3

statsmedel i den mån särskilda omständigheter ej annat föranleda. Har kost­

nad eljest åsamkats ägaren eller innehavaren till följd av undanförsel och

står kostnaden i uppenbart missförhållande till den nytta åtgärden kan hava

medfört för honom, är han för sådan kostnad berättigad till skälig ersättning

av statsmedel.

Har egendom undanförts genom myndighets försorg, är ägaren eller inne­

havaren pliktig att återgälda myndigheten kostnaden härför i den mån han

enligt vad i första stycket sägs skolat svara för kostnaden, därest han själv

verkställt transporten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i frå­

ga om kostnad, som myndighet haft för vård av undanförd egendom.

Anspråk på ersättning enligt första stycket prövas i den ordning som är

stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens behov.

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

Förstöring

5 §•

Föreligger trängande fara för att egendom av beskaffenhet, att fiendens in­

nehav därav skulle väsentligen underlätta hans krigsansträngningar, skall

falla i fiendens hand och möter hinder mot undanförsel av egendomen, äger

Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer föreskriva, att egendo­

men skall förstöras eller eljest försättas ur brukbart skick (förstöring).

6

§•

Vad i 3 § är stadgat om undanförsel skall i tillämpliga delar gälla beträffan­

de förstöring.

För medverkan vid förberedande åtgärd för förstöring skall ersättning av

statsmedel utgå efter vad i 4 § sägs.

Särskilda bestämmelser

7 §•

Har beslut om undanförsel eller förstöring meddelats, äger myndighet,

som Konungen bestämmer, taga i anspråk markområden, byggnader, ut­

rymmen, transportmedel och materiel ävensom vad eljest må finnas erfor­

derligt för fullgörande av uppgift enligt denna lag, och skall därvid vad i

allmänna förfogandelagen stadgas äga tillämpning.

8

§•

Med dagsböter eller fängelse eller, om omständigheterna äro synnerligen

försvårande, med straffarbete i högst två år straffes

1. den som med vetskap om att beslut om undanförsel meddelats under­

låter att verkställa undanförsel eller verkställer undanförsel i strid mot där­

om givna bestämmelser eller bryter mot 1 § tredje stycket eller underlåter

att iakttaga i 3 § föreskriven anmälningsskyldighet; samt

2. den som med vetskap om att föreskrift meddelats jämlikt 2 § bryter

mot förbud, som genom föreskriften meddelats, eller underlåter att iakttaga

villkor, som jämlikt nämnda lagrum uppställts.

Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf är belagd

med straff, må rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara egendom, som

undanhållits genom gärningen, förverkad till kronan eller, om egendomen

ej kan tillrättaskaffas, förplikta honom att till kronan utgiva ersättning för

egendomens värde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

5

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet å Stockholms slott den 27 oktober 1961.

N ärvarande:

Statsministern

E

rlander

,

statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

indström

, L

ange

,

L

indholm

, K

ling

, S

koglund

, E

denman

, N

etzén

, J

ohansson

,

af

G

eijerstam

,

H

ermansson

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­

fen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om ny lagstiftning

rörande undanförsel och förstöring, m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

I samband med omorganisationen av civilförsvaret beslöts att ansvaret

för planläggning och verkställighet av undanförsel och förstöring av egen­

dom skulle överföras från civilförsvaret till det ekonomiska försvaret. Som

en följd härav innehåller civilförsvarslagen den 22 april 1960 (nr 74) och

civilförsvarskungörelsen den 27 maj 1960 (nr 377), vilka båda författning­

ar trädde i kraft den 1 juli 1960, till skillnad från motsvarande äldre författ­

ningar icke några stadganden om undanförsel och förstöring. I övergångs­

bestämmelserna till de nya författningarna har emellertid meddelats före­

skrifter av innebörd, bland annat, att hittillsvarande regler om undanförsel

och förstöring skall gälla intill dess särskild lagstiftning i ämnet kommit

till stånd, att gällande organisationsplaner skall lända till efterrättelse intill

dess nya planer upprättats samt att vissa uppgifter, som på ifrågavarande

område tidigare fullgjorts av civilförsvarsstyrelsen, överflyttas på riksnämn-

den för ekonomisk försvarsberedskap.

På grundval av en inom riksnämnden verkställd utredning rörande nuva­

rande målsättning och förutsättningar för undanförsel och förstöring har

nämnden — efter samråd med överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, sta­

tens jordbruksnämnd och medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd —

utarbetat och med skrivelse den 20 mars 1961 överlämnat förslag till lag

om undanförsel och förstöring samt förslag till kungörelse om undanförsel

och förstöring.

Över riksnämndens skrivelse med därvid fogade författningsförslag har,

efter remiss, yttranden avgivits av hovrätten för Västra Sverige, kommers­

kollegium, järnvägsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, riks­

arkivet, krigsarkivet, kungl. biblioteket, riksantikvarieämbetet och statens

9

Förut omnämnda bestämmelser i G6 § civilförsvarslagen rörande undanför-

sel skall i tillämpliga delar gälla även beträffande förstöring, dock att vad

som där sägs om (civilförsvarsmyndighet) skall ha avseende jamval a mi­

litär myndighet. För biträde med vidtagande av förberedande atgard for egen­

doms förstöring skall ersättning av statsmedel utgå efter vad i 67 § lagen sags

i fråga om undanförsel (68 §).

.

I början av 1940-talet vidtogs en del planläggningsåtgärder for förstöring

enligt anvisningar av överbefälhavaren och försörjningskommissionerna f jfr

civilförsvarsutredningens betänkande SOU 1958: 13, s. 198 f.). Provisoriska

anvisningar angående order om verkställande av förstöring har sedermera

utfärdats av civilförsvarsstyrelsen.

I ämbetsskrivelse till civilförsvarsstyrelsen den 23 maj 1947 har Kung .

Mai :t meddelat vissa bestämmelser rörande rätt för militär myndighet att

under högsta civilförsvarsberedskap för särskilda fall meddela civilforsvars-

myndighet föreskrift om fullgörande av civilförsvaret åvilande uppgifter

fråga om bortförande och förstöring har därvid föreskrivits, att överbeläl-

havaren och vissa andra militära chefer må, sedan beslut om bortförande el­

ler förstöring vederbörligen fattats, meddela föreskrifter om verkställigheten,

då så finnes särskilt påkallat ur militär synpunkt.

För undanförsel och förstöring gäller i vissa avseenden särskilda bestäm­

melser. Från civilförsvarskungörelsens föreskrifter kan enligt överbefälhava­

rens bestämmande undantagas försvarsväsendet tillhöriga eller för dess rak­

ning avsatta förråd. Planläggning och verkställighet av undanförsel av fly­

tande bränslen och smörjmedel handhaves — efter anvisningar av riksnämn­

den — av drivmedelscentralen, som är ett samarbetsorgan för nksnamnden

och vissa oljebolag och som bildats för att vid krig eller krigsfara svara för

distributionen m. m. av nämnda varor. Vissa särbestämmelser gäller vidare

för undanförsel och förstöring vid järnvägarna, statens vattenfallsverk och

vissa icke statliga kraftföretag, televerket, luftfartsverket och krigsmakten

(SFS 1948: 561—563 samt 1949: 29 och 103) ävensom för skyddande av ar-

kivalier och samlingar m. in. vid krig eller krigsfara (Kungl. Maj:ts cirku­

lär, SFS 1939: 948).

Verkställighet av undanförselåtgärder kan, såsom förut framhållits, an­

befallas endast vid krig eller krigsfara. Dessförinnan kan vissa frivilliga åt­

gärder vidtagas i syfte att på ett ur beredskapssynpunkt lämpligt sätt sprida

förråd in. m., s. k. skyddsplacering. I kungörelsen den 31 augusti 1949 om

skyddsplacering av varuförråd m. m. definieras skyddsplaceringen som fri­

villigt uppläggande av varor å sådan ort eller plats, som erbjuder önskvärd

trygghet mot att varorna i händelse av krig genom fiendens åtgöranden för-

störes eller eljest går förlorade. Frågor rörande samordning av åtgärder för

skyddsplacering skall centralt handhavas av riksnämnden, som vid fullgö­

randet av ifrågavarande uppgifter, i den mån så erfordras och kan ske, skall

samråda med chefen för försvarsstaben, civilförsvarsstyrelsen, sjukvårdsbe-

redskapsnämnden och statens jordbruksnämnd. Det åligger riksnämnden,

sjukvårdsberedskapsnämnden och jordbruksnämnden att beträffande varor,

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

11

tagas. I enlighet härmed bör, fortsätter riksnämnden, lagen i huvudsak inne­

hålla de allmänna riktlinjerna för undanförsel och förstoring med angivan­

de av åtgärdernas ändamål, förberedande och utförande, beslutanderatt samt

ersättningsprinciper. Vad i övrigt författningsmässigt kravs för fullgörandet

av skilda undanförsel- och förstöringsuppgifter torde få bestammas i admi­

nistrativt utfärdade tillämpningsföreskrifter och av vederbörande myndig­

heter meddelade anvisningar.

Vid utarbetandet av författningsförslagen har riksnämnden stravat efter

att i möjligaste mån anknyta till gällande regler. Vissa omständigheter, så­

som den vapentekniska utvecklingen och de därav betingade planerna pa

omfattande utrymningar, har emellertid medfört, att delvis andra aspekter

än tidigare nu måste läggas på undanförselfrågorna.

Beträffande undanförselns syfte framhåller riksnämnden att

även hädanefter undanförsel synes böra komma i fråga blott vid krig eller

krigsfara, vari riket befinner sig. Enligt gällande lagstiftning kan undanfor-

sel beslutas endast i syfte att bereda egendom bättre skydd mot krigshand­

lingar. Skyddsändamålet torde alltjämt få anses vara det primara, ehuru

möjligheterna att genom undanförsel minska skaderiskerna blivit mindre

allteftersom nya och verksammare förstörelsemedel utvecklats. De omfattan­

de befolkningsomflyttningar som planeras torde å andra sidan komma att

medföra att försörjningssynpunkter i högre grad än tidigare bör få betydel­

se såväl för undanförselns omfattning som för dess former och genomforan­

de. Den redan under normala förhållanden påtagliga ojämnheten i fråga om

försörjningsbetingelserna för olika delar av landet kommer nämligen att yt­

terligare skärpas genom befolkningsomflyttningarna. Det synes därför nöd­

vändigt att möjlighet skapas att genomföra undanförsel i syfte att fa till

stånd en med hänsyn till folkförsörjningen ändamålsenligare geografisk for­

delning av viktigare förnödenheter även om därigenom någon reell förbätt­

ring av skyddet icke nås.

I sammanhanget framhålles att hittillsvarande uppdelning av undanfor-

selbegreppet i »utspridning» av egendom, som sker inom ett begransat om­

råde, och »bortförande», som avser längre förflyttningar, numera ter sig

mindre rationell. I nämndens förslag har därför termerna »utspridning» och

»bortförande» slopats och undanförsel använts såsom sammanfattande be­

nämning på de åtgärder, vilka kan komma i fråga. Detta anses dock icke böra

hindra att man, där så finnes erforderligt, i detalj anvisningar reglerar skil­

da slag av undanförselåtgärder.

Vad angår tidpunkten för undanförsel uppger riksnämnden

att enligt gjorda uppskattningar den undanförsel, som kan komma att aktua­

liseras vid krig eller krigsfara, kvantitativt sannolikt blir mycket omfattande.

Som regel torde det dessutom bli fråga om att föra varorna icke oväsentliga

sträckor. Det är vanskligt att närmare söka ange den tid som kan åtgå för att

genomföra en undanförsel exempelvis av en omfattning, som skulle kunna

anses tillfredsställande i ett läge där slutlig utrymning genomförts. Gjorda

beräkningar tyder emellertid på att det under gynnsamma omständigheter

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

13

erfordras för undanförsel av arkivalier, böcker, konstverk och kulturhisto­

riska föremål. För att fylla denna lucka samt för att möjliggöra undanförsel

i ett relativt tidigt skede, då ännu inga beredskapslagar satts i tillämpning,

har riksnämnden föreslagit en särskild lagregel om rätt att ta i anspråk

byggnader, transportmedel m. m. På motsvarande grund skulle det också

kunna ifrågasättas att i lagen införa en särskild föreskrift om att ta i an­

språk arbetskraft. Så extraordinära åtgärder har riksnämnden emellertid ej

ansett böra ifrågakomma förrän beredskapslagarna överlag trätt i tillämp­

ning och i sådant läge kan erforderlig arbetskraft tas i anspråk med stöd av

tjänstepliktslagen.

Ett snabbt utförande av undanförsel- och förslöringsåtgärder kräver, an­

för riksnämnden, en omfattande planläggning. Vissa mera konkreta

förberedelseåtgärder synes också önskvärda. Således bör försörjningsmyndig-

heterna redan i fredstid verka för att större och viktigare varuförråd, där för­

utsättningar härför kan finnas, placeras på sådana ställen att undanförsel

därav ej erfordras i ett skärpt läge. I vissa fall kan detta ske redan i samband

med valet av permanenta lagringsplatser, exempelvis i fråga om spannmål

och flytande bränslen. I andra fall kan varuägarna intresseras för att göia

omflyttningar i ett tidigare skede av ett skärpt läge, då krigsfara ännu ej kan

anses föreligga. För att sådana frivilliga omflyttningar skall komma till stånd

erfordras emellertid åtminstone, att varuägarna, därest undanförsel seder­

mera skulle beslutas, beträffande ersättning för transportkostnader m. m. ej

kommer i ofördelaktigare ställning än varuägare, som verkställer omflytt­

ningar först då undanförsel anbefallts. I syfte att undvika sådana olägenheter

har riksnämnden i förslaget till kungörelse (10 §) intagit en särskild bestäm­

melse om ersättning i dylika fall.

Det synes riksnämnden naturligt att huvudansvaret för planläggningen av

undanförsel och förstöring lägges på nämnden. Men det är också naturligt

att de myndigheter, som fullgör beredskapsuppgifter på vissa särskilda för­

sörjningsområden — jordbruksnämnden beträffande livsmedel och foderme­

del, sjukvårdsberedskapsnämnden beträffande sjukvårdsmateriel och läke­

medel samt armétygförvaltningen, som vid krig eller krigsfara skall organi­

sera motorreparationstjänsten vad gäller reservdelar och tillbehör till mo­

torfordon m. in. — medverkar vid planläggningen på sina respektive områ­

den.

I riksnämndens skrivelse anföres vidare, att de centrala myndigheterna i

princip endast bör dra upp riktlinjerna för planläggningen medan det i all­

mänhet torde få ankomma på länsstyrelserna att utforma detaljplanerna,

exempelvis i fråga om vilka förråd som skall undanföras, arbetskraft, trans­

portmedel, emballage, lagerlokaler in. m. Ett intimt samarbete med närings­

livets representanter torde härvid bli nödvändigt. I vissa län, som mera avse­

värt kommer att beröras av undanförselplanläggningen, kan det visa sig än­

damålsenligt att särskilda arbetsgrupper bildas. Vad gäller arkivalier, konst­

föremål o. d. kan länsstyrelserna behöva biträde av särskilda sakkunniga.

Riksnämnden framhåller, alt det i vissa fall kan vara lämpligt att även de­

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

17

synes en sådan föreskrift nämligen nödvändig för att säkerställa att undan-

förselåtgärder i ett tidigt skede överhuvudtaget skall kunna genomföras. I

ett sådant läge bör man icke vara beroende av att behöva avvakta tillämp­

ningen av beredskapslagarna överlag. — Länsstyrelsen i Kronobergs län un­

derstryker, att efter transportmedlen arbetskraften torde vara den viktigaste

faktorn för att genomföra undanförsel och att utan tillräcklig arbetskraft

för lastning och lossning s. k. frivillig undanförsel troligen icke kommer att

ge önskvärt resultat.

Med tanke på de olika praktiska problem, som måste förutsättas uppkom­

ma vid en undanförsel i sent skede, betonar flera remissorgan önskemålet

om frivillig undanförsel. Länsstyrelsen i Kopparbergs län och civilbefälhava­

ren i femte civilområdet understryker sålunda nödvändigheten av att författ­

ningsbestämmelserna erhåller sådan formulering att frivillig undanförsel av

förnödenheter till ur beredskapssynpunkt lämpliga områden redan i fred

gynnas i största möjliga utsträckning för att minska påfrestningarna i ett

senare skede, då militära och civila behov konkurrerar om transportmedlen.

— Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet finner det mycket viktigt att det

påtagliga behovet av att förbereda placering av större och viktiga varuförråd

så, att undanförsel därav ej erfordras i ett skärpt läge, klart skjutes i för­

grunden och i möjligaste mån vinner beaktande hos de planläggande myn­

digheterna. —- Enligt Kooperativa förbundet förestavas lokaliseringen av de

enskilda företagens lagerlokaler huvudsakligen av ekonomiska skäl, bl. a.

med beaktande av transportkostnaderna och beroendet av befolkningens

lokalisering i fredstid, och rekommendationen om frivillig undanförsel redan

i fredstid torde därför icke få någon större reell betydelse. För att förbe­

reda en praktiskt fungerande försörjningsorganisation i ett beredskapsläge

synes det förbundet nödvändigt, att frågan göres till föremål för en grund­

lig utredning, bl. a. med hänsyn till de lokaliseringsplaner som distributions­

apparaten och näringslivet i övrigt nu arbetar med.

I detta sammanhang må även redovisas vid remissbehandlingen framkom­

na synpunkter på frågan om ersättning vid frivillig undanförsel. Erfaren­

heter från konferenser och försvarsövningar synes ge vid handen, framhål­

ler länsstyrelsen i Jönköpings län, att undanförsel efter det allmänna förfo­

gandelagen trätt i kraft (anbefalld undanförsel) ej torde få önskad omfatt­

ning främst till följd av brist på transportmedel. Så länge en varuägare eller

varuinnehavare ej säkert kan räkna med viss ersättning för frivillig undan­

försel torde emellertid dylik komma till stånd endast i mycket begränsad

omfattning. Länsstyrelsen anser därför, att för egendom, som avsetts bli

föremål för undanförsel och som efter överenskommelse mellan egendomens

ägare eller innehavare och myndighet frivilligt bortförts, innan beslut här­

om meddelats, ägaren eller innehavaren lämpligen bör kunna tillerkännas

ersättning även om formellt beslut om undanförsel sedermera icke medde­

lats. Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Kronobergs län

— som

anser de oklara bestämmelserna komma att verka återhållande både på

myndigheternas initiativ att söka nå överenskommelser och på ägarnas vil-

Bihang till riksdagens protokoll 1961. t sand. Nr 202

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

19

resurser torde vara otillräckliga för allför vidgade arbetsuppgifter och me­

nar att problemet bör beaktas av statens organisationsnämnd i samband med

pågående undersökningar om civilförsvarsärendenas handläggning vid läns­

styrelse. Tanken på att till länsstyrelserna knyta särskilda arbetsgrupper

med representanter även för näringslivet liksom att för planläggning av

undanförsel av arkivalier och konstföremål m. m. anlita speciella sakkun­

niga finner flera remissorgan välgrundad. I sistnämnda sammanhang för­

ordas också från något håll att civilförsvarsutredningens förslag om bildan­

det av ett kulturskyddsråd snarast förverkligas. Sättet för bestämmande av

ersättning inom det ekonomiska försvarets område överhuvudtaget har för­

anlett vissa principiella synpunkter i yttrandet av länsstyrelsen i Malmöhus

län och civilbefälhavaren i första civilområdet. Yttrandet utmynnar härvid i

förslag om närmare utredning rörande värderingsnämnder m. m., en utred­

ning som dock icke bör få fördröja genomförandet av föreliggande författ-

ningsförslag.

Departementschefen

Det förslag till lag om undanförsel och förstöring, som riksnämnden efter

samråd med överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, jordbruksnämnden

och sjukvårdsberedskapsnämnden framlagt, bygger i huvudsak på gällande

lagstiftning. Föreslagna ändringar syftar till att anpassa lagbestämmelserna

efter numera rådande förutsättningar. Förslaget och motiven för detsamma

har överlag tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

I många yttranden understryks behovet av en reviderad lagstiftning och

konstateras att förslaget synes väl anpassat efter utvecklingens krav. Jag

kan i allt väsentligt biträda den uppfattning som sålunda kommit till ut­

tryck. Därest den grundläggande författningen i ämnet liksom hittills får

karaktär av ramlagstiftning av beredskapsnatur och kompletteras med till-

lämpningsföreskrifter samt med anvisningar, vilka lätt kan ändras i takt

med utvecklingen, bör enligt min mening författningskomplexet kunna bli

ett användbart instrument för planläggning och verkställighet av undan­

försel och förstöring. Från beredskapssynpunkt framstår det såsom högst

angeläget att hithörande frågor blir tillfredsställande lösta.

Med hänsyn till den överensstämmelse som råder mellan gällande lagstift­

ning och den föreslagna lagen anser jag mig kunna begränsa de allmänna

uttalandena till huvudsakligen sådana spörsmål, vilka föreslås bli lösta på

annat sätt än hittills eller beträffande vilka skilda åsikter framförts.

I fråga om undanförselns syfte torde skyddsändamålet — som

enligt gällande rätt utgör det enda motivet för undanförsel — alltjämt bli

av primär betydelse. Med tanke på det väsentligt ändrade utgångsläget, i

första hand till följd av massförstörelsevapnens utveckling och därav be­

tingade omfattande utrymningsplaner, måste emellertid de rena folkförsörj-

ningssynpunkterna hädanefter komma till tydligare uttryck. Enighet råder

sålunda om att möjlighet bör finnas att besluta om undanförsel jämväl för

2j- Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 202

Kungi. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

20

att nå eu från beredskapssynpunkt ändamålsenligare geografisk fördelning

av för försvaret eller folkförsörjningen viktigare förnödenheter även om

någon reell förbättring av skyddet därigenom icke uppnås. De ändrade be­

tingelserna synes också motivera att man slopar nuvarande uppdelning i två

huvudtyper av undanförsel samt anknytningen till civilförsvarsområden.

Det ligger i sakens natur, att tidpunkten för genomförande

av undanförsel är en betydelsefull faktor. För att undvika eller mildra

de komplikationer av skilda slag, som synes ofrånkomliga därest mobilise­

ring, utrymning och undanförsel måste genomföras i stort sett samtidigt, bör

strävan vara att åstadkomma erforderliga undanförselåtgärder i ett så tidigt

skede som det överhuvudtaget är möjligt. I syfte att vidga möjligheterna att

tidigare än vid krig eller krigsfara — då samtliga beredskapslagar är av­

sedda att senast träda i tillämpning — vidta nödiga åtgärder föreslår jag att

i lagen upptages en bestämmelse av innebörd att under andra utomordent­

liga förhållanden Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke skall äga förordna

om undanförsel.

Förslaget att genomförandet av undanförsel också fortsätt-

ningsvis böi i princip ankomma pa vederbörande ägare eller innehavare av

egendomen biträder jag. Skälet härför är icke blott att ägaren eller inneha­

varen ofta har ett starkt eget intresse av att egendomen flyttas utan även och

kanske främst att myndigheterna saknar praktiska möjligheter att verkstäl­

la undanförseln. Det är emellertid av största vikt att den enskilde vid behov

får hjälp av myndigheterna, i första hand länsstyrelserna, med anskaffande

av erforderliga resurser i form av transportmedel, arbetskraft m. m. I det

sammanhanget påkallar frågan om ianspråktagande av dylika resurser upp­

märksamhet. Jag delar riksnämndens och flera remissmyndigheters uppfatt-

ning lörande behovet av särskilda förfoganderättsbestämmelser. Visserli­

gen kan i vissa lägen allmänna förfogandelagen förutsättas vara i tillämp­

ning och således möjliggöra ianspråktagande även för här avsett ändamål.

Emellertid är att märka att förfogandelagstiftningen ej täcker hela undan-

1'örselområdet — arkivalier, kulturhistoriska föremål etc. faller exempelvis

utanför och dessutom är det, såsom jag redan framhållit, synnerligen

önskvärt att undanförsel kan ske redan innan beredskapslagarna i övrigt

satts i tillämpning. Vid sådant förhållande torde särskilda förfoganderegler

i undanförsellagen vara erforderliga. Vad gäller transportmedel utgår jag

ifrån att undanförselmyndigheterna anlitar den allmänna civila transport­

ledning, som organiseras. Liksom riksnämnden är jag av den åsikten att

föreskrift om ianspråktagande av arbetskraft med särskild tjänsteplikt där­

emot ej lämpligen bör komma i fråga. Man torde nämligen ha anledning

rakna med att, därest erforderlig arbetskraft ej finns att tillgå exempelvis

genom civilförsvarets försorg, tjänstepliktslagen blir tillämplig eller speci­

ella åtgärder i annan ordning vidtages.

Jag har förut berört frågan om undanförsel i tidigt skede. Härvid bör be­

aktas möjligheterna till frivillig undanförsel, d. v. s. ägare eller innehavare

av egendom kan främst i eget intresse verkställa planenlig undanförsel, ehu­

Kungl. Maj. ts proposition nr 202 år 1961

21

ru sådan ej anbefallts. Det måste anses vara ett allmänt intresse att stödja

enskilda initiativ i den riktningen och myndigheterna bör därför i möjligaste

mån verka för att åstadkomma överenskommelser med olika företagare om

dylik undanförsel. Av avgörande betydelse är dock de ersättningsspörsmål

som härvid torde uppkomma. Såsom en del remissorgan påpekat lär riks-

nämndens rekommendationer i fråga om ersättning icke vara tillräckliga för

att stimulera egendomsägare till frivillig undanförsel. Å andra sidan är det

icke möjligt att i förevarande sammanhang föreslå ersättningsregler av mera

generell innebörd. Såsom princip torde som riksnämnden förordat böra gäl­

la, att den som utför frivillig undanförsel, därest beslut om undanförsel

sedermera meddelas, ej skall komma i sämre ekonomiskt läge än den som

verkställer undanförsel först efter beslutet. Härutöver synes det emeller­

tid önskvärt att statsmedel ställs till förfogande så att riksnämnden och

andra fackmyndigheter efter överenskommelser i särskilda fall och beträf­

fande viktigare förnödenheter beredes möjlighet att helt eller delvis ersätta

egendomsägare för frivilliga undanförselåtgärder. Jag är i enlighet häimed

beredd att — efter utredning av frågan inom fackmyndigheterna — medver­

ka till förslag till riksdagen om anvisande av visst anslag å beredskapsstat

för ändamålet.

Ett snabbt och effektivt utförande av undanförsel- och förstöringsåtgär-

der förutsätter en omfattande planläggning. De föreslagna lagbestäm­

melserna är liksom gällande lagstiftning avsedda att utgöra det författnings-

mässiga underlaget för vidtagandet av nödiga åtgärder. Tyngdpunkten ligger

emellertid från beredskapssynpunkt på den planering som i skilda hänseen­

den fordras för att det hela i en aktuell situation skall kunna fungera. Här­

vidlag är planläggningen i såväl central som regional instans av största vikt.

Bestämmandet av undanförsel- och mottagningsområden, upprättandet av

organisationsplaner, frågor angående transportmedel, emballage, lagerloka­

ler m. in. samt organisatoriska spörsmål av olika slag är väsentliga problem.

De riktlinjer riksnämnden uppdragit beträffande planläggningsarbetet kan

jag i väsentliga delar biträda. Erforderliga tillämpningsföreskrifter till lagen

kommer att utarbetas på grundval av det av riksnämnden framlagda kungörel­

seförslaget med vederbörligt beaktande av vid remissbehandlingen och eljest

framkomna synpunkter. Jag är angelägen om att redan nu betona, att frå­

gan om länsstyrelsernas befattning med undanförseluppgifter måste särskilt

beaktas. Avslutningsvis vill jag framhålla, att ett planläggningsarbete un­

der senare år kontinuerligt bedrivits. En översyn och förnyelse av denna

planläggning är emellertid påkallad efter den senaste utvecklingens krav

och sedan delvis nya lagbestämmelser trätt i kraft.

Till vissa frågor i samband med den föreslagna lagstiftningen torde jag

få återkomma i specialmotiveringen till förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

23

ordnat, att sistnämnda kungörelse skall upphöra att gälla. I överensstäm­

melse härmed torde — av skäl som anförts i riksnämndens framställning

lagen angående skyldighet att meddela uppgifter om kostnader för krigsleve-

ranser böra upphävas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

IV. Specialmotivering till förslaget till lag om undanförsel och förstöring

1

§•

Paragrafen motsvarar 1 § i riksnämndens lagförslag och 40 § i 1944 års

civilförsvarslag.

Riksnämnden

I överensstämmelse med vad som förordades av civilförsvarsutredningen

(SOU 1958: 13, s. 192 ff) har riksnämnden bland undanförselobjekten även

medtagit sådan egendom som arkivalier, böcker, konstverk och kulturhisto­

riska föremål av betydelse för det allmänna.

Då undanförsel icke längre ingår bland civilförsvarets uppgifter utan är

ett led i den ekonomiska försvarsberedskapen, har skäl icke ansetts före­

ligga att anknyta undanförseln till civilförsvarsområden. Förslaget upptar

därför endast en bestämmelse av innebörd, att egendomen i fråga skall fö­

ras bort från sin vanliga förvaringsplats. Den föreslagna vida formuleringen

gör det enligt riksnämnden möjligt för vederbörande myndigheter att obund­

na av andra synpunkter än sådana, som betingas av militära förhållanden

och utrymningsåtgärder, bestämma lämpliga mottagningsområden, nära

eller fjärran från undanförselområdet. Föreskriften i 41 § civilförsvarslagen

— enligt vilken bortförd egendom först efter tillstånd eller på särskilt an­

givna villkor får flyttas från det civilförsvarsområde, dit egendomen bort­

förts — har ansetts böra utgå.

I klarhetens intresse säger sig riksnämnden ha bibehållit regeln att un­

danförsel även kan gälla förflyttning av hel rörelse, »industriell eller annan

verksamhet». Nuvarande bestämmelse att beslut om undanförsel också må

avse vad som tillverkas eller eljest framvinnes efter beslutets meddelande

har däremot synts överflödig.

Remissyttrandena

Förslaget att även arkivalier, böcker, konstverk och kulturhistoriska före­

mål skall ingå bland undanförselobjekten tillstyrkes livligt av i första hand

riksarkivet, krigsarkivet, riksantikvarieämbetet och statens historiska mu­

seum samt nationalmuseum. Riksarkivet uppger, att frågan om beredande

av skydd för oersättliga arkivalier under krig eller krigsfara sedan länge

27

nar, att de fåtaliga fall, då ersättningsskyldighet kan ifrågakomma, torde

bli mycket svåra att bedöma och att under sådana förhållanden en rätt att

kvarhålla egendom får anses vara ett alltför kraftigt ingrepp i äganderätten.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län — vars uppfattning härutinnan biträdes av

länsstyrelsen i Västernorrlands län och civilbefälhavaren i andra civilområ­

det — påtalar som en brist att lagförslaget icke upptar bestämmelser om

ersättning för förluster av egendom i följd av undanförsel eller förstöring,

i den mån dylika förluster ej gottgöres i annan ordning. I princip bor aSare»

som förlorar egendom under transport eller som tvingas förstöra egendom

för att den ej skall kunna nyttjas av fienden, erhålla ersättning av stats­

medel.

Kungl. Maj. ts proposition nr 202 år 1961

Departementschefen

Med anledning av vad som framkommit vid remissbehandlingen vill jag

understryka att, såsom även riksnämnden uttalat, ersättning för transport­

kostnader m. m. enligt första styckets första mening normalt avses skola ut­

gå av statsmedel. För att tydligare markera detta har också föreslagits en

viss jämkning av ordalydelsen i förhållande till den nuvarande. Ehuru un­

dantagsbestämmelsen således bör tolkas restriktivt, är den dock även enligt

min mening befogad i fall, då särskilda omständigheter föreligger. Stundom

torde nämligen undanförseln för vederbörande varuägare få anses vara av sa

väsentlig betydelse — exempelvis då ett grosshandelsföretags varulager flyt­

tas från utrymningsorten till evakueringsort och därigenom möjlighet ges

att omsätta varorna — att undantagsvis kostnaderna eller del av dessa skali-

gen bör bestridas av ägaren. — Vad gäller andra kostnader än direkta trans­

portkostnader m. m. synes det också fortsättningsvis motiverat att ersätt­

ning av statsmedel utgår i mera begränsad omfattning. Den situationen, att

kostnaden stått i uppenbart missförhållande till den nytta undanförselåt-

gärden medfört, kan t. ex. tänkas inträda då egendom av visst slag kravt

speciella anordningar i fråga om emballage och packning, då forvanngsloka-

ler av särskild beskaffenhet måst iordningställas etc. Skälighetsprovning

torde därvid få ske i det enskilda fallet.

Jag biträder uppfattningen, att med hänsyn främst till dess i samman­

hanget speciella karaktär bestämmelsen om retentionsrätt icke torde vara

erforderlig. I enlighet härmed har i departementsförslaget stadgandet lått

Vad gäller ersättning för förlust av egendom till följd av undanförsel

eller förstöring bör alltjämt beaktas, att dylik förlust under vissa förutsätt­

ningar kan behandlas såsom krigsskada. Gottgörelse kan följaktligen kom­

ma i fråga jämlikt lagen om ersättning för krigsskada å egendom. I övrigt

torde sådana ersäitningsfrågor böra lösas först i en aktuell situation, då det

allmänna ekonomiska läget och andra inverkande, på förband okända fak­

torer blivit klarlagda. Lagstiftning in casu eller andra erforderliga åtgärder

i syfte alt i möjligaste mån hålla vederbörande egendomsägare skadeslösa

torde då kunna påräknas.

29

andra stycke ses. Ersättning är liksom för närvarande avsedd att utgå en­

dast för medverkan vid förberedande åtgärder för förstöring, däremot ej

för verkställighet av förstöringsåtgärder. Vid sådant förhållande kan jag

icke biträda riksnämndens förslag angående ersättning för medverkan vid

förstöring. Bestämmelsen härom har följaktligen fått utgå. Frågan om er­

sättning för förstörd egendom har jag berört under 4 §.

7 §•

Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 7 § i riksnämndens lagförslag

men saknar direkt motsvarighet i gällande lagstiftning.

Skälen för en särskild förfoganderegel har redovisats i den allmänna mo­

tiveringen. Genom hänvisningen till allmänna förfogandelagen kan olika for­

mer av ianspråktaganden bli möjliga. En innehavare av transportmedel kan

åläggas antingen att ställa detta till förfogande eller att fullgöra ett fors-

lingsuppdrag, innehavaren av en lageranläggning kan åläggas att lagra för­

nödenheter, som han ej själv äger, o. s. v. Hänvisningen till förfogandelagen

innebär vidare, att där förekommande ersättningsregler m. m. blir tillämp­

liga. Jag erinrar om mitt tidigare uttalande, att jag ej funnit tillräckliga skäl

föreligga att i förevarande sammanhang föreslå ett stadgande även om ian-

språktagande av arbetskraft.

8

§•

De föreslagna påföljdsbestämmelserna överensstämmer i huvudsak med

vad riksnämnden i 8 § föreslagit och har i det väsentliga sin motsvarighet i

91 § av 1944 års civilförsvar slag.

Riksnämnden

I förhållande till gällande lag har, påpekar riksnämnden, den ändringen

föreslagits att straffmaximum om två års straffarbete ansetts böra vara

tillämpligt om omständigheterna allmänt sett är synnerligen försvårande

oavsett vilken beredskapsgrad som gällt vid brottets begående. Underlåten­

het att utan giltigt skäl verkställa anbefalld undanförsel torde böra straffbe­

läggas på samma sätt som verkställande av undanförsel i strid mot givna

bestämmelser. Däremot har riksnämnden icke ansett sig böra biträda ett av

överbefälhavaren framfört förslag om straff även för den som underlåter att

verkställa anbefalld förstöringsåtgärd. Enligt riksnämnden kan det näm­

ligen synas tveksamt, huruvida det är rimligt att under straffhot fordra för­

störingsåtgärder och huruvida sådant straffhot verkligen kan antagas på­

verka vederbörandes beredvillighet att utföra förstöringen.

Remissyttrandena

Hovrätten för Västra Sverige anför:

Det föreslagna stadgandet om straff för den som utan giltigt skäl under­

låter att verkställa undanförsel utgör eu nyhet i jämförelse med gällande

rätt. Att en sådan bestämmelse hittills ansetts kunna undvaras torde sam­

manhänga med att undanförsel enligt nu gällande lagstiftning kan beslutas

il liihang Ull riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 202

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

danförsel- eller förstöringsåtgärder, rådrum icke finns för ett överklagande

av beslutet.

10

§.

Den föreslagna paragrafen har samma lydelse som 10 § i riksnämndens

förslag. Motsvarande bestämmelse finns i 96 § andra stycket i 1944 års

civilförsvarslag och i 84 § andra stycket av 1960 års civilförsvarslag. Såsom

tidigare framgått gäller redan vissa särbestämmelser för bl. a. järnvägarna,

statens vattenfallsverk och vissa icke statliga kraftföretag, televerket, luft­

fartsverket och krigsmakten. Författningsunderlag för utfärdande av före­

skrifter bör alltjämt finnas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

31

11

§•

Paragrafen motsvarar 11 § i riksnämndens förslag.

Jag har tidigare betonat, att tillämpningsföreskrifter och detalj anvisning­

ar har sin särskilda betydelse med tanke på det planläggningsarbete och de

förberedelser i övrigt som på förevarande område är av den allra största

vikt. Med hänsyn till de speciella behov, som här kan tänkas uppkomma,

innebär den föreslagna bestämmelsen vidare, att Kungl. Maj :t kan föreskri­

va särskilda åtgärder, som är ägnade att underlätta genomförandet av un-

danförsel och förstöring. Riksnämndens motiv härför har främst varit att

skapa underlag för stadganden i tillämpningskungörelsen angående frivillig

undanförsel. Även i andra sammanhang kan emellertid ett dylikt bemyndi­

gande vara av värde. Sålunda kan det i samband med planering för förstöring

av egendom visa sig erforderligt att i vissa fall redan i fredstid vidta spe­

ciella förberedelser för att i händelse av krig möjliggöra en snabb och ef­

fektiv förstöring. Jag anser sådana synpunkter böra beaktas och vill tillägga,

att bemyndigandet i förevarande sammanhang, där tidsfaktorn kan visa sig

bli avgörande, får anses vara av stor betydelse från beredskapssynpunkt.

Lagens ikraftträdande

Jag finner det angeläget, att den nya lagen snarast träder i kraft, och före­

slår den 1 januari 1962 såsom lämplig tidpunkt för ikraftträdandet.

övergångsbestämmelser

Enligt övergångsbestämmelser till civilförsvarslagen den 22 april 1960 skall

vad i 40—43 och 66—68 §§ i 1944 års civilförsvarslag stadgas i avseende å

undanförsel och förstöring ävensom till nämnda paragrafer anslutande be­

stämmelser i 9 kap. av samma lag alltjämt gälla, intill dess annorlunda för­

ordnas. Genom den nya lagen om undanförsel och förstöring upphör nämnda

bestämmelser att gälla.

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

V.

Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom handelsdepartementet

upprättats förslag till

1) lag om undanförsel och förstöring; samt

2) lag om upphävande av lagen den It oktober 1939 (nr 726) angående

skyldighet att meddela uppgifter om kostnader för krig slev erans er.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av den

lydelse bilaga (Bilaga A)1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 rege­

ringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta proto­

koll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Torbjörn Lindvall

1 Bilagan, som frånsett vissa redaktionella jämkningar är likalydande med de vid propositionen

fogade lagförslagen, har här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

33

Bilaga B

Riksnämmlens förslag

till

Lag om undanförsel och förstöring

Härigenom förordnas som följer.

Om undanförsel

1 §•

För afl förhindra, att egendom av betydelse för försvaret eller folkför­

sörjningen eller eljest för det allmänna, såsom varuförråd, maskiner, boskap,

fordon och fartyg, ävensom arkivalier, böcker, konstverk och kulturhisto­

riska föremål genom krigshandlingar förstöras eller annorledes går förlo­

rade, eller för att nå en från beredskapssynpunkt ändamålsenligare geogra­

fisk fördelning av egendom av särskild betydelse för försvaret eller folkför­

sörjningen i krig, äger Konungen eller den myndighet Konungen bestäm­

mer vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, föreskriva, att egendo­

men skall föras till annan plats än den, där egendomen eljest förvaras (un­

danförsel).

Undanförsel må ock avse förflyttning av viss industriell eller annan verk­

samhet av betydelse som ovan sagts.

2

§•

För ändamål som i 1 § sägs äger Konungen eller den myndighet Ko­

nungen bestämmer vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, föreskri­

va, att egendom som avses i nämnda lagrum ej må föras till visst område

av riket eller ock må föras till visst område allenast efter tillstånd och på

villkor, som angivas i tillståndet.

3 §•

Har beslut meddelats om undanförsel av viss egendom, åligger det ägare

eller innehavare av sådan egendom att, i den mån det i beslutet angivits eller

av vederbörande myndighet påfordras, själv ombesörja undanförseln och

därvid ställa sig till efterrättelse de bestämmelser rörande undanförseln, som

må hava meddelats. Möter hinder att ombesörja undanförseln, skall anmälan

härom ofördröjligen göras till länsstyrelsen i det län där egendomen finnes

eller, om annan myndighet påfordrat undanförseln, till sistnämnda myndighet.

Ägaren eller innehavaren är skyldig att medverka vid förberedande åtgär­

der för undanförsel ävensom att, om myndighet ombesörjer undanförseln,

lämna nödigt biträde vid densamma.

4 §•

För transport av egendom, som dess ägare eller innehavare verkställt

till fullgörande av beslut om undanförsel, så ock för medverkan vid förbe­

redande åtgärder eller biträde med undanförsels utförande utgår ersättning

av statsmedel i den mån ej särskilda omständigheter annat föranleda. Har

kostnad eljest åsamkats ägaren eller innehavaren till följd av undanförsel

34

och står kostnaden i uppenbart missförhållande till den nytta åtgärden kan

medföra för honom, är han för sådan kostnad berättigad till skälig ersätt­

ning av statsmedel.

Har egendom undanförts genom myndighets försorg, är ägaren eller inne­

havaren pliktig att återgälda myndigheten kostnaden härför, i den män han

enligt vad i första stycket sägs skolat svara för kostnaden, därest han själv

verkställt transporten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om kostnad, som myndighet haft för vård av undanförd egendom. Till

säkerhet föi bär avsedd fordran äger myndigheten att av egendomen kvar-

hålla så mycket som svarar mot fordringen.

Anspråk på ersättning prövas i den ordning som är stadgad beträffande

rekvisition för krigsmaktens behov.

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

Om förstöring

5 §•

Föreligger trängande fara för att egendom av beskaffenhet, att fiendens

innehav därav skulle väsentligen underlätta hans krigsansträngningar, skall

falla i fiendens hand och tillåter ej tiden att egendomen undanföres eller

möter hinder häremot till följd av egendomens beskaffenhet eller på grund

av brist på transportmedel eller andra därmed jämförliga förhållanden, äger

Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer föreskriva, att egen­

domen skall förstöras eller eljest försättas ur brukbart skick (förstöring).

6

§•

Vad i 3 § stadgas om undanförsel skall i tillämpliga delar gälla beträf­

fande förstöring.

För biträde med förberedande åtgärder för eller medverkan vid förstöring

skall ersättning av statsmedel utgå efter vad i 4 § sägs.

Särskilda bestämmelser

7 §•

Myndighet, som Konungen bestämmer, äger taga i anspråk markområden,

byggnader, utrymmen, transportmedel och materiel ävensom vad eljest må

fmnas erforderligt för fullgörande av uppgift enligt denna lag, och skall

därvid vad i allmänna förfogandelagen stadgas äga tillämpning.

8 §-

Med dagsböter eller fängelse eller, om omständigheterna äro synnerligen

försvårande, med straffarbete i högst två år straffes

1. den som med vetskap om att beslut om undanförsel meddelats utan gil­

tigt skäl underlåter att verkställa undanförsel eller verkställer undanförsel

i strid mot därom givna bestämmelser eller underlåter att iakttaga i 3 S fö­

reskriven anmälningsskyldighet; samt

2. den som med vetskap om att föreskrift meddelats jämlikt 2 § bryter

mot förbud, som genom föreskriften meddelats, eller underlåter att iakt­

taga villkor, som jämlikt nämnda lagrum uppställts.

Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf är belagd

med straff, ma rätten, i den man det finnes skäligt, förklara egendom, som

undanhållits genom gärningen, förverkad till kronan eller, om egendomen

ej kan tillrättaskaffas, förplikta honom att till kronan utgiva ersättning för

egendomens värde.

ö

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

35

9 §•

Mot beslut, som meddelats enligt 1, 2, 3, 5 eller 6 §, må talan icke föras.

¹⁰ §.

Om förhållanden, som avses i denna lag, äger Konungen meddela särskilda

föreskrifter, såvitt angår anläggningar eller byggnader, som äro avsedda för

krigsmaktens behov, kommunikationsverk eller andra verk, företag eller in­

rättningar av större omfattning eller särskild beskaffenhet.

11 §\

Konungen äger föreskriva särskilda åtgärder ägnade att vid krig eller

krigsfara underlätta genomförandet av undanförsel och förstöring, så ock

i övrigt meddela de närmare bestämmelser som må erfordras för tillämp­

ningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den

Riksnämndens förslag

till

Kungl. Maj:ts kungörelse om undanförsel och förstöring

Kungl. Maj:t har, med stöd av 11 § lagen den

1961 (nr )

om undanförsel och förstöring, funnit gott förordna som följer.

Om planläggning av undanförsel och förstöring

1 §•

Med de begränsningar, som framgå av vad nedan i denna kungörelse stad­

gas, ankommer det på riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap att

planlägga undanförsel och förstöring. Vid planläggningen skall armétygför-

valtningen, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd och statens jord­

bruksnämnd, varje myndighet beträffande egendom som faller inom dess

verksamhetsområde, medverka i den omfattning, som överenskommes mel­

lan riksnämnden och respektive myndighet.

Planläggning för undanförsel av arkivalier, böcker, konstverk och kultur­

historiska föremål skall ske under medverkan av krigsarkivet, riksarkivet,

kungl. biblioteket, riksantikvarieämbetet och nationalmuseum.

2

§•

Inom varje län ankommer det på länsstyrelsen att planlägga undanför­

sel och förstöring i enlighet med de anvisningar som meddelas av myndig­

het som i 1 § sägs. Länsstyrelsen skall därvid, då så finnes erforderligt,

samråda med vederbörande försvarsområdesbefälhavare.

3 §•

För vilka orter och områden planläggning av undanförsel skall ske även­

som till vilka områden undanförsel skall planeras fastställes av riksnämn-

36

den för ekonomisk försvarsberedskap i samråd med överbefälhavaren och

civilförsvarsstyrelsen.

4 §•

Vid vilka anläggningar och i vilken omfattning förstöring skall planläggas

tastställes av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap i samråd med

överbefälhavaren samt medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd och

statens jordbruksnämnd, de sist nämnda två myndigheterna såvitt gäller

egendom som faller inom deras respektive verksamhetsområden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år J961

Om undanförsel

5 §•

Har på sätt stadgas i beredskapskungörelsen den 3 juni 1960 (nr 515)

beredskapsgrad I (högsta beredskapsgraden) anbefallts, äger riksnämnden

tor ekonomisk försvarsberedskap meddela beslut om undanförsel jämlikt

1 § lagen om undanförsel och förstöring och om förbud jämlikt 2 § samma

lag. Kan på grund av förbindelseavbrott eller av annan anledning riksnämn-

dens beslut icke avvaktas, äger civilbefälhavare eller, om civilbefälhavare

ej finnes eller hans beslut ej kan avvaktas, länsstyrelse meddela beslut som

nu sagts. Länsstyrelse ma även eljest, då högsta beredskapsgraden an­

befallts, förordna om sådan undanförsel inom länet som av länsstvrelsen

planlagts.

6 §•

Beslut om undanförsel må avse all egendom av viss beskaffenhet inom det

område beslutet gäller eller viss myckenhet därav eller ock viss angiven

egendom. Där omständigheterna det medgiva, skall egendomens ägare eller

innehavare erhålla tillfälle att yttra sig, innan beslutet fattas. I beslutet

ma meddelas föreskrifter om att egendom skall föras till viss ort eller visst

område, så ock om att undanförseln skall inom viss i beslutet angiven tid

verkställas genom ägarens eller innehavarens försorg. Skyldighet att un-

d,aa, ,a egendom> som innehaves av annan än ägaren, bör icke utan särskilda

skal aläggas ägaren, med mindre innehavaren medgivit, att ägaren må om­

händertaga egendomen.

Ha föreskrifter som i första stycket sägs icke lämnats i beslutet, ankom­

mer det på länsstyrelsen i det län där egendomen finnes att meddela sådana

föreskrifter, för såvitt icke riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

eller civilbefälhavare för särskilt fall annorlunda beslutar.

Överbefälhavaren och militärbefälhavare ävensom militär myndighet,

som därtill bemyndigats av överbefälhavaren eller militärbefälhavare må’

da högsta beredskapsgrad gäller, meddela de föreskrifter i fråga om verk­

ställigheten av beslut om undanförsel som med hänsyn till militära opera­

tioner må finnas särskilt påkallade.

Det åligger länsstyrelsen i det län där egendomen finnes att såvitt möj-

ligt tillse, att beslut om undanförsel ävensom i anslutning därtill utfärdade

föreskrifter komma till vederbörandes kännedom.

7 §’

Då egendom undanföres genom myndighets försorg, skall myndigheten

såvitt möjligt tillse, att egendomen varken under transporten eller, därest

myndigheten ombesörjer jämväl egendomens uppläggning efter transporten,

a den nya upplagsplatsen sammanblandas med annan egendom så att ett

avskiljande icke kan ske.

37

Myndighet som undanfört egendom skall vidare, så snart ske kan, läm­

na egendomens ägare ävensom, där vid tiden för myndighetens omhandei-

tagande av egendomen annan än ägaren var innehavare av densamma, namn

debinnehavare underrättelse om undanförseln och den plats dit egendomen

förts. I fråga om varuparti, i vilket panträtt är upplåten jämlikt lagen om

viss panträtt i spannmål eller lagen om viss panträtt i spanadslin och ham­

pa, skall underrättelsen innehålla uppgift om vederbörlig benämning a den

fastighet, varå partiet upplagts, samt om förvaringsrum eller annan plats,

där detta skett, med angivande tillika, därest annat parti av varan upplag s

eller kan uppläggas i samma förvaringsrum, av den plats i rummet, dar det

ifrågavarande partiet finnes upplagt.

8 §•

Därest egendom, som undanförts genom myndighets försorg ej efter bort­

förandet omhändertages av ägaren eller annan, som vid myndig'hetens om­

händertagande av egendomen var innehavare darav, eller av nagon, a vil­

ken den förutvarande innehavarens rätt övergått, skall myndigheten taga

vård om egendomen. Vid egendomens vårdande skola bestämmelserna i / s

första stvcket i tillämpliga delar iakttagas.

Är egendom i fall som i första stycket sags utsatt för forskamnmg eller

snar förstörelse eller fordrar den alltför kostsam vård, skall den myndig­

het, som har vård om egendomen, därmed förfara på sätt, vartill omständig­

heterna föranleda; dock bör myndigheten, där särskilda föreskrifter i an­

givna hänseende ej utfärdats, i den mån så lämpligen kan ske, hanvanda

sig till närmast överordnade myndighet för att erhålla instruktion om or-

faringssättet.

9 §•

Det åligger myndighet, som i 1 § sägs, envar inom sitt verksamhetsom­

råde, att verka för frivillig placering av egendom, som avses i t § lagen om

undanförsel och förstöring, å plats som med hansyn till undanforselplan-

läggningen finnes lämplig.

10 §.

Har egendom, som avsetts bli föremål för undanförsel, efter öveiens-

kommelse mellan egendomens ägare eller innehavare och myndighet, som i

1 8 sägs, frivilligt bortförts till annan plats än den, dar egendomen eljest

förvaras, innan beslut meddelats enligt 1 § lagen om undanförsel och för­

störing, skall, därest sådant beslut sedermera meddelas och egendomen dar­

av skulle ha berörts, ägaren eller innehavaren äga samma rätt till ersätt­

ning enligt 4 g sagda lag som han skulle ägt, om bortförandet skett efter

det beslutet om undanförsel meddelats.

Om förstöring

11

§•

Har beslut om förstöring jämlikt 5 § lagen om undanförsel och förstöring

meddelats, må överbefälhavaren och militärbefälhavare ävensom militär

myndighet, som därtill bemyndigats av överbefälhavaren eller militärbefäl­

havare, meddela föreskrifter om tiden för beslutets verkställande samt i

den män så finnes särskilt påkallat ur militär synpunkt, om andra förhål­

landen av betydelse för verkställigheten. Sådana föreskrifter skola sa snart

ske kan av den militära myndigheten delgivas lansstyrelsen i det lan, dai

egendomen finnes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

fnrc^Sll\^ °,m föJstörin§ ävensom, i förekommande fall, föreskrifter som i

forsta stycket sags skola av vederbörande länsstyrelse såvitt möjligt bringas

het meddcHdv^111’/0111^^ beröfres‘ 1 hängande fall må militär myndig-

den somtrS dtov

"* fo' SlörinS8 ™rkSUUl«nde även direkt till

Särskilda föreskrifter

12

§.

Myndighet, som meddelar beslut eller föreskrift enligt denna kungörelse

eller verkställer sådant beslut, skall föra förteckning över dessa ärenden

Altå 'tu?6 ar®nde skola antecknas meddelade beslut och vidtagna åtgärder

me? enLVfOrt^r

u handlin/ar skola förses med ärendets num­

mer enligt forteckningen och sammanföras i en akt. Då sådan akt eller viss

Sk“fnnick"S,rg°dV8rr!,rS. ““ värtleri"Ss"ä””<i «“»

myndighet,

enli8t 7 § lagen om “nda"rer“1

f^V1!113111-111?18 nämnda lagrum skola föreskrifterna i allmänna för-

efterrätete?sneg°r Gn 26 ^ 1954 (nr 279) 1 tiUämPliga delar lända till

_

14 §.

ring^skål räkninT! jämlikt 4 fller 6 § !agen om undanförsel och förstö-

rm0, skall rakning a den fordrade ersättningen jämte de övriga handlingar

“vreCilM^H1'11 StMi6r s*^ ersättningsanspråk, avlätlna,“n iSs-

er!ättn“gsa„1präkei' Ä”

lWP“"kle"

tesint vari

n i rf

rå'“a,n Pröv.as av allmän lokal värderingsnämnd med tillämp­

ning av bestämmelserna i rekvisitionsförordningen.

"

.........................................

15

§■

„o ^sattn!pg.iamlJkt 4 eller 6 § lagen om undanförsel och förstöring skall

mof[LitSa-lningSSkyidlghet å-agtS kronan> gäldas av den länsstyrelse, som

S t

a ersattmngen eller eljest förmedlat lokal värderings-

namnds handläggning av ärendet.

s

er*ältningsPelopp skall utanordnas så snart beslut som äger laga

kraft gentemot den ersattningspliktige föreligger.

16 §•

Beträffande åtgärder för undanförsel och förstöring vid

aj statens jarnvägar och de enskilda järnvägarna;

Vatte^nl!-Verks anläggningar och byggnader samt anläggning­

ar och byggnader tillhörande vissa icke statliga kraftföretag-

8

8

c) televerkets anläggningar och byggnader-

samt Iuftfartsanlag§ning under luftfartsverkets förvaltning eller tillsyn,

skmla ÄT °ch byggnader under vägverkets förvaltning eller tillsyn

delas g 1 d foresknfter’ som av Kungl- Maj :t i särskild ordning med-

Det åligger överbefälhavaren att besluta om de åtgärder för undanförsel

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

39

och förstöring, som skola vidtagas vid krigsmakten tillhöriga anläggningar

och byggnader.

17 §-

Det ankommer på riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap att i

samråd med berörda myndigheter utfärda erforderliga anvisningar beträf­

fande kungörelsens tillämpning.

Denna kungörelse träder i kraft den

• Genom kungörel­

sen upphäves kungörelsen den 31 augusti 1949 (nr 515) om skyddsplace-

ring av varuförråd m. m.