SOU 1969:15

Växtförädlarrätt

N 4-0 (;(

nå (—

- CD u,

&( 4, [01%

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Statens offentliga utredningar

1969:15

Jord bruks- departementet

SOU

lQGClz/J

Växtförädlarrätt

Betänkande med förslag till lag om växtförädlarrätt avgivet av Växtförädlingsskyddsutredningen Stockholm 1969

Statens offentliga utredningar 1969

Kronologisk förteckning

. Faktisk brottslighet bland skolbarn. Esselte. Ju. . Om sexuallivet i Sverige. Esselte. U. . Ny sjöarbetstidslag. Esselte. K. . Bostadsrätt. Esselte. Ju. . Utsökningsrätt lX. Norstedt & Söner. Ju. . Offentliga tjänstemäns bisysslor. Esselte. C. . Kungörelseannonsering. Beckman. Ju. . Sexualkunskapen på grundskolans högstadium. Esselte. U. ADB inom inskrivningsvåsendet. Esselte. Ju. . Ny gruvlag. Svenske Reproduktions AB. Ju. . Internationell adeptionsrätt. Norstedt & Söner. Ju. . Regionmusik. Esselte. U. . Förenklad obligationshantering. Esselte. Fi. . Filmen- censur och ansvar. Haeggström. U. . Växtförädlarrätt. Esselte. Jo.

mhwndop mqmmawma

44—14—14

Statens offentliga utredningar 1969: 15 Jordbruksdepartementet

Yäxtförädlarrått

Betänkande med förslag till lag om växtförädlarrätt avgivet av Våxtförådlingsskyddsutredningen Stockholm 1969

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1969

Innehåll _

Skrivelse till Statsrådet och chefen för jord- bruksdepartementet

I Lagförslag

förslag till lag om våxg/örädlarrän . . 9 Förslag till lag om ändrad lydelse av 85 & utsåkningslagenv . . . .' ...... _19 H Allmän motivering 1". Tidigare behandling av frågan om stöd åt växtförädlingen och'. utred- : ningsuppdraget . .4 . '. . 21 l.11nledning.......'... 21 ' 1.2 1953 års växtförädlingsutredning 21 1.3 Systemet med växtförädlingsav- ' gifter ............. 22 1.4 Internationellt arbete . . . 22 1.5 Växtförådlarkonventionens till- _ komst ........... 23 1.6 Väx förädlarkonventionens inne- håll ............. 24 " ' 1.7 Direktiven för utredningen . -. 25 2. Allmänt om växtförädling . . . . "26 3. Våxtförädlingen i Sverige '. '. . . . 29 3.1 Halvstatlig och enskild föräd- - " lingsverksamhet ....... 29 1._ 3.2 Förädlingsverksamhet vid stat- _ liga institutioner . . . . . 32 4. Utsådesmarknaden' ' ....... 34 . 4.1 Lantbruksväxter . . ._ . . . . 34 4.1.1Utsädesbehov . . . . 34 4.1.2 Utsädeshandeln ... . . . 36" . 4.1.3 Utsådeskostnaden .' . . . 36 4.2 Trädgårdsvåxter ....... 37 4.2.1 Utsädesbehov ...... 37 _ 4.2.2 Utsådeshandeln ..... 38 4.3 Skogstråd ........ . . . 39

4.4 Förädlingsföretagens möjlighet att vid ett privaträttsligt skydd öka sina intäkter på. den svenska marknaden ...... » . . . .

. Svenska våxtsorters spridning i ut- ' landet ............. '

. Det allmännas stöd åt privat växt- förädlingsverksamhet .......

_ 6.1 Bidrag över statsbudgeten . . .

6.2 Bidrag ur växtförädlingsfonden.

6. 3 Gällande bestämmelser som ger visst skydd för växtförädlings- produkter . . . . . 6.3.1 Bestämmelser om stats-

plombering m. m ..... 6.3.2 Patent . . . ....... 6.3.3 Varumärke .......

. Växtförädling utomlands och stat- ' ligt stöd åt denna ' ...... .'

. Allmän motivering till utredningens ' förslag . . ." .......... ' 8.1 Växtförådlingens praktiska be—

tydelse ...........

' 8.2 Växtförädlingens framtida upp-

gifter ............ 8.3 Betydelsen av_ökat stöd åt växt- förädlingen . '. . . ' ..... 8.4 Former för ökat "stöd 'åt växtför- ädlingen ........... ' ' 85 Tekniska och administrativa syn-

punkter . .' .........

8. 6 Särskilda skäl för ett privaträtts- ligt system .......... 8.6.1 Rättviseskäl ....... 8.6.2 Ökat sortutbyte med ut— landet . . . ....... 8.7 Skydd mot missbruk av ett pri- vaträttsligt system .......

- 8.8 Slutsatser . . . ......

40

' 42 46

.47

"248

_50

52

_58

'58

59

60

62 62

63' 63

64

67 69

9. Utredningens förslag ....... 72 9.1 Huvuddragen i det föreslagna privaträttsliga systemet . . . . 72 9.2 Kombination av det privaträtts- liga systemet med nuvarande system med växtförädlingsavgifter 75 9.3 Organisationsfrågor ...... 78 9.3.1 Registreringskravet . . . 78 9.3.2 Registreringsmyndighetens arbetsuppgifter ..... 78 9.3.3 Registreringsmyndighetens organisation ...... 79 9.3.4 Kostnaderna ...... 82 HI Specialmotivering 1. Våxtförädlarrätt ......... 85 Inledning .............. 85 Allmänna bestämmelser 1 5. Växtförådlarrättens föremål m. m .............. 86 2 5. Allmänna förutsättningar för våmförädlarrått ....... 88 35Ensamrånensinnebörd. . .. 95 4 5. Skyddstiden ......... 100 Registrering av växtförädlarrän 5 5. Registreringsmyndigheten' . . . 100 6 5. Ansökan om växtförädl'arrått . 101 75. Sortbenåmnings innehåll 103 8 5. Ansökans omfattning 103 95. Ombud under ansökningsförfa— randet ........... 108 10 5. Behandling av ansökan då hinder föreligger för rättsskydd . . . 108” 11 5. Avslag på ansökan ...... 110 12 5. Påstående om bättre rätt till skyddssökt sort ....... 110 13 5. Överförande av ansökan 111 14 5. Kungörande och invändning 111 15 5. Ansökans fortsatta behandling 113 16 5. Beslut som kan överklagas . . 113 17 5; Besvär ........... 113 18 5. Registrering ......... 114 Sortbenå'mnings användande, 195 . . . 115 Årsavgiften 20 5 ........... 116 Efterkontroll, 21 5 ......... 117 Licens, överlåtelse m. m. 22 5. Frivillig licens ........ 118 23 5. Registrering av våxtförädlarråt- tens övergång m. m. ...... 119 24 5. Förutsättning. för meddelande av tvångslicens ....... 119

25 5. Personliga betingelser för er- hållande av tvångslicens. Tvångs-

licensens karaktär ...... 121 26 5. Meddelande och upphävande av tvångslicens ....... 121

Växtfårädlarråttens upphörande m. m.

27 5. Påföljd av försummelse att er-

lägga årsavgift ........ 122 28 5. Ogiltigförklaring av växtföräd-

larrätt ........... 122 29 5. Överföring av växtförädlarrätt. 123 30 5. Påföljd av att sort ej är stabil

rn. m' .............. 1.24 31 5. Avstående från växtförädlarrått— 125 32 5. Utbyte av sortbenämning 125 33 5. Kungöranden ........ 127

Ansvar och ersättningsskyldigher m. m;

- 345. Snatfpåföljd ........ 127 35 5. Skadestånd ......... 128 36 5. Säkerhetså—tgärder ...... 128— 37 5. Olovligt utnyttjande under art--

sökningstiden ........ 129 38 5. Bortfall av intrångspåföljd . . 130 39 5. Straff för underlåten användning

"av sortbenämning m. m. 130

Råttegditgsbesrämmelser 40 5. Fastställelsetalan ....... 130 41 5. Underrättelser om rättegång . 130 42 5. Forum för vissa fall ..... 130 43 5. Expediering av vissa domar . . 131 Särskilda bestämmelser 44 5. Ombudsplikt ........ 131 45 5. Besvärstalan ........ 131 46 5; Avgifter ........... 132 47 5. Tillämpningsföreskrifter m. m. 132 Lagens tillämpningsomrdde m. m. 48 5. Tillämpningsområdet ..... 133 49 5. Konventionsprioritet ..... 134 505. Behandling av utomlands regis— trerad sortbenåmning 136 Ikraftträdande- och åvergångsbeståmnmlser

51 5. Ikraftträdande ........ 137 52 5. Tillämplighet på äldre sorter . 137 2. Utsökm'ngslagen ......... 139

IV Sammanfattning av utredningens förslag

Allmänna överväganden ....... 140 Förslag till lag om växtförädlarrått . . 144 Våxtförädlingsavgiftssystemet ..... 148 Statens växtsortnämnd ....... 149 Bilagor Bilaga ]. Växtförädlarkonventionen . . 151 Bilaga 2. Tillämpningskungörelse . . . 176 SOU 1969; 15

Förkortningar

NU 1963:6 Nordisk Patentlovgivning (De nor-

PatL pat. prop.

prop. SFS SOU VmL

vm.prop.

diska patentkommittéemas slut- liga betänkande 1964). Patentlag den 1 december 1967. Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1966 med förslag till patentlag m. m.

Kungl. Maj:ts proposition. Svensk författningssamling. Statens offentliga utredningar. Varumärkeslag den 2 december 1960.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167 år 1960 med förslag till varumär- keslag m. m.

Till Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet'

Genom beslut den 9 november 1962 be— myndigade Kungl. Maj:t chefen för jord- bruksdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att verkställa utredning och avge förslag rörande skyddet av växtför- ädlingsprodukter och därmed sammanhäng— ande frågor.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades genom beslut den 27 samma månad så- som sakkunniga landshövdingen Allan Nor- denstam, tillika ordförande, föreståndaren för statens centrala frökontrollanstalt, pro- fessorn Harald Esbo, numera justitierådet Torwald Hesser, dåvarande avdelningsföre- ståndaren vid Sveriges utsädesförening. professorn Olof Tedin, dåvarande direktö- ren i Svensk Spannmålshandel Fritz Tryggvason och patenträttsrådet i patent— och registreringsverket Claés Uggla. Här- jämte förordnades att såsom experter bi- träda de sakkunniga direktören i Göta Lant- män, ek. fören., Mats Blom, disponenten i Allmänna svenska utsädesaktiebolaget Al— lan Loftenius, byråchefen i jordbruksde- partementet Ulf Thorselius samt direktö- ren i W. Weibull aktiebolag konsuln Gun- nar Weibull. Den 20 november 1963 ent- ledigades Thorselius från sitt uppdrag och den 29 i samma månad förordnades nu- mera kanslirådet i jordbruksdepartementet Stig Johansson till expert åt de sakkunniga. Den 24 januari 1966 förordnades före- ståndaren för Sveriges utsädesförening pro— fessorn Erik Åkerberg såsom expert. Se- dan Tedin sedermera avlidit utsågs Åker— berg den 3 oktober 1966 såsom sakkunnig. Sedan Gunnar Weibull avlidit förordnades direktören 1 W. Weibull aktiebolag kon- suln Widar Weibull den 18 december 1964

att vara expert. De sakkunniga har-antagit benämningen växtförädlingsskyddsutred- ningen.

Till. sekreterare förordnades den 27 no- vember 1962 hovrättsrådet i Svea hovrätt

Sigvard Mejegård.

Sedan Nordiska rådet den 19 februari 1964 beslutat rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att undersöka möj- ligheterna att åstadkomma en gemensam nordisk lagstiftning angående skydd av växt- förädlingsprodukter, har jordbruksdeparte— mentet i skrivelse den 27 oktober samma år till regeringarna i övriga. nordiska länder föreslagit, att rekommendationen tills vidare behandlades så att växtförädlingsskyddsut— redningen i sitt arbete upprätthöll kontakt med vederbörande instanser -i övriga nor— diska länder. Utredningen har därefter be— drivit sitt arbete i viss samverkan med särskilda i Danmark, Finland och Norge utsedda kontaktorgan. Överläggningar har härvid hållits i Stockholm i februari 1969 med representanter för dessa länder.

Utredningen och delegationer från den- samma har för information och överlägg- ningar besökt olika växtförädlingsanstalter samt besökt eller tagit kontakt med in- stitutioner, företag och sammanslutningar, vilka berörts av utredningens arbete. Där- vid har utredningen haft överläggningar bl. a. med representanter för den'svenska växtförädlingen på olika områden. Över- läggning har vidare ägt rum med den av jordbruksdepartementet den 3 januari 1964 utsedde utredningsmannen för utredning av vissa frågor berörande Sveriges utsädes- förening. Utredningen har också uppehållit kontakt med sådana utredningar vars ut-

redningsuppdrag på ett eller annat sätt be- rört det utredningen lämnade uppdraget. Inom lantbrukshögskolans institution för marknadslära har på utredningens uppdrag gjorts en undersökning om de ekonomiska konsekvenserna för växtförädling och ut- sädeshandel av en övergång till ett privat- rättsligt system.

Utredningen har bedrivits med beaktan- de av den internationella utvecklingen på området och med särskild hänsyn tagen till lagar och lagförslag rörande skydd av växtförädlingsprodukter i andra länder. Vid överläggningar i London den 17—den 19 oktober 1966 och i Wageningen den 20— den 22 februari '1968 mellan representan- ter för sådana länder har företrädare för utredningen närvarit som observatörer. Före- trädare för utredningen har också som ob- servatörer närvarit vid den första sessionen i Paris den 27 och 28 november 1968 samt vid den andra sessionen i Bern den 11 och 12 februari 1969 med den nybildade uni- onen för skydd av växtförädlingsprodukter.

Under arbetet har utredningen avgivit ett flertal remissutlåtanden.

Sedan utredningen nu slutfört sitt ar— bete, får utredningen härmed vördsamt överlämna av motiv åtföljda förslag till

1) lag om växtförädlarrätt; 2) lag om ändrad lydelse av 85 & ut— sökningslagen.

Tillika bifogas konvention för skydd av växtförädlingsprodukter på franska språket jämte svensk översättning samt ett utkast till tillämpningskungörelse.

Stockholm den 5 maj 1969.

Allan Nordenstam

Mats Blom Harald Esbo Torwald Hesser Stig Johansson Allan Loftenius Fritz Tryggveson Claé's Uggla Widar Weibull

Erik Åkerberg

/Sigvard Mejegård

I Lagförslag

Förslag till

Lag om växtförädlarrätt

Allmänna bestämmelser

1 5.

Den som framställt en växtsort eller den, till vilken hans rätt övergått, äger genom registrering förvärva ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja sorten enligt denna lag (växtförädlarrätt).

Den som är registrerad för växtförädlarrätt benämnes i denna lag sortinnehavare. Konungen äger förordna, att växtförädlarrätt får förvärvas endast för växtsort, till- hörande växtsläkte eller växtart som anges i förordnandet.

2 &.

Växtförädlarrätt förväntas endast för växtsort som uppfyller följande villken ]) Sorten skall genom åtminstone ett viktigt kännetecken tydligt skilja sig från andra sorter, vilka är kända före dagen för registreringsansökningen.

Annan sort anses som känd, om material därav yrkesmässigt utbjudits till försäljning eller eljest tillhandahållits eller om den intagits i eller anmälts till officiell sort- lista, förekommer i allmänt tillgänglig referenssamling eller noggrant beskrivits i allmänt tillgänglig skrift eller om den eljest kommit till allmänhetens kännedom.

2) Sorten skall vara tillräckligt likformig (homogen) med hänsyn tagen till de sär- drag, som dess sexuella eller vegetativa förökning betingar.

3) Sorten skall under förökning utförd i enlighet med den av förädlaren anvisade förökningsmetoden vara beständig (stabil) med avseende på sina väsentliga känne- tecken.

Växtförädlarrätt kan ej förvärvas, om växtmaterial av sorten med samtycke av för— ädlaren eller hans rättsinnehavare yrkesmässigt förts i handeln här i riket före da— gen för registreringsansökningen eller utom riket mer än fyra år före nämnda dag.

Vid registrering av växtförädlarrätt skall även registreras särskild benämning för sorten.

3 &. Växtförädlarrätt innebär att, med de undantag som anges nedan, annan än sort— innehavaren ej får olovligen utnyttja sorten yrkesmässigt genom att (1) framställa eller till riket införa växtmaterial av sorten, om det sker i syfte att materialet skall utbjudas till försäljning eller eljest tillhandahållas för föröknings- ändamål;

2) utbjuda till försäljning eller eljest tillhandahålla växtmaterial av sorten för förökningsändamål;

3) använda växtmaterial av sorten i fall, då upprepad användning är nödvändig för framställning av växtmaterial av annan sort och det framställda materialet skall utbjudas till försäljning eller eljest tillhandahållas för förökningsändamål.

I fråga om prydnadsväxter omfattar växtförädlarrätten även användandet av plan- tor och delar av plantor, när det sker för yrkesmässig framställning av snittblommor eller annat material för prydnadsändamål.

4 5.

Meddelad växtförädlarrätt kan upprätthållas intill dess femton eller, såvitt gäller fruktträd, skogsträd, prydnadsträd och vin, aderton år förflutit från det år då ansök- ningen om växtförädlarrätt beviljades.

Konungen äger förordna att i fråga om visst växtsläkte eller viss växtart skall gälla längre skyddstid än som anges i första stycket, dock högst tjugufem år.

Registrering av växtförädlarrätt

. 5 &. Registreringsmyndighet för registrering av växtförädlarrätt är statens växtsort- nämnd. Registrering av växtförädlarrätt sker i växtsortregistret.

6 5. . .

Ansökan om registrering av växtförädlarrätt göres skriftligen hOS växtsortnämnden. Ansökningen skall innehålla

a) tydlig beskrivning av sorten med särskilt angivande av det eller de känne- tecken som skiljer sorten från andra sorter; -

b) försäkran på heder och samvete att sorten, såvitt sökanden har sig bekant, icke före den dag då ansökningen göres nyttjats på sätt som enligt 2 5 andra stycket hind- rar förvärv av växtförädlarrätt;

c) förslag till benämning på sorten I samband med ansökan skall sökanden tillhandahålla en för provning av sorten erforderlig mängd växtmaterial därav.

I ansökningen skall förädlarens namn anges. Sökes växtförädlarrätt av annan än förädlaren, skall sökanden styrka sin rätt till sorten.

' Sökanden skall erlägga fastställd ansökningsavgift.

7 &.

Sortbenämning skall vara ägnad att skilja sorten från andra sorter. '

Sortbenämning får ej godtagas

1) om den består enbart av siffror; 2) om den uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten; 3) om den strider mot lag eller författning eller allmän ordning eller är ägnad att väcka förargelse;

4) om den kan förväxlas med sortbenämning som för sort av samma eller när- stående växtart införts eller föreslagits för införande i officiell sortlista'eller som an- vändes på förökningsmaterial av sådan sort;

5) om den kan förväxlas med varumärke, namn, firma eller annan beteckning för vilken annan än sökanden åtnjuter skydd och som skulle ha utgjort hinder mot

att registrera sortbenämningen som varumärke för material av växtsort eller för ,varor. av liknande slag; . — .

6) om den kan förväxlas med sådant varumärke för material av växtsort eller för varor av liknande slag, för vilket sökanden åtnjuter skydd.

8 5. I samma ansökan får icke sökas växtförädlarrätt för mer än en växtsort.

9 5 _ Sökande som ej har hemvist i riket skall ha ett här bosatt ombud, som äger företräda honom' 1 allt som rör ansökningen.

10 &.

Har sökanden icke iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller finner växt— sortnämnden annat hinder föreligga för bifall till ansökningen, skall sökanden före- läggas att inom viss tid avge yttrande eller vidtaga rättelse.

. Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, avskrives ansökningen. Underrättelse därom skall tagas in i föreläggandet.

11 5. Föreligger hinder för bifall till ansökningen även efter det yttrande avgivits och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall ansökningen avslås, om anledning ej förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.

12 &.

Påstår någon inför växtsortnämnden att han äger bättre rätt till sorten än sökan— den och synes saken tveksam, kan nämnden förelägga honom att väcka talan vid domstol inom viss tid vid äventyr att hans påstående lämnas utan avseende vid ansökningens fortsatta prövning. ' Är tvist om bättre rätt till sorten anhängig vid domstol, kan ansökningen om växtför- ädlarrätt förklaras vilande i avbidan på att målet slutligt avgöres.

13 5.

Visar någon inför växtsortnämnden att han äger bättre rätt till sorten än sökan- den, skall nämnden överföra ansökningen på honom, om han yrkar det. Den som får ansökan överförd på sig skall erlägga ny ansökningsavgift.

Yrkas överföring. får ansökningen ej avskrivas, avslås eller bifallas, förrän yrkandet slutligt prövats.

14 %.

Är ansökningshandlingarna fullständiga och föreligger ej hinder för registrering, skall växtsortnämnden kungöra ansökningen för att bereda allmänheten tillfälle att inkomma med invändning mot ansökningen. Prov med material av sorten skall ut- föras, om detta ej av särskilda skäl anses onödigt. För proven skall erläggas fastställd avgift.

Invändning göres skriftligen hos växtsortnämnden inom tid som nämnden bestämmer.

Sedan tid för framställande av invändning mot ansökningen utgått och prov med material av sorten slutförts, tages ansökningen upp till fortsatt prövning. Vid denna prövning äger 10-13 55 tillämpning.

Sökanden skall underrättas om inkommen invändning och utfört prov samt beredas tillfälle att yttra sig däröver.

16 &.

Talan mot slutligt beslut av växtsortnämnden i ärende angående ansökan om växt- förädlarrätt får föras av sökanden, om det gått honom emot. Mot beslut, varigenom ansökan bifallits trots att invändning framställts i behörig ordning, får talan föras av den som gjort invändningen. '

Mot beslut, varigenom yrkande om överföring enligt 13 & bifallits, får talan föras av sökanden. Mot beslut, varigenom yrkande om överföring enligt 13 & avslagits, får talan föras av den som framställt yrkandet.

17 &. Talan enligt 16 & föres genom besvär hos Konungen inom två månader från be- slutets dag.

18 &. Växtförädlarrätt är meddelad, när ansökan därom bifallits och beslutet vunnit laga kraft. När växtförädlarrätt meddelats, skall detta kungöras och bevis därom utfärdas. _ Avskrives eller avslås ansökan, som kungjorts enligt 14 5, skall beslutet kungöras när det vunnit laga kraft. Meddelad växtförädlarrätt antecknas i växtsortregistret.

Sortbenämnings användande

19 5.

Den som yrkesmässigt utbjuder till försäljning eller eljest tillhandahåller förök- ningsmaterial av sort, för vilken växtförädlarrätt meddelats, skall, även sedan skydds— tiden för sorten utgått eller rätten eljest upphört, härvid använda den för sorten registrerade benämningen.

Registrerad benämning på sort eller en med denna förväxlingsbar benämning får, så länge registreringen består, icke användas för annan sort av samma eller närstående växtart eller material av sådan sort.

Årsavgifter 20 5.

För meddelad växtförädlarrätt skall för varje kalenderår räknat från det år ansö- kan om växtförädlarrätt bifallits erläggas fastställd årsavgift, om annat icke bestämts med stöd av 46 %.

Årsavgift förfaller till betalning första dagen av det kalenderår den avser. Års- avgift för år, som börjat innan växtförädlarrätt meddelats eller inom två månader därefter, förfaller dock först den dag då två månader förflutit efter växtförädlar- rättens meddelande. Årsavgift får ej erläggas före växtförädlarrättens meddelande och ej heller tidigare än sex månader före årets början.

Årsavgift får, med den förhöjning som är fastställd, erläggas inom sex månader efter förfallodagen.

Efterkontroll 21 5. . För kontroll av beständigheten hos sort, för vilken växtförädlarrätt gäller, skall

sortinnehavaren på begäran tillhandahålla växtsortnämnden förökningsmaterial av sor- ten' samt erforderliga handlingar och upplysningar.

Licens, överlåtelse m. m.

22 5.

Har sortinnehavaren. medgivit annan rätt att yrkesmässigt utnyttja sorten (licens), får. denne överlåta sin rätt vidare endast om avtal träffats därom. Ingår rätten i en rörelse, får den dock överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen eller del därav, om annat icke avtalats.

23 5.

Har växtförädlarrätt övergått på annan eller licens upplåtits, skall på begäran anteckning därom göras i växtsortregistret.

Visas att licens som antecknats i registret upphört att gälla, skall anteckningen avföras.

Bestämmelserna i första och andra styckena äger motsvarande tillämpning be- träffande tvångslicens.

I mål eller ärende om växtförädlarrätt anses den som sortinnehavare, vilken se- nast blivit införd i växtsortregistret i. denna egenskap.

24 &. Förses icke marknaden på skäliga villkor med förökningsmaterial av skyddad sort i den omfattning som med hänsyn till folkhushållet eller annat allmänt intresse fin— nes påkallat, äger den. som vill här i riket yrkesmässigt utnyttja sorten erhålla tvångs- licens därtill, om godtagbar anledning till underlåtenheten saknas. Tvångslicens in- nefattar även rätt att av sortinnehavaren erhålla förökningsmaterial av sorten i den omfattning som finnes skälig.

25 &. Tvångslicens får icke meddelas annan än den som kan antagas ha förutsättningar att utnyttja sorten på godtagbart sätt och i överensstämmelse med licensen. Tvångslicens utgör ej hinder för sortinnehavaren att själv utnyttja sorten eller att upplåta licens. Tvångslicens får övergå till annan endast tillsammans med rörelse, vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske.

26 &.

Tvångslicens meddelas av rätten, som även bestämmer i vilken omfattning sorten får utnyttjas samt fastställer vederlaget och övriga villkor för licensen. När väsent- ligt ändrade förhållanden påkallar det, äger rätten på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkor för denna.

Växtförädlarrättens upphörande m. m.

27 5.

Erlägges— icke årsavgift enligt föreskriften i 20 5, är växtförädlarrätten förfallen från och med ingången av det år för vilket avgiften icke erlagts.

Har växtförädlarrätt meddelats i strid mot 1 5 eller 2 5 första stycket 1) och and- ra stycket, skall rätten på talan därom förklara växtförädlarrätten ogiltig.

Talan som grundas på att växtförädlarrätt meddelats för annan än den som var. berättigad därtill enligt 1 5, får föras endast av den som påstår sig berättigad .till växtförädlarrätten. Talan skall väckas inom ett år efter det att käranden fått kän- nedom om växtförädlarrättens meddelande och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Var sortinnehavaren i god tro när växtförädlarrätten meddelades eller när den övergick på honom, får talan ej väckas senare än tre år efter meddelandet.

I övriga fall får talan föras av var och en som lider förfång av växtförädlarrätten och, om det anses påkallat ur allmän synpunkt, av myndighet som Konungen be—q' stämmer. "

29 5. Har växtförädlarrätt meddelats annan än den som är berättigad därtill enligt 1 5, skall rätten på talan av den berättigade överföra växtförädlarrätten på honom. Talan skall väckas inom tid som anges i 28 å andra stycket. '

30 5.

Har sortinnehavaren icke efterkommit av växtsortnämnden med stöd av 21 & gjord framställning och utgör underlåtenheten hinder för tillförlitlig efterkontroll "av sor-": ten, skall nämnden förklara växtförädlarrätten förfallen.

Finnes sort för vilken växtförädlarrätt 'meddelats icke ha bibehållit det eller de? kännetecken som vid växtförädlarrättens meddelande skilde sorten från andra sor- ter, skall växtsortnämnden även förklara rätten förfallen.

31 %. 'Avstår sortinnehavaren skriftligen hos växtsortnämnden från växtförädlarrätten,f skall nämnden förklara rätten upphörd. . ”Är växtförädlarrätt utmätt eller är tvist om överföring av” sådan rätt 'anhängig," får denna icke förklaras upphörd så länge utmätningen består eller tvisten icke bli-" vit slutligt avgjord.

32 &.

Har sortbenämning registrerats i'strid mot denna lag och föreligger alltjämt” skälet mot registrering, "skall växtsortnämnden registrera ny benämning för sorten. Detsam- ma skall gälla om registrerad sortbenämning är vilseledande eller blivit stridande" mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse. '

Sortinnehavare skall i fall som avses i första stycket beredas tillfälle att föreslå ny benämning.

_Registrerad benämning på sort, för vilken skyddstiden utgått eller växtförädlar— rätten eljest upphört, får på sortinnehavarens begäran eller då anledning därtill el- jest föreligger avföras ur växtsortregistret, om benämningen sedan länge varit ur bruk.

33 5.

Har växtförädlarrätt förfallit eller förklarats upphörd eller har genom lagakraft- vunnen dom växtförädlarrätt förklarats ogiltig eller blivit överförd eller har ny sort- benämning registrerats eller sortbenämning avförts ur växtsortregistret, skall växt- sortnämnden utfärda kungörelse därom.

Ansvar och'ersättningsskyldighet m.m. 34 5. Gör någon intrång'i annans växtförädlarrätt och sker det uppsåtligen, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Brottet får åtalas av åklagare endast om målsägande anger det till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat ur allmän synpunkt.

35 &.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet begår intrång i växtförädlarrätt skall utge skälig ersättning för utnyttjandet av sorten samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget medfört. Föreligger endast ringa oaktsamhet, kan ersättningen jämkas.

Begår någOn intrång i' växtförädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet, skall han utge ersättning för utnyttjandet av sorten,. om och i den mån det är skäligt.

Talan om, ersättning för intrång i växtförädlarrätt får avse skada endast under de. fem senaste åren innan talan väcktes. För skada under tid dessförinnan är rätten till ersättning förlorad. '

36å.

På yrkande av den som lidit intrång i växtförädlarrätten kan rätten efter vad som; är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång förordna, att växtmaterial, .med av- seende å vilket intrång föreligger, skall mot lösen utlämnas till den som lidit in-' trånget eller förstöras. Detta gäller ej mot den som i god tro förvärvategendomen eller särskild rätt till denna och själv icke gjort intrång i växtförädlarrätten.

Material som avses i första stycket får tagas i beslag, om brott som anges i 34 5 skäligen kan antagas föreligga. Vad som är föreskrivet om beslag i brottmål i all- mänhet' äger därvid tillämpning.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket kan rätten, om det finnes skäligt, på yrkande förordna, att innehavare av material som avses i första stycket skall äga förfoga över detta mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.

375

Utnyttjar någon yrkesmässigt sort, för vilken ansökan om växtförädlarrätt förelig-_ ger, äger vad som sägs om intrång i sådan rätt motsvarande tillämpning, om an- sökan leder till registrering. Till straff får dock icke dömas.

33 5...

Har växtförädlarrätt förklarats ogiltig genom dom som vunnit laga kraft, får 'ej dömas till straff, ersättning eller säkerhetsåtgärd enligt bestämmelse i 34-37 55.

Föres talan om intrång i växtförädlarrätten och gör den mot vilken talan föres gällande att växtförädlarrätten är ogiltig, skall rätten på hans yrkande förklara målet. vilande i avbidan på att frågan om växtförädlarrättens giltighet slutligt prövas. Är talan härom icke väckt, skall rätten i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken sådan talan skall väckas.

39 5.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelse i 19 & dömes till böter. Han skall även ersätta uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa kan er- sättningen jämkas.

Rättegångsbestämmelrer 40 5.

Sortinnehavare eller den som på grund av licens äger utnyttja sort kan föra talan om fastställelse, huruvida han på grund av växtförädlarrätten åtnjuter skydd mot an- nan, om ovisshet råder om förhållandet och denna länder honom till förfång.

Den som driver eller avser att driva verksamhet äger, under samma villkor, föra talan mot sortinnehavare om fastställelse, huruvida hinder mot verksamheten före- ligger på grund av viss växtförädlarrätt.

Göres i mål som avses i första stycket gällande, att växtförädlarrätten är ogiltig, äger bestämmelserna i 38 5 andra stycket motsvarande tillämpning.

41 5.

Den som vill väcka talan om växtförädlarrätts ogiltighet, överföring av växtförädlar- rätt eller meddelande av tvångslicens skall anmäla detta till växtsortnämnden samt underrätta var och en som enligt växtsortregistret innehar licens att utnyttja sorten. Vill licenstagare väcka talan om intrång i växtförädlarrätten eller om fastställelse enligt 40 5 första stycket, skall han underrätta sortinnehavaren därom.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelse i rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i växtsortre- gistret.

Visas ej, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt föreskrif- terna i första stycket, skall käranden ges tid därtill. Försitter han denna tid, får. hans talan icke tagas upp till prövning.

42 5.

I fråga om laga domstol i mål om bättre rätt till sort, om ogiltighet av växt— förädlarrätt och om överföring av sådan rätt, om tvångslicens och om fastställelse en- ligt 40 & gäller utöver vad eljest är stadgat, att Stockholms rådhusrätt- är behörig, då- den mot vilken talan riktas icke äger känt hemvist inom riket.

43 &.

Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 12, 26, 28 och 29 55 samt 34—36 53 och 40 5 skall sändas till växtsortnämnden.

Särskilda bestämmelser

44 5.

Har sortinnehavare ej hemvist i Sverige, skall han ha ett här. bosatt ombud med behörighet att för honom ta emot delgivning av stämning, kallelse och andra hand— lingar i mål och ärenden om växtförädlarrätt. med undantag av stämning i brottmål och föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombud skall". ar» mälas till växtsortregistret och antecknas däri.

Har sortinnehavare ej anmält ombud enligt första stycket, kan delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sändes. till honom med posten i betalt brev under hans i växtsortregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej an- tecknad i registret, kan delgivning ske genom att handlingen anslås i växtsortnämn- dens lokal. Om delgivningen skall kungörelse införas i allmänna tidningarna. Delgiv- ningen anses ha skett när vad nu sagts blivit fullgjort.

Konungen kan under förutsättning av ömsesidighet förordna, att bestämmelserna

i första och andra styckena icke skall äga tillämpning i fråga om sortinnehavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosatt ombud, vilket är anmält till växtsortregistret här i riket och äger behörighet som anges i första stycket.

45 &. Talan mot slutligt beslut av växtsortnämnden enligt denna lag skall även ivandra fall än som avses i 16 5 föras genom besvär hos Konungen inom två månader från beslutets dag.

46 &. Avgifter enligt denna lag fastställes av Konungen eller, såvitt avser avgifter för provodling, av den som Konungen därtill förordnar. I fråga om årsavgifter äger Konungen förordna att ett eller flera av de första åren skall vara avgiftsfria.

47 &.

Närmare bestämmelser angående ansökan om växtförädlarrätt och förfarandet i ärenden därom samt angående växtsortnämnden, växtsortregistret, provodlingsverk- samheten och kungörelser utfärdas av Konungen eller av myndighet som Konungen bestämmer.

Konungen äger förordna att undersökning av sort för vilken växtförädlarrätt sökes [år äga rum hos myndighet i annan stat eller h0s internationell institution samt att den som söker växtförädlarrätt för sort, för vilken han tidigare sökt sådan rätt i annan stat, skall vara skyldig att redovisa vad myndighet i den staten delgivit honom rörande prövningen av de i 2 5 uppställda villkoren för förvärv av växtförädlarrätt.

Lagens tillämpningmmråde m. m.

48 &. Denna lag äger tillämpning på växtsort som framställts här i riket samt på växt. sort som framställts utom riket av svensk medborgare. Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet eller om det finnes vara av betydande allmänt intresse, meddela föreskrifter om denna lags tillämpning med avseende på annan stat.

49 &.

Konungen äger förordna, att ansökan om växtförädlarrätt för sort, vilken tidigare angivits i ansökan om skydd utom riket, skall vid tillämpning av 2 & första stycket 1) och andra stycket anses gjord samtidigt med ansökningen utom riket, om sökanden yrkar det.

I förordnande skall anges de närmare villkor, under vilka sådan prioritet får åt- njutas.

50 5.

Konungen äger under förutsättning av ömsesidighet förordna, att sortbenämning som registrerats eller anmälts för registrering i främmande stat skall kunna registre- ras i Sverige så som den är registrerad i den främmande staten, om benämningen icke är olämplig.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

51 5. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

52 5. Ansökan om växtförädlarrätt för sort, som tagits in i rikssortlistan under tiden den 1 juli 1968—den 1 juli 1970, skall vid tillämpning av 2 5 första stycket 1) och andra stycket anses gjord samtidigt med intagningen i rikssortlistan, om ansökan om växt- förädlarrätt för sorten göres senast inom sex månader efter denna lags ikraftträdande.

Förslag till Lag om ändrad lydelse av 85 & utsökningslagen

Härigenom förordnas, att 85 & utsökningslagen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

85 5. När fast ———————————— hos överexekutor. Då fast ———————————— utmätning skett. Utmätes fartyg ———————————— urskiljande erfordras. Gäller utmätningen ———————————— rörande luftfartyg. Myndighet, vilken ———————————— är sagt. Har domstol ———————————— till överexekutor. Sker utmätning ———————————— till kammarkollegium. Utmätes patent, skall utmätningsman- nen ofördröjligen till patentmyndigheten sända bevis om utmätningen med angi- vande av patentets nummer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970. * Senaste lydelse se 1967: 843.

Utmätes patent, skall utmätningsman- nen ofördröjligen till patentmyndigheten sända bevis om utmätningen med angi- vande av patentets nummer. Utmätes växlförädlarrätt, skall utmätningsmannen ofördröjligen till statens växtsortnämnd sända bevis om utmätningen med angivan- de av benämningen på sort utmätningen avser.

vill!

,'ll'illll' |_u

i' T'" Mu [genmmöi (unusual-(BH " -"5. gagna :n'.

' I | 'I ' | ' u 4' *” gr .. 847,31 %anuzuuvtj '_ '45 " __" '— #” "UM ut?”

L— —— —— wti m ;1 " - —g.'rnsl' 911th mW utlån 7 Palawan—( *

. —loatm.cb ni.! , ',. Jag]: .net-11:21 minut! _

lli'fmaiflöftmmu Mid Uåtråm mu rivsår their ' j

. _..sprsvtnsasbaaagaagg-HI_ " unik.-16 ' . WU , .j'l Älä 2. _

II

Allmän motivering

1. Tidigare behandling av frågan om stöd åt

växtförädlingen och utredningsuppdraget

1.1 Inledning

Växtförädling för framställning av nya sor- ter för praktiskt bruk påbörjades i Sve- rige under senare delen av 1800-talet. Först efter de stora framstegen på ärftlighets- forskningens område omkring sekelskiftet blev det emellertid möjligt att bedriva en planmässig, på exakt vetenskaplig forsk- ning grundad växtförädling. Sådan växt- förädling har i Sverige bedrivits så gott som helt i enskild regi. Staten har emel- lertid på ett tidigt stadium ansett sig böra stödja sådan verksamhet, och redan från tillkomsten av vår första förädlingsanstalt år- 1886 har statliga bidrag utgått till en— skild förädlingsverksamhet.

Frågan om statens stöd åt växtföräd- lingen i annan form än genom statsbidrag har varit föremål för utredning vid flera tillfällen. Olika vägar har därvid prövats, bl. a. den att tillskapa något slag av sort- skydd för nya växtförädlingsprodukter.

1.2 1953 års växtförädlingsutredning

År 1955 avgav 1953 års växtförädlings— utredning ett betänkande angående statens stöd åt växtförädlingen m.m. (SOU 1956: 4). Utredningen har däri behandlat bl. a. frågan om att införa ett system med upp— tagande av licensavgifter till förmån för förädlama vid försäljning av utsädesva— ror. Utredningen fann det förenat med bå-

de fördelar och nackdelar att i det då rå- dande läget införa ett dylikt system. Vid sina överväganden i frågan tillmätte utred- ningen därvid särskild vikt den omständig- heten, att staten skulle få ökade kostnader för en utbyggd kontrollapparat och att det fortfarande skulle vara nödvändigt att i viss utsträckning direkt stödja växtföräd- lingen. Man kunde därför knappast på- räkna någon total utgiftsminskning. Ett royaltysystem kunde vidare befaras få mind- re gynnsamma verkningar på den för vårt land säregna organisationsform för växt- förädlingen, som dock visat sig väl ägnad att föra upp förädlingen till en erkänt hög nivå. Antalet förädlare hade i Sverige i mot- sats till förhållandena i länder med royalty- system alltid varit mycket litet. Genom att införa ett system med licensavgifter skulle man befordra en utveckling mot en upp- splittring av förädlingsverksamheten på allt flera händer, något som syntes utredningen av tvivelaktigt värde.

Frågan syntes däremot enligt utredning- en komma i ett annat läge om en inter- nationell lösning av problemet kunde kom- ma till stånd. Sverige borde, med hänsyn såväl till det internationella samarbetet som till den omständigheten att Sverige vid en allmän reglering torde komma att bli den vinnande parten, ej dra sig undan med- verkan vid de pågående strävandena att på det internationella planet nå en samför— ståndslösning av problemet. Utredningen

ansåg sig under alla förhållanden ej kunna rekommendera ett licensavgiftssystem för Sveriges del så länge som de nordiska grannländerna samt eventuellt även Stor- britannien och Irland stod utanför en så- dan reglering.

1953 års utredning undersökte även möj- ligheten att skapa någon form för att ta ut en allmän avgift på omsättningen av utsädesvaror. En sådan avgift skulle an- vändas för premiering av förädlarinstanser utan strikt hänsyn till omfattningen av olika sorters odling. Utredningen fann emellertid, att praktiska svårigheter skulle möta vid en närmare utformning av ett dylikt sys— tem. Sådana svårigheter utgjorde utsädes- handelns heterogena karaktär, gränsdrag— ningsproblem vid bestämmande av avgifts- belagd utsädesvara och framför allt vansk- ligheten: att kontrollera att avgiften blev behörigen påförd och erlagd. Utredningen avstod av hänsyn till dessa svårigheter från att framlägga förslag om ett avgiftssystem. I stället förordade utredningen i huvudsak en ökning av de för förädlingsverksamhe- ten utgående statsbidragen.

1.3 Systemet med växtförädlingsavgifter

År 1957 gjordes inom jordbruksdeparte- mentet en översyn av 1955 års betänkande i den del detta berörde frågor om stöd åt växtförädlingen i annan form än genom statsbidrag. Syftet med översynen var när- mast att genom beräkningar på aktuella förhållanden skapa ett. underlag för en be- dömning av ett licensavgiftssystems möj— ligheter och konsekvenser. Beräkningarna och slutsatserna sammanställdes i en pro- memoria, 1957 års promemoria.

W. Weibull aktiebolag överlämnade på hösten 1958 till jordbruksdepartementet en på bolagets eget initiativ utförd utredning med förslag angående rättsskydd för växt- förädlingen. Förslaget gick i stort sett ut på att skapa ett system med bl.a. avgifter på utsäde av vissa växtslag, ensamförsälj— ningsrätt beträffande förökningsmaterial av andra växtslag samt ett generellt förbud mot obehörigt namnbyte.

1955 års betänkande, 1957 års prome- moria och det av W. Weibull aktiebolag framlagda förslaget remissbehandlades var för sig, därvid yttranden avgaVS av ett stort antal statliga instanser och enskilda organ.

Inom jordbruksdeparlementet utarbetades därefter på grundval av 1957 års promemo— ria en ny promemoria — 1960 års depar- tementspromemoria — med förslag till ett helt nytt system för stöd åt växtförädlingen. Sedan förslaget remissbehandlats framlade Kungl. Maj:t proposition med förslag till förordning om växtförädlingsavgift till 1961 års riksdag ( prop. 1961: 92 ), som antog för— slaget. Den av Kungl. Maj:t därefter den 12 maj 1961 utfärdade förordningen om växt- förädlingsavgift innebar att en särskild av- gift, växtförädlingsavgift, avsedd enbart för att främja. växtförädlingen skulle tas ut' på utsäde av strå- och trindsäd som om- sattesi handeln. Senare har systemet genom Kungl. förordningen den 26' april; 1967 (nr 139) om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift ut.— vidgats att omfatta så gott som samtliga lantbruksväxter. Avgifterna, vilka har ka- raktären av allmänna medel, förs till en-sär- skild fond, växtförädlingsfonden, som an- vänds för bidrag till växtförädlarna. Varje förädlares bidrag skall i huvudsak motsvara de avgifter, som influtit för hans sorter. Även utländska förädlare skall under förut- sättning av likabehandling från vederbö- rande lands sida få bidrag genom svenska representanter. En närmare redogörelse för systemet lämnas längre fram under punk- ten 6.2.

1.4 Internationellt arbete

I åtskilliga stater har sedan lång tid tillbaka växtförädlingen ansetts böra åtnjuta sär— skilt rättsskydd. I sådana länder som Italien och USA har patentlagstiftningen getts så- dant innehåll, att patent kan beviljas för nya växtsorter av vissa växtslag. I andra länder, bl.a. Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna, har införts ett speciellt skydd för förädlingsprodukter. Detta skydd

har i viss mån utformats efter patenträtts— liga principer.

Parallellt med att den nationella lagstift- ningen byggts ut har i olika länder och från skilda internationella organisationer krav framförts på en internationell ordning på området. Bland privata organisationer, som diskuterat ett sådant skydd för växtföräd- lingen, märks främst ASSINSEL (Associa- tion internationale dec sélectionneurs pour la: protection des obtentions végétales). Denna sammanslutning har till uppgift att skapa en internationell ordning beträffande växtförädlingen, motsvarande den som på det industriella rättsskyddsområdet åstad- kommits genom Pariskonventionen av år 1883 och i fråga om skyddet av litterära och konstnärliga verk genom Bernkonv—en— tionen av år 1886. ASSINSEL har tidigare utarbetat vissa förslag att läggas till grund för en allmän internationell reglering av frågan om ersättning till växtförädlarna. Inom organisationen AIPPI (Association internationale pour la protection de la pro- priété industrielle) har frågan om patent- skydd för växtförädlingen behandlats bl.a. vid kongresser åren 1952 i Wien och 1954 i Bryssel. Vid den sistnämnda kongressen an— togs en resolution, enligt vilken de till Paris-konventionen rörande den industriella äganderätten anslutna länderna uppmana- des att i patentlagstiftning uttryckligen lik- ställa uppfinningar inom växtvärlden med uppfinningar på det industriella området. Härtill fogades en rekommendation om lag- ligt skydd i en eller annan form även för nya växtsorter.

Vid' en OEEC-konferens i Sverige den 12 — den 17 juli 1954 rörande produktion, prövning och distribution av utsäden av- handlades också frågan om skyddet av för- ädlingsresultat. Konferensen uttalade bl.a., att varje land borde vidta nödiga mått och steg för att tillförsäkra förädlarna lämp- ligt vederlag för uppnådda resultat och för att skydda framställda sorter och dessas namn. Man borde vidare eftersträva full ömsesidighet mellan länderna, även om detta ej= behövde betyda att skyddet måste utformas på precis samma sätt i alla länder.

För att dryfta problemet om ett internatio- nellt skydd för växtförädlingsprodukter in- bjöd franska regeringen år 1957 de väst- europeiska staterna till ett möte. Till detta infann sig delegater från förutom Frank— rike - Belgien, Förbundsrepubliken Tysk— land, Italien, Nederländema, Spanien,, Sve— rige och Österrike. Härjämte lät de danska, norska och schweiziska regeringarna repre- sentera sig genom observatörer. Delegaterna konstituerade sig under benämningen Inter- nationella konferensen, för skydd av växt- förädlingsprodukter. Vid det första mötet med konferensen den 7 den 11 maj 1957 uppdrogs riktlinjer för hur ett internationellt skydd» borde vara anordnat. Frågan under- söktes därefter ytterligare av särskilda ex- pertkommittéer.

Vid konferensens andra plenarmöte i Pa- ris den! 21— november — den 2 december 1961 slutförde konferensen sitt arbete. I konferensen deltog då tio västeuropeiska stater, nämligen Belgien, Danmark, Frank- rike, Förbundsrepubliken Tyskland,. Italien, Nederländerna, Spanien, Storbritannien, Sverige och Österrike. Finland och Schweiz var företrädda genom observatörer. Sådana hade också sänts av flera mellanstatliga organ, bl. a. Paris- och Bernunionernas före- nade byråer (BIRPI) samt internationella intressesammanslutningar. Den svenska de- legationen bestod av numera justitierådet Torwald Hesser, ordförande, professorn Gunnar Nilsson-Leissner och numera byrå- chefen Torsten Birgersson-. Professorn Olof Tedin och konsuln Gunnar Weibull biträd- de såsom sakkunniga.

Konferensen utarbetade och antog en internationell konvention för skydd av växt- förädlingsprodukter, i det följande kallad växtförädlarkonventionen. Derma under- tecknades vid konferensens slut den 2 de- cember 1961 av fem stater, nämligen Bel- gien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tysk- land, Italien och Nederländerna. I en sär- skild deklaration förklarade Frankrike, Ne— derländerna och Förbundsrepubliken Tysk- land, att de i sina ömsesidiga relationer

skulle redan från början tillämpa konven- tionen på minst 15 växtarter enligt sepa- rat överenskommelse. Senare har även Dan- mark, Schweiz och Storbritannien under- tecknat konventionen. Sedan Danmark, För- bundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien utfärdat lagstiftning i äm- net och ratificerat konventionen, har denna den 10 augusti 1968 trätt i kraft.

1.6 Växtförädlarkonventionens innehåll

Den nya konventionen, vilken såsom bila- ga fogats till detta betänkande, är i sina grunddrag uppbyggd efter mönster av Pa- riskonventionen för 'skydd av den indu- striella äganderätten och Barnkonventio- nen för skydd av litterära och konstnär- liga verk.

I konventionens ingress understryks den vikt som skydd av växtförädlingsprodukter har såväl för jordbrukets utveckling inom deras områden som för tillvaratagandet av förädlarnas intressen. Ändamålet med kon- ventionen är såsom framgår av artikel 1 att tillförsäkra förädlaren av en ny växtsort eller hans rättsinnehavare en viss rätt.

Konventionen är i princip tillämplig på alla botaniska släkten och arter, artikel 4; Detta mål kan emellertid av praktiska skäl uppnås endast efter hand. Unionssta- tema är därför berättigade att till en början skydda endast vissa växtarter men förplik- tade att stegvis utvidga skyddet, varvid i varje steg vissa bestämda växtarter förs in under skyddet. Vid tiden för konventionens ikraftträdande inom en stat skall denna till- lämpa konventionens bestämmelser på minst fem av vissa viktigare växtarter som uppta- gits på en vid konventionen fogad lista. Beträffande de på listan upptagna växtsla- gen skall städse ges det skydd som konven- tionen föreskriver (s.k. nationell behand- ling). I fråga om andra växtslag är det till- låtet att för skydd kräva reciprocitet.

Rättsskydd för en sort kan enligt artikel 6 endast beviljas om sorten är ny, till- räckligt homogen, beständig i fråga om si- na väsentliga kännetecken och har beteck- nats med en sortbenämning. Förekomsten

av dessa förutsättningar skall fastställas genom ett administrativt prövningsförfaran- de, som även omfattar provodling av sor- ten. Först sedan detta skett kan den natio- nella registreringsmyndigheten tillerkänna sorten skydd. Detta kan ske genom patent eller genom en särskild skyddsform.

Skydd skall meddelas fysiska och juri— diska personer, artikel 3, som har hemvist eller säte i en av unionsstaterna.

Skyddet består i att de skyddsberättigade åtnjuter s.k. nationell behandling i alla unionsstater, dvs. äger åberopa samma rät— tigheter som lagstiftningen i det land där skydd påkallas tillerkänner landets egna medborgare. Skyddet skall emellertid under alla förhållanden innefatta ensamrätt att i angivna hänseenden utnyttja sorten, ar- tikel 5.

Förädlaren eller hans rättsinnehavare skall äga att själv bestämma hur och i vil- ken utsträckning han vill göra bruk av sin ensamrätt. Det fria utövandet av denna får enligt artikel 9 inte begränsas av andra skäl än som kan hänföras till det allmän- nas intresse. *

Frågan om i vilka fall ensamrätten skall eller kan förklaras ogiltig regleras genom särskilda bestämmelser i artikel 10.

Varje sort måste kännetecknas med en sortbenämning, som skall användas vid marknadsföring av förökningsmaterial av sorten. Artikel 13 innehåller en utförlig bestämning av de krav som skall ställas på en godtagbar sortbenämning. Artikeln reglerar också sortbenämningens förhållan- de till varumärke. Den ger dessutom före— skrifter för att säkerställa sortbenämning— ens enhetlighet inom unionsområdet.

Skyddstiden skall uppgå till minst 15 år, för vin, fruktträd, skogsträd och prydnads- träd dock minst 18 år, artikel 8. Unions- stat äger emellertid fastställa längre skydds- tider och bestämma olika tider för skilda växtarter.

Konventionen föreskriver, att de stater som anslutit sig till konventionen bildar en union för skydd av växtförädlingsprodukter, artikel 1. Denna union och dess permanenta arbetsorgan skall ha sitt säte i Geneve. Högs-

ta organ är rådet, bestående av en repre— sentant från varje unionsstat, artikel 15. Unionen skall vidare ha ett sekretariat, be- nämnt byrån för den internationella unio— nen till skydd för växtförädlingsprodukter, under ledning av en generalsekreterare. By- rån skall stå under schweiziska regeringens överinseende och ha att fullgöra alla upp- drag och åligganden som rådet anförtrott den. Unionens utgifter skall väsentligen täc- kas genom unionsstaternas årsbidrag. Var- je unionsstats bidrag bestäms av rådet, ar— tikel 21, i enlighet med vissa i artikel 26 fastställda principer.

Byrån använder i sitt arbete engelska, franska och tyska språken. Även rådets sammanträden hålls på dessa språk.

Konventionen står öppen för anslutning även för stater som ej undertecknat den, artikel 32. Förutsättning för anslutning är bl.a. att statens nationella lagstiftning ger ett rättsskydd som minst har det i kon- ventionen föreskrivna omfånget. För att stat skall få tillträda konventionen krävs att ansökan härom godkänns av unionen med fyra femtedelars majoritet av närva— rande medlemmar.

1.7 Direktiven för utredningen

I den år 1961 framlagda propositionen med förslag om införande av systemet med växtförädlingsavgifter anförde dåvarande chefen för jordbrukdsepartementet följande beträffande förslagets förhållande till det då pågående konventionsarbetet.

Försla'gets syfte är att åstadkomma ett sys— tern, enligt vilket landets växtförädling utan uppskov kan förses med avsevärt förstärkta resurser. Huruvida och i vilka hänseenden ett dylikt system framde'les kan behöva ändras med hänsyn till en blivande konvention på området, blir givetvis beroende på de fort- satta internationella överläggningarna. Även om sedermera skulle uppkomma ett läge, där man har att inom landet tillämpa ett skydds- system av immaterialrättslig typ, kommer ett kompletterande finansieringssystem — exempel- vis sådant som det föreslagna interna -— att under en ganska avsevärd övergångstid fylla ett för den svenska växtförädlingen angeläget behov. En blivande konvention kommer näm-

ligen av allt att döma i princip endast att avse sortnyheter, som framvinnes efter det konven- tionen trätt i tillämpning. Sagda övergångstid har av styrelsen för statens centrala frökon- trollanstalt beräknats till 10—15 år räknat från konventionens ikraftträdande. Det kan vidare förtjäna omnämnas, att skydd enligt huvud- bestämmclserna i konventionsutkastet på för- ädlarhåll anses bli svårt att erhålla ifråga om den stora massan av korsbefruktande växtslag, vilket sammanhänger med dessa växtslags re- lativt sett variabla karaktär och därav föl- jande vanskligheter att bland annat åstad- komma en klar beskrivning av sorternas sär- skiljande egenskaper.

I direktiven för utredningen, som uppta- gits i statsrådsprotokollet den 9 november 1962, anförde chefen för jordbruksdepar- tementet, att systemet med växtförädlings- avgifter, vilket var av offentligrättslig karaktär, syntes falla utanför konventio- nens ram. De sakkunniga skulle utreda den för svenska förhållanden lämpligaste ut- formningen av ett skyddssystem, som kun— de möjliggöra för vårt land att tillträda konventionen. Direktiven innehåller vidare följande.

Utredningen torde i första hand böra grans- ka möjligheterna att — med erforderliga jämk- ningar — i sak bibehålla det nuvarande svenska systemet beträffande största möjliga antal" växtslag samt konsekvenserna i skilda avseenden härav. Därest utredningen finner påkallat att även överväga andra skyddssystem, bör de ekonomiska verkningarna av de övervägda systemen analyseras. Det är angeläget att klar- lägga hur man för det fall förädlaren anses böra erhålla en mer eller mindre vidsträckt ensamrätt till framvunna sorter praktiskt skall kunna förhindra missbruk av ensam- rätten till förfång för berörda näringar. Vidare bör de administrativa spörsmål, som är för- enade med övervägda system, ingående bely- sas och förslag lämnas på vilket sätt administra- tionskostnaderna skall täckas. I redovisningen av utredningens resultat bör ingå erforderliga författningsförslag.

2. Allmänt om växtförädling

Växtförädling är den vetenskap, som har till huvudsakligt syfte att förändra kultur— växternas arvsmassa så att odlingsvärdet ur olika synpunkter förbättras. Genetikens snabba utveckling under 1900-talet, på vars resultat den moderna växtförädling- ens— metoder bygger, har skapat bättre möj- ligheter att nå uppställda mål. Detta åter- speglas i stora förbättringar av odlingsma— terialet, som åstadkommits samtidigt med att kraven- på anpassning av sortmaterialet till nya produktionsmetoder vuxit.

En viss form av förädling har emeller- tid pågått allt sedan växtodlingens början. Den förbättring av odlingsmaterialet som sålunda vunnits, var till stor del betingad av det naturliga urvalets inverkan på ett genetiskt heterogent material och mindre av medvetet urval från människans sida. Härigenom utkristalliserades under århund- radenas lopp ett odlingsmaterial, som se- nare fick. benämningen lokalstammar eller lantsorter och som varit av stor betydel- se för den moderna växtförädlingen.

Medvetna försök till förädling genom s. k. mass- eller individurval förekom dock långt innan ärftlighetslagarna var kända. Urvalsprincipen har sålunda varit tillämpad under lång tid och många gånger med ut- märkt resultat. Den moderna genetiken bi- drog emellertid i väsentlig grad till att effektiviteten i urvalsarbetet höjdes genom klarläggandet av samspelet mellan plan- tans arvsmassa och miljön. På basis av

dessa kunskaper har utarbetats för praktiskt bruk användbara försöksplaner och sta- tistiska metoder. Med dessas hjälp kan kvantitativa genetiska skillnader mellan olika material bestämmas. En sådan be- stämning är en nödvändig förutsättning för ett effektivt urvalsarbete.

Urvalsarbetet förutsätter av naturliga skäl en ärftlig variation i det- växtmaterial som skall bearbetas. Skapandet. av ett gene— tiskt varierande material är därför det pri- mära i allt förädlingsarbete.

Hos de korsbefruktande växtslagen ska- par förökningssättet automatiskt denna ärftliga variation. Varje individ har här en unik ärftlig konstitution, som skiljer sig mer eller mindre från andra indivi- der. Hos de självbefruktande växtslagen har däremot alla individer med samma härstamning i princip samma arvsmassa. Urvalet i lantsorter av de själVbefruktan- de växtslagen, t. ex. vete, havre och korn, gav resultat endast tack vare att spon- tan korsning och spontana mutationer ha— de skapat en ärftlig variation i materialet. Möjligheterna till förbättringar genom en- kelt urval i dessa material var dock be- gränsade.

Återupptäckten av de Mendelska ärftlig- hetslagarna vid sekelskiftet och den därpå snabbt expanderande genetiska forskning- en skapade ett helt nytt utgångsläge för växtförädlingen. Klarläggandet av egen- skapernas nedärvningsförhållanden och möj-

lighetenna. att kombinera olika egenskaper skapade. en fast grund för korsningsföräd— lingen; Denna är fortfarande den viktigaste metoden för att åstadkomma för urvalsar— bete nödvändig ärftlig variation. Korsnings- förädlingen tillämpades från början i huvud- sak på de. självbefruktande växtslagen men har. efter hand även kommit att utnyttjas allt mer för att skapa nya egenskapskombi- nationer hos de korsbefruktande växtslagen. Förädlingsarbetet med de normalt vegeta- tivt förökande växtslagen, som t. ex. potatis. bygger. på korsningar och mutationer.

I, princip står hela den under en arts ut- veckling samlade och genom spontana mu- rationer uppkomna ärftliga variationen till förädlarens förfogande när det gäller att skapa nya- egenskapskombinationer genom korsning. Inte minst viktigt är det därvid att bevara och utnyttja den väldiga variation, som finns samlad inom de olika arternas gencentra. Som exempel kan nämnas den avgörande betydelse material från potatisens gencentrum har för åstadkommandet av po- tatissorter, som är resistenta mot olika sjuk- domar. '

Upptäckten att olika slag av joniseran- de strålar och vissa kemikalier kan fram- kalla ärftliga förändringar, mutationer, gav förädlaren en ny möjlighet att skapa ärft- lig variation. Även om man ännu inte lyckats rikta mutationsprocessen. dvs. åstadkomma specifika ärftliga förändring- ar, utan får nöja sig med att i huvudsak slumpmässigt öka variationen, har arbetet med artificiellt framställda mutationer re- sulterat i nya och i flera avseenden för- bättrade sorter av flera växtslag.

»Mutationsförädlingen» skapar således ny, ärftlig variation, medan polyploidiför- ädlingen ger möjligheter till fördubbling av arvsanlag. Framställning av autopolyploi— der, dvs. fördubbling av växternas kromo- somtal med hjälp av vissa kemikalier, ska— par värdefullt utgångsmaterial framför allt för förädlingen av olika foderväxter, såsom klöver och olika vallgräs, men också för t. ex. sockerbetsförädlingen. Allopolyploidi, dvs. sammanförande genom korsning och åt- följande kromosomtalsfördubbling av arvs-

massan hos två arter är en annan. av de möj- ligheter till kombination av arvsanlag som naturen anvisat. Flera av våra kulturväxter, t. ex. raps, har visat sig vara spontana allo- polyploider. Genom korsning mellan olika typer av kål och rybs, de två föräldraarterna till raps, har man fått nya egenskapskom- binationer, som vidgat den ärftliga varia— tionen hos rapsmaterialet och skapat nya möjligheter för urval av praktiskt värde- fulla typer.

Den vidgade kunskapeu om kulturväx- ternas ärftliga konstitution och4 arvsmeka- nismens materiella bakgrund, generna och kromosomerna, har skapat förutsättningar för än mer avancerade metoder för kom- bination av värdefulla arvsanlag. Sålunda prövas möjligheten att i vissa växtslag byta ut enskilda kromosomer mot kromosomer från andra arter med speciellt värdefulla arvsanlag. Möjligheter finns också, genom 3. k. duplikationsförädling, att dubblera vis- sa arvsanlag, varvid effekten av- dessa arvs- anlag ökas.

Vid korsning av genetiskt skilda linjer erhålls ofta en vitalitetsstegring,, s.k. hete- rosiseffekt. Detta förhållande har med framgång utnyttjats vid förädling av olika växtslag. Hybridmajsen är det mest kända exemplet härpå. Ett praktiskt utnyttjande av heterosis kan möjli-ggöras genom spe- ciella blombiologiska förhållanden, såsom hos majs, eller genom utnyttjande av olika slag av s.k. sterilitetsgener, såsom—» hos be- ta, kål och lök.

Hybridsorter (Fr-sorter) har tidigare en- dast framställts av korsbefruktande växt- slag. Nyligen har emellertid möjligheter yp- pats för utnyttjande av heterosis även vid förädling av självbefruktande växtslag så— som vcte och korn. Nödvändigazsterilitetsge— ner och andra anlag som betingar korsbe- fruktning kan antingen skapas genom arti- ficiellt framställda mutationer eller överfö- ras medelst korsning till kulturväxter från närstående primitivt material.

Möjligheterna att skapa och utnyttja ärftlig variation för att få utgångsmaterial för urvalsarbetet är således stora och be— gränsas i stort sett endast av den praktiskt

och ekonomiskt möjliga omfattningen av förädlingsmaterialet. Förädlingens möjlig- het till förbättring av sortmaterialet är yt- terst beroende av känsligheten och precisio- nen hos urvalsmetoderna. De stora för- ändringarna i växtodlingen och de alltmer ökade kraven på kvalitet och odlingssä- kerhet hos sortmaterialet har också tvingat förädlarna att utarbeta nya och förfinade urvalsmetoder. Med dessas hjälp kan stora serier av plantmaterial snabbt och säkert analyseras med hänsyn till olika egenska— per. Härvid har metoder och erfarenheter utnyttjats från ett stort antal naturveten- skapliga discipliner, såsom kemi, biokemi, växtfysiologi, växtpatologi, zoologi, veteri- närmedicin förutom genetik och cytologi. Detta utvecklingsarbete, som ofta fått star— ta med ren grundforskning, har bland an- nat resulterat i biokemiska analysmetoder. Med dessas hjälp har fettsyresammansätt— ningen i oljeväxtfrö radikalt kunnat änd- ras, näringsfysiologiska testmetoder för be- dömning av fodervärdet hos förädlings- material av olika växtslag kunnat utarbe- tas etc. Den vida bas, som härvid skapats för urvalsarbetet och som placerar växt— förädlingen i en unik ställning inom na- turvetenskaperna, möjliggör en rationell och effektiv förädling och en snabb an- passning av arbetet till ändrade krav på od- lingsmaterialet. Detta senare är inte minst viktigt, eftersom växtförädling är ett arbe— te på lång sikt.

Att genomföra ett förädlingsprogram kräver ofta ett arbete på uppemot 20 år. Det är "därför betydelsefullt att snabbt kun- na anpassa arbetet till ändrade förädliugs- mål.

Framställda sorters genetiska konstitu- tion kan sålunda, såsom framgår av det föregående, vara ganska olikartade allt— efter kulturväxtens fortplantningssätt och använd metod i förädlingsarbetet.

Vissa sorter, i första hand av de kors— befruktande växtslagen. är sammansatta av ett antal genetiskt åtskilda plantor, som i varje fall till övervägande de] tillhör en viss huvudtyp. Andra sorter är gene- tiskt mera enhetliga. Numera torde ingen

sort kunna betecknas som genetiskt ren, linje. En sorts homogenitet måste alltså bedömas efter fortplantningssättet och ef— ter den metod, som använts vid framställ- ningen av sorten. Begreppet kan ej ges ge- nerell innebörd.

Förädlingsarbetet är emellertid inte av- slutat i och med att en ny sort marknads- förs. En stor del av förädlingens resurser går åt till att bevara och om möjligt för- bättra sorterna genom uppdragande av eli- ter. En sådan elituppdragning är inte minst viktig hos de korsbefruktande växtslagen, där förädlingen ofta resulterar i en rubb- ning av genjämvikten. Denna jämvikt kan snabbt återställas med påföljd att sortens egenskaper försämras, om inte förädlaren genom förnyade och upprepade urval kon- tinuerligt förskjuter sortens gensamman— sättning i önskad riktning. Behovet av elit- uppdragning för bevarande av de själv- befruktande sorternas egenskaper har också kraftigt ökat inte minst på grund av den heterogenitet inom sorten, som ofta blir en följd av de korsnings- och urvalsme- toder som används.

3. Växtförädlingen i Sverige

3.1. Halvstatlig och enskild förädlingsverk- samhet

Forsknings— och försöksverksamhet på växtförädlingens område bedrivs i Sverige vid såväl statliga institutioner som en— skilda företag. Växtförädling med direkt sikte på att framställa nya sorter för prak- tiskt bruk utförs dock så gott som helt av enskilda företag. Några statliga institu- tioner ägnar sig emellertid i anslutning till sin förut nämnda verksamhet även i viss utsträckning åt praktisk växtförädling.

Av de enskilda företag som utövar för— ädlingsverksamhet får några ett mer eller mindre omfattande ekonomiskt stöd från staten. Sålunda har den på lantbruksväxt- sidan arbetande enskilda växtförädlingsin— stitutionen, Sveriges utsädesförening, allt- sedan sin tillkomst år 1886 åtnjutit stats- bidrag. Detta bidrag uppgår nu till så stort belopp att staten påtagit sig det hu— vudsakliga ansvaret för föreningens verk— samhet. Ett statsbidrag utgår också sedan år 1924 till vårt andra stora växtförädlings— företag, Weibullsholms växtförädlingsan- stalt, vars verksamhet omfattar såväl lant— bruks- .som trädgårdsväxter. Vidare utgår ett mindre statsanslag till Algot Holm- berg & Söner aktiebolag i Norrköping för dess 'växtförädlingsarbete. Statsbidrag för förädlingsverksamhet åtnjuts slutligen av Institutet för växtförädling av frukt och bär samt av Institutet för skogsförbätt-

ring. Den i enskild regi i övrigt bedrivna växtförädlingsverksamheten drivs utan di- rekt statligt ekonomiskt stöd. Uppgifter om de bidrag som över statsbudgeten utgår till enskilda förädlingsföretag lämnas ne- dan under punkt 6.1.

I det följande skall lämnas en kort re- dogörelse för de halvstatliga och enskilda förädlingsföretag i Sverige, som driver praktisk förädlingsverksamhet på lantbruks- växt— och trädgårdsväxtsidan samt på det skogliga området.

Sveriges utsädesförening, som har sitt säte i Svalöv i Malmöhus län, driver för- ädlingsverksamhet i huvudsak beträffande lantbruksväxterna. Den leds .av en styrel- se på åtta personer, varav fem år till— satta av Kungl. Maj:t. För att tillgodo— se behovet av lokal förädlings- och försöks- verksamhet har föreningen. byggt ut ett nät av kontakter, som numera täcker hela landet. Viktigast bland dem är åtta filia— ler. Inom huvudanstalten och filialernas verksamhetsområden finns fasta försöks- fält, s.k. substationer, och vissa andra för- söksplatser. » ' .

Föreningens arbetsuppgifter omfattar för- ädling och odlingsproblem jämte förbere- dande sortprövning samt upplysnings- och rådgivningsverksamhet i- anslutning härtill, Vid föreningen har sedan länge förekomg mit metodforskning som underlag för fram— ställningen -av för svenskt jordbruk bättre sortmaterial. Denna forskning har efterhand

blivit alltmera betydande och förgrenad. F. 11. omfattar den såväl problem av mera grundläggande art som forskningsuppgifter i anknytning till den rutinmässiga föräd- lingsverksarnheten. Under de senaste åren har metodforskningen på flera punkter byggts ut, bl.a. motationsforskningen.

Den egentliga förädlingsverksamheten är uppdelad på sex förädlingsavdelningar, nämligen vete- och havreavdelningen, råg- och kornavdelningen, oljeväxtavdelningen, foderväxtavdelningen, potatisavdelningen och trindsädesavdelningen. Den senare är förlagd till Ultuna. En filial i Västernorr- land under avdelningsföreståndarens led- ning sysslar utom annat även med norr- ländska förädlingsfrågor och är främst in- riktad på vallväxter sam-t korn och havre.

Vid huvudanstalten i Svalöv finns ut- över vissa av 'förädlingsavdelningarna två serviceavdelningar, som på olika sätt betjänar förädlingsarbetet. Den ena, cyto— genetis'ka avdelningen med 'växtfysiologi, har till uppgift att utföra metodundersök- ningar, som kan utgöra underlag för för— ädlingsavde'lningarnas verksamhet, samt att på olika sätt skapa vidgad ärftlig varia- tion. Den andra avdelningen, den kemis- ka, är uppdelad på olika sektioner för cerealkemi, fettkemi och 'nutritionsproblem. Vid denna utförs metodforskning som 'un— derlag för selektionsarbetet mot bättre kva— litet. Dessutom utförs rutinanalyser av skif- tande slag. "Vid huvudanstalten finns också en 'kontrollbyr'å, som har hand om bl. a. stamsädes'kontron och organisation av fält- besiktningar.

Vid huvudanstalten är inrymd den s.k. ärftlighetsinstitutionen, som utgör en filial åt Lunds universitets genetiska institution. Ät'ftlig'hetsinstitutionen bildar 'en förbindel- selänk mellan den teoretiska forskningen vid universitetet och den praktiska växt- förädlingen vid föreningen. Vid "huvudan- stalten 'är f.n. placerade experter från sta- tens växtskyddsanstalt, varigenom ett sam— arbete möjliggörs i frågor på växtpatolo- gins område. Föreningen samarbetar med en rad olika institutioner och organisatio- ner.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt till- hör W. Weibull aktiebolag och är förlagd till Weibullsholm vid Landskrona.

Förädlingsverksamheten omfattar såväl lantbruks- som trädgårdsväxter och är cen- traliserad till Weibullsholm. Anstalten har byggt upp ett omfattande system av för- sök i landets olika delar. Dessutom finns filialanläggningar. År 1956 inrättades så- lunda en förädlingsfilial i Bjertorp i Ska- raborgs län och 1962 en försöksstation i Lundås i Roslagen. För några år sedan inrättades en förädlingsstation i England. Ett dotterbolag arbetar med växtförädling iBrasilien.

Liksom vid Sveriges utsädesförening fö- rekommer vid Weibullsholm en kombina- tion av teoretisk forskning och praktisk förädlingsverksamhet. En ganska omfat- tande grundforskning bedrivs i anslutning till den målinriktade verksamheten.

Förädlingsverksamheten utövas "f. n. på fem skilda specialavdelningar, nämligen uv— delningarna för korn och korsblomstr'iga oljeväxter, "för havre, för höstvete och wår- vete, för vallväxter samt för köks- 'oc'h blomsterväxter. För utförande 'av speciella uppgifter har inrättats ett -cytogenetiskit ia- boratorinm, ett resistensbiologiskt *la'borato— rium och ett kemiskt laboratorium. Verk- samheten vid cytogenetiska laboratoriet är istort uppdelad på tre ”huvudlinjer, nämligen polyploidiförädling, mutationsforskning och undersökningar av annan karaktär. Muta- tionsforskningen ägnas i stor utsträckning åt grundläggande "teoretiska frågor. I "laborato- riets uppgifter ingår även att assistera ”för- ädl'ingsavdelningarna då det gäller att *iösa speciella problem. Vid det resistensb'iologis— ka laboratoriet utförs arbete med att "för de skilda förädlingsavdelningarnas räkning byg- gain resistens i förädlingsmateria'let samt att undersöka nya förädlingslinjers motstånds- kraft mot de viktigaste sjukdomarna. Där- jämte pågår vid detta laboratorium xmeto- dikforskning och vissa andra undersökning— ar av grundläggande karaktär. lKemiska ila— boratoriet är ett serviceorgan "”för anstal- tens specialavdelningar men bedriver även forskning rörande ny metodik och vissa

kvalitetsproblem, särskilt beträffande nä— ringsvärdct hos fodersäd.

Algot Holmberg & Söner aktiebolag, som tillhör W. Weibull aktiebolag och har sin verksamhet i Norrköping, driver f. n. föräd- ling vmed vete, kom och havre samt med sojabönor. Sojabönförädlingen har främst gällt sojan som producent av högvärdigt protein och har tagit sikte på att anpassa sojan till svenska betingelser. Stråsädesför- ädlingen syftar företrädesvis till ökad od- lingssäkerhet under mellansvenska för- hållanden.

Verksamheten vid det år 1960 inrättade institutet för växtförädling av frukt och bär, som är förlagt till den av Föreningen för växtförädling av fruktträd ägda fastig— heten Balsgård i Kristianstads län, grundas på ett avtal mellan staten och en stif- telse, "bildad av icke—statliga intressenter. Genom omfattningen av de bidrag staten nu ger denna institution och den del sta- ten .och näringslivets organisationer tar i institutets angelägenheter har institutet fått karaktären av .ett halvstatligt branschforsk- ningsinstitut.

institutets verksamhet syftar främst till att framställa nya sorter av de .i 'vårt land odlade .frukt- och bärslagen. Härvid fästes största vikt vid sådana egenskaper .som god vinterhärdighet hos träden, hög avkastning, lämplig mognadstid, motståndskraft mot sjukdomar :och .parasitangrepp samt hög produktkvalitet, varjämte beaktas sorter- nas lämplighet .för skilda lagrings- och konserveringsmetoder. Arbetena omfattar i första hand fruktträd, främst äpple men även päron, plommon och körsbär. Bär- växtförädlingen ägnas särskilt jordgubbar och "hallon. Institutets arbetsuppgifter om- fattar också forskning bl.a. rörande växt- materia'lets 'arvsförhållanden.

Betydande preliminära resultat i form av nya sorter, som ut'-lämnats för prövning, har efter brand nåtts. Två :nya äpplesorter och en ny plommonsort har släppts ut på marknaden. Rätten till sorter, frambringa- de vid institutet, tillkommer enligt avtal detta. Enligt stadgarna för institutet skall sorterna emellertid i princip ställas "till all-

män disposition. Det förutsätts dock att institutet erhåller ersättning härför och att inkomsterna av försäljningen av nya sor- ter i största möjliga utsträckning "kommer den fortsatta växtförädlingen vid institu- tet tillgodo.

Institutet för skogsförbättring, som är förlagt till Uppsala, driver vetenskaplig och praktisk växtförädling rörande skogsträd. Institutet inrättades år 1967 genom av- tal mellan staten och Stiftelsen skogsför- bättring. Den senare har grundats av :För- eningen skogsträdsförädling, vars tidigare drivna förädlingsverksamhet Övertagits av institutet. På grund av formerna .för verk- samheten vid institutet och statensomfattan- de bidrag till detta är det att .anse som ett .halvstatligt branschforskningsinstitut. Den praktiska växtförädlingen, huvudsak- ligen bestående .i urvalsförädling men även i viss utsträckning av korsnings- och 'poli- ploidiförädling, utförs främst vid tre för- söksstationer, nämligen Ekebo i Malmö- hus län, Brunnsberg i Värmlands län och Sundbo i Västernorrlands län.

Bland företag som driver växtförädlings- verksamhet utan statsunderstöd och :som har en sådan omfattning och en %sådan in- riktning att deras verksamhet kan anses ha en mera påtaglig betydelse för jord- bruket och trädgårdshanteringen !kan näm- nas Aktiebolaget Hammenhögs ”Frö, "J.E. Ohlsons Enke aktiebolag och Svenska soo- kerfabriksaktiebolaget. Härjämte lföre'kom— mer växtförädling vid vissa industriföre- tag inom livsmedelsbranschen.

Aktiebolaget Hammenhögs Frö i Ham— menhög (förutvarande Otto J.—'Olsson & Sons AB), som är ett dotterbolag till All— männa svenska utsädesaktiebolaget, bedri- ver vid Hammenhögs växtförädlingsanstalt växtförädling med trädgårdsväxter samt upprätthållande förädling med vissa lant- bruksväxter. Av kostnaderna för den sam— lade växtförädlingsverksamheten används ungefär tre femtedelar för trädgårdsväxt- förädling. Tyngdpunkten är lagd vid för— ädling av köksväxter. Verksamheten :har erhållit visst stöd genom anslag från bl.a.

J.E. Ohlsens Enke aktiebolag är ett danskägt företag som driver en omfattan— de förädling av trädgårdsväxter i Dan- mark. I intimt samarbete med denna verk- samhet förekommer förädlings— och för- söksverksamhet vid bolagets egendom Ohlsgård vid Malmö. Här bearbetas köks- växter och blommor. Arbetet är främst in- riktat på att åstadkomma bättre odlings- material för den yrkesmässiga trädgårds- näringens behov.

svenska Sockerfabriksaktiebolaget star- tade redan år 1912 förädling av sockerbe- tor. Förädlingsverksamheten har sin hu- vudcentral förlagd till Hilleshögsinstitutet vid Landskrona. Den första rent svenska sockerbetssorten kom fram på 1920-talet och därefter har åtskilliga sorter' med högre avkastningsförmåga och bättre egenskaper i övrigt framställts. Förädlingsverksamhe- ten har utvidgats till andra länder och nu bedriver institutet sockerbetsförädling även i Holland, England, Finland, Frankrike, Italien och Österrike. Försöksstationer har inrättats i England, Holland och Italien. Utsäde' av de av bolaget framställda sor- terna har vunnit stor spridning utomlands. Denna utlandsförsäljning har i viss ut- sträckning medverkat till att bestrida de fasta kostnaderna för förädlingen.

Den- av vissa industriföretag inom- livs- medelsbranschen, bl. a. Findus AB, utövade växtförädlingsverksamheten är uteslutande inriktad" på att nå fram till nya sorter, som kan. tillgodose industriernas produktions- intressen. Resultaten av förädlingsarbetet lämnas i allmänhet inte ut på annat sätt än genom kontraktsodling.

3.2. F örädlingsverksamhet vid statliga institutioner

Den helstatliga forsknings— och försöks— verksamheten i fråga om växtförädling på lantbruksväxtområdet är förlagd till in- stitutionen för växtförädling vid lantbruks-, högskolan. Institutionen har ett visst sam- band med institutionerna för växtodling, växtpatologi och växtfysiologi vid samma

högskola. Förädlings- och försöksverksam- heten förekommer också vid institutionen för genetik vid Lunds universitet. Tidigare ägnade man sig vid universiteten och lant- brukshögskolan i viss utsträckning åt ve— tenskapligt-praktiskt växtförädlingsarbete. Efter omorganisation under 1960—talet har emellertid arbetet mera inriktats mot pro- blem av grundforskningskaraktär. Den offi- ciella värdeprövningen av sorter av lant— bruksväxter har nu den nämnda institutio— nen för växtodling hand om.

På trädgårdsväxtområdet är motsvaran- de forsknings- och försöksverksamhet för- lagd till två av lantbrukshögskolans insti— tutioner i Alnarp, nämligen institutionen för frukt och bärodling samt institutionen för köksväxt- och prydnadsväxtodling. Viss forskningsverksamhet beträffande trädgårds- växterna förekommer även vid genetiska institutionen i Lund.

Vid institutionen för frukt— och bärod- ling intar arbetet med officiellvärdepröv— ning av nya sorter en framskjuten plats. Härjämte förekommer undersökningar av mera speciell forskningskaraktär. I Alnarp bedrevs redan tidigt en omfattande för- ädlingsverksamhet med fruktträd och bär- växter. Efter tillkomsten av Institutet för växtförädling av frukt och bär överflytta- des dock större delen av det framställda förädlingsmaterialet till detta institut. I'viss utsträckning har emellertid förädlingsarbetet vid Alnarp fortsatt, varvid det" inriktats på urval och prövning av tidigare framställt korsningsmaterial samt på artkorsningar, kromosomtalsbestämningar. m. m.

Även vid institutionen för köksväxt- och prydnadsväxtodling utgör värdeprövningen av nya sorter en betydande del av arbets- uppgifterna. Praktisk växtförädling har be- drivits i endast ringa omfattning; Det för- ädlingsarbete som förekommit har gällt i huvudsak kromosomfördubblade former av olika köksväxter. I samband med vissa un- dersökningar om olika grundstammars vär- de hos rosor- har förekommit förädlings— verksamhet i begränsad utsträckning. Verk: samheten har huvudsakligen avsett kom— binationsförädling med krysantemum. -

På det skogliga området utövas helstat- lig förädlingsverksamhet huvudsakligen vid skogshögskolans genetiska institution. Här bedrivs såväl genetisk grundforskning som praktisk förädling. Även en del andra in- stitutioner vid högskolan arbetar emeller- tid med förädlingsproblem, bl. a. resistens- frågor.

År 1949 bildades en frivillig samman- slutning, samarbetsnämnden för skoglig växtförädling och genetik, vars ändamål bl.a. var att samordna det av skogshög- skolan och det vid Föreningen skogsträds- förädling tidigare bcdrivna växtförädlings— arbetet. Samarbetsnämnden, som alltjämt verkar i begränsad utsträckning, har ut— fört ett omfattande arbete bl.a. med ut- väljandet av plusträd i landet.

Avkommeprövning av förädlingsmaterial utförs i samarbete mellan skogshögskolan och det förut nämnda Institutet för skogs- förbättring. Arbetet finansieras i huvudsak med medel från en av Föreningen skogs- trädsförädling förvaltad fond för avkom- meprövning. Prövningsverksamheten har först under senare år kunnat bedrivas i större omfattning.

Ett av Skogsstyrelsen sommaren 1962 framlagt förslag till förordning angående insamling av skogsfrö samt handel med skogsfrö och skogsplantor m.m. har ej lett till annan åtgärd än att Kungl. Maj:t —— som funnit att kvalitetskontroll av han- deln med skogsfröer och skogsplantor inte f. n. kunde komma till stånd på sätt skogs- styrelsen föreslagit — har uppdragit åt 1962 års skogsbruksutredning att överväga att i andra former främja användningen av frö- er och plantor av god och lämplig kvali- tet samt att i anslutning härtill överväga frågan om statens medverkan i det skog- liga förädlingsarbetet. Skogsbruksutredning- en har ännu ej framlagt förslag i saken.

Vid en del andra statliga organ före— kommer en praktiskt inriktad verksamhet som syftar till att lösa problem som har anknytning till växtförädlingen. Provning av sorters värdeegenskaper utförs som nämnts vid lantbrukshögskolans institution för växtodling. På utsädesvårdens område

bedriver statens centrala frökontrollanstalt vetenskaplig forskning och utför praktiska försök i syfte att förbättra möjligheterna att få fram fullgoda utsädesvaror. Ett an- nat statligt organ, statens växtskyddsanstalt, bedriver i syfte att skapa skydd för växtod- lingen praktisk vetenskaplig forskning rö- rande sjukdomar och skadedjur.

Ett nära samarbete för att lösa föräd- lingsproblem förekommer, utöver vad för- ut nämnts, mellan statliga institutioner och privata samt halvstatliga organisationer.

4. Utsädesmarknaden

Såväl ett offentligrättsligt som ett privat- rättsligt skyddssystem för växtförädlings- produkter bör i praktiken få en sådan ut- formning och tillämpning att förädlaren får ersättning i huvudsaklig proportion till användningen av den av honom framställ— da sorten. Ersättningen kan då baseras an- tingen på storleken av den med sorten odlade arealen eller på mängden använt förökningsmaterial av sorten. Då utfallet av ett skyddssystem således är beroende av storleken av den areal som används för odling av nyttoväxter eller av det årliga be- hovet av förökningsmaterial har utredning— en undersökt dessa förhållanden.

I det följande lämnas några uppgifter härom huvudsakligen såvitt gäller lant- bruks— och trädgårdsväxterna samt den be- räknade utvecklingen på dessa områden. I anslutning härtill redovisas uppgifter an- gående marknadsföringen av föröknings- material och förädlingsföretagens hittillsva- rande inflytande över handeln med före- tagets egna sorter.

4.1. Lantbruksväxter

4.1.1. Utsädesbehov

Den totala arealen för odling inom lan- det av Iantbruksväxter uppgick år 1966 till omkring 3,1 milj. har. Mellan jordbruks— räkningama åren 1951 och 1956 minska- de den åkerareal som brukades av större

brukningsenheter än 2 har med omkring 40000 har. Mellan åren 1956 och 1961 var minskningen omkring 190000 har och mellan åren 1961 och 1966 ytterligare 240000 har. Utöver denna totala minsk- ning av 470000 har tillkommer 90000 har som den åkerareal minskade som bruka- des av mindre enheter. Under lS-årsperio- den i fråga var minskningen, bortsett från sistnämnda små arealenheter, totalt 13,3 % eller uppdelat på de nämnda S-årsperio- derna 1,1, 5,4 och 6,8 %. Fortsätter tenden- sen med nedläggning i samma takt som un- der den senaste 5-årsperioden kommer är 1975 åkerarealen att ha minskat med ytter— ligare 400 000—500 000 har jämfört med åkerarealen år 1966*. År 1975 skulle därför åkerarealen kunna beräknas understiga 1966 års åkerareal med upp till en sjättedel.

Den för stråsäd — brödsäd och foder- säd — odlade arealen uppgick år 1966 till nära 1,5 milj. har, varav 240000 har avsåg brödsäd. Den relativa odlingen av brödsäd har inte företett märkbara för- skjutningar under 1900-talet fram t.o.m. år 1956. Under IO-årsperioden 1956—1966 har emellertid denna areal såväl absolut som relativt minskat väsentligt. Fodersädes- odlingen har gått ned intill slutet av 1940- talet men har därefter ökat för att numera ha större omfattning än någonsin tidiga- re.

" Källa: OECD; Agricultural Projections for 1975 and 1985. a 5

Trots att alltmera åkerareal efter hand tagits ur produktionen har dock den odla- de arealen för stråsäd totalt varit tämli- gen oförändrad ända sedan 1930-talet. Od- lingen av stråsäd kommer troligen att be— hålla sin starka ställning.

Det totala årliga behovet av utsäde av stråsäd har under regleringsåren 1955/ 1956—1966/1967 utgjort mer än 3 milj. dt*. Härav har den genom handeln försål- da kvantiteten uppgått till mellan 1,3 och 1,7 milj. dt årligen. Denna andel mot- svarar i genomsnitt drygt 50 % av totala ut- sädesbehovet. Återstående del har täckts till huvudsaklig del av utsäde som odlaren iordningställt av egen producerad spann- mål och till en mindre del av utsäde som odlaren förvärvat av annan som själv od- lat utsädet.

En i samband med tillkomsten av 1957 års promemoria verkställd utredning an— gående de i handeln under säsongerna 1955/1956 och 1956/1957 omsatta kvan- titeterna utsäde av viktigare växtslag av jordbruksväxterna, visade att handelns an- del i försäljningen av utsädet av dessa växter var mycket varierande från växt- slag till växtslag. Orsakerna var bl. a. va- riationer i årsmånen och tillkomsten av nya sorter på marknaden. Beträffande strå- säden kan här anföras några siffror från undersökningen. Av vårstråsäden gick så mycket som 53 % av det totala utsädesbe— hovet genom handeln. Av höststråsäden gick däremot blott omkring 30 % genom handeln. Orsaken till den låga siffran för höstsäd ansågs vara den korta tiden från skörd till sådd, vilket ej medger att par- tier ställs i ordning för offentligt salu- bjudande.

Anledningen till att stor del av utsädes— behovet av stråsäden täcks genom att od— laren iordningställer eget utsäde är främst den att sådant utsäde ställer sig billigare än det handelsförda utsädet. Att odlaren likväl i viss omfattning förser sig med ut- säde av spannmål genom inköp i allmänna handeln beror vanligen på att han vill ha utsäde av hög kvalitet eller att han önskar övergå till ny sort. Genom mekaniseringen

och övergången till arbetsextensiva drifts- former bör emellertid kunna antas att od- laren kommer att i ökad grad köpa ut- säde i handeln.

Odlingen av trindsäd omfattade år 1966 ej mer än 8000 har och kan beräknas gå tillbaka, om inte särskilda åtgärder vidtas för att stimulera odlingen. Av 1957 års undersökning framgick, att handelns andel i utsädesförsörjningen utgjorde ej mindre än 88 % .

Oljeväxter odlas f.n. på en areal av om- kring 100000 har. På grund av den mins- kade kreaturshållningen och en fortgående övergång till vegetabilieproduktion kan ol— jeväxtodlingen beräknas öka. Handelns an— del i totala utsädesbehovet av oljeväxter utgör ca 90 %.

Den relativa odlingen av vallväxter har minskat under senare årtionden men upp- tar alltjämt ungefär 40 % av hela åker- arealen. Årliga utsädcsbehovet utgör ca 85 000 dt. Med ledning av uppgifter från Sveriges centrala fröråds utredning år 1967 angående fröodlingens problem samt från ett år 1966 avgivet betänkande angående växtförädlingsavgifter och sortförsökens fi- nansiering (Jo 1966: 1) kan handelns an- del i utsädesbehovet åren 1964 och 1965 av vallbaljväxter och vallgräs beräknas till ca 57 resp. 80%. För timotej, som är det mest använda vallgräset, uppgår denna andel till ca 65 %.

Beträffande rotfrukterna kan nämnas, att praktiskt taget allt utsäde går genom allmänna handeln.

Vad angår potatis framgår av officiella statistiska uppgifter, att odlingen härav ti- digare utvidgats men senare år gått till- baka. Den för potatisodling utnyttjade are- alen har således under en 15-årsperiod fram till och med år 1966 sjunkit från 121000 till 67000 har. Det totala utsä- desbehovet för sistnämnda år har upp— skattats till ca 2 milj. dt. Av det i han— deln omsatta utsädet har under senare år så gott som allt statsplomberats. Stats- plomberad kvantitet utgjorde år 1966 ca

" Källa: Svensk spannmålshandel.

166000 dt och år 1967 ca 175000 dt. Fr.o.m. den 1 juli 1968 är statsplombering obligatorisk för handel med utsädespotatis. Av de anförda siffrorna framgår, att en mycket stor del av utsädesbehovet täcktes av hemmaproducerat utsäde. Handelns an- del i utsädesförsörjningen har emellertid un- der senaste årtiondet avsevärt ökat och kan med ledning av ovanstående uppskattade utsädesbehov och plomberad mängd be— räknas till ca 11 %.

4.1.2. Utsädeshandeln

Handeln med utsäde av lantbruksväxter ombesörjs av ett antal enskilda utsädes- och spannmålsföretag samt av jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse, som verkar genom de olika centralföreningarna. De enskilda utsädesföretagen utgörs av Allmän- na svenska utsädesaktiebolaget och W. Weibull aktiebolag, vilka genom riksom- fattande försäljningsorganisationer och dot- terföretag täcker hela landet, samt ett stort antal mindre företag som i allmänhet är av lokal karaktär. Centralföreningarna ar- betar inom bestämda områden, och någon konkurrens mellan dem förekommer i prin- cip ej. Förmedlingen av utsäde mellan för- eningarna ombesörjs av, förutom förening- arna själva, riksorganisationen Svenska lantmännens riksförbund. Plomberingssta- tistik från regleringsåret 1966/1967 visar, att de två större enskilda företagen och centralföreningarna svarade för 85—90% av utsädesmarknaden i fråga om lantbruks- växter. Av försäljningen av spannmålsut- säde svarade de två större enskilda före- tagen för ungefär 33 % och föreningsrörel— sen för ungefär 50 % .

Förädlingsfäretagens inflytande över han- deln med egna sorter undersöktes vid den i 1957 års promemoria redovisade utred- ningen. Undersökningen omfattade avjord- bruksväxterna fodermärgkål, lin, kors- blomstriga oljeväxter, havre, korn, vete, råg, trindsäd, vallbaljväxter, timotej och övriga vallgräs, foderbetor samt kålrot och rova. Härvid konstaterades, att förädlings- företagens försäljningsorgan i regel endast

svarade för en mindre del av de mark- nadsförda kvantiteterna av egna förädlings- produkter. Undantag utgjorde rotfrukterna. Beträffande dessa skedde försäljningen av bruksfrö helt från förädlaren. För vår- stråsäden, som representerade de största utsädeskvantiteterna, kom försäljningen av egna sorter i vissa fall ej upp till 15 % av den totala försäljningen. Av Svalövssorter, som under de två undersökta åren omsat- tes i handeln, härstammade endast en kvan- titet av 18,6 resp. 16,4 % från förädlings- företagets eget försäljningsorgan och mot— svarande siffror var för Weibullssorterna 21,2 resp. 20,5 %.

Säsongen 1966/1967 plomberades av Svalövssorter av strå- och trindsäd ca 178 000 dt för förädlingsföretagets eget för- säljningsorgan jämte dotterföretag. Detta motsvarade 24,6 % av totala plombering- en av utsäde av dessa sorter. Samma säsong plomberades av Weibullssorterna av strå- säd ca 301000 dt för förädlingsföretagets försäljningsorgan jämte dåvarande dotter- företag. Detta motsvarade 31,3 % av to- tala plomberingen av utsäde av dessa sor- ter. Siffrorna från 1957 års undersökning visade i stort sett, att ju större spridning en sort hade desto mindre andel i den totala försäljningen av sorten hade förädlaren el- ler dennes försäljningsorgan. I detta av- seende har inte någon större förändring inträtt på senare år.

Såsom framgår av det anförda är det andra än förädlaren och dennes försälj- ningsorgan som odlar och säljer huvudde- len av marknadsfört utsäde av en fram- ställd sort. De inhemska förädlarna kan därför sägas ha ett ganska ringa infly- tande över handeln med utsäde av stråsäd och detsamma gäller även handeln med ut- säde av flertalet övriga lantbruksväxter.

4.1.3. Utsädeskostnaden

Utredningen har gjort ett försök att be- räkna kostnaden för det utsäde av lant- bruksväxter, som år 1967 användes i svensk växtodling. Härvid har utredningen utgått från uppgifter om areal för respektive växt-

slag samt utsädesmängd, som lämnats av statistiska centralbyrån, Sveriges centrala fröråd och lantbrukshögskolans konsulent- avdelning. Såsom å—pris har använts de pri- ser, som i medeltal kommit till tillämpning våren 1967 för utsäde av dåvarande klass A. Denna beräkning visar, att kostnaden för utsäde, räknat i mkr., utgör för strå— och trindsäd 298,9, för vallväxter 83,5, för oljeväxter 2,3, för övriga fröslag utom trädgårdsväXter 4,6 samt för potatis 93,9, eller tillhopa närmare 500 mkr. Utsädes- kostnaden uppgår sålunda till en betydande summa bland jordbrukets utgiftsposter. 1957 års undersökning visade enligt vad som tidigare anförts att beträffande lant- bruksväxterna handelns andel i tillgodose- endet av det totala utsädesbehovet varie- rade från växtslag till växtslag. Denna an- del har efter hand ökat och kan beräknas år 1968 ha utgjort i genomsnitt ca 55 %. Resten av utsädesbehovet har i stort sett täckts av det på den egna gården produ- cerade utsädet. Vad angår potatisutsäde vi- sar den tidigare redovisade utredningen, att omsättningen i handeln är ringa.

Enligt den i det föregående framlagda prognosen skulle den odlade åkerarealen fram till år 1975 kunna komma att redu- ceras med en sjättedel. Detta innebär, att det årliga samlade behovet av utsäde skulle, om man bortser från behovet av utsädes— potatis, komma att minskas från f. n. om- kring 3,1 milj. dt frövaror till i runt tal 2,5 milj. Om handelns andel i den totala ut- sädesförsäljningen blir oförändrad, skulle detta medföra en motsvarande minskad ef- terfrågan av utsädesvaror i handeln. Upp- gifter från olika år om mängden stats- plomberat utsäde visar emellertid, att det föreligger en relativt stegrad efterfrågan i handeln av utsädesvaror av lantbruksväx- terna. Även andra faktorer föranleder en sådan slutsats. Sålunda är det tydligt att odlare av utsäde i större utsträckning skaf- far sitt grundutsäde genom handeln än od- lare som främst inriktar sig på odling av bruksvaror. Vidare är det uppenbart att storleksrationaliseringen av jordbruken medför större användning av utsäde som

går genom handeln. Det höjda kostnads- läget bl. a. för arbetskraft i jordbruket ger odlaren anledning att i allt större utsträck- ning bortse från det merpris den inköpta varan har jämfört med det egna utsädet. Den minskade tillgången på arbetskraft som är sysselsatt med jordbruk bör verka i sam- ma riktning och den relativa ökningen av antalet kreaturslösa jordbruk bör också kun- na höja andelen inköpt utsäde. Av hän- syn till det anförda bör kunna antas, att handeln med utsäde inom landet inte kom— mer att minska i samma utsträckning som åkerarealen minskar.

4.2. Trädgårdsväxter

4.2.1. Utsädesbehov

I fråga om frukt, bär och grönsaker finns ej några helt säkra uppgifter att tillgå om omfattningen av odlingen i riket. Under- sökningar, som under senare år genomförts bland odlarna inom en del viktigare pro- duktionsområden, visar emellertid att den sammanlagda växthusarealen i landet kan beräknas till över 400 har, vartill kommer ungefär 100 har i bänkgårdar och ungefär 4400 har frilandsodlingar. Den icke kon- traktsbundna fältmässiga odlingen av köks— växter och bär beräknas omfatta närmare 6000 har och svara för ett produktions- värde av omkring 30 mkr. Fältmässig od- ling av köksväxter och bär, som i enlighet med kontrakt levereras till konservindustrin, har inte omfattats av de företagna under- sökningarna. Denna produktionsform "har i stor utsträckning vuxit fram under 1950- talet. Den kontraktsbundna odlingen har beräknats uppgå till omkring 7 500 har och nå upp till ett produktionsvärde av om- kring 25 mkr.

Den svenska yrkesfruktodlingen beräknas omfatta omkring 4500 har och är uppde- lad på ca 1200 odlare. Det viktigaste fruktslaget är äpple. Av antalet fruktträd i yrkesodlingen utgör ca 80 % äpple, 10— 12 % päron och återstoden plommon och körsbär. Av yrkesodlarnas organisationer uppskattas produktionen av äpple i yrkes—

fruktodlingen till omkring 40 milj. kg i me- deltal per år under 1960-talet. Motsvarande siffra var för päron 4,4 milj. kg. Det sam- manlagda årliga produktionsvärdet från yr- kesfruktodlingen uppgår till omkring 40 mkr. Utöver den yrkesmässiga fruktodlingen finns i landet en omfattande s.k. husbe- hovsodling. Kvantitativt produceras i hem- trädgårdarna mera frukt än i yrkesod- lingen.

Den årliga konsumtionen av färska grön- saker har enligt jordbruksnämndens kon- sumtionsundersökningar stigit från 91 milj. kg i början av 1950-talet till 106 milj. kg år 1956 och till 194 milj. kg år 1967, mot— svarande ett värde av 406 mkr. Sam- tidigt har konsumtionen av inhemska fruk- ter och bär stigit från 233 milj. kg i början av 1950-talet till 272 milj. kg år 1967, mot- svarande ett värde av 641 mkr. Därjämte förbrukades importerade färska frukter och bär. Importen utgjorde i början av 1950- talet 136 milj. kg och år 1967 296 milj. kg till ett värde av 745 mkr. Såsom framgår av dessa siffror har den svenska konsum- tionen av grönsaker och frukt ökat starkt under det senaste årtiondet och särskilt gäl- ler detta den importerade frukten. OECD:s statistik visar emellertid att den svenska genomsnittliga förbrukningen av grönsaker, trots den angivna konsumtionsökningen, är lägre än i andra europeiska länder. Kon- sumtionen av frukt överstiger dock förbruk— ningen i t. ex. Belgien, Frankrike och Stor- britannien.

De här angivna konsumtionssiffrorna ty- der på en framtida utvidgning av konsum— tionen av frukt, grönsaker och bär. Denna vidgade konsumtion torde ge utrymme för en stegring av den inhemska produktionen av dessa växtslag. Behovet av sorter som är lämpliga för svenska förhållanden gör sig därmed också alltmera gällande och efterfrågan på förökningsmaterial måste komma att öka alltmera.

Beträffande blommor saknas uppgifter om odlingens omfattning. Det har emellertid kunnat konstateras, att såväl produktionen som förbrukningen av blommor varit i starkt stigande iSverige under de senaste åren.

4.2.2. Utsädeshandeln

En undersökning av handelns omsättning av utsäde av trädgårdsväxterna under se- nare år skulle, såvitt gäller köksväxtfrö som ej statskontrollerats, innefatta ett vidlyftigt och långvarigt arbete. Betydelsen av att få fram sådana uppgifter har utredningen inte ansett vara så stor att den föranstaltat om en undersökning i saken.

Beträffande köksväxtfrö som statskontrol— lerats visar statistik från statens centrala frökontrollanstalt att under säsongen 1962/ 1963 ca 730 dt köksväxtfrö provtagits i och för försäljning som statskontrollerat frö. Härav har ca 600 dt godkänts för märkning med kemiskt ämne. Motsvarande siffror ut- gjorde för säsongen 1963/1964 700 dt resp. 590 dt. Till jämförelse kan nämnas, att det statskontrollerade köksväxtfrö, som såldes av de åtta största företag, som så gott som helt hade hand om frödistribu- tionen inom landet och som var innehavare av egna sorter, säsongen 1955/1956 om- fattade ca 1200 dt och säsongen 1956/ 1957 ca 620 dt Det statskontrollerade köks- växtutsädet representerade enligt 1957 års promemoria av den totala mängden sålt köksväxtutsäde ca 24 % säsongen 1955/ 1956 och ca 15 % säsongen 1956/1957.

Vid den undersökning som utfördes i samband med tillkomsten av 1957 års pro- memoria undersöktes också förädlingsföre- tagens inflytande över handeln med egna köksväxtsorter. Undersökningen visade, att de åtta frödistributionsföretagen av egna sorter sålt till återförsäljare eller förbrukare under säsongen 1955/1956 tillhopa om- kring 5 030 dt och under säsongen 1956/ 1957 tillhopa omkring 4 200 dt. Andra fö- retag än sortinnehavaren och hans återför- säljare hade sålt köksväxtutsäde av svenska sorter i begränsad omfattning, nämligen un- der säsongen 1955/1956 omkring 330 dt och säsongen 1956/1957 omkring 300 dt. Av det totala inom landet sålda köksväxt- utsädet av svenska sorter hade således en- dast 6,6 % resp. 7,2 % saluförts av andra företag än sortinnehavaren och hans åter- försäljare. Siffrorna visar att förädlarna av

köksväxter på ett helt annat sätt än för— ädlarna av lantbruksväxter behärskade det kommersiella utnyttjandet av sina produk- ter.

I detta sammanhang kan det vara av in- tresse att konstatera, att importen av köks- växtfrö har ganska stor omfattning. 1957 års promemoria redovisar en årlig import under åren 1955/1956 och 1956/1957 av 3 330 resp. 6 360 dt, varav bl. a. böna 140 resp. 70 dt, gurka 140 resp. 130 dt, morot 50 resp. 110 dt, rödbeta 100 resp. 80 dt under vartdera året och ärt 2800 resp. 5 920 dt. Anledningen till att impor- ten haft så stor omfattning torde främst vara de osäkra betingelser, som klimatet i Sverige erbjuder för fröodlingen, varige— nom kvaliteten på hemmaodlat frö stun- dom är mindre god. Dessutom ställer det sig billigare att producera frö utomlands. Utsäde av svenska förädlares produkter sänds därför till sydligare länder för för— ökning. Det sålunda reproducerade och till Sverige återsända fröet redovisas som im- porterat. Importen skedde, utom i vad av- såg böna och ärt, till 90% av de åtta större fröföretagen. Beträffande böna och ärt verkställdes importen till övervägande del av konservindustrin.

Den av lantbruksstyrelsen förda statisti— ken angående importen av köksväxtfrö är inte uppställd på sådant sätt att en direkt jämförelse kan göras mellan dessa uppgif— ter och nu återgivna, i 1957 års promemo- ria förekommande importsiffror.

Även om uppgifter om den totala han- deln med köksväxtutsäde saknas från se- nare år kan dock erfarenhetsmässigt fast- slås att sortinnehavarens andel i denna handel ej undergått någon större föränd- ring. Beträffande köksväxter, som huvud- sakligen används för konsumtionsändamål ärter, bönor och spenat gör de stora förbrukarna, Findus m. fl., i allmänhet si— na inköp av utsäde från annat håll än från förädlaren och hans återförsäljare. I övrigt torde alltjämt gälla att förädlaren i stor ut- sträckning kontrollerar det kommersiella ut- nyttjandet av sina förädlingsprodukter.

Vad angår frukt- och bärväxter samt

blommor saknas säker uppgift om omfatt- ningen av handeln med förökningsmaterial. Institutet för växtförädling av frukt och bär har dock i samarbete med statens plantskolenämnd sökt göra en beräkning av försäljningen av plantskolealster i landet. Enligt denna beräkning skulle följande an— tal träd, plantor och buskar årligen säljas: äpple 250000, päron 100000, plommon 100000, körsbär 50000, jordgubbar 800000, hallon 170000, vinbär 150000, krusbär 20000 och björnbär 2000. Upp- gifter från förädlare i fråga om dessa växt— slag visar, att förädlarens inflytande över handeln med plantskolealster är än mindre än beträffande stråsäden. Förhållandet är förklarligt med tanke på det huvudsakligen vegetativa förökningssättet hos dessa växt- slag. Detta gör det möjligt för vem som helst som på det ena eller andra sättet kommit i besittning av material av en ny, i marknaden utsläppt sort att föröka sorten.

4.3. Skogsträd

Skogsodling bedrivs i form av utsättandet av plantor och i mindre utsträckning av frösådd. Behovet av frö för fram- ställning av plantor och för frösådd till— godoses så gott som helt genom insamling av frö inom riket. Endast beträffande gran och lärk samt något annat trädslag före- kommer i viss utsträckning import av frö. Skogsbolagen och domänverket insamlar sitt eget behov och skogsvårdsstyrelserna står för insamlingen i övrigt. En viss samverkan har dock skett.

För framställning av frö har under 1950— och 1960-talen en serie skogsfröplantager anlagts. Plantagearealen utgör, om plan- tager som nu är under uppbyggnad med- räknas, omkring 800 har. Av denna areal ägs 55 % av skogsvårdsstyrelsema, 10 % av domänverket och 35 % av enskilda bo- lag. På grund av plantagernas ringa ålder har utbytet från dessa ännu ringa betydelse för landets fröförsörjning. Tallplantagerna kan beräknas först om 10—15 år producera frö som motsvarar behovet för skogsplan— tering. Beträffande granen har fröanskaff—

ningen inte ansetts böra baseras enbart på produktionen vid plantagerna, varför man får räkna med att även framdeles plock- ningen inom landet och importen av granfrö måste bli betydande.

Uppdragningen av plantor sker huvud- sakligen vid skogsplantskolor inom riket. För att täcka behovet i sydligaste Sverige av granplantor och delvis av tallplantor, sker dock import, framför allt från För— bundsrepubliken Tyskland. Enligt Skogssty- relsens uppgifter uppgick skogsplantskole— arealen i Sverige år 1965 till omkring 1 500 har. Härav ägdes och brukades 55 % av skogsvårdsstyrelserna, 10 % av domänver- ket, 19 % av bolag med mer än 100000 har produktiv skogsmark samt återstående 16 % av andra enskilda. Produktion från sistnämnda andel, som motsvarar 245 har, är ganska omfattande men går endast till en mindre del i allmänna handeln.

4.4. Förädlingsföretagens möjlighet att vid ett privaträttsligt skydd öka sina intäkter på den svenska marknaden

Förädlingsföretagens möjlighet att utnyttja ett privaträttsligt skydd för att öka sina intäkter på den svenska marknaden är be- roende dels av storleken av den sektor som genom ett sådant skydd förs in under de- ras kontroll och dels av den inverkan som nya eller höjda licensavgifter får på efter- frågan av deras produkter.

I förstnämnda avseende är, såsom fram- går av den föregående framställningen, för- hållandena olika för olika växtslag. I fråga om stråsäd är förädlingsföretagens infly- tande över handeln med egna förädlings- produkter f.n. relativt begränsat. Ett pri- vaträttsligt skydd skulle här även om det i folkhushållets intresse kringgärdas med vissa restriktioner — ge möjlighet att ta ut licensavgifter på de stora kvantiteter utsäde, som nu odlas och säljs utanför deras kon- troll. I fråga om rotfrukterna, av vilka för- säljningen av bruksfrö nu sker så gott som helt genom förädlama, kan däremot ett rättsskydd antas få ringa verkan. Utsäde av potatis omsättas i handeln endast i ganska

ringa omfattning. Omsättningen synes emel- lertid öka och det är antagligt att införandet av rättsskydd beträffande detta växtslag skulle vara av värde för företagen.

Vad angår köksväxterna ligger, såsom förut nämnts, handeln inom landet med köksväxtfrö redan nu till övervägande del under förädlarens kontroll. Ett rättsskydd för dessa växtslag skulle därför knappast kunna tillföra växtförädlingen någon ökning av inkomsterna från inlandshandeln. För plantskolealstren — fruktträd, bärbuskar, ro- sor, nejlikor, prydnadsbuskar m. fl. — borde däremot ett rättsskydd kunna bli av stor betydelse för förädlaren.

Beträffande effekten av nya eller höjda licensavgifter torde helt allmänt kunna an- tas, att odlarnas reaktion på prishöjningar kan beräknas bli ringa, därest dessa blir måttliga. Vid större prishöjningar blir det naturligtvis av betydelse i vilken grad den nya sorten har ett högre odlingsvärde än äldre sorter. Är skillnaden i odlingsvärde ej särskilt stor — och så torde väl oftast komma att bli fallet _ kan resultatet av att den nya sorten åsätts ett väsentligt högre pris bli att odlaren håller sig till de äldre, nästan likvärdiga sorterna. Är däremot den nya sorten vida överlägsen de äldre sorter- na, kan det antas att odlaren väljer den nya sorten även om den är betydligt dyrare. De två största utsädesförsäljningsbolagens försäljningskataloger visar också attdet år då en ny sort släpps ut i marknaden pri- serna på utsäde av klass B, vars marknads- föring är förbehållen förädlaren, oftast-lig- ger några procent över samma kvalitet på äldre jämförbara sorter. Redan andra året efter marknadsföringen av den nya sorten kommer emellertid .priset ned till samma nivå som för jämförliga äldre sorter. Sänk- ningen av priset torde ej kunna förklaras på annat sätt än av konkurrensen från and— ra utsädesföretag, som har möjlighet att detta år saluföra sorten.

Erfarenheten och särskilda utredningar visar också, att förekommande prisskillna— der på utsäde har förhållandevis ringa be- tydelse för köparens val. Han väljer sort huvudsakligen med hänsyn till dennas egen-

skaper och odlingsvärde. Härtill bidrar även de rekommendationer och råd han får från officiella institutioner, bl. a. lantbruksnämn- dernas konsulenter, och från utsädeshan- delns representanter. Dessa torde i allmän- het mera beakta en sorts odlingsvärde och nettoavkastning än smärre skillnader i pris— nivån som endast påverkar bruttoutgifter- na. Rimliga pristillägg i anledning av ut- nyttjandet av en ensamrätt kan därför inte förväntas skapa något köpmotstånd.

Det nu sagda bestyrks även av ett stu- dium av tillgängliga uppgifter om utsädes- priser. Dessa visar, att även för närvaran- de prislägena inom en och samma växtart kan skifta och att beträffande lantbruks- växterna variationer på upp till 10 % inte är ovanliga. Icke obetydliga variationer i utsädespriserna föreligger även mellan olika säsonger. Detta visar, att utsädesmarknaden varit relativt okänslig för hittillsvarande svängningar i utsädespriserna.

Ett förhöjt pris för förökningsmaterial av en förädlingsprodukt torde för övrigt endast i ringa utsträckning inverka på odla— rens-köparens totala bruttoutgift per areal- enhet. Såsom exempel kan nämnas att en licensavgift på 2 kr/ dt på strå- och trindsäd endast utgör mellan 1 och 2 promille av produktionskostnaderna vid ett jordbruk i södra och mellersta Sveriges slättbygder.

När det gäller en ny sort som ger högre avkastning än äldre sorter bör odlaren gi- vetvis också kunna betala mera för utsädet än för utsäde av de äldre sorterna. Om ex- exempelvis de äldre jämförbara sorterna ger 3000 kg/ har och producentpriset är 50 kr/dt, blir totalintäkten 1500 kr/ har. Av- kastar den nya sorten 3 % mer, blir to- tala avkastningen 3 090 kg/ har och total- intäkten 1545 kr/ har, eller alltså en mer- intäkt av 45 kr/ har. Om utsädesmängden är 200 kg/ har, skulle odlaren således utan att förorsakas förlust kunna betala 22 kr 50 öre mera per dt för utsäde av den nya sorten än för utsäde av de äldre, jämför- bara sorterna. Odlaren i det anförda ex- emplet bör alltså kunna betala en licens- avgift på t. ex. 2 kr/ dt och ändå göra en vinst genom att köpa utsäde av den nya

Om en ny sort inte ger högre avkastning än äldre sorter men i något avseende är väsentligt mera odlingssäker än dessa, kan värdet av den givetvis inte mätas på det exakta sätt som har angetts. Sorten kan dock ha så stor betydelse för skörderesul- tatet, att det för odlaren uppenbarligen lö- nar sig att betala ett även väsentligt mer- pris. Köparen-odlaren bör således, om han gjort en rätt bedömning av den inköpta sor- tens egenskaper, kunna uppväga den öka- de utgiften på utsädet genom en ökad brut- toavkastning per producerad enhet.

Vad här anförts ger vid handen, att ett privaträttsligt skydd bör ge möjlighet för förädlingsföretagen att under nuvarande förhållanden få ut större intäkter på in- landsmarknaden på sina förädlingsproduk— ter än hittills. Särskilt gäller detta i fråga om lantbruksväxterna rotfrukterna un- dantagna samt plantskolealstren. Det bör emellertid framhållas, att införandet av ett privaträttsligt skydd och en anslutning till växtförädlarkonventionen för de svenska förädlingsföretagen kan medföra en avse- värt skärpt konkurrens från förädlingsföre- tag utom riket och därmed svårigheter att ekonomiskt utnyttja ett sortskydd. Frågan härom berörs i senare avsnitt.

5. Svenska växtsorters spridning i utlandet

Den svenska växtförädlingen har sedan år— tionden tillbaka intagit en ledande ställning i Europa. Svenska sorter av lantbruksväx- tema har också en icke obetydlig spridning utomlands. Även många sorter inom växt- slag, där man skulle förvänta sig behov av stark lokal anpassning, tex. vallväxtcrna, har trots hård konkurrens förmått hävda sig på utländska marknader. Det har inte varit ovanligt att svenska sorter av stråsädessla- gen fått större betydelse i ett främmande land än i vårt eget land. Här skall försök göras att uppskatta svenska sorters sprid- ning i utlandet.

Uppgifter om exporten av utsäde av svenska sorter ger visserligen inte någon bild av dessa sorters spridning i utlandet. Exporten omfattar nämligen huvudsakligen blott mycket begränsade kvantiteter stamut- säde som sedan utomlands läggs till grund för fortsatt förökning som utsäde. Det kan dock vara av visst intresse att såsom bak- grund till den senare redovisningen av svens- ka sorters spridning i utlandet ta del av någ- ra exportsiffror.

Exporten av utsäde av lantbruksväxter be- handlades i 1957 års promemoria. I denna framhölls, att exporten i regel var begrän- sad till ett fåtal sorter, så gott som uteslu- tande bestående av Svalövs och Weibulls förädlingsprodukter. Dessutom förekom icke oväsentlig export av klöver och timotej utan uppgift om sortnamn. Enligt promemorian utgjorde exporten under säsongen 1955/

1956 tillhopa omkring 180 000 dt och under påföljande säsong omkring 190 000 dt. Hu- vuddelen av exporten avsåg havre, kom och vårvete. Det framhölls emellertid i pro- memorian, att exporten starkt varierade år från år såväl i fråga om den totala kvanti- teten som beträffande fördelningen på olika växtslag och sorter. Från senare år saknas uppgifter om den totala exporten av utsäde av lantbruksväxter. Beträffande jordbruks- frö, utom strå— och trindsäd, utgjorde ex- porten enligt lantbruksstyrelsen 1965/66 6 770 dt och 1966/67 9 310 dt.

Exporten av köksväxtutsäde är, frånsett än och böna, relativt obetydlig. Den upp- gick säsongerna 1966/ 67 och 1967/ 68 enligt lantbruksstyrelsen till ca 494 dt resp. 397 dt.

Spridningen i Europa av svenska sorter av stråsädesslagen har närmare undersökts inom utredningen. Undersökningen avsåg först förhållandena år 1960. För att få mer aktuella siffror och samtidigt klarlägga ut- vecklingen på området har en ny undersök— ning utförts avseende förhållandena år 1967. Resultatet från de båda undersökningarna har sammanställts och redovisas i nedan intagna tabell. Det bör framhållas, att upp- gifterna är ungefärliga. Kolumnerna 1—2 innehåller uppgifter avseende enbart 1960 års förhållanden. Motsvarande uppgifter från år 1967 skiljer sig så obetydligt från 1960 års siffror att de ej ansetts böra sär- skilt redovisas. I kolumnerna 3—4 berörda

förhållanden redovisas med siffror från båda undersökningarna. Kolumn I i sammanställ— ningen innehåller uppgifter om odlingen av de skilda stråsädesslagen i respektive land och har utarbetats med ledning av FAO:s statistik (publicerad i Production Year Book 1961). Även Agrarstatistik 1961 nr 3 för EEC-området har beaktats. I vissa fall har emellertid uppskattningar fått tillgripas i fråga om arealens fördelning på höst— resp. vårvete, samt vinter- resp. vårkorn. Kolumn 2 innefattar en uppskattning av den kvanti— tet utsäde som handeln omsätter. Givetvis är de angivna siffrorna i många fall osäkra.

De har dock i en del fall kunnat kontrolleras mot redovisade siffror över registrerade od- lingsarealer och/eller plomberingskvantite- ter. Kolumnerna 3 och 4 anger slutligen de svenska sorternas beräknade procentandel av utsädeshandeln år 1960 resp. år 1967. Enligt uppgift från de två största svenska förädlingsföretagens marknadsföringsorgan har år 1967 levererats stamutsäde till ut- landet av vissa växtslag, för vilka uppgifter om spridningen ej kunnat erhållas. De i kolumn 4 angivna siffrorna borde därför i några fall kunna höjas något och där siffror saknas borde i några fall sådana insättas.

Tabell. Svenska stråsädessorters spridning i Europa.

l 2

3 4

Handelsförd

Total areal (i tusental har) 1960

utsådeskvantitet i tusental dt

Svenska sorters andel i pro— cent av handelsfört utsäde

1960 1960 1967

Belgien Höstvete 200 —- — Vårvete —-— — Höstråg 60 — Vårkorn ] 00 56 65 56 Havre 140 90 14 5 Danmark Höstvete 81 56 98 93 Vårvete 22 17 25 45 Höstråg 183 100 45 45 Vårkorn 799 430 60 71 Havre 1 95 l l 7 90 55 Finland Höstvete 37 25 10 —— Vårvete 144 158 33 25 Höstråg 21 3 141 —— Vårkom

2-rads 3 1 20 77 1 1 6-rads ] 82 120 5 — Havre 490 245 25 1 5 Frankrike Höstvete 4 330 — — — Vårvete 100 35 3 — Höstråg — — _- Vårkorn 1 700 595 48 53 Havre 1 100 308 26 1 1 Irland Höstvete —— — — Vårvete ] 50 80 99 40 Höstråg — —— Vårkom 130 49 56 10 Havre 170 54 50

1 2

3 4

Handelsförd

Total areal (i tusental har)

utsädeskvantitet i tusental dt

Svenska sorters procentuella andel av handelsfört utsäde

1960 1960 1960 1967 Luxemburg Höstvete 14 9 5 _ Vårvete 6 —— _ 10 Höstråg —— _ __ __ Vårkorn 7 4 80 50 Havre 16 — __ __ Nederländerna Vete ] 1 7 _ _ Höstråg 120 —— _ Vårkorn 92 94 63 20 Havre ! 23 1 1 8 5 2 Norge Höstvete 2 2 97 95 Vårvete 8 8 27 —— Höstråg 1 1 93 95 Vårkorn 153 "135 ' 96 62 Havre 62 56 65 65 Schweiz Höstvete 105 — _ Vårvete 5 5 60 85 Höstråg ] 3 — _ _. Vårkorn 26 l 4 73 60 Havre 14 6 34 15 Storbritannien Höstvete 665 532 1 __ Vårvete 185 166 20 2 Höstråg —— —- Vårkorn 1 365 956 40 27 Havre 400 240 40 3 (vårsådd) Förbundsrepubliken Tys/t I ." d Höslvete ] 200 432 3 5 Vårvete 200 -— —— _— Höstråg 1 300 _— — __ Vårkorn 810 220 0,1 1 Havre 725 240 1 2 9 Österrike Höstvete 250 _— — _— Vårvete 25 16 48 43 Höst råg 207 — _— _— Vårkorn 168 75 20 28 Havre 1 55 47 2 _—

Tabellen, som med hänsyn till det till grund för densamma liggande bristfälliga materialet delvis är ofullständig men lik- väl kan anses ge en någorlunda korrekt bild av de svenska sorternas spridning i främmande länder, visar att de svenska sorterna dominerade odlingen av höstvete i Danmark och Norge. Utanför Norden

hade däremot svenska höstvetesorter ej nå- gon större spridning. Vårvete odlas över huvud taget i ganska ringa utsträckning i Europa. Det är främst i Sverige och Finland samt Storbritannien, Irland och Förbunds- republiken Tyskland, där man kan tala om en större kontinuerlig odling av detta växt- slag. De svenska vårvetesorterna dominera-

de år 1960 helt i Irland men hade 1967 gått väsentligt tillbaka. I Danmark, Fin- land, Schweiz och Österrike upptog de svenska vårvetesorterna en stor del av den odlade vårvetearealen.

Höstrågen är numera som brödsäd av ganska underordnad betydelse i flertalet länder i Västeuropa. Förbundsrepubliken Tyskland har emellertid en omfattande od- ling. I Danmark och Norge upptog svenska höstrågsorter en stor del av rågarealen.

Havren torde f. n. odlas i mindre omfatt- ning än tidigare i västra och mellersta Euro— pa. Som framgår av tabellen dominerade de svenska havresorterna år 1960 odlingen i de skandinaviska länderna utom Finland men förekom även i betydande omfattning i en rad andra europeiska länder. För Danmarks del redovisas dryga 90 % för år 1960 men år 1967 har odlingen minskat till 55 %. I Storbritannien (främst Skottland), Norge och Irland tillgodosågs behovet av havreutsä- de år 1960 till 40 resp. 65 och 50 % med svenskt sortmaterial. År 1967 har andelen i Storbritannien sjunkit till 3 %. För Irland har för år 1967 ej gått att få fram några bestämda uppgifter. För Norge redovisades andelen såväl 1960 som 1967 till 65 %.

Sin största internationella framgång un— der senare år har den svenska växtföräd— lingen dock haft i fråga om vårkarnet. Svenska sorter av detta växtslag upptog år 1960 i de flesta västeuropeiska länder betyd- ligt mer än halva kornarealen. Undersök— ningen för år 1967 visar, att denna domi— nans upphört i alla länder utom Frankrike men att svenska kornsorter fortfarande od- las i mycket stor utsträckning.

De återgivna siffrorna visar, att svenska förädlingsprodukter beträffande stråsäd väl kunnat hävda sig i internationell konkur- rens. Odlingen av svenska sorter har emel- lertid, såsom också framgår av 1967 års siffror, gått tillbaka något under de senaste åren. Förklaringen härtill torde vara kon— kurrensen från nya sorter som framställts i andra västeuropeiska länder där växtför- ädlingen efter senaste världskriget alltmera utvecklats.

Visa i annat sammanhang gjorda beräk-

ningar tyder på att förbrukningen av utsäde av svenska sorter sammanlagt är större i de länder som anslutit sig till växtförädlar- konventionen än i Sverige. Svenska sorter saluförs och odlas dessutom i länder som ej anslutit sig till konventionen.

Från växtförädlarhåll förutses att sprid- ningen av sorter mellan länderna kommer att öka alltmera. Under efterkrigsåren har även betydande insatser gjorts för att förnya och utveckla den internationella utsädes— handeln. Härvid har icke minst sådana in- ternationella organisationer varit verksam— ma som OECD och FAO, internationella frökontrollassociationen ISTA, handelns or- ganisation FIS, växtförädlarnas ASSINSEL, IEAP m. fl.

6. Det allmännas stöd åt privat

växtförädlingsverksamhet

Såsom framgår av redogörelsen under 3.1. utövas den praktiskt inriktade växtföräd- lingen i landet i fråga om lantbruksväxterna och trädgårdsväxterna så gott som helt av ett begränsat antal större eller mindre en- skilda eller halvstatliga företag. Helt natur- ligt har det allmänna med tanke på växt- förädlingens betydelse för folkhushållet stött den privata förädlingsverksamheten. Så har skett genom statliga anslag. Ett stöd för växtförädlingen kan också sägas förekom- ma på så sätt att vissa författningar, som visserligen tillkommit i annat huvudsakligt syfte, likväl bereder växtförädlarna och de- ras rättsinnehavare möjlighet till ett visst begränsat rättsskydd för förädlingsproduk- terna.

6.1 Bidrag över statsbudgeten

Av de enskilda företag som driver växtför- ädling med huvudsakligen praktiskt syfte att få fram nya, för odlingen värdefulla sorter, är det två, nämligen Sveriges utsädes- förening och Institutet för växtförädling av frukt och bär på Balsgård, som får statliga bidrag i sådan omfattning och under sådana former att staten kan sägas ha påtagit sig det huvudsakliga ansvaret för driften vid företagen. För Sveriges utsädesförening upp- gick år 1968 utgifterna för föreningens verksamhet till ca 7,6 mkr. För nämnda år utgick statsbidrag från särskilda anslag under nionde huvudtiteln med ca 4,2 mkr.,

i vilket inbegrips anslag till potatisförädling med 380000 kr. Föreningen erhåller dess— utom statliga medel dels indirekt genom att föreningens serviceverksamhet tas i anspråk för arbeten, som bekostas av allmänna medel, och dels genom att statens råd för skogs- och jordbruksforskning anvisar medel till forskare vid föreningen. Härjämte får föreningen bidrag ur den genom 1961 års förordning om växtförädlingsavgift tillska- pade växtförädlingsfonden. Storleken av des- sa belopp redovisas i följande aVSnitt. För- eningen har vidare inkomster från bl.a. Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, som enligt särskilt av Kungl. Maj:t godkänt avtal med föreningen har ensamrätt att marknadsföra de från föreningen utgående förädlade sorterna. För denna rätt betalar bolaget till föreningen en grundavgift. Den- na utgör sedan år 1964 450000 kr jämte indextillägg. För år 1968 uppgick samman- lagda avgifterna till ca 520000 kr. Här- utöver har bolaget att åt föreningen utföra vissa tjänster. I övrigt täcks föreningens om- kostnader huvudsakligen med intäkter från serviceverksamheten och genom bidrag från olika fonder och organisationer. KOStnaderna för verksamheten vid Insti- tutet för växtförädling av frukt och bär beräknades för verksamhetsåret 1967/ 68 uppgå till omkring 780000 kr. Härav har staten enligt avtalet med den stiftelse som är huvudman för institutet bidragit med 411000 kr. Vid inkomstberäkningen har

antagits att dessutom särskilda forsknings- bidrag kommer att erhållas. Dessa har upp- skattats till 25 000 kr.

Bidrag över statsbudgeten lämnas vidare till W. Weibull aktiebolag för dess verksam- het vid Weibullsholrns växtförädlingsanstalt. Den totala förädlingsverksamheten vid den- na uppges f.n. betinga en totalkostnad om närmare 3 mkr. per år. W. Weibull aktiebo- lag, som har hand om försäljningen av de vid anstalten framställda nya sorterna, sva- rar för huvuddelen av dessa kostnader. Det statliga bidraget har utgått sedan 1924 och utgör efter år 1952 årligen 210 000 kr. Här- till kommer sedan år 1966 10000 kr för bevarande av visst genetiskt material. En— skilda befattningshavare vid anstalten får härjämte medel av statens råd för skogs- och jordbruksforskning för speciella undersök- ningar. Till Algot Holmberg & Söner aktie- bolag utgår för dess arbeten med bl. a'. soja- växtförädling ett statsbidrag, som år 1967 utgjorde 30 000 kr.

Institutet för skogsförbättring erhåller bl. a. för sin skogsträdsförädlingsverksamhet ett direkt statsbidrag. Av driftskostnadema för institutet, vilka under de närmaste åren efter inrättandet år 1967 beräknades uppgå till 2,3 mkr., har staten förbundit sig att bidra med 740 000 kr och Stiftelsen skogs- förbättring med minst 1,1 mkr. Stiftelsens medel kommer bl. a. från domänverket som i likhet med andra markägare ger ett årligt bidrag till stiftelsen.

Övriga enskilda växtförädlingsföretag i Sverige driver sin förädlingsverksamhet utan direkta statliga bidrag.

Syftet med bidragsgivning över statsbud- geten torde bl. 3. vara att ge växtförädlings- företagen ekonomiska resurser till viss grund- forskning samt till sådan tillämpad forsk- ning, som utgör en förutsättning för efter— följande praktisk växtförädling. Vidare får växtförädlingsföretagen genom statsbidra- gen möjlighet att ta upp arbetsuppgifter inom den praktiska växtförädlingen, som är så långsiktiga eller förbundna med sådana ekonomiska risker och osäkerhetsmoment i övrigt att företaget kanske eljest ej skulle givit sig i kast med dem. De får också möj-

lighet att i viSs omfattning inrikta sin verk- samhet på sorter, som är avsedda för be— gränsade geografiska områden eller för mindre grupper av odlare. — Statsbidraget till Sveriges utsädesförening och de båda branschforskningsinstituten har därjämte karaktären av ett helt allmänt stöd åt deras verksamhet.

6.2 Bidrag ur växtförädlingsfonden

Systemet med växtförädlingsavgifter, som be- rörts under 1.3, tillkom genom KungL för- ordningen den 12 maj 1961 (nr 145) om växtförädlingsavgift och trädde i tillämp- ning den 1 juli samma år. Syftet med sys— temet är att förse landets växtförädling med avsevärt förstärkta resurser. Till en början omfattade systemet blott stråsäd och trind- säd men fr.o.m. den 1 juli 1968* tas växt- förädlingsavgift upp på allt i handeln om- satt utsäde av stråsäd och trindsäd samt potatis, vallbaljväxt och vallgräs för jord- bruksändamål, beta, kålrot, rova, fodermärg— kål, grönfoderraps, raps, rybs, vitsenap och oljedådra, dvs. samtliga lantbruksväxter utom sockerbeta, lin och hampa. Avgiften utgör efter den 1 juli 1967 för strå- och trindsäd 1 kr 25 öre/ dt. Tidigare utgjorde denna 1 kr/ dt. För de övriga växtslagen utgör avgiften per dt 50 öre för potatis, 15 kr för vallbaljväxt och vallgräs för jord- bruksändamål och 25 kr för övriga. Upp- börden av avgifterna ombesörjer statens centrala frökontrollanstalt. Avgifterna tas ut i samband med inkasseringen av avgifter- na för de vid statsplomberingen utförda åtgärderna. Avgifterna förs till en fond, växtförädlingsfonden.

Utdelning ur fonden sker två gånger om året genom bidrag till svenska växtföräd— lare och svenska representanter för utländ- ska förädlare. Om utdelningen beslutar Kungl. Maj:t efter förslag av lantbrukssty- relsen. Varje förädlares bidrag från fonden skall i princip motsvara summan av de växt- förädlingsavgifter, som influtit för de sorter

* Enligt Kungl. förordningen den 26 april 1967 (nr 139) om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift.

han framställt. Beträffande medelstilldel- ningen till svensk förädlare är det ett vill- kor, att han vid tiden för bidragsbeslutet fortfarande driver växtförädling i ej alle— nast obetydlig omfattning. För medelstill- delning till representant för sortinnehavare i främmande land ställs krav på att det and- ra landet medger svenska förädlare motsva- rande förmåner. Medel, som ej kan utdelas enligt angivna principer, skall ställas till för- fogande för statens forskningsråd för skogs— ocb jordbruksforskning att av rådet använ- das för att stödja forskarinsatser inom växt- förädlingens område. Fonden belastas ej med några kostnader för uppbörden och administrationen, varför medlen oavkortade kommer växtförädlingen till godo.

Under de första sex åren, då systemet blott omfattade strå- och trindsäd och av— giften utgick med 1 kr/ dt, har växtföräd- lingsavgiften i mkr. uppgått till (i avrun— dade tal), 1961/1962 1,4, 1962/1963 1.7, 1963/1964 1,5, 1964/1965 1,6 1965/1966 1,9 och 1966/1967 1,8. Bidrag ur fonden har hittills tilldelats fyra svenska företag avseende deras egen förädlingsverksamhet. Sålunda har årliga bidrag gått ut till Sve- riges utsädesförening med belopp som väx- lat mellan 600000 och 700000 kr och år 1967 utgjorde 720 000 kr. Till W. Weibull aktiebolag har årliga bidraget varierat mel- lan 6C0 000 och 900 030 kr och utgjorde år 1967 910000 kr. År 1967/1968, då avgiften höjts till 1 kr 25 öre / dt, uppgick avgifterna till sammanlagt 2,3 mkr., varav Sveriges ut- sädesförening tilldelades ca 900 000 kr och W. Weibull aktiebolag ca 1,1 mkr. Till Otto J. Olsson & Sons aktiebolag i Hammenhög, som innehades av Allmänna svenska utsä- desaktiebolaget, samt till Skåne-Hallands ut- sädesaktiebolag, som innehas av W. Weibull aktiebolag, har också under några år utgått mindre bidrag. Till svenska representanter för utländska förädlare i Danmark, Neder- länderna och Förbundsrepubliken Tyskland har utgått bidrag med ej obetydliga belopp. Sålunda uppbar t. ex. AB Hallands frökon- tor som representant för utländsk förädlare 1967/1968 bidrag med 169 030 kr.

Bidragen kan sägas ha gett våra två i frå—

ga om förädlingen av lantbruksväxter stör- sta företag avgörande tillskott för deras verksamhet. Från växtförädlingsföretagens sida har också framhållits, att systemet haft stor betydelse för deras verksamhet och hjälpt till att skapa underlag för initiativ på nya viktiga områden.

6.3 Gällande bestämmelser som ger visst skydd för växtförädlingsprodukter

6.3.1 Bestämmelser om statsplombering

m. m.

Bestämmelserna om statsplombering av ut- säde, vilka främst avser att genomföra en kvalitetskontroll av utsädet, ger samtidigt förädlaren en viss möjlighet att i handeln med utsädesvaror ekonomiskt utnyttja sin förädlingsprodukt. Framför allt gäller detta i fråga om sådant utsäde av en förädlings- produkt som vid statsplombering klassifi- ceras som statsplomb B (dvs. basutsäde).

Reglerna om statsplombering återfinns huvudsakligen i Kungl. kungörelsen den 19 april 1968 (nr 214) om statsplombering av utsäde samt i de i anslutning härtill av lantbruksstyrelsen utfärdade bestämmelserna och gäller allt utsäde utom skogsfrö och frö av prydnadsväxter. Syftet med statsplombe- ring är att köpare skall kunna erhålla av officiell myndighet lämnade uppgifter om utsädesklass och närmare kvalitet.

År 1961 infördes obligatorisk statsplom- bering av utsäde av strå— och trindsäd, som genom handel av yrkesmässig karaktär av- sätts till odlare inom landet eller för utför- sel ur riket. Regeln gäller ej enstaka försälj- ning från den som odlat utsädet, om denne ej yrkesmässigt driver handel med utsädes- varor och försäljningen sker utan offentligt utbjudande. Fr.o.m. den 1 juli 1968 gäller tvånget att statsplombera salufört utsäde så gott som alla lantbruksväxter. Tvånget gäl- ler dock enbart utsäde för jordbruksända— mål. För annat utsäde av lantbruksväxterna och för köksväxterna är plombering alltjämt frivillig. För såväl obligatorisk som frivillig statsplombering gäller, att plombering i hu- vudsak blott kan ske av utsäde av sådan

sort, som underkastats en lämplighetspröv— ning och därvid godkänts och införts i riks- sortlistan. — Vid plomberingsförfarandet un- dersöks utsädet i fråga om härstamning, sortrenhet och sortäkthet, grobarhet, ogräs- halt, sjukdomsangrepp, m.m. och placeras i skilda klasser, A-E.

Statsplomberingens krav på lämplighet hos sorten och kvalitet på utsädet kan helt allmänt anses främja att man använder de i rikssortlistan intagna, i fråga om sortrenhet och frövarukvalitet bästa produkterna. Hin- der föreligger dock inte för vem som helst att föröka och sälja utsäde av en sort utan tillstånd av den som framställt sorten.

Av vikt i förevarande sammanhang är emellertid att rätten att få en utsädesvara plomberad i klass statsplomb B (motsvarar närmast förutvarande Original) är förbehål— len åt förädlaren och hans rättsinnehavare. För statsplombering av ett utsädesparti som statsplomb B gäller nämligen, att partiet skall ha anmälts till statsplombering av ve- derbörande förädlare eller dennes represen- tant samt att utsädet utgör skörd av odling som grundas på stamutsäde utvalt av för- ädlaren. Då endast plomberat utsäde får saluföras, innebär det nämnda förbehållet, att förädlaren i viss omfattning har ensam- rätt att föra sin sort i handeln. Genom en— samrätten får förädlaren och hans rättsinne- havare möjlighet att dra ekonomisk fördel av förädlingsresultatet vad beträffar de generationer av en sort, som kan ifråga- komma för plombering i klass B. Det bör emellertid framhållas, att vem som helst an- nan kan utan sortinnehavarens tillstånd an- mäla och sälja utsädesvara av sorten under statsplomb av lägre valör än klass B och därvid använda det för sorten fastställda sortnamnet.

Den genom plomberingsförfattningarna uppkomna ensamrätten är begränsad till en relativt trång sektor av den svenska utsädes- marknaden. Av allt utsäde av stråsäd som under den senaste femårsperioden statsplom- berades utgjorde det med statsplomb B och dess tidigare motsvarighet plomberade ut— sädet i medeltal ca 12 %. En viss ökning av den relativa andelen av utsäde som plom-

betas i klass B kan beräknas uppkomma på grund av det fr.o.m. den 1 juli 1961 ge- nomförda systemet med s. k. obrutet sam- band mellan utsädesgenerationerna. Främst bör en ökning kunna nås beträffande de korsbefruktande växtslag, för vilka obliga- torisk statsplombering gäller, bl. a. råg, rot— frukter, vallväxter samt oljeväxter.

Även författningar som reglerar importen av vissa fröslag, plantor, träd och buskar kan anses ge ett visst skydd för förädlarens produkter. F.n. föreligger förbud mot att utan licens importera vallväxt-, rotfrukts— och köksväxtfrö, skogsfrö och skogsplantor samt fruktträd och bärbuskar. Den inhem— ska produktionen av sådana varor har växt fram i skyddet av denna importreglering.

6.3.2 Patent

Den nya patentlagen av den 1 december 1967, som trätt i kraft den 1 januari 1968, stadgar (l 5) att patent inte får meddelas på växtsorter eller väsentligen biologiskt för- farande för framställning av växter. Paten- terbart är emellertid mikrobiologiskt förfa— rande och alster av sådant förfarande. Frågan huruvida enligt den förut gällande patentförordningen patent kunde meddelas på växtsort var ej löst i författningstexten. Något patent som direkt avsett en växtsort har såvitt bekant ej meddelats enligt patent- förordningen. Patent har däremot beviljats inom områden som gränsar till växtföräd— lingen. Sålunda har patent beviljats på för- faranden som har till syfte att främja plan- tors växtmöjligheter och likaså på metoder, som ökar fruktsamheten hos växter. Förfa- randen, som avser förökningen av en växt- sort eller själva sådden av utsädet eller be- handlingen av jorden, har likaledes blivit föremål för patent. Nya metoder för ymp- ning och plantering har patenterats. Över huvud taget har allmänna regler om paten- terbarhet ansetts gälla beträffande metoder, som har till ändamål att påverka en växts inneboende egenskaper. Då det gäller patent inom områden som gränsar till växtföräd- lingen torde den nya patentlagen komma att

tillämpas på samma sätt som patentförord— ningen.

6.3.3 Varumärke

Varumärkeslagstiftningen har i viss utsträck- ning kunnat utnyttjas av förädlingsföreta- gen för skydd av deras förädlingsprodukter. Med stöd av denna lagstiftning kan föräd— laren sålunda åberopa ensamrätt att använda ett för honom registrerat eller av honom inarbetat varumärke för att skilja av honom saluförda utsädesvaror från andra närings- idkares. Det är emellertid blott varumärket och inte den sort, på vilken han använder varumärket, som skyddas. Varumärkesreg- lerna hindrar därför inte, att en konkurrent saluför utsäde av samma sort under annat namn eller att han säljer utsäde av sorten utan att ange namnet.

Skydd mot sådan omdöpning föreligger dock beträffande utsädesvaror som skall statsplomberas. Statsplomberingsbestämmel- serna kräver, för att utsäde skall kunna statsplomberas, bl. a. att utsädet härstammar från sort som vid upptagande i rikssortlis- tan åsatts ett godtagbart namn. Plombering kan ej ske under annat namn än det för plombering godkända sortnamnet. Om detta namn tillika registrerats eller inarbetats som varumärke förhindrar varumärkesskyddet såsom sådant obehörigt begagnande av det godkända sortnamnet vid plombering. Varu- märkesregistreringen på växtförädlingsområ- det skänker således i förening med bestäm— melserna om statsplombering ett bättre skydd än varumärkeslagstiftningen i och för sig kan ge. Det kan synas som om förädlaren och hans rättsinnehavare skulle beträffande lantbruksväxterna, för vilka gäller obligato— risk statsplombering kunna utnyttja varu- märkesrätten till ett verksamt skydd för sina förädlingsprodukter. Utsäde av sådana växtslag kan inte omsättas i allmänna han- deln utan att klarhet föreligger om härstam- ningen. Med stöd av reglerna för statsplom- bering skulle således förädlaren såsom inne- havare av varumärkesskydd för sortnamnet kunna genom licensgivning beträffande va- rumärket ekonomiskt utnyttja annans mark-

nadsföring av sorten.

Emellertid kan den ensamrätt, som varu- märkeslagstiftningen skänker innehavaren av ett registrerat eller inarbetat ordmärke, snabbt gå förlorad på grund av vad som gäller om s.k. degeneration. Härmed avses det förhållandet, att ett såsom varumärke registrerat eller inarbetat ord övergår till att bli en allmän benämning. Ensamrätten til_| varumärket kan då upphöra.

På växtförädlingsområdet torde förlust av varumärkesrätt på grund av degenera- tion lätt kunna inträda beträffande varu- märke som används på sort av självbefruk- tande växtslag, till vilka bl. a. stråsädessla— gen, utom rågen, samt trindsäden hör. En självbefruktande sort kan ofta reproduceras av vilken odlare som helst. Odlingen och handeln med sorten kan därför på kort tid bli mycket omfattande. Namnet på sorten övergår då lätt till att bli en allmän benäm- ning inom branschen. Över huvud taget före— ligger beträffande de flesta växtslag risk för att ett varumärkesskyddat växtsortnamn de- genererar på grund av att namnet allmänt används. Särskilt gäller detta vid marknads- föring, som sker utan tillstånd eller kontroll av varumärkeshavaren. Detta skulle t.o.m. kunna innebära, att redan registreringen av ett namn som sortbenämning gör detta till generisk benämning och därmed utesluter möjligheten att få eller behålla varumärkes- skydd för namnet. Varumärkeshavaren tor- de nämligen i sådana fall ha speciella svå- righeter att skydda märket mot degenera- tion. Är varumärket registrerat, kan registre- ringen på särskild talan hävas. I fråga om oregistrerat märke kan svarande i mål om intrång i varumärkesrätt föra särskild talan om att märket förvandlats till allmän be- teckning och att märket därför ej kan anses som inarbetat som målsägandens särskilda kännetecken. Vinner han denna talan blir påföljden den att intrångstalan ogillas.

Det måste emellertid framhållas, att det är ovisst hur reglerna om degeneration i praktiken verkar på förevarande område och vilket skyddsomfång ett sådant namn har som på en gång skyddas genom plombe- ringsreglerna och varumärkeslagen. Dom-

stolsavgöranden på området finns ej, såvitt utredningen är bekant. Över huvud taget synes innehavare av varumärke på föreva- rande område ej ha sökt genom talan inför domstol bevaka sina rättigheter enligt varu- märkeslagen.

Även om varumärkesskyddet inte är av- passat för utsädeshandeln och ej kan skänka förädlaren effektiv hjälp, är det dock uppen- bart att bestämmelserna om obligatorisk statsplombering i förening med varumärkes- lagens regler kan ge förädlaren och hans rättsinnehavare en viss ensamrätt att ekono- miskt utnyttja en i rikssortlistan intagen sort. Såsom inledningsvis nämndes har ock- så våra utsädesföretag som driver växt- förädlingsverksamhet haft intresse för att utnyttja denna skyddsform. Enligt uppgift från patent- och registreringsverket har un- der ganska lång tid årligen något eller några 10—tal varumärken för växtförädlingspro- dukter registrerats. Oftast tycks förädlarens avsikt med att såsom varumärke registrera ett sortnamn ha varit att försäkra sig om att ensam kunna förse marknaden med utsäde av sorten under det år som sorten introdu- ceras och förhindra att annan använder sort— namnet eller ett därmed förväxlingsbart namn på annan växtsort. Däremot synes man ej hittills ha inom utsädeshandeln ut- nyttjat varumärkesskyddet genom licensgiv- nmg.

7. Växtförädling utomlands och statligt stöd åt denna

I de västeuropeiska staterna har växt- förädlingsverksamheten utvecklats kraftigt under tiden efter senaste världskriget och står nu mångenstädes på hög nivå. Till detta har framför allt medverkat att förädlingen erhållit stöd med direkta anslag av allmänna medel. Statsmakterna har därjämte i vissa länder, såsom Frankrike, Förbundsrepubli— ken Tyskland och Nederländerna samt ny— ligen även Storbritannien och Danmark ska- pat möjlighet för förädlarna att få bättre ersättning för sina förädlingsprodukter i samband med det kommersiella utnyttjandet av dessa. Även i de östeuropeiska länderna har växtförädlingen gjort stora framsteg un- der senare år.

Förädlingsverksamhet bedrivs i västeuro— peiska länder såväl vid statliga som privata forsknings— och förädlingsorgan. Fördelning- en av arbetsuppgifterna på olika led i växt- förädlingsarbetet är starkt skiftande från land till land. Ren grundforskning på områ- det ligger dock i allmänhet inom den helt statliga sektorn, oftast vid universitet och högskolor, eller, om växtförädlingsavdel- ningar saknas vid dylika, vid självständiga institut med nära anknytning till berörda sektor. I Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien sker sålunda grundforskningen vid statliga universitet. Därjämte bedrivs vid statliga förädlingsan- stalter i Frankrike och Storbritannien och vid de med allmänna medel stödda föräd- lingsinstitutionerna i Förbundsrepubliken

Tyskland grundläggande förädlingsforskning. I Frankrike och Storbritannien utförs vid de statliga förädlingsanstalterna praktisk växt- förädling. På forskningssidan har främst cy- togenetiska och växtfysiologiska undersök- ningar samt mutationsforskning tillvunnit sig intresse. Såväl inom forskningen som inom den praktiska växtförädlingen har resi— stensfrågorna fått en framträdande plats på arbetsprogrammet för så gott som samtliga växtslag.

Beträffande den i de nordiska länderna samt i några andra västeuropeiska länder och USA bedrivna praktiska förädlingsverk- samheten och den i samband därmed för— knippade forskningen av tillämpad karaktär skall här lämnas en kort översikt.

I Danmark utförs praktisk växtförädling i princip endast i enskild regi av antingen jordbrukskooperationen eller enskilda före- tag och personer. Staten ger inte något di- rekt ekonomiskt stöd åt denna praktiskt in- riktade verksamhet. Under senare år har en med statliga medel finansierad forsknings- och försöksverksamhet på växtförädlingens område tagits upp, bl. a. vid lantbrukshög— skolan. Vid danska atomenergikommissio- nens försöksanläggning vid Risö nära Ro- skilde finns en avdelning för lantbruksför- sök, som bl. a. påbörjat ett ganska omfat- tande mutationsforskningsprogram. Försöks- anläggningen skall bistå privata förädlare med grundmaterial för fortsatt förädlingsar-

bete. Beträffande köksväxter och skogsträd förekommer också en viss praktisk föräd- lingsverksamhet vid statliga institutioner. Den statliga jordbruksförsöksverksamheten, som är väl utvecklad, ger stöd åt växt- förädlingen genom att utföra tjänster för den och arbetar därjämte med vissa föräd- lingsfrågor, främst angående testning för sjukdomsresistens. Jordbrukskooperationen har påtagit sig betydande forskningsuppgif— ter. I något mindre utsträckning bedrivs forskning även vid vissa av de större enskil- da växtförädlingsanstalterna.

I Danmark har den 16 juni 1962 utfär— dats lag om skydd av förädlarrätt till växter. Landet har den 26 november 1962 under- tecknat växtförädlarkonventionen. Lagen har omarbetats år 1968 och därvid anpassats till principerna i konventionen. Vilka grup- per av kulturväxter som skall åtnjuta skydd enligt lagen avgörs genom förordnande av lantbruksministern. Skydd kan erhållas en- dast av den som genom förädlingsverksam- het i Danmark framställt en sort, »planteny— hed», samt av dansk förädlare som utom- lands framställt en sort. Lantbruksministern kan medge att förädlarrätt till sort, som el— jest framställts i utlandet, kan uppnå skydd i Danmark. Förutsättningen är att det före- ligger reciprocitet eller att förädlarrätt till sort, som framställts i Danmark, kan uppnå skydd i den främmande staten under samma villkor som en i den staten framställd ny sort. Även i andra fall än då reciprocitet föreligger kan undantagsvis förädlaren av en sort, som framställts i utlandet, ges skydd om sådant skulle anses vara av jordbruks- ekonomiskt intresse. Enligt lantbruksminis- teriets förordnande den 12 januari 1968 kan nya sorter'som framställts i Sverige och som hör till stråsädesslagen eller trindsäden er- hålla växtförädlarrätt i Danmark på väsent- ligen samma villkor som danska förädlare. Förordnandet gäller dock blott till den 1 ja- nuari 1973.

Enligt en den 16 juni 1962 utfärdad lag har förbud utfärdats mot försäljning av växtnyheter som har mindre odlingsvärde.

I Finland bedrivs växtförädling av så-

väl statliga institutioner som enskilda för- ädlare. Vid Lantbrukets Forskningscen- tral i Jokioinen bedrivs förädling beträffan- de jordbruksväxter och vid Lantbrukets Forskningscentral i Piikkiö sker praktiskt förädlingsarbete i viss utsträckning beträf- fande trädgårdsväxter. Bland de enskilda förädlarna märks främst ett av jordbruks- kooperationen (Hankkija) drivet förädlings- institut Tammisto med tillhörande föräd- lingsstationer. Här sker förädling beträffan- de jordbruksväxterna.

Vid internationella konferensen i Paris år 1961 deltog Finland som observatör och har även senare deltagit i det internationella arbetet på området. Fråga om införande av växtförädlarskydd i enlighet med konven— tionen är föremål för undersökning.

I Norge förekommer praktisk förädling huvudsakligen vid statliga och halvstatliga institutioner, bl. a. vid Norges lantbruks- högskolas båda institut för genetik och växt- förädling samt för växtodling och vid en del statliga försöksstationer. Vid några institu— tioner, som drivs av jordbruksorganisationer och som ej erhåller något statligt stöd, be- drivs också växtförädling. De enskilda för- ädlingsföretagens verksamhet har en för- hållandevis begränsad omfattning. Det är huvudsakligen endast beträffande några slag av köksväxterna som den privata förädling- en gjort någon insats av betydelse.

Vid det första mötet år 1957 för diskus— sion om internationellt skydd för växtföräd- lingsprodukter representerades som tidigare nämnts norska regeringen av en observatör. Därefter har Norge ej deltagit i det interna- tionella arbetet på detta område förrän växt- unionen i slutet av år 1968 började sitt arbe— te. Norge har då vid unionens sessioner deltagit med observatör. Frågan om skydd för förädlingsprodukter har behandlats på regeringsplanet men tills vidare funnits ej böra föranleda någon åtgärd.

I Island bedrivs förädlingsarbete i veten- skaplig form så gott som enbart vid univer— sitetet i Reykjavik och vid sex försöksstatio— ner. Arbetet består huvudsakligen i att testa

utländska sorter. De sorter, som rekommen— deras för användning, härstammar till be- tydande del från de andra nordiska länder- na. Förädlingsverksamheten är emellertid under utveckling.

I Belgien utförs huvuddelen av förädlings- verksamheten vid helstatliga institutioner. Dessa fullföljer i allmänhet förädlingsarbe- tet fram till färdiga produkter. Två statliga institutioner sysslar med lantbruksväxter och två andra statliga institutioner med träd— gårdsväxter. Universiteten och lantbrukshög- skolornas genetiska institutioner kommer i vissa fall in på förädlingsspörsmål men be- driver ej någon egentlig växtförädling. Någ- ra privata förädlingsstationer finns. därav en med verksamhet av mera beaktansvärd om- fattning. Sistnämnda station drivs av en stor jordbruksorganisation. Förädlingsverksam- het har under de senaste åren även tagits upp av en del större utsädesföretag.

Belgien har såsom tidigare nämnts under- tecknat växtförädlarkonventionen och arbe- te pågår med att utarbeta lagstiftning i äm- net.

Frankrike har en av det allmänna driven växtförädlingsverksamhet av mycket stor omfattning. De statliga förädlingsstationer— na utför till stöd för den privata förädlings- verksamheten omfattande forskningsarbeten och framställer grundmaterial, som bedöms kunna utnyttjas för fortsatt förädlingsarbete hos privata förädlare. De framställer också själva nya sorter. Centrum för den officiella förädlingsverksamheten är den statliga för- ädlingsstationen i Versailles. En stor del av arbetet med att slutligt framställa nya sorter utförs av enskilda förädlingsföretag, utsädes- firmor och kooperationer, som erhållit stat- lig auktorisation. Dessa enskilda organisa- tioner har en lång tradition och har utfört ett framgångsrikt arbete.

Den officiella växtförädlingsverksamhe— ten i Frankrike finansieras med anslag över statsbudgeten och med särskilda medel från näringslivet. Investeringar och ungefär två tredjedelar av de löpande utgifterna bestrids med statsmedel. Övriga medel kommer från

Förädlaren av en ny sort har sedan lång tid tillbaka haft möjlighet att med stöd av ett licensavgiftssystem, som byggt på frivilli- ga överenskommelser, uppbära licensavgif— ter i samband med spridningen av sorten. Sådana avgifter har även tagits ut på sorter, som framställts av statliga institutioner, och har tillfallit institutionerna.

Frankrike tog såsom förut nämnts initia— tiv till att åstadkomma en internationell ord— ning för skydd av förädlingsprodukter och signerade växtförädlarkonventionen år 1961. Arbete har sedan dess pågått med att utfor- ma en nationell lagstiftning i anslutning till konventionen.

Framställning av nya sorter för praktiskt bruk sker i Nederländerna i huvudsak hos ett stort antal privata förädlare. Dessa ut— görs av såväl förädlingsföretag av varierande storlek som enskilda odlare. Praktisk—veten— skaplig växtförädlingsverksamhet bedrivs emellertid också vid några halvstatliga in— stitutioner. På lantbruksväxtsidan finns in- stitutionen Stichting voor Plantenveredeling och på trädgårdsväxtsidan en motsvarande institution. Båda institutionerna är belägna i Wageningen och samarbetar intimt med det på undervisning och grundforskning in- riktade Instituut voor Veredeling van Land- bouwgewassen, som är en del av den statliga lantbrukshögskolan. Institutionen Stichting voor Plantenveredeling fullföljer i allmän- het inte sitt förädlingsarbete fram till färdiga sorter. Den har främst till uppgift att förse privatförädlarna med grundmaterial för vi- dare förädling och urval och att överhuvud- taget tjänstgöra som serviceorgan åt privat- förädlarna. Den på trädgårdsväxtsidan verk- samma halvstatliga institutionen har mot- svarande uppgifter, men fullföljer i allmän- het förädlingsarbetet fram till färdiga sorter. I fråga om växtslag, som är av mindre in- tresse för de privata förädlama, framställer båda de halvstatliga institutionerna sorter för direkt utnyttjande.

Den privata förädlingsverksamheten i Ne— derländerna har sedan lång tid tillbaka skyd- dats genom ett omfattande system av för-

ordningar, som syftat till att tillförsäkra för- ädlarna skälig ersättning för deras insatser och upprätthålla en hög standard beträffan- de utsädets och de saluförda sorternas od- lingsvärde. Redan genom en år 1941 ge— nomförd lagstiftning har förädlarna erhållit ett skydd av privaträttslig karaktär och be- retts möjlighet att få inkomster på sina för- ädlingsprodukter. I princip har förädlaren haft kontroll över all försäljning av de av honom framställda sorterna och kunnat be- lägga denna med licensavgifter. Förädla- ren har därjämte haft inkomster genom an- slag ur en fond, som tillförts medel genom avgifter som uttagits på efterodlingar av vissa lantbruksväxter.

Nederländerna undertecknade växtföräd- larkonventionen år 1961. Där har år 1967 utfärdats en frö— och växtförädlingslag som trätt i tillämpning den 1 juni 1967. Lagen är uppbyggd i enlighet med de i konven- tionen angivna principerna. Ett särskilt sy- stem innebärande en form av ensamrätt har inrättats beträffande växtarter som beräk- nas med svårighet kunna uppfylla de biolo- giska kraven för erhållande av ordinär växt- förädlarrätt. Denna speciella ensamrätt an- ses framför allt få betydelse för korsbefruk- tande växtarter, såsom klöver, lusern, raj- gräs, m. fl.

Växtförädlingen i Storbritannien har hit- tills i huvudsak utövats av helstatliga för- ädlingsinstitutioner. De institutioner av detta slag, som sysslar med förädling av lantbruks— växter, är fyra till antalet och ligger, en i Cambridge i England denna utgör den engelska officiella förädlingsstationen - en invid Edinburgh i Skottland, en i Aberyst- wyth, Wales, och en i Armagh, Nordirland. I Dundee, Skottland, finns en statlig föräd- lingsstation för trädgårdsväxter. Förädlings- verksamhet beträffande sistnämnda växter drivs därjämte i begränsad utsträckning vid en del statliga försöksstationer. Från de stat- liga institutionerna lämnas material av fram- ställda nya sorter till en särskild organisa- tion, NSDO, vars huvuduppgift är att pröva in- och utländska sorter samt att föröka och sälja de av de statliga förädlingsinstitutio-

nerna framställda sorterna. Försäljningen sker till institutets medlemmar - företag, kooperativa och andra organisationer samt enskilda jordbrukare.

Antalet privata företag, som ägnar sig åt växtförädling i fråga om lantbruks- och trädgårdsväxter, har hittills varit relativt li— tet. En år 1958 utförd undersökning visade, att totala kostnaden för växtförädling vid statliga förädlingsstationer och privata för- ädlingsföretag uppgick till ca 350 000 pund. Härav svarade det allmänna för mer än tre femtedelar och privata förädlare för åter— stoden. Vid samma tid sysselsatte statsun- derstödda förädlingsstationer mellan två och tre gånger så många fackmän vid strå- sädesförädling som de icke statsunderstödda privata. Potatisförädlingen bekostas till stör- re delen av allmänna medel. Samtliga pri- vata förädlingsföretag, som sysslar med lant- bruksväxter, har på ett eller annat sätt an- knytning till handelsföretag inom utsädes- branschen.

I Storbritannien, som den 26 november 1962 undertecknade växtförädlarkonventio- nen, har den 12 mars 1964 utfärdats lag i ämnet, The Plant Varieties and Seeds Act. Denna ger ett privaträttsligt skydd för nya växtsorter, utformat i överensstämmelse med konventionens principer. Efter tillkom— sten av denna lagstiftning har den privata förädlingsverksamheten kommit att öka i omfattning.

Praktisk-vetenskaplig växtförädling om- händerhas i Förbundsrepubliken Tyskland huvudsakligen av ett stort antal privata för- ädlingsföretag. Dessa företags storlek väx— lar från mycket små enheter, som bearbetar ett eller ett fåtal växtslag och som driver ar- betet med begränsade personella och teknis— ka resurser, upp till stora förädlingsorgan, ofta knutna till utsädesfirmor eller jord- brukskooperationer och med vetenskapligt utbildad personal och moderna hjälpmedel. På grund av nödvändigheten att genom kon- centration öka resurserna så att företagen kan ytterligare förbättra växtmaterialet och därigenom nå bättre ekonomisk avkastning och stärkt konkurrenskraft sker en succes—

siv minskning av antalet privatförädlare. Av samma skäl har många förädlare slutit sig samman i ringar. Dessa upprätthåller en viss kontakt med förädlare i andra länder. De större privata förädlingsföretagen har omfattande egna forsknings- och förädlings- program, men såväl dessa företag som and- ra privata förädlare svarar också för slutbe- arbetningen av förädlingsmaterial som i form av halvfabrikat tillhandahålls av officiella institutioner.

Växtförädling bedrivs också vid fyra stör- re statliga förädlingsinstitutioner och dess— utom bearbetas vissa förädlingsspörsmål vid universiteten. Institutionerna sysslar huvud- sakligen med mål- och metodikforskning samt med praktiska förädlingsuppgifter av mera långsiktig karaktär. I viss utsträckning framställs färdiga sorter, främst av sådana växtslag eller för sådana geografiska områ- den, där tillräckliga insatser från de privata förädlarnas sida ej kan förväntas. Halv- fabrikat såväl som dessa färdiga sorter över- lämnas till privata förädlare. För sådant material får dessa betala dels en grundav— gift och dels, sedan sorten prövats och förts i marknaden, en förädlingspremie.

En år 1953 genomförd lagstiftning angå— ende sortskydd för växtförädlingsprodukter samt angående handeln med utsädesvaror syftade till att främja förädlingen av nya och värdefulla växtsorter genom att förädlaren beviljades särskilda rättigheter till sorten. Dessa rättigheter gav förädlaren praktiskt taget monopol på framställningen och för- säljningen av hans nya sort. Det var dock endast sorter som tagits upp på en särskild förteckning som fick saluföras. För att tas upp på förteckningen krävdes, att sorten bl.a. ägde visst odlingsvärde och därvid i något avseende överträffade de bästa till— gängliga sorterna av växtslaget i fråga.

Från och med den 1 juli 1968 gäller ny lagstiftning på området. Genom lag om skydd av växtsorter (Sortenschutzgesetz) har förädlaren tillerkänts ett skydd för sin nya förädlingsprodukt, som utformats i enlighet med konventionens regler. Samtidigt har utfärdats lag om handel med utsädesvaror (Saatgutverkehrsgesetz) som utgör en mo-

dernisering av förut gällande regler på om- rådet.

I den praktiska tillämpningen torde den nya lagstiftningen fungera efter samma lin- jer som den äldre lagen.

Plombering är obligatorisk och ombesörjs av förädlarna själva. Licensavgifterna upp- bärs av odlarorganisationerna och vidare— befordras till förädlarna. Plomberingarnas tillförlitlighet anses få en viss garanti genom den hårda konkurrensen mellan förädlings- företagen. Dessutom sker en viss övervak— ning genom stickprovskontroll av kringre- sande kontrollanter, tillhörande bl.a. hus- hållningssällskapen. Storleken av förädlar- nas royalty har inte varit underkastad of- fentlig kontroll utom beträffande potatis. Man har i stället räknat med att konkurren- sen mellan de många förädlarna skall för- hindra otillbörlig exploatering av odlarna och allmänheten.

I USA utförs huvuddelen av det föräd- lingsarbete som är inriktat på att nå praktis- ka resultat beträffande jordbruksväxter och trädgårdsväxter av allmänna institutioner. I fråga om en del växtslag, bl. a. majs, bom- ull och vete, verkar emellertid privata för- ädlingsföretag med betydande framgång.

Ett sortskydd, som har formen av ett pa- tentskydd, har införts genom en år 1930 ut- färdad lag, The Plant Patent Act. Skydd lämnas endast för växtnyheter, som förökas på vegetativ väg, dock ej potatis. Skyddet har företrädesvis kommit att tillämpas på bärbuskar och prydnadsväxter, särskilt ro— sor. Patent beviljas på grund av sortens ny- het och särskillnad och med stöd enbart av en av sökanden lämnad beskrivning och av- bildning av sorten. Vanligtvis sker ej något prov med växtmaterial. Ett växtpatent med- för ensamrätt för patenthavaren att under en begränsad tid vegetativt föröka, sälja eller använda sorten. I lagstiftningen finns inga bestämmelser om tvångslicens, varför pa- tenthavaren i och för sig är oförhindrad att helt monopolisera en sort. Erfarenheten vi- sar emellertid, att patenthavarna gärna be- viljar licenser. På grund av att beskrivning- arna av patentsökta sorter oftast varit så va-

ga, att man ej kunnat påvisa överträdelser, har växtpatenten många gånger inte fått an- nan betydelse för patenthavaren än som ar- gument i reklamen. Det anses emellertid att patentskyddet haft en uppmuntrande och stabiliserande inverkan på rosförädlingen och att det över huvud taget haft en god verkan för denna odling. Licensinkomsterna har stimulerat förädlingsverksamheten och tillåtit några av de större förädlarna att en- gagera utbildade genetiker i försöksprogram med långsiktig karaktär.

På grund av frånvaron av skydd för väx- ter med sexuell förökning har förädlarna kommit att intressera sig för framställning av Fi-sorter och liknande hybrider. Ett så- dant framställningssätt, som tillämpats exem- pelvis beträffande majs, köksväxter och blommor, ger ett så gott som fullständigt skydd för framställaren. Det kan nämnas, att förslag föreligger om att ersätta Plant Patent Act med annan lagstiftning.

8. Allmän motivering till utredningens förslag

8.1. Växtförädlingens praktiska betydelse

Växtförädling bedrivs i Sverige såsom fram- går av det föregående i såväl statlig som en- skild regi. Den del av förädlingen som di- rekt syftar till att få fram nya sorter för praktiskt bruk utövas dock så gott som helt av enskilda och halvstatliga företag.

Genom hittills uppnådda resultat har växtförädlingen tillfört vårt land högst be— tydande värden. Att närmare uppskatta des—, sa låter sig ej göra. Föreliggande statistik visar emellertid, att den för olika växtslag genomsnittliga skörden per hektar mer än fördubblats under en hundraårsperiod. Den- na utveckling har delvis betingats av en rad driftsrationaliserande åtgärder, såsom inten- sifierad dikning, ökat bruk av handelsgöd- sel, ökad användning av maskiner. förbätt- rad jordbearbetning m. m. samt en del rent odlingstekniska åtgärder, såsom förbättrad utsädesvård, växtskyddsåtgärder m.m. Till avsevärd del har dock växtförädlingen bi- dragit till resultatet. De driftsrationaliseran- de åtgärderna har också i sin tur i vissa fall ställt ökade krav på växtförädlingen.

1953 års växtförädlingsutredning försökte att uppskatta det genom förädlingens samla- de insatser åstadkomma mervärdet av den totala skörden omkring år 1950 i förhållan- de till odlingsmaterialet vid sekelskiftet. Ut- redningen kom därvid till ett belopp som närmade sig 200 mkr./år, räknat i 1950 års penningvärde. För sädesslagens del kun—

de man enligt utredningen räkna med att växtförädlingen ökat avkastningen i för— hållande till de gamla oförädlade lantsorter— na med omkring 30 % för höstvete, 20 % för Vårvete och korn samt 15 % för havre. Därtill kom — framhöll utredningen att de genom förädling framställda nya sorterna också innebar förbättringar av många andra praktiskt betydelsefulla egenskaper, såsom stråstyrka, kvalitet, motståndskraft mot vis- sa parasiter rn. m.

De angivna siffrorna bör givetvis bedö— mas som högst ungefärliga men kan dock ge en antydan om storleken av de ekonomiska tillskott, som genom växtförädlingen tillförs jordbruksnäringen och folkhushållet. Ök- ningen i avkastningen har fortsatt för samt— liga viktigare lantbruksväxter.

Växtförädlingen har även under de senas- te årtiondena åstadkommit stora förbättring- ar i fråga om andra egenskaper hos lant- bruksväxterna än avkastningsförmågan, bl. a. stråstyrka och andra kvalitativa egen- skaper. Dessa förbättringar kan inte direkt värdesättas i pengar men anses helt allmänt ha varit av stor betydelse.

I fråga om den förädling som förekommit på trädgårdsväxtområdet har någon närmare uppskattning av resultatet inte låtit sig göra. Det har emellertid i olika sammanhang om- vittnats, att förädlingsarbetet med köksväx- ter lett till en förhållandevis lika värdefull förbättring av odlingsmaterialet som beträf- fande lantbruksväxterna. Uppenbart är att

de stora framstegen i fråga om denna för- ädling varit av stor betydelse för vårt folk— hushåll och för utvecklingen av vårt lands köksväxtproduktion. Det kan framhållas, att rikssortlistan för 1967—1968 tar upp inte mindre än 173 sorter av köksväxter som för- klarats vara originalberättigade och som så- ledes i något praktiskt viktigt aVSeende visat sig bättre än tidigare allmänt brukade han— delssorter. Även på prydnadsväxtområdet samt i fråga om fruktträden och bärväxter— na har framsteg gjorts.

I förarbetena till den i Storbritannien år 1964 utfärdade lagen om växtförädlarrätt uppges, att beträffande vete skördevolymen per hektar i Storbritannien under de senas- te 20 åren ökat med mer än en tredjedel och att denna ökning till väsentlig del kan hän— föras till att högre avkastande sorter fram- ställts under denna period och kommit till omfattande användning. Avkastningen i frå- ga om korn har också i genomsnitt ökat med mer än en tredjedel. Beträffande hav- re anges en något lägre siffra. I några and- ra västeuropeiska länder, bl. a. Nederländer- na, har växtförädlingens betydelse för od- lingens framsteg beräknats vara än mera be- tydande än vad 1953 års svenska utredning angett.

8.2. Växtförädlingens framtida uppgifter

Växtförädlingen har åstadkommit väsentliga förbättringar av vegetabilieproduktionen så- väl kvantitativt som kvalitativt och gett vär- defulla bidrag till att lösa aktuella odlings- problem. Såväl utomlands som i Sverige är det en allmän mening bland experterna, att förädlingens andel i de framtida odlings- framstegen alltjämt kommer att bli av myc- ket stor betydelse. Det finns många växtod- lingsproblem på jordbrukets, trädgårdsnä- ringens och skogsnäringens områden som väntar på sin lösning. Nya och ökade krav på växtförädlingen kommer att ställas inte minst på grund av den ekonomiska och tekniska utvecklingen inom jordbruket och liVsmedelsindustrin. I vårt land med dess starkt skiftande och i flera avseenden speci- fika klimat samt varierande jordarter kan

för övrigt växtodlingsproblemen knappast lösas på annat sätt än under medverkan av växtförädlingen.

Till de arbetsuppgifter, som kan anses vara framträdande för växtförädlingen, hör att ytterligare stegra avkastningsförmågan hos våra odlade kulturväxter. Med de förut- sättningar som nu finns bör växtförädlingen ha goda möjligheter att här göra nya fram- steg.

Vad särskilt angår lantbruksväxterna kommer i samband med den omfattande me- kanisering, som karakteriserar jordbrukets utveckling under senare år, skärpta krav att ställas på sortmaterialet. För skördetrösk- ningen är det angeläget att åstadkomma för- bättringar i fråga om resistens mot stråbryt- ning, axbrytning, dråsning och fältgroning. Särskild uppmärksamhet påkallas också av den betydande belastning för jordbruksföre- tagens ekonomi som består i att delar av den växande maskinparken har en mycket kort årlig utnyttjandetid. Förhållandet gör det önskvärt att åstadkomma en förlängning av skördeperioden. Härigenom erhåller man dessutom den fördelen, att arbetstopparna kan minskas och därmed kostnaden för skör- den. Detta problem bör kunna lösas genom framställning av sorter med inbördes skiftan— de tidighet. Härvid bör också kunna tillgo- doses önskemålet, att mognadstiden för de i olika områden odlade stråsädesslagen får en jämn spridning över säsongen.

Ett aktuellt mål för växtförädlingen är att kombinera hög avkastning med tidig mognad. Behovet härav framträder för vissa växtslag över hela landet, för andra åter särskilt i norr. Erfarenheten särskilt från de senare åren visar att man vid denna för- ädling kan uppnå mycket påtagliga resultat.

Ett allmänt förädlingsmål av särskild vikt är att åstadkomma god vinterhärdighet hos övervintrande växtslag. Såvitt gäller t. ex. stråsädesslagen är härdigheten beroende bl. a. av växtens fysiologiska köldhärdighet samt resistens mot otjänlig väderlek, upp- frysning och diverse övervintringssvampar. Hos oljeväxterna är vinterhärdigheten dess- utom beroende av växtsättet och då framför- allt stamdelens höjd över markytan och dess

Behovet av kvalitetsförbättringar i skilda hänseenden är starkt framträdande. Bland förbättringar som nu särskilt framstår som önskvärda är t.ex. bakningskvaliteten hOs brödsäd, mältningsresistensen hos råg och vete, proteinhalten och proteinets värde hos fodersäd och trindsäd, proteinvärdet och smältbarheten hos grönfoder och vallväxter, höjning av oljehalten och förbättringar av oljans hållbarhet och näringsfysiologiska värde, minskning av halten skadliga äm- nen såsom glukosider i raps, kokbarheten hos matärter, nya kvalitetsegenskaper hos potatis alltefter användningsområden m.m.

I fråga om köksväxterna uppställer kon- servindustrin speciella krav, som samman- hänger med lämpligheten för djupfrysning och annan konservering. I detta samman- hang liksom även vid distribution och för- säljning av färska grönsaker har transport- hållbarheten fått ökad betydelse. För färsk frukt är dess förmåga att tåla den ofta ganska omilda behandlingen på vägen från odlare till konsument av stor betydelse.

De flesta av de odlade kulturväxterna an- grips i större eller mindre utsträckning av sjukdomar och skadedjur såväl under vege- tatiOnsperioden som efter skörden. Angrep- pen kan komplicera odlingen och har för övrigt en mycket stor inverkan på det kvan- titativa och kvalitativa skörderesultatet. För- sök har gjorts att beräkna storleken av den skada som uppstår till följd av dessa an- grepp. I internationellt sammanhang har den årliga" skadan uppskattats till 10—30% av världsskörden. 1949 års växtskyddsutred- ning uppskattade de genomsnittliga årliga totalskadorna till omkring 15 % av de växt- produkter som skördades i vårt land. Från annat håll har det påståendet gjorts, att ska- dorna genom angrepp av parasiter och dy- likt kostar jordbruket och trädgårdsnäringen i Sverige omkring en halv miljard kr årligen.

I viss utsträckning kan skadeverkningarna begränsas bl. a. genom olika kemiska be- kämpningsmedel. Kostnaden härför är emel- lertid jämförelsevis hög. Som exempel kan nämnas, att enbart kostnaden för bladmö- gelbekämpning av de 50000 har potatis,

som odlas i södra och mellersta Sverige, uppskattats till ca 12 mkr./år. Växtsorter, som har förmåga att motstå angrepp från parasiter och andra skadegörare, dvs. är sjukdomsresistenta, skulle självfallet vara den på längre sikt bästa lösningen. Hittills vunna erfarenheter visar också att växtför- ädlingen har stora förutsättningar att succes- sivt lösa problem på detta område. En inten- siv teoretisk och praktisk forskning på re- sistensförädlingens område beträffande de flesta kulturväxter pågår såväl inom Sverige som utomlands. I många fall har de resi- stensbiologiska undersökningarna kommit så långt att resistensgenernas nedärvning, ur— valsmetodiken, resistensens natur, parasitpo- pulationernas rassammansättning m.m. bli- vit kända. Förutsättningar finns således för en målinriktad resistensförädling.

Redan förekommer i marknaden flera genom svensk förädlingsverksamhet fram- ställda sorter med förbättrad resistens mot parasiter. Inom en relativt nära framtid tor- de föreligga sorter av korn och vete som är resistenta mot mjöldagg och nematoder samt sorter av potatis som är motståndskraftiga mot bladmögel, nematodangrepp och vissa Virussjukdomar. Förädlingen arbetar f.n. med att införa resistens hos lantbruksväx- terna mot drygt tjugutalet parasiter. Mot- svarande siffra gäller för förädlingen av trädgårdsväxter. Nödvändigheten att inrikta odlingen på sorter med motståndskraft mot angrepp från parasiter och andra skadegö- rare blir också större ju mera intensiva od- lingsformema blir.

8.3 Betydelsen av ökat stöd åt växtförädlingen

Det anförda visar, att det för hela folkhus- hållet är av stor betydelse att en tillräckligt omfattande växtförädling bedrivs i vårt land. Härigenom främjas en rationell utveckling av jordbruket, trädgårdsnäringen och skogs- näringen och förbättras det ekonomiska ut- bytet inom dessa näringsgrenar. Detta bör i sin tur leda till en säkrare och billigare livsmedelsförsörjning och till att andra konsumtionsintressen tillgodoses. Från

jordbrukspolitisk synpunkt bör beaktas, att konkurrensen från andra länder med gynn- sammare odlingsbetingelser och inte minst lägre kostnadsläge är hård. Bättre sorter speciellt avpassade till våra klimatiska för- hållanden och med hög avkastning gör det möjligt att öka konkurrenskraften hos den inhemska odlingen.

Modern växtförädling är redan nu före- nad med stora kostnader. I forskningens be- gynnelseskede kunde de grundläggande rö- nen uppnås med relativt begränsade resurser men kostnaden för att framställa nya, för- bättrade sorter har efter hand ökat. Denna ökning torde bli allt större i framtiden. För att man skall kunna rationellt utnyttja alla förekommande förädlingsmetoder krävs numera stora investeringar i anläggningar och teknisk-vetenskaplig utrustning.

Modern förädlingsteknik har en tendens att gynna stora företag med betydande eko— nomiska resurser. Ett förädlingsföretag, som har resurser att till sig knyta kvalificerade genetiker och specialister på olika delar av växtförädlingens område, har möjlighet att göra framsteg inom områden som är stäng— da för mindre företag. Vidare gäller för växtförädling i hög grad, att en ökad insats ofta ger direkt utslag i förbättrade resultat.

För att i erforderlig utsträckning kunna följa utvecklingen och möta de ständigt steg— rade kraven måste alltså växtförädlingsföre- tagen tillföras ökade ekonomiska resurser. Möjligheterna för företagen att finansiera sin verksamhet genom att ekonomiskt ut- nyttja sina förädlingsresultat har hittills va— rit otillräckliga. I väsentlig grad har verk- samheten därför fått lita till stöd från det allmänna.

Vad angår det allmännas stödåtgärder kan till en början nämnas de förut nämnda direkta statliga bidragen. Sådana har läm- nats till Sveriges utsädesförening, Institutet för växtförädling av frukt och bär och Insti— tutet för skogsförbättring samt med mind- re belopp — till W. Weibull aktiebolag och Holmberg & Söner aktiebolag. Till de först- nämnda tre företagen har bidragen utgått med under åren successivt ökade belopp. Ökningen har delvis avsett att täcka kost—

naden för bestämda, nya arbeten men i övrigt väsentligen blott inneburit att man bibehållit anslagens realvärden. Under sena- re år har också vissa ökade bidrag getts åt den egentliga forskningen på området.

Främst har emellertid en förstärkning av växtförädlingens resurser åstadkommits ge- nom systemet med växtförädlingsavgifter, vilket kommit lantbruksväxtsidan till godo. Från den 1 juli 1961, då systemet infördes, till den 1 juli 1967 har växtförädlingsavgif— terna, som under denna tid upptagits endast på strå— och trindsäd, årligen uppgått till omkring 1,5 mkr. Genom utdelningen från växtförädlingsfonden har det allmännas fi- nansiella bistånd åt växtförädlingen ökats med omkring 30 % jämfört med tiden före år 1962. Fr. o. m. den 1 juli 1967 har växt- förädlingsavgiften höjts från 1 kr/ dt till 1:25 kr/ dt för strå- och trindsäd. Dessutom har den 1 juli 1968 införts avgifter även för övriga lantbruksväxter, vilka avgifter fast- ställts i proportion till de nämnda beloppen. Dessa höjningar kan beräknas medföra en ökning av bidragen från växtförädlingsfon- den till förädlingen med omkring 1,5 mkr./ år.

Höjningen av växtförädlingsavgiften och utvidgningen av avgiftssystemet har avsevärt förstärkt den praktiska växtförädlingens re- surser. Systemet är emellertid begränsat till lantbruksväxterna och fortfarande ligger t. ex. grönytegräs, köksväxter och plantsko- lealster utanför systemet.

Det är enligt utredningens mening uppen- bart, att utdelningarna från växtförädlings- fonden, med nuvarande avgiftsuttag och begränsning i fråga om växtslagen, inte är tillräckliga för att ge växtförädlingen erfor- derlig ökning i resurserna.

Frågan om att förstärka växtförädlingens resurser har också uppmärksammats i olika sammanhang. Från senare år kan nämnas, att 1959 års riksdag behandlat frågan om vidgade insatser beträffande den resistens— biologiska forsknings- och förädlingsverk- samheten och belyst betydelsen av denna verksamhets organisation (se prop. 1959: 138). Frågan om växtförädlingens behov behandlades också av 1960 års jordbruks-

utredning och av den år 1958 tillsatta trädgårdsnäringsutredningen. Åt 1962 års skogsbruksutredning uppdrogs den 15 feb- ruari 1963 att överväga möjligheten att främja användningen av skogsfrö och skogs- plantor av god kvalitet samt att i anslutning härtill överväga frågan om statens medver- kan i det skogliga växtförädlingsarbetet.

8.4 Former för ökat stöd åt växtförädlingen

Växtförädlingens finansieringsproblem sy- nes i praktiken kunna lösas huvudsakligen på tre vägar, nämligen genom ökade bidrag över statsbudgeten, genom en ytterligare ut- vidgning av systemet med växtförädlingsav- gifter och genom att man inför ett privat— rättsligt system för skydd av förädlingspro- dukter.

Direktiven anvisar inte utvägen att öka det nu utgående direkta statsbidraget. Ut- redningen har därför inte ansett sig böra närmare undersöka i vad mån en ökning här är motiverad och i vilka former den kunde genomföras. Emellertid bör framhållas, att frågan om växtförädlingens behov av stats— bidrag inte kan lämnas helt utanför utred- ningens överväganden. Utredningen åter- kommer till frågan längre fram under punkt 8.8.

En lösning av frågan om medelsanskaff— ningen för växtförädlingens ökade behov får därför sökas på någon av de två övriga här angivna vägarna eller genom en kombina- tion av båda.

En utvidgning av det nuvarande systemet med växtförädlingsavgifter kan självfallet genomföras med bibehållande av grunddra- gen i detta system. En redogörelse för detta system har lämnats under punkt 6.2.

Principerna för ett privaträttsligt system avser utredningen att utveckla längre fram (jfr punkt 9.1). I detta sammanhang torde det vara tillräckligt ange att ett sådant skulle ge förädlaren en ensamrätt att utnyttja sina nya förädlingsprodukter. Det blir alltså förädlaren själv som bestämmer på vilka villkor hans produkter skall tillhandahållas allmänheten. Av stor praktisk betydelse är att förädlaren sålunda själv bl.a. fastställer

de licensavgifter som utgår. En ensamrätt kan ges ett mer eller mindre omfattande innehåll med avseende på vilka slag av för- ädlingsprodukter den täcker och vilka sär- skilda befogenheter den omfattar. Den kan vidare förenas med begränsningar som är påkallade i det allmännas intresse.

Båda systemen innebär i princip, att de intressenter som mera direkt tillgodogör sig resultaten av växtförädlingsarbete också får bekosta detta arbete genom att erlägga av- gifter. Det offentligrättsliga systemet med växtförädlingsavgifter och ett privaträttsligt system överensstämmer således i detta av- seende. I övrigt företer de båda systemen viktiga skiljaktigheter. ] det följande skall redovisas utredningens synpunkter på vad som talar till förmån för det ena och andra systemet.

8.5. Tekniska och administrativa synpunkter

Systemet med växtförädlingsavgifter har samordnats med statsplomberingen av utsä— de. Då systemet infördes blev plombering obligatorisk för växtslag som berördes av detta. Kombinationen växtförädlingsavgifter obligatorisk plombering leder till en kvali— tativ förbättring av utsädet. Systemet har den fördelen ur administrativ synpunkt, att sättet för uppbörden av avgiften är enkelt och medger en säker kontroll. Den statliga organisationen för uppbörd och fördelning av influtna medel har inte någon större om- fattning och är ej kostsam. För sortinneha- varen har systemet den fördelen, att han ej belastas med några administrationskostnader för avgiften; alla influtna avgifter kommer honom helt till godo. Han behöver ej heller själv ingå i förhandlingar med avnämaren av hans produkter.

För konsumenten är det en fördel att avgiften utgår med bestämt belopp, som i regel blir lika för varje sort. En för viss period fast avgift ger också statsmakterna möjlighet att lättare överblicka konsekven- serna i skilda hänseenden av avgiftsuttaget.

En utbyggnad av växtförädlingsavgiftssys- temet till att omfatta alla de växtarter, be- träffande vilka förädlingen kan anses vara i

behov av ökat ekonomiskt stöd, skulle ur rent teknisk synpunkt ej möta större svårig- heter. Avgiften bör också, åtminstone be- träffande flertalet växtarter, kunna faststäl- las till belopp som ger en expanderande för- ädlingsindustri ett verksamt stöd.

Vad härefter angår ett privaträttsligt sys— tem kan först erinras om det tidigare nämn- da förhållandet att bestämmelserna om statsplombering rent faktiskt medför befo- genheter som påminner om en ensamrätt när det gäller vissa förädlingsprodukter, nämligen statsplomberad utsädesvara av klass B. I viss mening kan därför sägas att ett privaträttsligt system ej skulle represen- tera en absolut nyhet i svensk rätt.

Ett dylikt system medför för det all- männa den fördelen, att staten inte alls be- höver befatta sig med frågan om licensav- gifterna. Det blir förädlarens ensak att vid- ta nödiga arrangemang för att utnyttja ett honom tillerkänt rättsskydd.

Såväl ett offentligrättsligt som ett privat— rättsligt skydd kräver en statlig administra- tion, som har hand om provningen av nya sorter och som prövar ansökan om intagning i rikssortlistan resp. om rättsskydd för sor— ten. Den för ett privaträttsligt system nöd- vändiga administrationen blir något mera omfattande än om det offentligrättsliga sys- temet utvidgas. Någon större skillnad mel- lan de båda systemen i detta hänseende kan det dock ej vara fråga om. De administra- tionskOStnader som ett privaträttsligt system medför bör helt eller åtminstone till över- vägande del kunna tas ut av förädlingsföre- tagen. Det förhållandet att någon del av kOStnaderna skulle komma att slutligen stan- na på statsverket bör för övrigt kunna god- tas med hänsyn till det intresse sortpröv- ningen har för den statliga rådgivningsverk— samheten på jordbrukets och trädgårdsnä- ringens områden och till det allmännas strä- vanden över huvud taget att förbättra utsä- det.

Såsom framgår av det anförda har båda systemen för- och nackdelar ur teknisk och administrativ synpunkt. Dessa kan inte an— ses vara av beskaffenhet att tydligt tala till fördel för ettdera systemet. Att införa ett

i huvudsak nytt system för växtförädlingens finansiering synes inte böra väljas om inte andra starkt vägande skäl talar härför.

8.6 Särskilda skäl för ett privaträttsligt system

8.6.1. Rättviseskäl

I skilda sammanhang har gjorts gällande att förädlaren borde av rena rättviseskäl och alltså helt oavsett resultatet av rent ekono- miska överväganden tillerkännas en ensam- rätt till sin sort. Det har framhållits, att för- ädlaren borde i likhet med varje annan upphovsman ha rätt till skydd för resultatet av sitt skapande arbete. Härvid har åbero- pats bl. a. en av reglerna i den av Förenta nationernas generalförsamling den 10 de— cember 1948 antagna Allmänna förklaring- en om de mänskliga rättigheterna, där det i artikel 27 heter: »Envar har rätt till skydd för de moraliska och materiella intressen som härrör från varje vetenskapligt, litterärt eller konstnärligt verk till vilket han är upp- hovsman.»

En jämförelse mellan exempelvis en upp- finning, för vilken möjlighet föreligger till rättsskydd genom patent, och en ny växtsort visar beträffande upphovsmannens arbete inte i väsentliga avseenden några skiljaktig- heter. Bakom en ny sort ligger ofta ett lika omfattande och kvalificerat arbete som bak- om en uppfinning. För förädlaren gäller det att finna nya kombinatioaer av gener, de nedärvda faktorer i en växt som bestäm- mer dennas egenskaper och praktiska an- vändbarhet. Han för in nya egenskaper i existerande sorter genom att byta ut eller utöka generna. Det föreligger en viss likhet mellan detta arbete och det som exempelvis en kemist utför, då han försöker få fram en ny kemisk förening.

Modern växtförädling sker i stor utsträck- ning genom samarbete mellan experter från olika områden, genetiker, cytologer, statisti— ker m.fl., och är baserad på vetenskapliga metoder. Förädlingstekniken har utvecklats och man kan i högre grad än tidigare förut— se resultatet av en korsning av olika sorter.

Ett förädlingsarbete, som medger möjlighe- ter att arbeta efter en viss linje för att er— hålla en kombination av önskade egenska- per, måste anses vara ett typiskt exempel på målforskning och är därmed också helt jäm- förligt med industriell forskning och upp- finnande verksamhet i allmänhet.

Vad nu anförts kan alltså åberopas till förmån för att förädlingsföretagen tiller- känns ett privaträttsligt skydd av samma art som tillkommer andra upphovsmän.

Den nu anförda synpunkten kan också uttryckas så att man med ett privaträttsligt system skulle undanröja den orättvisa som ligger i att förädlaren med nuvarande regler inte får skälig ersättning för det välstånd han hjälper till att skapa. Sedan förädlaren marknadsfört en av honom framställd sort, blir den genast tillgänglig för allmänt be— gagnande. Förädlaren förlorar i stort sett kontrollen över förökningen och marknads- föringen av sin sort och därmed också möj— ligheten att ekonomiskt tillgodogöra sig denna. Förekomsten av olika former av statligt stöd visar också att förädlaren ej har tillräckliga möjligheter att utnyttja sina produkter. Av vad som förut anförts under punkt 4.4 framgår, att ett privaträttsligt skydd skulle ge förädlingsföretagen möjlig- het till större intäkter på den svenska mark- naden än hittills.

Rättvisesynpunkter och jämförelsen med upphovsmannens gynnade ställning på andra rättsområden talar alltså i och för sig för att växtförädlingen tillerkänns ett privaträttsligt skydd för sina produkter.

Till förmån för att man skulle införa ett privaträttsligt skydd för växtförädlingspro- dukter har även anförts att växtförädlaren genom ett officiellt beslut om ensamrätt till en sort får ett uttryckligt bevis på den in- sats han gjort i växtförädlingen. Ett sådant beslut anses kunna verka stimulerande på hans verksamhet. Argumentet har främst betydelse beträffande sådana växtarter som inte är upptagna i rikssortlistan. För arter som omfattas av rikssortlistan har förädla- ren redan nu möjlighet att inom riket få sitt namn knutet till en ny sort genom att få den upptagen i denna lista.

8.6.2. Ökat sortutbyte med utlandet

Av betydande intresse i förevarande sam— manhang är det samarbete på växtföräd- lingsområdet som sedan länge förekommer mellan olika länder och som nu utmyn- nat i att ett antal västeuropeiska stater an- tagit konventionen för skydd av växtför- ädlingsprodukter. De fördragsslutande sta- terna har fastslagit, att ett dylikt skydd skul- le vara av vikt för jordbrukets utveckling inom deras områden. Ett tillträde till kon- ventionen medför, att förädlare i ett unions— land har rätt att i annat unionsland åtnjuta samma förmåner i fråga om skyddet för sina förädlingsprodukter som landets egna medborgare. En svensk anslutning till kon- ventionen skulle alltså medföra, att svenska förädlingsföretag skulle i annat unionsland kunna få det skydd som landets egna för- ädlare där åtnjuter. Omvänt skulle förädlare i andra unionsländer kunna här i Sverige åtnjuta samma rättsskydd för sina produkter som de svenska företagen.

Möjligheten för Sverige att vinna anslut— ning till konventionen och därmed delta i det internationella samarbete som konven— tionen medför, står emellertid öppen endast om Sverige har en nationell lagstiftning för skydd av växtförädlingsprodukter som upp— fyller de i konventionen ställda kraven. Här— vid är att märka, att systemet med växtför- ädlingsavgifter, som är av offentligrättslig karaktär, inte är så utformat eller kan med bibehållande av sina huvuddrag utformas så att konventionens krav tillgodoses. Ett pri- vaträttsligt skydd här i riket skulle däremot möjliggöra en anslutning.

En svensk anslutning till konventionen skulle vara ägnad att främja utbytet mellan Sverige och övriga unionsländer av nya, för- bättrade växtsorter. På den svenska mark- naden förekommer redan nu några danska, finska, norska, holländska och västtyska sor- ter, som är upptagna i rikssortlistan. Utom- lands saluförs svenska sorter till ej ringa an- tal. Det har visat sig att många i Sverige framställda sorter gått bra att använda i främmande land. Redogörelsen förut i kapitel 5 visar, att svenska sorter av strå-

sädesslagen fått en omfattande spridning i de länder där konventionsregler kan komma att tillämpas och där således svenska förädlare vid en anslutning till konventionen kan få skydd för sina nya sorter.

Från marknadsföringen utomlands av dessa svenska sorter har, innan konventions- systemet där börjat verka, licensinkomster under många år tillförts våra två utsädesfö- retag med direkt anknytning till växtföräd- lingsverksamhet. Inkomsterna har grundats på avtal mellan dessa företag och deras re- presentanter i den främmande staten. Avgif- ter har utgått endast på representanternas egen försäljning och har beräknats så gott som enbart på den generation av sorterna som ligger närmast efter det från Sverige le- vererade stamutsädet. Enligt uppgift från ut- sädesföretagen uppgick licensinkomsterna under år 1967 till ett nettobelopp av tillhopa ca 700 000 kr. Största delen härav kom från Frankrike, främst beroende på den sprid- ning några kornsorter där fått. Större licens- inkomster kom vidare från Belgien. Dan- mark, Förbundsrepubliken Tyskland. Ne- derländerna, Storbritannien och Österrike. Mindre belopp kom från Island. Luxemburg. Schweiz och Spanien.

Att utländska förädlare velat saluföra si- na sorter i Sverige måste delvis ha berott på att de enligt förordningen om växtföräd- lingsavgifter kunnat få bidrag ur växtföräd— lingsfonden. Förutsättningen för bidrag är att den utländske förädlarens hemland till— erkänner svenska förädlare motsvarande förmåner. Tidigare har sådan reciprocitet ansetts föreligga i förhållande till Förbunds- republiken Tyskland och Nederländerna. Sedan dessa länder ratificerat konventionen. gäller enligt den i anledning härav i länderna utfärdade lagstiftningen som huvudregel att endast sådan utländsk medborgare kan få växtförädlarrätt i landet som tillhör stat vil- ken anslutit sig till konventionen eller med vilken särskilt avtal om reciprocitet förelig— ger. I Nederländerna synes svenska föräd- lingsföretag dock kunna tills vidare få rätts- skydd för sina nya sorter enligt en Specialre- gel. Holländska förädlare torde därför allt— jämt hos oss få utdelning ur växtförädlings-

fonden. I princip upprätthåller även Dan- mark krav på konventionstillhörighet. Med detta land har dock Sverige omkring årsskif- tet 1967—1968 träffat ett tillfälligt arrange- mang i reciprocitetsfrågan. Denna innebär, att i Sverige skall för dansk växtsort av strå- säd och trindsäd bidrag utgå ur växtföräd- lingsfonden efter samma grunder som gäller för svensk växtsort och att i Danmark skall nya svenska växtsorter av dessa växtslag kunna få skydd enligt den danska lagen. Ar- rangemanget har på danskt förslag begrän- sats till att gälla till den 1 januari 1973. Att avtalet blivit tidsbegränsat beror sannolikt på att man från dansk sida förväntar sig att Sverige snart skall ansluta sig till konven- tionen. I den i Storbritannien gällande lagen om växtförädlarrätt uppställs icke krav på reciprocitet för att svenska sorter där skall kunna beviljas rättsskydd.

Det anförda visar, att förutsättningar vis- serligen finns för att Sverige även utan ett konventionstillträde kan upprätthålla ett sortutbyte med Storbritannien och, under en obestämd tid framåt, också med Nederlän- derna och Danmark. I fråga om andra stater som tillträder konventionen får det antas att de i likhet med Förbundsrepubliken Tyskland uppställer krav på konventions- tillhörighet. Det kan alltså ej väntas, att dessa länder finner de förmåner som det svenska systemet med växtförädlingsavgifter erbjuder den utländske förädlaren tillräckli- ga för att ge svenska förädlingsföretag skydd för deras produkter. Sverige skulle därige- nom komma att ställas utanför samarbetet mellan konventionsländerna — på sikt får man räkna med att det här gäller flertalet länder i Europa. Följden härav blir i första hand att det nuvarande, låt vara tämligen begränsade sortutbytet med andra länder kan komma att i huvudsak upphöra. Redan detta förhållande talar enligt utredningens mening för att Sverige ansluter sig till kon- ventionen. Härtill kommer, att en anslutning självfallet skulle ytterligare befrämja ett sortutbyte med unionsländerna. Helt allmänt skulle utbytet bli till ömsesidig nytta för od- lingen och konsumtionen i länderna. Bety- delsen av att nya sorter sprids mellan län-

derna och att allt större kvantiteter utsäde går i internationell handel har i olika sam- manhang framhävts.

En anslutning till konventionen skulle vi— dare bli till direkt fördel för de svenska för- ädlingsföretagen genom den möjlighet de skulle få att i andra unionsländer ekono- miskt utnyttja sina nya sorter och på så sätt öka sina intäkter på dessa. Att beräkna de intäkter som företagen skulle efter ett svenskt tillträde till konventionen få från utlandet låter sig inte göra. Intäkter kan nämligen huvudsakligen blott tillföras dem på nya, tidigare ej marknadsförda sorter. Utfallet är således beroende av de svenska företagens förmåga att framdeles konkurre- ra på de utländska marknaderna med nya sorter. Den omsättning och odling av svens- ka sorter som nu förekommer utomlands och som utredningen sökt fastställa förut i kapitel 5, bör emellertid kunna ge en viss uppfattning om vilka licensintäkter de svenska förädlingsföretagen skulle kunnat ha, om konventionen varit i tillämpning och företagen haft möjlighet att ta ut licensav- gifter på dessa redan marknadsförda sorter. Resultatet av en sådan beräkning bör i sin tur kunna ge en antydan om den svenska växtförädlingens framtida möjligheter att ut- nyttja en konventionsanslutning för att be- reda sig licensintäkter.

Om uppgifterna i kapitel 5 om sortsprid- ningen utomlands godtas och det antas, att de svenska förädlingsföretagen kunnat i ut— landet uppbära samma avgift som nu utgår i Sverige, 1 kr 25 öre/dt. skulle år 1967 licensavgifterna från utlandet på de svenska stråsädessorterna ha utgjort 1,5—2 mkr. Des- sa belopp utgör 0,8—l,3 mkr. mer än företa— gen det året faktiskt fick i licensintäkter från utlandet. Huvuddelen av licensavgifterna skulle belöpt på länder som anslutit sig till konventionen. Beloppen ligger i underkant eftersom siffrorna är försiktigt beräknade.

Till jämförelse med de sålunda framkom- na beloppen kan erinras om att växtföräd- lingsavgifterna i Sverige på stråsäd numera efter avgiftshöjningen utgör ca 2,3 mkr.

Om man vid beräkningen i stället utgår från de licensavgifter som faktiskt tas ut

i konventionsländerna, blir det beräknade totala licensbeloppet väsentligt större. Li- censavgifterna i dessa länder utgår nämligen med högre belopp än i Sverige och utgör för deciton i t. ex. Danmark 3 Dkr, Förbunds- republiken Tyskland 5:80 DM, Nederlän- derna 7 Hfl för vete, korn och havre och 5:50 Hfl för råg samt Storbritannien 6 3. Enligt dessa licensavgiftsuttag och efter av- drag för nödiga kostnader skulle svenska förädlarna i licensintäkter från utlandet år 1967 ha erhållit ett nettobelopp på omkring 3 mkr.

Från utsädeshandelns sida har uppgivits, att man utfört motsvarande beräkningar och därvid kommit till högre siffror än ut- redningen nyss angivit.

Emellertid avser de här gjorda beräk- ningarna sorter, som redan marknadsförts och för vilka konventionen ej ger rättsskydd. För att innehavare av dessa äldre sorter skall beredas licensintäkter krävs att konventions- stat vidtar särskilda anordningar. Så har också skett i bl. a. Nederländerna. Det är inte uteslutet att förmånen i fråga om äldre sorter kan komma även svenska förädlare till godo om Sverige ansluter sig till konven- tionen.

Vad angår framdeles av svenska förädla- re producerade sorter ger det föregående vid handen att svenska förädlare torde kom- ma att ställas utan rättsskydd för dessa i de flesta konventionsländer, om Sverige inte an- sluter sig till konventionen. Uppenbarligen finns risk för att de t.o.m. på sikt helt eller delvis förlorar sina hittillsvarande li— censinkomster från konventionsländerna.

Vilka intäkter en anslutning till konven- tionen kan komma att ge den svenska växt- förädlingen från handeln utomlands med deras nya sorter blir såsom nämnts främst beroende av vilka möjligheter de svenska sorterna har att konkurrera på utländska marknader. Enligt utredningens mening lig— ger den svenska förädlingen för närvarande på en så hög nivå jämförd med flertalet and- ra länder inom konventionsområdet, att det bör kunna hållas för visst, att den efter en anslutning till konventionen skall vinna fort- satt god avsättning för sina produkter i kon-

Av det anförda framgår enligt utred- ningens mening att om ett privaträttsligt sys- tem införs i Sverige och Sverige ansluter sig till konventionen detta kommer att med- föra icke blott att sortutbytet ökar med and— ra länder till gagn för den svenska odlingen, handeln, industrin och konsumtionen utan också att den svenska förädlingens resurser starkt förbättras. Denna förbättring stimule- rar i sin tur växtförädlarna att framställa nya produkter som kommer allmänheten till godo. Starka skäl föreligger sålunda för att i Sverige införa ett konventionssystem.

Innan slutlig ställning tas i frågan måste emellertid undersökas huruvida risk finns för att ett sådant system skulle kunna miss- brukas. Systemet skall inte kunna utnyttjas så att, t.ex. i konkurrenssyfte, marknaden undanhålls nya, för odlingen och konsum- tionen värdefulla sorter eller så att prisnivån på utsäde blir oskälig.

8.7 Skydd mot missbruk av ett privaträtts- ligt system

Någon risk för att privaträttsligt skydd för en sort skulle utnyttjas för att hålla tillbaka spridningen av sorten torde man inte ha an- ledning att räkna med. Förädlaren har själv intresse att så snart en ny sort uppför- ökats i lämpliga kvantiteter genast få ut den på marknaden för att kunna ekonomiskt till- godogöra sig resultatet av sitt långvariga och kostsamma förädlingsarbete. Erfarenheten från andra länder med licenssystem på växt- området ger ej heller stöd för antagandet, att ett privaträttsligt system försvårar den önskvärda, snabba spridningen av nya, för folkförsörjningen värdefulla sorter.

Vad angår prisfrågan är själva syftet med en ny lagstiftning och en anslutning till konventionen att ge de svenska växtföräd- lingsföretagen möjlighet att ta ut skäliga li-' censavgifter vid de nya sorternas utnytt- jande. I systemet ligger att förädlarna här- vid själva bestämmer avgifternas storlek. Det kan emellertid inte tillåtas, att licens- avgifterna blir så höga att prisnivån på växt- material av växtslaget i fråga påverkas på

ett ur allmän synpunkt otillfredsställande sätt.

Ett skydd mot missbruk av en förädlaren tillerkänd ensamrätt kan i första hand upp- nås genom att själva ensamrätten begränsas på lämpligt sätt. Såsom framgår av punkt 9.1 anser utredningen, att anledning ej före- ligger att tillerkänna sortinnehavaren ett längre gående skydd än det som växtföräd- larkonventionen föreskriver. Förädlarens en- samrätt bör alltså begränsas till produkter som är avsedda för förökning och den bör endast avse yrkesmässig förökning och han- del med sådant material. Detta innebär, att jordbrukare och andra odlare äger att fritt utnyttja skyddade växtsorter för framställ- ning av konsumtionsvara och att fritt föröka sorter till eget utsäde. Odlarna kan alltså välja mellan att köpa förökningsmaterial av sorten från sortinnehavaren eller hans li- censtagare och att själv odla utsäde av sor- ten. Denna begränsning ger ett väsentligt skydd mot en monopolistisk prissättning från sortinnehavarens sida.

Beaktas bör även att den nya lagstift- ningen i sig själv uppmuntrar till tävlan mel- lan förädlarna och till framställningen av konkurrerande produkter. Om en ny, rätts- skyddad sort inte i någon högre grad skiljer sig i fråga om odlingsegenskaperna från ti- digare på marknaden förekommande sorter, måste sortinnehavarens möjligheter att i kon- kurrensen med de andra sorterna ta ut ett jämförelsevis högt pris på eget föröknings— material av sin skyddade sort eller en hög licensavgift på andras odling av sorten be- dömas som ringa. Även om sorten inne- fattar ett stort framsteg i fråga om de vär- defulla egenskaperna, måste likaledes kon— kurrensen från andra sorter normalt för- hindra att ett pris eller en licensavgift tas ut som inte står i proportion till vad som står att vinna genom förbättringen hos sor- ten. Betingar en ny sort ett i förhållande till sina odlingsegenskaper alltför högt pris, kommer alltså odlaren normalt att föredra en konkurrerande sort till dess priset på den nya sorten blir lägre. Marknadsmekanismen bör sålunda i regel förhindra oskäliga pris—

stegringar. För särskilda fall, såsom t. ex. då en ny sort inte möter erforderlig konkur- rens på marknaden, bör det emellertid fin- nas skydd mot att ensamrätten utnyttjas för en oskälig prissättning i strid mot all- mänhetens intresse.

För vissa fall bör missförhållanden i detta hänseende kunna rättas genom tillämpning av gällande bestämmelser rörande prisöger- vakning, förhindrande av konkurrensbe- gränsning o.d. Främst syftas här på lagen den 25 september 1953 om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Nu avsedda bestämmelser ger möjlighet till en viss pris- och konkurrens- övervakning. Bestämmelserna är helt allmänt inriktade på att bevara och befordra en för sund prisbildning önskvärd konkurrens. Den ensamrätt som skall tillerkännas förädlaren står givetvis ej såsom sådan i strid med kon— kurrensbegränsningslagen. Åtgärder av kon- kurrensbegränsande karaktär som har ett omedelbart samband med ensamrätten är också åtminstone i allmänhet undantagna från lagens tillämpning. Ingripande med stöd av denna lag torde dock kunna komma i fråga t. ex. när ensamrätten utnyttjats för att tvinga fram eller understödja annan kon— kurrensbegränsning.

Det kan erinras om att Kungl. Maj:t en- ligt konkurrensbegränsningslagen äger för- ordna om visst högstapris på en vara, om visst pris med hänsyn till kostnaden och öv- riga omständigheter är uppenbart för högt och saken är av allmän betydelse. Syftet med bestämmelsen är att ge samhället en möjlighet att ingripa i sådana fall då priset på en vara till följd av ofullständighet i konkurrensen är uppenbart för högt. Be- stämmelsen bör kunna tillämpas i fråga om förökningsmaterial av växtslag som för folk- hushållet är av större betydelse.

Möjligheten för det allmänna att genom tillämpning av denna och andra bestäm- melser i lagstiftningen på pris— och kon- kurrensområdet motverka att ett rättsskydd missbrukas är dock begränsad. Ett ytter- ligare skydd måste därför skapas för att

tillgodose det betydelsefulla samhällsintresse varom här är fråga. Enligt utredningens me- ning bör detta ske genom att i lagstiftningen om skydd för växtförädlingsprodukter även tas upp bestämmelser om s. k. tvångslicens, dvs. rätt för den som vill utnyttja en skyd- dad produkt att av myndighet erhålla licens därtill. Vid fastställandet av de villkor som principiellt bör gälla för meddelande av tvångslicens bör till en början beaktas här tillämpliga stadganden i växtförädlarkon- ventionen. Enligt denna (artikel 9) gäller i princip, att det fria utövandet av ensam- rätten inte får begränsas av andra skäl än som kan hänföras till det allmännas intres- se. Föreskriften får anses medge unions- stat rätt att bl. a. reglera marknadsföringen av skyddade sorter i syfte att lösa sprid- nings- och prisfrågorna. Att konventionen ej lägger hinder för en sådan reglering framgick också av överläggningarna vid den konferens vid vilken konventionen an- togs. Bestämmelsen ansågs t.o.m. innebä— ra, att beträffande viktigare växtslag ensam- rätten generellt kunde bytas ut mot ett tvångslicenssystem eller mot ett statligt sub— ventionssystem, om detta ansågs nödvändigt för att säkerställa spridningen av nya sorter av dessa växtslag.

Av intresse i sammanhanget är vidare hur tvångslicensfrågorna reglerats i utländsk lagstiftning. Den danska lagen i ämnet åläg- ger förädlaren skyldighet att medverka till utbredningen av en ny sort genom att själv eller genom annan fullgöra beställningar på lämpligt förökningsmaterial av sorten in- om skälig tid och i den omfattning som är nödvändig för att garantera att allmänheten förses med material av sorten på skäliga villkor. Påföljden av att skyldigheten inte fullgjorts är den att enskild person eller sammanslutning kan erhålla tvångslicens. Vi- dare äger lantbruksministern ålägga förädla— ren att låta envar utnyttja sorten, s. k. gene— rell tvångslicens, om detta anses nödvändigt för att säkra utbredningen av en ny sort eller för att motverka en väsentlig försämring av villkoren för en förvärvsgren.

I den engelska lagstiftningen gäller iprin- cip att varje kompetent odlare eller säljare

äger rätt att på skäliga villkor föröka eller sälja material av en skyddad sort. Om någon inte får licens från förädlaren eller villko- ren för att få licens är oskäliga, kan odlaren eller köparen vända sig till ett officiellt or- gan, the Controller, som äger meddela sö- kanden tvångslicens. Förutsättning för att licens skall beviljas är, att sortinnehavaren utan godtagbart skäl vägrat att bevilja li- cens eller, då han beviljat eller erbjudit li- cens, betingat sig oskäliga villkor samt att det inte föreligger godtagbar anledning att avslå ansökan. Beträffande vissa, i tillämp- ningsförfattning närmare angivna växtslag stadgas dock en bestämd karenstid, under vilken tvångslicens inte kan ifrågakomma.

I Förbundsrepubliken Tyskand och Ne- derländerna gäller också bestämmelser till skydd mot att ensamrätten utnyttjas på ett mot det allmännas intresse stridande sätt. Bestämmelserna innebär dels rätt att i vissa fall erhålla individuell tvångslicens och dels möjlighet för sortinnehavaren att i offent- ligt anbud erbjuda allmänheten licens (i den tyska lagstiftningen benämnd »Jedermanns— erlaubnis»). Rätt att erhålla individuell tvångslicens föreligger, om sortinnehavaren inte lämnat licenser för förökning och mark- nadsföring av sorten i erforderlig omfatt- ning eller om sortinnehavaren inte ställt till- räckligt med förökningsmaterial till förfo- gande. En förutsättning för tvångslicens är dock att det motiveras av det allmännas intresse. Systemet med »Jedermannserlaub- nis» har tillkommit för att göra det lättare för sortinnehavaren att få sorten spridd.

Utredningen anser, att reglerna om tvångslicens i förevarande lagstiftning bör kunna utformas i nära anslutning till de så- lunda i utländsk lagstiftning förekommande bestämmelserna. Den av utredningen före- slagna bestämmelsen, som närmare behand- las längre fram (se vid 24 5), innebär att det skall åligga sortinnehavare att lämna licenser och tillhandahålla förökningsmate- rial av sorten i den omfattning som kan anses påkallat med hänsyn till folkhushållet eller annat allmänt intresse. Tvångslicens skall kunna erhållas, om sortinnehavaren utan godtagbar anledning underlåtit att full—

göra denna skyldighet.

Man kan förmoda, att tvångslicensinstitu- tet i praktiken inte kommer att få större tillämpning. Värdet av ett sådant institut kan dock inte mätas enbart genom den om- fattning i vilken det tas i anspråk. Redan förekomsten av möjligheten till tvångslicens måste få ett kraftigt inflytande på den fri- villiga licensgivningen och medverka till att licenser utfärdas i rimlig utsträckning och på skäliga villkor. Tvångslicensreglema medför därför enligt utredningens mening ett långt gående skydd för de intressen det allmänna har att beakta.

8.8 Slutsatser

Av redogörelsen i de föregående avsnitten framgår, att den svenska växtförädlingen behöver ökade resurser för sin verksamhet. En förstärkning av resurserna kan ske an- tingen genom en utbyggnad av gällande system med växtförädlingsavgifter eller ge- nom att man inför ett privaträttsligt skydds— system eller genom att man kombinerar des- sa båda system.

Vid en jämförelse mellan de båda syste- men kan till en början konstateras, att de ur administrativ och teknisk synpunkt före- faller likvärdiga. Inom Sverige skulle syste— men också från ekonomisk synpunkt kunna antas medföra likartade resultat.

Den viktigaste skillnaden mellan de båda systemen ligger i verkningarna på det in- ternationella planet. Systemet med växtför- ädlingsavgifter uppfyller ej de i växtföräd- larkonventionen ställda kraven på skydd för växtförädlingsprodukter. Sverige kan därför inte vinna anslutning till växtförädlarunio- nen under åberopande av denna reglering. Härför krävs en nationell lagstiftning av pri— vaträttslig typ.

Det får anses angeläget, att Sverige till- träder konventionen. Denna har redan un- dertecknats av åtta västeuropeiska länder, och det kan beräknas att flera andra län- der under de närmaste åren tillträder den. En anslutning till konventionen kommer att ge möjlighet till ett mera intensifierat samarbete med övriga konventionsländer

och till ett ökat sortutbyte med dessa. För- delarna härav kommer odlarna, handeln, industrin och konsumtionen till del. Vidare får de svenska förädlarna möjlighet att ge- nom marknadsföringen av sina nya sorter i andra konventionsländer bereda sig intäk- ter, som vid nuvarande produktionsförhål- landen bör kunna bli väsentligt högre än hit- tills. Den svenska växtförädlingen har haft en även efter internationell måttstock fram- skjuten position i Europa. Det finns goda skäl anta, att även efter införandet av ett internationellt systern den skall kunna bibe- hålla sin andel i det internationella utbytet och kanske öka sina intäkter genom samar- betet.

Beaktas bör att om Sverige stannar utan- för konventionssamarbetet man ej endast går miste om de nu angivna fördelarna utan även riskerar att göra direkta förluster jäm- fört med hittills rådande förhållanden. Kon- ventionsländerna kan nämligen förväntas i framtiden minska sitt utbyte av växtför- ädlingsprodukter med länder som ej deltar i konventionssamarbetet.

Utredningen föreslår med hänsyn till det anförda, att ett privaträttsligt system för skydd av växtförädlingsprodukter införs samt att Sverige i samband därmed till— träder växtförädlarkonventionen.

Härmed är dock ingalunda sagt att det svenska systemet med växtförädlingsavgifter bör avskaffas. Tvärtom talar mycket starka skäl för att detta skall bibehållas vid sidan av ett privaträttsligt system, åtminstone tills vidare. Utredningen föreslår därför att den erforderliga ökningen av resurserna till den svenska växtförädlingen skall åstadkommas genom en kombination av det privaträtts- liga systemet och systemet med växtföräd- lingsavgifter. De närmare skälen för att sys— temet med växtförädlingsavgifter bör bibe- hållas utvecklas i det följande under punkt 9.2. Där återkommer utredningen också till den mycket viktiga frågan hur en sådan kombination mellan de båda systemen bör utformas.

Utredningen har diskuterat frågan huru—

vida införandet av ett privaträttsligt skydds- system bör leda till en ändring i gällande principer om bidrag över statsbudgeten till förädlingen. Denna bidragsgivning har del- vis syftat till att ge de statsunderstödda växtförädlingsföretagen ekonomiska resurser till att upprätthålla grundforskning inom växtförädlingsverksamheten. Bidragen har också satt företagen i tillfälle att ta upp arbetsuppgifter inom den praktiska växt- förädlingen, som varit så långsiktiga eller förbundna med sådana ekonomiska risker och Osäkerhetsmoment att företagen kanske eljest ej skulle givit sig i kast med dem. Företagen har genom dessa bidrag i kom- bination med systemet med växtförädlings- avgifter erhållit förutsättningar att i viss omfattning ägna sig åt bearbetningen av växtslag som varit mindre lönsamma och att frambringa sorter, som varit avsedda för begränsade geografiska områden.

Enligt utredningens mening kommer det föreslagna privaträttsliga systemet sannolikt inte att tillföra växtförädlingen medel för grundläggande forskning i den utsträckning, som kan anses motiverad med hänsyn till de väntade forskningsresultaten. Om nu utgåen- de statsbidrag drogs in, så att växtförädling- en blev hänvisad till att finansiera grund- forskningen enbart genom licensavgifter och växtförädlingsavgifter, skulle detta därför med stor sannolikhet leda till stagnation i förädlingsarbetet. Denna forskning skulle få stå tillbaka för mera merkantilt inriktat ar- bete med att framställa gångbara sorter för de stora odlingsområdena och, i den ut- sträckning den över huvud taget vidmakt— hålls, troligen koncentreras till växtslag som omsätts i handeln. En sådan utveckling mås- te på sikt bli till förfång för den praktiska växtförädlingen. Den skulle också omedel- bart minska intresset för förädling i fråga om växtslag och sorttyper, som inte kan för- väntas få någon mera allmän omsättning men som likväl skulle lokalt kunna spela en betydelsefull roll i produktionen.

Erfarenheter i länder där man sedan lång tid tillbaka haft licenssystem beträffande förädlade växtsorter visar också, att föräd— larna inriktar sitt intresse på sådana växt-

slag, som ger mest att förtjäna. Grund- forskningen tenderar att bli tillbakasatt, ef- tersom den ej direkt ger inkomster i form av royalties. Av redogörelsen i kapitel 7 om växtförädlingen utomlands framgår, att i såväl länder med licenssystem som i län- der utan sådant system statliga och halv- statliga institutioner har hand om grund- forskningen och mera komplicerade och dyrbara växtförädlingsarbeten samt att sta- ten över huvud lämnar ett alltmer omfattan- de ekonomiskt stöd åt växtförädlingen.

Ytterligare bör framhållas, att den kom- bination av forskning och praktisk föräd— lingsverksamhet, som kännetecknar arbetet vid våra ledande växtförädlingsanstalter, är något för vårt land säreget. Den har varit ägnad att leda till goda praktiska föräd- lingsresultat och befordrat ett fruktbringan- de samarbete mellan de vetenskapligt sko— lade förädlarna och det praktiska jordbru- ket. Utan tvivel har den i ej ringa mån bi- dragit till Sveriges internationellt erkända ställning inom växtförädlingens område. Det får anses vara ett villkor för denna värde- fulla verksamhet att den även i fortsätt- ningen kan lita till statsbidrag.

Utredningen föreslår av nu anförda skäl att statsbidrag fortsätter att utgå till en- skilda företag med dylik teoretisk förädlings- verksamhet.

Det ligger utanför utredningens uppdrag att ta ställning till storleken av sådana bi- drag. Enligt utredningens mening ger emel- lertid det förslag som nu läggs fram ej an— ledning till att man minskar statsbidragen.

9. Utredningens förslag

9.1 Huvuddragen i det föreslagna privat- rättsliga systemet

Ett privaträttsligt skyddssystem bör, såsom förut anförts, anordnas enligt de riktlinjer, konventionen föreskriver. I en grundläggan- de fråga, nämligen huruvida förädlarens ensamrätt skall ordnas genom en särskild skyddsform eller genom patent ger konven- tionen vissa valmöjligheter. Enligt konven- tionen får båda formerna användas jämsides i den meningen att särskilt skydd kan ges för vissa växtsläkten eller växtarter och patent kan ges för andra. Båda skyddsformerna får däremot ej tillämpas på samma växtsläkte eller växtart. Oavsett vilken form som väljs skall emellertid upphovsmannen tillerkän- nas vissa minimirättigheter i fråga om skyd- det och dettas utövande.

Flertalet av de stater som år 1961 deltog i den internationella konferensen för skydd av växtförädlingsprodukter förklarade sig vid konferensen föredra att anordna skyd- det såsom en särskild skyddsform. En sådan har också valts i de länder där lagstiftning om växtförädlarrätt hittills genomförts, Dan- mark, Förbundsrepubliken Tyskland, Neder- länderna och Storbritannien. Av uppgifter från lagstiftningsarbete i övriga unionslän- der framgår att man även här utgår från att en särskild skyddsform skall införas. En— dast Italien synes komma att välja patent.

Ovan under punkt 6.3.2 har nämnts, att den nyligen i Sverige utfärdade patentla-

gen, som trätt i kraft den 1 januari 1968. från patenterbarhet utesluter växtsorter och >>väsentligen biologiskt förfarande för fram- ställning av växter». Patent kan på området meddelas endast på mikrobiologiskt förfa- rande och alster av sådant förfarande.

Enligt utredningens mening finns inte an- ledning att gå ifrån det ställningstagande som sålunda gjorts vid genomförandet av PatL. Med hänsyn till att växtförädlings— produkter utgör en levande materia och har speciella egenskaper kan i varje fall inte de vanliga patentreglerna tillämpas utan Specialregler måste uppställas. Det är då lämpligare att ta in dessa i en särskild lag än att söka pressa in dem i PatL.

Mot bestämmelsen om att från patenter- barhet utesluta metoder, som i huvudsak syftar till att förändra arvsmassan hos en växt i PatL benämnda »väsentligen biolo- giskt förfarande för framställning av väx— ter» — finns ej heller något att invända. Nya växtförädlingsmetoder utarbetas främst i förädlingsforskningen. Det är av vikt att förädlingsmetoderna så snabbt som möjligt ställs till allmänt förfogande. En hög stan— dard hos växtförädlingen är beroende av en öppen kommunikation mellan teori och praktik, en fri växelverkan mellan forsk— ning och praktiskt förädlingsarbete. Före- trädare för forskning och praktisk växt- förädling har Också i skilda sammanhang ställt sig avvisande mot tanken på patente- ring av växtförädlingsmetoder.

Utredningen föreslår sålunda, att ett pri- vaträttsligt skydd för växtförädlingsproduk- ter ordnas genom en för ändamålet särskilt skapad skyddsform. Regler härom bör tas upp i en särskild lag.

Den ensamrätt, som genom den särskilda skyddsformen tillerkänns upphovsmannen, bör av praktiska skäl få en särskild be- nämning. Vid val av benämning ligger det nära till hands att ansluta till den i växt- förädlarkonventionen använda terminolo— gin — droit de l'obtenteur — och således kalla ensamrätten för växtförädlarrätt.

En invändning mot detta förslag är att termen växtförädlarrätt ej ger upplysning om vad som är föremål för rätten. Utred— ningen har övervägt om det är möjligt finna en benämning som i detta avseende är mera tillfredsställande, t. ex. växtsortskydd eller växtsorträtt. Förebild härtill finns i tysk lagstiftning (»Sortenschutz»). Sådana be- nämningar ger emellertid intryck av att rätten innefattar en mer eller mindre obe- gränsad rätt över växtsorten. Såsom senare kommer att utvecklas bör rätten emellertid vara begränsad i flera avseenden och ut— redningen anser därför de anförda försla- gen mindre lämpliga.

Ehuru benämningen växtförädlarrätt inte är helt tillfredsställande, har utred- ningen dock funnit denna avgjort bättre än övriga här angivna benämningar. Be- nämningen är kort och har dessutom mot- svarighet i den danska lagen (foraadler- rettighed), i den engelska lagstiftningen (plant breeders' rights) och i den holländska lagstiftningen (kwekersrecht). Utredningen föreslår således, att ensamrätten benämns växtförädlarrätt.

I enlighet härmed bör den nya lagen få som rubrik lagen om växtförädlarrätt.

Såsom föremål för växtförädlarrätt bör anges växtsort. Termen sort används både i den botaniska vetenskapen och i den praktiska växtförädlingen. Den utgör också en direkt översättning av det i konventionen använda uttrycket »variété». Begreppet växtsort behandlas närmare i specialmoti-

I princip bör rättsskyddssystemet kunna tillämpas på alla växtsläkten och växtarter. På grund av lagstiftningens syfte att stödja växtförädling är det dock naturligt att rät- ten begränsas till sorter som är odlingsbara och alltså tillhör kulturväxterna. Vidare bör beaktas, att det inte kan vara önskvärt att alla växtsläkten och växtarter av kultur- växterna på en gång inordnas i systemet. Det bör finnas rådrum för avgörande i olika fall, huruvida förädlingen inom visst verksamhetsområde är i behov av skydd. Konventionen förutsätter också, att skyddet kan byggas ut i etapper, men uppställer härvidlag vissa regler. I artikel 4 föreskrivs, att vid ikraftträdandet av konventionen in- om ett land minst fem av tretton särskilt uppräknade växtarter skall inordnas i sys- temet. De i konventionen uppräknade arter- na är, av lantbruksväxterna vete, korn, hav- re — alternativt ris — majs, potatis, böna, lusern, rödklöver och rajgräs, av köksväx- terna ärt och sallat samt av plantskolealstren äpple och ros, alternativt neljika.

Utredningen föreslår med anledning av det anförda, att det får ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma de växtsläkten och växtarter inom vilka växtförädlarrätt skall kunna förvärvas ([ & tredje stycket i för— slaget).

I växtförädlarnas intresse ligger självfal- let att så många som möjligt av kulturväx- terna inordnas i det nya systemet och att detta sker så fort som möjligt. Detta in— treSSe är också helt förenligt med mål- sättningen i förevarande lagstiftning, att all praktiskt inriktad växtförädling som är i behov av stöd för sin verksamhet snarast skall komma i åtnjutande av skydd. Redan vid ikraftträdandet av lagstiftningen torde också flertalet växtarter av lantbruksväx— terna och köksväxterna kunna tas med i systemet. Beträffande dessa växter finns redan en väl utvecklad organisation som kan ta hand om provningen av de sorter som anmäls för registrering. Provning av lantbruksväxterna sker nu beträffande strå- säd, trindsäd, vallbaljväxter, vallgräs, pota— tis, rotfrukter, fodermärgkål samt olje— och

Spånadsväxter. Av köksväxterna provas redan nu böna, dill, gurka, kål, lök, me- lon, morot, palsternacka, persilja, purjo, rädisa, rödbeta, sallat, selleri, spenat, tomat och ärt. I fråga om äpple, ros och nejlika samt andra plantskoleväxter, särskilt päron, plommon, körsbär, jordgubbar, hallon, vin- bär och krusbär föreligger ett framträdande behov av skydd för förädlingsprodukter. Detta bottnar särskilt i svårigheten för för- ädlaren att för dessa, oftast vegetativt för- ökade, växtslag kunna ekonomiskt utnyttja sitt förädlingsresultat. Beträffande skogsträd och andra skogsväxter sker däremot växtför- ädling samt uppförökning och distribution av reproduktionsmaterial under sådana för- hållanden, att det inte torde finnas anledning att, åtminstone under de närmaste åren. inordna dessa växter i systemet.

Om en växtart väl en gång förklarats skola omfattas av skyddssystemet, bör inte ifrågakomma att arten senare skall uteslutas från detta. Förädlare som utför förädlings- arbete med tanke på att få växtförädlarrätt utgår självfallet från att sorten blir skyddad för hela skyddstiden.

I Förbundsrepubliken Tyskland har re- dan från ikraftträdandet av lagstiftning om skydd för växtsorter 111 växtarter inord- nats i systemet och i Storbritannien likale- des ett stort antal växtarter. I Nederländer- na täcker den nya lagstiftningen på om- rådet redan från början 15 arter av lant- bruksväxterna och 50 arter av trädgårds- växterna. Den danska lagen om växtföräd- larrätt har hittills gjorts tillämplig på bl. a. potatis, korn, vete, havre och råg, ärt, böna, äpple, päron, körsbär och plommon samt ett antal prydnadsväxter.

Utredningen föreslår såsom framgår av det till detta betänkande fogade utkastet till tillämpningskungörelse, att 96 växtarter inordnas i systemet redan vid lagstift- ningens ikraftträdande. Av dessa växtarter tillhör 44 stycken lantbruksväxterna, 21 stycken köksväxterna, ll stycken pryd- nadsväxterna samt 20 stycken fruktträden och bärväxterna.

Förutsättningen för att växtförädlarrätt skall kunna meddelas för en växtsort, till-

hörande växtart på vilken lagen om växt- förädlarrätt gjorts tillämplig, bör, i anslut- ning till vad växtförädlarkonventionen före- skriver, vara att sorten är ny, tillräckligt homogen och vid förökning stabil med av- seende på sina väsentliga kännetecken samt att sorten åsätts en benämning som är äg- nad att skilja den från andra sorter. Bestäm- melsen om de biologiska villkoren har ta- gits upp i 2 å och regler om sortbe- nämningens utformning i 7 &.

Rätten att erhålla skydd för en sort bör tillkomma förädlaren av sorten och hans rättsinnehavare. Såsom förädlare bör anses icke blott den som framställt en ärftlig va- riant utan även den som upptäckt en så- dan. Har flera tillsammans framställt eller upptäckt sorten bör rätten tillkomma dem gemensamt. Har sorten framställts eller upp- täckts av flera oberoende av varandra bör rätten till skydd för sorten tillkomma den som först söker skyddet. Frågan om vem som har rätt att erhålla skydd för en sort behandlas närmare i kommentaren till l 5.

I fråga om växtförädlarrättens innehåll har utredningen ansett, att man bör helt följa växtförädlarkonventionens bestämmel— er. I enlighet härmed bör rätten begränsas till framställandet av förökningsmaterial av sorten för kommersiell avsättning och mark- nadsföringen av sådant växtmaterial. En- samrätten bör således i motsats till vad som gäller i patenträtten inte omfatta an— vändandet av sorten. Utanför ensamrätten faller på grund av denna begränsning t.ex. framställandet av växtmaterial för konsum- tion, handeln med konsumtionsmaterial och användandet av material av en skyddad sort för framställning av nya sorter. På grund av begränsningen till kommersiellt utnyttjande omfattar ensamrätten ej sådant utnyttjande som sker för att tillgodose per- sonliga behov. I fråga om prydnadsväxter har ensamrätten dock, i anslutning till ett specialstadgande i växtförädlarkonventio- nen, ansetts böra utsträckas till att omfatta även användande av material av en skyd- dad sort, när det sker för yrkesmässig framställning av växtmaterial för prydnads- ändamål. Regeln innebär, att sortinneha-

varen t. ex. kan förbjuda yrkesmässig fram- ställning av rosor för försäljning, vilken framställning baserats på inköpta snittblom— mor. Utvidgningen motiveras av att beträf- fande dessa vegetativt förökade växtarter risken är särskilt stor att förädlarens en- samrätt skall kringgås genom inköp av växt- material som ej är avsett som förökningsma- terial. Växtförädlarrättens innehåll behand- las närmare under 3 & i specialmotiveringen.

Växtförädlarrättens giltighetstid skall en— ligt förslaget inom vissa gränser bestämmas av Kungl. Maj:t, varvid olika tider skall kunna sättas för olika växtarter. Maximi- tiden har föreslagits skola utgöra 25 år. Minimitiden har satts till 18 år för frukt- träd, skogsträd, prydnadsträd och vin samt 15 år för andra växtarter. Reglerna åter- finns i 4 5 i förslaget samt i förslaget till tillämpningskungörelse.

I enlighet med tidigare anförda övervä- ganden (se punkt 8.7) har i förslaget upp- tagits vissa bestämmelser om tvångslicens. Dessa avser att trygga det allmännas in- tresse av att nya, för odlingen och folkhus- hållet värdefulla sorter snarast marknads— förs i erforderliga kvantiteter och till skä- ligt pris. Bestämmelsernas innehåll avhand- las närmare i specialmotiveringen till 24 %.

Lagen föreslås få tillämpning på växt- sort som framställts här i riket samt på växtsort som framställts utom riket av svensk medborgare. För att utom riket av utländsk medborgare framställd sort skall kunna meddelas skydd bör enligt utred- ningens mening krävas ömsesidighet eller, om sådan ej finns, att skydd för sorten skulle vara av betydande allmänt intresse. Ansluter Sverige sig till växtförädlarkonven- tionen, kommer ömsesidighet att föreligga i förhållande till alla de länder som tillhör konventionen. Frågan avhandlas i 48'9' i förslaget.

9.2 Kombination av det privaträttsliga sys- temet med nuvarande system med växtför- ädlingsavgifter

Såsom förut anförts kan det inte komma i fråga att medge växtförädlarrätt för alla de

sorter som nu finns eller före den nya la— gens ikraftträdande kommer att finnas på den svenska marknaden; härvid bortses från ett övergångsstadgande i 52 5. För dessa »gamla» sorter kan alltså licensavgifter ej erhållas med stöd av den nya lagen. Man måste räkna med att det kan ta lång tid, sannolikt 10—15 år efter det en lag om växt- förädlarrätt trätt i kraft, innan dessa sorter i huvudsak ersatts med sorter, för vilka rättsskydd kan åtnjutas. Under denna långa övergångstid framstår det som ett vitalt in— tresse för de svenska förädlingsföretagen att fortfarande kunna erhålla stöd från växt- förädlingsfonden. De »gamla» sorterna bör därför under en ganska lång tid framåt be- läggas med avgift till förmån för företagen.

Även i fråga om en del nya sorter skulle växtförädlingsavgiftssystemet vid sidan av och i kombination med ett privaträttsligt systern vara av betydelse för växtförädling— en. Detta gäller främst sådana sorter av rättsskyddad art som ej uppfyller de krav i fråga om de biologiska egenskaperna som uppställts för registrering. Såsom framgår av specialmotiveringen till 2 % i förslaget kommer nämligen kraven på homogenitet och stabilitet hos en ny sort att i rättsskydds- systemet ställas något högre än de som hittills tillämpats för intagning i rikSsort- listan. Detta medför att en sort som ej kan registreras det oaktat kan godkännas för rikssortlistan och därmed berättiga till växt- förädlingsavgift. Förhållandet kan antas bli särskilt aktuellt i fråga om den stora massan av korsbefruktande växtarter, bl. a. råg samt flertalet vall— och oljeväxter. För dessa arter blir möjligheten för företagen att få utdel- ning från växtförädlingsfonden alltså allt- jämt av betydelse.

Frågan om lämplig skyddsform för sorter som på grund av biologiska förhållanden inte kan antas få rättsskydd har uppmärk- sammats även i dansk och holländsk lag— stiftning. I den danska lagen har frågan lösts genom att de biologiska kraven för er— hållande av rättsskydd mjukats upp beträf— fande bl.a. korsbefruktande arter. I den holländska lagstiftningen har däremot ett särskilt avgiftssystem skapats som får be-

tydelse för bl. a. sådana växtarter som raj- gräs och lusern.

Men om man således bibehåller växtför- ädlingsavgiftssystemet i nuvarande omfatt- ning skulle, om ej annat stadgas, följden bli att växtförädlingsavgifter tas ut även på nya sorter, för vilka växtförädlarrätt medde- lats. Detta kan leda till att sådana sorter blir belagda med dubbel avgift, nämligen både med växtförädlingsavgift och med li- censavgift som tas ut med stöd av växtför- ädlarrättslagen. Uttaget av dubbla avgifter behöver visserligen inte nödvändigtvis med- föra, att priset på utsäde av sådan sort blir högre än om enbart en licensavgift utgår. Sortinnehavaren får nämligen antas ta ut så högt pris på utsäde av sorten och så stora licensavgifter på andras efterodling av sor- ten som marknaden medger. Vad härvid tillåts bestäms, då sorten är utsatt för kon- kurrens från andra sorter. bl. a. med hän- syn till sådana faktorer som produktions- kostnaden för eget utsäde, vilket är helt fritt från dessa båda avgifter, och beträffande stråsädesslagen därjämte priset på konsum- tionsvaran. Om det fria utrymme, som kan ligga ovanför kostnaderna för framställning och försäljning av utsädet, utnyttjas för att ta ut enbart en licensavgift eller om ut- rymmet utnyttjas för att ta ut en växtför- ädlingsavgift jämte en ovanpå denna lagd licensavgift, torde i allmänhet inte göra någon skillnad i marknadspriset.

Emellertid måste förutsättas, att uttaget av en dubbel avgift kan medverka till en ur allmän synpunkt ogynnsam prisutveck- ling. Då det här är fråga om bl. a. de vikti- gare lantbruksväxterna, och således t. ex. spannmålsutsäde och potatis kan komma att bli utsatta för en ej godtagbar prisök- ning, måste en sådan utveckling förhindras. Det synes därför ofrånkomligt att skapa ett system enligt vilket skyddade sorter un- dantas från endera växtförädlingsavgift el- ler licensavgift enligt växtförädlarrättslagen.

Vad angår möjligheten att undanta skyd- dade sorter från växtförädlingsavgift vill ut- redningen ifrågasätta om man härigenom skulle uppnå avsedd verkan. Priset på de nya sorterna torde i regel komma att ligga

över priset på äldre sorter. Om äldre sorter är belagda med växtförädlingsavgift, kom— mer denna avgift alltså —— även om den ej direkt tas ut på de nya sorterna — indirekt att medföra förhöjning av priset på dessa. Växtförädlingsavgiften har för övrigt karak— tären av konsumtionsskatt. Principiella hin- der torde därför föreligga att göra avgif- tens uttagande beroende på en sådan om- ständighet som om för sorten meddelats rättskydd eller ej.

Den alternativa utvägen att undanta sort som är belagd med växtförädlingsavgift från licensbeläggning enligt växtförädlarrättslag— en synes vara mera framkomlig. En sådan ordning synes böra gälla de för folkhushål- let mera betydelsefulla lantbruksväxterna och avse fall då sorten blir föremål för ef- terodling. En sådan sort skulle alltså bli fri för annans efterodling. Det är visserligen svårt att mera bestämt förutse verkningar— na på utsädespriserna av att ett begränsat antal eller möjligen samtliga av ett föräd- lingsföretags nya sorter inom ett växtslag skulle lämnas helt fria för annans efterod— ling. Förhållandet kan dock antas få en åter- hållande verkan på prisbildningen såväl på dessa för efterodling helt fria sorter som på andra, licensbelagda jämförliga sorter in— om växtslaget.

I fråga om sättet att genomföra den nu nämnda lösningen är olika system tänkba- ra. Utredningen har stannat för att förorda en ordning enligt vilken sortinnehavaren själv avgör om han vill för en sort till fullo utnyttja sitt rättsskydd mot att han avstår från utdelning från växtförädlingsfonden eller om han i stället vill för sorten erhålla sådan utdelning men avstå från rätten att licensbelägga efterodling av sorten. Vilka sorter som skall ifrågakomma för sådant val bör bestämmas av Kungl. Maj:t. Detkan här- vid övervägas om en sortinnehavare skall vara skyldig att välja system sort för sort ellerväxt- art för växtart, eller kanske t. o m. skall ta ställning till huruvida han beträffande samt- liga växtarter, på vilka växtförädlingsav- gift tas ut, vill hålla sig till anslagsgivning- en från fonden eller utnyttja sitt rättsskydd.

Sortinnehavarens val av det ena eller and-

ra systemet blir givetvis i huvudsak beroen- de av vad han har att förvänta sig å ena sidan i fråga om licensinkomster och å and- ra sidan i form av utdelning från växtför- ädlingsfonden. Till förmån för att välja ut- delning från fonden talar framför allt den omständigheten att han själv slipper besvä— ret med indrivning av avgifterna och att av- gifterna i princip kommer honom oavkorta- de till godo. Bestäms växtförädlingsavgiftens storlek så att den ger växtförädlaren ett verksamt ekonomiskt stöd i förädlingsar- betet, kommer med sannolikhet företagen att hålla sig till utdelningen från växtförädlings- fonden framför att utnyttja rättsskyddet.

Även andra omständigheter än det be- räknade utfallet av det ena eller andra sys- temet kan vara av betydelse för sortinneha- varens val mellan dessa. Från Sveriges utsä- desförening har sålunda framförts, att för— eningen inte f. n. driver affärsverksamhet med sina produkter utan helt överlåtit mark— nadsförandet av dessa till annat företag. Föreningen saknar därför intresse att ta på sig sådana nya organisatoriska uppgifter och kostnader som skulle erfordras för att kunna utnyttja ett privaträttsligt skydd. För föreningen skulle det därför vara av stor be- tydelse att i stället, liksom hittills, väsent- ligen kunna finansiera sin förädlingsverk- samhet med bidrag, förutom över statsbud- geten, från växtförädlingsfonden.

Utredningen anser sammanfattningsvis, att man även efter det att man infört det nya privaträttsliga systemet bör behålla nu— varande system med växtförädlingsavgifter. För att motverka att nya sorter, för vilka växtförädlarrätt meddelats, beläggs både med växtförädlingsavgift och med licens- avgift enligt den nya lagen på ett sätt som får en ur allmän synpunkt ogynnsam in- verkan på prisbildningen på utsäde bör Kungl. Maj:t äga rätt att såsom villkor för medelstilldelningen ur växtförädlingsfonden föreskriva, att sortinnehavaren avstår från att ta ut licensavgifter på andras yrkesmässi— ga utnyttjande av viss eller vissa sorter. (Be- träffande nu gällande normer för medelstill— delningen hänvisas till prop. 1961: 92 s. 119 foch 141 f.)

Redan då den nya lagstiftningen om växt- förädlarrätt träder i kraft, bör villkor som nu sagts gälla i fråga om samtliga de för folkförsörjningen viktigare växtarterna. Kungl. Maj:ts förordnande torde böra när- mast avse vete, havre, korn, råg, potatis, röd- klöver, timotej och gula ärter. Såsom villkor för att bidrag ur fonden skall utgå på utsäde av viss sort av sådan art bör alltså gälla att sortinnehavaren ej tagit ut licensavgifter in— om riket på denna eller annan sort av sam- ma växtart samt att han avstår från att fram- deles inom riket ta ut licensavgifter på sina sorter av arten. Begreppet växtart i detta sammanhang är inte helt entydigt och kan komma att i något fall kräva en gränsdrag- ning och ett förtydligande. Det får ankom— ma på lantbruksstyrelsen, som upprättar förslag till fördelning ur fonden, att ta ställ— ning härtill. Enligt utredningens mening bör emellertid såsom skilda arter i detta sam- manhang anses vinterannuella och sommar- annuella former av stråsädesarterna och ol— jeväxterna.

Det föreslagna villkoret för medelstilldel- ning innebär, att förädlaren, redan då hans först rättskyddade nya sort av här angivna arter förs i marknaden, måste välja huru- vida han vill hålla sig till utdelningen från växtförädlingsfonden för denna och av ho- nom senare framställda sorter inom samma växtart eller om han skall avstå från denna utdelning och utnyttja rättskyddet till att ta ut licensavgifter på sorterna. Det val han då träffar blir alltså avgörande även i fråga om utnyttjandet av senare av honom fram- ställda sorter inom samma växtart. Regeln berör däremot ej bidragen för förädlarens gamla sorter eller för hans nya sorter av andra växtarter. Ej heller innefattar regeln någon begränsning i förädlarens rätt att utomlands fritt utnyttja ett honom tiller- känt rättskydd för växtsorten.

Om man på detta sätt bibehåller växt- förädlingsavgiftssystemet bör detta, med hänsyn till avgiftens karaktär av skatt, ej an- ses utgöra hinder för att Sverige vinner anslutning till växtförädlarkonventionen. Denna tillåter (artikel 14) unionsstat att, oavsett innehållet i den förädlaren tiller-

kända ensamrätten, reglera produktionen, kontrollen och det kommersiella utnyttjan- det av förökningsmaterial. Viss uppmärk- samhet påkallar ett stadgande att unionsstat är skyldig att såvitt möjligt undvika, att reg— leringen hindrar tillämpningen av konven- tionens bestämmelser. Det kunde möjligen göras gällande att uttagandet av en växt- förädlingsavgift i vissa fall kan hindra för- ädlaren från att ta ut en så hög licensavgift på efterodlingen av hans rättsskyddade sort som han skulle kunna om avgiften ej ut- gått. Detta förhållande kan dock inte i och för sig anses utgöra hinder för tillämpning av konventionens principer.

Den nu föreslagna ordningen medför, att det nya rättsskyddssystemet i praktiken kan förutses bli av mindre betydelse för utnytt- jande på den svenska marknaden av nya sorter av de viktigare lantbruksväxterna, åt- minstone då det gäller de svenska förädlar- nas produkter. Det bör erinras om att sys- temet dock är av stor vikt som en nödvän- dig beståndsdel i det internationella sam- arbete på växtförädlingens område som Sverige, enligt vad utredningen i annat sam— manhang utvecklat, har mycket stort in- tresse att delta i.

9.3. Organisationsfrågor

9.3.1. Registreringskravet

När det gäller växtförädlarrättens uppkomst har man att välja mellan ett system, en- ligt vilket rätten, som fallet är med upphovs— rätten, erkänns uppstå utan att några forma- liteter iakttas, och ett system där rätten, på motsvarande sätt som patenträtten, upp— står först efter offentlig registrering. Till- förmån för ett formlöst skyddssystem talar att sortinnehavaren skulle slippa be- svär med registreringsåtgärder och kostna— der i samband därmed. Allmänhetens in- tresse av att kunna få säker information om vilka sorter som är rättsskyddade kan emellertid tillgodoses endast om man väl- jer registreringssystemet. Såväl detta skäl som angelägenheten av att det allmänna får kontroll över det på marknaden förekom-

mande utsädet, väger enligt utredningens mening så tungt att registrering bör fast- ställas som en förutsättning för skydd av nya sorter. Konventionen har också (arti- kel 7) fastslagit grundsatsen, att skydd be- viljas först efter en av det allmänna före- tagen undersökning av den nya sorten. Den- na grundsats förutsätter ett offentligt re- gistreringsförfarande.

Utredningen föreslår följaktligen, att växtförädlarrätt förvärvas genom registre- ring hos myndighet.

9.3.2. Registreringsmyndighetens arbetsupp- gifter

Registreringsmyndigheten bör i första hand svara för de uppgifter som har direkt sam- band med registreringsförfarandet. Till des— sa hör bl. a. att ta emot och granska an- sökningar om växtförädlarrätt och med led- ning av ansökningshandlingarna preliminärt pröva huruvida sorten uppfyller uppställ- da biofogiska krav. att infordra yttrande om sortens biologiska egenskaper från sakkun- nigt organ, att preliminärt pröva föreslagen sortbenämning och inhämta yttrande över förslaget från sakkunnigt organ, att utföra den slutliga prövningen av ansökan om växt- förädlarrätt samt att utfärda föreskrivna kungörelser. Härtill kommer bl.a. vissa åt- gärder för fortlöpande kontroll 1v att en skyddad sort bibehåller sina karakteristiska egenskaper samt för uppbörd av avgifter. Utredningens förslag i här angivna avseen— den framgår närmare av specialmotivering— en och förslaget till tillämpningskungörelse.

Om anslutning sker till växtförädlarkon— ventionen, tillkommer vissa uppgifter som har samband med det internationella sam- arbetet. Myndigheten blir bl. a. skyldig att hålla det för växtunionen gemensamma sek- retariatet underrättat om inkomna ansök- ningar och förslag samt om fattade beslut.

Till skydd mot att ett rättsskydd utnyttjas på ett sätt som står i strid med det allmän- nas intresse i fråga om spridningen och pris— sättningen av en ny sort har utredningen, såsom närmare utvecklats i annat samman- hang, föreslagit vissa åtgärder. Dessa avser

framför allt dels en omfattande rätt att er- hålla tvångslicens och dels en reglering av möjligheten att erhålla medelstilldelning från växtförädlingsfonden. För att ytterli- gare förstärka detta skydd föreslår utred- ningen, att åt registreringsmyndigheten upp- dras att särskilt övervaka marknadsföringen av utsäde.

Myndighetens uppgift i detta hänseende bör vara att hålla sig underrättad om att rättskyddade sorter av de för folkhushål- let viktigarc växtslagen så snart som möj- ligt ställs till allmänhetens förfogande och att detta sker i tillräckliga kvantiteter och på skäliga villkor. En fortlöpande undersök- ning av förhållandena blir nödvändig. Den- na bör myndigheten kunna i viss utsträck- ning själv ombesörja. Det är emellertid na- turligt att myndigheten i dessa frågor sam- verkar och samråder med statens pris- och kartellnämnd samt ombudsmannen för nä- ringsfrihetsfrågor. Från pris- och kartell— nämnden bör utredning kunna erhållas i olika hänseenden om prisbildningen på ut- säde och om konkurrensbegränsande åtgär- der. I detta sammanhang bör framhållas att pris- och kartellnämnden synes få an- ledning att efter genomförandet av ett pri- vaträttsligt skyddssystem för förädlingspro- dukter ägna utsädesmarknaden större upp- märksamhet än som hittills påkallats och att från sortinnehavare och olika marknads- föringsorgan fortlöpande infordra prisupp- gifter och redogörelser för leveransavtal m. 111.

Det kan vara tveksamt i vilken form re- gistreringsmyndigheten i förekommande fall skall göra sina ingripanden. Enligt utred- ningens mening bör myndigheten endast va- ra befogad att i sådana frågor beträffan- de licensgivningen och marknadsföringen av viss sort, som inte ligger under de nä- ringsfrihetsvårdande myndigheterna, påta- la anmärkningsvärda förhållanden och del- ge sortinnehavaren sina synpunkter i des- sa hänseenden. Ett sådant förfarande mås- te antas i allmänhet medföra tillräcklig ef- fekt.

På grund av sin kompetens i fråga om handelsföringsproblemen bör registrerings-

myndigheten slutligen vara skyldig att till domstol avge yttranden i ärenden angående tvångslicens.

I ärende angående ansökan om växtför- ädlarrätt, torde så gott som undantagslöst praktiska prov med material av sorten be- höva utföras för att fastställa huruvida sor- ten uppfyller de biologiska förutsättning- arna för skydd, dvs. att sorten är ny samt tillräckligt homogen och stabil. Prov i des- sa avseenden utförs redan nu i samband med den prövning som förekommer innan en sort tas upp i rikssortlistan. Denna pröv- ning begränsar sig dock till lantbruksväx- terna, köksväxterna samt gräs och vallbalj- växter för grönyteändamål. Provningsar- betet utförs av statens centrala frökontroll- anstalt, som avger utlåtande till originalutsä- desnämnden. Utlåtandet innehåller ett utta- lande om sortens botaniska egenskaper. Vid anstalten utförs också kontroll och kom— plettering av den beskrivning av sorten, som sökanden själv gjort. För fruktträd och bär-' buskar samt prydnadsväxter finns f.n. ej någon officiell provning anordnad.

Även uppgiften att utföra praktiska prov med sorter, för vilka växtförädlarrätt söks, bör kunna anförtros åt statens centrala frö— kontrollanstalt, där expertis på aktuella om- råden redan finns. Erforderliga prov bör i allmänhet kunna utföras av anstalten själv. I speciella fall bör anstalten äga anlita bi- träde av andra sakkunniga institutioner, t. ex. lantbrukshögskolan och växtskyddsan- stalten. Resultaten av proven jämte anstal- tens utlåtande över sortens nyhet, homoge- nitet och stabilitet avges därefter till re- gistreringsmyndigheten. Det förhållandet att alla sorter för vilka rättsskydd söks överläm— nas till ett enda organ för undersökning bör vara ägnat att effektivisera denna och skapa underlag för en enhetlig bedömning.

9.3.3. Registreringsmyndighetens organisa- tion

Praktiska och statsfinansiella skäl talar för att om möjligt ett redan verksamt statligt organ anförtros uppgiften att vara registre- ringsmyndighet i växtförädlarrättsärenden.

Valet torde då närmast stå mellan patent- och registreringsverket samt originalutsädes- nämnden.

Av patentverket handläggs nu ärenden angående bl. a. patent, varumärke och mönster. De arbetsuppgifter som kommer i fråga i ärenden angående registrering av växtförädlarrätt skiljer sig i princip inte mycket från dem som sålunda redan åvilar patentverket. I fråga om den viktigaste upp- giften i registreringsförfarandet, nämligen att avgöra huruvida en sort uppfyller de biolo- giska förutsättningarna för skydd, föreligger dock en väsentlig avvikelse. Prövningen i detta hänseende kan inte bli tillfredsställan- de utan att kvalificerad sakkunskap från skilda biologiska områden medverkar. Pa- tentverket skulle således för att kunna ta om hand dessa registreringsärenden behöva byggas ut och tillföras biologiska exper- ter från olika områden.

Originalutsädesnämnden har till uppgift såväl att bedöma frågan om en sorts själv- ständighet, dvs. nyhet, homogenitet och sta- bilitet, som att ta ställning till en sorts odlingsvärde. Redan nu förekommer alltså hos originalutsädesnämnden en prövning av samtliga de biologiska egenskaper som blir föremål för bedömning i ärenden om växt- förädlarrätt.

I och för sig ligger det nära till hands att ett och samma organ får hand om både rättsskyddsfrågan och odlingsvärdesfrågan. Då originalutsädesnämnden redan har hand om odlingsvärdesfrågan, är det därför natur- ligt att nämnden får hand även om rätts- skyddsfrågan. Tyngdpunkten i originalutsä- desnämndens arbete ligger visserligen i att ta ställning till det ekonomiska värdet hos en sort, medan däremot i rättsskyddssamman- hang undersökningen koncentreras till frå- gan om sortens särskiljbarhet från andra sor- ter. Denna komplikation kan emellertid lösas genom att originalutsädesnämnden får till- gång till experter i sistnämnda fråga.

Att samma organ får hand såväl om re- gistreringen av växtförädlarrättsärenden som om den ekonomiska värderingen av nya sorter måste anses utgöra en praktisk ord- ning. Möjligen kan invändas att organet först

kan komma att godkänna en ny sort för rättsskydd och därefter, med tillämpning av regler om tvingande sortlista, avslå begäran om sortens upptagande i rikssortlistan och alltså förhindra sortens spridning i riket. Konventionen tillåter emellertid, såsom för- ut nämnts, att utnyttjandet av en sort för vilken rättsskydd meddelats kan begränsas av hänsyn till det allmännas intresse. Hit måste anses höra intresset av att spridning- en av mindervärdiga sortnyheter förhindras eller begränsas. Att tillämpningen av dylika av statsmakterna fastställda begränsnings- regler förläggs till registreringsmyndigheten kan således ej möta något sakligt hinder.

De arbetsuppgifter som blir förenade med registreringsförfarandet kommer självfallet att väsentligt öka nämndens verksamhet. Ut- redningen har övervägt om dessa uppgifter tillsammans med nämndens nuvarande ären- den skulle kräva att nämnden organiseras till ett statligt verk med fast, heltidsanställd personal. Enligt utredningens uppfattning är så dock inte fallet. Anledning synes därför ej föreligga att frångå den administrativa form som originalutsädesnämnden f. n. har.

I princip bör alltså registreringsärendena tas upp av den nuvarande originalutsädes- nämnden. Av bl. a. formella skäl bör dock nämnden få nytt namn. En lämplig be- nämning synes vara statens växtsortnämnd. Nämnden bör byggas ut och förses med experter från skilda biologiska områden och med personal, som företräder skilda kun- skapsinriktningar. Eftersträvas bör dock, att nämnden ej blir alltför omfattande. Organi- satoriskt kan dessa båda önskemål tillgodo- ses genom att nämnden får en sammansätt- ning, som något växlar allt efter ärendenas beskaffenhet.

Utredningen föreslår alltså sammanfatt- ningsvis, att registreringsmyndigheten för växtförädlarrättsärenden utformas som en nämnd, benämnd statens växtsortnämnd. Nämnden ersätter originalutsädesnämnden och tillförs de ärenden denna haft om hand.

Enligt utredningens förslag till tillämp- ningskungörelse skall flertalet lantbruksväx- ter, köksväxter och plantskolealster inordnas under det nya systemet redan vid lagens

ikraftträdande. Växtsortnämnden bör där- för tillföras biologiska experter i fråga om alla dessa växtarter. Med hänsyn till be- skaffenheten hos de ärenden, nämnden har att handlägga, och den betydelse utgången i ärendena kan få för den enskilde är det av vikt att nämnden får en sådan sam- mansättning att den kommer att stå helt fri gentemot den praktiska växtförädlingen och helt ojävig i förhållande till dem som kan tänkas uppträda såsom sökande.

I 47 å i förslaget till lag om växtföräd- larrätt har intagits en fullmaktsbestämmelse som ger Kungl. Maj:t rätt att utfärda be- stämmelser rörande växtsortnämnden. Ut- redningen anser sig här böra föreslå några riktlinjer för myndighetens sammansättning och. arbetsformer.

Nämnden torde böra arbeta på avdelning- ar, en avdelning för behandling av växt- förädlarrättsfrågor, en för behandling av odlingsvärdesfrågor och en allmän avdel- ning. Ärenden som behandlas av nämnden och som inte är av endast enkel karaktär, avgörs av avdelning inom nämnden.

Avdelningen för växtförädlarrättsfrågor behandlar ärenden om växtförädlarrätt och "bör bestå av, förutom ordföranden, ytterli- gare fyra ledamöter. För att möjliggöra en allsidig och ingående bedömning av de frå- gor som faller inom avdelningens verksam- hetsområde, bör lämpligen en av de fyra ledamöterna vara jurist med immaterial- rättslig erfarenhet och två vara biologer med god kompetens och erfarenhet i växt- förädlingsproblem. Som femte ledamot på avdelningen bör utses expert på växtför- ädling inom var och en av de grupper av växtarter som föreslås inordnade i syste- met, nämligen lantbruksväxterna, köks- och prydnadsväxterna samt fruktträden och bär- växterna. Sådan ledamot bör tillkallas av ordföranden och tjänstgöra i ärende som angår växtart vilken hör till hans område. Övriga ledamöter bör tjänstgöra i samtliga ärenden som skall avgöras av avdelningen.

Avdelningen för odlingsvärdesfrågor är avsedd att överta originalutsädesnämndens arbete. Avdelningen får således hand om uppgiften att pröva sorters odlingsvärde.

Det nu gällande kravet att sort för att förklaras som rikssort skall ha visat sådana morfologiska och andra egenskaper att den kan anses såsom självständig sort bör behål- las. Prövningen av självständigheten, som motsvarar nyheten, homogeniteten och sta- biliteten hos en sort för vilken rättsskydd söks, bör dock lämpligen tas om hand av avdelningen för växtförädlarrättsfrågor.

Det för intagning i rikssortlistan gällande kravet på homogenitet har hittills ej upprätt- hållits så strängt som motsvarande villkor av- ses skola genomföras i växtförädlarrätten. Såvitt gäller bl. a. de korsbefruktande arter- na är det ej heller anledning skärpa kravet. Såsom föreslagits i annat sammanhang ges på så sätt förädlaren av dylika arter möj- lighet att, om rättskydd ej kan meddelas för en sort av arten, i stället få växtföräd- laravgift för sorten. Vad däremot angår kra- vet i övrigt på självständighet hos sort för dess upptagande i rikssortlistan torde detta böra nära ansluta till motsvarande krav i det privaträttsliga systemet. På grund härav bör t.ex. undersökningen av nyhetsfrågan, som enligt den praxis vilken utbildats hos origi- nalutsädesnämnden begränsats till en jäm- förelse med andra i riket förekommande sorter, framdeles även avse sorter i andra länder.

Förteckning över sorter som prövats och godkänts i fråga om sin lämplighet för od- ling i Sverige bör, liksom hittills, utges ge- nom nämndens försorg.

Avdelningen för odlingsvärdesfrågor bör i huvudsak få samma organisation och sam- mansättning som den nuvarande original- utsädesnämnden. Avdelningen bör således under gemensam ordförande arbeta på sek- tioner, en för lantbruksväxter och en för köksväxter. Varje sektion bör bestå av sex ledamöter. Möjligen kan övervägas att ned- bringa antalet till närmare överensstämmel- se med vad som härom gäller för avdelning- en för växtförädlarrättsfrågor.

Den uppgift att öva tillsyn över mark- nadsföringen av förökningsmaterial av rätts- skyddade sorter som enligt det föregåen- de (jfr ovan punkt 9.3.2) åvilar växtsort- nämnden bör ankomma på den allmänna

avdelningen. Denna bör lämpligen bestå av, förutom ordföranden, ytterligare sex leda- möter. Av dessa bör åtminstone en vara väl förtrogen med växtförädlingsproblem. Öv- riga synes böra utses så att avdelningen till- förs erfarenhet av handeln med utsäde.

Avdelning inom nämnden bör vara be- slutför, när minst hälften av ledamöterna, däribland ordföranden eller dennes ersätta- re, är närvarande. Som nämndens beslut bör gälla den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. Nämndens beslut i ärenden, som avser andra frågor än växt- förädlarrätt, överklagas hos lantbruksstyrel- sen. Mot styrelsens beslut kan talan full- följas till Kungl. Maj:t i statsrådet. Frå- gan om fullföljd av talan i ärenden an- gående växtförädlarrätt regleras i lagen om växtförädlarrätt-

Nämndens ordförande åligger att leda och övervaka verksamheten vid nämnden samt att vidta de åtgärder som bedöms er- forderliga för att nämnden skall kunna ge- nomföra sin uppgift. Särskilt bör det be- träffande det löpande arbetet åligga honom att övervaka att nämndens personal nog- grant uppfyller sina åligganden, att verkstäl- la nämndens beslut i den mån dessa inte bör åläggas föredragande inom nämnden, att ha överinseendet över nämndens ekono— mi, att besluta om kallelse till sammanträ- de med nämnden och att underteckna ut- gående skrivelse i ärende som behandlats av nämnden.

För ordföranden, som enligt det anförda har hand om ledningen av det löpande ar- betet inom nämnden, bör finnas en ersätta- re. För att öka möjligheterna att uppnå full- talighet vid styrelsens sammanträden bör för övriga ledamöter finnas personliga supple— anter.

Ordföranden och ersättare för honom samt ledamöter och suppleanter bör för- ordnas för tre år.

Vid nämnden bör finnas en fast anställd föredragande. Tyngdpunkten i dennes arbe— te kommer att. ligga på granskningen och föredragningen av det material, som be- handlar de biologiska egenskaperna hos en

sort samt marknadsföringsfrågor beträffan- de förökningsmaterial. Föredraganden sy- nes därför böra ha botanisk utbildning och insikt i växtförädlingsfrågor samt besitta er- farenhet i sortsystematik.

Utöver föredraganden kan det möjligen bli nödvändigt att mera fast till nämnden knyta en jurist, som vid behov biträder vid den preliminära granskningen av ansök-. ningshandlingar och den vidare förberedan- de behandlingen av ärendena. Såsom biträ- de åt nämnden bör också, då så anses er- forderligt, kunna kallas experter från skil- da kunskapsområden. Vid föredragning av odlingsvärdesfrågor torde sålunda föredra- ganden kunna biträdas av statsagronom resp. statshortonom.

I likhet med vad som gäller för original- utsädesnämnden bör växtsortnämnden stå under tillsyn av lantbruksstyrelsen. Det bör ankomma på denna att utfärda föreskrifter utöver dem som givits i annan ordning och att bl.a. fastställa avgifter som har sam— band med sortprovningen.

9.3.4. Kostnaderna

Storleken av de kostnader, som uppkommer för det allmänna vid genomförandet av ett privaträttsligt system blir väsentligen bero— ende av antalet ansökningar om växtföräd- larrätt som kommer att prövas. Enligt ut,- redningens förslag skall ett stort antal 2.1"? ter av lantbruks- och trädgårdsväxterna tas med i systemet redan från lagstiftningens ikraftträdande. En anslutning till växtför- ädlarkonventionen medför sannolikt också. att utländska förädlare kommer att i bee tydligt större utsträckning än hittills in- tressera sig för den svenska marknaden och söka rättsskydd för sina produkter i Sveri- ge. Växtsortnämnden kommer därför med ganska stor säkerhet att redan från början få ta emot ansökningar om växtförädlar- rätt i ej obetydlig omfattning. I jämförelse med nuvarande verksamhet vid originalut- sädesnämnden får man räkna med en betyd- lig utvidgning. Med stöd av erfarenheter från andra länder som genomfört privat- rättsligt skydd kan man anta, att antalet

ansökningar kan komma att uppgå till 100—200/år.

Ett privaträttsligt systern grundat på re- gistrering kommer att medföra kostnader för det allmänna icke blott genom växt- sortnämndens verksamhet utan även genom att vissa nya uppgifter kommer att åvila lantbruksstyrelsen, statens centrala frökon- trollanstalt och sortprovningsverksamheten.

Vad först angår växtsortnämnden bör till dess ledamöter utgå arvode för varje be- vistat sammanträde, bestämt med hänsyn till att ledamöterna måste före sammanträ- det förbereda sig för ärendena. Ordföran- den i nämnden och dennes ersättare bör därjämte tillerkännas ett fast årligt arvode.

Arbetsuppgifterna för föredraganden i växtsortnämnden kan inte antas få sådan omfattning, att de kommer att utgöra hel- tidssyssla. Föredraganden liksom ett till nämnden hörande kansli och arkiv bör där- för kunna placeras hos annan statlig myn— dighet, t. ex. statens centrala frökontrollan- stalt. Den myndighet som kommer i fråga bör kunna tilldela föredraganden lämpligt arbete till komplettering av hans tjänste- uppgifter i nämnden. Arbetet i kansli och arkiv torde ej heller bli mer omfattande än att föredraganden skall kunna ombesörja detta med hjälp av en deltidsanställd konto- rist.

För växtsortnämndens verksamhet till- kommer omkostnader för hyra, skrivmate— riel, tryckning av publikationer, reseersätt- ningar till ledamöter m. 111.

Det kan nämnas, att kostnaden för den nuvarande originalutsädesnämnden, som bestrids av statens centrala frökontrollan- stalt, består i direkta utgifter för ledamöter- nas resor och dagarvoden samt tryckningen av rikssortlistan. Under de senaste åren har dessa utgifter uppgått till 8 000—10 000 kr/ år. Efter utbyggnaden år 1968 av systemet med växtförädlingsavgifter kan kostnaden beräknas öka till omkring 18 000 kr. Kost- naden för originalutsädesnämndens verksam- het stannar på statsverket och tas sålunda ej ut av sökande.

Utredningen beräknar, att arvoden och öv— riga kostnader för växtsortnämndens verk-

samhet kommer att, om man inbegriper även utgifterna för den del av verksam- heten som originalutsädesnämnden omhän— derhaft, uppgå till omkring 90 000 kr/ år.

Om Sverige ansluter sig till växtförädlar- konventionen, uppstår skyldighet för Sve- rige att bidra till de för växtunionen gemen- samma kogtnaderna. Sveriges medlemsbidrag under den första tiden kan beräknas uppgå till högst 20 000 kr/år. Härtill kommer re- sekostnader för Sveriges deltagande i unio- nens sammanträden och andra mindre ut- gifter.

I fråga om lantbruksstyrelsen kan det antas, att utfärdandet av särskilda föreskrif- ter för växtsortnämndens verksamhet, be- stämmandet av avgifter och andra ärenden som har samband med tillämpningen av Ia- gen om växtförädlarrätt kommer att öka arbetsbördan. Ökningen kan dock inte bli av någon större betydelse.

För statens centrala frökontrollanstalt, som avses skola ensam eller i vissa fall med biträde av annan institution ha hand om de praktiska proven och undersökning- en av de sorter för vilka rättsskydd söks, kommer det nya systemet att medföra vid- gade uppgifter. Såsom förut nämnts före- slås, att vissa arter av prydnadsväxterna samt—av bärväxterna och fruktträden, vilka förut ej varit föremål för officiell prövning, skall- inordnas i systemet. Förlägger anstalten de praktiska proven för dessa arter till annan institution, t. ex. lantbrukshögskolans insti- tution i Alnarp, måste denna institution också erhålla ökade resurser. Dessa synes dock bli av begränsad storlek. De samman- lagda kostnaderna för provning av sorter och rapportering av provningsresultaten kan beräknas till omkring 15 000 kr/år. Det bi- träde i fråga om provningen av nyhets-, ho- mogenitets- och stabilitetsfrågor som annan institution — lantbrukshögskolan, växt- skyddsanstalten eller annat statligt organ - kan komma att lämna anstalten, kan ej få sådan omfattning att det är nödvändigt räkna med att dessa institutioner erhåller ökade resurser.

De nu angivna kostnaderna för statsver- ket bör enligt utredningens mening i den

mån de hänför sig till administrationen av växtförädlarrättssystemet i princip bestri- das av rättsinnehavarna genom avgifter som helt täcker dessa kostnader. Kostnaderna som är förenade med värdeprovningen av växtsorter bör däremot liksom hittills i viss utsträckning stanna på statsverket med hän- syn till det jordbrukspolitiska intresset att höja växtodlingens effektivitet. De i försla- get till tillämpningsföreskrifter upptagna av- gifterna har bestämts med hänsyn till det anförda.

De föreslagna avgifterna har fastställts med utgångspunkt från att växtsortnämn— dens verksamhet nått full omfattning. Under de första åren efter systemets genomföran- de kommer avgifter ej att inflyta i den ut- sträckning att kostnaden för nämndens verk- samhet helt täcks. Visst statsbidrag bör där- för anvisas till växtsortnämnden för att över- gångsvis täcka det väntade underskottet. Bidraget torde böra utgå under de första tre åren. Vidare bör visst anslag utgå för att bestrida växtsortnämndens kostnader för värdeprövning. Med utgångspunkt från de i det föregående gjorda antagandena om antalet ansökningar om växtförädlarrätt och beräknade kostnader för växtsortnämndens verksamhet bör för budgetåret 1970/71 till växtsortnämnden anvisas ett förslagsanslag av 50000 kr. Vidare bör enligt utredning- ens mening 30000 kr anslås för deltagan- de i arbetet inom växtunionen.

IH Specialmotivering 1 Växtförädlarrätt

Inledning

Växtförädlarrätten står nära patenträtten och reglerna därom har ansetts böra anslu- ta till patentlagstiftningen. Vid lagens upp— ställning och de särskilda paragrafernas ut- formning har därför eftersträvats att i störs— ta möjliga utsträckning följa PatL. Special- motiveringen har i följd härav kunnat för- enklas genom att på flera ställen beträffan- de detaljspörsmål hänvisas till förarbetena till PatL. .

, Första avsnittet i lagen, omfattande 1—4 åå, har rubricerats Allmänna bestämme-If ser. Här ges regler om växtförädlarrättens föremål, de allmänna skyddsförutsättning- arna, växtförädlarrättens innehåll och skyddstiden.

Lagens andra avsnitt, som omfattar 5— 18 55, innehåller de grundläggande regler- na om registrering av växtförädlarrätt. Åt- skilliga detaljföreskrifter angående registre- ring återfinns emellertid också i tillämp- ningsförfattningen. Reglernai förevarande avsnitt behandlar frågorna om registrering-_ en och registreringsmyndigheten, ansöknings— handlingarna m.m., sortbenämningen, om- bud på ansökningsstadiet, behandling av ansökan, påstående om bättre rätt till sort, överföring av ansökan, kungörande och invändning, fortsatt behandling av ansö- kan, administrativa besvär och registrering av beslut.

I tredje avsnittet behandlas skyldigheten

att använda sortbenämning och skyddet mot obehörig användning av registrerad sort- benämning (19 å).

Fjärde avsnittet ger bestämmelser om årsavgifter, 20 &.

Femte avsnittet upptar en bestämmelse om skyldighet. för sortinnehavare att för kontroll av sort, för vilken växtförädlarrätt meddelats, ställa förökningsmaterial m.m. till registreringsmyndighetens förfogande, s.k. efterkontroll, 21 5. ,

Ett sjätte avsnitt benämns licens, över- låtelse m.m. och omfattar 22—26 55. Här ges bestämmelser om frivilliga licenser, an- teckning i registret om överlåtelse och upp- låtelse av växtförädlarrätt samt tvångsli— cens.

I ett sjunde avsnitt behandlas växtför— ädlarrättens upphörande m. m., 27—33 åå. Detta innehåller regler om upphävande av. registrering av växtförädlarrätt, om utbyte av sortbenämning och om överförande av. växtförädlarrätten på annan.

Ett åttonde avsnitt gäller ansvar och er— sättningsskyldighet m.m. och omfattar 34 —39 55. Där tas upp bestämmelser om straff och åtal, skadestånd, andra påföljder och bortfall av påföljder.

Nionde avsnittet innehåller rättegångsbe— stämmelser, 40—43 55, såsom regler om fastställelsetalan, forum för vissa fall och uppgiftsskyldighet angående växtförädlar- rätt.

I ett tionde avsnitt ges särskilda bestäm-_

nelser, 44—47 55. Där behandlas ombuds- tvång och viss lättnad i ombudstvång, be- svärsrätt i vissa fall samt bemyndigande för Kungl. Maj:t att fastställa avgifter och utfärda tillämpningsföreskrifter o. d.

Elfte avsnittet, 48—50 55, ger bestämmel- ser om lagens tillämpningsområde, om kon- ventionsprioritet och om registrering av utomlands registrerad sortbenämning.

Lagförslaget avslutas med regler om ikraftträdande- och övergångsbestämmelser, 51—52 55.

Allmänna bestämmelser

15.

V äxtförädlarrättens föremål m. m.

1 förslagets inledande paragraf fastslås i första stycket att den som framställt en växtsort eller den till vilken hans rätt över- gått äger genom registrering förvärva en- samrätt att yrkesmässigt utnyttja sorten en- ligt lagen, i andra stycket att den som är registrerad för rätten benämns sortinneha- vare och i tredje stycket att Kungl. Maj:t äger förordna att växtförädlarrätt får för- värvas endast för växtsort tillhörande visst växtsläkte eller viss växtart.

Första stycket

Växtförädlarrätt skall alltså enligt förslaget kunna sökas för växtsort. Med växtsort avses helt allmänt en samling individer, som i ett eller flera karakteristiska avseen- den skiljer sig från andra enheter inom samma växtart. Under förarbetena till växt- förädlarkonventionen anknöt man för en motsvarande definition närmast till begrep- pet »cultivar», som upptagits i International Code of Nomenclature for cultivated plants (utgiven av International Bureau for Plant Taxonomy and Nomenclature of the In- ternational Association for Plant Taxonomy, Utrecht, Nederländerna, senaste edition år 1961). Cultivar utgör enligt den i nämnda verk intagna definitionen en samling av odlade individer, vilken samling karakteri— seras av någon egenskap (morfologisk, fy-

siologisk, cytologisk, kemisk eller annan) som är av betydelse med tanke på använd- ningen för jordbruks-, skogs— eller träd- gårdsändamål och vilken samling bibehål- ler sina kännetecknande egenskaper då den förökas. Denna definition bör enligt ut— redningens mening tillämpas även i fråga om det i förslaget upptagna begreppet växt- sort.

En cultivar sort kan enligt den internationella coden hänföra sig till nå- gon av fyra grupper, nämligen

a. klon: en genetiskt enhetlig samling av individer, ursprungligen härstammande från en enstaka individ genom vegetativ förökning, t. ex. genom sticklingar, delning, ympning eller frösättning utan föregående befruktning; genom knoppmutation (soma- tisk mutation) kan genetiskt avvikande in- divider uppkomma 0ch dessa kan bilda sort (cultivar),

b. linje: en samling individer av likfor- migt utseende, vilka förökar sig på könlig väg genom frö eller sporer och vars stabili- tet upprätthålls genom urval till en stan— dard,

c. samling av individer, som uppvisar genetiska skillnader, men där samlingen har en eller flera egenskaper genom vilka de kan åtskiljas från andra sorter,

d. enhetlig samling individer, som är en första generations hybrid (Fl), återupp- byggd vid varje tillfälle genom korsning av två eller flera förädlade linjer, upprätthåll- na antingen genom inavel eller kloner eller återupprepad framställning av Fi-hybrider.

I enlighet med den i coden upptagna definitionen skall alltså rättsskydd kunna komma i fråga beträffande klon, linje, hybrid eller annan enhet. som sålunda angivits i coden.

Begreppet sort innebär enligt coden, att sorten skall kunna klart identifieras. För att så skall kunna ske, måste sorten uppfylla vis- sa krav i fråga om särskiljbarheten. Dessa krav borde sålunda rent logiskt behandlas inom ramen för sortbegreppet. I enlighet med den i växtförädlarkonventionen använ— da systematiken har de emellertid gjorts till särskild skyddsförutsättning och behand-

Framställningen av nya sorter sker i slut- fasen som urval ur ett ofta rikt varierande material. För att berika och om möjligt rikta den naturliga variationen i ett växt- slag används korsning, mutagena agentier (bestrålning, behandling med vissa kemika- lier) etc. En sort skall kunna bli föremål för rättsskydd oavsett om utgångsmaterialet erhållits på naturlig eller artificiell väg.

. När växtförädlarrätt förklaras avse den av förädlaren framställda sorten innebär detta inte att rätten är begränsad till så- dant växtmaterial som direkt härstammar från den ursprungliga förädlingsprodukten. Rätten omfattar sorten i dess helhet. Den gäller alltså allt växtmaterial vilket i enlig- het med de kriterier som inom förevarande område gäller för avgränsning av olika sor- ter från varandra (se 2 &) är att hänföra till den nya sorten. Den omfattar sådant ma- terial oavsett varifrån detta härrör.

Växtförädlarrätt till en sort kan endast sökas av den som framställt sorten, föräd- laren, eller av den som förvärvat förädla- rens rätt till sorten, dvs. dennes rättsinne- havare. Såsom förädlare anses den som be— stämt det urval i ett naturligt eller artifi— ciellt tillkommet material som lett fram till sorten. Har två eller flera personer med- verkat vid detta förädlingsarbete är de ge— mensamt att anse som förädlare, och behö- righet att söka skydd tillkommer dem ge- mensamt. Detta innebär att ansökan god— tas endast om den biträds av samtliga be— rättigade. Den omständigheten att den pro— dukt för vilken rättsskydd söks utgör en ren upptäckt hindrar ej registrering. Det är allt— så ej nödvändigt att den nya sorten är resultatet av en direkt skapande insats. Den som är att anse som förädlare till en dylik upptäckt sort måste nämligen innan han söker skydd ha utfört visst förädlingsarbete, såsom urval eller undersökning av sortens homogenitet och beständighet. Detta arbete får anses berättiga till skydd.

Enligt förslaget kan endast fysisk person anses vara förädlare. Detta överensstämmer med motsvarande reglering i PatL. Utred-

ningen har övervägt om inte även en juri- disk person skulle kunna godtas som för- ädlare. Härför talar framför allt att växt— förädling oftast utförs inom företag som är inriktade på sådan verksamhet och att det material, på vilket framställningen av en ny sort grundar sig, byggs upp steg för steg inom företaget, ofta under flera årtionden och med en skiftande krets av medarbetare. Det kan vara svårt att avgöra vem som inom företaget gjort den avgörande insat- sen vid sortens tillkomst. Utredningen har emellertid ej ansett dessa förhållanden vara tillräckliga för att avvika från den reglering av frågan som gjorts i patenträtten och som för övrigt också genomförts i sortskyddslag— stiftning i bl.a. Förbundsrepubliken Tyska land och Nederländerna

Redan innan ansökan gjorts om registre- ring av en ny sort, föreligger en rättighet till sorten, en rättighet som kan övergå till annan genom överlåtelse eller genom gifto— rätt, arv eller testamente. Av den föreslag- na lagtexten framgår, att den till vilken rättigheten sålunda övergått är behörig att söka skydd.

Fråga om vem rätten till sådan sort till- kommer som framställts av en arbetstagare (uppdragstagare) i och för hans tjänst (uppdrag) får avgöras med tillämpning av allmänna arbetsrättsliga grundsatser. Ut— redningen har inte funnit skäl att lägga fram förslag till särskild reglering i ämnet. Det måste antas, att frågan om arbetstaga— res rätt till sort blir av underordnad prak— tisk betydelse och att hithörande frågor lämpligare regleras i anställningsavtal eller genom särskilda överenskommelser.

Växtförädlarrätt förvärvas genom registre- ring. Skälen till att denna form för konsti— tuering av växtförädlarrätten valts har när- mare utvecklats i allmänna motiveringen under punkt 9.1.

I paragrafen anges vidare att den som erhållit växtförädlarrätt därigenom får en- samrätt till det yrkesmässiga utnyttjandet av sorten i den utsträckning lagen medger. Ensamrättens omfattning regleras i 3 5 i förslaget.

Av praktiska skäl är det lämpligt med en i lag fastslagen benämning på den som in- nehar den registrerade växtförädlarrätten till en sort. Utredningen har här valt ut- trycket sortinnehavare. En bestämmelse om benämningen har upptagits i andra stycket.

Tredje stycket

Den i tredje stycket i paragrafen föreslagna. anordningen, att Kungl. Maj:t skall äga förordna att växtförädlarrätt får förvärvas endast för sort av växtart som anges i för- ordnandet utgår från att en prövning skall ske i varje särskilt fall huruvida en växtart skall inordnas [ systemet. Frågan om vilka växtarter som härvid kan och bör komma i fråga har behandlats i allmänna motive- ringen under punkt 9.1. Utredningens för- slag om vilka växtarter som redan vid la- gens ikraftträdande skall tas med i syste- met framgår av förslaget till tillämpnings- kungörelse. -

2 5.

Allmänna förutsättningar för växtförädlar- rätt

I paragrafen behandlas de villkor som en växtsort måste uppfylla för att växtförädlar- rätt till den skall kunna registreras. Enligt första stycket i paragrafen skall krävas, att sorten uppfyller vissa krav i fråga om 1) ny- het, 2) homogenitet och 3) stabilitet. Där— jämte föreskrivs irandra stycket hinder för registrering om sorten tidigare marknads- förts samt i tredje stycket skyldighet att vid ansökan om registrering även föreslå en benämning på sorten.

Första stycket 1) N yhetskravet

Villkoret att en sort skall vara ny har i lag— texten i överensstämmelse med innehållet i växtförädlarkonventionen utformats så, att sorten skall genom åtminstone ett viktigt kännetecken tydligt skilja sig från andra

sorter, vilka är kända före dagen för re— gistreringsansökningen. Registrering kan allt- så ej ske om sorten är helt identisk med eller blott företer en mindre tydlig avvikel- se från en redan känd sort.

Kravet att det kännetecken varom är fråga skall vara viktigt hänför sig inte till frågan om sortens odlingsvärde utan endast till kännetecknets förmåga att kunna skilja en sort från en annan, dvs. den kvalitativa vikten hos egenskapen själv. Det särskiljan- de kännetecknet skall göra sorten genetiskt definierbar.

I varje växtart finns en stor mängd kän- netecken som kan fastställas och jämföras för att fastslå huruvida två sorter inom växtarten skiljer sig åt. Alla dessa tec- ken har dock i fråga om förmågan att iden- tifiera sorten inte samma betydelse. Några kan vara mycket svåra att observera och beskriva, andra kan vara mycket känsliga för miljöförändringar, medan andra för att kunna fastställas måste bli föremål för lång variga, mödosamma och dyrbara undersök- ningar. På grund av den stora, naturliga variationen hos allt levande material är. det mera sannolikt att två sorter "vid un— dersökning visar sig vara olikaän att de befinns identiska, och denna sannolikhet ökar ju längre de undersöks och ju fler kännetecken som jämförs. En väsentlig'in-. delning av kännetecknen är emellertid att de kan vara av morfologisk eller fysiologisk karaktär.

Morfologiska kännetecken kan i allmän- het fastställas visuellt dvs. med ett beväp— nat eller obeväpnat öga. Sådana kännetec— ken är exempelvis bladens form, blomfärg, hårighet, utveckling av noder, axform, ax— färg, skärmfjällens form och färg, basal- stjälkens utformning etc. Skillnaden i fråga om dylika kännetecken mellan den ena och andra sorten kan ibland vara mycket på- taglig, i andra fall behövs särskilda tekniska hjälpmedel och en vetenskapligt arbetande undersökningsmetod för att fastställa skill— naden. En sort skiljer sig emellertid sällan från andra sorter enbart beträffande ett kännetecken utan vanligen föreligger avvi- kelser även i andra avseenden.

Fysiologiska kännetecken kan vanligen ej fastställas visuellt. Hit hör bl. a. sådana karakteristiska egenskaper hos en sort som tidighet, stråhöjd, stråstyrka, vinterhärdig- het, resistens mot sjukdomar och skadedjur, mot torka etc. Till dessa kännetecken hör också avkastningsförmåga och kvalitetsegen- skaper (bakningsduglighet, näringsvärde, smak etc.). Några av dessa fysiologiska egenskaper, t.ex. resistens mot vissa sjuk- domar, kan fastställas genom ganska okom- plicerade laboratorieprov medan andra, t. ex. avkastningsförmågan, för närvarande en- dast kan fastställas genom omfattande fält- försök. .

Det är inte möjligt att ;ge en bestämd de- finition på de kännetecken 'som får anses tillräckligt viktiga eller distinkta beträffan— de förmågan att särskilja en sort. Frågan om ett känneteckens vikt är i första hand beroende av vilken växtart det gäller. En viss egenskap kan hos en art bedömas som mindre viktig och hos en annan art som helt ägnad att särskilja en sort från andra. Ett ur identifieringssynpunkt i allmänhet mindre viktigt kännetecken kan för en viss sort bli av avgörande betydelse och således be- traktas som viktigt. Så kan t. ex. bli fallet om från en skyddad sort framkommit en sort, som avviker i fråga om något i all- mänhet oviktigt kännetecken och som sam- tidigt har ettvökat odlingsvärde. En mindre avvika—nde färg på blommorna hos en po— tatis kan i regel betraktas som en mindre viktig egenskap och ej tillräckligt betydelse- full för att ensam för sig medge rättsskydd. Återfinns däremot den avvikande färgen hos en potatissort, för vilken ett ur odlings— synpunkt värdefullt förädlingsarbete åstad- kommits, kan detta kännetecken komma att betraktas som viktigt. En mutation, som re- sulterar i en förändring av färgen på ska- let på potatisknölar, kan bli av betydelse ur merkantil synpunkt. Även om denna egen- skap skulle i allmänhet betraktas som mind— re viktig, kan den i detta sammanhang an- ses tillräckligt viktig för att sorten skall kunna tillerkännas skydd.

Under vissa förhållanden kan det vara nödvändigt att vid identifieringen av en

sort använda i och för sig mindre betydel- sefulla botaniska skillnader, vilka blir att anse som viktiga på grund av det samman- hang i vilka de förekommer. Användningen av ett sådant kännetecken kan vara enk— lare och mera pålitlig än en noggrann un- dersökning av någon fysiologisk skillnad. Om exempelvis två kornsorter skiljer sig i fråga om en odlingsvärdesegenskap men denna kan vara svår att avgöra med någon större säkerhet, kan en ytterligare avvikel— se hos de båda sorterna i fråga om en så- som mindre viktig betraktad morfologisk egenskap tillmätas avgörande betydelse och sålunda i detta fall anses vara »viktig».

Vid internationella överläggningar har försök gjorts att för olika arter förteckna egenskaper som kan anses viktiga.» Det internationella arbetet inom konventionens ram torde jämväl komma att omfatta detta problem och framdeles ge viss vägledning.

Sorterna inom ett växtslag skiljer sig så- lunda mer eller mindre klart från varandra genom en, oftast flera, mer eller mindre distinkta, morfologiska eller fysiologiska egenskaper. I förslaget ställs krav på att en sort för att kunna meddelas skydd skall tydligt skilja sig från andra sorter. Den egen- skap hos sorten, som särskilt åberopas i samband med begäran om rättsskydd, skall kunna klart fastställas och beskrivas.

Det finns redan nu ett mycket stort antal kända sorter inom de växtarter, som kan ifrågakomma i skyddssystemet. Möjligheten att framdeles genom växtförädling få fram sorter, som i något avseende skiljer sig från andra sorter, är väl också nästan obegrän- sade. En förädlare kan dock inte gärna gö- ra anspråk på att få skydd för en sort på grund av en avvikelse, som ej är helt— tydlig. För att oreda ej skall uppstå i ett rättsskyddssystem och detta över huvud ta- get skall fungera väl, är det också av vikt. att kravet på tydlig avvikelse tillämpas strängt. Att här närmare bestämma det mi- nimimått på särskillnad som för varje ka- raktärsegenskap och växtart skall föreligga kan knappast göras. Frågan huruvida av- vikelsen är tillräckligt tydlig får vid pröv- ningen avgöras från fall till fall. Det bör

emellertid framhållas, att bedömandet och därmed kravet på nyhet kan variera.

Då fråga är om ett enda kännetecken får kravet på tydlighet i fråga om avvikelsen anses uppfyllt endast om detta är typiskt för sorten och det inte återfinns hos andra sorter hos arten. Är kännetecknet gemen— samt för två eller flera sorter av arten, mås- te för att kravet på särskillnad skall an- ses uppfyllt kännetecknet vara kombine— rat med andra kännetecken för sorten.

En ny förädlingsprodukt utgör ofta re- sultatet av urval från korsning mellan två eller flera kända sorter och innefattar egen— skaper som återfinns hos båda föräldrarna. Rättsskydd kan då erhållas om någon egen— skap är väsentligt mer uttalad än hos nå- gon av föräldrarna. Även om de nya egen- skaperna hos förädlingsprodukten var för sig inte är viktiga i förut angiven mening, är det ej uteslutet att en ny kombination av dem kan godtas som grund för skydd.

I enlighet med det anförda bör ansökan om skydd för en sort ej godkännas om sort- materialet innehåller en blandning av olika typer och avvikelserna mellan dessa är så stora att det inte går att täcka typerna med endast en beskrivning. Innehåller bland- ningen väl definierade men varandra när- stående linjer, bör skydd däremot kunna komma i fråga om varje linje kan prövas separat och visar sig uppfylla kravet på tyd- lig särskillnad från andra sorter.

Skydd bör i något fall kunna meddelas för en variant av redan skyddad sort. Vid förökning av en rättsskyddad sort kan det t.ex. visa sig att en viss procent individer av sorten har en för odlingen värdefull egenskap, t. ex. resistens mot viSS sjukdom, som ej angetts i beskrivningen av sorten. Möjlighet bör då föreligga till rättsskydd för en sådan genom urval och förökning av resistenta individer framställd produkt. Avgörande för huruvida denna kan rubrice- ras som en självständig sort och således meddelas skydd blir om egenskapen är till- räckligt identifierbar.

För vissa växtarter kan det på grund av den ärftliga konstitutionen föreligga en viss mindre variation inom varje sort. Svårig-

heten att fastställa särskiljande kännetec- ken, får dock inte leda till att kravet på tydlig avvikelse efterges. Hos korsbefruk- tare kan det t. ex. ofta vara omöjligt att fastställa distinkta morfologiska avvikelser. Däremot kan det lyckas att med erforderlig grad av säkerhet bestämma avvikelsen i fråga om de fysiologiska kännetecknen. Rättsskydd skall då kunna meddelas.

För att en sort skall godtas som ny krävs, att nyheten skall kunna fastställas vid prov- ning. Det är avsett att denna skall ske ge- nom växtsortnämndens försorg, se 14 5. Möjligheten att vid provningen finna sär- skiljande sortkaraktärer och klart fastställa dessa underlättas givetvis om tillgång finns till sådana tekniska hjälpmedel som optisk utrustning, klimatkammare, växthus m.m. Av rent praktiska skäl är det nödvändigt att göra begränsningar beträffande anta- let och betydelsen av de kännetecken som normalt skall jämföras. De fysiologiska egenskaperna torde kunna utnyttjas såsom särskiljande endast i begränsad utsträck- ning. Endast sådana kännetecken som kan bestämmas genom en noggrant avgränsad och kontrollerad provning kan användas. Särskillnad i fråga om t. ex. en sådan egen- skap som resistens mot sjukdom kan fast- ställas endast då testningar kan utföras som ger möjlighet till exakt upprepning.

För erhållande av rättsskydd uppställs så- som nämnts inte något krav på att den nya sorten skall ha visst odlingsvärde. Den om- ständigheten att rättsskydd beviljats för en sort betyder därför ej nödvändigtvis att sor- ten uppvisar ett högre odlingsvärde. Själv- fallet kan det i odlingens och konsumtio- nens intresse finnas ett behov av att upp- ställa regler som förhindrar användandet av sorter som är mindre lämpliga för folk- hushållet men denna fråga får ej samman— kopplas med frågan om rättsskydd för sor— ten utan måste lösas genom annan lag— stiftning. Skydd för en ny sort skall kunna meddelas även om på grund av annan lag- stiftning utsäde av sorten inte skulle komma att få marknadsföras inom landet. Kan så- dant hinder antas föreligga, kommer väl rättsskydd i allmänhet inte att sökas för

sorten. En förädlare kan dock i något fall ha intresse av att söka skydd för en sort, som han kan anta ej uppfyller uppställda krav på odlingsvärde. Så kan vara förhål- landet om en ny sort har ett särskilt värde i annat land och sorten är avsedd för ex- port till detta land. Uppdragandet av en sort syftar för övrigt inte alltid till att få fram en produkt för direkt marknadsföring. Ibland skall den nya sorten användas en— bart som underlag för fortsatt förädling. sorten skall kanske tjäna såsom förälder för en Fi-sort, som avses skola marknads- föras.

Vid den prövning gentemot andra sor— ter som innefattas i nyhetskravet skall en- ligt förslaget jämförelse endast ske med sor— ter som är kända. Vid avgörandet huruvida sort är att anse som känd skall beaktas både vad som inträffat inom och utom riket. Principen om världsnyhet gäller således. Den till jämförelse förekommande sorten bör anses som känd om en större eller obestämd krets av personer haft tillfälle att komma i besittning av material av sor- ten eller av en noggrann beskrivning av denna. En fullständig uppräkning av om— ständigheter som kan anses nyhetshindran— de kan inte göras, men det har ansetts lämp- ligt att i lagtexten ge en exemplifiering av de vanligaste nyhetshindren.

Som exempel nämns först att ma— terial av sorten utbjudits till försäljning eller eljest tillhandahållits. Här avses såväl för- ökningsmaterial av sorten som annat växt- material av denna. Begreppet tillhanda- hållande omfattar bl.a. saluhållande, över— låtande och lån av yrkesmässig karaktär. Utanför begreppet faller däremot t.ex. la- gerhållning. Som nyhetshindrande omstän- dighet nämner lagtexten vidare, att sorten intagits i en officiell sortlista eller anmälts till en sådan lista. En sort som anmälts t.ex. till rikssortlistan eller den av Sveriges potatisodlares riksförbund årligen utgivna sortlistan för potatis. är sålunda att anse som känd. Den omständigheten att en sort anmälts för officiell provning medför där— emot ej att den är att anse som känd. Ett ytterligare exempel som nämns i lagtex-

ten är att sorten förekommit i en allmänt tillgänglig referenssamling eller noggrant be- skrivits i en allmänt tillgänglig skrift.

Den här avhandlade nyhetsprövningen avser endast den skyddssökta sortens för- hållande till andra sorter. Frågan i vad mån åtgärder med den sort för vilken skydd söks är nyhetshindrande löses genom reg- ler i andra stycket i förevarande paragraf.

Registreringsmyndigheten kommer att be- träffande nyhetsprövningen få en krävande uppgift. För prövningen behövs i princip kännedom om alla de sorter, som redan finns inom och utom riket. Ett nära sam- arbete med de organ i andra länder som har hand om sortprovning och registrering av växtsorter är därför önskvärt. Även om det- ta samarbete blir väl utvecklat, är det gi— vetvis ej möjligt att från utlandet få full- ständiga upplysningar ide avseenden det här gäller. Såväl på grund härav som med tanke på svårigheten i övrigt att få tillgång till allt material som skulle kunna vara av intresse för avgörande av nyhetsfrågan, kan det rimligen inte krävas mera vid nyhets- prövningen än att hänsyn tas till någorlunda lätt tillgängliga upplysningar om existeran- de sorter i Sverige och i andra länder med motsvarande odlingsförhållanden. Skulle det visa sig att en sort, för vilken rättsskydd meddelats, rätteligen inte uppfyllde nyhets- kravet, kan rätten enligt 28 & av domstol förklaras ogiltig.

För att registreringsmyndigheten skall kunna genomföra sin nyhetsprövning torde material av den sort för vilken skydd söks och material av den sort som på grund av invändning eller eljest kan antas vara ny- hetshindrande ofta komma att behöva un- derkastas en jämförande kontrollodling.

2) H omogenitetskravet

Som villkor för skydd av växtsort har vida- re i förslaget föreskrivits, att sorten skall vara tillräckligt likformig (homogen) med hänsyn tagen till de särdrag som dess sexuel— la eller vegetativa förökning betingar. Beskrivningen och identifieringen av en sort förutsätter att de enskilda individerna

inom sorten är likformiga med avseende på de väsentliga egenskaperna. Hur långt kra- vet på homogenitet skall sträcka sig är emel- lertid svårt att avgöra. Homogenitetsprob- lemet har olika aktualitet för skilda växt- arter. Beträffande en del växtarter är vissa egenskaper hos en sort så klart iakttagbara och från planta till planta så ensartat ut- bildade, att varje enstaka individ av sor- ten kan särskiljas från andra sorter. Så är ofta fallet i fråga om vissa- vegetativt för- ökade arter såsom potatis (blomfärg, bla— dens flikighet, knölens skal— och köttfärg) och rosor (blomfärg). Någon gång kan det- ta också förekomma i fråga om självbe- fruktande växtslag såsom t.ex. vete (axets form och färg, hårighet på noderna), havre (vipptyp och hårighet på plantans olika de— lar) och korn (axtyp, basalstjälkens utform— ning och nervernas tandighet). I fråga om andra växtarter kan föreligga bestämda, för en sort typiska egenskaper, men dessa kan dock från planta till planta förete en så- dan grad av. variation, att den enskilda in- dividen av sorten inte 'alltid kan skiljas från en annan sort. Under sådana förhållan- den kan man endast genom noggranna ob— servationer och under ständig och omedel— bar jämförelse vid kontrollodling särskilja en sort från andra sorter. *En sådan varia- tionsbredd uppvisar framför allt de kors- befruktande växtarterna men även ofta de självbefruktande. ,

Svårigheten att uppnå full homogenitet gör att mindre avvikelser måste tillåtas. Kra- vet på homogenitet får, såsom framgår av lagtexten, avpassas efter växtartens förök- ningssätt och sortens särskilda förhållanden.

Närmare riktlinjer för vilka homogeni- tetskrav som bör ställas för olika växtar- ter får fastställas av registreringsmyndighe— ten. Denna torde därvid beakta, bl. a., att kravet på homogenitet bör anknyta till den speciella karaktären hos de kännetecken som skall identifiera sorten, att kravet inte bör sättas högre än vad som är praktiskt möjligt för förädlaren att uppnå och att homogeniteten bör kunna fastställas genom icke alltför omfattande och dyrbara meto- der. Vidare torde böra gälla, att i fråga om

de fysiologiska egenskaperna och sådana morfologiska egenskaper, som kan vara av praktisk betydelse för odlaren, större krav i allmänhet inte ställs än vad förbrukaren av materialet av sorten anses skäligen kun— na fordra. Hittills har i Sverige "liksom i Holland, Österrike, Danmark, Norge och Finland tillämpats en liberal bedömning av homogenitetskravct. Registreringsmyndighe- ten får emellertid i förevarande fråga-beak— ta utvecklingen i andra till växtförädlarkon- ventionen anslutna länder.

3) Stabilitetskravet

2 & första stycket innehåller slutligen ett krav på att sort skall under förökning ut- förd i enlighet med den av förädlaren an— visade förökningsmetoden vara beständig (stabil) med avseende på sina väsentliga kännetecken. , ,

För förbrukaren av förökningsmaterial av en sort är det av vikt att den vid för— ökning håller sig stabil, dvs. bibehåller sina sortkaraktärer. Den förändring, som en sort efter hand kan undergå, beror antingen på att sorten består av grupper av individer med skilda egenskaper, som under vissa odlingsbetingelser ändrar proportion, eller att individerna är genetiskt ostabila och klyver eller muterar och framställer nya former som sedan förökas. Kännetecknen hos en-sort kan av dessa anledningar kom- ma att vid förökning av sorten alltmera av-. vika från det ursprungliga förökningsmate— rialet. '

Stabilitetskravet innebär, att sorten skall efter varje förökning eller, i det fall _,att förädlaren fastställt en särskild föröknings- cykel, efter avslutandet av varje sådan cy- kel i princip visa samma sortbild som vid rättsskyddets beviljande. Sorten skall alltså. då den förökas, bibehålla de sörtkänne- tecken, som ansetts bestämmande för sor- ten. Stabiliteten skall vara sådan att sorten kan identifieras under hela den tid som sorten skyddas. Stabiliteten hänför sig till de ärftliga egenskaperna; den tillfälliga för- ändring som kan inträffa på grund av ovan- liga eller speciella yttre betingelser ligger

helt utanför. Skulle en sort redan vid prov— ningen hos registreringsmyndigheten visa tecken på utklyvning av avvikande typer el- ler på förskjutning av karakteristiska egen— skaper bör detta tas som ett tecken på att sorten ej uppfyller kravet i detta hänseen- de. Detta gäller främst i fråga om de för identifieringen relevanta kännetecknen.

Även när skyddet grundas på att sorten uppvisar en kombination av i och för sig mindre viktiga kännetecken måste stabili- tetskravet uppfyllas; det hänför sig då till själva kombinationen av egenskaper eller, vilket blir detsamma, till de särskilda känne— tecknen, trots att dessa var för sig är mind— re viktiga. Över huvud taget kan instabilitet hos en mindre viktig egenskap många gång- er komma att leda till bristande homoge- nitet. hos sorten i en kommande generation. Då detta kommer att vålla oreda i förhål— lande till andra sorter under följande gene- ration, bör förhållandet kunna medföra att stabilitetskravet ej anses uppfyllt. Tecken på en överdrivet stor utklyvning i en normalt självbefruktande produkt bör också kunna tas som bevis på bristande stabilitet. Beträf- fande korsbefruktarna bör i likhet med vad som förut sagts om klyvningen hos självbe— fruktare gälla, att varje förändring avkän- netecknen hos sorten anses utgöra bristan— de stabilitet, och detta bör gälla oberoende av kännetecknets vikt.

De s.k. hybridsorterna kräver i detta sam- manhang särskilda överväganden. Sådana sorter produceras inte genom direkt förök- ning av grundutsäde utan är resultatet av en för varje bruksfrögeneration upprepad korsning mellan linjer föräldrapar vilka förädlaren utvalt. En hybridsort kan genom denna metod tillfredsställande framställas i stor skala med för varje gång samma kän- netecken bibehållna. Produkten är inte be- ständig. Den klyver i nästa generation och ger upphov till en mångfald typer. Själva sorten kan dock anses beständig i lagens mening, om man för hithörande special- fall tillämpar ett något modifierat krav på stabilitet. Det bör vara tillräckligt att ut- forma kravet så att man låter detta avse slutprodukten hos en fastställd föröknings-

cykel. Man fordrar på så sätt blott identitet med beskrivningen av sortens genetiska bak- grund och de väsentliga kännetecknen hos slutprodukten.

Provningen av en sort borde för att kunna ge ett fullt tillförlitligt besked om sortens stabilitet pågå under lång tid. En kortvarig provning under 2—3 förökningsgenerationer kan i allmänhet beträffande könligt föröka- de sorter ej ge säkert besked huruvida sor— ten kommer att bibehålla sin karaktär un- der hela den tid som rättsskyddet kan upp- rätthållas. Det är emellertid ur såväl ekono- misk som praktisk synpunkt olämpligt att låta testningen av en sort pågå under mer än två, i undantagsfall tre generationer. Av hänsyn härtill bör beträffande könligt för- ökade sorter kravet på stabilitet i allmänhet inte ställas högre än att erforderlig stabilitet skall anses föreligga om det vid provning i här angiven utsträckning inte framkommer några tecken på instabilitet. Har sorten be- funnits tillräckligt homogen, bör detta för övrigt ofta kunna tas som ett tecken på att sorten har erforderlig stabilitet. Vad an— går vegetativt förökade sorter torde stabi- litetsfrågan helt naturligt ej vålla några större problem.

Det kan här framhållas, att stabilitets- prövningen enligt förslaget skall fortsätta även efter det växtförädlarrätt har medde- lats för en sort, varvid syftet är att fastställa att sådana ändrade förhållanden ej inträtt att skyddet för sorten förfallit. Bestämmel- ser härom har intagits i 21 och 30 55.

Andra stycket

Enligt andra stycket i paragrafen kan växt- förädlarrätt ej förvärvas, om växtmaterial av förädlarens egen sort med samtycke av honom eller hans rättsinnehavare yrkesmäs- sigt förts i handeln här i riket före dagen för registreringsansökan eller utom riket mer än fyra år före denna dag. Förädlaren eller hans rättsinnehavare får genom dessa sina egna nyhetsskadliga åtgärder anses ha efter- givit sitt anspråk på skydd för sorten. Där— emot medför inte den omständigheten att sorten tagits in i rikssortlistan eller annan

sortlista i eller utom Sverige hinder för skydd. Ej heller utgör det förhållandet att sorten beskrivits i en allmänt tillgängliga skrift eller förekommer i en referenssam- ling hinder för skydd. Denna reglering av nyhetsfrågan avviker från vad som gäller i patenträtten.

I lagtexten har den här avsedda skydds- hindrande åtgärden definierats så att växt- material av sorten skall ha :förts i handeln». Uttrycket är något snävare än det som i första stycket används för att beskriva vis- sa förfoganden med växtmaterial som gör att annan sort anses som känd. Uttrycket »förts i handeln» avses skola omfatta en- dast salubjudande eller försäljning som ägt rum till allmänheten. Utredningen har ge- nom denna begränsning velat tillgodose för- ädlarens och hans rättsinnehavares intresse av att kunna anlita egna kontraktsodlare redan innan skydd sökts för sorten. Om för- ökningsmaterial överlåtits till kontraktsod- laren enbart i syfte att han skall biträda sortinnehavaren med förökningen av sor- ten, kan kontraktsodlaren ej anses vara »all- mänhet» och överlåtelsen är alltså ej hinder för skydd. Har förökningsmaterialet över- låtits till kontraktsodlaren med rätt för ho- nom att helt eller delvis förfoga över detta blir det beroende på de avtalade villkoren'i övrigt huruvida en skyddshindrande mark- nadsföring får anses ha ägt rum.

Bestämmelsen att marknadsföring som skett utom riket ej hindrar skydd annat än om den skett mer än fyra år innan ansökan om registrering gjordes i Sverige har till- kommit för att nå överensstämmelse med regleringen i konventionen (artikel 6 mom. 1 b/). Regeln innebär, att en förädlare kan pröva sin sort på utländska marknader un— der fyra år utan att gå miste om möjlighe- ten till skydd. Denna tidsfrist innefattar en ytterligare väsentlig avvikelse från patent— rättens motsvarande reglering.

Tredje stycket

Här stadgas att vid registrering av växtför- ädlarrätt även skall registreras särskild be- nämning för sorten.

Ett privaträttsligt skydd för växtsorter skulle inte i och för sig nödvändigtvis kräva en reglering av frågan om dessas benäm- ning. För att rättsskyddet för en sort skulle fungera skulle det vara tillräckligt att iden- tifiera sorten genom en beteckning av enk— laste slag, t.ex. ett nummer e.d. i förening med en officiell beskrivning av sorten.

Frågan om att i rättsskyddssystemet in- arbeta regler om sortbenämning har emel— lertid en praktisk sida. För handeln och od— lingen tjänar ett sortnamn till hjälp vid valet mellan olika sorter av ett växtslag. Köparen kan genom namnet identifiera den bestäm- da sort, som han har anledning tro bäst motsvarar hans särskilda behov och önske- mål. I utsädeshandeln har också känneteck— nandet av en sort genom ett sortnamn blivit oumbärligt. I flertalet av de länder som del-' tagit i utarbetandet av konventionen finns mer eller mindre detaljerade föreskrifter på området. Även i Sverige är sortnamnen re- dan f. 11. föremål för en viss reglering. För att en sort skall kunna tas in i rikssortlistan — en åtgärd som beträffande lantbruksväxf tema är en nödvändig förutsättning för att sorten över huvud skall få marknadsföras _—_ krävs sålunda bl. a. att sorten har ett god— tagbart sortnamn. Även annan på utsädes- området förekommande lagstiftning förut- sätter att växtsorterna getts namn. Mot den- na bakgrund är det naturligt att även i före varande lag ta in bestämmelser om sortbe— nämning. Genom att lagstiftningsvägen reg- lera frågan vinns även viss möjligthet att lösa förekommade kollisioner mellan sort- benämningar och skyddade varumärken samt att tillmötesgå från handelns sida före— liggande önskemål om att sortbenämningar— na blir enhetliga i så många länder som möj- ligt.

Konventionen uppställer också såsom for- mellt krav för rättsskydd i överensstämmel- se med konventionen, att en ny sort erhåller en sortbenämning.

Enligt förslaget är det den som söker växtförädlarrätt för sorten som skall ge för- slag till benämning. Frågan om sortbenäm— ningens innehåll behandlas i7 &.

Ensamrättens innebörd

I paragrafen anges innehållet i den förädla- ren eller hans rättsinnehavare tillerkända ensamrätten till en växtsort.

Genom växtförädlarrätten erhåller föräd- laren en av rättsordningen tryggad ensam- rätt att utnyttja sin förädlingsprodukt. Växt- förädlarrätten är en förmögenhetsrätt. För sortinnehavaren uppkommer möjlighet till rättsliga förfoganden med avseende på sor- ten och material av densamma.

Ensamrättens innehåll bör bestämmas med beaktande av att rättsskyddet skall ge förädlaren möjlighet att i skälig utsträckning få del av det ekonomiska mervärde hans sort representerar i jämförelse med andra äldre sorter av växtarten. Med hänsyn till den betydelse produkter varom här är fråga har för folkhushållet är det emellertid nöd- vändigt att ensamrätten begränsas. Såsom förut nämnts kräver odlingens och konsum— tionens berättigade intressen, att ensamrät- ten inte får en sådan utformning att den in- skränker andras rörelsefrihet i alltför hög grad eller medför en monopolistisk prissätt- ning till nackdel för konsumtionen. Ensam- rätten bör därför avse endast vissa i lagen angivna utnyttjandeformer av sorten.

Av det anförda framgår att de utnyttjan- den som förbehålls förädlaren och hans rättsinnehavare endast bör avse yrkesmäs- siga förfoganden. Det personliga och det privata utnyttjandet bör vara fritt. Utanför ensamrätten bör t.ex. falla framställning av förökningsmaterial, som inte avses skola avyttras utan användas såsom sådant av odlaren själv i hans verksamhet.

Vid bestämmandet av ensamrättens in- nehåll bör vidare beaktas, att den utnyttjan- derätt som i princip tillkommer sortinneha— varen inte kan vara ovillkorlig. Hinder för sortens tillgodogörande kan föreligga på grund av annan lagstiftning, t.ex. bestäm- melser om statsplombering, eller till följd av importrestriktioner.

I enlighet med det anförda har i föreva- rande paragraf växtförädlarrätten angetts innebära att, med undantag som anges i la-

gen, annan än sortinnehavaren ej får olov— ligen utnyttja sorten yrkesmässigt genom vissa i paragrafen angivna förfaranden.

En ny sorts ekonomiska mervärde i järn- förelse med andra sorter skulle givetvis bäst kunna utvinnas och tillgodoföras sortinne- havaren om ensamrätten omfattade alla pro- dukter av sorten, såväl sådana som är av— sedda för förökning av sorten som material för konsumtion och industriell bearbetning. Att låta ensamrätten avse även material av detta senare slag skulle emellertid föra för långt. Av praktiska skäl är för övrigt en så- dan ordning i allmänhet ej genomförbar. Från förädlarens synpunkt är en så vid- sträckt ensamrätt ej heller nödvändig. Enligt utredningens mening bör förädlaren beträf- fande flertalet växtarter kunna erhålla ett tillfredsställande stöd för sitt förädlingsar- bete även om ensamrätten begränsas så att den blott avser förökningsmaterial av sor- ten. Utredningen föreslår således, att en- samrätten som regel blott omfattar sådant material av den skyddade sorten. Att skyd- det beträffande en särskild kategori växter. nämligen prydnadsväxter, i visst fall bör avse även konsumtionsmaterial behandlas längre fram.

Av denna ståndpunkt följer att det ej möter hinder för en odlare, som köper ma» terial av en skyddad sort vilket säljs för kon- sumtion, att därefter använda detta som för- ökningsmaterial. Detta försvagar givetvis förädlarens ställning. Det måste emellertid antas, att sortinnehavaren i allmänhet inte skulle ha intresse av att söka få ut licens- avgifter på annat sätt än genom den pro- fessionella utsädesförökningen och -handeln. varför ensamrättens begränsning till egenti ligt förökningsmaterial inte torde spela nå- gon större praktisk roll för sortinnehavaren.

Med förökningsmaterial i här avsedd bei märkelse menas sådant material av sorten som kan användas till förökning av sorten och som tillika tillhandahålls i avsikt att va- ran skall komma till användning som förök— ningsmaterial. Till förökningsmaterial hör frö och annat utsäde, som normalt används för reproduktion av en sort, samt sådant vegetativt material, som kan användas för

förökning. Till sistnämnda kategori hör ympkvistar av buskar och träd, revor av jordgubbsplantor, potatisknölar osv., men även hela plantor, buskar och träd.

Det är avsikten hos den i vilkens hand materialet ligger — förökaren, säljaren, etc. som är avgörande. Om växtmaterialet säljs för att användas för förökning bör försälj- ningen omfattas av ensamrätten, oavsett den användning som förvärvaren åsyftar. Detsamma gäller om en odlare framställer växtmaterial för avyttring såsom föröknings— material. Om däremot säljaren resp. odla- laren avser att hans sålda resp. odlade växt- material skall användas för annat ändamål än förökning, ligger försäljningen resp. od— lingen utanför sortinnehavarens ensamrätt. Det är härvid likgiltigt vilket ändamål det är fråga om. Vare sig materialet skall an— vändas för konsumtion, industriell bearbet- ning, prydnad eller annat liknande ändamål faller användandet utanför ensamrätten. Det står var och en fritt att t. ex. odla en skyd- dad vetesort, om skörden skall avyttras till förmalning till mjöl eller till fodervara.

Den avgränsning av ensamrätten som skett i förevarande paragraf är väl förenlig med bestämmelserna i växtförädlarkonven- tionen. Skulle den föreslagna begränsningen av ensamrätten framdeles visa sig alltför snäv för viss eller vissa växtarter får frågan om skyddets omfång tas upp på nytt. En utvidgning kan tänkas vara erforderlig om det t.ex. visar sig, att förädlaren inte kan erhålla en skälig ersättning enbart på det material av en sort som är underkastat hans kontroll. Härvidlag torde också ut- vecklingen i andra länder böra uppmärk- sammas.

De former för yrkesmässigt utnyttjande som i enlighet med det anförda bör omfat- tas av ensamrätten har i förslaget hänförts under tre grupper.

1) För det första nämns utnyttjande som består i framställning av växtmaterial av sorten, om det sker i syfte att materialet skall utbjudas till försäljning eller eljest till- handahållas för förökningsändamål.

Rätten omfattar alltså all framställning som sker i syfte att produkten skall använ- das för yrkesmässig avsättning såsom förök— ningsmaterial. Sortinnehavaren har på grund av ensamrätten befogenhet att beivra varje sådan framställning som sker utan hans till- stånd.

Han kan också lämna andra licens att företa sådan odling som här avses. Han kan således redan på förökningsstadiet kräva li- censavgifter och i övrigt ställa villkor för förökningen och utöva kontroll över denna.

I praktiken torde sortinnehavaren få svårt att på det tidiga stadium då sorten ligger under förökning hos annan göra bruk av sin ensamrätt. Svårigheter kan nämligen före- ligga att bestämma syftet med en utlagd för- ökning — förökaren kan ofta inte ens själv avgöra huruvida produkten skall säljas som förökningsmaterial eller konsumtionsvara. Först då förökaren börjar förbereda en marknadsföring av det uppförökade mate- rialet som förökningsmaterial, t.ex. genom att ge in det för statsplombering, kan den föreslagna utnyttjandeformen få större prak- tisk betydelse.

Med framställning av förökningsmaterial jämställs att sådant material införs till riket. Den svenska lagstiftningen kan inte sträcka sina verkningar till utnyttjanden, som äger rum utanför rikets gränser. Framställning av förökningsmaterial av en här skyddad sort kan således förekomma utomlands utan att sortinnehavaren kan ingripa med stöd av sin svenska växtförädlarrätt. Genom att im- porten jämställs med framställningen av ma- terial av sorten, får sortinnehavaren emel- lertid kontroll över utomlands framställt för- ökningsmaterial som yrkesmässigt importe— ras till Sverige för avyttring. För import av förökningsmaterial av en skyddad sort eller en sort som liknar denna, krävs alltså sort- innehavarens tillstånd. Att undantag enligt utredningens mening bör göras för vissa fall av s.k. sidoimport framgår av det föl— jande.

2) För det andra nämns i 3 € utbjudande till försäljning eller annat tillhandahå'lande av växtmaterial av den skyddade sorten för

förökningsändamål. Denna form för utnytt- jande av en skyddad sort torde i praktiken bli den mest betydelsefulla för förädlaren. Ett >>utbjudande till försäljning» kan göras genom enskilda meddelanden, rundskrivel- ser, annonser, utställningar etc.

För att sortinnehavarens ensamrätt skall omfatta visst växtmaterial krävs att det av omständigheterna framgår att materialet utbjuds eller tillhandahålls för föröknings— ändamål. Om så icke är fallet lär förvär- varen i allmänhet vara berättigad anta, att materialet tillhandahålls för konsumtion och inte omfattas av ensamrätten. Det får då användas för vilket ändamål som helst, alltså även för förökning. Undantag får dock gö- ras för sådan förökning som avses under 3) i det följande.

Självfallet avses också fullbordad försälj- ning, byte, försträckning osv. då sådan all- tid föregås av ett utbjudande eller tillhan- dahållande.

I enlighet med vad som tidigare framhål— lits omfattar stadgandet endast utbjudande m.m. som sker yrkesmässigt. En enstaka överlåtelse av utsäde till en granne, som skall använda utsädet på egen gård, kan ej anses vara yrkesmässig. Upprepas däremot överlåtelsen på sådant sätt att det blir fråga om en pågående verksamhet, låt vara i liten skala, kan förfarandet komma att bedömas annorlunda. I enlighet härmed bör försälj- ning och förmedling av förökningsmaterial. som nu sker vid bygdekvarnar i samband med att utsädet där betas, bedömas som yr- kesmässig. Det kan anmärkas, att viss om- sättning av utsäde som sker mellan grannar ej omfattas av nuvarande obligatoriska stats- plombering och att således ej heller växt- förädlingsavgift utgår vid sådana transak— tioner. För innehavaren av en skyddad sort torde ett undantagande från ensamrätten av enstaka överlåtelser mellan grannar ej inne- bära en begränsning av någon praktisk be- tydelse. Försäljningarna har f. 11. inte någon större omfattning och på grund av den ra- tionalisering som jordbruket nu undergår med ökande inköp av handelsfört utsäde kan inköpen från grannar förväntas komma att minska.

Till åtgärder i försäljningsledet skulle ock- så kunna hänföras t.ex. lagerhållning. dis— tributionsåtgärder o.d. Utredningen har emellertid inte ansett, att förädlarens intres- se påkallar att även sådana åtgärder inbe- grips under ensamrätten.

3) Av det förut anförda framgår att utan- för ensamrätten i princip faller användandet av förökningsmaterial av en skyddad sort. Denna form för utnyttjande har också ut- tryckligen undantagits i växtförädlarkonven- tionen (artikel 5 mom. 3). Tillstånd av sort- innehavaren erfordras således ej för att an- vända den nya sorten som utgångsmaterial för framställning av andra nya sorter och ej heller då förökningsmaterial av dessa nya sorter därefter yrkesmässigt framställs och marknadsförs. I fråga om yrkesmässiga ut- nyttjanden avviker detta väsentligt från pa- tenträttens reglering i motsvarande fall. Re- geln innebär också, att förökningsmaterial av en skyddad sort kan fritt användas som korsningsobjekt vid forskning, såsom kun- skapskälla och såsom grundval för undervis- ning. En sådan frihet har ansetts vara av vä- sentligt betydelse för växtförädlingens ut- veckling och även i övrigt av allmänt in- tresse.

För ett särskilt fall har emellertid även själva användandet av en skyddad sort an— setts böra omfattas av ensamrätten. Här av- ses fall då upprepad användning av förök- ningsmaterial av en skyddad sort är nödvän- dig för att framställa förökningsmaterial av en annan sort. Förfaranden av sådan art har sådan ekonomisk betydelse att de bör omfat- tas av ensamrätten. Bestämmelsen härom, som upptagits under 3) i paragrafens första stycke, har fått avfattningen att annan än sortinnehavaren ej får utan dennes lov yr- kesmässigt utnyttja sorten genom att använ- da växtmaterial av sorten i fall, då uppre- pad användning är nödvändig för framställ- ning av växtmaterial av annan sort och det framställda materialet skall utbjudas till för- säljning eller eljest tillhandahållas för för— ökningsändamål. Främst avses sådana fall, då produkten av ett korsningsarbete inte är beständig och arbetet därför måste ständigt

upprepas i varje generation för att den av- sedda sorten skall erhållas. Det f.n. enda exemplet på dylika sorter är Fl-hybridema. Enligt den angivna regeln kan, om en av föräldrarna till Fl-hybriden utgörs av en för annan skyddad sort, yrkesmässig fram- ställning av hybridsorten inte ske utan sam- tycke av innehavaren av växtförädlarrätten till den skyddade föräldrasorten.

Utredningen anser, att växtförädlarätten bör begränsas till de under 1)—3) angivna utnyttjandeformerna. Det har emellertid övervägts om ensamrätten borde omfatta ytterligare en befogenhet, nämligen att kon- trollera export av material av en sort. På grund av de befogenheter som får anses till- komma den som förvärvat förökningsmate- rial av en skyddad sort är denne berättigad att också sälja materialet vidare till utlan— det. En sådan åtgärd kan bli till förfång för sortinnehavaren, i synnerhet om det gäller export till ett land, där han inte har och ej heller kan få rättsskydd för sin sort. Emel- lertid torde förökningsmaterial som kan komma i fråga för export huvudsakligen ut- göras av sådant utsäde av lantbruksväxterna som plomberats såsom stamutsäde eller bas- utsäde. Över dessa plomberingsklasser har förädlaren kontroll, och material av detta slag torde inte komma att exporteras annat än genom sortinnehavaren själv. Beträffan- de andra klasser bör sortinnehavaren avtals- vägen kunna försäkra sig om att han får kontroll över exporten. Utredningen har på grund härav och med hänsyn till det skydd för förädlaren som gällande plomberings- regler i övrigt ger ansett att anledning inte finns att lägga även export av växtföräd- lingsmaterial under förädlarens ensamrätt.

I fråga om prydnadsväxterna påkallar frågan om förädlarens ensamrätt särskild uppmärksamhet. Enligt den förut angivna huvudregeln skulle beträffande prydnads- växterna ensamrätten omfatta framställning av växtmaterial hela plantor och delar därav såsom ympkvistar o.d. som av för- ökaren avses skola avyttras såsom förök— ningsmaterial. Utanför ensamrätten skulle

således falla den förökning, som har till syfte att få fram snittblommor och annat växtmaterial för prydnadsändamål.

Det är emellertid att märka, att dessa växtarter förökas vegetativt och att för pryd- nadsändamål sålda plantor och delar av plantor lätt kan av köparen användas för förökning. En handelsträdgård, som ämnar odla och till allmänheten sälja snittblommor av en skyddad sort, skulle i stället för att köpa förökningsmaterial av sorten från sort— innehavaren eller dennes licenstagare kunna anskaffa sådant material genom att vända sig till en försäljare av snittblommor. Enligt huvudregeln skulle den som förvärvat snitt— blommor kunna fritt använda den inköpta varan för framställning av produkter för prydnadsändamål. Exemplet visar, att i frå- ga om prydnadsväxterna denna huvudregel inte ger förädlaren tillräckligt skydd. Risk kan föreligga, att reproduktionen av pryd— nadsväxter väsentligen kan komma utanför förädlarens kontroll. Detta kan för övrigt också bli förhållandet även om man antar att handelsträdgården för att erhålla ur- sprungsmaterial vänder sig till förädlaren eller dennes licenstagare. Handelsträdgår— den kan nämligen begränsa sitt inköp till ett fåtal plantor, buskar eller träd och därefter med användande av detta material på få är få fram en omfattande produktion utan att ånyo vända sig till försäljaren eller dennes representanter.

Det anförda visar att om ensamrätten i fråga om prydnadsväxterna begränsas till utnyttjandeformerna enligt huvudregeln den på detta område sysselsatta växtförädlingen inte kan beräknas utvinna en skälig ersätt- ning för sitt förädlingsarbete.

I andra stycket i paragrafen har därför upptagits ett stadgande att i fråga om pryd- nadsväxterna växtförädlarrätten även om- fattar användandet av plantor och delar av plantor, när det sker för yrkesmässig fram- ställning av snittblommor eller annat ma- terial för prydnadsändamål. Stadgandet in- nebär, att under prydnadsväxtförädlarens kontroll läggs förutom enligt huvudre- geln i paragrafens första stycke framställ- ning av material för avsättning för förök-

ningsändamål även framställning av mate- rial som skall användas såsom konsumtions- vara. Det bör framhållas att även med den- na utvidgning, av ensamrätten utom föräd- larens kontroll kommer att ligga försälj- ning av snittblommor som skall användas för prydnad.

Även beträffande ett annat vegetativt för- ökande växtslag, nämligen potatisen, har ut- redningen övervägt en utvidgning av huvud- regeln. För en odlare av potatis är det i och för sig lika lätt som för odlaren av pryd— nadsväxter att kringgå sortinnehavarens kontroll genom att som förökningsmaterial använda konsumtionsvara. Risken för att någon skall utnyttja denna möjlighet beträf— fande potatisen har emellertid av utredning- en särskilt av hänsyn till gällande plombe- ringsregler och värdet av garantier beträf- fande utsädesburna sjukdomar — bedömts såsom f.n. så ringa att något särskilt skydd häremot inte är påkallat.

Ensamrättens innebörd är såsom förut an- givits den, att den skyddade sorten ej får yrkesmässigt utnyttjas på vissa sätt utan sortinnehavarens samtycke. Sådant torde väl vanligen komma att föreligga i form av ett licensavtal, som närmare reglerar förvärva— rens rättigheter och skyldigheter med av- seende på handhavandet av sortmaterialet. Ett samtycke kan emellertid ibland anses vara för handen även utan uttryckligt avtal. Sålunda får t. ex. ett tillstånd av sortinne- havaren till framställning eller import av växtmaterial för yrkesmässig avsättning för förökningsändamål normalt anses innefatta medgivande också till försäljning och odling av det framställda eller importerade mate- rialet.

I förevarande sammanhang är av vikt att beakta att av allmänna rättsgrundsatser föl- jer att ensamrätten i regel inte omfattar för- fogande över växtmaterial som lagligen förts ut i marknaden. Om t. ex. förökningsmate- rial sålts med sortinnehavarens tillstånd, är köparen befogad att oberoende av sortinne- havarens ensamrätt sälja materialet vidare eller utnyttja det för förökning. Denna rätt

har — uttryckt med en från patenträtten och annan irnmaterialrätt hämtad term — i prin- cip >>konsumerats>> med avseende på det växtmaterial som förts ut i marknaden. Har sortinnehavaren t.ex. sålt ett parti utsädes- potatis av den skyddade sorten till en gros- sist, kan han varken förbjuda vidareförsälj- ning av potatispartiet eller kräva en licens— avgift för varje gång partiet överlåts vidare.

Vad som sagts har endast avseende på den mängd växtmaterial som är föremål för det ursprungliga förfogandet. När detta ma— terial sedermera förökas, inträder åter sort- innehavarens ensamrätt. Förvärvarens rätt att förfoga över visst växtmaterial omfattar alltså ej följande generation. Förvärvaren får visserligen utnyttja denna senare genera- tion för framställning av förökningsmaterial för eget behov eller för framställning av kon- sumtionsvara. Ett sådant utnyttjande ligger utanför förädlarens kontroll. Däremot får förvärvaren inte, om ej annat avtalats eller kan anses framgå av omständigheterna, an- vända den senare generationen för framställ- ning av förökningsmaterial för yrkesmässig aVSättning såsom sådant. Förädlarens rätt är med den förut använda terminologin genom försäljning konsumerad endast beträffande den generation av sorten som försäljningen avser. Följande generationer ligger däremot åter under hans kontroll.

En icke oväsentlig fråga är den huruvida den förut utvecklade principen om rättens konsumtion beträffande vara som lovligen förvärvats från rättighetshavare också är tillämplig vid s.k. sidoimport. Innehas re- gistreringen för en sort i ett främmande land av annan än den som innehar registrering- en i Sverige torde konsumtion inte kunna åberopas, utan import från detta land till Sverige blir beroende av den svenske rätts- innehavarens tillstånd enligt huvudregeln under 1). Om registreringen utomlands där- emot innehas av den svenske sortinnehava- ren bör enligt utredningens mening princi- pen om konsumtion kunna åberopas. Im- port bör alltså i sådant fall kunna äga rum utan särskilt tillstånd. Sådant tillstånd bör ej heller krävas om inköpet utomlands skett hos den svenske sortinnehavarens licensta-

gare eller ute på öppna marknaden, dit den förts ut av sortinnehavaren. En lösning av problemet efter denna linje skulle vara ägnad att befrämja konkurrensen på utsä— desmarknaden och torde ej innebära någon allvarlig inskränkning i sortinnehavarens kontroll över sin sort. Den lösning som för- ordas för sist avsedda fall avviker från vad som för motsvarande fall får anses gälla inom patenträtten. Skillnaden är emellertid betingad av förevarande rättsområdes sär- skilda natur. Särskilt märks att den svenske sortinnehavarens rätt inträder på nytt så snart det importerade materialet förökats.

Framhållas bör, att sortinnehavarens rätt, såsom anförts under 1 &, avser icke blott förökningsmaterial som direkt härstammar från förädlingsprodukten och helt överens- stämmer med det material som i samband med växtförädlarrättens beviljande varit fö- remål för prövning utan även annat förök- ningsmaterial som icke tydligt skiljer sig från detta material. Vid hithörande bedö- mande får de normer användas som anges i 2 5 första stycket 1).

4 5. Skyddstiden

Växtförädlarrättens giltighetstid har i enlig— het med växtförädlarkonventionens minimi- fordran i förslaget fastställts till 18 år för fruktträd, skogsträd, vin- och prydnadsträd samt till 15 år för övriga växtslag. Tiden skall räknas från det kalenderår, då ansök- ningen om växtförädlarrätt beviljades. Skyddstidens utgångspunkt är alltså den 1 januari året efter det att beslut om växtför- ädlarrätt föreligger. Det är att märka, att beslutet ej behöver ha vunnit laga kraft. För skyddets upprätthållande krävs bl. a. att års- avgifter enligt 20 å betalas.

För vissa växtsläkten och växtarter bör en betydligt längre skyddstid gälla än den fast- ställda minimitiden. Vid bestämmande av skyddstiden bör beaktas att den blir så lång att förädlaren blir i stånd att under normala förhållanden få igen sina initialkostnader och därjämte en skälig vinst av sitt föräd- lingsarbete. Å andra sidan bör den ej vara

längre än som kan bedömas vara nödvändig för detta syfte. För sorter av en växtart, som snabbt kan förökas och marknadsföras och för vilka en efterfrågan lätt kan skapas, be- hövs en kortare skyddstid än för sorter som förökas långsammare och vanligen tar flera år för att bli populära hos odlarna. För exempelvis en rosensort behövs följaktligen i allmänhet inte så lång skyddstid som för en äpplesort. En ny sort av en prydnads- växt slår igenom snabbt, om den anses vär- defull, men trängs snart ut ur marknaden av nya sorter. Detta talar för en kortare skyddstid.

Då för närvarande inte går att bedöma vilka skyddstider som bör gälla i här avsed- da fall föreslås att Kungl. Maj:t får befogen- het att förordna att i fråga om visst växt- släkte eller viss växtart skall gälla längre skyddstid än minimitiden. Naturligt är att möjligheten att förlänga skyddstiden begrän- sas. I förslaget har därför upptagits en maxi- mitid av tjugufem år. Vid fastställandet av skyddstidens längd torde böra beaktas att denna i allmänhet bör överensstämma med den som föreskrivits i de länder som anslu- tit sig till konventionen. Utredningens för- slag till tillämpningskungörelse innehåller föreskrifter om skyddstidens längd.

Registrering av växtförädlarrätt 5 5. Registreringsmyndigheten

Paragrafen stadgar att registreringsmyndig- het för registrering av växtförädlarrätt är statens växtsortnämnd. Frågan om vilken myndighet som lämpligen skall handlägga ärenden angående växtförädlarrätt har när- mare behandlats i betänkandets allmänna del under punkt 9.3.3.

Närmare bestämmelser om växtsortnämn- dens sammansättning och verksamhet bör utfärdas i administrativ ordning. 47 5 i för- slaget innehåller bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser härom.

I andra punkten i paragrafen föreskrivs att registrering av växtförädlarrätt sker i växtsortregistret. Vilka uppgifter detta re-

gister skall innehålla framgår av förslaget till tillämpningskungörelse.

6 5. Ansökan om växtförädlarrätt

Paragrafen upptar de bestämmelser om an- sökans innehåll som ansetts vara av grund- läggande och principiell betydelse. Övriga föreskrifter angående innehållet bör utfär- das i administrativ ordning; här hänvisas till förslaget till tillämpningskungörelse.

I första stycket av paragrafen stadgas, att ansökan skall göras skriftligen hos växt- sortnämnden. Det kan vara lämpligt, att nämnden utarbetar och tillhandahåller all- mänheten blanketter för ändamålet.

I förslaget till tillämpningskungörelse har intagits en bestämmelse om att ansökningen och andra av sökanden åberopade skrifter skall vara avfattade på svenska. Växtsort- nämnden har dock getts rätt att medge av- steg från kravet. Inges en på främmande språk avfattad ansökning, måste sökanden alltså normalt komplettera ärendet med en översättning till svenska. Som ansöknings- dag räknas dock dagen för ingivande av den ursprungliga ansökningen.

Andra stycket anger vissa uppgifter som ansökningen skall innehålla.

I p. 3) föreskrivs sålunda, att ansökan skall innehålla en tydlig beskrivning av sorten med särskilt angivande av det eller de kännetecken som skiljer sorten från and- ra sorter. Beskrivningen har till ändamål att ge underlag för indentifiering av sorten och ange i vilket avseende sorten är ny. Den del av beskrivningen som upptar de särskilt ka— rakteriserande egenskaperna eller kombina- tionen av egenskaper anger. nyheten hos sor- ten.

Som ett led i den allmänna beskrivningen av sorten bör ingå en redogörelse för för- ädlingsförloppet och sortens härstamning. I förslaget till tillämpningskungörelse har därför intagits en föreskrift om att ansökan skall innehålla uppgift härom. Vid angi— vande av de kännetecken som skiljer sor-

ten från andra sorter kan det ofta fordras att uppgift lämnas om de sorter som står den nya sorten närmast.

Det är av vikt att den i ansökan gjorda beskrivningen av de väsentliga egenskaperna eller den nya kombinationen av egenskaper hos sorten är så fullständig som möjligt. Den till ansökningen knutna rätten till före- träde framför senare ingivna ansökningar kan nämligen inte gärna bedömas, förrän en beskrivning av sorten föreligger, som är så utförlig att den ger ledning för av- görande hur sorten förhåller sig till andra under prövningstiden skyddssökta sorter. Detsamma gäller i fråga om förädlarens och hans rättsinnehavares rätt att åtnjuta konventionsprioritet enligt 49 å i förslaget. För att det invändningsförfarande, som in— leds med växtsortnämndens kungörelse av ansökan, skall fylla sitt syfte att ge utred- ning om nyhetsvärdet hos sorten är det vi- dare påkallat att ansökan innehåller tyd- liga uppgifter i detta hänseende. I detta ske- de är det endast genom studium av ansök- ningshandlingen hos nämnden som den in- tresserade kan få upplysningar om sorten.

Det anförda kravet på beskrivningen bör innebära att, om beskrivningen är så brist- fällig att nyhetsvärdet hos sorten inte kan bedömas, hinder får anses föreligga för bi- fall till ansökan.

En fråga av betydelse är om det slutliga utformandet av beskrivningen och särskilt den del därav som berör de för sorten kän— netecknande egenskaperna skall åvila sö- kanden eller nämnden. Växtförädlarkon- ventionen har inte uttryckligen löst denna fråga. Konventionens artikel 7 stadgar emel- lertid, att skydd för en ny sort beviljas efter en undersökning av sorten och att för ge- nomförande av denna undersökning regist- reringsmyndigheten kan avfordra förädla- ren eller hans rättsinnehavare föröknings- material av sorten. Artikeln synes således förutsätta, att skydd för en sort inte beviljas enbart på den av sökanden gjorda beskriv- ningen av sorten.

Enligt utredningens mening är det knap- past rimligt att fordra att sökanden skall

göra en beskrivning av detta slag. För att avfatta en sådan beskrivning torde krävas en insikt i sortsystematik och kunskap från skilda ämnesområden som inte alltid kan begäras av sökanden. Sakkunskap i detta hänseende kommer däremot att finnas re- presenterad hos det organ som skall utföra proven med material av sorten. Det är dock naturligt, att den myndighet som utför pro- ven med sortmaterialet utarbetar förslag till sortbeskrivning och härvid komplette- rar och justerar sökandens beskrivning med ledning av rönen från provodling och annan undersökning av sorten.

Den definitiva beskrivningen av sorten bör alltså utformas och fastställas av växtsortnämnden i samband med att växt- förädlarrätt beviljas för sorten. Beträffande den allmänna beskrivningen av sorten bör nämnden ha fria händer att bearbeta sökan- dens beskrivning. I fråga om de egenskaper som utgör nyheten hos sorten torde där- emot en justering av sökandens beskrivning böra göras i samråd med sortinnehavaren. Har i ansökan såsom utmärkande för sorten angetts en egenskap eller en kombination av egenskaper, som befinns ej vara ny eller som inte kan med säkerhet fastställas vid proven, och föreligger även andra av sökan- den angivna, av nämnden bekräftade ka- rakteristika, bör nämnden kunna i samråd med sökanden inskränka antalet egenskaper i beskrivningen eller något modifiera dessa. Om vid provodlingen påträffats en egenskap som ej angetts i ansökningen, bör nämnden också vara oförhindrad att tillägga denna egenskap i den slutliga beskrivningen.

Enligt 2 & andra stycket i förslaget för- lorar en sort sitt nyhetsvärde om material av sorten med sortinnehavarens samtycke yrkesmässigt utnyttjats inom landet före an- sökningsdagen och utomlands under längre tid än fyra år före denna dag. På växtsort- nämnden kan knappast läggas uppgiften att undersöka huruvida sorten marknadsförts inom eller utom landet. Genom kungörelse- förfarandet torde ej heller någon helt till- förlitlig utredning vara att vinna i denna

fråga. 1 andra stycket b) i förevarande para- graf har därför intagits en bestämmelse om att ansökan om växtförädlarrätt skall inne- hålla försäkran på heder och samvete att sorten, såvitt sökanden har sig bekant, inte före ansökningsdagen nyttjats på sätt anges i 2 5 andra stycket.

1 andra stycket c) har intagits en föreskrift om att ansökan skall innehålla förslag till benämning på sorten. Närmare regler om sortbenämning återfinns i 7 & i förslaget. Dessa regler uppställer så stränga krav på benämningens utformning att sökanden i regel bör ha tillfälle att närmare under- söka om det förslag han överväger att göra kan uppfylla dessa krav. Det måste därför godtas, att sökanden i ansökningen blott föreslår en preliminär beteckning på sorten. Har sökanden utnyttjat denna möjlighet, hör han emellertid föreläggas att inom viss tid inkomma med definitivt förslag till sort- benämning. Tiden bör om möjligt bestäm- mas så att förslag till sortbenämning kan kungöras samtidigt med ansökningen i öv- rigt.

Ytterligare bestämmelser om ansökan har upptagits i förslaget till tillämpningskun- görelse.

Tredje stycket föreskriver, att sökanden i samband med ansökan skall tillhandahålla en för provning av sorten tillräcklig mängd växtmaterial därav. Överlämnandet skall ske på tider som föreskrivs av växtsort- nämnden. Om prov med materialet och skyldighet att erlägga särskild avgift för prov stadgas i 14 & iförslaget.

I fjärde stycket stadgas att förädlarens namn skall anges i ansökningen. Vidare föreskrivs, att sökanden skall styrka sin rätt till sorten då växtförädlarrätt söks av an- nan än förädlaren. Bestämmelsen, som ut- formats i nära överensstämmelse med mot- svarande bestämmelse i 9 5 tredje stycket PatL, innebär såsom anförts vid l 5 att en- dast fysisk person kan anses som förädlare.

Prövningen huruvida sökanden styrkt sin

rätt till sorten åvilar i första hand växtsort- nämnden.

Femte stycket i 6 å stadgar slutligen att sökanden skall erlägga fastställd ansök- ningsavgifl. I 46 å i förslaget har upptagits en generell fullmakt för Kungl. Maj:t att fastställa avgifter enligt lagen.

7 &. Sortbenämnings innehåll Paragrafen behandlar i första stycket de grundläggande förutsättningarna för att en benämning skall kunna. registreras och tar i andra stycket upp vissa speciella hinder för registrering.

I förslaget har använts uttrycket sortbe- nämning och ej det hittills i svensk lagstift- ning förekommande ordet sortnamn. Detta har skett av hänsyn till att såsom framgår av det följande en kombination av siffror och bokstäver skall kunna begagnas. I den på franska språket avfattade konventions- texten förekommer motsvarande uttryck.

I första stycket i paragrafen fastslås så- som huvudregel, att en benämning skall va- ra ägnad att skilja sorten från andra sorter. Benämningens uppgift är således att iden- tifiera sorten och ej att såsom varumärket visa varans anknytning till viss enskild nä- ringsidkare. Sortbenämningen är en gene- risk beteckning och blir helt fri för allmänt begagnande som beteckning för sorten och material av denna. Genom andra bestäm- melser i förslaget (19 &) blir detta begag- nande t.o.m. ovillkorligt knutet till sorten.

På grund av syftet med sortbenämningen måste en benämning väljas som i sig själv har identifieringsförmåga. Vissa regler mås- te härvid uppställas. Härom må anföras föl- jande.

Viss vägledning bör vid valet av sortbe- nämning kunna erhållas genom Internatio- nal Code of Nomenclature for Cultivated Plants (1961), som ger detaljerade anvis- ningar om vilka slags namn som lämpligen bör användas på odlade växter. Växtnarnn-

coden tillämpas redan i Sverige vid bestäm- mandet av sortnamn som godtas för intag— ning i rikssortlistan.

Sortbenämningen bör företrädesvis bestå av ett fantasinamn. Detta bör vara så kort som möjligt och endast undantagsvis, då särskilda skäl talar härför, omfatta mer än tre ord. I motsats till vad som gäller be- träffande varumärke måste tillåtas, att be- nämningen är beskrivande. Ur köparens synpunkt kan det t. o. m. många gånger va— ra av värde för honom att genom benäm- ningen anges eller antyds t. ex. sortens egen- skaper eller dess geografiska ursprung eller tiden för dess framställande eller dess an- vändningsområde. Benämningen bör även kunna häntyda på förädlaren. Det är emel- lertid av vikt att en beskrivande benämning ej blir vilseledande. Den antydda egenska- pen måste vara karakteristisk för just den sort varom är fråga. Benämning, som hän- visar till viss egenskap som är gemensam el- ler troligen kommer att bli gemensam för en hel grupp av närstående sorter, får sålunda ej godtas. Önskvärt är därför att som regel en sortbenämning väljs som är så neutral som möjligt. I en följande bestämmelse i paragrafen har tagits upp uttryckligt förbud mot vilseledande benämning.

Fantasiord kan bestå av både konstrue- rade ord och ord som redan ingår i det all- männa språkbruket. Av kravet att sortbe- nämning skall kunna identifiera sorten följer att som benämning ej får användas botanis- ka namn i latinsk form och ej heller ord, som utgör det botaniska eller allmänt an- vända namnet på ett växtslag eller en växt- art eller på en sort eller grupp av sorter. La- tinska egennamn kan tillåtas såvida de ej blir vilseledande. Sådana latinska egennamn som t.ex. Rosa och Viola kan därför ej godtas. Vad angår en sort, som framställts genom korsning mellan olika arter, kan det knappast vara lämpligt att denna får en be- nämning som utgör en kombination av de latinska namnen på föräldrarna (se Coden artikel 21 b). Sortbenämning får ej inne- hålla orden »sort», »hybrid» eller »kors- ning». Valet av sortbenämning måste vidare ske med beaktande att den kan komma att

användas internationellt och att detta skall kunna ske utan översättning. Konventionen föreskriver för övrigt, att en och samma sortbenämning skall registreras i alla de sta— ter där skydd söks för sorten.

Enligt växtnamncoden föreligger ett ab- solut hinder att såsom sortbenämning an- vända bokstäver som ej bildar ett uttalbart ord. Detta kan dock vara väl strängt och nå- got principiellt hinder mot att använda bok- stäver uppställs därför inte. Tillåtligheten får i det enskilda fallet avgöras med utgångs- punkt från bokstavskombinationens förmå- ga att identifiera sorten och dem lämplighet i övrigt. I allmänhet torde dock en bok- stavskombination vara mindre lämplig än ett vanligt ord. För utsädesköparen måste det ställa sig svårt att hålla isär ett antal i marknaden förekommande sortbenämning- ar av dylikt slag. Bokstavsbenämningar bör därför endast undantagsvis godtas.

I andra stycket i paragrafen har i överens- stämmelse med de i konventionen uppställ- da kraven (artikel 13 mom. 2) gjorts en uppräkning av vissa förhållanden som hind- rar att viss benämning godtas. Denna upp— räkning har utredningen ansett böra kom— pletteras med några av de omständigheter som i VmL (14 &) upptagits såsom hinder för registrering av varumärke.

I enlighet med vad växtförädlarkonven- tionen därom föreskriver (artikel 13 mom. 2) har i punkt"! uttryckligen stadgats, att sortbenämning ej får bestå enbart av siff- ror. Stadgandet motiveras av att siffror får anses sakna tillräcklig identifieringsförmåga. En kombination av siffror och ord, resp. siffror och en bokstavskombination är där- emot inte utesluten från registrering. En sådan kombination är dock ofta mindre lämplig, och särskilt gäller detta benämning- ar som består enbart av en bokstav eller en kombination av en bokstav och en siffra. Vid avgörandet huruvida en dylik benäm- ning skall kunna godtas får hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet. En viss återhållsamhet är här nödvändig.

I punkt 2 stadgas, att sortbenämning ej får godtas om den uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten. Hindret riktar sig främst mot sortbenämningar, som är så avfattade att de kan vilseleda angående viss egenskap hos sorten eller beträffande sor- tens eller förädlarens identitet. Skyddet mot sortbenämningar, som kan ge en oriktig uppfattning om sortens egenskaper, har be- tydelse särskilt i sådana fall då benämning- en utgörs av ett beskrivande ord. Köparen skall skyddas mot att han får en annan eller sämre sort än vad han på grund av bety- delsen hos det ord som används som sort- benämning fått anledning räkna med. En sortbenämning får därför t.ex. inte bestå av eller innehålla ett eller flera ord, som visar att sorten i fråga står i visst samband med eller härleder från annan sort, när detta inte är rätta förhållandet. Ej heller får benämningen vara sådan, att den överdriver värdet hos viss egenskap av sorten eller att den framkallar en oriktig uppfattning hos allmänheten om sortens användning. Även benämningar som hänvisar till pris och ur- sprungsort kan vara så utformade att de är vilseledande och alltså otillåtna.

För att en uppgift i en sortbenämning skall anses vilseledande och registrering av en föreslagen sortbenämning kunna vägras måste det vara uppenbart, att benämningen kan komma att vilseleda allmänheten. Stad— gandet bör alltså tillämpas med varsamhet. Den under registreringsförfarandet vidtagna omfattande prövningen av sortens biolo— giska egenskaper bör kunna ge ett tämligen säkert besked, huruvida sorten har de egen— skaper som sortbenämningen ger vid han—- den. Det bör framhållas, att hinder- för re- gistreringen bör föreligga endast om den egenskap hos sorten, varom ett vilseledande kan föreligga, är av mera väsentlig bety- delse.

Registreringshinder föreligger vidare en— ligt punkt 3, om sortbenämningen eller dess användande skulle strida mot lag eller för- fattning eller allmän ordning eller vara äg- nad att väcka förargelse. En regel av mot- svarande innehåll återfinns såväl i VmL

som i PatL och har föreslagits skola gälla i lagen om mönster.

I punkt 4 stadgas hinder mot att godta benämning, om den kan förväxlas med sortbenämning, som införts i officiell sort- lista för sort av samma eller närstående växtart eller som används på föröknings- material av sådan sort. Bestämmelsen av- ser att skapa skydd mot att sortbenämning kan ge upphov till förväxling i fråga om identiteten hos en sort eller hos sortmate- rial.

Likhetsprövningen skall till en början omfatta sortbenämning som införts i offi- ciell sortlista. Hit hör benämning som är eller varit intagen i rikssortlistan eller an- nan offentlig förteckning.

Vid likhetsprövningen skall jämförelse vi- dare ske bl. a. med sortbenämningar, för vilka ansökan föreligger om registrering. Företräde till en benämning tillkommer den som vid ansökan om växtförädlarrätt först inkommit med förslag till sortbenämning. Om alltså samtidigt till behandling förelig- ger två ansökningar om växtförädlarrätt till sorter beträffande samma eller närbe- släktad växtart och sortbenämningar före- slås som är helt lika eller eljest förväxlings- bara, har det förslag till sortbenämning som först inkommit prioritet och kommer att godkännas, om det i övrigt är godtagbart och växtförädlarrätt meddelas för sorten. Det är alltså tidpunkten för ingivande av förslaget till sortbenämning och ej tiden för ansökan om växtförädlarrätt som avgör prioritetsfrågan.

Slutligen föreligger enligt punkt 4 hinder för godtagande av benämning som är för- växlingsbar med benämning som utan att vara intagen i officiell sortlista används på förökningsmaterial av sort av samma eller närstående växtart. Någon fullständig granskning med avseende på detta hinder kan prövningsorganet givetvis ej göra. I vissa fall kommer hindret att aktualiseras först genom invändning från annan.

Registreringshindret omfattar också, om förutsättningar i övrigt föreligger, det för- hållandet att en föreslagen sortbenämning

i sig innehåller en förut registrerad eller an- vänd sortbenämning och denna omständig- het kan ge upphov till förväxling mellan sorterna.

För att sortbenämningen skall anses klart identifiera en sort bör, såsom också uttryck- ligen föreskrivs i växtförädlarkonventionen (artikel 13 mom. 2 st. 2), benämningen skil- ja sig från sortbenämningar som registrerats eller används i annat unionsland. Med den avfattning bestämmelsen i punkt 4 har, ut- gör även sådana sortbenämningar registre- ringshinder. Det anförda innebär, att utom- lands förekommande sortbenämningar får undersökas. Denna undersökning kan givet— vis ej få full effektivitet utan får sträcka sig så långt det med hjälp av utomlands fö— rekommande, samarbetande organisationer är möjligt.

I punkt 5 behandlas hinder att godta sortbenämning som kan förväxlas med vis- sa i annan ordning skyddade beteckningar. Från en annan synpunkt sett innebär be- stämmelsen i denna punkt skydd för så— dana beteckningar mot att bli registrerade som sortbenämning.

Särskilt intresse tilldrar sig härvid frågan om skydd för bestående varumärke. Ett varumärkes funktion är att skilja varumär- keshavarens varor från andras, medan sort— benämningen skall, oberoende av vem som är säljare, skilja material av en sort från material av andra sorter. Denna olikhet i funktionen gör att en benämning inte bör på en gång vara både sortbenämning och varumärke. Det bör därför ej vara tillåtet att registrera sortbenämning som är helt lik eller kan förväxlas med ett varumärke, som är registrerat eller inarbetat för växter eller växtmaterial eller liknande varor.

Konventionen innehåller i detta hänse- ende inte någon reglering. Förslag om att införa en regel om förbud att som sortbe— nämning registrera annans varumärke före- låg till behandling vid förhandlingarna i Paris. Förslaget ansågs emellertid ej böra genomföras, enär det ansågs vara förenat med alltför stora praktiska svårigheter att vid granskningen av en föreslagen sortbe-

nämning beakta äldre varumärken, särskilt sådana som förekom i annan stat. Konven- tionen fastslår dock (artikel 13 mom. 10), att registreringen av en sortbenämning inte rubbar annans äldre rätt till varumärke. Härmed avses, att den äldre varumärkes— rätten går före den registrerade sortbenäm- ningen och att begagnandet av sortbenäm- ningen alltså kan utgöra otillåtet intrång i varumärkesrätten.

Det är dock tydligt att det för innehavare av äldre varumärken skulle vara värdefullt om de direkt kunde erhålla skydd mot att deras varumärken registreras som sortbe— nämning. Såvitt avser svenska varumärken torde också de praktiska svårigheter som föreligger för att genomföra ett sådant skydd ej vara alltför stora. Patent- och registreringsverket, som för det i VmL fö- reskrivna varumärkesregistret, torde utan större omgång kunna lämna upplysningar om sådana varumärken som är registrerade och som kan anses vara förväxlingsbara med den önskade sortbenämningen. De varuslag som här kan komma i fråga återfinns hu— vudsakligen i klass 31 i varuklassificeringen. I fråga om inarbetade varumärken torde kunna förväntas, att upplysningar kommer in i form av invändningar (jfr 14 5). Det material som på detta sätt ställs till växt- sortnämndens förfogande vid likhetspröv- ningen bör kunna få sådan fullständighet, att det bör vara möjligt att stadga registre- ringshinder till skydd för varumärken, som gäller i Sverige. Utredningen föreslår därför att skydd mot registrering som sortbenäm- ning bereds för äldre svenska varumärken, till vilka rätten tillkommer annan än sort- innehavaren.

Lagtekniskt uppnås detta skydd enklast genom en regel om att sådan sortbenäm4 ning ej får godtas som ej med hänsyn till bestående varumärken skulle ha kunnat re- gistreras som varumärke. Från en annan synpunkt innebär detta, att en sortbenäm- ning ej får godtas om den kan förväxlas med varumärke, för vilken annan än sö- kanden åtnjuter skydd och som skulle ha utgjort hinder mot att registrera sortbenäm- ningen som varumärke för material av

Det kunde göras gällande, att skydd även borde skapas för utomlands gällande varu- märken. Enligt konventionen förutsätts dock, såsom nämnts, inte något sådant skydd och VmL inefattar ej heller något sådant. De praktiska svårigheterna att ge- nomföra ett sådant skydd måste bli mycket stora. Utredningen har därför stannat för att ej föreslå bestämmelse härom.

Skulle annans varumärke felaktigt ha blivit registrerat som sortbenämning, skall sortbenämningen enligt förslaget (32 5) by- tas ut. Sortbenämningen får alltså vika för den äldre varumärkesrättigheten. Låter emellertid varumärkeshavaren en med hans varumärke överensstämmande eller förväx- lingsbar sortbenämning användas under längre tid utan reaktion från hans sida, kan vad som gäller om s.k. degeneration av varumärke medföra att han förlorar sin varumärkesrätt. Användandet av sortbe- nämningen medför att varumärket förlorar sin särskiljningsförmåga. För en varumär- keshavare som skall vara säker på att be- vara sin rätt efter registreringen av en med hans varumärke för samma eller liknande varuslag överensstämmande eller förväx- lingsbar sortbenämning bör det därför vara angeläget att snarast söka få registreringen av sortbenämningen hävd.

Av allmänna varumärkesrättsliga regler följer att en benämning som registrerats som sortbenämning, därefter ej kan få skydd som varumärke för samma eller lik- nande varor eftersom sortbenämningen är en generisk benämning. I VmL behöver därför inte tas in någon föreskrift, att sort- benämning utgör registreringshinder. Detta allmänna registreringshinder för varumärke torde också sträcka sig till benämningar, som nära överensstämmer med en sortbe- nämning.

Beträffande förhållandet mellan sortbe- nämning och varumärke bör slutligen fram— hållas, att en säljare givetvis är oförhindrad att vid marknadsföringen av en rättsskyd- dad sort jämte sortbenämningen använda ett varumärke, som på grund av registre- ring, inarbetning eller licensupplåtelse till-

kommer honom. Av varmnärkesrättsliga regler följer emellertid, att den som köpt utsäde av sorten under visst varumärke inte i sin tur kan efter förökning av det inköpta utsädet försälja sin skörd under samma varumärke, utan att han erhållit särskild rätt därtill av varumärkeshavaren. Där- emot är han skyldig att använda sortbe- nämningen (se 19 5).

I förevarande sammanhang bör även be- handlas skyddet för annan mot att hans firma och namn registreras som sortbenäm- ning. Tydligt är att sådant skydd bör före- ligga. Lagtekniskt synes skyddet enklast kunna genomföras om man i anslutning till den lösning som valts beträffande bestå- ende varumärken stadgar, att sortbenäm- ning ej får godtas om den kan förväxlas med namn eller firma, för vilken annan än sökanden åtnjuter skydd och som skulle ha utgjort hinder mot att registrera sortbenäm- ningen som varumärke för material av växt- sort eller för varor av liknande slag.

Genom den avfattning bestämmelsen fått kommer förbud att föreligga att som sortbe- nämning registrera såväl annans förväx- lingsbara firma och namn som en beteck- ning vilken i sig innehåller något som är ägnat att uppfattas såsom sortinnehavarens namn eller firma.

Enligt VmL är även vissa andra beteck- ningar än varumärke, firma och namn skyd- dade mot registrering som varumärke. Hit hör bl. a. beteckning för stiftelse, ideell för- ening eller därmed jämförlig sammanslut- ning. En annan grupp utgörs av konstnärs- namn och likartade namn, såsom pseudo- nym, signatur, artistnamn och dylika be- nämningar under vilken någon blivit känd. Ytterligare nämner VmL bl.a. titel på annans skyddade litterära eller konstnärliga verk; där titeln är egenartad. Alla de be- teckningar som sålunda är skyddade mot att registreras som varumärke bör även vara skyddade mot att registreras som sort- benämning. Lagstekniskt bör detta kunna uppnås med samma metod som föreslagits beträffande varumärke, firma och namn.

Slutligen har i punkt 6 stadgats hinder att

godta sortbenämning om den kan förväxlas med varumärke för vilket sökanden själv åtnjuter skydd genom registrering eller in- arbetning. Bestämmelsen får ses mot bak- grund av att det i punkt 5 föreslagna regis- treringshindret ej är så konstruerat att det blir tillämpligt på varumärke som sortinne- havaren själv innehar. Ett sådant varumärke bör dock inte få registreras som sortbenäm- ning. Registreringsförbudet står i överens- stämmelse med regleringen i konventionen (artikel 13 mom. 5).

Skulle sökanden vilja registrera ett för honom gällande varumärke såsom sortbe- nämning, kan detta ske om han avstår från sin varumärkesrätt. Avståendet sker beträf- fande ett registrerat varumärke genom att han företer bevis från patent- och registre- ringsverket att varumärket avförts ur varu- märkesregistret och i fråga om ett på grund av inarbetning skyddat varumärke genom att han inför växtsortnämnden avger för- klaring att han avstår från sin varumärkes- rätt.

Möjligheten för sortinnehavaren att som sortbenämning få registrerat ett för honom registrerat eller ett av honom för registre- ring anmält varumärke genom att han av- står från sin varumärkesrätt medför i prakti— ken, att han för sortbenämningen får åbe- ropa den prioritetsrätt till benämningen som tillkommer varumärket.

Skulle ett för sortinnehavaren gällande varumärke komma att trots likhetshinder registreras som sortbenämning, medför det— ta att varumärkesrätten på grund av degene- ration upphör, jfr ovan. Sortinnehavarens åtgärd att föreslå sitt varumärke som sort- benämning innebär i praktiken, att han av- står från sin varumärkesrätt.

Skydd för annans varumärke m.m. har i förslaget skapats genom en hänvisning till den varumärkesrättsliga regleringen. Härav följer att i vissa fall då registreringshinder eljest skulle föreligga, registrering av en sortbenämning får ske om den vars rätt är i fråga medger det (jfr 14 & VmL). Hän- visningen innebär emellertid även att regi- strering i sådant fall ej får ske om sortbe-

nämningen t. ex. skulle vara ägnad att vilse- leda allmänheten. Ett medgivande kau så- lunda i allmänhet ej godtas om den före- slagna sortbenämningen och kännetecknet varom är fråga är identiska eller praktiskt taget identiska. I fråga om släktnamn bör beaktas, att enstaka bärare av ett namn ej kan disponera däröver till förfång för öv- riga bärare av namnet. Medgivande av så- dana enstaka bärare torde därför i regel få betydelse endast om det framgår, att just denne avses, t.ex. genom att släktnamnet förenats med förnamn eller titel.

Om skyldighet att vid kommersiellt ut- nyttjande av en skyddad sort använda den registrerade benämningen stadgas i 19 5. Samma paragraf innehåller förbud att an- vända sortbenämningen eller en med denna förväxlingsbar benämning på annan sort. I 6, 10, 14 och 15 %& har förfarandet vid registrering av sortbenämning reglerats.

8 5. Ansökans omfattning Enligt paragrafen får i samma ansökan inte sökas växtförädlarrätt för mer än en växtsort. Bestämmelsen, som har motsva- righet i PatL (10 å), har tillkommit främst av administrativa skäl.

9 &. Ombud under ansökningsförfarandet

Paragrafen innehåller föreskrift om ombud för sökande, som ej har hemvist i Sverige. En motsvarande bestämmelse finns i PatL (12 å). Ombudet måste vara bosatt här i riket och hans behörighet måste omfatta allt som rör ansökningen.

Föreskriften om ombudstvång för den som ej har hemvist i riket motiveras av praktiska skäl. För växtsortnämnden un- derlättas ansökningens behandling om den ej behöver stå i direkt förbindelse med sökande som är bosatt utomlands, och för allmänheten är det bekvämt att kunna vän- da sig till någon här i riket boende för att få kontakt med sökanden.

- Med hemvist avses mantalsskrivningsort resp. den ort, där styrelse eller annat ställ- företrädande organ för juridisk person har Sitt säte.

10 %. Behandling av ansökan då hinder föreligger för rättsskydd

I paragrafen ges regler om växtsortnärnn- dens inledande behandling av ansökan om växtförädlarrätt. Första stycket innehåller en föreskrift om skyldighet för nämnden att ge sökanden meddelande om de an- märkningar som föreligger mot ansökan och ge honom tillfälle till rättelse. Enligt andra stycket skall ansökningen avskrivas om sökanden inte inom angiven tid yttrat sig eller vidtagit åtgärd för att undan- röja hindret.

Bestämmelserna har avfattats i nära överensstämmelse med motsvarande regler i 15 & PatL. Beträffande dessa reglers inne- håll hänvisas till pat. prop. s. 113 f.

Ansökan om växtförädlarrätt behandlas efter ett förprövningssystem, som närmare avhandlas i allmänna motiveringen under punkt 9.3.1. HOS växtsortnämnden skall ut- föras en officialgranskning, vilken är så fullständig som förhållandena kan medge. Granskningen avser såväl att ansökan fyl- ler givna föreskrifter i formellt hänseende som att sorten uppfyller de för rättsskydd uppställda kraven. Vid granskningen prö- vas även att hinder ej föreligger att god- känna en föreslagen sortbenämning.

Därest hinder för bifall till ansökningen föreligger, skall sökanden genom föreläg— gande beredas tillfälle att avge yttrande eller vidta rättelse. Om däremot sådant hinder ej förekommer, igångsätts ett in- vändningsförfarande, varvid utomstående bereds tillfälle att anföra hinder mot re- gistrering av sorten eller sortbenämningen.

Det gransknings- och invändningsförfa— rande som sålunda föreslås överensstäm— mer principiellt med den ordning som bl. a. gäller inom patenträtten och varumärkesrät- ten. Förprövningsförfarandet inom växtför— ädlarrätten innefattar därjämte praktiska

prov med material av den sort för vilken skydd söks.

De formaliteter som gäller för erhål- lande av rättsskydd och som skall granskas framgår dels av lagen, 6—9 åå, dels av föreskrifter i tillämpningskungörelse. Såsom framgår av utformningen av 6 & andra styc- ket c) är sökandens skyldighet att föreslå benämning på sorten ett krav på själva an- sökningens innehåll. Om sålunda sökanden inte lämnat ett sådant förslag eller blott fö- reslagit en preliminär beteckning för sorten, skall sökanden alltså ges föreläggande att föreslå sortbenämning. Skulle så vara för— hållandet torde det ofta vara praktiskt att låta förprövningsförfarandet beträffande sortbenämningen löpa fristående från den inledande behandlingen av ansökan i övrigt.

Beträffande de materiella kraven hänvi- sas till 2 och 7 åå i förslaget, där förut- sättningarna upptagits för att en sort skall kunna meddelas rättsskydd och en sort- benämning kunna godtas. Utredningen har förordat, att en officialgranskning skall äga rum såväl beträffande de biologiska kra- ven på sorten som i fråga om sortbe- nämningens godtagbarhet.

Av de biologiska kraven är det framför allt kravet på nyhet hos sorten som vid den inledande prövningen kan bli föremål för en närmare granskning. Denna granskning får göras så omfattande som nämndens re— surser medger. I första hand bör gransk- ningsmaterialet avse här i landet bevil— jade och sökta växtförädlarrätter av växtar— ten i fråga samt sorter som upptagits på rikssortlistan och annan officiell lista eller om vilka ansökan om upptagande förelig- ger. Därjämte bör granskningen, i den mån det är praktiskt möjligt, avse sådana sorter om vilka ansökan gjorts eller för vilka skydd beviljats i annan unionsstat. Upp- gift'härom kommer att förmedlas av unio- nens permanenta organ. Slutligen bör den skyddssökta sorten jämföras med andra in— om eller utom landet förekommande sor- ter av arten, som ligger utanför skyddssys- temet. Härvid torde granskningen i prak— tiken få begränsas till sorter om vilka nämn— den har eller med icke alltför stor omgång

kan vinna kännedom. Nämnden bör efter- sträva att denna första granskning å ena sidan görs så utförlig som möjligt så att antalet behandlingsomgångar kan begrän- sas samt å andra sidan inte utsträcks un- der så lång tid att den förskjuter utföran- det av de praktiska proven med sorten.

Såsom förut berörts skall anmärkningar, som nämnden finner anledning rikta mot ansökningen, meddelas sökanden i ett före- läggande. I förekommande fall bör detta motiveras. Tidsfristen för sökanden att av— hjälpa förefintligt registreringshinder be- stäms av nämnden. Fristen bör ej vara alltför lång men kan givetvis i mån av behov varieras och i särskilda fall förlängas. Vad särskilt angår sökandens förslag till sortbenämning skall, om nämnden finner benämningen ej kunna godtas jämlikt 7 %, föreläggandet innehålla en anfordran att avge nytt förslag till benämning.

Påföljden av att sökanden ej inkommer med svar inom förelagd tid eller eljest vid- tar åtgärd för att undanröja hindret enligt föreläggandet är den att ansökningen av- skrivs. Denna påföljd inträder även för det fall att sökanden underlåtit att efter- komma föreläggande att föreslå ny sort— benämning. Någon ytterligare saklig pröv- ning av ansökan sker ej. Anmärkas bör, att begäran om anstånd med att besvara föreläggande inte anses utgöra ett yttrande över föreläggandet.

Av 16 å i förslaget framgår, att sökan- den har besvärsrätt i fråga om avskrivnings- beslut.

Den i 15 å tredje stycket PatL stadgade möjligheten för sökande att få en avskri- ven ansökan återupptagen har icke någon motsvarighet i förslaget. Behovet av ett återupptagningsinstitut på förevarande om- råde har bedömts vara ringa. Utredningen har på grund härav och för att så långt som möjligt begränsa regleringen på före- varande område ansett, att institutet bör kunna undvaras.

l 1 &. Avslag på ansökan Enligt paragrafen skall en ansökan avslås, om hinder för bifall föreligger även efter det att sökanden avgett yttrande över före- läggande som getts enligt 10 &. Om anled— ning emellertid föreligger att ge sökanden nytt föreläggande, skall detta ske.

Regleringen överensstämmer i stort sett med den som skett i PatL (16 å) och VmL (19 å andra stycket). Rörande innehållet i dessa lagrum hänvisas till NU 1963:6 s. 215 ff, pat. prop. s. 114 f och vm. prop. s. 124 ff.

Då sökanden yttrat sig över föreläggan- det men nämnden finner att något av de påtalade hindren för bifall till ansökningen alltjämt föreligger, skall ansökningen nor- malt avslås. Skulle annat hinder uppdagas mot att bifalla ansökan än det som omfat- tas av det första föreläggandet, måste sö- kanden däremot erhålla ett nytt föreläggan- de. För tids vinnande bör emellertid efter- strävas, att endast ett föreläggande medde- las under den prövning av ansökan, som förekommer innan provningen av sortma- terialet vidtar.

Mot växtsortnämndens beslut att avslå en ansökan äger sökanden föra talan genom besvär, se 16 och 17 åå. Ansökningen av- slås i sin helhet även när den aktuella bris— ten gäller en formell föreskrift, t. ex. om- budstvånget, inbetalningen av avgifter osv. Detta innebär, att bristen kan avhjälpas i besvärsinstansen. Sker detta kan ärendet återförvisas till första instansen för vidare behandling.

12 5. Påstående om bättre rätt till skyddssökt sort I paragrafen regleras hur registreringsför- farandet skall gestalta sig då någon påstår sig äga bättre rätt än sökanden till den sort, som avses med ansökan.

Paragrafen har avfattats i överensstäm— melse med 17 & PatL. Rörande innehållet i detta lagrum hänvisas till NU 1963: 6 s. 219 f och pat. prop. s. 115 f.

Enligt första stycket i förevarande para- graf äger, om någon påstått att han har bättre rätt till sorten och detta synes tvek- samt, växtsortnämnden förelägga den som gjort påståendet att inför domstol väcka talan därom inom viss föreskriven tid. I andra stycket föreskrivs att, när talan om bättre rätt till sorten anhängiggjorts vid domstol, nämnden äger förklara ansökan vilande i avbidan på att målet blir slut- ligt avgjort. Det bör framhållas att, om praktiska prov skall utföras med material av sorten, den inledda talan vid domstol i allmänhet inte utgör skäl att uppskjuta provningen eller att avbryta redan påbör— jad provning.

Växtförädlarrätt meddelas enligt 1 5 i förslaget åt den som framställt en ny sort eller åt hans rättsinnehavare. Med att äga bättre rätt än sökanden till den skydds- sökta sorten förstås att man är berättigad enligt 1 5 att förvärva växtförädlarrätten och att sökanden inte är berättigad enligt samma stadgande. Den som påstår bättre rätt än sökanden till sorten gör t. ex. gäl- lande att han själv är den verklige för- ädlaren och att sökanden kommit över material av sorten eller uppgifter om sor- tens framställning genom att missbruka ett förtroende. Det kan också mot sökande, som ostridigt är upphovsman till sorten, göras gällande att han t. ex. genom an— ställningskontrakt eller av annat skäl är skyldig att ställa sorten till annans för- fogande. Vidare kan sökandens rätt vara beroende av en civilrättslig tvist om t. ex. arv. De här nämnda fallen avser närmast frågan om sökanden eller annan ensam äger rätt till sorten. Regleringen kan emel- lertid också tillämpas när någon påstår sig vara förädlare till sorten jämte sö- kanden.

Någon form av godtrosförvärv av rätten att söka en sort registrerad finns inte. Om två förädlingsföretag oberoende av varandra självständigt frambragt samma sort, har inget av företagen i förhållande till det andra någon bättre rätt till sorten. Den som först gör ansökan om registrering kan således inte angripas av den andra utan

kommer att ensam bli innehavare av rätten till sorten.

Om föreläggande att väcka talan vid domstol inte efterkommes, lämnas påståen- det om bättre rätt utan avseende vid an- sökningens avgörande. Erinran härom bör göras i föreläggandet.

13 %. Överförande av ansökan

Enligt första stycket i paragrafen skall växtsortnämnden på begäran av den som visar sig ha bättre rätt till sorten överföra ansökan på den berättigade. I andra stycket föreskrivs att om överföring yrkas ansök- ningen inte får avskrivas, avslås eller bi- fallas, förrän detta yrkande slutligt prövats.

Paragrafen överensstämmer med 18 & PatL. Rörande innehållet i paragrafen hän— visas till pat. prop. s. 116 f.

Den som påstår sig ha bättre rätt till sorten än sökanden har i regel intresse av att få sorten skyddad för sig. Om han skulle behöva göra en ny ansökan om skydd för sorten, skulle visserligen den omständigheten att sorten redan publicerats genom den föreliggande ansökningen ej ut- göra nyhetshinder. Vid nyhetsprövningen av den nya ansökningen skulle emellertid andra sorter som publicerats under tiden efter den första ansökningen och fram till dagen för ingivandet av den nya ansök— ningen kunna anföras som nyhetshinder. Likaså skulle som nyhetshinder mot den nya ansökningen kunna anföras att sorten börjat marknadsföras någon gång efter den första ansökningen. Att hänvisa den som påstår sig äga bättre rätt till sorten att göra ny ansökan om skydd skulle därför ej vara tillfredsställande.

Förutsättningen för att överföring en— ligt 13 & skall äga rum, är att den be- rättigade styrker sin rätt och att han ut- tryckligen framställer begäran om överfö- ring. Bevisning om rätten kan fullgöras antingen inför växtsortnämnden eller på sätt som föreskrivs i 12 & inför domstol. Framställs inte begäran om överföring, har växtsortnämnden att avslå ansökningen.

Lämpligen bör begäran om överföring gö- ras redan i samband med att påståendet om bättre rätt framställs, så att förbudet i 13 å andra stycket mot att ansökningen under mellantiden avskrivs eller avslås får till- lämpning.

Enligt 13 5 första stycket skall ny an- sökningsavgift erläggas av den som får ansökan överförd på sig.

Om förfarandet då växtförädlarrätt med- delats annan än den berättigade stadgas i 29 5.

14 &. Kungörande och invändning Förevarande paragraf behandlar ansök- ningens kungörande. Genom kungörandet får allmänheten tillfälle att göra de in- vändningar mot ansökningen, vartill kan finnas skäl.

Enligt första stycket första punkten i paragrafen skall växtsortnämnden kungöra ansökningen, om ansökningshandlingarna är fullständiga och nämnden vid sin gransk- ning i övrigt ej funnit hinder föreligga för bifall till ansökningen. Nämndens be- slut om kungörande innebär inte annat än att i det förefintliga läget hinder mot god— tagande av sorten eller sortbenämningen inte funnits föreligga. Normalt bör nämn— den emellertid, då ansökan godkänts för kungörande, ha slutfört de undersökningar som i dåvarande läge gått att göra. In— vändningsförfarandet tjänar främst syftet att komplettera den av nämnden verkställda officialgranskningen.

Frågan -i vilken eller vilka tidningar som kungörelse bör ske har i lagtexten lämnats öppen. Bestämmandet härav och av de när- mare detaljerna i fråga om publiceringen torde böra ske i administrativ ordning. Lämpligen bör kungörelsen införas i en särskild för ändamålet av nämnden utgi- ven publikation. Så sker i bl. a. Danmark, Nederländerna och Storbritannien där lag- stiftning utfärdats i ämnet. Självfallet är det önskvärt att näringslivets egna tidskrif- ter i mån av möjlighet återger sådana de- lar av kungörelserna om växtförädlarrätts—

ansökningar, som kan ha intresse för läse- kretsen. Alternativt bör undersökas om kungörelser i särtryck, tillhandahållna av växtsortnämnden kan distribueras bland in— tresserade genom förmedling av näringslivets organisationer. Föreskrifter om kungörel- sens innehåll har intagits i förslaget till tillämpningskungörelse.

Sedan kungörandet skett skall official- prövningen — enligt andra punkten — fortsätta på så sätt att det av sökanden tillhandahållna växtmaterialet av sorten blir föremål för prov av skilda slag avseende fastställandet av sortens nyhetsvärde, ho- mogenitet och stabilitet. Dessa prov utförs som laboratorieprov, provodling i växthus eller på friland m.m. Sådan provning är obligatorisk och kan underlåtas endast om växtsortnämnden av särskilda skäl finner att den skulle vara onödig. Såsom nämnts i annat sammanhang torde beträffande kön- ligt förökade sorter provningen i allmänhet böra omfatta två generationer, undantags— vis tre generationer. I fråga om vegetativt förökade sorter kan provningen komma att begränsas till en fullständig vegetativ cykel.

Enligt tredje punkten skall för provens utförande erläggas fastställd avgift. Kungl. Maj:t äger enligt 46 & fastställa storleken av denna. Kungl. Maj:t skall i sin tur kunna åt lantbruksstyrelsen delegera att bestämma avgiften. Förslaget till tillämp— ningskungörelse innehåller en föreskrift härom.

Provningsavgiftens storlek bör fastställas med beaktande av att kostnaden i princip skall helt bestridas av sökanden. Avgifterna för den provning av en sorts självständighet som föregår upptagandet i rikssortlistan fastställs av lantbruksstyrelsen. Dessa av- gifter beräknas utgöra ungefär hälften av de rörliga kostnaderna för den offficiella för- söksverksamheten. Att det allmänna sålun- da påtagit sig en del av kostnaden för den egentliga provningen av odlingsvärdet har motiverats av att denna till stor del sker i folkhushållets och det allmännas intresse. I det år 1966 framlagda betänkandet om ut- byggnad av systemet med växtförädlingsav-

gifter och finansiering av sortförsöken an— sågs också den provning av en sorts nyhets- värde som nu utförs av statens centrala frö- kontrollanstalt jämsides med den officiella värdeprovningen böra särskilt avgiftbeläg- gas. Avgiftens storlek har övervägts vid den taxeutredning för frökontrollanstalten som riksrevisionsverket och lantbruksstyrelsen en— ligt beslut av 1966 års riksdag företagit. Resultatet av denna utredning torde kunna ge vägledning vid avvägningen av provod- lingsavgiftens storlek.

I enlighet med principen om allmänna handlingars offentlighet kommer ansökning- ar i växtförädlarrättsärenden som ingetts till växtsortnämnden att vara tillgängliga för allmänheten redan från tidpunkten för ingivandet, om ej annat förordnas. I PatL gäller, att ansökningshandlingar är undan- dragna offentligheten under viss tid. Detta har bl.a. motiverats med att sökanden i patentärende bör ha tillfälle att förbe- reda sin tillverkning och marknadsföring av det skyddade alstret, innan patentet görs tillgängligt för allmänheten. I fråga om ansökningar om växtförädlarrätt torde emel— lertid de däri förekommande uppgifterna om den skyddssökta sorten inte kunna ut- nyttjas av allmänheten på sådant sätt att det kan bli till men för sökandens fram- tida utnyttjande av sin sort. Utredningen har därför ej funnit anledning föreslå att man frångår offentlighetsprincipen.

Andra stycket i paragrafen stadgar, att invändning mot ansökning skall göras skrift- ligen. Fristen för ingivande av invändning har i motsats till regleringen i bl.a. pa- tenträtten och varumärkesrätten inte ansetts böra fastställas i lagtexten utan får bestäm- mas av växtsortnämnden. Fristens längd får bestämmas bl. a. med beaktande av att registreringsförfarandet skall kunna avslutas så snart provodlingen genomförts och frå- gan om sortbenämning lösts. Någon avgift för rätten att göra invändning har icke ansetts böra utkrävas.

Enligt 16 S' föreligger för den som gjort behörig invändning besvärsrätt mot beslut som gått honom emot.

15 &. Ansökans fortsatta behandling I denna paragraf har intagits bestämmelser om den fortsatta behandlingen av regist- reringsansökan sedan tiden för invändning utlöpt och det av sökanden tillhandahållna växtmaterialet slutprovats.

Paragrafen har en motsvarighet i 23 å PatL (se pat. prop. s. 130).

I första stycket föreskrivs, att växtsort- nämnden efter utgången av tid för fram- ställande av invändning och sedan prov med material av sorten slutförts skall företa ansökningen till fortsatt prövning. Därvid skall 10—13 åå äga tillämpning. Såsom framgår av motiveringen till 10 å om den inledande behandlingen av ansökningen in- nebär växtsortnämndens beslut att kungöra ansökningen blott att ansökningen då före— ligger i sådant skick att den med hänsyn till vad dittills framkommit skall kunna resultera i en växtförädlarrätt. Vid den fortsatta prövningen är nämnden på grund av hänvisningen till 10 å skyldig att ta hänsyn till varje registreringshindrande om- ständighet, varom nämnden vid tidpunkten för beslutet har kännedom. Nämnden skall därför i princip ånyo undersöka samtliga förutsättningar för erhållande av växtför— ädlarrätt. Normalt kommer undersökningen emellertid att begränsas till vad som kan föranledas av gjorda invändningar och framkomna provningsresultat. Även erin— ringar som framkommer efter utgången av invändningsfristen skall beaktas. Sådana er- inringar liksom anmärkningar som gjorts innan invändningsfristen börjat löpa utgör emellertid ej invändningar i lagförslagets me- ning. Förhållandet innebär bl.a., att den som gör sådan anmärkning ej får besvärs- rätt enligt 16 å.

Hänvisningen till 12å innebär att be- stämmelserna rörande påstående om bättre rätt till sort äger tillämpning även efter invändningsfristens utgång.

Enligt andra stycket i paragrafen skall sökanden underrättas om inkommen in— vändning och om utfört prov samt beredas tillfälle att yttra sig däröver. Formen för

sökandens underrättande får bestämmas av nämnden.

16 5. Beslut som kan överklagas I första stycket i paragrafen anges de fall då besvärsrätt föreligger i fråga om slut- liga beslut av växtsortnämnden i ärenden angående ansökan om växtförädlarrätt. Med slutliga beslut avses sådana beslut genom vilka nämnden skiljer sig från ärende an- gående växtförädlarrätt, dvs. beslut om av- skrivning, avslag och bifall. I andra stycket ges regler om talerätt rörande beslut om överföring.

Mot slutligt beslut som gått sökande emot äger denne alltid föra talan. Även beslut om avskrivning kan överklagas. Har ansökan om registrering bifallits, trots att invändning gjorts i behörig ordning, får talan föras av den som gjort invändningen.

Av växtsortnämnden meddelade beslut. som inte är slutliga utan avser frågor un- der förfarandet, får inte överklagas för sig. Det rör sig här om förhållanden som an- tingen ej medför någon rättsförlust eller som kan komma under bedömande av över- instansen i samband med prövningen av ett överklagat slutligt beslut.

17 å.

Besvär

I paragrafen ges föreskrifter om sättet för överklagande av beslut enligt 16 å. Talan mot beslut av växtsortnämnden skall föras hos Kungl. Maj:t genom besvär inom två månader från beslutets dag. Besvär inges till jordbruksdepartementet och prövas i regeringsrätten.

Utredningen har övervägt om antalet in— stanser för den administrativa prövningen av växtförädlarrättsärenden lämpligen bör vara två eller tre. I såväl patentärenden som varumärkesärenden sker prövningen i tre instanser. I namnärenden har prövningen däremot begränsats till två instanser. I fråga om mönster skall enligt gällande lag besvär över registreringsmyndighetens beslut föras

hos Kungl. Maj:t. Förslaget till lag om mönster innebär däremot att en mellan- instans inrättas i överensstämmelse med vad som gäller i patenträtten och varumärkes- rätten.

Till förmån för en mellaninstans vid prövning av växtförädlarrättsärenden talar att dessa ärenden måste antas komma att många gånger bli av tämligen invecklad beskaffenhet och ej sällan innefatta svåra bedömningsfrågor och beröra stora eko- nomiska intressen. En ordning med tre in— stanser erbjuder större garanti för riktiga avgöranden. Emot ett treinstanssystem talar emellertid främst det förhållandet att det inte redan nu finns något organ med sådan sammansättning att det besitter erforderlig rättslig och teknisk sakkunskap för över- prövning av ärenden som avgjorts av växt- sortnämnden. En mellaninstans bestående av ett helt nytt organ skulle således behöva inrättas. Detta skulle medföra icke oväsent- liga kostnader för det allmänna.

Vid frågans bedömande bör även beaktas intresset av att regeringsrättens redan nu stora arbetsbörda om möjligt inte undergår någon ökning av betydelse. Förekomsten av en mellaninstans skulle kunna antas innebära ett visst skydd mot att ärendena angående växtförädlarrätt medför en sådan ökning. Enligt utredningens bedömning bör emellertid, även om fullföljd tillåts direkt från växtsortnämnden till regeringsrätten, knappast behöva befaras att regeringsrättens arbetsbörda ökas i sådan grad att förhål- landet skall behöva tillmätas betydelse.

För prövning av patenträttsärenden har en mellaninstans ansetts särskilt motiverad av den anledningen att dessa ärenden i första instans avgörs av mer än hundra— talet självständiga ledamöter fördelade på patentavdelningens åtta byråer och att det därför behövs ett organ, som sörjer för enhetlig praxis. I fråga om växtförädlar- rättsärendena kan en motsvarande motive- ring för inrättandet av en mellaninstans ej åberopas. Dessa torde ej få sådan omfatt- ning eller vara av den beskaffenhet att det blir något större problem att hålla praxis enhetlig.

Utredningen har efter övervägande av det anförda ansett sig böra förorda ett tvåinstanssystem. Skulle vid tillämpningen av lagen om växtförädlarrätt behov av en mellaninstans framträda, torde en sådan kunna inrättas genom relativt små lagänd— ringar.

Besvärstiden har satts till två månader från beslutets dag. Samma besvärstid gäl— ler enligt 25 å PatL och 47 å VmL såväl beträffande beslut av registreringsmyndighet som i fråga om beslut av mellaninstans.

18 å. Registrering Paragrafens första stycke slår fast, att växt— förädlarrätt icke är att anse som meddelad förrän lagakraftägande beslut föreligger om bifall till ansökan om växtförädlarrätt. Först vid denna tidpunkt får beslutet fulla rättsverkningar. Tidpunkten är även av be- tydelse för beräkning av vissa frister. Det kan dock erinras om att utgångspunkten för de i 4 å stadgade maximi- och minimi- tiderna beräknas med ledning av dagen för växtförädlarrättens beviljande, dvs. dagen för beslutet om bifall till ansökan om växtförädlarrätt, och ej med ledning av dagen för lagakraftägande beslut om växt- förädlarrätt.

Tidpunkten då ett beslut av växtsort- nämnden om bifall vinner laga kraft är beroende på huruvida invändning gjorts i ärendet eller ej. Har invändning ej gjorts. får beslutet anses vinna laga kraft omedel- bart. Detta följer av att enligt förslaget klagorätt inte föreligger i sådant fall. Har däremot invändning gjorts i behörig ord- ning. träder beslutet om bifall inte i kraft förrän två månader förflutit från dagen för beslutet. Regeringsrättens beslut vinner gi- vetvis laga kraft omedelbart och skall så- lunda hos växtsortnämnden leda till regis- trering utan dröjsmål.

Enligt andra punkten skall kungörelse utfärdas, när växtförädlarrätt är meddelad. Kungörelsen tas in i samma tidskrift som är avsedd för kungörande av ansökningar- na. Denna kungörelse bör till sitt innehåll

kunna vara mera begränsad än den första kungörelsen.

Samtidigt med kungörelsen skall i likhet med vad som gäller i PatL utfärdas ett särskilt bevis om den meddelade rätten; detta är icke i och för sig bärare av någon rättighet.

Enligt andra stycket skall kungörelse ut- färdas även när en ansökan aVSkrivits eller avslagits genom lagakraftvunnet beslut, dock endast i sådana fall då ansökningen redan kungjorts enligt 14 å. Det har an- setts riktigt att i sådana fall, då allmänheten genom kungörelse fått kännedom om en ansökan, besked också kungörs i samma ordning om hur ärendet avlöpt. En mot- svarande bestämmelse finns i PatL och VmL.

Enligt 5 å sker registrering av växtföräd— larrätt i växtsortregistret. I förevarande pa- ragrafs tredje stycke föreskrivs, att denna registrering skall ske, när växtförädlarrätten är meddelad, jfr första stycket.

Sortbenämnings användande 19 &.

Paragrafen innehåller i första stycket en bestämmelse om skyldighet för den som yrkesmässigt marknadsför förökningsmate— rial av en sort, för vilken växtförädlarrätt meddelats, att härvid använda den för sor- ten registrerade benämningen. Denna skyl- dighet föreligger även efter det skyddstiden för sorten utgått eller rätten eljest upphört. I andra stycket stadgas förbud att använda en registrerad sortbenämning eller med den- na förväxlingsbar benämning för annan sort av samma eller närstående växtart eller ma- terial av sådan sort, så länge registreringen består.

Bestämmelsen i första stycket om skyl- dighet att använda registrerad sortbenäm- ning grundas på intresset att enhetliga be- nämningar brukas i handeln. Att så sker ger odlare och konsumenter möjlighet att med säkerhet identifiera en sort. För att en

sortinnehavare skall kunna kontrollera att hans rättigheter iakttas är det också av betydelse, att förbud föreligger att material av hans sort marknadsförs under främ- mande beteckning. En tvingande föreskrift att använda den för sorten registrerade be— nämningen är således av betydelse för så— väl allmänhet som sortinnehavare.

Hänsyn till konsumenternas intresse bor- de egentligen leda till att skyldighet att använda rätt sortbenämning utsträcktes även till icke skyddade sorter och till allt slags användande av sorter. Beträffande allt förökningsmaterial som undergår stats- plombering och hit hör bl. a. obligato- riskt allt handelsfört utsäde av lantbruks- växterna föreligger emellertid redan skydd mot att felaktiga sortbenämningar används i handeln och sådant skydd kom- mer att föreligga även sedan lagstiftning om växtförädlarrätt trätt i kraft. Utred- ningen har främst med hänsyn härtill ansett en tvingande föreskrift i förevarande lag kunna begränsas till sortbenämningar som registrerats enligt lagen och till sådana fall av omsättning som omfattas av ensamrät— ten enligt lagen.

Skyldigheten att använda fastställd sort- benämning åvilar såväl sortinnehavaren själv som andra som utnyttjar föröknings- material av sorten. Skyldigheten gäller även efter det skyddstiden för sorten utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört. Sortbe- nämningen är en generisk beteckning för sorten och bör således inte vara knuten till växtförädlarrätten utan till sorten själv. Skyddet för sortbenämningen är därför obe- roende av att sorten ej längre är skyddad. och då växtförädlarrätten för en sort upp- hör står registreringen av sortbenämningen som sådan alltjämt fast. Bestämmelsen med- för att sorten fortfar att ha en enda benäm— ning också sedan sorten fritt kan förökas och omsättas. Stadgandet i denna del avser visserligen en från den immaterialrättsliga lagstiftningen fristående fråga och skulle kanske på grund av sin karaktär närmast tas upp i den lagstiftning, som behandlar handelsföringen av utsäde. Utredningen har emellertid sett stadgandet som en logisk på—

byggnad av regleringen i övrigt. Växtföräd- larkonventionen (artikel 13 mom. 7) inne- håller också en motsvarande föreskrift i äm- net.

Det i andra stycket stadgade skyddet för en sortbenämning avser användningen av benämningen. Erinras kan att skyddet mot att en registrerad sortbenämning kommer att registreras för en annan sort av samma eller närstående växtart regleras i 7 å andra stycket 4) i förslaget. Regeln om använd- ningsförbud syftar till att stärka sortinne- havarens ställning på marknaden men är också ägnad att tillgodose allmänhetens in- tresse av ordning och reda på utsädesmark- naden.

Skyddet mot att en benämning används på annan sort eller på växtmaterial av annan sort än den för vilken benämningen registrerats gäller under tid då registreringen består. Skyddet inträder alltså den dag då registreringen sker, dvs. när växtförädlarrät- ten meddelats, se 18 å. Att denna dag valts som utgångspunkt och ej redan den dag då förslag till sortbenämning lämnas in till re- gistreringsmyndigheten motiveras av att den som avser att använda en sortbenämning inte skall vid undersökningen huruvida den kolliderar med andra sortbenämningar be- höva granska andra än registrerade sådana benämningar.

Att en sortbenämning undantagsvis kan avföras ur växtsortregistret framgår av 32 å tredje stycket. Om så sker, upphör för- budet enligt förevarande stycke.

Påföljdcn av underlåtenhet att iaktta be- stämmelserna i paragrafen regleras i 39 å.

Årsavgifter 20 &.

Paragrafen innehåller i första stycket den grundläggande bestämmelsen om skyldighet att erlägga årsavgift och ger i andra och tredje styckena närmare föreskrifter om årsavgiftens inbetalande.

Enligt huvudregeln i första stycket skall årsavgift erläggas för meddelad växtföräd-

larrätt för varje kalenderår räknat från det år ansökan om växtförädlarrätt bifallits. Regeln innebär, att årsavgift inte behöver erläggas för det kalenderår under vilket växtförädlarrätt beviljats utan först från och med kalenderåret därefter. Att märka är att utgångspunkten för kalenderårets be- stämmande är dagen för växtförädlarrät- tens beviljande och ej den dag då lagakraft- ägande beslut föreligger. Enligt PatL (41 å) skall årsavgift betalas redan från den dag ansökningen gjordes. Den mot sortinneha- varen liberalare ordning som här föreslås motiveras av att sortinnehavaren i allmänhet behöver den tid som åtgår för sortens offi- ciella provning för att uppföröka sorten och därför oftast inte kommer att eko- nomiskt kunna utnyttja sin sort förrän vid tiden för växtförädlarrättens beviljande eller en tid därefter. De i 4 å föreslagna mini- och maximitiderna för skyddstiden har samma utgångspunkt för beräkningen som här föreslagits.

Enligt 46 å är avsett att Kungl. Maj:t skall fastställa årsavgiften. Förslag i äm- net har upptagits i förslaget till tillämp- ningskungörelse. Vid upprättande av för- slaget har utredningen beaktat att årsav— giften i princip bör täcka registreringsmyn- dighetens kostnader för bevarande av växt— material av sorten, för efterprovning i viss utsträckning av sortmaterial samt för övrigt arbete med sorten. Såsom framgår av för- slaget har utredningen ansett, att avgifterna skall utgå med lika belopp under hela skyddstiden.

Med stöd av 46 å kan Kungl. Maj:t be- sluta att ett eller flera av de första ka- lenderåren efter växtförädlarrättens bevil- jande skall vara avgiftsfria. Erinran härom har upptagits i 20 å. En motsvarande regle- ring finns i PatL (41 å).

Andra stycket i paragrafen stadgar, att årsavgift förfaller till betalning första da- gen av det år den avser.

Årsavgiften skall såsom förut nämnts erläggas först för kalenderåret efter växtför- ädlarrättens beviljande. Frågan om avgif- tens erläggande blir emellertid aktuell först

sedan beslutet om beviljande vunnit laga kraft. För det fall att ett beslut om beviljan— det överklagats och fastställs först sedan en eller flera årsavgifter skulle ha förfallit till betalning är det önskvärt att föreskriva en frist för erläggande av dessa årsavgifter. Andra stycket innehåller därför en bestäm- melse om att årsavgift för år, som börjat innan växtförädlarrätt meddelats eller inom två månader därefter, förfaller först den dag då två månader förflutit efter växt- förädlarrättens meddelande. Vidare stad- gas, att årsavgift inte får erläggas före växtförädlarrättens meddelande och ej hel— ler tidigare än sex månader i förskott, dvs. ej före den 1 juli året innan avgiften är förfallen till betalning. Sistnämnda del av regeln avser att minska de komplikationer som kan uppstå om årsavgifterna senare höjs eller växtförädlarrätten upphör att gäl- la sedan avgiften för flera år erlagts i för- skott.

I tredje stycket har intagits en före- skrift om möjlighet att erlägga årsavgift efter förfallodagen mot viss ersättning.

Efterkontroll 21 5 .

Paragrafen innehåller bestämmelse om skyldighet för sortinnehavare att tillhanda— hålla växtsortnämnden förökningsmaterial samt handlingar och upplysningar för kon- troll av beständigheten hos sorten, dvs. kon- troll att sorten bibehåller de egenskaper som vid växtförädlarrättens beviljande ansågs kännetecknande för sorten. Sortinnehavarens förpliktelse i detta hänseende har ansetts vara av sådan betydelse i rättssystemet, att en erinran därom intagits i själva lagen.

Såsom anförts under 2 å är det oftast inte möjligt att få helt tillförlitligt besked om beständigheten hos en ny sort av de fröförökade växtarterna under den begrän- sade tid som anslås för provningen. Denna måste därför fortsätta även efter rättsskyd- dets beviljande. Fortsatt provning är också nödvändig för att kontrollera att sortinne- havaren under skyddstiden bibehåller sor-

ten vid sina egenskaper. Utredningen har av hänsyn till det anförda funnit att växtsort- nämnden bör ha möjlighet att förelägga sortinnehavaren att tillhandahålla nämnden det förökningsmaterial och de handlingar som behövs för sådan kontroll. Härvid kan det också vara av intresse för nämnden att få ta del av sortinnehavarens åtgärder för att bevara sorten. Nämndens på detta sta- dium utförda provning har rubricerats så- som efterkontroll. Det kan i sammanhan— get erinras om att i fråga om alla de växt- arter som omfattas av systemet med obli- gatorisk statsplombering redan gäller att kontrollodling skall ske av allt handelsfört utsäde. Syftet härmed är bl. a. att konstate- ra att utsädet besitter de egenskaper som sorten hade vid dess upptagande i rikssort- listan. Eftersom så gott som samtliga lant- bruksväxter är underkastade obligatorisk plombering kommer bestämmelserna i före- varande paragraf att få en ganska begränsad praktisk räckvidd.

Av paragrafen följer att sortinnehavaren är skyldig att under hela skyddstiden för- öka sorten så att han är i stånd att på be- gäran tillhandahålla nämnden föröknings- material för efterkontroll. Påföljden av att sortinnehavare inte efterkommit föreläg- gande eller låtit nämnden ta del av hans åtgärder för vidmakthållande av sorten regleras i 30 å. Här har också intagits be- stämmelse om verkan av att sorten inte bi- behåller det eller de kännetecken som vid skyddets beviljande skilde sorten från andra sorter.

Växtsortnämnden bör kunna utgå från att sortinnehavaren i allmänhet ställer mate- rial av sorten och erforderliga handlingar till nämndens förfogande utan att denna behöver göra en framställning med uttryck- ligt stöd av förevarande paragraf, dvs. ett föreläggande. Sådant bör därför vanligen utfärdas först sedan sortinnehavaren mot- satt sig att ställa nödigt underlag till förfo- gande. Då nämnden ger sortinnehavare före- läggande skall underrättelse lämnas om på- följden av underlåtenhet att efterkomma detta. En erinran härom har intagits i för- slaget till tillämpningskungörelse.

Licens, överlåtelse m. m.

22 5.

Frivillig licens

Paragrafen reglerar rätten att vidareöver- låta en licens till skyddad växtsort och har en motsvarighet i 43 & PatL (se pat. prop. s. 158).

Vid sidan om den skyddade sortens ut- nyttjande i sortinnehavarens egen regi genom försäljning av förökningsmaterial av sorten direkt till odlarna eller genom olika handelsled utgör möjligheten att mot er- sättning tillåta annan att framställa förök- ningsmaterial av sorten och marknadsföra detta, dvs. möjligheten att bevilja licens, det huvudsakliga sättet för sortinnehavaren att tillgodogöra sig sortens ekonomiska värde.

En genom licens upplåten nyttjanderätt till sorten kan vara mer eller mindre om- fattande i olika hänseenden. Om sortinne- havaren t.ex. förbundit sig att inte själv framställa och marknadsföra förökningsma- terial av sorten och att ej bevilja licens åt andra (ensamlicens) och om dessutom er- sättningen erlagts i en summa ett för allt. närmar sig licensavtalets praktiska verk- ningar i hög grad förvärv av hela växtför- ädlarrätten. Licensen kan också vara så be- skaffad att sortinnehavaren är oförhindrad att upplåta licenser även till andra (enkel licens). Såväl i fråga om formerna för bevil- jande av licens som beträffande ersättning- ens beräknande och erläggande torde man få räkna med en mångfald varianter. Licens— givning kommer att inta en central plats bland sortinnehavarens åtgärder för att ut- nyttja sorten. Licenser kan komma att ges både till företag som förökar sorten för för- säljning av frö och andra växtdelar för vidareförökning och till företag som repro- ducerar sorten för framställning av kon- sumtionsvara.

Licensavtalets innehåll, framför allt li- censavgiftens storlek, måste få betydelse icke blott för prissättningen av växtmaterial av den aktuella sorten utan även kanske i viss män för den allmänna prisnivån på ut- säde av andra sorter av det växtslag sorten tillhör. Särskilt i fråga om växtslag som är

av vikt för folkhushållet skulle det därför kunna vara önskvärt att det allmänna får en viss kontroll över licensgivningen. Detta skulle kunna ordnas genom att licensavtal fastställs eller godkänns av växtsortnämn- den. Licensavgiften kan emellertid komma att variera starkt från art till art, och även för nyheter inom en och samma art kan det vara skäligt att avgiften har olika storlek, bl. a. beroende på nyhetens odlingsvärde och betydelse. Att rätt avpassa en licensav- gift måste kräva en vidlyftig och kanske dyrbar undersökning. Uppgiften att ombe- sörja denna undersökning och pröva skälig- hetsfrågan måste dessutom kräva ett om- fattande arbete. Utredningen har av hänsyn till det anförda funnit att avtalsfrihet bör råda på detta område.

Även med principiell avtalsfrihet skulle viss kontroll över utsädesmarknaden kunna uppnås. En metod skulle vara att uppställa krav på att licensavtal skall ha skriftlig form och ges in till växtsortnämnden. Ett sådant krav har dock ej ansetts böra före- slås,då alltför ringa fördelar skulle vara att vinna med en sådan ordning i förhållande till olägenheterna. I huvudsak torde de för- delar som skulle kunna uppnås genom de nu ifrågasatta reglerna kunna vinnas ge- nom bestämmelser om tvångslicens.

En allmän reglering av licensavtalet och dess rättsföljder har ej heller ansetts böra inflyta i lagen om växtförädlarrätt. Härvid har utredningen följt den i PatL gällande ordningen. I fråga om innebörden och tolk- ningen av avtal om frivillig licens har, i lik— het med vad som skett i PatL endast upp— tagits regeln i förevarande paragraf om vi— dareöverlåtelse av licens.

Paragrafen stadgar, att den som av sort- innehavare erhållit licens att yrkesmässigt ut- nyttja sorten inte äger överlåta sin rätt vi— dare med mindre avtal träffats därom med sortinnehavaren. Liksom motsvarande stad— gande i PatL får bestämmelsen anses inne- bära, att ej heller underlicens är tillåten utan sortinnehavarens medgivande. Förbu- det innebär dock ej hinder för licenstagare att, om annat ej avtalats, vid sitt utnytt- jande av sorten anlita odlare. som förökar

Den föreslagna regleringen får ses mot bakgrunden av att ett licensavtal förutsätter ett visst förtroendeförhållande mellan par- terna och motiveras främst av sortinneha- varens intresse av att kunna kontrollera li- censtagaren. Genom licensavtalet har sort- inehavaren bl.a. möjlighet att försäkra sig om att licenstagaren kontinuerligt lämnar honom uppgifter om föröknings— och för— säljningsresultat samt de upplysningar i öv- rigt som behövs för beräkning och inkasse- ring av licensavgifter.

Bestämmelser som berör frivilliga licen- ser återfinns vidare i 23 5 (om anteckning av licens i växtsortregistret och verkan där- av) och 41 5 (om vissa underrättelser röran- de rättegång). Regler om tvångslicens före- kommer i 24—26 åå.

23 &.

Registrering av växtförädlarrättens över- gång m. m. Paragrafen innehåller vissa bestämmelser om anteckning i växtsortregistret av överlåtel— ser m.m. Bestämmelserna har motsvarig- het i 44 & PatL (se pat. prop. s. 158 f).

Första stycket innehåller en föreskrift om att på begäran anteckning i registret skall ske om att växtförädlarrätt övergått på an- nan eller att licens upplåtits. Det åligger sökanden att styrka förhållandet. Enklast torde detta ske genom att förete en överlå- telsehandling eller ett skriftligt licensavtal.

Enligt andra stycket skall anteckning om licens avföras, när det visas att licensen upphört att gälla. I allmänhet ligger det väl i licensgivarens intresse att få en register- anteckning avförd, om licensen upphört att gälla. Har han begärt avförande, bör som regel licenstagaren höras härom eller licens- givaren visa att licensen upphört.

Tredje stycket fastslår, att bestämmelser- na i första och andra styckena äger mot- svarande tillämpning beträffande tvångsli— cens.

Fjärde stycket innehåller en legitimations- regel enligt vilken i mål och ärenden an— gående växtförädlarrätt den skall anses som sortinnehavare som senast blivit införd i re- gistret i sådan egenskap.

Legitimationsregeln har fått en liknande avfattning som motsvarande bestämmelser i 44 & PatL och 33 å andra stycket VmL. In- förandet i registret tilläggs genom bestäm- melsen en formell verkan. Registeranteck- ningen medför t. ex. att växtsortnämnden, då den behöver träda i kontakt med sor- tinnehavaren, kan hålla sig till den som är antecknad i registret och att den som står införd i registret har rätt att utan att styrka sin åtkomst förklara sig avstå från växtför- larrätten. Om regelns verkan i processuellt hänseende hänvisas till vad därom anförts i förarbetena till de motsvarande bestämmel- serna i PatL och VmL (se pat. prop. s. 159 f och vm. prop. s. 167).

24 %.

Förutsättning för meddelande av tvångsli- cens

I paragrafen behandlas de förhållanden, som grundar rätt att erhålla tvångslicens.

En redogörelse för syftet med reglerna om tvångslicens och de helt allmänna förut- sättningarna för erhållande av sådan licens har lämnats i den allmänna motiveringen under punkt 8.7., till vilken hänvisas.

Paragrafen stadgar rätt för den som vill yrkesmässigt utnyttja en skyddad sort här i riket att erhålla tvångslicens därtill. Förut— sättningen är, att marknaden ej förses med förökningsmaterial av sorten i den omfatt- ning och på de villkor som med hänsyn till folkhushållet eller annat allmänt intres- se finnes påkallat, och att godtagbar anled- ning till underlåtenheten saknas.

Regeln om tvångslicens är enligt para- grafens avfattning avsedd att tillämpas en— dast när marknadsföringen är påkallad av allmänna intressen. Handelsmässiga syn- punkter eller den enskildes intresse av att få tillgång till licens kan däremot inte be— aktas. Att tvångslicens kan erhållas endast i sådana fall då det är motiverat av hänsyn

till folkhushållet eller annat allmänt intres- se medför att det i främsta rummet är sor- ter som är av betydelse såsom födoämne eller fodervara som kan komma i fråga. Även beträffande sorter av prydnadsväx- ter och växtslag med mera lyxbetonad ka- raktär kan spridnings- och prisfrågorna emellertid någon gång anses ha ett allmänt intresse.

Rätten till tvångslicens innebär från en annan synpunkt sett en skyldighet för sort- innehavaren att dra försorg om att förök- ningsmaterial av sorten finns att tillgå på marknaden i skälig omfattning och på skä— liga villkor. Denna skyldighet kan fullgö- ras genom att sortinnehavaren själv förser marknaden med de kvantiteter och de kva- liteter av sorten som efterfrågas men också genom att han beviljar licenser i erforder- lig utsträckning. Om efterfrågan på för- ökningsmaterial av sorten inte kan beräk- nas bli större än att sortinnehavaren själv kan tillgodose behovet, kan han ha skäl att motsätta sig begäran om licens. Detta förutsätter dock att sortinnehavarens pris- sättning är från allmän synpunkt tillfreds- ställande; eljest kan hans vägran att be— vilja licens ej godtas.

I princip inträder rätt att få tvångsli- cens redan när växtförädlarrätt meddelats för en sort. Den omständigheten att sort- innehavaren under den närmaste tiden ef- ter rättskyddets meddelande inte kan förse marknaden med alla de kvantiteter och kva- liteter som efterfrågas, behöver emellertid ej nödvändigtvis betyda att han brustit i sin marknadsföringsskyldighet. Han kan ha godtagbar anledning för sin underlåtenhet. Såsom godtagbar anledning gäller främst att sortinnehavaren till fullo utnyttjat allt förökningsmaterial till en intensiv framställ- ning av nytt förökningsmaterial och mark- nadsfört sorten så snart detta varit för ho- nom möjligt. Har sortinnehavaren meddelat frivilliga licenser får beaktas att han måste på skäligt sätt fördela sina produkter mel- lan direkta avnämare och licenstagare. Så- som godtagbart skäl för underlåten licens- givning bör givetvis också kunna åberopas fall av force majeure, t. ex. brand i utsädes-

förråd. - I fråga om sorter som har en så be— gränsad spridning att sortinnehavaren får svårt att ta ut en skälig ersättning för sitt förädlingsarbete om även andra skulle tillå— tas konkurrera bör det också kunna godtas, att sortinnehavaren ej lämnar licenser de första åren. Det kan vara rimligt att han i sådana fall bl.a. gäller det endel av de ur marknadsföringssynpunkt mindre bety- delsefulla köksväxtsortema har möjlighet att ensam introducera sorten på marknaden och att han får tillfälle att uppföröka sorten till sådana kvantiteter att han till en början ges ett försteg i konkurrensen med andra uppförökare. ' Rätt till tvångslicens skall vidare före- ligga om de villkor sortinnehavaren uppställt för sin leverans eller för sin licensgivning inte är skäliga. Närmast avses här prissätt- ningen. Vid bedömning av om sortinne- havarens priser är skäliga är utgångspunkten att han har rätt att få ett skäligt utbyte av sina insatser. I första hand hör han få ut ersättning för de ofta under många år uppkomna kostnaderna för sortens fram- ställning, däri inbegripet hans utgifter för forskningsarbeten och andel i fasta kost- nader i verksamheten. Vidare får det an- ses befogat att han därutöver får en skälig ersättning för den skapande förmåga som förädlarinsatsen representerar och för före- tagarriskerna. Gränsen för vad som kan an- ses vara skäligt pris eller en skälig licens- avgift får inte dras så att skyddet för sort- innehavaren blir för snävt och ej skänker honom det stöd som lagstiftningen avsett att ge honom. V Framställs förbättrade sorter av de för folkhushållet mera viktiga växtslagen, så- som vete, råg, korn, havre, potatis, rödklöl ver, timotej och gula matärter, föreligger ett allmänt intresse att de nya sorterna sna- rast kommer ut i marknaden. För att be; fordra en från allmän synpunkt tillfredsstäl- lande prisbildning i fråga om dessa växtslag är det därjämte oftast av vikt att så många som möjligt deltar i marknadsföringen, så att fri konkurrens uppstår. Det kan därför i allmänhet ej godtas att sortinnehavaren

inrättar sig för att ensam förse marknaden med erforderligt förökningsmaterial. Beträf- fande dessa växtslag kan man därför som regel utgå från att ett offentligt intresse krä- ver att licenser meddelas i så stor utsträck- ning som möjligt. Motsätter sig sortinneha- varen att frivilligt ge licenser bör tvångsli- cens kunna meddelas.

Det förhållandet att någon redan erhål- lit en frivillig licens hindrar ej att han sö- ker tvångslicens, om förhållandena skulle påkalla det. För en sådan licenstagare före- ligger också möjlighet att vid domstol få jämkning i de avtalade villkoren, om dessa är otillbörliga (se pat. prop. s. 184). Vetska- pen om att tvångslicens eller jämkning i redan erhållen frivillig licens kan utverkas, bör vara ägnad att främja en ur allmän syn- punkt lämplig marknadsföringspolitik från sortinnehavarens sida på frivillig bas.

Paragrafen innehåller vidare en erinran om att tvångslicens även omfattar rätt att av sortinnehavaren få förökningsmaterial. Sådant skall i skälig omfattning tillhanda- hållas den som får tvångslicens.

25 &.

Personliga betingelser för erhållande av tvångslicens. Tvångslicensens karaktär

Första stycket i paragrafen föreskriver, att tvångslicens endast får meddelas den som kan antas äga förutsättningar att utnyttja sorten på ”godtagbart sätt och i överensstäm- melse med licensen. Sökanden skall alltså ha ekonomiska och personliga resurser att sakkunnigt och effektivt uppföröka sorten och handelsföra den i erforderlig omfatt- ning. För sortinnehavaren är det av vikt att de uppförökade produkterna får en så- dan standard att hans anseende hos all- mänheten inte äventyras.

I andra stycket stadgas, att tvångslicens ej utgör hinder för sortinnehavaren att själv utnyttja sorten eller att upplåta licens. Tvångslicensen får således inte ges formen av en ensamlicens. Vidare föreskrivs, att tvångslicens får överlåtas till annan endast tillsammans med rörelse, i vilken licensen utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske.

Stadgandet innebär förbud icke blott mot en fullständig överlåtelse av en tvångsli- cens utan även mot en partiell överlåtelse, t. ex. i form av underlicens.

26 &. Meddelande och upphävande av tvångsli— cens

Enligt första stycket i paragrafen ankommer det på domstol att besluta om tvångslicens. Domstolen kan bestämma i vilken omfatt- ning sorten får utnyttjas samt fastställa ve- derlaget och övriga villkor för licensen.—

När vederlaget för tvångslicens bestäms, bör beaktas å ena sidan intresset av att material av sorten kommer att bli tillgäng— ligt för allmänheten till skäligt pris och i erforderlig omfattning och å andra sidan att sortinnehavaren får skälig ersättning. I den mån det allmännas intresse inte lägger hinder i vägen bör sortinnehavaren kompenseras för den förlust han lider ge- nom meddelandet av tvångslicensen. Tvångs— licensen kan betyda ett allvarligt ingrepp i hans intresse. Motiveras emellertid tvångs- licensen av att sortinnehavaren erbjudit el- ler meddelat licens på villkor som leder till för höga priser, kräver det alhnännas in- tresse att vederlaget fastställs så, att pri- serna bringas ned på en skälig nivå. Det bör dock erinras om att parterna i mål om tvångslicens äger disponera över tvisteföre- målet. Vederlag kan därför ej dömas ut med lägre belopp än licenssökanden medgivit.

Vederlaget kan bestämmas till en löpan— de licensavgift eller till ett belopp en gång för alla. Andra villkor för tvångslicensens utövning kan vara att licenstagaren skall ställa viss säkerhet för vederlagets erläggan- de eller ställa vissa uppgifter, t. ex. bokför- ingsmaterial, till sortinnehavarens förfogan— de för att han skall kunna fastställa öch kontrollera ersättningens storlek.

Innefattar den av rätten meddelade tvångslicensen även skyldighet för sortin- nehavaren att tillhandahålla licenstagaren förökningsmaterial av sorten, skall rätten på yrkande också fastställa den kvantitet

som skall överlämnas och vederlaget för detta. Kvantiteten får bestämmas med led- ning av skilda faktorer, såsom sortinneha- varens tillgång till lämpligt förökningsmate— rial, marknadens behov, omfattningen av sortinnehavarens egen marknadsföring av sorten, antalet övriga licenstagare etc. Ve- derlaget för materialet torde i allmänhet komma att fastställas som en viss avgift per planta eller, såvitt angår utsäde, efter vikt.

Paragrafen innehåller vidare en bestäm- melse om att rätten på yrkande äger upp- häva tvångslicens eller fastställa nya villkor för denna, när väsentligt ändrade förhål- landen påkallar det. Talan kan föras såväl av sortinnehavare som av licenstagare.

I mål om tvångslicens torde det ofta vara lämpligt att inhämta yttrande från växtsort- nämnden.

Växtförädlarrättens upphörande m. m. 27 &. Påföljd av försummelse att erlägga årsavgift

I paragrafen stadgas att, om årsavgift inte erläggs enligt vad i 20 & stadgas, växtföräd- larrätt är förfallen från och med ingången av det år för vilket avgiften inte erlagts.

På grund av den i 205 medgivna be- talningsfristen kan växtförädlarrättens bort- fall inte konstateras förrän denna frist ut- gått. Intrång på grund av handling begång— en under betalningsfristen får bedömas ef— ter samma grunder som för motsvarande fall gäller i patenträtten (se pat. prop. s. 189).

Att växtförädlarrätten förfallit på grund av betalningsunderlåtelse konstateras ex of- ficio av växtsortnämnden, som sedan en- ligt 33 s” utfärdar kungörelse om att växt— förädlarrätten förfallit.

I PatL förekommer regler om återupp- rättande. Dessa innebär, att patent som förfallit på grund av underlåten betalning av årsavgift, får efter ansökan återupprättas av patentmyndigheten, om patenthavaren haft godtagbar ursäkt för sin underlåten- het. För växtförädlarrättens vidkommande

torde detta system vara alltför komplicerat. Någon motsvarighet till de nämnda reg- lerna i PatL har därför ej upptagits i för- slaget.

28 &. Ogiltigförklaring av växtförädlarrätt Enligt paragrafens första stycke skall ogil- tigförklaring av växtförädlarrätt för det för— sta kunna meddelas när växtförädlarrätt be— viljats i strid mot 1 &. Ogiltigförklaring skall således kunna komma till stånd när det inte föreligger en växtsort i lagens mening eller när växtförädlarrätt meddelats för en sort som ej omfattas av lagen. Begreppet växtsort har närmare avhandlats i motiven till l &. Vidare innebär hänvisningen till l 5, att Ogiltigförklaring kan äga rum då växtförädlarrätt meddelats annan än den som framställt sorten eller den till vilken hans rätt övergått. Regleringen i detta av- seende står i överensstämmelse med den som skett i 52 & PatL (se pat. prop. s. 190 f).

Ogiltigförklaring kan vidare förekomma om växtförädlarrätt meddelats i strid mot Zå första stycket 1) och andra stycket, dvs. om sorten inte uppfyllt kravet på särskill- nad och nyhet. Ogiltighetsgrunden i dessa hänseenden avser t. ex. att det framkommit att en sort, från vilken den skyddade sorten inte tydligt kan skiljas, publicerats redan innan ansökan gjordes om skydd eller att förädlaren eller hans rättsinnehavare mark- nadsfört den skyddade sorten inom riket redan innan skydd söktes eller utom riket mer än fyra år före ansökan om skydd.

Det är att märka, att 28 5 inte ger hän- visning till övriga i 2 5 för erhållande av skydd uppställda biologiska förutsättningar, nämligen de som rör sortens homogenitet och stabilitet. Påföljden av att växtförädlar- rätt meddelats i strid mot dessa villkor be- handlas i 30 å i förslaget.

I andra stycket av paragrafen ges sär- skilda regler om talerätt när talan om ogil- tigförklaring grundas på att växtförädlar- rätt meddelats annan än den som är berätti-

gad till skyddet. Rätt att föra talan på den- na grund tillkommer endast den som påstår sig berättigad enligt 1 &. Sådan talan bör vara tidsbegränsad. I paragrafen föreskrivs därför en preskriptionstid av ett år från det den berättigade fick kännedom om de omständigheter på vilka talan grundas, dvs. att annan, oberättigad erhöll skydd för sor- ten. En särskild tidsbegränsning förordas för det fall att sortinnehavaren var i god tro dvs. inte kände till eller hade skälig an- ledning misstänka att någon annan var den materiellt berättigade — när växtföräd— larrätten meddelades eller denna övergick på honom. Talan får då inte i något fall väc- kas senare än tre år efter växtförädlarrät- tens meddelande. Bestämmelserna överens- stämmer med motsvarande regler i 52 & PatL (se prop. s. 191 f).

Tredje stycket innehåller huvudreglerna om talerätt. Talan skall, med det undan- tag som stadgas i paragrafens andra stycke, kunna föras av var och en som lider förfång av växtförädlarrätten och därjämte, om det är påkallat av allmän synpunkt, av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Begränsningen av den enskildes talerätt överensstämmer med vad som förekommer i52 & PatL (se pat. prop. s. 191 f). I över- ensstämmelse med vad som gäller i PatL har talerätt ansetts böra tilläggas offentlig myndighet. Enligt förslaget gäller ej någon tidsbegränsning för väckande av talan som här avses. Talan om växtförädlarrätts ogil- tighet på grund av bristande nyhet och särskillnad kan alltså väckas under hela skyddstiden.

Ogiltigförklaring av växtförädlarrätt skall ske genom domstols dom. Utredningen har närmare övervägt om för mål angående växtförädlarrätt borde föreskrivas special- forum och om domstol i dylika mål even- tuellt borde förstärkas med sakkunniga. En sådan anordning gäller i patentmål och har motiverats med patentmålens invecklade tekniska beskaffenhet och möjligheten att, då en enda domstol är behörig i första in- stand i alla patentmål, vinna bättre för- utsättningar för enhetlig rättstillämpning.

Det har vidare ansetts att i patentmål dom— stol har bättre möjligheter att bedöma den från ömse sidor i ett mål framlagda tek- niska utredningen, om tekniskt kunniga le- damöter ingår i domstolen. Vad angår mål om växtförädlarrätt torde dessa enligt ut- redningens mening komma att bli relativt sällsynta. Visserligen skulle biologiskt sak- kunniga ledamöter kunna i sådana mål ut- göra en god förstärkning för domstol, sär- skilt då det gäller att bedöma sådana rent biologiska frågor som den huruvida en sort tydligt skiljer sig från annan sort eller den huruvida visst förökningsmaterial överens- stämmer med eller liknar material från en förut skyddad sort. Genom att infordra ytt- rande från växtsortnämnden, som i sin tur kan komma att bl.a. föranstalta om prov med växtmaterial, bör emellertid domstolen kunna i erforderlig utsträckning få del av uppfattningen bland sakkunniga. För öv- rigt torde tillgången på fullt kompetenta personer, som ej i annat samanhang ta- git befattning med en skyddssökt sort och därför är oförhindrade att delta i avgö- randet vid domstol beträffande sorten, va— ra begränsad. Utredningen har med hänsyn till det anförda ej ansett sig böra föreslå specialforum i mål om växtförädlarrätt el— ler om förstärkning av domstol med sak- kunniga. Rättegångsbalkens bestämmelser om forum blir alltså tillämpliga. En kom- pletterande forumregel har emellertid upp— tagits i 42 &.

Om skyldighet att underrätta växtsort— nämnd och licenstagare angående talan om ogiltighet stadgas i 41 & i förslaget.

29 &. Överföring av växtförädlarrätt Bestämmelserna i denna paragraf om att, då växtförädlarrätt meddelats åt oberättigad, denna kan på talan av den berättigade över- föras på honom motsvaras av regler i 53 15, PatL (se pat. prop. s. 194 f). Ett stadgan— de i sistnämnda paragraf om rätt för den som frånkänns patentet och i god tro bör-

jat utnyttja uppfinningen att fortsätta ut- nyttjandet har dock inte ansetts behöva nå— gon motsvarighet i förevarande lag.

Stadgandet ger den berättigade ett alter- nativ till den i föregående paragraf stad- gade möjligheten att få växtförädlarrätten ogiltigförklarad. Förhållandena kan vara så- dana att den berättigade efter en ogiltigför- klaring inte får möjlighet att för sin del förvärva växtförädlarrätt för sorten i fråga. Hinder härför kan t. ex. föreligga om ma— terial av sorten med sortinnehavarens med- givande hunnit marknadsföras, innan ogil- tigförklaringen meddelades. Då nyhetshin- der uppkommit efter det växtförädlarrätten meddelades torde den berättigade som re- gel vara mest intresserad att utnyttja möj- ligheten till överföring. Tillämpningsområ- det för överföringsrätten är liksom när det gäller ogiltigförklaring begränsad till sådana fall där anspråket görs gällande av den som anser sig ha varit berättigad att erhålla den ursprungliga registreringen av växtför- ädlarrätt eller av dennes rättsinnehavare.

Rättsverkningarna av en överföring av växtförädlarrätt får i likhet med vad som gäller i patenträtten fastställas med prin- cipiell utgångspunkt från att växtförädlar- rätten anses ha övergått på den nye inne- havaren redan den dag då växtförädlarrät— ten meddelades. I följd härav är äldre av- tal rörande växtförädlarrätten i princip att anse som ogiltiga. Sådana avtal kan alltså ej läggas till grund för anspråk från endera parten sedan överföring skett. Den nye sort- innehavaren torde också ha rätt att beivra intrång som skett under tiden från det växtförädlarrätt meddelades till dess över- förandebeslutet vann laga kraft.

Angående innebörden i övrigt av ett över- föringsbeslut hänvisas till pat. prop. s. 196 f.

De frister som enligt 28 & tredje stycket gäller i fråga om ogiltighetstalan har an- setts böra äga motsvarande tillämpning be- träffande överföring. En bestämmelse här- om har upptagits i 29 &.

Om underrättelseskyldighet angående ta- lan om överföring gäller detsamma som för talan om ogiltigförklaring (se 41 5).

30 5. Påföljd av att sort ej är stabil m. rn. Första stycket i paragrafen stadgar, att växt- sortnämnden skall förklara växtförädlarrätt förfallen om en av nämnden med stöd av 21 & gjord framställning inte efterkommits. Förutsättning för stadgandets tillämpning är att sortinnehavarens underlåtenhet ut- gör hinder för genomförande av tillförlit- lig efterkontroll av sorten. Kan således ef- terkontrollen genomföras trots att nämnden inte fått växtmaterial, handlingar eller upp- lysningar som begärts från sortinnehavaren, skall påföljden ej inträda.

Enligt andra stycket skall växtförädlar- rätten även förklaras förfallen om en skyd- dad sort inte bibehållit det eller de känne- tecken som vid växtförädlarrättens medde- lande skilde sorten från andra sorter. Växt- förädlarrätt har i allmänhet meddelats ef- ter en ingående provning av sortens känne- tecknande egenskaper. Provningen måste emellertid, såsom förut framhållits, av prak- tiska skäl begränsas till tiden. Detta 'med— för att frågan om sortens stabilitet inte all; tid kan bestämmas med full säkerhet. Efter skyddets meddelande kan det visa sig att sorten icke håller måttet i detta avseende. I sådant fall bör enligt utredningens mening växtförädlarrätten förklaras förfallen. Så bör också ske om det av sortinnehavaren tillhandahållna förökningsmaterialet inte be; sitter sortens ursprungliga egenskaper. När sortinnehavaren ej har tillgång till material med de egenskaper sorten skall ha enligt beskrivning och utförda prov, skulle visser- ligen en uttrycklig förklaring att växtföräd— larrätten förfallit kunna synas onödig. Han kan ju inte längre i praktiken upprätthålla sin rätt och rättsskyddet är därför verk— ningslöst. För bibehållandet av god ordning på utsädesmarknaden är det emellertid lämpligt att en officiell förklaring finns i fråga om det bristande vidmakthållandet av sortkaraktären. '

Innan ärenden enligt andra stycket i pa- ragrafen avgörs av växtsortnämnden bör denna ge sortinnehavaren tillfälle att yttra

sig över utförda prov och andra resultat som framkommit h05 nämnden. Växtförädlarrättens bortfall verkar blott för framtiden. Rätten har alltså varit giltig ända fram till tiden för bortfallet och på- följd för intrång kan således komma i frå- ga fram till denna tid. Sortinnehavare kan därför även efter det växtförädlarrätten för- fallit väcka talan om intrång som begåtts under tiden före beslutet om bortfallet.

Avgörandet av frågan om växtförädlar— rättens bortfall enligt förevarande paragraf har i förslaget tillagts växtsortnämnden. Då det gäller förlust av rätten på grund av brister hos sorten, kunde det ifrågasättas, om ej avgörandet borde läggas hos dom- stol. Härför talar främst den omständighe— ten, att stora ekonomiska värden är för- knippade med en växtförädlarrätt och att det därför är angeläget att sortinnehavaren tillförsäkras den trygghet som det innebär att en dylik rätt inte kan mot hans vilja bringas att upphöra annat än efter domstols dom. Avgörandet i hithörande ärenden vi- lar emellertid i första hand så gott som helt på en bedömning av biologiska frågor. Med den sakkunskap som på detta områ— de finns företrädd i växtsortnämnden bör denna vara väl skickad att handlägga så- dana ärenden på ett för sortinnehavaren be- tryggande sätt.

Växtsortnämndens beslut att med stöd av denna paragraf förklara växtförädlarrätten förfallen kan såsom framgår av 45 5 över— klagas. Har växtförädlarrätten förklarats för— fallen på grund av att sortinnehavaren ej ställt sig ett föreläggande till efterrättelse, kan denna brist avhjälpas i fullföljdsinstan- sen. Har så skett skall beslutet undanröjas och ärendet återförvisas till växtsortnämn— den för vidare behandling.

Att växtförädlarrätt förfallit skall kun- göras enligt 33 €.

31 &. Avstående från växtförädlarrätt

Paragrafens första stycke behandlar växt— förädlarrättens upphörande på grund av att

innehavaren avstår från rätten. Med hän- syn till de viktiga konsekvenser avståendet har för sortinnehavaren och för att miss— tag skall undvikas, har krav uppställts på att avståendet skall ske skriftligen. Vem som är sortinnehavare och således behörig att begära avförandet ur registret framgår av 23 & sista stycket.

I paragrafens andra stycke har stadgats att, i fall då växtförädlarrätt är utmätt el- ler tvist om överföring av rätten är anhäng— ig, denna inte får förklaras upphörd så länge utmätningen eller tvisten inte blivit slutligt avgjord. Bestämmelsen avser att skydda utrnätningssökande och den som är berättigad till växtförädlarrätten. I anslut- ning härtill läggs också fram förslag om att i 85 & utsökningslagen ta upp bestäm- melse att om växtförädlarrätt utmäts ut- mätningsmannen genast skall sända bevis om utmätningen till växtsortnämnden. För- slaget i denna del behandlas längre fram i detta betänkande.

I likhet med vad som för motsvarande fall gäller i bl.a. patenträtten innebär för- slaget att licenstagare inte äger motsätta sig en begäran av sortinnehavare om att växtförädlarrätten skall avföras ur registret. I tillämpningskungörelsen bör emellertid så— som skett på patentområdet föreskrivas att växtsortnämnden skall underrätta i re— gistret antecknad licenstagare när sortinne- havaren begärt att växtförädlarrätten skall avföras.

I övrigt hänvisas beträffande särskilda problem som sammanhänger med bestäm- melserna i förevarande paragraf till förar— betena till 54 & PatL (se pat. prop. s. 197 f).

32 &. Utbyte av sortbenämning I paragrafens första stycke ges bestämmel— ser om registrering av ny sortbenämning då benämning registrerats i strid mot la— gen eller är vilseledande eller blivit stri- dande mot allmän lag eller ägnad att—väcka förargelse. Andra stycket föreskriver, att sortinnehavaren skall beredas tillfälle att föreslå ny benämning. Tredje stycket i pa-

ragrafen innehåller regler om avregistre- ring av sortbenämning som sedan länge va- rit ur bruk.

Den officialprövning som skett vid re- gistreringen av sortbenämningen har avsett att konstatera huruvida en föreslagen be- nämning står i strid med allmänna intres- sen eller inkräktar på annans enskilda rätt. En administrativ prövning kan emellertid ej bli helt effektiv och efter registreringen kan det visa sig att sådana hinder förelegat att benämningen ej bort registreras. Be- stämmelsen i första stycket ger möjlighet att i dylika fall byta ut sortbenämningen genom att ny benämning registreras.

Utan särskilt stadgande torde vara klart att registrering av ny benämning förutsät- ter att den äldre benämningen avregistre- ras.

Enligt förslaget skall utbyte i första hand komma till stånd om benämningen registre- rats i strid mot lagen om växtförädlarrätt. Här avses de omständigheter som enligt 7 5 skulle medfört att en föreslagen sort- benämning ej godtagits om förhållandet va- rit bekant. För att ett vid tiden för re- gistreringen föreliggande hinder skall för- anleda utbyte av sortbenämning krävs vi- dare, att hindret kvarstår. Har en sortbe- nämning registrerats i strid mot en för an- nan gällande varumärkesrätt till benäm- ningen men har varumärkeshavaren seder- mera lämnat sitt medgivande till utnytt- jandet av benämningen, kan registreringen av sortbenämningen alltså ej längre hävas. Så kan ej heller ske, om innehavaren av ett varumärke, som kommit att registreras som sortbenämning, dröjer så länge med att påtala användandet av sortbenämning- en att varumärket förlorat sin särskiljnings- förmåga och varumärkesskyddet på så sätt gått förlorat.

Ny sortbenämning skall vidare registreras om en vid tiden för registreringen godtag- bar benämning efter hand kommit att bli vilseledande eller stridande mot allmän ord- ning eller blivit ägnad att väcka förargelse.

Ärende angående utbyte av sortbenäm- ning föreslås skola handläggas av växt-

sortnämnden. Enligt VmL (2 &) skall ta- lan om hävande av registrering av varu- märke föras vid domstol. Såsom utvecklats vid 7 5 är emellertid sortbenämning icke föremål för någon privaträtt i egentlig me— ning och anledning har ej synts föreligga att behandla utbyte av sortbenämning an- nat än i administrativ ordning.

Ett särskilt spörsmål är vem som skall äga väcka fråga om utbyte av sortbenäm- ning. Att sortinnehavaren bör äga sådan rätt är uppenbart. Skyldigheten enligt 19 5 att vid marknadsföring av en skyddad sort använda den registrerade benämningen in- nebär att, då benämningen ej kan använ— das, hinder också föreligger att saluföra sorten. I regel torde det därför vara av största betydelse för sortinnehavaren att så snart som möjligt få en otillåten sortbe- nämning utbytt. Rätt att påkalla utbyte av sortbenämning bör även tillkomma ii- censtagare, som finner en otillåten benäm- ning utgöra hinder för honom att utnyttja sin licens. Vidare bör varumärkeshavare och andra innehavare av privaträtter äga påkalla utbyte av sortbenämning som in- kräktar på deras rätt.

Enligt utredningens mening bör växt- sortnämnden även äga att ex officio tillse att en olämplig sortbenämning blir avförd ur registret. Bestämmelserna i förslaget om registrering av sortbenämning och om skyl- dighet att i handeln använda denna benäm- ning har bl. a. tillkommit i det allmännas intresse av ordning på utsädesmarknaden. Detta skäl talar också för att en registre- rad sortbenämning som visar sig vara olämplig ej längre får användas i handeln.

Även när avregistrering av sortbenäm- ning sker på begäran av tredje man eller på växtsortnämndens eget initiativ har sort- innehavaren i regel intresse av att själv föreslå ny benämning. Om sorten saknar godtagbart namn blir han ju som framgår av det föregående ur stånd att vidare mark- nadsföra sorten. Stundom kan emellertid antas att han underlåter att tillvarata sitt intresse. Även i sådant fall bör dock ny benämning åsättas. Det ligger i odlingens

,? l l i g g

och konsumtionens intresse att en rättsskyd- dad sort, som oftast får förutsättas ha od- lingsvärda egenskaper och som kanske salu- förts och tillvunnit sig intresse, ej dras bort från marknaden på grund av frånvaron av ett namn. Utredningens förslag innebär där- för att avregistrering av sortbenämning all- tid måste förenas med registrering av ny benämning samt att växtsortnämnden, om sortinnehavaren ej föreslår ny benämning — eller om av honom gjort förslag ej är godtagbart själv skall medverka till att en ny benämning registreras.

Att skyddstiden för en sort utgår eller att växtförädlarrätten för sorten eljest upp- hör medför ej att samtidigt den för sorten registrerade benämningen blir fri för all- mänt begagnande. Registreringen av be- nämningen kvarstår. Likaledes kvarstår för- budet i 19 5 mot att använda den registre- rade benämningen på material av annan sort även efter det skyddet för sorten upp- hört och gäller så länge sortbenämningen är registrerad. Genom bestämmelsen i tred— je stycket i 32 & ges emellertid möjlighet att få en benämning på sort, för vilken skyddstiden utgått eller växtförädlarrätten eljest upphört, avförd ur växtsortregistret. Förutsättningen är att benämningen sedan länge varit ur bruk. Åtgärden kan vidtas först efter därom framställd begäran av sortinnehavaren eller då anledning därtill eljest föreligger. Sådan framställning torde i allmänhet inte komma att göras annat än— när sortinnehavaren önskar använda be- nämningen på en ny sort. Huruvida sort— benämningen skall, sedan den avförts ur registret, få åsättas en ny sort avgörs av reglerna i 7 5 och blir bl. a. beroende på om risk finns för förväxling mellan den gamla och den nya sorten.

33 &. Kungöranden

Föreskrifter om kungörande av ansökan an växtförädlarrätt och av beslut i anled- ning härav har upptagits i 14 och 18 55.

[ förevarande paragraf har intagits bestäm- melser om kungörande av andra beslut rörande växtförädlarrätt och sortbenäm- ning.

Domstols dom om ogiltigförklaring el— ler överföring av växtförädlarrätt som en- ligt förevarande paragraf skall kungöras, skall enligt 43% tillställas växtsortnämnden genom domstolens försorg.

Kungörandet bör ske i samma publika— tion som den i vilken ansökningen kun- gjorts.

Ansvar och ersätlningsskyldighet m. m.

34 &.

Straffpåföljd

Det i förevarande paragraf upptagna stad- gandet om straff för intrång i växtförädlar- rätt och om talerätt i fråga om intrång har utformats i huvudsaklig överensstäm- melse med motsvarande bestämmelser i 57 & PatL (se pat. prop. s. 201 f).

Intrång i växtförädlarrätten föreligger då åtgärd som på grund av bestämmelserna i 3 & är förbehållen sortinnehavaren före- tas utan dennes lov. En kränkning av en- samrätten föreligger sålunda t. ex. om nå- gon utan sådant lov framställer material av den skyddade sorten i avsikt att sälja det för förökningsändamål eller saluhåller så- dant material för förökningsändamål.

Växtförädlarrätten till en sort omfattar inte någon rätt till benämningen för sor- ten. Paragrafen avser därför ej fall när sortbenämning använts oriktigt. I dessa fall kan i stället 39 å i förslaget eller straff- bestämmelser i brottsbalken vara tillämp- liga.

Straff kan ifrågakomma endast för in- trång som skett efter det beslut om bevil- jande av växtförädlarrätt vunnit laga kraft. För ansvar krävs uppsåt. Straffsatsen är densamma som i andra lagar om imma- terialrätt, dvs. böter eller fängelse i högst sex månader. Frihetsstraff bör reserveras för grova fall av intrång. Vid medverkan till intrång bör bestämmelserna i 23 kap. 4 och 5 55 brottsbalken tillämpas analo—

giskt. 1-27

I fråga om åtalsrätten föreslås samma regel som gäller för patentintrång. Brott skall således ligga under allmänt åtal om angivelse skett från målsäganden och åtal är av särskilda skäl påkallat ur allmän syn- punkt. Såsom målsägande avses närmast sortinnehavare, men även licenstagare kan ange intrång till åtal.

35 å. Skadestånd

Reglerna i förevarande paragraf om ska— destånd vid intrång i växtförädlarrätten och om preskription av rätten till skadestånd har avfattats enligt bestämmelserna i 58 & PatL (se pat. prop. s. 206 f).

Såsom förutsättning för skadeståndsskyl— dighet gäller enligt första stycket att in- trång begåtts uppsåtligen eller av oakt- samhet.

Vid bedömande huruvida ett intrång i växtförädlarrätt kan betraktas som oakt— samhet bör tas hänsyn till att ett företag som sysslar med framställning av förök— ningsmaterial och handel med sådant ma- terial i allmänhet får anses skyldigt att hålla sig underrättat om huruvida en ut- nyttjad sort är skyddad. Sortimentet på marknaden i fråga om utsäde och annat förökningsmaterial är för övrigt ganska be— gränsat och upplysningar om de skyddade sorterna är lätt tillgängliga. Stränga krav på aktsamhet bör därför kunna ställas på den som yrkesmässigt utnyttjar eller avser att yrkesmässigt utnyttja förökningsmaterial av sådana växtarter som omfattas av skydds- systemet.

Beträffande skadeståndets storlek gäller, att vid intrång, som begåtts uppsåtligen och av oaktsamhet, ersättningen skall fullt ut täcka den lidna skadan. Skadeståndet skall i första hand motsvara en skälig avgift för utnyttjandet av sorten. Denna avgift bör, om licensupplåtelser föreligger beträffan- de sorten eller andra jämförliga sorter av arten, kunna bestämmas med ledning av de härvid överenskomna licensavgifterna. Ett belopp motsvarande sådan avgift ut—

gör minimum för ersättningen och skall ut- gå även om det på grund av särskilda om- ständigheter inte har uppstått någon netto— förlust för sortinnehavaren. Utöver licens— avgift skall även utgå ersättning för de yt- terligare skador som målsäganden kan på- visa, t.ex. i form av minskad egen för- säljning, investeringsförluster, minskat good- willvärde, m.m. Utnyttjar sortinnehavaren sorten blott genom licensgivning torde dock ersättning utöver vad som motsvarar li- censavgift endast sällan ifrågakomma. Fö- religger endast ringa oaktsamhet, skall en- ligt stadgande i första stycket ersättningen kunna jämkas därefter.

I fall då det är uteslutet eller svårt att åstadkomma tillfredsställande bevisning om skadans omfattning har domstolen att med stöd av 35 kap. 5 & rättegångsbalken upp- skatta skadan till skäligt belopp.

Andra stycket innehåller en regel om att skadeståndsskyldighet kan föreligga även då intrång skett i god tro. Regeln har av- fattats i enlighet med motsvarande bestäm- melse i PatL (se pat. prop. s. 210).

Tredje stycket stadgar en absolut pre- skriptionstid om fem år för ersättning för intrång i växtförädlarrätt. Samma preskrip- tionstid gäller i PatL. Regelns avfattning innebär, att preskriptionsavbrott kan åstad— kommas endast genom att skadeståndstalan väcks vid domstol. Bestämmelsen i tredje stycket andra punkten medför, att ett ska- deståndsanspråk som preskriberats enligt förevarande regel inte kan åberopas ens kvittningsvis.

36 5. Säkerhetsåtgärder

Denna paragraf innehåller bestämmelser om vissa åtgärder för att förebygga fort- satt intrång i växtförädlarrätten. Bestämmel- serna överensstämmer i huvudsak med 59 & PatL (se pat. prop. s. 211 f).

Enligt första stycket äger domstol för- ordna, att växtmaterial som intrånget gäl—

ler skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget eller förstöras. För åtgärd krävs att intrång i växtförädlarrätten, var— vid jämställs olovligt utnyttjande på an— sökningsstadiet, begåtts och att fortsatt in- trång kan befaras. Praktiskt viktiga ex— empel är att växtmaterial av skyddad sort importerats eller framställts utan sortinne- havarens lov och importören eller uppför- ökaren avser att sälja materialet såsom för— ökningsmaterial. Vid intrång på detta sta- dium torde i allmänhet frågan om skade- stånd ha mindre intresse. För sortinneha- varen gäller det främst att genom säker- hetsåtgärder förhindra fortsatt intrång.

Åtgärd kan avse icke blott egendom, som befinner sig i besittning hos den som gjort sig skyldig till intrång eller över vilken denne på annat sätt förfogar, utan även egendom som förvärvats av annan, i den mån intrång kan befaras på grund av den— nes innehav. Undantag har dock liksom i PatL gjorts för vissa godtrosfall.

I andra stycket i paragrafen föreslås en regel om beslag för att säkerställa framtida verkställighet av ett beslut om åtgärd med växtmaterial enligt första stycket. Bestäm- melsen kan tillämpas endast i brottmål, dvs. då ansvarstalan förs i intrångsmålet. Härvid skall gälla bestämmelserna om be- slag i brottmål. Dessa återfinns i 27 kap. rättegångsbalken. Om blott skadeståndstal- lan eller talan om säkerhetsåtgärd förs, blir i stället bestämmelserna i 15 kap. 3 & rät- tegångsbalken tillämpliga.

Enligt paragrafens tredje stycke kan un— der vissa villkor intrångsgöraren medges rätt att förfoga över växtmaterial, som va- rit föremål för intrång. Stadgandet avser att i vissa undantagsfall förebygga värde- förstörelse. Sortinnehavaren skall alltid er- hålla skäligt vederlag. Även i övrigt äger domstolen fastställa särskilda villkor för rätten att förfoga över växtmaterialet.

37 å. Olovligt utnyttjande under ansökningstiden I paragrafen regleras rätten till skadestånd för olovligt utnyttjande av en sort under

ansökningstiden. Bestämmelsen har utfor- mats i överensstämmelse med 60 & PatL (se pat. prop. s. 214 f.).

För innehavaren av en ny sort kan det bli av avgörande ekonomisk betydelse att han får åtnjuta fördelen av att ensam in- troducera sorten på marknaden. En utan- för hans kontroll liggande uppförökning och marknadsföring av sorten under an- sökningstiden kan således vålla honom stor skada. Visst skydd mot intrång bör därför gälla redan före växtförädlarrättens med- delande. Enligt förslaget skall sålunda, om någon yrkesmässigt utnyttjar sort som är föremål för ansökan om växtförädlarrätt, vad om intrång i sådan rätt stadgas äga motsvarande tillämpning, om ansökningen leder till registrering. Under ansökningsti- den är alltså skyddet beroende av att an- sökningen leder till registrering. I prakti- ken innebär detta, att talan inte kan väc— kas förrän registrering kommit till stånd.

Föreskriften innebär allmänt sett att en- dast sådana utnyttjanden avses som skulle anses som intrång i växtförädlarrätten om sådan meddelats. I likhet med vad som gäller i PatL har skyddet under ansöknings- tiden begränsats så att det ej omfattar straffsanktionerna i 34 5.

Genom det sätt på vilket bestämmelsen i 37 & utformats blir även regeln om fem- årspreskription i 35 & tredje stycket till— lämplig i fråga om rätt till ersättning för utnyttjande under ansökningstiden. I PatL förekommer utöver denna regel ett stad— gande om rätt att utan hinder av bestämmel- sen om femårspreskription väcka talan om ersättning för olovligt utnyttjande under an- sökningstiden inom ett år efter det regist- rering skett. Stadgandet motiveras av att ersättningsanspråk ej skall genom regeln om femårspreskription gå förlorat i de fall då registreringsärendets handläggning t. ex. på grund av överklagande dragit ut på ti- den. Enligt utredningens mening föreligger ej på växtförädlarrättens område behov av en sådan utsträckning av preskriptionsti- den. Den särskilda preskriptionsregeln i PatL har därför ej någon motsvarighet i förslaget.

38 &. Bortfall av intrångspåföljd

Paragrafen reglerar i första stycket verkan av att domstol förordnat om ogiltigför- klaring av växtförädlarrätt. Bestämmelsen innebär, att det inte kan dömas till straff eller ersättningsskyldighet eller föreskrivas säkerhetsåtgärd sedan dom om ogiltigför- klaring vunnit laga kraft. Enligt andra styc- ket skall, om talan väckts om intrång i växtförädlarrätten och den mot vilken talan förs gör gällande att växtförädlarrätten är ogiltig, rätten på hans yrkande förklara må- let vilande i avbidan på att frågan om växt- förädlarrättens ogiltighet slutligt prövas. Vi- dare föreskrivs, att om talan härom inte väckts rätten skall förelägga honom viss tid inom vilken talan skall väckas. Bestämmelserna i paragrafen har utfor- mats i enlighet med motsvarande stadgan- den i 61 å PatL (se pat. prop. s. 218 ff). Det kan framhållas, att ogiltigförklaring av växtförädlarrätt ej medför att den för sorten fastställda benämningen upphävs. Registreringen av sortbenämningen består även efter det växtförädlarrätten upphört.

39 %.

Straff för underlåten användning av sort- benämning m. m. Paragrafen upptar i första punkten straff- sanktion för den i 19 5 första stycket stad- gade skyldigheten att vid yrkesmässigt ut- nyttjande av en skyddad sort använda den för sorten registrerade benämningen och för det i 19 å andra stycket stadgade för- budet mot att använda en registrerad sort- benämning på annan sort eller på material av annan sort.

Förseelse enligt paragrafen har ansetts böra ligga under allmänt åtal. Bestämmel- serna i 19 5 har, såsom tidigare nämnts. främst tillkommit i handelns och konsum— tionens intresse och reglerar sålunda i förs- ta hand en ordningsfråga, även om sortin- nehavaren kan ha ett speciellt intresse av att de iakttas. Det finns därför enligt ut- redningens mening ej skäl förklara förseel-

se mot förevarande paragraf som målsägan- debrott eller angivelsebrott.

I andra punkten av paragrafen ges en föreskrift om skadeståndsskyldighet för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet brutit mot bestämmelserna i 19 5. I vissa fall kan behov föreligga att jämka skadestånd då oaktsamheten är ringa. Den föreslagna regeln ger möjlighet härtill.

Rättegångsbestämmelser 40 &. Fastställelsetalan

De skäl som anförts för att i PatL (63 &) införa speciella bestämmelser om faststäl- lelsetalan (se pat. prop. s. 229 f) är också tillämpliga på växtförädlarrättens område. I förevarande paragraf har därför intagits motsvarande bestämmelser.

41 %. Underrättelser om rättegång

Paragrafen innehåller föreskrifter om skyl- dighet för den som vill väcka talan om växtförädlarrätts ogiltighet, överföring av sådan rätt och meddelande av tvångslicens att anmäla detta till växtsortnämnden och att underrätta licenstagare som är anteck- nad i växtsortregistret. I förslaget till till- lämpningskungörelse har intagits föreskrift om att anmälan som sålunda skett skall antecknas i registret.

Paragrafen har utformats i nära över- ensstämmelse med motsvarande stadgande i 64 & PatL (se pat. prop. s. 231 f).

42 5. Forum för vissa fall

Såsom anförts under 28 5 har utredningen inte ansett anledning finnas att låta mål angående växtförädlarrätt ligga under spe- cialdomstol. De allmänna reglerna i rät- tegångsbalken om laga domstol i tvistemål är därför tillämpliga. I förevarande para-

graf ges en kompletterande forumregel. Den överensstämmer med motsvarande regel i VmL (26 å andra stycket).

Den föreslagna forumregeln innebär, att Stockholms rådhusrätt är behörig att ta upp mål om bättre rätt till sort, om ogiltigför- klaring av växtförädlarrätt, om överföran- de av sådan rätt på annan, om tvångslicens samt om fastställelsetalan enligt 40 å i så- dana fall där den mot vilken talan riktas -— sökande eller innehavare av växtförädlar- rätt inte äger känt hemvist inom riket. Bestämmelsen avser även fall då rätte- gångsbalkens regler om vistelseforum respek- tive forum enligt senaste hemvist skulle kunna tillämpas och gäller således vid si- dan om dessa regler.

43 &. Expediering av vissa domar

Paragrafen innehåller bestämmelse om att avskrift av domstols slutliga avgörande i vissa mål angående växtförädlarrätt skall sändas till växtsortnämnden. Enligt försla- get till tillämpningskungörelse skall nämn- den i växtsortregistret göra anteckning om innehållet i dessa avgöranden. Om skyldig- het att göra anmälan till nämnden om väckande av talan i vissa mål har före— skrift meddelats i 41 g. Om kungörande av dom å ogiltigförklaring och överföring har stadgats i 33 &.

Utredningen anser ej skäl föreligga att i förevarande lagstiftning ta in bestämmel- ser, motsvarande föreskriften i 69 & PatL att rätten i vissa fall skall inhämta yttrande från patent— och registreringsverkets be— svärsavdelning. Anser domstolen behövligt att höra växtsortnämnden kan så ske med stöd av 40 kap. l & rättegångsbalken. Ytt- rande från växtsortnämnden torde dock ofta vara erforderligt i mål om ogiltigförklaring av växtförädlarrätt när frågan om sortens nyhet och avvikelse från andra sorter är föremål för bedömning samt i mål angåen— de intrång i växtförädlarrätt.

Särskilda bestämmelser 44 å. Ombudsplikt I paragrafen har intagits bestämmelser, som underlättar väckandet av talan mot sort- innehavare som är bosatt utomlands. Reg- lerna överensstämmer helt med motsvaran- de bestämmelser i 71 ä PatL (se pat. prop. s. 244 f). Ombudsplikten under ansöknings- förfarandet har reglerats i 9 & i förslaget.

45 5. Besvärstalan

I paragrafen ges bestämmelser om besvärs- talan beträffande sådana slutliga beslut av växtsortnämnden, som meddelats efter det att växtförädlarrätt beviljats. I fråga om slutliga beslut på ansökningsstadiet har full— följdsrätten reglerats i 16 &.

Motsvarande regler i PatL återfinns i 72 å (se pat. prop. s. 247 f).

Uppdelningen av fullföljdsreglerna på två paragrafer ansluter till PatL:s systematik. I och för sig synes en sådan uppdelning inom förevarande rättsområde icke påkal- lad, men utredningen har ej ansett till— räckliga skäl föreligga att här avvika från PatL.

Enligt förevarande paragraf skall besvär, i likhet med vad som föreslagits i fråga om besvär på ansökningsstadiet, inges till jordbruksdepartementet och prövas i rege- ringsrätten.

Frågan om vem besvärsrätten tillkommer har inte ansetts böra uttryckligen regleras. Besvärsrätt har i första hand sökande som fått avslag på sin ansökan om den åtgärd varom fråga är, men även tredje man som berörs av meddelat beslut bör kunna i vissa fall föra talan mot växtsortnämn- dens beslut. Såsom anförts av departe- mentschefen i pat. prop. (pat. prop. s. 249) får det lämnas till praxis att med beaktan— de av beslutets natur och omständigheter- na i det enskilda fallet avgöra frågor om talerätt.

46 5. Avgifter

Paragrafen innehåller fullmakt för Kungl. Maj:t att fastställa avgifter enligt lagen om växtförädlarrätt.

De avgifter som Kungl. Maj:t fastställer med stöd av bemyndigandet skall framgå av tillämpningsförfattningen. Förut har un— der 6, 14 och 20 åå i förslaget angetts vissa principer för fastställandet av storle- ken av olika avgifter. Härvid har bl.a. framhållits att de med prövningssystemet förenade kostnaderna i princip helt bör täckas genom avgifter från sökanden och sortinnehavaren. Dessa avgifter bör å and- ra sidan inte beräknas så att de klart över- stiger kostnaderna. Att Kungl. Maj:t er- håller bemyndigande att reglera avgiftsfrå- gorna medför att fastställandet av nya av- giftsbelopp vid ändrade förhållanden under— lättas. Hinder bör inte föreligga att vid ändringar i årsavgifternas storlek låta des- sa för framtiden gälla även redan beviljade växtförädlarrätter.

I det av utredningen utarbetade försla— get till tillämpningskungörelse anges också storleken av de ansöknings- och årsavgif- ter, som ansetts böra utgå. Vid bestämman- det av dessa avgifter har ledning hämtats från vad som härom gäller i andra länder.

Avgiften för provodling bör lämpligen fastställas av lantbruksstyrelsen. Kungl. Maj:t har föreslagits äga rätt att delegera beslutanderätten i detta avseende till annan.

47 &. Tillämpningsföreskrifter rn. m. I första stycket föreslås fullmakt för Kungl. Maj:t att meddela tillämpningsföreskrifter till lagen om växtförädlarrätt m.m. Enligt stadgandet skall Kungl. Maj:t i viss ut- sträckning äga delegera rätten att utfärda tillämpningsföreskrifter.

I andra stycket i paragrafen föreslås full- makt för Kungl. Maj:t att ge dels för- ordnande, som möjliggör deltagande från svensk sida i internationellt samarbete för provning av sortmaterial, dels förordnande

som ålägger sökande i växtförädlarrättsären— de att redovisa uppgifter angående prov- ningen av sorten i annat land där ansökan om skydd tidigare gjorts.

Vad angår internationellt samarbete för provning av sortmaterial märks att enligt växtförädlarkonventionen (artikel 30) de till konventionen anslutna staterna skall kun— na träffa särskild överenskommelse om att gemensamt inrätta en myndighet för den undersökning av en ny sort som skall ut- föras innan skydd beviljas. Enligt föreva- rande fullmaktsstadgande äger Kungl. Maj:t förordna att undersökning får utföras hos sådan myndighet. I förordnande kan även bestämmas att utlåtande av sådan myndig- het skall vara bindande vid bedömningen huruvida materiella förutsättningar för skydd föreligger. Stadgandet ger också stöd för föreskrifter om internationellt samarbe— te i mera begränsad omfattning.

Fråga om internationellt samarbete be— träffande bl.a. sortprovning har redan ta- gits upp inom växtunionen. Något beslut i frågan har ännu ej fattats och torde komma att dröja.

Ett samarbete mellan växtsortnämnden och motsvarande myndigheter i andra sta- ter av informativ karaktär kan tänkas före— komma t. ex. genom att myndigheterna med eller utan medverkan av växtunionens centrala organ tillställer varandra uppgif- ter om resultatet av företagna provodling- ar, om avgöranden i fråga om en sorts biologiska egenskaper och om utfärdande av föreläggande och liknande handlingar. Sådant utbyte av informationer torde kun— na ske utan särskild föreskrift härom av Kungl. Maj:t. Även utanför konventionens ram bör ett samarbete rörande förpröv- ningen kunna etableras med länder som utför undersökningar av en sorts nyhet, homogenitet och stabilitet.

Fullmaktsstadgandet i övrigt avser den situationen att sökande vid tiden för an- sökningen i Sverige redan fått sin sort pro- vad i annan stat. Sökanden bör då kunna åläggas tillhandahålla växtsortsnämnden re- sultatet av denna provning. Härigenom kan provningstiden förkortas. Besked om prov-

ning i annan stat kan avse icke blott det slutliga resultatet från undersökningen av sorten utan även successiva delresultat från provodling som företas under flera år.

Lagens tillämpningsområde m. m.

48 %.

Tillämpningsområdet

I paragrafen fastslås som huvudregel, att lagen om växtförädlarrätt är tillämplig på växtsort som framställts genom förädlings— arbete här i riket samt på växtsort som fram- ställts utom riket av svensk medborgare. Beträffande här i riket framställd sort är tillämpligheten oberoende av om det är en svensk eller utländsk medborgare som är att anse som förädlare. Huvudregeln innebär, att utanför lagens omedelbara tillämpning ligger sort, som framställts utom riket av utländsk medborgare. Skydd för utländska sorter bör enligt utredningens mening vara beroende av särskilt förordnande. Kungl. Maj:t har därför i andra stycket i paragra- fen givits bemyndigande att meddela före- skrifter om lagens tillämpning med avseen- de på annan stat. Förutsättningen är att re- ciprocitet föreligger eller, om sådan ej finns, att skydd för utländsk sort skulle vara av betydande allmänt intresse.

Vad angår frågan om det är lämpligt att göra rätten till skydd för utländska sorter beroende av reciprocitet kan fram- hållas att de stater, som hittills utfärdat lagstiftning på området, allmänt håller fast vid principen, att lagstiftningen bereder omedelbart skydd endast åt växtsorter som äger ursprung i det egna landet och att utsträckning av skyddet till utländska sor— ter inte bör ske annorledes än på grund- val av reciprocitet. Det är endast i Stor- britannien som samma skydd ges för in- ländska och utländska sorter.

Utredningens förslag att i Sverige införa ett privaträttsligt skydd för växtförädling- en motiveras främst av att ett sådant skydd skulle ge Sverige större möjlighet att del- ta i det internationella samarbetet på om— rådet, vilket i sin tur skulle kunna leda till

ett vidgat sortutbyte med utlandet och står- ka den svenska växtförädlingens ekonomis— ka resurser. Eftersom den här i riket bedriv- na växtförädlingen måste antas i allmänhet ha större förutsättningar att framställa för svenska förhållanden bättre sortmaterial än utländska förädlare, ligger det nära till hands att i första hand söka förbättra intäk- terna för den här i riket bedrivna växtför- ädlingen. Ett reciprocitetskrav i den svenska lagstiftningen får vidare antas verka så att det ger större möjlighet för svenska in- tressen att påkalla skydd i andra länder. Utredningen har främst av hänsyn härtill ansett sig böra föreslå att skyddet i princip görs beroende av reciprocitet.

Om Sverige i enlighet med utredningens förslag ansluter sig till växtförädlarkonven- tionen, får avtal om reciprocitet anses träf- fat med de länder som tillhör denna kon- vention.

En fråga som kräver särskilt övervägan- de är om Sverige i förhållande till kon- ventionsländerna bör inskränka skyddet med hänsyn till att utländsk lagstiftning på en del punkter kan erbjuda ett mera be- gränsat skydd, dvs. tillämpa vad som kal— las speciell reciprocitet. Härom må anföras följande.

Växtförädlarkonventionen föreskriver ge- nerell reciprocitet på de växtarter som ta- gits upp på den vid konventionen fogade listan. Beträffande andra arter, som unions- stat inordnar i skyddssystemet, tillåter kon- ventionen däremot, att staten tillämpar spe- ciell reciprocitet. Unionsstat kan alltså be— träffande sistnämnda växtarter begränsa skyddsförmånen till medborgare eller sam- manslutning i unionsstat som skyddar sam- ma växtart (artikel 4 mom. 4).

Speciell reciprocitet är också i vissa fall tillåten i fråga om särskilda rättigheter. I artikel 3 i konventionen fastslås grundprin- cipen om s.k. nationell behandling. Den— na innebär, att unionsstat är skyldig att ge medborgare och sammanslutning i an- nan unionsstat samma skydd i fråga om växtförädlarrätten som staten lämnar eller kan komma att lämna sina egna medborga- re. Utländsk medborgare är vidare enligt

konventionen berättigad att i andra unions- länder åtnjuta de i konventionen inskriv— na minimirättigheterna. Principen om na— tionell behandling brukar i immaterialrätts- ligt sammanhang innebära, att rättsskyd- det i ett unionsland inte får göras mera begränsat för produkter från annat land, eller med andra ord, om två länder har olika utvecklat rättsskydd, får landet med det bättre skyddet inte göra några inskränk— ningar i detta såvitt gäller upphovsmän från det andra landet. Ett avsteg från denna princip tillåts emellertid enligt konventio- nen (artikel 5 mom. 4) för sådana fall då unionsstat för vissa växtarter tillerkänt för- ädlaren en rätt som är mera omfattande än de i konventionen bestämda minimi- rättigheterna. En unionsstat som på så sätt utvidgat förädlarens ensamrätt äger be— gränsa förmånen till medborgare i unions— stat som medger samma rätt. Detta inne- bär m.a.o. att speciell reciprocitet kan tillämpas i dessa fall.

Enligt utredningens mening finns det inte anledning att vid förordnande om anslut- ning till konventionen tillämpa speciell re— ciprocitet i något av de avseenden som så- lunda medges i konventionen. Har växtart, som ej återfinns på listan i konventionen, inordnats i det svenska systemet bör det således ej krävas, att svenska förädlare åt- njuter skydd för samma art i det främman— de landet för att utländsk sort av denna att skall kunna meddelas skydd här i riket. Ej heller torde det finnas skäl att, om Sve- rige tillerkänner förädlare en rätt som går utöver minimirättigheterna enligt konven- tionen, låta utländska förädlares rätt att erhålla ett så utsträckt skydd vara beroen- de av likabehandling.

Bemyndigandet för Kungl. Maj:t enligt andra stycket i paragrafen har avfattats så att det blir möjligt att även utanför kon- ventionens ram ingå avtal med andra län- der om skydd här i riket för utomlands framställda sorter. Förutsättning för att så- dant avtal skall komma till stånd torde som regel vara att den främmande staten ger växtförädlare förmåner som i väsentli- ga avseenden överensstämmer med dem

som gäller enligt den svenska lagstiftning- en. Kravet behöver emellertid inte upprätt— hållas så strängt, att inte också ett privat- rättsligt skydd av mera begränsad räck- vidd eller förmåner av offentligrättslig ka- raktär skulle kunna godtas. Även i sådant fall bör emellertid gälla, att den främman- de staten ger svenska förädlare samma be- handling i fråga om förmånerna som den statens egna medborgare erhåller.

Andra stycket i paragrafen ger vidare Kungl. Maj:t befogenhet att även i fall då ömsesidighet ej föreligger men meddelande av växtförädlarrätt skulle vara av betydan- de allmänt intresse förordna om lagens till- lämpning beträffande utomlands av ut- ländsk medborgare framställd sort. Man torde visserligen kunna räkna med att vid tiden för en svensk anslutning till konven- tionen denna redan ratificerats av Belgien, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Nederländerna. Schweiz och Storbritannien samt kanske även av Luxemburg och Spanien. Även i andra län- der kan emellertid nya sorter komma att framställas som kan visa sig vara av stort intresse för den svenska växtodlingen och konsumtionen. Det kan inte alltid påräknas att särskilt avtal om ömsesidigt skydd skall kunna komma till stånd med sådant land. Om det visar sig nödvändigt att ge rätts- skydd för sådan sort för att den skall kom— ma att bli odlad här i riket, bör det finnas möjlighet för Kungl. Maj:t att i det enskilda fallet göra avsteg från kravet på ömsesi- dighet och ge skydd för sorten. Bemyndi- gandet för Kungl. Maj:t är avsett att till— lämpas endast undantagsvis och med stor varsamhet.

49 å. Konventions prioritet

Paragrafen innehåller bemyndigande för Kungl. Maj:t att ge regler om företrädes- eller prioritetsrätt från ansökan om växt— förädlarrätt i annat land på samma sort. Utförliga bestämmelser om s.k. konven- tionsprioritet gäller i växtförädlarkonven- tionen.

I växtförädlarkonventionens artikel 12 regleras prioritetsrättens uppkomst och rätts- verkningar. Artikel 11 ger uttryck åt prin- cipen att växtförädlarrättigheter för samma sort i olika unionsstater i princip är obe- roende av varandra.

Beträffande innebörden av konventions- förpliktelserna föreskrivs i artikel 12 mom. 1, att förädlare eller hans rättsinnehavare som i behörig ordning lämnat in ansökan om skydd för en ny växtsort i ett unions- land åtnjuter för ansökans inlämnande i övriga länder prioritetsrätt under en tid av tolv månader. Prioritetstiden räknas från dagen för ansökans inlämnande, sistnämn- da dag ej inräknad. Förädlaren kan enligt artikel 11 fritt välja i vilken unionsstat han först vill söka skydd för sorten. Han behöver ej vänta med att söka skydd i an- nan stat till dess hans ansökan i den första staten bifallits. Artikel 11 stadgar vidare, att skydd som sökts är oberoende av det skydd som erhållits för samma nya sort i annan stat inom eller utom unionen. Detta innebär, att en tidigare gjord ansökan kan avslås eller återkallas utan att detta har något inflytande på behandlingen av en se— nare i annat land gjord ansökan. Omvänt kan en senare ansökan avslås även om den första ansökan bifallits.

Rörande de formella kraven för åtnju- tande av prioritet stadgar artikel 12 mom. 2 och 3, att den nya ansökningen skall inne— hålla begäran om skydd för den nya sor- ten samt om prioritet räknad från dagen för den första ansökningens ingivande. Sökan- den är således skyldig att åberopa prioritet redan då den nya ansökningen inlämnas. Han åtnjuter ingen frist att framställa sin begäran härom senare. Härjämte föreskrivs, att inom tre månader måste framläggas av- skrift av de handlingar som utgjort denna första ansökan, bestyrkta av den myndighet som mottagit ansökan. Har sökanden gjort ansökan inom prioritetstiden, vinner han en frist enligt mom. 3 i artikeln, att inom fyra år efter utgången av prioritetstiden an- skaffa de kompletterande handlingar och det material. som enligt denna. stats lagar

och förordningar föreskrivits. Denna för- män för sökanden sammanhänger med reg- lerna i artikel 6 mom. 1 b), som gör det möj- ligt att söka rättsskydd i en stat inom fyra år utan att det yrkesmässiga utnyttjandet i en annan stat får åberopas som nyhets- hinder mot den anmälda sorten. Regeln till- låter alltså att en sort, för vilken skydd söks i ett land, kan ha saluförts under fyra år dessförinnan i annat land utan att sorten förlorat sitt nyhetsvärde.

Frågan om vilka krav som i formellt aVSeende i övrigt skall ställas på en an- sökan om växtförädlarrätt för att den skall anses ha skett i »behörig ordning» har inte angetts i konventionen. Dessa får faststäl- las genom den nationella lagstiftningen i det land, där ansökningen ingetts.

Rättsverkan av prioritetsrätten är enligt artikel 12 mom. 4, att mot ansökan som ingetts under prioritetstiden inte kan åbero- pas omständigheter som inträffat under denna tid, t.ex. en annan ansökan eller offentliggörandet eller det kommersiella ut- nyttjandet av den sort varom är fråga. Det tilläggs, att på sådana omständigheter inte kan grundas någon rätt till förmån för tredje man eller någon föranvändarrätt. In- nebörden av konventionsreglerna är att den som sökt skydd för en sort i något av unionsländerna skall äga rätt att under en tid av tolv månader från tidpunkten för första ansökningen söka skydd för sorten i annat unionsland med den verkan, att an- sökningen i det senare landet anses gjord vid tidpunkten för den första ansökningen. Prioritetsrätten berör främst frågan om en sorts nyhet. I detta avseende kan prioritets- regeln anses skapa ett undantag från ny- hetskravet på så sätt att den relevanta tid- punkten för bedömandet skall förskjutas bakåt till tiden för den prioritetsgrundande ansökningen utomlands. Vad som inträffat under prioritetstiden kan ej verka nyhets— skadligt.

Prioritetsrätten tillkommer icke blott den som gjort den första ansökan utan även dennes rättsinnehavare. Den som blivit in- nehavare av sorten har genom förvärvet också fått prioritetsrätt. Någon särskild

överlåtelse av själva prioritetsrätten bör så- lunda ej erfordras. Även om förädlaren till annan överlåter rätten att söka växt- förädlarrätt eller själva växtförädlarrätten till en sort i det land, där den prioritets- grundande ansökningen getts in, har han därmed ej förlorat rätten att själv åberopa prioritet. Också för det fall, att förädlaren överlåtit rätten att söka växtförädlarrätt på en sort i olika länder till olika personer, bevarar han rätten att vid ansökan om växtförädlarrätt i andra unionsländer åbe- ropa prioritet.

Artikel 11 uttalar såsom nämnts princi- pen om att skydd, som söks i ett unions- land, är oberoende av det skydd, som er— hållits för samma sort i andra länder inom eller utom unionen. Regeln har inte exem- plifierats eller kommenterats i konventio- nen. Från en motsvarande bestämmelse i Pariskonventionen angående den industriel— la äganderätten bör emellertid kunna slu- tas att regeln har avseende på själva växt- förädlarrätten, dvs. dennas uppkomst, be- stånd och upphörande. Skyddstiden skall så- lunda i varje land vara densamma som om växtförädlarrätt hade beviljats utan beak— tande av prioritetsrätten.

Förslaget innehåller i första stycket en definition av företrädesrätten, som i sak ansluter till den som förekommer i kon- ventionen. Anmärkas kan, att i paragra- fen inte uppställts något villkor om ömse- sidighet och ej heller såsom förutsättning att den utländska ansökningen skall ha gjorts i något av de till växtunionen hö- rande länderna. Även andra internationel— la överenskommelser om prioritetsrätt för- utsätts kunna ske.

De formella kraven för åtnjutande av prioritet har närmare reglerats i förslaget till tillämpningsförfattning.

50 &.

Behandling av utomlands registrerad sort- benämning Paragrafen innehåller fullmakt för Kungl. Maj:t att meddela specialbestämmelser ifrå-

ga om registrering av sortbenämning, som registrerats utom riket.

Stadgandet är föranlett av en besämmel— se i växtförädlarkonventionen (artikel 13 mom. 5), enligt vilken en ny växnort får anmälas i flera unionsstater endast under en och samma benämning. Unionsstat är skyl- dig registrera benämningen sådan den före- ligger, dvs. just i den form den registrerats i de andra staterna. Undantag får ske en- dast om benämningen är olämplig för staten i fråga. I anslutning härtill ges vis— sa bestämmelser om de krav som ställs på benämning för att den skall kunna god— tas.

För anslutning till konventionen krävs, att den här angivna grundsatsen om sort- benämningens enhetlighet inom konventions- området avspeglas i författningstext. I för- slaget har i enlighet härmed Kungl. Maj:t getts bemyndigande att, under förutsätt- ning av ömsesidighet, förordna att sort- benämning som registrerats i eller anmälts till registrering i annat land skall registre- ras i Sverige så som den är registrerad i den främmande staten, om benämningen inte är olämplig.

Det i förslaget använda uttrycket »olämp- lig» ansluter sig såsom framgår av det före- gående till konventionstexten. De krav som i förslaget (7 &) uppställts för att en före- slagen sortbenämning skall kunna godtas överensstämmer i huvudsak med konven- tionens regler i detta hänseende. Både en- ligt konventionen och enligt förslaget gäller sålunda, att registrering av en föreslagen sortbenämning skall kunna vägras, om be- nämningen ej möjliggör identifiering av sor- ten eller är så avfattad att den blir vilse- ledande eller kan förväxlas med sökandens eget varumärke. Konventionen fastslår vi- dare, att en sortbenämning inte får göra in- trång i tredje mans äldre varumärke. För- slaget innebär beträffande tredje mans äld- re varumärke att förväxlingsbart sådant kännetecken utgör hinder för godtagande av sortbenämning. Jämförelsen visar att kraven på sortbenämning enligt konventio- nen och förslaget är så överensstämmande, att förordnande som meddelas med stöd av

den föreslagna fullmaktsregeln inte torde medföra någon större olikhet vid behand- lingen av inhemska och utländska sort- benämningar.

Såsom villkor för att sortbenämning skall registreras med tillämpning av den nu före- slagna bestämmelsen bör gälla, att sökan- den lämnar uppgift om den tidigare i an- nat unionsland föreslagna eller registrerade sortbenämningen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 51 &.

Paragrafen innehåller ikraftträdandebe- stämmelser.

52 &. Tillämplighet på äldre sorter

Enligt 2 5 andra stycket i förslaget får skydd inte meddelas för sort som med för- ädlarens samtycke yrkesmässigt utbjudits till försäljning inom riket före den dag då an- sökan om växtförädlarrätt gjordes. Däremot är det för rätten att få skydd utan betydelse att sorten tagits in i rikssortlistan. Det an- förda hindret kan enligt utredningens me- ning befaras leda till att sorter, som fram- ställs och blir färdiga för marknadsföring under den närmaste tiden före lagens ikraft- trädande, inte släpps ut i marknaden förrän längre fram då skydd kan sökas för sorten. Såvitt gäller sorter av betydelse för folkhus- hållet bör en sådan utveckling om möjligt motverkas. Så bör kunna ske genom en övergångsbestämmelse som gör undantag från det anförda nyhetskravet beträffande sorter som framställts och marknadsförts under den närmaste tiden före lagens ikraft- trädande och som är av betydelse för folk— hushållet. Sorter som här avses är främst de som kan tas in i rikssortlistan.

Med hänsyn till allmänna rättsgrundsat- ser bör ett sådant i viss mån tillbakaver— kande skydd dock ej inträda innan inne- hållet i den planerade lagstiftningen blivit allmänt känt. Så kan anses ske i och med publiceringen av utredningens betänkande. Övergångsregeln borde alltså vara, att sor-

ter som ej marknadsförts dessförinnan kan erhålla skydd enligt den nya lagen. Av prak- tiska skäl bör dock tiden bestämmas med hänsyn till införandet av sorten i rikssorts- listan. På grund av den tidrymd som i regel förflyter från intagningen i rikssort-l listan till marknadsföringen har den avgö- rande tidpunkten ansetts kunna bestämmas till den 1 juli 1968. Detta innebär alltså, att en sort som intagits i rikssortlistan ef- ter den 1 juli 1968 skall kunna skyddas även om marknadsföring skett före ansö- kan om skydd.

Lagtekniskt bör detta uttryckas så att ansökan om växtförädlarrätt för sort som tagits in i rikssortlistan under tiden 1 juli 1968 —1 juli 1970 skall vid tillämpning av bestämmelserna i 2 & första stycket 1) och andra stycket anses gjord samtidigt med intagningen i rikssortlistan. Regeln medför att nyhetsprövningen skall i alla av- seenden ske med utgångspunkt från för- hållandena den dag då beslut meddelades om sortens intagande i rikssortlistan. Så— som ytterligare förutsättning för att växt- förädlarrätt skall kunna meddelas sådan sort gäller att ansökan härom inges senast inom sex månader efter lagens ikraftträ- dande.

Den föreslagna övergångsbestämmelsen innebär, att sort, som avses med bestäm- melsen och som kunnat fram till ansökan om skydd fritt förökas och marknadsföras av envar, från och med ansökningsdagen är underkastad sökandens kontroll. Sorten får efter denna tidpunkt inte utnyttjas yr- kesmässigt utan sortinnehavarens medgivan— de. Har sökanden sålt förökningsmaterial av sorten innan han sökt skydd, får det bero på omständigheterna huruvida och i vilken omfattning förvärvaren skall anses ha rätt att efter det växtförädlarrätt sökts för sorten yrkesmässigt utnyttja detta ma- terial. Det är emellertid uppenbart att, om sökanden sålt basutsäde året före lagens ikraftträdande för odling nästa år utan att fästa villkor för framtiden, köparen måste anses ha rätt att, oaktat växtförädlarrätt sökts för sorten, uppföröka basutsädet och avyttra skörden som förökningsmaterial.

Däremot kan köparen ej anses ha fått rätt att utan lov fortsätta förökningen även kommande år.

För att sort skall kunna tas in i riks- sortlistan gäller bl.a. att sorten visat såda- na egenskaper att den är att anse såsom självständig sort. Kravet på självständighet har tolkats så att sorten skall skilja sig från andra sorter som publicerats eller marknadsförts inom riket. I motsats till vad som avses skola ske enligt förevaran- de lagstiftning prövas således sorten inte i fråga om sin världsnyhet. Vad angår öv— riga i 2 5 i förslaget upptagna villkor för er- hållande av rättsskydd — homogenitet och stabilitet kan prövningen i dessa avseen- den, särskilt beträffande homogeniteten, an- tas bli något strängare än den som nu före- kommer vid intagningen i rikssortlistan. Även om sålunda kraven för intagning i rikssortlistan inte helt täcker förutsättning- ama för erhållande av rättsskydd, är dock skillnaden inte större än att växtsortnämn- den som regel bör kunna underlåta att göra en ny provning av de biologiska egenska- perna hos en sort som redan tagits in i riks- sortlistan. Uttrycklig föreskrift härom har inte ansetts behöva införas i förslaget.

Föreskriften i 7 & i förslaget, att sort skall ha åsatts en särskild sortbenämning, har också en motsvarighet i reglerna för intagning i rikssortlistan. Enligt dessa reg- ler krävs, att förslag till sortnamn lämnas och att detta skall vara »godtagbart». Pröv- ning av sortnamnet har begränsats till en jämförelse med förekommande benämning- ar på sorter av samma eller närstående arter och i övrigt till en granskning av namnets allmänna lämplighet att iden- tifiera sorten. I sistnämnda hänseende har prövningen skett med beaktande av regler- na i International Code of Nomenclature for Cultivated Plants. Däremot sker ej nå- gon undersökning huruvida ett föreslaget sortnamn kolliderar med varumärke eller annat kännetecken. Sortnamnsprövningen vid en sorts upptagande i rikssortlistan är sålunda i vissa avseenden mindre ingående

än den som skall ske enligt förslaget. För de äldre sorter som enligt övergångsbestäm— melserna skall kunna tillerkännas växtför- ädlarrätt och som redan erhållit ett sort- namn, synes emellertid en omprövning av benämningen ej behöva ifrågakomma. En ny prövning skulle igångsätta ett omständ- ligt, dyrbart och långvarigt förfarande. För det fall att ett i rikssortlistan intaget sort- namn skulle visa sig kollidera med annan privaträtt bör sortnamnsfrågan kunna lösas enligt de föreslagna bestämmelserna om utbyte av sortbenämning. Ej heller i detta avseende synes särskilda övergångsregler erforderliga.

2 Utsökningslagen

385 5.

Denna paragraf i utsökningslagen inne— håller föreskrifter om utmätningsmans skyl- dighet att i särskilt angivna fall lämna un- derrättelse till olika myndigheter om ut— mätning och andra exekutiva åtgärder. Pa— ragrafen stadgar sålunda bl. a. skyldighet för utmätningsman att då patent utmäts sända bevis om utmätningen till patent- myndigheten med angivande av patentets nummer. En motsvarande föreskrift bör .också göras tillämplig på utmätning av växtförädlarrätt. Utredningen föreslår där- för, att 85 % åttonde stycket utsökningsla- ,gen kompletteras med ett stadgande att, om växtförädlarrätt utmäts, utmätningsman ofördröjligen skall till växtsortsnämnden sända bevis om utmätningen med angivan- de av benämningen på den sort växtför- ädlarrätten avser.

IV Sammanfattning av utredningens förslag

Allmänna överväganden

Den växtförädling i vårt land som arbetar med direkt sikte på att framställa nya, od- lingsvärda sorter utförs av enskilda företag och vissa halvstatliga organisationer.

Växtförädlingen har tillfört vårt land be- tydande värden. I fråga om lantbruksväx- terna har avkastningsförmågan ökat avse- värt och under de senaste årtiondena har därjämte viktiga förädlingsresultat åstad— kommits beträffande de kvalitativa egen- skaperna. Även i fråga om köksväxterna, prydnadsväxterna, fruktträden och bärväx- terna har stora framsteg gjorts.

Direkt ekonomiskt stöd har från det all- männas sida lämnats förädlingen i form av bidrag över statsbudgeten och genom utdel- ning från den med växtförädlingsavgifter uppbyggda växtförädlingsfonden. Statsbi- drag har sålunda utgått till Sveriges utsädes— förening, som företrädesvis utövar växt— förädlingsverksamhet på lantbruksväxtområ- det, och till Institutet för växtförädling av frukt och bär, ett branschforskningsinstitut som utför praktisk växtförädling framför allt i fråga om fruktträd och bärväxter. Bidraget till dessa två organisationer är så omfattande att staten kan anses ha påtagit sig det huvudsakliga ansvaret för deras drift. Statsbidrag har även utgått till W. Weibull aktiebolag och till Algot Holmberg & Söner aktiebolag samt till Institutet för skogsför»

bättring för deras förädlingsverksamhet. Därjämte har forskare som är sysselsatta med växtförädlingsproblem fått bidrag ge- nom de statliga forskningsråden.

Det i Sverige år 1961 införda systemet med växtförädlingsavgifter, som tidigare en— dast avsåg stråsäd och trindsäd, omfattar efter den 1 juli 1968 så gott som samtliga lantbruksväxter. Bidrag ur fonden skall ut- gå till svenska växtförädlare samt till sven- ska representanter för sådana utländska för- ädlare, vilkas hemland ger de svenska växt- förädlarna i huvudsak liknande förmåner. Enligt de för utdelning från fonden tilläm- pade reglerna får varje förädlare bidrag i proportion till de på hans sorter influtna växtförädlingsavgifterna. Under de första sex åren fram till den 1 juli 1967, då växtförädlingsavgift togs ut med 1 kr/dt av handelsfört utsäde av strå- och trindsäd, uppgick utdelningen från fonden till ca 1,5 mkr./år. Efter utvidgningen av systemet och en höjning den 1 juli 1967 av avgiften på strå- och trindsäd till 1:25 kr/dt kan utdelningen beräknas gå upp till ca 3- mkr./år. Hittills har bidragen ur fonden till helt dominerande del gått till Sveriges utsä— desförening och W. Weibull aktiebolag. Bidragen har utgått med årligen något väx- lande belopp och för Sveriges utsädesför- ening utgjort 600 000—900 000 kr/år och för W. Weibull aktiebolag belöpt sig på 600 000- kr—1,1 mkr./år. Även till förädlare i Dan-

i

mark, Nederländerna och Förbundsrepubli- ken Tyskland har bidrag utgått med ej obe- tydliga belopp.

Bestämmelser som ger växtförädlaren ett privaträttsligt skydd för hans produkter sak— nas i Sverige. Förädlaren har dock genom systemet med obligatorisk statsplombering faktiskt fått en form av ensamrätt för så- dana produkter av hans sort som statsplom- beras såsom klass B (tidigare närmast mot- svarande original).

På sina håll utomlands har det sedan länge förekommit system som beträffande vissa växtslag ger förädlaren ett begränsat rättsligt skydd, bl. a. i Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Nederländerna och USA.

En internationell konvention för skydd av växtförädlingsprodukter har den 2 de- cember 1961 undertecknats av fem stater, nämligen Belgien, Frankrike, Förbundsre- publiken Tyskland, Italien och Nederländer- na. Konventionen har sedermera underteck- nats även av Danmark, Schweiz och Stor- britannien. Enligt konventionen skall stat som anslutit sig till denna tillerkänna för- ädlaren ett privaträttsligt skydd för hans förädlingsresultat och ge förädlare i annan unionsstat samma behandling i fråga om skyddet som statens egna medborgare. Se- dan Danmark, Förbundsrepubliken Tysk- land, Nederländerna och Storbritannien ra- tificerat konventionen har denna trätt i till— lämpning den 10 augusti 1968. Lagstiftning till skydd för växtförädlingsprodukter har också utfärdats i sistnämnda fyra länder. I övriga länder som undertecknat konven- tionen beräknas arbetet med lagstiftning i ämnet snart vara slutfört.

Enligt direktiven har utredningen haft att överväga den lämpligaste utformningen av ett skyddssystem som kan möjliggöra för vårt land att tillträda växtförädlarkonven- tionen. Utredningen skulle därvid i första hand granska möjligheten att i sak behålla växtförädlingsavgiftssystemet beträffande största möjliga antal växtslag samt konse— kvenserna i skilda avseenden härav.

Den praktiskt inriktade växtförädlingen behöver enligt utredningens mening ökade ekonomiska resurser för att kunna möta de

ständigt stigande kraven på sorter med för- bättrade egenskaper och medverka till en fortsatt effektivisering av jordbruket och trädgårdsnäringen. Den nyligen företagna utvidgningen av systemet med växtföräd— lingsavgifter kommer att förbättra resurser- na för växtförädlingen på lantbrukssidan. En ytterligare förstärkning av förädlingens resurser kan i och för sig ske genom ökade bidrag över statsbudgeten. Direktiven förut- sätter emellertid att andra vägar prövas. I praktiken kommer härvid tre lösningar i fråga. Den första innebär, att man bygger vidare på det gällande offentligrättsliga sys- temet med växtförädlingsavgifter genom att man utvidgar detta till flera växtslag och höjer avgifterna. Den andra lösningen är att införa ett privaträttsligt system som möj— liggör för förädlaren att ta ut licensavgifter för växtförädlingsprodukter. Den tredje lös- ningen är att man använder båda systemen i kombination.

Systemet med växtförädlingsavgifter har samordnats med statsplomberingen av utsä- de. Då systemet infördes blev plombering obligatorisk för växtslag som berördes av systemet. Kombinationen växtförädlingsav- gifter obligatorisk plombering leder till en kvalitativ förbättring av utsädet. Systemet med växtförädlingsavgifter har den fördelen ur administrativ synpunkt att avgiftens stor- lek kan kontrolleras av statsmakterna, nå- got som bl. a. ger möjlighet att lätt över- blicka konsekvenserna i olika hänseenden av avgiftsuttaget. Uppbörden och fördel- ningen av växtförädlingsavgifterna är också organisatoriskt enkel. För sortinnehavaren har systemet den fördelen att han ej har några kostnader för avgiften.

Ett privaträttsligt system har för det all- männa den fördelen att staten inte behöver befatta sig med avgiftsfrågan. Ett sådant system medför dock en något större utbygg- nad av den statliga prövningsorganisationen och något större kostnader för det allmänna än ett utvidgat offentligrättsligt system. De administrationskostnader, som ett privat- rättsligt system medför, bör dock kunna helt eller åtminstone till övervägande del tas ut av rättighetshavarna.

Jämförelsen mellan det offentligrätts- liga och det privaträttsliga systemet ger vid handen att de ur administrativ och teknisk synpunkt är likvärdiga. För att infö- ra ett privaträttsligt system talar enligt ut- redningens mening andra skäl. Till en bör- jan bör framhållas, att förädlaren i likhet med varje annan upphovsman får anses ha rättsanspråk på att få skydd för resultatet av sitt skapande arbete. Han bör i princip inte vara sämre ställd än t. ex. en uppfinna- re som genom patent kan skaffa sig ensam- rätt till sitt arbetsresultat. Med ett privat- rättsligt system skulle den orättvisa undan— röjas som ligger i att förädlaren med nu- varande regler inte får skälig ersättning för det välstånd han hjälper till att skapa. Ett privaträttsligt system skulle ge förädlingsfö- retagen ökade möjligheter att kontrollera utnyttjandet av deras produkter och att eko- nomiskt tillgodogöra sig detta utnyttjande.

Främst skulle emellertid ett privaträtts- ligt system bli av betydelse genom möjlig- heten för Sverige att delta i det internatio- nella samarbete på området som nu efter tillkomsten av växtförädlarkonventionen kan antas få stor och alltmer ökande om- fattning. För anslutning till denna krävs, att Sverige har en nationell lagstiftning som uppfyller vissa i konventionen ställda krav. Systemet med växtförädlingsavgifter upp— fyller ej dessa krav. Anslutning till konven- tionen kan vinnas endast genom att införa en lagstiftning av privaträttslig typ.

Ett tillträde till konventionen skulle främ- ja utbytet mellan Sverige och övriga unions- länder av lämpliga, förbättrade sorter av nyttoväxterna och prydnadsväxterna. I Sve- rige saluförs redan nu ett antal utländska sorter av lantbruks— och köksväxterna. Ut- omlands odlas många svenska sorter. Av stråsädesslagen har svenska sorter länge haft en omfattande spridning i de västeuropeiska länderna. Från handeln med utsäde av dessa sorter har lincensinkomster tillförts våra två största förädlingsföretag. Licensinkomster- na, som grundats på avtal med represen- tanter i den främmande staten, uppgick år 1967 till ett nettobelopp av omkring 0,7 mkr., av vilket en stor del kom från

Frankrike. Större inkomster kom också från Belgien, Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och Österrike.

Den lagstiftning till skydd för växtför- ädlingsprodukter som hittills utfärdats i an- slutning till konventionen uppställer, utom i Storbritannien, krav på konventionstillhö- righet för att medborgare i främmande stat skall kunna få skydd för sina nya sorter. I Nederländerna synes dock svenska växt— förädlare kunna tills vidare få växtförädlar— rätt för nya sorter och med Danmark har vid årsskiftet 1967/1968 ett särskilt avtal om reciprocitet träffats. Avtalet med Dan- mark innebär, att för dansk växtsort kan i Sverige utdelning ur växtförädlingsfonden utgå enligt samma grunder som för svensk sort och att för svensk växtsort kan medde- las rättskydd i Danmark. Avtalet är be- gränsat till strå— och trindsäd och gäller blott till den 1 januari 1973. Beträffande andra länder som tillträder konventionen kan det antas att de uppställer krav på ömsesidighet och att de ej anser förmånerna i det svenska växtförädlingssystemet tillräckliga för att de själva skall ge skydd åt svenska växtföräd- lare. Ej heller kan det antas att förädlare i främmande stat, som infört konventions- system, kommer att anse växtförädlingsav- giftssystemet tillräckligt lockande för att här i Sverige söka marknadsföra sina nya, för- bättrade sorter. Om Sverige inte inför pri- vaträttsligt skydd för växtförädlingsproduk- ter och ansluter sig till konventionen, blir följden i första hand att nuvarande, låt vara tämligen begränsade sortutbyte med andra länder kan komma att i huvudsak upphöra och att svenska förädlingsföretag kan i kon— ventionsland helt eller delvis förlora sina hittillsvarande licensintäkter. Ett tillträde till konventionen skulle däremot starkt be— främja sortutbytet mellan länderna. Detta utbyte skulle helt allmänt bli till ömsesidig nytta för odlarna, handeln, industrin och konsumtionen.

För de svenska förädlingsföretagen skul— le en anslutning till konventionen bli till direkt fördel. De skulle få möjlighet att i de andra unionsländerna på ett helt annat

och mera förmånligt sätt ekonomiskt utnytt- ja sina nya sorter. Med ledning av en av utredningen verkställd undersökning av svenska sorters spridning i utlandet har ut- redningen ansett sig kunna fastställa, att svenska förädlingsföretag skulle på de sor— ter av stråsädesslagen som nu saluförs i Västeuropas stater ha intjänat licensavgifter på 1,5—2 mkr./år om avgifterna på handels- fört utsäde bestämts till samma belopp som Växtförädlingsavgiften, 1: 25 kr/dt. Om li- censavgiften utgått med belopp som nume- ra tillämpas i dessa andra stater, skulle nettointäkterna ha uppgått till omkring 3 mkr. Det är emellertid att märka, att pri- vaträttsligt skydd i princip ej kan erhållas för redan marknadsförda sorter. De gjorda beräkningarna ger därför endast en anty- dan om den svenska växtförädlingens fram- tida möjligheter. Rättsskydd och därmed möjlighet till licensintäkter kan svenska för- ädlare i princip erhålla endast på nya sorter. Hur stora intäkter de svenska förädlings- företagen kan få från utlandet efter en svensk anslutning till konventionen blir därför främst beroende av företagens förmåga att med nya sorter konkurrera på utländska marknader. Utredningen har ansett sig kun- na räkna med att de svenska förädlingsföre- tagen skall ha goda möjligheter att bibehålla sin konkurrenskraft och att efter en anslut- ning intäkterna från utlandet kommer att öka i förhållande till de nuvarande.

Vid övervägande huruvida ett privaträtts- ligt system bör införas måste prövas om garantier kan skapas mot missbruk. Att märka är att det här gäller för folkhushållet mycket betydelsefulla produkter. Systemet skall inte kunna utnyttjats så att, t. ex. i konkurrenssyfte, marknaden undanhålls nya, för odlingen och konsumtionen värde- fulla sorter eller så att prisnivån på utsäde blir oskälig. Skydd häremot kan enligt ut- redningens mening i första hand uppnås ge— nom att den ensamrätt att utnyttja sina nya förädlingsprodukter som förädlaren skall till- erkännas i ett privaträttsligt system princi- piellt begränsas till att blott omfatta yrkes- mässig framställning och handel med förök- ningsmaterial av sorten. Begränsningen inne-

bär, att jordbrukare och andra odlare allt- jämt kan fritt utnyttja skyddade sorter för framställning av utsäde för eget bruk och för framställning av konsumtionsvara. Od- larens vidareanvändning av skyddad sort lämnas alltså i huvudsak utanför systemet. En ytterligare garanti erhålls genom bestäm- melser om tvångslicens, som kan åberopas om sortinnehavaren underlåter att på skä- liga villkor förse marknaden med erforder- ligt förökningsmaterial av den skyddade sor- ten. Dessa begränsningar i rättsskyddet i förening med gällande bestämmelser röran— de prisövervakning, förhindrande av kon- kurrensbegränsning m. m. medför enligt ut- redningens mening ett betryggande skydd både för odlarna och för konsumenterna. I fråga om prisutvecklingen på utsädes- marknaden märks även att det under lång tid framåt kommer att finnas tillgång på äldre sorter, för vilka ej kan meddelas rätts- skydd oeh som därför alltjämt blir fria för odling och kan konkurrera med rättsskydda— de sorter.

Utredningen föreslår av nu angivna skäl varvid hänsyn främst tas till de fördelar som är att vinna med en internationell lös- ning av växtförädlingens rättsskyddsproblem att ett privaträttsligt system för skydd av nya växtförädlingsprodukter införs och att Sverige i samband därmed tillträder växt- förädlarkonventionen.

Även om förslaget genomförs bör enligt utredningens mening hittills utgående bidrag över statsbudgeten till enskilda växtföräd- lingsföretag med praktisk och teoretisk in- riktning behållas. Stöd genom sådana bidrag behövs främst för finansiering av grundläg— gande forskning och för den del av föräd- lingen som sysslar med växtslag och sortty- per som inte har någon större omsättning men som likväl har betydelse för produk- tionen.

Utredningen anser vidare att starka skäl talar för att systemet med växtförädlingsav- gifter behålls vid sidan och i kombination med ett privaträttsligt system. Såsom fram— går av det följande föreslår utredningen också att det offentligrättsliga systemet bibe- hålls.

Skydd för förädlarens rätt kan enligt kon- ventionen lämnas antingen genom patent eller genom en särskild skyddsform. Den svenska patentlagen ger emellertid inte möj- lighet att få patent på växtsorter. Även från- sett denna regel är PatL i sin nuvarande utformning inte lämpad att användas för att ge förädlaren det skydd för en ny sort som här åsyftas. En lämplig skyddsform kan ej heller uppnås genom en ändring av PatL. Skydd för växtförädlingsprodukter bör ge— nomföras i en särskild lag. Utredningen framlägger därför förslag till lag om växt- förädlarrätt.

Förslaget bärs upp av huvudtanken att skyddet för en växtsort skall ge de praktiskt verksamma växtförädlarna ett effektivt stöd för deras verksamhet, vilket i sin tur kom— mer att vara till gagn för odlingen, han- deln, industrin och konsumtionen. Samti- digt har hänsyn tagits till samhällets krav på inskränkningar i skyddet till förmån både för odlingen och för konsumtionens intresse av tillgång till nya sorter. Förslaget har vi- dare utformats så att det uppfyller de krav som uppställts i växtförädlarkonventionen för anslutning till konventionen.

Förslaget innebär, att växtförädlarrätt uppkommer genom registrering (1 5) hos ett för ändamålet tillskapat organ, statens växtsortnämnd. Att växtförädlarrätt uppstår först genom registrering och ej redan genom frambringandet av den nya sorten motive- ras främst av allmänhetens intresse att kun- na skaffa sig säker information om vilka sorter som är skyddade.

Skydd kan meddelas för växtsort. Begrep- pet växtsort definieras ej i förslaget till lagtext men enligt utredningen bör begrep- pet närmast ansluta till termen cultivar. Denna term bestäms närmare i International Code of Nomenclature for cultivated Plants. I enlighet härmed kan sort utgöra en klon, linje, hybrid eller annan enhet som anges icoden.

Lagen omfattar i princip växtsorter av alla växtsläkten och växtarter men Kungl. Maj:t får rätt att begränsa lagens tillämp—

ning till bestämda, av Kungl. Maj:t angivna släkten och arter. En sådan begränsning måste göras av praktiska skäl. I förslag till tillämpningskungörelse, som bilagts be- tänkandet, har närmare bestämmelser här— om uppställts. Enligt detta förslag skall skyddet vid lagens ikraftträdande omfatta samtliga de arter av lantbruksväxter och köksväxter som redan förekommer i riks- sortlistan och likaså ett antal arter av frukt- träden och bärväxtema samt prydnadsväx- terna. Skyddet skall framdeles kunna ut- vidgas till ytterligare andra arter.

Rätt att erhålla växtförädlarrätt skall tillkomma förädlaren till sorten eller hans rättsinnehavare. Såsom förädlare anses icke blott den som på naturlig eller artificiell väg åstadkommit en ärftlig variation utan även den som upptäckt en ny ärftlig variant.

Allmänna förutsättningar för växtför- ädlarrätt är att sorten skall vara ny, ho- mogen och stabil (2 å). Däremot fordras ej att sorten har visst odlingsvärde. Frågan om att ställa villkor i sistnämnda hänseende för marknadsföringen av en sort får enligt utredningens mening regleras i annan ord— ning.

Skydd kan alltså meddelas endast för växtsort som är ny. Kravet innebär, att sorten skall genom åtminstone ett viktigt kännetecken tydligt skilja sig från andra sorter som är kända före dagen för an- sökan om registrering. Avvikelsen skall kun- na tydligt beskrivas. Kravet på tydlig sär- skillnad, som kan vara av morfologisk eller fysiologisk karaktär, bör enligt utredningens uppfattning tillämpas strängt. Andra sorter skall anses kända och alltså ligga till grund för jämförelse om de kommit till allmänhetens kännedom. I lagtexten anges som exempel på nyhetshindrande omständig- heter, att material av sorten förts i handeln, att sorten tagits in i eller anmälts till en offi- ciell sortlista, t. ex. rikssortlistan, att sorten förekommer i en allmänt tillgänglig refe— renssamling eller att den noggrant beskrivits i allmänt tillgänglig skrift.

Vad angår den sort för vilken växtför- ädlarrätt söks förlorar den inte sitt nyhets- värde på grund av andra åtgärder än att

m.ma__m__._umw __ .

material av sorten yrkesmässigt förts i han- deln här i riket före den dag då regis- trering söktes eller utom riket mer än fyra år före denna dag och att detta skett med förädlarens eller hans rättsinnehavares sam- tycke. Övriga förut angivna händelser som anses göra andra sorter kända är däremot ej nyhetsskadliga för den skyddssökta sor- ten.

Homogenitetskravet har utformats så att sorten skall vara tillräckligt likformig med hänsyn tagen till de särdrag, som dess sexuella eller vegetativa förökning betingar. Detta innebär, att kravet får anpassas efter växtartens förökningssätt och sortens sär- skilda förhållanden.

Att sorten skall vara stabil betyder, att de ärftliga kännetecken som vid rättsskyddets beviljande ansågs karakterisera sorten vid- makthålls då sorten förökas. I samband med prövning av ansökan om registrering av en sort skall prov utföras med material av sorten. För att med erforderlig säkerhet kunna fastställa stabiliteten hos en sort skul- le prov ofta behöva utföras i många år. Provodling bör emellertid enligt förslaget i allmänhet pågå blott två år, undantagsvis tre år, och kan beträffande vegetativt för- ökade arter begränsas till en fullständig ve- getativ cykel. I stället föreslås (21 5), att efterkontroll av sortens stabilitet skall ske sedan växtförädlarrätt meddelats för en sort. För efterkontrollen skall sortinnehavaren vara skyldig att på anfordran av växtsort— nämnden tillhandahålla förökningsmaterial av sorten samt erforderliga handlingar och upplysningar. Det för registrering uppställda kravet på stabilitet bör enligt utredningen vara uppfyllt om sorten under den före- gående tidsbegränsade provningen inte vi- sar tecken på att förändras.

Vid registrering av växtförädlarrätt för en sort skall registreras särskild benämning för sorten (2 5). Förslag till sortbenämning, som skall ges av sökanden, måste uppfylla vissa krav (7 5). Som ett allmän krav gäller, att benämningen skall vara ägnad att skilja sorten från andra sorter, benämningen skall m. a. o. ha identifieringsförmåga. Vidare in— nehåller förslaget vissa förhållanden som

hindrar att en föreslagen sortbenämning godtas. Sålunda får benämningen ej bestå enbart av siffror. Ej heller kan benämning godkännas om den uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten eller om den stri- der mot lag eller författning eller allmän ordning eller om den är ägnad att väcka förargelse. Registreringshinder stadgas för benämning som kan förväxlas med regis- trerad eller allmänt använd benämning för sort av samma eller närstående art. Hinder för registrering av sortbenämning föreligger vidare om den kan förväxlas med varumär- ke, namn, firma eller annan beteckning, för vilken annan än sökanden åtnjuter skydd och som skulle utgjort hinder mot att regis- trera sortbenämningen som varumärke för material av växtsort eller varor av liknande slag. Sistnämnda hinder är framför allt avsett att skapa skydd för redan bestående varumärkesrättigheter och innebär att tred- je mans varumärke för varor som har likhet med växtmaterial skyddas mot att bli regis- trerade även såsom sortbenämning. Slut- ligen stadgas hinder för registrering av be- nämning om den kan förväxlas med varu- märke för material av växtsort eller för va- ror av liknande slag för vilket märke sö- kanden själv åtnjuter skydd.

Det skydd för en ny sort som utredning- ens förslag åsyftar har utformats som en ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja sorten (1 $). Då det gällt att bestämma innehållet i denna ensamrätt har utgångspunkten varit att förädlaren skall ha möjlighet att i skälig utsträckning få del av det ekonomiska mervärde hans sort representerar i förhål- lande till andra sorter. Åt förädlaren bör därför i princip förbehållas alla sådana for- mer av utnyttjande av sorten som äger eller kan tänkas få större ekonomisk eller eljest praktisk betydelse. Denna princip har emel- lertid ej kunnat genomföras fullt ut. Med tanke på den betydelse växtförädlingspro- dukter har för folkhushållet får ensamrätten inte göras så vidsträckt att den otillbörligt inskränker andras rörelsefrihet eller medför möjligheter till en monopolistisk prissätt- ning. I enlighet härmed har i den anförda principen gjorts den grundläggande be—

gränsningen att rätten endast avser olika yr— kesmässiga utnyttjanden av sorten för för- ökningsändamål. All odling eller annat ut- nyttjande som avser framställning av kon- sumtionsvara eller av utsäde för eget bruk lämnas således utanför ensamrätten.

Inom denna ram har ensamrätten begrän- sats till i huvudsak tre former för utnytt- jande av den skyddade sorten (3 5). Den första av förädlarens befogenheter består i framställning av växtmaterial av sorten eller import av sådant material, då det sker i syfte att materialet skall utbjudas till för- säljning eller eljest tillhandahållas för för- ökningsändamål. Den andra omfattar rät- ten att utbjuda till försäljning eller eljest tillhandahålla växtmaterial av sorten för förökningsändamål, eller med andra ord rätten att marknadsföra utsäde och annat förökningsmaterial. Att använda en skyd- dad sort för framställning av annan ny sort ligger däremot enligt förslaget utan- för ensamrätten till den förstnämnda sor- ten liksom även att därefter yrkesmässigt utnyttja den på så sätt framställda nya sorten. Med avsteg från denna regel läggs under ensamrätten såsom en tredje utnytt- jandeform sådana fall av användande då upprepad användning av den skyddade sor- ten är nödvändig för framställning av växt- material av annan sort, s.k. 131-hybrid, och det framställda materialet skall marknads— föras såsom förökningsmaterial. Här avses skydd mot att sort utan tillstånd används som förälder vid den yrkesmässiga fram- ställningen av material av en sort, som är produkten av ett korsningsarbete och som ej är beständig varför utsäde av sorten varje gång måste framställas genom korsning mel- lan föräldrasorterna.

Beträffande prydnadsväxterna har enligt förslaget ensamrätten bestämts så att den omfattar även användandet av plantor och plantdelar, när det sker för yrkesmässig framställning av snittblommor eller annat material för prydnadsändamål (konsum- tionsvara). Regeln innebär att under sortin- nehavarens kontroll ligger, förutom fram- ställningen av material för förökningsända- mål, även framställningen av sådant mate-

rial som skall säljas för prydnadsändamål. Sortinnehavarens kontroll är oberoende'av om det av framställaren använda grundma- terialet tillhandahållits honom som förök— ningsmaterial eller som prydnadsalster. Ut- vidgningen av förädlarens ensamrätt på det— ta område motiveras av att förädlaren kan befaras ej få erforderligt skydd för sin nya sort av dessa vegetativt förökade växtarter. Skyddet kan ges utan men för folkhushållet.

Skyddstiden för växtförädlarrätt skall va— ra 15 år — för fruktträd, skogsträd, pryd- nadsträd och vin dock 18 år — räknat från det år då ansökningen om registrering be- viljades (4 ä). Kungl. Maj:t kan emellertid förordna om en längre skyddstid, högst 25 år. I förslaget till tillämpningskungörelse har skyddstiden bestämts till 25 år för fruktträd, prydnadsträd, vin och potatis samt till 20 år för övriga växtarter.

Beträffande registreringsförfarandet har reglerna i allt väsentligt anslutits till mot— svarande regler i PatL. I betänkandet dis- kuteras huruvida sökanden eller växtsort- nämnden skall slutligt utforma beskrivning- en på den registrerade sorten och särskilt den del därav som omfattar de för sorten särskilt kännetecknande egenskaperna. För- slaget innebär, att beskrivningen skall fast- ställas av växtsortnämnden men att redan ansökan skall innehålla en tydlig beskriv- ning av sorten med särskilt angivande av det eller de kännetecken som väsentligen skiljer sorten från andra sorter (6 5). ,

Talan mot växtsortnämndens beslut förs hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten (17 5). För prövning av ärenden angående växt- förädlarrätt skall således finnas blott två instanser. Tanken att införa en mellanin- stans så att prövning skulle kunna ske i tre instanser har avvisats främst av kostnads- skäl. Regeringsrätten har ansetts vara det enda befintliga organ, som skulle kunna an- förtros att överpröva växtsortnämndens be- slut.

I förslaget har i enlighet med konven- tionen tagits in bestämmelse om skyldighet för den som marknadsför en rättsskyddad sort att använda den för sorten registrerade benämningen (19 5). Skyldigheten föreligger

E _,

även sedan skyddstiden för sorten utgått el- ler växtförädlarrätten eljest upphört. Vidare innehåller förslaget förbud mot att använda en registrerad sortbenämning på material av annan sort av samma eller närstående växtsort. Båda reglerna avser att främja en god ordning på utsädesmarknaden samt att stärka sortinnehavarens ställning.

Förslaget innehåller vissa bestämmelser om överlåtelse av växtförädlarrätt och upp— låtelse av licens (22-23 åå). Licensavtalet och dess rättsföljder har dock inte fått nå- gon ingående reglering. Anteckning skall på begäran ske i växtsortregistret om övergång av växtförädlarrätt och upplåtelse av licens. En sådan anteckning medför för licenstaga- re vissa fördelar. Bl. a. har föreskrivits att han skall underrättas när talan väcks mot sortinnehavare med yrkande att registrering skall upphävas.

Tidigare har nämnts att förslaget inne- håller bestämmelser om tvångslicens (24—26 åå). Förses icke marknaden på skäliga vill— kor med förökningsmaterial av skyddad sort i den omfattning som med hänsyn till folk- hushållet eller annat allmänt intresse är på- kallat, äger den som vill här i riket yrkes- mässigt utnyttja sorten erhålla tvångslicens därtill. Tvångslicens innefattar även rätt att av sortinnehavaren erhålla förökningsmate- rial av sorten i skälig omfattning.

Bestämmelser om växtförädlarrättens upphörande föreslås för vissa bestämda fall. Sålunda skall växtförädlarrätt förklaras för- fallen då skyldighet att erlägga föreskriven årsavgift försummats (27 å). Växtförädlar- rätt kan vidare efter särskild talan därom förklaras ogiltig av domstol om rätten med- delats annan än den berättigade eller om det visar sig att sorten ej uppfyller nyhets- och särskillnadskravet (28 å).

Fortlöpande efterkontroll skall såsom förut nämnts ske av sorten (21 €). Konstate- ras därvid, att sorten inte bibehållit sina sortkaraktärer skall rätten förklaras förfal- len (30 å). Utgången är oberoende av om förändringen hos det provade materialet är beroende på brister hos sorten själv eller på underlåtenhet hos sortinnehavaren att bevara sorten vid sina ursprungliga känne-

tecknande egenskaper. Efterkontrollen och prövningen huruvida rätten skall förklaras förfallen skall enligt förslaget ankomma på växtsortnämnden.

Om växtförädlarrätt meddelats annan än den därtill berättigade kan denne enligt förslaget begära att domstolen i stället för att ogiltigförklara rätten, skall överföra denna på honom (29 5).

För sådana fall då en sortbenämning kommit att registreras trots att den inte varit godtagbar eller då en registrerad be- nämning kommit att bli vilseledande eller stridande mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse ger förslaget möjlighet för växtsortnämnden att byta ut den regist- rerade benämningen (32 å). Initiativ till utbyte kan tas av sortinnehavaren eller annan som är intresserad av saken, men åtgärd kan också genomföras av växtsort- nämnden utan särskild framställning härom.

Vid intrång i växtförädlarrätt är påfölj- den straff och skadestånd (34—38 5). Brott får åtalas av allmän åklagare endast om målsäganden anger det till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat ur allmän synpunkt.

I mål om ogiltigförklaring av växtför- ädlarrätt och intrång i växtförädlarrätt samt andra mål som har anknytning till växt- förädlarrätt skall gälla allmänna regler om forum. Något specialforum eller förstärk- ning av allmän domstol med särskilda sakkunniga vid behandling av nämnda mål har inte ansetts behövligt.

De olika avgifter som blir aktuella i sam- band med registrering, upprätthållandet av växtförädlarrätt m.m. skall fastställas av Kungl. Majt (46 5). Enligt det vid betän- kandet fogade utkastet till tillämpnings- kungörelse föreslås att lagen vid ikraftträ- dandet skall äga tillämpning på 44 växt- släkten och växtarter av lantbruksväxter- na, 21 växtsläkten och växtarter av köks- växterna samt 31 arter av fruktträd, bär- buskar och prydnadsväxter (jfr vad som för- ut sagts om 1 (j). Ansökningsavgiften före- slås till 150 kr. Avgiften för provodling av skyddssökt sort skall fastställas av lant- bruksstyrelsen. Årsavgift skall enligt utkas-

tet utgå med 400 kr fr.o.m. det kalender- år som infaller näst efter det år under vilket ansökan om växtförädlarrätt bifallits. De föreslagna avgifterna avses skola täcka de kostnader för växtsortnämnden som har omedelbart samband med administrationen av det privaträttsliga systemet. Utredningen har räknat med att antalet ansökningar om växtförädlarrätt kan komma att uppgå till 100—200/år.

Lagen om växtförädlarrätt äger tillämp- ning endast på växtsorter som framställts här i riket och på växtsorter som framställts utom riket av svensk medborgare (48 5). I fråga om sort som framställts utomlands av utländsk medborgare gäller lagen först efter särskilt förordnande av Kungl. Maj:t. Förutsättning för sådant förordnande är att ömsesidighet föreligger så att svenska sorter erhåller skydd i det främmande landet eller, om ömsesidighet ej föreligger, att beviljande av växtförädlarrätt skulle vara av betydande allmänt intresse. En anslut- ning till växtförädlarkonventionen innebär, att kravet på. ömsesidighet anses uppfyllt beträffande alla länder som tillträtt konven- tionen. Enligt förslaget till tillämpnings- kungörelse ankommer det på växtsortnämn- den att pröva fråga om utländsk sort är av betydande allmänt intresse.

Anslutning till konventionen sker efter an- sökan som granskas av växtunionens råd med beaktande av kravet att den sökande staten skall ha vidtagit erforderliga åtgärder för tillämpning av konventionen. Ansökan bifalls om fyra femtedelar av närvarande medlemmar godkänt densamma. Enligt ut— redningens mening är den föreslagna lag- stiftningen så utformad att den uppfyller de i konventionen uppställda kraven.

Utredningen föreslår att lagen om växt— förädlarrätt skall träda i kraft den 1 juli 1970 (51 å).

Förslaget innehåller slutligen den över- gångsbestämmelsen att ansökan om skydd för sort, som intagits i rikssortlistan under tiden den 1 juli 1968—den 1 juli 1970, skall vid prövningen av sortens nyhet anses gjord samtidigt med intagningen i rikssort- listan (52 ä). Detta innebär bl. a., att sådan

sort inte förlorat sitt nyhetsvärde om den marknadsförts efter det att den intzgits i rikssortlistan. Förutsättningen är att Våxt- förädlarrätt söks för sorten senast inom sex månader efter lagens ikraftträdande. Syftet med bestämmelsen är att odlingsvär- da sorter som kommer fram under iren närmast före lagens ikraftträdande genast skall släppas ut i marknaden och inte inne- hållas i avvaktan på att den nya lagen trä- der i tillämpning.

Växtförädlingsavgiftssystemet

Utredningen föreslår såsom nämnts att sys- temet med växtförädlingsavgifter behålls vid sidan och i kombination med det nya privaträttsliga systemet. Enligt förslaget kan, bortsett från övergångsbestämmelsen i 52 5, växtförädlarrätt inte meddelas för scrter som saluhållits före det lagen om växtför- ädlarrätt trätt i kraft. Utredningen räknar med att det kan ta 10—15 år innan äldre sorter ersatts med nya sorter, för vilka för- ädlaren kan få rättsskydd enligt den nya lagen. Under denna långa övergångstid är det av vitalt intresse för de svenska föräd- lingsföretagen att de alltjämt får det stöd som växtförädlingsavgifterna ger. Även be- träffande en del nya sorter kan möjlig- heten att få växtförädlingsavgifter bli av betydelse. Främst gäller detta sådana sorter som inte uppfyller de stränga krav på homogenitet som uppställts för rättsskydd. Här avses närmast de korsbefruktande växt— slagen, bl.a. rågen samt vall- och oljeväx- terna.

Att ett privaträttsligt system kombineras med systemet med växtförädlingsavgifter kan emellertid leda till att nya rättsskydda- de sorter blir belagda både med en växt- förädlingsavgift och med en licensavgift som tas ut med stöd av växtförädlarrätts- lagen. Detta behöver visserligen enligt ut- redningens mening inte nödvändigtvis med— föra att priset på utsäde av sådan sort blir högre än om enbart en licensavgift utgår. Marknadspriset bestäms nämligen i avgö- rande grad av andra faktorer, bl.a. pro- duktionskostnaden för eget utsäde som är

helt fritt från avgiftsuttag och, beträffande stråsädesslagen, därjämte av priset på kon— sumtionsvaran. I vissa fall kan emellertid befaras, att en dubbel avgift kan medverka till en ur allmän synpunkt icke godtagbar prisutveckling. Då de båda systemen kom— bineras måste därför åtgärder vidtas för att förhindra besvärande prishöjningar och detta framför allt i fråga om de för folk- hushållet viktigare lantbruksväxterna. Ett system måste skapas enligt vilket skyddade sorter undantas från endera växtförädlings- avgift eller licensavgift enligt växtförädlar- rättslagen.

Utvägen att från växtförädlingsavgift un- danta sort på vilket sortinnehavaren tar ut licensavgifter skulle enligt utredningens me- ning knappast tillgodose det angivna syftet. På nya sorter kommer nämligen priset som regel att ligger över andra sorter. Tas växtförädlingsavgift ut på de äldre sorterna, kommer denna avgift även om den ej direkt utgår på nya sorter — att indirekt medföra förhöjning av priset på de nya sorterna. Växtförädlingsavgiften har för övrigt karaktären av konsumtionsskatt. Prin- cipiella hinder får därför anses möta att göra uttaget beroende av huruvida ett rätts- skydd för sorten utnyttjas.

Utredningen anser utvägen att undanta sort som är belagd med växtförädlingsav- gift från licensbeläggning enligt växföräd- larrättslagen vara mera framkomlig. Så bör kunna ske genom en ordning enligt vilken en sortinnehavare själv får välja mellan att antingen till fullo utnyttja sitt rättsskydd för sorten och avstå från utdel- ning från växtförädlingsfonden eller i stället erhålla sådan utdelning och avstå från rät- ten att licensbelägga annans yrkesmässiga utnyttjande av sorten. Utredningen föreslår därför att Kungl. Maj:t, som fördelar med- len ur växtförädlingsfonden enligt vissa vid systemets inrättande angivna grunder, skall såsom villkor för medelstilldelning ur fonden för viss eller vissa sorter kunna före- skriva, att medelsmottagaren ställer denna och andra sorter till allmänhetens fria förfo- gande och således avstår rätten att ta ut li- censavgifter på sorten eller sorterna. Att en

ny sort på så sätt lämnas helt fri för an- nans efterodling bör få en återhållande ver- kan på prisbildningen på såväl denna sort som andra sorter av växtslaget.

Villkor för medelstilldelning ur fonden av här anfört slag bör gälla redan då den nya lagen träder i kraft. För att det an- givna syftet skall nås bör villkoret lämpli- gen få det innehållet, att bidrag ur fonden beträffande viss växtart endast kan erhållas om medelsmottagaren ej tagit ut licensavgif- ter på rättsskyddad sort av arten och avstår från att framdeles ta ut licensavgifter på sina sorter inom arten. De arter som här närmast är av intresse är vete, havre, korn, råg, potatis, rödklöver, timotej och gula ärter. Sortinnehavare skall således, redan då han första gången ämnar marknadsföra en rättsskyddad sort av viss art, välja huru- vida han för hela den växtart sorten tillhör vill hålla sig till utdelningen ur fonden eller vill licensbelägga den aktuella sorten med möjlighet att senare också licensbelägga framdeles av honom framställda sorter av arten. Det föreslagna villkoret för medels- tilldelning berör inte sortinnehavarens äldre sorter eller hans rätt att utomlands utnyttja ett rättsskydd för sorten.

Statens växtsortnämnd

Enligt förslaget skall växtsortnämnden inte blott vara registreringsmyndighet utan även överta originalutsädesnämndens uppgifter. Härjämte föreslås, att växtsortnämnden till- delas uppgiften att övervaka marknadsfö- ringen av utsäde. Den skall därvid hålla sig underrättad om att nya rättsskyddade sorter av de för folkhushållet viktigare växtslagen ställs till allmänhetens förfogan- de så snart som möjligt, i tillräckliga kvan— titeter och på skäliga villkor. Nämndens befogenhet att i dessa frågor ingripa bör, i den mån det ej ankommer på de närings- frihetsvårdande myndigheterna, ske i den formen att den påtalar anmärkningsvärda förhållanden och delger sortinnehavaren sina synpunkter i dessa hänseenden. Syftet med att tilldela nämnden denna uppgift är att skapa ytterligare skydd för allmän-

hetens intresse i fråga om marknadsfö- ringen av skyddade sorter.

Föreskrifter om nämndens organisation och verksamhet skall enligt förslaget ut- färdas av Kungl. Maj:t (47 å).

Utredningen uppskattar kostnaden för nämndens verksamhet till omkring 90000 kr/år och kostnaden för Sveriges medlem- skap i den genom växtförädlarkonventionen tillskapade växtunionen till omkring 25 000 kr/år. Såsom förut nämnts avses ansök- nings— och årsavgifter för växtförädlarrätt skola täcka det allmännas kostnader för rättsskyddssystemets administration.

Växtförädlarkonventionen

Convention pour la protection des obtentions végétales

signée a Paris, le 2 décembre 1961

LES ETATS CONTRACTANTS,

Convaincus de l'importance que revet la protection des obtentions végétales tant pour le développement de l'agriculture sur leur territoire que pour la sauvegarde des intéréts des obtenteurs;

Conscients des problemes particuliers que soulevent la reconnaissance et la pro- tection du droit du créateur dans ce do- maine et notamment des limitations que peuvent irnposer au libre exercice d'un tel droit les exigences de l'intérét public;

( Considérant qu'il est hautement souhai- table que ces problemes auxquels de tres nombreux Etats accordent une légitime im- portance soient résolus par chacun d'eux conformément ä des principes uniformes et clairement définis;

_ Soucieux de réaliser sur ces principes un accord susceptible de recueillir l'ad- hésionw d*autres Etats ayant les mémes préoccupations;

Sönt convenus de ce qui suit:

Article premier

(1) La présente Convention a pour objet de reCon'naitre et d'assurer å llobtenteur d'une variété végétale nouvelle, ou är son

Konvention för skydd av växt- förädlingsprodukter

undertecknad i Paris den 2 december 1961

De fördragsslutande staterna,

som är övertygade om den vikt, som skydd av växtförädlingsprodukter har så- väl för jordbrukets utveckling inom deras områden som för tillvaratagande av för- ädlarnas intressen,

som är medvetna om de särskilda pro- blem, som uppstår till följd av erkännan- de och skydd av förädlarens rätt och sär- skilt om de inskränkningar, som i det all- männas intresse är nödvändiga för ett fritt utövande av en sådan rätt,

som beaktar att det är i hög grad önsk- värt att dessa problem, vid vilka ett stort antal stater fäster en berättigad vikt, löses av var och en av dem i överensstämmelse med enhetliga och klart bestämda principer,

som är angelägna om att på dessa princi- per grunda en överenskommelse, som kan antas vinna anslutning av andra stater, vil- ka har samma intressen,

har överenskommit som följer:

Artikel 1

l. Ändamålet med denna konvention är att tillerkänna och tillförsäkra förädlaren av en ny växtsort eller hans rättsinnehava—

ayant cause, un droit dont le contenu et les modailités d'exercice sont définis ci- apres.

(2) Les Etats parties a la présente Convention, ci-apres dénommés Etats de l'Union, constituent entre eux une Union pour la protection des obtentions végétales.

(3) Le siege de l'Union et de ses organes permanents est fixé å Geneve.

Article 2

(l) Chaque Etat de FUnion peut re- connaitre le droit de l'obtenteur prévu par la présente Convention par l'octroi d'un titre de protection particulier ou d'un brevet. Toutefois, un Etat de l'Union dont la lé- gislation nationale admet la protection sous ces deux formes ne doit prévoir que l'une d'elles pour un méme genre ou une méme espece botanique.

(2) Le mot variété, au sens de la présente Convention, s'applique å tout cultivar, clone, lignée, souche, hybride, susceptible d”étre cultivé, satisfaisant aux dispositions des alinéas c) et d) du paragraphe (1) de l'ar- ticle 6.

Article 3

(1) Les personnes physiques et morales ayant leur domicile ou siege dans un des Etats de l'Union jouissent, dans les autres Etats de l'Union, en ce qui concerne la reconnaissance et la protection du droit de l'obtenteur, du traitement que les lois respectives de ces Etats accordent ou accor— deront par la suite ä leurs nationaux, le tout sans prejudice des droits spécialement prévus par la présente Convention et sous réserve de l'aocomplissement des conditions et formalités imposées aux nationaux.

(2) Les nationaux des Etats de l'Union, n'ayant ni domicile ni siege dans un de ces Etats, jouissent également des mémes droits, sous réserve de satisfaire aux obliga- tions qui peuvent leur étre imposées en vue de permettre l'examen des variétés

re en rätt, som med avseende på innehållet och formerna för utövandet närmare be- stäms i det följande.

2. De stater, som deltar i denna kon- vention, i det följande kallade unionssta- ter, bildar en union för skydd av växt- förädlingsprodukter.

3. Unionen och dess permanenta arbets- organ har sitt säte i Geneve.

Artikel 2

1. Varje unionsstat kan tillerkänna för— ädlaren den rätt som avses i denna kon- vention genom en särskild skyddsform el- ler genom patent. En unionsstat, vars in- hemska lagstiftning medger skydd under båda dessa former, äger emellertid endast tillämpa endera av dem på samma växt- släkte eller växtart.

2. Ordet sort i denna konventions me- ning avser varje cultivar, klon, linje, stam eller hybrid, som är odlingsbar och som uppfyller fordringarna i artikel 6 moment 1 styckena c) och d).

Artikel 3

1. Fysiska och juridiska personer, som har sin hemvist eller sitt säte i en av unions- statema, åtnjuter i de andra unionsstaterna i fråga om erkännandet och skyddet av förädlarens rätt samma behandling som dessa staters särskilda lagar tillerkänner el— ler framdeles kommer att tillerkänna sina egna medborgare, och detta utan inskränk- ning i de rättigheter, som särskilt tillför- säkrats genom denna konvention, samt med förbehåll för uppfyllandet av de villkor och formaliteter, som föreskrivits för statens egna medborgare.

2. Medborgare i unionsstater, som ej har hemvist eller säte i någon av dessa stater, åtnjuter likaledes samma rättigheter, under förutsättning att de uppfyller de förpliktel- ser, som kan åläggas dem i avsikt att möj- liggöra undersökning av de nya sorter de

nouvelles qu'ils auraient obtenues ainsi que le contröle de leur multiplication.

Article 4

(1) La présente Convention est applicable å tous les genres et espéces botaniques.

(2) Les Etats de l'Union s*engagent å prendre toutes les mesures nécessaires pour appliquer progressivement les dispositions de la présente Convention au plus grand nombre de genres et especes botaniques.

(3) Au moment de l'entrée en vigueur de la Convention sur son territoire, chaque Etat de l'Union applique les dispositions de la Convention å au moins cinq des genres figurant sur la liste annexée ä la Convention.

Il s'engage, en outre, å appliquer lesdites dispositions å d'autres genres de la liste, dans les délais suivants å dater de l'entrée en vigueur de la Convention sur son ter- ritoire:

a) dans un délai de trois ans, å au moins

deux genres;

b) dans un délai de six ans, å au moins

quatre genres;

c) dans un délai de huit ans, å tous les

genres figurant sur la liste.

(4) Pour les genres et especes ne figurant pas sur cette liste, chaque Etat de l”Union protégeant l'un de ces genres ou especes a la faculté, soit de limiter le bénéfice de cette protection aux nationaux des Etats de l'Union protégeant ce genre ou cette espece ainsi qu'aux personnes physiques ou mo- rales ayant leur domicile ou siege dans nu de ces Etats, soit d'étendre le bénéfice de cette protection aux nationaux d'autres Etats de l'Union ou des Etats membres de l'Union de Paris pour la protection de la propriété industrielle, ainsi qu'aux per- sonnes physiques ou morales ayant leur domicile ou stege dans nu de ces Etats.

(5) Chaque Etat de l'Union peut, au .noment de la signature de la présente Con- vention ou du dépöt de son instrument de ratification ou d'adhésion, déclarer qu'il appliquera, en ce qui concerne la pro- tection des obtentions végétales, les ar-

Artikel 4

1. Denna konvention är tillämplig på alla växtsläkten och växtarter.

2. Unionsstaterna förbinder sig att vid- ta alla nödiga åtgärder för att efter hand tillämpa konventionens bestämmelser på ett allt större antal växtsläkten och växtarter.

3. Varje unionsstat skall vid tiden för konventionens ikraftträdande inom dess ter- ritorium tillämpa konventionens bestämmel- ser på åtminstone fem av de växtsläkten, vilka upptagits på den lista som är fogad till konventionen.

Dessutom förbinder sig unionsstat att tillämpa nämnda bestämmelser på ytterliga- re växtsläkten på listan inom följande ti- der, räknade från konventionens ikraftträ- dande med avseende på dess territorium:

a) inom en tid av tre år, på minst två

växtsläkten;

b) inom en tid av sex år, på minst fyra

växtsläkten;

c) inom en tid av åtta år, på alla växt-

släkten som är upptagna på listan.

Unionsstat, vilken skyddar växtsläkte el- ler växtart, som ej är upptagen på listan. äger att antingen begränsa skyddet till med- borgare i unionsstater, som skyddar samma växtsläkte eller växtart, ävensom till fysis- ka eller juridiska personer, som har sitt hemvist eller sitt säte i sådan stat, eller att utsträcka skyddet till medborgare i and- ra unionsstater eller i stater, som är med- lemmar av Parisunionen för skydd av den industriella äganderätten, ävensom till fy- siska eller juridiska personer, som har sitt hemvist eller sitt säte i sådan stat.

5. Varje unionsstat kan, då den under- tecknar denna konvention eller deponerar sitt ratifikations- eller anslutningsinstru- ment, förklara, att den kommer att i fråga om skyddet av växtförädlingsprodukter till- lämpa artiklarna 2 och 3 i Pariskonventio-

ticles 2 et 3 de la Convention de Paris pour la protection de la propriété industrielle.

Article 5

(1) Le droit accordé ä l'obtenteur d'une variété nouvelle ou å son ayant cause a pour effet de soumettre å son autorisation préalable la production, å des fins d'écou- lement commercial, du matériel de repro- duction ou de multiplication végétative, en tant que tel, de cette variété nouvelle, ainsi que la mise en vente et la commercialisa- tion de ee matériel. Le matériel de multipli- cation végétative comprend les plantes en- tiéres. Le droit de 1*obtenteur s'étend aux plantes omementales ou parties de ces plantes normalement commercialisées å d'autres fins que la multiplication, au cas ou elles seraient utilisées commercialement comme materiel de multiplication en vue de la production de plantes d'omement ou de fleurs coupées.

(2) L'obtenteur ou son ayant cause peut subordonner son autorisation ä des con- ditions qulil definit.

(3) L'autorisation de l'obtenteur ou de son ayant cause n”est pas nécessaire pour l'emploi de la variété nouvelle comme source initiale de variation en vue de la création d'autres variétés nouvelles, ni pour la commercialisation de cellesci. Par contre, cette autorisation est requise lorsque l'em— ploi répété de la variété nouvelle est né— cessaire å la production commerciale d'une autre variété.

(4) Chaque Etat de l'Union peut, soit dans sa propre législation, soit dans des arrangements particuliers au sens de l'ar- ticle 29, accorder aux obtenteurs, pour cer- tains genres ou espéces botaniques, un droit plus étendu que celui défini au premier paragraphe du présent article et pouvant notamment s'étendre jusqu'au produit com- mercialisé. Un Etat de l'Union qui accorde un tel droit a la faculté d'en limiter le bénéfioe aux nationaux des Etats de l'Union accordant un droit identique ainsi qu'aux personnes physiques ou morales ayant leur domicile ou siége dans l'un de ces Etats.

nen för skydd av den industriella ägande- rätten.

Artikel 5

1. Den rätt, som tillerkänns förädlaren av en ny sort eller hans rättsinnehavare, innebär, att hans tillstånd måste inhämtas för framställning, i och för kommersiell avsättning, av förökningsmaterial såsöm så- dant av den nya sorten samt för saluhål- lande och försäljning av sådant material. Vegetativt förökningsmaterial innefattar även hela plantor. Förädlarens rätt omfat- tar också plantor av prydnadsväxter eller delar av sådana plantor, vilka normaltzkom- mersiellt utnyttjas för andra ändamål än för- ökning, i fall då de kommersiellt utnyttjas såsom förökningsmaterial för framställning av prydnadsväxter eller snittblommor.

2. Förädlaren eller hans rättsinnehavare kan för meddelande av tillstånd uppställa villkor.

3. Tillstånd av förädlaren eller hans rätts- innehavare erfordras ej då den nya sorten används som utgångsmaterial för'framställ- ning av andra nya sorter och ej 'heller för kommersith utnyttjande av dessa; Däremot erfordras tillstånd, då upprepad användning av den nya sorten är nödvändig för kom- mersiell framställning av en annan sort.

4. Unionsstat kan, antingen genom sin lagstiftning eller genom särskilda överens- kommelser enligt artikel 29, förvissa" värkt- släkten och växtarter tillerkänna förädlaren en mera omfattande rätt än den som angivits i första momentet av denna artikel. Särskilt gäller att denna rätt kan utsträckas "till att omfatta även material som säljs för förbruk- ning. En unionsstat, som medger en sådan rätt, äger att begränsa förmånen till med— borgare i de unionsstater, som medger sam- ma rätt, ävensom till fysiska eller juridiska personer, som har sitt hemvist respektive sitt säte i sådan stat.

; i

Article 6

(1)L'obtenteur d'une variété nouvelle, ou son ayant cause, bénéficie de la protec- tion prévue par la présente Convention lorsque les conditions suivantes sont rem- plies:

a) Quelle que soit l'origine, artificielle ou naturelle, de la variation initiale qui lui a donné naissance, la variété nouvelle doit pouvoir étre nettement distinguée par un ou plusieurs carac- teres importants, de toute autre _va- riété. dont l'existence, au moment ou la protection est demandée, est no- toirement connue. Cette notoriété peut étre établie par diverses ré- férences telles que: culture ou com- mercialisation déjå en cours, inscrip- tion sur un registre officiel de varié— tés effectuée ou en cours, presence dans une collection de référence ou description précise dans une publica- tion.

Les caractéres perrnettant de dé— finir et de distinguer une variété nou— velle peuvent étre de nature mor- phologique ou physiologique. Dans tous les cas, ils doivent pouvoir étre

, d_écrits et reconnus avec précision.

b) Le fait pour une variété d'avoir figuré dans les essais, d'avoir été présentée .å l'inscription ou inscrite å nu registre officiel, ne peut pas étre opp05é ä l'obtenteur de cette variété ou å son ayant cause.

La nouvelle variété ne doit pas, au moment de la demande de protec- tion dans un Etat de l'Union, avoir été offerte å la vente ou commer- cialisée, avec l'accord de l'obtenteur ou de son ayant cause, sur le ter- ritoire de cet Etat, ni depuis plus de quatre ans sur le territoire de tout autre Etat.

c) La variété nouvelle doit étre suf- fisamment homogene, compte tenu des particularités que présente sa re— production sexuée ou sa multiplica- tion végétative.

Artikel 6

l. Förädlaren av en ny sort eller hans rättsinnehavare åtnjuter det skydd som den— na konvention stadgar, när följande villkor är uppfyllda:

a) Den nya sorten skall, vare sig den ur-

sprungliga variation som givit upp- hov till sorten erhållits på artifi- ciell eller naturlig väg, kunna genom ett eller flera viktiga kännetecken klart skiljas från alla andra sorter, vilka vid tiden för ansökningen om skydd är allmänt kända. Att sådan allmän kännedom föreligger kan framgå av olika förhållanden, såsom att sorten redan odlas eller kommer- siellt utnyttjas, intagits i en officiell sortlista eller anmälts till en sådan, förekommer i en referenssamling el— ler noggrant beskrivits i en publika- tion.

De kännetecken, som gör det möj— ligt att beskriva och särskilja en ny sort, kan vara av morfologisk eller fysiologisk art. I varje fall måste de tydligt kunna beskrivas och igenkän- nas.

b) Den omständigheten, att en sort före-

kommit i försök eller anmälts till el- ler upptagits i ett officiellt register, kan ej åberopas mot förädlaren av sorten eller hans rättsinnehavare.

Då skydd för en ny sort söks i en unionsstat, får den ej, med medgivan— de av förädlaren eller hans rättsinne— havare, ha saluhållits eller kommer- siellt utnyttjats i denna stats terri- torium och ej heller sedan mer än fyra år i annan stats territorium.

c) Den nya sorten skall vara tillräck-

ligt homogen med hänsyn tagen till de särdrag, som dess sexuella eller vegetativa förökning betingar.

d) La variété nouvelle doit étre stable dans ses caractéres essentiels, c*est-å- dire rester conforme ä sa définition, å la suite de ses reproductions ou multiplications successives, ou, lors— que l'obtenteur a défini un cycle par— ticulier de reproductions ou de mul- tiplications, å la fin de chaque cycle.

e) La variété nouvelle doit recevoir une denomination conforme aux disposi- tions de l'article 13.

(2) L'octroi de la protection d'une va- riété nouvelle ne peut dépendre d'autres conditions que celles mentionnées ci-dessus, sous réserve que l'obtenteur ou son ayant cause ait satisfait aux formalités prévues par la législation nationale de chaque pays, y compris le paiement des taxes.

Article 7

(1) La protection est accordée aprés un examen de la variété nouvelle en fonction des criteres définis ä l'article 6. Cet examen doit étre approprié å chaque genre ou espece botanique en tenant compte de son systeme habituel de reproduction ou de

multiplication.

(2) En vue de cet examen, les services compétents de chaque pays peuvent exiger de l'obtenteur en de son ayant cause tous renseignements, documents, plants ou se— mences nécessaires.

(3) Durant la période comprise entre le dépöt de la demande de protection d'une variété nouvelle et la décision la concer- nant, tout Etat de 1*Union peut prendre des mesures destinées å défendre l'obten- teur ou son ayant cause contre les agisse- ments abusifs des tiers.

Article 8

(1) Le droit conféré å l'obtenteur d*une variété nouvelle ou å son ayant cause est accordé pour une durée limitée. Celle-ci ne peut étre inférieure å quinze années. Pour les plantes telles que vignes, arbres fruitiers et leurs porte-greffes, arbres forestiers,

(1) Den nya sorten skall vara beständig med hänsyn till sina väsentliga kän— netecken. Detta innebär att den skall förbli överensstämmande med be- skrivningen av sorten efter upprepad förökning eller, i det fall att förädla- ren fastställt en särskild föröknings- cykel, efter avslutandet av varje så- dan cykel.

e) Den nya sorten skall erhålla en be- nämning i enlighet med bestämmel- serna i artikel 13.

2. Beviljandet av skydd för en ny sort får ej vara beroende av andra än här ovan nämnda villkor, dock med förbehåll för att förädlaren eller hans rättsinnehavare uppfyllt de formaliteter, som föreskrivs i varje lands nationella lagstiftning, däri in- begripet erläggande av avgifter.

Artikel 7

1. Skydd beviljas efter en undersökning av den nya sorten med hänsyn tagen till de kriterier, som angivits i artikel 6. Den- na undersökning skall anpassas efter varje växtsläkte eller växtart med beaktande av dess normala förökningssätt.

2. I och för denna undersökning kan ve- derbörande myndigheter i varje land avford- ra förädlaren eller hans rättsinnehavare upplysningar, handlingar, vegetativt mate- rial eller utsäde, som härför krävs.

3. Under perioden mellan ansökningen om skydd för en ny sort och beslutet i a_n- ledning därav äger unionsstat vidta åtgär- der för att skydda förädlaren eller hans rättsinnehavare mot missbruk från tredje mans sida.

Artikel 8

1. Den rätt, som tillerkänns förädlaren av en ny sort eller hans rättsinnehavare, beviljas för en begränsad tid. Den får ej vara under femton år. För sådana växt— slag som vin, fruktträd och deras grund- stammar, skogsträd och prydnadsträd får

malm..mMni,..— mm-.. Mau—..og_-.m.ng.f , _,

v. : lmrkl-HA'EÄÅH =.-..

arbres d'ornement, cette durée minimum est portée å dix-huit années.

(2) La durée de la protection dans un Etat de l'Union s'entend å partir de la date de la délivrance du titre de protection.

(3) Chaque Etat de l'Union a la faculté d'adopter des durées de protection plus longues que celles indiquées ci-dessus et de fixer des durées différentes pour certaines catégories de végétaux, pour tenir compte, en particulier, des exigences de la reglemen- tation sur la production et le commerce des semences et plants.

Article 9

Le libre exercice du droit exclusif ac- cordé å Pobtenteur ou å son ayant cause ne peut etre limité que pour des raisons d'intérét public.

Lorsque cette limitation intervient en vue d”assurer la diffusion des variétés nou- velles, l'Etat de l'Union intéressé doit prendre toutes mesures nécessaires pour que l'obtenteur ou son ayant cause recoive une rémunération équitable.

Article 10

(l) Le droit de l”obtenteur est déclaré nul, en oonformité des dispositions de la législation nationale de chaque Etat de l'Union, si'l est avéré que les conditions fixées aux alinéas a) et b) du paragraphe (1) de l'article 6 n'étaient pas effectivement remplies lors de la délivrance du titre de protection.

(2) Est déchu de son droit l'obtenteur ou son ayant cause qui ne'st pas en mesure de presenter å l'autorité compétente le ma— tériel de reproduction ou de multiplication permettant d'obtenir la variété nouvelle avec ses caractéres morphologiques et phy— siologiques, tels qu'ils ont été définis au moment de son agrément.

(3) Peut étre déchu de son droit Fob- tenteur ou son ayant cause:

a) qui ne présente pas a l'autorité com-

pétente, dans un délai prescrit et apres mise en demeure, le matériel

2. Skyddstiden i en unionsstat räknas från den dag då skyddet meddelades.

3. Varje unionsstat äger att anta längre skyddstider än de som ovan angivits och att bestämma olika skyddstider för vissa grupper av växtslag, särskilt med hänsyn till att anpassa dem till fordringar i förelig- gande reglering av produktionen och handeln med förökningsmaterial.

Artikel 9

Det fria utövandet av den ensamrätt, som tillerkänts förädlaren eller hans rättsinne- havare, kan endast begränsas av hänsyn till det allmänna intresset.

När en sådan begränsning företas i syfte att säkerställa spridning av nya sor- ter, skall staten vidta alla erforderliga åt- gärder så att förädlaren eller hans rättsinne- havare erhåller skälig ersättning.

Artikel 10

]. Förädlarens rätt förklaras ogiltig i en- lighet med bestämmelserna i varje unions- stats inhemska lagstiftning, om det befinns att de i artikel 6 moment 1 under a) och b) fastställda villkoren icke var vederbör- ligen uppfyllda då skyddet meddelades.

2. Förädlarens eller hans rättsinnehava— res rätt är förfallen, om han ej är i stånd att för vederbörande myndighet förete så- dant förökningsmaterial, som möjliggör framställning av den nya sorten med dess morfologiska och fysiologiska egenskaper sådana som de beskrivits vid tiden för skyd- dets beviljande.

3. Förädlarens eller hans rättsinnehava- res rätt kan förklaras förfallen

a) om han ej inom föreskriven tid och

efter uppmaning tillhandahåller ve- derbörande myndighet det föröknings-

de reproduction ou de multiplication, les documents et renseignements jugés nécessaires au contröle de la variété nouvelle, ou ne permet pas l'inspection des mesures prises en vue de la conservation de la variété;

b) qui n'a pas acquitté dans les délais prescrits les taxes dues, le cas échéant, pour le maintien en vigueur de ses droits.

(4) Le droit de l'obtenteur ne peut étre annulé, et l'obtenteur ou son ayant cause ne peut étre déchu de son droit pour d'autres motifs que ceux mentionnés au présent article.

Article 11

(1) L'obtenteur ou son ayant cause a la faculté de choisir l'Etat de l'Union dans lequel il demande, pour la premiere fois, la protection de son droit sur une variété nouvelle.

(2) L'obtenteur ou son ayant cause peut demander & d'autres Etats de l'Union la protection de son droit sans attendre qu'un titre de protection lui ait été délivré par l'Etat de l'Union dans lequel la premiere demande a été faite.

(3) La protection demandée dans diffé- rents Etats de l'Union par des personnes physiques ou morales admises au bénéfice de la présente Convention est indépendante de la protection obtenue pour la méme va- riété nouvelle dans les autres Etats ap- partenant ou non å l'Union.

Article 12

(l) L'obtenteur ou son ayant cause, qui a régulierement fait le dépöt d'une demande pour obtenir la protection d'une variété nouvelle dans l'un des Etats de l'Union, jouit, pour effectuer le dépöt dans les autres Etats de l'Union, d'un droit de priorité pendant un délai de douze mois. Ce délai commence å la date du dépöt de la pre- miere demande. Le jour du dépöt n'est pas compris dans ce délai.

(2) Pour bénéficier des dispositions du

material samt de handlingar och upp- lysningar, som anses behövliga för kontroll av den nya sorten, eller om han ej tillåter myndigheten att ta del av de åtgärder som företagits för att vidmakthålla sorten,

b) om han ej inom stadgad tid erlagt de avgifter som kan ha föreskrivits för bibehållandet av hans rättigheter.

4. Förädlarens rätt får ej förklaras ogil- tig och förädlaren eller hans rättsinneha— vare får ej gå förlustig sin rätt av annan orsak än som sägs i denna artikel. '

Artikel 11

1. Förädlaren eller hans rättsinnehavare äger att välja den unionsstat i vilken han först vill söka skydd för sin rätt till en ny sort.

2. Förädlaren eller hans rättsinnehavare kan i andra unionsstater söka skydd för sin rätt utan att avvakta att skydd meddelas av den unionsstat, i vilken den första ansök- ningen gjordes.

3. Skydd som i olika unionsstater'söks av fysiska eller juridiska personer vilka åt- njuter denna konventions förmåner är obe— roende av det skydd som erhållits för sam- ma nya sort i andra stater inom eller utom unionen.

Artikel 12

1. Förädlaren eller hans rättsinnehavare, som i behörig ordning lämnat in ansökan om skydd för en ny sort i en av unionssta- terna, åtnjuter för sökande av skydd i öv- riga unionsstater prioritet under en tid av tolv månader. Denna tid räknas från den dag då den första ansökningen ingavs. An- sökningsdagen inräknas ej.

2. För att komma i åtnjutande av de för-

paragraphe précédent, le nouveau dépöt doit comporter une requéte en protection de l'obtention, la revendication de la prio- rité de la premiere demande et, dans un délai de trois mois, une copie des docu- ments qui constituent cette demande, certi- fiée conforme par l'administration qui l'aura recue.

(3) L'obtenteur ou son ayant cause jouit d'un délai de quatre ans aprés l'expiration du délai de priorité pour fournir å l'Etat de l'Union, auprés duquel il a été déposé une requéte en protection dans les condi- tions prévues au paragraphe (2), les docu- ments complémentaires et le matériel re- quis par les lois et réglements de cet Etat.

(4) Ne sont pas opposables au dépöt ef- fectué dans les conditions ci-dessus les faits su-rvenus dans le délai fixé au paragraphe (l), tels qu'un autre dépöt, la publication de l'objet de la demande ou son exploita- tion. Ces faits ne peuvent faire naitre aucun droit au profit de tiers ni aucune possession personnelle.

Article 13

(l) Une variété nouvelle doit étre dé- signée par une denomination.

(2) Cette dénomination doit permettre d'identifier la variété nouvelle; elle ne peut notamment se composer uniquement de chiffres.

La denomination ne doit pas étre suscep- tible d'induire en erreur ou de préter å confusion sur les caractéristiques, la valeur ou l'identité de la variété nouvelle ou sur l'identité de l'obtenteur. Elle doit no- tamment étre différente de toute dénomi- nation qui désigne, dans l'un quelconque des Etats de l'Union, les variétés préexis— tantes de la méme espece botanique ou d'une espece voisine.

(3) 11 n'est pas permis å l'obtenteur ou å son ayant cause de déposer comme dé- nomination d'une variété nouvelle une dé- signation pour laquelle il bénéficie, dans un Etat de l'Union, de la protection accor- dée aux marques de fabrique ou de com-

måner som stadgas i föregående moment, skall den nya ansökningen innehålla begä- ran om skydd för den nya sorten, anspråk på prioritet från den första ansökningen och, inom tre månader, avskrift av de hand— lingar av vilka den första ansökningen be- stod, bestyrkt av den myndighet som mot- tagit denna. .

3. Förädlaren eller hans rättsinnehavare åtnjuter en frist av fyra år efter utgången av prioritetstiden för att tillställa den uni- onsstat, hos vilken han sökt skydd enligt moment 2, de kompletterande handlingar och det material, som krävs enligt denna stats lagar och förordningar.

4. Ej kan mot ansökan, som gjorts under ovannämnda förhållanden, åberopas om- ständigheter, vilka uppkommit under den i moment 1 stadgade prioritetstiden, t. ex. en annan ansökan, offentliggörande av före- målet för ansökan eller kommersiellt utnytt- jande av detta. På sådana omständigheter kan icke grundas någon rätt till förmån för tredje man eller någon personlig rätt.

Artikel 13

1. En ny sort skall betecknas med en benämning.

2. Denna benämning skall vara ägnad att identifiera den nya sorten; särskilt gäller att den ej kan bestå enbart av siffror.

Benämningen får ej vara vilseledande el- ler ägnad att framkalla förväxling i fråga om den nya sortens egenskaper, värde eller identitet eller beträffande förädlarens iden- titet. Särskilt skall den skilja sig från varje benämning, som i någon av unionsstatema betecknar redan befintliga sorter av samma eller närbesläktade växtarter.

3. Förädlaren eller hans rättsinnehavare får icke söka registrering såsom sortbe- nämning av en beteckning, för vilken han i någon av unionsstaterna åtnjuter det skydd, som tillerkänts varumärke och som omfat- tar varor av samma eller liknande slag i

merce, et qui couvre des produits iden- tiques ou sirnilaires au sens de la législa- tion sur les marques, ni une désignation susceptible de créer une confusion avec cette marque, sauf s'il s'engage å renoncer är son droit ä la marque lorsqu'interviendra l'enregistrement de la denomination de la variété nouvelle.

Si l'obtenteur ou son ayant cause effec- tue néanmoins le dépöt de la denomination, il ne peut plus, des que cette derniére est enregistrée, faire valoir de droit a la marque de fabrique ou de commerce pour les pro- duits susvises.

(4) La denomination de la variété nou- velle est déposée par l'obtenteur ou son ayant cause auprés du service prévu å l'ar- ticle 30. S'il est avéré que cette denomina- tion ne répond pas aux exigences des para- graphes précédents, le service refuse de l'en- registrer et exige que l'obtenteur ou son ayant cause propose, dans un délai prescrit, une autre denomination. La denomination est enregistrée en méme temps qu'est dé- livré le titre de protection conformément aux dispositions de l'article 7.

(5) Une variété nouvelle ne peut étre déposée dans les Etats de l'Union que sous la méme denomination. Le service compé- tent pour la délivrance du titre de protec- tion dans chacun des Etats est tenu d'en- registrer la 'dénomination ainsi déposée, å moins qu'il ne constate la non-convenance de cette denomination dans ledit Etat. Dans ce cas, il peut exiger que l'obtenteur ou son ayant cause propose une traduction de la denomination initiale ou une autre déno- mination convenable.

(6) Lorsque la denomination d'une va- riété nouvelle est déposée aupres du ser— vice competent d'un Etat de l'Union, celui- ci la communique au Bureau de l'Union prévu å l'article 15, qui en informe les ser- vices compétents des autres Etats de l'Union. Tout Etat de l'Union peut trans— mettre par l'intermédiaire dudit Bureau, ses objections éventuelles å l'Etat qui a fait la communication.

märkeslagstiftningens mening, ej heller av en beteckning, som är ägnad framkalla för- växling med sådant märke; registrering får dock sökas, om han förbinder sig att avstå från sin märkesrätt när registreringen av benämningen på den nya växtsorten kom- mer till stånd.

Om förädlaren eller hans rättsinnehavare likväl söker registrering av märke såsom sortbenämning kan han, sedan registrering skett, ej längre göra gällande någon märkes- rätt för ifrågavarande varor.

4. Ansökan om registrering av benäm- ning på en ny sort skall av förädlaren eller hans rättsinnehavare göras hos den myndig- het, som avses i artikel 30. Om det visar sig, att benämningen ej uppfyller de i föregåen- de moment ställda villkoren, skall myndig- heten vägra att registrera den samt anmoda förädlaren eller hans rättsinnehavare att inom viss föreskriven tid föreslå annan be- nämning. Benämningen registreras samtidigt som skydd meddelas enligt bestämmelserna i artikel 7.

5. När ansökan om skydd för en ny sort göres i flera unionsstater, skall det ske un- der en och samma benämning. Vid beviljan- de av skydd är vederbörande myndighet i varje stat skyldig att registrera benämning- en, sådan den föreligger, om myndigheten icke finner att benämningen är olämplig i denna stat. I sådant fall skall myndigheten anmoda förädlaren eller hans rättsinneha- vare att föreslå en översättning av den ur- sprungliga benämningen eller en annan lämplig benämning.

6. Då ansökan om registrering av be— nämning på en ny sort göres hos vederbö- rande myndighet i en unionsstat, skall denna lämna meddelande om benämningen till den i artikel 15 nämnda byrån för unionen, vil- ken därom skall underrätta vederbörande myndigheter i övriga unionsstater. Alla uni- onsstater kan genom nämnda byrås förmed- ling översända sina eventuella invändningar till den stat, som lämnat meddelande om be- nämningen.

___.__-_-.-.....-.___l

Le service compétent de chaque Etat de l'Union notifie tout enregistrement de dé- nomination d'une variété nouvelle et tout refus d'enregistrement au Bureau de l'Union qui en informe les services compétents des autres Etats de cette Union. Les enregis- trements sont également portés a la con- naissance des Etats membres de l'Union de Paris pour la protection de la propriété in- dustrielle par les soins du Bureau.

(7) Celui qui, dans un des Etats de l'Union, procéde å la mise en vente ou å la commercialisation du materiel de repro- duction ou de multiplication végétative d'une variété nouvelle, est tenu d'utiliser la denomination de cette variété nouvelle, méme aprés l'expiration de la protection de cette variété, pour autant que, confor- mément aux dispositions du paragraphe (10), des droits antérieurs ne s'opposent pas å cette utilisation.

(8) Du jour ou un titre de protection a été délivré å un obtenteur ou å son ayant cause dans un Etat de l'Union:

a) la denomination de la variété nouvelle ne peut, dans aucun des Etats de l'Union, étre utilisée comme dénomination d'une autre variété de la méme espece bota- nique ou d'une espece voisine;

b) la denomination de la variété nouvelle est considérée comme la désignation générique pour cette variété. En consé- quence, pour une dénomination iden- tique ä celle de la variété nouvelle ou susceptible de créer une confusion avec elle, nul ne peut, sous reserve des dis- positions du paragraphe (10), en deman- der l'enregistrement, ni obtenir la pro- tection, ä titre de marque de fabrique ou de commerce, pour des produits identiques ou similaires, au sens de la législation sur les marques, dans un Etat quel-conque de l'Union.

(9) Pour le méme produit, il est permis d'ajouter a la denomination de la variété nouvelle une marque de fabrique ou de commerce.

(10) Il n'est pas porté atteinte aux droits antérieurs de tiers portant sur des signes

Vederbörande myndighet i varje unions- stat skall underrätta unionens byrå om varje registrering av benämningar på nya sorter och om varje beslut varigenom sådan regist- rering vägrats. Byrån skall därom under- rätta vederbörande myndigheter i övriga unionsstater. Uppgifter om registreringarna skall likaledes genom byråns försorg sändas till medlemsstaterna i Parisunionen för skydd av den industriella äganderätten.

7. Envar som i en av unionsstaterna ut- bjuder eller försäljer förökningsmaterial av en ny sort, är skyldig att använda benäm- ningen på den nya sorten, även efter det att skyddet för sorten upphört, såvida icke, i enlighet med bestämmelserna i moment 10, äldre rättigheter utgör hinder häremot.

8. Från och med den dag skydd medde- lats en förädlare eller hans rättsinnehavare i en unionsstat:

a) kan benämningen på den nya sorten ej i någon av unionsstaterna användas som benämning på annan sort av samma el- ler närstående art;

b) skall benämningen på den nya sorten an- ses såsom generisk beteckning för denna sort. I följd härav kan icke i någon av unionsstaterna, såvida ej annat följer av bestämmelserna i moment 10, en beteck- ning, som är identisk med benämningen på den nya sorten eller är ägnad att framkalla förväxling med denna, anmä- las till registrering eller meddelas skydd som varukännetecken för varor av sam- ma eller liknande slag i märkeslagstift- ningens mening.

9. Det är tillåtet att, för samma produkt, till benämningen på den nya sorten foga ett varukännetecken.

10. Intrång göres ej i tredje mans äldre rättigheter rörande kännetecken, som tjänar

servant ä distinguer leurs produits ou leur entreprise. Si, en vertu d'un droit antérieur, l'utilisation de la denomination d'une va- riété nouvelle est interdite å une personne qui, conformément aux dispositions du pa— ragraphe (7), est obligée de l'utiliser, le ser- vice compétent exige, le cas échéant, que l'obtenteur ou son ayant cause propose une autre denomination pour la variété nou- velle.

Article 14

'(l) Le droit reconnu å l'obtenteur selon les dispositions de la présente Convention est indépendant des mesures adoptées dans chaque Etat de l'Union en vue d'y régle- menter la production, le contröle et la com- mercialisation des semences et plants.

(2) Toutefois, ces derniéres mesures de— vront éviter, autant que possible, de faire obstacle a l'application des dispositions de la présente Convention.

Article 15

Les organes permanents de l'Union sont:

a) le Conseil;

b) le Secretariat général, dénommé Bureau de l'Union internationale pour la pro- tection des obtentions végétales. Ce Bu- reau est placé sous la Haute surveillance de la Confederation suisse.

Article 16

(1) Le Conseil est composé des repré- sentants des Etats de l'Union. Chaque Etat de l'Union nomme un représentant au Con- seil et un suppleant.

(2) Les représcntants ou suppléants peuvent étre accompagnés d'adjoints ou de conseillers.

(3) Chaque Etat de l'Union dispose d'une voix au Conseil.

Article 17

(1) Les Etats signataires de la présente Convention, qui ne l'ont pas encore rati-

till att utmärka hans varor eller företag. Om i kraft av en äldre rättighet någon, som en- ligt bestämmelserna i moment 7 är ålagd att bruka benämningen på en ny sort, är för- hindrad göra detta, skall vederbörande myn- dighet i förekommande fall anmoda föräd- laren eller hans rättsinnehavare att föreslå en annan benämning för den nya sorten.

Artikel 14

1. Den rätt, som enligt bestämmelserna i denna konvention tillerkänts förädlaren, är oberoende av de åtgärder, som unionsstat vidtar för att därstädes reglera produktio- nen, kontrollen och handeln med förök- ningsmaterial.

2. Det bör dock såvitt möjligt undvikas, att sådana åtgärder hindrar tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention.

Artikel 15

Unionens permanenta organ är:

a) rådet;

b) generalsekretariatet, som benämns inter- nationella unionens byrå för skydd av växtförädlingsprodukter. Denna byrå är underställd det Schweiziska Edsförbun- dets höga överinseende.

Artikel 16

l. Rådet består av representanter för unionens stater. Varje unionsstat utser en representant till rådet och en suppleant.

2. Representanterna eller suppleanterna kan åtföljas av assistenter eller rådgivare.

3. Varje unionsstat har en röst i rådet.

Artikel 17

1. Denna konventions signatärstater, som ännu ej ratificerat konventionen, är i egen-

fiée, sont invités å titre d'observateurs aux réunions du Conseil. Leurs representants ont voix consultative.

(2) A ces réunions peuvent également étre invités d'autres observateurs ou des experts.

Article 18

(l) Le Conseil élit parmi ses membres un Président et un premier Vice-président. Il peut élire d'autres Vice-presidents. Le pre- mier Vice-president remplace de droit le Président en cas d'empéchement.

(2) La durée du mandat du Président est de trois ans.

Article 19

(1) Le Conseil se réunit sur convocation de son Président.

(2) Il tient une session ordinaire une fois par an. En outre, le Président peut réunit le Conseil är son initiative; il doit le réunir dans un délai de trois mois quand un tiers au moins des Etats de l'Union en a fait la demande.

Article 20

(l) Le Conseil établit son réglement in- térieur.

(2) Le Conseil établit le reglement admi- nistratif et financier de l'Union, le Gou- vernement de la Confédération suisse en- tendu. Le Gouvemement de la Confédéra- tion suisse en assure l'exécution.

(3) Ces reglements et leurs modifications éventuelles doivent étre adoptés å la majo- rité des trois quarts des Etats de l'Union.

Article 21

Les missions du Conseil sont les sui- vantes:

a) étudier les mesures propres å assurer la. sauvegarde et är favoriser le dévelop- pement de l'Union;

b) examiner le rapport annuel d'activité de

skap av observatörer inbjudna till rådets sammanträden. Deras representanter har konsulterande röst.

2. Till dessa sammanträden kan jämväl inbjudas andra observatörer eller sakkun— niga.

Artikel 18

l. Rådet väljer bland sina medlemmar en ordförande och en förste viceordförande. Det kan välja ytterligare viceordförande. Vid förfall för ordföranden ersätts denne stadgeenligt av förste viceordföranden.

2. Uppdrag såsom ordförande gives för en tid av tre år.

Artikel 19

1. Rådet sammanträder på ordförandens kallelse.

2. Det håller ett ordinarie sammanträde en gång om året. Dessutom kan ordföran- den sammankalla rådet på eget initiativ; han skall sammankalla detta inom tre månader när minst en tredjedel av unions- staterna gjort framställning därom.

Artikel 20

l. Rådet fastställer sin arbetsordning.

2. Efter hörande av Schweiziska Edsför- bundets regering, antar rådet unionens ad- ministrativa och finansiella reglemente. Schweiziska Edsförbundets regering svarar för dettas genomförande.

3. Dessa förordningar och deras eventu- ella ändringar skall godkännas med tre fjär— dedels majoritet av unionsstaterna.

Artikel 21

Rådets uppgifter är följande:

a) undersöka lämpliga åtgärder för att trygga unionens bestånd och främja dess utveckling;

b) granska årsberättelsen för unionens

l'Union et établir le programme des travaux futurs de celle-ci;

c) donner au Secrétaire général, dont les attributions sont fixées å l'article 23, toutes directives nécessaires, y compris celles concemant la liaison avec les ser- vices nationaux;

d) examiner et approuver le budget de l'Union et fixer, conformément aux dis- positions de l'article 26, la contribution de chaque Etat membre;

e) examiner et approuver les comptes pré- sentés par le Secrétaire général;

f) fixer, conformément aux dispositions de l'article 27, la date et le lieu des confé— rences prévues par ledit article et prendre les mesures nécessaires å leur preparation;

g) faire au Gouvernement de la Confédé- ration suisse les propositions concemant la nomination du Secrétaire général et des fonctionnaires du cadre supérieur;

h) d'une maniere générale, prendre toutes decisions en vue du bon fonctionnement de l'Union.

Article 22

Les décisions du Conseil sont prises å la majorité simple des membres présents, sauf dans les cas prévus par les articles 20, 27, 28 et 32, ainsi que pour le vote du bud- get et la fixation des contributions de chaque Etat. Dans ces deux derniers cas, la majorité requise est celle des trois quarts des membres présents.

Article 23

(l) Le Bureau de l'Union est chargé d'exécuter toutes les missions et tåches qui lui sont confiées par le Conseil. Il est dirigé par le Secrétaire général.

(2) Le Secrétaire général est responsable devant le Conseil; il assure l'exécution des décisions du Conseil.

Il présente le budget å l'approbation du Conseil et en assure l'exécution.

Il rend compte annuellement au Conseil

verksamhet och fastställa programmet för dess framtida arbete;

c) till generalsekreteraren, vars åligganden fastställts i artikel 23, ge alla erforder- liga direktiv inbegripet sådana, som av- ser samband med de inhemska myndig- heterna;

d) granska och godkänna unionens budget och enligt bestämmelserna i artikel 26 fastställa bidrag för varje medlemsstat;

e) granska och godkänna de av generalsek- reteraren framlagda räkenskaperna;

f) enligt bestämmelserna i artikel 27 fast- ställa datum och plats för de samman- träden, som i sagda artikel angivits, och vidta erforderliga åtgärder för att för- bereda dessa;

g) hos Schweiziska Edsförbundets regering framlägga förslag till utnämning av ge- neralsekreterare och ledande befattnings- havare;

h) i stort sett fatta alla beslut syftande till ett ändamålsenligt utövande av unionens verksamhet.

Artikel 22

Rådets beslut fattas med enkel majoritet av närvarande medlemmar, med undantag av beslut om de i artiklarna 20, 27, 28 och 32 angivna fallen samt då omröstning gäller budgeten och fastställande av bidrag för varje stat. I de senare båda fallen behövs tre fjärdedelars majoritet av de närvarande medlemmarna.

Artikel 23

1. Unionens byrå har att fullgöra alla uppdrag och åligganden, som av rådet an— förtrotts åt den. Byrån leds av generalsekre- teraren.

2. Generalsekreteraren är ansvarig inför rådet; han vakar över verkställigheten av rådets beslut. Han framlägger budgeten för rådets god- kännande och vakar över verkställigheten av denna. Han redovisar årligen hos rådet för sin

de sa gestion et lui présente un rapport sur les activités et la situation financiere de l'Union.

(3) Le Secrétaire général et les fonction- naires du -cadre supérieur sont nommés, sur proposition du Conseil, par le Gouverne- ment de la Confédération suisse qui fixe les conditions de leur engagement.

Le statut et la rémunération des autres cadres du Bureau de l'Union sont fixes par le reglement administratif et financier.

Article 24

Le Gouvernement de la Confédération suisse surveille les dépenses du Bureau de l'Union internationale pour la protection des obtentions végétales ainsi que les comp- tes de ce dernier. ll présente au Conseil un rapport annuel sur sa mission de contröle.

Article 25

Les modalités de la cooperation technique et administrative de l'Union pour la protec- tion des obtentions végétales et des Unions gérées par les Bureaux internationaux réunis pour la protection de la propriété indus- -:rielle, littéraire et artistique seront determi- iées par un réglement, établi par le Gouver- 1ement de la Confederation suisse en accord avec les Unions intéressées.

Article 26

(l) Les dépenses de l'Union sont couver-

tes:

a) par les contributions annuelles des Etats de l'Union;

b) par la rémunération de prestations de services;

c) par des recettes diverses.

(2) Pour déterminer le montant de leur contribution annuelle, les Etats de l'Union sont répartis en trois classes:

lre classe . . cinq unités 2e classe . . trois unités

3e classe . . une unité—

Chaque Etat de l'Union contribue å rai-

förvaltning och underställer rådet berättelse för unionens verksamhet och finansiella läge.

3. Generalsekreteraren och de ledande befattningshavarna utnämns på rådets för- slag av Schweiziska Edsförbundets regering, som bestämmer anställningsvillkoren.

Tjänsteställning och avlöningsförhållan- den för övriga befattningshavare fastställs i det administrativa och finansiella regle- mentet.

Artikel 24

Schweiziska Edsförbundets regering har överinseende över utgifterna för internatio- nella unionens byrå för skydd av växtföräd- lingsprodukter och över dennas räkenska- per. Den framlägger för rådet en årsrap- port angående sitt kontrolluppdrag.

Artikel 25

Formen för tekniskt och administrativt samarbete mellan unionen för skydd av växtförädlingsprodukter och unionerna, som förvaltas av de förenade internationella byråerna för skydd av industriell, litterär och konstnärlig äganderätt, skall fastställas genom ett av Schweiziska Edsförbundets regering, i samråd med vederbörande unio- ner, upprättat reglemente.

Artikel 26

l. Unionens utgifter täcks: a) med unionsstaternas årsbidrag; b) med ersättning för fullgjorda uppdrag;

0) med andra slags inkomster.

2. För att fastställa beloppet på årsbidrag är unionsstaterna fördelade på tre klasser:

lzsta klass . . fem enheter

2:dra klass . . tre enheter

3:dje klass . . en enhet

Varje unionsstat bidrar i förhållande till

son du nombre d'unités de la classe å la- quelle il appartient.

(3) La valeur de l'unité de participation est obtenue en divisant, pour la période budgétaire considérée, le montant total des dépenses nécessairement couvertes par les contributions des Etats par le nombre total des unités.

(4) Chacun des Etats de l'Union désigne, au moment de son accession, la classe dans laquelle il désire étre rangé. Toutefois, cha— que Etat de l'Union peut déclarer ultérieure- ment qu'il désire étre rangé dans une autre classe.

Cette declaration doit intervenir six mois au moins avant la fin de l'exercice précé- dant celui pour lequel le changement de classe prend effet.

Article 27

(1) La présente Convention est soumise å des revisions périodiques en vue d'y intro- duire les améliorations de nature å perfec- tionner le systéme de l'Union.

(2) A cet effet, des Conferences ont lieu tous les cinq ans, å moins que le Conseil, a la majorité des cinq sixiémes des membres présents, n'estime que la tenue d'une telle Conférence doit étre avancée ou retardée.

(3) La Conference ne délibere valable- ment que si la moitié au moins des Etats membres de l'Union y sont représentés.

Pour étre adopté, le texte revisé de la Convention doit recueillir la majorité des cinq sixiémes des Etats membres de l'Union représentés å la Conferénce.

(4) Le texte revisé entre en vigueur, å l'égard des Etats de l'Union qui l'ont ratifié, lorsqu'il a été ratifié par les cinq sixiémes des Etats de l'Union. L'entrée en vigueur in- tervient trente jours aprés le dépöt du der- nier des instruments de ratification. Toute- fois, si la majorité des cinq sixiemes des Etats de l'Union représentés a la Confé- rence estime que le texte revisé comporte des modifications d'une nature telle qu'elles excluent, pour les Etats de l'Union qui ne ratifieraient pas ledit texte, la possibilité de

3. Värdet på varje deltagarenhet erhålls genom att för den avsedda budgetperioden totalbeloppet av de utgifter, som måste täc- kas genom staternas bidrag, divideras med totala antalet enheter.

4. Vid sin anslutning till konventionen uppger varje unionsstat den klass den öns— kar tillhöra. Emellertid kan varje unionsstat sedermera förklara, att den önskar tillhöra en annan klass.

Denna förklaring skall göras minst sex månader före utgången av det verksamhets- år, som föregår det år, för vilket klassför- ändringen skall gälla.

Artikel 27

l. Förevarande konvention underkastas periodiska revideringar för att i densamma införa sådana ändringar, som är ägnade att förbättra det för unionen gällande sy- stemet.

2. För detta ändamål hålls konferenser vart femte år, såvida icke rådet med fem sjättedelars majoritet av närvarande med- lemmar beslutar, att dylik konferens skall hållas vid en tidigare eller senare tidpunkt.

3. Konferensen är beslutmässig endast när minst hälften av unionens medlemssta- ter därvid är företrädda. För att bli antagen skall konventionens reviderade text samla en majoritet på fem sjättedelar av de vid konferensen företrädda unionsstaterna.

4. Den reviderade texten träder i kraft gentemot de unionsstater som ratificerat densamma, då den ratificerats av fem sjät- tedelar av unionsstaterna. Ikraftträdandet sker trettio dagar sedan det sista ratifika- tionsinstrumentet deponerats. Anser emel- lertid en majoritet på fem sjättedelar av de vid konferensen företrädda unionsstaterna, att den reviderade texten innehåller änd- ringar av sådan beskaffenhet att de för unionsstater, som ej ratificerat denna text, utesluter möjligheten att gentemot de övriga

rester liés par le texte antérieur å l'égard des autres Etats de l'Union, l'entrée en vigueur du texte revisé intervient deux ans apres le dépöt du dernier des instruments de ratification. En pareil cas, le texte anté- rieur cesse, å compter de ladite entrée en vigueur, de lier les Etats ayant ratifié le texte revisé.

Article 28

(l) Les langues francaise, allemande et anglaise sont utilisées par le Bureau de l'Union dans l'accomplissement de ses mis- sions.

(2) Les réunions du Conseil ainsi que les Conférences de revision se tiennent en ces trois langues.

(3 Le Conseil peut décider, en tant que de besoin, å la majorité des trois quarts des membres presents, que d'autres langues seront utilisées.

Article 29

Les Etats de l'Union se réservent la faculté de conclure entre eux des arrange- ments particuliers pour la protection des obtentions végétales, en tant que ces arrange- ments ne contreviennent pas aux disposi— tions de la présente Convention.

Les Etats de l'Union qui n'ont pas parti- cipé å de tels arrangements sont admis ä y adhérer sur leur demande.

Article 30

(l) Chaque Etat de l'Union s'engage å prendre toutes mesures nécessaires pour l'application de la présente Convention.

ll s'engage notamment:

a) å assurer aux ressortissants des autres Etats de l'Union les recours légaux appropriés leur permettant de défendre efficacement les droits prévus par la présente Convention;

b) å établir un service spécial de la protec- tion des obtentions végétales ou å char- ger un service déjå existant de cette pro- tection;

unionsstaterna förbli bundna av den före- gående texten, inträder ikraftträdandet av den reviderade texten två år efter det att det sista av ratifikationsinstrumenten har deponerats. I detta fall upphör den tidigare texten från och med detta ikraftträdande att binda stater, som ratificerat den revide- rade texten.

Artikel 28

1. Vid fullgörande av sina uppdrag an- vänder unionens byrå franska, tyska och engelska språken.

2. Rådets sammanträden och revisions- konferenserna hålls på dessa tre språk.

3. Rådet kan, om så behövs, med tre fjär- dedels majoritet av närvarande medlemmar bestämma att andra språk skall användas.

Artikel 29

Unionsstaterna förbehåller sig rätten att sinsemellan träffa särskilda överenskommel— ser för skydd av växtförädlingsprodukter i den mån dessa överenskommelser ej strider mot bestämmelserna i förevarande konven- tion.

Unionsstater, som ej deltagit i sådana överenskommelser, är oförhindrade att, på gjord framställning, ansluta sig till de- samma.

Artikel 30

1. Varje unionsstat förbinder sig att vidta alla erforderliga åtgärder för tillämpning av förevarande konvention. Särskilt förbinder den sig:

a) att åt övriga unionsstaters medborgare tillförsäkra lämpliga rättsmedel för att möjliggöra ett effektivt försvar av de i denna konvention medgivna rättigheter- na;

b) att inrätta ett särskilt organ för skydd av växtförädlingsprodukter eller uppdra åt ett redan befintligt organ detta skydd;

C) är assurer la communication au public des informations relatives å cette protec- tion et au minimum la publication périodique de la liste des titres délivrés. (2) Des accords particuliers peuvent égale- ment étre conclus entre les Etats de l'Union, en vue de l'utilisation éventuelle en commun de service chargés de procéder å l'examen des variétés nouvelles, prévu å l'article 7, et au rassemblement des collections et docu- ments de référence nécessaires.

(3) Il est entendu qu'au moment du dépöt de son instrument de ratification ou d'adhé— sion, chaque Etat doit étre en mesure, con- formément å sa législation interne, de don- ner effet aux dispositions de la présente Convention.

Article 31

(1) La présente Convention est ouverte jusqu'au deux décembre mil neuf cent soixante-deux å la signature des Etats repré- sentés å la Conférence de Paris pour la protection des obtentions végétales.

(2) La présente Convention est soumise å ratification; les instruments de ratification sont déposés auprés du Gouvernement de la République francaise, qui notifie ce depöt aux Etats signataires.

(3) Des qu'elle a été ratifiée par trois Etats au moins, la Convention entre en vigueur entre ces Etats trente jours aprés le dépöt du troisiéme instrument de ratifica- tion. A l'égard de chacun des Etats par lesquels elle est ratifiée ultérieurement, elle entre en vigueur trente jours apres le dépöt de son instrument de ratification.

Article 32

(1) La présente Concention est ouverte å l'adhésion des Etats non signataires dans les conditions prévues aux paragraphes (3) et (4) du présente article.

(2) Les demandes d'adhésion sont adres- sées au Gouvernement de la Confédération suisse, qui les notifie aux Etats de l'Union.

(3) Les demandes d'adhésion sont étu-

c) att offentliggöra meddelanden röraide detta skydd, åtminstone ett periodskt offentliggörande av förteckningen på meddelade skyddsrättigheter.

2. Särskilda överenskommelser kan oekså träffas mellan unionsstaterna för eventlellt gemensamt anlitande av organ som har att genomföra den i artikel 7 föreskrivna un- dersökningen av nya växtsorter och att :öra samman erforderliga kollektioner och do— kument i referenssyfte.

3. Det är underförstått att vid den tid- punkt, då ratifikations- eller anslutningin- strumenten deponeras, varje stat skall erligt sin nationella lagstiftning vara i stånd att låta förevarande konventions bestämmelser gå i verkställighet.

Artikel 31

1. Denna konvention står intill den ardre december nittonhundrasextiotvå öppen för undertecknande av de stater, som fire- trätts vid Pariskonferensen för skydd av växtförädlingsprodukter.

2. Förevarande konvention är underkas- tad ratifikation; ratifikationsinstrumerten deponeras hos Franska Republikens rege- ring, som har att om depositionerna norifi— cera signatärstaterna.

3. Så snart konventionen ratificerats av minst tre stater, träder konventionen i k'aft mellan dessa stater trettio dagar efter det att det tredje ratifikationsinstrumentet de- ponerats. Gentemot var och en av de stater, som senare ratificerar konventionen, tr'zder denna i kraft trettio dagar efter det statens ratifikationsinstrument deponerats.

Artikel 32

1. Denna konvention står öppen för an- slutning av icke-signatärstater under de vill- kor, som uppställts i momenten 3 och 4 i denna artikel.

2. Ansökningar om anslutning skall till- ställas Schweiziska Edsförbundets regerng, som notificerar unionsstaterna därom.

3. Ansökningar om anslutning grandtas

diées par le Conseil en tenant compte no- tamment des dispositions de l'article 30.

Eu égard å la nature de la décision qui doit intervenir, et är la différence de la régle retenue pour les Conférences de revi- sion, l'adhésion d'un Etat non signataire est acquise si sa demande est acceptée a la majorité des quatre cinquiemes des membres présents.

Au moment du vote, les trois quarts des Etats de l'Union doivent étre représentés.

(4) En cas de décision favorable, l'instru- ment d'adhésion est déposé auprés du Gouvernement de la Confédération suisse, qui notifie ce dépöt aux Etats de l'Union.

L'adhésion prend effet trente jours apres le dépöt de cet instrument.

Article 33

(1) Au moment de la ratification de la Convention s'il s'agit d'un Etat signataire, ou en présentant sa demande d'adhésion s'il s'agit d'un autre Etat, chaque Etat in- dique, dans le premier cas, au Gouverne- ment de la République francaise ou, dans le deuxiéme cas, au Gouvernement de la Confederation suisse, la liste des genres ou espéces pour lesquels il s'engage å appliquer les dispositions de la Convention dans les conditions prévues a l'article 4. Il précise, en outre, dans le cas de genres ou espéces visés au paragraphe (4) dudit article, s'il entend se prévaloir de la faculté de limita- tion ouverte par cette disposition.

(2) Chaque Etat de l'Union qui décide ultérieurement d'appliquer les dispositions de la Convention å d'autres genres ou espéces, transmet les mémes indications que celles prévues au paragraphe (l) du présent article au Gouvernement de la Confédéra- tion suisse et au Bureau de l'Union, au moins trente jours avant la mise en applica- tion de sa décision.

(3) Le Gouvernement de la République francaise ou, le cas échéant, le Gouverne- ment de la Confédération suisse, transmet imrrédiatement ä tous les Etats de l'Union

av rådet under beaktande särskilt av be- stämmelserna i artikel 30.

Med hänsyn till beskaffenheten av det beslut som skall fattas, vinner, med avvi- kelse från den för revisionskonferensema uppställda regeln, en icke-signatärstats an- sökan om anslutning bifall därest den god- känns med fyra femtedelars majoritet av närvarande medlemmar.

Vid omröstning skall tre fjärdedelar av unionsstaterna vara företrädda.

4. Bifalles ansökan om anslutning, depo- neras anslutningsinstrumentet hos Schweizis- ka Edsförbundets regering, som notificerar unionsstaterna härom. Anslutningen går i verkställighet trettio dagar efter det instrumentet deponerats.

Artikel 33

1. Vid konventionens ratificering av en signatärstat eller vid en icke-signatärstats ingivande av ansökan om anslutning lämnar staten i första fallet till Franska Republi- kens regering och i andra fallet till Schwei- ziska Edsförbundets regering en lista över de växtsläkten eller växtarter, för vilka den förpliktar sig att tillämpa konventionens be- stämmelser under de i artikel 4 uppställda villkoren. Om det är fråga om växtsläkten eller växtarter, som avses i artikel 4 mo- ment 4, anger staten dessutom huruvida den avser att utnyttja den däri angivna möjlig- heten att stadga begränsningar.

2. Varje unionsstat, som sedermera beslu- tar att tillämpa konventionens bestämmelser på andra växtsläkten eller växtarter, över- lämnar minst trettio dagar före beslutets ikraftträdande till Schweiziska Edsförbun- dets regering och till unionens byrå samma uppgifter som angivits i moment 1 i denna artikel.

3. Franska Republikens regering eller Schweiziska Edsförbundets regering vidare— befordrar omedelbart till samtliga unions- stater de i momenten 1 och 2'i denna arti-

les indications visées aux paragraphes (1) et (2) du present article.

Article 34

(1) Tout Etat de l'Union déclare, au mo- ment de la signature, de la ratification ou de l'adhésion, si la Convention est appli- cable å l'ensemble ou å une partie de ces territoires ou å un, å plusieurs, ou å l'en- semble des Etats ou territoires pour les- quels il est habile å stipuler.

Il peut, å tout moment, par la suite, en vertu d'une notification au Gouvernement de la Confederation suisse, compléter cette declaration. La notification prend effet trente jours aprés sa réception par ce der- nier Gouvernement.

(2) Le Gouvernement qui a recu les dé- clarations ou notifications mentionnées au paragraphe (1) du présent article en informe tous les Etats de l'Union.

Article 35

Nonobstant les dispositions de l'article 6, tout Etat de l'Union a la faculté, sans qu'il en résulte d'obligation pour les autres Etats de l'Union, de limiter l'exigence de nou- veeuté prévue å l'article susvisé, en ce qui concerne les variétés de création recente, existant au moment de l'entrée en vigueur de la présente Convention å l'égard dudit Etat.

Article 36

(1) Si, au moment de l'entrée en vigueur de la présente Convention a l'égard d'un Etat de l'Union, l'obtenteur d'une variété nouvelle protégée dans cet Etat ou son ayant cause bénéficie dans ledit Etat de la protection de la denomination de cette va- riété å titre de marque de fabrique ou de commerce pour des produits identiques ou similaires au sens de la législation sur les marques, il peut, soit renoncer å la protec- tion å titre de marque de fabrique ou de commerce, soit déposer une nouvelle déno-

Artikel 34

1. Varje unionsstat förklarar vid konven- tionens undertecknande, dess ratificering el- ler vid anslutning till densamma huruvida konventionen är tillämplig på unionsstatens territorium i dess helhet eller del därav eller på en, flera eller samtliga stater eller territorier, för vilka den är berättigad att fatta beslut.

Den kan sedermera när som helst genom notifikation till Schweiziska Edsförbundets regering fullständiga denna förklaring. Noti- fikationen går i verkställighet trettio dagar efter det sistnämnda regering mottagit den- samma.

2. Regering, som mottagit de i moment 1 i denna artikel omnämnda förklaringarna och notifikationema, underrättar samtliga unionsstater därom.

Artikel 35

Oavsett bestämmelserna i artikel 6 är varje unionsstat, utan att någon förpliktelse för de övriga unionsstaterna därav uppstår, befogad att begränsa det i sagda artikel uppställda nyhetskravet beträffande sorter, som finns vid konventionens ikraftträdande i staten men framställts kort tid dessförin- nan.

Artikel 36

1. Om vid tiden för konventionens ikraft— trädande i en unionsstat sortbenämningen för en i denna stat skyddad ny sort är för förädlaren eller hans rättsinnehavare skyd— dad i denna stat såsom varukännetecken för samma eller liknande varor i varumärkes- lagstiftningens mening, kan denne antingen avstå från märkesskyddet eller i stället för den föregående benämningen föreslå en ny benämning för sorten. Har en ny sortbe- nämning ej föreslagits inom sex månader kan förädlaren eller hans rättsinnehavare ej

mination pour la variété au lieu de la dé- nomination ancienne. Si, dans un délai de six mois, une nouvelle denomination n'est pas déposée, l'obtenteur ou son ayant cause ne peut plus faire valoir de droit å la marque de fabrique ou de commerce pour les produits susvisés.

(2) Si une nouvelle dénomination est en- registrée pour la variété, l'obtenteur ou son ayant cause ne peut interdire l'utilisation de la denomination antérieure qu'apres l'expi- ration d'un délai d'une année å compter de la publication de l'enregistrement de la nouvelle denomination, aux personnes qui, avant l'entrée en vigueur de la présente Convention, étaient tenues d'utiliser l'an- cienne dénomination.

Article 37

La présente Convention ne saurait por- ter atteinte aux droits acquis soit en vertu des législation nationales des Etats de l'Union, soit par suite d'accords intervenus entre ces Etats.

Article 38

(1) Tout différend entre deux ou plu- sieurs Etats de l'Union, qui concerne l'in- terprétation ou l'application de la présente Convention et n'a pas été réglé par voie de négociation est, sur demande de l'un des Etats intéressés, soumis au Conceil qui s'emploie å provoquer un accord entre les- dits Etats.

(2) Si un tel accord n'est pas réalisé dans un délai de six mois å compter du moment ou le Conseil a été saisi du différend, celui- ci est soumis å un Tribunal arbitral sur simple requéte d'un des Etats intéressés.

(3) Le Tribunal est composé de trois ar- bitres.

-Dans le cas ou deux Etats sont parties au différend, chaque Etat désigne un ar- bitre.

Dans le cas ou plus de deux Etats sont parties au différend, deux des arbitres sont désignés d'un commun accord par les Etats intéressés.

längre göra gällande någon rätt till varu- kännetecken för nämnda produkter.

2. Registreras en ny sortbenämning för sorten, kan den, som före konventionens ikraftträdande var skyldig att begagna den föregående sortbenämningen, icke av föräd- laren eller hans rättsinnehavare förbjudas att använda denna förrän efter en tid av ett år från kungörandet av den nya sortbe- nämningen.

Artikel 37

Denna konvention kan icke inkräkta på de rättigheter, som förut förvärvats genom unionsstaternas egen lagstiftning eller ge- nom överenskommelser mellan dessa stater.

Artikel 38

1. Tvist mellan två eller flera unionssta- ter, som avser tolkningen eller tillämpningen av denna konvention och som ej avgjorts förhandlingsvägen, hänskjuts på begäran av endera tvistande parten till rådet, som för- söker åstadkomma enighet mellan staterna.

2. Om enighet ej kan nås inom sex måna- der från den tid rådet tagit befattning med tvisten, hänskjuts tvisten till skiljedomstol på begäran av en av de tvistande staterna.

3. Skiljedomstolen består av tre skiljemän.

Är två stater part i tvisten, utser varje stat en skiljcman.

År flera än två stater part i tvisten, utses två av skiljemännen av de tvistande staterna efter därom träffad överenskommelse.

Sl les Etats intéressés n'ont pas désigné les arbitres dans un délai de deux mois å compter de la date å laquelle la demande de constitution du Tribunal leur a été noti- fiée par le Bureau de l'Union, chacun des Etats intéressés peut demander au Président de la Cour internationale de Justice de pro- céder aux désignations nécessaires.

Le Tiers-arbitre est désigné dans tous les cas par le Président de la Cour internatio- nale de Justice.

Si le Président est ressortissant de l'un des Etats parties au différend, le Vice- président procede aux désignations visées ci-dessus, å moins qu'il ne soit lui-méme ressortissant de l'un des Etats parties au différend. Dans ce dernier cas, il appartient au membre de la Cour qui n'est pas lui— méme ressortissant de l'un des Etats parties au différend et qui ä été choisi par le Pré- sident de procéder å ces désignations.

(4) La decision arbitrale est definitive et obligatoire pour les Etats intéressés.

(5) Le Tribunal régle lui-méme sa procé— dure, å moins que les Etats intéressés n'en conviennent autrement.

(6) Chacun des Etats parties au différend supporte les frais de sa representation de- vant le Tribunal arbitral; les autres frais sont supportés par parts égales par chacun des Etats.

Article 39

La signature de la Convention, sa rati- fication ou l'adhésion å ladite Convention ne doivent comporter aucune réserve.

Article 40

(1) La présente Convention est conclue sans limitation de durée.

(2) Sous réserve des dispositions de l'ar- ticle 27, paragraphe (4), si un Etat de l'Union dénonce la Convention, cette dé- nonciation prend effet å l'expiration du délai d'une année ä partir du jour ou noti- fication de cette dénonciation å été faite par le Gouvernement de la Confederation suisse aux autres Etats de l'Union.

Har de tvistande staterna ej utsett skilje- män inom två månader från den dag då an- sökan om domstolens inrättande delgivits dem genom unionens byrå, kan varje tvis- tande hos internationella domstolens presi— dent anhålla att han företar de erforderliga tillsättningama.

Ordföranden utses under alla förhållan- den av internationella domstolens president.

Är presidenten medborgare i en av de stater, som är part i tvisten, företar vicepre- sidenten ovannämnda tillsättningar såvida han icke själv är medborgare i en av de stater, som är part i tvisten. I detta fall ankommer det på ledamot av internatio- nella domstolen, vilken ej själv är medbor- gare i en av de stater som är part i tvisten och vilken utsetts av presidenten att företa dessa tillsättningar.

4. Skiljedomen är slutgiltig och bindande för de tvistande staterna.

5. Skiljedomstolen fastställer själv regler för förfarandet, därest de tvistande staterna ej annorlunda bestämmer.

6. Varje stat som är part i tvisten bestri- der kostnaderna för sitt framträdande inför skiljedomstolen; de övriga kostnaderna bä- res av var och en av staterna med lika belopp.

Artikel 39

Konventionens undertecknande, dess rati- fikation eller anslutning till densamma får ej omfatta något förbehåll.

Artikel 40

1. Denna konvention slutes utan tidsbe- gränsning.

2. Uppsäger en unionsstat konventionen, går denna uppsägning, med förbehåll för bestämmelserna i artikel 27 moment 4, i verkställighet ett år efter den dag då noti- fikation om uppsägningen av Schweiziska Edsförbundets regering gjorts till övriga unionsstater.

(3) Tout Etat de l'Union peut å tout moment déclarer que la Convention cesse d'étre applicable å certains de ses territoires ou des Etats ou territoires pour lesquels il a stipulé en vertu des dispositions de l'ar- ticle 34. Cette declaration prend effet å l'expiration du délai d'une année å partir du jour ou notification de cette declaration a été faite par le Gouvernement de la Con- fédération suisse aux autres Etats de l'Union.

(4) Ces dénonciations et déclarations ne sauraient porter atteinte aux droits acquis dans le cadre de la présente Convention an- térieurement å l'expiration du délai fixé aux paragraphes (2) et (3) du présent ar- ticle.

Article 41

(1) La présente Convention est rédigée en un exemplaire en langue francaise, lequel est déposé aux archives du Gouvernement de la République francaise.

(2) Une copie certifiée conformé est re- mise par celui-ci å chacun des Gouveme— ments des Etats signataires.

(3) Des traductions officielles de la pré- sente Convention seront établies en langues allemande, anglaise, espagnole, italienne, néerlandaise.

En foi de quoi, les Plénipotentiaires dé- signes å cette fin, aprés avoir présenté leurs pleins pouvoirs, reconnus en bonne et due forme. ont signé la présente Convention et l'ont revétue de leur sceau.

Fait å Paris, le deux décembre mil neuf cent soixante-et-un.

Pour la République fédérale d'Allemagne

signé: G. von HAEF'I'EN ' Joseph MURMANN Hans SCHADE

Pour la Belgique signé: A. BAYOT

Pour la France

signé: Henri FERRU

3. Varje unionsstat kan när som helst förklara, att konventionen upphör att vara tillämplig på vissa av dess territorier eller stater eller territorier, för vilka den fattat beslut jämlikt bestämmelserna i artikel 34. Denna förklaring går i verkställighet ett år efter den dag då notifikation om denna förklaring av Schweiziska Edsförbundets re- gering gjorts till övriga unionsstater.

4. Dessa uppsägningar och förklaringar kan icke inkräkta på de rättigheter, som inom denna konventions ram förvärvats före utgången av den i momenten 2 och 3 i denna artikel fastställda tiden.

Artikel 41

1. Denna konvention har avfattats på franska språket i ett exemplar, vilket depo- nerats i arkivet hos Franska Republikens regering.

2. En bestyrkt avskrift tillställs av denna regering var och en av signatärstaternas re- geringar.

3. Officiella översättningar av förelig- gande konvention skall utföras på tyska, engelska, spanska, italienska och holländska språken. Till bekräftelse härav har de härtill ut- sedda ombuden sedan deras fullmakter fö- retetts och befunnits vara i vederbörlig ordning, undertecknat denna konvention och försett den med sina sigill. Som skedde i Paris den andre december nittonhundrasextioett.

För Tyska Förbundsrepubliken

undertecknat: G. v. Haeften Joseph Murmann Hans Schade

För Belgien undertecknat: A. Bayot

För Frankrike

_ undertecknat: Henri Ferru

En ma qualité de Plénipotentiaire, je déclare que le Gouvernement de la Ré— publique italienne, en vertu de la faculté qui lui est ouverte par l'article 4, para- graphe (5), de la présente Convention, décide d'appliquer, en ce qui concerne la protection des obtentions végétales, les articles 2 et 3 de la Convention de Paris pour la protection de la propriété indus- trielle.

signé: TALAMO

Pour les 'Pays-Bas signé: F. E. NIJDAM

ANNEXE Liste prévue & l'article 4, paragraphe (3) Espéces å protéger dans chacun des genres

1-Blé'

Triticum aestivum L. spp. vulgare (VILL, HOST) MAC KAY Triticum durum DESF. 2 Orge Hordeum vulgare I... s. . lat. ,3 Avoine _ — Avena sativa L. . ou Riz-Oryza sativa L. Avena byzantina . C. KOCH 4 — Mais Zea Mays L. 5 Pomme de terre Solarium tuberosum L. _ 6 Pois Pisum sativum L. 7 *— Haricot' '— Phaseolus vulgaris L.

Phaseolus coccineus L. 8 Luzerne Medicago sativa L. ' Medicago varia MAR-

TYN 9 —— Tréfle Violet Trifolium pratense L. 10 Ray- Grass Lolium spp. 11 Laitue Lactuca sativa L.

12 Pommier Malus domestica BORKH

Rosa hort. ou Oeillet- Dianthus caryophyllus L.

13 — Rose

I min egenskap av befullmäktigat ombud förklarar jag, att Italienska Republikens regering med stöd av den befogenhet, som givits genom artikel 4 moment 5 i denna konvention, beslutat att i fråga om skydd av växtförädlingsprodukter tilläm- pa artiklarna 2 och 3 i Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderät- ten.

undertecknat: Talamo

För Nederländerna '

undertecknat: F. E. Nijdam

BlHANG Lista enligt artikel 4 moment 3

Arter som skyddas inom vart och ett av följande växtsläkten:

1. Vete Triticum aestivum L. spp. vulgare (VILL, HOST) MAC KAY Triticum durum DESF. 2. Kom Hordeum vulgare L. s. _ lat. ' 3. Havre - Avena sativa L. , eller Riz-Oryza sativa L. Avena byzantina C. KOCH 4. Majs - Zea Mays L. 5. Potatis — Solanum tuberosum L. 6. Ärt — Pisum sativum L. 7. Böna ' Phaseolus vulgaris L. Phaseolus cocéineus L. 8. Lusem — Medicago sativa L. 'Medicago varia 'MAR- TYN 9. Rödklöver Trifolium pratense L. 10. Rajgräs Lolium spp. ll. Sallat - Lactuca sativa L. 12. Äpple Malus domestica BORKH & 13. Ros Rosa hort. eller Nejlika-

Dianthus caryophyllus L.

Si le choix se porte sur deux genres å option: numéros 3 ou 13 ci-dessus, ceux-ci ne comptent que pour un seul genre.

Recommandation

La Conference, Considérant les articles 7 et 30 de la Convention;

Considérant que l'examen préalable des obtentions végétales constituera, du point de vue technique et financier, pour chacun des Etats de l'Union, une lourde tåche qu'il est possible et souhaitable d'alléger en or- ganisant l'examen préalable sur une base internationale;

Considérant que cette cooperation inter- nationale aura pour effet de permettre l'ex- tension de l'Union å nu plus grand nombre d'Etats et är un plus grand nombre de genres ou espéces botaniques;

Recommande aux pays représentés å la Conference de procéder des que possible aux études nécessaires en vue de la réalisa—i tion de l'examen préalable sur le plan in- ternational et de la conclusion des arrange- ments prévus ä l'article 30 de la Conven- tion.

DécIaration

Les Etats signataires déclarent leur inten- tion commune d'étendre les dispositions de la Convention, des l'entrée en vigueur de celle-ci, ä moins quinze genres dont la liste sera établie d'un commun accord entre eux.

Pour la République fédérale d'Allemagne

signé: G. von HAEFTEN Joseph MURMANN Hans SCHADE

Pour la France signé: Henri FERRU

Pour les Pays-Bas signé: F. E. NIJDAM

Faller valet på två alternativt uppförda släkten (nr 3 eller 13 ovan), räknas dessa endast som ett växtsläkte.

Rekommendation

Konferensen, som beaktar artiklarna 7 och 30 i kon- ventionen;

som beaktar att förhandsundersökning av växtförädlingsprodukter kommer att ur teknisk och finansiell synpunkt på var och en av unionsstaterna lägga en tung börda, som det är möjligt och önskvärt att lätta genom anordnande av sådan undersökning . på internationell basis;

som beaktar att detta internationella samarbete skall ha den verkan att'därige- nom möjliggörs unionens utvidgning till ett större antal stater och till ett större antal växtsläkten eller växtarter;

rekommenderar åt staterna som företrätts vid konferensen att snarast möjligt igång- sätta erforderliga undersökningar för att åstadkomma förhandsundersökning på in- ternationellt plan och för att avsluta över- enskommelser enligt artikel 30 i konven- tionen.

Deklaration

Undertecknade stater deklarerar sin ge- mensamma avsikt att, så snart konventio- nen träder i kraft, utsträcka dess bestäm- melser till minst femton växtsläkten över vilka lista skall upprättas gemensamt sta- terna emellan.

För Tyska Förbundsrepubliken

undertecknat: G. v. Haeften Joseph Murmann Hans Schade

För Frankrike

undertecknat: Henri Ferru

För Nederländerna

undertecknat: F. E. Nijdam

Bilaga 2 Tillämpningskungörelse

Kungörelse med tillämpningsbestämmelser till lagen om växtförädlarrätt

Växtsläkten och växtarter som omfattas av lagens tillämpning

Växtförädlarrätt kan förvärvas endast för sort som tillhör följande växtsläkten och växtarter:

A. Lantbruksvåxter Agrostis spp.

Alopecurus pratensis L. Avena byzantina Koch Avena sativa L. Beta vulgaris L. spp. vulgaris Brassica napus L. Brassica nigra (L.) Koch Brassica oleracea L. Brassica rapa L. Bromus arvensis L. Bromus inermis Leyss. Camelina sativa (L.) Crantz Cannabis sativa L. Cynosurus cristatus L. Dactylis glornerata L. Festuca spp.

Glycine max (L.) Merrill Helianthus annuus L. Hordeum vulgare L. Linum usitatissimum L. Lolium spp. Lupinus angustifolius L. Lupinus luteus L.

Ven Ängskavle Rödhavre Havre Beta, foder-, socker- Kålrot, raps Svartsenap Kål Rova, rybs Renlosta Foderlosta Oljedådra Hampa Kamäxing Hundäxing Svingel Sojaböna Solros Korn

Lin Rajgräs Blålupin Gullupin

Medicago spp. Ornithopus sativus Brot. Papaver somniferum L. Phalaris arundinacea L. Phaseolus vulgaris L. Phleum spp. Pisum sativum L. sens. ampl. (L.) Gov. Poa spp. Raphanus sativus L. Secale cereale L. Sinapis alba L. Solanum tuberosum L. Trifolium hybridum L. Trifolium pratense L. Trifolium repens L. Triticum aestivum L. Triticum durum Desf. Vicia faba L. Vicia sativa L. Vicia villosa Roth Zea mays L.

B. T rädgårdsväxter 1. Köksväxter

Allium spp. Anethum graveolens L. Apium graveolens L. Asparagus officinalis L. Beta vulgaris L. spp. vulgaris Brassica napus L. Brassica oleracea L. Capsicum annuum L. Cucumis melo L. Cucumis sativus L. Daucus carota L Lactuca sativa L. Lycopersicon esculentum Mill. Pastinaca sativa L. Petroselinum crispum (Mill.) Nijm. ex Hill Phaseolus vulgaris L. Pisum sativum L. sens. ampl. (L.) Gov. Raphanus sativus L. Spinacia oleracea L. Vicia faba L. Zea mays L.

2. Fruktträd och bärväxter

Malus domestica Borkh. Pyrus communis L. Prunus aviurn L.

Prunus cerasus L.

Lusern Seradella Vallmo Rörflen Böna Timotej Ärt Gröe Rättika

Råg Vitsenap Potatis Alsikeklöver Rödklöver Vitklöver Vete Makaronivete Åkerböna Fodervicker Luddvicker Majs

Lök Dill Selleri Sparris Rödbeta Kålrot Kål Paprika Melon Gurka Morot Sallat Tomat Palsternacka Persilja Böna Ärt Rädisa, rättika Spenat Bondböna Majs

Äpple Päron Sötkörsbär . Surkörsbär

Prunus domestica L. Prunus salicina Lind]. Prunus cerasifera Ehrh. Prunus persica (L.) Batsch. Prunus armeniaca L. Fragaria ananassa Duch. Fragaria vesca L. Ribes sativum Syme. Ribes nigrum L. Ribes grossularia L. Rubus idaeus L. Rubus eubatus Focke Vaccinium corymbosum L. Sambucus nigra L.

Plommon Japanska plommon Körsbärsplommon Persika

Aprikos Jordgubbar Smultron

Röda vinbär Svarta vinbär Krusbär Hallon

Björnbär Storfruktiga blåbär Fläder

Corylus avellana L. Hassel Vitis vinifera L. Vin Grundstam för ovan angivet fruktträd

3. Prydnadsväxter

Ageratum spp. Leverblomma Antirrhinum spp. Lejongap Callistephus spp. Aster

Chrysanthemum spp. Chrysantemum Dianthus caryophyllus L. Nejlika

Freesia spp. Freesia Matthiola spp. Lövkoja Petunia spp. Petunia Prirnula spp. Viva Rosa spp. Ros Tagetes spp. Sammetsblomster Skyddstiden

2 5. Växtförädlarrätt kan upprätthållas i fråga om fruktträd och deras grundstammar, vin, prydnadsträd och potatis under tjugufem år och beträffande övriga växtarter under tjugu år från det kalenderår då ansökningen om växtförädlarrätt beviljades.

Registreringsansökan och diarium

3 5.

Ansökan om växtförädlarrätt skall ske skriftligen och vara undertecknad av sökan- den eller hans ombud och innehålla:

1. sökandens namn eller firma och postadress samt, om sökanden företrädes av ombud, även ombudets namn och adress,

2. förädlarens namn och adress,

3. tydlig beskrivning av sorten med särskilt angivande av det eller de kännetecken som skiljer sorten från andra sorter,

4. uppgifter om förädlingsförloppet och sortens härstamning samt om resultatet av utförda prov med sorten.

5. förslag till benämning på sorten eller en preliminär beteckning för denna,

7. när växtförädlarrätt sökes av flera gemensamt, uppgift om någon av dem är ut- sedd att för alla mottaga meddelanden från växtsortnämnden,

8. om konventionsprioritet begäres, uppgift om det främmande land, där skydd för sorten tidigare sökts, och om tidpunkten för den prioritetsgrundande ansökningens in- givande,

9. uppgift om vilka bilagor som åtföljer ansökningshandlingen.

4 &.

Ansökningen skall åtföljas av följande bilagor:

1. om sökanden företrädes av ombud, fullmakt för ombudet,

2. om sorten framställts av annan än sökanden, handling som styrker sökandens rätt,

3. av sökanden på heder och samvete underskriven förklaring att växtmaterial av sorten, sökanden veterligt, icke med samtycke av förädlaren eller annan innehavare av sorten yrkesmässigt förts i handeln här i riket före dagen för ansökningens ingivan— de eller utom riket mer än fyra ar före nämnda dag,

4. om föreslagen sortbenämning kan förväxlas med sådant varumärke för material av växtsort eller för varor av liknande slag för vilket sökanden åtnjuter skydd, bevis från patent- och registreringsverket att varumärket avförts från varumärkesregistret el- ler, beträffande ett icke registrerat varumärke, av sökanden undertecknad förklaring att han, om förslaget till sortbenämning tages upp i växtsortregistret, avstår från den rätt som kan tillkomma honom för märket,

5. om växtförädlarrätt för sorten sökts eller beviljats i annat land, uppgift om den där föreslagna eller registrerade sortbenämningen,

6. ansökningsavgift.

5 %. Ansökningen och andra av sökanden åberopade skrifter skall vara avfattade på svens- ka, om icke växtsortnämnden för särskilt fall medger annat. Närmare föreskrifter om ansökningshandlingamas beskaffenhet och antal exemplar som sökanden skall inge meddelas av växtsortnämnden.

65.

' Om sökandens tillhandahållande av växtmaterial för provning meddelar växtsort- nämnden närmare föreskrifter.

7 5. På ansökningen angerväxtsortnämnden ansökningsnummer och dagen för ingivandet.

8 &. Växtsortnämnden för diarium över inkomna ansökningar. I diariet antecknas för varje ansökan ansökningens diarienummer, det växtsläkte eller den växtart som sorten tillhör, sökandens namn eller firma och adress, om sökanden företrädes av ombud, ombudets namn och adreSS, förädlarens namn och adress, förslag till benämning på sorten eller preliminär beteckning för sorten,

Qin?—PN:—

8. om prioritet begärts, var åberopad tidigare ansökan ingivits och dagen för denna ansökan,

9. i ärendet ingivet växtmaterial av sorten och handlingar angående sortens fram- ställning,

10. i ärendet inkomna skrifter och erlagda avgifter, 11. i ärendet fattade beslut.

9 5. Anmäles att sort för vilken växtförädlarrätt sökts övergått till annan, får denne an— tecknas som sökande i diariet endast om rättsövergången styrkts.

Prioritet

10 5.

Har sort angivits i ansökan om växtförädlarrätt i främmande stat, som är ansluten till konventionen den 2 december 1961 för skydd av växtförädlingsprodukter, och sökes inom tolv månader från ansökningsdagen växtförädlarrätt för sorten här i riket, anses vid tillämpning av 2 5 första stycket 1) och andra stycket lagen om växtförädlar— rätt den här ingivna ansökningen gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten.

För att komma i åtnjutande av prioritet enligt första stycket skall ansökningen här i riket innehålla begäran härom jämte uppgift om var och när den åberopade ansök- ningen gjordes. Sökanden skall härjämte, inom tre månader efter ingivningsdagen för ansökningen här i riket, inge av myndighet, som mottagit den för prioritet åberopade ansökningen, bestyrkt kopia av de handlingar som hänför sig till sistnämnda ansökning. Vidare skall sökande inom fem år från den första ansökningen till växtsortnämnden inge de ytterligare handlingar och det material som kräves enligt här gällande regler.

Handläggning av ansökan

11 5 om det behövs för utredning angående ansökan om växtförädlarrätt, får växtsort- nämnden anlita sakkunnig som ej är anställd hos nämnden.

125.

Vid kollision mellan ansökningar om växtförädlarrätt får växtsortnämnden uppskjuta . behandlingen av den yngre ansökningen till dess den äldre ansökningen avgöres.

13 5.

Den som här i riket söker växtförädlarrätt för sort, för vilken han tidigare *sökt skydd i annan stat, är skyldig att redovisa vad som myndighet i denna stat delgivit honom rörande provningen av sortens egenskaper. Växtsortnämnden kan förelägga honom att inkomma med bestyrkt avskrift av vad sålunda delgivits honom eller med försäkran att besked ej erhållits rörande sådan provning.

Provas sort, för vilken växtförädlarrätt sökts, hos myndighet utom riket eller hos internationell institution efter förordnande enligt 47 å andra stycket lagen om växt- förädlarrätt, får växtsortnämnden efter överenskommelse med denna myndighet om utbyte av granskningsresultat m.m. uppskjuta behandlingen av ansökan, som motsva— ras av tidigare hos den utländska myndigheten gjord ansökan, till dess sistnämnda ansökan behandlats i den utsträckning som bestämts i överenskommelsen.

Sortbenämning, som registrerats eller anmälts för registrering i stat, som är ansluten till konventionen den 2 december 1961 för skydd av växtförädlingsprodukter, skall här i riket registreras så som den är registrerad i den främmande staten, om benämningen icke är olämplig.

15 &. Föreskrifter om frister och anstånd meddelas av växtsortnämnden.

Om kungöreLser

16 &. Kungörelser som avses i lagen om växtförädlarrätt införes i en av växtsortnämnden utgiven publikation.

17 &.

Kungörelse av ansökning jämlikt 14 % lagen om växtförädlarrätt skall innehålla

1. ansökningens diarienummer,

2. uppgift om det växtsläkte eller den växtart sorten tillhör,

3. uppgift om ansökningsdagen och, där prioritet begäres och styrkes, om den stat där den prioritetsgrundande ansökningen gjordes samt om dagen för denna ansökan,

4. uppgift om sökandens och förädlarens namn och postadress, 5 . föreslagen sortbenämning eller preliminär beteckning. Förslag till sortbenämning, vilket inkommit efter det kungörelse enligt första stycket skett, samt förslag till ny sortbenämning skall kungöras. Kungörelse skall innehålla

1. uppgift om diarienummer,

2. uppgift om det växtsläkte eller den växtart sorten tillhör. . 3. uppgift om sökandens namn och postadress,

4. preliminär beteckning eller, där fråga är om utbyte av sortbenämning, fastställd sortbenämning.

5. uppgift om dagen för förslagets ingivande,

6. föreslagen sortbenämning,

18 &.

Invändning mot ansökan om växtförädlarrätt eller mot förslag till sortbenämning samt senare skrifter från sökande och invändare skall jämte bilagor inges i det antal exemplar som växtsortnämnden bestämmer.

Då invändning göres skall anges de skäl varpå invändningen grundas.

19 %. Företrädes invändare av ombud, skall fullmakt för ombudet inges.

. 20 &.

Sökanden skall tillställas exemplar av samtliga skrivelser från invändare. lnkommer sökanden med yttrande över invändningen, beslutar växtsortnämnden om ytterligare skriftväxling kräves i ärendet.

21 å. . Inkommet under prövningen av ansökan om växtförädlarrätt men utom den för in-

vändning föreskrivna tiden till växtsortnämnden skrift av betydelse för prövningen, skall sökanden underrättas därom.

Utfärdande av närmare föreskrifter

22 &. Växtsortnämnden meddelar närmare föreskrifter om ansökan om växtförädlarrätt och dess handläggning.

Växtsortregistret m. m. 23 &.

Växtsortregistret består av särskilda upplägg för varje registrerad sort. Uppläggen numreras och ordnas i nummerföljd.

24 5.

När beslut om beviljande av växtförädlarrätt vunnit laga kraft, införes rätten i re- gistret. Därvid antecknas

1. växtförädlarrättens ansökningsnummer och registernummer, det växtsläkte eller den växtart sorten tillhör,

2. benämningen på sorten, sortinnehavarens namn eller firma och adress, den av växtsortnämnden fastställda beskrivningen av sorten, om sortinnehavaren företrädes av ombud, ombudets namn och adress, förädlarens namn och adress,

7. den dag a) då ansökningen gjordes, b) då förslag till sortbenämning inkom, c) från vilken skyddstiden för sorten gäller, d) då växtförädlarrätt meddelades, e) då skydds- tiden utgår,

8. begärd prioritet med uppgift om var den prioritetsgrundande ansökan ingivits och dagen för denna ansökan.

P)???)

25 5.

Uppgift om avgiven förklaring enligt 45 4. samt om fastställd sortbenämning skall sedan beslut om beviljande av växtförädlarrätt vunnit laga kraft tillställas patent- och registreringsverket.

26 %.

Kungörelse enligt 185 lagen om växtförädlarrätt om meddelande av växtförädlar- rätt skall innehålla uppgift om växtförädlarrättens nummer, släkte eller art som sorten tillhör, sortens benämning, sortinnehavarens namn samt ansökningens diarienummer.

27 5. När årsavgift inbetalats, antecknas det i registret. Har växtförädlarrätt förfallit enligt 27 5 lagen om växtförädlarrätt antecknas i re— gistret den dag från vilken växtförädlarrätten upphört att gälla.

28 &. Har någon till växtsortnämnden anmält, att han väckt talan om växtförädlarrätts ogiltighet, om överförande av växtförädlarrätt eller om tvångslicens, antecknas det i registret.

När avskrift av dom eller slutligt beslut sänts till växtsortnämnden enligt 43 5 lagen om växtförädlarrätt, antecknas det i registret. När domen eller beslutet vunnit laga kraft göres sådan anteckning, att den huvudsakliga utgången i målet kan utläsas av registret.

Har växtsortnämnden förklarat växtförädlarrätt förfallen enligt 30 & lagen om växt- förädlarrätt eller upphörd enligt 31 & samma lag, antecknas det i registret.

29 &.

Anteckning enligt 23 5 lagen om växtförädlarrätt om övergång eller licensupplå- telse av växtförädlarrätt skall innehålla rättsinnehavarens namn och adress samt dagen för övergången eller upplåtelsen. På begäran skall beträffande licens antecknas om sortinnehavarens rätt att upplåta ytterligare licens begränsats. Kan fråga om anteck— ning av övergång eller licensupplåtelse icke omedelbart avgöras, skall likväl i registret anmärkas att anteckning har begärts.

1—1ar växtförädlarrätt utmätts, antecknas det efter anmälan i registret. Anmälan om ändring rörande ombud antecknas i registret.

30 5. Är licens antecknad i registret, skall meddelande om avstående från växtförädlar— rätt tillställas licenstagaren och skäligt rådrum beredas denne att tillvarata sina in- tressen i ärendet.

Avgifter 31 5.

Vid ingivande av ansökan om växtförädlarrätt skall ansökningsavgift erläggas med 150 kronor.

32 &. Provodlingsavgifternas storlek fastställes av lantbruksstyrelsen.

33 5. För växtförädlarrätt skall årsavgift erläggas med 400 kronor.

34 &. Årsavgift, som enligt 20 å tredje stycket lagen om växtförädlarrätt erlägges senare än förfallodagen, utgår med 20 procents förhöjning. 35 &.

I ärende rörande meddelad växtförädlarrätt utgår för ansökan om anteckning av ny innehavare och av licens avgift med 25 kronor.

36 5. Avgift, som icke erlagts i rätt tid eller erlagts med otillräckligt belopp så att betal- ningen ej kan godtagas, skall återbetalas.

E fterkontroll

37 &. Föreläggande för sortinnehavare att för kontroll av beständigheten hos sort ingiva förökningsmaterial eller handlingar eller att lämna upplysningar skall innehålla erin-

ran om den i 30 5 första stycket lagen om växtförädlarrätt stadgade påföljden.

Särskild talan 38 &.

Talan som avses i 28 5 tredje stycket lagen om växtförädlarrätt föres av allmän åklagare, om ej Kungl. Maj:t för särskilt fall förordnar annan myndighet.

Tillämpningsområde

39 5.

Lagen om växtförädlarrätt skall äga tillämpning, förutom på sort som avses i 48 5 första stycket nämnda lag, jämväl på sort som framställts utom riket av medborgare som har hemvist i stat ansluten till konventionen den 2 december 1961 för skydd av växtförädlingsprodukter.

Ikraftträdande

40 5. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1970.

an.—:*! "m..

'1 Z'JUN 1968 184 __._% _, ;— SOU1969:1$

Nordisk udredningsserie (Nu) 1969

Kronologisk förteckning

1. Utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete.

2. Laajennettu pohjoismainen taloudellinen yhteistyö.

3. Nordforsks miljövårdsutredning.

4. Förslag till utbyggnad avden samnordiska fortbildningen för journalister.

5. Konsumentoplysning i undervisningen.

Statens offentliga utredningar 1 969

Systematisk förteckning

Justitiedepartem'entet

Faktisk brottslighet bland skolbarn. [1] Bostadsritt. [4] Utsökningsritt ut [5] Kunnörelaeannonsering, [7] ADB inom inskrivningsvässndet. [9] Ny gruvlag. [10] International adoptionsrätt. [11]

Kommunikationsdepartomentet Ny sjöarbetstidsl'ag. [3]

Finansdepartementet? Förenklad obligationsha nteringl [1 3]

Utbildningsdepartementet _

Om sexuallivet-i Sverige.- [2] Sexualkunskapen på grundskolans högstadium. [B] Regionmusik. [12 . ' Filmen- censur oc ansvar. [114]

Jordbruksdepartamentet Växtförädlarrätt. [15]

Civlldepartementet Offentliga tjänstemän: bisysslor. [6]

Ahn—).HM' H.»?ämival ".”-' _,

”VW.-W mr ».