Prop. 1961:18

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

1

Nr 18

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riks­

dagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1960 vid dess fyrtiofjärde sammanträde fattade beslut; gi­ ven Stockholms slott den 16 december 1960.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över social­ ärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om riksdagens ytt­ rande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1960 vid dess fyrtiofjärde sam­ manträde fattade beslut.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om riksdagens yttrande angående följande av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1960 antagna konvention och rekommendationer, nämligen konventionen (nr 115) angå­ ende skydd för arbetstagare mot joniserande strålning och rekommendatio­ nen (nr 114) i samma ämne samt rekommendationen (nr 113) angående samråd och samverkan på branschplanet och på det nationella planet mel­ lan offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas och arbetstagarnas organi­ sationer. Svensk ratificering av konventionen föreslås. Vad beträffar rekom­ mendationerna förordas att rekommendationen nr 114 skall, i den utsträck­ ning så befinnes lämpligt och möjligt, beaktas vid tillämpningen av gällande strålskyddslagstiftning samt vid utformningen av framtida bestämmelser på strålskyddets område, medan däremot rekommendationen nr 113 ej an­ ses påkalla någon åtgärd från svensk sida.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 18

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 de­ cember 1960.

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} ministern för utrikes ärendena U^{ndén ,} statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman, N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt che­ fen för inrikesdepartementet anmäler chefen för socialdepartementet, stats­ rådet Nilsson, vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna kon­ ferens år 1960 vid dess fyrtiofjärde sammanträde fattade beslut samt anför.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen i Geneve.

Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonferen- sen — som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel 19 i organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess dagord­ ning, välja mellan två former för godtagande. Antingen skall beslutet resul­ tera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av or­ ganisationens medlemmar, eller ock skall det utmynna i en rekommenda­ tion, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller annorledes, men utan den bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad konvention. Därest beslu­ tet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd, t. ex. då det gäller en begäran om utredning, plägar det ges formen av en resolution.

Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekom­ mendationer vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet att underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder, som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som icke ratificerat viss konvention, skall tid efter annan till Internationella arbetsbyråns generaldirektör avge redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende å de i konventio­ nen behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens bestäm­ melser genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administra­ tiva åtgärder, kollektivavtal eller annorledes, med angivande tillika av de omständigheter, som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventio­

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

3

nen. Motsvarande gäller i fråga om rekommendationer med tillägg, att re­ dovisning skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer, som befunnits eller må befinnas erforderliga vid antagande eller tillämp­ ning av bestämmelserna i desamma.

Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med de konven­ tioner och rekommendationer, som beslutas av Internationella arbetsorga­ nisationen, har övertagits av generaldirektören för Internationella arbetsby- rån (artiklarna 20 och 21), varvid emellertid föreskrivits, att ett av de två officiella exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen konvention eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare samt varje ratifikation av en sådan konvention delgivas Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med be­ stämmelsen i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonferensens fyrtiofjärde sammanträde hölls i Ge­ neve under tiden den 1—23 juni 1960. I sammanträdet deltog omkring 900 representanter för 78 av organisationens då 83 medlemsstater, av vilka det stora flertalet sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regerings-, ett ar- betsgivar- och ett arbetstagarombud. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.1

Dagordningen för detta konferenssammanträde — för vars förhandlingar och beslut en fullständig redogörelse kommer att lämnas av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet i dess publikationsserie »Internationella arbetsorganisationen» — omfattade följande överläggnings- ämnen:

I. Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån årsredogörelse.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Upplysningar och årsrapporter rörande medlemsstaternas tillämp­

ning av internationella arbetskonventioner och rekommendationer.

IV. Skydd för arbetstagare mot joniserande strålning (andra behand­

ling). V. Samråd och samverkan på branschplanet och på det nationella

planet mellan offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas och ar­ betstagarnas organisationer (andra behandling).

1 Genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t den 29 april respektive den 20 maj 1960 hade att deltaga i konferensen utsetts såsom regeringsombud: f. d. generaldirektören Wilhelm Björck och statssekreteraren i social­ departementet Ernst Michanek samt såsom experter generaldirektören och chefen för arbets­ marknadsstyrelsen Bertil Olsson, tillika ersättare för regeringsombuden, numera avdelningschefen Leif Hultström, kanslirådet Lars-Åke Åström och byrådirektören Sten-Eric Heinrici i nämnda departement samt civilingenjören Bo Lindell, radiofysiska institutionen; såsom arbetsgivarombud: direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenström samt såsom experter direktörerna Gunnar Lindström och Ingemar Wahrolén, civilingenjören Gideon Gerhardsson och aktuarien Kurt Rydé, samtliga i nämnda förening; såsom arbetstagarombud: Landsorganisationens jurist advokaten Arnold Sölvén samt såsom experter ordföranden i Handclsanställdas förbund Algot Jönsson, filosofie doktorn Rudolf Meidner och ingenjören Karl-Gustav Karlsson i Landsorganisationen samt sekreteraren i Tjänste­ männens centralorganisation Per-Erik Rönquist.

4

VI. Åtgärder från Internationella arbetsorganisationens sida för att bi­

draga till en höjning av inkomster och levnadsstandard i landskom­ muner, med särskilt avseende på länder, som är stadda i utveck­ ling (allmän diskussion).

VII. Förkortning av arbetstiden (första behandling).

VIII. Bostadsbyggande för arbetstagare (första behandling).

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Interna­ tionella arbetsorganisationen avseende utgifter under år 1961; budgeten fast­ ställdes till 9 857 110 U. S. dollars.

Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punkterna IV och V på dagordningen, är av beskaffenhet att i enlighet med artikel 19 av Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen, nämligen

1) Konvention (nr 115) angående skydd för arbetstagare mot joniserande strålning,

2) Rekommendation (nr 114) angående skydd för arbetstagare mot joni­ serande strålning,

3) Rekommendation (nr 113) angående samråd och samverkan på branschplanet och på det nationella planet mellan offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer.

Texterna till konventionen och rekommendationerna torde få såsom bi­ lagor (Bilagor A—C) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

I särskild bilaga (Bilaga D) lämnas en förteckning över samtliga vid kon­ ferensen antagna resolutioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

Konventionen och rekommendationen angående skydd för arbetstagare

mot joniserande strålning

Såväl konventionen som rekommendationen angående skydd för arbets­ tagare mot joniserande strålning har varit föremål för behandling vid två på varandra följande internationella arbetskonferenser. En första diskus­ sion rörande dessa instrument ägde sålunda rum år 1959 och ledde efter ytterligare överväganden vid 1960 års konferens till instrumentens anta­ gande.

Konventionen och rekommendationen

Konventionen förklarar, att varje medlem av Internationella ar­ betsorganisationen, som ratificerar konventionen, skall vara förpliktad att bringa den i tillämpning medelst lagstiftning, praktiska anvisningar eller på annat lämpligt sätt. Vid tillämpningen av konventionens bestämmelser skall vederbörande myndighet samråda med företrädare för arbetsgivare och arbetstagare (art. 1). Konventionen äger tillämpning på all verksamhet, som medför att arbetstagare under sitt arbete utsättes för joniserande strålning

5

(art. 2). Vidare förutsätter konventionen, att erforderliga på det nationella planet vidtagna åtgärder för ernående av ett effektivt skydd skall successivt bringas i överensstämmelse med föreskrifterna i konventionen, sedan denna ratificerats (art. 3).

I konventionen fastslås såsom grundläggande princip att alla ansträng­ ningar skall göras för att begränsa arbetstagarnas strålexponering till lägsta praktiskt möjliga nivå (art. 5). Konventionen stadgar vidare, att de högsta tillåtliga doser av joniserande strålning, som kroppen må mottaga, ävensom de högsta tillåtliga mängder av radioaktiva ämnen, som må tillföras krop­ pen, skall fastställas (art. 6). Sådana nivåer skall avse med strålningsarbete direkt sysselsatta arbetstagare och fastställas å ena sidan för sådana arbets­ tagare, som fyllt 18 år, och å andra sidan för sådana, som är under 18 år. Arbetstagare under 16 år får icke sysselsättas i arbete, som är förenat med joniserande strålning (art. 7). Lämpliga nivåer skall likaledes fastställas för arbetstagare, som ej är direkt sysselsatta med strålningsarbete men som vis­ tas på eller passerar ställen, där de kan bli utsatta för joniserande strålning eller radioaktiva ämnen (art. 8).

Härefter övergår konventionen till att föreskriva, att ändamålsenliga var­ ningstecken skall användas samt att med strålningsarbete direkt sysselsatta arbetstagare skall instrueras om de försiktighetsåtgärder de har att iakttaga till skydd för hälsa och säkerhet (art. 9).

Arbete som medför exponering av arbetstagare för joniserande strålning under arbetet skall anmälas (art. 10), varjämte strålningsmätning beträf­ fande såväl arbetstagare som arbetsställe skall utföras i syfte att kontrollera att tillämpliga nivåer iakttages (art. 11).

Med strålningsarbete direkt sysselsatt arbetstagare skall underkastas lämp­ lig läkarundersökning före eller kort efter påbörjandet av sådant arbete; han skall därefter undergå läkarbesiktningar med lämpliga tidsmellanrum (art. 12) . Arbetstagaren har att respektera av kvalificerad medicinsk sakkunskap avgivet utlåtande rörande hans anställning eller fortsatta anställning i ar­ bete, som kan medföra strålexponering (art. 14).

Konventionen stadgar vidare, att de omständigheter skall angivas, under vilka vissa speciella, i konventionen uppräknade åtgärder skall vidtagas (art. 13) och slutligen föreskriver konventionen, att lämplig inspektion skall åvä­ gabringas rörande tillämpningen av dess bestämmelser (art. 15).

Den kompletterande rekommendationen utvecklar och precise­ rar de i konventionen angivna principerna samt förordar olika åtgärder, som ej uttryckligen nämnts i konventionen. Sålunda förordas att särskilda försiktighetsmått skall vidtagas för att förhindra, att kvinnor i fruktsam ålder utsättes för hög strålningsrisk, att så vitt möjligt en fullständig för­ teckning skall föras över samtliga under arbetet mottagna stråldoser samt att arbetsgivare och arbetstagare bör intimt samverka för att genomföra åt­ gärder till skydd mot joniserande strålning.

Konventionen och rekommendationen blev vid konferensen föremål för var sin omröstning. Därvid antogs konventionen med 253 röster mot eu och

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

6

två nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för konventionen. Rekom­ mendationen antogs härefter enhälligt med 257 röster.

Svenska bestämmelser

För vårt lands vidkommande återfinnes de grundläggande bestämmelser­ na om skydd mot joniserande strålning i strålskyddslagen den 14 mars 1958 (nr 110). I anslutning till denna lag har utfärdats kungörelsen den 19 de­ cember 1958 (nr 652) med tillämpningsföreskrifter till strålskyddslagen. Be­ stämmelser av generell karaktär på detta område är vidare upptagna i vissa cirkulär, som utfärdats av medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd, såsom cir­ kuläret den 19 december 1958 angående läkarundersökning m. m. enligt 12 § strålskyddslagen, cirkuläret samma dag angående tillstånd att innehava och till riket införa radioaktiva ämnen, cirkuläret samma dag med anvisningar till förekommande av skada genom röntgenstrålning samt cirkuläret den 19 februari 1959 angående tillstånd för innehav och användande av röntgen­ apparat för odontologisk röntgendiagnostik.

Strålskyddslagens tillämpningsområde framgår av lagens 1 §, enligt vil­ ken med radiologiskt arbete förstås arbete med radioaktivt ämne, arbete vari brukas röntgenutrustning eller annan teknisk anordning, avsedd att ut­ sända joniserande strålning, och arbete vid anläggning för utvinning av atomenergi. Med joniserande strålning avses i lagen strålning från radio­ aktivt ämne, röntgenstrålning och till sin biologiska verkan likaitad strål­ ning.

Strålskyddslagens bestämmelser avser att bereda skydd både för den som sysslar med radiologiskt arbete och för andra, som av en eller annan anledning kan bli utsatta för joniserande strålning. Lagens bestämmelser tar således sikte icke blott på förhållandet mellan arbetsgivare och arbets­ tagare i radiologiskt arbete utan även på förhållandet mellan en radiolo­ gisk verksamhet och tredje man.

I övrigt innehåller lagen bestämmelser om tillstånd, allmänna skyldighe­ ter för tillståndshavare, läkarundersökning, tillsyn, transport och transite- ring samt ansvarsbestämmelser och särskilda bestämmelser.

Yttranden

Yttranden över konventionen och rekommendationen har inhämtats från medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd samt från Svenska arbetsgivareför­ eningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisa­ tion och delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet.

Vad först angår konventionen säger sig strålskyddsnämnden icke ha anledning att uttala sig beträffande annat än artiklarna 1 och 7. När det gäller i förstnämnda artikel intagen föreskrift om att vederbörande myndig­ het vid tillämpningen av konventionen bör samråda med företrädare för ar­ betsgivare och arbetstagare, förutsätter nämnden, att bestämmelsen tolkas så, att samråd med dessa parter endast skall förekomma vid avgörande av frågor, som är av allmän och principiell räckvidd och som mera direkt be­

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1961

7

rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Vidare framhåller nämnden att strålskyddsnämnden enligt 12 § strålskyddslagen äger att med­ dela dispens för användning i radiologiskt arbete av arbetstagare, som icke fyllt 18 år. Någon minimiålder finnes därutöver ej stadgad. I konventionen har i artikel 7 stadgats förbud mot att arbetstagare under 16 års ålder över­ huvud sysselsättes i arbete, som är förenat med joniserande strålning. För att icke hindra en svensk ratificering av konventionen är strålskyddsnämn­ den beredd att icke meddela någon dispens för sysselsättning i radiologiskt arbete av arbetstagare som är under 16 år.

Svenska arbetsgivareföreningen finner, att konventionen i nuvarande ut­ formning medger ett sådant hänsynstagande till nationella förhållanden, att den inte behöver föranleda ändringar i den lagstiftning och de allmänna an­ visningar som f. n. tillämpas i vårt land. Ej heller föranleder den ändringar i nuvarande praxis inom svensk industri. För att en smidig anslutning till utvecklingen fortsättningsvis skall kunna åvägabringas är det av särskild vikt att tillsynsmyndigheten vid utarbetandet av nya bestämmelser eller an­ visningar samråder med arbetsmarknadens parter i enlighet med konventio­ nens artikel 1.

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker, att Sverige ratificerar konventionen.

I fråga om rekommendationen har strålskyddsnämnden, Lands­ organisationen och T jänstemännens centralorganisation intet att erinra, me­ dan Svenska arbetsgivareföreningen anser, att den är onödigt detaljerad. För­ eningen understryker även i fråga om rekommendationen vikten av att strålskyddsmvndigheten vid tillämpningen samråder med arbetsmarknadens parter. En smidig tillämpning av rekommendationen torde icke medföra särskilda svårigheter för vårt lands vidkommande; en osmidig tillämpning kan däremot, säger föreningen, skapa avsevärda svårigheter för näringslivet utan att för den skull skapa större säkerhet för arbetstagarna.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anmärker följande i anslutning till vad strålskyddsnämnden yttrat rörande karaktären av det i artikel 1 i konventionen föreskrivna samrådet med företrä­ dare för arbetsmarknadens parter vid genomförandet av konventionens be­ stämmelser.

Inom vederbörande konferensutskott betonades att föreskrivet samråd icke kunde anses ha kommit till stånd enbart därigenom att regeringen under­ rättar företrädare för parterna om de åtgärder som skulle komma att vidta­ gas. Utskottet uttalade, att det förutsatta samrådet i verkligheten måste an­ ses innebära ett aktivt deltagande från dessa företrädares sida vid utform­ ningen av de i artikel 1 angivna åtgärderna.

Det kan enligt delegationens mening ej vara fråga om att samverkan med parterna skall äga rum beträffande varje detalj i strålskyddsnämndens verk­ samhet. Kravet på sådan samverkan måste anses vara uppfyllt, om den kommer till stånd i principiella angelägenheter, som berör arbetstagarnas skydd mot joniserande strålning.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

Delegationen finner vidare nämndens uttalande, att dispens icke kommer att meddelas för arbetstagare, som är under 16 år, för sysselsättning i ra­ diologiskt arbete, innebära en betryggande garanti för att bestämmelsen i konventionens artikel 7 kommer att uppfyllas.

Då något hinder mot en svensk ratificering ej heller i övrigt synes före­ ligga, tillstyrker delegationen, att konventionen ratificeras av Sverige.

I fråga om rekommendationen förordar delegationen slutligen, att däri angivna riktlinjer, i den utsträckning så befinnes lämpligt och möj­ ligt, skall beaktas vid tillämpningen av gällande strålskyddslagstiftning även­ som vid utformningen av framtida bestämmelser och anvisningar på strål­ skyddets område.

Rekommendationen angående samråd och samverkan på branschplanet och på det nationella planet mellan offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas

och arbetstagarnas organisationer

Till en början må anmärkas, att frågor rörande ett tvåpartssamarbete mel­ lan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt ett trepartssamarbete mellan offentliga myndigheter samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisatio­ ner tidigt aktualiserats inom Internationella arbetsorganisationen. Av olika skäl bröts spörsmålet om tvåpartssamarbete på företagsplanet ut ur det större sammanhanget och gjordes till föremål för en vid arbetskonferensen år 1952 antagen rekommendation (nr 94) i ämnet (jfr proposition nr 73 till 1953 års riksdag).

Internationella arbetsbyråns styrelse beslöt sedermera att på dagordning­ en för arbetskonferensens 43 :e sammanträde år 1959 upptaga övriga sam- arbetsspörsmål, nämligen två- eller trepartssamarbete på industrinivå samt trepartssamarbete på den nationella nivån rörande sociala, tekniska och eko­ nomiska problem. Sedan detta ämne preliminärt behandlats vid nyssnämnda sammanträde, återupptogs detsamma till förnyad diskussion vid 1960 års arbetskonferens, vilken slutligen antog den nu ifrågavarande rekommenda­ tionen.

Rekommendationen

Rekommendationen förordar, att till nationella förhållanden anpassade åtgärder vidtages för att främja effektivt samråd och effektiv samverkan på branschplanet och på det nationella planet mellan å ena sidan de offentliga myndigheterna samt å andra sidan arbetsgivarnas och arbetstagarnas orga­ nisationer ävensom mellan dessa organisationer inbördes. Det allmänna må­ let för sådant samråd och sådan samverkan bör vara, heter det vidare i re­ kommendationen, att främja ömsesidig förståelse och goda förbindelser mellan samtliga tre berörda parter i syfte att utveckla näringslivet i dess helhet eller särskilda grenar därav, förbättra arbetsvillkoren samt höja lev­

nadsstandarden. Ifrågavarande samråd och samverkan bör särskilt ha till uppgift att få till stånd en gemensam prövning av angelägenheter av ömse­ sidigt intresse för arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer i syfte att i största möjliga utsträckning nå fram till lösningar i samförstånd samt att skapa garantier för att de offentliga myndigheterna inhämtar dessa orga­ nisationers synpunkter, råd och bistånd i frågor avseende exempelvis för­ beredelse och genomförande av lagstiftning, som berör organisationernas intressen, inrättande och förvaltning av sådana nationella organ som har att svara för sysselsättningens organisation, yrkesutbildning och omskolning, arbetarskydd, sundhet och säkerhet i arbetet, produktivitet, social trygghet och välfärd samt utarbetandet och genomförandet av planer för ekonomisk och social utveckling. I enlighet med nationell sedvänja eller praxis bör så­ dant samråd och sådan samverkan åstadkommas eller främjas genom fri­ villiga åtgärder från arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer, ge­ nom stimulerande åtgärder från de offentliga myndigheternas sida, genom lagstiftning eller genom några av dessa metoder i förening. Ifrågavarande åt­ gärder bör tillämpas utan att gentemot organisationerna eller mellan dessa inbördes utövas någon som helst diskriminering på sådana grunder som medlemmarnas ras, kön, religion, politiska uppfattning eller nationella här­ stamning. Slutligen framhålles i rekommendationen att samråd och sam­ verkan bör lämna föreningsfriheten samt arbetsgivar- och arbetstagarorga­ nisationernas rättigheter, däri inbegripen rätten till kollektiva förhandlingar, oförkränkta.

Rekommendationen antogs med 217 röster mot 0; 34 röster nedlades. Samtliga svenska ombud röstade för rekommendationen.

Svenska bestämmelser och avtal

Med den vikt och betydelse, som genom utvecklingen kommit arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer till del, har det i vårt land varit naturligt att offentliga myndigheter i större sammanhang sökt samarbete med dessa or­ ganisationer i frågor av social, teknisk och ekonomisk innebörd. Här må en­ dast erinras hurusom § 10 regeringsformen föreskriver att »innan ärendena hos Konungen i statsrådet föredragas, skola de, genom nödiga upplysning­ ars inhämtande från vederbörande ämbetsverk, av den föredragande bere­ das», men att numera ej blott ämbetsverken utan även de stora arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna i praktiken regelmässigt och i stor utsträck­ ning anlitas som remissorgan. Också i andra avseenden har arbetsgivar- och arbetstagarorganisationernas faktiska betydelse kommit till uttryck — bland annat genom deras representation i olika statliga ämbetsverk, institutioner och utredande kommittéer på det sociala området. Därutöver må nämnas, att Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen redan år 1938 genom träffandet av huvudavtalet skapade ett särskilt organ för organise­ rat samarbete i arbetsmarknadsnämnden. Nämnda huvudorganisationer har sedermera träffat ett principavtal om företagsnämnder, vilket avtal god­ känts som bindande kollektivavtal mellan många stora arbetsgivar- och ar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

9

10

betstagarorganisationer, varjämte tjänstemannaorganisationerna genom ett särskilt principavtal med Svenska arbetsgivareföreningen kopplats in i sam­ arbetet. På grund härav är arbetsmarknadsnämndens uppgifter ej begrän­ sade till frågor, som behandlats i huvudavtalet eller som angår samarbets- nämnderna på företagsnivån. I 1946 års principavtal om företagsnämnder, vilket reviderats år 1958, lyder § 28 oförändrad sålunda:

Den genom huvudavtalet inrättade arbetsmarknadsnämnden skall, utöver vad som åvilar den enligt huvudavtalet, ha till allmän uppgift

att främja och vägleda företagsnämndernas verksamhet ävensom motsva­ rande verksamhet vid företag, där företagsombud utsetts;

att befordra en fortlöpande samverkan mellan parterna på arbetsmarkna­ den för främjande av produktionens effektivitet och de anställdas välfärd;

samt ait överlägga om frågor, som i övrigt äro av allmän eller eljest större betydelse för näringslivets organisation, ekonomi och arbetskraftsförsörj- ning.

Såsom framgår av den citerade bestämmelsen har de stora parterna på ar­ betsmarknaden i vårt land själva och utan statlig inblandning skapat orga­ nisatoriska förutsättningar för behandling av de spörsmål, som enligt re­ kommendationen skall ge det ifrågasatta samarbetet dess sakliga innehåll även vad angår de inbördes relationerna mellan arbetsmarknadens parter. Bland frågor, som utretts och lett fram till positiva åtgärder i nämnden, kan

nämnas arbetarskyddet (den lokala säkerhetstjänstens organisation), yr­ kesutbildningen, arbetsstudier, kvinnolönerna och de partiellt arbetsföras ställning.

Yttranden

Yttranden över rekommendationen har inhämtats från socialstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemän­ nens centralorganisation och delegationen för det internationella socialpoli­ tiska samarbetet.

Socialstyrelsen anmärker, att ett rikt samarbete här i landet utvecklats såväl mellan myndigheterna och arbetsmarknadens parter som mellan par­ terna inbördes samt anför härefter följande.

Den i Sverige gängse uppfattningen, att man i det längsta bör undvika statlig inblandning i intressetvister, där staten icke är part, liksom den om­ ständigheten, att vårt land ligger så väl framme i frågor om utvecklingen av samarbetet mellan arbetsmarknadens parter inbördes, ligger till grund för socialstyrelsens tidigare deklarerade inställning, att frågor rörande dylikt samarbete bör hållas utanför en internationell rekommendation. Emeller­ tid har bestämmelserna i föreliggande rekommendation givits en så allmänt hållen formulering, att de enligt styrelsens uppfattning icke behöver föran­ leda någon omläggning av den hittillsvarande utvecklingen här i landet på ifrågavarande område. Icke heller i övrigt har styrelsen någon erinran att göra emot rekommendationen.

Svenska arbetsgivareföreningen finner rekommendationstexten ägnad att tjäna det avsedda syftet, i den mån en tillämpning sker i den positiva anda,

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1961

11

vari ämnet diskuterades vid Internationella arbetskonferensens 44 :e sam­ manträde. Självfallet förutsättes att ett samarbete mellan myndigheter och arbetsmarknadsorganisationer såväl som mellan de olika organisationerna inbördes alltid måste vila på en grund av frivillighet och god vilja till öm­ sesidigt hänsynstagande, likaväl som att de statliga myndigheterna har för avsikt att taga all möjlig hänsyn till de av organisationerna framförda syn­ punkterna och söka sammanjämka dessa på ett godtagbart sätt. Är ej dessa väsentliga förutsättningar för handen, kan rekommendationen bli helt verk­ ningslös, eftersom den då endast skulle främja ett samarbete för formens skull.

Då man sedan länge i vårt land i praktiken anlitat metoder för samråd i enlighet med rekommendationens anvisningar, säger föreningen slutligen, synes förutsättningarna för en tillämpning av rekommendationen för Sve­ riges del vara för handen.

Landsorganisationen, som icke finner några författningsmässiga eller and­ ra åtgärder påkallade från svensk sida med anledning av rekommendatio­ nen, anser likväl att några allmänna kommentarer till rekommendationen kan vara på sin plats och anför i sådant hänseende följande.

Även om för Sveriges vidkommande några åtgärder med anledning av rekommendationen inte är motiverade, torde det böra framhållas att sådana åtgärder ingalunda är opåkallade vad angår det stora flertalet av de nu 90 medlemsstaterna i Internationella arbetsorganisationen. I dessa länder har både arbetarnas och arbetsgivarnas fackliga organisationer en konstitutio­ nellt och reellt svag ställning, förhållandet till staten är präglat av ofrihet och underordning etc. Och detta gäller inte endast de totalitära staterna utan i stor utsträckning också en rad formellt demokratiska länder. Det är up­ penbart att för sådana länders del en rekommendation sådan som den före­ varande kan vara av stor betydelse som opinionsbildande faktor, under för­ utsättning att fråga är dels om verkliga bona /ide-organisationer, dels om regeringar som eftersträvar ett samarbete med resp. mellan partsorganisa- tionerna, vilket verkligen avser att upprätthålla och främja sådana organi­ sationer och inte endast att utnyttja dem som underlag för den politiska regimen. Man hör nog inte — i flertalet fall — göra sig några illusioner om ifrågavarande regeringars beredvillighet i detta avseende, men där rege­ ringen själv är bona fide hör rekommendationen kunna vara av praktiskt värde såväl då det gäller den trepartssamverkan (mellan stat, arbetsgivar- och arbetarorganisationer) som ock i fråga om den tvåpartskontakt mellan arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer, som samrådet och samverkan enligt rekommendationen skall avse.

Vad här anförts, säger organisationen slutligen, berör ju inte frågan huru­ vida några åtgärder från svensk sida må anses påkallade i anslutning till rekommendationen. Att Landsorganisationen likväl framfört dessa reflexio­ ner beror på organisationens önskan att använda tillfället att framhäva re­ kommendationens internationella betydelse och att uttala sin mening att Sverige, där så kan komma i fråga (t. ex. inom Internationella arbetsorga­ nisationen, Förenta Nationerna etc.), bör göra allt för att medverka till en opinionsbildning om förhållandet mellan staten och arbetsmarknadens or­

12

ganisationer med syfte att främja dessa organisationers självbestämmande­ rätt i förhållande till staten och att befordra deras inbördes samverkan.

Tjänstemännens centralorganisation konstaterar, att rekommendationen i huvudsak synes syfta till en ordning, motsvarande vad som gäller i vårt land. Flertalet bestämmelser är för oss sedan länge självklara, såsom att samråd och samverkan skall ske utan diskriminering och att samverkan icke skall inkräkta på förenings- och förhandlingsrätten. Rekommendationen synes sålunda icke påfordra några direkta åtgärder från svensk sida.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet betonar, att ett internationellt instrument av den art, varom här är fråga, självfallet bör bedömas inte bara från det egna landets synpunkt utan att hänsyn ock­ så bör tagas till dess möjliga effekt på en önskvärd utveckling internatio­ nellt sett. Det kan visserligen ifrågasättas, huruvida instrumentet skall kun­ na få en inom överskådlig framtid nämnvärd effekt i många länder, då en grundförutsättning härför måste vara inte bara en stabil och omfattande uppbyggnad av organisationsväsendet på såväl arbetsgivar- som arbetstagar­ sidan utan också organisationernas principiellt sett oberoende ställning i för­ hållande till statsmakterna. Ett aldrig så välment organisatoriskt program för samarbete torde i vart fall riskera att förfela sitt syfte, om inte de psyko­ logiska och materiella förutsättningarna för samarbete i ordets egentliga mening är förhanden.

Nu anförda betänkligheter kan å andra sidan icke dölja det faktum, att rekommendationen kan komma att få ett icke obetydligt egenvärde därige­ nom, att den på utvecklingens nuvarande ståndpunkt sammanfattar de bä­ rande ideer, varpå den industriella demokratin enligt den i vårt land liksom i övriga demokratiska länder förhärskande åskådningen vilar. Betydelsen av rekommendationen ligger enligt delegationens mening främst i förhopp­ ningen, att den åtminstone på längre sikt skall kunna bidraga till en ut­ veckling fram emot det åsyftade samarbetet även i stater, där förutsättning­ arna i dagens läge kan synas mindre gynnsamma härför.

Då rekommendationen syftar till en ordning, motsvarande den som redan gäller i vårt land, synes anledning ej föreligga, framhåller delegationen slut­ ligen, att från svensk sida vidtaga någon åtgärd i anslutning till densamma.

Departementschefen

Konventionen angående skydd för arbetstagare mot joniserande strålning består av — förutom en uteslutande formell del -— två huvuddelar, som innehåller allmänna bestämmelser res­ pektive föreskrifter om skyddsåtgärder. Av de tre artiklarna under rubri­ ken »Allmänna bestämmelser» medger den första en smidig tillämpning av konventionen genom att flera olika metoder anvisas. Artikeln föreskriver vidare, att de offentliga myndigheterna skall samråda med företrädare för arbetsgivare och arbetstagare. Den andra artikeln anger konventionens till- lämpningsområde, nämligen all verksamhet som medför att arbetstagare

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

13

under sitt arbete utsättes för joniserande strålning, men artikeln gör det samtidigt klart att konventionen ej är tillämplig på radioaktiva ämnen m. m., som endast alstrar strålning i begränsade doser. Artikel 3, som föreskriver att åtgärder från medlemsstaternas sida skall vidtagas för att garantera ett ettektivt skydd, tillåter en smidig och successiv tillämpning av gällande nationella bestämmelser. Enligt artikeln skall det ankomma på Internationella arbetsbyråns styrelse att inom tre år efter konventionens ikraftträdande intör arbetskonterensen framlägga en specialrapport röran­ de erfarenheterna av konventionens

tillämpning

Den andra huvuddelen av konventionen, vilken berör skyddsåtgärder, in­ nehåller en rad tekniska bestämmelser om högsta tillåtliga doser, ålders­ gränser för anställning i radiologiskt arbete, varning för strålrisker, anmä­ lan om bedrivandet av arbete, som medför exponering för strålning, mät­ ning av strålning beträffande såväl arbetstagare som arbetsställen, läkar­ undersökningar, åtgärder som skall vidtagas vid olycksfall samt slutligen inspektion.

Denna konvention behandlar ett område, där den tekniska utvecklingen törlöper mycket snabbt och där kravet på skydd för arbetstagarna blir allt starkare allt eftersom strålkällor i vidgad utsträckning tages i anspråk inom olika sektorer av näringslivet. Tillämpningsområdet för ett internationellt instrument av detta slag torde med hänsyn härtill icke kunna för närva­ rande exakt angivas, och fasta skyddsnormer lär det icke vara möjligt att i dag uppställa. Det är därför av vikt, att en internationell strålskyddskon- vention icke utformas så stelt, att den hindrar den kommande utvecklingen. I detta avseende synes mig den nu framlagda konventionen fylla alla rim­ liga krav.

Den svenska lagstiftningen på området, strålskyddslagen, som trädde i kraft så sent som den 1 januari 1959, synes väl överensstämma med kon­ ventionens bestämmelser och några ändringar erfordras inte i lagen för att möjliggöra en svensk anslutning till konventionen. Under sådana förhållan­ den tillstyrker jag i likhet med remissorganen, att konventionen (nr 115) angående skydd för arbetstagare mot joniserande strålning ratificeras av Sverige.

Vad angår rekommendationen i samma ämne innehåller den vissa preciseringar av de i konventionen angivna principerna. Den förordar vidare, att vissa i konventionen ej uttryckligen nämnda åtgärder skall vid­ tagas. Rekommendationens anvisningar synes icke för närvarande påkalla någon ändring i svensk lagstiftning. I likhet med delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anser jag, att rekommendationen, i den utsträckning detta är lämpligt och möjligt, bör beaktas vid tillämp­ ningen av gällande svenska strålskyddslagstiftning ävensom vid utform­ ningen av framtida bestämmelser och anvisningar på strålskyddets område. Jag förordar därför, att rekommendationen i delta syfte överlämnas till me­ dicinalstyrelsens strälskyddsnämnd.

Det tredje instrumentet som antogs vid 19G0 års arbetskonferens var

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

14

en rekommendation angående samråd och samverkan på b r a n s c h p 1 a n e t och på det nationella planet mellan offentliga myndigheter samt arbetsgivarnas och ar­ betstagarnas organisationer. I vårt land har utvecklingen i fråga om ett sådant samarbete mellan offentliga myndigheter samt ar­ betsmarknadens organisationer ävensom mellan dessa organisationer in­ bördes, som är det huvudsakliga ändamålet med denna rekommendation, nått mycket långt. En redogörelse för de olika samarbetsformer som före­ kommer hos oss har lämnats i det föregående. Jag hänvisar till nämnda redogörelse och vill i övrigt endast framhalla, att jag helt ansluter mig till den bedömning av värdet och betydelsen av denna rekommendation, som gjorts av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet. I likhet med delegationen och övriga remissorgan finner jag rekommenda­ tionen ej föranleda någon åtgärd från svensk sida.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmäl- da, av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1960 vid dess fyrtiofjärde sammanträde antagna konvention och rekommendationer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydel­ se bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Wilhelmsson

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

15

Bilaga A

(Översättning)

Convention (No. 115) conceming the Protection of Workers against Ionising

Radiations

The General Conference of the In­ ternational Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Forty-fourth Session on 1 June 1960, and Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard to the protection of workers against ionising radiations, which is the fourth item on the agenda of the session, and Having determined that these pro­

posals shall take the form of an international Convention,

adopts this twenty-second day of June of the year one thousand nine hundred and sixty the following Con­ vention, which may be cited as the Radiation Protection Convention, 1960:

Konvention (nr 115) angående skydd

för arbetstagare mot joniserande

strålning

Internationella arbetsorganisatio­ nens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Interna­ tionella arbetsbyrån sammankal­ lats till Geneve och där samlats den 1 juni 1960 till sitt fyrtiiofjärde sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag angående skydd för arbetstagare mot joniserande strålning, vilken fråga utgör den fjärde punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag skola taga form av en internatio­ nell konvention, antager denna den tjugoandra dagen i juni månad år nittonhundrasextio följande konvention, som må benäm­ nas strålskyddskonventionen, 1960.

Part I. General Provisions

Article 1

Each Member of the International Labour Organisation which ratifies this Convention undertakes to give effect thereto by means of laws or regulations, oodes of practice or other appropriate means. In applying the provisions of the Convention the competent authority shall consult

Del I. Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna konvention, förpliktar sig att bringa den i tillämpning medelst lag­ stiftning, praktiska anvisningar eller på annat lämpligt sätt. Vid tillämp­ ningen av konventionens bestämmel­ ser skall vederbörande myndighet

17

Kungi. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

and shall promote such modification of other measures existing åt the time of ratification;

(c) the Member concerned shall communicate to the Director-General of the International Labour Office, when ratifying the Convention, a statement indicating the manner in which and the categories of workers to which the provisions of the Con­ vention are applied, and shall indi- cate in its reports on the application of the Convention any further pro- gress made in the matter;

(d) åt the expiration of three years from the date on which this Conven­ tion first enters into force the Govern- ing Body of the International Labour

Office shall submit to the Conference a special report concerning the appli­ cation of subparagraph (b) of this paragraph and containing such pro- posals as it may think appropriate for further action in regard to the matter.

Part II. Protective Measures

Article 4

The activities referred to in Article 2 shall be so arranged and conducted as to afford the protection envisaged in this Part of the Convention.

se med konventionens föreskrifter; och skall medlemsstaten tillika på samma sätt främja ändringar i and­ ra vid tidpunkten för ratificering tillämpade åtgärder;

c) skall vederbörande medlemsstat vid tidpunkten för konventionens ra­ tificering tillställa Internationella ar- betsbyråns generaldirektör en förkla­ ring, vari angives på vad sätt och på vilka kategorier av arbetstagare kon­ ventionens bestämmelser äga till- lämpning; och skall medlemsstaten tillika i sina rapporter rörande kon­ ventionens tillämpning lämna uppgift om de framsteg som må ha gjorts i detta hänseende;

d) skall Internationella arbetsby- råns styrelse sedan tre år förflutit från den dag, då denna konvention först trädde i kraft, inför arbetskon- ferensen framlägga en specialrapport rörande tillämpningen av stycket b) med avgivande av förslag till de yt­ terligare åtgärder, som styrelsen må finna lämpliga i detta hänseende.

Del II. Skyddsåtgärder

Artikel 4

I artikel 2 angiven verksamhet skall anordnas och utföras på sådant sätt, att i förevarande del av konven­ tionen avsett skydd åvägabringas.

Article 5

Artikel 5

Every effort shall be made to Alla ansträngningar skola göras för restrict the exposure of workers to att begränsa arbetstagarnas strål- ionising radiations to the lowest exponering till lägsta praktiskt möj- practicable level, and any unnecessary liga nivå, och varje onödig strålex- exposure shall be avoided by all ponering skall undvikas av samtliga parties concerned. berörda parter.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

Article 6

1. Maximum permissible doses of ionising radiations which may be reeeived from sources external to or internal to the body and maximum permissible amounts of radioactive substances which can be taken into the body shall be fixed in accordance with Part I of this Gonventian for various categories of workers.

2. Such maximum permissible doses and amounts shall be kept under constant review in the light of current knowledge.

Artide 7

1. Såvitt avser med strålningsarbe- te direkt sysselsatta arbetstagare sko­ la lämpliga nivåer fastställas i en­ lighet med artikel 6

a) beträffande å ena sidan såda­ na arbetstagare, som fyllt 18 år;

h) beträffande å andra sidan så­ dana arbetstagare, som äro under 18 år.

2. Arbetstagare under 16 år må icke sysselsättas i arbete, som är förenat med joniserande strålning.

Artikel 8

Lämpliga nivåer skola fastställas i enlighet med artikel 6 för arbets­ tagare, som ej äro direkt sysselsatta med strålningsarbete men som vistas på eller passera ställen, där de kun­ na bli utsatta för joniserande strål­ ning eller radioaktiva ämnen.

Artikel 9

1. Ändamålsenliga varningstecken skola användas för att angiva före­ fintlig risk till följd av joniserande strålning. I detta sammanhang er­ forderliga upplysningar skola till­ handahållas arbetstagarna.

• Sida 19
•  Original

Kungi. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

19

2. All workers directly engaged in radiation work shall be adequately instructed, before and during such employment, in the precautions to be taken för their protection, as regards their health and safety, and the reasons therefor.

Article 10

Laws or regulations shall require the notification in a manner pre- scribed thereby of work involving exposure of workers to ionising radia- tions in the course of their work.

Artide 11

Appropriate monitoring of workers and places of work shall be carried out in order to measure the exposure of workers to ionising radiations and radioactive substances, with a view to ascertaining that the applicable levels are respected.

Artide 12

All workers directly engaged in radiation work shall undergo an ap­ propriate medical examination prior to or shortly after taking up such work and subsequently undergo fur- ther medical examinations åt appro­ priate intervals.

Artide 13

Circumstances shall be specified, by one of the methods of giving effect to the Convention mentioned in Arti­ cle 1, in which, because of the nature or degree of the exposure or a com- bination of both, the following action shall be taken promptly:

(a) the worker shall undergo an appropriate medical examination;

2. Varje med strålningsarbete di­ rekt sysselsatt arbetstagare skall så­ väl före som under arbetet tillfreds­ ställande instrueras rörande de för­ siktighetsåtgärder han bär att iakt­ taga till skydd för hälsa och säker­ het samt skälen till dessa åtgärder.

Artikel 10

I lagstiftningen skall föreskrivas att anmälan i den ordning däri stad­ gas skall göras rörande bedrivande av arbete, som medför exponering av arbetstagare för joniserande strål­ ning under arbetet.

Artikel 11

Lämplig strålningsmätning beträf­ fande såväl arbetstagare som arbets­ ställen skall utföras med avseende på arbetstagarnas exponering för jo­ niserande strålning och för radioak­ tiva ämnen i syfte att kontrollera, huruvida tillämpliga nivåer iakttagas.

Artikel 12

Varje med strålningsarbete direkt sysselsatt arbetstagare skall under­ kastas lämplig läkarundersökning fö­ re eller kort efter påbörjandet av så­ dant arbete samt därefter undergå lä- karbesiktningar med lämpliga tids­ mellanrum.

Artikel 13

De omständigheter, under vilka föl­ jande åtgärder skyndsamt skola vid­ tagas på grund av exponeringens na­ tur eller grad, skola bestämmas ge­ nom någon av de i artikel 1 angivna tillämpningsmetoderna:

a) arbetstagaren skall underkastas för ändamålet lämpad läkarundersök­ ning;

21

ratifications of two Members liave tioner registrerats av generaldirektöbeen registered with the Director- ren. General.

3. Thereafter, this Convention shall 3. Därefter träder denna konven- come into force for any Member tion i kraft för varje medlem tolv twelve months after the date on månader efter den dag, då dess rawhich its ratification has been regis- tifikation registrerats, tered.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

Article 18

1. A Member which has ratified this Convention may denounce it after the expiration of five years from the date on which the Convention first comes into force, by an act communicated to the Director-General of the Inter­ national Labour Office for registra- tion. Such denunciation shall not take effect until one year after the date on which it is registered.

2. Each Member which has ratified this Convention and which does not, within the year following the expira­ tion of the period of five years inen- tioned in the preceding paragraph, exercise the right of denunciation provided for in this Article, will be bound for another period of five years and, thereafter, may denounce this Convention åt the expiration of each period of five years under the terms provided for in this Article.

Article 19

1. The Director-General of the International Labour Office shall notify all Members of the Interna­ tional Labour Organisation of the registration of all ratifications and denunciations communicated to him by the Members of the Organisation.

5. Ifrågavarande samråd och sam­ verkan böra särskilt ha till uppgift att

a) få till stånd en gemensam pröv­

ning av angelägenheter av ömse­ sidigt intresse för arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer i syfte att i största möjliga ut­ sträckning nå fram till lösningar i samförstånd; samt

b) skapa garantier för att de offent­

liga myndigheterna på lämpligt sätt inhämta arbetsgivar- och ar­ betstagarorganisationernas syn­ punkter, råd och bistånd i frågor avseende exempelvis

i) förberedelse och genomfö­

rande av lagstiftning, som berör organisationernas in­ tressen;

ii) inrättande och förvaltning

av sådana nationella or­ gan som ha att svara för sysselsättningens organisa­ tion, yrkesutbildning och omskolning, arbetarskydd, sundhet och säkerhet i ar­ betet, produktivitet, social trygghet och välfärd; samt

iii) utarbetandet och genomfö­

randet av planer för eko­ nomisk och social utveck­ ling.

• Sida 36
•  Original

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1961

Bilaga D