Prop. 1961:108

('angående ökad utbild\xad ning av läkare och tandläkare m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

1

Nr 108

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökad utbild­

ning av läkare och tandläkare m. m.; given Stock­ holms slott den 83 mars 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt läkarprognosutredningens betänkande »Om läkarbehov och läkar- tillgång» kommer behovet av läkare att från nuvarande cirka 6 400 heltids- arbetande läkare växa till 11 000 ä 11 500 år 1970 och 15 000 ä 16 000 år 1980. Med utgångspunkt i dessa bedömningar av det framtida läkar behovet förordas i propositionen en väsentlig ökning av läkarutbildningskapaciteten. Som en första etapp föreslås att den årliga intagningen vid de medicinska lärosätena ökas från 453 till 560 nybörjare i de teoretiska ämnena. Med hänsyn till storleken av läkarbehovet anses det emellertid angeläget, att erforderligt utrednings-, förhandlings- och planeringsarbete redan nu på­ börjas i syfte att en ytterligare utökning av läkarutbildningens kapacitet skall kunna genomföras utöver höjningen av nybörjarintaget till 560. Detta arbete bör inriktas på att i första hand planera för en ökning av utbild­ ningskapaciteten upp till åtminstone omkring 650.

Förslaget om en första utbyggnadsetapp till 560 nybörjare per ar innebär bland annat att medicinska högskolan i Umeå bygges ut till ett fullständigt medicinskt lärosäte. Utbildningskapaciteten föreslås bli höjd från för när­ varande 40 till 60 nybörjare per år i de kliniska ämnena. Så snabbt ske kan bör teoretiska institutioner uppföras i Umeå. De första medicinsk-teoretiska kurserna i Umeå beräknas kunna pabörjas läsaret 1965/66.

1

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 108

2

Vidare innebär den föreslagna första utbyggnadsetappen, att utbild­

ningen i Stockholm i de teoretiska ämnena redan från och med vårterminen

1962 ökas från 138 till 168 nybörjare per år och i Lund — likaledes från och

med vårterminen 1962 — från 110 till 120 nybörjare per år. För Uppsalas

och Göteborgs del innebär denna etapp endast mindre ökningar.

Sedan denna första utbyggnadsetapp genomförts kommer det att bli

möjligt för samtliga studerande att genomgå hela sin läkarutbildning på en

och samma studieort.

Statsverkets löpande årliga kostnader vid full utbyggnad av den i propo­

sitionen förordade första utbyggnadsetappen har beräknats till drygt 6,2

miljoner kronor. Därtill kommer engångskostnader med cirka 28 miljoner

kronor samt eventuella kostnader för ianspråktagande av vissa kliniker. I

den förordade utbyggnadsetappen ingår bland annat inrättande av ett

femtontal professurer och laboraturer (motsvarande). Av professurerna

förutsättes komma på Umeå en i vart och ett av ämnena anatomi, histologi

och fysiologi, pa Lund en i klinisk fysiologi och en i ortopedi, den senare

med placering vid Malmö allmänna sjukhus samt på Stockholm en i klinisk

epidemiologi och en i socialmedicin.

Med utgångspunkt i en prognos om det framtida tandläkarbehovet ut­

talas i propositionen att planeringen för odontologisk utbildning och forsk­

ning bör inriktas på att, sa snart omständigheterna det medger, uppnå en

sammanlagd årlig intagningskapacitet av omkring 360 studerande mot för

närvarande 240. Det förordas, att tandläkarinstitutet i Umeå bygges ut till

ett fullständigt lärosäte för odontologisk utbildning och forskning. Intag-

mngskapaciteten föreslås bli ökad till 60 nybörjare per år med början

1962/63. Statsverkets löpande årliga kostnader vid full utbyggnad av den i

propositionen förordade utbyggnaden i Umeå har beräknats till drygt 2

miljoner kronor. Därtill kommer för statsverkets del vissa engångskostnader

bland annat cirka 3,8 miljoner kronor för inredning och utrustning.

Vidare förordas i propositionen att erforderligt förberedelsearbete sker för

anordnande i Göteborg av odontologisk utbildning för 100 nybörjare per år.

Slutligen förordas i propositionen att tandteknikerutbildning anordnas i

Umeå från och med läsåret 1963/64.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 mars 1961.

Närvarande: Statsministern

E

rlander, ministern för utrikes ärendena

U

ndén, statsråden

N

ilsson

, S

träng

, A

ndersson

, L

indström

, L

indholm

, K

ling

, S

kog

­

lund

, E

denman

, N

etzén

, J

ohansson

,

af

G

eijerstam

, H

ermansson

.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om ökad utbildning av läkare och tandläkare m. m. och anför därvid följande.

I. Läkarbehov och läkartillgång

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1959 tillkallade chefen -för inrikesdepartementet den 31 juli 1959 sju sakkunniga för att verkställa en utredning av det framtida läkarbehovet och därmed samman­ hängande spörsmål.

A. Läkarprognosutredningen

Utredningen1, som antog benämningen läkarprognosutredningen, över­ lämnade den 27 december 1960 sitt betänkande »Om läkarbehov och läkar­ tillgång» (SOU 1961: 8) Till betänkandet har fogats särskilda yttranden av ledamöterna Biörck och Hjern.

Över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret, kanslern för rikets universitet efter hörande av de medicinska fakulteterna (motsvarande), statens medicinska forskningsråd, statistiska centralbyrån, medicinalstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, pensionssty- relsen, riksförsäkringsanstalten, försvarets sjukvårdsstyrelse, centrala sjuk­ vårdsberedningen, 1955 års universitetsutredning, 1957 ars epileptiker-

1 Generaldirektören A. Engel, ordförande, professorn G. Biörck, medicine licentiaten B. Hjern, juris doktorn Å. Larsson, professorn B. Rexed, lönedirektören W. Romberg och generaldirektören R. Sterner.

4

utredning, mentalsjukvardsberedningen, överståthållarämbetet, länsstyrel­

serna i Stockholms län, Uppsala län, Östergötlands län, Malmöhus län, Gö­

teborgs och Bohus län, Älvsborgs län, Örebro län, Gävleborgs län, Väster-

norrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län. Till

överståthållarämbetets och berörda länsstyrelsers utlåtanden har fogats

yttranden från vederbörande kommunala myndigheter.

Vidare har vissa kommunala myndigheter samt organisationer och sam­

manslutningar beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet. Med anled-

ning härav har yttranden avgivits av samtliga läns landstings förvaltnings­

utskott, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska

landskommunernas förbund, Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Sveriges förenade studentkårer (SFS), Tjänstemännens central­

organisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska läkare­

sällskapet, Sveriges läkarförbund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund,

Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Sveriges socialdemo­

kratiska kvinnoförbund, Svenska landsbygdens ungdomsförbund samt dess

studentförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Högerns ungdomsförbund,

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Sveriges socialdemo­

kratiska studentförbund samt Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för

cp-barn.

Av betänkandet inhämtas i huvudsak följande. 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

1. Nuvarande läkartillgång m, m.

Efter en kort redovisning av nuvarande förhållanden ifråga om läkar­

utbildningens omfattning och effektivitet m. m. och efter att ha granskat

tidigare gjorda läkarprognoser uttalar utredningen, att sjukvårdens ex­

pansionskraft betydligt oftare underskattats än bedömts rätt. Framtidens

läkarbehov har, sa långt verkligheten givit ett facit till räkneexemplen,

ännu aldrig överskattats. I något fall har man kommit ganska nära i sin

bedömning — detta gäller framförallt f. d. generaldirektören Axel Höjers

utredning år 1948 om den öppna vården — men i de flesta fall har man

grovt underskattat utvecklingen.

Under de senaste hundra åren har läkarkårens storlek i relation till folk­

mängden ökat mycket kraftigt. Medan läkartätheten år 1860 utgjorde 1

läkare på mer än 8 000 invånare har vi i dag en läkartäthet, som motsvarar

1 läkare på cirka 1 000 invånare. Särskilt har utvecklingen efter år 1920

varit mycket accentuerad och under denna tid har läkartätheten mer än

tredubblats. I slutet av 1950-talet var antalet invånare per läkare följande

i olika länder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

År Land

Antal invånare

per läkare

År

Land

Antal invånare

per läkare

1958

Sovjetunionen 601

1956 Norge

850

1958

Österrike

607

1957

Danmark

853

1958 Tjeckoslovakien

615

1956

Australien

854

1958

Schweiz

688

1958

Nederländerna

880

1958

Västtyskland

725

1958

England och Wales 900

1958

USA

790

1958

Sverige

1 130

1958

Nya Zeeland

796

1957 Finland

1 695

1958

Belgien

835

Utredningen understryker, att läkartätheten i och för sig inte utgör nagot adekvat mått på hälso- och sjukvårdens standard i olika länder. Läkar­ tätheten måste bl. a. bedömas med hänsyn till utbildningens mål och inne­ håll, tillgången på annan sjukvårdspersonal och dess kvalifikationer liksom tillgången på andra hjälpkrafter och på teknisk utrustning samt den arbets­ fördelning, som följer av detta. Med hänsyn härtill får de redovisade upp­ gifterna inte pressas men ger ändå en översiktlig bild av läget internatio­ nellt sett.

Av särskilt intresse är givetvis läkarkårens ökning under de senare decen­ nierna och en redovisning härför sedan år 1940 lämnas i följande tabell.

Tillskott genom

Döda

Bestånd vid periodens slut

Utländska

År

legitimation

resolution1

Total

Därav

kvinnor

läkare2

1940

1

42

3 436

41

1

47

3 522

42

144

1

56

3 601

43

174

40

3 687

44

155

1

40

3 879

1945

194

50

4 089

46

176

6

47

4 244

337

47

161

15

57

4 354

353

103

48

182

35

58

4 497

372

169

49

177

40

59

4 719

413

327

1950

218

47

52

4 915

445

263

51

206

73

55

5134

493

243

52

186

29

52

5 285

528

255

53

166

74

62

5 452

572

148

54

209

34

68

5 619

623

181

1955

234

42

48

5 840

671

191

56

259

29

59

6 045

721

167

57

293

58

56

6 333

782

258

58

302

36

55

6 602

841

375

59

298

45

67

6 870

908

413

1/1—30/9

419

1960 192

30

46

7 043

953

1 Utländska läkare, som jämlikt Kungl. Maj:t resolution fått generell behörighet att utöva läkarkonsten i riket. Ett antal av dessa läkare har sedermera legitimerats och ingar da i till­ skottet av legitimerade. .. . 2 Läkare med utländsk examen som utan generell behörighet förordnats av medicinalstyrelsen som vakansvikarie m. m. Från och med år 1958 ingår i antalet en grupp läkare som fatt tids­ begränsad behörighet att utöva läkarkonsten i riket.

6

Av de utländska läkarna utan generell behörighet eller utan legitimation

var 323 nordiska och 213 (samtliga nordiska) innehade tidsbegränsad be­

hörighet. Tabellen belyser också de kvinnliga läkarnas andel av kåren sedan

år 1946. Den procentuella andelen uppgick detta år till 8 procent och ökade

till 9 procent år 1950, 11 procent år 1955 och utgör idag 14 procent. Det

ökade kvinnliga inslaget i läkarkåren har bl. a. inneburit, att bland de

kvinnliga läkarna åldersfördelningen visar en tydligare övervikt för de yngre

årsklasserna än bland de manliga läkarna.

När det gäller läkarnas åldersfördelning inom olika verksamhetsområden

konstaterar de sakkunniga, att tjänsteläkarkåren till övervägande del om­

fattar äldre läkare, medan hälften av läkarna vid kroppssjukhusen är under

40 år. Läkarna vid mentalsjukhusen uppvisar däremot en mera jämn ålders­

fördelning.

Antalet läkartjänster vid kroppssjukhusen har under de senare decennier­

na ökat mycket kraftigt i förhållande till de övriga tjänstegrenarna. Expan­

sionen har till övervägande del ägt rum vid lasaretten. Utredningen fram­

håller, att detta bl. a. är en följd av den ökade specialisering av vården, som

erfarenhetsmässigt medför krav på en ökad läkartäthet. Under femårsperio­

den 1953—1958 har ökningen vid lasaretten uppgått till 32 procent medan

läkarantalet vid sjukstugor, epidemisjukhus och sanatorier varit så gott som

oförändrat. Ökningen inom mentalsjukvården har utgjort 14 procent och

inom tjänsteläkarväsendet 6 procent. Utredningen konstaterar emellertid

att antalet läkartjänster på grund av vakanser inte motsvaras av samma

antal läkare. Den största andelen vakanser återfinns vid mentalsjukhusen,

där ungefär en fjärdedel av tjänsterna saknar vikarie eller uppehälles av

vikarie utan föreskriven kompetens. Antalet vakanser har här liksom vid

kroppssjukhusen ökat under förra året, medan man kan märka en viss ned­

gång av vakanserna inom provinsialläkarväsendet. Med hänsyn till den rela­

tiva andelen vakanta tjänster, är läget sämst vid de statliga mentalsjuk­

husen och därnäst vid sanatorier och odelade lasarett. Av samtliga vakanser

inom den slutna vården finns två tredjedelar vid de delade lasaretten. De

största svårigheterna synes föreligga inom specialiteterna anestesi, epidemio-

logi och radiologi.

Utredningen har avstatt från att bestämma storleken av den föreliggande

läkarbristen, eftersom vakansuppgifterna inte ger något säkert underlag för

sadana beräkningar. Detta beror bl. a. på systemet med förordnanden på

viss tid, som ur utbildningssynpunkt inte kan förlängas. Detta medför,

att tjänsterna ledigförklaras med täta mellanrum. Dessutom influeras in­

rättandet av nya tjänster av läkarbristen på så sätt, att myndigheterna av-

star från att inrätta nya tjänster, som endast skulle bli tjänster på papperet.

Det föreligger alltså en dold brist, som består av skillnaden mellan antalet

inrättade tjänster och ett okänt behov av tjänster.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

7

Enligt utredningen är kännedomen om läkarnas yrkesverksamhets- och arbetstidsförhållanden en viktig faktor från prognossynpunkt. Läkarkårens samlade framtida arbetsinsats påverkas nämligen framför allt dels av den gradvis skeende föryngring av kåren, som äger rum på grund av den öka­ de utexaminationen, dels av att andelen kvinnliga läkare omkring 1980 kan väntas ha ökat till drygt 20 procent av de yrkesverksamma läkarna mot 9 procent år 1950 och 14 procent år 1959. Genom en enkät till samtliga läkare har utredningen infordrat uppgifter om arbetstidsförhållandena år 1959. De sakkunniga understryker dock, att det material, som pa detta sätt inkommit, inte objektivt mäter arbetsinsatsen i tid eller andra måttenheter utan endast belyser vad de tillfrågade läkarna subjektivt angivit som sin arbetstid. Av utredningens redogörelse för undersökningen inhämtas bl. a. följande.

Enkäten omfattade alla läkare med legitimation eller generell behörighet och antalet tillfrågade läkare var 6 535, varav 838 kvinnor. Bearbetnings- bara svar inkom från 86,3 procent av de manliga och 82,3 procent av de kvinnliga läkarna. För att avhjälpa de brister, som bortfallet kunde tänkas medföra, kompletterades enkäten med hjälp av en urvalsundersökning. Ma­ terialet visade, att andelen manliga, ej yrkesverksamma läkare utgjorde 5 procent av samtliga och för de kvinnliga läkarnas del 8 procent. Under 65 års ålder var endast 1 procent av de manliga mot omkring 7 procent av de kvinnliga läkarna ej yrkesverksamma. I åldern över 65 år var andelen yr­ kesverksamma 66 procent för männen och 74 procent för kvinnorna.

För beräkningen av tillgången på läkare är det, betonar utredningen, nöd­ vändigt att även veta i vilken utsträckning de yrkesverksamma läkarna utövar yrket. Resultatet av denna del av undersökningen redovisas i följan­ de tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Genomsnitt av redovisad arbetstid i

Veckotimmar per

Veckotimmar per

11 månaders

Ålder

Månader

Veckotimmar

arbetsår inkl.

arbetsår exkl.

forskning

forskning

Män

Kvinnor Män

Kvinnor

Män Kvinnor

Män

Kvinnor

—29

10,7

9,6

65

58

63 51

55

49

30—34

10,7

9,2

62

53

61 45

54

42

35—39

10,9

9,6

60

54

60

48 51

44

40—44

10,7 9,9

57

48

56 43

49

41

45—49

10,5 10,3

54

43

52

40 48

39

50—54

10,6

10,0 52

46

50

42 47

40

55—59

10,5

9,8

54 43

52

40 48

39

60—G4

10,4

10,3

50 47

48

43

46

42

65—69

9,4

9,8

35

30 31

27

30 25

70—74

9,5

8,6

25 24

22

19

22

19

75—

10,1

9,2 23

22 22

17

20 17

8

I fråga om den salunda företagna undersökningen anför utredningen i

huvudsak följande.

Fördelningen av arbetstid i månader räknat är i stort sett jämn upp till

65-arsaldern. Sedan sjunker talen något — ökningen i gruppen 75 år och

äldre far betraktas som uttryck för den felkälla, som ligger i att medeltal

beräknats på ett alltför litet antal individer. I stället kommer den minskade

arbetsprestationen till uttryck i mindre antal arbetstimmar per vecka. Den

genomsnittliga arbetstiden per vecka har sitt maximum i den yngsta ålders-

klassen och sjunker sedan oavbrutet även om sänkningen blir mera påtag-

lig först fr. o. m. 6o-årsåldern. Ett enkelt mått på arbetsinsatsen av samt-

hga läkare, som uppnått 65 ar eller mer, bör enligt utredningen vara att

läkna med dem till en tredjedel. Beträffande tiden före pensionsåldern före­

ligger med hänsyn till kvalitetsfaktorn stora svårigheter att inbördes gra­

dera arbetsinsatsen för olika åldersgrupper. Utredningen anser dock, att

man med tillfredsställande sannolikhet kan uppskatta kvinnans arbetsinsats

upp till 65 ar till omkring 75 eller 80 procent av männens, beroende på om

man inräknar forskningstid eller inte. När det gäller läkarna inom olika

verksamhetsfält är privatpraktikernas arbetstid den lägsta medan tjänste-

lakarnas ligger högst, så länge man inte inkluderar tid för forskning i sjuk­

husläkarens arbetstid, da denne kommer i paritet med tjänsteläkarens i de

yngre åldersklasserna. Tjänsteläkarnas arbetstid ligger på ungefär samma

niva ända upp till pensionsåldern, medan sjukhusläkarnas sjunker från den

yngsta åldersklassen.

För att få ett underlag för beräkningen av den framtida läkartillgången

har utredningen fastställt vissa förutsättningar. De sakkunniga har sålunda

antagit, att inslaget av kvinnliga medicine studerande kommer att öka från

25 till SO procent fr. o.m. läsåret 1965—66. Läkarnas ålder vid legitima-

tionstillfälle förutsättes vidare sänkas från nuvarande 28 till 27 år enligt

den nya studieordningen. Studieavbrottsfrekvensen har antagits vara 5 pro­

cent för manliga och 15 procent för kvinnliga studerande. De ej yrkesverk­

samma har bland de manliga läkarna uppskattats till 5 procent "och bland

de kvinnliga till 8 procent. I antalet heltidsarbetande läkare har medräknats

alla manliga läkare under 65 år men av de kvinnliga endast 75 procent. Av

läkarna över 65 år har medräknats en tredjedel. Slutligen har dödligheten

bland läkarna beräknats efter senast tillgängliga uppgifter.

Mot denna bakgrund kan, framhåller utredningen, vid oförändrat intag

av cirka 453 medicinare per år antalet heltidsarbetande läkare beräknas öka

från 6 200 år 1959 till omkring 9 000 år 1970 och 11 200 år 1980. I dessa

siffror ingår utländska läkare med legitimation eller generell behörighet.

Däremot har inte i detta sammanhang medräknats de cirka 400 utländska

läkare utan sadan behörighet, som nu finns i landet. Med nuvarande intag

skulle läkarkåren sålunda öka ganska snabbt fram till år 1980 men likväl i

relativt långsammare takt än under de senaste decennierna. Läkartät­

heten i Sverige skulle år 1970 bli likvärdig med den som i slutet av 1950-

talet fanns i Danmark, Norge och Belgien och först under 1980-talet skulle

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

Sverige få samma läkartäthet, som redan nu finns i t. ex. Schweiz och Väst­ tyskland.

Utredningen har slutligen i detta sammanhang framlagt vissa siffror, som visar hur en förändring av antalet intagna studerande inverkar på läkar- beståndet i slutet av åren 1970, 1975 och 1980. Om man t. ex. utgår från att antalet medicine studerande ökas med 100 fr. o. m. läsåret 1963/64 och läs­ året 1969/70 ökas med ytterligare 50, betyder detta en ökning med 47 lä­ kare år 1970, 508 läkare år 1975 och 965 läkare år 1980. Till dessa tal lägges sedan hälften av motsvarande tal för 1969/70, d.v. s. 207 läkare för år 1980 eller tillsammans 47 läkare år 1970, 508 år 1975 och 1 172 år 1980. Omräknat i heltidsarbetande innebär detta 44, 479 och 1 102 läkare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

9

2. Perspektiv på hälso- och sjukvårdens framtida utveckling

Utredningen har granskat hälso- och sjukvårdens utveckling under åren 1940—1958 från konsumtions-, arbetskrafts- och kostnadssynpunkt samt försökt att med vissa antaganden ge ett perspektiv på utvecklingen fram till år 1980. De sakkunniga understryker, att de ingående diskuterat värdet av sådana framskrivningar av hittillsvarande tendenser men funnit det vara av intresse för den fortsatta diskussionen att beskriva varthän de hittills­ varande tillväxttendenserna på hälso- och sjukvårdens område leder under vissa angivna förutsättningar.

Konsumtionsutvecklingen

Utredningen betonar, att begreppet konsumtionsvolym inom sjukvården är utomordentligt svårdefinierat, men man har trots allt försökt att nå fram till en metod att mäta och därigenom få möjlighet att prognosticera sjuk­ vårdskonsumtionens kvantitativa utveckling. Med hänsyn till det begrän­ sade syftet med den företagna mätningen har utredningen ansett det lämp­ ligt att i första hand uttrycka hälso- och sjukvårdskonsumtionen genom att helt enkelt räkna det antal personer, som passerar genom hälso- och sjuk­ vårdsapparaten. Den tillgängliga statistiken räcker emellertid inte alltid till för en sådan räkneoperation, framhåller utredningen, som i anslutning här­ till anför bl. a. följande.

Bäst är det ställt i fråga om den slutna vården, där uppgifter om antalet varje år för vård intagna personer kan användas som ett mått med någor­ lunda tillfredsställande approximation. Ett speciellt mätproblem inom den slutna kroppssjukvården erbjuder den vårdgren, som går under benäm­ ningen vård av långvarigt kroppssjuka. Ofta är uppgiften att tillfredsställa ett permanent vårdbehov, som inte upphör förrän den vårdbehövande dör. Antalet intagna per år är därför inte något mått på konsumtionens volym på samma sätt som inom akutsjukvården. Då konsumtionen verkligen av­

10

ser vård och inte »bot», ger antalet vårddagar ett bättre uttryck för kon-

sumtionsutvecklingen. Inom den öppna vården finns det endast i undan­

tagsfall uppgifter om antalet behandlade personer, i andra fall finns upp­

gifter om antal behandlingar eller dylikt. Det har emellertid inte varit möj­

ligt att enbart på basis av dessa uppgifter konstruera ett användbart mått.

Som ett kompletterande underlag för uppskattningen av konsumtionsut-

vecklingen inom den öppna vården har därför använts antalet vid apoteken

varje år expedierade recipe, d. v. s. varje läkemedelspost på ett recept.

I fråga om den slutna kroppssjukvården (exkl. förlossnings­

vård och långtidsvård) framhåller utredningen, att antalet intagningar ökat

från i runda tal 447 000 år 1940 till 689 000 år 1950 och 814 000 år 1958. Se­

dan början av 1940-talet har alltså antalet intagningar i det närmaste för­

dubblats. Ökningen har varit särskilt markant under tiden 1940—1945, vil­

ket torde sammanhänga med att medelvårdtiden inom sluten lasarettsvård

under denna femårsperiod minskade med 4,2 dagar. Motsvarande siffror för

perioden 1945—1950 var 2 dagar och för tiden 1950—1958 endast 1,3 da­

gar. Det förhållandet, att ökningen i vårdkapaciteten omedelbart utnyttja­

des för en ökad intagning, tyder enligt utredningen på ett efterfrågetryck,

som skulle ha tagit sig uttryck i en konsumtionsvolymkurva på en högre

nivå, om sjukvårdens resurser varit större.

När det gäller vården av långvarigt kroppssjuka har antalet

åldringar ökat samtidigt som en växande andel av detta klientel blivit in­

tagna vid vårdformer inom den slutna kroppssjukvården. Antalet vård­

dagar har i det närmaste tredubblats sedan 1940-talets början.

Inom förlossningsvården har dels antalet förlossningar per år

ökat under perioden och dels har en genomgripande förskjutning skett i

relationen mellan hemförlossningar och anstaltsförlossningar, varjämte an­

talet intagningar de senaste åren uppgått till 6 procent mer än hela antalet

födda barn. Med denna utgångspunkt och med ledning av tillgängliga prog­

noser för antalet födda beräknar utredningen, att antalet intagningar i för­

lossningsvård kommer att öka från 114 800 år 1960 till 134 000 år 1980.

Beträffande den slutna mentalsjukvården har utredningen

med hänsyn till det statistiska underlagets bristfällighet ur förevarande syn­

vinkel valt uppgifterna om antalet förstagångsintagna vid statens och de

tre storstädernas mentalsjukhus. Eftersom en betydande del av klientelet

emellertid består av kronikerpatienter, har utredningen stannat för att i

sina beräkningar också medtaga antalet vårddagar och har därefter före­

tagit en sammanvägning av de båda komponenterna. Antalet förstagångs-

intagningar har ökat från 4 800 år 1940 till 10 840 år 1958, och antalet

vårddagar har under samma tid ökat från 9 843 000 till 12 051 000.

För den öppna sjukvården är uppgifterna om antalet behand­

lade personer ytterst sporadiska men utredningen anser, att antalet konsul­

tationer och vid apoteken expedierade recipe, som avser enskilda förbrukare,

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

11

ger en viss — låt vara osäker — möjlighet att uppskatta hur antalet be­ handlingar har utvecklats. När det gäller konsultationerna har antalet be­ räknats på grundval av uppgifter av och i samråd med riksförsäkringsan- stalten. Antalet konsultationer per 100 sjukförsäkrade har under tiden 1944 —1958 ökat från 157 till 280 och motsvarande siffror för antalet recipe per

100 invånare under samma tid uppskattas till 254 respektive 399.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

Efter genomgången av de refererade delområdena, för vilka även särskil­ da indexvärden redovisats, har utredningen sammanfattat de erhallna re­ sultaten till en helhet för att i ett enda matt visa, hur den totala sjuk­ vårdskonsumtionens volym har utvecklats. Denna samman- vägning har utförts som ett vägt totalindex, varvid som vägningstal (vik­ ter) för de delindices, som ingår i beräkningarna, använts vardomradenas andel i procent av de sammanlagda sjukvårdskostnaderna. Med kraftiga reservationer i metodfrågan och beträffande tillgängliga uppgifters kvalitet framlägger utredningen följande totalindex för sjukvårdskonsumtionen (ex­ klusive förlossningsvård) under perioden 1940—1958.

År

Lasaretts-, epidemi- och lungtbe-vård

Vård av

långvarigt kroppssjuka

Mental­ sjukvård

Öppen vård

Totalt

1940 ............ ........ 77

83

90

1945 ............ ........ 100

100

100

100

100

1950 ............ ........ 118

145

114

125

121

1955 ............ ........ 130

209

128

147

141

56 ............ ........ 133

222

135

151

146

57 ............ ........ 136

230

137

156

150

58 ............ ........ 139

238

135

161

153

Av sammanställningen framgår, att ökningen av sjukvårdskonsumtionen under perioden 1945—1958 skulle ha uppgått till 53 procent eller cirka 3,3 procent per år. Denna ökning förklaras enligt utredningen delvis av befolk­ ningsutvecklingen, vilken lett till att folkmängden under samma period ökat från 6,7 till 7,4 miljoner. Utredningen framhåller dessutom, att befolkning­ ens ändrade ålderssammansättning förklarar en del av ökningen. Vid tradi­ tionella konsumtionsundersökningar är det, anför utredningen vidare, van­ ligt att undersöka konsumtionen per konsumentenhet i stället för per capita, eftersom konsumtionen varierar för olika åldrar. Man undersöker i sådana fall konsumtionens storlek för olika åldersklasser och uttrycker alderstruk- turen och befolkningsstorleken i konsumentenheter. Pa liknande sätt har utredningen gått tillväga i detta sammanhang. Genom denna konstruktion har man fått möjlighet att mäta, hur mycket sjukvårdskonsumtionen har ökat, bortsett från folkmängdsökningen och ålderstruktursförskjutningen, kvantitetsmässigt sett. Under perioden 1945—1958 finner utredningen, att

12

den totala sjukvårdskonsumtionen per konsumentenhet har stigit med 31

procent. Utredningen analyserar inte närmare vad som kan ligga bakom

denna volymmässiga ökning men räknar upp en rad faktorer, som var för

sig kan förklara en del av den, såsom kommunikationernas utveckling och

urbaniseringen, den fulla sysselsättningen och levnadsstandardens höjning i

övrigt, den socialpolitiska upprustningen och den medicinska forskningen.

Utredningen har vidare gjort vissa beräkningar av vad som skulle bli följ­

den, därest den iakttagna ökningen av konsumtionen per konsumentenhet

skulle fortsätta under åren 1958—1980 i samma takt som hittills — d. v. s.

antingen i oförändrad absolut takt (alt. A) eller med fortsatt procentuell

stegring (alt. B). Härvid erfordras också uppgifter om det framtida antalet

konsumentenheter. Enligt en av statistiska centralbyrån utförd befolknings-

prognos framgar, att folkmängden mellan 1960 och 1980 kan beräknas öka

från 7,5 miljoner till omkring 8,5 miljoner, eller med 12,5 procent. Under

samma period skulle, enligt utredningen, antalet konsumentenheter öka med

cirka 19 procent. Med utgångspunkt i nyssnämnda antaganden beträffande

konsumtionen per konsumentenhet kan, framhåller utredningen vidare, den

totala konsumtionen av sjukvård därefter beräknas och uttryckas som en

fortsättning på det totalindex, som redovisats för perioden 1940—1958. De

tva alternativen, i vilka jämväl förlossningsvården medtagits, ger följande

resultat för den totala konsumtionsvolymen (1945 = 100).

Kungl. Maj:ts -proposition nr 108 år 1961

År

alt. A

alt. B

1958 .......................... iso

150

1960 .......................... 160

161

1965 .......................... 183

189

1970 .......................... 208

218

1975 .......................... 233

253

1980 .......................... 258

290

Arbetskrafts- och kostnadsutvecklingen

Utredningen betonar, att under perioden 1945—1958 arbetskraf­

ten inom sjukvården ökat från cirka 57 000 till omkring 98 000 år 1958

eller med t2 procent, d. v. s. med 4,3 procent per år. För det senaste året

fördelar sig arbetskraften på cirka 19 000 män och 79 000 kvinnor. För år

1960 har antalet sysselsatta inom sjukvården uppskattats till 109 000, vil­

ket innebär att, om man endast tar i beaktande de tre senaste årens utveck-

ling, ökningen skulle uppgå till inte mindre än 5,5 procent per år. I fråga

om de senaste årens exceptionellt starka ökning framhåller utredningen

huvudsakligen följande.

13

Ökningen sammanhänger bl. a. med ett ökat sjukhusbyggande, arbetstids­

förkortningen och ett gynnsammare rekryteringsläge i fråga om biträdes-

och ekonomipersonal. Dessutom är det sannolikt, att det under 1950-talet

blivit allt vanligare med deltidsarbete bland den kvinnliga sjukvårdsperso­

nalen. Därtill kommer, att sjukvårdspersonalen utgjort en växande andel av

hela befolkningen i motsvarande arbetskraftsåldrar (25—65 år för män och

20—60 år för kvinnor). Ökningen har uppgått från cirka 1,4 procent år 1940

till 2,8 procent år 1960. Härvid bör emellertid observeras, att kvinnorna

inom sjukvården representerar en betydligt större andel av den förvärvs­

arbetande befolkningen än av de angivna åldrarna. Framförallt bör upp­

märksammas, att år 1960 inemot 10 procent av samtliga förvärvsarbetande

kvinnor var sysselsatta inom hälso- och sjukvården (jämfört med 4,5 pro­

cent av kvinnorna i åldern 20—60 år). I fråga om männen utgjorde de sjuk-

vårdsanställda mindre än 1 procent.

Vid beräkningen av den framtida arbetskraftsutveck-

lingen har utredningen använt fyra olika modeller. Den första modellen

bygger på antagandet, att sjukvården i framtiden skall få öka sin andel av

arbetskraften i ungefär samma takt som under de senaste åren. Dessa be­

räkningar ger för åren 1970 och 1980 en personal av storleksordningen

150 000 respektive 190 000 personer mot omkring 110 000 år 1960. Enligt

den andra modellen har utredningen antagit en viss procentuell ökning för

att belysa vilken ökningstakt, som är nödvändig för att minska personal­

bristen. De gjorda beräkningarna innebär en årlig ökning av 5,5 procent

under de närmaste 5 åren, varefter ökningen skulle avtaga och under aren

1966—1970 uppgå till 4,5 procent per år för att under 1970-talet stanna vid

3,5 procent per år. Härvid skulle personalen komma att uppgå till 250 000

personer år 1980. De övriga räknemodellerna anknyter till det nyss redo­

visade perspektivet på sjukvårdskonsumtionens framtida volym enligt de

två redovisade alternativen och ger till resultat en sjukvårdspersonal på

209 000 respektive 234 000. Utredningen anser sammanfattningsvis, att nu­

varande utvecklingstendenser i olika avseenden pekar på en hälso- och sjuk­

vårdspersonal av storleksordningen 200 000—250 000 år 1980.

Utredningen betonar, att utbildnings- och yrkesstruktu­

ren hos de anställda är en mycket viktig faktor när man skall

bedöma den framtida arbetskraftsutveeklingen. Under tiden 1947—1958

har vårdpersonalen ökat med 4,5 procentenheter, medan ekonomipersonalen

genom rationaliseringsåtgärder minskat i ungefär samma grad. Utredningen

gör det antagandet, att vårdpersonalen kommer att öka i samma takt under

1960-talet och sålunda komma att utgöra omkring 80 procent av totalar­

betskraften år 1970 och därefter bibehållas vid denna procentandel. Läkar­

nas andel har under perioden 1947—1958 varierat mellan 9,4 och 8,9 pro­

cent. Andelen sjuksköterskor har ökat från 24,8 till cirka 27 procent, en ök­

ning, som enligt utredningen dock delvis är skenbar med hänsyn till deltids­

arbetets ökade omfattning. Andra grupper, som kan anses särskilt viktiga

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

14

sasom medhjälpare till läkarna, nämligen läkarsekreterare, sjukgymnaster,

arbetsterapeuter och kuratorer, utgjorde endast 4,6 procent av vårdperso­

nalen år 1958.

Med utgångspunkt i procenttalen för vårdpersonal (80 %) och läkare

%) erhålles — framhåller utredningen — enligt de båda beräkningsalter-

nativ, som angivits i fråga om konsumtions volymens framtida ökning, ett

läkarantal år 1970 av 11 100 respektive 11 700. År 1980 skulle läkarantalet

uppgå till 15 100 respektive 16 900. I anslutning härtill understryker ut­

redningen kraftigt den bristande tillgången på sådan kvalificerad sjukvårds­

personal, som skulle kunna övertaga vissa uppgifter, vilka nu åvilar läkarna.

Utredningen föreslår, att en undersökning snarast kommer till stånd av re­

kryterings- och utbildningsbehovet av sjuksköterskor, läkarsekreterare, ku­

ratorer, psykologer, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, laboratriser m. fl. De

sakkunniga menar också, att naturvetare och ingenjörer, statistiker och

databehandlare i ökad utsträckning kan komma att behövas i den framtida

sj ukvårdsorganisationen.

Utredningen behandlar även sjukvårdens kostnadsutveck­

ling. Därvid har, framhåller utredningen, utvecklingen av de totala of­

fentliga realkostnadema för sjukvård, i brist på en speciell prisindex för

sjukvården, beräknats med hjälp av samma prisindex som används för brut­

tonationalprodukten (BNP). Under perioden 1946—1958 finner utredning­

en, att kostnaderna ökat från cirka 620 miljoner till cirka 1 670 miljoner

kronor, mätt i 1954 års priser, motsvarande en årlig ökning av drygt 8,6

procent. För perioden 1948—1958 utgjorde den årliga ökningen 7,8 pro­

cent. Under samma tid har sjukvårdskostnadernas andel av BNP ökat

från 1,82 till 3,30 procent eller med 0,123 procentenheter årligen. Efter sjuk-

försäkringsreformens genomförande har ökningen varit än starkare och upp­

gått till omkring 0,14 procentenheter. Sjukvårdskostnadernas ökade andel

av BNP under de senaste åren beror enligt utredningen också på de ökade

investeringarna. Vissa preliminära uppgifter tyder på att investeringarna

ökat särskilt kraftigt under de tre senaste åren.

Utredningen betonar, att den på grund av svårigheten att uppskatta de

enskilda konsumenternas utgifter, i sitt framtidsperspektiv be­

träffande kostnadsutvecklingen begränsat sin bedömning

till de offentliga utgifterna. Utredningen ställer först upp ett antagande om

sjukvårdskostnadernas fortsatta tillväxt i förhållande till BNP för att i

grova drag ge en uppfattning om de ekonomiska resurser, som samhället

kan tänkas vilja disponera för hälso- och sjukvårdsändamål. Dessutom har

antagits, att BNP skall fortsätta att växa med 3,5 procent per år. Under

förutsättning att sjukvårdsutgifternas andel av BNP vidare kommer att

fortsätta att stiga med 0,14 procentenheter per år, skulle enligt utredningen

de offentliga hälso- och sjukvårdsutgifterna år 1980 motsvara cirka 6,4 pro­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

15

cent av BNP eller 7 000 miljoner kronor i 1954 års priser, vilket innebär

en dryg fyrdubbling jämfört med år 1958. Utvecklingen innebär samtidigt

en avtagande procentuell ökning av sjukvårdskostnaderna, från cirka 50

procent per femårsperiod under 1950-talet till omkring 35 procent per fem­

årsperiod under 1970-talet.

Enligt en andra modell har utredningen också gjort ett schematiskt över­

slag beträffande den kostnadsmässiga innebörden av den i det föregående

redovisade konsumtions- och arbetskraftsutvecklingen. Under hänvisning

till de i det föregående redovisade alternativen för den framtida personalut­

vecklingen och med antagande av att relationen mellan kostnadsökning och

personalökning kommer att bli bestående under de kommande 20 åren fram­

håller utredningen, att beräkningarna enligt de olika alternativen ger starkt

varierande resultat i fråga om kostnaderna år 1980. Enligt det lägsta alter­

nativet skulle kostnaderna (mätt i fasta priser) bli ungefär 3,5 gånger större

än år 1958 och enligt det högsta alternativet skulle de bli cirka 5,5 gånger

större. Ett av alternativen, som anger 1980 års kostnader till 6 970 miljoner

kronor och som har till utgångspunkt ett antagande om den framtida rela­

tionen mellan sjukvårdspersonalens storlek och konsumtionsvolymen (be­

tänkandet s. 95, alt. 3 a), stämmer väl överens med den nyss återgivna

kostnadsberäkningen, enligt vilken kostnaderna skulle fortsätta att öka sin

andel av BNP med genomsnittligt samma antal procentenheter per år som

under åren 1955—1958.

Utredningen understryker, att en sådan kostnadsstegring skulle innebära

att sjukvården ännu hårdare än hittills komme att konkurrera med andra

områden om utrymmet i nationalhushållet. Detta skulle säkerligen medföra

krav på kostnadsbegränsning genom rationalisering eller åtgärder för att

hämma expansionen, vilket skulle bryta sig mot önskemålet om fortsatta

standardstegringar. Enligt de sakkunnigas mening är det dessutom tvivel­

aktigt, om man under de närmaste decennierna kommer att vara beredd att

i ökad grad använda priset som hämsko på efterfrågeutvecklingen. Man

synes därför enligt utredningen böra räkna med en fortsatt kraftig ökning

av totalkostnaden för hälso- och sjukvården.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 108 år 1961

3. Programmatisk beräkning av det framtida läkarbehovet

Enligt utredningen utgör framskrivningen av hittillsvarande utvecklings­

tendenser inom hälso- och sjukvården en lämplig bakgrund, mot vilken en

på mera överlagda planer grundad utveckling av sjukvården kan betraktas.

Enligt direktiven har utredningen i detta avsnitt byggt på olika statliga ut­

redningar och av myndigheter fattade beslut men har också ansett det nöd­

vändigt att inom olika vårdområden, efter diskussioner med ett stort antal

experter, skapa sig en egen uppfattning om behovet av läkare. Så har varit

16

fallet inom åldrings- och kronikervården samt rehabiliteringsfrågorna, om-

givningshygienen och den förebyggande hälsovården. Även den snabba ut­

vecklingen av serviceorganen, d. v. s. laboratorier och andra institutioner

inverkar starkt på läkarbehovet liksom den medicinska forskningen och un­

dervisningen, som erhållit ett kraftigt ökat stöd under senare år. Utred­

ningen betonar också, att medicinen till sin natur är internationell och att

man i framtiden måste räkna med att läkarna i ökad omfattning kommer

att verka utomlands såväl i länder under utveckling som i internationella

organisationer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Lasarettsvård

Enligt utredningen markeras utvecklingen av lasaretts vården under 1940-

och 50-talen i stort sett av en eftersläpning jämfört med tidigare decennier.

Efter byggnadsregleringens upphävande har emellertid investeringsaktivi­

teten ökat, vilket redan manifesterat sig i ett ökat vårdplatsantal. Att den­

na expansion kommer att fortsätta framgår enligt utredningen av att hu­

vudmännen för perioden 1961—1965 anmält ett investeringsbehov av cirka

1,59 miljarder kronor, d. v. s. omkring 320 miljoner kronor per år mot en

årlig investering av cirka 175 miljoner kronor under tiden 1955—1959. För­

klaringen härtill kan till stor del sökas i den pågående kvalitetsförbättringen

av sjukvården, genom ökad specialisering och bättre och nya serviceavdel­

ningar av olika slag. De sakkunniga anser i likhet med regionvårdsutred-

ningen, att denna utveckling kommer att sätta sin prägel på sjukvården

under de närmaste decennierna i högre grad än utökningen av vårdplats­

antalet.

Utredningen redogör för den enligt dess mening sannolika utvecklingen

under det närmaste decenniet inom skilda områden av lasarettsverksamhe-

ten samt anför därvid huvudsakligen följande.

_ När det gäller regionvårdsspecialiteterna utgår de sakkunniga från re-

gionvårdsutredningens uppgifter om ett totalbehov av cirka 375 läkare vid

full utbyggnad av toppspecialiteterna. Därtill kommer 40 läkare för det be­

slutade regionsjukhuset i Örebro. Med hänsyn till nu föreliggande befolk-

ningsprognoser bör totalantalet läkare uppräknas till sammanlagt cirka 430.

Vad angår sjukhusens laboratorieorganisation skall enbart vid respektive

regionsjukhus finnas följande laboratorier, nämligen fysiologiskt, virolo-

giskt, allergologiskt, cytologiskt och isotoplaboratorium samt inom vissa

regioner dessutom koagulations- och hormonlaboratorium. Dessa laborato­

rier tillkommer alltså utöver dem, som bör vara företrädda vid varje central­

lasarett, nämligen kliniskt-kemiskt laboratorium, blodgivarcentral och pa­

tologisk avdelning. Eftersom utvecklingen på senare tid gått mycket snabbt

inom de teoretisk-kliniska disciplinerna, har utredningen anordnat vissa

»hearings» med företrädare för en råd ämnen för att få deras synpunkter på

de sannolika utvecklingstendenserna. Utredningen är i stort sett enig med

de tillkallade experterna och beräknar, att laboratorieorganisationen vid

17

regionsjukhusen kominer att kräva cirka 230 läkare ar 1970, medan läkar-

behovet för centrallasarettens laboratorieorganisation beräknas till cirka

185 samma år.

I fråga om sjukhusens vårdavdelningar har de sakkunniga utgått från ett

önskvärt antal vårdplatser, som fått bestämmas av s. k. bäddkvoter. Genom

att applicera bäddkvoterna på den beräknade folkmängden år 1970 har ut­

redningen kommit fram till hur denna »ideala» sjukvårdsorganisation kan

komma att te sig i fråga om vårdplatser detta år. Eftersom den nuvarande

läkartätheten inom detta område inte är ett helt adekvat uttryck för läkar-

behovet med hänsyn dels till att myndigheterna måst hålla tillbaka inrät­

tandet av nya tjänster och dels till en allmän tendens att öka läkartät­

heten, har utredningen ansett det försvarligt att antaga en viss ökning.

1 brist på tillfredsställande material för en exakt bedömning för framtiden,

har utredningen generellt antagit att läkartätheten kommer att öka med

10 procent fram till år 1970. Läkarbehovet har för detta ar uppskattats till

2 420, fördelat med 85 läkare för allmän vård, 650 för kirurgi inklusive uro-

iogi, 1 060 för intern medicin inklusive lungsjukdomar och epidemiologp

160 för öronsjukdomar, 110 för ögonsjukdomar, 170 för pediatrik och 185

läkare för ortopedi.

Beträffande förlossnings- och gynekologplatserna bör erinras om att ut­

vecklingen av medicinska skäl går mot förlossningsvård på specialanstalter.

Med en vårdtid av 8 dagar och en önskvärd beläggning av genomsnittligt

80 procent av platserna kan man beräkna cirka 35 patienter per vårdplats.

Eftersom antalet förlossningar på anstalt kan beräknas till omkring 123 500

år 1970 skulle vårdplatsbehovet då utgöra cirka 3 550. Platsbehovet för

Gynekologi har uppskattats till 40 per 100 000 invånare, vilket mnebar

3 200 vårdplatser år 1970. Eftersom antalet läkartjänster nu motsvarar 5,2

läkare per 100 platser skulle detta år 1970 — med en antagen ökning av

läkartätheten med 10 procent — innebära omkring 375 läkare år 1970 tor de

båda vårdgrenarna tillsammans.

Läkarbehovet för neurologi och dermatologi har beräknats enligt region-

vårdsutredningens normer, vilket innebär cirka 30 läkare för neurologi och

cirka 40 läkare för dermatologi år 1970.

Den öppna vården vid sjukhusen är för närvarande föremal föi utredning

och dess ökade omfattning är en faktor, som sedan länge drivit antalet

sjukhusläkare i höjden. Enligt utredningen finns det ingen anledning an­

taga, att den nuvarande arbetsformen kommer att nämnvärt förändras.

Den öppna vården bör som hittills i huvudsak kunna ombesörjas av den

slutna vårdens läkare.

.

Röntgenologiens frammarsch som självständig specialitet kan avläsas i

antalet nyinrättade lasarettsläkartjänster. Expansionen framgår också av

att antalet undersökningar ökat från 1 187 000 år 1953 till 1 907 000 ar

1959. Den genomsnittliga ökningen uppgick till 120 000 undersökningar

per år. Utredningen räknar med en fortsatt årlig ökning av detta slag, vai-

vid antalet undersökningar avrundat nedat kan beräknas till cirka 3 mil­

joner år 1970. Utredningen anser det rimligt att räkna med ett genom-

snittligt antal undersökningar av 4 500 per läkare, vilket skulle innebära

ett behov av cirka 670 läkare år 1970. Slutligen bör erinras om att det redan

nu föreligger ett starkt behov av ytterligare arbetskraft, eftersom mte

2

Bihang till rikadagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 108

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

18

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

mindre än 15 procent av antalet tjänster är vakanta, varav ungefär hälften

utan vikarie.

För anestesiologi fanns den 30 september 1960 totalt 131 läkartjänster

varav 54 oyerlakartjänster. Enligt utredningen bör överläkare med eller

utan underläkare fmnas vid alla lasarett, som är delade eller där delning

kan förutses, och utredningen beräknar i första hand att 35 överläkartiän-

ster bor tillkomma. Eftersom totalantalet anestesier, som fordrar narkos­

läkares medverkan kan beräknas till omkring 265 000, skulle utöver de

nyssnämnda oyer akartjänsterna ytterligare ett 30-tal biträdande över-

lakar- eller underlakartjanster behöva tillkomma för att täcka verksam-

heten. 1 avrundat tal raknar utredningen med ett sammanlagt behov av

200 anestesiologer vid 1960-talets slut.

När det slutligen gäller ämnet patologi finns det för närvarande 54 tjän-

ster varav 25 inom stockholmsområdet. Av de 31 huvudmännen har en­

dast 10 tillgång till patolog. Aven om ett par av de mindre sjukvårdsområ-

na sannolikt inte inom avsevärd tid torde komma att inrätta patologtiän-

ster, bor inan enligt utredningen dock räkna med ytterligare 18 överläkar-

tjanster och ett 10-tal underläkare. Efter samråd med patologförbundet har

de sakkunniga stannat för att en patolog bör utföra 300 obduktioner per

ar och gora mikroskopisk diagnostik på cirka 2 000 preparat, varför det för

narvarande skulle behovas minst 75 tjänster. På grund av bl. a. befolknings­

ökningen, nagot stegrade dödlighetssiffror och att vissa tjänster är för-

enade med undervisning beräknar utredningen antalet patologtjänster till

90 ar 1970. Med hansyn till att rättsmedicinarna rekryteras ur patologer­

nas krets uppskattas slutligen antalet rättsmedicinare till 15 år 1970.

Sammanfattningsvis understryker de sakkunniga, att den gjorda exposén

över lasarettsväsendets sannolika utveckling måste bli schematisk och att

den inte innebär kategoriska riktlinjer för den kommande utvecklingen.

De resultat, utredningen kommit fram till, redovisas i följande tabell, där

antalet läkare år 1960 jämföres med det beräknade läkarbehovet år 1970

inom skilda områden av lasarettsverksamheten.

Specialitet

Antal läkare

1960

Beräknat

läkarbehov

1970

Regionvårdsspecialiteter ..........

240

430

Region laboratorier ........ 1j-

135

230

Övriga Iasarettslaboratorier ...

185

Lasarettens vårdavdelningar ........

därav

2130

2 865

obstetrik och gynekologi . ..

375

neurologi på Iänsplanet............

30

dermatologi på Iänsplanet ..........

40

Röntgenologi ........

380

670

Anestesiologi ........

130

200

Patologi ............

55

90

Summa

3 070

4 670

19

Långtidss jukvård

Utredningen erinrar om att statens sjukhusutredning i ett betänkande år 1947 föreslog, att lcronikervården skulle utbyggas intill 3 promille av folk­ mängden, motsvarande 20 000 vårdplatser. I slutet av 1959 uppgick antalet vårdplatser till något över 16 000 och antalet exspektanter utgjorde om­ kring 6 000. I relation till folkmängden respektive antalet personer över 70 år innebar detta 2,9 respektive 40 promille.

Enligt de sakkunniga har kronikerbegreppet under de senare decennierna avsevärt utvidgats, bl. a. som följd av att de psykogeriatriska sjukdomarna blivit föremål för allt större intresse. Härtill kommer att gränsen mellan vården av långtidssjuka och åldringssjukvården är mycket flytande. Utred­ ningen använder därför begreppet långtidssjuk vare sig sjukdomstillståndet är orsakat av det fysiologiska åldrandet eller av annan långvarig sjukdom. Praktiska skäl talar enligt utredningen för att till denna kategori av sjuk­ domar också hänföres de med senilitet sammanhängande kroniska mentala sjukdomstillstånden. Hela detta sålunda avgränsade vårdområde benämner utredningen långtidssjukvård.

Efter samråd med en rad olika experter förordar de sakkunniga en decen­ traliserad organisation av långtidssjukvården i medvetandet om, att en dylik organisation kommer att bidraga till kvalitetshöjning och ökad elasti- citet inom denna starkt expanderande vårdgren. Dessutom uttalar sig ut­ redningen i princip för en gemensam sjukvårdsorganisation för ifrågavaran­ de vårdkategorier samt framhåller i anslutning härtill huvudsakligen föl­ jande.

I den gemensamma organisationen bör också vara inbegripna vissa men­ talt sjuka åldringar, som nu vårdas på mentalsjukhus utan att vara i behov av dess resurser. Organisationen måste tillika vara mera differentierad an tidigare på grund av det växlande behovet av diagnostik, behandling och tillsyn. Vidare måste organisationen utformas så, att den lämnar gott ut­ rymme för hemvård och möjliggör ett intimt samarbete mellan sluten och öppen vård. Sjukvårdsområdena bör indelas i delområden med ett lasarett som kärna och under ledning av en särskild läkare.

Utredningen har i sitt betänkande (s. 142 ff) lämnat en ingående redo­ görelse för den tänkta organisationens olika element. De sakkunniga har kommit fram till ett platsbehov av cirka 40 000 år 1970, motsvarande 55 promille av befolkningen över 70 år och anser, att 2 000 vårdplatser bör finnas vid centrallasaretten för långvarigt kroppssjuka, 12 000 platser vid centrala sjukhem i anslutning till lasaretten och 26 000 platser vid perifera sjukhem. För hela organisationen beräknas läkarbehovet. till omkring 360 heltidsanställda läkare mot nu cirka 40. Utredningen räknar med att den tänkta organisationen i stort sett skall vara genomförd omkring år 1970. De sakkunniga understryker dock osäkerheten i beräkningarna med hän­

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

20

syn till åldringarnas växande antal. Även inom hemsjukvården utnyttjas

tjänsteläkare och privatpraktiker, vilkas medverkan också är erforderlig

vid de perifera anstalterna.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

CP-vård, vanförevård, vård av kroniskt sjuka barn, reumatikervård

Utredningen betonar, att nu ifrågavarande vårdgrenar har nära beröring

i medicinskt avseende och griper organisatoriskt in i varandra. Vidare ingår

rehabiliteringen som en mycket viktig del av vården, och denna blir därför

starkt socialt betonad samt förutsätter ett intimt samarbete med social­

vårds-, undervisnings- och yrkesutbildningsmyndigheter. Ett annat gemen­

samt drag för dessa vårdgrenar är enligt utredningen den stora roll, som

tillkommer sjukgymnaster, arbets- och talterapeuter samt kuratorer och

lärarpersonal. Personalbristen på detta område har i hög grad verkat för­

dröjande på utvecklingen liksom bristen på statistiskt underlag om hithö­

rande gruppers storlek och vårdbehov.

I fråga om de olika vårdgrenarna anför utredningen i huvudsak följande.

Endast beträffande cp-vården föreligger en tillfredsställande inven­

tering av vårdbehovet genom 1958 års cp-utrednings betänkande (SOU

196°: 14). Läkarprognosutredningen uppskattar läkarbehovet inom detta

vårdområde till cirka 10. När det gäller ortopedien, har 1955 års

riksdag förordat dess utbrytande ur vanförevården och inlemmande i den

ordinarie sjukvårdsorganisationen samt vanföreanstalternas omvandling till

arbetsvardsinstitut. I fråga om de senare har emellertid planeringen mer

eller mindre avstannat, och vanföreanstalternas verksamhet fortgår i stort

sett som tidigare.

I fråga om den medicinska rehabiliteringen har medici­

nalstyrelsen redan 1954 uppdragit vissa allmänna riktlinjer, och även kom­

mittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket (ÖHS-kommittén) har

framlagt vissa förslag i organisationsfrågan. Utredningen räknar med ett

allmänt utbyggande av rehabiliteringsorganisationen i huvudsak enligt de

uppdragna riktlinjerna och betonar starkt dess betydelse både för sjukvård

och socialvård. Inom medicinalstyrelsen utarbetas vidare en plan för såväl

den neurologiska rehabiliteringen som för talvården

och utredningen har tagit hänsyn härtill vid beräkningen av läkarbehovet.

Beträffande de kroniskt sjuka barnen bör enligt utredningen

erinras om en nyligen företagen inventering i Örebro län. Man framhåller

beträffande grupperna psykisk efterblivenhet och neuroser, att resurser eller

utarbetade planer redan finns inom mentalvården. De blinda och döva om-

händertages inom hörsel- och blindvården. Däremot saknas ännu planmäs­

sig vård för vissa kongenitala missbildningar. Enligt utredningen torde, se­

dan vårdbehovets storlek ytterligare undersökts, någon typ av region- eller

riksanstalt för långtidssjuka barn komma att anordnas. Behovet av läkares

medverkan är emellertid ganska litet tidsmässigt sett.

Reumatologien har genom beslut vid 1960 års riksdag godtagits

som regionvårdsspecialitet med den inskränkningen, att forsknings- och

21

undervisningskliniker endast skall finnas vid de nuvarande undervisnings-

klinikerna, medan reumatikervården vid övriga regionsjukhus tills vidare

anses kunna — liksom vid centrallasaretten — tillgodoses genom subspe-

cialisering inom intemmedicinen. Dessutom bör pensionsstyrelsens reuma-

tikeravdelningar överföras till de kommunala sjukvårdshuvudmännen, För

de sålunda förutsedda cirka 1 275 vårdplatserna räknar utredningen med

samma relativa läkarbehov som vid invärtesmedicinska kliniker varjamte

en biträdande överläkare bör tillkomma vid varje centrallasarett, som nu

saknar reumatologisk avdelning.

Mot bakgrunden av den sålunda lämnade redogörelsen för de olika verk­

samhetsgrenarna beräknar de sakkunniga att organisationen i stort sett bör

vara genomförd 1970 och att härför krävs cirka 195 läkare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Mentalsjukvård

Enligt mentalsjukvårdsdelegationens i tre olika betänkanden framlagda

beräkningar uppgår läkarbehovet — varvid delegationen utgått från in­

vånarantalet vid 1957 års ingång — till sammanlagt 1 836 läkare och med

följande fördelning på olika vårdkategorier.

Mentalsjukhus och in entals jukhem ..........................................................

Psykiatriska lasarettsavdelningar.............................................................

Psykisk barna- och ungdomsvård ..............................;........ . ■ • • • ■ • • • •

Öppen vård vid mentalsjukhus, lasarett, mentalvardsdispensärer (hjälp-

verksamhetsöverläkare) ................................................................... • •

Vården av psykiskt efterblivna, familjerådgivning, rehabilitering, alko­

holistvård m. m. inom sjukvårdsområdena .........................................

Psykiatrisk undervisning vid mentalsjukhus .............°......... ••;••• •<>" -

Statliga uppgifter för psykiskt efterblivna, psykopatvard, kriminalvård,

rättspsykiatri och alkoholistvård samt enskild verksamhet (företags-

psykiatri och privatpraktik)...................................................................

535

440

151

196

184

100

230

1 836

Läkarprognosutredningen utgår från att delegationens program borde

vara genomfört 1970 även om det är mindre sannolikt att så blir fallet.

Emellertid är det framhåller utredningen, här inte fråga om en tillgångs-

utan om en behovsuppskattning. Utredningen framhåller vidare, att om

hänsyn tages till senaste uppgifter om befolkningsutvecklingen delegatio­

nens siffra bör uppjusteras till i runt tal 2 000 läkare. Samtidigt maste en­

ligt utredningen vissa reduktioner göras av detta tal, dels därför, att ett

30-tal läkare för vården av senilklientelet av utredningen inräknats bland

långtidssjukvårdens läkare, dels ock därför att 86 av delegationen medräk­

nade privatpraktiserande specialister bör innefattas i gruppen allmänläkare

och specialister. Å andra sidan bör inom mentalsjukvården medräknas ett

50-tal internister och kliniska kemister och möjligen även andra represen­

tanter för den kliniskt teoretiska medicinen. Slutsiffran bör därför enligt

utredningens mening reduceras med 66 läkare till omkring 1 930 läkare ar

1970.

22

Epilepsivård

1957 års riksdag fattade beslut om organisationen av epileptikervården.

Beslutet innebar, att värden skulle ombesörjas dels vid epileptikersjukhus

med särskilda observationsavdelningar och dels vid epileptikerhem. I fråga

om läkartätheten vid dessa sjukhus borde en läkare på 100 ä 125 patienter

tills vidare vara normgivande. För närvarande finns 12 epileptikeranstalter

med sammanlagt cirka 1 000 platser. Två av dessa är epilepsisjukhus med

vardera två heltidsanställda läkare. De övriga anstalterna är epileptikerhem

med en deltidsanställd läkare vid varje hem.

De sakkunniga anser, att utredningsarbetet beträffande epileptikerna i

huvudsak bör vara förlagt till de neurologiska klinikerna och ser också fram

mot en subspecialisering av neurologisk pediatrik. De stora epilepsisjukhu­

sen bör inte utbyggas ytterligare och anstalterna bör helt ges karaktär av

skolhem, yrkeshem och vårdhem för svårare fall. När det gäller ett planerat

sjukhus i Norrland är det enligt utredningen önskvärt, att detta ges en för­

siktig dimensionering. Vidare anser utredningen, att den mera permanenta

värden bör decentraliseras till mindre hem av typen skolhem, yrkeshem etc.

I fråga om läkarbehovet framhåller utredningen, att 6 läkare bör tillkom­

ma vid centrallasarettens neurologiska kliniker och att ytterligare en läkare

för barnneurologi bör anställas vid regionsjukhusens pediatriska kliniker.

Vid epilepsisjukhusen bör beläggningen minskas så att läkarantalet ej be­

höver ökas. De perifera hemmen bör kunna repliera på regionsjukhus

eller neurologiska kliniker. De nuvarande hemmen bör vidare kompletteras

med ett 10-tal smärre hem, belägna så, att samarbete kan etableras med

pediatrisk och neurologisk sakkunskap. Det sammanlagda läkarbehovet ut­

gör enligt utredningen 20 läkare.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

Allmänläkare och privatpraktiserande specialister

Vad först angår flertalet tjänsteläkare — kommunalläkare i stä­

der över 40 000 invånare behandlas av utredningen i samband med hälso­

vården och sadana privatpraktiker, som inte ägnar sig åt spe­

cialistverksamhet, erinrar utredningen först om att öppen vård i stor ut­

sträckning också utövas vid sjukhusen. Endast vid vissa storstadspoliklini-

ker finns emellertid särskilda läkare anställda för denna vårdform. Den

öppna vårdens omfattning framgår av att sjukhus (och poliklinikläkare) år

1958 hade ett konsultationstal på cirka 7 250 000, medan tjänsteläkare och

privatpraktiker svarade för cirka 8 000 000.

Enligt utredningen kommer allmänläkarna att väl hävda sin ställning i

framtiden, inte minst med hänsyn till sjukhusvårdens stigande kostnader,

som framtvingar en orientering mot förbättrade öppnavårdsformer. Sam­

tidigt motverkas strävan mot öppen vård av att den slutna sjukvården sub­

23

ventioneras genom sjukförsäkringen, varför en revision av sjukförsäkringens

förmåner enligt utredningen synes motiverad. Vidare betonar utredningen,

att långtidssjukvården kommer att bli ett stort arbetsfält för allmänläkar­

na, varjämte man har att vänta ökade krav från företag, industrier och den

offentliga förvaltningen. I samma riktning pekar önskemålen om periodiska

hälsokontroller och ett ökat deltagande av allmänläkare i mentalsjukvår­

den.

Utredningen har kommit fram till ett behov av 2 650 allmänläkare år

1970 samt anför härom i huvudsak följande.

När det gäller det framtida behovet av allmänläkare bör erinras om att

det för närvarande finns 600 provinsialläkartjänster och 260 kommunallä­

kartjänster. Antalet privatpraktiker, som inte utövar specialistvård, kan

beräknas till 800 och det sammanlagda antalet allmänläkare kan sålunda

uppskattas till omkring 1 650. Flera utredningar har ställt behovet av all­

mänläkare i relation till folkmängden och kommit fram till ett behov av en

läkare på 4 000 invånare för landsbygden och i städerna en läkare på 2 500

—3 000 invånare. Om man ser på tillgängliga data för besök i öppen vård,

finner man, att den årliga ökningstakten varit 2,5 procent. Utredningen

har extrapolerat denna tendens till år 1970 och har kommit fram till ett

behov av 2 150 läkare. Med hänsyn till det väntade behovet av regelbund­

na hälsokontroller behöver detta tal ökas med 500 läkare till ett samman­

lagt behov av 2 650 läkare, vilket motsvarar en läkare per 3 000 invånare.

Antalet privatpraktiserande specialister uppgår till om­

kring 400. Enligt utredningen ligger det nära till hands att tro, att den

växande specialiseringen bland läkare i allmänhet också kommer att göra

sig gällande bland privatläkarna. Av riksförsäkringsanstaltens samplings-

undersökningar 1955/56 och 1958 framgar, att konsultationsfrekvensen

för de privatpraktiserande specialisterna låg något högre än för allmän­

läkarna. De sakkunniga framhåller, att det torde finnas särskilda förutsätt­

ningar att förvänta sig en ökning av specialistgruppen inom sådana verk­

samhetsgrenar, som inte fordrar större insatser i fråga om hjälppersonal,

laboratoriemöjligheter, diagnostisk apparatur m. in. Hit hör sådana specia­

liteter som internmedicin, pediatrik, psykiatri, ögon, öron och dermatologi.

Utredningen antar därför, att specialistgruppen kommer att öka i minst

samma takt som allmänläkargruppen, vilket innebär, att antalet specialis­

ter skulle bli drygt 525 år 1970.

Kungl. Maj ds 'proposition nr 10S år 1961

Hälsovård

I samband med att sjukvården nått en relativt tillfredsställande nivå, har

hälsovårdsfrågorna fått ökat utrymme i den offentliga debatten. Exempel

härpå utgör, framhåller utredningen, frågorna om vatten- och luftförore­

ningar, livsmedelsinfektioner, den radioaktiva strålningen och förebyggan­

det av polio. I anslutning härtill anför utredningen i huvudsak följande.

24

Under senare år har en rad viktiga författningar utkommit, reglerande

och befordrande saväl den humana som veterinärmedicinska hälsovården,

bl. a. 19o8 ars hälsovardsstadga. Vattenvård och strålskydd har tillgodo-

setts genom_ särskilda statliga organ. Statens bakteriologiska laboratorium

och statens institut för folkhälsan har fått ökade resurser. Vidare har 1952

ars kommunindelning givit ökad effektivitet och auktoritet åt hälsovårds­

nämndernas verksamhet.

IN är det gäller omgivnings hygienen ligger ansvaret i första

hand hos primärkommunerna med länsstyrelsen som närmast överordnad

instans. OHS-kommittén har föreslagit en kraftig utbyggnad av förste pro-

vinsiailakarmstitutionen och en inplacering av denna i det regionala hälso-

vardsorganet länsstyrelsen. Länsläkare (förste provinsialläkare) föreslås få

saval biträdande länsläkare som hälso vårdskonsulent och länssköterska vid

sm sida. Kommittéförslaget har ännu inte prövats av statsmakterna, men

prognosutredmngen räknar in de föreslagna läkarna i sin behovskalkyl Det­

samma gäller förslaget, att städer över 40 000 invånare skall utrustas med

en stadshygieniker för omgivningshygienisk och socialmedicinsk verksam-

Utredningen räknar inte med ökade uppgifter inom omgivningshygie-

nen för provinsialläkarna utan emotser i stället en avlastning för dem ge-

nom den nya länsläkarorganisationen och bättre teknisk sakkunskap inom

halsovardsnämnderna.

Beträffande den individuella förebyggande vården, för

vilken ansvaret ligger hos landstingen och städerna utanför landsting, är

enligt utredningen ökad forskning påkallad, innan vården kan nå en till-

redsstallande niva. Redan nu torde emellertid tillgängliga resurser berättiga

tih en intensifiering av åtgärderna mot våra stora folksjukdomar såsom

cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, ämnesomsättningsrubbningar och reuma­

tiska sjukdomar. I första hand bör man därvid sikta på profvlaktiska åt­

gärder men också på tidig diagnostik för att möjliggöra en effektivare be­

handling. Medicinalstyrelsen arbetar för närvarande på att komma fram

till systematiska åtgärder av antytt slag beträffande cancer. Vidare bör be-

aktas, att periodiska hälsokontroller, som i första hand är en uppgift för

allmanlakarna, i inte oväsentlig omfattning medför remisser för närmare

utredning av specialist och eventuell inläggning på sjukhus, något som gi­

vetvis leder till en merbelastning för sjukhusen och dess specialister. I detta

sammanhang bör framhållas, att organ av typen cancercentraler och hjärt-

karlstationer i första hand enligt de sakkunnigas mening bör utprovas vid

regionsjukhusen. Utredningen upptar dock inte särskilda läkare för dessa

uppgiiter utan räknar med verksamheten som en form av målforskning, vil-

ket gor det berättigat att inrymma dess utövare i forskargruppen.

Till. hälsovårdens läkarpersonal räknar utredningen vidare läkarna vid

lnedifinalsljTekn, statens bakteriologiska laboratorium, statens institut för

olkhalsan, statens farmacevtiska laboratorium och statens rättskemiska

laboratorium. I fråga om yrkesmedicinen emotser utredningen en utveckling

mot yrkesmedicinska centraler med ett begränsat antal vårdplatser vid

centrallasaretten inom större sjukvårdsområden med starkt utvecklad in­

dustri Vid varje yrkesmedicinsk central bör finnas 2—3 läkare. Utredning-

en medtager slutligen under förevarande avsnitt behovet av rättsläkare och

läkare i den militära förvaltningen.

Kungl, Maj:ts proposition nr 108 år 1961

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Det samlade läkarbehovet år 1970 för de av utredningen redovisade hälso-

vårdsuppgiftema framgår av följande sammanställning.

Medicinalstyrelsen, statens farmacevtiska laboratorium, statens rätts-

kemiska laboratorium.............................................................................

Statens bakteriologiska laboratorium ........................................................

Statens institut för folkhälsan ...................................................................

Länsläkare och biträdande länsläkare........................................................

Stadshygieniker ..........................................................................................

Yrkeshygieniker-yrkesmedicinare .............................................................

Rättsläkare .................................................................................................

Militär förvaltning .....................................................................................

28

32

16

45

25

40

15

10

211

Forskning och undervisning

Den starka expansion, som forskningen över huvud taget företer i vårt

land, framgår — betonar utredningen — bl. a. av de statliga anslagens höj­

ning från 33,9 miljoner kronor för budgetåret 1946/47 till 214,6 miljoner

kronor budgetåret 1958/59. De totala statliga anslagen för budgetåret 1959/

60 uppgår enligt en inom utredningen av ledamoten Rexed gjord framräk-

ning till 231,7 miljoner kronor, varav 22 procent avser medicinsk forskning.

Utredningen redogör för vissa beräkningar avseende forskningskostnader,

antalet tjänster för forskning och undervisning m. m. samt anför därvid i

huvudsak följande.

År 1955 uppgick medelsförbrukningen inom medicinsk forskning till 29,8

miljoner kronor, varav 24,5 miljoner utgjorde statliga anslag. För år 1959

har anslagen beräknats till 50,7 miljoner kronor. Inberäknat privata anslag

och anslag från utlandet på 14,2 miljoner kronor beräknas den totala me­

delsförbrukningen år 1959 till 64,9 miljoner. Medelsförbrukningen utgjorde

0,65 promille av bruttonationalprodukten år 1955 och 1,03 promille år 1959.

Häri ingår cirka 2,5 miljoner i utländska anslag. Med utgångspunkt från en

skisserad ökning av antalet tjänster och doktorander har forskningskostna-

dema för år 1970 beräknats till 148 miljoner kronor motsvarande 1,61 pro­

mille av den för år 1970 beräknade bruttonationalprodukten, allt i 1959 års

penningvärde.

.

,

,

Universitetsutredningen har framlagt förslag om förstärkning av forskar-

personalen bl. a. i syfte att ge toppforskarna större möjlighet att ägna sig

åt forskning och forskarhandledning. Detta sker bl. a. genom ökning av an­

talet professurer och laboraturer, inrättandet av personliga professurer, ökat

antal lärartjänster, vissa minimiresurser beträffande assistent- och amanu­

enspersonalen, inrättandet av forskarassistentbefattningar, ökat antal e. o.

docentbefattningar och nya e. o. forskardocentbefattningar.

Antalet akademiska tjänster har ökat från 144 budgetåret 1945/46 till

709 budgetåret 1960/61. Den s.k. rekryteringsgruppen — innefattande as­

sistenter, amanuenser och doktorandstipendiater — har under denna tid

8-dubblats och den s. k. karriärgruppen — omfattande e. o. docent- och

forskardocenter samt särskilda forskartjänster — har 5-dubblats. Utveck­

lingen belyses också av antalet disputationer, som oavbrutet ökat sedan

slutet av 1930-talet fram till senare år, då en relativ stabilisering skett och

da cirka 30 procent av licentiaterna disputerar. Detta innebär, att det finns

en bred bas för forskarrekrytering och att åtskilliga läkare efter avlagd

T

i

-

j

i 6X?n™ mte omedelbart inträder i sjukvården. Enligt av Rexed

utiord beräkning kommer antalet forskare år 1970 att vara 1 035 varav

sluttjanster och docenttjänster uppgår till 620. En del av de senare torde

etter nagon tid återgå till sjukvården, medan andra för alltid kvarstannar

mom forskningen Rexed framhåller, att man sålunda under 1950-talet ge-

nom de manga disputationerna fatt fram en bred forskarrekryteringsbas

som under 1960-talet måste medföra ett ökat antal karriärtjänster och un­

der 1970-talet sluttjänster.

När det gäller den medicinska forskningen utanför den strängt akade-

nnska verksamheten har universitetsutredningen funnit, att 49 läkare till­

hörde denna grupp 1955/56. Samtidigt utgjordes den akademiska forsknings-

kretsen av 446 läkare. Lakarprognosutredningen framhåller, att den i sin

om t omiormalda enkät till läkarna funnit 526 läkare, som uppgivit, att de

uvudsakligen ägnar sig åt forskning. Denna siffra bör jämföras med an-

talet akademiska tjänster år 1959 (568), vartill kommer 10 procent för den

utantor fakulteterna bedrivna forskningen, d. v. s. sammanlagt omkring 620

personer. Med hänsyn till att de akademiska tjänsterna också avser under­

visning och sjukvård, är det berättigat att antaga, att vissa läkare i enkäten

inte angivit forskning som huvudsakligt arbetsområde, varför de båda be­

räkningarna är väl förenliga.

Enligt utredningens mening ägnar sig ett fåtal av de läkare, som hänförts

i forskargruppen, uteslutande åt forskning. Integrationen mellan under­

visning och forskning är i vårt land så fullständig, att en uppdelning inte

kan astadkommas. Därför har utredningen behandlat dem som en gemen­

sam grupp. Härtill kommer att praktiskt taget alla läkare vid undervis-

mngssjukhusen har undervisningsuppgifter, varför dessa helt redovisats

efter sm huvudsakliga arbetsuppgift, sjukvården. Vidare är vissa lärar-

betattmngar deltidstjänster förenade med läkarverksamhet, varför inte hel­

ler dessa redovisats i detta sammanhang. Utredningen anser därför, att det

forut angivna antalet läkare, 1 035, täcker såväl forskningens som under­

visningens behov år 1970.

26

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

För beräkningen av antalet forskare år 1970 har utredningen utgått från

1960 års siffror. Den tidigare angivna siffran avseende antalet akademiska

tjänster (709) måste emellertid, anför utredningen, reduceras dels för att

undvika dubbelräkningar och dels emedan utredningen i sina jämförelser

med tillgången på läkare gjort beräkningarna på legitimerade läkare. Av slut­

tjänsterna (professorer och laboratorer) har utredningen därför endast upp­

tagit 100. Samtliga e. o. docenter och motsvarande docenter har medtagits.

I fråga om de s. k. rekryteringstjänsterna har utredningen vidare räknat

med att cirka 150 kan beräknas vara besatta av ej legitimerade läkare. Av

de sammanlagt 709 tjänsterna har utredningen därför antagit, att omkring

440 uppehälles av legitimerade läkare, som inte redovisats i andra av­

snitt i betänkandet. En motsvarande beräkning för år 1970 leder enligt ut­

redningen fram till att av de förut redovisade 1 035 tjänsterna endast 730

bör medtagas i detta sammanhang.

27

Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att resultatet av

den programmatiska beräkningen av det framtida läkarbehovet inom de

tre huvudområdena sjukvård, hälsovård samt undervisning och forskning

utvisar ett totalbehov av cirka 11 300 läkare år 1970 enligt följande sam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

manställning.

Nuläge

Erforderligt

antal läkare

år 1970

A. Sjukvård

4 670

3 2001

360

Cp-vård, vanförevård, rehabilitering, vård av kroniskt sjuka barn,

195

* V* . 1 1 O 1

1 930

1

570

20

2 050

3175

100

210

450

730

Summa

6 370

11 290

1 Den nuvarande statistiken medger ej specificering.

4. Slutsatser och förslag

Utredningen betonar, att den framtida hälso- och sjukvårdspolitiken gi­

vetvis måste samordnas med övriga grenar av samhällets aktivitet samt

anför i anslutning härtill bl. a. följande.

Det är självklart, att en starkt expanderande hälso- och sjukvård inte

bara måste vägas mot andra behov utan även måste öka kraven pa en för­

nuftig och ändamålsenlig organisation av densamma. Då utredningen ar

övertygad om att hälso- och sjukvårdspolitiken är en ytterligt viktig sam­

hällets angelägenhet och då man kan konstatera brister i nuet, anser utred­

ningen sig kunna räkna med att den i det framtida handlandet kommer^att

ges en hög prioritet. Det är självfallet, att takten i förverkligandet maste

bestämmas av ekonomiska och andra realiteter, men den bör inte få bestäm­

mas av bristande planläggning i t. ex. utbildningspolitiken.

Även om uppgiften inte har varit att föreslå ett generalprogram for den

totala hälso- och sjukvårdsapparatens utbyggnad och organisation under

de kommande decennierna, så innebär uppdraget dock, att utredningen skall

söka förutse utvecklingen. Denna måste ha sin utgångspunkt i nutidens vär­

deringar och standardmått men också i aktuella föreställningar om fram­

tidens samhälle och dess sociala och medicinska problem och om forsk­

ningens sannolika inflytande pa formerna för hälsans främjande och sjuk­

domars bekämpande i detta samhälle. Den bild av den framtida hälso- och

sjukvårdsorganisationen, som konstruerats som ett metodologiskt nödvän­

digt underlag för prognosen, har givetvis fatt en sa realistisk prägel som

möjligt. All erfarenhet talar emellertid för att den, liksom andra prognoser,

skall visa sig vara ett inte särskilt långlivat barn av sin tid. Mot denna in­

28

vändning star det lika självklara förhållandet, att man inte kan avvara

framtidsbedömningar. Varje beslut vi fattar, eller underlåter att fatta, är

grundat pa nagot slags uppfattning om framtida behov och möjligheter; vi

vet, att då det gäller läkartillgången, påverkar dagens handlande utveck­

lingen på mycket lång sikt framåt.

Beträffande 1970 års läkarbehov — uppskattat till 11 300 läkare — ut­

talar de sakkunniga, att de anser det både rimligt med hänsyn till sam­

hällets resurser och önskvärt, att det framlagda programmet är genomfört

detta år. Utredningen understryker, att den programmatiska bedömningen

av läkarbehovet stämmer väl överens med de beräkningsalternativ, som

konstruerats på grundval av den framtida konsumtion sutvecklingen.

_ I fråga om läkarbehovet år 1980 har utredningen endast sökt ange vissa

riktlinjer för utvecklingen under 1970-talet och därvid särskilt uppehållit

sig vid mentalsjukvården, omgivningshygienen, den förebyggande vården,

den öppna värden och en accelererad förstärkning av forskningens resurser.

När det gäller möjligheten att i ökad utsträckning överflytta arbetsuppgif­

ter från läkarna till annan kvalificerad vårdpersonal, måste man enligt ut­

redningen räkna med två mot varandra stridande utvecklingstendenser.

Å ena sidan anser utredningen det både angeläget och sannolikt, att en så­

dan överflyttning sker och att sålunda »läkartätheten» skall sjunka inom

varje område för sig. Å andra sidan synes man säkerligen böra räkna med

att en växande del av hälso- och sjukvårdens expansion kommer att äga

rum inom de läkartäta områdena. Utredningen betonar, att den i detta läge

inte ansett sig kunna införa ett godtyckligt antagande om vilken tendens,

som kommer att överväga.

Enligt de av utredningen använda räknealternativen skulle ett antagande

om oförändrad läkarandel år 1980 innebära ett läkarantal om 15 100 respek­

tive 16 900. Utredningen har, som en preliminär riktpunkt för utbildnings­

planeringen, stannat för att läkarbehovet år 1980 skulle komma att uppgå

till 15 000 ä 16 000 heltidsarbetande läkare.

I fråga om den jramtida läkartillgången framhåller utredningen, att det

inte har ingått i dess uppdrag att taga ställning till vilka åtgärder som

behovsprövningen bör föranleda. De sakkunniga lämnar emellertid några

upp^ift^r för att belysa situationen. Av denna redogörelse framgår i huvud­

sak följande.

Vid oförändrat intag kommer läkarantalet att uppgå till 8 960 år 1970

och 11 220 år 1980, vilket skulle innebära ett underskott på 2 340 läkare

ar 1970 och 4 280 läkare år 1980. Om man räknar med en nettoinflyttning

av 50 utländska läkare under 1960-talet skulle underskottet för de nämnda

aren^ reduceras tih 1 795 respektive 3 760. För att uppnå balans mellan

tillgång och efterfrågan ar 1980 skulle det nuvarande intaget höstterminen

1961 behöva ökas till 800 medicine studerande. Utredningen anser det emel-

lertid orealistiskt att räkna med en sådan kapacitetsökning. Underskottet

skulle kunna reduceras till 1 575 respektive 1 590 läkare, om intaget hösten

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

29

1961 höjdes till cirka 550 och därefter ytterligare höjdes till omkring 700

fr. o. m. hösten 1965.

Eftersom åtgärder för att åstadkomma en rimlig balans mellan tillgång

och efterfrågan på läkare inte bör skjutas pa framtiden, föreslår de sak­

kunniga, att en särskild utredning företages om möjligheten och lämplig­

heten av att ett antal svenska studenter genom statlig medverkan under

1960-talet inskrives vid utländska lärosäten för att där antingen undergå

viss del av utbildningen eller avlägga läkarexamen i dess helhet. Enligt de

sakkunniga bör målsättningen därvid vara att på detta sätt utbilda något

eller några 100-tal studerande i början på 1960-talet. I detta sammanhang

pekar utredningen på att ett visst antal av våra egna utbildningsplatser

kan komma att reserveras för studenter från utvecklingsländerna och att

svenska läkare kan komma att tagas i ansprak för internationellt arbete.

Utredningen framhåller också, att en viss förkortning av läkarnas ge­

nomsnittliga arbetstid torde ha skett under efterkrigstiden. Om en sådan

arbetstidsförkortning — trots de begränsade möjligheterna med hänsyn till

läkarbristen — skulle komma till stånd för cirka 80 procent av läkarna och

uppgå till exempelvis 10 procent, skulle detta enligt utredningen kalkyl­

mässigt innebära ett ytterligare läkarbehov av cirka 900 läkare år 1970

och ytterligare omkring 1 200 läkare år 1980.

De sakkunniga understryker, att dess beräkningar av läkarbehovet bör

betraktas som en inledning till en rullande jramtidsbedömning. Även om

ansvaret för den yrkes- och utbildningsprognostiska verksamheten genom

beslut av 1960 års riksdag lagts på arbetsmarknadsstyrelsen, är det enligt

utredningens mening nödvändigt att även medicinalstyrelsen, som har det

högsta inseendet över hälso- och sjukvården, ges möjlighet till en fortlö­

pande prognosverksamhet. Med hänsyn till medicinalstatistikens ofta på­

talade bristfällighet finner utredningen det därför nödvändigt med en

snabb översyn av medicinalstatistikens olika grenar. En ökning av per­

sonella och andra resurser för styrelsens statistiska avdelning bör enligt

utredningen dessutom snarast komma till stånd.

Beträffande arbetskrajtsutvecklingen i framtiden erinrar utredningen om

att den totala hälso- och sjukvårdspersonalens ökning under 1960-talet kan

väntas bli underlättad genom en gynnsam utveckling av de samlade arbets­

kraftsresurserna. Under 1970-talet kan däremot utrymmet för en ökning

av den kvinnliga sjukvårdspersonalen förefalla trängre. Emellertid är det

utredningens uppfattning, att man synes tendera att underskatta den

kvinnliga arbetskraftens ökning under 1970-talet, eftersom de olika orsaker,

som reglerar kvinnornas deltagande i förvärvslivet, måste antas resultera i

en starkare ökning av kvinnornas yrkesintensitet än prognosen räknat med.

Härtill kommer, anför de sakkunniga vidare, att man bör uppmärksamma

möjligheterna att genom en medveten politik underlätta för kvinnorna att

kvarstå och efter avbrott återinträda i arbetslivet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

30

I fråga om kostnadsutvecklingen framhåller utredningen att en beräknad

bruttonationalprodukt av 110 miljarder år 1980, varav t. ex. 6 procent an­

vänds för hälso- och sjukvård, ger dubbelt så stort utrymme för andra

behov som en bruttonationalprodukt av cirka 51 miljarder år 1958, varav

3,3 procent används för hälso- och sjukvård. Dessutom förhåller det sig

enligt utredningen sa, att en fortsatt utveckling av medicinsk forskning,

hälsovård, sjukvård och rehabilitering i hög grad måste betraktas som pro-

duktionsfrämjande och därmed också kommer andra områden tillgodo.

När det gäller fördelningen av de tillgängliga resurserna mellan den nu

dominerande, dyrare sjukhusvården och den öppna vården, understryker

de sakkunniga kraftigt, att den fortsatta utvecklingen kan väntas bli mera

balanserad. Starka skäl föreligger enligt de sakkunniga för en dämpning av

utbyggnadstakten inom vissa slag av sjukhusvård till dess att personal-

tillgången blir mera tillräcklig. Strävandena bör, anför utredningen vidare,

inriktas sa, att det blir större utrymme för en expansion av den öppna vår­

den utanför sjukhus. Dessutom bör läkarna, vare sig de arbetar i sluten eller

öppen vård i största möjliga utsträckning få biträde av annan personal och

all kvalificerad personal få möjlighet att lasta av enklare arbetsuppgifter på

andra befattningshavare. För en rationell planering och drift av hälso- och

sjukvården krävs enligt utredningen biträde av vetenskapligt och praktiskt

skolad företagsekonomisk, administrativ och teknisk expertis.

Under hänvisning till de gjorde antagandena och beräkningarna föreslår

utredningen

att intaget av medicine studerande vid svenska läroanstalter snarast ökas

till det högsta möjliga utan avkall på undervisningens kvalitet;

att en skyndsam utredning företas om möjligheterna att vid utländska me­

dicinska läroanstalter organisera utbildning av svenska studerande;

att utbildningen av övrig personal inom hälso- och sjukvården omedelbart

blir föremål för utredning i syfte att fastställa de utbildningsbehov, som

kan föranledas av den förutsedda utvecklingen;

att åtgärder vidtages, så att utredningens beräkningar — vilka bör betrak­

tas som inledningen till en rullande prognosverksamhet — blir kon­

tinuerligt uppföljda och senast år 1965 blir föremål för en mera genom­

gripande omräkning och korrigering;

samt att medicinalstyrelsen tillföres de ökade resurser, som kan vara er­

forderliga för att förbättra, utvidga och intensifiera medicinalstatisti-

ken, bl. a. i syfte att medicinalstyrelsen i sin allmänna planerings- och

sin tillsynsverksamhet skall kunna verka för en så långt som möjligt

samordnad anpassning av personella och materiella resurser till hälso-

och sjukvårdens utveckling och inriktning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

31

5. Särskilda yttranden

Ledamöterna Biörck och Hjern har, såsom närmare framgår av betän­

kandet (s. 198 ff) bl. a. framhållit, att tidsnöden under det starkt forcerade

arbetet tvingat utredningen att förbigå eller ofullständigt behandla många

viktiga frågor. Även om reservanterna delar kommittémajoritetens upp­

fattning, att ett ökat antal läkare är nödvändigt, anser de, att det inte

varit möjligt att på grundval av utredningsmaterialet ta ställning till i vil­

ken takt detta behöver ske. De ställer sig också tveksamma till den prog­

nosmetod, som utredningen använt sig av genom att fortskriva rådande

trender, utan att tillräckligt allvarligt fråga sig, när dessa trender kommer

att brytas. — De pekar också på den gemensamma nordiska arbetsmarkna­

den för läkare, som kan innebära en förbättrad läkartillgång för Sveriges del,

och som borde föranleda en gemensam nordisk prognosverksamhet och ut­

bildningsplanering.

B. Yttranden

Läkarprognosutredningens synpunkter på den framtida

sjukvårdspolitikens utformning och dess förslag

om en omedelbar och snabb utökning av utbildnings­

kapaciteten tillstyrkes av det stora flertalet remissinstanser, som

antingen helt ansluter sig till utredningens förslag eller också biträder för­

slaget med detaljinvändningar mot vissa avsnitt i utredningen. Till den

förra gruppen hör bl. a. statskontoret, överståthållarämbetet, statens medi­

cinska forskningsråd, 1955 års universitetsutredning, flertalet av länssty­

relserna, de flesta landstings förvaltningsutskott, landskommunernas för­

bund, LO, folkpartiets ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Sve­

riges socialdemokratiska studentförbund och SFS.

Länsstyrelsen i Stockholms län hälsar sålunda med tillfredsställelse, att

utredningen genom ett forcerat arbete kunnat framlägga sina förslag så

snabbt och framhåller, att utredningen klart påvisat behovet av läkar­

utbildningens utbyggnad intill den gräns som är möjlig med bibehållna

kvalitetskrav. Länsstyrelsen ifrågasätter t. o. m. — liksom länsstyrelsen i

Örebro län — möjligheten av att utredningens siffror för läkarbehovet lig­

ger i underkant.

iAnsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att den i olika sammanhang

understrukit att en ökning av läkarantalet är erforderlig. Enligt länsstyrel­

sens uppfattning måste läkarbristen betecknas som katastrofal särskilt på

åldrings-, barn- och mentalsjukvårdens område men även när det gäller

tjänsteläkarväsendet. Även länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar allvar­

liga bekymmer för läkarbristen och betonar, att verksamma åtgärder utan

dröjsmål måste vidtagas på detta område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

32

Behovet av snabba och radikala åtgärder för att minska läkarbristen har

inte minst understrukits av landstingens förvaltningsutskott. Enligt lands­

ting ets förvaltningsutskott i Uppsala län måste statsmakterna sätta in sin

kraft på åtgärder för att öka läkartillgången, eftersom den nödvändiga ut­

byggnaden av sjukvården f. n. riskeras på grund av personalbristen. Söder­

manlands läns landstings förvaltningsutskott anser, att utredningens be­

räkningar snarast är tilltagna i underkant och att Sverige, när det gäller

läkartillgangen, måste räknas till utvecklingsländerna. Förvaltningsutskot­

tet i Älvsborgs läns landsting betonar, att ett beslut om en utökad läkar­

utbildning maste fattas omedelbart för att kunna få någon verkan under

1960-talet. Med hänsyn till de bristande resurserna för den kliniska utbild­

ningen föreslår utskottet en skyndsam utredning om möjligheterna att för­

lägga klinisk utbildning till sådana större centrallasarett, som inte ligger

på för stort avstånd från universiteten. Örebro läns landstings förvaltnings­

utskott framhåller, att redan föreliggande hälso- och sjukvårdsplaner inom

länet under 1960-talet kommer att ställa anspråk på cirka 140 nya läkar­

tjänster, vilket innebär något mer än en fördubbling av nuvarande antal

tjänster, vartill kommer ett starkt ökat behov inom olika vårdområden

under 1970-talet. Enligt utskottet talar därför mycket för att läkarbehovet

under dessa decennier kommer att vara större än det av utredningen fram-

räknade. Förvaltningsutskottet i Kopparbergs läns landsting framlägger

liknande synpunkter och beklagar, att dåvarande generaldirektören Axel

Höjers 1948 gjorda bedömningar om läkarbehovet inte beaktades i större

utsträckning. För Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott ter det

sig närmast ofattbart, att man först nu fatt till stånd en allsidig bedömning

av läkarbehovet. Hittills har läkarkårens organisationer praktiskt taget

ensamma fått bestämma utvecklingstakten på detta område, och detta har

nu satt sådana spår på nästan alla sjukvårdsområden, som medfört allvar­

liga skador för samhället. Enligt utskottets mening behövs ingen särskild

motivering för att statsmakterna nu med all kraft vidtar åtgärder för att

realisera läkarprognosutredningens förslag.

Av de övriga remissinstanser, som oreserverat anslutit sig till utredning­

ens förslag ma framhallas att Landsorganisationen i Sverige funnit utred­

ningens konklusioner väl underbyggda men betonar möjligheten av att det

framräknade läkarbehovet kan komma att visa sig otillräckligt. För att

möjliggöra, att en ytterligare höjning av levnadsstandarden kommer till

uttryck i en ökad konsumtion av hälso- och sjukvård fordras en särskilt

kraftig ökning av läkarkåren, vilket skulle medföra en rimligare avvägning

mellan värdet av läkarens tid och patientens. Folkpartiets kvinnoförbund

tillstyrker att utredningens förslag realiseras så långt det är möjligt. Även

folkpartiets ungdomsförbund är av samma mening och anser, att inte ens

den största genomförbara ökningen av läkarutbildningen kommer att täcka

läkarbehovet under de närmaste decennierna. Även om så skulle bli fallet,

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

33

är därmed ingen skada skedd med hänsyn till att svenska läkare i ökad

utsträckning torde bli i tillfälle att tjänstgöra i underutvecklade länder och

internationella organisationer.

Enligt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund skulle läget inom sjuk­

vården ha varit helt ohållbart, om inte Sverige under efterkrigstiden kunnat

utnyttja utländska läkare. Enligt förbundet står det fullkomligt klart att

läkarbristen kommer att bestå också under de kommande decennierna om

inte omedelbara åtgärder nu vidtages pa utbildningssidan, och troligen har

de gjorda beräkningarna snarast tilltagits i underkant. Förbundet ansluter

sig emellertid till utredningens förslag under förutsättning att en sådan

ökning av läkarantalet kommer till stånd, att det framräknade behovet

helt kan tillgodoses. I annat fall kommer läkarbristen att gå ut över sådana

eftersatta områden som mentalsjukvården, tjänsteläkarväsendet, den före­

byggande vården och långtidssjukvården. Förbundet förutsätter, att ett

realiserande av utredningens förslag också innebär ett accepterande av där­

med förenade kostnader både när det gäller staten och de övriga sjukvårds­

huvudmännen. SSU hänvisar bl. a. till att tidigare gjorde prognoser vilat

på ett otillfredsställande material, som varit missvisande, och ansluter sig

helt till de grunder på vilka prognosutredningen byggt sina antaganden

för den närmaste 20-årsperioden. Sveriges socialdemokratiska student­

förbund är av samma mening och understryker, att det torde vara en all­

mänt omfattad grundvärdering, att medborgarna skall kunna få erfordei-

lig vård, oavsett de kostnader, som härigenom åsamkas samhället. Vidare

framhåller SFS, att den nuvarande svåra läkarbristen av allt att döma

ytterligare kommer att skärpas under de närmaste decennierna, varför

medel omedelbart måste ställas till förfogande för en omfattande läkarut­

bildning.

Såsom närmare framgår av det följande har också mentalsjukvårds­

beredningen i huvudsak tillstyrkt förslaget om en snabb utbyggnad av

läkarutbildningen och anser, att det för mentalsjukvården uppskattade

läkarantalet tills vidare bör kunna godtagas i princip.

Även den grupp remissinstanser, som diskuterat vissa grundläggande

avsnitt i utredningen, har med ett fåtal undantag betonat nödvändigheten

av snabba och radikala åtgärder för att komma till rätta med den nuva­

rande och framtida läkarbristen. Diskussionen om utredningsmaterialet

har i dessa fall huvudsakligen koncentrerats till metodologi ska och

ekonomiska spörsmål. Till denna grupp hör bl.a. medicinalstyrel­

sen, centrala sjukvårdsberedningen, arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska

centralbyrån, kanslern för rikets universitet, medicinska fakulteterna i Lund

och Göteborg, länsstyrelserna i Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands

län, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet samt några

landstings förvaltningsutskott.

;j —

Bihang till riksdagens protokoll 1901. 1 saml. Nr 108

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

34

Medicinalstyrelsen

framhåller bl. a. följande.

En vägande invändning mot metodiken är, att den av utredningen an-

vanda baspenoden kännetecknats av diverse konsumtionsinskränkande för­

hallanden (byggnadsreglering, läkarbrist m.m.), som inte medgivit de inne­

boende tendenserna att fritt utveckla sig. Kurvan över konsumtionen per

konsumentenhet för perioden 1945—1958 utsäger endast, att så snart en

utbyggnad av hälso- och sjukvården skett, har denna motsvarats av en

okad efterfrågan. Kalkylen bekräftar sålunda endast det kända förhållan­

det, att efterfrågan på hälso- och sjukvården för närvarande icke är till­

fredsställd. Kxtrapoleras nu denna kurva framåt i tiden, måste både dess

form och dess stigningsgrad bli osäkra inom mycket vida gränser. Även

mot extrapoleringen av personalen per volymenhet av konsumtionen kan in­

vändningar göras. Aven om man har anledning vänta sig arbetstidsförkort­

ningar och dylikt i framtiden, synes det med tanke på hur dylika föränd­

ringar kommer till, mer än eljest vanskligt att förutsätta en exakt upprep­

ning under perioden 1960—1980 av vad som inträffat 1945—1958. Kalkyler-

na tjänar därför, som utredningen själv framhåller, närmast att demonstrera

ett räkneexempel. Den svagaste punkten, när det gäller det programma­

tiska avsnittet, synes vara den av utredningen gjorda framskrivningen

av viss del av den öppna vårdens behov enligt utvecklingstendensen under

tiden 1955/56—1958, inte minst därför att den grundar sig på så kort obser-

vationstid Vad man särskilt saknar är en bättre samordning av de önske­

mal beträffande läkare och vårdplatser för skilda vårdgrenar, som redovisas

i början av programavsnittet. Sannolikt hade man därvid funnit att be­

hovet totalt sett kunnat minskas. Styrelsen beklagar även i detta samman­

hang, att utredningen icke funnit anledning eller tid att närmare analysera

det av mentalsjuk vårdsdelegationen framlagda programmet, enär så stor

del av det totala läkarbehovet beräknats falla inom mentalsjukvårdens

område.

Medicinalstyrelsen betonar dock att en kännbar läkarbrist föreligger, att

utredningens kalkyl av 1970 års läkarbehov torde ange en läkarkår av rim­

lig storleksordning och att läkartillgången med nuvarande utbildningstakt

inte kommer att motsvara detta behov förrän omkring år 1980, varför

läkarutbildningen i möjligaste mån måste forceras.

Centrala sjukvårdsberedningen

betonar — såsom utredningen själv fram­

hållit att det är utomordentligt svårt att göra en långsiktig prognos med

någon högre grad av säkerhet, eftersom den påverkas av en mängd olika

faktorer, såsom befolkningsutveckling, allmän standardstegring, kommu­

nikationernas utveckling, medicinska framsteg in. m. Vid vägningen av de

olika faktorerna mot varandra har utredningen nödgats göra så många

subjektiva bedömanden, att slutsatserna blir mycket osäkra, men ej därför

värdelösa. Även om sjukvårdsberedningen med viss tvekan godtar utred­

ningens motiv för det framtida läkarbehovet liksom när det gäller möjlig­

heterna att snabbt öka utbildningskapaciteten torde någon risk för över­

produktion av läkare knappast föreligga. Arbetsmarknadsstyrelsen

under­

stryker den svåra uppgift, som förelagts utredningen, och finner det värde­

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

35

fullt, att de sakkunniga ställt frågan om läkarbehovet mot bakgrund av

beräkningar av hela sjukvårdspersonalens storlek och sökt bedöma sjuk­

vårdens utvecklingstendenser i relation till de framtida ekonomiska och

arbetskraftsmässiga resurserna. Även om ännu underlag i stor utsträckning

saknas på dessa områden för en framtidsbedömning, delar styrelsen på all­

männa grunder utredningens uppfattning, att dess resultat ligger inom

rimliga och sannolika gränser.

Statistiska centralbyrån

framhåller bl. a. följande.

Det är — såsom också utredningen framhåller — särskilt uppskattningen

av den s. k. konsumtionsvolymen, som innehåller betydande osäkerhets­

moment. Centralbyrån är fullt medveten om den svåra situation, som ut­

redningen här befunnit sig i, men vill påpeka, att utredningen trots de

gjorda reservationerna tvingats grunda en del av sitt arbete på förhållande­

vis bristfälliga förutsättningar. Utredningen har sålunda, när det gäller

kroppssjukvården i sina beräkningar använt uppgifter om antalet intag­

ningar. För den slutna mentalsjukvården har utredningen däremot använt

såväl siffrorna över antalet förstagångsintagna som antalet varddagar och

inom den öppna vården har beräkningarna grundats dels på antalet kon­

sultationer och dels på antalet expedierade recipe. Härefter har de sakkun­

niga företagit en sammanvägning till ett vägt totalindex, varvid man har

valt att som vägningstal för de delindices, som ingår i beräkningarna, an­

vända de olika vårdområdenas andel i procent av de sammanlagda sjuk­

vårdskostnaderna.

....

.

.

Statistiska centralbyrån vill starkt ifrågasätta vad som skall tolkas in i

denna indexserie för den s. k. konsumtionsvolymen. Centralbyrån anser, att

möjligheter helt saknas att bedöma vilken grad av verklighetsöverensstäm-

melse en sådan av helt disparata serier vägd totalindex har. Dessutom

ifrågasättes om dessa komplicerade beräkningar ger en bättre utgångspunkt

för framtidsbedömningen än vad en direkt prognos pa läkarantalet skulle ge.

Statistiska centralbyrån understryker emellertid, att det trots kritiken

av utredningens metodik inte finns någon rimlig anledning att anta, att de

felmarginaler, som omgärdar beräkningar av detta slag, skulle vara av den

storleksordningen att man genom att realisera den föreslagna utbyggnaden

av läkarutbildningen skulle få för stort läkarantal.

Kanslern för rikets 'universitet

anser visserligen att eu schematisk pi ognos

för en tjugoårsperiod endast kan bli en lek med siffror, men framhåller, att

den programmatiska prognosen utgör en betryggande motivering för slut­

satsen, att en väsentlig ökning av läkarantalet snarast bör komma till stånd.

Även

de medicinska fakulteterna i Lund och Göteborg

ifrågasätter värdet

av vissa av de beräkningsgrunder som utredningen använt, men anser det

fullt klarlagt, att en ökning av utbildningskapaciteten måste komma till

stånd.

Länsstyrelserna i V ästernorrlands, Gävleborgs och Jämtlands län

anser

å sin sida, att utredningens bedömningar utgör ett godtagbart underlag

för de framlagda förslagen. Enligt

1955 års univcrsitetsutredning

iir den av

utredningen använda metodiken den enda rimliga, da det gäller att söka

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

36

få ett underlag för en beräkning på relativt lång sikt, eftersom beräk­

ningarna ytterst vilar pa den uppfattningen, att människorna även i fram­

tiden kommer att se en förbättrad hälso- och sjukvård som ett mycket

väsentligt led i den välståndshöjning, som är att räkna med.

Svenska landsting sförbundet

framhåller bl. a. följande.

Det är i hög grad tillfredsställande att en prognos på detta område nu

kommit till stånd, eftersom förbundet vid olika tillfällen efterlyst effek­

tiva åtgärder för en kraftig ökning av läkarutbildningen. Läget är f. n. så­

dant, att sedan länge planerade utbyggnader av sjukvården hindras på

grund av personalbristen.

Den nu verkställda prognosen skiljer sig i väsentliga hänseenden från

sina föregångare. Den utgör ett allvarligt försök att på grundval av tillgäng­

ligt statistiskt material skissera den framtida utvecklingen inom hälso- och

sjukvården och på basis därav beräkna det erforderliga läkarbehovet. Sty­

relsen vill gärna ge sitt erkännande åt det sätt på vilket utredningen arbe­

tat. Detta betyder inte, att de företagna beräkningarna skulle i allo vara

invändningsfria. Men de brister, som eventuellt föreligger, har till väsentlig

del förorsakats av det bristfälliga statistiska underlaget.

Även om man kan ställa sig frågande inför detaljer i den schematiska

prognosen är det dock uppenbart, att beräkningarna har ett stort värde och

ger intressanta utblickar över utvecklingen. Den programmatiska delen av

prognosen är, såvitt styrelsen kan bedöma, verklighetstrogen. Snarast kan

man förmoda, att de angivna siffrorna för läkarbehovet är tilltagna i under­

kant, förutsatt att utvecklingen far fortgå ostörd av yttre och inre omstän-

digheter. Kraftansträngningar måste därför göras för att så snabbt som

möjligt bygga ut läkarutbildningen.

Liknande synpunkter framföres av Svenska stadsförbundet,

som finner

utredningens försök att bedöma utvecklingen som epokgörande. Den osäker­

het, som helt naturligt måste prägla ett arbete av detta slag, har emellertid

omgärdats av sådana säkerhetsmarginaler, att det framräknade läkaranta-

let snarast ter sig som en minimisiffra, något som också understrykes av

Folkpartiets ungdom sförbund.

Med hänsyn till läkarbristens allvarliga situation biträder det stora fler­

talet remissinstanser utredningens förslag om en skyndsam utredning om

möjligheterna att organisera utbildning av svenska studen­

ter vid utländska medicinska läroanstalter. Karo­

linska institutets lärarkollegium

och Svenska läkaresällskapet

avvisar dock

förslaget, under det att medicinska fakulteten i Göteborg

och förvaltnings­

utskotten i Skaraborgs och Östergötlands läns landsting

ställer sig mycket

tveksamma till förslaget. Gävleborgs läns landstings förvaltningutskott

kan

biträda förslaget endast såvitt gäller en utbildning i de övriga nordiska län­

derna. — Däremot har endast ett fåtal remissinstanser föreslagit ett

fortsatt överförande av utländska läkare till Sve­

rige.

Endast från ett fåtal remissinstanser har utredningens metodikresultat

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

37

blivit föremål för kraftig kritik. Sveriges läkarförbund

avstyrker sålunda

att beslut fattas om en ökad intagning av medicine studerande på grundval

av utredningens beräkningar. Förbundet framhåller bl. a. följande.

Utredningens extrapoleringsmetodik får till konsekvens, att 1980 års be­

räknade behov skulle blivit lägre om under 1950-talet byggnadsrestriktio-

nerna varit strängare och läkarbristen mindre uttalad, men högre om sjuk­

vårdens utbyggnad under det senaste decenniet kunnat fortgå snabbare.

Med samma metodik men med annat val av basår kan man komma till

helt andra resultat än utredningens. Varje analys, som i likhet med utred­

ningens icke underbyggs med en analys av de faktorer, som styr trenden,

blir emellertid helt godtycklig. Bakom måste ligga en föreställning, att de

senaste decenniernas snabba utbyggnad inom sjukvården inte förbättrat

relationen mellan resurser och behov. Detta förefaller märkligt med hänsyn

till betydelsen av exempelvis den allmänna sjukförsäkringen och förbätt­

ringen av de allmänna kommunikationerna.

De sakkunniga har medgivit, att den av dem beskrivna trenden, utgående

från 40-talets förhållanden, någon gång måste böja av, men har icke i små

mekaniska prognosstudier funnit utrymme att närmare beakta detta ior-

hållande. Den avmattning av utvecklingstakten inom vissa delområden,

som i dag föreligger, skulle emellertid påverka slutresultatet mycket krai-

tigt i en tjugoårsprognos.

Enligt förbundet bör däremot utredningens programmatiska studier

utbyggas men under hänsynstagande till bl. a. de risker för dubbelräkningar,

som kan bli följden av att en rad parallella utbyggnadsprogram skisseras

fristående från varandra. Härtill kommer, att redan en förskjutning av ut­

byggnaden på ett par år reducerar behovet med tusentalet läkare. Om pro­

grammet skulle förverkligas år 1975, kan sålunda läkartillgången redan med

nuvarande intag förväntas bli tillräcklig. Framförallt är det emellertid

angeläget att nu genomföra sådana åtgärder, som kan medföra snabba lätt­

nader i nuvarande bristsituation. Därför bör bl. a. företagas en allmän

strukturrationalisering av hälso- och sjukvårdsorganisationen. Vidare bör

de s.k. »flaskhalsproblemen» analyseras närmare för att möjliggöra ett

maximalt utnyttjande av sjukhusens alla avdelningar. Andra åtgärder, som

kan medföra en lättnad är enligt förbundet rationalisering av formulär och

blanketter och dessutom bör utnyttjandet av läkararbetskraft för rent tek­

niska uppgifter kunna minskas.

Även Svenska läkaresällskapet

är synnerligen kritiskt mot väsentliga

delar av läkarprognosutredningens betänkande. Sällskapet ställer över

huvud frågan om den läkartäthet, som skulle bli följden av en årlig intag­

ning av 700—800 studerande är förenlig med vår traditionella sjukvårds­

organisation. Sällskapets kritik riktar sig emellertid i första hand mot den

av utredningen använda metodiken och framhåller bl. a. följande.

Fn mekanisk prognos av (lön typ som utredningen framlagt kan inte an­

vändas som underlag för bedömning av vare sig läkarbehovet eller den er­

forderliga läkarutbildningskapaciteten. Med vissa modifierade antaganden,

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

38

vilka är minst lika befogade som de av utredningen använda, kommer man

för övrigt till helt andra resultat än vad utredningen gjort. Jämförelsen

med tidigare prognoser vilket innebär ett påstående eller åtminstone en

antydan att utredningens prognos icke kan ge en överskattning, eftersom

tidigare prognoser inte gjort det — är oiogisk och uppenbart utan bärkraft.

Jämförelsen mellan läkartätheten i Sverige och läkartätheten i andra länder

är irrelevant; utredningen framhåller själv i olika sammanhang, att för­

hållandena härvidlag maste bedömas med hänsyn till utformningen av

hälso- och sjukvårdsorganisationen i övrigt. Sverige har ett större antal

vårdplatser inom den slutna vården och sannolikt också en större sjukvårds­

personal i förhållande till antalet invånare än flertalet andra länder. Utred­

ningen har på ett förtjänstfullt sätt sammanfattat ett program för utbygg­

naden av hälso- och sjukvården. Huvudsakligen på grundval av jämförelser

med resultaten av den mekaniska prognosen lokaliserar utredningen detta

utbyggnadsprogram till år 1970. Det torde icke ha ingått i utredningens

uppgift ätt undersöka i vilken utsträckning det över huvud taget är möj-

ligt, att programmet skall kunna genomföras till år 1970. Under sådana

omständigheter hade det emellertid varit i hög grad önskvärt att en upp­

skattning även gjorts av det läkarbehov, som skulle föreligga, om program­

met realiseras först vid en senare tidpunkt. Det för programmet beräknade

antalet läkare utgör ca 11 300 år 1970; med programmets standard och med

vederbörlig hänsyn till förändringarna i befolkningens storlek och ålders­

sammansättning skulle, enligt sällskapets beräkning, motsvarande antal bli

ca 12 300 år 1980. Sällskapet anser dock, att den med programmet åsyf­

tade standarden kan ernås med ett icke oväsentligt lägre antal läkare.

1 rogrammet beaktar nämligen inte i tillräcklig grad, att morbiditeten kan

forväntas fortsätta att minska, att genomförandet av en effektiv långtids­

sjukvård kan förväntas möjliggöra rationaliseringar och arbetsbesparingar

pa andra områden samt att inom mentalsjukvården den förändrade vård­

organisationen och de mera aktiva metoderna för terapi kan förväntas med­

föra en åtminstone temporär men dock sannolikt ganska långvarig minsk­

ning av vårdbehoven.

Utredningen har vidare i huvudsak underlåtit att undersöka de effekter,

som befolkmngsutvecklingen (utöver folkmängdens ökning och förskjutning

i åldersstrukturen), urbaniseringen, kommunikationernas utveckling, social­

försäkringens fortgående reformering och de medicinska framstegen haft

och kan förväntas fa pa efterfrågan inom hälso- och sjukvårdens område.

Läkaresällskapet framhåller slutligen, att — om det föreligger en akut

läkarbrist — utredningen bort framlägga konkreta förslag om hur en bättre

balans mellan tillgång och efterfrågan skulle kunna åstadkommas under

1960-talet. Bland tänkbara åtgärder för att nå detta syfte nämner säll­

skapet bl. a. ett bättre utnyttjande av de äldre läkarnas arbetskapacitet,

en temporär höjning av pensionsåldern för vissa Iäkarbefattningar, åtgär-

dei, som garanterar fortlöpande tillträde till kurserna för medicine kandi­

dater och åtgärder, som minskar läkarnas arbete med uppgifter, vilka inte

tillhör den kvalificerade hälso- och sjukvården. Dessutom borde man ha

övervägt åtgärder, som främjar de kvinnliga läkarnas intresse och möjlig­

Kungl. Maj.ts proposition nr 108 år 1961

39

het att utöva sitt yrke i full utsträckning liksom organiserandet av enklare

vårdformer i vissa fall.

SACO understryker, att någon allmängiltig definition av begreppet sjuk­

vårdskonsumtion inte existerar. Antalet intagningar i sluten vård kan t. ex.

inte ge någon uppfattning om konsumtionen av läkarnas tjänster i sluten

vård. Minst lika viktigt är det att ta hänsyn till vårdtidens längd, fallens

art samt omfattningen och intensiteten i vården. Det bristfälliga samban­

det mellan konsumtionsutvecklingen och det valda statistiska måttet är,

enligt SACO, ännu mera uppenbart i fråga om recipeserien. Denna serie mä­

ter nämligen varken läkemedelskonsumtionens utveckling eller konsumtionen

i öppen vård. För att behovet av läkare skall kunna fastställas med led­

ning av en extrapolerad utveckling av sjukvårdskonsumtionen måste här­

utöver krävas, att den under tidigare år registrerade konsumtionsutveck­

lingen varit oberoende av läkarantalets utveckling. Om det faktiska läkar-

antalet påverkat sjukvårdskonsumtionen sådan den är beräknad i utred­

ningen, kan den extrapolerade utvecklingen inte tillmätas någon självstän­

dig innebörd. Uppenbarligen är detta fallet med den av utredningen be­

räknade utvecklingstendensen. Extrapoleringen blir därför meningslös och

kan inte användas för att bestämma det framtida läkarantalet. Eftersom

man inte kan finna en sådan oberoende serie hade, om man överhuvudtaget

vill använda en schematisk metod, det mest korrekta varit att i absoluta

tal direkt extrapolera läkarantalets utveckling med korrigering för befolk­

ningsutvecklingen.

Enligt SACO förefaller däremot den programmatiska prognosen vara ut­

förd enligt rimliga principer, även om det hade varit värdefullt om denna

prognos kunnat göras mera detaljerad och konkret samt kunnat föras fram

till år 1975. Emellertid torde den programmatiska prognosen berättiga till

slutsatsen, att utredningens beräkning av läkarbehovet är rimlig för en

enligt utredningens antaganden utbyggd hälso- och sjukvård år 1970.

De ekonomiska aspekterna på utredningens förslag har i för­

sta hand uppmärksammats av sjukvårdshuvudmännen och deras organi­

sationer.

Svenska landstingsförbundet t. ex. ställer sig frågande rörande möjlighe­

ten för det allmänna att ekonomiskt bära en sådan belastning, som utred­

ningen skisserat. Förbundet år av den bestämda uppfattningen, att en ut­

veckling av den antydda omfattningen inte år möjlig, om landstingen skall

lita endast till sina nuvarande inkomstkällor. En retardering av utveck­

lingen måste därför befaras, om inte särskilda åtgärder vidtages. Liknande

synpunkter har även framförts av några landstings förvaltningsutskott.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott framhåller emellertid, att er­

farenheten hittills visat, att både samhället och de enskilda både nu och

tidigare är villiga till betydande ekonomiska insatser på sjukvårdens om­

råde.

Kungl. Maj ds proposition nr 108 år 1961

40

Svenska stadsförbundet

uttalar, att kostnadsperspektivet förvisso ter sig

överväldigande men att den av utredningen skisserade utvecklingen inte

kan bedömas som orealistisk. Kostnadsstegringen måste emellertid medföra,

att sjukvården ännu hardare än hittills får konkurrera med andra områden

inom samhällslivet. Detta kommer att medföra krav på rationaliserings-

åtgärder, och förbundet understryker i detta sammanhang utredningens ut­

talande, att sjukvården kräver biträde av företagsekonomisk och admini­

strativ expertis i större utsträckning än som nu är fallet. Enligt centrala

sjukvårdsberedningen

är det givetvis svårt att i nuläget avgöra, om sam­

hället om 20 år vill se de dåvarande ekonomiska resurserna ianspråktagna

för hälso- och sjukvårdsändamål i den ifrågasatta omfattningen. Under

alla omständigheter kommer den starka utbyggnaden av sjukvårdsanlägg-

n in garn a att ställa stora krav pa landets ekonomi samt projekterings- och

byggnadskapacitet. Svårigheter kan därför komma att uppstå för utbygg­

naden inte bara av sjukvardsanläggmngar utan även av de produktiva an­

läggningar, som utgör en förutsättning för den väntade tillväxten av brutto­

nationalprodukten .

En stark tveksamhet mot ett snabbt genomförande av prognosutredning­

ens förslag har av varierande skäl framförts av några remissinstanser. Men­

talsjukvårdsberedningen

anser det sålunda otänkbart, att det skisserade

behovet av psykiater skall kunna vara tillgodosett år 1970. Lärarkolle­

giet vid medicinska högskolan i Umeå

framhåller, att kollegiet inte är över-

tygat om att det föreslagna läkarantalet är önskvärt och eftersträvansvärt

med hänsyn till att redan nuvarande intag år 1980 medför en läkartäthet av

den storleksordning, som nu finns i de länder, där man nu talar om läkar-

överskotL Lärarkollegiet förordar därför endast, att intaget under tiden

fram till år 1965 utökas så mycket som är möjligt ur teknisk och ekono­

misk synpunkt utan att standarden i läkarutbildningen sänkes. Enligt läns­

styrelsen i Älvsborgs län

bör ökningen av utbildningskapaciteten ske i en

jämnare takt än den, utredningen föreslagit, med hänsyn till kraven på de

sökandes lämplighet och undervisningens kvalitet. Tjänstemännens central­

organisation

framhåller, att organisationen på grund av osäkerheten i ut­

redningens material maste begränsa sig till att biträda en viss ökning av

läkarintaget, och ifrågasätter om inte de olika medicinska specialisternas

bedömningar lett till en viss överskattning av personalbehovet. Högerns

kvinnoförbund

förordar en temporär ökning av läkarintaget i avvaktan på

en mera tillfredsställande läkarprognos.

I anslutning till den refererade diskussionen om metodspörsmål och eko­

nomiska frågor torde böra framhållas, att praktiskt taget alla remissinstan­

ser understrukit nödvändigheten av rullande prognoser och av

en förbättrad medicinalstatistik.

Vad först angår det av läkarprognosutredningen framlagda förslaget, att

dess beräkningar kontinuerligt blir uppföljda genom rullande p r o g­

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

41

no ser och senast år 1965 blir föremål för en genomgripande omräkning

och korrigering, har remissinstanserna betonat, att prognosverksamheten

måste avse såväl läkare som all annan sjukvårdspersonal för att utbild­

ningsbehoven och fördelningen av arbetsuppgifter de olika grupperna emel­

lan skall kunna bedömas.

Medicinalstyrelsen

understryker också, att kom­

mande prognoser bör uppmärksamma läkarkårens fördelning såväl yrkes­

mässigt som geografiskt.

Centrala sjukvårdsberedningen

uttalar, att samhället skyndsamt bor till­

skapa ett effektivt organ för prognosverksamhet, forskning, rådgivning och

effektivisering av insatserna på sjukvårdsområdet, varvid vetenskapligt och

praktiskt skolad personal med företagsekonomisk, administrativ och tek­

nisk utbildning bör engageras i betydligt större omfattning än hittills. Cen­

trala sjukvårdsberedningen torde med en rimlig utbyggnad kunna göra en

betydelsefull insats för att underlätta för sjukvårdshuvudmännen att så

effektivt som möjligt utnyttja de ekonomiska och personella resurserna.

Ett flertal av landstingens förvaltningsutskott

understryker med skärpa,

att en ökning av läkarantalet ovillkorligen kräver en undersökning om be­

hovet av det behövliga antalet sjuksköterskor, läkarsekreterare, kuratorer,

arbetsterapeuter, sjukgymnaster, laboratriser in. in. for att uppna balans

mellan de olika grupperna av sjukvårdspersonal. Dessutom framhålles, att

utbildningen av de nämnda grupperna kan ske snabbare än utbildningen

av läkarna. En tillfredsställande tillgång på sådan personal skulle otvivel­

aktigt också ge möjlighet att avlasta läkarna från en råd arbetsuppgifter

och därmed skulle läkarbristen bli mindre besvärande än vad som nu är

fallet.

Arbetsmarknadsstyrelsen

framhåller, att den redan i samband med

sin prognosverksamhet tagit upp hithörande fråga med medicinalstyrelsen.

I samband härmed aktualiseras, enligt styrelsen, också behovet av personal

med medicinsk grundutbildning, kombinerad med exempelvis teknisk, na­

turvetenskaplig eller psykologisk utbildning.

SFS

föreslår, att en särskild prognosgrupp inrättas för hälso- och sjuk­

vården med uppgift att kontinuerligt insamla och statistiskt bearbeta in­

kommande uppgifter, så att personalbehovet ständigt är känt och utbild­

ningens omfattning kan anpassas därefter. Enligt

Gävleborgs läns lands­

tings förvaltningsutskott

bör en gemensam prognos- och utbildningsverk­

samhet komma till stånd inom de nordiska länderna.

Svenska läkaresällskapet

slutligen uttalar, att den föreslagna prognos­

verksamheten inte bör grundas på beräkningar av den typ, som lakar-

prognosutredningen använt.

Med hänsyn till att prognos verksamhet en måste bygga på en aktuell

och väl utformad medicinalstatistik, förordar remissinstanserna

praktiskt taget genomgående, att medicinalstyrelsen erhåller de personella

resurser, som erfordras i detta hänseende.

Svenska läkaresällskapet

förordar

dessutom, att en utredning sker beträffande omläggning och rationalisering

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

42

av statistiken sa, att de moderna databehandlingsmaskinernas möjligheter

kan utnyttjas samt uppgiftslämnande och primärbearbetning i görligaste

mån kan förenklas. Statistiska centralbyrån

biträder i princip önskemålen

om en upprustning av medicinalstatistiken men vill i detta sammanhang

hänvisa till statsmakternas beslut om den svenska statistikens omläggning

och om tillsättandet av en delegation för statistikfrågor, som har till upp­

gift att i samverkan med myndigheterna planlägga genomförandet av den

beslutade omläggningen och verka för en rationell statistikproduktion.

Slutligen må nämnas, att vissa remissmyndigheter starkt understrukit

betydelsen av en snabb upprustning och utökning av läkarantalet inom

speciella sjukvårdsgrenar.

Riksförsäkring sanstalten

liksom flera andra remissinstanser biträder så­

lunda med stort eftertryck utredningens uppfattning, att den p r o f y 1 a k-

tiska medicinen i framtiden kommer att få en långt mera fram­

trädande plats än nu och därmed kommer att kräva ökade läkarresurser.

Även Landsorganisationen i Sverige

understryker den förebyggande hälso­

vårdens betydelse och framhåller att inte minst industrihälsovården måste

tillmätas en större vikt än tidigare. Pensionsstyrelsen

uppehåller sig särskilt

vid betydelsen av den medicinska rehabiliteringen och be­

tonar, att läkaren har en nyckelställning inom detta område. Styrelsen an­

ser, att möjligheter bör tillskapas för en samordning och ytterligare ut­

ökning av verksamheten, kombinerad med bl. a. fullgoda utbildningsmöjlig­

heter i anslutning till de medicinska fakulteterna.

Ett ganska stort antal remissinstanser betonar betydelsen av en väl ut­

byggd öppen vård. Enligt länsstyrelsen i Västemorrlands län

är det

särskilt angeläget att denna vårdform med det snaraste får tillgång till

erforderligt antal läkare, eftersom det nuvarande tillståndet med vakanser

och korttidsvikariat snarast maste brytas. Länsstyrelsen i Norrbottens län

framhåller, att det nuvarande tillståndet inom den öppna vården medfört

en onormal belastning för den slutna vården. Med hänsyn till de stigande

kostnaderna inom sluten vård bör, enligt Skaraborgs läns landstings förvalt­

ningsutskott,

den öppna vården få prioritet framför en forcerad utbyggnad

och specialisering inom den slutna kroppssjukvården. Även förvaltnings­

utskottet i Norrbottens läns landsting

fastslår, att det rådande läget inom

den öppna vården framtvingat en onormal dimensionering av den slutna

vårdorganisationen. Svenska landskommunernas förbund

uttalar, att av-

folkningsbygdernas behov av allmänläkare måste tillgodoses. Just i gles­

bygderna finns förmodligen ett uppdämt läkarbehov, och det finns ingen

anledning att antaga, att behovet av läkare på landsbygden skulle vara

mindre än i tätorter och städer.

Beträffande vården av de långtidssjuka erinrar länsstyrel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

43

sen i Uppsala län,

att det tidigare förelegat vissa motsättningar mellan

kommunerna som huvudmän för ålderdomshemmen och landstingen som

huvudmän för kronikervården. Länsstyrelsen betecknar det som en träng­

ande angelägenhet, att frågan om vården av de långtidssjuka nu får en

tillfredsställande lösning, varigenom en väsentlig förbättring erhålles av

förhållandena på ålderdomshemmen. Länsstyrelsen förordar därför livligt

utredningens synpunkter på denna fråga och att åtgärder vidtages för att

trygga läkartillgången vid de nya vårdinstitutionerna. Östergötlands läns

landstings förvaltningsutskott

å sin sida kan f. n. inte godtaga utredningens

förslag, om detta skulle innebära ett överförande på landstingen av samtliga

de åligganden, som nu ankommer på primärkommunerna. Däremot torde

det vara naturligt att vid en senare tidpunkt till landstingen överföra t. ex.

vården av de senilt dementa. Svenska landskommunernas förbund

kon­

staterar däremot med tillfredsställelse, att utredningen utgått ifran att de

långvarigt sjuka i princip bör beredas annan vård än den, som nu i ett stort

antal fall står till förfogande på ålderdomshemmen. Högerns ungdomsför­

bund,

slutligen, delar utredningens uppfattning, att ett organisationspro­

gram för långtidssjukvården bör sikta på ett intimt samarbete mellan sluten

och öppen vård bl. a. för att underlätta vård i hemmen.

I fråga om mentalsjukvården framhåller mentalsjukvårdsbe­

redningen

bl. a. följande.

Den statligt drivna mentalsjukvården är för närvarande föremål för en

omfattande materiell upprustning. En kraftig utbyggnad av de personella

resurserna måste emellertid komma till stand för att godtagbara vardför-

hållanden även i detta hänseende skall kunna uppnås. Att utbyggnaden på

personalsidan inte såsom önskvärt varit kunnat ske jämsides med den ma­

teriella upprustningen har till väsentlig del varit beroende på den rådande

kännbara läkarbristen. Även om läkartätheten under senare ar kunnat nå­

got förbättras, måste den ännu betraktas som helt otillräcklig. Härtill kom­

mer det ökade behov som föranledes av nytillkommande sjukhus och vård­

platser.

Vid bedömningen av läkarbehovet måste självfallet även den största be­

tydelse tillmätas den snabba utvecklingen av olika psykiatriska behand­

lingsmetoder under senare år, en utveckling som radikalt förändrat den

tidigare bilden av den slutna vården som ett i stort sett passivt omhänder­

tagande av patienterna med en jämförelsevis begränsad aktiv terapi. Denna

utveckling karakteriseras genomgående av en väsentligt ökad aktivitet in­

om alla grenar av behandlingsverksamheten, de rent medicinska och psy­

koterapeutiska liksom de på rehabiliteringens och socialterapiens område.

Läkarna har härigenom ställts inför nya och omfattande arbetsuppgifter.

Enligt vunna erfarenheter har detta en starkt stegrande inverkan på be­

hovet av läkare. Inte minst gäller det i fråga om de olika medicinska be­

handlingsmetodernas utveckling. Psykofarmakologin kan här sägas ha

vuxit fram som en helt ny forskningsgren inom psykiatrin. Den har fort

med sig, att läkarna måste skaffa sig och vidmakthålla en ingående känne­

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

44

dom om och förtrogenhet med handhavandet och verkningarna av den

mångfald nya medicinska preparat, som redan ar att tillgå och som stän­

digt ökar.

Pa den organisatoriska sidan har man vidare att emotse en förskjutning

av den psykiatriska verksamheten mot en alltmera utvecklad öppen vård.

Såväl ur patientsynpunkt som ur rent ekonomiska synpunkter får en sådan

linje anses eftersträvansvärd men också den kommer att ställa ökade an-

sprak pa läkarnas medverkan. Även om patienterna på denna väg kommer

att i större omfattning kunna utskrivas från sjukhusen, och ökade förut­

sättningar sålunda skapas för deras sociala återanpassning innebär detta

inte, att de ur psykiatrisk synpunkt alltid kan rubriceras som helt åter­

ställda, Man måste räkna med att en betydande andel av klientelet även

fortsättningsvis måste stå under kontinuerlig läkarkontroll. Genom en ut­

byggd öppen vård kommer också att skapas möjligheter att tillgodose det

behov av vård för lättare psykiska åkommor som i dag svårligen kan till­

godoses. En stigande upplysning och kännedom om de ökade behandlings­

möjligheterna måste därvid förutsättas komma att kraftigt öka efterfrå­

gan från allmänhetens sida på vårdåtgärder för psykiska besvär och sålunda

öka anspråken på läkarnas medverkan.

Vilka konsekvenser på den personella sidan som den sålunda fortskri­

dande utvecklingen kan komma att få och hur psykiaterbehovet med hän­

syn härtill kan tänkas gestalta sig är i dagens läge inte möjligt att bilda sig

en säker uppfattning om. Det program som i detta hänseende framlagts i

mentalsjukvårdsdelegationens huvudbetänkande kan emellertid anses i

stort sett atergiva de principiella riktlinjer, efter vilka en översiktlig be-

hovsuppskattning synes böra genomföras. Resultaten av en inom mental-

sjukvårdsberedningen pågående undersökning av de moderna vårdmetoder­

nas inflytande på det framtida behovet av sjukhusplatser torde kunna ge

ytterligare underlag för en sådan bedömning.

Särskilda åtgärder måste därför under alla förhållanden vidtagas i syfte

att göra psykiaterbanan mera attraktiv. Det synes också nödvändigt att

försöka astadkomma en väl avvägd fördelning av tillgängliga läkarresurser.

Vidare är det angeläget att söka råda bot på den bristande tillgången på de

för patientvården erforderliga hjälpkrafterna.

Länsstyrelsen i Uppsala län

framhåller att läkarbristen trots de senare

årens upprustning fortfarande är akut. Det måste anses tvivelaktigt, om

bristen kommer att täckas även vid en utökning av läkarantalet i stort.

En av anledningarna härtill är säkerligen, att arbetet inom detta område

inte ger samma ekonomiska utbyte som inom andra sjukvårdsgrenar. Läns­

styrelsen anser det därför nödvändigt med sådana åtgärder, som kan med­

verka till att stimulera läkarna att arbeta inom mentalsjukvården.

Folk­

partiets kvinnoförbund

poängterar särskilt behovet av utökade resurser

för barnpsykiatrien och

Högerns ungdomsförbund

påpekar, att rättspsykia­

trien befinner sig i ett nödläge på grund av psykiaterbristen, otillräckliga

behandlingsresurser och ofullständig medicinsk utrustning.

Betydelsen av en utökad forskning har betonats bl. a. av

statens

medicinska forskningsråd.

För att klara de ökade krav, som ett genom­

Knngl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

45

förande av prognosutredningens förslag skulle medföra, är den viktigaste

uppgiften att en kraftig ökning av undervisnings- och forskningsresurserna

sker. Rådet instämmer helt med de synpunkter som framlagts i utredningen

av rådets sekreterare och som i stort sett innebär en fördubbling av antalet

forskartjänster under 1960-talet. Förvaltningsutskottet i bppsala läns

landsting

understryker, att de väldiga belopp, som prognosutredningen

räknar med, ställer ett oavvisligt krav på att forskningen på allt sätt

utbygges och stödjes av det allmänna. Landsorganisationen i Sverige

betonar, att den arbetsfysiologiska forskningen, som är ytterst väsentlig

både för samhället och den enskilde, kommer att kräva ett växande antal

läkare. Folkpartiets kvinnoförbund

erinrar om att all förbättring av hälso-

och sjukvården stöder sig på den medicinska forskningens resultat och be­

farar, att de gjorda beräkningarna av antalet forskningsläkare är i knap­

paste laget, inte minst med tanke på att forskningen också bör vara in­

riktad på att ge en vetenskaplig grund för en sundare livsföring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

II. Tandläkarbehov och tandläkartillgång

Frågan om det framtida behovet av tandläkare har under 1950-talet

behandlats av' flera offentliga utredningar. För den aktuella bedömningen

av frågan synes särskilt två av de utförda analyserna äga intresse. Den ena

har redovisats av 1951 års tandläkarkommitte

(SOU

1953: 36), den andra

av 1957 års folktandvårdssakkunniga

(SOU

1960: 1). Därjämte har under

sommaren och hösten 1960 utförts en samlad översyn rörande tandläkar-

behovet av den s.k. tandläkarprognosdelegationen 1960, vars resultat sam­

manfattats i ett betänkande om »Behovet av tandläkare 1970—1990».

A. 1951 års tandläkarkommitte

Med anledning av folktandvårdens rekryteringssvårigheter tillsattes i

januari 1951 en utredning, benämnd 1951 års tandläkarkommitté. Denna

utredning fick i uppdrag att undersöka det framtida behovet av tandläkare

för att med ledning därav söka beräkna den behövliga examinationskapa-

citeten samt bedöma huruvida behovet kunde täckas av de befintliga tand-

läkarhögskolorna eller nödvändiggjorde inrättande av den tredje beslutade

högskolan. De sakkunniga skulle även pröva möjligheterna att i samband

med utbildningen främja rekryteringen av tandläkare till folktandvården

samt diskutera sådana uppslag i utbildningsfrågan, som avsag att tillgodose

folktandvårdens speciella behov inom landet i dess helhet eller en viss lands­

ända, t. ex. Norrland.

46

Kommittén framlade i november

1953

ett betänkande rörande »Ökad

examination av tandläkare» (SOU 1953: 36).

Häri redovisades vissa statis­

tiska undersökningar gjorda av ett inom kommittén verksamt statistikut­

skott. Undersökningarna var utförda i avsikt att dels belysa det aktuella

tandvårdsbehovet, dels ge en uppfattning om den årliga behandlingstiden

för personer som åtnjutit regelbunden tandvård. Statistikutskottets arbets­

hypotes innebar, att efter

25

års förlopp (omkring

1980)

antalet årligen

återkommande fall skulle motsvara tre fjärdedelar av Sveriges befolkning

med följande fördelning:

80 procent av åldersgruppen 3—7 år,

100 procent av åldersgruppen 7—25

år,

80 procent av åldersgruppen 25—45 år,

60 procent av åldersgruppen över 45 år.

Antalet regelbundna fall i svensk tandvård år 1980 skulle därmed uppgå

till totalt 5,8 miljoner i åldrarna från 3 år och uppåt. För den reviderande

värden åt detta antal individer skulle vid en variation av behandlingstiden

per fall över 7 ar — från 1,25 timmar till 2,0 timmar — erfordras så många

effektiva tandläkare som anges i följande tabell. Re viderings tiden för be­

handling av gruppen 3—7 år beräknade utskottet i anslutning till 1946 års

folktandvardssakkunniga till 2,8 timmar per fall; för dem som under skol­

åldern varit regelbundna fall räknades med 1,5 timmar respektive 1,65

timmar årlig revideringstid under resten av livet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 108 år 1961

Årlig revideringstid i

timmar för regelbundna

fall över 7 år

Erforderligt antal

»effektiva» tandläkare

år 1980

1,25

4 600

1,50

5 300

1,65

5 700

2,00

6 700

Statistikutskottet använde vid beräkningen av antalet »effektiva» tand­

läkare år

1980

fyra alternativ beträffande examination vid tandläkarhög-

skoloma från och med år 1960.

Alternativ

Årlig total intagnings-

kapacitet vid

tandläkarhögskolorna

Årlig exami­

nation

Beräknat antal »effektiva»

tandläkare år 1980

I ..................

180

162

4 610

II ..................

230

207

5 420

m ..................

280

252

6 240

IV ..................

330

297

7 050

För de prognoser som baserats på 1,5 timmar per fall fann utskottet, att

den önskade anslutningen till tandvården aldrig skulle uppnås vid intagnings-

alternativet I; vid alternativ II skulle den uppnås år 1976; vid alternativ III

47

år 1971 och vid alternativ IV år 1968.

Om prognoserna baserades på anta­

gandet om 1,65

timmar per fall, skulle den önskade anslutningen aldrig upp­

nås vid alternativ I; däremot skulle den vid alternativ II uppnås år

1990,

vid alternativ III år 1975 och vid alternativ IV år 1971.

Baserades progno­

serna på en revideringstid av 2,0 timmar per fall, skulle den beräknade an­

slutningen till tandvård aldrig uppnås vid alternativen I och II, vid alter­

nativ III uppnås år 1978 och vid alternativ IV år 1974.

Tandläkarkommittén framhöll för sin del, att åtskilliga viktiga antagan­

den, som legat till grund för de av statistikutskottet gjorda prognoserna, av

självklara skäl varit mer eller mindre osäkra. Den statistiska utredningen

hade därför endast kunnat bli vägledande för kommitténs ståndpunkts-

tagande beträffande ökad utbildning av tandläkare. Kommittén uttalade

vidare:

Det nuvarande nödläget inom folktandvården måste enligt kommitténs

mening anses kräva omedelbara kraftåtgärder för en snabb ökning av tand­

läkarnas antal, och det är därför av stor vikt, att man söker pressa antalet

av de vid utbildningsanstalterna nyintagna eleverna i höjden under de när­

maste årtiondena. Så länge marknaden för de privatpraktiserande tand­

läkarna icke är mättad, har kommittén ansett sig böra varna för åtgärder,

som endast innebär en mindre ökning av den nuvarande examinationskapa-

citeten.

Kommittén ansåg det önskvärt att söka så öka tandläkarutbildningen,

att ytterligare

150

tandläkare per år kunde utexamineras. Men då en dylik

utökning skulle kunna leda till en viss överproduktion av tandläkare, stan­

nade kommittén vid 120 såsom en godtagbar siffra i fråga om utökningen

av den årliga intagningen. Kommittén föreslog därför, att den årliga intag­

ningen vid de odontologiska utbildningsanstalterna skulle ökas från 180

till 300.

Detta mål kunde nås genom inrättandet av en ny fullständig tand-

läkarhögskola för västra Sverige samt en odontologisk läroanstalt i övre

Norrland, vilken kunde medverka till att behovet av tandläkare i den nord­

liga delen av landet blev tillgodosett. Kommittén föreslog en årlig intagning

av

300

studerande, fördelade på tre tandläkarhögskolor, i Stockholm,

Malmö och Göteborg, och en högskoleklinik i Umeå, administrativt under­

ordnad tandläkarhögskolan i Stockholm och med undervisningen ingående i

denna högskolas utbildningsschema.

De synpunkter som framkom vid remissbehandlingen av betänkandet har

redovisats i propositionen 1955: 138.

1951

års tandläkarkommittés förslag om ökad examination av tandläkare

blev i november

1954

föremål för gemensam beredning mellan cheferna för

social-, finans-, ecklesiastik- och inrikesdepartementen. Vid denna bered­

ning var vederbörande departementschefer överens om att den odontolo­

giska utbildningsorganisationen borde utbyggas i sådan omfattning, att

sammanlagt

300

elever kunde intagas varje år. Denna utbyggnad borde

i

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

48

första hand ske genom inrättande av en tredje tandläkarhögskola i Göte­

borg för intagning av 100 elever årligen. Ett förslag om ökad utbildning

i Malmö blev föremål för ingående diskussioner. I fråga om den föreslagna

Umeå-kliniken framfördes dels norrländska folktandvårdssynpunkter, som

talade till förmån för detta alternativ, dels invändningar mot den mycket

väsentliga merkostnad som Umeå-projektet skulle medföra i jämförelse med

Malmö-alternativet.

Med anknytning till denna diskussion lät chefen för ecklesiastikdeparte­

mentet en särskild departementsberedning närmare undersöka de åtgärder,

som med hänsyn till föreliggande organisatoriska och ekonomiska förutsätt­

ningar skulle kunna vidtagas för att snarast möjligt öka det odontologiska

undervisningsväsendets utbildningskapacitet. Nämnda beredning samman­

fattade sina förslag i en departementspromemoria, vilken överlämnades i

februari 1955.

Beredningen hade vid sitt arbete utgått från att det av arbetsmarknads­

politiska och stat sfinansiella skäl icke vid den tidpunkten var möjligt att

förelägga riksdagen ett slutgiltigt förslag om inrättande av en ny tandläkar­

högskola i Göteborg. Beredningen föreslog dels att intagningen vid tand-

läkarhögskolan i Malmö skulle utökas med 20 studerande per år, dels att en

odontologisk högskoleklinik i Umeå skulle inrättas med utbildning under

sex av de tio studieterminerna för 20 studerande per termin. De av bered­

ningen föreslagna åtgärderna skulle alltså tillsammans skapa 60 nya utbild­

ningsplatser, varav 20 vid Malmö-högskolan och 40 vid högskolekliniken i

Umeå. Den totala ökningen av antalet tandläkarstuderande från 180 till

240 föreslogs ske redan från och med höstterminen 1955.

I propositionen 1955: 138 angående ökad examination av tandläkare

framhöll departementschefen bland annat följande.

Jag har på anförda skäl funnit mig böra biträda den uppfattningen,

att det odontologiska undervisningsväsendet, som för närvarande årligen

kan mottaga 180 nya elever, bör så utbyggas, att ytterligare 120 eller sam­

manlagt 300 elever kan intagas varje år. Jag har vidare ansett mig böra till­

styrka de i departementspromemorian föreslagna utbildningsanordningarna,

varigenom elevintagningen från och med nästa hösttermin (1955) kan ökas

med 60 till 240. För att sammanlagt 300 elever skall kunna intagas varje år,

erfordras alltså ytterligare 60 utbildningsplatser. Ett ökat antal utbildnings­

platser erhålles, då det från arbetsmarknadspolitiska och statsfinansiella

synpunkter befinnes möjligt att inrätta en till Göteborg förlagd tredje tand­

läkarhögskola. Emellertid kan sägas att nämnda tandläkarhögskola, då den

kommer till stånd, lämpligen bör dimensioneras för intagning av ett större

antal elever än 60 per år. Vid nu avsedda tidpunkt bör enligt min mening

en omprövning ske av hur stort antal elever som i fortsättningen lämpligen

bör intagas vid Malmö-högskolan. Såvitt nu kan bedömas, synes i här för­

utsatta läge närmast böra ifrågakomma att åter begränsa intagningen vid

denna högskola till 80 per år och dimensionera Göteborgs-högskolan för

intagning av ett lika stort antal elever per år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

49

Statsutskottet anslöt sig i sitt utlåtande 1955:148 till departementsche­

fens uppfattning beträffande intagningens omfattning. Utskottet underströk

angelägenheten av att åtgärder successivt vidtages för ernående av en in-

tagningskapacitet om 300 elever per år. Med anledning av motioner om

anordnande av tandläkarutbildning i Göteborg förordade utskottet, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla om en plan för förverk­

ligande av förslaget om inrättande i Göteborg av den i princip beslutade

tredje tandläkarhögskolan. Förslaget om en ökning av Malmö-högskolans

utbildningskapacitet tillstyrktes av utskottet, som därjämte ansåg sig böra

biträda förslaget om en högskoleklinik i Umea. Riksdagen beslutade seder­

mera i överensstämmelse med utskottets utlåtande (Rskr 1955: 326).

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

B. 1957 års folktandvårdssakkunniga

1957 års folktandvårdssakkunniga avgav i december 1959 ett betänkande

om »Folktandvården» (SOU 1960: 1). Häri redovisades bland annat folk­

tandvårdens hittillsvarande utveckling samt det beräknade framtida be­

hovet av tandläkare inom folktandvården. Vid slutet av ar 1959 fanns 22

centraltandpolikliniker, 24 polikliniker för tandreglering och 679 distrikts-

tandpolikliniker. På nämnda kliniker tjänstgjorde sammanlagt 1 597 tand­

läkare, av vilka 473 hade utländsk men ej svensk examen.

Inom folktandvården erhöll år 1957 659 000 barn fullständig tandvård

och 64 000 partiell. Motsvarande siffror för vuxna var 184 000 respektive

274 000. De sakkunniga beräknade, att ytterligare 91 000 barn färdigbe-

handlats inom den i kommunal regi bedrivna skoltandvarden.

Behandlingseffekten per tandläkare har ej utretts av de sakkunniga. I

fråga om tidsåtgången i timmar per fullständigt behandlade barn har de

sakkunniga hänvisat till publikationen »Allmän hälso- och sjukvård», där

vissa siffror sammanförts angående den organiserade barntandvården för

åren 1953—1957. Det erhållna medelvärdet av 2,1 timmar per barn beräk­

nades utgöra tidsåtgången för fullständig och årligen reviderande tandvård

av det permanenta bettet i åldrarna 7—15 år. Tidsåtgången per barn i

övriga åldersgrupper uppskattades till 3 timmar i åldrarna 3—5 år, 1,5

timmar för sexåringar och 2,5 timmar i aldrarna 16—19 ar. För mjölktand­

vården i åldrarna 6—10 år beräknades en timme per barn och år. Dessa

siffror bygger dels på uppgifter från Stockholms stads folktandvårdsstyrelse

(1958), dels på material framlagt av 1951 års tandläkarkommitté.

Vad beträffar anslutningen till tandvård i de olika åldersgrupperna har

de sakkunniga funnit det motiverat att räkna med 70 procent i åldrarna

3

—G år, 100 procent i skolåldrarna 7—15 år och — med hänsyn till ett

blivande nionde skolår — 100 procent även för sextonåringarna samt slut­

ligen 50 procent i åldrarna 17—19 år.

4

JHhang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 10S

50

För bedömning av det framtida behovet av tandläkare inom folktand­

vårdsorganisationen har de sakkunniga utgått från en uppskattning av be­

handlingstiderna inom olika åldersgrupper av barn samt av den procen­

tuella anslutningen till tandvård i dessa åldrar. Med förutsatt bibehållande

av nuvarande avvägning i distriktstandläkarnas tjänstgöringstid mellan

vuxentandvård och barntandvård — 45 respektive 55 procent — har föl­

jande prognos uppgjorts för tjugoårsperioden 1960—1980.

År 1960 skulle ha krävts drygt 2 200 tandläkare för en hundraprocentig

tandvård i åldrarna 7—15 år. Under de följande åren väntas en minsk­

ning — till ej fullt 2 000 år 1970. Behovet torde 1980 uppgå till cirka 2 070

tandläkare. För sexåringarnas tandvård hade 1960 behövts drygt ett hund­

ratal tandläkare. Antalet varierar fortsättningsvis endast obetydligt. För

sextonåringarna skulle 1960 ha behövts cirka 325 tandläkare. Detta antal

torde sjunka successivt till omkring 250 år 1980. Behovet av tandläkare

för de permanenta tändernas vård i åldrarna 6—16 år har sålunda beräk­

nats till 2 670 år 1960, något över 2 300 år 1970 och omkring 2 450 år 1980.

För årsgrupperna 17—19 år behövdes drygt 400 tandläkare 1960. Behovet

vantas bli ganska oförändrat 1970 och 1980. Mjölktand vården under för­

skoleåldern och de första skolåren (upp till 10 år) skulle 1960 ha behövt

drygt 1 000 tandläkare. År 1970 fordras ett något mindre antal, 1980 ett

något större — cirka 1 150 tandläkare.

Av betänkandet framgår sålunda, att man för den angivna tandvården i

samtliga dessa åldrar beräknat ett behov av omkring 4 100 tandläkare 1960,

omkring 3 750 år 1970 och omkring 4 000 år 1980. Siffrorna anger endast

behovet inom den egentliga distriktstandvården. Därtill anges ett behov

av ytterligare inemot 300 tandläkare för lasarettstandvård och tandregle-

ringsvård.

I samband med redogörelsen för folktandvårdens målsättning konstate­

rade de sakkunniga, att verksamheten bör inledas i barnaåren och med hän­

syn till bristen på tandläkare koncentreras till de mest angelägna arbets-

uppgdterna. Folktandvårdens grundläggande uppgift bör därför enligt de

sakkunniga vara att ge tandvård åt barn i åldrarna 6—16 år eller i vart fall

7—16 år. Närmast därefter i angelägenhet sgrad bör vara ungdomar i åldrar-

na 17 10 ar. Denna ungdomstandvård bedömdes av de sakkunniga som

mer angelägen än den i och för sig betydelsefulla systematiska mjölktand­

vården. Förslag att begränsa folktandvården till enbart barntandvård av­

visades i betänkandet, då folktandvården ansågs böra vara tillgänglig utan

behovsprövning även för vuxna.

Den av de sakkunniga framlagda utredningen visar sålunda ett mycket

betydande behov av tandläkare. Det är enligt de sakkunniga knappast tro­

ligt att detta behov kan tillgodoses inom rimlig tid, även med den ökade

examination av tandläkare, som tillkomsten av en fjärde tandläkarhögskola

kan väntas medföra. De sakkunniga understryker angelägenheten av att

denna högskola — om vars inrättande statsmakternas principbeslut före­

ligger — snarast kommer till stånd.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

51

Vid remissbehandlingen av folktandvårdssakkunnigas betänkande — så­

vitt gäller frågan om utbildningskapaciteten — har bland annat följande

synpunkter framförts.

Universitetskanslern

ansåg, att avvägningen av tandläkarhögskolornas

utbildningskapacitet bör ske med hänsyn icke blott till folktandvårdens

tandläkarbehov utan även till samhällets behov i övrigt av tandläkare.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm

framhöll, att bristen

på tandläkare inom folktandvården icke kan tänkas bli täckt med mindre

än att examinationen av tandläkare ökas. Därför bör Umeå-institutet om­

gående utbyggas till en fullständig tandläkarhögskola och tandläkarhög-

skolan i Göteborg snarast förverkligas. Dock kommer återverkningarna här­

av förmodligen ej att väsentligt påverka rekryteringen till folktandvården

förrän relativt sent.

Lärarkollegiet vid tandläkarhög skolan i Malmö

framförde krav på ett

omedelbart inrättande av en tandläkarhögskola i Göteborg.

Även socialstyrelsen

fann en snabb och kraftig utbyggnad av tandläkar­

utbildningen vara synnerligen angelägen, emedan folktandvården fortfa­

rande mer än 20 år efter starten icke kan arbeta med mer än halv kapacitet.

Medicinalstyrelsen

instämde i kravet om ytterligare utbildningsplatser för

tandläkarstuderande. För att man snarast möjligt skall kunna åstadkomma

en ökning av den svenska tandläkarkåren, bör dels ökad intagning ske vid

de befintliga tandläkarhögskolorna, dels en ny tandläkarhögskola inrättas i

Göteborg. Vidare bör möjligheter beredas för svenska studenter att efter

odontologiska studier vid välrenommerad högskola i utlandet komplettera

utbildningen i Sverige och avlägga svensk tandläkarexamen.

Svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegation

delade de sakkunnigas upp­

fattning, att det föreligger behov av ökad examination av tandläkare, samt

biträdde kravet på inrättande av en fjärde tandläkarhögskola.

Svenska landstingsförbundet

fann, att den väsentligaste förutsättningen

för förbättrad tandläkarrekrytering till folktandvården är, att en utbygg­

nad av utbildningskapaciteten kommer till stånd. Detta är nödvändigt inte

minst med hänsyn till att de sakkunniga vid beräkningarna av tandläkar-

behovet inom folktandvården angivit en siffra som väsentligt överstiger vad

som framkommit vid tidigare gjorda uppskattningar. Förbundet, som i an­

nat sammanhang uttalat, att ett årligt intag om 300 tandläkarstuderande

vore ett minimum, konstaterade att detta antal i dagens läge är helt otill­

räckligt. Den till Umeå förlagda tandläkarutbildningen bör snarast ut­

byggas till en fullständig tandläkarhögskola samt den i princip beslutade

tandläkarhögskolan i Göteborg förverkligas.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott

ansåg mycket tala för att tand-

läkarbehovet framdeles kommer att ytterligare öka. Att räkna med att

kariesförebyggande åtgärder av olika slag skulle kunna medföra någon

minskning i efterfrågan på tandläkarvård torde icke vara realistiskt. Med

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

52

hänsyn till utbildningstiden för tandläkare torde det därför finnas anledning

att redan nu undersöka framtida behov av eventuellt ytterligare en tand-

läkar högskola.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott

underströk, att den

nödvändigaste åtgärden för att klara den uppkomna krissituationen är en

utbyggnad av utbildningskapaciteten. Förvaltningsutskottet fann det där­

för självklart, att omedelbara åtgärder vidtages för att det till Umeå för­

lagda tandläkarinstitutet utbygges till en fullständig tandläkarhögskola.

Sveriges tandvårdsinspektörsförening

biträdde förslaget att en fjärde

tandläkarhögskola snarast kommer till stånd i Göteborg. Om det i fram­

tiden mot förmodan skulle visa sig att examinationen av tandläkare blir

för stor, kan studerandeantalet vid högskolorna skäras ned till båtnad för

undervisningen och den vid högskolorna bedrivna forskningen.

Svenska tandläkare-sällskapet

och

Sveriges tandläkarförbund

ansåg, att

det nuvarande underlaget för bedömning av tandvårdsbehovet under de

närmaste årtiondena ej är tillfredsställande, och uttryckte önskemål om en

särskild översyn rörande tandläkarhögskolornas erforderliga utbildnings­

kapacitet. Det slutliga ställningstagandet till förslaget om inrättande av en

tandläkarhögskola i Göteborg borde anstå till dess att denna utredning

föreligger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

1957 års folktandvårdssakkunnigas förslag har föranlett chefen för inri­

kesdepartementet att i propositionen 1961: 1 XI ht, s. 341 ff., uttala bland

annat följande.

De sakkunniga har funnit, att den nuvarande målsättningen för folktand­

vården alltjämt bör gälla. Folktandvården bör alltså även i fortsättningen i

princip stå öppen för alla. Även för egen del anser jag — särskilt med

hänsyn till de delar av landet där för närvarande endast få eller inga privata

tandläkare finns — att det icke skulle vara försvarligt att förbehålla folk­

tandvårdens knappa resurser för vissa patientkategorier.

I likhet med de sakkunniga anser jag vidare, att generell förtursrätt för

ungdom icke kan införas, eftersom detta skulle innebära att på många håll

ingen vuxentandvård alls skulle kunna meddelas. En sådan ordning skulle

strida mot folktandvårdens allmänna målsättning. Däremot vill jag för­

orda, att medicinalstyrelsen bemyndigas medgiva förtursrätt för 16—19-

åringar inom visst område. Förutsättning härför bör dock vara, att ytter­

ligare tandläkararbetskraft kan ställas till förfogande för detta ändamål,

t. ex. genom införandet av deltidstjänster eller eljest.

Ehuru de sakkunniga framlagt vissa förslag i rekryteringsfrämjande syfte,

anser de likväl att enda möjligheten att i längden skapa en bättre rekryte­

ring till folktandvården är att öka utbildningskapaciteten genom inrättande

av ytterligare en tandläkarhögskola. Denna fråga kommer emellertid att

prövas av Kungl. Maj:t i annat sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

53

C. Behovsundersökningen 1960

I 1955 års universitetsutrednings sjätte betänkande, »Universitet och

högskolor i 1960-talets samhälle. Riktlinjer och förslag till utbyggnad»

(SOU

1959:45), behandlades frågan om det framtida behovet av tand­

läkare. Utredningen framhöll i denna fråga bland annat följande.

Varje bedömning av tandvårdsbehovet är beroende .av värderingar, men

det torde råda enighet om att den folktandvårdsorganisation, på vars upp­

byggnad satsats åtskilligt, för framtiden måste bibehållas och i varje fall

när det gäller barntandvården utvecklas. Man kan emellertid konstatera,

att utvecklingen inom folktandvården de senaste åren varit mindre till­

fredsställande. Enligt uppgift från medicinalstyrelsen var den 1 mars 1959

antalet vakanser vid folktandvården 197, det största antal som dittills före­

kommit. Av det totala antalet tandläkare i folktandvården — 1 565 —

skulle så många som 435 eller 28 procent utgöras av tandläkare utan svensk

legitimation. Av dem med svensk legitimation torde ett stort antal vara

sådana som tjänstgör inom folktandvården under en förhållandevis kort tid,

varefter de söker sig över till privat praktik.

Aled tanke på att det mycket stora omedelbara behovet snabbt måste

tillfredsställas och att man samtidigt måste överväga efterfrågan på tand­

läkare på längre sikt, föreslår universitetsutredningen, att en särskild över­

syn

— analog med den som nyligen igångsatts för den medicinska utbild­

ningen — göres rörande tandläkarhögskolornas erforderliga utbildnings­

kapacitet.

Även om man håller fast vid den behovsbedömning, som föranledde 1951

års tandläkarkommitté att förorda en sammanlagd intagning på 300 stu­

derande, så finns det förhållanden på forskningens och utbildningens om­

råden som talar för att utbildningskapaciteten bör höjas utöver vad som

föreslogs av kommittén. Det finns anledning räkna med att den vid tand-

läkarhögskolorna forskande personalen kommer att öka väsentligt de när­

maste årtiondena. Vidare måste man för framtiden beakta att det under

senare år starkt ökade antalet kvinnliga odontologie studerande kommer

att leda till att den totala arbetsinsatsen från ett givet antal examinerade

tandläkare kommer att minska.

Ä andra sidan finns det faktorer som på längre sikt kan verka minskande

på tandvårdsbehovet. Hit hör tidigare och mera regelbundet omhänderta­

gande av patienten, förbättrade kostvanor, förbättrad munhygien, effek­

tivare arbetsmetoder, fluoridering och andra resultat av en intensifierad

forskning.

Under hänvisning till vad här anförts och till 1951 ars tandläkarkom-

mittés uttalanden vill universitetsutredningen för egen del understryka, att

ett genomförande av det år 1955 fattade principbeslutet om att en tredje

tandläkarhögskola skall upprättas och förläggas till Göteborg framstår som

synnerligen angeläget. Enligt det 1955 fattade beslutet avsåg man att åstad­

komma en årlig nyintagning av 300 elever. Vid den föreslagna utredningen

bör emellertid prövas vilken utbildningskapacitet som är erforderlig med

hänsyn till det framtida behovet av tandläkare.

54

På grundval av universitetsutredningens sjätte betänkande framlades vid

1960 års riksdag propositionen 119 angående riktlinjer för utbyggande av

universitet och högskolor m. m. Beträffande tandläkarutbildningen uttalade

departementschefen därvid bland annat följande.

I fråga om tandläkarhögskolornas samlade utbildningskapacitet har ut­

redningen funnit anledning förorda att ett ställningstagande sker först sedan

en ny undersökning om det framtida tandläkarbehovet genomförts. Efter

samråd med chefen för inrikesdepartementet vill jag nu förorda, att en

snabb samlad översyn göres beträffande tandläkarbehovet, bland annat med

beaktande av

1957

års folktandvårdssakkunnigas betänkande om folktand­

vården (SOU 1960: 1)

och de synpunkter därpå som framkommit vid re­

missbehandlingen av detta betänkande.

Sedan de odontologiska förhandlingssakkunniga av chefen för ecklesia­

stikdepartementet anmodats att låta föranstalta om nämnda översyn be­

träffande tandläkarbehovet uppdrog de sakkunniga åt ledamoten professor

Gösta Westin att verkställa densamma

(tandläkarprognosdelegationen

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

1. Tandläkarprognosdelegationen

Oen av tandläkarprognosdelegationen

1960

verkställda översynen sam­

manfattades i betänkandet »Behovet av tandläkare 1970—1990»

(stencile-

rat), vilket överlämnades den 17 oktober 1960.

Över betänkandet har utlåtanden avgivits av statskontoret, kanslern för

rikets universitet efter hörande av tandläkarhögskolornas lärarkollegier och

organisationskommittén för den medicinska högskolan i

Umeå, skolöver­

styrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, statistiska centralbyrån, medi­

cinalstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska stadsförbundet, Göteborgs

stad, Umeå stad, Svenska landstingsförbundet, Västerbottens läns lands­

tings förvaltningsutskott, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),

Sveriges förenade studentkårer (SFS), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund. Dess­

utom har Sveriges socialdemokratiska studentförbund inkommit med sär­

skild skrift

i

ämnet. Medicinalstyrelsen har senare efter anmodan av stats­

sekreteraren i ecklesiastikdepartementet inkommit med en skrivelse, vari

vissa delar av ämnet särskilt belyses. Vidare har docent A. Åslander i en

särskild skrivelse framfört synpunkter i ärendet.

Prognosdelegationen har sedermera, den 8 mars

1961,

inkommit med en

skrivelse, vartill fogats en kompletterande promemoria innehållande en

alternativ prognos över tandläkarbehovet.

1 Efter framställning från förhandlingssakkunniga tillkallades numera föreståndaren vid tand-

lakarmstitutet i Umeå professor L. Lysell och docenten vid universitetet i Uppsala G. Eklund att

som experter biträda vid fullgörandet av ifrågavarande utredningsuppdrag.

Av betänkandet och därtill fogade tabellmaterial inhämtas i huvudsak

följande.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

55

Den nuvarande tandläkarkårens omfattning, sammansättning och

behandlingskapacitet

Det totala antalet tandläkare

med svensk legitimation den 1 januari

1960 uppgick till omkring 4 660. Av dessa tjänstgjorde 1 140 inom folktand­

vården och omkring 200 vid tandläkarhögskolorna. Antalet tandläkare inom

militärtandvården — med anställning pa halvtid — beräknades motsvara

25 heltidsanställda tandläkare. 220 tandläkare var ej yrkesverksamma och

ytterligare 40 hade sin verksamhet förlagd utom riket. Av de återstående

omkring 3 035 tandläkarna beräknades minst 2 800 vara aktiva tandläkare

i heltid inom privat praktikutövning.

Inom folktandvården tjänstgjorde förutom de 1 140 tandläkarna med

svensk legitimation ungefär 450 tandläkare med utländsk examen, d. v. s.

28 procent av hela antalet. Av folktandvårdens tandläkare uppehöll om­

kring 1 500 distriktstandläkartjänster, medan de övriga innehade antingen

centraltandpolikliniktj änster eller ortodontitjänster. De vakanta distrikts-

tandläkartjänsternas antal uppgick till i runt tal 260.

Bland dem som uppehöll distriktstandläkartjänster vid denna tidpunkt

fanns 200 nyexaminerade tandläkare, vilka under studietiden innehaft medi­

cinalstyrelsens folktandvårdsstipendium. För varje termin med stipendium

är vederbörande skyldig att under ett halvt år fullgöra tjänst inom folk­

tandvården.

Mer än 2/3 av distriktstandläkarna hade sin tjänstgöring fördelad med

55 procent barntandvård och 45

procent vuxentandvård. Det övervägande

flertalet av de övriga distriktstandläkarna ägnade sig åt enbart barntand­

vård.

Under 1950-talet har utbildningen av tandläkare

varit den största hit­

tills (1955—1959 examinerades omkring 180 per år) och totalt uppgått

till nära 1 550. Om man bortser från de tjänstepliktiga tandläkarna — stipen­

diaterna — har den sammanlagda rekryteringen av svenska tandläkare till

folktandvården uppgått till omkring 470. Detta antal utgör något över 30

procent av de under decenniet examinerade tandläkarna.

Tandläkartätheten

varierar starkt mellan olika delar av landet. I medel­

tal för riket uppgick den 1 januari 1959 antalet individer per tandläkare till

omkring 1 570. Under det att relationstalen i de större städerna låg på

nivån en tandläkare per 850—1 150 invånare, var patientunderlaget i gles­

bygderna — län med relativt få och små städer — mer än 2 000 invånare

per tandläkare. I Norrbottens län fanns salunda en tandläkare per 2 500

invånare, i Gotlands län en per 2 650 invånare.

56

Delegationen har även redogjort för folktandvårdens behandling skapa­

citet

inom olika åldersgrupper år 1959. Andelen fullständigt behandlade

utgjorde inom åldersgruppen 3—5 år 1,7 procent, för sexåringarna 32,4

procent och inom åldrarna 7—15 år — med fri skoltandvård — 61,9 pro­

cent, d. v. s. genomsnittligt 47,3 procent för barn i åldrarna 3—15 år.

Bland ungdomarna erhöll i åldersgruppen 16—19 år 9,0 procent fullstän­

dig tandvård. I åldrarna över 20 år utgjorde andelen fullständigt be­

handlade 3,3 procent. Inom folktandvården kom år 1959 totalt 930 000

personer i åtnjutande av fullständig tandvård. Antalet motsvarar 13,0 pro­

cent av befolkningen. Den partiella vården omfattade för barn i åldrarna

^ år 4,2 procent samt för sextonåringar och äldre inklusive vuxna 4,6

procent. Av landets befolkning erhöll 1959 sammanlagt 1 253 000 personer

eller 17,5 procent fullständig eller partiell behandling inom folktandvården.

En framräkning ger vid handen, att detta innebär omkring 790 patienter

per tandläkare.

Av uppgifterna från 1959 framgår, att skoltandvårdens behandlingskapa-

citet varierade mycket starkt från län till län och inom olika åldersgrupper.

Procenttalen kulminerade vid åldern 8 år, nådde över 60-procentsnivån i

åldrarna 7—13 år, dock under stegvis sänkning av värdena. Den ledande

principen för skoltandvården — en systematiskt år från år fortsatt likvär­

dig bettre vision under perioden 7—15 år — har alltså hittills ej kunnat rea­

liseras. Behandlingen av mjölktandsbetten synes vara synnerligen eftersatt

liksom vården av sexåringarnas permanenta tänder. Vidare är i nästan alla

län bettrevisionen för 14- och 15-åringarna ytterst ofullständig. Delega­

tionen fann läget oroande även med hänsyn till att inom ungdomsgruppen

16—19 år endast 9 procent givits fullständig vård inom folktandvårdens

behandlingsram.

De ytterligt små värdena för behandling av vuxna över 20 år bör enligt

delegationen bedömas mot bakgrunden av att den privata sektorn

koncent­

rerar sin behandlingskapacitet på tandsjukvård åt denna grupp. Om man

utgår från att de 2 800 tandläkarna i privat praktikutövning årligen hinner

med fullständig tandsjukvård åt samma antal individer per tandläkare som

inom folktandvården — här framräknat till 585 patienter — finner man,

att privatpraktikerna årligen skulle fullständigt behandla 23,0 procent av

befolkningen (d. v. s. omkring 1 645 000 personer). Medräknas även den

partiella vården, når man fram till att sammanlagt 30,6 procent av befolk­

ningen (d. v. s. omkring 2 190 000 individer) årligen behandlas inom privat

tandvård.

Folktandvårdens jämte den privata sektorns tandläkare skulle enligt de­

legationens antaganden för närvarande årligen kunna meddela fullständig

behandling åt omkring 36 procent (13,0 + 23,0 procent) av Sveriges befolk­

ning, medan den totala kapaciteten

— inklusive de partiellt behandlade

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

fallen — skulle motsvara i runt tal 48 procent (17,5 + 30,6 procent) av

rikets hela folkmängd.

Om målet för de närmaste årtiondena vore att nå omkring 75 procent av

befolkningen med en tandsjukvård av nuvarande typ — fördelad på folk­

tandvården och den privata sektorn — borde enligt detta resonemang en

ökning ske av den totala tandläkarkåren från nuvarande antal av 4 400

yrkesverksamma tandläkare till 6 875 effektiva tandläkare (42 timmars

arbetstid per vecka, 1 900 bruttotimmar per ar, varav 1 800 effektiva) eller

i runt tal 7 000 tandläkare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

57

Det beräknade behovet av tandläkare 1970—90

Som förutsättningar för prognosberäkningarna

har delegationen angivit

dels den procentuella anslutningen till tandvård inom olika åldersgrupper,

dels den behövliga behandlingstiden i timmar per fall. I båda dessa avseen­

den har delegationen vad beträffar barn och ungdom i aldrarna 3—19 år

följt 1957 års folktandvårdssakkunnigas antaganden; dock har delegationen

räknat med en hundraprocentig anslutning till tandvård i åldrarna 17 19

år. Därjämte har delegationen sökt beräkna anslutningsprocent och behand­

lingstid för den vuxna befolkningen över 20 år. I följande tabeller anges de

sålunda av delegationen gjorda antagandena.

T andsjukvård åt barn och ungdom inom folktandvårdens ram

Årsgrupp

Procentuell anslutning

Behandlingstid

i timmar per fall

3— 5 &r .............. ..

70

3,0

6 år ..............

70 (mjölktänder + perm. tänder)

2,5

7—10 år ..............

70 (mjölktänder)

1,0

7—15 år .............. . .

100 (perm. tänder)

2,1

16 år .............. .. 100

2,5

17—19 år ..............

50

2,5

Tandsjukvård åt ungdom och vuxna inom folktandvård och

privat praktikutövning

Årsgrupp

_

Behandlingstid i tim. per fall

Pr°ce,?t

Alternativ

anslutning

j

jj

jjj

17—19 år (privatpraktik) ........ 50

2,5

2,5

2,5

20 år och äldre ... .................... 70

1,5

1,7

2,0

58

I fråga om behandlingstiderna har delegationen nämnt, att enligt aktu­

ella folktandvårdsrapporter tidsåtgången per fall för fullständig och årligen

reviderande tandvård i åldrarna 7—15 år i medeltal är 2,14 timmar och för

sanerande och restituerande tandsjukvård åt vuxna (16 år och äldre) 2,93

timmar.

En anslutning till tandvården av 70 procent av landets vuxna befolk­

ning bör enligt delegationen kunna uppnås, under förutsättning att nöd­

vändigheten av tandvård inpräntas under skol- och ungdomsåren.

Med utgångspunkt i 1960 års befolkningssiffror har delegationen förut­

satt följande fördelning av befolkningen (3 år och äldre) och de regelbundna

vårdfallen på folktandvård och privatpraktik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Antal fall

Procentuell fördelning

Befolkning

Regel­

bundna

Ej regelbundna

el. ej i behov

av vård

Regel­

bundna

Ej regelbundna

el. ej i behov

av vård

Folktandvård

3—6 .......... ................ 425 000

300 000

125 000

70

30

7—16 .......... ................ 1 220 000

1 220 000

100

_

17—19 .......... ................ 155 000

155 000

100

__

20—co .......... ................ 3 000 000

1 800 000

1 200 000

60

40

Privatpraktik

17—19 ..........

150 000

100

_

................ 2 205 000

1 800 000

82

18

Totalt 7 155 000

5 425 000

1 730 000

80

20

Med de redovisade förutsättningarna som grund har delegationen sökt

beräkna det totala behovet av tandläkare under perioden 1970—1990

samt

fördela dessa på folktandvård och privat praktikutövning. I fråga om be­

handlingstid per revisionsfall inom det vuxna klientelet (20 år och äldre)

har räknats med tre alternativ — 1,5 timmar, 1,7 timmar respektive 2,0

timmar. Folktandvårdens totala behov av tandläkare vid de olika alterna­

tiven blir 4 100, 4 300 respektive 4 600, under det att den privata sektorns

tandläkarbehov beräknats till 1 700, 1 900 respektive 2 200. För undervis­

ning, forskning, administration m. m. har antagits ett behov av 600 tand­

läkare. Det totala behovet — vilket närmare framgår av följande samman­

ställning — har sålunda fixerats till lägst 6 400 och högst 7 400 med ett

mellanalternativ om 6 800 tandläkare.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

59

Behov av tandläkare

I

Alternativ

II

in

A. Antalet tandlä-

Folktandvården

kare för årlig

reviderande

tandsjukvård

enligt

Distriktstandläkare

Barn—ungdom ....................

Vuxna 20—co ......................

2 300

1 500

2 300

1 700

2 300

2 000

redovisade

förutsättningar

Specialisttandläkare

Centraltandpolikliniker ....

300

i 100

300 i 300

300

i 600

Privatpraktik

Ungdom 17—19 ..................

Vuxna 20—co ......................

200

1 500

1 700

200

1

700 1 900

200

2 000

2 200

Summa

5 800

6 200

6 800

B. Tandläkare för

undervisning,

forskning och

specialisttand-

sjukvård vid

fyra tandläkar-

högskolor

600

600

600

Totalt

6 400

6 800

7 400

Beräkningarna har utförts med hänsyn till enbart revisionsfallens vård.

Sålunda har ingen tid inräknats för akuta eller partiellt vårdade fall.

Här finnes alltså ett flexibelt utrymme, som kan beräknas motsvara ungefär

480 tandläkare. Delegationen har avsiktligt undvikit att höja totalantalen

med något skattat antal tandläkare för akut och partiell vård, emedan det

synts nödvändigt att inom beräkningens ram ha tillbörlig plats för den

minskning av tandläkarbehovet som inom de närmast följande årtiondena

förväntas bli resultatet av en framgångsrik, generell och individuell profylax

mot karies. Med hänsyn till den förväntade folkökningen 1960—1975 borde

enligt delegationen ha räknats med ett behov av ytterligare omkring 560

tandläkare. Ett sannolikt behov av omkring 1 000 tandläkare utöver prog­

nosberäkningen har sålunda enligt delegationen inte tillgodosetts. Delega­

tionen ansåg sig emellertid med denna underlåtenhet ha givit prognosen

behövlig säkerhetsmarginal främst med hänsyn till profylaktikens effekt.

I detta sammanhang har delegationen betonat, att den funnit sannolik­

heten tala för att tandläkarbehovet för de närmaste 30 åren bäst bedömes

genom att man för det vuxna klientelet räknar med ett medelvärde av 2

timmar per behandling av revisionsfall. Hänsyn måste nämligen tagas till

dels ökad tid för reviderande tandvård åt äldre personer (parodontopati-

fallen), dels tidsförlusten vid överförande av saneringsfall till revisionsfall

inom stora nu ej omhändertagna folkgrupper. Med beaktande av dessa syn­

punkter har delegationen funnit det tillrådligt att räkna med att den högre

gränsen med ett totalt behov av omkring 7 400 tandläkare bör uppnås

senast 1990. Den lägre gränsen, 6 400 tandläkare, bör ha överskridits redan

omkring 1975, medan mellanlägets totalantal av 6 800 tandläkare bör ha

passerats före 1980.

60

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

Tillgången på tandläkare 1970—90 vid olika utbildningsalternativ

Tandläkarutbildningens omfattning under 1960-talet kan med ganska

stor säkerhet anges. Da utbildningen fordrar en studietid av fem år, är en

arlig examination av maximalt 240 tandläkare bestämd för perioden 1960

65. I

betänkandet framhålles, att en ökning av antalet årligen intagna

tandläkarstuderande med

20

torde kunna ske tidigast kalenderåret

1963

eller läsåret

1963/64

genom utbyggnad av tandläkarinstitutet i Umeå

till tandläkarhögskola. Sålunda kan examinationen öka till maximalt

260

tidigast från och med kalenderåret 1967 eller läsåret 1967/68.

Det större av

tidigare aktualiserade projekt, en tandläkarhögskola i Göteborg med högst

100 studerande, torde enligt delegationens mening ej möjliggöra ytterligare

ökning av intagningskapaciteten tidigare än kalenderåret

1965

eller läsåret

1965/66.

Tandläkarexaminationen kommer därför att nå upp till maximalt

360

tidigast från och med kalenderåret

1969

eller läsåret

1969/70.

Prognosdelegationen har även gjort beräkningar rörande det framtida

antalet »effektiva» tandläkare vid olika intagningsalternativ alltifrån

260

vid tre högskolor till

360

vid fyra högskolor. Den tid som skulle åtgå för

att vid årlig intagning av

260

respektive

360

studerande täcka tandläkar-

behovet framgår av närslutna diagram. Vid en begränsning av intagningarna

till

260

studerande blir antalet effektiva tandläkare vid slutet av respektive

femårsperiod följande.

»Effektiva» tandläkare

1970 ..............................

1975 ............................

1980 ....................

1985 ..........................

1990 ..............................

effekti'

andldka

10

000

-

9 000 -

8 000

7 400

7 000

6 800

6 400

6 000

5 000

4 600

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Totala antalet tandläkare 19602000.

61

A = Utbildning av 360 tandl. i årlig intagning

från och med 1965.

B = Utbildning av 260 tandl. i årlig intagning

från och med 1965.

Behovet av tandläkare har beräknats med

hänsyn till tre alternativ för behandlingstiden

per revisionsfall inom det vuxna klientelet:

Alt. I. 1,5 timmar.

Alt. II. 1,7 timmar.

Alt. III. 2,0 timmar.

Alt. III

Alt. II

62

Om det årliga antalet intagna från 1965 höjes till 360 genom tillkomsten

av en tandläkarhögskola i Göteborg, blir det totala antalet »effektiva»

tandläkare vid slutet av respektive femårsperiod följande.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

År

»Effektiva» tandläkare

1970

1975

1980

1985

1990

5 620

6 370

7 230

8 050

8 700

Delegationen framhåller, att endast genom det senare alternativet nås en

sådan snabbhet i utvecklingen, att landets totala behov av tandläkare kan

tillgodoses under loppet av 1970-talet; folktandvårdens bristsituation kan

eljest ej beräknas bli hävd.

Då utvecklingen på tandsjukvårdens område under det närmaste årtion­

det kommer att kunna påverkas av en rad nu ej mätbara faktorer, t. ex.

profylaktiska åtgärder, har delegationen funnit det angeläget föreslå, att

en ny prognos utjöres år 1970. Från dagens utgångsläge har det tyckts dele­

gationen vara motiverat att räkna med att den nya prognosen skulle kunna,

tänkas påvisa skäl för en sänkning av antalet årligen intagna till omkring

200 studerande redan från år 1975. Om intagningen av odontologie stude­

rande vid denna tidpunkt reduceras från 360 till 200, torde en begränsande

effekt beträffande antalet tandläkare nås, sedan nivån 7 200 passerats om­

kring år 1980.

Delegationens förslag till åtgärder

Från tandsjukvårdens synpunkt har delegationen funnit det oväsentligt,

om behandlingen utföres inom folktandvården eller inom den privata sek­

torn, om blott det totala behovet av tandläkare är tillgodosett. Fördelningen

har däremot stor betydelse för folktandvården med dess uppgift att såsom

socialmedicinsk organisation särskilt för de breda folkskikten möjliggöra en

kvalificerad och specialiserad årlig tandsjukvård till överkomlig kostnad.

En fortsatt brist på tandläkare inom folktandvården måste liksom hittills

lägga hinder i vägen för dess betydelsefulla arbetsuppgifter i folkhälsans

tjänst. Om åtgärderna för utökning av utbildningskapaciteten begränsas till

att endast i langsam takt söka tillgodose samhällets behov av tandläkare,

kommer detta att resultera i en olämplig överbelastning av den privata sek­

torn. Blir däremot tandläkarbehovet snabbt tillgodosett, kommer antalet

privata praktikutövare att rationellt regleras genom en selektion av de

tandläkare som äger personliga förutsättningar för uppgiften. Detta borde

enligt delegationen enbart medföra fördelar vid den privata sektorns rekry­

tering och sannolikt även vara till gagn för det hjälpsökande klientelet.

63

Delegationen har med hänsyn till här redovisade resultat funnit, att

endast en maximal utökning till 360 nyintagna tandläkarstuderande per ar

från 1965 ger möjlighet att inom loppet av 1970-talet tillgodose landets

behov av tandläkare.

De åtgärder som delegationen funnit nödvändiga i detta sammanhang

har sammanfattats i följande förslag.

1. Tandläkarinstitutet i Umeå bör utbyggas till högskola för utbildning

från tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen enligt förslag, utarbe­

tat av den odontologiska nämnden inom organisationskommittén för den

medicinska högskolan i Umeå, men med en årlig intagning av

60

studerande

från

och med kalenderåret

1963

eller läsåret

1963/64.

2. Den av statsmakterna principbeslutade tandläkarhögskolan i Göteborg

bör inrättas med årlig intagning av 100 studerande från och med kalender­

året 1965 eller läsåret 1965/66.

3. En ny prognos beträffande behovet av tandläkare — bland annat med

hänsyn till resultatet av de profylaktiska åtgärderna — bör upprättas 1970,

varvid tandläkarhögskolornas lämpliga utbildningskapacitet från och med

läsåret 1975/76 fixeras.

4. Vid eventuell stark sänkning av antalet intagna svenska studerande

från år 1975 bör undersökas, om möjlighet föreligger att bereda studerande

från övriga nordiska stater liksom från andra länder tillfälle till fullständig

tandläkarutbildning vid de svenska odontologiska lärosätena.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

Delegationens kompletterande beräkningar

Tandläkarprognosdelegationen har, som tidigare framhållits, inkommit

med en särskild skrivelse till vilken fogats en promemoria med komplette­

rande beräkningar rörande tandläkarbehovet. Denna promemoria har ej

varit föremål för remissbehandling.

Delegationen anger att syftet med de kompletterande beräkningarna av

tandläkarbehovet varit att möjliggöra säkrare jämförelser med läkarprog-

nosutredningens behovsberäkningar. I promemorian upptages till diskussion

dels den framtida tidsåtgången vid årlig revisionsbehandling av vuxna, dels

inverkan av en generell arbetstidsförkortning inom tandvårdssektorn, dels

därjämte effekten av profylaktiska åtgärder mot karies.

I fråga om tidsåtgången framhåller delegationen, att den patientbehand­

ling, som avser bettsanering och restitution, i medeltal kräver 4 timmar per

fall. Den därefter inträdande årliga bettrevisionen har i delegationens be­

tänkande antagits omfatta 2 behandlingstimmar per patient, ett medel­

värde för tidsåtgång konstaterat inom skoltandvården. Något material för

exakt bestämning av nuvarande behandlingstider i vuxentandvård finns ej

tillgängligt, men enligt delegationen är det sannolikt, att den årliga revi-

64

sionsbehandlingen av vuxna genomsnittligt ej understiger 2 timmar. Vid en

framtidsbedömning bör hänsyn tagas bland annat till befolkningsförskjut­

ningen mot högre åldrar, anser delegationen, som förutser, att det åldrande

bettets sjukdomar kommer att träda i förgrunden. Dessa sjukdomar, främst

parodontopatierna, fordrar tidsödande behandling. Då den ekonomiska

standarden för de äldre befolkningsgrupperna successivt torde förbättras,

bör man enligt delegationen räkna med att 2,0 timmar per revisionsfall ej

kommer att vara tillräckligt inom vuxentandvård. För den kompletterande

prognosen har räknats med en genomsnittlig tidsåtgång av 2,5 alternativt

3,0

timmar vid tandvård åt vuxna.

En

arbetstidsförkortning

inom tandvårdssektorn med

15

procent är en-

ligt delegationen tänkbar. Detta skulle i folktandvården leda till sänkning

av tandläkarnas effektiva arbetstid från 1 800 till 1 500

timmar om året.

Vid den bedömning av tandläkarbehovet, som redovisas i följande sam­

manställning, har delegationen förutsatt, att alla tandläkare tillämpar mot­

svarande arbetstidsförkortning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Alternativ för behandlingstid

Totalt tandläkarbehov vid

i timmar per patient i

15 procents arbetstids-

vuxentandvård

förkortning

2,0 (= betänkandet) ..........

8 760

2,5 ..........................................

9 960

3,0 ..................................

11 160

Om endast folktandvårdens tandläkare erhåller arbetstidsförkortning,

blir tandläkarbehovet vid behandlingsalternativet 3,0 timmar för vuxna

patienter totalt 10 640.

Effekten av profylaktiska åtgärder mot karies

har av delegationen be­

dömts bland annat mot bakgrunden av en undersökning inom grupper av

norrköpingsbam, som tillförts fluoriderat vatten under en sjuårsperiod. Un­

dersökningen visar, att effekt vinnes hos de 7-åringar, som alltsedan födelsen

åtnjutit fluoriderat vatten. En väsentligt mindre verkan utläses hos de 14-

åringar, som alltsedan 7-årsåldern använt sådant vatten. Enligt delegatio­

nen har hittills gjorda iakttagelser i fråga om profylaktiska åtgärder ej läm­

nat bevisbart underlag för en så reducerad efterfrågan på tandsjukvård att

därmed ett avsevärt minskat tandläkarbehov inträder. Med hänsyn till

den möjliga effekten av profylaktiska åtgärder mot karies har delegationen

i sitt betänkande räknat med en marginal av omkring 1 000 tandläkare

under perioden 1970—90 utöver det angivna behovet. Delegationen accep­

terar fortfarande marginalen som en säkerhetsåtgärd i syfte att göra sin här

redovisade bedömning av tandläkarbehovet realistisk.

65

2. Yttranden

Bland remissinstanserna råder enighet om nödvändigheten av ökad tand­

läkarutbildning. Vid bedömningen av delegationens behovsprognos har

emellertid vissa invändningar rests, bland annat med hänsyn till prog­

nosmetodiken. Sålunda framhåller

statistiska centralbyrån,

att be­

tänkandet ej kan anses innehålla en prognos över tandläkarbehovet utan

närmast utgöra en plan för anpassningen av nyintagningarna vid tandläkar-

högskolorna till en nivå, som skall ge ett pa vissa antaganden grundat

tandläkarantal under en trettioårsperiod.

Den av delegationen förutsatta anslutningen till tandvård

inom olika åldersgrupper diskuteras i ett flertal remissyttranden. Även pa

denna punkt framför

statistiska centralbyrån

reservationer. Enligt central­

byråns uppfattning måste delegationens antaganden omgärdas med mycket

betydande osäkerhetsmarginaler, dels på grund av att antagandena saknar

statistiskt stöd, dels på grund av deras statiska karaktär.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm

finner det utomor­

dentligt svårt att avgöra, huruvida de av delegationen antagna deltagar-

frekvenserna i årlig reviderande tandvård verkligen kan komma att vara

giltiga redan efter 10 å 20 år — förutsatt att tandläkarantalet till dess

blivit tillräckligt stort för att kunna möta en sådan efterfrågan. Avgörande

härför blir ej endast ekonomiska faktorer utan även i hög grad uppfostran

av folkets flertal till ett aktivt krav på regelbunden tandvård.

Lärarkollegiet vid tandläkarhög skolan i Malmö erinrar om att det råder

skillnad mellan verkligt tandvårdsbehov och efterfrågan på tandvård. Kolle­

giet finner det otroligt, att efterfrågan på regelbunden tandvård i dagens

läge skulle kunna nå upp till 75 procent. Det är dock möjligt, att förbättrad

ungdomstandvård, upplysning, urbanisering och sociala ambitioner under de

kommande decennierna kan driva upp efterfrågan på tandvård till denna

höjd.

Även medicinalstyrelsen ställer sig tveksam inför möjligheterna att upp­

nå den beräknade deltagarfrekvensen inom den tid som nu någorlunda kan

överblickas.

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarjörbund anser, att

antagandena rörande framtida deltagarfrekvens inom barn- och ungdoms­

tandvård på den offentliga sektorn i stort sett torde vara realistiska. I fråga

om anslutningen av vuxna till regelbunden tandvård år 1975 har organi­

sationerna gjort egna beräkningar, bland annat med hänsyn till skridningen

av den relativa anslutningen med tilltagande ålder men även med beak­

tande av ökade vårdmöjligheter och förbättrad anslutning på grund av

propaganda. Resultaten av organisationernas bedömningar beträffande an­

slutningen till såväl barn- och ungdomstandvård som vuxentandvård åter­

ges i följande tabell.

5 —

Iiiharuj till riksdagens protokoll 1001. t samt. Nr 108

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

66

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

Åldersgrupp

Procentuell anslutning till tandvård

Delegationens

prognos

Organisationernas

prognos

Mjölktänder

3—5 ....................................

70

6—10 ....................................

70

Permanenta tänder

6 ....................................

70

7—15 ....................................

100

16 ....................................

100

17—19 ....................................

80

20—24 .................................... ............ 70

80

25—34 ....................................

75

35—44 ....................................

65

45—59 ....................................

55

60—69 ..................................

40

70—

co ......................................

20

Delegationens antaganden beträffande genomsnittlig behand­

lingstid för patienter inom olika åldersgrupper diskuteras av bland

andra

statistiska centralbyrån,

som påpekar att i de av delegationen om­

nämnda folktand vårdsrapporterna den genomsnittliga vårdtiden för vuxna

(16

år och äldre) vid fullständig behandling var

2,93

timmar per fall. Dele­

gationen har med hänvisning till kvantitativt icke bekräftade förhållanden

och till antaganden i tidigare utredningar räknat med alternativen 1,5 res­

pektive 1,7 och 2,0 för dem som är 20

år och äldre. Centralbyrån finner det

anmärkningsvärt, att delegationens maximialternativ är så mycket lägre än

den tid som anges i ett aktuellt empiriskt material.

Medicinalstyrelsen

tar ävenledes upp frågan om behandlingstiderna för

det vuxna klientelet. Styrelsen accepterar delegationens alternativ in,

d. v. s. en behandlingstid om 2,0 timmar. Under en uppbyggnadsperiod,

innan majoriteten av de vuxna blivit s. k. revisionsfall, torde man helt

säkert få räkna med längre behandlingstid per individ än 2 timmar.

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund

hävdar, att

det av delegationen använda materialet beträffande tidsåtgång i barntand­

vård ej håller måttet som prognosgrundande faktor. I gruppen barn med

regelbunden tandvård ingår nämligen många, som på grund av folktand­

vårdens otillräckliga resurser ej erhållit årlig behandling och som därför vid

behandlingstillfället haft ett under flera år ackumulerat tandvårdsbehov.

Behandlingstiderna för vuxna har

1960

undersökts av Sveriges tandläkar­

förbund. Undersökningen omfattade

69

slumpvis uttagna privatpraktise­

rande tandläkare, som lämnade uppgifter för vardera 15

likaledes slumpvis

uttagna patienter, behandlade under minst tio år i följd. Undersökningen

gav vid handen, att de vuxna patienterna med nuvarande tandvårdsstan-

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

dard i genomsnitt kräver en behandlingstid av cirka 1,7 timmar per år.

Organisationerna har sammanfattat sina bedömningar beträffande tids­

åtgången för olika åldersgrupper i följande tabell.

Åldersgrupp

Behandlingstid i

Delegationens

prognos

timmar per fall

Organisationernas

prognos

Mjölktänder

3

5 .................................. .............. 3,0

2,0

6—10

.................................. ..............

1,0

1,0

Permanenta tänder

6

.................................. .............. 1,5

1,0

7—15 .................................. ..............

2,1

2,1

16 .................................. .............. 2,5

2,5

17 19 .................................. .............. 2,5

2,0

20

—co .................................. .............. 2,0 (alt. III)

1,7

Frågan om de profylaktiska åtgärdernas betydelse för det

framtida behovet av tandläkare behandlas av ett flertal remissinstanser.

Allmänt förutsättes, att profylaxen på längre sikt kommer att minska tand­

vårdsbehovet, åtminstone i de lägre åldrarna.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm

anför huvudsakligen

följande.

1. Under 1950-talet har enligt folktandvårdens statistik en nedgång i

kariesfrekvensen iakttagits, vilken bland sjuåringarna under de tre senaste

åren uppgått till cirka 2 procent om året. Under särskilt senare delen av

1950-talet har upplysnings- och propagandaverksamheten, byggd på karies-

forskningens resultat, varit relativt intensiv och nedgången i kariessiffrorna

kan vara en frukt härav.

2. Dagligt tillförande av små mängder fluor, särskilt till den växande or­

ganismen, genom dricksvatten eller på annat sätt, har visat sig ge en relativt

stark kariesreduktion. Man kan räkna med en sänkning av kariesfrekvensen

i de permanenta tänderna hos barn, som under uppväxttiden erhållit sådant

vatten, med 50—60 procent, och man har även funnit, att denna reduktion

till icke oväsentlig del kvarstår hos äldre personer. Tillsättning av fluor till

dricksvatten har åtminstone tills vidare i Sverige stött på hinder beroende

på att åtgärden ännu icke av samtliga sakkunniga bedömts vara säkerställd

utan icke önskvärda biverkningar.

3. Lokal applikation av fluor på tandytorna har visat sig inrymma stora

möjligheter till kariesförebyggande. Mest lovande ter sig de metoder, som

inrymmer fluortillsats till tandpastor, eftersom man därvid eliminerar be­

hovet av specialutbildad personal för applikation av skyddsämnet. Flera

undersökningar tyder sålunda på att en pasta innehållande små mängder

tennfluorur kunnat medföra en kariesreduktion med 15—50 procent hos

barn och cirka 35 procent hos vuxna.

Stora möjligheter att avsevärt minska tandläkarbehovet i landet finnes

sålunda, om fortsatta undersökningar eller rekommendationer från expert­

68

håll kommer att leda till att en liten daglig fluormängd mera allmänt kom-

mer att tillföras Sveriges barn under uppväxtåren. Forskningen efter dessa

linjer liksom åtgärder, föranledda av vunna resultat, synes vara värda

särskilt beaktande och understöd av statsmakterna.

Enligt

lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö

torde effekten av

en eventuell kariesprofylax närmast förflytta tandvårdsbehovet allt högre

upp i åldrarna och minska alltför tidiga bettstympningar genom onödiga

tandförluster. Vad detta kan komma att ha för inverkan på tandläkarbeho-

vet är svårt att säga, men troligen kommer det ej att väsentligt minska kra­

vet på tandsjukvård.

Medicinalstyrelsen framhåller i sitt yttrande, att styrelsen — dels med

hänsyn till det erfarenhetsmaterial som nu står styrelsen till buds, dels med

tanke på fluorprofylaxens senaste landvinningar — anser sig kunna uttala,

att förebyggande åtgärder samt eliminering av en del på behandlingstiden

ogynnsamt inverkande faktorer bör kunna medföra en reduktion av den

årligen erforderliga behandlingstiden med 20 procent. Behovet av tandlä­

kare inom distriktstandvården skulle därmed sjunka från av 1957 års folk-

tandvårdssakkunniga, genomsnittligt för tiden 1965—75, beräknade 3 800

till något över 3 000.

Arbetsmarknadsstyrelsen

anför i detta sammanhang, att det finns två

motverkande komplex av tendenser, som påverkar framtidens behov av

tandläkare. Å ena sidan kommer en stigande realinkomst att kunna leda till

ökad efterfrågan på tandvård och därigenom också till ett ökat behov av

tandläkare, å andra sidan kan en förbättrad teknik och profylaktik leda till

en minskning.

Svenska landsting sförbundet

erinrar om att delegationen vid sina beräk­

ningar arbetat med en säkerhetsmarginal på omkring 1 000 tandläkare med

hänsyn bland annat till den profylax mot karies som kan komma i fråga och

till att stora befolkningsskikt långsamt väntas komma till insikt om behovet

av årlig reviderande tandvård. Enligt landstingsförbundet kan emellertid

marginaler erfordras även av andra orsaker, exempelvis framtida generella

arbetstidsförkortningar, vilka kan medföra att fler tandläkare erfordras för

att tillgodose ett visst tandvårdsbehov.

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund

redovisar

ingående sina synpunkter beträffande betydelsen av förebyggande åtgärder

och framhåller därvid bland annat följande.

Åtskilligt material finnes för en skattning av profylaxens möjligheter.

Uppgiften underlättas av att karies är den tandsjukdom, som dels direkt

eller indirekt förorsakar huvuddelen av tandvårdsbehovet, dels också är

den, som hittills med största effekt kunnat förebyggas. En klar tendens i

kariesutvecklingen inom landet kan exempelvis utläsas ur folktandvårdens

statistik över kariesfrekvensen hos sjuåringar i hela landet. Denna statistik,

som anger det procentuella antalet kariesangripna permanenta tänder hos

sjuåringarna (de senaste åren dessutom också för sexåringarna), är visserli­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

69

gen icke helt invändningsfri men dock betydligt säkrare än många andra

1 prognossammanhang använda data och skattningar. Folktandvårdens sta­

tistik grundar sig dessutom på ett mycket stort primärmaterial.

Medan kariesfrekvensen kraftigt steg efter krigets slut, har den under

1950-talet långsamt sjunkit. Det torde icke vara felaktigt att antaga, att

detta berott på kariesforskningens resultat och den därpå byggda upp­

lysnings- och propagandaverksamheten, som tagit kraftig fart just under

1950-talet, till större delen genom insatser av frivilliga krafter.

Under de tre senaste åren, då det material som ligger till grund för

statistiken varit homogenare än tidigare, har kariesfrekvensen bland sju­

åringarna reducerats med cirka 2 procent per år. Det är känt, att den form

av karies, som dominerar bland sjuåringarna (fissurkaries), likväl mindre

påverkas av profylaktiska åtgärder än andra kariesformer (ytkaries). Det

finns därför en viss grund för antagandet, att kariesminskningen varit minst

2 procent per år inom hela befolkningen. Om man gör den försiktiga upp­

skattningen, att SO procent av tandvårdsbehovet direkt eller indirekt för­

orsakas av karies, betyder varje tvåprocentig kariesreduktion en minskning

av tandläkarbehovet med cirka 70 av ett totalantal av 4 500.

På grund av det ovan anförda torde man kunna räkna med en karies­

reduktion fram till 1970-talet om i runt tal 10 procent genom upplysning-

beträffande kost och hygien samt minst 10 och högst 30 procent genom an­

vändande av fluor. De väntade fortsatta framstegen genom den karies-

profylaktiska målforskningen har därvid icke tagits med i beräkningen. Om

man alltså räknar med de båda gränsvärdena tjugoprocentig respektive

fyrtioprocentig kariesreduktion och med att karies i dagens läge direkt eller

indirekt förorsakar SO procent av tandvårdsbehovet, skulle en reduktion av

hela tandvårdsbehovet med i runda tal 15 respektive 30 procent kunna upp­

nås. Denna skattning är givetvis ganska osäker, men den har i motsats till

utredningens skattning ett kalkylerat underlag.

Medicinalstyrelsen har i särskild skrivelse uttalat sig om den av tand-

läkarorganisationerna åberopade statistiken beträffande kariesfrekvensen.

Styrelsen framhåller i huvudsak följande.

Med aktuell kariesprocent hos sjuåringar respektive sexåringar menas den

procentuella andelen av frambrutna permanenta tänder som vid undersök­

ningstillfället uppvisar obehandlad karies. Statistiken bygger på undersök­

ningar och registreringar utförda av ett betydande antal distriktstandläkare.

Det är därför uppenbart, att siffrorna ej kan anses äga stor vetenskaplig

precision. När det gäller prognoser, där vissa approximationer och skatt­

ningar under alla förhållanden är nödvändiga, synes det emellertid vara av

stort intresse och värde att söka utröna de tendenser som kan utläsas ur

ett riksomfattande material.

I det aktuella materialet finner man för åren 1956—59 den av tandläkare

organisationerna påpekade sänkningen av riksmedelvärdet för aktuell karies

från 28,8 till 27,1 procent , vilken sänkning utgör 5,9 procent. Fm fråga, som

man ställer sig inför dessa siffror, iir om en under perioden ökad behandling-

av de permanenta tänderna hos sexåringar möjligen kunnat medföra, att

förekomsten av obehandlade kariesangrepp hos sjuåringarna relativt sett

minskats. Fn undersökning visar dock, att eu tydlig reduktion av sju­

åringarnas aktuella kariesprocent inträtt även i de områden, där inga eller

obetydliga förändringar i sexårstandvårdens omfattning inträffat. Studiet

K-ungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

70

av siffermaterialet tyder sålunda på att sänkningen av aktuell kariesprocent

under senare delen av 1950-talet berott på en verklig reduktion av karies-

angreppet. Denna kariesreduktion kan knappast ha varit begränsad till en­

bart sex- och sjuåringar utan kan beräknas ha kommit alla yngre årgångar

tillgodo och med största sannolikhet även äldre barn och vuxna.

Eftersom fluorens användning för kariesförebyggande hittills varit ganska

obetydlig i Sverige och i huvudsak begränsad till ett fåtal städer och sjuk­

vårdsområden, ligger det närmast till hands att antaga, att kariesreduk-

tionen står i samband med de framsteg inom kariesforskningen, som gjorts

under 1940- och 1950-talen, och framför allt med de intensifierade ansträng­

ningar som under 1950-talet gjorts för att utnyttja dessa forskningsresultat.

Kariesreduktionen beror dock sannolikt främst på den under detta årtionde

starkt ökade förebyggande upplysningsverksamheten.

Folktandvårdens nuvarande brist på tandläkare och dess framtida behov

av ett större antal distriktstandläkare utgör för flertalet remissinstanser

motivering för krav på ökad tandläkarutbildning. Dock råder

delade meningar dels om den lämpliga storleken av utbildningskapacitetens

ökning, dels om åtgärderna för att åstadkomma denna ökning.

Statskontoret

finner det önskvärt, att det odontologiska utbildningsvä­

sendets examinationskapacitet ökas i sådan grad, att bristen på tandläkare

kan hävas snarast möjligt. Om de av delegationen föreslagna åtgärderna

vidtages, torde dock risk föreligga, att man för undvikande av överproduk­

tion av tandläkare efter 1980

måste minska intagningen av studerande till

200 per år redan 1975.

Mot denna bakgrund är det uppenbart, att starka

skäl talar emot förslaget om inrättande av en ny tandläkarhögskola i Göte­

borg.

Statistiska centralbyrån erinrar om att den av delegationen föreslagna

utbyggnaden av tandläkarundervisningen skulle medföra fullt utnyttjande

av de fyra högskolorna först från och med 1970. Om delegationens bedöm­

ning av vad en prognosutredning år 1970 skulle komma fram till vore rik­

tig, skulle redan år 1975 utnyttjandegraden gå ned för att i början av

1980-talet ligga lägre än för närvarande. Även om man givetvis icke kan

bedöma tandläkarbehovet ännu längre fram i tiden, torde man likväl vara

berättigad att antaga, att belastningen på utbildningsresurserna även i

framtiden skulle komma att vara mycket ojämn på grund av den mycket

starka variation i nyintagningen som nu föreslås införd.

Lärarkollegiet vid tandläkar hög skolan i Stockholm

ifrågasätter, huruvida

en intagning av

360

studenter per år kan vara rationell, om man har anled­

ning att räkna med en nedskärning efter tio år till 200 studenter per år.

Förutsatt att en ny prognosberäkning utföres 1970,

har kollegiet emellertid

ingen invändning mot en kraftigt ökad intagning under åren 1965—71.

Under alla omständigheter är det ett starkt önskemål, att tandläkarutbild­

ningen sprides på fyra fullständiga högskolor; delegationens förslag i detta

hänseende tillstyrkes oreserverat. En något lägre totalintagning än den före­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

71

slagna, exempelvis 320 studerande per år, skulle emellertid icke innebära

större försening av målsättningen, 7 400 tandläkare, än att detta antal

skulle uppnås 1983—84 i stället för 1980. Om intagningen vid en tandlakar-

högskola överstiger 80 studerande per år äventyras, enligt lärarkollegiets

uppfattning, kontakten mellan lärare och elever. En sänkning av antalet

studenter vid landets tandläkarhögskolor leder däremot till höjd utbild-

ningsstandard genom utökning av den individuella undervisningen och

ökade möjligheter till personlig kontakt mellan lärare och elever.

Lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Malmö finner liksom delegatio­

nen, att det föreligger behov av ökad examination av tandläkare. Den brist

som är konstaterad kan ej täckas genom provisoriska anordningar \id de

existerande utbildningsanstalterna. Kollegiet hemställer i detta samman­

hang, att man vid planeringen av nya utbildningsanstalter överväger möj­

ligheten av en minskning till 80 studenter om året vid tandläkarhögskolan i

Malmö, d. v. s. det antal som högskolan ursprungligen byggdes för att mot­

taga. Huruvida delegationens förslag om en årlig examination av 360 tand­

läkare är riktigt grundat, kan kollegiet ej med bestämdhet avgöra till följd

av den osäkerhet som föreligger beträffande skillnaden mellan dagssituatio-

nen på tandvårdsområdet och det uppsatta målet.

Universitetskanslern framhåller, att han i stort sett icke funnit anledning

till erinran mot de av delegationen gjorda beräkningarna rörande ökad in-

tagningskapacitet vid de odontologiska läroanstalterna. Om den nu rådande

tandläkarbristen skall kunna avhjälpas under tioårsperioden 1965—75,

krävs ofrånkomligt betydande insatser från det allmännas sida. I detta läge

framstår det såsom nödvändigt att riksdagens tidigare principbeslut avse­

ende tandläkarhögskola i Göteborg fullföljes. Kanslern ansluter sig därför

till delegationens förslag i denna fråga. Vidare erinrar kanslern om att han

redan tidigare förordat, att tandläkarinstitutet i Umeå ombildas till tand­

läkarhögskola, samt tillägger, att den blivande tandläkarhögskolan i Umeå

bör dimensioneras för en intagning av 60 studerande årligen. För över­

vinnande av tandläkarbristen måste man sannolikt under en övergångstid

räkna med en intagningskapacitet av årligen 100 studerande vid en var av

de tre högskolorna i Stockholm, Malmö och Göteborg, för Göteborgs-hög-

skolans vidkommande delvis i form av vissa provisoriska anordningar. På

längre sikt bör tandläkarhögskolorna dock dimensioneras för ett årligt

studerandeintag av högst 80.

Skolöverstyrelsen, som efterlyser en förbättrad skoltandvård, tillstyrker

delegationens förslag om en väsentlig ökning av antalet tandläkare såväl

inom folktandvården som inom den privata sektorn. Även arbetsmarknads­

styrelsen finner klara belägg för att en kraftig och snar ökning av tandlä­

karkåren är nödvändig. Styrelsen tillstyrker därför delegationens förslag, att

en tandläkarhögskola i Göteborg inrättas samt att Umea-institutet erhåller

utvidgade resurser och omorganiseras till högskola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

72

Medicinalstyrelsen,

som kommit fram till samma behov av tandläkare

som delegationen, om än efter ett delvis annat beräkningssätt, anför huvud­

sakligen följande.

Utöver det antal tandläkartjänster, som beräknats såsom erforderliga

inom folktandvården, cirka 3 350 eller längre fram eventuellt något mer,

torde krävas cirka 300 vikarierande tandläkare för att man skall uppnå

3 350 effektiva tandläkare. I distriktstandvården kommer barntandvården

att ägnas arbetstid motsvarande cirka 1 675 tandläkare; åt de vuxna skulle

ägnas arbete motsvarande ungefär 1 375 heltidsanställda tandläkare. Då

prognosdelegationen här angivit ett behov av 2 000 tandläkare inom folk­

tandvården men endast arbetskraft motsvarande 1 375 tandläkare står till

buds enligt styrelsens beräkningar, skulle i stället den privata tandvårds­

sektorn behöva ökas med över 600 tandläkare och komma att uppgå till

mellan 2 800 och 2 900 effektiva tandläkare. Därmed skulle uppkomma ett

behov av sammanlagt omkring 6 800 effektiva tandläkare, motsvarande

enligt 1951 års tandläkarkommittés beräkningar 7 800 å 8 000 befintliga

tandläkare.

Medicinalstyrelsen är av den uppfattningen, att det är ett samhälleligt

intresse att söka uppnå erforderligt antal tandläkare, så snart detta lämp­

ligen lat er sig göra. Därefter bör tandläkarutbildningens omfattning av­

passas sa, att det uppnadda antalet upprätthålles respektive ökas i den

takt efterfrågan kan komma att ytterligare stiga. Med hänsyn till den efter­

släpning, som uppkommit genom att antalet intagningar vid tandläkarhög-

skolorna etter år 1955 stannat vid 240, samt till kravet på en så snabb ut­

ökning som möjligt av antalet tandläkare i landet bör en väsentlig ökning

av intagningarna ske. Detta bör främst astadkommas genom organiserande

nv en tandläkarhögskola i Göteborg för intagning av 100 studerande årligen.

Det bor undersökas, om denna högskola har möjlighet att mottaga de

forsta studenterna tidigare än under läsåret 1965/66, den tidpunkt delega­

tionen räknat med. Effekten av den ökade intagningen skulle då kunna göra

sig vållande fore 1970 eller i varje fall senast 1970 och det enligt styrelsens

menmg erforderliga antalet effektiva tandläkare vara uppnått 1975 eller

1976 Styrelsen anser vidare, att umeåinstitutet bör utvidgas till fullständig

hogskola, in eu finner det med hänsyn till patientunderlaget tveksamt, om

det later sig göra att öka antalet intagningar i den omfattning delegationen

föreslagit.

Svenska stadsförbundets sjukvardsdelegation tillstyrker prognosdelega­

tionens förslag beträffande utbildningen med hänsyn till olägenheterna av

en foitsatt bristsituation inom särskilt folktandvården. Den av statsmak­

terna i princip beslutade tandläkarhögskolan i Göteborg bör sålunda inrät­

tas för årlig utbildning av 100 studerande från 1965/66 samt tandläkarut­

bildningen i Umeå ökas till att omfatta 60 studerande per år från 1963/64.

Svenska landstingsförbundet ansluter sig i huvudsak till de slutsatser

prognosdelegationen dragit rörande den önskvärda utbyggnaden av utbild­

ningskapaciteten. Med hänsyn till att delegationen själv synes ha varit

något osäker vid sina bedömningar på längre sikt kan det ifrågasättas,

huruvida en ny tandläkarhögskola i Göteborg från början skall dimensio­

neras för intagning av 100 studerande årligen. Alltför stora förändringar i

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

73

utbildningskapaciteten torde nämligen böra undvikas. De svårigheter som

härigenom kan uppstå får dock vägas mot de problem som uppkommer

genom att längre tid förflyter, innan tandläkarbehovet blir täckt.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott

anser det vara ytterst

angeläget, att examinationen av tandläkare snarast bringas i nivå med de

ökade och berättigade kraven på tandvård. Förvaltningsutskottet tillstyr­

ker, att Umeå-institutet utbygges till tandläkarhögskola med ett årligt intag

av

60

studenter, samtidigt som en tandläkarhögskola tillskapas i Göteborg

med en årlig intagning av 100 studenter. Ett totalt årligt intag av 360

stu­

denter bör åstadkommas snarast möjligt. Med hänsyn till folktandvårdens

nuvarande läge kan det ifrågasättas, om de båda projekten till och med bör

påskyndas så, att delegationens tidsschema överträffas. Då tandläkarbrist

råder även i vissa områden inom Syd- och Västsverige, anser förvaltnings­

utskottet, att detta behov måste täckas genom tillkomsten av en tandläkar­

högskola i Göteborg. Därigenom ökas Norrlands möjligheter att få behålla

där utbildade tandläkare.

SACO

utgår i sitt yttrande från att tandläkarbristen kommer att bestå

under avsevärd framtid, om tandläkarhögskolornas nuvarande intagnings-

kapacitet bibehålies. Det torde sålunda från arbetsmarknadssynpunkt icke

kunna föranleda några erinringar, om intagningen av tandläkarstuderande

nu temporärt ökas. Delegationens förslag innebär emellertid, att intagnings-

kapaciteten utökas så sent, att den ökade examinationen inträder först

1970,

då tandläkarbristen redan kan tänkas stå nära sitt slut. Delegationen

har också ansett det motiverat att räkna med att intagningen redan från

1975

skulle minskas till

200.

Mot denna bakgrund synes det mindre ända­

målsenligt, att delegationen ej närmare övervägt andra intagningsalternativ

än ett lägsta och ett högsta. Enligt SACO:s mening är det vidare angeläget,

att en temporär höjning av intagningen kommer till stånd tidigare än vad

delegationen föreslagit.

TCO finner det utomordentligt angeläget, att bristen på tandläkare sna­

rast häves, och tillstyrker delegationens förslag om att den sammanlagda

intagningskapaciteten vid tandläkarhögskolorna höjes till 360 studerande

per år. Skulle senare prognoser visa, att behovet av nyexaminerade tand­

läkare kommer att reduceras mot slutet av 1970-talet eller under 1980-talet,

kan givetvis intagningen anpassas därefter och de friställda lokalerna dis­

poneras för andra undervisnings- och forskningsändamål.

SFS avstyrker den av delegationen föreslagna dimensioneringen av intag­

ningen till tandläkarhögskolorna samt anför huvudsakligen följande.

En snabb höjning och cn därefter följande radikal sänkning av intag­

ningen vid tandläkarhögskolorna medför, att en mycket stor grupp av den

aktiva tandläkarkåren under slutet av 1900-talet kommer att befinna sig i

samma åldersskikt. Då denna grupp försvinner ur aktiv tjänst, kommer

man på nytt att ställas inför en bristsituation. Med hänsyn till de olägen­

Kungl. Maj:ts -proposition nr 108 år 1961

74

heter som vidlåder delegationens förslag anser SFS, att man kan och bör

tillåta sig en mindre starkt ökad utbildningskapacitet än den av delegatio­

nen föreslagna. Enligt SFS:s mening bör intagningen vid de odontologiska

utbildningsanstalterna snarast höjas till 280

studerande per år. Även enligt

SFS:s förslag kommer behovet av

7 400

tandläkare att fyllas inom en rimlig

tidsperiod — med all sannolikhet redan inom fem år efter den tidpunkt då

behovet enligt delegationens beräkningar bör vara fyllt. SFS förordar, att

intagningen till vardera av tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö

nedskäres till

80

studerande per år från och med läsåret

1963/64,

att tand-

läkarhögskolan i Göteborg inrättas vid början av samma läsår, att tand-

läkarinstitutet i Umeå utbvgges till högskola med fullständig utbildning och

i första hand för examination från och med år

1963,

samt att fördelningen

mellan Göteborgs- och Umeå-högskolorna av de resterande 120 utbildnings­

platserna närmare överväges med hänsyn till bland annat patientunderlaget.

Sveriges socialdemokratiska studentförbund

betonar, att den framtida

efterfrågan på tandvård ej enbart kommer att påverkas av den förväntade

standardstegringen utan också av möjligheterna att erhålla tandvård till

rimligare pris än i dagens läge. Dessutom kommer de äldre samhällsmed­

lemmarna tack vare den allmänna tjänstepensionen att i helt annan ut­

sträckning än för närvarande efterfråga tandvård. Delegationens beräk­

ningar innebär, att tre fjärdedelar av befolkningen skall kunna få regel­

bunden tandvård först om tjugo år. Enligt betänkandet har ett sannolikt

behov av omkring 1 000 tandläkare icke tillgodosetts genom delegationens

prognosberäkning. Studentförbundet finner emellertid, att även detta behov

bör täckas, och föreslår därför, att ytterligare

80

studenter utöver vad

delegationen föreslagit årligen intages, fördelade med 20 studenter per

högskola.

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund

uttalar, att

det föreliggande betänkandet icke lämnat tillräcklig grundval för bedöm­

ning av frågan om behovet av ökad tandläkarexamination. Organisationerna

förordar därför omedelbara undersökningar framför allt beträffande det

nuvarande och väntade tandvårdsbehovet hos vuxna samt uttalar i övrigt

huvudsakligen följande.

En företagen granskning^ och komplettering av betänkandet har givit

vid handen, att den nu rådande tandläkarbristen är på väg att hävas

och att bristen än mer kan minskas genom förebyggande åtgärder mot

tandsjukdomar. Behovet av en ytterligare utvidgad examination av

tandläkare är därför tvivelaktigt. Skulle statsmakterna likväl finna

en temporär utbildningsökning önskvärd, anser organisationerna, att

tandläkarinstitutet i Umeå snarast bör utbyggas till tandläkarhögskola för

fullständig utbildning från och med andra studieåret och efter tillkomsten

av teoretisk-medicinska institutioner i Umeå från och med första studieåret.

Med hänsyn till patientunderlaget tvekar organisationerna inför en ökning

av utbildningskapaciteten i Umeå till 60 studerande per år. Värdet av en

ny tandläkarhögskola, vilket från tandvårdssynpunkt behöver ytterligare

utredas, bör emellertid även bedömas med hänsyn till utbildningskvaliteten,

som bland annat kräver terminsgrupper om högst 40 studenter. Vidare tor­

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

75

de i detta sammanhang hänsyn böra tagas till behovet av en nybyggnad

för tandläkarhögskolan i Stockholm. Under en övergångsperiod om cirka tio

år skulle den nuvarande trånga och otidsenliga högskolan kunna fungera

jämsides med en nybyggd tandläkarhögskola. Sedan den tillfälliga bristsi­

tuationen hävts, kunde den nuvarande högskolan i Stockholm nedläggas.

Om det befinnes ekonomiskt försvarligt att även uppbygga en helt ny hög­

skola, är Göteborg otvivelaktigt lämpligaste förläggningsort.

Förslaget om en ny prognos rörande tandläkarbehovet

tillstyrkes allmänt av remissinstanserna. Enligt statskontoret, lärarkollegiet

vid tandläkarhögskolan i Stockholm, lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan

i Malmö

och medicinalstyrelsen

bör denna prognos utföras 1970. Även

universitetskanslern

instämmer i detta förslag med hänsyn till att man vid

nämnda tidpunkt bör kunna bedöma effekten av de profylaktiska åtgär­

derna. Arbetsmarknadsstyrelsen, SACO, SFS, Svenska tandläkare-sällskapet

och Sveriges tandläkarförbund

anser däremot, att man kontinuerligt bör

följa upp prognoser, så att gjorda antaganden i tid kan korrigeras.

Kungl. Maj:ts fr oposition nr 108 år 1961

III. Organisationen av utökad läkarutbildning

Till följd av beslut av 1955 års riksdag framlade 1955 års läkarutbild-

ningsutredning i sitt betänkande »Kliniska utbildningsplatser för blivande

läkare» (SOU 1956: 34) två alternativ för att öka den medicinska utbild­

ningskapaciteten med omkring 65 propedeutiska och kliniska platser. Enligt

det ena alternativet, förordat av utredningens majoritet och benämnt

»Befintliga lärosäten», borde den avsedda utbildningskapaciteten åstad­

kommas genom ökning av de propedeutiska och kliniska utbildningsplat­

serna i Uppsala, Lund och Göteborg. Enligt det andra alternativet, förordat

av ledamoten Lundgren i utredningen och benämnt »Norrland», skulle

erforderliga propedeutiska utbildningsplatser kunna anordnas vid befintliga

lärosäten, medan av de behövliga kliniska utbildningsplatserna 25 borde

anordnas i Göteborg och 40 vid en ny läroanstalt i Norrland. Ledamoten

Lundgren föreslog också, att vid den nya läroanstalten efter en kortare

övergångstid även skulle anordnas propedeutisk undervisning. Riksdagen

fattade i anledning av propositionerna 1957:91 och 1957:188 beslut om

alternativet Norrland genom upprättande av en ny medicinsk högskola i

Umeå med 40 propedeutiska och kliniska utbildningsplatser. Den kliniska

utbildningen skulle enligt besluten ta sin början den 1 januari 1959 och den

propedeutiska utbildningen den 1 juli 1962.

Även det av majoriteten av 1955 års läkarutbildningsutredning förordade

alternativet »Befintliga lärosäten» har numera genomförts. 1959 års riks­

dag beslöt nämligen i anledning av propositionen 1959: 93 — vilken base­

rades på en utredning av utredningsmannen för vissa medicinska utbild-

76

ningsfragor m. m. professor B. Rexed — att den årliga nybörjarintagningen

i Göteborg skulle höjas med 45 studerande från och med läsåret 1960/61.

Därigenom har det sammanlagda antalet ärligen tillgängliga nybörjarplatser

för medicine studerande ökat till 453. Höjningen av intagningen läsåret

1960/61 bygger på att från och med läsåret 1962/63 propedeutisk under­

visning för minst 40 studerande ärligen kan meddelas vid medicinska hög­

skolan i Umeå. Den sålunda beslutade höjningen av det årliga nybörjar-

intaget skall tills vidare gälla för fem år, d. v. s. för intagningen till första

studieåret under perioden 1960/61—1964/65.

I nedanstående tabell anges den från och med budgetåret 1960/61 gäl­

lande utbildningskapaciteten vid de medicinska lärosätena. Andra raden

visar den nettoomflyttning av studerande efter det andra studieåret, som

är en nödvändig konsekvens av den nuvarande utbildningskapaciteten på

skilda stadier vid de olika lärosätena.

Antalet utbildningsplatser vid de medicinska läroanstalterna 1960/61

___________________ Uppsala

Gote

Stock- Umeå Totalt

Intagning av studerande till prekliniska

kurser (de två första studieåren) ..

90

Omflyttning av studerande inför det

propedeutiska året .......................... — 5

Tillgängliga propedeutplatser (tredje

studieåret) .............................................. 80

Tillgängliga kliniska platser .................... 80

1 Den propedeutiska utbildningen i Umeå är planerad att börja ht 1962.

1955 års universitetsutredning framhöll i sitt sjätte betänkande, »Univer­

sitet och högskolor i 1960-talets samhälle. Riktlinjer och förslag till ut­

byggnad» (SOU 1959: 45), att utredningen med hänsyn till att en särskild

läkarprognosutredning tillsatts ej funnit anledning att framlägga något kon­

kret förslag rörande utbyggnad av de medicinska läroanstalternas utbild­

ningskapacitet. I propositionen 1960:119 angående riktlinjer för utbyg­

gande av universitet och högskolor m. m. uttalade departementschefen, att

frågan om utökad intagningskapacitet vid de medicinska utbildningsan-

stalterna borde prövas först sedan läkarprognosutredningen avslutat sitt

arbete.

Genom beslut den 23 september 1960 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen

för ecklesiastikdepartementet att uppdraga åt högst fyra experter att inom

ecklesiastikdepartementet biträda med beredning av vissa frågor rörande

ökad läkarutbildning. Med anledning härav tillkallade departementschefen

samma dag en expertgrupp, vilken antagit namnet läkarutbildning sbered­

ning en.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

no

115

138

453

-14

— 9

— 12

+ 401

90

100

120

401

430

90

100

120

40

430

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 är 1961

77

A. Läkarutbildningsberedningen

Läkarutbildningsberedningen1 har sammanfattat resultatet av sitt arbete

i ett betänkande rubricerat »Program för ökad läkarutbildning» (stencile-

rat), vilket överlämnades den 19 januari 1961.

Över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret,

kanslern för rikets universitet efter hörande av de medicinska fakulteterna

(motsvarande), skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, bygg­

nadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, direktionen för

karolinska sjukhuset, direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala,

ingeniörsvetenskapsakademien, statens institut för folkhälsan, statens me­

dicinska forskningsråd, statens tekniska forskningsråd, organisationskom­

mittén för den medicinska högskolan i Umeå, lokaliseringsutredningen rö­

rande statlig verksamhet, farmaceututbildningskommittén, kommittén för

nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna, kommissionen för för­

handlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande m. in., kommittén för

akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande, 1959 års statliga kommission

för förhandlingar om medicinsk undervisning i Lund och Malmö, 1958 års

statliga förhandlingskommission i Göteborg, utrustningskommittén för

Göteborgs universitet, 1955 års universitetsutredning, utrustningsnämnden

för universitet och högskolor, nämnden för undervisningssjukhusens ut­

byggande, mentalsjukvårdsberedningen, överståthållarämbetet, länsstyrel­

serna i Stockholms län, Östergötlands län, Malmöhus län, Göteborgs och

Bohus län, Örebro län samt Västerbottens län. Till överståthållarämbetets

och berörda länsstyrelsers utlåtanden har fogats yttranden från veder­

börande kommunala myndigheter.

Vidare har vissa kommunala myndigheter samt organisationer och sam­

manslutningar beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet. Med anled­

ning härav har yttranden avgivits av Stockholms läns landstings förvalt­

ningsutskott, Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott, Malmöhus

läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse, Göteborgs och Bohus läns

landstings förvaltningsutskott, Örebro läns landstings förvaltningsutskott,

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott, styrelsen för Kronprin­

sessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, styrelsen för föreningen för bi­

stånd åt lytta och vanföra i Stockholm, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska ar­

betsgivareföreningen, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),

Sveriges förenade studentkårer (SFS), Landsorganisationen i Sverige (LO),

Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Sveriges läkarförbund, Svenska

läkaresällskapet, Konservativa studentförbundet, Sveriges socialdemokra­

1

Professorn 15. Rexed, verkställande ledamot, t. f. avdelningschefen S. Moberg, t. f. budgetsekrete-

raren S.-O. lledengren samt medicine licentiaten K. G. Wcnnström.

78

tiska studentförbund, Sveriges liberala studentförbund samt Svenska lands­

bygdens ungdomsförbunds studentförbund.

Dessutom har Överläkarföreningen för Linköpings lasarett samt vissa

kliniska lärare inkommit med särskilda skrifter i ämnet.

Av betänkandet inhämtas i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

1. Föreliggande planer på utbyggnad av den medicinska utbildnings­

organisationen m. m.

Beredningen har vid sin granskning av förutsättningarna för en ökad

läkarutbildning funnit, att en omfattande utbyggnad av de teoretiska insti­

tutionerna och klinikerna pågår eller är planerad. Dessa utbyggnader, vilka

kommer att innebära kraftiga förstärkningar av förefintliga utbildnings­

resurser förutsatt att lokalerna ges en ändamålsenlig utformning, innebär i

huvudsak följande.

I Uppsala är en generalplan för de teoretiska institutionernas ut­

byggnad under utarbetande. Den fysiologiska institutionen står först i tur

till en nybyggnad. Kungl. Maj:t har genom beslut i juni 1960 beviljat medel

för projektering för nybyggnad av denna institution. Preliminära planer

föreligger vidare från fakultetens sida rörande en ny mikrobiologisk institu­

tion samt rörande utbyggnader av den medicinsk-kemiska institutionen, den

farmakologiska institutionen och de patologiska institutionerna. Längre

fram i tidsprogrammet ligger slutligen nybyggnader för ämnena anatomi

och histologi.

Vad gäller de kliniska ämnena pågår för närvarande en utbyggnad av

akademiska sjukhuset i enlighet med en av riksdagen och Uppsala läns

landsting år 1958 antagen generalplan. Genom utbyggnaden beräknas vård­

platsantalet vid sjukhuset öka från cirka 1 100 till omkring 1 600 platser.

Vissa i utbyggnadsprogrammet ingående byggnader är redan under upp­

förande och hela utbyggnaden av sjukhuset beräknas vara i huvudsak slut­

förd mot slutet av 1960-talet.

För den teoretiska undervisningen i Lund-Malmö föreligger planer

på nybyggnad av medicinsk-kemiska institutionen. En dylik nybyggnad

kommer att innebära utökade utrymmen jämväl för den farmakologiska

institutionen, som nu är inrymd i samma hus. En ny patologisk institution

i Lund är för närvarande under uppbyggnad och projekteringsarbetet för en

ny bakteriologisk institution i Lund har påbörjats.

Den kliniska undervisningen i Lund kommer att få starkt förbättrade

resurser genom den vid lasarettet pågående utbyggnaden. Enligt beslut av

Malmöhus läns landsting skall nämligen vid lasarettet i Lund uppföras ett

s.k. centralblock med olika byggnadsdelar för medicin, kirurgi, neurologi,

neurokirurgi och laboratorieenheter. Blocken beräknas vara färdigställda

år 1968. Vidare har beslut fattats om uppförande av en ny barnpsykiatrisk

klinik, varigenom även den psykiatriska kliniken kommer att erhålla för­

bättrade lokalförhållanden, samt om en tillbyggnad till epidemisjukhuset.

79

Planer föreligger slutligen på att upprusta öronklinikens och — i ett senare

skede — hudklinikens lokalresurser.

För den kliniska undervisningen i Malmö erbjuder sjukhusen goda förut­

sättningar. Klinikerna är stora och uppvisar ett rikhaltigt patientmaterial.

Till de goda förutsättningarna bidrager också stadens mycket snabba be­

folkningstillväxt. Allmänna sjukhuset i Malmö är nu föremål för en om­

fattande utbyggnad. I fråga om de kliniker och avdelningar, som upplåtits

för undervisningen, kan sålunda nämnas, att centrallaboratoriet nyligen er­

hållit nya lokaler och att planer föreligger rörande ny- och ombyggnader

för kirurgiska kliniken med angränsande specialiteter, bland annat ortope­

diska kliniken samt för röntgenologiska avdelningen och radioterapeutiska

avdelningen.

Vad de kliniker i Malmö beträffar, som icke för närvarande är ianspråk-

tagna för undervisning, kan följande nämnas. Nyligen har ögonkliniken

erhållit nya lokaler. En nybyggnad för den psykiatriska kliniken är vidare

under uppförande och en ny öronklinik är planerad i anslutning till det nya

kirurghuset. För epidemivården planeras likaså lokalökning.

I Göteborg är utbyggnaden av de teoretiska institutionerna i stort

sett slutförd. Utbyggnaden av Sahlgrenska sjukhuset är likaså i huvudsak

avslutad och därmed har ett stort utbyggnadsprogram genomförts — vissa

ny- och tillbyggnader återstår dock. Sålunda skall psykiatriska kliniken

förses med bland annat undervisnings- och forskningsutrymmen. En om­

byggnad av jubileumskliniken är vidare aktuell ävensom en tillbyggnad till

kvinnokliniken nr 1. För sjukhuset erforderliga laboratorie- (och undervis­

ningslokaler avses skola infogas i en planerad tillbyggnad till sjukhusets

centralkomplex.

Barnsjukhuset i Göteborg uppfyller icke de krav, som måste ställas pa

en modern undervisningsklinik. Planer föreligger därför på att i staden

uppföra ett nytt barnsjukhus. Vidare har stadens sjukvårdsmyndigheter

sedan länge planerat ett nytt sjukhus vid sidan om Sahlgrenska sjukhuset.

Staden med sin mycket snabba befolkningstillväxt (år 1970 beräknas folk­

mängden uppgå till cirka 500 000) måste nämligen öka sin sjukhuskapacitet

och en ytterligare omfattande utbyggnad av Sahlgrenska sjukhuset torde av

många skäl inte vara aktuell. Den definitiva förläggningen av ett nytt sjuk­

hus är ännu inte fastställd, ehuru det nya sjukhuset erhållit arbetsnamnet

Östra sjukhuset. Enligt uppgift från stadens sida kommer projekteringen av

sjukhuset att påbörjas inom en snar framtid. Förutsättningar uppges före­

ligga att vissa delar av sjukhuset kommer att vara färdigställda 1968.

I sammanhanget skall också erinras om att två sjukhus i Göteborgs

omedelbara närhet finns, vilka kan vara av intresse för en ökad läkarut­

bildning, nämligen Mölndals lasarett med en kirurgisk, en medicinsk, en

obstetrisk-gynekologisk klinik, en öronklinik och en röntgenavdelning samt

Kungälvs lasarett med för närvarande en allmän avdelning och en röntgen­

avdelning. Sistnämnda sjukhus utbygges nu. Huvudman för dessa båda

sjukhus är Göteborgs och Bohus läns landsting.

T Stockholm planeras vad giillcr de teoretiska institutionerna en

utbyggnad av farmakologiska institutionen vid karolinska institutet. Enligt

institutets egna planer pa utbyggnad av övriga teoretiska institutioner kom­

mer först i tur de anatomiska och histologiska institutionerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

80

För den kliniska undervisningen disponeras i första hand de statliga

undervisningssjukhusen i Stockholm, nämligen karolinska sjukhuset och

serafimerlasarettet. Dessutom har upplåtits för undervisning i klinisk epide-

miologi epidemisjukhuset i Stockholm, för undervisning i pediatrik Kron­

prinsessan Lovisas barnsjukhus; för undervisning i obstetrik-gynekologi,

patologi och oftalmiatrik kvinnokliniken, patologiska institutionen och

ögonkliniken vid Sabbatsbergs sjukhus samt för undervisning i psykiatri

psykiatriska kliniken vid S:t Görans sjukhus. Även andra Stockholms stad

tillhöriga sjukhus har i begränsad omfattning upplåtits för anordnande av

viss undervisning.

Det snabbt ökande sjukvårdsbehovet inom Stockholms stad och län,

regionsjukvårdens utbyggande samt den medicinska undervisningens och

forskningens krav gör en skyndsam förstärkning av sjukvårdsorganisationen

inom staden och länet av behovet starkt påkallad. Omfattande planer på

en utbyggnad av sjukhusresurserna inom stockholmsområdet föreligger för

närvarande. Sålunda skall i enlighet med ett mellan staten och staden träffat

avtal (det s. k. sabbatsbergsavtalet) Sabbatsbergs sjukhus utbyggas till ett

fullständigt undervisningssjukhus. Huvudparten av den till serafimerlasa­

rettet förlagda undervisningen skall överflyttas till det nya sabbatsbergs-

sjukhuset. Ett lokalprogram för detta sjukhus har nyligen framlagts. I sam­

manhanget . bör dock erinras om att finans- och sjukvårdsborgarråden i

Stockholm i skrivelse den 3 januari 1961 till chefen för inrikesdepartementet

— under åberopande av ett till skrivelsen fogat expertutlåtande, enligt vil­

ket en förläggning av det nya undervisningssjukhuset till ett av Stockholms

stad planerat nytt sjukhus i Enskede-Dalen vore avgjort överlägset place­

ringen av sjukhuset vid Sabbatsberg — ifrågasatt förhandlingar om sab-

batsbergsavtalets eventuella tillämpning på Enskede-Dalen i stället för

på sabbatsbergsområdet.

Vad gäller Stockholms stads ut byggnad splaner i övrigt kan nämnas, att

en upprustning av S:t Görans sjukhus pågår och att nya sjukhus planeras i

stadens södra förorter. Det Stockholms läns landsting tillhöriga Mörby

lasarett är för närvarande föremål för en omfattande om- och tillbyggnad.

I Umeå pågår för närvarande i enlighet med i propositionen 1957: 188

uppdragna riktlinjer uppförandet av propedeutiska institutioner. Dessa

institutioner beräknas vara färdiga till hösten

1962,

då den propedeutiska

utbildningen skall taga sin början. I en senare byggnadsetapp, som är pla­

nerad vara avslutad senast år

1966,

kommer bland annat de farmakologiska

och bakteriologiska institutionerna att erhålla ytterligare ökade utrymmen.

Lasarettet i Umeå är för närvarande föremål för en omfattande utbygg­

nad, föranledd såväl av sjukhusets ianspråktagande för undervisning och

forskning som av dess ställning som regionsjukhus i Umeå-regionen.

I detta sammanhang torde vidare få nämnas, att beredningen även berört

möjligheterna att förlägga propedeutisk och fullständig klinisk utbildning

till ett sjukhus utanför de fem medicinska lärosätena. Beredningen fram­

håller, att de sjukhus, som därvid kan komma i fråga, måste ha eller pla­

neras få ett tillräckligt antal specialavdelningar för att en fullständig klinisk

utbildning skall möjliggöras. De sjukhus utanför de nuvarande undervis­

ningsorterna, som på grund härav i första hand kan bli aktuella, är enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

81

beredningen lasaretten i Linköping och Örebro, vilka båda är

avsedda att utbyggas till regionsjukhus. En omfattande upprustning av

dessa två sjukhus pågår eller är planerad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

2. Allmänna synpunkter på ökad läkarutbildning

Läkarutbildningsberedningen har undersökt förutsättningarna för en ökad

utbildning av läkare bland annat genom intervjuer med företrädare för den

medicinska undervisningen vid våra undervisningsanstalter. Ämnesföre-

trädarna har därvid framlagt önskemål om de förstärkningar i fråga om

personal och materiel, vilka enligt deras mening är nödvändiga för en ökad

utbildningskapacitet. Beredningen har tagit ställning till vissa av de fram­

förda önskemålen och har i ett särskilt kostnadsavsnitt framlagt ett ram-

förslag rörande förstärkningar för en begränsad ökning av läkarutbildningen

(alternativ C). Beredningen har emellertid ansett, att — då den rådande

läkarbristen kommer att vara mycket kännbar under innevarande decen­

nium — en återhållsamhet vad gäller inrättande av nya lärartjänster är

högst angelägen. De läkare, som måste engageras i undervisningen såsom

lärare, representerar nämligen en minskning av det nytillskott av läkare

som under 1960-talet tillföres sjukvården i vårt land. Beredningen har

inte heller ansett sig kunna beakta de olika krav på personalförstärkningar

vid nuvarande utbildningskapacitet, som från olika håll förts fram, utan har

i sina förslag begränsat sig till att ange kostnaderna för en ökad utbildning

vid nuvarande standard.

En ökad utbildning av läkare kräver, att ett betydande antal nya

lär arkrafter av olika grader utnyttjas för undervisningen. Läkarut­

bildningsberedningen tar upp frågan hur den nödvändiga lärarförstärk-

ningen på lämpligaste sätt skall tillgodoses. Från ämnesföreträdarna har i

åtskilliga fall till beredningen anmälts behov av nya permanenta lärar­

tjänster, t. ex. laboraturer vars innehavare kan i olika avseenden företräda

och avlasta professorn i respektive ämnen. Undervisningen i huvudämnena

och vissa specialämnen för ett ökat antal kandidater innebär, har det sagts,

att institutionen eller kliniken skall svara för ett stort antal undervisnings-

timmar, vilka endast till en mindre del täcks av de ordinarie lärarnas under-

visningsskyldighet. Det har framhållits, att undervisningen därigenom blir

svårorganiserad och tillfälliga lärarkrafter ej alltid star till buds. Fn ökning

av antalet lägre lärartjiinster belastar också enligt ämnesföreträdarna de

ordinarie lärarna genom de ökade kraven på forskningsundervisning och

-handledning.

Beredningen behandlar härefter de olika tjänstetyper, som kan komma i

fråga för lärare vid en utökad utbildning av läkare, samt anför därom i

huvudsak följande.

6 —

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 108

82

Enligt beredningens mening torde inrättande av

laboraturer

inte vara

det mest ändamalsenhga för att tillgodose behovet av en ökad och effektiv

undervisning, när fråga är om tillskott till en befintlig lärarstab i ett ämne.

Laboraturer är i hög grad forskartjänster och liksom professorstjänster mo­

tiverade, där behov av subspecialisering föreligger. För forskningens behov

kan vidare kvalificerade befattningar av här aktuell nivå tänkas inrättade

genom de statliga forskningsråden. Vid inplaceringen i den lokala sjuk­

vårdsorganisationen blir också en ny laboratur för huvudmannen liktydig

med en ny överläkaravdelning, vilket ofta skapar svårigheter.

\ id de filosofiska fakulteterna samt vid de tekniska högskolorna finns en

ny tvp av ordinarie under visningst jänster benämnda

universitetslektor åt.

Beredningen har övervägt införande av sådana tjänster även inom de medi­

cinska disciplinerna. Möjlighet torde föreligga att i vart fall inrätta lektors-

tjänster mom teoretiska ämnen och inom vissa kliniska laborationsämnen

med omfattande övningsundervisning. Beredningen är å ena sidan medve­

ten om svårigheterna att vid tillsättning av en lektorstjänst erhålla garan­

tier för att tjänsteinnehavaren har ett sådant intresse och sådan fallenhet

för elementär undervisning, att han permanent kommer att ägna den sin

huvudinsats. Å andra sidan synes de skäl, som talar för att man vid en

växande undervisningsbörda inrättar tjänster med huvudvikten lagd på

undervisningen, vara så starka, att frågan om en ny typ av medicinska

undervisningstjänster nu bör aktualiseras. Professorn och laboratorn (mot­

svarande) torde i de ämnen, där lektorstjänster införes, kunna meddela hu­

vuddelen av den katedrala undervisningen. Lektorn bör biträda professorn

vid organiserandet av undervisningen. Han bör instruera och övervaka

assistenter och övrig underordnad lärarkraft, övervaka och även leda vissa

kvalificerade laborationer, samt, där så lämpligt är, ge en viss katedral

undervisning. Undervisningsskyldighet, kompetenskrav m. m. för lektorat

vid de medicinska fakulteterna bör bli i huvudsak desamma som för lektors-

tjänsterna vid de filosofiska fakulteterna och de tekniska högskolorna.

1948 års läkarutbildningskommitté föreslog i sitt betänkande om läkar­

utbildningen (SOU 1953: 7) inrättande av en särskild klinisk lärartjänst i

Ce 30, förenad med en betydande undervisningsskyldighet (130 timmar)

för innehavaren. De tjänster, som sedermera inrättades, kom att få eu an­

nan konstruktion. Den katedrala undervisningsskyldigheten uppgår näm­

ligen endast till 65 timmar per år. Tjänsterna är extra ordinarie, placerade i

Ae 24 och mnehas under begränsad förordnandetid. Rätten till omförord­

nande för innehavaren är dock icke begränsad. Den kliniska lärartjänsten är

vidare förenad med befattning som biträdande överläkare vid vederbörande

kommunala undervisningssjukhus.

Berörda kliniska lärartjänster förekommer endast vid de kommunala un-

dervisningssjukhusen i Lund-Malmö, Göteborg och Umeå samt Kronprin­

sessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn i Stockholm. De motsvaras vid

Övriga undervisningssjukhus av biträdande överläkare i Ae 24, som likaså

har 65 timmars undervisningsskyldighet. För de biträdande överläkar­

tjänsterna tillämpas begränsad förordnandetid, och önskemål har till bered­

ningen framförts om fastare anställningsförhållande för innehavarna av

dessa tjänster liksom för innehavarna av de kliniska lärartjänsterna.

För att de kliniska ämnenas behov av undervisningsförstärkning skall

kunna tillgodoses på ett fullt tillfredsställande sätt utan att antalet tjänster

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

83

ökar i icke önskvärd omfattning, räknar beredningen med att med innehav

av tjänst som klinisk lärare i Ae 24 skall följa skyldighet att vid behov

meddela katedral undervisning 130 timmar i stället för 65 timmar årligen.

Frågan i vad mån denna ökning av undervisningsskyldigheten skalHöran-

leda ändrade lönevillkor torde få upptagas till förhandlingar i vanlig ord­

ning. Beredningen är inte redo att förorda en ordinariesättning av de före­

slagna kliniska lärarbefattningarna, då det enligt beredningens mening finns

skäl att bibehålla deras karaktär av meriteringstjänster. Fn mer tryggad

anställningsform kunde dock enligt beredningen erhållas, om tjänsteinne-

havarna medgavs omförordnande utan att tjänsten dessförinnan behövt

ledigförklaras. Beredningen finner det lämpligt, att kliniska lärartjänster av

föreslagen typ även inrättas i de större kliniska läroämnena i Stockholm och

Uppsala.

Beredningen berör härefter bland annat frågan om sjuksköterske-

p erson a len samt framhåller, att en betydande sjuksköterskebrist för

närvarande råder vid vissa undervisningssjukhus, vilket ogynnsamt påver­

kar undervisningsmöjligheterna. En ökad läkarutbildning innebär — anför

beredningen vidare — ett ökat utnyttjande av undervisningssjukhusens

resurser och en fortsatt sjuksköterskebrist skulle kunna äventyra en dylik

ökning. Beredningen betonar med eftertryck angelägenheten av fortsatta

åtgärder för avhjälpande av sjuksköterskebristen vid undervisningsklini-

kerna och anför ytterligare följande.

Från skilda håll har till beredningen föreslagits att till sjuksköterskor vid

undervisningssjukhusen skulle utgå ett särskilt arvode för det merarbete,

som är föranlett av undervisningen och forskningen. Ett liknande arvode

utgår till sjukgymnaster, som vid utbildningssjukhusen deltar i handled­

ningen av sjukgymnastelever. Beredningen, som är medveten om att en

ökning av de kliniska utbildningsplatserna kommer att ställa ytterligare

krav på sjuksköterskepersonalen vad gäller såväl handledning av de stude­

rande som ökade arbetsinsatser i övrigt för undervisningen och forskningen,

anser i princip att ett genomförande av ifrågavarande förslag skulle vara

ägnat att väsentligt förbättra rekryteringssituationen. Beredningen är emel­

lertid medveten om att ett realiserande av förslaget är förenat med svårig­

heter, men med hänsyn till vad tidigare framhållits är det nödvändigt, att

frågan om ett särskilt undervisningsarvode till sjuksköterskepersonalen vid

undervisningssjukhusen liksom andra personalproblem, sammanhängande

med en utbyggnad av undervisningssjukhusen, blir föremål för fortsatta

överväganden.

När beredningen behandlar förslag om ökad läkarutbildning vid de olika

läroanstalterna förklarar sig beredningen förutsätta, att undervis­

ningen kan läggas upp inom ramen för den nuvarande medicinska exa-

mensstadgan. Beredningen säger sig emellertid vara medveten om att ett

genomförande av ökad läkarutbildning i vissa fall nödvändiggör vissa om­

läggningar i nu tillämpade kurskombinationssystem.

För att i framtiden kunna tillförsäkra medicine studerande en obruten

studiegång även under det s. k. fria kliniska skedet är det enligt bered­

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

84

ningens mening angeläget, att de resurser förstärkes, som gör det möjligt

att snabbt kunna vidtaga åtgärder mot hotande köbildning i studiegången.

Beredningen understryker betydelsen av det kontinuerliga prognosarbete

på kort sikt som utföres av undervisningsnämnderna. Nämndernas möjlig­

heter därvidlag bör enligt beredningen förbättras så att vid en ökad utbild­

ningskapacitet de redan i nuläget iakttagna tendenserna till köbildning

kommer att kunna bemästras. Beredningen förutsätter vidare, att även i

fortsättningen medel årligen ställs till universitetskanslerns disposition för

anordnande av extra kurser i kliniska ämnen.

3. Alternativ för ökad läkarutbildning

Beredningen redovisar ett antal av beredningen undersökta alternativ för

ökad läkarutbildning, benämnda alternativ A—H. I samtliga redovisade

alternativ ingår utbyggandet av den medicinska högskolan i Umeå till en

fullständig medicinsk läroanstalt. Beredningen anser, att en sådan utbygg­

nad bör vara den första åtgärden vid varje ökning av läkarutbildningen.

Vid de av beredningen redovisade alternativen till ökning av läkarutbild­

ningen har avgången av elever mellan de teoretiska och propedeutiska kur­

serna antagits uppgå till mellan 4 och 5 procent. Vidare har beredningen i

görligaste mån eftersträvat lösningar, som möjliggör för de studerande att

fullfölja sina medicinska studier på den studieort, vid vilken de intagits.

Beredningen anlägger även vissa allmänna synpunkter på utbildnings­

kapaciteten vid en medicinsk läroanstalt samt anför därom bland annat

följande.

Begränsningen i ett lärosätes utbildningskapacitet torde främst ligga på

den kliniska sidan, enär patienterna på undervisningsklinikerna inte i alltför

stor omfattning bör utnyttjas för demonstrationer eller i övrigt i undervis-

nmgssyfte. Det är naturligtvis omöjligt att ange en exakt siffra för en

laroanstalts maximala utbildningsresurser. Erfarenheterna från såväl vårt

land som från utlandet talar emellertid för att årsintaget i huvudämnen per

undervisningssjukhus ej bör överstiga 100, om läkarutbildningens kvalitet

skall kunna, hållas på hög nivå och om det inom sjukhuset i övrigt skall

kunna bedrivas den sjukvård och den forskning samhället kräver. Där

speciella förutsättningar föreligger, exempelvis i form av dubbelkliniker,

måste utbildningskapaciteten dock anses kunna överstiga angivna siffra.

Beredningen har funnit, att den kliniska utbildningskapaciteten vid ett

lärosäte med två varandra kompletterande undervisningssjukhus under

vissa förutsättningar kan uppgå till omkring 160 intagna studerande årli­

gen i de kliniska ämnena, utan att utbildningskvaliteten behöver försämras.

Beredningen upptager härefter till behandling de olika alternativen för

ökad läkarutbildning.

Alternativ A. Samtidigt med att den medicinska högskolan i Umeå

u t bygges till en fullständig läroanstalt bör — för att umeålasarettets totala

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

85

kapacitet skall kunna utnyttjas — antalet propedeutiska och kliniska ut­

bildningsplatser vid högskolan ökas från 40 till 60. De teoretiska institutio­

ner, som måste tillkomma för att göra den medicinska högskolan fullständig,

bör med hänsyn härtill och med beaktande av den beräknade avgången

dimensioneras för ett årligt nybörjarintag av 62 elever. Som en följd av

utökningen i Umeå bör antalet kliniska utbildningsplatser vid landets övriga

lärosäten ökas med 40 elever. De förändringar i förhållande till nuläget, som

ett genomförande av detta första alternativ leder till, framgår av följande

tablå.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

I ....

90

no

115

138

62 (+62)

515 (+62)

II ... . . 86 (+6)

105 (+15)

no (+io)

132 (+12)

60 (+20)

493 (+63)

III ..... 86 (+6)

105 (+15)

no (+io)

132 (+12)

60 (+

20

)

493 (+63)

I — Intagning av studerande till de prekliniska kurserna.

II — Intagning av studerande till de propedeutiska kurserna.

III :_

j

Intagning av studerande till de kliniska kurserna.

Alternativ B. Beredningen konstaterar, att vid genomförande av

alternativ A vissa tröskelproblem i Lund-Malmö och Göteborg kommer att

uppstå. Dessa problem måste enligt beredningen lösas. Därvid uppkommer

vissa engångskostnader. Samtidigt blir det emellertid möjligt att utan mer

betydande kostnadsökningar höja intagningen med ytterligare 10 stude­

rande i Lund-Malmö och 5 i Göteborg.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

90

86 (+6)

120 (+10)

115 (+25)

120 (+ 5)

115 (+15)

138

132 (+12)

62 (+62)

60 (+

20

)

530 (+77)

508 (+78)

Alternativ C. I Stockholm föreligger enligt beredningen möjligheter

att vid karolinska institutet och dess nuvarande undervisningssjukhus öka

intagningskapaciteten till 168 elever årligen i de teoretiska ämnena och till

160 årligen i de propedeutiska och kliniska ämnena.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

I .......... 90

II o. III

86

(+

6

)

120

(+

10

)

115 (+25)

120 (+ 5)

115 (+15)

168 (+30)

160 (+40)

62 (+62)

60 (+

20

)

560 (+107)

536 (+106)

Alternativ D och E. Beredningen har funnit det möjligt att, om

Malmö allmänna sjukhus i sin helhet utnyttjas för undervisning, höja den

årliga intagningen i de teoretiska ämnena vid medicinska fakulteten i Lund

till 168 elever samt i de propedeutiska och kliniska ämnena till 160 elever

årligen. Samma utbildningskapacitet torde enligt beredningen kunna er­

86

hållas i Göteborg genom utnyttjande för undervisning av ett nytt sjukhus

i staden eller dess omgivning.

En ytterligare ökning av utbildningskapaciteten utöver alternativ C

finner beredningen således vara fullt möjlig genom vissa anordningar an­

tingen i Lund-Malmö

eller

i Göteborg. Valet mellan berörda orter synes

beredningen främst vara en kostnadsfråga. Från utbildningssynpunkt torde

båda läroanstalterna ha samma förutsättningar. Beredningen framhåller, att

kostnaderna för ett genomförande av det ena eller det andra alternativet

delvis är beroende av förhandlingsuppgörelser mellan staten och vederbö­

rande sjukhushuvudman. Två likvärdiga alternativ har därför uppställts

av beredningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Alternativ D.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

I ..........

II 0. III

90

86 (+6)

168 (+58)

160 (+70)

120 (+ 5)

115 (+15)

168 (+30)

160 (+40)

62 (+62)

60 (+20)

608 (+155)

581 (+151)

Alternativ E.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

I ..........

II 0. III

90

86 (+6)

120 (+10)

115 (+25)

168 (+53)

160 (+60)

168 (+30)

160 (+40)

62 (+62)

60 (+

20

)

608 (+155)

581 (+151)

Alternativ F. Vid behov av en än större ökning av utbildnings­

kapaciteten synes det enligt beredningen naturligt att utnyttja möjlighe­

terna till ökad utbildning i

såväl

Lund-Malmö som Göteborg.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

I .......... 90

II o. III

86

(+

6

)

168 (+58)

160 (+70)

168 (+53)

160 (+60)

168 (+30)

160 (+40)

62 (+62)

60 (+20)

656 (+203)

626 (+196)

Alternativ G. Vill man gå längre i ökning av utbildningskapaciteten

föreligger enligt beredningen olika möjligheter. En är att förlägga medicinsk

utbildning till en helt ny studieort och där utnyttja ett befintligt sjukhus

Enda tänkbara sjukhus för en sadan utbildning är regionsjukhusen i Lin­

köping och Örebro. Beredningen räknar med att i varje fall till en början

intagningskapaciteten i de propedeutiska och kliniska ämnena på en ny ort

(av beredningen benämnd Örköping) bör begränsas till 60 nybörjare per år.

Beredningen finner det önskvärt, att en ny medicinsk högskola förses med

egna teoretiska institutioner. Av kostnadsskäl kan det emellertid bli nöd­

vändigt att låta den teoretiska utbildningen under en övergångstid äga

rum vid ett eller flera befintliga lärosäten. En tänkbar möjlighet är därvid

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

att dimensionera de teoretiska institutionerna i Umea för ett elevantal av

124 elever i stället för 62 elever. Detta arrangemang förutsätter en förflytt­

ning av elever från Umeå till Örköping efter de tva första studiearen.

Uppsala

Lund-Malmö Göteborg

Stockholm

Umeå

Örköping

Totalt

I .......... 90

IT o. III 86 (+6)

168 (+58)

168 (+53)

160 (+70)

160 (+60)

168 (+30)

160 (+40)

124 (+124)

60 (+ 20)

0

60 (+60)

718 (+265)

686

(+256)

Alternativ H. I Stockholm torde enligt beredningen möjligheter till

ökad utbildning inte vara uttömda med alternativ C. Genom utnyttjande

av ett tredje sjukhus för undervisning torde det vara möjligt att öka den

kliniska utbildningskapaciteten till 220 intagna årligen. Intagningen i de

teoretiska ämnena borde då med hänsyn till den beräknade avgangen uppgå

till 230 elever årligen. Beredningen finner emellertid detta alternativ av

vissa skäl, vilka kommer att beröras i det följande, mindre lämpligt.

Uppsala

Lund-Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Örköping

Totalt

I

.......... 90

II o. III 86 (+6)

168 (+58)

160 (+70)

168 (+53)

160 (+60)

230 (+ 92)

220

(+100)

124 (+124)

60 (+ 20)

0

60 (+60)

780 (+327)

746 (+316)

Beredningen har på angivet sätt redovisat olika alternativ för en ökning

av läkarutbildningen i vårt land från ett absolut minimialternativ med en

ökning av 62 elever årligen till ett absolut maximialternativ med en ökning

av 327 elever årligen. Enligt beredningen anger dessa alternativ de från

allmänna sjukvårds- och utbildningssynpunkter acceptabla utbildningsnivå­

erna inom en överskådlig tid. Givetvis skulle andra kombinationer kunna

uppställas för ernående av skilda utbildningsnivåer. Beredningen har emel­

lertid stannat för de här angivna varianterna som underlag för fortsatta

överväganden.

4. Nödvändiga resurser för ökad läkarutbildning vid skilda lärosäten

Uppsala

Som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen utgår bered­

ningen från att i Uppsala ytterligare sex utbildningsplatser skall tillkomma

i de propedeutiska och kliniska ämnena för att göra Uppsala helt »själv­

försörjande».

Vid sådant förhållande föreligger enligt beredningen inte några absoluta

krav på nybyggnader för en ökad undervisning under det propedeu­

tiska året. Den föreslagna ökningen kommer emellertid att accentuera

behoven av tillbyggnader och nybyggnader för de institutioner, dar krav

föreligger på ökade utrymmen av andra skäl, sasom farmakologiska institu-

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

tumen, bakteriologiska och virologiska institutionerna samt patologiska

institutionerna.

19o5 års läkarutbildningsutredning hävdade beträffande de kliniska

un dervisningsplatserna i Uppsala, att det patientmaterial, som

vid dåvarande upptagningsområde och med tillskott av utomlänspatienter

kunde disponeras för undervisningen kvantitativt och kvalitativt för vissa

kliniker lämpligen inte medgav ett större antal studerande än 80. Vid den

tidpunkt, då den av beredningen ifrågasatta ökningen av utbildningskapaci­

teten blir aktuell, torde emellertid, framhåller beredningen, genom den nu

påbörjade utbyggnaden av akademiska sjukhuset de kliniska utbildnings-

forhållandena ha avsevärt förbättrats. Beträffande lokalfrågor i övrigt

samt vissa lärarfrågor anför beredningen dessutom bland annat följande.

\ id nu påbörjade och kommande

byggnadsplanering av kliniker

vid aka­

demiska sjukhuset är det väsentligt att beakta de krav på ökade lokal­

utrymmen, som den har aktuella ökningen för med sig. Detta är enligt vad

beredningen funnit särskilt angeläget för de medicinska och kirurgiska poli­

klinikerna lmsom för kvinnokliniken och ögonkliniken. Planeringsarbetet

^°.r®Ilde “f^ bhmkcr har fortskridit mycket långt, och beredningen har

arior under hand till byggnadskommittén för akademiska sjukhuset frarn-

ort små synpunkter angående de lokalmässiga behov som uppstår vid en

oknmg med sex utbildningsplatser.

För undervisningen i neurologi innebär den professur i neurokirurgi, som

enligt riksdagens beslut skall inrättas budgetåret 1962/63 samt tillkomsten

av en särskild neuroKirurgisk klinik år 1962 en betydande undervisnings-

forstarknmg. Likasa kommer ett genomförande av det i årets statsverks-

proposition framlagda forslaget om en professur i socialmedicin att skapa

förutsättningar för den aktuella ökningen av utbildningen i detta ämne För

undervisningen i psykiatri innebär vidare tillkomsten av en professur i

»tung psykiatri» vid Ulleråkers sjukhus en betydande förstärkning.

*

pediatrik

torde tillkomsten av en barnkirurgisk avdelning och

utökade lokalutrymmen för barnpsykiatri komma att innebära vissa för­

bättrade undervismngsmöjligheter. Likaså torde tillkomsten av Folke Ber-

nadotte-hemmet — för barn med cerebral pares — innebära en förstärkning

or utbildningen i berörda ämne. De nuvarande lokalerna för pediatriska

khmken i Uppsala är emellertid trånga, och eu ökning av elevantalet skär­

per dartor det redan nu manifesterade behovet av det »pediatric centre»

som ingar i generalplanen för akademiska sjukhuset.

Vid universitetet i Uppsala finns inga akademiska tjänster för hygien och

rättsmedicin. Fn undervismngsorganisation för

hygien

bör enligt bered­

ningens mening tillkomma inom en snar framtid. Lokaler för en hygienisk

institution torde kunna beredas i den byggnad, som nu disponeras av

fysiologiska institutionen. Da beredningen räknar med att fysiologiska insti­

tutionen erhaller nya lokaler inom eu femårsperiod torde således lokalfrågan

tor en blivande hygienisk undervismngsorganisation inte behöva vålla svå­

righeter.

Undervisningen

i rättsmedicin

meddelas nu i provisoriska former. Sedan

ang tid tillbaka föreligger önskemål om inrättande av en rättsläkarstation

i Lppsala, vilket i likhet med vad som gäller på övriga studieorter skulle

kunna bil basen för undervisningen i rättsmedicin. Enligt uttalande av

89

chefen för inrikesdepartementet i 1960 års statsverksproposition är det dock

synnerligen ovisst, när en statens rättsläkarstation kan komma att anordnas

i Uppsala. En ökad undervisning måste emellertid på nytt aktualisera denna

fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Lund-Malmö

Beredningen har i sina alternativ angivit tre nivåer för en möjlig utök­

ning av utbildningskapaciteten i Lund-Malmö. De olika nivaerna framgar

av följande tablå (ökningen angives inom parentes).

Preklin.

Prop.

Klin.

Nuvarande intag .............. 110

90

90

Alternativ A .................... 110

105 (-f- 15)

105 (+15)

Alternativ B .................... 120 (-f- 10)

115 (+ 25)

115 (-j- 25)

Alternativ D .................... 168 (-j- 58)

160 (-j- 70)

160 (+ 70)

En förutsättning för en ökning av antalet utbildningsplatser i de prope-

deutiska och kliniska ämnena från nuvarande 90 till 105 (alternativ A) är,

att Malmö stads sjukhus i ökad utsträckning utnyttjas för undervisning.

Denna ökning torde enligt beredningen komma att kräva vissa kostnader

av engångsnatur för staten. Beredningen har emellertid funnit det möjligt

att öka utbildningskapaciteten i samtliga ämnen med ytterligare tio platser

utan att mer betydande kostnader av engångsnatur tillkommer. En andra

ur kostnadssynpunkt rimligare nivå än alternativ A är således alternativ B.

Beredningen behandlar därför inte alternativ A utan diskuterar endast vissa

frågor sammanhängande med alternativen B och D.

Förutsättningar för en ökning av utbildningskapaciteten i de teoretiska ämnena till

120 platser samt i de propedeutiska och kliniska ämnena till 115 platser

(alternativ B)

En utbildning i Lund av 120 studerande årligen eller 60 per termin i d e

teoretiska ämnena kräver i och för sig inga tillbyggnader av nu­

varande institutioner. Men en sålunda ökad utbildningskapacitet kommer

att skärpa behovet av en nybyggnad för medicinsk-kemiska institutionen

och utökade lokaler för djuravdelningen vid fysiologiska institutionen. Den

ökade intagningen av elever förutsätter på några institutioner vissa enklare

inredningsarbeten samt komplettering av befintlig utrustning.

Vad de propedeutiska ämnena beträffar torde utökade lokal­

utrymmen vid den tidpunkt, då den här ifrågasatta ökningen av utbildnings­

kapaciteten är aktuell, disponeras av farmakologiska, bakteriologiska och

patologiska institutionerna i Lund. Den ökade utbildningskapaciteten torde

därför utan svårigheter kunna genomföras i berörda ämnen.

För de kliniska ämnena och de kliniska laborations-

ämnena såväl i Lund som i Malmö kommer den pågående utbyggnaden

90

av sjukhusen att skapa väsentligt förbättrade lokalmässiga förutsättningar.

Därom samt om vissa lärarfrågor anför kommittén i huvudsak följande.

Lunds universitet har föreslagit inrättande av en professur i ortopedi vid

Malmö allmänna sjukhus. Beredningen vill för sin del tillstyrka detta för­

slag och anser, att den ökade utbildningskapaciteten accentuerar behovet av

en akademisk undervisningsorganisation för ämnet ortopedi i Malmö.

Den nuvarande undervisningen i klinisk fysiologi i Lund-Malmö ges

i provisoriska former i avvaktan på en fast akademisk organisation i

ämnet. Universitetskanslern har i sina anslagsäskanden för budgetåret

1961/62 föreslagit inrättande av en professur i ämnet med placering vid

lasarettet i Lund. Lokalutrymmen för berörda ämne kommer att kunna

disponeras. Beredningen anser för sin del, att det är ytterst angeläget att

en professur i klinisk fysiologi är inrättad vid den tidpunkt en ökad utbild­

ningskapacitet blir aktuell. Beredningen förordar därför inrättande av en

dylik professur.

För ämnet radioterapi i Malmö är det enligt ämnesföreträdaren under

nuvarande förhållanden otänkbart att med hänsyn till såväl disponibla

lokaler som patienttillgång öka antalet tjänstgörande medicine kandidater

vid radioterapeutiska kliniken. Radioterapin kommer enligt föreliggande

byggnadsplaner att erhålla nya lokaler, men frågan om vårdplatsantalet är

ännu inte löst. Denna byggnadsfråga är bland annat beroende av hur

regionsjukvården planeras i avseende på regionplatser i Malmö. Bered­

ningen vill för sm del betona önskvärdheten från undervisningssynpunkt av

en ökning av vårdplatsantalet vid den radioterapeutiska kliniken i Malmö.

I ämnet

obstetrik-gynekologi

är lokalförhållandena i Malmö vad gäller

undervisningsutrymmen för närvarande mycket besvärliga. För att inte

förvärra nuvarande lokalsvårigheter förordar beredningen en ökning av

kursantalet i berörda ämne från tre till fyra men understryker samtidigt

angelägenheten av att utökade kandidat- och föreläsningsutrymmen tillska­

pas på kvinnokliniken i Malmö.

En ökning av de kliniska utbildningsplatserna i Lund-Malmö till 115 per

år förutsätter, som tidigare nämnts, ianspråktagande av vissa nu för under­

visning ej upplåtna kliniker vid Malmö allmänna sjukhus. Detta gäller

framför allt undervisningen i pediatrik. Visserligen har ämnesföreträdaren

angivit, att pediatriska kliniken vid lasarettet i Lund möjligen skulle kunna

mottaga hela den ifrågasatta ökningen av elever. Enligt beredningens me­

ning vore dock en sådan lösning från undervisningssynpunkt mindre lämp­

lig. Beredningen förordar därför, att Flensburgska barnsjukhuset, som nu

utgör allmänna sjukhusets pediatriska klinik, i viss utsträckning tages i an­

språk för undervisning. Flensburgska barnsjukhuset, som färdigställdes 1945,

har 120 barnmedicinska platser. Vidare finns en barnpsykiatrisk avdelning

om 10 platser. Lokalförhållandena är goda och en föreläsningssal finns.

Vissa inredningsarbeten torde dock bli nödvändiga för att bereda lämpliga

undervisningsmöjligheter.

I fråga om ämnet

dermato-venereologi

kan framhållas, att hudkliniken i

Lund är inrymd i otidsenliga och otillräckliga lokaler, varför undervisningen

får bedrivas under svåra förhållanden. En utökning av lokalutrymmena för

hudkliniken är planerad, och i samband därmed har en utökning av vård­

platsantalet från nuvarande 42 platser till cirka 75

föreslagits. Det torde

emellertid vara tveksamt om denna utökning av vårdplatsernas antal kom­

mer att kunna genomföras. Enligt ämnesföreträdaren föreligger möjlighet

att för den nu aktuella ökningen i dermato-venereologi anordna erforder­

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

91

ligt antal utbildningsplatser i Lund. Beredningen har emellertid övervägt

möjligheten att vid en ökad utbildningskapacitet även utnyttja hudkliniken

i Malmö för undervisning, med hänsyn dels till de svårigheter som redan

i nuläget föreligger för undervisningen i ämnet i Lund, dels till ovissheten

om behovet av en ökning av vårdplatsantalet i Lund. Hudkliniken i Malmö

har för närvarande 74 vårdplatser och från Malmös upptagningsområde

torde kunna ställas ett betydligt rikare undervisningsmaterial till förfogande

än från Lunds område. De polikliniska lokalerna vid hudkliniken i Malmö är

nyrenoverade och för sjukvårdsbehov mycket lämpliga. Vårdlokalerna är

föråldrade, men möjligheter torde föreligga, att hudkliniken vid aktuell tid­

punkt kan få disponera nya för undervisning och forskning lätt anpassbara

lokaler. Skulle hudkliniken i Malmö tagas i anspråk för undervisning, synes

det beredningen ändamålsenligare att överflytta den nuvarande professuren

i dermatologi i Lund till Malmö och att förlägga undervisningen i sin helhet

dit än att endast utnyttja hudkliniken i Malmö för enstaka kurser. Bered­

ningen är dock inte beredd att med hänsyn endast till undervisningens be­

hov ta definitiv ställning till denna fråga.

Vid beredningens samtal med ämnesföreträdarna har önskemål framkom­

mit om att även andra kliniker vid Malmö allmänna sjukhus skulle utnytt­

jas för undervisning. Sålunda har krav framförts, att psykiatriska kliniken

i Malmö skall utnyttjas i vart fall för en årlig kurs. Enligt beredningens

mening är dock detta icke ett absolut villkor för genomförande av den ifraga-

satta ökningen av utbildningen. Psykiatriska kliniken i Lund kommer vid

den aktuella tidpunkten att disponera utökade lokalutrymmen och vård­

platser därigenom att barnpsykiatriska avdelningen flyttat till en egen

klinik. Vidare innebär tillkomsten av en forskningsprofessur vid S:t Lars

sjukhus en betydande undervisningsförstärkning för berörda ämne.

För ämnet ojtalmiatrik kommer den ökade utbildningskapaciteten att

medföra vissa svårigheter framför allt från lokalsynpunkt, men beredningen

har liksom ämnesföreträdaren ansett, att det kommer att bli möjligt att

bemästra dessa svårigheter. Planerade byggnadsåtgärder kommer vidare att

skapa förutsättningar för utbildning av berörda elevantal i ämnena oto-

rhino-laryngologi och epidemiologi.

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

Förutsättningar för en ökning av utbildningskapaciteten i de teoretiska ämnena till

168 platser samt i de propedeutiska och kliniska ämnena till 160 platser

(alternativ D)

Beredningen förklarar, att den inte haft tillfälle att i detalj undersöka

förutsättningarna för en ökning av utbildningskapaciteten i Lund-Malmö

enligt alternativ D. Beredningen har därför endast gjort vissa översiktliga

beräkningar och bedömningar av förutsättningarna för en sådan ökning.

I de teoretiska ämnena torde det enligt beredningen vara möjligt att med

relativt små utbyggnader av anatomiska, histologiska och fysiologiska in­

stitutionerna kunna meddela utbildning åt 160 elever årligen. För medi-

cinsk-kemiska institutionen och bakteriologiska institutionen förut sättes

nybyggnader, vilket i tidigare sammanhang har berörts. Fn nybyggnad för

den förstnämnda institutionen kommer också att kunna medföra ökade

lokalutrymmen för farmakologiska institutionen. I fråga om ämnet patologi

92

bör enligt beredningen undersökas huruvida den ifrågavarande utbildnings­

kapaciteten kan möjliggöras genom en omdisponering av nuvarande och till­

kommande lokalutrymmen. Beredningen framhåller, att en sådan ökning av

utbildningskapaciteten för de kliniska ämnena nödvändiggör, att samtliga

kliniker vid Malmö allmänna sjukhus tages i anspråk för undervisning.

Medicinsk utbildning

i

Lund-Malmö av

168

elever per år

i

de prekliniska

ämnena och av

160

nya elever

i

de propedeutiska och kliniska ämnena är

enligt beredningen fullt genomförbar. De närmare förutsättningarna härför

synes emellertid enligt beredningen böra utredas i särskild ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Göteborg

Beredningen har i sina alternativ angivit följande nivåer för en ökning

av utbildningskapaciteten i Göteborg:

____

Preklin.

Prop.

Kiin.

Nuvarande intag.............. 115

100

100

Alternativ A .................... 115

110 (+ 10)

110 (+10)

Alternativ B .................... 120 (+ 5)

115 (+ 15)

115 (+ 15)

Alternativ E .................... 168 (+53)

160 (+ 60)

160 (+ 60)

Beredningen har funnit, att utöver alternativ A en mindre ytterligare

ökning av utbildningskapaciteten upp till alternativ B kan åstadkommas

utan att mer betydande kostnader uppkommer. Beredningen behandlar där­

för av dessa två alternativ endast det senare samt därjämte alternativet E.

Förutsättningar för en ökning av utbildningskapaciteten i de teoretiska ämnena till

120 platser samt i de propedeutiska och kliniska ämnena till 115 platser

(alternativ B)

De teoretiska institutionerna är dimensionerade för ett

nybörjarintag av 120 studerande. En höjning av antalet studerande med

fem från nuvarande 115 torde kunna ske utan svårigheter. Någon personell

förstärkning synes ej heller enligt beredningens mening vara nödvändig för

en ökning av utbildningskapaciteten med två respektive tre platser per

termin.

Nuvarande lokalutrymmen torde även för de propedeutiska

ämnena vara tillräckliga, enligt vad beredningen framhåller. Ämnes-

företrädarna för ämnet patologi har visserligen framlagt önskemål om viss

tillbyggnad av berörda institution i syfte att ställa i ordning vissa för de­

monstrationer nödvändiga lokalutrymmen. Beredningen finner för sin del,

att erforderliga ökade utrymmen för undervisningen torde kunna arran­

geras genom en mindre omdisposition i förefintliga lokaler. Beredningen på­

pekar dessutom, att ökade lokalutrymmen kommer att tillföras patolo­

giska institutionerna genom bakteriologiens utflyttning till nya lokaler.

93

Vad gäller de kliniska laborationsämnena och de kli­

niska ämnena torde enligt beredningen förutsättningar finnas för nu

ifrågavarande ökning av utbildningskapaciteten. För propedeutiska årets

översikt skurser i medicin kan dock ökningen komma att medföra vissa

svårigheter på grund av lokalförhållandena. Dessa kurser fördelas nu mel­

lan Vasa sjukhus (två kliniker) och medicinska kliniken III vid Sahlgrenska

sjukhuset. Ämnesföreträdarna har ifrågasatt, om inte ökningen av utbild­

ningskapaciteten förutsätter, att en ny klinik tages i anspråk för den prope­

deutiska undervisningen. Beredningen är för sin del tveksam om en sådan

åtgärd verkligen skulle vara av behovet påkallad.

Beträffande vissa andra ämnen anför beredningen huvudsakligen följande.

Ett genomförande av förslaget i årets statsverksproposition om inrät­

tande av en professur i neurokirurgi

kommer att innebära en betydande

undervisningsförstärkning. Beredningen förutsätter också, att vid den tid­

punkt den här ifrågasatta ökningen av utbildningskapaciteten är aktuell

ytterligare en professur i röntgendiagnostik,

varom behov anmälts i annat

sammanhang, skall ha inrättats. För att möjliggöra en fullgod utbildning

i ämnet pediatrik

borde vid den för här ifrågasatt elevökning aktuella tid­

punkten en ny barnklinik vara färdigställd. Vidare ökar den mer omfattande

undervisningen i ämnet psykiatri

angelägenheten av att en professur i s. k.

»tung psykiatri» inrättas vid Lillhagens sjukhus (prop. 1959: 79). I ämnet

ftisiologi

föreligger enligt ämnesföreträdaren redan nu betydande lokal- och

personalsvårigheter. Beredningen vill för sin del understryka angelägenhe­

ten av att de redan nu aktuella behoven av undervisningsförstärkning i

detta ämne tillgodoses.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Förutsättningar för en ökning av utbildningskapaciteten i de teoretiska ämnena till

168 platser samt i de propedeutiska och kliniska ämnena till 160 platser

(alternativ E)

Ifrågavarande ökning av utbildningskapaciteten förutsätter ianspråkta-

gande av ett nytt sjukhus för undervisning. Som tidigare berörts föreligger

planer på uppförande av ett andra sjukhus i Göteborg. Bered­

ningen anlägger i huvudsak följande synpunkter på omfattningen av detta

sjukhus samt på vissa andra frågor i anslutning till den nu berörda kapa­

citetsökningen.

Ett ianspråktagande av ytterligare ett sjukhus i Göteborg för klinisk

utbildning skulle kunna medge en klinisk undervisningskapacitet av 160

intagna studerande per år fördelade med 100 på Sahlgrenska och 60 på det

nya sjukhuset i ämnena patologi, medicin, kirurgi, obstetrik-gynekologi och

psykiatri samt i de kliniska laboratorieämnena. Inom de specialämnen, som

icke skulle finnas representerade med sjukvårdsavdelningar vid det nya

sjukhuset, torde det enligt fakulteten vara möjligt att bereda en fullgod

undervisning vid Sahlgrenska sjukhuset för ett kliniskt intag av cirka 160

nya studerande årligen. Detta skulle lämpligen kunna ske bland annat ge­

nom utvidgning av specialkliniker på Sahlgrenska sjukhuset samt ianspråk-

tagande av de polikliniker inom motsvarande specialiteter, som kan komma

att uppföras i anslutning till det nya sjukhuset.

94

Enligt beredningens mening bör det planerade nya sjukhuset förses med

följande för undervisningen och forskningen erforderliga kliniker, poliklini­

ker och laboratorier:

medicinsk klinik med poliklinik,

kirurgisk klinik med poliklinik,

obstetrisk-gynekologisk klinik med poliklinik,

röntgendiagnostisk klinik,

psykiatrisk klinik med poliklinik,

patologiskt laboratorium,

kliniskt-bakteriologiskt laboratorium,

kliniskt-kemiskt laboratorium,

kliniskt-fysiologiskt laboratorium,

öronpoliklinik,

ögonpoliklinik samt

neurologisk poliklinik.

För undervisningens del räknar beredningen med att vårdplatsantalet vid

nämnda kliniker behöver uppgå till sammanlagt omkring 500 platser.

Planer föreligger vidare på uppförande vid det nya sjukhuset av en ge­

riatrik klinik, en klinik för infektionssjukdomar och en avdelning för fysi­

kalisk terapi samt, i anslutning till sjukhuset, ett särskilt mentalsjukhus.

Från fakultetens sida har önskemål framförts om vårdavdelningar i anslut­

ning till öron- respektive ögonpoliklinikerna vid det nya sjukhuset. Bered­

ningen kan inte anse inrättande av nämnda kliniker och avdelningar vara

absolut nödvändigt från undervisnings- och forskningssynpunkt. Dessa en­

heter skulle därför med hänsyn till undervisningens behov kunna upp­

byggas i en eventuell senare etapp. För psykiatriundervisningens del vill

beredningen också betona angelägenheten av att diskussionerna om ett nytt

mentalsjukhus i Göteborg inte skall försena tillkomsten av den föreslagna

forskningsavdelningen vid Lillhagens sjukhus.

Vid Sahlgrenska sjukhuset kan vid ett utnyttjande av ett nytt sjukhus

för undervisning vissa omfördelningar av vårdplatserna mellan olika klini­

ker bli av behovet påkallade. Beredningen räknar dock icke med att vid

dylika omfördelningar kostnadskrävande tillbyggnadsarbeten skall bli nöd­

vändiga.

Från Göteborgs stads sjukvårdsförvaltnings sida föreligger önskemål om

att parallellt med läkarutbildningen i obstetrik-gynekologi vid stadens två

planerade förlossningskliniker — den ena vid Sahlgrenska sjukhuset och

den andra vid det nya sjukhuset — det även skall bli möjligt att bedriva

barnmorskeutbildning. Beredningen anser för sin del sådana möjligheter

föreligga men är inte nu beredd avge detaljerade förslag i ämnet.

Någon närmare utredning angående förutsättningarna att utnyttja vissa

andra sjukhus i Göteborgs omgivning för läkarutbildning,

nämligen Mölndals lasarett och Kungälvs lasarett har beredningen inte

genomfört.

De nya teoretiska institutionerna för anatomi, histologi,

medicinsk kemi och fysiologi är byggda för 120 studerande per år men har

erhållit sådan utformning, att såväl undervisnings- som forskningsavdel-

ningarna väsentligt kan utbyggas. Detsamma gäller för institutionerna i de

propedeutiska ämnena bakteriologi och farmakologi. Företrädarna för be­

rörda ämnen har för beredningen redovisat behov av lokalökningar vid

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

95

ökad utbildningskapacitet. Dessa lokaltillskott skulle emellertid förutsätta

icke oväsentliga tillbyggnader till institutionerna. Beredningen ifrågasätter,

om inte de lokaler vid de teoretiska institutionerna, som nu är reserverade

för en framtida odontologisk utbildning, under en övergångstid skulle kunna

disponeras för läkarutbildning. Därest ifrågavarande lokaler kan utnyttjas,

blir enligt beredningens mening tillbyggnader av nämnda institutioner tills

vidare inte nödvändiga.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

Stockholm

Beredningen har såsom förut framhållits angivit följande tre nivåer för

en ökning av utbildningskapaciteten vid karolinska institutet.

Preklin.

Prop.

Klin.

Nuvarande intag............... 138

120

120

Alternativ A...................... 138

132 (+ 12)

132 (-f- 12)

Alternativ C...................... 168 (+ 30)

160 (-j- 40)

160 (+ 40)

Alternativ H .................... 230 (+ 92)

220 (+ 100)

220 (+ 100)

En ökning av antalet kliniska utbildningsplatser vid karolinska institutet

enligt alternativ A kan genomföras utan ianspråktagande av nya kliniker

eller dylikt. Beredningen diskuterar inte i övrigt förutsättningarna för en

ökning av elevantalet enligt detta alternativ, utan hänvisar till de synpunk­

ter härom, som anförts i 1955 års läkarutbildningsutrednings betänkande

»Kliniska utbildningsplatser för blivande läkare» (SOU 1956:34). Bered­

ningen upptar till närmare behandling alternativ C samt berör även alter­

nativ H.

Förutsättningar för en ökning av utbildningskapaciteten i de teoretiska ämnena till

168 platser samt i de propedeutiska och kliniska ämnena till 160 platser

(alternativ C)

Möjligheterna att utöver alternativ A öka nybörjarintaget vid karolinska

institutet ter sig enligt beredningen relativt gynnsamma. De teoretiska

institutionerna har en betydande undervisnings- och forskningskapacitet,

vilken torde komma att ytterligare förstärkas, när vissa planerade om- och

tillbyggnadsprojekt blivit realiserade. De kliniska resurserna i huvudstaden

är stora och medger i och för sig en omfattande utbildning. Mot bakgrun­

den härav har bland annat representanter för institutets lärarkollegium

ifrågasatt möjligheten att betydligt öka kapaciteten vid institutet i

förhållande till nuläget. Beredningen anser emellertid, att ett genomförande

av en sådan ökning är förenat med vissa speciella problem. I anslutning här­

till anför beredningen bland annat följande.

Det nuvarande serafimerlasarettet är föråldrat och starkt nedslitet. Vis­

serligen pågår för närvarande en viss upprustning vid lasarettet, vilken

upprustning är en absolut förutsättning för att lasarettet över huvud taget

96

skall kunna utnyttjas för undervisningsändamål under ytterligare ett antal

år. Åtskilliga olägenheter kommer likväl att kvarstå. Det är därför mycket

angeläget, att lasarettet ersättes av ett modernt undervisningssjukhus. I

samband härmed bör erinras om att de neurologiska och neurokirurgiska

klinikerna skall erhålla nya klinikbyggnader vid karolinska sjukhuset, vilka

byggnader beräknas stå färdigställda 1963.

I det programförslag för

Sabbatsbergs sjukhus,

som nyligen framlagts,

har man utgått från 120 kliniska utbildningsplatser i Stockholm med ett

tillägg för en viss framtida mindre ökning. För att icke rubba förutsätt­

ningarna för berörda program och med hänsyn till föreliggande svårigheter

vid serafimerlasarettet har beredningen vid sin bedömning av utbildnings-

förutsättningarna räknat med

70

utbildningsplatser vid sabbatsbergssjuk-

huset (serafimerlasarettet) under medicin-kirurgiåret. Vid karolinska sjuk­

huset skulle således de enligt det förevarande alternativet återstående

90

eleverna erhålla utbildning i medicin och kirurgi. I pediatrik, psykiatri och

obstetrik-gynekologi samt i de kliniska ämnena under propedeutiska året

torde däremot en hälftendelning mellan karolinska sjukhuset och karolinska

institutets andra undervisningsklinik i respektive ämnen under vissa förut­

sättningar kunna genomföras.

Som i det föregående angivits har från Stockholms stads sida ifrågasatts,

om inte det nya undervisningssjukhuset bör förläggas till

Enskede-Dalen

i

stället för till Sabbatsberg. Oavsett vilken lösning berörda fråga får, anser sig

beredningen för sin del kunna utgå från att det nya undervisningssjukhuset

skall bereda undervisningen och forskningen minst samma resurser, som

Sabbatsbergs sjukhus enligt det framlagda programförslaget skulle komma

att göra.

_ Som villkor för att den av beredningen ifrågasatta ökningen av utbild­

ningskapaciteten vid

karolinska sjukhuset

skall kunna genomföras har vissa

ämnesföreträdare angivit rätt väsentliga lokalökningar, främst i fråga om

kandidatutrymmen, undervisnings- och demonstrationsrum, ökade polikli­

niklokaler samt läkarexpeditioner. I årets statsverksproposition har chefen för

inrikesdepartementet anmält, att en ny generalplan för karolinska sjukhuset

skall utarbetas av sjukhusledningen, bland annat med anledning av sjuk­

husets infogande i Storstockholms sjukvårdsorganisation. Mot bakgrunden

härav är det för dagen icke möjligt att isolerat taga ställning till de lokal­

tillskott den ökade utbildningen kräver, utan dessa måste lösas i samband

med upprättande av den nya generalplanen för sjukhuset. Det bör därför

enligt beredningens mening utan dröjsmål uppdragas åt sjukhusledningen

att vid sin översyn av sjukhusets resurser jämväl utreda de lokalmässiga

förutsättningarna för ett genomförande av en ökad utbildning i Stockholm

enligt alternativ C.

Vad de teoretiska institutionerna vid karolinska institutet

beträffar, har beredningen funnit det vara möjligt att med vissa smärre

lokala omändringsarbeten och med vissa förstärkta utrustningsanslag under

en övergångstid genomföra den ökade utbildningskapaciteten i nuvarande

lokaler. Ökningen accentuerar emellertid ett förverkligande av de förelig­

gande planerna på utbyggnad av institutionerna.

I samband med diskussionerna om lärarförstärkning för de teoretiska

institutionerna har beredningen även uppmärksammat behovet av

lärarjör-

stä->kning för odontologiens del.

Beredningen förordar därför, att vid anato-

Kungl. Maj:ts -proposition nr 108 år 1961

97

miska och histologiska institutionerna inrättas en kvalificerad lärartjänst

med uppgift att tillgodose såväl tandläkarutbildningens behov som de ökade

behoven för läkarutbildning.

I fråga om vissa propedeutiska ämnen anför beredningen

huvudsakligen följande.

Nuvarande lokalutrymmen för farmakologi

och bakteriologi

jämte

för farmakologiens del en planerad tillbyggnad torde möjliggöra ut­

bildning av ett ökat elevantal. För ämnet patologi

torde emellertid

vissa lokaltillskott, erfordras. En i annat sammanhang aktualiserad på­

byggnad av den patologiska institutionen vid karolinska sjukhuset fiam-

står som en oundgänglig förutsättning för ett genomförande av den aktuella

ökningen av elevantalet. Vid patologiska institutionen ^ id Sabbatsbergs

sjukhus torde vidare provisoriska utrymmen — eventuellt i form av en

mindre tillbyggnad — behöva iordningställas i avvaktan på definitiva ut­

rymmen i samband med den planerade ombyggnaden av sjukhuset. Den

ökade kapaciteten för obduktionsundervisningens del torde enligt bered­

ningens mening kunna möjliggöras genom en ökning av de nuvarande ob-

duktionsgruppernas storlek vid de statliga sjukhusen och vissa av Stock­

holms stads sjukhus. En sådan åtgärd torde eventuellt förutsätta en änd­

ring av gällande avtal med staden. Beredningen förordar en sådan lösning

i stället för att — såsom ämnesföreträdarna föreslagit — ytterligare ett

sjukhus, exempelvis Mörby lasarett, tages i anspråk för ifrågavarande un­

dervisning.

... .

Vad gäller de kliniska laborationsämnena

synes den itragasatta ökningen

av elevantalet vara genomförbar utan vidtagande av särskilda byggnadsåt­

gärder. Genomförande av förslaget i årets statsverksproposition om inrät­

tande av en laboratur i klinisk bakteriologi vid karolinska sjukhuset innebär

också en förstärkning av utbildningsresurserna, vilken bör underlätta ifråga­

varande ökning av utbildningskapaciteten. Även vid det propedeutiska

årets översikt skurser i medicin och kliniska undersökningsmetoder, vilka

meddelas vid karolinska sjukhusets medicinska thoraxklinik och S.t Eriks

sjukhus, torde undervisningen för det ökade elevantalet kunna meddelas

utan vidtagande av ytterligare lokala arrangemang. Ökningen av antalet

kursdeltagare vid sistnämnda sjukhus förutsätter dock en ändring av gäl­

lande avtal med Stockholms stad om villkoren för anordnande av berörda

undervisning.

Beredningen behandlar härefter de kliniska ämnena samt anföi

i anslutning därtill huvudsakligen följande.

Med den fördelning av elevantalet mellan karolinska sjukhuset och sera-

fimerlasarettet, som tidigare angivits, bör enligt beredningen möjlighet fin­

nas att för undervisningen i ämnena medicin

och kirurgi

genomföra den

ifrågasatta ökningen av antalet studerande. För karolinska sjukhusets del

erfordras dock för båda ämnena ökade lokalutrymmen. För undervisningen

i medicin vid serafimerlasarettet har ämnesföreträdaren förklarat sig icke

beredd att diskutera en ökning av utbildningskapaciteten utöver den nu­

varande, förrän garantier föreligger, att medicinska kliniken får övertaga

en betydande del av den nuvarande neurologiska klinikens lokaler. Bered­

ningen anser sig dock med bestämdhet kunna utga från, att sa stor andel

av den neurologiska klinikens vårdlokaler samt för undervisningen erfor-

7

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt Nr 108

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

derliga utrymmen kommer att ställas till den medicinska klinikens förfo­

gande, att den nu berörda — förhållandevis obetydliga — ökningen av ut-

biidmngsplatserna vid serafimerlasarettet utan svårigheter skall kunna Ge­

nomföras.

• c?611! ifr,ägasatta ökningen av utbildningskapaciteten för ämnet ortopedi

i btockholm ar möjlig att genomföra i nuvarande lokaler vid norrbacka-

mstitutet Undervisning i ämnet dermato-venereologi

för det ökade stude­

randeantalet torde kunna meddelas vid karolinska sjukhusets hudklinik

Amnesforetradaren anser det emellertid icke möjligt att vid nyssnämnda

klunk pa grund av framfor allt lokalsvårigheter undervisa mer än 132 ele­

ver ärligen. Beredningen vill inte bestrida att lokalsvårigheter föreligo-er

men anser sig kunna utgå från att — vid upprättande av den nya general-

planen för sjukhuset och om möjligt redan vid projekteringen av en beslu­

tad påbyggnad för sjukhusets allergilaboratorium — de krav på ökade un­

dervisningslokaler, som den ifrågasatta ökningen av antalet utbildnings­

platser kan komma att ställa, vinner beaktande.

. Undervisningen i klinisk epidemiologi

är i sin helhet förlagd till epidemi­

sjukhuset i Stockholm. För närvarande fördelas det årliga elevantalet på

fyra kurser om vardera 30 elever, men vid den av beredningen ifrågasatta

ökningen av elevantalet måste en femte kurs tillkomma. Det är mot bak­

grunden harav än mer angeläget, att en av kanslern sedan flera år tillbaka

askad professur i amnet vid karolinska institutet kommer till stånd. Bered­

ningen forordar darfor inrättande av denna professur. Vid bifall härtill

maste enligt gallande avtal förhandlingar upptagas med Stockholms stad

°fn, V1~"0r *or. anor<Jnande av ifrågavarande undervisning vid epidemi-

sjukhuset. Beredningen har inte funnit anledning att i detta sammanhang

taga ställning till de lokalbehov, som torde komma att aktualiseras i sam­

band med mrattande av sagda professur utan förutsätter, att lärarkollegiet

vid karolinska institutet inkommer med förslag till de åtgärder härvidlag

som kan vara påkallade.

För den nuvarande undervisningen i

oftcilmiatrik,

som meddelas dels vid

karolinska sjukhuset och dels vid Sabbatsbergs sjukhus, råder besvärliga

lokaltorhallanden. Beredningen förordar att hela ökningen av elevantalet

forlagg.es ^ karolinska sjukhusets ögonklinik. Detta förutsätter en ökning

av saväl antalet deltagare per kurs som antalet kurser per år. Ämnesföre-

tradaren har anmält behov dels av väsentligt förbättrade lokalförhållanden,

dels av ytterligare en vårdavdelning. Beredningen vill för sin del under­

stryka angelägenheten av ökade polikliniska utrymmen och utgår från att

amnesföreträdarens önskemål härvidlag skall vinna beaktande vid det kom­

mande generalplanearbetet.

Den ifrågasatta ökade utbildningskapaciteten i ämnet oto-rhino-larynqo-

logi kan åstadkommas, därest vissa i 1981 ars statsverksproposition före­

slagna förbättringsarbeten inom polikliniken genomföres och därest en

mindre ombyggnad av föreläsningssalen kommer till stånd.

Uör ämnet

pediatrik

kommer ökning'en av elevantalet otvivelaktigt att

medföra vissa svårigheter. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka

barn ar foraldrad och kommer enligt planerna att ersättas av ett nvtt barn­

sjukhus vid Sabbatsberg. Beredningen vill understryka angelägenheten från

undervisningens synpunkt av att detta byggnadsprojekt om möjligt tages

i förtur. I avvaktan på tillkomsten av det nya barnsjukhuset förordar be­

redningen, att utbildningsproblemet i pediatrik löses genom en ökning av

kursantalet. Skulle en sådan anordning inte anses genomförbar i Stock-

99

holm, förordar beredningen, att Sachsska barnsjukhuset upplåtes för an­

ordnande av en kurs i ämnet per år. Vid sistnämnda sjukhus, som redan

tidigare tillfälligt tagits i anspråk för undervisning, finns erforderliga under­

visningslokaler. Sjukhuset lär enligt gällande donationsvillkor kunna upp­

låtas för undervisningsändamål utan andra särskilda kostnader för staten

än de merkostnader i form av lärararvoden och handledararvoden, som

direkt avser undervisningen.

Den nuvarande undervisningen i ämnet socialmedicin är upplagd såsom

ett provisorium i avvaktan på en fast akademisk organisation i ämnet.

Kanslern har i sina anslagsäskanden för budgetåret 1961/62 föreslagit in­

rättande av en professur i ämnet vid den senare tidpunkt, då tillfredsstäl­

lande lokaler kan erbjudas professorn. Beredningen anser för sin del, att det

är ytterst angeläget, att en professur i ämnet är inrättad vid den tidpunkt,

då här ifrågasatt ökning av utbildningskapaciteten kan vara genomförd.

Beredningen förordar därför inrättande av en dylik professur

För ämnet neurologi kommer förbättrade utbildningsförhållanden att

råda, när nervklinikerna vid karolinska sjukhuset är färdigställda. Den

ökade utbildningskapaciteten förutsätter emellertid en ökning av kurs­

antalet och detta nödvändiggör en brytning av den nuvarande fasta äm­

neskombinationen psykiatri-neurologi.

Den aktuella ökningen av utbildningskapaciteten vad gäller undervis­

ningen i ämnet psykiatri bör kunna genomföras med bibehållande av nuva­

rande kursantal vid vardera undervisningsklinikerna vid karolinska sjuk­

huset och S:t Görans sjukhus. Beredningen vill understryka vikten av att

den nytillkommande kliniken för alkoholsjukdomar på lämpligt sätt infogas

i undervisningsordningen och vill betona önskvärdheten från utbildnings-

synpunkt av att en forskningsprofessur i »tung psykiatri» i Stockholm in­

rättas i enlighet med det förslag som framlagts i prop. 1959: 79.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

Förutsättningar för en ökning av utbildningskapaciteten i de teoretiska ämnena till

230 platser samt i de kliniska och propedeutiska ämnena till 220 platser

(alternativ H)

Den tidigare berörda utbildningskapaciteten av 168 elever årligen ide

teoretiska ämnena torde enligt beredningen vara att betrakta

som den maximala vid nuvarande institutioner. För att åstadkomma en

ytterligare ökning av elevantalet erfordras betydande lokal- och personal­

förstärkningar. Genom en förläggning av undervisningen till en för flera

institutioner gemensam undervisningsbyggnad har ämnesföreträdarna fun­

nit det lämpligt att organisera läkarutbildning av den omfattning, som

alternativ H innebär. De nuvarande institutionerna skulle då helt kunna

utnyttjas för forskning.

För den kliniska undervisningen skulle en utbildningskapa­

citet om 220 elever årligen förutsätta att ett nytt med flertalet specialav­

delningar försett undervisningssjukhus tages i anspråk. Under det pro­

pedeutiska året får enligt beredningen undervisningen i ämnet

patologi och i de kliniska laborationsämnena också förläggas till det nya

undervisningssjukhuset, medan undervisningen i farmakologi och bakterio-

logi får anordnas efter samma linjer som undervisningen i de teoretiska

ämnena.

Enligt beredningens uppfattning synes med hänsyn till de stora k 1 i-

niska resurserna i Stockholm här berörda ökade utbildningskapa­

citet i och för sig vara möjlig att genomföra. Beredningen förklarar sig vara

medveten om att tillskapande av ett tredje undervisningssjukhus i Stock­

holm skulle förutsätta en i vissa hänseenden genomgripande omplanering

av Stockholms sjukvårdsorganisation. Sålunda torde bland annat den nya

generalplanen för karolinska sjukhuset komma att påverkas därav.

Beredningen ställer sig emellertid tveksam till lämpligheten av att så

stora kurser undervisas gemensamt, som det i de teoretiska ämnena skulle

bli fråga om vid en kapacitet av 230 elever årligen. En betydande uppdel­

ning i grupper finge naturligtvis genomföras, men svåra problem skulle

otvivelaktigt kvarstå, när det gäller att leda och samordna undervisningen

för detta elevantal. Vissa allmänna lokaliseringssynpunkter torde också,

uttalar beredningen vidare, göra en sådan koncentrering av läkarutbildningen

till Stockholm mindre lämplig.

Beredningen framhåller, att den inte haft tillfälle att i detalj granska för­

utsättningarna för ett genomförande av alternativ H. Skulle behov före­

ligga av en ökad läkarutbildning av angivna storleksordning torde enligt

beredningen en särskild utredning böra vidtagas i sådant syfte.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Umeå

Beredningen har, som framgår av det föregående, angivit följande två

tänkbara nivåer för en ökning av utbildningskapaciteten vid medicinska

högskolan i Umeå.

Preklin.

Prop.

Klin.

Nuvarande intag .............................. 0

40*

40

Alternativ A ...................................... 62 (+ 62)

60 (+ 20)

60 (+

20)

Alternativ G ...................................... 124 (+ 124)

60 (+ 20)

60 (+

20)

* De propedeutiska kurserna börjar ht 1962.

Beredningen har således räknat med två nivåer för utbildningska­

paciteten i de teoretiska ämnena i Umeå. I ena fallet skulle

de prekliniska institutionerna i Umeå dimensioneras så att samtliga elever,

som påbörjar sin medicinska utbildning i Umeå, får möjlighet att fullfölja

kurserna därstädes. I andra fallet, med en intagningskapacitet av 124 stu­

derande per år, har beredningen räknat med att under en övergångstid 60

studenter skulle genomgå teoretisk utbildning i Umeå för att därefter

flytta till ett nytt undervisningssjukhus (Örköping). Genom ett sådant

arrangemang skulle man kunna öka intaget av elever tidigare än som vore

101

fallet, om man måste avvakta färdigställande av teoretiska institutioner pa

den nya undervisningsorten.

Vid den tidpunkt, då en ny utbildningsanstalt i Örköping erhaller egna

prekliniska institutioner, skulle de teoretiska institutionerna i Umeå enligt

beredningen kunna utnyttjas för olika former av kombinerad medicinsk och

naturvetenskaplig utbildning. Beredningens förslag i denna del kommer

att behandlas i det följande.

Personaluppsättningen i de teoretiska ämnena i

Umeå bör enligt beredningen få en utformning likvärdig den som gäller vid

övriga lärosäten. Beredningen understryker, att även om de teoretiska insti­

tutionerna i Umeå dimensioneras för en utbildningskapacitet av endast 62

nybörjare årligen, en professur och en laboratur (motsvarande) erfordras i

vart och ett av de fyra stora ämnena. Vidare bör ämnet medicinsk fysik

bli representerat av en laboratur. Redan från början bör dessutom docent­

tjänster inrättas. Dessa torde tills vidare icke böra bindas till de enskilda

ämnena. Härigenom erhålles större flexibilitet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

Följande personaluppsättning — såväl akademisk som teknisk personal

— för de teoretiska institutionerna finner beredningen motiverad vid

en

utbildningskapacitet av 62 nybörjare.

____________________________ ________

Befattning

Anatomi

Histo­

logi

Med

.5

kemi

Fysio­

logi

Med.

fysik

Summa

Professor (tillkommer

1

år före un-

dervisningens början) ..................

i

1

i

1

4

Laborator............................................

i

1

i

1

1

5

Docent1 (rörliga) ..............................

4

Assistent

2

............................................

2

2

i

2

1

8

Forskarassistent

i

Ae 21 ..................

i

1

l:e amanuens ....................................

2

1

3

2

8

3:e amanuens ....................................

1

1

2

1

1

6

Laboratorieassistent i Aell ..........

1

1

1

y2

V2

4

Instrumentmakare i Aell ..............

y2

y2

1

V

2

%

3(4)

(+

y2)s

(+ y

2)3

Kanslibiträde i Ae 74......................

i

i

1

1

y2

4%

Institutionstekniker i Ae

94

............

i

1

1

3

Institutionsvaktmästare i Ae 7* . ..

i

1

Laboratorieingenjör högst Ae

15

..

y2

y

2

1

y2

V

2

3

Laboratoriebiträde högst Ae

9

....

2

2(+

l

)3

2

(y2)3

(y2)3

6

(

8

)

Djurvårdare Ae 7..............................

1

1

1

3

Ekonomibiträde Ae 2/3 ..................

2

2

2

2

1

9

Hantverkare Ae

8

(gemensam) ... .

1

1 Två från och med det budgetår undervisningen i anatomi börjar, därefter en tjänst under vart­

dera av de två följande budgetåren.

, .

...

2 1 assistenttjänst vid varje institution inrättas terminen för undervisningens början.

• Inrättas två år efter undervisningens början.

4 Inrättas terminen före undervisningens början.

0 Beslut föreligger redan om inrättande av följande av bär nämnda tjänster: 1 professor, 1

assistent, 1 kontorist eller kanslibiträde, 2 laboratoriebiträden och 1 institutionsvaktmästare.

102

I anslutning till sammanställningen framhåller beredningen följande.

I tabellen har särskild personal angivits för såväl ämnet fysiologi som

medicinsk fysik. Dessa ämnen bör dock ingå i en och samma institutions­

enhet.

Vad gäller

tidsplanen för tillsättningen

av berörda tjänster vill bered­

ningen understryka angelägenheten av att de prekliniska ämnesföreträ-

darna tillsättes i så god tid, att de har möjlighet att organisera den kom­

mande utbildningen. Tjänsterna bör ledigförklaras i sådan tid, att utnäm­

ningen av innehavarna av professurerna kan ske senast ett år före det, då

undervisningen är avsedd att börja. Beredningen anser vidare, att vissa

tjänster (se tabellen), vilkas innehavare bör vara ämnesföreträdare behjälp­

liga vid undervisningens planläggning och övrigt förberedelsearbete vid in-

stitutmnen, bör inrättas en termin före den, då undervisningen är avsedd att

borja. Som framgår av tabellen räknar beredningen vidare med att vissa

tekniska tjänster inrättas under en senare etapp, nämligen två år efter un­

dervisningens början.

För

en utbildningslcapacitet av 12Jf nybörjare

i de teoretiska ämnena i

Umeå räknar beredningen med samma personalstab som för motsvarande

institutioner i Göteborg (exklusive en personlig professur i medicinsk bio­

kemi) med en under visningskapaci tet av 120 elever. Beredningen finner

således följande personaluppsättning motiverad för de teoretiska institutio­

nerna i Umeå vid den nyss angivna utbildningskapaciteten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Befattning

Anatomi

Histo­

logi

Med.

kemi*

Fysiologi

o. med.

fysik*

Summa

Professor ......................

1

i

2

5

Laborator (motsvarande) ............

1

1

i

1

4

Lärare i Ae 24..............................

1

Docent (rörliga) ..........................

4

Forskarassistent i Ae

21

........

2

2

Assistent ......................

3

3

4

15

1

:e amanuens ............................

3

4

5

16

3:e amanuens ................................

2

3

2

7

Forskningsingenjör i Ael

9

..............

1

1

2

Laboratorieingenjör i högst Ae 15 . .

1

i

2

Instrumentmakare i Ae 11 ...

1

1

1

1

4

Laboratorieassistent i Aell .

2

i

3

Kansliskrivare i Ae

10

....

1

2

Institutionstekniker i Ae

9

...

1

1

1

1

4

Laboratoriebiträde i högst Ae 9 ...

3

3

4

3

13

Kontorist i Ae 9........................

1

1

Vaktmästare i Ae 7 ........

1

y,

y2

3

Institutionsbiträde i högst Ae 5 ___

1

1

y2

y,

3

Ekonomibiträde i Ae

2/3

........

3

3

3

12

Motsvarar personalstaben i Göteborg med förstärkning i enlighet med prop. 1959: 93.

103

Utbyggandet av den medicinska högskolan i Umeå till en fullständig läro­

anstalt förutsätter uppförande av teoretiska institutioner en­

ligt beredningen dimensionerade för ett nybörjarintag av antingen 62 eller

124 studerande per år. I den nuvarande medicinska högskolans organisation

ingår som förut nämnts en professur i medicinsk kemi, vilken beräknas bli

tillsatt våren 1962. Definitiva lokaler för den medicinsk-kemiska institutio­

nen, belägna i ett särskilt laboratorieblock inom lasarettet, beräknas bli

färdigställda 1964. Någon mer omfattande undervisning kan enligt bered­

ningen ej ges i dessa lokaler. Beredningen räknar därför med att en ny medi-

cinsk-kemisk institution måste uppföras samtidigt med uppförande av öv­

riga teoretiska institutioner.

Beredningen har i de båda för Umeå aktuella alternativen räknat med en

utbildningskapacitet av 60 intagna studerande per år i de propedeu-

tiska och kliniska ämnena. Beredningen, som anser tillgången

till patienter och lokalförhållanden för närvarande omöjliggöra en ökning

av utbildningskapaciteten härutöver, anför i övrigt huvudsakligen följande.

De propedeutiska institutioner (i farmakologi och bakteriologi), som skall

stå färdiga i maj 1962, har enligt vad beredningen konstaterat tillräckliga

dimensioner för den ifrågasatta utbildningsnivån. För den patologiska insti­

tutionen är dock, anser ämnesföreträdaren, en lokalförstärkning behövlig

bl. a. vad beträffar obduktionslokalerna. Förslag om utnyttjande av rätts-

läkarstationens nuvarande lokaler för obduktionsundervisning har nyligen

framlagts. Beredningen finner en sådan åtgärd önskvärd. Vidare anför äm­

nesföreträdaren behov av en ökning av de planerade patologilokalerna med

ytterligare en våning. Beredningen anser för sin del en sådan lokalförstärk­

ning inte för närvarande motivei’ad från undervisningens synpunkt. Om

skäl därtill skulle uppstå, torde möjlighet finnas att i en tillbyggnad senare

bereda den patologiska institutionen vidgade lokalutrymmen.

Vissa kliniker och laboratorier disponerar för närvarande provisoriska

lokaler, vilket medför olägenheter för såväl sjukvården som undervisningen.

Förhållandena kommer emellertid att förbättras i den takt, som det plane­

rade byggnadsprogrammet realiseras. Vid den tidpunkt, då. den här ifråga­

satta ökningen blir aktuell, torde lokalmässiga förutsättningar finnas för

60 nybörjare per år. Det är emellertid väsentligt, att man vid det fortsatta

programmerings- och projekteringsarbetet beaktar de krav, som en ökad

utbildningskapacitet kan komma att ställa.

I anslutning till de kliniska laboratorierna är också, såsom förut nämnts,

den medicinsk-kemiska institutionen planerad. Motiveringen för att inrätta

en sådan institution vid en enbart klinisk läroanstalt har varit det starkt

framträdande behovet av att stödja forskningen vid den nya högskolan.

Den nu ifrågasatta utbyggnaden av medicinska högskolan förutsätter emel­

lertid tillkomsten av en medicinsk-kemisk institution i anslutning till övriga

teoretiska institutioner. Beredningen föreslår därför, att en helt ny medi­

cinsk-kemisk institution uppföres. De lokaler, som nu vid lasarettet i Umeå

är avsedda för medicinsk kemi, skulle därvid komma att friställas. Bered­

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

104

ningen anser, att dessa lokaler bör disponeras för den forskning, som bedri-

ves vid klinikerna.

Från olika håll har till beredningen framförts behov om

ökat vårdplats­

antal

(medicin, dermatologi, neurologi och psykiatri). Beredningen finner

det angeläget från utbildningssynpunkt, att ämnesföreträdarnas önskemål

härvidlag beaktas. Från nyssnämnda synpunkt vore det vidare enligt be­

redningens mening olägligt om det nuvarande vårdplatsantalet på andra

kliniker (bl. a. öronkliniken) bleve föremål för minskning.

Den ökade utbildningskapaciteten i Umeå accentuerar planerna på

ut­

byggnad av lasarettet

i Umeå till ett regionsjukhus. Enligt beslut av riks­

dagen

i

anledning av propositionen

1960: 159

med förslag till riktlinjer för

regionsjukvårdens utbyggande m.m. skall lasarettet i Umeå förses med

Id. a. en barnkirurgisk klinik och en neurokirurgisk klinik, vilka kliniker

kommer att innebära förstärkningar, den förra för undervisningen i pedia­

trik, den senare för undervisningen i neurologi. Sistnämnda klinik är pla­

nerad att ingå i ett särskilt neurologblock med kliniker för neurologi, neuro­

kirurgi, psykiatri och neuroradiologi.

Goda utbildningsförhallanden i ämnet psykiatri

för det ökade studerande-

antalet förutsätter tillkomsten av ytterligare en vårdavdelning vid berörda

klinik. Detta torde emellertid inte vara möjligt att åstadkomma förrän

det tidigare berörda neurologblocket är uppfört. Det är därför ytterst ange­

läget att Umedalens sjukhus i ökad omfattning kan tagas i anspråk för

undervisning. Beredningen vill här erinra om ett uttalande av 1955 års lä-

karutbildningsutredning i ett år 1957 avgivet betänkande med förslag rö­

rande professurer i psykiatri vid vissa sinnessjukhus (stencilerat): »I den

man statsmakterna framledes kommer att besluta om inrättande av teore­

tiska medicinska institutioner i Umeå, synes enligt utredningens mening

böra undersökas i vad mån förutsättningar föreligger för inrättande av en

forsknings- och undervisningsenhet jämväl vid sinnessjukhus därstädes.»

I remissyttrande över detta betänkande ifrågasatte universitetskanslern i

likhet med lärarkollegiet vid karolinska institutet inrättande av en profes­

sur vid medicinska högskolan i Umeå, även om det skulle visa sig omöjligt,

av finansiella eller andra skäl, att bygga upp teoretiska institutioner där­

städes. Beredningen anser det angeläget, att man vid en ökad utbildning i

Umeå på nytt upptar till behandling frågan om anordnande av forskning

och utbildning i psykiatri vid Umedalens sjukhus.

För ämnet

socialmedicin

är frågan om permanenta lokaler ännu inte löst.

Beredningen vill för sin del understryka angelägenheten av att lokaler

beredes socialmedicinen i direkt anslutning till sjukhusets olika kliniker.

För att den psykiatriska kliniken och den socialmedicinska institutionen

skall kunna fa tillgång till kvalificerad expertis — för psykiatriska kliniken

i

psykologi

och för socialmedicinska institutionen i

statistik

— har bered­

ningen föreslagit inrättande av en

forskarassistenttjänst

vid vardera enhe-

ten; Dessa tjänster bör samtidigt knytas till en psykologisk respektive sta­

tistisk institution i Uppsala eller Stockholm. Innehavarna av tjänsterna

skulle därvid vara behjälpliga vid den medicinska undervisningen och forsk­

ningen vid respektive institutioner i Umeå men även ha möjlighet till egen

forskningsverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

105

Örköping

Beredningen har såsom ett alternativ för en utökning av läkarutbildnings-

kapaciteten inom landet angivit möjligheten av att förlägga medicinsk ut­

bildning till en helt ny studieort och där utnyttja ett befintligt sjukhus.

De enda sjukhus, som därvid kan komma ifråga såsom undervisningssjuk-

hus, anses vara regionsjukhusen i Linköping och Örebro. Beredningen an­

vänder såsom förut nämnts namnet Örköping för den nya studieorten och

anför beträffande denna fråga inledningsvis bl. a. följande.

Det har inte varit möjligt för beredningen att närmare utreda förutsätt­

ningarna för förläggning av medicinsk utbildning till de två berörda sjuk­

husen. Med hänsyn härtill har det ej heller varit möjligt att jamföra de

båda sjukhusen. En dylik bedömning kan inte utföras endast på grundval

av undervisnings- och kostnadsfaktorer avseende läkarutbildningen. Syn­

punkter av lokaliseringskaraktär måste också beaktas, vilket ligger helt

utanför beredningens möjligheter. Beredningen har emellertid anledning för­

moda, att det skall vara möjligt att åstadkomma en kvalitativt god läkar­

utbildning på i varje fall något av sjukhusen i Linköping eller Örebro.

Beredningen har i sitt alternativ Örköping räknat med en utbildnings­

kapacitet i de kliniska ämnena av 60 intagna studenter per år.

Beredningen räknar vidare med att den nya medicinska högskolan förses

med propedeutiska institutioner bl. a. med hänsyn till den

samverkan mellan propedeutisk och klinisk utbildning, som förutsättes i den

nya studieordningen. Nybyggnader av betydande omfattning för den pro­

pedeutiska utbildningen kommer således att erfordras. För den kliniska

undervisningen och forskningen torde sannolikt också vissa lokalförstärk­

ningar erfordras.

I fråga om den pre kliniska utbildningen framhåller be­

redningen huvudsakligen följande.

Tillkomsten av en ny medicinsk högskola förutsätter enligt beredningens

mening även

uppförande av teoretiska institutioner.

En kvalitativt fullgod

propedeutisk undervisning och forskning kräver en intim samverkan med

teoretiska institutioner. Tidsfaktorn och ekonomiska skäl kan emellertid

motivera, att en ny medicinsk högskola utbvgges etappvis på så sätt, att

utbildningsmöjligheter under en första period anordnas i de propedeutiska

och kliniska ämnena, samt att under en senare etapp utbildningsmöjlig­

heter arrangeras i de teoretiska ämnena. Beredningen anser för sin del, att

de teoretiska institutionerna bör vara färdigställda fem år efter det under­

visningen i de propedeutiska ämnena börjat.

Enligt beredningens uppfattning talar flera skäl för att den prekliniska

utbildningen av de elever, som sedermera överflyttas till Örköping, under

en övergångstid förlägges till Umeå.

De teoretiska institutionerna i Umeå,

som i vilket fall som helst uppföres, bör därvid dimensioneras för ett intag

av 124 studerande. Dessa institutioner bör sedermera, när Örköping erhållit

egna prekliniska institutioner, utnyttjas för olika former av blandad medi­

cinsk och naturvetenskaplig utbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

106

Ett annat alternativ för tillgodoseende av teoretiska utbildningsplatser

för de elever, som senare skall fortsätta sin utbildning i Örköping, vore att

för dessa elever meddela preklinisk undervisning vid

karolinska institutets

teoretiska institutioner.

Om den kliniska utbildningskapaciteten i Stock­

holm begränsas till

160

studerande årligen kunde de teoretiska institutio­

nerna utbyggas på sätt som angivits av beredningen vid behandlingen av

alternativ H och sålunda dimensioneras för ett nybörjarintag av 230.

Där­

vid skulle 62

studenter ha att efter de två första studieåren flytta till Örkö-

ping. Från vissa utgångspunkter, exempelvis studiesociala, vore berörda

stockholmsalternativ sannolikt att föredra framför det angivna umeåalter-

nativet. Från utbildningssynpunkt däremot torde en teoretisk intagningska-

pacitet av

230

studerande årligen vara mindre lämplig.

I

valet mellan de

nämnda alternativen för teoretisk utbildning torde vidare vissa allmänna

lokaliseringssynpunkter tala för Umeå framför Stockholm.

Vad gäller teoretisk utbildning av de studenter, som har att fullfölja sina

studier i Örköping, kan ett ytterligare alternativ beröras. Svenska studenter

kunde under en övergångstid sändas till

utländska medicinska läroanstalter

för teoretiska studier och sedan beredas möjlighet att fortsätta propedeu-

tisk och klinisk utbildning i Örköping. Beredningen har inte haft anledning

att närmare utreda ett sadant alternativ, men vill som sin mening framföra,

att detta alternativ från alla synpunkter synes vara sämre än de, som för­

utsätter teoretisk utbildning inom landet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

5. Tidsplan för ökad läkarutbildning

Med anledning av läkarprognosutredningens rekommendationer samt ut­

redningens uttalanden om behovet av betydande och snabba åtgärder på

utbildningsområdet har läkarutbildningsberedningen undersökt de tidsmäs­

siga förutsättningarna för att snabbast möjligt öka läkarutbildningskapa-

citeten enligt det av beredningens alternativ, som skulle leda till en kapaci­

tetsökning med 265 nybörjarplatser och därmed till en årlig intagning av

718 studerande (alternativ G). Beredningen framhåller, att den därvid varit

medveten om de vanskligheter, som föreligger, särskilt svårigheten att redan

nu fastställa de olika, flera år framåt liggande tidpunkter, då ett antal bygg-

nadsprogram kan vara förverkligade. De risker, som ligger i att utgå från

att ett flertal svarbedömbara villkor kommer att vara uppfyllda, måste

emellertid enligt beredningen vägas mot nackdelarna av att uppskjuta

igångsättandet av en intagningsökning.

Efter att ort för ort ha diskuterat de tidsmässiga förutsättningarna för

en ökad läkarutbildning, föreslår beredningen följande i etapper uppställda

plan för en successiv ökning av utbildningskapaci­

teten till den nivå, som alternativ G innebär. För varje etapp anges tid­

punkterna för påbörjande av anatomiundervisning (I), propedeutisk under­

visning (II) och medicinundervisning (III), samt omflyttningar av elever

inför den propedeutiska undervisningen (0). Inom parentes redovisas den

siffermässiga skillnaden i intag mellan de olika etapperna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

107

Etapp nr 1

Tid­

punkt

Plats

i studie-

ordn.

Uppsala

Lund-

Malmö

Göte­

borg

Stock­

holm

Umeå

Totalt

1/1 1962

I

90

120(-(- 10)

120(4- 5)

168(4- 30)

0

498(4- 15)

Omflyttn.

0

0

— 14

— 14

— 12

4- 40

1/1 1964.

II

86(+ 6)

100(4- io)

100

148(-f 28)

40

474(4- 44)

1/1 1965

III

86(+ 6)

100(4- io)

100

148(4- 28)

40

474(4- 44)

Etapp nr 2

Tid­

punkt

rlats i

studie-

ordn.

Upp­

sala

Lund-

Malmö

Göte­

borg

Stock­

holm

Umeå

Totalt

1/7 1962

i

90

120

148(4- 28)

168

0

526(-f 28)

Omflyttn.

0

0

— 14

— 26

0

4- 40

1/7 1964

II

86

100

116(4-16)

160(4- 12)

40

502(4- 28)

1/7 1965

III

86

100

116(4-16)

160(4- 12)

40

502(4- 28)

Etapp nr 3

Tid­

punkt

Plats i

studie-

ordn.

Upp­

sala

Lund-

Malmö

Göte­

borg

Stock­

holm

Umeå

Ör-

köping

Totalt

1/7 1964

I

90

120

148

168

124(4- 124)

0

650(4- 124)

Omflyttn.

0

0

4-26

— 26

0

— 60

4-60

1/7 1966

II

86

140(4- 40)

116

160

60(4- 20)

60(4- 60)

622(4- 120)

1/7 1967

III

86

140(4- 40)

116

160

60(4-

20

)

60(4- 60)

622(4-

120

)

Etapp nr J+

Tid­

punkt

Plats i

studie-

ordn.

Upp­

sala

Lund-

Malmö

Göte­

borg

Stock­

holm

Umeå

Ör-

köping

Totalt

1/7 1965

I

90

168(4- 48)

168(4-

20

)

168

124

0

718(4-

68

)

Omflyttn.

0

0

0

0

0

— 60

4-60

1/7 1967

II

86

160(4- 20)

160(4-44)

160

60

60

686(4- 64)

1/7 1968

III

86

160(4- 20)

160(4- 44)

160

60

60

686(4- 64)

Beredningen framhåller, att den är medveten om att den för kapacitets­

ökningen uppställda tidsplanen är utomordentligt pressad. Särskilt är detta

förhållandet såvitt gäller tidpunkterna såväl för färdigställande av de teore­

tiska institutionerna i Umeå som för förverkligande av vissa av de åtgärder,

som blir nödvändiga med anledning av generalplanearbetet vid karolinska

sjukhuset.

I fråga om de teoretiska institutionerna i Umeå räknar beredningen med

att, därest projekteringsarbetena kan påbörjas våren 1961, institutionerna

för ämnena anatomi och histologi skall kunna vara uppförda den 1 juli 1964

samt institutionerna i medicinsk kemi och fysiologi med medicinsk fysik

108

ett år senare. Nyss angivna tidschema kan enligt beredningen hållas, även

om institutionerna dimensioneras för en intagningskapacitet av 124 nybör­

jare per år. Beträffande Stockholm

räknar beredningen med att tillbyggna­

der för ämnet patologi kan vara färdiga tidigast den 1 januari 1964 samt

vissa ombyggnadsarbeten vid karolinska sjukhuset med anledning av gene-

ralplanearbetet tidigast den 1 januari 1965.1 Göteborg

är det större intaget

tidsmässigt beroende av tillkomsten av det nya undervisningssjukhuset och

i Lund-M almö

är motsvarande intag beroende av tillkomsten av en ny me-

dicinsk-kemisk institution.

I anslutning härtill framhåller beredningen, att det med hänsyn till de

pressade tidsförhållandena givetvis kan bli erforderligt att något förskjuta

förverkligandet av delar av planen eller att vidtaga vissa möjliga föränd­

ringar i densamma. Ett genomförande av den uppställda tidsplanen förut­

sätter, understryker beredningen, en koncentrerad och målmedveten insats.

Med hänsyn till angelägenheten av att läkarutbildningen snarast möjligt

ökas anser beredningen, att tidsplanen bör i görligaste mån följas.

Ett genomförande av den angivna successiva utbildningsplanen kommer

enligt beredningen att medföra ett tillskott av läkare

utöver dem som er-

hålles med nuvarande intag, vilket tillskott kan beräknas till cirka 1 100

år 1975 och cirka 2 100 år 1980 (angivet i heltidsarbetande läkare). Antalet

läkare vid nämnda år skulle således, utan ytterligare nettoimmigration,

enligt beredningens beräkningar komma att uppgå till i runt tal respektive

11 200 och 13 300. Vid en nettoimmigration av 50 läkare per år under pe­

rioden 1960—1970 beräknar beredningen tillgångssiffrorna till omkring

11 700 år 1975 och 13 800 år 1980. Återstående underskott i förhållande

till läkarprognosutredningens behovssiffror för nyss nämnda år uppgår då

till cirka 1 700 läkare vid vartdera tillfället.

Alternativ G innebär, som förut angivits, en ökning av antalet intagna

medicine studerande från 453 till 718 per år. Trots den kraftiga ökningen

kommer emellertid, anför beredningen, det högre intaget att motsvara sam­

ma andel av de utexaminerade studenterna från de allmänbildande gymna­

sierna år 1965, som den lägre siffran motsvarar år 1960. Det rekryteringrs-

underlag,

som kommer att finnas, synes beredningen med hänsyn härtill

såväl kvalitativt som kvantitativt vara fullgott även vid en högst betydlig

ökning av de medicinska läroanstalternas intagningskapacitet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

6. Blandad medicinsk och annan utbildning

Läkarbristen i vårt land kommer enligt beredningen inte att kunna hävas

inom överskådlig framtid även med en maximal utbildningsinsats inom lan­

det. Aled hänsyn härtill och då läkarutbildningen är lång och dyrbar, har

109

beredningen ingått på frågan om inte vissa arbetsuppgifter, som nu åvilar

läkare kan anförtros personer med annan och kanske kortare utbildning än

den läkarna har. Detta har i sin tur lett beredningen in på vissa övervägan­

den i fråga om en blandad medicinsk och annan utbildning.

Beredningen erinrar till en början om att inför 1960-talet med dess sti­

gande och alltmer differentierade behov av högt kvalificerad arbetskraft

samt, dess starkt stigande antal studenter frågor rörande olika former av

kombinationer av nu förekommande utbildning gång efter annan upptagits

till diskussion, bl. a. av 1955 års universitetsutredning. Vidare erinrar be­

redningen om att kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska

fakulteterna för närvarande behandlar frågan rörande blandad filosofisk och

annan utbildning.

Beredningen ger därefter några exempel på möjliga former av blandad me­

dicinsk och annan utbildning. Därvid konstaterar beredningen först, att ut­

vecklingen inom den medicinska vetenskapen är sådan, att behovet av

forskare växer starkt. Denna utveckling synes beredningen motivera, att

förutsättningar av skilda slag skapas för en forskarutbildning av licentiat­

examens valör, vilken kan ge blivande forskare en kombinerad medicinsk-

naturvetenskaplig eller medicinsk-teknisk skolning. Utvecklingen är vidare

sådan, att behovet ökar av personer med blandad medicinsk och annan ut­

bildning av samma valör som filosofie kandidatexamen. Beredningen pekar

därvid på möjligheten att i en filosofie kandidatexamen medtaga medicin­

ska ämnen. En blandad utbildning i medicin och naturvetenskap kan en­

ligt beredningen bli användbar för uppgifter inom fält sådana som radio­

biologien och mikrobiologien. Eu liknande blandad medicinsk-naturveten-

skaplig utbildning på kandidatnivå finner beredningen motiverad för vissa

arbetsuppgifter vid sjukhuslaboratorierna. Personer med en lämpligt sam­

mansatt kandidatexamen kan sålunda enligt beredningen ersätta vissa lä­

kare inom laboratorieområdet.

Enligt beredningens åsikt föreligger vidare behov av blandad medicinsk­

teknisk utbildning bl. a. till följd av det växande behovet av välutbildade

tekniker inom hälso- och sjukvården samt inom den farmaceutiska indu­

strien. En blandad medicinsk-farmaceutisk utbildning har diskuterats med

hänsyn till den farmaceutiska industriens behov av arbetskraft. Behovet av

klinikpsykologer inom sådana områden som mentalsjukvården, psykiatriska

barna- och ungdomsvården, rehabiliteringsvården, kriminalvården och sin-

nesslövården skapar, framhåller beredningen, i sin tur behov av blandad

medicinsk-psykologisk utbildning.

De berörda typerna av blandad utbildning berör för medicinens del

främst de teoretiska ämnena. Med hänsyn härtill och med beaktande av vad

beredningen framhållit om expansionsmöjligheterna på olika orter för den

»rena» läkarutbildningens del synes enligt beredningen möjligheterna till

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

no

blandad utbildning i första hand böra beaktas vid utbildningsresursernas

dimensionering vid läroanstalter, där — förutom att lämpliga kombina-

tionsämnen finns eller kan tillkomma — möjligheterna till utbyggnad av

den »rena» läkarutbildningen är begränsade till följd av sjukvårdens krav.

Uppsala och Umeå synes beredningen av dessa skäl bäst lämpade för blan­

dad utbildning av denna typ.

Beredningen — som i samband med behandlingen av alternativet G an­

givit förutsättningarna för att i Umeå bereda medicinsk teoretisk utbild­

ning för ett dubbelt så stort antal studenter, som senare kan få klinisk ut­

bildning där — finner för sin del starka skäl tala för att genom framsynt

byggnadsplanering möjligheter på lång sikt till kombinerad medicinsk och

annan utbildning skapas i Umeå. Uppläggningen av alternativ

G

är, fram­

håller beredningen, sadan, att ett omedelbart principbeslut om dess genom­

förande ändå skulle göra det möjligt att ingående utreda förutsättningarna

och formerna för olika former av blandad utbildning av antytt slag. Vid

ett sådant principbeslut om alternativ

G

behöver ställning ej tas till tid­

punkten för igångsättande av dylik blandad utbildning i Umeå. Å andra

sidan innebär, framhåller beredningen vidare, ett principbeslut om alterna­

tiv G med hänsyn till vad som först sagts om innehållet i en blandad

utbildning — att planeringen för naturvetenskaplig utbildning och forsk­

ning i Umeå kan påbörjas omedelbart.

7. Läkarutbildningsberedningens förslag till åtgärder

Mot bakgrunden av sina utredningar har beredningen avslutningsvis

sammanfattat sina synpunkter och därvid framlagt följande förslag till åt­

gärder.

Beredningen har vid en ökning av läkarutbildningen funnit behov före-

ligga av nya typer av lärartjänster

vid de medicinska läroanstalterna och

föreslår,

att

ordinarie lektorstjänster i lönegrad Ao 26 försöksvis inrättas i teoretiskt

inriktade ämnen vid de medicinska lärosätena;

att

de nuvarande tjänsterna som kliniska lärare i Ae 24 omändras och får

ökad undervisningsskyldighet och bättre anställningsvillkor samt

att

vissa biträdande överläkartjänster vid de statliga undervisningssjuk-

husen i Uppsala och Stockholm omändras till kliniska lärartjänster av

den nya typen.

Under förutsättning att statsmakterna vill överväga en ökning av den

nuvarande årliga intagningen av 453 medicine studerande framlägger be­

redningen fem alternativ för möjlig ökning av utbildningskapaciteten,

varav

ett minimialternativ medförande en ökning med 77 studerande (alternativ

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Kungl. Maj:ts •proposition nr 108 år 1961

111

B) och ett maximialtemativ innebärande en ökning med 265 studerande

(alternativ G).

Under förutsättning att statsmakterna beslutar sig för att snarast möjligt

genomföra en ökning av läkarutbildningen till 718 studerande per år (alter­

nativ G) föreslår beredningen,

att ökningen sker etappvis från och med vårterminen 1962 i enlighet med

den i det föregående återgivna tidsplanen.

Beredningen utgår från att under alla förhållanden en viss ökning av

läkarutbildningen måste komma till stånd snarast möjligt. Därför förordar

beredningen som ett under alla förhållanden lägsta alternativ, vilket sam­

tidigt utgör första etappen av den enligt beredningens mening angelägna

uppbyggnaden,

att förslag förelägges 1961 års riksdag om förverkligande av en ökad läkar­

utbildning enligt alternativ C.

Under förutsättning av fortsatt planeringsarbete för en större ökning av

läkarutbildningen än den beredningen förordat som en under alla förhållan­

den nödvändig första etapp föreslår beredningen, att närmare utredningar

skyndsamt verkställes rörande kostnader och övriga förutsättningar

a) för en ökning av intaget i Lund-M almö till 168 studerande årligen i de

teoretiska ämnena och 160 studerande i de propedeutiska och kliniska äm­

nena,

b) för en ökning av intaget i Göteborg till 168 studerande årligen i de

teoretiska ämnena och 160 studerande i de propedeutiska och kliniska äm­

nena samt

c) för att ge läkarutbildning i Linköping eller Örebro åt ett intag av 60

studerande årligen i de propedeutiska och kliniska ämnena.

Under förutsättning att statsmakterna beslutar förlägga läkarutbildning

i de propedeutiska och kliniska ämnena till Linköping eller Örebro föreslår

beredningen

att denna utbildning kommer till stånd från och med läsåret 1966/67 samt

att de teoretiska institutionerna i Umeå utbygges för att från och med

läsåret 1964/65 mottaga 124 nybörjare per år, varav 60 skall efter de

två första studieåren fortsätta sin utbildning i Linköping eller Örebro.

Beredningen har i olika sammanhang funnit behov föreligga av personal

med blandad medicinsk och naturvetenskaplig, teknisk eller annan utbild­

ning och föreslår,

att en närmare utredning verkställes rörande omfattningen och utform­

ningen av blandad medicinsk och annan utbildning.

112

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

B. Yttranden

Allmänna synpunkter

I åtskilliga remissyttranden har kritik riktats mot läkarutbildningsbered-

ningens synpunkt, att nuvarande utbildningsst andard bör läg­

gas till grund för bedömningen av behovet av framförallt den för en ökad

läkarutbildning nödvändiga lärarförstärkningen.

Medicinska fakulteten i Uppsala

betonar sålunda angelägenheten av att

man ser den nuvarande bristsituationen ur en bredare synvinkel och paral­

lellt med åtgärder för ett ökat intag av studerande även vidtager åtgärder

för att såväl de nuvarande som de kommande personalresurserna tillvara-

tages på ett mera ändamålsenligt sätt än för närvarande. Detta innebär

enligt fakulteten, att man bör genomföra kraftiga åtgärder för en kvalitets­

höjning och för organisatoriska förbättringar jämsides med ett ökat intag.

Medicinska fakulteten i Göteborg

anser det angeläget, att man vid bedöm­

ningen av personalökningar etc. vid ökat intag tar hänsyn till de redan nu

förefintliga kraven på berättigade personalökningar med nuvarande stu­

dentantal, enär utan dylikt tillskott utbildningen icke kan öka.

Lärarkolle­

giet vid karolinska institutet

framhåller att dagens standard punktvis är

för låg, vilket för institutets vidkommande angivits i de årliga petita. Det

är enligt lärarkollegiet ett oeftergivligt krav, att den föreslagna upprust­

ningen byggs upp från en nivå, som i alla avseenden är tillfredsställande.

Sveriges läkarförbund

understryker likaså kvalitetskravet i den medi­

cinska undervisningen och anser bl. a., att en oeftergivlig förutsättning för

en ökad läkarutbildning måste vara en kraftig upprustning av de personella

resurserna inom undervisningen. Läkarförbundet anför vidare:

Förbundet vill därför i första hand understryka att vid vilken nivå lä-

karantalet i landet än kommer att ligga, garantier måste skapas för att lä­

karnas utbildning ligger på toppen av dagens medicinska vetande. Detta

förutsätter såväl en högkvalificerad grundutbildning som en kontinuerlig

fortbildning. Läkarutbildningsberedningens förslag till anslagsökningar är

enligt förbundets mening ett kraftigt underbud i förhållande till de verkliga

behoven vid varje intagsökning.

Liknande synpunkter på utbildningsstandarden anföres av bl. a.

statens

medicinska forskningsråd, Svenska läkaresällskapet, SACO, SFS

och

Sve­

riges konservativa studentförbund.

Lärarfrågorna har ingående behandlats av remissinstanserna. Först skall

redogöras för framförda synpunkter på behovet av lärarförstärkning i de

kliniska ämnena. Angelägenheten av en sådan förstärkning understrykes i

flertalet yttranden. I fråga om utformningen av de för dessa ämnen erfor­

derliga lärartjänsterna råder däremot delade meningar.

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

113

En del remissinstanser finner det starkt motiverat, att förstärkningen sker

i form av inrättande av 1 a b o r a t u r e r i de kliniska ämnena.

Medicinska fakulteten i Uppsala anför sålunda bl. a. följande.

Fakulteten avser, att i sina ordinarie petitaäskanden ta upp önskemål om

nya ordinarie lärartjänster i de kliniska disciplinerna. Fakulteten anser, att

i vissa ämnen i första hand tjänster av laboratorstyp bör komma i fråga.

Detta gäller främst de kliniska ämnen, där undervisningen och forskningen

i många fall är omfattande och där ordinarie lärartjänst utöver professur

f. n. ej finns. I motsats till vad beredningen synes antaga, anser fakulteten

inte att en ny laboratorsbefattning i kliniska ämnen ined professur behöver

vara förenad med överläkartjänst och egen klinik vid ifrågavarande under-

visningssjukhus. Laboratur låter sig enligt fakultetens mening väl förenas

med befattning som biträdande överläkare. Om en klinik skall delas, anser

fakulteten, att det för den nytillkomna kliniken bör inrättas en professur.

Enligt fakultetens mening synes de av beredningen anförda skälen mot

laboratorslinjen ej heller bärande. Då beredningen framhåller, att labora-

turer är i hög grad forskartjänster motiverade av subspecialisering vill fa­

kulteten framhålla, att subspecialisering ingalunda motiverat laboraturerna

i de teoretiskt medicinska ämnena, och att fakulteten ej kan inse, varför

icke ett undervisnings- och forskningsbehov inom den kliniska sektorn kan

täckas genom en laboratur lika väl som inom den teoretiska.

Medicinska fakulteten i Göteborg anför bl. a. följande.

Fakulteten vill starkt framhålla, att den medicinska undervisningen till

helt övervägande del är av så kvalificerad art, att en minskning av lärar­

kompetensen ovillkorligen innebure en försämrad undervisningskvalitet. Da

behov av ökad undervisningskvantitet inom ett ämne uppkommer, bör där­

för i första hand laboratorsbefattning inrättas. Med hänsyn till den moder­

na medicinens snabba utveckling och därmed uppkommande subspeciali-

teter är det av vikt, att undervisningen i dessa delar blir täckt av lärare

med speciell kompetens inom vederbörande subspecialitet. Det torde enligt

fakultetens uppfattning vanligen inte bereda några svårigheter att finna

sådana kvalificerade befattningshavare, som även är väl kompetenta att

meddela undervisning för de studerande inom hela ämnet. Några hinder

torde inte föreligga för att dylika laboratorer skulle kunna inlemmas i sjuk­

vårdsorganisationen i egenskap av överläkare underställda klinikchefen

professorn. En dylik organisation finns redan vid karolinska sjukhuset.

Kanslern för rikets universitet anser likaså, att en laboratorstjänst myc­

ket väl kan förenas ej blott med befattning som överläkare utan även med

befattning som biträdande överläkare.

Beredningens förslag angående viss omändring av de kliniska 1 ä-

rartj änsterna samt inrättande av sådana tjänster jämväl vid de me­

dicinska läroanstalterna i Uppsala och Stockholm har lett till att flera

remissinstanser framfört skilda synpunkter bl. a. på dessa tjänsters utform­

ning samt på frågan hur det undervisningsbehov, som avses tillgodosett

genom sådana tjänster, bör täckas.

8 —

Bihang till riksdagens 'protokoll 1061. 1 samt. Nr 108

114

Medicinska fakidteten i TJppsala

anser sig inte kunna tillstyrka den före­

slagna tjänstetypen som klinisk lärare med samma undervisningsskyldighet

som professor. Enligt fakultetens mening finns inte heller några andra till­

räckliga skäl för att vid sidan av laboratorsbefattningar för den kliniska

undervisningen för närvarande införa någon annan typ av befattning utöver

de redan befintliga tjänsterna som biträdande överläkare med viss under­

visningsskyldighet.

Medicinska fakulteten i Göteborg

förklarar sig ha förståelse för bered­

ningens förslag att öka undervisningsskyldigheten för de kliniska lärarna

från 65 till 130 timmar per år men anser, att en sådan ändring av under­

visningsskyldigheten bör ha till följd att tjänstens karaktär ändras även i

andra avseenden. Fakulteten finner det starkt motiverat, att tjänsterna

ordinariesättes, att förordnandetid ej begränsas samt att tjänsterna place­

ras i högre lönegrad. Fakulteten anser emellertid, att sådan förändring av

tjänsternas karaktär också skulle motivera en skärpning av kompetens­

kraven samt vissa ändringar beträffande tillsättningsförfarandet vad angår

sakkunnigbedömning och lärarprov.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet

tillstyrker förslagen angående

ökning av de kliniska lärarnas undervisningsskyldighet och ombildning av

vissa biträdande överläkare till kliniska lärare vid de statliga undervisnings-

sjukhusen i Stockholm och Uppsala. Kollegiet uttalar vidare:

Erfarenheterna under den tid, automatisk infogning av tidsbestämd

undervisning i de biträdande^ överläkarnas vid karolinska sjukhuset, sera-

fimerlasarettet samt i viss man Sabbatsbergs och S:t Görans sjukhus varit

gällande, är växlande men icke genomgående goda. Särskilt i samband med

vikariat har såväl kompetensfrågor som timberäkningsfrågor vållat svårig­

heter, som kunde ha undvikits, om det äldre systemet med undervisnings­

uppgifterna arvoderade vid sidan av sjukvårdsuppgifterna bibehållits. Lä­

rarkollegiet anser det önskvärt, att en återgång till detta system snarast

sker, varvid ett mindre antal lärartjänster

i

lönegraden

A 24,

i överens­

stämmelse med vad fallet är vid universiteten i Lund och Göteborg samt

medicinska högskolan i Umeå, synes böra inrättas vid institutet. Den enligt

lärarkollegiets uppfattning lämpliga avvägningen av antalet dylika tjänster

är, att sadana tjänster inrättas endast vid kliniker med mycket stor under-

visningsvolym så att vid sidan av lärartjänsterna arvodesmedel ändå finns

tillgängliga för viss del av undervisningen.

Kanslern

vitsordar behovet av ett ökat antal lärartjänster i kliniska äm­

nen med större katedral undervisningsskyldighet än 65 timmar per år.

Organisationskommittén för medicinska högskolan i Umeå

är liksom

lärarkollegiet vid nämnda högskola

tveksam om beredningens förslag i be­

rörda ämne. Organisationskommittén erinrar om att det i Umeå mött be­

tydande svårigheter att få nuvarande tjänster av ifrågavarande slag be­

satta. Vid en ökad undervisningsskyldighet skulle dessa svårigheter bli

ännu mer framträdande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 108 år 1961

Ilo

Direktionen för karolinska sjukhuset

ställer sig tveksam till beredningens

förslag om utökning av de kliniska lärarnas i Ae 24 undervisningsskyldighet

samt till att ett antal tjänster som biträdande överläkare skulle ombildas

till lärartjänster i Ae24 med ökad undervisningsskyldighet. Även enligt

direktionens mening är erfarenheterna av det nuvarande systemet med

automatisk infogning av timbestämd undervisning i de biträdande över­

läkarnas skyldigheter inte enbart positiva. Direktionen anför härom huvud­

sakligen följande.

I många ämnen torde föreligga ett behov att kunna utvinna mer under­

visning av dessa befattningshavare medan det i andra ämnen inte behövs

någon eller endast obetydlig av dem meddelad undervisning. Överläkare

eller biträdande överläkare vid kommunalt undervisningssjukhus är skyl­

diga att mot ersättning övertaga den undervisning eller examination inom

sitt verksamhetsområde, som befinnes erforderlig för ett ändamålsenligt

anordnande av studierna vid fakulteten. Enligt direktionens mening synes

ett sådant system med arvoderade undervisningsuppgifter vid sidan av

sjukvårdsuppgifterna med fördel kunna införas jämväl vid de statliga sjuk­

husen, varigenom en från undervisningens synpunkt önskvärd smidighet

och flexibilitet torde kunna ernås. Vad gäller beredningens förslag om in­

rättande vid de statliga undervisningssjukhusen av lärartjänster i Ae 24

i vissa fall i utbyte mot befintliga biträdande överläkartjänster är direk­

tionen ense med beredningen om nödvändigheten av ett antal dylika lärar­

tjänster men vill förorda, att desamma erhåller en något annorlunda ut­

formning än enligt beredningens förslag. Det är enligt direktionen väsent­

ligt från såväl undervisningens som forskningens synpunkt, att professorn

för ett kliniskt ämne avlastas vissa i och för sig betydelsefulla göromål.

Direktionen förordar därför att vid de »större» klinikerna i organisationen

införes en tjänst som överläkare med förordnande för viss tid, vars inne­

havare skulle avlasta klinikchefen viss grundläggande undervisning och

visst administrativt arbete. Direktionen anser, att man därigenom jämväl

skulle kunna tillgodose det angelägna önskemålet att inom vissa kliniker

tillskapa en befordringstjänst för biträdande överläkare. Då innehavaren

av en sådan överläkartjänst kommer att verka som souschef inom veder­

börande klinik förutsätter direktionen, att tjänsten förenas med visst ar­

vode.

Direktionen för akademiska sjukhuset

anför:

Direktionen känner mot bakgrunden av sin erfarenhet tvekan, huruvida

beredningens förslag om kliniska lärarbefattningar är en tillräckligt genom­

gripande åtgärd. Enligt direktionens mening erfordras härutöver en annan

befattningstyp för biträdande klinikchefer, vilka i olika avseenden skulle

bereda de genom sjukvård, undervisning och forskning hårt pressade klinik­

cheferna en behövlig avlastning. Dylika befattningar kan tänkas utfor­

made som undervisnings- eller sjukvårdstjänster och behov av dem torde

föreligga vid större kliniker och avdelningar. I den mån tyngdpunkten

kommer att ligga på undervisning och forskning kan härvid laborators-

tjänster komma i fråga. Det synes böra övervägas att möjliggöra förening

av sådan tjänst med förordnande som biträdande överläkare. Härmed

berörda fråga torde ytterligare böra utredas.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 ur 1961

116

Svenska läkaresällskapet

understryker nödvändigheten av att läkaren­

läraren har ständig aktiv kontakt med forskning och sjukvård och föreslår

därför, att undervisningsuppgifterna för kliniska lärare i Ae 24 inte ut-

sträckes utöver de nuvarande.

Sveriges läkarförbund

anser sig inte kunna biträda förslaget om en ut­

ökad undervisningsskyldighet för de kliniska lärartjänsterna i Ae 24, utan

förordar, att det ökade undervisningsbehovet i erforderlig utsträckning till­

godoses genom inrättande av laboraturer. Förbundet anför dessutom bl. a.

följande.

Förbundet, som vill erinra om att tjänster med 130 timmars katedral

undervisning per år hittills inom det akademiska undervisningsväsendet

inrättats i form av laboraturer, kan inte finna att beredningen förelagt

några övertygande skäl för ett frångående av detta hittillsvarande system.

Om man anser, att det med hänsyn till undervisningens behov är nödvän­

digt, att av en akademisk lärare uttaga en katedral undervisning på 130

timmar per år, bör denna lärare beredas den fasta anställningsform, som

följer med en laboratur. Tjänsten som klinisk lärare har blivit en halvmesyr

som varken från undervisningens, sjukvårdens eller vederbörande befatt­

ningshavares synpunkt kan anses ändamålsenlig eller tillfredsställande.

Ett av skälen härtill är — som beredningen själv framhåller — det osäker­

hetsmoment som ligger i tjänstens begränsade förordnandetid.

Samtliga i tjänst varande kliniska lärare i landet,

som understryker be­

hovet av kontinuitet i undervisning och forskning vid de medicinska klini­

kerna, anser att mycket starka skäl talar för att i första hand de nuvaran­

de kliniska lärartjänsterna ombildas till permanenta tjänster av likartad

karaktär som laboraturerna vid de teoretiska institutionerna. De kliniska

lärarna anser en ordinariesättning av tjänsterna och lönegradsuppflyttning

vara ett oavvisligt krav om undervisningsskyldigheten skall ökas. Ytter­

ligare sådana tjänster bör vidare enligt de kliniska lärarna inrättas vid de

kliniska institutioner, där så för undervisning och forskning fordras, så

att en väsentlig större del av den kliniska undervisningen täcks av ordi­

narie lärare.

Beredningens förslag om förstärkning av lärarresurserna i de teore­

tiska ämnena genom inrättande försöksvis av universitet s-

lektorat i vissa sådana ämnen tillstyrkes av bl. a.

medicinska fakulteten

i TJppsala, lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå

och

lärarkolle­

giet vid karolinska institutet.

Sistnämnda kollegium anser dock, att docent-

kompetens i det avsedda ämnet bör uppställas som behörighetsvillkor för

lektorstjänst. Kollegiet betonar också att assistent- och biträdeshjälp bör

beräknas för lektoraten, enligt samma normer, som tillämpas för laboratu­

rer. Detta med hänsyn till att lektorernas undervisningsbörda enligt kolle­

giet väl synes medge egen forskning.

Kungl. Maj ds proposition nr 108 år 1961

117

Medicinska fakulteten i Lund

förutser svårigheter att i vissa ämnen in­

rätta universitetslektorat. Medicinska fakulteten i Göteborg

finner de av

beredningen föreslagna lektorstjänsterna mycket otillfredsställande. Enligt

fakulteten kan inrättande av sådana tjänster leda till en olycklig uppdel­

ning av lärarna i tvenne kategorier — den ena med skyldighet att såväl

bedriva forskning som meddela undervisning, den andra med så stor under­

visningsbörda att forskningen svårligen kan medhinnas. Fakulteten till­

styrker dock beredningens förslag om inrättande av en lektorstjänst i kli­

nisk fysiologi i Göteborg.

Universitetskanslern

anser sig inte böra motsätta sig att universitets­

lektorat inrättas i teoretiska ämnen. Kanslern uttalar dock i anslutning här­

till följande.

Enär undervisningen i farmakologi endast pågår fyra månader per år,

ifrågasätter jag, om den omfattande tjänstgöringsskyldighet, som avses

vara förenad med här ifrågavarande tjänster, verkligen kan till fullo ut­

nyttjas för avsedda ändamål, om lektorat inrättas i detta ämne. Motsva­

rande kan gälla andra teoretiska ämnen. Till frågan om inrättande av lekto­

rat i kliniska laboratorieämnen, närmast i klinisk fysiologi, är jag icke be­

redd att nu taga ställning. Först synes mig böra klarläggas, om med lek­

torstjänst i dylikt ämne bör vara förenad befattning inom sjukvården. Om

detta är fallet kvarstår frågan på vad sätt tjänsteinnehavaren lämpligen

bör och kan infogas i sjukvårdsorganisationen.

I fråga om de av beredningen berörda arbetsuppgifterna för universitets­

lektorerna anför kanslern följande.

Oklart är, om samtliga de arbetsuppgifter, som beredningen angivit för

lektorerna, avsetts skola falla inom ramen för den undervisningsskyldighet

om 396 timmar per år, som normalt åvilar universitetslektor. Om så är

fallet, ifrågasätter jag, om ej tjänstgöringskyldigheten bör bestämmas till

visst antal tjänstgöringstimmar per år i stället för som vid de nuvarande

universitetslektoraten i form av visst antal undervisningstimmar per år.

Antalet tjänstgöringstimmar per år måste därvid komma att väsentligt

överstiga 396. I detta sammanhang vill jag erinra om att tjänstgörings­

skyldigheten för forskarassistent skall utgöra 800 timmar per år, då tjänst­

göringsskyldigheten fullgöres i form av enbart institutionsarbete, och minst

198 timmar, då den fullgöres i form av enbart undervisning.

Statens medicinska forskningsråd

anser, att lektorstjänsterna förmodligen

kan vara lämpliga för vissa teoretiska institutioner men troligen svårare

att inordna i den kliniska undervisningen.

Sveriges läkarförbund

har inte funnit anledning motsätta sig beredning­

ens förslag om inrättande av lektorstjänster i teoretiska ämnen men för­

utsätter därvid att docentkompetens kommer att krävas för innehav av

dylik befattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

118

Direktionen för akademiska sjukhuset

anser beträffande frågan om lek­

torst jänster vid undervisningssjukhusen, att den föreslagna undervisnings-

uppgiften är så omfattande, att tvekan kan råda, huruvida sjukvårdsupp­

giften kan bli tillräcklig för att göra befattningarna meriterande som karriär­

tjänster inom sjukvården och därigenom tillräckligt attraktiva.

SFS

betonar, att någon form av meritvärdering bör skapas, som jäm­

ställer undervisning med forskning. SFS ifrågasätter dock, om universitets-

lektorat är en lämplig form av nya lärartjänster inom den kliniska under­

visningen.

Ett flertal remissinstanser understryker vad beredningen anfört rörande

dels sjuksköterskebristen vid undervisningssjukhusen, dels ange­

lägenheten av att särskilda åtgärder vidtages för att förbättra rekryterings-

situationen i fråga om sjuksköterskor. Sålunda yttrar t. ex.

direktionen för

karolinska sjukhuset

bl. a. följande.

Den medicinska vetenskapen kännetecknas av en utomordentligt snabb

utveckling. Av naturliga skäl har undervisningssjukhusen kommit att gå i

spetsen för denna utveckling. Dessa sjukhus såsom härdar för specialistvård,

forskning samt utbildning av skilda personalkategorier kräver insatser från

sjuksköterskepersonalen, som torde sakna motsvarighet vid andra sjukhus.

Icke minst den medicinska forskningen samt handledningen av studerande

kräver numera större insatser från sjuksköterskornas sida än tidigare. Mot

bakgrunden härav framstår det för direktionen som angeläget, att denna

personalkategori med hänsyn till sina kvalificerade och skiftande uppgifter

i lönehänseende tillerkännes en särställning. Direktionen är väl medveten

om att ett realiserande av detta förslag är förenat med svårigheter men

önskar framhålla, att en väsentlig ökning av utbildningskapaciteten vid de

undervisningssjukhus, som i dag kännetecknas av en betydande sjukskö-

terskebrist, saknar mening, därest man icke är beredd att vidtaga verk­

samma åtgärder till bristens hävande.

Sveriges socialdemokratiska studentförbund

understryker, att sjukskö­

terskebristen inte får bli ett hinder för en utökad läkarutbildning. Förbun­

det önskar dock samtidigt peka på vikten av att den tillsatta utredningen

om vissa vårdpersonalgruppers utbildning snarast framlägger förslag i den

delen av utredningsuppdraget, som gäller frågan att låta lämpade under­

sköterskor avancera till sjuksköterskor eller överta vissa av de senares

arbetsuppgifter.

Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse

anser, att en ut­

redning borde företagas beträffande sjuksköterskornas arbetsuppgifter. Sty­

relsen uttalar vidare:

Det måste anses föga genomtänkt, att en kvalificerad undersköterska

med mångårig tjänst icke skall ha rätt att på sjukhus giva exempelvis en

diabetespatient insulinsprutor, medan hinder inte föreligger för patienten

själv eller hans anhöriga att i hemmet företaga samma operation.

I detta sammanhang bör nämnas att

överstyrelsen för yrkesutbildning

i sitt yttrande berör frågan om det ökade behov av biträdesper-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

119

son al inom kroppssjukvården, vilket kan uppstå med anledning av det

föreslagna utbildningsprogrammet och den därmed sammanhängande ök­

ningen av läkarantalet. Överstyrelsen, som förklarar sig visserligen inte

haft möjlighet att göra alltför säkra bedömningar, anser sig dock kunna

uttala, att den utökning av biträdespersonalen, som därvid kan bli aktuell,

icke synes bli större än att den skall bli möjlig att tillgodose.

I anslutning till vissa undervisningsfrågor har några re­

missinstanser liksom beredningen betonat angelägenheten av att åtgärder

vidtages för att nu rådande tendens till köbildning effektivt skall kunna

bevakas och bemästras. SFS

understryker sålunda behovet under ett över­

gångsskede av anslag till extrakurser men framhåller samtidigt, att det

korrekta medlet mot köbildning enligt SFS:s mening är dels en väl planlagd

studiegång, dels en i den ordinarie studieplanen innefattad reservkapacitet

för den propedeutiska och kliniska undervisningen.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet

betonar likaså betydelsen av en

väl planlagd studiegång såsom det grundläggande botemedlet mot köbild­

ning samt yttrar dessutom huvudsakligen följande.

För närvarande råder det en besvärande köbildning till vissa kurser vid

institutet. Lärarkollegiet anser det därför starkt önskvärt, att de utredning­

ar, som måste föregå varje utökning av utbildningskapaciteten vid insti­

tutet, bedrives med sådan skyndsamhet, att intagningen till det fria kli­

niska skedets kurser redan under de närmaste två budgetåren kan ökas åt­

minstone till en årsintagning av 160 studerande. Den förbättring i studie­

gången, som därigenom skulle erhållas, skulle otvivelaktigt pa ett. verksamt

sätt ge ett snabbt tillskott till läkarkåren av nu väntande medicine kan­

didater.

Enligt medicinska fakulteten i Lund

kommer vid en utökning av nuva­

rande intagning undervisningskapaciteten i vissa ämnen att helt tagas i

anspråk av ordinarie undervisning, varför något utrymme för extra kurser

ej längre kommer att finnas.

Beredningens uttalande att det vid ökad utbildningskapacitet kan bli

nödvändigt, att för längre eller kortare tid bryta upp vissa fasta kurskom­

binationer har föranlett Sveriges konservativa studentförbund

ävensom SFS

att framhålla, att det från studentsynpunkt måste betraktas såsom olämp­

ligt med ofta förekommande förändringar i studieordningen.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet

anger för institutets del följande

avsteg från den på den nuvarande examensstadgan grundade studieord­

ningen såsom nödvändiga vid ökning av utbildningskapaciteten.

1. Kursen i radioterapi med tumördiagnostik flyttas från kirurgikursen till

kursen i oto-rhino-laryngologi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

120

2. Den obligatoriska hopkopplingen av neurologi och psykiatri bry tes och

annat ämne än neurologi får kombineras med psykiatri under två må­

nader.

3. Socialmedicin utbrytes ur pediatrikblocket och omorganiseras till en

med annat ämne kombinerbar enmånadskurs; pediatrikkursen förkortas

därvid att tillsammans med barnpsykiatri genomföras på tre månader.

Kungl. Maj.ts proposition nr 108 år 1961

Alternativ för ökad läkarutbildning

De allmänna omdömena om det framlagda utbyggnadsprogrammet och

den av beredningen lämnade bakgrunden till detsamma är av skiftande

karaktär. Delvis olika åsikter har kommit till uttryck rörande de av bered­

ningen uppdragna riktlinjerna för ett större utbyggande av den medicinska

utbildningsorganisationen.

Beredningens förslag angående utbyggnad av den medicinska högskolan

i Umeå till en fullständig medicinsk läroanstalt tillstyrkes av samtliga re­

missinstanser, som yttrat sig i denna fråga. Man har därvid understrukit de

allmänna utbildningsskälen och de vetenskapliga motiveringarna för be­

rörda utbyggnad men även betonat angelägenheten av att avskaffa det

studentsociala missförhållande, som ligger i att studenter mitt under studie­

tiden tvingas byta studieort.

Beträffande det av beredningen angivna programmet för den fortsatta

utbyggnaden av den medicinska undervisningsorganisationen anför remiss­

instanserna i huvudsak följande.

Enligt

medicinska fakulteten i Uppsala

synes en kvantitetsutveckling

fram mot alternativ F kunna genomföras, därest inte ekonomiska hinder

härför uppstår. En utbyggnad upp mot detta alternativ torde enligt fakul­

teten ej kunna genomföras snabbare än under loppet av en tioårsperiod.

Beträffande sättet för utbyggande av utbildningsorganisationen anför fa­

kulteten bl. a. följande.

Vid valet mellan antingen (a) ytterligare utbyggnad av de befintliga

lärosätena i Stockholm, Göteborg och Lund-Malmö eller (b) tillskapandet

av en ny högskola i Linköping eller Örebro eller t. o. m. i båda städerna,

eller (c) en kombination av bådadera, bör följande faktorer beaktas. Ut­

bytet av antalet utbildade läkare i relation till den ekonomiska och organi-

satoriska insatsen torde bli större för alternativ (a) än (b). Det torde vidare

bli lättare att rekrytera lärarpersonal, framför allt beträffande underord­

nad akademisk personal, för alternativ (a) än (b). Å andra sidan kan alter­

nativ (a) ej drivas hur långt som helst, enligt fakultetens mening t. ex. ej

•så långt som i beredningens alternativ H, utan risker bl. a. för brist på

patientunderlag för den kliniska undervisningen. Från denna synpunkt ter

det sig logiskt att, liksom beredningen, förorda först olika alternativ upp

mot alternativ F och därefter alternativ G med en ny högskola. Om ytter­

ligare utbildning skulle önskas, vore en andra ny högskola sannolikt gynn­

sammare än beredningens alternativ H. Om en, eller t. o. m. två, nya hög­

121

skolor skulle inrättas uppkommer frågan om huruvida de skall utrustas

med fullständiga teoretiska institutioner. Detta är önskvärt av samma skäl,

som anförts beträffande Umeå, men dock med något svagare kraft bl. a.

eftersom Örebro har geografisk närhet till Uppsala och Linköping till Stock­

holm, vilket något skulle minska olägenheten av frånvaron av teoretiska

institutioner lokalt.

Om statsmakterna skulle finna det möjligt och skäligt att inrätta en ny

medicinsk högskola uppkommer frågan om dess etappvisa utbyggande, och

om möjligt att övergångsvis öka den teoretiska utbildningen vid ett an­

nat lärosäte för att under det första året försörja den kliniska undervisning­

en vid den nya högskolan med studerande. Enligt fakultetens åsikt borde

därvid Uppsala i första hand komma i fråga, dels därför att dess teoretiska

institutioner just befinner sig i ett utbyggnadsskede, som vid behov kan

anpassas till en större kapacitet än den nuvarande, och dels därför att möj­

ligheten till ett senare utnyttjande av den teoretiska överkapaciteten bl. a.

för blandad medicinsk och annan utbildning torde vara särskilt goda i

Uppsala. Det måste också i Uppsala vara lättare att rekrytera den stora

stab av underordnad lärarkraft, som skulle fordras för att utbilda de extra

studerande i de prekliniska disciplinerna.

Medicinska fakulteten i Göteborg förklarar sig i princip inte kunna bi­

träda förslag, som innebär att studerande nödgas flytta mellan olika läro­

säten under studietiden. Fakulteten avstyrker därför genomförande av det

alternativ, enligt vilket hälften av antalet prekliniska studerande vid den

medicinska högskolan i Umeå efter medicine kandidatexamen skulle för­

lägga sin utbildning till annan studieort. Fakulteten förklarar sig vidare

vara av den uppfattningen, att — om statsmakterna skulle anse en så stark

utökning av antalet utbildningsplatser i landet som berörda alternativ in­

nebär erforderlig — den enda riktiga lösningen vore att i »Örköping» till­

skapa en fullständig medicinsk högskola med en utbildningskapacitet av

cirka 60 elever per år. Fakulteten uttalar i anslutning härtill följande.

Detta alternativ skulle dessutom ha den fördelen, att man undvek till­

skapandet av en klinisk högskola. En sådan är nämligen, såsom från många

håll och även av beredningen framhållits, olämplig, enär den icke ger till­

fälle till det för undervisningen och forskningen så betydelsefulla samarbetet

mellan klinikerna och de teoretiska institutionerna. Mot detta alternativ

talar dock det stora behovet av möjligheter för efterutbildning och fortbild­

ning av färdiga läkare, ett viktigt problem, som tyvärr ännu inte blivit lost.

De båda regionsjukhusen i Linköping och Örebro borde enligt fakultetens

mening reserveras för dylik verksamhet.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet

anser, att resurser för erforderlig

ökning av läkarutbildningskapaciteten torde finnas inom landet. Om en

kapacitetsökning med målsättningen att effektivt utnyttja dessa resurser

skall göra största möjliga nytta skall den enligt lärarkollegiet ske snabbt

och vara relativt stor, även om den efter något tjugotal år måste reduceras.

Enligt lärarkollegiet föreligger redan nu omständigheter, som talar för att

eu nedskärning av läkarutbildningen blir behövlig ungefärligen vid början

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

122

av 1980-talet. Försiktigtvis bör det därför antagas, att nu ifrågavarande

investeringar sker för en period av cirka 20 år. Lärarkollegiet anför vidare.

Om till följd härav en minskning av studentintagningen skall ske, synes

en sådan kunna genomföras med mindre avbräck för verksamheten vid ett

lärosäte med stort intag än vid en relativt liten läroanstalt. Med den osä­

kerhet, som vidlåder bedömningen av läkarbehovet på längre sikt, måste

vidare de högst betydande kostnader, som är förenade med upprättandet

av en ny akademisk läroanstalt, te sig som så pass osäkra investeringar, att

deras berättigande med fog kan betvivlas; härvid bör beaktas även de stu­

dentsociala frågor, ej minst bostadsfrågor, som sammanhänger med till­

blivelsen av ett nytt lärosäte. En provisorisk utbyggnad av en större läro­

anstalt under en följd av år kräver säkerligen väsentligt mindre investe­

ringar än inrättande av ett helt nytt lärosäte och fordrar därför också min-

dre avskrivningar för en framtida reduktion av utbildningskapaciteten.

Enligt lärarkollegiets mening vore det lyckligare, om de på Umeå-Ör-

köpinglinjen redovisade studerandena kunde undervisas vid ett eller flera

av de befintliga lärosäten, där ett mera allsidigt patientmaterial skulle stå

till undervisningens förfogande och de studerande för sin vetenskapliga

skolning kunde under den kliniska utbildningen bibehålla kontakten med

de teoretiska institutionerna. Stora, väl utrustade institutioner är av vikt

även för den vetenskapliga forskningen vid de kliniska enheter, som skulle

motsvara Örköpingsalternativet. Det är jämväl betydelsefullt, att veten­

skapliga institutioner förlägges till platser med bredare vetenskaplig verk­

samhet än den enbart medicinska.

Mot bakgrunden av det anförda avstyrker lärarkollegiet förslaget Ör-

köping. Vid sådant förhållande aktualiseras det stockholmsalternativ, som

beredningen redovisar mellan alternativ G och H och som innebär en in-

tagning av 230. studerande till anatomikurs och 220 studerande till pro-

pedeutiskt år vid institutet, en intagningskapacitet, som senare av bered­

ningen redovisas i alternativ H.

Enligt lärarkollegiets mening torde det större stockholmsalternativet var­

ken från utbildningssynpunkt eller lokaliseringssynpunkt vara olämpligt.

Universitetskanslern

avstyrker alternativet G redan av den anledningen,

att berörda alternativ innebär överflyttning av studerande från ett lärosäte

till ett annat. Nämnda förhallande har enligt kanslerns mening medfört

studietidsförlängningar och medverkat till uppkomsten av köproblem.

Kanslern anser sig emellertid kunna tillstyrka, att åtgärder vidtages i syfte

att efter en tillräcklig övergångstid förverkliga alternativ F. Kanslern anför

vidare bl. a. följande.

Enligt, läkarprognosutredningens förslag, som av mig tillstyrkts, bör åt­

gärder vidtagas för kontinuerlig uppföljning av utredningens beräkningar

genom en fortlöpande prognosverksamhet samt en mera genomgripande

omräkning och korrigering ske senast år 1965. Av nyss antydda skäl bör

enligt min mening resultatet av sagda omräkning avvaktas, innan ställ­

ning tages till frågan, om utökning av läkarutbildningskapaciteten inom

landet utöver alternativ F. Under mellantiden bör lämpligen förutsättning­

arna för en ytterligare dylik utökning närmare utredas.

Då det är angeläget, att vårt land så snart som möjligt tillföres ett ökat

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

123

antal läkare, bör därjämte såsom ett alternativ till en ytterligare ökad ut­

bildning inom landet åtgärder vidtagas för att under en begränsad tid be­

reda ett antal svenskar tillfälle att med särskilt bidrag av statsmedel be­

driva medicinska studier utomlands. _

Enligt min mening är det icke tillrådligt att på grund av hittills torebragta

utredningar fatta beslut om en större utökning av utbildningskapaciteten

inom landet än som alternativ F avser. Skulle likväl en sådan utökning

anses böra bli föremål för avgörande redan nu, är jag närmast böjd förorda,

att utökningen sker genom upprättande av en ny högskola, som redan från

början förses med teoretiska institutioner.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i JJmea

anser, att de erfaren­

heter, som hittills gjorts vid medicinska högskolan i Umeå talar bestämt

mot alternativ G i den mån detta alternativ innebär teoretisk utbildning

på en annan ort än Örköping. Lärarkollegiet uttalar vidare, att de stora och

väl utbyggda sjukhusen i Linköping och Örebro kanske borde reserveras

för det behov av efter- och vidareutbildning, som den av beredningen före­

slagna utbyggnaden av läkarutbildningskapaciteten enligt kollegiets mening

kommer att medföra. Även organisationskommittén för nämnda högskola

avstyrker inrättande av en medicinsk högskola i Örköping, som under en

avsevärd tid framåt skulle sakna stöd av teoretiska institutioner. Orga­

nisationskommittén anför vidare.

Om statsmakterna trots de betänkligheter, som föreligger mot inrättan­

de av en medicinsk högskola utan teoretiska institutioner i Örköping, skulle

fatta beslut härom, vill organisationskommittén ifrågasätta, huruvida det

icke vore från åtskilliga synpunkter ändamalsenligare, att de studerande

skulle erhålla sin utbildning i de grundläggande teoretiska ämnena vid läro­

säte med geografisk belägenhet närmare Örköping än Umeå. En anknytning

av läroanstalten till Stockholm eller Uppsala skulle något minska olagen­

heten av frånvaron av teoretiska institutioner.

Enligt direktionen för karolinska sjukhuset

synes det inte uteslutet, att

en ökning av utbildningskapaciteten i enlighet med beredningens alternativ

G kan komma att visa sig medföra ett sådant läkartillskott efter år 1980,

att en nedskärning av läkarutbildningen da bör övervägas i syfte att nå

en önskvärd balans mellan tillgång och efterfrågan på läkare. Det finns där­

för skäl, anser direktionen, att man vid planeringen av de medicinska ut­

bildningsresurserna strävar efter att astadkomma största möjliga flexibili­

tet. Direktionen fortsätter:

Det torde icke kunna bestridas, att största garantier härför vinnes om

den erforderliga utbyggnaden av utbildningskapaciteten sker vid redan nu

befintliga lärosäten. Jämväl med hänsyn till förutsättningarna för medi-

cinsk forskning, önskvärdheten av att studenterna i sa ringa utsträckning

som möjligt tvingas byta studieort samt de statsfinansiella konsekvenserna

bör erforderlig kapacitetsökning såvitt möjligt uppnås genom ett maximalt

utnyttjande av redan befintliga lärosäten med närliggande undervisnmgs-

sjukhus.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Statskontoret

förordar, att förslag förelägges 1961 års riksdag om för­

verkligande av en ökad läkarutbildning åtminstone enligt alternativ C.

Statskontoret anför vidare bl. a. följande.

Därest en ökning av intagningen av medicine studerande utöver alterna­

tiv C skulle övervägas synes det böra beaktas att en sådan förstärkning av

utbildningskapaciteten kan komma att få karaktären av ett provisorium.

Man måste nämligen utgå ifrån att en minskning av intagningen efter viss

tid blir aktuell för att förhindra en överproduktion av läkare. Med hänsyn

till de högst betydande kostnader, som det framlagda totala utbildnings­

programmet skulle komma att medföra, torde det vara av vikt att detta

spörsmål blir föremål för noggrann utredning. Härvid synes särskild upp­

märksamhet böra ägnas det med mycket höga kostnader förenade uppfö­

randet av en ny medicinsk utbildningsanstalt i Linköping eller Örebro, vil­

ket lärosäte måhända efter förhållandevis kort tid finge nedläggas. Stats­

kontoret anser för övrigt att det — därest beslut skulle fattas om en maxi­

mal ökning av utbildningskapaciteten — bör övervägas huruvida icke, istäl­

let för att tillskapa ett nytt lärosäte, den i betänkandet redovisade stoek-

holmsvarianten bör väljas.

Arbetsmarknadsstyrelsen

anser, att det av beredningen förordade pro­

grammet bör kunna accepteras som ett handlingsprogram för den närmaste

framtiden. Skulle det vid det fortsatta prognosarbetet visa sig, att en ytter­

ligare intagning pa lång sikt är erforderlig, bör förberedelser i god tid vid­

tagas för att en sådan skall kunna genomföras utan tidsutdräkt. Styrelsen

anför dessutom huvudsakligen följande.

För att man skall kunna stanna för ett utbyggnadsprogram av den om­

fattning, som beredningen förordat, är det enligt styrelsens uppfattning er­

forderligt, att vissa kompletterande åtgärder nu vidtages bl. a, för att un­

derlätta för svenska studerande att skaffa sig medicinsk utbildning utom­

lands. Speciellt angeläget förefaller det styrelsen, att man prövar möjlig­

heten att låta svenska studerande få hela sin medicinska utbildning utom­

lands bortsett från en behövlig efterutbildmng i Sverige. Det bör tilläggas

att det synes lika naturligt, att Sverige på motsvarande sätt tar emot ut­

ländska studerande.

Medicinalstyrelsen

tillstyrker livligt, att förslag om förverkligande av

alternativ C förelägges 1961 års riksdag. Enligt styrelsens mening innebär

också alternativ G en acceptabel ökning av utbildningskapaciteten. Sty­

relsen anför härjämte i huvudsak följande.

. Styrelsen har intet i princip att erinra mot en förläggning av undervis­

ningen till något av sjukhusen i Linköping eller Örebro. Som ersättning för

alternativet Örköping kan styrelsen emellertid tänka sig en ökning av in­

tagningen i Stockholm till 230

elever. Vid inrättande av permanenta an­

ordningar för ökad läkarutbildning, framför allt en ny högskola, bör man

ä.ven beakta att ett fortsatt intag av

718

elever på lång sikt kan leda fram

till ett antal läkare som jämfört med prognosutredningens beräkningar för

är 1980

ter sig mycket högt.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

125

Statens medicinska forskningsråd förklarar sig önska stödja frågan om

ökad läkarutbildning ungefär efter beredningens ritningar men med huvud­

saklig inriktning på att befintliga anstalter utvecklas och förstärkes både

för undervisning och forskning.

Beträffande den kvantitativa målsättningen för ett allmänt utbyggnads-

program för läkarutbildningen understryker 1955 års universitetsutredning,

att enligt dess bestämda mening mycket snabba och kraftfulla åtgärder

är i hög grad motiverade. Utredningen anför vidare bl. a. följande:

Det av beredningen framlagda alternativet G med 718 årligen nyintagna

medicine studerande synes härvidlag lämpligen kunna läggas till grund för

ett nu beslutat utbyggnadsprogram för de närmaste åren. Utredningen vill

emellertid uttala, att en avsevärt högre siffra i och för sig ingalunda vore

orimlig, något som i görligaste män synes böra beaktas vid den aktuella

utbyggnadens planläggning.

_

...

Universitetsutredningen, som delar beredningens principiella uppfattning

om att en medicinsk läroanstalt bör vara fullständig, vill understryka, att

en studiegång innefattande två års studier i Umeå och därefter omflytt­

ning till »Örköping» kan leda till komplikationer. Universitetsutredningen

vill för sin del framhålla, att en utbyggnad för att möjliggöra fyra termi­

ners teoretisk utbildning för ytterligare ett sextiotal årligen nyintagna medi­

cine studerande knappast kan sägas innebära någon verkligt betydande

merbelastning på utbildningsorganisationen eller någon betydande ökning

av antalet studerande vid en redan stor läroanstalt. Vid sidan av alterna­

tivet Stockholm kunde enligt universitetsutredningens mening ett alternativ

Uppsala härvidlag förtjäna övervägande. Den teoretiskt-medicinska utbild­

ningsorganisationen där skulle knappast bli avskräckande stor, om alla eller

någon del av de för »Örköping» bestämda studenterna finge sin teoretiska

utbildning i Uppsala, vars teoretiskt-medicinska institutioner ända snarast

måste förnyas.

Lokaliseringsutredningen hänvisar inledningsvis till sitt yttrande över

universitetsutredningens betänkande »Universitet och högskolor i 1960-

talets samhälle. Riktlinjer och förslag till utbyggnad», samt anför i anslut­

ning därtill bl. a. följande.

I enlighet med sin sålunda tidigare deklarerade uppfattning vill lokali­

seringsutredningen ånyo starkt framhalla vikten av att de medicinska ut­

bildningsresurserna i Stockholm ej utbygges utöver vad som^ betingas av

regionens eget behov. Som läkarutbildningsberedningen framhållit torde en

ytterligare ökning av antalet medicine studerande i huvudstaden vara

mindre lämplig med hänsyn till utbildningens effektivitet och organisation.

De av lokaliseringsutredningen tidigare påpekade svårigheterna att i Stock­

holm lösa olika planeringsproblem och studentbostadsfrågor förtjänar också

framhållas. Enligt utredningens mening kommer redan genomförandet av

den beslutade utvidgningen av universitetsresurserna i huvudstaden att

föranleda bekymmer. Det synes vara all anledning att icke ytterligare

skärpa dessa svårigheter. Likartade synpunkter kan enligt lokaliserings-

utredningens mening i viss mån läggas på utbyggnaden vid universiteten

i Uppsala, Lund-Malmö och Göteborg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

126

Lokaliseringsutredningen anser, att det av beredningen framlagda alter­

nativet G bäst synes tillgodose behovet av ökade undervisningsresurser

samtidigt som det ger påtagliga lokaliseringspolitiska fördelar samt påbju­

der tillskapandet av ett fullständigt universitet i Norrland. Utredningen ut­

talar vidare bl. a. följande.

Betydelsen härav för hela övre Norrland torde knappast behöva ytter­

ligare understrykas. Det framstår som angeläget, att övergångstiden med

ett ofullständigt universitet i Norrland blir så kort som möjlig. Förslaget

att inrätta en helt ny medicinsk högskola inom en »universitetslös» region

överensstämmer helt med lokaliseringsutredningens intentioner. Redan vid

underhandssamråd med universitetsutredningen gjorde lokaliseringsutred­

ningen gällande, att ett nytt universitet förlagt till lämplig stad i Mellan-

Sverige borde komma till stånd. Tillkomsten av en ny medicinsk högskola,

vilken torde kunna bli början till ett nytt universitet, kan antagas få stor

betydelse för möjligheterna att på olika sätt bedriva en aktiv lokaliserings­

politik. Självfallet kan man utgå från att universitet och högskolor har ett

betydande influensområde och att de positiva verkningarna sålunda kan

sträcka sig långt utanför den aktuella ortens gränser.

Lokaliseringsutredningen, som således vill tillstyrka alternativ G anser

att de båda aktuella städerna för en ny medicinsk högskola ( Linköping eller

Örebro) är^ lämpliga från lokaliseringssynpunkt. Om de mera långsiktiga

planerna på ett andra förvaltningscentrum skall påverka ortvalet, kan ut­

redningen först längre fram i år göra mera bestämda uttalanden.

Därest statsmakterna icke f. n. skulle finna möjligt eller lämpligt att

genomföra hela den i alternativ G föreslagna utbyggnaden av utbildnings­

kapaciteten förordar utredningen att man i första hand avstår från den

föreslagna utbyggnaden i Stockholm. Lokaliseringsutredningen avstyrker

bestämt ett genomförande av alternativ H, eller andra förslag, enligt vilka

den teoretiska utbildningen för den nya läkarhögskolan i Linköping eller

Örebro skulle förläggas till Stockholm.

Nämnden för undervisningssjukliusens utbyggande

anför bl. a. följande.

Nämnden önskar understryka betydelsen — även från andra synpunk­

ter än behovet av en snabbt ökad läkartillgång — att slutlig ställning så

skyndsamt som möjligt tages i frågan, huruvida läkarutbildningen skall

ökas utöver vad beredningen i första hand förordat (alternativ C). Redan

ett genomförande av detta alternativ förutsätter åtgärder för komplettering

av gällande avtal på området ävensom i många fall relativt kostnadskrä­

vande kompletteringar och omdisponeringar m. m. beträffande lokaler och

utrustningar. Förutsättningarna för en utöver alternativ C ökad student-

intagning (enligt något av beredningens alternativ D—G) är delvis helt

andra.. Åtgärder, som vidtagits för att genomföra alternativ C, skulle så­

lunda i stor utsträckning vara olämpliga för de längre gående alternativen.

Från kostnads- och andra synpunkter är det därför av vikt, att alternativ C

icke nu blir en etapp på vägen till det slutliga målet för en utökad läkar­

utbildning.

Kammarkontoret i Stockholms stad

anser det vara att förvänta, att stats­

makterna nu finner det angeläget att utbygga utbildningskapaciteten för

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

127

att ernå balans mellan tillgång och efterfrågan på läkarpersonal. Kontoret

konstaterar emellertid, att om man jämför den av beredningen såsom ett

största alternativ föreslagna utbyggnaden av läkarutbildningskapaciteten

med den framlagda prognosen en stor brist under 1960- och 1970-talet ändå

kommer att föreligga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

förordar, att snarast möjligt

den årliga intagningen av medicine studerande måttligt ökas i ungefär den

utsträckning, som avses i läkarutbildningsberedningens alternativ B eller

alternativ C.

Förste provinsialläkaren i Göteborgs och Bohus län

understry­

ker möjligheten av att i första hand kombinera preklinisk utbildning vid

utländska lärosäten med en utbyggnad av den kliniska utbildningen i hem­

landet. Förste provinsialläkaren pekar dessutom på de möjligheter till ut­

vidgad klinisk utbildning som sjukhusinrättningarna i Mölndal och Kungälv

erbjuder.

Göteborgs stadskollegium

ansluter sig i princip till det utbildningspro­

gram beredningen lagt fram samt framhåller att Göteborgs stad bör ha

intresse av att medverka till ökad läkarutbildning. Kollegiet anför vidare

i huvudsak följande.

Stadskollegiet anser det emellertid inte vara möjligt för staden att.på

nuvarande stadium taga definitiv ställning eller binda sig i fråga om utbild­

ningsprogrammets omfattning eller takten för detsammas genomförande.

Detta med hänsyn till att utredningar saknas både beträffande möjlighe­

terna att tillgodose behovet av sjuksköterskor och annan servicepersonal

såväl under nuvarande förhållanden som i fortsättningen, allteftersom ut­

bildningsprogrammet genomföres, och i fråga om sjukvårdshuvudmannens

möjligheter att utan kännbara skattehöjningar gå i land med det skisserade

utbyggnadsprogrammet.

Stadsfullmäktige i Kungälv,

som på grundval av erfarenheterna av

hälso- och sjukvårdsarbetet inom den egna regionen vitsordar att läkarbris-

ten i dagens läge är uppenbar, hälsar med tillfredsställelse att åtgärder före­

slås för avhjälpande av denna brist samt framhåller i övrigt huvudsakligen

följande.

Stadsfullmäktige vill dock i detta sammanhang understryka vikten av

att rekryterings- och utbildningsproblem även för andra personalkatego­

rier inom sjukvården med största snabbhet tages upp till prövning. Utan

en samordning av dessa frågor kan den legitima sjukvårdens behövliga

expansion icke på ett rationellt sätt genomföras.

Drätselkammaren i Mölndal

tillstyrker bifall till genomförande av läkar­

utbildningsberedningens i sitt betänkande framlagda program för ökad

läkarutbildning, varvid beslut snarast enligt drätselkammaren bör fattas

om vidtagande av åtgärder för förverkligande av en ökad utbildning enligt

beredningens alternativ C.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

128

Enligt

länsstyrelsen i Malmöhus län

synes det som om den av bered­

ningen förordade anordningen för ökad läkarutbildning enligt alternativ C

skulle vara en möjlig utväg att tillgripa i avsikt att snabbt få en ökning av

läkarutbildningen till stånd. Det bör enligt länsstyrelsens förmenande

vara både behövligt och möjligt att med den sålunda avsedda utbildningen

synkronisera åtgärder för ökad utbildning jämväl av biträdande personal

till läkarna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län

ansluter sig till beredningens program

angående alternativ G och yttrar i anslutning härtill följande.

Den av beredningen föreslagna anordningen med en utbildningskapacitet

av 124

elever årligen i de teoretiska ämnena måste — liksom under umeå-

högskolans uppbyggnad — godtagas under en övergångstid. Anordningen

möjliggör nämligen en förhållandevis snabb utökning av utbildningskapa­

citeten i landet.

Stadsfullmäktige i Umeå

tillstyrker alternativ G med hänsyn till den kon­

staterade bristen på läkare i vårt land och till det förhållandet att ett prin­

cipbeslut om intagning av 124 studerande i Umeå skulle innebära, att man

nu även kunde påbörja planering för naturvetenskaplig utbildning och

forskning i Umeå.

Länsstyrelsen i Örebro län

uttalar.

För att i möjligaste mån täcka det beräknade behovet av läkare och för

att kunna giva möjlighet för studerande från utvecklingsländerna att här

få utbildning till läkare bör en utökning av platsantalet ske till alternativ H.

Enligt länsstyrelsens uppfattning bör emellertid i stället för den i alterna­

tivet föreslagna utökningen i Stockholm, i allt fall såvitt avser de prope-

deutiska kurserna och den kliniska utbildningen, medicinska högskolor in­

rättas vid regionsjukhusen såväl i Linköping som i Örebro och utbildningen

i de propedeutiska och kliniska ämnena förläggas dit.

Skulle det emellertid icke anses möjligt eller lämpligt att nu öka utbild­

ningen i nyssnämnda utsträckning, förordar länsstyrelsen, att utökning sker

i enlighet med beredningens alternativ G och att en utredning, vilken bör

omfatta en fullständig medicinsk högskola, skyndsamt verkställes rörande

kostnader och övriga förutsättningar för förläggning av en medicinsk hög­

skola till Linköping eller Örebro.

Länsstyrelsen i Östergötlands län,

som bestämt avstyrker ytterligare ut­

byggnad av extra utbildningsresurser i Stockholm eller annan universitets­

ort, tillstyrker beredningens förslag om ökning av läkarutbildningen enligt

alternativ G.

Stockholm läns landstings förvaltningsutskott

finner en ökning av läkar­

utbildningen enligt den storlek som angives i alternativ G i och för sig till­

fredsställande. Utskottet anser emellertid att alternativet Örköping, i vart

fall tills vidare, bör skjutas åt sidan samt framhåller i övrigt huvudsakligen

följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

129

Den fortsatta utredningen om möjligheterna att tillskapa ytterligare kli­

niska utbildningsplatser bör inriktas på det resultat, som kan framkomma

genom ett pågående samarbete i sjukvårdsplaneringsfrågor mellan Stock­

holms stad och Stockholms läns landsting. Uppkommande utbildnings­

platser inom Stockholms södra och i länets där intill liggande delar synes

till och med kunna läggas till grund för tillskapandet av ytterligare en full­

ständig medicinsk högskola inom Stockholm, därest det skulle visa sig svårt

att i önskvärd grad genomföra en utvidgning av karolinska institutets

verksamhet.

Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott

tillstyrker bered­

ningens förslag beträffande Uppsala, Lund-Malmö, Göteborg, Stockholm

och Umeå. Utskottet anser däremot, att som alternativ till projektet Örkö-

ping utvägar allvarligt synes böra övervägas att dels organisera utbildning

för svenska studerande vid utländska medicinska läroanstalter, dels falla

tillbaka på kliniker utanför undervisningssjukhusen i fråga om den kliniska

utbildningen.

Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse

framhåller att mot

bakgrunden av den aktuella situationen de av beredningen föreslagna åt­

gärderna enligt alternativet C sedermera fullföljda av utredning beträf­

fande alternativet G, synes vara ägnade att utgöra en grundval för utbygg­

nad av den medicinska undervisningen inom landet.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott

tillstyrker de förslag,

som framlagts om en väsentlig ökning av utbildningskapaciteten \ ld medi­

cinska högskolor.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott

finner det angeläget, att en

utvidgning upp till det i alternativ H angivna antalet läkarkandidater

genomförs snarast möjligt. En sådan utökning kan förutom genom läkar-

utbildningsberedningens alternativ H även vinnas genom upprättande av

medicinska högskolor vid regionsjukhusen i såväl Linköping som Örebro.

Rörande beredningens alternativ Umeå-Örköping anför utskottet bl. a. föl­

jande.

Förvaltningsutskottet har intet att erinra mot beredningens förslag an­

gående utbyggnad av de teoretiska institutionerna i Umeå. Det betydande

avståndet till Umeå ger dock anledning till allvarliga invändningar mot

förslaget att elever, som skall fa sin kliniska utbildning vid lasarettet i Öre­

bro, skall fullgöra den prekliniska utbildningen i Umeå, synnerligast som

man bör förutsätta att de studerande därvid rimligen i främsta hand bör

rekryteras från områden, som har kortaste avstand och bästa kommunika­

tioner till den nya högskoleorten. I första hand bör därför undersökas, huru­

vida icke den prekliniska utbildningen under en kort övergångstid kan er­

hållas på närmare håll, exempelvis i Stockholm eller Göteborg. I fråga om

Göteborg har beredningen visat på en möjlighet att genom ianspraktagande

av de lokaler vid de teoretiska institutionerna, som nu är reserverade för

eu framtida odontologisk utbildning, praktiskt taget omgående öka intag-

ningskapaciteten vid de prekliniska kurserna till lf>8 elever. Den kliniska

9

Biliang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt Nr 108

Kungl. Maj ds proposition nr 108 år 1961

130

utbildningskapaciteten kan emellertid inte ökas förrän ett helt nytt sjuk­

hus kommit till i Göteborg. Projekteringen av detta har ännu icke påbör­

jats. Intill detta kommer till stånd kunde den prekliniska utbildningen ske

i Göteborg och den kliniska i Örebro. Samtidigt borde teoretiska institu­

tioner uppföras i Örebro, färdiga att tas i bruk vid den tidpunkt då det nya

sjukhuset i Göteborg kan inordnas i undervisningsorganisationen i Göteborg.

Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott tillstyrker ett genom­

förande av alternativ G, varvid som en första etapp förslag bör föreläggas

1961 ars riksdag om förverkligande av ökad läkarutbildning enligt alter­

nativ C.

Svenska landstingsförbundets styrelse

tillstyrker, att redan vid årets riks­

dag principbeslut fattas om utökande av intaget till de medicinska högsko­

lorna i enlighet med alternativ G samt att som en första etapp beslut fattas

om förverkligande av beredningens alternativ C.

Svenska stadsförbundet som i princip anslutit sig till den allmänna mål­

sättning för hälso- och sjukvården, som framlagts av läkarprognosutred-

ningen, finner det angeläget betona att höga kostnader för ökad läkarut­

bildning maste betraktas såsom en från nationalekonomisk synpunkt god

investering med hänsyn till denna målsättning.

Svenska landskommunernas förbunds styrelse uttalar, att från de syn­

punkter styrelsen har att företräda den icke har någon erinran mot bered­

ningens förslag.

LO förordar ett förverkligande av alternativ H men anser även, att för­

slaget att låta studenter åtnjuta viss undervisning utomlands bör noga över­

vägas. LO anför vidare i huvudsak följande.

Den internationalisering av utbildningen, som skulle bli fallet, om svenska

studenter fick viss del av sin utbildning utomlands leder över till våra egna

internationella förpliktelser speciellt mot utvecklingsländerna. LO vill fram­

hålla önskvärdheten av att en så kraftig utbyggnad av utbildningsresur­

serna sker, att det möjliggör, att ett större antal studenter från utvecklings­

länderna erhåller läkarutbildning i Sverige. Som ett första steg vill LO

föreslå, att fem procent av antalet platser vid de medicinska utbildnings-

anstaltema reserveras för studenter från u-ländema, vilket skulle betyda

utbildningsplatser för ett 40-tal studenter från dessa länder.

Välfärdssamhället maste syfta till att avskaffa köer och alltså även de

stora, köer som finns på hälso- och sjukvårdens område. Från samhällseko­

nomisk synpunkt kommer trots de stora kostnader som är förenade därmed,

en utbyggnad till en intagning av minst 780 studerande, varav ett 40-tal

från u-länderna, att löna sig genom bl. a. de minskade kostnader i form av

forlorad arbetskraft som en ökad förebyggande och mer effektiv läkande

sjukvård medför.

TCO beklagar, att läkarprognosutredningens bedömning inte blivit före­

mål för en prövning från samhällsekonomiska synpunkter, innan fråga om

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

131

en utbyggnad av utbildningsanstalterna upptagits till behandling, samt

anför i huvudsak följande.

TCO anser, att under förhandenvarande omständigheter ställning bör

tagas till frågan om ökad läkarutbildning utan direkt relation till läkar-

prognosutredningens beräkningar samt förordar, att alternativ7 C blir före­

mål för riksdagens snara beslut. De långsiktiga samhällsekonomiska konse­

kvenserna av en läkarproduktion utöver berörda alternativ bör bli föremål

för närmare belysning. Vidare bör utredningsarbetet beträffande inrättande

av ytterligare en medicinsk utbildningsanstalt (alternativ G) fortsätta så

att dröjsmål i detta avseende ej behöver uppstå om ekonomiska resurser

kan bedömas föreligga.

SACO anser, att det — med hänsyn till dels den läkarbrist, som råder

redan i dag, dels den verkligt stora ökning av studenttillströmningen som

kommer under de närmaste åren — är angeläget, att erforderliga intagnings­

ökningar vid de medicinska läroanstalterna kommer till stand med största

skyndsamhet. SACO framhåller i huvudsak följande.

SACO förordar, att förslag förelägges 1961 års riksdag om förverkligande

av en ökad läkarutbildning enligt alternativ C. Vidare bör planeringsarbete

för en större ökning av läkarutbildning än alternativ7 C igångsättas, varför

de av beredningen föreslagna utredningarna rörande förutsättningar för

ytterligare ökad intagning av medicine studerande i Lund-Malmö och Göte­

borg bör verkställas. SACO motsätter sig dock inte en undersökning rörande

förutsättningar för läkarutbildning i Linköping eller Örebro, även om SACO

ifrågasätter det välbetänkta i att i nuvarande läge splittra våra resurser på

ytterligare en medicinsk utbildningsanstalt. SACO betonar, att det är an­

geläget att de här nämnda utredningarna bedrives parallellt med en av

SACO förordad överarbetning av läkarprognosen.

Sveriges läkarförbund

framhåller, att beredningens alternativ för ökad

läkarutbildning kräver en ytterligare granskning innan de verkställes samt

anför.

Möjligen skulle inom en närliggande framtid delar av beredningens alter­

nativ7 C kunna genomföras med bibehållen undervisningsstandard, förutsatt

att en kraftig upprustning påbörjas omedelbart. Utnyttjandet av7 flertalet

institutioners kapacitet är nämligen redan maximalt, varför även obetyd­

liga ökningar kommer att kräva betydande utbyggnader, om icke syftet

med reformen skall motverkas genom bl. a. förlängd studietid och sänkt

utbildningsstandard. Garantier för att en fullgod utbildning skall kunna

meddelas måste föreligga innan

principbeslut om ökade intagningar fattas.

Då det gäller val mellan olika alternativ för en utökning av antalet intag­

ningar måste de åtgärder, som snabbast leder till resultat föredragas. Inom

denna kategori faller läkarutbildningsberedningens förslag om ökat utnytt­

jande av utbildningskapaciteten vid befintliga lärosäten. Denna typ av åt­

gärder ställer sig också minst kostsam med hänsyn till såväl materiella som

personella investeringar, eftersom man där kan utnyttja redan förefintlig

basorganisation.

Svenska läkaresällskapet

anser, att läkarbristen i dagens läge är uppenbar

men finner, att en viss förbättring kan åstadkommas genom åtgärder som

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

132

syftar till att minska läkarbehovet. \ idare pekar sällskapet på några vägar,

ägnade att minska anspråken på de medicinska utbildningsanstalterna,

såsom t. ex. kraftigt stöd åt profylaktiskt medicinskt arbete, inbegripet

medicinsk forskning, en blandad medicinsk och annan utbildning samt ett

större utnyttjande av icke läkarutbildad personal både inom forskning och

sjukvård. Sällskapet anför bl. a. följande.

En ökning av utbildningskapaciteten vid de teoretiska institutionerna är

inte endast beroende av antalet laboratorieplatser och lärarstabens storlek

utan också av en kvalitativt god rekrytering av forskare och lärare. En

sådan är emellertid lättare att genomföra för de teoretiska än för de kli­

niska studierna. De senare är även beroende av patientmaterialets storlek

och sammansättning. Detta är redan nu på vissa håll synnerligen hårt ut­

nyttjat för undervisningsändamål och torde inte överallt klara någon större

ytterligare belastning. Utökning av antalet patienter på ett sjukhus innebär

i regel att antalet patienter vid de kliniker, som svarar för den grundläg­

gande kliniska utbildningen (medicin och kirurgi), knappast kommer att

väsentligt öka. Ökningen kommer huvudsakligen att falla på nya speciali­

teter, som är viktiga för undervisningen men framför allt för den mer spe­

cialiserade efterutbildningen. För den kliniska utbildningen kan inte i och

för sig viktiga föreläsningar, seminarier och konferenser på något sätt er­

sätta det mycket väsentliga arbetet med egna patienter i tillräckligt stort

antal och med växlande sjukdomsbilder. En god praktisk klinisk erfaren­

het redan under den medicinska utbildningen före legitimationen är någon­

ting särskilt värdefullt och väsentligt för en kvalitativt högvärdig utbild­

ning. Detta skulle kunna tala för att man i större utsträckning sökte

utnyttja patientmaterialet vid vissa regionsjukhus för den kliniska utbild­

ningen. Läkaresällskapet anser dock, att denna fråga fordrar en noggran­

nare genomarbetning innan definitiv ställning kan tas, och vill därför i

dagens läge inte förorda ett principbeslut om utbyggandet av ett nvtt

undervisningssjukhus i Örköping, så mycket mera som prognosen för den

tid då verkningarna av beslutet kommer att visa sig, kan ges ökad stadga

under utredningstiden. Ett utnyttjande av nya sjukhus och kliniker inom

områden, där det redan finns medicinska fakulteter, måste vara den väg

som i första hand rekommenderas. En fristående klinisk utbildningsanstalt

utan kontakt med prekliniska institutioner vill läkaresällskapet bestämt

avstyrka men hälsar i konsekvens därmed med tillfredsställelse beredning­

ens förslag om utbyggnad av medicinska högskolan i Umeå till fullständig

läroanstalt.

Beredningen framlägger ett förslag om utredning av möjligheterna att vid

utländska medicinska läroanstalter organisera utbildning av svenska medi­

cine studerande. Eu förstklassig läkarutbildning erbjuds säkert i många

andra länder. Det måste emellertid starkt betonas, att en sådan utbildning

måste vara kvalitativt högvärdig och anpassad till det svenska samhällets

behov. Det synes emellertid inte föreligga ett sådant nödläge, att vårt land

skulle i statlig regi behöva sända studerande utomlands för att erhålla sin

medicinska utbildning.

Sveriges konservativa studentförbund ställer sig tveksamt till möjlighe­

terna att ekonomiskt genomföra en utbyggnad av hälso- och sjukvården av

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

133

den storlek prognosutredningen anger. Förbundet anser emellertid, att be­

redningens utbyggnadsalternativ är genomförbart i ungefär den utsträck­

ning, som föreslagits. Vad gäller det av beredningen förordade alternativet

Umeå-Örköping framhåller dock förbundet, att beredningen icke presenterat

några egentliga skäl för att man ej från början skall lägga teoretiska institu­

tioner i Örköping. Beträffande ytterligare utökning av utbildningskapacite­

ten utöver vad beredningen förordat anser förbundet, att man i stället för

att utöka intagningen i Stockholm med de följder detta skulle fa inte minst

i form av mammutkurser vid de teoretiska institutionerna där, bör skapa

två nya högskolor den ena i Linköping och den andra i Örebro.

SLU:s studentförbund tillråder i första hand ett genomförande av det

av beredningen angivna Umeå-Örköping-alternativet. Beträffande antalet

medicine studerande vid svenska lärosäten tvekar emellertid förbundet att

nu sträcka sig längre än till att förorda en intagning av ca 600 studerande

per år. Mot denna bakgrund föreslår förbundet, att statsmakterna beslutar

en utbyggnad av den medicinska undervisningen efter en modell, som ut­

gör en kombination av beredningens alternativ B och G. För undervisningen

i Uppsala, Lund-Malmö, Göteborg och Stockholm skulle alternativ B till-

lämpas, medan utbyggnaden i Umeå och Örköping skulle genomföras enligt

alternativ G. Skulle statsmakterna besluta om en högre utbildningsnivå

förordar förbundet en första utbyggnad i Göteborg och/eller i Lund-Malmö

till en kapacitet enligt alternativen D och E. Utvidgning av utbildningen

i Stockholm bör endast ifrågakomma som en sista utväg, emedan besvär­

liga förhållanden redan råder för studenterna i huvudstaden.

Sveriges liberala studentförbund

förordar ett genomförande av alterna­

tiv F och anser, att alternativen G och H från studenthåll måste betraktas

som olyckliga. De studentsociala svårigheter som är förknippade med en

förflyttning av elever, är alltför stora. Förbundet anser emellertid att den

kraftiga ökning av läkarutbildningen, som planeras, kan motivera, att de

två planerade regionsjukhusen i Linköping och Örebro tages i anspråk för

den numera alltmer påträngande fortbildningen.

Sveriges socialdemokratiska studentförbund

förordar en intagning av 780

studerande årligen enligt alternativet H. Fem procent — d. v. s. 40 av

dessa studerande förutsättes vara från de s. k. utvecklingsländerna. Förbun­

det tillstyrker vidare prognosutredningens förslag om en särskild utredning

rörande möjligheterna att vid utliindska läroanstalter organisera utbildning

för svenska studerande. Förbundet ser detta som ett försök att få till stånd

ett vidgat samarbete i utbildningsfrågor mellan olika länder.

SFS motsätter sig beredningens förslag om ett Örköping-alternativ vilande

på en preklinisk utbildning i Umeå. Det är enligt SFS, inte minst från

studcntsocial synpunkt synnerligen olämpligt att planera en permanent ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

134

ökning av den medicinska utbildningen med hjälp av provisorier, som

tvingar studenten att mitt under sin studietid byta miljö.

Överläkarföreningen vid centrallasarettet i Linköping tillstyrker bered­

ningens förslag om en läkarutbildning enligt alternativ C. Föreningen anser

också, att under förutsättning att det framtida läkarbehovet kräver en

ökning av intagningskapaciteten upp till 718, alternativet G synes vara

att föredraga framför varianten med utökat antal studerande i Stockholm.

Beträffande alternativet att utbilda svenska studerande utomlands anför

föreningen:

Möjligheten att vid utländska universitet organisera utbildning av svenska

studerande ter sig djupt otillfredsställande även som temporär nödlösning.

Redan att förslag därom har framförts måste i utlandet väcka förvåning

och misstro mot vår förmåga att planera och ordna på ett sätt som motsva­

rar de anspråk man bör ställa på ett land med vår kulturella och ekonomiska

standard.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Förutsättningarna vid skilda läroanstalter

I detta avsnitt behandlas de yttranden, som berört lokalmässiga och lik­

nande förutsättningar för en ökad utbildning vid de skilda läroanstalterna.

Vissa personella och kostnadsmässiga förutsättningar, som remissinstan­

serna tagit upp, kommer att behandlas i annat sammanhang.

Byggnadsstyrelsen uttalar generellt angående utbyggnadsmöj­

ligheterna, att behovet av en omedelbar och snabb utbyggnad för en

mängd statliga ändamål, särskilt på den högre undervisningens område,

ställer utomordentligt stora krav på tillgängliga resurser för planläggning,

administration, projektering och byggande. Styrelsen anför härom följande.

I. olika sammanhang har byggnadsstyrelsen påpekat, att extraordinära

åtgärder maste tillgripas, om det skall bli möjligt att åstadkomma det er­

forderliga lokaltillskottet i tillnärmelsevis önskad takt. Sålunda har styrel­

sen framhållit, att den maste få ökade möjligheter att ekonomiskt kon­

kur1’6.™ om den kvalificerade tekniska arbetskraften. Det kan också bli

nödvändigt att i viss omfattning frångå den normala handläggningsord-

ningen.

Ett par remissinstanser har i sina yttranden anfört vissa generella syn­

punkter rörande förhandlingssituationen mellan staten å den

ena och de kommunala huvudmännen för undervisningssjukhusen å den

andra sidan.

1958 års statliga förhandling skommission i Göteborg samt 1959 års stat­

liga kommission för förhandlingar om medicinsk undervisning i Lund och

Malmö anför i ett gemensamt yttrande, att en ökning av läkarutbildnings-

kapaciteten kommer att ställa anspråk på mycket betydande kostnader

från statens sida och att det därför synes angeläget, att vid utbildningsverk­

samhetens lokalisering rimlig hänsyn tages även till de ekonomiska villkor,

135

som från huvudmännens sida uppställes för sjukhusens utnyttjande för

undervisning och forskning. I samband härmed framhåller kommissionerna,

att en huvudman bör erhålla gottgörelse allenast för den merkostnad, som

den kliniska undervisningen och forskningen vållar honom. Det förhand­

lingsarbete med huvudmännen för de olika undervisningssjukhusen, som

kommer att erfordras, bör enligt kommissionernas mening inriktas pa att

nå fram till enhetliga principer för statens bidrag till kommunala undervis-

ningssjukhus. Den statliga förhandlingsorganisationen måste också anpassas

efter de nya och utökade uppgifter, som den ökade läkarutbildningen förut­

sätter. Enligt kommissionernas mening synes det lämpligt, att — så länge

förhandlingsarbetet på den statliga sidan icke kan ledas enhetligt — de

olika organ, som här kommer att agera, till sitt förfogande får gemensam

kanslipersonal.

Svenska stadsförbundet

understryker angelägenheten av att vid de för­

handlingar som förutsättes med respektive sjukvårdshuvudmän viss enhet­

lighet och likformighet eftersträvas. Så vitt möjligt bör förhandlingarna

koordineras. Stadsförbundet framhåller:

Härvid bör dock beaktas, att de lokala och historiska förutsättningarna

i vissa fall är olika och att någon fullständig likformighet icke torde vara

möjlig att uppnå. En dylik strävan efter likformighet för framtiden får icke

heller tagas till intäkt för försök från statsmakternas sida att försämra vill­

koren för den undervisning, som redan pågår i kommunal regi och som

är resultat av tidigare förhandlingar med andra utgångslägen.

Uppsala

Samtliga remissinstanser, som uppehåller sig vid beredningens förslag att

öka den propedeutiska och kliniska utbildningskapaciteten i Uppsala med

sex intagna per år tillstyrker detta.

Medicinska fakidteten i Uppsala

anser, att den av beredningen förordade

ökningen av antalet studerande på det kliniska stadiet i Uppsala kan genom­

föras, dock fordras vissa tillägg till de av beredningen förordade förstärk­

ningarna av undervisningsresurserna. Fakulteten understryker också be­

hovet av undervisningsförstärkning i ämnena hygien och rättsmedicin.

Ämneslärarna i patologi anför behov av en snabb omdisponering av obduk-

tionslokalerna.

Direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala

anför, att man under

nuvarande förutsättningar, varvid främst patientunderlaget åsyftas, upp­

nått och något pressat den övre gränsen för akademiska sjukhusets utbild­

ningskapacitet. Direktionen anför vidare följande.

Sjukhusets förutsättningar att emottaga ett ökat antal studerande kom­

mer att förbättras vid mitten av 1960-talet,. Direktionen vill emellertid

samtidigt betona behovet av utrymmen vid sjukhuset för den vidare- och

efterutbildning efter med .lic.-examen, som i allmänhet icke redovisas i dis­

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

136

kussionen om undervisningssjukhusens utbildningskapacitet men som likväl

enligt direktionen utgör en väsentlig sektor av verksamheten vid dessa sjuk­

hus.

Styrelsen för statens institut för folkhälsan

understryker angelägenheten

av att en hygienisk institution inrättas vid Uppsala universitet.

SFS

anser den föreslagna ökningen av propedeutiska och kliniska utbild­

ningsplatser i Uppsala vara välkommen för studenterna, eftersom den inne­

bär att den medicinska utbildningen i Uppsala blir helt självförsörjande.

Lund-Malmö

De remissinstanser som diskuterar en utökning av utbildningskapaciteten

i Lund-Malmö anser möjligheter föreligga såväl enligt beredningens alterna­

tiv B som alternativ D.

Medicinska fakulteten i Lund

framlägger bl. a. följande lokalbehov, ut­

över av beredningen anförda, för genomförande av alternativ B.

För farmakologiens del är nuvarande lokaler otillräckliga redan för under­

visning enligt nu gällande studieordning. Alternativ för möjliggörande av

intag i detta ämne är antingen att laborationerna utbytes mot demonstra­

tioner eller att en ny institutionsbyggnad uppföres snarast möjligt för medi-

cinsk-kemiska institutionen och att de härigenom frigjorda lokalerna till­

föres farmakologiska institutionen. I ämnet obstetrik och gynekologi i

Malmö förutsättes föreläsningssal och kandidatutrymmen tillbyggda. För

ämnet oftalmiatrik finns lokalbehov i form av utbyggnad av de polikliniska

utrymmena. För ortopedi och pediatrik i Malmö krävs bl. a. utrustning

av föreläsningssalar. I fråga om ämnet socialmedicin i Lund måste nuva­

rande provisorium snarast möjligt ersättas med större lokaler. För samma

ämne i Malmö finns behov av utökade lokaler enligt plan som förelagts

sjukvårdsstyrelsen i Malmö. Samtliga vårdavdelningar vid Lunds lasarett

och Malmö allmänna sjukhus måste vidare stå till undervisningens förfo­

gande. I detta sammanhang bör uppmärksamheten fästas på den rådande

sjuksköterskebristen, vilken medför, att ett antal vårdavdelningar för när­

varande är stängda.

Fakulteten anför vidare, att den av beredningen diskuterade frågan om

en eventuell förflyttning av professuren och hela undervisningen i ämnet

dermato-venereologi från Lund till Malmö befinner sig under utredning

inom fakulteten. I avvaktan på vissa förhandlingar rörande nya lokaler för

ämnet är fakulteten ej beredd att nu taga ställning till frågan. Genom­

förandet av alternativ B är emellertid enligt fakulteten ej avhängigt av hur

denna fråga löses.

Beträffande det av beredningen angivna alternativet D för Lund-Malmö

anger fakulteten, att en ökning av studentantalet till berörda nivå är möj­

lig under vissa förutsättningar. Detta alternativ tarvar dock enligt fakul­

teten ingående utredning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

137

Universitetskanslern

ansluter sig till de farhågor som uttalats av

lärar­

kollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö

för att en ytterligare utbildning

av medicinare vid universitetet i Lund kommer att medföra ökade lokal­

svårigheter för den del av tandläkarutbildningen, som är förlagd till univer­

sitetet.

Nämnden för undervisningssjukliusens utbyggande

anser, att det från

åtskilliga synpunkter skulle vara av värde om den medicinska undervis­

ningen i landet kunde organiseras så, att till universitetet i Lund knöts två

i stort sett likvärdigt utnyttjade undervisningssjukhus i Lund och Malmö.

Vad ämnet radioterapi i Malmö beträffar anför nämnden, att förhållandena

vid Malmö allmänna sjukhus icke utgör något hinder för ett genomförande

av alternativ C. Ett uppskov med det slutliga ställningstagandet bl. a.

rörande vårdplatsantalet vid nämnda klinik är enligt nämndens mening

motiverat närmast med hänsyn till de planer på en ytterligare utökning av

studentantalet (enligt alternativ D), som beredningens betänkande inne­

håller.

Byggnadsstyrelsen

anför bl. a. följande angående utbyggnadsmöjlighe­

terna i Lund.

I Lund blir investeringarna för universitetsändamål och för den högre

tekniska utbildningen utomordentligt höga under den närmaste femårs­

perioden. Under det pågående generalplanearbetet för den vidare utbyggna­

den av Lunds universitet och den högre tekniska undervisningen har det

visat sig, att de senast gjorda markförvärven icke är tillräckliga för en

rationell planläggning. Det framstår nu som ytterst önskvärt, att ytterligare

mark omgående förvärvas för att inte en olämplig placering av i tiden när­

mast liggande byggnader skall framtvingas.

Sjukvårdsstyrelsen i Malmö stad

framhåller.

Sjukvårdsstyrelsen anser sig för närvarande icke kunna bestämt uttala sig

om möjligheterna att för Malmös vidkommande realisera de längst gående

alternativen och därmed följande lokalbehov. Trots att den av utredningen

framlagda tidsplanen synes vara väl pressad, torde dock svårigheterna icke

få anses oöverstigliga. Sjukvårdsstyrelsen är i varje fall beredd att i vad på

styrelsen ankommer medverka till en lösning av de föreliggande lokalpro­

blemen under förutsättning att de förhandlingar, som kommer att upptagas

med staten, leder till för staden godtagbara villkor.

Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse

liksom

direktionen

för Lunds lasarett

framhåller, att den fortsatta ökningen av undervisningen

förutsätter att nybyggnadsfrågorna vid lasarettet forceras. Lasaretts-

direktionen understryker samtidigt önskvärdheten av att pågående för­

handlingar angående aktuella statsbidragsfrågor snarast slutföres, sa att

byggnadsverksamheten inom lasarettet åter kan komma igång. Beträffande

beredningens synpunkter på förläggningen av undervisningen i dermato-

venercologi anför hälso- och sjukvårdsstyrelsen följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

138

Styrelsen är helt oförstående beträffande den ifrågasatta överföringen av

undervisningen i dermato-venereologi från Lund till Malmö och delar helt

de betänkligheter direktionen och överläkarföreningen vid lasarettet i Lund

samt ämnesföreträdaren, professor Gösta Hagerman, anfört därom i sär­

skilda yttranden. Styrelsen är beredd, att så långt möjligt tillgodose de be­

hov, som kan uppstå med ökat studentantal. Ämnets anknytning till yrkes­

medicinen kan inte negligeras och sistnämnda specialitet är lokaliserad till

Lund. Samma är förhållandet beträffande de teoretiska institutionerna.

Beaktas även ämnets traditionella anknytning till lasarettet i Lund, kan

styrelsen icke finna annat, än att allt talar för att undervisningen i dermato-

venereologi såsom hittills bör ske i Lund.

Sjukvårdsstyrelsen biträder vidare förslaget om en professur i klinisk

fysiologi i Lund och anger att möjlighet föreligger att bereda lämpliga loka­

ler för en dylik professur.

Göteborg

Remissinstanserna anser det vara möjligt att väsentligt utöka utbildnings­

kapaciteten i Göteborg men bl. a. den av beredningen föreslagna successiva

utökningen har blivit föremål för diskussion i vissa yttranden.

Medicinska fakidteten i Göteborg är av den uppfattningen att patient­

underlaget inom Göteborg är fullt tillräckligt för en väsentlig ökning av

läkarutbildningen och ställer sig därför positiv till att mottaga 168 stude­

rande per år. Fakulteten framhåller dock, att det måste anses fördelaktigast

att ha hela undervisningen förlagd till Göteborgs stad. Fakulteten anför

i fråga om alternativ

B

bl. a. följande.

Vid sina diskussioner med beredningen ställde sig fakulteten helt positiv

till att ärligen mottaga 120 studerande för preklinisk utbildning under förut­

sättning att dess krav beträffande resurser för ernående av en tillfredsstäl­

lande undervisningsstandard uppfylldes. Däremot ansåg fakulteten, att

stadens sjukhus, även om tillräckliga personal- och anslagsresurser ställdes

till förfogande, för närvarande endast med stora svårigheter skulle kunna

mottaga

115

studerande per år på kliniskt stadium. Denna senare synpunkt

framhölls med än större skärpa av sjukvårdshuvudmannens representanter.

I fråga om den av beredningen förordade stegvisa ökningen av utbild­

ningskapaciteten i de propedeutiska och kliniska ämnena över alternativ

B

(115 nyintagna årligen) till alternativ E (160 nyintagna årligen) anför fakul­

teten följande.

Även om fakulteten har förståelse för behovet av en snabb utökning av

läkarutbildningen i landet, finner den det vara mindre tillfredsställande

med en sådan åtgärd. Skulle en utredning visa, att det större alternativet är

genomförbart, vore det lyckligast för undervisningens genomförande, om

man under den närmaste femårsperioden bibehölle undervisningskvantite-

ten vid den nuvarande. Anledningen härtill är, att man under denna tid

skulle kunna uppfylla fakultetens krav på resurser för tillfredsställande

undervisning, genomföra den föreslagna detaljutredningen samt vidtaga

de utökningar av lokaler, personal och annat som är nödvändiga för alter­

nativets fullgoda genomförande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

139

En tillbyggnad av patologiska institutionerna anser fakulteten icke nöd­

vändig om — därest utbildningen anordnas enligt det större alternativet —

100 studerande utbildas vid de nuvarande patologiska institutionerna och

60 vid den institution, som förutsättes bli uppförd i anslutning till ett östra

sjukhus. Skulle, såsom beredningen föreslagit, antalet utbildningsplatser

successivt ökas, varvid det mindre alternativet komme att existera under

ca 3 år, blir denna mellanperiod enligt fakultetens mening särskilt betung­

ande vad avser obduktionsundervisningen. Beträffande översiktskursen i

medicin är fakulteten av den bestämda uppfattningen, att även en tredje

klinik bör ställas till förfogande, om antalet utbildningsplatser under det

propedeutiska året skall ökas utöver det nuvarande.

I fråga om det lokalbehov som krävs för en undervisning enligt det större

alternativet anför fakulteten bl. a. följande.

Det är för undervisningen oundgängligen nödvändigt, att vid sidan av

poliklinikerna vid ett andra undervisningssjukhus en vårdavdelning för

vartdera ämnet otiatri och oftalmiatrik tillskapas. Utan dylika vårdavdel­

ningar kan nämligen icke fullgod undervisning och sjukvård meddelas. Ett

ytterligare skäl är, att behov av ökat antal vårdplatser föreligger. Enligt

fakultetens mening måste även övervägas, om icke en vårdavdelning för

ämnet neurologi bör inrättas vid det andra undervisningssj ukhuset, liksom

även poliklinik och vårdavdelningar för dermatologi och venereologi. Ett

genomförande av det större alternativet skulle vidare erfordra en utökning

av en del av de kliniska specialiteterna inom Sahlgrenska sjukhuset. Lokal­

behovet för undervisningen i de teoretiska ämnena kan icke tillgodoses en­

bart genom ianspråktagande av de s. k. odontologiska lokalerna ens under

en övergångsperiod.

Nämnden för undervisning ssjukhusens utbyggande

anför beträffande frå­

gan om utbyggnad av patologiska institutionen i Göteborg vid en ökad ut­

bildning enligt alternativ C:

För egen del vill nämnden förorda, att tillbyggnaden får anstå i avvaktan

på ett slutligt, ställningstagande till beredningens övriga alternativ för stu-

dentintagningen vid universitetet. Därest deltagarantalet i de propedeutiska

kurserna skulle komma att för överskådlig framtid bestämmas till 115,

torde det bli ofrånkomligt att utöka obduktionslokalerna. Skulle åter ett

därutöver väsentligt ökat deltagarantal beräknas (alternativ E) blir en helt

annan planering nödvändig (ett andra sjukhus, till vilket patologiundervis­

ningen kan förläggas). Ett uppskov med tillbyggnaden blir emellertid vid

ett studentantal av 115 förenat med betydande olägenheter, varför provi­

soriet måste göras så kortvarigt som möjligt.

Vad gäller frågan om den till det propedeutiska året hörande översikts­

kursen i medicin finner nämnden de skäl, som utgör grunden till fakultetens

ställningstagande i denna fråga värda beaktande. Nämnden erinrar dock

om att förslagets genomförande iir avhängigt av en komplettering av gäl­

lande avtal mellan staten och Göteborgs stad.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

140

Nämnden betonar, att lokalresurserna beträffande ämnet pediatrik måste

förbättras, men erinrar samtidigt om att en planering för en till- och om­

byggnad av barnsjukhuset förestår bl. a. i syfte att vinna förbättrade under­

visningslokaler. Dessa om- och tillbyggnader utgör såvitt nämnden kunnat

utröna en bestämd förutsättning för ett till 115 utökat studentantal i be­

rörda ämne.

Byggnadsstyrelsen

betonar den svåra arbetskraftssituationen i Göteborg,

som starkt försenat pågående byggen vid Chalmers tekniska högskola, där

andra omfattande och angelägna byggnadsprojekt påbörjas inom kort. Sty­

relsen finner det icke vara realistiskt att räkna med någon tillbyggnad av

den medicinska fakulteten under de närmaste åren.

Göteborgs stads sjukvårdsstyrelse

anser det vara möjligt att på stadens

nuvarande undervisningssjukhus taga emot ytterligare 15 studerande (alter­

nativ C). Styrelsen anger också att det av beredningen berörda byggnads­

projektet för ett nytt barnsjukhus står inför omedelbar planering och pro­

jektering. Detta sjukhus torde enligt styrelsen kunna stå färdigt vid den

av beredningen angivna tidpunkten 1 januari 1968, helst betydligt tidigare

med tanke på de brister, som vidlåder befintligt barnsjukhus.

Beträffande möjligheten att utnyttja ytterligare ett sjukhus i Göteborgs

stad för undervisning, framhåller sjukvårdsstyrelsen, att ett nytt central­

sjukhus i staden av den storleksordning som beredningen angivit måste

tillkomma. Styrelsen fortsätter:

Om man från början vet att detta sjukhus skall användas som utbild-

ningssjukhus för medicine studerande, föreligger inga svårigheter att an­

passa sjukhuset för detta ändamål, men det är önskvärt att besked härom

erhålles inom den närmaste tiden. Från stadens sida bör självfallet förut­

sättas, att statsmakterna påtager sig de kostnader, som därigenom uppstår

både för anläggning och drift. Förhandlingar härom måste således föregå ett

definitivt beslut om upplåtelse av detta planerade sjukhus för undervisning

och forskning. Härvid beröres även Sahlgrenska sjukhuset, vars specialklini­

ker skall mottaga ett ökat antal studerande.

Stadsfidlmäktige i Kungälv

anser rimligt att de av beredningen nämnda

lasaretten i Göteborgs närhet — Mölndals och Kungälvs lasarett — tages

i anspråk för läkarutbildning i all synnerhet om man därigenom kan skapa

fram ett för utbildningen ändamålsenligare patientunderlag. En förutsätt­

ning är dock, att staten gäldar de merkostnader för sjukhusets drift som

undervisningen för med sig.

Drätselkammaren i Mölndal

anser det också lämpligt, att även möjlig­

heterna för en ökad läkarutbildning genom ianspråktagande av lasaretten

i Mölndal eller Kungälv prövas genom en närmare utredning om förutsätt­

ningarna härför.

Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott

framhåller, att

utvägen att utnyttja vissa sjukhus i Göteborgs omgivning bör prövas ytter­

Kungl. Maj.ts proposition nr 108 år 1961

141

ligare och är för sin del positivt inställd till att träda i förhandlingar därom.

Därvid bör, anför utskottet, särskilt beaktas dels att ett helt nytt normal­

lasarett håller på att uppföras i Kungälv, vilket beräknas bli färdigt att

tagas i bruk vid årsskiftet 1963/64, dels att projektering pågår till en ganska

omfattande utbyggnad av lasarettet i Mölndal, vilket projekt utskottet

räknar med att kunna påbörja nästa år och färdigställa senast 1965.

Sveriges konservativa studentförbund anser Mölndals och Kungälvs lasa­

rett olämpliga såsom undervisningssjukhus, då deras resurser är mycket

små. Kungälvs lasarett har, vilket även framhålles av SFS, ej ens godkänts

för assistenttjänstgöring.

Stockholm

Remissinstanserna anger möjlighet föreligga att bereda läkarutbildning

i Stockholm i enlighet med av beredningen angivna alternativ A och C,

även om någon remissinstans vad gäller utbildning enligt det sistnämnda

alternativet förutsätter ianspråktagande av sjukhus utöver karolinska sjuk­

huset och serafimerlasarettet-Sabbatsbergs sjukhus. Även det av bered­

ningen angivna men icke förordade största alternativet i Stockholm med

en teoretisk utbildningskapacitet av 230 nybörjare per år och en prope-

deutisk och klinisk utbildningskapacitet av 220 nybörjare per år har vunnit

vissa remissinstansers stöd, vilket redan delvis framgått av de yttranden som

redovisats under rubriken »Alternativ för ökad läkarutbildning». Utöver

de tidigare redovisade synpunkterna har följande framkommit rörande för­

utsättningarna för ökad läkarutbildning i Stockholm.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet, som avgivit dels ett till universi­

tetskanslern ställt yttrande och dels en till chefen för ecklesiastikdeparte­

mentet ställd kompletterande skrivelse, anser, att en ökning av utbildnings­

kapaciteten i Stockholm enligt alternativ A kan genomföras med relativt

obetydliga omdispositioner och anslagsökningar. Alternativ C ställer sig

enligt lärarkollegiet kostsammare och mera svårgenomförbart, främst till

följd av att det tarvar om- och tillbyggnader ävensom ett mera omfat­

tande ianspråktagande av sjukhus drivna av Stockholms stad och län än

vad nu är fallet. Möjlighet torde emellertid också enligt lärarkollegiet före­

ligga av en utbildningskapacitet enligt alternativ H vid institutet. Enligt

lärarkollegiet har det därvid visat sig, att såväl utbyggnadsmöjligheterna

vid de teoretiska institutionerna som patientunderlaget i Stockholms stad

och län utan tvekan medgiver för erforderlig klinisk undervisning ett intag

av denna storleksordning. Lärarkollegiet framlägger kalkyler rörande förut­

sättningarna för en intagning enligt alternativ C och har också uppgjort

en skissartad plan syftande till att vid institutet intaga studerande till antal

enligt alternativ II eller ungefärligen en tredjedel .av alla medicine stude­

rande i riket. Lärarkollegiet anför härom följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

142

Då denna proportion ungefärligen torde motsvara antalet i stockholms­

området fast bosatta medicine studerande sett i relation till totalantalet

sådana studerande i hela landet, vore ett intag i Stockholm av denna storlek

ägnat att skapa ett minimum av ofrivilliga förflyttningar under studietiden.

För att kunna stävja köbildningstendenser ävensom mottaga överflyttande

studerande och dispensstuderande samt för att vinna en lämplig grupp­

indelning föreslår lärarkollegiet härvid ett intag till anatomikurs av 240

studerande samt oförändrat antal utbildningsplatser för hela studietiden.

Lärarkollegiet betonar emellertid, att ett snabbt principbeslut från stats­

makternas sida, omedelbart följt av förhandlingar med vederbörande hos

staden och länet, måste komma till stånd, om befintliga möjligheter skall

fullt tillvaratagas.

Vad gäller lokala och vissa allmänna förutsättningar för en intagning

enligt alternativ C förutsätter lärarkollegiet för de prekliniska ämnena vissa

relativt okomplicerade omändringsarbeten och viss förstärkning av utrust­

ningen. För studierna till medicine licentiatexamen anser lärarkollegiet det

nödvändigt att till kommunala sjukhus ytterligare förlägga viss undervis­

ning i patologi, psykiatri, dermato-venereologi, ftisiologi och pediatrik samt

möjligen viss praktisk tjänstgöring i oto-rhino-laryngologi. Beträffande

medicin och kirurgi blir det vidare enligt lärarkollegiet nödvändigt att vid

serafimerlasarettet ianspråktaga lokaler tillhörande nuvarande nervkliniken

och neurolcirurgiska kliniken. Skulle detta visa sig omöjligt, måste kommu­

nalt sjukhus anlitas även för undervisning i medicin och kirurgi för ett antal

studerande.

En ökning av intagningen till 240 elever årligen till de teoretiska ämnena

förutsätter betydande byggnadsåtgärder. De behov som lärarkollegiet redo­

visar berör endast vad som enligt kollegiets mening tillhör kursundervis­

ningen. Lärarkollegiet anför, att den av det ökade intaget följande expan­

derande forskningsundervisningen och forskningen även måste tillgodoses

om också under ett något senare skede. Lärarkollegiet framlägger i anslut­

ning härtill följande förslag för tillgodoseende av lokalbehoven för de teore­

tiska och vissa propedeutiska ämnen.

Centralt på institutets område — mellan morfologiska institutionskom-

plexet och medicinska föreningen — bygges en för de teoretiska ämnena

gemensam byggnad som innehåller:

1) 2 föreläsningssalar (250 respektive 150 platser).

2) 24

lektions- och seminarierum.

3)

Därtill hörande hall, kapprum, toaletter, dagrum etc. som genom en gång

är förbundna med medicinska föreningens byggnad. Medicinska för­

eningens restaurant kan enligt uppgift klara det ökade intaget vad gäller

ekonomiutrymme och kök, medan restaurantlokalen, som redan nu är

för liten, måste ökas, vilket även torde kunna ske i detta komplex.

4) En flexibel laboratoriebyggnad som hänger samman med såväl föregå­

ende (1—3) som med morfologikomplexet och som skulle innehålla loka­

ler för anatomi och histologi ävensom kurslaboratorier för fysiologi och

bakteriologi.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

143

I detta komplex (1—4) skulle alla laborationsövningar i fysiologi och bak-

teriologi äga rum samt all gruppundervisning i samtliga teoretiska ämnen.

Nu befintliga föreläsningssalar i fysiologi och anatomi räcker till för det

stora intaget medan histologi, kemi och farmakologi delvis måste förläggas

till de nya salarna.

De lokaler, som friställes i fysiologi och bakteriologi kan utnyttjas för de

nya lärarnas forskningsarbete, medan anatomi och histologi delvis låter

undervisningen expandera i den gamla byggnaden och i stället erhåller plats

för de nya lärarna i den nya byggnaden.

Farmakologiska institutionens nu projekterade tillbyggnad kommer att

räcka till för det stora intagets laborationsövningar.

Kemiska institutionernas stora undervisningsflygel torde det vara oratio­

nellt att flytta. Förslaget är därför att även utnyttja de i samma plan lig­

gande forskningslaboratorierna för undervisning och att vidare genom att

delvis utnyttja laboratorierna för dubbla grupper klara av laborations­

övningarna inom befintlig byggnad. — En förutsättning är att forsknings­

laboratorierna måste utrymmas och plats för de nya lärarna beredas, samt

en våning läggas på laboratorieflygeln, en tillbyggnad som redan framförts

i petita sedan ett flertal år.

Administrationen som redan nu har ohållbara lokalförhållanden förut-

sättes få vissa tillfälliga utrymmen antingen i undervisningshuset eller i

farmakologiska institutionens tillbyggnad.

Lärarkollegiet framlägger icke förslag rörande uppläggningen av den kli­

niska undervisningen vid en ifrågasatt utbildningskapacitet om 240 elever

årligen.

I sitt yttrande till universitetskanslern har lärarkollegiet även berört be­

redningens förslag angående lärarförstärkning enligt alternativ C vid ana­

tomiska och histologiska institutionerna för odontologiens del. Lärarkolle­

giet anför härom följande.

Undervisningen i odontologi omfattar i ettvart av nämnda ämnen årligen

100 föreläsningar jämte examination samt motiverar ovedersägligen en

särskild tjänst på tandläkarhögskolans i Stockholm stat. I skrivelse den

1

september

1960

framförde lärarkollegiet i anledning av lärarkollegiets

vid tandläkarhögskolan i Stockholm petita för budgetåret

1961/62

en livlig

tillstyrkan av att prosekturer i anatomi och histologi komme till stånd vid

högskolan. Lärarkollegiet vidhåller denna mening, vilken är grundad på

övertygelsen att den odontologiska forskningen är i utomordentligt starkt

behov av egna, självständiga företrädare för de prekliniska ämnena. Över­

gångsvis synas dock prosektorer i anatomi och histologi på karolinska insti­

tutets stat, erforderliga i samband med det föreslagna, till 168

studerande

per år ökade studentintaget till institutet, kunna ansvara för jämväl den

odontologiska undervisningen och forskningen med säte och stämma i tand­

läkarhögskolans lärarkollegium.

Universitetskanslern

avstyrker under hänvisning till vad

lärarkollegiet

vid tandläkarhögskolan i Stockholm

anfört i ämnet förslaget om inrättande

å karolinska institutets stat av två tjänster, gemensamma för institutet och

tandläkarhögskolan. Kanslern understryker i detta sammanhang ånyo

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

144

behovet av å tandläkarhögskolornas stat uppförda tjänster som laboratorer

och prosektorer för den prekliniska undervisningen inom odontologien och

den vetenskapliga forskningen på området. Likaså vill kanslern även här

leda uppmärksamheten på de farhågor, som uttalats av lärarkollegiet vid

tandläkarhögskolan i Stockholm, för att en ytterligare utbildning av medi­

cinare vid karolinska institutet kommer att medföra ökade lokalsvårig­

heter för den del av tandläkarutbildningen, som är förlagd till institutet.

Direktionen för karolinska sjukhuset

anger med anledning av det gene-

ralplanearbete, som nyligen påbörjats vid sjukhuset, att betydande om­

dispositioner kommer att erfordras vid inordnande av sjukhuset i Storstock­

holms sjukvårdsorganisation. Direktionen anför, att först en närmare utred­

ning kan visa vilka konsekvenser denna sjukhusets förändrade sjukvårds­

uppgift kommer att få för möjligheten att öka utbildningskapaciteten av

läkare vid sjukhuset. Direktionen framhåller:

Direktionen håller emellertid före, att det skall visa sig möjligt att i det

kommande generalplanearbetet sammanjämka de varandra delvis mot-

stridande intressen, som här föreligger, men vill förutskicka att enligt dess

mening intresset av att öka utbildningskapaciteten vid sjukhuset icke får

tillgodoses på bekostnad av angelägenheten att ur sjukvårdsorganisatorisk

synpunkt åstadkomma en ändamålsenlig samplanering och samordning av

sjukvården inom storstockholmsområdet.

Direktionen erinrar vidare om att karolinska sjukhuset i nuläget har att

kämpa med betydande lokalsvårigheter. Av detta skäl erfordras ett bety­

dande lokaltillskott vid ett genomförande av beredningens förslag enligt

alternativ C. Direktionen anser sig dock för närvarande sakna möjlighet att

bedöma om och i så fall på vad sätt dessa lokalproblem kan lösas. Under

förutsättning att statsmakterna är beredda att tillskjuta för ändamålet er­

forderliga medel är det emellertid direktionens förhoppning, att det skall

visa sig möjligt att inom rimlig tid lösa av beredningens förslag föranledda

lokalproblem.

Beträffande möjligheten att genomföra en ökning enligt alternativ H i

Stockholm anför direktionen bl. a. följande.

Direktionen vill med anledning härav erinra om att stora svårigheter

visat sig föreligga att genomföra det redan år 1948 avtalade sjukhusprojek­

tet för undervisningsändamål. Det av beredningen skisserade alternativet

H innebär en så betydande ökning av undervisningen inom stockholms­

områdets sjukhusväsende, att den totala sjukvårdsplaneringen inom detta

område måste på ett genomgripande sätt påverkas. Redan med nuvarande

undervisningsvolym har planeringen och genomförandet av skilda bygg-

nadsprogram försenats avsevärt på grund av den sedan länge aktuella frå­

gan om det nya undervisningssjukhusets definitiva placering. Därest bered­

ningens förevarande alternativ anses böra närmare övervägas måste ett

principbeslut härom fattas omedelbart, enär denna fråga måste komma att

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

145

påverka nu inledda särskilda överläggningar rörande tillgodoseende av

karolinska institutets behov av ytterligare sjukhusplatser för medicinsk

undervisning och forskning.

Styrelsen för Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt

stöder det förslag om

tre tremånaderskurser i pediatrik som undervisningens representanter lagt

fram. Enligt ett sådant system kan således anför styrelsen maximalt 90 stu­

derande årligen emottagas vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus.

Styrelsen för statens institut för folkhälsan

framhåller, att därest en av

byggnadsstyrelsen föreslagen tillbyggnad av institutet förverkligas, lokal­

mässiga förutsättningar kommer att finnas för en ökad läkarutbildning i

ämnet hygien enligt beredningens program.

Byggnadsstyrelsen

anför i fråga om utbyggnadsmöjligheterna vid karo­

linska institutet i huvudsak följande.

Innan någon större byggnadsverksamhet igångsättes vid karolinska in­

stitutet, måste en generalplan upprättas. Området är trångt och kommer

ytterligare att minskas genom nya kommunikationsleder. Det kan här

ifrågasättas om vissa institutioner, såsom folkhälsoinstitutet, rättskemiska

laboratoriet samt laboratorierna för farmaceuter och tandläkare, skall ligga

inom området. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 13 januari 1961 skall ny

generalplan upprättas för karolinska sjukhuset. Det synes därför angeläget,

att byggnadsstyrelsen snarast erhåller uppdrag att parallellt härmed upp­

rätta en motsvarande generalplan för institutets område.

Sjukvårdsstyrelsen i Stockholms stad

tillstyrker i princip den ifrågasatta

utökningen av elevantalet i Stockholm enligt alternativ C. Den utvidg­

ning av stadens medverkan i läkarutbildning, som därvid föreslagits av

beredningen, bedömer sjukvårdsförvaltningen genomförbar vad beträffar

lokaler o. d. Särskilda överläggningar mellan staten och staden förutsättes

dock komma till stånd för reglering av ekonomiska frågor. Beträffande den

av beredningen skisserade utbildningsnivån om 220 kliniska platser i Stock­

holm anför sjukvårdsstyrelsen bl. a. följande.

Sjukvårdsförvaltningen vill erinra om att staden haft betydande svå­

righeter att genomföra det år 1948 avtalade sjukhusprojektet för undervis-

ningsändamål med de utökningar, som den därefter beslutade undervis-

ningsreformen påkallat. Det nu av beredningen diskuterade alternativet H

innebär uppenbarligen en så betydande utökning av undervisningen inom

stockholmsområdets sjukhusväsende, att den totala planläggningen på ett

genomgripande sätt påverkas. Redan med nuvarande undervisningsvolym

måste konstateras, att planeringen och genomförandet av de skilda sjuk­

husens byggnadsprogram avsevärt försenats på grund av den sedan länge

högaktuella frågan om det nya undervisningssjukhusets definitiva placering.

Om det emellertid för läkarbehovets tillgodoseende på längre sikt befin-

nes erforderligt att radikalt utöka kapaciteten för den medicinska under­

visningen i stockholmsområdet, iir sjukvårdsförvaltningen för sin del prin­

cipiellt positiv t ill att medverka i en sådan utredning. Denna fråga är dock

av sådan vikt och omfattning, att den måste närmare övervägas av be-

10

Iiihang till riksdagens 'protokoll 1961. 1 samt. Nr 108

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

146

rörda myndigheter inom Stockholms stad och län. Sjukvårdsförvaltningen

finner härjämte, att ett principbeslut om en sådan utredning är synner-

ligen brådskande, enär denna fråga måste komma att påverka nu inledda

särskilda överläggningar rörande Stockholms undervisningssjukhus.

Från Stockholms stad har även understrukits angelägenheten av att de

professurer som beredningen föreslagit i socialmedicin och epidemiologi

snarast inrättas. Vidare har framhållits önskvärdheten av att undervis­

ning och forskning i geriatrik beredes erforderligt utrymme i programmet

för ökad läkarutbildning.

SFS

anser det orealistiskt att — som beredningen gör enligt alternativ C

antaga, att det finns möjligheter att utan avkall på undervisningskva­

liteten undervisa ett så stort antal studenter vid karolinska institutet utan

omfattande tillbyggnader. SFS framhåller vidare, att det inte är möjligt att

överblicka problemen rörande den kliniska undervisningen enligt berörda

alternativ, förrän en generalplan för karolinska sjukhusets utbyggande före­

ligger.

Beträffande nya utbildningsmöjligheter i Storstockholm rekommenderar

SFS en utredning, om inte Enskede-Dalen-sjukhuset kan göras till ett själv­

ständigt undervisningssjukhus. Därigenom och genom ett utvidgat utnytt­

jande av Mörby lasarett borde Storstockholms undervisningsmöjligheter

avsevärt kunna förstärkas, anser SFS.

Sveriges socialdemokratiska studentförbund

har anfört liknande syn­

punkter angående möjligheterna att utnyttja ytterligare kommunala sjuk­

hus i Storstockholm för undervisning.

Styrelsen för föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm

anför att den årliga intagningen av studerande på det kliniska stadiet i

Stockholm enligt av beredningen angivet alternativ C torde kunna ske vad

undervisningen i ortopedi vid Norrbackainstitutets ortopediska klinik be­

träffar. Ett därutöver utökat studentantal nödvändiggör emellertid enligt

styrelsens mening att undervisningen i ortopedi upptages jämväl vid annat

sjukhus inom Storstockholms sjukvårdsområde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Umeå

Flertalet remissinstanser anser förutsättningar föreligga för en ökad pro-

pedeutisk och klinisk utbildning i Umeå enligt det av beredningen angivna

alternativet C. Däremot råder stor tvekan angående lämpligheten att ut­

bygga de teoretiska institutionerna i Umeå för en intagningskapacitet enligt

alternativ

G (124

elever årligen).

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå

anför, att undervisnings­

materialet, framför allt för ämnet patologi, är begränsat och behöver ut­

147

ökas för att tillgodose undervisningens krav vid ökat studentintag. Vissa

åtgärder för att öka undervisningsmaterialet har föreslagits, och lärarkol­

legiet anser att — om de föreslagna åtgärderna genomföres — intet hinder

föreligger för ett intag av 60 studerande per år vid de propedeutiska och

kliniska institutionerna. Lärarkollegiet anger dock att behov av lokalför­

bättring föreligger för klinikerna och de kliniska laboratorierna vid högsko­

lan vid ett till 60 studerande per år ökat studentintag. För upprätthållan­

det av undervisningens kvalitet är det också enligt lärarkollegiet av väsent­

lig betydelse, att avdelningar för vissa specialiteter, som ännu saknas vid

lasarettet i Umeå, snarast möjligt inrättas. Lärarkollegiet nämner i första

hand neurokirurgi, thoraxkirurgi, kardiologi, urologi och barn-kirurgi. Även

för klinisk neuro-fysiologi saknas undervisningslokaler.

Lärarkollegiet anser sig inte kunna ta ställning till de av beredningen

anförda lokal- och personalbehoven vid de föreslagna teoretiska institutio­

nerna. Kollegiet framhåller emellertid, att ämnet medicinsk genetik, till

skillnad från vad beredningen föreslagit, bör bli representerat med en vid

högskolan placerad ordinarie lärare i spetsen för ett medicinskt genetiskt

laboratorium. Norrland erbjuder enligt kollegiet från olika synpunkter goda

arbetsmöjligheter för en humangenetiker.

Organisationskommittén för medicinska högskolan i Umeå

understryker

vad lärarkollegiet anfört beträffande behovet av avdelningar inom specia­

liteter, som ännu icke är representerade i Umeå, samt av att ämnet medi­

cinsk genetik blir representerat i Umeå. Vidare uttalar organisationskom­

mittén sin tillfredsställelse med den av beredningen föreslagna lösningen av

frågan om lokaler för klinisk forskning. Organisationskommittén anser för­

siktigheten bjuda, att man för närvarande inskränker sig till en utbygg­

nad av umeåhögskolan med teoretiska institutioner, avseende ett årligt ny­

intag av 62 studerande. Kommittén anför härom bl. a. följande:

Organisationskommittén anser sig vidare böra framhålla, att ett reali­

serande av projektet om ett årligt intag av 124 studerande i Umeå måste

för den medicinska högskolans del komma att innebära avsevärda svårig­

heter i olika avseenden. Sålunda bör erinras om att det knappast torde låta

sfg göra att i Umeå anskaffa den assistent- och amanuenspersonal, som

kräves för undervisning av 124 studerande under de två första studieåren.

Uppmärksammas må vidare, att jämsides med en utbildning enligt alter­

nativen G och H av medicine studerande till ett så avsevärt antal som 124,

man måste räkna med preklinisk utbildning för ett 60-tal odontologie stu­

derande per termin eller alltså 120 dylika studerande per läsår, vilket måste

innebära mycket starka påfrestningar med avseende främst å de personella

resurser, som kan ställas till undervisningens förfogande.

Medicinska fakulteten i Uppsala betonar likaså de förväntade svårig­

heterna att anskaffa amanuens- och assistentpersonal till teoretiska insti­

tutioner i Umeå vid ett intag av 124 elever per år.

Kungl. Maj ds proposition nr 108 år 1961

148

Nämnden för undervisning ssjukhusens utbyggande

vitsordar behovet

av att en ny medicinsk-kemisk institution uppföres samtidigt med och i

anslutning till övriga teoretiska institutioner. Beträffande frågan om utöka­

de lokaler för de patologiska institutionerna är nämnden icke i tillfälle att

i detta sammanhang ta ställning vare sig till den omfattning i vilken de

fiamställda lokalbehoven bör tillgodoses eller till sättet därför. I fråga om

de kliniska ämnenas lokalbehov anför nämnden bl. a. följande:

Enligt nämndens mening saknas möjlighet att inom hittillsvarande upp­

byggnadsskedens ram tillgodose de behov av ökat vårdplatsantal, som i

beredningens betänkande redovisats som önskemål exempelvis från företrä­

daren för medicin. Nämnden anser dock, att de lokaler och resurser i övrigt,

som efter avslutandet av pågående uppbyggnadsskede står till buds för de

olika specialiteterna, möjliggör —- såsom ett provisorium i avvaktan på

lasarettets slutliga utbyggnad — en undervisning av den omfattning, som

följer av ett godtagande för umeåhögskolans del av alternativ C. Det måste

emellertid betraktas som synnerligen angeläget, att det sista uppbyggnads­

skedet påbörjas och genomföres utan onödigt uppskov. Vid planeringen där­

för bör — mot bakgrunden dock av befintligt patientunderlag — de av

ämnesföreträdarna framförda kraven på ökat vårdplatsantal m. m. upp­

märksammas. I samband med denna utbyggnad torde nämligen omdispo­

neringar inom nuvarande byggnader vara möjliga.

Länsstyrelsen i Västerbottens län

tillstyrker liksom stadsfullmäktige i

Umeå

alternativet G med 124 elever årligen i de teoretiska ämnena. Läns­

styrelsen framhåller vidare vikten av att överläggningar om de ekonomiska

och organisatoriska frågor, som sammanhänger med en ökad läkarutbild­

ning i Umeå, kommer till stånd mellan staten, landstinget och Umeå stad.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott

anför bl. a. följande:

Det ökade studentintaget och andra omständigheter som tillkommit änd­

rar väsentligt förutsättningarna för de tidigare träffade avtalen angående

medicinska utbildningen vid Umeå lasarett. Dessa avtal behöver därför

revideras. Västerbottens läns landsting är berett att omedelbart upptaga

överläggningar om de ekonomiska och organisatoriska frågor, som samman­

hänger med genomförande av den föreslagna ökade läkarutbildningen.

Sveriges liberala studentförbund

förordar att de teoretiska institutioner­

na i Umeå dimensioneras för 124

studerande, varav hälften för läkarutbild­

ning och hälften för blandad medicinsk och annan utbildning.

Örköping

Utöver vad som tidigare berörts angående möjligheterna att inrätta en

medicinsk högskola i Örköping kan här nämnas att

länsstyrelsen i Örebro

län

och

Örebro läns landstings förvaltningsutskott

redogjort för vissa för­

utsättningar att utbygga lasarettet i Örebro till ett undervisningssjukhus.

Den sistnämnda remissinstansen har också ansett gynnsamma förutsätt­

ningar föreligga för klinisk utbildning vid berörda lasarett.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

149

Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands läns landstings förvalt­

ningsutskott

och

överläkarföreningen vid Linköpings lasarett

har redogjort

för vissa av de förutsättningar, som finnes, att vid lasarettet i Linköping

bedriva läkarutbildning. Nämnda remissinstanser har därvid kommit till

den uppfattningen, att goda förutsättningar föreligger för anordnande av

en medicinsk högskola i Linköping.

Svenska landstingsförbundet

finner båda de av beredningen föreslagna

sjukhusen lämpade för utbyggnad till en medicinsk undervisningsanstalt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Tidsplan för ökad läkarutbildning

En del remissinstanser har ställt sig tveksamma inför möjligheterna och

lämpligheten att förverkliga den av beredningen angivna tidsplanen för

ökad läkarutbildning enligt alternativ G.

Enligt

medicinska fakulteten i Uppsala

torde en utbyggnad upp mot

alternativ F, som förordas av fakulteten, inte kunna genomföras snabbare

än under loppet av en tioårsperiod.

Medicinska fakulteten i Göteborg

anser,

att man inte bör välja en åtminstone för Göteborgs del så utomordentligt

pressad etappordning, som här föreslagits.

Universitetskanslern

ifrågasätter hållbarheten av tidsangivelserna. Orga­

nisationskommittén för medicinska högskolan i Umeå

ifrågasätter huru­

vida de teoretiska institutionerna i Umeå skall kunna bli iordningställda för

att tagas i bruk sommaren 1964. Kommittén anser, att — för att inte allt­

för stora förskjutningar i planen skall uppstå — det är av största vikt, att

de förhandlingar som måste komma till stånd mellan staten och Väster­

bottens läns landsting skyndsamt igångsättes.

Direktionen för karolinska sjukhuset

understryker att möjligheten att

färdigställa erforderlig tillbyggnad till patologiska institutionen vid karo­

linska sjukhuset till den 1 januari 1964 icke nu låter sig med säkerhet be­

dömas; sannolika skäl talar för att en förskjutning av denna tidpunkt måste

ske.

Enligt nämnden för undervisningssjukliusens utbyggande

synes det i hög

grad osannolikt, att nybyggnaderna för de teoretiska institutionerna i Umeå

kan stå färdiga att tagas i bruk redan till höstterminen 1964. Nämnden

anför vidare bl. a. följande.

Den tidsplan med vilken beredningen räknar redan för alternativ C är på

vissa punkter synnerligen trång. Nämnden finner sig icke kunna undgå att

rikta uppmärksamheten på den påtagliga risken av förseningar vid försla­

gets genomförande främst på grund av rådande arbetsmarknads- och pro­

duktionsförhållanden. Men även omständigheten att den statliga organi­

sationen för planering in. in. på området är begränsad och redan nu ytterligt

150

ansträngd, är vård allvarligt beaktande. Det synes därför påkallat med ett

försök till noggrannare bedömning av de reella förutsättningarna i tiden för

förslagens genomförande.

1955 års universitetsutredning, som även anser tidsplanen pressad, yttrar:

Det är mycket angeläget, att det nu framlagda programmet snarast läg-

ges till grund för beslut och att därefter alla möjligheter tillvaratages att

med utnyttjande av tillgängliga resurser och övergångsvis måhända i pro­

visoriska former få till stånd ett ökat intag redan under de närmaste 2 å 3

åren, något som får anses vara starkt motiverat med hänsyn till både läkar-

bristen och efterfrågan på utbildningsplatser.

Byggnadsstyrelsen

anför beträffande utbyggnadsprogrammet för de teo­

retiska institutionerna i Umeå, att dessa institutioner troligen måste byggas

successivt, varför det inte kan tas för givet att ett elevintag utöver vad som

är möjligt med nuvarande lokalinnehav kan ske tidigare i Umeå än t. ex.

i Stockholm.

Även

medicinalstyrelsen

förklarar sig vara tveksam i fråga om möjlig­

heterna att hålla det av beredningen angivna tidsprogrammet. Styrelsen

anser, att svårigheter härutinnan kan komma att visa sig främst beträffan­

de Göteborg men även i fråga om Örköping.

Länsstyrelsen i Stockholms län

samt

Svenska stadsförbundet

anser likaså

det angivna tidsprogrammet pressat. Stadsförbundet understryker dock

med hänsyn till angelägenheten av att på kortast möjliga tid minska den

befintliga läkarbristen önskvärdheten av att det genomföres.

Enligt

SFS

synes ökad intagning ej böra accepteras, förrän garantier ska­

pas att erforderliga nybyggnader kan färdigställas i god tid, innan de skall

tagas i anspråk för undervisning. Liknande synpunkter framföres av

Sve­

riges konservativa studentförbund.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet

har i sin kompletterande skrivelse

framlagt en tidsplan för en möjlig utökning vid institutet. I denna tidsplan

anges, att ett första intag av 168

till ämnet anatomi skulle kunna ske redan

år

1961.

Intagningen enligt det av lärarkollegiet angivna större alternativet

i

Stockholm

(240

elever) skulle första gången kunna ske från år

1963.

Lärar­

kollegiet yttrar vidare:

Såsom tidsplanen utvisar, kommer med en snabb planering och ett effek­

tivt genomförande av erforderliga byggnadsåtgärder vid institutet ett till

168 studerande^ per år ökat intag att leda till ett behov av 160 propedeu-

tiska platser från och med höstterminen 1963 och ett behov av 240 sådana

platser från och med höstterminen (eventuellt redan vårterminen) 1965.

Lärarkollegiet har blivit övertygat om att öppnande — i allt fall i proviso­

risk form — av behövligt antal utbildningsplatser inom senare stadier av

studierna kommer att — med skyndsam och omsorgsfull planläggning —

bli möjligt i erforderlig tid. För avarbetande av köerna inom det fria kli­

niska skedet skulle då stå till förfogande tiden intill höstterminen 1965.

Kungl. Maj ds 'proposition nr 108 år 1961

151

Blandad medicinsk och annan utbildning

Det helt övervägande antalet remissinstanser är ense med läkarutbild-

ningsberedningen rörande behovet av en blandad medicinsk och annan ut­

bildning. Beredningens förslag om en närmare utredning angående en sådan

utbildning tillstyrkes också allmänt.

Arbetsmarknadsstyrelsen

anför:

Förslaget (rörande blandad medicinsk utbildning) synes innebära dubbla

fördelar. Dels torde en sådan blandad utbildning vara direkt överlägsen den

traditionella läkarutbildningen för sådana, som sysslar med vissa speciella

grenar av medicinsk forskning eller annat medicinskt arbete. Dels innebär

förslaget en möjlighet att utan ytterligare belastning av de medicinska ut-

bildningsanstalternas kliniska undervisning möta ytterligare en del av

föreliggande utbildningsbehov av läkare. Styrelsen förordar alltså, att en

utredning över hithörande frågor göres, men vill understryka, att om man

inom rimlig tid vill nå praktiska resultat på detta område, det är angeläget

att redan nu ta upp förberedelser för en ytterligare kapacitetsökning av den

teoretiskt medicinska utbildningen.

Kommittén jör nya utbildning svägar vid de filosofiska fakulteterna

yttrar:

Kommittén är redan i färd med att i samarbete med Ingenjörsvetenskaps-

akademien undersöka behovet av personal med en kombination av natur­

vetenskaplig och medicinsk utbildning för ett av de i beredningens betän­

kande omnämnda områdena, nämligen läkemedelsindustrien. Då det ligger

inom ramen för kommitténs uppdrag att undersöka behovet av och lägga

fram förslag till blandad filosofisk och annan utbildning, finner kommittén

det naturligt att frågor rörande sådana utbildnings vägar för arbetskraft

inom sjukvården hänskjutes till kommittén. Frågor rörande medicinsk­

teknisk utbildning finner dock kommittén ligga utom ramen för sina nu­

varande direktiv men är givetvis beredd att, om så skulle vara önskvärt,

anhålla att få tillkalla särskild expertis för en sådan utredning. För under­

sökningar rörande det antalsmässiga behovet av personal med sådan blan­

dad utbildning torde ett samarbete med arbetsmarknadsstyrelsens prognos­

institut i likhet med det som kommittén har ifråga om övriga utbildnings-

kategorier vara ändamålsenligt.

Farmaceututbildning skommittén

framhåller bl. a. följande.

Icke minst med hänsyn till erfarenheter från utlandet är farmaceututbild-

ningskommittén övertygad om att personer med farmaceutisk utbildning

fortsättningsvis kommer att utnyttjas inom ett betydligt vidare verksam­

hetsfält än som för blott några få år sedan i allmänhet antogs. I viss mån

är redan den nuvarande apotekarutbildningen en form av blandad natur­

vetenskaplig och medicinsk utbildning . . . Det program till moderniserad

farmaceutisk utbildning som farmaceututbildningskommittén avser att

framlägga, torde i framtiden göra arbetskraft med högre farmaceutisk ut­

bildning än mer skickad att medverka på ett flertal arbetsområden utanför

apoteken och läkemedelsindustrien.

Kungl. Maj ds proposition nr 108 år 1961

152

Farmaceututbildningskommittén framhåller vidare, att kommittén för

närvarande undersöker möjligheterna att mer eller mindre nära anknyta

farmaeeutiska institutet till annat högre lärosäte. Härvid beaktas enligt

kommittén i särskild grad möjligheterna för farmacien att på vissa om­

råden bilda en brygga mellan medicin och naturvetenskap.

Statens tekniska forskningsråd

anmäler, att utbildningsfrågorna inom den

medicinska teknikens område ägnats stor uppmärksamhet inom rådet och

dess nämnd för medicinsk teknik. Rådet redogör för de olika utbildnings-

kategorier, som torde erfordras inom den medicinska teknikens område.

Rådet framhåller emellertid, att — för att stimulera intresset för medicinsk

teknik — det inte är tillräckligt att peka på att vissa angelägna uppgifter

inom medicin och sjukvård bättre skulle kunna skötas av specialutbildade

medicinska tekniker än av läkare. Det måste enligt rådet också skapas till­

fredsställande karriärmöjligheter för de medicinska teknikerna.

Ingeniörsvetenskapsakademien

pekar pa att relativt klara linjer redan

erhållits beträffande utbildningen av forskare för t. ex. läkemedelsindu­

strien genom de kontakter, som akademien tagit med kommittén för nya

utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna samt med läkemedels­

industrin och farmaceututbildningskommittén. Beträffande den medicinsk­

tekniska utbildningen har man enligt vad som är akademien bekant ej

hunnit lika långt, varför akademien anser, att man bör fästa särskild upp­

märksamhet vid denna fråga.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott

ifrågasätter, om inte behov

föreligger — förutom av blandad medicinsk och naturvetenskaplig respek­

tive teknisk utbildning — även av blandad medicinsk och ekonomisk

respektive social utbildning.

Beredningens synpunkt på den blandade medicinska utbildningens hu­

vudsakliga lokalisation till läroanstalter med en begränsad klinisk utbild­

ningskapacitet, d. v. s. Uppsala och Umeå, har berörts av flera remissin­

stanser.

Medicinska fakulteten i Uppsala

anser förutsättningarna att organisera

dylik utbildning i Uppsala vara mycket goda. Dels finns i Uppsala, fram­

håller fakulteten, tillgång till flertalet av de icke-medicinska institutioner,

vars ämnen kunde kombineras med den medicinska, dels befinner sig de

medicinskt teoretiska institutionerna i Uppsala i ett utbyggnadsskede; de

kunde då planeras sa att ett utökat antal studerande på de prekliniska och

propedeutiska stadierna kunde emottagas.

Organisationskommittén för den medicinska högskolan i Umeå

finner det

vara av värde att blandad medicinsk och annan utbildning kommer till

stånd i Umeå. Vid projekteringen av de nytillkommande teoretiska insti­

tutionerna synes enligt kommittén möjligheter böra hållas öppna för dylik

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

153

utbildnings anordnande. Organisationskommittén vill emellertid erinra om

att de under uppförande varande byggnaderna för ämnena bakteriologi,

farmakologi och hygien i Umeå dimensioneras för ett intag av omkring 60

elever. Huruvida det kan bli möjligt att i nästa byggnadsetapp för dessa in­

stitutioners del tillgodose önskemålet om blandad medicinsk och annan ut­

bildning undandrager sig för närvarande organisationskommitténs bedöm-

mande.

Medicinska fakulteten i Göteborg

ställer sig däremot tveksam till att

geografiskt dirigera den blandade utbildningen till en viss plats. Orsaken till

denna tveksamhet, framhåller fakulteten, är ej blott det förhållandet, att

åtminstone för avsevärd tid framåt en fullständig matematisk-naturveten-

skaplig fakultet kommer att saknas i Umeå, utan även övertygelsen, att de

studerande vid de olika universiteten bör beredas någorlunda lika möjlig­

heter i valet av utbildningsvägar och att tvångsförflyttningar i det längsta

bör undvikas.

Statens tekniska forskningsråd

betonar, att en medicinsk-teknisk utbild­

ning av den typ, som rådet skisserat i sitt yttrande, i regel inte kan genom­

föras utan tillgång till kvalificerade tekniska institutioner. Rådet anser det

därför naturligt, att den högre medicinsk-tekniska utbildningen — som

både omfattar studier vid teknisk högskola och medicinsk högskola eller

fakultet — i första hand anordnas på orter, där högre teknisk utbildning

meddelas, d. v. s. i Göteborg och Stockholm och senare även i Lund.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

C. Vissa kostnadsberäkningar

Läkarutbildningsberedningens betänkande har karaktär av en översikts­

plan. Det är därför naturligt, att beredningen inte till samtliga framlagda

alternativ för ökad läkarutbildning kunnat knyta detaljerade kostnads­

beräkningar av det slag, som kan göras, då fråga är om konkreta och i alla

detaljer genomarbetade förslag. Härtill kommer att kostnaderna i samband

med genomförande av en utökad läkarutbildning enligt de av beredningen

framlagda »högre alternativen» blir beroende av förhandlingsuppgörelser

mellan staten och huvudmännen för de kommunala undervisningssjukhu-

sen. Kostnadsfrågorna för dessa alternativ är av nämnda anledning nu ej

möjliga att överblicka.

Så vitt gäller en utökad läkarutbildning enligt de »lägre alternativen»,

har beredningen däremot funnit det möjligt att framlägga ramberäkningar

avseende kostnaderna för den ytterligare personal och den höjning av

materiel an sl agen, som enligt beredningens bedömanden blir nödvändig vid

ett genomförande av kapacitetsökningen. I det följande kommer de av

beredningen beräknade tillkommande kostnaderna vid de olika

154

läroanstalterna för ett förverkligande av ökad lä­

karutbildning enligt i huvudsak alternativ C (+107

elever) att behandlas.

Beträffande personalbehovet anger beredningen, att de ifrågasatta ök­

ningarna av utbildningskapaciteten kräver lärarförstärkningar av betydan­

de omfattning. Beredningen har, som tidigare berörts, förordat en om­

konstruktion av de nuvarande kliniska lärartjänsterna och samtidigt före­

slagit, att kliniska lärartjänster av den av beredningen förordade typen

inrättas vid de statliga undervisningssjukhusen i Uppsala och Stockholm.

Därvid har beredningen föreslagit, att vissa nu befintliga biträdande över­

läkartjänster omvandlas till kliniska lärartjänster samt att nya kliniska

lärartjänster dessutom inrättas, vilka tjänster på lämpligt sätt bör infogas

i sjukhusorganisationen. Vidare har beredningen förordat inrättande för­

söksvis av universitetslektorstjänster i medicinska ämnen. I det följande

kommer beredningens förslag rörande antal och placering av bl. a. här

nämnda nya tjänster att närmare redovisas.

I fråga om materielkostnader har beredningen beräknat en procentuell

höjning av materielanslagen till de medicinska läroanstalterna motsvaran­

de den av beredningen förordade ökningen av elevantalet vid respektive

läroanstalt. Beredningen har vidare gjort överslagsberäkningar av kost­

nader av engångsnatur, såsom kostnader för förstärkning av tillgänglig ut­

rustning, kostnader för vissa inrednings- och omändringsarbeten etc. Bered­

ningen har däremot inte i sina kostnadskalkyler avseende befintliga läro­

säten angivit de höjningar av respektive läroanstalters omkostnadsanslag

som kan bli erforderliga. Ej heller har beredningen beräknat kostnader för

eventuell förstärkning av bibliotekens och administrationens personella och

materiella resurser.

I samband med att beredningens kostnadsberäkningar för en ökad läkar­

utbildning enligt i huvudsak alternativ C i det följande framlägges, kom­

mer bl. a. de medicinska fakulteternas (motsvarande) synpunkter att redo­

visas, så vitt gäller kostnadskalkylerna för ifrågasatt ökning av utbild­

ningskapaciteten vid skilda lärosäten.

Universitetskanslern

anser sig för

sin del pa grundval av föreliggande material inte kunna ingå på någon när­

mare granskning av behovet av personal- och anslagsförstärkningar vid ett

realiserande av alternativ C. Rent allmänt hänvisar kanslern till de syn­

punkter, som i olika hänseenden anförts i de av honom infordrade yttran­

dena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Uppsala

Beredningen: Följande kostnader angives för en ökning från 80

till

86 av nybörjarantalet i de propedeutiska och kliniska ämnena.

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

1) Erforderlig personalförstärkning

Ämne

Omvandl.

av bitr.

överl. till

lärare i

Ae 24

Inrätt.

av ny

lärare

i Ae 24

Assi­

stent

Kont.-

bitr. i

regi.

befordr.-

gång

Lab.

bitr.

högst

Ae 9

Arvode

Bakteriologi allm.............

Bakteriologi klin..............

i

Patologi I ......................

i

Patologi II......................

Farmakologi....................

Klinisk kemi ..................

Övr. prop. kurser ..........

i

1

+ 1000

Medicin ..........................

2

— 7 800

Kirurgi ............................

Ortopedi ..........................

Röntgendiagnostik ........

1

— 7 800

Radioterapi ....................

Pediatrik ........................

1

+ 3 600

Psykiatri..........................

Bampsykiatri ................

Dermato-venereologi ...

Klinisk epidemiologi ....

1

— 2 700

Ftisiologi..........................

Neurokirurgi ..................

Neurologi ........................

Obstetrik och gynekologi

Oftalmiatrik ..................

Oto-rhino-laiyngologi ...

Hygien ............................

Socialmedicin..................

Rättsmedicin ..................

Krigsmedicin ..................

1

1

X

1

1

— 3 900

Summa

5

2

4

1

2

—17 600

Personalkostnader (dyrortsgrupp 3):.......................................... 215 248 kr.

Anmärkning till denna och följande tabeller:

Alla kostnadsberäkningar avseende personal baserar sig på 1961 års löner och är

gjorda utifrån en löneklass högre än angiven lönegrad. I fråga om tjänster i reglerad

befordringsgång bär räknats med slutlön. Kostnaderna för en klinisk lärartjänst i Ae 24

— dyrortsgrupp 3 — är beräknade till 37 572 kronor.

2) Erforderlig höjning av materielanslaget:.............................. 41 000 kr.

Summa årliga kostnader: 256 248 kr.

3) Engång sanslag:

Utrustning avseende patologiska inst........................................... 10 000 kr.

Utrustning avseende ämnet klinisk kemi.................................... 15 000 kr.

Utrustning avseende ämnet oto-rhino-laryngologi.................... 4 000 kr.

Summa engångsanslag: 29 000 kr.

156

Yttranden:

Medicinska fakulteten i Uppsala

anför, att undervis-

ningsorganisationen för åtskilliga både teoretiska och kliniska ämnen är

underdimensionerad redan för det nuvarande intaget, vilket beredningen

enligt fakultetens mening inte tagit tillräcklig hänsyn till i sina förslag.

Fakulteten anser därför, att utredningen i denna del måste kompletteras.

Såsom exempel på nödvändig personell förstärkning nämner fakulteten

ordinarie lärartjänster i hygien och rättsmedicin. För det förstnämnda

ämnet betonar fakulteten angelägenheten av att en professur inrättas. Vi­

dare anger fakulteten behov av lärarförstärkning i form av laboraturer bl. a.

i ämnet pediatrik.

Kungl. Maj:ts •proposition nr 108 år 1961

Lund—Malmö

Beredningen: Följande kostnader angives för en ökning av nybör-

jarantalet från

110

till

120

i de teoretiska ämnena samt från

90

till

115 i

de propedeutiska och kliniska ämnena.

1) Erforderlig personalförstärkning

Teoretiska ämnen

Ämne

Assistent

Arvode

Anatomi ................................

Histologi ................................

12 000

Fysiologi ................................

Med. kemi ............................

1

Summa

1

12 000

Personalkostnader (dyrortsgrupp 3):

33 420 kr.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

Propedeutiska och kliniska ämnen

157

Ämne

s

01

fl

•-*

—!i ^ g

fl Ö

> § ^

>>!*

C

i

/.

O

fe

fl

fl

£

"B

i

Bakteriologi allm.

Bakteriologi klin.

Patologi, Lund .

Patologi, Malmö

Farmakologi ....

Klin. kemi ........

Klin. fysiol. Lund..........

1

Övr. prop. kurser

Medicin, Lund .............. 1

Medicin, Malmö............

1

Kirurgi, Lund ................ 1

Kirurgi, Malmö ............ 1

Ortopedi, Lund..............

Ortopedi, Malmö .......... 1

Röntgendiagnostik

Radioterapi ....................

Pediatrik ........................ 1

Psykiatri.......................... 1

Barnpsykiatri ................

Dermato-venereologi ...

Klin. epidemiologi..........

1

Ftisiologi..........................

Neurokirurgi ..................

Neurologi ........................

Obstetrik o. gynegologi,

Lund ............................

Malmö ........................

Oftalmiatrik.................... 1

Oto-rhino-laryngologi ...

1

Hygien ............................

Socialmedicin..................

Rättsmedicin ..................

Krigsmedicin ..................

Summa 2

9

1

1

1

1 1

1

1

1

1

5

4

1

1

+ 4 200

— 7 000

— 7 000

2

5

— 7 800

+ 3 000

+ 1 500

1

*

+8

000

1

—3 900

1

1

-f-4200

1

1

1

+ 1 500

+ 3 300

+ 1 500

3

9

2

7

+1500

1

Lab.-bitr. högst Ae 9.

2 Avsedd för klin. bakt., Lund, och klin. bakt., Malmö.

2

Lab.-ass Ae 11.

4 Lab.-sköterska Ae 10, Malmö.

2

Kanslibitr. Ae 7 och lab.-bitr. högst Ae 9.

” Avsedd för barnkliniken, Malmö.

Personalkostnader ..................................................................... 771 474 kr.

2) Erforderlig höjning av materielanslaget: .......................... 240 000 kr.

Summa årliga kostnader: 1 044 894 kr.

3) Engång sanslag:

Inredning och utrustning av anatomiska inst........................... 10 000 kr.

Inredning och utrustning av histologiska inst.......................... 12 500 kr.

Inredning och utrustning av medicinsk-kemiska inst............. 12 500 kr.

Inredning och utrustning av fysiologiska inst.......................... 8 500 kr.

Utrustning avseende patologiska inst....................................... 25 000 kr.

Utrustning avseende ämnet klinisk kemi................................ 20 000 kr.

Summa engångsanslag:

88 500 kr.

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Statens kostnader för ianspråktagande och drift av Flensburgska barn­

sjukhuset, Malmö, m. m. har av beredningen ej kunnat angivas.

Yttranden: Medicinska fakulteten i Lund framlägger specificerade

förslag om personal- och materielförstärkningar vid ifrågasatt utbildnings­

kapacitet. Äskanden framförs därvid bl. a. om inrättande av tre kliniska.

lärartjänster, tio kliniska amanuenstjänster samt fem assistenttjänster ut­

över vad beredningen förordat. Fakulteten betonar, att fakulteten vid den­

na sin framställning endast beaktat behovet av sådana förstärkningar, som

sammanhänger med ett ökat studentintag.

En överslagsberäkning av kostnaderna för den av fakulteten ifrågasatta

förstärkningen ger vid handen, att de årliga driftskostnaderna skulle kom­

ma att öka med i runt tal 1,5 milj. kronor, varav drygt 1,2 milj. kronor

avser kostnader för ytterligare personal och återstoden höjning av materiel-

anslag; engångsanslagen kan på liknande sätt beräknas till i runt tal 0,3

milj. kronor.

Göteborg

Beredningen: Följande kostnader angives för en ökning av nybör-

jarantalet från 115 till 120 i de teoretiska ämnena samt från 100 till 115

i de propedeutiska och kliniska ämnena.

159

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

1) Erforderlig personalförstärkning

o

|

3

av

n

u

'

e 2 4ti

i

A

e 2

BO

fl

Q)

P

fl

i

CO

fl

o

'fl

fl

£

Ämne

*->

"55

E

>

v an

d

l.

re

i

A

ra

re

fl

a

cd

-u>

fl

ta

p

flfl

B

fl

s->

&

fl

fl

V

O

fl

fl fl

Ut

IP

CO

(O

<v

c

p

O isS c

fe

P

c

-1

H

<

Bakteriologi allm...............

Bakteriologi khn................

Patologi ..............................

2

1

+ 4 200

Farmakologi.......................

Khn. kemi .........................

2

— 2

2

+ 1 5002

Klin. fysiologi .................. 1

Övr. prop. kurser............

1

+ 3 000

Medicin................................

4

2

23 * 5

—12 000

Kirurgi ................................

2

2

2

*

— 4 000

Ortopedi ..............................

Röntgendiagnostik .........

Radioterapi .......................

1

1

Pediatrik ...........................

1

+ 4 000“

Psykiatri..............................

Barnpsykiatri.....................

X

1

la

Dermato-venereologi ...

Khn. epidemiologi .........

1

+ 3 000

Ftisiologi..............................

+

900

Neurokirurgi .....................

Neurologi ...........................

1

+ 4 200

Obstetrik och gynekologi

1

+ 3 300

Oftalmiatrik.......................

1

Oto-rhino-laryngologi__

Hygien ................................

Socialmedicin.....................

Rättsmedicin .....................

Krigsmedicin .....................

1

Summa 1

13

4

8

— 1

2

5

y2

+ 8 100

1

Lab.-bitr. högst Ae 9.

2 Arvode för kommunalanställd läkare.

2 Kanslibitr. Ae 7.

* Kontorsbitr. högst Ae 5.

5 Avsedd för lärare i barnkirurgi.

Personalkostnader (dyrortsgrupp 4): ...................................... 463 137 kr.

2) Erforderlig höjning av materielanslaget:.......................... 110 000 kr.

Summa årliga kostnader:

573 137 kr.

3) Engångsanslag:

Inredning och utrustning av anatomiska inst......................... 5 000 kr.

Inredning och utrustning av bakteriologiska inst..................... 21 900 kr.

Inredning och utrustning av patologiska inst......................... 30 000 kr.

Summa engångsanslag:

56 900 kr.

160

Yttranden: Medicinska fakulteten i Göteborg förklarar sig vara av

den uppfattningen, att vissa av dess kliniker och institutioner i dagens läge

icke har sådana resurser, att de möjliggör helt tillfredsställande undervis­

ningskvalitet. Fakulteten specificerar sina äskanden avseende ökade resur­

ser för undervisning och forskning vid nuvarande studentantal samt beto­

nar, att fakulteten härmed avsett att nå upp till samma standard som öv­

riga lärosäten i landet enligt fakultetens mening redan har. Äskanden fram-

föres om bl. a. inrättande av fem nya professurer, sex laboraturer, fyra

kliniska lärartjänster, nio kliniska amanuenstjänster, sju assistenttjänster

samt tre forskarassistenttjänster.

En överslagsberäkning av kostnaderna för den av fakulteten ifrågasatta

»O-ställningen» av utbildnings- och forskningsstandarden ger vid handen,

att de årliga personalkostnaderna skulle komma att öka med i runt tal 1,5

milj. kronor. För den av beredningen ifrågasatta ökningen av utbildnings­

kapaciteten i Göteborg framlägger fakulteten därutöver förslag om för­

stärkningar av en något större omfattning än den beredningen förordat.

Stockholm

Beredningen: Följande kostnader angives för en ökning av nybör-

jarantalet från 138 till 168 i de teoretiska ämnena samt från 120 till 160

i de propedeutiska och kliniska ämnena.

1) Erforderlig personalförstärkning

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

Teoretiska ämnen

Prosek-

tor

Lektor

Forskar-

ass.

Assist.

Lab.-

Inst.-

bitr.

tekn.

h. Ae 9

Ae 9

Anatomi .... .................. u

1

I

Histologi ....

Med. kemi ..

l1

2

1

y2

Fysiologi ....

2

Med. fysik ..

1

Summa

1

1

5

2

i

%

1 Gemensam för medicinsk och odontologisk undervisning

och

forskning.

Personalkostnader (dyrortsgrupp 5):

...

283 254 kr.

1 Instr.-sköterska (Ae 14).

2 Plac. vid S:t Eriks sjukhus.

* Vaktmästare (Ae7).

4 Innebär omvandl. av nuvarande klin. lärare i Ae24 till en ny av beredningen föreslagen klin.

lärare.

6 Beredningen utgår ifrån att kostnaderna för denna kliniska amanuens skall fördelas mellan

stat och kommun på samma sätt som för nämnda tjänster i Lund-Malmö, Göteborg och Umeå.

8 Kostnaden motsvarande klinisk lärare.

2 Lab.-bitr. (högst

Ae

9) och kanslibitr.

(Ae

7).

8 Lab.-bitr.

(högst Ae 9).

8 Lärare (Ae 15).

161

Kungl. May.ts 'proposition nr 108 år 1961

Propedeutiska och kliniska ämnen

Amne

Öl

3

3

•- <L>

2

5-3

c ■

eu . Cl

> (H «

éii

G «

: -5

H —

■£

(2

■«

/

«*!

-a

c

3

S

i

Bakt. allm..................

Bakt. klin...................

Patologi

KS..........................

Sabb ......................

Farmakol.....................

Klin. kemi

KS..........................

Ser..........................

Klin. fysiol.

KS..........................

Ser..........................

Övr. prop. kurser . ..

Medicin

KS..........................

Ser..........................

Kirurgi

KS..........................

Ser..........................

Ortopedi....................

Röntg. diagn..............

Radioterapi ..............

Pediatrik

KS..........................

Lovisa....................

Psykiatr

KS..........................

S:t Göran..............

Barnpsyk.....................

Dermatologi ............

Klin. epidem.............. X

Ftisiologi ..................

Neurologi..................

Neurokir......................

Obstetrik o. gynekol.

KS..........................

Sabb ......................

Oftalmiatr.

KS..........................

Sabb ......................

Oto-rhino-laryngol. ..

Hygien ......................

Socialmed.................... 1

Rättsmed....................

Krigsmed................................

Summa 2

1

1 —1

ll

ll

l1

ll

l3

27

+ 5 000

+ 5 000

+ 4 000

6

000

— 4 000

— 4 000

— 4 000

— 1860

+

2

000

+ 4 000

+ 4 000

+ 1000

+ 1000

+

2

000

+ 1800

—12 600

+

2

000

+ 4 000

+ 4 000

1

— 1

+ 600

l” + 27 — 6 000

+ 3 000

5

12

+ 4 940

Personalkostnader: ..................................................................... 1 132 126 kr.

2) Erforderlig höjning av materielanslaget: .......................... 440 000 kr.

Summa årliga kostnader: 1 855 380 kr.

11

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 108

162

Kostnader för erforderliga byggnadsåtgärder m. m. vid karolinska sjuk­

huset och övriga stockholmssjukhus har beredningen inte kunnat angiva.

Yttranden: Lärarkollegiet vid karolinska institutet

har i sitt yttrande

till kanslern för rikets universitet och i sin kompletterande skrivelse till

chefen för ecklesiastikdepartementet angivit de behov av förstärkningar i

fråga om personal, material och utrustning, som enligt lärarkollegiet före­

ligger för en ökad utbildningskapacitet i Stockholm enligt alternativ C. Här­

vid har lärarkollegiet upptagit icke tillgodosedda äskanden för budgetåret

1961/62 och därutöver angivit behov av förstärkningar för den ökade in­

tagningen. Bland de äskanden, som lärarkollegiet angivit såsom icke till­

godosedda för budgetåret 1961/62, kan bl. a. nämnas sex nya professurer,

19 nya laboraturer, sju biträdande överläkartjänster, tio andra tjänster i

Ae 24 (e. o. docenttjänster m.fl.), nio assistenttjänster samt tre forskar-

assistentt j änster.

En överslagsberäkning av kostnaderna för den av lärarkollegiet ifråga­

satta förstärkningen ger vid handen, att de årliga driftskostnaderna skulle

komma att öka med i runt tal 7 milj. kronor, varav drygt hälften avser icke

tillgodosedda äskanden för budgetåret 1961/62; av återstoden (3,3 milj. kro­

nor) hänför sig cirka 0,4 milj. kronor till höjning av materielanslaget.

Kostnader av engangsnatur i form av byggnadskostnader, inrednings- och

utrustmngskostnader för här ifrågasatt ökning av utbildningskapaciteten

har av lärarkollegiet icke kunnat angivas.

Umeå

Beredningen: Följande kostnader angives för en utbyggnad av den

medicinska högskolan i Emea till en fullständig läroanstalt och dimensio­

nerad för en utbildningskapacitet av 62

nybörjare i de teoretiska ämnena

och 60

nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena.

Kostnader för drift och uppförande av teoretiska institutioner

1) Personalkostnaderna (här angivna i dyrortsgrupp 5) för den i det före­

gående angivna personalstaben uppgår till

1 399 968

kronor, vilket belopp

bör minskas med kostnaderna för den personalstab, som enligt beslut av

riksdagen kommer att inrättas för ämnet medicinsk kemi vid den medicin­

ska högskolan i Umeå, eller med

124 092

kronor.

Erforderlig personalförstärkning

uppskattar beredningen till 1 275 876 kr.

2) Erforderlig höjning av materielanslaget............................ 225 000 kr.

Beredningen uppskattar materielanslaget för de teoretiska ämnena i

Umeå till

74 %

av motsvarande anslag till de teoretiska ämnena i Göteborg.

Nämnda procent-siffra utgör relationen mellan de av beredningen beräk-

nade personalkostnaderna för teoretiska institutioner i Umeå dimensione-

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

3)

Engång sanslag:

rade för en intagningskapacitet av 62 elever och nuvarande personalkost­

nader för motsvarande institutioner i Göteborg.

3) Erforderlig höjning av omkostnadsanslaget:...................... 300 000 kr.

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

163

Beredningen uppskattar nämnda kostnader till 75 % av nuvarande om­

kostnader för de teoretiska ämnena i Göteborg.

Summa årliga kostnader: 1 800 876 kr.

Byggnadskostnadema för uppförande av teoretiska institutioner i Umeå

har av beredningen beräknats med utgångspunkt från kostnaderna enligt

1960 års priser för uppförande av de nuvarande teoretiska institutionerna i

Göteborg.

Kostnaderna för uppförande av Göteborgsinstitutionerna framgår av föl­

jande tablå.

Institution

Ursprungs-

kostnader

(i mkr)

Kostnads-

stegring

Kostnad

1/7 1960

(i mkr)

Etapp I (anatomiska och

histologiska inst.) ....

9,6 (1/7-56)

15,3 %

11,1

Etapp II (medicinsk- ke­

miska, fysiologiska och

medicinsk fysiska inst.)

13,7 (1/7-58)

8,7 %

14,9

Summa:

26,0

Anm.: kostnaderna inkluderar yttre arbeten.

Lokalbehovet i Umeå beräknas med utgångspunkt från utrymmesstan-

darden per forskare m. m. i Göteborg. Vidare har räknats med utrymmen

för utbildning av 60 odontologie studerande (nybörjare) per år. Kostnader­

na för uppförande av institutionerna vid en intagningskapacitet om 62 ny­

börjare per år har beräknats uppgå till 75 % av kostnaderna för uppföran­

de av institutioner med en intagningskapacitet om 120 nybörjare per år.

Byggnadskostnadema för teoretiska institutioner dimensionerade för ett

nybörjarintag av 62 elever årligen i Umeå blir enligt ovanstående beräk­

ningsgrund cirka....................................................................... 20 000 000 kr.

Kostnaderna för inredning och utrustning av de teoretiska institutioner­

na har av beredningen beräknats enligt samma metod som byggnadskost­

nadema.

Kostnaderna för inredning och utrustning av de teoretiska institutioner­

na i Göteborg uppgår enligt beredningen till:

Institution

Urspr.-kostn.

Kostn.-stegr. Kostn. 1960

Anatomiska inst.........

1 809 000 (1956)

20 %

2 170 800

Histologiska inst.........

2 041 000 (1956)

20 %

2 449 200

Med.-kemiska inst. .. .

2 500 000 (1058)

10 %

2 750 000

Fysiologiska inst.........

1 800 000 (1958)

10 %

1 980 000

Mcd.-fysiska inst.........

800 000 (1958)10 %

880 000

Summa: 10

230 000

164

Inrednings- och utrustningskostnader för teoretiska institutioner i Umeå

dimensionerade för ett nybörjarintag av 62 elever har beredningen beräknat

till ................................................................................................. 7 600 000 kr.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

Kostnader för de propedeutiska och kliniska ämnena

1)

Erforderlig personalförstärkning

Amne

p

g

>

d

■*-* --

o

Tf

<N ^

O

C

4)

+->

a

2

.2

ce

9

p

G

*tf

G

s

3

<

£

•“ g

'So

3

■*->

G

B

3

a

aS

t-,

SL

tf

£ =1

4

£

4

«

ce

C

ä

o

A*

►3

j

S

t

o

ta

"35

C/l

C

K

li

n

•*

H

g

jk

t

Bakteriologi allm.............

1

Bakteriologi klin..............

Patologi ..........................

2

Farmakologi....................

1

Klinisk kemi ..................

l1 2 3 4

Klin. fysiologi ................

1

Övr. prop. kurser ..........

+ 2

000

Medicin............................

1

1

1

— 7000

Kirurgi ............................

1

Ortopedi ..........................

+ 3 300

Röntgendiagnostik ........

+ 3 600

Radioterapi ....................

Pediatrik..........................

1

1

1

— 2

000

Psykiatri..........................

1

1

*

1

Barnpsykiatri ................

+ 1500

Dermato-venereologi ...

1

1

l1

Klin. epidemiologi..........

+

1000

Ftisiologi ........................

+ 1800

Neurokirurgi ..................

Neurologi ........................

1

1

Obstetrik och gynekologi

1

1

— 3 900

Oftalmiatrik....................

1

1

Oto-rhino-laryngologi ...

1

1

Socialmedicin ................

1

*

—12 852

Rättsmedicin ..................

+ 1000

Krigsmedicin ..................

+

500

Summa

9

2

2

5

8

2

— 11 052

1 Instruktionssköterska i Ae 14.

2 Forskarassistent knuten till psykologiska inst. i Uppsala eller Stockholm.

3

Fotograf Ae9.

4 Forskarassistent knuten till statistiska inst. i Uppsala. Indragning av anslag å 12 852 kronor.

165

Personalkostnader: ......................................................................

2) Erforderlig höjning av materielanslaget:..............................

Summa årliga kostnader:

3) Engångsanslag:

Utrustning för patologiska inst....................................................

Summa engångsanslag:

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

491 780 kr.

210 000 kr.

701 780 kr.

25 000 kr.

25 000 kr.

Utöver ovan angivna kostnadsberäkningar för en utbildningskapacitet i

Umeå enligt alternativ C har beredningen angivit följande kostnadskalkyler

för en utbyggnad av den medicinska högskolan i Umea

till en fullständig läroanstalt och dimensionerad

för en utbildningskapacitet om 124 nybörjare i de

teoretiska ämnena (alternativ G).

Kostnader för drift och uppförande av teoretiska institutioner i Umea för

nämnda intagningsnivå har beräknats enligt kostnaderna i dagens penning­

värde för drift och uppförande av motsvarande institutioner i Göteborg.

Personalkostnaderna för den i det föregående angivna personalstaben i

Umeå uppgår till 1 839 936 kronor, vilket belopp bör minskas med kost­

naderna för den personalstab, som enligt beslut av riksdagen kommer att

inrättas för ämnet medicinsk kemi vid den medicinska högskolan i Umea,

eller med 124 092 kronor.

Erforderlig personalförstärkning uppskattar beredningen

till .......................................................................................

Erforderlig höjning av materielanslaget:..........................

Höjning av omkostnadsanslaget:........................................

Summa årliga kostnader:

1 715 844 kr.

300 000 kr.

400 000 kr.

2 415 844 kr.

Byggnadskostnader för uppförande av teoretiska institu­

tioner: .........................................................................................

Inredning och utrustning av de teoretiska institutionerna.

26 000 000 kr.

10 230 000 kr.

Yttranden: Organisationskommittén för medicinska högskolan i

Umeå anser sig inte övertygad om att den av beredningen beräknade kost­

nadsramen för uppförande av teoretiska institutionerna skall kunna hållas.

Organisationskommittén anser sig ej heller för närvarande kunna ta ställ­

ning till huruvida de av beredningen beräknade anslagen för personal, ma­

teriel samt inredning och utrustning av de tillkommande teoretiska insti­

tutionerna är tillräckliga. Vad de angivna kostnaderna för de kliniska äm­

nena beträffar understryker organisationskommittén liksom lärarkollegiet

vid nämnda högskola önskvärdheten av en ytterligare förstärkning av lärar-

krafter och arvoden i ämnena medicin, kirurgi, socialmedicin och hygien.

Utrustning snämnden för universitet och högskolor framhåller, att för­

siktigheten synes bjuda, att totalkostnaden för utrustningen till teoretiska

institutioner i Umeå, dimensionerade för 62 nybörjare per år, beräknas till

mellan 70 och 80 procent av de omräknade kostnaderna för göteborgsinsti-

tutionerna eller till i runt tal högst 8 200 000 kronor. Nämnden anför vidare,

att en höjning av elevantalet i de propedeutiska och kliniska ämnena kan

166

komma att medföra behov av icke oväsentliga utrustningskompletteringar,

som beredningen inte tagit hänsyn till.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Sammanfattning av av beredningen beräknade till­

kommande kostnader för realiserande av ökad lä­

karutbildning enligt alternativ C:

Lärosäte

Löpande

kostnader

Driftbudgeten

Engångs­

kostnader

Totalt

Kapital­

budgeten

Uppsala .......................... .............. 256 248

29 000

285 248

Lund-Malmö .................. .............. 1 044 894

88

500

1 133 394

Göteborg ........................ .............. 573 137

56 900

630 037

Stockholm ...................... .............. 1 855 380

1 855 380

Umeå ....................

7 625 000

10 127 656

20

000

000

Summa 6 232 315

7 799 400

14 031 715

20

000

000

Den tidsmässiga innebörden av beredningens förslag till ökad läkarut­

bildning enligt alternativ C framgår av nedanstående plan. Ökningen av ut­

bildningskapaciteten förutsättes genomförd etappvis på så sätt att man

under ett första skede utnyttjar vissa befintliga resurser vid de nu fullstän­

diga lärosätena, varefter man i ett senare skede ökar det medicinska intaget

genom påbörjande av undervisning vid de teoretiska institutionerna i Umeå.

Etapp nr 1.

studie-

Lund-

Göte-

Stock­

punkt or(jn sa'a

Malmö

borg

holm

Umeå Totalt

1962 ........

I

90

120 (+

10

)

120 (+5)

168 (+30)

__

(Jmflyttn. .

0

0

— 14

— 14

12

+ 40

1964 ........

. II

86 (+

6

)

100

(+

10

)

100

148 (+28)

40

1965 ........

. III

86

(+

6

)

100

(+

10

)

100

148 (+28)

40

498 (+45)

474 (+44)

474 (+44)

Etapp nr 2.

Tid­

punkt

Plats i

studie-

ordn.

Upp­

sala

Lund-

Malmö

Göte­

borg

Stock­

holm

Umeå

Totalt

1964

....

I

90

120

120

168

62 (+62)

560 (+62)

Omflyttn. .

0

0

0

0

0

0

1966 ........

. II

86

115 (+15)

115 (+15)

160 (+

12

)

60 (+20)

536 (+62)

1967 ........ . . III

86

115 (+15)

115 (+15)

160 (+

12

)

60 (+20)

536 (+62)

I: Påbörjande av undervisning i anatomi.

II: Påbörjande av propedeutisk undervisning.

III: Påbörjande av undervisning i medicin.

0: Omflyttning inför det propedeutiska året.

Siffrorna inom parentes anger skillnaden i intagning från närmast föregående utbildningsnivå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

167

IV. Organisationen av utökad tandläkar­

utbildning m. m.

Den nuvarande tandläkarutbildningen är förlagd till tandläkarhögskolor-

na i Stockholm och Malmö samt till det till stockholmshögskolan hörande

tandläkarinstitutet i Umeå. Vid vardera av högskolorna intages 100 stude­

rande om året samt vid stockholmshögskolan dessutom 40 studerande per

årsgrupp för utbildning vid umeålinjen. Den totala intagningskapaciteten

vid de odontologiska läroanstalterna uppgår sålunda till 240 studerande om

året.

Tandläkarprognosdelegationen har i sitt betänkande framhållit, att tidi­

gare riksdagsbeslut kan anses ha angivit taket för realistiska och nu genom­

förbara förslag i fråga om ökad tandläkarutbildning. Delegationen har i

sitt betänkande räknat med fyra tandläkarhögskolor, nämligen dels de två

nu befintliga i Stockholm och Malmö, dels en ny av riksdagen i princip

beslutad tredje högskola i Göteborg, dels en fjärde högskola i Umeå efter

ombildning av det där befintliga tandläkarinstitutet. I överensstämmelse

med tidigare riksdagsbeslut angående årlig intagning vid tandläkarhög-

skolorna torde man, enligt delegationen, böra räkna med en årlig maximi-

intagning av 100 studenter vid vardera av de tre högskolorna i Stockholm,

Malmö och Göteborg. Intagningen vid tandläkarhögskolan i Umeå förut-

sättes kunna bli höjd till 60 studerande per år. Den årliga intagningskapa­

citeten vid de odontologiska läroanstalterna skulle sålunda totalt sett kunna

höjas från 240 till maximalt 360 studerande.

A. Tandläkarhögskola i Umeå

1. Det nuvarande tandläkarinstitutets utformning

Med anledning av propositionen 1955: 138 angående ökad examination

av tandläkare beslöt riksdagen, såsom tidigare nämnts, om inrättande av

ett tandläkarinstitut i Umeå. Vid institutet utbildas från och med läsåret

1956/57 40 studerande per årsgrupp under tredje till och med åttonde stu­

dieterminerna. Under såväl de båda inledande som de båda avslutande

terminerna är utbildningen förlagd till tandläkarhögskolan i Stockholm.

Från och med vårteminen 1959 uppgår antalet studerande vid umeåinstitu-

tet till 120, d. v. s. det totala antal som kan mottagas för utbildning där­

städes under de sex förstnämnda studieterminerna. Den avslutande utbild­

168

ningen i Stockholm under nionde och tionde studieterminerna ägde för

forsta gången rum läsåret 1959/60.

Tandläkarinstitutet i Umeå, som organisatoriskt tillhör tandläkarhög-

skolan i Stockholm, står under ledning av dess rektor och lärarkollegium.

De för institutets verksamhet erforderliga statsmedlen anvisas i riksstaten

under anslagen till stoekholmshögskolan.

I maj 1957 slöts avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, och Väs­

terbottens läns landsting, å andra sidan, angående inrättande av en odonto­

logisk högskoleklinik (tandläkarinstitut) i Umeå. Enligt avtalet skall insti­

tutet jämte en därtill knuten tandsköterskeskola vara inrättad i samband

med centrallasarettet i Umeå. Institutet skall tills vidare vara organiserat

för utbildning inom ämnena tandkirurgi, proteslära, karieslära med pulpa-

och rotbehandling, bettanalys, barntandvård, odontologisk ortopedi och

dental röntgendiagnostik. I vart och ett av de fem förstnämnda ämnena finns

vid institutet en laborator.

För undervisningen ställde landstinget till förfogande dels lokalutrym­

men med en golvyta av omkring 4 400 in2 i den till lasarettet hörande

laboratoriebyggnaden för den s. k. lasarettskliniken ävensom för tandskö-

terskeskolan, dels utrymmen på omkring 430 m2 i den med laboratoriebygg-

naden sammanbyggda patologflygeln för dental histopatologi och rätts-

odontologi samt för verkstäder och förråd m. m., dels lokaler omfattande

cirka 1 100 in2 inom en landstingets byggnad i kvarteret Fabriken vid Norr­

landsgatan för barntandvård och tandreglering (barnkliniken), dels ock ut­

rymmen om cirka 270 m2 i lasarettets djurlaboratorier för vid institutet be­

drivna vetenskapliga undersökningar. Nämnda lokaler disponeras hyresrätt

av Kungl. Maj:t och kronan, så länge utbildning av tandläkare respektive

tandsköterskor bedrives därstädes. Enligt avtalet utför och bekostar lands­

tinget den efter lokalernas användning avpassade fasta inredningen av loka­

lerna, medan staten anskaffar och bekostar högskoleklinikens utrustande i

övrigt med inventarier, apparater och instrument etc. samt svarar för fram­

deles, med hänsyn till undervisningens och forskningens behov, erforderliga

ändringsarbeten i lokalerna.

Avtalet innehåller även bestämmelser om att institutet från och med den

1 juli 1957 skulle utgöra landstingsområdets centraltandpoliklinik. Då

landstingets kostnader för folktandvård minskats genom institutets verk­

samhet, har landstinget att lämna bidrag till driftkostnaderna. Vid insti­

tutet verksamma laboratorer skall —— i den mån det befinnes erforderligt

för fullgörande av institutets skyldigheter mot landstingets folktandvård —

mot kommunalt årsarvode stå till landstingets förfogande för specialist­

konsultation och specialistvård samt för att biträda med utredningar, ytt­

randen och vårdförslag m. in. Avdelningstandläkare vid institutet är för­

pliktigade att jämte sin lärartjänst under hälften av arbetsdagen vid insti­

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

169

tutets lärarklinik fullgöra arbete, motsvarande det som ankommer på tand­

läkare inom landstingets folktandvård, mot ett kommunalt arvode som ut­

gör hälften av de avlöningsförmåner, vilka tillkommer lasarettstandläkare.

Assistenter och amanuenser vid institutet är skyldiga att dagligen under

fyra timmar tjänstgöra vid lärarkliniken och erhåller härför ersättning a\

statsmedel.

Frågan om att till Umeå överflytta en större del av den odontologiska

utbildningen aktualiserades i propositionen 1957: 91 angående utbyggnad

av den medicinska utbildningsorganisationen m. m. Det fortsatta arbetet

med nämnda fråga anförtroddes en inom ecklesiastikdepartementet tillkal­

lad beredning, som i oktober 1957 avgav betänkande med förslag om inrät­

tande av en medicinsk högskola i Umeå. Enligt beredningen talade starka

skäl för att undervisningen vid tandläkarinstitutet, sa snart förutsättningar

härför föreligger, utvidgas till att omfatta även nionde och tionde termi­

nernas undervisning. Nämnda fråga och spörsmålet om formerna för en

ändamålsenlig samverkan mellan den medicinska högskolan och tandläkar-

institutet borde snarast möjligt utredas. Utredningsuppdraget borde enligt

beredningen anförtros organisationskommittén för den medicinska hög­

skolan. I propositionen 1957: 188 angående inrättande av en medicinsk hög­

skola i Umeå biträdde departementschefen vad beredningen sålunda före­

slagit.

Kungl. Maj:t förordnade genom beslut den BO juni 1958, att oiganisa-

tionskommittén för den medicinska högskolan i Umeå skulle äga att inom

sig utse en nämnd för frågor rörande tandläkarutbildningen. Samtidigt upp­

drog Kungl. Maj:t åt organisationskommittén att utreda frågan om ut­

vidgning av undervisningen vid tandläkarinstitutet i Umea till att omfatta

nionde och tionde terminernas undervisning.

I härmed sammanhängande frågor har sedermera tandläkarinstitutets

lärarförening i Umeå inkommit med en skrivelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

2. Förslag om ombildning av tandläkarinstitutet till tandläkarhögskola

Den odontologiska nämnden,1 vilken tillsatts av organisationskommittén

för den medicinska högskolan i Umeå, verkställde pa organisationskommit­

téns uppdrag nämnda utredning om utvidgad undervisning vid tandläkar­

institutet i Umeå. Nämndens betänkande angående ombildning av tand­

läkarinstitutet i Umeå till tandläkarhögskola (stencilerat) överlämnades den

20 januari 1960 av organisationskommittén, som till betänkandet fogat eu

skrivelse, vari kommittén anslöt sig till vad nämnden förordat och hem­

1 Professorn Gösta Westin, ordförande, landstingsdirektören G. Heimer, professorn C. Hirsch till

och med den

9

februari 1959, professorn G. Nyquist och professorn M. Odin från och med den 30

januari 1959.

170

ställde, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte att tandläkarinsti-

tutet i Umeå omorganiseras till tandläkarhögskola för utbildning från tand-

läkarkandidatexamen till tandläkarexamen.

Över betänkandet har utlåtanden avgivits av statskontoret, kanslern för

rikets universitet efter hörande av tandläkarhögskolornas lärarkollegier,

överstyrelsen för yrkesutbildning, utrustningsnämnden för universitet och

högskolor, lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, medicinal­

styrelsen, nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, arbetsmark­

nadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Västerbottens län efter

hörande av stadsfullmäktige i Umeå, Västerbottens läns landstings förvalt­

ningsutskott, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges

förenade studentkårer (SFS), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund. Därjämte har

professor J. Hertz inkommit med särskild skrivelse i ärendet, över

vilken

lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm avgivit yttrande.

Av betänkandet inhämtas i huvudsak följande.

Studiernas uppläggning

Nämnden har funnit sig böra begränsa utredningen till att omfatta frågan

om den utbyggnad som befunnits nödvändig för att ge umeåinstitutet ställ­

ning som självständig läroanstalt med utbildning under de fyra åren från

tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen. Detta sker genom en sepa­

ration från tandläkarhögskolan i Stockholm. Däremot förutsättes, att den

prekliniska utbildningen till odontologie kandidatexamen oförändrat anord­

nas vid karolinska institutet även för umeåstudenterna.

Da den särskilda studieplanen för tandläkarinstitutet i Umeå uppgjordes,

togs hänsyn speciellt till institutets åtaganden som centraltandpoliklinik i

Umeå. De tekniska och kliniska momenten i utbildningen förlädes så tidigt

som möjligt i studiegången. Därmed fastslogs även institutets skiljaktiga

struktur i jämförelse med tandläkarhögskolorna, där ämnesavdelningarna

ingar sasom självständiga enheter. Uppgörandet av studieplanen för insti­

tutet kännetecknades av strävan efter att i stället skapa en odontologisk

klinisk enhet inom Umeå lasarett. Verksamheten koncentrerades till en lasa-

rettsklinik med huvudparten av vuxentandvården och en barnklinik för

ämnena barntandvård och odontologisk ortopedi.

Nämnden har konstaterat, att den särskilda studieplanen i allt väsentligt

visat sig vara ändamålsenlig och givit mycket goda studieresultat. Uppdel­

ningen av verksamheten på få kliniska enheter och sammanslagningen av

den teknisk-odontologiska undervisningen möjliggör även i fortsättningen en

önskvärd koncentrering av tandläkarutbildningen. Den särskilda studie­

planen bör enligt nämndens uppfattning i största möjliga utsträckning tjäna

Kungl. Mcij:ts proposition nr 108 år 1961

171

som förebild vid uppgörande av studieplan för den fullständiga utbildningen

från tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen vid tandläkarhögsko-

lan i Umeå.

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 108 år 1961

Nuvarande lärarpersonal

Inom den odontologiska högskoleenhet, som tandläkarhögskolan i Stock­

holm och tandläkarinstitutet i Umeå tillsammans utgör, är samtliga fem

professurer, i ämnena karieslära, proteslära, tandkirurgi, dental röntgen­

diagnostik och odontologisk ortopedi jämte de fyra laboraturerna i tand-

histopatologi, parodontologi, pulpa- och rotbehandling samt farmakologi

placerade vid stockholmshögskolan. I såväl Stockholm som Umeå finnes

laboraturer i ämnena barntandvård, bettanalys med parodontoprotetik,

karieslära, proteslära och tandkirurgi. Umeåinstitutets stomme utgöres av

sistnämnda fem ämnen. Laboraturerna i barntandvård och bettanalys med

parodontoprotetik har självständig ställning med uppgift att meddela ut­

bildning till slutförhör för tandläkarexamen. Övriga laboraturer är under­

ordnade professurerna inom respektive ämne vid tandläkarhögskolan i

Stockholm, dit föreläsnings- och demonstrationsserier samt seminarier är

förlagda. Utbildningen i Umeå omfattar förutom i barntandvård och bett­

analys med parodontoprotetik huvudsakligen kursundervisning och klinisk

tjänstgöring.

Omfattningen av den lärarpersonal, som för närvarande är erforderlig för

undervisning av 40 studenter per år från och med tredje terminen till och

med åttonde terminen vid tandläkarinstitutet i Umeå framgår av följande

sammanställning. För umeåstudenternas utbildning under nionde och tionde

terminerna vid tandläkarhögskolan i Stockholm har dessutom krävts en

förstärkning av lärarresurserna därstädes.

Befattning

K

ar

ie

sl

är

a

P

ro

te

sJ

är

a

F

ö

r

k

ar

ie

sl

är

a

o

ch

p

ro

te

sl

är

a

en

h

et

li

g

fa

n

to

m

k

u

rs

T

an

d

k

ir

u

rg

i

P

u

lp

a-

o

ch

ro

t-

b

eh

an

d

li

n

g

O

d

o

n

to

lo

g

is

k

o

rt

o

p

ed

i

B

ar

n

ta

n

d

v

år

d

R

ö

n

tg

en

av

d

.

B

et

ta

n

al

y

s

M

o

tt

ag

n

in

g

sa

v

d

.

S

u

m

m

a

3:e8:e terminerna

(Umeå)

Laborator ..............................................

i

i

i

i

i

5

Avdelningstandläkare ..........................

i

i

3

i

i

i

-

i

i

10

Assistent ................................................

2

o

2

i

i

i

2

11

Amanuens ..............................................

i

i

i

2

i

6

4

4

5

4

2

3

4

2

3

i

32

9:c10:c terminerna

(Stockholm)

Avdelningstandläkare

................................

_ _

_

_

_

_

_

1

_ _

1

Assistent

............................................................

1

2

1

i

5

1

2

1

i

-

1

C

inni. Undervisningen i tandhistopatologi bestrides av lärare från tandläkarhögskolan i Stockholm.

172

Ämnesindelning och ämnesföreträdare

För att nå större enhetlighet i fråga om de odontologiska läroämnenas

benämning har nämnden föreslagit följande beteckningar:

cariologi

(i stället

för karieslära), odontologisk

protetik

(proteslära), odontologisk

kirurgi

(tandkirurgi), odontologisk

röntgendiagnostik

(dental röntgendiagnostik),

odontologisk

ortopedi

(odontologisk ortopedi),

pedodonti

(barntandvård),

histopatologi

(tandhistopatologi),

farmakologi

(odontologisk farmakologi),

endodonti

(pulpa- och rotbehandling) samt

oralbakteriologi

(speciell bakte-

riologi). Härutöver föreslår nämnden två nya ämnen:

teknologi

(odontolo­

gisk teknik) och

oraldiagnostik

(odontologisk diagnostik).

Nämnden har utgått från att man vid utbyggandet av umeåinstitutet till

självständig högskola i paritet med tandläkarhögskolorna i Stockholm och

Malmö borde tillämpa samma mall som där använts i fråga om personal­

organisationen. Denna princip har nämnden emellertid endast delvis ansett

sig kunna följa. I vissa fall har nämnden funnit det nödvändigt att kon­

struera tjänsterna annorlunda än vid de existerande tandläkarhögskolorna.

Av skäl som redovisas i det följande har nämnden kommit fram till att

det vid den nya tandläkarhögskolan i Umeå bör finnas inrättade åtta pro­

fessurer och fyra laboraturer. Genom kopiering av de högre lärartjänsterna

vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö nås en organisation för

umeåhögskolan omfattande fem professurer och åtta laboraturer. I båda

fallen tillkommer ett antal tjänster såsom avdelningstandläkare etc. Enligt

nämndens beräkningar skulle den föreslagna personalorganisationen leda

till lägre årliga driftkostnader än en organisation av samma typ som vid

de befintliga tandläkarhögskolorna.

I följande sammanställning redovisas ämnesvis dels de professors- och

laboratorstjänster som skulle finnas inrättade vid tandläkarhögskolan i

Umeå vid tillämpning av mallen från högskolorna i Stockholm och Malmö,

dels de tjänster som av nämnden föreslås bli inrättade vid umeåhögskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

173

Högre tjänster vid tandläkarhögskolan i Umeå

Vid tillämpningen av mallen frän tandläkar-

högskolorna i Stockholm och Malmö

Enligt odontologiska nämndens förslag

Karieslära

Cariologi

professur

professur

laboratur

Proteslära

Protetik

professur

professur

laboratur

Tandkirurgi

Kirurgi

professur

laboratur (parodontologi)

professur

Parodontologi

laboratur

Dental röntgendiagnostik

R öntg endiagnostik

professur

professur

Odontologisk ortopedi

Ortopedi

professur

professur

Barntandvård

Pedodonti

professur

laboratur

Tandhistopatologi

Histopatologi

_____

professur

laboratur

Bettanalys med parodontoprotetik

Bettanalys med parodontoprotetik

laboratur

laboratur

Pulpa- och rotbehandling

Endodonti

laboratur

laboratur

Odontologisk farmakologi

Farmakologi

laboratur

laboratur

Materiallära

Teknologi

professur

Det har synts nämnden nödvändigt, att umeåhögskolan från början till­

föres det antal professurer som krävs för undervisningens och forskningens

utveckling. Sålunda bör enligt nämnden den nuvarande laboraturen i barn­

tandvård ändras till professur i pedodonti, medan en ny tjänst som pro­

fessor bör inrättas i histopatologi. I sin motivering för dessa förslag har

nämnden hänvisat bland annat till att 1955 års universitetsutredning i sitt

femte betänkande, »Forskningens villkor och behov» (SOU 1958:32), anfört,

174

att det inom nämnda ämnesområden skulle kunna ifrågakomma att om­

vandla befintliga laboraturer till professurer.

I fråga om de högre lärartjänsterna i cariologi, protetik och parodon­

tologi (vid avdelningen för kirurgi) har nämnden ej ansett det möjligt

att följa principen för de övriga högskolornas organisation. Detta ställnings­

tagande betingas av att tandläkarinstitutet i Umeå från starten erhöll en

från den traditionella svenska tandläkarhögskoleorganisationen avvikande

utformning. Tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö har nämligen

för varje kliniskt ämne en särskild avdelning för såväl undervisning och

forskning som för poliklinik, operationslokaler och tekniska eller kliniska

laboratorier. Umeainstitutet saknar däremot särskilda avdelningar för de

olika ämnena. Vid organisationen av institutet byggde Västerbottens läns

landsting i samband med Umeå lasarett en för de vuxnas tandsjukvård av­

sedd klinik med lokaler för odontologisk utbildning jämte en separat barn­

klinik i stadens centrum. Klinisk tandsjukvård utförd av de studerande —

frånsett de tandkirurgiska ingreppen — sker vid en kandidatklinik inom var­

dera Iasarettskliniken och barnkliniken. Genom motsvarande samordning

av den tekniska laboratorieverksamheten inom de s. k. fantomkurserna upp­

nåddes stora besparingar vid utnyttjandet av lokaler och utrustning. Under­

visnings- och tjänstgöringsperioden inom ramen för den tandtekniska ut­

bildningen reducerades jämväl med inemot fyra veckor.

Nämnden har icke kunnat finna någon motivering för att sönderbryta

organisationen för umeåinstitutet vid dess utbyggnad till tandläkarhög-

skola. Ombyggnadsarbeten bör i görligaste mån undvikas. Med undantag

för ämnena röntgendiagnostik och endodonti samt laboratoriet i material-

lära, som alla måste beredas utrymmen i tre nytillkommande våningar,

torde den ursprungliga organisationslinjen böra fullföljas. Nämnden över­

tygades under utredningen av hithörande problemkomplex om att den

tidigare nämnda kopieringsprincipen i fråga om de högre lärartjänsterna

under inga förhållanden bör få bryta umeåinstitutets enhetliga kliniska och

tekniskt laboratoriemässiga organisation. För närvarande är de s. k. fantom­

kurserna i karieslära och proteslära vid institutet koncentrerade till en ge­

mensam kurs under ledning av institutets föreståndare. Splittras utbild­

ningen i tre kurser — två inom protetik och en inom cariologi — är en­

ligt nämnden de nuvarande laboratorierna ej längre tillfyllest. Då den

teoretiska undervisningen i materiallära måste ges i anslutning till fantom-

kurserna, kommer de tekniska kurserna att uppdelas på fyra avdelnings­

tandläkare, varav en som föreståndare för en självständig avdelning i mate­

riallära, två för protetikkurserna och en för cariologikursen. Nämnden har

ansett, att man i stället bör astadkomma en gemensam fantomkurs sam­

manvävd med utbildningen i materiallära. Genom en samordning kan tiden

för undervisning och tjänstgöring i

protetik

och

cariologi

nedskäras, varav

följer en så stor reduktion av undervisnings- och tentamensbördan, att en

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

175

uppdelning på professur och laboratur i nämnda läroämnen ej blir erfor­

derlig. En laboratur i vartdera ämnet kan därigenom inbesparas och kurs­

verksamheten i stället ledas av en avdelningstandläkare inom respektive

ämne. Det har alltså synts nämnden vara motiverat att organisatoriskt sam­

ordna undervisningen i materiallära med utbildningen i materiallärans till-

lämpning — d. v. s. den laboratorietekniska undervisningen — till ett nytt

självständigt ämne. Det nya ämnet torde från såväl undervisnings- som

forskningssynpunkt bli av sådan vikt, att ämnesföreträdaren bör beredas

professors tjänsteställning. Nämnden har sålunda föreslagit inrättande av

en professur i

teknologi.

Genom tillkomsten av denna professur tillgodoses

även kraven på en institution för materialprovning. Ämnet teknologi (mot­

svarande) finnes företrätt av professurer i bland annat Danmark, Tyskland,

Schweiz och USA. Undervisningen i teknologi kräver i övrigt en avdelnings­

tandläkare med specialutbildning i protetik och randutbildning i cariologi

samt en laboratorieingenjör för utbildningen inom materiallärans tekniska

tillämpning.

Den befintliga laboraturen i tandkirurgi, är helt avsedd för ämnesom­

rådet parodontologi. Denna laboratur, vilken enligt nämnden ej bör bindas

vid någon existerande avdelning för kirurgi, måste även i fortsättningen

finnas för undervisning, examination och forskning i

parodontologi.

Studen­

ternas förberedande tjänstgöring och utbildning i ämnet har hittills ägt rum

på kandidatkliniken parallellt med undervisning och tjänstgöring inom

karieslära, proteslära och parodontoprotetik. Nämnden har ej funnit anled­

ning att frångå denna anordning, även om undervisningen och tjänstgö­

ringen i parodontologi kraftigt utvidgas vid överförandet till Umeå av nion­

de terminens avslutande utbildning i ämnet.

Kungl. Mcij:ts 'proposition nr 108 år 1961

övrig lärarpersonal

I fråga om

avdelningstandläkartjänsterna

vid den blivande tandläkarhög-

skolan i Umeå har nämnden undersökt möjligheterna att åstadkomma en

organisation motsvarande den vid övriga tandläkarhögskolor. Med tillämp­

ning av denna princip skulle utöver de elva avdelningstandläkartjänster

som nu finns inrättade för utbildning av studerande vid umeålinjen erford­

ras ytterligare elva tjänster. Avdelningstandläkama vid umeåinstitutet är

såsom nämnts skyldiga att jämte halvtidstjänst vid högskolekliniken full­

göra tandsjukvård vid högskolans lärarklinik med landstinget som uppdrags­

givare under andra hälften av arbetsdagen. Detta har medfört, att nämn­

den efter närmare prövning funnit det nödvändigt att framlägga ett annat

förslag i fråga om tjänster på denna nivå. Förslaget återges i följande sam­

manställning.

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Ämne

Behovet av avdel­

ningstandläkare

vid umeåhög-

skolan enligt

nämndens förslag

Befintliga

avdelnings-

tandläkar-

tjänster vid

umeåinstitutet

Förslag till

nya avdelnings-

tandläkar-

tjänster

Teknologi .............................................

1

1

‘)

Cariologi .............................................

3

21)

l6)

Endodonti ...........................................

1

1

Protetik ................................................

3

21)

1

E)

Röntgendiagnostik ..............................

2

22)

Pedodonti ............................................

1

1

Käkpro tetik (käkcentralen) ..............

1

1

Bettanalys m. parodontoprotetik . . .

1

I1)

Kirurgi ..................................................

2

1

1

Parodontologi ......................................

1

1

Ortopedi .............................................

1

1

Oralbakteriologi ..................................

1

l3)

Summa

18

11

7

:) En tjänst inom respektive ämne finns f. n. vid den gemensamma fantomkursen.

z) En tjänst är f. n. placerad i Stockholm (umeålinjen).

“) Friställd tjänst (i stället chefstandläkare vid mottagningscentralen med kurs i oraldiagnostik).

*) Härjämte föreslås en laboratorieingenjör.

“) Ersätter en inom respektive ämne indragen laboratur.

På mottagningscentralen bör avdelningstandläkaren ersättas med en

chefstandläkare, som föreslås placerad i lönegrad A 24. Detta motiveras med

de ansvarsfyllda uppgifter som är förenade med tjänsten — utöver kurs-

givning i oraldiagnostik bland annat fördelning av patientmaterialet. På

den nuvarande gemensamma fantomkursen finns tre avdelningstandläkar-

tjänster, varav två för proteslära och en för karieslära. Nämnda tjänster

bör enligt nämndens förslag överföras till klinisk kursgivning, den ena i pro-

tetik, den andra i bettanalys med parodontoprotetik, den tredje i cariologi.

För ämnet teknologi fordras, som tidigare nämnts, en ny avdelningstand­

läkare samt en laboratorieingenjör. I vartdera av ämnena cariologi och pro-

tetik finns en avdelningstandläkare. En andra tjänst tillkommer inom re­

spektive ämne genom nyss föreslagna överföring. En tredje bör i vartdera

ämnet inrättas som ersättning för de båda laboraturer som föreslagits inbe­

sparade i karieslära respektive proteslära. I röntgendiagnostik tjänstgör en

avdelningstandläkare vid umeåinstitutet. En andra tjänst i ämnet erhålles

genom överföring från stockholmshögskolan, där umeåstudenterna nu under

nionde terminen erhåller viss röntgenutbildning. För kursgivningen i pedo-

donti, käkprotetik (vid käkcentralen), kirurgi (operationskursen), parodon­

tologi och oralbakteriologi erfordras enligt nämnden nyinrättande av en av-

delningstandläkartjänst inom respektive ämne. Till bettanalys med paro­

dontoprotetik förutsätts en tjänst bli överförd från fantomkursen i protes­

lära.

177

Umeåinstitutets särskilda organisation med gemensam kandidatklinik,

där de studerandes propedeutiska och kliniska utbildning försiggår, synes

enligt nämndens uppfattning möjliggöra, att viss kursgivning av mera ele­

mentär och rutinmässig karaktär överlåtes åt

biträdande lärare.

Dessa bör

i samarbete med avdelningstandläkarna och under ledning av professorer

och laboratorer meddela nämnda kursundervisning.

Tjänstgöringsförhållandena för assistenter och amanuenser vid tandläkar-

högskolorna är för närvarande under utredning inom odontologiska för-

handlingssakkunniga. Nämnden har emellertid funnit det nödvändigt att för

umeåhögskolans del föreslå vissa ändringar. Sålunda bör

assistenttjänster

av

samma typ som vid universiteten — med tjänstgöring under 1 000 timmar

per år för forskning och allmänt institutionsarbete — inrättas i de ämnen

där seminarieundervisning eller dylik teoretisk undervisning ingår. Övriga

assistenter i de kliniska ämnena bör i sin nuvarande tjänstgöring få inräkna

tid för förberedelse av eventuell kursundervisning. Nämnden har beräknat,

att behovet av assistenter för umeåhögskolan motsvarar sex tjänster med

universitetsassistents tjänstgöringsskyldighet och fjorton tjänster med nu­

varande tjänstgöringsförhållanden. Förslaget redovisas ämnesvis i följande

sammanställning.

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

Behovet av assistenter vid umeå-

Befintligt

högskolan enligt nämndens förslag

antal

Ämne

—---------------- assistenter

Assistent

Assistent

med 675

med 1 000

med 675

timmar

tim. per år

tim. per år

per år

Cariologi ........................................................... 1

2

31)

Protetik ........................................................... 1

2

31)

Kirurgi .................................................... 1

1

Röntgendiagnostik ................................ —

1

Ortopedi .................................................. -—

2

21)

Pedodonti .............................................. —

1

1

Histopatologi ........................................ 1

Teknologi .............................................. 1

1

2

Bettanalys .............................................. —

1

2

Parodontologi ................................................ —

1

l1)

Endodonti ...................................................... —

1

l1)

Farmakologi .......................................... 1

Oraldiagnostik ...................................... —

1

Käkcentralen ........................................ —

1

Summa

6

14

16

1 En tjänst i vartdera ämnet är för närvarande placerad vid stockholmshögskolan.

För assistenterna i de kliniska ämnena innebär nämndens förslag, att de

även framgent dagligen kan tjänstgöra på centraltandpolikliniken. Dock

bör enligt förslaget denna tjänstgöring utgöra tre i stället för fyra timmar

12 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 108

178

per dag liksom vid landets övriga tandläkarhögskolor. Ändring i berörda

hänseende förutsätter förhandlingsöverenskommelse med landstinget. Som

specialisttandläkare i käkortopedi föreslås en av assistenterna i ortopedi.

För sin verksamhet vid käkcentralen bör denne i likhet med avdelnings-

tandläkarna åtnjuta arvode från landstinget motsvarande halv lasaretts-

tandläkarlön.

Även förste amanuenser bör i den totala tjänstgöringstiden få tillgodo­

räkna sig tid använd för undervisningsförberedelser. Nämnden har räknat

med att dessa förste amanuenstjänster i fortsättningen skall besättas med

företrädesvis studerande under tionde terminen. Härigenom torde de stu­

derande stimuleras till livligare självstudier och intresseras för fortsatt

vetenskaplig verksamhet, något som i sin tur skulle medverka till en för­

bättrad rekryteringssituation vid tillsättande av högre lärar- och forskar­

tjänster. I samma syfte har nämnden föreslagit, att med förste amanuens-

tjänst ej längre skall förenas skyldighet att fullgöra tjänst vissa

timmar

per dag inom den patientvårdande verksamheten vid centraltandpoliklini­

ken. Enligt nämndens uppfattning bör följande

förste och tredje amanuens­

tjänster

finnas vid umeåhögskolan.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

Förste amnuenser

Tredje amanuenser

Ämne

Enligt Nuvarande Enligt Nuvarande

nämndens

antal

nämndens

antal

förslag

förslag

Cariologi ...............................................

2

__ __ __

Protetik .................................................

2

__ __ __

Kirurgi ...................................................

1

X

__ _

Röntgendiagnostik ................................

1

x

x

__

Ortopedi................................................. 1

x

__ __

Pedodonti ............................................. 1

2

1

__

Histopatologi ........................................ 1

__ __ __

Teknologi ............................................. .... .... X

__

Bettanalys ............................................. .... .... X

__

Parodontologi ........................................ 1

__ __ __

Endodonti ............................................. —

1

__ __

Oraldiagnostik ...................................... X

__ __ __

Käkcentralen ........................................ .... .... X

__

Oralbakteriologi ....................................

1

__ __ __

Allmän patologi .................................... 1

x

__ __

Intern medicin ...................................... —

__ X

1

Summa 13

7

6

1

Arvoderad kursgivning föreslås i allmän patologi, allmän kirurgi, intern

medicin, social odontologi, rättsodontologi, oto-rhino-laryngologi, tumör­

diagnostik, pediatrik samt psykologi/psykiatri.

179

Inom forskarkarriären föreligger enligt nämnden behov av e. o. docent­

befattningar och forskardocenttjänster. Nämnden har i avvaktan på

forskningens utveckling vid umeåhögskolan föreslagit inrättande av två

f or skarassistent t j änster.

Bilrädesper sonal

SIcöterskepersonalen vid tandläkarinstitutet utgöres av en instruktions-

sköterska, en översköterska, tre avdelningstandsköterskor, tre kontroll­

biträden, ett röntgenbiträde och 22 tandsköterskor. För den utbyggda

tandläkarhögskolan har nämnden uppskattat behovet av sköterskepersonal

till en instruktionssköterska, tillika husmor, för tandsköterskeutbildningen,

fyra avdelningssköterskor, sex avdelningstandsköterskor, sju kontrollbiträ­

den, ett röntgenbiträde samt 26 tandsköterskor och 14 sjukvårdsbiträden.

Det förutsättes, att tandsköterskepraktikanter i samma utsträckning som

hittills kommer att fullgöra praktikanttjänstgöring vid umeåhögskolan.

Den av 1951 års tandläkarkommitté föreslagna tandteknikerskolan i

Umeå bör enligt nämnden snarast komma till stånd. Förslaget rörande tand­

teknikertjänster vid högskolan bygger pa förutsättningen att tandtekniker­

skolan hunnit träda i verksamhet. Vid institutet finns en tandteknikertjänst

i A 14, två i A 12 och sex i A 8. Då den största delen av det tandtekniska

arbete som behövs i den patientvårdande verksamheten kommer att bli ut­

fört på tandteknikerskolans praktikantlaboratorium, kan fyra av de sex

befintliga tjänsterna i A 8 indragas. Undervisningen i teknologi kräver dock,

att en ny tandteknikertjänst i A 12 inrättas för utbildningen av tandläkar­

studerande i laboratorietekmk och materiallära. Högskolan föreslås enligt

betänkandet erhålla sammanlagt sex tandteknikertjänster, varav en i A 14,

tre i A 12 och två i A 8.

Laboratorieorganisationen vid institutet omfattar för närvarande 4 %

laboratoriebiträdestjänst, en tjänst som fotograf och en som institutions-

biträde. Den nya organisationen vid högskolan har av nämnden föreslagits

bestå av en laboratorieingenjör, två laboratorieassistenter, en förste fotograf,

en fotograf, en preparator, 23 laboratoriebiträden, en djurvårdare, fyra in-

stitutionsbiträden samt ett fotobiträde. Laboratorieingenjörstjänsten i tek­

nologi, vilken föreslagits i stället för ytterligare en avdelningstandläkar-

tjänst, bör för innehavaren medföra skyldighet att biträda vid undervis­

ningen och vid inköp av apparatur och materiel. På det histopatologiska

laboratoriet liksom inom de kliniska laboratorierna kräver enligt nämndens

uppfattning de komplicerade analysuppgifterna, att den laborerande perso­

nalen leds av laboratorieassistenter. I enlighet med universitetsutredningens

riktlinjer för förstärkning av den vetenskapliga basorganisationen bör varje

professor och laborator i kliniskt ämne för sitt vetenskapliga arbete få dis­

ponera ett laboratoriebiträde. Detta bör även gälla för kursgivaren i allmän

patologi.

Kungl. Maj ds proposition nr 108 år 1961

180

Institutets skrivpersonal består av en kontorist, ett kanslibiträde och två

kontorsbiträden. Nämnden har föreslagit, att skrivpersonalen vid högskolan

begränsas genom inrättande av två skrivcentraler, den ena vid lasaretts-

kliniken och den andra vid barnkliniken. Personalbehovet beräknas mot­

svara fyra kontoristtjänster, sju kanslibiträdestjänster och fyra kontors-

biträdestjänster.

Verkstads- och ekonomipersonalen utgöres av en instrumentmakare, två

reparatörer, en expeditionsvakt och ett ekonomibiträde. Den för högskolan

nödvändiga verkstadspersonalen har av nämnden beräknats omfatta en

verkmästare, en instrumentmakare, fem reparatörer, en expeditionsvakt och

ett vaktmästarbiträde. Vidare erfordras två ekonomibiträden.

Nämndens förslag till åtgärder

I sin sammanfattning av det framlagda förslaget har nämnden konstate­

rat, att tandläkarhögskolan i Umeå med bibehållande av sin hittillsvarande

struktur måste ges samma standard i fråga om personell och materiell ut­

rustning för undervisning och forskning som de övriga tandläkarhögsko-

lorna. Anordnandet av fullständig tandläkarutbildning i Umeå från tand-

läkarkandidatexamen till tandläkarexamen medför behov av förstärkning

såväl för nionde och tionde terminernas undervisning som inom de ämnen,

där undervisningen av umeåstudenterna varit provisoriskt ordnad. Utan

andra kostnader än vad som föranledes härav kan — om nämndens organi-

sationsförslag godtages — den årliga intagningen av studerande vid tand­

läkarhögskolan i Umeå ökas från 40 till 48.

Nämndens förslag innebär i huvudsak följande.

1. Tandläkarinstitutet i Umeå omorganiseras till tandläkarhögskola för

utbildning från tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen. Därvid

måste lärarorganisationen fullständigas.

2. Tandläkarhögskolan i Umeå inrättas från och med den 1 juli 1962.

3. Den årliga intagningen av studerande vid tandläkarhögskolan i Umeå

ökas från 40 till 48.

Förslag om årlig intagning av 60 studerande

I en den 15 december 1960 överlämnad promemoria, utarbetad av ord­

föranden i den odontologiska nämnden, diskuteras möjligheterna att öka

den årliga intagningen vid tandläkarhögskolan i Umeå till 60 studerande.

Promemorian har remissbehandlats i anslutning till nämndens betänkande.

I promemorian konstateras, att högskolan genom rationell planering av

nytillkommande lokalutrymmen och lämplig anordning av den fasta utrust­

ningen i dessa kan öka det årliga intaget till 60 studerande. En i denna

omfattning höjd utbildningskapacitet medför ingen ändring av studiepla­

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

181

nen. Däremot måste personalorganisationen utvidgas. I fråga om lärarperso­

nalen krävs förstärkning med ett antal assistent- och förste amanuens­

tjänster. Även arvodeskostnaderna för de i nämndens förslag upptagna

biträdande lärarna torde öka något. Beträffande övrig personal såsom skö­

terskor, sjukvårdsbiträden, tekniska biträden, skrivpersonal samt verkstads-

och ekonomipersonal blir en ökning ofrånkomlig främst med hänsyn till den

vidgade tandsjukvårdande verksamhet som en ökning av studentantalet vid

högskolan medför.

I detta sammanhang kan erinras om att tandläkarprognosdelegationen

1960 i sitt betänkande »Behovet av tandläkare 1970—90» föreslagit, att

tandläkarinstitutet i Umeå utbygges till högskola med en årlig intagning av

60 studerande från och med kalenderåret 1963 eller läsåret 1963/64.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

B. Tandläkarhögskola i Göteborg

Vid 1946 års riksdag fattades principbeslut om inrättande av en tredje

tandläkarhögskola (Rskr 1946: 454). Denna högskola borde enligt 1951 års

tandläkarkommitté, såsom i det föregående framhållits, förläggas till Göte­

borg. Ett preliminärt förslag till avtal mellan staten och Göteborgs stad

hade uppgjorts av kommittén och godtagits av representanter för staden.

Förslaget innebar bland annat, att staden utan ersättning skulle tillhanda­

hålla tomt för högskolan. Med hänsyn till den minskning av stadens kost­

nader för folktandvården, som skulle vinnas genom högskolans verksamhet,

åtog sig staden att dels bidraga till högskolebyggnadens uppförande och ut­

rustning, dels lämna årligt driftbidrag, bestämt för fem år i sänder.

Göteborgshögskolan förutsattes erhålla en intagningskapacitet om 100

studenter per år. Den skulle enligt avtalsförslaget fungera som stadens cen­

traltandpoliklinik jämte den vid Sahlgrenska sjukhuset befintliga central­

tandpolikliniken samt i viss utsträckning övertaga stadens distriktstand­

vård för vuxna och barn.

Personalorganisationen vid göteborgshögskolan borde enligt kommitténs

förslag omfatta bland annat fem professorer och sju laboratorer samt även

i övrigt överensstämma med stockholmshögskolans dåvarande organisation.

Undervisningen skulle under de två första terminerna äga rum på medi­

cinska högskolans (numera fakultetens) teoretiska institutioner och under

de följande åtta terminerna på tandläkarhögskolan. Kommittén föreslog

även anslutning till tandläkarhögskolan av de i Göteborg befintliga av sta­

ten bekostade tandtekniker- och tandsköterskeskolorna.

I detta sammanhang torde även böra erinras om att departementschefen

i propositionen 1955: 138 angående ökad examination av tandläkare m.m.

182

förklarade sig inte kunna tillstyrka, att den principbeslutade tandläkarhög-

skolan inrättades vid dåvarande tidpunkt. Samtidigt underströks emellertid,

att en dylik högskola borde komma till stånd, så snart det från arbetsmark-

nadsmässiga och statsfinansiella synpunkter blev möjligt. Den nya tand-

läkarhögskolan borde enligt propositionen förläggas till Göteborg och di­

mensioneras för en årlig utbildning av 80 studerande. Riksdagen beslöt i

enlighet med departementschefens förslag samt anhöll i skrivelse till Kungl.

Maj:t om en plan för förverkligande av förslaget (Rskr 1955: 326).

Vissa ytterligare utredningar har verkställts inom ecklesiastikdeparte­

mentet i frågor sammanhängande med upprättandet av en odontologisk

utbildningsanstalt i Göteborg. Resultaten har sammanfattats i en prome­

moria, daterad i juni 1959.

I promemorian redogöres för vissa alternativ beträffande läroanstaltens

organisation, lärarpersonalens sammansättning och de för utbildning och

forskning erforderliga lokalutrymmena. Enligt vad som framgår av prome­

morian kan den prekliniska delen av tandläkarutbildningen förläggas till

redan färdigställda lokaler inom medicinska fakultetens teoretiska institu­

tioner. Vidare har utrymmen inom de mikrobiologiska institutionerna reser­

verats för den speciella odontologiska bakteriologin. Möjligheterna att bere­

da lokaler för tandhistopatologi och odontologisk farmakologi inom institu­

tionerna för patologi respektive farmakologi föreslås i promemorian bli när­

mare utredd. Vid Sahlgrenska sjukhusets kliniker för allmän kirurgi, intern

medicin samt öron-, näs- och halssjukdomar torde plats kunna beredas för

undervisning åt odontologer i vederbörande medicinska läroämnen.

Den odontologiska utbildningens lokalbehov i övrigt måste enligt prome­

morian tillgodoses genom nybyggnad. Härvid har tre olika lösningar disku­

terats. Gemensamt för de tre alternativen är, att utbildningens kliniska del

förlagts inom Sahlgrenska sjukhusets område och att denna del förutsatts

utgöra även centraltandpoliklinik och käkcentral vid sjukhuset. Enligt det

första alternativet inrymmes samtliga för utbildningen erforderli­

ga lokaler i en byggnad inom sjukhusets område, varvid det blir möjligt att

förlägga den kliniska delen av verksamheten till lokaler inom byggnads-

komplexet. Det andra alternativet innebär, att inom tomtområ­

det för medicinska fakultetens teoretiska institutioner placeras en labora­

toriebyggnad, som även upptar utrymme för statens tandteknikerskola.

Inom sjukhusets område uppföres huvudbyggnaden med centraltandpoli­

klinik, medan den odontologiska delen av käkcentralen förlägges till sjuk­

husets operationscentral. I anslutning till ett nytt barnsjukhus bygges en

poliklinik för barntandvård och odontologisk ortopedi. Det tredje

alternativet förutsätter, att huvudbyggnaden placeras i omedelbar

närhet av de medicinska teoretiska institutionerna. Centraltandpolikliniken

och käkcentralen bör enligt detta alternativ erhålla lokaler inom sjukhusets

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

183

område. Avdelningarna för barntandvård och tandreglering kan placeras

antingen vid huvudbyggnaden eller i anslutning till ett nytt barnsjukhus.

I detta sammanhang torde böra erinras om att Kungl. Maj:t den 30

december 1959 uppdragit åt 1958 års statliga förhandlingskommission i

Göteborg att upptaga förhandlingar med Göteborgs stad i fråga om anord­

nande vid lämplig tidpunkt av lokaler för odontologisk utbildning i Göte­

borg. Förhandlingskommissionen skall vid fullgörandet av förevarande upp­

drag samråda med odontologiska förhandlingssakkunniga.

Frågan om en tandläkarhögskola i Göteborg har, såsom i det föregående

framhållits, behandlats även av tandläkarprognosdelegationen 1960, vilken

förordat, att den principbeslutade tandläkarhögskolan i Göteborg inrättas

för årlig utbildning av 100 studerande från och med kalenderåret 1965 eller

läsåret 1965/66.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

C. Yttranden

Tandläkarhögskola i Umeå

Frågan om utbyggnad av tandläkarinstitutet i Umea har diskuterats av

en rad myndigheter och organisationer redan i samband med remissbehand­

lingen av tandläkarprognosdelegationens betänkande om »Behovet av tand­

läkare 1970—90». Sedermera har även den odontologiska nämndens betän­

kande angående ombildning av tandläkarinstitutet i Umeå till tandläkar­

högskola varit föremål för remissbehandling. Då i fortsättningen yttranden

över prognosdelegationens betänkande refereras, kommer detta att särskilt

anges.

Förslaget att utvidga den odontologiska undervisningen i Umeå till att

omfatta även nionde och tionde terminernas utbildning

bemöts genomgående positivt. Såväl utbildningsmässiga som studentsociala

skäl anses tala för en sådan åtgärd.

Ett flertal remissinstanser berör spörsmålet om den för umeåhögskolan

lämpliga utbildningskapaciteten. Förslaget om en årlig nyin­

tagning av 60 studerande har blivit föremål för skiftande bedömningar, med

hänsyn framför allt till det för högskolan tillgängliga patientunder­

laget.

Vid remissbehandlingen .av prognosdelegationens betänkande har bl. a.

medicinalstyrelsen, Svenska stadsförbundets sjukvardsdelegation, Svenska

tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund ifrågasatt, om patient­

tillgången kommer att bli tillräcklig för ett sa stort antal studerande per

årsgrupp.

184

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm

har vid samma re­

misstillfälle framhållit, att vid bedömningen av patienttillgången hänsyn

måste tagas ej endast till studenternas ökade behov av patienter utan även

till att lärarnas behandlingskapacitet blir väsentligt större, då antalet lärar­

tjänster ökar.

Universitetskanslern

har i detta sammanhang åberopat en skrivelse av

den 24 november 1960 från davarande föreståndaren för tandläkarinstitutet

i Umeå, professor G. Nyquist. Denne uttalar, att problemet hittills inte

varit brist på patienter utan att svårigheten bestått i att någorlunda rätt­

vist fördela behandlingskapaciteten trots den mycket stora tillströmningen

av patienter.

I några yttranden över den odontologiska nämndens betänkande fram-

föres ånyo farhågor för att patientunderlaget vid tandläkarhögskolan i

Umeå kommer att visa sig vara otillräckligt för utbildning av 60 stude­

rande per årsgrupp. Flertalet remissinstanser tillstyrker dock, att intag-

ningskapaciteten ökas till 60 studerande om året.

Medicinalstyrelsen

hänvisar i sitt yttrande till att styrelsen tidigare fram­

fört önskemal om att problemen i samband med patientunderlaget för en

tandläkarhögskola i Umeå utredes. Styrelsen vidhåller, att den för sin del

ej utan närmare utredning vagar räkna med en högre intagning än 40 stu­

derande per år, samt framhåller i fortsättningen bl. a. följande.

-Den av styrelsen efterlysta utredningen rörande patientunderlaget för en

tandläkarhögskola i Umeå bör genom noggranna sifferuppgifter om olika

slag av remitterade eller anmälda patientfall klarlägga, huruvida erforder-

hgt antal av för undervisningen tillräckligt instruktiva och omväxlande fall

star till förfogande — ej enbart ge en siffra över antalet anmälda patienter.

Styrelsens tveksamhet har i första hand gällt tillgången av patienter för

undervisningen. Härtill kommer emellertid problemet att erhålla patienter

åt de tjänstgörande vid lärarkliniken, där det stora flertalet av lärare avses

uti öra halvdags- eller i det närmaste hal vdagstjänstgö ring i praktisk tand-

vardsverksamhet. Medicinalstyrelsen ifrågasätter starkt, om patienter kom­

mer att stå till förfogande i erforderlig utsträckning härför.

SFS

uttalar tveksamhet inför förslaget om en utökning från 40 till 60

studenter per år med tanke på de svårigheter som redan nu finns beträf­

fande tillgången på från undervisningssynpunkt lämpliga patientfall. Även

SFS förordar, att frågan om patientunderlaget för umeåhögskolan göres till

föremål för en noggrann utredning.

Svenska tandläkare-sällskapet

och Sveriges tandläkarförbund

erinrar

om att man redan tidigare ifrågasatt, om patienttillgången medger en ut­

ökning av umeåhögskolans utbildningskapacitet. Kan det emellertid utre­

das, att patientunderlaget är tillräckligt, har organisationerna intet att er­

inra mot att högskolan planeras för ett årligt intag av 60 studenter.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

185

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm

framhåller, att pa­

tientunderlagets storlek är avgörande för utbildningskapaciteten vid den

föreslagna tandläkarhögskolan i Umeå. Med hänsyn till denna frågas utom­

ordentliga vikt har lärarkollegiet funnit det nödvändigt att genomföra en

utredning om patientsituationen. Lärarkollegiet uttalar i huvudsak följande.

Den del av den patientvårdande verksamheten problemet gäller torde

enbart beröra vuxentandvården. Kollegiet hyser inget tvivel om att efter­

frågan på barn- och specialisttandvård är tillräckligt stor även vid ett ökat

studentintag och en därmed ökad lärarkader inom dessa ämnesområden.

Beräkningarna i det följande avser enbart vuxentandvården. Följande ta­

beller visar nuvarande tillgång på patienter i Umeå jämte den kapacitet

som lärar- och kandidatkliniker haft under de två senaste åren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Antalet vårdsökande

Patientkategori

1959

1960

Inskrivna för fullständig behandling ...

2163

2 064

Avvisade eller enbart akutbehandlade .

1 254

1 548

Totalt

3 417

3 612

Antalet färdigbehandlade patienter

Typ av behandling

1959

1960

Enbart lärarklinik ....................................

1 278

1 389

Enbart kandidatklinik ..........................

568

432

Både lärar- och kandidatklinik ............

126

109

Totalt

1 972

1 930

Det framgår av tabellerna, att ett icke obetydligt antal patienter avvisats

beroende på att institutets behandlingskapacitet inte varit tillräcklig för

fullständig behandling av alla vårdsökande. Den första fråga som anmäler

sig blir därför, om detta överskottsklientel är så stort, att det räcker till för

en utökning till 60 studenter per år samt för motsvarande nödvändiga

ökning av lärarkadern. En beräkning av den kapacitet, som skulle följa

härav — kollegiets förslag till lärarorganisation har använts vid beräkning­

en — ger följande resultat (professorer och laboratorer ej medräknade).

Behandlingskapacitet

Antal fall per år

60 studenter per årsgrupp.............................. 760

Lärarkliniken .................................................... 2 240

Totalt 3 000

186

Det framgår alltså, att i dagens läge antalet vårdsökande medger den

föreslagna utökningen. Trots att det är synnerligen vanskligt att överhuvud

taget — och speciellt med hänsyn till den korta tid och de uppgifter som

stått till buds — avgöra om patientfrekvensen i framtiden kommer att vara

tillräcklig, finner sig lärarkollegiet kunna tillstyrka en intagning av 60 stu­

denter per år.

Förslaget om en årlig intagning av 60 studerande tillstyrkes vidare av

statskontoret, universitetskanslern, arbetsmarknadsstyrelsen

och ST CO.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott

diskuterar möjligheten

att öka intagningskapaciteten utöver 60

studerande. Förvaltningsutskottet

anför i huvudsak följande.

Med hänsyn till patienttillgången torde till och med en ytterligare ut­

byggnad — exempelvis för en nyintagning av 80 studenter per år — vara

fullt genomförbar. Det synes förvaltningsutskottet sannolikt, att en tand-

läkarhögskola med årlig intagning av 80 studenter eller mera från ekono­

miska och organisatoriska synpunkter skulle för det allmänna ställa sig för­

delaktigare än en högskola med lägre intagning. I anslutning till nu pågåen­

de och planerad utbyggnad av Umeå lasarett synes lokala förutsättningar

för en ytterligare ökad tandläkarutbildning vara möjliga att tillskapa.

Länsstyrelsen i Västerbottens län

anser i likhet med landstingets förvalt­

ningsutskott, att en årlig intagning av 80 studenter bör vara mera fördel­

aktig än en lägre, om hänsyn tages till bl. a. ekonomiska faktorer.

Den odontologiska nämndens förslag beträffande lärarorganisa­

tionen vid en tandläkarhögskola i Umeå diskuteras ingående av ett flertal

remissinstanser.

Statskontoret, universitetskanslern, lärarkollegiet vid tand-

läkarhögskolan i Stockholm, Svenska tandläkare-sällskapet

och

Sveriges

tandläkarförbund

har emellertid funnit det motiverat att avvakta med

slutligt ställningstagande, under hänvisning till att odontologiska förhand-

lingssakkunniga inom kort väntas framlägga förslag angående tandsjukvår­

dens ordnande vid de odontologiska läroanstalterna. Kommande förhand­

lingar mellan staten och Västerbottens läns landsting förväntas därefter

utmynna i ett nytt avtal på andra grunder än för närvarande.

Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm, lärarkollegiet vid

tandläkarliögskolan i Malmö

och

SACO

finner, att nämndens förslag inne­

bär en underdimensionering vad beträffar lärarorganisationen.

SFS

anser,

att nämnden ej tillräckligt beaktat, att den odontologiska undervisningen

i långt högre grad än flertalet andra akademiska utbildningsgrenar kräver

personlig handledning. Lärarantalet måste dimensioneras härefter.

I fråga om de högre lärartjänsterna tillstyrkes allmänt nyinrättande i

Umeå av professurer i de ämnen som vid övriga tandläkarhögskolor före­

träds av professur. Nämndens förslag om professur i stället för laboratur i

vartdera av ämnena pedodonti och histopatologi har vunnit anslutning utom

från

statskontoret,

som anser att frågan bör prövas gemensamt för alla

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

187

tandläkarhögskolorna. För ämnet teknologi förordar statskontoret, univer­

sitetskanslern

och lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Stockholm

in­

rättande av en laboratur i stället för den av nämnden föreslagna profes­

suren.

Vad avser övriga lärartjänster förtjänar i detta sammanhang nämnas,

att universitetskanslern

understrukit, att tandläkarhögskolan i Umeå måste

erhålla samma standard som övriga odontologiska läroanstalter. I stort sett

bör generella lösningar eftersträvas för alla tandläkarhögskolorna. Medici­

nalstyrelsen

betonar vikten av att man vid förhandlingar mellan staten och

landstinget tillgodoser personalbehovet för såväl undervisningen som folk­

tandvården. Förslaget att besätta förste amanuens-tjänsterna med kandida­

ter under dessas sista studietermin torde enligt medicinalstyrelsen ej vara

realiserbart med hänsyn till studenternas arbetsbörda inför examen. SFS,

Svenska tandläkare-sällskapet

och Sveriges tandläkarförbund

anser, att

studerande kan utnyttjas som förste amanuenser endast på halverade

tjänster.

Biträdespersonalens dimensionering blir avhängig av i vilken

utsträckning intagningskapaciteten utvidgas. Medan statskontoret

anser,

att antalet biträden bör vara väsentligt lägre än vad som föreslagits, fram­

håller universitetskanslern,

att en organisation i enlighet med de principer

för tilldelning av laboratorie- och skrivbiträden, som nämnden förordat i

överensstämmelse med universitetsutredningens normer, är eftersträvans­

värd som allmän standard för samtliga tandläkarhögskolor; ett genomfö­

rande härav torde dock få ske successivt. Svenska tandläkare-sällskapet

och

Sveriges tandläkarförbund

uttalar beträffande antalet tandsköterskor, att

det är ett minimikrav, att det för varje arbetsplats på lärarkliniken finns

en sköterska. Detta relationstal har sedan länge ansetts som ett minimum

inom folktandvården.

Antalet tandtekniker vid umeåhögskolan är i nämndförslaget under-

dimensionerat, enligt vad som frainhålles av Svenska tandläkare-sällskapet

och Sveriges tandläkarförbund. Medicinalstyrelsen

tillstyrker, att en sta­

tens tandteknikerskola anordnas i Umeå. Överstyrelsen för yrkesutbildning

förordar, att på försök anordnas tandteknikerutbildning vid den planerade

tandläkarhögskolan i Umeå i enlighet med förslag från 1951 års tandläkar-

kommitté (SOU 1958:25), dock först sedan viss justering av förslaget till

kursplaner vidtagits.

Den föreslagna studieplanen för tandläkarhögskolan i Umeå är

enligt universitetskanslern

i behov av översyn. Det synes önskvärt, att en

förbättrad och för alla tandläkarhögskolorna likartad studieplan åstadkom­

mes. Iliirvid bör den reducering av den kliniska utbildningen, vilken nämn­

den föreslagit för umeåhögskolan, bli föremål för särskild prövning. Lik­

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

188

nande synpunkter framföres av lärarkollegiet vid tandläkarliögskolan i

Stockholm

och medicinalstyrelsen.

Även SFS

kräver en omprövning av för­

slaget.

Frågan om preklinisk utbildning i Umeå behandlas av bl. a.

statskontoret,

som framhåller, att därest preklinisk medicinsk undervisning

anordnas i Umeå — i enlighet med läkarutbildningsberedningens förslag

— bör även övervägas, huruvida undervisning för tandläkarkandidatexa-

men kan meddelas i Umea. Enligt utrustning snämnden för universitet och

högskolor

synes det närmast nödvändigt att anordna preklinisk odontolo­

gisk utbildning i Umeå vid ökning av det årliga intaget från 40 till 60 stu­

derande. Det torde nämligen knappast vara möjligt att bereda ett så stort

antal studenter preklinisk undervisning vid läroanstalter på andra platser.

Jämväl lokalisering sutredningen rörande statlig verksamhet

utgår från att

utbildning under första studieåret kommer att anordnas vid högskolan så

snart som det blir möjligt.

Lokalfrågan har övervägts av bl. a. nämnden för undervisning s-

sjukhusens utbyggande,

som förordar utflyttning till särskild byggnad in­

om lasarettsområdet av högskolans tekniska laboratorier in. m. Till en så­

dan byggnad bör även tandteknikerskolan förläggas. Såväl SFS

som Sven­

ska tandläkare-sällskapet

och Sveriges tandläkarförbund

anser, att åtskil­

ligt kunde vinnas i fråga om samordning och tidsåtgång, om ämnena pedo-

donti och ortopedi bereddes plats inom högskoleområdet. Denna flyttning

bör tagas under övervägande, enär det ökade studentantalet kommer att

medföra krav på omfattande ombyggnader av nuvarande lokaler.

Högskoleorganisationen i Umeå diskuteras i yttrandet från

länsstyrelsen i Västerbottens län,

som framhåller vikten av att den nya

tandläkarhögskolan och den medicinska högskolan sammanföres till ett

akademiskt lärosäte med härför avsedd egen organisation. En sådan åtgärd

skulle utgöra ett betydelsefullt steg på vägen till ett universitet för Norr­

land. Statskontoret

anser fragan om gemensamma anslag för den föreslagna

tandläkarhögskolan och den medicinska högskolan böra tagas under över­

vägande i samband med spörsmålet om samordning av den administrativa

och kamerala organisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

Tandläkarhögskola i Göteborg

Vid remissbehandlingen av tandläkarprognosdelegationens betänkande

framkom vissa synpunkter beträffande förslaget om inrättande av en tand­

läkarhögskola i Göteborg.

Statskontoret finner det värdefullt, att delegationen klart redovisat de

189

icke önskvärda konsekvenser som en kraftig på en gång företagen ökning

av intagningskapaciteten vid tandläkarhögskolorna kan få. Om beslut lik­

väl skulle fattas om inrättande av en tandläkarhögskola i Göteborg, bör

enligt statskontorets mening högskolans byggnader i största möjliga ut­

sträckning ges provisorisk karaktär, så att kostnaderna för uppförandet i

görligaste mån hålles nere.

Universitetskanslern

anser, att slutligt ställningstagande ej nu bör ske till

den slutliga dimensioneringen av en tandläkarhögskola i Göteborg. Med

hänsyn till tandläkarbristen måste man sannolikt under en övergångstid

räkna med ett intag av årligen 100 studerande.

Lärarkollegiet vid tandläkarliögskolan i Stockholm

förutsätter tandläkar­

utbildning vid fyra högskolor.

Lärarkollegiet vid tandläkarliög skolan i

Malmö

finner det angeläget, att den sedan länge i princip beslutade tand-

läkarhögskolan i Göteborg inrättas. Samma ståndpunkt intar

arbetsmark­

nadsstyrelsen, Svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegation

och

Göteborgs

stadskollegium.

Medicinalstyrelsen

beklagar, att arbetsmarknadspolitiska och statsfinan-

siella hänsynstaganden förhindrat tillkomsten av en tandläkarhögskola i

Göteborg. Med hänsyn till kravet på en så snabb utökning som möjligt av

antalet tandläkare i landet bör en väsentlig ökning av intagningarna ske.

Det bör nu undersökas, om den föreslagna göteborgshögskolan kan inleda

verksamheten tidigare än vad prognosdelegationen räknat med.

SFS

anför

liknande synpunkter.

Svenska landstingsförbundet

ifrågasätter, om den nya

tandläkarhögskolan i Göteborg från början bör dimensioneras för intagning

av 100 studerande årligen.

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott

är av den uppfattning­

en, att den tandläkarbrist som råder i vissa områden av Syd- och Väst­

sverige måste täckas genom tillkomsten av en tandläkarhögskola i Göte­

borg.

Svenska tandläkare-sällskapet

och

Sveriges tandläkarförbund

till­

styrker, att en ny tandläkarhögskola förlägges till Göteborg, om det befin-

nes ekonomiskt försvarligt att uppbygga en högskola för att påskynda hä­

vandet av tandläkarbristen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

D. Ökad tandteknikerutbildning

T anledning av propositionen 1947:253 angående anslag till utbildning

av tandläkare m. in. beslöt 1947 års riksdag, att statliga tandteknikerskolor

skulle inrättas i Stockholm, Malmö och Göteborg, de båda förstnämnda

i anslutning till existerande tandläkarhögskolor, sistnämnda under ledning

av Göteborgs sjukhusdirektion.

Genom beslut den 5 februari 1954 anbefallde Kungl. Maj:t 1951 års

1andläkarkommitté att verkställa utredning rörande utbildningen av tand­

tekniker.

1. 1951 års tandläkarkommitté

1951

års tandläkarkommitté1 överlämnade den

13

juni

1958

betänkande

om »Ändrad utbildning av tandtekniker» (SOU 1958: 25).

Över betänkan­

det har utlåtanden avgivits av statskontoret, kanslern för rikets universitet

efter hörande av tandläkarhögskolornas lärarkollegier, skolöverstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning, medicinalstyrelsen, arbetsmarknadssty­

relsen, byggnadsstyrelsen, statens lönenämnd, odontologiska förhandlings-

sakkunniga, Svenska stadsförbundet, Göteborgs stad, Umeå stad, Svenska

landstingsförbundet, Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott,

Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska tandteknikerförbun­

det, Svenska tandläkare-sällskapet, Sveriges tandläkarförbund samt Sveriges

den t allaboratorieägares riksförbund.

Av betänkandet inhämtas i huvudsak följande.

Den nuvarande utbildningen av tandtekniker omfattar sam­

manlagt fyra år. För inträde till de statliga tandteknikerskolorna i Stock­

holm, Malmö och Göteborg fordras en förberedande elevutbildning om

minst två år. Utbildningstiden vid respektive skola är ett år. Godkänd

genomgång av tandteknikerskola skall följas av godkänd praktikanttjänst­

göring under minst ett år, varefter medicinalstyrelsen äger att åt praktikant

utfärda behörighetsbevis som examinerad tandtekniker. Såväl den förbere­

dande elevutbildningen som praktikanttjänstgöringen fullgöres på av medi­

cinalstyrelsen auktoriserade arbetsplatser, vilka står under styrelsens över­

inseende. Antagandet av elever till det förberedande årets utbildning och av

praktikanter ankommer på innehavare av auktoriserad arbetsplats. Ele­

verna vid tandteknikerskolorna i Stockholm och Malmö antages av respek­

tive tandläkarhögskolas lärarkollegium, vid skolan i Göteborg av stadens

sjukhusdirektion. Antalet elevplatser vid tandteknikerskolorna är för när­

varande 24 i Stockholm, 30 i Malmö och 30 i Göteborg.

I tandteknikerskolornas ettåriga undervisningsplan ingår utbildning i äm­

nena tandanatomi, materiallära, plattprotes, kron- och broprotes, porslins­

teknik samt tandregleringsapparatur. Undervisningen omfattar dels om­

kring 620 lektioner och demonstrationer enligt kursplan, som fastställts av

universitetskanslern, dels laboratoriearbete. Undervisningen vid tandtek­

nikerskolorna är avgiftsfri. Såväl under den förberedande elevtiden som

under praktikanttjänstgöringen utgår viss lön. Endast den som innehar av

medicinalstyrelsen utfärdat behörighetsbevis är kompetent att inneha fast

anställning som tandtekniker i statens tjänst eller inom folktandvården.

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

1 Dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören G. Karlsson i Munkedal,

ordförande, landstingsmannen, lantbrukaren H, Mikaelsson, dåvarande medicinalrådet A.-B.

Maunsbach, legitimerade tandläkaren I. OIdmark och professorn Gösta Westin.

191

Tandläkarkommittén kritiserar i sitt betänkande den nuvarande tand­

teknikerutbildningens utformning och framhåller, att utbildningen i stort

sett varit oförändrad alltsedan skolorna inrättades. Under den tid som där­

efter förflutit har emellertid den odontologiska laboratorietekniken snabbt

utvecklats, samtidigt som nya tekniska laboratoriegrenar tillkommit. Tand-

teknikerutbildningen har därigenom blivit föråldrad, anser kommittén, som

vidare hävdar, att det ofta på de auktoriserade arbetsplatserna saknas tid

för den önskvärda handledningen. Den ettåriga skolutbildningen är där­

jämte otillräcklig för bibringande av erforderliga teoretiska kunskaper och

praktiska färdigheter.

Kommittén framlägger i betänkandet förslag om ändrad ut­

bildning av tandtekniker. Detta innebär i huvudsak följande.

Kravet på jörkunskaper vid intagningen till tandteknikerskola bör skär­

pas, för att eleverna skall kunna fullt tillgodogöra sig den teoretiska under­

visningen. Utöver avgångsbetyg med goda vitsord från folkskola bör krä­

vas bevis om godkända kunskaper i ämnena matematik, fysik och kemi en­

ligt fordringarna antingen för avgångsbetyg från enhetsskolans klass 9 g

eller för realexamen. Minimiåldern för rätt till inträde vid tandtekniker­

skola bör sänkas från 18 till 16 år. Den hittills obligatoriska förberedande

elevutbildningen vid av medicinalstyrelsen auktoriserad arbetsplats under

minst två år bör försvinna, och eleverna intagas direkt till tandtekniker­

skola, där utbildning sker enligt ny undervisningsplan under två år mot för

närvarande ett år. Efter godkänd examen från skolkursen bör varje elev

fullgöra ett års tjänstgöring som praktikant vid ett till skolan hörande

praktikantlaboratorium. Genom denna anordning vinnes större enhetlighet

i utbildningen. Elev som genomgått godkänd ettårig praktikanttjänstgöring

erhåller av medicinalstyrelsen utfärdat behörighetsbevis som examinerad

tandtekniker. Den föreskrivna sammanlagda utbildningstiden, som för när­

varande är fyra år, skulle sålunda enligt förslaget minskas till tre år.

Då det gäller att beräkna behovet av tandtekniker, är det

enligt kommitténs mening naturligt att som utgångspunkt välja tandläkar­

kårens storlek. Den 1 januari 1958 fanns omkring 4 600 tandläkare verk­

samma i landet, medan antalet tandtekniker uppgick till i runt tal 1 800.

Inom folktandvården tjänstgjorde 1 500 tandläkare och omkring 440 tand­

tekniker. Relationen var sålunda totalt sett en tandtekniker per 2,5 tand­

läkare och i folktandvården en tandtekniker per 3,4 tandläkare. Enligt

kommittén är behovet av tandtekniker inom folktandvården — med hän­

syn till den omfattande bamtandvården — betydligt mindre än för tand­

vården i dess helhet.

Kommittén erinrar om att under perioden 1948—57 endast ett sextiotal

tandtekniker examinerats per år. Tillgången på kvalificerade tandtekniker

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 108 år 1961

192

uppges enligt kommittén inom vissa delar av landet vara synnerligen

knapp. I fråga om det framtida behovet av tandtekniker anger kommittén

några alternativ. Om man räknar med en årlig examination av 220

tand­

läkare, krävs ett årligt tillskott av ungefär

90

tandtekniker. Utgår man från

att årligen

300

tandläkare examineras, behövs en ökning av teknikerkåren

med omkring 120 per år. För båda dessa alternativ har använts relations­

talet en tekniker per

2,5

tandläkare. Enligt kommittén kan detta relations­

tal emellertid bli avsevärt förändrat, bland annat på grund av odontolo­

giens snabba utveckling. Om relationen förändras till en tekniker på två

tandläkare, behöver teknikerkåren årligen ökas med 110 respektive 150

personer.

Kommitténs förslag vad avser tandteknikerskolornas ut­

bildningskapacitet innebär i huvudsak följande.

1. Antalet elevplatser vid de nuvarande tand tekn ikerskol om a i Stock­

holm, Malmö och Göteborg ökas till 35 vid vardera skolan. Detta innebär

en höjning från nu sammanlagt 84 till 105 utbildningsplatser.

2. En ny tandteknikerskola inrättas vid tandläkarinstitutet i Umeå med

årlig utbildning av 20 elever. Denna skola avses öka tillgången på kompe­

tenta tekniker i Norrland. Det totala antalet utbildningsplatser blir här­

igenom

125.

En förutsättning för genomförande av de i betänkandet framförda för­

slagen är enligt kommitténs uppfattning, att tandteknikerskolorna erhål­

ler en viss ökning av personalen samt avsevärt utvidgade

lokaler.

Vid var och en av tandteknikerskolorna finns för närvarande en före­

ståndare, tillika huvudlärare, med placering i A 25. Vidare tjänstgör fem

andra tandläkare som timavlönade kursgivare ävensom en chefstekniker

(A 16) och ytterligare en teknisk befattningshavare. Kommittén föreslår,

att sistnämnde befattningshavare ersätts med tre tandtekniker (A 14) och

två biträdande tandtekniker (A 9). De båda biträdande teknikerna erford­

ras dock ej vid tandteknikerskolan i Umeå. Enligt kommittén erfordras

vid vardera skolan jämväl en hantverkare, ett kanslibiträde och ett kontors-

biträde. Vidare beräknas arvoden utgå till en kurator och två censorer.

Tandteknikerskolornas nuvarande lokaler i Stockholm, Malmö och Göte­

borg har en golvyta av

390

respektive

450

och

450

kvadratmeter netto.

Enligt beräkningar, som verkställts av kommitténs experter, måste för

genomförande av kommitténs organisationsplan vid var och en av nämnda

tre skolor en sammanlagd golvyta av 1 100 kvadratmeter netto ställas till

förfogande. För tandteknikerskolan i Umeå synes enligt kommittén en golv­

yta av 800

kvadratmeter netto vara tillräcklig. Vad beträffar tandtekniker-

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1961

193

skolan i Umeå har Västerbottens läns landsting förklarat sig villigt att till­

handahålla erforderliga lokaler i anslutning till tandläkarinstitutet.

Kostnaderna för den föreslagna omläggningen av tandtekniker­

utbildningen hänför sig dels till årliga avlöningar och omkostnader m. m.,

dels till utgifter av engång snatur för inredning och utrustning. I fråga om

avlöningskostnaderna kan man vid ett genomförande av kommitténs för­

slag begränsa merutgifterna genom indragning av vissa tandteknikertjäns­

ter vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö samt vid tandläkar­

institutet i Umeå.

Från ekonomisk synpunkt blir det enligt kommittén av stor betydelse

om praktikanterna kan svara för huvudparten av det tandtekniska arbete,

som erfordras för tandläkarhögskolornas patientvårdande verksamhet.

Kommittén har genom sina experter låtit närmare utreda detta spörsmål.

Denna utredning har enligt kommittén visat, att praktikanterna till största

delen kan fullgöra ifrågavarande tandtekniska arbete samt att de föreslagna

praktikantlaboratorierna därigenom kan förväntas utöva en i huvudsak

ekonomiskt självbärande verksamhet.

Iett särskilt yttrande förordar ledamoten Oldmark, att till dess

erfarenhet vunnits endast en av de statliga tandteknikerskolorna omändras

enligt den framlagda planen. De övriga bör tills vidare bibehålla nuvarande

utbildningsplan med de förbättringar som kan verkställas inom dess ram.

Vidare synes det enligt reservanten onödigt att dimensionera den statliga

utbildningen så, att den tillgodoser hela behovet av nyrekrytering.

2. Yttranden

Flertalet remissinstanser behandlar utförligt kommitténs förslag om

ändrad utbildning av tandtekniker. Såväl Svenska tand­

teknikerförbundet som lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm

och lärarkollegiet vid tandläkarhög skolan i Malmö anser, att den nuvaran­

de tandteknikerutbildningen är bristfällig. Svenska landstingsförbundet

finner dock de av kommittén åberopade skälen för en radikal omläggning

av tandteknikerutbildningen knappast vara bärande. Lämpliga åtgärder

för att effektivisera den nuvarande utbildningen torde enligt förbundets

mening först böra prövas.

Statskontoret förordar, att i första hand rådande olägenheter avlägsnas

inom den nuvarande utbildningens ram. Skulle detta visa sig ogörligt, bör

det framlagda förslaget försöksvis läggas till grund för utbildningen vid en

av de befintliga skolorna.

Universitetskanslern, lärarkollegiet vid tandläkarhög skolan i Stockholm

och lärarkollegiet vid tandläkarhög skolan i Malmö förordar i princip kom­

mitténs förslag.

13

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt Nr 10S

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1961

194

Skolöverstyrelsen tillstyrker de föreslagna skärpta inträdesfordringarna,

medan överstyrelsen för yrkesutbildning anser, att inträde bör kunna vin­

nas av alla, som med godkända betyg avslutat den obligatoriska skolgång­

en. De för den följande yrkesutbildningen erforderliga kunskapsmåtten i

ämnena matematik, fysik och kemi bör enligt överstyrelsens mening kunna

förvärvas vid tandteknikerskolan. Överstyrelsen för yrkesutbildning ut­

talar vidare, att den finner det angeläget, att det föreslagna utbildnings­

systemet prövas någon tid, innan definitiv ställning tages till en reforme­

ring av tandteknikerutbildningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen hyser den uppfattningen, at