Prop. 1960:184

('angående om\xad organisation av örlogsvarven',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

1

Nr 184

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående om­

organisation av örlogsvarven; given Stockholms slott den 28 oktober 1960.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag rörande omorganisation av örlogs­ varven.

I fråga om Karlskrona örlogsvarv föreslås att nuvarande marinverkstä­ der ombildas till aktiebolag. Program framlägges för investeringar vid bolaget inom en kostnadsram av 27 miljoner kronor. Investeringsprogram­ met bör igångsättas redan under innevarande budgetår och för ändamålet äskas ett investeringsanslag om 4 miljoner kronor under marinens del­ fond av försvarets fastighetsfond. För aktieteckning i bolaget äskas 23 miljoner kronor under fonden för statens aktier. Aktiebolaget föreslås få disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret om åtta miljoner kronor -—- motsvarande den rörliga kredit som marinverkstäderna i Karlskrona för närvarande må utnyttja.

Återstående delar av Karlskrona örlogsvarv föreslås skola sammanföras med de gemensamma förvaltningsorganen vid marinkommando Syd under chefen för marinkommandot. För omflyttningar m. m. beräknas ett be­ lopp av en miljon kronor. Posten Reparations- och underhållskostnader m. in. under marinens delfond av försvarets fastighetsfond föreslås för innevarande budgetår skola ökas med nämnda belopp.

Organisationen av Stockholms och Göteborgs örlogsvarv föreslås skola anpassas efter de riktlinjer som framlagts av 1953 års örlogsvarvsutred- ning. Vartdera varvet förutsättes stå under enhetlig ledning.

Organisationsförändringarna föreslås äga rum den 1 juli 1961.

1^—2S6

00

Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 18b

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 18't år 1960

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet å Stockholms slott den 28 oktober 1960.

Närvarande: Statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm,

K^ling, S^koglund, E^denman, N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, frågan om om­ organisation av örlogsvarven och anför härutinnan följande.

Inledning

I flottans förband ingår tre örlogsvarv, belägna i — efter storleksordning — Karlskrona, Stockholm och Göteborg. Örlogsvarvens nuvarande organisa­ tion grundas på beslut av 1944 års riksdag (prop. nr 166, SU 176, rskr. 384). Organisation och arbetsuppgifter anges närmare i en av marinför­ valtningen efter bemyndigande av Kungl. Maj :t den 13 juli 1945 fastställd provisorisk instruktion. För Stockholms örlogsvarv har dock på grund av särskilda förhållanden nyligen beslutats viss ändring beträffande varvets ledning. Jag återkommer härtill i det följande.

Frågan om örlogsvarvens organisation har tagits upp av riksdagens revisorer i deras berättelse över den år 1952 verkställda granskningen an­ gående statsverket. Även statsutskottet har i utlåtande till 1953 års riksdag (SU 34, p. 13) påtalat vissa brister i örlogsvarvens organisation. I skrivelse den 13 november 1952 har slutligen marinförvaltningen gjort framställ­ ning om utredning angående densamma. Med anledning av vad sålunda förekommit bemyndigande Kungl. Maj:t den 23 juli 1953 chefen för för­ svarsdepartementet att tillkalla högst åtta utredningsmän för att verkställa utredning rörande örlogsvarvens organisation och därmed sammanhängan­ de frågor1.

Utredningen — 1953 års örlogsvarvsutredning — avlämnade sitt be­ tänkande den 9 mars 1957 (SOU 1957: 9). Mot det i betänkandet framlagda förslaget, som i princip innebär att varje örlogsvarv ställes under enhetlig ledning av varvschefen och att all teknisk verksamhet inom varvet sam­ ordnas — har två av utredningens ledamöter1 reserverat sig. Reservationen syftar till att örlogsvarvens marinverkstäder skall givas självständig ställ­ ning och organiseras som bolag eller statligt affärsverk.

1 Landshövdingen G. A. Widell, ordförande, generalmajoren K. G. Björck, numera chefen för Stockholms örlogsvarv, förste marindirektören T. G. O. Kemmer, kommendören G. E. Lindh, direktören G. Lundeqvist, verkstadsdirektören P. J. E. Schreil, förbundsordföranden A. H. Back­ ström och byrådirektören Å. Thorsén.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

Vid ärendets beredning inom försvarsdepartementet bedömdes grunderna för tidigare förslag i viss mån ha förändrats till följd av den år 1958 be­ slutade minskningen av marinens organisation. I enlighet härmed utarbe­ tades inom departementet i mars 1960 en promemoria angående örlogsvar­ vens organisation, över promemorian, i vilken föreslås att marinverkstä­ derna i Karlskrona skall ombildas till aktiebolag samt örlogsvarven i övrigt organiseras i huvudsaklig anslutning till 1953 års örlogsvarvsutrednings förslag, har yttranden efter remiss avgivits av överbefälhavaren, chefen för marinen och marinförvaltningen, fortifikationsförvaltningen, försvarets civilförvaltning, försvarets fabriksstyrelse, byggnadsstyrelsen, sjöfartssty­ relsen, statskontoret, riksrältenskapsverket, kommerskollegium, som över­ lämnat yttranden från handelskammaren i Göteborg, Skånes handels­ kammare, handelskammaren i Gävle samt Smålands och Blekinge han­ delskammare, statens organisationsnämnd, statens sakrevision, bygg­ nadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet, riksnämnden för ekonomisk för­ svarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen, som bifogat yttrande av länsar­ betsnämnden i Blekinge län, länsstyrelsen i Blekinge län, 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna, landsorganisationen i Sverige, som överlämnat yttranden av försvarsverkens civila personals förbund, stats- tjänarkartellen och svenska metallindustriarbetareförbundet, tjänstemän­ nens centralorganisation, som bifogat yttranden från försvarets civila tjänstemannaförbund och svenska underofficersförbundet, Sveriges akade­ mikers centralorganisation, Sveriges industriförbund och Karlskrona stad.

Jag avser att i det följande giva en redogörelse för örlogsvarvens nu­ varande organisation och därefter för 1953 års örlogsvarvsutrednings för­ slag till ny organisation av örlogsvarven och vad i fråga om detta anförts av reservanterna inom utredningen. I anslutning härtill redogöres för ytt­ randena över utredningens och reservanternas förslag. Härefter följer en redogörelse för Karlskronavarvsutredningens förslag och däröver avgivna yttranden. Vidare återgives sammandrag av departementspromemorian och över densamma gjorda yttranden. Slutligen framlägger jag mina egna syn­ punkter och förslag.

Avdelning I. Örlogsvarvens nuvarande organisation och

arbetsuppgifter m. m.

Örlogsvarvens ändamål

Örlogsvarven är enligt för dem gällande provisorisk instruktion organ för underhåll av marinens materiel. Deras verksamhet omfattar i första hand underhåll, reparation och ombyggnad av marinens fartyg, stridsmedel och övrig materiel samt utrustning av fartygen och deras förseende med ammunition och drivmedel och övrig för fartygens drift och underhåll erfor­ derliga förnödenheter. Örlogsvarven omhänderhar avrustning ochberedskaps- förläggning av fartyg. De omhänderhar också förvaltningen av för verksamheten

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 184- år 1960

eller ifråga om Göteborgs örlogsvarv, verkstadsavdelningen. Härtill kommer en byggnadsavdelning. Till Stockholms örlogsvarv är därjämte ansluten en minexperimentverkstad.

Marinverkstäderna omfattar dels sådana arbetsavdelningar, som utövar verkstadsdrift, dels serviceavdelningar, allt i den mån arbetet regelmässigt utföres med anlitande av kollektivavtalsanställd personal, dock med undan­ tag för vissa arbetsavdelningar, som handhar sprängämnen eller utför smärre servicearbeten i omedelbar anslutning till förrådsverksamheten. Dessa sistnämnda serviceverkstäder är anslutna till resp. militärteknisk avdelning och sålunda icke till marinverkstäderna. Som exempel härpå må nämnas att vid örlogsvarvet i Karlskrona finns serviceverkstäder för vapenmateriel inom artilleri-, torped-, min- och ekipagesektionerna samt nautiska sektionen, samtliga ingående i vapenavdelningen. De nu ifråga­ varande verkstäderna har i allmänhet en ringa maskinell och personell utrustning. Arbetsuppgifterna avser främst isärtagning, rengöring, hopsätt­ ning, felsökning, avhjälpande av fel i form av utbyte och passning av de­ taljer, avprovning, justering samt kontroll av olika funktioner. Större repa­ rationer, nytillverkningar in. m., som fordrar tillgång till mera omfattande verkstadsresurser, utföres å marinverkstäderna eller hos lämpliga civila företag. De underhållsarbeten, som utföres inom serviceverkstäderna, kan anses i princip motsvara de arbeten, som ombord å fartygen med där till­ gängliga resurser utföres av den vapentekniskt utbildade militära persona­ len i syfte att hålla materielen i funktionsdugligt skick. Vidare avser arbetet försöks- och utbildningsverksamhet.

Chef för marinverkstäderna är en verkstadsdirektör. Driften vid verk­ städerna ledes närmast under verkstadsdirektören av en överingenjör. Verkstadsdirektör och överingenjör vid marinverkstäderna förordnas av Kungl. Maj :t för viss tid, dock högst 6 år varje gång. Löneställningen för verkstadsdirektören är Bp 4 i Karlskrona och Bp 3 i Stockholm, för över­ ingenjören ABp 26. Chef för verkstadsavdelningen i Göteborg är en marin­ direktör av 2. graden (Ao 24).

Verkstadsdirektören utövar direkt under marinförvaltningen den tekniska och ekonomiska ledningen av verksamheten vid marinverkstä­ derna och det åligger honom bl. a. att ansvara för att verkstädernas arbeten tillgodose kraven på krigsberedskap samt bedrives ekonomiskt och fullt fackmässigt.

Verkstadsdirektören skall ställa sig till efterrättelse varvschefens direktiv rörande krigsberedskap och andra militära förhållanden. Dylika kan tek­ niskt och ekonomiskt påverka marinverkstädernas rörelse.

Som tidigare anförts gäller vissa särskilda bestämmelser i avseende å chefens för Stockholms örlogsvarv befogenheter. Genom beslut den 30 april 1959 har sålunda Kungl. Maj:t bemyndigat marinförvaltningen att meddela bestämmelser av innebörd att nämnde varvschef skall äga att, oavsett

Kungi. Maj:ts proposition nr 18'f år 1960

7

föreskrifterna i den provisoriska instruktionen för örlogsvarv, fr. o. m. den 1 juli 1959 besluta i alla till örlogsvarvet hörande ärenden, som angår örlogsvarvets beslutade utflyttning till Muskö.

Vapenavdelningens chef är en regementsofficer ur flottan och fartygsavdelningens en marindirektör (i Göteborg civilanställd marin­ direktör i mariningenjörkårens reserv). Sektionschefer är på vapenavdel­ ningen officerare ur flottan med undantag för teletekniska sektionen där chefen är mariningenjör. På fartygsavdelningen är sektionscheferna (mot­ svarande) personal ur mariningenjörkåren.

Intendenturavdelningens chef är regementsofficer (i Göteborg kom­ paniofficer) ur marinintendenturkåren. Chef för kansliet i Stockholm resp. Karlskrona är en civil befattningshavare med juridisk, statsvetenskaplig eller annan lämplig akademisk utbildning och chef för varvskontoret en varvskamrerare. I Göteborg finns ingen särskild chef för kansliet, vilket är obetydligt till sin storlek.

Förråds verksamheten

Vid örlogsvarven finns förråd för den av varven utövade verksamheten. Sålunda finns ammunitionsförråd av olika slag, intendenturmaterielförråd, drivmedelsförråd, artilleri-, inventarieförråd m. fl. dylika förråd, reserv- delsförråd och verkstadsförråd.

Inventarier för flottans fartyg samt inventarier för förband och anstalter, som enligt marinförvaltningens beslut tillhör örlogsvarvs förvaltning, sam­ manföres i uppbörder (inventarieuppbörder).

Förråden förvaltas av vederbörlig sektion inom militärtekniska avdel­ ningarna och av marinverkstäderna (verkstadsavdelningen) i vad avser verkstadsförrådet. Vid örlogsvarvet i Göteborg har på försök införts en funktionell förrådsorganisation, innebärande att ett »allmänt varvsförråd» tillskapats. I detta har sammanförts materiel från flertalet av de förråd, som enligt den provisoriska instruktionen skall finnas vid örlogsvarv. Det allmänna varvsförrådet tillhör organisatoriskt intendenturavdelningen. Även vid örlogsvarvet i Stockholm har försök med ny förrådsorganisation påbör­ jats. Enligt denna skall till en början fartygsavdelningens förråd samman­ föras till ett fartygsmaterielförråd samt olika reservdelsförråd för motor­ torpedbåtar, för motorer till dessa samt för helikoptrar.

Verksamhetens fördelning m. m.

Verksamheten vid de militärtekniska avdelningarna omfattar i huvud­ sak följande

a) beställande, kontrollerande och i beredskapsavseende förrådsförval- tande verksamhet;

b) gencralbesiktningar och besiktningar i övrigt för utrönande av farty­ gens och den övriga materielens tillstånd;

Kungi. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

c) planering, beställning och kontroll av erforderliga underhålls-och reparationsarbeten å fartyg, stridsmedel och övrig materiel;

d) ut- och avrustning samt beredskapsförläggning av fartyg;

e) anskaffning, hållande i förråd och utlämning av ammunition och utredning, fasta och flytande bränslen, driv- och smörjmedel, inventarier samt materialutredning och allmänna förbrukningsartiklar för fartyg och vissa marina förband m. m.;

f) förhyrning, mottagning, besiktning och utrustning samt åter lämning av hjälpfartyg jämte deras underhåll;

g) verksamheten vid örlogsvarvs sammansättningsverkstäder för ammuni­ tion;

h) inskjutning av kanoner, tuber och torpeder, provfällning av minor, årsprov med ammunition samt erforderliga förrådsarbeten;

i) yrkesutbildning av personal;

j) örlogsvarv åvilande krigsförberedelsearbete;

k) örlogsvarvs civilförsvar samt bevakning och brandskydd;

l) försök för materielens utveckling och underhåll samt av utredningar berörande örlogsvarvs verksamhetsområde.

Verksamheten vid marinverkstäderna omfattar i huvudsak följande:

a) underhålls- och översynsarbeten, ändrings- och ombyggnadsarbe­ ten, haverireparationer, nytillverkningar och nybyggnader samt utredningar, besiktningar, kostnadsberäkningar m. fl. arbeten, som beställes av marinens myndigheter;

b) utförande av arbeten åt andra statliga myndigheter samt enligt före­ skrifter, som utfärdas av marinförvaltningen, även åt enskilda;

c) enligt erhållna direktiv anskaffande, hållande i förråd och utlämning på beställning för fartygen, övriga marina och andra statliga myndigheter av erforderlig materiel, som ej ingår i allmänna materialförrådet;

d) upphandlingar och försäljningar;

e) tillhandahållande av personal, materiel och lokaler för enligt särskilda bestämmelser föreskriven yrkesutbildning av personal ur marinens militära och civilmilitära kårer; samt

f) tillhandahållande av ritare- och arbetarpersonal, erforderlig för be­ ställande myndighet.

Varvens inklusive marinverkstädernas byggnadsåren den handhas direkt under fortifikationsförvaltningen av varvschefen, vilken jämväl hand­ lägger vissa andra marina myndigheters byggnadsärenden. Vid fullgörandet av dessa uppgifter biträdes varvschefen av förut nämnda byggnadsdeparte- ment (byggnadsavdelning) under ledning av en byggnadstekniker.

Beträffande personalärenden gäller att varken varvschef eller verk- stadsdirektör äger inrätta extra eller extra ordinarie tjänster. Härom måste framställning göras till vederbörlig central myndighet. Tillsättning av tjänst i högst lönegrad A 21 sker däremot genom beslut av varvschefen i vad avser

Kiingl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

9

de militärtekniska avdelningarna resp. verkstadsdirektören i vad avser marinverkstäderna, varvid de dock skall i erforderlig utsträckning samråda med varandra.

Kollektivavtalsanställda arbetare äger verkstadsdirektören anställa i mån av behov.

Det må erinras om, att personalkontoret är gemensamt för marinverk­ städerna och örlogsvarvet i övrigt.

På grund av nu rådande sysselsättningsläge vid örlogsvarven har av marinförvaltningen utfärdats föreskrift om att återanställning av arbetare och tjänstemän inte får ske utan ämbetsverkets tillstånd.

Marinförvaltningen utlägger sina beställningar —i allmänhet av­ seende nybyggnader — hos marinverkstäderna efter samma principer som tillämpas vid utläggandet av beställningar hos andra leverantörer, d.v.s. i allmänhet genom anbudsinfordran.

De militärtekniska avdelningarna på örlogsvarven beställer i regel reparations- och underhållsarbeten. För dessa beställningar tillämpas i regel icke anbudsförfarande utan beställningen utlägges på marinverk­ städerna »på bok och räkning». Ofta sker detta först sedan dessa inkom­ mit med uppgift angående ungefärlig kostnad. För närvarande gäller enligt beslut av marinförvaltningen att de militärtekniska avdelningarna vid örlogs­ varven i Karlskrona och Stockholm är skyldiga att hänvända sig till resp. marinverkstäder när det gäller arbeten som bekostas av varven tilldelade medel för underhåll. Vissa bestämmelser har även utfärdats i syfte tillföra verkstäderna arbeten från kustartilleriförsvaren och därigenom befrämja sysselsättningen vid örlogsvarvet. Beställningar av ombyggnader och vissa försök hos marinverkstäderna utlägges av de militärtekniska avdelningarna efter uppdrag av marinförvaltningen.

Marinverkstädernas huvudsakliga arbeten utgöres av de militärtekniska avdelningarnas beställningar.

Ekonomiska föreskrifter för verkstadsrörelsen m. m.

Då nu gällande organisation fastställdes förutsattes även, att underlag för en rättvisande självkostnadsberäkning skulle åstadkommas, bl. a. därigenom att marinverkstäderna erhöll särskild bokföring.

Förslag angående ekonomiska föreskrifter för marinverkstäderna under­ ställdes 1947 års riksdag (prop. nr 112; skr. nr 186). Därvid togs i princip ställning till frågorna om redovisning av marinverkstädernas anläggnings­ tillgångar, prissättning, olika i självkostnadsberäkningen ingående kostnads- element och deras beräkning, beredskapskostnader och rörelsekapital m. m. Bestämmelser i ämnet utfärdades av Kungl. Maj:t genom beslut den .80 juni 1947. Enligt dessa bestämmelser gäller för redovisning av marinverkstä­ dernas tillgångar och skulder följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

11

för tillgodoseende av krigs- eller beredskapsbehov uppkommande mer­ kostnader, skulle täckas genom medelsanvisning under anslag å driftbud­ geten.

Nämnda rörelsekapital å 6 miljoner kronor, ersattes fr. o. m. budgetåret 1953/54 (prop. 1953: 153, rskr. 204) av en rörlig kredit hos riksgäldskon- toret å liögst 13 miljoner kronor, att utnyttjas efter behov. Å ianspråktaget kreditbelopp utgår ränta efter marknadsläget enligt riksgäldskontorets be­ stämmande.

För verkstadsavdelningen vid örlogsvarvet i Göteborg, gäller i föreva­ rande avseende särskilda föreskrifter utfärdade av Kungl. Maj:t den 10 april 1953 och gällande för arméns tygverkstäder av 1. och 2. klass, marinens verkstäder av 1. och 2. klass samt flygvapnets centrala verkstäder och flottiljverkstäder. Föreskrifterna är av följande lydelse.

1. Verkstädernas tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter skola redovisas å särskilda diversemedelstitlar.

2. Såsom tillgångar skola å ifrågavarande diversemedelstitlar i före­ kommande fall upptagas värdet av förråd, lager, utestående fordringar, pågående arbeten och övriga tillgångar samt såsom skulder utestående leverantörsskulder, disponerade men ej utbetalade medel för rationalise- ringsändamål och övriga skulder. Å titlarna må därjämte redovisas balan­ serade resultatmedel (saldo å vinst- och förlustkonto enligt punkt 8 nedan).

3. Förutom redovisning av verkstädernas inkomster och utgifter skall bokföringen omfatta redovisning av tillverkningskostnader (självkostnads- bokföring) i erforderlig omfattning. I verkstädernas tillverkningskostnader skola i förekommande fall in­ räknas kostnader för direkt material, materialomkostnader, direkta löner, tillverkningsomkostnader och speciella direkta kostnader. Avlöningar till militär, civilmilitär och civil personal skola ingå i till­ verkningskostnaderna i förhållande till den ungefärliga tid, vederbörande befattningshavare sysselsättes med arbete för verkstadsdriften, varvid dock undantag göres för sådan personal, som sysselsättes för egen utbildning. Kostnader för av verkstäderna disponerade byggnader och markom­ råden ävensom förhyrda lokaler skola icke ingå i tillverkningskostnaderna. Kostnader för de centrala förvaltningsmyndigheternas verkstadsbyråer skola i regel icke ingå i tillverkningskostnaderna. Såsom ersättning för uppkommande kostnader för vidmakthållande i fred av verkstädernas krigsberedskap skola kostnadskontona för verk­ stadsdriften beredas gottgörelse från vederbörliga underhållsanslag. Gott- görelsen må icke innefatta ersättning för kostnader, som äro att anse såsom normalt förekommande tomgångsförluster.

4. I driftkostnaderna må varje budgetår inräknas ett belopp motsva­ rande högst 1 procent av verkstädernas årsomsättning under närmast före­ gående år till under året nödvändiga rationaliseringsarbeten omfattande vissa byggnadsåtgärder, som icke äro av investeringskaraktär, anskaffning av viss utrustning, ändring av maskinuppställningar m. in.

5. Å verkstädernas maskiner och dyrbarare inventarier skola årligen verkställas avskrivningar intill dess objekten utrangerats. Avskrivningarna skola beräknas på det ungefärliga anskaffningsvärdet vid avskrivningstill- fället.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

De sålunda verkställda avskrivningarna skola krediteras särskilda kon­ ton som disponeras av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet för ny- och ersättningsanskaffning av maskiner och inventarier.

6. Vederbörliga riksstatsanslag skola enligt beslut av vederbörande centrala förvaltningsmyndigheter årligen tillgodoföras belopp motsvarande bland tillverkningskostnaderna ingående kostnader för militär, civilmilitär och civil personal enligt punkt 3 ovan, samt för bränsle, elström och vatten m. m.

7. Prissättningen av för försvarets myndigheter och förband samt andra statliga verk och myndigheter utförda arbeten och till­ verkade produkter skall avpassas så, att täckning erhålles för tillverknings­ kostnaderna enligt punkterna 3 och 5 ovan. Vid prissättning av för övriga myndigheter och enskilda utförda arbeten och tillverkade produkter skall täckning beräknas dels för till­ verkningskostnaderna enligt ovan, dels för sådana kostnader, som icke ingå i sistnämnda kostnader samt därjämte för uppskattad kapitalränta. Kostnaderna skola i förevarande fall ingå i självkostnadsberäkningen såsom ett summariskt beräknat pålägg (civilbeställningspålägg). Därutöver skall priset inkludera det vinstpålägg, till vilket marknadsläget giver anledning.

8. I verkstädernas redovisning ingående resultatkonton skola årligen avslutas å ett vinst- och förlustkonto. Å kontot redovisat saldo (under- ell„er överskott), som i huvudsak är hänförligt till statliga beställningar, må utjämnas genom justering av omkostnadspålägget enligt den centrala förvaltningsmyndighetens bestämmande. Av å civilbeställningar uppkommet överskott må för varje försvars- grensförvaltning högst 50 000 kronor balanseras till nästföljande budgetår för att enligt vederbörande centrala myndighets bestämmande tagas i an­ språk för täckande av eventuella förluster å civilbeställningar. Därutöver kvarstående överskott å civilbeställningar skall omföras till riksstatstiteln Övriga diverse inkomster.

Den huvudsakliga skillnaden mellan de ekonomiska föreskrifter, som nyss refererats, och dem, som gäller för marinverkstäderna, är, att i de för Göteborgs örlogsvarv m. fl. gällande föreskrifterna bestämmelser finnes upp­ tagna angående disposition av uppkommet överskott eller till täckande av uppkommen förlust, vilket icke är fallet i vad avser marinverkstäderna, där detta bestämmes i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t efter framställning av marinförvaltningen. Vidare får rationaliseringsmedlen användas även för byggnadsåtgärder, medan beträffande marinverkstäderna dylika åtgär­ der bekostas av särskilt underhållsanslag, som tilldelas örlogsvarvet. Slut­ ligen ingår icke hyra och kapitalränta i tillverkningskostnaderna, när det gäller Göteborgs örlogsvarv m. fl.

Kontroll av marinverkstädernas arbeten för varven m. m.

För närvarande gäller beträffande kontrollen av marinverkstädernas ar­ beten i stort sett följande.

De militärtekniska avdelningarnas kontrollanter biträder sektionsche­ ferna med att uppgöra förslag till beställning av översyns- och reparations­ arbeten samt förhandsberäkna kostnaderna eller föreslå att förhandskalkyl skall inhämtas från marinverkstäderna. Kontrollant skall följa de arbeten,

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

Motsvarande uppgifter den 1 januari 1960 framgår av följande samman­ ställningar.

Karlskrona örlogsvarv

Personalkategori

CÖV

Vapen-

avd.

Fart.

avd.

Int. avd.

Byggn.

dep.

Marinverkst.

Summa

Militär personal.............................. 1 189 133 8

331

(15) (43)

(58)

Personal från mariningenjörkåren

—

3 7

— —

—

10

Varvspolis........................................ —

24

— — — —

24

Civila tjänstemän ..........................

—

71 31 36 41 400 579

Kollektivavtalsanställd personal. .

—

148 9 11 93 1 453 1 714

Summa

1 435 180 55 134 1853 2 658

(15) (43)

(58)

Stockholms örlogsvarv

Personalkategori

CÖV

Va-

penavd.

Fart. avd.

Int. avd.

Minexp. avd.

Byggn.

avd.

Marinverkst.

Sum­

ma

Militär personal................................

178

129 5

2

314

(10)

(21)

(31)

Personal från mariningenjörkåren 1 6 8 —

2

— —

17

Varvspolis ........................................ — 20 — — — — — 20 Civila tjänstemän ............................

—

72 44 34 13 31 169 363

Kollektivavtalsanställd personal. . .

—

159

22 10 1 45 520 757

Summa

1 435 203 49 16 78 689 1471

(10) (21)

(31)

Göteborgs örlogsvarv

Personalkategori

CÖV

Va-

penavd.

Fart.

avd.

Int.

avd.

Byggn.

avd.

Marinverkst.

Sum­

ma

Militär personal.............................................

1

141

(7)

46

(12)

9

1 — 198 (19)

Personal från mariningenjörkåren............. — 1 3 — — 1 5 Varvspolis....................................................... — 13 — — —

—

13

Civila tjänstemän .........................................

—

20

2 31 13 31 97

Kollektivavtalsanställd personal.................

—

26

1

10 12

118

167

Summa

1 201

(7)

52

(12)

50 26 150 480

(19)

Marinkommandots förvaltningsorgan

Örlogsvarven omhänderhar icke all förvaltningsverksamhet inom marin­ kommandona. Under marinkommandochefen lyder vissa förvaltningsorgan för den regionala verksamheten. Sålunda finns en intendenturförvaltning, en sjukvårdsförvaltning och en kassaförvaltning. Förvaltningsorganen är personellt sett av relativt ringa omfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

15

Marinkommandots intendenturförvaltning har i princip ansvaret för att personalen inom marinkommandot erhåller förplägnad, beklädnad och förläggning samt att förbandens behov av expeditionsmateriel, idrottsmate- riel, marketenteriförnödenheter och därmed sammanhängande medelsför­ valtning m. m. tillgodoses.

Den i örlogsvarvet ingående intendenturavdelningen har —- i vad avser den mera »utåtriktade» verksamheten — ansvaret för förbandens förseende med fasta och flytande bränslen, driv- och smörjmedel samt materialutredning.

Marinkommandochefen skall enligt gällande tjänstereglemente för mari­ nen vaka över hälso- och sjukvården vid honom underlydande förband. För detta ändamål står en chefläkare (marinläkare) jämte viss annan läkar- och sjukvårdspersonal till hans förfogande.

Marinkommandots kameralkontor (kassaförvaltning) står under ledning av en kamrer are. Det ombesörjer avlöningsuträkning och löneutbetalning samt vad i övrigt därtill hörer för av marinkommandot kollektivavtalsan- ställd personal, däremot icke längre för militär personal. Vidare har kameral­ kontoret att verkställa utbetalningar i anledning av räkningar, som över­ lämnas av marinkommandots förvaltningsorgan och, i vad avser marin­ kommando Ost, av sjögående fartyg m. fl. Härtill kommer andra till kameral verksamhet hörande arbetsuppgifter.

Den centrala ledningen

Den centrala tekniska och ekonomiska ledningen av örlogsvarven lik­ som marinens övriga verkstäder, förråd och baser utövas av marinförvalt­ ningen. Denna ledning begränsas emellertid genom de befogenheter härut- innan, som tillkommer fortifikationsförvaltningen, försvarets civilförvalt­ ning och försvarets sjukvårdsstyrelse i vad avser byggnadsverksamhet resp. kassa- och revisionsverksamhet samt sjukvårdande verksamhet.

Inom marinförvaltningen handlägges ekonomiska och tekniska ärenden beträffande örlogsvarvens liksom andra under ämbetsverket lydande verk­ städer av en direkt under souschefen lydande verkstadsbyrå.

Av de ärenden, som avser marinverkstädernas utrustning, är icke samt­ liga koncentrerade till verkstadsbyrån. Sålunda handlägges ärenden be­ träffande vissa motorfordon samt telefonfrågor på marinförvaltningens vapenavdelning. Å andra sidan utgör örlogsvarven endast en del av de verkstäder, som lyder under verkstadsbyrån. Sålunda finns härutöver kust­ artilleriverkstäderna med sammanlagt cirka 250 arbetare.

Sedan fortifikationsärendena inom marinförvaltningen år 1948 övergick till fortifikationsförvaltningen, har beträffande verkstädernas byggnadsfrågor inom verkstadsbyrån handlagts i huvudsak principprojektering och detalj­ utformning av byggnader, kajer, pirar, dockor, m. m. i samarbete med

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

fortifikationsförvaltningen och marinstaben. Fortifikationsförvaltningen sva­ rar i tekniskt och ekonomiskt avseende för byggnad och underhåll.

Den centrala bokföringen av inkomster och utgifter samt den kamerala revisionen åvilar civilförvaltningen som skall utöva ständig tillsyn över att försvarets räkenskapsväsende fungerar ändamålsenligt och äger att meddela föreskrifter om sättet för räkenskapsposternas behöriga bokföring och veri- fiering.

Civilförvaltningen är vidare besvärsinstans i vad avser till personal vid försvaret (dock ej inom central förvaltningsmyndighet) utgående förmåner i kontant och in natura.

Avdelning II. 1953 års örlogsvarvsutredning

Rörande bakgrunden till 1953 års örlogsvarvsutredning har redan in­ ledningsvis erinrats om att frågan om örlogsvarvens organisation i skilda sammanhang upptagits av riksdagens revisorer och statsutskottet samt ma­ rinförvaltningens hemställan om utredning i skrivelse den 13 november 1952. Riksdagens revisorer har i frågan anfört bl. a. följande.

De förhoppningar om en effektivisering och rationalisering av verkstads- rörelsen, som knöts vid beslutet om örlogsvarvens omorganisation, har, såvitt revisorerna kan bedöma, i stort sett infriats. Emellertid har erfaren­ heten samtidigt utvisat, att vissa olägenheter är förbundna med nuvarande organisation.

Den mest framträdande olägenheten är att de för verkstadsrörelsen er­ forderliga fasta anläggningarna icke ingår i marinverkstädernas anlägg­ ningstillgångar utan alltjämt redovisas å försvarets fastighetsfond, vilken förvaltas av fortifikationsförvaltningen. Vid ett företag med industriell drift är det som regel icke möjligt att göra någon bestämd åtskillnad mellan olika slag av anläggningar, varför frågor rörande de åtgärder som erfordras för en utvidgning eller omläggning av driften bör behandlas enhetligt och i ett sammanhang. Med nuvarande system kommer emellertid såväl marin­ förvaltningen som fortifikationsförvaltningen att inkopplas på dylika frågor, allt eftersom medel för ändamålet skall äskas å drift- eller kapitalbudgeten. För en rationell planering av verkstadsdriften med därav betingade krav på snabbhet i beslut och verkställighet innebär detta en påtaglig belastning.

Revisorerna, som även påtalade vissa andra olägenheter med den nu­ varande organisationen, föreslog att efter mönster från övriga affärsdri- vande verk en särskild kapitalfond skulle inrättas för redovisning av marin­ verkstädernas tillgångar och skulder m. m. Därmed skulle automatiskt följa att även de fasta anläggningarna ställdes under verkstadsledningens omedel­ bara förvaltning.

Revisorerna fann, att även organisationen vid örlogsvarven borde överses, enär den rådande dualismen i fråga om verkstadsrörelsens ledning visat sig mindre lycklig. En lösning av denna fråga ansågs böra sökas i ett full­

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

om örlogsvarvens ledning, bör göras till föremål för en utredning. Härvid synes hänsyn böra tagas till den differentiering i verksamheten, som fram­ deles kan förväntas mellan å ena sidan örlogsvarven i Stockholm och Göte­ borg och å andra sidan örlogsvarvet i Karlskrona. Örlogsvarvet i Stockholm har sålunda föreslagits skola förläggas till Muskö och där insprängas i berg för att huvudsakligen användas för reparationstjänsten under krig; varvet avses även för varvsdrift i fred. I Karlskrona, där berg saknas för att inspränga tunnlar för större fartyg, bör arbetsuppgifterna för varvet huvudsakligen avse varvsdrift i fred, innefattande ny- och ombyggnad av i första hand örlogsfartyg samt fartygens s. k. generalöversyner, ävensom materielunderhåll. Varvet bör jämväl i möjligaste mån utnyttjas för krigs- reparationstjänst. Med hänsyn till det anförda synes skäl tala för att Stock­ holms örlogsvarv erhåller den bästa organisationen, om det ställes under en enhetlig ledning av en varvschef, medan i fråga om Karlskrona örlogsvarv skäl kan andragas för en uppdelning av verksamheten på två från varandra skilda organisationer. Beträffande Göteborgs örlogsvarv kommer utveck­ lingen troligen gå i samma riktning som i Stockholm. Detta medför att samma synpunkter kan anläggas på Göteborgs som på Stockholms örlogs­ varv, varför den ifrågasatta översynen om örlogsvarvens organisation jäm­ väl bör omfatta det förstnämnda varvet.

I händelse starka skäl talar för ett självständigt organiserande av verk- stadsdriften vid Karlskrona örlogsvarv, bör verksamhetens organiserande i bolagsform övervägas.

Förslag av 1953 års örlogs var vsutredning

Örlogsvarvens uppgifter i framtiden, speciellt produktionsinriktningen inom verkstäderna

Utredningen erinrar om att marinens basverksamhet får en alltmera ändrad karaktär. Övergången till lättare fartyg med större beroende av landbaserade anläggningar liksom atombombhotet medför behov av ett finförgrenat bassystem längs kusterna. Spridning jämte bergskydd blir av stor betydelse för underhållsverksamheten. Örlogsvarven kommer därvid att uppträda som »modervarv», som utrustar och leder mindre baser på lämpliga platser utmed kusten. Lämpliga civila varv och verkstäder bör i krigstid ingå i denna organisation. Denna utveckling bör beaktas vid över­ vägandena angående örlogsvarvens organisation.

Marinverkstädernas produktion är, anför utredningen, större än som totalt behövs för marinens egen räkning. Härigenom har man erhållit en kapacitet, som möjliggör snabb service vid toppbelastning och har en be- redskapskapacitet för att snabbt kunna iordningställa avrustade fartyg. Man kan vidare behålla en arbetarstam, som är van vid marinens arbeten och som vid beredskap och krig kan utgöra nyckelpersonal vid de olika baserna. Överkapaciteten kan dock under vissa förhållanden medföra sysselsättningsproblem. Å andra sidan har man icke kunnat undvika att tillgripa övertidsarbete under vissa perioder av året.

Utredningen anser, att det skulle vara till fördel om verksamheten kunde avpassas så, att en jämn sysselsättning erhålles utan att marinens behov

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 18'r år 1960

modern och rationellt utrustad för nybyggnadsverksamhet, i stor omfatt­ ning utnyttjas för byggande av våra större örlogsfartyg. Så bör lämpligen ske även i fortsättningen. Viss nybyggnadsverksamhet bör dock förekomma vid våra örlogsvarv, om det ur sysselsättningssynpunkt är önskvärt och produktionsbetingelser föreligger. Med hänsyn till anförda motiv för ny­ byggnadsverksamheten bör icke alltid anbudspriset och leveranstiden vara avgörande. Frågan om omfattningen i framtiden av nybyggnadsverksam­ heten vid örlogsvarven torde emellertid även få ses mot bakgrunden av i vilken utsträckning dessa kan förses med modern, för nybyggnader avsedd utrustning. Vidare måste beaktas framtida underhållskostnader för denna utrustning. Utredningen erinrar om kostnaderna för utbyggnaden av Muskö- varvet och den begränsade investeringsvolymen för försvarets räkning samt förklarar att det undandrager sig utredningens bedömande, i vilken ut­ sträckning inom den totala investeringsramen utrymme kan finnas för sådana investeringar, som avses för nybyggnadsändamål.

Utredningen föreslår, att pjäshy Istillverkningen vid Karlskrona örlogs­ varv flyttas från Karlskrona till särskild, under försvarets fabriksstyrelse lydande anläggning efter en lämplig övergångstid. Detta skulle innebära realiserandet av ett redan förut fattat principbeslut av 1943 års riksdag.

Arbeten för andra beställare än marinen har antagits för att nå arbetsutjämning. Utredningen erinrar om att det vid en åtstramning i konjunkturerna kan bli svårt att erhålla dylika arbeten i konkurrens med de privata varven och privatindustrien i övrigt. Utredningen anför vidare, att örlogsvarven har en speciell, marin inriktning av sin utrustning. Kravet på prioritet för marina arbeten kan förrycka leveranstiderna. Någon effektiv ackvisitionsapparat finns icke. Speciella investeringar för nu nämnda ända­ mål kan icke förväntas, enär de för marinen möjliga anslagen måste an­ vändas för att genom specialisering vinna största möjliga effektivitet och förbilligat underhåll. Särskild restriktivitet bör därför i framtiden gälla vad beträffar kommunala och enskilda beställningar. Dylika bör antagas endast i den mån de icke medför svårigheter att utföra örlogsvarvets ordina­ rie arbetsuppgifter och behöves för arbetsutjämning. Särskilda resurser för dylika arbeten bör icke få anskaffas. Det förutsättes att jämn arbets­ belastning i framtiden skall kunna erhållas utan att civila beställningar skall behöva antagas i någon större utsträckning. Detta bör möjliggöras bl. a. genom en effektiv planering inom örlogsvarven och marinledningen. Utredningen erinrar vidare om vikten av att i görlig utsträckning använda den civila varvsindustrien.

örlogsvarvens inlemmande i marinkommandoorganisationen

Utredningen utgår från att den verksamhet, som numera bedrives inom öriogsvarvens ram, fortfarande skall lyda under en särskild örlogsvarvs- chef, som i förvaltningshänseende lyder direkt under marinförvaltningen. Utredningen har däremot icke funnit tillräckliga skäl föreligga att inordna marinkommandots nuvarande förvaltningsorgan under varvschefen. Vissa ärenden föreslås dock övergå från marinkommandots intendenturförvalt- ning till örlogsvarvet.

Marinkommandochefens inflytande på varvsverksamheten föreslås bli så utformat, att han i fred i stället för direktivrätt får beslutanderätt i sådana

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

21

förvaltningsfrågor inom örlogsvarvens verksamhetsområde, som avser krigs- planläggning och mobiliseringsförberedelser, under förutsättning av att de­ samma är av större räckvidd. Vederbörlig personal inom örlogsvarvet skall föredraga ärendena i närvaro av varvschefen. Någon ytterligare beslutande­ rätt i förvaltningsfrågor inom örlogsvarvets verksamhetsområde skall ma- rinkommandochefen icke ha enligt förslaget.

Synpunkter på olika organisationsformer för örlogsvarv

Utredningen erinrar om, att det för närvarande råder oklarhet beträffande marinverkstädernas ställning i örlogsvarvsorganisationen d. v. s. beträffande utformningen och innebörden av den enhetliga ledningen. Denna oklarhet torde till större del vara orsakad av att den provisoriska instruktionen icke en­ tydigt följer de av departementschefen vid organisationens fastställande i propositionen 1944: 166 angivna principerna. Förhållandet har satt sin prägel på arbetet vid örlogsvarven och medfört tidskrävande undersökningar och diskussioner beträffande varvschefens och verkstadsdirektörens befo­ genheter. En fråga har även varit i vad mån verkstadsarbetet kan helt koncentreras till marinverkstäderna eller om man även i fortsättningen måste räkna med verkstadsarbete i viss utsträckning inom de militärtekniska organen. Utredningen kommer på anförda skäl fram till att serviceavdel­ ningarna icke kan avskaffas, utan att man även i framtiden får räkna med att de kommer att finnas, ehuru måhända i annan form, betingad av far­ tygens spridning och ökade krav på inspektion och kontroll. En instruktions- mässig begränsning av serviceverkstädernas verksamhet föreslås emellertid och liar närmare utformats av utredningen.

Det principiella kravet på örlogsvarvens organisation angives av utred­ ningen vara samordning mellan produktion, konstruktion och planering. Flera organ på samma plats med lika eller angränsande arbetsuppgifter bör undvikas. Örlogsvarvens basuppgifter måste beaktas och en effektiv krigsplanläggning och organisation av krigsreparationstjänsten underlättas. En skiljelinje får icke föreligga mellan olika personalgrupper. Den tekniska samordningen bör kompletteras med en ekonomisk sådan. I erforderlig omfattning rättvisande kostnadsberäkning bör vara möjlig. Det bör i prin­ cip icke föreligga någon skillnad mellan freds- och krigsorganisation. Ut­ bildningen bör kunna göras planmässig och allsidig. Det totala krigets krav på samordning med andra myndigheter, landets industriella resurser in. m. måste beaktas.

Utredningen övergår därefter till att diskutera olika alternativ för örlogs­ varvens organisation. Alternativen kan schematiskt angivas på följande sätt.

1. Verkstadsrörelsen ingår i örlogsvarvet på i princip samma sätt som Övriga organisationsenheter inom detta och under en gemensam chef.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

även planeringen av den marina verksamheten. Risk föreligger att det skapas andra underhållsmöjligheter i marinens regi.

Utredningen erinrar om att frågan om bolagsdrift behandlats av 1941 års örlogsvarvskommitté, som efter samråd med 1942 års militära bolagsord­ ning ansett det fördelaktigast att bolagsform icke användes.

Bolagsutredningen uttalade i en till chefen för försvarsdepartementet den 10 september 1942 överlämnad promemoria att den med hänsyn till varvens huvudsakliga uppgifter fann det uppenbart, att örlogsvarven icke kunde underställas en för försvarsväsendet central, industriell ledning och att de icke heller utan betydande olägenheter kunde ombildas till bolag. Örlogsvarvsutredningen anför för sin del, att den icke förutsatt några andra arbetsuppgifter för örlogsvarven än dem, som legat till grund för bolags- utredningens bedömande. Frågan om örlogsvarvens organisation borde icke ses som ett till verkstadsrörelsen isolerat problem utan hela varvsdriften måste ses som en enhet. Hänsyn till örlogsvarvens samlade uppgifter medgiver icke val av bolagsform. Konsekvenserna i ekonomiskt avseende av att den beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande delen skapar egna verkstads- och andra tekniska resurser borde givas det största beaktande.

Det anses icke befogat att inrätta ett affärsdrivande verk för att tillgodose i princip uteslutande marinens behov av reparations- och underhållsmöjlig­ heter. Mot denna organisationsform talar i övrigt samma omständigheter som anförts mot bolagsformen.

Förslag till organisation

Med hänvisning till förut angiven inriktning av verksamheten vid örlogs- varvet har utredningens majoritet ansett den naturliga organisationsformen vara att verkstadsrörelsen ställes under samma ledning som örlogsvarvets övriga underhållsorgan. d. v. s. under varvschefen. Den samordning av un- derhållsverksamheten i dess helhet, som därigenom blir möjlig, anses effektivt kunna medverka till ett rationellt utnyttjande av befintlig personal och utrustning.

Utredningen har emellertid ansett, att ett ytterligare steg bör tagas för att vinna ökad effektivitet och samordning i vad avser den tekniska verk­ samheten vid örlogsvarven. Detta kan vinnas genom att denna verksamhet renodlas och ställes under en gemensam ledning, en teknisk direktör, vilken under varvschefen leder verkstäder och militärtekniska avdelningar. Här­ igenom vinnes att verkstadsrörelsen och de militärtekniska organen knytes fastare samman och att en intim samverkan mellan personalen i de olika organisationsenheterna främjas. Verkstadsrörelsens särställning i organisa­ toriskt avseende bör därvid upphöra.

Den självständighet, som erfordras för verkstadsrörelsens bedrivande på ett effektivt sätt, bör tillförsäkras icke blott denna utan även övriga organisationsenheter i instruktionen för örlogsvarven. För att ytterligare

26

Kangl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

Den tekniske direktören leder och samordnar verksamheten inom de honom underställda organisationsenheterna (verkstads-, konstruktions-, fartygs- och vapenavdelningarna samt allmänplaneringen). Särskilt bör han ägna uppmärksamhet åt den ändamålsenliga funktionsfördelningen mellan honom underställda organ liksom åt att dubbelarbete undvikes.

På den tekniske direktören bör ankomma att tillse att dubbelkontroll av verkstadsavdelningens arbeten för marinen ej förekommer och att kon­ trollpersonalen inplaceras så att den kan utnyttjas rationellt.

Tekniske direktören föreslås inom ramen för örlogsvarvets befogenheter erhålla beslutanderätt inom sitt verksamhetsområde. Det förutsättes emel­ lertid å andra sidan, att varvschefen, i den utsträckning det för ärendenas ändamålsenliga handläggning bedömes erforderligt, äger delegera tekniske direktörens beslutanderätt å denne underställda chefer. Därjämte föreslås chefen för verkstadsavdelningen instruktionsmässigt, sålunda utan särskild delegering, skola äga besluta i ärenden, som avser verkstadsavdelningens löpande drift.

Utredningen understryker betydelsen av den tekniske direktörens sam­ ordnande arbetsuppgifter. En vidsträckt delegering förutsättes därför i syfte att möjliggöra att den tekniske direktören kan ägna tillräcklig uppmärk­ samhet åt den samordnande verksamheten.

För sammanhållandet av den tekniska verksamheten och för ernående av en jämn arbetsbelastning inom varvets olika organ, icke minst inom verkstadsavdelningen, föreslår utredningen, att tekniske direktören vid sin sida skall ha en allmänplanering. Denna skall planlägga och samman­ hålla fartygsutrustningar, översyner och ombyggnader m. m. Den skall vidare handlägga ärenden, som avser krigsreparationstjänsten och övriga för den tekniska verksamheten gemensamma krigsförberedelser.

Utredningen föreslår vidare att allmänplaneringen, som har överblick över den tekniska verksamheten i dess helhet och därjämte bör ha fort­ löpande överblick över förrådsläget, skall handlägga uppkommande all­ männa materielhanterings- och förrådsärenden.

Allmänplaneringen bör även ha till uppgift att handlägga ärenden av­ seende långtidsplanering för örlogsvarvet och dess utrustning, gemensamma frågor angående den tekniska utbildningen av militär, civilmilitär och civil personal, organiserandet inom örlogsvarven av särskilda nybyggnads- och ombyggnadskontor för fartyg etc.

Allmänplaneringen är örlogsvarvets viktigaste planeringsorgan. För detta ändamål torde den komma att ha ständig kontakt med underhållsavdel- ningen vid marinkommandostaben. Underlag för sin verksamhet får all­ mänplaneringen från de mindre planeringsorgan, som förutsättes komma att finnas inom de olika organisationsenheterna och som kontinuerligt skall lämna de uppgifter, som erfordras för att bl. a. allmänplaneringen ständigt skall ha det tekniska läget i sin hand. I den mån därutöver en samordning

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 dr 1960

27

av allmänplaneringen med örlogsvarvet i övrigt erfordras, kommer denna att ske inom centralplaneringen, dit sålunda allmänplaneringen lämnar erforderliga sammandrag. Centralplaneringen bör alltid i planeringsfrågor, som avser den tekniska enheten, vända sig till allmänplaneringen och icke till något annat organ under den tekniske direktören.

Ver k stadsav del ningen är örlogsvarvets organ för till dess verk­ samhet hörande verkstads- och övriga produktionsarbeten med undantag för arbeten, som hänföres till fortifikationsavdelningens verksamhetsom­ råde. Det synes utredningen lämpligast, att sistnämnda avdelning får själv handha sina verkstadsfrågor, enär dessa är av speciell natur och arbetar- personalen är inordnad under särskilda kollektivavtal, Det förutsättes emel­ lertid, att fortifikationsavdelningen i görlig utsträckning replierar på verk- stadsavdelningens resurser.

Åt de s. k. serviceverkstäderna inom de militärtekniska avdelningarna har utredningen ägnat särskild uppmärksamhet. Förslag till bestämmelser om servicearbetets omfattning har framlagts (instruktionsförslaget § 4 mom. 2). De föreslagna bestämmelserna innehåller följande.

Inom annan organisationsenhet än verksta'dsavdelningen må, förutom aptering av ammunition, i anslutning till förrådshållning förekomma vissa arbeten av följande slag, under förutsättning av att de huvudsakligen kan utföras med militär personal och/eller befintlig förrådspersonal:

a) sådana arbeten, som erfordras för rutinmässig inspektion och vård av materiel, t. ex. rutinmässig isärtagning, rengöring, hopsättning, utbyte av förslitna delar mot reservdelar;

b) sådana smärre justerings- och reparationsarbeten i anslutning härtill, som ej lämpligen kan avskiljas som särskilda arbetsoperationer, t. ex. mindre tillpassning av reservdelar;

c) nedmontering från fartyg resp. återmontering ombord av sådan ma­ teriel, som normalt skall förvaras i land, medan fartyget är avrustat.

Utöver nämnda arbeten får inom annan organisationsenhet än verk- stadsavdelningen även förekomma sådant verkstadsarbete, som erfordras för utbildning av militär personal, under förutsättning att dylik utbildning icke kan vinnas genom verkstadsavdelningens försorg och arbetet icke utföres med — utöver kontrollinstrument o. d. — andra än de hjälpmedel, som regelmässigt är tillgängliga ombord på marinens fartyg, dels smärre försöksarbeten dels ock arbeten, vilka på grund av lokala förhållanden icke lämpligen hör utföras inom verkstadsavdelningen.

Slutligen får i samband med de militärtekniska avdelningarnas inspek­ tion och kontroll av den i bruk varande materielen förekomma smärre reparationer och justeringar.

När verkstadsarbete utföres enligt detta moment skall biträde begäras av verkstadsavdelningen vid val av teknisk utrustning samt behandlingen av driftstekniska och driftsekonomiska frågor. Kollektivavtals- och arbetarfrågor i övrigt skall handläggas av nämnda avdelning.

Verkstadsavdelningen är vidare, med nyss nämnt undantag, örlogs­ varvets organ för driftstekniska och driftsekonomiska frågor liksom frågor,

28

Kungl. May.ts proposition nr 184 år 1960

som avser kollektivavtalsanställd personal eller eljest är hänförliga till kollektivavtal eller arbetarlagstiftning. Verkstadsavdelningens chef förutsättes liksom för närvarande är falletbeträffandeverkstadsdirektören vara ordförande i verkstadsavdelningens företagsnämnd och örlogsvarvets skyddskommitté.

Verkstadsavdelningen bör drivas enligt industrimässiga principer. För densamma bör vidare gälla ekonomiska föreskrifter, som bl. a. i erforderlig omfattning medgiver rättvisande självkostnadsberäkning för där tillverkade produkter. Härför redogöres i det följande.

Verksamheten å verkstadsavdelningen föreslås bedrivas å planerings- kontor, driftkontor och verkstäder med tillhörande anläggningar, vid behov uppdelade på två grupper, nämligen mekaniska och elektriska verkstäder, å ena, samt varvsverkstäder, å andra sidan. Härtill bör komma en direkt under chefen för avdelningen lydande personaldetalj för arbetare. Verk­ stadsavdelningen vid Karlskrona örlogsvarv innehåller även tills vidare en direkt under avdelningens chef lydande hylsverkstad. Modifieringar i den angivna organisationen kan med hänsyn till verksamhetens omfattning tänkas så till vida, att vid mindre örlogsvarv sammanslagning av organisa­ tionsenheter kan vara lämplig.

Konstruktionsavdelningen vid örlogsvarvet bör vara gemensam för verkstadsavdelningen och de övriga tekniska organen. Härigenom erhålles att tillgänglig ritkontorspersonal utnyttjas rationellt, varjämte projekte­ rings- och konstruktionsarbetet kommer att ske i nära samarbete mellan de planerande, erfarenhetssamlande och producerande organen.

Konstruktionsavdelningen utför sålunda örlogsvarvets konstruktionsupp­ gifter och ritningsarbeten. Inom avdelningen bör även handläggas örlogs­ varvets standardiseringsfrågor, varjämte det bör åvila avdelningen att hålla ritningar, beskrivningsböcker o. d. aktuella. Slutligen synes även örlogs­ varvets biblioteks- och museiverksamhet lämpligen kunna handhas av konstruktionsavdelningen. Denna föreslås bestå av ett projektkontor, rit­ kontor samt normaliekontor.

Fartygsavdelningen föreslås erhålla i stort sett samma arbetsupp­ gifter som i nuvarande organisation. Inom avdelningen bör sålunda hand­ läggas ärenden, som angår omhänderhavande av fartygens skrov och av maskin-, elektro-, skydds- och dykerimateriel samt timmermans- och skep- parinventarier. Fartygsavdelningen skall vidare besiktiga nu nämnd materiel samt planera och beställa erforderliga underhålls- och reparationsarbeten å densamma, i samband varmed kontroll skall utföras av arbetena.

Å avdelningen skall vidare handhavas örlogsvarvets bärgnings- och assistanstjänst, förhyrning, mottagande och återlämnande av hjälpfartyg, yrkesutbildning av vederbörlig teknisk personal, förrådshållning av till av­ delningens verksamhetsområde hörande materiel samt övriga till den skepps- tekniska förvaltningen enligt gällande förvaltningsreglemente för marinen hörande frågor.

Chefen för fartygsavdelningen har förutsatts erhålla en relativt vid­

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

Verksamheten inom ekonomiavdelningen föreslås fördelas på ett per­ sonalkontor, ett inköpskontor, ett bokföringskontor, ett kamrerarkontor och en kontorsorganisationsdetalj.

Å ekipageavdelningen bör handläggas ärenden, som angår yttre transporter med undantag för dem, som enligt varvschefens bestämmande får ombesörjas av verkstadsavdelningen, förläggning och förhalning av fartyg, avrustade fartygs och båtars renhållning och länshållning samt ärenden angående förtöjningsmateriel och förtöjningsgods samt yttre ren­ hållning. Vidare bör inom avdelningen handläggas ärenden angående brand-, luftskydds- och maskeringsmateriel, i den mån denna materiel icke handhaves av annan avdelning, skyddsfrågor, såsom frågor angående brandskydd (även avseende vid verkstadsavdelningen upprättat industri­ brandskydd), bevakning, civilförsvar (verkskydd) och driftvärn samt mili­ tära säkerhetsärenden i övrigt. Vidare bör ärenden angående förbindelse­ tjänsten handläggas inom ekipageavdelningen.

Å ekipageavdelningen bör vidare handläggas militära personal- och rätts- vårdsärenden samt sådana ärenden, vilka åvilar bevakare i militära ersätt- ningsmål jämlikt därom gällande bestämmelser.

Ekipageavdelningen föreslås indelas i militär personalsektion, försvars- sektion och ekipagesektion.

Fortifikationsavdelningen föreslås skola handlägga ärenden, som angår förvaltning, underhåll och vård av örlogsvarvets fasta egendom samt sådan marinkommandots fasta egendom i övrigt, som icke tillhör annan myndighets förvaltningsområde, anskaffning av bostads- och andra ut­ rymmen samt fast egendom i övrigt för nu nämnda myndigheter, marina hinder, krigsförtöjningsplatser och fasta maskeringsanordningar samt övriga med fortifikationsförvaltningen enligt gällande förvaltningsreglemente för marinen sammanhängande frågor.

Fortifikationsavdelningen föreslås indelas i en allmän sektion, en be- fästningssektion, ett rit- och planeringskontor, en arbetssektion och en sektion för fastighetsförvaltning.

Utredningen har övervägt att låta fortifikationsavdelningens arbetarären- den ingå i motsvarande organ inom verkstadsavdelningen men stannat vid att förorda, att ifrågavarande ärenden åtminstone tills vidare skall hand­ läggas inom fortifikationsavdelningen. Däremot bör avdelningens ekono­ miska ärenden såsom upphandlingar, avlöningsuträkning, bokföring, an­ slagsredovisning m. m. i enlighet med förslagets allmänna principer hand­ havas av ekonomiavdelningen.

Intendentursektionen bör i huvudsak handlägga ärenden, som angår intendenturinventarier för fartyg samt driv- och smörjmedel med därtill hörande besiktning, kontroll och förrådshållning. Vidare bör allmänna materielförrådet ligga inom sektionens arbetsområde liksom driften av an­ läggningar och fartyg för förvaring och transport av driv- och smörjmedel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

31

Administrativa sektionen föreslås skola handlägga ärenden, som angår administrativt eller juridiskt biträde och rådgivning samt sådana för örlogsvarvet gemensamma administrativa frågor, vilka på grund av sin natur icke bör handläggas inom någon av de övriga organisationsenheterna.

Utredningen föreslår, att inom administrativa sektionen skall finnas ett registratorskontor för fördelning av till örlogsvarvet ställd post.

Det har övervägts att inordna en befattningshavare för allmän juridisk och administrativ rådgivning i ekonomisektionen. Med hänsyn till örlogs­ varv ets tänkta produktionsinriktning anses emellertid, att arbetsuppgifter av juridiskt-merkantil beskaffenhet blir av relativt ringa omfattning. Den allmänna administrativa och juridiska rådgivningen åt örlogsvarvets olika organ samt icke minst åt varvschefen torde komma att överväga. Med hän­ syn härtill har utredningen valt att förlägga den administrativa sektionen som ett stabsorgan direkt under varvschefen.

Utredningen anser sig böra slutligen erinra, om att örlogsvarvets detalj­ funktioner icke alltför definitivt bör anses fastlåsta vid något särskilt organ. Förhållandena kan ändra sig, viss materiel kan fordra mer uppmärksamhet än för närvarande bedömts erforderligt, nya kontorsmaskiner kan tillkomma, som gör det praktiskt att sammanföra vissa arbetsuppgifter etc. Beträffande vissa detaljfunktioner torde därjämte endast den praktiska verksamheten kunna avgöra, var de lämpligast skall förläggas. Marinförvaltningen och, beträffande mindre detaljfunktioner, varvschefen bör därför kunna göra av verksamheten betingade mindre ändringar i av utredningen föreslagen detalj organisation eller arbetsfördelning.

I enlighet med sina direktiv har utredningen utarbetat förslag till in­ struktion för örlogsvarv. Beträffande detsamma torde få hänvisas till be­ tänkandet.

Utredningen har med hänsyn till pågående utredning härom inom ma­ rinförvaltningen icke gått närmare in på förrådsfrågorna. Den förklarar emellertid att det synes böra övervägas att sammanföra förrådsorganisa- tionen till särskilda förrådssektioner inom resp. avdelningar eller eventuellt till en för hela örlogsvarvet gemensam förrådsavdelning. Detta skulle lätt kunna inpassas i den av utredningen föreslagna organisationen för örlogs­ varven.

De ledande tekniska befattningarna bör tills vidare icke göras exklusiva för viss personalkategori utan förutsättes vara alternativa.

Utredningen förutsätter, att lönefrågorna får upptagas sedan princip­ beslut fattats angående det framlagda organisationsförslaget. Utredningen uttalar emellertid, att lönesättningen bör vara sådan att man kan förvärva och behålla kvalificerad och duglig personal. Införande av ett system med alternativa lönegrader bör övervägas. Den civila personalens inplacering under militär eller civilmilitär chef av viss grad bör icke vara avgörande för dess löneställning.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

Befattningarna bör åtminstone i vad avser den tekniska personalen å verkstads-, konstruktions-, fartygs- och vapenavdelningarna icke helt fast­ låsas till viss avdelning.

Varvschefen föreslås få tillsätta tjänster t. o. m. nuvarande lönegraden A 22. Chefen för verkstadsavdelningen föreslås få anställa och avskeda honom underställd kollektivavtalsanställd personal. Inrättande av tjänster skall ske av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Besvär i anställ- ningsärende föreslås i första instans gå till dylik myndighet för att därigenom vinna en avlastning i departementets arbetsbörda.

Den fasta egendomens redovisning, finansiering m. m.

Utredningen erinrar om att örlogsvarvens byggnader och övriga fasta anläggningar är invärderade i försvarets fastighetsfond. Nybyggnads-, om­ byggnads- och ändringsarbeten bekostas av investeringsanslag under för­ svarets fastighetsfond. Det har dock (felaktigt) förekommit, att en del hit­ hörande byggnadsarbeten bekostats av marinverkstädernas driftmedel.

Varje år ställes särskilda medel för smärre, i driftrationaliserande syfte angelägna byggnadsarbeten vid marinverkstäderna till varvschefernas i Karlskrona och Stockholm förfogande. (Budgetåret 1956/57 150 000 kronor till Stockholm och 200 000 kronor till Karlskrona, budgetåret 1959/60 120 000 kronor resp. 180 000 kronor).

Marinverkstäderna erlägger hyra för byggnader m. in. (300 000 kronor per år för marinverkstäderna i Stockholm och 400 000 kronor per år för marinverkstäderna i Karlskrona).

Inom varvet befintliga ledningar för vatten, gas, oljor, avlopp etc. för­ valtas i huvudsak av fastighetsförvaltningen. Elverkens transformatorer och ledningar tillhör delvis fastighetsförvaltningen och ingår delvis i marin­ verkstäderna. Beträffande vissa hithörande objekt råder oklarhet om för­ valtningsansvaret.

Utredningen erinrar om att vartdera av byggnadsorganen vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv under de senaste åren (1953—1955) utfört arbe­ ten för omkring fyra miljoner kronor om året. Av detta belopp har tio till femton procent bedömts hänföra sig till marinverkstäderna i Karlskrona och cirka tio procent till marinverkstäderna i Stockholm. För underhåll och reparationer, smärre förbättringsarbeten och iståndsättningsarbeten å byggnader m. m. har vid marinverkstäderna i Karlskrona samma år an­ vänts i genomsnitt ungefär 700 000 kronor. Motsvarande siffra för marin­ verkstäderna i Stockholm var cirka 200 000 kronor. Riksdagens revisorer har i berättelsen över den år 1952 av dem verkställda granskningen an­ gående statsverket förklarat, att den mest framträdande olägenheten vore, att de för verkstadsrörelsen erforderliga fasta anläggningarna icke inginge i marinverkstädernas anläggningstillgångar utan alltjämt redovisades i för­ svarets fastighetsfond, vilken förvaltas av fortifikationsförvaltningen. För en rationell planering av verkstadsdriften med därav betingade krav på snabbhet i beslut och verkställighet innebure detta en påtaglig belastning.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

Hyrorna för de i verkstadsavdelningen använda anläggningarna föreslås bli höjda så att de så nära som möjligt motsvarar fortifikationsförvaltningens verkliga kostnader för desamma. De bör i fortsättningen omprövas med jämna mellanrum eller dessemellan, om värdet av anläggningen väsentligt ändras.

Byggnadsarbeten inom byggnader och andra anläggningar vid verkstads­ avdelningen, vilka erfordras vid nyinstallation eller flyttning av maskiner o. d., samt ändringsarbeten i syfte att befrämja driften, föreslås få finansieras av driftmedel. Egentliga investeringsarbeten bör däremot även i fortsätt­ ningen finansieras av anslagsmedel. Underhållsarbeten, som av praktiska skäl bör utföras i direkt samband med förut angivna byggnadsarbeten vid nyinstallation etc., bör även de i princip bekostas av driftmedel.

Inom verkstadsavdelningen bör finnas personal för tillhandagående med särskild varvsteknisk sakkunskap åt fortifikationsavdelningen.

Ekonomiska föreskrifter för verkstadsrörelsen m. m.

Utredningen har i denna del biträtts av en särskilt tillkallad expert1. Beträffande expertens synpunkter på tillämpningen av nuvarande be­ stämmelser må här hänvisas till utredningens betänkande (s. 136—141).

För egen del anför utredningen, att det med utredningens utgångspunkter beträffande örlogsvarvens organisation ur redovisningsteknisk synpunkt endast finnes två alternativ att överväga, nämligen a) redovisning över kapitalfond (kapitalredovisning) eller b) redovisning över diversemedels- konto (diversemedelsredovisning). Utredningen förordar det sistnämnda alternativet och anför beträffande valet av detsamma följande synpunkter.

Enligt det första alternativet skulle redovisningen i princip ordnas enligt samma linjer som för ett affärsverk. Man torde emellertid böra förutsätta, att marinverkstäderna inlemmas i marinens organisation på ett sådant sätt, att den handlingsfrihet, som affärsverksformen i övrigt medger, endast i begränsad omfattning skulle komma verkstäderna till del. Skillnaden mellan dessa båda alternativ skulle närmast bli, att man vid alternativ a) genom kapitalredovisningen skulle erhålla bättre garantier för att kapitalkostnaderna skulle komma med i redovisningen än vid alternativ b). Härtill skulle komma en viss ekonomisk rörelsefrihet, vilken även den dock måste be­ gränsas av den för örlogsvarvet enligt marinförvaltningens direktiv gällande målsättningen samt hänsynen till örlogsvarvens samordning med övrig verksamhet inom marinen och försvaret i övrigt.

Det må här framhållas, att inom den statliga förvaltningen enbart redo­ visningen och de krav, man ställer på denna, icke kan eller bör påverka organisationsformen för ett företag eller dess ställning inom en större orga­ nisatorisk enhet. I stora drag blir det den valda organisationsformen för företaget, som avgör vilken redovisningsorganisation, som kan tänkas. Om man ser enbart till storleken av marinverkstäderna — verkstäderna har för närvarande (1956) en faktureringssumma på c:a 40 miljoner kronor vid

1 Byråchefen G. Claus.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18k år 1960

35

marinverkstäderna i Karlskrona och c:a 20 miljoner kronor vid marinverk­ städerna i Stockholm och är med andra ord att betrakta såsom stora före­ tag — kan denna alltså icke få leda till att kapitalredovisning såsom vid de affärsdrivande verken accepteras, om icke marinverkstäderna samtidigt gives en självständig organisation.

Inom utredningen har övervägts möjligheten att tillämpa kapitalfonds- redovisningen icke blott beträffande verkstadsrörelsen utan för örlogsvarvet i dess helhet. Självförsörjningen skulle sålunda avse icke blott verkstads­ rörelsen utan även verksamheten vid de militärtekniska avdelningarna etc. Härigenom skulle man bl. a. uppnå att genom fondering av avskrivnings- medel kunna fortlöpande hålla hela örlogsvarvet i ett modernt och ratio­ nellt skick. Örlogsvarvets uppgifter är emellertid icke endast att producera utan mycket viktiga uppgifter hänför sig till planläggningen för mobilise­ ring och krig, kontroll och vidareutveckling av materielen, basverksamhet i vidare bemärkelse, förrådshållning samt utförande av olika utrednings­ uppdrag för marinförvaltningens räkning. För en organisation, där dessa uPPgifter gives sin rätta vikt, torde skapandet av en särskild »örlogsvarvs- fond» medföra mera olägenhet än fördelar. Självkostnadsberäkningen och självförsörjningen får enligt utredningens uppfattning icke bli ett själv­ ändamål och medföra en onödig komplicitet bl. a. när det gäller att bereda ersättning åt örlogsvarvet för utredningar åt marinförvaltningen eller andra myndigheter. Systemet med kapitalfondsredovisning och självförsörjning i vad avser ett örlogsvarv av nu ifrågavarande struktur strider mot för stats­ förvaltningen gällande principer och det bör fordras mycket starka skäl att införa detsamma för den relativt ringa del av statsförvaltningen, varom nu är fråga. Några skäl av sådan styrkegrad kan icke anses föreligga.

Verkstadsrörelsens självständighet i organisatoriskt hänseende bortfaller i utredningens förslag. Om man därjämte utgår ifrån alt civilbeställningar i större utsträckning icke kommer att tillföras verkstäderna, får kravet på rättvisande självkostnadsberäkning som underlag för prissättningen icke en avgörande betydelse. Det kan anföras, att en dylik beräkning i vad avser arbetena för marinen har sitt värde för jämförelse med kostnadsläget inom den privata industrin och sålunda bl. a. skulle kunna vara avgörande för, om ett arbete skall utläggas inom örlogsvarvet eller å den enskilda mark­ naden samt för bedömningen av örlogsvarvets effektivitet. Emellertid torde en stor del av örlogsvarvens underhållsarbeten icke lämpligen kunna ut­ föras å enskilt varv eller i varje fall på endast ett fåtal. Likaså föreligger under alla omständigheter behov av att i viss del av landet hålla en under­ hålls- och ombyggnadskapacitet av den speciella art, som örlogsvarven utgör. Dessa måste sålunda förses med arbeten, som motsvarar det kapaci­ tetsbehov, som man önskar alt resp. varv skall kunna tillfredsställa. Här­ igenom kommer örlogsvarvets kostnadsläge att i en del fall icke bli av­ görande för beställningens utläggande utan hänsyn får tagas till detsammas fasta kostnader och önskan att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja dess produktionsresurser. Man bör under sådana omständigheter kunna nöja sig med en diverscmcdelsredovisning efter ungefär de linjer som nu tillämpas för övriga försvarsverkstäder enligt Kungl. Maj ds beslut den 10 april 1953.

beträffande utformningen av diversemedclsredovisningcn anföres föl­ jande.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1960

I den egentliga självkostnadsberäkningen bör i princip medtagas samt­ liga med driften förenade kostnader. Fastighetskostnader kommer att ingå i form av hyra till fastighetsfonden, vilken skall inkludera full täckning för avskrivningar å byggnader, underhåll, kapitalränta m. m. Hyresbetalning för fastighetsutnyttjandet innebär ett avsteg från de normer som gäller för övriga försvarsverkstäder, där någon sådan hyresreglering icke förekommer. Vissa byggnadsarbeten, som icke är av investeringskaraktär, kommer emel­ lertid enligt vad i det föregående föreslagits att belasta driftkostnaderna direkt.

Löner till i driften sysselsatt militär och civilmilitär personal skall — i förekommande fall efter schematisk uppdelning — belasta driftkostnaderna.

Med hänsyn till verkstädernas stora omfattning synes den till förfogande ställda rörliga krediten böra bibehållas.

Prissättningen vid leveranser till försvaret och andra statsmyndigheter sker på basis av den egentliga självkostnadsberäkningen, under det att vid civilbeställningar tillkommer ett civilbeställningspålägg. I detta skall, utöver vinstpålägg enligt marknadsläget, ingå pensions- och olycksfallsförsäkrings- kostnader, uppskattad kapitalränta och skälig andel i kostnaderna för den centrala administrationen, bevakning, brandskydd etc.

Viss del av årsomsättningen, en procent, bör få användas i rationalise- ringssyfte, delvis även inom andra organisationsenheter än verkstadsavdel- ningen. En effektivisering av arbetet utanför verkstadsavdelningen kommer nämligen även produktionen till godo bl. a. genom att beslut och underlag kan skaffas fram snabbare.

Ersättningsanskaffning av maskiner bör som hittills ske med anlitande av maskinersättningskonto. Härvid bör även kunna bekostas de höjningar i investeringsobjektens värde och produktionsförmåga, som förorsakas av det tekniska framåtskridandet.

Örlogsvarvet bör för kontroll av kostnader och effektivitet även utanför verkstadsavdelningen vara indelat i kostnadsställen.

Marinförvaltningen bör ombesörja den företagsekonomiska granskningen av verkstadsavdelningens verksamhet, försvarets civilförvaltning den kame­ rala granskningen. Kontorsorganisationsfrågor bör emellertid centralt hand­ läggas av marinförvaltningen för örlogsvarvet i dess helhet.

Av verkstadsavdelningen redovisat under- eller överskott, däri inberäknat civila beställningar, föreslås få utjämnas genom justering av omkostnads- pålägget enligt marinförvaltningens bestämmande. Influtna civilbeställnings­ pålägg bör i sin helhet inlevereras till statsverket. Verkstadsavdelningens bokslut föreslås få fastställas av marinförvaltningen i stället för av Kungl. Maj :t. Fonderingen av vinstmedel för större anskaffningar m. m. synes ej böra förekomma. Verksamhetens ekonomiska utfall påverkar emellertid nästkommande års omkostnadspålägg. Balansering av överskottsmedel för utjämning av civilbeställningsförluster torde icke vara erforderlig, eftersom

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

att leda till oklarheter och att det därför bör klart framstå, att den icke ingår i örlogsvarvets organisation utan i marinförvaltningens. I anledning härav bör avdelningen helt administreras av nämnda ämbetsverk.

Behov av investeringsplan för örlogsvarven m. m.

Utredningen erinrar om, att det för Karlskrona örlogsvarv fordras stora kapitalinvesteringar för att erhålla en rationell drift. Detta gäller icke bara byggnader utan även maskiner. Utredningen erinrar om att budgetåren 1955/56—1956/57 under anslaget Marinen: Anskaffning av vissa maskiner m. m. för nyanskaffning av maskiner för marinens samtliga verkstadsan- läggningar anvisats ett belopp av endast 700 000 kronor per budgetår. För ett vart av budgetåren 1951/52—1954/55 var motsvarande belopp 1 000 000 kronor. Återanskaffningar från maskinersättningskontot har bud­ getåren 1953/54 och 1954/55 varit cirka 1 000 000 kronor resp. cirka 300 000 kronor för marinverkstäderna i Karlskrona och cirka 360 000 kronor resp. 23 000 kronor för marinverkstäderna i Stockholm.

Utredningen erinrar också om statsutskottets utlåtande nr 214 till 1956 års riksdag (i anledning av motionerna I: 11 och II: 17 angående utnytt­ jande av örlogsvarven i större utsträckning för nybyggnader för marinens räkning) däri behovet av teknisk upprustning samt stora verkstadsbyggna­ dens i Karlskrona bristfälliga skick påtalats.

Utredningen föreslår att det uppdrages åt marinförvaltningen att, i före­ kommande fall i samråd med fortifikationsförvaltningen, uppgöra en plan på längre sikt för örlogsvarvens investeringsbehov samt att fortlöpande överse densamma med hänsyn till genom den tekniska utvecklingen upp­ kommande behov. Planen bör i principiella avseenden fastställas av Kungl. Maj :t.

Någon särskild krigsorganisation är enligt utredningens förslag icke erforderlig.

Utredningen framhåller, att övergången till den föreslagna organisa­ tionen bör ske under en lämpligt avpassad övergångstid, som icke får göras för snäv.

Kostnadsfrågor

Utredningen har för Karlskrona örlogsvarv studerat verkningarna i per­ sonellt hänseende (utom arbetarna) av den föreslagna omorganisationen. Beräkningarna har emellertid måst göras utan den ingående prövning av löneställning och arbetskraftbehov, som eljest äger rum. En noggrann granskning har dock skett inom ramen för utredningens möjligheter. Utred­ ningen har kommit fram till, att vid Karlskrona örlogsvarv genom den föreslagna organisationen en viss reducering —- trots skäliga löneökningar för vissa befattningshavare och större effektivitet — kommer att äga rum i avseende å de årliga lönekostnaderna för militär, civilmilitär och civil

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

39

tjänstemannapersonal. Storleken anges icke närmare på grund av de osäkra utgångspunkterna. Utredningen framhåller emellertid att även i nuvarande organisation lönehöjningar i vissa fall icke torde kunna undvikas, varför den verkliga besparingen bör ses mot bakgrunden härav. När organisationen varit i kraft en tid och den funnit sin slutliga arbetsform, kan man räkna med ytterligare besparingar.

Reservanternas förslag

Det må inledningsvis nämnas, att reservationen icke uttryckligen avser majoritetens synpunkter på örlogsvarvets uppgifter i framtiden.

Reservanterna börjar med att redovisa erfarenheter av och synpunkter på den nu tillämpade organisationen. Som de främsta olägenheterna med denna anges i huvudsak:

Varvschefens rätt att meddela marinverkstäderna direktiv i vissa frågor medför oklarhet och tolkningstvister.

Verkstadsverksamhet förekommer utanför marinverkstäderna i alltför stor utsträckning.

Verkstadsledningen har icke tillräcklig handlingsfrihet. De ekonomiska föreskrifterna är i väsentliga delar oklara och ofullstän­ diga. Självkostnadsberäkningarna omfattar icke hela örlogsvarvet.

Uppkomna vinster inom verkstadsrörelsen får icke användas för före­ tagets räkning.

Marinverkstädernas möjligheter att anskaffa utrustning av icke-investe- ringskaraktär är alltför starkt beskurna.

I byggnadsförvaltningen är för många instanser och myndigheter inblan­ dade, vilket bl. a. medför alltför stor tidsutdräkt, när det gäller att få igång större byggnadsarbeten.

Anläggningstillgångarna redovisas på olika sätt. Allt för stor bundenhet föreligger vid ersättningsanskalfning av maskiner, därigenom att maskinersättningskontot i princip icke får användas på ett sätt som ökar produktionskapaciteten.

Gränsdragning mellan de olika slagen av anläggningar är omöjlig att göra. Härigenom uppstår absurda förhållanden ifråga om ansvar för och finansiering av de fasta anläggningarna, å ena, och övriga anläggningar, å andra sidan. Samordnad teknisk planering av hela varvet kan icke göras och proceduren vid byggnadsarbetena blir för lång. Författningar rörande försvarets förvaltning är olämpliga för en verksamhet av marinverkstäder­ nas karaktär.

Centralupphandling är olämplig för marinverkstäderna. Vidare påtalas olägenheter beträffande personalfrågors handläggning, bevakningsfrågor in. in.

Principiella synpunkter på ny organisation för örlogsvarven

Reservanterna framhåller, att örlogsvarvens uppgifter i princip kan upp­ delas i dels medelsförvaltning, beställning, kontroll och förrådsförvaltning, dels ock verkställande och producerande uppgifter. Dessa arbetsuppgifter skiljer sig enligt reservanterna väsentligt från varandra. Man bör därför ha

40

Kungl. Maj:ts proposition, nr 18b år 1960

två organisationsenheter: en för planläggning, beställning, kontroll etc. och en för produktionen. Kontrollen av tillverkningen vid det producerande organet kommer därigenom att ske av en enhet, som icke därjämte är un­ derställd samma chef som tillverkaren. Enligt reservanternas uppfattning bör därjämte marinkommandochefen ha ett visst inflytande över de för­ valtningsuppgifter, som avser planläggning, beställning, kontroll etc.

Den verkställande och producerande verksamheten bör få arbeta efter industriella linjer. Den bör avgränsas från övrig förvaltning och alla däri utnyttjade objekt i form av byggnader, markområden, maskiner och annan utrustning bör ställas helt till dess förfogande.

Oberoende av företagsform bör örlogsvarven först och främst betjäna marinen men även, i den utsträckning som befinnes lämpligt, övriga för­ svarsgrenar och andra beställare.

Örlogsvarvens förhållande till marinen liksom vederbörande marin- kommandochefs inflytande på verksamheten bör vara klart definierat. Sådana militära och militärtekniska uppgifter, som hittills ålegat örlogs­ varven och som avser örlogsbasfunktioner, skall åvila marinkommando­ chefen.

Örlogsvarven bör vara huvudsakligen verkställande enheter med för hela verksamheten gällande enhetliga ekonomiska bestämmelser, varvid organi­ sationen i möjligaste mån bör vara uppbyggd enligt inom privata industri­ företag vedertagna normer.

De större örlogsvarven bör ledas av varvsdirektörer med ansvar för varvets hela verksamhet och mot detta ansvar svarande befogenheter.

Örlogsvarvens fredsorganisation bör överensstämma med krigsorganisa­ tionen.

De större örlogsvarvens tillgångar och skulder bör i statsbokföringen re­ dovisas klart avgränsade från statsverkets övriga tillgångar och skulder.

Den militära expertis, som erfordras för produktionen vid örlogsvarven, bör i princip vara civilanställd vid resp. varv och ingå såsom anställd i organisationen.

Vid tillämpning av dessa allmänna principer bör de nuvarande örlogs­ varvens arbetsuppgifter fördelas på följande sätt.

Förvaltningsfrågor, militärtekniska frågor och frågor rörande militära förråd handhas inom marinkommandoorganisationen av en vederbörande marinkommandochef underställd baschef.

Verksamheten vid vartdera av de större örlogsvarven ställes under en varvsdirektör och organiseras på två enheter, nämligen:

a) tekniska frågor och produktionsfrågor handhas av ett organ under en teknisk direktör,

b) kamerala och administrativa frågor handhas av ett organ under en ekonomidirektör.

Härtill kommer en under varvsdirektören ställd militärdetalj, som består

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

samtliga aktier i företaget. Förutom representanter för såväl marinförvalt­ ningen som marinens regionala ledningsorganisation bör civil expertis ingå i bolagets styrelse. Ett särskilt reglemente bör fastställas angående vad bo­ laget har att iakttaga beträffande den för marinens arbeten nödvändiga prioritetsrätten liksom beträffande andra marina arbetsuppgifter. Alterna­ tivt kan detta regleras i bolagsordning eller särskilt avtal.

En styrelse med verkställande direktör för samtliga örlogsvarv förut- sättes. Varvsdirektörerna skulle sålunda närmast bli att likna vid plats­ chefer.

Bolagets kapitalbehov, d. v. s. det kapital som fordras för inlösen av å försvarets fastighetsfond redovisade kapitalobjekt m. in., föreslås tillgodoses genom anvisande av investeringsanslag över fonden för statens aktier. Endast det av staten investerade kapitalet skall redovisas som tillgångar i rikshuvudboken. Inkomster och utgifter beslutas av bolagets organ och redovisas utom statsbokföringen. Inlevererat överskott redovisas på riks- statens inkomstsida som inkomster av statens kapitalfonder.

En betydande nackdel med företagsformen som affärsdrivande verk anser reservanterna vara, att örlogsvarven blir inordnade under ett ämbets­ verk (d. v. s. marinförvaltningen), som har andra huvuduppgifter.

Reservanterna föreslår, att verk stads byrån icke längre skall lyda direkt under marinförvaltningens souschef utan under marinöverdirektören, d. v. s. chefen för skeppsbyggnadsavdelningen.

Även om det måste anses nödvändigt att ett centralt organ inom marin­ förvaltningen handhar den långsiktiga planeringen av varvskapacitetens utnyttjande, investeringar m. m. bör man icke utesluta att låta ett av örlogs­ varven vara sammanhållande för sådana frågor och arbetsuppgifter, som bör lösas och handläggas efter enhetliga grunder för samtliga varv. Re­ servanterna anser det nödvändigt, att varvsdirektörerna ges så stora be­ fogenheter som möjligt och att klara bestämmelser finns för beslutande­ rätten. De förordar en relativt omfattande decentralisering av beslutande­ rätten i alla frågor, som endast avser örlogsvarven. Verkstadsbyråns per­ sonalorganisation bör i konsekvens härmed göras så liten som möjligt.

Investeringsbehov

Reservanterna erinrar om, att under en lång följd av år ett stort investe­ ringsbehov för örlogsvarven ackumulerats. En beräkning av investerings­ behovet har gjorts beträffande Karlskrona örlogsvarv. Som exempel på anläggningarnas tillstånd anföres därvid följande.

Uppfördes

Stora verkstadsbyggnaden, som inrymmer större delen av ma- år

rinverkstädernas huvudkontor, stora maskinverkstaden, verk- tygsverkstaden, en stor del av grovplåtslageriet, tunnplåtsla­ geriet, svetsverkstaden och smedjan m. m........................................... 1874 Pannverkstaden ........................................................................................... 1917 Rörverkstaden................................................................................................ 1917

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

Yttranden

Beträffande örlogsvarvens uppgifter i framtiden, speciellt produk­ tionsinriktningen inom verkstäderna ansluter sig försvarets civilförvaltning till utredningens förslag, att varvens kapacitet i princip skall avpassas allenast till marinens behov. Även marinledningen bedömer utredningens riktlinjer vara riktiga och förklarar ett fritt expanderande storvarv icke vara ett marinens eller försvarets intresse. En ökad spridning av underhålls- verksamheten är i stället föremål för fortlöpande uppmärksamhet. I stort sett samma synpunkter framföres av försvarets fabriksstyrelse, som därjämte erinrar om att den beslutade överflyttningen av pjäshylsverkstaden snarast bör ske. Statens organisationsnämnd anser, att i stort sett endast underhåll och ombyggnader bör förekomma vid örlogsvarven och att dessas nu­ varande kapacitet därför kan minskas med 20 procent. Statlig verksamhet bör enligt organisationsnämnden begränsas i största möjliga utsträckning och försvarets institutioner icke utnyttjas för reglering av arbetsmarknaden.

Statens sakrevision anför liknande synpunkter. Sveriges civilingenjörsförbund och Sveriges industriförbund ansluter sig även till utredningen och samma kan i princip sägas vara fallet med Sveriges varvsindustri förening. Däremot anser riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, att örlogsvarv et i Karls­ krona bör ges kompletterande civila arbetsuppgifter och även kommers­ kollegium förutsätter beträffande nämnda varv en mindre restriktiv inställ­ ning till antagandet av civila beställningar för att möjliggöra en jämn syssel­ sättning för den personal, som normalt kräves för arbetena på marinens fartyg. Såväl arbetsmarknadsstyrelsen som länsstyrelsen i Blekinge län under­ stryker i sina yttranden örlogsvarvets i Karlskrona betydelse ur arbetsmark- nadssynpunkt och hävdar, att nybyggen och civila beställningar bör före­ komma i större utsträckning än vad utredningen förutsatt. Även 1953 års utredning angående statliga företagsformer erinrar om nämnda örlogsvarvs betydelse för Blekinge och om önskvärdheten av en ökad rörelsefrihet för varvet. Liknande synpunkter har framförts av Karlskrona stad, Försvarets civila tjänstemannaförbund och Försvarsverkens civila personals förbund.

Karlskrona stad erinrar om att av personer, vilka var anställda vid företag i staden, omfattande mer än fem arbetstagare, i april 1957 i det närmaste 40 procent var anställda vid marinverkstäderna och varvets byggnadsav- delning. Betydelsen härav för stadens skatteunderlag belyses i yttrandet.

Statsverkens ingenjörsförbund framhåller, att nybyggnadsarbeten är naturliga och lämpliga för örlogsvarven. Även Sveriges arbetsledareförbund synes förorda ett utvidgat produktionsprogram. Landsorganisationen i Sverige anser, att utredningen varit alltför restriktiv när det gäller antagande av civila beställningar. Man bör i stället eftersträva en ökad civil sysselsättning för att kunna bedriva örlogsvarvet i Karlskrona i oförminskad eller ökad omfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18't år 1960

45

Endast ett fåtal av remissmyndigheterna har yttrat sig i frågan om sättet för örlogsvarvens inlemmande i marinkommandoorganisatio- nen. Försvarets civilförvaltning ansluter sig i allt väsentligt till vad utred­ ningen anfört i nämnda hänseende men anser dock att marinkommando- chefen bör ha direktivrätt i stället för beslutanderätt i vissa förvaltnings­ frågor. Beträffande dessa bör varvschefen lyda direkt under vederbörlig central förvaltningsmyndighet. Statens organisationsnamnet är i princip enig med utredningen men anser, att det kan ifrågasättas att utbyta den före­ slagna beslutanderätten mot direktivrätt. Marinledningen förordar, att försök göres enligt utredningens förslag.

I vad gäller organisationsformen ansluter sig försvarets civilförvalt­ ning och marinledningen i princip till utredningens förslag, men ställer sig tveksamma beträffande lämpligheten av en teknisk direktör och föreslår i stället, att motsvarande arbetsuppgifter skall fullgöras av en teknisk chef för de centrala planeringsorganen. Av de myndigheter som tillstyrkt majori- tetsförslaget ställer sig även statskontoret avvisande till anordningen med en teknisk direktör. Ämbetsverket kan ej heller tillstyrka inrättandet av befatt­ ning för ekonomidirektör. Sjöfartsstyrelsen, statens organisationsnämnd och berörda personalorganisationer — utom arbetsledareförbundet — tillstyrker utredningens förslag. En ledamot inom organisationsnämnden uttalar sig dock för bolagsformen. Kommerskollegium tillstyrker utredningens förslag i vad avser örlogsvarven i Stockholm och Göteborg men ansluter sig beträf­ fande örlogsvarvet i Karlskrona till reservanternas förslag. Fabriksstgrelsen föreslår att örlogsvarven uppdelas i två fristående delar, varav en militär- förvaltningsdel och en verkstadsdel, den sistnämnda direkt underställd marinförvaltningen. Sakrevisionen anser, att endast mindre ändringar i nu­ varande organisation är erforderliga, med en fastare anknytning av verk- stadsrörelsen till örlogsvarvets övriga organ som riktlinje. För bolagsform uttalar sig, närmast i vad avser örlogsvarvet i Karlskrona, förutom som tidigare anförts komerskollegium, riksnämnden för ekonomisk försvarsbered­ skap, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen i Blekinge län, Karlskrona stad,

Sveriges arbetsledareförbund, Sveriges varvsindustriförening och Landsorga­ nisationen i Sverige. Utredningen angående statliga företagsformer ger icke något bestämt förord åt vare sig bolagsformen eller utredningens förslag, då den anser sig icke äga tillräcklig sakkunskap på det marina området. I varje fall bör emellertid särskilt örlogsvarvet i Karlskrona erhålla större rö­ relsefrihet.

Den närmare utformningen av utredningens förslag till orga­ nisation behandlas av bl. a. civilförvaltningen, som föreslår en samman­ slagning av centralplaneringen och allmänplaneringen samt att ekonomi­ avdelningen utgår. Härvid skulle inköpsärenden och verkstadsbokföringen återföras till verkstadsavdelningen och återstående arbetsuppgifter över­ tagas av ett under varvschefen lydande kansli, vari skulle ingå intendentur-

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 18k år 1960

sektionen och administrativa sektionen. Nautiska sektionen ifrågasättes utgå.

Marinledningen föreslår, att utredningens genomgripande förslag göres till föremål för försöksverksamhet, närmast i fråga om tekniske direktören och ekonomidirektören. Häremot har marinöverdirektören anfört avvikande mening och hävdat, att utredningsförslaget bör helt följas. Organisationsnämnden avstyrker tekniske direktören och förordar, att den erforderliga tekniska sammanslagningen sker inom ett stabsorgan. Ekonomiavdelningen bör komma längre ner i organisationen och verkstadsbokföringen omhänder - has under chefen för verkstadsavdelningen. Kontorsorganisationsdetaljen bör utgå. Utredningens förslag beträffande intendentursektionen bör ytter­ ligare undersökas. Sveriges civilingenjörsförbund och Försvarsväsendets civil­ militära ingenjörers förbund föreslår, att vapenavdelningen utgår och dess verksamhet direkt underställes tekniske direktören. Svenska underofficersförbundet understryker nödvändigheten av serviceverkstäderna.

Beträffande förrådsorganisationen föreslår försvarets civilförvalt­ ning införandet av en förrådsavdelning medan däremot marinledningen icke anser det möjligt att vid tidpunkten för avgivandet av remissyttrandet uttala sig om möjligheten att övergå till en funktionell förrådsorganisation.

Beträffande utredningens förslag om personalfrågorna vid örlogs­ varven kan försvarets civilförvaltning icke tillstyrka, att marinförvaltningen göres till första besvärsinstans vid beslut om anställning eller entledigande av tjänsteman utan anser att besvär över dylika beslut bör anföras direkt hos Kungl. Maj :t. Samma åsikt framföres av marinledningen och Försvarets civila tjänstemannaförbund. Marinledningen föreslår vidare en höjning av gränsen för marinförvaltningens befogenhet att inrätta tjänster vid örlogs­ varven och framhåller nödvändigheten av växeltjänstgöring för den militära och civilmilitära personalen, varför — eventuellt med undantag för vissa chefstjänster — en fördelning av tjänsterna bör ske mellan olika personal­ kategorier. Värdet av växeltjänstgöringen understrykes även av Försvars­ väsendets civilmilitära ingenjörers förbund samt officers- och underofficersförbunden. Personalkårutredningen förklarar sig intet ha att erinra mot utred­ ningens förslag beträffande varvschefens och tekniske direktörens kårtill­ hörighet. Statskontoret föreslår lägre gräns för varvschefens rätt att tillsätta tjänster och Försvarets civila tjänstemannaförbund föreslår formella ändringar i avseende å tillsättnings- och disciplinförfarande. Sveriges civilingenjörs­ förbund anser, att en friare lönesättning bör tillskapas.

Frågan om den fasta egendomens redovisning, finansiering m. m. har berörts av endast några få remissmyndigheter. Fortifikationsförvaltningen föreslår, att nuvarande organisation i avvaktan på närmare ut­ redning angående bl. a. kustartilleriets bvggnadsförvaltningar tills vidare bibehålies men ansluter sig i huvudsak till utredningens förslag till redovis­ nings- och fmansieringsbestämmelser. Reservanterna anses icke ha till­ räckligt beaktat svårigheterna att skilja ut de byggnader, områden m. m.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 18'i år 1960

marinens arbeten under budgetåret 1959/60, cirka 1 200 arbetare. Dessa hypoteser innebär emellertid i och för sig icke några uttalanden om varvets sysselsättning i ena eller andra alternativet, utan anges endast som ut­ gångspunkt för investeringsberäkningarna.

Vid beräkningen av investeringsbehovet för alternativet I har efter­ strävats att ge varvet så stor konkurrensförmåga som möjligt inom en rim­ lig kostnadsram. En avvägning har skett bl. a. med hänsyn till storleken av de fartyg, vilka bör kunna byggas eller repareras. Med hänsyn till tendensen hos fördelningen av fartygen på storleksgrupper har utredningen utgått från att man bör kunna bygga fartyg upp till åtminstone 8 000 ton dödvikt. När det gäller reparations- och klassningsarbeten, begränsas åtminstone de sistnämnda av storleken av de dockor, som står till förfogande för torrsätt­ ning. Dessa motsvarar fartyg upp till 16 000 ton dödvikt. Att omhänderta så stora fartyg rymmes inom investeringsramen för alternativet I. Detta anses av utredningen vara en rimlig begränsning.

I alternativet I räknas vidare med en någorlunda kontinuerlig nybyggnad av marina fartyg.

I alternativet II kan civila beställningar utföras i ungefär nuvarande ut­ sträckning. Vissa möjligheter till nybyggnad av fartyg föreligger. Vidare har förutsatts, att verkstadsarbetet koncentreras på sätt föreslagits av örlogs- v arvsutredningen.

Utredningen erinrar om att utöver nu angivna kostnader bör beaktas, att ett investeringsbehov föreligger även för de militärtekniska avdelningarna. Fortifikationsförvaltningen har sålunda vid olika tillfällen på förslag av chefen för marinen för nämnda ändamål föreslagit åtgärder till en samman­ lagd kostnad av 19 miljoner kronor, av vilken 11 miljoner kronor under befästningars delfond. Utredningen anför, att dessa önskemål torde kvarstå.

Utredningen har vidkommande den andra delen av sitt uppdrag dragit den slutsatsen, att tillräckliga förutsättningar icke nu föreligger att i Karls­ krona med framgång bedriva civil varvsdrift i sådan omfattning, att örlogs- varvets organisation behöver anpassas därefter. Utredningen erinrar om de stora investeringar som kräves för att tekniskt utrusta varvet för större civil produktion och som icke upphör med engångsupprustningen utan måste fortgå kontinuerligt. Rörande utgångspunkterna för sitt ställnings­ tagande anför utredningen i huvudsak följande.

En bedömning av förutsättningarna för civil varvsdrift i Karlskrona måste grundas på dels Karlskronavarvets särskilda förhållanden och dels betingelserna för varvsindustrien över huvud taget.

Utredningen erinrar om att det vid örlogsvarvet i Karlskrona finns en gammal, van och yrkeskunnig arbetarstam, en kår av arbetsledare, andra tjänstemän och företagsledare, som skulle kunna utgöra en god stomme i den personaluppsättning, som behövs för ett civilt varv, samt en varvsan- läggning, som genom upprustning och komplettering skulle kunna anpassas även till civil varvsdrift. I dessa avseenden förklaras förutsättningar före­ ligga för civil varvsdrift i Karlskrona.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

anläggningar och numera är i stort sett modernt och rationellt utrustade. För Karlskronavarvets del har utredningen vid beräkningen av investerings­ kostnaderna i alternativet I — för att täcka en någorlunda stor del av de aktuella fartygsstorlekarna men samtidigt stanna vid en rimlig investerings­ kostnad — räknat med nybyggnad av fartyg endast upp till 8 000 ton död­ vikt. I och för sig skulle det ur konkurrenssynpunkt ha varit önskvärt att kunna bygga ännu större fartyg, och tanken på en utveckling häremot bör betraktas såsom realistisk.

De svenska varvens kapacitet har under efterkrigsårens uppbyggnad av handelsflottorna i världen i stor utsträckning använts för nybyggnader. Det är icke uteslutet, att en mättnad i behovet av nybyggen nu inträtt. Vissa tecken, minskat antal order på nya fartyg — i stort sett inga under år 1958 — ökat antal upplagda fartyg och annulleringar av tecknade kontrakt, talar härför. De moderna fartygens ökade storlek och fart medför även i och för sig ett minskat behov av antal enheter. Därtill kommer, såsom ovan sagts, att skeppsvarven de senare åren expanderat kraftigt.

Det må erinras om att nybyggnadskapaciteten i världen för närvarande är tio procent av världshandelsflottan, vilket med hänsyn till dennas genomsnitt­ ligt låga ålder är mer än vad normalt behövs för förnyelse. Modernisering, utbyggnad och rationalisering av varven pågår oavbrutet och ökar kapaci­ teten ytterligare. Man kan sålunda räkna med att varvens kapacitet ett stycke in på 60-talet till mindre del än nu kommer att upptagas av ny­ byggen. Detta innebär, att de kommer att inrikta sig mera på reparations­ arbeten, varigenom den redan nu hårda konkurrensen på detta område kommer att Ytterligare skärpas.

Den svenska sjöfarten är till stor del inriktad på linjefart. Linjenätet torde emellertid numera vara utbyggt i sådan utsträckning, att utvecklings­ möjligheterna, utom genom ökad turtäthet eller annan service på existe­ rande linjer, är ganska begränsade. De traditionella sjöfartsländernas svå­ righeter att möta konkurrensen från fartyg under s. k. bekvämlighetsflagg eller subventionerade av hemlandet bör också beaktas.

De svenska varven är till stor del beroende av utländska beställningar. Sålunda är deras nybyggnadskapacitet för närvarande till 70 procent, i ton räk­ nad, upptagen av sådana. I utlandet upprustar man emellertid varvsindustrien, delvis med statlig hjälp eller med hjälp av främmande krediter. Länder, som förut icke haft någon varvsindustri, planerar att skapa sådan eller har redan börjat därmed. Byggandet av nationella handelsflottor kan stimulera denna utveckling. I vissa länder, t. ex. Japan, i vilka varvsindustrien genom den snabba utbyggnaden under högkonjunkturen efter senaste världskriget fått en stor överkapacitet, har statligt stöd åt varven aktualiserats för att underlätta dessas kreditgivning. Samtidigt kan man vänta, att de utländska varven — vilka ännu icke är så starkt rationaliserade som de svenska — ytterligare moderniseras och effektiviseras och därigenom kan bjuda hår­ dare konkurrens än för närvarande. Genom bättre möjligheter att arbeta i skift kan de redan i många fall bygga och repararera snabbare. Den ut­ ländska konkurrensen kan därför väntas bli svårare.

Även möjligheten att vid haverier snabbt kunna ta hand om fartygets last är av betydelse. Härvid gynnas länder, i vilka stuveriarbete kan ske i skift hela dygnet.

När det gäller det totala reparationsbehovet, kan å ena sidan den genom­ snittligt relativt låga åldern hos nuvarande tonnage medföra ett minskat

53

underhållsbehov. Å andra sidan är emellertid moderna fartyg tekniskt komplicerade och kräver mycket underhåll. Allt mindre av detta kan ut­ föras av fartygens egen personal, eftersom specialutrustning och special­ personal kräves. Detta gynnar särskilt varv med för ändamålet avsedda speciella resurser.

Den andel av det svenska tonnaget, som sysselsättes i trafiken på Sverige, minskar, under det att samtidigt den andel, som trafikerar rutter enbart mellan främmande länder, ökar. Detta kan medföra mindre total repara- tionsmängd för svenska varv.

Utredningen har enligt sina direktiv undersökt, huruvida intresse finns inom svensk varvsindustri eller rederinäring att överta eller i annan form driva varvsrörelsen i Karlskrona. Så förklaras icke vara fallet.

Utredningen anför, att dess slutsats beträffande förutsättningarna för civil varvsdrift i Karlskrona icke bör undanskymma behovet och önskvärd­ heten av att materiellt och personellt utrusta varvet så, att det kan arbeta så effektivt och billigt som möjligt. Särskilt viktigt blir detta, om det plane­ rade Muskövarvet får så liten kapacitet, att marinens till Stockholmsom­ rådet förladga fartyg i större utsträckning måste anlita Karlskronavarvet. Kostnaden kommer nämligen då att bli högre genom fartygens förflyttning m. m. Det är, förklarar utredningen, över huvudtaget av största vikt, att varvet kan arbeta effektivt och billigt inom sitt arbetsområde. Härigenom borde det i större utsträckning än hittills ansetts vara fallet bli fördelaktigt att i Karlskrona i konkurrens med civila varv utföra arbeten för marinen.

Utredningen erinrar om att de investeringar, som göres för att främja de marina arbetsuppgifterna, även i viss utsträckning torde få värde vid civila arbeten. Härigenom bör det bli lättare att inom ramen för örlogs- varvets huvuduppgifter utjämna sysselsättningen genom arbetsobjekt i kon­ kurrens med den enskilda industrien.

Utredningen understryker slutligen, att den behandlat sitt uppdrag ute­ slutande med utgångspunkt i att vanliga konkurrensförhållanden skall råda. Det har icke legat inom uppdragets ram att taga hänsyn till arbetsmarknads­ läget i Karlskrona och sydöstra Blekinge i övrigt. Huruvida det ur denna synpunkt är önskvärt eller erforderligt att öka arbetstillgången genom sär­ skilda stödåtgärder, t. ex. att i ökad utsträckning anlita örlogsvarvet i Karls­ krona för nybyggnad eller underhåll av svenska statens fartyg, oberoende av konkurrensen med annan varvsindustri, anses sålunda vara en fråga, som faller utanför utredningens uppdrag.

Kungi. Maj:ts proposition nr 18't år 1960

Yttranden

Invändningar mot utredningens slutsatser angående förutsättningarna för civil varvsdrift i Karlskrona har endast gjorts av länsstyrelsen i

Blekinge län, stadsfullmäktige i Karlskrona och marinverkstäderna i Karls­ krona. I dessa yttranden anses förutsättningarna gynnsammare än vad ut­

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

redningen anfört. Å andra sidan anser t. ex. sjöfartsstyrelsen sjöfarts krisen vara så djupgående att det ej är troligt att sysselsättningsproblemen vid varvet skulle lösas även om det fick mycket goda resurser för civila objekt och Smålands och Blekinge handelskammare anser varvsrörelsen väl till­ godosedd i Småland och Blekinge. Med hänsyn till sjöfartskonjunkturen och den betydande överkapaciteten anser handelskammaren det olämpligt att genom stora investeringar öka spänningen mellan tillgång och efterfrågan.

Kommerskollegium, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, arbets­ marknadsstyrelsen och Sveriges varvsindustriförening, som instämmer i ut­ redningens slutsatser angående förutsättningarna för civil varvsdrift, anser alt verksamheten ändock bör bedrivas som bolag medan 1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna under hänvisning till utredningens slut­ satser angående möjligheterna för civil varvsdrift, vilka synes göra det omotiverat att giva varvsrörelsen en självständig ställning, förklarar att företagsformen synes helt kunna anpassas efter de militära behoven.

Även i en del andra yttranden beröres i samband med förutsättningarna för civil varvsdrift frågan om företagsformen. Sålunda anför Försvarsverkens civila personals förbund, att verksamheten bör bedrivas i så industrimässiga former som möjligt och att goda möjligheter bör ges till civil produktion av fartyg och Sveriges arbetsledareförbund anser, att varvet bör omorgani­ seras till ett civilt varv.

Av investeringsförslagen förordas alternativet II (det mindre alternativet) av marinledningen, fortifikationsförvaltningen, försvarets civilförvaltning, försvarets förvaltningsdireklion, statskontoret, kommerskollegium, statens organisationsnämnd, statens sakrevision, riksnämnden för ekonomisk försvars­ beredskap, Sveriges civilingenjörsförbund och Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund. Fortifikationsförvaltningen liksom även i princip över­ befälhavaren framhåller, att merkostnader utöver alternativ II icke bör belasta försvarsanslag. Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anser å andra sidan att hänsyn vid investeringarna bör tagas även till att civila arbeten skall kunna utföras. I princip kan vidare även försvarets fabriksstyrelse och sjöfartsstyrelsen anses ansluta sig till den med alternativ II avsedda målsättningen medan Sveriges industriförbund och Sveriges varvs­ industriförening kan sägas intaga en mera restriktiv hållning.

Alternativ I förordas av länsstyrelsen i Blekinge län, stadsfullmäktige i

Karlskrona, Försvarets civila tjänstemannaförbund, Försvarsverkens civila personals förbund, Svenska underofficersförbundet samt marinverkstäderna i Karlskrona.

Arbetsmarknadsstyrelsen förklarar i sitt yttrande, att snara och genom­ gripande åtgärder nu är oundgängliga med hänsyn till att varvets underhåll och modernisering eftersatts. Sociala hänsyn och samhälleliga kostnader för arbetslöshetens bekämpande bör noga beaktas vid det slutliga ställ­ ningstagandet till frågan om marinverkstädernas produktionsinriktning,

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

55

kapacitet och investeringsbehov. Ett detaljerat investeringsprogram, utarbe­ tat på grundval av de nu föreliggande förslagen bör enligt styrelsens åsikt snarast fastställas, turordnas och projekteras. Förslag i nämnda hänseenden bör upprättas i nära samverkan mellan marinförvaltningen, fortifikations- förvaltningen och arbetsmarknadsstyrelsen. Med hänsyn till den omfattande beredskap mot arbetslöshet, som är nödvändig i östra Blekinge, finner styrelsen det naturligt, att om- och nybyggnadsarbetena vid marinverk­ städerna får ingå i arbetslöshetsberedskapen. Statsbidrag till statliga och kommunala beredskapsarbeten i östra Blekinge har under åren 1957 och 1958 beviljats med sammanlagt cirka 10,8 miljoner kronor. Samtidigt har cirka en miljon kronor utbetalats av byggnadsarbetarnas erkända arbetslös­ hetskassa till medlemmar i Ivarlskronaområdet. Styrelsen skulle mot bak­ grunden härav och under hänsynstagande till sysselsättningsläget i angrän­ sande områden kunna under ett antal år bedriva beredskapsarbeten vid marinverkstäderna i form av anläggnings- och byggnadsarbeten för cirka fem miljoner kronor årligen. Härutöver skulle beställningar avseende viss utrustning i samband med investeringsprogrammets genomförande kunna utläggas som stödbeställningar hos marinverkstäderna inom ramen för de bemyndiganden, styrelsen tidigare erhållit för stödbeställningar därstädes. Särskilda medel till maskinanskaffning och sådana byggnadsarbeten, som icke lämpligen kan bedrivas som beredskapsarbeten, bör däremot ställas till marinförvaltningens förfogande. Målsättningen bör vara att med fram­ gång kunna konkurrera om marina nybyggnadsarbeten och att i ökad ut­ sträckning erhålla civila beställningar. Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar slutligen om sitt tidigare avgivna yttrande angående företagsformen för marinverkstäderna, innebärande tillstyrkan av bolagsform.

Avdelning IV. Departementspromemorian

Efter en översiktlig erinran om innebörden av tidigare förslag m. in. rörande örlogsvarvens organisation konstateras i departementspromemo­ rian, att bakgrunden till 1953 års örlogsvarvsutrednings överväganden an­ gående örlogsvarvens uppgifter numera ändrats i viktiga hänseenden. Så­ lunda innebär det år 1958 fattade försvarsbeslutet på längre sikt en väsentlig minskning av flottan och dess fredsverksamhet. Detta har enligt promemorian redan resulterat i viss nedskärning av örlogsvarvens arbets­ styrka trots att åtgärder i form av utläggande av stödbeställningar vid­ tagits. Utvecklingen belyses i promemorian av följande uppgifter rörande sysselsättningen vid varven.

Antalet anställda (tjänstemän och arbetare) vid marinverkstäderna i Karlskrona och Stockholm samt verkstadsavdelningen i Göteborg har så­ lunda gått ned från respektive cirka 2 100, 1 100 och 200 den 1 januari

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

1956 till respektive 1 850, 700 och 150 den 1 januari 1960. För de när­ maste två budgetåren räknar marinförvaltningen med en sysselsättning vid nuvarande i och för sig otillfredsställande produktivitetsläge av cirka 1 100 arbetare för marinens behov vid Karlskrona örlogsvarv. För närvarande är anställda cirka 1 600 arbetare. Av dessa sysselsättes alltså cirka 500 med övriga statliga arbeten, enskilda beställningar och stödarbeten. Vid örlogsvarvet i Stockholm räknar man med tillgång till marina arbeten för samtliga omkring 740 arbetare och för örlogsvarvet i Göteborg räknas lika­ ledes med ett behov för marinens räkning av för närvarande anställda cirka 160 arbetare.

I promemorian anföres, att det vid ärendets beredning inom försvars­ departementet ansetts erforderligt att med hänsyn till anförda omständig­ heter underkasta frågan om örlogsvarvens organisation ytterligare utred­ ning. Problemen har härvid enligt promemorian varit väsentligt olika när det gällt örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona. För Stockholmsvarvets del har frågor i samband med den beslutade utflyttningen till Muskö stått i förgrunden under det att arbetsmarknadspolitiska spörsmål fått ägnas särskild uppmärksamhet i fråga om Karlskronavarvet. Dessa varv be­ handlas därför i promemorian var för sig. Förhållandena vid Göteborgs örlogsvarv behandlas i promemorian i största korthet.

I promemorian föreslås, att driften vid marinverkstäderna i Karlskrona skall ombesörjas av ett statligt aktiebolag. Ett särskilt avsnitt i prome­ morian ägnas åt frågor om bolagets bildande, finansiering m. m.

När det gäller örlogsvarvet i Karlskrona lämnas i promemorian följande uppgifter rörande antalet anställda per den 1 januari 1960 in. m. vid ma­ rinverkstäderna.

Vid marinverkstäderna i Karlskrona uppgick antalet anställda vid års­ skiftet 1960 till omkring 2 000 personer. Därav var omkring 1 600 arbetare och 400 tjänstemän (cirka 150 arbetare är utlånade till de militärtekniska avdelningarna). Medelåldern är relativt hög. Av de omkring 1 600 arbe­ tarna är sålunda 1 000 i åldern 35—55 år, varav 540 i åldern 45—55 år. Av de manliga tjänstemännen — omkring 300 — är 235 i åldern 35—60 år, varav 135 i åldern 45—60 år. Endast ett fåtal arbetare och tjänstemän i nu berörda åldersgrupper är ogifta.

Det har enligt promemorian beräknats att vid marinverkstäderna skulle, om produktionen uteslutande inriktas på arbeten för marinens räkning, under de närmaste åren kunna sysselsättas omkring 1 450 personer, varav 1 150 arbetare och drygt 300 tjänstemän. Härvid har utgångspunkten varit nuvarande produktivitet vid verkstäderna. Det bör emellertid enligt pro­ memorian observeras, att produktiviteten för närvarande är relativt låg. Vissa uppskattningar av arbetskraftsbehovet vid en starkt rationaliserad drift, vilken bör kunna åstadkommas genom investeringar och viss intern omorganisation, ger enligt vad som anföres i promemorian klart vid han­ den att antalet anställda kan reduceras ytterligare i icke obetydlig omfatt­

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

De planerade nyinvesteringarna har enligt promemorian beräknats till 27 miljoner kronor. Härtill kommer behov av rörelsemedel till ett beräknat belopp av 5 miljoner kronor. Detta belopp kan, anföres det, synas lågt men man bör enligt promemorian beakta, att bolagets dominerande verksam­ het avser marina arbeten för vilka förskott erhålles. Bolaget skulle så­ lunda ha ett sammanlagt kapitalbehov av cirka (15 + 27 + 5=) 47 mil­ joner kronor. Detta kapitalbehov skulle täckas dels med eget kapital i form av aktiekapital och reservfond, dels med långfristiga lån. Rela­ tionen mellan aktiekapital och lån påverkas bland annat av de lånevillkor, som kan komma att uppställas. Det föreslås att det egna kapitalet i sam­ band med bolagsbildningen sättes till 32 miljoner kronor, varav 26,6 mil­ joner kronor utgör aktiekapital och 5,4 miljoner kronor en reservfond, som tillskapas genom att aktierna övertecknas med 20 %. I övrigt föreslås bolaget skola finansieras genom lån. Härvid torde enligt promemorian i princip två alternativ böra övervägas: antingen kan statligt lån lämnas under fonden för låneunderstöd eller kan lån upptagas i öppna markna­ den mot statlig garanti. Det anses härvid böra nämnas att marinverk­ städerna i Karlskrona och Stockholm för närvarande har en rörlig kredit hos riksgäldskontoret på 13 miljoner kronor, varav åtta miljoner kronor enligt för närvarande gällande fördelning står till marinverkstädernas i Karlskrona förfogande.

Sammanfattningsvis innebär promemorieförslaget följande. Beräknat kapitalbehov: 47 miljoner kronor.

Därav eget kapital

Aktiekapital .................... 26,6 miljoner kronor Reservfond ........................ 5,4 miljoner kronor

32 miljoner kronor1

Långfristiga lån ................................. 15 miljoner kronor

47 miljoner kronor

1 Härav finansieras 15 miljoner kronor med apportegendom och 17 miljoner kronor med nya medel.

Investeringarna är sålunda avsedda att täckas dels genom eget kapital och dels med långfristiga lån. Rörelsemedlen täckes helt med långfristiga lån. Genom att det nya kapital, som tillföres företaget, i första hand är avsett för det omfattande investeringsprogrammet, kan enligt promemorian ökningen av aktiekapitalet ske successivt till förut angivna belopp. Med anknytning till de i aktiebolagslagen stadgade gränserna föreslås därför bolagsordningen på ifrågavarande punkt skola innehålla, att aktiekapitalet skall utgöra lägst 15 miljoner kronor och högst 27 miljoner kronor. Kungl. Maj :t bör enligt promemorian föreslå innevarande års riksdag att besluta om total aktieteckning till ett belopp av 32 miljoner kronor, av vilka 15

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

65

miljoner kronor svarar mot apportegendomen och således icke föranleder någon statsutgift. Återstående 17 miljoner kronor föreslås skola dispone­ ras så att medel ställes till bolagets förfogande allteftersom investerings- arbetet fortlöper, vilket enligt den i promemorian framlagda planen förutsät- tes sträcka sig över fyra år. Anslagsmässigt bör enligt promemorian hela beloppet upptagas i ett sammanhang, men beslutets återverkningar på statens upplåningsbeliov blir beroende av den takt i vilken det av Kungl. Maj:t realiseras. På samma sätt anses böra förfaras med den föreslagna statsgarantin för långfristig upplåning. Om aktieteckning sker i etapper, skall även vid senare tidpunkt än i samband med bolagsbildningen aktierna tecknas till sådan kurs, att bolaget omedelbart erhåller den i aktiebolags­ lagen stadgade reservfonden.

Med hänvisning till arbetsmarknadsstyrelsens i promemorian åberopade remissyttrande erinras om att de statliga investeringarna i Karlskronavar- vet i varje fall delvis kan antagas ersätta eljest ofrånkomliga utgifter för arbetslöshetens bekämpande. En betydande del av byggnads- och an­ läggningsarbetena består av relativt okvalificerat arbete. Vidare framhål- les, att under de tre första åren bolagets verkstäder erhåller arbeten mot­ svarande drygt 40 årsarbetare, något som i motsvarande mån minskar ett eventuellt behov av stödbeställningar.

Aktiebreven bör enligt promemorian ställas till viss man. För den hän­ delse vissa aktier framdeles kan komma att överlåtas på utomstående föreslås att i bolagsordningen skall intagas sedvanliga bestämmelser inne­ bärande skydd mot utländskt inflytande samt hembudsskyldighet. Statens aktier i bolaget bör redovisas under fonden för statens aktier. Rösträtten för dessa aktier på bolagsstämman förutsättes skola utövas av den Kungl. Maj :t i varje särskilt fall därtill utser. Ändringar i bolagsordningen bör för att äga giltighet fastställas av Kungl. Maj :t. Bolagets inre organisa­ tion bör enligt promemorian fastställas av den blivande styrelsen.

De kollektivavtal som när bolaget börjar sin verksamhet gäller beträf­ fande arbetarpersonalen torde enligt promemorian få övertagas av bolaget att gälla till dess uppsägning av desamma i vanlig ordning sker. I sam­ band med att marinverkstäderna blir bolag, bör all personal uppsägas från nuvarande extra ordinarie eller extra anställningar. Då endast två ordi­ narie tjänster finnes, gällande med förordnande för viss tid, behöver enligt promemorian något problem icke uppstå beträffande denna personalkate­ gori. Ordinarie och extra ordinarie befattningshavare bör i möjligaste mån beredas tillfälle att övergå till befattning i bolaget på de villkor som kan överenskommas mellan bolaget och de anställda.

Beträffande personalens pensionering framhålles till eu början, att staten för sina arbetare genomfört eu pensionering, som i stort sett varit fördelaktigare än vad som gäller inom det privata näringslivet. Eu väsent­ lig förändring har emellertid, påpekas det, numera skett genom alt allmän

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 b år 1960

till baschefen i Karlskrona bör enligt promemorian övervägas att överföra den nu vid marinkommandostaben för marinkommando Ost bedrivna för- valtningsverksamheten till varvschefen, vilket underlättas om staben såsom föreslagits flyttas till Västerhaninge.

örlogsvarvsutredningens förslag är, framhålles i promemorian, en nor­ malorganisation. Närmast torde utredningen haft i tankarna ett varv av ungefär Karlskronavarvets storlek. Vissa jämkningar och förenklingar i organisationen anses därför böra ske med hänsyn till det blivande Muskö- varvets avsevärt mindre omfattning. Utredningens förslag angående in­ rättande av en befattning som teknisk direktör torde sålunda enligt prome­ morian vid detta örlogsvarv medföra onödig omgång och överorganisation. Erforderlig samordning av den tekniska verksamheten anses kunna er­ hållas genomj den allmänplanering, som föreslagits för örlogsvarvet. Denna hör direkt underställas varvschefen. Direkt underställda denne blir där­ igenom även de tekniska avdelningarna. Med hänsyn till allmänplane­ ringens organisatoriska ställning direkt under varvschefen synes enligt promemorian särskild centralplanering icke vara erforderlig utan dess arbetsuppgifter anses kunna sammanslås med allmänplaneringens. Någon ekonomidirektör synes icke heller erforderlig enligt promemorian, medan däremot sammanslagningen av ekonomiärenden för hela varvet under en huvudman synes vara en rationell anordning. Det kan dock enligt prome­ morian ifrågasättas att inordna tjänstemannaärenden och kontorsorganisa- tionsfrågor under den föreslagna administrativa sektionen. Även andra jämkningar i detaljorganisationen kan enligt promemorian övervägas. Det anses emellertid böra ankomma på marinförvaltningen att med beaktande av det anförda och de av örlogsvarvsutredningen angivna principiella rikt­ linjerna inkomma med förslag till den närmare organisationen av örlogs­ varvet.

I promemorian framhålles att örlogsvarvsutredningen med hänsyn till pågående utredning inom marinledningen icke gått närmare in på för- rådsorganisationen. I den av utredningen föreslagna organisationen anses emellertid lätt kunna inpassas en för hela varvet gemensam förrådsavdel- ning eller en i mindre utsträckning sammanförd förrådsorganisation. I promemorian erinras om att försök pågår vid Göteborgs och Stockholms örlogsvarv i riktning avseende en funktionellt upplagd förrådsorganisation, innebärande sammanslagning av flera förrådsenheter till större, gemen­ samma dylika. Det får enligt promemorian förutsättas, att erfarenheterna av denna försöksverksamhet skall utnyttjas av marinförvaltningen vid avgivande av förslag till detaljorganisation för örlogsvarvet i Stockholm.

De av 1953 års örlogsvarvsutredning föreslagna riktlinjerna för den fasta egendomens redovisning och finansiering synes enligt promemorian ändamålsenliga och ägnade att ligga till grund för föreskrifter i ämnet. Enligt promemorian synes utredningens förslag till ekonomiska föreskri!-

69

ter för verkstadsrörelsen, innebärande fortsatt tillämpning av diverse- medelsredovisning, vara ägnade att läggas till grund för bestämmelser i ämnet.

Den nya organisationen av Stockholms örlogsvarv skall, som förut sagts, anpassas till blivande verksamhet på Muskö. Utflyttningen dit kan icke vara avslutad förrän efter 1965. Betydande fördelar torde emellertid enligt promemorian kunna uppnås om varvet redan vid nuvarande lokalisering i görligaste mån personellt och organisatoriskt inriktas på förhållandena vid Muskö. Delvis har, påpekas det, så redan skett vid de personalinskränk­ ningar som genomförts under de två senaste åren. En konsekvent inrikt­ ning har emellertid icke varit möjlig så länge organisationsfrågan hållits öppen. Av anförda skäl anses Stockholms örlogsvarv snarast böra om­ organiseras enligt de riktlinjer som angivits i det föregående. Marinförvalt­ ningen föreslås få i uppdrag att utarbeta förslag till detaljorganisation med sikte på att den nya organisationen skall kunna tillämpas med början den 1 juli 1961.

I promemorian erinras om att den vid Göteborgs örlogsvarv bedrivna verksamheten är av begränsad onffattning och i viss utsträckning bygger på samarbete med befintliga civila varv i dess närhet. Dess organisation innehåller icke några särskilda marinverkstäder utan en varvschefen direkt underställd verkstadsavdelning. Organisationen synes enligt promemorian i övrigt vara ändamålsenlig och anpassad till principerna i örlogsvarvsut- redningens förslag. Detsamma gäller beträffande de ekonomiska föreskrif­ ter, som utfärdats för nämnda verkstadsavdelning och som överensstämmer med de för försvarets övriga verkstäder av första klass gällande. Frågan om en eventuell ytterligare anpassning av örlogsvarvets i Göteborg orga­ nisation och för dess verksamhet gällande föreskrifter förutsättes emeller­ tid enligt promemorian skola närmare prövas av marinförvaltningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 184 år 1960

Yttranden

Promemorians förslag beträffande produktionsinriktningen vid Karlskrona örlogsvarv tillstyrkes eller lämnas utan erinran i prin­ cip av arbetsmarknadsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsbe­ redskap, länsstyrelsen i Blekinge lun, sjöfartsstyrelsen, landsorganisationen, statstjänarkartellen, försvarets civila personals förbund, försvarets civila tjänstemannaförbund, riksräkenskapsverket, stadsfullmäktige i Karlskrona och Sveriges akademikers centralorganisation.

Arbetsmarknadsstyrelsen delar helt den i promemorian framförda upp­ fattningen, att frågan om den framtida produktionsinriktningen vid Karls- kronavarvet icke får bedömas uteslutande som ett militärt problem utan att särskild vikt maste fästas vid arbetsmarknadsläget och de näringspoli­ tiska förhållandena i östra Blekinge. Även i den starkt förbättrade kon­ junktur som nu råder iinns, anför styrelsen, i Karlskronaområdet ett för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

71

att skapa en varaktig marknad på det civila området bör undersökas när­ mare.

Sveriges industriförbund ställer sig tveksamt till huruvida den föreslag­ na omläggningen av produktionen vid örlogsvarvet är påkallad ur syssel­ sättningssynpunkt. Förbundet framhåller att man under senare delen av 50-talet haft en sysselsättningsökning inom Karlskronaregionen trots att sysselsättningen vid marinverkstäderna minskat. Industriförbundet me­ nar, att de sysselsättningssvårigheter som kan tänkas uppkomma vid

Karlskronavarvet bör kunna bemästras på annat sätt än genom en ut­ vidgning av verksamheten. Industriförbundet anser sålunda att åtgärder måste vidtagas i syfte att nedbringa antalet anställda. En utvidgning av marinverkstädernas varvsrörelse anses ej heller motiverad av bristande kapacitet hos varvsindustrin i landet.

Förslaget att marinverkstäderna i Karlskrona skall ombildas till aktiebolag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av försvarets fabriksstyrelse, kommer skollegium, länsstgrelsen i Blekinge län, Karlskrona stad, sjöfartsstgrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, riksräkenskapsverket, landsorganisationen och Sveriges akademikers centralorganisation.

Landsorganisationen anför sålunda, att LO ej har anledning att ändra den i yttrandet över 1953 års örlogsvarvsutrednings betänkande intagna ståndpunkten att aktiebolagsformen är den lämpligaste organisationsfor­ men för verksamhet som är avsedd att bedrivas vid marinverkstäderna i

Karlskrona. Ett överförande av marinverkstäderna till försvarets fabriks- styrelse vilket alternativ kortfattat diskuteras i departementspromemorian skulle enligt LO knappast medföra jämförbara fördelar. Det är nämligen här fråga om ett företag inom ett helt annat verksamhetsområde än det för detta verk normala vilket dessutom, om promemorians målsättning accepteras, kommer att få en helt annan inriktning mot konkurrens om arbetsuppgifter för den enskilda marknadens räkning, med därav följande krav på försäljnings- och ackvisitionsverksamhet av annan omfattning än den som är vanlig för övriga företag under fabriksverket. Under dessa för­ hållanden kräves enligt LO en företagsledning med en beslutanderätt och handlingsfrihet av andra dimensioner än som förefaller vara möjlig att er­ hålla inom ramen för försvarets fabriksverk. Därtill kommer att företaget om det inordnas i fabriksverket i fråga om användandet av vinstmedel och investeringsverksamhet skulle ha alt följa i stort sett samma bestämmelser som för närvarande.

Även försvarets fabriksstyrclse anser det mindre lämpligt att inordna marinverkstäderna i försvarets fabriksverk. Styrelsen framhåller, att bo­ lagsformen bäst torde lämpa sig för den tänkta verksamheten som torde kräva ett mindre författningsbundet handlande än som för närvarande står de statliga affärsdrivande verken till buds.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 18^ år 1960

ingripanden i av marinen nu disponerade byggnader och områden. I kost­ nadsberäkningarna upptages dock icke några medel för att gottgöra mari­ nen för de lokaler den nödgas avstå till bolaget och ej heller har hänsyn ta­ gits till kostnader för förflyttningar av nuvarande militärtekniska av­ delningar, av marinledningen preliminärt uppskattade till ^4,5 miljoner kro­ nor. Dispositionsplanen omfattar också rivning och ianspråktagande dels av utrymme där staten nyligen gjort icke oväsentliga investeringar dels av sådana som är av värde ur beredskapssynpunkt.

Kommerskollegium avstyrker förslaget om investeringar och hävdar, att det bör ankomma på bolagets styrelse att framdeles lämna förslag i frå­ ga om investeringar.

Vad som i promemorian föreslagits rörande avtal mellan bolaget och marinförvaltningen anser sig försvarets förvaltningsdirektion böra avstyrka. Förvaltningsdirektionen framhåller, att den ifrågasatta an­ ordningen skulle innebära att upphandlingskungörelsens bestämmelser sättes ur kraft. Direktionen hävdar, att om ett bolag bildas bör detta arbeta i öppen konkurrens med andra företag såväl enskilda som statliga. Även försvarets fabriksstyrelse motsätter sig promemorians förslag om avtal. Fabriksstyrelsen framhåller, att den rätt till prioritet som marinen enligt promemorian avtalsvägen skulle tillförsäkras för sina beställningar under beredskap synes i det närmaste betydelselös. Sveriges industriförbund på­ pekar, att en prioritet åt marinens arbete kan medföra att de civila arbe­ tena tidvis kommer att eftersättas och att det därför kan bli svårt att lämna bindande löften om leveranser till civila kunder. En långtidsplanering som är nödvändig för att upprätthålla konkurrenskraften i ett verkstadsföretag kan härigenom komma att äventyras.

Marinledningen anser, att ett avtal mellan marinen och bolaget bör träf­ fas på i princip samma sätt som för närvarande sker mellan Göteborgs ör­ logsvarv och civila varv därstädes. Marinledningen menar, att marinens be­ hov av snabba mindre reparationer och annan service bäst tillgodoses ge­ nom att vissa begränsade serviceresurser står till marinens förfogande i

Karlskrona på i princip samma sätt som i Göteborg. Vidare hävdar marin­ ledningen, att någon prioritet för marina arbeten vid beredskapstillstånd och dylikt ej är erforderlig utan att därmed åsyftad verkan lämpligen kan uppnås genom utläggande av s. k. krigsproduktionsbesked vid bolaget på samma sätt som sker vid privata industrier. Avtal om fredstida prioritet bör ej heller träffas. Marinledningen anför, att endast genom att principen om fri konkurrens tillämpas kan det statliga bolaget bedriva sin verksam­ het så att det även med marina arbeten som grundval får möjlighet till pro­ duktion på den civila marknaden.

Överbefälhavaren motsätter sig bestämt att marinen ålägges replierings- skyldighet gentemot det föreslagna bolaget. Ej heller statens organisationsnämnd och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anser, att nå­

Kiingl. Maj:ts proposition nr 1S4 år 1960

75

gon uttrycklig replieringsskyldighet bör föreligga. De marina myndighe­ terna bör enligt organisationsnämnden tillförsäkras full frihet att genom utnyttjande av konkurrens varven emellan söka erhålla fördelaktiga pri­ ser. Försvarets civilförvaltning anser, att avtal bör få träffas endast med Kungl. Maj :ts medgivande.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att det i och för sig bör vara möjligt att avtalsvägen reglera alla viktiga detaljer i relationerna mellan marinen och varvet på ett för båda parterna tillfredsställande sätt. Länsstyrelsen ut­ går ifrån att vad som i framtiden kommer att binda flottan vid Karlskrona- varvet framför allt kommer att utgöras av de fördelar varvet kan erbjuda genom sin lokalisering, sin sakkunskap beträffande ifrågavarande arbeten samt kostnaderna för och kvaliteten på utförda prestationer. Länsstyrel­ sen menar, att detta i och för sig icke utesluter att avtal om viss repliering på Karlskronavarvet träffas. Såvitt länsstyrelsen kan finna är vad som i detta hänseende anförts i promemorian väl avvägt och ägnat att ligga till grund för kommande förhandlingar mellan parterna.

Kommerskollegium uttalar, att det ej borde vara mera stötande om stat­ liga verk lämnade Karlskronavarvet viss förhandsrätt till beställningar än den liknande konkurrensbegränsning som vid behov förekommer inom de privata industrikoncernerna.

Vad gäller den funktionella gränsdragningen mellan bolaget och örlogsbasen anför länsstyrelsen i Blekinge län, att frågan om de framtida relationerna mellan flottan och varvet är intimt sammanvävd med frågan om vilka fartygsarbeten som skall utföras i den föreslagna örlogs- basens egen regi. Länsstyrelsen menar, att den föreslagna örlogsbasen bör beredas möjlighet att själv utföra alla löpande servicearbeten i den utsträck­ ning detta kan ske utan att kraven på ett effektivt utnyttjande av perso­ nal och övriga resurser på örlogsbasen eftersättes. Marinledningen fram­ håller, att de militärtekniska avdelningarnas uppgift är att handhava alla de underhållsarbeten m. m. som sammanhänger med flottans övningar i fred att hålla materielen i den högsta möjliga beredskap samt att ansvara för att förrådshållen materiel är kurant och i användbart skick. Marinled­ ningen hävdar, att den egentliga serviceverksamheten avseende krigsma­ teriel och övrig för marinen speciell materiel bör kvarligga vid och i viss mån övertagas av den efter bolagets eventuella utbrytande kvarstående de­ len av örlogsvarvet. Genom en sådan uppdelning undvikes enligt marin­ förvaltningens mening en del av vid nuvarande organisation förekom­ mande dubbelarbete i det att den funktionskontrollerande myndigheten er­ håller tillräckliga resurser att själv utföra vissa smärre arbeten. Man skulle härigenom enligt marinledningen få ett avsevärt enklare och mindre kost­ nadskrävande beställnings- och kontrollförfarande än det nuvarande.

Marinledningen tar även upp den i promemorian föreslagna lokala gräns­ dragningen mellan örlogsbasen och det föreslagna bolaget och föreslår så­

76

lunda, att bolagets östra gräns dragés från en punkt cirka 30 m väster om Lindholmsbrons norra landfäste rakt norrut till byggnad 198 (cementgju- teriet) vid Slipgatan så att vägen till Lindholmen i sin helhet förblir inom marinens område. Vidare föreslås att den östra landgränsen mellan bolaget och örlogsbasen skall dragas från nämnda byggnad 198 utmed berget ne­ danför byggnadsdepartementets kontor till Kansligatans västra ände och vidare nordostvart utmed gränsen mellan »gamla och nya» varvet. Genom en sådan gränsdragning kommer såväl Polhemsdockan som torpedbåtssli- pen att befinna sig inom det av marinen disponerade området. Marinled­ ningen anser, att örlogsbasen har behov av torpedbåtsslipen bland annat för beredskapsförläggning av smärre fartyg och båtar. Från de områden utan­ för varvsmuren som enligt promemorian skall tillföras bolaget bör enligt marinledningen erforderliga delar kring det gamla Chapmansbostället un­ dantagas för att bibehålla detta områdes estetiska och kulturhistoriska vär­ de. Beträffande den västra landgränsen till bolagets område framhåller ma­ rinledningen att de lokaliteter som marinen disponerar i den s. k. »Göta källare» äger så stor betydelse ur beredskapssynpunkt, att de ovillkorligen måste kvarbliva i marinens ägo. Bolagets västra gräns bör därför dragas från torpedhamnens utsida till varvsmurens sydvästra hörn. Marinled­ ningen hävdar, att om angivna förslag till gränsdragning icke godtages bör med bolagets medel anordnas en ny förbindelse mellan östra delen av var­ vet på Trossö och Lindholmen i stället för den gamla »flottans skeppsbro». En dylik förbindelse beräknas kosta cirka 6 miljoner kronor.

Fortifikationsförvaltningen anför likaledes vissa synpunkter i fråga om den lokala gränsdragningen. Ämbetsverket anser därjämte bland annat att föreslagen dispositionsplan för bolaget innebär ett drastiskt ingrepp och i alltför ringa utsträckning synes taga hänsyn till miljömässiga, estetiska och kulturhistoriska synpunkter. Byggnadsstyrelsen och riksantikvarieäm­ betet anför liknande synpunkter och föreslår en gränsdragning som i stort ansluter sig till den av marinledningen föreslagna.

Beträffande det föreslagna bolagets finansiering anför riksräkenskapsverket, att det investeringsanslag som för finansiering av bolagets egna kapital avses skola anvisas under fonden för statens aktier bör bestämmas till det i promemorian upptagna beloppet med avdrag av ett belopp mot­ svarande värdet av den apportegendom som icke utgöres av likvida medel. De likvida medlen bör enligt riksräkenskapsverket tillföras investerings- staten för fonden för statens aktier såsom övriga kapitalmedel. Fonden för statens aktier bör vidare uppskrivas med ett belopp motsvarande värdet av de tillgångar i övrigt efter avdrag av skulder som lämnas i utbyte mot aktier varvid marinens delfond av försvarets fastighetsfond nedskrives med ett belopp som motsvarar det bokförda nettovärdet av de tillgångar vilka överförts från sistnämnda fond. Då en uppskrivning av fonden för statens aktier med värdet av den apportegendom som är att hänföra till försvarets

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b är 1960

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

77

fastighetsfond enligt riksräkenskapsverket kominer att medföra en mot­ svarande ökning av statens bokförda nettoförmögenhet anser verket emeller­ tid, att det kan ifrågasättas om icke det värde som sålunda kommer att upptagas för ifrågavarande aktier bör nedsättas så att någon ökning av statens bokförda nettoförmögenhet icke uppkommer. I varje fall bör en sådan nedskrivning ske om aktieutdelningen från det nya bolaget icke kan förväntas ge en tillfredsställande avkastning på det investerade kapi­ talet. Riksräkenskapsverket påpekar vidare, att vid beräkning av behovet av rörelsemedel för det föreslagna bolaget har hänsyn tagits till att bola­ gets dominerande verksamhet avser marina arbeten för vilka förskott er- liålles. Riksräkenskapsverket förutsätter härvid att till bolaget skall få lämnas förskott och göras utbetalningar å konto från marinens anslag en­ dast i den utsträckning som motsvarar vad den privata industrin kräver av sina beställare.

överbefälhavaren framhåller, att det med hänsyn till försvarets hårt ansträngda kapitalbudget är angeläget att anläggningarna icke värderas alltför lågt samt att marinen ersättes av bolaget för indirekta investerings­ behov som uppstår genom det föreslagna företagets behov av lokaler m. m.

Vid värderingen av de byggnader som ingår i apportegendomen synes det marinledningen rimligt att staten begagnar det nettovärde till vilket byggnaderna är upptagna i försvarets fastighetsfond. Marinledningen anför, att värdet av de nytillkomna objekt vilka ännu icke invärderas i fastighets- fonden icke medtagits i beräkningarna. Vidare har maskinerna upptagits till 4 miljoner kronor vilket med 6,5 miljoner kronor underskrider deras i marin­ verkstädernas balansräkning för 1958—1959 upptagna värde. Därutöver till­ kommer den nya kranen till ett värde av cirka 2 miljoner kronor. Marinled­ ningen menar, att om det föreslagna bolaget i form av apportegendom tillföres tillgångar som är undervärderade får det därmed ett särskilt förmånligt läge ur konkurrenssynpunkt i det att det undgår avskrivnings- och räntekost­ nader till avsevärda belopp. Bolaget kommer sålunda att i förhållande till konkurrenter framstå som subventionerat förutom att de framlagda lön­ samhetskalkylerna blir missvisande. Industriförbundet anser att en olägen­ het för det nya bolaget skulle vara att de fasta kostnaderna skulle bli oproportionerligt höga för tomt och byggnader vilket anses inverka menligt på bolagets möjlighet att konkurrera på den civila marknaden.

Fortifikationsförvaltningcn framhåller att den föreslagna principen för värdering av byggnader, anläggningar och mark som avses skola överföras till bolaget överensstämmer med den praxis som tillämpas vid överförande av sådana tillgångar statliga myndigheter emellan. Då bolaget avses skola driva sin verksamhet på rent kommersiell basis kan det enligt ämbetsverket måhända vara motiverat att i stället upptaga dessa tillgångar till ett värde som beräknats efler kommersiella grunder. Det till fastighetsfonden bokförda nettovärdet av de byggnader och anläggningar, vilka föreslå skola

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

överföras till bolaget, uppgår till cirka 3,5 miljoner kronor, och överens­ stämmer sålunda med det belopp som i promemorian angivits under be­ teckningen fastigheter. Här tillkommer emellertid ett belopp om cirka 4 miljoner kronor avseende den s. k. Karlskronapiren som bekostats av medel för arbetslöshetens bekämpande. Det bokförda markvärdet åter upp­ går enligt fortifikationsförvaltningens beräkningar till cirka 1,5 miljoner kronor eller cirka 1 miljon kronor mindre än vad i promemorian angivits. Bruttovärdet av byggnader och anläggningar, bergrummen oräknade, upp­ går enligt fortifikationsförvaltningens beräkningar till ett belopp av stor­ leksordningen 35 miljoner kronor.

Sedan marinverkstäderna utbrutits ur varvsorganisationen kvarstår de militär tekniska avdelningarna vilka är egentliga förvaltningsor­ gan. Det i promemorian framlagda förslaget att sammanföra de militär­ tekniska avdelningarna till en organisationsenhet, Karlskrona örlogsbas, kan statens organisationsnämnd ej biträda. Enligt nämndens mening ska­ par de ändrade förhållandena förutsättning för att ställa all verksamhet inom marinkommandot under marinkommandochefens direkta ledning. Nämnden ser bestämda fördelar i detta och påpekar, att organisationsfor­ men med en sammanhållande örlogsbaschef varit berättigad så länge de stora marinverkstäderna med sin i förhållande till marinkommandochefen fria ställning ingår i den marina organisationen. Genom att örlogsbasen underställes marinkommandochefen kommer enligt nämnden denne icke blott att ensam få ansvaret för mobiliseringsförberedelserna — ett ansvar som han i nuläget delar med chefen för örlogsvarvet — och det operativa krigsförberedelsearbetet utan till hans direkta förfogande kommer även att ställas de organ som han behöver för fullgörandet av dessa uppgifter. Härigenom vinnes bland annat att freds- och krigsorganisationen kan utformas på ett ensartat sätt och att man i detta hänseende följer samma principer som gäller för kustartilleriförsvaren. Ledningen av marinkom­ mando Syd bör sålunda enligt organisationsnämnden i fred under marin­ kommandochefen organiseras på stab och förvaltningsorgan nämligen vapenförvaltning, fartygsförvaltning, intendenturförvaltning, byggnadsför- valtning, sjukvårdsförvaltning och kassaavdelning. I samband med om­ organisationen bör dock enligt nämndens mening övervägas att inordna marinkommandots byggnadsförvaltning under fortifikations- och byggnads- förvaltningen vid Blekinge kustartilleriförsvar. Chefen för ifrågavarande förvaltningsorgan skulle härvid i frågor som direkt angår marinkom­ mandot bli föredragande inför marinkommandochefen. Vid en sådan organisation, framhåller nämnden, kommer ökade krav att ställas på marinkommandostabens ledande och samordnande uppgifter inom under- hållstjänsten. Staben kan till följd härav behöva i viss utsträckning för­ stärkas. Till denna liksom till övriga frågor rörande organisationens ut­ formning i detalj önskar organisationsnämnden få återkomma om, såsom

Kungl. Maj:ts proposition nr 18't år 1960

79

förutskickats i departementspromemorian, åt nämnden uppdrages att verkställa organisationsundersökningar såsom grundval för ett slutgiltigt organisationsförslag. Den för marinkommando Syd sålunda skisserade organisationen kan enligt organisationsnämnden i princip tillämpas även för marinkommando Ost och marinkommando Väst.

Överbefälhavaren och marinledningen framför synpunkter, som nära an­ sluter till organisationsnämndens nyss redovisade. Marinledningen föreslår, att flottans regionala förvaltningar med respektive marinkommandochefer som chefer organiseras såsom örlogsförvaltningar enligt följande.

MKO: en örlogsförvaltning närmast under en souschef och om­ fattande centralplanering med expedition samt

vapenavdelning, fartygsavdelning, intendenturavdelning, s j ukvårdsavdelning, byggnadsavdelning, ekipageavdelning, verkstadsavdelning och ekonomiavdelning;

MKS: en örlogsf örvaltning närmast under en souschef och om­ fattande centralplanering med expedition samt

vapenavdelning, fartygsavdelning, intendenturavdelning, s j ukvårdsavdelning, byggnadsavdelning, ekipageavdelning och ekonomiavdelning;

MKV: en örlogsförvaltning närmast under en souschef och om­ fattande centralplanering med expedition samt

vapenavdelning med ekipagesektion, fartygsavdelning, intendenturavdelning med ekonomisektion, s j ukvårdsavdelning, byggnadsavdelning och verkstadsavdelning.

Cheferna för de i respektive örlogsförvaltningar ingående sakorganen: vapen-, fartygs-, intendentur-, sjukvårds- och byggnadsavdelningarna, bör fortfarande vara förvaltningsgrenschefer.

Marinledningen anför i anslutning härtill hland annat följande.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

Ovan i de olika örlogsförvaltningarna ingående byggnadsavdelningar böra alla — i likhet med vad fallet för närvarande är vid Stockholms örlogs­ varv — förvalta samtliga flottans byggnader inom marinkommandot, antingen dessa hänföras till marinens delfond eller befästningars delfond. Fördelarna med organisationen i detta hänseende inom Marinkommando Ost ha visat sig så stora i förhållande till nuvarande uppdelning inom Marinkommando Syd och Väst, att marinledningen förordar, att en sådan sammanslagning snarast kommer till stånd även inom de två senare marin­ kommandona.

Den inbördes olikheten mellan de föreslagna örlogsförvaltningarnas uppbyggnad enligt ovan är betingad av att dels tillkomsten av ett statligt bolag i Karlskrona medför att någon verkstadsavdelning ej erfordras vid örlogsförvaltning Syd, dels den mindre omfattningen av uppgifterna inom Marinkommando Väst ansetts där möjliggöra en sammanslagning av vissa organ i likhet med vad fallet är för närvarande. Om marinled­ ningens ovan uttalade uppfattning skulle accepteras, att den bästa lös­ ningen är ett under enhetlig ledning stående örlogsvarv i Karlskrona, skulle ovan nämnd olikhet mellan örlogsförvaltningarna Ost och Syd bortfalla.

Marinledningen vill emellertid i detta sammanhang understryka, att den av statsmakterna beslutade utflyttningen av Stockholms örlogsvarv och övriga förvaltningsmyndigheter inom Marinkommando Ost kan medföra krav på viss modifiering av örlogsförvaltningens inom detta marinkom­ mando kommande uppbyggnad. Sålunda anser marinledningen att be­ tydelsen av de funktioner, den blivande Musköanläggningen har att fylla såväl i fred som framförallt i krig, är så stor, att den kräver enhetlig led­ ning av en sammanhållande chef. I den mån några av de i örlogsförvalt­ ning Ost ingående organen icke kunna beredas plats inom etablissement på Muskö anser marinledningen således, att det inom Marinkommando Ost kan bliva nödvändigt att tillsätta en särskild chef för verksamheten på Muskö. Sedan utflyttningen genomförts och erfarenheter vunnits, avser marinledningen i så fall återkomma i denna fråga.

Fortifikationsförvaltningen anför, att en omvandling av marinverk­ städerna i Karlskrona till ett fristående aktiebolag kan medföra att arbets­ uppgifterna för örlogsvarvets byggnadsdepartement till avsevärd del bort­ faller och en minskning av byggnadsdepartementets organisation därför blir ofrånkomlig.

Vad i promemorian i övrigt anförts rörande örlogsvarven i Stockholm och Göteborg har — med förut nämnt undantag beträffande marinkom- mandochefens ställning — i allmänhet icke föranlett erinran från remiss­ instanserna.

Avd. V. Departementschefens ställningstaganden

Frågan om örlogsvarvens organisation har under många år varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Nu gällande organisation grundas på beslut av 1944 års riksdag, örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona, som ställdes under enhetlig ledning, skulle enligt detta beslut vartdera

81

organiseras på dels en verkstadsavdelning, dels ock tre militärtekniska av­ delningar. Vid den praktiska utformningen har det emellertid kommit att råda oklarhet rörande varvschefens och chefens för verkstadsavdelningen (marinverkstäderna) inbördes ställning och befogenheter. Det har även påtalats att nuvarande organisationsform utgjort hinder för en rationell planering av verkstadsdriften.

Angivna förhållanden ledde till tillsättande av 1953 års örlogsvarvsut- redning. Det förslag till normalorganisation för örlogsvarv som framlagts av denna innebär att ett örlogsvarvs verksamhet samlas under en enhetlig ledning varvschefen. Den tekniska verksamheten — utövad inom en verkstadsavdelning, principiellt likställd med övriga avdelningar, samt kon­ struktions-, fartygs- och vapenavdelningar — föreslås skola samordnas av en teknisk direktör. Denne skall för bland annat detta ändamål även ha till sitt förfogande en allmänplanering. Den ekonomiska verksamheten för hela varvet koncentreras till eu ekonomiavdelning under en ekonomidirek­ tör. Inom sistnämnda avdelning skall även handläggas samtliga tjänste­ mannaärenden för hela örlogsvarvet. I övrigt skall i örlogsvarvet ingå en ekipageavdelning och en fortifikationsavdelning, inom vilka samtliga till orlogsvarvets verksamhet hörande ekipageärenden och fastighetsärenden skall handläggas, samt en intendentursektion och en administrativ sek­ tion. För ledningen av och uppsikten över örlogsvarvet och dess krigs­ förberedelsearbete slutligen bör varvschefen förfoga över ett stabsorgan — centralplaneringen. Ändringar föreslås vidare i nu gällande föreskrifter beträffande fastighetsförvaltningen i syfte att nå smidigare former för vissa byggnadsarbeten. Redovisningsbestämmelserna anses böra utformas så att de möjliggör en mera rättvisande självkostnadsberäkning än för när­ varande samt att driftmedel i viss utsträckning kan utnyttjas i rationalise- ringssyfte.

Mot det i betänkandet framlagda förslaget har två av utredningens leda­ möter reserverat sig och hävdat, att marinverkstäderna bör givas själv­ ständig ställning, organiserade som bolag eller statligt affärsverk.

Meningarna i remissyttrandena över örlogsvarvsutredningens betän­ kande är mycket divergerande. Ungefär halva antalet remissinstanser till­ styrker det förslag, som framlagts av utredningens majoritet. I övriga yttranden föreslås i allmänhet främst för Karlskronavarvets del __ att verksamheten skall drivas i bolagsform eller att marinverkstäderna i varje fall skall ges en friare ställning.

Avgörande vid valet av organisationsform är i fråga om örlogsvarven såväl som när det gäller andra statliga organ arbetsuppgifternas art, om­ fattning och inriktning. Vid departementsberedningen av 1953 års örlogs- varvsutrednings förslag ansågs det därför erforderligt att föranstalta om en kompletterande utredning för alt utröna förutsättningarna för civil varvsdrift i Karlskrona. Denna har utförts av Karlskronavarvsutrcdningen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

g2

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

som i sitt 1959 avgivna betänkande förklarar, att tillräckliga förutsätt­ ningar icke nu föreligger att i Karlskrona med framgång bedriva civil varvsdrift i sådan omfattning, att örlogsvarvets organisation behöver an­ passas därefter. Utredningen har även gjort vissa investeringsberäkningar för marinverkstäderna i Karlskrona. Tva alternativ redovisas innebärande ett investeringsbehov av cirka 20 miljoner kronor om i stort sett endast marina underhålls-, ombyggnads- och moderniseringsarbeten skall före­ komma och cirka 60 miljoner kronor om verksamheten bedrives som en kombination av marin och civil varvsdrift.

I yttrandena över Karlskronavarvsutredningens betänkande görs i all­ mänhet icke några erinringar mot utredningens bedömande av utsikterna för civil varvsdrift. I flera yttranden betonas emellertid att det är önsk­ värt att bereda marinverkstäderna en friare ställning. Dessas betydelse för sysselsättningen i Karlskrona med omnejd har särskilt understrukits av arbetsmarknadsstyrelsen.

Valet av organisationsform för örlogsvarven måste som jag nyss sagt avgöras med hänsyn till arbetsuppgifterna och produktionsinriktningen. Härutinnan har 1953 års örlogsvarvsutredning hävdat att örlogsvarvens huvuduppgift bör vara underhåll samt ombyggnader och moderniseringar av marinens fartyg. Däremot bör nybyggnader för marinen och arbeten för annan beställare än marinen enligt utredningens mening förekomma endast i den utsträckning som anses erforderlig för arbetsutjämning eller av andra skäl befinnes lämpligt och under förutsättning att några särskilda resurser icke erfordras därför. Vid sina bedömanden utgick örlogsvarvsut- redningen från dåvarande storlek hos flottan. Utredningen antog att den­ nas totala underhållsbehov kommer att öka något, då den tekniska ut­ vecklingen gjorde enheterna ömtåligare och mer komplicerade, vilket, i förening med att verkstadsresurser ombord bleve mera sällsynta vid över­ gång till mindre enheter, medförde behov av ytterligare underhållsresurser i land.

De förhållanden från vilka örlogsvarvsutredningen utgick vid sina över­ väganden rörande lämplig organisationsform för örlogsvarven har numera ändrats i viktiga hänseenden. De år 1958 beslutade riktlinjerna för för­ svarets utformning innebär sålunda på längre sikt en minskning av flot­ tans omfattning. Detta har redan medfört minskade arbetstillfällen för örlogsvarven. Trots att vissa åtgärder vidtagits för att stadga sysselsätt­ ningen vid varven har antalet anställda (tjänstemän och arbetare) gått ned&från i avrundade tal cirka 2 350 vid marinverkstäderna i Karlskrona och 1 250 vid marinverkstäderna i Stockholm samt 200 vid verkstadsav- delningen i Göteborg den 1 januari 1956 till respektive 2 000, 850 och 150 den 1 januari 1960. För närvarande är cirka 1 560 arbetare och 380 tjänste­ män anställda vid marinverkstäderna i Karlskrona. Antalet anställda har nedbringats genom permitteringar och naturlig avgång. Samtidigt har nyanställning upphört. Anställda som avgått har beretts särskilda förmåner

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b är 1960

i form av årlig ersättning eller avskedsersättning. För personal, som upp­ fyllt förutsättningarna för förtidspension, har den årliga ersättningen i prin­ cip motsvarat full pension. Sådan ersättning har i vad angår kollektivavtals- anställd personal kunnat beviljas sedan vederbörande fyllt 55 år. En av marinförvaltningen gjord prognos rörande arbetsbeläggningen vid örlogs­ varven pekar på att under innevarande budgetår vid nuvarande i och för sig otillfredsställande produktivitetsläge cirka 1 150 arbetare kan få syssel­ sättning med arbeten för marinens behov vid marinverkstäderna i Karls­ krona. Budgetåret 1961/62 beräknas arbetsvolymen för marinens behov sjunka ytterligare. För örlogsvarven i Stockholm och Göteborg beräknar marinförvaltningen däremot att under samma budgetår samtliga för när­ varande anställda arbetare tills vidare kan sysselsättas med arbeten för marinens räkning.

Mot bakgrund av denna utveckling och med beaktande av det allmänna arbetsmarknadsläget i östra Blekinge har jag ansett det nödvändigt att undersöka möjligheterna att få till stånd en sådan produktionsinriktning och konkurrenskraft vid marinverkstäderna i Karlskrona att den befa­ rade minskningen i sysselsättningen blir den ofrånkomligt minsta. Jag har därför inom departementet låtit utreda förutsättningarna att bereda ut­ rymme för en med avseende på arbetsuppgifternas art mera vidsträckt verksamhet liksom de nödvändiga organisationsförändringar som måste vidtagas härför samt även den ekonomiska insatsen som därvid skulle bli nödvändig. Resultatet av denna utredning har redovisats i en departe­ mentspromemoria, för vilken redogjorts i det föregående.

I likhet med vad som anförts i nämnda departementspromemoria an­ ser jag att frågan om den framtida produktionsinriktningen vid örlogs- varvet i Karlskrona icke får bedömas uteslutande som ett militärt problem. Örlogsvarvet har stor betydelse för sysselsättningen i östra Blekinge och naturligtvis särskilt i Karlskrona. Sysselsättningsmöjligheterna där är i övrigt relativt begränsade och åtgärder mot arbetslösheten medför årligen betydande samhälleliga kostnader. Statens företagaransvar gentemot de anställda och berörda kommuner bjuder därför att särskild hänsyn tages till arbetsmarknadsläget och de näringspolitiska förhållandena vid det slutliga ställningstagandet till frågan om marinverkstädernas i Karlskrona produktionsinriktning, kapacitet och investeringsbehov. Såsom arbets­ marknadsstyrelsen iramhållit i sitt yttrande över departementspromemo­ rian finns i Karlskronaområdet, även i den starkt förbättrade konjunktur som nu råder, ett stort antal personer som till följd av ålder, lokal bun­ denhet och andra orsaker ej kan omskolas eller flyttas till annan ort. Det bör sålunda uppmärksammas att de anställdas medelålder vid marinverk­ städerna är relativt hög. Av arbetarna är 460 i åldern 35—44 år och 540 i åldern 45—55 år. Av de manliga tjänstemännen — omkring 300 __är 100 i åldern 35—44 år och 135 i åldern 45—60 år Endast ett fåtal arbetare och tjänstemän i nu berörda åldersgrupper är ogifta. Det bör vidare tilläggas att

84

inom östra Blekinge saknas i stort sett tyngre industrier till vilka vid örlogs-

varvet friställd arbetskraft skulle kunna övergå.

Ett ytterligare lika tungt vägande skäl för investeringar i Karlskrona siktande till en produktion utöver den av 1953 års örlogsvarvsutredning föreslagna är, att staten redan äger en omfattande produktionsutrustning vid marinverkstäderna främst i form av dockor 7 till antalet pirar och kajer med en betydande kranutrustning samt en dyrbar och relativt modern maskinutrustning. Dessa redan befintliga tillgångar kan enligt min mening bäst ekonomiskt nyttiggöras genom ytterligare investeringar som stärker konkurrenskraften. Vidare måste vissa investeringar i marin­ verkstäderna under alla förhållanden anses angelägna för att förbilliga de marina arbetena.

En avgörande förutsättning för att de nuvarande marinverkstädernas verksamhet skall kunna breddas är en rationell och konkurrenskraftig drift. Det har i departementspromemorian understrukits att produktiviteten för närvarande är relativt låg. Detta innebär en belastning i marinens drift­ budget och begränsar möjligheterna att i fri konkurrens erhålla tillskott av arbeten för andra beställares räkning. Jag finner det angeläget att pro­ duktiviteten höjes.

I dagsläget hämmas en fullt rationell drift främst genom att produk­ tionen är splittrad på en mängd olika lokaler, av vilka flertalet ar brist­ fälliga. Svetsnings- och plåtarbeten utföres i betydande utsträckning utom­ hus, vilket särskilt vintertid är mindre lämpligt. Lagerhållningen av rå­ varor — i första hand plåt och profiler — samt halvfabrikat är splittrad. Inom verkstadsområdet är utrymmet för transporter begränsat. På grund av verksamhetens utspridning blir transportvägarna relativt långa. Dessa förhållanden leder till betydande svårigheter att nedbringa produktions­ kostnaderna. Av speciell betydelse är härvid kostnaderna för de interna transporterna, vilka regelmässigt tillmätes stor vikt vid företag av den typ marinverkstäderna utgör. Produktiviteten kan därför höjas främst genom investeringar i byggnader och anläggningar men även genom drifts­ omläggningar. Dylika investeringar kan vidare tillgodose föreliggande be­ hov av ytterligare sysselsättningsmöjligheter i Karlskronaområdet — behov som hänför sig till såväl omedelbar sysselsättning av den art beredskaps­ arbetena representerar som mera långsiktiga åtgärder för industriell verksamhet.

Karlskronavarvsutredningens undersökningar angives visa att gynn­ samma förutsättningar icke finnes att med framgång bedriva civil varvsdrift i Karlskrona. Genom investeringar i Karlskronavarvet syftande till

en effektiv och billig drift bör det emellertid, enligt utredningen, i större utsträckning än hittills ansetts vara fallet kunna bli fördelaktigt att i kon­

kurrens med civila varv utföra arbeten för marinen i Karlskrona och även bli lättare att inom ramen för örlogsvarvets huvuduppgifter utjämna syssel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

85

sättningen genom arbetsobjekt i konkurrens med den enskilda industrien. Jag kan ansluta mig till denna bedömning. Med den produktionsutrustning marinverkstäderna har och vid bifall till mina i det föregående redovisade förslag kommer att erhålla samt med den yrkeskunskap de anställda be­ sitter böi verkstäderna ha goda möjligheter att åtaga sig marina ny- och ombyggnader till konkurrenskraftiga priser.

I departementspromemorian har pekats på att en kompletterande icke marin produktion bör sökas främst inom varvsindustrien angränsande om­ råden. Den mekaniska verkstadsindustrien har under de senaste decen­ nierna expanderat snabbt. Även den framtida utvecklingen ger på lång sikt anledning till optimism. Belägg för detta får man, enligt promemo­ rian, bland annat om man tar i beaktande de stora investeringar som skett under åren efter det senaste världskriget och företagens aktuella investe­ ringsplaner.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget att förskjuta verk­ samheten vid Karlskrona örlogsvarv i riktning mot mekanisk verkstads­ industri tillstyrkes i princip av de flesta remissinstanserna. Statens sak­ revision liksom törsvarets fabriksstyrelse och marinledningen anser emel­ lertid att en omläggning av produktionen bör föregås av noggranna mark­ nadsundersökningar. Som överingenjören vid fabriksstyrelsen framhåller i ett särskilt uttalande fogat till styrelsens yttrande är det emellertid tvek­ samt om man genom marknadsundersökningar kan ernå vidgade kun­ skaper om de olika arbetsobjekt som bör kunna ingå i marinverkstädernas i betydande utsträckning differentierade produktion. En sådan marknads­ undersökning bör givetvis vara en förutsättning för nystartande av före­ tag, men i förevarande fall finns redan industrien i fråga. Likaså kan det vara en förutsättning inför en planerad produktion av någon enstaka artikel. Det är emellertid ej att förvänta att man genom marknadsunder­ sökningar kan finna produktionsområden, där det med dagens fria han­ del föreligger ett tomrum, som marinverkstäderna skulle kunna inrikta sig på att fylla.

Enligt min mening bör det föreligga goda förutsättningar alt vid marin­ verkstäderna i Karlskrona förutom den givna och dominerande marina produktionen, som inte enbart bör bestå av underhålls- och reparations­ arbeten utan även av om- och nybyggnadsarbeten, även driva en industri med inriktning mot allmän mekanisk verkstadsproduktion. Komplette­ rande produktion av detta slag bör i görligaste mån naturligt ansluta till den tunga utrustning och specialutrustning som följer av den marina pro­ duktionen.

Redan nu har marinverkstäderna en del av sin verksamhet inriktad på civilproduktion. Trots att anläggningar och organisation för närvarande ar mindre väl lämpade för konkurrens på den enskilda marknaden har marinverkstäderna salunda kunnat erhålla civila beställningar som__borl-

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

88

I sitt remissyttrande anför marinledningen att bolagets verksamhet ej bör innefatta underhåll och reparation av marinens materiel och uttalar i anslutning härtill önskemål om tillräckliga egna resurser av olika slag för att kunna utföra vissa tillsyns- och underhållsarbeten å flottans fartyg.

En sådan lösning kan jag icke biträda. Detta skulle medföra dubble­ ring av väsentliga funktioner med därav följande dubbla kostnader i fråga om investeringar och organisation och således leda till onödiga kostnader för statsverket utan att något därmed vinnes. En närmare undersökning av de uppgifter som av marinledningen föreslås åvila de under marinens ledning ställda serviceverkstäderna visar, att dessa uppgifter utan olägen­ het kan utläggas såsom beställningsarbeten på ett i Karlskrona beläget statligt företag, vilket drives som aktiebolag. En sådan ordning torde dess­ utom medföra ökad kontroll över de verkliga arbetskostnaderna. Det för­ hållandet att ett statligt företag, som i dag drives under ledning av ett ämbetsverk, erhåller annan organisationsform genom ombildning till stat­ ligt aktiebolag, minskar, enligt min mening, inte angelägenheten av en rationell arbetsfördelning av den omfattning och art som nu förekommer mellan marinen som beställare och marinverkstäderna som producerande part.

I anslutning härtill vill jag beröra frågan om bolagets förtursrätt till marina arbeten. Jag vill då först erinra om att i dagsläget gäller den praxis som tillämpats även sedan marinverkstäderna i Karlskrona och Stockholm genom riksdagsbeslut 1944 erhöll sin friare ställning innebä­ rande, att dessa verkstäder praktiskt taget utför alla marina översyns-, underhålls- och ombyggnadsarbeten av betydenhet. I flertalet fall utfores dessa arbeten på löpande räkning. Jag utgår ifrån att de rationella skäl som motiverat den naturliga anknytningen av dessa marina arbeten till marinverkstäderna kvarstår även sedan verkstäderna i Karlskrona om- bildats till statligt aktiebolag. Snarast bör dessa skäl bli forstarkta genom den ökade effektivitet som vinnes vid verkstäderna genom planerade in­ vesteringar och driftsrationaliseringar. Även i fråga om den interna kost­ nadsredovisningen bör omdaningen vara fördelaktig ur marinens synpunkt. Någon förändring i nu tillämpad praxis i fråga om produktionssamarbetet bör därför icke ske av det skälet, att marinverkstäderna i Karlskrona om­ bildas till statligt aktiebolag. De av försvarets förvaltningsdirektion, fabriks- styrelsen och marinledningen uttalade principiella betänkligheterna mot att bolaget gives samma förtursrätt till de marina arbetena som kommit marinverkstäderna till del, finner jag icke bärande och kan därför icke ansluta mig till dem. Ett särskilt avtal av typen ramavtal bör träffas mellan marinförvaltningen och bolaget rörande de allmänna villkoren för utförande vid bolaget av arbeten av här nämnd art, varvid rikt­ punkten bör vara, att marinen även i fortsättningen — till en början under en 1 O-årsperiod — låter utföra översyns-, underhålls-, reparations-

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

89

och ombyggnadsarbeten vid bolaget till i stort sett den procentuella del av den totala arbetsvolym för dessa arbeten, vilken i genomsnitt för de senaste fem åren tillförts marinverkstäderna i Karlskrona. Ifrågavarande avtal förutsättes skola underställas Kungl. Maj:t för godkännande. Det bör även vara naturligt för marinen att i vad avser övriga arbeten, t.ex. nybyggnadsarbeten, intimt samarbeta med ett statligt företag med den speciella inriktning och kapacitet som marinverkstäderna i Karlskrona för närvarande har och kan bedömas äga även framöver. Det bör också vara naturligt att statsmyndigheter i övrigt undersöker förutsättningarna att låta utföra arbeten vid bolaget.

Frågan om de framtida relationerna mellan marinen och varvet är in­ timt sammanvävd med frågan om vilka fartygsarbeten som skall utföras med marinens egna resurser. I promemorian uttalas, med anslutning till vad 1953 års örlogsvarvsutredning i detta hänseende anfört, att någon produktion inom örlogsbasen icke bör förekomma. Jag vill här­ vid understryka att därest bolaget med framgång skall kunna utföra alla förekommande arbeten måste samtliga nuvarande verkstäder och anlägg­ ningar, vilka ingår i marinverkstäderna, tillföras bolaget. Dess resurser måste så långt det är möjligt vara kompletta, så att arbetena med hän­ syn till planering och ekonomi etc. kan bedrivas effektivt. Det kan dock vara lämpligt att utföra mindre servicearbeten i anslutning till förråds- verksamheten inom de militärtekniska avdelningarna. Detta bör gälla åt­ gärder av sådan natur att de ej lämpligen bör fullgöras av en större pro­ duktionsenhet eller vilka är så speciella att det skulle vara tyngande för en dylik enhet att behöva tillhandagå med ifrågavarande tjänster. Det är emellertid angeläget att hålla denna serviceverksamhet inom mycket snäva gränser för att undvika dubbelarbete och dubblering av utrustning och dylikt.

Förenämnda förutsättningar innebär att större delen av de s. k. service­ verkstäderna och vissa servicegrupper bör ingå i bolagets organisation. I första hand gäller detta samtliga elektriska verkstäder inklusive svag­ ströms- och instrumentverkstäder. Vissa mindre servicegrupper för vapen- materielens tillsyn bör däremot icke ingå i det föreslagna bolaget. I sam­ band med organisationsförändringen bör en koncentration av vissa över- synsarbeten företagas. Torpedöversynsverksamheten bör sålunda koncen­ treras till torpedverkstaden i Motala och Stockholms örlogsvarv. Jag förut­ sätter vidare, alt hylstillverkningen och oljereningen i Karlskrona upphör.

Det inom departementet uppgjorda investeringsprogrammet (bilaga 1) beräknas draga en kostnad av 28 miljoner kronor i aktuellt prisläge, var­ vid anpassning gjorts till den indexmässiga kostnadsuppgången sedan departementspromemorian upprättades. Av nämnda belopp hänför sig en miljon kronor till flyttning in. in. av den i promemorian föreslagna örlogsbasens enheter. De planerade åtgärderna omfattar om- och nybygg­

Kungl. May.ts proposition nr 18b år 1960

90

Kung!. Maj:ts proposition nr 18b är 1960

nåd av maskinverkstaden till vilken de nu utspridda maskinverkstäderna koncentreras, nybyggnad av plåtslageriverkstäder och svetshall, godscen- tral och förråd, kontor och personalbyggnad samt ombyggnad av nuva­ rande gjuteri till smedja och tunnplåtslageri. Vidare upptar investerings­ programmet iordningställande av upplagsplatser för råvaror och halv­ fabrikat och i anslutning härtill förlängning av en befintlig kaj samt omläggning av interna transportvägar och delvis omläggning av järnvägs­ spår samt omflyttningskostnader. Programmet anses böra genomföras under en fyraårsperiod. Utöver nämnda investeringskostnad har i prome­ morian upptagits ett behov av fem miljoner kronor till rörelsekapital.

Remissinstanserna har i allmänhet ansett sig sakna anledning att gå in på en närmare granskning och bedömning av investeringsprogrammet, men en del av dem har framhållit att kostnaderna förefaller lågt beräk­ nade. Enligt landsorganisationen bör hänsyn tagas till att en inriktning av verksamheten mot den civila marknaden kan medföra betydande kost­ nader för konstruktions- och utvecklingsarbetet samt för försäljnings- och marknadsbearbetning. Landsorganisationen hävdar emellertid att även om upprustningen av marinverkstäderna kan visa sig draga högre kostnader än vad som kalkylerats är det ändå en rimlig uppoffring för att i Karls- kronaområdet bevara en för både arbetsmarknaden och bygdens ekono­ miska och sociala liv i övrigt så viktig nyckelindustri som varvet utgör. Statsmakterna bör därför, enligt landsorganisationens mening, redan från början ge företaget tillräckliga ekonomiska resurser för att genomföra sitt program och även giva företaget möjlighet att i framtiden på samma vill­ kor och i liknande omfattning som privata medtävlare söka erhålla medel genom upptagande av lån i den öppna marknaden.

Mot bakgrunden av den i det föregående intagna ståndpunkten i fråga om bolagets arbetsuppgifter och med hänsyn till de brister som i dag kan konstateras föreligga vid marinverkstäderna bör enligt min mening det i promemorian upptagna investeringsprogrammet i huvudsak komma till utförande. En första etapp i det föreslagna investeringsprogrammet bör omedelbart påbörjas. Det fortsatta genomförandet bör ske i enlighet med den tillträdande bolagsledningens beslut. Härvid bör huvuddragen i före- hggande investeringsprogram vara riktgivande med möjlighet för bolags­ ledningen att vidtaga anpassningar till marknadens förutsättningar. Ett genomförande av nämnda program bör åstadkomma ökade förutsättningar att vid marinverkstäderna utföra marina om- och nybyggnader på ett ratio­ nellt och ekonomiskt sätt. En viss förskjutning mot mekanisk verksamhet har som redan nämnts förutsatts.

I sitt yttrande framhåller marinledningen att ersättningsbyggnader m. in. för marinens behov erfordras till en kostnad av 4,5 miljoner kronor. I nämn­ da belopp har emellertid inlagts kostnader för åtgärder som icke samman­ hänger med bolagets bildande. Vidare har förutsatts eu annan arbetsför­

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

91

delning mellan bolaget och marinen, än den jag här föreslagit. Jag före­ slår därför att ett såsom skäligt bedömt belopp av en miljon kronor an­ visas för ifrågakommande flyttningar och marinens ianspråktagande av de nya lokalerna. Medel härför bör beräknas under posten för reparations- och underhållskostnader under Försvarets fastighetsfond: Marinens delfond. Härvid kommer en motsvarande merbelastning att uppstå å det under fjär­ de huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Ersättning till försvarets fastig­ hetsfond: Marinens delfond.

I promemorian föreslås att örlogsvarvets markområden uppdelas i två delar. Gränsdragningen har i stort sett följt den gräns som hittills existerat mellan den huvudsakliga industriverksamheten och den militärtekniska verksamheten. Emellertid har det icke kunnat undvikas för att erhålla nöd­ vändiga markutrymmen, att gränsen måste dragas så att ett par äldre bygg­ nader beröres. Gränsen blir något oregelbunden men avses vara väl avpassad även till marinens behov av kajer och förtöjningsplatser för fartyg, vilka praktiskt taget helt sammanfaller med dem som marinen nu utnyttjar, liksom till dess behov av lokalutrymmen.

Den i promemorian angivna gränsdragningen mellan örlogsbasen och det föreslagna bolaget har mött erinran bland annat från marinledningen. Enligt den av marinledningen föreslagna gränsdragningen skulle bland an­ nat såväl Polhemsdockan som torpedbåtsslipen komma att befinna sig inom det av marinen omedelbart disponerade området.

Den i promemorian föreslagna gränsdragningen innebär att bolaget får disponera cirka ^25,5 hektar av det nuvarande innanför varvsmuren belägna området. Den militärtekniska verksamheten kommer att disponera cirka ^14,4 hektar av motsvarande område med de förtöj ningsplatser marinen nu utnyttjar för sina fartyg i Karlskrona. Erfarenheterna från varvs- och verk­ stadsindustrien visar att tillgång på reservutrymmen kan vara en viktig för­ utsättning för ett företag som vill följa med i den tekniska utvecklingen. Dessa möjligheter kan i framtiden vara avgörande för företagets utveck­ ling och betyda stora besparingar, allt eftersom nya tillverkningsmetoder måste införas. Det för bolaget föreslagna området på 25,5 hektar är avvägt med hänsyn till dessa bedömanden. Om den av marinledningen föreslagna gränsdragningen skulle accepteras, innebär detta att den dispositionsplan för utnyttjande av området, på vilken i promemorian angivna investerings- beräkningar bygger, kullkastas. Nybyggnationer för verkstäderna måste i så fall i stället koncentreras till kvarteret Göta Lejon i varvets västra del. Ett utnyttjande av detta område skulle emellertid innebära ökade byggnads- kostnader. Vidare är området ur kommunikationssynpunkt ett avgjort säm­ re alternativ. Enligt promemorians principlösning uppföres maskinverkstä­ derna där de nuvarande är belägna. Detta läge är mest centralt i förhållan­ de till dockor och utrustningspirar. Expansionsmöjligheterna i framtiden

92

är goda. Genom att maskinverkstädernas läge blir oförändrat kan stom­ men i pannverkstaden bibehållas innebärande besparing och ett underlät­ tande av produktionen under ombyggnadsperioden. Plåtslageriverkstäder och svetshall beräknas enligt promemorian förläggas till Drottninghalls- området. Med denna disposition erhålles en central placering på området i förhållande till dockor och den s. k. torpedbåtsslipen. Placering vid huvudtransportleden och järnvägen ger god möjlighet för utlastning av tillverkade stålkonstruktioner. Byggnaderna blir vidare närbelägna Pol- hemsdockan. Denna docka är genom sin lokalisering inte särskilt läm­ pad som reparationsdocka. Den torde i stället i första hand böra utnyttjas som nybyggnadsdocka och skulle sedan föreslagna plåt- och svetsverkstäder uppförts på Drottninghallsområdet kunna ersätta nybyggnadsbädden i nu­ varande verkstadsbyggnader. Dockan medgiver fartygsbyggen av minst samma storlek som för närvarande kan utföras i maskinverkstaden.

Även om de nuvarande militärtekniska avdelningarna genom den före­ slagna gränsdragningen ej erhåller någon egen transportled för tyngre transporter till Lindholmen finns det enligt vad jag kunnat utröna inget hinder för att dessa transporter kan ske via bolagets område och med ut­ nyttjande av där befintlig bro. Liknande arrangemang kan tillämpas för området »Göta Källare», där dock en mindre justering av den i promemorian föreslagna gränsdragningen kan övervägas. Jag vill i detta sammanhang ånyo erinra om angelägenheten av samarbete i syfte att rationellt utnyttja befintliga och genom investeringarna åstadkomna anläggningar.

Byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet, som föreslår i stort sett samma gränsdragning som marinledningen, samt fortifikationsförvalt- ningen har i sina yttranden framhållit att den föreslagna gränsdragningen alltför hårt inkräktar på den äldre bebyggelsen, främst den kring Kansli­ gatan.

Med hänsyn till nödvändigheten av en rationell omdaning av marinverk­ städernas industriområde och med beaktande av den produktionsinrikt­ ning och de arbetsuppgifter som angives för bolaget har jag ej kunnat bi­ träda den av marinledningen, fortifikationsförvaltningen, byggnadsstyrel­ sen och riksantikvarieämbetet föreslagna avgränsningen av bolagets om­ råde. Jag ansluter mig i huvudsak till den i departementspromemorian föreslagna dispositionen med uppdelning av det gemensamma mark­ området för det nuvarande örlogsvarvet. Det bör emellertid övervägas om ej de planerade verkstadsbyggnaderna inom Drottninghallsområdet kan gi­ vas en sådan placering att den kulturhistoriskt värdefulla Kansligatan i huvudsak kan bevaras i sin nuvarande gestaltning. Jag vill framhålla att på grund av den månghundraåriga utveckling som Karlskrona örlogsvarv ge­ nomgått finns inom hela varvsområdet byggnader av kulturhistoriskt värde. De byggnader som berörs av ombyggnadsprogrammet är dock i förhållande till samtliga inom området befintliga kulturminnesmärken ett fåtal och

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1960

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b är 1960

likvida medlen tillgodoföras investeringsstaten för fonden för statens ak­ tier såsom övriga kapitalmedel. Fonden för statens aktier bör uppskiåvas med ett belopp motsvarande värdet av de tillgångar i övrigt efter avdrag av skulder, som lämnas i utbyte mot aktier, varvid marinens delfond av försvarets fastighetsfond nedskrives med ett belopp som motsvarar det bok- törda nettovärdet av de tillgångar vilka överförts från sistnämnda fond. Då en uppskrivning av fonden för statens aktier med värdet av den apport­ egendom, som icke är att hänföra till försvarets fastighetsfond, kommer att medföra motsvarande ökning av statens bokförda nettoförmögenhet, föreslår jag med anslutning till riksräkenskapsverkets förslag, att det värde som sålunda kommer att upptagas för ifrågavarande aktier nedsättes, så att någon ökning av statens bokförda nettoförmögenhet icke uppkommer.

Beträffande frågan om medelstillskott härutöver avseende rörelsekapi­ tal vill jag erinra om, att marinverkstädernas nuvarande behov av rörelse­ kapital är relativt begränsat till följd av att vid den dominerande marina produktionen företaget åtnjuter förskott. Då en sådan ordning bör vara möjlig att tillämpa även efter ombildningen till aktiebolag och då den ma­ rina produktionen även framgent torde ha stor betydelse för företaget, kan behovet av rörelsekapital avvägas med hänsyn härtill. Emellertid måste man räkna med att för övrig produktion behovet av rörelsemedel kan kom­ ma att öka. Marinverkstäderna i Stockholm och Karlskrona åtnjuter för närvarande med stöd av riksdagens medgivande (prop. 1953: 153, SU 87; rskr 204) en rörlig kredit i riksgäldskontoret av 13 miljoner kronor. Av detta belopp utnyttjas åtta miljoner kronor av marinverkstäderna i Karls­ krona. Jag föreslår att till bolagets disposition ställes rörlig kredit av samma omfattning som den marinverkstäderna nu disponerar. I anslutning härtill bör det ursprungliga bemyndigandet nedsättas till fem miljoner kronor.

Aktiebreven bör ställas till viss man. För den händelse vissa aktier framdeles kan komma att överlåtas på utomstående bör i bolagsordningen intagas sedvanliga bestämmelser innebärande skydd mot utländskt infly­ tande samt hembudsskyldighet. Rösträtten för statens aktier på bolags­ stämman utövas av den Kungl. Maj :t i varje särskilt fall därtill utser. Änd­ ringar i bolagsordningen bör för att äga giltighet fastställas av Kungl. Maj :t. Bolaget bör, därest hinder ej möter enligt aktiebolagslagen, benäm­ nas Karlskronavarvet AB. Bolagets inre organisation bör fastställas av den blivande styrelsen. I styrelsen bör bland annat ingå en representant för marinledningen och en som har anknytning till arbetstagarna. Inom Kungl. Maj:ts kansli bör bolaget sortera under försvarsdepartementet.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de åtgärder, som erfordras för bolagsbildandet. Det bör åligga bolagets ledning att förhandla och träffa överenskommelse med vederbörande organisationer om villkoren för perso­ nalens övergång till det nya bolaget.

Om marinverkstäderna i Karlskrona ombildas till ett fristående aktie­

98

att ligga till grund för föreskrifter i ämnet. Jag förutsätter att det får an­ komma på Kungl. Maj :t att meddela dylika föreskrifter.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att besluta att marinverkstäderna i Karlskrona skall orga­ niseras som ett statligt aktiebolag i huvudsaklig överensstäm­ melse med vad som angivits i det föregående;

att bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgär­ der för det nya bolagets bildande m. m.;

att å tilläggsstat I för budgetåret 1960/61 till Aktieteck­ ning i ett nybildat bolag i Karlskrona under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 23 000 000 kronor;

att å tilläggsstat I för budgetåret 1960/61 till Engångsupp- rustning av Karlskrona örlogsvarv under marinens delfond av försvarets fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av 4 000 000 kronor;

att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för be­ redande av rörelsemedel åt bolaget tillhandahålla bolaget en rörlig kredit av 8 000 000 kronor;

att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för bere­ dande av rörelsemedel åt marinverkstäderna i Stockholm till­ handahålla verkstäderna en rörlig kredit av 5 000 000 kronor;

att medgiva att den i staten för Försvarets fastighetsfond:

Marinens delfond för budgetåret 1960/61 uppförda posten Re­ parations- och underhållskostnader in. in. må ökas med 1 000 000 kronor; samt

att besluta att örlogsvarven i Stockholm och Göteborg skall organiseras i huvudsaklig överenstämmelse med vad som an­ givits i det föregående.

Med bifall till vad föredragande departementsche­ fen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

Ur protokollet:

Åke Lindwall

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1960

litt. — : hörnhuset Varvsgatan—Styrmansgatan.

» 123: kontorsbarack (flyttas)

4. iordningsställande planer, gator och spår

Gator och planer runt maskinverkstäder iordningsställes. Industrispår omlägges.

VI. Byggnadsetapp VI. Hjälp verkstäder

1. ombyggnad av litt 1: torpedverkstad

Torpedverkstad ombygges för tele-, el- och liknande hjälpverlcstäder.

2. rivning av byggnader

litt 97: elektriska verkstaden

» 98: tvätt- och klädrum

1 .

Sammandrag av byggnads- och anläggningskostnader

Planering och iordningsställande av industri­ området

2

.

3.

4.

5.

6

.

Rivningsarbeten........................................ ......... kr

735 000

Sprängning, planering, vägar ............. ......... »

4 255 000

Omläggning av industrispår.................. ......... »

250 000

5 190 000

Plåtslageriverkstad

Byggnad .................................................... ......... kr 2 720 000 Värme......................................................... ......... »

60 000

El. inst......................................................... ......... »

90 000

Hiss ..................................................... ......... »

30 000

Traverser .................................................. ......... »

425 000

3 325 000

Svetshall

Byggnad ....................................................

1 400 000

El. inst.........................................................

425 000

Traverser .................................................. ......... »

700 000

Svetsplaner .............................................. ......... »

150 000

2 675 000

Maskinverkstäder

Byggnad ....................................................

3 570 000

Värme......................................................... ......... »

60 000

El. inst.........................................................

640 000

Traverser .................................................. ......... »

825 000

5 095 000

Godscentral och förrådsbyggnad

Byggnad....................................................

780 000

Värme, ventilation, sanitet.................... ......... »

80 000

El. inst......................................................... ......... »

30 000

Hissar......................................................... ......... »

50 000

Nyanskaffad inredning.......................... ......... »

60 000

1 000 000

Kon torsbyggnad

Byggnad ..................................................... ......... kr 1 875 000 Värme, ventilation, sanitet.................... ......... »

350 000

El. inst., interna teleinst..........................

130 000

2 355 000

Kungi. May.ts proposition nr 18b år 1960

103

7. Personal- och socialbyggnad Byggnad ................................................................ Värme, ventilation, sanitet............................... El. inst., interna teleinst.....................................

kr

» »

1 100 000

350 000

50 000 1 500 000

8.

Ombyggnad befintlig gjuteribyggnad

Tillbyggnad........................................................... kr 120 000 Ombyggnad .........................................................

»

100 000

El. inst.....................................................................

»

75 000 295 000

9.

Ombyggnad befintlig torpedverkstad och flytt­ ning av elektroverkstäder

Om- och tillbyggnad.......................................... kr 200 000 El. inst. o. flyttning av elektroverkstäder. . .. »

275 000

475 000

10.

Å nganläggning

Seriekopplad ånganläggning för generering

av 18 ton/tim................................................... kr

300 000

Fundament o. montage ...................................

»

50 000 350 000

11.

Drottninghallskajen

Tillbyggnad........................................................... kr

700 000

El. o. övrig anläggn. inst....................................

»

225 000 925 000

12. Maskinomflyttningar Maskinverkstäder................................................ kr 200 000 Gjuteri .................................................................. » 50 000 Plåtslageri o. svetshall........................................ » 115 000 365 000

13.

Utredningskostnader

Konsultarvoden m. in......................................... kr

500 000 500 000

14.

Övriga tele o. el. inst.

Ny transformatorstation T 22.......................... kr 355 000 Flyttning av station T 24 från skyddsrum A 2 »

250 000

Ytterbelysning....................................................... » 130 000 Utvidgning av bef. el. anl. vid Polhemsdockan » 100 000 Prov. ändringar under byggnadstiden........... »

80 000

Omläggning av telenät o. el. kablar............... Div. teleanl. (brandskydd, tidkontroll, luft-

» 200 000

skvdd etc.)....................................................... » 170 000 1 285 000

15.

Inköp av fastigheter mellan Styrmans- och Baggensgatorna samt varvsmuren

Beräknat inköpspris..........................................

390 000

16. Ändringar i byggnader ej specificerade .........

300 000

17.

Komplettering av inhägnad o. anordnande av nya portar » 75 000

18. Ändringar i byggnader ej specificerade samt oförutsett.

900 000

Summa investeringskostnader 27 000 000

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

Bilaga 2.

Marinverkstädernas i Karlskrona produktionresultat m. m.

Produktionsvärdet vid marinverkstäderna i Karlskrona utgjordes nedan nämnda budgetår av följande belopp, vars inbördes relation bland annat får ses mot bakgrunden av penningvärdets förändringar.

Budgetår

Produktionsvärde ca

1948/49 ................ ................. 21

miljoner kronor

1949/50 ................ ................. 21

»

»

1950/51 ................ ................. 27

»

»

1951/52 ................ ................. 32

»

»

1952/53 ................ ................. 40

»

»

1953/54 ................ ................. 39

»

»

1954/55 ................. ................. 36

»

»

1955/56 ................ ................. 39

»

1956/57 ................ ................. 44

»

»

1957/58 ................ ................. 38

»

»

1958/59 ................ ................. 39

»

»

1959/60 ................ ................. 47

»

»

Marinverkstädernas i Karlskrona rörelseresultat enligt balansräkning­ arna för motsvarande budgetår framgår av sammanställningen nedan.

Budgetår

Vinst eller förlust

Rabattering

till militära

beställare

Inlevererat till statsverket

1948/49 421 011

350 000

1949/50 471 609

t —

—

1950/51 — 119 524

—

—

1951/52

78 708

—

—

1952/53

1 515 001

—

—

1953/54 722 823

—

—

1954/55 184 781

—

—

1955/56 3 478 372 1 318 000

2 500 000

1956/57

3 330 458 3 064 000

2 000 000

1957/58

— 57 427

—

266 458

1958/59 — 791 377

—

—

1959/60 49 681

—

—

9 810 424 4 732 000

4 766 458

Av tablån framgår att marinverkstäderna under dessa år rabatterat sammanlagt 4 732 000 kronor till militära beställare och till statsverket i form av vinstmedel inlevererat sammanlagt 4 766 458 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1960

105

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Inledning ................................................................................................................. 2

Avdelning I. örlogsvarvens nuvarande organisation och arbetsuppgifter m. m.................................................................................................. 4

Avdelning II. 1953 års örlogsvarvsutredning .................................................... 16

Förslag av 1953 års örlogsvarvsutredning ................................. 18

Reservanternas förslag................................................................... 39

Yttranden ....................................................................................... 44

Avdelning III. Karlskronavarvsutredningen ........................................................ 48

Yttranden ...................................................................................... 53

Avdelning IV. Departementspromemorian ....................................................... 55

Avdelning V. Departementschefens ställningstaganden ................................ 80

Rilagor 1—2 .................................................................................................. 99—104