Prop. 1962:104

('angående ökad utbildning av läkare, tandläkare m. m.',)

Kungl. Majits proposition nr 101+ år 1962

1

Nr 104

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökad utbildning

av läkare, tandläkare m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1962.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds­ protokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av resultatet av en expertutredning föreslås i anslutning till be­ slut vid 1961 års riksdag (prop. 108), att det årliga antalet nybörjarplatser för utbildning av läkare ökas med 48 under läsåren 1962/63—1964/65. Ökningen möjliggöres genom utnyttjande av de teoretiska institutionerna i Göteborg. Den totala intagningen av medicine studerande skulle härigenom uppgå till 546 per år. Vidare förordas, att det till följd av kapacitetsökningen erforderliga antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser anordnas i Göteborg, Stockholm och Umeå, genom att en redan beslutad utbyggnad genomföres tre år tidigare än hittills avsetts. I propositionen förutsättes, att pågående utredningsarbete fullföljes i syfte att bibehålla den förordade intagningsökningen vid de teore­ tiska institutionerna även efter vårterminen 1965. Kostnaderna för den före­ slagna förstärkningen av utbildningskapaciteten i de teoretiska ämnena i Göte­ borg beräknas vid full utbyggnad till 780 000 kr. om året. Därtill kommer en­ gångskostnader om sammanlagt 690 000 kr. För nästa budgetar föreslås en medelsanvisning om sammanlagt 211 000 kr. En prosektur i anatomi och cn i histologi föreslås inrättade vid universitetet i Göteborg nästa budgetår. Dessutom förordas, att en professur i medicinsk kemi inrättas fr. o. m. budgetåret 1963/64 vid samma lärosäte.

¹ — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 10b

2

Riktlinjer framlägges för ombildningen fr. o.m. budgetåret 1963/64 av tand- läkarinstitutet i Umeå till tandläkarhögskola. Utbildningskapaciteten ökas där­ vid med 20 platser per år. Riktlinjerna avser verksamhetens organisation och konstruktionen av lärartjänster. Förslag framlägges om inrättande fr. o. m. den 1 juli 1963 av åtta professurer och fyra laboraturer vid den nya tandläkarhög- skolan. Det föreslås, att professorer och laboratorer i kliniska ämnen tillika skall vara övertandläkare vid högskolans tandsjukvårdscentral. Förslag framlägges om utformningen av och lönesättningen för nya heltidstjänster som lärare- biträdande övertandläkare samt assistenttandläkare. Dessutom uppdrages rikt­ linjerna för anordnande av tandteknikerutbildning i Umeå.

Slutligen föreslås, att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att godkänna vill­ korligt slutna avtal mellan kommissionen för förhandlingar om högre utbildning i Umeå, å ena sidan, och delegerade för Västerbottens läns landsting, å andra sidan, samt mellan kommissionen å ena sidan, och delegerade för Umeå stad, å andra sidan. Genom förstnämnda avtal regleras det fortsatta samarbetet mellan staten och landstinget i fråga om utbildning av läkare och tandläkare i Umeå. Genom avtalet med staden tryggas statens innehav av mark i Umeå i sådan utsträckning, att den dit förlagda utbildnings- och forskningsorganisationen får fullgoda utvecklingsmöjligheter även på längre sikt.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 10b år 1962

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 It år 1962

3

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars 1962.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, S^kog­^lund, E^denman, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson, H^olmqvist.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om ökad utbild­ ning av läkare, tandläkare m. m. och anför därvid följande.

1. ökad utbildning av läkare

Genom beslut den 23 september 1960 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att uppdraga åt högst fyra experter att inom eckle­ siastikdepartementet biträda med beredning av vissa frågor rörande ökad läkar­ utbildning. Med anledning härav tillkallade departementschefen samma dag en expertgrupp, vilken antog namnet läkarutbildningsberedningen.

Läkarutbildningsberedningen överlämnade den 19 januari 1961 ett betän­ kande, »Program för ökad läkarutbildning» (stencilerat). I detta redovisade beredningen ett antal alternativ för en möjlig ökning av läkarutbildningskapa- citeten, benämnda alternativ A—H. Beredningen förordade bl. a., att — med hänsyn till det snabbt växande behov av läkare, som läkarprognosutredningen påvisat i sitt betänkande »Om läkarbehov och läkartillgång» (SOU 1961:8) — intagningen vid de medicinska lärosätena skulle ökas från 453 ärligen intagna nybörjare i de teoretiska ämnena till 560 (alternativ C). Denna intagnings­ ökning skulle enligt beredningen samtidigt kunna utgöra första etappen av en ytterligare utbyggnad.

Kungl. Maj :t framlade i propositionen 1961:108 förslag om en ökning av intagningen vid de medicinska lärosätena till 560 nybörjare per år i de teoretiska ämnena i huvudsaklig överensstämmelse med beredningens förslag. Med hänsyn till storleken av liikarbehovet förordades i propositionen, att erforderligt utred­ nings-, förhandlings- och planeringsarbete skulle börja omedelbart i syfte att

5

Ifrågavarande skrivelser kommer i det följande att behandlas i anslutning till behandlingen av läkarutbildningsberedningens förslag och de synpunkter på detsamma, som framkommit vid remissbehandlingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

1. Pågående och planerad utbyggnad

Enligt det av 1961 års riksdag fattade beslutet om ökad läkarutbildning skall — som förut nämnts — intagningen av studerande vid de medicinska läroanstal­ terna ökas från 453 till 560 nybörjare per år i de teoretiska ämnena. Beslutet innebär, att den medicinska högskolan i Umeå utbygges till en fullständig me­ dicinsk läroanstalt med en årlig intagning av 62 studerande i de teoretiska äm­ nena och att antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser därstädes ökas från nuvarande 40 till 60 per år. Vidare innebär beslutet att intagningen till de teoretiska kurserna ökas i Stockholm från 138 till 168 nybörjare, i Lund från 110 till 120 och i Göteborg från 115 till 120 samt att antalet utbildningsplat­ ser i de propedeutiska och kliniska ämnena ökas i Uppsala från 80 till 86, i Lund —Malmö från 90 till 115, i Göteborg från 100 till 115 och i Stockholm från 120 till 160, allt per år räknat.

Utbyggnaden av de medicinska lärosätena är avsedd att genomföras succes­ sivt med början innevarande vårtermin. Tidsplanen för utbyggnaden redovisas i efterföljande sammanställning, av vilken framgår att utbildningskapaciteten kommer att ökas etappvis på så sätt, att man under ett första skede utnyttjar vissa befintliga resurser vid de nu fullständiga lärosätena, varefter man i ett senare skede ökar intagningen av studerande genom att medicinsk-teoretisk undervisning börjar i Umeå. För varje etapp anges i sammanställningen tid­ punkterna för intagning av de studerande till preklinisk (teoretisk) undervisning de två första studieåren (I), till propedeutisk undervisning det tredje studie­ året (II), till klinisk undervisning det fjärde studieåret (III) samt omflyttningar av de studerande inför den propedeutiska undervisningen. Inom parentes redovisas den siffermässiga skillnaden i intagning jämfört med närmast före­ gående nivå, för etapp 1 således jämfört med intagningen 1960/61. Avgången av studerande mellan de teoretiska och propedeutiska kurserna har antagits ut­ göra 4—5 %.

Etapp nr 1

Tid­ punkt

Plats i studie-

ordn.

Upp­

sala

Lund-

Malmö

Göte­

borg

Stock­

holm

Umeå. Totalt

1/1 1902 . I

90

¹²⁰(⁴-¹⁰)

120(4-5)

108(4-30)

—

498(4-45)

Omflyttn.

0

—It

—14

—12

4-40

1/1 196t . . II

80(4-6)

100

(

4

-

10

)

100

148(4-28) 40 474(4-44)

1/1 1905 . . III

80(4-0)

100

(

4

-

10

)

100

148(4-28) 40 474(4-44)

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 10h år 1962

Etapp nr 2

Tid­ punkt

Plats i TT studie-

ordn.

Lund-

Malmö

Göte­

borg

Stock­

holm

Umeå

Totalt

1/71965 . I 90

120

120

168

62(—(-62)

560(4-62)

Omflyttn.

0

0

0

0

0

0

1/71967 . . II

86

115(+15)

115(+15)

160(4-12) 60(4-20)

536(4-62)

1/71968 . . III

86

115(+15)

115(+15) 160(+12)

60(-(-20) 536(4-62)

2. Läkarutbildningsberedningens förslag

Läkarutbildningsberedningen föreslår i sin förut nämnda promemoria rörande möjligheterna att öka medicinarintagningen snabbare än vad »Program för ökad läkarutbildning» förutsatt, att den totala intagningen av studerande vid de medicinska lärosätena budgetåren 1962/63—1964/65 ökas med 48 nybörjare per ar i de teoretiska ämnena samt att intagningen till de propedeutiska respek­ tive kliniska kurserna budgetåren 1964/65—1966/67 och 1965/66—1967/68 ökas med 47 studerande per år.

Beredningen erinrar i promemorian om att 1961 års beslut om ökning av in­ tagningen vid de medicinska läroanstalterna till 560 nybörjare per år inte — såsom framgår av de förut redovisade sammanställningarna — kan helt för­ verkligas förrän budgetåret 1965/66. Detta beror på att de teoretiska institu­ tionerna i Umeå först vid denna tidpunkt kan beräknas bli färdiga. Effekten på arbetsmarknaden av hela den beslutade ökningen kan sålunda — med hän­ syn till studietidens längd — inte bli märkbar förrän under 1970-talets senare hälft. Det snabbt växande läkarbehovet gör emellertid enligt beredningen varje dröjsmål i fråga om intagningsökning olägligt. Beredningen har därför ansett det vara angeläget att i sitt fortsatta utrednings- och planeringsarbete beakta möjligheterna av att genom särskilda åtgärder åstadkomma en snabbare ökning av läkarutbildningen än den som förutsättes i 1961 års beslut. Beredningen erinrar i detta sammanhang även om att det inte ansetts lämpligt att i större utsträckning bereda läkarutbildning för svenska studerande vid utländska läro­ säten.

Allmänna överväganden

Genom det nyss nämnda beslutet den 2 juni 1961 har läkarutbildningsbered­ ningen fått i uppdrag att planera för en ökning av utbildningskapaciteten vid de medicinska lärosätena till omkring 650 nyintagna studerande per år, vilken storleksordning motsvarar beredningens alternativ F i »Program för ökad läkar­ utbildning». De förändringar som ett genomförande av detta alternativ skulle leda till jämfört med intagningen budgetåret 1960/61 framgår av följande sam­ manställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1962

7

Alternativ F

Upp­

sala

Lund-

Malmö

Göte­

borg

Stock­

holm

Umeå

Totalt

I ....................

ii

o. m ....

90 86(+6)

168(+58) 160(+70)

168(+53) 160(+60)

168(+30) 160(+40)

62(+62) 60(+20)

656(+203) 626(+196)

Anm.:

I

= Intagning av de studerande till de prekliniska kurserna.

II

= Intagning av de stude­

rande till de propedeutiska kurserna. III = Intagning av de studerande till de kliniska kurserna.

Alternativ F innebär i förhållande till den av 1961 års riksdag beslutade in­ tagningen en ökning i vardera Lund—Malmö och Göteborg med 48 nyintagna studerande årligen i de teoretiska ämnena och 45 nyintagna studerande årligen i de propedeutiska och kliniska ämnena.

Med hänsyn till vad som anförts om behovet av att snabbt öka läkarutbild­ ningen har beredningen övervägt möjligheterna att såsom en deletapp till alter­ nativ F åstadkomma en snabbare ökning av intagningen vid de medicinska läroanstalterna än den redan beslutade. Beredningen har därvid funnit för­ utsättningar föreligga att redan från höstterminen 1962 öka utbildningskapa­ citeten. Beredningens förslag framgår av följande sammanställning, i vilken siff­ rorna inom parentes avser jämförelse med den förut redovisade etappen 1 av den med anledning av propositionen 1961:108 beslutade intagningsökningen.

Deletapp till alternativ F

Tid- Plats i (Jpp- Lund- Göte-

Stock­

punkt s^“e‘ sala Malmö borg

holm

Umeå

Totalt

1/71962 ..

I

90

120

Omflyttn.

0

—14

1/71964 ..

II

86

100

1/71965 .. III

86 100

168(+48)

—46 115(+15) 115(+15)

168

0

160(+12) 160(+12)

0

+60

60(+20) 60(+20)

546(+48)

521(+47) 521(+47)

Anm.: I = Intagning av de studerande till de prekliniska kurserna. IT = Intagning av de stude­ rande till de propedeutiska kurserna. III = Intagning av de studerande till de kliniska kurserna. 0 = Omflyttning inför de propedeutiska kurserna.

Förslaget innebär alltså, att intagningen av nybörjare i de teoretiska amnena i Göteborg hösten 1962 ökas från 120 till 168 per år eller med 48 studerande utöver den ökning, som i enlighet med statsmakternas beslut börjat i januari i år. Vidare innebär förslaget, att den årliga intagningen av studerande till de propedeutiska och kliniska kurserna ökas i Göteborg från 100 till 115, i Stock­ holm från 148 till 160 och i Umeå från 40 till 60, tre år tidigare än den av 1961

8

års riksdag beslutade intagningsökningen av samma storlek. Från och med budgetåret 1967/68 skall emellertid de propedeutiska och kliniska studieplatser, som av läkarutbildningsberedningen på angivet sätt föreslås bli utnyttjade tidi­ gare, beläggas av de ordinarie studerande, som i enlighet med den nyss redo­ visade etappen 2 av den redan beslutade intagningsökningen kommer att vinna inträde i den medicinska utbildningsgången höstterminen 1965. Vid denna tid­ punkt skall nämligen — som förut nämnts — den första intagningen av stude­ rande till teoretiska studier i Umeå äga rum, vilket i sin tur innebär att plat­ serna vid de propedeutiska och kliniska kurserna i Umeå på så sätt blir belagda fr. o. m. hösten 1967. Beredningen finner sålunda, att den föreslagna deletappen till alternativ F endast kan tillämpas under en treårsperiod, nämligen budget­ åren 1962/63—1964/65. Beredningen räknar emellertid med att därefter en ytterligare intagningsökning i storleksordning motsvarande alternativ F skall kunna börja.

Beredningen framhåller, att det inte vant möjligt att tidigare — exempelvis i samband med det förberedande arbetet till propositionen 1961:108 — inkom­ ma med förslag rörande en utbyggnad av de medicinska lärosätenas utbild­ ningskapacitet av nu förordad storlek. Vid sina överläggningar med bl. a. före­ trädare för medicinska fakulteten och sjukvårdsförvaltningen i Göteborg har beredningen emellertid under det fortsatta arbetet funnit goda förutsättningar föreligga för att en permanent utbyggnad av utbildningskapaciteten i Göteborg genomföres i enlighet med alternativ F. Den föreslagna provisoriska intagnings­ ökningen skulle således kunna bli definitiv.

Nettotillskottet av färdigutbildade läkare genom den föreslagna intagnings­ ökningen beräknas av beredningen uppgå till cirka 140. Tillskottet motsvarar en import av omkring 50 utländska läkare per år under tre år eller en utbild­ ning av 50 svenska studerande utomlands under lika lång tid.

Beredningen framhåller vidare, att den föreslagna planen medför att ett ökat antal studerande under en övergångstid måste flytta från en läroanstalt till en annan efter det andra studieåret. Med hänsyn till angelägenheten av att snabbt öka läkarutbildningen måste emellertid enligt beredningens mening denna olägenhet kunna accepteras. Beredningen anser för övrigt en sådan temporär flyttning av studerande inom landet från många synpunkter vara fördelaktigare än en utbildning utomlands av motsvarande antal svenska studerande.

Beredningen understryker slutligen, att den är medveten om att tidsplanen för den föreslagna intagningsökningen kan komma att bli pressad på grund av förseningar i de byggnadsprogram, vilkas genomförande är en förutsättning för förslagets förverkligande. Det synes emellertid enligt beredningens uppfattning vara möjligt, att i augusti 1962 — före den första intagningen av studerande i ämnet anatomi i Göteborg i enlighet med beredningens nu framlagda förslag — få säker kännedom om eventuella förseningar. Skulle sådana inträffa, kan det bli nödvändigt att uppskjuta intagningsökningens genomförande till vårtermi­ nen 1963.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

10

märksammat behovet av personal för en framtida odontologisk undervisning i Göteborg. Beredningen förordar, att de kvalificerade lärartjänster, som bered­ ningen föreslår för de teoretiska institutionerna även skall tillgodose tandläkar­ utbildningens behov. Det bör enligt beredningen senare ankomma på exper­ terna för beredning av vissa frågor rörande ökad tandläkarutbildning och där­ med sammanhängande spörsmål och läkarutbildningsberedningen att i samråd inkomma med förslag till åligganden vad avser odontologisk undervisning och forskning för den sålunda utökade staben av kvalificerade lärare vid de teore­ tiska institutionerna.

Beredningens förslag till förstärkning av personella och övriga resurser vid de teoretiska institutionerna i Göteborg redovisas i följande sammanställningar.

A. Personalförstärkning

Anatomi (fr. o. m. 1/7 1962) en prosektor,1 en förste amanuens, ett laboratoriebiträde i högst Ae9, ett kanslibiträde i Ae 7.

Histologi (fr. o. m. 1/1 1963) en prosektor,1 en assistent, ett laboratoriebiträde i högst Ae9, en institutionstekniker i Ae9 med samtidig indragning av en vaktmästare

i Ae 7 med halvtidstjänstgöring.

Medicinsk kemi (fr. o.m. 1/7 1963) en professor,1 fyra assistenter, två förste amanuenser, ett laboratoriebiträde i högst Ae 9, ett kanslibiträde i Ae 7.

Fysiologi (fr. o. m. 1/1 196b) en universitetslektor,1 en assistent, två förste amanuenser, fyra tredje amanuenser, ett laboratoriebiträde i högst Ae 9.

Medicinsk fysik (fr. o. m. 1/1 196b) en institutionstekniker i Ae 9.

Medicinska fakulteten i dess helhet fem forskarassistenter med företräde för vart och ett av ämnena anatomi,

histologi, medicinsk kemi, fysiologi och medicinsk fysik (inrättas vid de för respektive ämnen i det föregående angivna tidpunkterna).

Gemensam för medicinsk och odontologisk undervisning och forskning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b är 1962

12

För utbyggnaden av den propedeutiska och kliniska undervisningen har — såsom redovisats i propositionen 1961:108 (s. 159) — beredningen beräknat en kostnad av 463 137 kr. för personalförstärkningar samt 110 000 kr. för materiel. Vidare har beredningen beräknat engångsanslag av i runt tal 52 000 kr. för utrustning avseende ämnena bakteriologi och patologi. Totalkostnaden för ök­ ningen av den propedeutiska och kliniska undervisningskapaciteten kan med utgångspunkt i de av beredningen redovisade beloppen sålunda beräknas till i runt tal 625 000 kr., varav omkring 52 000 kr. för engångsutgifter.

Stockholm

Beredningen framhåller, att förutom den redovisning av förutsättningarna för en utbyggnad av den propedeutiska och kliniska utbildningskapaciteten vid karolinska institutet, som framlagts i »Program för ökad läkarutbildning», frå­ gan om kliniska utbildningsplatser i Stockholm utretts av 1961 års delegation för ett nytt undervisningssjukhus i Stor-Stockholm. Nämnda delegation har i sitt betänkande »Utredning angående nytt undervisningssjukhus i Stor-Stock­ holm» (stencilerat) framlagt ett förslag till kursplan avseende fördelningen av undervisningen mellan karolinska sjukhuset och ett kommunalt undervisnings­ sjukhus vid en årlig intagning av 160 studerande. Denna plan har sedan legat till grund för bl. a. delegationens av 1961 års riksdag godkända förslag, att karo­ linska institutets behov av ytterligare sjukhusplatser för undervisning och forskning skall tillgodoses genom att erforderliga undervisningskliniker förlägges till S:t Görans sjukhus (jfr prop. 1961:198). Planen förutsätter bl. a. en hälften- delning mellan karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus av de studerande i medicin och kirurgi — dvs. 80 studerande vid varje sjukhus — och skiljer sig härigenom från den fördelning läkarutbildningsberedningen angivit i »Program för ökad läkarutbildning», där beredningen i enlighet med tidigare framlagda förslag räknade med 90 utbildningsplatser vid karolinska sjukhuset samt 70 ut­ bildningsplatser vid det andra undervisningssjukhuset i nämnda ämnen. 1961 års delegation för ett nytt undervisningssjukhus i Stor-Stockholm framhåller i sitt betänkande (s. 51), att dess förslag till kursplan accepterats av karolinska institutets lärarkollegium samt att planen icke ställer krav på ett i förhållande till läkarutbildningsberedningens förslag ökat antalet lärartjänster.

T otalkostnaden för utbyggnaden av undervisningsresurserna i Stockholm en­ ligt 1961 års riksdagsbeslut har — såsom framgår av propositionen 1961:108 (s. 161) — av läkarutbildningsberedningen beräknats till i runt tal 1 855 000 kr.

Härav utgör enligt uppgifter som under hand lämnats av beredningen cirka 1 420 000 kr. kostnader för den utbyggnad, som erfordras under etapp nr 1 av den beslutade intagningsökningen. Kostnaden för utbyggnaden av den pro­ pedeutiska och kliniska undervisningen under etapp nr 2, som enligt 1961 års riksdagsbeslut skall börja 1967/68 men som läkarutbildningsberedningen nu föreslår skall börja 1964/65, kan följaktligen uppskattas till cirka 435 000 kr. Engångskostnaden har beredningen ännu inte kunnat angiva.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101+ år 1962

Umeå

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 It år 1962

13

Den av beredningen föreslagna ökningen av intagningen i de propedeutiska och kliniska ämnena påverkar de propedeutiska ämnena från höstterminen 1964. Några hinder för ökningen synes enligt beredningen inte komma att föreligga för undervisningen i ämnena farmakologi, bakteriologi och patologi. Ökningen kommer dock att öka behovet av material för patologiundervisningens del.

I fråga om de kliniska ämnena framhåller beredningen, att den byggnads­ kropp, som i lasarettets utbyggnadsprogram benämnes 3 b, och som är planerad för att tillgodose lokalbehovet för de kliniska laboratorieämnena klinisk kemi och klinisk fysiologi, inte beräknas vara uppförd vid den tidpunkt, då den ökade utbildningskapaciteten påverkar dessa ämnen. Beredningen anför härom bl. a. följande.

Förutsättningar synes dock finnas för att under en övergångstid undervisa 60 elever per år i dessa ämnen. Beredningen är medveten om att detta kommer att medföra svårigheter. Särskilda arrangemang i form av exempelvis dubblering av viss laboratorieundervisning eller provisoriska lokalförstärkningar kan even­ tuellt komma att behöva vidtagas.

Beredningen framhåller vidare, att vederbörande ämnesföreträdare som en ovillkorlig förutsättning för den föreslagna intagningsökningen uppställt, att den byggnadskropp, som benämnes 3 a och som bl. a. avses innefatta olika behandlingsavdelningar och röntgenavdelning, färdigställes. I anslutning härtill anför beredningen huvudsakligen följande.

Enligt tidsprogrammet för lasarettets utbyggnad beräknas byggnadskroppen vara uppförd vid den tidpunkt den föreslagna intagningsökningen berör ämnet medicin, dvs. höstterminen 1965. Byggnadsprogrammet kan dock komma att bli försenat. Redan med hänsyn till den nu pågående undervisningens behov är det därför angeläget, att åtgärder vidtages för att möjliggöra ett realiserande av byggnadsprogrammet inom den angivna tidsramen.

Slutligen understryker beredningen på nytt vad den tidigare anfört i »Program för ökad läkarutbildning» angående behovet av ett ökat utnyttjande av Ume- dalens sjukhus såsom förstärkning för undervisningen i psykiatri. Med hänsyn till det ökade studentantalet anser beredningen det vara angeläget, att även i Umeå inrättas en professur i s. k. »tung psykiatri» i likhet med vad som skett eller planeras ske vid övriga medicinska lärosäten. Beredningen föreslår därför, att mcntalsjukvårdsbcredningen erhåller uppdrag att utreda förutsättningarna för att vid Umedalens sjukhus i samband med sjukhusets nu förestående upp­ rustning anordna en enhet för forskning och undervisning i psykiatri.

Totalkostnaden för en förstärkning av den propedeutiska och kliniska under­ visningen i den omfattning som föreslagits har av beredningen — såsom fram­ går av propositionen 1961: 108 (s. 165) — beräknats till i runt tal 727 000 kr., varav 25 000 kr. i engångsanslag.

Sammanfattning av kostnaderna

14

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 10It år 1962

Lärosäte/ utbildning

Drift­ kostnader

Engångs­ kostnader

Summa

Göteborg

Teor. utb..................... Prop. o. klin. utb. ... Stockholm

.................... 573 000

690 000

52 000

1 472 000

625 000

Prop. o. klin. utb. . ...................... 435 000

—

435 000

Umeå

Prop. o. klin. utb. .. . ...................... 702 000

25 000

727 000

Summa 2 492 000

767 000

3 259 000

Av ovanstående kostnader avser 1 472 000 kr. utbyggnaden av den teoretiska utbildningskapaciteten i Göteborg, medan 1 787 000 kr. avser den föreslagna tidigareläggningen av den intagningsökning vid de propedeutiska och

kliniska

kurserna vid här berörda läroanstalter, som 1961 års riksdag redan fattat beslut om. Sistnämnda belopp ingår således i den kostnadsram av i runt tal 14 000 000 kr., vilken redovisas i propositionen 1961:108 (s. 166) och vilken avser hela den av 1961 års riksdag beslutade intagningsökningen.

Budgetåret 1962/63 berör beredningens förslag endast den teoretiska utbild­ ningen i Göteborg. De av beredningen beräknade kostnaderna för de erforderliga anslagsförstärkningarna under nästa budgetår kan sammanfattas på följande sätt.

Driftkostnader

Engångskostnader

Summa

Avlöningar

Materiel

Utrustning

Ombyggnad

av institu­

tioner

159 000

47 000

162 000

300 000

668 000

3. Yttranden

Allmänna överväganden

Flertalet av de myndigheter och organisationer, som avgivit yttranden över förevarande promemoria, biträder de däri framförda förslagen. Praktiskt taget alla dessa remissinstanser anger dock vissa bestämda förutsättningar för för­ slagets realiserande.

De kommunala sjukvårdshuvudmännens organisationer, Svenska landstings­ förbundet och Svenska stadsförbundet, tillstyrker båda förslaget med hänsyn till behovet av ökat antal läkare. Medicinalstyrelsen och mentalsjukvårdsbered­ ningen tillstyrker likaså förslaget. Medicinalstyrelsen uttalar bl. a. följande.

Det framlagda förslaget innebär ett tillskott till läkarkåren, som — ehuru

15

det kan synas numerärt relativt obetydligt — kan bli av märkbar betydelse i framtiden, framför allt genom att det tillföres kåren redan i början på 1970- talet. De starkt ökande studentkullarna under de för den föreslagna intagnings­ ökningen aktuella åren torde innebära, att kompetensen för tillträde till läkar­ utbildning kan hållas på den nuvarande nivån. Någon kvalitetsförsämring av studentmaterialet behöver alltså inte befaras. Den ökade utbildningen kommer visserligen att taga i anspråk för undervisningsändamål ett icke oväsentligt antal läkare, som annars kunde ha gjort en i dagens bristsituation synnerligen behövlig insats i den egentliga sjukvården. Medicinalstyrelsen anser dock dessa olägenheter nödvändiga att taga med hänsyn till angelägenheten av att så snabbt som möjligt öka landets läkarnumerär.

Mentalsjukvårdsberedningen betonar, att det med hänsyn till den radande kännbara läkarbristen inom mentalsjukvården och de svara rekryteringsförhal- landena är ytterst angeläget, att åtgärder vidtages för att snarast möjligt vidga läkarrekryteringen.

SACO motsätter sig inte den föreslagna intagningsökningen under förutsätt­ ning att vissa problem som sammanhänger med de studerandes byte av lärosäte under studiegången kan ges en bättre lösning samt att undervisningsresurserna — såväl personella som materiella — förstärkes på sätt som beredningen före­ slagit. Organisationen är emellertid inte beredd att fortsättningsvis medverka till en ytterligare ökning av intagningen till läkarutbildningen utan att en över- arbetning av den år 1961 framlagda läkarprognosen kommer till stånd.

Ett flertal remissinstanser betonar, att en ökad läkarutbildning inte får inne­ bära, att utbildningens kvalitet försämras eller att stockningar upp­ kommer i den fastställda studieordningen med studieförseningar som följd. — Riskerna i dessa hänseenden kan med det nu framlagda förslaget — främst med tanke på de knappa tidsmarginalerna för utbyggnaden — komma att öka, framhåller medicinalstyrelsen. Styrelsen förutsätter dock, att bered­ ningen funnit dessa svårigheter överkomliga. — SACO framhåller, att man måste uppmärksamma den fara som består däri, att pressade utbildningsledare i ett läge av bristande utbildningsresurser inte ser någon annan möjlighet till lösning än att pruta på utbildningens kvalitet. SACO uttalar i anknytning här­ till bl. a. följande.

De av beredningen föreslagna förstärkningarna av utbildningsresurserna måste därför betecknas som absolut nödvändiga; detta så mycket mer som det i dessa resurser redan nu finns åtskilliga luckor, som för närvarande åstadkommer köbildningar och fördröjningar i studiegången och som alldeles oavsett en ytter­ ligare ökning av intagningen kräver omedelbara åtgärder. I detta sammanhang vill SACO också understryka betydelsen av handledande personal under den kliniska utbildningen. Det är främst behovet av sjuksköterskor som här iir aktuellt. Bristen på sköterskor vid undervisningssjukhusen är redan nu besvä­ rande och måste avhjälpas inför en ytterligare intagning av studerande.

Liknande synpunkter framföres av bl. a. Sveriges läkarförbund och SFS. Flera remissinstanser betonar, att den flyttning av studerande till ett annat lärosäte, som vid ett genomförande av beredningens förslag måste

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

16

ske inför det propedeutiska året är en stor olägenhet. Universitetskanslern uttalar i detta sammanhang huvudsakligen följande.

Ett dylikt förfaringssätt är inte tillfredsställande och bör endast betraktas som ett icke önskvärt provisorium. I likhet med medicinska fakulteten i Göte­ borg delar jag dock den av beredningen uttalade uppfattningen, att detta för­ farande är att föredra framför en medicinsk utbildning utomlands av svenska studenter.

SACO, Sveriges lälcarförbund och SFS ifrågasätter om man inte — med hän­ syn till de allvarliga studiesociala problem och studiemässiga nackdelar som är förknippade med flyttningarna — redan vid intagningen till de medicinska stu­ dierna bör uttaga dem som senare skall överflyttas till annat lärosäte. SFS anför i huvudsak följande.

Erfarenheterna från uttagningen av de studerande för förflyttning omedelbart före det propedeutiska årets början visar, att det är förenat med mycket stora svårigheter att få de hänvisade att acceptera en utbildningsplats vid det nya lärosätet. Enda möjligheten att lösa detta problem synes vara att införa s. k. tidighänvisning, dvs. att studenten redan vid antagningen till medicinska studier hänvisas till Umeå från och med det propedeutiska året.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

Förutsättningar vid lärosätena

Göteborg

Medicinska fakulteten i Göteborg finner det möjligt att för teoretisk utbildning mottaga 168 studerande per år under förutsättning att samt­ liga de lokaler, som nu används för utbildning av studerande vid univer­ sitetets matematisk-naturvetenskapliga fakultet och Chalmers tekniska högskola friställes samt att de för odontologisk utbildning avsedda lokalerna, får tas i anspråk under en övergångstid. Fakulteten anför huvudsakligen följande.

De av ämnesföreträdama föreslagna omdispositionerna bör komma till stånd innan utbildningen startas i respektive ämnen. — Om en odontologisk utbild- ningsanstalt inrättas i Göteborg, måste nya lokaler uppföras för de prekliniska ämnenas behov, lämpligen genom tillbyggnader av de teoretiska institutionerna.

Byggnadsstyrelsen anser sig inte med säkerhet kunna uttala sig beträffande möjligheten att före hösten 1963 utrymma och omdisponera de av andra än medicinare disponerade lokalerna. En av förutsättningarna härför synes bl. a. vara att ombyggnadsarbetena kan börja i god tid före slutet av vårterminen 1963. Motsvarande villkor gäller beträffande de åtgärder som begärs vidtagna sommaren 1962 i de anatomiska och histologiska institutionerna, ehuru dessa är av betydligt mindre omfattning. Styrelsen yttrar vidare bl. a. följande.

Vid genomgång på platsen av frågor sammanhängande med de förutsatta ombyggnaderna har styrelsen funnit vissa problem, som kräver ett närmare stu­ dium under det fortsatta projekteringsarbetet och vars tekniska lösning icke nu kan preciseras. Genom att kursprogram saknas för den blivande undervis­ ningen i odontologi återstår bl. a. en del oklarheter beträffande sättet att pla­

17

nera för den samlade undervisningens behov i den s. k. undervisningsdelen av anläggningen.

Med anledning härav anser styrelsen det sannolikt, att de av beredningen upptagna kostnaderna för ombyggnad inte är tillfyllest. I avvaktan på en när­ mare utredning av dessa kostnader föreslår styrelsen att för budgetåret 1962/63 till ombyggnadsåtgärder sommaren 1962 och våren 1963 anvisas ett belopp av 500 000 kronor. Byggnadsstyrelsen avser att hösten 1962 inkomma med när­ mare redogörelse för erforderliga åtgärder och de därmed sammanhängande kostnaderna.

Utrustning sko mmittén för Göteborgs universitet erinrar om att läkarutbild- ningsberedningen förutsatt, att de i beredningens promemoria redovisade utrust- ningskostnaderna prövas av utrustningskommittén. Från medicinsk-kemiska institutionens sida har anmälts behov av ett ytterligare anslag för utrustning av i runt tal 72 000 kr. Vidare har från fysiologiska institutionens sida anmälts behov av ett ytterligare anslag av 16 000 kr. för viss inredning. Utrustnings­ kommittén anför dessutom bl. a. följande.

I de begärda utrustningsanslagen har icke inräknats medel för nytillkom­ mande befattningshavares forskningsverksamhet. Med hänsyn till att det här gäller nyligen utrustade institutioner har ämnesföreträdarna inte ansett det möjligt att redan nu avgöra, i vilken utsträckning de nya befattningshavarnas i professors- eller laboratorsgraden forskningsverksamhet fordrar en komplette­ ring av redan befintlig apparatur.

Med hänsyn till de omständigheter som berörts i byggnadsstyrelsens utlåtande över läkarutbildningsberedningens promemoria anser sig utrustningskommittén för närvarande sakna tillräckligt underlag för att taga ställning till frågan om behovet av ytterligare medel till inredning och utrustning av institutionerna för medicinsk kemi, fysiologi och medicinsk fysik på grund av utökningen av studerandeantalet. För dessa ämnen är utökningen aktuell tidigast under budget­ året 1963/64.

På grundval av infordrade, detaljerade kostnadsberäkningar har utrustnings­ kommittén beräknat kostnaderna för budgetåret 1962/63 vid ökad intagning för annan utrustning än forskningsutrustning till 47 000 kr. för anatomiska institutionen och till 100 000 kr. för histologiska institutionen. Dessa kost­ nader anser kommittén sig kunna täcka inom ramen för redan anvisade medel till inredning och utrustning av dessa institutioner.

Beredningens förslag om nya tjänster för de teoretiska ä m- n e n a kan medicinska fakulteten i Göteborg acceptera under vissa förutsätt­ ningar. Fakulteten framhåller i huvudsak följande.

Fn viss försämring av forskningsresurserna kommer att inträda då relationen mellan antalet biträdestjänster och antalet kvalificerade tjänster cj synes rimlig. Fakulteten förutsätter, att det nu framlagda förslaget inte får anses bindande för framtiden i fråga om tillgång på biträdestjänster.

Enligt fakultetens mening bör den för ämnet histologi föreslagna laboratorie- biträdestjänsten inrättas fr. o. m. den 1 juli 1962 i stället för — såsom bered­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 10b år 1962

18

ningen föreslagit den 1 januari 1963. Därest tjänsten inrättas vid det senare tillfället skulle detta medföra stora olägenheter för histologiundervisningen. Denna skall börja i januari 1963 och kurspreparat måste iordningställas innan undervisningen börjar. Universitetskanslern tillstyrker fakultetens förslag.

Beredningens förslag, att kvalificerade tjänster för såväl medicinsk som odontologisk undervisning och forsk- n i n g skall inrättas vid medicinska fakulteten i Göteborg, bär föranlett en livlig diskussion.

Medicinska fakulteten i Göteborg erinrar om att vid diskussionerna med beredningen från fakultetshall starkt framhållits, att ifrågavarande tjänster huvudsakligen skulle vara bundna till den medicinska fakulteten samt att veder­ börande befattningshavares eller, om så befinnes lämpligt, vederbörande institu­ tions ordinarie lärares undervisningsskyldighet inom den odontologiska utbild­ ningen skulle omfatta högst 50 timmar per ar. Enär denna maximering icke nämnes i promemorian har fakulteten enträget anhållit, att den skulle intagas i de förslag, som i denna fråga eventuellt kommer att framläggas av överord­ nade statliga myndigheter. Fakulteten framhåller bl. a. följande.

Ur den odontologiska utbildningens synvinkel måste det i jämförelse med timarvoderad undervisning vara en fördel att erhålla undervisning inom ramen för de kvalificerade medicinska lärarnas ordinarie undervisningsskyldighet. Det bör dock framhållas, att dessa lärare vanligen saknar odontologisk inriktning, varför de synes ha begränsade möjligheter att leda forskning inom för odonto­ login speciella områden.

Det större akademiska konsistoriet i Göteborg ifrågasätter för sin del starkt om ett genomförande av beredningens förslag verkligen är ägnat att tillgodose den odontologiska undervisningens och forskningens behov. Enligt konsistoriets mening borde i stället vid uppbyggnaden av en ny odontologisk läroanstalt av den storlek det här gäller allvarligt övervägas, om icke självständiga kvalifi­ cerade lärartjänster borde inrättas enbart för odontologins behov även i de teoretiska ämnena.

Universitetskanslern framhåller, att frågan om gemensamma tjänster inom den medicinska fakulteten för undervisning av såväl blivande läkare som bli­ vande tandläkare aktualiserar den större frågan om hur den prekliniska tand­ läkarutbildningen bör ordnas. Detta spörsmål bör enligt kanslerns mening inte lösas utan en grundlig analys. Kanslern erinrar om att han i annat samman­ hang hemställt om en skyndsam utredning rörande den prekliniska tandläkar­ utbildningen och de problem som äger samband därmed. De nu föreslagna tjäns­ terna kan enligt kanslern i och för sig anses motiverade för att tillgodose be­ hovet av undervisning och forskning enbart inom den medicinska fakulteten.

I avbidan på resultatet av den föreslagna utredningen om den prekliniska tand­ läkarutbildningen borde dock vid tjänsternas inrättande föreskrivas, att inne­ havarna skall vara skyldiga att i den utsträckning och på sätt, som framdeles kan komma att bestämmas, meddela undervisning och bedriva forskning också inom odontologin.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 104 år 1962

19

Expertgruppen för odontologisk utbildning i Göteborg, som tagit del av medi­ cinska fakultetens yttrande, anför att gruppen — med hänsyn till den oklarhet som synes råda beträffande innebörden av beredningens förslag pa denna punkt — haft överläggningar med beredningen närmast i syfte att söka utröna skillna­ den mellan beredningens förslag och fakultetens yttrande. Enligt vad gruppen framhåller i sitt yttrande har därvid från beredningens sida uttalats, att man vid planeringen av undervisningen för medicinare och odontologer bör utgå från, att den samlade lärarstaben inom vederbörande institution står till förfogande för både medicinsk och odontologisk utbildning. Expertgruppen framhåller för egen del, att beredningens förslag för odontologins vidkommande i så måtto innebär framsteg, att undervisning för odontologie studerande kommer att ges av fast engagerade lärarkrafter på hög vetenskaplig niva. Expertgruppen fram­ håller vidare bl. a. följande.

De studerande kan genom de gemensamma tjänsterna erbjudas en bättre och effektivare utbildning än under nuvarande förhållanden. Därmed säkerställes även en fast organisation av vetenskapligt samarbete mellan odontologi och medicin inom teoretiska grundforskningsområden, gemensamma för båda disci­ plinerna. De vinster, som den föreslagna anordningen sålunda kan väntas med­ föra för odontologin, kan likväl icke vare sig från undervisningens eller forsk­ ningens synpunkt tillgodose de önskemål, som ligger bakom förslaget om en allmän översyn av den prekliniska odontologiska utbildningen. Dessa önskemål syftar till att skapa med medicin och naturvetenskap likvärdig, kvalitativt högt­ stående utbildning med goda betingelser för forskning inom samtliga medicinsk­ teoretiska läroämnen. För forskningens vidkommande må därvid särskilt fram­ hållas behovet av kvalificerade, på odontologisk-teoretisk forskning inriktade lärare, som vid sidan av egen forskning kan ägna sig åt de betydelsefulla upp­ gifterna att bära ansvaret för och genomföra odontologisk vidareutbildning inom de teoretiska grundfacken samt att handleda yngre forskare och doktorander på området.

Expertgruppen framhåller slutligen, att läkarutbildningsberedningens förslag synes innebära att kvalificerade lärartjänster inte skulle inrättas enbart för odontologins behov. Medicinska fakulteten har framhållit, att den föreslagna lärarförstärkningen beräknats med hänsyn till att högst 50 timmar per ar av vederbörande institutions samlade undervisningsskyldighet på professors-labo- ratorsnivå skulle avsättas för odontologisk undervisning och forskning. I sådant fall skulle enligt expertgruppen ej ens 50 procent av odontologernas behov av kvalificerad undervisning bli täckt av lärare på nämnda nivå. Med hänsyn till den oklarhet som enligt expertgruppens uppfattning fortfarande råder på denna punkt har gruppen inte ansett sig kunna för närvarande föra fram något förslag till lärarfrågans lösning.

I fråga om den av beredningen föreslagna tidigarcläggningen av den beslutade intagningsökningen till de propedeutiska och kliniska kur­ serna framhåller nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, att lokal- mässigt föreligger i huvudsak samma förutsättningar den 1 juli 1901 respektive den 1 juli 1965 som den 1 juli 1967 respektive den 1 juli 1968. De om- och till­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 10It år 1962

21

Direktionen anser icke någon möjlighet föreligga att öka antalet studerande utan en utbyggnad av den patologiska institutionen och hudkliniken. Vidare erfordras oundgängligen, att väsentliga omändringsarbeten genomföres vid oftal- miatriska, otiatriska och psykiatriska klinikerna samt att sådana åtgärder vid­ tages i personalrekryterande syfte, att tillgängliga vårdplatser kan utnyttjas i full utsträckning. Det är för närvarande omöjligt att med säkerhet avgöra, huruvida erforderliga ny-, om- och tillbyggnader kan bli färdigställda till de tid­ punkter, som undervisningen fordrar. Det kan därför bli nödvändigt att under viss tid taga i anspråk Stockholms stad tillhöriga sjukhus för klinisk undervis­ ning åt ett antal studerande.

Enligt direktionen torde det vidare vara möjligt att även vid serafimerlasa- rettet intaga det ifrågasatta ökade elevantalet dels vid den propedeutiska under­ visningen och dels under medicin-kirurgiåret. Direktionen anför bl. a. följande.

Under förutsättning att.de önskemål tillgodoses, som från ämnesföreträdarnas sida rests dels vid lärarkollegiets behandling av beredningens tidigare förslag, dels i petitaskrivelser våren 1961 och i särskilda utredningar som verkställts åt kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande m. m., torde i princip två kurser årligen om 40 studerande vardera kunna mot­ tagas. Därvidlag är det av underordnad betydelse, när denna ökning äger rum, 1964 eller 1967. Förutsättningen är att de ombyggnadsarbeten och de personal­ förstärkningar, som är ofrånkomliga, genomföres i omedelbart sammanhang med nervklinikernas avflyttning och i god tid innan propedeutisk och klinisk under­ visning för ökat antal studerande börjar.

Nämnden jör undervisningssjukhusens utbyggande framhåller, att för Stock­ holm gäller detsamma som för Göteborg, nämligen att i huvudsak samma lokal­ mässiga förutsättningar finns för en ökning av antalet studerande vid de pro­ pedeutiska och kliniska kurserna den 1 juli 1964 respektive den 1 juli 1965 som den 1 juli 1967 respektive den 1 juli 1968.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 b år 1962

Umeå

Under förutsättning att de av beredningen föreslagna åtgärderna genomföres samt att vissa ytterligare lärartjänster inrättas och lokalfrågorna får cn till­ fredsställande lösning anser lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, att den föreslagna ökningen av studentintagningen i enlighet med beredningens förslag kan komma till stånd från och med hösten 1964. Organisationskommittén jör medicinska högskolan i XJmeå ansluter sig till detta uttalande men erinrar om att den medicinska högskolan för närvarande i åtskilliga avseenden arbetar under provisoriska förhållanden i fråga om lokaler. En ökning av antalet studerande kommer att ytterligare accentuera sådana brister. Byggnaden 3 b, som planeras för att tillgodose de kliniska laboratorieämnenas behov, kan en­ ligt organisationskommittén inte beräknas vara uppförd vid den för intagnings­ ökningen aktuella tidpunkten. Tvekan kan vidare råda huruvida byggnaden 3 a, som skall inrymma lokaler för behandling m. in., kan bli färdig i tid. Organisa­

23

Framför allt gäller personalbehovet ämnena kirurgi, medicin, patologi, rönt­ gendiagnostik och socialmedicin. Beträffande de framförda kraven på ytterligare lärartjänster i kirurgi, medicin och socialmedicin bör framhållas, att en bety­ dande del av föreläsningsverksamheten i dessa ämnen för närvarande måste handhavas av biträdande lärare mot arvoden och att svårigheterna i Umeå är speciellt stora när det gäller att få kompetenta krafter för denna undervisning. Lärarkollegiet vill särskilt understryka att någon personalförstärkning ej före­ slagits för ämnet kirurgi i »Program för ökad läkarutbildning». Detta ämne saknade ordinarie ämnesföreträdare då läkarutbildningsberedningen gjorde sin förberedande utredning och kom därför ej att bevakas i samma grad för Umeås del som för de övriga högskolornas.

Organisationskommittén för medicinska högskolan i Umeå finner det oavvis­ ligen nödvändigt, att frågan om personalbehovet ånyo överväges och detta ge­ nom samråd mellan beredningen och lärarkollegiet. Universitetskanslern under­ stryker likaledes angelägenheten av att en dylik översyn verkställes. Behovet av personalförstärkning understrykes även av Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott och SFS.

Beredningens förslag, att mentalsjukvårdsberedningen skall erhålla uppdrag att utreda förutsättningarna för att vid Umedalens sjukhus anordna en enhet för forskning och undervisning i s. k. tung psykiatri till- styrkes av bl. a. lärarkollegiet, som föreslår att det närmare utreds, huruvida den föreslagna nya enheten skall förläggas till Umedalens sjukhus eller placeras i anslutning till Umeå lasarett. Kanslern biträder beredningens förslag. Mental­ sjukvårdsberedningen anför, att den ej har någon erinran mot förslaget, och uttalar bl. a. följande.

Mentalsjukvårdsberedningens byggnads- och utrustningsdelegation avser att redovisa ett förslag till principplan för upprustningen och utbyggnaden av Ume­ dalens sjukhus. Delegationen har i samråd med länets landsting övervägt förut­ sättningarna att förlägga en forsknings- och undervisningsenhet i omedelbar anslutning till Umeå lasarett eller till Umedalens sjukhus. Man har därvid fun­ nit sig böra räkna med att enheten förlägges till sistnämnda sjukhus. Det är därför för det fortsatta planeringsarbetet av stor vikt, att ståndpunkt snarast tages till frågan om professurens inrättande och att klarhet vinnes i lokaliserings- frågan för en därtill knuten vårdenhet.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 10h år 1962

4. Flyttning av medicine studerande inför det propedeutiska året

Utredningen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor har i sin förut nämnda skrivelse den 20 februari 1962 tagit upp frågan om flyttning av medicine stu­ derande från ett lärosäte till ett annat mellan det andra och tredje studieåret (det propedeutiska året).

Utredningen framhåller till en början, att den nuvarande organisationen av den medicinska utbildningen nödvändiggör, att ett visst antal studerande, som fullföljt de teoretiska studierna vid en läroanstalt, flyttar till en annan läro­

24

anstalt för att där slutföra den medicinska utbildningen. Detta sammanhänger med att utbildningskapaciteten är av varierande storlek på skilda stadier av utbildningsgången vid de olika lärosätena. Efter att ha berört flyttningarnas nuvarande omfattning redogör utredningen för bl. a. de bestämmelser, som regle­ rar ifrågavarande flyttningar. Dessa bestämmelser har utfärdats av kanslern för rikets universitet den 6 november 1959. I anslutning till redogörelsen beto­ nar utredningen angelägenheten från samhällets synpunkt av att tillgängliga utbildningsplatser verkligen utnyttjas och att alla de åtgärder vidtages, som kan möjliggöra en obruten studiegång under hela utbildningen.

De senaste årens erfarenheter av de medicinska utbildningsförhållandena i landet visar enligt utredningen, att betydande svårigheter är förknippade med flyttningen av de studerande. Utredningen anför härom i huvudsak följande.

Genom ökningen av antalet medicine studerande har belastningen på de be­ fintliga utbildningsresurserna vid de fullständiga lärosätena ökat. Svårigheterna vid dessa lärosäten har bl. a. visat sig i form av stockningar och köbildningar i studiegången, vilka man sökt komma tillrätta med genom att anordna extra platser på ordinarie kurser eller genom att sätta in extra kurser. Det är därför nu mer angeläget än tidigare att samtliga tillgängliga utbildningsplatser inom landet utnyttjas.

Ett förverkligande av läkarutbildningsberedningens förslag skulle — såsom framgår av det föregående — innebära, att de studerande i Umeå kommer att rekryteras från endast Lund (14 studerande) och Göteborg (46 studerande). De fullständiga lärosäten som ligger närmast Umeå, nämligen Uppsala och Stockholm, och vilka genom sitt läge borde ha det största naturliga tillflödet av studerande från Norrland, skulle alltså då inte behöva utbilda studerande som nödgas byta lärosäte efter avlagd medicine kandidatexamen. Det kan enligt utredningen bli svårare att vid sådant förhållande helt fylla utbildningsplat­ serna i Umeå med studerande, som frivilligt flyttar dit. Utredningen pekar vi­ dare på att, om tvångsförflyttning av studerande till Umeå skulle komma att bli nödvändig, dylika åtgärder enligt gällande bestämmelser skulle komma att beröra cirka 25 procent av de studerande i varje årskurs i Göteborg samt cirka 12 procent av de studerande i varje årskurs i Lund. Med det sena urval som gällande bestämmelser medför skulle enligt utredningen en dylik tvångsförflyttning leda till en viss orättvisa, enär den skulle beröra de stude­ rande vid skilda lärosäten olika.

Utredningen understryker, att den nuvarande ordningen enligt vilken de som skall fullfölja sin utbildning i Umeå uttages omedelbart före det propedeutiska årets början, dvs. omedelbart före flyttningen — oavsett om läkarutbildnings­ beredningens nu ifrågavarande förslag om intagningsökning genomföres eller ej — har den olägenheten, att de studerande har alltför kort tid till förfogande att förbereda flyttningen. Den omständigheten, att möjligheterna att fortsätta studierna vid ett och samma lärosäte kan bli beroende av betygen i medicine kandidatexamen, stimulerar dessutom enligt utredningens erfarenheter till en icke önskvärd betygshets under de teoretiska studierna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

25

Med hänsyn till det anförda ifrågasätter utredningen starkt om inte de be­ rörda olägenheterna är betydligt större än de, som skulle uppkomma med s. k. tidighänvisning, innebärande att de studerande uttages till propedeutisk och klinisk utbildning i Umeå redan i samband med intagningen till teoretiska studier.

Utredningen berör därefter de förut redovisade synpunkter pa flyttningsfra- gan, som framkommit vid remissbehandlingen av läkarutbildningsberedningens nu aktuella promemoria. Därvid uppehåller utredningen sig särskilt vid utta­ landen av SACO, Sveriges läkarförbund och SFS, vilka går ut på att ett system med tidighänvisning bör införas. Utredningen ansluter sig för sin del till dessa synpunkter och framhåller, att ett dylikt förfarande, som endast skulle behöva tillämpas under de tre år som återstår tills de nya teoretiska institutionerna i Umeå är färdiga, dvs. från och med höstterminen 1962 till och med vårterminen 1965, skulle vara ändamålsenligare än det nuvarande förfaringssättet.

Utredningen anger i huvudsak följande riktlinjer för hur en tidighänvisning av studerande till Umeå kan anordnas.

De studerande, som skall vinna tillträde till teoretiska kurser i Lund och Göteborg men som senare skall fortsätta sin utbildning i Umeå torde kunna utses genom ett urvalsförfarande inom ramen för de bestämmelser, som gäller beträffande tillträde till medicinska studier. Vid ansökan om sådant tillträde skulle anges önskemål om att bli hänvisad förutom till lärosätena i Uppsala, Lund, Göteborg eller Stockholm även till Lund med senare överflyttning till Umeå (lämpligen benämnd Lund-Umeålinjen) eller till Göteborg med senare överflyttning till Umeå (lämpligen benämnd Göteborg-Umeålinjen). Urvalet av studerande på de sex utbildningslinjerna skulle därvid kunna ske på samma sätt som nu tillämpas för urvalet av studerande till de fyra nu fullständiga läro­ sätena. Förfaringssättet överensstämmer i princip med det som tillämpas vid uttagningen av de odontologie studerande, som skall genomföra studierna i både Stockholm och Umeå.

Under förutsättning att riksdagen bifaller läkarutbildningsberedningens nu föreliggande förslag om ökad intagning av medicine studerande skulle vid ett genomförande från och med höstterminen 1962 av det av utredningen skisserade förfaringssättet följande fördelning av studerande på olika utbildningslinjer bli aktuell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1962

Utbildningslinje studerande

Uppsala ........................................................................................ 45 Lund ............................................................................................ 53 Lund-Umeå.................................................................................. 7 Göteborg ...................................................................................... 60 Göteborg-Umeå .......................................................................... 24 Stockholm.................................................................................... 84

273

26

I likhet med läkarutbildningsberedningen har utredningen antagit, att av- gångsfrekvensen under de teoretiska studierna utgör cirka 4—5 procent av det totala antalet studerande.

Den föreslagna tidighänvisningen till Umeå bör enligt utredningen kunna föreskrivas såsom övergångsbestämmelser till de av kanslern den 15 juni 1961 fastställda bestämmelserna för intagning av medicine studerande till de teore­ tiska kurserna. Ifrågavarande övergångsbestämmelser skulle endast behöva till- lämpas vid intagningen av studerande från och med höstterminen 1962 till och med vårterminen 1965. Det bör, enligt utredningen, ankomma på kanslern att utfärda närmare föreskrifter härom.

Utredningen framhåller avslutningsvis, att den i detta sammanhang inte fun­ nit anledning att beröra de studerandes enligt utredningens mening i och för sig välmotiverade krav, att av statsmedel erhålla ersättning för de kostnader, som är förenade med flyttningen, och att en tryggad bostadsproduktion i Umeå garanteras dem.

5. För medicinsk och odontologisk undervisning och forskning

gemensamma tjänster

Utredningen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor m.m. har i sin förut nämnda skrivelse den 20 februari 1962 analyserat frågan om gemensamma tjäns­ ter för medicinsk och odontologisk undervisning och forskning.

Utredningen erinrar om att såväl de odontologiska läroanstalterna som de medicinska läroanstalter, vid vilka preklinisk tandläkarundervisning meddelas, sedan länge framställt krav på ordinarie lärartjänster i de teoretiska läroäm­ nena, avsedda för den odontologiska undervisningen. I promemorian anföres, att man i dessa sammanhang framhållit, att den odontologiska vetenskapens utveckling är helt beroende av att den teoretisk-medicinska grundforskningen med odontologisk inriktning får egna ämnesföreträdare med sådan akademisk kompetens, att de kan leda och ansvara för även forskning och forskningsunder- visning. Dessa önskemål hade emellertid endast förverkligats för ämnet odonto­ logisk farmakologi, i vilket ämne självständiga laboraturer inrättats vid tand- läkarhögskolorna. Utredningen redovisar i detta sammanhang dessutom de för­ slag läkarutbildningsberedningen framlagt i ämnet i sitt betänkande »Program för ökad läkarutbildning». Härom anför utredningen bl. a. följande.

I samband med diskussionerna om den erforderliga lärarförstärkningen vid ökad intagning av medicine studerande till de teoretiska kurserna i Stockholm, uppmärksammade beredningen även behovet av lärarförstärkning för odontolo­ gins del. Beredningen förordade, att vid anatomiska institutionen en prosektors- tjänst och vid histologiska institutionen en lektorstjänst skulle inrättas med uppgift att tillgodose såväl tandläkarutbildningens behov som de ökade behoven för läkarutbildningen. I propositionen 1961:108 togs inte någon ställning till förslagen i denna del. Chefen för ecklesiastikdepartementet förutsatte dock, att vid myndigheternas kommande äskanden förslag skulle framläggas i huvudsak

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

27

enligt den plan, som redovisats i beredningens betänkande. I sin framställning om anslag till avlöningar vid karolinska institutet för budgetåret 1962/63 fram­ lade universitetskanslern förslag om inrättande av en prosektur i vartdera äm­ net anatomi och histologi samt ett universitetslektorat i vartdera ämnet kemi och fysiologi. Departementschefen har i 1962 års åttonde huvudtitel (s. 407) till­ styrkt detta förslag och framhållit, att samtliga nämnda tjänster i enlighet med läkarutbildningsberedningens förslag bör vara gemensamma för medicinsk och odontologisk undervisning och forskning.

Vid medicinska fakulteten i Göteborg har frågan om för medicinsk och odon­ tologisk undervisning och forskning gemensamma tjänster blivit aktuell i och med att läkarutbildningsberedningen i sin promemoria av den 4 oktober 1961 bl. a. föreslagit inrättande av en professur i ämnet medicinsk kemi, en prosektur i vartdera ämnet anatomi och histologi samt ett universitetslektorat i ämnet fysiologi. Enligt förslaget bör nämligen tjänsterna i fråga även kunna tillgodose den framtida tandläkarhögskolans i Göteborg behov av topptjänster inom de berörda ämnena.

Efter att ha berört de vid remissbehandlingen av läkarutbildningsberedningens promemoria den 4 oktober 1961 framförda — i det föregående sammanfattnings­ vis återgivna — synpunkterna diskuterar utredningen de allmänna förut­ sättningarna för att inrätta för medicin och odontologi gemensamma tjänster. Enligt utredningens uppfattning berör de prekliniska ämnena i den medi­ cinska och i den odontologiska utbildningen samma områden och är därmed, såvitt gäller typ och undervisningskaraktär, i huvudsak lika; studiekursernas omfattning är däremot olika för medicinare och odontologer. Utredningen anför i anslutning härtill i huvudsak följande.

I de flesta delar av ett visst ämne är den medicinska undervisningen detalj­ rikare och går mera på djupet, eftersom den syftar mot en för läkaren nödvän­ dig förståelse av hela den mänskliga organismens byggnad och funktion. I vissa avseenden kräver å andra sidan den odontologiska undervisningen en mera inträngande behandling av stoffet, t. ex. när det rör munhalans och tändernas särdrag. Storleken och arten av dessa olikheter mellan medicinsk och odon­ tologisk undervisning växlar från ämne till ämne.

Med hänsyn till att den medicinska och den odontologiska undervisningen i ett och samma prekliniska ämne till sin karaktär är i huvudsak likartad, finns det skäl att sammanhålla denna undervisning inom en gemensam institution. Risk finns för att fristående institutioner för de odontologiska prekliniska äm­ nena — med hänsyn till ifrågavarande undervisnings mindre omfattning — inte skulle kunna förses med samma forskningsresurser som motsvarande medicinska institutioner. Om de odontologiska institutionerna lokalmässigt avgränsas, kan det finnas anledning befara, att den odontologiska forskningen på nu berörda områden skulle bli outvecklad och amatörmässig.

Enligt utredningen bör uppdraget att svara för såväl den medicinska som den odontologiska undervisningen inom ett visst ämne därför ges åt ifrågavarande institutions samlade lärarstab. Härom tillägger utredningen bl. a. följande.

Lärarna vid en institution har vanligtvis var för sig olika forskningsinrikt­ ningar och är därigenom särskilt kvalificerade att meddela undervisning inom skilda områden av ämnet. Det iir angeläget, att samtliga studerande — såväl

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101/. år 1962

28

Kungl. Maj:ts proposition nr ^lOJf år 1962

medicinare som odontologer — får del av den undervisning, som kan meddelas av den mest kvalificerade läraren inom varje särskilt område. Detta skulle motivera, att uppdraget ges åt en institutions samlade lärarstab.

Enligt utredningens uppfattning var det för läkarutbildningsberedningen inte praktiskt möjligt att i samband med utarbetande av de förslag till personal­ ökningar, som föranleddes av de ökade anspråken på den medicinska utbild­ ningsorganisationen, föreslå en dylik organisation. I stället hade denna bered­ ning förordat, att för medicinsk och odontologisk undervisning och forskning gemensamma nya tjänster skulle inrättas. — Utredningen anser att innehavarna av dessa nya tjänster — en vid varje institution — bör bli ansvarig för led­ ningen av den odontologiska undervisningen, även om institutionens samlade lärarstab gemensamt har att meddela ifrågavarande undervisning. Utredningen anför vidare huvudsakligen följande.

Den föreslagna anordningen skulle i framtiden resultera i att det vid de medi- cinsk-teoretiska institutionerna skulle finnas lärare, som vore närmast ansva­ riga för den odontologiska undervisningen. Dessa lärare bör emellertid organisa­ toriskt vara underställda institutionschefen, som har att fördela institutionens totala undervisning på den tillgängliga lärarstaben. I den forskning, som be­ drivs vid en medicinsk-teoretisk institution, bör de olika lärarna vid institutio­ nen, i den mån deras forskningsinriktning gör det möjligt, behandla odontolo­ giska problem. Den odontologiska forskningen bör således inte förbehållas enbart den lärare, som är ansvarig för den odontologiska undervisningen, även om denne naturligtvis är den som närmast kan tänkas ägna sig åt sådana forskningspro­ blem. Principen bör vidare vara, att institutionen i dess helhet får ansvaret att rekrytera forskare till såväl medicinsk som odontologisk forskning samt att ge forskarntbildning inom båda ämnesområdena. Vad nu föreslagits bör gälla, oav­ sett vilken typ av kvalificerad ordinarie lärartjänst, som inrättas vid en insti­ tution för att tillgodose behoven för såväl medicinsk som odontologisk under­ visning och forskning.

Utredningen förordar följande tillsättningsförfarande. Vid bedömningen av de sökandes kompetens till en kvalificerad tjänst av här ifragasatt slag bör beaktas, att saväl medicinska som odontologiska meriter till- mätes värde. Goda meriter inom både den medicinska och den odontologiska delen av ämnesområdet måste tillmätas större värde än meriter av motsvarande kvalitet inom enbart ettdera av nämnda områden. De sakkunniga bör sålunda bedöma saväl medicinsk som odontologisk forskning inom det berörda ämnet. Förslag till sakkunniga för dessa tjänster bör med hänsyn härtill inhämtas från de medicinska fakulteterna (motsvarande) och från tandläkarhögskolornas lärar­ kollegier. — När de infordrade sakkunnigutlåtandena inkommit, bör vederbö­ rande tandläkarhögskolas lärarkollegium få tillfälle att yttra sig över dem. Yttrandet bör överlämnas till den medicinska fakulteten (motsvarande) för att tagas i beaktande vid placeringen av de sökande i förslagsrum till tjänsten. Ytt­ randet från tandläkarhögskolans lärarkollegium bör sedan som bilaga medfölja fakultetens handlingar vid överlämnandet av ärendet till kanslern.

Tjänstgöringsskyldigheten för innehavare av de gemensamma tjänsterna bör enligt utredningens uppfattning innefatta skyldighet att planera och sammanhålla den odontologiska undervisningen och föreslå fördelning av

29

läraruppgifter för denna undervisning inom ramen för vederbörande institutions hela verksamhet. Institutionschefen föreslås skola i samråd med ifrågavarande lärare bestämma i vilken utsträckning och för vilka avsnitt av undervisningen de vid institutionen tillgängliga kvalificerade lärarkrafterna skall anlitas. Vid detta lärarval bör enligt utredningens mening riktmärket vara, att varje lärare meddelar den undervisning, som bäst sammanfaller med hans eget forsknings­ område och intresseinriktning. På detta sätt kommer enligt utredningen den särskilt för odontologisk undervisning avsedde läraren att ansvara för upplägg­ ningen av denna undervisning och möjligen även meddela huvuddelen av den kvalificerade odontologiska undervisningen. I princip bör emellertid enligt utred­ ningen institutionens samtliga lärare deltaga i den odontologiska undervisningen. På innehavaren av ifrågavarande gemensamma tjänst föreslås dessutom an­ komma att under institutionschefens överinseende leda och övervaka den övriga undervisningspersonal och den tekniska personal, som särskilt anställts för den odontologiska undervisningen.

I enlighet med arten av sin tjänst bör enligt utredningen innehavaren av en för medicinsk och odontologisk undervisning och forskning gemensam tjänst ha säte och stämma i såväl den medicinska fakulteten som det odontologiska lärarkollegiet (motsvarande).

Avslutningsvis understryker utredningen, att förslaget om samordning av den medicinska och odontologiska undervisnings- och forskningsorganisationen står i överensstämmelse med 1955 års universitetsutredning i olika samman­ hang redovisade principiella tanke, att uppkommande utbildningsbehov bör tillgodoses inom ramen för befintliga fakulteter (motsvarande) och icke genom tillskapande av fristående och därför ofta i viss mån isolerade fackhögskolor. Utredningen erinrar om att den moderna utvecklingen inom naturvetenskapen kännetecknas av bl. a. att gränserna mellan vetenskapens olika delar suddas ut. Utredningen understryker, att det därför kan vara motiverat, att vid den fort­ satta utbyggnaden av universitets- och högskoleorganisationen beakta möjlig­ heterna av en samordning av undervisnings- och forskningsenheter av traditio­ nell typ. Detta är enligt utredningen särskilt angeläget, när fråga är om två från såväl undervisningens som forskningens synpunkt så näraliggande områden, som den teoretiska medicinen och den teoretiska odontologin.

Tillkomsten av kvalificerade lärartjänster vid de teoretisk-medicinska insti­ tutionerna med uppgift att även ansvara för odontologisk undervisning och forskning innebär enligt utredningen otvivelaktigt en förstärkning för odonto­ logins del. Utredningen räknar med att denna lärarförstärkning skall resultera i att de berörda institutionerna i sin helhet skall känna ansvar för den odon­ tologiska undervisningen och forskningen på samma sätt som för den medicinska, och att institutionernas samtliga resurser — såväl personella som materiella _ i rimlig utsträckning kan få disponeras även för odontologisk verksamhet. Detta skulle enligt utredningen ge garantier för eu hög kvalitet på den teo­ retiska delen av tandläkarundervisningen.

Kungl. Majrts proposition nr 10h år 1962

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 10år 1962

didatexamen. Beredningen har därför föreslagit, att den utbyggnad av den pro- pedeutiska och kliniska utbildningskapaciteten i Göteborg, Stockholm och Umeå, som 1961 års riksdag fattat beslut om, skall inledas tre år tidigare än vad som förutsätts i riksdagsbeslutet, dvs. budgetåret 1964/65 i stället för budgetåret 1967/68. Den årliga intagningen av studerande till den propedeutiska och kli­ niska utbildningen skulle härigenom fr. o. m. höstterminen 1964 öka med 15 studerande i Göteborg, 12 studerande i Stockholm och 20 studerande i Umeå.

Fr. o. m. läsåret 1967/68 kommer emellertid den propedeutiska och kliniska utbildningskapacitet som enligt beredningens förslag sålunda skall astadkommas redan fr. o. m. läsåret 1964/65 att tagas i anspråk av det ökade antal studerande som enligt 1961 års riksdagsbeslut kommer att börja teoretiska studier höstter­ minen 1965. Vid sistnämnda tidpunkt skall nämligen de teoretiska institutio­ nerna i Umeå stå färdiga för intagning av nybörjare. De 62 studerande, som läsåret 1965/66 börjar sina medicinska studier i Umeå avses skola kunna genom­ föra hela sin medicinska utbildning där. Sina propedeutiska studier börjar dessa studerande läsåret 1967/68, vilket betyder att någon flyttning av studerande från andra lärosäten till Umeå därefter inte kan ske. Den av beredningen före­ slagna intagningsökningen kan från dessa utgångspunkter således endast pågå under tre år, fr. o. m. höstterminen 1962 t. o. m. vårterminen 1965. Läkar- utbildningsberedningen har emellertid framhållit i sin promemoria, att den räknar med att i Göteborg en årlig intagning till teoretiska studier av 168 stu­ derande även därefter kan bibehållas och en ökning av antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser från 115 till 160 påbörjas, allt enligt alternativet F. Vid remissbehandlingen av beredningens förslag har medicinska fakulteten i Göteborg understrukit angelägenheten av att fr. o. m. höstterminen 1967 antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser i Göteborg ökas i enlighet med nämnda alternativ. Därigenom skulle de teoretiska institutionernas utbildnings­ kapacitet även i fortsättningen kunna utnyttjas till fullo och förutsättningar skapas för en obruten studiegång vid lärosätet.

Läkarutbildningsberedningen har med en till mig ingiven skrivelse, dagteck- nad den 15 februari 1962, redovisat de preliminära resultaten av de undersök­ ningar beredningen gjort om möjligheterna att permanent förverkliga alterna­ tivet F i Göteborg. Beredningen avser att senare överlämna en fullständig redo­ görelse för förutsättningarna för en intagningsökning av ifrågavarande omfatt­ ning. Av beredningens nu överlämnade redovisning inhämtas huvudsakligen följande.

Beredningen har haft överläggningar med företrädare för sjukvårdsförvalt­ ningen i Göteborgs stad angaende möjligheterna att tillhandahalla ett ökat antal kliniska utbildningsplatser i Göteborg. Beredningen har därvid informerats om det utrednings- och planeringsarbete som sjukvårdsstyrelsen i Göteborg för när­ varande på uppdrag av stadsfullmäktige bedriver rörande möjligheterna att bygga ett nytt centralsjukhus, benämnt Östra sjukhuset. Plats för sjukhusbe-

32

byggelse har reserverats på mark vid Smörslottet i Sävenäs. Några detaljerade förslag föreligger ännu inte, men av den information styrelsen lämnat om det föreslagna nya sjukhusets organisation framgår, att man räknar med att detta bl. a. kommer att innehålla en medicinsk klinik, en kirurgisk klinik, en kvinno­ klinik, en psykiatrisk klinik, kliniska laboratorier och röntgenavdelning. Vidare diskuteras att till sjukhuset förlägga en infektionsklinik, vilken skulle ersätta det nuvarande epidemisjukhuset, samt en ortopedisk klinik och en geriatrisk klinik. Eventuellt kommer även en barnklinik att förläggas till sjukhuset. Enligt sjuk­ vårdsstyrelsens mening bör Östra sjukhuset på lämpligt sätt kunna anpassas för undervisning och forskning. En förutsättning härför är enligt styrelsen, att en överenskommelse kan nås med staten angående lämplig fördelning mellan stat och kommun av de kostnader som ett åtagande från stadens sida att tillhanda­ hålla undervisnings- och forskningsmöjligheter vid sjukhuset skulle medföra.

Med utgångspunkt i den av sjukvårdsstyrelsen skisserade organisationen för Östra sjukhuset har läkarutbildningsberedningen utarbetat en utbildningsplan för en intagning av 160 studerande per år i de kliniska och propedeutiska ämne­ na. Beredningen räknar enligt denna plan med undervisning i ämnena medicin, kirurgi, psykiatri, röntgendiagnostik och de kliniska laboratorieämnena av 100 studerande per år vid Sahlgrenska sjukhuset och 60 studerande per år vid Östra sjukhuset. Eventuellt kan samma fördelning av de studerande komma att till- lämpas vid de propedeutiska översiktskurserna; dock räknar beredningen med en fördelning av 80 studerande vid vartdera sjukhuset i ämnet patologi. Bered­ ningen räknar vidare med att undervisningen av samtliga 160 studerande i äm­ nena obstetrik-gynekologi, radioterapi, dermato-venereologi, ftisiologi och social­ medicin förlägges till Sahlgrenska sjukhuset och i ämnet klinisk epidemiologi till Östra sjukhuset, därest en infektionsklinik kommer till stånd vid detta sjukhus. Därav följer, att från den medicinska undervisningens synpunkt ianspråktagan- de av någon kvinnoklinik ej erfordras vid Östra sjukhuset. Undervisning i äm­ nena oftalmiatrik, oto-rhino-laryngologi och neurologi synes enligt beredningen kunna beredas samtliga 160 studerande vid Sahlgrenska sjukhuset med ian- språktagande av de polikliniker inom motsvarande specialiteter, som planeras vid Östra sjukhuset. I fråga om undervisningen i ämnet pediatrik har bered­ ningen ännu inte framlagt något förslag, emedan frågan om barnsjukvårdens framtida ordnande i Göteborg för närvarande utredes. Beredningen betraktar dock för sin del en koncentration av undervisningen i detta ämne till Sahl­ grenska sjukhuset som den troligaste lösningen. Undervisning i de propedeutiska ämnena bakteriologi och farmakologi samt i ämnena hygien, rättsmedicin och krigsmedicin synes enligt beredningen kunna beredas amtliga 160 studerande i de lokaler som utnyttjas för ändamålet. En fördelning av de studerande mellan de båda sjukhusen i enlighet med nu redovisade preliminära förslag förutsätter enligt beredningen en viss omorganisation av Sahlgrenska sjukhuset.

Beredningen framhåller vidare, att den av sjukvårdsstyrelsen inhämtat, att det synes vara möjligt att färdigställa Östra sjukhusets kliniker inom den tid,

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 104. år 1962

35

derande, vara goda. Jag återkommer i det följande till frågan om medelsanvis­ ning för ändamålet.

I Stockholm synes inga allvarligare hinder finnas mot en tidigareläggning av ökningen av antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser. Även om man för närvarande inte med absolut säkerhet kan avgöra om erforderliga ny-, om- och tillbyggnader kan bli färdigställda vid de tidpunkter då undervisningen vid berörda kliniker och institutioner påverkas av det ökade antalet studerande, synes detta med hänsyn till möjligheten att anordna särskilda kurser inte hindra genomförandet av den förordade ökningen av utbildningskapaciteten. Jag vill i detta sammanhang erinra dels om det arbete som för närvarande pågår med att upprätta förslag till ny generalplan för karolinska sjukhuset, dels om att Kungl. Maj:t nyligen tillkallat en sakkunnig med uppgift att verkställa utredning rö­ rande de byggnadsåtgärder m. m. som erfordras vid de lokaler, som friställes vid serafimerlasarettet, när nervklinikerna vid lasarettet år 1963 flyttas till karolin­ ska sjukhuset. Vidare avser chefen för inrikesdepartementet att senare denna dag föreslå att kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande m. m. med anledning av den på grundval av propositionen 1961:108 beslutade ökningen av antalet studerande får Kungl. Maj:ts uppdrag att upptaga förhandlingar med Stockholms stad rörande åtgärder för att tillgodose behoven av ökade utrymmen för undervisning och forskning vid patologiska institutionen vid Sabbatsbergs sjukhus m. m.

Såväl läkarutbildningsberedningen som åtskilliga remissinstanser har under­ strukit angelägenheten av att byggnaden 3 a i Umeå, som skall inrymma vissa lokaler för behandling m. m., i allt väsentligt är färdigställd, innan den ökade utbildningskapaciteten påverkar undervisningen i medicin och kirurgi, vilket inträffar höstterminen 1965. Enligt vad jag under hand erfarit torde byggnaden 3 a sannolikt inte kunna färdigställas förrän till den 1 januari 1966, vilket således skulle innebära att den ökade intagningen av studerande till de kliniska kurserna kommer att försenas en termin. Vissa möjligheter torde emellertid före­ ligga för att kliniska utbildningsplatser skall kunna beredas de 10 studerande det här gäller. Det bör ankomma på läkarutbildningsberedningen att med upp­ märksamhet följa eventuella förskjutningar i tidsprogrammet för färdigställan­ det av byggnaden 3 a samt, därest försening inträffar, inkomma med förslag om erforderliga åtgärder för att en motsvarande försening i tidsprogrammet för den ökade läkarutbildningen skall undvikas.

Ett flertal remissinstanser har uppehållit sig vid frågan om behovet av en per­ sonalförstärkning vid medicinska högskolan i Umeå utöver den som högskolan avses få med anledning av den intagningsökning som 1961 års riksdag fattat beslut om. Det bör ankomma på vederbörande myndigheter att petitavägen framlägga förslag om de förstärkningar som anses erforderliga. Dessa förslag får sedan på vanligt sätt prövas i budgetarbetet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 10It år 1962

36

Enligt läkarutbildningsberedningens uppfattning föreligger behov av en för­ stärkning av organisationen för ämnet psykiatri vid medicinska högskolan i Umeå. Beredningen har, såsom redan nämnts, föreslagit att mentalsjukvårdsbe­ redningen får i uppdrag att utreda förutsättningarna för att vid Umedalens sjuk­ hus anordna en klinisk enhet för undervisning och forskning i psykiatri, innefat­ tande bl. a. en professur i ämnet. I likhet med läkarutbildningsberedningen och de remissinstanser, som berört frågan, finner jag den avsedda förstärkningen synnerligen angelägen. Det torde få ankomma på organisationskommittén för medicinska högskolan i Umeå att i samråd med mentalsjukvårdsberedningen ut­ reda förutsättningarna för att få till stånd en dylik enhet.

Flera remissinstanser har betonat, att den flyttning av studerande till Umeå, som vid ett genomförande av beredningens förslag i ökad omfattning måste ske inför det propedeutiska året, medför allvarliga olägenheter. Dessa olägenheter har ytterligare belysts i den tidigare omnämnda skrivelsen med synpunkter på flyttningsfrågan, som utredningen rörande vissa medicinska utbildnings­ frågor m. m. inkommit med. Utredningen har i överensstämmelse med åsikter som framförts av bl. a. SFS förordat ett system med s. k. tidighänvisning av de studerande. Detta innebär, att de studerande uttages till propedeutisk ut­ bildning i Umeå redan i samband med intagningen till de teoretiska studierna i Lund eller Göteborg. Vid ansökan om tillträde till medicinska studier skall den sökande enligt det avsedda systemet ange önskemål om hänvisning enligt något av följande sex alternativ. De första fyra avser önskemål om utbildning på en och samma ort, nämligen i Uppsala, Lund, Göteborg eller Stockholm. Det femte avser önskemål om början i Lund med senare flyttning till Umeå och det sjätte början i Göteborg med senare flyttning till Umeå. De två sistnämnda alternativen bör enligt utredningen benämnas Lund-Umeålinjen respektive Göte- borg-Umeålinjen. Urvalet av studerande till de sex medicinska utbildningslin­ jerna skulle ske efter samma grunder som nu tillämpas vid urvalet av stude­ rande till de fyra fullständiga lärosätena. Förfaringssättet skulle endast behöva användas under de tre år man avvaktar färdigställandet av de teoretiska insti­ tutionerna i Umeå, dvs. fr. o. m. höstterminen 1962 t. o. m. vårterminen 1965.

För egen del ansluter jag mig helt till utredningens rekommendationer. Det förordade systemet skulle enligt min uppfattning både tillgodose de studerandes krav på en väl organiserad studiegång och komma tillrätta med de problem av såväl undervisningsorganisatorisk som studiesocial art som enligt utredningen är förknippade med nuvarande anordningar för hänvisning av studerande till Umeå. Det bör ankomma på universitetskanslern att snarast möjligt utfärda erforderliga föreskrifter rörande urvalet av studerande till de sex utbildningslinjerna.

I anslutning till den diskussion som vid remissbehandlingen förts i fråga om gemensamma tjänster för medicinsk och odontologisk undervisning och forskning har, såsom förut nämnts, utredningen rörande vissa medicinska utbildnings­ frågor m. m. inkommit med synpunkter och förslag. Dylika tjänster har i årets

Kungl. Maj:ts •proposition nr 104 år 1962

37

statsverkproposition föreslagits bli inrättade vid karolinska institutet (åttonde huvudtiteln, s. 407). I förevarande sammanhang har frågan om gemensamma tjänster aktualiserats genom läkarutbildningsberedningens förslag beträffande utbildningsorganisationen i Göteborg. Beredningens förslag i denna del avser en professur i medicinsk kemi, en tjänst som prosektor i anatomi, en tjänst som prosektor i histologi samt ett lektorat i fysiologi. I utbildningsorganisationen i Göteborg ingår visserligen inte för närvarande någon odontologisk utbildnings- eller forskningsenhet. Med anledning av 1961 års riksdagsbeslut rörande den planerade odontologiska läroanstalten i Göteborg har jag emellertid funnit det angeläget att förevarande samordningsfråga redan nu löses.

Enligt utredningen bör där så är möjligt odontologisk och medicinsk undervis­ ning och forskning inom ett och samma prekliniska ämne sammanhållas i en gemensam institution. Uppdraget att svara för såväl medicinsk som odontologisk undervisning och forskning bör enligt utredningen anförtros ifrågavarande insti­ tutions samlade lärarstab. Härigenom kan samtliga studerande — såväl medici­ nare som odontologer — få del av den undervisning som kan meddelas av den mest kvalificerade läraren inom varje särskild del av ämnet. På innehavarna av de för odontologi och medicin gemensamma tjänsterna bör enligt utredningen an­ komma att under institutionschefen även ansvara för ledningen och fördelningen av den odontologiska undervisningen samt ledningen och övervakningen av den övriga undervisningspersonal och tekniska personal, som särskilt anställts för odontologiska uppgifter. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att vid till­ sättningen av ifrågavarande tjänster både medicinska och odontologiska meriter tillmätes värde. Förslag till sakkunniga bör därför inhämtas från såväl de medi­ cinska fakulteterna (motsvarande) som tandläkarhögskolornas lärarkollegier. Vidare bör vederbörande tandläkarhögskolas lärarkollegium få tillfälle att yttra sig över sakkunnigutlåtandena. Innehavaren av en för medicinsk och odontolo­ gisk undervisning och forskning gemensam tjänst bör få säte och stämma i både den medicinska fakulteten och det odontologiska lärarkollegiet.

Den av utredningen föreslagna utformningen av de för odontologi och medicin gemensamma tjänsterna bör enligt min mening kunna leda till en värdefull och från olika synpunkter fördelaktig samordning av medicinsk och odontologisk undervisning och forskning. För odontologins del kommer tjänsterna att inne­ bära en betydande förstärkning och kunna bidraga till lösningen av frågan om den prekliniska odontologiska undervisningens organisation. Under hänvisning till vad jag nu anfört förordar jag, att vid inrättande av ifrågavarande tjänster föreskrift meddelas att tjänsterna skall vara gemensamma för medicinsk och odontologisk undervisning och forskning. Det torde få ankomma på Kung], Maj:t att efter förslag av kanslern utfärda erforderliga närmare bestämmelser.

Jag övergår slutligen till att behandla frågor om tjänster och resurser i övrigt för genomförande av den av mig förordade ökningen av utbildningskapaciteten vid de teoretiska institutionerna i Göteborg. Beträffande ökningen av den pro-

Kungl. Maj:ts proposition nr i04 år 1962

39

31 000 kr. histologiska institutionen. För egen del beräknar jag att för nästa bud­ getår ett sammanlagt tillskott av 47 000 kr. skall vara tillfyllest för materiel m. m. vid dessa båda institutioner. Jag utgår därvid från att förstärkningen av histologiska institutionens resurser för nästa budgetår kan begränsas till 15 500 kr. Såvitt avser beredningens övriga förslag angående anslag till materiel m. in. bör det ankomma på vederbörande myndighet att sedermera inom ramen för den av mig godtagna kostnadsramen äska erforderliga medel.

Enligt beredningens kalkyler erfordras ett belopp av 300 000 kr. för nödvän­ diga ombyggnadsarbeten inom de teoretiska institutionernas byggnadskomplex. Erforderligt belopp torde efter framställning av byggnadsstyrelsen i sedvanlig ordning få anvisas av Kungl. Maj:t av tillgängliga medel under fastighetsfondens stat.

Beredningen beräknar, att ett belopp av 390 000 kr. erfordras för inredning och utrustning av lokaler för de teoretiska institutioner, vilkas verksamhet berö- res av ökningen av utbildningskapaciteten. Av beloppet avser 51 000 kr. anato­ miska institutionen och 111 000 kr. histologiska institutionen. Utrustningskom- mittén för Göteborgs universitet har i yttrande över beredningens förslag anfört, att för inredning och utrustning vid de båda nämnda institutionerna erfordras tillhopa endast 147 000 kr., varav 47 000 kr. till anatomiska institutionen och 100 000 kr. till histologiska institutionen. Nämnda kommitté förutsätter, att angivna kostnader skall kunna täckas inom ramen för redan anvisade medel till inredning och utrustning av lokaler för nämnda institutioner. Jag ansluter mig till utrustningskommitténs förslag, som dock endast avser budgetåret 1962/63. Det bör ankomma på kommittén att inom den av beredningen angivna ramen göra framställning om de medel, som efter den 1 juli 1963 erfordras för inredning och utrustning av lokaler vid övriga av förslagen berörda institutioner.

Alina i det föregående framställda förslag föranleder, såvitt gäller budgetåret 1962/63, ett ökat medelsbehov av sammanlagt 211 000 kr., varav för avlöningar 164 000 kr. och för materiel m. m. 47 000 kr. För ändamålet bör för nästa budget­ år under åttonde huvudtiteln anvisas ett särskilt förslagsanslag, benämnt Vissa kostnader för läkarutbildningen. Därjämte torde Kungl. Maj:t böra inhämta riksdagens medgivande att vid universitetet i Göteborg i enlighet med mitt föi- slag inrätta — utöver de ordinarie och extra ordinarie tjänster vilka vid bifall till de förslag som framlagts i årets statsverksproposition torde komma att upp­ föras på personalförteckning för universitetet — en tjänst som prosektor i Bo 1 i anatomi, en tjänst som prosektor i Bo 1 i histologi och två tjänster som forskar­ assistent i Ae21. Det torde få ankomma på Kungl. AIaj:t att efter förslag av kanslern meddela erforderliga föreskrifter rörande anslagets disposition. De under anslaget anvisade medlen bör fr. o. m. budgetåret 1963/64 tillgodoföras Göteborgs universitets avlönings- och materielanslag, varvid jämväl erforder­ liga ändringar i personalförteckningen för universitetet bör vidtagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10It- år 1962

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 är 1962

Under åberopande av vad jag anfört och föreslagit i det föregående hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig förordade förslag och riktlinjer för ut­ byggande av läkarutbildningen;

b) medgiva, att vid Göteborgs universitet utöver de tjänster som i annan ordning kan komma att uppföras på personal­ förteckning för universitetet må under budgetåret 1962/63 inrättas en tjänst som prosektor i Bo 1 i anatomi, en tjänst som prosektor i Bo 1 i histologi och två tjänster som forskarassistent i Ae 21, samt bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga härav på­ kallade ändringar i personalförteckningen;

c) till Fma kostnader för läkarutbildningen för budgetåret 1962/63 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 211 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 är 1962

41

II. Ökad utbildning av tandläkare m. m.

Genom beslut av 1961 års riksdag har på grundval av propositionen 1961:108 riktlinjer uppdragits för en ökad utbildning av tandläkare och tandtekniker. Beslutet innebär, att tandläkarinstitutet i Umeå från och med budgetåret 1963/64 skall utbyggas till en fullständig tandläkarhögskola, att de förhand­ lingar och det förberedelsearbete, som fordras för att anordna tandläkarutbild­ ning i Göteborg, skall genomföras samt att tandteknikerutbildning skall anord­ nas i Umeå från och med budgetåret 1963/64. Vid den föreslagna fullständiga tandläkarhögskolan i Umeå skall enligt beslutet det i propositionen redovisade förslaget om ordinarie lärartjänster i stort sett genomföras. Beträffande övriga lärartjänster framhölls i propositionen, att den slutliga prövningen borde anstå i avvaktan på det förslag om tandsjukvårdens ordnande vid de odontologiska läroanstalterna, som de genom Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 17 juni 1955 och den 7 mars 1958 tillkallade odontologiska förhandlingssakkunniga väntades avlämna.

I ett den 29 juni 1961 dagtecknat betänkande, »Tandsjukvården vid de odon­ tologiska läroanstalterna» (SOU 1961:36), har de odontologiska förhandlings­ sakkunniga föreslagit vissa åtgärder syftande till en omorganisation av tand­ sjukvården vid tandläkarhögskolorna. Över de sakkunnigas förslag har utlå­ tanden avgivits av statskontoret, riksrevisionsverket, kanslern för rikets univer­ sitet, medicinalstyrelsen, statens medicinska forskningsråd, direktionen för karo­ linska sjukhuset, nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, överståt- hållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län, Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges tandläkarförbund, Svenska tandläkare-sällskapet, Sveriges förenade studentkårer (SFS), Svenska läkare­ sällskapet, Sveriges läkarförbund och Svenska tandteknikerförbundet.

Universitetskanslern har överlämnat yttranden från vederbörande akademiska myndigheter ävensom till honom inkomna skrifter från lärarföreningarna vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö samt lärarföreningen vid tand­ läkarinstitutet i Umeå. Vid tandläkarhögskolans i Stockholm till kanslern ingivna yttrande finns fogat särskilda yttranden av professorn vid högskolan J. Hertz och avdelningstandläkaren vid samma högskola K.-E. Marken. Till medicinal­ styrelsens yttrande har fogats dels ett till styrelsen infordrat utlåtande i ärendet av chefsläkaren vid karolinska sjukhuset, professorn C.-A. Ilamberger, dels en av medicinalrådet O. Osvald utarbetad promemoria. Till överståthållarämbetets och berörda länsstyrelsers utlåtanden har fogats yttranden av vederbörande kommunala myndigheter.

2

* — Bihang till riksdagens protokoll 19G2. 1 samt. Nr 104

42

I anslutning till det nyss nämnda beslutet av 1961 års riksdag angående ökad utbildning av bl. a. tandläkare bemyndigade Kungl. Maj:t genom be­ slut den 2 juni 1961 chefen för ecklesiastikdepartementet att uppdraga åt högst åtta experter att inom ecklesiastikdepartementet biträda med beredning av vissa frågor rörande ökad tandläkarutbildning och därmed sammanhängande spörsmål. Med anledning härav tillkallade departementschefen samma dag en expertgrupp samt beslöt att uppdraget skulle fullgöras inom fyra arbetsgrupper, av vilka en för frågor rörande prekliniska utbildningsplatser för ytterligare tjugo odontologie studerande, en för frågor rörande personalorganisation, lokaler m. m. för den blivande odontologiska läroanstalten i Umeå, en för frågor rörande tand­ teknikerutbildning i Umeå samt en för frågor rörande odontologisk utbildning i Göteborg.

I en den 7 juli 1961 dagtecknad promemoria har arbetsgruppen för utred­ ning av frågor rörande personalorganisation, lokaler m. in. för den blivande odontologiska läroanstalten i Umeå1 framlagt förslag till personalorganisation vid en fullt utbyggd tandläkarhögskola i Umeå. Över arbetsgruppens förslag har utlåtanden avgivits av kanslern för rikets universitet och organisationskom­ mittén för medicinska högskolan i Umea samt Västerbottens läns landstings för­ valtningsutskott. Kanslerns utlåtande har avgivits efter hörande av tandläkar- högskolorna i Stockholm och Malmö. Organisationskommitténs utlåtande har avgivits efter hörande av lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå.

Vidare har nyss nämnda arbetsgrupp i en den 20 december 1961 dagtecknad skrivelse inkommit med förslag beträffande anslag för budgetåret 1963/64 till den blivande tandläkarhögskolan samt tandteknikerskolan i Umeå.

Arbetsgruppen för utredning av frågor rörande tandteknikerutbildningen i Umeå- har inkommit med en den 25 januari 1962 dagtecknad promemoria an­ gående tandteknikerskola i Umeå samt angående den genom sammanförande av tandteknikerskolan med teknologiprofessuren bildade teknologiska institu­ tionen i byggnad 5 b vid lasarettet, ävensom angående nya intagningsbestäm- melser för tandteknikerskola. Över ifrågavarande promemoria har utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning samt Tjänste­ männens centralorganisation (TCO).

Kungl. Maj:ts proposition nr 104- är 1962

1. Tandläkarutbildningen i Umeå

Nuvarande förhållanden

Tandläkarutbildning sker för närvarande vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö samt vid tandläkarinstitutet i Umeå. Detta institut, som inrättades genom beslut av 1955 års riksdag med anledning av propositionen 1955:138

1 Professorerna G. Westin och L. Lysell. Professorn G. Westin och docenten B. S. Axelsson.

44

delades i stället efter det vårdsökande klientelet och koncentrerades till en lasa- rettsklinik med huvudparten av vuxentandvården och en barnklinik för ämnena barntandvård och odontologisk ortopedi.

Till det avslutade studieårets nionde och tionde terminer förlädes främst så­ dan undervisning som inte kunde äga rum i Umeå på grund av att därför erfor­ derliga undervisningsresurser saknades vid institutet. Samtliga professorers före­ läsningar, demonstrationer och seminarieövningar samt motsvarande undervis­ ning av laboratorerna i parodontologi samt i pulpa- och rotbehandling kon­ centrerades således till nionde och tionde terminerna. Vidare förlädes vissa särskilda kurser till denna studieperiod liksom även hela utbildningen i farma­ kologi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

1961 års riksdagsbeslut

Såsom förut anförts skall i enlighet med beslut av 1961 års riksdag (prop. 1961:108; SU 130; Rskr 328) tandläkarinstitutet i Umeå ombildas till en i för­ hållande till tandläkarhögskolan i Stockholm fristående och fullständig läro­ anstalt för odontologisk utbildning och forskning. Vidare skall intagnings- kapaciteten i Umeå ökas från 40 till 60 studerande per år. Det har förut­ satts, att undervisning under tandläkarutbildningens sista år skall kunna med­ delas i Umeå från och med läsåret 1963/64 samt att ökningen av kapaciteten därstädes skall börja vid tredje terminens utbildning höstterminen 1963. Pre- klinisk utbildning under det första studieåret kan i Umeå börja först läsåret 1965/66 i anslutning till att medicinsk teoretisk utbildning samma läsår anord­ nas vid den medicinska högskolan. Med hänsyn till att förutsättningar inte före­ ligger för att taga in ytterligare 20 studerande till preklinisk utbildning vid stock- holmshögskolans umeålinje utöver de 40 som nu utbildas där, har i 1962 års åttonde huvudtitel (s. 430) föreslagits, att 20 nya prekliniska utbildningsplatser per år för umeålinjens behov provisoriskt anordnas vid tandläkarhögskolan i Malmö från och med budgetåret 1962/63.

1961 års riksdagsbeslut innebär, att erforderlig personal för den under­ visning och examination, som krävs för fullständig odontologisk utbildning i Umeå under de fyra åren från tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen, skall finnas från och med läsåret 1963/64. Med hänsyn främst till att de odon­ tologiska förhandlingssakkunnigas förslag angående tandsjukvården då inte förelåg, togs i propositionen 1961:108 ej närmare ställning till personalorgani­ sationens utformning. Som förut nämnts förordades dock, att ett förslag till personalorganisation, som utarbetats av en inom organisationskommittén för den medicinska högskolan i Umeå tillsatt odontologisk nämnd, borde såvitt gäller ordinarie lärartjänster i stort sett genomföras. Enligt departementschefen borde vederbörande anslagsäskande myndighet senare inkomma med ett över­ arbetat förslag, vilket i stora drag borde vara uppbyggt enligt den av odonto­ logiska nämnden förordade organisationen.

45

Odontologiska nämndens förslag utgick från att den för umeåinstitutet sär­ skilt avpassade studieplanen i princip borde bibehållas. Nämnden an­ förde beträffande sistnämnda fråga huvudsakligen följande.

Den särskilda studieplanen för umeåinstitutet har i allt väsentligt visat sig vara ändamålsenlig och givit mycket goda studieresultat. Uppdelningen av verk­ samheten på få kliniska enheter och sammanslagningen av den teknisk-odonto- logiska undervisningen möjliggör även i fortsättningen en önskvärd koncentre­ ring av tandläkarutbildningen. Den särskilda studieplanen bör i största möjliga utsträckning tjäna som förebild vid uppgörande av studieplan för den fullstän­ diga utbildningen från tandläkarkandidatexamen till tandläkarexamen vid tand- läkarhögskolan i Umeå.

Under beaktande av det sålunda anförda framlade nämnden förslag till studie­ plan för en tandläkarhögskola i Umeå.

Vid utarbetandet av sitt förslag till lärarorganisation för tandläkar- högskolan i Umeå sökte nämnden tillämpa samma mall som använts i fråga om motsvarande personal vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö. Nämnden fann emellertid, att den endast delvis kunde följa denna princip med hänsyn till att utbildningen vid tandläkarinstitutet i Umeå — som redan nämnts — från början erhöll en från den traditionella tandläkarutbildningen avvikande utformning.

För att nå större enhetlighet i fråga om de odontologiska läroämnenas benäm­ ning föreslog nämnden vidare följande delvis nya ämnesbeteckningar: cariologi (i stället för karieslära), odontologisk protetik (proteslära), odontologisk kirurgi (tandkirurgi), odontologisk röntgendiagnostik (dental röntgendiagnostik), odon­ tologisk ortopedi (odontologisk ortopedi), pedodonti (barntandvård), histopatologi (tandhistopatologi), farmakologi (odontologisk farmakologi), endodonti (pul­ pa- och rotbehandling) samt oralbakteriologi (speciell bakteriologi). Härutöver föreslog nämnden två nya ämnen: teknologi (odontologisk teknik) och oraldiagnostik (odontologisk diagnostik).

I följande sammanställning redovisas ämnesvis dels de professors- och labora- torstjänster som skulle finnas inrättade vid tandläkarhögskolan i Umeå vid tillämpning av mallen från högskolorna i Stockholm och Malmö, dels de tjänster som av nämnden föreslogs bli inrättade vid umeåhögskolan.

Kungl. May.ts proposition nr 104 år 1962

Högre tjänster vid tandläkarhögskolan i Umeå

Vid tillämpningen av mallen från tandläkar­ högskolorna i Stockholm och Malmö

Karieslära

professur laboratur

Proteslära

professur laboratur

Enligt odontologiska nämndens förslag

Cariologi

professur

Protetik

professur

47

lasarettskliniken och barnkliniken. Genom motsvarande samordning av den tekniska laboratorieverksamheten inom de s. k. fantomkurserna har stora be­ sparingar uppnåtts vid utnyttjandet av lokaler och utrustning. Undervisnings- och tjänstgöringsperioden inom ramen för den tandtekniska utbildningen har reducerats med inemot fyra veckor.

Den tidigare nämnda kopieringsprincipen i fråga om de högre lärartjänsterna bör under inga förhållanden få bryta umeåinstitutets enhetliga kliniska och tekniskt laboratoriemässiga organisation. För närvarande är de s. k. fantom­ kurserna i karieslära och proteslära vid institutet koncentrerade till en gemen­ sam kurs under ledning av institutets föreståndare. Splittras utbildningen i tre kurser — två inom protetik och en inom cariologi — är de nuvarande labora­ torierna ej längre tillfyllest. Då den teoretiska undervisningen i materiallära måste ges i anslutning till fantomkurserna kommer de tekniska kurserna att uppdelas på fyra avdelningstandläkare, varav en som föreståndare för en själv­ ständig avdelning i materiallära, två för protetikkurserna och en för cariologi- kursen. I stället bör man åstadkomma en gemensam fantomkurs sammanvävd med utbildningen i materiallära. Genom en dylik samordning kan tiden för undervisning och tjänstgöring i protetik och cariologi nedskäras, varav följer en så stor reduktion av undervisnings- och tentamensbördan, att en uppdel­ ning på professur och laboratur i dessa läroämnen ej behövs. Fn laboratur i vartdera ämnet kan därigenom inbesparas och kursverksamheten i stället ledas av en avdelningstandläkare inom respektive ämne. Undervisningen i material- lära samordnas sålunda organisatoriskt med utbildningen i materiallärans till- lämpning — dvs. den laboratorietekniska undervisningen — till ett nytt själv­ ständigt ämne. Det nya ämnet, som bör benämnas teknologi, torde från såväl undervisnings- som forskningssynpunkt bli av sadan vikt, att ämnesföreträdaren bör beredas professors tjänsteställning. Genom tillkomsten av denna professur tillgodoses även kraven på en institution för materialprovning.

Den vid institutet nu befintliga laboraturen i tandkirurgi är helt avsedd för ämnesområdet parodontologi. Denna laboratur, vilken ej bör bindas vid nagon existerande avdelning för kirurgi, måste även i fortsättningen finnas för under­ visning, examination och forskning i parodontologi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

Vid remissbehandlingen av odontologiska nämndens förslag tillstyrktes genom­ gående förslaget att utbygga tandläkarinstitutet i Umeå till en fullständig tand- läka rhögskola. Förslaget om en ökning av intagningskapaciteten till 60 stude­ rande per årsgrupp bemöttes i huvudsak positivt, ehuru i några yttranden far­ hågor uttalades för att patientunderlaget vid den blivande tandläkarhögskolan skulle komma att visa sig otillräckligt för en utbildning av den föreslagna om­ fattningen.

Personalorganisationen vid den blivande tandläkarhögskolan diskuterades ingående. Åtskilliga remissinstanser avstod från ett slutligt ställningstagande till odontologiska nämndens förslag i avvaktan på det betänkande, som odon­ tologiska förhandlingssakkunniga väntades framlägga om tandsjukvårdens ord­ nande vid de odontologiska läroanstalterna. I flertalet yttranden tillstyrktes dock nämndens förslag beträffande professurer och laboraturer vid högskolan.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

2. Tandsjukvården vid de odontologiska läroanstalterna

Nuvarande organisation

Enligt nuvarande organisationsform har de odontologiska läroanstalterna att

vid sidan av sin primära uppgift undervisning och forskning — i egen regi bedriva tandsjukvård. Här skall i korthet redogöras för olika lärares uppgifter och skyldigheter samt för den tandsjukvardande verksamhetens organisation.

Enligt gällande bestämmelser ansvarar professor för undervisningen och forskningen i sitt ämne och skall under den tid av året, då undervisningsskyl- dighet åligger honom, leda de studerandes verksamhet å behandlingssalar och laboratorier. Professorerna har rätt att, om de så önskar, inom läroanstalten bedriva privatpraktik under högst den tid av dagen, som icke omfattas av deras dagliga tjänstgöringsskyldighet om fem timmar. Med patientvården är profes­ sorerna inte skyldiga att taga befattning i vidare mån än som påkallas av undervisning och forskning.

Laborators dagliga tjänstgöringsskyldighet uppgår till fyra timmar. Denna tjänstgöring ägnas undervisning, examination, administrationsgöromål och veten­ skapligt arbete. Laborator är inte skyldig att med patientvården taga annan be­ fattning än den som nödvändiggöres av undervisning och forskning. Vid tandläkar- institutet i Umeå anställda laboratorer är dock på grund av förbehåll, som intagits i för dem gällande fullmakter eller bevis om förordnanden, skyldiga att, i den mån det befinnes erforderligt för fullgörande av högskoleklinikens skyldigheter gentemot folktandvården inom Västerbottens läns landstingsområde, mot sär­ skilt årsarvode (för närvarande 16 000 kr.) stå till landstingets förfogande för specialistvård m. m.

Innehavare av tjänst som avdelningstandläkare skall vara legitimerad tand­ läkare och bör ha fullgjort väl vitsordad tjänstgöring vid tandläkarhögskola eller inneha därmed jämförbara meriter. Vid tillsättande av dylik tjänst bör hansyn även tagas till ådagalagd vetenskaplig skicklighet. Avdelningstandläkare ger de för varje termin obligatoriska kurserna inom respektive ämnen, verk­ ställer slutförhör och leder kursdeltagarnas tekniska och kliniska verksamhet på kliniksalar och laboratorier samt har överinseende över assistenters och ama­ nuensers arbete. Tjänstgöringsskyldigheten utgör i genomsnitt 21 timmar per vecka under tio månader av året eller per läsår 910

timmar,

Assistent skall vara legitimerad tandläkare och bör ha fullgjort väl vitsordad tjänstgöring vid tandläkarhögskola. Han biträder avdelningstandläkama vid kursgivningen, tages i viss utsträckning i anspråk som kursledare samt hand­ leder de studerande i det dagliga arbetet å kliniksalar och laboratorier. Tjänst­ göringsskyldigheten utgör tre timmar varje helgfri dag.

För behörighet till tjänst som amanuens fordras legitimation som tandläkare. Därest tandläkare ej kan erhållas, får dock tandläkarkandidat förordnas till amanuens. Tjänstgöringsskyldigheten utgör liksom för assistenter tre timmar varje helgfri dag eller 675 timmar årligen.

49

Såsom närmare framgår av det följande är avdelningstandläkare, assistent och amanuens vid tandläkarinstitutet i Umeå skyldiga att även deltaga i tand- sjukvårdande verksamhet.

Vid samtliga tre läroanstalter — tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö samt tandläkarinstitutet i Umeå — meddelas tandsjukvård vid kandidatkliniker och lärarkliniker. I läroanstalternas organisation ingår öppna patientmottag­ ningar.

Patienter som önskar vård har att för undersökning hänvända sig till veder­ börande mottagning. För vuxenklientelet finns centrala mottagningsavdelningar (allmänna mottagningar) och för barnklientelet separata mottagningar, anknutna till avdelningarna för barntandvård och odontologisk ortopedi.

Uppdelning av olika behandlingsåtgärder för vuxenklientelet på kandidat- och lärarklinik sker i stort sett redan på den centrala mottagningsavdelningen. Därifrån remitteras inskrivna patienter till kandidat- och lärarklinik eller också till endera. Under pågående behandling kan en patient omplaceras till eller från kandidat- eller lärarklinik. Ansvaret för verksamheten vid den centrala mottag­ ningsavdelningen åvilar dess föreståndare, vilken är avdelningstandläkare. I Stockholm och Umeå — men däremot inte i Malmö — är denne samtidigt föreståndare för lärarkliniken. För verksamheten vid de särskilda mottagningar, som är anknutna till avdelningarna för barntandvård och odontologisk ortopedi, ansvarar cheferna för dessa avdelningar.

Den kliniska tandläkarutbildningen är förlagd till kandidatkliniker na, vid vilka de studerande under lärares ledning och övervakning utför de för erhål­ lande av tjänstgöringsbetyg erforderliga behandlingarna. Ansvariga för vården vid dessa kliniker är professorerna, var och en inom det ämne han represen­ terar, eller — i ämne inom vilket professur inte finns — laboratorn.

Kandidatklinikerna vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö är uppdelade på skilda avdelningar. En sådan avdelning finns för vart och ett av de i studieplanen upptagna kliniska examensämnena. Vid tandläkarinstitutet i Umeå är kandidatkliniken inte förlagd till olika avdelningar utan bildar — frånsett de tandkirurgiska ingreppen — en organisatorisk och lokal enhet. Fn motsvarande enhet bildas av kliniken för barntandvård och odontologisk orto­ pedi.

Vid lärarklinikerna (tidigare benämnda amanuenskliniker) verkställer legiti­ merade tandläkare, som tillika är lärare (avdelningstandläkare, assistenter eller amanuenser), bl. a. sådana behandlingsåtgärder som inte lämpligen kan utföras av de studerande. Syftet med lärarklinikverksamheten är främst att säkerställa så stort patienturval, att för undervisningen lämpliga fall alltid kan erhållas (jfr prop. 1949:92, s. 17 f.). Någon utbildning av blivande tandläkare förekom­ mer inte vid dessa kliniker.

Vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö är tjänstgöring vid lärar­ klinik ett helt frivilligt åtagande från lärarnas sida och arbetstiden per dag

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

51

^{och driva eu} central

tandpoliklinik och en käkcentral vid Malmö allmänna sjuk­

hus, vid vilka institutioner odontologisk undervisning och forskning får bedrivas. Liksom högskolan i Stockholm skall den i Malmö inom ramen för sin kapacitet ombesörja viss folktandvård och anses så till vida som en stadens central tandpoli­ klinik. I denna verksamhet ingår bl. a. behandling av patienter, som direkt vänder sig till högskolan eller som behörigen remitterats dit, samt viss barn­ tandvård. Staden skall verka för att högskolan tillförsäkras för undervisning och forskning önskvärda tandvårdsfall.

För den ökade årliga nettokostnad för folktandvård, som staden skulle fått vidkännas i avsaknad av högskolans arbete inom folktandvården, har staden att erlägga ett årligt driftbidrag av 375 000 kr. Såvitt gäller stadens central­ tandpoliklinik och käkcentral har föreskrivits, att statliga bidrag skall utgå efter i stort sett samma grunder, som gäller beträffande utnyttjande av Malmö all­ männa sjukhus för medicinsk forskning och undervisning.

I fråga om personalen vid sistnämnda institutioner gäller bl. a. att förestån­ daren för centraltandpolikliniken skall vara professor i kliniskt odontologiskt läroämne samt att övrig för undervisning och forskning erforderlig tandläkar- personal vid såväl denna klinik som vid käkcentralen tillsättes av staten. Nämnda tandläkarpersonal utgöres av lärare vid högskolan med lägst avdel­ ningstandläkares kompetens, vilka för sin kommunala verksamhet — omfat­ tande i genomsnitt 21 timmar i veckan — erhåller ersättning av staden.

Jämlikt hittills gällande avtal med Västerbottens läns landsting utgör tand- läkarinstitutet i Umeå landstingsområdets centraltandpoliklinik. Institutet, som är förlagt inom lasarettsområdet, skall inom ramen för sin kapacitet även fullgöra distriktstandvård för vuxna och barn. Beträffande vid institutet an­ ställda lärares skyldigheter att deltaga i tandsjukvården torde få hänvisas till vad därom förut anförts.

I följande avsnitt redovisas förslag till nytt avtal med Västerbottens läns landsting angående bl. a. tandläkarutbildning i Lmea. I detta sammanhang torde därför de nuvarande avtalsbestämmelserna i övrigt inte behöva beröras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10k år 1962

Utredningsuppdraget

Riksdagens revisorer upptog i sin berättelse över den år 1956 av dem verk­ ställda granskningen angående statsverket till behandling fragan om tandsjuk­ vården vid tandläkarhögskolorna (del I, § 30, s. 282—288). Revisorerna erinrade därvid om att vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö bedreves — vid sidan av den vetenskapliga forskningen och undervisningen inom odonto­ logins olika grenar — i stor utsträckning tandsjukvårdande verksamhet. Detta vore också förhållandet vid den under tandläkarhögskolan i Stockholm lydande odontologiska högskolckliniken (numera tandläkarinstitutet) i Umeå. Reviso­ rerna framhöll, att det för det vetenskapliga och pedagogiska arbetet vid tand­ läkarhögskolorna självfallet vore nödvändigt att såväl forskare som lärare finge

52

tillfälle till klinisk arbetsutövning. Av största betydelse vore vidare, att hög­ skolorna för sin verksamhet hade tillgång till härför erforderligt klientel. Som ett led i säkerställandet av patienttillgången hade ett organisatoriskt när­ mande kommit till stånd mellan tandläkarhögskolorna och folktandvården.

Efter att ha lämnat en redogörelse för innebörden i sålunda träffade avtal om samordnande av läroanstalternas patientvårdande verksamhet med respektive Stockholms stad, Malmö stad och Västerbottens läns landsting konstaterade revisorerna dels att den vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö be­ drivna tandsjukvården vore behäftad med vissa brister i personalorganisatoriskt avseende, dels ock att vid tandläkarinstitutet i Umeå genomförts en speciell organisationsform, innebärande att institutets samtliga lärare vore ålagda att även tjänstgöra såsom tandläkare vid den centraltandpoliklinik, som under­ visningsanstalten enligt gällande avtal samtidigt utgjorde. Då de av revisorerna berörda problemen med avseende å tandsjukvården enligt revisorernas mening syntes ha till huvudsaklig del lösts vid tandläkarinstitutet i Umeå, fann reviso­ rerna det påkallat, att en utredning snarast verkställdes beträffande förut­ sättningarna för och lämpligheten av att vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö infördes eu organisationsform liknande den vid umeåkliniken.

Revisorerna förutsatte, att vid en dylik utredning de olikheter beaktades, som kunde föreligga mellan ifrågavarande högskolekliniker t. ex. i avseende å lokala förhållanden, personal tillgång etc. I sammanhanget borde jämväl uppmärksammas de organisatoriska spörsmål i övrigt, som kunde vara förknip­ pade med tandläkarhögskolornas dubbla städning som forsknings- och under­ visningsanstalter, å ena, samt tandsjukhus, å andra sidan, varvid särskild hänsyn borde tagas till de beröringspunkter, som i detta avseende finge anses föreligga mellan tandläkarhögskolorna och de medicinska undervisningsanstal­ terna.

Vid remissbehandlingen av ärendet (statsrevisorernas berättelse 1956, del II, s. 464—476) uttalades från en del remissinstansers sida tveksamhet om lämp­ ligheten av den av revisorerna ifrågasatta omläggningen. De båda tandläkar­ högskolornas lärarkollegier hade dock icke något att erinra mot eu utredning av frågan enligt vissa av dem angivna riktlinjer och även medicinalstyrelsen fann behov av en undersökning i visst avseende föreligga. Kanslern för rikets universitet förordade, att en allsidig och förutsättningslös utredning komme till stånd rörande de problem med avseende å tandsjukvården vid tandläkar­ högskolorna, som berörts i revisorernas yttrande och de över detsamma av kanslern infordrade utlåtandena.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1957: 93 (punkt 26, s. 77—80) anförde statsutskottet, att utskottet för egen del bibragts den uppfattningen, att en utredning av omförmälda spörsmål vore motiverad. Denna utredning borde enligt utskottets mening, såsom universitetskanslern framhållit, vara allsidig och förutsättningslös under beaktande av vad såväl revisorerna som remiss­ instanserna anfört i ärendet. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skri­

Kungl. Maj:t$ proposition nr 10It år 1962

53

velse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder i det av utskottet angivna syftet. I skrivelse den 14 maj 1957, nr 249, anmälde riks­ dagen, att riksdagen fattat beslut i överensstämmelse med vad statsutskottet föreslagit.

Genom beslut den 31 januari 1958 uppdrog Kungl. Maj:t åt odontologiska förhandlingssakkunniga att verkställa den i riksdagens skrivelse avsedda utred­ ningen rörande tandsjukvården vid tandläkarhögskolorna. Enligt beslutet ålåg det de sakkunniga att hålla chefen för ecklesiastikdepartementet underrättad om utredningsarbetets fortgång och ställa sig till efterrättelse de direktiv för uppdragets fullgörande, som av departementschefen kunde komma att med­ delas.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 104 år 1962

Odontologiska förhandlingssakkunnigas betänkande

Brister i den nuvarande organisationen

I betänkandet redogöres för utvecklingen och organisationen av den tand- sjukvårdande verksamheten vid de odontologiska läroanstalterna. Därefter behandlas de brister, som enligt de sakkunnigas mening vidlåder den nu­ varande ordningen. Denna har enligt de sakkunniga givit anledning till kritik på skilda grunder. Efter att ha berört de anmärkningar, som sålunda fram­ kommit, anför de sakkunniga bl. a. följande.

De centrala mottagningarna är för klent dimensionerade med hänsyn till om­ fattningen och vikten av sina arbetsuppgifter och kan icke med erforderlig kraft fullfölja undersökning och terapiplanering. Deras ställning i förhållande till behandlande avdelningar kan bl. a. därför icke bli tillräckligt auktoritativ. De skall självfallet icke ingripa i vederbörande avdelningschefs bedömning, men f. n. har de knappast ens möjlighet att i erforderlig utsträckning följa behand­ lingsgången och i tid avvärja oskäligt dröjsmål mellan olika behandlingsetap- per. Någon slutlig central kontroll över att den vård en patient erhållit har givit godtagbart resultat kan ej heller utövas. — Lärarklinikerna har icke den fasta ställning, som deras insatser i tandsjukvården borde motivera. Detta har också fört med sig att de ej kunnat växa in i medvetandet som nödvändiga inte­ grerande delar av tandläkarhögskolorna. Ofta förekommande personaländringar i fråga om de vid klinikerna verksamma tandläkarna försvårar i sin mån en ratio­ nell anordning av behandlingsverksamheten.

På grund av vissa konstitutionella brister i den nuvarande organisationen är det enligt de sakkunnigas mening ej möjligt att genom begränsade åtgärder vinna något väsentligt för en bättre ordning. De sakkunniga berör därvid först lärarnas ställning och framhåller följande.

Det som framträder såsom synnerligen otillfredsställande och som i särskild grad tilldragit sig statsrevisorernas uppmärksamhet är att i Stockholm och Malmö lärama vid tandläkarhögskolorna icke är pliktiga att med tandsjuk­ vården taga annan befattning än som påkallas av deras i anställningsförhål­ landet liggande skyldighet att bedriva undervisning och forskning. Sålunda tilldelas patienterna vid högskolorna i regel direkt kandidaterna utan att någon

54

bestämd lärare ansvarar för vården. Lärarnas tandsjukvårdande insatser går förlorade för tandläkarhögskolorna och dessas hjälpsökande klientel. Detta måste, allmänt sett, innebära en misshushållning med den stora tillgång, som de till läroanstalterna knutna välutbildade specialisterna inom odontologins olika områden representerar. Och vidare skapar den alltid förhandenvarande osäkerheten i fråga om personal villig att svara för verksamheten vid lärar- klinikerna särskilda svårigheter när det gäller att rationellt organisera klini­ kerna och deras verksamhet. Redan på angivna grunder framstår det såsom en oformlighet, att lärare vid tandläkarhögskolorna i motsats till lärare vid de medicinska läroanstalterna icke har att fullgöra verksamhet inom sjukvården.

Den allvarligaste bristen i läroanstalternas organisation är enligt de sak­ kunniga tandläkarhögskolornas isolering från högspecialiserade sjukhus. De sakkunniga, som anser att denna isolering utgjort ett påtagligt hinder för ut­ vecklingen av undervisningen och forskningen vid de odontologiska läroanstal­ terna, anför härom bl. a. följande.

Särskilt hämmande har den hittillsvarande organisationsformen varit för läro­ anstalternas tandsjukvårdande verksamhet och kliniska forskning, som för sin tillbörliga förkovran kräver samverkan med sjukhusklinikernas forsknings­ arbete. Olägenheterna är uppenbara redan i betraktande av att intet kliniskt behandlingssystem av värde kan med framgång byggas upp och tillgodoföras undervisningen utan att systematiken härletts ur resultaten av en klinisk forsk­ ning, som i sin tur är stödd på och utnyttjar fynden ur den naturvetenskapliga teoretiska grundforskningen. Den odontologisk^ läraren och klinikchefen kan visserligen, teoretiskt sett, remittera behandlingsfall till medicinska special­ kliniker i syfte att genom där utförda undersökningar och åtgärder finna stöd för planering och genomförande av den odontologiska terapin, men i praktiken har ett sådant remissystem mellan isolerade institutioner visat sig ej vara reali­ serbart. Odontologisk klinisk verksamhet, utan stöd från medicinska kliniker inom de betydelsefulla gränsområdena mellan medicin och odontologi samt utan tillgång till kliniska laboratorier inom samtliga ifrågakommande under­ söknings- och studiefält, löper en påtaglig fara att stanna vid eu ensidigt dental undersökningsmetodik och behandlingsåtgärder i enbart bettrestituerande syfte. — De berörda bristerna i samarbetet mellan de odontologiska läroanstalterna och sjukhusen har, i blygsam omfattning, minskats först genom 1957 års umeå- avtal och därefter genom 1960 års avtal angående tandläkarhögskolan i Malmö. Men det synes uteslutet att vid dessa läroanstalter erforderliga förutsättningar skall kunna skapas för odontologisk klinisk undervisning, baserad på resultaten av en genom samverkan mellan medicin och odontologi vidgad och intensifierad forskning, med mindre den odontologiska läroanstalten kan vinna full anslut­ ning till sjukhus och få arbeta inom sjukhuset som en självständig avdelning för tandsjukvård. I

I detta sammanhang beröres också det öppna mottagningssystem, som till- lämpas vid tandläkarhögskolorna. Detta system har enligt de sakkunniga inte kunnat ställa till högskolornas förfogande det differentierade klientel, som i nutiden kräves för att undervisningens och forskningens behov skall kunna tillgodoses. En odontologisk läroanstalt bör enligt de sakkunnigas mening till­ försäkras ett klientel, som domineras av remissfall från sjukhusets olika avdel-

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 är 1962

55

ningar, från vederbörlig folktandvårdsorganisation samt i övrigt från läkare och tandläkare, och måste för dessa fall kunna påräkna allmän- och special- medicinsk undersökning och vård vid samma sjukhus.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

Verksamhetens framtida organisation

De sakkunnigas förslag innebär i huvudsak följande:

Den klinisk-odontologiska undervisningen och forskningen förlägges till medicinska undervisningssjukhus eller andra högspecialiserade sjukhus, vid vilka tandsjukvården koncentreras till en särskild avdelning, benämnd tandsjuk- vårdscentral. Denna organiseras som en under sjukhusets förvaltande myndig­ heter lydande självständig lasarettsavdelning.

För ifrågavarande tandsjukvårdande verksamhet räknar de sakkunniga med kommunalt huvudmannaskap. Detta innebär att enahanda anordningar måste vidtagas, som inordnat de medicinska läroanstalternas sjukvårdande verksamhet i kommunala undervisningssjukhus.

Tands juk vårdscen trålens verksamhet uppbygges väsentligen på det patient­ material, som tillföres densamma genom remisser. Remissystemets effektivitet tillgodoses genom avtal med vederbörande kommunala huvudmän för folk­ tandvården.

Vården av remissklientelet skall helt åvila lärarna i de kliniska ämnena i deras egenskap av tandläkare vid tandsjukvårdscentralen. Något eget klientel skall sålunda icke tilldelas kandidaterna utan lärarna skall bära hela ansvaret för tandsjukvårdens utövning.

Tandläkarhögskolomas lärartjänster i kliniska ämnen förenas med befatt­ ningar vid sjukhusen. Professorer och laboratorer skall tjänstgöra som över­ tandläkare vid tandsjukvårdscentralen. Härigenom kommer övertandläkare att finnas anställd för varje mot kliniskt odontologiskt läroämne svarande specialitet.

Sjukhusanknytningen och huvudmannaskapet

De sakkunniga konstaterar, att vid både medicinsk och odontologisk utbild­ ning tillgång krävs till ett patientmaterial av viss storlek och sammansättning samt att härvidlag likartade förhållanden föreligger mellan de båda utbildnings- formerna. Då det gällt att tillförsäkra läroanstalterna erforderligt patientmate­ rial har man emellertid — framhåller de sakkunniga — gått olika vägar. Efter att ha berört de skilda organisationsformer, som kommit att tillämpas, anför de sakkunniga i huvudsak följande.

Tandläkarhögskolorna har i motsats till de medicinska lärosätena alltid haft att svara även för sjukvårdande verksamhet. Denna har väsentligen varit anförtrodd de studerande, medan lärarna vid tandläkarhögskolorna i motsats till lärarna vid de medicinska läroanstalterna i princip icke varit verksamma för utövande av sjukvård. De sakkunniga anser, att detta framstår som eu oformlighet samt att det är angeläget att tandsjukvård och klinisk odonto­ logisk forskning vid högskolorna anknytes till sjukhus. Vid en sådan anknyt­ ning torde problemet om de odontologiska lärarnas kliniska skyldigheter auto­ matiskt finna sin lösning. Från principiell synpunkt saknar det därvid bety­ delse, om staten eller kommunen är huvudman för sjukvården.

56

Frågan om sjukhusanslutning har enligt de sakkunniga endast i mycket be­ gränsad omfattning lösts genom den samordning som skett enligt avtalen med huvudmännen för folktandvården i Stockholm, Malmö och Västerbottens län. De sakkunniga berör vad dessa avtal härvidlag innebär samt framhåller där­ efter bl. a. följande.

Även om skillnader finnes mellan förhållandena på medicinens och odontolo­ gins områden, synes olikheterna dock icke behöva hindra, att den kliniska ut­ bildningen och forskningen inom odontologin på samma sätt som skett inom medicinen förlägges till sjukhusinstitutioner, som bygges och drives av antingen landsting (motsvarande) eller staten. Härvid synes i första hand böra utnyttjas medicinska undervisningssjukhus. Även andra högspecialiserade sjukhus kan emellertid komma i fråga. — Tandsjukvården vid ett sådant undervisnings­ sjukhus bör i princip samlas till en tandsjukvårdscentral. I realiteten innebär detta, att den tandsjukvårdande verksamheten vid de odontologiska läro­ anstalterna förlägges till denna central och alltså inordnas i sjukhuset. Ehuru organiserad som en under sjukhusets förvaltande myndigheter lydande själv­ ständig lasarettsavdelning skulle tandsjukvårdscentralen, om den förlägges till ett kommunalt sjukhus, bl. a. ha att fullgöra de uppgifter, som ankommer på centraltandpoliklinik.

I anslutning härtill berör de sakkunniga landstingskommuns åligganden enligt sjukhuslagen samt konstaterar att öppen specialiserad tandsjukvård vid sjuk­ hus tills vidare måste betraktas som en för landstingen och motsvarande fri­ villig angelägenhet. De sakkunniga redogör för de skäl, som talar för ett kom­ munalt huvudmannaskap, samt återger i sammanhanget vissa uttalanden av chefen för inrikesdepartementet i propositionen 1959:19 angående förslag till sjukhuslag och i propositionen 1960: 159 med förslag till riktlinjer för region­ sjukvårdens utbyggande.

I det följande behandlar de sakkunniga endast frågor, som kan aktualiseras vid överförande från statligt till kommunalt huvudmannaskap av den tandsjuk- vårdande verksamheten vid de odontologiska läroanstalterna. Enligt de sak­ kunnigas mening synes emellertid intet hinder föreligga att med tillämpning av samma normer, som föreslås, anordna tandsjukvårdscentraler vid statliga sjukhus, om så befinnes erforderligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 är 1962

Tandsjukvårdscenlralernas organisation

De sakkunniga föreslår följande organisation för tandsjukvårdscentralen. Centralen skall utgöra en självständig avdelning inom sjukhuset och skall, vad sjukvården beträffar, organiseras kring en mottagningsavdelning med erforderliga specialavdelningar. Vid densamma bör vara företrädda samtliga odontologiska huvudämnen utan att för vart och ett av dessa särskild avdel­ ning upprättas. För mottagningsavdelningen skall övertandläkare anställas; i övrigt skall övertandläkare finnas för varje mot akademiskt läroämne sva­ rande specialitet. Övertandläkaren vid mottagningsavdelningen skall vara hel­ tidsanställd hos sjukvårdshuvudmannen, medan övriga övertandläkare skall inneha befattningar vid sjukhuset, anknutna till professurer eller laboraturer.

58

omfattning, att högskolans mångfasetterade patientbehov täckes. De patienter, som efter dessa remissåtgärder inskrivits vid mottagningsavdelningen, skall erhålla en fullständig sanering och bettrestitution vid centralen.

De sakkunniga berör de kompetenskrav, som enligt deras mening bör upp­ ställas för innehav av tjänst såsom övertandläkare vid mottagningsavdelning samt behandlar i anslutning därtill också vissa uppgifter, som anses böra åvila denna tjänstinnehavare. Sålunda framhålles bl. a. följande.

Övertandläkaren vid mottagningsavdelningen bör vara en väl skolad kraft med vetenskaplig meritering som motsvarar licentiatexamen vid fackhögskola med sådan examen. I fråga om klinisk skicklighet bör han kunna åberopa erfor­ derlig utbildning och tjänstgöring i cariologi eller protetik såsom huvudämne med tillbörlig randutbildning i det andra av nämnda ämnen samt i röntgenologi och parodontologi; specialisering i tandkirurgi, käkprotetik eller käkortopedi skall däremot icke fordras. Han bör ha tjänstgjort på en tandläkarhögskolas eller en tandsjukvårdscentrals mottagningsavdelning samt där ha deltagit i undervisningen och vunnit förtrogenhet med statistik ävensom journalföringens principer och teknik. — Övertandläkaren har ledningen av den tandsjukvår- dande verksamhetens administration, bär ansvaret för fördelningen av patient­ materialet, för remitteringen till specialavdelningarna och för tandsjukvården åt lasarettets inneliggande patienter samt utövar kontroll över journalsystem, behandlingsplanernas genomförande och återremitteringen från avdelningarna. Dessa åligganden motiverar, att han anställes hos sjukvårdshuvudmannen på heltid. Tjänsten skall tillsättas av denne.

Beträffande mottagningsavdelningens organisation i övrigt understryker de sakkunniga nödvändigheten av att den erhåller en både kvalitativt och kvan­ titativt tillräcklig personaluppsättning för effektivt biträde åt övertandläkaren vid undersökning och terapiplanering samt handhavandet av det journalsystem, som verksamheten kräver.

Med hänsyn till den särskilda ställning, som behandlingsområdena för bamtandvård och ortodonti intager inom centralen, måste enligt de sakkunniga över­ tandläkaren för barntandvård i fråga om dessa områden bära ansvaret för de uppgifter, vilka för det vuxna klientelet ankommer på övertandläkaren vid mottagningsavdelningen.

Skolorna för utbildning av tandsköterskor och tandtekniker föreslås förlagda till tandsjukvårdscentralen eller i anslutning till densamma. Enligt de sak­ kunniga kan härigenom tandsjukvårdscentrålens behov av dylik arbetskraft i ej ringa mån tillgodoses av elever vid dessa skolor. De sakkunnigas synpunkter på hithörande frågor har sammanfattats i en till betänkandet fogad bilaga.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 10b är 1962

Personalorganisationen

De sakkunniga har vid beräkningen av personalbehovet främst byggt på föl­ jande principer.

1) Undervisningens behov är bestämmande för storleken även av den perso­ nal, som är anställd av sjukvårdshuvudmannen; den personal, som därutöver

61

som ger sill anslutning till det för tandläkarhögskolan i Umeå i propositionen

1961:108

redovisade förslaget om inrättande av en professur i tekno­

logi, anser, att möjlighet finns att åstadkomma den önskvärda personal­ organisationen, om ifrågavarande professur kommer till stånd vid samtliga tandläkarhögskolor. Härom framhålles i övrigt följande.

Enligt gällande studieplan ges vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö inom ämnena karieslära och proteslära tre laboratoriekurser i odonto­ logisk teknik (s. k. fantomkurser), omfattande sammanlagt mer än två termi­ ner. Av dessa kurser hör en organisatoriskt under professorn i karieslära och de två andra under professorn i proteslära. Var och en av dessa tre kurser ledes nu av en avdelningstandläkare. Enligt de sakkunnigas mening kan en effektivare och mera ändamålsenlig organisation av forskningen och undervisningen inom berörda ämnen åstadkommas, om fantomkurserna sammanföres till en gemen­ sam kurs. Denna laboratorietekniska utbildning bör härvid samordnas med den teoretiska undervisningen i ämnet materiallära till ett ämne benämnt (odonto­ logisk) teknologi. Den odontologiska tekniken är nämligen i sina huvuddrag den tillämpade materiallärans disciplin, där materiallärans naturvetenskapliga och teknologiska studie- och forskningsområden utgör grunden. Om fantom­ kurserna sålunda överföres till ett i undervisningsorganisationen nytt ämne, teknologi, med självständig företrädare för undervisningen och forskningen, erhålles den önskvärda avlastningen för professorerna i karieslära och protes­ lära.

De sakkunniga behandlar härefter de olika lärarkategorierna samt lärarnas tjänstgöringsskyldighet inom dels undervisning och forskning (högskoleverksam­ het), dels tandsjukvård. Av betänkandet inhämtas härom i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

Högskoleverksamhet

Professor och laborator beräknas ägna en timme i veckan åt högre seminarie- undervisning; åt undervisningen i övrigt kan då ägnas 100 föreläsningar per läsår.

Kliniska lärare. De uppgifter som åvilar de nuvarande avdelningstan dläkarna har föranlett, att i stort sett en sådan tjänst inrättats för varje kurs. Härigenom har dessa lärare i ej ringa utsträckning kommit att belastas med andra under­ visningsuppgifter än katedrala. Uppgifter svarande mot dem som åvilar avdel­ ningstandläkare fullgöres inom de medicinska fakulteterna av s. k. kliniska lärare. Enligt de sakkunnigas mening bör avdelningstandläkarens tjänstgöring i högre grad än vad nu är fallet ägnas kvalificerad undervisning. Med hänsyn till arten av den undervisning, som kommer att anförtros ifrågavarande lärare, föreslår de sakkunniga att avdelningstandläkartjänsterna ombildas till tjäns­ ter som klinisk lärare med skyldighet att för läsår meddela undervisning i en omfattning motsvarande 130 timmar katedrala föreläsningar, att med­ dela handledning inom ramen för den tandsjukvårdande verksamheten samt att bedriva vetenskaplig forskning. — Docentkompetens bör i princip krä­ vas. Om en odontologie licentiatexamen införes, synes sådan examen lämp­ ligen kunna uppställas som minimikrav. Under alla omständigheter måste fordras, att sökande styrkt tillbörlig vetenskaplig skicklighet. Bcsättes klinisk lärartjänst med icke docentkompetent innehavare, bör löneställningen rättas

62

därefter. Enligt de sakkunnigas mening är det av största vikt att även nu ifrågavarande lärare ägnar sig åt vetenskaplig forskning. Med hänsyn härtill bör förordnande för klinisk lärare till tiden begränsas och lämpligen avse sex å.r samt inför omförordnande beaktas ej blott ådagalagd undervisningsskick­ lighet utan även redovisad forskning.

Vid den av de sakkunniga åsyftade anpassningen av personalorganisationen vid tandsjukvårdscen trålen till nära överensstämmelse med vad som gäller inom klinisk medicin synes motsvarigheter till underläkartjänsterna böra införas i stället för befattningarna som assistenter och amanuenser. De sakkunniga före­ slår, att dessa befattningshavare ersättes med dels en ny typ av avdelningstand­ läkare, dels ock assistenttandläkare, alla anställda av sjukvårdshuvudmannen med skyldighet att inom ramen för den tandsjukvårdande verksamheten lämna de studerande handledning i enlighet med vad i det följande angives. — Med det anförda har de sakkunniga inte avsett, att de teoretiska ämnenas assistenttjäns­ ter skall indragas eller förändras. — De nya avdelningstandläkarna och särskilt assistenttandläkarna bör rekryteras bland yngre tandläkare med intresse för forskning. De sakkunniga föreslår, att avdelnings- och assistenttandläkartjäns- terna tillsättes för treårsperioder med möjlighet till omförordnande för dem, som ådagalagt erforderlig pedagogisk och klinisk skicklighet samt förmåga till veten­ skapligt arbete.

Kliniska undervisningsuppgifter, vilka icke rymmes inom tjänstgöringsskyl­ digheten för de fast anställda lärarna, bör anförtros åt biträdande lärare med statliga timarvoden. Övertandläkaren vid mottagningsavdelningen bör som bi­ trädande lärare giva en kurs i oraldiagnostik om förslagsvis 36 timmar, avseen­ de undersökning, diagnostik, terapiplanering samt journalföring och kortregist­ rering. I övrigt bör det ankomma på lärarkollegiet att bestämma vilka under­ visningsmoment som skall anförtros åt biträdande lärare. Dessa torde kunna rekryteras bland tandläkare utanför tandläkarhögskolorna.

I viss omfattning, bestämd av lärarkollegiet, bör kandidater, som hunnit till den nionde studieterminen, kunna få åtaga sig handledande funktioner inom den kliniska undervisningen som kurs amanuens er mot statligt timarvode. Till mot­ svarande uppgifter inom annan undervisning bör även yngre studerande kunna komma i fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

Tandsjukvården

Professor respektive laborator skall som övertandläkare icke blott vara an­ svarig för tandsjukvården inom den specialitet han företräder utan även aktivt deltaga i verksamheten i den utsträckning ansvaret påkallar. Klinisk lärare bör som biträdande övertandläkare tjänstgöra inom tandsjukvården ett tillräckligt stort timantal för att erforderligt underlag för undervisningen och forskningen skall erhållas samt för att vederbörande skall kunna vidmakthålla sin kliniska skicklighet. Timantalet bör emellertid ej sättas högre än att han hinner följa den vetenskapliga utvecklingen inom sitt ämne och själv bedriva vetenskaplig verk­ samhet i ej alltför obetydlig utsträckning. Med beaktande härav föreslår de sak­ kunniga, att biträdande övertandläkares tjänstgöringsskyldighet inom tandsjuk­ vården fastställes till 800 timmar per läsår.

Storleken av de särskilda arvoden, vilka för tjänstgöring inom tandsjukvården bör tillkomma professorer, laboratorer och kliniska lärare, torde få bestämmas genom i sedvanlig ordning träffade förhandlingsöverenskommelser.

64

gränsad omfattning redan knäsatts vid denna högskola. Enligt de sakkunnigas mening föreligger förutsättningar för att från och med budgetåret 1963/64 till fullo genomföra den föreslagna omorganisationen av tandsjukvården vid malmö- högskolan. Högskolebyggnaden är belägen i nära anslutning till Malmö allmän­ na sjukhus. Olika lösningar för anordnande av en tandsjukvårdscentral inom nämnda byggnad är tänkbara. En utväg kan erbjudas genom bl. a. vissa änd­ ringar inom högskolefastigheten och utbyggnad av den av Malmö stad vid all­ männa sjukhuset inrättade och drivna centraltandpolikliniken. Denna poliklinik, vid vilken klinisk odontologisk utbildning och forskning redan får bedrivas, bör därvid inordnas såsom en del av tandsjukvårdscentralen. De sakkunniga före­ slår, att förhandlingar snarast upptages med Malmö stad angående upprättande av en tandsjukvårdscentral i Malmö samt därmed i övrigt sammanhängande spörsmål.

Beträffande tandläkarhögskolan i Stockholm vill de sakkunniga erinra om att dess byggnadsfråga tidigare aktualiserats i skilda sammanhang. Högskolan är nu inrymd i otillräckliga och för sitt ändamål olämpliga lokaler. Någon sjukhusan­ knytning kan ej åstadkommas så länge den klinisk odontologiska utbildningen är förlagd till nuvarande byggnad. Frågan om inrättande i Stockholm av en tandsjukvårdscentral kan därför icke bli aktuell förrän i samband med att hög­ skolans lokalfråga löses på sådant sätt, att anknytning sker till högspecialiserat sjukhus i Storstockholm. I avvaktan härpå måste enligt de sakkunnigas mening den nuvarande organisationen av tandsjukvården vid tandläkarhögskolan i Stockholm bibehållas.

De sakkunniga redovisar två kalkyler över de ekonomiska konsekvenserna av förslagen. Den ena av dessa överslagsberäkningar är tillämplig på en odontolo­ gisk utbildningsorganisation i Umeå omfattande samtliga ämnen med undantag av de prekliniska. Arbetsgruppen för utredning av frågor rörande bl. a. personal­ organisationen i Umeå har vid sin förut nämnda kostnadsberäkning utgått från denna kalkyl. Redogörelse för gruppens beräkningar kommer att lämnas i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 är 1962

3. Personalorganisation och kostnadsberäkning för en

odontologisk läroanstalt i Umeå I

I det förslag som arbetsgruppen för utredning av frågor rörande bl. a. perso­ nalorganisationen i TJmeå framlagt i förut nämnda promemoria den 7 juli 1961 förutsättes, att läroanstalten utbygges för utbildning under fyra år — från odon- tologie kandidatexamen till tandläkarexamen — av 60 årligen intagna tandläkar­ studerande. I den redovisade utredningen och kostnadsberäkningen har arbets­ gruppen ej inneslutit den administrativa personal, som kan erfordras vid läro­ anstaltens kansli. Anledningen härtill är enligt arbetsgruppen, att organisations-

Kungl. Maj:ts proposition nr 10It år 1962

65

kommittén för medicinska högskolan i Umeå har att avgiva särskilt förslag här­ om.

Vid sina beräkningar har arbetsgruppen utgått från dels odontologiska nämn­ dens förut nämnda utredning, dels också odontologiska förhandlingssakkunnigas betänkande. Förhandlingssakkunniga hade i betänkandet bedömt personalorga­ nisationen med hänsyn till såväl undervisningens som tandsjukvårdens behov men i sina kostnadsberäkningar ej medtagit personal för forskningsändamål. Arbetsgruppen, som funnit den av förhandlingssakkunniga förordade organisa­ tionen av tandsjukvårdscentralen ändamålsenlig för utbildning av tandläkare, har godtagit förslaget såväl vad angår lärarbesättningen i de särskilda ämnena som vad gäller tandläkarbefattningarna vid tandsjukvårdscentralen. Under beaktande av de sakkunnigas uttalande om tillgodoseende av forskningens krav vid centralen har arbetsgruppen beräknat erforderliga tjänster för den första fyraårsperioden.

Arbetsgruppen anlägger huvudsakligen följande allmänna synpunkter på be­ räkningen av erforderlig personal för Umeå-högskolan.

Särskild hänsyn har tagits till de för anordningen av Umeå-högskolan särpräg­ lade förhållandena i fråga om studieplan, lokalfördelning, ämnesgruppering och tandsjukvårdsorganisation. Direkta jämförelser med motsvarande anordningar vid de nuvarande tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö är därför svåra att anställa och skulle i flertalet avseenden bli missvisande.

Den särskilda studieplan som hittills följts och den därtill anslutna i fullständigt skick av odontologiska nämnden för en tandläkarhögskola i Umeå presenterade planen förutsättes bliva tillämpad vid tandsjukvårdscentralen med den ändring blott i fråga om gruppindelning, som betingas av ett till 60 stude­ rande ökat årligt intag. De båda största och dominerande läroämnena cariologi och protetik har i nämnda studieplan begränsats till enbart propedeutisk-kliniska studie- och undervisningsområden, medan de båda ämnenas nuvarande stora tekniska laboratoriekurser fördelats på tre terminer och sammanförts med mate­ riallära till ett omfattande tekniskt, väsentligen teoretiskt läroämne, teknologi. Detta ämne, inom vilket fantomkurserna utgör funktionsenheten, representeras av egen professur. Hittillsvarande laboraturer i ämnena cariologi och protetik har därvid indragits, enär undervisnings- och tjänstgöringstiden i motsvarande omfattning nedskurits. Den för den tekniska undervisningens förståelse och anknytning till kliniken behövliga propedeutiska orienteringen har — med stöd av en ny kurs i oraldiagnostik, anordnad vid mottagningsavdelningen — sam­ ordnats med propedeutiska föreläsnings- och demonstrationskurser ej blott i cariologi och protetik utan även i parodontologi under den åt odontologisk pro- pedeutik ägnade fjärde studieterminen. Härigenom fullföljes hittillsvarande an­ ordning med en under enbart två terminer löpande teknisk fantomkurs, gemen­ sam för cariologi och protetik.

Arbetsgruppens beräkningar av erforderlig lärar-tandläkarpersonal samt assistenter och förste amanuenser vid Umeå-högskolan framgår av följande sammanställning.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 10It

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

Ämnesbeteckning

Föreslagna tjänster

Prof.

Lab.

Över-

tdl.

a)

Univ.

lekt.

Klin.

lär.

Bitr. över-

tdl.

a)

Avd.-

⁰. ass

tdl.

Ass. F.am.

Cariologi ................................

1

X

2

X

2

y

2

¹ b)

Endodonti ............................

1

X

1

X

1

2

b)

Protetik ................................

1

X

2

X

3%

¹ b)

Kirurgi ..................................

1

X

1

X

3

1

b)

Parodontologi ......................

1

X

1

X

1

¹ b)

Röntgenologi ........................

1

X

1

X

1

1

b)

Bettanalys med parodonto-

protetik ............................

1

X

1

X

1

2

b)

Histopatologi ........................

1

¹ b)

1

Oral mikrobiologi ................

1

1

Mottagningsavdelningen, in-

klusive undervisningen i oraldiagnostik ..................

1

2

Käkprotetik ..........................

1

X

Käkortopedi ......................

1

X

1

Pedodonti ............................

1

X

1

X

1

1

b)

Ortodonti ..............................

1

X

1

X

1

2

b)

Allmän patologi ..................

1

Farmakologi ........................

1

1

Teknologi ..............................

1

1

1

X

1 1 2

Antal tjänster ...................... ]

8

4

1

1

15

19 5 c)

15 d)

a) x betecknar att lärartjänst — professur, laboratur eller klinisk lärartjänst — är förenad

med tjänst som över tand läkare respektive biträdande övertandläkare.

b) En tjänst avsedd för forskning och allmänt institutionsarbete.

c) Härav fyra avsedda för forskning och allmänt institutionsarbete.

d) Härav sex avsedda för forskning och allmänt institutionsarbete.

Medel har dessutom beräknats för viss timarvoderad undervisning m. m. Häri ingår kurser m. m. i medicinsk-kliniska ämnen, arvoden för under­ visning meddelad av biträdande lärare samt medel för medverkan av kursama­ nuenser. Härutöver upptar arbetsgruppens beräkningar vissa andra forskar­ tjänster, nämligen en tjänst som forskardocent, en tjänst som docent och tre tjänster som forskarassistent.

Arbetsgruppen lämnar i huvudsak följande kommentar till sina beräkningar av nu redovisad personal.

Anledning finns ej att i större utsträckning använda sig av avdelningssyste- met vid Umeå-högskolan. För undervisningen och tjänstgöringen ide kli­ niska ämnena utnyttjas inom gruppen cariologi-protetik den nuvarande gemensamma kandidatkliniken. Denna avses kompletterad med en annan kandi­ datklinik, ordnad sasom en rationell funktionsenhet för de sammanförda läro­ ämnena parodontologi och bettanalys med parodontoprotetik. För högskolan- tandsjukvardscentralen har planerats bl. a. särskilda kliniker för ämnena rönt­ gendiagnostik och endodonti. På motsvarande sätt har, i byggnaden för barn­

68

Arbetsgruppen lämnar i huvudsak följande kommentar till sina beräkningar av personal vid kliniksalar och laboratorier.

De särskilda förhallanden, som kännetecknar Umeå-högskolans organisation såsom tandsjukvårdscentral vid undervisningssjukhus, möjliggör en minskning av kostnaderna för tandsköterskepersonal i förhållande till de kost­ nader som uppstår vid en uppdelning av den kliniska verksamheten på avdel­ ningar för varje enskilt läroämne. Väsentlig är också den planerade samordning­ en mellan lärarnas och studerandenas patientbehandling, varigenom sköterske- behovet per tidsenhet (timme eller behandlingsperiod) proportionerligt bör kun­ na minska. Betonas bör emellertid, att förslaget angiver tandsjukvårdscentralens minsta möjliga antal tandsköterskor och tandsköterskepraktikanter.

Vad nu sagts beträffande sköterskepersonalen gäller principiellt även kon­ torspersonalen, där motsvarande starka begränsning av antalet tjänster genomförts. Särskilt bör dock understrykas vikten av att mottagningsavdelning- en för ledningen, kontrollen och skötseln av kartoteket erhåller en kontorsskri- vartjänst i enlighet med det av förhandlingssakkunniga motiverade förslaget.

All teknisk biträdespersonal, som här föreslagits, motiveras av ett försök att så återhållsamt som möjligt tillämpa principerna för en akademisk basorganisation. Förslaget har därför begränsats till en laboratoriebiträdestjänst för var och en av de åtta professurerna och fyra laboraturerna. Därjämte är en sådan tjänst för övertandläkaren på mottagningsavdelningen nödvändig för oraldiagnostikens genomförande. Den kliniske läraren och chefen för det oral- mikrobiologiska laboratoriet fordrar ävenledes en sådan tjänst för att kunna verkställa de omfattande bakterieproven vid laboratoriet.

Den föreslagna tandteknikerpersonalen är endast avsedd för tek- nologiprofcssorns undervisning vid fantomkurserna, för fantomkursen i paro- dontoprotetik och för det till den tekniska undervisningen inom pedodonti och ortopedi behövliga minimiantalet tekniker.

Kungl. Maj:ts proposition nr

10/f

år

1962

Arbetsgruppen finner, att följande ö heten vid verkstäder, förråi skolan.

Instrumcntverkstaden ¹ förste instrumentmakare

1

instrumentmakare

Dentalverlcstaden

1

verkmästare

6

reparatörer

vrig personal behövs för verksam- 1 och expedition vid Umeå-hög-

Dental)örrådet ¹ materialförvaltare

Expeditionen

1

expeditionsvakt

Arbetsgruppen lämnar i huvudsak följande kommentar till sina beräkningar av personal vid verkstäder, förråd och expedition.

Kännedomen om antalet nytillkomna rumsenheter och arbetsplatser i kliniker och laboratorier, uppskattningen av forskningsarbetets omfattning under den första fyraårsperioden samt hänsynstagandet till undervisningssjukhusets repa­ rations- och underhållskapacitet har medfört, att det antal tjänster angivits vid de dentala verkstäderna och förråden, utan vilka vården och underhållet av den dyrbara dentala behandlingsapparaturen ej kan ombesörjas på ett ekonomiskt

69

fördelaktigt sätt. Forskningens krav på instrumentmakare torde i förevarande förslag ej ha tillgodosetts i den utsträckning, som i en framtid kan förväntas motsvara behovet.

De sammanlagda årliga avlöningskostnaderna, beräknade efter 1961 års löner, ortsgrupp 4, skulle enligt arbetsgruppen komma att uppgå till i runt tal 4 480 000 kr. Kostnadernas fördelning på skilda personalgrupper framgår

Kungl. Maj.ts proposition nr 10h år 1962

av följande sammanställning (avrundade belopp).

Lärartjänster för undervisning och forskning .................................... 1 411 500 Forskartjänster ........................................................................................ 276 100 Tandläkarbefattningar i tandsjukvårdande verksamhet ................... 1 145 300 Övrig personal vid kliniker och laboratorier........................................ 1 328 000 Övrig personal vid verkstäder, förråd och expedition......................... 160 500 Vikariatsersättning, kallortstillägg m. m............................................... 158 600

Summa kr. 4 480 000

Arbetsgruppen redovisar även följande sammandrag av å r 1 i g a d n a d e r för högskolan.

Högskolan

Avlöningar ........................................................................ 2 250 000 Omkostnader m. m............................................................. 400 000

Summa utgifter 2 650 000 3 010 000

Patientavgifter ................................................................. —

1 088 000

Avlöningar till vissa tandläkare, som hittills ersatts av

landstinget ..................................................................... —

342 000

Summa inkomster —

1 430 000

2 650 000 1 580 000

Nettokostnad

4 230 000

Arbetsgruppen har i sin promemoria den 20 december 1961 framlagt beräk­ ningar av medelsbehovet för budgetåret 1963/64 för den odontologiska läroan­ stalten i Umeå. I allt väsentligt har beräkningarna gjorts i anslutning till nyss redovisade promemoria den 7 juli 1961. Beträffande den akademiskt utbildade personalen föreslår arbetsgruppen i decemberpromemorian dock det alternativet i förhållande till promemorian den 7 juli 1961, att tidigare föreslagen tjänst som övertandläkare vid mottagningsavdelningen ersättes med tjänst som klinisk lärare, tillika övertandläkare. Denne lärare föreslås bli ålagd cn årlig tjänstgö­ ringsskyldighet av 800 timmar, som helst skulle ägnas arbetet vid mottagnings­ avdelningen och den där bedrivna tandsjukvården.

r i f t k o s t-

Tandsjukv.-

centr.

2 230 000

780 000

70

Det av arbetsgruppen beräknade medelsbehovet för budgetåret 19 63/64 framgår av följande sammanställning (avrundade belopp).

1. Avlöningar

Anslag Medelsbehov

⁶

1961/62 1963/61

a) högskoleverksamheten .............................................. 1010

000 2

600

000

b) den tandsjukvårdande verksamheten..................... 613

000 1

665

000

2. Omkostnader m. m.

a) högskoleverksamheten ..............................................

1

31(3

ooo

b) den tandsjukvårdande verksamheten .....................[

000

834

000

3

. Vissa för universitet och högskolor gemensamma anslag — 139

000

Summa kr.

1

963

000

5 554

000

Anslagsökning 3 591

000

b)

Anm.: a) Uppskattat belopp; ej angivet i arbetsgruppens promemoria.

b) I promemorian har inte angivits de patientavgifter, som kan beräknas inflyta under bud­

getåret 1963/64.

Kungl. Maj:ts proposition nr

10J+

år

1962

4. Tandteknikerutbildning i Umeå

Som inledningsvis anförts har arbetsgruppen för utredning av frågor rörande tandteknikerutbildning i Umea den 25 januari 1962 avgivit en promemoria i ämnet.

Utbildningens uppläggning. Arbetsgruppen finner, att tandtek­ nikerskolan i Umeå bör organiseras enligt de riktlinjer, som föreslagits av 1951 års tandläkarkommitté i dess betänkande om ändrad utbildning av tandtekniker (SOU 1958: 25). För umeåskolans del har utbildningskapaciteten beräknats till 20 elever per arskurs. Kommitténs förslag, som redovisats i propositionen 1961:108 (s. 189—200), innebär i huvudsak följande.

_ Den hittillsvarande obligatoriska förberedande elevutbildningen vid av medi­ cinalstyrelsen auktoriserad arbetsplats under minst två år bör upphöra. I stället bör eleverna intagas direkt till tandteknikerskola. Vid denna bör utbildning ske enligt en ny undervisningsplan, omfattande två år mot för närvarande ett år. Efter godkänd examen från skolkursen bör varje elev fullgöra ett års tjänstgöring som praktikant vid ett till skolan hörande praktikantlaboratorium. — Den före- skri.vna sammanlagda utbildningstiden, som för närvarande är fyra år, kommer härigenom att kunna minskas till tre år. I

I fråga om de särskilda praktikantlaboratorierna erinrar arbets­ gruppen om att tandläkarkommittén avsåg, att samtliga de vid tandtekniker­ skolan i Umeå examinerade tandteknikerna under det obligatoriska praktikant­ aret skulle vid detta laboratorium utföra tandläkarhögskolans alla behövliga laboratoriearbeten för patientfallen. Av arbetsgruppens redogörelse för organisa­ tionen av verksamheten vid det föreslagna praktikantlaboratoriet framgår i övrigt huvudsakligen följande.

72

Teknologiinstitutionen bör administrativt och undervisningsmässigt under­ ordnas professorn i teknologi, som bör vara ledare för all honom underställd per­ sonal vid institutionen och som därigenom kan dirigera och fördela arbetet efter rationella principer. I egenskap av chef bör professorn ersätta den föreståndare, som eljest erfordras for teknikerskola. Vid dylikt förhållande torde anledning ej längre finnas att bibehålla censorsinstitutionen. De samlade arbetsuppgifterna pa chefsteknikernivå bör ombesörjas av en befattningshavare. Härjämte kan det administrativa kontorsarbetet centraliseras och en tidigare föreslagen biträdes- tjanst utgå ur organisationen. — Professorn i teknologi torde emellertid böra tillerkännas arvode för den betungande uppgiften att utöva ledningen av och bära ansvaret för utbildning och verksamhet vid tandteknikerskolan. I nuvarande föreståndartjänsten ingår skyldigheten att giva lektioner till ett antal av 220 ärligen. Denna undervisning måste övertagas av lärare mot timarvode. Antalet föreslagna teknikertjänster vid teknikerskolan och för ämnet teknologi uppgår till 8, i vilka ingår 2 chefsteknikerbefattningar, en för teknologi och en för tek­ nikerskolan. Förslaget att för teknologiinstitutionen såsom enhet endast använda en chefstekmkertjänst, vars innehavare därmed får större administrativa och övervakande uppgifter, får ej medföra att antalet tjänster såsom tekniker sänkes under 8, emedan varje tjänst är erforderlig för en speciell arbetsuppgift. Härav to jer att den indragna chefsteknikertjänsten måste ersättas av en tjänst som tekniker.

Omkostnaderna för tandteknikerskolan bör det första verksamhetsåret ej be­ räknas till lagre belopp än som angivits av tandläkarkommittén. På längre sikt bor det emellertid bli möjligt att genom samordning och utnyttjande av materiel och utrustning för utbildningen av såväl tandläkare som "tandtekniker kunna utvinna vissa besparingar ej blott vad gäller förbrukningsartiklar och materiel utan även vad angår expensmedlen.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 104 år 1962

Arbetsgruppen anser det vara av vikt, att intagningsbestämmel- serna för t a n d t e k n i k e r s k o 1 a n i Umeå i fråga om fordringar på skolunderbyggnad utformas på sådant sätt, att de så vitt möjligt ansluter sig till den blivande grundskolans olika avslutningslinjer, såväl de teoretiska linjerna som de praktiskt inriktade. \ id utformningen av dessa bestämmelser har arbets­ gruppen samrått med undervisningsrådet J. Orring. Bestämmelserna föreslås få i huvudsak följande innebörd.

För inträde i tandteknikerskola fordras i fråga om skolunderbyggnad kunska­ per motsvarande slutbetyg från grundskolans nionde årskurs med, så vitt gäller vart och ett av ämnena kemi och fysik, minst medelbetyg från någon av års­ kursens teoretiska linjer. Sökande med slutbetyg från någon av årskursens prak­ tiska linjer bör genom fyllnadsprövning ha visat sig äga i nämnda ämnen angivna kunskaper.

Med hänsyn till att det torde komma att förlöpa ännu en femårsperiod, innan övervägande flertalet sökande till tandteknikerskola kan förutsättas ha grund­ skola såsom skolunderbyggnad, föreslås att övergångsbestämmelser, gällande in­ träde vid samtliga tandteknikerskolor, meddelas. Dessa över­ gångsbestämmelser bör utformas så att såväl elever från äldre skoltyper som elever från grundskolans sista årslinjer likvärdigt kan beredas tillträde.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 10 k år 1962

73

5. Yttranden

Odontologiska förhandlingssakkunnigas betänkande

Allmänt. De sakkunnigas betänkande har kraftigt kritiserats på flera punkter. Främst gäller detta i fråga om huvudmannaskapet för den tandsjuk- vårdande verksamheten och patientupptagningen. Men även beträffande andra delar möter de sakkunnigas förslag motstånd. Flera remissinstanser anser att sakkunnigförslaget inte kan utan bearbetning läggas till grund för proposition i ärendet. I några fall påyrkas ny utredning.

Medicinska fakulteten i Lund, Svenska läkaresällskapet och Sveriges läkarför­ bund beklagar, att medicinsk sakkunskap inte varit företrädd i utredningen. Svenska landstingsförbundet finner det anmärkningsvärt, att ingen representant för de kommunala sjukvårdshuvudmännen beretts tillfälle att deltaga i utred­ ningen.

Åtskilliga instanser, såsom medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus län och Göteborgs och Bohus län, Svenska stadsförbundet, Sveriges tandläkarför­ bund, Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges läkarförbund, ifrågasätter om inte vissa reformer borde kunna genomföras inom ramen för högskolornas nuva­ rande organisation.

De sakkunnigas grundprinciper för en omändring av tandsjukvården vid de odontologiska läroanstalterna tillstyrkes av bl. a. statskontoret, som dock anser sig sakna förutsättningar för en bedömning av förslagens ändamålsenlighet från undervisnings- och forskningssynpunkt. Bedömda från allmänt organisatoriska utgångspunkter synes de dock statskontoret i sina huvuddrag inte ge anledning till erinran.

Sjukhusanknytning. Behovet av en sjukhusanknytning har bedömts olika av remissinstanserna. Medicinska fakulteten i Göteborg, lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå, nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande och TCO anser, att det från många skilda synpunkter är lämpligt att den odon­ tologiska undervisningen i princip utformas på liknande sätt som den som sedan länge finns vid de medicinska läroanstalterna, varför de sakkunnigas förslag i denna del tillstyrkes. Även medicinska fakulteten i Uppsala tillstyrker förslaget, varvid framhålles det värdefulla i att odontologin vid de aktuella sjukhusen fål­ en mer kvalificerad och differentierad representation än för närvarande. Medi­ cinska fakulteten i Lund ansluter sig i princip till utredningens förslag om in­ rättande av tandsjukvårdscentraler vid undervisningssjukhus men anser, att endast de avdelningar, där verklig kontakt med klinisk sjukvård är nödvändig, bör inlemmas i en sjukhusorganisation. Även lärarkollegierna vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö ställer sig i princip positiva till förslaget om inrättande av tandsjukvårdscentraler vid undervisningssjukhusen men har flera invändningar mot enskilda delar i förslaget.

³* — Bihang till riksdagens protokoll 1062. 1 samt. AV /0{

74

Medicinalstyrelsen, som förutsätter att tandsjukvården vid de odontologiska läroanstalterna bedrives såsom förut, föreslår såsom komplement till tandläkar- högskolornas egna anordningar en tandvårdsavdelning inom ett närbeläget re­ gionsjukhus eller centrallasarett. Styrelsen anför härom.

Till nämnda avdelning bör knytas erforderliga specialister, däribland docent­ kompetenta lärare vid tandläkarhögskolorna. I de större städerna kan gott tän­ kas flera sådana tandvårdsavdelningar. En sådan avdelning skall bl. a. utgöra den odontologiska delen av en käkcentral. På avdelningens lott skulle falla att omhänderha sjukhustandvården, att svara för viss specialistvård och därvid vara remissinstans bl. a. för folktandvården, att hålla kontakten mellan hög­ skolan och sjukhusets olika avdelningar samt att på ett smidigt sätt få fram och till den odontologiska undervisningens och forskningens förfogande ställa fall, som kan vara av särskilt intresse. Till avdelningen bör även förläggas viss undervisning för blivande tandläkare.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Sveriges läkarförbund ifrågasätter om inte den kliniska utbildningen bör anordnas inom ramen för folktandvårdens verksamhetsområde.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet är inte övertygat om nödvändigheten eller ens lämpligheten av sjukhusanknytning av den tandsjukvårdande verk­ samheten i den stora omfattning, som föreslås av de sakkunniga.

Kanslern ställer sig tveksam till förslaget om total sjukhusanknytning.

Det synes mig tveksamt, om en dylik sjukhusanslutning av tandläkarutbild­ ningen är nödvändig för uppnående av de åsyftade förbättringarna av den tand­ sjukvårdande verksamheten vid de odontologiska läroanstalterna. Anslutning av tandläkarutbildningen till undervisningssjukhus måste, såvitt jag kan finna, bl. a. medföra betydande organisatoriska problem och en starkt ökad belastning för laboratorier och andra serviceorgan vid sjukhuset.

En avvisande hållning till de framlagda förslagen om tandsjukvårdens inord­ nande i sjukhusorganisationen intar även direktionen för karolinska sjukhuset,

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott, Svenska landstingsförbundet, Sveriges tandläkarförbund, Svenska tandläkare-sällskapet, Svenska läkaresäll­ skapet och Sveriges läkarförbund. Genomgående hävdas i dessa remissinstansers yttranden att de sakkunniga förbisett möjligheterna att inom ramen för nuva­ rande organisation söka åstadkomma behövliga förbättringar av både den kli­ niska undervisningen och tandsjukvården samt att en sjukhusanknytning skulle skapa många svårlösta organisationsproblem. Vidare anser vissa av bl. a. dessa instanser, att de sakkunniga ej tillräckligt beaktat, att den klinisk-odontologiska undervisningen främst har behov av ett polikliniskt patientmaterial medan för den klinisk-medicinska utbildningen erfordras på sjukhus intagna patienter.

Några remissinstanser understryker — oberoende av ställningstagandet till frågan om sjukhusanknytning — vikten av en lokal anknytning av undervis­ ningen vid tandläkarhögskolorna till de medicinska undervisningsanstalterna.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 104 är 1962

Käkcentraler. Lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Stockholm till­ styrker, att käkcentraler snarast inrättas i anknytning till de undervisnings- sjukhus, med vilka tandläkarhögskolorna avses skola samarbeta. Kollegiet anför härvid huvudsakligen följande.

De sakkunniga har hänfört en oproportionerligt stor del av den katedrala undervisningen vid avdelningarna för proteslära och odontologisk ortopedi till käkcentralerna och till följd därav anvisat en klinisk lärare för vardera käk- protetik och käkortopedi. De nuvarande avdelningstandläkarnas verksamhet är dock i avsevärt mycket högre grad att betrakta som tandsjukvard än sasom undervisning. — Den orienterande undervisning i dessa ämnen, som behövs för tandläkarexamen, kan meddelas av biträdande lärare.

Liknande synpunkter anför lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Malmö, som dessutom anser, att högskolans kirurgiska avdelningar bör disponera ett mindre antal sängplatser på sjukhuset.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet och Svenska läkaresällskapet, vilka ställt sig avvisande till en sjukhusanknytning av den kliniska tandläkarutbild­ ningen i den utsträckning, som de sakkunniga föreslagit, anser dock att käk­ ortopedi och käkprotetik bör vara företrädda inom högspecialiserade sjukhus och ingå i de redan befintliga tandavdelningarna på samma sätt som andra sjukhusavdelningar. Professor Carl-Axel Hamberger, som av medicinalstyrelsen anmodats att till styrelsen inkomma med yttrande, hävdar, att inom ett sjuk­ hus bör anskaffas sådana resurser som innefattas i begreppet centraltandpoli­ klinik och käkcentral, varvid den sistnämnda institutionen bör uppfattas som en samarbetsorganisation inom sjukhuset.

Professorn i tandkirurgi vid tandläkare g skolan i Stockholm John Hertz har i sitt särskilda yttrande till kollegiet avstyrkt förslaget rörande en käkcentral organiserad på sätt de sakkunniga föreslagit. Hertz anför bl. a.

Genom den föreslagna organisationen av käkcentraler, där företrädare för tandläkarnas speciella kirurgi saknas, har viktiga delar av ämnesområdet av­ skilts från själva högskolan. I den mån erforderligt patientmaterial undandrages tandkirurgin och dirigeras till en käkcentral kan undervisningen i ämnet inte upprätthållas. Som en idealisk lösning av den kliniska tandläkarutbildningen föreslås, att en tandsjukvårdscentral bildas på sätt de sakkunniga föreslagit, dock med det undantaget att kirurgi och parodontologi inte ingår i denna central. Lokalt sett bör denna ligga i anslutning till ett undervisningssjukhus, till vilket även bör förläggas en särskild avdelning (både klinik och poliklinik) för tand­ läkarnas speciella kirurgi med professorn i ämnet vid tandläkarhögskolan som chef. Skulle en sådan organisation icke kunna komma till stånd, måste tand- läkarhögskolans egen tandkirurgiska avdelning få disponera en sängavdelning vid ett närbeläget sjukhus för att undervisningen enligt gällande studieplan skall kunna upprätthållas i ämnet tandkirurgi.

Huvudmannaskapet för tandsjukvården. Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande anser i likhet med de sakkunniga att huvud­ mannaskapet för den kliniska verksamheten helst bör åvila kommunal huvud­

Kungl. Maj:ts proposition nr 10\ år 1962

75

man.

76

Den kliniska verksamheten vid tandläkarhögskolornas kandidat- och lärar- kliniker är och måste vara av förhållandevis stor omfattning. Ledningen av och ansvaret för en dylik klinisk verksamhet och allt vad med denna sammanhör måste betraktas såsom en för ett lärarkollegium vid en akademisk läroanstalt tämligen främmande uppgift. Det sakligt och principiellt riktiga synes vara, att nämnda uppgift i stället åvilar vederbörande förvaltande organ vid undervis- ningssjukhuset. Därmed skulle ock de odontologiska utbildningsanstalternas infogande såsom fakulteter eller avdelningar i universitet underlättas.

Skulle statligt huvudmannaskap komma i fråga aktualiseras enligt nämnden frågan om en särskild ledning av tandsjukvårdscentralen. Nämnden förutsätter, att eventuellt uppkommande frågor därom tas upp till definitiv lösning senast i samband med ställningstaganden till 1955 års universitetsutrednings blivande förslag om universitetens och högskolornas administrativa organisation.

Kanslern ansluter sig också till uppfattningen att tandsjukvårdande verksam­ het principiellt ej bör åvila de odontologiska undervisningsanstalterna.

Bl. a. medicinska fakulteterna i Uppsala och Göteborg samt lärarkollegierna vid karolinska institutet och tandläkare g skolan i Stockholm anser, att hög­ skolornas tandsjukvårdande verksamhet bör ställas under en från vederbörande högskolas beslutande organ skild ledning. Lärarkollegiet vid sistnämnda tand- läkarhögskola ifrågasätter dock starkt lämpligheten av en inordning av tand- sjukvårdscentralerna under undervisningssjukhusens direktioner. Odontologiska utskott inom sjukvårdsdirektionerna med relativt vida befogenheter synes kolle­ giet möjligen kunna utgöra en godtagbar organisationsform.

Enligt statens medicinska forskningsråd, som tillstyrker särskilt huvudmanna­ skap för tandläkarhögskolornas tandsjukvård, blir det närmast en organisatorisk fråga, om man i detta hänseende skall tillämpa kommunalt huvudmannaskap eller inrätta statliga tandsjukvårdscentraler enligt samma system som tillämpas vid statliga undervisningssjukjius. Denna fråga synes enligt rådet kunna lösas olika vid lärosätena. Forskningsrådet ifrågasätter emellertid lämpligheten av att en gemensam sjukhusdirektion handhar ledningen av både ett undervisnings- sjukhus och en tandsjukvårdscentral.

Medicinalstyrelsen finner det i princip icke erforderligt, att kommunala huvud­ män inträder som ansvariga för den patientvårdande verksamheten vid hög­ skolorna. Styrelsen anför härom i övrigt bl. a. följande.

Visserligen bör huvudmännen alltjämt vara ansvariga för tandvården vid sjukhus, men det torde knappast för den skull vara erforderligt att belasta sjuk­ husorganisationen med ett stort antal tämligen banala polikliniska fall, som erfordras för den odontologiska undervisningen. För denna tandvård synes hög­ skolorna utan allvarliga olägenheter även framdeles kunna bära ansvaret.

Svenska stadsförbundet anför bl. a. följande.

De sakkunniga har inte förebragt tillräckliga skäl för en föreslagen ändrad organisation vid de odontologiska läroanstalterna. Denna uppfattning utesluter dock inte, att huvudmännen träder i förhandlingar med företrädare för läro­ anstalterna för att få till stånd avtal om tandsjukvårdens ordnande, som bättre än hittills tillgodoser parterna och därmed den samhälleliga tandvården.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 10b år 1962

78

finns vidare en centraltandpoliklinik, som i viss utsträckning ersätter folktand- vardskliniker inom näromradet från vilken största delen av tandsjukvårdsklien- telet rekryteras. Även om en utökning av remissklientelet från Umeå lasarett kan påräknas efter dess fullständiga utbyggnad såsom universitetssjukhus och för regionsjukvård måste i framtiden en avsevärd del — sannolikt den större delen av tandsjukvårdsklientelet — rekryteras på annat sätt. Men utbyggnad av folktandsjukvården inom närorter eller en öppen mottagning i anslutning till den planerade mottagningsavdelningen kan tänkas ge ett tillräckligt klientel.

Lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Malmö ställer sig tveksamt till det framlagda förslaget om patientupptagningen och anför härom bl. a. följande.

Det synes kollegiet av flera skäl principiellt oriktigt att eftersträva en patient­ inskrivning byggd uteslutande på remisser och att utvälja det vid ett sjukhus inneliggande klientelet till »kärnan av centralens undervisnings- och forsknings­ material».

Liknande synpunkter anföres av lärarkollegiet vid karolinska institutet.

Medicinska fakulteten i Lund tar avstånd från förslaget med följande moti­ vering.

Enligt fakultetens mening är öppen mottagning kombinerad med remissystem den fördelaktigaste rekryteringsvägen. Man kommenderar inte patienter till en behandlingsenhet. Denna måste genom sin verksamhet tillvinna sig allmänhetens och kollegers förtroende. Det är självklart att högskolornas specialavdelningar själva skall bestämma sitt klientels sammansättning. Denna rätt synes i hög grad inskränkt genom utredningens förslag.

Medicinska fakulteten i Göteborg, lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Stockholm och SFS anför i denna del i huvudsak samma synpunkter som medicinska fakulteten i Lund.

Medicinalstyrelsen anser det av de sakkunniga föreslagna remissystemet med­ föra att högskolorna övervägande kommer att få s. k. specialistfall, vilket från undervisningens synpunkt ej vore önskvärt. Styrelsen anför vidare.

Vad kandidaterna bör få tillfälle att behandla är självfallet först relativt enkla rutinfall och senare något svårare fall. Det kan ej vara lämpligt att bygga elementära kliniska övningar i odontologi på specialistfallen, av vilka för övrigt många över huvud taget ej kan omhändertagas av de studerande.

Svenska läkaresällskapet ifrågasätter om inte just patienterna från en öppen mottagning har alla förutsättningar att utgöra det lämpligaste underlaget för odontologisk undervisning.

Lärarföreningarna vid tandläkarhö g skolorna i Stockholm och Malmö, sjuk­ vårdsstyrelserna i Göteborg och Malmö, Svenska stadsförbundet och Sveriges läkarförbund finner det inte styrkt, att det förordade remissystemet skulle ge ett mer fasetterat patientmaterial än vad som kommer högskolorna till del genom en öppen mottagning. Stockholms stads sjukvårds- och tandvårdsdirektörer, Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund anser, att bety­

Kungl. Maj:ts -proposition nr 104 år 1962

80

SFS betonar värdet av att de studerande genom den föreslagna utbyggnaden av mottagningsavdelningen erhåller en god insyn i den fortlöpande patient­ behandlingen. Den utökade mottagningsavdelningen kommer dessutom enligt

SFS att bättre tillgodose undervisningen i oral diagnostik.

Sveriges tandläkarförbund och Svenska tandläkare-sällskapet uttrycker far­ hågor för att de olika specialavdelningarna genom de sakkunnigas förslag kom­ mer att bli degraderade till underordnade terapiverkställande organ. Dessa organisationer anför bl. a.

Mottagningsavdelningens uppgift är att fördela behandlingsfallen på respek­ tive avdelningar. Det är orimligt att mottagningsavdelningen, som de sakkun­ niga föreslår, skall upprätta fullständiga journaler och terapiplaner för alla patienter. Inom all medicinsk verksamhet är det vedertaget att diagnostik och terapi sker inom samma avdelning.

Lärarkollegierna vid karolinska institutet och tandläkarhögskolan i Stockholm anser, att i vissa hänseenden alltför vittgående befogenheter lagts på mottag­ ningsavdelningens chef; vidare hävdar kollegiet vid karolinska institutet, att denne bör ha både odontologisk och medicinsk utbildning.

Studieplaner. Kanslern anser — med hänsyn till det nära sambandet mellan personalorganisationens utformning och studieplanerna — att de sist­ nämnda bör bli föremål för en revision. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i

Stockholm hävdar, att en sådan överarbetning bör ske efter överläggningar mellan de olika odontologiska lärosätenas lärarkollegier och undervisningsnämn- der, för att alla erfarenheter av nu gällande studieplaner skall kunna beaktas.

Härvid bör eftersträvas att samtliga tandläkarhögskolor såvitt möjligt erhåller likaitade studieplaner. Samma uppfattning hyser medicinalstyrelsen, som även påpekar, att — med undantag för smärre justeringar — någon ny undervis- ningsplan för tandläkarhögskolorna inte upprättats på 15 år. Även vunna erfarenheter i framför allt grannländerna borde enligt medicinalstyrelsen inhäm­ tas vid en sådan översyn.

Studieplanen för Umeå-högskolan bör enligt lärarkollegiet vid tandläkarhög­ skolan i Stockholm först behandlas av lärarkollegiet och därefter fastställas av kanslern, innan definitiv ställning tages till lokalprogram med arbetsplatser i laboratoiier och kliniksalar. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö framhåller vikten av att för umeåhögskolan finnes en studieplan, som icke skiljer sig från de övriga odontologiska lärosätenas.

Personalorganisation: allmänt. Lärarkollegiet vid tandläkar­ högskolan i Malmö, som ställer sig skeptiskt till utredningens beräkningar av lärarbehovet, anför huvudsakligen följande.

Kollegiet kan icke fmna annat än att de sakkunniga vid beräkningen av lärarbehovet vid de kliniska avdelningarna utgått från felaktiga premisser. De sakkunniga organiserar en tandsjukvårdscentral, presenterar de i tandsjukvår­

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

81

den verksamma tandläkarna under rubriken lärare» och beräknar antalet be­ fattningshavare med hänsyn enbart till undervisningens krav. Det står för kolle­ giet fullt klart, att grupper på 8—9 studerande är för stora för undervisning i samband med klinisk tjänstgöring, där läraren samtidigt skall svara för speciali­ serad tandsjukvård. — Kollegiet förordar en översyn av förslaget i syfte att möjliggöra bl. a. ett förnyat ställningstagande till lärarbehovet.

Lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i Stockholm förordar förnyad utredning och anför.

Den av de sakkunniga använda metoden för beräkning av erforderligt antal lärare leder till en klar, för vissa avdelningar synnerligen markant minskning av lärartillgången, trots att högskolans arbetsprogram föreslås utvidgat att gälla ej endast undervisning och forskning utan även organiserad tandsjukvård. Detta förhållande gör, att kollegiet tvingas begära förnyad utredning i fråga om lärar- stabernas storlek vid tandläkarhögskolorna.

Även kanslern föreslår, att den av de sakkunniga förordade personalorganisa­ tionen blir föremål för översyn. Han motiverar sitt ställningstagande på följande sätt.

Med hänsyn till den kritik, som från tandläkarhögskolorna riktas mot såväl den föreslagna personalorganisationen beträffande enskilda läroämnen vid hög­ skolorna som mot vissa av de föreslagna nya typerna av lärartjänster får jag föreslå, att de sakkunnigas förslag till personalorganisation blir föremål för över­ syn under medverkan av medicinsk sakkunskap.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet ifrågasätter möjligheterna att rekrytera det stora antal specialiserade eller eljest kvalificerade befattningar vid tandläkar- högskoloma. En utredning i detta hänseende hade enligt kollegiet varit önskvärd inom ramen för betänkandet.

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande uttrycker farhågor beträf­ fande möjligheterna att vid den odontologiska läroanstalten i Umeå rekrytera erforderligt antal lärare. Nämnden anför vidare.

Nämnden lutar för sin del mycket bestämt åt uppfattningen, att en väsentlig ändring av hittillsvarande anställningsvillkor för lärarpersonalen skall visa sig vara en ofrånkomlig förutsättning för utbyggnaden i planerad omfattning. De sakkunnigas förslag härutinnan synes nämnden i princip innebära en rimlig lösning av hithörande problem.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå hävdar, att erfarenheter av den medicinska sjukvårdens läkarorganisation ej utan omprövning kan utnyttjas för ställningstagande till de odontologiska läroanstalternas personalorganisation.

Liknande synpunkter anföres av SACO och SFS.

Lärarföreningen vid tandläkarinstitutet i Umeå understryker vikten av att lärarna i Umeå blir heltidsanställda, enär där knappast några möjligheter till privatpraktik vid sidan av deltidstjänstgöring som lärare föreligger.

Personalorganisation: högre lärartjänster. De sakkun­ nigas förslag om professorers och laboratorers anställningsformer avseende både

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.k år 1962

•82

högskoleverksamheten och tandsjukvården har inte rönt några invändningar från remissinstansernas sida, medan däremot tjänsternas konstruktion i vissa fall föranlett erinringar, framför allt av lärarkollegierna vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö.

Ämnet par odontologi bör enligt lärarkollegiet vid tandläkarhö g skolan i

Stockholm sammanföras med ämnet bettanalys med parodontoprotetik. Kolle­ giet finner det synnerligen viktigt att de parodontala sjukdomarna får en själv­ ständig ställning under ledning av en professor, som vid sin sida har en laborator.

I vart fall bör parodontologi som fristående ämne företrädas av en professor och ej som föreslagits av en laborator. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i

Malmö föreslår att från bettanalys särskiljes parodontoprotetik, som tillsam­ mans med parodontologi bör bilda ett fristående ämne under ledning av en professor med en laborator vid sin sida. Även lärarföreningarna vid tandläkarhögskoloma i Stockholm, Malmö och vid tandläkarinstitutet i Umeå samt Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund vill ge parodonto­ logi ställning som självständigt ämnesområde representerat med professor, laborator och övrig erforderlig personal. Statens medicinska forskningsråd finner att starka skäl talar för att ämnet parodontologi företräds av professor.

Professor John Hertz anser det orealistiskt att för närvarande låta parodon­ tologi bli ett självständigt ämnesområde under egen ledning; en frigörelse av parodontologin skulle äventyra ämnets framtid. Vidare anför professor Hertz huvudsakligen följande.

Den riktigaste lösningen på hela problemet angående parodontologin förefaller i ögonblicket vara den, att den nuvarande ordningen med ämnet underställt den speciella kirurgin bibehålies som ett provisorium till dess yngre kompetenta krafter —- av vilka utan tvivel snart flera kommer att anmäla sig — är i sådan grad meriterade och forskningen så långt genomförd, att det kan förutsättnings­ löst utredas vilka kompetenskrav, som skall ställas på den som skall föra ämnet vidare.

Vad angår ämnet histopatologi anser lärarkollegiet vid tandläkarhög­ skolan i Stockholm sig inte vilja taga ställning till förslaget om omvandling av laboraturen till professur och förenande av tjänsten med en klinisk histopatologi- tjänst, innan eu närmare utredning gjorts beträffande den planerade verksam­ heten.

Den konstruktion ämnet teknologi erhållit tillstyrkes i princip av såväl lärarkollegierna vid de båda tandläkarhögskolorna som statens medicinska forsk­ ningsråd, Sveriges tandläkarförbund och Svenska tandläkare-sällskapet, dock under förutsättning att laboraturer i cariologi och protetik bibehålies. Blir ej så fallet, skulle enligt dessa remissinstanser forskningsmöjligheterna angående tandsjukdomarnas uppkomst och verkningar försämras. Lärarkollegiet vid tand­ läkarhögskolan i Stockholm framhåller, att de delar av de nuvarande fantom­ kurserna, som omfattar preklinisk träning i preparationsteknik och avtrycks-

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

84

tandläkarhö g skolan i Malmö, lärarföreningarna vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö samt Svenska tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkarförbund, vilka bl. a. åberopat att de nuvarande avdelningstandläkarnas deltidstjänstgöring vid tandläkarhögskolorna är så värdefull, att de av den anledningen ej bör indragas. Beträffande kompetenskraven på klinisk lärare papekar medicinska fakulteten i Göteborg, att dessa bör vara fullt jämförbara med dem, som ställes på klinisk lärare inom medicinsk undervisning. Fakulteten ansluter sig sålunda inte till de sakkunnigas mening, att en tilltänkt odontologie licentiatexamen skulle vara minimikrav för behörighet till dylika tjänster.

Inrättande av tjänster som avdelningstandläkare och assi­ stenttandläkare, vilkas innehavare skulle avlönas av sjukvårdshuvud­ mannen, kiitiseras av medicinska fakulteten x Göteborg, som anser att nämnda tandläkare bör vara statliga befattningshavare. Endast delvis skulle de avlönas av sjukvårdshuvudmannen. I flera yttranden har betonats angelägenheten av att möjlighet bibehalles att skapa deltidstjänster samt att avdelningstandläkarna får en annan tjänstebenämning, enär de nuvarande avdelningstandläkarna före­ slås böra bibehållas.

Från lärarkollegierna vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö häv­ das, att biträdande lärare, som står utanför lärarorganisationerna, inte bör knytas till ordinarie kurser.

En samstämmig kritik har riktats mot tanken pa att kursamanuenser skall anlitas i så stor utsträckning som de sakkunniga föreslagit. Dels hävdas att endast ett fatal av de studerande är lämpade för sadana undervisningsuppgifter, dels göres gällande att anordningen skulle på ett ogynnsamt sätt fördröja deras egen studiegång.

Personalorganisation för en odontologisk läroanstalt i Umeå

Med anledning av arbetsgruppens promemoria den 7 juli 1961 anför kanslern bl. a. följande.

Enligt min uppfattning har arbetsgruppen åstadkommit ett från angivna utgångspunkter väl avvägt förslag, i och för sig väl ägnat att läggas till grund för personalorganisationen vid den blivande tandläkarhögskolan i Umeå. Jag vill därvid framhålla, att arbetsgruppens förslag i fråga om högre lärartjänster (professorer och laboratorer) överensstämmer med odontologiska nämndens förslag. I den av riksdagen godkända propositionen 1961:108 har chefen för ecklesiastikdepartementet i princip godtagit odontologiska nämndens förslag, i vad det avser högre lärartjänster. Med hänsyn härtill och till den utredning som arbetsgruppen nu framlagt tillstyrker jag arbetsgruppens förslag i fråga om de högre lärartjänsterna.

I fråga om personalstaten i övrigt erinrar kanslern om att han i utlåtande över odontologiska förhandlingssakkunnigas betänkande uttalat bl. a., att han funnit de sakkunnigas förslag om anslutning av de odontologiska läroanstalterna till högspecialiserade sjukhus i princip ändamålsenligt och värdefullt, men att betydande modifikationer av förslagets enskilda delar synts honom erforderliga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 104 år 1962

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.i år 1962

85

Lärarkollegiet vid tandläkarhögsholan i Malmö framhåller bl. a. följande.

Kollegiet anser sig för umeåhögskolans del i huvudsak kunna tillstyrka försla­ gen beträffande lärarpersonal för undervisning och forskning, lärarpersonal för forsknings- och allmänt institutionsarbete samt tandläkarpersonal vid tandsjuk- vårdscentralen. Genom de relativt små undervisningsgrupperna och de speciella lokala förhållandena torde nämligen såvitt kollegiet kan bedöma personalstaten i stort sett vara tillfredsställande dimensionerad.

Därest tandsjukvårdscentralen och undervisningen skall kunna skötas effek­ tivt med fullt utnyttjande av tandläkarpersonalen, är enligt lärarkollegiet såväl antalet tandsköterskor som antalet tandkliniker beräknade i underkant. Kollegiet anser sig heller inte kunna godtaga beräkningen såvitt rör kontorspersonalen. Som miniminorm bör enligt kollegiet gälla, att varje ämnesrepresentant har till sin disposition ett kanslibiträde eller en kontorist. Kollegiet har däremot intet att erinra mot vad som föreslagits rörande' teknisk biträdespersonal och personal vid verkstäder, förråd och expedition.

Lärarkollegiet vid tandläkare g skolan i Stockholm konstaterar, att det fram- räknade lärarbehovet inte är tillräckligt mot bakgrunden av hittills gjorda erfa­ renheter. Frågan om storleken av den tandläkarpersonal, som förutsättes sam­ mankopplad med motsvarande lärarbefattningar, måste enligt kollegiet bli föremål för ytterligare utredning. Behovet av de i promemorian föreslagna tjänsterna för forskning understrykes av kollegiet. Kollegiet har, liksom lärar­ kollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö, ingen erinran mot de framlagda förslagen angående personal vid verkstäder, förråd och expedition. I fråga om teknisk biträdespersonal kan enligt kollegiet motiv dock finnas för inrättande av ytterligare biträdestjänster. Kollegiet anför beträffande behovet av ytterligare kontors-, tandsköterske- och tandteknikerpersonal liknande synpunkter som lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö.

Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå finner, att frågan om medi­ cinska lärarkrafter för undervisning av tandläkarstuderande i medicinska ämnen bör utredas med utnyttjande av medicinsk sakkunskap.

Tandteknikerutbildning i Umeå

I fråga om den av 1951 års tandläkarkommitté föreslagna ändrade utbild­ ningsgången hänvisar remissinstanserna till sina yttranden i samband med remissbehandlingen av kommittéförslaget (se prop. 1961:108, s. 193—198). TCO erinrar om att organisationen i princip tillstyrkt den nya utbildningsplanen.

Överstyrelsen jör yrkesutbildning förutsätter — i enlighet med sin tidigare framförda åsikt att den föreslagna utbildningsgången prövas någon tid vid en tandteknikcrskola, innan definitiv ställning togs till omläggningen — att det i

Umeå blir fråga om en försöksverksamhet.

Medicinalstyrelsen finner, att den kritik som tandläkarkommittén riktat mot de enligt nuvarande studieordning utbildade tandteknikerna ej motiverar en så radikal omläggning av utbildningen som den föreslagna.

86

De vid de statliga tandteknikerskolorna utbildade tandteknikerna kan sägas i det hela taget val ha motsvarat förväntningarna, även om utbildningen själv­ fallet kan ytterligare förbättras. Kravet på elevtjänstgöring vid auktoriserad arbetsplats är numera helt genomfört. — Medicinalstyrelsen anser det angeläget att en statlig tandteknikerskola snarast kommer till stånd i Umeå. Styrelsen ifrågasätter emellertid om inte studieordningen vid densamma närmare kunde ansluta sig till nuvarande studieordning.

Den föreslagna organisationen av praktikantlaboratoriet kommer enligt TCO att medföra en betydligt försämrad tandteknikerutbildning.

TCO anser det uteslutet, att praktikanter, som helt saknar erfarenhet av kliniska arbeten, skall kunna ersätta rutinerade tandtekniker. Stora krav kom­ mer att ställas pa verksamheten vid laboratoriet och på de tandtekniker, som kommer att knytas till laboratoriet. Enligt organisationens åsikt synes det ute­ slutet, att en tandtekniker skall kunna behärska alla olika specialiteter i så hög grad att teknikern — förutom de administrativa och arbetsledande funktionerna — skall ha möjlighet att ge praktikanterna en fullgod handledning.

I detta sammanhang må nämnas att Svenska tandteknikerförbundet med anledning av odontologiska förhandlingssakkunnigas betänkande framfört samma erinringar mot den föreslagna organisationen av praktikantlaboratorierna som TCO. Förbundet har i sin skrivelse bestämt tagit avstånd från tanken att normal tandteknisk laboratorieverksamhet skulle kunna drivas med praktikanter och samtidigt ge ett gott resultat såväl fackmässigt som affärsmässigt.

Mot förslaget om en samordning av tandteknikerskolan med institutionen för teknologi framföres erinringar av medici­ nalstyrelsen och TCO. Båda remissinstanserna anser sig ha anledning befara, att professorn-institutionsföreståndaren inte får tid att fullgöra alla de upp­ gifter, som åvilar föreståndaren för tandteknikerskolan. Vidare ifrågasättes i yttrandena lämpligheten av förslaget om endast en chefstandteknikertjänst vid den gemensamma institutionen. Enligt medicinalstyrelsen, som avstyrker en sammanslagning av professuren i teknologi med föreståndarskapet för tandtek­ nikerskolan samt sammanslagningen av chefstandteknikerbefattningarna, bör nämnda skola ges en självständig ställning.

Arbetsgruppens åsikt, att de nuvarande intagningsbestämmel- serna är i behov av revision, delas av överstyrelsen jör yrkesutbildning. Styrelsen anser emellertid, att alla elever med avgångsbetyg från grundskolans nionde arskurs skall anses fylla villkoren för inträde vid tandteknikerskolan i Umeå.

Överstyrelsen kan icke tillstyrka den föreslagna nedvärderingen av undervis­ ningen i de praktiska linjerna ävensom de särskilda kraven på kvalificerade betyg i ämnena kemi och fysik. — Tandteknikeryrket är ett i alldeles över­ vägande grad praktiskt betonat yrke. Ett visst teoretiskt kunnande fordras naturligtvis men detta har inte så stor betydelse, att blivande tandtekniker normalt bör välja de teoretiska linjerna i nionde årskursen. Överstyrelsen vill med bestämdhet hävda att alla nio linjerna bör anses vara lika lämpliga i här

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 104 år 1962

87

förevarande fall. — Att fordra fyllnadsprövning före inträdet i tandtekniker­ skolan kan överstyrelsen icke godtaga. Omfattningen av undervisningen i kemi och fysik är endast 2 veckotimmar inom vartdera ämnet i de teoretiska linjerna av nionde årskursen. Inga större svårigheter synes föreligga att under en två­ årig skolgång låta elever från de praktiska linjerna läsa in dessa begränsade kur­ ser i de båda ämnena. — Förslaget med kvalificerade betyg är olämpligt. Det finnes ingen anledning att resa dylika krav. I stället bör undervisningsplanerna i tandteknikerskolan utformas så, att eleverna bibringas den erforderliga kompe­ tensen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10U år 1962

6. Departementschefen

Vid det till tandläkarhögskolan i Stockholm hörande tandläkarinstitutet i Umeå sker för närvarande utbildning av tandläkarkandidater från tredje till och med åttonde studieterminen. Enligt beslut av 1961 ars riksdag (prop. 1961:108; SU 130; Rskr 328) skall fr. o. m. läsåret 1963/64 i Umeå meddelas undervisning även under tandläkarutbildningens två sista terminer. Samtidigt skall institutet ombildas till en fullständig läroanstalt för odontologisk utbildning och forskning och kapaciteten ökas från 40 till 60 årligen intagna studerande. Det ökade studerandeintaget i Umeå skall börja höstterminen 1963 vid tredje terminens utbildning.

Den prekliniska odontologiska utbildningen, som omfattar två studieterminer* kommer inte att kunna meddelas i Umeå förrän den medicinska högskolan där­ städes fr. o. m. läsåret 1965/66 blir utbyggd med teoretiska institutioner. Utöver de nuvarande 40 prekliniska utbildningsplatserna vid stockholmshögskolans. umeålinje skall därför enligt fjolårets beslut under läsåren 1962/63—1964/65 anordnas ytterligare 20 sådana platser.

Enligt beslut av 1961 års riksdag skall i Umeå fr. o. m. läsåret 1963/64 dess­ utom anordnas tandteknikerutbildning.

I detta sammanhang bör erinras om att jag i årets åttonde huvudtitel under punkten 206 (Tandläkarhögskolan i Malmö: Avlöningar) föreslagit, att 20 nya prekliniska utbildningsplatser per år för umeålinjens behov provisoriskt anord­ nas vid tandläkarhögskolan i Malmö fr. o. m. budgetåret 1962/63. Jag vill också erinra om att jag under punkten 201 (Tandläkarhögskolan i Stockholm: Avlö­ ningar) i samma huvudtitel förordat, att den vid avdelningen för bamtandvård i Umeå placerade laboratorstjänsten fr. o. m. budgetåret 1962/63 omvandlas till professur i barntandvård. I

I propositionen 1961:108, vilken låg till grund för fjolårets riksdagsbeslut om bl. a. ombildningen av tandläkarinstitutet i Umeå till en fullständig läroanstalt för odontologisk utbildning och forskning, framhöll jag att då föreliggande för­ slag om ordinarie lärartjänster i stort sett borde genomföras. Jag förklarade mig emellertid inte beredd att vid denna tidpunkt i detalj ta ställning till den före­ slagna personaluppsättningen. I fråga om bl. a. övriga lärartjänster för tand­ läkarutbildning i Umeå hade ett flertal remissinstanser förordat uppskov med

88

ett slutligt ställningstagande under hänvisning till att de odontologiska förhand- lingssakkunniga inom kort väntades framlägga förslag om tandsjukvården vid de odontologiska läroanstalterna. Även för egen del fann jag att ifrågavarande spörsmål borde prövas i ett senare sammanhang.

Jag avser nu att framlägga ett detaljerat förslag beträffande de ordinarie lärar­ tjänster, som fr. o. m. budgetaret 1963/64 bör inrättas vid tandläkarhögskolan i Umeå. Jag kommer i det följande även att behandla frågor om högskolans orga­ nisation i stort samt om konstruktionen av vissa lärartjänster. Först vill jag emellertid beröra några generella frågor om tandläkarutbildningen, som de odon­ tologiska förhandlingssakkunniga tagit upp i sitt betänkande och som är av betydelse för ett ställningstagande till frågan om organisationen av läroanstalten i Umeå.

Såsom framgått av redogörelsen för detta betänkande föreslår de sakkunniga, att den kliniska tandläkarutbildningen organiseras efter i stort sett liknande principer som gäller för den kliniska läkarutbildningen. I betänkandet förordas, att den klinisk-odontologiska undervisningen och forskningen förlägges till medicinska undervisningssjukhus eller andra högspecialiserade sjukhus och att tandsjukvården koncentreras till en särskild enhet vid sjukhuset, benämnd tandsjukvårdscentral. Klientelet vid centralen bör enligt förslaget domineras av remissfall. För den tandsjukvårdande verksamheten vid centralen räknar de sak­ kunniga med kommunalt huvudmannaskap.

Beträffande tandsjukvårdscentralens ställning med avseende på utbild­ ningen innebär de odontologiska förhandlingssakkunnigas förslag, att någon uppdelning på s. k. kandidatkliniker och lärarkliniker inte längre skall finnas. Patientvärden skall enligt förslaget helt avila lärare vid högskolan i deras egen­ skap av tandläkare vid centralen, vilken därigenom kommer att utgöra basen för den kliniska utbildningen och sålunda i sig innesluta hittillsvarande kandidat- och lärarkliniker. I fråga om motiveringen för denna förändring hänvisar jag till vad de sakkunniga anfört om bl. a. lärartjänsternas konstruktion, ansvaret för patientbehandlingen och formerna för kandidaternas kliniska träning.

Såvitt angår speciellt Umeå förordas, att en omorganisation av den tandsjuk­ vårdande verksamheten sker i samband med institutets ombildning till högskola. Planeringen av den beslutade nya tandläkarhögskolan i Göteborg bör enligt de sakkunniga baseras på förslaget om tandsjukvårdscentral vid undervisnings­ sjukhus. För malmöhögskolans del finner de sakkunniga att förutsättningar fin­ nes för en omorganisation fr. o. m. budgetåret 1963/64; förhandlingar i frågan bör därför enligt deras mening snarast upptagas med Malmö stad. I Stockholm kan enligt de sakkunniga en omorganisation ej bli aktuell förrän högskolans lokalfraga lösts pa sadant sätt, att anknytning kan ske till högspecialiserat sjuk­ hus.

Vid remissbehandlingen av betänkandet har behovet av en s j u k h u s an­ knytning bedömts olika av remissinstanserna. Från vissa håll har hävdats,

Kangl. Maj:ts 'proposition nr 104 är 1962

89

att förslaget på denna punkt är alltför långtgående. Flertalet medicinska fakul­ teter samt de båda tandläkarhögskolornas lärarkollegier ansluter sig däremot i princip till förslaget om inrättande av särskilda tandsjukvårdsenheter vid under- visningssjukhus.

Beröringspunkterna mellan medicinsk och odontologisk verksamhet när det gäller grundläggande problemställningar blir allt flera; utvecklingen talar sålunda starkt för ett närmande mellan områdena. Jag vill erinra om att jag i föregående avsnitt framlagt vissa förslag angående verksamheten i sådana prckliniska äm­ nen, som ingår i både medicinsk och odontologisk grundutbildning. Den av mig därvid förordade organisationen är avsedd att leda till en starkare integration mellan medicinen och odontologien på det teoretiska området.

För egen del har jag blivit övertygad om vikten av att också klinisk odontolo­ gisk undervisning och forskning sker i så nära anslutning som möjligt till mot­ svarande medicinska verksamhet. En lokalmässig anknytning av tandläkar­ högskolornas kliniska verksamhet till i första hand undervisningssjukhus synes mig därför i princip följdriktig. Så är redan förhållandet i Umea, och i Malmö har genom det av 1960 års riksdag godtagna, av de odontologiska förhand- lingssakkunniga föreslagna avtalet en viss sådan anknytning kommit till stånd.

Med anledning av vissa synpunkter, som vid remissbehandlingen framförts beträffande des. k. käkcentralerna vill jag erinra om att chefen för inrikesdepartementet i propositionen 1960:159 med förslag till riktlinjer för regionsjukvårdens utbyggande m. m. berört dessa centralers huvudsakliga upp­ gifter. Vid remissbehandlingen av de odontologiska förhandlingssakkunnigas betänkande har bl. a. lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö betonat, att de tandkirurgiska avdelningarna kräver tillgång till sängplatser. Jag vill här framhålla att enligt en punkt i föreliggande förslag till avtal med Västerbottens läns landsting om bl. a. utbildning av tandläkare i Umeå — till vilket jag i dess helhet återkommer i följande avsnitt — tandläkarhögskolan där må i mån av behov för tandvårdsfall utnyttja vårdplatser inom lasarettet efter överenskom­ melse med vederbörande klinikchef. Helt allmänt vill jag i detta sammanhang också tillägga, att den tandkirurgiska verksamheten — med hänsyn just till ämnets art — utgör exempel på ett sådant område, där behov av anknytning till medicinska kliniker kan vara särskilt framträdande.

Frågan om huvudmannaskapet för den kliniska verksamhet, som bedrives vid tandläkarhögskolorna, gäller i första hand huruvida kommunala huvudmän skall inträda som ansvariga eller om den som hittills skall drivas i statlig regi. Såsom de sakkunniga förutsatt, kan en ändring härvidlag inte ske utan förhandlingar. Närmast berörda organisation — Svenska landstingsförbun­ det — avstyrker sakkunnigförslaget. Svenska stadsförbundet anser, att de sak­ kunniga inte förebragt tillräckliga skäl för ett ändrat huvudmannaskap.

För egen del har jag, med hänsyn främst till vad som framkommit vid remiss­ behandlingen, funnit att den nuvarande organisationsformen med staten som huvudman bör bibehållas tills vidare. I anslutning härtill vill jag beröra en

Kungl. Maj:ts -proposition nr 10

J

år 1962

90

annan punkt i det föreslagna umeåavtalet. Enligt denna skall tandläkarhögskolan i Umeå utgöra landstingsområdets centraltandpoliklinik och inom ramen för sin kapacitet dessutom meddela folktandvård i övrigt. Staten skall alltså enligt avtalsförslaget liksom hittills svara för den vid denna läroanstalt bedrivna pati­ entvårdande verksamheten.

Med huvudmannaskapet för verksamheten sammanhänger frågan huruvida högskolornas lärarkollegier skall svara för patientvården eller om denna skall åvila annat organ. Från såväl tandläkarhögskolornas som de medicinska läro­ anstalternas sida har uttalats, att verksamheten bör ställas under en från veder­ börande högskolas beslutande organ skild ledning. Även universitetskanslern ansluter sig till de sakkunnigas mening, att tandsjukvårdande verksamhet prin­ cipiellt inte bör åvila de odontologiska läroanstalterna.

Jag är inte beredd att i detta sammanhang förorda någon generell lösning av denna i och för sig mycket viktiga fråga. Spörsmålet synes mig böra upptagas i anslutning till prövningen av de förslag angående bl. a. universitetens och hög­ skolornas framtida organisation, som är att förvänta. Vad tandläkarhögskolan i Umeå beträffar bör nämnas, att enligt föreliggande avtalsförslag en samarbets- nämnd må inrättas för handläggning av frågor av gemensamt intresse rörande den tandvårdande verksamheten vid denna högskola. I nämnden skall enligt avtalsförslaget ingå företrädare för såväl staten som landstinget. Fn sådan nämnd torde i viss mån komma att befria lärarkollegiet från en del med patient­ vården sammanhängande uppgifter.

I fråga om systemet för patientupptagning har de sakkun­ nigas förslag, att de s. k. remissfallen bör bli den dominerande kategorien, rönt stark kritik. Jag vill därför här endast konstatera, att enligt det föreliggande avtalsförslaget rörande tandläkarhögskolan i Umeå någon ändring i det system för patientupptagning, som för närvarande tillämpas där, inte skall ske.

En central fråga, som behandlats av de sakkunniga, gäller ansvaret för patienterna. Förslaget att detta skall åvila lärarna-tandläkarna och att sålunda de studerande inte skall tilldelas egna patienter har tillstyrkts av alla dem som yttrat sig härom. För umeåhögskolans del kommer jag i det följande att förorda en sådan konstruktion av berörda lärartjänster, att detta problem löses i huvudsaklig överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit. Givet­ vis innebär en lösning av ansvarsfrågan i här antydd positiv riktning för umeå­ högskolans del, att motsvarande problem aktualiseras vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö. Jag anser mig i detta sammanhang endast böra under­ stryka att med ansvarsfrågan sammanhängande organisatoriska frågor vid dessa båda högskolor bör ägnas skärpt uppmärksamhet. I den mån rent administra­ tiva anordningar där kan bidraga till en sådan lösning, som de sakkunniga angivit, bör det ankomma på kanslern att efter förslag av vederbörande lärar­ kollegium vidtaga de åtgärder, som bedömes påkallade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104- år 1962

91

Jag övergår nu till att närmare behandla fragan om organisationen av tandläkarhögskolan i Umeå. Till en början vill jag erinra om att umeåinstitutet i dag skiljer sig från tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö i väsentligen tre avseenden. För det första sker en enhetlig teknisk utbildning, omfattande ett studieår och förlagd till en ej ämnesvis uppdelad gemensam kurs. För det andra äger klinisk verksamhet rum inom ramen för en gemensam kandidatklinik. För det tredje slutligen finns en gemensam lärarklinik vid vilken avdelnings­ tandläkare, assistenter och amanuenser har att mot särskild ersättning utföra patientvård i sådan utsträckning att deras totala tjänstgöringsskyldighet om­ fattar hela dagen; för laboratorerna gäller, att de skall stå till förfogande för bl. a. specialistkonsultationer och specialistvård.

Frågan om den tekniska utbildningen kommer jag att beröra i samband med mitt ställningstagande till frågan om tandteknikerutbildningen.

Organisationen av den kliniska verksamheten vid umeåinstitutet har enligt arbetsgruppen för personalorganisation m.m. visat sig vara tillfredsställande utom just i fråga om tandsjukvården och ansvaret för patientbehandlingen. Såsom framgått av det föregående har odontologiska förhandlingssakkunniga påtalat såsom en allvarlig brist i den nuvarande organisationen av tandläkarhögskolorna, att kandidaterna anförtros egna patienter samt att kandidatkliniken och lärar- kliniken arbetar avskilda från varandra. Kritiken gäller sålunda även i fråga om umeåinstitutet. Det lokalprogram, som utarbetats i anslutning till fjolårets riks­ dagsbeslut, utgår från den förutsättningen, att man i görligaste mån skall und­ vika att särskilja kandidat- och lärarklinik samt att klientelet i dess helhet skall omhändertagas av lärare-tandläkare. Programmet innebär också att det vid de båda nuvarande tandläkarhögskolorna tillämpade systemet med fristående av­ delningar — dvs. en självständig institution för varje ämne — i stort sett från­ gås. I stället förordas för umeåhögskolan, att en tandsjukvårdscentral, omfat­ tande bl. a. tre särskilda kliniker, anordnas. Var och en av dessa kliniker skall enligt programmet omfatta två varandra närliggande ämnen. Särskilda lokaler planeras endast för sådana ämnen, som av olika skäl inte lämpligen kan inordnas i de gemensamma klinikerna.

I organisationen skall även ingå en särskild mottagningsavdelning för vuxen­ klientelet, liksom hittills avsedd för den till lasarettsområdet förlagda verksam­ heten, samt en till barntandvårdskliniken förlagd mottagning.

Enligt min mening bör en organisation enligt nu angivna riktlinjer utgöra en lämplig form för verksamheten i Umeå. Med anledning av vad de sakkunniga anfört om mottagningsavdelningens uppgifter och de synpunkter på denna del av betänkandet som framkommit vid remissbehandlingen vill jag särskilt fram­ hålla följande. Föreståndaren för mottagningsavdelningen bör enligt min mening vara direkt underställd högskoleledningen. Journalupptagningen och terapiplane- ringen vid avdelningen bör avse endast huvudlinjerna i behandlingen. Vården av de patienter, som remitteras till högskolan, bör i princip omfatta den med

Kungl. Maj:ts •proposition nr 104- år 1962

92

respektive remiss avsedda behandlingen. Bedömes även annan behandling er­ forderlig ligger det givetvis i patientens egen hand att avgöra var den skall utföras.

Frågor om universitetens och högskolornas studieplaner är inte av den natur att de behöver underställas riksdagens prövning. Studieplansfrågan för umeåhögskolan har emellertid föranlett en så livlig diskussion — bl. a. vid remissbehandlingen av odontologiska förhandlingssakkunnigas betänkande — att jag därför anser mig böra något uppehålla mig vid denna fråga.

Den nu sedan 1947 gällande studieplanen för tandläkarhögskolorna bygger på 1946 års riksdags uttalanden (SU 223; Ilskr 454) angående studietidens längd. Planen är uppgjord så, att tandläkarexamen normalt skall kunna avläggas efter tio terminer. För dem som därtill är särskilt skickade finns en plan för förkortad studiegång, som möjliggör att examen avlägges efter nio terminer. Vid studie­ planens utarbetande har särskild hänsyn tagits till att den sålunda angivna normalstudietiden skall kunna hållas.

För tandläkarinstitutet i Umeå gäller nu en särskild studieplan med samma normalstudietid som den för tandläkarhögskolorna fastställda (jfr prop. 1955:138, s. 65 f. och 78). Ett förslag till studieplan för en bli vande tandläkarhögskola i Umeå hai utarbetats av odontologiska nämnden — en grupp inom organisationskom­ mittén för medicinska högskolan i Umeå — och presenterats i dess i december 1959 publicerade betänkande om ombildning av tandläkarinstitutet i Umeå till tandläkarhögskola. Odontologiska förhandlingssakkunniga liksom arbetsgruppen för personalorganisation m.m. för odontologisk läroanstalt i Umeå, som vid sina beräkningar av lärarbehovet utgått från den för tandläkarhögskolorna fast­ ställda studieplanen, har beaktat den för umeåhögskolan föreslagna studieplanen i den del som sammanhänger med det föreslagna ämnet teknologi.

Enligt gällande bestämmelser ankommer det på universitetskanslern att fast­ ställa studieplaner för bl. a. tandläkarhögskolorna. Det blir sålunda kanslern som har att ta ställning till det föreliggande förslaget. Med hänsyn till vad som före­ kommit synes det mig lämpligt att eventuell överarbetning av förslaget sker efter samråd med nyss nämnda arbetsgrupp. Enligt vad kanslern under hand meddelat mig har han för avsikt att bereda samtliga ämnesföreträdare vid tand­ läkarhögskolorna — eventuellt genom en s. k. ämneskonferens — tillfälle att inkomma med synpunkter och förslag i detta ärende.

Jag vill i anslutning till vad jag nu anfört kraftigt understryka angelägenheten av att studieplanen för tandläkarhögskolan i Umeå utformas så, att den före­ skrivna studietiden kommer att kunna hållas. Det av odontologiska nämnden framlagda förslaget utgår från att denna förutsättning om studietiden skall gälla.

Vad härefter beträffar lärartjänsterna har jag funnit det angeläget att dessa utformas så, att undervisningens och patientvärdens behov tillgodoses på bästa möjliga sätt och att forskningens intressen beaktas. Jag har ansett det särskilt viktigt, att de studerande i sin kliniska träning kommer att ledas av lärare, som är heltidsengagerade för att samtidigt meddela vård och undervis­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 10h år 1962

93

ning. I huvudsaklig överensstämmelse med odontologiska förhandlingssakkunni- gas förslag har jag funnit mig böra förorda följande.

Tjänst som professor respektive laborator i kliniskt ämne bör förenas med ställning som övertandläkare vid tandsjukvårdscentralen. I sistnämnda egenskap bör professorn respektive laboratorn inte blott vara ansvarig för tandsjukvården inom den specialitet han företräder utan även aktivt deltaga i verksamheten i den utsträckning ansvaret påkallar. Professors och laborators åligganden inom undervisning och forskning bör regleras på motsvarande sätt som gäller för uni- versitetsprofessorer enligt 51 § universitetsstatuterna.

I de kliniska ämnena bör dessutom finnas heltidsanställda lärare—biträdande övertandläkare. Dessa lärare, som förutsättes komma att bli ledare för kursgiv- ningen, skall vara skyldiga att, var och en inom sitt ämnesområde, meddela undervisning i en omfattning motsvarande 130 timmar katedrala föreläsningar, meddela handledning inom ramen för den tandsjukvårdande verksamheten, för­ rätta erforderlig examination och bestrida andra tjänstgöromål i ämnet samt bedriva patientvårdande verksamhet i den omfattning, som krävs för under­ visningen och högskolans uppgifter i övrigt och varom kanslern bör utfärda erforderliga närmare föreskrifter.

Innehavare av här avsedd lärartjänst skall vara skyldig att med uppmärk­ samhet följa den vetenskapliga utvecklingen inom sitt ämnesområde; han bör idka vetenskaplig forskning. För behörighet till tjänst som lärare—biträdande övertandläkare bör krävas docentkompetens. Härjämte bör krav uppställas på klinisk meritering inom för vederbörande tjänst avsett område. Därest vid till- sättningstillfället eller sedermera docentkompetent person ej står till förfogande bör för nu avsedd tjänst tills vidare kunna ifrågakomma även annan tandläkare, som styrkt — med hänsyn till tjänstens karaktär — tillbörlig vetenskaplig skick­ lighet och som i övrigt har erforderliga meriter.

I kliniska ämnen bör även finnas heltidsanställda assistenttandläkare, vilka skall vara skyldiga att inom ramen för sin tandsjukvårdande verksamhet med­ dela handledning åt de studerande. Det bör ankomma på kanslern att utfärda erforderliga närmare föreskrifter beträffande omfattningen av dessa tandläkares kliniska tjänstgöring.

Frågan om den totala omfattningen av högskolans patientvårdande verksam­ het ämnar jag beröra i ett följande avsnitt.

Beträffande löneförmåner m. m. vid ifrågavarande tjänster i Umeå har över­ läggningar förts mellan företrädare för civil- och ecklesiastikdepartementen, å ena sidan, samt Sveriges akademikers centralorganisation, å andra sidan. Den därvid träffade överenskommelsen innebär i huvudsak följande.

Till professor (laborator)—övertandläkare skall utgå avlöningsförstärkning med 16 000 kr. om året. Från skyldigheten att deltaga i tandsjukvård må inne­ havare av sådan tjänst åtnjuta semester två månader per år. Professor (labora- tor)—övertandläkare skall inte iiga rätt till privatpraktik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1962

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 101± år 1962

Docentkompetent lärare—biträdande övertandläkare skall placeras i lönegrad Ae 26; om vederbörande — i förekommande fall — inte skulle vara docentkom­ petent skall han placeras i lönegrad A 24. Till innehavare av sådan tjänst skall härjämte utgå avlöningsförstärkning med 14 000 kr. om året. Semester må åt­ njutas enligt statens allmänna avlöningsreglemente. Rätt till privatpraktik skall inte föreligga. Pensionslönen skall för innehavare av nu avsedd tjänst utgöras av månadslönen enligt lönegraden B 1.

Tjänst som lärare—biträdande övertandläkare skall vara extra ordinarie och tillsättas medelst förordnande tills vidare.

Assistenttandläkare skall placeras i lönegrad Ae 20, dock att den som efter tandläkarexamen har mindre än två års anställning i statlig eller kommunal tjänst skall såsom aspirant vara placerad i lönegrad A 18. Till innehavare av assistenttandläkartjänst i A 18 eller A 20 skall utgå avlöningsförstärkning med 8 100 kr. om året; för den som i tre år varit placerad i lönegraden A 20 å nu avsedd tjänst skall avlöningsförstärkningen höjas till 11 700 kr. om året. Semes­ ter må åtnjutas enligt statens allmänna avlöningsreglemente. Tjänsterna skall

utom under sedvanlig aspiranttid — tillsättas medelst treårsförordnande. Ej heller för innehavare av assistenttandläkartjänst skall rätt till privatpraktik föreligga. För assistenttandläkare i A 20 skall pensionslönen utgöras av månads­ lönen enligt lönegraden A 25.

Överenskommelsen innefattar dessutom vissa övergångsbestämmelser, avse­ ende innehavare av närmast motsvarande tjänster vid tandläkarinstitutet.

Av det föregående framgår beträffande anställningsformen för lärare, som är avsedda att tillika vara biträdande övertandläkare, att de sakkunniga föreslagit förordnandetid av sex ar i sänder, medan förhandlingsöverenskommelsen inne­ bär förordnande tills vidare. Jag anser för egen del, med tanke på att fråga är om icke ordinarie tjänster, att denna ändring inte är förenad med olägenheter från organisatoriska eller andra synpunkter.

Enligt min mening innebär den träffade överenskommelsen en från olika syn­ punkter ändamålsenlig lösning av de viktiga tjänstgöringsfrågorna m. m. be­ träffande ifragavarande lärarkategorier. Jag förordar att överenskommelsen godkännes och lägges till grund för det fortsatta arbetet.

I anslutning till arbetsgruppens förslag den 20 december 1961 och till den träffade överenskommelsen föreslår jag, att för befattningen som föreståndare för mottagningsavdelningen ianspråktages en tjänst av typen lärare—biträ­ dande övertandläkare. Mottagningsavdelningens föreståndare bör emellertid_i enlighet med framlagt förslag ha ställning som övertandläkare. Föreståndaren bör vara ledamot av den förut berörda samarbetsnämnden. I uppgifterna bör ingå skyldighet att meddela föreslagen undervisning i oraldiagnostik.

Jag övergår nu till fråga om inrättande av professurer och laboraturer. Den odontologiska nämndens ursprungliga, i propositionen 1961:108 redovisade för­

95

slag har sedermera överarbetats av arbetsgruppen för utredning av frågor rörande personalorganisation m. m. för en blivande odontologisk läroanstalt i Umea. Utredningsresultatet innebär förslag om totalt åtta professurer och fyra labora- turer vid nämnda läroanstalt. Det sålunda överarbetade förslaget finner jag i allt väsentligt tillfredsställande. Beträffande de nya benämningarnas motsvarig­ heter vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö hänvisar jag till min tidigare redogörelse för 1961 års riksdagsbeslut.

I överensstämmelse med arbetsgruppens förslag förordar jag, att fr. o. m. den 1 juli 1963 vid den odontologiska läroanstalten i Umeå inrättas följande sju professurer, nämligen en i cariologi, en i protetik, en i kirurgi, en i röntgendiag­ nostik, en i ortodonti, en i histopatologi och en i teknologi. Vidare förordar jag att fr. o. m. den 1 juli 1963 inrättas följande tre laboraturer, nämligen en i paro­ dontologi, en i endodonti och en i farmakologi. I samband med att dessa tjänster inrättas bör de på stockholmshögskolans stat uppförda, i Umea placerade labo- raturerna vid avdelningarna för karieslära, proteslära och tandkirurgi indragas. Den i statsverkspropositionen föreslagna professuren i barntandvård i Umeå bör liksom den i Umeå nu placerade laboraturen i bettanalys med parodontoprotetik fr. o. m. den 1 juli 1963 överföras från stockholmshögskolan till den odontolo­ giska läroanstalten i Umeå. Professuren i barntandvård bör fr. o. m. nämnda tid­ punkt i enlighet med föreliggande förslag benämnas professur i pedodonti.

Såsom jag tidigare framhållit, bör tjänst som professor respektive laborator i kliniskt ämne förenas med ställning som övertandläkare vid tandsjukvårds- centralen. Detta gäller följande tjänster, nämligen professurerna i cariologi, protetik, kirurgi, röntgendiagnostik, ortodonti och pedodonti samt laboraturerna i parodontologi, endodonti och bettanalys med parodontopiotetik.

Mitt ställningstagande till professorsorganisationen innebär bl. a., att den nu­ varande gemensamma fantomkurser vid tandläkarinstitutet i Umeå jämte äm­ net materiallära skall ingå i det nya ämnet teknologi. Lärarkollegierna i Stock­ holm och Malmö har hävdat, att vissa undervisningspartier i den nuvarande gemensamma fantomkursen inte bör överföras till teknologiprofessuren. Jag vill med anledning härav erinra om att i samband med tillkomsten av ämnet tek­ nologi propedcu tiska kurser kommer att anordnas i ämnena cariologi, protetik och parodöntologi. Frågan om dessa kursers omfattning och innehåll är i huvud­ sak cn studieplansfråga och bör bedömas av universitetskanslern i anslutning till en eventuell överarbetning av föreliggande förslag till studieplan.

De av arbetsgruppen framlagda förslagen till personalorganisation torde, såvitt gäller andra tjänster än professurer och laboraturer, böra prövas i samband med höstens budgetarbete. Därvid torde även anslagsfrågor avseende verksamheten i övrigt böra behandlas. Med tanke på sambandet mellan personalorganisationens slutliga utformning och studieplanens uppläggning bör det ankomma på univer­ sitetskanslern att — sedan studieplan fastställts — förorda de ändringar av arbetsgruppens förslag, som kan komma att föranledas av den slutliga studie­

Kungl. Maj:ts proposition nr 10\ år 1962

96

planen. Kanslern bör därefter efter samråd med arbetsgruppen i sedvanlig ord­ ning inkomma med slutliga förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1963/64.

Slutligen vill jag beröra vissa frågor om den beslutade tandteknikerutbild­ ningen i Umeå.

Till grund för fjolårets riksdagsbeslut om anordnande fr. o. m. läsåret 1963/64 av tandteknikerutbildning i Umeå låg 1951 års tandläkarkommittés betänkande om ändrad utbildning av tandtekniker. Vid remissbehandlingen av detta be­ tänkande tillstyrkte flertalet instanser — såsom närmare framgår av den redo­ visning av yttrandena som lämnades i propositionen 1961: 108 — att utbild­ ningen på e n ort — förslagsvis Umeå — organiserades på sätt kommittén före­ slagit. För egen del tog jag i nämnda proposition inte närmare ställning till de organisatoriska frågorna. Den särskilda arbetsgruppen för utredning av frågor om teknologiavdelningen och tandteknikerskolan i Umeå har i sin i det före­ gående redovisade promemoria utgått från att tandläkarkommitténs förslag skulle bilda underlag för organisationen av utbildningen.

Den bedömning av frågan som skett vid remissbehandlingen av arbetsgrup­ pens promemoria bör enligt min mening leda till att tandläkarkommitténs orga- nisationsförslag nu prövas. Jag förordar därför att utbildningen vid den nya tandteknikerskolan i Umeå i huvudsak organiseras på sätt denna kommitté föreslagit. Verksamheten i denna form bör emellertid tills vidare betraktas så­ som försöksverksamhet.

Den förordade samordningen av tandteknikerskolan med institutionen för teknologi skulle enligt arbetsgruppen komma att innebära besparingar genom att tjänster, lokaler och utrustning i viss omfattning skulle kunna utnyttjas gemensamt. Mot detta förslag har både medicinalstyrelsen och TCO rest vissa invändningar. Främst gäller detta förslaget att professorn i teknologi tillika skulle vara föreståndare för tandteknikerskolan.

För egen del finner jag den förordade samordningen i allt väsentligt ändamåls­ enlig. Jag biträder därför förslaget på denna punkt.

Vid ett bifall till mina sålunda framlagda förslag torde den av arbetsgruppen berörda frågan om inträdesfordringarna för tandteknikerskolan i Umeå böra prövas av Kungl. Maj:t i samband med att för den nya skolan erforderliga bestämmelser utarbetas. Jag vill i detta sammanhang endast understryka, att strängare krav på teoretiska förkunskaper än som oundgängligen erfordras för att tandteknikereleverna skall kunna följa undervisningen enligt min mening icke bör uppställas.

Avslutningsvis vill jag tillägga följande. Uppbyggnaden av den kliniska verk­ samheten vid läroanstalten i Umeå enligt de riktlinjer jag här förordat kommer i principiellt avseende att innebära en väsentlig förändring. Integrationen mellan olika kliniska ämnen förverkligas så långt det är möjligt genom att avdelnings­ gränser slopas och e n sammanhållen vård- och utbildningsenhet bildar hög-

Kungl. Maj:ts proposition nr 10

J

år 1962

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b

år

1962

99

1. Bakgrunden till förhandlingskommissionens förslag

Återblick

Förhandlingskommissionen anför inledningsvis i huvudsak följande rörande de beslut som fattats om utbildningsorganisationen i Umeå.

År 1956 inrättades i Umeå en odontologisk högskoleklinik, hörande till tand- läkarhögskolan i Stockholm och avsedd för en årlig intagning av 40 nya elever (prop. 1955:138; SU 148; Rskr 326). Benämningen har sedermera ändrats till tandläkarinstitutet i Umeå. För ändamålet upplät Västerbottens läns landsting lokaler huvudsakligen vid lasarettet i Umeå. Till grund för samarbetet mellan staten och landstinget rörande institutet ligger ett år 1957 slutet avtal. Avtalet kallas i det följande 1957 års avtal.

Statsmakterna fattade år 1957 principbeslut om inrättande av en medicinsk utbildningsanstalt i Norrland (prop. 1957: 91; SU 103; Rskr 273). En inom eck­ lesiastikdepartementet tillsatt särskild beredning framlade därefter förslag om att en dylik anstalt borde förläggas i anslutning till Umeå lasarett och överläm­ nade samtidigt ett mellan beredningen och företrädare för Västerbottens läns landsting den 4 oktober 1957 villkorligt slutet avtal härom. Förslaget lades till grund för propositionen 1957: 188, vilken bifölls av riksdagen (SU 179; Rskr 397). Nyssnämnda avtal godkändes år 1958 av Kungl. Maj:t. Avtalet benäm­ nes i det följande 1958 års avtal.

Vid den medicinska läroanstalten i Umeå, som började sin verksamhet läsåret

1958

—

59

; meddelas i enlighet med statsmakternas beslut i anledning av propo­

sitionen 1957:188 för närvarande endast klinisk utbildning. I enlighet med sam­ ma beslut kommer propedeutisk undervisning att meddelas vid högskolan fr.o.m. instundande hösttermin. Den årliga intagningen av medicine studerande uppgår till 40.

I anslutning till anordnandet av medicinsk och odontologisk utbildning i Umeå har även träffats ett avtal mellan staten och Umeå stad om upplåtelse av stads­ biblioteket för anordnande av ett medicinskt-odontologiskt bibliotek, åtgärder för tillgodoseende av bostadsbehovet för personal och studerande vid läroanstal­ terna, kårhus åt de studerande samt reservation av mark för högskoleändamål (jfr prop. 1957:188).

År 1959 började en av statsmakterna år 1955 beslutad statens rättsläkar- station vid Umeå lasarett sin verksamhet (prop. 1955:91; SU 83; Rskr 224). Fördelningen mellan staten och Västerbottens läns landsting av lokalkostna­ derna regleras i ett av medicinalstyrelsen och landstinget träffat avtal, vilket godkänts av Kungl. Maj:t år 1955.

Enligt beslut av 1961 års riksdag i anledning av proixjsitionen 1961: 108 an­ gående ökad utbildning av läkare och tandläkare skall den medicinska hög­ skolan i Umeå utbyggas till ett fullständigt medicinskt lärosäte och tandläkar­ institutet i Umeå ombildas till en fristående läroanstalt med fullständig tand­ läkarutbildning. Vidare skall i anslutning till tandläkarhögskolan anordnas tandteknikerutbildning.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1962

Nuvarande förhållanden

Medicinsk-preklinisk verksamhet

Enligt 1958 års avtal gäller i fråga om den medicinsk-prekliniska verksamheten att de med uppförandet av byggnader för bakteriologi, klinisk bakteriologi, patologi, virologi, hygien, farmakologi och klinisk farmakologi samt djurlabora­ torier förenade byggrmdskostnadema skall bestridas av landstinget, dock att staten skall lämna bidrag härtill med i princip ett belopp motsvarande 50 pro­ cent av de verkliga kostnaderna.

Beträffande utrustningskostnader gäller, att staten anskaffar och bekostar inventarier till de lokaler, som disponeras uteslutande för undervisning och forskning liksom även instrument och apparater, som i all huvudsak är avsedda för undervisning och forskning.

I fråga om driftkostnader gäller, att landstinget tillhandahåller värme, ånga, elektrisk kraft, gas, vatten, destillerat vatten, tryckluft, vacuum och syrgas till här avsedda byggnader samt svarar för dessas underhåll mot statligt bidrag till hälften av kostnaderna, i förekommande fall beräknade efter självkostnads­ pris. Beträffande avlönings- och pensionskostnader samt övriga driftkostnader svarar i princip staten för vad som avser uteslutande undervisning och forskning.

Medicinsk-klinisk verksamhet

Beträffande byggnadskostnaderna gäller, att på staten ankommer att bestrida halva anläggningskostnaden för vissa för den kliniska utbildningen och forsk­ ningen erforderliga lokaler (föreläsnings- och kurslokaler, laboratorier m. m.).

Beträffande utrustning skostnader gäller, att för nyanskaffning av möbler, armatur m. m. till lokaler för utbildning och forskning skall utgå statligt bidrag med 50 procent av de verkliga kostnaderna, medan instrument, apparater och liknande utrustning, vars användning i all huvudsak avser undervisning och forskning skall anskaffas och helt bekostas av staten.

I fråga om driftkostnader svarar staten för löne- och pensionskostnader för akademiska lärare jämte övrig personal, som är anställd uteslutande för under­ visning och forskning. Landstinget å sin sida betalar särskilda arvoden till nämnda lärare för deras medverkan i sjukvården samt bidrager med en tredje­ del av statens kostnader för kliniska amanuenser. Övrig personal vid lasarettet avlönas helt av landstinget. Som bidrag till landstingets driftkostnader vid lasarettet erlägger staten årligen 10 procent av den del av driftkostnaderna, som efter antalet vårddagar belöper på av undervisningen disponerade platser. Den till grund för driftbidragets beräkning liggande kostnaden per vårddag far icke överstiga medeldagkostnaden för samma år vid övriga undervisnings- sjukhus.

101

Odontologisk verksamhet

Enligt 1957 års avtal gäller i huvudsak följande villkor för den odontologiska undervisningen i anslutning till Umeå lasarett.

Staten får hyresfritt disponera vissa lokaler i av landstinget uppförda och be­ kostade byggnader vid lasarettet samt särskilda av landstinget ägda lokaler vid Norrlandsgatan, så länge utbildning av tandläkare och tandsköterskor bedrives i dessa lokaler. Staten svarar dock för ändringsarbeten, som erfordras för under­ visningen och forskningen, samt anskaffar och bekostar all utrustning för under­ visningens och forskningens behov.

Högskolekliniken skall utgöra landstingsområdets centraltandpoliklinik. För den minskning av landstingets kostnader för folktandvård, som vinnes genom högskoleklinikens verksamhet, bidrager landstinget med ett på särskilt sätt be­ räknat belopp. Från driftbidraget har landstinget rätt att avräkna sina kost­ nader för dels arvoden till vissa vid högskolan anställda tandläkare, dels lön till två distriktstandläkare vid högskoleklinikens bamtandvårdsavdelning.

Rättsläkare ta tionen

I fråga om den till Umeå lasarett förlagda rättsläkarstationen gäller enligt det år 1955 ingångna avtalet, att staten svarar för hela byggnadskostnaden, dock endast intill ett visst maximibelopp, och i övrigt för utrustning och drift av stationen. Däremot är staten befriad från deltagande i kostnaderna för an­ skaffande och underhåll av inventarier till morgue och svepningsrum samt till allmänna utrymmen. Befrielsen gäller även kostnaderna för städning och andra driftkostnader för dessa utrymmen.

Markförhållanden

Enligt det förut nämnda avtalet mellan staten och Umeå stad i samband med anordnande av medicinsk och odontologisk utbildning i Umeå reserverades bl. a. visst markområde för högskoleändamål. Detta område ligger öster och nordöst om lasarettsområdet samt omfattar en areal av ca 460 000 m2. Även i 1958 års avtal reserverades för prekliniska institutioner eller speciella forskningsinstitu­ tioner ett visst område, som ligger norr om lasarettets sängbyggnader och om­ fattar en areal av ca 70 000 m2.

Den 30 juli 1959 har Kungl. Maj:t uppdragit åt byggnadsstyrelsen att i sam­ råd med organisationskommittén för den medicinska högskolan i Umeå och 1955 års universitetsutredning utarbeta förslag till generalplan för byggnadsverk­ samheten vid högskolan. I nådigt brev den 2 juni 1961 angående riksdagens beslut rörande ökad utbildning av läkare och tandläkare m. m. har Kungl. Maj:t fäst byggnadsstyrelsens uppmärksamhet på vad chefen för ecklesiastik­ departementet i propositionen 1961: 108 och statsutskottet i utlåtandet 1961:130 anfört beträffande projektering av nybyggnader för medicinsk-teoretiska insti­

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1962

102

tutioner i Umea samt möjligheterna att i Umeå förbereda en med läkarutbild­ ningen samordnad komplettering av utbildnings- och forskningsorganisationen med centrala medicinsk-naturvetenskapliga ämnen.

Kungl. Majrts proposition nr 104 år 1962

2

.

Förhandlingskommissionens utredning och förslag

Avtalet om utbildning av läkare och tandläkare i Umeå, m. m.

Kommissionen har funnit det lämpligt, att statens och landstingets mellan- havanden i fråga om all den statliga verksamhet, som bedrives i anslutning till Umeå lasarett, regleras i ett och samma avtal.

Avtalet har uppdelats på fem avdelningar, av vilka avdelning I upptager vissa allmänna samarbetsfrågor mellan staten och landstinget, föranledda av att ett till lasarettet gränsande område genom avtal mellan staten och Umeå stad överlåtits till staten för att i första hand användas för utbildnings- och forskningsverksamhet. Avdelning II upptager bestämmelser angående byggnader för den prekliniska verksamheten, nämligen bakteriologi, patologi, djurexperi- mentell verksamhet m. m. Avdelning III reglerar lasarettets upplåtelse för kli­ nisk läkarutbildning, avdelning IV behandlar frågor om utbildning vid lasa­ rettet m. m. av tandläkare, tandtekniker och tandsköterskor, medan avdelning V innehåller vissa gemensamma bestämmelser.

Kommissionen framhåller till en början, att den funnit det i och för sig önsk­ värt, att likartade villkor kommer att gälla i avtalen rörande de olika kommu­ nala undervisningssjukhusen. Kommissionen understryker å andra sidan, att den ansett sig böra beakta, att det av riksdagen år 1957 fattade beslutet om läkarutbildning i Umeå skedde på grundval av de åtaganden från landstingets sida, som kom till uttryck i det den 4 oktober 1957 dagtecknade av ta Isförslaget.

För den medicinsk-prekliniska verksamheten har, anför kommissionen vidare, överenskommits, att någon förändring av fördelningen av kostnaderna för bygg­ nadsarbeten, som omfattas av 1958 ars avtal, ej skall ske. För de byggnads­ arbeten, som inte täcks av tidigare avtal, avses överenskommelse skola träffas i varje särskilt fall. Fördelningen av utrustnings- och driftkostnader har, fram­ håller kommissionen, reglerats efter i huvudsak samma principer, som enligt ar 1961 mellan staten och Göteborgs stad ingångna avtal gäller för motsvarande kostnader vid de patologiska och bakteriologisk-virologiska institutionerna och avdelningarna i Göteborg (jfr prop. 1961:111; SU 94; Rskr 262).

För den medicinsk-kliniska verksamheten har, fortsätter kommissionen, över­ enskommits huvudsakligen följande. För sådan byggnad eller byggnadsdel vid lasarettet, som påbörjas efter den 30 juni 1962 och som enligt Kungl. Maj:ts beslut skall tagas i anspråk för utbildnings- och forskningsändamål, skall utgå statligt byggnadsbidrag med 25 procent av de verkliga kostnaderna för anlägg­ ningens färdigställande. Sådant bidrag skall jämväl utgå för ombyggnads-, änd­ rings- och förbättringsarbeten, vilka icke hänför sig till årligt underhåll. Någon

103

förändring i den statliga bidragsgivningen beträffande kostnaderna för redan färdigställda eller i det närmaste färdigställda byggnader avses däremot inte. Statligt bidrag med 25 procent skall likaledes utgå för sådan utrustning, som efter den 30 juni 1962 anskaffas till för utbildning och forskning ianspråktagen klinik etc. Härigenom har, påpekar kommissionen, den medicmsk-kliniska verk­ samheten i Umeå i avtalshänseende reglerats efter i stort sett samma principer, som gäller för motsvarande verksamhet i Göteborg (jfr prop. 1960: 69; SU 97; Rskr 254).

I fråga om den odontologiska verksamheten framhåller kommissionen, att till grund för förhandlingsarbetet legat dels statsmakternas beslut om anordnande av en fullständig tandläkaregskola i Umeå, dels ock det av de odontologiska förhandlingssakkunniga framlagda betänkandet »Tandsjukvården vid de odon­ tologiska läroanstalterna» (SOU 1961: 36). Vidare har enligt kommissionen beak­ tats vissa andra utredningar, som verkställts av särskilda sakkunniga inom eck­ lesiastikdepartementet, bl. a. angående lokalbehovet vid den blivande högskolan.

För såväl den aktuella utbyggnaden som ombyggnads-, ändrings- och förbätt­ ringsarbeten har det statliga bidraget med vissa undantag fastställts till 25 pro­ cent. I övrigt innebär avtalet beträffande den odontologiska verksamheten, att högskolan även i fortsättningen skall utgöra centraltandpoliklinik för landstings­ området med samma former för patientrekrytering som hittills samt att den kliniska verksamheten vid högskolan med staten som huvudman i andra avseen­ den i stort sett organiseras i enlighet med de odontologiska förhandlingssakkun-

nigas förslag.

Kommissionens villkorliga avtal om utbildning av läkare och tandläkare i Umeå, m. m., har följande lydelse.

»Under förbehåll av å ena sidan Kungl. Maj:ts och å andra sidan Västerbot­ tens läns landstings godkännande har kommissionen för förhandlingar om högre utbildning i Umeå samt för landstinget särskilt utsedda förhandlingsdelegerade träffat följande avtal.

Avtal

mellan Kungl. Maj:t och kronan, nedan kallad staten, och Västerbottens läns landsting, nedan kallat landstinget, angående landstingets medverkan till anord­ nande och upprätthållande av utbildning av läkare och tandläkare i Umeå, m. m.

Avdelning I. Grundläggande bestämmelser

1 i

Landstinget förbinder sig att medverka till att i Umeå anordnas och upprätt- hålles utbildning av läkare, tandläkare, tandtekniker och tandsköterskor även­ som annan utbildning, som anses lämpligen böra förläggas till lasarettsområdet eller därtill gränsande högskoleområde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1962

105

nes 5 a, omfattande 26 200 m3, 5 b, omfattande 14 000 m3, och 6, omfattande cirka 51 000 m3, skall staten såsom bidrag till landstinget för anordnandet av de ifrågavarande lokalerna erlägga ett belopp motsvarande hälften av de verk­ liga kostnaderna, dock att inom ramen för den för byggnad 6 angivna byggnads­ volymen lokaler för den hygieniska institutionen i stället må förläggas till annan byggnad.

Vad i första stycket sagts må icke föranleda någon ändring i fördelningen av kostnaderna för byggnadsarbeten, som utförts före den 1 juli 1962.

7 i

Fråga om täckande av kostnaderna för andra ny-, till- och ombyggnadsarbeten än dem, som avses i 6 §, samt för ändrings- och förbättringsarbeten, som icke är att hänföra till årligt underhåll, skall regleras genom överenskommelse i varje särskilt fall.

8

Utrymmena i här ifrågavarande byggnader fördelas på följande kategorier: a. av statlig institution ensam disponerade lokaler; b. av lasarettslaboratorium ensamt disponerade lokaler; c. arbetslokaler gemensamma för a och b; d. allmänna utrymmen.

Utrustning till lokalkategori a skall anskaffas och bekostas av staten. Övriga lokaler skall utrustas genom landstingets försorg med nedan angivna statliga bidrag.

För den utrustning, som anskaffas till kategori c, skall det statliga bidraget utgå med den procentandel av de verkliga kostnaderna, som svarar mot statens utnyttjande av lokalerna.

För den utrustning, som anskaffas till kategori d, skall bidraget utgå med den procentandel av de verkliga kostnaderna, som svarar mot statens andel i den sammanlagda nettogolvytan för lokalkategorierna a, b och c. I denna andel skall inräknas såväl nettogolvytan för kategori a som statens efter utnyttjandegraden bestämda andel i nettogolvytan för kategori c.

I denna paragraf avsedda procentandelar fastställes i särskild överenskom­ melse.

9 §.

Beträffande driften av de verksamheter, som avses i 5 §, skall gälla följande:

1. Institutions personal tillsättcs, avlönas och pensioneras av staten, övrig personal av landstinget.

2. Det åligger landstinget att svara för byggnads administration samt yttre och inre underhåll ävensom fönsterputsning, att tillgodose behovet av vatten, värme, ånga, elektrisk kraft, gas, tryckluft och avlopp samt att ombesörja städ­ ning av gemensamma arbetslokaler (c) och allmänna utrymmen (d) ävensom underhåll av utrustning, som anskaffats för dessa.

4

* — Bihang till riksdagens protokoll 1062. 1 samt. Nr 10i

Kungl. Maj:ts -proposition nr 10Jr år 1962

106

För nyssnämnda prestationer är landstinget berättigat till ersättning av staten med samma procentandelar av självkostnaden, som enligt 8 § fastställts för statens bidragsskyldighet i avseende å utrustning av allmänna utrymmen (d), dock att för underhåll av utrustning, som anskaffats för gemensamma arbets­ lokaler (c), samt för städning av dylika lokaler ersättning skall utgå med de procentandelar, som fastställts för gemensamma arbetslokaler.

Landstingets kostnad för byggnads administration samt yttre och inre under­ håll skall upptagas till respektive 0,30 och 0,65 procent av byggnads produk­ tionskostnad.

3. I övrigt svarar staten för institutionernas och landstinget för lasarettslabo- ratoriernas drift.

10

$.

Landstinget ställer till förfogande för utbildningen och forskningen i ämnena patologi och bakteriologi allt patologiskt respektive bakteriologiskt material, som landstinget självt disponerar på Umeå lasarett.

A vdelning III. Klinisk läkarutbildning m. rrv.

11

$.

Samtliga vid Umeå lasarett befintliga och nytillkommande kliniker, avdel­ ningar, laboratorier och andra därmed jämförliga enheter skall — i den mån sa erfordras — upplatas för klinisk läkarutbildning samt för forskning.

Utan särskilt medgivande av lasarettsdirektionen må forskning vid lasarettet icke bedrivas av annan än den, som där innehar befattning eller är knuten till de medicinska eller odontologiska högskolorna i Umeå.

Så länge medicinsk lungklinik icke finnes vid lasarettet skall i stället upp­ låtas samtliga för lungsjukvården ianspråktagna avdelningar vid Hällnäs sana­ torium.

Bestämmelserna i denna avdelning gäller ej de laboratorier m. m., beträffande vilka bestämmelserna i avtalets avdelning II är tillämpliga.

12

§.

Landstinget skall inom ramen för sina resurser fortsätta utbyggnaden av lasarettet i så snabb takt som möjligt.

Landstinget är vidare berett att vid utbyggnad av sin sjukvård beakta utbild­ ningens och forskningens behov.

13 §.

Landstinget är skyldigt att anordna och utrusta jämväl lokaler, som erford­ ras enbart för den kliniska utbildningen och den kliniska forskningen.

Det aligger vidare landstinget att tillgodose utbildningens och forskningens behov av vatten, värme, ånga, elektrisk kraft, gas, tryckluft, vacuum, syrgas samt avjoniserat vatten, att ombesörja autoklavering och de upplåtna loka­ lernas städning, att i övrigt lämna den service, som är nödvändig för lokalernas

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

107

ändamålsenliga utnyttjande, ävensom att tillhandahålla behövliga förbruknings­ artiklar utom demonstrationsutensilier och sådant material, som erfordras för djurförsök och särskilda forskningsprojekt.

Landstingets åligganden enligt första stycket skall, såvitt gäller utrustning för forskningens behov, avse endast sådan, som är att hänföra till vedertagen grundutru stning.

Anmärkning: Parterna är ense om att med begreppet »vedertagen grundutrust­ ning» för forskningens behov åsyftas den utrustning, som med hänsyn till att den mera allmänt användes av forskare inom den ifrågavarande disciplinen bör vara tillgänglig i klinikens etc. forskningslokaler. Utrustningen skall icke vara användbar endast för ett eller annat speciellt forskningsprojekt utan maste kunna utnyttjas för olika projekt av beskaffenhet att kunna genomföras med tillämpning av inom disciplinen gängse teknik och metodik.

Samma principiella begränsning, som enligt vad ovan sagts gäller i fråga om landstingets skyldighet att tillhandahålla olika slag av utrustning, skall gälla med avseende å dess åtagande att tillgodose utbildningens och forskningens behov av nyttigheter, som avses i paragrafens andra stycke.

14 §.

För byggnad eller byggnadsdel vid lasarettet, som påbörjas efter den 30 juni 1962 och enligt Kungl. Maj:ts beslut tages i anspråk för utbildnings- och forsk­ ningsändamål, skall utgå statligt byggnadsbidrag med 25 procent av de verk­ liga kostnaderna för anläggningens färdigställande. Sådant bidrag skall jämväl utgå för ombyggnads-, ändrings- och förbättringsarbeten, i den mån arbetena ej är att hänföra till årligt underhåll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104

or

1962

15 %.

För utrustning, som efter den 30 juni 1962 anskaffas till för utbildning och forskning ianspråktagen klinik etc. och ej avser ersättande av kasserad utrust­ ning, skall staten erlägga utrustningsbidrag med 25 procent av de verkliga kostnaderna.

16 ■§.

I 14 och 15 §§ omförmälda byggnads- och utrustningsbidrag skall utgå även för anläggning, som betjänar en eller flera för utbildning och forskning ianspråk- tagna kliniker etc. vid lasarettet. Därest dylik anläggning betjänar — förutom sådan klinik etc. — även annan verksamhet inom eller utom lasarettet, skall bidrag beräknas på endast den del av kostnaderna, som med hänsyn till utnytt­ jandegraden kan anses skäligen belöpa på de för utbildning och forskning ian- språktagna klinikerna etc.

17 i

Byggnads- och utrustningsbidrag enligt 14—16 §§ skall icke utgå för kostnad,, som täckes av i annan ordning utgående statsbidrag.

109

Sedan driftkostnaderna beräknats med tillämpning av vad ovan sagts, skall summan fördelas på hela antalet vårddagar vid lasarettet. Den salunda erhallna kostnaden per vårddag (dagkostnaden) lägges till grund för beräkningen av sta­ tens bidrag under iakttagande av att dagkostnaden icke må överstiga den på motsvarande sätt beräknade medeldagkostnaden för samma ar vid rikets under - visningssjukhus, förhöjd med 10 procent.

Om pensionskostnader icke kunnat beaktas vid beräknandet av medeldag­ kostnaden vid undervisningssjukhusen, skall vid jämförelse enligt ovan lasaret­ tets pensionskostnader först frånräknas. Den därefter erhållna relationen mel­ lan medeldagkostnaden för undervisningssjukhusen och lasarettets dagkostnad skall anses gälla även för pensionskostnaderna.

21

§.

Erforderliga föreskrifter om tillsättning av befattningshavare, som avses i 18 § första stycket, ävensom om dylik befattningshavares ställning i egenskap av överläkare eller biträdande överläkare (motsvarande) vid lasarettet med­ delas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 10b år 1962

Avdelning IV. Utbildning av tandläkare, tandtekniker och tandsköterskor rrv. m.

22 i

För en fullständig tandläkarhögskola i Umeå ävensom för till högskolan an­ slutna tandtekniker- och tandsköterskeskolor skall landstinget till staten upp­ låta lokaler med fast inredning enligt bifogade promemoria (Bilaga A).

Rörande tandläkarhögskolans lokaler för tandhistopatologi, rättsodontologi. bakteriologi, farmakologi samt verkstäder och djurlaboratorier ävensom kost­ naderna för den verksamhet, som bedrives i dessa lokaler, finnes bestämmelser i avdelning II.

23 $.

1. För byggnad eller byggnadsdel, vilken enligt i 22 § omförmäld promemoria tillkommer vid lasarettet, skall — därest annat ej följer av bestämmelserna i avdelning II — utgå statligt byggnadsbidrag med 25 procent av de verkliga kostnaderna för anläggningens färdigställande. Sådant bidrag skall jämväl utgå för ombyggnads-, ändrings- och förbättringsarbeten vid lasarettet eller vid barntandvårdscentralen på Norrlandsgatan, i den mån arbetena ej är att hän­ föra till årligt underhåll.

2. Såsom fast inredning skall anses vad som i den till avtalet fogade förteck­ ningen (Bilaga B) upptages samt föremål eller anordningar, som i princip är av enahanda art.

Anm.: Den i 22 § omnämnda bilagan har ej intagits i denna proposition.

Den i 23 § omnämnda bilagan har ej intagits i denna proposition.

112

36 §.

Personalen och de studerande vid de statliga institutioner, som avses i detta avtal, skall i mån av utrymme beredas möjlighet att intaga måltider i lasarettets matsalar.

Landstinget skall mot skälig ersättning och i nuvarande omfattning upplåta rum i lasarettets elevhem åt eleverna vid tandsköterskeskolan.

37 §.

Sjuksköterskeskolans aula må av högskolorna och av studentkåren i mån av utrymme utan ersättning disponeras för anordnande av vetenskapliga föredrag och akademiska högtidligheter.

38 §.

Staten erhåller icke någon del i äganderätt till mark, byggnad eller utrust- ning genom att enligt detta avtal lämna bidrag till täckande av kostnad för byggnad eller utrustning, som uppförts respektive anskaffats av landstinget.

I händelse egendom, som avses i första stycket eller som eljest upplåtits till staten, skulle under avtalstiden skadas eller förstöras genom brand, explosion, åskslag eller oberäknad utströmning från vatten-, avlopps-, ång- eller värmeled- mngssystem eller från kylanläggning, åligger det landstinget att snarast möjligt ombesörja, att egendomen återställes i fullgott skick eller ersättes med annan lik­ värdig egendom. Kostnaderna härför skall stanna å landstinget.

39 $.

Detta avtal berör ej den rätt, som landstinget enligt eljest gällande bestäm­ melser må äga att erhålla statsbidrag till uppförande och drift av i avtalet avsedda anläggningar.

40 §.

Såvitt angår anläggning, för vilken staten enligt detta avtal har att erlägga byggnadsbidrag, skall förslag till ny-, till- eller ombyggnadsarbeten ävensom andrings- eller förbättringsarbeten upprättas av landstinget i samråd med myn­ dighet, som Kungl. Maj:t bestämmer. Förslag och ritningar för ifrågavarande ändamål skall för statens del godkännas i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver.

Motsvarande förfarande skall tillämpas beträffande förslag till anskaffning av utrustning, för vilken landstinget enligt detta avtal erhåller statligt bidrag med minst 25 procent av kostnaden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10b år 1962

41 $.

Landstinget skall vara skyldigt att tillhandahålla Kungl. Maj:t eller myndig­ het, som Kungl. Maj:t bestämmer, de räkenskaper och handlingar, som erford­ ras för beräkning av statens ovan angivna bidrag till landstinget.

113

42 %.

Staten tillhandahåller landstinget byggnads- och utrustningsbidrag under byggnads- respektive anskaffningstiden i ungefärlig proportion till landstingets egna utlägg.

I avtalet omförmälda ersättningar till landstinget för driftkostnader skall efter rekvisition erläggas månadsvis i efterskott i form av utbetalningar å conto motsvarande 1/12 av det belopp, vartill ersättningen uppgått för det senast slut­ ligt reglerade kalenderåret. Slutlig reglering av driftbidragen skall ske kalen­ derårsvis, så snart vederbörliga bokslut föreligger, beträffande det i 19 § om­ förmälda driftbidraget dock ej förrän medeldagkostnaden samma år för rikets undervisningssjukhus kan fastställas.

Därest viss klinik etc. enligt Kungl. Maj:ts beslut icke längre skall utnyttjas för utbildning och forskning, skall driftbidrag utgå till och med utgången av juni månad året efter det år, då utnyttjandet upphört.

43

Om detta avtal upphör att gälla till följd av uppsägning från någondera sidan, skall landstinget vara skyldigt att, med avdrag för värdeminskning under bruk- ningstiden, återbära vad det enligt detta och tidigare avtal uppburit av staten såsom byggnads- och utrustningsbidrag. Avdrag, som nyss sagts, skall utgöra 1/30 beträffande byggnad och 1/10 beträffande utrustning för varje helt år, som förflutit från det landstingets anhållan om bidragets utbetalande inkom till vederbörande statliga myndighet.

Därest klinik etc. enligt Kungl. Maj :ts beslut icke längre skall tagas i anspråk för utbildning och forskning, är staten vid avtalstidens slut berättigad att enligt samma grunder, som i första stycket sagts, av landstinget kräva åter av lands­ tinget för kliniken etc. uppburna byggnads- och utrustningsbidrag.

Kan byggnad eller utrustning, varpå bestämmelserna i första eller andra styc­ kena blir tillämpliga, icke av landstinget användas på ett sätt, som svarar mot byggnadens eller utrustningens värde, och skulle på grund härav återbetalning av uppburet bidrag te sig obillig, må landstinget, därest avtalet icke uppsagts från dess sida, påkalla jämkning. Uppnår icke parterna enighet härom, skall frågan avgöras genom skiljedom enligt lag (lagen om skiljemän).

44 §.

Uppkomna meningsskiljaktigheter rörande beräkning enligt detta avtal av- statens bidrag till landstinget skall avgöras genom skiljedom enligt lag.

45 §.

Parterna skall för att främja samordning av utbildnings- och sjukvårds- respcktive tandvård sfrågor verka för följande ordning.

1. Den medicinska högskolan må utse två personer, vilka beträffande alla ärenden, som sammanhänger med högskolans verksamhet, beredes tillfälle att

Kungl. Maj:ts proposition nr 104 år 1962

114

deltaga i överläggningar med lasarettsdirektionen men icke i dess beslut samt att få sin mening antecknad till protokollet.

Samma rätt beredes föreståndaren för statens rättsläkarstation i ärenden, som berör stationen.

Föredragningslista skall såvitt möjligt i god tid före varje sammanträde med direktionen tillställas nämnda personer.

2. Därest vid sammanträde med tandläkarhögskolans lärarkollegium eller nämnder ärende, som är av principiell betydelse eller eljest av större vikt och vilket direkt berör samarbetet mellan högskolan och landstingets folktandvård, är avsett att förekomma, underrättas landstingets förvaltningsutskott härom. Förvaltningsutskottet må genom två av utskottet utsedda representanter över­ vara behandlingen av ifrågavarande ärende, med rätt för dessa att deltaga i överläggningen och att få sin mening antecknad till protokollet. Om vid förvaltningsutskottets sammanträde ärende av i föregående stycke nämnd beskaffenhet skall förekomma, skall tandläkarhögskolan erhålla under­ rättelse härom, och må motsvarande befogenhet, som här ovan tillerkänts lands­ tingets förvaltningsutskott, tillkomma högskolan.

46 $.

Personal och studerande vid de statliga institutioner, för vilka lasarettet upp­ låtits, skall vara pliktiga att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som lands­ tinget eller direktionen meddelar för verksamheten vid lasarettet.

Landstinget eller direktionen må icke meddela föreskrifter för verksamheten vid lasarettet, vilka strider mot bestämmelser angående utbildning och forsk­ ning meddelade av Kungl. Maj:t eller kanslern för rikets universitet.

Innan landstinget eller direktionen meddelar föreskrifter för verksamheten vid lasarettet, vilka berör utbildningen och forskningen, skall den medicinska högskolan och/eller tandläkarhögskolan beredas tillfälle att yttra sig.

Innan den medicinska högskolan eller tandläkarhögskolan meddelar bestäm­ melser för utbildningen och forskningen, vilka berör sjukvården vid lasarettet, skall landstinget beredas tillfälle att yttra sig.

47 §.

Detta avtal skall gälla för en tid av åtta år, räknat från och med den 1 juli 1962. Sker icke uppsägning från någondera sidan minst två år före avtalstidens utgång, skall avtalet anses förlängt med tio år.

Bestämmelsen angående uppsägning och förlängning skall därefter äga till- lämpning allt framgent.

Utan hinder av vad i första stycket sagts skall vad parterna enligt 20 § första stycket 3. överenskommit i fråga om pensionskostnadernas förhållande till avlö- ningssumman vid beräkning av de bidragsgrundande driftkostnaderna kunna uppsägas redan efter den 30 juni 1963, och skall överenskommelsen därvid upp­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 10 h år 1962

115

höra att gälla ett år efter uppsägningsdagen. Vad nu sagts skall gälla även den i 18 § andra stycket angivna beräkningsgrunden för pensionskostnad för klinisk amanuens.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 10b år 1962

48 §.

I och med ikraftträdandet av detta avtal upphäves:

1. 1955 års avtal rörande lokaler för en rättsläkarstation i Umeå (Kungl. brev den 30 december 1955);

2. 1957 års avtal angående inrättande av en odontologisk högskoleklinik i Umeå (Kungl. brev den 16 maj 1957);

3. 1958 års avtal angående inrättande av en medicinsk läroanstalt i Umeå m. m. (Kungl. brev den 28 februari 1958).

Utan hinder av vad nyss sagts skall dock intill den 1 juli 1963 i fråga om den odontologiska utbildningen i Umeå i tillämpliga delar gälla vad i § 1, § 11 sjunde stycket, <j>§ 13 och 14 det under 2. ovan angivna avtalet stadgas. Vidare

skall

vad

i

här föreliggande avtal sägs om tandläkarhögskolan

i

Umeå under

ifrågavarande tid

i

tillämpliga delar gälla tandläkarinstitutet i Umea och tand­

läkarhögskolan

i

Stockholm.

49 §.

1. Oavsett tidpunkten för byggnadsarbetenas igångsättande skall statligt byggnadsbidrag med 25 procent av de verkliga kostnaderna utga för om- och tillbyggnad av lasarettets radioterapeutiska klinik med radiofysiskt laborato­ rium samt för nybyggnad av en cirka 70 meter lång kulvert och i samband där­ med rivning av gamla tvättbyggnaden.

2. Staten skall — oavsett tidpunkten för byggnadsarbetenas igångsättande — slutligt svara för hela kostnaden för dels de ombyggnadsarbeten, som erford­ ras

i

anledning av den patologiska institutionens ianspråktagande av vissa av

rättsläkarstationens lokaler, dels ock de ombyggnadsarbeten inom tandläkar- institutets nuvarande lokaler, som föranledes av den i 22 § omförmälda prome­ morian.

3. Utan hinder av tidpunkten för anskaffningen skall vidare utgå statligt utrustningsbidrag med 25 procent av de verkliga kostnaderna för utrustning av de lokaler, som tillförts den radioterapeutiska kliniken med det radiofysiska laboratoriet till följd av den i 1. avsedda om- och tillbyggnaden av kliniken.

4. Beträffande de i Bilaga C angivna byggnadsarbetena fastställes statens kostnadsbidrag till landstinget till 400 000 kronor, att utbetalas senast den 1 augusti 1962, dock med avdrag för vad landstinget redan bekommit såsom bygg­ nadsbidrag för ifrågavarande arbeten.

5. Så länge särskilda avtal gäller angående upplåtelse av vårdplatserna inom den reumatologiska kliniken för riksförsäkringsverkets sjukvårdande verksam­ het, skall driftbidrag enligt 19 § ovan icke utgå för ifrågavarande vårdplatser.

116

6. Landstingets bidrag till staten enligt § 11 1957 års avtal till täckande av driftkostnaderna vid den odontologiska högskolekliniken fastställes för perioden 1959—1962 till ett belopp av 375 000 kronor för år räknat.

Anmärkning till 5.

Av bestämmelsen under 5. följer att vid fastställandet av lasarettets driftkost­ nader enligt 20 § detta avtal avdrag icke skall göras för det bidrag, som lands­ tinget uppbär från riksförsäkringsverket.

Parterna har förutsatt, att vid beräkning av dagavgift enligt de mellan riks­ försäkringsverket (pension sstyrelse n) och landstinget gällande avtalen angående ifrågavarande vårdplatser det statsbidragsbelopp, som må utgå enligt 19 § jäm­ förd med 20 § ovan, icke skall avdragas från lasarettets driftkostnader. Par­ terna har vidare förutsatt, att samma grunder för samordning av de olika avtals­ bestämmelserna skall tillämpas vid slutlig reglering av bidragsfrågorna för tiden den 1 januari 1959—den 30 juni 1962.»

Anm.:

Den i 49 § 4. omnämnda bilagan har ej intagits i denna proposition.

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 It år 1962

En i anslutning till föreskriften i 8 § sista stycket av det här återgivna vill­ korliga avtalet om utbildning av läkare och tandläkare i Umeå m.m. mellan de förhandlande parterna träffad särskild överenskommelse har följande lydelse.

»Under förbehåll av å ena sidan Kungl. Maj:ts och å andra sidan Västerbot­ tens läns landstings godkännande har kommissionen för förhandlingar om högre utbildning i Umeå samt för landstinget särskilt utsedda förhandlingsdelegerade enats om att de procentandelar, som avses i 8 § avtalet om utbildning av läkare och tandläkare i Umeå, m.m., skall utgöra följande.

För byggnad med

beteckningen

Arbetslokaler, som är gemen­ samma för statliga institu­

tioner och lasarettslabora-

torier

%

Allmänna utrymmen

%

5 a

50

88

5b

50

80

6

50

87

Till grund för de överenskomna procentandelarna ligger den fördelning av lokalerna i ifrågavarande byggnader, som framgår av bifogade ritningar (Bi­ laga A) och lokalförteckning (Bilaga B).

Beträffande ritningarna---------- allmänna utrymmen.»

Anm.:

I

överenskommelsen omnämnda ritningar och lokalförteckning har ej intagits i denna

proposition.

Kommissionen har lämnat i huvudsak följande kommentarer till avtals- förslaget.

Avdelning I

1 §. Genom bestämmelserna i denna paragraf har landstinget icke åtagit sig andra framtida ekonomiska förpliktelser än som följer av bestämmelserna i förevarande avtal.

3 §. Parterna har förutsatt, att — om så befinnes lämpligt — samarbete även i andra avseenden än de i paragrafen angivna bör komma till stånd mellan statens och landstingets inrättningar, exempelvis i fråga om ett ömsesidigt ut­ nyttjande av verkstäder eller gemensam telefonväxel.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 101^ år 1962

117

Avdelning II

6 §. Landstinget är enligt uttalande inför kommissionen berett att stå för hälften av kostnaderna för byggnad 6 intill en ökning av den i avtalet angivna ungefärliga volymen med 10 %.

8 §. Kommissionen och landstingets delegerade har ansett det lämpligt att själva träffa den första överenskommelsen enligt 8 § sista stycket i anslutning till undertecknandet av förevarande avtal. Överenskommelsen avser endast så­ dana lokaler, som färdigställts eller för vilka definitiva ritningar föreligger. På grund av planerade utbyggnader synes den relativt snart behöva revideras.

Skulle eljest ny-, till- eller ombyggnad eller omdisposition av befintliga utrymmen komma till stånd och därigenom i väsentlig mån proportionen mellan de av institutionerna respektive lasarettslaboratorierna disponerade nettogolvytorna rubbas, bör på endera partens begäran förhandlingar kunna upptagas om jämk­ ning av procentandelarna.

Om enligt föreliggande planer tandteknologien och tandteknikerskolan far sina lokaler i byggnad 5 b, bör övervägas att låta bestämmelserna om utrust­ ning och drift i avdelning II gälla även dessa verksamheter.

.9 §. Särskild överenskommelse rörande ersättning åt landstinget för upp­ värmning av lokalerna synes böra träffas mellan byggnadsstyrelsen och lands­ tinget.

10 §. Landstingets åtaganden enligt denna paragraf innebär icke någon skyl­ dighet att preparera och iordningställa det material, som ställes till statens förfogande.

Avdelning III

11 §. Det har förutsatts, att i fråga om den medicinska utbildningens och forskningens behov av de kliniker etc. vid lasarettet, som redan nu tagits i anspråk, någon förändring icke kommer att inträffa under avtalsperioden.

12 §. Enligt hittills gällande planer beräknas lasarettet fullt utbyggt komma att omfatta ca 1 170 vårdplatser med i huvudsak den fördelning på olika specialiteter, följande sammanställning utvisar.

119

19 §. Enligt nuvarande avtal utgår icke driftbidrag för Ilållnäs sanatorium.

Kommissionen har emellertid ansett sig böra medgiva visst bidrag för den där bedrivna utbildningen, dock icke för alla där befintliga vårdplatser, hör att undvika särskilda kostnadsberäkningar för platserna på sanatoriet har i denna paragraf bestämts, att bidraget för Hällnäs sanatorium skall utgå med 10 7c av den efter den genomsnittliga vårddagkostnaden beräknade totalkostnaden för 9 000 vårddagar å lasarettet, varvid man utgått ifrån det för den planerade lungkliniken avsedda vårdplatsantalet, 30.

20 §. Parterna har ansett sig böra i avtalet upptaga regler om i vilken utsträckning driftinkomstema vid lasarettet skall avdragas från dess brutto­ utgifter, innan det statliga bidraget uträknas. Den viktigaste inkomstposten äi i detta sammanhang ersättning från personal för tillhandahållen kost. Väster­ bottens läns landsting har vid rekvisition enligt nuvarande avtal gjort avdrag för denna inkomstpost. Även i övrigt torde landstinget vid sina rekvisitioner ha beaktat de i paragrafen inskrivna normerna i sådan utsträckning, att for landstingets del någon förändring till det sämre i förhållande till nuläget icke synes komma att ske i och med det nya avtalets ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 i)It- år 1962

Avdelning IV

22 §. Enligt den i paragrafens första stycke omförmälda promemorian har överenskommits, att lokalbehovet för tandläkarhögskolan samt tandtekniker- och tandsköterskeskolorna skall på närmare angivet sätt tillgodoses genom på­ byggnad av vissa nu befintliga byggnader inom lasarettsområdet samt genom utvidgning av barntandpoliklinikens lokaler vid Norrlandsgatan. Någon över­ enskommelse om framtida ytterligare utbyggnad har icke ansetts erforderlig.

27 §. Bestämmelserna i första stycket innebär givetvis också, att högskolan även skall svara för den tandvårdande verksamheten i käkcentralen.

28 §. Parterna har förutsatt, att högskolan i sin tandvårdande verksamhet så till vida är att betrakta som eu avdelning av lasarettet, att högskolan i demia sin verksamhet kan konsultera lasarettsläkarna.

29 §. I förhållande till motsvarande bestämmelser i 1957 års avtal innebär ersättningsbestämmelserna i denna paragraf, att landstinget får rätt att upp­ bära ersättning enligt självkostnadsprincipen för byggnadernas administration, yttre och inre underhåll samt för avlopp. Kostnaden för administration och underhåll skall beräknas enligt samma grunder som gäller för de under avdel­ ning II avsedda lokalerna (jfr 9 § 2. sista stycket).

32 §. Särskild redogörelse skall lämnas för högskolans barntandvardande verksamhet vid Norrlandsgatan.

33 §. Den av statsmakterna beslutade ökningen av ärligen intagna stude­ rande1 och därmed följande förstärkning av lärarpersonalen kommer totalt sett att medföra en icke obetydlig ökning av högskolans tandvårdande verksamhet.

Denna ökning hänför sig helt till verksamheten vid centraltandpolikliniken samt till vuxentandvården. I fråga om barntandvården torde de framlagda för­ slagen medföra en minskning av vård kapaciteten i förhållande till nuläget. Kostnaderna för denna vård stannar i huvudsak på huvudmannen. Då erfaren­ heten visat, att beräkningen av landstingets driftbidrag enligt 1957 års avtal i

1 21

47 §. Av bestämmelsen i första stycket framgår, att avtalsperioden utgår den 30 juni 1970, d. v. s. vid samma tidpunkt, som gäller för avtalen om under- visningssjukhusen i Malmö och Göteborg. Samma avtalsperiod har vidare stad­ gats i det mellan vederbörande förhandlingsdelegerade den 31 januari 1962 villkorligt slutna avtalet rörande lasarettet i Lund.

49 §. Som framgått av det föregående har uppställts den principen, att de för lasarettet nya bidragsreglerna icke bör givas tillbakav erkände kraft. Från denna princip har emellertid några avvikelser gjorts.

Med hänsyn bl. a. till att landstinget snabbt utfört om- och tillbyggnad av den radioterapeutiska kliniken har medgivits, att byggnads-och utrustningsbidrag med 25 % skall utgå för ifrågavarande arbeten, oavsett tidpunkten för deras påbörjande (punkterna 1 och 3).

Även under punkten 2 förekommer bestämmelser om kostnader för byggnads­ arbeten, som påbörjats innan förevarande avtal träder i kraft. Staten skall i bägge de under denna punkt reglerade fallen bestrida hela kostnaden för om­ byggnadsarbeten. Detta överensstämmer beträffande tandläkarhögskolan med gällande avtal och beträffande den patologiska institutionen med vad organisa­ tionskommittén för den medicinska högskolan i Umeå föreslagit i skrivelse den 31 oktober 1960 rörande lokaler för obduktionsundervisning.

Bestämmelsen i punkt 4 reglerar slutligt kostnadsfördelningen mellan staten och landstinget för vissa numera färdigställda byggnadsarbeten, förtecknade i särskild bilaga.

För av landstinget ombesörjd vård på den reumatologiska kliniken vid lasa­ rettet erlägger riksförsäkringsverket enligt avtal i princip full ersättning för drift­ kostnaderna. I 1958 års avtal finnes dock icke såsom i 1943 års driftbidragsavtal rörande lasarettet i Lund uttryckligen angivet, att på grund av riksförsäkrings­ verkets fullkostnadstäckning driftbidrag enligt läkarutbildningsavtalet icke skall utgå. Statskontoret har dock vid reglering av driftbidrag enligt 1958 års avtal ansett, att sådant bidrag icke kan utgå för ifrågavarande vårdplatser. Å andra sidan har riksförsäkringsverket hävdat, att enligt skiljedom rörande tolkningen av ersättningsreglerna i de för lasarettet i Lund gällande avtalen om riksför­ säkringsverkets sjukvårdande verksamhet vid beräkning av dagavgift enligt reumatologiavtalen det statsbidragsbelopp, som må utgå för utbildning och forskning, skall avdragas från lasarettets driftkostnader. På grund av tveksam­ heten om de olika bidragens rätta beräkning har slutrcglering enligt 1958 års avtal och reumatologiavtalen icke skett för tiden fr. o. m. den 1 januari 1959. Då frågan om avveckling av riksförsäkringsverkets sjukvårdande verksamhet varit föremål för utredning och förhandlingar härom mellan staten och veder­ börande sjukvårdshuvudmän aviserats under femte huvudtiteln i årets stats- verksproposition, har parterna enats om den lösning av frågan om samordning av de olika avtalsbestämmelserna, som framgår av 49 § 5. jämte anmärkning därtill. Lösningen, vilken parterna förutsätter skall tillämpas även för de hittills icke slutreglerade bidragen, överensstämmer med den, som givits i det villkorligt slutna avtalet om lasarettet i Lund, dock att den för Lund givna skiljedomen icke skall tillämpas beträffande Umeå. Med hänsyn till att uttrycklig undan­ tagsbestämmelse i fråga om driftbidrag till den reumatologiska kliniken saknas i 1958 års avtal, har kommissionen ansett sig — efter samråd med riksförsäk­ ringsverket och statskontorets fondbyrå —- kunna medgiva landstinget denna i förhållande till Lund fördelaktigare lösning (punkt 5).

För att lösa svårigheterna att fastställa det bidrag, som landstinget enligt § 11 1957 års avtal om tandläkarinstitutet skall erlägga till staten, bär parterna under punkten 6 för den icke slutligt reglerade perioden fr. o. m. den 1 januari 1959 fastställt bidragsbeloppet till 375 000 kr. för år räknat.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 104 år 1002

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 104- år 1962

Avtalet om överlåtelse av mark i Umeå, m. m.

Kommissionen erinrar till en början om, att den enligt sitt uppdrag haft att upptaga förhandlingar med såväl landstinget som övriga vederbörande angående frågor, som äger samband med anordnande i Umeå av en fullständig läkar- och tandläkarutbildning, och om att riksdagen uttalat sig för en med läkarutbildningen samordnad utbildning i matematiska och naturvetenskapliga ämnen. På grund härav har kommissionen ansett sig böra ingå i förhandlingar med Umeå stad om förvärv av mark icke enbart för de medicinska och odonto­ logiska högskolornas utan även för andra utbildnings- och forskningsgrenars behov. Kommissionen anför vidare, att parterna med hänsyn till frågans bety­ delse för såväl stadens som statens långsiktiga planering ansett sig böra avtala om ett så stort markområde, att fullgoda utvecklingsmöjligheter erbjudes hög­ skoleorganisationen i Umeå.

Kommissionens villkorliga avtal om överlåtelse av mark i Umeå, m. m., har följande lydelse.

»Under förbehåll av å ena sidan Kungl. Maj:ts och å andra sidan Umeå stadsfullmäktiges godkännande har kommissionen för förhandlingar om högre utbildning i Umeå och för Umeå stad särskilt utsedda förhandlingsdelegerade träffat följande avtal.

Avtal

mellan Kungl. Maj:t och kronan, nedan kallad staten, och Umeå stad, nedan kallad staden, om överlåtelse av mark i Umeå, m. m.

Marköverlåtelse

^ ^

Staden överlåter till staten utan ersättning samt i gravationsfritt skick det område i Umeå stad, som på bifogade karta (Bilaga A) angivits med röd kant­ färg och som har en areal av cirka 1 040 000 m2.

Ifrågavarande område skall i första hand tagas i anspråk för utbildnings- och forskningsverksamhet.

2

§.

Staden tillhandahåller staten alla för lagfart å fånget erforderliga handlingar. Kostnaden för det överlåtna områdets avskiljande betalas av staden.

3 §.

De på ovannämnda karta med grön färg utmärkta delarna tillträdes den 1 juli 1962, de med brun färg utmärkta delarna den 1 januari 1963 samt övriga delar, då staten finner sig vara i behov därav. Varje gång staten vill tillträda del av området, skall underrättelse härom minst ett år före den önskade till­ trädesdagen tillställas stadens drätselkammare.

Anm.: Den i 1 § första stycket omnämnda kartan har ej intagits i denna proposition.

123

4 §.

För det överlåtna området skall särskilt stadsplaneavtal ingås och, då staten så påkallar, stadsplan upprättas genom stadens försorg.

5 §.

Beträffande det överlåtna området åtager sig staden att på sin bekostnad

1. vidtaga erforderliga åtgärder för områdets dränering och dagvattnets avledande, omfattande jämväl fördjupning och delvis kulvertering av Sand­ bäcken samt anläggande av damm;

2. anordna huvudavloppsledning med grenledningar för spillvatten från varje byggnadsgrupp inom området;

3. framdraga vattenledningar till punkter i omedelbar närhet av varje bygg­ nadsgrupp samt vidtaga de anordningar, som i övrigt erfordras för att trygga vattenförsörjningen för bebyggelsen inom området;

4. förflytta de schaktmassor, som upptages i samband med ovan under 1—3 angivna arbeten och som ej erfordras pa upptagningsplatsen,

a) därest de av byggnadsstyrelsen befinnes lämpliga som fyllnadsmassor, till platser, som styrelsen anvisar;

b) eljest till platser utanför området, som staden bestämmer. Staden skall vidare medverka till att lämpliga massor för utfyllnad utan kostnad för staten tillföres området, allt eftersom utbyggnad sker.

6

§.

Därest det befinnes erforderligt, att för viss genomfartstrafik allmän väg (gata) upplåtes genom det överlåtna området, skall dess sträckning och ut­ formning bestämmas i stadsplaneavtal enligt 4 §. Staden förbinder sig att verka för utfärdandet av sådana lokala trafikföreskrifter, att genomfartstrafiken icke menligt inverkar på den inom området bedrivna verksamheten.

7 §.

Staden skall hålla tomterna nr 4, 5 och 9 i kvarteret Härmod inom Umeå stad reserverade för statliga ändamål.

Staden skall medverka till att det område mellan stadsgränsen och Tavlesjön, vars ungefärliga gränser på ovannämnda karta utmärkts med blå kantfärg, i sin helhet reserveras för utbildnings- och forskningsverksamhet.

Om fråga skulle uppkomma att taga det i andra stycket avsedda området i anspråk för annan utbildnings- och forskningsverksamhet än statlig, skall förhandlingar härom upptagas mellan staten och staden.

I den mån staten behöver taga reserverat område i anspråk, skall det till staten överlåtas på villkor motsvarande dem, som angivits för det enligt 1 § överlåtna området.

Kungl. Maj:ts proposition nr 104. år 1962

125

tekets ordinarie läsesalar och expeditioner — två läsrum om sammanlagt cirka 87 m2 samt fyra arbetsrum om sammanlagt cirka 80 m2 jämte utrymme i bok­ magasinet. Behövlig utrustning av nu nämnda lokaler och utrymme med hyllin- redning och möbler tillhandahålles kostnadsfritt av staden. Kostnaderna för upp­ värmning, belysning och städning bestrides av staden.

16 §.

Staden medgiver, att stadsbibliotekarien må biträda vid handläggningen av frågor rörande det nuvarande medicinskt-odontologiska biblioteket och att han härför må äga uppbära ersättning av staten.

Staden medgiver tillika, att stadsbibliotekets vaktmästarpersonal må om­ besörja det medicinskt-odontologiska bibliotekets vaktmästarsysslor. Som er­ sättning härför och för i övrigt erforderliga tjänster erlägger staten till staden ett belopp av 10 000 kronor för år, vilket utbetalas halvårsvis i efterskott.

17 §.

Staden åtager sig att verka för att det medicinska och odontologiska bok- och tidskriftsbestånd, som äges av stiftelsen Vetenskapliga biblioteket i Umeå, skall hållas deponerat i det medicinskt-odontologiska biblioteket samt att stif­ telsens nyförvärv av vetenskaplig litteratur till skälig del kommer att bestå av litteratur för det medicinskt-odontologiska biblioteket.

Bostäder för läroanstalternas personal och elever

18

Staden förbinder sig att vidtaga alla de åtgärder, som är för staden möjliga, för att bostäder skall, allt eftersom vid uppbyggnaden av statliga läroanstalter i Umeå behov därav uppkommer, finnas att i staden hyra för lärare och övrig personal samt för de studerande.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 10U år 1962

19 §•

Staden skall medverka till att för studerande vid befintliga och tillkommande läroanstalter i Umeå uppföres studentbostäder med det antal rumsenheter, som med hänsyn till det sammanlagda antalet studerande och tillgången i övrigt på lämpliga studentbostadslägenheter befinnes erforderligt.

I fråga om behovet av studentbostäder har staden att samråda med läro­ anstalternas vederbörande organ och studentkåren.

Kårhus åt de studerande

20

§.

Staden upplåter hyresrätt till studentkåren i Umeå till kårhus hela den s. k. Scharinska fastigheten vid Storgatan 65 (tomten nr 9 i kvarteret Härmod) i Umeå, å vilken fastighet är uppförda en huvudbyggnad och en annexbyggnad