Prop. 1961:135
('med förslag till förord\xad ning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 195b (nr 521)',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961
1
ffr 135
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord
ning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 195b (nr 521); given Stockholms slott den 23 mars 1961.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an taga härvid fogat förslag till förordning om ändring i rusdrycksförsäljnings- förordningen den 26 maj 1954 (nr 521).
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
För att kunna effektivare bekämpa langning av rusdrycker, bl. a. till ung dom, föreslås straff för den som innehar rusdrycker i uppenbart syfte att sälja dem olovligen. Dryckerna skall kunna tagas i beslag och förklaras förverkade.
I samband härmed förordas vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförord- ningen, sammanhängande med annan lagstiftning.
De nya bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1961. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 135
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961
Förslag
till
förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 521)
Härigenom förordnas, att 9 § 2 inom., 12 § 5 och 6 inom., 86 § 3 mom. samt 88 § rusdrycksförsälj ningsförordningen den 26 maj 1954 skola upphöra att gälla samt att 1, 6 och 8 §§, 9 § 1 och 3 mom., 12 § 4 mom., 18, 35 och 80 §§, 81 § 1 mom., 86 § 4 inom., 87 §, 89 § 1 mom. samt 90 § 2 mom. nämnda förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §•
Till rusdrycker-------------- och starköl.
Med spritdryck förstås varje vätska som håller mer än två och en fjärdedels volymprocent etylalkohol och som icke är att hänföra till vin eller maltdryck.
Med vin --------------- volymprocent etylalkohol.
Vad som är att hänföra till stark- ö 1 angives i förordningen angående tillverkning och beskattning av malt drycker.
6
§•
1 mom. 1 den mån Konungen så förordnar må rusdrycker å apotek för medicinskt ändamål säljas på behörig läkares, veterinärs eller tandläkares recept. Vid sådan försäljning skola iakttagas de särskilda föreskrifter som därom utfärdas.
För försäljning av alkoholhaltiga läkemedel gälla särskilda bestämmel ser.
2 in o in. Angående handel med skattefri sprit samt vissa alkoholhal tiga preparat m. m. är särskilt stad gat.
3 mom. Om försäljning av rus drycker i andra fall än förut i denna paragraf omförmäles för vetenskap ligt, medicinskt, farmaceutiskt, tek niskt, industriellt eller likartat ända-
1 Senaste lydelse av 9 § 3 mom. se 1960: 87 § samt 89 § 1 mom. se 1957: 212.
1
§•
Till rusdrycker------------ och starköl.
Med spritdryck förstås så dan sprit som icke är att hänföra till teknisk sprit, alkoholhaltigt preparat eller apoteksvara.
Med vin-------------volymprocent etylalkohol.
Med starköl förstås maltdryck, vars alkoholhalt överstiger två och åt ta tiondels viktprocent.
6
§•
1 m o m. Utan hinder av vad i den na förordning är stadgat må vin säl jas för kyrkligt behov enligt de före skrifter som utfärdas av kontrollsty relsen.
Om försäljning av vin och starköl för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat än damål är särskilt stadgat.
2 mom. Genom vad i denna för ordning är stadgat göres ej inskränk ning i den rätt till försäljning av rus drycker som grundas på gällande lag stiftning om frihamn och proviante- ringsfrilager samt om försäljning av obeskattade varor å tullflygplats.
Om rätt — --------särskilt föreskri vet.
254, av 18 §, 80 § 1 och 4 mom, 81 § 1 mom,
Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
3
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
mål samt om försäljning av vin för Vin och starköl, som enligt 12 § 4 kyrkligt behov meddelas särskilda be- mom. under g) införas såsom provistämmelser av Konungen. ant på järnvägståg i internationell
4 mom. Genom vad i denna lör- trafik, må utan hinder av vad i denna ordning är stadgat göres ej inskränk- förordning stadgas användas för så-ning i den rätt till försäljning av rus- lunda avsett ändamål. drycker som grundas på gällande lag stiftning om frihamn och proviante- ringsfrilager.
Om rätt------------ särskilt föreskri vet.
§•
Partihandel med —------- 6 kap. Försäljning för export må, utom i fall som avses i gällande lagstiftning om frihamn och provianteringsfrila- ger, bedrivas endast av partihandels bolaget och tillverkare av rusdrycker som i 9 § sägs.
9 §•
1 mom. Angående brännvinsiillverkares rätt att förfoga över tillver kat brännvin gäller vad därom är sär skilt stadgat.
Den som till avsalu äger tillverka annan spritdryck än brännvin år plik tig att till partihandelsbolaget försälja vad som ej utföres ur riket eller till svensk frihamn.
3 mom. Inom riket tillverkat starköl, som ej utföres ur riket eller till svensk frihamn, må försäljas en dast till partihandelsbolaget, det i 13 § nämnda detaljhandelsbolaget eller bryggeri med rätt att tillverka stark öl eller Öl.
§.
4 mom. Utan hinder — — •— vanlig ordning;
c) resande, som ankommit från utrikes ort, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för personligt bruk tullfritt införa rusdrycker intill viss mindre av Ko nungen fastställd myckenhet;
8
§■
Partihandel med------- -— 6 kap. Försäljning för export må, utom i fall som avses i gällande lagstiftning om frihamn och provianteringsfrila- ger samt om försäljning av obeskat tade varor å tullflygplats, bedrivas en dast av partihandelsbolaget och till verkare av rusdrycker som i 9 § sägs.
9 §•
1 in o in. Angående rätt för tillver kare av sprit eller vin att förfoga över tillverkad sådan vara gäller vad där om är särskilt stadgat.
3 m o m. Inom riket tillverkat starköl, som ej säljes för export, må försäljas endast till partihandelsbola get, det i 13 § nämnda detalj handels bolaget eller bryggeri med rätt att till verka starköl eller Öl.
12
§.
4 in o in. Utan hinder -— — — vanlig ordning;
c) resande, som ankommit från utrikes ort, eller person, som varit an ställd på fartyg men därifrån av mönstrar, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för personligt bruk tullfritt införa rusdrycker intill viss mindre av Ko nungen fastställd myckenhet;
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
d) till proviant hänförliga, å far tyg eller luftfartyg medförda rus drycker behandlas på sätt därom är särskilt föreskrivet; dock må sådana drycker, vilka förtullats såsom över skotts proviant, icke föras från far tyget eller luftfartyget annorledes än för återutförsel i vederbörlig ord ning;
e) rusdrycker uppläggas å provian- teringsfrilager på sätt i särskild för fattning är stadgat; dock att å pro- vianteringsfrilager upplagd sådan dryck ej må, utan tillstånd av Ko nungen för varje särskilt fall, dispo neras annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrust ning i föreskriven ordning; samt
(Gällande lydelse)
f) rusdrycker transiteras i enlighet med de föreskrifter generaltullstvrel- sen meddelar.
18 §.
Rusdrycker må------------- tjuguett år.
Utminutering må vägras den, be träffande vilken nykterhetsnämnd meddelat beslut som avses i 14 § 2 mom. lagen om nykterhetsvård, så ock den, som enligt underrättelse från nykterhetsnämnd genom laga kraft- ägande dom högst ett år dessförinnan befunnits skyldig till olovlig försälj ning av rusdrycker. Det åligger detalj handelsbolaget att för kommun eller annat lämpligt område upprätta och till utminuteringsställena inom områ det utsända förteckning över dem, som sålunda må vägras utminutering, samt att minst en gång varje kvartal med vederbörande nykterhetsnämnd upptaga frågan om vilka som böra upptagas på sådan förteckning.
d) till proviant hänförliga, å far tyg eller luftfartyg medförda rus drycker behandlas på sätt därom är särskilt föreskrivet;
(Föreslagen lydelse)
e) rusdrycker uppläggas å provian- teringsfrilager på sätt i särskild för fattning är stadgat; dock att å pro- vianteringsfrilager upplagd sådan dryck ej må, utan tillstånd av Ko nungen för varje särskilt fall, dispo neras annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller utrust ning eller försäljning av obeskattade varor å tullflygplats i föreskriven ordning;
f) rusdrycker transiteras i enlighet med de föreskrifter generaltullstyrel sen meddelar; samt
g) vin och starköl, som medföras såsom proviant på järnvägståg i inter nationell trafik, införas i den ut sträckning som erfordras för bespis ning av passagerare under tågets gång inom riket.
18 §.
Rusdrycker må —-------- tjuguett år.
Utminutering må vägras den, be träffande vilken nykterhetsnämnd meddelat beslut som avses i 14 § 2 mom. lagen om nykterhetsvård, så ock den, som icke må försälja rus drycker och som, enligt underrät telse från nykterhetsnämnd, genom laga kraftägande dom högst ett år dessförinnan befunnits skyldig till brott som avses i 80 eller 81 § eller till försök eller medverkan som av ses i 89 § 1 och 2 mom. denna förord ning. Det åligger detaljhandelsbola get att för kommun eller annat lämp ligt område upprätta och till utmi nuteringsställena inom området ut sända förteckning över dem, som så lunda må vägras utminutering, samt
Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
5
(Gållande lydelse) (Föreslagen lydelse)
35 §.
Tillstånd till utskänkning på passa gerarfartyg, i restaurangvagn på järn vägståg eller på luftfartyg som i linje fart befordrar passagerare (trafik- utskänkning) meddelas av läns styrelsen i det län, där rederiet, järn vägens styrelse eller luftfartsföreta get har sitt säte.
De i------------ å trafikföretaget.
80 §.
1 inom. Den som säljer rusdryc ker utan att äga rätt därtill enligt denna förordning eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig för säljning med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall må från straff frias.
Är brottet------------ett år. Vid bedömande------------- eller yr kesmässigt.
2 in o m. Har den som gjort sig skyldig till olovlig försäljning av rus drycker förut genom laga kraft vun nen dom fällts till ansvar för sådant brott eller för gärning som avses i 19 § 1 mom. eller 20 § 2 mom. förord ningen angående tillverkning av brännvin eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. förordningen angående handel med skattefri sprit eller i 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom. första stycket förordningen angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m., dömes till straff som i 1 mom. andra stycket sägs, där ej med hänsyn till brottens beskaffenhet, den tid som förflutit mellan dem eller eljest sär skilda skäl äro däremot.
.'1 mom. Straffas enligt 1 mom. någon som ej äger rätt till försälj ning av rusdrycker, vare de ä försäljningsstället med därtill hörande lä-
att minst en gång varje kvartal med vederbörande nykterhetsnämnd upp taga frågan om vilka som böra upp tagas på sådan förteckning.
35 §.
Tillstånd till utskänkning på pas sagerarfartyg, i restaurangvagn på järnvägståg eller på luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare (t r a- fik utskänkning) meddelas av länsstyrelsen i det län, där rederiet, järnvägens styrelse eller luftfartsföre taget har sitt säte. Har rederiet, järn vägens styrelse eller luftfartsföreta get icke säte inom riket, meddelas till stånd av överståthållarämbetet.
De i — ------- å trafikföretaget.
80
§.
1 in o in. Den som säljer rusdryc ker utan att äga rätt därtill enligt denna förordning eller överskrider så dan rätt, straffes för olovlig försälj ning med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. 1 ringa fall skall dock ej till straff dömas.
Är brottet------------ett år. Vid bedömande —--------eller yr kesmässigt.
2 mom. Innehar någon rusdryc ker i uppenbart syfte att olovligen försälja dem, straffes för olovligt in nehav av rusdrycker med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
3 mom. Begår någon, som icke må försälja rusdrycker, gärning som i 1 eller 2 mom. sägs, skola, i den mån särskilda skäl ej annat föran-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
genheter befintliga eller eljest för för säljning avsedda rusdrycker tillika med kärl och emballage vari de för varas underkastade beslag och för brutna.
Hava rusdrycker — — — nyss sagts.
4 mom. Rusdrycker, som olov ligen försålts, skola, jämte kärl och emballage, vara underkastade beslag och förbrutna.
81 §.
1 mom. Den som---------— 80 g stadgas.
Rusdrycker, med vilka förfarits på sätt i första stycket sägs, skola, jämte kärl och emballage, vara underkasta de beslag och förbrutna.
86
§.
4 mom. Den som mot stadgandet i 12 § 4 mom. disponerar å proviante- ringsfrilager upplagda rusdrycker an- norledes än till fartygs eller luftfar tygs proviantering eller utrustning i föreskriven ordning, straffes med dagsböter.
(Gällande lydelse)
87 §.
Vad som------------ i strafflagen.
Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare åtalas endast efter angivelse av måls ägande.
89 §.
1 m o m. Försök till —------- straff lagen stadgas.
Straffas enligt första stycket någon som ej äger rätt till försäljning av rusdrycker, skall vad som stadgas i 80 § 3 mom. första stycket äga mot svarande tillämpning.
9 ° §•
2 mom. Rusdrycker somfenligt denna förordning eller annan författ ning förklarats förbrutna skola, där-
leda, på försäljningsstället med där till hörande utrymmen befintliga eller eljest för försäljning avsedda rus drycker tillika med kärl och embal lage förklaras förverkade.
Hava rusdrycker — — —- nyss sagts.
4 mom. Rusdrycker, som olovli gen försålts, skola, jämte kärl och emballage, förklaras förverkade.
(Föreslagen lydelse)
81 §.
1 mom. Den som-------------80 § stadgas.
Rusdrycker, med vilka förfarits på sätt i första stycket sägs, skola, jämte kärl och emballage, förklaras förver kade.
86
§.
4 in o in. Den som mot stadgandet i 12 § 4 mom. disponerar å proviante- ringsfrilager upplagda rusdrycker an- norledes än till fartygs eller luftfar tygs proviantering eller utrustning eller försäljning av obeskattade va ror å tullflygplats i föreskriven ord ning, straffes med dagsböter.
87 §.
Vad som----------- -i strafflagen.
89 §.
1 in o m. Försök till — — — strafflagen stadgas.
Vid försök som i första stycket sägs skall, om gärningsmannen ej äger rätt till försäljning av rusdryc ker, vad som stadgas i 80 § 3 mom. första stycket äga motsvarande till- lämpning.
90 §.
2 mom. Rusdrycker som enligt
denna förordning eller annan författ ning förklarats förverkade skola, där-
Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961
7
est de äro i försälj ningsdugligt skick,
hembjudas till detalj handelsbolaget
eller partihandelsbolaget. Kunna för
brutna drycker på grund av sin be
skaffenhet ej tillhandahållas allmän
heten, skola de hembjudas till parti
handelsbolaget. Bolag till vilket rus
drycker sålunda hembjudits vare
skyldigt att till skäligt pris inköpa
den hembjudna varan. Är värdet så
ringa, att det ej kan anses motsvara
forslingskostnaderna, skall varan be
visligen förstöras.
Samma lag vare där rusdrycker
som ej förklaras förbrutna skola för
säljas på grund av bestämmelser i
tullstadgan eller andra författningar.
Med den —--------till handa.
(Gällande lydelse)
est de äro i försälj ningsdugligt skick,
hembjudas till detaljhandelsbolaget
eller partihandelsbolaget. Kunna för
verkade drycker på grund av sin be
skaffenhet ej tillhandahållas allmän
heten, skola de hembjudas till parti
handelsbolaget. Bolag till vilket rus
drycker sålunda hembjudits vare
skyldigt att till skäligt pris inköpa
den hembjudna varan. Är värdet så
ringa, att det ej kan anses motsvara
forslingskostnaderna, skall varan be
visligen förstöras.
Samma lag vare där rusdrycker
som ej förklaras förverkade skola
försäljas på grund av bestämmelser i
tullstadgan eller andra författningar.
Med den------------till handa.
(Föreslagen lydelse)
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Äldre bestämmelser skola
dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till
tiden före ikraftträdandet.
•
-
J
8
Ktingl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 mars 1961.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen samt anför därvid följande.
I. Inledning
Med skrivelse den 24 november 1960 har kontrollstyrelsen framlagt för slag till vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen. Förslagen av ser främst alt förbättra möjligheterna att bekämpa langning av rusdrycker.
Kontrollstyrelsens författningsförslag torde såsom Bihang A få fogas vid statsrådsprotokollet för innevarande dag.
över kontrollstyrelsens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av socialstyrelsen, generaltullstyrelsen, sjöfartsStyrelsen, luftfartsstyrelsen, riksåklagarämbetet, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Älvsborgs, Örebro och Västernorrlands län, utredningen rö rande specialstraffrätten, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Nya system aktiebolaget, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Svenska nykter- hetsvårdsförbundet, Föreningen Sveriges stadsfiskaler och Föreningen Sve riges landsfiskaler.
Generaltullstyrelsen har bilagt utlåtande av tulldirektionen i Göteborg. Sjöf artsstyr elsen har överlämnat yttranden från Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet och Svens ka stewardföreningen, medan riksåklagarämbetet bifogat utlåtanden från statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt från Föreningen Sveriges landsfogdar. Vidare har yttranden överlämnats, av överståthållar ämbetet från polismästaren i Stockholm, av länsstyrelsen i Östergötlands län från intendenten för utskänkningsärenden i länet, av länsstyrelsen i Malmöhus län från landsfogden och länsnykterhetsnämnden i länet, polis- kamrarna, nykterhetsnämnderna och barnavårdsnämnderna i Malmö och Hälsingborg och från Föreningen Malmöhus läns landsfiskaler samt av
Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961
9
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län från länsnykterhetsnämnden och
intendenten för utskänkningsärenden i länet.
I sammanhanget torde få upptagas en av rådet för samarbete på tull
området den 16 juni 1960 antagen rekommendation rörande behandlingen
i tullhänseende av viss proviant som medföres i internationella express
tåg. över denna rekommendation har yttranden avgivits av generaltullsty
relsen, kontrollstyrelsen och järnvägsstyrelsen. Rådets rekommendation tor
de i svensk översättning såsom Bihang B få fogas vid statsrådsprotokollet
för innevarande
dag.
Slutligen torde få anmälas vissa frågor om ändringar i rusdrycksförsälj-
ningsförordningen sammanhängande med andra till riksdagen överlämnade
författningsförslag.
II. Förverkande i samband med olovlig rusdrycksförsäljning
Gällande bestämmelser
Förverkandebestämmelser återfinnes i 80 § 3 och 4 mom., 81 § 1 mom.
och 89 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.
Om någon, som inte äger rätt till rusdrycksförsäljning, straffas för olov
lig försäljning av rusdrycker, skall enligt 80 § 3 mom. rusdrycker, som
finns på försäljningsstället med därtill hörande lägenheter eller eljest är
avsedda för försäljning, vara underkastade beslag och förverkande. Det
samma gäller i fall då utskänkningshavare utskänkt rusdrycker av annat
slag än som omfattas av utskänkningstillståndet. Vidare skall enligt 4 mom.
rusdrycker som olovligen försålts vara underkastade beslag och förverkade.
Förverkande i sistnämnda fall förutsätter icke att straff utdömes. Beslag
kan göras också hos köparen.
Förverkandebestämmelsen i 81 § 1 mom. gäller det fall att någon till-
handagått person som kan antagas ej ha fyllt 21 år med anskaffande av
rusdrycker; de sålunda anskaffade rusdryckerna kan tagas i beslag och
förklaras förverkade. Icke heller här förutsättes att straff utdömts; dryc
kerna kan tagas i beslag även hos den för vars räkning de anskaffats.
Beträdes någon med försök till olovlig rusdrycksförsäljning, kan enligt
89 § 1 mom. beslag läggas på de drycker som utbjudits men också på de
förråd som langaren har hemma. Vid försök till olovligt tillhandagående
kan dryckerna på samma sätt tagas i beslag. De beslagtagna dryckerna
skall förklaras förverkade, om straff ådömes.
Förverkande av rusdrycker skall också omfatta kärl och emballage vari
de förvaras.
Kontrollstyrelsens förslag
I syfte att möjliggöra effektivare ingripanden mot langning av rusdrycker
och mot spritmissbruk bland ungdom föreslår kontrollstyrelsen, att förver-
kandeinstitutet skall få vidgad tillämpning.
Sålunda förordas, att rusdrycker, som uppenbarligen är avsedda för olov
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961
lig försäljning, om särskilda skäl inte talar däremot, skall tagas i beslag och förklaras förverkade, även om den hos vilken de påträffas inte kan fällas till ansvar enligt rusdrycksförsäljningsförordningen. Detsamma fö reslås skola gälla rusdrycker, som hos den som ej fyllt 21 år påträffas av polisen i samband med upprätthållande av ordning, vid förebyggande av brott samt vid uppdagande och utredning av begångna brott.
I sin motivering till de nu nämnda förslagen erinrar kontrollstyrelsen inledningsvis om den allmänna utvecklingen efter 1954 års nykterhetsre form i fråga om konsumtion och missbruk av rusdrycker.
Styrelsen konstaterar, att en kraftig ökning av såväl konsumtion som missbruk övergångsvis förekom efter reformens ikraftträdande. Under se nare år har emellertid — framhålles det — en förbättring inträtt. Detta gäller särskilt konsumtionsutvecklingen. Mätt i ren alkohol ligger sålunda konsumtionen per invånare nu på ungefär samma nivå som år 1954. Dess utom har inom konsumtionen en viss förskjutning skett från starkare till svagare drycker, närmast från sprit till vin. Alkoholmissbruket har kunnat bemästras på ett effektivare sätt genom den under senare år skedda ut byggnaden av nykterhetsvården. Även fyllerifrekvensen har sjunkit, ehuru den fortfarande ligger avsevärt över 1954 års nivå.
Utvecklingen på alkoholområdet ter sig således enligt styrelsens mening för närvarande gynnsammare än för några år sedan. Detta hindrar emeller tid inte, framhåller styrelsen, att förhållandena i vissa väsentliga hänseen den är klart otillfredsställande och ägnade att på längre sikt inge allvarliga farhågor. Styrelsen anför.
Det nu sagda gäller framför allt det tilltagande alkoholmissbruket bland ungdom. Medan antalet begångna fylleriförseelser per 1 000 invånare år 1959 låg 68 % högre än år 1954, är motsvarande tal för åldrarna 15—17 år 143 % och för åldrarna 18—20 år 87 %. Det kan tilläggas att år 1959 be gicks ca 12 %, d. v. s. var åttonde fylleriförseelse av ungdom under 21 år. I absoluta tal uppgick antalet fylleriförseelser detta år till 2 400 i åldern 15—17 år och till 6 400 i åldern 18—20; totalantalet förseelser var ca 75 000. Stegringen av fyllerifrekvensen bland ungdom bör bl. a. ses mot bakgrun den av den omfattning, som langning och därmed jämförlig verksamhet nu mera tagit. Det må nämnas att totala antalet avdömda brott, avseende olaga försäljning och olaga anskaffning av rusdrycker, år 1954 var 707, år 1958 768 och år 1959 1 317 samt kan beräknas i år uppgå till ca 1 600. Även om man tar hänsyn till att straffbestämmelserna har ändrats och langningsbe- kämpningen kan ha skärpts, ger dessa siffror en anmärkningsvärd bild.
Styrelsen erinrar i sammanhanget om vissa uttalanden i anledning av de vid 1960 års riksdag väckta motionerna rörande orsakerna till alkoholmiss bruk bland ungdom. Styrelsen anför.
Allmänna beredningsutskottet uttalade sin oro inför den nuvarande situa tionen, men förutsatte, att de närmast ansvariga myndigheterna skulle upp märksamt följa den vidare utvecklingen och sträva efter att effektivt ut nyttja de medel som står till deras förfogande för att stävja spritmissbruk bland de unga. Enligt utskottets mening borde bl. a. samarbetsnämnden i
Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
11
alkoholfrågan — vari inom nykterhetspolitiken verksamma myndigheter, institutioner och organisationer är representerade — kunna fylla en viktig funktion i detta sammanhang.
Samarbetsnämnden i alkoholfrågan har sedermera — i samförstånd med nykterhetsrörelsens huvudorganisationer m. fl. — beslutat ta initiativ till en kampanj i syfte att engagera folkopinionen mot den anskaffning av rus drycker till ungdom, som i olika sammanhang förekommer och som är en bidragande orsak till ungdomsfylleri samt ungdomskriminalitet och ung- domsasocialitet överhuvud. Genomförandet av kampanjen avses väsentligen skola ske inom folkrörelsernas regi.
Kontrollstyrelsen förklarar sig dela den uppfattning om allvaret i den föreliggande situationen, som sålunda framkommit. Vid sidan av den hän vändelse till folkopinionen som förutsatts skola ske bör enligt styrelsens me ning övervägas, om inte vissa ytterligare resultat skulle kunna vinnas ge nom ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningens ansvarsbestämmelser.
I fråga om langningen erinrar styrelsen om att vissa skärpningar av bestämmelserna genomfördes efter beslut av 1957 års riksdag. Därvid in fördes straff för försök till olovlig försäljning och föreskrevs förverkande av rusdrycker, som påträffats hos den som fälles till ansvar för sådant för- söksbrott. Trots denna skärpning ger förordningen enligt vad kontrollsty relsen erfarit ofta icke tillräckligt stöd för att effektivt bekämpa langning en. Det har ibland, framhåller styrelsen, visat sig vara svårt att kunna fram skaffa bindande bevis om att försök till langning förekommit eller att av passa ett ingripande mot en langare så, att ingripandet sker först då förfa randet nått försöksstadiet. Rusdrycker, uppenbarligen avsedda för olovlig försäljning, som påträffats utan att någon i samband därmed kunnat beslås med brott mot förordningen, har icke kunnat tas i beslag eller förklaras för verkade.
För att straffbart försök till langning skall föreligga kräves, erinrar sty relsen, att utförandet av brottet påbörjats samt att fara förelegat att hand lingen skulle leda till brottets fullbordan eller att sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter varit utesluten. Langaren skall sålunda ha er bjudit en tilltänkt köpare sina varor. Enbart den omständigheten att langa ren anskaffat rusdrycker för försäljning eller är ute för att värva kunder utgör, påpekas det, icke straffbart försök.
Enligt styrelsens mening bör ingripande även kunna ske mot langare, som förbereder olovlig försäljning, önskvärt vore enligt styrelsen att dylikt förfarande straffbelädes och att straffet kompletterades med möjlighet till beslag och förverkande av rusdrycker, som haft samband med brottet. Lag- tekniska skäl synes emellertid enligt styrelsens mening kunna anföras mot att även andra handlingar, innebärande förberedelse till brott, än sådana som beskrives i 3 kap. 2 § strafflagen kriminaliseras. Starka sociala skäl ta lar dock — framhåller styrelsen — för att ingripande kan ske redan på förberedelsestadiet. Styrelsen föreslår därför, att bestämmelser införes, som möjliggör ingripande med beslag och förverkande av rusdrycker, när
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961
dessa uppenbarligen är avsedda för olovlig försäljning, oaktat ingen kan fällas till ansvar för brott mot förordningen.
När det gäller ungdomars innehav av rusdrycker erinrar styrel sen inledningsvis om att rusdrycker, enligt 18 § första stycket rusdrvcksför- säljningsförordningen, ej må utminuteras till den som kan antas ej ha fyllt 21 år. Enligt 20 § får inte heller någon som ombud eller på därmed jämför ligt sätt tillhandagå den, som kan antas ej ha fyllt 21 år, med anskaffande av sådana drycker. Grunden för dessa författningsbestämmelser är självfal let, uttalar kontrollstyrelsen, att rusdrycker icke bör utlämnas till ungdo mar under 21 år för okontrollerbar förbrukning.
Styrelsen framhåller, att polis- och åklagarmyndigheter ofta får handläg ga ärenden rörande ungdomar, som innehar rusdrycker och för vilka till gången till dessa drycker är direkt olämplig, utan att kunna förebygga att under förhandenvarande förhållanden ungdomarna brukar dryckerna. En ligt kontrollstyrelsens mening synes det ur nykterhetsvårdssynpunkt ange läget att tillfälle ges att i sådana fall ingripa mot ungdomars innehav av rusdrycker. I förordningen bör därför intas en bestämmelse av innebörd att rusdrycker, som av polisen i dess verksamhet för upprätthållande av allmän ordning, för förebyggande av brott samt för uppdagande och utredning av begångna brott påträffas hos den som ej har fyllt 21 år, må tas i beslag och förklaras förverkade. Dylik åtgärd torde dock, framhålles det, endast böra förekomma i fall, där det finnes vara erforderligt ur nykterhetsvårdssyn punkt. Ett sådant stadgande skulle ge möjlighet att medelst beslag och förverkande ingripa bl. a. i fall, då ungdomar inköpt sprit genom ombud, utan att någon kan fällas till ansvar för brott i samband med inköpet. Del föreslagna stadgandet avses även vinna tillämpning i fall då ungdomar un der 21 år gripes för störande av allmän ordning, utan att fylleri föreligger, eller för fylleri på enskilt område. Rusdrycker som uppenbarligen har olovli gen tillverkats, olovligen införts eller åtkommits genom olovlig överlåtelse, utan att arten av det illegala förfarandet kan utrönas, bör likaledes enligt kontrollstyrelsens mening kunna tas i beslag och förklaras förverkade.
Styrelsen framhåller, att det föreslagna stadgandet visserligen i och för sig medger vidsträckta befogenheter för vederbörande myndigheter. Med hän syn till vad förut anförts rörande stadgandets innebörd samt till de allmän na reglerna om förfarandet vid beslag och förverkande föreligger dock enligt kontrollstyrelsens mening erforderliga rättssäkerhetsgarantier.
Remissyttrandena
Vid remissbehandlingen har samtliga remissinstanser förklarat sig dela kontrollstyrelsens uppfattning om vikten av att effektiva åtgärder kan vid tagas mot langning och mot ungdomars missbruk av rusdrycker. I allmän het har också de förslag som kontrollstyrelsen i sådant syfte framlagt till styrkts eller lämnats utan erinran. Invändningar har dock anförts mot för slagens utformning, i främsta rummet från riksåklagarämbetet, Föreningen
Kuiujl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
13
Sveriges stadsfiskaler och utredningen rörande specialstraffrätten. Erin ringar i vissa hänseenden har också gjorts bl. a. från Nya systemaktiebola gets sida.
I åtskilliga av de avgivna yttrandena göres allmänna uttalanden om behovet av nya åtgärder från samhällets sida på det aktuella området.
Riksåklagarämbetet förklarar sig sålunda dela kontrollstyrelsens uppfatt ning att det tilltagande alkoholmissbruket bland ungdomen utgör ett sam hällsproblem, som är ägnat att inge allvarliga farhågor. Langarnas verk samhet är — påpekas det — ofta inriktad på ungdomar. Eftersom alkohol missbruket bland ungdomen är en bidragande orsak till ungdomskriminali tet över huvud, är det enligt ämbetets mening ur kriminalpolitisk syn punkt angeläget att kampen mot langarna bedrives med skärpa. Nya system aktiebolaget finner det motiverat att skärpa nuvarande bestämmelser, i den mån det härigenom kan uppnås att framför allt spritmissbruk bland de unga — med därav ofta följande ungdomskriminalitet — motverkas.
Socialstyrelsen anför följande.
Styrelsen delar den uppfattningen, att utbredningen av alkoholvanorna bland ungdomen, de ungas tidigare alkoholdebut och ökningen av ungdoms- fylleriet utgör oroande drag i samhällsutvecklingen. Ett samarbete mellan närmast ansvariga myndigheter för att effektivt utnyttja de medel, som står till förfogande för att stävja spritmissbruk bland de unga, är synnerligen angeläget. Den fria spriten har inneburit alldeles speciella påfrestningar för vissa ungdomskategorier. Det är därför särskilt angeläget att åtgärder vid tages som är ägnade att försvåra åtkomligheten av rusdrycker vid sidan av upplysningsverksamhet, insatser av ungdomsrörelser och andra positiva åt gärder. Styrelsen medverkar genom samarbetsnämnden i alkoholfrågan i den planerade kampanj i folkrörelsernas regi, vilken avser att engagera folk opinionen mot anskaffning av rusdrycker till ungdom. Styrelsen finner det ändamålsenligt att komplettera denna aktion och liknande strävanden med författningsbestämmelser, som kan innebära ökade möjligheter för sam hället att ingripa mot olaga överlåtelse och försäljning.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att langning av rusdrycker före kommer i hela länet och att den har en betydande och för nykterhetstill- ståndet besvärande omfattning, speciellt i flertalet av länets städer. Läns styrelsen anför.
Den sprit, som tillhandahålles av langarna på gator och torg, i portgångar och inomhus i vissa bostäder, salubjudes särskilt under kvällar och nätter samt under sön- och helgdagar. Langarnas kunder torde företrädesvis vara alkoholister och ungdomar, men även andra personer uppträder som köpare särskilt sådana, som vill späda på eu redan förvärvad alkoholberusning. Den langade spriten är enligt polismyndigheternas uppfattning den ur social synpunkt farligaste, då den hland annat på grund av nyss angivna omstän digheter ofta utgör själva utlösningsfaktorn till brott av olika slag, inte minst vålds- och trafikbrott. Vissa tecken tyder på att denna hantering på vissa håll håller på att utvecklas till stordrift med särskilda bilförsedda in köpare, kundanskaffare och försäljare. I polisens verksamhet i kampen mot den olaga sprithanteringen är det företrädesvis småhandlare och langarbi-
14
Kungl. Maj.ls proposition nr 135 år 1961
träden, som kan överbevisas och straffas, medan organisatörerna och finan siärerna ofta ej synes utåt eller går fria från straff på grund av brist på bevis eller på grund av polisens otillräckliga befogenheter.
Sveriges nyktcrhetsvänners lands för bund tillstyrker i och för sig de av kontrollstyrelsen föreslagna skärpningarna i gällande författningsföreskrif- ter men framhåller att betydelsen av sådana åtgärder inte får överskattas.
Landsförbundet finner det vara angelägnare att få till stånd en med tillräck liga resurser upplagd, kraftfull kampanj i syfte att vända opinionen mot spritlangarna -— på ett sådant sätt att dessa isoleras och alltmer berövas sina möjligheter att operera så riskfritt som nu är fallet — än att skärpta lagbestämmelser införes utan stöd av en samtidigt avsevärt skärpt opinion. Landsförbundet vill på den samlade nykterhetsrörelsens vägnar påyrka, att statsmakterna ställer tillräckliga medel till förfogande för en dylik kam panj, som bör rikta sig till alla folkgrupper.
Landsförbundet vill livligt instämma i kontrollstyrelsens uttalande att för hållandena i vissa väsentliga hänseenden är klart otillfredsställande och ägnade att på längre sikt inge allvarliga farhågor. Dit hör den omfattande olaga spritförsäljning, som i så hög grad riktar sig till ungdom under 21 år och kraftigt bidrar till att situationen inom ungdomsvärlden är så bekym mersam, då det gäller alkoholmissbruket. Här krävs enligt förbundet kraft tag från statsmakternas sida. Den teckning, som kontrollstyrelsen ger av ungdomsproblemet inom det allmänna alkoholproblemet, borde föranleda åtgärder på betydligt bredare front än vad kontrollstyrelsen föreslagit. Inte minst borde de frivilligt arbetande krafter inom samhället, vilkas verksam het har förebyggande syfte, ges väsentligt kraftigare stöd och på olika sätt uppmuntras.
Svenska nykterhetsvårdsförbundet gör bl. a. följande uttalande.
Då förslagen om skärpningar främst motiverats av den oroväckande ut vecklingen av ungdomens alkoholvanor, vill förbundet framhålla att den yr kesmässiga langningen här torde spela en mindre roll, kvantitativt sett, än de rikligt florerande tillfällighetsöverlåtelserna, som kan tillskrivas obetänk samma medborgare utan vare sig förvärvssyfte eller ond avsikt. Om denna trafik skulle kunna effektivt motverkas måste den allmänna opinionen be arbetas på ett intensivt sätt och det är nödvändigt att aktioner i detta syfte igångsättes och erhåller kraftigt ekonomiskt stöd från det allmänna.
De nu gällande bestämmelserna för förhindrande av langning, olovlig överlåtelse av rusdrycker m. m. har — framhåller länsnykterhetsnämnden i Västernorrlands län — icke effektivt kunnat förhindra att försäljning och olovlig överlåtelse av rusdrycker skett till bl. a. ungdom. Det är emel lertid enligt nämnden tveksamt om man över huvud taget lagstiftningsvä gen kan åstadkomma någon förbättring i berörda hänseende. Alkoholmiss brukets vidgade omfattning i de yngre åldrarna anses dock kräva att alla åtgärder, som kan åstadkommas, också vidtages.
Bland de remissinstanser som tillstyrkt förslaget om förverkande av rus drycker avsedda för langning har socialstyrelsen, överståthållaräm-
Kimgl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961
15
betet, Nya systemaktiebolaget och Föreningen Sveriges landsfiskaler gjort mer ingående uttalanden.
Socialstyrelsen understryker, att starka sociala skäl talar för att ingri panden bör kunna ske även mot personer som förbereder olovlig försälj ning. De nykterhetsvårdande organen påträffar otvivelaktigt — framhåller styrelsen — i sin praktiska verksamhet personer, som uppenbarligen äg nar sig åt olovlig rusdrycksförsäljning utan att åtgärder kan vidtagas, då bindande bevis om försäljning eller försök till försäljning inte kan preste ras. En möjlighet för vederbörande myndighet att i dylika fält beslagtaga påträffade rusdrycker redan på förberedelsestadiet och få dem förklarade förverkade kan innebära ökade resurser att komma till rätta med lang ningen och också verka allmänpreventivt. Enligt socialstyrelsens mening kan dock utformningen av kontrollstyrelsens förslag ge anledning till vissa farhågor för olika tillämpning. Närmare anvisningar torde ■—■ framhålles det — behövas för klarläggande av de förhållanden som bör föreligga för att det skall kunna antagas att påträffade rusdrycker uppenbarligen är avsedda för försäljning.
Då förberedelse till olovlig försäljning i regel får antagas leda till full bordat brott, är det enligt överståthållarämbetet ur nykterhetsvårdens syn punkt angeläget att ingripa däremot. Med hänsyn härtill anser ämbetet —- oäktat sådan förberedelse som nu är i fråga icke kriminaliserats — de föreslagna bestämmelserna vara ägnade att i icke ringa mån avskräcka från olovlig rusdrycksförsäljning.
Överståthållarämbetet förordar härutöver, att transportredskap som kommit till användning vid förberedelse till olovlig försäljning eller i vart fall vid fullbordad försäljning bör kunna bli förverkat. Ämbetet ifrågasät ter också huruvida det icke borde övervägas att införa förverkande av penningar som mottagits vid olovlig försäljning av rusdrycker.
Föreningen Sveriges landsfiskaler ställer sig tveksam till lämpligheten av den föreslagna bestämmelsen men anser sig icke böra motsätta sig att den införes. Föreningen anför.
En förverkandebestämmelse, avsedd att tillämpas även om det icke kan styrkas att brott föreligger, torde innebära en nyhet, som icke tidigare fö rekommer i lagstiftningen. Ur principiell synpunkt torde invändningar kunna göras mot en så konstruerad förverkandebestämmelse, och styrel sen är för sin del mycket tveksam om lämpligheten av att den införes. Det torde också kunna ifrågasättas om bestämmelsen kommer att få den ver kan, som avsetts, bland annat med hänsyn till de svårigheter, som måste komma att uppstå vid tillämpningen. Detta gäller särskilt ingripanden mot misstänkta langare.
I stort sett samma ståndpunkt intages av Nya systemaktiebolaget. Bola get uttalar i huvudsak följande.
Som motiv för ändringen anför kontrollstyrelsen, att starka sociala skäl talar för ett ingripande redan på förberedelsestadiet. Bolaget delar denna uppfattning och vill erinra om att det på andra områden inom lagstift ningen — exempelvis strafflagen 2:17, andra stycket — icke förutsättes
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
att någon brottslighet ens avsetts. Det räcker med att föremålet, när det gäller nyss relaterade lagrum, på grund av sin särskilda beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning. Bolaget är emellertid medvetet om de svårigheter som kan uppstå för dom stolarna vid bedömningen av huruvida det skall kunna anses uppenbart, att vissa rusdrycker avsetts för olovlig försäljning. Det förhållandet att en person exempelvis tidigare ådömts straff för langning kan väl i sig själv icke anses göra det uppenbart, att spritdrycker som påträffats hos veder börande är avsedda för olovlig försäljning. Det torde sålunda kunna vara fullt motiverat, att vederbörande innehar en mindre mängd spritdrycker, men det synes mycket svårt att göra en bedömning huruvida innehavet av exempelvis 8 å 10 flaskor sprit är avsett att täcka ett legitimt behov.
Såsom förut nämnts anlägger riksåklagarämbetet, utredningen rörande specialstraffrätten och Föreningen Sveriges stadsfiskaler övervägande kri tiska synpunkter på förslagets utformning.
Utredningen rörande specialstraff rätten erinrar inledningsvis om att de talrika förverkandebestämmelserna i den nykterhetspolitiska lagstiftningen torde syfta såväl till att bringa ett ur nykterhetssynpunkt olämpligt rus- drycksinnehav till upphörande som till att låta lagöverträdaren drabbas av en förmögenhetsminskning. Såvitt angår 1954 års rusdrycksförsäljnings- förordning är — framhålles det emellertid — det förhållandet att förver kande har karaktären av sakförverkande och ej kan utsträckas till den olovligen hanterade egendomens värde ett tecken på att påföljden här hu vudsakligen är betingad av nykterhetspolitiska skäl. Detta har, påpekar ut redningen, ytterligare accentuerats genom 1957 års utvidgning av påfölj den till att omfatta också drycker, som kommit i köparens besittning.
De nu föreslagna bestämmelserna utgör — uttalar utredningen — ytter ligare ett stadium i konfiskationens förskjutning från brottspåföljd till nykterhetsvårdande åtgärd. Ett accepterande av kontrollstyrelsens förslag skulle få till resultat, att området för otillåtet, straffsanktionerat handlande komme att omgivas icke av påföljdsfri verksamhet utan av en gränszon, där icke straff men väl förverkande markerade det ej önskvärda i hand landet.
Här föreligger enligt utredningen i själva verket en form av strafflag stiftning, där förverkande användes som medel att kriminalisera gärningar utan att dessa formellt framstår som straffbelagda. Lagstiftaren markerar genom konfiskationspåföljden det icke önskvärda i inköp av langar sprit, uppläggande av försäljningslager och underårigas innehav av rusdrycker men tager icke steget fullt ut och straffbelägger dessa företeelser.
Det finnes — framhålles det —- ingen anledning att betvivla, att den ut veckling av rusdrycksförverkandet från brottspåföljd till rent nykterhets vårdande åtgärd, som utredningen trott sig kunna iakttaga, är väl försvar lig ur nykterhetsvårdande och kriminalpolitiska synpunkter. Det lämpliga förhållandet mellan straff och förverkande måste dock enligt utredningen bedömas ur en vidare synvinkel. För utredningen är det uppenbart, att en
liungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
17
särutveckling i den riktningen, att förverkande inom spritlagstiftningen användes som eu straffart underordnad böter, skulle vara olycklig och äg nad att uppluckra vedertagna föreställningar om straffet som den avgö rande gränsen mellan tillåtet och otillåtet handlande.
Enligt utredningens mening föreligger däremot inga hinder mot att även andra förberedelsehandlingar än sådana som beskrives i 3 kap. 2 § straff lagen kriminaliseras. Den förbjudna gärningen behöver, påpekas det, ej betecknas som förberedelse eller på annat sätt anknytas till de förfaranden, som avses med 3 kap. 2 § strafflagen. Det är tillräckligt, att innehav av rusdrycker, uppenbarligen avsedda för olovlig försäljning, belägges med straff. Stadganden av denna art finnes för övrigt, erinrar utredningen, fler städes inom specialstraffrätten.
Riksåklagarämbetet framhåller som önskvärt, att olovlig överlåtelse och olovlig anskaffning av rusdrycker i möjligaste mån försvåras. Ur prin cipiell synpunkt förefaller det emellertid ämbetet betänkligt att ingripa med beslag och förverkande i fall, där brottsligt förfarande ej ådagalagts.
Inom såväl specialstraffrätten i övrigt som i strafflagen är förverkande- påföljden praktiskt taget genomgående anknuten till straffbelagd gärning. Att på ett specialområde införa en reglering av förverkandepåföljden som i det nu berörda, väsentliga hänseendet avviker från vad som eljest gäller synes enligt riksåklagarämbetet ej böra komma i fråga utan mycket tungt vägande skäl.
I nu förevarande fall framstår det enligt riksåklagarämbetet visserligen som i och för sig önskvärt att kunna ingripa mot en langare redan innan han hunnit avyttra någon del av sitt lager av rusdrycker. Bestämmelser så dana som de föreslagna anses emellertid knappast få någon nämnvärd prak tisk betydelse. Endast undantagsvis torde nämligen, framhåller ämbetet, eu langare, hos vilken påträffas rusdrycker avsedda för olovlig försäljning, und gå att drabbas av straff för sådan försäljning, i vilket fall hans lager av för försäljning avsedda rusdrycker också är förverkat. Skulle det emellertid an ses påkallat att införa möjlighet till ingripande mot en langare redan på förberedelsestadiet, anser riksåklagarämbetet den närmast till hands lig gande lösningen vara att kriminalisera innehav av rusdrycker i försälj- ningssyfte och till en sådan straffbestämmelse knyta föreskrifter om beslag och förverkande.
Föreningen Sveriges stadsfiskalcr anlägger likartade synpunkter och anför bl. a. följande.
Icke sällan får polisen kännedom om att stora lager sprit upplagts för olovlig försäljning vid eu instundande helg eller eljest. Med mindre fullbor dat brott eller försök därtill föreligger saknas emellertid möjligheter att in gripa. En kriminalisering av förberedelse till olovlig försäljning skulle otvi velaktigt kraftigt öka möjligheterna till eu effektiv bekämpning av denna hantering. Särskilt är därvid alt beakta de stora bevissvårigheter, som före ligger i dessa mål. Genom att begagna medhjälpare lyckas langaren ofta und gå all själv bära ansvaret, då försäljningen upptäckes. Trots vetskap om,
2 Ilihang till riksdagens protokoll 1901. 1 samt. Nr 135
från vem spriten kommer, saknas ofta tillräckliga skäl för ett ingripande
mot denne.
Räckvidden av det av kontrollstyrelsen föreslagna stadgandet anses emel
lertid vara starkt begränsad, och dess värde för en aktiv bekämpning av den
olovliga rusdryckshanteringen bedömes vara av ringa värde. Föreningen
anför.
För att kriterierna för beslag och förverkande skall vara uppfyllda torde
man i praktiken få räkna med att kvantiteten rusdrycker måste vara rela
tivt stor. Det framstår eljest sällan som uppenbart att den är avsedd för för
säljning. Det är å andra sidan klart, att langaren sällan anträffas bärande
på ett större antal buteljer. Ej heller torde det förekomma i någon utsträck
ning, att rusdrycker förvaras i sådant utrymme, som avses i 28 kap. 10 §
rättegångsbalken och till vilket polisman äger tillträde utan att förutsätt
ningar för husrannsakan föreligger. Av naturliga skäl förvarar langaren i
regel spriten i sin bostad eller i annat låst utrymme. Tillträde till detta för
utsätter emellertid att skäl för husrannsakan d. v. s. såvitt nu är i fråga att
misstanke om brott varå kan följa frihetsstraff föreligger. Det föreslagna
stadgandet ger däremot icke stöd för en sådan tvångsåtgärd.
Vad härefter beträffar kontrollstyrelsens förslag om förverkande av rus
drycker som påträffas hos ungdomar har detta varit föremål för delade
meningar.
Bland de instanser som icke vill motsätta sig förslaget göres endast ett
fåtal uttalanden.
Genom förslaget om beslag och förverkande under vissa förutsättningar
av rusdrycker, vilka påträffas hos den, som ej fyllt tjuguett år, har — utta
lar överståthållarämbetet — kontrollstyrelsen anvisat ett effektivt medel i
kampen mot alkoholmissbruket bland ungdom. Det förefaller emellertid äm
betet rimligt, att angivna åtgärder icke vidtages, därest det kan göras sanno
likt, att dryckerna åtkommits i behörig ordning. Ämbetet ifrågasätter för
övrigt huruvida icke beslut om förverkande i dessa fall bör kunna meddelas
av polismyndighet.
Föreningen Sveriges landsfiskaler — som i och för sig är tveksam om
lämpligheten också av det nu aktuella förslaget — anför följande.
Förverkande som nu är i fråga avses av kontrollstyrelsen endast böra fö
rekomma i fall, där det finnes erforderligt ur nykterhetsvårdssynpunkt —
en inskränkning, som torde vara nödvändig. Att en dylik inskränkt tillämp
ning är avsedd framgår dock ej av paragrafens formulering. Om bestäm
melsen över huvudtaget anses böra införas, torde den därför böra på lämp
ligt sätt förtydligas.
Länsstyrelsen i Malmöhus län ansluter sig i princip till de skäl kontroll-
styrelsen anfört till stöd för ett ingripande av ifrågavarande slag. Emeller
tid vill länsstyrelsen framhålla, att ett stadgande, som avser att bota nu rå
dande brister på detta område, bör avfattas så, att det mera klart och otve
tydigt anger bestämmelsens räckvidd och förutsättningarna för dess till-
lämpning.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
19
Nya systemaktiebolaget, som avstyrker den föreslagna författningsänd ringen, anser att en åtgärd, innebärande att man utan synnerligen grava skäl beslagtager rusdrycker på sätt föreslagits, ej skulle accepteras av det all männa rättsmedvetandet. Bolaget påpekar vidare, att kontrollstyrelsen för klarat att åtgärden endast skulle vidtagas, om beslaget befanns erforderligt ur nykterhetsvårdssynpunkt. Det sistnämnda måste, såvitt bolaget kan fin na, minska tillämpligheten av den föreslagna bestämmelsen på ett sådant sätt att den knappast längre skulle få något egentligt användningsområde.
Icke heller riksåklagarämbetet finner sig kunna godtaga kontrollstyrel sens förslag i nu berörda delar. Vad angår det av kontrollstyrelsen omnämn da fallet, att underårig köpt sprit genom ombud utan att någon kan fällas till ansvar för brott i samband med inköpet, delar ämbetet styrelsens upp fattning att beslag i dylika fall bör kunna ske. Detta önskemål synes emel lertid enligt ämbetet kunna tillgodoses på annan väg än genom införande av bestämmelser sådana som de föreslagna. I detta avseende är, framhåller ämbetet, följande att beakta.
I 20 § första stycket rusdrycksförsäljningsförordningen stadgas förbud mot att såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt med anskaffande av rusdrycker tillhandagå den som kan antagas ej ha fyllt 21 år eller missbruka alkoholhaltiga drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annat be rusningsmedel. Enligt 81 § 1 mom. första stycket skall den, som tillhanda- går annan med anskaffande av rusdrycker i strid med föreskriften i 20 § första stycket, straffas såsom för olovlig försäljning enligt vad i 80 § stadgas. Enligt samma moments andra stycke skola slutligen rusdrycker, med vilka förfarits på sätt i första stycket sägs, jämte kärl och emballage vara under kastade beslag och förbrutna. Att mottagaren av rusdryckerna skall kunna antagas ej ha fyllt 21 år etc. torde få anses vara ett objektivt rekvisit. I en lighet härmed ha också de nyss berörda bestämmelserna tolkats i praxis.
En nära till hands liggande lösning är enligt riksåklagarämbetet att ut forma förbudet i 20 § första stycket så, att det kommer att direkt avse för säljning till den som ej fyllt 21 år eller missbrukar alkoholhaltiga drycker eller är berörd av sådana drycker eller annat berusningsmedel. För straff barhet enligt 81 § 1 mom. första stycket blir då på vanligt sätt avgörande, om någon av de i 20 § första stycket angivna omständigheterna, alltså t. ex. att mottagaren av dryckerna ej fyllt 21 år, föreligger och denna omständig het tillika är subjektivt täckt. Eu ytterligare konsekvens blir, att förverkan de enligt 81 § 1 mom. andra stycket kan ske, så snart den till vilken rus dryckerna anskaffats, faktiskt var under 21 år, missbrukade alkoholhaltiga drycker eller var berörd av sådana drycker.
Till det sagda fogar riksåklagarämbetet följande anmärkningar. Det anförda kan tyckas stå i viss motsättning till vad förut sagts därom, att förverkandepåföljden i princip bör vara anknuten till eu straffbelagd gär ning. Det är emellertid alt märka, att de objektiva förutsättningarna för straffbart tillhandagåendc måste vara för handen och att påföljden drabbar, icke den som tillhandagår, utan mottagaren, vilken som regel kan antagas ha anstiftat del olovliga tillhandagåendet. Eu ändring av 20 § första stycket i enlighet med vad nyss sagts medför även den fördelen, att brottskonslruk-
20
Kungi. Maj. ts proposition nr 135 år 1961
tionen i 81 § 1 inom. första stycket kommer att bättre överensstämma med vanliga straffrättsliga principer. Därest stadgandet i 20 § första stycket änd ras på sätt här ifrågasatts, synes motsvarande ändring böra vidtagas med avseende å bestämmelserna i 18 § första stycket, 19 § andra stycket och 50 § första stycket.
Vad härefter angår fall då rusdrycker påträffas hos ungdomar och dryc kerna uppenbarligen olovligen tillverkats, olovligen införts eller åtkommits genom olovlig överlåtelse utan att arten av det illegala förfarandet kan ut rönas, anser riksåklagarämbetet att särskild lagstiftningsåtgärd icke är er forderlig för att möjliggöra förverkande och beslag. Ämbetet gör härvidlag bl. a. följande påpekanden.
Under förarbetena till lagen om straff för varusmuggling in. in. uttalade utredningsmannen att särskilda bestämmelser ej syntes erforderliga för de sällan förekommande fall, när det vore uppenbart, att påträffade spritdryc ker varit föremål för illegalt förfarande, men arten av förfarandet ej kunde utrönas. 1 detta avseende framhöll utredningsmannen, att förverkande även utan särskild föreskrift torde kunna ske enligt det lindrigaste av de stad- ganden om förverkande, som kunde komma i fråga. (SOU 1959: 24 s. 250 f.) Utredningsmannens uttalande föranledde ej någon erinran under den vidare behandlingen av lagstiftningsärendet.
Vad kontrollstyrelsen i övrigt anfört som skäl för bestämmelsen om för verkande av rusdrycker som påträffas hos ungdomar är enligt riksåklagar ämbetets mening ej av beskaffenhet att motivera tillskapandet av beslags- och förverkandebestämmelser utan anknytning till straffbelagd gärning. Be träffande den nu aktuella bestämmelsen över huvud anmärkes slutligen, att den i vart fall synes alltför vagt utformad för att kunna läggas till grund för lagstiftning.
Även utredningen rörande specialstraffrätten avstyrker det nu ifrågava rande förslaget. Den föreslagna förverkandebestämmelsen är i ännu högre grad än den tidigare berörda — framhåller utredningen — ägnad att väcka betänkligheter. Mot densamma anses flera invändningar kunna riktas. För det första synes enligt utredningen någon undersökning rörande frekvensen av de i kontrollstyrelsens skrivelse exemplifierade fallen icke ha gjorts. Utan en sådan undersökning övertygar de anförda exemplen icke om att existeran de regler är otillräckliga. Beträffande det fallet, att underårig inköpt sprit genom ombud utan att någon kan fällas till ansvar för brott i samband med inköpet, bör — framhåller utredningen — observeras, att straffdom icke är förutsättning för förverkande enligt 81 § 1 mom. andra stycket. Kan det alltså utrönas, att vederbörande underårige köpt spriten genom ombud, må förverkandetalan anställas och bifallas, även om åtal enligt momentets förs ta stycket icke kan väckas. Den föreslagna förverkanderegeln skulle enligt utredningen för det andra medföra, att rusdrycksförsäljningsförordningens behandling av unga personers förhållande till rusdrycker komme att fram stå såsom oklar eller mindre följdriktig. Å ena sidan skulle nämligen ut- skänkning av rusdrycker till ungdomar över 18 år, gåva av rusdrycker till underåriga samt servering av rusdrycker till underåriga i hemmen vid pri
Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961
21
vata fester och andra tillställningar, vid vilka utskänkningstillstånd ej er fordras, vara obetingat tillåtna, medan å andra sidan underårigas innehav av rusdrycker i princip ogillades och skulle kunna medföra förverkande, om polisen påträffade dryckerna — och detta just i de fall, i vilka någon straff bar gärning med anknytning till rusdrycksförtäring eller innehav av rus drycker ej kunnat påvisas.
Kritiska synpunkter på förslaget anlägges också av Föreningen Sveriges stadsfiskaler, som anser att — därest kontrollstyrelsens synpunkter skulle vinna beaktande — detta borde ske genom en försiktig utvidgning av till- lämpningsområdet för 1958 års lag om förverkande i vissa fall av spritdryc ker och vin m. m.
Nämnas må i detta sammanhang slutligen yrkanden om skärpta straffbe stämmelser eller skärpt straffmätning.
Riksåklagarämbetet är sålunda av den uppfattningen att det skulle vara till fördel om maximum i straffskalan för grov olovlig rusdrycksförsäljning bestämdes till straffarbete i två år. Detta skulle bl. a., framhålles det, möj liggöra anhållande och häktning av langare. Länsstyrelsen i Malmöhus län vill i detta sammanhang framhålla, att de bötesstraff, som utmätes enligt 80, 81 och 89 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen, ofta är så ringa i för hållande till de ekonomiska vinster, som kan erhållas vid den olovliga rus- dryckshanteringen, att straffen icke ter sig avskräckande.
Departementschefen
I den vid riksdagens början framlagda propositionen nr 8 med förslag till ny ölförsäljningsförordning gav jag en sammanfattning av utvecklingen på nykterhetsområdet efter den 1 oktober 1955. Därvid kunde jag konstatera, att förhållandena i åtskilliga hänseenden gav anledning till en försiktig op timism. Spritkonsumtionen har sålunda under de senaste fyra åren gått sta digt nedåt och ligger nu lägre än före motbokens avskaffande. Jag erinrade emellertid också om att mörka inslag finns i bilden. Även om man under de sista åren kunnat konstatera en nedgång i fyllerifrekvensen, inger alkohol missbruket oro. Trots ständigt ökade insatser från samhällets sida inom nyk- terhetsvården, kan vi ännu inte säga oss att missbruket bemästrats på ett tillfredsställande sätt. Särskilt oroväckande är spritmissbruket bland ung domen, i fråga om vilket en fortgående ökning måst inregistreras.
Det finns här inte anledning att ingå på en närmare analys av de faktorer som ligger bakom missbruket i de yngre åldersgrupperna. Sannolikt har vi att räkna med företeelser av skilda slag, som över huvud påverkar ungdo mar till asocialt beteende, säkerligen också en växelverkan mellan spritmiss bruk och annan asocialitet.
Otvivelaktigt är emellertid, att en betydande del av den sprit som använ des av missbrukare — ungdomar eller andra — tillhandahålles genom lang ning, d. v. s. olovlig överlåtelse av sprit eller olovligt tillhandagående med sprit. Sedan det visat sig att spritlangningen, mot vad tidigare förmodats, även efter motbokens avskaffande blivit ett allvarligt problem, genomfördes
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
år 1957 på mitt förslag avsevärda skärpningar i rusdrvcksförsäljningsför- ordningens straffbestämmelser mot langning. Det nu föreliggande förslaget från kontrollstyrelsen har till huvudsakligt syfte att, i ljuset av de erfaren heter som därefter vunnits, ytterligare förbättra möjligheterna att bekämpa langningen och försvåra ungdomarnas åtkomst av sprit.
Enligt min mening ingår det som ett naturligt led i samhällets nykterhets- politik att vidta alla rimliga åtgärder i detta syfte. Samtidigt vill jag emel lertid i likhet med flera remissinstanser understryka, att verkningarna av sådana åtgärder måste bli förhållandevis begränsade. Lagstiftningens upp gift kan endast bli att ge myndigheterna befogenheter att ingripa. Effektivi teten i kampen mot langningen blir väsentligen beroende av de resurser polisen och de nykterhetsvårdande myndigheterna kan insätta. Härtill kom mer, att åtgärder mot den illegala sprithanteringen inte träffar de djupare liggande orsakerna till alkoholmissbruket. Dessa kan, såsom klargjordes vid 1954 års reform, endast angripas genom positiva åtgärder, d. v. s. forsk ning, undervisning, upplysning, ungdomssociala åtgärder och vård av de alkoholskadade. Härjämte synes det emellertid, såsom framhållits bl. a. av socialstyrelsen, angeläget att en kampanj kommer till stånd för att enga gera folkopinionen mot langningen. Med sikte icke minst på att kunna läm na stöd åt en planerad sådan kampanj har också i prop. nr 104 till årets riksdag äskats medel till viss upplysningsverksamhet i ungdomsfrågor.
Kontrollstyrelsens förslag går ut på att öka möjligheterna att beslagtaga rusdrycker och förklara dem förverkade. Enligt förslaget skulle sålunda be slag och förverkande, oaktat brottslig gärning inte kan bevisas, få företa gas om rusdrycker påträffas som uppenbarligen är avsedda att säljas olov ligen. Vidare skulle sådant förfarande i vissa fall kunna tillgripas i fråga om sprit som innehas av ungdomar under 21 år.
Vid remissbehandlingen har allmänt understrukits vikten av att effek tiva åtgärder kan vidtagas i de åsyftade fallen. I fråga om bestämmelsernas utformning har emellertid kritik framförts i olika hänseenden. Därvid har bl. a. riksåklagarämbetet förordat, att innehav av rusdrycker i uppenbart syfte att sälja dem olovligen kriminaliseras såsom en förberedelse till olov lig försäljning och att den av kontrollstyrelsen föreslagna förverkandepå- följden anknytes till detta förberedelsebrott. I fråga om beslag av rusdryc ker hos ungdomar har liknande förslag framförts. Det har emellertid också ifrågasatts om särskilda åtgärder av antytt slag är behövliga och lämpliga.
Vad angår det fall att rusdrycker anträffas under omständigheter som gör det uppenbart att olovlig försäljning är avsedd delar jag riksåklagar ämbetets uppfattning, att en förutsättning för beslag och förverkande bör vara, att innehavet som sådant straffbelägges. Att på detta sätt utsträcka det straffbara området för olovlig försäljning även till förberedelsestadiet bör, mot bakgrund av den förebragta utredningen, icke väcka betänkligheter. Jag tillstyrker därför detta förslag. En bestämmelse härom bör införas så som ett nytt 2 mom. i 80 § rusdrycksförsäljningsförordningen; de nuva rande iterationsbestämmelserna i nämnda moment har efter den nya lag stiftningen om straff för varusmuggling blivit överflödiga. Därjämte bör be-
Kungl. Maj.ls proposition nr 135 dr liltil
23
stämmelserna om förverkande ändras så att de omfattar även här avsett brott.
I anslutning härtill vill jag framhålla följande. Enligt gällande bestäm melser är systembolagets personal berättigad att vägra sälja rusdrycker, om anledning till misstanke föreligger att dryckerna är avsedda att olov ligen tillhandahållas någon. Jag är medveten om att personalen har en öm tålig ställning när det gäller att tillämpa denna bestämmelse. Med hänsyn till vikten av att den illegala hanteringen så långt möjligt bekämpas är det emellertid angeläget att personalen utnyttjar sin befogenhet i angivna hän seende, så snart anledning därtill föreligger. Det bör därför icke möta nå gon berättigad invändning, om personalen i ett tveksamt fall vägrar att sälja. Redan den omständigheten, att kunden, utan klart godtagbar för klaring, begär att få köpa renat brännvin i kvantiteter utöver vad som är normalt, i synnerhet om det rör sig om halvbuteljer, eller ofta återkommer för köp av sådan vara i större kvantiteter ger enligt min mening anledning vägra kunden inköp.
Innan jag närmare ingår på förslaget om beslag av rusdrycker hos ung domar, som är under 21 år, vill jag erinra om att olovligen sålda rusdryc ker redan enligt gällande bestämmelser kan tagas i beslag och förklaras förverkade. Ungdomar under 21 år får inte köpa rusdrycker i systembolagets butiker. Personalen är sålunda vid straffansvar förbjuden att sälja rusdrycker till den som kan antagas vara under 21 år. Inte heller får den som är under 21 år användas som ombud vid inköp av rusdrycker. Åldern kontrolleras genom legitimation. Enligt vad jag erfarit från systembolaget har persona len instruerats att kräva legitimation av alla köpare eller ombud i de kri tiska åldrarna. Bolagets ledning har oavlåtligen uppmärksamheten inriktad på att tillse att denna instruktion följes. Personalen får dessutom genom in terna informationer fortlöpande del av utvecklingen på området samt erin ras om vikten av samarbete med polis och nykterhetsvårdande myndigheter o. s. v. Bolagets ledning har upplyst om att ytterligare åtgärder av åsyftat slag planeras. Jag vill slutligen erinra om att det vid straffansvar är förbju det att tillliandagå ungdomar under 21 år med rusdrycker. Rusdrycker som anskaffats genom olovligt tillhandagående kan tas i beslag och förklaras för verkade.
Ytterligare får erinras om att särskilda bestämmelser finns för att hindra alkoholpåverkade personer och missbrukare från att komma åt rusdycker.
Den översikt över gällande bestämmelser jag här i korthet givit torde ge vid handen, att polisen i flertalet av de fall kontrollstyrelsen avser har skälig anledning antaga att rusdryckerna åtkommits genom olovlig försäljning eller olovligt tillhandagående och på grund härav kan ta dryckerna i beslag. Såsom påpekats vid remissbehandlingen erfordras inte för förverkande, att någon kan fällas till ansvar för brott av nyssnämnt slag. Att å andra sidan ingripa med beslag i fall då en trovärdig förklaring angående legitim åtkomst av dryckerna kan lämnas synes, såsom flera remissinstanser fun nit, ägnat att inge betänkligheter. Det synes inte heller behövligt eller lämp ligt att ytterligare skärpa bestämmelserna om olovlig försäljning och olov-
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
ligt tillhandagående. Vad jag nyss förordat i detta hänseende torde kunna få betydelse även i fråga om ungdom. Jag anser därför, att vidare åtgärder av ifrågasatt slag åtminstone för närvarande inte bör vidtagas.
I samband med den tidigare angivna ändringen i ansvarsbestämmelserna synes dessa böra moderniseras i vissa andra hänseenden såsom en följd av annan lagstiftning, främst den nya lagen om straff för varusmuggling. Bl. a. torde det vara överflödigt att såsom nu särskilt angiva, att varor, som kan förklaras förverkade, kan bli föremål för beslag.
III. Vissa frågor rörande utminuteringskontrollen
Kontrollstyrelsens förslag
I 18 § andra stycket rusdrycksförsäljningsförordningen stadgas, att ut- minutering må vägras bl. a. den, som enligt underrättelse från nykterhets- nämnd genom lagakraftägande dom högst ett år dessförinnan befunnits skyl dig till olovlig försäljning av rusdrycker. Det åligger systembolaget att för lämpligt område upprätta och till utminuteringsställena inom området ut sända förteckning över bl. a. sådana personer, s. k. spärrlistor.
Stadgandet fick sin nuvarande lydelse genom de år 1957 vidtagna änd ringarna av rusdrycksförsäljningsförordningen. En motsvarighet härtill fanns dessförinnan intagen i 80 § 4 mom. i dess ursprungliga lydelse. Enligt sistnämnda författningsrum gällde att, om någon som ej äger rätt till för säljning av rusdrycker straffats för olovlig sådan försäljning, fick länsnyk- terhetsnämnden för viss tid, högst ett år i sänder, förbjuda honom att inkö pa rusdrycker hos systembolaget. Av 18 § i dess då gällande lydelse fram gick, att utminutering fick vägras den som, enligt underrättelse som kom mit utminuteringsstället till handa, av nykterhetsnämnd förbjudits att in köpa rusdrycker hos systembolaget.
Då avfattningen av stadgandet i 18 § enligt kontrollstyrelsens erfarenhet i vissa hänseenden föranlett svårigheter vid tolkningen, föreslår styrelsen att vissa ändringar nu vidtages. Styrelsens förslag innebär i första hand, att ut minutering må vägras den som befunnits skyldig till olovligt tillhandagåen de med anskaffande av rusdrycker. Härjämte förordas, att stadgandet ges en sådan ändrad utformning att därav tydligt framgår att fall av försök till och medverkan vid olovlig försäljning eller olovligt tillhandagående med an skaffande av rusdrycker skall föranleda upptagande på spärrlista. Slutligen föreslås sådan ändring av författningsrummet, att den som gjort sig skyldig enbart till överskridande av försäljningsrätt icke skall tas upp på spärrlista och vägras utminutering.
Den huvudsakliga anledningen till tvekan vid tillämpningen av 18 § andra stycket har — framhåller kontrollstyrelsen — förelegat när det gällt att be döma, huruvida utminutering må kunna vägras icke blott den som befunnits skyldig till olovlig försäljning av rusdrycker utan också den som befunnits skyldig till olovligt tillhandagående med anskaffande av sådana drycker. Styrelsen anför.
25
Person som avses i sistnämnda fall skall straffas såsom för olovlig försälj ning. Han straffas således icke för olovlig försäljning; det är blott straff skalan som är gemensam. Dessutom är att märka att man vid angivandet av uppgiftsskyldigheten enligt 1 § kungörelsen den 17 juni 1955 (nr 512) angående skyldighet för domstolar in. fl. att meddela vissa uppgifter till kontrollstyrelsen tagit upp olovlig försäljning av rusdrycker och olovligt tillhandagående med anskaffande av rusdrycker som två från varandra skil da brott. Det är på de från kontrollstyrelsen till länsnykterhetsnämnderna vidaresända uppgifterna enligt denna kungörelse som de i 18 § Rff avsedda underrättelserna till systembolaget om hithörande domar grundas.
Kontrollstyrelsen har för sin del tolkat 18 § så, att fall av olovligt tillhan dagående författningsenligt icke skall upptas på spärrlista. Den motsatta tolkningen, att dessa fall skall medtas, har — påpekas det — vunnit stöd bl. a. hos socialstyrelsen. De motstridiga tolkningarna har lett till olika till- lämpning hland systembolagets distriktschefer.
Det synes därför styrelsen erforderligt, att stadgandets avfattning preci seras. Ur saklig synpunkt anses det angeläget att kunna vägra utminutering till dem som anskaffar rusdrycker till ungdomar, missbrukare och berusade. Dessas brottsliga gärning bör enligt styrelsen inte bedömas mildare än lang arnas. Grundad anledning finns även — framhåller styrelsen — att på spärrlista uppta dem som genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller eljest i större omfattning och mot ersättning tillhandagår annan med an skaffande av rusdrycker.
Vid tillämpningen av 18 § har enligt kontrollstyrelsen vidare uppkommit frågan, huruvida den som dömts för försök eller medverkan till olovlig för säljning eller olovligt tillhandagående skall tas upp på systembolagets spärr lista. Kontrollstyrelsen har för sin del ansett, att så skall ske. I regel torde också —- framhålles det — sådana fall ha medtagits. Såväl från systembola gets distriktschefer som från de myndigheter som lämnar uppgifter till kon trollstyrelsen om hithörande domar har emellertid yppats viss tvekan på denna punkt. Med hänsyn härtill har styrelsen funnit att en precisering av bestämmelserna i 18 § bör göras, så att därav tydligt framgår att fall av försök och medverkan skall föranleda upptagande på spärrlista.
Kontrollstyrelsen erinrar slutligen om att icke blott den som säljer rus drycker utan att äga rätt därtill, d. v. s. langare, utan också den som över skrider sådan rätt straffas för olovlig försäljning. I sistnämnda fall gäller det främst restauratörer och serveringspersonal. Under bestämmelsen faller sålunda exempelvis utskänkning av sprit på vinrestaurang, utskänkning på förbjuden tid eller till den som kan antas vara under 18 år eller veterligen missbrukar alkoholdrycker samt brott mot de s. k. dans- och varietéförbu- den. Styrelsen anför.
Av den nuvarande lydelsen av 18 § att döma skulle restauratör (servitör), som dömts för överskridande av försäljningsrätt, av systembolaget rätteligen spärras från inköp av rusdrycker utminuteringsvis. En sådan åtgärd måste emellertid te sig meningslös så länge vederbörande har tillgång till rusdryc-
3 liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 135
Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961
ker som inköpts för utskänkningsändamål. Om utöver straff särskilda admi nistrativa åtgärder anses påkallade, bör dessa meddelas med stöd av 43 8 Rff.
överskridande av försäljningsrätt skulle även föreligga, om personal i systembutik medvetet skulle överträda bestämmelsen om lägsta inköpsålder eller lämna ut rusdrycker till berusade personer. Ej heller i sådana fall torde anledning finnas att regelmässigt avstänga den dömde från utminutering.
I praktiken torde systembolagets distriktschefer i stor utsträckning ha underlåtit att från utminutering avstänga personer varom här är fråga. Den formella grunden för denna underlåtenhet är det i 18 § använda fakultativa uttrycket »utminutering må vägras». Bolaget har alltså ej skyldighet att vägra utminutering. Betydelsen av denna möjlighet att underlåta att vägra inköp minskas emellertid av att bolaget enligt författningsrummets ordaly delse är skyldigt att ta upp nu avsedda personer på spärrlista.
Remissyttrandena
Mot kontrollstyrelsens förslag i nu berörda delar har i stort sett inga er inringar rests vid remissbehandlingen. Endast ett par instanser har gjort särskilda uttalanden.
överståthållarämbetet tillstyrker sålunda förslaget om vidgade möjlighe ter att vägra utminutering till den, som fällts till ansvar för brott mot rus- drycksförsäljningsförordningen. Ämbetet anser det emellertid icke lämpligt att låta undantaget beträffande restauratörer med flera, vilka överskridit försäljningsrätt, komma till uttryck i själva författningen.
Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar att de vunna erfarenheterna av de år 1957 vidtagna åtgärderna givit vid handen, att det tillämpade förfarandet även haft en viss förebyggande verkan i nykterhetsavseende. Länsstyrelsen anför.
Att langarna därigenom beretts vissa svårigheter att förse sig med varor kan med fog antagas. Detta gäller även i de större städerna, där ett effektivt avstängningsförfarande av naturliga skäl är särskilt svårt att åstadkomma. Många personer, som där sysslar med olaga rusdryckshantering, har så små ningom blivit kända av försäljningspersonalen, vilket medfört, att åtskilliga av dem i stället gjort sina inköp i systembutikerna på länets landsbygd. Av systembolagets distriktskontor i Malmö har på grund härav den åtgärden vidtagits, att alla till distriktskontoret inrapporterade personer, beträffande vilka föreligger aktuell dom för olovlig försäljning, numera spärras icke en dast i hemortens systembutiker utan i samtliga sådana butiker i länet. Då praxis i de mindre butikerna är att begära legitimation av alla personer, som personalen icke känner, har denna åtgärd säkerligen vållat ett icke obetyd ligt avbräck för langare.
Länsstyrelsen anser vidare angeläget, att 18 § ändras så, att även den upptages på spärrlista som enligt nykterhetsvårdslagen dömts för utläm nande av rusdrycker åt någon som veterligen är underkastad föreskrift om avhållsamliet från bruk av sådana drycker eller är intagen å allmän vård anstalt. Detsamma föreslås gälla den som eljest hjälper sådan person att åtkomma dylika drycker. Länsstyrelsen anför.
Även om antalet avdömda fall enligt 69 § nykterhetsvårdslagen för närva rande är ringa, innebär detta icke, att förseelser av angivet slag är sällsynta.
27
överträdelser av de ifrågavarande förbuden torde tvärtom förekomma i stor omfattning. Dessa förseelser får anses mycket allvarliga och är till stor olä genhet för nykterhetsvården. Efter hand som de nykterhetsvårdande orga nen växer in i sina omfattande uppgifter och erhåller tillgång till arbets kraft i erforderlig omfattning, torde det icke vara osannolikt, att även de avdömda fallens antal kommer att betydligt stiga.
Departementschef en
I likhet med de i ärendet hörda remissinstanserna finner jag icke anled ning till erinran mot de av kontrollstyrelsen framlagda förslagen utan kan tillstyrka desamma. Vad åter angår det av länsstyrelsen i Malmöhus län framförda förslaget om upptagande på spärrlista av dem, som utlämnat rusdrycker åt person som omhändertagits enligt nykterhetsvårdslagen, sy nes däremot tillräckliga skäl icke föreligga att nu upptaga denna fråga till närmare prövning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
IV. Sjömäns införsel av rusdrycker vid avmönstring
Kontrollstyrelsens förslag
Enligt 12 § 4 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen gäller bl. a., att resande, som ankommit från utrikes ort, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för personligt bruk får tullfritt eller mot erläggan de av stadgad tull införa rusdrycker i enlighet med av Konungen meddelade bestämmelser. Motsvarande stadgande i vad avser tobaksvaror återfinnes i lagen angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror. Sist nämnda författningsrum innehåller en särskild bestämmelse, enligt vilken med resande likställes person, som varit anställd på fartyg men avmönstrat därifrån.
Kontrollstyrelsen föreslår att det i rusdrycksförsäljningsförordningen in föres stadgande att avmönstrande sjömän med avseende på rätten till im port av rusdrycker likställes med resande som ankommer till riket.
Remissyttrandena
Kontrollstyrelsens förslag har föranlett uttalanden endast från socialsty relsen och sjöfartsstyrelsen samt de av sjöfartsstyrelsen hörda organisatio nerna.
Socialstyrelsen uttalar att styrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet över nykterhetsvården inte har någon invändning mot förslaget.
Enligt sjöfartsstyrelsen synes den av kontrollstyrelsen föreslagna ändring en väl motiverad. Sjöfartsstyrelsen vill emellertid ifrågasätta, huruvida icke den ifrågavarande rätten åtminstone i vissa fall borde tillkomma sjömän vid ankomst från utrikes ort även om han icke avmönstrar i samband med land besöket. Styrelsen anför.
Ofta nog förekommer det exempelvis att sjömän, som tjänstgör å fartyg i vidsträckt fart, vid fartygets uppehåll i hemmahamnen får tillfälle att be söka sin familj utan att därför avmönstring behöver ske. Den föreslagna
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961
förmånen skulle genom anknytningen till avmönstring sålunda undandragas
dessa oftast till resp. rederier mera stadigvarande knutna sjömän, vilka dess
utom kanske endast med långa tidsintervaller komma till hemlandet, medan
varje vid hemkomsten avmönstrande sjöman, oberoende av den tid han
tjänstgjort ombord eller varit utom riket, skulle få åtnjuta förmånen.
Med hänsyn till att den av kontrollstyrelsen föreslagna bestämmelsen ut
formats i överensstämmelse med vad som i motsvarande hänseende gäller
enligt lagen angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksva-
ror vill sjöfartsstyrelsen dock icke motsätta sig att bestämmelsen i oföränd
rat skick införes.
Sveriges redareförening föreslår, att med resande skall likställas även
samtliga sjömän, vilkas fartyg varit borta från Sverige minst en vecka.
Departementschefen
Någon erinran mot kontrollstyrelsens förslag på förevarande punkt före
ligger icke från min sida. Att såsom Sveriges redareförening föreslagit yt
terligare utvidga den ifrågavarande rätten att införa rusdrycker kan jag
däremot —- bl. a. med hänsyn till de kontrollsvårigheter som i sådant fall
skulle uppkomma — icke förorda.
V. Vissa frågor rörande trafikutskänkning m. m.
Gällande bestämmelser
Bestämmelser om trafikutskänkning återfinnes i rusdrycksförsäljnings-
förordningen i 35 §, vari bl. a. stadgas, att tillstånd till utskänkning av rus
drycker på passagerarfartyg, i restaurangvagn på järnvägståg eller på luft
fartyg som i linjefart befordrar passagerare meddelas av länsstyrelsen i
det län där rederiet, järnvägens styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte.
Enligt 37 § rusdrycksförsäljningsförordningen må tillstånd till trafikut
skänkning avse vin och starköl. Då fråga är om fartyg, som förmedlar re
gelbunden persontrafik till utländsk hamn, eller luftfartyg, som i linjefart
befordrar passagerare till eller från utländsk flygplats, må tillståndet dock
avse alla slag av rusdrycker.
Utskänkning på utländska fartyg och luftfartyg
I sin tidigare nämnda skrivelse upptar kontrollstyrelsen till
behandling också vissa frågor rörande utskänkning av rusdrycker på ut
ländska fartyg och luftfartyg i internationell trafik.
Styrelsens förslag innebär att svensk rusdryckslagstiftning och rusdrycks-
beskattning blir gällande vid utländska fartygs eller luftfartygs färd mellan
svenska hamnar eller flygplatser och underkastas svensk tillståndsgivnlng.
De svenska utskänkningsföreskrifterna kommer då -— framhålles det —
att tillämpas, och skyldighet kommer att föreligga att hos systembolaget
inköpa för utskänkningen avsedda rusdrycker. Vill man härvid använda
ombord befintliga förråd av rusdrycker, anses ett avräkningsförfarande med
29
spritcentralen och systembolaget böra kunna anordnas under medverkan av
tullverket, varigenom dryckerna bokföringsmässigt importeras av och över-
låtes till fartyget. Vid utskänkning av spritdrycker förutsättes utskänk-
ningsskatt komma att uttagas.
Kontrollstyrelsen anför i sammanhanget bl. a. följande.
De i 35 § Rff intagna bestämmelserna om trafikutskänkning är tillämp
liga endast på svenska trafikmedel. Denna begränsning av författningsrum-
mets räckvidd har visat sig kunna medföra olägenheter i fråga om utländska
passagerarfartyg, som går i kombinerad in- och utrikes trafik eller i ren
inrikes trafik. I dessa fall kan ingen utskänkning av rusdrycker äga rum
vid färd mellan svenska hamnar, eftersom bestämmelserna om trafikut
skänkning ej är tillämpliga och tullagstiftningen ej heller medger att med
förd proviant av obeskattade rusdrycker användes. Vad beträffar luftfartyg
är förhållandena i princip desamma, ehuru frågan härom f. n. torde sakna
praktisk betydelse.
Kontrollstyrelsens förslag har vid remissbehandlingen i huvud
sak lämnats utan erinran.
Generaltullstyrelsen gör i sitt yttrande inledningsvis vissa anmärkningar
rörande de på området gällande tullbestämmelserna och anför därvid föl
jande.
I tullteknisk bemäi-kelse skiljes mellan inrikes och utrikes trafik samt
kombinerad inrikes och utrikes trafik. Inrikes trafik innebär, att ett trafik
medel befordrar passagerare och gods från en svensk ort till en annan.
Utrikes trafik föreligger, då ett trafikmedel med eller utan anlöpande av
svenska orter befordrar passagerare eller gods från eller till utrikes ort;
om trafikmedlet därvid samtidigt befordrar passagerare eller gods från en
svensk ort till en annan föreligger kombinerad inrikes och utrikes trafik.
Enligt 8 § punkten 7 tulltaxeförordningen den 13 maj 1960 (nr 391) jäm
förd med 29 § tulltaxeringskungörelsen samma dag (nr 392) åtnjutes tull
frihet för å fartyg eller luftfartyg medförd proviant i den utsträckning som
erfordras ombord till transportmedlets besättning och passagerare, så länge
transportmedlet icke efter avslutad resa avgått i inrikestrafik. På grund
av stadganden i förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provian-
teringsfrilager och kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 398) med tillämpnings
föreskrifter till denna förordning åtnjuta under vissa villkor fartyg och
luftfartyg på resa till utlandet enahanda tullfrihetsförmån beträffande pro
viant, som ombordtagits från provianteringsfrilager. Med tullfriheten för
pro\ianten följer frihet från eljest inom riket gällande varubeskattning.
På fartyg och luftfartyg, som går i ren utrikestrafik, får — påpekar gene
raltullstyrelsen —- oförtullade rusdrycker utskänkas till passagerare från
transportmedlens egna förråd. Då fråga är om kombinerad inrikes och ut
rikes trafik, erhåller fartyg och luftfartyg däremot icke någon tilldelning
av oförtullade rusdrycker för utskänkning till passagerare ombord, medan
transportmedlen går i inrikes trafik. Vid den rena inrikestrafiken kan tran
sportmedlen över huvud icke medföra några förråd av oförtullade rus
drycker.
Kontrollstyrelscns förslag innebär, framhåller generaltullstyrelsen, icke
någon ändring i nu gällande rätt för fartyg och luftfartyg alt under färd
Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
mellan svenska orter i utrikes trafik till passagerare utskänka oförtullade
rusdrycker från egna förråd. Därest vid färd i kombinerad inrikes och ut
rikes trafik eller i ren inrikes trafik mellan svenska orter skall få användas
endast rusdrycker som underkastats enahanda beskattning som inom riket
eljest utskänkta drycker, bör enligt styrelsen den möjlighet till förtullning
av rusdrycker utan erläggande av omsättningsskatt som anses följa av
12 § 4 mom. d) rusdrycksförsäljningsförordningen undanröjas.
Härigenom skulle förtullning av rusdrycker, utgörande överskottspro-
viant, komma att bli underkastad samma bestämmelser som gäller vid in
försel av rusdrycker i allmänhet, vilket bl. a. innebär att införseln får
företagas endast av Vin- & spritcentralen. Enligt styrelsens mening bör
dock vid förtullning och beskattning av rusdrycker, som skall utskänkas å
fartyg och luftfartyg i kombinerad inrikes och utrikes trafik, tillämpas ett
förenklat förfarande, som baseras på uppgifter om förbrukningen ombord
vilka av tullverket lämnas Vin- & spritcentralen och systembolaget. De när
mare föreskrifter som erfordras härför anses böra meddelas av general
tullstyrelsen efter samråd med nämnda bolag.
Sveriges redareförening
vill för sin del inte motsätta sig kontrollstyrcl-
sens förslag. Föreningen framhåller emellertid, att vid prövningen av till-
ståndsansökningar i nu aktuella fall hänsyn kan behöva tagas till sådana
omständigheter som svenska rederiers intresse av ifrågavarande inrikesfart
och den behandling som kommer svenska fartyg till del i det utländska
fartygets hemland.
Sjöfartsstyrelsen
har heller intet att erinra mot förslaget men förutsätter
att de av redareföreningen anförda synpunkterna beaktas.
I
luftfartsstyrelsens
yttrande anföres bl. a. följande.
I fråga om utländska luftfartyg förekommer — i varje fall när det gäller
regelbunden trafik eller där svenskt trafikföretag icke förhyrt utländskt
luftfartyg för insättande i egen trafik — icke någon egentlig inrikestrafik,
d. v. s. befordran av lokalpassagerare mellan två svenska flygplatser. Där
emot kan det förekomma, att ett utländskt luftfartyg på en "internationell
flygning mellanlandar exempelvis i Göteborg eller Malmö för att sätta av
passagerare och därefter fortsätter till Stockholm. Färden mellan Göteborg
eller Malmö och Stockholm är då endast en etapp i en internationell flyg
ning, och det kan icke anses rimligt, att en utländsk passagerare på denna
delsträcka i utskänkningshänseende skall behandlas annorlunda än den
passagerare, som flyger direkt exempelvis sträckan London—Stockholm.
I rekommendation 4.28 i bilaga 9 (»Facilitation-annexet») till Chicago-
konventionen om internationell civil luftfart uttalas, att i det fall ett luft-
fartyg, som är statt på en internationell flygning, landar på två eller flera
flygplatser inom samma stats territorium utan mellanlandning i annat land,
och utan att taga ombord eller landsätta inrikes passagerare, bör staten i
fråga tillåta försäljning och konsumtion av rusdrycker, tobak m. m. utan
att tullavgifter eller skatter påläggas. Från svensk sida har ingen avvikelse
anmälts till den internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) i fö
revarande avseende.
Nu gällande svensk tullagstiftning lägger icke hinder i vägen för att med
förd proviant av oförtullade och obeskattade rusdrycker användes intill
Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961
31
dess fartyget eller luftfartyget på internationell färd nått sin slutliga desti
nationsort, även om annan svensk hamn eller flygplats angjorts, under för
utsättning, att färden icke förändrats till inrikes resa genom att inrikes
passagerare påstigit, jfr 8 § 7 mom. tulltaxeförordningen (SFS 1960:391),
29 § tulltaxeringskungörelsen (SFS 1960: 392) samt 1 § förordningen om
frihet från införselavgift i vissa fall (SFS 1960:396). Under dessa förut
sättningar synes icke heller hinder möta i gällande utminuterings- och ut-
skänkningsbestämmelser.
De av kontrollstyrelsen föreslagna ändringarna i 35 § rusdrycksförsälj-
ningsförordningen synes, påpekar styrelsen, blott avse inrikes trafik och
berör i så fall icke förenämnda internationella trafik. I motsats till vad som
är fallet beträffande passagerarfartyg och järnvägståg avser förslagen emel
lertid endast luftfart, som i linjefart befordrar passagerare. Möjlighet bör en
ligt luftfartsstyrelsens uppfattning även föreligga att lämna tillstånd till tra-
fikutskänkning vid linjetrafiken närstående trafik, t. ex. vid s. k. charter
trafik, vilken under senare år betydligt ökat i omfattning och vilken för
siggår med luftfartyg av samma storlek som de, vilka går i linjetrafik. Även
extraturer i vissa kombinationer, som SAS och LIN i mån av behov insätter,
är icke linjetrafik i strikt bemärkelse, men bör enligt styrelsen självfallet i
förevarande avseende icke behandlas på från linjetrafiken avvikande sätt.
Utskänkning på internationella expresståg
Genom beslut den 16 juni 1960 har Rådet för samarbete på tullområdet
antagit en rekommendation rörande behandlingen i tullhänseende av pro
viant, som medföres i restaurangvagnar, pullinanvagnar, sovvagnar och lik
nande vagnar i internationella expresståg.
Rekommendationen innebär, att medlemsstaterna under vissa i rekom
mendationen närmare angivna villkor skall medgiva tull- och skattefrihet
för livsmedel, icke alkoholhaltiga drycker samt Öl och vin (inklusive cham
pagne och musserande vin), som införes som proviant i ifrågavarande vag
nar.
Det förutsättes härvid bl. a. att varorna inköpes i de länder som tågen pas
serar, att för varorna erlagts interna skatter och andra avgifter samt tullar
och andra införselavgifter, och att försäljning för medförande från tåget
inte får ske. Rekommendationen innebär för övrigt, att spritdrycker och to-
baksvaror skall kunna beläggas med tullar och skatter och kunna placeras
under tullförsegling.
Enligt gällande bestämmelser i 8 § punkten 7 tulltaxeförordningen jämförd
med 29 § tulltaxeringskungörelsen må tullfrihet åtnjutas för å järnvägståg
i restaurangvagn eller liknande medförd proviant, i den utsträckning som
erfordras för bespisning av passagerare under tågets gång i Sverige.
Enligt 1 § av förordningen den 13 maj 1960 (nr 396) om frihet från in
förselavgift i vissa fall skall för vara, som införes till riket under sådana
omständigheter vilka för tullpliktig vara medför rätt till tullfrihet enligt
8 § tulltaxeförordningen, icke heller utgå skatt eller annan avgift som på
32
Kungi. Maj:ts proposition nr 135 år 1961
grund av införseln eljest skolat erläggas till tullverket. Bestämmelserna i
nyssnämnda förordning skall dock enligt 4 § i förordningen icke äga till-
lämpning å införsel-, kompensations- och regleringsavgifter på jordbrukets
eller fiskets område. Beträffande dessa slag av avgifter finnes emellertid
särskilda föreskrifter om att avgift icke skall utgå för vara, som införes un
der nu ifrågavarande omständigheter.
De i rekommendationen avsedda varorna är sålunda vid införsel till Sve
rige hefriade från tullar samt andra skatter och avgifter, som på grund av
införseln eljest skolat erläggas till tullverket.
I allmänhet erfordras icke införseltillstånd för varor, som införes under
sådana omständigheter, vilka för tullpliktiga varor medför tullfrihet enligt
8 § punkten 7 tulltaxeförordningen. Införselhinder för de varor, som avses
i rekommendationen, torde emellertid föreligga i fråga om vin och starköl,
beträffande vilka gäller den i 12 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordning-
en intagna huvudbestämmelsen, att rusdrycker må till riket införas endast
av partihandelsbolaget.
I sitt i anledning av rekommendationen avgivna yttrande uttalar
generaltullstyrelsen
att — med hänsyn till att syftet med rekommendatio
nen är att underlätta gränspasseringen för internationella expresståg och
däri medförd proviant — nu existerande införselhinder för vin och starköl
bör undanröjas vid ett antagande av rekommendationen.
I övrigt anmärker generaltullstyrelsen bl. a., att de i rekommendations-
texterna använda ordalagen närmast torde betyda, att varorna skall få in
föras tull- och skattefritt. Enligt styrelsens uppfattning torde det därför icke
innebära något hinder för att i samband med varornas försäljning (serve
ring) upptaga skatter, som erlägges för importerade varor enligt samma
regler som för inhemska varor, däribland allmän varuskatt.
Även enligt kontrollstyrelsens
mening bör bestämmelserna i rusdrycks-
försäljningsförordningen ändras till överensstämmelse med den förevaran
de rekommendationen.
Styrelsen anmärker emellertid att rekommendationen — åtminstone för
närvarande — har ringa aktualitet.
Ett antagande från svensk sida av den föreliggande rekommendationen
skulle för närvarande få praktisk betydelse väsentligen endast i fråga om
restaurangvagnarna på Oslo-linjerna, där formaliteterna beträffande vin och
starköl skulle komma att minskas. Rekommendationens ringa aktualitet
sammanhänger, påpekar styrelsen, med att servering av mat och dryck på
tåg i Sverige praktiskt taget uteslutande handhas av det statsägda AB Tra
fikrestauranger. Även om något omedelbart behov i nuvarande läge inte
kan anses föreligga för vårt land att ansluta sig till rekommendationen, bör
man dock enligt kontrollstyrelsens mening beakta att förhållandena på detta
område kan komma att undergå förändringar, som framdeles gör behovet
härav mera framträdande.
I likhet med generaltullstyrelsen tillstyrker kontrollstyrelsen att erforder
lig ändring göres i de bestämmelser som nu utgör hinder för införsel i här
ifrågavarande fall. Härutöver erfordras emellertid — framhåller styrelsen
Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
33
—- ytterligare ändringar, avseende regleringen av utskänkningen av vin och starköl på ifrågavarande tåg. För lösningen av sistnämnda problem står enligt styrelsens mening två möjligheter till buds. Härom anföres följande.
Det första alternativet skulle innebära, att den svenska utskänkningsreg leringen väsentligen skall gälla vid servering av vin och starköl på de inter nationella expresståg som inpasserar till riket. Ändring skulle härvid i första hand behöva vidtas i 35 § Rff av innebörd, att tillstånd till trafikut- skänkning skall avse bl. a. restaurangvagn eller liknande på järnvägståg och att sådant tillstånd för utländsk sådan vagn skall meddelas av överståt- hållarämbetet. Vidare skulle erfordras ändring i 41 § Rff av innebörd, att i fråga om bär avsedd utskänkning av vin och starköl undantag skall göras från skyldigheten att inköpa varorna hos Nya System AB och från bestäm melserna om prissättning på starköl.
Enligt det andra alternativet skulle den svenska utskänkningsregleringen icke gälla för den här avsedda utskänkningen. Detta syfte kan ernås genom ett tillägg till 6 § 4 mom. Rff av innebörd, att vin och starköl, som enligt den föreslagna undantagsbestämmelsen i 12 § 4 mom. medförs som proviant på järnvägståg i restaurangvagn eller liknande, må, utan hinder av vad i Rff stadgas, användas för sålunda avsett ändamål. Det bör ankomma på general- tullstyrelsen att utfärda ev. erforderliga tillämpningsföreskrifter.
Det förstnämnda av de båda alternativen är enligt kontrollstyrelsens me ning i och för sig genomförbart. Det skulle dock, påpekas det, innebära, att if rågakommande utländska restaurationsföretag för varje oktroj period åla des den omfattande procedur, som sammanhänger med föreskrivet anmäl nings-, ansöknings- och överlåtelseförfarande för utskänkningsrättigheter, och dessutom underkastades gällande ingående detalj föreskrifter av ord- ningskaraktär. Kontrollstyrelsen anser för sin del, att en dylik reglering icke är av behovet påkallad i nu avsedda fall. De företag som är verksamma som restauratörer på de internationella expresstågen torde nämligen av eget in tresse vara angelägna att upprätthålla nykterhet, ordning och trevnad vid serveringen. Skulle i något enstaka fall finnas anledning att ingripa, har polisen möjlighet härtill enligt allmänna polisinstruktionen. Med hänsyn till dessa förhållanden anser kontrollstyrelsen sig böra tillstyrka den lösning en att serveringen av vin och starköl på internationella expresståg undan- tas från utskänkningsregleringen. Det förutsättes härvid, att tullmyndighe terna tillser att de införda kvantiteterna inte överstiger behovet under re san och att missbruk genom försäljning för medförande från tåget förhind ras.
Icke heller från järnvägsstyrelsens sida föranleder rekommendationen någon erinran.
Departementschefen
Kontrollstyrelsens förslag rörande utskänkning på fartyg och flygplan i kombinerad in- och utrikes trafik ansluter sig i huvudsak till de stadgan- den i sådant hänseende som efter förslag av styrelsen införts i den nya öl- försäljningsförordningen. Jag tillstyrker att de erforderliga författningsänd ringarna genomföres med beaktande av vad generaltullstyrelsen anfört. Till
34
Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1961
räckliga skäl synes däremot inte föreligga att såsom luftfartsstyrelsen för
ordat medge utskänkning också på flygplan i viss charter trafik. Jag av
styrker sålunda detta förslag.
Den rekommendation som överlämnats från Rådet för samarbete på tull
området i avseende på tullbehandlingen av proviant på vissa internationella
expresståg har inte föranlett erinran från några av de i ärendet hörda re
missinstanserna. Även enligt min mening bör de i rekommendationen angiv
na principerna kunna godtas. Jag vill i detta sammanhang endast framhålla,
att rekommendationen inte innebär något hinder för att sådana interna skat
ter som eljest uttages vid försäljning av samma art som den som kan kom
ma att ske på de internationella expresstågen — exempelvis allmän varu
skatt — utgår också vid denna försäljning.
Jag biträder de förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordning-
en som i anslutning till rekommendationen upprättats av kontrollstyrelsen.
VI. Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen i anslutning till
annan lagstiftning
Såsom inledningsvis antytts har jag i detta sammanhang slutligen att
anmäla vissa ytterligare förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsför-
ordningen som blivit påkallade i anledning av annan lagstiftning.
I första hand är det här fråga om ändringar i anslutning till propositio
nen nr 11 till årets riksdag med förslag till förordning om försäljning av
obeskattade varor på tullflygplats — vilken proposition numera antagits
av riksdagen — och propositionen nr 122 med förslag till förordning om
tillverkning av sprit och vin, m. m. Ändringarna i det förra hänseendet
innebär att därav berörda stadganden utformas så att rätten till försäljning
av rusdrycker i s. k. tax-free shops kommer till uttryck också i rusdrycks-
försäljningsförordningen. Ändringarna i övrigt avser, förutom jämkningar
av mer redaktionell natur, dels ändrad definition av begreppet spritdryc
ker dels överförande till rusdrycksförsäljningsförordningen av stadgandena
om försäljning av vin för kyrkligt behov. Närmare motivering för ändring
arna har framlagts i de nämnda propositionerna.
Härutöver vill jag erinra om att jag tidigare föreslagit vissa ändringar i
provianteringsfrilagersförordningen. Förslaget innebär bl. a. införandet av
rätt att på provianteringsfrilager upplägga också inom riket tillverkat stark
öl och torde böra föranleda en följdändring i rusdrycksförsäljningsförord-
ningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961
35
VII. Departementschefens hemställan
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer föredragan
de departementschefen, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå
riksdagen att antaga ett inom finansdepartementet upprättat förslag till
förordning om ändring i rusdrycks försaljningsförordningen den 26 maj 195b
(nr 521).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att pro
position av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ragnar Sohlman
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1961
Bihang A
Kontrollstyrelsens förslag till förordning om ändring i rusdrycks-
försäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521)
Härigenom förordnas, att 12 § 4 mom., 18 och 35 §§ rusdrycksförsälj-
ningsförordningen den 26 maj 19541 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives samt att i samma förordning skall införas en ny paragraf,
betecknad 89 a §, av nedan angiven lydelse.
12
§.
i mom. Utan hinder--------- — generaltullstyrelsen meddelar.
Vid tillämpningen av vad ovan under c) sägs skall med resande likstäl
las person, som varit anställd å fartyg men därifrån avmönstrar.
18 §.
Rusdrycker må — — — tjuguett år.
Utminutering må vägras den, beträffande vilken nykterhetsnämnd med
delat beslut som avses i 14 § 2 mom. lagen om nykterhetsvård. Utminute
ring må ock vägras den, som enligt underrättelse från nykterhetsnämnd
genom lagakraftägande dom högst ett år dessförinnan befunnits skyldig
till brott som avses i 80 eller 81 § eller 89 § första eller andra mom. denna
förordning; dock ej då fråga varit om överskridande av försäljningsrätt.
Det åligger detaljhandelsbolaget att för kommun eller annat lämpligt område
upprätta och till utminuteringställena inom området utsända förteckning
över dem, som sålunda må vägras utminutering, samt att minst en gång
varje kvartal med vederbörande nykterhetsnämnd upptaga frågan om vilka
som böra uppföras på sådan förteckning.
35 §.
Tillstånd till utskänkning på passagerarfartyg, i restaurangvagn på järn
vägståg eller på luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare, (trafik-
utskänkning) meddelas av länsstyrelsen i det län, där rederiet, järnvägens
styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte, eller, såvitt avser utländskt
passagerarfartyg eller luftfartyg, av överståthållarämbetet.
De i------------- å trafikföretaget.
89 a §.
Påträffas rusdrycker, som uppenbarligen äro avsedda för olovlig försälj
ning, hos någon som ej äger rätt till försäljning av dylika drycker, skola
dryckerna jämte kärl och emballage, om ej särskilda skäl däremot äro, ta
gas i beslag och förklaras förbrutna, oaktat denne icke kan fällas till ansvar
för brott mot denna förordning.
Vad i första stycket sägs skall även gälla rusdrycker, som av polisen vid
upprätthållande av allmän ordning, förebyggande av brott samt uppdagande
och utredning av begångna brott påträffas hos den som ej har fyllt tjugu
ett år.
1 Senaste lydelse av 12 § 4 mom. se 1959:133, av 18 § se 1957:212.
37
Talan om förverkande enligt denna paragraf väckes av allmän åklagare
vid rätten i den ort, där beslaget skett.
Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961, dock att bestämmelse
som ändrats alltjämt skall äga tillämpning med avseende på förhållanden,
som äro hänförliga till tiden dessförinnan.
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1961
Bihang B
(Översättning)
Rekommendation den 16 juni 1960 av Rådet för samarbete på tullområ
det rörande behandlingen i tullhänseende av proviant, som medföres i
restaurangvagnar, pullmanvagnar, sovvagnar och liknande
vagnar i internationella expresståg.
Rådet för samarbete på tullområdet,
som anser, att järnvägarnas ansträngningar att erbjuda snabbhet och
komfort vid internationell befordran av resande förtjäna att understödjas
av de offentliga myndigheterna,
som därför önskar underlätta trafiken med internationella expresståg
genom att förenkla tullformaliteterna,
som finner, att man icke kan föreskriva långvariga uppehåll vid gräns
stationerna för sådana tåg,
som tagit i beaktande de tillfredsställande resultat, som uppnåtts vid till-
lämpningen beträffande TEE-tåg och liknande tåg av de lättnader, som med
givas enligt den rekommendation, som antogs av Rådet den 28 november
1957,
rekommenderar, att medlemsländerna skola tillåta tull- och skattefri in
försel av livsmedel, icke alkoholhaltiga drycker samt Öl och vin (inklusive
champagne och musserande vin), som införas som proviant i restaurang
vagnar, pullmanvagnar, sovvagnar och liknande vagnar i internationella ex
presståg, förutsatt att:
a) varorna hava inköpts endast i länder, som trafikeras av ifrågavarande
internationella tåg;
b) för varorna erlagts alla interna avgifter och skatter och alla import
tullar och importskatter, som de voro underkastade i det land, där de in
köptes;
c) förbrukningen av varorna på ett internationellt tåg icke skall medföra
att avgifter och skatter återbetalas eller att de fördelar, som eljest beviljas
i samband med utförsel, helt eller delvis medgivas;
d) varorna säljas uteslutande för förbrukning på tåget och att försälj
ning av varor, som äro avsedda att medföras därifrån, är förbjuden;
e) varornas myckenhet icke får överstiga det normala minimibehovet för
restaurangrörelsen under en hel fram- eller återresa;
f) alla flaskor äro försedda med vederbörande företags märke för att
underlätta tullkontrollen vid gränserna.
Spritdrycker (nummer 22.09 i Brysselnomenklaturen) och tobaksvaror
bliva fortfarande underkastade importtullar och importskatter och kunna
placeras under tullförsegling.
De länder, som antaga denna rekommendation, äro oförhindrade att vid
taga de kontrollåtgärder, som de anse erforderliga för att förebygga miss
bruk.
I och med att föreliggande rekommendation tillämpas av de länder, som
antagit den, skall den i förekommande fall ersätta rekommendationen rö
rande TEE-tåg och liknande tåg, antagen av Rådet i Bryssel den 28 no
vember 1957.
Denna rekommendation är endast tillämplig å tåg, som trafikera län
der vilka antagit densamma.
Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610488