SOU 1958:30

Skogsvården å enskilda skogar

Kap. Kap. Kap. Kap.

4. En planmässig utbyggnad av skogsvårdsstyrelsernas frö— och plant- anskaffningsverksamhet bör underlättas. Samtidigt bör den överföras

på en mera affärsmässig bog varigenom privat företagsamhet får möj- lighet att engagera sig. I sådant syfte föreslår vi att de nämnda verksamhetsgrenarna bryts ut ur styrelsernas allmänna verksamhet och behandlas som fristående företag, att prissättningen på frö och plantor görs efter affärsmässiga prin- ciper och att för finansiering av verksamheten den nuvarande lånefonden för insamling av skogsfrö ombildas till en lånefond för skogsvårdsstyrel- sernas frö— och plantanskaffning, från vilken investerings- och drifts- .lån skall kunna utlämnas mot ränta och amortering enligt av skogs- styrelsen godkända amorteringsplaner.

KAPITEL 11

Yrkesutbildning för skogsarbetare, skogsbrukare och skogsförmän

] anslutning till de i kap. 5 anförda synpunkterna framlägges i detta kapitel förslag om en utökad och förbättrad yrkesutbildning för skogsarbetare, skogsbrukare1 och skogsförmän.

A. Historik

är yrkesutbildningen inom skogsbruket av mycket ungt datum i vårt land och har ännu icke nått samma stadga och omfattning som motsvarande verksamhet inom andra näringsgrenar. Med tillkomsten av skogsvårdssty— relserna skapades i seklets början organ, som bland annat hade att sprida kunskap i skogliga frågor. Från början inriktat nästan uteslutande på upp- lysningsverksamhet i skogsskötselfrågor fick styrelsernas arbete så små- ningom i viss mån karaktären av yrkesutbildning, meddelad dels vid egna kurser, dels vid lantmanna- och lantbruksskolor.

Den undervisning, som sålunda meddelades, omfattade dock nästan enbart skogsskötsel, avverkningsarbetenas planläggning och organisation samt andra frågor av intresse vid driften av enskilda skogsbruk. Någon instruk— tion och träning i skogsarbetenas rent tekniska bedrivande förekom ej. Att så var fallet får sin förklaring därav, att styrelserna kommit till i första hand såsom skogsvårdande Organ, att något objektivt och systematiskt insamlat och bearbetat kunskapsstoff icke fanns tillgängligt på det arbetstekniska området samt att brist på arbetskraft för skogsarbeten ännu icke gjort | sig gällande, varför något tvingande behov av arbetsrationalisering icke ' uppstått. ' Med undantag för viss instruktion i huggningsarbete i samband med över- 1 1

Om man bortser från utbildning av arbetsledande och förvaltande personal, | I

flyttning av arbetskraft till skogsarbete på 1920-talet, förekom överhuvud- taget ingen egentlig undervisning i huggningsarbetets teknik och redskaps- lära förrän på 1930-talet. Den kraftbesparande effekten av ändamålsenliga och väl underhållna redskap blev då klart belyst vid jämförande försök i stor skala, och utbildning i verktygsvård började bedrivas främst av ett par större skogsbolag, domänverket och sågfabrikanterna. Även vissa skogs-

] Med skogsbrukare avses här skogsägare, som leder och själv aktivt deltar i skogsarbe- tena på sin egendom.

vårdsstyrelser lade in sådan undervisning i sina skogskurser eller ordnade speciella verktygskurser.

Under andra världskriget skedde en tillfällig, avsevärd överflyttning av arbetskraft från andra verksamhetsgrenar till skogsbruket. Arbetsmarknads- organen ordnade för denna arbetskraft utbildning vid s. k. huggarkurser. Flertalet av de sålunda omskolade torde emellertid åter ha lämnat skogs— bruket.

lfråga om huggnings- och körningsarhetets teknik dröjde det några år in på 1940-talet, innan för utbildningsändamål direkt användbara erfaren- heter publicerades. Till åren kring 1945 daterar sig också de första mera allsidiga utbildningskurserna i skogsarbete. Ungefär samtidigt framlades det första förslaget till statligt understödd verksamhet på området. Ett av 1936 års skogsutredning framlagt förslag i ämnet förbigås här, då det icke synes ha lett till några resultat. Det var Norrlandskommittén, som i sitt betänkande »Yrkesutbildningen i Norrland» drog upp riktlinjerna för en skoglig yrkesutbildning, ledd av skogsvårdsstyrelserna och omfattande grundutbildning för ungdomar genom lärlingskurser och vid lärlingsgårdar samt vidareutbildning för äldre genom olika slag av Specialkurser och all- männa yrkeskurser. Då det i åtskilliga yttranden över kommitténs förslag framhölls, att likartade åtgärder vore motiverade även för andra delar av landet, och utredningen sålunda behövde kompletteras och överarbetas, uppdrogs år 1945 åt särskilt tillkallade sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering att framlägga förslag bl. a. rörande yrkes— ) utbildingen inom skogsbruket. '

Åren 1946—1949 bedrev skogsvårdsstyrelserna med stöd av ett mindre , statsanslag en försöksmässig verksamhet inriktad på skogsarbetar- och ' körarkurser. '

Sedan sistnämnda sakkunniga hösten 1948 framlagt sitt betänkande i (SOU 1948: 49), fattades år 1949 beslut om ordnande av en statsunderstödd * skoglig yrkesutbildning. Denna skulle under Skogsstyrelsens ledning och till- l syn omhänderhas av skogsvårdsstyrelserna och omfatta grundläggande ' yrkesutbildning för ungdom genom ungdomskurser av 3 månaders längd, . vidareutbildning av yrkesverksamma genom skogsarbetarkurser av 1—3 | veckors längd, kortare körarkurser och rörlig instruktionsverksamhet, ut- ' bildning av förmän samt kombinerade skriftliga och muntliga kurser i skogs— bruk. Enligt departementschefens uttalande finge även den sålunda beslutade verksamheten anses i viss mån ha försökskaraktär. För ändamålet anvisades under budgetåren 1949/50—1953/54 belopp växlande mellan 195000 och 435 000 kronor.

År 1952 framlade arbetsmarknadsstyrelsen som ett led i den styrelsen ålagda utredningen Om skogsbrukets arbetskraftsfrågor en promemoria rörande skoglig yrkesutbildning, vilken förutsatte en fullständig omorga- nisation av verksamheten. Under överinseende av en skogsbrukets centrala

yrkesutbildningsnämnd skulle arbetet i de olika länen ledas av särskilda länsorgan. Förslaget, som anmäldes i 1953 års statsverksproposition, god- togs ej av statsmakterna.

På uppdrag av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet utarbe- tade skogsstyrelsen en promemoria med förslag till ordnande av den lägre skogliga yrkesutbildningen, vilken avlämnades hösten 1953. Förslaget, som innebar en utbyggnad och konsolidering av den verksamhet skogsvårdssty- relserna bedrivit under tiden 1946—1953, antogs av 1954 års riksdag och har legat till grund för den statsunderstödda verksamheten från och med budget- året 1954/55.

B. Nuvarande förhållanden

Den skogliga yrkesutbildning, varom här är tal, bedrives av skogsvårdssty- relserna, domänverket, några större skogsbolag, vissa skogsägareföreningar och inom lantbrukets skolor. I de sistnämnda svarar dock skogsvårdsstyrel- serna som regel för undervisningen. Här följer en kort sammanfattning av verksamhetens art och omfattning. | Inom den allmänna skolans ram förekommer såväl teoretisk som praktisk [ yrkesorientering i skogsbruk inom de flesta län men i mycket växlande om- | fattning och utformning. Skogsvårdsstyrelser och större skogsföretag tar i emot enstaka elever eller elevgrupper, som antingen får följa de löpande ; arbetena i skogen eller också tas om hand för mera kursmässig informa- 1 tion i skogsarbetets olika grenar. Någon närmare statistik över verksam- ] hetens omfattning synes ej vara tillgänglig. i Kvantitativt utgör de skogsbetonade fortsättningsskoloma en av de mest | framträdande aktiviteterna på den skogliga upplysningens och yrkesutbild— ningens område. Den undervisning, som meddelas vid dessa inom den all- männa skolans ram anordnade kurser, har karaktären av mera fullständig praktisk yrkesorientering jämte viss grundläggande yrkesutbildning. De har en längd av 6 12 veckor. Skogsvårdsstyrelserna, domänverket och större skogsbolag svarar för lärarkrafter, undervisningens anordnande ur skoglig synpunkt, anskaffande av övningsobjekt och ofta även förläggning och un- dervisningslokaler. År 1956 ledde skogsvårdsstyrelserna 190 kurser med * 2 772 elever, domänverket 12 kurser med 168 elever samt bolagen 18 kurser med 272 elever. Verksamhetens omfattning är i stigande. * Den grundläggande yrkesutbildningen bedrives främst i form av ungdoms- kurser av 8—12 veckors längd och l-åriga lärlingskurser med omväxlande skolskeden och praktikskeden. År 1956/57 anordnade skogsvårdsstyrelserna 36 ungdomskurser och 10 lärlingskurser samt domänverket och bolagen resp. 4 och 5 lärlingskurser (avser år 1957). Slutligen anordnade Norr- bottens läns landsting 3 ungdomskurser. Sammanlagt undervisades i dessa grundutbildningskurser ca 800 elever. Se i övrigt tab. 13. '

Tabell 13. Skoglig utbildnings- och upplysningsverksamhet 1956—1957

Bolag, skogsägare-

Skogsvårdsstyrelserna Domänverket föreningar, lant- mannaskolor m.fl. Kumyp 1956/57 1957 1957 Kur- Elever Elev- Kur- Ele- Elev— Kur- Ele- Elev- ser dagar ser ver dagar ser ver dagar 1. Grundläggande utbildning 11. Ungdomskurser 36 527 30 093 — — — 3 66 6 114 12. Lärlingskurser, skol— skeden 310 156 11 505 14 49 4 410 85 66 5 465 2. Vidareutbildning i skogs- arbete 21. Huggning (allm. o. redskapslära) 2— 5 dagar 52 553 1 338 — —— — — _ -— 6—12 a 40 407 2 776 — — — 1 7 42 -——13 » 29 362 6 118 1 12 288 2 26 478 22. Motorsågning 2— 5 dagar 27 305 879 44 550 2 340 21 323 1 688 6—12 :; 162 1 654 10 120 — — — 3 87 562 23. Körning 2— 5 dagar 10 141 423 10 120 600 —— — — 6—12 (( 20 246 1 616 2 30 276 6 62 2 400 24. Övrigt (tekn. arbeten) — _ -— 4 51 258 — —— —— 3. Vidareutbildning i skogs- vård m.m. 2— 5 dagar 16 205 570 _ — — 66 1 191 2 325 6—12 (( 38 452 3 084 _— — — 2 33 198 13—30 (4 14 200 3 622 —— — _ — _— _ —31 x 3 63 3 688 _— —— — —— — —— 4. Förmanskurser 11 134 1 663 1 2 60 21 287 5 645 5. Kombinerad skriftlig och muntlig undervisning 259 2 161 —— — — —- 1 8 16 6. Inslruktionsverksamhet 649 5 550 6 089 -— -— — 43 1 389 1 894 7. Skogsbetonade fortsätt- ningsskolor 4190 2 772 116 424 15 210 8 400 27 369 18 534 Enhetsskolan !) y, skogs- undervisning 3 36 — — — — — —— — 8. Skogsvårdsdagar, exkur- sioner, tävlingar, föredrag 1353 ca 40 000 — — — —— 252 11 043 — 9. Skogsundervisning vid Iantmannaskolor 5) — 50 timmar 20 499 2 500 — —— — 1 47 200 51—120 (4 26 538 6 000 — —— — 1 13 150 121—200 » 11 179 4 000 -— — _— 1 14 300 201—300 & 7 118 4 000 —— — -— 5 103 3 500 301—400 1 4 89 4 500 — — -— 2 56 2 500 401— e — -—— _— -— -—- — 3 33 2 000

]. 8

C &

Härtill kommer praktikskeden omfattande 7 350 elevdagar

( ( (

Avser 1956 Elevdagarna uppskattade * Härav 2 kurser helt avslutade

( 30 631 ((

Kursplanerna är — oberoende av kursanordnare — nära överensstäm- mande. Som exempel återgives här de av Skogsstyrelsen utfärdade normal— planerna för 12-*veckors ungdomskurs resp. 1-årig lärlingskurs om 16 veckor skolskeden och 25—30 veckor praktikskeden. Undervisningens mål finns angivet i inledningen till kursplanerna.

Skoglig ungdomskurs Kurslängd 12 veckor

Elevernas ålder 16—20 år

Utbildningsmål Grundläggande utbildning för blivande skogsarbetare och skogsägare. Elever-

na skall dels bibringas kunskaper om skogsbruket och dels kunskaper och färdigheter i vanliga förekommande arbeten. Tyngdpunkten ifråga om ar- hetskunskap skall ligga på huggnings- och återväxtarbeten.

( ?

Timplan

. Övningar Lektioner Summa Ämne (huvudmoment) OCh arbete Timmar 1. Allmänna ämnen 11. Svenska språket ......................... 15 —— 15 12. Skogen och samhället .................... 6 4 10 13. Arbetarskydd och sjukvård ............... 3 24 12 16 15 40 2. Skogsvård 21. Marklära och skogsbotanik ............... 5 5 10 22. Beståndcts anläggning ................... 10 30 40 23. Beståndsvård ........................... 10 25 40 75 50 100 i 3. Avverkning i 31. Allmänna avverkningsfrågor .............. 10 20 30 * 32. Huggnings-redskapslära .................. 5 40 45 | 33. Huggning-arbetsteknik och arbetsplanering. 10 120 130 , 34. Virkestransport ......................... 10 30 40 ' 35. Maskin- och motorlära ................... 5 40 io 250 £ 290 4. Skogsmätning med yrkesräkning * 41. Allmän räkning ......................... 10 -— 10 42. Virkessortiment och virkesmätning ........ 5 5 10 i 43. Aptering ............................... 5 15 20 44. Skogsuppskattning ...................... _5 5 . Övrigt 51. Idrott ................................. 3 7 10 52. Studieresor ............................. 2 8

Skoglig lärlingskurs Undervisningens uppläggning Lärlingskurser utgör en kombination mellan skolmässig undervisning upp- delad på terminer (skolskeden) samt yrkesarbete under perioder utanför skolan och under fackmans ledning (praktikskeden). Skol- och praktik- skeden måste båda planeras lika omsorgsfullt. God handledare och lämp— liga arbetsobjekt under praktikskedena är oundgängliga förutsättningar för att gott utbildningsresultat skall kunna uppnås.

Kurslängd Skolskeden 16 veckor och praktikskeden 25—30 veckor

Elevernas ålder 16—20 år

Utbildningsmål

Grundläggande utbildning i skogsarbete varvid eleverna skall bibringas så— dana kunskaper och färdigheter att de efter kursen har

1. god kännedom om skogsbruket som näringsgren;

2. insikter i skogsbiologiska förhållanden i erforderlig utsträckning för att förstå bakgrunden till de viktigaste skogsskötselåtgärderna;

3. förmåga att självständigt utföra i orten förekommande huggningsarbeten och därvid svara för vården av arbetsredskap (inkl. motorsågar) ;

4. förmåga att efter anvisning självständigt utföra skogsodling samt plant- och ungskogsröjning;

5. kännedom om övriga mera allmänt förekommande skogsarbeten.

Kursplan Exempel på tidsfördelning (ämnen och delmoment anges i bifogade plan)

. Antal Praktik— . Antal Skolskede Tld veckor skede Tld arbetsdagar 1 sept.—okt ...... 5 1 nov.—dec ....... 50 2 jan.—febr. . . . . . . 5 2 mars—april ..... 50 3 maj ............ 4 3 juni—au g ....... 65 4 augusti ......... 2

För redan yrkesverksamma anordnas vidareutbildning i skogsarbete samt i skogsvård och Skogshushållning främst genom kortare ämneskurser men även genom något längre kurser, som omfattar flera ämnen. Skogsvårds- styrelserna ordnade 1956/57 340 kurser i skogsarbete (varav hälften i motor- sågning) med 3 668 elever samt 51 kurser i skogsvård, aptering m. fl. skogs— hushållningsämnen med 920 elever. Vidareutbildning meddelades dessutom av domänverket, bolag och skogsägareföreningar vid tillhopa 270 kurser. I tab. 13 finns verksamheten närmare specificerad.

Skoglig lärlingskurs, timplan

Ämne (huvudmoment)

Skolskede 1 Skolskede 2 Skolskede 3 Skolskede 4

Lekt.

Övn.

Lekt.

Övn.

Lekt.

Övn.

Lekt.

Övn.

Tim

m a

I'

. Allmänna ämnen 11. Svenska .................... 12. Skogen och samhället ......... 13. Arbetarskydd och sjukvård. . .

. Skogsvård

21. Marklära och skogsbotanik. . . . 22. Beståndets anläggning ........ 23. Beståndsvård ................

. Avverkning

31. Allmänna avverkningsfrågor . . 32. Huggning _ redskapslära ..... 33. Huggning — arbetsteknik och

arbetsplanering .............. 34. Virkestransport .............. 35. Maskin- och motorlära ........

. Skogsmätning med yrkesräkning 41. Allmän räkning .............. 42. Virkessortiment och virkes—

mätning .................... 43. Aptering .................... 44. Skogsuppskattning ...........

. Övrigt

51. Idrott ...................... 52. Studieresor ..................

Summa

Totalsumma timmar » veckor

Särskilt för skogsbrukare, som ej har möjlighet att för längre tid lämna sina gårdar, ordnar skogsvårdsstyrelserna i samarbete med korrespondens— instituten kurser med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning. Den muntliga undervisningen sker under kvällslektioner och vid praktiska till- lämpningsövningar under ett begränsat antal dagar under studietiden. År 1956/57 anordnades 259 sådana kurser med 2 161 deltagare.

Skogsarhetare besökes på sina arbetsplatser av resande instruktörer och får därvid handledning i verktygsvård, arbetsteknik och arbetarskydd. Verktygsdemonstrationer och filmvisningar ordnas för grupper av arbetare från närliggande arbetsplatser. Denna verksamhetsform, som brukar kallas rörlig instruktionsverksamhet, bedrivs av både skogsvårdsstyrelser, domän— verket, bolag och skogsägareföreningar. Dess omfattning redovisas i tab. 13.

Förmansutbildningen bedrivs för närvarande huvudsakligen i form av kortare specialkurser. Endast ett litet fåtal mera fullständiga och allsidiga förmanskurser anordnas varje är. Se tab. 13.

Skogsundervisningen i lantbrukets skolor har rätt växlande karaktär. Där förekommer korta orienteringskurser om några tiotal undervisningstim- mar. Vanligast är kurser på 50—150 timmar och i 9 kurser omfattar under- visningen 300 timmar eller mer. Undervisningen ligger i vissa avseenden på grundutbildningens nivå, emedan eleverna vanligen ej haft tillfälle att gå igenom grundutbildningskurser, men den får i andra avseenden t. ex. ifråga om avverkningsplanering, aptering och dylikt ofta karaktär av vidareutbild- ning. Skogsvårdsstyrelserna svarar för undervisningens uppläggning och till- handahåller lärare i det övervägande antalet skolor. Några få skolor har egna skogliga lärare anställda. Omfattningen redovisas i tab. 13.

Upplysning och undervisning riktad till skogsbrukare sker också vid skogsvårdsdagar, exkursioner, föredrag och skogliga tävlingar. Även denna ej kursmässigt anordnade verksamhet har medtagits i tabell 13. Den om- händerhas av skogsvårdsstyrelser och skogsägareföreningar.

Sett ur administrativ synpunkt kan verksamheten uppdelas enligt föl- jande.

]. Undervisningen inom den allmänna skolans ram omfattande praktisk yrkesorientering, skogsbetonade fortsättningsskolor, yrkesundervisning i klass 8 och försöksverksamhet i enhetsskolans 9 y sorterar administrativt under skolmyndigheterna. De skogliga organen och företagen åtager sig mot ersättning att tillhandahålla lärare, oftast även lokaler och undervisnings- materiel samt att i förekommande fall ordna elevernas förläggning och be- spisning. Norrnalplaner fastställs av skolmyndigheterna men timplanerna detaljutformas i regel av de skogliga organen.

2. Skogsundervisningen i lantbrukets skolor sorterar administrativt under skolornas lokalstyrelser och lantbruksstyrelsen. Skogsvårdsstyrelserna till- handahåller lärare och har inom den i kursplanen angivna tidsramen stor frihet att utforma kurserna. Ersättning utgår efter något växlande grunder.

3. Den frivilliga skogliga yrkesutbildningen, bortsett från den som bedri- ves inom lantbrukets skolor och i företagens egen regi, omhänderhas av skogsvårdsstyrelserna under Skogsstyrelsens ledning. Till stöd vid verksam- hetens planläggning och bedrivande ävensom för samordning av den skogliga yrkesutbildningsverksamheten inom länen finns till skogsvårdsstyrelserna knutna råd för undervisningsfrågor. Förutom länsj ägmästaren, som är själv- skriven ledamot, ingår i rådet fyra av styrelsen särskilt utsedda ledamöter representerande domänverket, det större enskilda skogsbruket, det mindre skogsbruket och skogsarbetarna. För rådet gäller en av Skogsstyrelsen fast— ställd instruktion. Regelmässigt brukar rådet med sig adjungera represen- tanter för det allmänna skolväsendet, landstinget, länsarbetsnämnden, lant- . mannaskolor m. fl. vid behandling av frågor, som berör dessa organ. Skogsstyrelsen anordnar årligen minst en större kontaktkonferens till vilken inbjudes representanter för ett stort antal allmänna myndigheter och skogliga organisationer, som har intresse av den skogliga yrkesutbild- ningen, och håller därutöver fortlöpande kontakt med dessa.

I ett par fall bedrivs verksamheten av skogsvårdsstyrelserna i samarbete med kommunala yrkesskolor. Nyligen har en kommun fått Kungl. Maj:ts !

l 1 l

tillstånd att i en kommunal yrkesskola anordna en skogslinje, vars utform- ning skall bestämmas av överstyrelsen för yrkesutbildning efter samråd med Skogsstyrelsen.

Som lärare utnyttjas skoglig personal med växlande kompetens. Kurs— ledare vid skogsbetonade fortsättningsskolor är i allmänhet skogsskoleutbil- dad personal och som instruktörer fungerar förmän. Skogsundervisningen vid lantbrukets skolor ombesörjs vanligen av jägmästare eller forstmästare med biträde av skogsskoleutbildade. Undantagsvis är skogsmästare huvud- lärare vid dessa kurser. Grundutbildningskurserna för ungdom brukar ledas av skogsmästare eller skogsskoleutbildade med biträde av instruktörer. Det- samma gäller vidareu-tbildningskurser i tekniska ämnen, medan motsvarande kurser i skogsvård 111. m. ej sällan ledes av skogshögskoleutbildad personal. Skogsstyrelsen bedriver en rätt omfattande utbildningsverksamhet avsedd för alla dessa slag av lärare och instruktörer. Den omfattar både specialut-

l bildning inom vissa Skogstekniska grenar och pedagogisk utbildning. År 1 1956/57 hölls följande kurser.

1 l

2 kurser i allmän pedagogik om vardera 2 veckor tillhopa 36 elever 2 kurser i redskapsvård » >> 2 » >> 27 » 1 kurs imotorsågning » » 3 » » 11 » 1 rep. kurs i motorsågning >> » 1 1/2 >> » 10 >> 1 kurs i huggningsteknik » » 3 1/2 >> » 16 » 1 rep. kurs i huggningsteknik » » 2 » » 12 » 1 kurs i hästkörning » >> 8 » » 12 »

Vid alla kurser förekommer viss undervisning i instruktionsmetodik.

Från och med 1958/59 avser man att försöksvis sammanföra utbildningen till en fullständig kurs för skogliga yrkeslärare uppdelad på två perioder om 14 resp. 6 veckor och en kurs för instruktörer på ca 12 veckor även den upp- delad på två perioder.

De undervisnings- och förläggningslokaler samt övningsskogar, som i främsta rummet står till förfogande, är skogsvårdsstyrelsernas skogsvårds- gårdar och skogsbruksskolor. I tabell 14 har sammanställts några data an- gående dessa. Utöver de redovisade skolorna är ett par anläggningar under arbete. Åtskilliga kurser förläggs dock till andra platser t. ex. till lant- mannaskolor och av kommuner eller bolag tillhandahållna förläggningar.

Kostnaderna för den statsunderstödda verksamheten bestridas i vad avser löner och arvoden åt personal anställd hos skogsvårdsstyrelserna via styrel- sernas avlöningsanslag (ordinarie och extraordinarie personal) eller omkost- nadsanslag (tillfällig personal). Till övriga kostnader utgår statsbidrag en- ligt grunderna i k. kung. ang. statsunderstödda skogsbrukskurser den 21 maj 1954 (nr 427) med senare ändringar. Till rese- och traktamentskost- nader för lärare ävensom till arvode åt lärare ej anställd hos skogsvårdssty- relse utgår sålunda statsbidrag med 100 resp. 75 % beroende på kurstyp. Detsamma gäller elevunderstödet, som f. n. är 5 kr/dag för elev, vilken ej kan vistas i hemmet under kursen. Till övriga kostnader (1. v. s. driftskostnader, elevernas resekostnader och i vissa fall stipendier för förlorad arbetstid utgår statsbidrag med 75 %. Till korrespondensundervisning utgår bidrag med 2 kr/brev. Återstående kostnader bestrids av lokala anslag, främst från landstingen men även från skogsföretagen, i senare fallet ofta i form av hjälp med lärare, lokaler och materiel. Den väsentliga kostnadspost, som skolbyggnadernas drift utgör, belastar dock helt skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsanslag.

Till annan kursanordnare än skogsvårdsstyrelse utgår bidrag motsva- rande ovannämnda elevunderstöd. Undantagsvis kan, när det gäller ung- domskurser, bidrag även utgå enligt ovan angivna grunder till elevernas resor samt till lärare och driftskostnader. Enligt beslut vid årets riksdag kommer bidrag även att kunna ges till andra kursanordnare för av dem an- ordnade lärlingskurser samt för av dem organiserat yrkesarbete vid av skogsvårdsstyrelserna ordnade lärlingskurser.

När det gäller anläggningskostnaderna för skogsbruksskolorna, finns inga klara finansieringsregler. Under senare år har det varit vanligt, att staten lämnat bidrag med omkring 1/3 av kostnaden, medan resten täckts genom anslag från landsting, länsstiftelser, enskilda bidragsgivare samt ianspråk- tagande av skogsvårdsstyrelsernas egna tillgångar och upptagande av län. I tabellerna 15 och 16 lämnas en sammanfattande uppgift om de senaste årens anslag från stat och landsting till den skogliga yrkesutbildning, som bedri- ves av skogsvårdsstyrelserna.

I Norrbottens län har skoglig yrkesutbildning bedrivits i landstingets egen

Tabell 14. Av skogsvårdsstyrelserna disponerade fastigheter avsedda för undervisnings- ändamål 195 7

Antal Antal Prod. elev latser Prod. elev latser Län Fastighetens skogs- p Län Fastighetens skogs— p namn mark namn mark ha som- vinter ha som- vinter mar mar Björkfors1 ..... 907 18 18 Sd Vallmotorp . . . . 260 16 8 Pitedalens skogsvgård — Ög Skullebo ....... 293 20 — Låsthäcken” . . . 150 24 24 Skb Gårdsjöe ...... 1 228 12 12 Lidmyrliden3 . . 5 942 18 18 Klagstorp7 . . . . 16 16 Äbg Finnabo ....... 75 —— _— Vb Bäcksjö ....... 570 16 16 Småbacka ..... 93 14 14 Jkp Trollebo ....... 354 48 48 ! Hammar ...... 229 16 16 Vågnäs'l ....... 95 14 14 Krb Asa ........... 395 39 36 Degerforss ..... 120 15 15 Jtl Halåsen ....... 342 60 30 Klmn Lidhem ....... 335 28 28 Vnr Ljungaskog. . . . 265 18 16 Klms Kranklösa ..... 112 — —— Viken ......... 240 22 16 Godmark ...... 105 —— —— th Hejdes ........ 272 18 18 le Kratte Masugn 338 60 32 Gbg Hensbacka. . . . 215 25 18 Vik m.fl ....... 635 HI Egernahult. . . . 84 _— -— Kpb Rankhyttan. . . 438 28 28 Lia” .......... 161 14 14 Vrm Södra Viken. . . 345 30 30 Bl Sjöarp ........ 155 34 34 Rattsjöberg. . . 280 — — Krs Breanäs ...... 97 — — Vstm Våstsura ...... 617 28 28 Mlm Ullstorp ....... 109 —— — Ups Frossarho ..... 165 16 16 Hemmeneköp. . 30 — —— Sth Ladvrk ........ 510 24 24 Hela riket 16 846 9673 10587 1 Marken upplåten av hushållningssällskapet. 2 » » » Piteå landskommun. 3 » » » Arvidsjaurs sockenallmänning. * Äges av Lycksele landskommun. 5 » » Degerfors kommun. | 6 » » Katrinefors AB. I 7 » » hushållningssällskapet. ! 3 » » landstinget. * ” Härav ca 175 i logement. ; 1" » » 90 » » | ' Tabell 15. Statsbidrag till skoglig yrkesutbildning l l Kostnadsgrupp 1955/56 1956/57 1957/58 l l l Anslaget till vissa skogs- 968 000 1 368 000 1 618 000 brukskurser ......... l Avlöningsanslaget ..... 1500 000 1600 000 1700 000 ' Omkostnadsanslaget Personallöner ....... 1291 100 1495 700 1600 000 * Undervisnings— materiel m.m ...... 84 000 84 000 84 000 Skogsbruksskolor nyanläggning. . . . . 527 000 601 000 572 000 driftsunderskott. . . 235 200 762 200 358 000 959 000 332 500 904 500 Annan skogsbruks— __ __ _— kurs (resor, trakta— menten och övriga kostnader) ........ 50 000 1 187 300 50 000 1 588 700 — 1 588 500 Summa 2 655 300 3 556 700 3 906 500

Tabell 16. Uppgifter om Iandstingsbidrag till skogsvårdsstyrel- sernas kursverksamhet år 1957 och 1958

Anslagets ändamål 1957 1958 1. Skolbyggnader ............ 590 000 905 000 2. Undervisningsmateriel ..... 78 556 23 000 3. Bidrag till elever .......... 14 997 29 000 4. För kursverksamheten en]. ' skogsvårdsstyrelsens be- stämmande ............... 330 600 1542 245 5. Övrigt ................... 37 500 131 500 Summa 1 051 653 1 630 745

1 Uppgifter från ett län saknas.

regi, varvid statsbidrag enligt de ovan för annan kursanordnare angivna grunderna utgått. Frågan 0111 verksamhetens fortsatta bedrivande är under utredning.

C. 1955 års skogsvårdsutredning

1. Yrkesorientering För att undvika att ungdomar leds in på arbetsområden, där de har små möjligheter att trivas, och för att de privata och allmänna medel, som läggs ned på yrkesutbildning, skall komma till bästa användning är det synner- ligen önskvärt att valet av utbildningslinje föregås av yrkesorientering. Teoretisk yrkesorientering meddelas redan nu allmänt ungdomarna i av— gångsklasserna. Det blir också allt vanligare att tillfälle till praktisk yrkes- orientering ges under det avslutande 7:e eller 8:e skolåret. I enhetsskolans kursplaner, sådana de utformats för försöksverksamheten, har yrkesorien- teringen fått stort utrymme. Under 7:e skolåret skall 10 timmars teoretisk yrkesorientering meddelas alla elever och under 8:e skolåret kan anslås 30 timmar till detta ämne. Praktisk yrkesorientering kan i sistnämnda klass såsom tillvalsänme omfatta 4 veckotimmar eventuellt koncentrerade till 4 hela läsveckor. Det är även möjligt att välja en tilläggskurs, varigenom ytterligare 4 veckor kan ägnas åt praktik i olika yrken. Målet för den praktiska yrkesorienteringen i enhetsskolan anges på föl- jande sätt i skolöverstyrelsens timplaner och huvudmoment vid försöks- verksamhet med nioårig enhetsskola. Den praktiska yrkesorienteringen har till uppgift att i anslutning till den teoretiska yrkesorientering, som ges inom ämnet samhällskunskap, ge fortsatt orientering inför yrkesvalet; att ge tillfälle till personliga erfarenheter av ett begränsat antal yrken, en konkret uppfattning av vad arbete och arbetsmiljö inom dessa yrken inne- bär och kräver samt möjlighet att pröva, om man äger de för yrkena erfor- derliga speciella anslagen och intressena;

att ge praktiska kunskaper om arbetslivets organisation, om arbetsfördel— ning och specialisering, om förhållandet mellan över— och underordnade, mellan arbetsgivare och anställda och mellan de anställda inbördes, om arbetarskydd och arbetshygien och om utbildningsförhällanden inom yrkena; samt

att väcka intresse för yrkesarbete och yrkesutbildning. För dem, som ämnar ägna sig åt skogsyrken, torde det vara särskilt befogat med en rätt omfattande praktisk yrkesorientering. Arbetet är fortfarande tungt och kan bli påfrestande genom att det utförs i det fria med begränsade möjligheter till skydd vid dåligt väder. Ofta sker arbetet på spridda arbetsplatser utan stimulerande arbetsgemenskap med kam- rater, vilket ställer särskilda krav på förmåga till självständigt, uthålligt arbete.

Som redan antytts förekommer redan praktisk yrkesorientering i skogs— arbete. Stundom tas därvid grupper av pojkar om hand för någon veckas mera kursmässigt upplagd orientering med demonstrationer, enkla öv- ningar, samtal om skogsfrågor m. m. Denna form har bl. a. prövats av vissa skogsvårdsstyrelser. Vanligare är nog att enstaka pojkar eller mindre grupper får under en skogsförmans eller erfaren skogsarbetares ledning följa arbetet i skogen och pröva på att utföra enklare arbeten. Både skogsföretag och skogsvårdsstyrelser har härvid medverkat. En speciell form av yrkesorientering är de skogsdagar för folkskolans 6 och 7 klas- ser, som anordnas av några skogsvårdsstyrelser. Dessa omfattar oriente- rande föredrag om skogsbruket med filmförevisningar samt exkursion med inlagda övningsmoment.

Inför den ökning av den skogliga yrkesorienteringens omfattning, som är både önskvärd och väntadjej minst sedan enhetsskolan börjat genom- föras, syns det lämpligt att något diskutera dess utformning och organisa- tion.

Enligt skolöverstyrelsens anvisningar bör yrkesorienteringen ske ute på arbetsplatser hos olika företag, där om möjligt en särskild person avdelas för att hjälpa eleverna till rätta. I stor utsträckning avser man emellertid att eleverna själva skall genom frågor och iakttagelser bilda sig en uppfatt- ning om arbetsförhållandena inom yrket. Den teoretiska yrkesorienteringen skall ge dem anvisningar, hur de på bästa sätt skall utnyttja praktiktiden i detta avseende.

De spridda arbetsplatserna i skogen, olycksfallsriskerna och det förhål- landet att på en Skogsförvaltning arbeten av olika slag sker vid olika tid- punkter under året talar för att den praktiska yrkesorienteringen bör ske på något annorlunda sätt i skogen än i fabriker, affärer m. fl. Den mera kursmässigt organiserade yrkesorienteringen ger i det avseendet bättre möjligheter till en samlad, systematisk genomgång av skogsarbetets olika faser. Å andra sidan innebär denna form vissa risker för att någon kontakt

med arbetsplatserna och med de verksamma skogsarbetarna ej uppnås. Den risken är särskilt stor, om yrkesorienteringskursen i sin helhet förläggs till skogsbruksskola. En bättre avvägning torde kunna uppnås om praktik- tiden uppdelas i två avsnitt: ett av mera kursmässig karaktär, varunder en grupp elever finge en allmän orientering om skogsarbetena och skogsbru- ket över huvud taget samt finge demonstrerat för sig eller pröva på en del viktiga arbeten, som de eljest ej skulle få beröring med; därefter kunde de enskilt eller i mindre grupper placeras ut på olika arbetsplatser i skogen för att där följa pågående arbeten.

Den lämpligaste lösningen synes då vara, att den praktiska yrkesorien- teringen omhänderhaves av skogsföretagen, alltså domänverket, skogsbolag, allmänningar och andra skogsförvaltningar, Skogsägareföreningarnas skogs- bruksområden m. fl. Då dessa har tillgång till utbildade skogstjänstemän, borde både den allmänna orienteringen och den mera direkta yrkesprak- tiken kunna skötas av dem. På många håll saknas emellertid möjligheter att få hjälp från sådana företag. Därvid blir det naturligt att skogsvårds- styrelserna åtager sig uppgiften.

Enligt vår mening bör skogsvårdsstyrelserna i erforderlig omfattning biträda skolmyndigheterna med att anskaffa värdar för den praktiska yrkesorienteringen. Denna kommer att inom en snar framtid få stor om- fattning, varför det är viktigt att verksamheten planlägges väl. Ett intimt samarbete mellan skola och näringsliv blir nödvändigt, varvid för skogens del skogsvårdsstyrelserna bör bli de sammanhållande organen. Styrelserna bör hålla skolmyndigheterna orienterade om vilka möjligheter för prak- tisk yrkesorientering, som skogsbruket kan bjuda. Dessutom bör skogs- vårdsstyrelserna i samarbete med domänverket, bolag och skogsägarför- eningar ge yrkesvalslärarna viss skoglig information såsom redan skett på något håll.

2. Utbildningsbehov och utbyggnadstakt Vid bedömning av det framtida utbildningsbehovet har 1952 års yrkes- utbildningssakkunniga utgått från att antalet elevplatser per 10 000 yrkes- verksamma borde omkring år 1970 i genomsnitt för hela landet uppnå den för läsåret 1949/50 högsta kapaciteten inom ett enskilt län. Med denna utgångspunkt kom de sakkunniga fram till följande antal elevplatser på lärlingsstadiet. Inom industri och hantverk 125 elevplatser, vilket med i genomsnitt tvåårig utbildning motsvarar ungefär 65 årligen utbildade ele- ver per 10 000 yrkesverksamma. Inom handel räknades med 135 elevplat- ser och lika många utbildade elever. För jordbruk m. m. inkl. skogsbruk angavs siffran 70 utbildade elever per år och 10 000 yrkesverksamma. Be- räkningen på sistnämnda punkt har dock ej motiverats av de sakkunniga. En beräkning av skogsbrukets utbildningsbehov kan göras på i princip samma sätt. Emellertid är begreppet yrkesverksamma ej lika klart inom

denna verksamhetsgren som inom industri, hantverk och handel. Skogs- arbetet utföres ej blott av heltidssysselsatta skogsarbetare utan även i växlande omfattning av skogsbrukarna själva och deras söner samt av kombinerade lantarbetare—skogsarbetare, arrendatorer och tillfällig arbets- kraft. Det synes därför lämpligast att bedöma denna fråga utifrån det totala arbetskraftsbehovet för skötseln av landets skogar.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin utredning om skogsbrukets arbets- marknad (SOU 1956: 36) räknat fram ett årligt arbetskraftsbehov av ca 41 milj. dagsverken. Man har därvid utgått från skogsforskningsinstitutets avverkningsprognoser (för övre Norrland 1946 års 40-årsprognos och för övriga områden avverkningsberäkningar utförda åt Södra Sveriges skogs- industriutredning) och tillämpat ett åtgångstal av 0,7 dagsverken per av- verkad kubikmeter.

Antalet personer, som i folkräkningen bokförts som skogsarbetare, är ca 65 000. För helårsarbetande fasta skogsarbetare brukar man räkna med 240 effektiva arbetsdagar per är, varför ca 16 milj. dagsverken årligen kan beräknas bli utförda av de som skogsarbetare redovisade personerna. Åter- stoden, ca 25 milj. dagsverken, faller på ett mycket stort antal personer med starkt växlande arbetsinsats. I yrkesutbildningssammanhang är det knappast riktigt att räkna med sådana personer, som arbetar i skogen endast några tiotal dagar. Räknar man med att ca 5 milj. dagsverken utföres av sådana (t. ex. 200 000 personer med i genomsnitt 25 dagar/år), skulle ca 20 milj. dagsverken återstå för den stora grupp av till privatskogsbruket knutna personer, som arbetar förhållandevis mycket i skogen utan att räknas som skogsarbetare. Med en antagen arbetstid av i genomsnitt 150 dagar per år skulle detta motsvara ca 135 000 personer. Tillsammans med de 65 000 skogsarbetarna får man då en grupp på ca 200 000 personer som beräkningsunderlag för yrkesutbildningsbehovet. Den utförda beräkningen är naturligtvis endast en grov bedömning, som dock tills vidare torde få godtas i brist på tillräcklig kunskap om skogsbrukets arbetsmarknad. Den förutsätter, att några större förändringar ej kommer att ske t. ex. i rikt- ning mot ökad heltidsanställning av skogsarbetare.

Vi har ansett, att man bör sikta mot att fullständig grundutbildning skall kunna omkring år 1970 meddelas ca 80 elever per 10 000 yrkesverk- samma, d. v. s. totalt 1 600 elever per år. Denna relation är något högre än vad de yrkesutbildningssakkunniga räknat med för jordbruk m. m. samt för industri och hantverk. Med hänsyn till den ogynnsamma åldersutveck— lingen inom skogsarbetaryrket, vilken kräver stor nyrekrytering inom en snar framtid, torde det dock vara nödvändigt att sätta målet för den skogliga yrkesutbildningens omfattning förhållandevis högt. Omkring 25 % av det personaltillskott, som behövs för att möta avgången ur ovan be- skrivna grupp på 200 000 i skogen sysselsatta, skulle genom de 1 600 elev- platserna kunna få en grundutbildning i yrket.

Man torde få räkna med att personer, som ämnar utbilda sig vid skogs- skolor, skogsmästarskolan och vissa av lantbrukets skolor för arbetsledare ävensom blivande skogsförmän, kommer att vilja genomgå skogliga grund- utbildningskurser. 1956 års skogsskoleutredning har sålunda avgivit för- slag om att sådan utbildning borde vara obligatorisk för inträde i skogs— skolorna. Uppskattningsvis torde ytterligare omkring 300 elevplatser i grundutbildningskurserna bli erforderliga för att möta detta behov. Som ett första etappmål bör sålunda uppsättas en kapacitet av omkring 1 900 elevplatser i grundutbildningskurser omkring år 1970.

År 1956/57 var antalet elever i grundläggande skogsyrkeskurser för ungdom hos skogsvårdsstyrelserna ca 680, hos domänverket, skogsbolagen m. fl. ca 180 och vid lantmannaskolor (kurser med mer än 300 timmar skogsundervisning) ca 175, tillhopa ca 1 040 elevplatser. Ökningen av grund- utbildningsverksamheten kan emellertid ej stanna vid de ca 80 %, som anges av förhållandet mellan nuvarande elevantal och det beräknade antalet om— kring år 1970. Nuvarande kurser är i många fall alltför korta för att ge en verklig utbildning. Genomsnittliga antalet dagar per kurs utgör nu endast 60 (avser dagar under skolskedena). Som senare kommer att motiveras, bör denna siffra höjas till 90—100 dagar. Antalet elevdagar skulle då kom- ma upp till ca 180 000 d. v. s. nära en 3-dubbling av verksamhetens omfatt- ning.

För den andra huvudgrenen av skoglig yrkesutbildning, nämligen vidare- utbildning för redan yrkesverksamma, kan beräkningar av ovanstående typ ej lämpligen göras. På grund av att yrkesutbildningen inom skogsbruket är av mycket ungt datum, kan emellertid utan vidare konstateras, att behovet av vidareutbildning f. n. är mycket stort. Det förhållandet, att grundutbild— ningskurserna hittills varit förhållandevis korta och torde i viss utsträck- ning så förbli under de närmaste åren, medför också behov av vidare— utbildning och specialutbildning. I samma riktning verkar den fortgående mekaniseringen och intensifieringen av skogsbruket. För de många mindre skogsägarna och andra, som arbetar endast kortare tid i skogen, måste också vissa kurser anordnas.

Vi anser av dessa skäl att vidareutbildningen bör utbyggas i minst samma takt som grundutbildningen. Vid denna utbyggnad torde utbild— ningen för skogsägarna i skogshushållningens olika frågor böra särskilt uppmärksammas. Denna gren synes under de senare årens verksamhet för att skapa en arbetsteknisk och motorteknisk skogsutbildning kommit att på grund av bristande resurser skjutas något i bakgrunden. Ur de skogs- vårdssynpunkter vi har att uppmärksamma är det särskilt viktigt, att ut- bildningen i praktisk skogsvård och närliggande ämnen ej försummas. Resurser måste skapas för att bägge utbildningslinjerna skall kunna i lika mån tillgodoses.

Att ställa upp någon närmare tidsplan för den takt i vilken utbyggnaden bör ske synes ej lämpligt. Många förhållanden, bl. a. intresset från ungdo— marnas och målsmännens sida att utnyttja förbättrade utbildningsmöjlig- heter samt tillgången på kvalificerad lärar— och instruktionspersonal, inver- kar här. I fråga om intresset är detta nu så livligt, att sökande måste i stor utsträckning avvisas eller hänvisas till senare kurser. De ökande ung- domskullarna torde komma att i allt högre grad ställa krav på förbättrade utbildningsmöjligheter även inom skogsbruket. Då den starkaste ökningen av de aktuella ungdomsårskullarna (15—19-åringar) redan satt in, är det ur den synpunkten angeläget att utbyggnaden kan ske så snabbt som möjligt.

Vi förordar därför att statsmakterna fattar principbeslut om en utbygg- nad av den skogliga yrkesutbildningen så att senast omkring år 1970 årli- gen minst 1 900 ungdomar kan få en fullgod grundläggande skogsyrkes- utbildning och att kursverksamheten i skogsarbete och skogsvård m. m. för vidareutbildning av redan yrkesverksamma skall under samma tid l I | l |

3-dubblas. Erforderliga resurser bör ställas till förfogande för de organ, som får ansvaret för uppgiften, så att utbyggnaden kan ske i den takt till— gången på lärare medger.

3. Utbildningens anordnande a. Grundutbildning för ungdom

Som tidigare angivits är en grundläggande skoglig yrkesutbildning behöv- lig för olika grupper av i skogsbruket verksamma. De egentliga skogsarbe— tarna, skogsbrukarna, de kombinerade lant— och skogsarbetarna samt skogs— förmännen, alla bör i ungdomen bibringas grundläggande kunskaper i skogsbruk och god färdighet i alla vanliga skogsarbeten. Den hittillsvarande statsunderstödda utbildningen på området har utgått från att denna grund- utbildning kan och bör vara gemensam för de olika kategorierna. Skogssty- relsen angav i sin promemoria av år 1953 angående ordnande av den lägre skogliga yrkesutbildningen följande skäl för denna ståndpunkt.

»Då alla måste behärska skogsarbetets tekniska sida och då arbetsteknik och arbetsvanor grundläggas i ungdomsåren, bör ungdomsutbildningen särskilt in-

! riktas på undervisning och träning i alla vanliga skogsarbetens rätta utförande. j Både avverkningsteknik, vägbyggnad, dikning och skogsvårdsarbeten inrymmas här. Därvid bör främst eftersträvas att lära eleverna ur arbetsfysiologisk och skyddsteknisk synpunkt riktiga arbetsmetoder samt en god redskapskännedom och redskapsvård. För både skogsarbetaren och skogsägaren är i anslutning till avverkningstekniken kunskap i aptering och virkesvård nödvändig. Men med— delandet av betydelsefulla praktiska färdigheter i skogsarbete måste kompletteras med viss allmän undervisning om skogsbruket och dess förutsättningar, om skogs- skötselns grunder och annat, som ungdomarna behöva veta för att rätt förstå de arbeten de sättas att utföra. Ingen arbetsgivare har ju användning för arbetare, som bara lärt sig att utföra ålagda uppgifter mekaniskt efter en inlärd arbets- rutin. Allra minst är detta fallet inom skogsbruket med dess fria arbetsformer och

ringa tillsyn på arbetsplatserna. Den väl utbildade skogsarbetaren kan arbeta självständigare och kräver mindre ledning av förmän. Den rätta förståelsen för skogsvårdens krav och möjligheter, som är av särskild vikt för de blivande skogs- ägarna men av betydelse även för skogsarbetarna, vinnes nog i dessa åldrar bäst genom att eleverna under instruktion få deltaga i förekommande skogs- vårdsarbeten i den omfattning, att de känna sig förtrogna med dessa. Teoretisk skogsvårdsundervisning bör alltså icke uppta nämnvärd tid på schemat.

Att grundutbildningen bör vara gemensam beror nu icke blott på att det är i stort sett samma kunskaper och färdigheter, som de olika yrkesgrupperna behöva. Det beror lika mycket på att vid tiden för den första yrkesutbildningen, 15——18 år, något definitivt yrkesval i allmänhet ännu ej ägt rum.»

De gångna årens erfarenheter har bestyrkt riktigheten av denna uppfatt- ning. Det förhållandet, att kursplaner för ungdoms- och lärlingskurser är praktiskt taget överensstämmande vare sig kurserna ordnas av domän— verket, skogsbolag eller skogsvårdsstyrelser styrker uppfattningen, att en gemensam skoglig grundutbildning bör även i fortsättningen utgöra den huvudsakliga arbetsformen. Detta hindrar inte att eleverna i de av domän- verket och skogsbolagen ordnade kurserna i större utsträckning rekryteras bland personer, som avser att bli yrkesarbetare främst inom storskogs- bruket, medan den gemensamma utbildningen av olika elevkategorier främst kommer till stånd inom skogsvårdsstyrelsernas utbildningsverk— samhet.

Under den gångna 10-årsperioden, varunder grundutbildningen byggts upp, har rätt stor frihet rått vid kursernas utformning. I kungörelsen om skogsbrukskurser finnes intet utsagt om kursernas längd eller utformning. Skogsstyrelsen har utfärdat s. k. normalplaner, som haft karaktären av förebild. I de fall, då dessa planer följts utan nämnvärd avvikelse, har kursplanen ej behövt underställas Skogsstyrelsen för fastställelse, vilket eljest är fallet, utan kursen har endast behövt anmälas.

Två huvudtyper av grundutbildningskurser har kristalliserat ut sig un- der de gångna åren, nämligen ungdomskurser och lärlingskurser. I bidrags- författningen sorterar för närvarande båda under beteckningen skoglig ungdomskurs. Skogsstyrelsens normalplaner för dessa kurstyper har redan presenterats i det föregående avsnittet. Ungdomskursen karakteriseras av att den under en sammanhängande kurs av 3 månaders längd och ca 500 timmars undervisningstid förmedlar såväl teoretisk och praktisk undervis- ning som viss träning i skogsarbetenas utförande. Lektionerna på läro- salen brukar omfatta ca 20 procent av hela utbildningstiden, medan öv- ningar och arbete omfattar huvuddelen av tiden. Emellertid är det ogörligt att något så när riktigt uppdela undervisningen i teori och praktik. I den skogliga undervisningen på detta utbildningsplan, sådan den utformats under det senaste decenniet, är teori och praktik mycket intimt samman- vävda. En stor del av teorin ges under övningar och praktiska arbeten. Denna undervisningsform har visat sig lämplig, enär eleverna i denna ålder

i allmänhet har svårt att med intresse följa lektionerna på rummet under längre tid. Men metoden får sitt berättigande också av det skälet, att sko- gen och skogsarbetsplatserna behövs som demonstrationsobjekt även vid teoretiskt betonad framställning. Dessa synpunkter gäller även den följande utbildningsformen.

Lärlingskurserna får sin karaktär av den växelutbildning som sker å ena sidan vid 5. k. skolskeden, i allmänhet 3—4 stycken av 2—5 veckors längd, å andra sidan vid praktiskt yrkesarbete under handledning hos olika skogs— arbetsgivare under tiderna mellan skolskedena. Skogsstyrelsens kursplan upptar 16 veckor skolskeden och 25—30 veckor praktikskeden, tillhopa alltså '41—46 veckor eller drygt ett vanligt skolår. Under varje Skolskede studeras ett begränsat avsnitt av kursen, varefter kunskaperna och färdig- heterna befästes genom praktiskt yrkesarbete under särskilt utbildade handledare. Metoden ger avsevärt ökad rutin och säkerhet i de olika arbe- tenas utförande jämfört med vad som kan medhinnas under en 3-måna- ders ungdomskurs. Eleverna mognar under kursen och kommer bättre in i skogens arbetsliv. Helt allmänt torde därför den på rätt sätt organiserade lärlingskursen få anses vara en mycket effektiv form för utbildning i skogs- arbete. Av många skäl kan man emellertid ej satsa enbart på denna kurstyp. För att den skall lyckas fordras tillräckligt många skogsförvaltningar, skogsägareföreningar eller andra, som är villiga att ta emot eleverna under praktikskedena och att under dessa ge dem arbeten, som passar in i utbild- ningsprogrammet. Det fordras tillgång till utbildade handledare och möj— lighet för praktikvärdarna att låta lämpliga skogsarbetare eller förmän ägna tid åt handledarskapet. Slutligen krävs att eleverna allmänt är in- ställda på en så pass fullständig ordnad utbildning som en ettårig lärlings— kurs innebär.

Ännu kan ej dessa förutsättningar sägas vara för handen mera allmänt. I trakter med övervägande privatskogsbruk kan det möta hinder att ordna praktikskeden i tillfredsställande utformning. På många håll är ungdo- marna och deras föräldrar ännu ej på det klara med värdet av en fullgod skoglig yrkesutbildning. Man har förståelse för utbildningsbehovet men anser att en kortare utbildning kan räcka. För söner till jordbrukare kan det vara svårt att binda sig för en så lång utbildningsgång som lärlings- kursen.

Vi anser därför att båda kursformerna även i fortsättningen bör tilläm- pas men förutsätter, att lärlingskurserna skall vinna ökad terräng. I fråga om ungdomskurserna är det synnerligen önskvärt att alla kurser inom en snar framtid kan byggas ut till normalplanens 12 veckor. För närvarande har man lämnat dispens för kurser ned till 7 veckor, vilket får anses vara en alldeles för kort tid, när det gäller grundläggande yrkesutbildning. Vi har dock förståelse för att det kan ha varit nödvändigt i verksamhetens

8—805915

början att i vissa trakter starta med dessa kortare kurser för att väcka intresset för ungdomens skogliga utbildning.

Frågan om den lämpliga kurslängden kan för övrigt ännu ej anses slut— giltigt löst vare sig för ungdomskurserna eller för lärlingskurserna. Det synes troligt, att en viss förlängning av kurserna kommer att visa sig önsk- värd, särskilt om skogsbrukets mekanisering fortskrider, varigenom ökade krav på utbildningen kan komma att ställas. Ett ytterligare skäl för längre kurser är önskemålet att kunna lägga in mera allmänbildande ämnen i timplanen. Yrkesutbildningssakkunniga uttalade i sitt betänkande >>Yrkes- utbildningen» (SOU 1954:11) bl. a. följande. '

»Yrkesutbildningen får inte begränsas till att ge endast de praktiska färdigheter och teoretiska kunskaper, som behövs för yrkesutövningen. Den måste också utveckla karaktären och ge en allmänt medborgerlig bildning, som kan sätta individen i stånd att bli inte bara en skicklig arbetare utan också en självständig och samarbetsduglig medborgare.»

Det anförda bör givetvis även gälla den skogliga yrkesutbildningen. I hittillsvarande relativt korta kurser har nämnvärt utrymme ej kunnat beredas de allmänna ämnena. Huvudsakligen har de omfattat viss under- visning i svenska språket, samhällskunskap och näringsgeografi i anslut- ning till skogsnäringen samt biologi med anknytning till skogsvården och till människokroppens arbetsfysiologi inklusive hälsolära.

Det torde vara för tidigt att nu i detalj söka bestämma huru lång tid, som bör ägnas åt de allmänbildande ämnena. Viss ledning kan emellertid hämtas ur de förslag till undervisningsplaner avseende 1-åriga kurser för olika yrken, som återfinnes i nyssnämnda betänkande. Där upptas i all— mänhet 8 veckotimmar för undervisning i svenska, samhällskunskap, geografi och biologi samt 3 veckotimmar engelska. Överstyrelsen för yrkes- utbildning rekommenderar nu sådana timplaner (ofta med dispens från undervisning i engelska) och för yrkesskolor inom försöksdistrikten före- skrives undervisning i allmänna ämnen av denna omfattning.

Vi förordar att där så visar sig möjligt med hänsyn till tillgången på lärare och lokaler vissa av de nuvarande skogsyrkeskurserna för ungdom succes- sivt utbygges med allmänna ämnen ungefär till den omfattning, som svarar mot ovannämnda planer. I första hand måste denna utbyggnad ske, där det blir aktuellt att fullgöra 9 y 1 sin helhet inom skogsyrkesskolan. Men även eljest är införande av allmänbildande ämnen mycket önskvärt. Som före- bild vid undervisningens uppläggning torde kunna tjäna huvudmoment med anvisningar i »Timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet med nioårig enhetsskola» fastställda av skolöverstyrelsen. Undervisningen i samhällskunskap, geografi och biologi bör i stor utsträckning ges anknyt- ning till skogens arbetsliv. Med de av skolöverstyrelsen angivna huvud- momenten låter detta sig väl göra. Även den del av undervisningen i svenska,

som avser muntlig och skriftlig framställning, kan med fördel anknyta till erfarenheter från undervisningen i skoglig yrkeskunskap.

Eftersom det ej är möjligt att nu helt förutse uppkommande utbildnings- behov, bör de organ som handhar den skogliga yrkesutbildningen liksom hittills ha frihet att anpassa kursernas längd och innehåll till utvecklingens krav. Därvid torde ovanstående synpunkter få tjäna till vägledning.

b. Vidareutbildning för yrkesverksamma

Inom den skogliga yrkesutbildningen har tidigare vidareutbildningen —— om än otillräcklig — varit rätt dominerande. Detta var naturligt, när det gällde att snabbt på bred front sprida kunskap om ändamålsenliga redskap och arbetsmetoder inom en näring, som saknade egentlig, grundläggande yrkesutbildning. Även sedan denna byggts ut kommer en omfattande vidareutbildning att vara behövlig, men den kan få en delvis annan inrikt— ning. Alltjämt kommer att kvarstå behovet av att ge dem, som ej haft till- fälle att genomgå någon grundutbildning, komplettering av det kunnande och

|

l l

!

de färdigheter de förvärvat genom praktisk verksamhet. Jämsides härmed får emellertid den del av vidareutbildningen allt större betydelse, som avser att på grundutbildningens bas ge mer eller mindre specialbetonad utbildning åt vissa kategorier skogsarbetare och skogsbrukare. Vissa kurser och olika former av rörlig informationsverksamhet behövs också för att på bred front fortlöpande föra ut nyheter inom skogsvårdens och avverknings- teknikens m. fl. områden.

Under det uppsving för den skogliga yrkesutbildningen, som karakteri— serar det senaste årtiondet, har vidareutbildningen i mycket stor utsträck- ning varit inriktad på de tekniska frågorna, medan särskilt skogsbrukarnas behov av skolning i skogsvård, aptering och andra skogshushållnings- ämnen skjutits något i bakgrunden. Med den av oss föreslagna utbyggnaden av den skogliga yrkesutbildningen bör det dock bli möjligt att tillgodose även denna viktiga del av utbildningsbehovet.

För vidareutbildningen kommer främst kortare Specialkurser, ämneskur— ser, i fråga, vanligen av en eller ett par veckors längd. Vissa tekniskt beto—

; nade kurser t. ex. avseende traktortransport i skog kan dock behöva om- 1 fatta längre tid.

i På skogsvårds- och skogshushållningssidan är det önskvärt att jäm— sides med kortare Specialkurser t. ex. i skogskultur, plant- och ungskogsä vård, aptering även allsidiga, relativt omfattande fortbildningskurser an- ordnas, som ger skogsbrukare och blivande skogsbrukare undervisning om de olika uppgifter, som möter vid driften av ett bondeskogshruk. I viss, ehuru begränsad utsträckning kan detta behov täckas av de skogslinjer med förhållandevis stort timantal, som anordnas vid en del lantmannaskolor. Om eleverna är unga eller ej har fått någon skoglig grundutbildning före

lantmannaskola, kan det emellertid ofta bli svårt att under en skogslinjes studiegång hinna behandla nämnvärt mera än de elementära frågorna. Därest eleverna mera allmänt kunde gå igenom en skoglig ungdomskurs eller en skogsbetonad fortsättningsskola före lantmannaskolan, skulle un- dervisningen kunna läggas på en betydligt högre nivå och ge något av den driftsledarutbildning för det mindre skogsbruket, som synes böra efter- strävas. Vid sidan av de fåtaliga lantmannaskolorna med mera fullständig skogslinje behövs emellertid ett ökat antal längre skogshushållningskurser, som lämpligen bör anordnas av skogsvårdsstyrelserna. För utformningen av sådana kurser finns erfarenheter från några län, där man under längre tid drivit kursformen.

På den tekniska sidan bör verksamheten fortsätta med Specialkurser bl. a. i motorsågning, hästkörning, traktorkörning, dikessprängning, all- män huggningsteknik, verktygslära och vård av handredskap. Nya arbets- moment såsom maskinbarkning kan också behöva bli föremål för spe- cialkurser. Måhända kommer även längre, mera allsidiga tekniska kurser . att bli aktuella. ;

Medan grundutbildningskurser och längre vidareutbildningskurser nor— malt bör förläggas till skogsbruksskolor, kan det visa sig lämpligt att i en del av de kortare kurserna anordnas ute i bygderna så att de kan ' besökas även av personer, som ej kan lämna hemmet under hela kurs- . tiden. Skogsbrukets motsvarighet till de vanliga yrkesskolornas deltids- ! kurser, de kombinerade kurserna, är också mycket lämpliga för vidare- utbildning i begränsade ämnesavsnitt.

! | I

c. Förmansutbildning Enligt gällande bidragsförfattning hör även förmanskurser till den skog- liga yrkesutbildning, som bör anordnas genom skogsvårdsstyrelserna. Av tabell 13 framgår att denna verksamhet haft ringa omfattning om man ser till antalet kurser och elever men alldeles särskilt med hänsyn till kurser- nas längd. De har i genomsnitt varat endast ca 2 veckor. Detta beror på att de huvudsakligen avsett specialtrimning på något begränsat avsnitt och ej en allmän förmansutbildning. Orsakerna härtill torde vara följande. Osäkerhet har länge rått huruvida man skulle inom skogsbruket bygga upp en förmanskader med ställning mellan skogvaktarna—kronojägarna och arbetarna. I den mån intresse för förmansutbildning förefunnits har man oftast ansett att denna borde bedrivas inom det enskilda företaget och ej genom skogsvårdsstyrelserna. På bägge dessa punkter har under senare år en viss omsvängning skett. Man synes numera inom ej obetydliga delar av skogsbruket särskilt i Nordsverige anse, att en utbildad förmanskår är behövlig både som biträde till den skogsskoleutbildade personalen och som arbetsledare vid vissa medelstora skogsbruk, som ej anses kräva en högre utbildad kraft. Dessutom behöver skogsvårdsstyrelserna fort-

farande ett ganska stort antal förmän. Vissa skogsbolag räknar t. o. m. med att minska antalet skogsskoleutbildade och sätta in välutbildade för- män på specialuppgifter på skogvaktardistrikten.

I fråga om utbildningens anordnande är man ej längre främmande för att skogsvårdsstyrelserna kan och bör svara för förmännens grundutbild- ning, alltså den del, som är relativt oberoende av var deras framtida tjänst- göring blir förlagd, medan företagen svarar för den mera instruktions- lnässiga del, som avser företagets särskilda förhållanden.

Allmänt är man enig om att en avsevärd förbättring av förmännens utbild- ning är nödvändig redan för de arbetsuppgifter, som nu överlämnas åt dem, och blir än mera viktig inför den väntade utvecklingen.

Vi har oss bekant att Skogsstyrelsen tagit upp denna fråga till behandling och vill därför inskränka oss till att understryka hur viktigt det är, att även denna gren av den skogliga yrkesutbildningen finner lämpliga former och blir planmässigt bedriven.

d. Undervisningens skolmässiga organisation Under lång tid har den skogliga yrkesutbildningen bedrivits i form av en ganska fri kursverksamhet. Mera skolmässiga former har den antagit först genom de senare årens utbyggnad av skogsvårdsstyrelsernas kurs- gårdar till skogsbruksskolor och inrättande av några företagsskolor. Inför den aktuella utbyggnaden av det skogliga yrkesutbildningsväsendet är det angeläget att slå fast, att i varje fall grundutbildningen för ungdomar måste få en fastare form, få mera karaktär av yrkesskola. Detta behöver visst icke innebära att all undervisning försiggår vid skolan ;' den ur många synpunk- ter lämpliga växelundervisning som bedrivs i lärlingskurserna bör vara kvar. Viktigt är att inga grundutbildningskurser göres för korta och att huvud- kurserna återkommer på bestämda tider så att ungdomarna och deras för- äldrar vet vilka skogliga uthildningsmöj ligheter, som regelbundet står till buds i orten.

En viss fasthet i kursprogrammet och kursernas schema krävs för att ge verksamheten en klarare ställning som yrkesskola vid sidan av andra yrkesskolor, även om undervisningen till viss del är förlagd utanför skol- orten.

Inom det övriga yrkesutbildningsväsendet talar man om riksskolor, centrala yrkesskolor, lokala yrkesskolor och företagsskolor. Riksskolorna, som inom skogsbruket väl främst motsvaras av skogsskolor och högre ut- bildningsanstalter, saknar vi anledning att närmare gå in på. De centrala yrkesskolorna beräknas ha länen som rekryteringsområden och kommer i allmänhet att drivas i landstingens regi. De lokala yrkesskolorna är avsedda att drivas av en kommun eller av två eller flera kommuner i samverkan. Företagsskolorna anordnas av enskilda företag. Inom skogsbruket motsva— ras de centrala skolorna av skogsvårdsstyrelsernas skogsbruksskolor och

i viss mån av skogslinjerna vid lantmannaskolorna. En mellanform mellan centrala och lokala skogliga yrkesskolor finns t. ex. i Västerbottens län där vissa mindre skolor anordnats i samarbete mellan skogsvårdsstyrelsen och några kommuner. Lokala yrkesskolor i ordets egentliga mening existerar väl knappast ännu inom skogsbruket. Det finns emellertid planer på att anordna skogliga linjer vid yrkesskolor i ett par stora skogskommuner. Domänverket och ett par skogsbolag har byggt upp egna skogsyrkesskolor av typen företagsskola.

Vid 1955 års riksdagsbehandling av yrkesutbildningsfrågan betonade före- dragande departementschefen bl. a. vikten av att yrkesskolorna finge den ur pedagogisk och ekonomisk synpunkt lämpligaste storleken, men att hän— syn även måste tas till önskvärdheten av att eleverna, särskilt de yngre, så långt möjligt kunde bo i sina hem under utbildningstiden. Man räknade med att de lokala yrkesskolorna skulle i vad avser heltidskurser begränsa sig till ortens huvudyrken och meddela undervisningen i form av ettårskurser, som gåve en avrundad första grundutbildning, vilken elever ur 9y skulle kunna följa. Vid de centrala skolorna skulle förutom denna kurstyp regel- mässigt finnas tillgång till fortsatt utbildning i heltidskurser efter 9 y och avseende ett större antal yrken än i de lokala skolorna. I propositionen ut- talade departementschefen även, att han inte vore främmande för tanken att i varje fall till de större lokala yrkesskolorna skulle kunna knytas avdel- ningar också av central- eller riksskolekaraktär. ;

I princip torde de angivna riktlinjerna vara giltiga även för den skogliga l yrkesutbildningen. De delvis motstridiga synpunkterna om skolornas stor— ! lek, som ovan anförts, kan dock bli särskilt svåra att förena för denna

| I | | | | |

yrkesgren. Förutom alla andra krav på en yrkesskola måste ju för skogs— utbildningen uppställas kravet på nära anknytning till skogliga övnings- objekt av tillräcklig omfattning och tillfredsställande omväxling.

Inom varje län bör finnas minst en central skogsbrukets yrkesskola; i de större skogslänen torde två eller eventuellt flera bli nödvändiga. På grund av de anläggnings- och driftskostnader, som belastar varje skol- anläggning oberoende av skolans storlek, torde det i allmänhet vara ända— målsenligt att bygga ut de centrala skolorna till sådan storlek, att de kan ta emot dubbla kurser. ;

Inom mera utpräglade skogsbygder, där en eller ett par kommuner ger i tillräckligt underlag för en skogsyrkesskola eller en skogslinje vid en lokal yrkesskola, kan det synas naturligt att söka inrätta någon form av lokal skogsyrkesskola. Planer härpå finns redan på ett par ställen. Emellertid visar det sig, att man vid planläggningen räknat med att skogsvårdsstyrel- sen skall tillhandahålla lärare och svara för kursernas uppläggning. Om skogsvårdsstyrelserna på detta sätt måste ta en stor del av ansvaret för undervisningen även vid lokala yrkesskolor, liksom nu sker i fråga om fortsättningsskolan och 9 y, finns det anledning överväga om det ej i många

fall vore mera lämpligt att organisera dessa lokala skogslinjer såsom avdel— ningar av den centrala skogsyrkesskolan, vilken enligt vårt förslag skall ledas av skogsvårdsstyrelsen. Styrelsen skulle på så sätt få den fackligt- pedagogiska ledningen av den frivilliga skogsutbildningen i länet, vilket skulle underlätta planeringen och möjliggöra enhetliga kurstyper, en bättre disposition av lärarkrafter m. m. Kommunerna skulle i så fall bidra genom att svara för lokaler, övningsskog, viss undervisningsmateriel och elev— rekryteringen. Det är viktigt, att skogsvårdsstyrelserna i samarbete med kommunerna utreder de lokala behoven och önskemålen på den skogliga yrkesutbildningens område. Även för skogskurser, som helt ordnas av kommun, hör av ovan anförda skäl den fackligt-pedagogiska tillsynen ligga hos skogsvårdsstyrelserna. Organisationsformen med lokalt utplacerade avdelningar av en central yrkesskola förekommer redan i enstaka fall inom övrigt yrkesutbildningsväsende. Som framgår av ovanstående redogörelse för 1955 års yrkesutbildningsproposition är man ej främmande för en fortsatt utveckling av denna form. Av det anförda framgår också, att frågan om fristående lokala skogsyrkesskolor eller lokala avdelningar av centrala skolor sammanhänger med frågorna om huvudmannaskap, lokal och regio- nal ledning m. m. för den skogliga yrkesutbildningen, frågor som vi be- handlar i ett senare avsnitt av detta kapitel. De organisatoriska frågor och samordningsproblem, som följer av den ovan skisserade anordningen, skall där tas upp. Här begränsar vi oss till det uttalandet, att det torde vara mycket som talar för en lösning, som ger skogsvårdsstyrelserna ställning som ledande och sammanhållande organ för all frivillig skoglig yrkesutbild- ning inom deras verksamhetsområden.

I fråga om företagsskolorna vill vi framhålla, att det är synnerligen önskvärt att större skogsföretag, som har underlag för en egen skola och möjlighet att organisera densamma, på detta sätt själva tar hand om sina utbildningsbehov. I många fall kommer det kanske att visa sig lämpligt att företagen huvudsakligen inriktar sig på vidareutbildning och special- utbildning, medan skogsvårdsstyrelserna svarar för grundutbildningen. Vid den senares organisation kommer ju för övrigt företagen att i stor utsträck- ning medverka genom att handha yrkespraktiken i lärlingskurserna.

e. Anknytning till den allmänna skolans yrkesundervisning

Den skogsbetonade fortsättningsskolan är den skogliga utbildningsform — låt vara av mycket förberedande karaktär — som för närvarande når det största antalet ungdomar. Dess värde är allmänt omvittnat både från sko— gens och skolans håll. Det är därför angeläget att under tiden fram till enhetsskolans fullständiga genomförande vidmakthålla och om möjligt ytterligare sprida denna kursform. Kursernas antal har alltifrån starten år 1944 fortlöpande ökats, på senare år dock i något minskad takt. Möjlig-

heterna för skogsbruket att tillhandahålla lärare och instruktörer torde vara den viktigaste begränsande faktorn. På grund av svårigheter att snabbt öka antalet lärare kan det bli svårt att samtidigt som den egentliga yrkesutbildningen utbygges enligt vårt ovanstående förslag även öka anta- let skogsbetonade fortsättningsskolor i önskvärd omfattning. Denna kurs- forms största värde torde ligga i att den ger en rätt fullständig praktisk yrkesorientering, som leder de för skogsyrket intresserade eleverna över till skogsyrkeskurserna, medan möjligheterna att vid så tidiga år ge en verklig yrkesutbildning synes små. Det förefaller därför mest ändamålsen- ligt att begränsa kurserna till minimitiden 6 veckor. Genom att förlänga dem till 8 resp. 12 veckor, som nu sker vid ungefär halva antalet kurser, vinner man ej något nämnvärt i yrkesutbildningsavseende, men lärare bindes, som kunde göra bättre nytta i de egentliga yrkesutbildningskurserna eller som ledare för ett ökat antal fortsättningsskolor av den kortare typen. I många län i mellersta och södra Sverige är antalet skogsbetonade fort- sättningsskolor ännu obetydligt och där synes en utbyggnad särskilt aktuell för att ungdomar med skogsintresse skall kunna få på ett tidigt stadium pröva skogsyrket under sakkunnig ledning.

I enhetsskolans 9:e klass skall som bekant förberedande yrkesutbildning kunna meddelas till elever, som önskar detta. De sammanföres till olika gre- nar av den yrkesförberedande linjen 9y. Under försöksverksamheten har 52—57 % av samtliga elever i 9:e klass valt y-linjen. Pojkarna har dock vanligen till över 60 % valt denna linje.

I 1950 års beslut angående enhetsskolan uttalas bl. a. följande: »Utöver handledning i praktiska ämnen på enhetsskolans olika stadier är det avsett att i klasserna 7 och 8 inrymma yrkesorientering och att senast i klass 9 anordna, i nära kontakt med yrkeslivet, en förberedande yrkesut- bildning, eller, där förhållandena motiverar detta, en allmänpraktisk utbild- ning.»

I skolöverstyrelsens skrift »Timplaner och huvudmoment vid försöks— verksamhet med nioårig enhetsskola» finnes förebilder till timplaner för 8 olika grenar inom klass 9y. För flertalet av grenarna finnes dessutom alternativa utformningar. Enligt skolöverstyrelsens anvisningar är emeller- tid skoldistrikten ej bundna av förebilden utan har möjligheter att företa jämkningar i fråga om yrkesämnena eller inrätta grenar, som ej är upp- tagna i förebilden. Sådana ändringar skall dock godkännas av skolöver- styrelsen. Sådan undervisning för 9 y-elever, som är helt förlagd till yrkes- skola, beröres ej av förebilden.

Bland grenarna finnes en 9 y jord- och skogsbruk, med alternativkurserna 1 a jordbruk, 1 b skogsbruk och 1 c trädgårdsskötsel. Timplanen för jordbruksgrenen omfattar 19 veckotimmar jordbruks- och husdjurslära och 6 veckotimmar skogslära förutom de 9 timmarna allmänna ämnen som ingår i alla y-grenar, 3 timmar reserveras för fritt valt arbete. I skogs-

bruksgrenen är proportionerna omkastade, alltså 19 veckotimmar skogs— ämnen och 6 timmar jordbruksämnen. Den tid, som reserverats för fritt valt arbete, kan disponeras även för utökning av den valda grenens yrkes- ämnen eventuellt för maskin- och verktygsvård i anslutning till yrket. Totala antalet timmar i yrkesteori, inklusive yrkesräkning, och yrkes- praktik är 900 timmar per läsår. I 1946 års skolkommissions förslag till studieplaner för 9y jord- och skogsbruk hade förutsatts, att yrkesutbild— ningen skulle ges i avsnitt om 1—6 veckors längd, medan undervisningen i allmänna ämnen skulle ges vid enhetsskolan under mellanliggande perioder. Detta motiverades med att eleverna borde få yrkespraktiken förlagd till de tider på året, då olika jordbruks— och skogsarbeten vore aktuella.

Under försöksverksamheten med enhetsskolan har antalet avdelningar av jordbruks- och skogsbruksgrenarna hittills varit förhållandevis få i jämförelse med andra yrkesgrenar. Vid deras utformning har skoldistrik— ten i stor utsträckning utnyttjat sin rätt att frångå förebilden. De avdel- ningar under läsåret 1957/58, som är av intresse ur skogsbrukets synpunkt, var följande. I Råneå och Nederkalix i Norrbottens län anordnades skogs- bruksgren av 9 y utan jordbruksundervisning. Den organiserades inom en- hetsskolan, men skogsvårdsstyrelsen tillhandahöll lärare. Eleverna bodde hemma och undervisning i yrkesämnen skedde under 4 dagar i veckan och i allmänna ämnen under 2 dagar. I Lillhärdal i Jämtlands län har också funnits en ren skogsbruksgren. 1957/58 deltog det fåtal pojkar, som valt skogsgrenen, i undervisningen vid skogsbetonade fortsättningsskolan under 3 dagar per vecka. Eleverna bodde i internat under denna tid. I Bollnäs landskommun i Gävleborgs län anordnades en skogsbruksgren med timantal enligt förebilden. Undervisningen i jordbruksämnen och skogsvårdsdelen av skogsämnena meddelades under internatförläggning (1/8—30/9 och 15/5— 15/6) vid Gävleborgs läns skogs- och lantmannaskola, medan den avverk- ningstekniska delen sköttes av skogsvårdsstyrelsen. Jordbruksgren med viss skogsundervisning enligt alternativkurs 1 a förekom i Hietaniemi i Norr— bottens län (skogsvårdsstyrelsen svarade för undervisningen) och Vifolka i Östergötlands län (skogsvårdsstyrelsen hade 2 veckor skogsundervisning, resten meddelades av jordbruksläraren). Renodlade jordbruksgrenar har tidigare ordnats på ett par håll.

Som synes har Skogsundervisningen i 9 y ordnats på många olika sätt. I vissa fall har rätt enkla former måst tillgripas. Över huvud taget får erfa— renheterna anses vara mycket begränsade. De skogsvårdsstyrelsernas tjän- stemän, som haft hand om undervisningen, uppger att den i Råneå och Nederkalix tillämpade formen givit i stort sett goda resultat. Kursen i Lillhärdal uppges ur yrkesutbildningssynpunkt ej ha gett vad som torde böra eftersträvas. Frågan om dess omläggning har tagits upp till diskus- sion. Bollnäskursen synes ha givit rätt bra resultat, men torde ha lidit av att Skogsundervisningen splittrats. Skogsundervisningen i de klasser, som

följt jordbruksalternativet, har i allmänhet varit av så ringa omfattning, att den mer haft karaktären av utbyggd praktisk yrkesorientering.

De hittills anordnade 9 y-avdelningarna på jordbrukets och skogsbrukets områden visar alltså en tendens mot mer renodlade jordbruks- resp. skogs- brukskurser än som förutsatts i skolöverstyrelsens förebild. Av 4 skogs- grenar är sålunda 3 rena skogskurser. Huruvida denna tendens är lycklig och om den kommer att fortsätta, när enhetsskolan går in i sitt utbygg- nadsskede, är väl ännu för tidigt att bedöma. Så mycket är emellertid tydligt, att det tycks finnas ett behov av en mera renodlad skogsgren inom 9 y.

På vilket sätt bör man tänka sig anknytningen mellan den frivilliga skogliga yrkesutbildningen, som vi ovan behandlat, och enhetsskolan?

Inom trakter, där skogsbruket är en huvudnäringsgren, torde det visa sig naturligt att söka anordna Skogsundervisningen i 9y inom enhetsskolans ram. Vid behandlingen av frågan om yrkesutbildningens utbyggnad (SOU 1954:11 och Kungl. Maj:ts prop. 139/1955) räknade man emellertid med att Sly-eleverna i viss utsträckning skulle få sin förberedande yrkesutbild— ning i yrkesskolorna genom särskilt utformade ettårskurser, som gav en avrundad grundutbildning på vilken vidareutbildningen sedan kunde ske inom företagen eller vid särskilda vidareutbildningskurser. För de klart yrkesbestämda synes man ha räknat med, att de skall från 8:e klassen övergå till första årskursen i de två eller fleråriga kurserna vid yrkessko- lorna. Beroende på lokala förhållanden kan därvid både företagsskolor, lokala yrkesskolor och centrala yrkesskolor komma i fråga som anordnare av kurser, vilka godkännes som Sly-kurser.

De mycket få skogslinjer av 9 y, som hittills anordnats, har i stort sett organiserats i enhetsskolans regi, vilket bl. a. torde ha berott på att skogs- bruksskolor, som kunnat ta emot eleverna, ej funnits i de berörda bygderna eller ej haft tillräckliga utrymmen. Allteftersom nätet av skogsbruksskolor bygges ut, förbättras möjligheterna att även inom skogsbruket tillämpa den ordningen att för 9 y-undervisningen utnyttja befintliga skogliga yrkesut- bildningsanstalter. Den viktigaste fördelen härav är att kontinuiteten i ut- bildningen främjas. Den förberedande yrkesutbildningen i 9 y kan på ett naturligt sätt övergå i verklig grundläggande utbildning i yrket. Det synes troligt att denna lösning främst skulle passa för de klart yrkesbestämda, som redan vid 9:e skolårets början känner sig säkra på sitt yrkesval. Likaså torde den visa sig ändamålsenlig för att ge förberedande skogsut- bildning åt elever från kommuner, som ej själva eller tillsammans med sina närmaste grannkommuner kan rekrytera en hel skoglig 9 y-gren.

I den mån undervisningen i 9y kommer att förläggas till skogsbru- kets yrkesskolor, kan undervisningen i allmänna ämnen ordnas på olika sätt. Enligt förslag av skolkommissionens yrkesuthildningsdelegation skulle eleverna under vissa perioder få denna undervisning vid sin egen

enhetsskolas högstadium. Möjligen kommer det att visa sig bättre att ordna denna undervisning vid skogsyrkesskolan med timlärare från den all- männa skolan och med skogsyrkesskolans egna lärare i de ämnen och i den utsträckning dessa har erforderlig kompetens.

När det gäller Skogsundervisningen under 9:e skolåret har man ännu mycket obetydlig erfarenhet av vilka resultat denna kommer att ge och på vilken nivå den kan bedrivas. Ungdomarna kommer att vara ett år äldre än fortsättningsskoleeleverna och undervisningstiden är betydligt längre än även de längre skogsbetonade fortsättningsskolornas. Utbildningen bör där- för kunna ge betydligt bättre resultat än dessa. Å andra sidan blir eleverna i allmänhet 1 år 2 år yngre än eleverna i nuvarande frivilliga lärlings— kurser och ungdomskurser. Undervisningen i yrkesarbete torde därför i regel ej kunna bedrivas med samma allvar och intensitet som vid dessa. Trots att antalet yrkesundervisningstimmar i 9 y är större än i nuvarande ungdomskurs och minst lika stort som i lärlingskursernas skolskeden måste man alltså räkna med att utbildningsnivån kommer att ligga något lägre. Särskilt gäller detta vid jämförelse med lärlingskurserna, där ju de långa praktikskedena inte bara ger eleverna en ökad säkerhet och rutin utan även befordrar deras allmänna mognad.

Uppenbarligen erfordras alltså en påbyggnad ovanpå 9 y för att en något- sånär fullgod grundutbildning skall uppnås. Lämpligast torde väl vara att ge denna kompletterande utbildning i form av en förkortad lärlings- kurs varigenom eleverna skulle få ökad yrkesträning och intimare kontakt med arbetslivet.

För sådana klart yrkesbestämda elever, som redan vid 9:e skolårets början vill binda sig för en utbildningsgång, som ger en fullständig grund- utbildning, kan övervägas att inrätta en längre lärlingskurs på ca 1 1/2 år. I en sådan borde det vara möjligt att sammansmälta 9 y-kursens och lär- lingskursens innehåll till en väl avvägd yrkesutbildning.

Sedan enhetsskolan utbyggts, skulle fristående ungdoms- och lärlings— kurser av ungefär nuvarande typ främst behövas för att ge skoglig ut- bildning åt elever, som först velat skaffa sig en mera omfattande teoretisk utbildning genom att gå a— eller g-linjen av 9:e klassen. Bland dessa torde återfinnas en hel del blivande skogsbrukare samt de som avser att gå igenom skogsskola. Enligt 1956 års skogsskoleutrednings förslag borde för inträde i skogsskola fordras teoretiska förkunskaper motsvarande väl inhämtad kurs i svenska, matematik och naturvetenskapliga ämnen enligt studie- planen för 9 a.

De fristående ungdoms- och lärlingskurserna kommer väl också att få elever bland sådana, som genomgått annan förberedande yrkesutbildning i 9y bl. a. de allmänpraktiska grenarna, men vid sitt egentliga yrkesval finner att de behöver skoglig utbildning.

I en framtid torde alltså olika kurstyper bli erforderliga för att möta de växande behov, som kan väntas, då enhetsskolan blir mera allmän. Den ovanstående skissen förutsätter sålunda följande kurstyper på grundutbildningsstadiet sedan enhetsskolan genomförts: 1. a) 9y-skogslinje anordnad i enhetsskolans regi, eventuellt förlagd till skogsyrkesskola. b) Inom skogsyrkesskolorna anordnade kurser, vilka godkänts såsom 9y—kurser. 2. Påbyggnadskurs ovanpå nyssnämnda kurser. 3. En i skogsyrkesskolan inbyggd längre utbildningsgång på ca 11/2 år, som i sig inkluderar det 9:e skolåret. 4. Fristående ungdoms- och lärlingskurser av ungefär nuvarande utform- ning avsedda för elever från 9a, eventuellt 9g och andra Ely-linjer. Troligen bör denna inriktas på elever i 17-årsäldern, som nått större mognad. Den närmare utformningen av dessa kurser är det emellertid ej anled- * ning att nu uppehålla sig vid. Eftersom det avses att enhetsskolan skall l övergå från försöksstadiet till utbyggnadsstadiet fr. o. m. läsåret 1962/63 l kan man tidigast läsåret 1966/67 räkna med att 9:e skolåret mera allmänt har börjat komma i funktion. Intill dess är det försöksverksamheten, som främst kräver uppmärksamhet. Vi anser det angeläget, att man utnyttjar de 7—8 åren fram till nämnda tidpunkt för att få så omfattande erfaren- heter som möjligt av huru Skogsundervisningen i 9y bör läggas upp och huru samordningen mellan 9 y och skogsyrkesskolorna häst bör utformas. Det är då önskvärt, att olika vägar prövas så att erfarenheterna blir så

!

allsidiga som möjligt.

Därvid bör även studeras i vilken utsträckning de olika skogliga grund- kurserna kan samläsa under vissa avsnitt av utbildningen för att där- igenom minska lärarbehovet. Formerna för anordnande av undervisningen i allmänna ämnen i 9y, när denna förläggs till skogsyrkesskolan, behöver också prövas. I vilken utsträckning och under vilka förhållanden skogs- grenen av 9y bör vara en ren skoglig kurs eller innehålla viss oriente- i rande undervisning i jordbruk är också en fråga, som bör uppmärksam- ' mas under den återstående försökstiden.

Vi har i våra resonemang hittills icke berört den orienterande skogs- undervisning, som förutsättes ske i jordbruksgrenen av 9y. Om denna —— som man har anledning vänta — kommer att i stor utsträckning förläggas till lantmannaskolor och liknande undervisningsanstalter, torde skogs- undervisningen få lösas på ungefär det sätt som motsvarande undervisning vid nuvarande lantmannaskolekurser. Vid de flesta av dessa sköter perso— nal från skogsvårdsstyrelserna nu Skogsundervisningen. Huruvida det blir möjligt att efter enhetsskolans utbyggnad helt bygga på detta system är osäkert. Om antalet 9y-jordbruksklasser blir stort, kan man få överväga

andra sätt att lösa lärarfrågan t. ex. att ge lärare i jordbruksämnen en viss skoglig utbildning så att de kan ha hand om den orienterande skogs- undervisningen. Genom införande av 9 y-kurser vid lantbrukets skolor kan i vissa fall Skogsundervisningen i en skola få sådan omfattning, att anställ- ning av särskild lärare i skogsämnen kan bli motiverad.

Vid försöksverksamheten förutsätter vi ett intimt samarbete mellan skolmyndigheter och skogsvårdsstyrelserna. Styrelserna torde i sin egen- skap av regionala huvudmän för den skogliga yrkesutbildningen finna det angeläget att på allt sätt medverka till att finna lämpliga former för skogs- undervisningen i 9 y och för samordningen av denna och den frivilliga skog- liga yrkesutbildningen. Det borde också ligga nära till hands att skogsvårds- styrelserna blir de fackorgan till vilka länsskolnämnderna vänder sig, när det gäller planläggningen av den skogliga utbildningen i den allmänna skolan. Nämnderna bör också kunna utnyttja styrelserna för den fackligt- pedagogiska tillsynen över Skogsundervisningen i de skolor, som sorterar under dem.

f. Anknytning till jordbrukets skolor Någon egentlig samordning av Skogsundervisningen vid skogsvårdsstyrel- sernas kursverksamhet och vid lantmannaskolorna har knappast förekom- mit hittills. Innehållet i och målet för lantmannaskolans kurser finns i stora drag angivet i stadgan för lantbruksundervisningsanstalter (k. kung. 1951: 663) och undervisningsplanerna fastställes av lantbruksstyrelsen utan hörande av skogliga myndigheter. Genom att skogsvårdsstyrelserna i de flesta fall tillhandahåller lärare för Skogsundervisningen i lantbrukets skolor och har förhållandevis stor frihet vid undervisningens utformning har emellertid en viss begränsad, ehuru otillräcklig samordning varit möjlig i praktiken.

Allteftersom skogsvårdsstyrelsernas utbildningsverksamhet antar mera fasta och skolmässiga former finns det anledning att diskutera vilka skog— liga utbildningsbehov, som bör täckas av de olika organen. I nyssnämnda stadga uttalas helt kort att lantbruksundervisningsanstalternas ändamål är att främja yrkesutbildningen inom jordbruksnäringen, samt att lant- manna- och lantbruksskolor har att meddela utbildning i lanthushållningens utövande. Bortsett från den arbetsledarutbildning, som sker vid vissa av lantbruksskolornas kurser, är undervisningen av grundläggande karaktär. Vid den allmännaste kursformen, nämligen lantmannaskolornas vinterkurs, är den av övervägande teoretisk art varvid förutsättes, att eleverna före in- trädet har tillfredsställande praktisk erfarenhet. Emellertid har man i fråga om Skogsundervisningen, ej minst på de 5. k. skogslinjerna, som vissa lant- mannaskolor anordnar, funnit det nödvändigt att ge en ganska omfattande praktisk utbildning bl. a. därför att färdigheterna i skoglig arbetsteknik visat sig bristfälliga.

De av skogsvårdsstyrelserna anordnade grundutbildningskurserna är genomgående av mera praktisk art. Inövandet av goda färdigheter i skogs- arbete av olika slag utgör där grunden. I fråga om vidareutbildningskur- serna kommer givetvis det teoretiska kunskapsinhämtandet mera i för- grunden. Uppgifterna för skogsbrukets yrkesskolor skulle enligt vår me- ning främst vara följande.

1. Att ge skoglig grundutbildning åt blivande skogsarbetare och skogs- förmän samt åt sådana blivande skogsbrukare, som kommer att ha skogen som viktigaste arbetsområde och förtjänstkälla medan jordbruket för dem mera har karaktär av binäring. Blivande lantmannaskoleelever, som har svårigheter att få instruktiv skogspraktik i sin hembygd, borde också ut- nyttja skogsyrkesskolornas kortare grundutbildningskurser eller de skogs- betonade fortsättningsskolorna som förberedelse för lantmannaskolan.

2. Att ge skoglig vidareutbildning åt de nyssnämnda kategorierna och dessutom åt personer, som vill bygga på den _ ofta begränsade _ skogliga utbildning de fått i lantbrukets skolor. I konsekvens med det anförda borde lantbrukets undervisningsanstalter på det skogliga området främst ha till uppgift att meddela erforderlig grund- läggande skogsundervisning åt de ungdomar, som i första rummet önskar sig en god jordbruksutbildning och för vilka behovet av skoglig utbildning kommer i andra hand. Vi är medvetna om att denna gränsdragning ej helt täcker det verkliga läget. I de skogslinjer med mera omfattande skogsundervisning, som några lantmannaskolor infört, tar dessa redan emot elever av den kategori, som vi ovan hänfört till skogsyrkesskolornas rekryteringsområde. Det torde emellertid ej finnas anledning att eftersträva någon fullständig kategori- klyvning av elevklientelet. En viss valmöjlighet mellan olika skolor är väl snarast till fördel, när det gäller ett yrkesområde med så växlande förut- sättningar som jordbrukaren-skogsbrukarens. Det är också önskvärt, att lantbrukets skolor i sina kursplaner avspeglar jordbrukets resp. skogs— brukets betydelse inom lantbruket i den bygd de tjänar. I skogsbygderna bör skogsämnena få en mera framskjuten plats på skolornas schema än vad f. n. vanligen är fallet, även om det måste ske på bekostnad av jord- bruksundervisningens omfattning. Inom län med såväl utpräglade jord- bruksbygder som mera skogsbetonade områden bör om möjligt en skola göras skogsbetonad eller också bör undervisningen uppdelas på jordbruks- resp. skogslinje. Enligt vad vi har oss bekant torde 1955 års lantbruksundervisningskom— mitté komma att framlägga förslag rörande ledningen av lantbrukets un- dervisningsanstalter, enligt vilket bl.a. skogsvårdsstyrelserna skulle bli re- presenterade i de regionala organen. Därigenom bör det bli möjligt för styrelserna att medverka till en sådan utformning av Skogsundervisningen inom länen att det samlade utbildningsbehovet tillgodoses på för orten

lämpligaste sätt och att onödig konkurrens mellan lantbrukets skolor och skogsbruksskolorna undvikes. På det centrala planet synes i konsekvens härmed Skogsstyrelsen böra få ansvaret för utformningen av den skogliga undervisningen även vid lantbrukets skolor.

4. Organisation och administration

Av vad vi tidigare anfört framgår, att skogsvårdsstyrelserna under skogs- styrelsens ledning väsentligen svarar för den statsunderstödda yrkes- utbildningsverksamheten på skogens område. I skogsvårdsstyrelseförord- ningen finnes sedan 1954 denna styrelsernas uppgift angiven. Frågan om den skogliga yrkesutbildningens administration synes ändock vara aktuell. Orsaken härtill är att de nya regionala organen på skol- väsendets område, länsskolnämnderna, även fått befogenheter på yrkes- utbildningens område och att frågan om yrkesutbildningens centrala ledning är under utredning. Vi har därför funnit anledning att redogöra för våra synpunkter i organisationsfrågan.

Yrkesutbildningen i Sverige har administrativt organiserats efter två huvudlinjer. Den ena och historiskt sett äldsta är, att utbildningen inom ett område sorterar under den myndighet, som handhar övriga frågor inom ifrågavarande område. Denna princip tillämpas bl. a. för utbildningen inom jordbruk, skogsbruk, sjöfart och sjukvård. Den andra linjen innebär, att man bryter ut utbildningsfrågorna från de olika fackmyndigheterna och sammanför dem under ett särskilt ämbetsverk. Så har skett med det mesta av utbildningen inom hantverk, industri och husligt arbete, som nu sorterar under överstyrelsen för yrkesutbildning (yrkesöverstyrelsen).

j Enligt vår mening bör man vid diskussion av den skogliga yrkesutbild- ! l l ! | | l l l

ningens organisationsformer börja på det lokala och regionala planet. En logisk uppbyggnad av organisationen torde underlättas av ett sådant till- vägagångssätt. Två alternativ står öppna när det gäller det lokala ansvaret för den skogliga yrkesutbildningen. Följer man principen om samman- förande av all yrkesutbildning till särskilda organ, borde kommunerna stå som huvudmän. Om man däremot bygger på principen yrkesutbildning i fackorganens regi, kan något annat organ än skogsvårdsstyrelserna ej komma i fråga. Ställningstagandet beror bl. a. på vilken typ av skogliga yrkesskolor man anser mest ändamålsenlig. Om utbildningen anses böra ske huvudsakligen i lokala, mindre yrkesskolor t. ex. fristående kommu— nala skogsyrkesskolor eller skogslinjer vid kommunala yrkesskolor, så utgör detta ett skäl för att kommunerna bör vara huvudmän för verksamheten. Håller man däremot före, att den skogliga yrkesutbildningen är bäst betjänt av att ett lämpligt antal centrala skogsbruksskolor i varje län tar hand om en avsevärd del av undervisningen, talar många skäl för att skogsvårds- styrelserna även fortsättningsvis svarar för skogsutbildningen. Vi har tidi-

gare framfört vår åsikt, att sådana centrala skogsbruksskolor är nödvän- diga som stomme i den skogliga yrkesutbildningsverksamheten, ävensom att skogsyrkeskurser på andra lokaler, bl. a. vid kommunala yrkesskolor, kan ordnas i form av avdelningar under den skogsbrukets centrala skogs— yrkesskola, som skogsvårdsstyrelsernas samlade verksamhet på detta om- råde administrativt sett bör bilda. De främsta skälen för skogsvårdsstyrel— sernas huvudmannaskap är följande. Genom att styrelserna är länsorgan för skogsbruket (exkl. krono- och kyrkoskogar) och har intim kontakt med det praktiska skogsbruket och dess utövare bör dess personal kunna ge en undervisning, som väl fyller näringens krav. Möjligheterna att ordna den växelundervisning i lärlingskurser, som befunnits så lämplig inom skogsbruket, underlättas av styrelsernas ställning inom länets skogsbruk. Skogsvårdsstyrelserna och deras personal har erfarenhet av och rutin i yrkesutbildningsarbete. Lärarna kan utnyttjas väl genom att både grund- utbildning, vidareutbildning, personlig rådgivning och skogsvårdsarbete administreras av samma myndighet. De kan meddela en levande undervis- ning genom att de tillhör en kår av yrkesutövare i nära kontakt med det dagliga arbetet i skogen. Om yrkesutbildningen skulle frånskiljas och skötas av andra organ, skulle gränsdragningen bli besvärlig mot den under- visningsverksamhet, som alltid måste ligga kvar hos styrelserna. Svårig- heter att ge lärarpersonalen full sysselsättning och andra problem kan be- faras uppstå. Inom lantbruksutbildningsväsendet, där denna uppdelning mellan fristående skolor och organ, som bedriver kursmässig undervisning och upplysning, nu förefinnes, söker man just att samordna dessa olika grenar av yrkesutbildningen. Inom skogsbruket är de redan fast knutna till varandra inom skogsvårdsstyrelseorganisationen och den fördelen bör man söka bevara. Undervisningsarbetet har också blivit en alltmer integre- rande del av styrelsernas verksamhet för skogshushållningens främjande. Ett ytterligare skäl är, att de flesta skogsvårdsstyrelser nu disponerar en eller flera skogsbruksskolor, som just genom kombinationen av olika slag av utbildningskurser kan väl utnyttjas under årets olika delar. Som vi redan tidigare framhållit behöver icke den här framlagda organisationsplanen med skogsvårdsstyrelserna som i princip ansvariga för den skogliga yrkes- utbildningen helt utesluta, att kommuner med särskilda förutsättningar härför ordnar egna skogsyrkesskolor eller skogslinjer inom kommunens allmänna yrkesskola.

För att förstärka styrelsernas möjligheter att handlägga de skogliga yrkesutbildningsfrågorna inom sina verksamhetsområden bör en del organisatoriska åtgärder vidtagas. För närvarande biträdes varje styrelse av ett råd i undervisningsfrågor, vilket emellertid ej har någon beslutande— rätt. Det har synts oss lämpligt att föreslå en sådan förändring av reglerna om styrelsernas sammansättning att den sakkunskap, som finns represen- terad i råden får säte och stämma inom styrelserna. Även andra skäl talar

för den förstärkning av styrelserna, som detta innebär. Förslaget, som när- mare utvecklas i kap. 12, innebär i korthet att styrelseledamöternas antal utökas från nuvarande 3 resp. 5 till 7. Ordföranden skulle utses av Kungl. Maj:t, 3 ledamöter av länsstyrelsen efter hörande av representanter för det enskilda skogsbruket resp. skogsarbetarna och 2 ledamöter av lands- tinget. Länsjägmästaren skulle vara självskriven ledamot. Inom denna organisation har av naturliga skäl någon fastställd representation för do- mänverket ej kunnat föreskrivas. I utbildningsfrågor är det emellertid nöd- vändigt att liksom hittills samråda med representanter för statsskogs- bruket. Detta har vi tänkt oss skulle ske genom att styrelsen vid behand- lingen av utbildningsfrågor med sig adjungerar sådan representant, vilken skulle äga förslagsrätt och rätt att anmäla avvikande mening. I olika ut- bildningssammanhang behöver styrelsen och länsjägmästaren för övrigt samråda med många andra organ t. ex. lantbrukets skolor, länsarbetsnämn- den, länsskolnämnden (varom mera nedan), skogsarbetsstudieorgan m. fl. I det nya reglemente för skogsvårdsstyrelserna, som förutsättes följa efter genomförande av vårt organisationsförslag, bör därför sådant samråd före- skrivas. l | !

Anpassningen av skogsvårdsstyrelsernas personalorganisation till de omfattande nya arbetsuppgifterna på den skogliga yrkesutbildningens om- råde har hittills haft något av improvisationens prägel över sig. Några nya, reglerade tjänster för planläggning och ledning av verksamheten har ej inrättats, utan skogsvårdsstyrelserna har antingen fått lägga arbetsupp- gifterna på befintlig personal vanligen i assistentställning eller också har de efter medgivande inrättat extra tjänster bekostade av skogsvårdsstyrel- sernas omkostnadsmedel. I fråga om lärarpersonal har visserligen ett mindre antal tjänster inrättats, men den övervägande delen av undervis- ningen omhänderhas av tillfällig personal avlönad med omkostnadsmedel och av tjänstemän, som lånas från den övriga verksamheten.

Detta förhållande är mycket otillfredsställande och i längden ohållbart. Personalen har en alltför stor arbetsbörda och slits mellan olika arbets- uppgifter. Viktiga arbeten inom övriga verksamhetsgrenar kommer där- igenom i andra hand. Anställningsvillkoren för den i undervisningen en- gagerade personalen står i uppenbart missförhållande till det med arbetet förenade ansvaret och till de villkor, som gäller för personal inom annan yrkesutbildning.

Om skogsvårdsstyrelserna skall kunna leda och på rätt sätt utveckla skogsbrukets yrkesutbildning, är det enligt vår mening nödvändigt att göra vissa förändringar i deras personalorganisation. Hos varje styrelse bör sålunda finnas en välkvalificerad och för undervisning intresserad tjän- steman i ansvarig ställning, som närmast under länsjägmästaren svarar för planläggning och organisation av yrkesutbildningen inom styrelsens verk-

samhetsområde. Tillsvidare torde dock hos styrelserna i Gotlands och Malmöhus län icke behöva inrättas några särskilda tjänster. Såsom när- mare utvecklas i kap. 12 bör utbildningsverksamheten i allmänhet orga- niseras som en särskild sektion med nämnde tjänsteman som ledare. I de större länen torde denne behöva en biträdande jägmästare eller assistent såsom medhjälpare. I övrigt skulle sektionens personal bestå av erforder- ligt antal yrkeslärare och instruktörer. I vårt förslag till personalorganisa- tion har utrymme beretts för en dylik sektion, varvid i de 10 största länen som sektionschef räknats med en jägmästare och i övriga län med en biträdande jägmästare. Skogsvårdsstyrelse bör dock ha möjlighet att i särskilda fall utnyttja annan tjänsteman som ledare för utbildningssek- tionen. Sådana frågor bör behandlas i samband med den prövning av de enskilda skogsvårdsstyrelsernas organisation, som vi föreslår skall åvila Skogsstyrelsen. Lärarfrågan behandlas i nästa avsnitt av detta kapitel.

Yrkesutbildningens centrala ledning är för närvarande föremål för sär- skild utredning. Därvid kommer även den skogliga utbildningen att behand- las. Då utformningen av den centrala ledningen är intimt beroende av organisationen på det lokala och regionala planet har vi dock velat fram— lägga några synpunkter på frågan. Om den lokala och regionala ledningen och ansvaret för den skogliga yrkesutbildningen skall ligga hos skogs- vårdsstyrelserna, följer därav att den centrala ledningen även i fortsätt- ningen bör åvila Skogsstyrelsen, som i andra avseenden är skogsvårdssty- relsernas tillsynsmyndighet. För Skogsstyrelsen gäller likom för skogsvårds- styrelserna, att utbildning och upplysning utgör en integrerande del av dess uppgift att verka för befrämjande av skogshushållningen å enskilda skogar. Ett avskiljande av undervisningsverksamheten kunde därför komma att försvåra fullgörandet av denna styrelsens huvuduppgift. Fördelarna av att den skogliga utbildningen ledes av ett organ med direkt förankring i skogsbruket torde vara större än dem som skulle kunna uppnås genom att låta all yrkesutbildning administreras av ett enda ämbetsverk.

Vi förutsätter, att Skogsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning kommer att samarbeta i pedagogiska och administrativa frågor så att önsk- värd enhetlighet i utbildningens uppläggning uppnås, liksom att Skogsstyrel- sen såsom hittills kommer att samråda med andraorgan, statliga och en- skilda, vilka har intresse av den skogliga yrkesutbildningen.

Om å andra sidan den skogliga yrkesutbildningen på det lokala planet anses böra handhavas av kommunerna, blir det naturligt, att länsskol- nämnderna fungerar som regionala organ och att den centrala ledningen för- lägges till yrkesöverstyrelsen eller det organ, som kan komma att föreslås av utredningen angående yrkesutbildningens centrala ledning. Därvid blir det nödvändigt att dra upp något så när klara gränser mellan yrkesutbild— ningen och den upplysnings— och undervisningsverksamhet, som under alla förhållanden måste utövas av skogsvårdsstyrelserna och Skogsstyrelsen.

Likaså måste kommunerna bygga upp en egen skoglig lärarkader. Av prak- tiska och andra skäl torde det nämligen ej vara lämpligt, att en utbild- ningsverksamhet administreras av ett organ, som helt eller till större delen måste låna lärare från ett annat organ.

Som framgår av det tidigare anförda har vi funnit att den skogliga yrkes- utbildningen bör i princip omhänderhas av de skogliga organen. Inte minst de allmänt vitsordade goda resultaten av den nuvarande verksamheten talar för att någon genomgripande ändring ej är påkallad eller ens önskvärd.

Ett genomförande av våra förslag rörande den skogliga yrkesutbildningen kommer att medföra behov av förändringar i Skogsstyrelsens personalorga— nisation m. m. Vi har emellertid avstått från att framlägga några förslag i detta avseende, emedan chefen för jordbruksdepartementet vid anmälan till 1958 års riksdag av frågan om skogsskolornas framtida utformning ut- talat, att särskild utredning angående Skogsstyrelsens organisation torde bli aktuell, sedan 1955 års skogsvårdsutredning avlämnat sitt betänkande.

5. Lärarfrågor

a. Personalbehov m. m. Alla de kursformer, som tillämpas i den skogliga yrkesutbildningen, karak- teriseras av att undervisningen till övervägande del består av praktiska lek- tioner och övningar, ofta förlagda till arbetsplatser utspridda i skogen. Dessa lektioner och övningar har icke enbart till uppgift att inträna färdigheter. En hel del av den mera teoretiskt betonade undervisningen meddelas vid dessa tillfällen. Denna arbetsform är särskilt vanlig under grundutbild- ningskurserna och brukar där omfatta ca 75 % av utbildningstiden på sko- lan. Den huvudsakliga undervisningen i yrkesteori är dock på vanligt sätt förlagd till lektionssal och teknisk lärosal för motor- och redskapslära. Genom att övnings- och arbetsplatserna är utspridda kan en lärare ej över- blicka och leda övningarna för mera än ett begränsat antal elever. Då härtill kommer att arbetsobjekten är av skiftande karaktär och att arbeten och övningar innefattar stora olycksfallsrisker blir behovet av tillsyn stort. Efter- som den praktiska undervisningen upptar så stor del av utbildningstiden, måste lärarbehovet beräknas främst med hänsyn till de praktiska övning- arnas krav.

Det har då visat sig lämpligt att normalt arbeta med avdelningar på 14—20 elever med en lärare och en instruktör. För vissa specialkurser t. ex. i kör- ning och motorsågning har det dock visat sig mera ändamålsenligt med små kurser om 8—10 elever ledda av en lärare.

För närvarande är undervisningsarbetet hos skogsvårdsstyrelserna för- delat på ett stort antal befattningshavare, varav många utnyttjas förhål- landevis kort tid av året för denna verksamhetsgren. En undersökning ge- nom skogsstyrelsen våren 1958 visade följande:

Antal i undervisningsverksamhet sysselsatta

Länsskogvak- Instruktörs-

tarpersonal personal Undervisningsverksamhet >75 % av året ............ 36 50 ; » 50—75 % » » ............ 13 6 ' » 25v50 % » » ............ 28 17 ? » (25 % » » ............ 57 29 1 Summa: 134 102 '

Häri har ej inräknats befattningshavare, som helt tillfälligt engagerats i utbildningsarbetet, ej heller har redovisats den jägmästarpersonal, som be- driver undervisning.

Allteftersom undervisningsverksamheten ökar, kurserna blir längre och undervisningen bedrives i mera skolmässiga former blir det allt nödvän- digare, att vissa befattningshavare får i högre grad koncentrera sig på under- visningsverksamheten. Det behövs en kår av yrkeslärare och instruktörer med denna verksamhet som huvuduppgift. En utveckling i denna riktning f behöver ej betyda att undervisningspersonalen helt frikopplas från skogs- l vårdsstyrelsernas övriga verksamhet. Tvärtom torde det vara förmånligt % om en viss fyllnadstjänstgöring får fullgöras inom övriga grenar. Förutom 1 skötseln av den till skogsbruksskolan hörande övningsskogen borde sålunda ! inom ett lämpligt avgränsat område den allmänna skogsvårdsstyrelseverk- samheten kunna skötas av personalen vid skolan. Härigenom kan mellantider i kursverksamheten utnyttjas, personalen får omväxling i sin tjänstgöring och håller lättare kontakt med det praktiska skogsbruket, varjämte anskaf- fande av övningsobj ekt för kurserna underlättas. Viktigt är dock att denna fyllnadstjänstgöring har begränsad omfattning och icke innebär någon risk för att huvuduppgiften, undervisningen, skjuts i bakgrunden.

Vi har beräknat det antal yrkeslärare och instruktörer, som erfordras hos skogsvårdsstyrelserna för att genomföra det av oss föreslagna utbildnings- programmet. Därvid har vi utgått från att styrelserna skall svara för samma andel av det totala utbildningsbehovet som för närvarande. I enlighet med tidigare angivna principer för beräkning av läraråtgången har vi för skogs- l bruksskola, som beräknas vara igång budgetåret 1959/60, beräknat en yrkes- | lärare och en instruktör vid skolor för enkel kurs och dubbla antalet vid ' skola utbyggd för dubbla kurser. Härtill har lagts behovet av lärare för den i kursverksamhet, som bedrives på annan plats än vid styrelsens egen skogs- | bruksskola. Slutligen har det hela avstämts emot totalbehovet av lärare för , att meddela den planerade undervisningen räknat efter en yrkeslärare ; och en instruktör per grupp om 16 elever och 240 undervisningsdagar per är, alltså ett relativt högt tal. Resultatet av beräkningarna är att det år 1959/60 skulle erfordras sammanlagt 96 yrkeslärare och 99 instruktörer. ' Därefter behöver personalen successivt utökas i stort sett i förhållande till utbildningsvolymen.

Då svårigheter kan väntas uppstå att omedelbart besätta alla dessa tjänster med kompetenta personer har vi utgått ifrån att under 1959/60 och 1960/61 20 resp. 10 befattningar av vardera slaget hålls vakanta.

Av yrkeslärarna har vi räknat med att vissa skulle placeras i en högre tjänsteställning än den gängse, nämligen de som utses till föreståndare vid skogsbruksskolor med plats för dubbla kurser eller till ledare för viss gren av skogsvårdsstyrelses kursverksamhet.

b. Arbetsuppgifter och kompetens Arbetsfördelningen mellan yrkeslärarna och instruktörerna är, med vissa variationer beroende på vederbörandes kvalifikationer, vanligen följande. Yrkesläraren är kursledare och svarar för undervisningen i allmänna ämnen samt lektionerna i skogsvård och avverkningsarbete. Beträffande redskaps- läran leder instruktören ofta ensam både lektioner och övningar. I de prak- tiska övningarna och vid arbetena i skogen brukar bägge vara engagerade.

Den arbetsform, som sålunda utvecklats, synes ändamålsenlig och bör ligga till grund för bedömningen av vilka kompetenskrav, som bör ställas på lärar- krafterna och för beräkningen av lärarbehovet.

De undervisningsuppgifter som åvilar yrkesläraren torde kräva lägst det kunskapsmått, som inhämtas vid skogsskolorna. Inom vissa avsnitt be- hövs en påbyggnad av skogsskolekursen. Främst gäller detta redskaps- och motorlära, arbetsfysiologi, huggning och transport. Skogsmästarutbildning får anses som önskvärd för de yrkeslärare, som enligt ovanstående förslag skulle få mera ansvarskrävande uppgifter.

Utöver den skogliga utbildningen behöver både yrkeslärare och instruk- törer pedagogisk utbildning.

1. Såsom kompetenskrav för yrkeslärarbefattning hos skogsvårdsstyrelse ! | [ l > I l

bör alltså uppställas följande: att ha genomgått skogsskola eller styrkt sig äga motsvarande kunskaper och att ha genomgått sådan skoglig specialut- bildning och pedagogisk utbildning, som enligt Skogsstyrelsens beslut med- för behörighet till yrkeslärartjänst, eller blivit av Skogsstyrelsen förklarad behörig att inneha sådan tjänst.

Instruktörerna torde liksom hittills böra rekryteras bland skickliga skogs- förmän och skogsarbetare. Kravet på yrkesskicklighet ifråga om de olika skogsarbetenas praktiska utförande bör ställas högt och därjämte bör fordras viss arbetsledande förmåga. Det är önskvärt, att de har genomgått en till- fredsställande förmansutbildning. Även instruktörerna skall ha genomgått specialutbildning i redskaps- och motorlära, arbetsfysiologi, huggning och transport.

Som kompetenskrav för instruktörsbefattning hos skogsvårdsstyrelse bör alltså uppställas följande: att genom praktisk verksamhet ha styrkt sig vara skicklig yrkesman samt äga sådana kunskaper och egenskaper som fordras av en god arbetsledare och att ha genomgått sådan skoglig utbildning och

pedagogisk utbildning, som enligt Skogsstyrelsens beslut medför behörighet till instruktörstjänst, eller blivit av Skogsstyrelsen förklarad behörig att inneha sådan tjänst.

c. Lärarnas utbildning Som redan framhållits måste stor uppmärksamhet ägnas lärarpersonalens skolning både i vissa fackämnen och pedagogik. Alltsedan skogsvårdssty- relserna år 1949 fick hand om den skogliga yrkesutbildningen har skogs- styrelsen regelbundet ordnat fortbildningskurser för att tillgodose detta be- hov. Följande kurstyper har tillämpats: allmän pedagogisk kurs (21/2 vecka), utbildning i redskapslära och redskapsvård (2 veckor), kurs för huggningsinstruktörer (3 1/2 vecka), kurs i motorsågning (3 1/2 vecka) samt kurs för körningsinstruktörer (8 veckor). Kortare repetitionskurser har även förekommit i vissa av de angivna ämnena. I den sedan några år regel- bundet återkommande aspirantkursen för nyanställd skogspersonal hos skogsvårdsstyrelserna ingår psykologisk och pedagogisk utbildning. Samt- liga de angivna specialkurserna i fackämnen omfattar viss undervisning i pedagogik och instruktionsmetodik.

Följande kurser har hittills avhållits:

Antal kurser Antal elever

Pedagogisk kurs ...................................... 12 241 Kurs i redskapslära m. m. .............................. 15 204 Kurs för huggningsinstruktörer ........................ 8 144 Kurs för huggningsinstruktörer (repetition) .............. 5 63 Kurs i motorsågning .................................... 6 65 Kurs i motorsågning (repetition) ........................ 3 29 Kurs för körningsinstruktörer .......................... 3 45

Utbildningen har varit gemensam för yrkeslärare och instruktörer. Under den gångna uppbyggnadsperioden har det varit naturligt att spe- cialutbildningen på detta sätt uppdelats på kortare kurser, varigenom ett så stort antal personer som möjligt har kunnat få viss lärarutbildning. Man har strävat efter att alla lärare skulle få deltaga i samtliga de angivna kurserna med undantag för körningsinstruktörskursen, som är av mera speciell ka— raktär. '

Om såsom vi föreslagit undervisningsarbetet i större utsträckning än hit- tills koncentreras hos vissa befattningshavare, torde det vara mera ända- målsenligt att ge lärar- och instruktörsutbildningen i ett sammanhang. Med den nuvarande ordningen kan det ej undvikas att vissa avsnitt helt eller del- vis behandlas vid flera kurser. Den sammanlagda utbildningstiden torde ej heller vara tillfredsställande vid jämförelse med lärarutb'ildningen inom andra yrkesutbildningsgrenar. Skogsstyrelsen har i anledning härav för avsikt att försöksvis årligen anordna tvenne fullständiga utbildningskurser

den ena avsedd för yrkeslärare och den andra för instruktörer. Den först- nämnda skulle omfatta 18 veckor, uppdelade på ett skede om 14 veckor och ett senare skede om 4 veckor, sedan eleverna haft ca 12 veckors tjänst- göring som biträdande lärare vid någon skoglig utbildningsanstalt. Instruk- törernas utbildning skulle läggas upp på i princip samma sätt men om— fatta totalt 12 veckor. Dessa kurser skulle behandla rationalisering och mekanisering inom skogsbruket, redskaps- och motorlära, arbetsfysiologi, huggning, transport, skogsvårdsarbeten, gymnastik och idrott, pedagogisk psykologi, talarträning, metodik, auskultationer, träningslektioner, instruk- tionsmetodik samt allmän information om yrkesundervisningens upplägg- ning. De skogliga fackämnena skulle omfatta ca 30 % och den pedagogiska delen ca 70 % av tiden.

Vi anser att mycket talar för den föreslagna övergången till samlad lärar- utbildning och tillstyrker, att densamma påbörjas snarast möjligt. Kurser av den äldre typen kommer dock att behövas för att under en övergångstid ge kompletterande utbildning åt de lärare, som genomgått en del av de tidigare lärarkurserna. De av Skogsstyrelsen anordnade kurserna för lärarpersonal bör vara öppna ej blott för personal anställd hos skogsvårdsstyrelserna utan även för andra, som önskar skaffa sig denna utbildning för att söka lärar- tjänst hos skogsvårdsstyrelse eller annan kursanordnare.

6. Skollokaler, övningsskogur, undervisningsmateriel

I början av detta kapitel lämnades i tabell 14 uppgifter om de av skogsvårds- styrelserna disponerade fastigheterna för undervisningsändamål. År 1957 disponerade sålunda styrelserna 28 skogsbruksskolor eller kursgårdar. Dessa har en mycket växlande standard. De senast byggda är moderna internatskolor med eleverna huvudsakligen förlagda i tvåmansrum, goda sa- nitära anordningar och tillfredsställande utrymmen för undervisning. Åt— skilliga är emellertid endast enkla barackförläggningar med mycket brist- fällig hygienisk standard och även i andra avseenden primitiva. Däremel- lan finns anläggningar av växlande beskaffenhet. Fyra skogsvårdsstyrelser saknar ännu helt skogsbruksskola. Ett par av dem har dock byggnads- planer under arbete.

Vid ett 10-tal av skolorna kan dubbla kurser tas emot, varvid dock ofta logementsförläggning får tillgripas. Av det sammanlagda antalet elevplatser för vinterkurser 587 st är ca 90 av logementskaraktär.

Flertalet av anläggningarna har successivt vuxit fram ur styrelsernas för- söks— och demonstrationsskogar med deras ursprungligen mycket enkla an- ordningar för att ta emot elever under kortare kurser. Detta förklarar den växlande och på många håll ännu mycket enkla standarden. För närvarande nyhygges eller ombygges genomgripande 1—2 skolor per år.

En ganska avsevärd del av skogsvårdsstyrelsernas utbildningsverksamhet,

särskilt de kortare vidareutbildningskurserna, förläggs emellertid till andra platser än de egna skolorna. Bl. a. utnyttjas lantbrukets skolor och av bola- gen tillhandahållna skogsförläggningar. Även förekommer det i rätt stor utsträckning, att kortare kurser anordnas i byar och samhällen, varvid eleverna bor hemma. Denna ambulerande verksamhet är dock volymmässigt sett av mindre betydelse. Den torde för övrigt komma att minska, enär sär— skilt den ökade maskinundervisningen gör det nödvändigt att förlägga kur- serna till skolorna med deras fullständigare uppsättning av demonstrations- och undervisningsmateriel.

Den utveckling mot en mera skolmässigt stabil undervisningsverksamhet med bl. a. längre kurser för ungdom, som nu pågår och som vi livligt re- kommenderar, leder också till att behovet av lämpliga, effektiva och triv- samma skolanläggningar ökar. Det är inte möjligt att i längden bjuda de ungdomar, som väljer en skoglig yrkesutbildningslinje, avsevärt sämre för- läggnings- och undervisningsförhållanden än eleverna vid andra skolor.

Eftersom undervisningen såsom vi tidigare påpekat till nära 3/4 är av prak- tisk natur och bedrives ute i skogen, måste skolorna förläggas i nära anslut- ning till övningsobjekten. Det naturliga blir därför att de — om inte sär- skilda förhållanden inverkar — byggs på landsbygden och utformas som internatskolor. Möjligheterna att få en ändamålsenlig uppläggning av under- visningen underlättas nämligen, om eleverna utan större tidsutdräkt kan förflyttas mellan förläggning, lektionssal, verkstadslokal och övningsskog. Å andra sidan måste man beakta de nackdelar, som ett ensligt läge kan innebära främst genom svårigheten att få lärare och annan personal till en sådan skola. Bl. a. kan det bli svårt att få tillgång till timlärare i all— männa ämnen. Skolorna borde alltså helst ligga ej alltför långt från ett samhälle. Av ekonomiska skäl torde skolorna som regel böra byggas för dubbla kurser alltså med lägst 30 elevplatser.

Med den av oss föreslagna utbyggnadstakten för den skogliga yrkesutbild— ningen skulle under den närmaste tiden behöva årligen nybyggas 2—3 skolor för dubbelkurser, varjämte 2 skolor behöver byggas ut för att kunna ta emot dubbla kurser eller på annat sätt kompletteras. Därvid har ändock räknats med att en avsevärd del av de kortare kurserna skall kunna förläggas till andra platser, t. ex. lantbrukets skolor, samt att andra kursanordnare såsom domänverket och skogsbolagen kommer att även framgent svara för en pro- centuellt lika stor del av grundutbildningen som för närvarande.

Bristen på skogsbruksskolor och de otillfredsställande lokalerna vid många av skolorna torde ha haft en starkt negativ effekt på utbildningsverksamhe- tens både omfattning och kvalitet. En upprustning framstår såsom ound— gängligen nödvändig, varför vi föreslår att resurser ställes till förfogande för en utbyggnad av skogsbruksskolorna i minst den takt som ovan angivits. Att så sker är en nödvändig förutsättning för ett genomförande av vår under punkt C 2 redovisade utbyggnadsplan för den skogliga yrkesutbildningen.

Frågor berörande den för skogsundervisning erforderliga undervisnings- materielen utredes f. n. på uppdrag av chefen för jordbruksdepartementet av domänstyrelsen och Skogsstyrelsen, varför vi saknar anledning att närmare uppehålla oss vid desamma. Det är emellertid av stor betydelse att lämplig och intresseväckande undervisningsmateriel av olika slag, såsom läro- böcker, bildserier, filmer, preparat, modeller 111. m., snabbt och i ökad om- fattning kan göras tillgänglig för undervisningen i de olika skogsämnena.

7. Finansieringsfrågor

Tidigare har vi uttalat, att skogsvårdsstyrelsens utbildningsverksanihet bör betraktas såsom skogsbrukets centrala yrkesskola i länet. Det vore då också önskvärt, att det statliga stödet kunde utgå efter samma grunder som till övriga centrala yrkesskolor. Emellertid torde av vår redogörelse för verksamhetens uppläggning ha framgått, att den skogliga yrkesutbildningen i många avseenden arbetar under förutsättningar avvikande från andra yrkesskolors. Lärarna har sålunda i rätt stor utsträckning fyllnadstjänst- göring inom skogsvårdsstyrelsens övriga verksamhetsgrenar. Undervisningen bedrives i viss utsträckning på spridda, tillfälliga kurslokaler. Vid de flesta kurser måste eleverna bo i internat, ordnade av skogsvårdsstyrelsen, och kan alltså ej själva påverka kostnaderna för kost och logi under kurstiden. Dessa är några av de viktigaste skälen till att statsunderstödet till skoglig yrkesut— bildning fått en speciell utformning, som för övrigt i väsentliga avseenden Överensstämmer med hushållningssällskapens kursverksamhet på jord- brukets område. I vad avser bidrag till lärar- och driftskostnader torde dock skillnaderna i förhållande till vad som gäller för statsunderstödet till centrala yrkesskolor ej vara nämnvärda.

Lönekostnader för lärare anställda hos skogsvårdsstyrelserna bestridas över styrelsernas avlöningsanslag, för närvarande dessutom delvis med ianspråktagande av deras omkostnadsmedel. Eftersom statsbidraget till löner vid centrala yrkesskolor i princip är 100 %, synes ingen saklig skill- nad föreligga. Med hänsyn till skogsvårdsstyrelsernas arbetsformer är det mest ändamålsenligt att bestrida lönekostnaderna över styrelsernas av- löningsanslag.

Till driftskostnaderna vid skogskurser utgår statsbidrag med 75 % av styrkta utgifter, medan de centrala yrkesskolorna har ett fast bidrag per helårskurs. Efter vederbörlig reduktion för kurslängden finner man att de driftsbidrag, som f. n. utgår till de skogliga utbildningskurserna, är något lägre än de som utgår till kurs av verkstadsskolekaraktär för industri och hantverk. Med hänsyn till de varierande kurslängderna inom den skogliga yrkesutbildningen synes det nuvarande systemet vara mest lämpligt.

En särskild kostnadspost vid skogskurserna är reseersättningar till lä- rare. För närvarande är denna post rätt stor beroende på att antalet lärare

stationerade vid skolor är förhållandevis litet. Med en utbyggnad av sko- lorna och en ökning av den till skolorna fast knutna lärarkadern kom— mer denna utgift att minska och huvudsakligen avse den rörliga kurs- verksamheten. Då dessa kostnader sakligt sett är av samma karaktär som övriga lärarkostnader, torde gällande regler, enligt vilka de helt ersättes av staten, vara lämpliga.

Även ifråga om elevunderstöden har de särskilda förhållanden, varunder den skogliga yrkesutbildningen bedrives, satt sin prägel på reglerna. Så— lunda utgår till elever, som under kurstiden ej kan bo hemma, ett ej behovs- prövat elevunderstöd på 5 kr/dag. Detta torde vara nödvändigt att bibehålla med hänsyn till vad ovan sagts om behovet att utnyttja skolans internat. Ehuru vissa skäl talar för att beloppet — vilket fastställdes av 1954 års riks- dag —— borde justeras med hänsyn till penningvärdets fall, har vi ej velat f. n. föreslå någon höjning. I detta avseende bör det ankomma på skogs- styrelsen att avge de förslag, som utvecklingen kan ge anledning till. Vid vissa kurser för vidareutbildning av redan yrkesverksamma kan efter behovs- prövning även utgå stipendium för förlorad arbetstid med högst 15 kr/dag för deltagare med försörjningsplikt och eljest högst 10 kr/dag. Bestämmelsen torde böra kvarstå liksom regeln om att kursdeltagare får ersättning för resa till och från kursplatsen. Statsbidrag utgår med 75 % av stipendium för . förlorad arbetsförtjänst och resekostnadsersättningar. Likaså utgår stats— | bidraget till kurser kortare än 6 dagar med 75 % oavsett kostnadens art. ! Skillnaden mellan totala kurskostnader och statsbidrag täckes av lokala * bidrag främst från landstinget och skogsbolagen. Någon ändring av reglerna I för kostnadernas fördelning synes f. n. ej befogad. | De ovan behandlade reglerna gäller, när skogsvårdsstyrelse är kursanord—

! | | !

nare. Till annan kursanordnare utgår bidrag motsvarande elevunderstöd, utbetalade enligt ovan redovisade grunder. Enligt beslut av 1958 års riks- dag kan dessutom utgå bidrag till anordnande av grundutbildningskurs med högst 14 500 kronor per år och avdelning. Till företag, som enligt över- enskommelse med skogsvårdsstyrelse ombesörjer undervisning i yrkesarbete under praktikskeden vid lärlingskurser anordnade av skogsvårdsstyrelse, kan enligt samma beslut utgå bidrag med 13 000 kronor per år och avdelning om minst 8 elever.

I ett viktigt avseende är emellertid statsunderstödet till den skogliga yrkes- utbildningen ej tillfredsställande och det gäller anskaffande av skollokaler, undervisningsmateriel och elevhem. Medan det för byggande av yrkesskolor och jordbrukets skolor finns bestämda regler för huru statsbidraget skall beräknas, har man för skogsbruksskolorna inga sådana bestämmelser. Från skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsanslag har anvisats bidrag med belopp, som bestämts från fall till fall. Under senare år har bidraget rört sig om 30—35 % av anläggningskostnaden. Återstående kostnader har täckts av an- slag från landsting, bidrag från de så kallade länsstiftelserna för det enskilda

skogsbruket, kommuner, skogsföretag m. fl. samt genom ianspråktagande av skogsvårdsstyrelsernas egna kapital och upptagande av län.

Till byggande av anstalter för lantbruksundervisning utgår bidrag med 75 % av kostnaden för skollokaler och internat, med högst 75 % av kostna- den för lärarbostäder samt i särskilda fall med 25 % av kostnaden för vissa driftsbyggnader för skolans jordbruk. För centrala yrkesskolor är bidraget hälften av ett bidragsunderlag, som normalt ej får överstiga ett belopp be- räknat med utgångspunkt i ett grundbelopp av 900 kr. per kvadratmeter nettogolvyta av lokaler för undervisning, förvaring av skolmateriel, admi— nistration och skolmåltidsverksamhet samt uppehållsrum för elever. Grund- beloppet omräknas med hänsyn till byggnadskostnadsindex. Till kostnaden | må, i den mån så prövas skäligt, hänföras även utgifter för anskaffning av inventarier och inredning till undervisningslokaler. Statsbidrag utgår till an- skaffande av lokaler för elevhem samt inventarier och inredning till dylika lokaler med hälften av ett bidragsunderlag, vilket bestämmes på grundval av de beräknade kostnader, till vilka statsbidrag prövas böra utgå. Bidrag till första uppsättning av stadigvarande undervisningsmateriel utgår med 90 % av kostnaderna. Ifråga om jordbrukets skolor må i kostnaderna inräknas utgifter för tomt, brunn och ledningar, vilket däremot ej är fallet vid lokaler för centrala yrkesskolor.

Det synes oss uppenbart, att fasta regler för statsunderstöd till skogsbruks- skolor måste utformas, och att bidraget måste avvägas med hänsyn till vad som utgår inom andra yrkesutbildningsgrenar. Först härigenom kan en plan- mässig utbyggnad av lokaler för den skogliga yrkesutbildningen komma till stånd. Eftersom skogsbrukets undervisningsanstalter i de flesta avseenden mera liknar jordbrukets skolor än övriga yrkesskolor, talar vissa skäl för att statsbidraget borde utgå enligt de för de förstnämnda gällande reglerna. Emellertid har vi ansett att en anknytning till gällande regler för de centrala yrkesskolornas byggnadsbidrag vore önskvärd. Det högre bidraget till jord- brukets skolor får kanske anses som ett undantag betingat av jordbruks- näringens speciella ställning. En tillämpning av liknande bidragsregler som l för centrala yrkesskolor förutsätter, att landstingen är villiga att även i ] fortsättningen kraftigt stödja anläggandet av skogsbruksskolor, vilket torde l få anses naturligt med tanke på landstingens ställning i yrkesutbildnings- j sammanhang. % Bestämmelserna angående bidrag till anskaffande av skollokaler, stadig- l varande undervisningsmateriel och elevhem vid yrkesskolor återfinns i l k. kung. 1957: 480. I allt väsentligt bör bestämmelserna för statsunder- stöd till anläggande av skogsbruksskolor kunna följa de nämnda reglerna, varvid skogsbruksskolorna bör jämställas med de centrala yrkesskolorna. De uppgifter, som enligt kungörelsen åvilar överstyrelsen för yrkesutbildning, bör när det gäller skogsbruksskolor tillägga-s Skogsstyrelsen. Vissa uppgif- ter ifråga om tillsyn, avsyning och utbetalning av anslaget är i kungörelsen

ålagda länsstyrelsen. För skogsbruksskolornas del torde Skogsstyrelsen lämpligen böra handha dessa frågor. Härigenom kan bidragsbestämmelserna förenklas på vissa punkter och ersättas av anvisningar från Skogsstyrelsen.

Bidrag bör kunna utgå även till sådana bostäder, som för varje särskild skolanläggning prövas vara angelägna för undervisningsverksamhetens rätta bedrivande.

Av de bestämmelser, som sålunda skulle komma att gälla för anläggande av statsunderstödda skogsbruksskolor, vill vi särskilt framhålla följande. Skogsvårdsstyrelse, som önskar komma i åtnjutande av statsbidrag, skall innan ansökan om bidrag göres och ritningar upprättas, underställa Skogsstyrelsen utredning rörande det föreliggande behovet av skollokaler. Utredningen skall verkställas i enlighet med Skogsstyrelsens anvisningar. Efter prövning av lokalbehovet skall Skogsstyrelsen lämna uppgift om de lokaler, som befunnits erforderliga. Statsbidrag utgår endast för sådana lo- kaler, som vid lokalbehovsprövningen förklarats erforderliga. Beträffande förhandsgranskning av skissritningar äger Skogsstyrelsen meddela närmare föreskrifter.

Denna prövning av behovet av skollokaler bör tillmätas stor vikt. Den bör omfatta ej blott en prövning ur pedagogisk-teknisk synpunkt av erfor- derliga utrymmen utan även en prövning av sj älva skolanläggningens behöv— lighet, dess lämpliga storlek, läge, tillgång på övningsobjekt m. in. Om så visar sig nödvändigt, bör Skogsstyrelsen utfärda anvisningar till ledning vid planerandet av skogsbruksskolor.

För ändamålet bör ett särskilt anslag uppföras i riksstaten, förslagsvis betecknat: Bidrag till byggnadsarbeten m. in. vid skogsbruksskolor. Beräk- ning av medelsbehovet återfinns i kap. 14.

Samarbetet mellan den allmänna skolan och den skogliga yrkesutbild- ningen för med sig vissa problem ur finansieringssynpunkt. Vid åtskilliga till- fällen har sålunda påpekats, att de för fortsättningsskolorna gällande bestäm- melserna om bidrag till lärarlöner ej är tillfredsställande, när det gäller de skogsbetonade fortsättningsskolorna. Om dessa Skall kunna bedrivas med tillfredsställande resultat måste två lärarkrafter, varav en kan vara instruk- tör, stå till förfogande redan när elevantalet uppgår till 14—16. Enligt gäl- lande bestämmelser utgår statsbidrag till två lärare först när elevantalet överstiger 20. Eftersom det kommer att dröja åtskilliga år innan fortsätt- ningsskolan ersatts av enhetsskolan, anser vi att en översyn av bestämmel- serna om statsbidrag till fortsättningsskolor bör utföras i syfte att för de skogsbetonade fortsättningsskolorna anpassa bidragsreglerna efter de sär- skilda förhållanden, varunder denna skolform arbetar.

Slutligen vill vi peka på de finansieringsfrågor, som uppstår, när enhets- skoleelever fullgör sitt nionde skolår i en skogsbruksskola. Skall kostnaden för deras undervisning belasta anslagen till det allmänna skolväsendet eller

skall de bestridas av de anslag, som anvisas till den frivilliga yrkesutbild- ningen? Detta är emellertid en fråga, som i lika mån berör alla yrkesutbild- ningsanstalter, som tar emot elever ur 9 y. Problemet torde därför böra be- handlas i annan ordning och i ett sammanhang för alla berörda skolformer. Oberoende av hur frågan i framtiden löses, är det viktigt att skogsvårds— styrelserna i den mån de engageras i enhetsskolans försöksverksamhet får full täckning för sina utgifter, så att icke utrymmet för den frivilliga yrkes— utbildningen minskas genom att styrelserna åtager sig att svara för under- visning i den obligatoriska skolan.

KAPITEL 12

Skogsvårdsstyrelseorganisationen

Skogsvårdsstyrelsernas förualtningsrättsliga ställning, sammansättning m.m.

Skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet regleras för närvarande författningsmässigt främst genom skogsvårdslagen den 21 maj 1948 (nr 237; ändr. 168/1952), förordningen den 30 maj 1941 (nr 350; ändr. 323/1946, 387/1949, 823/1952, 428/1954, 94/1957) angående skogsvårdsstyrelser samt reglementet för skogsvårdsstyrelserna den 28 juni 1946.

Enligt skogsvårdslagen skall för varje landstingsområde (numera lands- tingskommun) eller, där Konungen så förordnar, för annat område finnas en skogsvårdsstyrelse, som skall ha uppsikt över att skogsmark med dårå växande skog skötes i enlighet med vad i lagen stadgas.

I fråga om skogsmark, belägen inom området för stad, som icke till- hör landstingskommun, utövas uppsikten av den skogsvårdsstyrelse, vars verksamhetsområde i övrigt helt eller till större delen omger staden.

För närvarande sammanfaller samtliga skogsvårdsstyrelsers verksam- hetsområden med vederbörande landstingskommuners områden, varav föl- jer att Kalmar län har två skogsvårdsstyrelser och övriga län en skogs— vårdsstyrelse.

I fråga om'skogsvårdsstyrelses sammansättning, revisorer m. m. gäller enligt skogsvårdsstyrelseförordningen och i anslutning till denna utfär- dade bestämmelser i huvudsak följande.

Skogsvårdsstyrelse skall bestå inom var och en av Västerbottens och Norrbottens läns landstingskommuner av fem samt inom annan landstings- kommun med endast ett hushållningssällskap av tre i skogsbruk förfarna och med skogsförhållandena i orten väl förtrogna män, utsedda för tre år i sänder, en såsom ordförande av Kungl. Maj:t samt de övriga till halva antalet av landstinget och halva antalet av hushållningssällskapet. Finns inom landstingskommuns område mera än ett hushållningssällskap, utses för varje hushållningssällskap en ledamot samt av landstinget så många ledamöter, som hushållningssällskapen är. För envar av ordföranden och övriga ledamöter i styrelsen skall för samma tid och på enahanda sätt, som gäller i fråga om dessa, utses en suppleant. Slutligen äger de skogs- skoleutbildade ordinarie befattningshavarna hos skogsvårdsstyrelse utse

en representant att närvara vid styrelsens sammanträden med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

För besluts fattande inom skogsvårdsstyrelse fordras, att denna är full- talig. Såsom styrelsens beslut gäller den mening, varom de flesta förenar sig. Vid lika röstetal gäller, utom i fall rörande åtal mot eller disciplinär bestraffning av tjänsteman hos styrelsen, den mening som biträdes av ordföranden.

Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse äger att enligt de grunder Kungl. Maj:t bestämmer åtnjuta arvode för sitt uppdrag saint resekostnadsersättning och traktamente vid resor och förrättningar, som föranleds av uppdraget. Från och med den 1 juli 1957 gäller härutinnan, att ordförande äger åtnjuta årsarvode med belopp som för ordförandena i 14 styrelser fastställts till 900 kronor, för ordförandena i 8 styrelser till 1 200 kronor samt för ordförandena i de tre återstående styrelserna till 1 500 kronor. I fråga om resekostnadsersättning och traktamente är ord- förande hänförd till klass A allmänna resereglementet. Annan ledamot i skogsvårdsstyrelse än ordföranden ävensom suppleant, som är närvarande vid sammanträde, äger åtnjuta arvode med 30 kronor för sammanträdes- dag samt resekostnadsersättning och traktamente enligt klass B allmänna resereglementet ; dock att sådan annan ledamot eller suppleant, som enligt tidigare gällande bestämmelser tillhört klass A, skall så länge han utan avbrott kvarstår såsom ledamot och/eller suppleant vara bibehållen vid sistnämnda klass.

Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse är i utövningen av sina befattningar underkastade det ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets— och tjänstemän.

I den skogliga undervisningsverksamheten skall skogsvårdsstyrelse bi- trädas av ett råd för undervisningsfrågor, bestående av länsjägmästaren samt fyra av styrelsen för tre år i sänder särskilt utsedda personer, av vilka en skall företräda domänverket, en det större enskilda skogsbruket, en det mindre skogsbruket och en skogsarbetarna. För varje ledamot har styrelsen att utse en personlig suppleant. Rådet väljer inom sig ordförande. Rådets uppgift är att biträda skogsvårdsstyrelsen vid planläggning och genomförande av styrelsen åvilande undervisningsuppgifter samt att tjänst— göra som samordnande organ för den skogliga yrkesutbildningen inom styrelsens verksamhetsområde. För rådets verksamhet gäller av Skogssty— relsen fastställd instruktion. Ersättning till icke självskriven ledamot av rådet ävensom till suppleant för sådan ledamot utgår enligt i huvudsak samma regler, som gäller för ledamöterna och suppleanterna i skogsvårds- styrelsen.

Skogsvårdsstyrelses förvaltning och redovisning skall granskas av revi- sorer, utsedda för ett räkenskapsår i sänder, en av Kungl. Maj:t och de övriga till det antal och enligt de grunder, som om ledamöter i styrelsen

är föreskrivet, dock att inom Västerbottens och Norrbottens län varje lands- ting och hushållningssällskap äger utse endast en revisor. Revisorerna är följaktligen fem inom Älvsborgs län och tre inom övriga län. De av Kungl. Maj:t förordnade revisorerna och revisorssuppleanterna är regelmässigt gemensamma för två eller flera skogsvårdsstyrelser. För räkenskapsåret den 1 juli 1957—den 30 juni 1958 hade sålunda uppdragen såsom revisorer fördelats bland sammanlagt 7 auktoriserade revisorer, och uppdragen såsom suppleanter bland sammanlagt 8 auktoriserade revisorer. Såväl de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna som de som utsetts av landsting och hus- hållningssällskap åtnjuter årsarvode. För de förra är arvodet respektive 700, 800 och 900 kronor, alltefter revisionsuppdragets omfattning med hänsyn till den ekonomiska omsättningen vid vederbörande skogsvårds- styrelse, och för de senare respektive 200, 250, 300 och 350 kronor. Rese- kostnadsersättning och traktamente utgår för samtliga revisorer enligt klass B allmänna resereglementet.

För att medverka vid utförandet av de på skogsvårdsstyrelse ankom— mande arbetsuppgifterna av mera allmän natur skall inom kommun, som så önskar eller där skogsvårdsstyrelsen så påfordrar, tillsättas en skogs- ; vårdskommitté bestående av minst tre personer. Av kommittémedlemmarna, : för vilka mandattiden skall vara tre år, utses en av skogsvårdsstyrelsen i och de övriga av kommunalfullmäktige. Skogsvårdskommitté åligger att i I enlighet med särskild av skogsvårdsstyrelsen fastställd instruktion lämna i styrelsen de meddelanden och uppgifter rörande skogsvården, som styrel- , sen begär, ävensom att i övrigt inom kommunen tillhandagå styrelsen vid ' utövandet av dess verksamhet. Ersättning till ledamot i Skogsvårdskom- mitté vid resor och förrättningar på Skogsvårdsstyrelses uppdrag utgår enligt klass C allmänna resereglementet.

Hos skogsvårdsstyrelse skall vara anställda befattningshavare i enlighet med för styrelsen gällande, av Kungl. Maj:t fastställd personalförteckning. Skogsvårdsstyrelse må därjämte anställa övrig för dess verksamhet erfor- derlig personal. Den vid styrelserna för närvarande anställda personalen | kan indelasi följande huvudgrupper, nämligen löneplansanställda tjänste— I mån, avtalsanställda förmän samt enligt kollektivavtal eller i annan ord— ! ning anställda arbetare. '

Vad först beträffar de löneplansanställda tjänstemännen må anföras | följande. j

Under avlöningsanslaget står till skogsvårdsstyrelsernas förfogande dels ; ordinarie tjänster, vilka fördelas på de särskilda styrelserna genom att f upptagas å av Kungl. Maj:t fastställda personalförteckningar, dels extra i ordinarie tjänster, vilka fördelas av Skogsstyrelsen, dels ock extra tjänster, ; vilka även de fördelas av Skogsstyrelsen. Budgetåret 1958/59 uppgår antalet " tjänster, som bekostas med medel från avlöningsanslaget, till 770. Av dessa tjänster är 588 ordinarie, 173 extra ordinarie och 9 extra. I tabell 17 återges

Tabell 17. Personalförteckningar över skogsvårdsstyrelsernas ordinarie personal budgetåret 1958/5!)

Skogsvårdsstyrel- Läns— sen 1 nedannamnda jägmästare landstings— kommuner

Kamrerarc

emmuA %

9PEHMSJOWOH epmnqqsuex 181.101110)I ommeAäoijs 411151 ”1118 emAtnls *EISUEBI eremenåons -sur;'1 insistssv empel asruaaisåoxs iueisrsse amisgwägf -Sl?ll115!CI emisg måst

onssugl v-4 =” smt N

o 41 o (d

A019|A017|A015

rx o 41 c> o (C co

Stockholms läns. . . Uppsala läns ...... Södermanlands läns Östergötlands läns. Jönköpings läns . . . Kronobergs läns. . . Kalmar läns norra. Kalmar läns södra. Gotlands läns ..... Blekinge läns ..... Kristianstads läns . Malmöhus läns. . .. Hallands läns. . . Göteborgs o. Bohus

läns ........... Älvsborgs läns. . . . Skaraborgs läns. . . Värmlands läns. . . Örebro läns ....... Västmanlands läns Kopparbergs läns. . Gävleborgs läns. . . Västernorrl. läns . . Jämtlands läns. . . . Västerbottens läns. Norrbottens läns. .

Summa

HNNHHHHI [NN I— mlHMLOmMNHNNHN ll IHOJH [II II [[ HHv—tl | [HHHHHIH [[ ] [*** Il [ II II ll l"'*" [l ][ [1 l

OOOOCÖIDONG

INN—l " NONYFI lN |N [! [H I" II I" I” II

LDU) NO?

[* N

"""”"HIIIIIIE

HNHHNQNN Hv—(v—tv—IHHHHNNQ thfOOObOOlD

0500 v—lv—l NNNNCDOOID "I"!""l"| l—la NHNQHDQN HHHr—(HHH

m N 00 C") (7: N N N V'!

Tabell 18. Förteckningar över skogsvårdsstyrelsernas med medel från avlöningsanslaget avlönade icke-ordinarie personal budgetåret 1958/59

Skogsvårds— Extra ordlnarle personal Extra personal Förste Bitr. Bitr.

styrelsen i nedan- . . .. Kontors- . Bitr. __ Assmtent Assrstent .. Vag— .. .. Instruk- Vakt— . .. Assistent .. nämnda lands- högst Ae ”_ lansskog- mästare lansskog- vag- tör mästare bltrade högst länsskog-

tingskommuner Ae 19 Ae 19 Våätge Ae 12 Värtan mÅSetZre Ae8 Ae7 Alig; Ag 19 hågrttgrgeg

Stockholms läns. . . Uppsala läns ...... Södermanlands läns Östergötlands läns. Jönköpings läns. . . Kronobergs läns. . . Kalmar läns norra. Kalmar läns södra. Gotlands läns ..... Blekinge läns ..... Kristianstads läns . Malmöhus läns. . . . Hallands läns ..... Göteborgs o. Bohus

läns ........... Älvsborgs läns. . . . Skaraborgs läns. . . Värmlands läns . . . Örebro läns ....... Västmanlands läns Kopparbergs läns . Gävleborgs läns. . . Västernorrl. läns . . Jämtlands läns. . . . Västerbottens läns. Norrbottens läns . .

Summa

[]HNHNHv—Cl lw-tlv-A Hl Iv—cv—n—n—ql [ Iw—n—tv—t "II"—IHIIIHII HIINNNNIHlv—(Hv—t NHI

II""lll

NHHWQWNMQQ QDNMDNWWNQMQW INIIJHIIHIIIE HHHHHLO

v—l 00 00

de av Kungl. Maj:t för budgetåret 1958/59 fastställda personalförteckning- arna över den ordinarie personalen och i tabell 18 de av Skogsstyrelsen fastställda förteckningarna över den med medel från avlöningsanslaget avlönade icke-ordinarie personalen.

I mån av behov och tillgång på medel må skogsvårdsstyrelserna vidare anställa s. k. tillfälliga befattningshavare, för vilka avlöningskostnaderna bestrids med omkostnadsmedel. De för nämnda personal inrättade tjäns- terna är enligt sakens natur extra tjänster — i undantagsfall arvodestjäns- ter _— placerade i de för motsvarande ordinarie och extra ordinarie tjänster gällande lönegraderna. Den 1 mars 1958 uppgick antalet sådana tjänster till 186 enligt följande.

Förste assistenter i lönegrad Ag 21 ................................

Summa 186

Enligt 1 5 1 mom. g) statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) är sagda reglemente tillämpligt beträffande tjänstemän vid skogsvårdsstyrel- ser, i den mån de innehar tjänster upptagna å personalförteckning, som Kungl. Maj:t fastställt med stöd av riksdagens beslut. Med andra ord är Saar direkt tillämpligt endast beträffande den ordinarie personalen. I fråga om den icke-ordinarie personalen har Kungl. Maj :t i särskild ordning före- skrivit, att bestämmelserna i Saar skall gälla i tillämpliga delar.

Vad angår tjänstetillsättning och kompetensfordringar, åtal och disci- plinär bestraffning samt besvär gäller bl. a. följande.

Tillsättande av ledig ordinarie tjänst ävensom meddelande av Vikariats-

a

l * löneförordnande a sådan tjänst skall föregås av ansökningsförfarande. l

Assistenter i lönegrad Ag 17—Ag 19 ................................ 6 Förste länsskogvaktare i lönegrad Ag 13 ............................ 5 Länsskogvaktare i lönegrad Ag 12 .................................. 13 Vägmästare i lönegrad Ag 12 ...................................... 7 Biträdande länsskogvaktare i lönegrad Ag9 .......................... 55 Biträdande vägmästare i lönegrad Ag9 .............................. 1 Instruktörer i lönegrad Ag8 ........................................ 30 Husmödrar i lönegrad Ag7 ........................................ 10 Kanslibiträden i lönegrad Ag 7 ...................................... 3 Vaktmästare i lönegrad Ag7 ...................................... 13 Kontorsbiträden i lönegrad Ag 3—Ag5 .............................. 36

| !

Beslut om tillsättande av länsjägmästare skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Ordinarie tjänst tillsätts medelst skriftligt kontrakt för viss tid, högst sex år. Till länsjägmästare, biträdande länsjägmästare, distriktsjäg- mästare, skogsteknisk ledare, förste assistent eller assistent må endast an— tagas den som avlagt jägmästarexamen vid skogshögskolan. I särskilt fall må dock kunna antagas den som avlagt forstmästarexamen vid skogshög- skolan. Till förste länsskogvaktare, länsskogvaktare och biträdande läns- skogvaktare må endast antagas den som avlagt examen vid statens skogs-

skola eller annan likvärdig utbildningsanstalt. Skogsvårdsstyrelses tjänste- män är i utövningen av sina befattningar underkastade det ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och tjänstemän. I fråga om åtal mot och disciplinär bestraffning av tjänsteman skall —— med visst undantag för länsjägmästare _— föreskrifterna i 23—28 55 all- männa verksstadgan äga motsvarande tillämpning. Skogsvårdsstyrelses be- slut om avsättning av länsjägmästare skall underställas Kungl. Maj:ts pröv- ning. Över skogsvårdsstyrelses beslut om tillsättande, entledigande eller disciplinär bestraffning av personal hos styrelsen samt om tillämpning av gällande avlöningsföreskrifter mä klagan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär.

Ordinarie och extra ordinarie befattningshavare vid skogsvårdsstyrel- serna åtnjuter enligt kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 695) angående ut— sträckt tillämpning av 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen för folkskolan pensionsrätt enligt nämnda reglementen. För skogsvårdsstyrel- sernas befattningshavare gäller dock vissa särbestänimelser beträffande bl. a. pensioneringsperioder, tjänstårsberäkning och den myndighet till vilken pensionsansökning skall inges.

I den i utgiftsstaterna för skogsvårdsstyrelserna angivna personalgrup-

Tabell 19. Skogsvårdsstyrelsernas förmanspersonal år 1957

.. . .. .. . . .. .. Förmansanställda Skogsvårdsstyrelsen i Stamplmgsforman Övriga forman praktikanter nedannämnda Tj änst- Tj änst- Tj änst- landstingskommuner Antal görings— Antal görings- Antal görings— dagar dagar dagar Stockholms läns .......... 8 1 053 4 201 18 1 607 Uppsala läns ............. 14 1 787 11 429 7 275 Södermanlands läns ....... 11 870 6 426 5 633 Östergötlands läns ........ 14 1 615 17 603 1 42 Jönköpings läns .......... 17 2 048 18 1 251 17 1 198 Kronobergs läns .......... 11 1 152 11 323 7 529 Kalmar läns norra ........ 7 1 016 23 1 907 — —— Kalmar läns södra ........ 9 1 198 8 520 — _ Gotlands läns ............ 7 1 219 13 495 6 153 Blekinge läns ............. 2 46 27 1 452 5 148 Kristianstads läns ......... 13 2 307 3 238 -— —— Malmöhus läns ........... 2 419 9 643 —— — Hallands läns ............ 5 523 8 1 036 — — Göteborgs o. Bohus läns... 8 868 10 66 10 163 Älvsborgs läns ............ 39 4 912 30 539 6 307 Skaraborgs läns .......... 16 1 514 17 247 — —— Värmlands läns ........... 95 12 872 3 70 — — Örebro läns .............. 8 615 4 229 3 137 Västmanlands läns ........ 7 1 103 15 536 2 106 Kopparbergs läns ......... 27 3 628 31 3 144 — -—— Gävleborgs läns .......... 71 11 055 9 839 1 2 Västernorrlands läns ....... 59 7 665 37 3 125 — —- Jämtlands läns ........... 46 4 153 4 178 9 562 Västerbottens läns ........ 86 10 198 85 5 440 — —— Norrbottens läns ........ -. . 88 7 558 35 2 084 12 1 331 Summa 670 81 394 438 26 021 109 7 193

pen tillfällig personal ingår förutom de ovan redovisade tillfälliga löne- plansanställda tjänstemännen styrelsernas förmän. Antalet förmän och som förmän anställda praktikanter uppgick, såsom framgår av tabell 19, år 1957 till ca 1 200, vilka tillsammans kunde redovisa ca 114 600 tjänst- göringsdagar.

Av förmännen är endast relativt få årsanställda _ bland kategorien stämplingsförmän främst de som sysselsätts såsom instruktörer och bland övriga förmän främst vissa plantskoleförmän — medan flertalet anställs för en arbetssäsong eller ännu kortare tid i taget. I tabell 20 återges en sammanställning skogsvårdsstyrelsevis över det genomsnittliga antalet tjänstgöringsdagar för de under år 1957 anställda förmännen. Anställnings- ()Cll avlöningsförhållandena för skogsvårdsstyrelseförmännen är enhetligt reglerade genom en mellan Skogsstyrelsen såsom företrädare för skogsvårds- styrelserna och vederbörande personalorganisation — Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet — träffad överenskommelse. Denna innebär i huvudsak följande.

Förmanspersonalen är med hänsyn till utbildning och tjänsteuppgifter uppdelad i kategorierna »stämplingsförman» och »annan förman». Anställ- ning såsom stämplingsförman är avsedd för förman, som visat sig ha för- värvat sådana kvalifikationer, att han är lämplig att leda utstämpling av virke. Till kategorien annan förman är att hänföra röjningsförmän och plantörer m. fl. För vardera av nu nämnda kategorier finns två avlönings- former, betecknade »dagavlönad förman» och »månadsavlönad förman», av vilka den senare avlöningsformen är avsedd att användas i fall, då anställningen är av mera kontinuerlig natur.

Avlöningsbeloppen för dagavlönad och månadsavlönad förman är så av— vägda, att den sammanlagda månadsinkomsten under månad omfattande 25 tjänstgöringsdagar uppgår till ett och samma belopp, oavsett huruvida förmannen är avlönad enligt den ena eller den andra avlöningsformen.

Förutom lön äger förman åtnjuta vissa särskilda ersättningar såsom rese— kostnadsersättning och traktamente, telefonersättning m. m.

Slutligen bidrar skogsvårdsstyrelse, därest förman så önskar, till fri- villig pensionsförsäkring hos pensionsstyrelsen. Nämnda bidrag, som må avse årspension om högst 500 kronor, utgår för varje tjänstgöringsdag med ett belopp motsvarande 1/800 av den för förmannen tillämpliga årsavgiften, dock högst 60 öre för tjänstgöringsdag.

Kategorien arbetare vid skogsvårdsstyrelserna utgörs främst av plant- skolearbetare. Vidare torde dit få räknas vissa av hantlangarna i de s. k. fasta hantlangarlagen samt gårdskarlar, skogsarbetare m. fl. på skogsvårds- gårdar och andra skogsvårdsstyrelsernas fastigheter.

Plantskolearbetarna har i stor utsträckning sina anställningsvillkor reg- lerade genom kollektivavtal. Sålunda har mellan Skogsstyrelsen och Svenska lantarbetsgivareföreningen såsom representanter för vederbörande skogs-

Tabell 20. Genomsnittliga antalet tjänstgöringsdagar för skogvårdsstyrelseförmännen år 1957

Antal stämplingsförmän med Antal övriga förmän med

mer än 250 tj änst-

görings— dagar

SkogSVårdS?y'ehe" 1 högst50 51——100 101——150151——200201——250 ad?320 högst50 51——100 101——150151——200201——250 nedannamnda tjänst- tjänst- tjänst- tjänst- tjänst- ”usb tjänst- tjänst- tjänst- tjänst- tjänst- landstingskommuner görings- görings- görings- görings- görings- " görings- görings- görings— görings- görings-

dagar dagar dagar dagar dagar ggälgnås- dagar dagar dagar dagar dagar

Stockholms läns. . . . . . . . .. Uppsala läns. . . .......... Södermanlands läns. . . . . Östergötlands läns ........ Jönköpings läns .......... Kronobergs läns .......... Kalmar läns norra ......... Kalmar läns södra. . . . . . . . Gotlands läns ..... . ...... Blekinge läns ............. Kristianstads läns ......... Malmöhus läns ........ . . . Hallands läns . . Göteborg 0. Bohus läns. . . . Älvsborgs läns ............ Skaraborgs läns ........... Värmlands läns ........... Örebro läns ........ . . . . . . Västmanlands läns ...... . . Kopparbergs läns. . . ...... Gävleborgs läns. . . Västernorrlands läns . . . Jämtlands läns ........... Västerbottens läns. . . ..... Norrbottens läns. . . ...... Summa

Q—HNva—NHI [[ wvhmmvHNv—NHI Hmwmmnl INIaHIv—WHEHDI HMHHNINHIIHHIIVHSIIW HMHNMMHNHI ] [menat-oss!]— HNOCDCOWI 1-4 N

H v—c (”30me”) mom—Hvar

HIN—N—Ml—II1—|e||——wme| Fl

HLQFQDMNQQ

03 H

I"!"NINHINIlNIIIIlmmlwIVIä

03ch

n':

N

IG N

1—1 NNv—tmvä'

l.& m v—C O') H

vårdsstyrelser, å ena sidan, och Svenska lantarbetareförbundet, å andra sidan, träffats avtal rörande arbetet i plantskolor tillhörande skogsvårds- styrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Västman- lands län. Liknande avtal har vidare träffats mellan Skogsstyrelsen och Svenska skogs- och flottningsarhetareförbundet vad gäller arbetet vid plantskolor tillhörande skogsvårdsstyrelserna i Södermanlands, Värmlands, Västernorrlands och Västerbottens län. Vid plantskolor där personalen är oorganiserad tillämpas antingen något av ovan nämnda avtal eller annat för likartat arbete inom orten gällande avtal.

I fråga om arbetsrutinen inom skogsvårdsstyrelsernas viktigare verksam- hetsgrenar samt arbetsfördelningen mellan de olika tjänstemannagrupperna har genom en av utredningen företagen enkät bland skogsvårdsstyrelserna inhämtats bl. a. följande.

Kursverksamhet, allmän rådgivning, skogsdagar m. m.

Inom samtliga skogsvårdsstyrelser fungerar under länsjägmästaren en sär- skild befattningshavare såsom ledare för utbildningsverksamheten (utbild- ningsledare). Sysslan innehas i flertalet fall av en förste assistent eller assi— stent. Vid två skogsvårdsstyrelser leder emellertid länsskogvaktare med skogsmästarexamen utbildningsverksamheten. Utbildningsledarens huvud- uppgift är att handha organisations— och planläggningsarhetet, medan det direkta undervisningsarbetet faller på den biträdande personalen.

Distriktsjägmästarna (resp. de biträdande länsjägmästarna) deltager endast i begränsad utsträckning i kursverksamhet. Däremot är vanligt före- kommande, att distriktsjägmästare handhar den skogliga undervisningen vid lantmannaskola (motsvarande).

Övriga jägmästare tjänstgör, i den mån de icke redan såsom utbildnings- ledare knutits till undervisningsverksamheten, i växlande omfattning så- som kursledare och lärare vid skogsvårdsstyrelsernas olika kurser. De tjänstgör vidare ofta såsom lärare vid lantmannaskolor, folkhögskolor etc.

Den ordinarie länsskogvaktarpersonalen handhar först och främst den allmänna rådgivningen och skogliga propagandan. Vidare tjänstgör distriktslänsskogvaktarna i viss utsträckning som kursledare vid 5. k. kom— binerade kurser.

Den icke-ordinarie länsskogvaktarpersonalen liksom instruktörsperso- nalen har under de senaste åren i huvudsak tagits i anspråk såsom lärare vid den frivilliga yrkesutbildningen såväl vid skogsbruksskolorna som inom övrig undervisningsverksamhet. Vidare ombesörjer befattningshavare till— hörande dessa personalgrupper skoglig undervisning vid skogsbetonade fort- sättningsskolor (motsvarande).

Beträffande de s. k. skogsdagarna synes allmänt gälla, att länsjägmäs-

taren eller vederbörande distriktsjägmästare (biträdande länsjägmästare) verkställer planläggningen i stort av skogsdagen, exkursionen etc. samt har överinseendet över det hela, under det att detaljarbetet utförs av veder- börande länsskogvaktare med biträde av länsskogvaktardistriktets övriga personal.

Beståndsvård och avverkning Beställning av stämplingsbiträde görs vanligen direkt hos vederbörande distriktslänsskogvaktare. Denne fördelar mestadels själv de inkomna stämplingsuppdragen på de disponibla stämplingsförrättarna. Vid ett antal styrelser gäller däremot, att stämplingsansökningarna först skall diarie- föras på skogsvårdsstyrelsekansliet respektive distriktsjägmästarexpeditio- nen och först därefter delges distriktslänsskogvaktaren i och för hand- läggning.

Distriktsjägmästarna liksom övriga jägmästare ansvarar i stort för verk— samheten samt utför själva framförallt s. k. känsliga förrättningar.

Länsskogvaktarna ombesörjer organisation, planläggning samt instruk- tion och inspektion av underlydande personal, varförutom de i större eller mindre utsträckning deltar i biträdesverksamheten. Förhållandet mellan organisation och biträdesverksamhet är för länsskogvaktarna i södra och mellersta delarna av landet ungefär 1:4, medan det för länsskogvaktarna i norra delarna av landet är ungefär 3: 1.

Vid skogsvårdsstyrelserna i södra och mellersta Sverige ombesörjs stämplingsarbetet till största delen av länsskogvaktarpersonal, medan det i Norrland i relativt stor utsträckning utförs av förmän.

Återväxten-beten

Den centrala ledningen av plantskola-, fröförsörjnings- och skogsodlings- verksamheten handhas vanligen av länsjägmästarens närmaste man.

Länsskogvaktarna förestår normalt den eller de plantskolor som finns inom vederbörande länsskogvaktarområde. Vidare ombesörjer de plant- distributionen och fröanskaffningen samt planlägger, avsynar och efter- besiktigar skogsodlingsföretag. Vissa av de större plantskolorna förestås emellertid av särskilt anställda plantskoleföreståndare, som lyder direkt under länsjägmästaren.

De biträdande länsskogvaktarna biträder länsskogvaktarna i skogsod- lingsplanläggningen och besiktningsverksamheten samt tjänstgör på grund av bristen på förmän ofta som arbetsledare.

Förmännen är huvudsakligen arbetsledare i plantskolorna samt vid arbeten med skogsodling, hyggesrensning, hyggesbränning, markberedning etc.

Lagövervakning Lagövervakningen som självständig förrättningsgren handhas huvudsak- ligen av distriktslänsskogvaktarna. Genom inspektionsresor söker dessa hålla uppsikt över fastigheter beträffande vilka föreligger avverknings- l'örbud, överenskommelse enligt skogsvårdslagen eller föreskrifter enligt den s. k. begränsningslagen etc.

Länsskogvaktarna har normalt att rapportera uppmärksammade lag— överträdelser till skogsvårdsstyrelsen (länsjägmästaren), som därefter låter ombesörja eventuellt erforderlig ytterligare utredning.

Skogsdikning och skogsvägbyggnad Såsom ledare för verksamheten tjänstgör vid skogsvårdsstyrelserna i södra och mellersta Sverige vanligen en assistent, medan vid skogsvårdssty- relserna fr. o. m. den i Kopparbergs län och norrut vederbörande inne- havare av tjänsten som skogsteknisk ledare normalt handhar skogsdik- nings— och vägbyggnadsverksamheten.

Till sitt förfogande har vissa av de Skogstekniska ledarna fast anställda vägmästare och i ett par fall tillika en biträdande vägmästare. I övrigt täcks behovet av arbetsbiträde åt verksamhetsledaren antingen på det sättet att skogsvårdsstyrelsen anställer en s. k. teknisk länsskogvaktare (oftast med skogsmästarexamen) eller därigenom att styrelsen anlitar utomstående tekniker.

Skogsindelning och skogsvårdsplaner

Skogsindelning, vilken på grund av arbetskraftsbristen kan utföras endast i mycket begränsad omfattning, ombesörjs vid de större skogsvårdsstyrel- serna av den s. k. tekniska avdelningen och vid övriga styrelser av någon assistent. Vid arbetet biträder länsskogvaktare och biträdande länsskog- vaktare.

Verksamheten med skogsvårdsplaner, vilken ökat kraftigt under senare år, ombesörjs vanligen av distriktslänsskogvaktarpersonal.

Stamräkning å mindre fastigheter utförs av biträdande länsskogvaktare och förmän.

1955 års skogsuårdsutredning

Skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning Skogsvårdsstyrelserna har tillkommit genom beslut av statsmakterna. Likaså har de på styrelserna ankommande arbetsuppgifterna — skogs- vårdsstyrelsernas ämbetsbefattning — fastställts av statsmakterna.

Ämbetsbefattningen är, sådan den angivits i skogsvårdsstyrelseförordning- en, principiellt sett tvåfaldig. Å ena sidan åligger det skogsvårdsstyrelserna att befrämja och understödja den enskilda skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet bedrivs på ett planmässigt sätt. Å andra sidan skall styrelserna utöva den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällands skogsvårds-, naturskydds- och andra författningar ankommer på styrelserna. Till detta kommer, att skogsvårdsstyrelserna blivit anförtrodda alltmer omfattande arbetsuppgifter inom den skogliga yrkesutbildnings- verksamheten.

Skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän intar, såsom framgår av den läm- j nade redogörelsen för styrelsernas nuvarande organisation, i avlönings- och | ansvarshänseende en ställning, som i väsentliga delar överensstämmer med ( statstjänstemännens. Detsamma kan sägas gälla i fråga om tjänstemännens ställning i pensionshänseende, ehuru de formellt sett är underkastade 1947 års tjänste- och familjepensionsregtementen för folkskolan i stället för 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen.

I befogenhetshänseende intar styrelserna en förhållandevis fri ställning, I vilket bl. a. avspeglar sig däri, att någon generell rätt att fullfölja talan mot [ styrelsernas beslut icke föreligger.

Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet finansieras först och främst genom anslag av statsmedel, vilka emellertid för statsverkets vidkommande till större delen motsvaras av inkomster i form av skogsvårdsavgifter. Vidare har styrelserna egna inkomster på grund av biträdesverksamhet, försäljning av frö och plantor, avverkning i egna skogar m. m. Slutligen utgår lokala bidrag från vederbörande landsting ävensom från vissa hushållningssäll- skap m. f 1.

Av den lämnade redogörelsen för skogsvårdsstyrelsernas och deras tjäns- temäns ställning i vissa betydelsefullare hänseenden framgår, att styrel— serna ur förvaltningsrättslig synpunkt icke kan betecknas såsom statliga myndigheter och ej heller såsom kommunala eller enskilda organ. De torde % i stället kunna karaktäriseras som speciella, närmast halvstatliga myn- digheter i det allmännas tjänst för det enskilda skogsbrukets befrämjande.

1944 års sko-gsvårdsstyrelseutredning uttalade vid behandlingen av frå— gan om skogsvårdsstyrelsernas administrativa ställning, att det ur olika synpunkter kunde anses önskvärt att styrelsernas rättsliga ställning bringa- des i bättre överensstämmelse med vad som gällde för andra likartade organ. De alternativ, som därvid kunde tänkas, vore att antingen förändra styrelserna till kommunala organ eller att göra dem till rent statliga myn- digheter. Emellertid stannade utredningen, under hänvisning till att skogs- vårdsstyrelserna i dittillsvarande form fungerat tillfredsställande, vid att förorda, att styrelsernas offentligrättsliga ställning skulle förbli oförändrad. Statsmakterna beslöt sedermera i enlighet med utredningens förslag. Vi har funnit, att den speciella ställning i offentligrättsligt avseende,

som skogsvårdsstyrelserna intar, i vissa hänseenden medfört mindre till— fredsställande konsekvenser. Såsom exempel härpå kan anföras, att det vid fastighetstaxering av styrelsernas skogsbruksskolor icke visat sig möj- ligt att med stöd av skattebestämmelserna från skatteplikt undantaga ens sådana byggnader och anläggningar, som används enbart för undervis- ningsändamål. Ytterligare kan nämnas att styrelsernas mellanställning mellan statliga, kommunala och enskilda organ lett till att skogsvårds- styrelsetjänstemännens förhandlingsrättsläge blivit oklart. Å andra sidan torde erfarenheterna av styrelsernas verksamhet under tiden efter genom— förandet av 1946 års reform knappast i och för sig ge anledning till en omprövning av styrelsernas allmänna ställning. Vi har därför stannat för att föreslå, att skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning förblir oförändrad. Vid vårt ställningstagande har vi emellertid utgått från att sådana frågekomplex som styrelsernas skattskyldighet och personalens förhandlingsrätt finge bli föremål för särskilda utredningar inom veder- börande departement. Vi får därför tillika hemställa, att sådana utredningar måtte företagas.

Skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområden Skogsvårdsstyrelser finns, såsom ovan anförts, för närvarande en i varje län med undantag för Kalmar län, vars båda landstingsområden har var sin skogsvårdsstyrelse. Bestämmelserna rörande inrättande av skogsvårds- styrelser samt rikets indelning i verksamhetsområden för de särskilda sty— relserna är meddelade i skogsvårdslagen. I 4 5 nu gällande skogsvårdslag stadgas sålunda.

För varje landstingsområde eller, där Konungen så förordnar, för annat om- råde skall finnas en skogsvårdsstyrelse, vilken skall hava uppsikt över att skogs- mark med därå växande skog skötes i enlighet med vad i denna lag stadgas.

I fråga om skogsmark, belägen inom området för stad, som icke deltager i landsting, utövas uppsikten av den skogsvårdsstyrelse, vars verksamhetsområde i övrigt helt eller till större delen omgiver staden.

I förhållande till motsvarande lagrum i 1923 års skogsvårdslag har i 1948 års lag den ändringen vidtagits, att Kungl. Maj:t äger bestämma, att ett skogsvårdsstyrelseområde må avvika från vederbörande landstings- område. Därmed har skapats möjlighet att utan lagändring verkställa erforderliga jämkningar av skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområden.

Skogsvårdsstyrelsernas ställning som länsorgan vid sidan av övriga för verksamhet inom vederbörande län inrättade myndigheter och organ har med åren blivit alltmer framträdande. Detta torde ha medverkat till att de nackdelar ur bl. a. personalorganisatorisk synpunkt, som är förenade med den nuvarande indelningen i skogsvårdsstyrelseområden, icke har kommit att aktualisera frågan om ändring i denna. Däremot har frågan om sammanslagning av skogsvårdsstyrelseområden varit föremål för behand-

ling. Sålunda erhöll Skogsstyrelsen den 6 februari 1948 Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa utredning beträffande möjligheterna till en sam- manslagning av skogsvårdsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län. Efter företagen utredning anförde Skogsstyrelsen i underdånig skrivelse den 20 oktober 1948, att styrelsen ansåg övervägande skäl tala för att den dittillsvarande till landstingsområdesindelningen helt anknytande organi- sationen med två skogsvårdsstyrelser i Skåne tills vidare borde bibehållas oförändrad. Kungl. Maj:t lät därefter frågan rörande sammanslagning av de ifrågavarande skogsvårdsstyrelserna falla.

Vi har vid våra överväganden i frågan om skogsvårdsstyrelsernas verk- samhetsområden kommit fram till att områdena liksom hittills bör ansluta till rikets indelning i landstingskommuner och därmed —— utom vad gäl- j ler styrelserna i Kalmar län -— till länsindelningen. Emellertid vill vi före— slå vissa författningstekniska ändringar, vilka syns oss påkallade.

Såsom tidigare anförts, återfinns de grundläggande bestämmelserna om | skogsvårdsstyrelser i skogsvårdslagen, där de intagits under rubriken >>Om tillsynsmyndigheter», under det att skogsvårdsstyrelseförordningen ! talar om »skogsvårdsstyrelse, som jämlikt skogsvårdslagen skall finnas för uppsikt över lagens efterlevnad». Bestämmelserna har blivit relativt kom- j plicerade därigenom, att styrelsernas verksamhetsområden anknutits till

| i l

indelningen i landstingskommuner, ehuru styrelserna har att utöva upp- sikt även å skogar tillhörande städer, som icke tillhör landstingskommun. Till saken hör vidare att styrelserna har sig arbetsuppgifter ålagda jämväl enligt andra författningar än skogsvårdslagen .

Det synes utredningen därför rationellast, att de grundläggande bestäm- melserna om skogsvårdsstyrelser meddelas i den inledande paragrafen i skogsvärdsstyrelseförordningen. Indelningen i skogsvårdsstyrelseområden bör därvid ske genom anknytning till länsindelningen, varigenom tillika understrykes styrelsernas ställning av länsorgan. För Kalmar läns vidkom- mande bör liksom hittills gälla, att länet skall vara uppdelat på två skogs- vårdsstyrelseområden, sammanfallande med länets två landstingskommu- ner. Vidare bör i fråga om verksamhetsområdet för skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län föreskrivas, att området skall omfatta jämväl Stockholms stad. Vid en lösning i enlighet med utredningens förestående förslag skulle de nuvarande bestämmelserna i 4 & skogsvårdslagen om skogsvårdsstyrelse såsom tillsynsmyndighet kunna ersättas med en bestämmelse om att upp- sikt över att skogsmark med därå växande skog sköts i enlighet med vad i skogsvårdslagen stadgas skall utövas av vederbörande skogsvårdsstyrelse.

Skogsvårdsstyrelsernas sammansättning

Såsom tidigare framhållits består skogsvårdsstyrelserna inom var och en av Älvsborgs, Västerbottens och Norrbottens läns landstingskommuner av

157 fem samt inom övriga landstingskommuner av tre ledamöter, utsedda för tre år i sänder, en såsom ordförande av Kungl. Maj:t samt de övriga till halva antalet av vederbörande landsting och till halva antalet av veder- börande hushållningssällskap. För envar av ordföranden och övriga leda- möter i skogsvårdsstyrelse skall för samma tid och på samma sätt, som gäller i fråga om dessa, utses en suppleant.

I den skogliga undervisningsverksamheten skall skogsvårdsstyrelse biträ- das av ett råd, bestående av länsjägmästaren samt fyra av skogsvårdssty- relsen för tre år i sänder särskilt utsedda personer, av vilka en skall före— träda domänverket, en det större enskilda skogsbruket, en det mindre skogsbruket och en skogsarbetarna.

I fråga om Skogsvårdsstyrelses sammansättning uttalade 1936 års skogs- utredning bland annat följande.

Därest skogsvårdsstyrelserna skulle kunna verksamt fylla sin maktpåliggande uppgift att vara ett skogsägarnas biträdes- och hjälporgan i olika hänseenden, vore det av största vikt, att styrelserna stode den skogsägande allmänheten nära. Detta krav kunde icke tillgodoses med mindre styrelserna hade stark lokal för- ankring. Därjämte vore det angeläget, att de i möjligaste mån bleve representa- tiva för skilda former av enskilt skogsbruk i så måtto, att inom styrelserna i lämplig omfattning företräddes de i orten förekommande större kategorierna en- skilda skogsägare. Ett omsättande i praktiken av denna regel borde alltså komma att medföra, att exempelvis i landstingsområden där, bortsett från allmänna sko- gar, i nämnvärd utsträckning endast funnes hemmans— och bolagsskogar, personer representerande dessa utsåges till styrelseledamöter. I ett annat landstingsområde förekommer kanske i huvudsak endast hemmans- och godsskogar. Ledamöterna i skogsvårdsstyrelsen borde då utses med hänsyn tagen därtill. I betraktande av att skogsvårdsstyrelserna jämväl skulle handha betydande och ansvarsfulla uppgifter av statlig karaktär, borde vid styrelsernas uppbyggnad tillika iakttagas, att Kungl. Maj:t kunde öva behörigt inflytande på deras arbete.

Med nu angivna utgångspunkter syntes ordförande i skogsvårdsstyrelse fort- farande böra utses av Kungl. Maj:t. I övrigt borde ledamöterna till halva antalet utses av vederbörande landsting samt till halva antalet av de enskilda skogsägarna inom distriktet. Som valkorporation för skogsägarna torde hushållningssällska- pen tillsvidare kunna tjänstgöra. Dock borde gälla att i de områden, där sam- manslutning av skogsägare funnes, som kunde anses nöjaktigt företräda skogs- ägarnas intressen inom området, Kungl. Maj:t finge förordna, att den hushåll— ningssällskapet tillkommande valrätten skulle utövas av sammanslutningen. Före- komme inom distriktet mer än en sådan sammanslutning, finge Kungl. Maj:t för- ordna, att den hushållningssällskapet tillkommande rätten skulle utövas av föreningarna gemensamt. Suppleanter för de ordinarie ledamöterna skulle väljas i enahanda ordning.

Vid övervägandena i frågan om skogsvårdsstyrelsernas sammansättning har vi tagit till utgångspunkt att styrelserna skall ha god lokal förank- ring, vara representativa för det enskilda skogsbruket inom vederbörande skogsvårdsstyrelseområde samt äga förutsättningar att arbeta effektivt. Särskild hänsyn har tagits till att styrelserna skall vara lämpade att ta ansvar för frågor rörande den skogliga yrkesutbildningen. Den lokala för-

ankringen torde bäst säkerställas genom att till ledamot av skogsvårds- styrelse utses endast sådan inom styrelsens verksamhetsområde boende person, som är med skogsförhållandena inom området väl förtrogen. Vill— koret att skogsvårdsstyrelse skall vara representativ för det enskilda skogs- bruket inom sitt område samt lämpligt sammansatt för handläggning av yrkesutbildningsfrågor har vi ansett föranleda att antalet ledamöter i sty- *, relsen utökas. Normalt synes nämligen, i likhet med vad för närvarande ' gäller beträffande råden för undervisningsfrågor, i styrelsen böra ingå bl. a. * en företrädare för det större enskilda skogsbruket, en för det mindre skogsbruket och en för skogsarbetarna.

Vad beträffar kravet att styrelsen skall kunna arbeta effektivt kan det nu- varande förhållandet att Skogsvårdsstyrelses beslut i princip skall fattas av styrelsen i plenum knappast anses tillfredsställande. I stället syns så- dana bestämmelser rörande ärendenas handläggning inom skogsvårdssty— relse böra utfärdas att beslut skall kunna träffas även i annan ordning | än av styrelsen i sin helhet. Genom dessa bestämmelser, vilka lämpligen ! bör meddelas i ett med de moderna instruktionerna inom statsförvaltningen ; såsom förebild omarbetat reglemente för skogsvårdsstyrelserna, torde bl. a. | böra fastställas, vilka ärenden som skall avgöras i plenum samt den ord— ning i vilken beslut i övriga ärenden skall fattas. Såsom exempel på pleni- ärenden må nämnas följande:

bidragsförfattningarnas tillämpning; anslagsäskanden;

ärenden angående förvärv eller försäljning av fast egendom; frågor om verksamhetens allmänna inriktning samt om upptagande eller nedläggande av viss verksamhetsgren eller andra viktiga föränd- ringar i styrelsens arbetsuppgifter;

6. frågor angående åtal mot eller disciplinär bestraffning av tjänsteman;

frågor angående besvär över styrelsens beslut;

8. ärenden rörande bemyndiganden att besluta å styrelsens vägnar samt

viktigare ärenden i övrigt rörande styrelsens personal och organisation;

9. andra ärenden av större vikt; samt I

10. ärenden, vilka av styrelsens ordförande hänskjuts till avgörande i i 1 |

SFF—9750?

&]

| I ! viktigare frågor rörande skogsvårdslagen; |

plenum.

Med beaktande av det ovan anförda föreslår vi sålunda, att skogsvårds- : styrelse skall bestå av ordförande och sex ledamöter. Ordföranden hör ut- ses av Kungl. Maj:t. Av ledamöterna bör tre utses av länsstyrelsen på så sätt att två utses bland personer, som kan anses företräda det enskilda skogs- bruket inom skogsvårdsstyrelseområdet, och en bland personer, som kan anses företräda skogsarbetarna inom området. Utseendet av nämnda leda— möter bör föregås av att de inom skogsvårdsstyrelsens verksamhetsområde

representativa skogsägare- respektive skogsarbetareorganisationerna bereds tillfälle avge förslag. Av övriga ledamöter bör två utses av landstinget —— var- av den ene helst bör ha goda kontakter i yrkesutbildningsfrågor —— och den återstående utgöras av länsjägmästaren såsom självskriven. För samtliga le- damöter utom ordföranden och länsjägmästaren bör finnas suppleanter, ut- sedda i enahanda ordning som ledamöterna. Vad gäller mandattidens längd för de utsedda ledamöterna samt suppleanterna syns denna av praktiska skäl böra fastställas till fyra år, mot för närvarande tre år. Slutligen bör det få ankomma på styrelsen att inom sig utse vice ordförande.

Vid en förstärkning av skogsvårdsstyrelserna på sätt nu föreslagits bör bestämmelserna i skogsvårdsstyrelseförordningen angående särskilda råd för undervisningsfrågor utgå. De samordningsproblem av olika slag, som uppkommer i anslutning till den skogliga yrkesutbildningsverksamheten, torde liksom när det gäller liknande frågor inom övriga verksamhetsgrenar böra lösas av vederbörande styrelse på sätt som med hänsyn till de lokala förhållandena bedöms lämpligast.

Jämväl den bestämmelse i reglementet för skogsvårdsstyrelserna som innebär, att de skogsskoleutbildade ordinarie befattningshavarna vid skogs— vårdsstyrelse äger utse en representant att närvara vid styrelsens samman- träden med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten syns kunna utgå. Nämnda bestämmelse tillkom år 1946 på förslag av Sveriges länsskogvaktareförbund.

Förbundet anförde till motivering för sitt förslag följande:

»Genom införande av denna bisittarinstilution skulle skogsvårdsstyrelserna till- föras ett värdefullt tillskott av skoglig sakkunskap, som dessutom ägde styrkan av utomordentligt god kännedom om praktiska skogliga förhållanden inom länet och därvid icke minst om skogsägarna själva. Säkerligen skulle skogsvårdssty- relserna härigenom uppnå en allsidigare belysning av mångahanda frågor. Att skogsvårdsstyrelsernas största befattningshavargrupp komme att känna en större samhörighet med sina respektive skogsvårdsstyrelser är jämväl påtagligt. Skogs- vårdsverksamheten kräver att även de skogsskoleutbildade befattningshavarna få komma till tals med skogsvårdsstyrelserna in pleno, vartill för närvarande prak- tiskt taget aldrig bercdes möjlighet. Den största skogstjänstemannakåren, som dessutom arbetar i närmare kontakt med skogsägarna, avkopplas därigenom från direkt kontakt med den för beslut samlade skogsvårdsstyrelsen, vilket måste anses olämpligt och felaktigt. Möjligheten att anlita andra befattningshavare som kontaktmän och språkrör utgör en icke nöjaktig form av förbindelse.»

Vi har funnit, att den speciella sakkunskap rörande de praktiska skog- liga förhållandena, som besitts av befattningshavarna inom länsskogvak- tarkategorien, skulle bättre än för närvarande kunna nyttiggöras av skogs— vårdsstyrelsen, om denna vid förekommande behov till sammanträde kal- lade just den befattningshavare, som i sin tjänst haft beröring med det till behandling föreliggande ärendet.

Vad gäller önskemålet om direkt kontakt mellan skogsvårdsstyrelsen och den skogsskoleutbildade personalen syns detta kunna tillgodoses ge-

nom att vid styrelserna inrättas samarbets- eller företagsnämnder. Där- igenom skulle den önskvärda samverkan mellan myndigheten och perso- nalen dessutom utsträckas till att omfatta samtliga personalkategorier vid styrelserna.

Vad slutligen beträffar villkoren för att skogsvårdsstyrelse skall vara beslutmässig har utredningen funnit, att närvaro bör krävas av, förutom ordföranden, minst fyra ledamöter. Såsom styrelsens mening bör gälla den mening, varom de flesta förenar sig. Vid lika röstetal bör ordföranden, utom vad gäller ärenden, som avser åtal mot eller disciplinär bestraffning av tjänsteman, ha utslagsröst.

Fullföljd av talan mot Skogsvårdsstyrelses beslut

Möjligheterna att anföra klagan över Skogsvårdsstyrelses beslut har i sam- band med tillkomsten av 1948 års skogsvårdslag samt genomförandet av 1946 och 1957 års ändringar i skogsvårdsstyrelseförordningen successivt utvidgats. Enligt 1923 års skogsvårdslag kunde endast vissa av skogsvårds- styrelse meddelade slutliga beslut överklagas. 1948 års lag medger däremot klagorätt över alla av skogsvårdsstyrelse enligt skogsvårdslagen medde- lade beslut med undantag för beslut enligt 10 å (yttrande av skogsvårds- styrelse huruvida viss skog är att anse såsom utvecklingsbar eller huru av- verkning bör företagas utan att stadgandena i 6 och 7 55 överträds). Be- svärsmyndighet är i dessa fall Skogsstyrelsen. Enligt 2 5 1941 års skogs- vårdsstyrelseförordning i dess ursprungliga lydelse kunde klagan föras hos Kungl. Maj:t över Skogsvårdsstyrelses beslut i fråga om tillsättande av befattning hos styrelsen. Genom de år 1946 genomförda ändringarna i förordningen utvidgades besvärsrätten till att omfatta Skogsvårdsstyrelses beslut om tillsättande och entledigande av personal hos styrelsen samt om tillämpning av gällande avlöningsföreskrifter. Ytterligare utvidgning av besvärsrätten genomfördes fr. o. m. den 1 juli 1957 då denna, i samband med att styrelserna erhöll disciplinär bestraffningsrätt, fastställdes till att omfatta jämväl Skogsvårdsstyrelses beslut om disciplinär bestraffning av personal hos styrelsen. Besvärsinstans är i hithörande fall Kungl. Maj:t. Av Skogsstyrelsens ärendestatistik har vi inhämtat, att under tioårsperio- den den 1 januari 1948—den 31 december 1957 besvär jämlikt 2 & skogs- vårdsstyrelseförordningen anförts i följande antal fall.

Tillsättande av personal .......................................... 172 Entledigande av personal .......................................... 1 Disciplinär bestraffning av personal ................................ 11 Tillämpning av gällande avlöningsföreskrifter ...................... 1

Summa 175

1 Besvären väcktes vid en tidpunkt, då skogsvårdsstyrelserna ännu icke hade disciplinär bestraffningsrätt, och kunde därför ej upptas till saklig prövning.

Vid 1941 års riksdag hade motioner väckts dels om att allmän klagorätt över Skogsvårdsstyrelses beslut skulle medges och dels om att länsskogvak— tarna skulle medges klagorätt hos Skogsstyrelsen respektive Kungl. Maj:t i alla administrativa ärenden. Därvid framhölls bl. a., att det med hänsyn till behovet av enhetlighet i de olika skogsvårdsstyrelsernas verksamhet vore synnerligen önskvärt att beslut av skogsvårdsstyrelse över huvud taget kunde överklagas antingen hos Skogsstyrelsen eller hos Kungl. Maj:t. Besvärsrätten för utomstående _ d. v. s. annan än anställningshavare eller anställningssökande hos skogsvårdsstyrelse — är såsom framgår av det anförda i princip begränsad till att avse skogsvårdsstyrelsebeslut, som grundar sig på sl—zogsvårdslagen. Följaktligen föreligger ingen besvärsrätt mot skogsvårdsstyrelsebeslut inom sådana sektorer av skogsvårdsstyrelse- verksamheten som exempelvis bidragsverksamheten, förrättningsverksam— heten och undervisningsverksamheten. För personalens vidkommande är besvärsrätten såsom ovan anförts begränsad till beslut om tillsättande, ent— ledigande, disciplinär bestraffning samt tillämpning av gällande avlönings- föreskrifter.

Vi har funnit övervägande skäl tala för att rätten att fullfölja talan mot Skogsvårdsstyrelses beslut görs generell. Vi föreslår därför att, vid sidan av fullföljdsbestämmelserna i skogsvårdslagen, i skogsvårdsstyrelseförord— ningen meddelas generella bestämmelser angående rätt att anföra besvär över Skogsvårdsstyrelses beslut. I likhet med vad nu är fallet vid besvär över beslut enligt skogsvårdslagen bör Skogsstyrelsen vara besvärsmyndig— het i fråga om besvär, som anförs med stöd av skogsvårdsstyrelseförord— ningen.

Skogsvårdsstyrelsernas revisorer

l : I överensstämmelse med det ovan angivna förslaget att hushållningssällska— j pen icke längre skall utse ledamöter i skogsvårdsstyrelserna föreslår vi, j att den nuvarande ordningen för utseende av revisorer hos skogsvårdssty- 1 relserna, innebärande att Kungl. Maj:t utser en revisor samt vederbörande * landsting och hushållningssällskap vardera en (i Älvsborgs län de bägge ; hushållningssällskapen vardera en och landstinget två) ändras därhän, att 1 Kungl. Maj :t utser en revisor och landstinget en. Antalet revisorer skulle l sålunda vid samtliga skogsvårdsstyrelser komma att bli två.

Skogsvårdskommitté De ursprungliga bestämmelserna rörande skogsvårdskommittéer återfinns i 1903 års lag angående vård av enskildas skogar och i förordningen samma år angående skogsvårdsstyrelser. I samband med riksdagsbehandlingen av de till grund för nämnda författningar liggande propositionerna och motio-

11—805915

debina; mtbtalsadellvednrhöranthi. utskott 761803;rån—slidltstlalgsäs'sär/siäldåe titbk'ött nåt?—imbämtlåtande nivå följa-mätbar]: 9llu;»l> julas—(i male'i'gjkr-zli'iévagoäa nu” 1 rieiékdaeakiarwiääre*msaest'g'» swfölveswéta tåtädgätfe'leääft annemay de rara? kommnn, team Båldatit önskllt,z3kalllnför'l att 'e'bitsiiäda laid; roten skogvaåxidaåtlyrelseni anseende allmänhet—wants; %(WHå—lllé» af. trelpsrswmi. Juilliamfamtre råa Rätta-fill Witt %% '?»ttiätåthäFåWeh tf.». två lädfå'afgomlnvltål mättes äg? &???th anö rd nina yn _s naifpllge pg ägnad at sprl a intressetf or

väcka fora? leaden o s'kt gsvå dss yri isåtäås” testat lilet'S tåsVåndtsl. i'ilittt itlle kasusrkaamllekaarfamte»vara skogsvårdsstylerrserkäneéa deéas tjålästéfnänit-lill stöbsta gasgmageitomdenimgaendeikämiedmn' om». derllekala/lförfhållarlliälai krull— niitteerasscleäamqtepaea- Och,;gensar. tillsättandet. af.» dessa kenzmiåfer minska? qqäQEågt/ätfqbååtlhatlåtltlltenoph atlanflgelbmdqgn fl lim #* o lf. :..»; git. 'lul).f.l."1;_. » Menig trähsynaltilll »ara'trem sw . '#de uppgifter! (marinad (. skagwårdskmmgiuléerna. nmneilaasyssiarl lsyns'z anledning-. (iékedängbedförefi-qnasx attni »förifäällllliugsd'äg» meddela; rhestäthmelserl »angåeqde ökbmmitttäamat'l Nådöieslåratlärfödptatn 'be45 stämmelserna». lätt gående iskrbgsivåbdskorgmittéer: utgår: ur rekogSVåpdtsstyne'l sed fikmihåingenbnclllåg vi. gninqimrllll lim.-a guln'l'lmtked 'lignlit'jlzmib .ahnngilwl .iel'iii'zlm'iö'l loin nr.-lpi uttm[tltéktothviifdtityrelsernas personalorganfst 'aunli fmnul mfl 1”! lålzlälåt ln.» Jil: 'itii'iilz.» 'if-_l.» .»'. lla. '».1 na»; ( .n» in'l utlo w.; Pl "Jia/hinna» fl Hbsuvärgjelskngsbåizdsstyrelse. dams/: anställd ! enl lunsjaymustätedrieduajlpgitt. aitvledh deti? av Styrelsen aiemwna vadåsamhätenl sahirtmtbgvaräitlöbedragandie» imiteradybelseal bah'xthefrzfdrrdeåsaövngärljerkonalc &Idde'aleskhgsstyrem fasti» standarrtjänstgörärgsinsirttktihngnda flöd— Wäsbåmgsyqäelseiinasndfdiharw» befattningshava'ilexh'arpläilrsj'ägräädtailens åligganden»angiyitaijiå»rfölj=gådb sälttzi Länsjägmästare åligger JHWH” att med uppmärksamhet följa skogsbrukets tillstånd och utveckling inom skogs- vårdsstyrelseområdet samt vidtaga eller hos skogsvårdsstyrelsen föreslå de åtgär- der, han anser påkallade för skogsbrukets främjandemmgvs, ., "155191—(jggb1åvegqÅa av s sens f gämste tjänsteman utö allmän lednin»T av skogs

at egensk 1 a valrsllrsgaefå atlétreåålt saat? ga uiitiéiååtyrtlfséiist lng» ya» ,...,,,,,,,_=.,,,,,,,.=Ö »hurdana»»skogsvarässwpeisebnnwatt övéltVåltätetIPérletvltädlÅIi/äv skägäåmsiågeaa Multigym» Sammliilh 'sizyriBlsen Janniädiaa'siha iäkttafgels'm-lmohebugixml mitt—mg) till aflååfriiftldwååflåltféeeätWidåiiliåå»deaiu 15er lvnule iif. ahnmidanni ,smazlei sgång] 55569; jfgråtyrglffnf övlågfilatitlitttlaär." ', lika?.T nlnldliirieurl 14190 »»nllahnsl

e'var av st rle lsenå bexfa tni rgts av e merd nit (”ch nloådarlfljhet

[minöpijipå 'ilöehgt't emil nf )() - n') rus! nqml? seat» .G 'eurl »»låttxlnnseommtaakgar osa ääidäinålsållifghtetéfwiäv uåaetfyälåntiåsåferlääåtlåt tjänsteresor samtvsjältd företagnardredljärrstleregörgdsohr'ransés påkallade, biv nbnuläe

att organisera och leda arbetet på styrelsens expedition, att, gemensamt med kamreraren, svara för att verkställda utbetalningar är rik- tiga och överensstämmande med gällande föreskrifter, elzimmoialnåvegole

att å styrelsens vägnar handha förvaltningen av styrelsens fasta egendom samt i amt övbigt magen.» var s'otfnfeliligt' gällåtl'ftlé 'foreskrlftert»berftilläi'dhlslböfatåi Ding m fli. :( n »;nifllrn lt)! l rl )( lf; '» .( )le '(.ibllrl-(na =1 lr; i ' alinzisgnn gel må FUPI

.. isssomsnaråeas-féematmii räksaågmäaären ltjäaeirgeai aeswearlsterfeseyu' mitten.». en brfradwaewianwägwåalt mamma ävtigääseyräeefilåeeaeull»?

E.XQE—O'e—» ll

STRZTgEVäiHs—sfyTrTeF'e fjivrajnlöhns”(län"biträds—Tangägnrästar—en—av—én—extra . (' ' n /k ”

että”? ..»,. ,

. De omtölmene skq'q ' distrikt gås—tiki _ ,_ : ,, ._ ' .»'. 1:1'1 innifg distrlllä'éåöflfåtfändare tjamtgor i första näää distriktSJadmastare, vilka för n_är_3_g_1'_an_de_fl_n_n_s___ till__ ett: _äptai a_v _2_2_. Vidare ä_r flertalet a_v de _l_1_1_t_rädande länsjägmästarna [föreståndare för slcogsvårdsdistrikt. Slutligen forelionlimer i viss mindre utsträckning att även andra tjänstemän än de nu..;nämnäa,

... 111'r..l.11l.11.'1ab 2

exempéiäis förste? assisteilter, förestår egna distrikt. _ _____ _,____n_t_'_t____3i0 Vid ere flesta a_v de styrelser, där distriktsindelning är genomförd,,»inme— fattar Wsonalorganlsatlonen en och i vissa fall två spec1ahstbefäffiibmääfi' vars innehavale $kall ha skogshögskoleuthildning. Sålunda finns mid mmm av skogås årdsstyi'elserna 1 Kopparbergs, Gävleborgs, Vasternorrlalidéi'täw lands, Mästerhottens och—'Norrbottens län en befattning som .skogstelknisk ledare 0gäcil'eståndare för skogstekniska sektionen), på vars lnnéhtaftfåiu: kommentatt handlägga de mera krävande ärendena inann-.. den .s.-v. Mdenåö-

't

rande åiélielse bedrivn na verksamheten med skogsvägbyggnad, siltig (331.115th och skmgsindelnilllg Vidare har 1 samband med utbyggnaden av skagsvåadsw styrelsårilas undtarvisningsverksamhet urider senaste åren 1 töäletrttjtdåil tjänst mn förstei assistent (tidigare studierektor) vi1keh'a111ågä,å£&%- året låg?/48 funpits vid styrelsen i Gävieborgs län %»mlattåtiågiiihntgl tjänstetvisom ext & förste. assistenter, vara innehavare % iikhgt; med; hyssnåäälde stuglerektorn % i egenskap; av utblldnlngsledälte Litjåtitäståit- dare—fmr—Undervmningssektionen) handharie ' ”' N 0 no 1- s.amheten Antalet dylika extra tjänster, vilka bekostlatäniijité 5(iliiite,filstttiltzldls- medel, uppgåi för närvarande till 7. .rqeefsdntagmén skogshögskolelttliildade Befattnmgsliiavaee engåielshlto ligen, fölutom ovannämnda ordinarie förste assistenter, tilmlåäiisl'th ayakeäiiymiheåéfe »1'» fötsté=fäséleieai,»»se1ai»»hi».ili...!iiitrmiåisåisele fséléfåe— fältö eEHBBäilmler nårédnitigslwöeltf»Mgahäszttitihsailtetlåhi Jlarskagsvärässtw raset. avvägt—"eebeåéäs'»län;?»samt»'»4e='aeétsrenréä;'»välabv% »öröinniis, llå'eåétlfd Ömmwi $%xf5rtäf' nu..; i:; H'.llij'itii(.»'ll;1.»lil'/2())lé'zf1iål lulnu 339 'lii ieela'rgle ”»Fefltätåeijttäfsl stativ.—ladeår?simmig?ekegs'vålammaseenfrm 111563 11113te 1åiissllilgsålaaröi1—li—åeée.»»Värjä ååäålnti'äiiiifåldeil'öläéåtålåfiioliåtältllalötleit; MåstékäåvälfllilåYäCvxtisäåe=fall)talvt'éiå)tfözls'täi'löilåälé'oéeäkååié'lm åademågem illrålisskeyiåleweiiirsäénb härtliä'graitee samliga åliågsväfusstyreelér'»ells htitltåriitffiöiiiie'iå felleiwaläfhpåtsä'ätälf»änääafbsejtélse itämnédwhemndaaå av :ae3tåtliiiety1eliäff'sfo1eråaefråäsåaéa »föfhtä'llänäenwflåfeegaueelil ålagt—161132 de1111?åHäläåWinvå»,vt5memafgeaett.»lskegsägäaääegöaeeeämf»skegståseizgn heternas nledeltstttir'lek öklitäntåfl Byggeae'p denifaliöégääisäaefl;»eowstwelv ser; ?fåänftsläååplågaätt.tä*tahéli—f »2 1111...» föll- varje»»snegsväéasstyieqsélaegmts deisa'aåiaieeiåresaögvaaiäfäfåfsaeaziiaeisö'a'éfl gammala—15 aré'äwmplftlä (Häftad stegelifltflatr 'éi'rsiail ä'g'b »(ejöiiöiägi perbmwébgsäkäiealiådeehieis

Genoånsåtlåthå areal Genomsnittligt an—

Sk . Antal pro 1.1 "' s O%& tal brukningsenheter

ogsvårdsstyrelsen 1 nedan— .. mark 1 enskild ago1 . . .. nämnda landstin skommuner lansskogvaktar- er länssko vaktar- 1 enskild ago per g områden p g länsskogvaktar— område 2 område km

Stockholms län ............. 7 397 652 Uppsala län ................ 6 .214 628 Södermanlands län .......... 8 304 475 Östergötlands län ........... 10 380 556 Jönköpings län ............. 19 295 670 Kronobergs län ............. 13 351 926 Kalmar läns norra .......... 8 348 333 Kalmar läns södra .......... 8 348 740 , Gotlands län ............... 5 234 856 ' Blekinge län ................ 6 261 903 Kristianstads län ........... 9 246 1 018 Malmöhus län .............. 2 272 1 130 Hallands län ............... 7 255 1 008 Göteborgs och Bohus län ..... 5 279 1 731 Älvsborgs län ............... 18 309 1 116 Skaraborgs län ............. 8 319 1 610 Värmlands län .............. 16 462 1 191 Örebro län ................. 8 329 879 Västmanlands län ........... 8 249 555 Kopparbergs län ............ 20 451 828 Gävleborgs län ............. 14 475 780 Västernorrlands län ......... 18 486 791 Jämtlands län .............. 23 518 479 Västerbottens län ........... 36 361 575 Norrbottens län ............. 27 434 545

1 Bolagsmark ej medräknad.

ock det genomsnittliga antalet brukningsenheter i enskild ägo per länsskog- vaktarområde.

Såsom medhjälpare till länsskogvaktarområdenas föreståndare tjänstgör till växlande antal allt efter den organisationsform, som vederbörande sty- relse valt att arbeta med, biträdande länsskogvaktare och förmän. Hos vissa styrelser är ett antal länsskogvaktarområden så pass små, att länsskogvak- taren endast mera sporadiskt behöver arbetsbiträde. I de fall åter, där man arbetar med medelstora områden, har länsskogvaktaren ofta till sitt förfo- gande en på området fast stationerad biträdande länsskogvaktare samt en eller flera förmän. Vid systemet med medelstora länsskogvaktarområden förekommer även att en biträdande länsskogvaktare avdelas för växeltjänst— göring på flera områden. Hos de skogsvårdsstyrelser slutligen, där fältorga— nisationen är uppbyggd på stora länsskogvaktarområden, utgörs länsskog- vaktarnas arbetshjålp främst av säsongsvis anställda förmån.

Även länsskogvaktarpersonalen är i viss utsträckning inkopplad på spe— cialuppgifter. Såsom framgår av redogörelsen för lärarfrågan 1 kap. 11 redo— visades sålunda för hudgetåret 1957/58 ca 50 skogsskoleutbildade befatt-

ningshavare (förste länsskogvaktare, länsskogvaktare och biträdande läns- skogvaktare) som mera kontinuerligt sysselsatta inom skogsvårdsstyrel- sernas undervisningsverksamhet. Vidare är ett antal befattningshavare in- satta på sådana uppgifter som planläggning av väg- och dikningsföretag, Skogsindelning, skötsel av plantskolor o. 5. V.

Såsom arbetsbiträde inom verksamhetsgrenen skogsvägbyggnad tjänstgör vid de större skogsvårdsstyrelserna vägmästare och biträdande vägmästare. Vid skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län var sålunda den 1 juli 1958 anställda sammanlagt 11 vägmästare och 2 biträdande vägmästare.

inom undervisningsverksamheten arbetar, förutom i det föregående an— given personal, ett 100-tal instruktörer. Av dessa var budgetåret 1957/58 36 stycken löneplansplacerade och övriga anställda som förmän.

Den löneplansplacerade ekonomipersonalen vid skogsvårdsgårdarna ut- gjordes budgetåret 1957/58 av 11 husmödrar och 15 vaktmästare.

Såsom ledare för det kamerala arbetet tjänstgör vid varje skogsvårdssty— relse en kamrerare. Närmast under sig har denne vid 2 skogsvårdsstyrelser en kansliskrivare, vid 7 styrelser en kontorist och vid återstående 16 styrel- ser ett kanslibiträde. Biträdespersonalen i övrigt utgörs av kanslibiträden och kontorsbiträden.

1955 års skogsvårdsutredning

_ I enlighet med de för utredningsuppdraget gällande direktiven har vi icke | verkställt någon omprövning av löneställningen för skogsvårdsstyrelsernas | personal. Vi har icke heller funnit oss böra företa någon allmän omprövning i av tjänstebenämningarna. ! Beträffande en personalgrupp, nämligen jägmästarpersonalen, har vi dock 1 ansett det av oss framlagda förslaget beträffande skogsvårdsstyrelsernas per- sonalorganisation böra föranleda vissa ändringar av de hittillsvarande tjän- stebenämningarna. Vi föreslår sålunda följande tjänstebenämningar för jäg- mästarpersonalen : '

Sluitjänsier Länsjägmästare Biträdande länsjägmästare Jägmästare (motsvaras i hittillsvarande organisation närmast av distrikts- jägmästare)

Passagetjänst

Biträdande jägmästare (motsvaras i hittillsvarande organisation närmast av förste assistent och skogsteknisk ledare)

Rekryterimstjänst-m om:iii—rigoäamnååi frus!Älvrgmiuniål 33316?) Sigvadagnån dajgggiglgå'yngmie (ironi nika-253.552 igil'r'innålnznl mem moa (”Bilist/ägda *Irawsfiféassitaahägfredagenfiriäreaétirjsägeéaéaami rasar-sar %*;iiiltöiåäfeié'dått we fasgaaaawéfsétsaeYamagata. tagga-fs icke ingående tjänster, nämlig'én?ytike1'stäifåi'tjä (été? vööhiflåli'hsafåttjäligtäijym wait-reglera mama maassasawztagawa'äfaavédaamgåmeaen agaiauiafanåwtaaga gagisist'f-vsnaiösaag'_'-f'aage'äöaäak gammala denna älgsta- ai stirra? föftän(iåfgäh'å€ältd tja'aaaiiana asfalt fåra;— äfae 't'lb'fd nasta, Fifa Baar träiaaiéoimänfag?wastegate åraaaaiäaäh att årsargaifärasaataaawe? gasar"rårarnaåtdriranaeastartas emanerar anammade:fatta Htéatfii[(Faif'äfiäfäå'åhVVägHyggfåäer å*»*sré*gaävr8émaä ago ”8811”Åtgäriifel'fltliiUäRåd"%%ng editerar? aga»: land m. m_.naru'iol (noe nbllelem: agrara") ['i-;o f:barnolqa:nslqonöl 119210th i)?» du anmbiégeinåvegmia in"—r risinnnneqinum.wifi a!)&;i—if;:;lqenslqanöl nail Junteismtånzi (":i den untxormud ll 'n; åläti'ötli tmålagbad esbmig Magma ohm hiv 'iögianiiit telwin; !;ltlT'Jflltll'l lot) Till 5313le moeåä Påtalälffiiläiäjiääåg ärta senare]aiälsieefatfétäiigä assimilera—late marineradaffärsmannen, signa”1_t5iré1térqa?agaitemiaai senatstandarderna särar; anammade?**värjahnäggmst— aa gällande personalförteckning, dels extra personal med'iä'db Åfällffih , dfeiå ock tillfällig personal utan årsanställning. Vad gäller jägmästarpersonalen upptog personalförteckningarna för budgetåret 1946/47 följande befatt—

ningar : gnänbmluzh eösegoåa am Säll Sihi f'v' ”Hifi %löfhilläiaåqiååtiälgl__ifwajrtjiml:a;minbfntt. eg.-")": ab bom isdgiini ! llaintra an 13. 211151? åla are ' _ . ., _ . . 'li—"(Ågil'vuf-é 391 (1912 it; armol v.; ,;nmvanmo nogåa illnizx'i'): , . ., .. AIR hktSjannjast re .. . . . |, , .; . . _ gmn'nnqnm lån:! (; (ja.-n,; k '3' (få moll aer) Emmll "m..-eli ');-3:15"er .lsnonoq s ogs eknls a e are _ _. _ _ __ _ ::auqmnmanadaienagl w . 23 yforste assrstenter. ., , _ Han!) l'l 'iiill 111!) :;”quvägnummgnj n immuna .tåiZiil;3_ltl:Txll—li3q na shahen—381 -'zaq enn—m:»llifrfg's,.ifsngeggliia simniliirhct lf)3,;s;i=*7eiå sbgafrnu'd azo VB iab tfn:-'na MEEUBBMHHJLHHMH ai) 'n; m;;gnhhriö ::.:faiv nirnmnöi (;");Öd noiisainag'xolnnoe -gs'.':i iöi in;-.a:multinational";j_! 'otinnilö'l ::irmlil'». vi?"—riff"! i'i .sn'mgninmiinadaia Enligt personalstatistiken för samma budgetår var viaggxögwgäår kontinuerlig tjänstgöring anställda ett trettiotal s. k. extra eller tillfälliga befattningshavare. tslznbitiul'»? I fråga om de ordinarie jägmästarbefattningarna har MMgilgegåjret 1946/47 förstärkning skett med endast 3 tjänster;,znämägemm. %&bbudget- amma/48 llintj ässtssemdörgte assistent.: wid . FkQEÖNååmymågähs' borgs län och 1 tjänst som studierektor (numera fÖI'SthWlågål vid skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län samt fr. o. m. budgetåret 1953/54 1 tjänst som distriktsjägmästare vid skogsvårdsstyrelsen i Jändlåmebänl Tejänstsförändringarnafinskränkfer: sigztill end-. sambandzmedglwmitéämte- förteckningsrevision gjord omfördelning av;-,thänsterua..mfgaåögpåqönssistent

anm'iaia'rqlså !

( i '

Wadsteiont. '.iBersonialförteékninganiiw;»[föm'iskogswåmisstyrelsmm budgetl- året 1958/59 innefattar sålunda följande ordinarie jägmästartjänsiminhhvv. .)i'l noterna./...)! ')i)_.: sht] få air.": I ml nal) ham häst i tal) fil(lfll iir. 'i('>'>i

2 la sai stae »»elwi'm mblnätminnl gula»)?! !?; l)/()fl9il alma: -ite ..nuzlaiflaebisvuom

.it m.m 3.101). lybiiiå ?qqgllgglåjagnlds raritemo'i ..,; .i.l "&..wa if .it iii; ul "t-Lll)! annat) 252593th tSjagngastare shui :'er automat.—adm ..- nlans'lli. nah

-..man. '_'2 of) Skogsieklnslfa leådlen. ...... na...-u.;nw... hb abiol mi......

. .. ors a Sl e ter: . .. ,. .. rrn'uxagnsH "låttitl;ilr' Ogiltsltli)ltll'l')f)5/ !. >bsrr=>nmleta 'n; is'xamun mnalaamguL

sn .; tvrrrinsiå-inägbtenipr m.” ari 'i'ljfmi sinuit) tilliirl'ia errioelowia mfl _.riåasnmäekfb bar-' ( mg 'i..'l'. mm.; 1! .::: nu)? mah iovölu ialii'gqquefarhz; .. 7-'-_.;l —..._.n nr.;l ioi)n;;1_l..e'n;-T>4ii Bil.)l.li"l En; ioqmaxo ringil'ra'l'l Li'()'r£_.)..lf')qil'1l2h$l) -: iavagruppnanhngehlmm' 'mubutlgétanét 194350 fås resemamslisånslågetaml 'skögswämeetyrbtsémasfvérksanllret rpä ewawömiigsansragraiv' östslagsalnsmg's 'natumtiehnlee ökäko'söåadsänslag drugs" älvgräälsanetlan nas—masstarten iskal- ordinaifie .persoilalemioem (lönTDHlfälilig'a)'WMEeni'tlärånnåvköMågisamliåget skådat hestmdasgifiöijuzomékogbnladenda eföxb wiisainnvridenåiavlöninigbkodtha- dnmäifaör maitnarielqimsamibäveinsöm mmt's'vvb'randki Skostpädetbför deti/äckla- kiuänäierpansnnalgisgml namanqtälldi åliijämstei- .irjijztwgnm åvavnKungh amg... fästätillä'lpdmonaiföivtehlmingada udglitår'et'. . goes./50 'rupptogl mamma”/pg osta- nal'äi'mgiinimg nättjänster sdiiv &itraaassiäbeqte niedailbioåmöoohkosmadä- ärsmgebhsfiövmiqes i201'ss lefåtilkfälliga assistenäeiIIEz. 'ou ni? Eddgetåmt'xbmtåli inräbtadesäegniax btdihawiékjänistéitråömden ifrånaanlöhmgansiagät atelötmde dittillsnaiäridnoliokreaomtnarietasäst'e'nlqiersdnabaw MH deäsxitosmlskednlmfen iönshävkmmeåmextraordåhasimdchfpwéktiraitjåamtlz-NWIWföbstäi-k. ,niäigagmdiä'eäétra omitnarjie'eEngnzgjoddcabhdgntårébdiiåääfä'öilEiömdbmiygeti- ammaam topptmföaibeclgningéniösieii'deii) fbåm avlöningsanstageii'åvxlsöiwde 'j ägnzästarpéusnnåaibfii sammanlagt/. 116/, textad Toödma'ikil andfstelttb'j humör! 366311 eä gutnåatjnihsmiErimlmtlloontnadsansiagw Mönäslföninåtvmhnde'llåfsleogb högskoleutbildade lj änstemän, varav 7 innehar tjämäeqnsöliil eatttkiidönste asgoistmbmtq (intiänssteedsom.ext;nivassistent tåaninuamfattningsaia imam-blid- setåretelawetwidi[skogsvårdsstyrelmnmnnstäimb.israsimgahögskammbii. dade .tiändtmnänHvbmmale-ryuntplaeegade åi'ouixinaråeötijänatermdh åbeiiftåol- dgn'rtillbördeu gmippem italic-.ovdinarienpersomle 'Förbirmimnlandm budgetår uppgån amiralen skogshögskolambihdadeg K lantmarande ) ; tj änsteintänrtiallla'lårll, varav 104 ar'omläxnariecz.li6»extrarownarwlocle'lftaentraum m.m. ns .iml .; . z;r:119.415aånslmfm'hn/inndban;bl..H;;fathdisbtlktsindnlmångmkulle genomföras i större mmträakningnäm9thiigane>aotq föbndettmändanfål Wadessm—mböver de. 0 tidigarenhefiattiga ruljistvik'iISjägmäsbäi'tjgånstbmlål lei/lid 9 äkogäazårdästymdlé- serna! i.elåoapatberggaalläateräonghnfhl :Jiämtlimdwafiäbtiårbattenä snalla Nome hottms'xåämil—.zebrrdisrtriktsjägniästau'täämt WQIWWMVMMIW izi'lönl— köpings, dsrembergsi 'ÄlvsborgSngännlaädm beb: iGävzlehötgsnlähniSamntidigt in;.ämdasavidxenevart rag .stynelserna . iaKopparhcngstzGävleHorga;aVästerm'rt lands.-zdämklaudsil Mästeinbottemfsuacb lNoerbotteras långa../limmat.- Bohm skogs.

teknisk ledare, vars innehavare skulle förestå vederbörande Skogstekniska avdelning.

För att möta det i takt med den för varje år vidgade verksamheten vid skogsvårdsstyrelserna stigande behovet av skogshögskoleuthildad arbets- kraft har styrelserna bl. a. genom rationaliseringsåtgärder sökt utnyttja den tillgängliga arbetskraften på bästa sätt. Såsom ett led i denna verk- samhet torde det förhållandet vara att bedöma, att 15 av de 22 distrikts- jägmästarna numera är stationerade å vederbörande kansliort. Härigenom har styrelserna erhållit ökade möjligheter att på distriktsjägmästarna lägga arbetsuppgifter utöver dem som sammanhänger med distriktsförestån- darskapet. Såsom ytterligare exempel på rationaliseringsåtgärder kan näm— nas att vid flertalet av styrelserna inrättats en särskild undervisningssek- tion, under ledning av en förste assistent eller assistent. Vid vissa styrelser har särskilda avdelningar eller sektioner inrättats för skötseln även av sådana arbetsgrenar som återväxtverksamhet, vägverksamhet m. m.

Med hänsyn till nämnda tendens hos skogsvårdsstyrelserna att inrätta särskilda avdelningar eller sektioner för handhavandet av vissa verksam— hetsgrenar har vi undersökt, huruvida icke personalorganisationen vid såväl skogsvårdsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Älvsborgs och Värmlands län som de 6 nordligaste styrelserna, vid vilka senare 50 % av jägmästar— tjänsterna och 57 €.”. av sluttjänsterna för jägmästare är placerade, kunde grundas på en mera konsekvent genomförd sektionsindelning än vad för närvarande är fallet. Vid underhandsförfrågningar har emellertid framkom- mit, att skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län samt skogsvårdsstyrelserna i norrlandslänen, med undantag för skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län, önskar bibehålla systemet med distriktsindelning och framfört skäl härför. Sistnämnda styrelse liksom övriga styrelser med distriktsjägmästare synes däremot vara benägna att övergå till en mera renodlad sektionsindelning än den hittills tillämpade.

I anledning härav har vi vid våra överväganden beträffande personalorga— nisationen utgått från att distriktsindelningssystemet tills vidare skall bibe— hållas i stort sett oförändrat vid skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs, Väs- ternorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län men vid övriga styrelser, där endast en distriktsjägmästartjänst för närvarande finns in- rättad, ersättas med ett system byggande på sektionsindelning.

I fråga om antalet tjänster i olika löneställningar har vi funnit oss kunna i stora delar bygga på de nuvarande personalförteckningarna. Vid varje skogsvårdsstyrelse skall sålunda finnas en länsjägmästare samt vid skogs- vårdsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Älvsborgs, Vänn— lands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län en biträdande länsjägmästare. Vidare bör de 22 slut- tjänsterna som distriktsjägmästare och de 6 passagetjänsterna som skogs- teknisk ledare bibehållas men med de ändrade tjänstebenämningar, som

] g | | | i |

inledningsvis angivits, nämligen jägmästare respektive biträdande jäg- mästare. Jämväl den vid skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län inrättade tjänsten som förste assistent bör erhålla tjänstebenämningen biträdande jägmästare. Beträffande två befattningar, nämligen dels befattningen som utbildningsledare och dels befattningen som förste assistent vid skogsvårds- styrelse, där tjänst som biträdande länsjägmästare icke finns inrättad, anser vi emellertid en ombildning av vederbörande tjänster erforderlig. Såsom närmare framhållits i kap. 11 är de med ledningen av utbild— ningssektion förenade arbetsuppgifterna av sådan kvalificerad art att den för befattningen avsedda tjänsten vid de 10 största styrelserna bör vara en jägmästartjänst och vid övriga styrelser, med undantag för skogsvårdssty- relserna i Gotlands och Malmöhus län, där någon särskild befattning som utbildningsledare tills vidare icke torde behöva inrättas, en tjänst som biträdande jägmästare. De med de ifrågavarande tjänsterna som förste assistent förenade arbetsuppgifterna synes med hänsyn till såväl svårig— hetsgrad som omfattning motivera en ombildning av tjänsterna till jäg— mästartjänster.

Med utgångspunkt från de allmänna synpunkter på personalorganisatio- nen, som ovan redovisats, har vi för en var skogsvårdsstyrelse bl. a. skisse- rat organisationsplan för styrelsens uppbyggnad på huvudavdelningar med angivande av behovet av ledande befattningar och tjänster för assistenter. I följande tablå återges några av dessa organisationsplaner, nämligen dels

! planen för skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län såsom representativ för I de mindre styrelserna, dels planen för skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län såsom representativ för de medelstora styrelserna, dels ock planen för skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län såsom representativ för de styrelser, där distriktsindelning skulle bibehållas. Sammanfattningsvis är det av oss sålunda framräknade behovet av tjänster följande: 25 länsjägmästare 11 biträdande länsjägmästare 40 jägmästare 25 biträdande jägmästare 16 ordinarie assistenter » 17 extra ordinarie assistenter

Summa T3_4

länsskogvaktarpersonal Personalförteckningarna för skogsvårdsstyrelserna budgetåret 1946/47 upp- tog 12 tjänster som förste länsskogvaktare, 293 tjänster som länsskogvak- tare och 82 tjänster som biträdande länsskogvaktare. En jämförelse med personalförteckningarna för budgetåret 1958/59 utvisar att antalet tjänster som förste länsskogvaktare ökat med 2 till 14 och antalet tjänster som

gåt, *)!)nebi'nlli! Wim-nja)! ')"zeslaiin r)!)sJiä'mi nä! ar-attodroiziiv i [Hatem sbnuhi'nlid nagninmänedalenäjl Gili; "roa riogiiinttslad alla!) nagihnän xmz.

—2b'u';vzgö;!a biv inslaiae ); 955: i l m: )2 :)

.bstlänii anni! a)!)i sinlaämgiljeml! .gihstnohe 'i')». ni?; [! 'RbGi;'!Öi!'i9!)3—'f -b!id!u vs; neg inb')! ham ')t) "iii ! ')i'iiln'n! naima 'n: :?

)zlfywjz nte'rölz U! !)

m)!) il); i'i; år: .» & n:) frin"! mf! år)

ktgn

"= S%

l.

».

Underv"

' . a.) &

ia *"”.

numrmfa;i1s; ')!JSHS'EÖ! m)"

»!

itmfgn ,alivignrs eivaå egon'a !)tv nal) !ävrnäl. malaise); 91316! mna

':')?!d moz tvniljt "ni!: )lhirm) .fr") binellmna ! gli!!€;rirfm'r'l ännu)?!

ala? .!)1i'./'(; ):) ' :s öl gamebnu han: JF).

. nghvö !)iv rho tariäghi. :

mna gniäj'nläd moe fart;-[lt &) ')!Z'IÖ'! no: år) )tenäu atm "lång. —'gi'if;vz låna?]!!! n'wn! '.t! !)

!)!E; !%1i';'( nom-: *" i?!) .

***; ?i' 4—1 : nu. är V: = _l »; ).. X

"= . )!!JFÅIUZ .:"iulf;n);(f." % ):q r));

kholims län

mm;!!! (l:)u ah

';) mhiv a!!!!

!

L; tilde! 9!

a.m.!” .; J.! 1253? 2'. '.') O . I— shmä'u ;) ii i!f)!)v ; 2111 "sin! 8 . ” . =” ' "rättsakter "*": T=) (f "”F—'i' ? "i - * ' *S* få" l..:u' ' . ,.m x 5) 31554! __, ” Hig 9515! 2:55! ....iiir.:.._ [U "> . EN. .,, _E'” ' 'En)! 513.141»? (35) md .; ms) :s 37 ' '— :cu . årtal .ab: :: ! ':); i 51%)! ' yzeb'uweego): W ( r . "Ehn ... :| :( arg!; ' ):».l'riwa _ , oå'!52!3'l'lijf ')t) 'n')! '.'fg-zlnaa'i'tqfrl ”malm .. _ m . , . 32%) i:; ZL!) 'n: ”%;-gärningtrummis/! .a & ..e . .. fl) ca :()!)najlz)? ':'-T) 915;

Eic

kogsvård

'$ .... .

..

'— :».nii! *)!)rmbä'nid i!

. r .,

,. >..

" regi))!z "lö' )(.le'qtz

tntnaaaiz , ändå:”. i nazi-Wåge!) "

ad äv! sbnsl'té'ntotl .')'i_f_3 sloa! el?!) (i.-)() siabala än"

anäit ebbaavn ingriinlllfdx ' " v .

'ti

......

__ S%gsäe

»

_a- _l

”i

Till förfogande 4 assistenter

_) _.

förläggs:

...-e—

_— v..

EJ

'.'3

&

v .»

”_iisggreD ..

3!!!

CL.

Jungle 7)nirr!-)hrii2t))i1tzorb

.. . _ '::

levålsd abnrmä'mm' ! rmiannigsjanäl (;S

amteämgiåj i)!)

jlx

"; figiij *)!)mzbihtid ua aieåaez: ')i'umib'u) öl

l Kamrerare

_a!!!” "itf—95425 mä. )"»); md utmanarna—: —)!xv3)0)!a:m£i! m.)?) T')!ZH£!i! 2.052 am.;- !)—)m )( "131 ). nu.) 113 *):Gi:!:*.1;zt>.—!ean;i

iela. (iii! tala.); .fi); *.); urin thu-81.525 !

win )!

_.

3!(å':mé'i'a!sektion

!. U' a.:

.) U:» ..

..

.- ai'umib'zo mixa ?!

NT..»

:!:-: ':ö't mnegnimbai'i (.cn '! eta'iöi uma talen!)

i'm td runa ".atansji "sr ;d 'rö'! ;mngntnäuel'nil

V:

! :|:

arme. 'mtznizå. mining. :!ilf) M !!!! )iizt'r'r.vg:):»!eanii! at:»

Distrikt .] ägmästare

:*. D'gtrikt J ägiäästare

Innosmq'iaunvgoä

ET;

iom

-

v.— .

5515

D..

":

'ar'ner

nl K ”

mm)); länsskogvaktarewmad 35.111). så). medanzautalqt..!äasslsoavaktar- t.!)ä—PFÅQFH 317»: wangfaio ;=)))!> 'I). -)-. ) "it;! !)" )t).;. nr:) '.'.)2'.) '.;l &!ch !!!! ä')?! '.!) ). )! )ri _ (Batist) mrsmamatistiåw [får angenämt. 1941/flå war. m)) styrelserna anställd,) 7.3..extra.»arsansballda »lansslsogaaktare .acli) bitradandeJanSSMg» nektar)? 18%!)52'24. åuik». tillfälliga förmän—: med skogsstioleutblldmngn för vilka.. senare; den gemmsnittllgaitlanstehden under året dock. endast 9111» fattade ca 100 dagar. Budgetåret 1949/50 uppgick antalet extra &ängskog- vaktare till 3 och antalet extra biträdande länsskogvaktare till 88, vilka samtliga avlönadeämfråftr' avlöningsanslaget." Sa"111n'1a""*-b'udgetår avlönades

med omkostnadsmedel lpU skogsskoleutm 1ald de ansta allnmg'slia vare,” föl" ")!)(71-11711111 r.."). '.! ..... )

msmtthgatlanstetiden under. året) var .ca 100 dagar » Budgetåret 195758 fördelade sig antalet ickeJordmarie tjänster för skogs-

Ekoleutbildade sålunda. =; _.

Anslag/Tjänst Förste iänsskogvak'tare Länsskogvaktare Biträdandé lansköngtm! Avlöningsanslaget. . 6 extra ordinarie1 ' ' ' 14 extra ordi— 85 extra ordmasrie ' . ., . narie' . 8extra! Omkostnadsanslaget- 5 extra' . ' 13 extra" 55 extra ' L f 1 tjänsterna avsedda att vara förenadé- med- undervisningsuppgifter : 6 tjäilster » » » ") )) . + - )) 8 _ » . » "» » tekniska uppgifter.

,, !

(länsskogvaktare och biträdande länsskogvaktare) samt undéwismhgsper- sonal (yrkeslärare). I detta avsnitt behandlas endast sådanasfrågorx .som, har avseende å faltpersonalen, medan de frågor, som gäller underwsi'rtrigslpér).

) ) !

!?ltt erhålla uppgift på i .vilken utstraekmng planer elle) önskeniål föreligger hos skogsvårdsstyrelserna beträffande en utökning eller minskning av an- talet länaskngwhtartowådemiMMi.».genqm) rskqgssmnelsan riktat: en.. för- frågan t.)!mmtdithstarelsexga) Yåineevarangtet;aV)denna..!)kulleetyaelserna Wirén) de för: aillfätletaiådmdef..fiiråtåtlantlem) beträffande länsskogvak» tergömmålena m.m!) omfattning. deel). med: beaktandesaw aådaaaufalsm— rer-49%? Jena) aidaazakpgsägannas av!) åkewearmrammamnpmas» all.!) ek,-r tivamxmadwerkau.) skogsyandsathem mb.—åbenaraxsidan krayet pa ytterli- gar): management-ån länsskegsahtamaeäéamnqm verksamhetsgrenarna skagtig .))ådgiming ag!) wnpaaandmånliat .de inkomnmsvaren har .16 skogs- wandsstynetseré ansett »s1g behöva )))tiikaantale1311iraden. Iliaden: övriga aty- måsarna: sim. bibehålla det) nuvarandegasrtazlet Den av).styrelserna angivna eminem uppgår—: till)sammanlagtöihquadenw . a ».a. ) . '!

Vid uppgörandet av det i nyssnämnda tabell återgivna förslaget beträf- fande antalet länsskogvaktarområden har de av skogsvårdsstyrelserna fram- förda önskemålen om ytterligare områden och sålunda ytterligare länsskog- vaktartjänster prövats med hänsynstagande till de inom skogsvårdssty- relseområdet föreliggande areal- och ägareförhållandena. Vidare har jäm- förelser de olika styrelserna emellan gjorts beträffande antalet länsskog- vaktarområden.

Tabell 22. Antalet Iänsskogvaklaramråden.

Antal länsskogvaktarområden Skogsvårdsstyrelsen i nedannämnda landstingskommuner budgetåret 1958/59 enligt tutredningens orslag

Stockholms läns ............................... 7 8 Uppsala läns .................................. 6 6 Södermanlands läns ........................... 8 8 Östergötlands läns ............................. 10 10 Jönköpings läns ............................... 19 19 Kronobergs läns .............................. 13 15 Kalmar läns norra ............................. 8 0 Kalmar läns södra ............................. 8 8 Gotlands läns ................................. 5 5 Blekinge läns ................................. 6 7 _ Kristianstads läns ............................. 9 10 ' Malmöhus läns ................................ 2 2 Hallands läns ................................. 7 7 Göteborg och Bohus läns ....................... 5 5 Älvsborgs läns ................................ 18 18 Skaraborgs läns ............................... 8 9 Värmlands läns ............................... 16 18 Örebro läns ................................... 8 8 Västmanlands läns ............................ 8 8 Kopparbergs läns ............................. 20 22 Gävleborgs läns ............................... 14 16 Västernorrlands läns ........................... 18 20 Jämtlands läns ................................ 23 25 Västerbottens läns ............................. 36 36 Norrbottens läns .............................. 27 27 Summa 309 326

Vårt förslag innebär, att antalet områden bör ökas med sammanlagt 17, fördelade på sammanlagt 11 styrelser. Då vi utgått från att länsskogvaktar- område skall förestås av ordinarie länsskogvaktare erfordras _ under för- utsättning att samtliga de 293 ordinarie länsskogvaktartjänster som för närvarande finns inrättade utnyttjas för områdesföreståndare — på grund av utökningen av antalet områden ett nytillskott av 10 länsskogvaktartjäns— ter. Vidare behövs för de områdesföreständare, som för närvarande är pla- cerade på extra ordinarie länsskogvaktartjänst eller tjänst som biträdande länsskogvaktare, sammanlagt 9 lånsskogvaktartjänster. Slutligen synes samtliga de 14 tjänster som förste länsskogvaktare, vilka i anslutning till 1946 års skogsvårdsstyrelsereform inrättades för befattningshavare, som

skulle förestå skogsvårdsgård och i övrigt handha mera kvalificerade syss- lor, särskilt i fråga om undervisning, vid ledigblivande böra ombildas till länsskogvaktartjänster. Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 9 december 1949 har tjänsten som förste länsskogvaktare vid skogsvårdsstyrelsen i Hallands län alltsedan den 1 juli 1950 varit utbytt mot länsskogvaktar- tjänst.

Det av oss i kap. 8 framlagda förslaget angående intensifiering av verk- samheten med upprättande av skogsbruksplaner innefattar ett ytterligare behov av länsskogvaktartjänster. För närvarande är ca 20 befattnings— havare med skogsskole— eller Skogsmästarutbildning kontinuerligt syssel— satta med s. k. Skogstekniska arbetsuppgifter. För dessa befattningshavare finns inrättade 8 extra ordinarie länsskogvaktartjänster med avlöning från avlöningsanslaget. Övriga befattningshavare är placerade på ordinarie länsskogvaktartjänster eller anställda som extra 'tjänstemän med avlöning från omkostnadsmedel. Det av oss beräknade behovet av tjänster för hit— hörande personal omfattar 31 extra ordinarie länsskogvaktartjänster, d. v. s. en utökning av det nuvarande antalet med 23.

Beträffande de för befattningshavare med fältarbete inrättade tjänsterna som biträdande länsskogvaktare med avlöning från avlöningsanslaget — 85 ordinarie och 85 extra ordinarie tjänster — föreslår vi ingen ändring i antalet.

Sammanfattningsvis innebär vårt förslag i fråga om länsskogvaktar— tjänster och tjänster som biträdande länsskogvaktare följande:

326 ordinarie länsskogsvaktare (293 tjänster oförändrade, 19 nya tjäns- ter; ombildning av 14 tjänster som förste länsskogvaktare)

31 extra ordinarie länsskogvaktare (8 tjänster oförändrade, 23 nya tjänster) 85 ordinarie biträdande länsskogvaktare (oförändrat) 85 extra ordinarie biträdande länsskogvaktare (oförändrat).

Undervisningspersonal Såsom framgår av de i kap. 11 framlagda beräkningarna rörande behovet av lärarpersonal inom skogsvårdsstyrelsernas yrkesutbildningsverksamhet skulle erfordras 96 yrkeslärare med skogsskoleutbildning eller annan där- emot svarande utbildning och 99 instruktörer. Av yrkeslärarna förutsätts de, som skall vara föreståndare för större skogsbruksskolor, placerade i högre tjänsteställning än styrelsernas övriga yrkeslärare.

Förslaget i fråga om lärartjänster innebär sålunda följande. 96 extra ordinarie yrkeslärare (76 nya tjänster; ombildning av 6 e. o. tjänster som förste länsskogvaktare, 6 e. o. tjänster som länsskogvaktare och 8 extra tjänster som biträdande länsskogvaktare).

99 extra ordinarie instruktörer (6 tjänster oförändrade; 93 nya tjänster). Genom inrättande av de här föreslagna tjänsterna som yrkeslärare och

fil instruktörer samt dera-' föregäefidä- ävmiut fox-'esieghä'ranss'kogåxaretårtjänéc terna smile samtliga de tjänster för länsskogvaktarpefsörial 05111 issn-uid torspersönal 'sém för närvarande finns mfattäde med ävtöiiiiigt från” oiilJ

I ,,!l in”? kostnadsmedel" 'k'unn'a indrågäs—:——'f..'. scr. 1 )?:a'; i) ) ..... . n : H' :"45 . ..:v- .. . gå..”, nafs.: 'N'—J"? 11:32; i ["15 lärk,/ut;; :::)? »:ililiJ—iliH

::..-wags

Vagmastarpersqnal

" . ".:—.::":ezs-z'; g . . I vart det; 18 oktqher 1956.?)V81v11? betänkande renande åkOgShrukets Någ— fragor fpreslog vi bl a. viss, forsiarkmnå av dan, Vigl SkOgsstyrelseu W::

personal th 10 tjänster för valgnr statsmakternas beslut i anledning av, nyssnämnda forslag (prop 110/1857 rlksdagens skrivelse _nr 112) innebar emelleitld att fragpn om mättande skulle. tagas, till. vart kommande fprslag rorande skogsvardgstyrelseriras ora ganisation och personalbehov. ! :gvtalgtgn härpå 'fipkj föreli gande,_,pe,r- sommelier "nldodsoses genom: aestallands ax stråke-el"?! "skin—'atiaxrarls och tillfällig arbetskraft med anlitande av ett belopp,.a ”lipastrzth OQO 1958." nor.. av vaganslaget (för budgetåret 1958/519H1119gst 225 909 kroåom-D Aled utnyttjande av ifrågavarande medel anställdes under budgetåret lngläå. hos. skogsstyrelseiitg extra tjänsteman (&kogsj mägtaireh [30%ng sko gårds- styrelsefna hlta iaf:-smartare ochen kändaste salaman— n') ,,).e. L.

Den 1 juli_19_5_8 var vid skogsvårdsstyrelserna anställd följande vågmäs— 1. "I: " )l-(g ll); s1t(lt— : | ('i) (.:n ( .,, (_u- tarpersonal vi) ii &. » 1'1. ).:1. !. mta 1Il)l'.l';lflll) ) 0

; ml.. 151113.) ::5 H 75; uinblidluc. 133

?.-EXtra1;?:-t;v:;£åzmiilå :..-111333?) A;.iåiftIi-abéftr.

ordinarle ordinarie bltl'.

l.1i ni!”!- lif/('!EÅEE

'skegeesidseiy'leiäeasi 'ååd'ännämhdaf "

] ndst' . mun ä m" t " " e

a ingskom er vägmästare vägmästare V g as Quel/Mamastar :"11"'f.r='"r'tl::rl1 r'|_ n " nit : L(ix-pii'rtitf 1.21”: 153?” ;?

Kopparbergs :]äis'gijiug'hi'ifi' 5.113); :);1.:.u;3n.::=; ;-!zns;å)ii'iiitl oi'mnilno mixa 1138

Gävleborgs » .............. 2 Västernorrlands » .............. 1 %li"??? _ nine'rvnbnb Jämtlands » .............. 1 1 ' ' ' 'i '5 iöiästéebbtbéma 161 (mnapninzlilt (i tgbgniuuzli ll .qml ut) vii 11:32 ni,-11 mozii? 1N9iFR-Ottfzpls'r; ':: Fi'til'r'l Til" : _.w- ("(val-'.'i'gif 'EHYW'Iyt'lrf') ru ni ll.» vin: l-rqq-u—wöl ' 4 [J - | i) 1 : nu 1 :lelri uninh : limmat figur?" i) ut ”111 Ler 't! ”($-:.":xt1nlullu

: *Méö'lfeäktähdté "av tre:, MarenheteHm—eaå' ela "pefsöntältåtalllo'tte'tfittdifi "väg:: verteamneeenwmh han: ekowsväfaestyeélsenån: damlanessHsedafiWennb samheten fr. 0 n1.lä1d%Frétd%7]58 ntö'käd'éä; Cbaan—liltfbärälärfätbmmlätid behovet av vaamastlamtjånsverwm "styrelsems' till-"1 it's". Utseeafisli lrmaeäflde inrättälie" extra'lörtiinarle'ltjä'rrster föe—'bamnästarpersmqr: aäaengeaxa (låg- mastårtjanster een 1 tjänat" någon? biträdandérVagnilästååé”siktflle': gatunät" erfordras 12 tjänster, eventet: äoröfnällm "nnwmorofehåmhda'mélag:i: bétärr'li'arit'let-Z ae'il isbeiétöiier'" 9956 innebar "en" :ytterngareuutenmngiäaéä'

Väginaståt't'jänslieff ;» )' männa, 151151”. lr: ';;öi .»'.) [i ' i) ! ahr: i lixl'; ni mona-')

ens: '111111111111'11" såst'fllf'bdtlrwtifåfhaiie'tågnlastlarljänsték' 111111)» fe'räé'fäs feaé lilgtlfllljålid'elld" 11.-.:!1) 1111'21331111le111) '— .)lil'1f115'11151'131 113") :1131111

-',,.':.j?.'. 11111". 3'11'.f ':f.':'é);1115:1.'1i1. ;f':)1€i ..); 151: " 131-”li,! ?. ,'1'152111'3il'r )l)

län.—n'(:

Skogsvårdsstyrelsen i t ( %:; 31% roll; ma'åetl 1 SkOgSVåXMyrélmd 3 itxfråi' or dmane

'::1111111115113111111111- '”'WSWWH' "111111111g5iå11111m111" :: wemäéåré"

1411 J :11111121111 1--1111u)1_1r1l1 5 191111 1. :' 1-1 13— 1 — 1111 1 1i1 11 111 _mg 1'1r 111 1:11 1— ' 'i'

"bénkobmgstlåniå" 11.11.3311)” 11:11:11 )e111emagszf.1aeei)).111 b::v nwz'mff" ÄF'OWPMRFU 1.3 '.11 1"-1111:: ? :alm 11 Munungsternorilands», 1'11 Alt'sborgs » ......... 1 Jämtlands , —ll?11'91111l11183"""l13(.E..15".'. :""qu "3'55'5'11Vas'dérbottenb '»! 391.112; 11)/:. f'äzfrbr'l'f —ll?'9PP/'ilr1.?l3)li$å1?la1.)lf hiv 11311 '15121511iiitlle 'MNRJÖ'POWGEPAUQ ) bzv :191e1zäil31173'23h '19'2;1l11—:1'3.l(: m:)l; 11:15:31); :1' ebmäifärl'l')? 1151111111511. .1e1111511111mä1e-111'11;ramsa '19' ".in 11. '! )1'111 om lef'mexe meet-.a 151.111 J::lia 'a'1g1'11'1l 1,1; 11103 911123»! 111] leve:: umohiucåchwälthäatåmgälmhålmiw 119'11:13'111111;l 161 2311'1'11'3'1 5111": ll): 1:f3391l'—,.;£'11';'1+e Den "Vid 'ékögåöl'hliäs'köliöllhäfälisfåhäå "eeehemz'e'efä:fvåieiaiänäébeféaäalen atgäeewweane:s—eeöra'wenefranrer"vämgeif ee:'1täemd11':1eekéeåkä, Jéköhdln'iå- biträder—iffitåélil'3e51i'ivälétthäsöärélåälät'l vid '1'1151'111'1111113e hålåcflöilåä"%iäl'£tiléérslläå chamnnbinäoeeéehvgäidmma:seaämvéetésäfnhe'tenzbia snögébnäzesköleifna konunwmewäbkånLeigue'dernsesgottäs'ömshbi'utäreti'mr"_:érdmenraflätaiäwae slömeysherorhe ahräitansxlönepiänkeman-ene:1]anetemeövsmwéweéhuwntö neaélanel):ijl-se1nrwakmmämnewlett))"p'auananiåiiälemäjämvdwwineu fatmingshävar'éliue'ipedieionrétljläh srt" ellérddärns'éä W&nghjdmta "Bilaga? året taswesveer .mtadetumsähdrsmoouwalmhaävsräjänster mymyamhm —zol>il-1iidile111;1l v1: 131311532lleholnwi liil gninblidum .niil ebnnl'l'lomoleiåv .almulm. Mgfålwämåaqqll 31111111iA339W5511'11a1311rlletyailmföt35ebiv 1. ”mimmi? 411.114lziAggfliåååEPIaå'llniljm) ;r '1lu1läeeäirå19ffämr1le1 1011 %li/'åilåxrdlpöilidloomicö

O inläos sansa ........ doo ()1119'10 .epmdemnd 2111108 .(> 11311111911'111 zhnnllnH zudömlnM .ebula

499191)1155.»benekmdehetlewhexeua)).swåraekgemarämynlmnamm nomi- och vaktmästarpersonal, vilket bl. a. bygger på rätt åligå'MÅQQPtpfpfe

")Qeäbrukmmlmmmrlelt)11:11:11") 131191) 911 humana spenen) vals.-mästare: mentala). ")mpeädaeewlå.Lheäwessttanetem 11511 fdånååkmäååalääpäiåfn %)ååtqålåndäråösmttneqxeuaesleeenlag?").eätneeqmipasie mmstimm 61%.1111111117 eehentelei EhlléPlfllllåfå'åBälälelliäålåöllläåsäfäåulngåilrålvn bem hiv jeniåilesbi'nlidilenml n:) vn f:;bm 1113'11131111 runner fule möd nahilqmm amg! Hagapaåinabneliionxejziål 11:11) a' modell.?) i owmeele1(Jeal)1nwego;lz w; '11 v Hb ('lenäm aeqiwsoietärlming av perwniaätrppsätiåihgenå ålieleagieuätidsstyfenepa nasikänårienpsmirlskedäeividwnlärgämistft'iéherleårulme,!hléii'déwähfhåå'föå styrelserna att genomföra en rationell arbetsfördelning mellan dennålldgngtl animaaeåpeibemén)ieenvkeeisnpäswlsremummmhgmioåäeftéliinabuVad gälller.)mänsmmetebänmmwtUembetyfedamleä'äkhhlgl%'méweäpglftérdä) ankeln)=desk)iMusmnöparidenäåtmmaäidgsätgäaäeri kunnde) wheaten-')" utan" rn ähniviänélh'utbyggnädi äv— pemenälem" "F)äreme'tuh'äb'leängöaäbääed de— ökade krav, som efter hand kommit att ställas päjläé'fdtåäiiägls'liäätåäläéléhf

':'111'1'3'1113uz-l "11?

höjning av löneställningarna för vissa tjänster genomförts. Under budget— året 1952/53 ombildades sålunda de tidigare kassörstjänsterna till kamrerar— tjänster och vidare inrättades kontoristtjänster samt ökat antal kanslibiträ— destjänster. I tabell 23 återges bl. a. förteckningarna över styrelsernas tjäns— ter för kanslipersonal budgetåren 1948/49 och 1958/59.

Enligt vår mening fordrar kansliorganisationen vid skogsvårdsstyrelserna inga mera genomgripande ändringar. En brist i densamma syns dock vara frånvaron vid flertalet styrelser av lämpliga mellangradstjänster, avsedda för kamrerarens närmaste man. De närmast under kamrerartjänsterna pla- cerade kanslitjänsterna är, såsom tidigare anförts, vid 2 styrelser kansli— skrivartjänster, vid 7 styrelser kontoristtjänster och vid återstående styrel- ser kanslibiträdestjänster. Nämnda förhållande innebär stora olägenheter såväl på kortare som på längre sikt, varå såsom exempel må nämnas dels svårigheten att vid förfall för kamreraren erhålla fullgod ersättare för denne och dels olägenheten att icke i större utsträckning än vad under de senaste åren varit fallet kunna använda skogsvårdsstyrelsernas egen personalkår som rekryteringsbas vid besättande av ledigblivna kamrerartjänster.

Vi föreslår därför sådan förstärkning av skogsvårdsstyrelsernas personal- organisation att vid varje styrelse erhålls en mellangradstjänst, vars inne- havare kan fungera som kamrerarens ställföreträdare. Detta bör ske genom inrättande av kanslisttjänster vid skogsvårdsstyrelserna i Jämtlands, Väs— terbottens och Norrbottens län, ombildning till kansliskrivartjänster av kon- toristtjänsterna vid skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län, ombildning till kontoristtjänster av kanslibiträdes— tjänsterna vid skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar norra, Kalmar södra, Gotlands, Blekinge, Kristian- stads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs o. Bohus, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands län samt inrättande av kontoristtjänst vid skogsvårdsstyrel- sen i Kronobergs län.

Vi föreslår vidare en ökning av antalet ordinarie kanslibiträdestjänster med 4 för att därigenom det behov av dylika tjänster, som under senare år uppkommit och i viss utsträckning fyllts genom inrättande av extra tjänster med avlöning från omkostnadsmedel, skall kunna tillgodoses. Utökningen syns lämpligen böra ske genom nyinrättande av en kanslibiträdestjänst vid en var av skogsvårdsstyrelserna i Älvsborgs och Västernorrlands län samt genom ombildning till kanslibiträdestjänst av en extra ordinarie kontors- biträdestjänst vid en var av skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs och Gävle— borgs län.

Vad gäller kontorsbiträdespersonalen föreslår vi, att huvudparten av de till ett fyrtiotal uppgående biträdena å extra tjänster med avlöning från om- kostnadsmedel —— i några fall från norrländska skogsproduktionsanslaget »— bereds extra ordinarie anställning genom att 33 extra ordinarie kontors- biträdestjänster nyinrättas.

Sammanfattningsvis innebär vårt förslag, som närmare redovisas i tabell 23, följande: 25 kamrerare (oförändrat) 3 kanslister (3 nya tjänster)

kansliskrivare (2 tjänster oförändrade; ombildning av 3 kontorist—

tjänster)

20 kontorister (4 tjänster oförändrade; 1 ny tjänst; ombildning av 15 kanslibiträdestjänster) ];) kanslibiträden (11 tjänster oförändrade; 2 nya tjänster; ombildning av 2 e.o. kontorsbiträdestjänster) 32 ordinarie kontorsbiträden (oförändrat) 70 extra ordinarie kontorsbiträden (37 tjänster oförändrade; 33 nya tjänster) 3 kassörer på övergångsstat (oförändrat). Ul

Förmanspersonal De första lönegradsplaeerade tjänsterna för personal tillhörande förmans— kategorien inrättades fr. 0. 111. budgetåret 1954/55 och utgjordes av 6 extra instruktörstjänster. Utöver dessa tjänster, vilka fr. o. m. budgetåret 1955/56 uppfördes på extra ordinarie stat med avlöning från avlöningsanslaget, har efter hand tillkommit sammanlagt 30 extra instruktörstjänster med avlö— ning frän omkostnadsmedel. Vidare har i några fall förmän erhållit löne— plansplacerade tjänster som biträdande plantskoleföreståndare, arbetsledare i plantskola eller liknande. Vid genomförande av vårt i det föregående under rubriken »Undervis— ningspersonal» framlagda förslag rörande upptagande på personalförteck— I ning av sammanlagt 99 extra ordinarie instruktörstjänster torde samtliga l de i instruktörsarbete kontinuerligt sysselsatta förmännen kunna beredas ; fast anställning som tjänstemän. För de inom skogsvårdsstyrelsernas plant- skoleverksamhet anställda förmännen torde möjligheterna att vinna fast j anställning komma att ökas vid en omläggning av verksamheten på det sätt ; vi föreslagit i kap. 10. I samma mån som övriga förmän får skogsvårdssty- l relseanställning såsom huvudsaklig arbetsuppgift bör det vara angeläget för j vederbörande styrelse att själv eller i samarbete med virkesmätningsför- l eningar, skogsägareföreningar och andra söka bereda anställningstagaren ' årsanställning. Enligt uppgifter från några av skogsvårdsstyrelserna har sådan årsanställning sedan några år tillbaka kunnat beredas vissa stämp- lingsförmän. Denna inriktning anser vi vara eftersträvansvärd över huvud taget.

Personalförteclmingar De i detta kapitel framlagda förslagen rörande skogsvårdsstyrelsernas per- sonalorganisation innebär, att personalförteckningarna över den ordinarie

Tabell 23. Förteckningar över skogsvårdsstyrelsernas tjänster för kanslipersonal budgetåren 1948/49 och 1958/5.9 samt enligt utredningens förslag Budgetåret 1948/49 Budgetåret 1958/59 Utredningens förslag

1s1

Kontors- biträde

Skogsvårdsstyrelsen i nedannämnda landstingskommuner

Kontors- biträde

101u0)[ amAuqs annen

151.101qu omArms 'llSUP-H

-s.101uo>1 amAins away

:snsuex

Ae 3— Ae 5

GJBJQJUIE)I

Ae 3— Ae 5

LO v—l

C! L)

A05 A05

0

Stockholms läns Uppsala » Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs » Kalmar läns norra Kalmar läns södra Gotlands läns. Blekinge Kristianstads Malmöhus

Hallands

Göteb. o. Bohus Älvsborgs

Skaraborgs Värmlands

Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens . . . Norrbottens . . .

NNNNHv—t v—lv—le—lv—tHv—(v—lv—iv-(Hv—IHv—l

v—(Hv—(Nv—d v—tv—tw—th—d

N

HHHHHHHHv—(HHHHHHHHHv—l VQ'Q'LDCDQDIDMCDVWMQVRDVFMVOOOOOOOO vvvmwmmwmvmm—rvmvwmwwwhi»

1 1

| 1 25 2 7 26 32 39 3 5 20 15 32 39

Extra kontorspersonal 46 Kassör i Ao 12 på övergångsstat Kassör i Ao 12 på övergångsstat Tillfällig (icke ärsanställd) kontorspersonal 47 Extra kontorspersonal Kontorsbiträde i Ae 3 Ae 5

N N

HHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH v—lv—lv-lv—lv—iv—tv—lv—le—lv—tv—CHHHHv—(HHHHHHHH NNNMQMNNNNNNNNQNWNNQQQVOLD HHv—ÅWNHv—tv—(Hv—lv—(v—lv—Cv—tNHNHv—(NNNNWN HHHHHv—tv—lv—(HHv—tv—(v—tv—lv—tv—iv—lv—lv—lv—v—(Hv—tv—(v—l

MHHNMMNMW NHHMQFJNNQ HHHHHHHHNN

1 1 1 1 1 1— H

LG 01 xD 01

Summa

00 [x LD CO

Summa 1 66 Summa . Summa

1 Tjänsten nyinrättad. — 3 1 tjänst nyinrättad.

Tabell 24. Utredningens förslag till personal/örteckningar över skogsvårds-

styrelsernas ordinarie personal

Förslag Skogsvårdsstyrelsen i , - v 2 CD _. U ' J, 2 » få .

nedannämnda gå 5 5 % _ få 5 5 En 2 £: % ,å & 'E "å %% %

landstingskommuner 55 _: % :E å :å ”å ä % få % "E ": "5: % 25 T:? =E E

==! 5 m '— , g ** no o 72 O --- ::

455135 & ä 4 ; avsågs = gär w Stockholms lans ...... 1 1 1 1 8 3 1 1 17 Uppsala » ...... 1 1 1 1 6 1 2 13 Södermanlands » ...... 1 1 1 1 81 1 1 2 16 Östergötlands » ...... 1 1 1 1 10 3 1 1 19 Jönköpings » ...... 1 1 1 1 1 1 191 5 1 1 1 33 Kronobergs » ...... 1 1 1 1 1 151 3 1 1 1 26 Kalmar läns norra ...... 1 1 1 1 91 3 1 1 18 Kalmar läns södra ...... 1 1 1 1 8 2 1 15 Gotlands läns ...... 1 1 1 51 1 1 10 Blekinge » ...... 1 1 1 1 71 2 1 2 16 Kristianstads » ...... 1 1 1 1 10 2 1 2 19 Malmöhus » ...... 1 1 1 2 1 1 7 Hallands » ...... 1 1 1 1 7 2 1 1 15 Göteb. 0. Bohus » ...... 1 1 1 1 51 2 1 12 Älvsborgs » ...... 1 1 1 1 1 1 18 6 1 1 2 34 Skaraborgs » ...... 1 1 1 1 9 2 1 2 18 Värmlands » ...... 1 1 2 1 1 181 4 1 1 1 31 Örebro » ...... 1 1 1 1 8 1 13 Västmanlands » ...... 1 1 1 1 8 3 1 1 17 Kopparbergs » ...... 1 1 3 1 1 1 221 1 7 2 2 42 Gävleborgs » ...... 1 1 2 1 2 1 161 1 4 2 1 32 Västernorrlands » ...... 1 1 3 1 1 1 201 1 6 2 1 38 Jämtlands » ...... 1 1 4 1 3 1 251 8 1 1 2 48 Västerbottens » ...... 1 1 5 2 4 1 361 1 7 2 4 64 Norrbottens » ...... 1 1 5 1 3 1 27 1 8 2 2 52 Summa 25 | 11 | 40 | 25 | 16 25 [326 5 85 20 | 15 32 625

1 1 tjänst övergångsvis inrättad som förste länsskogvaktartjänst.

personalen skulle upptaga de i tabell 24 angivna tjänsterna och förteck- ningen över den extra ordinarie personalen vara den nedan återgivna.

, 17 * 96 l 31 16 3 85 99 18 16 70

assistenter yrkeslärare länsskogvaktare vägmästare kanslister biträdande länsskogvaktare instruktörer husmödrar vaktmästare kontorsbiträden

Liksom för närvarande är fallet bör hos en var av skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Skaraborgs och Örebro län övergångsvis finnas en kassörs-

tjänst i lönegrad Ao 12 på Övergångsstat. [ fråga om förste länsskogvaktar- tjänst bör gälla, att tjänsten vid ledigblivande ej må återbesättas och vid vikariatsförordnande å densamma skall betraktas som länsskogvaktartjänst.

I likhet med vad för närvarande är fallet torde det få ankomma på skogs— styrelsen att fördela de extra ordinarie tjänsterna å de olika skogsvårdssty- relserna. Vid fördelningen synes lämpligen böra följas av ämbetsverket fast- ställda grundplaner för de skilda styrelsernas organisation.

Kompetensfordringar Vad gäller de i reglementet för skogsvårdsstyrelserna fastställda kompetens— föreskrifterna har vi funnit vissa jämkningar böra vidtagas. Vi föreslår sålunda, att de för erhållande av s. k. jägmästar— respektive länsskogvaktar- tjänst uppställda formella kompetenskraven — avgångsexamen från skogs— högskolans jägmästarkurs (motsvarande) eller forstmästarkurs (motsva- rande) respektive examen från skogsskola eller annan likvärdig utbildnings- anstalt —- ändras enligt följande.

För erhållande av tjänst som länsjägmästare, biträdande länsjägmästare, jägmästare eller biträdande jägmästare erfordras att ha avlagt jägmästar- eller forstmästarexamen vid skogshögskolan.

För erhållande av ordinarie tjänst som länsskogvaktare eller biträdande länsskogvaktare erfordras att ha avlagt examen vid statens skogsmästar- skola, statens skogsskola eller annan likvärdig utbildningsanstalt.

Såsom framgår av kap. 11 har vi i fråga om skogsvårdsstyrelsernas lärar- tjänster föreslagit vissa speciella kompetensregler, beträffande vars närmare innebörd vi får hänvisa till nämnda del av betänkandet.

De av oss föreslagna uppmjukningarna av de nuvarande kompetensford- ringarna medger bl. a., att även personer utan jägmästar- eller forstmästar- examen skall kunna erhålla assistenttjänst, då de med vederbörande befatt— ning förenade arbetsuppgifterna motiverar detta.

KAPITEL 13

Skogsvårdsverksamhetens finansiering

A. Historik och nuvarande förhållanden

Det allmännas ekonomiska stöd till skogsvårdsarbetet har, bortsett ifrån en mycket begränsad läneverksamhet, tagit sig uttryck dels i beviljandet av särskilda anslag till bidrag för vissa slag av skogsförbättrande åtgärder dels i bidrag till finansieringen av skogsvårdsstyrelserna.

De förstnämnda anslagen brukar sammanfattas under rubriken de sär- l

skilda skogsvärdsanslagen. De arbeten vartill bidrag ur anslagen utgår är i allmänhet sådana investeringskostnader, som betalar sig först efter för- hållandevis lång tid. Undantag utgör i viss mån anslaget Vägbyggnader å skogar i enskild ägo, enär en del vägbyggnader kan amorteras på rätt kort tid. Uppmärksammas bör att skogsväganslaget numera avräknas mot bil- skattemedel och alltså har speciell karaktär. De investeringar till vilka bidrag av allmänna medel utgår är torrläggning av vattensjuk skogsmark, skogsodling på sådan kal eller med otillfredsställande skog bevuxen mark, som ej faller under skogsvårdslagens reproduktionsbestämmelser (14 5) samt röjning i s. k. stavaskogar (i lappmarkerna även till röjning i annan tätväxande ungskog). Bidrag utgår även till bekämpande av mera om- fattande insektshärjningar. De tidigare anslagen, statens skogsutdikningsanslag (fr. o. m. 1927/28) och statens skogsodlingsanslag (fro. o. m. 1930/31), sammanslogs i samband , med nu gällande skogsvårdslags tillkomst till ett anslag, statens skogs— l förbättringsanslag, från vilket både återväxt-, röjnings- och torrläggnings— l bidrag samt bidrag till bekämpning av insektshärjningar utgår. Anslaget ] har under senare år uppförts med omkring 2,5 milj. kronor per år. Till- lämpningsområdet är skogar under skogsvårdslagen utom häradsallmän— ningar. På grund av den begränsade medelstillgången kan bidrag i all- mänhet endast ges till fysiska personer. Bidragsprocenten växlar efter viss behovsprövning mellan 25 och 50 %. l Förutom nämnda anslag, som är tillämpligt i hela landet, gäller för * skogar under skogsvårdslagen i Norrland och viss del av Kopparbergs län det tidigare omnämnda norrländska skogsproduktionsanslaget. Bidrag ut— går till samma slags arbeten som från skogsförbättringsanslaget och dess- utom till skogsvägar och röjning i plant- och ungskog. Högre bidragsprocen- ter tillämpas, men i gengäld måste markägarna bilda skogsvårdsområden

och förbinda sig att utföra alla i en skogsvårdsplan för området angivna åtgärder inom en begränsad tid. Under arbetslöshetskrisen på 1930-talet och under andra världskriget har bidrag utlämnats från speciella skogsvårdsanslag. Sammanlagt har fr. o. m. 1927/28 för skogsvårdande ändamål beviljats anslag med ca 67 milj. kronor (exkl. skogsväganslaget). ! Av prisutjämningsmedel till återuppbyggnad av skogsbeståndet kan [ bidrag utgå till återväxtåtgärder efter äldre avverkningar, vilka omfattas | av sådan reproduktionsplikt, som av särskilda skäl ej kunnat utkrävas. | Dessa medel är emellertid av tillfällig art och är nu i det närmaste för— ' brukade. ! |

Finansieringen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet är så nära för- knippad med Skogsvårdsavgiften och dess utveckling att en gemensam framställning av dessa frågor framstår som naturlig.

Skogsvårdsavgiften tillkom genom beslut av statsmakterna i samband med 1903 års lagstiftning rörande de enskilda skogarna. Man utgick där- vid från att den som avverkade skog borde vidkännas en speciell avgift för åstadkommande av medel till skogsäterväxtens förkovran å enskilda marker. Någon möjlighet fanns emellertid ej för det dåvarande att lägga avgälden direkt på avverkaren. I stället valdes utvägen att indirekt uttaga avgiften, som erhöll benämningen skogsvårdsavgift, genom att låta exportör av trävaror och trämassa i första hand vidkännas densamma. Samtidigt fastslogs principen, att skogsvårdsavgifter, som erlagts för virke avverkat inom en ort, skulle komma samma orts skogsbruk till godo. Den första förordningen om skogsvårdsavgift utfärdades den 24 juli 1903.

Sedan skogsaccisen införts år 1909, vidtogs den ändringen i fråga om skogsvårdsavgifterna, att dessa i stället skulle utgå för avverkat virke i för- hållande till dettas värde. Ny förordning om skogsvårdsavgift utfärdades den 11 oktober 1912 (nr 275). I denna förordning, vilken gällde intill 1/7 1947 stadgades, att 90 % av avgiftsmedlen från varje skogsvårdsstyrelse— område skulle tillhandahållas skogsvårdsstyrelsen inom området och 10 % av avgiftsmedlen inlevereras till statskontoret att fördelas mellan styrel— serna efter deras behov. Ur motiveringen till Kungl. Maj:ts proposition i ämnet (nr 208) till 1912 års riksdag må framhållas följande.

»Det kunde icke undgås, att avgifterna komme att fördela sig tämligen ojämnt på olika landsdelar och icke alltid på sådant sätt, att de motsvarade behovet. Visserligen kunde behovet av skogsvårdsmedel i stort sett mätas efter avverk— . ningarnas storlek i olika landsdelar, men behovet av medel för skogsodling ä gamla kalmarker ävensom för sumpiga skogstrakters utdikning stode ingalunda i förhållande till avverkningar—nas storlek och av dessa beroende inkomster av skogsvårdsavgift. Ofta vore behovet av medel till dylikt ändamål störst, där av- verkningarna vore minst. Det vore därför av synnerlig vikt, att särskilda medel funnes att tillgå för ett undanröjande av omnämnda olägenhet.

I Skogsvårdsavgiften inginge medel, som avsäge virke, avverkat såväl å en- skildas som å kronans skogar. Den del, varmed virke från kronans skogar eller de skogar, vilkas avkastning tillfördes statsverkets skogsmedel, bidroge till skogsvårdsavgiftssumman, hade beräknats till 10 % av denna. Över det belopp, denna procentsats motsvarade, borde staten äga en friare dispositionsrätt än i fråga om den del av skogsvårdsavgifterna, som härrörde från virke å övriga skogar. För att frigöra denna kronans andel i Skogsvårdsavgiften, som ansågs behövlig för fördelning mellan skogsvårdsstyrelserna efter deras olika behov, stadgades sålunda, att 10% av Skogsvårdsavgiften alltid, var den än inflöte, skulle redovisas särskilt och ställas till Kungl. Maj:ts förfogande.

Domänstyrelsen hade ifrågasatt riktigheten av att skogsvårdsavgift utginge för virke, avverkat ä kronans skogar. Enär skogsvårdsavgifter icke till någon del finge användas för dessa, syntes det styrelsen, att denna extra avgift icke skäligen borde påläggas denna del av statens affärsverksamhet.»

Fram till omorganisationen av skogsvårdsstyrelserna år 1946 byggde skogsvårdsstyrelsernas finansiering på tillskott från följande håll.

1. De från länets skoger direkt inflytande skogsvärdsavgifterna.

2. Anslag från staten jämte andel i centralt redovisade skogsvårdsavgif- ter.

3. Vissa särskilda förvaltningsbidrag för omhänderhavandet av skogs- vårdsanslagen.

4. Lokala bidrag från hushållningssällskap och landsting. Egna inkomster (biträdesersättningar, skogsinkomster, räntor m. m.). CJ!

De centralt redovisade skogsvårdsavgifterna slogs vid anslagsfördelningen ihop med statsanslaget och fördelades tillsammans med detta.

Ifråga om skogsvårdsavgifter väcktes vid upprepade tillfällen förslag dels avseende höjning av uttagningsprocenten, dels höjning av utjämnings- andelen. Någon ändring skedde dock icke förrän i samband med före- nämnda omorganisation.

Av visst intresse i detta sammanhang är vad statskontoret uttalade i sitt yttrande över 1936 års skogsutrednings förslag rörande skogsvårdsstyrel- sernas finansiering.

Statskontoret framhöll, att de medel, som stode till skogsvårdsstyrel— sernas förfogande, enligt ämbetsverkets mening måste betraktas såsom statsmedel, vare sig de inflöte till skogsvårdskassorna från riksstatsanslag eller såsom skogsvårdsavgiftsmedel, och att styrelserna borde betraktas som statliga organ för den verksamhet, till vilken ifrågavarande medel utginge. Från denna utgångspunkt borde skogsvårdsavgifterna tillföras riks- statens inkomstsida och styrelsernas verksamhet helt bekostas av medel, som ställdes till deras förfogande genom anslag å riksstaten,

Här uttalas första gången den principinställning till skogsvårdsavgifterna, som statsmakterna senare synes ha i viss mån accepterat.

1944 års skogsvärdsstyrelseutredning behandlade frågan om skogsvärds- avgiften rätt ingående. Ur dess betänkande (SOU 1945: 58) citeras följande.

»Mot de skogliga taxeringsvärdena som underlag för skogsvårdsavgifternas uttagande torde man i anslutning till vad här ovan nämnts icke kunna anföra några erinringar av principiell natur. En övergång från att belasta skogsavkast- ningen med en viss avgift till att i stället taga ut motsvarande avgift på det kapitalvärde —— taxeringsvärde — som kan anses vara bestämt av samma avkast- ning, bör närmast vara att betrakta som en lämplighetsfråga och en teknisk ange- lägenhet. Om det sålunda ansetts naturligt att anknyta skogsvårdsavgifterna till accisen, så länge denna består, kan det vara lika naturligt att, om accisen bort- faller, lägga skogsvårdsavgifterna på skogens taxeringsvärde. Skulle skogsvårds— avgifterna varit höga, hade det kanske varit ömtåligt att belasta skogsfastig- heterna med årligen utgående avgifter, oavsett om skogen lämnar någon avkast- ning till gäldande av sådana avgifter eller ej. De vanliga betänkligheterna mot fastighetsbeskattning hade då kommit att inverka på frågans bedömning. Om skogsvårdsavgifterna lagda på taxeringsvärdena bibehållas på ungefär samma låga nivå som de hittillsvarande avgifterna, torde de icke komma att medföra någon sådan belastning på skogsbruket, som kan anses bliva för skogsägaren kännbar.

Med hänsyn till de prestationer från skogsvårdsstyrelsernas sida, som skogs- vårdsavgifterna skola utgöra ersättning för, kan det väl också med fog göras gällande, att en årlig mindre avgift från skogsägarna är mera berättigad numera än som var fallet, då den nuvarande ordningen för skogsvårdsavgifternas ut- tagande blev fastlagd. Skogsvårdsstyrelserna ha nämligen efter hand kommit att tilldelas ökade arbetsuppgifter i fråga om de enskilda skogarnas skötsel och vård. Utöver de grundläggande uppgifterna att kontrollera skogsvårdslagstiftningens efterlevnad och att biträda enskilda skogsägare framförallt vid skogsodlings- arbeten ha skogsvårdsstyrelserna så småningom kommit att omhändertaga över- vägande delen av stämplingsarbetena på sådana enskilda skogar, där skogligt utbildad arbetskraft saknas. Härtill komma skogsvårdsstyrelsernas uppgifter i fråga om röjnings- och markberedningsåtgärder, skogsdikningar, vägbyggnader, skogsbetesregleringar m. m. samt deras handledning överhuvud taget, när det gäller de enskilda skogarnas skötsel och ekonomiska tillgodogörande på längre sikt. Det kan med hänsyn härtill synas naturligt, att som motprestation från skogsägarna lämnas ett fortlöpande ekonomiskt stöd, som icke bör vara beroende av om avverkningarna ett visst är göras mindre eller större och av de växlande priserna på skogens produkter. I många fall torde det väl vara så, att skogar, som av olika anledningar icke kunna lämna någon avkastning eller endast obetydlig sådan, kunna vara i största behov av det biträde vid skogens återuppbyggnad, som särskilt åligger skogsvårdsstyrelserna. Det kan då knappast finnas något skäl för att, såsom fallet nu är, skogsägaren icke skall behöva lämna någon ersättning i form av skogsvårdsavgift, förrän sådana skogsmarker komma i det skick, att de på nytt giva beskattningsbar avkastning. I stället synes en årlig avgift även i sådana fall vara särskilt berättigad. Med ökad bestockning följa kontinuerliga arbetsuppgifter för skogsvårdsstyrelserna av alla övriga slag, som ovan nämnts, och en lämpligt avvägd årlig skogsvårdsavgift som ersättning härför torde över- huvud taget vara väl motiverad. —— —— Domänstyrelsen har vid flera tillfällen gjort framställningar om sådan ändring i grunderna för nu utgående skogsvårdsavgif- ter, att dessa icke skulle utgå å virke från kronoskogarna. Dessa framställningar ha icke vunnit bifall. Vid en omläggning av sättet för avgifternas uttagande får frågan förnyad aktualitet.

Från rent principiell utgångspunkt, d. v. 5. att Skogsvårdsavgiften utgör ersätt- ning till skogsvårdsstyrelserna för deras arbete på skogar under skogsvårdslagen, bör avgiften icke uttagas från andra än dylika skogar. För kronoskogar, eckle-

siastika skogar, renbetesfjällens skogar, städers och andra allmänna skogar torde skogsvårdsavgifterna betraktas som en pålaga utan motprestation från det all- männas sida. Några tekniska hinder att undantaga dessa skogar från en skogs- vårdsavgift, lagd på taxeringsvärdena, torde icke föreligga. Emellertid leder samma resonemang till att jämväl enskilda skogar under ordnad förvaltning, såsom bolags- och godsskogar, borde undantagas från skogsvårdsavgift, då in skogsvårdsstyrelserna i regel icke taga annan befattning med dessa skogar än vad som hör till övervakandet av skogslagarnas efterlevnad. Detta gör, att en gränsdragning mellan avgiftsbelagda skogar och sådana skogar, som ur denna principiella synpunkt borde vara fria från avgift, i praktiken bleve besvärlig och underkastad ständiga förändringar. Med hänsyn härtill och då ett undan- tagande av de nämnda skogarna skulle medföra avsevärd merbelastning av övriga skogar, har utredningen ansett sig böra förorda, att om skogsvårdsavgift fort- farande skall utgå, avgiften liksom hittills skall utgöras för alla skogar. —— —- —

Skogsvårdsavgifterna intaga en särställning i skattesystemet. De ha ju till- kommit närmast som ett vederlag från skogsägarna för de tjänster, som ifråga om skogens skötsel och vård lämnas dem av skogsvårdsstyrelserna. Själva rätts- grunden för skogsvårdsavgifterna bygger alltså på intresseprincipen.

Utredningen har ansett sig sakna anledning att taga ställning till den ter— minologiska frågan huruvida de nuvarande skogsvårdsavgifterna skola beteck- nas såsom skatter eller offentliga avgifter.1 Då avgiftsskyldigheten stadgats genom beslut av statsmakterna, torde inflytande avgiftsmedel i varje fall utgöra allmänna medel. Avgifterna kunna i viss mån sägas ha kommunal karaktär, nämligen så- tillvida som avgiftsmedlen från ett landstingsområde enligt gällande bestämmel- ser till största delen tillfalla skogsvårdsstyrelsen inom samma område. Å andra sidan har varken skogsvårdsstyrelsen eller landstingskommunen den rätt att själv reglera inkomsten av avgiftsmedel, som normalt utmärker en kommunal pålaga.»

'Skogsvårdsstyrelseutredningens förslag i finansieringsfrågan och skogs- vårdsavgiftsfrågan innebar att skogsvårdsstyrelsernas nettomedelsbehov skulle täckas på följande sätt.

1) »Ordinarie-avlöningarna» (löner samt rörligt tillägg, kristillägg och bidrag till pensionsavgifter för ordinarie personal ävensom arvoden till sty- relseledamöter och revisorer) skulle bestridas med statsmedel i form av ett förslagsanslag.

2) För bestridande av skogsvårdsstyrelsernas >>omkostnader» (övriga ut- gifter), i den mån de icke täcktes av styrelsernas >>egna>> inkomster, skulle uttagas skogsvårdsavgift efter ett för hela landet lika promilletal på taxe- ringsvärdena av skogsmark och växande skog å sådan jordbruksfastighet, för vilken nämnda värden sammanlagt Överstege 2 000 kronor. Uppburna avgiftsmedel borde redovisas centralt.

Skogsvårdsavgiften borde för ett år i sänder fastställas av statsmakterna men dock utgå med högst 1,5 promille av avgiftsunderlaget.

Under remissbehandlingen av utredningens förslag framförde skogs- styrelsen, Sveriges skogsägareförbund och Skogsindustriernas samarbets-

1 Enligt Eberstein, Om skatt till stat och kommun enligt svensk rätt, måste skogsvårdsav- gifterna betraktas såsom en kommunal pålaga, som kommer de offentliga avgifterna nära.

utskott den åsikten, att man borde helt slopa Skogsvårdsavgiften och be- strida skogsvårdsstyrelsernas hela nettomedelsbehov genom statsanslag. Skogsstyrelsen uttalade dock att om det av statsfinansiella skäl vore nöd- vändigt att uttaga en särskild skatt ville styrelsen ej motsätta sig utred— ningens förslag. Skogsägareförbundet framhöll, att det principiellt riktigaste vore att differentiera skogsvårdsavgifterna efter den omfattning olika skogsägaregrupper anlitade skogsvårdsstyrelserna, men då en sådan lösning syntes ha små utsikter att godtagas, förordade man som ovan sagts av- gifternas borttagande. Domänstyrelsen ansåg, att tiden vore inne att befria | kronoskogarna från skogsvårdsavgift och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund uttalade, att icke ens vid den utökning av styrelsernas verk— samhet i förhållande till utredningsförslaget, som förbundet förordade, borde skogsvårdsavgifterna uttagas till större belopp än som varit fallet i genomsnitt under åren 1928—1942.

I propositionen ang. skogsvårdsstyrelseorganisationen nr 126/1946 ut- talade föredragande departementsehefen, statsrådet Sköld:

»För avvägningen av skogsbrukets bidrag — genom skogsvårdsavgifter — till skogsvårdsstyrelseverksamhetens finansiering saknas fasta hållpunkter. Att skilja mellan sådana styrelsernas arbetsuppgifter, som äro rent statliga, och andra låter sig i regel icke göra. Ytterst syftar ju för övrigt hela verksamheten till skogs- brukets förkovran. Med hänsyn till skogsägarnas starka intresse av skogsvårds— styrelsernas verksamhet anser jag skäligt att skogsbruket får bära större delen av den kostnadsökning, som beräknas bliva följden av ett genomförande av före- liggande förslag. Jag förordar därför att Skogsvårdsavgiften bestämmes till så högt belopp, att omkring 4 500 000 kronor, vilket motsvarar närmare två tredje- delar av skogsvårdsstyrelsernas beräknade totala nettomedelsbehov (»ordinarie- avlöningar» och »nettoomkostnader») för den närmaste tiden, komma att täckas av inflytande avgiftsmedel. Detta innebär enligt utredningens kalkyler med ut- gångspunkt från 1945 års taxeringsvärden, att skogsvårdsavgift i hela landet skulle behöva uttagas med 1,5 promille, eller alltså det promilletal, som utred- ningen förordat såsom maximum. I enlighet med det nu anförda föreslår jag, att skogsvårdsavgift enligt förut angivna grunder skall utgå med högst 1,5 promille. För varje år torde böra bestämmas, hur stor avgift som för året bör uttagits.

Med nu förordade anordning skulle skogsvårdsavgiftsmedlen icke, såsom ut— redningen föreslagit, vara knutna till vissa bestämda ändamål.»

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med propositionen. Från och med den 1 juli 1947 har skogsvårdsavgift uttagits i en- lighet med statsmakternas beslut är 1946 och har avgiften hela tiden ut- . tagits med maximipromillesatsen. Vid årets riksdag har emellertid beslutats att uttaga 1,25 promille. Före 1957 års höjning av taxeringsvärdena gav _ avgiften ca 8 milj. kronor. Med 1957 års taxeringsvärden och den nya promillesatsen kommer avgiften att ge ca 13 milj. kronor.

Även under senare år har frågan om skogsvårdsavgiftens storlek och användning varit under debatt i bl. a. riksdagen.

B. 1955 års skogsvårdsutredning

Redan av vår behandling av vissa frågor tidigare i detta betänkande torde ha framgått vår åsikt, att man som mål bör uppställa, att skogsbruket i prin- cip skall svara för sina skogsvårdskostnader. I tillämpliga delar gäller detta även skogsvårdsstyrelseverksamheten. Ett uttryck härför är bl. a. vårt förslag om införande av affärsmässiga grunder för plant— och fröförsörj- ningen. I samma riktning kan man säga att skogsägarnas strävan går, när de genom självverksamhet och gemensam anställning av egna skogsfackmän söker klara skogsvårdsuppgifterna utan biträde av skogsvårdsstyrelserna.

Å andra sidan ligger det givetvis i samhällets intresse att på olika sätt stimulera ett ändamålsenligt skogsbruk och även att i vissa avseenden bereda näringen direkt stöd. Med de långsiktiga investeringar och stora kapital- behov, som karakteriserar det intensiva skogsbruket, och de mycket växlande förutsättningar under vilka det drivs är behovet av stöd i vissa fall uppen— bart. Det bör vara en statens angelägenhet att helt svara för den del av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, som avser tillsyn av skogsvårdslagens efterlevnad, den skogliga upplysningen och yrkesutbildningen samt andra offentliga arbetsuppgifter. Stöd åt näringen bör liksom hittills lämnas i form av bidrag och lån till skogsägare från särskilda skogsvårdsanslag. I det föl— jande skall närmare utvecklas hur vi ser på dessa frågor, varvid vi dock ej funnit anledning behandla låneverksamheten.

1. De särskilda skogsvårdsanslageu

Från statens skogsförbättringsanslag kan utgå bidrag både till återväxt- och torrläggningsarbeten, som med stöd av skogsvårdslagen åläggs markägare för att häva otillfredsställande skogstillstånd (17 å), och till frivillig åtgärd av samma natur. I förstnämnda fall utgör bidragsprocenten 50 och i senare fallet högst 50; här bortses från vissa undantag. Även om anslaget i praktiken endast använts för att understödja frivilliga åtgärder, är det väsentligen betingat av skogsvårdslagstiftningens utformning. Genom att skogsägarna i så stor utsträckning frivilligt utför bidragsberättigade arbeten med en lägre bidragsProcent höjes effekten av anslaget betydligt.

Då anslaget, icke minst på grund av sin anknytning till skogsvårdslagen, bör fortsätta att utgå, har vi ej funnit anledning att närmare behandla det— samma. I kapitel 8 har vi dock föreslagit, att ytterligare en skoglig åtgärd skall kunna understödjas med bidrag från anslaget nämligen upprättandet av skogsbruksplaner. Bortsett från den mindre anslagshöjning, som erford- ras för detta ändamål, bör anslaget under de närmaste åren kunna utgå med i stort sett oförändrat belopp. Om särskilda förhållanden skulle inträffa, t. ex. behov av att skapa arbetstillfällen i skogen eller önskemål om en ökad takt vid igenplanteringen av olämplig eller obehövlig inägojord, kan frågan

dock komma i ett annat läge. Vi utgår från att Skogsstyrelsen liksom hittills följer verksamhetens utveckling och vid behov föreslår de ändringar ifråga om anslagsbelopp, bidragsregler m. ni., som kan visa sig befogade.

Det norrländska skogsproduktionsanslaget får ses som ett specialanslag betingat av de särskilda omständigheter av klimatisk, ekonomisk och skogs- historisk natur, varunder skogsbruket i Norrland och speciellt i lappmar- kerna arbetar. Förslag om att efter vissa förändringar göra anslaget till— gängligt för hela landet har framlagts av 1951 års jordbruksrationaliserings- utredning och är föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Vi har därför ej ansett det påkallat att här behandla frågan utan räknar med att anslaget skall, i avvaktan på ställningstagandet till nämnda förslag, fortsätta att utgå med de" belopp, som erfordras för att uppehålla en verksamhet av i stort sett samma omfattning som för närvarande.

Båda de nu beskrivna anslagen får anses ha en social karaktär. Bidrags- verksamheten har huvudsakligen inriktats på att underlätta långsiktigt skogsvårdsarbete för dem som av olika skäl kan ha svårt att utan ekonomiskt stöd göra detta. Med hänsyn härtill finner vi det angeläget att slå fast, att anslagen bör utgå av allmänna skattemedel och ej på något sätt anses böra avräknas mot skogsvårdsavgifterna.

2. Skogsvårdsavgiften och skogsvårdsstyrelsernas finansiering Av redogörelsen för skogsvårdsavgiftens utveckling framgår, att under årens lopp olika åsikter om avgiftens karaktär förts fram. Skogsvårdssty- relseutredningen ansåg väl närmast, att avgiften var en form för skogs- ägarnas betalning för de tjänster skogsvårdsstyrelserna gör dem. Departe- mentschefens uttalande vid behandlingen av frågan om skogsvårdsstyrel- sernas omorganisation (prop. nr 126/1946) tyder snarast på den uppfatt— ningen, att avgiften är skogsägarnas bidrag till skogsvårdsstyrelsernas kost- nader i gemen utan anknytning till några bestämda ändamål. I skogs— styrelsens, Sveriges skogsägareförbunds m. fl. remissyttranden över skogs- vårdsstyrelseutredningens förslag uttalades, att avgiften med sin nya kon- struktion fått karaktären av en speciell på skogsbruk lagd skatt, för vilken man ej ansåg tillräckliga skäl föreligga. Liknande synpunkter har under de senaste åren framförts från olika håll, senast av representanter för Skogsbrukets samarbetsdelegation, som uppvaktat oss i frågan. Inför den uppgift vi ålagts i direktiven, nämligen att utreda skogsvårds- avgiftens storlek, torde det bli nödvändigt att söka närmare analysera frågan om skogsvårdsavgiftens karaktär. Man kan därvid till en början konsta— tera, att avgiften tillkommit för att möjliggöra uppbyggandet av skogsvårds- styrelserna. Men dessa har också alltid uppburit direkta statsbidrag till sin verksamhet. Skogsvårdsstyrelserna har mångskiftande arbetsuppgifter. De fullgör å ena sidan åtskilliga offentliga åligganden, såsom övervakande av

skogsvårdslagens efterlevnad, upplysning, undervisning och yrkesutbild- ning, handhavande av allmänna anslag till skogsbrukets främjande och andra uppgifter som det allmännas lokala skogsorgan. Å andra sidan är de i stor utsträckning organ för service åt skogsägare, som har behov därav. För det biträde vid skogsskötseln, som sålunda lämnas, betalar skogsägaren ersättning till skogsvårdsstyrelsen med belopp, som visserligen under senare är kraftigt höjts men dock vanligen understiger styrelsens självkostnad. Några delade meningar kan väl knappast råda om att staten bör med allmänna medel bestrida kostnaderna för den del av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, som kan anses vara av offentlig natur, och att det alltså icke kan vara riktigt, att de av skogsägarna inbetalade avgifterna används för sådana ändamål. Med denna utgångspunkt blir det naturligt att i skogsvårdsavgif- terna se ett skogsbrukets kollektiva bidrag till den del av styrelsernas verk- samhet, som ej är av statlig eller eljest allmän karaktär. Vår uppfattning ansluter sig alltså närmast till vad 1944 års skogsvårdsstyrelseutredning på sin tid uttalade.

Något offentligt redovisat försök att uppdela skogsvårdsstyrelsernas kost— nader efter dessa grunder synes ej ha gjorts tidigare. Vid 1946 års behandling av styrelsernas finansieringsfrågor uttalade föredragande departements- chefen t. o. m., att fasta hållpunkter saknades för att avväga skogsbrukets bidrag genom skogsvårdsavgifter. Att skilja mellan sådana styrelsernas arbetsuppgifter, som vore rent statliga, och andra läte sig i regel ej göra.

Vi håller före att även om det ej är möjligt att göra en i alla detaljer in— vändningsfri sådan uppdelning är det emellertid icke ogörligt att få en rätt god inblick i denna fråga. Som stöd för beräkningen kan bl. a. användas den

) statistik över förrättningsdagar, som skogsvårdsstyrelserna årligen upp—

rättar.

i Som statliga eller eljest allmänna uppgifter synes man vid en analys ; av verksamheten böra betrakta följande:

l l

1. tillsyn och andra uppgifter, som åläggs styrelserna genom skogsvårds- lagen och andra författningar.

2. arbetsuppgifter, som sammanhänger med styrelsernas ställning som allmänt skogliga länsorgan.

3. skoglig yrkesutbildning, annan undervisning och allmän upplysning i skogliga frågor.

4. arbetsuppgifter i samband med förvaltningen av de särskilda skogs- vårdsanslagen.

Härjämte bör framhållas följande. Genom att skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän i så stor utsträckning anlitas av skogsägarna för personlig råd— givning och ledande av skogsvårdsarbeten minskas i väsentlig grad behovet av särskilda förrättningar för kontroll av att skogsvårdslagens bestämmel- ser följs. De flesta avverkningar, som stämplats av styrelsernas personal,

behöver ej särskilt besökas. Den viktiga återväxtkontrollen kan till stor del ske under förrättningar, som markägarna själva påkallat. Tjänstemännen får över huvudtaget genom dessa betalda förrättningsdagar en kontakt med vad som försiggår i skogarna, som eljest skulle fordra många särskilda till- synsresor. Dessutom ges under biträdesdagarna i många fall sådan per- sonlig rådgivning i skogsfrågor, som eljest skulle kräva särskilda förrätt- ningar.

Den övervägande delen av tjänstemännens arbete sker i form av förrätt- ningsdagar utanför stationeringsorten. Av länsskogvaktarnas arbetstid torde 80—90 % vara av denna art, medan motsvarande tal för jägmästarpersonalen är 50—60 % och för förmännen nära 100 %. Av arbetsdagarna på tjänste- rummet torde särskilt för jägmästarnas del en förhållandevis stor del avse just ovan berörda statliga och andra allmänna uppgifter, såsom utred- ningar, hesvarande av remisser och liknande.

När förrättningsdagarna uppdelas på olika slag av förrättningar användes ej mindre enhet än 1L.,-dag. Detta leder till viss osäkerhet i redovisningen. Stundom är det dessutom svårt att överhuvudtaget rätt klassificera en för- rättningsdag. Emellertid kan man ganska bestämt påstå, att om något syste- matiskt fel finns i statistiken så går det i den riktningen att lagöver- vakning och dylikt underskattas. Varje dag eller kortare tid under vilken biträdeshjälp lämnats kommer med säkerhet in i statistiken under veder- börlig kolumn bl. a. därför att ersättning skall debiteras. Om däremot viss del av en biträdesdag används för besiktning och tillsyn, är det ej lika säkert att detta får uttryck i statistiken, om tiden är så kort att en 1/g-dag ej kan redovisas.

I kapitel 7 har skogsvårdsstyrelsernas förrättningsstatistik redovisats fram till och med år 1956. Arbeten förda under följande rubriker i statistiken kan anses vara av sådan statlig eller eljest allmän natur, som vi ovan förtecknat, nämligen a) Allmän upplysning om skogsvård (avser kursverksamhet, annan upplysning och propaganda) b) Betesfred (avser upplysning om betesfred i skogen och förvaltning av betesbidrag ur norrländska skogsproduktions- anslaget) c) Skogsdikning m. m. och d) Skogsvägbyggnad (avser nästan uteslutande handhavande av bidragsverksamheten för de särskilda ansla- gen) e) Övervakandet av skogslagarnas efterlevnad samt f) Verksamheten i övrigt.

Under rubrikerna Beståndsvård och avverkning, Återväxt samt Skogs— indelning och skogsuppskattning återfinns den till skogsägarna riktade bi- trädesverksamheten.

Under a)——f) redovisades år 1956 30,7 % av förrättningsdagarna. Härtill skall då läggas ett skäligt belopp med hänsyn till vad vi ovan anfört om inbesparad tillsynsverksamhet. Här måste en ren bedömning tillgripas. Vi har ansett att åtminstone 10 % av de 176000 biträdesdagarna alltså ca

18 000 dagar eller 7 procent av totala antalet förrättningsdagar är en trolig siffra. Den offentliga sektorn av verksamheten stiger då till ca 38 %. Emel- lertid pågår, som vi redan påpekat, en ständig utveckling i den riktningen, att de offentliga arbetsuppgifternas andel i verksamheten stiger. Under senare år har den genomsnittliga stegringen varit ca 2 procentenheter per år. Våra förslag syftar till en ännu starkare betoning av dessa uppgifter. Det synes därför troligt, att denna stegring skall fortsätta och kanske bli än mer markerad. Under alla förhållanden torde man kunna för år 1958/59 räkna med ett värde av 38 + 5 = 43 % såsom ett uttryck för den offentliga delen av styrelsernas verksamhet, medan återstående 57 % utgör den till skogsägarna riktade serviceverksamheten.

Den verkställda beräkningen avser förrättningsdagarnas fördelning på olika verksamhetsgrenar. Någon statistik över huru arbetsdagarna på tjän- sterummet fördelar sig finns ej. I brist på närmare uppgifter har vi till- lämpat den framräknade procentuella fördelningen på all arbetstid, ehuru det är troligt, att av arbetstiden på rummet en relativt större andel faller på arbeten av offentlig natur.

De sålunda framräknade procenttalen har använts som utgångspunkt för att fördela utgifterna enligt den stat för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet under budgetåret 1958/59, som återfinnes i årets statsverksproposition. Där— vid har det ansetts, att avlöningskostnaderna kan fördelas i direkt pro- portion till arbetstidens fördelning. För andra utgiftsposter har jämkningar skett på sätt som framgår av följande tabell (tab. 25).

Mot den för skogsägarna beräknade andelen står först och främst ersätt- ningar för biträdeshjälp beräknade till 6,3 milj. kronor. Dessutom kan av de ca 1,2 milj. kronor, vilka beräknats som inkomst av skogsvårdsgårdar, övriga fastigheter, kapital m. ni., ett belopp av ca 1 miljon anses utgöra i'n- komst av sådana fastigheter m. 111. som anskaffats med skogsvårdsavgifts— medel. Avdrages dessa belopp återstår av skogsägarnas andel (14,9 — 7,3 :) 7,6 miljoner kronor. Eftersom Skogsvårdsavgiften med den vid 1958 års riks- dag beslutade promillesatsen 1,25 beräknas ge 13 milj. kronor framgår att skogsägarna kommer att få betala ca 5,4 miljoner kronor mera än vad som enligt denna beräkningsmetod rätteligen bort ankomma på dem. Det erfor- derliga beloppet 7,6 milj. kronor motsvarar en uttagning av drygt 0,7 pro- mille.

Vi föreslår därför att Skogsvårdsavgiften sänkes till nämnda nivå. Även om Skogsvårdsavgiften sänkes på sätt vi nu föreslagit, kommer en i olika sammanhang påtalad orättvisa att kvarstå, nämligen att avgiften ut— tages även av sådana skogsägare, som ej alls eller endast i liten omfattning utnyttjar skogsvårdsstyrelsernas tjänster. Det gäller framförallt domänver— ket och övriga allmänna skogsförvaltningar, vilkas skogar ej lyder under skogsvårdslagen, samt skogsbolagen och de större privata skogsförvaltning-

Tabell 25. Överslagsberäkning av statens resp. skogsägarnas andel i kostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet 1958/59

Härav hänföres till Utgifter Totalt offentlig verksamhet serviceverksamhet 1 000 kr % | 1 000 kr % 1 000 kr . Avlöningsanslaget ................... 12 158 43 5 230 6 928 Omkostnadsanslaget ................. Avlöningar, tillfällig personal ....... 5 178 43 2 220 57 2 958 Resekostnader .................... 2 341 130 700 70 1 641 Traktamenten .................... 2 395 130 720 70 1 675 Sjukvård ........................ 35 43 15 57 20 , Tjänstelokaler, expenser ........... 1 396 250 698 50 698 L Inventarier ....................... 276 250 138 50 138 Kursverksamhet .................. 116 100 116 _ _— Annan upplysning ................. 136 100 136 —— —— Fröförsörjning3 ................... Plantförsörjninga .................. Skogsvårdsgårdar ................. 2 099 *80 1 680 20 419 Övriga fastigheter5 ................ 162 80 130 20 32 Kapital .......................... 21 _ — 100 21 Län& ............................ 306 50 153 50 153 Oförutsedda utgifter ............... 350 43 150 57 200 Summa 26 969 45 12 086 55 14 883

Härtill kommer pensionskostnader, som ej kunnat av oss beräknas.

Anmärkningar:

1 Då rese- och traktamentskostnader för yrkesutbildningsverksamheten bestrides av kursan— slaget och ersättningar från skolor har procenten sänkts. ” Av de fasta kostnaderna för styrelsernas kanslier har en något större del ansetts belöpa på den offentliga sektorn. 3 Dessa grenar, som enligt vårt förslag helt skall vara självbärande, har här uteslutits. ' Den del av posten, som avser nybyggnad, underhåll och drift av skolbyggnader. 5 Huvudsakligen egna tjänstetokaler, tjänstebostäder och försöksskogar. ** Avser lån för skolanläggningar och för fröanskaffning.

Allmän kommentar:

Kalkylen har inriktats pä budgetåret 1958/59 därför att detta är det senaste är för vilket när— mare beräkningar över styrelsernas ekonomiska förhållanden finns tillgängliga. Om våra förslag genomföres, kommer visserligen kostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet att stiga. Ökningarna faller dock till övervägande del på yrkesutbildning och upplysningsverksamhet allt— så grenar, som vi ansett böra bekostas av det allmänna. En mindre ökning hänför sig till upp— rättande av skogsbruksplaner, vilket får betraktas som en serviceuppgift, men den motsvaras av ökade inkomster. Den närmaste tiden efter förslagets genomförande torde sålunda någon nämn- värd förändring i jämförelse med kalkylen ej vara att vänta. Därefter bör emellertid nya be- räkningar göras under hänsynstagande till förändringar i styrelsernas verksamhet.

arna. Med den väntade utvecklingen av Skogsbruksområdena inom det en- skilda, mindre skogsbruket kommer även ett ökat antal skogsägare av denna kategori att få betala skogsvårdsavgift, ehuru de på samma sätt som de nyss- nämnda till större delen löser de skogsvårdande uppgifterna med fackmän anställda i skogsägareföreningarna. En ökad självverksamhet får samma konsekvenser för många enskilda skogsägare.

Med hänsyn till det anförda och till det förhållandet att skogsvårdsav— giften som sådan blivit alltmer omstridd synes det oss angeläget, att man

söker helt avveckla densamma och övergå till en ordning, varigenom varje enskild skogsägare får bära kostnaderna för skogsvårdsarbetena på sin skog. Det nuvarande systemet innebär, att biträdestaxan för dem, som an— litar skogsvårdsstyrelserna, subventioneras genom avgifter inbetalade av dem, som ej utnyttjar styrelsernas tjänster."

Om den bortfallande Skogsvårdsavgiften skall kompenseras genom ökade ersättningar, måste mycket kraftiga taxehöjningar göras. Riskerna av en sådan taxepolitik är uppenbara. Om taxehöjningarna genomföres alltför snabbt, kan man befara att skogsvården ej kommer att förbättras i den takt, som är önskvärd. Som vi tidigare visat, kan man ej vänta sig att skogs- ägarna genom bildande av skogsbruksområden kommer att under det när- maste decenniet kunna övertaga någon väsentlig del av skogsvårdsstyrel— sernas biträdesverksamhet. Ej heller kan någon genomgripande höjning över hela linjen av skogsägarnas egen förmåga på skogsområdet åstadkommas på så kort tid. Det framstår därför som angeläget, att en avveckling av skogs- vårdsavgiften med åtföljande taxehöjning sker i sådana former och i sådant tempo, att man ej äventyrar skogsvårdsverksamhetens framsteg inom bondeskogsbruket. Å andra sidan bör uppmärksammas att ett fortsatt ut— tagande under längre tid av denna avgift kan verka bromsande på utveck- lingen mot ökad självverksamhet samt på utbyggnaden av skogsbruksom— råden och annan skogsägarnas samverkan för bättre skogsvård.

Att nu definitivt bestämma, när denna omställning skall vara gjord, synes ej möjligt. Vi anser det önskvärt, att den skall kunna ske inom en tidrymd av 10 är, men de praktiska möjligheterna får fälla utslaget. Metoden skulle närmast vara att målmedvetet men med viss varsamhet anpassa taxorna till de verkliga kostnaderna och i samma takt sänka Skogsvårdsavgiften. Viss försiktighet måste därvid iakttagas, när det gäller ersättning för biträde vid sådana arbeten, som betalar sig först på längre sikt eller ifråga om vilka det föreligger ett starkt samhällsintresse av att de blir utförda. Taxan för stämpling av gagnvirke bör däremot kunna höjas snabbare.

Ett genomförande av förslaget skulle medföra att de i riksstaten upptagna anslagen till skogsvårdsstyrelserna i vad de avser den servicebetonade verk- samheten kommer att sänkas.

Det kan, vid en höjning av taxorna, visa sig nödvändigt att medgiva vissa rabatter för skogsägare, som bedöms vara i behov därav. Som motiv för rabattering torde bl. a. få räknas svag ekonomi hos markägaren, en på grund av de naturliga förutsättningarna låg skogsproduktion eller låg värdeavkast— ning från skogen, besvärliga driftsförhållanden orsakade t. ex. av bristfällig arrondering. Det är givetvis svårt att nu bedöma huru stora belopp dessa rabatter skulle behöva uppgå till. Det bör ankomma på Skogsstyrelsen att utarbeta förslag i denna fråga och äska härför erforderliga medel.

Det praktiska tillvägagångssättet vid genomförande av detta förslag till

13—805915

årligen i samråd med representanter för skogsvårdsstyrelserna, skogsägare- föreningarna och skogsbolagen vilka taxehöjningar, som utöver kompen- sation för allmän fördyring (löneökningar m. m.) anses möjliga att genom- föra med hänsyn till å ena sidan strävan att uppnå taxor motsvarande själv— kostnaden, å andra sidan risken för ogynnsamma verkningar för skogs- vårdsarbetet. Samtidigt behandlas frågan om erforderliga rabatter. I sam- band med sin petitaframställning framlägger styrelsen en beräkning av det promilletal, varmed Skogsvårdsavgiften bör uttagas med hänsyn bl. a. till ovannämnda undersökning rörande biträdestaxorna och den väntade för- delningen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet mellan offentliga uppgifter och servicearbeten samt äskar medel till bestridande av rabatter. Som underlag bör styrelsen vid lämpliga tidpunkter låta utföra beräkningar lik- nande den vi ovan redovisat i tabell 25 ävensom beträffande serviceverk— samhetens självkostnader. Det föreslagna tillvägagångssättet förutsätter, att Skogsstyrelsen får i uppdrag att till riksräkenskapsverket avge förslag rörande det promilletal varmed Skogsvårdsavgiften bör uttagas. Såsom nu sker skall Skogsstyrelsen fastställa biträdestaxan.

Biträdestaxorna vid förrättningar avseende planläggning av statsbidrags- berättigade vägbyggnads-, skogsdiknings— och skogsodlingsföretag är av sär- skild natur. Enligt bidragsförfattningarna betalar sökanden endast 20 pro— cent av skogsvårdsstyrelsens självkostnad för planläggningen, om företaget kommer till utförande med statsbidrag. Enligt den av Skogsstyrelsen fast— ställda biträdeslaxan skall för planläggning av väg- och dikningsföretag, som utföres utan statsbidrag, betalas hela skogsvårdsstyrelsens självkostnad, om icke av särskilda skäl rabatt anses böra beviljas.

Ifråga om de statsunderstödda företagen fick styrelserna tidigare täckning för resterande 80 procent genom att 5. k. förvaltningsbidrag anvisades från de särskilda skogsvårdsanslagen. Så sker icke numera, varför styrelsernas allmänna stater belastas med skillnaden mellan förrättningskostnaden och den av delägarna betalade ersättningen.

I konsekvens med våra förslag rörande styrelsernas övriga taxor, borde även här ifrågavarande taxor i princip göras självbärande. Emellertid gäller vanligen den regeln, att planläggningskostnaden för statsunderstödda före— tag får inräknas i den kostnad varå bidraget beräknas. Så sker t. ex. ifråga om den statsunderstödda torrläggningsverksamheten på jordbrukets område och ifråga om byvägar med bidrag från anslaget till enskild väghållning.

Vi föreslår därför, att full ersättning uttages för planläggning av här ifrå- gavarande företag och att i författningarna angående bidrag från skogs- förbättringsanslaget och skogsväganslaget ett tillägg göres av innehåll, att bidrag utgår även till planläggningskostnaden för företag, som enligt gäl- lande 1'egler är berättigat till bidrag. Planläggningsbidraget bör utgå efter samma procenttal som bidraget till företaget. Om på grund av medelsbrist skogsvårdsavgiftens avveckling kan vara följande. Skogsstyrelsen studerar .

på anslaget statsbidragsberättigat företag ej kan komma i åtnjutande av bi- drag, skall ändock planläggningsbidrag kunna utgå.

Slutligen vill vi framhålla, att det är önskvärt att Skogsstyrelsen och skogs- vårdsstyrelserna genom att tillvarataga alla möjligheter till rationalisering av verksamheten gör det möjligt att hålla låga taxor utan att berättigade krav på arbetets kvalitet åsidosättes.

KAPITEL 14

Kostnadsberäkning

Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Avlöningar, förslagsanslag

Anslag 1958/59 ............................... 12 158 000 Förslag ................................ 16 106 000

Utredningens förslag innebär en höjning av anslaget med 3 948000 kr enligt följande beräkning.

A. Jägmästarpersonal _ Ökning eller

minskning 1. Personalförstärkning 13 biträdande jägmästare .................................. + 281 000 2. Tjänsteförändringar a) 40 jägmästare i stället för 22 distriktsjägmästare, 14 förste assistenter och 4 assistenter b) 12 biträdande jägmästare i stället för 1 förste assistent, 6 skogstekniska ledare och 5 assistenter .................... c) 1 extra ordinarie assistent i stället för 1 extra assistent .. +47 000 + 328 000 B. Länsskogvaktarpersonal 1. Personalförstärkningar a) 19 länsskogvaktare b) 23 extra ordinarie länsskogvaktare ...................... +551 000 2. Tjänsteförändring 14 länsskogvaktare i stället för förste länsskogvaktare ........ —11 000 + 540 000

C. Undervisningspersonal

1. Personalförsiärkningar

a) 76 extra ordinarie yrkeslärare

b) 93 extra ordinarie instruktörer .......................... + 2 181 000

minskning 2. Tjänste/örändring 20 extra ordinarie yrkeslärare i stället för 6 extra ordinarie förste länsskogvaktare, 6 extra ordinarie länsskogvaktare och 8 extra biträdande länsskogvaktare ............................ +58 000

+ 2 239 000

D. Vägmästarpersonal

1. Personalförstärkning 12 extra ordinarie vägmästare .............................. +163 000

Tjänsteförändring 1 extra ordinarie vägmästare i stället för 1 extra ordinarie biträ- dande vägmästare .......................................... + 2 000

+ 165 000 E. Ekonomipersonal

a) 17 husmödrar b) 14 vaktmästare ............................................ + 305000

F. Kanslipersonal

1. Personalförslärkningar 1) 3 kanslister b) 1 kontorist c) 2 kanslibiträden Personalförslärkningar d) 33 extra ordinarie kontorsbiträden ...................... +351000

2. Tjänsteförändringar a) 3 kansliskrivare i stället för kontorister b) 15 kontorister i stället för kanslibiträden

c) 2 kanslibiträden i stället för extra ordinarie kontorsbiträden + 20 000 + 371 000 Anslagsberäkning: 1 Personal- TJanste- Totalt förstärkningar förändringar

Jägmästarpersonal ................... + 281 000 + 47 000 + 328 000 Länsskogvaktarpersonal .............. + 551 000 — 11 000 + 540 000 Undervisningspersonal ................ + 2 181 000 + 58 000 + 2 239 000 Vägmästarpersonal ................... + 163 000 + 2 000 + 165 000 Ekonomipersonal .................... + 305 000 + 305 000 Kanslipersonal ...................... + 351 000 + 20 000 + 371 000

+ 3 832 000 + 116 000 + 3 948 000

Anslag 1958/59 ................................ 7 710 000 Förslag ................................ 4 114 000

Utredningens förslag innebär en minskning av anslaget med 3596 000 kronor enligt följande beräkning.

Minskning 1. Avlöningar till tillfällig personal ............................ —— 2 126 000 2. Frö- och plantförsörjning .......... . ......................... — 740 000 3. Skogsvårdsgårdar .......................................... — 730 000 — 3 596 000

Minskningarna är en följd av förslagen rörande dels ersättande av fler- talet med omkostnadsmedel avlönade tjänster för årsanställd personal med tjänster avlönade från avlöningsanslaget, dels finansieringen av frö- och plantförsörjningen, dels ock ändring i grunderna för finansiering av kost- naderna för investeringar i skogsbruksskolor.

Statens skogsförbättringsanslag, förslagsanslag

I kap. 8 har föreslagits, att bidrag skall kunna utgå till upprättande av skogsbruksplaner för privatskogar med ett enhetligt bidragsbelopp av 125 kronor per brukningsenhet. Under det första budgetåret efter bestämmel- sens införande har vi räknat med att ca 2000 skogsbruksplaner borde komma i åtnjutande av detta stimulansbidrag. Anslaget bör därför uppräk— nas med 250 000 kronor till 2,85 miljoner kronor.

Vägbyggnader å skogar i enskild ägo, resemalionsanslag

Till anslaget hänförliga lönekostnader kan beräknas nedgå med 110000 kronor.

Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m., reservationsanslag

Till anslaget hänförliga lönekostnader kan beräknas nedgå med 145000 kronor.

Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid skogsbruksskolor, reservationsanslag ( nytt anslag) I kap. 11 har motiverats, varför bidragen till byggande och utrustning av ' skogsbruksskolor bör brytas ut ur skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsanslag : och uppföras som särskilt anslag. Förslag till bidragsbestämmelser har där också framlagts. Enligt beräkningar i samma kapitel rörande utbyggnads- takten för skogsbruksskolorna borde årligen 2—3 skolor nybyggas och 2

Skolor byggas ut för att kunna ta emot dubbelkurser eller på annat sätt kompletteras. Kostnaderna för en internatskola avsedd för 30—35 elever ligger f. n. på ca 1,2 miljoner kronor. Med de föreslagna bidragsprocenterna, 50 för byggnader och 90 för första uppsättning stadigvarande undervisnings- materiel, skulle statsbidraget till varje skola bli ca 640000 kronor. Det på motsvarande sätt beräknade bidraget till komplettering av äldre skolor kan beräknas till ca 150 000 kr/skola. Anslaget skulle alltså behöva upp- föras med ett belopp av 2,5 )( 0,64 + 2 x 0,15 : 1,9 miljoner kronor.

Bidrag till vissa skogsbrukskurser rn. m. förslagsanslag

Som första mål för utbyggnaden av den skogliga yrkesutbildningen-har vi i kap. 11 angivit, att omkring år 1970 borde kunna ges fullständig grundut- bildning åt ca 1 900 ungdomar årligen och att vidareutbildningen borde till sin omfattning 3-dubblas. Någon förändring av bidragsreglerna anses ej aktuell f. n.

Vid en jämn utbyggnadstakt skulle under ovanstående förutsättningar och vid nuvarande kostnadsnivå krävas en årlig ökning av anslaget med 0,5 miljoner kronor. Emellertid anser vi, att utbyggnaden under de närmaste åren måste ske snabbare för att man skall kunna möta de stora ungdoms- kullarnas krav på utbildningsmöjligheter. Anslaget bör av denna anledning nu ökas med 0,8 miljoner kronor.

Anslag till lånefond för frö- och plantanskajfning

Såsom närmare motiverats i kap. 10 bör uppföras ett anslag av 6 miljoner kronor till en lånefond, ur vilken skogsvårdsstyrelserna skulle kunna erhålla + lån för finansiering av sin frö- och plantanskaffningsverksamhet. Lånen skulle löpa med ränta.

KAPITEL 15

Författningsförslag

De av oss framlagda förslagen rörande bl. a. skogsvårdsstyrelsernas sam- mansättning, fullföljd av talan mot Skogsvårdsstyrelses beslut samt skogs- vårdsstyrelsernas revisorer föranleder ändringar av de bestämmelser, som finns intagna i förordningen den 30 maj 1941 (nr 350) angående skogs- vårdsstyrelser. Vidare innebär våra förslag, att bestämmelserna angående skogsvårdskommittéer samt särskilda råd för undervisningsfrågor skall utgå ur förordningen. Ytterligare syns lämpligt att vissa formella ändringar, exempelvis i beskrivningen av skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter, före- tages.

De ovan angivna ändringarna, som berör samtliga paragrafer i skogs- vårdsstyrelseförordningen utom 9 5, har av oss sammanförts i bilagda förslag till ny skogsvårdsstyrelseförordning (bil. 6).

Reglementet för skogsvårdsstyrelserna den 28 juni 1946 bör med anled- ning av våra förslag överses och kompletteras. Vi utgår från att denna uppgift kommer att anförtros Skogsstyrelsen. Såsom förebild för ett nytt skogsvårdsstyrelsereglemente bör, som tidigare framhållits, de nya instruk- tionerna inom statsförvaltningen kunna tjäna.

KAPITEL 16

Sammanfattning

Kap. 1 innehåller en redogörelse för utredningsuppdraget och utrednings— arbetets bedrivande.

Statens skogsforskningsinstitut har på vår begäran utfört beräkningar rörande behovet av skogsvårdsåtgärder. I kap. 2 redovisas dessa jämte visst ytterligare utredningsmaterial. Åtgärdsbehovet visar sig vara mycket stort. I fråga om såväl återväxtarbeten som plant- och ungskogsröjningar och gallringar föreslås åtgärder i en omfattning, betydligt överstigande vad som för närvarande kommer till utförande. Enligt vår mening bör institutets åtgärdsprogram tillsvidare i stora drag kunna tjäna som väg- ledning för skogsvårdsarbetet.

Vad som åsyftas är en allmän lyftning av skogsvården upp till en nivå, vilken närmar sig den som nu tillämpas på välskötta skogar. Detta bör en- ligt vår mening vara uppnåeligt inom överskådlig tid, om samhällets och de enskilda skogsägarnas krafter inriktas därpå. Det finns därför ej skäl att begränsa det uppställda målet. I den mån samhällets gemensamma resurser måste tas i anspråk för att detsamma skall kunna uppnås, bör dessa synpunkter vara vägledande.

I kap. 3 har vi framlagt allmänna synpunkter på skogsvårdsarbetets organisation och arbetsuppgifternas fördelning mellan skogsägarna, deras samarbetsorgan och staten. Grunden bör vara skogsägarnas känsla av an- svar för att de produktiva krafter, som genom äganderätten till skogen står till deras förfogande, utnyttjas på bästa sätt. För lösandet av vissa arbetsuppgifter, ej minst på skogsvårdens område, är det lämpligt att skogs- ägarna bildar samarbetsorgan. Slutligen behövs från det allmännas sida åtgärder i syfte att underlätta för skogsägarna och deras sammanslutningar att bedriva ett skogsbruk, som effektivt tillvaratar skogsmarkernas pro- duktionsmöjligheter och samtidigt fyller rimliga krav med avseende på de i skogsbruket anställdas arbetsvillkor. Det är viktigt, att de åtgärder, som det allmänna och skogsägarnas organisationer vidtar för att hjälpa skogs- ägarna, ej uppluckrar dessas känsla av ansvar eller minskar deras initiativ och aktivitet på skogsvårdens område utan tvärtom stärker dem i dessa avseenden.

Inom stora delar av landet är den olämpliga arronderingen av skogs- fastigheterna ett av de allvarligaste hindren för genomförande av en för—

bättrad skogsvård och överhuvudtaget ett ekonomiskt skogsbruk. Denna fråga utvecklas i kap. 4. Vi anser det viktigt, att skogsvårdsstyrelser och skogsägareföreningar ägnar sig åt att upplysa skogsägarna om fördelarna av en förbättrad fastighetsindelning och om de vägar, som står till buds för att i aktuella fall få en sådan till stånd. Vidare hemställer vi att 1954 års fastighetsbildningskommitté måtte anmodas att snarast möjligt framlägga förslag rörande lämpliga ågärder för en snabb och effektiv omarrondering inom områden med starkt parcellerade eller på annat sätt illa arronderade fastigheter samt att i samband härmed erforderliga jämkningar i skatte- lagstiftning och stämpelförordning utreds.

I kap. 5 diskuterar vi olika åtgärder för att öka skogsägarnas självverk— samhet och framhäller som de viktigaste hjälpmedlen en på bred front insatt skoglig yrkesutbildning, en omfattande allmän upplysning i skogs— vårdsfrågor, en intensifierad personlig rådgivning samt en ökad verksamhet med upprättande av lämpliga skogsvårds- eller skogshushållningsplaner (skogsbruksplaner). Under utredningsarbetet har dryftats frågan om in— förande av ett system med avgifter liknande de norska skogskulturavgif- terna och investeringsavgifterna för skogsprodukter, men vi har icke funnit skäl föreslå någon sådan form av obligatoriska skogskulturavgifter. Till— räckliga skäl har ej heller ansetts föreligga att införa en med allmänna medel bekostad premiering av välskötta, mindre skogsbruk.

Samverkan mellan skogsägare i skogsvärdsfrågor behandlas i kap. 6. Efter en orientering om de olika former för dylikt samarbete, som för när- varande mera försöksvis tillämpas, uttalar vi bl. a. följande. Det torde vara nödvändigt att genom praktisk försöksverksamhet inom områden med olika förutsättningar ifråga om fastighetsindelning, skogsförhållanden m. m. pröva sig fram till den eller de samarbetsformer, som bäst passar det svenska privatskogsbruket.l Å andra sidan är behovet av samarbete i skogs— vårdsarbetet mångenstädes stort, varför det är önskvärt att försöksverk- samheten får tillräcklig bredd och att man så fort lämpliga arbetsformer utprovats tar steget över från en mer eller mindre tillfällig till en ordinarie verksamhet.

Med hänsyn till principen om största möjliga självverksamhet hos skogs— ägarna bör det eftersträvas, att samverkan växer fram ur ett allmänt känt behov hos skogsägarna själva och ej genom åtgärder utifrån. Det är å andra sidan önskvärt att skogsvårdsstyrelser och skogsägareföreningar upplyser | skogsägarna om fördelarna av ett närmare samgående. |

Vi håller före, att skogsägarnas sammanslutningar till främjande av skogsdriften på deras fastigheter bör vara helt frivilliga. Vi finner det knap— past befogat med någon ytterligare författningsmässig reglering av hit— | hörande frågor utöver de i skogsvårdsstyrelseförordningen meddelade di-

1 Med privatskogar avses enskilda skogar med undantag för aktiebolagens skogar.

rektiven, att skogsvårdsstyrelserna har att stödja sammanslutningar av skogsägare i deras verksamhet för skogsvårdens befrämjande.

Vi har slutligen ej funnit anledning föreslå några särskilda förvaltnings— bidrag till de skogsvårdssammanslutningar, som här behandlats. Vårt för- slag i kap. 13 om en successiv avveckling av Skogsvårdsavgiften medför emellertid, att framförda önskemål om ekonomiskt stöd indirekt skulle vinna beaktande om ock på något längre sikt.

1 kap. 7 visas att skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter icke kan minska under den närmaste tidsperioden. Ett genomförande av våra förslag, främst rörande utökad och förbättrad yrkesutbildning, allmän upplysning och per- sonlig rådgivning samt intensifierad verksamhet med skogsbruksplaner, torde i stället innebära, att styrelsernas verksamhet måste vidgas.

En utökad verksamhet med upprättande av skogsbruksplaner föreslås i kap. 8. Ett stimulansbidrag på 125 kronor per upprättad plan bör utgå från statens skogsförbättringsanslag. Skogsvårdsstyrelserna bör tillföras ett 20— tal nya befattningshavare för denna verksamhet.

I kap. 9 behandlas allmän upplysning och personlig rådgivning i skogs- vårdsfrågor. Vi anser det önskvärt med en intensifiering av denna verk- samhet. En väsentlig del av den ökade arbetsinsats, som realiserandet härav kommer att kräva, måste falla på skogsvårdsstyrelserna. Förslag om en viss mindre ökning av antalet länsskogvaktartjänster för förestån— dare för områden framläggs därför. Skogsstyrelsen bör beredas möjligheter att anordna fortbildningskurser för att göra skogsvårdsstyrelsepersonalen mera skickad för ifrågavarande arbetsuppgift.

Våra förslag i frö- och plantförsörjningsfrågan återfinns i kap 10 och innebär följande:

En starkt ökad frö- och plantproduktion krävs om det uppställda skogs- vårdsprogrammet för enskilda skogar skall kunna genomföras.

Frågan om reglering av handeln med skogsfrö och skogsplantor bör sna- rast tas upp till förnyad behandling.

Skogsvårdsstyrelserna måste alltfort bära huvudansvaret för anskaff-' ningen av skogsodlingsmaterial, men en ökad privat företagsamhet är önsk— värd.

En planmässig utbyggnad av skogsvårdsstyrelsernas frö- och plantan- skaffningsverksamhet bör underlättas. Samtidigt bör den överföras på en mera affärsmässig bog, varigenom privat företagsamhet får möjlighet att engagera sig. I sådant syfte föreslår vi

att de nämnda verksamhetsgrenarna bryts ut ur styrelsernas allmänna verksamhet och behandlas som fristående företag,

att prissättningen på frö och plantor görs efter affärsmässiga principer och

att för finansiering av verksamheten den nuvarande lånefonden för in- samling av skogsfrö ombildas till en lånefond för skogsvårdsstyrelsernas

frö- och plantanskaffningsverksamhet, från vilken investerings- och drifts- lån skall kunna utlämnas mot ränta och amortering enligt av Skogsstyrelsen godkända amorteringsplaner.

Den skogliga yrkesutbildningen behandlas i kap. 11. En omfattande teoretisk och praktisk yrkesorientering bör eftersträvas. Skogsvårdsstyrelserna bör därvid regionalt vara det samordnande organet på skogens område.

Vi förordar att statsmakterna fattar principbeslut om en utbyggnad av den skogliga yrkesutbildningen, så att senast omkring år 1970 årligen minst 1 900 ungdomar kan få en fullgod grundläggande skogsyrkesutbildning och att kursverksamheten i skogsarbete och skogsvård m. m. för vidareutbild- ning av yrkesverksamma skall under samma tid 3-dubblas.

De hittillsvarande grundutbildningskurserna, ungdomskurser och lär- lingskurser, bör även i fortsättningen tillämpas, men vi förutsätter att lär- lingskurserna vinner ökad terräng, att ungdomskurserna i regel ej görs kor- tare än 12 veckor och att allmänna ämnen införs på schemat för grund— utbildningskurserna. Vidareutbildningen bör vara så allsidig som möjligt; med hänsyn till en viss eftersläpning beträffande kurser i skogsvård m. m. för skogsbrukare bör dylika kurser ordnas i vidgad omfattning.

Skogsvårdsstyrelserna bör liksom hittills regionalt leda den frivilliga skogliga yrkesutbildningen. Deras verksamhet bör i detta avseende betrak— tas som skogsbrukets centrala yrkesskola. Undervisningen bör bedrivas vid av styrelserna disponerade skogsbruksskolor samt såsom avdelningar av den centrala yrkesskolan förlagda till kommunala yrkesskolor eller annan kursplats. Härutöver förutsättes verksamhet vid företagsskolor.

Vissa organisatoriska förändringar föreslås, innebärande utökning av antalet ledamöter i skogsvårdsstyrelserna och i samband därmed avveckling av de särskilda råden för undervisningsfrågor (se kap. 12). Skogsvårdssty- relserna skall i utbildningsfrågor ha att samråda och samarbeta med skol- myndigheter och andra berörda organ. Inom de flesta styrelser bör en sär- skild undervisningssektion inrättas med en jägmästare eller biträdande jäg- mästare som ledare.

En förstärkning av skogsvårdsstyrelsernas lärarkader och en reglering av anställningsförhållandena föreslås genom inrättande av 96 yrkeslärar- och 99 instruktörsbefattningar. Lärarna bör erhålla pedagogisk utbildning och speciell fackutbildning genom lärarkurser anordnade av Skogsstyrelsen.

Med den föreslagna utbyggnadstakten behöver årligen 2—3 skogsbruks- skolor nybyggas och 2 skolor byggas ut för att ta emot dubbla kurser eller på annat sätt kompletteras.

Nuvarande bestämmelser för bidrag till den skogliga utbildningsverk— samheten bör fortfara att gälla. Vi föreslår att ett nytt anslag betecknat: Bidrag till byggnadsarbeten m. in. vid skogsbruksskolor, uppförs på riks- staten. Från detta skulle skogsvårdsstyrelserna kunna erhålla bidrag enligt

i huvudsak samma regler, som gäller för bidrag till byggnader och utrust— ning vid centrala yrkesskolor.

I kap. 12 angående skogsvårdsstyrelseorganisationen har vi behandlat frågor dels rörande skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsrättsliga ställning, sammansättning, m. m. och dels rörande styrelsernas personalorganisation. Vad gäller styrelsernas förvaltningsrättsliga ställning föreslår vi, att denna skall förbli oförändrad, d. v. s. styrelserna skall även i fortsättningen fun— gera som speciella, närmast halvstatliga myndigheter för det enskilda skogsbrukets befrämjande. I fråga om styrelsernas verksamhetsområden föreslår vi ingen ändring i sak men väl beträffande den formella utform- ningen av vederbörande författningsbestämmelser. Styrelsernas samman- sättning föreslår vi ändrad därhän, att skogsvårdsstyrelse skall bestå av ordförande och sex ledamöter. Ordföranden bör förordnas av Kungl. Maj:t. Av ledamöterna bör tre utses av länsstyrelsen, varav två bland personer, som kan anses företräda det enskilda skogsbruket inom skogsvårdsstyrelse- området, och en bland personer, som kan anses företräda skogsarbetarna inom området. Utseendet av nämnda ledamöter bör föregås av att de inom skogsvårdsstyrelsens verksamhetsområde representativa skogsägare- respek- tive skogsarbetareorganisationerna bereds tillfälle avge förslag. Av övriga ledamöter bör två utses av landstinget och den återstående utgöras av läns- jägmästaren såsom självskriven. För samtliga ledamöter utom ordföranden och länsjägmästaren bör finnas suppleanter, utsedda i samma ordning som ledamöterna. Vad gäller mandattidens längd för de utsedda ledamöterna samt suppleanterna bör denna av praktiska skäl fastställas till fyra år, mot för närvarande tre år.

Rätten att fullfölja "talan mot Skogsvårdsstyrelses beslut är för närvarande begränsad till att avse dels beslut, som grundar sig på skogsvårdslagen, dels beslut om tillsättande, entledigande eller disciplinär bestraffning av personal 1105 styrelsen samt 0111 tillämpning av gällande avlöningsföreskrifter. Vi har funnit övervägande skäl tala för att rätten att fullfölja talan mot skogs— vårdsstyrelses beslut görs generell. Vi föreslår därför att, vid sidan av full- följdsbestämmelserna i skogsvårdslagen, i skogsvårdsstyrelseförordningen meddelas generella bestämmelser angående rätt att anföra besvär över skogs— vårdsstyrelses beslut. I likhet med vad nu är fallet vid besvär över beslut en- ligt skogsvårdslagen bör Skogsstyrelsen vara besvärsmyndighet i fråga om besvär, som anförs med stöd av Skogsvårdsstyrelseförordningen.

Den nuvarande ordningen för utseende av revisorer hos skogsvårdsstyrel— serna, innebärande att Kungl. Maj:t utser en revisor samt vederbörande landsting och hushållningssällskap vardera en (i Älvsborgs län de bägge hushållningssällskapen vardera en och landstinget två), föreslår vi ändrad därhän, att Kungl. Maj:t utser en revisor och landstinget en.

Bestämmelserna i skogsvårdsstyrelseförordningen angående inrättande av skogsvårdskommittéer liksom bestämmelsen i skogsvårdsstyrelsereglemen-

tet angående rätt för de skogsskoleutbildade ordinarie befattningshavarna vid skogsvårdsstyrelse att utse representant att närvara vid styrelsens sam- manträden med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten före— slår vi skall utgå.

I den del av kap. 12, som avser skogsvårdsstyrelsernas personalorganisa- tion, har vi bl. a. redovisat våra beräkningar och framlagt förslag rörande det antal tjänster av olika slag, som erfordras för genomförande av det av oss skisserade verksamhetsprogrammet för skogsvårdsstyrelserna. I enlighet med de för utredningsuppdraget gällande direktiven har vi icke verkställt någon omprövning av löneställningarna för personalen. Vi har ej heller företagit någon allmän omprövning av tjänstebenämningarna utan inskränkt oss till att föreslå vissa av våra förslag i övrigt betingade ändringar av be- nämningarna å de för skogshögskoleutbildad personal avsedda tjänsterna. Däremot föreslår vi införandet av två i styrelsernas personalorganisation tidigare icke ingående tjänster, nämligen yrkeslärartjänster och kanslist- tjänster. I fråga om anställningsformerna har vi för all årsanställd tjänste- mannapersonal föreslagit ordinarie eller extra ordinarie anställning. Vi utgår sålunda från att tjänster för årsanställd personal icke längre skall vara inrättade med avlöning från sakanslag.

Vårt förslag innebär, att antalet anställda inom kategorierna jägmästar— personal och kanslipersonal förblir oförändrat. För kategorierna länsskog- vaktarpersonal och yrkeslärarpersonal föreslår vi en ökning av antalet anställda med sammanlagt 45. Slutligen föreslår vi en viss ökning av antalet vägmästare, instruktörer, husmödrar och vaktmästare.

Finansieringen av skogsvårdsarbetet behandlas i kap. 13, vari vi uttalar, att det bör vara en statens angelägenhet att helt svara för den del av skogs- vårdsstyrelsernas verksamhet, som avser tillsyn av skogsvårdslagens efter— levnad, den skogliga yrkesutbildningen och upplysningen samt andra offent— liga arbetsuppgifter. Stöd åt näringen bör liksom hittills lämnas i form av bidrag och lån för särskilda åtgärder.

En överslagsberäkning har gjorts, som visar att för närvarande ca 45 % av kostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet kan anses falla på offentlig verksamhet och 55 % avse serviceverksamhet. Med stöd av denna beräkning föreslås att Skogsvårdsavgiften omedelbart sänks från nuvarande 1,25 promille till 0,7 promille.

Skogsvårdsstyrelsernas biträdestaxor bör successivt anpassas till verkliga kostnaderna och Skogsvårdsavgiften sänkas i samma takt. Härigenom skulle efter hand uppnås en ordning, varigenom Skogsvårdsavgiften helt försvinner och varje enskild rekvirent får bära kostnaderna för anlitande av skogs— vårdsstyrelsernas service. I speciella fall bör dock t. v. ett begränsat rabatt- system "tillämpas.

I kap. 14 har vi redogjort för våra anslagsberäkningar. Slutligen har vi i kap. 15 med tillhörande bilaga 6 framlagt förslag till ny skogsvårdsstyre!seförordning.

Reservationer

Reservation av ben- Hansson

Betänkandets tolvte kapitel, »Skogsvårdsstyrelseorganisationen», innesluter bl. a. förslag till ändringar i skogsvårdsstyrelsernas sammansättning, som jag icke ansett mig helt kunna biträda. Utredningen föreslår att länsjägmästare skall ingå som självskriven leda- mot i skogsvårdsstyrelse. Antalet ledamöter blir härigenom utökat utan att styrelsen kan sägas ha växt. Visserligen torde någon praktisk erfarenhet, krav från skogsvårdsstyrelsernas eller länsjägmästarnas sida knappast kunna åberopas som stöd för länsjägmästarnas inplacering i styrelserna men förslaget synes mig vara väl motiverat av en för allmänna institutioner under senare är genomförd praxis och därmed av önskemålet att skapa överensstämmelse med lantbruksnämnd, hushållningssällskap och andra länsorgan, vilkas chefstjänsteman författningsenligt redan är styrelseleda— mot. Sämre underbyggt förefaller mig vara utredningens förslag att gå vidare och generellt utöka antalet styrelseledamöter till sju, även om jag helt delar utredningens uppfattning »att styrelserna skall ha god lokal förankring, vara representativa för det enskilda skogsbruket inom vederbörande skogs- vårdsstyrelseområde samt äga förutsättningar att arbeta effektivt». Min l erfarenhet föranleder mig också att oreserverat instämma när utredningen ' understryker att »den lokala förankringen torde bäst säkerställas genom att l till ledamot av skogsvårdsstyrelse utses endast sådan inom styrelsens verk- l samhetsområde boende person, som är med skogsförhållandena inom om- l rådet väl förtrogen». En skogsvårdsstyrelse torde emellertid arbeta mest effektivt om den liksom hittills består av ett relativt begränsat antal för l uppgiften intresserade personer, som är förfarna i skogsbruk och väl för-

trogna med skogsförhållandena inom skogsvårdsstyrelsens verksamhets— 1 område. Av den anledningen finner jag det omotiverat att genomgående ut- öka antalet styrelseledamöter till sju. — En skogsvårdsstyrelse om fem per- soner betyder däremot ingen egentlig utökning därest, som utredningen föreslår, länsjägmästaren ingår och vice ordföranden väljes inom styrelsen; suppleant för ordföranden, som för närvarande även utses av Kungl. Maj:t och utan att äga rösträtt regelbundet deltager i styrelsens sammanträden, skulle nämligen icke längre förordnas.

Landets 25 skogsvårdsstyrelseområden företer med hänsyn till storlek och de enskilda skogarnas sammansättning de mest skiljaktiga förhållan- den. Vissa av dem är utpräglade småbrukarområden med den enskilda skogsmarken till 80—90 % eller mer i bondehand medan inom andra stor- skogsbruket närmast dominerar. Inom de förra är skogsägarna som regel även skogsarbetare och kadern av egentliga skogsarbetare på de enskilda skogarna ofta ytterst begränsad. Däremot är skogsarbetarkären inom områ— den med stor andel gods- och bolagsskogar av betydande numerär. Inom ett mindre skogsvårdsstyrelseområde erhålles ofta såväl geografiskt som kate— gorimässigt en bättre representation av det enskilda skogsbruket genom tre —fyra personer än i ett större genom sex personer. En styrelse om sju leda- möter skulle vidare inom flera mindre områden i betraktande av antalet skogliga befattningshavare hos respektive skogsvårdsstyrelser innebära en otymplighet, som ur ekonomisk synpunkt knappast heller kan försvaras.

Nu motiverar utredningen främst sitt förslag om till sju personer utökade skogsvårdsstyrelser med en strävan att göra dessa lämpligt sammansatta även för handläggning av skogliga yrkesutbildningsfrågor. Härvidlag synes mig utredningen göra ett felslut. Yrkesutbildningen kommer nämligen under alla förhållanden att kräva ett permanent samråds— eller samarbetsorgan, i vilket representanter för olika myndigheter, organisationer och skogsägare— kategorier, som inte kan tänkas ingå i skogsvårdsstyrelsen, bör få göra sin mening gällande, t. ex. skolmyndigheter, domänverket, skogsarbetare på allmänna skogar, landstingets förvaltningsutskott m. fl. Vad landstingets förvaltningsutskott beträffar måste en intim direkt kontakt upprätthållas mellan detta såsom främste företrädare för yrkesutbildningen inom lands- tingsområdet och skogsvårdsstyrelsen — en kontakt som kräver så speciell insikt i yrkesutbildningsfrågor och landstingsförvaltning att den endast i undantagsfall kan förutsättas bli tillfredsställande upprätthållen genom av landstinget i tänkt ordning valda ledamöter.

Troligen bör man emellertid förutsätta att i t. ex. de vidsträckta norr- ländska skogsvårdsstyrelseområdena ett större antal än fem ledamöter kan visa sig vara ett berättigat önskemål för att styrelsen skall erhålla en till- fredsställande geografisk täckning av hela området. Antalet styrelseleda— möter synes lämpligen böra vara udda och därmed i dessa större områden högst sju. Men inom de mindre och flertalet medelstora skogsvårdsstyrelse- områden finner jag en fördubbling av styrelsens numerär helt omotive— rad, då en styrelse om fem ledamöter — länsjägmästaren inräknad — kan förutsättas bli fullt representativ och äga de bästa förutsättningar för effek- tiv verksamhet. I vart fall synes möjlighet böra lämnas för ett efter de lokala förhållandena fritt val mellan fem eller sju styrelseledamöter. Vid utseende av styrelseledamöter torde det vidare få anses vara av större vikt att välja för uppgiften lämpade personer än att ovillkorligt göra valet inom till nu- merären obetydliga kategorier med en ofta diffus avgränsning. Däremot bör

vid utseende av representanter i samarbetsorgan för yrkesutbildningsfrågor stor vikt fästas vid att alla berörda parter blir företrädda.

I en skogsvårdsstyrelse om fem ledamöter, som jag med stöd av det an- förda i första hand ansett mig böra förorda, skulle förutom den av Kungl. Maj :t förordnade ordföranden samt länsjägmästaren två ledamöter jämte suppleanter utses av länsstyrelsen och en ledamot jämte suppleant utses av landstinget.

Mot utredningens övriga förslag rörande skogsvårdsstyrelsens samman- sättning har jag intet att erinra.

Reservation av herr Staxäng

Enligt bestämmelserna i reglementet för skogsvårdsstyrelserna den 28 juni 1946 äger de skogsskoleutbildade ordinarie befattningshavarna vid skogs- vårdsstyrelse utse en representant att närvara vid styrelsens sammanträden med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Jag anser, att skogsvårdsstyrelserna härigenom erhåller ett värdefullt tillskott av skoglig sakkunskap, stående i nära kontakt med länets skogsägare. Då det är av värde att vid alla skogsvårdsstyrelsesammanträden denna kontakt med de skogsskoleutbildade befattningshavarna förefinnes, bör enligt min mening någon ändring i de ovan refererade bestämmelserna icke vidtagas.

14——805915

Till 1955 års skogsvårdsutredning, Stockholm

I skrivelse den 20 november 1955 har 1955 års skogsvårdsutredning h0s statens skogsforskningsinstitut hemställt om vissa uppgifter rörande behovet av åtgärder _.med föryngringsbefrämjande syfte i Sverige. Med anledning därav får institutet härmed överlämna bilagda uppgifter, till vilka institutet — utöver de i prome- morian anförda upplysningarna — önskar göra följande kommentarer.

Samtliga i tabellerna lämnade uppgifter avse en tjugoårsperiod räknad från år 1954.

Sammandraget i tab. 5 visar, att den i landet befintliga kalmarken inklusive glesa plantskogar vid periodens början uppgick till 4 422 km” å allmänna skogar, 3666 km” å bolagsskogar och 7407 km2 ä övriga enskilda skogar eller tillhopa 15 495 km”. Härav beräknas 7 016 km” eller 45 procent höra sås och 8479 km” eller 55 procent planteras.

De arealer, som tillkomma genom de årliga avverkningarna och som böra behandlas under perioden, uppgå för hela Sverige till 9710 km2 å allmänna skogar, 6 781 km” å bolagsskogar och 14 549 km” å övriga enskilda skogar eller tillhopa 31 040 km”. Härav beräknas 6 211 km” (20 procent) böra sås, 8 647 km” (28 procent) planteras, 6146 km” (20 procent) markberedas för naturlig för- yngring och 10036 km” (32 procent) föryngras naturligt utan andra åtgärder än hyggesrensning på större delen av arealen.

Tab. 6 visar att hyggesbränning å nytillkommande föryngringsyta beräknas höra förekomma på 2 112 km” ä allmänna skogar, 1 332 km” å bolagsskogar och 2 530 km” ä övriga enskilda skogar eller tillhopa 5 974 km”. Härav beräknas bränning som förberedelse till skogsodling ä 3 942 km”, som förberedelse till naturlig för- yngring efter markberedning å 645 km” och som förberedelse till övrig naturlig föryngring ä 1 387 km”.

Hyggesrensning ä kalmark och gles plantskog erfordras enligt riksskogstaxe- ringens observationer (tab. 3 a) på 8 124 km”, varav 2 293 km” å allmänna skogar, 1 694 km” å bolagsskogar och 4 137 km” å övriga enskilda skogar.

Hyggesrensning å nytillkommande föryngringsyta beräknas böra ske på 5320 km” å allmänna skogar, 8 816 km” å bolagsskogar och 8 412 km” & övriga enskilda skogar eller tillhopa år 17 548 km”.

Plantröjning beräknas bliva erforderlig på 3227 km” å allmänna skogar, 2 533 km” å bolagsskogar och 5 509 km” å övriga enskilda skogar eller tillhopa ä 11 269 km”.

Hela den areal i Sverige, som enligt tab. 5 beräknas böra skogsodlas med sådd eller plantering, uppgår till 30 353 km” eller 1 517,7 km” per år, d. v. s. 151 765 ha årligen, varav genom sådd 44 procent och genom plantering 56 procent.

År 1944 avlämnades från statens skogsforskningsinstitut till Norrlandskom- mittén en utredning över under 20 år erforderliga föryngringsåtgärder i Norrland. Utredningen kompletterades är 1945 med en liknande utredning för södra och

mellersta Sverige. En de] resultat från båda dessa arbeten ha publicerats i Redo- görelse för länsjägmästareföreningens frö- och plantutredning (utgiven av Kungl. Skogsstyrelsen, nr 1, 1945), tab. 8 och 9. Ur dessa tabeller kan beräknas, att år 1944 till behandling med sådd eller plantering på befintlig kalmark och i gles plantskog under en 20-årsperiod föreslogs i summa för hela landet 14 584 km”. År 1954 utgör enligt den nu aktuella utredningen denna siffra 15 495 km”. Den inträffade ökningen, 6 procent, torde bero på att år 1944 en del kalmark yngre än | 10 år utelämnades, varjämte höjdzonen ovan 400 m ö.h. i Norrbotten, 500 m i Västerbotten och 550 m i övriga län ej ingingo i beräkningen.

För nytillkommande föryngringsyta ger originalberäkningen år 1944 för Norrland Och Kopparbergs län med tillägg för Värmland och övriga Sverige en ' areal av sammanlagt 27 867 km”. Till behandling föreslås år 1954 en areal av 31 040 km”. Hela den avverkade arealen är dock större, eftersom ett antal års- hyggen ej beräknas bliva behandlade under perioden, nämligen 39 619 km”. Detta innebär en ökning av avverkningsarealen, som beror dels på den nu tillkomna arealen ovanför 1944 års övre gräns för höjden över havet, dels på de mindre | arealer, som tidigare hänfördes till huggningsklasserna De, Da och E, dels slut- ] ligen på den avsevärda ökning av slutavverkningsarealerna, som de utförda | | ) I 5 l I | | I |

avverkningsberäkningarna medfört i Norrland i förhållande till de mycket kon- servativa beräkningarna år 1944 av den årliga avverkningen, som uppgick till endast 0,38 procent av totala skogsmarksarealen mot över 1 procent år 1954.

Likväl kommer den areal i hela landet, som årligen föreslås bliva föremål för åtgärder på redan befintlig kalmark och på nytillkommande föryngringsyta, ej att uppgå till mer än 0,96 procent av den totala skogsmarksarealen, varvid hela eftersläpningen på befintliga kalmarker beräknas bliva inhämtad på 20 år. På enbart nytillkommande föryngringsyta kommer årligen 0,62 procent av totala skogsmarksarealen under behandling med åtgärder av ett eller annat slag, even- tuellt flera åtgärder, såsom t. ex. bränning först och skogsodling sedan, varvid arealen medräknats endast en gång.

Slutligen erinras om att de framlagda siffrorna grunda sig på riksskogstaxe- ringens resultat, vilka framkommit genom stickprovsundersökningar och därför äro behäftade med en viss osäkerhet. Till ledning för bedömningen av arealupp- skattningens säkerhet anges nedan medelfelet å kalmarksbestämningen (hugg- ningsklass A, samtliga ägare) för 1953—1955 års sammanlagda riksskogstaxe— ringar:

Region I = 5,8 procent » H = 7,4 » » 111 = 5,9 » » IV:1—4: 3,4 »

. För region V har medelfelet ej beräknats men kan uppskattas ej överstiga 7 1 procent. Dessutom påverkas resultaten av ojämnheter vid markens klassificering. Härtill komma de betydande svagheter, som måste vidlåda den genom bedömning gjorda uppskattningen av åtgärdsbehovet och åtgärdernas art. De meddelade siffrorna böra betraktas med vederbörlig hänsyn till dessa förhållanden. Vidare bör hänsyn tagas till den utveckling inom skogsbruket, som skett under det senaste decenniet. Denna har medfört avsevärt högre krav på skogsföryng- ringens kvalitet Och på den snabbhet, varmed föryngringen åvägabringas än tidi- gare ansågs nödvändigt. Härigenom måste nu avsevärt större arealer anslås till kultur än som år 1944 ansågs erforderligt. I hela landet föreslås nu skogskultur på 0,66 procent av skogsmarksarealen årligen, däri inbegripet både kalmark, gles plantskog och de delar av nytillkommande föryngringsyta som kultiveras.

År 1944 var denna procent endast 0,38. En sänkning av kulturarealerna kan, om man så finner önskvärt eller nödvändigt, ske genom att minska föryngrings- huggningarna och genom att öka den naturliga föryngringens och framför allt markberedningens andel i föryngringsarealerna.

Övriga i skrivelsen den 20 november 1955 begärda uppgifter komma senare att översändas.

I detta ärendes beredning ha deltagit, förutom undertecknade Näslund och Tirén, professorerna Viktor Butovitsch, Åke Gustafsson, Erik Hagberg och Charles Carbonnier.

Stockholm den 20 mars 1957.

Statens skogsforskningsinstitut

Manfred Näslund Lars Tirén / Alf Allard

P.M.

ang. beräkningen av erforderliga föryngringsåtgärder i Sverige under en 20-årsperiod

Beräkningarna grunda sig primärt på riksskogstaxeringens material från åren 1953, 1954 och 1955 (tredje riksskogstaxeringen) och 1956 års avverkningsberäk- ningar, utförda vid riksskogstaxeringen för södra Sveriges skogsindustriutred— ning. Avverkningsberäkningarna ha utförts gemensamt för hela regioner utan hänsyn till ägargrupper. Vid fördelning av föryngringsytan på ägargrupper uppstå vissa ojämnheter, beroende på att ägargrupperna ej uppvisa samma proportion kalmark. En utjämning har därför företagits, när föryngringsytan i procent av totala skogsmarksarealen för någon ägargrupp överstigit medeltalet för regionen med mer än 20 procent. Detta har inträffat endast i region I och III. Genom utjämningen förändras icke föryngringsytans storlek för regionen i sin helhet.

Uppgifter lämnas i de bifogade tabellerna separat för följande 5. k. regioner: Region 1: Norrbottens och Västerbottens län.

» II: Västernorrlands län, landskapet Jämtland samt Härjedalsdelen av

övre Ljungdalens kommun. » III: Landskapet Härjedalen utom övre Ljungdalens kommun samt Gävle- borgs och Kopparbergs län. » IV: 1: Värmlands, örebro och Västmanlands län. IV: 2: Uppsala, Stockholms och Södermanlands län. IV: 3: Östergötlands, Skaraborgs och Älvsborgs län. IV: 4: Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län. V: Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs

och Bohus län.

58%!

Skogsmarken har särhållits efter ägargrupper enligt följande: Allmänna skogar Bolagsskogar Övriga enskilda skogar.

Allmänna skogar omfatta: kronoskogar, ecklesiastika skogar och övriga all- männa skogar (såsom härads- och sockenallmänningar, stadsskogar, skogar under skogssällskapets förvaltning, kommunskogar, renbetesfjällens skogar, stiftelsers skogar, fortifikationsförvaltningens skogar m. fl.).

Bolagsskogar omfatta: aktiebolagens skogar. övriga enskilda skogar omfatta: bondeskogar och godsskogar.

Därjämte har inom varje grupp en fördelning skett efter höjd över havet enligt nedanstående tablå, som anger m ö. h.:

Höjdområde

Region Mellersta

I Norrbottens lappmark 0—250 250—450 450— """""" Övrig del av region I 0—300 300—500 500— 11 ............................... 0—350 350—550 550—

, III, IV och V .................... 0—400 _ 400—

Skogsmarken har därefter fördelats på huggningsklasser så, att följande grup- per erhållits:

Kalmark (huggningsklass A;) Gles plantskog (slutenhetsgraderna 0,3 och 0,4 av huggningsklasserna B; och Ba) Gammal skog (huggningsklasserna D:, Ds och E)

Gles plantskog och gammal skog ha därefter fördelats på trädbestånd, så att följande grupper erhållits:

Tallskog Granskog Barrblandskog, med någon lövinblandning (: barrblandskog i tab. A) Barrblandskog, med stark lövinblandning (: barr-+lövblandskog i tab. A) Främmande barrträd, bok och ädla lövträd

I barrblandskog med stark lövinblandning ingår även ren björkskog. Slutligen har såväl kalmark som övrig skogsmark fördelats efter markbetäck— ningens beskaffenhet i följande vegetatiomtypsgrnpper:

Lavtyp

Torr ristyp Frisk ristyp och frisk lågört-ristyp Fuktig ristyp Och fuktig lågört-ristyp Frisk högörttyp och fuktig högörttyp Till behandling med föryngringsåtgärder föreslås all redan befintlig kalmark och gles plantskog, varvid bortses från möjligheten att en ringa del av kalmarken kan tänkas bli föryngrad utan åtgärder. Därjämte föreslås till behandling hela nytillkommande föryngringsytan utom i

Region I och II: 5 årshyggen » HI: 4 » » IV och V: 2 »

5, 4 resp. 2 årshyggen anses böra förbli helt obehandlade under perioden för att medge hyggesmognad och risförmultning och därigenom billigare föryng- ringsarbete längre fram ooh bättre återväxtresultat. Dessa arealer äro ej heller anslagna till hyggesrensning, som antages ske efter 20-årsperiodens slut.

Inom olika vegetationstyper, trädbestånd och höjdområden ha för varje region vissa procenter av den till behandling avsedda arealen anslagits till sådd, plante- ring, markberedning och naturlig föryngring enligt följande tabelluppställning, tab. A. Arealerna i km” ha uppförts i tab. 1.

Härutöver ha vissa delar av nytillkommande föryngringsyta föreslagits till bränning (tab. 2). Därvid har som förberedelse till sådd och plantering endast frisk och fuktig ristyp och lågörttyp föreslagits till bränning med olika procent- tal i olika regioner och höjdlägen, i norra Sverige växlande mellan 30 och 50 pro- cent, i övriga Sverige mellan 10 och 40 procent. Bränning som förberedelse till naturlig föryngring med eller utan markberedning har begränsats till torr ris- typ samt frisk och fuktig ris- och lågörttyp inom tall- och barrblandskog. Procent- talen variera i förra fallet mellan 10 och 25 procent i norra och mellan 0 och 20 procent i övriga Sverige. I senare fallet variera procenttalen mellan 20 och 40 i norra samt mellan 0 och 30 i övriga Sverige.

Till hyggesrensning å nytillkommande föryngringsyta ha föreslagits 70 procent av den del av nytillkommande föryngringsyta, som behandlas under perioden, med undantag för de delar som brännas (tab. 3). Det föreliggande behovet av hyggesrensning å kalmark och gles plantskog enligt riksskogstaxeringens obser-

. i . k . & | | I | |

vationer i fält framgår av tab. 3a, för vilken fördelning på höjdområden och uppdelning på underregioner av region IV dock ej kunnat ske.

All efter sådd, markberedning och naturlig föryngring uppväxande plantskog har föreslagits till plantröjning, då den uppnår 10 års ålder (tab. 4).

Föryngring efter markberedning antages födas 5, 4 resp. 2 år efter åtgärdens utförande inom region I och II, III resp. IV och V. Föryngringstiden är dubbelt så lång, d. v. s. 10, 8 resp. 4 år.

Naturlig föryngring antages födas 7, 5 resp. 3 år efter huggningen inom region I och II, III resp. IV och V, med föryngringstiderna 14, 10 resp. 6 år. I tab. 5 ha de föregående tabellerna summerats för hela Sverige.

Vid fördelningen av de tillgängliga arealerna på sådd, plantering, markbered- ning och naturlig föryngring ha följande synpunkter beaktats:

Sådd har givits ett större rum än som för närvarande tillkommer denna metod i praktiken. Metoden ger åtminstone i Norrland i allmänhet säkrare och bättre resultat för billigare pris än plantering. Fläckhackningen förutsättes ske med traktordragna redskap överallt där detta är möjligt. Å andra sidan är det klart, [ l l !

att alla marker som kunna sås även kunna planteras, varför förskjutningar av arealer mellan sådd och plantering kunna göras, när så synes önskvärt. —— En förutsättning för ökad sådd är ökad fröinsamling och ökade kläng- Och lagrings- möjligheter. En ökning av fröinsamlingen är möjlig enligt de utredningar över kottillgången, som äro under utarbetande vid skogsforskningsinstitutet. — Sådd— ökningen har likväl antagits bliva minst i de norrländska höjdlägena, där fröan- skaffningen bjuder de största svårigheterna, ävensom i de sydligaste landsändarna, där plantering har gammal hävd och sådderna lida av riklig hyggesvegetation.

Markberedning avser föryngring från fröträd eller skärmträd och förutsättes ske med traktorredskap, Icke i något fall har markberedning för självföryngring anslagits till större del av arealen inom en trädbestånds- och vegetationstypsgrupp än 30 procent, men ofta lägre. Markberedningsarealerna äro sannolikt under- skattade. Stora delar av de arealer inom nytillkommande föryngringsyta, som nu föreslagits till sådd eller plantering torde kunna föryngras genom markbered- ning, när metoden blivit mera känd och maskinutrustningen utökad.

Naturlig föryngring avser föryngring från fröträd eller skärmträd utan före- gående markberedning, men dock i regel efter hyggesrensning. Förutsättningarna för denna föryngringsmetod äro minst i höjdlägena och äro relativt begränsade även i de sydligaste delarna av landet. Högst ha de skattats på lavtyper och torra ristyper.

Stockholm 51 den 14 mars 1957.

Lars Tirén

Tabell A. Fördelning för Region I och II Övre höjdområdel Procent

Lav. .. To ris.. Fr ris..

Fu ris. .

Högört. .

Kalmark och gles plantskog

Tallskog

Granskog

Barrblandskog

Barr— + lövblandskog

Sådd

Plant.

Sådd

Plant.

MB

Nat. f.y.

Sådd

Plant.

MB

Nat. f.y.

Sådd

Plant.

MB

Nat. Ly.

Sådd

Plant.

MB

Nat. f.y.

40 40 40

0

60 60 60 1 00 1 00 30 30 30 30 40 40 90 100 20 20 20 20 10 10 10 50 50 50 50 50 40 90 100 30 30 40 50 50 50 90 100 10 10 10 10 10 10 30 30 40

0

50 50 50 90 1 00 10 10 10

0

10 10 0 10

Fördelning för Region I, II och III

Mellersta ( för Region I I I : övre) höjdområdet

Procent

70 70 60 10 30 30 40 90 100 10 10 30 10 20 50 90 10 30 30 10 80 60 20 30 10 40 30 40 10 40 30 20 50 90

10 20 10 20 30 20 30 1 0 20 20 40 10 10 10 20 50 90

20 20 10 70 50 20 30 10 20 20 40 10 30 20 20 50 90

20 20 10 50 40 20 30 10

Tabell A. Fördelning för Region I och II Undre höjdområdei Procent

Kalmark och gles Granskog Ban-blandskog Barr- + lövblandskog plantskog

Nat.

Sådd Plant. Plant. Plant. MB Sådd Plant. MB fy

Lav. . . . . 80 20 30 30 10 20 10 70 To ris. . . . 80 20 30 30 10 10 10 60 Fr ris . . . . 70 30 20 20 10 30 10 30 Fu ris. . . . 10 90 40 30 40 10 40 30 Högört. . . 0 90 10 90 0 90 10

Fördelning för Region III Undre höfdområdet Procent

Lav. . . " 30 To ris. . 20 Fr ris. . 20 Fu ris.. . . 30 Högört. . . 90

Tabell A. Fördelning för Region I V: 1 + 4 Båda höjdområdena Procent

Kalmark

och gles Tallskog Granskog Barrblandskog Barr- + björkblandskog plantskog

Sådd Plant. Plant. MB Plant. MB Plant. Sådd Plant. I???

Lav. . . . . 60 40 0 30 10 10 10 80 To ris. . . . 60 40 0 20 10 10 10 60 Fr ris. . . . . 50 50 10 20 10 20 10 40 Fu ris. . . . 10 90 30 30 30 10 30 40 Högört. . . 0 90 90 90 0 90 10

Främmande barr- och lövträd

Nat. Sådd Plant. MB Ly.

Allatyper.............. 70 20

Tabell AT Fördelning för Region? V: 2 il- 3 Båda höjdområdena Procent

Kalmark och gles Tallskog Granskog Barrblandskog Barr— + lövblandskog plantskog

Nat.

Sådd Plant. Plant. Plant. MB Plant. Sådd Plant. MB fy

Lav. . . 60 40 30 30 10 10 10 80 To ris. . 60 40 20 30 10 10 10 60 Fr ris . . 30 70 40 20 20 20 20 30 Fu ris. . 10 90 40 30 40 10 40 30 Högört. 0 90 10 90 0 90 10

Fördelning för Region V Hela regionen Procent

Lav ... 50 90 30 To ris. . 50 0 80 20 Fr ris. . 80 30 30 50 Fu ris. .. 90 30 40 40 Högört. . 100 90 10 90

Fördelning för Region IV: 2 + 3 (och V)

Främmande barr- och lövträd

Nat.

Sådd Plant. MB !. y'

Allatyper.............. 70 20

Region 1

Tabell 1. Arealer i km", som beräknas böra ävergås med föryngringsåigärder under en 20-årsper

Undre höj dområdet Mell. höj dområdet Övre höj dområdet

Åtgärd å All- Bo- Övriga All- Bo- Övriga All- Bo- Övriga 51: männa lags- ensk. S:a männa lags- ensk. S:a männa lags- ensk. S:a 5” , skogar skogar skogar skogar skogar skogar skogar skogar skogar

Belinll. kal— mark + gles

plantskog

Sådd ......... 406 157 463 1 026 950 221 310 1 481 200 27 49 276 2 71

Plantering. . .. 272 141 540 953 815 366 402 1 583 516 68 127 711 3 24, S:a 678 298 1 003 1 979 1 765 587 712 3 064 716 95 176 987 6 Oi

Nylillk. för- yngringsyia ;

Sådd ........ 223 110 259 592 717 116 282 1 115 597 39 124 760 2 41

Plantering. . . . 283 134 317 734 621 143 301 1 065 1 080 69 228 1 377 3 1! Markberedning 290 140 361 791 503 86 213 802 157 6 26 189 1 71

Naturlig för— ! yngring ...... 508 211 530 1 249 1 153 168 535 1 856 88 2 13 103 3 S:a 1 304 595 1 467 3 366 2 994 513 1 331 4 838 1 922 116 391 2 429 10 6

S:a szrum 1 982 893 2 470 5 345 4 759 1 100 2 043 7 902 2 638 211 567 3 416 16 6

Tabell 1. Arealer i km”, som beräknas böra övergås med föryngringsåigärder under en 20-årsper

Region II Undre höjdområdet Mell. höjdområdet Övre höjdområdet Åtgärd å All- Bo- Övriga All— Bo- Övriga ' All- Bo- Övriga så: männa lags- ensk. S:a männa lags— ensk. S:a männa lags- ensk. S:a ' skogar skogar skogar skogar skogar skogar skogar skogar skogar

Befinil. kal— mark + gles plantskog Sådd ......... 18 275 398 691 56 282 223 561 11 16 30 1 2 Plantering. . . . 16 295 313 624 59 302 345 706 28 43 78 1 4

S:a 34 570 711 1 315 115 584 568 1 267 10 39 59 108 2 (”vi Nylillk. för- ! yngringsyta Sådd ........ 31 165 217 413 146 297 295 738 50 64 35 149 1 3! Plantering. . . . 41 200 327 568 193 401 408 1 002 113 131 80 324 1 81 Markberedning. 36 200 257 493 84 166 170 420 11 15 8 34 9 Naturlig för- yngring. . . . . . 43 284 303 630 128 262 254 644 7 10 5 22 1 2!

S:a 151 849 1 104 2 104 551 1 126 1 127 2 804 181 220 128 529 5 4?

S:a szrum 185 1 419 1 815 3 419 666 1 710 1 695 4 071 191 259 187 637 8 11

Tabell 1. Arealer i km”, som beräknas böra övergås med föryngringsåigärder under en 20-årsperiod

Region III

Undre höjdområdet Övre höjdområdet

Åtgärd å All- Bo- Övriga All- Bo- Övriga männa lags- ensk. S:a männa lags- ensk. S:a skogar skogar skogar skogar skogar skogar

Befinll. kalmark + gles plantskog

Sådd ................. Plantering .............

Summa

N giillk. löryngringsyia Sådd ................. Plantering ............ Markberedning ........ Naturlig föryngring . . . .

Summa

Summa summarum

Tabell 1. Areoler i km", som beräknas böra övergds med föryngringsätgärder under en 20-drsperiod

Region IV: 1

Undre höjdområdet Övre höjdområdet Åtgärd :; 13.11- Bo- Övriga .411- Bo- Övriga 53:15:11 manna lags- ensk. S:a manna lags- ensk. S:a skogar skogar skogar skogar skogar skogar Beiinll. kalmark + gles plantskog Sådd ................. 56 131 300 487 -— 29 35 64 551 Plantering ............. 63 185 393 641 — 47 39 86 727 Summa 119 316 693 1 128 —-— 76 74 150 1 278 Nylillk. föryngringsgla Sådd ................. 86 130 281 497 7 16 14 37 534 Plantering ............ 108 161 285 554 8 30 34 72 626 Markberedning ......... 129 200 426 755 10 24 19 53 808 Naturlig föryngring . . . . 205 314 694 1 213 12 32 39 83 1 296 Summa 528 805 1 686 3 019 37 102 106 245 3 264 Summa summarum 647 1 121 2 379 4 147 37 178 180 395 4 542

Tabell 1. Areoler i km!, som beräknas böra övergds med för- yngringsåtgärder under en 20-årsperiod

Region IV: 2

Hela regionen Åtgard å åligga läää- egzlliilgåa Summa skogar Befinll. kalmark + gles plantskog Sådd ............. 23 31 91 145 Plantering ......... 73 74 244 391 Summa 96 105 335 536 , Ngtillk. förgngringsgla ' Sådd ............. 42 27 161 230 Plantering ......... 65 69 248 382 Markberedning ..... 68 51 257 376 * Naturlig föryngring 105 60 343 508 Summa 280 207 1 009 1 496 Summa summarum

Tabell 1. Arealer i km', som beräknas böra övergås med för- yngringsåtgärder under en 20-drsperiod

Region IV: 3

Hela regionen

Åtgärd å .. Övriga Allmanna Bolags- enskilda Summa skogar skogar skogar

Befinll. kalmark + gles plantskog

Sådd ............. 35 8 145 188 Plantering ......... 89 30 374 493 Summa 124 38 519 681

Nytillk. föryngringsyia

Sådd ............. 58 37 1 84 279 Plantering ......... 1 1 1 67 361 539 Markberedning ..... 98 64 31 0 472 Naturlig föryngring. 126 83 412 621

Summa 393 251 1 267 1 911 Summa summarum 517 289 1 786 2 592

yngringsdigdrder under en 20-drsperiod Region I V: 4

Tabell 1. Arealer i km”, som beräknas böra övergås med för-

Hela regionen Åtgärd & . _ Övriga %gäga 3325; exilgiga Summa ; Befintl. kalmark + gles ; plantskog Sådd ............. 41 23 286 350 1 Plantering ......... 52 27 381 460 1 Summa 93 50 667 810 N yiillk. föryngringsyla Sådd ............. 77 39 294 410 Plantering ......... 80 33 357 470 Markberedning ..... 122 57 451 630 Naturlig föryngring 176 83 698 957 Summa 455 212 1 800 2 467 Summa summarum

Tabell 1. Arealer i km”, som beräknas böra över-gås med får- yngringsdlgärder under en 20-drsperiod

Region V

Hela regionen Åtgärd a .. _ Övriga [*lägga 333221 (352525; Summa Befinil. kalmark + gles plantskog Sådd ............. 5 2 96 103 Plantering ......... 23 12 408 443 Summa 28 14 504 546 Nytillk. föryngringsyla Sådd ............. 18 6 133 157 Plantering ......... 81 12 432 525 Markberedning ..... 28 7 169 204 Naturlig föryngring. 36 10 240 286 Summa 163 35 974 1 172 Summa summarum

! abell 2. Areoler i km2 a” nytillkommande föryngringsyta, som beräknas böra hyggesbrännas under en 20-årsperi'od

Region I Undre höjdområdet Mellersta höjdområdet Övre höjdområdet Bräuning vid All- Bo- Övriga All— Bo— Övriga All— Bo- Övriga säja"! männa lags— ensk. S:a männa ]ags— ensk. S:a männa lags- ensk. S:a ' skogar skogar skogar skogar skogar skogar skogar skogar skogar Sådd och plan— tering ...... 127 60 160 353 432 90 178 700 530 35 112 677 1 730 Markberedning 34 18 50 102 80 12 29 121 12 1 1 14 237 Naturlig för- yngring. . . . 73 35 103 211 193 24 85 302 11 0 1 12 525 S:a 234 119 313 | 666 | 705 126 292 1 123 553 36 114 703 2492

Region II Sådd och plan- tering ...... 19 93 124 236 102 210 205 517 54 65 37 156 909 Markberedning 4 22 22 48 7 15 15 37 1 1 1 3 88 Naturlig för- ' yngring. . . . 8 42 43 93 17 36 35 88 1 1 o 2 183 S:a 31 157 | 189 | 377 | 126 261 255 642 56 67 38 161 1 180

Region III Sådd och plan- tering ...... 14 84 107 205 67 94 127 288 493 Markberedning 3 33 38 74 12 12 13 37 111 JÅL Naturlig för- yngring.... 10 82 94 186 34 28 37 99 285 S:a 27 199 239 465 | | | 113 134 177|424 889

]5—805915

Tabell 2. Areoler i km2 (1 nytillkommande föryngringsyta,. som beräknas böra hygges— brännas under en 20-årsperiod

Region IV: 1

Övre höjdområdet

Undre höjdområdet

S:a

Bränning vid All- Bo- Övriga All- Bo- Övriga S'rum männa lags- ensk. S:a männa lags- ensk. S:a ' skogar skogar skogar skogar skogar skogar

Sådd och plantering ..... 48 73 145 266 6 12 13 31 297 Markberedning .......... 14 17 45 76 —— 1 1 2 78 Naturlig föryngring ..... 29 37 95 161 — 4 3 7 168

Summa 91 127 285 503 6 17 17 40 543

Region IV: 2 .

Hela regionen

Sådd och plantering ..... 18 14 69 101 Markberedning ......... 5 3 19 27 Naturlig föryngring ..... 9 4 25 38

Summa 32 21 1 13 1 66

Region IV: 3

Hela regionen

Sådd och plantering ..... 26 18 91 135 Markberedning .......... 8 4 22 34 Naturlig föryngring ..... 10 6 31 47

Summa 44 28 144 216

Region IV: 4

Hela regionen

Sådd och plantering ..... 42 20 156 218 Markberedning .......... 15 6 49 70 Naturlig föryngring ...... 29 12 100 141

Summa 86 | 38 305 429

Region V

Hela regionen

Sådd och plantering ..... 8 2 49 59

Markberedning .......... —— — — —— |

Naturlig föryngring ..... — — — — 49

Summa

Tabell 3. Areoler i km”, som beräknas böra hyggesrensos å nytillkommande föryngringsyta under en 20—årsperiod

Region I Undre höjdområdet Mellersta höjdområdet Övre höjdområdet Hygges- _ . _ _ . _ _ . S:a rensning å .?11- Bo Övriga _ 14.11 Bo Övriga . 1411 Bo Övriga _ szrum manna lags- ensk. S.a manna lags— ensk. S.a manna lags- ensk. S.a skogar skogar skogar skogar skogar skogar skogar skogar skogar Nylillk. för- yngringsyia. 750 332 807 1 889 1 602 272 727 2 601 958 57 193 1 208 5 698

Region II

Nylillk. för- yngringsyia. 84 485 641 1210 298 605 610 1513 88 108 63 259 2982

Region III Nylillk. för- yngringsyia. 88 658 794 1540 340 334 426 1100 2640 Region IV: 1 Nytillk. lör- yngringsyia. 306 474 981 1 761 22 60 62 144 1 905

Region IV: 2

Hela regionen

Nytillk. lör- yngringsyia . 174 130 627 931

Region IV: 3

Hela regionen

Nytillk. lör— yngringsyla . 244 156 786 1 186

Region IV: 4

Hela regionen

Nytillk. för— yngringsyia. 258 122 1047 1427

Region V

Hela regionen

Nyiillk. [ör- yngringsyla . 108 23 648 779

ar inom kalmark och gles plantskog böra hyggesrensas

. ,. _ Övriga Region Allmanna skogar Bolagsskogar enskilda skogar Summa I 1 725 523 1 139 3 387 73 560 802 1 435 336 436 829 1 601 IV: 1—IV: 4 146 170 1 192 1 508 V 13 5 175 193 I———V 2 293 1 694 4 137 8 124

Tabell 4. Arealer i kmz, som beräknas böra plantröjas under en 20-årsperiod

Region I Undre höjdområdet Mellersta höjdområdet Övre höjdområdet Plantröjningå All- Bo- Övriga All- Bo- Övriga All- Bo- Övriga såfm männa lags- ensk. S:a männa lags- ensk. S:a männa lags— ensk. S:a ' skogar skogar skogar skogar skogar skogar skogar skogar skogar Befintl. kal- mark + gles plantskog... 203 78 232 513 475 110 155 740 100 14 24 138 1391 Ngtillk. för- yngringsyta. 272 126 312 710 637 100 273 1010 268 17 52 337 2057 S:a 475 204 544 1223 1112 210 428 1750 368 31 76 475 3448 Region 1 I Befinil. kal— mark + gles plantskog... 9 138 199 346 28 141 112 281 2 5 8 15 642 Ngtillk. fär- yngringsyia. 31 178 218 427 102 207 206 515 22 28 15 65 1007 S:a 40 316 417 773 130 348 318 796 24 33 23 80 1649 Region III Befintl. kal— mark + gles planiskog... 46 116 242 404 128 142 134 404 808' Nyiillk. för- yngringsgla. 41 322 377 740 162 147 196 505 1245 S:a 87 438 619 1144 290 289 330 909 2053

Tabell 4. Arealer i kma, som beräknas böra planiröjas under en 20-årsperiod Region IV: I

Undre höjdområdet Övre höjdområdet

Plantröjning å All— Bo- Övriga All- Bo- Övriga såfm männa lags- ensk. S:a männa lags- ensk. S:a ' skogar skogar skogar skogar skogar skogar

Be/inil. kalmark + gles plantskog ............. 28 66 150 244 0 14 18 32 276 Nyiillk. föryngringsyia . 186 287 622 1 095 12 32 32 76 1 171 Summa 214 353 772 1 339 12 46 50 108 1 447 Region IV: 2 Hela regionen Befinll. kalmark + gles plantskog ............. 11 16 46 73 Nyiillk. löryngringsyia . . . 96 62 337 495 Summa 107 78 383 568 Region IV: 3 Hela regionen Belinil. kalmark + gles plantskog ............. 18 4 72 94 Nyiillk. föryngringsyla . . . 126 81 403 610 Summa 144 85 475 704 Region IV: 4 Hela regionen Befinil. kalmark + gles plantskog ............. 20 12 143 175 Nyiillk. föryngringsyia. . . . 166 79 642 887 Summa 186 91 785 1 062 Region V Hela regionen Be/inll. kalmark + gles plantskog ............. 2 1 48 51 Nyiillk. Iöryngringsyia. . . . 36 10 241 287 Summa 38 11 289 338

Tabell 5. Arealer i km”, som beräknas böra övergås med för- yngringsåtgårder under en 20—årsperiod

Hela Sverige

.. Övriga Åtgärd å Aåäazlna 52335- enskilda Summa g g skogar Befinil. kalmark + gles plantskog Sådd .............. 2139 1 714 3 163 7 016 Plantering ......... 2 283 1 952 4 244 8 479

Summa 4 422 3 666 7 407 15 495

Nyiillk. föryngringsyia

Sådd ............. 2 194 1 346 2 671 6 211 Plantering ......... 2 942 1 831 3 874 8 647 Markberedning ..... 1 666 1 375 3 105 6 146

Naturlig föryngring. 2 908 2 229 4 899 10 036 Summa 9 710 6 781 14 549 31 040 Summa summarum 14 132 10 447 21 956 46 535

Tabell 6. Arealer i km3, som beräknas böra brännas, hygges- rensas eller planiröjas under en 20-årsperiod

Hela Sverige

.. Övriga Åtgärd Aålknåaålra 1531???- enskilda Summa g g skogar Bränning å nytillkom- mande föryngrings- yta för: Sådd och plantering 1 493 876 1 573 3 942 Markberedning ..... 195 145 305 645 Naturlig föryngring. 424 311 652 1 387

Summa 2 112 1 332 2 530 5 974

H yggesrensn ing å:

Kalmark .......... 2 293 1 694 4 137 8 124 Nytillk. föryngrings- yta ............... 5 320 3 816 8 412 17 548

Summa 7 613 5 510 12 549 25 672

Planiröining å: Kalmark och gles

plantskog ......... 1 070 857 1 583 3 510 Nytillk. föryngrings- yta ............... 2 157 1 676 3 926 7 759

Summa 3 227 2 533 5 509 11 269

Bilaga Ib

Till 1955 års skogsvårdsutredning, Stockholm

Statens skogsforskningsinstitut redovisade i skrivelse den 20 mars 1957 det i Sverige nu befintliga och under en tjugoårsperiod beräknade uppkommande behovet av vissa skogsvårdsåtgärder, däribland skogsodling. Skogsodlingsbehovet fördelades, med ledning huvudsakligen av ekonomiska och biologiska synpunkter, på sådd och plantering. Administrativa synpunkter och arbetskraftfrågor beak- tades däremot ej. Institutet hade vid nämnda tid ej tillfälle att ställa de beräknade skogsodlingsarealerna mot fröförsörjningsmöjligheterna. Nu föreligga emellertid vissa resultat från en bearbetning av riksskogstaxeringens kottobservationer under åren 1953—56, och institutet har ansett det lämpligt att bringa några därvid framkomna synpunkter till utredningens kännedom.

I första hand bör framhållas, att det i allmänhet finns mer frö att hämta i skogen, än man vanligen har trott. I all synnerhet gäller detta granen, som vid inträffande fröår producerar oerhörda mängder frö. År 1954—55 torde sålunda granen endast på de vid föryngringshuggningarna fällda träden ha producerat över 1 300 ton. Årsbchovet av frö i landet till sådd och plantering kan beräknas j till ca 60 ton. Om hälften härav beräknas utgöra granfrö, så skulle 1954 års skörd

ha räckt för landets behov i 22 år, under förutsättning att hälften därav in- samlats. Tallen har under perioden 1953—56 ej haft något rikt fröår. Svårigheterna att ' räkna kottarna på tallen äro också mycket större än i fråga om granen, och » uppskattningarna äro därför mindre säkra för tallen än för granen. Likväl * torde år 1955 omkring 45 ton tallfrö ha producerats på träd i föryngrings- huggningarna i landet. I jämförelse med granen ger tallen en mera jämn årlig kottavkastning. Om halva det årliga fröbehovet skall fyllas med tallfrö, måste * dock såvitt nu kan bedömas stora ansträngningar göras att insamla allt det tallfrö, : som med rimliga medel kan åtkommas. — Det förtjänar påpekas, att frö- ! mängder av samma storleksordning som i föryngringshuggningarna kunna insam— las i gallringshuggningarna.

Det finns sålunda stora frömängder att tillvarata, särskilt av gran, medan å andra sidan tallfröskördarna, ehuru oftare återkommande, dock synas vara betydligt mindre rikliga. Härav torde bland annat kunna dras den slutsatsen, att granen bör ges en större plats i skogsodlingsprogrammet, vartill den också ofta torde vara berättigad.

Som dagens läge är, har man dock försummat att allmänt och effektivt till- varata 1954 års granfröskörd. Vidare torde man i allmänhet ej omedelbart vara rus- tad att inhösta mer än en mindre del av de tillgängliga frömängderna och ej heller torde klänganordningar och tillfredsställande lagerlokaler för långtidslagring av frö finnas i erforderlig utsträckning. Av dessa anledningar kan man som en utväg ur en praktiskt-organisatorisk svårighet överväga att _tills vidare minska sådd—

arealerna och öka planteringsarealerna för att därigenom tillfälligt minska frö- behovet.

En radikal omfördelning i denna riktning inger dock för närvarande stora betänkligheter. Av institutets sådd- och planteringsförsök i Norrland har det framgått, att planteringarna genomsnittligt givit avsevärt sämre resultat än sådderna under det första decenniet. Det måste därför betraktas som olämpligt att avsevärt höja planteringsarealerna därstädes. Friheten därvidlag är större i södra och mellersta Sverige.

Ökning av planteringsarealerna på bekostnad av såddarealerna medför natur- ligtvis ökade krav på plantskolearealerna, plantförvaringsanordningar, distribu- tionsorganisation o. s. v. De av institutet föreslagna planteringsarealerna torde kräva en plantskoleareal i hela Sverige av omkring 950 ha, varvid i region I—III 80 procent av plantorna beräknas bli utsatta som 2/0 och 20 procent som 2/2, medan i övriga Sverige 20 procent beräknas bli utsatta som 2/0 och 80 procent som 2/2. Detta torde innebära en betydande ökning av den nu befintliga plant- skolearealen.

Med hänsyn till vad ovan sagts om svårigheten att omedelbart organisera frö- insamlingsarbetet och vad därmed sammanhänger anser institutet, trots vissa betänkligheter, att man i nuvarande läge bör kunna minska såddarealerna i regio- nerna I—Ill med 10 procent och i övriga Sverige med 15 procent. Planterings- arealerna skola då ökas med motsvarande belopp.

Institutet vill i detta sammanhang framhålla, att en kraftig intensifiering och uppryckning av fröinsamlingsverksamheten och utbyggnad av klängar och för- varingslokaler för frö äro oundgängligen nödvändiga trots den ovan gjorda justeringen. Det framgår av det förut sagda, att även plantskoleverksamheten måste betydligt utvidgas. Enligt institutets mening erfordras kraftiga ansträng— ningar inom båda dessa områden. Vad speciellt fröfrågan beträffar torde man visserligen i framtiden kunna vänta sig en viss lättnad genom fröplantagerna, men deras bidrag kommer först långt in i framtiden, och man bör ej låta plan- tagetanken förlama den handlingskraft, som krävs nu omedelbart.

l beredningen av detta ärende ha deltagit, förutom undertecknade Näslund och Tirén, professorerna Åke Gustafsson och Charles Carbonnier.

Stockholm den 11 april 1957.

Man/red Näslund

Lars Tirén

Bilaga 1 c

Till 1955 års skogsvårdsutredning, Stockholm

I skrivelse av den 20 november 1955 har 1955 års skogsvårdsutredning hos statens skogsforskningsinstitut hemställt om vissa uppgifter rörande behovet av skogs- vårdsåtgärder i Sverige. Genom skrivelse av den 20 mars innevarande år har institutet redan överlämnat uppgifter avseende behovet av åtgärder med för- yngringsbefrämjande syfte, varför föreliggande skrivelse endast tager sikte på att belysa behovet av mera direkta beståndsvårdsåtgärder liksom även dikning. Som framgår av bifogad P. M. grunda sig de nu framlagda åtgärdsbehoven på observa- tionsmaterial, som insamlats under åren 1953—1955 i samband med den allt— jämt pågående tredje riksskogstaxeringen. Vid bearbetningen av det aktuella observationsmaterialet har detsamma sorterats på olika regioner, skogsägar- grupper, huggningsklasser, med fördelning på under de närmast föregående åren verkställda åtgärder samt åtgärdsförslag för de närmast följande åren. Kortfattade definitioner och beskrivningar av ifrågavarande uppdelningsgrunder återfinnas i dels institutets P. M. av den 14 mars 1957, dels nu bifogad P. M. För var och en av de fem med romerska siffror (I—V) betecknade regionerna redovisas de aktu- ella resultaten i form av fyra med arabiska siffror (1—4) betecknade tabeller angivande:

l !

Tab. 1. Skogsmarksarealens fördelning på skogsägargrupper

Denna tabell upptager skogsmarksarealens såväl absoluta som relativa fördel- ning på olika skogsägargrupper, uttryckt i km2 och procent, enligt hittills före- liggande observationsmaterial från tredje riksskogstaxeringcn. Till följd av skärpta och mera uttömmande definitioner har vid denna taxering skogsmarken givits en något skarpare avgränsning gentemot impediment och fjällbarrskog än vid de båda föregående riksskogstaxeringarna. Detta har medfört vissa förskjut- ningar inbördes mellan de nämnda ägoslagen. Sålunda har arealen skogsmark inom region I minskat från 72 788 till 68 364 km2 eller med 4424 km"), vilken minskning så gott som uteslutande berör ägargruppen allmänna skogar. Inom region II har minskning skett från 39 261 till 37 017 km2 eller med 2244 km”, varav 232 km? falla på allmänna skogar, 1 565 km? på bolagsskogar och 447 km2

* på övriga enskilda skogar. Inom de tre övriga regionerna äro skillnaderna mellan i de tidigare och nu erhållna arealuppgifterna däremot jämförelsevis obetydliga. * För hela riket redovisas en minskning av den totala arealen skogsmark från 1 229 291 till 221 303 km2 eller med 7 988 km'i. !

Tab. 2. Skogsmarksarealens fördelning på huggningsklasser och skogsägar— grupper, årligen under de närmast föregående åren verkställda åtgärder jämte årligt åtgärdsförslag för de närmast följande åren

För de olika skogsägargrupperna anger denna tabell skogsmarksarealens fördel— ning på huggningsklasser uttryckt i procent av skogsägargruppens totala skogs— marksinnehav inom varje region. Årligen verkställda åtgärder, avseende de när—

maste 10 åren före uppskattningstillfället för regionerna I—III, 5 åren för region IV och 3 åren för region V, redovisas ävenledes i procent av skogsägargruppens totala skogsmarksareal. De för viss period framåt föreslagna åtgärderna redovisas på analogt sätt. Periodens längd utgör därvid 20 år för regionerna I—II, 10 år för regionerna III och IV samt 6 år för region V. Det ligger i sakens natur, att de vid fältarbetet gjorda bedömningarna över tidigare verkställda liksom även under en jämförelsevis lång period framåt föreslagna åtgärder äro behäftade med viss grad av osäkerhet, varför de framlagda resultaten måste tolkas med för— siktighet. Då ingen areal föreslagits till behandling mer än en gång under angiven period, ehuru i vissa fall på bättre marker inom de olika regionerna huggning- arna återkomma två gånger, torde de föreslagna arealernas omfattning med hänsyn till detta förhållande vara något för låg. Detta torde särskilt gälla region IV, där inom de sydligaste delarna en tioårig hedömningsperiod mera allmänt torde vara för lång.

Med utgångspunkt från den i tab. 2 redovisade relativa arealfördelningen ha resultaten omräknats till att avse vilka genomsnittliga behandlingsomdrev de verkställda och föreslagna åtgärderna motsvara. Som exempel kan nämnas, att för samtliga skogar inom region I (tab. I: 2) uppgå för samtliga huggningsklasser sammantagna de årligen verkställda och föreslagna huggningarna till 2,96 och 4,20% respektive, räknat i förhållande till totala skogsmarksarealen. Motsva- rande behandlingsomdrev utgöra då 100:2,96:34 år och 100:4,20=24 år, (1. v. s. hela arealen kommer att övergås med någon form av huggning på 34 resp. 24 år. I tab. A här nedan ha de på skisserat sätt uträknade behandlings- omdreven inom skilda regioner sammanställts.

Tabell A Årligen verkställd huggning Årligen föreslagen huggning

Region 0, behandlings- o/ behandlings-

”, omdrev, år " omdrev, år I 2,96 34 4,20 24 II 3,00 33 4,39 23 III 4,21 24 6,07 16 IV 7,15 14 8,55 12 V 8,64 12 13,83 7

Av tab. A kan utläsas, att påtagliga skillnader föreligga i fråga om behandlings- omdrevets längd för de verkställda åtgärderna i jämförelse med de föreslagna. Genomgående synes gälla, att huggningarnas arealmässiga omfattning kan ökas. Den mindre framträdande skillnaden för region IV sammanhänger med ovan påtalade förhållande, att de till huggning föreslagna arealerna synas vara något för låga och därmed behandlingsomdrevet något för lågt.

Tab. A avser behandlingsomdrevets längd i genomsnitt för samtliga huggnings- klasser inom olika regioner. Kalkylen över behandlingsomdrevets (gallrings— intervallets) längd kan emellertid även genomföras enbart för den huggnings— klass, där behovet av direkta beståndsvårdsåtgärder är starkast framträdande, nämligen huggningsklass C eller den egentliga gallringsskogen. Härvid måste hänsyn tagas till huggningsklassens areal uttryckt i procent av skogsägargrup— pens totala skogsmarksareal inom den aktuella regionen. Resultaten av på antytt sätt utförda beräkningar över gallringsintervallets längd för huggningsklass C redovisas i tab. B.

Tabell B

Huggnings— Årligen verkställda Årligen föreslagna klass C huggningar huggningar Region % av skogs- ,, , gallrings- ,, gallrings- marksareal ”' intervall, år Å” intervall, år

I 26,4 0,67 39 1,25 21 II 30,4 0,77 39 1,44 21 III 32,2 1,17 27 2,00 16 IV 36,1 2,37 15 3,34 11 V 36,9 3,23 11 5,71 6

Tab. B utvisar att både för region I och region II de under närmast före- gående period (10 år) verkställda gallringarna för samtliga skogsägargrupper sammantagna motsvara ett gallringsintervall av 39 år, medan de föreslagna gall- ringarna antyda ett intervall av 21 år, vilket således praktiskt taget innebär en fördubbling av den årliga gallringsytan. Man måste därvid givetvis räkna med, att huggningsklassen representerar ett statiskt tillstånd vid uppskattningstill- fältet. Under de perioder, som de verkställda resp. de föreslagna åtgärderna avse inom olika regioner, äger i själva verket en viss förskjutning rum i förhållande till angränsande huggningsklasser. Även om hänsyn tages till sådana förskjut- ningar huggningsklasserna emellan, kan av tab. B tydligt utläsas, att gallring- arna under den närmaste framtiden inom samtliga regioner böra bedrivas i en avsevärt ökad omfattning jämfört med tiden närmast före den pågående riks- skogstaxeringen. Härvid erinras om att registrering av tidigare verkställda gall- ringar avser de närmast föregående 10 åren från uppskattningstillfället för regionerna I—III, 5 åren för region IV och 3 åren för region V. De föreslagna gallringarna avse däremot de närmaste 20 åren i regionerna I och II, 10 åren i regionerna III och IV samt 6 åren i region V. Även om uppgifterna i tab. 2 och tab. B måste anses vara behäftade med viss osäkerhet, lämna de båda tabellerna klart besked om, att ett ackumulerat gallringsbehov föreligger, särskilt inom de båda nordligaste regionerna. Detta framgår mycket åskådligt av tab. 3, i vilken en uppdelning av de föreslagna åtgärderna gjorts på förra och senare hälften av den 20-årsperiod bedömningen omfattar.

Om man för övriga huggningsklasser, redovisade i tab. 2, söker göra en mot- svarande sammanställning som ovan utförts för huggningsklass C, måste obser- veras att förskjutningen, som äger rum mellan huggningsklasserna, är särskilt markerad för huggningsklass D: 3. Inom denna klass verkställda åtgärder utgöras i huvudsak av gallringar, under det att de föreslagna avse föryngringshugg— ningar. De verkställda föryngringshuggningarna återfinnas i tabellen till väsent— ligaste delen i huggningsklasserna A1+A= men även i någon män i huggnings- klass B: 1.

Bättre utslag för förhållandet mellan verkställda och föreslagna åtgärder, då man syftar till huggningens art, utgör tab. 3, ehuru ur denna tabell icke kan bestämmas genomsnittligt huggningsintervall.

Tab. 3. Under de närmast föregående åren verkställda åtgärder jämte under de närmast följande åren föreslagna åtgärder, redovisade i årlig behandlingsyta uttryckt i procent av respektive skogsägargrupps totala skogsmarksareal

För exempelvis gruppen allmänna skogar inom region I utvisar den aktuella

tabellen (tab. I: 3) att de verkställda, mera direkta skogsvårdsåtgärderna i form av regelmässiga röjningar, gallringar, föryngringshuggningar ävensom avverk- ning av fröträd och överst-åndare, representera en sammanlagd årlig behand- lingsyta av 2,32 % av skogsägargruppens totala skogsmarksareal. Enligt tab. I: 2 utgöra de verkställda åtgärderna 2,44 % av densamma. Skillnaden, 0,12 %, representerar »diverse huggningar», vari bl. a. hyggesrensning och andra ej när- mare specificerade huggningar ingå. Mot siffran för verkställda, mera regelmässiga huggningar, d. v. s. 2,32 %, svarar ett föreslaget åtgärdsbehov under de närmaste 10 åren av 6,89 % eller för hela 20-årsperioden 4,24 % (jfr tab. ]: 3), vilka siffror belysa det stora behovet av åtgärder under 2U—årsperiodens första hälft. Motsva- rande siffra för den senare hälften utgör nämligen 1,59 %.

En sammanställning över inom regionerna I och II föreslagna åtgärder avse- ende samtliga skogsägargrupper och huggningsformer, av de senare dock undan- tagandes »diverse huggningar» och »stormfällning» återfinnes i tab. C, enligt vilken behovet av föreslagna huggningar under de aktuella periodernas förra hälft framstår i siffermässig belysning. Tabellen anger nämligen, att enligt de vid fältarbetet gjorda bedömningarna de föreslagna åtgärderna till mer än % äro koncentrerade till det ifrågavarande tidsavsnittet. Framräknade tal gällande den senare hälften av perioden ha angivits inom parentes.

Tabell C Årligen verkställdax föreslagna Region huggningar under olika perioder uttryckta i % av respektive regions

totala skogsmarksareal

Period % Period % Period % Period Meg/Elm]

0

1 10 år 2,82 1210 år 0,40 11—20 år (1,98) 1220 år 4,19 11 10 » 2,88 1—10 » 6,80 11—20 » (1,94) 1—20 » 4,37

1 Exklusive diverse huggningar och stormfällning.

För övriga regioner, där den redovisade perioden inskränkts till 10 år eller 6 år, anses dylik uppdelning icke erforderlig på grund av att det tillstånd som bedömningen grundade sig på helt eller delvis redan har passerat den första delen av bedömningsperioden. Dock har även här förelegat ett betydligt större huggningsbehov under första än under andra hälften av bedömd period.

I övrigt framgår av tabell 3 att den största skillnaden mellan verkställda och föreslagna åtgärder framträder i fråga om röjningsarealerna.

Vid jämförelse mellan tab. 2 redovisande den föreslagna behandlingsytan i olika huggningsklasser och tab. 3, som upptager behandlingsyta fördelad efter huggningens art, förefinnes nära nog full överensstämmelse mellan röjnings— arealer och arealerna i huggningsklasserna B: 1 +B: 2 (mindre avvikelser sam— manhänga med föreslagen hyggesrensning). Huggningsklass D: 2, som av förrätt- ningsmännen bedömts antingen bli föremål för gallring eller föryngringshugg- ning, har till halva arealen hänförts till gallring och till andra hälften till föryng— ringshuggning. Den angivna gallringsarealen motsvarar därmed behandlings- ytan i huggningsklasserna C och D:1 i sin helhet och D:2 till halva arealen. Arealen föreslagen till föryngringshuggning motsvarar behandlingsytan i halva

huggningsklass D: 2 samt huggningsklasserna D: 3 och E i sin helhet. Nu angiven fördelning mellan gallring och föryngringshuggning motsvarar icke den avväg- ning av slutavverkningsarealer, som gjorts i 1956 års avverkningsberäkningar, vilka utförts av institutet för Södra Sveriges skogsindustriutredning, utan utgör endast en schablonartad fördelning enligt nyss angivna grunder. Hur de i avverk— ningsberäkningarna föreslagna föryngringsarealerna, vilka för övrigt ligga till grund för tidigare lämnade uppgifter om föryngringsåtgärder, förhålla sig till nu angiven fördelning mellan gallring och föryngringshuggning redovisas i sam- band med uppgifterna om huggningsarealernas omfattning i km? (tal). 4).

För att klargöra storleken av den sammanlagda ärliga bchandlingsyta, som de olika verkställda och föreslagna åtgärderna representera inom olika skogsägar- gruppcr, har för varje region följande tabell upprättats:

Tab. 4. Under de närmast föregående ären verkställda åtgärder jämte under de närmast följande åren föreslagna åtgärder, redovisade i ärlig behandlingsyta i km?

Denna tabell är uppställd på analogt sätt som tab. 3 och anger den årliga be- handlingsytan uttryckt i km'l.

Som tidigare nämnts redovisas här till jämförelse de arealer, som enligt skogs- forskningsinstitutets avverkningsberäkningar föreslagits till föryngringshuggning. I regel äro dessa arealer avsevärt mindre, d. v. s. avverkningsberäkningarna ha för den tidsperiod bedömningarna omfatta icke föreslagit hela arealen D: 3 och E jämte halva D:2 till föryngringshuggning utan endast en viss del därav. De arealer inom dessa huggningsklasser, som enligt avverkningsberäkningarna icke föreslagits till föryngringshuggning, anses dock böra bli föremål för bestånds- vårdande huggning, varför arealen gallring vid sådan jämförelse höjts i mot— svarande grad.

Anmärkningsvärt är, att de verkställda föryngringshuggningarna för riket i dess helhet, sådana de redovisats av riksskogstaxeringens förrättningsmän. uppgå till i det närmaste samma areal, som avverkningsberäkningarna omfatta. Inom region III (Dala—Hålsingeområdet enligt Södra Sveriges skogsindustriutredning) över- stiga till och med de verkställda åtgärderna avsevärt de i beräkningarna före- slagna. Detta förhållande kan antyda att den ursprungliga avverkningsberäk- ningen, som byggde på 1942—44 års taxeringsmaterial, var alltför försiktig, då det gällde upptagande av föryngringsarealer. Den förhöjning på avverknings- beloppet, som sedermera rekommenderas av institutet avsåg kubikmasseutfallet och bedömdes måhända oriktigt ej behöva medföra större kalmarksyta. Regionen är dock av så ringa omfattning att dess avvikande resultat ej kan sägas påverka resultatet som helhet betraktat. I fråga om regionerna III—V må observeras att de verkställda huggningarna avse betydligt kortare tid än den period avverk— ningsberäkningarna genomgående för hela landet omfatta (20 år). Detta gör att siffrorna för dessa regioner ej äro fullt jämförbara. Givetvis bör också stor försiktighet iakttagas vid alla dessa detaljjämförelser, då ju underlaget _ endast 3/10 av det totalt avsedda taxeringsmaterialet _ är behäftat med avsevärda repre- sentationsfel i fråga om sådana detaljer.

Genom sammanställning av tab. 1 och 4 för samtliga fem regioner ha tabeller erhållits avseende skogsmarken inom riket i dess helhet. Dessa tabeller återfinnas i tabellbilagan under beteckningen Tab. I—V: 1 och Tab. I——V: 4.

I tabellbilagan ingår ytterligare en tabell, nämligen tab. I—V: 5, angivande areal skogsmark i behov av dikning. Arealen red0visas därvid med uppdelning på olika skogsägargrupper och skilda regioner uttryckt i såväl km"J som procent av

skogsägargruppens totala skogsmarksinnehav inom den aktuella regionen. Vid riksskogstaxeringens fältarbeten har bedömning av dikningsbehovet skett på rent biologiska grunder, således utan hänsynstagande till möjligheterna att tekniskt genomföra en dikning, dock med den inskränkningen, att om bedöm— ningen avsett en lokal försumpning med en areal understigande %. ha, har behov av dikning ej registrerats. På grund härav måste man räkna med att de för ekono- miskt lönsam dikning lämpade arealerna i viss utsträckning understiga de siffror, som återfinnas i tab. I—V: 5.

I detta ärendes beredning ha deltagit, förutom undertecknade Manfred Näs- lund och Erik Hagberg, professorerna Viktor Butovitsch, Lars Tirén, Åke Gustafsson, Ulf Sundberg och Charles Carbonnier.

Stockholm den 31 maj 1957.

Statens skogsforskningsinstitut

Manfred Näslund Erik Hagberg /Alf Allard

P.M.

ang. vissa uppgifter rörande behovet av beståndsvårdsåtgärder

och dikning

Beräkningarna, för vilkas resultat redogöres i institutets skrivelse av den 31 maj 1957 till 1955 års skogsvårdsutredning, grunda sig på riksskogstaxeringens * material från åren 1953, 1954 och 1955 (tredje riksskogstaxeringen), varvid de i * fältet vid provytetaxeringen gjorde. anteckningarna beträffande skogsägargrupp, huggningsklass, under de närmast föregående åren verkställda åtgärder samt åtgärdsförslag för de närmast följande åren utgjort utgångsdata för bestämning av i

i

den arealmässiga omfattningen av olika åtgärder.

Uppgifterna i de bifogade tabellerna lämnas separat för olika regioner, vilkas omfattning framgår av »P. M. ang. beräkningen av erforderliga föryngringsåtgär- der i Sverige under en 20-årsperiod». I det aktuella fallet har för region IV dock ej någon uppdelning av materialet skett på undergrupper, såsom i nyssnämnda P. M., utan den ifrågavarande regionen redovisas som en enhet.

Med avseende på skogsmarkens fördelning på skogsägargrupper har samma upp- delningsgrund tillämpats som i tidigare P. M. dock med undantaget, att för regio- nerna IV och V enskilda skogar redovisas fördelade på icke blott bolagsskogar och bondeskogar utan även godsskogar, till vilken senare kategori räknats enskilda skogar med en skogsmarksareal av minst 400 ha inom Svealand och 200 ha inom Götaland. 1 i i

De olika huggningsklasserna definieras på följande sätt: Huggningsklass A: Skogsmark under föryngring, varvid skiljes mellan kal (A: 1) och plantbevuxen mark (A: 2). Såsom plantbevuxen mark av huggningsklassen betecknas byggen bevuxna med plantor under tre år med en slutenhetsgrad av 0,3 och däröver. Huggningsklass B: Plantskog samt yngre (utvecklingsbar) skog i tidigare utveck- lingsstadium, i vilka eventuella avverkningar under den tid, för vilken åtgärds— förslag upprättats (jfr nedan), anses fä karaktär av röjningsgallring. I denna huggningsklass redovisas tvenne underavdelningar: B: 1, yngre plantskog (me— delhöjd under 1,3 m) samt B: 2, äldre plantskog och ungskog. Gränsen mellan huggningsklass B: 2 och C bestämmes av att inom B: 2 det beräknade utbytet utgöres i huvudsak av ved under 10 cm och inom C av massaved eller ved över 10 cm. Huggningsklass C: Yngre (utvecklingsbar) skog i senare utvecklingsstadium. Hnggningsklass D: Skog, som på grund av ålder och allmän utveckling anses böra hänföras till äldre skog. Med avseende på beståndets kommande behandling uppdelas den ifrågavarande huggningsklassen i följande underavdelningar: D: ]. Skog, som tillsvidare bör behandlas med beståndsvårdande huggning. D:2. Skog, om vilken tveksamhet kan råda, huruvida den tillsvidare bör behandlas enligt D: 1 eller om den bör avvecklas.

D: 3. Skog, som bör avvecklas. Anm. På svagare boniteter kan skog av massavedsdimension beteckna slutstadiet och följaktligen redovisas i olika underavdelningar till huggnings- klass D. I allmänhet är dock gränsen mellan huggningsklass C och D: 1 karak— teriserad av att timmerutbyte i större utsträckning börjar utfalla i den senare huggningsklassen. Huggningsklass E: Skog av onormal sammansättning och i övrigt av sådan beskaffenhet, att den snarast bör avverkas.

Av tidigare verkställda åtgärder redovisas: Röjning (huggning, där den direkta arbetskostnaden ej täckes av virkets värde och vilket sålunda icke upparbetas; hit räknas även plantröjning). Gallring (huggning, där den direkta arbetskostnaden täckes av virkets värde och där huggningen avser att bibehålla beståndet). Föryngringshnggning (huggning, Som syftar till en avveckling av beståndet). Avverkning av fröträd och Överståndare, som dock i tabell 3 redovisats tillsam— mans med föryngringshuggning. Diverse huggningar (hit räknas huggningar, som ej äro av beståndsvårdande karaktär, såsom huggning för vägar, kraftledningsgator etc. liksom även av— verkning av enstaka träd för diverse ändamål). Stormfällning (avverkning av stormfällda träd).

Bedömning av tidigare verkställda åtgärder sker, om åtgärden vid uppskatt— ningstillfället konstaterats vara utförd under de närmast föregående 10 åren i regionerna 14111, 5 åren i region IV och 3 åren i region V.

Åtgärdsförslag för kommande perioder avse:

a) Behov av dikning. Bedömning sker därvid utan hänsynstagande till möj- ligheterna att tekniskt genomföra en dikning, dock med den inskränkningen att. om bedömningen avser en lokal försumpning med en areal understigande % ha, behov av dikning ej registreras.

b) Behov av huggning. Bedömningen avser, om någon huggning anses erfor— derlig eller ej under de närmaste:

20 åren inom regionerna I—II, 10 » » » III—IV (inom region III har dessutom angivits huggningen mellan 11—20 är, vilken här dock ej redovisats, då den endast om- fattar del av detta huggningsbehov)

och 6 » » region V Åtgärden beräknas utgöras av:

Röjning (röjningsgallring) för huggningsklass B Gallring för huggningsklasserna C och D: 1 Gallring eller föryngringshuggning för huggningsklass D:2 (vilken huggning i tabellsammanställningarna till 50 % hänförts till gallring och 50 % till för- yngringshuggning) . Föryngringshnggning för huggningsklasserna D: 3 och E.

Region I Tabell 1: 1. Skogsmarksareatens fördelning på skogsägargrupper

Allmänna Enskilda skogar

skogar

Samtliga

Bolagsskogar Övr. enskilda

Skogsmarksareal, km=

32 012 | 11 258 | 25 094 68 364

Skogsmarksareal, procent

Tabell I : 2. Skogsmarksarealens fördelning på huggningsklasser och skogsägargrupper, årligen under de närmast föregående 10 åren verkställda åtgärder jämte årligt åtgärds- förslag för de närmaste 20 åren

Enskilda skogar Allmänna skogar Samtliga Bolagsskogar Övriga enskilda

I 46,8 I 16,5 I 36,7 100,0 |

Årligen Årligen Årligen Årligen

Huggningsklass verk- före- verk— före- verk— före— verk- före- Areal ställ- slag- Areal ställ- slag- Areal ståll- slag- Areal ståll- slag—

da na da na da na da na

åtgärder åtgärder åtgärder åtgärder

i procent av skogsmarksarealen inom skogsägargruppen

A: 1 + A: 2 8,8 0,71 — 8,2 0,59 — 6,9 0,57 — 8,0 0,64 — B: 1 + B: 2 13,2 0,44 0,44 17,3 0,53 0,49 16,2 0,46 0,55 15,0 0,46 0,49 C 20,3 0,36 0,97 32,7 0,80 1,53 31,5 1,00 1,49 26,4 0,67 1,25

D: 1 14,2 0,23 0,68 19,2 0,49 0,91 19,0 0,72 0,90 16,8 0,45 0,80 D: 2 7,2 0,09 0,35 7,6 0,17 0,34 6,5 0,23 0,30 7,0 0,16 0,33 D: 3 30,0 0,32 1,50 12,5 0,22 0,62 13,8 0,36 0,68 21,2 0,32 1,05

D: l—D: 3 51,4 0,64 2,53 39,3 0,88 1,87 39,3 1,31 1,88 45,0 0,93 2,18 E 6,3 0,29 0,31 2,5 0,08 0,13 6,1 0,31 0,30 5,6 0,26 0,28 Samtliga 2,44 4,25 2,88 4,02 100,0 3,65 4,22 4,20

16—805915

Tabell 1: 3. Under de närmast föregående 10 åren verkställda åtgärder jämte under de närmast följande 10 och 20 åren föreslagna åtgärder, redovisade i årlig behandlingsyta uttryckt i procent av respektive skogsägargrupps totala skogsmarksareal

Enskilda skogar Allmänna . Åtgärd ågäkä skogar Bolags- Övriga Samtliga avser skogar enskilda Procent i medeltal per år verkställd 10 0,17 0,19 0,10 0,15 Röjning ................. föreslagen 10 0,53 0,65 0,70 0,61 » 20 0,42 0,49 0,53 0,47 verkställd 10 0,96 1,53 2,25 1,52 Gallring ................. föreslagen 10 2,68 3,26 3,41 3,04 » 20 1,83 2,61 2,54 2,22 verkställd1 10 1,19 1,05 1,14 1,15 Föryngringshuggning ...... föreslagen 10 3,68 1,67 2,04 2,75 » 20 1,99 0,91 1,13 1,50 verkställd 10 2,32 2,77 3,49 2,82 Summa föreslagen 10 6,89 5,58 6,15 6,40 » 20 4,24 4,01 4,20 4,19 Diverse huggningar verkställda 210 0,12 0,10 0,16 0,14 Stormfällning ....................... 10 — 0,01 — —-

1 Innefattar jämväl avverkning av fröträd och överståndare. ” Inkl. hyggesrensning.

Tabell I : 4. Under de närmast föregående 10 åren verkställda åtgärder jämte under de närmast följande 20 åren föreslagna åtgärder, redovisade i årlig behandlingsyta i km' Siffrorna inom parentes avse föreslagna åtgärder fördelade på gallring och föryngringshuggning enligt utförda avverkningsberä kningar

Enskilda skogar Allmänna . Antal år . Samtliga .. .. skogar Bolags- Övriga Åtgärd åtgärden skogar enskilda avser Antal km2 i medeltal per år

. verkställd 10 53,1 21,7 26,3 101,1 Rommg """""""""""" iföreslagen 20 136,4 55,0 132,3 323,7 . verkställd 10 306,2 171,6 563,3 1 041,1 Gammg """"""""" (föreslagen 20 584,9 293,5 638,0 1 516,4 en]. avverkningsberäkn. 20 (807,1) (315,5) (710,7) (1 833,3) .. . . verkställd 10 335,7 93,3 219,7 648,7 Foryngrmgsmggmng """ iföresiagen 20 635,8 103,4 284,7 1 023,9 enl. avverkningsberäkn. 20 (413,6) (81,4) (212,0) (707,0)

Avverkn. av fröträd o. överst .................. verkställd 10 45,8 25,0 65,8 136,6 Summa verkställd 10 740,8 311,6 875,1 1 927,5 föreslagen 20 1 357,1 451,9 1 055,0 2 864,0 Diverse huggningar, verkställda 10 23,7 8,0 29,0 60,7 Stormfällning ....................... 10 — 1,2 1,2 2,4

Tabell II: 1.

Region II

grupper

Skogsmarksarealens fördelning på skogsägar-

Allmänna Enskilda skogar

skogar

Bolagsskogar Övriga enskilda

Samtliga

Skogsmarksareal, km”

15 296 17 672

Skogsmarksareal, procent

11,0

41,3

47,7

100,0

Tabell II: 2. Skogsmarksarealens fördelning på huggningsklasser och skogsägargrupper, årligen under de närmast föregående 10 åren verkställda åtgärder jämte årligt åtgärds- förslag för de närmaste 20 åren

Enskilda skogar Allmänna skogar Samtliga Bolagsskogar Övriga enskilda

Årligen Årligen Årligen Årligen % Huggningsklass verk- före- verk- före- verk- före- verk— töre- Areal ställ- slag- Areal ställ— slag— Areal ställ- slag- Areal ståll- slag-

da na da na da na da na

åtgärder åtgärder åtgärder åtgärder

iprocent av skogsmarksarealen inom skogsägargruppen

A: 1 + A: 2 3,9 0,22 — 6,4 0,47 — 6,3 0,44 _ 6,1 0,43 — B: 1 + B: 2 13,2 0,30 0,53 14,9 0,27 0,63 15,3 0,35 0,64 14,9 0,32 0,62 C 26,8 0,39 1,29 30,7 0,71 1,45 31,0 0,91 1,46 30,4 0,77 1,44 1 D: 1 19,5 0,39 0,95 23,9 0,61 1,11 25,0 0,96 1,17 23,9 0,75 1,12 » D: 2 12,6 0,29 0,57 6,9 0,21 0,32 7,0 0,31 0,32 7,6 0,27 0,35 * D: 3 17,3 0,48 0,86 11,8 0,17 0,59 9,1 0,23 0,46 11,1 0,23 0,56 D 1—D 3 49,4 1,16 2,38 42,6 0,99 2,02 41,1 1,50 1,95 42,6 1,25 2,03 E 6,7 0,17 0,34 5,4 0,12 0,27 6,3 0,35 0,32 6,0 0,23 0,30 Samtliga 100,0 2,24 4,54 100,0 2,56 4,37 100,0 3,55 4,37 100,0 3,00 4,39

Tabell II: 8. Under de närmast föregående 10 åren verkställda åtgärder jämte under de närmast följande 10 och 20 åren föreslagna åtgärder, redovisade i årlig behandlingsyta uttryckt i procent av respektive skogsägargrupps totala skogsmarksareal

Enskilda skogar Allmänna Antal år . Samtliga .. .. skogar Bolags- Övrlga Åtgard åtåils'gfn skogar enskilda Procent i medeltal per år

verkställd 10 0,09 0,11 0,07 0,09

Röjning ................. föreslagen 10 0,63 0,80 0,87 , 0,81

» 20 0,53 0,60 0,62 0,60

verkställd 10 1,50 1,58 2,53 2,02

Gallring ................. föreslagen 10 3,87 4,15 4,11 4,10

» 20 2,52 2,73 2,79 2,73

verkställd1 10 0,61 0,72 0,85 0,77

Föryngringshuggning ...... föreslagen 10 2,77 1,87 1,70 1,89

» 20 1,49 1,02 0,94 1,04

verkställd 10 2,20 2,41 3,45 2,88

Summa föreslagen 10 7,27 6,82 6,68 6,80

» 20 4,54 4,35 4,35 4,37

Diverse huggningar ....... verkställda 102 0,04 0,15 0,10 0,12

Stormfällning ....................... 10 — —— — —

1 Innefattar jämväl avverkning av fröträd och överståndare. * Inkl. hyggesrensning.

Tabell I I : 4. Under de närmast föregående 10 åren verkställda åtgärder jämte under de &; närmast följande 20 åren föreslagna åtgärder, redovisade i årlig behandlingsyta i kma Siffrorna inom parentes avse föreslagna åtgärder fördelade på gallring och föryngringshuggning enligt utförda avverkningsberäkningar

Enskilda skogar Allmänna . Åt ärd ånåiåä skogar Bolags- Övriga Samtliga g g skogar enskilda avser Antal kma i medeltal per år

. verkställd 10 3,9 17,1 12,6 33,6

Rolmng """"""""" lföreslagen 20 21,3 92,5 109,9 223,7

. verkställd 10 60,8 242,2 446,5 749,5

Gaumg """""""""" (föreslagen 20 102,2 416,8 493,6 1 012,15

enl. avverkningsberäkn. 20 (103,5) (426,3) (501,5) (1 031,13) .. . . verkställd 10 15,7 87,8 126,3 229,8 | Fomgmgsmggmng """ [föreslagen 20 60,2 155,8 165,1 381,1 * enl. avverkningsberäkn. 20 (58,9) (146,3) (157,2) (362,4) Avverkn. av fröträd och I överst ................. verkställd 10 8,8 22,6 23,5 54,9 |

Summ verkställd 10 89,2 369,7 608,9 1 067,8

3 föreslagen 20 183,7 665,1 768,6 1 617,4

Diverse huggningar ....... verkställda 10 1,5 12,0 15,1 28,6

Stormfällning ....................... 10 — — — ——

Region III Tabell II]: 1. Skogsmarksarealens fördelning på skogsägar- grupper

Allmänna Enskilda skogar _ sko ar Samtliga g Bolagsskogar | Övriga enskilda Skogsmarksareal, km2 6 256 15 952 | 18 467 40 675 Skogsmarksareal, procent 15,4 39,2 45,4 100,0

Tabell I I I : 2. Skogsmarksarealens fördelning på huggningsklasser och skogsägargrupper, årligen under de närmast föregående 10 åren verkställda åtgärder jämte årligt åtgärds- förslag för de närmaste 10 åren

Enskilda skogar Allmänna skogar Samtliga

Bolagsskogar Övriga enskilda

Årligen Årligen Årligen Årligen

Huggningsklass verk- före- verk- före- verk- före- verk— före- Areal ställ- slag- Areal ställ- slag- Areal ställ— slag- Areal ställ- slag-

da na da na da na da na

åtgärder åtgärder åtgärder åtgärder

i procent av skogsmarksarealen inom skogsägargruppen

A: 1 + A: 2 9,1 0,78 — 5,7 0,51 _— 6,9 0,57 — 6,8 0,58 — B: 1 + B: 2 8,4 0,18 0,34 14,1 0,39 0,54 12,7 0,36 0,59 12,6 0,34 0,53 C 25,6 0,76 1,53 32,5 0,95 2,06 34,1 1,51 2,08 32,2 1,17 2,00

D. 1 18,4 0,72 1,26 24,1 1,01 1,62 21,2 1,08 1,35 21,9 1,00 1,44 i D: 2 7,7 0,23 0,49 7,7 0,33 0,36 8,2 0,40 0,34 7,9 0,34 0,37 D: 3 25,5 0,72 2,38 12,7 0,41 1,18 11,9 0,46 1,06 14,3 0,48 1,31

D: 1 — D: 3 51,6 1,67 4,13 44,5 1,75 3,16 41,3 1,94 2,75 44,1 1,82 3,12 E 5,3 0,45 0,53 3,2 0,19 0,30 5,0 0,33 0,49 4,3 0,30 0,42 Samtliga 100,0 3,84 6,53 100,0 3,79 6,06 100,0 '4,71 5,91 100,0 4,21 6,07

Tabell I I I : 3. Under de närmast föregående 10 åren verkställda åtgärder jämte under de närmast följande 10 åren föreslagna åtgärder, redovisade i årlig behandlingsyta uttryckt i procent av respektive skogsägargrupps totala skogsmarksareal

Enskilda skogar Allmänna Antal år . Samtliga .. .. skogar Bolags- Övriga Åtgard åtgarden skogar enskilda avser Procent i medeltal per år

. verkställd 10 0,09 0,13 0,12 0,12 R"]nmg """"""""" lföreslagen 10 0,34 0,54 0,59 0,53 Gallrin verkställd 10 1,82 2,37 3,06 2,60 g """""""""" föreslagen 10 3,03 3,86 3,60 3,62 .. . . verkställd1 10 1,30 0,90 1,07 1,04 Foryng'mgShuggnmg """ lföreslagen 10 3,16 1,66 1,72 1,92 Summa verkställd 10 3,21 3,40 4,25 3,76 föreslagen 10 6,53 6,06 5,91 6,07 Diverse huggningar ....... verkställda 210 0,10 0,12 0,14 0,12 Stormfällning ....................... 10 0,53 0,27 0,32 0,33

1 Innefattar jämväl avverkning av fröträd och överständare. ' Inkl. hyggesrensning.

Tabell III: 4. Under de närmast föregående 10 åren verkställda åtgärder jämte under de närmast följande 10 åren föreslagna åtgärder, redovisade i ärlig behandlingsyta i km2

Siffrorna inom parentes avse föreslagna åtgärder fördelade på gallring och föryngringshuggning enligt utförda avverkningsberäkningar

Enskilda skogar Allmänna Åtgärd 323513; skogar Bolags- Övriga Samtliga avser skogar enskilda Antal km2 i medeltal per år

. verkställd 10 5,9 20,7 22,4 49,0 Rolmng """"""""" lföreslagen 10 21,1 85,7 109,5 216,3 . verkställd 10 113,9 378,1 565,3 1 057,3 Gaumg """"""""" (föreslagen 10 189,6 616,5 665,7 1 471,8 enl. avverkningsberäkn. 20 (340,0) (772,0) (848,2) (1 960,2) .. . . verkställd 10 75,4 118,2 162,9 356,5 Foryngmgsmggmng """ lföreslagen 10 197,3 264,9 317,4 779,6 enl. avverkningsberäkn. 20 (46,9) (109,4) (134,9) (291,2)

Avverkning av fröträd och överståndare ........... Verkställd 10 5,7 25,6 34,8 66,1 Summa verkställd 10 200,9 542,6 785,4 1 528,9 föreslagen 10 408,0 967,1 1 092,6 2 467,7 Diverse huggningar ....... verkställda 10 4,5 13,6 24,0 42,1 Stormfällning ...................... 10 33,1 43,2 58,8 135,1

Region IV Tabell IV: 1. Skogsmarksarealens fördelning på skogsägar- grupper

Als?) 221-la Enskilda skogar Samtliga BolagsskogarlBondeskogar Godsskogar Skogsmarksareal, km2 8 675 I 11 645 | 38 506 6 641 65 467 Skogsmarksareal, procent 13,3 I 17,8 58,8 10,1 ! 100,0

abell IV: 2. Skogsmarksarealens fördelning på huggningsklasser och skogsägargrupper, årligen nder de närmast föregående 5 åren verkställda åtgärder jämte årligt åtgärdsförslag för de närmaste 10 åren

Enskilda skogar Allmänna skogar Samtliga Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar , Årligen Årligen Årligen Årligen Årligen Huggnings- verk- före- verk- före- verk- före- verk- töre- verk- töre- ass Areal ståll- slag- Areal ställ- slag- Areal ställ- slag- Areal ställ- slag- Areal ställ- slag- da na da na da na da na da na åtgärder åtgärder åtgärder åtgärder åtgärder , i procent av skogsmarksarealen inom skogsägargruppen A:1 + A:2 4,7 0,68 — 5,2 0,83 _ 4,7 0,53 — 5,5 0,77 — 4,9 0,63 — B:1 + B:2 18,6 0,82 1,30 17,8 0,88 1,22 16,7 0,70 1,20 18,9 0,75 1,46 17,4 0,76 1,24 C 30,6 2,07 2,88 35,2 1,92 3,17 38,0 2,65 3,52 34,2 2,00 3,17 36,1 2,37 3,34 D:1 21,5 1,84 2,03 25,8 1,90 2,38 23,9 2,03 2,23 23,6 2,14 2,26 23,9 1,99 2,23 D:2 10,2 0,93 1,01 5,6 0,40 0,53 6,1 0,53 0,58 6,7 0,57 0,60 6,6 0,56 0,63 E D: 3 12,6 0,69 1,25 8,4 0,48 0,84 7,9 0,60 0,79 9,6 0,80 0,94 8,8 0,62 0,88 ' :1—D:3 44,3 3,46 4,29 39,8 2,78 3,75 37,9 3,16 3,60 39,9 3,51 3,80 39,3 3,17 3,74 E 1,8 0,24 0,18 2,0 0,21 0,20 2,7 0,24 0,27 1,5 0,14 0,15 2,3 0,22 0,23 Samtliga 6,62 8,34 7,28 8,59 7,17 8,58

Tabell IV: 3. Under de närmast föregående 5 åren verkställda åtgärder jämte under de närmast följande 10 åren föreslagna åtgärder, redovisade i årlig behandlingsyta uttryckt i procent av respektive skogsägargrupps totala skogsmarksareal

All- Enskilda skogar Antal år männa Samtliga Åtgärd åtgärden skogar läggs; 131322? Sådär-r avser g g g

Procent i medeltal per år . verkställd 5 0,31 0,35 0 18 0,24 0 24 Rolmng """"""" lföreslagen 10 1,30 1,22 1:20 1,46 1:24 . verkställd 5 4,10 3,76 4,84 4,38 4,50 Galmng """"""" lföreslagen 10 5,41 5,81 6,03 5,73 5,88 .. . . verkställdl 5 1,37 1,36 1,27 1,36 1,31 Foryngmgsmggnmg' 'lföreslagen 10 1,94 1,31 1,35 1,39 1,43 verkställd 5 5,78 5,47 6,29 5,98 6,05 summa (föreslagen 10 8,65 8,34 8,58 8,58 8,55 Diverse huggningar. . . .verkställda *5 0,37 0,34 0,47 0,45 0,43 Stormfällning ................... 5 1,12 0,81 0,52 0,74 0,67

1 Innefattar jämväl avverkning av fröträd och överståndare. ? Inkl. hyggesrensning.

Tabell IV: 4. Under de närmast föregående 5 åren verkställda åtgärder jämte under de närmast följande 10 åren föreslagna åtgärder, redovisade i årlig behandlingsyta i km” Siffrorna inom parentes avse föreslagna åtgärder fördelade på gallring och föryngringshuggning enligt utförda avverkningsberäkningar

All- Enskilda skogar Antal år männa Samtliga .. .. Bolags- Bonde- Gods- Åtgard åtgärden skogar skogar skogar skogar avser Antal km2 i medeltal per år Rö'nin verkställd 5 27,4 41,3 70,4 15,8 154,9 ] g """"""" föreslagen 10 112,9 142,2 462,8 96,9 814,8 Gallrin verkställd 5 355,3 438,2 1 861,8 290,9 2 946,2 g """"""" föreslagen 10 469,2 676,9 2 323,1 380,4 3 849,6 enl. avverkningsberäkn. (20) (543,4) (741,4) (2 567,5) (422,9) (4 275,2) .. . . verkställd 5 82,4 119,4 338,3 67,6 607,7 Foryngrmgsmggnmg' "(föreslagen 10 168,2 152,1 520,4 92,5 933,2 enl. avverkningsberäkn. (20) (94,0) (87,6) (276,0) (50,0) (507,6) Avverkning av fröträd och överståndare . . . .verkställd 5 36,5 38,7 150,5 22,8 248,5 Summa verkställd 5 501,6 637,6 2 421,0 397,1 3 957,3 föreslagen 10 750,3 971,2 3 306,3 569,8 5 597,6 Diverse huggningar. . . verkställda 5 26,6 29,4 173,8 25,5 255,3 Stormfällning ................... 5 97,3 93,5 198,0 49,4 438,2

Region V Tabell V: 1. Skogsmarksarealens fördelning på skogsägar- grupper Allmänna Enskilda skogar _ skogar Samtllga Bolagsskogar Bondeskogarl Godsskogar Skogsmarksareal, km2 1 098 | 303 7 168 | 1 211 | 9 780 Skogsmarksareal, procent 11,2 | 3,1 73,3 I 12,4 | 100,0

Tabell V: 2. Skogsmarksarealens fördelning på huggningsklasser och skogsägargrupper, årligen under de närmast föregående 3 åren verkställda åtgärder jämte årligt åtgärdsförslag för de närmaste

6 åren Enskilda skogar Allmänna skogar Samtliga Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar

Årligen Årligen Årligen Årligen Årligen

Huiéllgåggs_ verk- före- verk- före- verk- före— verk- före— verk- före- Areal ställ- slag- Areal ställ- slag- Areal ställ— slag- Areal ställ- slag- Areal ställ- slag-

da na da na da na da na da na

åtgärder åtgärder åtgärder åtgärder åtgärder

i procent av skogsmarksarealen inom skogsägargruppen

A:1 + A:2 2,4 0,19 _ 2,6 0,76 —— 5,4 0,45 — 3,2 0,30 _ 4,7 0,41 — B:1 +B:2 23,5 1,54 2,96 23,7 1,82 2,27 20,0 1,19 2,47 17,4 0,86 2,07 20,2 1,21 2,47 C 32,1 3,06 5,09 29,1 2,84 4,47 38,4 3,18 5,88 34,9 3,73 5,55 36,9 3,23 5,71 D: 1 24,3 3,17 3,83 30,6 3,43 4,54 22,8 2,24 3,15 28,5 3,56 4,53 24,0 2,54 3,44 D:2 8,0 0,93 1,19 6,7 0,90 0,92 5,1 0,49 0,78 8,9 0,88 1,26 5,9 0,60 0,88 D: 3 7,9 0,54 1,21 5,2 0,92 0,79 5,0 0,45 0,81 6,0 0,49 0,91 5,5 0,48 0,87 D:1—D: 3 40,2 4,64 6,23 42,5 5,25 6,25 32,9 3,18 4,74 43,4 4,93 6,70 35,4 3,62 5,19 E 1,8 0,02 0,30 2,1 0,16 0,35 3,3 0,21 0,54 1,1 0,08 0,19 2,8 0,17 0,46 Samtliga 100,0 9,45 14,58 100,0 10,83 13,34 100,0 8,21 13,63 100,0 9,90 14,51 100,0 8,64 13,83

Tabell V: 3. Under de närmast föregående 3 åren verkställda åtgärder jämte under de närmast följande 6 åren föreslagna åtgärder, redovisade i årlig behandlingsyta uttryckt i procent av respektive skogsägargrupps totala skogsmarksareal

All- Enskilda skogar Antal år männa Samtliga .. .. Bol - Bonde- Gods- Åtgard åtgärden skogar skoälgä- skogar skogar avser

Procent i medeltal per år Rö'nin verkställd 3 0,42 0,33 0,31 0,33 0,33 1 g """"""" föreslagen 6 2,96 2,26 2,47 2,07 2,47 Gallrin verkställd 3 7,24 7,76 5,58 7,73 6,10 g """""""" föreslagen 6 9,51 9,48 9,41 10,72 . 9,59 .. . . verkställdl 3 0,98 1,92 1,44 1,13 1,36 Fowngmgsmggmng' 'tföreslagen 6 2,1 1 1,60 1,75 1,72 1,77 verkställd 3 8,64 10,01 7,33 9,19 7,79 summa tföreslagen 6 14,58 13,34 13,63 14,51 13,83 Diverse huggningar. . . verkställda 23 0,81 0,82 0,85 0,71 0,82 Stormfällning ................... 3 — _ 0,03 — 0,03

1 Innefattar jämväl avverkning av fröträd och överståndare. 2 Inkl. hyggesrensning.

Tabell V: 4. Under de närmast föregående 3 åren verkställda åtgärder jämte under de närmast följande 6 åren föreslagna åtgärder, redovisade i årlig behandlingsyta i km”

Siffrorna inom parentes avse föreslagna åtgärder fördelade på gallring och föryngringshuggning enligt utförda avverkningsberäkningar

All- Enskilda skogar Antal är männa Samtliga . _ Bolags- Bonde- Gods- Åtgard åtgärden skogar avser skogar skogar skogar Antal km* i medeltal per år . verkställd 3 4,6 1,0 22,3 4,0 31,9 Rolnmg """"""" tföreslagen 6 32,6 6,8 176,8 25,0 241,2 . verkställd 3 79,6 23,5 399,9 93,6 596,6 Gallring """"""" [föreslagen 6 104,4 28,7 675,2 129,7 938,0 enl. avverkningsberäkn. (20) (118,5) (31,7) (753,3) (143,2) (1 046,7) .. . . verkställd 3 5,9 3,3 59,8 9,4 78,4 ForyngrmgShuggmng' 'tföreslagen 6 23,2 4,9 124,8 20,9 173,8 enl. avverkningsberäkn. (20) (9,1) (1,9) (46,7) (7,4) (65,1) Avverkn. av fröträd o.

överståndare ........ verkställd 3 4,8 2,5 43,7 4,2 55,2 Summa verkställd 3 94,9 30,3 525,7 111,2 762,1

föreslagen 6 160,2 40,4 976,8 175,6 1 353,0

Diverse huggningar. . . verkställda 3 8,9 2,0 57,8 8,7 77,4 Stormfällning ................... 3 — _ 2,6 _ 2,6

Hela riket ' Tabell I—— V: 1. Skogsmarksarealens fördelning på skogsägargrupper

Enskilda skogar

Allmänna skogar

Samtliga

Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar1

Skogsmarksareal, km”

54 454 106 907 7 852 221 303

Skogsmarksareal, procent

___—___:

23,5 24,6 51,9 100,0

1 Endast redovisade inom regionerna IV och V.

Tabell I—V: 4. Under de närmast föregående åren verkställda åtgärder jämte under de närmast följande åren föreslagna åtgärder, redovisade i årlig behandlingsyta i km2

Siffrorna inom parentes avse föreslagna åtgärder fördelade på gallring och föryngringshuggning enligt utförda avverkningsberäkningar

Enskilda skogar

Allmänna

Åt är d skogar Bolags- Bonde- Gods- Samtllga

g skogar skogar skogar1

Antal km'-' i medeltal per år . verkställd 94,9 101,8 154,0 19,8 370,5 Honung """"""""" [föreslagen 324,3 382,2 991,3 121,9 1 819,7 Gallrin verkställd 915,8 1 253,6 3 836,8 384,5 6 390,7 g """""""""""" föreslagen 1 450,13 2 032,4 4 795,6 510,1 8 788,4

enl. avverkningsberäkn. (19125) (2 286,51) (5 381,2) (566,1) (10146,7)

.. . . verkställd 515,1 422,0 907 0 77,0 1 921,1 Fomgrmgsmggnmg """ (föreslagen 1 084,7 681,1 1 4124 113,4 3 291,15 enl. avverkningsberäkn. (622,5) (426,6) (826,8) (57,4) (1 933,3)

Avverkn. av fröträd och överständare ........... verkställd 101,6 114,4 318,3 27,0 561,3

Summ verkställd 1 627,4 1 891,8 5 216,1 508,3 9 243,65 a föreslagen 2 859,13 3 095,7 7 199,3 745,4 13 899,7

Diverse huggningar ....... verkställda 65,2 65,0 299,7 34,2 464,1 Stormfällning ....................... 130,4 137,9 260,6 49,4 578,3

1 Endast redovisade inom regionerna IV och V.

Tabell I—V: 5. Areal skogsmark1 i behov av dikning inom olika regioner och skogs— ägargrupper, redovisad i km2 och procent av skogsägargruppens totala skogsmarksareal inom respektive region

Allmänna Enskilda skogar Samtliga Region skogar Bolagsskogar Bondeskogar Godsskogar2 kmll % km2 % kmz % km= % kln2 % I 1 421 4,4 651 5,8 1 854 7,4 — — 3 926 5,7 II 186 4,6 863 5,6 1 151 6,5 — — 2 200 5,9 111 214 3,4 661 4,1 958 5,2 — — 1 833 4,5 IV 533 6,1 645 5,5 1 962 5,1 289 4,4 3 429 5,2 V 34 3,1 7 2,3 356 5,0 35 2,9 432 4,4 Hza riket 2,388 4,6 2,827 5,2 6,281 5,9 324 4,1 11 820 5,3

1 Skogsmark i enlighet med riksskogstaxeringens definition. ” Godsskogar ej särskilda inom region I—III.

Sammanfattning av länsjägmästarnas svar på utsänt frågeformulär

Fråga 1. Hur ser länsjägmästarna på den av skogsforskningsinstitutet antagna uppdelningen på olika föryngringsmetoder främst den föreslagna förskjutningen från plantering mot sådd Stockholms län: På befintliga kalmarker bör föreslagna 28 % sådd och 72 % plantering ändras till 10 resp. 90. För nytillkommen föryngringsyta följande fördelning:

. Mark— Naturlig Sådd Plantermg beredning föryngring Institutets förslag 15 26 25 34 Bör ändras till 5 55 30 10

Uppsala län: Detaljerad analys för varje skogstyp. ökad plantering på frisk och fuktig ristyp (sistnämnda ligger på lerbotten). Ökad markberedning på torr ristyp. Allmänt uttalas följande: Under lång tid framöver sker föryngringshuggningarna i tidigare utglesnade och luckiga bestånd som snabbt gräsbindas. Finjordsinblandningen ofta stor så att markberedningsrutor utsättas för uppfrysning och växa igen med gräs. Till dess vi får föryngringshugga jämna, slutna bestånd försiktighet vid bedömning av möjligheter till självsådd med eller utan markberedning. Hygges—

! Skäl: ostkustens värtorka, svårighet att anskaffa kvalitetsfrö, gräsvegetation. rensning eller bränning torde behövas på större del av föryngringsytan.

Södermanlands län:

Bristen på tallfrö, stor förekomst av gräsbenägna marker, svallade moräner och uppfrysningsbcnägna marker hindrar nämnvärd övergång till sådd. Svårt att få ige- nom röjning av sådder och markberedningsföryngringar. Sker ej röjning blir dessa återväxter sämre ur produktionssynpunkt än planteringarna. Naturlig för- yngring med eller utan markberedning synes överskattad. Med genomgående skickligt förda huggningar och utan kalamiteter vore det tänkbart att hålla ett marktillstånd, som möjliggjorde naturlig föryngring i större omfattning, men knappast i praktiskt skogsbruk. Slutsats större andel plantering än vad institutet förutsatt.

östergötlands län: Föreslagen förskjutning från plantering mot sådd ej önskvärd. Försommartorkan allvarligt skäl mot sådd.

Jönköpings län: Utvecklingen har stadigt gått mot plantering med omskolade plantor, en metod som f. n. fullständigt dominerar. Självföryngring möjlig i Nissa- och Lagadalen och en del fuktiga marker. Svårighet att få frö till sådder, även där dessa biolo-

giskt vore tänkbara. Tror på 5 å 10 % självföryngring och 10 % sådd, resten plantering med omskolade plantor. Tveksamt om årshyggena bör få ligga så länge som 2—3 år.

Kronobergs län: Skogsvårdsstyrelsen har tidigare räknat med plantering 50 %, sådd 10 %, natur- lig föryngring 40 %. Sedan tillgången på plantmaterial förbättrats bör plante- ringsarealen ökas och naturlig föryngring minskas. Brist på fullmogen tallkott från godtagbara bestånd, brist på arbetskraft för kottplockning och plantröjning är skälen till att någon förskjutning mot sådd ej bör ske, utan snarare en ytter- ligare förskjutning mot plantering.

Något behov av hyggesbränning föreligger ej. Skogsforskningsinstitutet har räk- nat med mindre sammanlagd föryngringsyta än skogsvårdsstyrelsen anser lämplig.

Norra Kalmar län: Såddens' användbarhet på gamla kalmarker synes överskattad. Å nytillkommande föryngringsyta synes den naturliga föryngringens möjligheter vara överskattade. 20 % i stället för beräknade 39 % synes vara riktigare, varvid resterande areal torde kunna föryngras genom markberedning. På grund av rätt god tillgång på frö och gynnsamma skogstyper har såddens andel i kulturarealen under tiden 1951/56 faktiskt varit något större än den av institutet förutsatta.

Södra Kalmar län:

Utvecklingen har en lång följd av år gått från sådd mot plantering. För den närmaste 20—årsperioden torde proportionerna 20 % sådd 80 % plantering vara trolig, alltså dubbelt så stor andel plantering som i institutets förslag.

Gotlands län: Nästan uteslutande plantering måste tillämpas på grund av de torra försomrarna.

Blekinge län:

Plantering och naturlig föryngring dominerar f. n. helt, medan sådd och mark- beredning tillämpas i mycket liten omfattning. Några större förändringar i dessa arbetslinjer kan knappast påräknas.

Kristianstads län: Förutsätter att för länet beräknats praktiskt taget enbart plantering. (Institutet räknar i verkligheten med att ej obetydliga arealer skall föryngras på annat sätt. Sammanställarens anm.)

Malmöhus län: Länsjägmästaren synes utgå från hundraprocentig plantering när det gäller barrträd.

Hallands län: Sådd bör förekomma endast i undantagsfall. Torka och uppfrysning förhindrar sådders och markberedningars användbarhet (uppfrysning även i plantskolor med normalt idealisk kornstorlek) . Någon väntan på hyggesmognad, såsom institutet förutsatt, synes ej erforderlig, om plantorna gesarolbehandlas. Tvärtom medför väntan att byggena förvildas. Då institutets uppdelning av arealerna på olika skogstyper efter det norrländska marktypschemat knappast äger aktualitet för Hallands län har länsjägmästaren

gjort en snabbkalkyl över föryngringsarbetena i länet under en 20-ärsperiod, vil- ken slutar på 2 400 ha plantering (71 %), självsådd 700 ha (20 %), sådd 100 ha (3 %) och markberedning 200 ha (6 %), allt per år räknat.

Göteborgs o. Bohus län: Erfarenheterna av markberedning och sådd är dåliga. (Uppfrysning, igenväxning av såddrutor.) Alla kulturer sker därför med plantering. Däremot kan självför- yngring påräknas i stor utsträckning utan markberedning. (Terrängen tillåter icke användning av traktordragna redskap.)

Älvsborgs län: Teoretiskt sett torde ingen anmärkning kunna göras mot den föreslagna uppdel- ningen. Befintlig kalmark omfattar enbuskmarker och andra som ej lämpa sig för sådd. 10 % sådd i stället för föreslagna 27 % är mera realistiskt. Vad beträffar nytillkommande föryngringsyta anses fördelningen orealistisk. Följande fördel- ning: sådd 10 % (mot 15 %) plantering 75 % (mot 28 %) markberedning och naturlig föryngring 15 % (mot 57 %) anses trolig. Hyggesrensning på endast 70 % av nytillkommen föryngringsyta är en för låg siffra.

Skaraborgs län:

!

Utvecklingen går tydligt mot plantering med omskolad 4-årig och 2—3-årig tall. Den motiveras av successivt vunna erfarenheter och bedömes som lycklig. Den säkraste föryngringsmetoden måste normalt föredragas inom småskogsbruket, då hjälpkulturer på länets ca 12 500 bondefastigheter är svåra att genomföra med nödvändig påpasslighet. Plantering med omskolat material blir ofta den enda metod, man vågar rekommendera. En grov uppskattning ger självsådd 5 %, mark- beredning + sådd 15 %, plantering 80 %.

Värmlands län:

Institutet anger kulturåtgärder (sådd eller plantering) på 35 % av arealen medan , länsjägmästaren anser att halva arealen behöver kultiveras. I fråga om fördel- ' ningen mellan sådd och plantering, synes institutets uppdelning lämplig. Om se-

dan detta förhållande kan upprätthållas är ju helt en fråga om frötillgång.

'

örebro län:

Inom hergslagsdelen av länet, omfattande 82 % kan nöjaktig återväxt erhållas genom fröträd samt markberedning. Plantering och sådd synes alltså ha fått för stort utrymme på denna metods bekostnad. Inom bergslagsdelen behöver sådd eller plantering tillgripas endast på 20 % av arealen, medan för slättlandsdelen mot- svarande siffra är 70 %.

Västmanlands län: :

Sedan ganska lång tid tillbaka utföras kulturerna till 95 % som plantering, som således är invand. En förskjutning till sådd i större omfattning synes vara en tillbakagång och torde f. ö. omintetgöras av brist på frö. I år har ingen sådd av tallfrö kunnat ske i markerna.

Kopparbergs län: Förskjutning från plantering till sådd lämplig om frötillgången så medger (se fråga 2 a); sådd är ju mera oöm och ger större urvalsmöjligheter.

Gävleborgs län: Sockenvisa åtgärdsinventeringar tyder på att endast 1/3 av befintlig kalmarks— yta behöver kultiveras (mot hela enligt institutet), å hälften beräknas endast hyggesrensning och å resten markberedning eller bränning. Å nytillkommen föryngringsyta föreslås vid åtgärdsinventeringarna kultur å 25 % (mot institu- tets 40 %). I tidigare kalkyler har förutsatts ett förhållande mellan plantering och sådd av 1: 3 (mot institutets 1: 1 a 1,5). I praktiken torde dock planteringarna ha fått större utrymme. Institutets åtgärdsplan är alltså i alla avseenden mera omfattande än vad som vid lokala undersökningar bedömts erforderligt.

Västernorrlands län: Intet att erinra mot den antagna uppdelningen. (Se dock svar på fråga 2 a.)

Jämtlands län:

Programmet med föreslagen förskjutning från plantering mot sådd förefaller praktiskt outförbart. Förmodligen tvingas man att minska de i tabellerna angivna såddarealerna med 40 a 50 % och öka planteringsarealerna i motsvarande mån. Senaste årens kottinsamling har givit en tallfrömängd, endast tillräcklig för styrelsens plantskolor. Då dessa måste tredubblas lär allt tallfrö, som kan insam- las, åtgå till plantskolorna. Viss sådd med granfrö kan dock ske.

Västerbottens län:

Har uppmärksammat att planteringarna särskilt i kustbandet ej gett fullgoda resultat. Bristande plantvård, förenklade planteringsmetoder orsaken. Genom bättre plantor och plantvård samt noggrannare planteringar torde man kunna förvänta minst lika goda resultat av planteringarna som av sådderna. Med hän- syn till planteringarnas många företräden anses en förskjutning mot sådd icke kunna tillstyrkas. Svårigheterna att anskaffa tallfrö i höjdlägena nödvändiggör dessutom en inskränkning av tallsådd.

Skogsvårdsstyrelsens och skogsbolagens erfarenheter av markberedningar i granskogar är ej så gynnsamma som institutets. Denna åtgärd bereder stora svårigheter icke minst på bondeskogarna, då metoden kräver särskilt stora kun— skaper jämfört med trakthyggesbruk med efterföljande plantering. Det är helt naturligt att skogsägarna av kostnadsskäl lätt kunna stimuleras att pröva billi— gare metoder. Anser det därför icke lämpligt att omfattande propaganda bedr'rves för markberedningar inom granskogar i höjdlägena innan större erfarenhet vunnits om denna metods lämplighet.

Norrbottens län:

En förskjutning av föryngringsmetoderna mot sådd är givetvis med hänsyn till det resultat av kulturerna, som kan förväntas, i hög grad önskvärd (se dock svar på fråga 2 a).

Fråga 2a. Hur bedömes möjligheterna att framskaifa de för återväxtprogrammet erforderliga mängderna frö Stockholms län:

Fröanskaffningskalkylen synes verklighetsfrämmande, bl. a. en arbetskraftsfråga, som inom länet f. n. tycks vara olöslig.

Uppsala län: Bolagsförvaltningarna anser att inga svårigheter föreligger för dem att skaffa sitt behov av frö vid nuvarande andel sådd.

För skogsvårdsstyrelsens fröanskaffning synes svårigheterna vara mycket stora. Genom goda arbetsförtjänster är landsbygdsbefolkningen ej intresserad av extra förtjänst genom kottplockning. Omöjligt att organisera plockning med lag på spridda bondeskogsavverkningar.

Södermanlands län: Även med höjda priser, organisatoriska förbättringar och bättre lagerutrymmen synes en 5-dubbling av fröanskaffningen, som institutets program innebär, ej ligga inom räckhåll. Institutet torde ha förbisett de stora förluster, som insekts—, svamp—, fågel- och ekorrskador innebär. Ej heller kan hänsyn ha tagits till önsk- värdheten att avlysa minusområden från frötäkt, en faktor av stor betydelse i de ostliga kusttrakterna.

Östergötlands län: . Ifrågasatt ökning av fröinsamlingen synes ej vara omöjlig.

Jönköpings län: Granfrö torde kunna anskaffas. Tallfröfrågan är betydligt svårare, ekorrar och korsnäbbar tar huvudparten.

Kronobergs län: Tallfrökvantiteten kan ej uppbringas inom länet. I fråga om gran inga svårigheter, särskilt som viss import förutsättes.

Norra Kalmar län:

Tallfrö torde kunna anskaffas för egen förbrukning, men knappast för försörj- i ning av andra skogsvårdsstyrelser som f. n. i stor utsträckning sker. Granfrö , (för plantskolan) köpes huvudsakligen från utlandet.

Södra Kalmar län: Någon svårighet att få fram tallfrö torde icke föreligga. I plantskolan erforderligt granfrö importeras.

Gotlands län: Av tallfrö köpes hälften i Norra Kalmar. Av granfrö endast kontinentgran.

Blekinge län: Frö behövs endast för plantskolan, anskaffningen knappast något problem.

Kristianstads län: Granfrö måste delvis importeras. Tall och övriga trädslag kan anskaffas inom länet.

Malmöhus län:

Av gran uteslutande kontinentgran. Brist på ollon av bok och ek.

Hallands län:

Granfrö 300 kg till plantskolorna varav 90 % mellaneuropeiskt. Tallfrö 15 kg till plantskolorna köpes från Kalmar norra, inget problem.

Göteborgs o. Bohus län: Tallfröbehov 30 kg f. n. svårt att skaffa annat än genom inköp. Tallfröplantage i produktion om 10 år. Granfröplantage i produktion om 15 år. Kontinentgranfrö köpes.

Älvsborgs län: Ingen svårighet vad gäller gran. Svårt med tall. Köpes från Norra Kalmar.

Skaraborgs län: Under förutsättning att den av institutet föreslagna såddökningen väsentligen skulle avse tall kommer behovet av tallfrö av godtagbar härkomst icke att kunna täckas.

Värmlands län: Ingen svårighet med granfrö. Efterfrågan på tallfrö har flera år ej kunnat till- godoses. Situationen förvärrad genom de båda senaste årens dåliga kottillgång. Kläng- och förvaringsresurser nu tillfredsställande.

örebro län: Möjligheter att anskaffa frö till institutets program föreligger ej. Anser att skogs- vårdsstyrelsen måste få bygga ut sin frökläng.

Västmanlands län: Svårigheterna i fråga om tallfrö är avsevärda. I år endast 70 hl anskaffade.

Kopparbergs län: Fröanskaffning till rimliga kostnader blir ofta otillräcklig p. g. a. starka varia- tioner i fruktsättning och avverkning.

Gävleborgs län: Genom de anlagda fröplantagerna torde den hittillsvarande bristen på tallfrö från höjdläge så småningom bli upphävd.

Västernorrlands län: Möjligheterna är små.

Jämtlands län: För gran bedömes den möjlig, för tall praktiskt taget omöjlig.

Västerbottens län: Med föreslagen fördelning mellan sådd och plantering finns icke möjligheter att framskaffa erforderliga frömängder framför allt av tall. Även om all skogsodling skulle ske i form av plantering, föreligger svårigheter. Behovet av granfrö kan tillgodoses. Man får ej vara alltför optimistisk i fråga om möjligheterna att genom organisatoriska förbättringar skaffa ytterligare stora frökvantiteter.

Norrbottens län:

Möjligheterna begränsade, med föreslagen utvidgning av gränserna för tallfröets förflyttning dock något ljusare. Arbetskraftsproblemet kvarstår.

Fråga 2 |). Hur bedömes möjligheterna att framakall'a de för återväxtprogrammet

erforderliga mängderna plantor

Stockholms län: Kan anskaffas om plantskolefrågan ordnas efter skogsvårdsstyrelsens önskemål.

Uppsala län:

Nuvarande plantskolor kan av geografiska skäl ej utökas. Lösning i anläggning av en eentralplantskola för hela region IV: 2. Småplantskolor bör avvecklas.

Södermanlands län:

Sedan anlagd storplantskola om 3—4 år kommit i full produktion kan plant- behovet väl tillgodoses.

östergötlands län: Befintlig kapacitet tillräcklig.

Jönköpings län: Kan ordnas genom kraftig ökning av de privata småplantskolorna. Kan ordnas snabbt och är med nuvarande priser lönande.

Kronobergs län:

En fördubbling av plantskolearealen. Alltså behövs ökade resurser till styrelsens förfogande. Dessutom bör prövas legoodling och vidgad självverksamhet.

Norra Kalmar län: En avsevärd utvidgning av plantskolearealen nödvändig på längre sikt.

Södra Kalmar län: Plantskolearealen torde behöva ökas med ca 15 ha.

; Gotlands län: Om fröförsörjningen kan ordnas, är plantskolearealen efter verkställd utvidgning tillräcklig. Blekinge län: Plantskolearealen behöver 2 a 3-dubblas. Utökningen beräknas till större delen ske inom de närmaste åren.

Kristianstads län: Kapaciteten tillräcklig.

Malmöhus län: I fråga om barrträdsplantor täckes behovet, däremot ej i fråga om ädla lövträd.

Hallands län: Självförsörjande vid nuvarande efterfrågan. Ytterligare utvidgning i den mån skogsvårdspropagandan ger ytterligare resultat.

Göteborgs o. Bohus län: Svårt att anskaffa plantskolejord inom länet. Efterlyser samordning av produk- tionen över länsgränserna.

Älvsborgs län: Ingen svårighet, därest medel för plantskoledriften anvisas.

Skaraborgs län: Plantbehovet enligt institutets program kan med lätthet täckas (utvidgning nyli- gen skedd).

Värmlands län: När produktionen på befintlig plantskoleareal kommer i full gång torde viss överproduktion föreligga, även om hänsyn tas till igenplantering av åker och äng.

örebro län: Därest möjligheterna till självföryngring och markberedning tillfullo utnyttjas inga svårigheter för plantanskaffningen.

Västmanlands län: Kapaciteten räcker knappt till institutets program.

Kopparbergs län: Planlägger en plantskola på 20 ha, men har hittills ej kunnat finansiera den- samma. Legoodlingar hjälper upp situationen.

Gävleborgs län: Tillräcklig kapacitet.

Västernorrlands län: Goda möjligheter.

Jämtlands län: Blir möjligt sedan styrelsens plantskolor utökats från nuvarande 15 ha till 35 a 40 ha.

Västerbottens län: Räcker till behovet enligt institutets beräkning, därest tillräckligt med frö kan anskaffas.

Norrbottens län: Även efter beslutad nyanläggning kvarstår brist.

l

Skogsägareföreningarnas medverkan i skogsvårdsarbetet (exkl. skogs- ] bruksområdena). Förhållandena år 1955 enligt svar på

! utredningens frågeformulär

Utredningen har genom frågeformulär utsänt den 21 juni 1955 inhämtat upplys- ning om föreningarnas medverkan i skogsvårdsarbetet. Därvid har som indel- ningsgrund använts de olika verksamhetsgrenar, som skogsvårdsstyrelsestatisti- l ken använder. Härförutom har ställts frågor rörande fasta arbetslag och maskin— . service, som nära ansluter till motsvarande upplysningar om skogsvårdsstyrel— sernas verksamhet på detta område. För varje verksamhetsgren frågades: huru- vida, sedan när, i vilka former (samarbete med skogsvårdsstyrelsen borde sär- skilt redovisas) och i vilken omfattning verksamhet bedrivits, ävensom begärdes uppgift huruvida särskilt anställd personal utnyttjats och redogörelse för för- eningens erfarenheter.

Samtliga föreningar utom en har lämnat svar, ofta utförligt beskrivande.

A. Allmän upplysning och undervisning om skogsvård

Samtliga föreningar har sedan lång tid, i regel sedan starten, arbetat på detta område. Vissa har angivit ett särskilt årtal för verksamhetens början och synes därigenom ha velat markera att från den tidpunkten har arbetet bedrivits i fastare former eller i mera omfattande utsträckning. Självfallet är det svårt att urskilja vad som avser upplysning om skogsvård i ordets egentliga mening och vad som avser upplysning i Skogshushållning i vidsträckt bemärkelse. Detta torde emellertid sakna större betydelse i sammanhanget.

De tillämpade formerna för att meddela upplysning är främst föredrag vid distriktsmöten, skogsdagar, egna och i samarbete med skogsvårdsstyrelserna, artiklar i Jordbrukarnas Föreningsblad och andra tidskrifter, gallringstävlingar i samarbete med skogsvårdsstyrelser och ungdomsorganisationer, upplysning vid personliga besök hos skogsägare, utdelning av folkskrifter i skogsvård, provyte- verksamhet hos yngre skogsägare, i ett par fall undervisning vid lantbrukets skolor. Av dessa är skogsdagar de vanligaste och då i den formen att föreningen svarar för den tekniska och ekonomiska sidan medan skogsvårdsstyrelsen svarar för skogsvårdsprogrammet.

Omfattning av verksamheten med skogsdagai', exkursioner och liknande med skogsvårdsinslag

Stockholms: 12 dagar 600 deltagare, Södermanlands: 1 a 2 dagar 500 deltagare, S:a Älvsborgs: 30 dagar 1 350 deltagare, V. Värmlands och Dals: 10 dagar 7—800 besökare, Västmanlands: 15 dagar, Dalarnas: sedan 1947 totalt 176 skogl. upplys- ningsdagar 10 000 besökare, Gästriklands: 4—6 skogsdagar, Gävleborgs-Härje- dalens: 6 skogsdagar, 3—5 jordhruksdagar, Medelpads: 10—15 skogsdagar, Jämt- lands: 10 skogsdagar Och demonstrationer med 600 deltagare, Ådalarnas: 5—6

skogsdagar, 36—37 distriktsmöten, apterings- och sprängningskurser 3—4, N. Ångermanlands och S. Västerbottens: sedan 1946 88 skogsdagar 4450 deltagare, Mellersta Västerbottens: 20 dagar per år, Norrbottens: sedan 1949 87 föredrag 1 810 deltagare, 38 skogsdagar och exkursioner med 816 deltagare, 13 kurser i skogsgallring och redskapsvård i samarbete med skogsvårdsstyrelse 255 deltagare. övriga föreningar inga sifferuppgifter lämnade. Om ej annat sägs avses årlig verksamhet.

Som regel har föreningarna ej särskilt anställda för denna verksamhetsgren. I de fall där det vid affärsledarens sida finns en ombudsman, organisationsehef eller medlemskonsulent brukar denne svara för upplysningsverksamhetcn med hjälp av skogsinspektorerna. På allra sista tiden har ett par föreningar anställt särskild personal för skogsvårdsfrågor och då kommer upplysningsarbetet att åvila denna. (Ådalarnas, Mellersta Västerbottens, Värmländska skogsägareför- eningen har nyligen anställt jägmästare för denna verksamhet.)

Ur uttalanden om erfarenheterna kan citeras.

Bohuslän och Norra Älvsborgs: Vi har den uppfattningen att skogsägarna alltmer börjar bli vakna för skogsvården och som en följd härav kan nämnas, att skogs- vårdsstyrelsen f. n. har svårt att effektuera erhållna rekvisitioner för stämplingar och andra skogsvårdsåtgärder. Vi har en känsla av att skogsvårdspropagandan här frukt.

Västra Värmlands och Dals: Skogsägaren är i allmänhet intresserad av att själv sköta sin skog. Ett större förtroende från de skogsvårdande myndigheternas sida och hjälp till självverksamhet skulle stimulera intresset ytterligare.

Västmanlands: Intresset från skogsägarnas sida är stort, men verksamheten har varit alltför begränsad för att vara av någon praktisk betydelse.

Dalarnas: Emellertid har vi funnit det effektivaste sättet att bibringa skogs- ägarna undervisning vara att ett mindre antal skogsägare omhändertages vid varje tillfälle, lämpligen byavis. Från och med i höst kommer skogsvårdsstyrelsen att ordna by-skogsdagar för att få bättre fart på främst röjning i plantskog, varvid specialutbildade instruktörer skall genomfara landskapet. Även föreningen avser att i mån av tillgång på folk gå på samma linje.

Jämtlands: En skogsdag eller redskapsdemonstration skänker god stimulans åt skogsbrukarna som deltagit, vilket kanske främst visas genom den ökade själv— verksamheten med drivningar och skogsvårdsarbeten.

Ådalarnas: Utvecklingen inom det skogliga området har medfört, att det från skogsägarna _ medlemmarnas sida framställes krav på vidgad verksamhet även rörande upplysning och undervisning om skogsvård.

Mellersta Västerbottens: Skogsdagar, anordnade gemensamt med skogsvårdssty- relsen synes vara en god form, bl. a. därför att de ger uttryck åt att dessa orga- nisationer samarbetar och har samma målsättning. Genom att föreningen nu har tillgång till personal med skoglig utbildning kommer kanske den undervisning, som skogsägareföreningen meddelar, att på ett annat sätt än som förr var möjligt, ? skogsägarnas ögon jämställas med skogsvårdsstyrelsens motsvarande verksamhet.

B. Stämpling, anvisning eller annan planläggning av avverkning ur skogsvårdssynpunkt

Följande föreningar har mera allmänt angivit, att de medverkar genom anvis- ning eller rådgivning eller undantagsvis genom stämpling: Stockholms, Söder-

manlands, Hallands och Värmlands förenade skogsägare. Följande upplyser om att de dessutom åtager sig förvaltning av medlemmars fastigheter inkl. stämpling eller enbart stämpling: Sydöstra förbundet (2 000 ha förvaltas, har särskild skogsbyrå), Jönköpings (startar skogsbyrå 1955), Skåne (sedan länge förvalt- ningsuppdrag, nu 20 skogar 2500 ha), Bohusläns (3 fastigheter 300 ha), Södra Älvsborgs (skogsbyrå, 30 fastigheter), Skaraborgs (fr. o. m. 1940, förvaltar nu 2—3 % av medlemsarealen), V. Värmlands och Dal (omkr. 6 000 nia/år), örebro (närmare uppgifter saknas), Västmanlands (50-tal förrättningar per år), Dalar- nas (12 skogar 1250 ha), Medelpads (stämpling i samband med åtagande av drivning, 1954/55 125 drivningar om 1 milj. f-t), Jämtlands (stämplar med ett eget lag och tillhandahåller ett lag åt en skogsvårdsstyrelsens förrättningsman).

I de fall, där skogsbyrå inrättats, kan särskild personal sägas vara anställd för uppgiften, ehuru skogsbyråerna ju sysslar även med många andra ting t. ex. taxeringar, värderingar, skattefrågor. Eljest synes stämplings- och rådgivnings- verksamheten handhas av skogsinspektorerna under ledning av den högskole— utbildade skogspersonalen inom föreningen.

Följande föreningar har meddelat, att de förväntar en ökning av denna verk- samhet nämligen Skånes, Skaraborgs, Västra Värmlands och Dals, Medelpads och Jämtlands.

Ur uttalandena om erfarenheterna av verksamheten kan följande citeras.

Stockholms: Skogsägarna har ofta begärt utstämpling genom föreningen, men har detta hittills undvikits.

Södermanlands: Verksamheten torde vara önskvärd av skogsägarna och bör utökas med hjälp av ökad personal eller förvaltningsavdelning.

Skånes: Förvaltningsuppdragen har hittills huvudsakligen tagits för att ge föreningens skogliga personal utfyllnad i deras arbetsuppgifter. Vår verksamhet med Skogsförvaltning sker i bästa samförstånd med de olika skogsvårdsstyrel- serna. Vi tror att denna verksamhetsgren kommer att växa i sig självt så små- ningom, men vi tror inte, att det är någonting, som lämpar sig för en systematisk propagandakampanj för kontraktsteckning. Verksamheten har enligt vårt förme- nande i de relativt blygsamma former den bedrives dock fyllt ett behov åt skogsägarna och har varit till fördel för föreningen, dels genom att ge större trivsel för skogsinspektorerna, dels genom den ännu större kontakt i fråga om leveranser, som på detta vis erhålles.

Södra Älvsborgs: Det är föreningens bestämda uppfattning, att inrättandet av denna skogsbyrå medverkat till att förbättra skogsvården och öka virkesavkast- ningen på de enskilda skogarna samt därjämte intressera skogsägarna att bedriva sina avverkningar på sådant sätt, att de ur desamma erhålla större ekonomiskt utbyte, en sak som tyvärr hittills allt för litet beaktats av de statliga myndig- heterna.

Västra Värmlands och Dals: Under de år vi utfört stämplingsarbeten åt våra medlemmar, har vi aldrig hört några klagomål vare sig från skogsvårdsstyrel- sernas eller skogsägarnas sida. Det är svårt att tillmötesgå alla som vill ha för- eningens medverkan, och vi är övertygade om att ett utvidgat stämplingsåtagande från föreningens sida kommer att uppskattas till fullo av våra medlemmar.

Västmanlands: Det är mindre rationellt, att skogsvårdsfrågorna och försälj- ningsfrågorna ej äro samordnade.

Dalarnas: Genom kontakten med marknadsläget på virkesfronten har för- eningen större möjlighet än andra förrättare att lägga förutom rent skogsvår-

dande även såväl mera kortsiktiga som långsiktiga ekonomiska synpunkter på utsyning och avverkning.

Jämtlands: Från och med 1955 sker verksamheten som en naturlig följd av föreningens engagemang i det praktiska skogsvårds- och skogsbruksarbetet. Genom föreningens engagemang i stämplingsarbetet ges möjligheter att kraftigt påverka skogsägarna att själva utföra avverkningarna och frångå den tyvärr alltför van- liga rotpostförsäljningen.

C. Planläggning och utförande aa_återväxtarbeten

Föreningar, som åtar sig förvaltning av skogar, sköter givetvis på dessa fastig— heter även återväxtarbetet. Härförutom har föreningarnas medverkan huvud- sakligen skett genom tillhandahållande i egen regi eller i samarbete med skogs- vårdsstyrelse av fasta lag och maskiner. Detta verksamhetsfält behandlas under F. och G.

Värmländska skogsägareföreningen: Beträffande hyggesrensning har föreningen biträtt i mindre omfattning även på sådana fastigheter, där förvaltningsuppdrag ej förelegat.

Gävleborgs-Härjedalens: Ett större objekt om ca 2000 dagsverken återväxt- åtgärder på en by i Järvsö socken (arbetena inventerade och planlagda av skogs- vårdsstyrelsen) utföras av helårsanställda arbetare under ledning av ordinarie skogspersonal hos föreningen.

D. Skogsdikning och skogsvägsbyggnad

Inom Sydöstra Sveriges Skogsägares Förbunds område verkar ett av förbundet anställt arbetslag med dikessprängning i ca 2 mån/år.

Värmländska skogsägareföreningen har tillsammans med skogsvårdsstyrelsen ordnat skogsdagar med dikessprängning på programmet.

Dalarnas skogsägareförening ordnar demonstration av dikessprängning.

Medelpads skogsägareförening har 2 Caterpillar-traktorer för vägbyggnad, som är fullt sysselsatta hela den lämpliga säsongen. Även dikessprängning utföres åt medlemmarna. (Ca 10 000 m/år.)

I Jämtlands län arbetar sedan 1954 2 sprängarlag i föreningens regi. 4 300 m sprängdes 1954. Vägbyggen med maskin har föreningen åtagit sig sedan 1947. Äger fyra traktorer med schaktblad. Prestation hittills 600 km.

Ädalarnas förening har låtit utbilda dikessprängningsförmän, 2—3 per soc- ken, och har stor traktor för skogsvägbyggnad sedan 1948, senare även en mindre. Laddapparater för dikessprängning utlånas.

Norra Ångermanlands och södra Västerbottens skogsägarförening tillhandahål- ler dikessprängare, som senare år sprängt över 30 000 m/år.

Bland erfarenheter märkes vad Medelpadsföreningen yttrar: »Med hänsyn till tidigare rådande brist på vägmaskiner samt svårigheter för enskilda skogsägare att anskaffa dikesdynamit torde föreningens verksamhet på dessa områden ha varit till gagn för medlemmarna». Norra Ångermanlands förening säger bl. a.

»Anskaffande av tillstånd för dynamitinköp och transport av sprängämne under- lättas. En van förman kan spara på åtgången av sprängämne genom sin erfaren- het och kan ofta 'försörja' sig på denna besparing».

;

E. Upprättande av skogsvårdsplaner

De föreningar, som nyligen upprättat skogsbyråer, avser att låta dessa bl. a. upprätta skogshushållningsplaner.

Södra Älvsborgsföreningen upprättar årligen ett 10-tal skogsvårdsplaner och ett stort antal värderingar.

Skaraborgsföreningen har sedan 1948 upprättat både enkla och fullständiga skogshushållningsplaner. En förrättningsman har kontinuerligt arbete. I regel endast större skogsägare (över 200 ha).

Västmanlandsföreningen har tidigare utfört sådana arbeten. Numera sedan skogsvårdsstyrelsen har personal för detta ändamål, hänvisas skogsägaren att anlita denna.

, Dalarnas skogsägareförening åtar sig sådana arbeten sedan 1950. Hittills har taxerats 3 500 ha. Anser att enkla skogsvårdsplaner lämpligen upprättas av skogs— vårdsstyrelsen medan fullständiga taxeringar bör ske genom föreningen.

Medelpadsföreningen bedriver intensiv propaganda för upprättande av planer och förmedlar ansökningar till skogsvårdsstyrelsen, som tack vare anslag ur Kempeska fonden kan upprätta planerna mycket billigt.

Jämtlandsföreningen har 1955 tagit upp verksamheten utan samarbete med skogsvårdsstyrelsen (5 planer under arbete).

Norra Ångermanlandsföreningen har ingen egen verksamhet men anser att planer utförts i allt för ringa omfattning och att skogsvårdsstyrelserna borde få upprätta planer utan nämndvärd kostnad för skogsägaren.

F. Tillhandahållande av fasta arbetslag för skogsodling, hyggesvård, plant- och ungskogsröjning

Sådana lag har som regel organiserats i samarbete med skogsvårdsstyrelserna.

Uppsalaföreningen har i samverkan med skogsvårdsstyrelsen 2 lag i var sin buss, utrustad med avverkningsredskap för vinterarbeten och skogsvårdsredskap för sommararbeten. Arbetarna avlönas av föreningen, som debiterar markägarna 30 kr/dag (inkl. 5 kr. för resor, verktygsslitage, liggedagar m. m.). Skogsvårds- styrelsen anställer och avlönar förman och debiterar efter taxa.

Södra Älvsborgsföreningen håller på att organisera lag. Värmländska skogsägareföreningen har fr. o. m. 1955 lag för hyggesvård och ungskogsröjning.

Dalaföreningen har sedan 1952 organiserat lag. F. n. finns 3 lag med tillsam- mans 15 man i verksamhet, 1 lag i samarbete med fångvårdsanstalt, vars fång- konstapel tjänstgör som arbetsledare, 2 lag i samarbete med skogsvårdsstyrelsen, som håller förman. Kostnaden debiteras Skogsägarens konto. 18—805915

Gävleborgsföreningen har för det under C redovisade objektet helårsanställt folk.

Medelpadsföreningen har sedan 1954 i egen regi 5 fasta lag om 3—4 man (en del arbetsobjekt anmälas dock genom länsskogvaktare).

Järntlandsföreningen har sedan 1954 lag anställda av föreningen. Förman- nen är anställd antingen av föreningen eller skogsvårdsstyrelsen. 1954 4 lag, 1955 den 25 juli var 14 lag sysselsatta. Prestation i dagsverken:

1954 1955 t.o.nL 25/7 Hyggesrensning med tillredning av virke 1 314 475 Hyggesbränning 33 Ungskogsröjning 11 125

Ådalarnas förening. Sedan juni 1955 10—11 lag om 3—6 man+ förman, den senare i regel anställd av skogsvårdsstyrelsen. Föreningen utrustar lagen med verktyg och svarar för del av transportkostnaderna. Arbetena ledes av länsskog- vaktarna. Anmälningar genom skogsvårdsstyrelsen och direkt efter annonsering. Kostnaderna påföras medlemmarnas skogsvårdskonto (bildade genom överföring av vissa insatsmedel och innehållande av vissa likvider tillhopa 450 000 kronor). Tiden 1 juni—27 juli utfördes arbeten för 40 000 kronor. Sedan 1 maj 1955 är en särskild jägmästare anställd för skogsvårdsarbetena ävensom en årsanställd stämplingsförman. Arbetet sker i bästa samförstånd med skogsvårdsstyrelsen.

Norra Ångermanlands och Södra Västerbottens förening och Mellersta Väster- bottens förening har sedan 1952 i samarbete med skogsvårdsstyrelsen lag, vars hantlangare anställas av föreningen och förman tillhandahålles av skogsvårds- styrelsen. Länsskogvaktarna dirigerar lagen. Kostnaden debiteras skogsägaren genom föreningen i regel i avräkning på virkeslikvider. 1955 är 100 man resp. 12 lag i arbete inom resp. föreningars område. Förstnämnda förening meddelar följande statistik.

1952 1953 1954 1955 Antal anställda i medeltal ................ 21 31 41 (100) Antal dagsverken ...................... 1 882 3 089 3 724 Utförda arbeten ha Hyggesrensning ..................... 437 502 550 Röjningsgallring ...................... 94 240 169 Plantering .......................... 41 170 290 Bränning ............................ 6 20 - 238 Dikessprängning (se punkt D) ........ Markberedning ...................... 8 — 3 Stämpling .......................... 31 22 112 Stamräkning . . ..................... 37 Summa behandlad areal (inkl. dikning) ha 802 1 324 1 720

Bland erfarenheterna må citeras:

Dalarnas: Svårigheter att få tag på lämplig arbetskraft, bl. a. på grund av skogsvårdsstyrelsens svaga möjligheter att avlöna kvalificerade förmän. Skogs- ägarnas inställning mycket positiv. Rekvisitioner ligger inne, som ej hinner avklaras i är, varför det torde bli nödvändigt att söka sig fram efter nya vägar för att skaffa den erforderliga arbetskraften. Samarbetet med skogsvårdsstyrelsen genom förmannens anställningsförhållanden synes vara den bästa lösningen,

dels genom det förbilligande av förmans— och resekostnaden som erhålles, dels genom redovisningen och kontroll av utförda åtgärder. En viss inskränkning av självverksamheten kan möjligen befaras och en sådan utveckling måste förebyg— gas med åtgärder, som i stället verkar stimulerande för den egna arbetsinsatsen.

Ådalarnas: Ett önskemål är, att den påbörjade fastare anställningen av arbets- kraft kan vidgas till att omfatta anställning även vintertid. För förmännen synes detta vara särskilt nödvändigt.

Mellersta Västerbottens: Intresset för arbetslagen är i ständigt stigande. Till stor del torde detta bottna i en allt mer ökad insikt hos skogsägarna att dessa vana arbetslag under kunnig förman uträttar mer per man och dag och utför ett bättre arbete än tillfälligt lejd arbetskraft, varför arbetslaget ställer sig billigare än annan arbetskraft. Rekrytering av arbetslagen går mycket lätt, vilket tyder på att arbetsformen från arbetarnas synpunkt föredras framför att skogsägarna själva lejer arbetskraft.

dikning och vägbyggnad Här redovisas främst uthyrning till skogsägare av maskiner, redskap m. m. Vissa styrelser förmedla dessutom inköp av ändamålsenliga skogsverktyg.

Stockholms: Har i några fall finansierat traktorinköp, traktorerna har av SVS hyrts för markberedning under sommaren.

Uppsala: De uppsatta arbetslagen har försetts med motorsågar. Sydöstra Förbundet: Ett markberedningsaggregat uthyres i Östergötland. En särskild avdelning för upplysning och försäljning av redskap (Skogsägarnas Redskapsservice).

G. Tillhandahållande av maskiner och redskap för skogsvårdsarbete, ! i

Skaraborgs: Tillhandahåller skogsplanteringsmaskin. anlistor görs upp i samarbete med SVS, som också har en maskin.

Västra Värmlands och Dal: Utlånar borrmaskin, laddningsborr och plante- ringsmaskin till medlemmar.

Värmlands förenade skogsägare: Utlånar markberedningsaggregat och borr- maskiner samt har ställt planteringsmaskiner till SVS förfogande.

Värmländska skogsägareföreningen: 1951 tog föreningen initiativ till en mark- beredningsservice genom samverkan mellan SVS och privatentreprenörer. 3 borr- maskiner har uthyrts sedan 1940-talet.

örebro ställer niarkberedningsaggregat med traktor och förare till förfogande. Redskapsförsäljning bl. a. motorsågar.

Västmanlands åtager sig markberedning med MAN-traktor och Imset-plog. SVS anvisar arbetsobjekt.

Dalarnas uthyr 1 markberedningsaggregat och 1 röjningsmotorsåg. Redskaps- förmedling.

Gävleborgs-Härjedalens utlånar hästdragna markberedningsplogar. Redskapsför— säljning.

Medelpads utlånar bergborrmaskin. Hösten 1955 insättes en Ferguson-traktor med Leno-aggregat i markberedning. Se även D.

Jämtlands: Redskapsförsäljning (ex. 20 motorsågar, 60 traktorvagnar. Se även under avd. D.).

Ådalarnas: Se under avd. D.

Mellersta Västerbottens äger en traktor med Ismet—aggregat, som skogsägare får rekvirera hos SVS, som tar betalt och sänder överskottet till föreningen. 1954 250 ha åt 180 skogsägare.

Bland erfarenheter må citeras: Värmländska Skogsägareföreningen har den upp- fattningen, att då maskiner skall tillhandahållas, bör det ske genom samarbete mel- lan traktorägare och skogsvårdsstyrelse eller dem, som har så god kännedom om hyggenas belägenhet, att en väl genomtänkt resplan kan utarbetas. En god plane- ring betyder mera för ekonomien än hyggesstorleken.

Västmanlands: Arbete av denna art går ej att ekonomiskt genomföra med kringflackande på ett stort område. Maskinernas fulla utnyttjande kräver också att man har bättre kontakt med hela skogsvårdsarbetet.

Dalarnas: Vår åsikt är att mindre maskiner bör anskaffas av skogsägarna själva ev. med föreningens förmedling, medan större maskiner lämpligen kunna hållas av entreprenörer eller maskinstationer.

Jämtlands: Den allmänna handeln kan ej ge den varuupplysning, som behövs vid försäljning av skogsredskap.

I drift varande plantskolor, areal i ha (våren 1957 )

Bilaga 4

Skogsvårdsstyrelse i län

SVS

Bolag

Övriga skogsägare

Handels— plantskolor

Summa

Stockholms .......... Uppsala ............ Södermanlands ...... Östergötlands ........ Jönköpings .......... Kronobergs .......... Kalmar norra ....... Kalmar södra ........ Gotlands ............ Blekinge ............ Kristianstads ........ Malmöhus ........... Hallands ............ Göteborgs o. Bohus. . . Älvsborgs ........... Skaraborgs .......... Värmlands .......... Örebro .............. Västmanlands ....... Kopparbergs ........ Gävleborgs .......... Västernorrlands ...... Jämtlands ........... Västerbottens ........ Norrbottens ......... Summa

19 7,0

15

42,65

20

30

15 5,2

c:a 5

12

52,5

25

42

12

68,5 17,5

67,14 9,9 8,4 4,5 18,5

20

15,2

37 2,0

8,5 1,5 12,96 0,5

60,90 17,5

21,8 35,5 19 2,0 20 2,2

5 1,5 5,5 4,55

c:a 10

4,5

3,1 0,4 3,9

0,5

c:a 20

0,2

12

1,25 0,03

17,0 22,5 60,16 40,5 37 17 5,7 c:a 5,5 13,5 62,5 45 46,88 13,25 71,53 21,5 128,04 30,5 12,8 30,2 54,0 39 17,2 57 4,2

878,46

Plantskolor

Efter genomförande av igångsatta eller beslutade nyanläggningar

(ev. nedläggningar)

ha .. sagg. Stockholms .......... 25 2 8 — 35 Uppsala ............. — — — 5 5 Södermanlands ....... 35—45 1,5 5,5 0,5 42—52,5 Östergötlands ........ 39,55 14,46 4,55 — 58,56 Jönköpings .......... 20 1 — 30 51 Kronobergs .......... 60 6 10 — 76 Kalmar norra ........ 23 2 — — 25 Kalmar södra ........ 5,2 _— 0,3 0,2 5,7 Gotlands ............ c:a 7,5 _ —- c:a 1,5 c:a 9 Blekinge ............ 20—25 0,5 1 — c:a 26,5 Kristianstads ........ 52,5 — c:a 10 — 62,5 Malmöhus ........... 25 —— 8 12 45 Hallands ............ 42 0,38 4,5 —— 46,88 Göteborgs o. Bohus. . . 12 —— —— 3 15 Älvsborgs ........... 76,5 3 — 0,5 80 Skaraborgs .......... 39 2 1 43 Värmlands .......... 67,14 67,60 — — 134,74 Örebro .............. 9,9 22,5 5,1 —- 37,5 Västmanlands ....... 10,4 4 0,4 --— 14,8 Kopparbergs ......... 5,5 25,3 5,4 — 36,2 Gävleborgs .......... 18,5 47,0 — — 65,5 Västernorrlands ...... 20 22 — —— 42 Jämtlands ........... 35,0 2,0 — — 37,0 Västerbottens ........ 50 25 — _— 75 Norrbottens ......... 9,0 2,2 — — 11,2 Summa 722,69 250,44 63,75 53,70 1 090,58

Bilaga 5

Fasta arbetslag och maskinservice för skogsvårdsarbeten hos skogsvårdsstyrelserna

! I anledning av en motion vid Skogsvårdsstyrelsernas Förbunds årsstämma 1954 ; beslöt förbundet företa en undersökning av hur och i vilken utsträckning skogs- , Jårdsstyrelserna organiserat fasta arbetslag. Denna undersökning har ställts till i utredningens förfogande. Utredningen har i samband med andra frågor till , skogsvårdsstyrelserna bett dem att komplettera undersökningen med aktuella L uppgifter. Resultatet av dessa undersökningar framlägges, som alltså ger en bild av läget sommaren 1955, i sammandrag på följande sidor. Det framgår av * denna att arbetet i många fall sker i samarbete med skogsägareföreningarna. I i sådana fall återfinnes ungefär samma uppgifter i föreningarnas svar på utred-Å , ningens frågeformulär av den 21 juni 1955. ' Begreppet fasta lag synes man tolka på något olika sätt. Vissa räknar det som fasta lag så fort skogsvårdsstyrelsen anskaffar hantlangare, som under kortare : eller längre tid följer en förrättningsman vid förrättning på ett antal fastig- heter tillhörande olika ägare och gör det även om varje enskild markägare direkt avlönar hantlangarna för den tid de arbetat hos honom. Andra åter synes ej vilja räkna ett lag som fast arbetslag annat än om laget betalas av en arbetsgivare (skogsvårdsstyrelse eller skogsägareförening), som sedan tar ut ersättning av de olika skogsägarna. Det är därför tänkbart, att efterföljande sammanställning ej gör verksamheten i de skilda länen full rättvisa. Där det varit möjligt har emel— lertid angivits vilken typ av fasta lag, som tillämpats.

Arbetslag för manuella skogsvårdsarbeten (hyggesrensning, skogsodling, röjning)

Stockholms län:

1942 (i mindre omfattning från 1920) började styrelsen i egen regi sätta upp lag om förman och ca 3 arbetare, nästan uteslutande rekryterade bland praktikanter. De arbetar sommarhalvåret och har till viss del beretts vinterarbete på skogsvårds- gården, h0s skogsägareförening eller bolag. De har bott på gårdarna eller i sty- relsen tillhörig husvagn. Självhushåll har tillämpats. Vanligen färd per motor- cykel eller cykel, stundom i lagledarens bil. Markägare har endast undantagsvis; själv deltagit eller hållit arbetskraft. Skogsarhetaravtalet tillämpas och skogsäga- ren avlönar direkt arbetarna. Förmannen debiteras enl. taxa. Hyra av husvagn 5 kr/dygn. '

Omfattning 1.954. Ett 10-tal lag. Erfarenheter: arbetena väl utförda, svårt att rekrytera och ordna bostäder,. skogsägarna tacksamma.

Uppsala län: 1955 började skogsvårdsstyrelsen i samarbete med skogsägareföreningen ordna lag dels praktikanter dels ur ortsbefolkningen. De bor hemma och reser i för—*

eningen tillhörig skåpbil utrustad med skogsodlings- och röjningsverktyg. För- eningen anställer och avlönar arbetarna, styre—Isen förmännen. Gårdens folk del- tar endast sporadiskt. Preliminärt debiterar föreningen 30 kr per man, (varav 5 kr för resekostnad, liggedagar, verktygsslitage m. m.). Meningen är att för- eningen skall ordna vinterarbete.

Omfattning 1955. 2 lag. Erfarenheterna: goda, utvidgning nästa år förutsättes.

Södermanlands län: 1954 började skogsvårdsstyrelsen i egen regi med lag om förman + 3—5 arbetare huvudsakligen praktikanter och äldre skolungdom men även ortsbefolkning och arbetare lånade av skogsägareföreningen. De bor på gårdarna eller reser hem (skolungdom). I regel självhushåll. Resor med buss och cykel, ibland i lagledarens bil eller i av skogsägareföreningen tillhandahållen buss. Gårdens folk deltar ej. Skogsarhetaravtal. Ungdomar enl. särskild taxa. Styrelsen betalar i regel hela laget och debiterar skogsägaren enl. självkostnad. Fyllnadsarbete anordnas i all- mänhet ej av SVS.

Omfattning 1955. 4—7 lag under sommaren och hösten. Erfarenheterna: goda, intresset mycket stort.

östergötlands län: Röjningslag har förekommit i obetydlig utsträckning.

Jönköpings län: Fasta lag förekommer ej. Självverksamhet och småentreprenörer för maskin- service uppmuntras.

Kronobergs län: Fasta lag förekommer ej i styrelsens regi.

Kalmar län n:o:

Med början 1946 lag i styrelsens egen regi. Förman+1—2 man ur ortsbefolk- ningen. Verkar ca 9 mån./år. Fyllnadsarbete delvis anskaffat genom styrelsen. Laget bor hemma och åker i ledarens bil. Lagen utnyttjas både för stämpling och skogsvårdsarbete. I regel minst 1 man från gården med. SVS betalar laget (2 a 3 kr lägre än förmansarvodet) och debiterar markägaren per dag inkl. allt. Omfattning 40—50 man.

Kalmar län s:a: Fasta lag i mycket liten omfattning.

Gotlands län: Fasta lag förekommer. Närmare uppgifter saknas.

Blekinge län: Av länsskogvaktarna organiserade lag av personer ur ortsbefolkningen, som dock avlönas direkt av markägaren, används i stor utsträckning under skogs- odlingen. Gårdens folk deltar.

Omfattning. Ett 20-tal lag.

Kristianstads län: Inga lag i styrelsens regi.

Malmöhus län: Från 1951 ordnas i egen regi praktikantlag för stämpling och skogsvårdsarbeten under sommaren. De bor på gårdarna eller skogsvårdsgården Och åker i lag- ledarens bil. Viss medverkan från gårdens folk. Laget betalas av SVS, som debite— rar för förman enl. taxa och arbetarna enl. självkostnad.

Omfattning 1954 58 ha 19 skogsägare. Skogsägarna i regel belåtna.

Hallands län: Från 1945 ordnas i egen regi huvudsakligen av plantskolearbetare och prakti- kanter lag. De har åkt hem och färdas på olika sätt. Dessutom förekommer sam- verkan med Skogssällskapets planteringslag Och Fångvården.

Markägaren betalar laget direkt. Omfattning 1954 ca 300 dagar. God kvalitet på arbetet.

I detta län verkar under viss ledning och tillsyn av SVS lokala skogsvårdsför- eningar, som sätter upp lag för skogsvårdsarbeten. Denna organisation kommer

i Göteborgs o. Bohus län: i * att särskilt beskrivas och studeras.

Älvsborgs län: Fasta lag förekommer ej. I stället organiseras ordnad grannhjälp.

* Skaraborgs län: Sedan 1950 i egen regi lag Om förman +4—6 man helst ur skogsarbetarleden. Hemåkning i lagledarens bil eller på annat sätt. Ingen medverkan från gårdens folk. Laget avlönas av SVS, som debiterar skogsägaren. Fyllnadsarbete anskaffas av arbetarna själva.

Omfattning 1954 ca 1 150 dagar (osäker uppgift).

Värmlands län: Sedan 1952 lag i egen regi rekryterade ur ortsbefolkningen. Fyllnadstjänstgöring ordnas ej av SVS. Lagen, som huvudsakligen verkar på utskogar, bor i kojor och fäbodar. Gårdens folk deltar endast undantagsvis. Omfattning 1954: 4 lag på två distrikt ca 400 ha. 1955 fanns lag på 8 distrikt. Markägarna mycket belåtna. Bättre kvalitet och bättre utnyttjande av arbets- lagen. Lätt att rekrytera lagen.

örebro län: Fasta lag förekommer ej.

Västmanlands län: Fasta lag förekommer ej numera, enär kulturerna utföras av skogsägarna själva.

Kopparbergs län: Fasta lag förekommer ej men styrelsen Och skogsägareföreningen planerar att ordna sådana.

Gävleborgs län: Sedan länge används av länsskogvaktarna organiserade lag, som följer förrätt- ningsmannen från gård till gård, men avlönas direkt av markägarna. Nu prövas även fasta lag i styrelsens regi.

Västernorrlands län: Sedan 1952 arbetar dels i egen regi dels i samarbete med skogsägareföreningarna lag om förman + 3—4 man ur ortsbefolkningen. Fyllnadsarbete i vissa fall genom föreningen. Hemåkning per bil. Gårdens folk stundom med. Debitering 3) mar):- ägarna betalar direkt, b) kostnaden avdrages på konto hos föreningen, c) SVS betalar hantlangarna och debiterar markägaren. Omfattning 1954. Hyggesrensn. 400 ha, Röja. 100 ha, Plant. 150 ha. Erfarenheter. Gott kvalitativt och kvantitativt utbyte. Utnyttjas gärna i trakter med liten arbetskraftstillgång.

Jämtlands län: Sedan 1947—1954 (olika för olika distrikt) lag i egen regi (1 fall samverkan med föreningen) rekryterade ur ortsbefolkningen. I allmänhet ordnar de själva fyllnadsarbete. Både hemåkning och bortaliggning i kojor och fäbodar. Lagen används även för stämpling. Gårdens folk deltar ibland. Betalas i regel direkt av markägarna.

Omfattning 1954. Uppskattningsvis 10—12 lag i 1 '/z——5 mån. Erfarenheter: Åtgärderna bli utförda väl och utan omgång, besiktningsresor inbesparas. Skogsägarna nöjda. En länsskogvaktare anser bästa erfarenheten vara en ökning av självverksamheten. Rekryteringen av lagen svår.

Västerbottens län: Sedan 1951 i egen regi och i samverkan med föreningarna. Lag om förman+ 3—4 arbetare ur ortsbefolkningen+någon från gården. Fyllnadsarbete ordnas ej av styrelsen. Vid samkörning med föreningen avlönar denna hantlangarna och avråknar på Skogsägarens konto.

Omfattning 1955: 25 mera permanenta lag under hela sommarhalvåret+ett antal tillfälliga under skogsodlingssäsongen.

Erfarenhet: god kvalitet, stort intresse; rekrytering, planläggning och orga— nisation förenade med mycket arbete och stor omtanke från länsskogvaktarnas sida.

Norrbottens län: Ingen verksamhet.

Maskinservice

Stockholms län:

Maskinell markberedning med traktorplog i samarbete med maskinstationer och privata entreprenörer. Styrelsen håller aggregat+förman, stationen traktor+ förare. Omfattning 1954 4 aggregat 450 ha.

Uppsala län: 2 lag med markberedningsaggregat, 1 lag med skogsplanteringsmaskin organise- rade i samverkan med maskinstation. Organisation : Stockholms län. Ersättning 18:50 för traktor+förare, 4: 50 för förman, 5 kr för skogsplanteringsmaskin, allt per timme.

Södermanlands län:

1—2 lag med traktordraget markberedningsaggregat i samverkan med privat.

entreprenör och 1—2 lag med skogsplanteringsmaskin i egen regi. Ersättning för markberedning efter hektar (pris f. n. 90 kr) för maskinplantering : Uppsala län. Omfattning ca 400 ha/år. Dikessprängning organiseras nu efter samma princip.

östergötlands tlän: 2 markberedningsaggregat ägda av SVS ställda till maskinstationens förfogande.

Jönköpings län: i Tidigare omfattande service med utlåning av markberedningsaggregat. F. n. 8 traktor- och 57 hästdragna plogar. De säljas nu till byalag och privatentrepre- 1 nörer. Det finns 25 traktor- och 75 hästdragna aggregat i privat ägo. 15 körare j åtager sig markberedning. )

Kronobergs län: Maskinell markberedning efter samma modell som Stockholms län.

Kalmar län n:a:

, Utlånar ett stort antal hästdragna markberedningsaggregat. Har även skaffat ; ett par traktoraggregat, som hyras ut till maskinhållare. !

Kalmar län s:a: Ett par maskinstationer utför markberedning med aggregat utlånade av styrel- sen. De kan även få lånas direkt av skogsägare med lämpliga traktorer. 1955 för- » sökte SVS driva traktormarkberedning helt i egen regi men med dåligt resultat (gammal traktor och olämplig förare). Hästredskap utlånas även.

Gotlands län: Traktorplog + förman tillhandahålles av SVS. Markägaren håller traktor. Ca 100 ha (ca 60 % av planteringarna i SVS regi) behandlade på hösten för vårplan- tering.

Blekinge län: Ingen verksamhet i styrelsens regi.

Kristianstads län: Ingen verksamhet i styrelsens regi.

Malmöhus län: Markberedning utföres helt i styrelsens regi med Fergusontraktor + Leno aggre- gat (130 ha — 32 ägare). Stundom utlånas enbart aggregatet.

Hallands län: Markberedning med traktor och kloratbesprutning av ljungmarker 1954 30 dagar. Sedan 1955 utlånas röjningsmotorsåg.

Göteborgs o. Bohus län: Ingen verksamhet i styrelsens regi.

Älvsborgs län: Utlånas häst- och traktorplogar.

Skaraborgs län: Ingen verksamhet i styrelsens regi.

Värmlands län:

& entreprenörer utför markberedning i samarbete med SVS. 2 planteringsmaski- ner utlånas + förman till skogsägare, som har lämpliga traktorer. Markberedning 1954 827 ha. Medelkostnad 80 kr/ha.

Maskinplantering 1955 500 000 2/2 gran på 150 ha åker 90 kr/ha. 80 % av dikes- sprängningarna planeras och ledas av SVS personal. 1954 ca 85 000 m.

Örebro län: Markberedningsplogar utlånas, närmare uppgifter saknas.

Västmanlands län:

Styrelsens markberedningsaggregat disponeras av en maskinstation i samråd med länsskogvaktaren. 1955 har tillkommit en SM-kultivator+MAN fyrhjuls- driven traktor. En planteringsmaskin utlånas.

Kopparbergs län: Två markberedningsaggregat utlånas jämte förman. Traktor+förare tillhanda- hålles av jordägarenämnderna i berörda socknar. Markberedd areal 200 ha. Allmänningar och större byalag animeras att skaffa utrustning för maskinell markberedning att disponeras av markägarna mot taxa.

Gävleborgs län: Genom skogsvårdskommittéerna har efter påverkan av styrelsen sockenvis an- skaffats såväl häst- som traktordragna markberedningsaggregat.

Västernorrlands län: Ingen verksamhet i styrelsens regi.

Jämtlands län: Ett antal huvudsakligen hästdragna markberedningsaggregat utlånas.

Västerbottens län: I mindre omfattning markberedning med traktor (1954 67 ha). Nu även i sam- verkan med privatentreprenörer, maskinell skogsdikning.

Norrbottens län: Ingen verksamhet i styrelsens regi.

Förslag till Kungl. Maj:ts förordning angående skogsvårdstyrelser

Kungl. Maj :t har, med riksdagen, funnit gott förordna som följer:

1 5. För varje län skall finnas en skogsvårdsstyrelse. Kalmar län skall dock med avseende å här ifrågavarande verksamhet vara uppdelat på två områden, sam— manfallande med landstingskommunerna och med skogsvårdsstyrelsen i Kalmar _ läns norra landstingskommun förlagd i Västervik och skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns södra landstingskommun förlagd i Kalmar. Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län skall hava sitt säte i Ronneby, skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län i Lund, skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län i Uddevalla, skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län i Borås samt skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län i Sollefteå. , övriga skogsvårdsstyrelser skola vara förlagda i länets residensstad. * Verksamhetsområdet för skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län skall jämväl om- 1 fatta Stockholms stad. 1 2 5. l Skogsvårdsstyrelse utgöres av ordförande och sex ledamöter, utsedda för en I tid av fyra år. Ordföranden förordnas av Kungl. Maj:t. Av ledamöterna utser läns- , styrelsen efter hörande av vederbörande organisationer eller företrädare för dessa ; tre, av vilka två skola vara företrädare för det enskilda skogsbruket inom skogs- vårdsstyrelsens verksamhetsområde och en skall vara företrädare för skogsarbe- tarna inom samma område, samt landstinget två. För en var av nämnda ledamöter utses en suppleant. De sålunda utsedda ledamöterna och suppleanterna skola samt- liga vara väl förtrogna med skogsbruk och boende inom skogsvårdsstyrelsens verksamhetsområde. Såsom självskriven ledamot i styrelsen ingår länsjägmästaren hos skogsvårds- styrelsen. Styrelsen utser inom sig vice ordförande.

3 &.

Hos skogsvårdsstyrelse äro anställda tjänstemän i enlighet med gällande per- sonalförteckning.

Annan personal må anställas i mån av behov och tillgång på medel. Vid bestäm- mande av anställnings- och avlöningsvillkor för denna personal skall skogsvårds- styrelsen ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som må av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av Skogsstyrelsen meddelas.

Beslut om tillsättande av länsjägmästare skall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

4 %.

Skogsvårdsstyrelse är beslutmässig, då ordföranden och minst fyra ledamöter äro närvarande. Såsom styrelsens beslut gäller den mening, varom de flesta förena sig. Vid lika röstetal gäller, utom i fall som avses i 9 5, den mening som biträdes av ordföranden.

Skogsvårdsstyrelsen skall hava till uppgift att befrämja och understödja den enskilda skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet bedrives på ett planmässigt sätt inom styrelsens verksamhetsområde, så ock att utöva den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande skogsvårds—, naturskydds- och andra författningar ankomma på styrelsen.

Styrelsen har att till fullgörande av sin uppgift samordna, tillse och själv bedriva skoglig yrkesutbildning och upplysning; svara för att inom verksamhetsområdet såvitt möjligt finnes tillräcklig tillgång på skogsfrö och plantor av fullvärdig, för orten lämplig beskaffenhet;

lämna sakkunnigt biträde vid planläggning av skogsbrukets drift samt vid sko- gens vård och skötsel i övrigt;

främja och stödja sammanslutningar av skogsägare i deras verksamhet för skogs- vården;

förmedla det statliga stödet i form av bidrag till det enskilda skogsbrukets främjande;

medverka till genomförandet av åtgärder i syfte att bekämpa skogsbrand; samt vidtaga i övrigt påkallade åtgärder till befordrande av en förbättrad skogs- hushållning.

Skogsvårdsstyrelsen skall tillika förvalta de medel, som inflyta till styrelsen; på begäran tillhandagå Skogsstyrelsen med de upplysningar och det biträde, som skogsvårdsstyrelsen kan lämna; samt

fastställa visst stämpelmärke att användas vid utsyningar och andra förrätt- ningar, som verkställas av styrelsens personal, samt på lämpligt sätt bringa detta märke till allmän kännedom.

Skogsvårdsstyrelsen skall äga att med tillämpning av de föreskrifter, Skogssty- relsen fastställer, bestämma de villkor, under vilka styrelsen lämnar biträde vid planläggning av skogsbrukets drift eller vid skogens vård och skötsel i övrigt.

Har riksbanken, bankaktiebolag, sparbank, hypoteksförening, kassa för jord— brukskredit, försäkringsbolag eller statlig myndighet lämnat lån mot inteckning i fastighet med växande skog under villkor, att avverkning av skogen icke må ske annat än efter stämpling genom skogsvårdsstyrelsens försorg, åligger det sty- relsen att, därest långivaren gjort framställning därom, till denne mot skälig er— sättning genast lämna meddelande om stämpling eller avverkning som påbörjats i strid med villkoret och kommit till styrelsens kännedom. Därest statlig garanti lämnats för lånet, skall skyldigheten i stället gälla mot den myndighet som beviljat garantin.

Vid fullgörande av sin uppgift har skogsvårdsstyrelsen att ställa sig till efter- rättelse vad i övrigt finnes föreskrivet i författningar och av Kungl. Maj:t eller Skogsstyrelsen meddelade bestämmelser.

65.

Skogsvårdsstyrelses årsräkenskaper skola upprättas för tiden 1 juli—30 juni. Skogsvårdsstyrelse skall, i enlighet med av Skogsstyrelsen utfärdade anvisningar, årligen inom tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, till Skogsstyrelsen inkomma med förslag till inkomst- och utgiftsstater för styrelsens verksamhet avseende näst- följande räkenskapsår.

De till skogsvårdsstyrelsen inflytande medlen må ej användas för andra skogar än dem som stå under skogsvårdsstyrelsens tillsyn eller för andra uppgifter än

sådana som enligt denna förordning eller eljest gällande bestämmelser tillhöra området för skogsvårdsstyrelsens verksamhet.

Skogsvårdsstyrelse må förvärva fastighet, som är till gagn för styrelsens verk- samhet. Avtal om sådant köp må dock ej av styrelsen slutas utan medgivande av Kungl. Maj:t eller förbehåll om sådant medgivande. Skogsvårdsstyrelse må ej utan Kungl. Maj:ts medgivande upptaga lån.

7 5.

Ordförande och särskilt utsedda ledamöter i skogsvårdsstyrelse ävensom de i 8 & nämnda revisorerna äga att enligt de grunder Kungl. Maj:t bestämmer åtnjuta arvode för sitt uppdrag samt resekostnadsersättning och traktamente enligt all- männa resereglementet vid resor och förrättningar, som föranledas av uppdraget.

8 %.

Skogsvårdsstyrelse åligger att före oktober månads utgång varje år till skogs- styrelsen avgiva redovisning för sin förvaltning under näst föregående räken- skapsår. Vid denna redovisning skall vara fogad en kortfattad framställning an- gående de under skogsvårdsstyrelsens tillsyn stående skogarnas tillstånd och skötsel.

Skogsvårdsstyrelses förvaltning och redovisning skola granskas av två för ett räkenskapsår i sänder utsedda revisorer. Den ene av dessa utses av Kungl. Maj:t och den andre av landstinget. För en var av revisorerna utses en suppleant. Vid fullgörande av sitt uppdrag skola revisorerna ställa sig till efterrättelse av skogs- styrelsen meddelade anvisningar. Revisionsberättelsen skall ingivas till Skogssty- relsen före december månads utgång. Såväl revisionsberättelsen som redovis- ningen och därvid fogad framställning angående skogarnas tillstånd och skötsel skola för kännedom tillställas länsstyrelsen och landstinget.

För den händelse revisionsberättelsen därtill giver anledning, ankommer det på Skogsstyrelsen att hos Kungl. Maj:t påkalla erforderliga åtgärder för ernående av rättelse. Dylika åtgärder må ock påkallas av landstingets förvaltningsutskott genom framställning, som skall ingivas till Skogsstyrelsen och av Skogsstyrelsen med eget utlåtande överlämnas till Kungl. Maj:t.

9 5.

Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse så ock Skogsvårdsstyrelses tjänstemän vare i utövningen av sina befattningar underkastade det ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och tjänstemän. I fråga om åtal mot och disciplinär bestraffning av tjänsteman skola föreskrifterna i 23—28 55 allmänna verksstadgan den 7 januari 1955 (nr 3) äga motsvarande till— lämpning, dock att länsjägmästare icke skall vara undantagen från de i 23 och 25 %% meddelade bestämmelserna. Skogsvårdsstyrelses beslut om avsättning av länsjägmästare skall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

10 &.

Den som icke åtnöjes med Skogsvårdsstyrelses beslut, äger, där ej annorlunda är stadgat, hos Skogsstyrelsen söka ändring genom besvär, vilka, ställda till skogs- styrelsen, skola hava inkommit till skogsvårdsstyrelsen inom tre veckor från det klaganden fick del av beslutet, dock att besvär beträffande tjänstetillsättning skola ingivas inom tre veckor från den dag, då beslutet tillkännagavs genom anslag i skogsvårdsstyrelsens lokal.

”___—___ _ ...

';'me 'KUHGL. BIBL. ? sin ;