Prop. 1962:107
('angående vidgad vuxenut\xad bildning',)
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 107 år 1962
1
Nr 107
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vidgad vuxenut
bildning; given Stockholms slott den 2 mars 1962.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds protokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I anslutning till betänkandet »Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet» (SOU 1962: 5) framlägges förslag om utbyggnad av vuxenläroverket i Norrköping med tekniska och merkantila gymnasielinjer samt om upprättande av ett på liknande sätt organiserat vuxenläroverk i Härnösand. Det förutsättes att i detta sammanhang formerna för avläggande av merkantil privatistexamen utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller vid de båda andra gymnasie- typerna. Vidare framlägges förslag till särskilda grunder för studiehjälp åt vuxenstuderande. De kostnader, som för budgetåret 1962/63 beräknas följa av de framlagda förslagen, uppgår till 795 000 kr. Huvuddelen härav avser driften av vuxenläroverk, för vilket ändamål medel preliminärt beräknats i statsverks propositionen under vederbörliga anslag.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr 107
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den &
mars 1962.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Eden-
man, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen för
ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, följande.
Vid anmälan i årets statsverksproposition (åttonde huvudtiteln, punkten 124)
av anslaget Allmänna läroverken: Avlöningar meddelade jag, att studiesociala
utredningen avsåg att inom kort framlägga förslag om åtgärder till förbättrande
av utbildningsmöjligheterna för vuxna genom, bl. a., utbyggnad av vuxenlärover
ket i Norrköping och upprättande av ett nytt vuxenläroverk i Norrland. Jag
förklarade min avsikt vara att senare föreslå Kungl. Maj:t, att proposition i
ämnet förelädes 1962 års riksdag, och förordade, att i avvaktan härpå medel
beräknades för ändamålet.
Utredningens betänkande framlades kort därefter och har sedan remissbehand-
lats i de delar, som jag ansett böra bli föremål för proposition till årets riksdag,
nämligen förslagen om utbyggnad av vuxenläroverksorganisationen samt förbätt
rad studiehjälp åt vuxna studerande.
Sedan beredningen av dessa frågor numera avslutats, anhåller jag att få när
mare redogöra för desamma.
I. Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastik
departementet den 24 oktober 1959 för utredning rörande studiesociala åtgärder
på den högre utbildningens område m. m. såsom sakkunniga ledamoten av riks
dagens första kammare Olof Palme, sekreteraren i 1955 års universitetsutredning
Håkan Berg, dåvarande ordföranden i Sveriges förenade studentkårer, filosofie
licentiaten Lennart Bodström, ledamoten av garantilånenämnden Hans Håkans
son, ordföranden i Svenska träindustriarbetarförbundet Yngve Persson, sekrete
raren i Tjänstemännens centralorganisation, numera byråchefen Per-Erik Rön-
quist samt direktören i Sveriges akademikers centralorganisation Bertil Öster
gren. Åt Palme uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.
De sakkunniga, som antagit benämningen studiesociala utredningen, har den 8
januari 1962 avlämnat betänkandet »Vidgad vuxenutbildning på gymnasie-
3
stadiet» (SOU 1962:5). Betänkandet har utarbetats av en särskild delegation
inom utredningen, kallad vuxenutbildningsdelegationen. Häröver har infordrade
utlåtanden avgivits av statskontoret, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen efter
hörande av rektor för läroverket för vuxna och rektor för statens komplette-
ringsgymnasium, överstyrelsen för yrkesutbildning efter hörande av rektorerna
för de högre tekniska läroverken i Norrköping och Härnösand samt handels-
gymnasiema i Norrköping och Sundsvall, arbetsmarknadsstyrelsen, studie-
hjälpsnämnden och gymnasieutredningen. Härjämte har yttranden avgivits av
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, stadsfullmäktige
i Göteborg, Norrköping och Härnösand, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorgani
sation (SACO), Sveriges industriförbund, Svenska byggnadsindustriförbundet,
Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Tjänstemännens bildningsverksamhet, Stu
dieförbundet Medborgarskolan, Folkuniversitetet, Högerns kvinnoförbund, Sven
ska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund,
Högerns ungdomsförbund, Svenska landsbygdens ungdomsförbund, Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund, Brevskolan, Hermods korrespondensinsti
tut, Nordiska korrespondensinstitutet samt Sveriges förenade studentkårer.
Slutligen har Östersunds stad och Norrlandsförbundet, var för sig, inkommit med
skrifter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
II. Utredningens synpunkter och förslag
1. Nuvarande utbildningsvägar för vuxna m. m.
I betänkandets två inledande kapitel redovisas vilka utbildningsmöjligheter på
gymnasienivå, som i dagens läge står öppna för vuxna personer, samt vissa upp
gifter om elevantal och elevsammansättning vid läroanstalterna för vuxenutbild
ning. Därjämte ges en översikt över i vilken utsträckning avgifter upptages för
utbildningen samt över utformningen av den studiehjälp, som utgår till dem som
i vuxen ålder underkastar sig gymnasieutbildning.
De olika utbildningsvägarna för vuxna indelas i betänkandet i fyra grupper,
bl. a. med hänsyn till vilken undervisningsmetod som tillämpas men också med
hänsyn till vilken tid på dygnet undervisningen äger rum. En sammanfattande
översikt ges i följande tablå.
I betänkandet redogöres härefter kortfattat för de skilda utbildningsvägarna.
Delegationen meddelar härvid följande uppgifter om läroverket för vuxna i
Norrköping.
I 1946 års skolkommissions betänkande föreslogs inrättande av ett fåtal gym
nasier för vuxna (SOU 1948: 27). I proposition 70 till 1950 års riksdag förordade
Kungl. Maj:t kommissionens förslag och gav den 6 oktober samma år skolöver
styrelsen i uppdrag att utreda frågan. I ett betänkande den 14 januari 1952
framlade överstyrelsen förslag om inrättande av ett läroverk för vuxna, om
fattande såväl realskola som gymnasium. I proposition nr 158 till 1953 års riks
dag föreslog dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet inrättande av ett
1* —- Bihang till riksdagens 'protokoll 1962. 1 saml. Nr 107
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
Utbildning svägar för vuxna
Gymnasie-
form
Skolor med
muntlig under
visning på
dagtid
Skolor med muntlig under
visning på kvällstid
Skolor med
kombinerad
muntlig under
visning och
självstudier
B rev skol
undervisning
Parallellunder
visning
Koncentrations-
undervisning
Allmänbil
dande
1. Allmänna gym
nasier (inkl. För
svarets läroverk)
2. Statsunderstöd
da läroverk (inkl.
Ilvilans special
gymnasium, Fjell-
stedtska skolan)
3. Statens kom-
pletteringsgymna-
sium
4. Privata läroverk
(bl. a. Enskilda
gymnasiet)
1. Statens afton
skola
2. Statsunderstöd
da aftonskolor
(bl. a. Örebro af
tonskola)
3. Ej statsunder
stödda aftonskolor
(bl. a. Malmö af
tonskola)
1. Statens kom-
pletteringsgymna-
sium
2. Kvällsgymna-
sier
1. Läroverket
för vuxna i
Norrköping
2. Vissa kvälls
gymnasier
Brevskolor
(bl. a. Brevsko
lan, Hermods,
NKI)
Teknisk
Högre tekniska
läroverk
Fackskolor vid
tekniska läroverk
Kvällsgymnasier
Vissa kvälls
gymnasier
Brevskolor
Merkantil
Handelsgymnasier
4-årig kurs vid
handelsgymna-
sium
Kvällsgymnasier
Brevskolor
sådant läroverk på ort som senare skulle bestämmas av Kungl. Maj:t. Under
visningen vid läroverket, som förlädes till Norrköping, påbörjades höstterminen
1956. Stadga för läroverket utfärdades den 7 juni 1956 (SFS 398/1956 med
ändring 317/1961).
För inträde till realskolan gäller att sökanden skall ha uppnått eller före ut
gången av det kalenderår, under vilket studierna påbörjas, uppnå 16 år samt ha
avgångsbetyg från lägst folkskolans sjätte klass. För inträde till gymnasiet, som
har latin- och reallinjer, är åldersgränsen lägst 20 år och de formella kraven
avlagd realexamcn med i genomsnitt minst Ba eller avgångsbetyg från högsta
klass i kommunal flickskola (med vederbörliga kompletteringar) eller på annat
sätt styrkta kunskaper. I regel intas dock endast elever, som efter avslutade folk-
eller realskolestudier visat någon studieaktivitet.
Studiegången är organiserad som en kombination av muntlig undervisning i
Norrköping och självstudier i hemorten. Under de senare förutsätts eleven ha
förvärvsarbete. Studierna är beräknade att normalt omfatta en tid av fyra år
såväl i realskolan som i gymnasiet. Realexamen synes dock kunna avläggas på
kortare tid. Av de 66 elever som t. o. m. läsåret 1960/61 avlagt realexamen hade
icke mindre än 53 gjort det på kortare tid än fyra år och för de 26 elever som
avlagt studentexamen var motsvarande tal 11. Under studietiden är insprängda
sex muntliga kurser om 4—8 veckor vardera. Tre av dessa är obligatoriska. Un-
5
dervisningen vid de muntliga kurserna sker på dagtid och ombesörjes främst av
timlärare; under läsåret 1960/61 var sålunda endast två lärare förutom rektor
fast anställda vid läroverket.
Som läroböcker används brevskolornas kurser. Brevskolan i Stockholm, Her-
mods korrespondensinstitut i Malmö och NKl-skolan i Stockholm är engagerade
i fråga om kurser till realskolan; däremot endast de båda senare i fråga om
gymnasiet, eftersom Brevskolan inte har några kurser för detta stadium. Under
den tid eleverna skall bedriva självstudier på hemorten har de att inläsa vissa
moment av kurserna och insända lösningar till instituten. Lösningarna rättas av
instituten och återsändes till eleverna. Författningen stadgar visserligen, att
rättningen av de kursavsnitt som motsvarar avslutningsklassen i realskolan och
gymnasiet skall ombesörjas av läroverkets lärare (§ 6 mom. 3), men på grund av
bristen på lärare och med hänsyn till de ökade kostnader, som skulle åsamkas
statsverket, har rättningen ombesörjts av instituten. Genom att varje månad
insända rapport redovisar eleverna till läroverket sina studieprestationer.
Läroverket för vuxna är ett högre allmänt läroverk och har således examina
tionsrätt. Vissa ämnen avslutas under andra muntliga kurser än den sista, varför
ett slags delad examen kan sägas förekomma.
Undervisningen vid läroverket (inklusive material för självstudier) är helt
kostnadsfri. Antalet elever utgjorde 1960/61 282 i realskolan och 138 i gymnasiet.
Delegationen har inhämtat uppgifter om studieresultat och avgångsorsakerna
bland eleverna vid läroverket. Omkring 60 % har uppnått studiemålet, antingen
genom att avlägga examen eller vinna inträde vid annan läroanstalt. Bland av
gångsorsakerna kan främst nämnas befordran i arbetet (inemot 10 % av dem som
lämnat läroverket), sjukdom (knappt 10 %), ej förutsättningar för studieformen
(drygt 5%) och att förvärvsarbetet lägger hinder i vägen (knappt 10%).
Delegationen har sammanställt vissa uppgifter om eleverna vid vuxenskolorna.
Härav framgår bl. a. att, med bortseende från dem som bedriver brevskolestu-
dier, antalet elever vid allmänbildande skolor kan beräknas till ca 5 000, varav
4 000 vid kvällsskolor av olika slag. Vid merkantila gymnasier uppgår antalet till
omkring 400 och vid tekniska skolor — främst tekniska fackskolor — till ca 1 600.
I betänkandet återges uppgifter om åldersförhållanden, könsfördelning och civil
stånd. Ett betydande antal av eleverna —■ vid vissa utbildningsanstalter mer
än 40 % — är gifta och flertalet av dessa har försörjningsbörda. Delegationen
konstaterar, att utbiidningsanstalterna för vuxna rekryterar sina elever från de
befolkningsgrupper, som i relativt ringa utsträckning är — och framför allt
varit — företrädda vid skolorna för ungdom. Vid läroverket för vuxna i Norr
köping härstammar således de studerande främst från tre befolkningsgrupper,
nämligen arbetare, jordbrukare och gruppen Övriga tjänstemän. Av betänkandets
uppgifter framgår även att vuxenskolorna i allmänhet har en relativt snäv
regional rekrytering. Detta är särskilt fallet vid kvällsgymnasiema. Läroverket
för vuxna har ett förhållandevis starkt inslag av studerande från Östergötlands
och Södermanlands län. Av det totala elevantalet vid läroverket 1959/60 hade
en dryg tredjedel sin hemort i något av dessa båda län.
Av vissa enkäter, som delegationen haft tillgång till, framgår, att en relativt
stor andel av de studerande — bl. a. vid vuxenläroverket — ej förvärvsarbetar.
Inemot en tredjedel saknade arbete och ytterligare 10 % innehade deltidsarbete.
Av dem som förvärvsarbetade planerade mer än hälften att — utom för ytter-
Kungl. Majrts proposition nr 107 år 1962
6
ligare muntlig kurs — söka erhålla ledigt under någon del av återstoden av läs
året. Enligt delegationens mening beror denna höga andel på att de studerande,
som besvarade enkäten, skulle avlägga examen under läsåret.
Delegationen redovisar också den studiehjälp, som utgår till vuxna studerande,
dels i form av befrielse från eller nedsättning av utbildningsavgifter, dels i form
av bidrag för täckande av uppehället under studietiden. Härav framgår bl. a. att
de studerande vid läroverket för vuxna kan erhålla räntefria lån ur allmänna
studielånefonden om högst 2 500 kr. per läsår (när särskilda skäl därtill föran
leder ytterligare 1 000 kr.) samt, förutom lånet, stipendium om högst 960 kr. per
läsår.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
2. Behovet av vidgad vuxenutbildning
Delegationen konstaterar, att det under efterkrigstiden skett en snabb expan
sion av gymnasiernas kapacitet. Följande sammanställning belyser antalet elever
i klass I i de olika gymnasiala skolformerna höstterminerna 1948, 1953, 1958 och
1960.
1948
1953
1958
1960
Allmänbildande gymnasium..............................
9 229
14 561
19 487
Tekniskt gymnasium.............................................
1 064
1 797
2 640
Handelsgymnasium .............................................
1 123
1 413
1 698
Summa 7 652
11 416
17 771
23 825
Relativa antalet av motsvarande årskullar1 . ............... 8,5
12,7
16,3
18,7
Stegringen har varit mest utpräglad vid de allmänbildande gymnasierna; om
elevantalet i första ring höstterminen 1948 sättes till 100, blir motsvarande tal
höstterminen 1960 328 för de allmänbildande gymnasierna, 271 för de tekniska
gymnasierna och 232 för handelsgymnasiema.
Denna expansion inom utbildningsväsendet speglar, säger delegationen, en
starkt ökad efterfrågan på utbildning inom alla samhällsgrupper. Delegationen
anför i anslutning härtill bl. a. följande.
Avgörande för denna ökade efterfrågan är naturligtvis den allmänna standard
utvecklingen, som för exempelvis manliga industriarbetare medfört en reallöne-
stegring med ca 80 % under perioden 1945—58. Förväntningar om en fortsatt
dynamisk samhällsutveckling och den markerade knappheten på utbildad arbets
kraft inom flertalet yrkesområden har utgjort en kraftig stimulans för utbild-
ningsintresset. Efterfrågan på utbildning har ytterligare stimulerats av en vidgad
geografisk spridning av utbildningsmöjligheterna — sedan den 1 juli 1946 har
allmänt gymnasium inrättats på 39 orter, tekniskt gymnasium på 12 orter och
handelsgymnasium på 16 orter — samt av den utbyggnad av studiehjälpen i
olika former som ägt rum under efterkrigstiden.
Trots denna starka utbyggnad finns det enligt delegationens mening ett myc
ket betydande antal människor med goda men outnyttjade förutsättningar för
1 14 av fyra årskullar (15—18-åringar).
7
gymnasieutbildning inom de åldersgrupper, som lämnade den traditionella skol
åldern, innan gymnasieexpansionen satte in på allvar. Delegationen framhåller
härom bl. a. följande.
Det finns säkerligen många människor i vårt samhälle som med viss bitterhet
konstaterar att om de varit något yngre de självklart skulle ha kunnat få en
utbildning, som inte stod till buds för dem när de var i skolåldern. De kan av
ekonomiska skäl ha hindrats från att erhålla en utbildning som de haft intresse
och fallenhet för. De kan — trots goda förutsättningar — ha avvisats på grund
av platsbrist. Starka rättviseskäl kan anföras för åtgärder i syfte att i ett sam
hälle med stigande materiella resurser-söka bereda dessa individer tillfälle till en
utbildning, som av olika skäl förmenats dem i yngre år.
Den påtagliga brist på utbildad arbetskraft, som kännetecknar dagens sam
hälle, torde, framhålles i betänkandet, till icke obetydlig del få hävas genom
vidgad utbildning inom de åldersgrupper, som redan är ute i förvärvslivet. Be
folkningsutvecklingen medför nämligen, att rekryteringsunderlaget inom ung-
domskullarna i absoluta tal under lång tid framöver kommer att sjunka.
Delegationen framhåller, att flera av de skäl, som talar för en skyndsam
utbyggnad av vuxenutbildningen, på något längre sikt troligen kommer att få
minskad aktualitet. Men även på längre sikt kommer vuxenutbildningen att få
en växande betydelse. Skälen härtill utvecklas av delegationen med särskild
hänsyn till de principer som är vägledande för skolreformen och arbetsmark
nadspolitiken.
Man erinrar därvid om att friheten att välja utbildningsväg blir starkt be
skuren, om eleven i uppkommande valsituationer står inför ett beslut, som ter
sig definitivt och oåterkalleligt. För den enskilde måste det finnas möjligheter
att genom ett förnyat val, efter grundskolan, ändra utbildningens inriktning.
Skolsystemet bör organiseras på sådant sätt att det effektivt kan fånga upp även
de människor, som, efter kortare eller längre tid i förvärvsarbete, vill fullfölja sin
utbildning. Vuxenutbildningen blir därmed ett viktigt komplement till skol
reformen.
Det förhållandet att det definitiva yrkesvalet i många fall sker relativt sent,
stundom först efter 20-årsåldern, talar enligt delegationens mening för att efter
frågan på sådan vuxenutbildning kommer att bli betydande. I betänkandet erin
ras om en nyligen publicerad undersökning, avseende bl. a. yrkesinriktningen för
en årsklass män (födda 1928) vid två skilda tidpunkter (åren 1949 och 1956).
Något mer än 40 % av den undersökta årskullen hade under denna period helt
ändrat yrkesinriktning, en fjärdedel hade annat men likartat yrke och endast en
tredjedel ungefär samma yrke.
Den sena yrkesmognaden är, säger delegationen, bl. a. ett uttryck för att
många människor får sitt intresse för utbildning väckt först några år efter skol
åldern. De argument rörande det s. k. sociala handikappet, som skolberedningen
anfört till förmån bl. a. för en sen differentiering, kan därför med minst samma
styrka anföras till stöd för en väl utbyggd vuxenundervisning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
8
I betänkandet erinras om att manga ungdomar av olika skäl kommer att efter
grundskolans slut omedelbart vilja ga ut i förvärvslivet och det framhålles, att
det skulle vara djupt otillfredsställande, om de därmed förlorade möjligheten till
en fortsatt utbildning, för vilken de har förutsättningar. Ur effektivitetssynpunkt
synes vuxenutbildningen i många fall väl kunna mäta sig med den reguljära
skolundervisningen, påpekar delegationen, som också framhåller, att vuxen
elevens studier i allmänhet är klart målinriktade och att dessa elever ofta har
praktisk erfarenhet inom det yrkesområde, där de vill fördjupa sig. Erfarcn-
hetci från utlandet anses visa, att människorna icke sällan blir bättre lämpade
för t. ex. arbetslcdande befattningar, om de har en mera ingående praktisk yrkes
kunskap och bedrivit sin utbildning parallellt med förvärvsarbetet. Vuxenutbild
ningen bör, enligt delegationens mening, också i det svenska samhället kunna
utgöra ett mycket rationellt inslag i utbildningsväsendet.
En vuxenutbildning på denna grundval säges ha nära samband med den mo
derna rörliga arbetsmarknadspolitiken. Delegationen utvecklar i detta samman
hang följande synpunkter.
Den starka betoningen av utbildning som ett led i arbetsmarknadspolitiken
är ett uttryck för utbildningens alltmer betydelsefulla roll i produktionsutveck
lingen. Denna produktiva verkan blir särskilt markerad inom områden, där
bristen på arbetskraft med erforderlig yrkeskunnighet utgör den viktigaste flask
halsen för fortsatta framsteg. Insikten har fördjupats om att det därvid inte
räcker att bereda de uppväxande ungdomarna bättre utbildningsmöjligheter.
Lika väsentligt är —- framför allt i ett skede då ungdomskullarna minskar _
att höja yrkesskickligheten hos de redan förvärvsarbetande.
Denna utbildning måste i betydande utsträckning äga rum ute i näringslivet,
i nära anknytning till arbetsplatsen. Kravet på smidighet bör säkerligen även i
fortsättningen tillgodoses genom tillfälligt anordnade kurser med preciserad in
riktning. Men starka skäl talar för att i framtiden även det reguljära skolväsen
det — på alla nivåer — mera aktivt medverkar i arbetsmarknadspolitiken. Detta
förutsätter att det skapas möjligheter för de vuxna att, i för dem avpassade
förmer, delta i utbildningen.
Det förtjänar i detta sammanhang att särskilt understrykas att, enligt lång
tidsutredningens beräkningar, hela tillväxten av arbetskraft under 1960-talets
första hälft betingas av ökad yrkesverksamhet hos de gifta kvinnorna samt fort-
satt immigration. Denna tillväxt av arbetskraft är en förutsättning för utred-
ningens optimistiska kalkyl över produktionstillväxten. Utbudet av kvinnlig
arbetskraft torde även om en mångfald av faktorer här spelar in — i inte
ringa grad bero pa de tillfällen till utbildning, som erbjudes de gifta kvinnorna,
liksom effektiviteten av deras insatser är avhängig av att de får lämplig yrkes
utbildning.
... ^.r arbctsmarknadens synpunkt bör vidare tyngdpunkten i vuxenutbildningen
förläggas till de områden där det föreligger särskild brist på arbetskraft. Bristen
pa ingenjörer och tekniker utgör t. ex. ett starkt motiv för att lägga speciell vikt
vid fackgymnasiala studier, tekniska aftonskolor etc.
Men vuxenutbildningen bör självfallet inte endast betraktas som en väg till
stegrad materiell produktion. För den enskilde innebär den en ökad handlings
frihet. Den tekniska utvecklingen kommer att tvinga många människor att
byta arbete och yrke. Den materiella utveckling som följer i dess spår bör sam
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
9
tidigt kunna ge människorna en vidgad frihet till utbildning och yrkesval.
Friheten att välja utbildning bör inte begränsas till en kort period i ungdoms
åren. Den bör vara en återkommande möjlighet för alla dem som efter en tid i
förvärvslivet kommit till klarare insikt om sina förutsättningar och intressen. Då
måste samhället också ställa institutioner till förfogande där denna utbildning
kan bedrivas och söka lätta de ekonomiska påfrestningar, som den för med sig.
Därmed vidgas friheten i studievalet för de unga till en frihet i arbetsvalet
för de vuxna.
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 107 år 1962
3. Reformbehoven på vuxenutbildningens område
I betänkandet diskuteras reformbehoven på vuxenutbildningens område. Dele
gationen erinrar därvid inledningsvis om den utbyggnad av vuxenutbildningen
som ägt rum under senare hälften av 1950-talet. Donna utbyggnad har icke
oväsentligt vidgat utbildningsmöjligheterna, framför allt för dem som siktar mot
real- eller studentexamen. Genom beslut vid 1953 års riksdag tillkom läroverket
för vuxna och statens kompletteringsgymnasium. På ett 25-tal orter i landet har
inrättats allmänbildande kvällsgymnasier. På den fackgymnasiala sidan har ut
vecklingen inte gått lika snabbt. Först under senare år har kvällsgymnasier här
uppstått. Det bör jämväl anmärkas, att den tekniska fackskolan under en längre
tid haft ett i det närmaste konstant elevantal.
Delegationen anför vidare bl. a. följande.
De statliga initiativen till främjande av utbildning för vuxna hänför sig till en
lång period och har gällt skilda utbildningsformer och utbildningsmål. De
tekniska fackskolorna tillkom på förslag av 1907 års kommitté för den lägre
tekniska undervisningens ordnande; statens aftonskola inrättades år 1938 som ett
— ännu bestående — provisorium efter en inom skolöverstyrelsen företagen ut
redning; brevskolestipendierna tillkom år 1945 efter förslag av 1940 års skol
utredning, läroverket för vuxna år 1953 efter förslag av skolkommissionen samt,
slutligen, statens kompletteringsgymnasium samma år på förslag av utredningen
om vidgat tillträde till högre studier.
Utbildningsmöjligheterna för vuxna är, som framhålles i betänkandet, koncen
trerade till de största städerna och områdena däromkring. I Norrland har där
emot de fåtaliga allmänbildande kvällsgymnasierna en mindre omfattande verk
samhet och tekniska vuxenskolor saknas helt.
I fråga om studiehjälpen framhåller delegationen, att det måste betecknas som
en synnerligen krävande uppgift att bedriva gymnasiestudier parallellt med för
värvsarbete. Den enskilde måste anslå en mycket stor del av fritiden för del
tagande i undervisning och för självstudier. Påfrestningarna blir särskilt stora
för det betydande antal av vuxeneleverna, som bildat familj. Många av eleverna
känner — enligt vad företagna enkäter utvisar — ett behov att under vissa
perioder ha ledigt från förvärvsarbetet för att odelat kunna ägna sig åt studierna.
Vid vissa utbildningsvägar är ledighet från anställningen nödvändig för ett
fullföljande av studierna; vid läroverket för vuxna ingår således tre av de munt
liga kurserna som ett obligatoriskt led i undervisningen. Beträffande frågan om
möjligheten för den anställde att erhålla ledigt från arbetet framhåller delegatio
nen följande.
10
Bristen på arbetskraft torde vara det viktigaste skälet för arbetsgivarnas
tveksamhet när det gäller att ge anställda ledighet för utbildning. De mest
yrkesskickliga arbetarna och tjänstemännen torde ofta ha svårast att erhålla
ledighet. Många gånger är det emellertid just dessa som efterfrågar vidareutbild
ning. En annan orsak till cn negativ inställning från arbetsgivarnas sida kan vara
att prestationsförmågan i den ordinarie anställningen kan komma att nedsättas
genom studier parallellt med förvärvsarbete.
Samtidigt finns det emellertid många företag som har en klart positiv syn på
de anställdas önskan att skaffa sig ytterligare utbildning och som på olika sätt
söker underlätta deras studier. Uppenbart är att en generös inställning från både
samhällets och de enskilda arbetsgivarnas sida, när det gäller att ge de anställda
ledighet, är en avgörande förutsättning för en effektiv utbyggnad av vuxenut
bildningen.
Vuxeneleverna synes vidare i många fall ha betydande svårigheter att finan
siera sitt uppehälle under tjänstledighetsperioderna. Många av dessa elever är
familjeförsörjare. Av det enkätmaterial, som delegationen haft tillgång till, fram
går att de studerande endast i något enstaka undantagsfall kan påräkna någon
ersättning från arbetsgivaren under sådan ledighet.
De belopp som utdelats i studiehjälp är ringa, framhålles vidare, om man
jämför med såväl de summor som maximalt kan utgå i form av lån och stipen
dium som med de belopp som utbetalas vid de av överstyrelsen för yrkesutbild
ning anordnade omskolningskurserna för arbetslösa och partiellt arbetsföra. Vid
läroverket för vuxna är studiehjälpen genomsnittligen omkring 1 000 kr. per år
och studerande, medan maximibeloppet är inemot 3 500 kr. (i undantagsfall
4 500 kr.). Endast ca en tredjedel av de studerande erhåller för närvarande stu
diehjälp. Vid omskolningskurserna utgår för familjeförsörjare med ej förvärvs
arbetande hustru och två barn, 550 kr. per månad jämte hyreskostnaden.
I det avsnitt, där delegationen drar upp riktlinjerna för sina förslag, beröres
inledningsvis den avgränsning som delegationen gjort av sina arbetsuppgifter.
Det framhålls, att den framtida uppläggningen av vuxenutbildningen givetvis i
hög grad blir beroende av utformningen av de gymnasiala skolformerna över
huvud. De av skolberedningen föreslagna fackskolorna kommer därvid in i bilden.
Gymnasicutredningen torde i en senare fas av sitt utredningsarbete komma att
behandla även vuxenutbildningen.
Behovet av en skyndsam utbyggnad av vuxenutbildningen på gymnasiestadiet
är enligt delegationens mening så påtagligt, att vissa åtgärder redan nu synes
böra vidtas. Dessa anses självfallet böra utformas så, att de ej försvårar den
prövning av de långsiktiga problemen, som gymnasieutredningen har att företa.
Delegationen har med hänsyn härtill inriktat sitt arbete på att framlägga förslag,
vilka snabbt kan medföra cn väsentlig förbättring av utbildningsmöjligheterna
för vuxna. Av samma skäl har delegationen avstått från att mera ingående be
handla en del i och för sig väsentliga problem på vuxenutbildningens område,
såsom de tekniska fackskolornas framtid och statens aftonskolas ställning.
De förslag, som delegationen framlägger, har till syfte att i första hand för
verkliga följande mål.
1. En väsentlig och skyndsam förstärkning av utbildningskapaciteten på gym-
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
nasiestadiet, särskilt en förstärkning av den merkantila och tekniska utbild
ningen.
2. En jämnare geografisk spridning av utbildningsmöjligheterna för vuxna,
särskilt med hänsyn till Norrland.
3. En planmässig samordning av samhällets insatser på vuxenutbildningens
område.
4. En avgiftsfri undervisning vid statsunderstödda läroanstalter för vuxen
utbildning.
5. En förstärkning av samhällets insatser för studiehjälp till de vuxna eleverna.
Delegationen förordar en utbyggnad av gymnasieutbildningen för vuxna med
vuxenläroverk och kvällsgymnasier. I betänkandet framhålles att dessa båda
studieformer kompletterar varandra på ett utmärkt sätt: vuxenläroverk vänder
sig i första hand till glesbygdsbefolkningen, kvällsgymnasierna betjänar i huvud
sak större befolkningscentra.
Ur betänkandets avsnitt om vuxenläroverk torde här följande böra återges.
Karakteristiskt för läroverk för vuxna är dess kombination av muntlig under
visning och självstudier. Vid en utbyggnad av vuxenläroverksorganisationen bör
man uppmärksamma dels behovet av fackgymnasial utbildning inom denna
skolform, dels önskemålet om ytterligare ett vuxenläroverk i en annan del av
landet.
Det nuvarande läroverket för vuxna i Norrköping har endast realskola och
allmänbildande gymnasium. Något vuxenläroverk för fackgymnasiala studier har
däremot ej inrättats. Tillkomsten av ett sådant skulle te sig naturligt med hän
syn till statsmakternas strävan inom skolväsendet för ungdom att stärka den
fackgymnasiala utbildningen vid den fortsatta utbyggnaden av gymnasierna.
Även från andra synpunkter torde det vara angeläget att även vid vuxenläro
verk meddela fackgymnasial utbildning. Det finns i Sverige ett relativt stort
antal industriföretag belägna i mindre tätorter, som endast i undantagsfall ger
underlag för ett kvällsgymnasium och där utbildningsmöjligheterna över huvud
taget är begränsade. Det är sannolikt, att det just på sådana orter finns många
människor som, i anslutning till sin yrkesverksamhet får intresse för fack
gymnasial utbildning.
Det är självfallet möjligt att, såsom är vanligt inom skolväsendet i övrigt,
upprätta separata skolor för varje gymnasieinriktning, liksom att förlägga dessa
skolor till olika orter. Särskilda skäl talar emellertid för en nära samordning av
utbildningen för vuxeneleverna. Sålunda är de uppgifter, som bl. a. består i att
klarlägga omfattningen av elevernas kunskaper vid inträdet i läroverket och att
handleda dem under deras studier av central betydelse vid denna skolform.
Genom en samordning av de skilda utbildningslinjerna till en skola torde detta
arbete av studierådgivande och kurativ art kunna väsentligt underlättas. Erfa
renheterna från det hittillsvarande arbetet i Norrköping torde bättre kunna
utnyttjas och det framtida pedagogiska nydaningsarbetet på vuxenutbildningens
område främjas genom att det vid samma läroverk erbjuds möjligheter till såväl
allmänbildande som fackgymnasial utbildning. Övergång från en utbildningslinje
till en annan torde även härigenom kunna underlättas. Vidare kan man anta att
vissa problem kommer att uppstå vid införandet av en ny form för den fack
gymnasiala utbildningen. Det måste då bli av stort värde att kunna utnyttja en
existerande organisation.
1** — Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 107
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
11
12
Delegationen föreslår därför, att läroverket för vuxna i Norrköping komplet
teras med tekniska och merkantila linjer.
Vuxenläroverket i Norrköping har en mai’kerat regional rekrytering; omkring
en tredjedel av eleverna hör hemma i Östergötlands eller Södermanlands län.
Avstånden spelar tydligen en stor roll för rekryteringen. I syfte att utvidga ut
bildningsmöjligheterna bör därför i dagens läge ytterligare ett vuxenläroverk
inrättas.
Vid valet av förläggningsort för det nya vuxenläroverk, som delegationen anser
böra tillkomma omedelbart, har delegationen diskuterat flera alternativ.
Det har ofta framhållits, att utbildningsmöjligheterna i Norrland icke varit
helt jämbördiga med dem i landets övriga delar. Senast har skolöverstyrelsens
glesbygdsutredning understrukit behovet av speciella utbildningsåtgärder i de
nordliga delarna av riket. Även på vuxenutbildningens område är Norrland
sämre tillgodosett än andra landsändar. Med undantag för den 4-åriga afton
kursen vid det kommunala handelsgymnasiet i Umeå finns det sålunda inga
fackgymnasiala vuxenskolor norr om Borlänge.
Delegationen föreslår därför att ett nytt vuxenläroverk — med uppgift att
meddela såväl allmänbildande som merkantil och teknisk utbildning — inrättas i
Norrland och därvid förlägges till Härnösand.
Delegationen framhåller, att ett effektivt utnyttjande av utbildningsresurserna
fordrar, att man från samhällets sida skapar tillfredsställande ekonomiska förut
sättningar för den enskilde att kunna utnyttja dessa resurser. Ledighet från
anställningen innebär nästan undantagslöst ett inkomstbortfall, vilket blir särskilt
kännbart för den betydande grupp, som har försörjningsbörda. I fråga om be
hovet av ledighet framhålles att detta synes vara störst i studiernas slutskede.
Delegationen anför härom i huvudsak följande.
I inledningen av studierna känner sig eleverna ofta osäkra om sina möjligheter
efter i allmänhet många års bortavaro från skolmässig undervisning. De vill
pröva sina förutsättningar för gymnasieutbildning utan att koppla av sitt ordi
narie förvärvsarbete. När studierna framskrider ökar behovet av ledighet för att
möjliggöra koncentration på studiearbetet.
Många av dem som bedriver studier vid kvällsgymnasier har endast ett be
gränsat studiemål i sikte, dvs. att avlägga prov i ett eller några ämnen. Behovet
av ledighet är särskilt stort för de elever som har det mera vittsyftande studie
målet att avlägga en fullständig examen. Särskilt torde detta vara fallet i det
skede av studierna, då kvällsgymnasieeleverna förbereder sig för slutproven.
Även andra skäl än de nu anförda talar för studiehjälpens insättande i studier
nas slutfas. Studieprognosen för en vuxen elev är av flera skäl osäker. Antalet
elever, som ej uppnår examen, är högt, beroende delvis på att många endast
avsett att avlägga prov i vissa ämnen, men delvis också på att många av andra
skäl avbryter studierna. Genom en studiehjälp i studiernas slutskede uppnår
man, att hjälpen tilldelas dem som har ett mera krävande studiemål och som kan
uppvisa goda studieresultat. Den kan därjämte komma att verka som en effektiv
stimulans för eleverna.
Enligt delegationens mening bör därför en förbättring av studiehjälpen till
vuxeneleverna i första hand inriktas på att bereda dem ekonomiska möjligheter
till att någon tid, främst under studiernas slutskede, avstå från förvärvsarbete
för att odelat kunna ägna sig åt studierna.
Kiingl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
13
Delegationen diskuterar frågan om en studiehjälp med denna utformning kan förverkligas inom ramen för allmänna studiehjälpsreglementets bestämmelser om studielån och stipendier. Detta reglemente har, framhålles det, utformats efter det stödbehov, som föreligger för heltidsstuderande ungdom. Vuxenelevema har i efterhand infogats i ett existerande system, varför bestämmelserna inte är ut formade med hänsyn till deras speciella behov. Enligt delegationens mening är det knappast lämpligt — bl. a. med hänsyn till risken att ytterligare komplicera det system för studiehjälp som innefattas i studiehjälpsregl em entet — att ändra nuvarande bestämmelser eller deras tillämpning enbart med hänsyn till vuxen- cleverna.
Enligt delegationens mening bör man söka en sådan lösning av denna fråga, att bestämmelserna för andra kategorier studerande ej påverkas. Delegationen för ordar, att detta sker genom att i allmänna studiehjälpsreglementet göres ett — enbart för vissa vuxenelever tillämpligt — tillägg, enligt vilket dessa, utöver nu gällande förmåner, kan få ett särskilt bidrag i form av ett stipendium under studiernas slutskede.
Delegationen framhåller, att det föreslagna stipendiet från vissa principiella synpunkter skiljer sig från den studiehjälp som utdelas till andra elevkategorier.
Vanligen utgår bidragen under hela studietiden eller — såsom vid universitet och högskolor — främst i början därav; i det senare fallet är syftet att bl. a. stimulera rekryteringen. Det studiesociala stödet måste emellertid utformas med hänsyn till studieformens särart, studerandegruppens sammansättning och det behov som föreligger. En stödform som anpassats efter vuxenelevernas särskilda situation kan självfallet ej verka prejudicerande på studiehjälpens utformning för andra elevkategorier.
Delegationen förordar slutligen, att det föreslagna särskilda stipendiet skall få försökskaraktär. Den framtida utformningen av studiehjälpen till vuxna, som bedriver gymnasiestudier, bör bli föremål för förnyad prövning i samband med gymnasieutredningens överväganden om vuxenutbildningen. Frågan bör också beaktas i samband med en eventuell allmän översyn av studiehjälpsreglementet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
4. Läroverk för vuxna
Som utgångspunkt för sina förslag om utbyggnad av läroverken för vuxna har delegationen haft läroverket för vuxna i Norrköping. Vissa förändringar har emellertid av delegationen bedömts som nödvändiga vid utformningen av en utbyggd organisation.
Delegationen föreslår, att utbildningen vid vuxenläroverken skall motsvara den som ges vid ett högre allmänt läroverks gymnasium, ett högre tekniskt läro verk samt ett handelsgymnasiums 3-åriga kurs. Under en relativt lång övergångs tid föreslås att möjlighet även skall finnas för realskolestudier vid vuxenläroverk. I fråga om teknisk undervisning förordar delegationen, att sådan skall ges såväl på fackskole- som gymnasielinjer. Delegationen anser det naturligt, att man också vid denna speciella studieform ger de personer, som saknar de erforderliga förkunskaperna för inträde till gymnasiet eller har sådana kunskaper men ändå
14
vill välja en utbildning, som har ett mindre mått av allmänbildande inslag,
möjlighet att bedriva studier vid fackskolelinjcr. Vidare föreslås, att försöksvis
skall organiseras en utbildning, motsvarande den som ges vid förberedande kurs
för inträde till teknisk fackskola, främst med hänsyn till att dessa förberedande
kurser inte ordnas på alla orter i landet men även därför att den enskilde skall
ha möjlighet att få hela sin ingenjörsutbildning vid en och samma skola.
Inträdeskraven till vuxenläroverkens olika utbildningsgrenar bör vara i stort
desamma som gäller för tillträde till motsvarande reguljära skolformer. En pröv
ning av de sökandes studieförutsättningar föreslås intagningsnämnden skola göra.
Denna, som nu består av rektor, en av skolöverstyrelsen och en av vuxenläro
verkets kollegium utsedd ledamot, föreslås i framtiden få fyra ledamöter, rektor,
biträdande rektor samt två av skolstyrelsen utsedda ledamöter, som äger förtro
genhet med studieformen.
Delegationen erinrar om att en viss minimiålder nu krävs för inträde i vuxen
läroverkets realskola (16 år) och i dess gymnasium (20 år). Nu tillämpade krav
föreslås gälla även för de merkantila och tekniska linjerna, dock att minimiåldern
för inträde i den förberedande kursen sättes till 19 år.
Studietidens längd har av delegationen förutsatts bli fyra år vid de merkantila
linjerna och de tekniska fackskolelinjerna samt fem år vid de tekniska gvmnasie-
linjerna. Ett års studier anser delegationen vara tillräckligt för den förberedande
kursen. För allmänbildande linje räknas med en oförändrad studietid av fyra år.
I fråga om antalet kurser med muntlig undervisning och längden av dessa
torde följande böra återges ur betänkandet.
Den muntliga undervisningen vid läroverket för vuxna i Norrköping motsvarar
under en fyraårsperiod en sammanlagd studietid av ca 33 veckor vid realskolan
och 35 veckor vid gymnasiet, fördelade på sex muntliga kurser om fyra till åtta
veckors längd. För realskolan föreslår delegationen ingen förändring av antalet
kurser. Vid läroverkets utvidgning till att omfatta även fackgymnasial utbildning
är det nödvändigt att anpassa de olika muntliga kursernas förläggning under
läsåret till varandra, bl. a. för att kunna utnyttja läroverkens lärarkrafter på ett
rationellt sätt. De muntliga kurserna på gymnasiestadiet bör därför — såvitt
möjligt är — börja och sluta vid samma tidpunkter. Delegationen förordar, att
■ ' utan att en förlängning av utbildningstiden sker — antalet muntliga kurser
skall ökas till sju vid det allmänbildande gymnasiet. Även för handelsgymnasiet
och fackskolan föreslår delegationen sju muntliga kurser. I kostnadsberäkningar
na räknar delegationen med muntlig undervisning vid realskolan om 33 veckor,
vid gymnasiets allmänbildande och merkantila linjer samt den tekniska facksko
lan om 35 veckor. För de tekniska gymnasielinjerna bör, på grund av att utbild
ningstiden föreslagits bli ett år längre än vid övriga gymnasieformer, den munt
liga undervisningen omfatta åtta kurser; undervisningstiden beräknas till 40
veckor. För den förberedande kursen räknar delegationen med två muntliga kur
ser om vardera 5 veckor.
Intagningen av eleverna föreslås äga rum både höst- och vårtermin. Härige
nom uppnås ett bättre utnyttjande av lärare och lokaler, något som är särskilt
nödvändigt under utbyggnadsskedet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
15
Utbildningen vid vuxenläroverken skall, framhålles i betänkandet, ligga på
samma nivå som vid motsvarande skolformer för ungdom. Kursplanerna skall
därför självfallet vara desamma som vid dessa senare. För det nuvarande vuxen
läroverkets del gäller att timplaner liksom även plan för självstudierna fastställes
av skolöverstyrelsen efter förslag av läroverkets rektor. För de fackgymnasiala
linjerna bör dessa planer fastställas av överstyrelsen för yrkesutbildning.
Arbetsveckan vid vuxenläroverken föreslås vara oförändrad eller 37 timmar.
Under större delen av sin studietid skall de studerande vid läroverken för
vuxna bedriva självstudier. Som underlag härför har hittills utnyttjats av brev
skolorna utgivna kurser. Delegationen rekommenderar att även annat för själv
studier lämpligt material kommer till användning. I fråga om ersättning till
instituten för inköpta kurser samt rättning av insända brevsvar bör i princip
gälla samma regler som för vuxenläroverket, dvs. att skolan separat betalar dels
för inköpt material, dels för rättning av insända brevsvar. Närmare överenskom
melser härom torde liksom nu få träffas med korrespondensinstituten av veder
börande överstyrelse.
Läroverkens ledning skall ha att tillsammans med berörda lärare granska de
olika brevkursema. Då detta under utbyggnadsperioden kommer att innebära
ett betydande arbete, vilket det kan vara svårt för de fast anställda lärarna att
själva avklara, föreslår delegationen, att under budgetåren 1962/64 särskilda
medel ställes till förfogande för arvodering av ej fast anställda lärare, som åtar
sig sådan granskning. Arvodena föreslås bli fastställda av vederbörande över
styrelse efter förslag av rektor.
I fråga om tillsynsmyndighet för läroverken och därmed sammanhängande
spörsmål framhåller delegationen följande.
En intim samverkan mellan skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesut
bildning är nödvändig för att en effektiv organisation vid vuxenläroverken skall
uppnås. Delegationen förordar, att petita tills vidare upprättas av skolöver
styrelsen i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning.
Vuxenläroverken bildar, som tidigare framhållits, organisatoriska enheter. De
fast anställda lärarna skall, i den mån så befinnes önskvärt och möjligt, tjänst
göra på samtliga huvudutbildningsvägar. I fråga om förslag vid lärartillsättning,
tjänstledighet för lärare etc. måste därför ett nära samarbete äga rum mellan de
båda överstyrelserna. Den uppdelning av arbetsuppgifterna inom det gymnasiala
skolväsendet, som existerar mellan de båda överstyrelserna, torde göra det nöd
vändigt att för varje tjänst föreskriva inom vilken huvudutbildningsväg (allmän
bildande, merkantila eller tekniska linjer) som huvuddelen av undervisnings-
skyldigheten skall förläggas. I fråga om lektorstjänster bör därför förslag för
lektorat med huvudsaklig undervisningsskyldighet vid realskole- eller allmänbil
dande gymnasiekurser upprättas av skolöverstyrelsen, för lektorat med huvud
saklig tjänstgöring vid de fackgymnasiala linjerna däremot av överstyrelsen för
yrkesutbildning.
Delegationen konstaterar beträffande frågan om förläggning av läroverken för
vuxna, att en utvidgning av det nuvarande läroverket i Norrköping till att om
fatta även merkantil och teknisk utbildning kan ske utan svårighet med hänsyn
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
16
till att i staden finns såväl handelsgymnasium som tekniskt läroverk. I fråga om
förläggningen av det norrländska läroverket framhålles att särskild anskaffning
av laboratorier och utrustning för de tekniska linjerna bör undvikas. Valet av
förläggningsort begränsas därmed till de orter, som jämte allmänbildande gymna
sium har tekniskt gymnasium.
Delegationen anför i förläggningsfrågan följande synpunkter.
Nämnda krav på förläggningsort för vuxenläroverk uppfyller följande orter i
Norrland, nämligen Gävle, Härnösand, Östersund, Skellefteå och Luleå.
Av dessa är Gävle och Luleå mera perifert belägna ur norrlandssynpunkt.
Ehuru ett vuxenläroverk i Gävle skulle vara bättre än de övriga alternativen ur
synpunkten att kunna rekrytera elever även utom Norrland, har dock delegatio
nen icke ansett sig böra överväga en så sydlig förläggning för ett vuxenläroverk,
som främst avser att täcka Norrlands behov. Ej heller har delegationen ansett
Skellefteå böra komma i fråga, eftersom det tekniska läroverket där omfattar
alltför få linjer och rekryteringsunderlaget för lärare dessutom blir alltför litet.
Östersund befinner sig ur kommunikationssynpunkt i ett sämre läge än Härnö
sand. Landtransportförbindelserna med norra Norrland är sådana, att resor ofta
kräver mer än en dag. I Östersund finns visserligen alla tre gymnasieformerna,
men de båda fackgymnasierna befinner sig i ett uppbyggnadsskede, vilket avse
värt försvårar etablerandet av ett vuxenläroverk parallellt härmed.
Enligt delegationens mening kommer således alternativen Härnösand och
Luleå i förgrunden. Härnösand har försteget att vara en mer centralt belägen
förläggningsort för ett vuxenläroverk för hela Norrland. Utöver vad som redan
anförts om de dåliga kommunikationerna från Jämtland till norra Norrland skall
särskilt framhållas, att Härnösand även för elever från södra Lappland torde
vara att föredraga ur kommunikationssynpunkt. Till Luleås förmån talar å andra
sidan, att där finns samtliga tre gymnasieformer, medan Härnösand saknar han
delsgymnasium. I det närbelägna Sundsvall finns dock ett dylikt, vilket möjlig
gör lärarrekrytering. Härnösand som ligger i en tätbefolkad region har ett större
befolkningsunderlag än Luleå och kan fånga upp en större glesbygdsbefolkning
än Luleå. Inom en radie av 20 mil från Härnösand bor sålunda omkring 650 000
personer; inom samma område kring Luleå omkring 350 000 personer.
Delegationens undersökningar har visat, att de lokala förutsättningarna för
en förläggning av ett vuxenläroverk är goda i både Härnösand och Luleå. Repre
sentanter för båda städerna har till delegationen uttalat starkt intresse för att
erhålla läroverket.
Delegationen förordar av de skäl som ovan anförts, att det nya läroverket för
vuxna förlägges till Härnösand.
Delegationens förslag innebär således, att samtliga tre gymnasietyper skall
vara representerade vid vuxenläroverken. Däremot anses det vara realistiskt att
tills vidare räkna med en viss begränsning i avseende på antalet linjer inom dessa
läroverks allmänbildande respektive tekniska delar. Läroverket i Norrköping
föreslås sålunda komma att omfatta — i fråga om det allmänbildande gymna
siet — real- och latinlinje, läroverket i Härnösand real- och allmän linje. Vid
valet av facklinjer vid de tekniska delarna har delegationen fäst avseende dels
vid vilka facklinjer, som finnes vid de högre tekniska läroverken i respektive
städer, dels vid tillströmningen till olika linjer. Med hänsyn härtill föreslås en
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
17
differentiering i maskinteknisk och byggnadsteknisk (vid fackskola: husbygg-
nadsteknisk) linje. För de merkantila linjerna räknar delegationen med att samt
liga av gymnasieutredningen föreslagna tillvalsgrupper skall kunna finnas vid
läroverken.
Delegationen har vid behandling av sitt förslag till successiv utbyggnad av
vuxenläroverken upptagit frågan om läroverkens tillväxt bör vara beroende,
såsom nu är fallet för läroverket i Norrköping, av beslut av Kungl. Maj:t. Dele
gationen uttalar härom bl. a. följande.
Delegationen vill erinra om att beslut om antalet intagningsavdelningar vid de
allmänna läroverken fattas av skolöverstyrelsen och om antalet intagningsav
delningar vid de tekniska läroverken och de statsunderstödda handelsgymna-
siema — efter beslut vid 1961 års riksdag — av överstyrelsen för yrkesutbild
ning. För vuxenläroverkens del bör eftersträvas att bereda alla dem som bedömes
vara lämpliga för studieformen i fråga, möjlighet att bedriva studier vid läro
verken. Antalet sökande till dessa skolor är givetvis med hänsyn till rekryterings
underlagets struktur svårt att säkert uppskatta i förväg. Det är sålunda angelä
get, att intagningen kan ske, utan att riksdagen eller Kungl. Maj:t i detalj tar
ställning till frågan om inrättande av nya intagningsavdelningar. Därför bör
— fr. o. m. budgetåret 1963/64 — överlåtas åt skolöverstyrelsen beträffande
realskolan och allmänna gymnasielinjer och åt överstyrelsen för yrkesutbildning
beträffande de fackgymnasiala linjerna att på sätt som tillämpas i fråga om
övriga gymnasier årligen besluta om intagningens storlek vid de bada vuxen
läroverken.
För vederbörande överstyrelses beslut härutinnan bör, under hänsyntagande
till respektive gymnasieforms speciella förhållanden, i tillämpliga delar gälla de
riktlinjer, som tillämpas beträffande gymnasierna för ungdom. Då intagning vid
vuxenläroverken föreslås äga rum under såväl höst- som vårtermin, måste veder
börande skolstyrelses rapport om antalet ansökningar till vuxenläroverken insän
das vid två skilda tillfällen under året.
I följande sammanställning anges delegationens förslag för budgetåret 1962/63
och beräkning för de följande budgetåren av beläggningen vid läroverken; för
Norrköpings del avses därvid endast de fackgymnasiala linjerna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
Antal kursveckor
Budgetår
Norrköping Härnösand
1962/63 .......................................................... 49
76
1963/64 .............................................................. 119
184
1964/65 .............................................................. 204
279
1965/66 .............................................................. 269
329
1968/69 .............................................................. 309
339
Enligt i betänkandet gjorda antaganden skulle elevantalet vid de båda läro
verken i slutet av 1960-talet uppgå till inemot 2 000, varav drygt 700 vid de
allmänbildande delarna, över 300 vid de merkantila och ca 950 vid de tekniska
delarna.
I fråga om den pedagogiska och administrativa ledningen för skolorna ger
delegationen en beskrivning av förhållandena i Norrköping och yttrar i anslut
ning därtill bl. a. följande.
18
Ett vuxenläroverk erbjuder helt andra arbetsuppgifter för sina befattnings
havare än övriga gymnasiala skolor. Medan de senare arbetar med en relativt
fast stab av lärare under läsåret, har vuxenläroverket att för varje ny muntlig
period anskaffa ett flertal timlärare. Inför varje sådan kurs måste också schema
upprättas. Kontakten med eleverna blir självfallet mer intensiv än vid en vanlig
skola.
De studierådgivande och ofta också kurativa uppgifterna, i vilka även ingår
granskning av ansökningar om studielån, bedömes som mycket viktiga men är
självfallet även tidskrävande.
Ett omfattande arbete utgörs av diskussionerna med skolans lärare om valet
av material för självstudierna. De olika kurser och läroböcker, som finns, genom
gås och diskuteras, innan man träffar sitt val. Ett studieschema upprättas för
varje linje, varvid anges vilket material eleven skall läsa under varje period med
självstudier och i vilken ordning detta skall ske. Rektor har även att med lärarna
diskutera metodiken för den muntliga undervisningen.
Rektor handhar den ekonomiska skötseln av läroverket med åtföljande kame
rala arbetsuppgifter. Till dessa rent administrativa uppgifter hör också inköpen
av brev kurserna samt att biträda vid förhandlingar med instituten om priset för
kurserna. Delegationen förordar, att vuxenläroverken ställes under skolstyrelsen i
respektive kommun, varför vissa av de här angivna uppgifterna bortfaller.
Enligt delegationens mening kan det knappast vara möjligt att till de arbets
uppgifter, som här nämnts, lägga dem som blir en följd av utvidgningen vid
skolan. Delegationen föreslår därför, att en tjänst som biträdande rektor inrättas.
Avgränsningen mellan arbetsuppgifterna för de båda tjänstemännen bör fast
ställas från fall till fall, varvid tillses att samtliga gymnasieformer — med beak
tande av deras utbildningsmål — uppmärksammas. Med hänsyn till nödvändig
heten att göra den nyinrättade tjänsten attraktiv har delegationen beräknat
befattningshavarens löneförmåner motsvarande lönegrad B 1.
I skolöverstyrelsens utredning år 1952 föreslogs inrättande av en särskild
tjänst som studickonsulcnt med uppgift att omhänderha elevkontakterna. I
petita för budgetåret 1962/63 har överstyrelsen äskat medel för anställande av
sådan tjänsteman i lönegrad A 23. Enligt delegationens mening talar redan med
läroverkets nuvarande organisation starka skäl för detta förslag och dessa för
stärks genom den föreslagna utvidgningen. Delegationen räknar med att lärover
ken vid full utbyggnad skall ha vartdera två sådana tjänstemän. Befattnings
havarnas löneförmåner har i kostnadsberäkningarna beräknats motsvara lönegrad
A 23.
Delegationen föreslår även en utökning av biträdespersonalen. Vid läroverket
i Norrköping föreslås inrättande av en tjänst som vaktmästare och ytterligare en
tjänst som kanslibiträde, vid läroverket i Härnösand föreslås för budgetåret
1962/63 inrättande av en tjänst som kanslibiträde.
Behovet av lärare vid vuxenläroverken är mindre än vid utbildningsanstalter
av traditionell typ. Ehuru vuxenläroverken i mycket stor utsträckning kommer
att behöva anlita lärarkrafter utanför den egna skolan, är det enligt delegatio
nens mening viktigt, att en stab av fast anställda lärare knytes till läroanstal-
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
19
terna. Delegationen framlägger vissa beräkningar om den fasta personalens till
växt. För läsåret 1962/63 räknas med två nya lektorstjänster jämte en kostnads
ökning för timlärare med ca 100 000 kr. I anslutning härtill upptas frågan om
ordinariesättande av de fasta tjänsterna vid läroverket. I skolöverstyrelsens ut
redning föreslogs att detta skulle ske, då en stabilisering av verksamheten upp
nåtts. Enligt delegationens uppfattning finnes nu skäl att vidtaga denna åtgärd,
varigenom tjänsternas konkurrenskraft torde komma att öka.
Delegationen redogör vidare för lokalfrågan varav framgår, att denna kan få
en tillfredsställande lösning i såväl Norrköping som Härnösand. Dessa kommu
ner har utfäst sig att utan kostnader för statsverket ställa lokaler till förfogande
för läroverken. De kommunala åtagandena i fråga om utrustning innebär, att
kommunen svarar för inköp och underhåll av möbler och fast inredning, medan
staten ombesörjer inköp och underhåll av specialutrustning. Slutligen framlägger
delegationen förslag om att såsom styrelse för vuxenläroverken skall fungera
skolstyrelsen i respektive kommun. Detta innebär, att en viss del av den ekono
miska administrationen skulle ombesörjas av de kommunala skolmyndighe
terna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
5. Merkantil privatistexamen
Delegationen föreslår, att enskild studerande i framtiden skall kunna avlägga
handelsgymnasieexamen som privatist genom tentamina ämnesvis. Av betänkan
det kan härom inhämtas bl. a. följande.
Prövning för lärjungar från enskild undervisning enligt fordringarna för erhål
lande av avgångsbetyg från handelsgymnasium regleras i kungl. brev av den 24
februari 1950.
Examinanden delar i regel upp prövningen på högst två på varandra följande
examensperioder. Blott ett examenstillfälle anordnas varje år. Detta betyder
sålunda, att examinanden normalt ena året får tentera »första halvan» och föl
jande år »andra halvan».
De obligatoriska skrivningarna sammanställes av överstyrelsen för yrkesutbild
ning. Den muntliga prövningen och de praktiska proven i maskinskrivning och
stenografi äger rum inför särskild av tillsynsmyndigheten utsedd examensnämnd.
Särskilda examensombud skall på överstyrelsens vägnar följa och övervaka
examen.
Detta examenssystem är uppenbarligen utomordentligt krävande. Det saknar
också motsvarighet inom övriga gymnasieformer. Systemet omöjliggör i sin
nuvarande uppläggning anpassning på samma grunder till övrig vuxenutbildning.
Noteras bör dock, att det knyter an till en 2-årig utbildning och icke till en
3-årig som övriga här aktuella studiegångar. Vid den förlängning av utbildnings
tiden vid handelsgymnasierna, som nu har trätt i kraft, synes det vara lämpligt
att utforma bestämmelserna för privatistexamen på liknande sätt som för övriga
gymnasieformer.
Den som vill avlägga handelsgymnasieexamen som privatist, bör givetvis ges
rätt tillgodoräkna sig betyg både i tidigare avlagda särskilda prövningar och i
tentamina i s. k. avslutade ämnen. Kravet på högre vitsord än Godkänd i munt
liga ämnen i särskild prövning torde icke böra upprätthållas. Delegationen anser
20
det icke föreligga större skäl att kräva kvalificerade vitsord av dessa elever än av
övriga blivande gymnasieekonomer. Vederbörande bör sålunda blott behöva upp
visa godkända betyg i de muntliga och skriftliga prövningar, som ingår i examen.
Delegationen anser vidare, att ett betyg i bortfallstentamen eller i särskild
prövning bör äga giltighet i åtta år. Detta motsvarar bestämmelserna för statlig
teknisk privatistexamen.
Den ovan skisserade uppläggningen gör det möjligt avlägga tentamen i något
eller några av de ämnen, som ingår i examen. Detta torde vara värdefullt icke
minst för fackgymnasisterna. Många personer vill nämligen förvärva kompetens
i blott något eller några ämnen; kamrerare kanske i redovisningslära och admi-
nistrationslära, försäljningspcrsonal i distributionslära osv.
Delegationens förslag i denna del innebär vidare, att varje statsunderstött
handelsgymnasium skall ha rätt att anställa prövning i de i handelsgymnasie-
examen ingående ämnena. De regler angående examinatorer, medbedömare o. d.
liksom angående examinandernas avgifter, vilka gäller för studentexamen för
privatister, föreslås i princip skola tillämpas även beträffande merkantil priva
tistexamen. Detta innebär således att ersättningar till lärare och annan personal
skall bestridas med influtna avgifter.
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 107 år 1962
6. Studiehjälp
Av delegationens förslag till förstärkt studiehjälp för vuxna, som bedriver
gymnasiestudier, kan inhämtas i fråga om kretsen av stipendierade, att denna
bör begränsas till dem som bedriver studier med sikte på studentexamen, han-
dclsgymnasieexamen och läroverksingenjörscxamen samt — vid vuxenlärover
ken — realexamen.
Med hänsyn till att det föreslagna stipendiet föreslås vara av försökskaraktär
föreslås kretsen av läroanstalter bli ganska snäv. Som villkor för att stipendium
skall kunna utgå föreslås gälla, att studierna skall bedrivas vid statlig eller enligt
av delegationen föreslagna grunder statsunderstödd kommunal läroanstalt, vilken
är avsedd för studier, som löper parallellt med förvärvsarbete. Särskilda stipen
dier skulle med denna avgränsning kunna utdelas bl. a. vid läroverken för vuxna,
statens aftonskolas gymnasium, statens kompletteringsgymnasium (icke-studen-
terna) och den 4-åriga kursen vid de högre tekniska läroverkens fackskola.
Delegationen behandlar också villkoren för erhållande av särskilt stipendium
och tar därvid först upp frågan om vad som bör anses vara studiernas slutskede.
Delegationen framhåller bl. a. följande.
De studerande vid läroverken för vuxna bör, för att anses ha nått slutskedet,
ha flyttats från den näst sista muntliga kursen och bedriva studier under den där
på följande perioden med självstudier. På grund av att vid det allmänbildande
gymnasiet de två sista muntliga kurserna ligger relativt nära varandra i tiden,
bör de studerande vid denna gymnasieform ha flyttats från den femte muntliga
kursen och bedriva studier under den därpå följande perioden med självstudier,
för att kunna tilldelas stipendium. På motsvarande sätt bör de studerande vid
statens aftonskola och den tekniska fackskolans 4-åriga kurs ha flyttats till den
sista ringen (klassen) och deltaga i undervisningen under den sista terminen.
21
För bl. a. den grupp av vuxenelever, vilka — såsom inskrivna vid statens
kompletteringsgymnasium — under sin studietid vid detta gymnasium kommer
att avlägga examen genom kvällsstudier föreslås, att slutskedet definieras så, att
godkända prov (enligt reglerna för privatistexamen) skall ha avlagts i samtliga
ämnen utom dem, i vilken examinanden har att undergå slutexamen.
Av betänkandet kan vidare inhämtas bl. a. följande.
Delegationen föreslår, att det särskilda stipendiet skall kunna utgå med
högst 2 000 kr. på gymnasiestadiet och 1 000 kr. på realskolestadiet. De faktorer,
som bör påverka storleken av stipendiet, torde i första hand vara dels den tid,
under vilken den studerande har behov av ledighet, dels elevens försörjnings
börda, dels hans ekonomiska behov i övrigt. Man kunde tänka sig att ta hänsyn
till dessa faktorer genom att utdela belopp av varierande storlek. Enligt delega
tionens mening är det dock, främst av administrativa skäl, att föredra att utdela
halvt stipendium om ett mindre bidragsbehov föreligger. På gymnasiestadiet bör
detta stipendium utgå med 1 000 kr. och på realskolestadiet med 500 kr. Stipen
dium, som utdelas i samband med lån enligt § 86 studiehjälpsreglementet, skall
ej utgå samtidigt med särskilt stipendium.
Studiehjälpen till de studerande vid skolorna för vuxenutbildning utdelas för
närvarande av studiehjälpsnämnden. Denna myndighet, som har praktisk
erfarenhet av studiehjälp till vuxenstuderande, bör även utdela denna nya form
av stipendier.
Delegationen förordar vidare, att studielån ur allmänna studielånefonden
jämte stipendierna i samband härmed skall för vuxenläroverkens elever avpassas
med hänsyn till att även denna elevgrupp får anses bedriva kontinuerliga studier.
Den särskilda studieformen vid vuxenläroverken bör således, enligt delegationens
mening, ej motivera en mindre omfattande studiehjälp för eleverna vid dessa
skolor än till andra vuxenelever.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
7. Kostnader
Nuvarande kostnader för läroverket för vuxna i Norrköping uppgår enligt
delegationens beräkningar till 500 000 kr., fördelade på avlöningskostnader med
275 000 kr., material för självstudier med 160 000 kr. och expenser med 65 000
kr. Delegationens förslag innebär en ökning till 829 000 kr. för budgetåret
1962/63, fördelade på avlöningskostnader med 438 000 kr. (-)- 163 000 kr.), ma
terial för självstudier med 292 000 kr. (-f- 132 000 kr., varav 20 000 kr. äskade av
skolöverstyrelsen för det nuvarande läroverket) samt expenser med 99 000 kr.
(+ 34 000 kr.).
För läroverket i Härnösand beräknas avlöningskostnaderna under budgetåret
1962/63 till 196 000 kr., kostnaderna för material för självstudier 136 000 kr. och
för expenser till 49 000 kr., tillhopa 381 000 kr.
De ökade kostnaderna för statsverket under budgetåret 1962/63 skulle således
uppgå till (329 000
381 000 =) 710 000 kr., fördelade med 359 000 kr. under
anslaget till avlöningar vid allmänna läroverk och 351 000 kr. under anslaget till
omkostnader vid allmänna läroverk.
22
Några extra kostnader för statsverket med anledning av förslaget om merkan
til privatistexamen beräknar delegationen inte, då vad som inflyter i avgifter
från examinanderna skall täcka ersättningen till lärare m. m.
I fråga om studiehjälp beräknar delegationen en ökad belastning på den all
männa studielånefonden, men för budgetåret 1962/63 torde någon uppräkning
av medelsbehovet inte behöva ske. För särskilda stipendier till eleverna vid
läroverk för vuxna, statens aftonskolas gymnasium, tekniska fackskolans 4-åriga
kurs och statens kompletteringsgymnasium kan kostnaderna, enligt delegationens
uppgift, beräknas till ca 165 000 kr., under förutsättning att samtliga skulle
söka och erhålla stipendium. Beloppet torde rymmas inom det för budgetåret
1962/63 beräknade anslaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
III. Remissyttranden
Remissinstanserna har nära nog undantagslöst intagit en positiv hållning såväl
till delegationens allmänna synpunkter på vuxenutbildningen som till de konkreta
förslagen. I flera av yttrandena betonas att man betraktar detta betänkande
endast som en inledning till en reformperiod inom vuxenutbildningens område.
Ett stort antal remissinstanser har vad beträffar behovet av vidgad
vuxenutbildning understrukit vikten av att ytterligare utbildningsmöj
ligheter skapas.
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att undervisningsväsendet länge varit i
behov av kompletterande studievägar för vuxna men anför, att även andra skäl
talar för förbättrade utbildningsmöjligheter.
Ett sådant är att den praktiska betydelsen av det fria ämnes- och linjevalet i
grundskolan ökas genom vidgade möjligheter att efter grundutbildningen välja
annan studieväg med hänsyn till ett på några års praktisk erfarenhet byggt
yrkesval. Därvid kan det bli fråga om ändring av utbildningens inriktning eller
dess nivå eller bådadera. Dylika förändringar kan även framtvingas av den all
männa utvecklingen inom näringslivet och därav föranledda strukturföränd
ringar på arbetsmarknaden.
Skolöverstyrelsen understryker, att grundskolans införande skärper kraven på
vidgad vuxenutbildning, eftersom inga studieval i 13- eller 14-årsåldern blir
definitiva. Överstyrelsen pekar även på att ett ökat antal utlänningar söker sig
till Sverige och att vuxenutbildningen kan ge denna kategori utbildningsmöj
ligheter. Sveriges industriförbund erinrar om, att en icke ringa del av vårt lands
begåvningsreserv torde återfinnas inom de åldersgrupper, som redan nu är ute i
förvärvslivet, men som i yngre år av olika skäl icke kommit i åtnjutande av en
i förhållande till deras intellektuella kapacitet tillräckligt kvalificerad utbildning.
Svenska stadsförbundet framhåller bl. a. följande.
Den vuxenutbildning som det föreliggande betänkandet sysslar med — alltså
främst vuxenutbildningen på gymnasiestadiet — är enligt styrelsens mening så
väsentlig både för den enskilde och för samhället, att vidgade möjligheter därtill
måste anses som angelägna önskemål. De som av en eller annan anledning först
23
vid mogen ålder kan ägna sig åt högre studier ser sig ofta nödsakade av ekono
miska och andra skäl — det rör sig ju inte sällan om familjeförsörjare — att
avstå från en sådan utbildning. Det är inte endast sociala rättviseskäl som talar
för att samhället bör underlätta för dessa vuxna att få sina studieambitioner för
verkligade. Även rent arbetsmarknadsmässiga skäl talar i samma riktning. Man
kan exempelvis nämna bristen på kvalificerad arbetskraft — framför allt inom
vissa områden, såsom det tekniska och det pedagogiska — vilket inte minst från
samhällsekonomiska synpunkter gör det önskvärt att samhället kan ta tillvara
även de senväckta studiebegåvningarna. Styrelsen finner det riktigt att betrakta
denna vuxenutbildning som ett led i den omskolnings- och fortbildningsverksam-
het som tillhör den moderna, rörliga arbetsmarknadspolitikens viktigaste medel.
När det gäller reformbehoven på vuxenutbildningens om
råde ansluter remissinstanserna sig med ett undantag till delegationens
bedömning av att utbildningsmöjligheterna för vuxna snabbt bör vidgas genom
en förstärkning av vuxenläroverksorganisationen. I allmänhet tillstyrkes därvid
den avvägning som gjorts i betänkandet i fråga om vilka studieformer som bör
utbyggas. Skolöverstyrelsen framhåller bl. a.
Det hade varit lyckligast om vuxenutbildningen på gymnasiestadiet lösts i ett
sammanhang av den arbetande gymnasieutredningen. Denna torde dock ännu på
en tid cj kunna framlägga något förslag i denna angelägenhet. Då det av flera
skäl är angeläget att vuxenutbildningen omgående och snabbt utbygges måste
det av studiesociala utredningen framlagda förslaget därför välkomnas, även om
man icke vet i vilken omfattning proponcrade anordningar kan inpassas i den
framtida gymnasieorganisationen.
Överstyrelsen för yrkesutbildning anför, att det framlagda förslaget utan tve
kan fyller ett mycket stort behov och att åtgärder bör vidtas i det syfte, som
anföres i betänkandet.
Statskontoret tillstyrker förslaget om en utbyggnad av vuxenläroverksorga
nisationen, såsom ett led i den planerade förbättringen av utbildningsmöjlighe
terna för vuxna jämsides med den pågående kraftiga utbyggnaden av övriga
delar av undervisningsväsendet.
Några av remissinstanserna — såsom överstyrelsen för yrkesutbildning, skol
överstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, gymnasieutredningen, Sveriges industri
förbund och SACO — anför att en förstärkning av vuxenutbildningens resurser
främst bör avse den fackgymnasiala utbildningen.
Studieförbundet Folkuniversitetet ifrågasätter, om inte delegationen borde ha
inväntat gymnasieutredningens samlade utlåtande om gymnasieundervisningens
framtida utformning. Folkuniversitetet delar inte delegationens uppfattning, att
vuxenläroverksorganisationen bör utbyggas och utvecklar i detta sammanhang
följande synpunkter.
Delegationen motiverar sitt förslag till utbyggnad av systemet med vuxen
läroverken med en önskan att tillgodose i första hand glesbygdernas utbildnings
behov. Enligt Folkuniversitetets uppfattning är det emellertid ytterst tvivelak
tigt, om de av delegationen föreslagna åtgärderna kommer att leda till åsyftat
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
24
resultat. De statistiska uppgifterna över elevernas hemorter från Norrköpings-
läroverket utvisar uppenbart, att detta icke har den riksmässiga elevrekrytering,
som eftersträvades vid dess inrättande. Avstånden spelar enligt delegationen här
vidlag stor roll, och därav dragés slutsatsen, att ytterligare ett vuxenläroverk bör
inrättas. Därvid kvarstår emellertid enligt Folkuniversitetets uppfattning väsent
liga olägenheter av en art, som torde vara oskiljaktigt förenade med den studie
form vuxenläroverken representerar. Vid konsultationer och studierådgivning vid
Folkuniversitetets kvällsgymnasier har elever från Norrköpingsläroverket fram
hållit såsom starkt bidragande orsaker, varför de önskat övergå till annan studie
form svårigheter att få den nödvändiga ledigheten i det antal omgångar stu
dierna kräver samt besvärligheter med inkvartering på studieorten. Frånvaron
från familj och anhöriga, som i regel blir relativt långvarig, synes dessutom för
en försörjningspliktig elev kunna vålla splittring och menligt påverka arbetsin
tensiteten.
Den form för utbyggnad av Läroverket för vuxna i Norrköping och nyinrät-
tandet av ett dylikt i Härnösand, som delegationen föreslår, kan icke förväntas
på ett tillfredsställande sätt tillgodose det riksmässiga behovet av gymnasieut
bildning för vuxna och ej heller avlägsna de studiesociala olägenheter, som är
förknippade med denna eljest ur pedagogisk synpunkt värdefulla studieform.
Behovet av vidareutbildning på gymnasiestadiet torde bäst kunna tillgodoses
genom inrättande respektive utbyggande av kvällsgymnasier med lokal anknyt
ning och med såväl allmänbildande som merkantila och tekniska linjer.
Skolöverstyrelsen har tagit upp frågan om att till allmänna läroverken och
fackgymnasierna knyta särskilda vuxenfilialer, vilket skulle möjliggöra ett in
timare samspel mellan olika utbildningsvägar. Det förutsattes att gymnasieut-
redningen uppmärksammar behovet av central planering mellan olika skol
former.
Vissa remissinstanser föreslår en längre gående utbyggnad av vuxenläroverks
organisationen. Göteborgs stad, Landsorganisationen, Tjänstemännens central
organisation och Sveriges socialdemokratiska ung domsförbund föreslår således
att ytterligare ett vuxenläroverk inrättas. I det sistnämnda yttrandet diskuteras
även huruvida man som alternativ till vuxenläroverk bör överväga att ersätta
dessa med kvällsgymnasier med en kombination av muntlig undervisning och
korrespondensundervisning. Förbundet avvisar emellertid detta med hänvisning
till att upptagningsområdet för denna studieform är begränsat; den kan ej fånga
upp elever från glesbygden.
Studiehjälp snämnden uttalar bl. a. följande.
De skäl som utredningen anfört för en ökning av studiehjälpen för ifrågava
rande elevkategori med dess speciella förhållanden kan nämnden av erfarenhet
vitsorda. Allt eftersom studierna fortgår och visar tillfredsställande resultat blir
önskemålen om ledighet från förvärvsarbete och koncentrering kring studierna
vanliga och behovet av studiehjälp ökar därför. Mot slutet av studierna kan
vidare med större säkerhet en elevs förutsättningar att nå studiemålet bedömas,
varför av denna anledning insättandet av förstärkt studiehjälp då, men icke
tidigare, är väl motiverat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
25
Svenska landskommunernas jörbund säger sig liksom delegationen anse, att
särskilda bidragsformer är önskvärda för vuxeneleverna, framför allt med tanke
på att studiehjälpen bör sättas in i slutfasen av studierna och då kunna möj
liggöra ledighet från förvävsarbete några månader.
Remissinstanserna har, när det gäller läroverk för vuxna, i allmänhet
tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget om vuxenläroverkens organisation.
Överstyrelsen för yrkesutbildning berör i sitt yttrande frågan huruvida redan
nu befintliga fackgymnasier bör byggas ut med vuxenlinjer eller om dessa linjer
skall samlas till ett och samma läroverk. Det framhålles därvid, att undervis
ning enligt vuxenläroverkets modell företer mycket markerade särdrag, som gör
att såväl rektorernas som lärarnas arbete kommer att i många avseenden av
vika från arbetet vid de nuvarande tekniska läroverken och handelsgymnasierna.
Överstyrelsen syftar därvid på det arbete av kurativ art som måste förekomma
vid ett vuxenläroverk. Med hänsyn härtill tillstyrkes den föreslagna organisa
tionen.
I fråga om vilka utbildning sv äg ar, som skall förekomma vid vuxenläroverken,
kan noteras, att delegationens förslag i allmänhet lämnats utan erinran. Studie-
hjälpsnämnden föreslår dock, att tekniska gymnasielinjer ej anordnas vid vuxen
läroverk. Som skäl härför anföres, att den som avlagt fackskolans ingenjörs
examen kan genom komplettering i vissa ämnen av icke teknisk natur förvärva
gymnasiets ingenjörsexamen. Däremot föreslår nämnden, att fackskolelinjerna
klyvs såsom sker i flertalet fall vid tekniska läroverk, t. ex. den maskintekniska
linjen i en verkstadsteknisk och en kraft- och värmeteknisk linje. Högerns ung
domsförbund anser, att behovet av ytterligare studieformer för ingenjörsutbild
ning bör närmare utredas liksom även frågan om detta behov bäst fylles genom
inrättande av tekniska linjer vid vuxenläroverk. Liknande synpunkter i fråga om
behovet av fackgymnasial utbildning framförs av Studieförbundet Medborgar
skolan.
Delegationens förslag om inträdeskrav har föranlett erinran från Sveriges in
dustriförbund, som anser att nuvarande Ba-krav för inträde till allmänbildande
gymnasium bör bibehållas. Statskontoret framhåller, att behovet av enhetliga
normer för prövning av de inträdessökande kräver samarbete mellan de båda
nämnderna.
Delegationens förslag om studietidens längd har lämnats utan erinran av re
missinstanserna. NKI-skolan anser dock, att man bör kunna överväga att öka
studietiden vid den förberedande kursen från två till tre terminer
Delegationens förslag till timplaner har i allt väsentligt lämnats utan erinran.
I anslutning till frågan om timplanerna diskuterar några remissinstanser, huru
vida laborationerna kan förläggas även till annan plats än vuxenläroverk. Sve
riges industriförbund vill framhålla de möjligheter, som finns för eleverna att
under sommaren utföra laborationer vid närbelägna tekniska läroverk. Sveriges
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
26
förenade studentkårer anser att möjligheterna att förlägga åtminstone några av
laborationerna till skolor på elevernas hemorter bör undersökas. Enligt Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbunds mening är det emellertid inte lämpligt att
upplägga kursplanerna så, att en del av laborationerna skall fullgöras på annan
ort än vuxenläroverksorten, då detta leder till ökade kostnader för eleverna.
Vad delegationen föreslagit om material för självstudier, dvs. att även annat
lämpligt material än korrespondenskurser bör kunna användas i t. ex. oriente
ringsämnen, har tillstyrkts av skolöverstyrelsen, som anser det angeläget att
detta prövas. NKI-slcolan vill däremot hävda, att det i ämnen med litet timan
tal är särskilt nödvändigt att ha tillgång till ett fylligt och ur pedagogisk syn
punkt väl tillrättalagt studiematerial. Härför torde brevskolornas kurser vara
mest lämpade.
Delegationens uppfattning att tillsynen av vuxenläroverken bör utövas av
skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning i samverkan har till
styrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Statskontoret
anser dock att detta bör äga rum endast under en begränsad övergångstid. Äm
betsverket hyser för sin del farhågor för att en uppdelning av tillsynsansvaret
på två myndigheter på längre sikt kommer att medföra stora svårigheter.
Delegationens förslag till förläggning av läroverket i Norrland har tillstyrkts
av nära nog samtliga remissinstanser. Överstyrelsen för yrkesutbildning anför
bl. a. följande.
Med den utgångspunkt som delegationen haft för sina överväganden, borde
det legat närmast till hands att välja någon av städerna Gävle, Östersund och
Luleå som förläggningsort. Även Skellefteå skulle ha kunnat komma i fråga,
då där sannolikt redan i höst öppnas en filial till handelsgymnasiet i Umeå.
Man har anledning tro, att denna filial snart kommer att byggas ut till ett själv
ständigt handelsgymnasium.
Då överstyrelsen trots det anförda icke vill avstyrka förslaget att förlägga
det norrländska vuxenläroverket till Härnösand, beror detta på följande. Härnö
sand är jämförelsevis centralt beläget ur de synpunkter man här måste anlägga.
Vidare kan nämnas, att vissa omständigheter talar för, att inom någon icke allt
för avlägsen tid det kommer att förläggas viss handelsgymnasieutbildning till
denna stad.
En avvikande mening pa denna punkt har anmälts av Sveriges industriför
bund, som pekar på de svårigheter som finns i fråga om rekrytering av lärare till
fackgymnasier. Förbundet utvecklar därefter följande synpunkter.
Enär inrättande av tekniska läroverk i såväl Sundsvall som Umeå är önsk
värt och på icke alltför lång sikt synes ofrånkomligt, talar enligt Förbundets
mening starka skäl för att dessa städer bör ifrågakomma såsom förläggningsort
för vuxenläroverk i Norrland. Förekomsten av handelsgymnasier i dessa städer
— i årets statsverksproposition har även framlagts förslag om inrättande av
socialinstitut i Umeå — samt näraliggande stora industrier synes ur lärarrekry-
teringssynpunkt göra dem väl så lämpade som Härnösand. Med hänsyn till
vad här anförts anser Förbundet att frågan om förläggningsort ytterligare bör
övervägas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
27
I en särskild skrift har Östersunds stad gett uttryck för uppfattningen att det
blivande vuxenläroverket bör förläggas till Östersund. Som skäl härför åberopas
bl. a. att det inom Jämtlands län finns ett stort uppdämt behov av vuxenutbild
ning. Endast ca 8 % av länets ungdom kunde år 1959 erhålla gymnasieutbildning
i det egna länet, då motsvarande riksmedeltal är ca 20 %. Ett beslut om förlägg
ning av det nya läroverket till Östersund skulle inte avvika från utredningens
principer beträffande vare sig befolkningsunderlag eller gynnsamma kommuni
kationer. Inom en radie av 20 mil från Östersund bor drygt 450 000 personer
och jämfört med Härnösand når man inom en restid av 8—10 timmar, framhål-
les det vidare, ett befolkningstal, som i stort sett är lika för de båda städerna.
I framställningen bestrides även påståendet att Östersund skulle befinna sig i ett
sämre läge därför att fackgymnasierna är nyinrättade.
Det stora flertalet remissinstanser har anslutit sig till delegationens förslag om
differentieringen vid vuxenläroverken. Vissa remissinstanser har dock framlagt
förslag om inrättande av ytterligare linjer. Sålunda förordar Norrköpings stad,
att läroverket i denna stad förses med allmän linje och Sveriges förenade stu
dentkårer att man inriktar arbetet på att förse läroverken med samtliga gymna-
sielinjer. Sveriges industriförbund anser det däremot — med hänsyn till arbets
marknadens behov — inte erforderligt att samtliga tre gymnasielinjer blir före
trädda vid läroverken. I fråga om handelsgymnasiet har förbundet även uttalat,
att tillvalsgrupperna distribution och förvaltning ej bör inrättas och härvid hän
visat dels till bristen på kompetenta lärare i distributionsteknik, dels till att
studiebanan för förvaltning tills vidare kommer att vara av försökskaraktär.
Även NKI-skolan förordar en begränsning av antalet tillvalsgrupper.
Vad beträffar de tekniska linjerna har förslag om inrättande av elektroteknisk
linje i Härnösand väckts av skolöverstyrelsen och gymnasieutredningen. Inrät
tande av kemi- eller cellulosateknisk linje förordas av Härnösands stad. Jämväl
Sveriges industriförbund har — med hänsyn till näringslivets behov — före
slagit att kemiteknisk linje tillkommer vid läroverket i Norrland.
Delegationens förslag att de tekniska linjerna ej skall klyvas har avstyrkts av
studiehjälp snämnden men tillstyrkts av gymnasieutredningen och lämnats utan
erinran av övriga remissinstanser.
I fråga om läroverkens utbyggnad kan anmärkas att skolöverstyrelsen funnit
det vara angeläget att — i enlighet med delegationens förslag — överstyrelserna
får besluta om antalet intagningsavdelningar. I samma riktning uttalar sig
gymnasieutredningen. Statskontoret uttalar däremot, att under den begränsade
övergångstid, då tillsynen skall utövas av såväl skolöverstyrelsen som översty
relsen för yrkesutbildning, bör Kungl. Maj:t besluta om antalet intagningsav
delningar vid läroverken.
Det stora flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran dele
gationens förslag om pedagogisk och administrativ ledning av läroverken.
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 107 år 1962
28
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 107 år 1962
Inrättandet av en tjänst som biträdande rektor har avstyrkts av riksrevisions
verket, skolöverstyrelsen och Högerns kvinnoförbund. Riksrevisionsverket anser,
att den ekonomiska förvaltningen helt bör övertagas av skolstyrelserna. Med den
avlastning av administrativa och kamerala göromål som därmed sker synes det
ämbetsverket tveksamt om behov — i vart fall omedelbart — kommer att före
ligga av tjänster som biträdande rektor. Även skolöverstyrelsen anser att läro
verkens inordnande under skolstyrelsen ävensom inrättande av studiekonsu
lenttjänst medför en administrativ avlastning i arbetsbördan för rektor, varige
nom någon tjänst som biträdande rektor ej behövs. Statskontoret tillstyrker där
emot delegationens förslag men ifrågasätter, om icke någon av de vid respektive
läroverk tjänstgörande lärarna mot en däremot svarande nedsättning av under-
visningsskyldigheten bör kunna åtaga sig de arbetsuppgif ter, som skulle åvila bi
trädande rektor. Ämbetsverket är däremot icke berett att tillstyrka den före
slagna förstärkningen av läroverkens personalorganisation med särskilda studie
konsulenttjänster. Statskontoret förutsätter härvid, att permanent behov av
dylika befattningshavare knappast kan föreligga under hela läsåret. Med hän
syn till att emellertid en viss förbättring av studievägledningen och studieråd
givningen synes vara påkallad anser statskontoret det böra övervägas, om icke
dylika uppgifter till en början bör anförtros åt en lärare vid respektive läroverk.
Sveriges förenade studentkårer anser, att det är i hög grad påkallat, att en sär
skild person ålägges de studierådgivande och kurativa uppgifterna. Med hänsyn
till elevantalet vid de fackgymnasiala linjerna ifrågasätter organisationen, om
inte tre konsulenttjänster bör inrättas.
Vad delegationen föreslagit beträffande behovet av lärare samt ordinariesät
tande av lektorat och adjunkturer har inte föranlett någon erinran från remiss
instansernas sida. Det råder inte heller några delade meningar om att befintliga
undervisnings- och laborationslokaler i den utsträckning det finnes vara lämp
ligt bör utnyttjas av vuxenläroverken.
Delegationens förslag att vuxenläroverken skall inordnas under skolstyrelsen
på respektive orter har endast avstyrkts av två remissinstanser. Sveriges industri
förbund hänvisar till att läroverken skall ha en riksmässig elevrekrytering och
att de därför ej bör inordnas under de kommunala skolstyrelserna utan direkt
under länsskolnämnderna. Av samma skäl yrkar Högerns kvinnoförbund på att
läroverken förses med särskild lokalstyrelse.
Beträffande merkantil privatistexamen kan framhållas, att dele
gationens förslag om att det för privatist skall vara möjligt att avlägga handels-
gymnasieexamen ämnesvis har tillstyrkts av överstyrelsen för yrkesutbildning,
arbetsmarknadsstyrelsen, Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges so
cialdemokratiska ungdomsförbund.
Sveriges industriförbund erinrar om att examen från det 3-åriga handelsgym-
nasiet skall berättiga till inträde vid universitet och högskolor. Det synes därför
förbundet icke rimligt att kraven skall sänkas för dem som avlägger merkantil
privatistexamen.
29
Delegationens förslag till utvidgad studiehjälp åt de studerande har
tillstyrkts av samtliga remissinstanser, liksom även utformningen av detta
studiesociala stöd.
Några remissinstanser har uttryckt tvekan inför det föreslagna stipendiets
storlek. Sveriges förenade studentkårer vill sålunda framhålla, att stipendierna
kan bli otillräckliga för studerande som är familjeförsörjare. Svenska landsbyg
dens ungdomsförbund anser, att frågan om stipendiets storlek bör omprövas och
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund föreslår en höjning av maximi-
stipcndiet till 3 000 kr.
Förslaget att studichjälpsnämnden skall vara utdelande myndighet tillstyrks
av bl. a. statskontoret och studiehjälpsnämnden. Nämnden framhåller, att därest
vuxenläroverken ställes under skolstyrelse, skall styrelsen utbetala dessa stipen
dier liksom också stipendierna åt låntagare i likhet med vad författningsenligt
sker med stipendier vid andra läroverk under kommunal skolstyrelse.
Förslaget att lån men väl ej stipendier till låntagare enligt § 86 studiehjälps-
reglementet skall kunna utgå jämsides med särskilt stipendium tillstyrks av
bl. a. studiehjälpsnämnden medan Tjänstemännens centralorganisation motsätter
sig förslaget. Organisationen anför bl. a. att man genom studiebidrag stimulerar
eleverna till en förkortad studietid och rationell studieteknik.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
IV. Departementschefen
Utbyggnaden av vårt utbildningsväsen speglar, som vuxenutbildningsdelega-
tionen framhåller, en starkt ökad efterfrågan på utbildning inom alla samhälls
grupper och på alla utbildningsstadier. Mot denna bakgrund är det naturligt
att människor i de åldersgrupper, som varit mindre väl lottade i fråga om ut
bildningsmöjligheter än de som under de senaste åren befunnit sig i normal
studieålder, får del av den allmänna utvecklingen på utbildningens område.
Från samhällets sida är det ett väsentligt intresse att kunna tillhandahålla
ökade utbildningsmöjligheter för människor i vuxen ålder, då den stora efter
frågan på välutbildad arbetskraft inom flertalet yrkesområden kräver det till
skott till bristområdena, som kan erhållas på denna väg. Att de vuxnas studie
kapacitet och studieintresse i ökad utsträckning tillvaratages får således anses
svara mot ett väl ådagalagt behov. Detta har också vitsordats av samtliga
remissinstanser.
Jag delar även den av såväl delegationen som flora remissinstanser framförda
uppfattningen, enligt vilken förbättrade utbildningsmöjligheter för vuxna kan
betraktas som ett viktigt komplement till ett fritt val av studieväg inom grund
skolan.
De av vuxenutbildningsdelcgationen behandlade reformbehoven på vuxen
utbildningens område anknyter i huvudsak till redan etablerade verksamhets
former och syftar till att utbygga, vidareutveckla och effektivisera en redan
30
befintlig utbildningsorganisation. Jag anser det angeläget, att detta sker utan
dröjsmål. Några olägenheter för kommande ställningstaganden till den framtida
gymnasieorganisationen räknar jag inte med att en sådan första utbyggnad kom
mer att medföra.
Delegationen anger vissa områden eller förhållanden, till vilka behovet av
åtgärder i första hand hänför sig. Vad delegationen härvidlag anfört, kan jag i allt
väsentligt biträda. Jag delar sålunda uppfattningen om behovet av fackgymna
siala utbildningsvägar för vuxna och anser det även vara viktigt, att utbildnings
möjligheter för vuxna såvitt möjligt sprides till alla delar av vårt land. Härvid
kommer utbildningsförhållandena i Norrland främst i blickpunkten. Med ökat
enskilt och samhälleligt intresse för vuxenutbildning följer också ett behov av
åtgärder för vidgat ekonomiskt stöd till vuxna studerande. Det synes uppenbart,
att åtgärder till främjande av vuxenutbildning måste inbegripa åtgärder också i
sistnämnda avseende. Bland de områden, där ett reformbehov i viss bemär
kelse kan sägas föreligga, är slutligen att nämna inställningen från arbetsgivarnas
sida vis ä vis anställda, som vid sidan av sitt arbete önskar studera vidare. Sam
tidigt som jag vill understryka vikten av en positiv inställning från arbetsgivar
håll, anser jag mig, mot bakgrund av de genomgående positiva reaktionerna på
de nu framlagda förslagen, kunna uttala den förvissningen, att arbetsmarknadens
parter i samförstånd skall lösa de praktiska problem som för deras del kan vara
förbundna med förslagens genomförande.
Med utgångspunkt i vad delegationen konstaterat beträffande de omedelbara
reformbehoven på vuxenutbildningens område framlägger delegationen förslag
till åtgärder av i huvudsak tre slag, nämligen utbyggnad av vuxenläroverks
organisationen, statligt stöd åt kvälls gymnasier och förbättrad studiehjälp åt
vuxna studerande. Härtill kommer ett förslag om viss ändring av formerna för
privatistexamen för handelsgymnasiestuderandc. Såsom framgår av det före
gående avser jag inte att i detta sammanhang taga upp frågan om statligt stöd
åt kvällsgymnasier till behandling.
Uppbyggnaden av ett utbildningssystem för vuxna ställer, i högre grad än då
det gäller barn och ungdom, krav på anpassning till varierande levnadsförhållan
den bland eleverna. Det är min uppfattning, att vuxenläroverket i Norrköping
väl fyllt detta krav och på ett ändamålsenligt sätt kompletterat de andra utbild-
ningsformer för vuxna — främst kvällsgymnasierna — som efter hand vuxit
fram. Jag tillstyrker därför en utbyggnad av vuxenläroverksorganisationen.
I anslutning till delegationens förslag, finner jag angeläget, dels att vuxenläro
verket i Norrköping kompletteras med fackgymnasielinjer, vari jag inbegriper
jämväl tekniska fackskolelinjer, dels att ett på motsvarande sätt uppbyggt
vuxenläroverk förlägges till Norrland. Mot delegationens förslag i vad gäller den
närmare utformningen av vuxenläroverken på gymnasiestadiet samt i vad gäller
förläggningen av ett läroverk till Härnösand har jag inte funnit anledning till
erinran. Jag tillstyrker, att det under en övergångstid skall finnas möjligheter till
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
31
realskolestudier vid vuxenläroverken. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att
uppmärksamma det sedermera uppkommande spörsmålet om realskolans av
veckling vid dessa läroverk och dess eventuella ersättande med studier, som
ansluter sig till grundskolans högstadium. Likaledes bör skolöverstyrelsen i sam
råd med överstyrelsen för yrkesutbildning och i nära kontakt med de båda
läroverkens ledning överväga i vad mån förutsättningar finnes för en senare
utbyggnad av läroverken med nya gymnasie- eller fackskolelinjer. I enlighet med
delegationens förslag förordar jag vidare, att det skal! ankomma på de båda
överstyrelserna att i samråd besluta rörande omfattningen av elevintagningen
vid läroverken.
Anskaffandet av lärare och lokaler för utbildningen hör till de frågor, som
kräver skyndsamma åtgärder, om de föreslagna utbyggnadsplanerna skall kunna
genomföras. De yttranden, som avgivits av de båda ifrågavarande städerna,
synes ge vid handen, att dessa frågor skall kunna lösas på ett tillfredsställande
sätt. De tekniska linjernas behov av laboratorieresurser torde under läsåret
1962/63 bli ringa. Man kan därför räkna med visst tidsutrymme för detaljplane
ring och förberedelser i denna del.
Den centrala tillsynen över vuxenläroverken bör som föreslagits tills vidare
utövas av de båda överstyrelserna gemensamt.
På lokalplanet bör vuxenläroverken sortera under skolstyrelsen. Jag räknar
med att de båda städerna, i samma mån som för de allmänna läroverkens del,
skall omhänderha den ekonomiska förvaltningen vid vuxenläroverken. Om vuxen
läroverkens infogande i det poängsystem, enligt vilket skolväsendets omfattning
i en kommun bedömes, bör Kungl. Maj:t äga besluta.
Prövningen av de intagningssökandes studieförutsättningar bör omhänderhas
av en intagningsnämnd för vartdera läroverket. Ett nära samarbete bör komma
till stånd mellan de båda intagningsnämndema. Om dessas sammansättning
torde det ankomma på Kungl. Maj:t att besluta.
Vid Härnösandsläroverket bör inrättas en ordinarie rektorstjänst i Bp 1,
inplacerad i avlöningsgrupp enligt Kungl. Majrts bestämmande. Förslaget om
inrättande av biträdande rektorstjänster vid vuxenläroverken anser jag mig inte
böra tillstyrka; om så visar sig behövligt för att rektor skall kunna få nödvändigt
biträde i arbetet, särskilt vid uppbyggnaden och ledningen av fackgymnasie-
linjema, bör Kungl. Maj:t medgiva lektor vid läroverket erforderlig nedsättning
av undervisningsskyldigheten. Däremot finner jag skäl tala för inrättandet av
en studiekonsulenttjänst placerad i lönegrad Ae 21, knuten till vuxenläroverket
i Norrköping. Under vuxenläroverkets i Härnösand uppbyggnad bör denne
studiekonsulent lämna det bistånd som är möjligt även i vad gäller detta läro
verk. Att nu, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, inrätta en halvtidstjänst vid
Härnösandsläroverket har jag inte funnit skäl förorda.
Vid de båda vuxenläroverken uppkommer vidare enligt delegationens beräk
ningar för budgetåret 1962/63 behov av två nya lektorstjänster och en ökning
av timlärarbehovet. Mot dessa beräkningar har jag inte funnit anledning till
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
32
erinran. Inrättandet av en tjänst som vaktmästare och en tjänst som kansli
biträde vid läroverket i Norrköping samt en kanslibiträdestjänst vid läroverket
i Härnösand tillstyrker jag. De föreslagna tjänsterna bör inrättas som extra
ordinarie.
Vid bifall till vad jag nu förordat erfordras vissa ändringar i personalförteck
ningen för de allmänna läroverken, vilka i sådant fall torde få vidtagas av Kungl.
Maj :t.
Vad delegationen föreslagit beträffande ändrade former för avläggande av
merkantil privatistexamen ansluter i huvudsak till vad som gäller för privatist-
examina vid allmänbildande och tekniska gymnasier. Jag har ingen erinran här
emot. Kungl. Maj:t torde få meddela erforderliga föreskrifter i detta avseende.
Delegationens förslag om studiehjälp åt vuxenstuderande har, som framgått
av den tidigare redogörelsen, tillstyrkts av samtliga remissinstanser. I de fall
uttryck för tvekan förekommit har detta gällt tillräckligheten av det föreslagna
ekonomiska stödet. För egen del finner jag en effektiv studiehjälp utgöra ett
nödvändigt komplement till övriga åtgärder för vuxenutbildningens främjande.
Jag tillstyrker även i denna del vuxenutbildningsdelegationens förslag. Studie
hjälpen bör handhas av studiehjälpsnämnden.
De kostnader, som följer av vad jag här föreslagit, kan för budgetåret 1962/63
beräknas till sammanlagt ca 795 000 kr. Därav utgöres i runt tal 630 000 kr. av
kostnader för de båda vuxenläroverken, för vilka kostnader medel redan preli
minärt beräknats under allmänna läroverkens avlönings- och omkostnadsanslag.
Återstående kostnad, 165 000 kr., avser stipendier. Denna kostnad, som bör
bestridas ur anslaget Studiebidrag och stipendier, synes inte böra påverka beräk
ningen av detta anslag för budgetåret 1962/63. Beviljandet av studielån till
vuxenstuderande ur allmänna studielånefonden torde inte heller öka i sådan om
fattning, att det behöver inverka på anslagsberäkningen för budgetåret 1962/63.
Innevarande budgetår torde till förberedelser för genomförandet av här för
ordade åtgärder rörande en utbyggnad av vuxenutbildningen krävas ett belopp
av ca 10 000 kr. för annonsering, informationsbroschyr och biträdeshjälp. Det
torde, vid bifall till de föreslagna åtgärderna, få ankomma på Kungl. Maj:t att
besluta om de överskridanden av anslagen till avlöningar och omkostnader vid
de allmänna läroverken, som kan påkallas för att genomföra dessa förberedelse
åtgärder.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna av mig förordade riktlinjer för utbyggnad och
organisation av läroverk för vuxna;
b) godkänna de av mig föreslagna grunderna för studiehjälp
åt vuxna studerande;
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 107 år 1962
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
33
c) bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda de bestämmelser och
vidtaga de åtgärder i övrigt, som föranledes av vad jag i det
föregående förordat.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm
mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro
position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Jan-Mats Lindahl
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1962
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
I. Inledning ...................................................................................................... 2
II. Utredningens synpunkter och förslag...................................................... 3
1. Nuvarande utbildningsvägar för vuxna m.m.................................... 3
2. Behovet av vidgad vuxenutbildning ................................................. 6
3. Reformbehoven på vuxenutbildningens område ............................ 9
4. Läroverk för vuxna.............................................................................. 13
5. Merkantil privatistexamen.................................................................. 19
6. Studiehjälp ........................................................................................... 29
7. Kostnader ............................................................................................. 21
III. Remissyttranden ....................................................................................... 22
IV. Departementschefen .................................................................................. 29
Ivar Hffiggströms Tryckeri AB • Stockholm 1962
620456