2

år. Grundbidrag till förädlingen avses även i fortsättningen skola utgå över

statsbudgeten totalt sett motsvarande vad som för närvarande för ändamå­

let anvisas över denna budget.

Beträffande uppbörden av växtförädlingsavgiften föreslås att denna skall

omhänderhavas av statens centrala frökontrollanstalt med biträde i viss ut­

sträckning av de lokala frökontrollanstalterna.

Slutligen föreslås anslagsanvisningar över riksstaten för budgetåret 1961/

62 till vissa växtförädlingsinstitutioner om sammanlagt 2 130 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

3

Förslag

till

förordning om obligatorisk statsplombering av utsädesvara

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Utsäde av stråsäd och trindsäd må ej avlämnas till köpare, som själv skall

använda det till utsäde, eller utföras ur riket utan att förpackningen ar till­

sluten under obruten plomb enligt gällande bestämmelser om statsplombe-

rine av utsädesvara och tiden för plomberingsbevisets giltighet alltjamt lo­

per Vad nu sagts gäller dock ej beträffande enstaka försäljning från den,

som odlat utsädet, under förutsättning att denne ej yrkesmässigt driver

handel med utsädesvaror och försäljningen sker utan offentligt utbjudande.

2

§•

Angående påföljd för olovlig utförsel av vara som avses i 1 § och for för­

sök därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling.

Den som, utan att vara förfallen till ansvar enligt lagen om straff for va­

rusmuggling, bryter mot bestämmelsen i 1 §, straffes med dagsböter.

Angående ådömande av växtförädlingsavgift är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.

Förslag

till

förordning om växtförädlingsavgift

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Till främjande av växtförädling skall enligt bestämmelserna i denna för­

ordning erläggas särskild avgift (växtförädlingsavgift) å utsade av stråsäd

och trindsäd.

2

§•

Avgiftsskyldighet inträder då utsädesvaran förses med plomb enligt gäl­

lande bestämmelser om statsplombering av utsädesvara.

3 §•

Växtförädlingsavgiften utgår med en krona för deciton. Förpackningens

vikt inräknas i varans.

4 §•

Avgiftsskyldigheten åvilar, där statsplomberingen utförts av frökontroll-

anstalt, den som begärt ploinberingen samt i annat fall den som utfört

plomberingen.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

5 §■

Beträffande växtförädlingsavgift skall i tillämpliga delar gälla vad i för­

ordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat. Be-

skattningsmyndighet är statens centrala frökontrollanstalt; dock att, där

annan frökontrollanstalt utför plomberingen, denna anstalt skall för den

centrala anstaltens räkning debitera och uppbära avgiften. Utsättande och

utdömande av vite skall ankomma på lantbruksstyrelsen. Till allmänt ombud

skall utses tjänsteman hos lantbruksstyrelsen.

6

§■

I fråga om vara, som plomberas av frökontrollanstalt, skall varje plom-

beringstillfälle utgöra sådan beskattningsperiod, som avses i förordningen

om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, och skall vid tillämpningen

av 19 § samma förordning verkställd debitering hava samma verkan som

preliminärt beslut varom där sägs. Avgiften skall i dylikt fall erläggas inom

tid som bestämmes av vederbörande frökontrollanstalt.

7 §•

Har plombering utförts av annan än frökontrollanstalt, skall denne till

statens centrala frökontrollanstalt avlämna deklaration för varje kalen­

derkvartal varunder avgiftsskyldighet uppkommit. Deklarationen skall

insändas före utgången av nästföljande månad samt innehålla uppgift om

myckenheten av det utsäde, för vilket avgiftsskyldighet inträtt under kvar­

talet, och om utsädets slag och sort; dock att lantbruksstyrelsen äger med­

giva undantag från skyldigheten att uppgiva utsädets sort.

⁸

§:

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

Lämnar någon i deklaration eller eljest till frökontrollanstalt oriktig upp­

gift om avgiftspliktig varas slag eller sort och är ej gärningen belagd med

straff i skattestrafflagen, dömes till dagsböter; dock må ej dömas till an­

svar där uppgiftslämnaren ej insett eller bort inse oriktigheten.

övertygas någon om brott mot förordningen om obligatorisk statsplom-

bering av utsädesvara, skall han i domen förpliktas erlägga växtförädlings­

avgift som må hava undandragits genom brottet.

9 §•

Uppburna avgiftsbelopp skola överföras till en särskild fond (växtföräd-

lingsfonden), vilken förvaltas enligt grunder som fastställas av Kungl. Maj :t.

10 §.

I den omfattning Kungl. Maj :t förordnar må befrielse från eller återbetal­

ning av växtförädlingsavgift medgivas vid export.

u §.

Kungl. Maj :t och, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen

äger meddela för tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Förordningens bestäm­

melser skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgär­

der som erfordras för tillämpningen därefter.

6

lämpliga samt så långt möjligt enhetliga normer för stödets utformning och

fördelning. I samband därmed syntes böra prövas det av motionärerna be­

rörda spörsmålet om införande av ett licensavgiftssystem på förevarande

område.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen. I anledning därav tillsattes

1953 års växtförädlingsutredning. Utredningen framlade i slutet av år 1955

ett betänkande angående statens stöd åt växtförädlingen m. m. (SOU 1956:

4). Yttranden över betänkandet avgavs, efter remiss, av statskontoret, lant-

bruksstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksför-

sök, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrel­

sen för statens centrala frökontrollanstalt, styrelsen för statens växtskydds-

anstalt, statens jordbruksnämnd, skogs- och lantbruksakademien, statens

plantskolenämnd, statens pensionsanstalt, patent- och registreringsverket,

kanslern för rikets universitet, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges

lantbruksförbund, Svenska lantmännens riksförbund, Riksförbundet Lands­

bygdens folk, Sveriges utsädesförening, Allmänna svenska utsädesaktiebo-

laget, W. Weibull aktiebolag, Algot Holmberg & söner aktiebolag, J. E. Ohl-

sens enke aktiebolag, Aktiebolaget Gehlins fröhandel, Svenska utsädesfir-

mornas förening, Sveriges fröodlareförbund, Sveriges fröengrossistförening,

Sveriges fröhandlareförening, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund]

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund, Sveriges pomologiska förening, Sven­

ska plantskolornas riksförbund, Svenska trädgårdsfröfirmornas förening

samt Föreningen för växtförädling av fruktträd.

Av nyssnämnda betänkande har redan i tidigare sammanhang anmälts

vissa avsnitt, som behandlar den s. k. resistensförädlingen. Detta skedde i

samband med Kungl. Maj :ts förslag till 1959 års riksdag (prop. 138) rörande

bl. a. frågan om mottagande av donationsmedel från vissa stiftelser och en­

skilda sammanslutningar för uppförande av ett resistensbiologiskt laborato­

rium, växthus m. in. Riksdagen har meddelat Kungl. Maj :t sitt beslut i detta

ärende i skrivelse den 27 maj 1959, nr 261.

De delar av betänkandet, som berör Balsgårdsinstitutionen, har vidare

varit föremål för ytterligare utredningar, på grundval av vilka beslut även­

ledes redan fattats av Kungl. Maj:t och riksdagen (IX ht 1960, p. 76- JoU 9-

rskr. 127).

Såsom jag vid min anmälan av nionde huvudtiteln av år 1958 meddelat

skedde år 1957 en översyn av 1953 års växtförädlingsutrednings betänkande

i den del detta berörde frågor om stöd åt växtförädlingen i annan form än

genom statsbidrag. Syftet med översynen, vilken utfördes av avdelningsföre-

ståndaren vid statens centrala frökontrollanstalt H. Esbo, var närmast att

genom beräkningar på aktuella förhållanden skapa ett underlag för en be­

dömning av ett licensavgiftssystems möjligheter och konsekvenser. Sedan

d,e..]Vld. °Verarbetningen &j°rda beräkningarna och slutsatserna samman­

ställts i en promemoria (1957 års promemoria), ägde remissbehandling av

denna rum, varvid yttranden avgavs av statskontoret, lantbruksstyrelsen,

styrelsen for lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, styrelsen för

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

8

i landet varvid statsbidrag av hittillsvarande slag utgör en del av detta

stöd samt avgiftsmedel i förhållande till omsättningen i handeln av utav

föreningen förädlade sorter och stammar av åkerbruksväxter utgör en an­

nan del — Samt angående frågor av enahanda natur sammanhängande där­

med, ävensom att, efter undersökning jämväl av i vad mån införandet av

ett dylikt system påverkar föreningens förhållande till Allmänna svenska

utsädesaktiebolaget, framlägga de staten berörande förslag vartill utredning­

en må föranleda (1960 års Svalövsutredning).

Inom jordbruksdepartementet har härefter utarbetats en promemoria

(1960 års departementspromemoria)

med förslag till ett nytt internt system

for stod åt växtförädlingen jämte redovisning av pågående internationella

samarbete avseende spörsmålet om rättsskydd för växtförädlingsprodukter.

Över denna promemoria har remissyttranden avgivits av statskontoret, kam­

marrätten, generaltullstyrelsen, kommerskollegium efter hörande av han-

delskamrarna i Stockholm, Norrköping, Jönköping, Malmö, Göteborg och

Gävle, patent- och registreringsverket, lantbruksstyrelsen efter hörande av

Hushållningssällskapens förbund och vissa trädgårdsorganisationer, styrel­

sen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök efter hörande av

lärarkollegiet och försökskollegiet vid högskolan, styrelsen för Alnarps lant­

bruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, statens jordbruksnämnd, styrelsen

för statens centrala frökontrollanstalt efter hörande av frökontrollanstal-

ten i Linköping samt styrelserna för frökontrollanstalterna i Skara och Öre­

bro, styrelsen för statens växtskyddsanstalt, Sveriges lantbruksförbund,

Svenska lantmännens riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sve­

riges utsadesförening, Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, W. Weibull

aktiebolag, Algot Holmberg & söner aktiebolag, Otto J. Olson & sons

aktiebolag, J. E. Ohlsens enke aktiebolag, Skåne-Hallands utsädes aktiebo­

lag, Aktiebolaget Hallands frökontor, Aktiebolaget Findus, Svenska utsä-

desfirmornas förening, Sveriges fröodlareförbund, Sveriges fröengrossist-

förening, Sveriges fröhandlareförening, Svenska foderämnes- och spann-

målsimportörernas förening samt Svenska föreningen för industriellt rätts­

skydd.

I årets statsverksproposition (IX ht p. 77, 78 och 80) har Kungl. Maj:t

på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1961/62 beräkna anslag om 1 825 000 kr. till Bidrag

till Sveriges utsädesförening, 210 000 kr. till Bidrag till den praktiskt veten­

skapliga verksamheten å Weibullsholm samt 20 000 kr. till Bidrag till för-

adlingsarbeten med sojaväxter. Under punkterna 37 och 38 i huvudtiteln

har vidare föreslagits viss medelsberäkning för sådana kostnader, som upp­

kommer vid statens centrala frökontrollanstalt i anslutning till spörsmålet

om uttagande av växtförädlingsavgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 92

dr

1961

9

AVDELNING A

I. 1953 års växtförädlingsutrednings betänkande angående statens stöd åt

växtförädlingen m. m.

Växtförädlingens betydelse. 1953 års växtförädlingsutredning behandlar i

ett av de inledande kapitlen växtförädlingens betydelse och aktuella situa­

tion. Utredningen anför i sammanfattning följande.

För sädesslagens del räknar man hos oss med att växtförädlingen hittills

ökat avkastningen i förhållande till de gamla oförädlade lantsorterna med

omkring 30 procent för höstvete, 20 procent för vårvete och korn samt 15

procent för havre. Härtill kommer, att de genom förädling framställda nya

sorterna innebär förbättringar av många andra praktiskt betydelsefulla

egenskaper såsom stråstyrka, kärnkvalitet, motståndskraft mot vissa parasi­

ter m. m. Vissa försök har gjorts att i penningar uppskatta växtförädling­

ens nationalekonomiska betydelse. Dessa beräkningar är självfallet vansk­

liga att verkställa, men man torde, utan att göra sig skyldig till någon över­

drift, vara berättigad att uppskatta det genom växtförädlingens samlade in­

satser åstadkomna mervärdet för den totala skörden i förhållande till od-

lingsmaterialet vid sekelskiftet till ett belopp, som med nuvarande penning­

värde väsentligt överstiger 100 miljoner kr. per år och troligen närmar sig

den dubbla summan. En återgång blott till sortmaterialet på 1920-talet skulle

tvivelsutan medföra svårigheter att driva ett räntabelt jordbruk här i landet.

En väsentlig fråga för ett ställningstagande till spörsmålet om statliga an­

slag för ett fortsatt växtförädlingsarbete är självfallet den, vilka möjligheter

förädlingen har att ytterligare förbättra vegetabilieproduktionen såväl kvan­

titativt som kvalitativt. Frågans besvarande blir en diskussion av de problem

i vårt jordbruk, som kan och bör lösas genom växtförädling.

Ser man på förädlingsresultaten från senare år, synes man med fog kunna

tala om fortsatta betydande framsteg, vilket bl. a. kommer till uttryck i den

stora spridning, som åtskilliga nya sorter fått. Växtförädlingen står också

numera bättre rustad än förr för att åstadkomma den variation och mång-

formighet hos förädlingsmaterialet, vilken är en väsentlig förutsättning för

framgången i arbetet. Tidigare var man bunden till utnyttjande av de i olika

sorter och typer förekommande arvsanlagen. Under de senaste decennierna

har nya medel ställts i växtförädlingens tjänst, varigenom en kraftig ärftlig

variation medvetet kan ernås. Bland dessa metoder märkes främst olika

slags bestrålning av växtmaterialet, framkallande förändringar i arvsmassan

(s. k. artificiella eller inducerade mutationer), samt kromosomfördubbling

medelst kemisk behandling (särskilt colchicinmetoden). Framtidsperspekti­

ven för växtförädlingen har härigenom i väsentlig grad vidgats.

Det torde likväl böra framhållas, att den klassiska växtförädlingsmetodi-

ken med anlitande av urval och korsningar alltjämt intager en rangplats

inom förädlingsarbetet och av allt att döma erbjuder fortsatta rika fram-

10

gångsmöjligheter. Nya metoder har därjämte börjat tillämpas även på detta

område. Här må nämnas utnyttjandet av korsningsstimulation vid kombina-

tionsarbete med vissa korsbefruktare (s. k. heterosiseffekt) samt arbetena

på att genom korsning av olika arter erhålla nya kulturväxter (exempelvis

rågvete och artbastarder inom kålsläktet).

Riktar man härefter blicken på aktuella mål för växtförädlingsarbetet, kan

man snart konstatera, att flera problem av betydande storleksordning vän­

tar på sin lösning eller på att angripas med större framgång än hittills varit

möjligt. Det ter sig naturligt, att växtförädlingens uppgifter blir särskilt

framträdande i ett land som vårt med dess i följd av det nordliga läget och

den betydande geografiska utsträckningen skiftande och i vissa hänseenden

krävande odlingsbetingelser. Åtskilliga odlingsproblem, såsom förskjutning

av odlingscmrådena norrut, kan på grund härav endast lösas under växtför­

ädlingens medverkan. En annan, delvis härmed sammanhängande arbets-

uPP§*ft för växtförädlingen är att söka kombinera hög avkastning med tidig

mognad. Den framträder för vissa växtslag över hela landet, för andra åter

särskilt i de nordliga delarna därav. Vad avkastningen beträffar torde växt­

förädlingen, vid sidan av andra åtgärder, ha goda möjligheter att bidraga till

en ytterligare stegring av den specifika avkastningsförmågan hos många

bland våra viktigaste växtslag. Även när det gäller åstadkommande av kvali­

tetsförbättringar i skilda hänseenden, synes växtförädlingen liksom tidigare

kunna lämna värdefulla bidrag. Ett annat viktigt problemkomplex utgör

den s. k. resistensförädlingen, d. v. s. framställning genom växtförädling av

sorter med naturlig motståndskraft mot växtsjukdomar och parasiter. På

detta område är det högst önskvärt med intensifierade insatser från vårt

lands växlförädlare i samarbete med företrädare för växtskyddet och växt-

patologien. Den omfattande mekaniseringen av vårt jordbruk har vidare

medfört vissa förändringar inom växtodlingen och delvis andra krav på sort­

materialet än tidigare. Särskilt i fråga om köksväxter uppställer härjämte

den expanderande konservindustrien speciella krav, som sammanhänger med

lämpligheten for djupfrysning och annan konservering. I detta sammanhang

liksom även vid distribution och försäljning av färska grönsaker har trans­

porthållbarheten hos växterna fått ökad betydelse. Allt detta ställer växtför­

ädlingen inför delvis nya arbetsuppgifter. Man får ej heller förglömma det

krävande men synnerligen betydelsefulla arbete, som inom växtförädlingen

stadse måste nedläggas på vidmakthållande av förädlade sorter och stam­

mar på högsta möjliga nivå.

Det har i anledning härav synts utredningen, som om det måste vara en

sund ekonomi att även framgent upprätthålla och från det allmännas sida

stpdja en nog så betydande växtförädlingsverksamhet i vårt land. Häri in­

vesterade medel får anses vara en klok kapitalplacering, som givit god utdel­

ning i form av en förbättrad försörjning med livsmedel. Växtförädlingen ges

också ständigt större resurser över hela världen, då den jämte rationell göds­

ling och andra odlingstekniska åtgärder befunnits utgöra ett av de bästa

medlen att trygga och öka världens livsmedelsproduktion. Från svensk sida

Kungi. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

11

vin det synas angeläget att vidmakthalla den även efter internationell matt­

stock framskjutna position, som våra forskare på detta område från början

lyckats bereda åt landet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Historik. I ett kapitel lämnar utredningen en kort historik över utveck­

lingen organisatoriskt på växtförädlingsområdet samt berör nagot resulta­

ten av tidigare utredningar på området. I huvudsak anföres därvid följande.

Redan på 1870-talet påbörjades å Weibullsholm förädling av vissa rot­

frukter medelst massurval. År 1886 bildades Sydsvenska föreningen för od­

ling och förädling av utsäde. Verksamheten förlädes till Svalövs by, där jord

uppläts på Heleneborgs gård. Med anledning av önskemålet att låtajörening-

ens verksamhet omspänna hela landet företogs redan påföljande år stadge­

ändringar, varigenom föreningens benämning blev Allmänna svenska för­

eningen för odling och förädling av utsäde. I Örebro bildades år 1889 Mellers­

ta Sveriges utsädesförening med samma uppgifter som Allmänna svenska för­

eningen. År 1894 genomfördes en år 1892 beslutad sammanslagning av de

båda" föreningarna, varvid den nya föreningen erhöll det nuvarande namnet

Sveriges utsädesföreing. Svalöv bibehölls som huvudanstalt.

De" första åren av sin verksamhet producerade och försålde Svalövsfor­

eningen utsäde till allmänheten i egen regi. Denna anordning visade sig emel­

lertid ganska snart i olika hänseenden mindre ändamålsenlig. Till följd har-

av bildades redan 1891 Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, som alltsedan

dess med ensamrätt exploaterat utsädesföreningens förädlingsprodukter. Bo­

laget har ända sedan starten haft sina huvudanläggningar förlagda till Sva-

löv.

Verksamheten både i Svalöv och vid Weibullsholm utvecklades efter hand

kraftigt. Det sagda gäller särskilt utsädesföreningen, som — med undantag

för åren 1887 och 1891 — ända sedan sin tillblivelse år 1886 fick uppbara

statsbidrag (första året med 5 000 kr.). Vid bada institutionerna, framför

allt i Svalöv, gjorde sig en specialiseringstendens gällande vid verksamhetens

bedrivande, allteftersom det blev möjligt att anställa flera kvalificerade

växtförädlare.

......

...

.,

Utsädesföreningens arbetsprogram upptog redan från början samtliga vik-

tigare åkerbruksväxter. Vid Weibullsholm utökades programmet först sa

småningom. År 1901 igångsattes förädling med höstvete, 1910 med slåtter- och

vallväxter samt havre och korn, 1913 med grönsaksväxter och 1925 med

blomsterväxter.

„ ori_

Utsädesföreningens första filial, Ultunafilialen, upprattades redan ar 1897.

Med Kalm arfilialens tillkomst 1921 trädde den sista av de nuvarande atta

filialerna i verksamhet.

.

Med hänsyn till de allt större belopp, som utsädesforemngen etter hand

fick uppbära i statsbidrag, kom Svalövsanstalten så småningom att i den

allmänna uppfattningen framstå som ett slags halvstatlig institution. I an­

slutning härtill började röster höjas för en ombildning av institutionen till

en rent statlig växtförädlingsanstalt. År 1912 tillsattes särskilda sakkunniga

för utredning av denna fråga. De sakkunniga fann emellertid ingen anled­

ning att föreslå någon ändring i Svalövsinstitutionens dittillsvarande status

Vid 1913 års riksdag biträddes denna uppfattning av statsmakterna. Såval

lantbruksstyrelsen som en del riksdagsmotionärer hade dock pläderat för ett

förstatligande av förädlingsverksamheten i Svalöv.

Ett resultat av förenämnda utrednings överväganden blev hkval, att kla­

rare linjer uppdrogs vid 1913 års riksdag beträffande förhållandet mellan

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

staten och utsädesföreningen samt den inre organisationen av föreningens

verksamhet. Föreningens stadgar omarbetades, varefter de fastställdes av

Kungl. Maj :t. I samband härmed bereddes det allmänna avgörande inflytan­

de på föreningens verksamhet genom att Kungl. Maj:t tillerkändes befogen­

het att tillsätta majoriteten av föreningens styrelse och revisorer. Härjämte

blev organisationen av arbetet vid Svalövsanstalten på skilda avdelningar

m. m. officiellt fastslagen.

I en krissituation ingick Weibullsholms växtförädlingsanstalt hösten 1923

till Kungl. Maj :t med en begäran om statsbidrag. Påföljande års riksdag be­

viljade anstalten ett anslag av 100 000 kr. Med anledning av en ny ansökan

från Weibullsholm om statsbidrag jämväl för år 1925 påkallade lantbruks-

styrelsen en allsidig utredning rörande statens understödsverksamhet i all­

mänhet på växtförädlingens område. En av Kungl. Maj :t på grund härav till­

kallad sakkunnignämnd avgav utlåtande i ämnet år 1925. Nämnden föreslog

oförändrad organisation av verksamheten i Svalöv. Dock förordades vissa

modifikationer i formerna för samarbetet mellan utsädesföreningen och ut-

sädesbolaget. Beträffande Weibullsholm avstyrkte nämnden ytterligare stats­

bidrag. Kungl. Maj :t framlade nämndens förslag för 1925 års riksdag. Med

bifall till väckta motioner gick dock riksdagen emot Kungl. Maj :t i fråga om

Weibullsholmsanstalten och tillerkände denna förnyat statsbidrag om 75 000

kr. Sedan dess har anstalten fortlöpande åtnjutit bidrag av staten till sin

verksamhet.

I samband med behandlingen av vissa förslag av Kungl. Maj :t, berörande

bl. a. nytt avtal mellan Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsä-

desaktiebolaget, anhöll 1930 års riksdag hos Kungl. Maj :t om en utredning

rörande de statsunderstödda växtförädlingsanstalterna. Samma år tillkallade

Kungl. Maj :t tre utredningsmän att verkställa den begärda utredningen.

Utredningen avgav betänkande i ämnet påföljande år (SOU 1931:34).

Beträffande organisationen av verksamheten vid Svalöv framlade utred­

ningen två alternativ. Enligt alternativ 1 skulle staten förvärva utsädesför-

eningens egendom och därefter med nyttjanderätt upplåta den till ett enskilt

bolag. Å detta bolag — varvid utredningen åsyftade utsädesbolaget — skulle

ankomma både att bedriva växtförädlingsverksamliet och att exploatera för-

ädlingsresultaten. Enligt alternativ 2 skulle ett statligt bolag bildas, vilket

skulle övertaga såväl utsädesföreningens som utsädesbolagets tillgångar.

Även detta bolag skulle därefter bedriva både växtförädling och merkantil

verksamhet. Statsbidrag skulle i båda fallen utgå till bolagen med hälften

av nettobeloppet av de beräknade årliga kostnaderna för själva förädlings-

verksamheten. Utredningen förordade alternativ 2. I fråga om utsädesför-

eningens filialsystem föreslog utredningen en viss utbyggnad av Ultuna- och

Västernorrlandsfilialerna men samtidigt slopande av Västgötafilialen och

de övrigas omvandling till s. k. sortprövningsstationer, varest självständig, lo­

kal förädlingsverksamhet ej längre skulle utövas.

I fråga om Weibullsholms växtförädlingsanstalt ansåg utredningen, att

densamma borde bibehållas såsom en enskild, statsunderstödd förädlingsin-

stitution. Statsbidrag föreslogs under vissa villkor utgå med 50 procent av

nettoårskostnaderna för den egentliga förädlingsverksamheten.

Utredningens förslag rönte vid remissbehandlingen i allmänhet ganska

stark kritik, ej minst från Sveriges utsädesförenings sida. Något förslag,

byggt På utredningen, förelädes ej heller riksdagen av Kungl. Maj :t. Däremot

uppdrog Kungl. Maj :t åt lantbruksstyrelsen att inom den gällande organisa­

tionens ram verkställa en viss översyn av den statsunderstödda växtföräd-

lingsverksamheten. I början av år 1933 redovisade lantbruksstyrelsen sina

överväganden i ämnet.

13

Såvitt angick Svalöv innefattade dessa förslag ett nytt avtal mellan utsa-

desföreningen och utsädesbolaget, vilket var förmånligare för föreningen an

tidigare avtal. Vidare framlades förslag till en normalstat för foremnöen, av

sedd att med oförändrat statsbidrag å 224 000 kr. galla förslagsvis tre å

fr. o. in. budgetåret 1933/34.

, ,

..

. .

Vidkommande Weibullsholm förordade lantbruksstyrelsen fortsatt stats-

bidragsgivning men ifrågasatte, om bidraget ej borde begransas till att avse

blott förädlingen av trädgårdsväxter (prydnadsväxter inbegripna). Skulle

statsmakterna åter anse det befogat med anslag till vaxtforadlingsarbetet

vid Weibullsholm i dess helhet, föreslog styrelsen sasom villkor hai för, att

verksamheten vid anstalten i görligaste mån skulle vara skild från firman

Weibulls övriga rörelse samt att företagets utsadesforsaljning skulle under

kastas statens centrala frökontrollanstalts uppsikt och kontroll. I förra fallet

föreslogs ett anslag om 40 000 kr. för budgetåret 1933/34 och i det senare

ett statsbidrag å 64 000 kr. för samma budgetår.

Dessa förslag förelädes riksdagen, varvid Kungl. Maj :t hemställde om det

högre bidraget åt Weibullsholm, avrundat till 65 000 kr. Under budgetåren

1933/34__1936/37 utgick anslagen oförändrade med 224 000 kr. till utsades-

föreningen och 65 000 kr. till Weibullsholm. Därefter har det åtminstone för

Svalövsanstaltens del ej visat sig möjligt att basera ett oforandrat stats -

drag på en för flera år framåt gällande normalutgiftsstat. Sedan denna hd

har°statens bidrag till utsädesföreningen flerdubblats. Aven f- Weibulls-

liolms vidkommande har statsanslagen okats, dock ej i samma takt som lo

Svalövsanstalten, vilken utveckling särskilt accentuerats under innevarande

decennium.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Nuvarande organisation. Utredningen lämnar vidare en översikt över växt-

förädlingsverksamhetens nuvarande organisation i fråga om lantbruks- oc

köksväxter. Utredningen påpekar, att den praktisk-vetenskapliga växtföräd­

lingen på dessa områden — bortsett från den som i anslutning till viss teo­

retisk undervisning och grundforskning samt kontroll- och forskningsupp­

gifter i viss utsträckning förekommer vid statens trädgårdsförsök, Lunds uni­

versitets genetiska institution och botanisk-genetiska institutionen vid lant-

brukshögskolan — helt bedrives i enskild regi. De på ifrågavarande områden

verksamma enskilda förädlingsföretag, för vilka utredningen lämnar när­

mare upplysningar, är — förutom Sveriges utsädesförening och W. Weibull

aktiebolag med Weibullsholms växtförädlingsanstalt — Algot Holmberg &

söner aktiebolag i Norrköping, Otto J. Olson & sons aktiebolag i Hammenhög,

Aktiebolaget L. Daehnfeldts fröhandel i Hälsingborg, Aktiebolaget Gehlins

fröhandel i Malmö, Skåne-Hallands utsädesaktiebolag i Hälsingborg, Ram­

lösa plantskolor vid Hälsingborg. På gränsen till egentlig växtförädling står

enligt utredningen vissa arbeten, som bedrives av t. ex. Aktiebolaget Hallands

frökontor i Getinge och Kumla foder & utsädesaktiebolag (en del arbeten för

vinnande av bättre anpassning in. in. vid introduktion av utländska sorter)

samt Institutet för växtforskning och kyllagring i Nynäshamn (bl. a. upp­

dragning av virusfria elitstammar av potatis). Utredningen berör vidare nå­

got den i Svenska sockerfabriksaktiebolagets regi bedrivna vitbetsföräd-

lingen.

Beträffande Sveriges utsådesförening lämnar utredningen bl. a. följande

upplysningar.

Utsädesföreningen har sin huvudinstitution förlagd till Svalöv. Där ä<*er

föreningen eu jordbruksfastighet om ca 16 ha med därå uppförda institu­

tions-, bostads- och ekonomibyggnader. Förutom den äldre huvudbyggnaden

disponeiar föreningen sedan år 1951 över en modern laboratoriebyggnad, in­

rymmande över hundratalet arbetslokaler för olika ändamål, vilka huvud­

sakligen hai avseende a kvalitetsundersökningar av förädlingsmaterialet. I

f.nsl„u.tni.n§ t511 huyudanstalten finnes även en särskild institutionsbyggnåd

iör försök med spånadsväxter, det s. k. linlaboratoriet. Den ytterligare jord,

som föreningen behöver för sina försök vid huvudstationen, arrenderas hu­

vudsakligen av Allmänna svenska utsädesaktiebolaget.

Under huvudanstalten sorterar direkt dels en s. k. förädlingsstation, för­

lagd till eu av föreningen förvärvad egendom i Ugerup vid Vä i nordöstra

Skåne — omkring 37 ha lätt sandjord, varå förädlingsarbeten med företrä­

desvis tobak, potatis och sötlupin bedrives — och dels en s. k. substation å

Tagels gård i Mistelås socken på sydsvenska höglandet.

Ett omfattande filialsystem över hela landet är i övrigt anknutet till hu­

vudanstalten. Filialerna är åtta, nämligen Ultuna-, Östgöta-, Kalmar-, Väst­

göta-, Värmlands-, Västernorrlands-, Jämtlands- och övre Norrlandsfilialer-

na. För verksamheten vid filialerna har föreningen i vissa fall tillgång till

jordbruk. Eljest arrenaeras nödig försöksjord. Egen jord disponerar

föreningen över vid Kalmar-, Västernorrlands-, Jämtlands- och övre Norr-

landsfilialerna. Egendomen Nygård, till vilken Kalmarfilialen är förlagd,

omfattar ej mindre an 96 ha åker. Till Nygård hör dessutom 361 ha skog.

Utsädesföreningen har sitt säte i Svalöv. Gällande stadgar är faststallda

av Kungl. Maj :t den 24 oktober 1913. Därefter har endast några smärre änd-

ringai i desamma blivit stadfästa. Det allmänna har tillerkänts avgörande

inflyt ande på föreningens angelägenheter, därigenom att ordföranden och

fyra ledamöter av föreningens styrelse om åtta medlemmar liksom även två

av tre revisorer utses av Kungl. Maj:t.

Föreningen räknade vid 1954 års ingång 437 ständiga medlemmar och

1 386 arsbetalande medlemmar.

Den av föreningen bedrivna förädlingsverksamheten är så gott som uteslu­

tande koncentrerad på de egentliga åkerbruksväxterna. Arbetsuppgifterna

omfattar dessa växters förädling och odlingsproblem jämte förberedande sort-

provmng samt upplysnings- och rådgivningsverksamhet i anslutning härtill.

Särskilt vid huvudanstalten bedrives grundforskning på växtförädlingsområ-

det. Antalet parceller på huvudanstaltens försöksfält uppgick under år 1954

till 54 662. För filialerna och substationerna var motsvarande siffra samma

år 44 353.

Den egentliga förädlingsverksamheten vid huvudanstalten är uppdelad på

sex avdelningar, nämligen vete- och havreavdelningen; råg- och potatisavdel-

ningen ( jämte sötlupin- och tobaksförädling); korn- och spånadsväxtavdel-

ningen (jämte humleförädling); vallväxtavdelningen; rotfruktsavdelningen

(jämte guinmimaskrosförädling); samt oljeväxtavdelningen. Två ytterligare

avdelningar är förlagda utanför Svalöv, den ena för baljväxtförädling till

Ultuna och den andra för speciellt norrländska förädlingsproblem till Väster-

norrlandsfilialen.

Förutom förädlingsavdelningarna finnes vid huvudanstalten för polyploi-

di- och mutationsförädling, den s. k. kromosomavdelningen, samt en kemisk

avdelning med cereal- och bakningslaboratorier.

Till huvudanstalten är jämväl förlagd den s. k. ärftlighetsinstitutionen,

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

15

vilken tidigare utgjorde en självständig inrättning under Lunds universitet

men numera bildar en filial i Svalöv åt Lunds universitets genetiska institu­

tion. Åt denna filial tillhandahåller föreningen erforderliga lokaler, försöks-

jord samt viss arbetskraft.

Vid den kemiska avdelningen utföres, förutom för växtförädlingen nöd­

vändiga analyser, ett stort antal undersökningar för skilda utomstående upp­

dragsgivares räkning. I samarbete med kvarn- och bryggeriindustrierna

verkstalles sålunda undersökningar av olika kvalitetsegenskaper hos mjöl

och bröd resp. maltkorn. Kemiska avdelningen har vidare för Sveriges bet­

odlares centralförenings räkning kontroll över sockerfabrikernas socker-

haltsanalvser m. m. Bland övriga större uppdragsgivare kan nämnas Sveriges

oljeväxtintressenter, de till Svenska lantmännens riksförbund anslutna cen­

tralföreningarna, statens jordbruksnämnd samt Svensk spannmålshandel.

Det kan ävenså tillfogas, att hinder ej möter för andra växtförädlingsföretag

i landet att på samma villkor, som gäller för utomstående uppdragsgivare

i övrigt, få analyser utförda vid kemiska avdelningen. Genom intäkterna av

alla dessa uppdrag möjliggöres att kemiska avdelningen bildar en självför­

sörjande enhet inom föreningens organisation.

Vid linlaboratoriet utföres studier rörande kvaliteten hos olika sorter av

spånadsväxler, varjämte vissa problem i samband med linets beredning till

spinnbart material undersökes. Linlaboratoriets verksamhet bedrives i sam­

arbete med Riksförbundet Lin och hampa samt landets lin- och hampspin-

nerier.

Antalet å löneplan uppförda befattningar vid huvudanstalten i Svalöv upp­

gick den 1 oktober 1954 till 73. Härav var 58 ordinarie och 15 extra. Ä filia­

lernas stat var samtidigt uppförda 27 tjänstebefattningar, varav 24 ordina­

rie och 3 extra. Den kollektivt anställda eller eljest timavlönade personalen

varierar givetvis något. Under år 1954 uppgick antalet timavlönade årsarbets­

krafter vid huvudanstalten till 108 och vid filialerna till 24 1/2.

Helt naturligt utgör kostnaderna för löner åt tjänstemän och arbetare de

dominerande posterna på utgiftssidan i föreningens stat. Jämte pensions­

avgifterna för de ordinarie tjänstemännen överstiger dessa poster t. n.

75 procent av totalutgifterna.

Förutom statsbidrag och de förut omnämnda inkomsterna från kemiska

avdelningens verksamhet samt anslag från vissa organisationer och indu­

strier för särskilda ändamål är det särskilt ersättningen från Allmänna

svenska utsädesaktiebolaget, som föreningen har att rakna med pa inkomst­

sidan. För budgetåret 1955/56 beräknas denna ersättning uppgå till 415> 000

kr. Vidare bör nämnas avgifterna från statens centrala frökontrollanstalt tor

de kontrollarbeten, som föreningen för anstaltens räkning utför i anslutning

till utsädesaktiebolagets uppförökning och försäljning av utsäden av 1 ant-

bruksväxter. Dessa avgifter beräknas för budgetåret 195o/o6 uppgå till

Den ensamrätt till exploatering av de från föreningen utgående foradlade

sorterna och eliterna av lantbruksväxter, som utsädesaktiebolaget sedan lange

bär, regleras genom avtal mellan parterna, varå Kungl. Maj :t meddelar god­

kännande. Bolaget erlägger årligen till föreningen dels en fixerad grund­

avgift och dels en på särskilt sätt beräknad tilläggsavgift. Det allmänna har

beretts inflytande på bolagets verksamhet därigenom alt Kungl. Maj:t ager

utse såväl en ledamot i bolagets styrelse som ett ombud för deltagande i den

årliga granskningen av bolagets räkenskaper och förvaltning.

Utsädesbolaget har hela sin försäljning av utsädesvaror ställd under sta­

tens centrala frökontrollanstalts uppsikt och kontroll. Gällande avtal har­

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

16

om, som godkänts av lantbruksstyrelsen, löper parallellt med avtalet mellan

utsädesföreningen och utsädesbolaget.

Beträffande Weibullsholms växtförädlingsanstalt upplyses bl. a. följande.

Anstalten drives av W. Weibull aktiebolag. Den är förlagd till Weibulls­

holms gård i utkanten av Landskrona. Växtförädlingsanstalten bildar en

Irån bolagets övriga verksamhet i görligaste mån — såväl bokföringsmäs-

sigt som organisatoriskt — skild enhet.

Verksamheten omfattar förädling av såväl åkerbruks- som köksväxter.

Även prydnadsväxter ingår i förädlingsprogrammet. För sin verksamhet dis­

ponerar anstalten över tidsenliga anläggningar såsom laboratorielokaler,

växthus och lagringslokaler. Häribiand märkes det cytologiska laboratoriet.

Vidare har två under de senaste åren uppförda isoleringsväxthus för föräd-

lingsarbetet med korsbefruktande växtslag — särskilt oljeväxter, rotfrukter

och köksväxter — specialinretts med celluppdelning, pollenfilter samt an­

ordningar för avkylning, automatisk luftväxling och vattning m. m. För de

praktiska arbetena i samband med försöksodlingar o. d. har anstalten till­

gång till den i bolagets omfattande jordbruksdrift använda maskinella ut­

rustningen för jordbearbetning, sådd, skörd, tröskning, rensning och tork­

ning, varigenom möjligheter erbjudes att, så långt detta här kan ske, ra­

tionalisera försöksverksamheten.

Vid Weibullsholm bedrives grundforskning i anslutning till målforskning­

en. I förädlingsarbetet har de traditionella metoderna med urval och kors­

ningar alltjämt sin plats, men ökad vikt har efter hand lagts vid heterosis-

förädling, kromosomfördubbling och inducerade mutationer liksom vid den

moderna växtförädlingstekniken i övrigt. Något cereallaboratorium med full­

ständig utrustning finnes ej vid anstalten, men i dessa frågor förekommer

samarbete med några ledande kvarnindustrier. Den till företaget knutna av-

^.^l?'n.§en kontroll av frö och utsädesvaror anlitas givetvis även i växt-

förädlingsverksamheten för utförande av olika analyser m. m.

Förädlingsverksamheten vid Weibullsholm är sedan länge uppdelad på

fem skilda avdelningar, vilka f. n. omfattar följande växtslag och arbets-

uPP8'ifter nämligen foderrotfrukter, korn och korsblomstriga oljeväxter;

havre, trindsäd och oljelin; höstvete och vårvete; vallväxter och kromosom­

undersökningar; och köks- och blomsterväxter.

Verksamheten är sedan gammalt centraliserad till Weibullsholm, och

någon lokal förädling i anstaltens regi förekommer icke. Försöksodlingarna

är förlagda till Weibullsholms gård, som omfattar ca 200 ha jord av god be­

skaffenhet. Härav upptager det egentliga förädlingsmaterialet drygt 40 ha.

Antalet försöksparceller år 1954 uppgick till 32 058 st.

Om Weibullsholmsanstalten sålunda ej utövar någon lokal förädlings-

verksamhet, har den dock byggt upp ett tämligen omfattande system av s. k.

filiala försök i landets olika delar. Till större delen har dessa försök organi­

serats i samarbete med hushållningssällskapen. Nummersorterna prövas

lörst på Weibullsholm — i regel under tre år — för att sedan, förutsatt att

de redan då givit lovande resultat, skickas ut till filial försöken. Sistnämnda

försök utföres i överensstämmelse med reglerna för statens jordbruksför­

söks fasta försöksverksamhet och de lokala, officiella försök, vilka hand-

haves av hushållningssällskapen. Weibullsholms filialförsök är fördelade

över ett större antal platser i landet under hänsynstagande till olika klimat-

och odlingsbetingelser. Under år 1954 fanns omkring 70 dylika försöksplat-

ser, varav flertalet i södra och mellersta men en del även i norra Sverige.

På åtskilliga av dessa försöksplatser har försök utlagts på skilda ställen i

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

17

orten. Antalet parceller uppgick nämnda år till ca 5 000. På de flesta försöks-

platserna prövas spannmålssorter men på en del av platserna enbart rot­

frukter eller köksväxter.

. .. ..

1

De ledande tjänstemännen vid Weibullsholms vaxtforadlingsanstalt ar 1

föreståndare, 3 förädlingsledare, 3 förste försöksledare, 1 andre försoksle-

dare och 2 tredje försöksledare. Den övriga personalen vid anstalten — un­

der år 1954 till antalet 53 — utgöres av assistenter, förmän, kollektivavtals-

anställd eller eljest timavlönad arbetspersonal samt praktikanter och elever.

Bland assistenterna är inräknade bl. a. laboratoriebiträden och kontorsbiträ-

den Gruppen arbetare och praktikanter m. fl. är beräknad med hänsyn till

årsarbetskrafter. Det ter sig rätt naturligt, att bolagets personal på övriga

avdelningar då och då får utföra arbeten för växtförädlingsanstaltens rak­

ning, utan att detta bokföres. Om ock i mindre utsträckning förekommer

också det omvända förhållandet. En viss växelverkan i avseende å persona­

lens utnyttjande vid företaget såsom helhet går svårligen att undvika.

Exploateringen av vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt uppdragna

nya sorter och stammar av lantbruks- och köksväxter handhas av W. Wei-

bull aktiebolag. Å bolagets egna jordbruk äger uppförökning av utlamnade

eliter rum Förmering av förädlingsmaterialet och originalutsade sker

även i betydande omfattning medelst å skilda platser utlagda kontaktsod­

lingar hos enskilda jordbrukare, huvudsakligen i Skåne, på Öland (speciellt

köksväxter) samt i Östergötland i anslutning till bolagets filialanläggningar

Bortsett^ från den egentliga sortrenhets- och sortäkthetskontrollen, för

vilken statens centrala frökontrollanstalt svarar, ombesörjer firman Weibull

själv den erforderliga kontrollen över bolagets utsädesvaror. Dessa stats-

plomberas sålunda ej utan går i handeln under bolagets egen plomb. Före­

ståndaren för Weibullsholms växtförädlingsanstalt är ansvarig for arbetet

vid anstaltens frökontrollbvrå. Den omedelbara ledningen utövas av en av

statens centrala frökontrollanstalt i avseende å kompetens för befattningen

godkänd föreståndare. Antalet biträden vid byrån uppgår till 15.

I fråga om en del andra företag med mer eller mindre omfattande föräd-

lingsverksamhet lämnas bl. a. följande upplysningar.

Algot Holmberg & söner aktiebolag i Norrköping åtnjuter sedan 1944 år­

ligen statsbidrag för sitt förädlingsarbete med sojaväxten. Å denna forad-

lingsverksamhet, som huvudsakligen koncentrerats till Fiskeby utanför

Norrköping, har företaget sedan slutet av 1930-talet nedlagt^ ett förhållande­

vis omfattande arbete. Bolaget driver även förädling med råg.

o

Otto J. Olson & sons aktiebolag i Hammenhög bedriver sedan ar 192b

växtförädling med rotfrukter samt med ett flertal vallväxtarter. Daretter

har av lantbruksväxter på programmet upptagits ytterligare vallväxter, ar­

ter, sötlupin, oljeväxter (i ganska stor skala), potatis och majs Under se­

naste åren har vissa arbeten med stråsäd inletts. Sedan ar 1935 omfattar

verksamheten jämväl förädling av trädgårdsväxter och har efter hand ut­

ökats att avse flertalet köksväxtslag och elt stort antal prydnadsväxter.

Verksamheten är förlagd till Gullåkers växtförädlingsanstalt i Hammen­

hög Försök och urvalsmaterial är utlagda även på åtskilliga andra platser,

huvudsakligen inom Kristianstads län. Antalet parceller med lanlbruksvax-

ter uppgick under år 1953 till sammanlagt 15 305. Beträffande tradgards

växterna omfattade förädlingsmaterialet år 1954 något över 12 000 num­

mer, vilka fördelats på ca 7 ha frilandsjord och 3 000 kvm under glas.

‘2 liihang till riksdagens protokoll 1961. i samt. Nr 92

Kungl. Majrts proposition nr 92 år 1961

18

Kontrollen över bolagets utsädesvaror av lantbruksväxter omhänderhaves

helt av statens centrala frökontrollanstalt.

Bolaget ombesörjer marknadsförandet av de nya sorter och stammar som

l.ia™ ,mmer som resultat av förädlingsverksamheten vid Gullåker U^dd-

medels^koniralctsodlingar. rUm

^ jordbruksegendomar samt

J.E Ohlsens enke aktiebolag bedriver sedan år 1937 förädling av köks-

och blomstervaxter. Från år 1941 är verksamheten koncentrerad till egen-

domen Ohlsgård vid Fosieby utanför Malmö. Försöks- och förädlingsarbete

i SfJfÄ ree,.bed.rives 1 viss utsträckning även på några andra egendomar

i Malmöhus lan. Å Ohlsgård finnes bl. a. en ny institutionsbyggnad, tork-

föJ1 parkorsning VaXthUS’ 500 drivbankar samt ett antal små ifoleringshus

Bolagets förädlingsarbete är främst inriktat på att åstadkomma bättre od-

,.in|s™ateria! for den yrkesmässiga trädgårdsnäringens behov. Trots den

förhållandevis korta tid, varunder företaget bedrivit förädlingsverksamhet,

har ett stort antal nya sorter och stammar av köksväxter framkommit som

resultat av detta arbete.

iqo

^tl^bola9et ^-Daehnfeldts fröhandel i Hälsingborg bedriver sedan år

192^d

^viss

vaxtforadlingsverksamhet med framför allt prydnadsväxter men

aven med köksväxter. Jamfort med övriga förut nämnda växtförädlingsfö-

retag ar dock verksamheten av ganska ringa omfång och betydelse. Vad nu

sagts galler ayen Aktiebolaget Gehlins fröhandel i Malmö; dock torde denna

nrmas loradlingsverksamhet vara av ännu mindre omfattning.

Skane-H allands utsädesaktiebolag i Hälsingborg bedriver sedan år 1944

å bolägets egendom Sundshöjd i Raus växtförädling i mindre skala. Bl. a.

uttores försök med rödklöver med sikte på resistensförädling. År 1953 över­

tog bolaget den till Aktiebolaget Carl Engström i Eslöv knutna utsädesavdel-

mngen ! vars regi visst förädlingsarbete med speciellt rotfrukter bedrivits

Kamlosa plantskolor vid Hälsingborg påbörjade 1938 förädlingsarbeten,

särskilt berörande kromosomfördubbling medelst colchicinbehandling Bl a

betor och korn har blivit föremål för bearbetning.

Nuläget i fråga om rättsskydd och kontroll m. m. Utredningen övergår här­

efter att behandla frågan om stöd åt växtförädlingen i annan form än stats­

bidrag. Såsom en inledning härtill redogöres i stora drag för nuläget i fråga

om rättsskydd och kontroll m. in. å växtförädlingens samt utsädesproduk-

tionens och utsädeshandelns område. Utredningen sammanfattar läget så­

lunda.

°

Lagen angående handel med utsädesvaror jämte anslutande författningar

^i^/aia^tier nJ0t att underhalli§t utsäde över huvud taget offentligen

nimikrlnv h

la§st/.ftning kräver> att dylikt utsäde uppfyller vissa mi-

'”A™ beträffande allmänna utsadesegenskaper såsom renhet, grobarhet

samt frihet från ogras. Åsidosättande härav faller under allmänt åtal. Skogs-

dennT^agPstmningVa ävensom statsplomberad frövara omfattas ej av

Gällande regkring av importen av vallväxt-, rotfrukts- och köksväxtfrö är

den för vaxlforadlare och utsadesproducenter i vårt land betydelsefullaste av

förekommande importförbud i avseende å utsädesvaror och annat förök-

rJ“naL \ haTnet av en begränsad importlicensgivning har en inhemsk

produktion av de namnda fröslagen växt fram.

Undersökningar och analyser av utsädesvaror verkställes på begäran av

statens centrala frokontrollanstalt i Stockholm med filial i Skåne samt av

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

19

fem statsunderstödda lokala frökontrollanstalter. Å den centrala anstalten

ankommer därjämte uppsikten över efterlevnaden av lagstiftningen om ut-

sädeshandeln. Frökontrollanstalterna ombesörjer vidare statsplombering av

utsädesvaror enligt av lantbruksstyrelsen meddelade föreskrifter. Plombe-

ringsbevis kan utfärdas för någon av klasserna vanlig bruksvara, kvalitets-

vara, vara försedd med kontrollodlingsbevis, originalvara och inregistrerad

rödklöverstam.

Fordringarna beträffande grobarhet, renhet, ogräshalt, sjukdomsangrepp

o. s. v. är lägst för vanlig bruksvara och högre för de övriga plomberingsklas-

serna, vilka sinsemellan åtskiljes framför allt genom olika anspråk på sort-

och stamäkthet. Statsplombering av utsädespotatis utföres av den centrala

anstalten enligt särskilda regler för originalvara och tre kvaliletsklasser.

Bevis för originalvara får utfärdas endast åt vederbörande förädlare eller

hans rättsinnehavare. Bevis för inregistrerad rödklöverstam får blott med­

delas för frövara från särskilda under Sveriges fröodlareförbunds uppsikt

stående konservat- eller stamfrögårdar. De lokala frökontrollanstalternas

plomberingsrätt är begränsad till de båda lägsta plomberingsklasserna. Även

i fråga om dessa utför emellertid statens centrala frökontrollanstalt de för

alla plomberingsklasserna obligatoriska efterkontrollodlingarna. Beträffan­

de de tre högre klasserna ombesörjer centralanstalten jämväl frökontrollod-

lingar och fältbesiktningar. I fråga om köksväxtfrö utför cenDalanstalten an­

tingen statsplombering i vanlig ordning eller, när det är fråga om små för­

packningar, märkning av själva frövaran. I senare fallet får försäljning ske

under beteckningen statskontrollerat köksväxtfrö.

Genom särskilda avtal med statens centrala frökontrollanstalt har två av

våra ledande utsädesfirmor — Allmänna svenska utsädesaktiebolaget och

Otto J. Olson & sons aktiebolag — ställt hela sin utsädesförsäljning under

anstaltens kontroll, s. k. helkontroll. Beträffande Svalövsbolaget har dock an­

stalten delegerat vissa delar av kontrollverksamheten till Sveriges utsädes-

förening.

W. Weibull aktiebolag har sedan ett 20-tal år tillbaka i stort sett sjalv

omhänderhafl frökontrollen vid firman. Statens centrala frökontrollanstalt

ombesörjer dock, jämsides med firman själv, erforderliga odlingar för kon­

troll av sort- och stamrenhet samt sort- och stamäkthet hos utsädespartier,

som skall försäljas. Denna ordning, genom vilken företaget i nu ifrågavaran­

de hänseende intager en särställning, konfirmerades_ av 1952 års riksdag i

samband med behandlingen av vissa förslag från 1950 års frökontrollutred-

ning. Bolaget har visserligen icke meddelats någon formlig auktorisation av

Kungl. Maj :t att självt, på sätt frökontrollutredningen föreslog, omhänderha

frökontrollen vid företaget. Frågan har i stället tillsvidare lösts på det sät­

tet, att lantbruksstyrelsen meddelat godkännande å ett den 1 oktober 1953

mellan bolaget och statens centrala frökontrollanstalt träffat avtal rörande

viss kontroll över bolagets utsädesvaror. Detta avtal reglerar utsädeskontrol­

len vid företaget efter väsentligen samma grunder, som sedan länge gällt be­

träffande detta bolag.

Fn särskild nämnd, originalutsädesnämnden, har till uppgift alt bedöma

sorter och stammar av lantbruks- och köksväxter samt att avgöra, vilka av

dom som skall vara berättigade alt stalsplomberas med sort- eller stam-

namn eller intagas i statskontroll av köksväxtfrö. Nämnden har även att be­

stämma, vilka av dessa sorter och stammar, som vid statsplombering resp.

statskontroll må betecknas som original eller, i fråga om rödklöver, er­

hålla beteckningen inregistrerad stam. För originalförklaring gäller som vill­

kor bl. a. att växten i fråga, som skall vara resultat av ett självständigt för-

ädlingsarbelc, vid sortprovningen i något praktiskt viktigt avseende visat sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

20

beteckna ett framsteg i förhållande till allmänt brukade handelssorter samt

jämväl i övrigt befunnits äga högt odlingsvärde. Originalutsädesnämnden

skall årligen utgiva förteckning över de till statsplombering resp. statskon­

troll berättigade sorterna och stammarna. Förteckningen benämnes i all­

mänhet rikssortlistan.

De försök och den sortprövning, varpå originalutsädesnämndens avgöran­

de11 till väsentlig del baseras, utföres i främsta rummet av statens jordbruks­

försök och, beträffande köksväxter, statens trädgårdsförsök samt vid dem

mer eller mindre direkt underställda försöksgårdar, försöksstationer och lo­

kala försök hos hushållningssällskapen. Dessutom tages viss hänsyn till de

försök, som utförts av förädlarna själva.

Beträffande skyddet för den svenska växtförädlingen åtnjuter denna ett

visst indirekt sådant genom gällande reglering av såväl utsädeshandeln som

framför allt importen av åtskilliga fröslag. I förening med statens centrala

frökontroll anstalts och originalutsädesnämndens verksamhet samt den Offi­

ce11.3 sortprövningen kan hela detta system — förutom att det är ägnat att

tillförsäkra köparna sort- eller stamäkta varor på utsädesmarknaden — sä­

gas verka som ett visst skydd för växtförädlingen. (Se lagen 14 juni 1928

angående handel med utsädesvaror samt lantbruksstyrelsens kungörelse den

25 maj 1956 angående statsplombering av utsädesvara.)

Statsplombering av utsädesvara under originalbeteckning ger förädlaren

eller dennes rättighetshavare uteslutande rätt till försäljning av på så sätt

plomberad vara. Däremot föreligger intet hinder, vad plomberingsförfatt-

ningarna angår, för vem som helst att med begagnande av det godkända

sort- eller stamnamnet försälja utsädesvara under statsplomb av lägre valör

eller utan någon statsplombering alls.

I avseende å rättsskyddet i övrigt för den svenska växtförädlingen må

följande anföras.

Patentskyddet saknar i vårt land f. n. praktisk betydelse. Endast i ett

par fall har växtförädlingsmetoder patentbelagts. Patent å växtförädlings-

produkter har hittills aldrig meddelats. Delade meningar synes för övrigt

råda, huruvida gällande patenlförordning medgiver beviljande av patent i

här avsedda fall.

Varumärkesskyddet åter anlitas av växtförädlarna och deras rättighetsha­

vare i ej ringa utsträckning. Intresset för att bereda växtförädlingsprodukter

detta skydd synes ha stegrats under de senaste åren. Ä andra sidan är det

ej så ofta som varumärkeshavaren gör ansträngningar att bevaka sina rät­

tigheter enligt varumärkeslagen. Svårigheterna' härvidlag är också ganska

stora, då det gäller växtsorter. Det skydd, varumärkesregistreringen erbju­

der, är därjämte merendels ganska begränsat. Man får" komma ihåg, att

varumärkes]agstiftningens syfte blott är, att en näringsidkare skall få en­

samrätt atl använda det registrerade märket för att skilja från honom här­

rörande varor från andra näringsidkares. Namnet, men ej produkten skyd­

das. Något hinder mot omdöpning och försäljning av den varumärkesskyd-

dade sorten under annat, ej förväxlingsbart namn föreligger på grund härav

icke. Å andra sidan förtjänar det framhållas, att varumärkesregistrering på

växtförädlingsområdet i förening med bestämmelserna för statsplombering

skänker ell bättre skydd än varumärkeslagstiftningen i och för sig kan ge.

Förutom att varumärkesskyddet som sadant förhindrar obehörigt begagnan­

de av det godkända sort- eller stamnamnet även när fråga är om statsplom­

bering av utsädesvara under plomb av lägre valör är original, tillåter icke

plomberingsbestämmelserna statsplombering under annat namn än det i

gällande förteckning upptagna, av originalutsädesnämnden godkända sort-

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

21

eller stamnamnet. Härigenom förhindras vid statsplombering omdöpning

och försäljning av en växtsort under annat namn än det registrerade.

Bestämmelserna i lagen mot illojal konkurrens kan vidare under vissa för­

utsättningar bereda växtförädlingen ett visst skydd. Detta gäller dels fall av

illojal reklam vid salubjudande av växter och utsädesvaror, dels ock obehö­

rig användning av namn eller annat kännetecken, som företer förväxlings-

bar likhet med förut här i riket inarbetat kännetecken, även om detsamma

ej registrerats såsom varumärke.

I vissa grövre fall av försäljning av utsädesvara under falskt sken av att

tillhöra en bättre sort eller kvalitet vill det ej synas uteslutet, att straff­

lagens bedrägeribestämmelser kan bli tillämpliga. Vad nu sagts gäller även

svårare brott mot förbudet mot illojal användning av namn eller annat kän­

netecken.

Lagstiftningen om oriktig ursprungsbeteckning torde ur skyddssynpunkt

få anses äga huvudsakligen blott teoretiskt intresse för växtförädlingens del.

I samband med träffande av avtal om försäljning eller upplåtande av rätt

till försäljning av förökningsmaterial av vissa växtsorter (huvudsakligen ut­

ländska, t. ex. rosor) förekommer det understundom, att endast civilrättsligt

verksamma förbehåll om förbud mot efterodling m. m. göres av vederböran­

de rättighelshavare till originalsorten, varvid dessa ej sällan tillika skaffat sig

varumärkesskydd.

Frågan om införande av ett licensavgiftssystem. Vid behandlingen av frå­

gan om införande av ett licensavgiftssystem i vårt land lämnar utredningen

först följande summariska redogörelse för ett i Holland år 1941 infört royal-

tysystem.

Det holländska systemet baseras på en speciallagstiftning innefattande

bl. a. dels en väl utbyggd sortprövning, dels ett officiellt centralsortregister

för nya sorter jämte en anslutande beskrivande sortlista för jordbruksväxter,

som med vissa undantag från den allmänna utsädesmarknaden utesluter sor­

ter, vilka ej finnes upptagna i listan, och dels en obligatorisk offentlig plom-

bering av utsäde och annat förökningsmaterial. Registreringen i centralsort-

registret är förbunden med mer eller mindre långt gående rättigheter för

sortinnehavarna. Rättigheterna gäller i regel för 25 år med möjlighet till för­

längning. För korsbefruktande jordbruksväxter (råg och majs dock undan­

tagna) samt för köks-, krydd- och medicinalväxter liksom för prydnadsväx­

ter innefattar förädlarrättigheterna uteslutande rätt att marknadsföra förök-

ningsmaterialet av vederbörande sort. Beträffande trädgårdsväxterna övervä­

ger man f. n. att utsträcka denna rätt till en uteslutande rätt att uppföröka

sorterna. För övriga jordbruksväxter gäller att förutom förädlaren, som med

ensamrätt marknadsför utsäde och förökningsmaterial under originalbeteck­

ning, även utomstående odlare kan deltaga i utsädesförsörjningen genom

att producera efterodlingar på originalutsäde från förädlaren. Då utomståen­

de odlare säljer utsäde från efterodlingar, vilket sker under kontroll av en

statligt auktoriserad organisation, uppbäres av denna organisation jämte

plomberingsavgifterna en viss royalty, som överföres till s. k. kompensations­

fonder för växtförädlarna. Storleken av dessa licensavgifter är avhängig av

mängden plomberat utsäde. Av de fonderade medlen utbetalas sedermera till

förädlarna royalty i proportion till under viss säsong plomberade kvantiteter

utsäde av resp. sorter. Royaltyn är störst för första efterodling, mindre för

andra och lägst för övriga efterodlingar. Beloppens storlek fastställes av

jordbruksministeriet i samråd med förädlarnas organisation. Även särskil­

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

22

da belöningar kan utdelas ur fonderna. Den sammanlagda summan av li­

censavgifter och belöningar har under senare år uppgått till 250 000—300 000

floriner årligen. Förädlarna upptager härutöver vid egen försäljning av ori­

ginalvaror en s. k. förädlarpremie, som är inbakad i utförsäljningspriset.

Detta prispålägg är ej begränsat eller på annat sätt reglerat, utan förädlaren

eller dennes rättighetshavare är oförhindrad att uttaga det merpris, som kon­

kurrensen och marknadsläget medgiver. Utländska förädlare hade man från

början i princip tillerkänt motsvarande rättigheter och sortskvdd, men det

har under senare år varit aktuellt att ändra på detta, så att skyddet blir be­

roende av reeiprocitet för holländska sorter i vederbörandes hemland. I av­

vaktan på vidtagande av lagändringar i denna riktning har emellertid sedan

år 1949 alla utbetalningar av licensmedel till förädlare i länder, där mot­

svarande skydd för holländska förädlare ej existerar, stoppats.

I anslutning till beskrivningen av det holländska systemet har utredning­

en låtit upprätta en översiktlig sammanställning över kontroll och föräd-

lingsskydd, såvitt angår stråsädesslagen, i våra nordiska grannländer och

ett antal andra europeiska länder. För jämförelse har jämväl Sverige och

Holland medtagits i sammanställningen. Denna torde såsom bilaga 1 få fogas

till detta protokoll. I fråga om de i vissa länder rådande systemen för till­

förande av licensavgifter åt växtförädlingen påpekar utredningen skillnaden

mellan Holland och Belgien, å ena, samt Västtyskland, å andra sidan. Så­

som av sammanställningen närmare framgår är plombering av utsäde obliga­

torisk i alla tre länderna, men i de båda förstnämnda staterna utföres plom-

beringen av offentliga organ, medan den i Västtyskland ombesörjes av för­

ädlaren själv. I anslutning härtill uppbäres och förmedlas i Holland och Bel­

gien licensavgifterna av plomberingsmyndigheterna. I Västtyskland åter

odlas allt till försäljning avsett utsäde, som ej produceras av förädlaren eller

hans rättighetshavare, under dennes överinseende och på hans licens. Här­

igenom har förädlaren i Västtyskland möjlighet att själv kontrollera hela

produktionen och utbudet av utsäde av de egna sorterna.

Med hänvisning till det nyss återgivna framhåller utredningen licensav-

giftsfrågans betydelsefulla internationella aspekter. Om det skall bli möjligt

att inom den närmaste tiden införa ett sådant system även i vårt land, torde

emellertid — anför utredningen — som ett första steg en lösning av frågan

på det nationella planet vara den enda framkomliga vägen. I det följande

diskuterar utredningen därför problemet med utgångspunkt från interna,

svenska förhållanden, varvid i huvudsak anföres följande.

Fn premiering av vederbörande förädlare efter förtjänst skulle medelst

ett licenssystem i viss mån bliva möjlig. Uttagande av royalty i relation till

marknadsförda utsädeskvantiteter av varje sort kom att ge en bild av de

olika sorternas spridning och därmed på sitt sätt av den insats, förädlaren

i fråga lyckats göra. Här är det dock på sin plats att omedelbart göra den

reservationen, att åtskilliga sorter och stammar kan ha stor lokal betydelse,

även om deras totala spridning är förhållandevis ringa.

För uppbyggande av ett royaltysystem skulle erfordras ett avsevärt för­

stärkt skydd för växtförädlarnas arbete och produkter. Ett sådant skydd

måste med nödvändighet tillskapas för att systemet skall kunna fungera

nöjaktigt. Av den förut lämnade redogörelsen för de rådande förhållandena

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

23

framgår, att rättsskyddet på detta område i vårt land är svagt utbyggt. En

förstärkning av detta skydd på åtminstone vissa punkter torde i princip

vara önskvärd.

För införande av ett royaltysystem synes vidare den omständigheten tala,

att statsutgifterna för förädlingsverksamheten härigenom skulle kunna ned­

bringas. Det erforderliga ekonomiska stödet åt växtförädlingen skulle näm­

ligen till viss del kunna baseras på licensavgifter. I motsvarande mån kunde

det bliva möjligt att nedskära nu utgående statsbidrag till denna verk­

samhet.

Ett royaltysystem skulle ytterligare möjliggöra reciprocitet i förhållande

till andra länder med liknande system. I nuvarande stund torde detta icke

innebära någon mera påtaglig ändring i vårt läge utom såvitt rör Holland

och i viss mån Västtyskland. Enligt vad utredningen inhämtat skulle f. n.

från Holland — bortsett från den eventuella möjligheten att få loss redan

infrusna licensmedel — kunna påräknas en royalty om ca 20 000 kr. per

år. Den uppges förut ha varit avsevärt större, beroende särskilt på Svalövs-

havresorternas tidigare dominerande ställning i Holland.

För de växtförädlingsföretag, vilka ej åtnjuter statsbidrag, skulle ett

royaltysystem troligen medföra en direkt ekonomisk fördel, låt vara att man

ej får bortse från den negativa verkan, som förhöjda priser på licensbelagda

utsädesvaror från efterodlingar kan komma att få på omsättningen av de­

samma.

Om sålunda vissa beaktansvärda skäl talar för införande även i vårt land

av ett i huvudsak efter de givna utländska förebilderna uppbyggt licens­

system, synes å andra sidan ett dylikt system för Sveriges vidkommande med

den speciella struktur, som växtförädlingsverksamheten här har, vara för­

knippat med åtskilliga nackdelar.

Till en början vill det synas ganska tvivelaktigt, huruvida det skulle vara

möjligt att totalt sett minska statens utgifter, därest man ersatte nuvarande

direkt utgående statsanslag till växtförädlingen med införande av royalty på

efterodlingar av originalutsäden. Orsakerna härtill är flera.

Det torde knappast vara praktiskt möjligt att uttaga licensavgift annat än

i samband med plombering av utsädesvaror från efterodlingar. På detta sätt

bär man ju också reglerat saken i de länder, som nu tillämpar royaltysystem.

F. n. kan man likväl ej räkna med att mer än 20 å 25 procent av i Sverige

använt utsäde av jordbruksväxterna är statsplomberat. Detta gäller i vart

fall om de för ett licenssystem utslagsgivande stråsädesslagen. Med en så

begränsad omfattning av plomberingsverksamheten skulle inkomsten på li­

censavgifterna, förutsatt att dessa fastställdes på en skälig nivå, bliva för­

hållandevis liten. Härtill kommer att royaltyns uttagande skulle innebära

en belastning för de firmor, som låter statsplombera, vilket kunde medföra,

att åtskilliga företag lämnade denna ur allmän synpunkt önskvärda plom-

beringsform. En grundförutsättning för att ett licenssystem skall bli effek­

tivt synes alltså vara en reglering, som gör plombering obligatorisk för åt­

minstone allt offentligen salubjudet utsäde, belagt med royalty.

I syfte att förbilliga plomberingsverksamheten för det allmänna skulle

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

24

man möjligen kunna tänka sig en mer eller mindre omfattande delegering

av plomberingen till utsädesfirmorna själva, varvid dessa skulle åläggas

uppgifts- och redovisningsskyldighet gentemot förädlarna. Med hänsyn till

utsädeshandelns splittring samt svårigheterna för att ej säga omöjligheten

av att anordna en tillförlitlig kontroll över de plomberande firmorna torde

emellertid en sådan delegering av plomberingsverksamheten, vilken för

övrigt skulle åsamka vederbörande vissa merkostnader, ej vara en framkom­

lig väg. Man får ej heller bortse från att strävandena att hålla utsädeshan-

deln på en kvalitativt hög nivå kunde befaras lida avbräck, därest alltför

stora delar av nämnda marknad skulle komma att falla utanför den statliga

eller statskontrollerade frökontrollverksamheten.

För att få till stånd ett nöjaktigt fungerande royaltysystem torde det i an­

ledning av det anförda bliva nödvändigt att, såsom ock i utlandet skett, före­

skriva obligatorisk offentlig plombering.

Konsekvensen av en sådan åtgärd skulle emellertid bliva den, att den stat­

liga och statsunderstödda frökontrollverksamheten måste väsentligt utbyg­

gas. Förstärkningen av frökontrollorganisationen skulle komma att medföra

en hel del utgifter för det allmänna. Såvitt kan bedömas blev det främst

fråga om ej oväsentliga engångskostnader för den nödvändiga upprust­

ningen. Vidare hade man att förutse en viss ökning av de löpande anslagen

till frökontrollverksamheten, åtminstone i vad avser statens centrala frö-

kontrollanstalt. Under förutsättning av en måttlig höjning av taxorna för

analys-, inspektions- och plomberingsavgifterna skulle dock driftsunderskot­

tet å statens centrala frökontrollanstalts verksamhet resp. statsbidragen till

de lokala frökontrollanstalterna kunna begränsas. En höjning av taxorna

åter skulle bidraga till att ytterligare fördyra utsädet.

Som tidigare framhållits (s. 22) måste ett effektivt licenssystem grundas

jämväl på ett sortskydd, vilket helt eller delvis innefattar förbud mot salu­

förande i öppna marknaden av annat än godkända och i officiella sortlistor

upptagna sorter och stammar och därjämte tillförsäkrar sortinnehavaren en

mer eller mindre långt gående ensamrätt till försäljning eller uppförökning

av den å honom registrerade sorten. Därest utsädesfirmorna berövades rät­

ten att fritt försälja eller producera efterfrågade sorter — här bortses från

nuvarande försäljning under statlig originalplomb — vartill annan innehar

originalrätten, kunde det tvivelsutan förväntas, att många företag skulle

skaffa sig egen förädlingsverksamhet och lansera egna sorter, vilka mången

gång åstadkommits inom befintliga originalsorter genom kombinationer och

urval utan större värde. Sådana mindre tillfredsställande förhållanden upp­

ges ha rått i Tyskland under 1920-talet. Ett mycket stort antal utsädesfirmor

och utsädesodlare där igångsatte enligt uppgift egen »förädlingsverksamhet»,

utnyttjade och omdöpte kända sorter, som därefter gick under vederböran-

des eget namn. För att förhindra något sådant har i länder med royalty­

system skapats en mer eller mindre omfattande kontrollapparat. Även om

man i vårt land med gällande plomberingsbestämmelser ej behövde befara

sådana svara missförhållanden som i det anförda exemplet, går det ej att

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

25

bortse från riskerna, och under alla förhållanden skulle man ej kunna kom­

ma ifrån en viss utbyggnad av vår nuvarande kontrollorganisation och sort-

prövningsverksamhet på förevarande område. Den fasta statliga liksom även

den statsunderstödda lokala försöksverksamheten skulle belastas även av

en annan anledning. Om premiering av förädlare infördes, är det nämligen

antagligt, att royaltyn skulle locka en hel del andra företag och personer än

dem, som nu ägnar sig åt växtförädling, att med medelmåttig utrustning och

kanske ofta otillräckliga specialkunskaper försöka sig på förädling av ett

eller annat växtslag. Resultatet kom att bli, att ett större antal sorter än nu

__och ofta nog tämligen likvärdiga — måste prövas i officiella försök utan

att förmodligen tillföra vår växtodling något väsentligt bättre material. Er­

farenheterna från Holland ger vid handen, att den nödvändiga, rigorösa

kontrollen ställer sig ganska dyrbar. En utbyggd kontroll- och försöksverk­

samhet i samband med införande av ett royaltysystem i vårt land skulle

således av allt att döma ställa krav på ökade statliga anslag och bidrag till

här ifrågavarande verksamhet.

Ytterligare torde det svårligen kunna undvikas, att staten även efter in­

förande av ett licenssystem kom att få svara för en del måhända ej obetyd­

liga utgifter för växtförädlingen och närmast då viss teoretisk forskning oc

mera lokalt betonad förädlingsverksamhet. För att klarlägga orsakerna här­

till synes det erforderligt att ånyo något rikta blicken på utländska förhå -

landen.

.

..

...

Exemplen från de länder, där man infört royaltybetalning till vaxtforad-

larna, visar att med ett sådant system förädlarna inriktar sitt intresse på

sådana växtslag, där det är mest att förtjäna, och därför i huvudsak endast

arbetar på att frambringa sorter för av klimat och jordmån gynnade områ­

den med omfattande odling av dylika växtslag, medan andra områden och

växtslag blir försummade. Även den för en fortsatt utveckling nödvän­

diga grundforskningen har visat benägenhet för att bli tillbakasatt, då

den ej direkt kan ge inkomster i form av royalty. I exempelvis Holland har

man på grund av anförda förhållanden nödgats lämna särskilt ekonomiskt

stöd åt förädlingen av såväl foder- och betesgräs som rotfruktsväxter. I så­

väl Holland som Västtyskland har man vidare sett sig nödsakad att upp­

rätta statliga institutioner för att taga hand om grundforskningen och mera

komplicerade och dyrbara arbeten. Förädlingsresultaten från dessa institu­

tioner överlämnas sedan åt privatförädlarna som ett slags halvfabrikat för

fortsatta urvals- och renodlingsarbeten. Det kan för övrigt här nämnas, att

en organisation med grundforskning och mera teoretiskt betonade arbeten

i samband med växtförädling även i flertalet länder utan royaltysystem —

exempelvis USA, Kanada, Norge, Schweiz och Italien — förlagts till universi­

teten eller därmed jämförbara statliga institutioner. För att återgå till för­

hållandena i länderna med licenssystem har det aldrig varit möjligt att få

de praktiskt verksamma förädlarna att betala några avsevärdai e summor

för det ovan såsom halvfabrikat betecknade förädlingsmaterialet, varför in­

stitutionerna praktiskt taget helt fått lita till statsunderstöd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

26

Det föreligger ej skäl för annat antagande än att införande av ett royalty-

system i vårt land även här skulle medföra en koncentration av förädlings-

verksamheten på sadana uppgifter, som kan tänkas lämna bästa ekonomiska

utbyte för lörädlarna, t. ex. stråsädessorter för södra och mellersta Sverige.

Förädlingen av växtslag, som med hänsyn till bl. a. liten odlingsareal ej be­

räknas ge någon större inkomst, kunde däremot av naturliga ekonomiska

skäl väntas bliva eftersatt. Likaså måste man räkna med att insatserna för

mindre gynnade jordbruksområden, såsom stora delar av Norrland, kom att

försvagas. Ur allmän synpunkt vore detta att beklaga, enär det får anses vara

av stor betydelse, att förädlingsarbeten med kraft bedrives även med mindre

allmänt odlade växtslag och för mindre gynnade odlingsområden. Risk kunde

slutligen föreligga, att de ej sällan kostsamma och till sin utgång ofta ovissa

arbetena med nyare metoder kom att bli eftersatta liksom också upptagande

av förädling av nya kulturväxter.

För att förebygga sådana föga lyckliga konsekvenser av ett licenssystem

torde det som nämnts bli nödvändigt att alltjämt lämna växtförädlingen ett

förhållandevis kraftigt statligt ekonomiskt stöd. Härvid skulle man kunna

tänka sig att efter utländsk förebild koncentrera den behövliga grundforsk­

ningen till våra högre lärdomsanstalter. Företrädesvis vid Lunds universitets

genetiska institution samt vid lantbrukshögskolans botanisk-genetiska insti­

tution bedrives nu sådan forskning, delvis i förening med praktiskt föräd-

lingsarbete. Utredningen har emellertid för sin del kommit till den bestämda

uppfattningen, att en sådan utveckling efter gängse utländskt mönster på

två skilda linjer med å ena sidan mera teoretiskt inriktade institutioner

och å andra sidan mera praktiskt inställda privatförädlare, som ofta kom

att sakna den nödiga teoretiska kunskapen, för vårt eget lands vidkomman­

de icke skulle vara lycklig. Den kombination av teoretisk och praktisk för-

ädlingsverksamhet, som nu kännetecknar arbetet vid våra ledande växtför-

ädlingsanstaller, är enligt utredningens uppfattning ägnad att både bättre

och snabbare leda till goda resultat. Denna kombinerade verksamhet, som

befordrar ett fruktbringande samarbete mellan de vetenskapligt skolade för-

adlarna och det praktiska jordbruket, är i själva verket något för vårt land

säreget och har tvivelsutan i ej ringa mån bidragit till att föra upp Sverige

till dess internationellt erkända ställning som en av de ledande nationerna

på växtförädlingens område. Den organisation, som växt fram i vårt land,

torde därjämte vara både billigare och utan avkall på effektiviteten mera

stimulerande för de vetenskapsmän, som arbetar med de praktiska uppgif­

terna och vid sidan därav har möjlighet att fördjupa sig i teoretisk forsk­

ning, än vad en med avseende å de teoretiska och praktiska momenten i växt­

förädlingen mera differentierad organisation efter den vanliga utländska

modellen skulle bli.

Även om det av andra skäl skulle anses motiverat att hos oss uppbygga ett

system med licensavgifter, vill det i anledning av det nyss anförda synas

angeläget att i huvuddrag söka bevara vår nuvarande organisationsform för

växtförädlingens bedrivande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

27

Införande av ett royaltysystem måste förorsaka en höjning av utsädes-

priserna i den öppna marknaden. Så har skett i bl. a. Holland. Om man be­

räknar, att vid obligatorisk statsplombering av allt offentligen salubjudet ut­

säde ca 1/3 av vårt lands totala utsädeskvantiteter kom att bliva föremål för

plombering (2/3 skulle alltså representeras av lantmännens eget från all kon­

troll befriade utsäde) skulle med utgångspunkt från siffermaterialet i den så­

som bilaga 2 till detta protokoll bifogade sammanställningen över utsädes-

plomberingarna 1948/1949—1953/1954 omkring 850 000 deciton årligen under­

kastas plombering. Detta innebär, att varje deciton genomsnittligen skulle

behöva belastas med närmare 1,50 kr. i royalty till växtförädlare för att täcka

•de nuvarande direkta statsbidragen till växtförädlingen. Nu är emellertid att

märka, att den utsädeskvantitet, med vilken här är att räkna, måste reduceras

med dels den originalplomberade utsädesmängden — vid försäljning härav

uttages ju ingen royalty -— och dels ej royaltyberättigade sorter. Därest man

med hänsyn härtill uppskattar den royaltybelagda utsädeskvantiteten till

drygt 600 000 deciton skulle följaktligen för varje ifrågakommande deciton

behöva uttagas ca 2 kr. för att få täckning för de nuvarande statsbidragen till

växtförädlingen. Såsom tidigare antytts vore det ej heller uteslutet, att taxorna

för frökontrollen kom att undergå åtminstone någon mindre höjning.

I förevarande sammanhang må ett av våra speciella odlingsförhållanden

betingat problem något beröras. I fråga om höstvete och höstråg är tidspe­

rioden mellan skörd och sådd så kort, att lantmännen i mycket stor ut­

sträckning måste basera sin odling på eget utsäde. Enligt den nyssnämnda

sammanställningen utgör för sexårsperioden 1948/1949—1953/1954 plom-

beringsmedeltalen i förhållande till de totala utsädeskvantiteterna för höst­

vete 13,3 och för höstråg 13,4 procent. Att den relativa omsättningen av

dessa utsäden på grund av givna odlingsbetingelser är låg, bör dock ej rim­

ligen medföra, att förädlingen av dessa växtslag skall ges ekonomiskt säm­

re möjligheter än exempelvis vårsädesslagen. Att införa proportionellt högre

avgifter för höstsäden, skulle å andra sidan leda till orimliga konsekvenser.

En annan farhåga, som ibland uttalas, då frågan om införande av ett li­

censsystem diskuteras, är att den önskvärda, snabba spridningen av nya,

värdefulla sorter troligen kom att försvåras. Detta skäl torde dock ej böra

tillmätas alltför stor vikt. Även om förhållandena i Sverige ej utan vidare

är jämförliga med de i Holland, ger erfarenheterna från det sistnämnda

landet ej stöd för ett dylikt antagande. Där synes det numera ej taga mer

än två å tre år för en ny framstående sort att helt slå igenom på marknaden.

Till detta gynnsamma förhållande bidrager helt visst den officiella beskrivan­

de sortlistans stora spridning även bland de enskilda jordbrukarna och det

vakna intresse, varmed dessa i allmänhet följer utvecklingen på växtföräd­

lingens område.

Större svårigheter torde vållas av problemet, vad man skall göra med

utsädesvaror, som ej godkänts vid den obligatoriska statsplomberingen. I

Holland har detta spörsmål förorsakat åtskilliga bekymmer. Spannmål och

potatis beröres visserligen ej härav, enär sådant utsäde kan avyttras för

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

andra ändamål, men underkända partier av rotfrukts-, vallväxt- och köks-

växtfrö blir praktiskt taget värdelösa. Holländarna har bemästrat detta pro­

blem genom att inlösa sådana utsädesparlier med anlitande av fonderade

exportavgifter (rotfrukts- och köksväxtfrö) resp. importavgifter (gräsfrö).

Denna reglering kompletteras av ett system med odlingsbegränsningar för

utsäde av vissa känsliga växtslag. I Sverige är såväl importen som exporten

av de nu nämnda utsädeskategorierna obetydlig och mycket ojämn, varför

svårigheter skulle föreligga att lösa den här omhandlade frågan efter det

holländska exemplet.

Ett närmare studium av det holländska systemet ger onekligen ett in­

tryck av att systemet är ganska invecklat och i viss mån överorganiserat.

Holländarna själva erkänner detta, och frågan om vidtagande av vissa för­

enklingar lär vara aktuell. Omdömet om det holländska systemet synes i lika

hög grad gälla den i Västtyskland genomförda motsvarande regleringen. De

angivna systemen torde emellertid i sig själva inbjuda till en långt gående

detaljreglering, i varje fall om de skall kunna fungera med tillfredsställande

effekt. Med nödvändighet föres man nämligen in på komplicerade kontroll-

och skyddsproblem beträffande såväl förädlingen och försöksverksamheten

som utsädesproduktionen och utsädeshandeln.

Då man tager del av de nu anförda betänkligheterna mot ett royaltysystem,

ligger det nära till hands att fråga sig, varför man t. ex. i Holland och Väst­

tyskland ändock genomfört en dylik reglering. Den främsta orsaken är utan

tvivel det stora antal privatförädlare, som finnes i båda dessa länder. Tidi­

gare, då förädlingen huvudsakligen bestod av enkla urvals- och korsnings-

arbeten, som ej drog så höga kostnader, kunde dessa skaffa sig en viss in­

komst på försäljningen av sina egna sorter. Numera har de emellertid att täv­

la med välutrustade institutioner, vilka arbetar med resistensförädling i stora

växthuskomplex, kromosomtalsfördubblingar och framställning av artifici­

ella mutationer, som fordrar dyrbara speciallaboratorier, samt kvalitetsför­

bättringar, som måste följas i kemiska och biologiska laboratorier med om­

fattande utrustning. För att kunna komplettera sina resurser har de hol­

ländska och tyska förädlarna i många fall måst slå sig tillsammans till större

enheter, men fortfarande är de många om att dela förtjänsterna.

Förhållandena i Sverige är helt andra. Här har aldrig antalet privatföräd­

lare varit stort. I vårt land ägnar sig exempelvis endast våra två största

växtförädlingsanstalter åt förädling av vete. I Tyskland åter finnes om­

kring ett 70-tal förädlare på detta viktiga område. Staten har sedan länge

understött den allmänna verksamheten vid de två största förädlingsföreta-

gen i Sverige med direkta anslag, varigenom denna kunnat hållas på en

mycket hög nivå. De övriga företagen, med undantag för den av Algot Holm­

berg & söner aktiebolag bedrivna sojaväxtförädlingen, har endast haft det

stöd eller rättare skydd, som rättigheten att få sina egna sorter vid stats-

plombering betecknade som original innebär för alla förädlare. Skulle royal-

ty inforas, torde anslag till de två förstnämnda företagen fortfarande behöva

29

aitgå för mera teoretisk forskning samt för förädling, avseende t. ex. Norr­

land och mindre allmänt odlade växtslag.

Härefter diskuterar utredningen licensavgiftsfrågan, sedd i dennas inter­

nationella sammanhang, samt anför därvid huvudsakligen följande.

Av de europeiska länder, som i nu ifrågavarande hänseende har betydelse

för oss, har Holland, Belgien och Västtyskland genomarbetade licenssystem.

Till följd av bristande reciprocitet kan svenska föradlare danfran ej uppbara

någon royalty på exporterade sorter. I nuvarande stund har detta förhallande

större praktisk betydelse endast i fråga om Holland. I de skandinaviska län­

derna, Storbritannien och Irland, Frankrike och Schweiz m. fl. länder har

våra egna förädlare blott den möjligheten att erhalla inkomster från den

försäljning, som deras representanter kan uppnå i resp. länder, däremot

ej från andra företags försäljning.

Genom den framskjutna plats Sverige intager pa växtförädlingens område

torde det stå klart, att vårt eget land skulle vinna ej oväsentliga fördelar, i

den händelse ett internationellt system kunde etableras, som omfattade bl. a.

samtliga ovan nämnda stater och som stipulerade royaltybetalning i propor­

tion till odlingsmaterialets fördelning utan någon diskriminering av andra

länders förädlingsresultat.

,

Sedan en del år tillbaka pågår över så gott som hela Europa en diskussion

rörande skyddet för växtförädlingen och vad därmed sammanhanger Denna

föres ej minst inom vissa internationella organisationer, som har anledning

att befatta sig med dessa problem.

.

-

Bland de åsyftade organisationerna märkes främst ASSINSEL (.Associa­

tion internationale des sélectionneurs professionels pour la protection des

■obtentions végétales) vilken sammanslutning har till uppgift att åstadkom­

ma en internationell ordning beträffande växtförädlingen, motsvarande den

som på det industriella rättsskyddsområdet åstadkommits genom Pariskon­

ventionen av år 1883 och i fråga om skyddet av litterära och konstnärliga

verk genom Bernkonventionen av år 1886. ASSINSEL har utarbetat vissa

förslag att läggas till grund för en allmän internationell reglering av torad-

^Sverige11 stod sommaren 1954 som värd för en OEEC-konferens rörande

.produktion, prövning och distribution av utsäden. Konferensen anknöt till

ÖEECs Technical Assistance Mission 106, omfattande »Utsadesproduktion

— prövning — och distribution i Europa». Ett av konferensens overlagg-

ningsämnen var skyddet av resultaten från växtförädlingen. Harutinnan an-

to«"konferensen en särskild rekommendation van bl. a. uttalades, att varje

land borde vidtaga nödiga mått och steg för att tillforsakra foradlarna

lämpligt vederlag för uppnådda resultat och for att skydda framstallda sorter

och dessas namn. Därvid tillfogades den reservationen att skyddet ej fick

förhindra växtförädlingens utveckling. Man borde vidare eftersträva tull

ömsesidighet mellan länderna, ehuru detta ej behövde betyda, att skyddet

måste utformas på precis samma sätt i alla länder. Beträffande fiagans foit-

satta handläggning uttalades, att »The European Productivity Agency» av

OEEC borde i samråd med de berörda internationella organisationerna, t. ex.

växtförädlarnas (ASSINSEL), handelns (FIS) och odlarnas (IFAP), uppgöra

förslag till regler att föreläggas medlemsländerna för antagande.

Beträffande den omnämnda reservationen har utredningen inhamtat, att

därmed närmast avsetts, att man inte skulle tillåta att växtförädlingen stop­

pades upp på grund av att en förädlare exempelvis ville förbjuda andra att

utnyttja hans "sort i vidare korsningsarbeten etc. Vidare hade önskemålet

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

30

om full frihet att nyttja nya metoder spelat in. Man hade t. ex. funnit det

orimligt, om colchicinmetoden för framställning av polyploider skulle bliva

patentbelagd. Även om det direkt ej avsetts, synes det ej uteslutet, att reser­

vationen i fråga om skyddets likformighet för Sveriges del kan komma att

spela en viss roll vid den fortsatta behandlingen av hithörande problem i

så måtto, att den torde kunna åberopas vid en anpassning av ett interna­

tionellt rättsskydds- och royaltysystem till våra speciella förhållanden i syfte

att förebygga ett sönderfall av den för vårt land säregna organisationsfor­

men för växtförädlingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Förädlarersättning i annan form. Utredningen har jämväl övervägt, huru­

vida det inte vore möjligt att på ett enklare sätt och utan en dyrbar kontroll­

apparat skapa någon form för uttagande av särskild förädlareersättning.

Härvidlag har det för utredningen legat närmast till hands att tänka sig ett

system enligt ungefärligen följande.

Å allt i öppna marknaden försålt utsäde lägges en avgift. Den kunde

bestämmas till ett fixt procent- eller promilletal å omsättningen av allt

slags utsäde. Årligen eller möjligen med kortare intervaller skulle till eu

särskild fond inlevereras influtna avgifter. Fonden skulle förvaltas av en

styrelse med en för ändamålet lämpad sammansättning. Varje år skulle

styrelsen av tillgängliga medel till förtjänta förädlare och förädlingsföretag

utdela bidrag till verksamheten. Härvid skulle det, i motsats till vad förhål­

landet i allmänhet är vid ett licenssystem av gängse typ, vara möjligt att

premiera förädlarinsatser utan strikt hänsyn till omfattningen av de olika

sorternas odling.

Emellertid skulle det stöta på synnerligen stora svårigheter att i praktiken

utforma ett dylikt system. Utsädeshandeln är heterogen. Den omfattar såväl

stora specialfirmor som mindre företag, vilka idkar handel med mycket

annat än utsäde. Begreppet utsäde är ej heller entydigt. Ett parti kan kom­

ma till användning för utfodringsändamål o. s. v. Ytterst besvärliga gräns-

dragningsproblem i övrigt beträffande vad som skall räknas till avgiftsbe-

lagd utsädesvara kom därjämte att anmäla sig.

Även om de nu angivna problemen skulle kunna något så när nöjaktigt

bemästras, synes dock kontrollen över att avgifterna behörigen påfördes __

och da särskilt i samband med kontantavslut — samt över avgiftsinlevere-

ringen vålla hart när oöverstigliga svårigheter. När det gäller existerande

avgifter av liknande typ som den nu skisserade finns det oftast givna punk­

ter, där kontroll och uppbörd kan ske (jämför exempelvis export- och im­

portavgifter samt mejeriernas och slakteriernas befattning med mjölk- och

slaktavgifter). Så skulle ej här vara fallet. En särskild kontrollapparat kun­

de därför ej undvikas.

Också andra, här ej berörda svårigheter skulle resa sig vid ett försök att

realisera den ovan framförda tanken på en allmän avgift å omsättningen av

utsädesvaror till stöd för växtförädlingen. Utredningen har på grund härav

funnit sig böra avsta från att framlägga något förslag i denna riktning.

31

Patent- och varumärkesskyddet. Utredningen belyser något den nuvarande

situationen i avseende å växtförädlingens förhållande till patentskyddet samt

anför därvid följande.

Patentering av växtförädlingsmetoder och nya sorter kan åtminstone i

viss utsträckning synas möjlig även med den utformning, som patentlagstift­

ningen i vårt land f. n. har. Samma förhållande torde få anses råda i åtskil­

liga andra till Pariskonventionen om industriellt rättsskydd anslutna länder.

Liksom i Sverige torde dock försök att i praktiken utnyttja patentmöjlighe­

ten sällan eller aldrig gjorts. I USA åter har man sedan 1930 en klart utfor­

mad lagstiftning, inbyggd i patentlagstiftningen, med direkt sikte på växt-

nyheter (The Plant Patent Act). Lagstiftningen omfattar endast växter, som

förökas på vegetativ väg såsom fruktträd, bärbuskar, rosor och perenna väx­

ter. Med stöd av denna lagstiftning hade fram till år 1952 något över 1 000 pa­

tent meddelats. Den kritiken har emellertid ibland riktats mot det ameri­

kanska systemet, att beskrivningarna av patentsökta sorter oftast varit så

vaga, att man ej kunnat påvisa överträdelser, varför växtpatenten egentligen

endast fått reklamvärde. Det torde jämväl böra observeras, att de ameri­

kanska »plant patents» ger ett skydd närmast motsvarande ett sortskydd,

fastän de har sken av att utgöra patent i vanlig mening, eftersom skyddet

administreras av den amerikanska patentmyndigheten och formerna för med­

delandet av skyddet i mycket överensstämmer med vad som gäller för van­

liga patent, över huvud taget ligger det på växtförädlingsområdet nära till

hands att förväxla patentskydd i vedertagen mening med vad som lämpligast

borde benämnas sortskydd. Till belysande härav kan nämnas, att i Västtysk­

land möjligheter föreligger att samtidigt erhalla saväl patentskydd i dess

egentliga bemärkelse för en uppfinning inom växtförädlingsområdet som

speciellt sortskydd enligt härför gällande lagstiftning. Vidare synes — för­

klarligt nog — begreppet reproducerbarhet i palenträttslig bemärkelse ej

sällan sammanblandas med reproducerbarhet i biologisk mening. Ur patent­

rättslig synpunkt innebär reproduktibiliteten, att den lära, som är given ge­

nom den beskrivna uppfinningen, skall kunna tillämpas upprepade gånger

med exakt samma resultat. Omsatt på en genom förädlingsarbete framställd

ny växtsorl skulle sådan reproducerbarhet innebära att man, följande anvis­

ningarna i en patentbeskrivning, skulle kunna iterera den förädlingsprocess,

som resulterat i växtens tillkomst, och härvid vara säker på att få ytterligare

exemplar, vilka vore biologiskt identiska med det ursprungliga exemplaret.

Bland svenska växtförädlare har man hittills i allmänhet ställt sig ganska

avvisande mot patentskydd. Särskilt i fråga om metodpatentering har inan

intagit en negativ hållning. Det har bl. a. anförts, att metoderna vid växt­

förädling som regel hämtas från den fria vetenskapliga forskningens fält,

och att metodpatent skulle försvåra eller förhindra den önskvärda kommu­

nikationen mellan forskning och praktiskt förädlingsarbete. Vad åter angår

patentering av växtnyheter har man pekat på den begränsning av det paten­

terbara området, som med nödvändighet måste följa av att patentskyddet åt­

minstone i dess i Sverige vedertagna betydelse är reserverat för nya uppfin­

ningar. Förädlingsverksamhet anses av många icke vara jämställbar med

uppfinnarverksamhet i de fall, då förut kända växtförädlingsmetoder till-

lämpas på känt sätt. Själva växtförädlingsarbetets karaktär är härjämte så­

dan, att det unika vid framställningen av eu ny växtsort i de allra flesta fall

måste hänföra sig till förfarandet, varför del vid eventuell patentering endast

kan bli fråga om ett indirekt produktskydd i anslutning till ett patentbe-

lagt förfarande. Ett skydd åter för växtnyheter liknande det amerikanska pa­

tentskyddet har begränsade användningsmöjligheter, beroende på den stora

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

variabiliteten i växtvärlden, varigenom en exakt reproducering av sorten

oftast omöjliggöres. Detta gäller särskilt korsbefruktande växtslag men även

självbefruktare såsom flertalet stråsädesslag, i fråga om vilka de moderna,

förädlade sorterna ofta klyver avsevärt ännu många år efter utlämnan­

det, främst emedan korsningskombinationerna numera oftast sker mellan

vitt skilda typer. Även där patentering efter amerikansk förebild med karak­

tär av sortskydd tekniskt skulle lämpa sig såsom i fråga om växtslag med

vegetativ förökning, har man på växtförädlarhåll stundom funnit en patent­

rätt vara ett för absolut skydd. Så är t. ex. fallet med potatis, vilket växtslag

i USA med hänsyn till sin betydelse som livsviktig produkt undantagits från

möjlighet till patentskydd.

Utredningen berör även det internationella samarbete, som ägt rum i frå­

gan om patentskydd för växtförädlingen, samt anför i huvudsak följande.

Frågan om patentskydd för växtförädlingen har i Europa under senare år

förts fram alltmer på det internationella planet. Sålunda har den tilldragit

sig mycken uppmärksamhet inom organisationen AIPPI (Association inter-

nationale pour la protection de la propriété industrielle). Vid denna sam­

manslutnings kongresser i Wien år 1952 och Bryssel år 1954 har frågan be­

handlats. Vid den sistnämnda konferensen antogs en resolution, enligt vil­

ken de till Pariskonventionen rörande den industriella äganderätten anslut­

na länderna uppmanades alt i berörda lagstiftning uttryckligen likställa

uppfinningar inom växtvärlden med uppfinningar på det industriella områ­

det i egentlig mening. Härtill fogades en rekommendation om lagligt skydd

i en eller annan form även för nya växtsorter.

Liksom tidigare intog de svenska, norska och finska grupperna inom

AIPPI en avvaktande hållning, utan att dock motsätta sig resolutionen, me­

dan den danska gruppen framträdde med en positiv rapport i ämnet. I detta

sammanhang må även nämnas, att några organisationer i Danmark — Dansk

Plant skolee jer förening og Fsellesudvalget for Bedpmmelse af Prpvedyrkning

af Prydplanter — i juli 1955 framlagt ett förslag till patentlagstiftning för

vegetativt förökade växter.

En inom Europarådets ram tillsatt patentkommitté, som bl. a. har till upp­

gift att verka för enhetlighet inom patentlagstiftningen, har också funnit an­

ledning att ägna uppmärksamhet åt förevarande patentspörsmål. Frågan be­

rördes jämväl i den förut behandlade rekommendationen vid OEEC-konfe-

rensen i Sverige sommaren 1954 angående utsädesfrågor. Vidare har den

tidigare varit föremål för behandling vid nordiska överläggningar om ge­

mensamhet i patentlagstiftningen. Även i detta sammanhang verkade de

danska delegaterna för att patenterbarhetsområdet skulle formuleras så, att

det klart framgick, att växtpatent kunde meddelas.

I fråga om varumärkesskyddet anför utredningen härefter bl. a. följande.

Inledningsvis må understrykas den väsentliga skillnad, vilken föreligger

mellan varumärkesskyddet i vedertagen bemärkelse och det speciella sort-

skydd för förädlade växter, som efter ett officiellt registreringsförfarande

åtnjutes i länder sådana som Holland och Västtyskland. En förväxling mel­

lan den registrering av sortnamn, som här och i liknande fall äger rum,

och varumärkesregistrering av s. k. ordmärken kan lätt ske. Ett ordmärke

liksom övriga varumärken är blott och bart ett individualiseringsmärke,

varigenom produkter saluförda av viss näringsidkare eller sammanslutning

av sådana skall kunna skiljas från andra näringsidkares produkter. Vid

namnskydd i förening med växtsortskydd skall namnet användas för en in-

33

dividuell, bestämd sort och ingen får saluföra annan förväxlingsbar växt­

sort under detta namn.

..

Varumärkesregistrering har en viss praktisk betydelse for vaxttoradlar-

nas strävanden att skydda sina arbetsresultat. I ej ringa utsträckning be­

gagnar sig f. n. växtförädlarna och deras rättighetshavare av möjligheten

att bereda av dem framställda nya sorter och stammar av lantbruks-, koks-

och prydnadsväxter ett skydd genom varumärkesregistrering. Det har emel­

lertid samtidigt framhållits, att varumärkesskyddet rent allmänt har sin

begränsning och sina svagheter för nu avsedda ändamål. I vad avser växt-

förädlingsprodukter tillkommer dessutom en del speciella svårigheter att

hävda skyddet. Härvidlag föreligger vissa skillnader mellan självbefruk-

tande och korsbefruktande växtslag.

Beträffande självbefruktarna torde man generellt kunna säga, att varu­

märkesskyddet är illusoriskt och ej hävdas annat än i undantagsfall, ex­

empelvis då förädlaren genom detta önskar förbehålla sig rätten att introdu­

cera sorten i ett annat land vid den tidpunkt, som han finner lämplig. Da

de flesta självbefruktare, till vilka alla stråsädesslagen, med undantag av

rågen, samt trindsäden hör, kunna reproduceras av snart sagt varje lant­

man, och då handeln med utsäde under ett visst namn alltså på ett par år

blir utomordentligt vittomfattande, mister varumärkesregistreringen snabbt

sin skyddskaraktär, och varumärket övergår lätt till att bli en allmän varu-

benämning.

.

„ , ,

I fråga om korsbefruktarna är förhållandet i viss man ett annat. Dels har

förädlaren här oftast en betydligt större andel i den kvantitet utsäde, som

saluföres under ifrågavarande namn, och dels har han ett mycket starkare

intresse av att kunna hindra, att mer eller mindre värdelösa efterodlings-

produkter saluföres under det av honom inarbetade namnet. Hos korsbe­

fruktarna sker nämligen en mycket snabb utsädesdegeneration. Även om för­

ädlaren i detta fall är beredd att hävda sitt varumärkesskydd mot intrång,

innebär detta emellertid ej, såsom redan påpekats, att han kan skydda den

av honom framställda produkten från att utnyttjas av andra för förökning

och försäljning under ett annat namn. Varumärkesregistreringen konstitue­

rar ju ej något skydd för produkten som sådan. Dock må erinras om det

förstärkta skydd, som vinnes i förening med bestämmelserna om statsplom-

bering.

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

Sammanfattande bedömning av rättsskyddsproblemet. Utredningen sam­

manfattar sin bedömning av växtförädlingens rättsskyddsproblem på föl­

jande sätt.

Regleringen av utsädeshandeln och importen av vissa frövaror kan ur

skyddssynpunkt endast anses ha en mera indirekt verkan å växtförädlingen,

låt vara att denna verkan — och då särskilt av importregleringen — ej får

underskattas. Ensamrätten till försäljning av statsplomberad originalutsä-

desvara utgör f. n. växtförädlarnas och deras rättighetshavares främsta

skydd. Det är dock begränsat till en förhållandevis trång sektor av utsädes-

marknaden. Vår lagstiftning på immaterialrättens område, särskilt varu-

märkeslagstiftningen, kan och har, om än i förhållandevis blygsam utsträck­

ning, utnyttjats till skydd för växtförädlingen. Att denna lagstiftning icke

utformats med speciell tanke på växtförädlingens problem, torde dock vara

uppenbart. Ä ena sidan är det blott under vissa betingelser som ett — stun-

it

Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 92

34

dom tillsynes alltför bristfälligt — skydd kan uppnås. Å andra sidan kan

den ensamrätt, som patent- eller varumärkesrätten tillförsäkrar rättighets-

havaren, många gånger te sig alltför absolut för branschen i övrigt samt i

vissa fall medföra olägenheter för jordbrukets fria utveckling.

Av det anförda torde framgå de stora svårigheter, som reser sig vid för­

sök att etablera ett tillfredsställande och för alla berörda parter godtagbart

rättsskydd för växtförädlingen. Enligt utredningens uppfattning kan det

ifrågasättas, om man ej härutinnan borde inrikta sig på att skapa ett spe­

ciellt sort- och sortnamnskydd. Man hade då möjlighet att göra skyddet

mera generellt, än vad de nuvarande plomberingsförfattningarna medgiver,

samtidigt som skyddet kunde avvägas med hänsyn till skäliga och önsk­

värda begränsningar av ensamrätten. Ett sådant speciellt sort- och sort­

namnskydd riktar uppmärksamheten på de skyddssystem, som i förening

med obligatorisk plombering i vissa västeuropeiska länder tryggar uttagan­

det av en särskild förädlareersättning.

I och för sig vore det tänkbart att införa ett för växtförädlingens villkor

och behov speciellt avpassat skyddssystem, utan att detta anknöts till utta­

gande av royalty å utsädesvaror till förmån för växtförädlarna. För att ett

sådant skyddssystem skall kunna fungera med tillräcklig smidighet och ef­

fektivitet, torde det emellertid bli nödvändigt med obligatorisk plombering

av allt i öppna marknaden saluhållet utsäde samt en viss utbyggnad av den

officiella sortprövningen. Priset för ett bättre rättsskydd för växtförädlingen

kunde därmed med fog, särskilt sett från det allmännas synpunkt, befaras

bli för högt. En specialreglering av växtförädlingens rättsskydd torde i an­

ledning härav böra kombineras med ett royaltysystem, om de med en dylik

reglering förenade olägenheterna såsom ökade kostnader för det allmänna

skall kunna uppvägas.

Tiden synes dock arbeta för en lösning av växtförädlingens rättsskydds-

problem på ett eller annat sätt, främst genom den starka internationella ak­

tiviteten på förevarande område. Det torde därför ej finnas någon anledning

att från svensk sida förhasta sig i strävandena att finna en lösning av

denna komplicerade fråga. Enligt utredningens mening torde således av

flera skäl några isolerade åtgärder från svenskt håll för det närvarande ej

böra vidtagas i den här omhandlade frågan. Den internationella utvecklingen

bör i stället avvaktas och frågan även från svensk sida följas med all upp­

märksamhet.

Frågan om det s. k. obrutna sambandet. Utredningen upptager även till be­

handling frågan om det s. k. obrutna sambandet mellan utsädesgeneratio-

nerna, d. v. s. att vid officiell plombering av utsädesvara vissa krav upp­

ställes på bestyrkt härstamning, generation efter generation, av det till

plombering under sort- eller stamnamn anmälda utsädet från det ursprung­

liga elitutsädet eller stamfröet över originalvaran fram till den aktuella utsä-

deskvantiteten. Resultatet av denna behandling sammanfattar utredningen

själv sålunda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

35

1950 års frökon trollutredning upptog spörsmålet om det obrutna sam­

bandet till behandling närmast med hänsyn till ett sådant systems förmo­

dade effekt att i vissa hänseenden kunna förenkla och förbilliga frökontroll­

verksamheten men pekade samtidigt på den betydelsefulla sidovinst, som

automatiskt var förenad med genomförandet av det förordade sambands-

tvånget, nämligen en förbättring av sort- och stamäktheten hos de stats-

plomberade utsädesvarorna. Ehuru frökontrollutredningen på grund av

befarad knapphet på grundutsäde ställde frågan om det obrutna samban­

det på framtiden, ansåg utredningen likväl densamma vara av sådan

vikt, att utredningen förutsatte, att spörsmålet fortlöpande kom att upp­

märksammas av berörda myndigheter och organ.

Den omedelbara anledningen till att växtförädlingsutredningen ansett sig

böra upptaga förevarande fråga till förnyad behandling är dock en annan,

nämligen det förhållandet att ett system'med obrutet samband kan utgöra

ett indirekt stöd åt växtförädlarna och deras rättighetshavare. Dessas pro­

duktion och försäljning av högre utsädeskvaliteter måste gynnas, om ett

sambandstvång gäller mellan utsädesgenerationerna på vägen från original­

varan till de lägre plomberingsklasserna. Ju mera direkt och strängt denna

bundna ordning utformas, desto kraftigare bör normalt stödet åt växtför­

ädlingen och producenterna av originalvara verka. I de många länder i

Europa, där ganska strikta sambandssystem tillämpas, torde också sam­

bandskravet i allmänhet ha genomdrivits på yrkanden av förädlingsföre-

tagen.

Även om sålunda stödet åt växtförädlingen varit det avgörande skälet för

utredningen att närmare ingå på förevarande fråga, har utredningen varit

väl medveten om den ur det allmännas synpunkt förmånliga inverkan upp­

rätthållandet av ett sambandskrav måste förutsättas få på sortrenhet och

sortäkthet hos saluförda utsäden liksom också på sjukdomsfrihet och på

möjligheterna att motverka degeneration hos korsbefruktande växtslag.

Under förutsättning av bibehållande av den nuvarande frivilliga stats-

plomberingen av utsädesvaror har utredningen efter en särskild undersök­

ning trott sig kunna konstatera, att tillräckliga kvantiteter grundutsäde

f. n. finnes för tillämpning av ett sambandssystem av ej alltför extrem ut­

formning. Utredningen har härefter dragit upp de allmänna riktlinjerna

till ett modifierat sambandssystem, vilket förordas till genomförande, så

snart de närmare detaljerna efter ett principbeslut utformats.

Allmänt torde om utredningens förslag kunna sägas, att det strävat efter

att, så långt den nuvarande situationen och de allmänna förutsättningarna

synes medge, tillvarataga möjligheterna att förbättra utsädeskvaliteten.

Speciellt i fråga om självbefruktarna har dock härvid ej alltför stränga krav

uppställts. I själva verket lär systemet på flertalet punkter innebära en kon­

firmation av en i praktiken redan påbörjad utveckling. Med anledning här­

av svncs inga svårare omställningar behövas, utan förslaget skulle, såvitt

utredningen kan finna, efter en ganska kort övergångstid i sin helhet kunna

genomföras. Härvid förutsättes dock, att lantbruksstyrelsen tillerkännes

generell befogenhet att meddela dispens i olika hänseenden från de före­

slagna sambandsbestämmelserna.

Vad angår den stödjande verkan i förhållande till växtförädlarna och pro­

ducenterna av originalvara, som ett realiserande av förslaget kan tänkas

medföra, måste antagas att densamma ej kan bliva särdeles stor. En något

ökad omsättning av originalvara kan dock förväntas, särskilt i fråga om

korsbefruktade växlslag. Marknadsförande av nya sorter av självbefruk-

tandc växter, enkannerligen sädesslagen, måste vidare antagas föranleda en

viss stegring av försäljningen av originalvara. Det bör ej heller bortses där­

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

36

ifrån att utredningens förslag, även om dess direkta ekonomiska stödverkan

för växtförädlingen icke kommer att bli särskilt stor, dock skänker denna

verksamhet och dess utövare ett indirekt stöd genom att det uttryckligen

framhäver sambandet mellan förädlarnas arbetsresultat och de i handeln

förekommande utsädeskvaliteterna. Genom att vissa principer härvidlag

officiellt fastslås, kan även ett moderat sambandssystem anses ha ett för

växtförädlingen praktiskt-pedagogiskt värde och bidraga till att stärka växt-

törädlarnas goodwill.

Sveriges utsädesförening och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget. Sam­

manfattningsvis konstaterar utredningen beträffande den av Sveriges ut­

sädesförening bedrivna verksamheten, att denna varit framgångsrik och gi­

vit så många praktiskt värdefulla resultat, att de statsanslag, som lämnats

föreningen, ur det allmännas synpunkt måste bedömas ha varit väl an­

vända medel. Utredningen anser sig tillika kunna uttala, att föreningen

under de senast förflutna decennierna gjort en samlad insats för jordbruket

och folkförsörjningen i vårt land, som måste skattas mycket högt.

Utredningen berör vidare den i tidigare sammanhang behandlade frågan

om vidtagande av ändringar i utsädesföreningens status, varvid dock ut­

redningen begränsat sig till att diskutera frågan om ett eventuellt förstat­

ligande av föreningens verksamhet. Härvid finner utredningen för sin del,

att det f. n. ej föreligger anledning att ånyo på allvar aktualisera frågan om

ett förstatligande av Svalövsanstalten med tillhörande filialnät.

Beträffande de allmänna riktlinjerna för utsädesföreningens fortsatta ar­

bete håller utredningen det för riktigast, att verksamheten liksom hittills

begränsas till att i huvudsak omfatta de egentliga åkerbruksväxterna. I

stället för att eftersträva en breddning av verksamhetsfältet synes arbetet

böra inriktas ytterligare på djupet med aktgivande i främsta rummet på den

filiala verksamheten samt resistensförädlingen och växtfysiologiska problem

liksom även på de moderna växtförädlingsmetodernas utveckling.

Utredningen ägnar uppmärksamhet åt vissa organisatoriska problem, som

berör utsädesföreningens verksamhet. Sålunda anses önskvärt att skänka

bättre organisatorisk stadga åt den mutationsforskning, som i ökad omfatt­

ning bedrives vid huvudanstalten. Utvecklingen på området synes dock böra

avvaktas ännu någon tid, innan föranstaltningar göres om upprättande av

en särskild avdelning för tillämpad mutationsforskning. I samband härmed

kan tillfället vara lämpligt att företaga en översyn av arbetsuppgifternas av-

gränsning inom förädlingsavdelningarna i övrigt. Med den omfattning ut­

sädesföreningens verksamhet efterhand fått, torde det enligt utredningen

jämväl få anses önskvärt med en översyn av föreningens inre organisation

och förvaltningsapparat, däri även inbegripet förhållandet mellan huvud­

anstalten och filialerna.

I fråga om förhållandet mellan utsädesföreningen och utsädesbolaget fin­

ner utredningen inte skäl att föreslå någon ändring i huvuddragen i den

sedan länge rådande ordningen i avseende å Svalövssorternas marknadsfö­

rande. Med utgångspunkt härifrån upptager utredningen till närmare

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

37

granskning den reglering, intressegemenskapen mellan föreningen och bo­

laget erhållit, och särskilt då frågan om skäligheten av den ersättning, som

bolaget lämnar föreningen för ensamrätten till de av föreningen uppdragna

nya sorterna och stammarna av jordbruksväxter. Utredningen sammanfat­

tar resultatet av denna sin granskning i huvudsak på följande sätt.

Efter verkställd analys av utsädesbolagets verksamhet och ekonomiska

ställning under de senaste årtiondena har utredningen ansett sig kunna

konstatera, att bolagets rörelse stadigt utvecklats och konsoliderats under

den tid, som förflutit, sedan förhållandet mellan föreningen och bolaget sist

var föremål för offentlig utredning. Bolagets affärer synes under den aktu­

ella perioden ha skötts väl, och dess tidigare vid några tillfällen svaga eko­

nomi förefaller nu sund och solid. Utredningen har t. o. m. vågat hävda,

att en måttligt ökad ersättning från bolaget till föreningen, åtminstone under

tiden från 1940-talets början, icke på något sätt skulle ha äventyrat bolagets

ekonomiska ställning och dess gynnsamma utveckling. I betraktande av bo­

lagets väl stabiliserade ekonomi och under förutsättning av något så när

oförändrade konjunkturer på åtminstone den inhemska marknaden torde,

så vitt utredningen i nuvarande läge kunnat bedöma, en viss ökning av bo­

lagets ersättning till föreningen icke vara utesluten eller oskälig vid nästa

uppgörelse mellan de berörda parterna.

Beträffande de grunder, efter vilka bolagets ersättning till föreningen be­

räknas, har utredningen ifrågasatt, att bestämmelserna rörande tilläggsav­

gift i nästa avtal jämkas så, att avgiften beräknas å bolagets omsättning av

samtliga marknadsförda utsädesvaror, oavsett ursprunget. Detta har synts

utredningen rimligt, om man betänker, att bolagets hela uppbyggnad, ut­

veckling och existens har möjliggjorts och befordrats tack vare den ensam­

rätt till exploateringen av föreningens förädlingsarbete, som bolaget alltse­

dan sin tillkomst haft. Såvitt utredningen kunnat bedöma, kommer bolaget

även framgent att vara helt beroende av denna ensamrätt för att en lönande

verksamhet i ungefärligen nuvarande omfattning överhuvud skall kunna

upprätthållas.

Utredningen berör till sist vissa frågor, som äger samband med statsbi­

draget till utsädesföreningen. Föreskriften att föreningen till grund för sitt

förslag till inkomst- och utgiftsstat skall lägga en på 1930-talet upprättad

normalstat med därefter skedda jämkningar, synes enligt utredningens me­

ning böra utgå ur statsbidragsvillkoren och eventuellt ersättas av en hän­

visning till vedertagna grunder för statförslagets uppgörande. Beträffande

statsbidraget till utsädesföreningen avstår utredningen med hänsyn till åt­

skilliga, av utredningen närmare redovisade ovissa och svårbedömbara om­

ständigheter från att framlägga några kostnadsberäkningar för de närmaste

budgetåren i anledning av de förslag och synpunkter rörande den fortsatta

verksamheten vid Svalövsanstalten med dess filialer, som utredningen fram­

fört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Weibullsholms växtförädlingsanstalt. En bedömning av resultaten av Wei-

bullsholms växtförädlingsanstalts verksamhet under de senaste decennierna

föranleder utredningen att om densamma fälla samma positiva omdöme som

vid motsvarande värdering av utsädesföreningens arbete. När det gäller Wei-

bullsholm har man enligt utredningen i detta sammanhang att alldeles sär­

skilt beakta anstaltens framgångsrika arbete under senare år med förädling

av vete och tvåradskorn.

38

Utredningen vill inte ifrågasätta behovet och värdet av att ha tillgång till

en större, med den halvstatliga Svalövsanstalten i viss mån konkurrerande

växtförädlingsinstitution, utan anser att det ur allmän synpunkt sett är önsk­

värt, att Weibullsholms växtförädlingsanstalt i nuvarande omfattning fort­

sätter sin verksamhet, och att anstaltens fortbestånd tryggas genom ett verk­

samt statligt ekonomiskt stöd. Ej minst de under de sista årtiondena vunna

resultaten av förädlingsarbetet vid Weibullsholm synes utredningen starkt

motivera en sådan ståndpunkt.

Vidkommande de allmänna riktlinjerna för anstaltens fortsatta verk­

samhet finner utredningen ur allmän synpunkt några större ändringar ej

påkallade vare sig i fråga om den yttre organisationen eller beträffande ar­

betets inriktning. Utredningen anser det emellertid önskvärt, att anstaltens

filiala försök och den förberedande prövningen av de vid Weibullsholm

uppdragna sorterna och stammarna i görligaste mån ytterligare utbygges i

landets skilda delar, varvid särskild uppmärksamhet torde böra ägnas nor­

ra Sverige. I övrigt lär det även för Weibullsholms del i den framtida verk­

samheten bli erforderligt att i stigande omfattning ägna uppmärksamhet åt

de moderna växtförädlingsmetoderna. Vad särskilt angår resistensförädling­

en och dess förhållande till växtpatologin torde detta även för Weibulls­

holm bli en viktig fråga, speciellt när det gäller köksväxterna.

Beträffande statsbidraget till Weibullsholmsanstalten analyserar utred­

ningen närmare utvecklingen under de senaste årtiondena och verkställer

därvid tillika jämförelser med anslagen till Sveriges utsädesförening. Härom

lämnar utredningen själv följande sammanfattning.

^n<^rsökningen har givit vid handen, att en oförmånlig utvecklingsten-

d.ei}sJ°r Weibullsholm i ökad grad gjort sig gällande. Bl. a. inhämtas, att

statsbidraget till utsadesföreningen sedan budgetåret 1948/49 nära nog för­

dubblats, under det att den absoluta ökningen för Weibullsholms del upp­

gått till allenast 30 procent, samt att relationstalet mellan statsbidraget och

de verkliga driftskostnaderna vid Weibullsholm successivt sjunkit från i

medeltal drygt 40 procent under 1930-talet till genomsnittligen knappt 27

procent för hittills tilländalupna år under 1950-talet. Företaget synes prak­

tiskt taget ensamt fått påtaga sig de ekonomiska konsekvenserna av de av­

sevärda stegringar av priser och löner, som under senare tid präglat vårt

lands ekonomi. Det är förklarligt, att företaget under dessa förhållanden

hyser vissa bekymmer för den framtida verksamheten vid växtförädlingsav-

delningen.

Ett ungefärligt återställande av förkrigsvärdet av statsanslaget till Wei­

bullsholmsanstalten har utredningen i anledning av anförda omständighe­

ter funnit vara en i och för sig rimlig och skälig åtgärd. Institutionen har,

ej minst å senare tid, presterat så många för vårt lands jordbruk och folk­

hushåll värdefulla resultat, att det i längden ej synes försvarligt att genom

en alltför snäv bidragsgivning äventyra en fortsatt verksamhet, på vilken

forhoppningar om ytterligare goda resultat med fog kan ställas. Härtill kom-

mer, att det knappast ter sig tillfredsställande, att proportionerna i anslags-

beviljandet åt Svalövs- och Weibullsholmsanstalterna, vilka under förkrigs­

tiden var tämligen stabiliserade, i ökad takt alltjämt tillätes förskjuta sig

till nackdel för den sistnämnda anstalten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

39

För att kunna skänka önskvärd stadga åt arbetet vid Weibullsholms växt-

förädlingsanstalt samt även i övrigt utvinna bästa möjliga effekt av det all­

männas ekonomiska stöd åt denna verksamhet söker utredningen vid ut­

formningen av sitt förslag till normer för den statliga bidragsgivningen till

anstalten tillgodose vissa generella synpunkter. Dessa innefattar främst, att

erforderliga anslag med större säkerhet än hittills skall kunna påräknas un­

der en längre följd av år, samt att statsbidragets storlek skall besitta en viss

såväl absolut som relativ stabilitet.

Utifrån dessa överväganden och efter att ha diskuterat olika tänkbara

möjligheter att åstadkomma den eftersträvade automatiken framlägger ut­

redningen följande förslag till normer för den statliga bidragsgivningen till

Weibullsholmsanstalten.

Bidraget sättes till viss procent av det till Sveriges utsädesförening utgå­

ende statsanslaget till driften vid Svalövsanstalten och dess filialer. Häri

skall inräknas driftsanslag på tilläggsstat men ej någon del av det statliga

bidraget till driften av linlaboratoriet. Det på så sätt uträknade anslaget till

Weibullsholms växtförädlingsanstalt får dock ej överstiga en viss procent

av de verkliga kostnaderna för anstaltens drift under ifrågavarande budget­

år. Med hänsyn till kontinuitets- och trygghetskravet bör dessa normer med

de procentsatser, som må varda godtagna av statsmakterna, tillämpas under

förslagsvis åtminstone en femårsperiod, såvida ej extraordinära förhållan­

den inträder.

o

Vad fixeringen av procentsatserna beträffar har i fråga om Weibulls-

holmsbidragets relation till Svalövsanslaget som riktpunkt tagits såväl ett

ungefärligt återställande av förstnämnda bidrags tidigare realvärde med

särskild syftning på förkrigsvärdet under 1930-talet som en återanpassning

till det förut gynnsammare procentuella förhållandet till statsanslaget åt

Sveriges utsädesförening.

,

Efter en avvägning med hänsyn till nu nämnda faktorer torordar utred-

ningen, att statsbidraget till Weibullsholm bestämmes till 35 procent av det

statliga anslaget till utsädesföreningen, beräknat på sätt nyss angivits. I

fråga om den procentuella spärren uppåt i förhållande till Weibullsholms-

anstaltens totalkostnad för förädlingsverksamheten föreslår utredningen —

med hänsyn till den inverkan ett fastläggande av den förordade relationen

till utsädesföreningen normalt kan beräknas få på storleken av Weibulls-

holmsbidraget — att sistnämnda bidrag under inga omständigheter må över­

stiga 45 procent av den verkliga nettokostnaden för anstaltens drift under

ifrågakommande budgetår.

Vad angår villkoren för Weibullsholmsanstaltens åtnjutande av statsbi-

bidrag föreslår utredningen det tillägget, att överinspektören för jordbru­

kets försöksväsende skall tillerkännas befogenhet att, därest han under ut­

övande av sin inspektion vid något tillfälle så skulle finna påkallat, på bola­

gets bekostnad tillkalla i bokföringsfrågor och revision sakkunnig person

att biträda honom vid inspektionsuppdragets fullgörande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Den enskilda växtförädlingsverksamheten i övrigt beträffande lantbruks-

och köksväxter. Vad beträffar den av Algot Holmberg & söner aktiebolag be­

drivna förädlingsverksamheten med sojabönor finner utredningen det moti-

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

\erat, att staten alltjämt lämnar ett understöd häråt i minst nuvarande om­

fattning. I varje fall synes det utredningen skäligt, att berörda stöd får utgå

till dess resultaten av de pågående arbetena med att frambringa värdeful­

lare sojasorter låter sig bättre överblickas.

\ ad härefter angår de enskilda företag, som här i landet bedriver föräd­

ling av lantbruks- och köksväxter utan att åtnjuta statsbidrag till sin verk­

samhet, är dessa enligt utredningen inte många. Bland de ifrågavarande fö­

retagen är det strängt taget bara två, som ägnar sig åt växtförädling i en

sådan skala och med en sådan inriktning av arbetet, att verksamheten kan

anses ha en mera påtaglig betydelse för jordbruket och trädgårdshantering-

en, nämligen Otto J. Olson & sons aktiebolag samt J. E. Ohlsens enke aktie­

bolag.

I fråga om statens förhållande till de växtförädlingsföretag, vilka inte

uppbär statsbidrag anlägger utredningen sammanfattningsvis följande all­

mänt hållna synpunkter.

De här berörda företagen torde f. n. driva sin verksamhet under tämligen

g?df,..ek°l!omiska forhållanden. Även om företagen presterat insatser på

växtförädlingens område, som kan vara förtjänta av uppmuntran från det

allmannas sida, synes i rådande läge denna erkänsla ej böra manifesteras

genom statsbidrag till den löpande verksamheten. Skulle däremot någon av

de har berörda firmorna med av egna medel helt bekostad växtföräd­

lingsverksamhet en dag komma i sådant läge, att sagda verksamhet hotas

av inskränkning eller nedläggande, därest ej ekonomiskt stöd från staten

kan erhallas, far fragan om dylikt stöd prövas med beaktande av alla de

omständigheter, som kan föreligga i det särskilda fallet. Härvidlag torde det

bil erforderligt att taga speciell hänsyn till sådana faktorer som den all­

männa inriktningen av den växtförädlingsverksamhet, varom kan bliva frå­

ga, uppnådda och förväntade resultat av densamma samt önskvärdheten ur

allmän synpunkt att verksamheten ges möjlighet att fortgå.

Vissa andra möjligheter synes emellertid under nuvarande förhållanden

erbjuda sig att i förekommande fall ge uttryck åt det allmännas intresse och

uppskattning av de här åsyftade företagens växtförädlingsverksamhet på ett

sätt, som icke behöver innebära, att staten opåkallat bindes vid densamma.

Det borde sålunda ej vara uteslutet, att staten lämnar en viss hjälp till de

ifrågavarande företagens anskaffning av teknisk utrustning för växtföräd-

lingsarbetet i form av lån pa fördelaktiga villkor och/eller statsbidrag där­

till. Samtidigt som det allmänna härigenom visar sin uppskattning av en

gagnelig verksamhet, stimuleras densamma med statens bistånd och ges

möjligheter att prestera måhända ännu bättre resultat. Det torde böra an­

komma på företagen själva att aktualisera frågan om erhållande av dylikt

stöd, varefter en prövning från fall till fall får ske.

Remissyttranden. Allmänt framhålles i remissvaren den stora betydelsen

av växtförädlingen för landets försörjning. I enlighet härmed delas också

allmänt den av utredningen framförda uppfattningen, att en mera omfat­

tande växtförädlingsverksamhet i fortsättningen bör upprätthållas med visst

stöd från statens sida. Utredningens synpunkter beträffande den f. n. lämp­

ligaste utformningen av det statliga stödet finner ävenledes stor anslutning.

Skogs- och lantbruksakademien tillstyrker livligt att de statsunderstödda

41

växtförädlingsanstalterna beredes möjlighet att upptaga eller utvidga un­

dersökningar av växtpatologisk och växtfysiologisk art med anknytning till

växtförädlingen. Särskilt påfallande är behovet av utvidgade

växtpatolo-

giska arbeten. Men även de växtfysiologiska arbetsuppgifterna är av mycket

stor betydelse. Akademien framhåller, att undersökningar av sistnämnd art

ofta blir grundläggande för inriktningen och planläggningen av samt for

metodiken vid växtförädlingsarbetet. Sådan forskning kan ge anvisning om

helt nya sätt att angripa problemen och därigenom medföra väsentligt vid­

gade framstegsmöjligheter. Att det här i första hand gäller växternas över-

vintringsförmåga, motståndskraft mot torka och tidighet, alltsa frågor av

stor omedelbar praktisk betydelse, styrker ytterligare angelägenheten av

utvidgad forskning på dessa områden. Ännu ett område, som enligt akade­

miens mening kräver ökad uppmärksamhet vid växtförädlingen är kvali-

tetsforskningen. Kvaliteten hos växtodlingens produkter får i samma mån

som produktionen utvidgas ökad betydelse. Mest framträdande är detta för­

hållande för de produktslag, som ifrågakommer för export (brödsäd och

oljeväxtfrö), för direkt konsumtion (potatis och trädgårdsprodukter) eller

för industriell bearbetning (brödsäd, maltkorn och sockerbetor). Men kvali­

teten är i själva verket av ej mindre betydelse i fråga om foderväxterna. På

längre sikt är s. k. kvalitetsförädling utan att samtidigt viss kvalitetsforsk-

ning bedrives vid institutionen otänkbar. Att därvid uteslutande lita till

andra institutioners forskningsarbeten torde i längden inte vara möjligt.

Akademien påpekar betydelsen av att förädlingsanstalterna får möjlighet

att bedxiva även annan förädlingsteoretisk forskning.

Statens jordbruksnämnd framhåller, att framsteg på växtförädlingens om­

råde på längre sikt leder till en säkrare livsmedelsförsörjning. En ökad av­

kastning under givna produktionsförutsättningar får dessutom gynnsam

verkan i fråga om det enskilda jordbrukets driftsekonomi. Växtförädlings­

arbetet skapar därigenom förutsättningar för prissänkningar på livsmedel

och parallellt därmed höjd inkomststandard för jordbruksbefolkningen. Sam­

tidigt ökas konkurrenskraften gentemot utländska jordbruksprodukter.

Jordbruksnämnden pekar också på betydelsen ur beredskapssynpunkt

av

viss specialförädling, t. ex. av sojaböna och gummimaskros.

Sveriges handelsträdgårdsmästarejörbund uttalar, att det för köksväxter-

nas del under den närmaste framtiden torde vara synnerligen angeläget med

en intensiv växtförädling, vilken skulle kunna uppdelas enligt tvenne huvud­

linjer. Dels ställes speciella krav på vissa sortegenskaper för odlingen av

köksväxter till den expanderande konservindustrin och dels måste kraven

på högre avkastande sorter och stammar för odlingen av färska grönsaker

under glas tillgodoses. Särskilt för den senare odlingen är konkurrensen från

andra länder med gynnsammare odlingsbetingelser synnerligen hård. Bättre

sorter, speciellt anpassade till våra klimatiska förhållanden och med hög av­

kastning per arealenhet skulle därvid utgöra en väg att öka den inhemska

odlingens konkurrenskraft.

Algot Holmberg & söner AB framhåller, att i nuvarande läge i allmänhet

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

fordras ett stort och arbetskrävande förädlingsmaterial, komplicerade för­

ädlingsmetoder och betydande investering i laboratorier av olika slag. Denna

utveckling inom växtförädlingen bär starkt ökat behovet av statens finan­

siella stöd.

Förslaget om det s. k. obrutna sambandet vid statsplombering,

sett som ett stöd åt växtförädlingen, har rönt stort intresse och tillstyrkes i

stor utsträckning, bland andra av styrelsen för lantbrukshögskolan och sta­

tens lantbruks försök, styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt, Sveri­

ges utsädesförening, Svenska lantmännens riksförbund, Svenska utsådesfir-

mornas förening samt Sveriges fröodlareförbund. Meningarna går emellertid

nagot isar, när det gäller styrkan och omfattningen av sambandet. Med hän­

syn till att statsplomberingen är helt frivillig och då ett påbjudet sambands­

system kan av utsädeshandeln befinnas strida mot handelns intressen, anser

lantbruksstyrelsen risker föreligga för en övergång från statsplombering till

plombering med utsädeshandelns egna plomber med därav följande minsk­

ning i omsättningen av originalvara. Hur starkt sambandet mellan utsädes-

generationerna skall vara bör därför enligt styrelsens mening från tid till

annan bedömas efter rådande förhållanden. W. Weibull AB finner det av

utredningen föreslagna systemet av ringa betydelse, då ej den s. k. vanliga

bruksvaran medtagits. Såväl detta bolag som Allmänna svenska utsädes AB

förordar en omarbetning av förslaget. Sveriges fröengrossistförening ifrå­

gasätter, huruvida den kvalificerade utsädeshandeln nått den omfattning,

intensifiering och mognad, som erfordras för förslagets genomförande. För­

eningen ställer sig betänksam mot förslaget även av det skälet, att den upp­

fattar anordningen som ett steg på vägen mot en komplicering av handeln

med utsäde.

En annan fråga som i hög grad uppmärksammats vid remissbehandling­

en är den om avvägningen av statsbidraget till W e i b u 1 ls-

*1 0 1 m s växtförädlingsanstalt. Styrelsen för lantbrukshögsko-

lan och statens lantbruksförsök anför härom i huvudsak följande.

Styrelsen har i yttrande angående anslagsäskanden till ifrågavarande verk­

samhet — i avvaktan på resultatet av förevarande utredning — jämlikt 1931

a.rs, vaxtforadhngsutrednings förslag i princip ansett sig böra tillstyrka ett

statsbidrag motsvarande 50 procent av kostnaderna för verksamheten. Att

wS^i,u, arS vaxtforädlingsutredning nu föreslagit ställa bidraget till

\\eibullsholmsanstalten i beroende till det till Sveriges utsädesförening ut­

gående anslaget synes vara förmånligt ur den synpunkten, att ett av ekono-

Konjunkturer föranlett ökat stöd åt förädlingen blir proportionellt

lika tor de bagge anstalterna. Å andra sidan måste det vara förenat med vis-

sa nackdelar att gora anslagen till de bägge anstalterna beroende av var­

andra pa det sätt som föreslagits. Om sålunda verksamheten vid den ena

av anstalterna skulle öka eller minska till omfång eller kostnader, skulle

anstalten ^ mmdre IamPll§t satt kunna påverka anslaget till den andra

Det må här framhållas, att ett genomförande av det av 1931 års utredning

föreslagna beräkningssystemet för bidraget till Weibullsholmsanstalten tor­

de krava en fullständig ekonomisk insyn i W. Weibull AB, så att sättet för

beräkningen av växtförädlingskostnaderna verkligen kommer att kunna be­

43

dömas. Emellertid torde även det av 1953 års växtförädlingsutredning för­

ordade systemet komma att kräva en bättre ekonomisk insyn i bolaget, eme­

dan statsbidraget till Weibullsholmsanstalten enligt detta system ställes i

relation icke blott till det till utsädesföreningen utgående statsbidraget utan

även till kostnaderna för den av anstalten bedrivna förädlingsverksamheten.

Ur rent sakliga synpunkter förefaller det system, som 1931 års växtför­

ädlingsutredning rekommenderat (s. 12), vara att föredraga framför det sätt

för bestämmande av bidraget till Weibullsholmsanstalten, som 1953 års

växtförädlingsutredning föreslagit. Detta gäller dock endast under förutsätt­

ning att statsmakterna är beredda ej blott att lämna ett bidrag av den stor­

leksordning, som kan vara skälig i själva utgångsläget, utan även att medge

de successiva höjningar av bidraget, som kan föranledas av förändringar i

penningvärdet och kostnadsutvecklingen över huvud taget ävensom av en

naturlig expansion av förädlingsverksamheten. Med hänsyn till det sätt, på

vilket frågan om bidrag till anstalten behandlats under senare år, kan det

emellertid ifrågasättas, om ej den av 1953 års växtförädlingsutredning före­

slagna anordningen, enligt vilken storleken av stödet till Weibullsholmsan­

stalten göres beroende av storleken av det anslag, som lämnas utsädesfore-

ningen, i realiteten erbjuder större garantier mot en ur växtförädlingssyn-

punkt skadlig eftersläpning av anslaget till Weibullsholmsanstalten och

därför, trots de principiella betänkligheter man kan hysa mot en sådan an­

knytning, är att föredraga.

...

,

Då svaret å frågan, vilket av de båda nu berörda sätten för bestämmande

av storleken av anslaget till Weibullsholmsanstalten, som med hänsyn till

intresset av växtförädlingsverksamhetens fortskridande bör föredragas, så­

lunda väsentligen är beroende av den allmänna inställning, som statsmak­

terna kan komma att hysa till frågan om statligt stöd åt sagda verksamhet,

finner sig styrelsen ej kunna avgiva nagot bestämt förord för det ena eller

det andra svstemet. Styrelsen vill emellertid kraftigt understryka att vad

som i realiteten framför allt är av betydelse är ej så mycket frågan om de

regler, efter vilka bidraget skall bestämmas, utan framför allt att bidraget

tillmätes så, att det ger Weibullsholmsanstalten möjlighet att fortsätta och

utveckla det framgångsrika arbete, som där bedrivits.

Synpunkter på frågan om statsbidraget till Weibullsholmsanstalten lik­

nande dem som sålunda framförts av styrelsen för lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök anföres även av skogs- och lantbruksakademien samt

Sveriges lanibruksförbund.

W. Weibull AB anser självt att utredningens förslag knappast innebär ett

återställande av statsanslagets förkrigsvärde. Av detta skäl samt i syfte att

möjliggöra initiativ i av utredningen angivna avseenden — filial försöks­

verksamhet, resistensförädling m. in. — föreslår bolaget, att relationstalet

höjes till 40 procent. Den övre gränsen för statens kostnadsandel, vilken av

utredningen satts vid 45 procent av kostnaderna för anstaltens förädlings-

verksamhet, bör emellertid vara riktpunkten för bolagets ansökningar om

statsbidrag. Lantbruksstgrelsen och

Riksförbundet Landsbygdens folk

före­

slår också att nämnda maximigräns får utgöra grund för bidragets beräk­

nande. De båda sistnämnda remissorganen förordar ingen anknytning till

Sveriges utsädesförenings anslag. Ej heller

utsädesföreningen

finner en så­

dan anknytning lämplig.

Hushållningssällskapens förbund

uttalar, att stor­

leken av anslaget till Weibullsholm bör övervägas efter anstaltens egna in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

satser och behov. Statskontoret anser också att avgörande vikt i första hand

bör fästas vid den för anstalten föreliggande ekonomiska situationen och kan

ej tillstyrka någon omläggning på grundval av det föreliggande förslaget.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt ifrågasätter i anledning

av det föreslagna högre statsanslaget åt Weibullsholms växtförädlingsanstalt

samt de förmåner denna anstalt i övrigt har genom sin särställning, om det

ej vore rimligt att staten genom en särskild revisor får inblick i Weibulls­

holms verksamhet.

Allmänna svenska utsädes AB bemöter vissa uttalanden av utredningen rö­

rande detta bolags beroende av den ensamrätt bolaget har till exploatering

av Sveriges utsädesförenings förädlingsarbeten samt anför därvid i huvud­

sak följande.

Utan att på något sätt förringa betydelsen av bolagets ensamrätt samt av

de fördelar, som samarbetet med Sveriges utsädesförening även i övrigt inne­

burit, vill bolaget uttala en bestämd gensaga mot vad utredningen anfört

har om. Utvecklingen av flera ekonomiskt välstabiliserade och framåtgående

företag inom branschen visar klart och tydligt möjligheten av att bygga upp

och driva vidare storföretag inom utsädeshandelns område utan sådan en­

samrätt.

I vissa fall torde t. o. in. frånvaron av en sådan ensamrätt — med de för­

pliktelser denna innebär — ha medfört stora ekonomiska fördelar för före­

tagen. Dessa behöver nämligen endast vidkännas utgifter för inköp av vårt

bolags originalutsäden och kan efter snabb uppförökning., saluföra efterod-

iingar i direkt konkurrens med vårt bolag. Vi måste emellertid även vid de

tortsatta efterodlingarna taga hänsyn till omfattande förädlings- och upp-

torokmngskostnader av eliter in. m. och måste betala Sveriges utsädesför-

enrng avgifter for all försäljning av såväl originalvara som efterodlingar.

Dessutom innebar den statliga helkontrollen, som vi — i motsats till flera

andra utsadesfirmor underkastat oss och som ger odlarna större säkerhet

tor kvalitetsutsaden, avsevärd såväl ekonomisk som arbetsteknisk belastning

tor oss. Aven den omständigheten att vår omfattande jordbruksdrift genom

avtalet med Sveriges utsädesförening beskurits i sina möjligheter att välja

mest ekonomiska växtföljd och skiftesstorlek bör i detta sammanhang

tramhallas.

ö

Vi ar darfor av den bestamda uppfattningen, att vårt företag skulle kunna

fortleva under minst lika goda ekonomiska förhållanden som förut, även om

vi skulle nnsta var nuvarande ensamrätt. Våra möjligheter att i så fall bygga

upp en egen foradhngsverksamhet skulle säkerligen icke vara mindre

fn

Övriga utsadesfirmors. Vi vill dessutom erinra om att bolagets nuvarande

inkomster icke härrör enbart från utsädesrörelsen utan att även de övriga

verksamhetsgrenarna ger ett betydande tillskott.

5

Vi anser oss dock böra framhålla vår åsikt, att det vore till fördel för så­

väl det svenska jordbruket som Sveriges utsädesförening och oss själva, om

samarbetet mellan oss och Sveriges utsädesförening kommer att bestå på

samma satt som hittills. Vår önskan är endast, att förhållandet mellan oss

och Sveriges utsädesförening icke bedömes ensidigt, utan att hänsyn även

tages tdl den betydelse, som bolaget haft för Sveriges utsädesförenings ut­

veckling. Härvid bor de fordelar i försöks- och förädlingshänseende, som den

f..ar.a.!:lllfån&.en

hI1 bolagets ca 1 000 ha åkerjord av skilda jordtyper med-

tort for Sveriges utsädesförening, även beaktas.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anför bl. a.

följande.

Förutom vid de statsunderstödda förädlingsanstalterna bedrives sedan

längre eller kortare tid tillbaka ett betydelsefullt växtförädlingsarbete vid

statliga institutioner och enskilda affärsföretag. De uttalanden, som av ut­

redningen gjorts i olika sammanhang, antyder att utredningen huvudsakli­

gen ägnat intresse åt de statsunderstödda växtförädlingsanstalterna och ve­

lat stödja dessa så effektivt som möjligt, medan växtförädlingsarbetet vid

andra institutioner och enskilda företag tillagts mindre betydelse. Styrelsen

vill därför framhålla, att i anslutning till vetenskapliga undersökningar av

genetisk och botanisk art framkommer ofta resultat av stor praktisk bety­

delse, och dessa bör omedelbart tillgodogöras. Därifrån utgår även impulser

av olika slag till sådana institutioner, som enbart sysslar med målbetonad

forskning, exempelvis inom växtförädlingen. Enligt styrelsens uppfattning

skulle det därför vara av stor skada om utredningens uttalanden på denna

punkt skulle vinna gehör hos statsmakterna, då detta skulle medföra risk

för monopolisering av växtförädlingsarbetet.

Beträffande licens- och patentfrågorna har utredningen icke avgivit något

egentligt förslag, vilket delvis torde sammanhänga med att utredningen

tagit ringa hänsyn till enskilda växtförädlare, som sannolikt skulle stimu­

leras till fortsatta ansträngningar, om ett bättre skydd än hittills kunde

åstadkommas. Det finnes därför särskild anledning att på nytt taga upp frå­

gan om ett förstärkt rättsskydd för växtförädlingsresultat. Utredningens ut­

talande, att man från svensk sida »har anledning att med uppmärksamhet

följa de livliga internationella strävandena att på andra sätt stärka växt­

förädlingens rättsliga position, främst kanske på patentlagstiftningens om­

råde», innebär sålunda icke någon lösning. Styrelsen kan för sin del icke

finna, att utredningen verkställt tillräcklig undersökning av denna fråga.

Liknande synpunkter beträffande stödet åt de enskilda förädlingsföreta-

gen som de av styrelsen för Alnarpsinstitutet anförda framhålles också av

J. E. Olsens enke AB. Enligt bolagets uppfattning bör stöd lämnas till alla,

som gjort påtagliga och landsgagnande prestationer inom växtförädlingen,

och anslagens storlek i möjligaste mån differentieras i förhallande till de

utförda prestationerna och till vad man på grundval därav kan vänta sig i

framtiden.

Statens jordbruksnämnd finner utredningens synpunkter på möjligheten

att på annat sätt än genom licensavgifter skapa någon form av förädlare-

ersättning väl grundade. En allmän avgiftsbeläggning av försålt utsäde skulle

utan tvekan bli svår att genomföra i praktiken och — om den trots detta in­

fördes — kräva betydande kontrollkostnader. I det sammanhanget gör jord­

bruksnämnden helt allmänt gällande, alt eventuella ingrepp i utsädeshan-

deln bör konstrueras så att försäljningen jordbrukare emellan inte onödigt­

vis försvåras. Däremot skulle det sannolikt vara av värde om den yrkesmäs­

siga handeln i sin helhet ledes in på så strikta linjer som möjligt. Landets

jordbrukare skulle härigenom tillförsäkras — och vänjas vid att endast

efterfråga — utsäde av hög kvalitet. Förutsättningarna för växlförädlarna

alt ekonomiskt tillgodogöra sig resultaten av sitt arbete skulle samtidigt tör-

bättras till följd av en ökad avsättning av kvalitetsutsäden. En utveckling i

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

45

46

nämnd riktning på den inhemska marknaden skulle därutöver automatiskt

få till följd ytterligare stärkt ställning vid export av utsädesvaror.

Patent- och registreringsverket, som endast yttrar sig över de delar av ut­

redningens betänkande, som mera direkt har samband med det industriella

rättsskyddet, har icke några väsentliga erinringar att framställa mot utred­

ningen i detta avseende. Verket anför bl. a. följande.

„ Möjlighet anses i vårt land förefinnas att inom det biologiskt-tekniska om­

rådet erhålla patent å nyheter av uppfinningskaraktär, men denna möjlig­

het har hittills utnyttjats i ytterst ringa utsträckning. Det må ankomma på

de inom växtförädlingsområdet verksamma uppfinnarna att själva avgöra,

om det är förenligt med deras intressen att ansöka om patent i högre grad.

Vid patent å uppfinning av förfarande föreligger intrång ej endast då nå­

gon yrkesmässigt olovligen använder det patentskyddade förfarandet utan

aven då någon inför, använder, utbjuder, saluhåller, överlåter eller upplåter

alster, som framställts medelst detta förfarande. Det s. k. indirekta produkt­

skydd, som således åtnjutes, kommer vid en patentskyddad växtförädlings-

metod att gälla en vid utnyttjandet av denna metod erhållen produkt. Fråga

ar, om detta indirekta produktskydd endast skall gälla det primära föräd-

lingsmaterialet eller om det även skall omfatta senare generationer från

detta. Något fall, av vilket slutsatser om hur härvid förhåller sig kan dragas,

har ej varit föremål för domstols prövning. Denna fråga kan vid en inten­

sifierad patenteringsverksamhet inom växtförädlingsområdet bli av stor eko­

nomisk betydelse.

Vad beträffar varumärkesskyddet kan patentverket bekräfta, att detta

redan tagits i bruk i ej ringa utsträckning, ävensom att varumärken på

detta område är förhållandevis starkt utsatta för risken att »degenerera»,

d. v. s. övergå till allmänna varubenämningar, i vilket fall märkeshavaren

forlorar ensamrätten till märket. Dessutom är att understryka, att varu­

märkesrätten blott åsyftar att ge en ensamrätt till märket — normalt ett eller

flera ord eller en figur ■— men icke till den vara, för vilken märket är avsett.

Ett visst varumärkesskydd oberoende av registrering kan vinnas enligt lag­

stiftningen mot illojal konkurrens, ehuru detta skydd är tämligen begränsat.

Patentverket vill dock understryka, att det knappast kan förväntas att

man heller i framtiden inom den ordinära varumärkeslagstiftningens ram

skall kunna få annat än en ensamrätt till märket. En ersättning för ett sort­

skydd och därmed eventuellt åtföljande speciellt sortnamnskydd kan alltså

näppeligen vinnas på denna väg.

Patentverket tager uttryckligen avstand från vissa i betänkandet omnämnda

men ej förordade förslag, enligt vilka man skulle i viss utsträckning mer än

nu undandraga växtförädlingsområdet från det ordinära patent- och varu­

märkesskyddet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

II. 1957 års promemoria m. m.

Det kommersiella utnyttjandet av växtförädlingens resultat. Utrednings­

mannen inleder redogörelsen för sin översyn med följande principiella syn­

punkter.

Tillämpningen av ett licenssystem för det kommersiella utnyttjandet av

växtförädlingens resultat eller produkter bygger på idén, att varje föräd-

lare borde erhålla ersättning i proportion till användningen av de av ho­

47

nom framställda sorterna och stammarna. Som beräkningsgrund för i vil­

ken utsträckning en förädlingsprodukt utnyttjas, kan användas, antingen

den med produkten odlade arealen eller den mängd utsäde av produklen,

som marknadsföres. Det hemmaproducerade utsädet och det som säljes

jordbrukarna emellan får anses vara helt ogripbara storheter. Den först­

nämnda beräkningsgrunden anses väl vara den enda teoretiskt riktiga, men

den skulle kräva en årlig, landsomfattande inventering av arealen av olika

sorter och stammar, vilket torde få anses som helt ogenomförbart i prak­

tiken. Däremot synes ett uttagande av royalty i samband med saluförande

av utsäde under vissa förutsättningar vara fullt möjligt. Ett dylikt system

har också tillämpats i andra länder. De marknadsförda kvantiteterna av

olika sorter får anses ge en god bild av sorternas relativa spridning och där­

med ge ett uttryck för förädlarens insats.

När en ny sort eller stam första gången marknadsföres sker detta endast

av förädlaren själv eller dennes ombud, men åtminstone av stråsädessorter­

na kan redan påföljande år utsäde av sorten saluföras även av andra ut-

sädesföretag eller odlare från efterodlingar av från förädlaren inköpt origi­

nalvara. Därmed kan sorten utnyttjas av envar, som skaffar sig tillgång

till utsäde av denna. Saluförandet av utsäde sker antingen som statsplom-

berad vara, vilken provtagits, undersökts och plomberats av officiell frö-

kontrollanstalt, eller som icke statsplomberad. Sistnämnda vara förses vis­

serligen ofta med egen firmaplomb, men den har icke underkastats offi­

ciell kontroll.

Beträffande insamlandet av uppgifter angående sorternas utnyttjande

meddelar utredningsmannen följande.

För ett bedömande av vad införandet av royalty på marknadsfört utsäde

totalt skulle kunna inbringa och av hur de influtna medlen skulle fördela

sig på olika förädlingsföretag, kräves en omfattande undersökning av de i

handeln omsatta kvantiteterna såväl av statsplomberad som icke statsplom­

berad vara av alla förekommande sorter och stammar av viktigare växtslag.

En dylik undersökning har genomförts för de två senaste säsongerna 1955

—1956 och 1956—1957, omfattande följande växtslag eller grupper av växt­

slag.

Antal sorter

eller stammar

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

fodermärgkål .................................................................................... 3

lin ............................................................................................................. 10

korsblomstriga oljeväxter (raps, rybs och vitsenap) ....

17

vårstråsäd

havre .................................................................................................... 27

korn .................................................................................................... 29

vårvete ................................................................................................ 17

höststråsäd

höstvete ........................................................................................ 13

råg ......................................................................................................... 11

trindsäd (lupin, åkerböna, vicker och ärt) .................................... 29

blandsäd

vallbaljväxter (luzern, alsikc-, röd- och vitklöver) ....

45

48

Kungi. Maj:ts proposition nr 92 år i961

Antal sorter

eller stammar

timotej

....................................................................................... 9

övriga vallgräs (gröe, hundäxing, ven, losta, rajgräs,

rödsvingel, ängssvingel) ........................................................... 41

biandfrö................................................................................................. —

foderbeta............................................................................................... 26

kålrot och rova ................................................................................ 23

Summa 300

Ett fåtal växtslag utan nämnvärd betydelse som hampa, oljedådra, majs,

kamäxing, fårsvingel och ängskavle har lämnats utan avseende, de små

kvantiteterna höstkorn har inräknats i totalsumman för korn och de lika­

ledes obetydliga mängderna vårråg har fått ingå under beteckningen råg.

Potatis och köksväxter har ej ingått i denna undersökning, utan har gjorts

till föremål för separata sådana, som kommer att redovisas i senare avsnitt.

Uppgifterna för de statsplomberade utsädeskvantiteterna har erhållits ur

de officiella frökontrollanstalternas statistik över plomberade utsädespar-

tier. Från alla större företag har uppgifter på eventuella restlager av slats-

plomberad vara infordrats, varefter totalsumman statsplomberad vara mins­

kats med summan av alla restlager, allt sort för sort. För vissa växtslag

skulle restlagerna annars inneburit en icke obetydlig felkälla i utsädeshan-

delns omfattning.

För att erhålla uppgifter om kvantiteterna icke statsplomberad vara, som

genom den reguljära handeln sålts till förbrukare har ett frågeformulär ut­

sänts till alla utsädesföretag, som stått att uppspåra i landet. Av 226 till­

skrivna företag har upplysningar inkommit från 209, vari ingår samtliga

till Svenska lantmännens riksförbund anslutna organisationer samt alla

medlemmar av Sveriges utsädesfirmors förening och Sveriges fröengrossist-

förening med undantag av en. 16 av de 17 företag, som icke redovisat sin

försäljning, tillhör alltså icke någon av de större organisationerna och fler­

talet av dem är mindre företag, vars omsättning torde spela en högst un­

derordnad roll för de här åsyftade beräkningarna. I syfte att förhindra dub­

belredovisning har all försäljning av utsädespartier en gros från ett företag

till ett annat uteslutits, då dylika partier redovisats av det företag, som di­

stribuerat detsamma till förbrukare. Som statsplomberat har endast de par­

tier, som uppfyllt fordringarna för någon av plomberingsklasserna inräk­

nats, medan kasserade partier redovisats som icke statsplomberade. Vidare

bär partier, som försetts med provtagningsbevis eller partiellt plomberings-

bevis samt odlingspartier, d. v. s. sådana som av förädlingsföretagen själva

använts för uppförökning, räknats som statsplomberade. Av W. Weibull

AB med egen plomb försålda partier har i detta sammanhanget ansetts som

statsplomberade. Vidare har uppgifter insamlats angående all export av så­

väl statsplomberat som icke statsplomberat utsäde, varigenom exporterade

kvantiteter och inom landet förbrukade mängder kunnat redovisas var för

sig. Denna uppdelning har ansetts betydelsefull, då exporten av olika slag

av utsäden kan variera starkt från ett år till ett annat, medan det inhemska

behovet av inköpt utsäde är underkastat förhållandevis mindre variationer.

Det är uppenbart, att en sådan undersökning av handeln med utsäde, som

nyss beskrivits, måste bli behäftad med vissa brister. Enstaka redan stats­

plomberade partier kan t. ex. ha ingått i blandningar, som åter blivit före­

mål för plombering, bland de inhämtade uppgifterna om icke statsplom­

berad vara saknas några företag, mindre fel kan förekomma i uppgifterna

49

o. s. v., men för den bedömning av läget i stort, varom här är fråga, torde

dessa brister i materialet vara av mindre betydelse.

Vid behandlingen av det på angivet sätt insamlade primarmaterialet har

detalj uppgifterna från olika källor summerats sort för sort, så att totalsum­

morna av de marknadsförda kvantiteterna statsplomberad och icke stats-

plomberad vara av resp. sorter och stammar erhållits. Härvid har som

nämnts de exporterade mängderna skilts ut och kommer att behandlas föi

sig. Av utredningsmannen gjorda sammanställningar över det sålunda ei-

hållna materialet torde såsom bilaga 3—11 få fogas till detta protokoll.

Det i handeln omsatta utsädets andel av det totala årliga utsädesbehovet.

I bilaga 3 har det till förbrukare inom landet saluförda utsädet under de

två år undersökningen omfattat sammanställts i 1(5 växtslag eller grupper

av växtslag.

..

..

.

Det totala årliga utsädesbehovet, som lagts till grund for beräkning av,

hur stor procent av utsädet, som går genom handeln, har räknats fram som

ett medeltal av de tre sista åren av i Statistisk årsbok tillgängliga uppgifter.

För fodermärgkål, lin och korsblomstriga oljeväxter saknas dylika uppgif­

ter, varför en ungefärlig uppskattning av summan för dessa växtslag måst

tillgripas. Med anledning av den ökade kornodlingen har det sista årets siff­

ra begagnats som underlag. För rotfrukterna är det uppskattade behovet i

sjunkande beroende på odlingens fortlöpande tillbakagång. Alla siffror för

det årliga, totala utsädesbehovet har avrundats till jämna tusental deciton.

Vid en närmare jämförelse mellan de två årgångar, som blivit föremål

för undersökning, visar sig skillnaderna vara mindre än vad man skulle

kunnat vänta sig. Några undantag, som lätt låter sig förklaras, förekommer

dock. Den stora" handeln med såväl statsplomberade som icke statsplombe-

rade oljeväxter 1955—1956 beror på en stark utvintring av höstraps och

omfattande omsådd med vårraps, och den minskade omsättningen av vall-

baljväxter 1956—1957 har sin orsak i en felslagen skörd och underskott av

rödklöverfrö. Det förtjänar även påpekas, att blandsäd och biandfrö enligt

nuvarande bestämmelser ej kan bli föremål för slatsplombering, varför des­

sa kolumner är tomma.

Ser man på den procentuella andelen av det i handeln omsatta utsädet

som redovisas i bilaga 4, är denna siffra mycket varierande från växtslag

till växtslag. Den grupp av växter, som starkt dominerar, är vårstråsäd

(havre, korn och vårvete), som kräver inte mindre än 56 procent av det to­

tala utsädesbehovet. Inom denna grupp statsplomberas 40,6 procent, me­

dan 12,4 procent saluföres i icke statsplomberat skick. I detta sammanhang

får det stora behovet av blandsäd dock icke förbises. Detta täckes ej till nå­

gon del med statsplomberat utsäde och endast till 7,5 procent med icke

statsplomberat. Återstoden, d. v. s. hemmaproducerat utsäde av blandsäd

och dylikt inköpt direkt från andra jordbrukare, uppgår sålunda till hela

92,5 procent.

Av höstsäd (höstvete och råg) statsplomberas ca 20 procent och ytterli­

gare 10 procent saluföres såsom icke statsplomberad vara. Dessa siffror är

jäga. Orsaken därtill är den korta tiden från skörd till sådd i vårt klimat,

vilket ej medger iordningställande av partier för allmän försäljning. Trind-

säden, bland vilken ärterna dominerar, uppvisar höga siffror med ca 65

procent resp. 23 procent för de båda grupperna salufört utsäde. Vallbalj-

växlerna, som domineras av rödklöver, statsplomberas till ca 26 procent,

varjämte ca 8 procent försäljes ulan officiell plomb. Det är dock sannolikt,

att dessa siffror på grund av nyss angivna låga skörd av rödklöverfrö 1956

__1957 är för låga, och att procenten statsplomberad vara för föregående år,

4

intrång till riksdagens protokoll 1961. 1 samt.

AV

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

50

30,8 procent, är mera representativ. Timotejen uppvisar visserligen något

högre siffror för båda kategorierna salufört utsäde, 43 procent resp. ca 9

procent, men för timotej liksom för rödklöver är husbehovsfröodlingen

mycket utbredd. Gruppen övriga vallgräs är däremot endast i ringa ut­

sträckning föremål för husbehovsodling. Behovet tillfredsställes till ca 64

procent med statsplomberad vara och ca 26 procent av icke statsplomberad.

Begreppet biandfrö, varav relativt stora mängder, ca 11 000 deciton, salu-

hålles, är ett mycket heterogent begrepp i det att det innefattar alla slag av

fröblandningar såväl för vallodling som för flygplatser, idrottsanläggning­

ar, parker m. m. Det årliga behovet låter sig ej heller uppskattas, enär en

stor del biandfrö för vallodling är hemmaproducerat.

Av rotfrukterna är praktiskt taget allt utsäde statsplomberat. Att den

statsplomberade kvantiteten trots detta ej uppgår till 100 procent av totala

behovet beror sannolikt på att detta ständigt sjunker och nu i realiteten är

lägre än den uppskattade mängden 6 000 deciton.

Totalt sett statsplomberas ca 30 procent av landets årliga behov av alla i

sammanställningen medtagna växtslag, medan ca 11 procent går genom

handeln som icke statsplomberad vara. I avrundade tal betyder detta, att av

hela utsädesbehovet går ca 40 procent genom handeln, medan återstoden av

behovet, ca 60 procent, fylles genom hemmaproduktion eller från andra

jordbrukare. Den stora hemmaproduktionen av blandsäd och biandfrö utgör

en i hog grad bidragande faktor till den relativt låga, totala andelen av salu­

fört utsäde.

Omsättningen i handeln av de olika förädlingsföretagens sorter och stam­

mar. I bilagorna 5 och 6 har summan av de i handeln — som statsplombe­

rad och icke statsplomberad vara — omsatta kvantiteterna sammanställts

med summan av de olika förädlarna tillhöriga sorter och stammar. Härvid

har en sort eller stam ansetts tillhöra den förädlare, som antingen äger ori­

ginalrätten för egen sort enligt det ifrågavarande årets officiella »Förteck­

ning over sorter och stammar, som är berättigade till statsplombering», el­

ler själv framställt sorten och fått den intagen under rubriken »övriga» i

nämnda förteckning, eller ock förvärvat originalrätten i Sverige för ut-

ländsk sort eller stam enligt den officiella förteckningen.

Tabellrubriken »Övriga sorter och stammar» innefattar dels sådana sor-

ter och stammar, in- och utländska, till vilka ingen förädlare kan anses ha

äganderätten, dels icke sort- eller stambetecknade partier av sådana växt-

slag, som enligt lantbruksstyrelsens kungörelse får saluföras utan uppgi­

vande av sort- resp. stamnamn, såsom t. ex. vicker, alsike-, vit- och rödldö-

ver, timotej in. fl.

Vid en jämförelse mellan de båda undersökta säsongerna föreligger en­

dast relativt små skillnader, såväl när det gäller de kvantiteter, som omsatts

i handeln, som de olika förädlingsföretagens produkter. För vårvetet före­

ligger dock en rätt avsevärd ökning, som hänför sig till Weibullssorterna

Barn I och II samt Svenno. Vallbaljväxterna representeras det senaste

aret av en ovanligt låg kvantitet, beroende på föregående års dåliga skörd av

rodkloverfrö.

För överskådlighetens skull har de absoluta talen i bilagorna 5 och 6 om-

satts i relativa tal i bilagorna 7 och 8. Kvantiteten av från olika förädlings-

toretag härstammande sorter och stammar har därvid uttryckts i procent

av i handeln omsatta kvantiteter.

En jämförelse^ mellan de bada undersökta årgångarna visar — med un-

dantag för ett fåtal växtslag — en god överensstämmelse för samtliga för-

adlare. Beträffande lin har en utländsk sort under det senaste året tagit

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

51

överhand och i fråga om höstvetet har en märkbar förändring skett, i hu­

vudsak betingad av en snabb uppgång för en enda sort, Svalövs Odinvete.

Weibullssorterna bär en stark dominans i fråga om vårvete, korn och rot­

frukter, under det att Sveriges utsädesförenings sorter är mer eller mindre

ledande för övriga växtslag.

Den procentuella andelen av »övriga sorter och stammar» är starkt va­

rierande från växtslag till växtslag. För samtliga stråsädessorter är den

helt obetydlig. Det är här de inhemska sorterna från Sveriges utsädesför-

ening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt, som helt dominerar mark­

naden. Även för trindsäden har de svenska sorterna en klar ledning.

Vallbaljväxter och timotej får saluföras utan angivande av stamnamn,

varför andelen av »övriga stammar» för dem blir stor. För övriga vallgräs

synes de svenska förädlingsprodukterna vara på stark frammarsch. Rot­

fruktutsädet, som kvantitativt sett spelar en mindre roll i utsädeshandeln,

företrädes av samtliga förädlingsföretag. Beträffande foderbetorna besitter

Weibull, Otto J. Olson & sons ÅB samt Holmberg & söner AB de i handeln

mest omsatta stammarna, medan Weibulls ensam dominerar inom gruppen

kålrot och rova. En del danska stammar förekommer under »övriga».

Slutsiffrorna för samtliga växtslag företer en mycket god samstämmig­

het mellan de båda undersökta åren. Av de i handeln omsatta utsädeskvan-

titeterna utgör Svalövssorterna båda åren 53,2 procent medan Weibulls­

sorterna i medeltal uppgår till ca 34 procent. Mängden utsäde utan sort- el­

ler stamnamn samt sorter utan ägare representerar i den svenska utsädes­

handeln ca 10 procent. Härvid spelar blandsäd, till övervägande del bestå­

ende av havre och korn med inslag av ärter och vicker, en stor roll, i det

att ca en tredjedel av slutsumman under »övriga sorter och stammar» ut-

göres härav. De i blandsäden ingående sorterna låter sig f. n. icke identi­

fieras, men torde med största sannolikhet utgöras av de mera gångbara

Svalövs- och Weibullssorterna. På liknande sätt förhåller det sig med biand­

frö, i vilket dock ingår en stor del icke stambetecknad vara.

Det förtjänar i detta sammanhang påpekas, att handelns omsättning av en

del klöver- och framför allt gräsfröslag är avsevärt mindre än det i andra

sammanhang uppskattade totala behovet, beroende på att rätt stora kvanti­

teter frö härav användes för att försäljas som biandfrö för olika ändamål.

Förcidlingsföretagens inflytande över handeln med egna sorter och stam­

mar. För att få en föreställning om, hur de två större förädlingsinstitutioner-

nas, Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt, för-

ädlingsprodukter omsättes i handeln, har i bilaga 9 och 10 redovisats, hur

stor de! av utsädet av egna sorter och stammar, som saluföres av de med

institutionerna lierade merkantila företagen.

Sammanställningarna visar, att förädlingsföretagens försäljningsorgan i

regel endast svarar för en mindre del av de marknadsförda kvantiteterna av

egna förädlingsprodukter. För rotfrukterna, som utgör undantag, sker för­

säljningen av bruksfrö helt från förädlaren och något stamfrö för enskild

uppförökning utlämnas inte. För övrigt är det endast de vid Weibullsholms

växtförädlingsanstalt framställda vallväxlstammarna, som till mer än hälf­

ten saluföres av företaget självt. För vårstråsäden, som representerar de

störsla utsädeskvantiteterna, kommer försäljningen av egna sorter i vissa

fall ej ens upp till 15 procent. Av de kvantiteter, som av samtliga Svalövs-

sorter omsattes i handeln 1955—1956, härstammade endast 18,6 procent

från förelagets eget försäljningsorgan och motsvarande siffra för 1956—1957

var 16.4 procent. Motsvarande procenttal för Weibullssorterna var 21,2 resp.

20,5. I stort sett visar siffrorna, att ju större spridning en sort har, desto

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

52

mindre andel i den totala försäljningen av sorten har förädlaren eller den­

nes försäljningsorgan. Den svenska utsädeshandelns organisation ger alltså

de inhemska förädlarna mycket litet inflytande över handeln med och det

ekonomiska utnyttjandet utav egna förädlingsprodukter.

Beträffande de av företagen saluförda kvaliteterna visar sammanställning­

arna, att originalvaran nästan genomgående dominerar över övriga utsädes-

klasser.

Exporten av utsäde. Exporten av utsäde är från år till år starkt varierande,

inte endast till den totala kvantiteten utan också i fråga om fördelningen på

olika växtslag och sorter. De två senaste åren är i hög grad belysande för

det labila läget för vår utsädesexport. År 1955—1956 rådde stor efterfrågan

på vårvete, bl. a. från Frankrike, och 1956—1957 förekom en omfattande

export av havre, bl. a. av tidiga sorter till Finland och Norge. Utöver denna

större, av tillfälliga underskott beroende export kan vi normalt även räkna

med en mindre årlig utförsel, t. ex. av vårvete till England och Irland, av

havre och korn, timotej, rödklöver m. m. I regel är exporten begränsad till

ett fåtal sorter, så gott som uteslutande bestående av Svalövs och Weibulls

förädlingsprodukter. Dessutom förekommer en icke oväsentlig export av

klöver och timotej utan uppgift om stamnamn. övervägande delen exporte­

ras i icke statsplomberat skick, men en stor del av partierna är provtagna

och förseglade och åtföljes av s. k. internationellt certifikat. De av Svalövs-

och Weibullssorterna under de två senaste säsongerna exporterade kvantite­

terna har sammanställts i bilaga 11.

Utöver de i bilagan angivna kvantiteterna har av Otto J. Olsons stammar

exporterats av vallgräs 664 deciton år 1955—1956 och 718 deciton år 1956—

1957, av vallbaljväxter utan stamnamn 2 405 resp. 434 deciton samt av timo­

tej utan stamnamn 1 576 resp. 5 600 deciton.

Lägges dessa kvantiteter till de i bilagan redovisade slutsummorna, får vi

en total exportkvantitet av 189 024 deciton år 1955—1956 och 191 773 deci­

ton år 1956—1957.

Beräkningar angående licensavgifternas storlek. Utredningsmannen övergår

härefter till att med det nyss redovisade materialet såsom underlag göra vissa

beräkningar rörande utfallet av ett tillämpat licensavgiftssystem. Härvid

framräknade siffror upptages i sammanställningar, vilka såsom bilaga 12

■—16 torde få bifogas detta protokoll. Utredningsmannen anför.

Det siffermaterial, som i bilagorna 5 och 6 redovisats beträffande kvanti­

teterna utsäde, som omsatts i handeln, fördelade på de olika förädlarnas

sorter och stammar, har i det följande begagnats som underlag för beräkning­

ar angående licenssystemets ekonomiska konsekvenser. Genom att omsätta

ett licenssystem på det material, som framkommit vid undersökningarna av

de senaste årens utsädeshandel, erhålles svar på frågan, hur systemet skulle

ha utfallit, om det tillämpats under de båda nämnda åren. Visserligen upp­

visar siffermaterialet för dessa år en påfallande god överensstämmelse, men

de förskjutningar, som redan från ett år till det påföljande kunnat ske t. ex.

beträffande Svalövs och Weibullssorterna av höstvete och den stora upp­

gången av Weibulls vårvetesorter, ger en antydan om, vilka stora omkast­

ningar, som skulle kunna inträffa för ett växtslag även under en för växt-

förädlingsarbetet så kort tidsperiod som fem år. Då de större förädlarna i

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

5S

vårt land emellertid arbetar med så gott som samtliga växtslag, jämnar va­

riationerna ut sig i någon mån, vilket också framgår av bilagorna.

Ett licenssystem bör av naturliga skäl — såvida man inte vill gvnna vissa

växtslag eller anser sig kunna belasta andra med särskilt stora avgifter —

bygga på avgifter, som till sin storlek står i proportion till priserna i den

allmänna handeln på resp. växtslag. I bilagorna 12 och 13 redovisas beräk­

ningar, i vilka licensavgiften satts till en procent, avrundat uppåt till hela

kronor för 100 kg, av det ungefärliga priset på som kvalitetsvara statsplom-

berat utsäde av växtslaget i fråga. I de fall då flera växtslag med något olika

priser sammanförts till en grupp, har ett ungefärligt medelpris framräknats.

Kvalitetsvarans pris har tagits som utgångspunkt, då detta i stort sett kan

anses utgöra ett medelpris mellan de två högre, nagot dyrare utsädesklasser-

na, representerade av jämförelsevis mindre kvantiteter och den lägre billi­

gare klassen företrädd av stora mängder salufört utsäde.

Vid beräkningarna har det vidare förutsatts, att en mot licensavgiften sva­

rande avgift upptages även vid saluförandet av sorter och stammar, som en­

ligt de tidigare redovisade grunderna saknar rättsinnehavare samt även för

allt utsäde, som försäljes utan sort- eller stamnamn. Om dessa kategorier

skulle gå fria från det pristillägg, som licensavgiften innebär, medan de

värdefullare förädlingsprodukterna av prövade och erkända sorter och

stammar skulle belastas därmed, skulle detta medföra en försämrad konkur­

renskraft för de senare, vilket i sin tur skulle kunna leda till den icke önsk­

värda konsekvensen, att växtförädlingens resultat blev mindre väl utnytt­

jade.

En ca enprocentig royalty torde icke kunna anses belasta utsädespriset

i sådan grad, att den nämnvärt skulle kunna förväntas påverka utsädeshan-

deln. En avgift av denna storlek skulle ändå tillföra växtförädlingen avse­

värda belopp.

Några bärande motiv för en differentiering av licensavgifterna med hänsyn

till utsädets klass eller kvalitet synes icke föreligga. Originalvaran behärs­

kas nämligen helt av förädlaren själv eller dennes försäljningsorgan och

övriga utsädesklasser kan bli föremål för uppförökning och saluförande av

vem som helst efter likartade rättsgrunder.

Såsom av bilagorna 12 och 13 framgår skulle stråsäden, framförallt vår­

säden, tillföra Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlings-

anstalt de största royaltyinkomsterna, varjämte vallväxterna och även olje-

växterna skulle spela en icke oväsentlig roll för Sveriges utsädesförening.

För Otto J. Olson & sons AB intar vallväxterna främsta platsen, medan

Holmberg & söner AB skulle få större delen av royaltyinkomsterna för ett

par utländska sorter av havre och korn, för vilka firman har förvärvat

originalrätten i Sverige. Omsättningen av dessa sorter har dock sjunkit un­

der det senaste året med minskad royallyinkomst som följd.

Summan av influtna licensavgifter för resp. förädlare skiljer sig under de

båda åren förhållandevis litet. För Sveriges utsädesförening uppgår den bå-

54

da åren till ca 890 000 kr. För Weibullsholm uppvisar den en ökning det

senaste året med 40 000 kr., främst på grund av ökad försäljning av vår­

vetesorterna. I medeltal skulle summan för Weibullsholm bli ca 525 000 kr.,

för Algot Holmberg & söner AB ca 43 000 kr. och för Otto J. Olson & sons

AB ca 28 000 kr.

Under rubriken »övriga sorter och stammar» är det främst fyra växtslag,

som svarar för de mera betydande licensavgifterna, nämligen blandsäd, vall-

baljväxter, timotej och biandfrö för vilka sort- resp. stambeteckning saknas.

På samma sätt har även vicker tillhörande trindsäd och en del övriga vall­

gräs saluförts utan uppgift om sort eller stam, vilket förklarar de relativt

höga siffrorna härför i denna kolumn. För övriga växtslag är det till övervä­

gande del licensavgifter för utländska sorter, som återfinnes här.

Totalsumman av årligen influtna licensavgifter skulle i medeltal uppgå

till ca 1 930 000 kr.

I bilagorna 14 och 15 har redovisats de licensavgifter, som Sveriges utsä-

desförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt av sina resp. sorter

skulle ha tillförts genom Allmänna svenska utsädesaktiebolagets resp. W.

Weibull aktiebolags försäljning inom landet. Utsädesföreningen skulle här­

vid i medeltal ha erhållit ca 157 000 kr. per år genom utsädesbolagets för­

säljning och Weibullsholmsanstalten ca 125 000 kr. genom försäljningen

från W. Weibull AB.

Bilaga 16 lämnar en sammanställning av de licensavgifter, som skulle ha

influtit på exporten av Sveriges utsädesförenings och Weibullsholms växt-

förädlingsanstalts sorter och stammar för såvitt licensavgifter av angiven

storlek tillämpats. Som väntat fördelar de sig mycket ojämnt på olika växt­

slag under de båda åren, även om slutsummorna per år blivit nära nog lika

stora, ca 198 000 kr.

Utöver i bilaga 16 redovisade summorna för licensavgifter på export

skulle av Otto J. Olson & sons aktiebolags stammar av vallgräs ha influtit

i medeltal ca 4 200 kr. per år, av vallbaljväxter utan stamnamn ca 24 000

kr. resp. 4 300 kr. under de båda åren och av timotej utan stamnamn ca

7 900 kr. resp. 28 000 kr.

Licenssystemets konsekvenser för staten och för olika förädlingsföretag.

Om de närmare konsekvenserna av ett tillämpat licenssystem för staten

och olika förädlingsföretag lämnar utredningsmannen följande redogörel­

se.

Införandet av ett licenssystem skulle innebära, att kostnaderna för växt-

förädlingsarbetet helt eller delvis kunde överflyttas från det allmänna till

jordbrukarna. Erlagda licensavgifter antages därvid helt slå igenom på ut-

sädespriset till förbrukarna. Vid ett dylikt resonemang bortses från att

jordbrukets kostnader beaktas vid avvägningen av priserna på jordbrukets

produkter. Ur vissa synpunkter torde det få anses lämpligt, att de som i

första hand får nytta av växtförädlingsarbetet, d. v. s. jordbrukarna, också

bidrager till kostnaderna härför. Ett dylikt bidrag torde böra jämföras med

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

55

de forskningsuppgifter som andra näringar ofta själva bekostar inom sina

områden. Å andra sidan torde staten, likaväl som den lämnar sitt stöd åt

viss annan forskning, även i fortsättningen böra lämna sitt bidrag åt växt­

förädlingen. Växtförädlingsarbetet skulle nämligen i grova drag kunna

uppdelas i två faser, den ena bestående i en genetisk grundforskning, me­

todikforskning m. m., den andra i ett mera praktiskt och merkantilt inrik­

tat arbete på framställning av förbättrat odlingsmaterial. Den förra fasen

synes med tanke på dess berättigande till statens direkta stöd vara fullt

jämförbar med annan forskning som åtnjuter statsstöd. Det måste emel­

lertid i detta sammanhang påpekas, att en strikt uppdelning av kostna­

derna för växtförädlingsarbetet i dess helhet på dessa olika faser icke lå­

ter sig göras, enär de på ett oskiljaktigt sätt griper in i varandra.

En växtförädling byggd endast på royaltyinkomster skulle med största

sannolikhet även på rätt kort sikt kunna befaras leda till stagnation i vad

avser framåtskridandet. Den för växtförädlingen grundläggande forskning­

en skulle nämligen kunna få stå tillbaka för det mera merkantilt inriktade

arbetet med att framställa gångbara sorter för de stora odlingsområdena och

framför allt av sådana växtslag, som mest omsättes i handeln. En sådan ut­

veckling skulle bli till förfång dels för den praktiska förädlingen i framti­

den, dels omedelbart för sådana växtslag och odlingsområden, som trots re­

lativt liten omsättning i handeln ändå kan spela en om ock lokal, så dock

högst betydelsefull roll i jordbruksproduktionen. För att ge ett konkret

exempel på nämnda förhållande må anföras, att förädlarna ej skulle få nå­

got intresse för frambringande av bättre sorter för Norrland eller för om­

råden med speciella klimatiska betingelser som t. ex. Gotland, Öland eller

Värmland. Områden, som redan befinner sig i mindre gynnsamt läge i frå­

ga om jordbruksproduktionen, skulle få detta ytterligare försämrat.

Intet annat land har heller lyckats upprätthålla en framgångsrik växt­

förädling, utan att staten på ett eller annat sätt lämnat ett direkt stöd åt

den. I Holland, där förhållandena särskilt ingående studerats, har man en

helstatlig och en halvstatlig växtförädlingsinstitution, som utom på den

mera vetenskapliga forskningens område, även arbetar på framställandet av

halvfabrikat, vilka utlämnas till den privata förädlingen som underlag för

fortsatt korsnings- och urvalsarbete. Med de i vårt land skiftande klimatis­

ka betingelserna och de därav föranledda ökade kraven på lokalt anpassade

sorter torde ett direkt statligt stöd åt växtförädlingen vara ännu mera be­

hövligt än i t. ex. Holland. Én av orsakerna till att vår svenska växtföräd­

ling under en lång följd av år kunnat vara jordbruksproduktionen till så

stort gagn torde just ligga i det faktum, att den ej enbart varit kortsiktigt

ekonomiskt inriktad, utan även givits tillfälle att bedriva en verksamhet av

mera allmännyttig karaktär.

Någon anledning att förändra de två ledande förädlingsinstitutionernas,

Sveriges utsädesförenings och Weibullsholms växtförädlingsanstalts, status

har icke framförts av 1953 års växtförädlingsutredning. Frågan har när­

mast gällt och gäller fortfarande, i vilken form staten skall ge sitt fortsatta

Kungl. Maj ds proposition nr 92 år 1961

56

stöd. De båda institutionerna har helt olika karaktär. Svalövsinstitutionen

framstår, som utredningen konstaterat, som landets officiella växtföräd-

lingsanstalt med halvstatlig karaktär, under det att Weibullsholmsanstal-

ten är uppbyggd av ett privat aktiebolag.

Stödet till de båda institutionerna kan på grund av deras vitt skilda na­

tur ges olika form. Det kan t. ex. anses lämpligt, att staten allt framgent

lämnar Svalövsinstitutionen det direkta bidrag, som — förutom på andra

sätt influtna medel —- befinnes erforderligt för bedrivandet av verksamhe­

ten enligt den därför ärligen godkända planen. Införandet av licenssyste­

met skulle emellertid enligt de redovisade kalkylerna, baserade på avgifter

ungefärligen svarande mot en procent av medelpriset på utsädet, tillföra

Sveriges utsädesförening en samlad royaltyinkomst av ca 900 000 kr. Under

förutsättning av oförändrade förhållanden i övrigt skulle det direkta årliga

statsbidraget därvidlag kunna avsevärt minskas, samtidigt som möjlighe­

ter att anpassa verksamheten efter tidens krav skulle åvägabringas.

De krav som en utbyggnad av resistensförädling och andra aktuella verk­

samhetsgrenar ställer, kan förväntas medföra en viss ökning av det totala

medelsbehovet. Även detta behov kan emellertid antagas vara av sådan na­

tur, att det bör tillfredsställas genom ökat statsbidrag.

Beträffande stödet åt Weibullsholms växtförädlingsanstalt torde detta

kunna tillfredsställas medelst inflytande royalty. I medeltal för de två sä­

songerna uppgår nämligen de sammanlagda licensavgifterna till ca 525 000

kr. Jämfört med det av 1953 års växtförädlingsutredning beräknade stats­

bidraget på 315 000 kr. kan licenssumman förefalla innebära en avsevärd

ökning. Enligt den av utredningen förordade beräkningsgrunden, 35 procent

av anslaget till Sveriges utsädesförening, skulle emellertid Weibullsholms

statsbidrag nu böra ha stigit till 420 000 kr. Dessutom skulle den obliga­

toriska statsplomberingen, som räknas som en förutsättning för licenssy-

slemet, komma att medföra en kostnadsökning för företaget, vilken enligt

gjorda beräkningar skulle uppgå till ca 100 000 kr. Den framräknade in­

komsten av royaltyn skulle därför ungefärligen komma att motsvara det

bidrag, som enligt utredningens beräkningsgrunder och förslag nu skulle

ha tilldelats Weibullsholms växtförädlingsanstalt.

Den av Algot Holmberg & söner AB bedrivna förädlingen av sojaböna är

ett exempel på en verksamhet, som är av intresse för landet, men som ej

kan finansieras med licensavgifter. Det synes därför nödvändigt, att om

denna, som av utredningen föreslagits, även i fortsättningen skall erhålla

ett berättigat stöd, detta får utgå i form av direkt statsbidrag, som med

hänsyn till penningvärdets fall borde uppräknas till 25 000 kr.

Övriga enskilda växtförädlingsföretag skulle få det stöd, som licenssyste­

mets införande för här behandlade åkerbruksväxter kan erbjuda dem. Då

all växtförädling är ett arbete pa lång sikt, som kräver stora investeringar,

under det att utdelningen härav kanske ej kan förväntas på flera årtionden,

föreligger knappast någon risk för att arbetet, såsom stundom befarats,

skulle splittras genom nystartade växtförädlingsföretag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

57

Vid ett tillämpande av licenssystemet på här föreliggande material uppslår

frågan, hur de rätt betydande summor, som skulle inflyta på utsäden utan

rättsinnehavare skall fördelas eller disponeras. Som tidigare framhållits

torde denna fråga sannolikt komma att lösas av sig själv vad beträffar ut­

säden med sort- resp. stambeleckning, då äganderätten till dessa, antingen

de är utländska eller inhemska, kommer att utredas i samband med att sor­

ten införes i sortregistret. Den andra kategorien utsäden utan rättsinneha­

vare utgöres av växtslag utan stambeteckning som vicker, alsike-, vit- och

rödklöver, timotej och övriga vallgräs samt blandsäd och blandfrö.

Vad angår vicker-, alsike-, vitklöver och timotej torde utvecklingen san­

nolikt ändå inom en snar framtid få antagas gå därhän, att sort- resp. stam­

namn kommer att krävas för saluförande. På samma sätt föreligger numera

av flertalet övriga vallgräs nya, av förädlarna framställda stammar, vilka

är den vanliga handelsvaran utan stambeteckning överlägsna. Dessa, såväl

som nya sorter och stammar av de andra nämnda växtslagen, skulle fortare

komma jordbruksproduktionen till godo, om stambeteckningen gjordes obli­

gatorisk i så stor utsträckning, som utsädestillgången det tillät. För rödklö­

verns del torde det ännu vara för tidigt att göra komplettering av typbeteck­

ningen »senväxt» med stamnamn till obligatorisk.

Beträffande blandsäd och blandfrö vore det önskvärt och rimligt, att däri

ingående sorter och stammar så långt möjligt preciserades. För blandsädens

del skulle ett konsekvent uppgivande av däri ingående sorter ej medföra

några större svårigheter och för jordbrukarna innebära ett skydd mot, att

mindre önskvärda sorter ingår. Licensavgiften på blandsäd skulle där­

med kunna fördelas på förädlarna alltefter proportionerna på däri ingående

sorter. Även om det för biandfröet i fråga om vissa däri ingående växtslag

ännu inte är möjligt att kräva stamuppgift, torde detta för alsike-, vitklöver,

timotej och flertalet övriga vallgräs ej möta alltför stora hinder. Härigenom

skulle ett blandfröpartis användbarhet för olika ändamål betydligt bättre

kunna bedömas.

Sammanfattningsvis skulle man alltså kunna säga, att de utsäden, som

f. n. enligt bilagorna 12 och 13 saknar rättsinnehavare, successivt kommer

att minskas även bortsett från licenssystemet och att ett införande a\ syste­

met skulle kunna påskynda utvecklingen mot ett såväl för förädlarna som

för jordbruksproduktionen önskvärt snabbare utnyttjande av växtföräd­

lingens resultat. De mindre summor, som vid licenssystemets införande

dock skulle inflyta från utsäden utan rättsinnehavare, i huvudsak bestå­

ende av rödklöver och vissa vallgräs, skulle kunna fördelas på förädlarna

i proportion till den omfattning, i vilken deras stammar blivit föremål för

plombering.

Med ovan skisserade tillämpning av licenssystemet skulle förädlarnas

samlade årliga licensavgifter också successivt kunna stegras något utöver

de förut beräknade summorna, varigenom förädlingen skulle erhålla möjlig­

heter till expansion, samtidigt som statens årliga utgifter för växtförädling­

en i sin helhet jämfört med nuvarande kostnader skulle kunna minskas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

58

Den för licenssystemets funktion erforderliga organisationen. Utrednings­

mannen tager i nästa avsnitt upp vissa organisationsfrågor m. m., varom

anföres följande.

För ett effektivt uttagande av licensavgifter på allt salufört utsäde kräves

en fast organisation. 1953 års växtförädlingsutredning har därvid framhållit,

att den enda möjliga utvägen var införandet av obligatorisk statsplombering

av allt utsäde, som saluföres. En dylik åtgärd skulle även bidraga till att

sanera handeln och höja hela utsädesstandarden. Någon annan lösning än

obligatorisk statsplombering har ej heller i Holland, där systemet tillämpas,

kunnat åvägabringas. Andra utvägar har övervägts men de har antingen

befunnits ej hållbara eller också alltför omständliga och kostsamma. Sålunda

kan nämnas ett system, vid vilket var och en, som saluför utsäde, vid säc­

karna skulle fästa ett märke, inköpt från rättsinnehavaren av sorten och be­

visande att royalty erlagts för partiet. Proceduren med dylika märken blir

dock alltför tungrodd genom att en firma oftast samtidigt saluför sorter från

olika förädlare och genom att försäljningen i många fall sker i säckar och

poster av ständigt varierande storlek. Även kontrollen av märkningen skulle

bli omständlig.

I samband med diskussioner om obligatorisk statsplombering har farhå­

gor framförts att utsäde av stråsäd skulle kunna saluföras under beteckning

av fodersäd för att undgå licensavgifterna. Detta torde emellertid ej kunna

ske annat än i enstaka fall. Risken för klagomål från köparen skulle näm­

ligen bli stor och räkning på fodersäd knappast kunna utskrivas under utta­

gande av det vida högre priset för utsäde.

Uttagandet av licensavgiften skulle ur organisatorisk synpunkt ställa sig

relativt enkel, om obligatorisk statsplombering infördes. Avgiften kunde

nämligen påföras varje parti i samband med debiteringen av plomberings-

avgiften vid de officiella frökontrollanstalterna.

Förvaltning och fördelning av influtna licensavgifter. Även om inkasse­

randet av licensavgifterna torde ske enklast genom de officiella frökontroll­

anstalterna, kan dessa ej anses som lämpliga organ för förvaltning och för­

delning av influtna medel. Det finnes anledning förvänta, att rättstvister

angående äganderätten till en sort kan uppstå, att klagomål beträffande re­

gistrering, sortprövning o. d. kan komma att framställas. Sådana ärenden

bör helst handläggas av den sortregistrerande myndigheten, d. v. s. av den

under lanlbruksstyrdsen sorterande originalutsädesnämnden. Frökontroll­

anstalterna skulle sålunda efter inkasserandet av licensavgifterna redovisa

dessa sort för sort samt överföra medlen till originalutsädesnämnden, som

skulle ha att besluta om utbetalningen av medlen till resp sortägare samt

tastställa hur övriga eventuella medel skulle disponeras. Nytt reglemente för

originalutsädesnämnden förutsättes bliva utarbetat. Upprättandet av ett per­

manent kansli för originalutsädesnämnden torde vara en förutsättning för

nämndens mera kontinuerliga verksamhet. Eventuellt bör nämnden erhålla

en mot dess vidgade arbetsuppgifter bättre svarande benämning, förslagsvis

rikssortnämnden.

Beträffande de licensavgifter, som redan uttagits på senare exporterade

kvantiteter, synes speciella bestämmelser böra införas. Licensavgifterna

kommer att medföra en mindre fördyring av utsädet. Fördyringen av ex­

portvaran skulle försätta vårt lands utsädesexport i ett försämrat konkur­

rensläge, så länge inte motsvarande avgifter för växtförädlingens finansi­

ering upptages även i andra länder. Det synes därför böra övervägas, om

de licensavgifter, som i samband med statsplombering redan uttagits, efter

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

företeende av erforderliga tullhandlingar angående exporten, tills vidare

kunde återbetalas till det företag, som exporterat varan.

De årliga kostnader, som skulle bli förbundna med originalutsädesnämn-

dens arbetsuppgifter, kan beräknas bli av följande storlek.

Kronor

Arvode till ordförande ................................................

Lön till kansliskrivare lönegrad Ae 10................

Lokalhyra...........................................................................

Material m. ........................................................................

Rese- och traktamentskostnader för ledamöterna

per år...............................................................................

.............................. 3 000

................................ 12 000

................................ 3 000

....................................

2

000

för 5 sammanträden

................................. 5 000

Summa 25 000

För upprättande av nämndens kansli skulle dessutom krävas vissa en­

gångsbelopp till anskaffande av kontorsmaterial, såsom skriv- och räkne­

maskin, kontorsmöbler, kassaskåp m. in. Kostnaden härför kan beräknas till

6 000 kr.

Frökontrollanstalternas kapacitet och ekonomi.

I enlighet med de slut­

liga medeltalen i bilaga 4 statsplomberas ca 30 procent av det totala utsä-

desbehovet, medan ca 11 procent försäljes med privat firmaplomb eller i

oplomberat skick. Detta innebär, att statsplomberingens omfattning under

oförändrad proportion marknadsfört utsäde och bortsett från den ökning

statsplomberingen för W. Weibull AB skulle innebära skulle behöva ut­

ökas med ca en tredjedel utöver den nuvarande omfattningen. I realiteten

torde detta dock icke betyda att frökontrollanstalternas arbetsbelastning

ökas i samma proportion. En del av det utsäde, som nu saluföres utan

statsplomb, provtages nämligen för plombering, men uppfyller ej fordring­

arna härför. Dessutom provtages en mindre del och förses med analysbe­

vis med egen plomb. Den erforderliga ökningen av statsplomberingen kan

emellertid förväntas fördela sig olika på olika växtslag.

En undersökning av möjligheterna för utökning av frökontrollanstalter­

nas plomberingskapacitet har utförts. De tre lokala anstalterna i Linkö­

ping, Örebro och Skara, som har relativt nybyggda och välutrustade insti­

tutioner till sitt förfogande, kan utan tvekan öka sin kapäcitet med minst

en tredjedel. Vid statens centrala frökontrollanstalt kommer inom några år

ökade möjligheter att stå till förfogande, under förutsättning att den del­

vis beslutade upprustningen av dess filial i Skåne fullföljes. I och med att

den planerade institutionen blir verklighet kommer denna att besitta den

erforderliga kapaciteten även för verkställandet av plomberingen hos W.

Weibull AB, samtidigt som huvudanstalten vid Bergshamra utanför Stock­

holm får ökade utrymmen genom en av avdelningarnas förflyttning till

Skåne. För Norrlands del kräves en utbyggnad av frökontrollverksamheten.

Principbeslut om förläggande av en frökontrollanstalt i anslutning till de

övriga jordbruksinstitutionerna vid Röbäcksdalen föreligger emellertid re­

dan, varför det endast kräves ett förverkligande av en redan beslutad åt­

gärd. Som helhet synes alltså kunna konstateras, att de svenska frökon-

trollanstalterna, om redan uppgjorda planer fullföljes, torde vara rustade

att möta den ökade arbetsbelastningen.

Av naturliga skäl kommer emellertid en viss förstärkning av personal­

organisationen att erfordras för att tillgodose den ökade analyserings- och

plomberingsvcrksamheten såväl vid de lokala frökontrollanstalterna som

vid statens centrala frökontrollanstalt med filialer. De lokala anstalterna,

60

vilka ej är beroende av statsanslag, och vilkas huvudsakliga uppgifter är

rutinmässiga, torde liksom hittills kunna förbli självförsörjande.

För den statliga anstalten kommer den ökade arbetsbelastningen att med­

föra förändringar i budgeten såväl på inkomst- som utgiftssidan. Storleken

av dessa är mycket svår att överblicka då den för obligatorisk statsplombe-

ring erforderliga ökningen av analyseringsverksamheten ej med någon hög­

re grad av säkerhet låter sig beräknas. Man kan bl. a. ej bilda sig en upp­

fattning om, hur stor del av de under nuvarande förhållanden utförda ana­

lyserna, som ligger till grund för försäljningen av icke statsplomberad vara.

De nedan verkställda kalkylerna får därför anses som ett försök till en prog­

nos över den obligatoriska statsplomberingens ekonomiska konsekvenser

för statens centrala frökontrollanstalt.

Utgiftsökningen hänför sig i huvudsak till kostnaderna för provtagning

och plombering, analysering, efterkontrollodling samt administration.

För provtagning och plombering hos W. Weibull AB, Landskrona, med

filial i Skänninge skulle erfordras en fast magasinskontrollant med ett me­

ra tillfälligt anställt biträde i Landskrona och en arvodesavlönad provtaga-

re i Skänninge. Lönekostnaderna därför torde kunna beräknas till (12 000

^-j- 5 000^ ^-j- 8 000 =) 25 000 kr. Därvid bortfaller emellertid de arvoden,

som utgått för hittillsvarande provtagning i Landskrona, d. v. s. 8 000 kr.

Kostnadsökningen skulle sålunda uppgå till 17 000 kr.

Den övriga utökningen av plomberingsverksamheten, beräknad till 35

procent och fördelande sig lika på statens centrala frökontrollanstalt och

de lokala anstalterna skulle kräva en motsvarande ökning av arvodena för

provtagning och plombering (utgående efter å-pris per kolli), uppgående

till ca 30 000 kr. Härtill kommer stegrade utgifter för plomber, tryckning

av plomberingsbevis, blanketter m. in., vilken stegring kan uppskattas till

20 000 kr.

För instruktion och inspektion av den nuvarande provtagarkåren, ca 70

stycken, har anstalten upprepade gånger gjort framställning om inrättan­

det av inspektörsbefattningar. En utökning av denna kår med 35 procent

och en effektiv övervakning av den obligatoriska statsplomberingen torde

nödvändiggöra, att minst tre sådana inspektörsbefattningar inrättades. Som

kompetenskrav för dessa torde lantmästarexamen böra fordras. Befattning­

arna synes böra placeras i lönegrad Ae 13. Resekostnaderna har beräknats

till 5 000 kr. för tjänst och år. Utgiftsökningen för inspektörerna skulle där­

med^ uppgå till omkring (3 X

14 640

+

3

X 5

000

=) 59

000

kr.

Då den obligatoriska statsplomberingen kommer att kräva ett avsevärt

administrations-, övervaknings- och samordningsarbete av hela frökontroll­

arbetet i landet utav chefen för statens centrala frökontrollanstalt, som

samtidigt är inspektör för samtliga frökontrollanstalter, synes en assistent

med agronomexamen böra ställas till hans förfogande. Denna tjänst, pla­

cerad i lägst lönegrad Ae 19, medför en lönekostnad av 20 000 kr.

Kostnadsökningen för analyseringsverksamhet är, som nyss framhållits,

den mest svårberäknade. För plomberingsanalyser för W. Weibull aktie­

bolags försäljning torde man dock med hänsyn till förut redovisade upp­

gifter, firmans försäljning även av andra sorter än de egna samt den redu­

cering i antal analyser, som beviljas helkontrollerade företag, få räkna med

en utökning av ca 15 procent, övrig utökning av analyseringen kan, som

tidigare nämnts, ej beräknas uppgå till samma procent som plomberings­

verksamheten (35 procent), enär de ca 20 pröcent av de för statsplombe-

ring provtagna kvantiteterna, vilka regelbundet kasseras, redan belastar

frökontrollanstalterna med analyser. Dessutom låter en del företag, ehuru

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

de hittills ej begagnat sig av statsplombering, frökontrollanstalterna utföra

analyser för sin försäljning. Om sistnämnda förhållanden uppskattas gälla

till ca 5 procent, skulle de 35 procent, varmed plomberingsverksamheten

beräknats öka, endast medföra en ökning av analyseringsverksamheten med

ungefärligen 10 procent. Tillsammans med analyseringen för W. Weibull

AB skulle den totala ökningen i denna del av verksamheten vid statens

centrala frökontrollanstalt utgöra 25 procent, vilket skulle kräva en mot­

svarande förstärkning av den lägre personal vid frökontrollanstaltens labo­

ratorier och administrativa enheter, som sysselsättes med plomberingsana-

lyser. Kostnadsökningen härför kan beräknas till ca 140 000 kr. Antalet

tjänster i ledande eller mera kvalificerad ställning skulle däremot icke be­

höva ökas, då det merarbete, som det här är fråga om, är av helt rutinmäs­

sig karaktär.

Beträffande kontrollodlingarna skulle statsplombenngen tor W. Weibull

AB icke medföra någon ökad arbetsbelastning, enär företaget i detta avse­

ende redan nu underkastar sig fullständig kontroll. Fältbesiktningarna för

W. Weibull AB skulle bekostas av frökontrollanstalten. Det får därvid för­

utsättas, att dessa utföres av Weibullsholms växtförädlingsanstalt enligt

samma grunder, som tillämpas vid Sveriges utsädesförenings fältbesiktning­

ar av Allmänna svenska utsädesaktiebolagets odlingar. Kostnaden har be-

Täknats till ca 15 000 kr. Den ökning av kontrollodlingarna, som skulle bli

följden av den i övrigt utökade plomberingsverksamheten (35 procent)

skulle i stort sett begränsas till efterkontrollodling i samband med plombe-

ring av de lägre klasserna. Merarbetet härmed är svårt att beräkna, men

torde sannolikt kunna medhinnas med tillhjälp av den under sommaren

friställda personalen vid anstaltens Skånefilial.

Den totala årliga utgiftsökningen vid statens centrala frökontrollanstalt

skulle enligt ovanstående beräkningar uppgå till (17 000 + 30 000 +

20 000 + 59 000 + 20 000 + 140 000 + 15 000 =) 301 000 kr.

Inkomstökningarna för statens centrala frökontrollanstalt skulle, om ob­

ligatorisk statsplombering infördes, bestå dels av ökade intäkter av ploin-

beringsavgifter, dels av ökade ersättningar för utförda analyser och efter-

kontrollodlingar. Enligt verkställd kalkyl skulle inkomsterna från W. Wei­

bull AB beräknade efter samma normer, som f. n. gäller för avtalet med All­

männa svenska utsädes AB stiga med totalt 160 000 kr.

För den övriga utökningen av plomberingsverksamheten (enligt bilaga 4

uppgående till ca 400 000 deciton) kan statens centrala frökontrollanstalt

beräknas få svara för ca hälften, d. v. s. 200 000 deciton. Då denna kvanti­

tet till övervägande del består av stråsäd, varav en del redan provtagits men

kasserats för plombering, och då den i stort sett skulle komma att falla un­

der de lägre plomberingsklasserna, skulle den sammanlagda ökningen av

plomberingsavgifter kunna beräknas uppgå till ca 100 000 kr.

Ökningen av antalet analyser för statsplombering svarande mot den 35-

procentiga ökningen av statsplomberingen har tidigare uppskattats till ca

10 procent, vilket skulle innebära ca 1 300 fullständiga analyser. Med ett

medelpris av 16 kr. per analys skulle inkomstökningen för analyser upp­

gå till ca 21 000 kr.

Ef terkont rollodlingar nas antal kan beräknas öka i ungefär samma pro­

portion som kvantiteterna statsplomberad vara, d. v. s. med ca 35 procent,

innebärande ca 2 400 prov. Enligt gällande taxa debiteras efterkontrollod-

lingarna med 15 kr. per styck, vilket skulle betyda en inkomstökning av

sammanlagt 36 000 kr.

o

Den totala inkomstökningen per år skulle alltså uppgå till (160 000 -J-

100 000 + 21 000 4- 36 000 =) 317 000 kr.

62

Enligt de verkställda beräkningarna skulle sålunda inkomstökningarna

för statens centrala frökontrollanstalt något överstiga utgiftsökningarna.

Trots osäkerheten i underlaget för dessa beräkningar, torde de dock ge

grund till antagandet, att frökontrollanstaltens ekonomi icke skulle för­

sämras om obligatorisk statsplombering infördes.

Förändringar i plomberingssystem samt författningsändringar. För att

skapa möjligheter att plombera även sådana utsädesvaror, som med det

nuvarande plomberingssystemet icke kan bli föremål för statsplombering,

kräves vissa förändringar i nu rådande system. För godkännande för stats­

plombering är för varje växtslag och plomberingsklass vissa minimiford-

ringar fastställda. Partier, som icke uppfyller fordringarna för den lägsta

klassen, den vanliga bruksvaran, får enligt gällande lag angående handeln

med utsädesvaror (s. k. frölagen) försäljas i oplomberat skick, om de be­

sitter minst den kvalitet, som föreskrives i frölagen. Dylika varor kan av

olika skäl, åtminstone f. n„ icke helt avskaffas från utsädesmarknaden,

utan att detta skulle medföra vissa olägenheter för utsädesförsörjningen.

Vid införande av obligatorisk statsplombering skulle det emellertid kunna

inrättas en kvalitetsklass inrymmande sådana varor, som icke helt fyller

fordringarna enligt nuvarande plomberingsstadga, men ändå fyller rimliga

krav på användbarhet. Den nedre kvalitetsgränsen torde härvid få göras

rörlig och förslagsvis fastställas varje höst av lantbruksstyrelsen under hän­

synstagande till kvalitetsutfallet för året av olika växtslag. För att icke ska­

da det statsplomberade utsädets anseende kunde den under tidigare krislä­

gen använda beteckningen »rödplomb» införas för denna klass. På de röda

analysbevisen angavs härvid, att varan icke uppfyllde fordringarna för stats­

plombering.

Blandsäd och biandfrö, som enligt nuvarande bestämmelser ej heller kan

statsplomberas, skulle i den mån uppgift om ingående sorter resp. stam­

mar infördes kunna förses med statsplomb, medan biandfrö utan specifi-

cering av stamnamn kunde förses med s. k. rödplomb.

Utav småfröiga växtslag, framför allt vallväxter och rotfrukter, sker för­

säljningen till förbrukare till stor del i småposter av skiftande storlek. För

statsplombering redan godkända partier isärväges härvid under den offi­

ciella provtagarens uppsikt och småsäckarna förses med plomberingsbevis

och plomb. En del företag har emellertid ansett detta alltför omständligt och

har själva delat upp varan i småsäckar och avstått från den officiella plom­

ben på dessa. På samma sätt försäljes en stor del av det icke officiellt kon­

trollerade utsädet av vallväxter och andra småfröiga växtslag. Om obliga­

torisk statsplombering skulle införas skulle det sannolikt bli alltför om­

ständligt att förse varje småkolli med officiell plomb. Frågan skulle dock

möjligen kunna lösas genom en generell dispens från officiell plombering

vid isärvägningen av för statsplombering godkända partier i poster under

en viss storlek, under förutsättning att ett plomberingsbevis för partiet ut­

lämnades till köparen i samband med varje försäljning. Ett märkningsför-

farande liknande det, som nu tillämpas för köksväxtfrö, skulle också kunna

övervägas.

Den nuvarande frölagen skulle som följd av införandet av obligatorisk

statsplombering kunna avskaffas och ersättas med en allmän utsädesför-

ordning.

Beträffande det av 1953 års växtförädlingsutredning förordade systemet

med ett dokumenterat samband mellan de olika utsädesklasserna, skulle

delta, om den obligatoriska stalsplomberingen genomfördes, innebära ett

effektivt stöd åt växtförädlingen genom den ökade försäljningen av origi­

Knngl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

63

nalvara, som därav skulle bli följden. Då såsom utredningen visat tillgång­

en på originalvara kanske med vissa undantag och med tillämpande av över­

gångsbestämmelser skulle vara tillräcklig för att täcka behovet för produk­

tion av utsäde av de lägre klasserna, torde några betänkligheter mot infö­

rande av sambandssystemet, i den utformning utredningen givit detta, ej

behöva föreligga.

Skyddet av förädlarens rätt. För att ett licenssystem av förut skisserad

natur skall kunna ge förädlaren ett effektivt skydd för dennes produkter

öch tillförsäkra honom en ekonomisk ersättning för det allmänna utnytt­

jandet av dessa kräves, att licenssystemet grundas på en officiell stadfas-

telse av äganderätten till hans sorter och stammar. I Holland utges årligen

ett dylikt officiellt sortregister fastställande äganderätten till däri intagna

sorter och stammar och med korta beskrivningar av dessa. För intagande i

sortregistret kräves bl. a. att sorten dels skall vara en självständig sådan,

alltså ej endast en omdöpning av tidigare existerande sort, och dels genom

officiell prövning ha visat sig vara ett framsteg framför redan förekom­

mande sorter. I Sverige kan redan enligt nu gällande bestämmelser endast

utsäde av sådana sorter och stammar bli föremål för statsplombering, vil­

ka intagits i »Rikssortlista, omfattande sorter och stammar, som av origi-

nalutsädesnämnden förklarats berättigade till statsplombering». I denna

rikssortlista intages sorter, vilka varit föremål för en liknande prövning

som den holländska, antingen som »rikssort original» eller som endast »riks-

sort». I förra fallet anges också rättsinnehavaren, som ensam har rätt att

få sorten statsplomberad som originalvara, i senare fallet anges icke äga­

ren och sorten kan icke bli föremål för plombering som originalvara. En

mindre förändring av rikssortlistan, innebärande att äganderätten i före­

kommande fall fastställes även för sort, som endast betecknats som riks­

sort, torde i och för sig medföra ett tillräckligt skydd för rättsinnehavaren

för uppbärande av licensavgifter i samband med statsplombering av utsäde

av sorten i fråga. Skulle rikssortlistan läggas till grund vid införande av li­

censavgiftssystemet bör denna dock bli föremål för en allmän överarbet-

ning och eventuellt komplettering.

I Sverige sker prövning av nya sorter för intagande i rikssortlistan be­

träffande botaniska och morfologiska egenskaper av statens centrala frö-

kontrollanstalt och beträffande det praktiska odlingsvärdet av statens jord­

bruksförsök. Vid införandet av obligatorisk statsplombering blir intagan­

det i rikssortlistan ett absolut krav, för att en ny sort över huvud taget skall

kunna marknadsföras och detta kan förväntas medföra en viss ökning i

anmälningarna till sortprövning, innebärande en ökad arbetsbelastning,

framför allt för statens jordbruksförsök.

Sortprövning sker i stort sett i tre etapper, förprövning, prövning i fasta

försök samt slutligen prövning i lokala försök.

Förprövningen, som är en förutsättning för en ny sorts upptagande i de

fasta försöken, kan vad beträffar de svenska förädlingsprodukterna verk­

ställas av förädlarna själva, varvid resultaten måste överlämnas till statens

jordbruksförsök för granskning och bedömning av sortens kvalifikationer.

För utländska sorter utföres förprövningen av statens jordbruksförsök, som

på begäran även åtager sig förprövning av nya, svenska sorter. Statens jord­

bruksförsök har härigenom ett instrument för viss sovring bland sorlma­

terialet på ett tidigt stadium, så att endast de sorter, som verkligen är lo­

vande, kommer alt belasta den mera omfattande prövningen i fasta försök.

Förprövning genom jordbruksförsöksanstalten är belagd med en last av­

gift per sort och försök, uppgående till 50 kr. för strå- och trindsäd samt

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

slåttervallväxter, 75 kr. för betesväxter och 150 kr. för rotfrukter. I syfte

att begränsa antalet sorter, som anmäles till förprövning, till sådana, som

verkligen har utsikter att bestå denna, och samtidigt förbättra förpröv-

ningsverksamhetens ekonomi torde det finnas anledning att höja de nämnda

avgifterna med 50 procent.

Den mera omfattande prövningen av de sorter, som bestått förprövning­

en, sker genom fasta försök hos försöksvärdar. Den ersättning, om 70 kr.

i grundavgift per sort och försök jämte 3,50 kr. per försöksruta, som sta­

tens jordbruksförsök lämnar försöksvärden, täcker emellertid under nu­

varande förhållanden ej dennes kostnader, men tack vare det stora intresse

för sortförsöken som förefinnes har det ännu gått att skaffa försöksvärdar.

Skulle försöken däremot utökas lär det inte längre bli möjligt att få för-

söksvärdarna att acceptera nyssnämnda villkor. En höjning av ersättning­

arna med ca 50 procent torde i så fall bli oundgänglig. Då den totala kost­

naden för de fasta försöken nu belöper sig till ca 50 000 kr. per år, skulle

en sådan höjning medföra en kostnadsökning med 25 000 kr. ökningen av

antalet sorter i de fasta försöken kan av naturliga skäl ej förutses, men om

den uppskattas till ca en tredjedel, skulle den härigenom uppkomna mer­

kostnaden bli 25 000 kr. Den samlade kostnadsökningen för de fasta försö­

ken skulle därmed uppgå till 50 000 kr.

De lokala försöken, som drager en sammanlagd kostnad av ca 80 000 kr.

per år, skulle däremot ej beröras av de nya förhållandena.

För att skapa möjligheter för en allsidig prövning av ett större antal nya

sorter torde en förstärkning av statens jordbruksförsöks personal med en

assistent bli erforderlig. Med en placering av denna tjänst i lönegrad Ae 19

uppstår en årlig kostnadsökning av 20 000 kr.

Den totala ökningen av anslagen till statens jordbruksförsök, som direkt

och indirekt skulle föranledas av licenssystemets införande, skulle därmed

belöpa sig till (50 000 + 20 000 —) 70 000 kr.

Undersökningen beträffande potatis. I fråga om potatis redovisar utred­

ningsmannen resultatet av sin undersökning i ett särskilt avsnitt. I en sam­

manställning, vilken som bilaga 17 torde få fogas till detta protokoll, upp­

tages uppgifter rörande odlad areal år 1956 av vissa potatissorter samt sor­

ternas ålder och ursprungsland. Utredningsmannen anför härvid följande.

Potatisen intar ur flera i detta sammanhang betydelsefulla synpunkter

en särställning gentemot övriga åkerbruksväxter. Förökningen sker på ve­

getativ väg medelst knölar och viktsmängden utsäde, som åtgår per areal­

enhet, är ca 15 gånger så stor som i fråga om stråsäd. Detta är en av orsa­

kerna till, att nytt utsäde oftast inköpes endast för en mindre areal och att

detta måste uppförökas ett eller flera år, innan det kan täcka gårdens hela

utsädesbehov. Transportkostnaderna för utsäde, som omsättes i handeln

blir också tack vare de stora viktsmängderna starkt betungande för varan,

som dessutom är känslig för frost och kräver särskilda arrangemang för

lagring och transport under de kalla årstiderna.

Det statsplomberade utsädet uppgår endast till ca 2 procent av det to­

tala utsädesbehovet varjämte ca 6 procent härstammar från fältbesiktigade

odlingar och de kvantiteter okontrollerad vara, som omsättes i handeln, kan

även om de ej låter sig uppskattas eller inventeras, antagas vara förhållan­

devis små. En mycket stor del av utsädesbehovet täckes nämligen av hem-

maproducerat utsäde, framför allt beträffande fabrikspotatisen, som ur ut-

sädessynpunkt tilldrar sig mindre intresse.

65

Den övervägande delen av de i Sverige odlade sorterna är utländska och

potatisförädling bedrives i landet endast av Sveriges utsädesförening, var­

ifrån 4 av sortlistans 27 sorter härstammar. Angående potatisarealens för­

delning på olika sorter och användningsändamål har 1956 års matpotatis-

utredning insamlat ett statistiskt material för år 1956. Härvid har endast

brukningsenlieter med mer än två ha åkerjord medtagits. Enligt de samman­

ställda uppgifterna upptar, i utjämnade tal, fabrikspotatisen 17, foderpo­

tatisen 7, tidig matpotatis 5, sen matpotatis 66 samt potatis med okänd an­

vändning 5 procent av den totala potatisarealen i landet om ca 115 000 ha.

Dessa siffror innebär i stort, att ungefär 3/4 av potatisarealen upptages av

matpotatisodling.

.

1 bilaga 17 har sortlistans uppgifter angående matpotatissorternas ål­

der och ursprungsland sammanställts med matpotatisutredningens aieal-

siffror för de sorter, som enligt uppgiftslämnaren odlats som »sen po­

tatis». Uppgifter angående odlingsarealen av de tidiga sorterna finnes ej till­

gängliga och för vissa av de i sammanställningen upptagna sorterna är are­

alen sannolikt större än den angivna, då de i viss utsträckning även odlas

som tidig- eller foderpotatis. Inte heller för foder- och fabrikspotatissorter-

na finnes arealuppgifter tillgängliga. Det kan emellertid nämnas, att av sort-

listans 4 foderpotatissorter 2 är tyska, 1 holländsk och 1 svensk, medan

samtliga 4 fabrikspotatissorter är tyska. 25 år anses vara den längsta tid

som royalty till förädlaren bör utbetalas för en sort. Av foder- o'ch fabriks-

potatissorterna är 5 över 25 år gamla och av de mera odlade är endast en

tysk sort, Dianella, yngre än 25 år.

Som framgår av bilaga 17 är endast 4 av de 19 matpotatissorterna yngre

än 25 år, 3 är svenska, 9 härstammar från Storbritannien, 3 är holländska,

2 amerikanska och 1 tysk. Av de 4 sorter, som är yngre än 25 år, ar det

endast Elsa, som har någon större spridning, men även av denna nar area­

len ej upp till mer än 1 982 ha, d. v. s. ca 2 procent av den totala matpota-

tisarealen.

Som framgår av det sagda, skulle endast sammanlagt 7 av sortlistans 27

sorter med hänsyn till åldern vara berättigade till royalty. Endast ett par av

dessa har någon nämnvärd spridning och endast en därav är svensk. Endast

obetydliga mängder utsäde omsättes också i handeln. Med hänsyn till nämn­

da förhållanden synes ett införande av licenssystemet vad beträffar potatis

ej kunna innebära något stöd åt växtförädlingen. Om en internationell över-

enskommelse om ömsesidigt utbetalande av royalty olika länder emellan tor

alla slag av utsäden skulle komma till stånd, kan emellertid ett annat lage

uppkomma, som kräver att saken tages under förnyat övervägande.

Undersökningen beträffande köksväxter. Även i fråga om köksväxter lam-

nar utredningsmannen en särskild redogörelse för undersökningsresultatet.

I detta sammanhang har vissa sammanställningar uppgjorts, vilka såsom

bilaga 18—21 torde få bifogas detta protokoll. Härvid anför utredningsman­

nen följande.

Förädlingens och handelns allmänna struktur. Enligt rikssortlistan för

säsongerna 1955/1956 och 1956/1957 innehade endast fyra företag onginal-

rätt till egna sorter och stammar av köksväxtfrö, nämligen L. Daehnteldts

fröhandel, J. E. Olilsens enke AB, Otto J. Olson & sons AB, samt W. Wei-

bull AB, varjämte Allmänna svenska utsädes AB, som för övrigt inte har

köksväxtfrö på sitt arbetsprogram, hade originalrätt för en sort av böna,

Ahle.

5

liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 92

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Förädlingsarbetet med köksväxter får anses ha lett till en lika värdefull

förbättring av odlingsmaterialet som beträffande åkerbruksväxterna.

Utom av nämnda fyra företag bedrives handel med köksväxtfrö i större

omfattning av ytterligare fyra företag, som också har egna stammar intagna

i nämnda förteckning, fast ej med originalrätt. Dessa fyra är Algot Holm­

berg & söner AB, AB Gehlins fröhandel, Bertil Gustafssons fröhandel samt

Ölands frö AB.

Nämnda åtta företag bedriver sin försäljning dels direkt till förbrukare,

dels genom ett mycket stort antal återförsäljare i alla delar av landet och av

mycket skiftande karaktär, såsom speciella fröaffärer, utsädesfirmor, di­

verseaffärer, järnaffärer m. fl. Fröproduktionen ligger så gott som helt i

händerna på dessa åtta företag och andra, som saluför köksväxtfrö, är i

stort sett endast återförsäljare för ett eller flera av de större företagen. Be-

produktion av förädlarnas sorter och stammar av andra än förädlaren själv

förekommer endast i ringa utsträckning av t. ex. böna och ärt.

I rikssortlistan över sorter och stammar finnes under övriga sorter och

stammar endast enstaka sådana, tillhörande andra företag än de nyssnämn­

da samt några utländska. Av det okontrollerade köksväxtutsädet saluföres

en del under enbart typbeteckning utan stamnamn.

För den officiella utsädeskontrollen av köksväxtfrö, »statskontrollerat

köksväxtfrö», tillämpas ett i någon mån annat förfarande än för åkerbruks­

växterna. Kontrollåtgärderna är i stort lika, men den slutgiltiga plombe-

ringen har med hänsyn till den stora försäljningen i småförpackningar näs­

tan helt ersatts med märkning av fröet med vissa vätskor, som gör det möj­

ligt att medelst kemiska reagensmetoder fastställa varje fröpartis identitet.

Handelns omsättning av köksväxtfrö. Liksom beträffande åkerbruksväx­

terna har uppgifter insamlats angående inom landet saluförda kvantiteter

av dels statskontrollerat, dels icke statskontrollerat köksväxtfrö under de

båda senaste säsongerna. Mängderna statskontrollerat köksväxtfrö har häm­

tats ur statens centrala frökontrollanstalts statistik, medan uppgifterna om

okontrollerat frö erhållits från förutnämnda åtta företag. Statskontrollens

omfattning är från år till år rätt starkt varierande beroende på, att skördeut­

fallet såväl kvantitativt som kvalitativt kan vara högst olika. Vid god skörd

låter firmorna statskontrollera och märka större mängder frö än som kan­

ske kan säljas under året och får då en del att lagra även till nästa års för­

säljning. De mängder av okontrollerat utsäde, som försålts av andra fröfir­

mor och ej härstammat från någon av de ovan namngivna firmorna låter sig

visserligen icke fastställas, men torde vara så obetydliga, att de ej spelar

någon nämnvärd roll i detta sammanhang. De insamlade uppgifterna angå­

ende kvantiteterna frö för de båda åren bär sammanställts i bilagorna 18

och 19, varvid de olika stammarna av samma växtslag för överskådlighetens

skull sammanförts i en summa. I siffrorna för gurka ingår sålunda t. ex. så­

väl stammar av bänk- och drivhus- som av frilandsgurka. Som synes av

sammanställningarna är det statskontrollerade utsädets andel i den totala

försäljningen rätt varierande från växtslag till växtslag. För alla fröslagen

tillsammans representerar det statskontrollerade köksväxtutsädet säsongen

1955/1956 ca 24 procent och 1956/1957 ca 15 procent av den totala mäng­

den utsäde. Skillnaden mellan slutsummorna för de båda åren är i huvudsak

att söka i variationen i mängderna statskontrollerat frö. Utom de i samman­

ställningarna redovisade mängderna märkt frö statsplomberades 1955/1956

ytterligare 2 600 kg och 1956/1957 10 400 kg utsäde av böna.

I bilaga 20 har redovisats de kvantiteter köksväxtfrö av svenska stam­

mar, som försålts av andra företag än stamägaren eller hans återförsäljare,

67

vilket med tanke på utfallet av ett eventuellt licenssystem är av allra största

betydelse. Vid en jämförelse mellan de båda årgångarna växtslag for vaxt-

slag är skillnaderna förhållandevis små och även slutsummorna för alla

fröslagen ligger varandra helt nära, ca 33 000 kg för 1955/1956 och eu 30 00

kg för 1956/1957. Detta innebär, att av det totala inom landet försalda koks-

växtutsädet av svenska stammar salufördes under de båda åren endast 6,b

procent resp. 7,2 procent av andra företag än stamägaren eller hans åter­

försäljare. Härigenom behärskar förädlaren på ett helt annat sätt an hetrat-

fande åkerbruksväxterna det kommersiella utnyttjandet av små produkter.

Utom de i bilaga 21 angivna kvantiteterna köksvaxtutsade, som försåldes

inom landet, förekom även en mindre export, som 1955/1956 sammanlagt

uppgick till ca 11 000 kg och 1956/1957 till ca 9 700 kg.

Den årliga importen är såsom framgår av bilaga 21 av en helt annan stor­

leksordning än exporten. Detta beror emellertid inte pa att andra landers

sorter är de svenska överlägsna, utan den framsta orsaken härtill ar

osäkra betingelser, som klimatet i Sverige erbjuder for froodhngen av ett

flertal av köksväxterna, varigenom kvaliteten pa hemmaodlat fro ej sall an

blir undermålig. Dessutom ställer sig fröproduktionen utomlands billigare

Firmorna gör därför ofta överenskommelser om kontraktsodlmg av tro i

sydhgare länder med mera gynnsamt klimat, varvid stamfro av foradlarnas

produkter sändes ner dit för uppförökning, och det saiunda producerade

fröet av svenska sorter återsändes till Sverige. I andra fall Oores in op

av utländskt ursprung, ej sällan utan stambeteckning. Importen ar som sy-

nls stor av frö utav gurka, morot, rödbeta och böna samt framfor allt av art

Bortsett från de två sistnämnda växtslagen sker importen till ca 90 procent

av de åtta större företagen, medan den omfattande importen av utsade av

böna och ärt till övervägande del verkstalles av konservindustrien för tac

kände av utsädesbehovet för egna odlingar och kontraktsodhngar av konser-

veringsmaterial. Detta utsäde utgöres till stor del av sorter, som saknar

'nTicens!si,ste,nets konsekvenser för förädlingen av köksväxter Införandet

^odtogen a*/svenska

^sorter*och — utomlands i huvudsak sker för

medel för ett stöd åt

tolkas som ett tullskydd och

^{därmed ‘icke lara} V

lin^med de allmänna liberaliseringssträvandena inom

den internationella handeln.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

68

Remissyttranden. Promemorians huvudförslag — införandet av ett licens­

avgiftssystem för åkerbruksväxter — avstyrkes av flertalet remissorgan, där­

ibland lantbruksstyrelsen, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lant-

bruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges utsädesförening,

W. Weibull AB, Svenska utsädesfirmornas förening och Sveriges fröengros-

sistförening.

Så länge ej internationella och reciproka överenskommelser fö­

religger, varigenom Sverige från utlandet kan tillföras avsevärda inkomster,

ifrågasätter styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt om man skulle

vinna någonting med en sådan reform. Från många håll framföres betänk­

ligheter mot att man i Sverige binder sig vid ett visst system, medan frågan

befinner sig under utredning och förberedande behandling på det interna­

tionella planet. Införandet av ett licensavgiftssystem avstyrkes av statens

jordbruksnämnd i avvaktan på utvecklingen av pågående internationella

samarbete.

Skogs- och lantbruksakademien anser sig inte kunna taga ställning till det

framlagda förslaget innan detta i väsentliga avseenden kompletterats. Frå­

gan om rättsskydd för växtförädlingen och införande av ett royaltysystem

för att tillförsäkra växtförädlarna tillbörlig ekonomisk ersättning för deras

till praktisk odling utlämnade sorter och stammar är enligt akademiens me­

ning en fråga av stor principiell betydelse, som inte kan lösas utan en mera

ingående och allsidig prövning. Frågan granskas av akademien ur såväl sta­

tens som jordbrukets och växtförädlingens synpunkter. Först anföres där­

vid följande.

Frågans belysande ur statens synpunkt inskränker sig i promemorian till

en beräkning av möjliga kostnadsbesparingar vid införande av ett visst li­

censsystem. Akademien är medveten om att därest det av statsfinansiella

skäl skulle visa sig omöjligt att i längden genom statsanslag i önskvärd ut­

sträckning tillgodose växtförädlingens ökade behov av medel, andra utvägar

härför måste sökas. Aktualiseras detta problem för växtförädlingen, torde

emellertid även för annan forskning — åtminstone för närstående jordbruks­

forskning — motsvarande situation uppkomma. På grund av frågans prin­

cipiella natur bör enligt akademiens uppfattning växtförädlingens dilemma

icke ses såsom ett isolerat fall, utan principerna för medelsanskaffning upp­

tagas till prövning i ett sammanhang för jämställda eller närstående forsk­

ningsområden. En princip innebärande att de medborgare eller medborgar-

grupper, som mera direkt kan tillgodogöra sig resultaten av viss forskning,

även skall i lämplig proportion härtill bekosta ifrågavarande forskning, fin­

ner akademien visserligen ha fog för sig. Denna princips tillämpning möter

emellertid inom skilda områden svårigheter av olika art. Vad särskilt växt­

förädlingen beträffar bör beaktas att de eftersträvade fortsatta framstegen,

vilka som regel undan för undan blir svårare att uppnå, är nära beroende

av grundläggande forskning inom bl. a. genetik, ekologi, fysiologi, patologi

och förädlingsmetodik. Det torde knappast vara möjligt att konstruera ett

licenssystem, som i lämplig proportion direkt tillför växtförädlingsanstal-

terna för grundläggande forskning medel i en utsträckning, som kan anses

motiverat med hänsyn till de väntade forskningsresultaten. Vid försök i

andra länder att medelst ett royaltysystem söka lösa medelsanskaffningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

åt växtförädlingen har också svårigheter av denna art gjort sig gällande.

De lösningar av dessa som utomlands uppnåtts kan emellertid icke - i varje

fall ej direkt — tillämpas i vårt land. Innan en mera ingående principiell

utredning av föreliggande fråga presterats, är det, såvitt akademien kan se,

icke tillrådligt frångå nuvarande system för stöd åt växtförädlingen.

Det föreslagna systemet — anför akademien vidare — innebär att huvud­

parten av kostnaderna för landets växtförädling över­

flyttas från staten till jordbruket. Samma mening i kostnadsfrågan fram­

föres av Hushållningssällskapens förbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk och Svenska utsädesfirmornas förening. Å andra sidan påpekar statens

jordbruksnämnd att en av huvudprinciperna i det nuvarande jordbruksreg-

leringssystemet går ut på att jordbruket skall få sina produktionskostnadei

täckta. I enlighet härmed överföres — åtminstone formellt -— varje kost­

nadsökning i sista hand på konsumenterna. Under sådana förhållanden sy­

nes det jordbruksnämnden i princip likgiltigt om finansieringen av växt­

förädlingen sker med allmänna medel eller med medel som erhålles till följd

av höjda livsmedelspriser. Liknande synpunkter som de jordbruksnämnden

framfört i denna fråga anföres av lantbruksstyrelsen.

Vid granskningen av ett royaltysystems konsekvenser för jordbruket fram­

håller akademien vidare faran för minskad användning av

förstklassigt utsäde och motsvarande ökat begagnande av sämre,

okontrollerat utsäde. Liknande synpunkter framföres av flera andra remiss­

organ, bland dem lantbruksstyrelsen, frökontrollanstalten i Örebro, Hushåll­

ningssällskapens förbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och Svenska

utsädesfirmornas förening.

Likaså uppmärksammar akademien faran för att växtförädlingen blir i

ökad grad m e r k a n t i 1 i s e r a d, d. v. s. att förädlingsarbetet inriktas

främst med hänsyn till den väntade förtjänsten. Jordbrukets behov inom

skilda landsdelar och i fråga om olika växtslag kan komma i andra rummet.

Förädlingen för t. ex. Norrland eller för mindre specialområden kommer sä­

kerligen inte att beaktas i önskvärd grad. På samma sätt kan växtslag och

sorttyper, som inte har större marknad, samt mera svårbearbetade och kost­

nadskrävande förädlingsuppgifter komma att få stå tillbaka. Farhågor av

liknande slag som de nu återgivna framföres i många remissyttranden, bl. a.

från lantbruksstyrelsen, styrelsen för lantbrukslwgskolan och statens lant-

bruksförsök, styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt, Sveriges lant-

bruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges utsädesförening,

Svenska utsädesfirmornas förening samt Sveriges fröodlareförbund.

De utvidgade och förbättrade resurser vid statens jordbruksförsök, som

blir nödvändiga för att möta det med ett licensavgiftssystem följande, starkt

ökade behovet av sortprövning, kommer enligt akademiens mening

antagligen att kräva betydande kostnader ■— säkerligen åtskilligt högre än

vad man räknat med i promemorian. Bl. a. måste resurserna ökas för kva-

litetsundersökningar. Men även studier och undersökningar i andra av­

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

69

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

seenden, såsom beträffande sjukdomsresistens, stråstyrka, tidighet, reak­

tion mot olika väderleksbetingelser samt lokal anpassning, bör intensifie­

ras väsentligt, vilket måste medföra stora kostnadsökningar. För under­

sökningar av detta slag har förädlingsinstitutionerna hittills i stor ut­

sträckning själva svarat. Ifrågavarande vid dessa utförda undersökningar

har åtminstone i vissa avseenden varit mera djupgående och allsidiga än

motsvarande undersökningar vid den officiella sortprövningsinstitutionen.

Förädlingsanstalternas resultat, vare sig beträffande avkastning eller i and­

ra avseenden, kommer vid den hårdare konkurrens, som royaltysystemet

medför, inte att kunna ges samma vitsord som tidigare. Akademiens sålun­

da framförda uppfattning om den erforderliga upprustningen av sortpröv­

ningen delas av lantbruksstyrelsen, styrelsen för statens centrala frökon-

trollanstalt, styrelsen för statens växtskyddsanstalt, Sveriges utsädesförening

och Sveriges fröodlareförbund. I ett särskilt yttrande, som bilagts styrelsens

för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök utlåtande i ärendet, an­

för föreståndaren för statens jordbruksförsök, att promemorians kalkyl över

de ökade kostnaderna för sortprövningen är ett minimum när det gäller

utgifterna för de fasta försöken. Han framhåller vidare, att ett licensav­

giftssystem med all sannolikhet kommer att resultera i ett ökat antal mark-

nadssorter, varför även de lokala försöken blir belastade i ökad utsträckning.

Anslaget för sortprövning i de lokala försöken bör ökas med lägst 25 pro­

cent eller med 20 000 kr.

Beträffande förslaget att i samband med obligatorisk statsplombering in­

föra en s. k. rödplomb för en lägre kvalitetsklass än den som motsva­

rar »vanlig statsplombering» anför akademien, att detta kommer att med­

föra försäljning av stora kvantiteter utsäde av förhållandevis svag kvalitet.

Så länge denna kvalitetsklass upprätthålles, torde man enligt akademiens

mening inte kunna vänta någon avsevärd förbättring av utsädet såsom följd

av den obligatoriska plomberingen. Samma inställning till denna fråga som

akademien har frökontrollanstalten i Örebro. Anstalten framhåller, att den

lägsta utsädeskvaliteten på så sätt får ett visst officiellt erkännande och kan

komma att bli betraktad som normalkvalitet. Faran för en kvalitesförsäm-

ring påpekas även av Svenska lantmännens riksförbund, Sveriges utsädes­

förening, Svenska utsädesfirmornas förening och Sveriges fröodlareförbund.

Däremot finner frökontrollanstalten i Skara det inte endast önskvärt utan

även nödvändigt att i samband med obligatorisk statsplombering införa en

s. 1c. rödplomb, avsedd för goda bruksvaror, vilka på grund av någon detalj

i analysen inte fyller fordringarna för statsplomb men ändock kan betrak­

tas som godtagbar, enklare utsädesvara.

Bland de nackdelar, som ansetts vara förbundna med införandet av det

föreslagna licensavgiftssystemet, är även att de inflytande licensavgifterna

kan förväntas fördela sig ganska ojämnt på olika år och sålunda utgöra ett

osäkerhetsmoment vid planering av förädlingsverksamhetens om­

fattning. Dylika synpunkter har framförts av bland andra styrelsen för lant­

brukshögskolan och statens lantbruksförsök, Hushållningssällskapens för­

71

bund samt Riksförbundet Landsbygdens folk. Sveriges utsädes förening fram­

håller också, att licensmedlen till föreningen skulle komma att inflyta yt­

terst ojämnt och att medelsanvisningen från staten därför får bli mycket

varierande olika år, om förädlingsarbetet skall kunna bedrivas kontinuer­

ligt. Om ett licenssystem införes, synes det därför föreningen nödvändigt,

att licensmedlen i första hand tillföres en fond eller clearingkassa, som för­

valtas av något statligt ämbetsverk och ur vilken medel årligen kan anvisas

föreningen i sedvanlig ordning.

Ett införande av obligatorisk statsplombering skulle enligt

lantbruksstyrelsen medföra såväl för- som nackdelar. Därest statsplombe-

ringen göres obligatorisk erhålles sålunda en väsentligt bättre kontroll av

utsädet med avseende på dess minimikvalitet. Å andra sidan kan en plombe-

ring även av de lägsta utsädeskvaliteterna komma att medföra en ökad

användning av dessa och därigenom leda till en »standardsänkning» i fråga

om utsädet. Likaså kan man befara att den reguljära handelns andel i om­

sättningen av utsäde kommer att minska och därigenom större utsädes-

mängder undandragas varje form av kontroll, exempelvis den med avseende

på förekomsten av flyghavre. I fråga om småfröiga växtslag, såsom vall­

växterna, vilka oftast försäljes i småposter, är vidare en kontroll över för­

säljningen av desamma med avseende på såväl kvalitet som att de härrör

från parti, för vilket licensavgift erlagts, förenat med sådana svårigheter

och kostnader, att dessa fröslag bör lämnas utanför ett eventuellt licensav­

giftssystem.

Ett licensavgiftssystem i förening med obligatorisk statsplombering förut­

sätter vidare införandet av en s. k. tvingande sortlista, innebärande att en­

dast i listan upptagna sorter kan bli föremål för statsplombering. Detta tor­

de i sin tur komma att medföra, att, då växtförädlarna givetvis är angelägna

om att så snart som möjligt få in sina sorter i listan, ett väsentligt ökat

antal sorter kommer att anmälas till sortprövning hos statens jordbruksför­

sök. Detta kommer att leda till kostnader för sortprövningen av helt annan

storleksordning än som förutsättes i promemorian och därmed också för det

allmänna.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt anser att ett införande

av obligatorisk statsplombering utgör ett mycket radikalt ingripande i utsä-

deshandeln, som har både för- och nackdelar. Fördelarna är att endast ut­

prövade sorter och stammar kommer att bli odlade — även om man ej kan

förhindra att en sort blir odlad på fel plats eller för ett felaktigt ändamål —

samt att endast utsäden, vilkas kvalitet blivit av officiell anstalt godkänd,

kommer alt marknadsföras. Dock förutsättes att man måste införa något

slag av statsplombering även av kvaliteter, som är betydligt sämre än de,

vilka nu godkännes härför. Nackdelarna är framför allt av ekonomisk art.

Förutom den fördyring av utsädet, som själva royaltyn kommer att asarnka

odlarna, måste man även räkna med att de kvaliteter, som f. n. ej stats-

plomberas, dessutom kommer att belastas med analys-, kontrollodlings- och

plomberingskostnader.

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

72

Svenska utsädesfirmornas förening anför mot den obligatoriska statsplom-

beringen bl. a., att densamma skulle innebära ett frångående av den frihet

på handelns område, som hittills varit utmärkande för svensk politik, sam­

tidigt som handeln jordbrukare emellan lämnades fri. Detta innebär en

diskriminering av den yrkesmässiga handeln.

I en annan riktning uttalar sig Otto J. Olson & sons AB, som inte hyser be­

tänkligheter mot obligatorisk statsplombering. Frökontrollanstalten i Lin­

köping delar utredningsmannens åsikt, att införandet av obligatorisk stats­

plombering skulle sanera utsädeshandeln och höja kvaliteten. Frökontroll-

anstalten i Skara finner införandet välbetänkt ej minst ur internationell

synpunkt. Såväl nyssnämnda frökontrollanstalter som frökontrollanstalten

i Örebro förklarar sig beredda att möta den ökade belastning, som en obli­

gatorisk statsplombering skulle medföra.

J. E. Ohlsens enke AB, AB Gehlins fröhandel, Sveriges fröhandlareförbund,

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund och Svenska trådgårdsfröfirmor-

nas förening begränsar sina utlåtanden till de frågor som berör förädling av

köksväxter. Samtliga ansluter sig till de slutsatser, som i promemorian

framförts, att licensavgiftssystemet inte skulle medföra något stöd av bety­

denhet för de svenska förädlarna av köksväxter. I flera av utlåtandena fram-

hålles emellertid, att ett positivt ställningstagande till växtförädlingens rätts-

skyddsproblem från det allmännas sida skulle utgöra ett väsentligt stöd för

företagens egna ansträngningar att hävda sina intressen. Även importavgif­

ter för stöd åt köksväxtförädlingen förordas i flera yttranden.

Utöver vad som redan återgivits framför lantbruksstyrelsen bl. a. följande

erinringar mot det i promemorian föreslagna systemet.

,...Enli.St

d.et

i.promemorian redovisade siffermaterialet skulle de båda växt-

örädlingsinstitutionernas vid Svalöv och Weibullsholm totala inkomster

efter införande av ett licensavgiftssystem uppgå till 1 765 000 kr. Därvid

bortses från att ett visst köpmotstånd med minskad omsättning av utsäde

som följd kan åtminstone till en början bli resultatet av systemets genom­

förande. 1953 års växtförädlingsutrednings förslag skulle innebära att de

båda institutionerna erhöll ett sammanlagt statsbidrag å 1 620 000 kr. Den

eventuella vinst, som skulle uppkomma för växtförädlingsinstitutionerna vid

införande av ett licensavgiftssystem torde därför vara så obetydlig, att den

enligt^ lanlbruksstyrelsens mening inte bör utgöra avgörande motiv för en

övergång från nuvarande system för växtförädlingens finansiering till ett

betydligt mera komplicerat sådant.

Därest ett licensavgiftssystem införes, ifrågasätter lantbruksstyrelsen om

frågor av så ömtålig natur, som enligt förslaget skulle ankomma på origi-

nalutsädesnämnden, verkligen kan anförtros ett organ av denna karaktär,

Givetvis bör nämnden bestå för avgörandet av liknande frågor, som den hit­

tills haft alt handlägga. Fördelningen av licensavgifter, avgörandet av tvister

och andra ärenden av juridisk natur bör dock omhänderhas av ett statligt

organ med tillgång till såväl administrativt som juridiskt kvalificerad per­

sonal.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök anför bl. a.

följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

73

Ett licenssystem torde för den icke statsunderstödda växtförädlingsverk-

samheten komma att medföra flera gynnsamma konsekvenser, framför allt

därigenom att den skulle tillförsäkras en möjlighet till kompensation för små

insatser. Systemet skulle dessutom otvivelaktigt komma att medverka till

minskning av nu rådande skillnader mellan icke statsunderstödd och stats­

understödd växtförädlingsverksamhet.

Däremot synes det styrelsen synnerligen ovisst, huruvida konsekvenserna

av ett licenssystem för den statsunderstödda växtförädlingsverksamhetens

del kommer att medföra motsvarande fördelar. En mera ingående utredning

av denna fråga hade varit önskvärd, särskilt som systemet även synes kom­

ma att medföra vissa mindre gynnsamma verkningar. Sålunda kan en mera

merkantil inriktning av försöksverksamheten förvantas. Det kan under sa-

dana omständigheter ifrågasättas, om det icke kommer att bliva erforderligt

för staten att i större utsträckning än hittills för växtförädlingens del sorja

för dels melodforskning och andra mindre tidsbegränsade arbeten, dels ar­

beten med ur kommersiell synpunkt mindre gångbara växtslag och sorter.

Enligt den framlagda promemorian skulle licenssystemets införande leda

till att statsbidraget till Weibullsholms växtförädlingsanstalt helt indrogs.

Med hänsyn till att anstaltens arbete även omfattar grundläggande problem,

kan rimligheten av denna konsekvens starkt ifragasättas.

.

Sammanfattningsvis anser styrelsen sig icke nu kunna tillstyrka mto-

randet av ett licenssystem som stöd åt växtförädlingen. Styrelsen ar emel er­

tid beredd att ompröva sitt ställningstagande, sedan systemets inverkan pa

förädlingsverksamheten blivit föremål för ingående utiedning.

Ledamoten av styrelsen, landshövdingen Å. Hovgård, har uttalat skiljaktig

mening vid beslutandet av styrelsens yttrande och därvid tillstyrkt infö­

randet av ett licenssystem enligt de i promemorian angivna riktlinjerna,

dock under förutsättning att statens stöd åt grundforskning och metod­

undersökningar blir oförändrat.

En liknande reservation som den nyss återgivna har av Hovgård samt di­

rektören G. Olson, i egenskap av ordförande resp. ledamot i styrelsen för sta­

tens centrala förkontrollanstalt, anmälts mot sistnämnda styrelses beslut att

avstyrka, att stödet åt växtförädlingen f. n. ges den form som i promemorian

föreslås.

Statskontoret finner vissa skäl i och för sig tala för att licensavgifter

uttages efter i promemorian angivna grunder. Om det förhållandet skulle

inträda, att det i sista hand blir konsumenterna, som får svara för de

merkostnader avgifterna innebär, finner ämbetsverket emellertid anledning

inte föreligga att frångå nu tillämpad ordning med statligt stöd åt växt­

förädlingen genom anslag å budgeten, särskilt som avgiftsbeläggningen

skulle nödvändiggöra en förhållandevis betydande upprustning av statens

centrala frökontrollanstalt. Även om något dylikt överförande av kostnader­

na å konsumenterna inte skulle ske, anser ämbetsverket utredningsmateria­

let inte utgöra tillräckligt underlag för framläggande av förslag i ämnet för

riksdagen. Som skäl härför pekar statskontoret törst på problemets interna­

tionella aspekt, vilken inte synes ha blivit tillräckligt utredd. Ämbetsver­

ket granskar vidare vissa delfrågor. Synpunkterna i promemorian beträf­

fande utredandet av äganderättsförhållanden till utsäden betecknas som pa-

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

74

fallande vaga. Såvitt statskontoret kan förstå, kommer den avsedda över-

arbetningen av rikssortlistan att kunna bli tidsödande och komplicerad. För­

slaget att anförtro originalutsädesnämnden uppgiften att förvalta, disponera

och fördela licensavgifterna på resp. förädlare tillstyrkes ej. Ämbetsverket

anser att det hellre borde ankomma på lantbruksstyrelsen att fatta beslut om

medlens fördelning samt att handha förvaltningen av inflytande medel. Det

kan givetvis tänkas att lantbruksstyrelsen därvid samråder med en nämnd.

Med hänsyn till storleken av de beräknade årliga licensmedlen finner stats­

kontoret det förtjänt övervägas, om inte fondering borde ske av viss del av

medlen, lämpligen i fonden för främjande av forsknings- och försöksverk­

samhet på jordbrukets område. En sådan fondering synes framför allt ak­

tuell beträffande licensmedel från utsäden, till vilka rättsinnehavaren inte

kunnat utrönas.

Patent- och registreringsverket behandlar främst frågor om förhållandet

mellan det föreslagna sortskyddet och det industriella rättsskyddet. Verket

framhåller, efter att ha berört ett flertal dylika spörsmål, att det vid infö­

rande av ett sortskydd uppstår åtskilliga problem, som i promemorian sy­

nes ha rönt ringa beaktande.

Styrelsen för frökontrollanstalten i Örebro påpekar, att det statliga bidra­

get till växtförädlingen f. n. utgör en obetydlig post i budgeten, samt fort­

sätter.

Resultatet av förädlarnas arbete kommer ytterst alla konsumenter till go-

do i form av lägre produktpriser och bättre kvalitet på produkterna och är

alltså inte av intresse enbart för jordbrukarna. Det är därför närmast en

fråga om var detta bidrag enklast och billigast kan tagas ut. Royaltysystemet

skulle medföra den fördelen, att förädlare, som nu ej alls erhåller statsbidrag

eller i förhållande till sin verksamhet för litet sådant, fick bättre ersättning

för sitt utförda arbete. Å andra sidan måste med skärpa framhållas, att nu­

tida förädling är så komplicerad och krävande, att ett stort mått av grund­

forskning fordras för att utveckla metoderna.

Om ett licenssystem av något slag genomföres, torde idén att varje föräd­

lare bör erhålla ersättning i proportion till användningen av hans produkter

i stort sett vara riktig. Av praktiska skäl torde produktens omsättning i all­

männa handeln vara den enda användbara måttstocken och den enda plats,

där ett uttagande av en licensavgift på ett enkelt och smidigt sätt kan göras.

Anstalten behandlar vidare bl. a. frågan om det merarbete för frökontroll-

organisationen, som ett införande av obligatorisk statsplombering skulle

medföra. Härom anföres följande.

Enligt promemorian är proportionen mellan statsplomberad vara och icke

statsplomberad i handeln ungefär 3:1. Vid en obligatorisk statsplombering

skulle därför de officiella frökontrollanstalternas arbete ökas med 30 pro­

cent. Hänsyn bör dock tagas till att en del av den icke statsplomberade varan

redan varit föremål för undersökning vid frökontrollanstalterna, varför en

viss reducering av denna siffra bör tänkas.

Åtminstone vid frökontrollanstalten i Örebro torde den bli avsevärt lägre.

De båda år undersökningen omfattar har av för statsplombering provtaget

utsäde 25 procent kasserats. En mycket stor del av denna kvantitet har för­

sålts med firmornas egen plomb eller deklaration enligt frölagen, eftersom

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

75

partierna givetvis i regel väl fyllt minimifordringarna för utsäde Dessa par-

tier har alltså redan belastat frökontrollanstaltens laboratorier, och en slutlig

plombering betyder endast ett visst merarbete for provtagarna. I de fall fir­

morna själva provtager partier avsedda att saljas under

egen plomb, låter

de i regel frökontrollanstalten utföra analyseringen av proven och siffrorna

på dess analysattest anföres på märksedeln. Vid örebroanstalten har analy­

serats sådana partier motsvarande drygt 10 procent av den statsplombeiade

kvantiteten. Även om en del firmor sålt utsade utan föregående undersök­

ning vid frökontrollanstalten, torde ökningen av antalet analyser icke bil sai-

skilt stor, och då lokaler och utrustning utan tvekan medger en okad ana-

lysverksamhet, torde inga svårigheter föreligga harvidlag. ökningen i arbete

faller i större utsträckning på anstaltens provtagare. De flesta av dessa ar

emellertid endast deltidsanställda och erhåller arvode i direkt proportion till

utfört arbete och bör i de flesta fall kunna påtaga sig ytterligare arbete An­

talet behöver sannolikt endast öka med någon enstaka person. Anstaltens

ekonomi kommer förmodligen att endast i ringa grad paverkas av en obliga­

torisk statsplombering.

Såsom nackdelar med införandet av ett licensavgiftssystem av skisseiat

slag anför Hushållningssällskapens förbund bl. a., att detta system inte ger

förädlarna någon ersättning för deras förädlingsarbeten avseende en viss sort,

förrän lång tid efter det dessa utförts, ävensom att ett darpå grundat stöd åt

växtförädlingen kan komma att till sin storlek avsevärt variera år från åi.

Sveriges utsädesförening anlägger bl. a. följande synpunkter på licensav­

giftssystemet.

Att stödja växtförädlingen genom licensavgifter, som upptages på de för­

sålda kvantiteterna av olika sorter och tillföres förädlarna av dessa sorter,

må vara naturligt i länder med ett stort antal privata foradlare, som arbetar

efter i huvudsak likartade och relativt enkla förädlingsmetoder. Dar detta

system tillämpas, t. ex.

i

Tyskland och Holland, har det dock

vant nödvän­

digt att upprätta större, statliga växtförädlingsmstitut, som arbetar med

grundläggande metodikforskning och speciella förädlingsproblem

I vårt land har växtförädlingen kommit att organiseras efter ett helt annat

system. Detta system har tillfört vårt land stora ekonomiska värden och har

även utomlands på många håll ansetts vara förebildligt. Det ar enlig utsa-

desföreningens åsikt stor risk att ett införande av licenssystem skall leda

till så betydande ändringar i förutsättningar och villkor för var förädling,

att det skulle kunna resultera i ett fullständigt sönderbrytande av det hi -

tills använda systemet och en spoliering av de stora värden, som den nuva­

rande förädlingsorganisationen får anses innebära.

o

.. ..

Vid övervägande angående licenssystemets verkningar pa olika foradlaie

och förädlingsfirmor bör även tagas i betraktande det speciella forhallande,

som finnes i Svalöv med de två samverkande foretagen Sveriges utsades-

förening och Allmänna svenska utsädes AD som förädlare resp. forsaljaie.

Det kan befaras, att det föreslagna systemet skulle kunna komma att med­

föra sådana rubbningar i relationerna mellan dessa bada foretag, att det le­

der till skada för verksamheten och i sista hand för det svenska jordbruket.

Beträffande det framtida stödet åt växtförädlingen i vårt land påpekar för­

eningen vidare, att växtförädlingsarbetet i framtiden behöver ständigt för­

finade och förbättrade metoder för att ge bästa möjliga resultat. Om svensk

växtförädling skall ha några som helst utsikter att kunna bevara sin inter­

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

76

nationellt ledande ställning måste den sättas i stånd att fullt kunna utnyttja

de nya hjälpmedel, som den grundläggande och förädlingsmetodiska forsk­

ningen ställer till dess förfogande. Detta fordrar emellertid ökade ekono­

miska insatser från det allmännas sida, såväl i fråga om investeringar som

driftsanslag. Om de genom ett licenssystem inflytande penningmedlen fick

användas för att möjliggöra sålunda önskvärda utvidgningar av förädlings-

verksamheten, skulle systemet i fråga givetvis för växtförädlingens företrä­

dare te sig mera lockande. Föreningen uttalar dock en förhoppning, att det

skall vara möjligt att finna andra former för anvisande av den för föräd­

lingen erforderliga och angelägna anslagsökningen.

Allmänna svenska utsädes AB förklarar sig intaga en positiv ställning till

införandet av licensavgifter. Licensavgifterna får emellertid enligt bolagets

uppfattning inte användas för att avlasta statsverket nuvarande otillräck­

liga anslag till ett vetenskapligt forsknings- och förädlingsarbete, som tillför

det svenska folkhushållet fördelar, vars värde ej kan nog uppskattas. Bo­

laget avstyrker för sin del bestämt att jordbruket belastas med de föreslagna

licensavgifterna, såvida inte kompensation härför lämnas, exempelvis genom

kraftigt utökade anslag till vetenskaplig växtförädling och genom ett sam­

bands- och plomberingssystem, som snabbt ger jordbruket del av växtföräd­

lingens framsteg och därmed möjlighet att genom avkastnings-, odlings-

och bärgningssäkrare kvalitetsgrödor säkerställa det svenska jordbrukets

konkurrensduglighet.

Vid sina överväganden beträffande ett licensavgiftssystems konsekvenser

för de utsädesförsäljande företag, som saknar egen förädlingsverksamhet av

betydelse för jordbruket, anför bolaget bl. a., att det endast är under förut­

sättning att dessa företag förvärvar ensamrätt till exempelvis utländska sor­

ter som licensinkomster kan bli aktuella. Däri ligger enligt bolaget ett risk­

moment för det svenska jordbruket, enär man kan förvänta, att ett stort

antal för vårt klimat och våra odlingsbetingelser mer eller mindre olämp­

liga sorter kommer att försöka introduceras på den svenska marknaden utan

att dessa sorter har genomgått samma hårda bedömning och långvariga

prövning, som föregår marknadsförandet av exempelvis våra nya sorter.

W. Weibull AB gör bl. a. följande erinringar i anledning av promemorian.

-o?nnn J)era^najde inkomsten av licensavgifter avseende Weibullsholm,

oio 000 kr., torde pa grund av olika skäl, kostnadshöjningar till följd av

plomberingssystemet, betalningar till andra förädlare och svårigheten att i

en fällande konjunktur restlöst övervältra avgifter avseende den »egna» för-

sa J^ngen, reduceras till ett belopp, som i visst läge kan väntas nedgå till

Ca u°°t? ^r‘ Da statsanslag f- n. utgår med 210 000 kr, skulle detta betvda

en förbättring med endast 40 000 kr. Jämfört med 1953 års växtförädlings-

utrednings förslag skulle det innebära en försämring med 170 000 kr. Stats­

bidraget för Weibullsholm avses enligt promemorian skola bortfalla, varför

verksamheten helt skulle bli beroende av inflytande licensavgifter. Eftersom

en betydande risk skulle föreligga för en avsevärd försämring för Weibulls-

holm enligt promemorians uppläggning jämfört med 1953 års växtföräd-

lingsutrednings förslag, kan promemorians utformning av ett skydd för för-

ädlingsverksamheten redan av denna anledning ej accepteras av bolaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

77

Ett licenssystem, baserat på obligatorisk statsplombering, synes bli myc­

ket dyrt. Ur jordbrukets och handelns synpunkt synes det oantagbart.

Licensbeläggning av vallbaljväxter, gräs-

och rotfrukter blir ineffektiv

och kostsam. En sådan avvisas därför. Ett skydd bör för dessa produkter

kunna åstadkommas genom att uppdragaren i princip tillerkännes ett exklu­

sivt rättsskydd för av honom frambragta förädlingsprodukter. Beträffande

strå-, trindsäd och oljeväxter skulle ett licenssystem lättare kunna genom­

föras och licensavgifterna otvivelaktigt ge avsevärda belopp, men följande

nackdelar bör observeras.

1. Avgifterna kommer ej alltid att rättvist kunna fördelas och höstsäden

kommer på grund av ringa handel att tillföras endast obetydliga inkomster.

2. En fördyring av utsädesvarorna via en obligatorisk plombering kom­

mer att öka en okontrollerbar handel. Detta är en allvarlig olägenhet och ett

steg bakåt i utvecklingen, och den skulle underlätta spridningen av ogras,

särskilt flyghavre, och sjukdomar och medföra en större användning av ett

sämre, okontrollerat utsäde.

3. Växtförädlingen måste omställas till mera merkantilt viktiga växtslag

och odlingsområden — de större slättbygderna.

4. En finansiering, som helt grundar sig på från år till år starkt varie­

rande licensinkomster, synes ej kunna medgiva grundforskning exempel­

vis beträffande kvalitetsfrågorna — eller säkerställa kontinuiteten i ett lång­

siktigt förädlingsprogram.

5. En obligatorisk statsplombering förutsätter tvingande sortlistor och ior-

bud mot saluförandet av förädlingsprodukter, som ej blivit upptagna i dessa.

Bolaget avvisar eu sådan för vår traditionellt liberala näringslagstiftmng

helt främmande reglering.

Algot Holmberg & söner AB framhåller, att licensavgiftssystemet enligt

sin natur innebär en belöning av arbeten, som redan för lång tid sedan ge­

nomförts. Dess ekonomiska stöd träder i funktion först sedan förädlingsre-

sultatet uppnåtts, uppförökats och framgångsrikt marknadsförts. Det synes

föga verksamt som stöd för pågående arbeten, särskilt om dessas svårighets­

grad gör det ekonomiska utnyttjandet avlägset eller ovisst. Vår tids ange­

lägnaste växlförädlingsuppgifter torde i stort sett vara av denna svårighets­

grad. Efter att därefter ha jämfört det i promemorian föreslagna systemet

med det som redan tillämpas i Holland sammanfattar bolaget sina synpunk­

ter på följande sätt.

Som isolerad företeelse är det holländska licenssystemet av omstritt och

osäkert värde. För sitt genomförande kräver det en varufördyrande admi­

nistration. Detta system har i Holland visat sig vara ett funktionsdugligt

led i en allmän organisation, vars kärna utgöres av inbördes samarbetande,

offentliga forsknings- och förädlingsinstitutioner under central statlig led­

ning. Resultaten av denna statliga forsknings- och grundläggande föräd-

lingsverksamhet får allmänt utnyttjas av praktiska växtförädlare knutna

till inbördes konkurrerande utsädesföretag, enskilda och kooperativa.

Det ifrågasatta införandet i Sverige av ett licensavgiftssystem avstyrkes i

avsaknad av den i Holland existerande allmänna organisationen av växtför­

ädling och utsädesproduktion.

Otto J. Olson & sons AB finner att promemorian innehåller konstruktiva

och väl genomtänkta förslag till lösning av frågan om de växtföi ädlande

företagens och organisationernas rätt och möjligheter att ekonomiskt ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

nyttja sina produkter och samtidigt till växtförädlingens finansiering. För­

slagen anses med vissa justeringar kunna och böra genomföras. Därigenom

skulle växtförädlingen få möjligheter att huvudsakligen arbeta och utveck­

las med tillhjälp av medel influtna genom royalty på de försålda utsädena,

vilket skulle stimulera den praktiska växtförädlingen och avlasta skattebe­

talarna utgifterna för en stor del av växtförädlingsarbetet. Någon nämnvärd

fördyring av utsädena anser bolaget inte skäligen kunna bli följden av för­

slagets genomförande, eftersom företag, som helt eller delvis redan bekostar

egen växtförädlingsverksamhet, hittills har kunnat försälja utsäden till sam­

ma priser, som de företag vilka ej bedrivit någon dylik verksamhet. Därav

kan man enligt bolaget draga slutsatsen, att de sistnämnda företagen indi­

rekt inkasserat »royalty» på växtförädlingens resultat men underlåtit att

utföra växtförädlingsarbetet. Det nu uppgjorda förslaget skulle praktiskt

genomfört innebära, att denna royalty kommer i rätta händer.

AB Hallands frökontor framhåller, att stödet åt växtförädlingen inte bör

genomföras på sådant sätt att det oskäligt hårt drabbar existerande företag,

vilka uppbyggts och lagt ned mycket stora kostnader med utgångspunkt från

det läge som sedan lång tid varit rådande. Förslagets genomförande skulle

medföra en mycket betydande kostnadsökning för bolaget utan att detta

skulle vinna någonting. Det skulle tvärtom försättas i avsevärt sämre läge.

Bolaget för fram tanken på ett annat sätt att i viss mån kompensera föräd-

laren, nämligen enligt följande.

Sådana utsädesföretag, som har resurser att under kontroll av statens

centrala frökontrollanstalt av skörden från stamutsäde framställa original­

utsäde, skulle äga att mot en relativt hög royalty, förslagsvis 3 kr. per deci-

ton, från förädlaren inköpa stamutsäde med rätt att sälja skörden därav som

originalutsäde. Härigenom skidle förädlaren tillföras en skälig ersättning

mot att han lämnar originalrätten i utbyte. Då endast ett begränsat antal

utsädesföretag skulle kunna ifrågakomma för den produktion av original­

utsäde, som här föreslagits, skulle kontrollen kunna göras enkel och billig.

Svenska utsädesfirmornas förening berör vissa felkällor, vilka det insam­

lade materialet enligt föreningens mening innehåller samt anför därvid i

huvudsak följande.

Dessa felkällor sammanhänger i första hand därmed, att undersökning­

arna varit begränsade till specialföretagen inom utsädeshandeln och jord-

brukskooperationen. Såvitt föreningen kan bedöma bedrives handel med

utsäde i vida större utsträckning. Flertalet privata spannmålsfirmor och en

mångfald bygdekvarnar torde sålunda vid sidan om sin övriga verksamhet

jämväl syssla med rensning och betning av spannmål och vallväxtfröer för

försäljning till utsädesändamål resp. som lönbearbetning. Föreningen näm­

ner att enligt uppgift ett av de partihandelsföretag, som säljer betningsme-

del, har en kundförteckning, vilken inrymmer ej mindre än 2 300 avnämare

av nämnda varuslag. Det är vidare att märka att huvudparten av de varor,

som passerar handeln på dessa vägar, torde utgöras av icke plomberad vara.

Föreningen drager därav den slutsatsen, att handeln med oplomberat utsä­

de innefattar en icke obetydligt större del av totalbehovet av utsäde än den

av utredningsmannen angivna procentsiffran, 11 procent. Mot det insamla­

de undersökningsmaterialet kan vidare riktas den anmärkningen, att det

79

endast avser två år. Materialet ger därför en ofullständig belysning av proble­

met och kan icke läggas till grund för något så när säker beräkning av vilka

jnkomstbelopp, som införande av ett licenssystem skulle medföra, vare sig

totalt eller för de enskilda växtförädlingsanstalternas del. Det bör uppmärk­

sammas, att båda de årgångar som varit föremål för undersökning, nämli­

gen 1955/1956 och 1956/1957, visserligen var sinsemellan relativt likartade

när det gäller handelns omfattning, men trots detta relativt mycket avviker

från det' normala. Det förra kännetecknades av stark torka och det senare

av riklig nederbörd med därav uppkommande konsekvenser för såväl pro­

duktion som efterfrågan på utsäde. Båda var extrema år, som av skilda or­

saker åstadkommit en större handel med statsplomberat utsäde än normalt.

Utredningsmannens uttalande, att en jämförelse mellan de båda undersök­

ta säsongerna visar att det föreligger relativt små skillnader såväl när det

gäller de kvantiteter, som omsatts i handeln, som de olika förädlingsföreta-

gens produkter, torde alltså inte böra ges allmängiltig innebörd. Tvärtom

fluktuerar såväl den i handeln omsatta totalkvantiteten som siffrorna för de

olika förädlingsföretagcns försäljning av olika produkter ganska mycket

från säsong till säsong.

Sveriges fröodlareförbund anför följande synpunkter på fördelningen av

licensavgifter, som skulle inflyta för sorter utan ägare eller för icke sort-

betecknat utsäde.

Exempel på sorter utan ägare utgör de s. k. registrerade rödklöversorter­

na, för vilka Sveriges fröodlareförbund åtagit sig uppgiften att övervaka

stamfröproduktionen och uppförökning. Det synes förbundet rimligt att

för dessa sorter utgående licensmedel ställes till förbundets förfogande för

det arbete och ansvar som åvilar detsamma. Såsom framhålles i promemo­

rian, bör man förvänta att inom en snar framtid enbart sortbetecknad vara

finnes tillgänglig av alla åkerbruksväxter. Av vallväxter försäljes f. n. röd-

och alsikeklöver samt timotej delvis med endast artbeteckning (t. ex. en­

dast under beteckningen rödklöver). För att påskynda den önskvärda ut­

vecklingen mot övergång till sortbetecknad vara behöves både intensifierad

upplysning och försöksverksamhet, särskilt i fröodlingsmetodiska frågor.

Med de arbetsuppgifter som Sveriges fröodlareförbund tagit som sina anser

förbundet det böra övervägas, om ej licensmedel influtna från icke sortbe­

tecknad vara av vallväxter skall få av förbundet disponeras för omnämnd

rådgivning och undersökningsverksamhet.

Kompletterande undersökningar hösten 1959. Avsikten med dessa utred­

ningsmannens undersökningar har inte varit att i detalj fullfölja det i 1957

års promemoria redovisade, statistiska siffermaterialet till att omfatta

även de två senaste åren utan har närmast varit att klarlägga, huruvida

några förändringar i analys- och plomberingsverksamheten vid frökon-

trollanstalterna antydande tendenser till förändringar i utsädesförsörjning-

ens och utsädeshandelns struktur inträffat sedan år 1957 samt om några

andra förändringar av betydelse för de aktuella frågeställningarna inträf­

fat. Besök har av utredningsmannen avlagts vid de lokala frökontrollan-

stalterna i Linköping, Skara och Örebro i och för insamlande av statistiskt

siffermaterial och andra upplysningar om aktuella problem. Genom över­

läggningar med de två ledande växtförädlingsanstalterna har upplysningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

inhämtats angående eventuella, mera betydelsefulla förändringar i föräd-

lingsverksamhetens natur och ställning under de senaste två åren.

De verkställda undersökningarna beträffande utvecklingen av analys- och

plomberingsverksamheten ger enligt utredningsmannen sammanfattnings­

vis vid handen att analyseringsverksamheten vid frökontrollanstalterna vis­

serligen är underkastad vissa årsmånsvariationer, men att den uppvisar en

fortgående ökning, att kvantiteterna statsplomberat utsäde ständigt ökar

(från säsongen 1955/1956 till säsongen 1958/1959 med ca 10 procent), sam­

tidigt som en tendens till ökat nyinköp av utsäde gör sig gällande, att od­

lingen av foderrotfrukter ständigt går tillbaka med minskad omsättning av

utsäde som följd samt att ingen större förändring inträffat rörande föräd-

lingsföretagens begränsade inflytande över handeln med egna sorter.

I fråga om andra förändringar eller iakttagbara utvecklingstendenser un­

der åren 1957—1959 anför utredningsmannen bl. a. följande.

Utan tillgång till detalj uppgifter angående försäljningen av olika sorter

från landets utsädesföretag är det givetvis inte möjligt att med någon större

grad av säkerhet uttala sig om eventuella förändringar sedan år 1957 i frå­

ga om fördelningen av beräknade licensmedel mellan de olika förädlingsfö-

retagen. Genom marknadsförandet av två nya framgångsrika sorter (Ing-

ridkorn år 1957 och Starke höstvete år 1959), båda avsedda för större od-

lingsområden, torde man dock ha anledning att räkna med, att försäljning­

en av Weibullssorter undergått en viss ökning sedan år 1957 och sannolikt

kommer att öka ytterligare under de närmaste åren, vilket skulle innebära

en stegring av den årliga summa, som i händelse av licenssystemets genom­

förande skulle tillföras W. Weibull AB.

De farhågor, som uttalats att växtförädlingen som följd av ett licenssy­

stem skulle splittras genom att nya växtförädlingsföretag startades, synes i

belysning av utvecklingen förlora alltmera i aktualitet. En växtförädling,

som skall ha några som helst utsikter till framgång, kräver allt efter som

tekniken utvecklas allt större investeringar och utdelningen på dessa är

ändå långsiktig och ytterst osäker.

De licensavgifter, som skulle inflyta på utsäden utan rättsinnehavare,

har sedan år 1957 minskats rätt betydligt. Bl. a. bär statsplombering av

blandsäd och biandfrö med uppgifter om sort och stam nu införts och dess­

utom måste statsplomberad kvalitetsvara av röd-, alsike- och vitklöver samt

av timotej sedan 1957/1958 vara försedd med uppgift om stamnamn. Häri­

genom reduceras de licensmedel, som ej skulle kunna fördelas bland för-

ädlarna direkt efter principen om rättsinnehavare.

Angående frökontrollanstalternas kapacitet och ekonomi framhåller ut­

redningsmannen följande.

I 1957 års promemoria utgicks det från, att obligatorisk statsplombering

var en förutsättning för ett effektivt uttagande av licensavgifter. Det fram­

hölls, att det var mycket svårt att överblicka den ökade arbetsbelastningen

samt den ökning i inkomster och utgifter för frökontrollverksamheten, som

kunde föranledas härav. De verkställda kalkylerna ansågs sålunda som ett

81

försök till en prognos. Någon säkrare bedömning av de ekonomiska kon­

sekvenserna för frökontrollverksamheten har icke heller nu kunnat avaga-

bringas. Om man emellertid utgår från, att förhållandet mellan statsplom-

berat och icke statsplomberat utsäde icke undergått någon större föränd­

ring, vilket resultatet av min undersökning antyder, skulle obligatorisk

statsplombering, bortsett från statsplombering för W. Weibull AB, med­

föra en ökning av plomberingsverksamheten med ca 3o procent, bjalva

provtagningen och plomberingen av de ökade kvantiteterna utsäde kan knap­

past innebära någon försämring ur ekonomisk synpunkt. Frågan gäller nar-

mast vad en sådan ökning av statsplomberingen kan komma att diaga med

sig i form av ökade krav på analyseringsverksamheten. I promemorian

räknade jag för statens centrala frökontrollanstalt med 25 procents ökning,

varav 15 procent föll på plomberingsanalyser för W. Weibull AB och en­

dast 10 procent för övriga utsädesföretag. Denna senare siffra ansags da

av många väl låg. Utvecklingen under senare år har dock snarast bestyrkt

denna. Ett allt större antal företag inom utsädesbranschen låter frokon-

trollanstalterna utföra analyseringen och i viss utsträckning även prov­

tagningen, trots att de ej slutgiltigt låter statsplombera utsadespartierna

utan förser dem med egen plomb. Som exempel kan nämnas att frokon-

trollanstalten i Skara sistlidna säsong rapporterar, att 21 491 deciton prov-

tagits och analyserats av anstalten men försålts under resp. firmors egen

plomb. En liknande utveckling i fråga om analyseringen anmales av tro-

kontrollanstalterna i Linköping och Örebro och även inom den centrala an­

staltens verksamhetsområde låter allt flera firmor, som tidigare endast de -

vis anlitat anstalten, denna utföra analyseringen trots användande av egen

firmaplomb. Samtidigt med denna utveckling föreligger en klar tendens till

ökad storlek på utsädespartierna, varigenom antalet analyser i forhallande

till provtagna och plomberade kvantiteter sjunker.

... . .

De lokala frökontrollanstalterna i Linköping, Skara och Örebro förklarar

sig fortfarande i stånd att inom ramen för nuvarande lokaltillgangar kunna

utöka sin analyseringsverksamhet med 35 procent, om sa erfordras. Under

förutsättning av att planerad utbyggnad av statens centrala frokontrollan-

stalts filial vid Stora Råby i närheten av Lund kommer till stånd och att

den beslutade frökontrollfilialen vid Röbäcksdalen förverkligas, föreligger

inte heller för den statliga anstalten någon lokalbrist, som kan förhindra

tillgodoseende av analyseringsbehovet i händelse av obligatorisk statsplom­

bering. Den ökning av personalbehovet, som framräknades i 1957 ars depar-

tementspromemoria, har ej påverkats av de senaste två årens utveckling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

III. Utredning av W. Weibull aktiebolag

I den av W. Weibull AB hösten 1958 överlämnade utredningen med för­

slag rörande rättsskydd för växtförädlingen beröres först för jämförelse det

industriella rättsskyddet samt rättsskyddet för litterära och konstnärliga

verk. Vidare lämnas eu kort redogörelse för diskussionerna kring rätts-

skyddsfrågan på växtförädlingens område både på dot nationella och på det

internationella planet och påpekas hurusom frågan råkat i dödläge. Här­

efter anföres följande.

Det nuvarande tillståndet utmärkes, å ena sidan, av att alla är i princip

eniga om att växtförädlingen vid Weibullsholm bör ha ökat stöd men att,

å andra sidan, åtgärder hittills icke vidtagits, vartill bl. a. statsfinansiella

<;

Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 92

82

skäl torde ha bidragit. Detta dödläge är otillfredsställande ur allmän syn­

punkt, eftersom det bl. a. innebär faror för att växtförädlingen vid Weibulls-

holms växtförädlingsanstalt, som tillfört landet stora värden, inte kommer

att kunna upprätthållas i hittillsvarande omfattning. Detta har också vid

upprepade tillfällen understrukits vid riksdagsbehandling av denna fråga.

Ur enskild synpunkt ter det sig såsom en orättvisa mot Weibullsholm och

mot vissa andra växtförädlare som också blir lidande på att sakna både

rättsskydd och stöd i form av statliga bidrag i skälig utsträckning.

Mot bakgrund av vad som redan förekommit i saken har vi, efter ingåen­

de överväganden, funnit att en godtagbar lösning borde kunna uppnås från

de utgångspunkter och med de riktlinjer som angives i det följande.

1. Ökat statsbidrag är i rådande statsfinansiella läge tydligen inte att

räkna med. Man bör då utgå från ett, i varje fall tills vidare, oförändrat stats­

bidrag och anse att detta utgör stöd åt den del av verksamheten vid Wei­

bullsholm, som är av grundforskningskaraktär. Såsom grundforskning bör

i detta sammanhang räknas metodundersökningar, kvalitetsfrågor, resistens-

förädling och genetisk grundforskning i egentlig mening.

Förutom grundforskning drives vid växtförädlingsanstalterna verksam­

het, som avser bearbetning av växtslag, som ur ekonomisk synpunkt är

mindre lönsamma, och förädling av växtslag med betydelse för begränsade

områden eller för områden, som är karga ur jordbrukssynpunkt. Även till

denna verksamhet, som icke kan bli ekonomiskt bärande, bör staten bidraga

för att därmed avvärja att växtförädlingen efter rättsskyddets genomföran­

de skall få en utpräglad kommersiell inriktning.

2. För att Weibulls skall få möjlighet att täcka återstoden av den växt-

förädlande verksamheten med en direkt därur härledd inkomst bör eif rätts­

skydd anordnas. Även andra växtförädlingsföretag än Weibulls har rätt­

mätiga anspråk pa ett sådant skydd. Växtförädlingsföretag bör således i

princip tillerkännas en ensamrätt' till sorter och stammar," som de dragit

upp.

3. Den omständigheten att arbete påbörjats med en internationell över­

enskommelse om rättsskydd för växtförädlingen, bör inte få stå hindrande

i vägen för att redan nu vidtaga åtgärder för ett rättsskydd i Sverige. Ut­

vecklingen visar i stället att underlåtenhet att vidtaga lämpliga åtgärder in­

nebär risker för att Sverige på grund av bristande ömsesidighet kan bli

mei eller mindre satt åt sidan i den internationella rättsordningen på detta

området som är på väg. Detta skulle vara olyckligt ur flera synpunkter.

Bl. a. skulle Sverige gå miste om betydande belopp som försäljningen i ut­

landet av utsäde av svenska sorter eljest skulle tillföra landet i form av

licensavgifter. Svensk växtförädling har nämligen en sådan internationellt

erkänd ställning att en betydande export av svenska sorter och av svenskt

kvalitetsutsäde äger rum.

Åtgärder bör därför vidtagas. De bör emellertid utformas med tanke på

att de lätt skall kunna anpassas till ett kommande internationellt system.

De bör med andra ord ha formen av en förberedelse för Sveriges vidkomman­

de av landets deltagande i en internationell ordning och läggas så att de

kan antagas inte försvåra ett dylikt deltagande utan lätt inpassas. Av detta

följer att de vid behov skall kunna vidareutvecklas till en definitiv ordning-

om den internationella utvecklingen påkallar detta.

4. Rättsskyddet bör genomföras med minsta möjliga byråkratiska appa­

rat. Det bör i så ringa grad som möjligt inkräkta på de former, som utsädes-

liandeln i landet antagit.

Målet bör överhuvudtaget vara att få till stånd ett system som fungerar

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

83

lätt och smidigt, inte att åstadkomma en administrativt fulländad och full­

ständig ordning. Man bör sträva efter att lägga grunden till ett rättsskydd,

på vilket man i sinom tid i mån av behov skall kunna bygga vidare.

1 utredningen fastlägges beteckningen sortskydd för den ordning att till­

varataga växtförädlarens rätt, som i det följande framlägges. En grund­

förutsättning för att ett sortskydd skall kunna tillskapas är — konstateras

vidare — att den principen blir fastslagen, att växtförädlaren verkligen skall

ha en ensamrätt till de sorter och stammar som han dragit upp. Det natur­

liga sättet att klarlägga att en dylik rätt existerar torde vara att stats­

makterna utfärdar en lag, där växtförädlarens rätt fastslås och där regler

ges om vilka befogenheter rätten skall medföra och vad som i övrigt skall

följa av den. En ordning, vilken ger växtförädlaren en viss rätt till de sorter

och stammar han dragit upp, har emellertid enligt utredningen redan spon­

tant vuxit fram. Som exempel härpå anföres följande.

I många fall betalar svenska utsädesföretag såsom innehavare av försälj­

ningsrätten i Sverige till utländska sorter av stråsäd enligt avtal royalty till

den utländska förädlaren per deciton försåld vara. I dessa fall omfattar skyl­

digheten att betala royalty endast de kvantiteter utsäde, över vilka det sven­

ska utsädesföretaget såsom representant för den utländske förädlaren di­

rekt kan förfoga. Det svenska företaget har således icke någon skyldighet

att erlägga royalty för utsäde som andra framställt genom efterodling och

försålt i marknaden.

I ett fall har emellertid en utbyggnad skett, vilken torde vara av sär­

skilt intresse i detta sammanhang. Mellan Allmänna svenska utsädesaktie-

bolaget i Svalöv och Weibulls, å ena sidan, samt det holländska »centralor­

ganet» för utsädeshandel m. m., å andra sidan, har nämligen en överens­

kommelse träffats rörande försäljningen av utsäde av sorter, vilka dragits

upp av resp. länders växtförädlare. Överenskommelsen som gäller för strå­

säd och trindsäd, lin, oljeväxter och potatis, innebär alt Svalövsbolaget och

Weibulls skall äga rätt att i Holland enligt där tillämpade regler åtnjuta

royaltyinkomster på försäljningen av de sorter av deras uppdragning, som

där godkänts för odling. I gengäld har de svenska företagen förbundit sig att

betala licensavgift till det holländska »centralorganet» för allt statsplomberat

utsäde av holländska sorter som försäljes i Sverige. Avgiftens belopp skall be­

stämmas efter samma grunder som de vilka tillämpas i Holland. Denna

överenskommelse blev år 1957 uppsagd av det holländska »centralorganet».

Orsaken därtill var att det holländska organet uppfattade remissmyndig­

heternas kritik av 1957 års departementspromemoria såsom ett ställnings­

tagande i princip mot ett rättsskydd för växtförädlingen i Sverige. Efter

förhandlingar har överenskommelsen emellertid i juli 1958 blivit förlängd i

avaktan på tillskapandet av ett rättsskydd i Sverige.

Efter att ha givit exempel på den rättsbildning på ifrågavarande område,

som framvuxit på grundval av varumärkeslagstiftningen, redogör man även

för gällande lag angående handel med utsädesvaror (s. k. frölagen) jämte

anslutande författningar. Härefter kommer man in på utformningen av det

förordade förslaget om sortskydd. I sammanfattning redogöres för detta

förslag på följande sätt.

I fråga om stråsäd och trindsäd skall det i princip stå var och en fritt att

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 196i

84

reproducera och sälja utsäde. Men säljes i handeln utsäde av sort, som i

den officiella rikssortlistan är upptagen som original, skall en växtföräd-

lingsavgift utgå. Avgiften skall tillfalla växtförädlaren eller hans rättsinne­

havare.

Förökningsmaterial av andra jordbruksväxter än stråsäd och trindsäd

ävensom av köksväxter, skall inte få reproduceras och inte försäljas i han-

deln av annan an växtförädlaren själv eller den som fått hans medgivande,

såvitt gäller sorter och stammar vilka i rikssortlistan upptagits såsom origi­

nal. Växtförädlarens rätt har med andra ord i fråga om dessa växtslag for­

men av en ensamförsäljningsrätt.

Vaxtförädlare, som låtit inregistrera namnet på sort eller stam av jord-

bruksväxt, köksväxt, prydnadsväxt, bärväxt eller fruktträd, skall, förutom

det skydd varumärkeslagen ger honom, åtnjuta skydd mot att föröknings-

material av hans sort eller stam säljes under annat namn än det registrera­

de. I lag skall nämligen upptagas bestämmelse om förbud mot obehörigt

namnbyte.

I utredningen utvecklas detta förslag i stort sett enligt följande.

Växtförädlarens rätt till sorter och stammar, som han dragit upp, kan ut­

övas pa olika sätt.

Vaxtförädlaren kan tilläggas befogenhet att ensam saluföra frö och ut­

sade av små sorter Driven till sina yttersta konsekvenser förutsätter denna

betogenhet att vaxtförädlaren genom kontraktsodlare och genom ombud ord­

nar hela produktionen och distributionen av sina egna frövaror Ett system

av detta slag gäller genomgående för fröhandeln i Västtyskland.

En annan möjlighet är att andra än växtförädlaren har rätt att, eventuellt

under viss kontroll, efterodla förädlarens sorter och att försälja föröknin»s-

matenal av dem mot att växtförädlaren tillföres royalty i form av licensav­

gift för det material som efterodlaren försäljer.

Bland de frågor, som uppställer sig när det gäller att ta ställning till hur

ett svenskt sortskydd bör utformas, är spörsmålet i vad mån skyddett bör

gälla i förhållande till utlandet, d. v. s. för utländska förädlares produkter,

som saluföres i Sverige, och för svenska förädlares produkter, när de försäl-

jes till utlandet. Detta spörsmål bör enligt vår mening besvaras så att svensk

lagstiftning i princip skall gälla i båda dessa fall. Utländsk växtförädlare

skall kunna påräkna skydd för sin rätt här i landet. Man torde ha att räkna

med att den utländske förädlaren regelmässigt låter sig representera av nå­

got svenskt företag och att detta bevakar den utländske förädlarens rätt. I

vad mån det blir möjligt att med hjälp av svensk lag bevaka svenska växt-

förädlares rätt i främmande länder kommer att bero på vilken lagstiftning

som råder där och^ andra omständigheter. I länder, där sortskydd finnes,

torde det vara att påräkna såsom säkert att svenska växtförädlare kan räkna

sig de förmåner landets lagstiftning bjuder till godo, sedan en svensk skydds­

lagstiftning genomförts. Det kan möjligen ifrågasättas att undantaga växt­

förädlare från länder där skyddslagstiftning ej finnes från sortskydd i Sve­

rige. Vi föreslår emellertid att detta icke sker. Det skulle vara ägnat att för­

svåra och inte att underlätta en framtida internationell ordning.

Ett annat inledande spörsmål är vilka slags växter ett sortskydd bör om­

fatta. För detta avgörande spelar det en roll, vilka växtslag sonTomfattas av

frölagen och av plomberingsbestämmelserna. Man torde nämligen böra så­

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Knngl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

85

som villkor för sortskydd kräva att köpare av utsäde av skyddad sort skall

kunna räkna med garantier för att sorten håller måttet ur olika synpunk­

ter. Sådana garantier skapas genom frölagen och plomberingsbestämmelser-

na. Frölagen avser frö av jordbruksväxter och köksväxter. Plomberingsbe-

stämmeiserna avser därutöver utsädespotatis. Ingendera gäller skogsfrö eller

förökningsmaterial av prydnadsväxter. Inte heller synes de gälla sådant ma­

terial av fruktträd. Vi bär, med hänsyn till det anförda, ansett att ett

egentligt sortskydd kan ifrågakomma för växtslag, vilka räknas till grup­

perna jordbruksväxter och köksväxter, men icke för andra växtslag. Vilka

växtslag som hör hemma inom dessa två grupper synes det ej finnas skäl att

lagstifta om. Den frågan får bero av fackmyndigheternas beslut. Dessa kan

utläsas av plomberingsbestämmelserna, gällande rikssortlista och andra lik­

nande officiella föreskrifter.

Emellertid drives en omfattande och kommersiellt betydelsefull växtför­

ädling även av prydnadsväxter, bärväxter och fruktträd. Uppfattningen om

en rätt för växtförädlaren även till sorter av dessa växtslag har vunnit ter­

räng t. ex. vad gäller handeln med jordgubbar och rosor. Det synes angeläget

att stimulera denna uppfattning genom något lagstadgande. Så torde kunna

ske genom att den tilltänkta grundförfattningen inledes med en bestäm­

melse, som göres så vid att den får avseende på växitförädlares rätt i all­

mänhet och således kan gälla även för dessa växtslag. Därutöver torde det

vara möjligt och lämpligt att ordna ett längre gående skydd för de sort­

namn, växtförädlaren sätter, än det som följer av varumärkeslagen vid sorl­

namnets inregistrering såsom varumärke. Varumärkeslagen skyddar endast

själva namnet. Den hindrar således ej en mindre nogräknad person att för­

sälja en sort under annat namn än det vilket registrerats såsom varumärke.

Det synes oss vara en brist i gällande lagstiftning. Denna namnfråga upp­

kommer f. ö. även beträffande jordbruksväxter och köksväxter.

Växtförädlingsavgift. Systemet med licensavgifter bär sitt naturliga till-

lämpningsområde inom den grupp av växtslag som i störie utsträckning le-

produceras genom cfterodling av andra fröhandlare och utsädesföretag än

växtförädlaren. De växtslag, vilka ur denna synpunkt kommer i fråga, är

framför allt stråsäd (havre, korn, råg, vete) och trindsäd (ärter och bönor

av olika slag samt vicker). Det är tveksamt om det skulle vara möjligt att

utan allvarliga störningar på utsädesmarknaden, sådan den av tradition ut­

vecklat sig, i fråga om dessa växtslag tvinga in reproduktion och försäljning

under växtförädlarens kontroll och alltså tilldela växtförädlaren en ensam-

försäljningsrätt efter tyskt mönster. I varje fall skulle en sådan ordning

medföra ett kraftigt ingrepp i handeln med dessa viktiga utsadesvaror Detta

är något som vi med det här framlagda förslaget så långt möjligt vill und-

Enligt vår mening bör förädlare eller hans rättsinnehavare i fråga om

sorter av dessa växtslag erhålla ett skydd, som tar sig uttryck i rätt att

uppbära licensavgifter. Reproduktion av utsäde bör således alltjamt kunna

ske genom efterodling och handeln med utsäde av dessa tor livsmedels- och

fodermedelsförsörjningen mycket betydelsefulla vaxtslag hor hibeha las yi

de former och vid det mått av frihet den nu har, med blott den extra toi-

pliktelsen för säljare av frövara alt svara för att hcensavgift erlägges oc

för att ett bevis om att avgiften blivit erlagd anbringas pa emballaget till

den förpackning, vari varan försäljes.

...

Skulle man bestämma tillämpningsområdet för systemet med■1J°®"sav|

ter helt efter den nyss angivna förutsättningen att det skall omfatta 'an ­

slag vilka till betydande del reproduceras genom efterodling, sa skulle >tt( i-

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

hgare en hel del viktiga jordbruksväxter falla inom området. Oljeväxterna

(raps, rybs, lin) och vissa vallväxter (främst rödklöver och timotej) efter-

odlas sålunda i ganska stor utsträckning.

Emellertid anser vi det betydelsefullt att begränsa området för licensav­

gifter. Systemet förutsätter för uppbördsredovisning och fördelning av av­

gifterna en administrativ apparat. För att denna skall fungera väl och billigt

måste systemet ordnas praktiskt. Sålunda bör den frövara, som skall beläg­

gas med licensavgift, vara något så när homogen. Helst bör dessutom varan

i handeln regelmässigt förekomma i förpackningar av standardstorlek. Om

de skilda fröslagen inom licensområdet är heterogena på så sätt att de varie­

rar mycket i fråga om den viktenhet som normalt kominer till an­

vändning och i fråga om sitt pris, så följer därav att besvärliga avgöranden

måste träffas, huruvida och i vad mån licensavgiften per viktenhet frö också

bör variera i förhållande därtill. Och om frövaran brukar saluföras i för­

packningar av varierande storlek, så blir det svårt att veta vilken licensav­

gift som skall utgå i varje särskilt fall. Risken för misstag blir betydande.

Svårigheter torde också uppkomma vid den bokföring av licensuppbörden

som erfordras för kontrollens skull.

Om man begränsar licensområdet till stråsäd och trindsäd, så betyder det-

la att området kommer att omfatta en i stort sett homogen vara, vilken med

mycket få undantag saluföres i standardförpackningar om 100 kg och 50 kg.

Sannolikt kommer försäljning i framtiden att ske uteslutande i 50-kilosför-

packningar. Licensavgiftens belopp kan sättas lika för samtliga växtslag

inom området.

Mot en begränsning till stråsäd och trindsäd talar i viss mån den nyss

anförda omständigheten att oljeväxter och vissa vallväxter efterodlas i gans­

ka stor omfattning. Emellertid har växtförädlaren trots allt ett visst grepp

över handeln med utsädet av dessa växtslag. Ekonomiskt har denna handel

icke samma betydelse som handeln med stråsäd och trindsäd. Av dessa

anledningar torde det kunna komma i fråga att skydda sorter av dessa

växtslag genom ett system med ensamförsäljningsrätt. Ett sådant system

skulle kunna tillämpas på utsäde av oljeväxter samt rödklöver och timotej

utan större ingrepp i handeln därmed. Samma omdöme gäller med än

större fog i fråga om frö av andra växtslag, vilka efterodlas. Det må an­

märkas att försäljningsrätt vanligtvis torde komma att lämnas till andra

utsädesföretag.

Tillämpningsområdet för ett sortskydd, grundat på licensavgifter, synes

alltså f. n. kunna begränsas till att avse utsäde av stråsäd och trindsäd.

Själva beteckningen licensavgift torde, i klarhetens intresse, lämpligen

kunna utbytas mot växtförädlingsavgift.

Växtförädlingsavgiften bör utgå endast vid sådana försäljningar efter

offentligt utbjudande då frövara av de ifrågakommande sorterna skall an­

vändas såsom utsäde av köparen, d. v. s. vid försäljningen i det sista för­

säljningsledet. Försäljningar mellan köpmän skall således gå fria och lika­

ledes försäljningar utan offentligt utbjudande t. ex. mellan grannar. Den

försörjning med utsäde, som sker genom hemmaproduktion och genom un-

derhandsförsäljningar utan offentligt utbjudande, beröres icke av bestäm­

melsen om växtförädlingsavgift. Den del av utsädesförsörjningen som sker

på detta sätt utgör enligt 1957 års departementspromemoria (10 procent

av den totala utsädesförsörjningen. Växtförädlingsavgift kommer alltså, om

proportionen består, att utgå på 40 procent av det utsäde, som totalt kom­

mer till användning.

Eu ytterligare inskränkning i fråga om tillämpligheten av licenssystemet

uppkommer därigenom, att licensavgift skall utgå endast då frö av sort, som

87

i gällande rikssortlista är upptagen såsom original, säljes. Kraven för^ att

en sort skall bli upptagen såsom original omfattar bl. a. att sorten i nagot

viktigt avseende skall beteckna ett framsteg i förhållande till allmänt bru­

kade handelssorter samt jämväl i övriga avseenden äger högt odlingsvärde.

Det är just uppdragandet av nya och bättre sorter soin rättsskyddet syftar

till att stimulera. Det är därför naturligt att ersättningen till växtförädlare

genom licensavgifter grundas på det resultat av verksamheten som tagit

sig uttryck i dvlika sorter.

Ensamförsäljningsrätt. Systemet med ensamförsäljmngsratt skulle, med

utgångspunkten att hemmaproducerat utsäde och under hand försålt ut­

säde icke skulle beröras, innebära, att utsäde av sorter och stammar, vilka

omfattas av rätten, icke får försäljas efter offentligt utbjudande annat an

av växtförädlaren själv eller hans rättsinnehavare samt av den som fatt

växtförädlarens medgivande. Detta för med sig, att det icke heller blir

tillåtet att reproducera utsäde genom efterodling d. v. s. utan växtförädlarens

medgivande och möjlighet att utöva kontroll. Det utsädesföretag, som vill

försälja frö eller annat förökningsmaterial av sorter för vilka ensamför­

säljningsrätten gäller, har att träffa överenskommelse därom med växtför­

ädlaren. Om företaget avser att själv reproducera utsäde, kan det forut­

sättas att växtförädlaren såsom ett av villkoren för att lämna sitt medgi­

vande betingar sig garantier för att det utsäde av hans sort, som företa­

get reproducerat, kommer att hålla måttet i olika hänseenden och framfoi

allt i fråga om sortäktheten. Växtförädlaren kan kräva att det i avtal

mellan honom och utsädesföretaget intages föreskrift att reproduktion skall

ske på grundutsäde, vars härstamning inte kan sättas i fråga. Härigenom

kan såväl växtförädlarens intresse att kommersiellt utnyttja sorten genom

försäljning av grundutsäde som hans intresse av att enbart sort- och stam-

äkta utsäde av den honom tillhöriga sorten eller stammen kommer i han­

deln tillgodoses. Även det allmänna intresset av att kvaliteten på utsäde

hålles hög torde därigenom i normala fall bli tillmötesgått. Såsom villkor

för sortskydd genom ensamförsäljningsrätt bör, liksom för sortskydd ge­

nom växtförädlingsavgift, gälla att sorten eller stammen är upptagen sasom

original i gällande rikssortlista.

.

Emellertid innebär en sådan ordning otvivelaktigt ett visst ingrepp i han­

deln med utsädesvaror. Möjligheterna att fritt reproducera och forsalja ut­

säde av sorter, som omfattas av en ensamförsäljningsratt för vaxttoradla-

ren, kommer att försvinna. Med den rättsutveckling på växtförädlingens

område som ägt rum kan detta dock inte betraktas såsom stötande eller

Emellertid kan det med fog sägas att frågan huruvida växtförädlare skall

tillerkännas en ensamförsäljningsrätt inte kan avgöras enbart ur dessa syn­

punkter. Hänsvn måste nämligen därjämte tagas till att utsädesproduktio-

nen och handeln med utsäde måste fungera så, att föreliggande behov av

utsäde blir tillfullo tillgodosett.

...

.

Vad beträffar jordbruksväxterna har redan förut sagts att etterodling

förekommer i mera betydande utsträckning av oljeväxter samt av klöver

och timotej. Om man bortser från de extremfall som höstveten å ena sidan

och timotej en å den andra representerar, torde det vara berättigat att fast­

slå, att förädlarnas andel i försäljningen av de egna sorterna ar väsentligt

större för de s. k. fröslagen av olika jordbruksväxter än för stråsadesslagen.

Siffrorna slår för den förra gruppen från 25 procent till 100 procent (för rot­

frukterna) medan de för den senare gruppen ligger vid lo procent—20

procent. Vid jämförelsen måste även beaktas att utsädet av stra- och trind-

säd går upp till mycket större kvantiteter än utsädet av de Övriga jordbiuks-

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år i9C>l

88

Kungl. Maj. ts proposition nr

år 1961

växterna. Några större svårigheter att beträffande de senare avsevärt öka

förädlingsföretagens andel i produktionen och utbudet av de egna sorterna

torde ej heller föreligga, vilket däremot otvivelaktigt är fallet beträffande

stråsäden. Det finnes alltså fog för uppfattningen, att det skulle vara möj­

ligt både för Svalövs och Weibulls samt för andra växtförädlingsföretag att

svara för att utsädesbehovet tillgodosågs på ett tillfredsställande sätt om

systemet med ensamförsäljningsrätt skulle tillämpas. Årsbehovet utsäde av

här ifrågavarande växtslag är till kvantiteten så relativt begränsat att re­

produktionen inte behöver erbjuda så stora problem. I allmänhet rör det

sig också om utsäden, vilka i och för sig ganska lätt kan uppförökas. Någon

risk för att tillräckligt grundutsäde för uppförökningen ej skulle förefinnas

behöver ej heller befaras för de växtslag det här är fråga om.

Bland jordbruksväxterna erbjuder potatisen särskilda problem vid behand­

lingen av förevarande rättsskyddsfråga. Den förökas vegetativt. Utsädet där­

av är skrymmande. Det tar lätt skada vid lagring och betydande svinn upp­

kommer regelmässigt. Av svenska utsädesföretag sysslar numera eudast

Svalöv med potatisförädling. Svalöv har enligt rikssortlistan originalrätten

till tre potatissorter. Inga andra sorter än dessa tre har upptagits såsom

original i rikssortlistan.

Ur systematiska synpunkter och av billighetsskäl är det angeläget att

rättsregler av det slag som de här förevarande reglerna om sortskydd får

så generell tillämpning som möjligt. De bör i princip omfatta alla vaxtslag,

där det kan finnas ett berättigat intresse för växtförädlare att åtnjuta skydd

för sin rätt. I fråga om potatisen föreligger den förutsättningen för "att

meddela rättsskydd att utsäde därav kan kontrolleras av den officiella

frökontrollorganisationen och förses med statsplomb. Den omständigheten

att potatisen förökas vegetativt bör vid detta förhållande inte vara ägnad

att ställa potatisen utanför det område, som ifrågakommer för rättsskydd.

Det är ett betydande allmänt intresse, att potatisodlingen stimuleras så att

potatisen blir bättre och det borde ligga inom möjligheternas gräns att nå

vissa framsteg i fråga om kvaliteten på potatis genom växtförädling. Intres­

set härför torde väsentligt kunna främjas av ett rättsskydd som "omfattar

potatis. Av dessa skäl bör potatisen, trots sin särställning och trots de sär­

skilda problem som tillämpning av ensamförsäljningsrätt kommer att med­

föra, inbegripas bland övriga här avsedda jordbruksväxter och omfattas

av sortskydd. I praktiken begränsas problemen, i varje fall i dagens läge,

högst väsentligt genom att sortskvddet endast skall gälla sorter vilka i

gällande rikssortlista upptagits såsom original. Endast tre potatissorter fyl­

ler detta krav. Även om detta förhållande skulle ändras torde det gå att an­

passa ensamförsäljningsrätten till de särskilda förhållandena i fråga om po­

tatis. Växtförädlarnas villkor för att lämna medgivande till försäljning av

potatissorter, till vilka de ha originalrätt, får avfattas med hänsyn till" po­

tatisens särart.

Beträffande köksväxter torde utan risk för motsägelser kunna hävdas, att

förädlarna under nuvarande förhållanden svarar för en betydande del av

reproduktionen och försäljningen av sitt köksväxtfrö. En lagstadgad ensam­

försäljningsrätt borde knappast i något fall behöva föranleda några nämn­

värda övergångssvårigheter.

Skydd mot obehörigt namnbyte. Klart är att växtförädlarnas rätt till

prydnadsväxter, bärväxter och fruktträd skulle stärkas om de fick ett i lag

meddelat skydd mot att förökningsmaterial av deras sorter och stammar

efter »omdöpning» försåldes under annat namn. Lika klart är att »omdöp-

ning» är ett illojalt förfarande som det i och för sig finns anledning att kri­

minalisera.

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Emellertid skulle såsom skäl mot en kriminalisering kunna andragas att

det, i avsaknad av ett officiellt sortregister, blir svårt eller omöjligt att slå

fast vilken sort eller stam som avses med ett inregistrerat sortnamn. Denna

erinran kan i och för sig ha något fog för sig. Men det torde regelmässigt

förhålla sig så att vederbörande förädlare eller sortägare i kataloger och

annat reklammaterial offentliggör beskrivningar av de sorter och stammar

av prydnadsväxter, bärväxter och fruktträd, som de saluför, och därvid an­

ger namnet på dem. Även i fackpressen torde dylika beskrivningar förekom­

ma, särskilt när nya sorter föres i marknaden. Ofta torde det vara möjligt

att genom undersökning hos statens centrala frökontrollanstalt eller annan

officiell institution få sortens identitet fastslagen. Möjligheterna att in­

dividualisera och identifiera sorter torde bl. a. på grund härav i allmänhet

vara goda.

För att »omdöpning» skall föranleda straff bör fordras att utbytet av

namn skall ha skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Givetvis måste den

som tilltalas för sådant brott liksom andra tilltalade överbevisas om att han

är skyldig till det som lägges honom till last. Skulle det visa sig att förök-

ningsmaterial, som den tilltalade påstås ha salufört efter »omdöpning» icke

kan med säkerhet identifieras såsom stammande från sort, vars namn in­

registrerats såsom varumärke, måste den tilltalade frikännas i brist på bevis

att det föreligger något utbyte av namn. Och skulle det till följd av brist på

offentligen tillgängliga uppgifter om egenskaperna hos en viss sort, som

saluföres under såsom varumärke inregistrerat sortnamn, ha inträffat att

någon utomstående av misstag saluförde den under annat namn, torde denne

i händelse av åtal kunna räkna med att bli frikänd i brist på bevis att han

handlat uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Slutsatsen av det anförda blir att det i och för sig ej torde vara något hin­

der att kriminalisera »omdöpning» på grund av svårigheter att identifiera

sorter av dessa växtslag. Det kommer emellertid att bero på växtförädlarna

själva i vad mån en skyddsbestämmelse blir effektiv. Därför erfordras näm­

ligen att de genom publicitet i lämplig form eller på annat sätt sörjer för att

det blir möjligt att identifiera deras sorter och särskilja dem från andra

sorter.

»Omdöpning» av jordbruksväxter och köksväxter kan möjligen beivras

enligt frölagen. Frölagen utgör emellertid ett mycket bristfälligt skydd för

växtförädlarna mot det angrepp på deras rätt som »omdöpning» utgor Fro-

lagens bestämmelser i här ifrågavarande hänseende avser egentligen ett för­

farande, som är riktat mot köparen av utsädesvara, inte mot vaxtföradlaren.

Det i frölagen straffbelagda förfarandet torde i allmänhet vara att betrakta

såsom mindre graverande än »omdöpningsförfarandet». Det finnes därför

anledning att låta den särskilda bestämmelsen om »omdöpning» gälla aven

jordbruksväxter och köksväxter.

u it.

Skyddet skall meddelas genom ett straffsanktionerat forbud. Detta nktai

sig mot saluförande i utövning av näringsverksamhet av förökningsmatenal

under oriktigt namn. Saluförandet skall avse sort eller stam, vars namn

växtförädlare låtit inregistrera såsom varumärke. Saluförandet skall för att

falla under förbudet ske under uppgivande av annat namn an det såsom

varumärke inregistrerade. Förbudet skall gälla i fråga om sort eller stam

av såväl jordbruksväxter och köksväxter som prydnadsväxter, barvaxter och

fl Gärntngsbeskrivningcn i detta stadgande har anpassats efter varumärkes­

lagen bl. a. på så sätt att förbudet gäller saluförande i utövning av närings­

verksamhet. Denna beskrivning avviker från motsvarande beskrivning

90

tidigare behandlade skyddsbestämmelserna. Dessa har avpassats efter be­

stämmelser i frölagen.

Härefter behandlas spörsmålet om den för sortskyddet erforderliga orga­

nisationen. Till en början granskas därvid synpunkter, som framförts av

1953 års växtförädlingsutredning och av den sakkunnige vid 1957 års de-

partementsutredning, bl. a. beträffande obligatorisk statsplombering såsom

förutsättning för ett licensavgiftssystem. Härvidlag anföres i bolagets utred­

ning bl. a. följande.

Enligt vår mening är redan utgångspunkten för utredningarnas bevisfö­

ring ohållbar. Det finns ingenting som säger att inte licensavgiften — eller

växtförädlingsavgiften som vi kallar den — kan uttagas i annan ordning än

i samband med statsplombering. Både ur organisatoriska och ekonomiska

synpunkter synes det vara att föredraga att den uttages på annat sätt. Det

bör beaktas att licensavgiften kommer att utgå på civilrättsliga grunder.

Den är ingen allmän avgift utan en ersättning som skall tillfalla enskilda

växtförädlare. Det finnes ingen anledning att anse att en statsmyndighet

måste engageras för en dylik uppgift. Tvärtom är en sådan syn på saken

verklighetsfrämmande. Uppgiften att inkassera royalty för växtförädlarnas

räkning förefaller ligga fjärran från frökontrollanstalternas ändamål. Det

finnes heller ingenting som säger att de är särskilt ägnade för uppgiften eller

att de skulle kunna utföra den särskilt billigt. Det synes vidare opåkallat att

lägga ett sådant extra besvär på frökontrollorganisationen och därmed ta

tid och kraft från dess verkliga uppgifter. Det naturliga och i andra liknan­

de sammanhang här i landet tillämpade systemet för inkassering av royalty

och licensvgifter är att den till royalty eller avgift berättigade själv eller

genom sin intresseorganisation kasserar in avgiften. Så kan saken ordnas i

detta fall också.

Den av bolagets utredning föreslagna organisationen sammanfattas se­

dermera enligt följande.

En intresseorganisation för växtförädlare skall upprättas. Denna skall be­

nämnas Svensk Växtförädlings Intressentförening (SVI). Föreningen skall

ha officiell prägel. Staten skall ha representanter i dess styrelse och tillsätta

en revisor. SVI:s stadgar skall underställas Kungl. Maj:t för godkännande.

SVI skall inkassera växtförädlingsavgifter och överföra dem till växtföräd­

lare, som avgifterna tillkommer. SVI skall därjämte på åtskilliga andra sätt

främja svensk växtförädling.

Ett register över utsädeshandlare skall upprättas och föras hos lantbruks-

styrelsen. Utsädeshandlare, som visar sig notoriskt olämplig att handha

försäljning av utsäde, varpå växtförädlingsavgift skall utgå, skall kunna för

viss tid strykas ur registret. Därav skall följa att sådan utsädeshandlare ej

skall kunna fortsätta försäljning av utsäde, varpå växtförädlingsavgift skall

utgå.

Det föreslagna rättsskyddet torde medföra viss utvidgning av verksamhe­

ten för sortprövning vid statens lantbruksförsök och statens trädgårdsför-

sök samt statens centrala frökontrollanstalt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

91

Nyss berörda organisationsfrågor jämte spörsmålet om inkasseringen och

redovisningen av växtförädlingsavgifterna utvecklas av utredningen bl. a.

genom följande.

SVI. Såsom medlem i SVI skall efter ansökan antagas varje svenskt före­

tag eller svensk privatperson, vilken såsom växtförädlare eller ombud för

växtförädlare innehar originalrätten till sort eller stam, vilken i gällande

rikssortlista är upptagen såsom original. Efter särskild prövning av SVI:s

styrelse bör därjämte kunna anslutas dels svensk innehavare av rätten till

sort eller stam av prydnadsväxt, bärväxt eller fruktträd, därest sortnamnet

eller stamnamnet inregistrerats såsom varumärke, dels svenskt företag eller

privatperson som sysslar med växtförädling i sådan omfattning och under

sådana förhållanden att verksamheten kan bedömas vara av betydelse för

svensk växtförädling oavsett att här tidigare avgivna kvalifikationsgrunder

saknas.

SVI bör ha till ändamål att främja svensk växtförädling genom att till­

varataga sina medlemmars intressen. Organisationen bör främja detta ända­

mål dels allmänt genom att med hjälp av upplysning och propaganda sprida

kännedom om växtförädlingen och dess betydelse, dels genom att på de

olika sätt som i den föregående framställningen anförts bevaka sina med­

lemmars rätt enligt lagstiftningen till skydd för växtförädlares rätt samt ge

medlemmarna råd och anvisningar, dels genom att upprätthålla förbindelse

med staten och med myndigheter i frågor som rör växtförädlingen. SVI

skall vara skyldig att uppbära och till växtförädlare utbetala växtförädlings-

avgift även om växtförädlaren icke är medlem.

Det torde utan tvekan finnas skäl att redan från början bygga upp S\'I

såsom en institution med i viss mån officiell karaktär. Denna karaktär bör

markeras genom statligt inslag i SVI:s styrelse och genom att Kungl. Maj :t

stadfäster organisationens stadgar. Växtförädlingens betydelse ur allmän

synpunkt talar härför. SVI:s uppgifter, särskilt uppgiften att handhava in-

kasserine och fördelning av växtförädlingsavgifter, är a\ den art att en

officiell karaktär är påkallad. Även den omständigheten att Allmänna sven­

ska utsädesaktiebolaget i Svalöv med sin ställning till Sveriges utsädestor-

ening förutsättes komma att ansluta sig till SVI utgör eu anledning att or­

ganisationen skall ha officiell prägel. Huruvida utsädesföreningen bor del­

taga eller icke får bero av föreningens egna önskemål och av särskild pro\-

ning från SVI:s styrelse.

SVI:s styrelse bör enligt vår mening lämpligen kunna bestå av sju leda­

möter jänite suppleanter. Av dessa bör Kungl. Maj:t utse ordförande och

två ledamöter jämte suppleanter. I varje fall ordföranden och lians supp­

leant bör vara personer, som icke är eller varit engagerade i fråga rörande

växtförädling, men däremot har administrativ erfarenhet samt insikt i de

rättsliga frågor, vilka uppkommer i SVI:s verksamhet. Av de fyra återstående

ledamöterna bör, med hänsyn till den ställning inom svensk växtförädling

som Svalövsbolaget och Weibulls intager, Svalövsbolaget och Weibulls äga

utse vardera en jämte suppleant samt de övriga medlemmarna på föi-

eningsstämma tillsammans återstående två jänite suppleanter.

Det allmänna bör, alltjämt särskilt med hänsyn till SVI:s befattning med

växtförädlingsavgifterna, ha inflytande även vid tillsättningen av revisorer.

Vi föreslår, att SVI skall ha två revisorer jämte suppleanter och att det all­

männa skall utse den ene revisorn jämte suppleant. Den andre jämte supp­

leant bör utses av medlemmarna på föreningsstämma, inbegripet Svalovs-

bolaget och Weibulls. Medlemmarna bör i detta och andra sammanhang ha

rösträtt på stämma efter principen en man — eu röst.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

k®“ske m!ft maktpåliggande uppgiften för SVI blir att bestämma

yaxtforadlmgsavgiftens belopp. Detta bör, med hänsynstagande till växtför-

adlingskostnaderna, ske efter ett allsidigt bedömande av verkan på utsädes-

marknaden i stort, sannolik verkan på efterfrågan på utsäde av olika kvali-

teter m. m. Klart ar att växtförädlingsavgiften inte bör fastställas en gång

tor alla utan för kortare perioder och att den bör smidigt anpassas efter rå­

dande lage så att den ger växtförädlarna skäligt utbyte och så att den inte

medför nagra ogynnsamma verkningar. Vi utgår från att avgiften skall be­

stammas ärligen, förslagsvis under juni, för vegetationsperioder, räknade

från den 1 juli till den 30 juni. Det kan tänkas, att SVI:s beslut om växtför-

adhngsavgiftens belopp trots den auktoritet som den starka statliga repre­

sentationen i styrelsen ger, bör underställas lantbruksstyrelsen för slutgiltig

fastställelse. Vi bär utan att göra så ingående överväganden, som här

förutsatts, räknat med att avgiften i dagens läge skulle kunna tänkas bli

1 å 2 kr. per deciton utsäde.

Då det inte är meningen att statsverket skall svara för SVI:s kostnader,

torde det inte finnas anledning att här gå in på någon beräkning. Det må

räcka att anföra att kostnaderna torde kunna hållas inom en, med hänsyn

till omständigheterna, tämligen blygsam ram.

Inkassering och redovisning av växtförådlingsavgift. Vårt förslag innebär

att växtförådlingsavgift skall uttagas varje gång frö av stråsäd eller trindsäd

efter offentligt utbjudande säljes för att användas såsom utsäde, förutsatt

att fröet är av sort eller stam som i gällande rikssortlista är upptagen såsom

original. Avgift skall således utgå även i sådana fall då växtförädlaren eller

sortägaren själv säljer.

Till bevis om försäljningen skall den förpackning, vari fröet förvaras, för­

ses med ett märke till bevis om att avgiften erlagts. Det skall åligga säljaren

av fro att i de här beskrivna situationerna svara för att växtförådlingsavgift

erlägges och att märke till bevis därom anbringas på varje emballage vari

fröet är förpackat. Försummelse i sistnämnda hänseende skall kunna med­

föra bötesstraff. Bestämmelser med den här angivna innebörden bör intagas

i frölagen. De kan hänföras dit, eftersom de ju har att göra med förhållan-

den vid handel med utsädesvaror.

SVI skall tillhandagå försäljarna av utsäde dels med bevismärkena, dels

med formulär vari försäljarna på ett enkelt sätt kan redovisa sin uppbörd av

växtförädlingsavgifter till SVI.

Bevismärkena torde lämpligen till format och egenskaper i övrigt kunna

utformas ungefär sasom frimärken eller statliga lösen- eller stämpelmärken.

De bör förekomma i olika valörer, avpassade med hänsyn till förekomman­

de förpackningar av olika storlek. De olika valörerna bör vara lätta att skilja

åt på färgen eller på annat sätt. Försäljare av utsäde skall ha rätt att rekvi­

rera bevismärken i önskad kvantitet från SVI. Jämlikt frölagen skall han se­

dan anbringa märken till det värde, varmed växtförådlingsavgift skall utgå,

på varje kolli försåld vara. Vi föreslår, att anbringandet skall gå till så att

bevismärket, i de fall då vara säljes under statsplomb, Weibullsplomb eller

annan plomb sättes på plomberingsbeviset och makuleras med en stämpel,

upptagande försäljarens namn — eventuellt enbart registreringsnummer ——

0c1h^1?gen f.01' makydering. Makuleringen innebär att valuta för bevismärket

erhållits. Vi förutsätter att plats för bevismärket kan beredas på plombe­

ringsbeviset.

f de f.ad då utsäde försäljes och ej försetts med bevis av nyss nämnd typ,

bor bevismärlcet anbringas på den uppgift rörande varan som säljaren är

skyldig aygiva enligt 2 § frölagen och makuleras. Uppgiften bör sedan var­

aktigt anbringas på varje emballage av frövaran.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 dr 1961

93

Utsädeshandlarna skall ha att bokföra sina försäljningar av utsäde, varpå

växtförädlingsavgift skall utgå, på särskilda formulär, varav skall framgå

liur mycket sådant utsäde som försålts, till vilket belopp växtförädlings-

avgifter upptagits, samt hur försäljningarna och växtförädlingsavgifterna

fördelar sig på skilda originalrättshavare. Även till denna bokföring bör SVI

tillhandahålla formulär. Uppburna avgifter bör månatligen insättas på

SVI:s postgirokonto.

Redovisning skall ske periodvis, förslagsvis per den 30 juni och den 31 de­

cember varje år. Redovisning hör verkställas enligt de ifrågavarande formu­

lären, vilka 'vederbörligen ifyllda skall insändas till SVI. Det belopp i bevis­

märken, som vederbörande utsädeshandlare efter rekvisition mottagit, skall

redovisas i pengar som insatts på SVI:s konto eller med icke makulerade be­

vismärken, som insändes för kontroll. SVI bör äga rätt att kräva förskotts­

betalning eller säkerhet i form av borgen e. d. av dåliga betalare.

Sedan^utsädeshandlarna redovisat influtna växtförädlingsavgifter skall det

ankomma på SVI att fördela medlen mellan de därtill berättigade. Principen

bör därvid vara, att medlen, sedan därifrån avdragits vad som skall till­

komma SVI för alt gälda kostnaderna för dess verksamhet, skall fördelas

strikt efter uppgifterna om originalrättshavarna till det försålda utsädet.

Skulle det till följd av fel eller bristfällighet i redovisningen från utsädes­

handlare eller av annan anledning vara svårt eller omöjligt att fastställa,

vem som innehar originalrätten till visst försålt utsäde, bör den uppburna

växtförädlingsavgiften av SVI hållas inne viss tid, varunder försök bör göras

att utröna vem avgiften bör tillkomma, och därpå användas för att täcka

kostnader för verksamheten.

SVI bör kunna påräkna viss medverkan av den officiella frökontrollorga-

nisationen för kontroll att bevismärken blir åsatta förpackningar med utsäde

som försålts enligt frölagen. Det kan icke bereda frökontrollen något nämn­

värt extra besvär att, i samband med att frökontrollen tar frölagsprov, un­

dersöka att bevismärke åsatts, då så skolat ske, och om så ej är fallet med­

dela SVI detta.

SVI bör själv vara verksam för att kontrollera att växtförädlingsavgifter

uttages och alt bevismärken användes. Arbetet härmed torde komma att vä­

sentligt underlättas om SVI verkar för att det kommer att ingå i det all­

männa medvetandet att utsädesförpackningar som köpts av utsädeshand­

lare regelmässigt skall vara försedda med bevismärke, om utsädet är av god

kvalitet och om lag och författning följts.

Registrering av utsädeshandlare. Vi föreslår såsom medel att trygga en

god ordning för uttagandet och redovisningen av växtförädlingsavgifter, att

alla utsädeshandlare skall registreras, vilka önskar komma i fråga såsom

försäljare av utsäde, varpå växtförädlingsavgift skall utgå. Registret över ut­

sädeshandlare skall föras hos lantbruksstyrelsen. Varje firma som införes i

registret, skall därvid tilldelas ett registernummer. Vi anser, att vilken ut­

sädeshandlare som helst skall äga rätt att utan att åberopa eller styrka sär­

skilda kvalifikationer bli införd i registret. Registrering skall vara villkor

för att SVI skall leverera bevismärken. SVI skall hållas underrättad om vil­

ka utsädeshandlare, som upptages i registret, och del nummer, under vilket

han registrerats. Genom sådan underrättelse eller genom att utsädeshand­

lare företer bevis om att han blivit upplagen i registret kan SVI avgöra i

vad mån utsädeshandlare är berättigad att begära leverans av bevismärken.

Givetvis hör rätten att erhålla bevismärken ej vara alldeles obegränsad. Det

torde komma att utbilda sig en ordning för leveranserna, enligt vilken bevis-

märken levereras i någon mån med hänsyn till vederbörande utsädeshand-

larcs behov sådant detta kan utläsas av tidigare försäljning och annat.

94

Avstängning skall kunna ske genom att lantbruksstyrelsen, efter anmälan

av SVI, beslutar att stryka utsädeshandlare ur registret samt bestämmer

tidpunkt, då den ur registret strukne tidigast kan påkalla prövning av frå­

gan om han åter skall bli införd däri. Finnes då ej anledning till annat än

att handlanden i fortsättningen skall följa reglerna, bör han omedelbart

åter registreras. Beslut om strykning ur registret skall ej få fattas utan att

utsadeshandlaren beretts tillfälle att yttra sig. Mot lantbruksstyrelsens beslut

bör klagan kunna föras i den ordning som i allmänhet gäller för administra­

tiva besvärsärenden.

Den föreslagna registreringen kan ej anses vara något obehörigt ingrepp

i utsädeshandeln. Den sanerande effekt, som kan uppnås genom registre­

ringen och möjligheten att stryka olämpliga usädeshandlare ur registret, mås­

te anses nyttig både ur allmän och enskild synpunkt. Det må påpekas att

intiessentoiganisationer av SVI:s typ brukar spela en roll för att sanera

handeln inom sin bransch. Samma effekt som genom beslut om upphävd

registrering skulle, under förutsättning att växtförädlare och sortägare all­

mänt ansluter sig till SVI, ofta ha kunnat uppnås genom att SVI rekommen­

derat sina medlemmar att upphöra med leveranser till notoriskt olämpliga

utsadeshandlare. Den föreslagna ordningen synes dock både effektivare och

bättre ur rättssäkerhetssynpunkt när det gäller att komma till rätta med

missförhållanden som uppstår vid ett sortskydd, grundat på upptagande av

royalty i form av växtförädlingsavgifter.

I den följande framställningen analyseras relationerna mellan det stöd åt

växtförädlingen som lämnas i form av statsbidrag samt det föreslagna rätts­

skyddet. Vidare göres ett försök att förutse verkan av förslaget — i vad

detta avser växtförädlingsavgiften — dels i förhållande till utlandet och dels

internt för vissa kategorier därav berörda, nämligen växtförädlingsföreta-

gen, utsädeshandeln och jordbrukarna. Om verkan för växtförädlingsföreta-

gen anföres i huvudsak följande.

Vad beträffar Weibulls och övriga enskilda växtförädlingsföretag, torde

framställningen kunna göras kortfattad. Det bör kunna räcka med att fast-

sla, att genomförandet av ett rättsskydd måste te sig som en gärd av rätt­

visa och att det bör verka stimulerande på förädlingsverksamheten. Denna

verkan torde kunna påräknas, oavsett vad växtförädlingsavgiften kan kom­

ma att ge. Växtförädlingsavgiften tillfaller ju endast växtförädlare med ori­

ginalrätt till sorter av stråsäd och trindsäd och det är svårt att veta vad den

kommer att ge och hur den kommer att inverka på företagens netto. Otvivel-

akigt bör den dock komma att ge växtförädlare som får del av den ett ej

oväsentligt tillskott.

Svårare är att ställa en prognos för Sveriges utsädesförening och Allmänna

svenska utsädesaktiebolaget. Det ligger nära till hands att av dessa företag

själva i varje fall föreningen i första hand intar en likgiltig eller avvisande

hållning till varje förslag om sortskydd. Föreningen kan ju med visst fog

säga sig, att den med rådande ordning har tryggad tillgång till de medel,

som erfordras för dess verksamhet, och att den inte är intresserad av några

förändringar.

En sådan syn skulle emellertid om den förelåg, vara alltför ensidig. För­

eningen, som inte befattar sig med försäljningen av utsäde, kan visserligen

helt bortse från alla kommersiella synpunkter och betydelsen för dessa av

att det finnes ett rättsskydd. Men bolaget, som svarar för försäljningen borde

ha lätt att inse betydelsen av rättsskydd. Vidare är det visserligen så att

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Svalöv i dagens läge har sitt medelsbehov tillgodosett inom godtagbara grän­

ser. Men det är inte orealistiskt att föreställa sig att framtiden kan medföra

ytterligare åtstramning i det statsfinansiella läget. I en sådan situation kan

det bli tal om att beskära anslaget till Svalöv. Då kan det vara förmånligt för

Svalöv att det finnes möjlighet att falla tillbaka på de resurser rättsskyddet

ger i form av växtförädlingsavgifter m. m.

För Svalövsbolagets del blir läget efter genomförandet av ett rättsskydd,

att bolaget kommer att bli berättigat till förmodligen ganska betydande be­

lopp i växtförädlingsavgifter. I vad mån detta bör beaktas i avtalet mellan

bolaget och föreningen om bolagets ersättning till föreningen torde det an­

komma på parterna och Kungl. Maj :t att avgöra. Ett sådant avgörande bör

dock ha den innebörden att, om möjligt, både föreningen och bolaget får ett

extra tillskott. Vi anför detta därför att det med tidigare utredningars ut­

gångspunkt att rättsskyddet skall ersätta statsbidrag, kunde tänkas att staten

skulle göra anspråk på att tillgodoföras växtförädlingsavgifternas hela be­

lopp i form av motsvarande sänkning i bidragen till Svalövsföreningen. Ett

avgörande av det slaget skulle vara ägnat att i fråga om landets största växt-

förädlingsanstalt förtaga den stimulerande verkan på växtförädlingen, som

eljest är eller bör vara en naturlig följd av lämpliga regler om rättsskydd.

Representant för utländsk förädlare eller för inländsk sådan utan egen

föröknings- och försäljningsverksamhet bör vidare på samma sätt som ut-

sädesbolaget i Svalöv äga uppbära och behålla en del av inflytande växtför-

adlingsavgifter.

,

...

Det kan förväntas att resultaten av växtförädlingsverksamheten uksoni

hittills varit fallet — i viss mån kommer att framkomma språngvis till följd

av några särskilt lyckliga korsningar eller andra experiment. Vidare ten­

derar en del nya sorter att på några få år så gott som helt dominera odlings­

arealen av ifrågavarande växtslag. Detta gäller i synnerhet för strasades-

slagen

Iöda« täcker enligt departementspromemorians siffermaterial Weibulls-

holmssorterna av vårvete ca 90 procent av landets yårveteareal medan

Weibnllsholms motsvarande andel för tio år sedan var blott cirka tio pro­

cent. En ny sort från annan in- eller utländsk växtförädlingsverksamhet

skulle på få år åter kunna omkasta dessa siffror och därmed för en viss

tidsperiod rycka undan ett betydande underlag för finansieringen av växt­

förädlingen vid denna anstalt. Samma resonemang galler varje annan lorad-

lingsverksamhet som helt eller till större delen för sin finansiering kom­

iner att bygga på inflytande växtförädlingsavgifter. Inkomsterna a\ dessa

kan alltså förväntas komma att starkt variera från hd till annan.

Kostnaderna för förädlingsverksamheten ar a andra sidan relativt kons­

tanta. De har visserligen en tendens att öka i och med att framstegen eftei

band blir allt svårare att uppnå och därför fordrar en relativt storre insats

av arbete och material. Eu - om än tillfällig — krympning av vaxtfoiad-

lingsverksamheten till följd av lägre inkomster skulle rent autoinatiskt ocb

av naturliga skäl leda till förluster av föradlingsmatenal, som ar

under

be

arbetning och som hänför sig till korsningar eller andra experiment utförda

åtskilliga år tidigare. Eu normal tidsutdräkt for framställandet av en ny

cnrt rör sia nämligen om 15 till 20 ar.

.

Det är mot denna bakgrund som vi vill understryka onskvardheten av å t

Hl

v;ixtförädlinesföretag i särskild ordning beredes möjlighet att i yiss ut

tträeknins avsÅba med avdragsrätt vid beskattningen, inflytande intakter

till en fond inom förelaget, avsödd all kunna tagas i bruk ^växtförädling»-

verksamhet (forskning) under perioder da inkomsterna av x axtfoi ädling.

96

gifter är tåg och på så sätt bidraga till att trygga en kontinuerlig forskning.

Den tekniska uppläggningen kunde tänkas genomförd exempelvis på unge­

fär följande sätt.

Dessa forskningsfonder får en liknande konstruktion som de nuvarande

pensionsstiftelserna inom företagen. Ändamålet med forskningsfonderna

skall vara att deras tillgångar (kapital och avkastning) skall användas en­

dast för att bestrida sådana utgifter för forskning (växtförädling) som i

och för sig är avdragsgilla för företagen vid beskattningen. Företag skall äga

åtnjuta avdrag för medel som avsättes till sådan fond. Vissa spärrar måste

självfallet härvid sättas. Sålunda bör avsättningen under ett år icke få över­

stiga det belopp med vilket företaget för samma år åtnjuter avdrag för lö­

pande utgifter till forskning. Vidare bör avsättning icke få ske om och i

den mån fondens förmögenhet överstiger exempelvis fem gånger de löpande

utgifterna för forskning under det aktuella året. Forskningsfond bör i fråga

om egen förmögenhet och inkomst behandlas på motsvarande sätt som pen­

sionsstiftelse, d. v. s. i regel vara skattefri.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Remissyttranden. Vid remissbehandlingen av bolagets utredning har all­

mänt framförts betänkligheter mot att åtgärder i föreslagen riktning vid­

tages, då ett internationellt samarbete inletts på området. Med detta stånd-

punktstagande finner bland andra statskontoret ej anledning ingå på någon

detalj prövning av förslaget. Statskontoret uttalar ytterligare, att ämbetsver­

ket under alla förhållanden anser en överarbetning av förslaget påkallad

bl. a. för att klarlägga konsekvenserna för Sveriges utsädesförenings vid­

kommande. Även skogs- och lantbruksakademien finner att det upptagna

spörsmålet efter det internationella samarbetets avslutande bör ur princi­

piell synpunkt ånyo och mera ingående övervägas. Kommerskollegium fram­

håller, att försiktighet bör iakttagas vid utformandet av ett rättsskydd. Kol­

legium finner det nödvändigt att hithörande frågor närmare belyses, innan

lagligt skydd för växtförädlingen överväges, i synnerhet som det gäller en

verksamhet, vilken i särskilt hög grad är betydelsefull för folkhushållet och

samhällsekonomien. I övrigt avges avstyrkande yttranden av bland andra

hovrätten över Skåne och Blekinge, styrelsen för statens centrala frökontroll-

anstalt, Sveriges utsädesförening, Allmänna svenska utsädes AB, Sveriges

lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges fröodlareför-

bund, Sveriges fröengrossistförening samt Sveriges fröhandlare förening.

Statens jordbruksnämnd finner den lösning, som föreslagits av W. Weibull

AB, erbjuda åtskilliga fördelar jämfört med den som förordats i 1957 års

departementspromemoria. Nämnden är därför i princip beredd att biträda

tanken på införande av ett rättsskydd för växtförädlingen i syfte att därmed

lösa frågan om finansieringen av en utbyggd växtförädlingsverksamhet. En

överarbetning av bolagets förslag synes dock enligt nämnden böra företagas,

innan slutligt ställningstagande till frågan sker från statsmakternas sida.

Yttranden av i princip tillstyrkande karaktär avges vidare av AB Findus,

Föreningen för växtförädling av fruktträd och Svenska trädgårdsfröfirmor-

nas förening.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, som närmast yttrat sig över det av

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

97

bolaget framlagda lagförslagets innebörd och utformning, anför bl. a. föl­

jande.

Ett skydd för växtförädling genom en lag av civilrättslig natur staller

höga krav på denna lags kvalitet. Det är här fråga om en förädlaren tillkom­

mande rätt till förädlingsresultatet, vilken skall gälla mot envar och kunna

iä“gas till grund för talan vid domstol. Lagen skall tjäna enskilda parter

till ledning vid slitande av tvister dem emellan, och den kan inte enbart

bygga på nu rådande förhållanden utan måste ha ett allmängiltigt innehall.

Även om man såsom ett ideellt krav godtar växtförädlarens ansprak pa att,

lika väl som varje annan upphovsman, få behålla utbytet av sin skapelse,

kan man inte bortse från de praktiska svårigheterna att trygga ett sådant

anspråk. Till jämförelse kan erinras om konstnärens förhållande till det

sålda konstverket. På detta område har man hittills inte lyckats åstadkom-

ma en tillfredsställande lösning av vad som brukar kallas »le droit de suite»,

trots att det i konstnärens fall är ett betydligt starkare behov av skydd an

i fråga om växtförädlaren. Utan att driva jämförelsen for langt kan man

säga 1 att detta förhållande illustrerar de svårigheter som uppkommer, om

man försöker skapa en rätt för växtförädlare till omsättningen av redan

överlåten egendom. Härtill kommer de särskilda svårigheter som beror pa

att det i växtförädlarens fall är fråga om levande materia, som pa olika satt

förändras under den fortsatta växtprocessen.

,, .

>

För att förädlaren skall kunna få ut värdet av sitt foradlingsresultat och

återfå kostnaderna för dess framställande synes det erforderligt — om er­

sättning inte kan tillföras honom genom beskattning eller i någon.annan ge­

nerell form — att förvärvarens rådighet över det inköpta utsädet inskrankes

till förmån för förädlaren.

, , . ....

Från dessa utgångspunkter är det principiella huvudstadgandet i fors ag

det som tillförsäkrar förädlaren en ensamrätt att salja forokningsmaterial.

Detta innebär med andra ord att den som förvärvat utsade av foradlaren val

har rätt att odla växten men inte att i sin

tur

salja det forokningsmaterial

som uppkommit vid odlingen. Avsikten härmed ar, att foradlaren skall kun­

na antingen helt förbjuda efterföljande försäljning

av

forokningsmaterial

och sålunda monopolisera handeln därmed eller att foradlaren skall kun

mot ersättning överlåta rätten till fortsatt försäljning av forokningsmaterial,

som produceras av växten. I och för sig ar en sadan lagstiftning tankbar.

De invändningar, som det kan vara anledning att gora ur rättsliga synP' j

ter ligger på det praktiska planet. Gränsen mellan vad som ar tillätet och vad

som är otillåtet är mycket vag och beror på hur man tolkar lagtexten. Det tor­

de uppkomma stom svårigheter att bevisa intrång i vaxttoradlarens rätt.

Beträffande vissa slag av utsäden är dessa regler i praktiken ogenomförbara.

Bolaget har också upptagit andra regler för vissa utsadesslag.

Bestämmelserna undantar stråsäd och trindsäd från ensamförsäljnings-

rätten och föreskriver i stället, utan någon begränsning av agarens ra gatt

licensavgifter har sitt naturliga tillämpningsområde inom den grupp

sia-' som i större utsträckning reproduceras genom etterodling av andi a fro

^{handlare och ulsädesföretag än växtförädlaren Forslaget i} denna

de1 synes

i,,,.-, 11U1,

...........rsäljningsruin... ...

—........—o

..

.

siat! av utsäden; gränsdragningen i förslaget är därför osaker Det ar emel­

lertid uppenbart att eu rätt till ensamförsäljning inte kan föreskrivas för s

Bil)ung till riksdagens protokoll 1901. I samt. Nr 92

98

dana växter, där den produkt för vilken växten odlas och förökningsmaterial

ar samma sak. En sådan bestämmelse skulle nämligen innebära ett förbud

att sälja skörden utan förädlarens tillstånd. Man måste alltså göra ett undan­

tag.

Det nyss påvisade gränsdragningsproblemet illustreras av den osäkerhet

som i motiveringen yppas beträffande potatis. Det sägs där att potatis för­

okas vegetativt men att detta förhållande inte bör vara ägnat att ställa pota­

tisen utanför det område, som ifrågakommer för rättsskydd. Härvid har

man emellertid inte träffat den avgörande synpunkten. Att växten förökas

vegetativt torde vara utan betydelse i detta sammanhang. Avgörande är att

sa.™"la del av Xäxten som nyttiggöres också är förökningsmaterial. Att be­

träffande potatis stadga ensamförsäljningsrätt innebär alltså, att potatis

som odlats med originalutsäde överhuvudtaget inte får utan tillstånd av

förädlaren säljas offentligt med sortbeteckning. Ett sådant resultat av lag­

stiftningen kan ej godtagas. Detsamma kan gälla även andra växter, t. ex.

laps, jordärtskockor och lökar. Tveksamt är om mogna meloner, gurkor och

pumpor, som innehåller frön, är förökningsmaterial; i så fall medför lag­

förslaget försäljningsförbud för dem.

Den mest väsentliga anmärkning som kan riktas mot lagförslaget gäller

dock genomförandet av plikten att erlägga växtförädlingsavgift. Hovrätten

vill påpeka att en avgift, som med förpliktande verkan fastställes enligt

lag eller författning att betalas vid överlåtelse av utsäde och som skall ut­

tagas genom bevismärken, vilka utsädeshandlare vid straffansvar skall an­

bringa på varans emballage, är en speciell omsättningsskatt. Det kan härvid

inte göra någon skillnad, om den skall utgå direkt till enskilda växtförädlare

eller deras organisation eller om den i första hand uppbäres av myndighet

lör att av denna fördelas till växtförädlare. Den kan i vårt land icke, vare

sig till sin struktur eller till sitt belopp, beslutas av någon annan än riks­

dagen. Utredarna har i denna del av förslaget tappat bort sina utgångspunk­

ter, som var alt bygga upp ett skydd för växförädlingen på civilrättslig grund.

Någon annan utväg föreligger inte, om man eftersträvar en civilrättslig reg­

lering, än att i lag tillförsäkra växtförädlaren en ensamrätt att utnyttja re­

sultatet av sitt arbete och sålunda bereda honom möjlighet att avtalsvägen,

mot ersättning, överlåta eller upplåta denna rätt till andra. Så är all övrig

immaterialrättslig lagstiftning uppbyggd. Kan man av praktiska skäl inte

följa detta schema — och hovrätten har i det föregående påpekat att detta

inte är praktiskt möjligt beträffande växter där den värdefulla delen, för

vilken växten odlas, och förökningsmaterial sammanfaller — torde proble­

met inte kunna lösas.

Hovrätten granskar vidare vissa detaljfrågor i anslutning till förslaget

och anför härvid bl. a. följande.

Enligt förslaget skall rikssortlistan bilda underlaget för rätten till avgift

eller för ensamförsäljningsrätt. Bolaget har menat att listan ägnar sig här­

för, därför att kraven för att en sort skall bli upptagen såsom original om­

fattar bl. a. att sorten i något viktigt hänseende skall beteckna ett fram-

steg i förhallande till allmänt brukade handelssorter samt jämväl i övriga

avseenden äga högt odlingsvärde. Det är dock två skilda saker att, såsom

nu, ge en växtförädlare den reklam som består i att hans sorter införes i

listan efter en viss kvalitetskontroll och att, såsom i förslaget, genom in­

föringen grunda en rätt till sorten med verkan mot envar innehavare av

utsäde från denna sort. Det måste i senare fallet ställas stränga krav på

nyhetsvärdet hos den sort eller stam, som begäres införd i listan. Det måste

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

99

finnas regler om hur tvister skall lösas, när flera personer gör anspråk på

samma sort eller stam. Alla växter är, även om man räknar med framkal­

lade mutationer, avkomlingar till äldre växtgenerationer. Ytterst intrikata

problem kan alltså uppkomma, om registreringen får ett ekonomiskt värde

av betydenhet och stridiga anspråk gör sig gällande.

Förslaget innehåller en bestämmelse om förbud mot obehörigt namnbyte.

Detta stadgande har ett mycket långtgående innehåll. Det föreslagna stad­

gandet torde inte kunna förenas med varumärkeslagstiftningen. Det ger

uttryck för en skyldighet att bibehålla det registrerade namnet, medan varu­

märkesrättens ståndpunkt är den motsatta, nämligen att registrerat varu­

märke inte får användas enbart på den grunden att saluförd vara framod-

lats ur märkeshavarens originalutsäde. Förslaget innehåller inte någon tids­

gräns, som anger hur länge förslagsställaren har tänkt sig att odlare skall

vara skyldiga att bibehålla det registrerade namnet vid fortsatt försäljning.

Det kommer att hänga på vad som skall menas med att förökningsmaterial

är av viss sort eller stam. Vilken grad av renhet och vilket samband med

originalutsädet skall krävas för att så skall vara fallet? Förslaget lämnar

inte något svar härpå.

Det kan över huvud taget betonas, att förslaget inte tillräckligt beaktat

de betydande bevissvårigheter som skulle uppkomma vid ett försök att till-

lämpa förslaget. På en punkt bör detta särskilt understrykas. Det har tidigare

i olika sammanhang anförts, att införande av en avgift på visst slag av ut­

säde förutsätter obligatorisk statsplombering. Bolaget har kritiserat denna

ståndpunkt och menat att ett sådant samband inte föreligger. Bolagets

bevisföring på denna punkt är emellertid inte övertygande. Det är enligt

hovrättens mening anledning att varna för det av bolaget i stället föreslagna

systemet med inkassering av avgifter genom bevismärken. Ett så lösligt sys­

tem inbjuder alltför lätt till oredliga förfaranden eller förskingringsbrott.

Det kan därför inte tillstyrkas.

I detta sammanhang torde böra påpekas att de föreslagna bestämmel­

serna om växtförädlingsavgift inte är tillräckligt genomarbetade. Den vik­

tiga frågan, vem som skall betala avgiften, undvikes i lagförslaget genom

passiv verbform. Av motiven framgår näiunast att köparen skall betala av­

giften och att uppburna avgifter skall redovisas till SVI av säljaren. Detta

förutsätter att avgifterna anknyter till köpeskillingens erläggande. Försla­

get anger emellertid att bevismärke skall, vid straffansvar för säljaren, va­

ra anbringat på emballaget före leveransen. Säljaren torde i så fall, om han

säljer på kredit, bli nödsakad att själv betala avgiften. Är detta förslagets

mening, kan det ej förenas med någon redovisningsskyldighet.

Bolaget har i sin utredning föreslagit en registrering av utsädeshandlare.

Enligt detta förslag skall vilken utsädeshandlare som helst äga rätt att

utan att åberopa eller styrka särskilda kvalifikationer bli införd i regist­

ret. Han skall emellertid kunna bli avstängd genom att lantbruksstyrelsen,

efter anmälan av SVI, beslutar att stryka honom ur registret samt bestäm­

mer tidpunkt då den strukne tidigast kan påkalla prövning av frågan om

återinförande. Bolaget uttalar vidare att den föreslagna registreringen ej

kan anses vara något obehörigt ingrepp i utsädeshandeln och att bestäm­

melser om registret inte behöver intagas i lag. Hovrätten — som finner bå­

da sistnämnda uttalandena oriktiga — avstyrker registreringen i dess hel­

het. Förslaget i denna del är oförenligt med näringsfriheten.

I egenskap av den myndighet som närmast ansvarar för det svenska pa­

tent- och varumärkesväsendel förklarar sig patent- och registreringsverket

i princip ej ha anledning att motsätta sig ett system med växtförädlingsav-

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 196i

gift och ensamförsäljningsrätt liksom ej heller i och för sig lämpliga be­

stämmelser om förbud mot omdöpning. De brister i förslaget, som patent­

verket därefter påpekar, är i allmänhet av sådan art att de kan rättas till

genom tillägg till den förordade lagstiftningen eller ändrad utformning av

densamma.

Näringsfrihetsrådet erinrar om att ett immateriellt rättsskydd innebär en

begränsning av konkurrensen, som i och för sig är ägnad att föranleda be­

tänkligheter ur de synpunkter rådet har att företräda. Härtill kommer att

den ensamförsäljningsrätt som rättsskyddet ger upphov till lätt kan utnytt­

jas för längre gående konkurrensbegränsningar än som egentligen avsetts.

Nu anförda skäl manar till försiktighet när det gäller att införa regler om

rättsskydd för växtförädlingen, en verksamhet som i särskild grad är av

allmännyttig natur.

I fråga om bolagets förslag är det enligt näringsfrihetsrådet främst reg­

lerna om ensamförsäljningsrätt som inger betänkligheter. Monopolistiska fö­

reteelser kan lätt uppstå. Även de förordade bestämmelserna om särskilt

register för utsädeshandlare och om rätt i vissa fall att förbjuda handlare

att försälja licensbelagda utsäden synes betänkliga. Erfarenheten har lärt

att, även om en sådan ordning är avsedd att tjäna vällovliga syften, den kan

komma att utnyttjas för andra ur allmän sjnpunkt mindre önskvärda ända­

mål. Dessutom drager den kontroll- och uppbördsapparat som blir nödvän­

dig vid en ordning med växtförädlingsavgifter — vilket system som än väl-

jes för kontrollen och uppbörden — med sig kostnader som slutligen drab­

bar livsmedelskonsumenterna. Det kan befaras att dessa kostnader skulle

komma att utgöra en betydande del av inflytande avgifter, något som är

principiellt betänkligt ur samhällsekonomisk synpunkt.

Vid granskningen av bolagets förslag framför lantbruksstgrelsen bl. a.

följande erinringar.

Förslaget torde komma att leda till att sorter av stråsäd och trindsäd,

som icke är berättigade att betecknas som original och för vilka således er­

sättning icke utgår, kommer att betinga ett lägre pris än originalsorter.

Detta kan i och för sig synas skäligt, men kan även medföra, särskilt om

reklamen för icke originalsorter intensifieras, att omsättningen av dessa

ökar till men för jordbruket. Då enligt förslaget endast originalsorter kom­

mer att ålaggas växtförädlingsavgift, torde det vara större risk för omdöp­

ning av sådana sorter än om alla sorter avgiftsbelades. Detta förhållande

leder till behov av en noggrann, kostnadskrävande kontroll av sortidentite­

ten i utsädeshandeln.

Förslaget om ensamförsäljningsrätt medför betydande risker för att växt­

slag, för vilka fröets sort eller stam enligt frölagen icke behöver uppges,

exempelvis vissa vallväxter, kommer att försäljas som icke stambetecknade

varor. Detta skulle rasera de framsteg, som redan vunnits i fråga om för­

bättring av det för vårt jordbruk så viktiga vallutsädet.

Enligt frölagen skall i fråga om strå- och trindsäd utsädets sort anges.

Dessa sortuppgifter grundar sig på odlarnas egna uppgifter för icke stats-

plomberad vara. Kontroll av sortuppgiften verkställes av frökontrollan-

stalten genom stickprovsgranskning. Vad beträffar statsplomberad vara av

kvalitetsklasserna »vanlig bruksvara» och »kvalitetsvara» verkställes kon-

101

troll av sortuppgiften först det år varan utnyttjas i praktisk odling, s. k.

efterkontroll. Vid ett system med växtförädlingsavgifter synes skärpta kon­

trollkrav erforderliga för båda dessa varuslag för att man skall erhålla en

mera tillfredsställande grund för dessa avgifters fördelning. Då ca 25 pro­

cent av det utsäde, som går genom handeln, icke är statsplomberat, torde en

betydande utökning av frökontrollens verksamhet för denna varukategori

vara påkallad. Det synes icke endast nödvändigt, att frökontrollanstalten

kontrollerar att växtförädlingsavgift erlagts, utan ock att ett avsevärt storre

antal kontroller av sortuppgifter uföres än som f. n. är fallet. En dylik

skärpning av kontrollen finner styrelsen nödvändig icke minst med hänsyn

till att vederbörande genom namnbyte av sorter kan undgå att erlägga växt­

förädlingsavgift. Denna fråga synes icke tillräckligt ha beaktats av utred­

ningen.

.

,

Vad beträffar kontrollen av sortuppgift må framhållas, att denna i regel

måste utföras såsom kontrollodling. Sådana odlingar är arbetskråvande

och dyrbara att utföra. Det är dessutom svårt och i vissa fall omöjligt att

fastställa, vilken sort en frövara består av, även om man i kontrollen kan

avgöra, att den ej utgöres av uppgiven sort. Denna svårighet är särskilt

stor, om sortimentet är mera omfattande. Ur kontrollsynpunkt torde det

därför bli nödvändigt föreskriva, att tvingande sortlista skall upprättas.

Härigenom skulle även kontrollen över att omdöpning av sorter icke före­

kommit väsentligt underlättas.

.

Det föreslagna rättsskyddet skulle enligt utredningens mening komma

att medföra viss utvidgning av verksamheten för sortprövning vid statens

lantbruksförsök och statens trädgårdsförsök samt statens centrala frökon-

trollanstalt. Hur omfattande denna sortprövning kommer att bli, synes svart

att bedöma. Det torde dock kunna förutses, att den blir avsevärt mera omfat­

tande än vad f. n. är fallet.

Sveriges lantbruksförbund, Svenska lantmännens riksförbund och Riks­

förbundet Landsbygdens folk delar i princip den av utredningen framförda

åsikten att växtförädlaren skall erhålla ett skydd för nya sorter av växter,

vilka är resultat av ett ofta tidsödande och kostsamt forskningsarbete. Att

draga upp en skiljelinje mellan å ena sidan uppfinningar på det tekniskt-

industriella området, vilka kan erhålla skydd genom patentlagstiftningen,

och å andra sidan den arbetsprodukt, som är en följd av växtförädling, kan

svårligen göras på rent juridisk grund. Ehuru förbunden sålunda instäm­

mer i den principdiskussion, som utredningen för i denna fråga, finner de

å andra sidan vissa praktiska olägenheter förknippade med utredningens

förslag till utformning av rättsskyddet.

Växtförädlingsavgiftssystemet är i princip likartat med det licensavgifts­

system, som behandlades i 1957 års promemoria. De erinringar förbunden

framfört i sina yttranden över nämnda promemoria — bl. a. avseende fa­

ran för en merkantilisering av växtförädlingsverksamheten — återuppre­

pas därför i detta sammanhang. Beträffande den föreslagna ensamför­

säljningsrätten påpekar förbunden, att denna sätter växtförädlai na i ett

förhandlingsläge gentemot den reguljära handeln och förbrukarna, vilket

under vissa förhållanden kan locka mindre vidsynta till godtycke och oskälig

prisbildning. Här kan därför enligt förbunden uppkomma en konflikt mel­

lan det rättsskydd, som principiellt tillerkännes växtodlarna, och den rätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1901

102

producenterna måste hävda att ha obunden tillgång till produktionsmedlen.

Sveriges utsädesförening anser att anledning f. n. saknas att vidtaga

ändringar i fråga om formen för det statliga stödet åt växtförädlingen i vårt

land. Möjligen kan de internationella överläggningarna rörande rättsskyd­

det för växtförädlingen eller andra skäl motivera att man senare överväger

ett rättsskyddssystem. Om ett dylikt anses böra komma till stånd, är det

emellertid angeläget, att det ges sådan utformning att man ej rubbar den

nuvarande organisationen av vårt lands växtförädling på ett sätt som med­

för olägenheter ur jordbrukets synpunkt. Föreningen uttalar efter slutförd

granskning, att ett rättsskyddssystem inte kan utformas i enlighet med det

remitterade förslaget.

Algot Holmberg & söner AB anför, att den rättsuppfattning, som utred­

ningen gör sig till tolk för, härleder sitt ursprung från ekonomiska och rätts­

liga förhållanden i andra länder, där statsbidrag inte utgår till växtföräd­

ling i det enskilda företagets form. I Sverige är växtförädlingens situation

radikalt olika. Alla de sorter och stammar, vilka genom originalförklaring

betecknas såsom framsteg av värde för svenskt jordbruk, har uppdragits

med stöd av allmänna medel. Enligt bolagets mening kan därför dessa

svenska förädlingsprodukter inte bli objekt för enskild äganderätt eller en­

samrätt i samma mening och utsträckning som i länder, där staten inte

subventionerar växtförädlingen. Idén att enskild person eller företag skulle

för egen del kunna monopolisera en växtsort med praktiskt taget perma­

nent ensamrätt till fröodling och fröförsäljning synes under alla förhållan­

den innebära en ur samhällets synpunkt anmärkningsvärd utveckling av

äganderätten på andra värdens bekostnad.

Otto J. Olson & sons AB anför beträffande förslaget att uttaga en växt-

förädlingsavgift bl. a. följande.

Det har framförts kritik mot att växtförädlingsavgifterna skulle uttagas

av jordbrukarna. Det har sagts att dessa i sin tur kommer att begära kom­

pensation och så kommer skattebetalarna sist och slutligen att få betala av­

giften. Om man studerar fröfirmornas kataloger, finner" man emellertid, att

det redan existerar en prisskillnad mellan stambetecknad och icke stambe-

tecknad vara. Denna prisskillnad, som i allmänhet uppgår till 50 öre per

kg, har funnits i många år utan att jordbrukarna för den skull har begärt

kompensation av statsmakterna. Felet med prisskillnaden har bara varit

den, att vilken firma som helst kunnat taga ut tillägg för en stam som »till­

hör» annan firma, utan att omkostnaderna varit nämnvärt högre. Av detta

framgår att den föreslagna växtförädlingsavgiften ej helt kommer att be­

talas av kunden-jordbrukaren utan även av säljaren.

AB Hallands frökontor tillbakavisar det remitterade förslaget och fram­

för tanken på att växtförädlingen, såsom ett alternativ till höjda statsbi­

drag, skulle kunna tillföras skälig gottgörelse genom frivilliga överens­

kommelser mellan växtförädlingsföretagen och utsädesfirmorna. Sålunda

kunde exempelvis en särskild kvalitetsbeteckning tillskapas för dem som

vin sälja en speciell kvalitet, vilken auktoriserats av växtförädlaren mot en

ersättning, som utgår med viss procent å det fakturerade utsädet.

AB Findus finner det uppenbart, att nuvarande system inte på något

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

103

sätt bidragit till att hålla den svenska växtförädlingen på toppen vad gäller

trädgårdsväxter. Bolaget har därför ansett det nödvändigt att själv upptaga

ett omfattande arbete med växtförädling. Flera egna växtförädlingsprodukter

användes redan i stor skala. Sorterna förbehålles emellertid f. n. endast

bolagets egna kontraktsodlingar, då det inte finnes något rättsskydd som

möjliggör för bolaget att få tillbaka kostnaden för växtförädlingsarbetet

vid försäljning av utsäde eller plantmaterial.

I fråga om den remitterade utredningen kan bolaget inte godtaga försla­

get att endast sorter som upptagits i rikssortlistan ges rätt till skydd. För

växtförädlingsprodukter bör enligt bolagets åsikt gälla samma regler som

för industripatent, musikstycken eller författarskap. Det finnes ingen in­

stitution som i förväg kan avgöra, vilka produkter som den stora allmän­

heten vill konsumera. Allmänheten har ett fritt val och de uppfinningar

och alster, som konsumenterna föredrar, ger uppfinnarna det ekonomiska

utbytet. På samma sätt bör det vara om en växtförädlingsprodukt slår väl

ut vid allmänhetens bedömning. Växtförädlaren bör få ekonomiskt veder­

lag för sina insatser. Uppskattas produkten ej av konsumenterna, får han

finna sig i bakslaget, men hans uppfinning eller nya sort bör under inga

förhållanden först behöva passera rikssortlistans nålsöga.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund och Svenska plantskolornas

riksförbund erinrar beträffande den föreslagna ensamförsäljningsrätten att

en dylik rätt — vad gäller köksväxter — redan tillämpas i praktiken. Enligt

1957 års promemoria säljes 93—94 procent av köksväxtfröet av växtföräd­

laren eller dennes ombud. Det finnes alltså, anför förbunden, redan nu möj­

lighet att i varans pris inkludera den växtförädlingsavgift, som förädlaren

kan taga ut med tanke på konkurrensen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

AVDELNING B

Vissa anslagsäskanden för budgetåret 1961/62

Bidrag till Sveriges utsädesförening. För innevarande budgetår har under

förevarande anslagsrubrik anvisats ett anslag av 1 625 000 kr.

Yrkande. Sveriges utsädesförening (skr. 27/7 1960) hemställer, att an­

slaget höjes med 471 900 kr. enligt följande beräkning.

^ökning eller

1. Personalförstärkningar

minskning

a) 2 förste assistenter på kromosomavdelningen resp. kemiska

avdelningen ........................................................................................... +

47 200

b) 1 assistent på kemiska avdelningen............................................. +

12 600

c) 1 kassör på huvudkontoret............................................................. +

14 900

d) 2 förste assistenter vid Ultuna-filialen resp. vid Röbäcks-

dalen........................................................................................................ +

48 000

2. Personalminskning

medel för förstärkning av arbetskraften vid filialen i Ultuna —

5 000

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

ökning eller

„ ^t ■

u

.

, .

minskning

o. Lone- och arvodesreglering m. m.

a) lönereglering för den lägre ordinarie personalen.................... -f-

4 700

b) lönereglering för den högre ordinarie personalen................ -j- 84 300

c) löneökning och löneklassförändringar ....................................... -j- 174 400

d) pensionsavgifter .................................................................................. -j- 12 100

e) arbetsgivarbidrag till allmänna sjukförsäkringen................ +

2 400

f) arbetsgivaravgift till allmänna tilläggspensionen ................ -j-

6 100

4. Utgiftsändringar i övrigt

a) försöksverksamheten utom resistensförädlingen.................... -f- 99 900

b) ärftlighetsinstitutionen .................................................................... -|-

3 200

c) resistensförädlingen ........................................................................... -j- 32 400

d) linlaboratoriet...................................................................................... —

8 500

e) kontrollverksamheten ...................................................................... —

6 300

f) förädling av nya oljeväxter ......................................................... -f- 20 000

g) förädling av vallmo........................................................................... -f- 10 000

h) fettkemiska undersökningar ......................................................... -|- 70 000

i) substationen vid Röbäcksdalen.................................................... + 10 000

j) substationen å Småländska höglandet ....................................... -j-

6 000

k) bibliotek m. m.................................................................... .................. -j-

300

l) tidskriften ............................................................................................. -|-

1 000

m) trycksaker ............................................................................................. 300

n) kontorsutgifter ....................................................................................—

2 300

o) städning och övrig renhållning.................................................... +

3 600

p) underhåll av byggnader ......................... ....................................... +

2 500

r) underhåll och inköp av inventarier........................................... -j-

300

s) diverse utgifter (utjämning)

................................................. —

200

5. Inkomstförändringar

a) ökade anslag ........................................................................................ —101 000

b) ökade inkomster av kemiska avdelningen ................................ — 71 000

c) övriga inkomstökningar ..................................................................-—

800

+ 471 900

Motiv. 1 a)—c). Föreningen upprepar sin åren 1955—-1959 gjorda fram­

ställning om att ifrågavarande befattningar måtte regleras. Föreningens verk­

samhet har efter hand utvidgats avsevärt och nya verksamhetsgrenar har

tillkommit. Utsädesföreningen har ingen motsvarighet till extra-ordinarie-

tjänsterna i statliga verk och institutioner och det är inte möjligt att på ar-

vodesbefattningar i längden få behålla personal med erforderliga kvalifi­

kationer. Någon ökning av statsbidraget erfordras inte, enär lönekostnaderna

för de berörda befattningarna, 74 700 kr., motsvaras av dels en beräknad

överföring från kemiska laboratoriets driftskonto till lönekontot om 46 200

kr., dels en minskning av bidraget till försöksverksamheten om 23 600 kr.

samt av bidraget till kontorsutgifter å 5 000 kr.

1 d). Inrättandet av en ordinarie assistenttjänst vid filialen i Ultuna, vil­

ken begärts sedan år 1948, är ett av föreningens mest angelägna önskemål.

Redan verksamhetens omfattning vid filialen synes klart motivera inrättande

105

av en ordinarie assistenttjänst. Härtill kommer det intima samarbete, som

äger rum mellan filialen och lantbrukshögskolan, varvid filialen ställer

material till förfogande för högskolans studerande och filialföreståndaren

åtager sig demonstrationer och föreläsningar för dessa. Samarbetet ställer

särskilda krav på föreståndaren och ökar behovet av kvalificerad assistent-

hjälp åt honom. Sedan år 1945 har enligt mellan föreningen och högskolan

träffat underhandsavtal en arvodesavlönad assistent varit anställd vid filia­

len, vars avlöning delvis bestritts genom speciella forskningsanslag. Det in­

nebär en stor osäkerhet att på längre sikt basera en tjänst på dylika anslag

och anordningen i fråga kan vare sig för föreningen eller den anställde an­

ses utgöra en tillfredsställande lösning.

Assistenttjänsten vid Röbäcksdalen är nödvändig, om föreningen på av

Röbäcksdalsutredningen i dess år 1954 avlämnade betänkande föreslaget

sätt skall kunna medverka i verksamheten vid Röbäcksdalen. Assistenten

avses därjämte vara föreståndaren för västernorrlandsfilialen behjälplig i

dennes omfattande förädlingsverksamhet för södra och mellersta Norrlands

kustområden. Föreståndaren vid denna filial är liksom föreståndaren för

Ultuna-filialen avdelningsföreståndare. Någon vetenskapligt utbildad med­

hjälpare till föreståndaren finnes inte vid filialen.

2. Vid bifall till föreningens yrkande om reglering av en förste assistent­

befattning vid Ultuna-filialen räknar föreningen med att de 5 000 kr., som

av 1957 års riksdag anvisades till förstärkning av arbetskraften vid berör­

da filial, utgår.

3 a). Den av statsmakterna vid 1957—1959 års riksdagar beviljade löne­

regleringen för viss ordinarie personal i förmansställning eller på speciella

ansvarsposter har omfattat samtliga de kategorier av tjänster, som var upp­

tagna i föreningens ansökan härom, utom fyra, nämligen två tjänster som

korrespondent, en tjänst som vaktmästare vid huvudinstitutionen samt en

tjänst som fotograf. Beträffande tjänsterna som korrespondent påpekas att

utsädesföreningen på grund av sina synnerligen livliga kontakter med ut­

ländska vetenskapliga institutioner måste ha tillgång till korrespondenter,

som är fullt kompetenta att ombesörja korrespondens på tyska och engels­

ka och helst även franska. Det har på senare år visat sig omöjligt att er­

hålla personal med dylika kvalifikationer med den löneplacering som f. n.

gäller för befattningarna och föreningen understryker därför starkt beho­

vet av den föreslagna löneregleringen för dessa båda tjänster.

Beträffande befattningen som fotograf — tidigare benämnd avdelnings-

biträde — påpekas att det på grund av arten av föreningens verksamhet ar

synnerligen önskvärt att ha tillgång till en väl kvalificerad fotogral, kom­

petent att klara även relativt komplicerade fotograferingsuppgifter. Vid

den av föregående års riksdag beslutade löneregleringen för teknisk biträ-

despersonal placerades fotograferna i lönegraderna Ao 9 och Ao 11, och sty­

relsen anser det därför även med hänsyn härtill vara skäligt att befattning­

en som fotograf vid Sveriges utsädesförening placeras i lönegrad Ao 9.

3 b). Under hänvisning till av 1960 års riksdag beslutad löneieglering för

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

106

P.erS0"al * statens tjänst med motsvarande kompetens och arbetsuppgifter

föreslås en lönereglering för utsädesföreningens högre tjänstemän, innebä­

rande uppflyttning av tjänsterna som föreståndare och avdelningsförestån-

dare till Bo 4 resp. Bo 1 — motsvarande lönegradsplaceringen för förestån­

daren för statens skogsforskningsinstitut resp. laborator med undervisnings-

skyldighet vid lantbrukshögskolan —- samt viss motsvarande uppflyttning

av tjänsterna som överassistent, förste kemist, filialföreståndare (två av

sex), förste assistent, assistent och kamrerare. Som motivering anföres de

krav i fråga om utbildning och kompetens, som måste ställas på resp. be­

fattningshavare, varjämte påpekas lönegradsplaceringen av personal med

jämförbara kvalifikationer i vissa statliga institut.

3 c). Den betydande ökningen å denna utgiftspost är av automatisk na­

tur och beror dels på den av 1960 års riksdag beslutade höjningen av tjäns­

temännens löner med 5 procent för år 1960 och 5 procent för år 1961, dels

på det av riksdagen beslutade slopandet av dyrortsgrupp II fr. o. m. den

1 januari 1962, vilket innebär att utsädesföreningens tjänstemannalöner

fr. o. m. sagda datum skall beräknas enligt dyrortsgrupp III i stället för II.

3 d)—f) - ökningarna är av automatisk natur.

4 a)—b). Under dessa poster har beräknats 119 500 kr. för höjda löner

åt den kollektivavtalsanställda personalen, motsvarande den genom årets

kollektivavtal överenskomna lönehöjningen, 6 200 kr. motsvarande den be­

slutade varuskatten om 4,2 procent på den del av utgiftsposten — 25 pro-

cent som beräknas disponerad för inköp av förnödenheter, samt 1 000

kr. motsvarande privat anslag för verksamheten vid Västgöta-filialen. Pos­

terna har härefter minskats med 23 600 kr. i enlighet med vad som anförts

under punkterna 1 a)—c).

4 c). För resistensförädlingen vid huvudanstalten och dess tvenne huvud­

filialer anvisades föreningen i fjol 110 000 kr. av ett begärt belopp å 135 000

kr. I föreliggande ansökan föreslås en höjning med 32 400 kr., motsvarande

det i fjol sökta men ej anvisade beloppet om 25 000 kr. samt 7 400 kr., mot­

svarande dels höjningen av lönerna för de två under denna post upptagna

befattningarna, dels en ökning av driftsanslaget om 5 procent på grund av

varuskatt och andra prishöjningar.

4 d). Minskningen med 8 500 kr. är av teknisk art. Summan av löner och

driftsanslag för föreningens linlaboratorium har upptagits oförändrad till

65 000 kr., och då lönerna höjes med 8 500 kr. — ingående i posten »Avlö­

ning till ordinarie befattningshavare vid huvudanstalten» — har driftsansla­

get måst minskas med samma belopp.

4 e). Posten bör dels ökas med 1 200 kr., dels minskas med 7 500 kr. ök­

ningen beror på höjda löner åt kollektivavtalsanställd personal. Minskning­

en med 7 500 kr. är av teknisk natur och beror på sedan länge gällande

praxis att summan av löner och driftsanslag för kontrollverksamheten skall

överensstämma med inkomsterna från statens centrala frökontrollanstalt.

Då lönerna på grund av inträffade löneökningar höjes med 7 500 kr., måste

driftskontot minskas med motsvarande belopp.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

107

4 f)—h). Ifrågavarande utgiftsposter motsvaras av för ändamålet anvi­

sade privata anslag.

4 i)—j). Ansökan om medel för substationen på Småländska höglandet

har årligen ingivits sedan år 1947. De speciella klimat- och jordmånsiör-

hållandena, som är rådande i nämnda jordbruksområde, motiverar väl en

substation inom området. — Förslaget till inrättande av substation vid Väs-

ternorrlands-filialen ingick som ett led i Röbäcksdalsbetänkandet.

4 k)—m). Höjningarna å dessa konton motsvarar kostnadsökningar ge­

nom den allmänna varuskaten.

4 n). Föreningen räknar under denna post å ena sidan med en höjning

av 2 700 kr. på grund av ökade omkostnader för extra arbetshjälp och kon­

torsmaterial och å andra sidan en minskning av 5 000 kr., därest den före­

slagna regleringen av en kassörsbefattning kommer till stånd.

4 o)—r). De här föreslagna höjningarna beror dels på ökade arbetarlö­

ner, dels på den beslutade varuskatten.

5 a). Ifrågavarande inkomstpost utgör summan av för speciella ändamål

anvisade anslag från Sveriges oljeväxtintressenter, Svenska margarinindu­

striens förening för näringsfysiologisk forskning, AB Kabi och Skaraborgs

läns hushållningssällskap.

5 b). Inkomstökningen sammanhänger med den föreslagna regleringen

av vissa tjänster och löneregleringen av en del lägre befattningar samt på

lönehöjning och löneklassförändringar för kemiska avdelningens personal.

Skulle de begärda tjänsteregleringarna inte bifallas, skall ifrågavarande

belopp minskas med 46 200 kr.

5 c). Denna höjning beror på ökade hyresinkomster.

Yttranden. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lanlbruks-

försök anför i huvudsak följande.

Liksom föregående år tillstyrkes inrättandet av befattningarna som förste

assistent vid kromosomavdelningen samt vid Ultuna- och Västernorrlands-

filialerna liksom kassörstjänsten. Styrelsen framhåller särskilt behovet av

befattningen vid Ultunafilialen. Angående överförandet till ordinarie löne-

stat av befattningarna som förste assistent och assistent vid kemiska avdel­

ningen finner styrelsen det tills vidare lämpligast, alt detta får anslå i av­

vaktan på Kungl. Maj :ts slutliga ställningstagande till frågan om organisa­

tionen av den statsunderstödda lantbrukskemiska analysverksamheten.

I fråga om den av föreningen föreslagna löneregleringen för viss ordinarie

personal framhåller styrelsen att föreningens förslag i flera avseenden synes

väl motiverade. Framförallt är det uppenbart att avdelningsföreståndarna,

liksom tidigare, bör ha samma löneställning som laboratorer och styrelsen

tillstyrker därför att dessa tjänster uppflyttas till lönegrad Bo 1. I fråga om

övriga befattningar synes det styrelsen lämpligt att en lönereglering före­

gås av eu närmare jämförelse med motsvarande tjänster inom statsförvalt­

ningen. Styrelsen anser det lämpligt att en översyn av här ifrågavarande

personals löneställning företages i samband med 1960 års Svalövsutredning.

Styrelsen har intet att erinra mot utgiftsökningarna i (ivrigt, då dessa hu­

vudsakligen synes vara föranledda av inträffade löne- och prisstegringar.

Styrelsen finner det uppenbart att föreningen skall erhålla kompensation

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

108

för de automatiska kostnadsökningarna, så att dess verksamhet kan bibe­

hållas i nuvarande omfattning.

1960 års Svalövsutredning finner sådana nya utgiftsändamål, vilka kan

anses på ett hindersamt sätt föregripa de kommande utredningsförslagen,

böra undvikas. Vad gäller de av föreningen föreslagna lönegradsreglering-

arna anser utredningen, att dessa bör tagas upp till överväganden i anslut­

ning till de s. k. B-listeförhandlingarna i början av år 1961.

Byggnadsarbeten vid Sveriges utsädesförening. Sveriges utsädesförening

(skr. 28/7 1960) hemställer, att för uppförande av institutionsbyggnad ■vid

föreningens Jämtlands-filial måtte anvisas ett investeringsanslag av 275 000

kr. eller beviljas ett ränte- och amorteringsfritt lån å samma belopp.

Institutionsbyggnaden är avsedd att uppföras på jordbruksfastigheten

Rösta 27 i Ås socken, vilken fastighet Sveriges utsädesförening med Kungl.

Maj:ts tillstånd förvärvade år 1947. Genom medelsanvisning av Jämtlands

läns landsting år 1948 till erforderlig ekonomibyggnad har den jordbruks-

mässiga driften av egendomen säkerställts. Avsaknaden av lämpliga för-

sökslokaler m. m. utgör emellertid enligt föreningen en svår brist i försöks-

arbetet, varför frågan om uppförande av den planerade institutionsbyggna­

den är av synnerlig vikt.

Yttranden. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruks-

försök tillstyrker framställningen. Styrelsen understryker särskilt den stora

betydelsen av en förstärkning av försöksverksamheten i Norrlands inland

sedan Gisselås försöksgård nedlagts.

1960 års Svalövsutredning finner sådana nya utgiftsändamål, vilka kan

anses på ett hindersamt sätt föregripa de kommande utredningsförslagen,

böra undvikas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

Bidrag till den praktiskt vetenskapliga verksamheten å Weibullsholm. För

innevarande budgetår har under förevarande anslagsrubrik anvisats ett an­

slag av 210 000 kr.

Yrkande. W. Weibull AB med Weibullsholms växtförädlingsanstalt

(skr. 29/7 1960) anhåller om ett till avrundat 540 000 kr. förhöjt anslag

enligt följande beräkning.

1. Bidrag till allmän växtförädlingsverksamhet .................................. 507 500

2. Bidrag till intensifierad resistensförädlingsverksamhet ................ 40 000

547 500

Motiv. I avvaktan på de nya riktlinjer för statens stöd åt växtföräd­

lingen, vilka enligt vad bolaget har sig bekant är under utarbetande, base­

rar bolaget sina äskanden på 1953 års växtförädlingsutrednings förslag,

innebärande ett anslag om 35 procent av anslaget till Sveriges utsädesför-

ening, dock högst 45 procent av bolagets egna kostnader för växtförädlings-

ändamål.

1. I enlighet med det anförda anhåller bolaget, att anslaget till Weibulls-

holm i fråga om den allmänna verksamheten bestämmes till 507 500 kr.

_ eller 35 procent av 1 625 000 kr. — minskat dels med kostnader för

växtförädling av lin, 65 000 kr., dels med det till utsädesföreningen utgå­

ende resistensförädlingsanslaget å 110 000 kr. Beloppet 507 500 kr. un­

derstiger med klar marginal den av förutnämnda utredning förordade

spärregeln om 45 procent av nettokostnaderna för den allmänna växtför-

ädlingsverksamheten, vilka för budgetåret 1961/62 beräknas uppgå till

1 204 100 kr.

2. I enlighet med styrelsens för lantbrukshögskolan och statens lant-

bruksförsök förslag i denna fråga under senare år anhåller bolaget om ett

särskilt anslag för resistensförädlingsverksamheten med ett belopp av 45

procent av de beräknade kostnaderna för denna verksamhet, eller med ca

40 000 kr.

Yttrande. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruks-

försök tillstyrker, att Weibullsholms växtförädlingsanstalt tilldelas ett stats­

bidrag å 540 000 kr. till sin praktiskt-vetenskapliga verksamhet samt anför

bl. a. följande.

Höjningen av de äskade statsbidragen förorsakas till större delen av in­

träffade löne- och prisstegringar. Utgiftsökningarna motsvarar sålunda inte

någon utvidgning av den nuvarande växtförädlingsverksamheten. Därvid bör

framhållas att kostnaderna för växtförädlingen till mycket betydande del

utgöres av arbetskostnader, vilket gör växtförädlingen synnerligen känslig

för alla ökningar av dessa kostnader. Styrelsen finner det uppenbart, att

bolaget skall erhålla kompensation för de ökade kostnaderna så att dess

verksamhet kan bibehållas i nuvarande omfattning.

I detta sammanhang erinrar styrelsen om att några bestämda regler för

tilldelning av statsbidrag till växtförädlingsverksamheten ännu inte skapats.

Det är synnerligen angeläget att detta sker snarast möjligt. Samtidigt fram­

håller styrelsen kraftigt betydelsen av att den värdefulla verksamhet, som

Weibullsholms växtförädlingsanstalt bedriver, erhåller ett skäligt statsbi­

drag. Detta får enligt styrelsens mening inte fördröjas av den omständighe­

ten, att definitiv ståndpunkt ännu ej tagits till frågan om statsbidrag till

växtförädlingsverksamheten.

Bidrag till förädlingsarbeten med sojaväxter. För innevarande budgetår

har under förevarande anslagsrubrik anvisats ett anslag av 20 000 kr.

Algot Holmberg & söner aktiebolag (skr. 20/8 1960) anhåller om ett från

20 000 till 30 000 kr. höjt statsbidrag till fullföljande under år 1961 av pågå­

ende förädlingsarbeten med sojaväxten.

Yttrande. Statens jordbruksnämnd förordar liksom föregående år,

under hänvisning till uttalanden av 1953 års växtförädlingsutredning samt

med hänsyn till penningvärdets fall, att statsbidraget höjes till 25 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

109

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

AVDELNING C

1960 års departementspromemoria

Departementspromemorian med förslag till ett nytt internt system för stöd

åt växtförädlingen m. m. har följande lydelse.

Frågan om formerna för statens stöd åt växtförädlingen har varit föremål

för flera utredningar inom landet. Därvid har olika vägar prövats, bl. a. den

att tillskapa något slag av sortskydd för nya växtförädlingsalster. Spörsmålet

har även betydelsefulla internationella aspekter och arbete pågår f. n. i

Västeuropa i syfte att åstadkomma en mellanstatlig överenskommelse i äm­

net.

\ ad gäller de tidigare svenska undersökningarna och övervägandena på

området bör först erinras om 1953 års växtförädlingsutredning, vars betän­

kande avgavs år 1955 (SOU 1956:4). Jämlikt direktiven hade utredningen

att pröva i vad mån ändringar var påkallade i den statliga bidragsgivningen

till växtförädlingsverksamheten. I samband därmed hade utredningen att

även taga ställning såväl till den inverkan, det kommersiella utnyttjandet

av förädlmgsresultaten borde ha på bidragsgivningen, som till frågan i vad

mån förädlingsverksamheten lämpligen kunde finansieras genom upptagan­

de av särskilda avgifter vid försäljning av utsädesvaror (licensavgifter,

royalty). Vid behandlingen av sistnämnda spörsmål fann utredningen det

motiverat att undersöka jämväl andra tänkbara möjligheter och former för

indirekt stöd åt växtförädlingen. Utredningsarbetet fördes härigenom in på

bl. a. frågorna om växtförädlingens rättsskydd, kontrollen över utsädes-

handeln samt införandet av ett system för s. k. obrutet samband mellan

utsädesgenerationerna vid offentlig plombering.

Med utgångspunkt enbart från de interna förhållandena fann 1953 års

växtförädlingsutredning ett införande av ett royaltysystem efter mönster

från vissa västeuropeiska länder förenat med alltför stora nackdelar. Särskild

vikt tdimatte utredningen härvid omständigheterna att staten, med hänsyn

till ökade kostnader för en utbyggd kontrollapparat och nödvändigheten att

ortfarande i viss utsträckning direkt stödja växtförädlingen, knappast skulle

kunna parakna någon total utgiftsminskning, samt att ett royaltysystem

kunde befaras befordra en utveckling hän mot en uppsplittring av föräd­

lingsverksamheten på allt flera händer. Utredningen tilläde emellertid att

trågan syntes komma i ett annat läge, om en allmän internationell lösking

av problemet kunde åvägabringas. Vid försök att utforma ett system med en

särskild avgift å allt i öppna marknaden försålt utsäde fann utredningen

praktiska svårigheter — såsom utsädeshandelns heterogena karaktär, gräns-

dragnmgsproblem vid bestämmande av avgiftsbelagd utsädesvara och fram­

for allt kontrollen over att avgiften blev behörigen påförd och erlagd — av

en sadan storleksordning, att utredningen avstod från att framlägga något

förslag i denna riktning. En specialreglering av växtförädlingens rättsskydd

skulle enligt utredningen behöva kombineras med ett licensavgiftssystem

för att det av allt att döma ofrånkomliga priset för en dylik reglering —

nämligen obligatorisk plombering av utsäde och en viss utbyggnad av den

officiella sortprövningen —- inte skulle bliva för högt. Som utredningen av­

visat tanken på att i då rådande läge ensidigt införa ett royaltysystem hos

oss, borde som en konsekvens därav även rättsskyddsfrågan tills vidare få

anstå. Utredningen trodde sig efter en särskild undersökning kunna kon­

statera, att, under förutsättning att den frivilliga statsplomberingen av ut-

sädesvaror bibehölls, tillräckliga kvantiteter grundutsäde fanns för tillämp­

ning av ett ej alltför extremt sambandssystem mellan utsädesgenerationer-

na. De allmänna riktlinjerna för ett modifierat sambandssystem drogs upp

av utredningen och förordades till genomförande, så snart de närmare de­

taljerna utformats.

Efter att även ha övervägt frågan om ett förstatligande av Sveriges utsä-

desförening sökte 1953 års växtförädlingsutredning komma fram till en

problemlösning inom ramen för gällande ordning med direkta statsbidrag.

Utredningen förordade sålunda en ej preciserad ökning av anslaget till ut-

sädesföreningen för att möjliggöra viss utbyggnad av föreningens verksam­

het. Statsbidraget till Weibullsholms växtförädlingsanstalt föreslogs till 35

procent av nyssnämnda anslag, vilket skulle innebära en ökning också av

denna förädlingsanstalts resurser. De enskilda växtförädlingsföretag med

mera betydande verksamhet, som inte åtnjuter statsbidrag, ansåg utred­

ningen böra efter prövning från fall till fall kunna tillerkännas ett visst

stöd från det allmännas sida vid anskaffning av teknisk utrustning för växt-

förädlingsarbetet. Statsbidraget till Algot Holmberg & söner aktiebolag för

dess sojaväxtförädling föreslogs skola utgå i minst nuvarande omfattning.

Vid remissbehandlingen av 1953 års växtförädlingsutrednings betänkande

ansågs allmänt att, i likhet med vad utredningen avsett, en utökning borde

ske av växtförädlingsverksamheten. Likaså hävdades allmänt att visst stöd

från statens sida jämväl i fortsättningen borde utgå till denna verksamhet.

Utredningens synpunkter beträffande den lämpligaste utformningen av det

statliga stödet vann också stor anslutning. Förslaget att statsbidraget till

Weibullsholm skulle stå i viss relation till statsanslaget till Sveriges utsädes-

förening väckte dock invändningar från åtskilliga håll. Frågan om det obrut­

na sambandet vid statsplombering, sett som ett stöd åt växtförädlingen, rönte

stort intresse, men meningarna gick något isär vid bedömandet av spörs­

målen om styrkan och omfattningen av sambandet.

År 1957 företogs en specialundersökning av en inom jordbruksdeparte­

mentet särskilt tillkallad sakkunnig för att utröna de ekonomiska konse­

kvenserna av införandet av ett licensavgiftssystem i Sverige. Undersökning­

en gav på grundval av material avseende skördeåren 1955/56 och 1956/57

vissa statistiska data, användbara för en ungefärlig uppskattning av ett

dylikt systems verkningar i olika hänseenden. Den sakkunnige beräknade

att i medeltal ca 40 procent av det totala utsädesbehovet i fråga om de vik­

tigaste åkerbruksväxterna utom potatis då tillgodosågs genom handeln. Det

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

111

statsplomberade utsädet, inklusive det av W. Weibull aktiebolag med egen

plomb försedda, beräknades i sin tur utgöra 75 procent och det övriga ej

statsplomberade sålunda 25 procent av den nyss angivna, i handeln om­

satta kvantiteten utsäde. Denna kvantitet uppdelades också efter ursprung,

varvid framgick att 53 procent därav utgjordes av Svalövssorter och 39

procent av Weibullssorter. Allmänna svenska utsädesaktiebolaget och Wei-

bullsbolaget svarade enligt den sakkunniges material endast för i medeltal

18 resp. 21 procent av försäljningen av sorter som frambringats av resp.

förädlingsföretag.

Med utgångspunkt från en avgiftsstorlek av drygt en procent av utsädes-

priserna (beträffande exempelvis stråsädesslagen en kr. per deciton) och

från nyssberörda växtslags utsädesmängder i handeln kom den sakkunnige

fram till att sammanlagt ca 2 135 000 kr. skulle inflyta i licensavgifter un­

der åren närmast efter det ett dylikt system införts. Av sagda totalbelopp

fördelade sig, såvitt gällde försäljningen inom landet, 890 000 kr. på Sva-

lövssorterna, 525 000 kr. på Weibullssorterna samt 520 000 kr. på övriga

sorter. På exporterade utsädesmängder av Svalövs- och Weibullssorter skul­

le i medeltal belöpa sig tillhopa ca 200 000 kr. Bl. a. för att möjliggöra ett

enkelt och effektivt upptagande av avgifterna förordades samtidigt infö­

rande av obligatorisk statsplombering av allt genom handeln försålt, av-

giftsbelagt utsäde. Främst på grund härav skulle systemet föra med sig

kostnadsökningar om ca 100 000 kr. för W. Weibull aktiebolag och ca

395 000 kr. för statsverket, vilken sistnämnda summa emellertid beräkna­

des kunna reduceras med drygt 300 000 kr. till följd av ökade plomberings-

inkomster. Influtna avgiftsmedel föreslogs bli överförda till originalutsä-

desnämnden, vilken skulle ha att fördela avgifterna på resp. förädlare av

de försålda utsädessorterna. Fördelningen förordades ske med ledning av

den redan nu av nämnden förda rikssortlistan, eventuellt kompletterad i

vissa avseenden.

Vid remissbehandling år 1957 av en promemoria, vari den förutnämnde

sakkunnige redovisade sina undersökningar och förslag, avstyrkte flertalet

remissorgan ett införande av något licensavgiftssystem för åkerbruksväx-

ter. Från många håll framfördes betänkligheter mot att man i Sverige

skulle binda sig vid ett visst system, medan frågan befann sig under ut­

redning och förberedande behandling på det internationella planet. Kri­

tiskt hävdades därjämte, att det föreslagna systemet skulle innebära, att

huvudparten av kostnaderna för landets växtförädling överflyttades från

staten till jordbruket. Faran för minskad användning av förstklassigt ut­

säde och i stället ökat begagnande av sämre, okontrollerat utsäde framhölls

av somliga remissinstanser. Likaså uttalades farhågor för att växtföräd­

lingen skulle bli i ökad grad merkantiliserad, d. v. s. att förädlingsarbetet

skulle främst inriktas med hänsyn till den väntade ekonomiska förtjäns­

ten för företaget. De utvidgade och förbättrade resurser vid statens jord­

bruksförsök, som skulle bli nödvändiga för att möta det med ett licensav­

giftssystem följande, starkt ökade behovet av sortprövning, kom enligt flera

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

113

remissorgan antagligen att kräva betydande kostnader. En nackdel, som

jämlikt vissa remissvar ansågs vara förbunden med införandet av det före­

slagna avgiftssystemet, var även att de inflytande avgifterna kunde for­

väntas fördela sig ganska ojämnt på olika år och sålunda utgöra ett osäker­

hetsmoment vid planeringen av förädlingsverksamhetens omfattning. Be­

träffande förslaget att införa obligatorisk statsplombering — sett isolerat

från finansieringsförslaget i övrigt — var meningarna delade. Flera remiss­

organ påvisade såväl för- som nackdelar med en dylik åtgärd. Med fördelar

åsyftades bl. a. att endast sorter som efter särskild kvalitetsprövning an­

setts kunna föras upp på rikssortlista skulle bli odlade samt att allenast

utsäden, vilkas sorttillhörighet och kvalitet blivit officiellt kontrollerad och

godkänd, skulle komma att marknadsföras. En ofördelaktig konsekvens av

ett införande av obligatorisk statsplombering angavs vara att man i sådant

fall kunde vänta en ökning av underhandsförsäljningarna av utsäde på

den reguljära handelns bekostnad, varigenom större utsädesmängder skulle

undandragas varje form av kontroll.

W. Weibull aktiebolag överlämnade hösten 1958 till jordbruksdeparte­

mentet eu på bolagets eget initiativ utförd utredning i förevarande ämne

jämte förslag till bestämmelser om växtförädlares rätt. Bestämmelserna

gick i stort sett ut på att skapa ett rättsskyddssystem på detta specialom­

råde med bl. a. avgifter å utsäden av vissa växtslag, ensamförsäljningsratt

beträffande förökningsmaterial av andra växtslag samt ett generellt föi-

bud mot obehörigt namnbyte. Vad gäller avgifterna föreslogs dessa skola

via en intressentförening med officiell prägel överföras till växtförädlaren

eller hans rättsinnehavare enligt rikssortlistan. Avgifternas storlek skulle

bestämmas av intressentföreningen.

Vid remissbehandling av bolagets utredning framfördes allmän! betänk­

ligheter mot att åtgärder i föreslagen riktning vidtogs, då ett internationellt

samarbete inletts i syfte att få till stånd en konvention på området om­

fattande flertalet västeuropeiska stater. Efter detta arbetes avslutande an­

sågs de av bolaget upptagna spörsmålen böra övervägas ånyo och mera in­

gående.

o

„

Diskussionerna på det internationella planet har pågått åtskilliga ar. Det

samarbete som omnämnts har kommit till stånd närmast på initiativ av

franska regeringen, vilken år 1957 inbjöd ett antal europeiska stater till en

konferens med uppgift att studera frågan om skydd av vaxtforadlmgspro-

dukter. Konferensen fasllade i eu resolution i stora drag de principiella

linjer, efter vilka det fortsatta samarbetet borde bedrivas, samt uppdrog

åt en expertkommitté bl. a. att studera de juridiska problem, som kunde

aktualiseras i sammanhanget, och att utarbeta ett konventionsutkast. Ett

sådant liar nu upprättats och av kommittén överlämnats till franska rege­

ringen, som i sin tur för yttrande översänt detsamma till Övriga deltagande

länder nämligen Sverige, Norge, Danmark, Storbritannien, Holland, Bel­

gien, Tyska förblindsrepubiiken, Frankrike, Italien, Österrike, Schweiz och

Spanien. Utkastet jämte anslutande rapport av expertkommitténs ordfo-

Vi

liihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. ^ r !)2

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 ur 1961

114

rande bifogas såsom bilaga 1 resp. 21 till denna promemoria. Förslaget går

i stora drag ut på att förädlaren tillerkännes rätt till sådana av honom

frambragta nya växtsorter, vilka vid officiell prövning visats kunna god­

tagbart särskiljas från redan befintliga sorter. Förädlarrätten skall enligt

huvudregeln innebära, att förädlarens medgivande erfordras för uppför­

ökning och försäljning av utsäde av sorten i fråga. Rätten skall vara tids­

begränsad. Intrång i rätten får dock genom vederbörande lands lagstiftning

göras av allmännyttiga skäl. Sker sådant intrång skall åtgärder vidtagas,

så att förädlaren erhåller skälig ersättning. Utkastet till konvention innehål­

ler även bestämmelser om namnskydd i fråga om nya växtsorter.

Med beaktande av synpunkter, som framförts från de olika av förelig­

gande växtförädlingsspörsmål berörda myndigheternas och organisationer­

nas sida, liksom också av de riktlinjer som framkommit vid det internatio­

nella samarbetet beträffande skydd av växtförädlingsprodukter har inom

jordbruksdepartementet utarbetats ett förslag till finansieringssystem, av­

sett att träda i tillämpning den 1 juli 1961. Härvid har i första hand efter­

strävats att nå fram till ett internt system som kan utan uppskov och un­

der en ansenlig övergångstid, innan ett internationellt system hunnit få

fulla ekonomiska verkningar, förse landets växtförädling med avsevärt för­

stärkta resurser. En blivande konvention kommer av allt att döma i prin­

cip endast att få avseende å sortnyheter, som framvinnes efter det konven­

tionen trätt i tillämpning. Vid utformningen av det interna systemet har

det också varit en strävan att göra detsamma lätt anpassbart till en blivande

konvention av den typ som nu föreligger i utkast. Före avslutandet av det

internationella samarbetet har de interna övervägandena rörande frågan

om tillskapande av ett sortskydd av immaterialrättslig natur inte ansetts

böra fullföljas.

Det inom departementet utarbetade förslaget innebär följande. För att

möjliggöra den önskvärda förstärkningen av växtförädlingens resurser upp­

tages en särskild avgift (våxtförädlingsavgift) på i handeln omsatt utsäde.

Influtna avgifter -- till karaktären allmänna medel — tillföres en särskild

fond och fördelas ur denna såsom bidrag till svenska växtförädlare resp.

svenska representanter för utländska förädlare. Såsom grundbelopp för

stödet åt växtförädlingen skall alltjämt utgå statsbidrag över statsbudgeten

totalt sett motsvarande vad som f. n. för ändamålet anvisas över denna

budget, dock med vissa smärre jämkningar mellan olika utgiftsändamål.

Medelstilldelningen över statsbudgeten avses bl. a. skola garantera föräd-

lingsarbetet beträffande sådana växtslag och sorter, vilkas betydelse är be-

gi ansad till mindre odlingsomraden eller vilka kräver oproportionerligt

höga förädlingskostnader på kort sikt. I samband härmed införes obliga­

torisk officiell plombering, dock med vissa begränsningar och modifika­

tioner.

Frågan om obligatorisk statsplombering har tidigare övervägts. Såsom

1 Bilagorna här uteslutna. Hänvisning torde få ske till kortfattad redogörelse å s. 122.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år J961

115

framgår av den lämnade översikten över verkställda utredningar på växt-

förädlingsområdet framlade en inom jordbruksdepartementet tillkallad sak­

kunnig år 1957 förslag härom. Då den sakkunniges uppdrag avsåg spörs­

mål kring införandet av ett licensavgiftssystem, utvecklades skälen för den

obligatoriska statsplomberingen närmast ur uppbördssynpunkt. Det fram­

hölls emellertid även, att införandet av obligatorisk statsplombering skulle

bidraga till att sanera handeln med utsäde och höja utsädesstandarden.

Det synes uppenbart, att handeln med utsäde bör tagas med i bilden vid

behandlingen av växtförädlingens problem. För att förädlingsframstegen

skall kunna snabbt och i stor skala ge praktiska resultat i form av bättre

och säkrare skördar kräves nämligen, att utsädeshandeln direkt medverkar

därtill. Självklart ligger det i handelns eget intresse på lång sikt att till-

handagå jordbruket med utsäde av god kvalitet. Detta är dock ingen garan­

ti för att inte transaktioner förestavade av ett kortsiktigt vinstintresse kan

förekomma med utsäde av undermålig kvalitet. Möjligheterna att genom

frölagen komma till rätta med antydda missförhållanden torde i praktiken

vara ganska små. Vid ett införande av obligatorisk statsplombering däremot

skulle mindervärdigt utsäde på ett betydligt effektivare sätt utestängas

från marknaden. Vidare skulle man därefter kunna följa de vitala sortäkt-

hetsfrågorna genom uppställande av vissa krav på s. k. obrutet samband

mellan utsädesgenerationerna. Genom den klassificering som sker vid plom-

beringen skapas dessutom förutsättningar för att utsädet skall komma att

användas för det ändamål vartill det i varje enskilt fall bäst lämpar sig.

Härigenom blir det möjligt att bättre tillgodogöra sig utsädestillgången in­

om landet. Konkurrensläget mellan olika utsädesföretag blir också sundare,

då inget företag frestas att åstadkomma kostnadssänkningar genom att

eftersätta kvalitetskontrollen.

Ett införande av obligatorisk statsplombering medför givetvis vissa kost­

nadsökningar för den del av utsädeshandeln som inte redan tager frökon-

trollorganisationen i anspråk för utsädeskontroll. Kostnaderna för ana­

lyser, kontrollodling och plombering varierar med utsädespartiernas storlek

m. in. men torde i fråga om exempelvis stråsäd uppgå till i medeltal ca två

procent av försäljningspriset för de lägre plomberingsklasserna. Storleks­

ordningen av dessa kostnader är alltså ej sådan att den behöver avskräcka.

För en del enskilda utsädesföretag skulle emellertid genomförandet av ett

system med obligatorisk plombering av utsäde genom enbart den officiella

frökontrollorganisationen kunna innebära, att redan uppbyggda resurser

för en i egen regi bedriven utsädeskontroll måste i större eller mindre ut­

sträckning nedläggas eller stå oanvända. Därest garanti erhålles för att eu

godtagbar utsädeskontroll bedrives av sådana företag själva, borde dessa

kunna erhålla behörighet att utföra statsplombering i viss omfattning. På

så sätt behöver den av en obligatorisk officiell plombering föranledda ut­

byggnaden av frökontrollorganisationen inte bli av så stor omfattning som

eljest.

På grundval av nu anförda synpunkter bör ett system med obligatorisk

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

116

officiell plombering införas samtidigt med förenämnda avgiftssystem. Ge­

nomförandet av de båda angivna systemen bör ske successivt och såsom

en första etapp endast omfatta utsäde av stråsäd och trindsäd (enligt riks-

sortlistans terminologi). Det förutsättes att utvidgningar till andra växtslag

kommer att prövas av statsmakterna, så snart erfarenheter rörande syste­

mens verkningar erhållits.

Den obligatoriska plombcringen bör avse — förutom sådant utsäde av

ifrågavarande slag som skall exporteras — det utsäde som genom handel

av yrkesmässig eller tillfällig karaktär avsättes till odlare inom landet. En

jordbrukare skall sålunda fortfarande vara oförhindrad att utan plombe-

ringstvång själv använda utsäde som han uppförökat. Likaså bör en odlare

— oavsett vad nyss sagts — utan plomberingstvång kunna sälja utsäde rent

tillfälligt och utan offentligt utbjudande till exempelvis en granne. Utsädes-

transaktioner tidigare än det sista handelsledet liksom försäljningar från

odlare till utsädesföretag omfattas ej heller av plomberingskravet, såvitt ej

är fråga om export.

Plomberingen bör i princip endast få verkställas av frökontrollorganisa-

tionen. Enskilda utsädesföretag, som anskaffat ändamålsenliga laboratorie­

resurser, bör emellertid, efter särskild prövning och godkännande av iant-

bruksstyrelsen, kunna under vissa villkor erhålla auktorisation för utfö­

rande av officiell utsädesplombering. Såsom villkor bör i första hand före­

skrivas att töretaget åtager sig att följa av lantbruksstyrelsen meddelade

föreskrifter beträffande plomberingsverksamhetens omfattning och bedri­

vande. (Beträffande den nu av frökontrollorganisationen bedrivna stats-

plomberingsverksamheten gäller lantbruksstyrelsens kungörelse den 25 maj

1956 angående statsplombering av utsädesvara.) I enlighet härmed bör bl. a.

kunna krävas, att plomberingsverksamheten förestås av person vid före­

taget, som statens centrala frökontrollanstalt godkänner för uppgiften. Be­

träffande omfattningen torde i allmänhet böra föreskrivas att blott sådant

utsäde av stråsäd och trindsäd, som företaget självt saluför, får plomberas

med officiell plomb. Ett ytterligare villkor bör vara att företaget underkas­

tar sig och bekostar den kontroll som lantbruksstyrelsen finner skäl före­

skriva. Härmed åsyftas särskilt att möjliggöra viss stickprovskontroll av­

seende efterlevnaden av lantbruksstyrelsens nyssberörda bestämmelser för

verksamheten.

De kvalitetsförhållanden, beträffande vilka särskilda krav — ofta olika

för olika kvalitetsklasser — gäller enligt nuvarande statsplomberingsbestäm-

melser och som bör gälla även vid den förordade obligatoriska plombering­

en, avser bl. a. renhetsgrad, ogräshalt, grobarhet, vattenhalt, sortrenhet och

sortäkthet. Kraven för olika kvalitetsklasser bör såsom hittills fastställas

av lantbruksstyrelsen, som även bör ha möjlighet att tillfälligt dispensera

därifrån. Lantbruksstyrelsen bör till tidpunkten för det nya systemets ge­

nomförande ha, efter samråd med berörda parter, förberett en utbyggnad

av sortäkthetskravet med vissa krav på obrutet samband mellan utsädes-

generationerna vid plomberingen. Bestämmelser om berörda sambandskrav

Kungl. Maj. ts proposition nr 92 år 1961

117

bör därefter utfärdas snarast möjligt och träda i kraft helst den 1 juli 1962.

Enligt gällande bestämmelser kan statsplombering ske på så sätt, att ut­

sädet efter provtagning förses med ett plomberingsbevis (benämnt prov-

tagningsbevis), som anger att köpare av utsädespartiet i fråga på begäran

får del av blivande undersökningsresultat. Angivna plomberingsförfarande

tillämpas till övervägande del beträffande utsäde, som skall användas för

höstsådd, i fall då laboratorieanalysen ej medhinnes mellan skörd och sådd.

Om situationen är sådan att det erforderliga undersökningsförfarandet en­

dast till viss del medhunnits, kan ett s. k. partiellt plomberingsbevis an­

vändas med funktion delvis motsvarande den som angivits för provtag-

ningsbeviset. Vad nu sagts bör få gälla även i ett system med obligatorisk

statsplombering.

I enlighet med vad som gäller vid den nuvarande frivilliga statsplombe-

ringen bör plombering efter det förordade nya systemets genomförande i

princip endast få ske av utsädessort av växtslagen i fråga, vilken upptagits

i en av originalutsädesnämnden förd förteckning (den s. k. rikssortlistan).

(Reglemente för originalutsädesnämnden utfärdat av lantbruksstyrelsen

den 1 juni 1954.) Förutsättning för upptagande av en sort på denna lista

är f. n. — såsom framgår av nyssnämnda reglemente — att sorten prövats

vara lämplig för svensk växtodling. Från angivna principbestämmelse om

tvingande sortlista bör emellertid övergångsvis lämnas generell dispens, av­

seende förslagsvis en tid av ett år. Rikssortlistan synes tills vidare intill

dess ratifikation sker av den väntade konventionen om skydd av växtför-

ädlingsprodukter böra föras efter hittills tillämpade principer. Såsom hit­

tills skall originalutsädesnämnden äga meddela undantag från förbudet atl

statsplombera utsäde av sort utanför rikssortlistan, därest sorten antingen

uppfyller kravet på lämplighet för svensk växtodling (exempelvis äldre

sort, som avförts från listan på grund av att den blivit överflyglad av en

nyare sort) eller ock, utan att sådant krav kan anses uppfyllt, befinnes spe­

ciellt lämpad för export.

Av de nu förordade bestämmelserna synes de, som anger omfattningen

av förbudet att sälja oplomberat utsäde, lämpligen böra intagas i en sär­

skild författning av förordnings eller lags karaktär. Förslag till sådan för­

fattning bifogas1 denna promemoria. Övriga bestämmelser rörande stats­

plombering bör delvis meddelas i en av Kungl. Maj :t utfärdad kungörelse

och i övrigt av lantbruksstyrelsen. Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse

bifogas.2 Däri har även inarbetats nu gällande bestämmelser om behörig­

het för lokal frökontrollanstalt att utföra statsplombering av utsädesvara.

Även andra växtgrupper än stråsäd och trindsäd omfattas av kungörelsens

bestämmelser. Någon ändring i sak av de regler som f. n. finnes intagna

härom i lantbruksstyrelsens förutnämnda kungörelse är emellertid ej av­

1 Bilagan, i huvudsak likalydande med propositionen bilagt förslag till förordning om obliga

torisk statsplombering av utsädesvara, här utesluten.

2 Bilagt detta protokoll såsom

bilaga 22.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

sedd. Av redaktionella skäl har ordet »sort» använts för att beteckna även

stam.

Såsom redan framhållits hör även växtförädlingsavgiften införas suc­

cessivt och till att hörja med endast utgå på stråsäd och trindsäd. Avgiftens

storlek bör beträffande nämnda växtslag bestämmas till 1 kr. per deciton,

emballaget inberäknat. För ändringar beträffande avgiftsstorleken förut-

sättes beslut av riksdagen.

I fråga om uppbörden av växtförädlingsavgiften har olika system tidi­

gare övervägts. Av frågan närmast berörda myndigheter och organisationer

bar också erhållit tillfälle framföra sina synpunkter i bl. a. detta ämne vid

överläggningar inom jordbruksdepartementet. Svårigheterna att konstruera

en på samma gång enkel och ur kontrollsynpunkt någorlunda säker upp-

bördsmetod har främst haft sin grund i det stora antalet försäljare av ej

statsplomberat utsäde i sista handelsledet. Då dessa svårigheter ganska

radikalt försvinner vid ett samtidigt införande av förordade system med

obligatorisk statsplombermg, har det nu bedömts påkallat att till tiden helt

samordna införandet av avgiftssystemet och plomberingssystemet.

Sasom framhållits av den sakkunnige vid 1957 års undersökning torde

avgift suppbörden ställa sig mycket enkel, då den sker i samband med av

frökontrollorganisationen verkställd statsplombering. För de vid sådan

plombering utförda åtgärderna uttager frökontrollorganisationen nämligen

vissa avgifter, bl. a. en s. k. plomberingsavgift. Debitering och inkassering

av dessa avgifter sker så, att den betalningsskyldige har att erlägga avgif­

terna inom en tidrymd av omkring ett kvartal, räknat från det tillfälle då

plomberingsbevis åsättes utsädets emballage. Den andel av handelsutsädet,

som f. n. blir föremål för statsplombering, torde utgöra uppskattningsvis

‘2/3. I fråga om angivna ulsädessektor avseende varor plomberade vid frö-

kontrollanstalt, vilken sektor till sin storlek får antagas komma att genom

införandet av förordade plomberingssystem öka ganska avsevärt, förordas

salunda att växtförädlingsavgiften uttages i samband med inkasseringen av

plomberingsavgiften. Såsom uppbördsmyndighet bör därvid lämpligen fun­

gera statens centrala frökontrollanstalt, som är den riksmyndighet vilken

besitter särskild sakkunskap på ifrågavarande område och som däi'jämte

själv direkt ombesörjer statsplomberingen beträffande de högre plombe-

ringsklasserna och även beträffande lägre klasser för stora delar av landet.

Rörande utsäde, som statsplomberas av de lokala frökontrollanstalterna,

bör emellertid den ordningen få tillämpas, att debitering och uppbärande

av avgiften ombesörjes av lokalanstalterna för den centrala anstaltens räk­

ning.

Vad därefter angar den mindre utsädessektor, där plomberingen kom­

mer att utföras av enskilda, auktoriserade företag, torde jämväl här statens

centrala frökontrollanstalt böra ha hand om uppbörden av växtförädlings-

avgiften. Avgiften bör inlevereras till anstalten av det auktoriserade före­

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

119

taget kvartalsvis på grundval av deklaration över den mängd utsäde löre-

taget plomberat under kvartalet. För att möjliggöra eu fördelning, på sätt

närmare kommer att utvecklas i det följande, av influtna avgiftsmedel på

grundval av spridningen av olika sorter, bör företaget lämna uppgift jäm­

väl beträffande utsädets slag och sort. Lantbruksstyrelsen skall emellertid

kunna medgiva undantag från skyldigheten att uppgiva utsädets sort. Så­

dant medgivande avses styrelsen skola meddela i den mån så betingas av

möjligheterna att statsplomhera utsäde oberoende av sort. F. n. föreligger

möjlighet härtill beträffande exempelvis vicker.

Det administrativa förfarandet vid växtförädlingsavgiftens upptagande

synes lämpligen kunna närmare regleras med användning av bestämmelser,

som redan finnes utfärdade för tillämpning å förfarandet vid viss konsum-

tionsbeskattning. De åsyftade bestämmelserna är upptagna i förordningen

den 3 april 1959, nr 92. Beskaltningsmyndighet enligt sagda förordning skall

i enlighet med vad nyss anförts vara statens centrala frökontrollanslalt.

Vissa åtgärder, vilka måste anses fordra i administrativt hänseende särskilt

kvalificerad handläggning — såsom utsättande och ådömande av vite — tor­

de böra ankomma på lantbruksstyrelsen.

46 § i nyssnämnda förordning kommer att möjliggöra, att beslut angående

befrielse från eller återbetalning av växtförädlingsavgift meddelas, när syn­

nerliga skäl föreligger härför. Synnerliga skäl för återbetalning bör t. ex. an­

ses föreligga, då ett företag efter utgången av giltighetstiden för verkställd

plombering har kvar ett oförsåll restlager av det plomberade utsädet av för

företaget mera osedvanlig storlek. Dessutom bör Kungl. Maj:t få befogenhet

att, om speciella skäl så skulle påkalla, meddela bestämmelser angående be­

frielse från eller återbetalning av avgift vid export.

De avgifter, som inflyter genom det nu förordade uppbördssystemet, bör

tillföras eu för ändamålet nyinrättad fond, förslagsvis benämnd växtföräd-

lingstonden, vilken torde böra förvaltas av lantbruksstyrelsen.

Nu behandlade regler angående växtförädlingsavgiften bör upptagas i en

särskild förordning. Förslag till sådan förordning är fogat1 till denna pro­

memoria. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t och, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, lantbruksstyrelsen att utfärda erforderliga närmare bestäm­

melser i ämnet.

De inflytande växtförädlingsavgifterna, vilka som nämnts får karaktären

av allmänna medel, är avsedda att uteslutande användas för främjande av

växtförädlingen. De skall med tidsintervaller å förslagsvis sex månader för­

delas såsom bidrag till svenska växtförädlare och svenska representanter för

utländska förädlare. Normgivande för denna fördelning bör vara de sort-

uppgifter, som statens centrala frökonlrollanstalt enligt vad förut föresla­

gits erhåller via statsplomberingsverksamheten och via auktoriserade, en­

skilda utsädesföretags deklarationer över av dessa företag plomberat utsäde.

1 Bilagan, i huvudsak likalydandc med propositionen hilagt förslag Ull förordning om växl-

förädlingsavgift, här utesluten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 19(>1

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

Grundtanken är att varje förädlares bidrag ur växtförädlingsfonden skall

motsvara summan av de växtförädlingsavgifter, vilka influtit för av honom

framvunna sorter. Denna grundtanke synes tills vidare böra realiseras på så

sätt, att rikssortlistan användes som fördelningsnyckel. Några svårigheter

att konstatera vilka förädlarna är torde näppeligen föreligga. Det bör emel­

lertid åvila lantbruksstyrelsen att föranstalta om eventuellt erforderlig ut­

redning, om några tvivelsmål uppkommer. För att en svensk representant

som nyss sagts skall kunna komma i åtnjutande av bidrag ur fonden, torde

böra fordras, att han blivit inom viss närmare bestämd tidsfrist behörigen

anmäld hos originalutsädesnämnden.

Beträffande medelsfördelningen till svenska förädlare förutsättes, att bi­

drag endast skall utgå till sådana förädlare, som vid tiden för bidragsbe-

slutet fortfarande bedriver växtförädling i ej allenast obetydlig omfattning.

Vad sedan gäller, huruvida det för utbetalning av medel till representanter

för utländska sortinnehavare skall krävas, att det andra landet medger

svenska förädlare motsvarande förmåner, torde något sådant krav f. n. ej

böra uppställas. Därest ömsesidighet i berörda hänseende mot förmodan inte

kommer att kunna åvägabringas, förutsättes en omprövning skola ske av

detta problem.

På grundval av i rikssortlistan intagna uppgifter, eventuellt komplette­

rade genom utredningar av angivet slag, synes, då det i första etappen en­

dast gäller stråsäd och trindsäd, praktiskt taget alla inflytande medel kunna

fördelas efter nu skisserade principer. Kvarstående medel, till övervägande

del härrörande från sorter vilka ej upptagits i listan eller beträffande vilka

fortfarande verksam svensk förädlare resp. svensk representant saknas, bör

ställas till förfogande för jordbrukets forskningsråd att av rådet användas

för att finansiellt stödja forskarinsatser inom växtförädlingens område.

Fördelningsbeslut rörande till växtförädlingsfonden influtna medel bör

meddelas av Kungl. Maj :t efter förslag av lantbruksstyrelsen. Storleken av

de årliga summor som väntas kunna fördelas ur fonden är av naturliga skäl

mycket svår att på förhand bedöma. Det siffermaterial, som erhölls vid 1957

års sakkunnigutredning, ger vid handen, att det för skördeåret 1956/57 skulle

i fråga om stråsäd och trindsäd ha rört sig om belopp å ca 1 340 000 kr. ex­

klusive och ca 1 540 000 kr. inklusive på exporterat utsäde belöpande me­

del. Av den förstnämnda summan hänförde sig 735 000 kr. till Svalövssorter

och 485 000 kr. till Weibullssorter. Såväl totalbeloppen som de till skilda

förädlare hänförliga delbeloppen torde av naturliga skäl komma att fluk­

tuera ej obetydligt. Nackdelen med variationerna mellan olika år bör emeller­

tid delvis kunna motverkas av förädlarna själva genom att de lyfter bidragen

ur fonden i sådan takt, att en viss utjämning kommer till stånd.

De kostnader som är förbundna med ett genomförande av de angivna för­

slagen ar svåra att beräkna. Vissa allmänna hållpunkter för en bedömning

av desamma kan emellertid uppställas.

121

De kostnadsökningar för staten, som kan föranledas av införan­

det av obligatorisk officiell plombering, kominer väsent­

ligen att beröra anslagen till statens centrala frökontrollanstalt (ökad stats-

plombering) samt lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök (ökad

sortprövning).

I vilken omfattning den av centrala frökontrollanstalten utförda stats-

plomberingen kommer att öka är givetvis till stor del beroende av den om­

fattning auktorisationsmöjligheterna utnyttjas. Under alla omständigheter

bör man emellertid kunna räkna med full kostnadstäckning för staten i form

av plomberingsavgifter. Kostnadsökningen för statens jordbruksförsök torde

kunna uppskattas till ca 75 000 kr. per år, när det under första etappen är

fråga om enbart stråsäd och trindsäd.

Merkostnaderna för utsädesliandeln i anledning av plomberingstvångets

införande kommer självfallet att variera, alltefter de kostnader vederböran­

de företag nu nedlägger på kvalitetsundersökning av ifrågavarande slag.

Statsplomberingskostnadernas storlek har tidigare berörts. De totala stats-

plomberingskostnaderna — vid kontroll för klassificering i de två lägsta

plomberingsklasserna -— för exempelvis ett parti havre om 10 000 kg upp­

går enligt gällande taxa till 159 kr., varvid säckstorlek för 100 kg förutsät-

tes. Av det angivna beloppet hänför sig 49 kr. till laboratorieanalysering, 85

kr. till provtagning och plombering (i egentlig mening) samt 25 kr. till efter-

kontrollodling. Det torde förtjäna omnämnas att den omfattning, i vilken

frökontrollorganisationen anlitas för analysering av utsädesprover, f. n. är ej

obetydligt större än vad statsplomberingens omfattning tyder på. Kostnads­

jämförelsen skall därför i vissa fall göras mellan den totala statsplomberings-

kostnaden och analyskostnaden.

De ökade kostnaderna i sammanhanget för utsädesförelag, vilka erhåller

auktorisation, synes bli ganska obetydliga. Redan nu torde sådana företag

ha en kvalificerad föreståndare anställd för kontrollverksamheten och stick-

provskostnaderna behöver ej bli betungande.

De begränsade merutgiftcr, som kommer att föranledas av det fö-

reslagna systemet med växtförädlingsavgift, faller för

statens del i stort sett endast på anslagen till centrala frökontrollanstalten

samt avser huvudsakligen uppbördsverksamheten i samband med dels an­

staltens egen statsplombering, dels auktoriserade utsädesföretags avgiftsin-

betalningar på grundval av deklaration.

För utsädesföretagens del medför det föreslagna systemet inga särskilda

administrativa utgifter i samband med avgiftsuppbörden, i fall statsplom-

bcringen anlitas. Omfattningen av de kostnadsökningar för de auktoriserade

utsädesföretagen, som uppkommer genom införandet av deklarationsskyl­

digheten och skyldigheten att inleverera växtförädlingsavgifterna per post­

giro till statens centrala frökontrollanstalt, är svår att bedöma. För företag,

som redan nu för ordentlig bokföring över försålda kvantiteter med sort-

uppgifter, torde några nämnvärda merkostnader dock ej behöva uppstå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1961

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961

De lokala frökontrollanstalter, som huvudsakligen kommer att beröras

av ifrågavarande nya system, har ansett sig kunna bemästra den väntade

ökningen av statsplomberingen samt förklarat sig beredda att svara för upp­

börden av växtförädlingsavgiften utan särskild ersättning.

Enligt det vid promemorian fogade konventionsutkastet avses konventio­

nen successivt göras tillämplig på största möjliga antal växtsläkten och växt­

arter. Vid ikraftträdande i en stat skall konventionens regler tillämpas på

minst fem av följande växtslag, nämligen vete, korn, havre, majs, potatis, är­

ter, bönor, luzern, äppelträd och rosor. Inom fyra år från ikraftträdandet skall

den tillämpas på samtliga nu angivna växtslag, av vilka havre och rosor dock

skall kunna utbytas mot ris respektive nejlikor. Den planerade konventio­

nens sylte skall vara att tillerkänna förädlaren av en ny växtsort eu rätt,

innebärande att förädlarens medgivande skall inhämtas för all för kommer­

siell avsättning avsedd produktion av den nya sortens förökningsmaterial lik­

som för saluhållande och kommersialisering av detta material. Förutsättning

för förädlarrätt skall vara, alt den nya sorten efter officiell prövning befunnits

vara resultat av ett verkligt växtförädlingsarbete och kunna tydligt särskil­

jas från varje annan redan befintlig sort samt vara tillfredsställande ho­

mogen och bestående i fråga om sina viktigaste särdrag. Förädlarrätten

skall vara tidsbegränsad. För exempelvis jordbruksväxter får skyddstiden

ej vara kortare än tolv år.

Förädlarens ensamrätt skall enligt konventionsutkastet endast få begrän­

sas av allmännyttiga skäl. Då sådan begränsning göres i syfte att sprida nya

sorter, bör åtgärder vidtagas så att förädlaren erhåller skälig ersättning.

Konventionsutkastet innehåller även bestämmelser om namnskydd i fråga

om nya växtsorter. Sortnamnet skal] inregistreras hos officiell myndighet

och får därefter inte användas som namn på annan sort.

Remissyttranden

Direkt avstyrkande yttranden över huvudpunkterna i departementspro­

memorian avges av Sveriges fröengrossistförening och Stockholms handels­

kammare. Mot införandet av obligatorisk statsplombering framföres avgjort

negativa yttranden av ytterligare några remissorgan, främst Svenska foder­

ämnes- och spannmålsimportörernas förening samt Skåne-Hallands utsädes

AB. Övriga remissorgan —- med undantag av kammarrätten som ej finner

behovet och lämpligheten av en särskild avgift för växtförädlingen allsidigt

belyst — tillstyrker eller vill ej motsätta sig ett genomförande av det före­

slagna interna systemet i stort.

Majoriteten av remissorganen uttalar sig också positivt för att konven-

tionssamarbetet fortsättes på den inslagna vägen.

Statskontoret konstaterar vid sin allmänna bedömning av de-

p a r t e in e n t s f ö r s 1 a g e t, att det internationella samarbetet i anslut­

ning till 1957 års konferens i Paris rörande växtförädlingsfrågorna numera

123

fortskridit så långt, att konturerna till ett ömsesidigt skydd av växtföräd-

lingsprodukter år uppdragna. De i departementspromemorian framlagda

förslagen synes i sina huvuddrag överensstämma med vad som kan vara att

vänta av ett framtida ordnande av hithörande frågor. Ämbetsverket har där­

för inte något att erinra mot att licensavgiftssystemet nu prövas i den be­

gränsade omfattning som promemorian förutsätter.

I fråga om det interna finansieringsförslagets anpassbarhet till förelig­

gande konventionsutkast har uttalanden av liknande innebörd som det njss

återgivna gjorts av styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårds-

institut samt Algot Holmberg & söner AB. Styrelsen för statens centrala frö-

kontrollanstalt torde vara inne på samma tankegång. Med hjälp av den före­

slagna metoden — anför styrelsen — synes det bli relativt lätt att, innan en

internationell konvention blir mera allmänt antagen och kommer att få nå­

got mera betydande värde för förädlarna — om 10 till 15 år skaffa de­

samma större ekonomiska fördelar av sina arbetsresultat.

Enligt Stockholms handelskammare kan det otvivelaktigt dröja åtskillig

tid, innan ett internationellt system ger önskad effekt. Intill dess vore det

också enligt handelskammarens åsikt önskvärt, att de inhemska problemen

kunde få åtminstone eu provisorisk lösning. Såsom departementsförslaget

blivit utformat, har det ytterst få beröringspunkter med det system som skis­

serats i konventionsutkastet. Det interna systemet kan endast såtillvida sä­

gas vara lätt anpassbart till en blivande konvention, som det ligger helt vid

sidan av det regelsystem som konventionen avser att skapa. Förslagets ge­

nomförande synes därför visserligen inte gärna kunna försvåra Sveriges

eventuella anslutning till en blivande konvention. Någon etapp på vägen till

ett internationellt gällande rättsskydd för växtförädlingen förefaller försla­

gets genomförande å andra sidan inte att innebära.

Enligt AB Findus visar konventionsutkastet en riktig väg att gå. Det in­

terna systemet kan dock, fortsätter bolaget, måhända vara försvarbart under

en övergångsperiod, innan konventionen hinner bli färdigarbetad och träda

i kraft.

Åtskilliga remissorgan, vilka förklarat sig tillstyrka eller inte vilja mot­

sätta sig det föreslagna interna systemet, påpekar emellertid, att de för egen

del helst hade sett att andra vägar varit öppna för den angelägna förstärk­

ningen av växtförädlingens resurser. Sålunda uttalar exempelvis lantbruks-

styrelscr.. Sveriges lantbruks förbund, Riksförbundet Landsbygdens folk.

Svenska lantmannens riksförbund samt Sveriges utsädesförening att en för­

stärkning över budgeten skulle ha varit alt föredraga.

De nyssnämnda riksförbunden framhåller i samband härmed, all förbun­

dens ställningstagande att inte motsätta sig växtförädlingsavgiftens införan­

de skett under den bestämda förutsättningen, att nu utgående statsanslag i

framtiden ej minskas. Därjämte synes det förbunden rimligt, att principbe­

slut redan nu fattas om att dessa anslag uppräknas i takt med den till synes

oundvikliga penningvärdesförsämringen. Fortlöpande ökning av statsansla­

gen bör även ske för att täcka framtida lönekostnadsstegringar, så att den

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 ur 1961

124

växtförädlingsverksamhet, huvudsakligen grundforskning, som i dag möjlig-

göres genom nu utgående statsanslag, även framöver i oförminskad omfatt­

ning finansieras av staten.

Om angelägenheten av att över budgeten utgående anslag avpassas så att

de, sedda isolerade från de särskilda växtförädlingsmedlen, medger oför­

minskad verksamhet uttalar sig ytterligare bland andra styrelsen för statens

centrala frökontrollanstalt och Sveriges utsädesförening. Dessa remissorgan,

liksom styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök samt

Sveriges fröodlareförbund, betonar också särskilt vikten av att avgiftsmed­

len ej får något avgörande inflytande på den med statsmedel bedrivna växt­

förädlingens inriktning.

Statskontoret uttalar å sin sida beträffande statsbidragen över budgeten,

att dessa 'sid avgiftssystemets införande bör omprövas i reducerande syfte.

Förslaget om införande av obligatorisk statsplo in bering

tillstyrkes, såsom redan nämnts, av flertalet remissorgan. Av dessa under­

stryker åtskilliga — däribland lantbruksstyrelsen, Sveriges utsädesförening

och Sveriges fröodlareförbund — angelägenheten av att den föreslagna förs­

ta etappen avseende stråsäd och trindsäd snarast följes av ytterligare etap­

per omfattande andra viktigare växtslag. Enligt lantbruksstyrelsen och frö-

odlareförbundet bör därvid i första hand vallväxterna komma i fråga.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt — som tillstyrker att

obligatorisk statsplombering snarast möjligt införes — framhåller emeller­

tid att, om införandet såsom föreslagits sker per den 1 juli 1961, förbere­

delsetiden synes vara mycket knappt tilltagen. Till dess anstaltens nya bygg­

nader vid Stora Råby kunnat tagas i bruk, blir det förenat med vissa svå­

righeter att taga hand om den ökade arbetsbelastningen.

Enligt statskontoret synes det av uppbördstekniska skäl vara nödvändigt

att obligatorisk statsplombering införes samtidigt med avgiftssystemet.

I sitt i denna del avstyrkande remissyttrande anför Sveriges fröengros-

sistförening i huvudsak följande.

Den föreslagna obligatoriska statsplomberingen av allt utsäde är liktydigt

med att fördyra utsädet och samtidigt försämra möjligheten att förse jord­

bruket med ett fullgott utsäde. Man bör nämligen ej bortse från risken att

eu ytterligare fördyring av utsädet kan förorsaka, att en ännu större del

än hittills av utsädeskvantiteten går utanför handelsledet genom att jord­

brukarna kommer att använda utsäde av egen eller närboendes odling —

ett utsäde, som ej fördyrats genom statsplombering, men kanske ej alls el­

ler ej till alla delar undersökts. Konkurrensen mellan de olika utsädesföre-

tagen är numera så stark, att någon risk ej torde förefinnas att en kvali­

tetsmedveten jordbrukare skulle få sämre vara genom att köpa ett utsäde,

som visserligen ej är statsplomberat men väl till alla delar är undersökt

och garanterat av en ansvarsmedveten utsädesfirma. Den obligatoriska

statsplomberingen blir ett allvarligt intrång i handelns möjligheter att förse

jordbruket med ett lämpligt utsäde till rimligt pris.

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och Svenska

lantmännens riksförbund — jämte andra — anför å sin sida att ett obligato­

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1961