2

utbildning, som i regel skall inordnas i skolenheter med ungdomsutbildning. En

förstärkning föreslås av den administrativa och pedagogiska ledningen vid så­

dana enheter. En höjning föreslås av statens bidrag till den lokala utbildningen

så att detta täcker

100

% av kostnaderna för löner till skolledning och lärare.

Vid de riksrekryterande skolorna skall även studerande som enbart studerar

per korrespondens kunna tas in. Särskilda laborationskurser skall vidare anord­

nas. I samband med bl. a. utvidgningen av utbildningsprogrammet föreslås en

betydande personalförstärkning vid de båda skolorna i Norrköping och Härnö­

sand.

I propositionen betonas kraftigt den roll som folkbildningen och folkhögsko­

lorna bör ha inom vuxenutbildningen. Åtgärder föreslås för att åstadkomma en

klarare gränsdragning mellan studiecirklar och nuvarande deltidskurser vid yr­

kesskolorna. Den förstärkning av folkhögskolornas statsbidragsgivning, varom

beslut fattades vid förra årets riksdag, fullföljs med förslag om förbättrade

arbetsvillkor för studiecirkelverksamheten.

Förslag framläggs bl. a. om en höjning av maximibeloppet för lån ur allmänna

studielånefonden för studerande med försörjningsplikt mot barn, om införande av

resekostnadsersättning för studerande vid den riksrekryterande vuxenutbildning­

en samt om höjning av resetillägget till studiebidrag.

Åtgärderna föreslås träda i kraft successivt med början nästa budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

(Nuvarande lydelse)

Beslut om

Beslut om behovsprövat tillägg till

studiebidrag så ock beslut om vuxen­

utbildningsbidrag, om studielån eller

om studiehjälp för studier utom riket

meddelas av centrala studiehjälps-

nämnden.

Fråga som------------------------------

(Föreslagen lydelse)

av rektor.

Beslut om behovsprövat tillägg till

studiebidrag så ock beslut om studie­

lån eller om studiehjälp för studier

utom riket meddelas av centrala stu-

dieh j älpsnämnden.

centrala studiehjälpsnämnden.

32

Denna förordning träder i kraft den

1

juli 1967.

Bestämmelserna om vuxenutbildningsbidrag skall tilllämpas även efter sagda

dag i fråga om sådan studerande vid läroanstalt för vuxna som påbörjat studier

vid anstalten före förordningens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

3 mars 1967.

Närvarande:

Statsministern

E^rlandeh,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, K^ling, E^denman, J^ohansson, H^olmqvist, A^spling,

P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson, G^ustafsson, G^eijer, M^yrdal, O^dhnoff.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter ge­

mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa åtgärder

inom vuxenutbildningens område ro. ro. samt anför.

I prop. 1967:1 (bil.

10

s.

202

o. 381) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att,

1 avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1967/68 beräkna

a) till Pedagogiskt utvecklingsarbete i utbildningsväsendet ett reservations­

anslag av 14 660 000 kr.,

b) till Statliga skolor för vuxna: Avlöningar ett förslagsanslag av 3 236 000 kr.,

c) till Statliga skolor för vuxna: Omkostnader ett förslagsanslag av

2 451 000 kr.,

d) till Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna ett förslagsanslag av

8

021

000

kr.,

e) till Studiebidrag ro. ro. ett förslagsanslag av 403

000

000

kr.,

f) till Brevskolestipendier ett reservationsanslag av 100 000 kr.,

g) till Allmänna studielånefonden ett investeringsanslag av 61

000

000

kr.

Jag anhåller att nu få anmäla dessa frågor.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

1. Inledning

Under de senaste åren har frågan om vuxnas studie- och utbildningsmöjlig­

heter behandlats av olika statliga utredningar. Studiesociala utredningen fram­

lade år 1962 betänkandet Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet (SOU

1962:5), vilket blev föremål för riksdagsbeslut vid 1962 och 1963 års riksdagar

(prop. 1962:107, SU 124, rskr 293; prop. 1963: 97, SU 145, rskr 333). Det år

1961 av 1960 års folkbildningsutredning avlämnade betänkandet Folkbild­

ningsarbete och ungdomsverksamhet (SOU 1961:44) ledde till beslut vid 1963

års riksdag (prop. 36, SU 74, rskr 190). Arbetsmarknadsutbildningen ingår som

en betydelsefull del i den moderna arbetsmarknadspolitiken. Förslag härom

framlades — på grundval av arbetsmarknadsutredningens betänkande Arbets­

marknadspolitik (SOU 1965: 9) — till 1966 års riksdag (prop. 52, SU 107, rskr

251). Vidare bör nämnas att radioutredningen i sitt andra betänkande —

Radions och televisionens framtid i Sverige II. Bildnings- och utbildningsverk­

samhet. Forskningsfrågor (SOU 1965: 21) — behandlade vissa hithörande frågor.

Proposition angående rundradions fortsatta verksamhet m. m. framlades till

1966 års riksdag (prop. 136, SU 163, rskr 388).

Genom dessa beslut har angelägna studie- och utbildningsönskemål kunnat

tillgodoses. Nu föreligger utredningsförslag som aktualiserar ytterligare insatser

inom vuxenutbildningens område.

Den 30 juni 1960 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdeparte­

mentet att tillkalla högst elva sakkunniga

1

för att verkställa utredning rörande

den gymnasiala utbildningens uppgifter, innehåll och organisation. De sakkun­

niga — som antog namnet gymnasieutredningen (förkortat GU) — har tidigare

framlagt förslag om det framtida gymnasiet, vilket blev föremål för riksdagens

beslut år 1964 (prop. 171, SäU 1, rskr 407). Utredningen har med skrivelse den

4

september 1965 överlämnat betänkandet Vuxenutbildning i gymnasium och

fackskola (SOU 1965: 60).

GU:s betänkande har varit föremål för remissbehandling. Yttranden har

därvid inkommit från följande statliga organ: skolöverstyrelsen, efter hörande

av samtliga länsskolnämnder, överbefälhavaren, efter hörande av försvarsgrens-

chcferna, socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen, poststyrel­

sen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vatten­

fallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, statistiska

centralbyrån, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetet, samtliga länssty­

relser, universitetskanslersämbetet, centrala studiehjälpsnämnden, statens lä-

1 Vid tidpunkten för avlämnandet av betänkandet SOU 1965: 60 bestod utredningen av överdi­

rektören Birger Öhman (ordförande), riksdagsledamöterna Stig Alemyr och Torsten Andersson,

byråchefen Håkan Berg, direktören Folke Haldén, professorn Lamek Hulthén, lektorn Sigvard

Magnusson, departementsrådet Lennart Sandgren och byrådirektören Margareta Vestin.

8

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967

marknadsstyrelsen, överståthållarämbetet — som hört Stockholms stad — samt­

liga länsstyrelser — som haft att höra samtliga kommuner med gymnasium och

ett lämpligt antal kommuner med yrkesskola men utan gymnasium — dom­

kapitlet i Uppsala, universitetskanslersämbetet -— med yttranden från ämbetet

underställda lärosäten — styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, sty­

relsen för Musikaliska akademien, styrelsen för konsthögskolan, styrelsen för

lantbrukshögskolan, styrelsen för skogshögskolan, styrelsen för veterinärhög­

skolan, centrala studiehjälpsnämnden, statens läroboksnämnd, statens konsu­

mentråd, statens brandskola, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,

Grafiska institutet, Institutet för högre reklamutbildning, 1966 års värnplikts-

kommitté, krigsmaktens lärlingsutredning, statens handikappråd, handikapput­

redningen, 1960 års blindvårdsutredning, 1962 års ungdomsutredning, skolarbets-

tidsutredningen, utredningen rörande lärarnas arbetsförhållanden, utredningen

rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet,

utredning rörande utbildning av lärare för blind- och dövskolväsendet, 1965 års

musikutbildningskommitté, kompetensutredningen, utredningen rörande utbild­

ning av bibliotekarier m. m., trädgårdsnäringsutredningen, skogsbrukets yrkesut-

bildningskommitté, hemslöjdsutredningen och personalutbildningsberedningen.

Yttranden har inkommit från följande organisationer m. fl.: Svenska kommun­

förbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, 23 landstings­

kommuner, Stor-Stockholms planeringsnämnd, Svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund, Sveriges arbetsledareförbund, Skogs- och Lant-

arbetsgivareföreningen, Sveriges mekanförbund, Sveriges kemiska industri­

kontor (Kemikontoret), Jernkontoret, Svetskommissionen vid ingenjörs veten­

skapsakademien, Handelns arbetsgivareorganisation, A-pressens samorganisa-

tion, Tidningarnas arbetsgivareförening och Svenska tidningsutgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Statstjänstemannens riksförbund, Sveriges aka­

demikers centralorganisation, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges Ra­

dio, Samfundet för affärsutbildning, Sveriges allmänna exportförening, Riksför­

bundet landsbygdens folk, Kooperativa förbundet, Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges köp­

mannaförbund, Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges redareför­

ening, Hushållningssällskapens förbund, Hermods korrespondensinstituts stif­

telse, Lantbruksförbundets tidskrifts aktiebolags korrespondensskola, Brevsko­

lan, Svenska yrkesskolföreningen, Svenska skolläkarföreningen, Svenska fack­

ingenjörers förbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska vatten­

kraftföreningen, Svensk vrkesvägledarförening, Samverkande bildningsförbun­

den, Arbetarnas bildningsförbund, Centralförbundet för nykterhetsundervisning,

Folkbildningsförbundet, Målsmännens riksförbund, Fredrika-Bremer-Förbundet,

Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund,

Svenska hemslöjdsföreningars riksförbund, Sveriges förenade studentkårer, Sve­

riges elevers centralorganisation, Sveriges folkhögskoleelevers förbund, Studie­

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

2

.

Nuvarande utbildningsvägar för vuxna

2.1 Inledning

Såväl GU som YB har gjort en redovisning av de möjligheter till undervis­

ning och studier som står öppna för vuxna. I detta sammanhang lämnas endast

en kortfattad redogörelse, hämtad bl. a. från båda betänkandena. På åtskilliga

punkter har därvid kompletterande uppgifter inhämtats. Redogörelsen inbegri­

per ej någon beskrivning av existerande huvudformer av fackskola, gymnasium

eller yrkesskola, i vilka skolor huvudsakligen ungdom är elever.

2.2 Utbildning inom skolväsendets ram

2.2.1 Skolor med undervisning på kvällstid (GU

2.2.2, 2.2.3, 2.3.4.¹,

YB

4.2.3.

4.3, 5.2)

Under de senaste åren har kvälls gymnasierna snabbt expanderat. Undervis­

ningen bedrivs på kvällstid och är antingen helt lärarhandledd eller utgör en

kombination av muntlig undervisning och brevskolestudier. Kvällsgymnasierna

meddelar alla former av gymnasieutbildning samt dessutom förgymnasial ut­

bildning. Största delen av eleverna deltar dock i sådan gymnasieutbildning som

meddelades i det förutvarande allmänna gymnasiet.

Antalet kvällsgymnasier uppgick hösten 1965 till 32; av skolorna har 29

kommun som huvudman. Elevantalet utgjorde hösten 1965 ca

8

000 i ca 800

gymnasiekurser och ca 5 000 i ca 450 förgymnasiala kurser.

Bestämmelserna om statsbidrag är meddelade i k. br. den 11 oktober 1963 och

innebär bl. a. att statsbidrag utgår med 79 % av ett bidragsunderlag bestående

av schablonmässigt beräknade lärarlöner och vissa arvoden till skolledare.

Ett stort antal av de kommunala yrkesskolorna anordnar även deltidskurser.

Undervisningen är i regel helt lärarhandledd och meddelas i ämnen eller ämnes-

avsnitt som ingår i heltidskurser; därutöver finns ett antal kurser av hobby­

karaktär. I vissa fall har deltidsundervisningen samma målsättning och inne­

håll som heltidskurser. Ibland betecknas sådana deltidskurser som aftonskola.

Antalet elever i yrkesskolornas deltidskurser uppgick 1964 till ca 98 000, var­

av 90 % vid primärkommunala yrkesskolor. Ca 30 % av eleverna deltar i tek­

nisk utbildning m. m., drygt 30 % i utbildning för kontor och handel samt

minst 25 % i utbildning för husligt arbete. Elevantalet i de s. k. tekniska afton­

skolorna uppgår till ca 12 000. År 1965 uppgick antalet elever i deltidskurser

till ca 108

000

.

Enligt en av Y B företagen undersökning, som avser förhållandena läsåret

1962/63, meddelas vid 1/3 av de kommunala yrkesskolorna endast deltidsut-

12

15 200). Härav utgörs emellertid en stor del av partiellt arbetsföra som i regel

får sin utbildning vid yrkesskolor m. m.

Fr. o. m. den

1

juli 1966 har vederbörande verk påbörjat en försöksverksam­

het med utbildning i yrken, inom vilka det med hänsyn till rådande arbets­

marknadsläge eller eljest är av väsentlig betydelse att snabbt öka tillgången

på utbildad arbetskraft (bristyrkesutbildning). Urvalet till kurserna kan göras

friare än till omskolningskurserna, därigenom att alla som fyllt

21

år kan söka

till dessa nya kurser oberoende av om sökanden har anställning eller kan få så­

dan utan ytterligare utbildning. Utbildning skall avse yrken inom verkstads-,

byggnads-, trä-, pappers- och massaindustrin samt vårdområdet och kontors-

området; för trä-, pappers- och massaindustrin samt kontorsområdet gäller att

verksamheten skall avse endast vissa begränsade yrkesområden.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967

2.4 Decentraliserad utbildning på akademisk nivå

Utbildning utanför universitetsorterna för betygsgraderna Godkänd och Med

beröm godkänd anordnas av universitetskanslersämbetet för i första hand folk­

skollärare och i andra hand personer med enbart studentexamen. Kurserna —

som i regel avser betygsgraden Godkänd — bedrivs som heltidsstudier och har

avsett bl. a. ämnena matematik, statskunskap, nationalekonomi och fysik.

Kurserna är förlagda till ett

20

-tal orter och det totala antalet deltagare utgör

800 ä 900 per år.

Genom vidareutbildning kan folkskollärare förvärva ämneslärarkompetens.

Skolöverstyrelsen anordnar härför heltid skurser (terminskurser, två-ämneskur-

ser, kurser i psykologi och pedagogik). Kurserna är i regel förlagda till städer

med folkskoleseminarium och samlar f. n. ca 500 deltagare under ett år.

Hermods-NKI korrespondensinstitut anordnar brevundervisning i vissa äm­

nen, kombinerade med sommarkurser. Deltagarantalet har varit störst i äm­

nena matematik, engelska och nationalekonomi för betygsgraden Godkänd. Ca

400 studerande deltar f. n. i sommarkurserna. Statsbidrag utgår dels till utar­

betande av nya kurser, dels till sommarkurserna. I vissa fall kan deltagare efter

godkänd tentamen även erhålla statligt stipendium.

I detta sammanhang bör även nämnas den under åren 1965—1966 via radio ut­

sända akademiska kursen i statskunskap; denna beskrivs närmare vid behand­

lingen av avsnittet 4.2.1.1.

2.5 Folkhögskolor

Folkhögskolans målsättning är att meddela en allmän medborgerlig bildning.

Vid de 104 statsunderstödda skolorna anordnas heltidskurser av skiftande slag.

Tyngdpunkten ligger på längre kurser av relativt allmän karaktär (årskurs

X_in av vinterkurs). Ämnesuppsättningen i dessa kurser svarar ofta mot gym­

nasiets och fackskolans samhällsvetenskapliga resp. sociala linjer.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

2.7 Utbildning anordnad av myndigheter, företag och organisationer

YB har i avsnittet 20.2.5—9 redovisat huvuddragen av den interna utbild­

ning som anordnas av statliga och kommunala myndigheter, olika företag etc.

En stor del av denna utbildning anordnas av centrala organ.

Inom den statliga sektorn har bl. a. kommunikationsverken och försvaret en

kontinuerlig utbildning. Vidare bedriver personalutbildningsnämnden viss kurs­

verksamhet. Också kommunförbunden har en stor central utbildningsverksam­

het, förlagd till Kommunskolan.

Svenska arbetsgivareföreningen, dess branschförbund och delägare har lika­

så utvecklat en omfattande utbildningsverksamhet, inriktad efter näringslivets

önskemål. Kurser anordnas i företagsledning, personaladministration, avtalsfrå-

gor etc. Även inom handel, hantverk och servicenäringar har upprättats organ

för utbildningsverksamhet.

Verksamheten bekostas av myndigheterna och företagen (sammanslutningar

av företag) själva. Några totaluppgifter om deltagarantalet m. m. finns ej.

De fackliga organisationerna har sedan länge bedrivit en informations- och

skolningsverksamhet bland sina medlemmar. Landsorganisationen förfogar

t. ex. över en folkhögskola och två kurscentra och Tjänstemännens centralor-

organisation över två kurscentra. Verksamheten bedrivs dels i form av studie­

cirklar (jfr

2

.

6

), dels i form av internatkurser. Kombinationer mellan dessa

huvudformer har även vuxit fram.

Verksamheten avser dels ämnen som knyter an till den egna organisationen

(avtalsfrågor, organisationsstruktur), dels arbetslivsfrågor (arbetarskydd, före-

tagsnämndsverksamhet, arbetsmedicin, arbetspsykologi), dels ock samhällsorien­

terande ämnen. I vissa fall upptas på kursprogrammet ämnen som är av grund­

läggande färdighetskaraktär (svenska och matematik).

Sammanfattande uppgifter om storleken av denna utbildningsverksamhet

saknas. Som exempel kan dock nämnas att Landsorganisationens och dess med­

lemsförbunds centrala kursverksamhet samlar ca 9 000 deltagare i kurser om

minst en vecka, medan Tjänstemännens centralorganisation samlar ca

6

000

kursdeltagare.

16

sin väg genom skolan. Trots alla de åtgärder som vidtagits för att förverkliga

denna princip kan det knappast undvikas att en viss stelhet kommer att finnas

i ungdomsutbildningen. Friheten i studievalet kan inte alltid utnyttjas av dem

som under studietiden skulle vilja byta studieväg. De måste därför ha möj­

lighet att senare nå det av dem egentligen önskade målet.

En vuxenutbildning behövs också för dem som vill bygga på och komplet­

tera sin gymnasiala utbildning, t. ex. genom att med fackskolekompetens som

bakgrund skaffa sig fullständig eller partiell gymnasiekompetens inom samma

eller motsvarande studieriktning.

Det finns även många, framhåller GU, som av olika skäl föredrar att efter

fullgjord skolplikt gå direkt ut i förvärvslivet framför att genast fortsätta sina

studier. Många ungdomar föredrar vidare deltidsstudier efter grundskolans

slut. Det skulle enligt GU:s mening vara högst otillfredsställande om dessa

elever inte skulle ges möjlighet att senare få genomgå en gymnasial utbildning.

GU pekar slutligen på att i det nya gymnasiet ett behov kommer att finnas att

meddela förlängd undervisning, vilken bör kunna omhänderhas av vuxenut-

b ildningsorganisat ionen.

Utredningarna erinrar om att genom expansionen av skolväsendet en skill­

nad uppkommit mellan äldre och yngre i fråga om erhållen skolutbildning.

Gymnasiefrekvensens nära nog tredubbling under de senaste femton åren visar

att i de årskullar, som i dag är ute i förvärvslivet, finns ett stort antal som har

förutsättningar för gymnasieutbildning men inte tidigare skaffat sig en sådan

utbildning. Starka skäl talar för att dessa grupper, som inte fick utbildning i

vngre år, ges tillfälle därtill som vuxna.

Många yrkesverksamma har, exemplifierar YB, erhållit sin skolutbildning

inom en

6

- eller 7-årig obligatorisk skola. För många av dessa kan det finnas

behov att skaffa sig en utbildning som ungefär motsvarar den som de unga

nu får inom grundskolans högstadium.

Dagens ungdomar kommer i stor utsträckning också att skaffa sig en gym­

nasial utbildning; enligt föreliggande beslut och utredningsförslag blir denna

andel inom ett antal år 80 ä 85 % av en årskull. För de redan yrkesverksamma

kommer härigenom att uppstå ett ökande behov även av utbildning på gymna-

siestadiet. Åt vuxna måste således erbjudas kurser, som motsvarar vad ungdo­

men kan få inom gymnasieskolan som helhet.

GU framhåller att argumentet om att i efterhand bereda rättvisa åt de äldre

generationerna på sikt får minskad aktualitet, genom utbildningsorganisatio­

nens utbyggnad och det studiesociala stödets effekter.

Vuxenutbildningen har även, framhåller GU, en viktig uppgift med hänsyn

till arbetsmarknadens behov. Arbetsmarknadens utveckling och snabba för­

ändringar kräver bl. a. att man måste tillvarata det studieintresse som finns hos

de vuxna. GU erinrar därvid om arbetsmarknadsutredningens förslag beträffan­

de den arbetsmarknadsinriktade vuxenutbildningen och hänvisar i fråga om

synpunkter och förslag till denna utredning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

håller att införandet av det nya gymnasiet och fackskolan ställer stora krav

på skolmyndigheter, skolledare och lärare. Att i detta läge och med nuvaiande

lärarbrist och snäva budgetutrymme påbörja en så omfattande omstöpning av

vuxenutbildningen som GU förordat torde inverka menligt pa såväl ungdoms­

utbildningen som vuxenutbildningen. Liknande synpunkter anförs av socialsty­

relsen, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, länsstyrelserna i Jönkö­

pings och Malmöhus län, Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges lant-

bruksförbund.

Jämväl i yttrandena över YB har prioriterings- och resursfrågorna tagits upp.

Arbetsmarknadsstyrelsen instämmer i YB:s målsättning om en successiv ut­

byggnad av såväl yrkes- som vuxenutbildning men önskar påpeka att framför

allt vuxenutbildningens utformning kommer att spela en roll i detta samman­

hang. Den arbetsmarknadspolitiskt motiverade utbildningen bör dock enligt

styrelsens uppfattning under inga omständigheter omfattas av sådana över­

väganden. Svenska landstingsförbundet anser att utbildning på heltid för bristyr­

ken bör sättas i första rummet. Svenska kommunförbundet, Svenska stadsför­

bundet och länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att förslagen maste

förverkligas etappvis. Till de remissinstanser som berört prioriteringsaspekter-

na hör även länsstyrelsen i Uppsala, kompetensutredningen och Jönköpings läns

landsting.

jg

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

3.2

Distributionsvägar för vuxenutbildning

3.2.1 Utredningarna

(GU 1.4.1.6—'7, 1.4.2.1—4, 1.5, 3.3, 3.4 och 4.2.5, YB 20.1.5—7,

20.4.2 och 20.6.4)

YB har i ett särskilt avsnitt redovisat de olika former som kan användas för

förmedling av vuxenutbildning. Man måste — enligt utredningen — pröva

vilka kanaler som bör användas för att man snabbast och effektivast skall

kunna bygga upp en vuxenutbildning som motsvarar de föreliggande behoven.

YB urskiljer därvid sex sådana vägar, nämligen

1

) Det reguljära utbildningsväsendet.

2) För vuxenutbildningsbehovet speciellt konstruerade enheter.

3) Folkbildningen (studieförbund, folkhögskolor).

4

) Intern utbildning inom företag, organisationer etc.

5) Brevskolundervisning.

6

) Radio- och TV-undervisning.

Någon samlad utvärdering av dessa olika utbildningsvägar har utredningarna

inte företagit. På grundval av olika uttalanden i betänkandena görs i det föl­

jande en sammanställning av utredningarnas överväganden och förslag.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Beräknat antal nybörjare i lokal deltidsundervisning med fördelning på orter

med allmänt gymnasium 1962/63 (utom Stor-Stockholm)

Beräknat antal nybörjare

Antal orter

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

< 20 ............................................

46

22

8

21

⁴⁰

........................................

41

49

42

41

60

......................................

9

16

24

61 80 ............................................

7

8

12

81 100 ......................................

2

3

7

>—101 .......................................................

3

10

15

Summa

108

108

108

GU drar slutsatsen att det bör vara möjligt att på flertalet gymnasieorter

anordna vuxenundervisning på deltid motsvarande gymnasie- och fackskolut­

bildning, i vissa fall dock med ett begränsat program. Teknisk gymnasieutbild­

ning för årskurs 4

bör därvid i regel förläggas endast till ort med motsvarande

ungdomsutbildning.

Samtidigt har GU konstaterat dels att på många orter tillräckligt elevunder­

lag torde finnas endast i ett begränsat antal ämnen och stundom endast period­

vis, dels att endast de som bor relativt nära en ort där utbildning erbjuds torde

komma att rekrytera denna.

Detta har lett GU till slutsatsen att vuxenutbildning bör erbjudas i två huvud­

former. Den ena formen medger att den studerande erhåller utbildning på

sin hemort (lokal vuxenutbildning). För dem som inte kan eller önskar utnytt­

ja denna lokala utbildning måste emellertid en annan form stå till förfogande.

I dagens läge svarar statens gymnasier för vuxna och brevskolorna för under­

visning åt dessa grupper. Dylika utbildningsformer (vuxenutbildning med nks-

rekrytering) måste enligt GU finnas även i framtiden.

Såväl den lokala som den riksrekryterande vuxenutbildningen måste enligt

GU byggas ut, den lokala så att deltidsundervisning kan erbjudas på fler orter

och i fler ämnen än nu, den riksrekryterande så att den kan erbjuda ett mer

varierat studieprogram och innefatta även enbart brevskolundervisning.

Frågan om utbildningens dimensionering behandlas i avsnittet 3.3.

De studieformer om vilka YB framlagt förslag kan i viss utsträckning sägas

utgöra för vuxenutbildningsbehovet speciellt konstru­

erade enheter. YB har framhållit att vuxenutbildningens behov när det

gäller såväl grundskolenivå som gymnasial nivå måste tillgodoses med special­

anordningar. Den organisatoriska form i vilken studier av avsett slag skall be­

drivas kallas av YB vuxenutbildningsinstitut, vilka skall meddela en i huvud­

sak lärarledd undervisning på deltid. Även delar av nuvarande omskolnings-

verksamhet bör enligt YB förläggas till dessa institut.

22

ekonomiska som pedagogiska motiv kan åberopas för brevskolundervisning,

även som inslag i en delvis lärarledd undervisning.

YB rekommenderar en systematisk försöksverksamhet om brevskolmetodens

utnyttjande inom vuxenutbildningen och förordar att man överväger formerna

för samverkan mellan samhälleliga utbildningsorgan och brevskolor, kontroll­

frågor etc.

Undervisning via radio och television bör enligt YB kunna utnyttjas inom

vuxenutbildningen i långt större utsträckning än f. n. Utvecklingsmöjligheterna

får bedömas som goda på detta område och YB förordar även här en systematisk

försöksverksamhet, studieprogram för vuxna grundade på kombination av kor­

respondensstudier, radio- och televisionsprogram samt lärarledd undervisning.

GU, som hänvisar till att 1960 års radioutredning lagt fram konkreta förslag

om utnyttjande av radio och television, framhåller att en utbyggd undervisning

genom dessa medier öppnar nya metodiska vägar och att behovet av under­

visning, förmedlad på detta sätt, får bedömas vara i snabb tillväxt. Möjlighe­

terna att nå ut till ett stort antal elever är av särskild betydelse för den vuxen­

undervisning som endast i begränsad omfattning är direkt lärarledd, t. ex. i

vuxengymnasier och brevskolor.

I detta sammanhang vill jag erinra om att 1960 års radioutredning i sitt

andra betänkande (SOU 1965:

21

) lagt fram förslag om bildnings- och under­

visningsverksamheten i radio och television. Utredningen föreslog därvid bl. a.

en fortsatt försöksverksamhet i vissa angivna ämnen såväl på gymnasie- som

universitetsnivå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

3.2.2 Yttranden

Den fråga som tilldragit sig remissinstansernas uppmärksamhet i särskilt hög

grad har varit de former under vilka vuxenundervisning skall bedrivas.

Att skolväsendets resurser skall utnyttjas mer för vuxenundervisning

på gymnasial och förgymnasial nivå har starkt strukits under av flera remissin­

stanser. Universitetskansler sämbetet anser det således ändamålsenligt att de

organisatoriska gränserna mellan ungdoms- och vuxenundervisning suddas ut.

Riksrevisionsverket pekar på det bättre utnyttjande av lokaler, undervisnings­

materiel, lärare och viss annan personal som kan ske genom att vuxenutbild­

ning av avsett slag fogas in i ungdomsskolan. Svenska landstingsförbundet delar

uppfattningen att man bör erbjuda vuxenutbildning på gymnasie- och fack-

skolenivå i sådana former att man så långt möjligt utnyttjar de resurser som re­

dan finns tillgängliga inom det ordinarie skolväsendet i form av undervisnings­

lokaler och lärarkrafter. Även Svenska kommunförbundet och SvensJca stads­

förbundet finner det naturligt att den lokala vuxenutbildningen får disponera

det reguljära skolväsendets samlade resurser. Svenska arbetsgivareföreningen

delar den principiella inställningen att för ungdomsutbildningen avsedda loka­

24

Överstyrelsen kan inte tillstyrka att vid sidan av det reguljära utbildningsväsen­

det och folkbildningsverksamheten — vilka båda fullgör uppgifter för vuxen­

undervisningen — upprättas en ny organisation för vuxenutbildning.

Behovet av fullständig utbildning torde kunna tillogodses inom det reguljära

skolväsendets ram; häri inbegrips av överstyrelsen bl. a. nuvarande statens gym­

nasier för vuxna. Den arbetsmarknadsmässigt betingade undervisningen, som så­

ledes är av yrkesinriktad karaktär, bör ombesörjas dels av omskolningsverksam-

heten, dels av den integrerade gymnasiala skolan med utnyttjande av de möjlig­

heter härför som i dag tas i anspråk vid yrkesskolor (även kvällskurser, kvälls-

gymnasier och kvällsfackskolor). Härtill kommer gymnasium för vuxna och i vis­

sa fall även folkhögskolor. Partiell utbildning i yrkesämnen kan enligt överstyrel­

sen anordnas av t. ex. gymnasieskolan. I fråga om motsvarande utbildning i

allmänna ämnen bör prövas möjligheterna att förse bl. a. studieförbunden

och bibliotek med ökade resurser i form av nya läromedel. Även det reguljära

skolväsendets resurser bör kunna utnyttjas för deltidsundervisning på kvällarna

och för utbildning som kan kräva särskilda lokaler och mer kostnadskrävande

utrustning.

Samverkande bildning sförbunden kritiserar likaså förslaget i huvudsak i över­

ensstämmelse med de av skolöverstyrelsen anförda synpunkterna. Med hänsyn

till den omfattande vuxenutbildningsverksamhet som förekommer — i organisa­

tioner, företag och folkbildning — är det inte lämpligt att låta vuxenutbild­

ningsinstituten bli ett slags lokala planeringsorgan. Till de remissinstanser som

avstyrkt YB:s förslag om vuxenutbildningsinstitut hör vidare bl. a. statskonto­

ret, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Älvsborgs län, länsskol-

nämnderna i Malmöhus och Västernorrlands län, Landsorganisationen, Brevsko­

lan och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Det framstår för många remissinstanser som en brist i utredningsmaterialet

att folkbildningsverksamhetens möjligheter att svara för stora

delar av vuxenutbildningen inte behandlats ingående. Jag har redan i det före­

gående refererat skolöverstyrelsens synpunkter härom. Överstyrelsen erinrar om

att studieförbunden visat sig ha en betydande rörlighet och samtidigt en avse­

värd fasthet i organisatoriskt avseende och hänvisar därvid till dels den undervis­

ning för utlänningar i svenska som organiserats under läsåret 1965/66, dels dis-

kussionscirklarna i anslutning till radiokursen i statskunskap. En betydande del

av de vuxnas undervisnings- och utbildningsbehov kan enligt överstyrelsen —

som nyss redovisats — tillgodoses inom den organisation som studieförbunden

och folkhögskolorna utgör, vilket dock förutsätter en utökning av studieförbun­

dens resurser.

I sitt utlåtande över GU tar universitetskanslersämbetet upp frågan om stu­

dieförbundens verksamhet och konstaterar därvid bl. a. att denna omfattar ett

mycket betydande antal människor och utgör en rik källa för erfarenheter

rörande studiebehov, ämnesinriktning och vuxenpedagogiska problem av skil­

da slag. Ämbetet understryker angelägenheten av att det fria bildningsarbetets

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

26

satser som företag, myndigheter och organisationer bedriver.

Landsorganisationen framhåller att utbildning för vuxna måste under en relativt

lång tidsperiod omfatta den undervisning som meddelas på grundskolans hög­

stadium. Härtill kommer utbildning som bedrivs enligt fackskolans, gymnasiets,

yrkesskolans och folkhögskolans kursplaner samt väsentliga avsnitt inom bl. a.

folkrörelsernas, arbetsmarknadsorganisationernas, förvaltningarnas och företagens

utbildningsverksamhet. I yttrandet lämnas vidare uppgifter om den utbildning

som bedrivs inom fackföreningsrörelsen och Landsorganisationen konstaterar,

att denna utbildning är synnerligen brett upplagd och i många fall väl kvalifi­

cerande.

Vissa sammanslutningar har pekat på behovet att inom specifika branscher

ha centrala utbildningsanordningar, drivna av branscherna själva. I sådana fall

bör statsbidrag utgå. Uttalanden av denna innebörd görs av bl. a. Svenska spar­

banksföreningen, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges köp­

mannaförbund och Studierådet vid affärsbankerna.

Utredningarnas synpunkter på att utnyttja studieformer som reducerar be­

hovet av lärarledd undervisning har diskuterats utförligt av remissinstanserna.

Som jag redovisat tidigare har särskilt skolöverstyrelsen uppehållit sig vid denna

fråga. Genom framställning av förproducerat material, som gör det möjligt för

de studerande att studera antingen individuellt eller i stora grupper med få

lärare, bör eftersträvas att genom minskad lärartäthet ge fler människor än för­

ut möjligheter att få utbildning.

Brevskolundervisningens roll i detta sammanhang understryks

av bl. a. Brevskolan, som framhåller att studierna bör utfomias så att den

enskilde kan genomföra studierna jämsides med sitt förvärvsarbete. Att tänka

sig att helt undvara lärarledd undervisning eller handledda studier i grupp är

visserligen orealistiskt, men ett avsevärt större mått av självstudier borde ha

aktualiserats. Särskilt beklagas att GU förbigått det brevkursmaterial som vän­

der sig till bl. a. studiecirklar och är försett med diskussions- och andra arbets­

uppgifter för gruppstudier.

Hermods finner det anmärkningsvärt att korrespondensundervisningens ställ­

ning och villkor som självständig enhet inte närmare beaktats. Hermods bedö­

mer det med hänsyn till sina erfarenheter som realistiskt att vuxenutbildning­

en måste ha karaktären av deltidsutbildning och utvecklar detta synsätt mot

bakgrund av arbetskraftssituationen i allmänhet och på lärarområdet i synner­

het. Ett alternativ till GU:s förslag om att anordna enbart brevskolunder­

visning inom den riksrekryterande vuxenutbildningen framläggs; detta redo­

visas i det följande (5.2.2.1).

Till de remissinstanser som framhåller betydelsen av brevskolundervisning

hör även medicinalstyrelsen och länsstyrelserna i Älvsborgs och Västerbottens

län.

I ännu större utsträckning har utnyttjandet av radio och television

för vuxenutbildningsändamål tagits upp av remissinstanserna. Universitetskans-

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

nos beträffande den kvantitativa omfattningen av deltidsundervisningen i fram­

tiden.

I vissa räkneexempel har GU därför belyst omfattningen av det antal perso­

ner som kan tänkas komma att efterfråga förgymnasial och gymnasial vuxen­

utbildning. GU har därvid räknat fram att ca 150

000

personer i åldersgruppen

21—30 år 1970 kan beräknas sakna fackskole- eller gymnasieutbildning. Denna

siffra utgör emellertid enligt GU inte något användbart mått på det faktiska

behovet av utbildning men understryker likväl vikten av en snabb och effek­

tiv utbyggnad av vuxenutbildningen. YB anser att det f. n. saknas möjlig­

heter att göra några realistiska beräkningar i fråga om omfattningen av

den framtida vuxenutbildningen. YB erinrar om att med den föreslagna dimen­

sioneringen av yrkesutbildningssektorn den framtida gymnasieskolan kommer

att fånga upp 80—85 % av en årskull.

GU framhåller att exemplifieringen i fråga om utbildningsreserven inte ger

några precisa hållpunkter. Om utbildningsreservens storlek kan antas utgöra ett

mått på utbildningsbehovet skulle detta komma att minska. Å andra sidan talar

enligt GU en rad skäl för att benägenheten för fortsatta studier kommer att

öka som en följd av samhällets materiella och kulturella utveckling. Intresset

för utbildning inom gymnasiets och fackskolans område är stort. Institutio­

nerna för vuxenutbildning bör därför byggas ut snabbt.

Med utgångspunkt i nuvarande omfattning av kvällsgymnasier, tekniska af­

tonskolor m. fl. kurser och de senaste årens stegringstakt räknar GU med ett

platsbehov omkring år 1970 inom den lokala vuxenutbildningen för ca 30 000

elever i gymnasiala kurser och ca 15

000

i förgymnasiala kurser. Några explicita

antaganden av motsvarande slag har YB ej gjort. YB har beräknat elevantalet

i yrkesskolans vuxenutbildning samt viss annan utbildning till 30

000

. Proportio­

nerna mellan dessa olika grupper har ej angetts i betänkandet. För arbetsmark-

nadsmässigt betingad utbildning räknar YB med ca 10

000

elever. YB synes vi­

dare ha förutsatt att deltidskurser i nuvarande form skall finnas kvar.

Såsom redovisats i det föregående har GU undersökt möjligheterna att anord­

na deltidsundervisning på gymnasieorterna. GU:s slutsats är att den lokalt re­

kryterande utbildningsorganisationen måste byggas ut så att undervisning kan

erbjudas på fler orter och i fler ämnen än nu. Organisationen måste göras elas­

tisk, kunna ställas om från år till år och arbeta med varierande undervisnings­

former. GU framhåller vidare, att den lokala deltidsutbildningen kommer att

ha ett begränsat upptagningsområde. Andra utbildningsanordningar måste till

för dem som ej kan nyttja de lokala skolorna. GU räknar därför även med

ett behov av riksrekryterande skolor.

Nuvarande statliga gymnasier för vuxna är i princip avsedda för riksrekry-

tering. Intagningskapaciteten svarar mot ca 0,3 % av en årskull 16-åringar.

För de län i vilka skolorna är belägna utgör talet inemot 1,5 %. Utredningen har

i vissa beräkningar belyst det möjliga antalet studerande vid riksrekryterande

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

30

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967

3.3.2 Yttranden

Remissinstanserna har i regel ej gått in på en detaljerad granskning av ut­

redningarnas förslag rörande den kvantitativa omfattningen av vuxenutbild­

ningen. Däremot har — som framgår av i det föregående redovisade synpunk­

ter — i många yttranden tveksamhet anmälts beträffande möjligheterna att

med hänsyn till bl. a. lärartillgången realisera programmen. Å andra sidan sak­

nas inte heller de som hävdar att förslagen inte kan infria existerande förvänt­

ningar om utbildning från de vuxnas sida.

Skolöverstyrelsen accepterar i stort sett GU:s beräkningar av antalet personer

som önskar påbörja gymnasial vuxenutbildning men utgår från att andelen som

önskar partiell kompetens kommer att stiga. För den riksrekryterande utbild­

ningen räknar överstyrelsen med ett lägre antal intagningsplatser än GU. Tjänste­

männens centralorganisation finner GU:s prognosmaterial främst vittna om den

stora osäkerhet som måste gälla prognoser av detta slag. Vuxenutbildningssy­

stemet måste därför inrättas för att kvantitativt snabbt kunna avpassas efter

utvecklingen. Hermods anser brevskolundervisningen vara underdimensionerad

bl. a. mot bakgrund av företagets egna erfarenheter.

Den geografiska spridning som GU förordat tillstyrks av samtliga länsskol-

nämnder. Flera av dessa går ett steg längre och anser att i undantagsfall under­

visning skall kunna anordnas även på ort utan gymnasium om elevunderlag och

övriga förutsättningar härför finns. Länsskolnämnden i Kopparbergs län håller

före att deltidsundervisning enligt årskurs 4 av teknisk gymnasielinje bör kunna

anordnas även på sådan ort som saknar denna utbildning i ungdomsskolan.

Landsorganisationen uttalar att vuxenutbildningsorganisationen måste byggas

ut så att den kan bli lätt tillgänglig för de studerande. Skall valfrihet på

vuxenutbildningens område kunna skapas, får inte närhetsvalet bli domineran­

de. Eleven måste kunna välja den lämpligaste och ej i första hand den närmaste

skolan. Oavsett bostadsort skall eleverna också kunna ges en kvalitativ likvärdig

utbildning.

3.4

Departementschefen

3.4.1 Motiv för en reform

Under de senaste åren har frågan om vidgade insatser för att ge studie- och

utbildningsmöjligheter för vuxna tilldragit sig ökad uppmärksamhet i den offent­

liga debatten. Vuxenutbildning har blivit ett samlingsbegrepp som kommit att

inbegripa utbildnings- och bildningsverksamhet i många olika former och med

skilda mål. Samhällets engagemang har koncentrerats till i första hand tre om­

råden, nämligen den arbetsmarknadsinriktade utbildningen, den gymnasiala och

förgymnasiala utbildningen samt folkbildningen.

Inom alla dessa områden föreligger en stark efterfrågan på ökade insatser av

samhället. Av flera skäl måste dock huvudvikten läggas vid sådan verksamhet

32

Genom utbildning i aftonskolor och kvällsgymnasier och genom enskilda studier

vid brevskolor har många nått fram till ett studiemål som svarar mot ungdoms­

utbildningens. Även omskolningsverksamhetens roll bör beaktas i detta sam­

manhang.

Jag vill emellertid ge gymnasieutredningen och yrkesutbildningsberedningen

rätt i deras bedömning att det finns ett stort antal vuxna vilka som unga fått

nöja sig med en blygsam skolutbildning fastän de har förutsättningar och för­

måga att tillgodogöra sig t. ex. gymnasiets eller fackskolans kurser. Det stora

intresse bland vuxna för utbildnings- och bildningssträvanden som uppgifterna

i det tidigare visar är ett uttryck för att otillfredsställda behov existerar i be­

tydande omfattning, även om de inte låter sig anges med någon större preci­

sion. Samhället bör — som understrukits i flera remissyttranden — så långt

möjligt ställa utbildningsresurser till förfogande för dessa grupper. På lång sikt

försvagas självfallet detta rättsviseargument men för den tid vi nu kan över­

skåda har det särskild tyngd.

Rätten att fritt välja studieväg är en av de centrala principerna för grund­

skolan. Ungdomarna är tillförsäkrade rätten att tillsammans med föräldrarna

och inom de gränser, som läroplanen medger, bestämma utbildningens inrikt­

ning. Även på det gymnasiala skolstadiet tillmäts denna princip ökad betydelse.

Vidare ges möjligheten att i vissa lägen växla studieriktning. Av praktiska skäl

kan emellertid, som GU framhållit, en sådan övergång inte alltid förverkligas.

Friheten i studievalet inom ungdomsutbildningen blir därför ofullständig om

den inte förenas med möjligheten att senare i livet kunna ändra utbildningens

inriktning.

En del ungdomar föredrar att gå ut i förvärvslivet omedelbart efter den obli­

gatoriska skolgången för att längre fram skaffa sig kompletterande utbildning,

andra att förlägga sin utbildning efter grundskolan till deltid. Även sådana ut-

bildningssökande bör så långt möjligt få sina önskemål tillgodosedda. Jag vill

också, i likhet med GU, erinra om att de som vill ha förlängd undervisning efter

det att de fått slutbetyg från mindre kurs i gymnasiet och de som inte uppfyller

de speciella behörighetskraven för inträde till akademiska eller andra högre

studier har behov av särskilda utbildningsanordningar. Vuxenutbildningsmöjlig­

heten medför totalt sett att trycket på ungdomsutbildningens resurser kan bli

mindre.

Det finns sålunda enligt min mening en rad övertygande skäl för att även

framdeles erbjuda utbildningsmöjligheter på förgymnasialt och gymnasialt sta­

dium, dvs. motsvarande utbildning på grundskolans högstadium, fackskola,

yrkesskola och gymnasium. Ett sådant ställningstagande innebär en bekräftel­

se av de bedömningar som låg till grund för 1962 och 1963 års beslut om ut­

byggnad av statens gymnasier för vuxna och införande av statsbidrag till kvälls­

gymnasier. Jag återkommer i det följande till spörsmålen om i vilka former

och enligt vilken organisation denna vuxenutbildning bör ske.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

34

påverkas inte den redan aktiva arbetskraften i produktionslivet av en ändrad

skolorganisation.

Dynamiken i samhällsutvecklingen tar sig i stigande utsträckning uttryck i

en allt starkare strukturrationalisering. T. ex. utgjorde antalet personer som

sysselsattes i numera nedlagda företag ca 20 000 under föregående år. Det finns

anledning att räkna med att koncentrationen av tillverkningen till de utveck-

lingsdugliga företagen kommer att fortgå i snabbare takt.

För att möta behovet av arbetsmarknadsinriktad utbildning har en omfattande

verksamhet organiserats i form av yrkesutbildning. Successivt har allt fler ar­

betstagare beretts möjlighet till omskolning. Under nästa budgetår beraknas ca

70 000 personer komma att genomgå sådan utbildning. Genom arbetsmark­

nadsutbildningen har samhällets ansvar för den enskildes försörjningsmöjligheter

klart markerats. Tiotusentals personer har getts möjlighet till en tryggad utkomst.

Indirekt spelar utbildningen därmed också en roll inom strukturomvandlingen

och medverkar därmed i inkomstutjämningen.

Hedan i dag finns — som framgår av den tidigare redovisningen utbild-

ningsformer som ger möjlighet till vuxenutbildning. Kvällsgymnasier och andra

aftonskolor med huvudsakligen allmän gymnasieutbildning och teknisk utbild­

ning på sitt program har vuxit fram. Inom folkbildningens ram bjuds nianga

studiealternativ och omskolning genom yrkesutbildning har expanderat snabbt.

Det existerar således redan nu studieformer genom vilka det är möjligt att

bereda de vuxna utbildning. Eu effektivisering av distributionen är emellertid

nödvändig liksom en vidgning av utbildningsprogrammet. Jag framlägger i det

följande förslag som förbättrar tillgången på utbildningstillfällen för vuxna. En

riktpunkt för den utbyggnad som föreslås har varit att utbildningen skall kunna

erhållas på sådant sätt att produktionsbortfallet begränsas. I dag betyder det att

studier på deltid liksom tidigare konuner att dominera.

Man bör räkna med att vuxenutbildning i olika former kommer att få en allt

större betydelse inom utbildningspolitiken. På sikt kan andra studieformer än

deltidskurser komma att spela en större roll och även ämnesvalet kan förskjutas.

Förändringar inom ungdomsutbildningen kan ställa vuxenutbildningen inför nya

uppgifter. De förslag som nu framläggs representerar därför endast ett steg i ut­

vecklingen på vuxenutbildningens område.

Förändringar av organisatorisk natur kan också komma att leda till en om­

prövning av nuvarande former för studiefinansiering inom vuxenutbildningen.

De nuvarande studiesociala åtgärderna har — som framhållits i prop. 1966:52

_utformats för att tillgodose behovet för särskilda utbildningssituationer. Stu-

diehjälpssystemet är främst konstruerat för ungdomarnas heltidsstudier i gym­

nasiala skolor. Genom studiemedlen garanterar samhället de universitets- och

högskolestuderandc tillgång till finansieringsmedel under heltidsstudier. Arbets­

marknadsutbildningen är ett av alternativen till olika stödåtgärder från sam­

hällets sida vid arbetslöshet, varför systemet med utbildningsbidrag har en från

övriga system avvikande utformning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

36

framlagt skulle medföra en ökning med ca 700 heltidstjänster inom lokal- och

riksrekryterande vuxenutbildning. Härvid har då denna organisation förutsatts

överta vissa delar av nuvarande yrkeskolutbildning, bl. a. tekniska aftonskolor,

varför den faktiska ökningen blir väsentligt mindre. Även om man därutöver

räknar med en viss expansion av deltidskurserna vid yrkesskolan kan det totala

behovet av personal omräknat i heltidstjänster beräknas understiga 5 000.

Jag har redovisat dessa uppgifter för att ge en bakgrund till våra möjligheter

att med tillgängliga resurser förverkliga föreliggande utredningsförslag. En expan­

sion av vuxenundervisningen enligt utredningarnas förslag kommer att öka be­

hovet av lärare, men denna ökning blir relativt begränsad. Givetvis bör likväl

alla åtgärder prövas som leder till ett relativt sett minskat lärarbehov. Detta är

särskilt betydelsefullt mot bakgrund av att vi ännu inte kunnat tillgodose utbild­

ningsväsendets behov av pedagogiskt utbildad arbetskraft. Vill man — i enlig­

het med vad jag förordat i det tidigare — låta vuxenundervisningen spela en

avsevärt större roll i såväl utbildnings- som arbetsmarknadspolitik blir sadana

åtgärder av central betydelse.

Inom vuxenundervisningen är som jag nyss framhållit endast ett mindre an­

tal lärare heltidsengagerade, beroende främst på att undervisningen till stor

del är förlagd till kvällstid eller — som vid gymnasium för vuxna — till dag-

tid under koncentrerade kursperioder. Lärarbehovet är vidare väsentligt mindre

genom att antalet undervisningstimmar i ett ämne är mycket lägre än inom

ungdomsutbildningen. Vuxenelevernas intresse och erfarenheter har underlättat

denna förskjutning från lärarledd undervisning till självstudier.

Den relativt måttliga expansion av vuxenundervisningen varom GU och YB

framlagt förslag bör som jag nyss antytt i och för sig kunna tillgodoses genom

en utbyggnad av inom vuxenundervisningen invanda studieformer. Vill man

emellertid väsentligt vidga de vuxnas studie- och utbildningstillfällen, blir lärar-

ersättande åtgärder nödvändiga. Remissinstanserna har också ansett det vara en

brist hos utredningarna att t. ex. radions och televisionens roll inom vuxenun­

dervisningen inte belysts.

Utbildningsväsendet är som jag framhållit mycket personalkrävande och an­

talet anställda har i föregående års långtidsbudget beräknats till ca 100 000.

Genom beslutade ökningar av antalet utbildningsplatser ställs nya krav på per­

sonaltillskott. I ett sådant läge — och med den allmänna knappheten på kvali­

ficerad arbetskraft som bakgrund — blir det angeläget att genomföra ett ratio-

naliseringsarbete inom utbildningssektorn, som kan begränsa behovet av perso­

naltillskott. Sådana åtgärder är exempelvis varierande klasstorlekar, förbättrade

läromedel, programmerat inlärningsmaterial samt radio och television.

Radio och television i undervisningen är inga okända företeelser i skolans

värld. Skolradion har f. n. en sändningstid av inemot 300 timmar, vartill kom­

mer kurser i främmande språk med ca 140 timmar. Skoltelevisionens omfatt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

38

den torde i huvudsak vara de av jämförelsevis allmän karaktär; de samhälls­

vetenskapliga ämnena är exempel härpå. Det fria och frivilliga folkbildningsar­

betet erbjuds här nya och stimulerande arbetsuppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

3.4.3 Vuxenutbildningens framtida omfattning

Såsom jag redovisat i det tidigare finns redan i dag ett betydande intresse

för studier och utbildning bland de vuxna. Inom nuvarande organisationsfor­

mer har en successiv stegring av elevantalet ägt rum. För den arbetsmarknads-

politiskt betingade utbildningen har riktlinjer dragits upp vid föregående års

riksdag, innefattande även en bedömning av den kvantitativa utvecklingen.

De föreliggande utredningsförslagen innehåller även vissa utgångspunkter för

en bedömning av vuxenutbildningens framtida omfattning. GU har lagt fram

förslag till ett program för dimensioneringen av fackskol- och gymnasieutbild­

ning jämte förgymnasial utbildning. För yrkesskolsektoms del föreligger däremot

inte samma preciserade bedömning. Båda utredningarna har utgått från att un­

dervisningen tills vidare i betydande omfattning kommer att kräva lärarhand­

ledning. En summering av betänkandena tyder på att ca 75 000 personer skulle

erhålla undervisning enligt kursplanerna för högstadiet, fackskola, gymnasium

och yrkesskola. Härtill kommer ett antal personer i deltidskurser av nuvarande

typ inom yrkesskolan.

Mina ställningstaganden i det tidigare bygger på att radion och televisionen i

större utsträckning skall tas i undervisningens tjänst. Det blir då möjligt att

erbjuda undervisning till många fler. Statskunskapskursen hade t. ex. ett lyss-

narunderlag av 60 000 personer. Härigenom öppnas möjligheten för medbor­

garna att i de ämnen, vari undervisning förmedlas via etermedierna, skaffa sig

kunskaper motsvarande dem som meddelas i gymnasial eller postgymnasial ut­

bildning. Den utbildningsorganisation som skall ha att möta behovet av erfor­

derlig lärarledd undervisning har utformats med syfte att uppnå största möjliga

flexibilitet. Såväl den kommunala skolorganisationen som folkbildningens resur­

ser bör kunna utnyttjas.

Vissa ämnen vänder sig till en så bred publik att det är motiverat med eter­

distribution. För att tillgodose mer speciella elevintressen skall såväl en riksre-

kryterande som en lokal vuxenutbildningsorganisation stå till förfogande enligt

de grunder som jag ämnar föreslå i det följande.

Med denna uppläggning av vuxenutbildningen blir det inte möjligt att fixera

omfattningen till ett bestämt elevantal i olika typer av kurser. Ett förverkli­

gande av förslagen leder till att ett avsevärt större antal personer kan ges möj­

lighet till utbildning och studier med samma personella insatser som utred­

ningsförslagen förutsatt. Det är en uppgift för utbildningsmvndighetema att mot

bakgrund av bl. a. tillgången på pedagogiskt utbildad arbetskraft ha sin upp­

märksamhet riktad på vuxenutbildningens tillväxt.

Utanför den av samhället bedrivna eller understödda vuxenutbildningen lig­

41

omfatta 278 timmar. Härtill kommer skolradions kurser i främmande språk med

en sändningstid om 142 timmar. Skoltelevisionen beräknas under samma år om­

fatta 264 timmar.

Skolradions framtida uppgifter behandlades inom 1960 års radioutredning,

som tillsatte en särskild delegation för att utreda skolradions och skoltelevisio-

nens framtida omfattning, inriktning och finansiering. På grundval av ett inom

delegationen utarbetat betänkande framlade radioutredningen år 1963 vissa

förslag i ärendet, som blev föremål för beslut vid 1964 års riksdag (prop. 1964:1

bil. 8 s. 299, SU 9, rskr 105). Detta ställningstagande ändrade inte grundprinci­

perna för skolradions och skoltclevisionens verksamhet.

Som ett led i radioutredningens arbete anordnades en akademisk kurs i stats­

kunskap för betyget Godkänd. Kursen anordnades i samarbete mellan Sveriges

Radio och institutionen för statskunskap vid Stockholms universitet. Den mot­

svarade helt institutionens ordinarie undervisning för betyget Godkänd och av­

såg att på två terminer leda fram till detta betyg. Samma fordringar som en­

ligt gällande studieplan tillämpades; tentamensskrivningarna var t. ex. gemen­

samma för institutionens ordinarie studenter och deltagare i radiokursen.

Radiokursen startade i januari 1965 och programtiden uppgick till totalt

60 timmar. Härtill kom deltagande i diskussionsseminarier. Uppskattnings­

vis följde ca 60 000 personer varje program. En särskild kursbok utgavs för än­

damålet och såldes i över 20 000 exemplar. Omkring 1 500 personer deltog i

seminarierna och ca 1 100 personer har hittills uppnått betygsgraden Godkänd.

Ca 1 750 personer insände register kort till institutionen.

o Med hänsyn till att denna kurs var den första i sitt slag har Sveriges Radio

låtit utföra vissa undersökningar om deltagarna. Dessa visar bl. a. på en stark

dominans för männen och 20—40-åringar. Omkring tre fjärdedelar av deltagarna

var hemmahörande i städer och lika många hade avlagt studentexamen. Endast

ett fåtal arbetare och jordbrukare deltog i kursen, som i stället dominerades av

till utbildningsväsendet — som lärare eller studerande — knutna personer. Ca

40 % tillhörde sistnämnda kategori. En stor del av deltagarna var också inskriv­

na vid universitet; en fjärdedel hade avlagt ett eller flera akademiska betyg.

Omkring 20 % av deltagarna åberopade yrkesskäl som motiv för att följa

kursen, 17 % intresse för ämnet, 11 % allmänbildningsskäl och 20 % intresse

för studieformen. De yrkesmässiga skälen betonades särskilt starkt av personer

med lägst studentexamen, medan allmänbildningsmotivet och intresset för äm­

net var starkare hos övriga personer.

Av dem som anmält sig under vårterminen 1965 gjorde en fjärdedel minst ett

tentamensförsök. I juni 1966 hade omkring 10% av de anmälda avlagt betyg.

Enligt undersökningen existerade ett kraftigt samband mellan utbildningsnivå

och betyg.

Ett experiment med kombinerad radio- och korrespondensundervisning för

vuxna företas under innevarande budgetår. I samarbete mellan Sveriges Radio

och vissa brevskolor har nämligen utarbetats en kurs i svenska, motsvarande

grundskolans högstadium men avpassad för en vuxen publik. Antalet program

utgör ca 65, motsvarande ca 30—35 timmar. En kursbok har sålts i ca 20 000

exemplar.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 85 år 1967

42

Inom det högre utbildningsområdet har vidare vissa lärarutbildningsanstalter

försetts med resurser för intern television.

Som exempel kan nämnas att lärarhögskolorna i Malmö, Stockholm och Gö­

teborg erhållit medel för inköp av viss utrustning. Även förskoleseminariet i

Örebro har anordningar för intern television. Dessutom har bl. a. vissa medicins­

ka institutioner televisionsanläggningar. I prop. 1967:1 (bil. 10 s. 359 o. 362) har

slutligen förslag framlagts som möjliggör för gymnastik- och idrottshögskolorna

i Stockholm och Örebro att anordna intern television.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 85 år 1967

4.2.1.2 Förslag från utredningar m. m.

Vissa förslag har framlagts om utnyttjande av radio och television i utbild­

ningsväsendet.

1960 års radioutredning framlade i ett särskilt betänkande (Radions och tele­

visionens framtid i Sverige II. Bildnings- och undervisningsverksamhet. Forsk­

ningsfrågor. SOU 1965: 21) sina synpunkter och förslag på anordnande av ut­

bildning för bl. a. vuxna. Radioutredningen föreslog därvid en försöksverksam­

het inom Sveriges Radio för att inför en framtida utbyggnad av utbildnings­

möjligheterna i etermedia få pröva skilda kombinationer av olika studieformer,

eterlämplighet för olika stadier och ämnesområden m. m. Som ett projekt på

gymnasiestadiet föreslog utredningen därvid anordnandet av en gymnasie-

kurs i engelska i radio, kompletterad med korrespondensstudier.

I sin begäran om medel för budgetåret 1967/68 har universitetskanslersämbe-

tet tagit upp frågan om anordnande av ytterligare akademiska radiokurser. En

fortsättning på kursen i statskunskap med undervisning i andra ämnen fram­

står enligt ämbetet som klart motiverad. Man bör därvid närmast välja ämnen,

där efterfrågan på universitetsutbildning är stor och svår att tillgodose på

grund av lärarbrist och där samtidigt intresse föreligger från folkbildningsarbe­

tets synpunkt. I regel torde ett-betygsnivån böra eftersträvas. Ämnena natio­

nalekonomi och företagsekonomi uppfyller enligt ämbetet i hög grad dessa

krav, och radiokurser i dessa ämnen föreslås snarast möjligt komma till stånd.

Även vissa andra ämnen — främst samhällsvetenskapliga — kan lämpligen

inordnas i en flerårsplan för ett radiouniversitet.

Enligt ämbetets mening bör redan vid förberedelserna till nya radiokurser

de rationaliseringsmöjligheter för den ordinarie akademiska undervisningen be­

aktas som en radiokurs erbjuder. För att få underlag för en bedömning av hur

material från en radiokurs kan användas i den vanliga undervisningen planerar

ämbetet att göra ett försök vid institutionen i statskunskap vid Stockholms

universitet med alternativa uppläggningar av ett avsnitt av en delstudiekurs

för betygsgraden Godkänd. Avsikten härmed är närmast att undersöka om fre­

kvensen av godkända tentamina kan höjas genom en kombination av radiokurs

och intensivundervisning i små grupper.

43

1963 års universitets- och högskolekommitté framlade i sitt betänkande Ut­

byggnaden av universitet och högskolor (SOU 1965:11—12) förslag om bl. a.

inrättande av en ny teknisk högskola i Linköping. Kommittén ansåg det ange­

läget att söka begränsa kostnaderna för den föreslagna utvidgningen av den

tekniska högskolutbildningen och förordade därför införande av tvåskiftssy-

stem vid den nya högskolan, kombinerat med sluten-krets-television. Härigenom

ansåg kommittén att lokaler och lärarkrafter skulle kunna utnyttjas på ett mer

rationellt sätt. I prop. 1965:141 angående utbyggnaden av universitet och hög­

skolor tillstyrktes detta förslag. Riksdagen godtog förslaget (SU 173, rskr 411).

Den nya tekniska högskolan är avsedd att påbörja sin verksamhet under läsåret

1969/70 men kommer att flytta in i permanenta lokaler först påföljande läsår.

Vid denna senare tidpunkt är det således nödvändigt att ha tillgång till i förväg

producerade undervisningsprogram.

För att förbereda förverkligandet av bl. a. verksamheten vid den nya teknis­

ka högskolan i Linköping har tillsatts lokala tv-kommittéer dels vid tekniska

högskolan i Stockholm, dels vid Uppsala universitet. I sin begäran om medel

för budgetåret 1967/68 har ämbetet föreslagit anordnande av en försöksverk­

samhet förlagd till dessa båda läroanstalter. Denna verksamhet skall samordnas

med den försöksvisa användningen av vid universitet och högskolor befintlig

eller under anskaffning varande tv-utrustning som är avsedd för undervisning.

Verksamheten som redan påbörjats i form av bl. a. utbildning och viss planerings­

verksamhet bör enligt ämbetet utvecklas snarast möjligt till produktion av

program. Genom beslut den 9 december 1966 har Kungl. Maj:t anvisat medel

för anställande av försöksledare vid nämnda läroanstalter, vilka skall arbeta

i anslutning till de lokala tv-kommittéerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

4.2.2 Distributionsmöjligheter

4.2.2.1 Nuvarande avlyssningsförhållanden

I olika sammanhang har undersökningar gjorts i syfte att klarlägga i vilken

utsträckning skolorna använder skolradions program. Radioutredningens skol-

delegation redovisade visst sådant material. Utvecklingen går emellertid så

snabbt att dessa siffror torde vara föråldrade. Färskare undersökningar har

gjorts av Sveriges Radio, varigenom det är möjligt att för grundskolans del er­

hålla en bild av bl. a. intresset för programmen, tillgången på utrustning för

mottagning samt om avlyssningen skett direkt eller via band (år 1965).

I praktiken har i dag varje klass inom den obligatoriska skolan tillgång till

utrustning som möjliggör avlyssning av skolradioprogram; för skoltelevisions-

programmen är andelen ca 75 %. En betydande del av klasserna är också ut­

rustade med radio och bandspelare i klassrummet. I lågstadiet har hälften

44

radio och ca 15 % bandspelare. För mellanstadiet utgör motsvarande tal ca

70 resp. 40 %, för högstadiet ungefär 40 % för båda avlyssningsanordningarna.

Skolradioprogrammen används främst inom lågstadiet. Nära nog samtliga låg­

stadieklasser har lyssnat till ett eller flera sådana program. Talen är lägre

på mellan- och högstadiet (ca 80 resp. 70 %). Tv-program har däremot främst

använts inom mellanstadiet, där två av tre klasser utnyttjat åtminstone någon

utsändning. För lågstadiet noteras ca 45 %, för högstadiet drygt 30 %.

Enligt uppgifter från skolöverstyrelsen är dock den bild dessa urvalsundersök­

ningar ger alltför ljus. Sålunda skulle enligt överstyrelsen skolorna i ca 200 kom­

muner sakna tv-mottagare.

De undersökningar som radioutredningens skoldelegation utförde visade på

skillnader i fråga om de faktiska avlyssningsförhållandena. Även nu är direktav­

lyssning mer vanlig på lågstadiet, avlyssning via band på högstadiet.

4.2.2.2 Tillgång på utrymme i etern m. m.

Den sammanlagda programtiden i ljudradions riksprogram uppgick

under 1963/64 till 15 600 timmar, vartill kom skolradion med 300 timmar och

regionalradion med 1 500 timmar. Enligt radioutredningens förslag skulle sän-

ningstiden vid mitten av 1970-talet uppgå till 18 400 timmar, vartill skulle kom­

ma skolradion med uppskattningsvis 600 timmar och regionalradion med 5 200

timmar. I prop. 1966:136 angående rundradions fortsatta verksamhet m. m.

framhöll chefen för kommunikationsdepartementet, att frågan om utökning

av de olika programmen måste bedömas successivt i samband med den årliga

prövningen av radioföretagets medelsbehov samt att därvid också den allmänna

programverksamhetens behov av ökade sändningstider får vägas mot angelägna

anspråk på programtid, som torde komma att framföras från undervisnings-

myndigheternas sida till förmån för olika utbildningsaktiviteter.

Ljudradion förfogar f. n. över tre riksomfattande kanaler. Enligt radioutred­

ningen finns emellertid möjlighet att genom teknisk »klyvning» av dessa tre

kanaler erhålla ytterligare tre kanaler. En av dessa har av utredningen förutsatts

bli reserverad för stereofoniska sändningar, medan de två övriga skulle vara

disponibla för andra ändamål. Radioutredningen föreslog att en av kanalerna

skulle disponeras för s. k. särskild rundradio, som således skulle kunna utnyttja

de nya tekniska möjligheterna. Radioutredningen tänkte sig därigenom möta

angelägna programbehov inom olika delar av undervisnings- och bildningsområ­

det, hos intresseorganisationer, folkrörelser och samfund med kommunikations-

och kontaktproblem. I sitt yttrande över radioutredningen har televerket fram­

hållit att man ännu inte med full säkerhet kan uttala sig om kanalklyvnings-

systemets tekniska användbarhet och tillförlitlighet. Härför fordras ytterligare

prov under viss tid.

I nyssnämnda proposition har chefen för kommunikationsdepartementet ut­

talat, att om tekniska och ekonomiska betingelser för den särskilda rundradions

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

45

användning skulle konstateras föreligga, kommer frågan om en fortsatt utred­

ning av förutsättningarna och formerna för utnyttjandet av ifrågavarande sänd­

ningsmöjligheter att övervägas. I ett sådant sammanhang bör kartläggas bl. a.

vilket intresse som kan föreligga hos olika undervisningsmyndigheter, intresse-

och bildningsorganisationer, etc.

År 1963/64 utgjorde den sammanlagda programtiden i televisionens

program 2 270 timmar, dvs. 43,6 timmar per vecka. Av dessa angivna tal ut­

gjordes 2,6 timmar i veckan av skoltelevision. Radioutredningen föreslog inrät­

tande av en andra televisionskanal från budgetåret 1967/68. Härigenom skulle

den sammanlagda sändningstiden öka till ca 100 timmar i veckan vid mitten av

1970-talet. Härutöver tillkommer tid för bl. a. skoltelevision, som vid nyssnämn­

da tidpunkt beräknats ha en omfattning av 40 timmar i veckan.

I prop. 1966:136 har chefen för kommunikationsdepartementet föreslagit

att ett andra program för televisionen startar vid årsskiftet 1969/70. Sändnings­

tiden beräknas under det första året till ca 20 timmar i veckan. Sändningstiden

utökas sedan successivt till dess att samma sändningstid erhålls i båda kana­

lerna.

Utöver de två kanaler som sålunda kommer att tas i anspråk för Sveriges

Radios televisionsverksamhet finns möjlighet att disponera en kanal för helt

och en för delvis rikstäckande sändningar. Radioutredningen har i sitt betän­

kande pekat på möjligheten att utnyttja en tredje televisionskanal enbart för

utbildningsändamål. Till denna fråga har ställning inte tagits i prop. 1966:136.

4.2.3 Tillgång på produktionsresurser

Produktion av program för skolradio och skoltelevision sker inom Sveriges

Radio. Omfattningen av produktionen framgår av vad som meddelats under

punkt 4.2.1.1. Radioutredningens skoldelegation behandlade frågan om Sve­

riges Radios ställning som producent för utbildningsprogram och framhöll som

sin mening att företaget även i framtiden borde utgöra produktionscentrum

för skolprogram i radio och television.

Vid sidan av Sveriges Radio finns emellertid även vissa privata företag som

framställer televisionsprogram för eterdistribution samt sluten-krets-television.

Jämfört med Sveriges Radio är det emellertid frågan om en verksamhet i liten

skala.

I sin begäran om medel för budgetåret 1967/68 har, såsom nämnts i det före­

gående, universitetskanslersämbetet framlagt förslag om att en försöksverksam­

het för sluten-krets-television skall inledas vid tekniska högskolan i Stockholm

och universitetet i Uppsala. Ämbetet framhåller angelägenheten av att denna

verksamhet ges resurser för en snabb start och för en så differentierad upplägg­

ning att erfarenheter av olika inlärningssituationer kan vinnas.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

4.2.4 Vissa organisatoriska frågor

Skolprogramverksamheten hos Sveriges Radio är nu sammanförd till en av­

delning under en skolprogramchef, som är direkt underställd radiochefen. Avdel­

ningen består av ett planeringsorgan, en sektion för skolmateriel samt två pro­

gramsektioner, en för skolradio och en för skoltelevision. I planeringsorganet in­

går också av skolöverstyrelsen utsedda programkonsulenter. Ställningstagandena

i anledning av prop. 1966:136 innebär i detta avseende att en enhet för utbild­

ningsprogram skall finnas som en av sex självständiga programenheter inom

Sveriges Radio.

I radioutredningens betänkande ägnades frågan om organisationen av bild­

nings- och utbildningsverksamhet särskild uppmärksamhet. Utredningen föreslog

inrättande av en s. k. utbildningsradio-television med uppgift att svara för pro­

gramaktiviteter som ingår som led i studier, vilka åsyftar viss kompetens och an­

knyter till det allmänna skol- och utbildningsväsendets kurser, samt av studiera-

dio-television med uppgift att svara för programaktiviteter som har folkbildnings-

karaktär och avser fria, ej målinriktade studier. I prop. 1966:136 avvisades utred­

ningens försök till gränsdragning mellan dessa programaktiviteter och departe­

mentschefen uttalade bl. a., att om en gränsdragning skulle ske vore det i så fall

mera naturligt att på vuxenutbildningsområdet särskilja den utbildning som över

huvud tillgodoser intentionerna med en av offentlig myndighet eller på annat

sätt godkänd läro- eller studieplan. Vidare hänvisades till att utredningens förslag

om programverksamheten på utbildningsområdet och hithörande frågor borde

bedömas i samband med propositionen om vuxenutbildningens framtida ut­

byggnad.

I de förslag om utnyttjande av radio och television inom utbildningen som

framlagts har även organisatoriska frågor berörts. Universitetskanslersämbetet

har i sin begäran om medel för nästa budgetår räknat med att i fråga om den

eterburna akademiska undervisningen ansvaret för undervisningens uppläggning

och innehåll, studieplanernas utformning och examination bör ligga inom

universitetsväsendet. För den interna televisionen har ämbetet — som redovisats

i det tidigare — tillsatt två lokala kommittéer. I förberedelsearbetet på detta

område är även ämbetets universitetspedagogiska utredning inkopplad.

4.3 Datamaskinförmedlad utbildning

4.3.1 Reserapporten

Studiegruppens uppdrag avsåg att i Förenta staterna studera vissa problem

på vuxenutbildningens område med speciell inriktning på datamaskinellt under­

stödd undervisning (Computer Aided Instruction). Såväl forskningen som ut­

vecklingsarbetet på det aktuella området i Förenta staterna tog vid tidpunkten

för resan endast i ringa mån sikte på vuxenundervisningen, varför gruppens er­

farenheter främst beräknas vara till gagn för det allmänna skolväsendet.

47

I reserapporten ger gruppen inledningsvis vissa beskrivningar av datamaskin­

systemets funktion m. m. och redogör för olika besök samt lämnar vissa allmän­

na synpunkter på utnyttjandet av datamaskiner i utbildningsväsendet.

Gruppen skiljer mellan sådan verksamhet, där datamaskinen är lärarstödjan­

de i utbildningen, och sådan där utbildning kan ske med ingen eller endast

ringa insats per elev av lärarutbildad personal. Gruppen gör därvid en bedöm­

ning av vilka ämnesområden och stadier som kan komma i fråga för en dataför-

medlad utbildningsverksamhet.

Enligt gruppens mening är det möjligt att utnyttja datamaskinförmedlad ut­

bildning inom bl. a. grundskolans samtliga stadier, fackskola, gymnasium och

yrkesskola samt universiteten. De ämnen som kan komma i fråga är i grund­

skola och gymnasiestadiets skolformer bl. a. matematik, svenska, engelska, sam­

hällskunskap, geografi, naturvetenskapliga ämnen, fackämnen inom området

för industri och hantverk och på universitetsstadiet utbildning för betygsgraden

Godkänd i de flesta mer frekventa ämnena samt för betygsgraden Med beröm

godkänd i de bäst strukturerade ämnena. I vissa fall kan endast delar av ett

ämne ges via det föreslagna mediet. Gruppen framhåller att motivet för att

använda datamaskinförmedlad utbildning inte kan bedömas enbart utifrån

vad som är pedagogiskt möjligt. Även ekonomiska faktorer måste tillmätas be­

tydelse. Det är dock nu inte möjligt att ange de vinster i form av ökad effekti­

vitet, höjd kvalitet och besparingar som kan förmodas uppkomma vid en

utbredd tillämpning av utbildning med datamaskin.

Såväl kvalitetshöjande som lärarersättande effekter kan enligt rapporten upp­

nås. För att utbildning med datamaskin skall bli ekonomiskt gynnsam fordras

enligt rapporten, att de upplagda kurserna utnyttjas av ett stort antal elever

och att kurserna i sina grunddrag skall kunna bibehållas under en relativt lång

tid. I den traditionella utbildningen utgör ersättning för läroboksförfattande den

mindre utgiftsposten, lärarlönerna den större. I datasystemet däremot, framhåller

gruppen, är kursuppläggningen avsevärt mer kostsam än datamaskintiden.

Gruppen anser att datatekniken inrymmer inte oväsentliga rationaliserings­

möjligheter för utbildningssektorn, även om de nu inte kan närmare kvantifieras.

Ett utvecklingsarbete bör därför sättas i gång med syfte att närmare undersöka

datateknikens användningsområden inom utbildningsområdet och att utforska

rationaliseringsaspekterna. Under de första åren bör försöksverksamheten syfta

till att börja praktiska försök i mindre omfattning för att utarbeta kurser som

lämpar sig för svenska förhållanden. Vidare bör försöksverksamheten omfatta

studium och viss utveckling av elevstationsutrustning, undersökning hur tele­

kommunikationsnätet vid reguljär utbildningsverksamhet bäst skall kunna ut­

nyttjas, utbildning av personal och instruktion av tekniken inom lärarutbild­

ningen. Slutligen bör en aktiv information ges om de möjligheter tekniken er­

bjuder inom utbildningsområdet.

Verksamheten bör enligt förslaget ledas av en särskild av Kungl. Maj:t ut­

sedd delegation för datamaskinförmedlad utbildning, bestående av två repre­

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

48

sentanter för universitetsväsendet, två för skolväsendet, en för statskontoret,

en för telestyrelsen och en för den institution, vartill försöksverksamheten för­

läggs. Försöksverksamheten föreslås bli förlagd till lärarhögskolan i Uppsala.

Gruppen har vidare utvecklat vissa synpunkter på maskinfrågor, varvid

gruppen föreslår att man för svensk försöksverksamhet i första hand undersö­

ker möjligheterna till en överenskommelse om samarbete med IBM Svenska AB.

Gruppen har framlagt ett detaljerat förslag rörande personal- och lokalbehov

samt utnyttjande av IBM undervisningssystem 1500 med 15 elevstationer.

Kostnaderna för den verksamhet, som föreslagits starta fr. o. m. den 1 januari

1967, uppgår till 0,4 milj. kr. under det första budgetåret (1966/67), 1,0 milj. kr.

för det andra och 1,1 för det tredje.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967

4.3.2 Yttranden

De som yttrat sig över gruppens rapport har intagit en positiv ställning till

tanken att utnyttja datamaskiner i utbildningsväsendet med av gruppen angivna

syften. Allmänt tillstyrkande uttalanden görs av universitetskanslersämbetet,

statistiska centralbyrån, statens råd för samhällsforskning och Landsorganisatio­

nen. I några yttranden förs en diskussion om dataförmedlad utbildning visavi

programmerad undervisning. Skolöverstyrelsen framhåller att begreppsmässigt

bör det förra ses som en gren av det senare, vilket inte tillräckligt klart kom­

mit fram i rapporten. Med hänsyn till svårigheterna på konstruktionssidan bör

vidare arbetet inriktas på att framställa välkonstruerade och grundligt utprövade

inlämingsprogram. Även statens råd för samhällsforskning anför liknande syn­

punkter.

Den av gruppen föreslagna försöksverksamheten tillstyrks i flertalet yttran­

den. Svenska arbetsgivareföreningen är däremot av flera skäl tveksam. Förening­

en bedömer antalet elevstationer som alltför begränsat för en snabb och samti­

digt mångsidigt inriktad försöks- och forskningsverksamhet. En alltför tidig fast­

låsning vid det föreslagna datamaskinsystemet kan vidare innebära vissa risker

för en fördröjning av utvecklingen av redan befintliga datasystem som för se­

nare praktiskt bruk kan visa sig bättre lämpade. Föreningen ifrågasätter också

om den datamaskinförmedlade utbildningen bör ges den prioritet som gruppens

förslag innebär. Bestämning av datasystem och erforderlig elevstationsutrust-

ning bör ske först sedan en detaljerad målprecisering skett. Hermods anser att

den datamaskinförmedlade undervisningen tills vidare bör komma i andra hand,

efter en större satsning på utformning av skriftligt undervisningsmaterial. Lands­

organisationen anser att även folkbildningsverksamheten bör komma in i arbets­

programmet.

I fråga om den föreslagna lokaliseringen till lärarhögskolan i Uppsala anser

skolöverstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statens råd för samhällsforskning, Svenska

arbetsgivareföreningen och Tjänstemännens centralorganisation ytterligare ut­

redning behövlig.

49

Den föreslagna anordningen med en särskild delegation har tillstyrkts av samt­

liga som uttalat sig i frågan. Förslag om representation från andra myndighe­

ter, organisationer etc. än de föreslagna har förts fram av Tjänstemännens cen­

tralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation och Försvarets brev­

skola. Landsorganisationen anser att en representant för folkbildningsverksam­

heten bör ingå i delegationen. Svenska arbetsgivareföreningen anser att delega­

tionens uppgifter bör avse samtliga planerade projekt avsedda för rationalise­

ringen av utbildningsstoffets förmedling. Som huvuduppgifter pekar föreningen

på bl. a. initierande av forskningsinsatser och försöksverksamhet inom ramen för

hela den utbildningsteknologiska sektorn, granskning och samordning av olika

projekt samt kontinuerlig internationell bevakning. En representant från ut-

bildningssektorn inom det enskilda näringslivet bör vidare ingå i delegationen.

Universitetskanslersämbetet för fram tanken på att utbildningsmyndighetema

får ett gemensamt ansvar för bl. a. radio-televisionsundervisning och datama-

skinförmedlad undervisning. Som ett provisorium tillstyrks dock delegationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

4.4 Departementschefen

Som framgår av vad jag anfört i det föregående räknar jag med att radio

och television i väsentligt vidgad utsträckning skall utnyttjas i utbildningen, så­

väl för att tillgodose de vuxnas utbildningsbehov som för att vidga det peda­

gogiska utvecklings- och rationaliseringsarbetet inom ungdomsutbildningen.

Den redovisning jag därvid lämnat visar bl. a. att skolradio och skoltelevision

nästan undantagslöst utgjort ett betydelsefullt hjälpmedel inom skolväsen­

det. Det har däremot inte varit fråga om att ge dem en undervisningsbärande

ställning i utbildningsorganisationen.

De erfarenheter som gjorts beträffande radiokurserna i statskunskap och

svenska talar för att etermedierna bör kunna komma att spela en betydelsefull

roll inom vuxenutbildningen. Även inom ungdomsutbildningen bör ett utveck­

lingsarbete med undervisningsbärande program komma till stånd. För att leda

och samordna en verksamhet av det slag jag i det följande kommer att föreslå

har jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande av den 24 februari 1967 till­

kallat en särskild kommitté.

Jag vill först ange vissa allmänna synpunkter på det kommande arbetet

inom detta område.

Undervisningsbärande program torde i princip kunna framställas för flertalet

delar av utbildningsområdet. Under ett inledande skede bör emellertid en viss

koncentration av verksamheten ske, i första hand inriktad mot de gymnasiala

skolformerna. Härvid bör sådana ämnen väljas som är lämpade för undervis­

ning med inslag som förmedlas av etermedier och som har ett stort elevunderlag

och där således rationaliseringsvinsten är påtaglig. Jag tänker därvid bl. a. på

moderna språk, samhällsvetenskapliga och vissa naturvetenskapliga ämnen samt 4

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 85

50

ämnen inom den gymnasiala yrkesutbildningen. Härvid bör beaktas möjligheten

att använda kurserna inom omskolningsverksamheten.

Man får räkna med att undervisningen via etermedier kommer att ersätta

proportionsvis olika stora delar av den reguljära undervisningen. Särskilt för

vuxna bör det vara möjligt att låta undervisningen bedrivas till sin huvudpart

via radio och television. I vissa fall bör man emellertid räkna med att behov

föreligger att komplettera den eterutsända undervisningen med — förutom det

tryckta kursmaterial som alltid måste ingå i en kurs av här avsett slag t. ex.

muntlig undervisning eller korrespondenskurser. Inom ungdomsutbildningen toi-

de man få räkna med att en kompletterande muntlig undervisning blir vanligare,

bl. a. med hänsyn till den fostran för samhälls- och arbetsliv som är ett väsent­

ligt led i all utbildning av ungdom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Redan under nästa budgetår räknar jag med att det skall vara möjligt att

möta de vuxnas utbildningsönskemål på två olika punkter. Vid mina övervä­

ganden i fråga om val av ämne har jag ansett det angeläget att inledningsvis

koncentrera verksamheten till det gymnasiala stadiet. Jag har tagit fasta på

radioutredningens förslag om en radiokurs i engelslca enligt gymnasiets läroplan,

kombinerad med viss korrespondensundervisning. Vidare bör en radiokurs i före­

tagsekonomi enligt läroplanen för ekonomisk linje på gymnasiet genomföras.

Denna kurs bör bli av stor betydelse för t. ex. löntagarorganisationernas ut­

bildning. Det bör bli en uppgift för den nämnda kommittén att i samråd med

Sveriges Radio och berörda utbildningsmyndigheter svara för kursernas genom­

förande.

Inom vuxenutbildningen kommer tyngdpunkten att ligga på att förmedla un­

dervisning till en stor krets som annars inte skulle få sina önskemål tillgodosed­

da. Inom ungdomsutbildningen åter gör sig andra aspekter gällande. Såsom jag

framhållit i direktiven till den nyssnämnda kommittén är de utländska erfa­

renheterna att etermedier kan användas på ett sätt som griper långt in i under­

visningssituationen. Utnyttjandet av radio och television blir salunda ett led i

det pedagogiska rationaliseringsarbetet.

Inom skolväsendet bör kommittén bedriva en regional försöksverksamhet

med syfte att klarlägga bl. a. de lärarbesparande effekterna av undervisning via

radio och television, bedriven enligt gällande kursplaner. Vissa förberedande åt­

gärder har vidtagits för att genomföra ett sådant projekt.

Försöksverksamheten bör självfallet även fa kvalitetshöjande effekt. Kurser

som presenteras via radio och television bör kunna ge stimulans och uppslag

även åt lärare som inte undervisar pa det aktuella stadiet.

I fråga om den postgymnasiala utbildningen föreligger principbeslut om att

Linköpings tekniska högskola skall innefatta undervisning via sluten-krets-tele-

51

vision. Högskolans verksamhet skall som nämnts starta år 1969. För att utbild­

ning via intern television skall kunna påbörjas vid tidpunkten för inflyttning i

nya lokaler måste dock programproduktionen påbörjas tidigare. Vissa förbere­

dande åtgärder har därför vidtagits av universitetsmyndighetema. Den tidigare

nämnda kommittén har att som en av sina uppgifter påbörja en programpro­

duktion för denna utbildningsanstalt. I största möjliga utsträckning bör dessa

kurser utnyttjas även inom andra delar av utbildningsväsendet.

Även inom andra utbildningsområden bör radio och television kunna komma

till användning. Ett exempel härpå är den snabbt expanderande omskolnings-

verksamheten. Jag vill vidare erinra om att statskontoret i en rapport behand­

lat den interna televisionens möjligheter för personalutbildning inom arbets­

marknadsverket.

Som framgått av det nyss anförda finns således flera angelägna projekt som

kan och bör genomföras under de närmaste åren med syfte att erbjuda under­

visning i former som medför bl. a. lärarreducerande effekter. Samtidigt ställs krav

på en utbyggnad av skolradions nuvarande, i första hand kvalitetshöjande

programverksamhet. Bl. a. resursskäl talar för att en avvägning måste göras

mellan de olika önskemålen. I detta läge bör de ökade resurserna i första hand

tillföras rationaliserings- och utvecklingsarbetet. Utökningen av skolradions

sändningar av nuvarande typ får därför tills vidare ske mindre snabbt än tidiga­

re.

En på detta sätt utökad användning av radio och television reser åtskilliga

problem, vilka inte behandlats av utredningar eller myndigheter. Bl. a. måste

formerna för distribution och produktion av programmen samt vissa organisa­

toriska spörsmål noga övervägas.

En utökning av undervisningen genom radio och television medför att ökade

distributionsresurser måste ställas till förfogande. Formerna för att förmedla

programmen måste också variera beroende på bl. a. utbildningsorganisatoriska

förhållanden och tillgång på utrymme i etern.

Skolradions nuvarande verksamhet är utformad för utsändning över etern

med i princip direkt avlyssning. Särskilt på lågstadiet i grundskolan har också

denna form dominerat. I de högre skolstadierna har däremot förhållandet varit

det motsatta med avlyssning via band i stor omfattning.

Om ett mycket stort antal personer skall nås av programmen, måste man i

varje fall för överskådlig tid räkna med utsändning via etermedier. Möjligheter­

na att utbygga vuxenundervisningen måste därför tills vidare vara beroende av

det utrymme som kan disponeras i radio- och televisionssändningar för detta

ändamål.

Utrymmet i etern är emellertid — särskilt för rundradions del —- begränsat.

Den s. k. kanalklyvningen — en metod att på ultrakortvåg samtidigt sända två

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 85 år 1967

52

av varandra oberoende program på samma kanal — beräknas kunna avsevärt

vidga programutrymmet till rimliga kostnader. Jag vill erinra om att enligt den

internationella rådgivande radiokommitténs rekommendationer de länder, som

anser det väsentligt att använda stereofoniska system med möjligheter att sän­

da två av varandra oberoende program, bör beakta de möjligheter som kanal­

klyvningen erbjuder.

Televerket har under en längre tid företagit prov med kanalklyvningen och

resultaten har, enligt vad jag inhämtat, varit goda. Viss ytterligare försöksverk­

samhet erfordras emellertid för ett slutligt ställningstagande till systemets tek­

niska och ekonomiska användbarhet. En slutrapport väntas föreligga under

innevarande år.

För de allra närmaste åren bör det vara möjligt att för de program varom här

är fråga erhålla utrymme i Sveriges Radios programkanaler. Ljudradion är ännu

ej helt utbyggd och ett nytt televisionsprogram kommer inom kort. På lång

sikt torde det dock vara realistiskt att räkna med att behovet av eterdistribu­

tion _för främst vuxenundervisningens del — blir så stort att det kan tänkas

svara mot hela eller i varje fall större delen av sändningstiden för en program­

kanal.

I fråga om ungdomsutbildningen kan volymen av program bli relativt om­

fattande. Skolorganisatoriska skäl gör det emellertid mycket svårt med inlär­

ning av program som direkt utsänds. Detta är särskilt fallet i skolformer med äm-

neslärarsystem, vilket Sveriges Radios undersökningar också visat. För skol­

väsendets del är det därför nödvändigt att i stor utsträckning förlita sig till

inlärning via band. Ett annat skäl härför är det i varje fall f. n. begränsade

utrymmet för radions del. För de nuvarande skolradioprogrammen är läget ett

annat. Dessa har nämligen även ett allmänt publikintresse. Detta gäller sär­

skilt program av aktualitetskaraktär. Information om utbildningsväsendet till

föräldrar och ungdomar kan också förmedlas genom eterutsändning.

Inom det högre utbildningsväsendet får man av delvis andra skäl räkna

med att utsändning över etern blir relativt ovanlig. Antalet avnämare är näm­

ligen i regel så pass begränsat att andra distributionsformer måste utnyttjas,

främst inlärning via band. Vid dessa läroanstalter kommer i vissa fall ett

behov att finnas av sluten-krets-television för bl. a. demonstrationsändamål.

Särskilt vid de större lärarhögskolorna ställs krav på att skolorna får tillräck­

liga resurser så att bl. a. behovet av klasser för demonstrationsändamål kan

nedbringas. Jag återkommer till denna fråga vid min beräkning av kostnaderna

för utbildning genom radio, television m. m.

Vad jag här anfört visar att inom utbildningsväsendet tillgång måste finnas

till bandspelare, radio- eller televisionsapparater om det skisserade utvecklings­

programmet skall kunna förverkligas. I allt större utsträckning har också skolor­

na försetts med dessa hjälpmedel och man torde ha anledning att räkna med att

denna tendens fortsätter. Den successiva upprustningen av gymnasier och fack­

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

53

skolor i fråga om undervisningsmateriel leder till att i de frivilliga skolformerna

goda möjligheter kommer att föreligga att följa — direkt eller via band — ut­

bildningsprogrammen.

De vuxnas förutsättningar att följa eterdistribuerade program skiftar, beroen­

de på bl. a. arbetsförhållanden och fritidsvanor. Visserligen kan mycket åstad­

kommas genom reprissändningar, men kompletterande anordningar torde be­

hövas för att möjliggöra för enskilda eller grupper att kunna avlyssna eterdistri­

buerade program.

Inom utbildningsväsendet har de kommunala AV-centralema kommit att spe­

la allt större roll genom att för en regions räkning tillhandahålla t. ex. på band

inspelade radioprogram. Också flera kommuner har ordnat en sådan service­

verksamhet. Härigenom existerar det ett nät av utlåningsställen som kan för­

medla band till både enskilda och grupper. Även folkbiblioteken bör i princip

kunna tjäna som lånecentraler. Biblioteken har redan i många fall vidgat sitt

program till att avse utlåning även av annat än böcker i syfte att täcka allt

större fält av kulturområdet. Bandförmedlingsverksamhet ingår på detta sätt

redan nu i arbetsprogrammet för folkbiblioteken.

Den produktion av undervisningsprogram som skisserats i det föregående

förutsätter — såsom jag framhållit i direktiven till kommittén för försöksverk­

samhet med radio och television i utbildningsväsendet — även tillgång till pro­

duktionsresurser. Universitetsmyndighetema har fört fram önskemål om medel

för att anordna lokala inspelningsstudios. Inför ett kommande utvecklingsskede

inom utbildningsväsendet är det dock enligt min mening angeläget med en

central samordning av produktionen. Flera skäl talar i själva verket i dag mot

att splittra produktionen på skilda enheter. Erfarenheter från arbetet kan bättre

tillvaratas inom en central enhet, vilket är betydelsefullt bl. a. med hänsyn till

att försöksverksamheten skall beröra skilda utbildningsnivåer.

För att utvecklingsprogrammet snabbt skall kunna leda till resultat måste

tillräckliga produktionsresurser finnas tillgängliga inom kort tid. Det får också

anses vara värdefullt om produktionsapparaten har utprovats och befunnits va­

ra väl lämpad för inspelning av televisionsprogram. En lösning som tillgodoser

detta krav är förvärv av en befintlig studio. Underhandlingar har därför ägt

rum med företrädare för Kommanditbolaget Nord-Art Aktiebolag et Co. om

övertagande av bolaget tillhörig utrustning och inventarier m. m. i dess ateljé

i Stocksund.

Företagets lokaler är nu inrymda i en byggnad, vars huvuddel tillhör Djurs­

holms stad. De består av bl. a. två studios med tillhörande lokaler för teknisk

utrustning, verkstads- och lagerutrymmen och administrationslokaler. Kapaci­

teten medger en årlig inspelning av ca 400 televisionsprogram om ungefär 30

minuter.

Överenskommelse har — under förbehåll från statens sida av Kungl. Maj:ts

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

54

godkännande — träffats om förvärv av utrustningen m. m. till ett belopp av

2,1 milj. kr. Överenskommelsen innebär också att staten redan under detta

kalenderår kan företa produktion under 45 studiodagar. Djursholms stad har

förklarat sig beredd att uthyra lokalerna under i första hand en femårsperiod

med möjlighet till förlängning av hyresförhållandet under lika lång tid med en

ömsesidigt gällande uppsägningstid av ett år.

Genom denna överenskommelse tillförsäkras utbildningsväsendet produktions­

resurser som i varje fall nu får bedömas vara tillräckliga för inspelning av televi­

sionsprogram. Vid behov torde också tekniska förutsättningar för inspelning av

radioprogram kunna åstadkommas i anslutning till denna produktionsenhet.

I det föregående har ett konkret handlingsprogram inom radio- och televisions­

området skisserats, innebärande att undervisningsbärande program skall produ­

ceras för olika utbildningsstadier. För att möta det omedelbart uppstående pro­

duktionsbehovet har överenskommelse träffats om förvärv av en produktions­

enhet. Möjligheterna att distribuera programmen har belysts.

En försöksverksamhet av antytt slag och av den förutsedda omfattningen

rymmer flera praktiska och principiella problem, vilka kan lösas först efter ut­

redning. Jag har emellertid samtidigt bedömt det som angeläget att snabbt

initiera en försöksverksamhet, innefattande såväl planering som viss produktion.

Den tidigare nämnda kommittén skall också, bl. a. på grundval av erfarenheter

från denna verksamhet, inkomma med förslag till lösning av de olika principiella

och organisatoriska problem som är förknippade med ett ökat användande av

radio- och televisionsprogram inom undervisningen. Genom denna lösning är det

möjligt att parallellt med ett pågående utredningsarbete utan tidsutdräkt inleda

en praktisk försöksverksamhet.

Reserapporten om datamaskinförmedlad utbildning tar upp ett område som

på sikt kan komma att leda till inte obetydliga rationaliseringseffekter. Rap­

porten utgör därför ett intressant inlägg i diskussionen om olika möjligheter att

genom ett utvecklingsarbete åstadkomma kostnadsminskningar och kvalitets­

höjningar inom utbildningssektorn. Remissinstanserna har också på det hela

taget ställt sig positiva till tanken på en försöksverksamhet inom landet.

Nuvarande tekniska möjligheter har dock begränsningar i fråga om antal elev­

stationer och sändningsradie. För t. ex. vuxenundervisningens del kan den da-

tamaskinförmedlade utbildningen inte nu anses utgöra en tillräckligt effektiv

distributionsmetod. Det föreslagna maskinsystemet rymmer dessutom problem

av såväl ekonomisk som pedagogisk art. Frågan om en försöksverksamhet på

detta område bör bli föremål för fortsatta överväganden, varför jag nu inte är

beredd att förorda att gruppens förslag förverkligas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967

55

5. Vuxenutbildningens organisation

5.1

Vuxenutbildning med lokal rekrytering

5.1.1 Utredningarna

5.1.1.2 Inre organisation (GU 4.2, YB 11.5.2.2, 20.4.2, 20.6.1.5, 20.6.4.1, 21.5.4)

GU har återgett vissa uppgifter om vuxenskolornas elever m. m. och kon­

staterar att vuxna och yngre elevers studieförutsättningar ofta är mycket olika.

Mot bakgrund av vuxenelevernas olika ålder och miljö kan elevernas yttre

förutsättningar att genomföra studier variera. Detta ställer särskilda krav på

undervisningens utformning, lärare, hjälpmedel m. m.

GU diskuterar vidare fördelar och nackdelar med olika undervisningsformer

för vuxna och konstaterar, att den deltidsstuderande måste ha möjligheter att ge­

nomföra sina studier utan att bindas av alltför många lektionstimmar. Stort

utrymme bör lämnas åt egen studieaktivitet. Vid ett val mellan s. k. paral­

lellundervisning — varmed avses en undervisningsform där eleven samtidigt

läser relativt många ämnen och där åtskilliga av ämnena läses under hela studie­

tiden — och koncentrationsundervisning — varmed avses en undervisningsform

där eleven läser ett litet antal ämnen samtidigt och där de enskilda ämnena före­

kommer under en begränsad del av studietiden, förordar GU den senare me­

toden.

Vid nuvarande kvällsgymnasier och liknande skolor omfattar studieprogram­

met undervisning enligt hela gymnasiets och grundskolans högstadiums program.

GU anser att vid vuxenutbildning med lokal rekrytering bör erbjudas i prin­

cip det nya gymnasiets och fackskolans hela program jämte förgymnasial ut­

bildning. YB ansluter sig till GU:s uppfattning att i princip alla ämnen och

skolformer inom ungdomsutbildningen ovanför den obligatoriska skolan också

skall vara representerade inom vuxenutbildningen och anser därför att även

yrkesskolans kurser skall kunna erbjudas.

Inom yrkesskolan bedrivs nu en omfattande deltidsundervisning som inte

svarar mot ungdomsskolans utbildning. YB anser att i sådana fall praktiska

bedömningar skall fälla avgörandet om kurserna skall anordnas av vuxenut­

bildningsinstituten eller studieförbunden. Behovet av kunskaper i grundläg­

gande hushållstekniska ämnen bör dock enligt YB tillgodoses genom deltids-

kurser.

GU räknar med att läsåret för den lokala vuxenutbildningen skall liksom

inom ungdomsutbildningen vara 39 veckor men att skolstyrelsen skall ha rätt

att bestämma läsårets förläggning. På grundval av erfarenheter från bl. a.

56

undervisning i kvällsgymnasier och tekniska aftonskolor har GU lagt fram

exempel på s. k. normaltimplaner. Dessa upptar utredningens förslag till maxi-

miantalet veckotimmar i de olika ämnena samt utgör exempel på hur vecko­

timmarna kan fördelas på terminer. För detaljerna hänvisar jag till betänkandet

(tabellerna 4:1—4). Utredningen föreslår vidare att även vuxenutbildningsin­

stitutionerna får ett visst antal timmar till förfogande (högst 10 % av skolans

totala undervisningstimmar) att användas till bl. a. individuell studiehandled­

ning och stödundervisning på det sätt som bäst tillgodoser de lokala behoven.

Med utgångspunkt i förslaget om normaltimplaner har GU vidare kompone­

rat exempel på studieprogram för den enskilde — normalstudiegångar — om­

fattande åtta terminer för genomgång av treårig gymnasieutbildning, fyra ter­

miner för årskurs 4 av tekniskt gymnasium och sex terminer för fackskolan.

Några timplaneförslag etc. har däremot ej utarbetats av YB för yrkesskol-

sektorn inom lokal vuxenutbildning.

GU förutsätter att lektionerna i den lokala vuxenutbildningen skall vara 45

minuter långa.

GU har relativt utförligt diskuterat vuxenundervisningens metodproblem

och därvid fastslagit att det gäller för vuxenutbildningen att finna metoder,

som medger största möjliga hänsynstagande till vuxenelevernas varierande stu­

dieförutsättningar. Det kan förutsättas att eleverna i de gymnasiala vuxen­

skolorna genomgående har god motivation för sina studier. Många ägnar dock

dagen åt annan verksamhet, många har ansvar för hem och familj. De vuxna

eleverna är en i många avseenden heterogen grupp — i fråga om ålder, formella

förutsättningar, erfarenheter, social bakgrund. Man får också räkna med större

olikheter i själva studiesituationen än för de yngre. Det gäller att finna metoder

som medger största möjliga hänsynstagande till alla dessa faktorer.

Undervisningen måste inriktas på att leda och stimulera eleverna i deras

självständiga studiearbete, som i deltidsundervisningen blir av stort omfång.

Försök bör enligt GU bedrivas med undervisningsgrupper av olika storlek (in-

formationsgrupp med mer än 25 elever, samtalsgrupp med 10—25 elever och ar­

betsgrupp med mindre än 10 elever). Det gäller därvid att finna en rationell

metodik samt undervisningsformer som ger eleverna största möjliga utbyte på

den begränsade tid som står till deras förfogande.

I fråga om behovet av hjälpmedel framhåller såväl GU som YB behovet av

intensifierade studier och försök beträffande vuxenpedagogiska problem. GU

diskuterar också ingående olika hjälpmedels användbarhet inom vuxenutbild­

ningen, såsom brevkurser, självinstruerande material, programmerad undervis­

ning och radio-television. Utvecklingsarbetet bör enligt utredningen intensifieras.

Bl. a. bör man söka klarlägga frågor rörande den vuxnes inlärningsprocess och

variation med ålder, ämnesområde och undervisningsmetodik, en lämplig av­

vägning mellan enskilda studier, handledd undervisning och hjälpmedlens in­

verkan samt studieplanering och undervisningsmetodik för en studiegrupp sam­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967

mansatt av personer med stora inbördes olikheter i fråga om tidigare utbild­

ning, erfarenhetssfär, ålder samt personlig målsättning.

Då lärarna i vuxenutbildningen ofta torde ha sin tjänstgöring förlagd till

skolorna för ungdom, förordar GU att lärarna erhåller metodisk utbildning för

vuxenundervisning. Fortbildning om självinstruerande material för vuxenunder­

visningen bör vidare anordnas.

5.1.1.2 Yttre organisation

(GU 4.3, 8.1, YB 20.6.1.6—8, 20.6.2

—

3)

GU förordar att det bör vara en kommunernas skyldighet att ombesörja

gymnasial och förgymnasial vuxenutbildning likaväl som motsvarande ungdoms­

utbildning. Huvudman för lokal vuxenutbildning bör därför vara kommun.

Nuvarande privata kvällsgymnasier bör, i den mån de tillerkänns statsbidrag,

följa de riktlinjer som angetts i avsnittet 5.1.1.1.

Även YB förordar kommunalt huvudmannaskap för de lokala vuxenutbild­

ningsinstituten. Skolstyrelsen i kommunen bör handha den lokala ledningen.

För samverkan med näringslivet, arbetsmarknads- och studieorganisationerna

inom regionen bör ett vuxenutbildningsråd tillsättas.

Den lokala organisationens utformning blir i hög grad beroende av verksam­

hetens omfattning, vilken i sin tur beror av rekryteringsunderlagets storlek. GU

framhåller, att ett fullständigt utbildningsprogram endast kan realiseras på de

största orterna. Någon lägsta gräns i fråga om antalet ämneskurser bör i mot­

sats till vad som nu gäller inte utgöra krav för statsbidrag.

GU liksom YB skisserar två huvudformer för den yttre organisationen. Den

ena innebär att vuxenutbildningsinstitutionen skall utgöra en administrativ en­

het under egen skolledning, den andra att den inordnas i en redan befintlig skol­

enhet med ungdomsutbildning, vars ledning sålunda får förestå även vuxen­

utbildningen. GU räknar med att självständiga enheter kommer till stånd en­

dast i de allra största städerna men framhåller samtidigt att lokala förhållan­

den kan tvinga fram avvikelser från dessa huvudlinjer. Frågan om inrättande

av självständig enhet bör avgöras av skolöverstyrelsen från fall till fall.

YB:s ställningstagande innebär att vuxenutbildningsinstitut skall inrättas

på varje gymnasieort.

Beslut om inrättande av lokal vuxenutbildning bör enligt GU:s förslag de­

centraliseras från Kungl. Maj:t till skolöverstyrelsen. På länsskolnämnd bör

ankomma att, inom ramen för centralt givna riktlinjer, besluta vilka nya äm­

neskurser på deltid som får igångsättas varje termin.

YB har föreslagit att filialer till vuxenutbildningsinstituten skall kunna upp­

rättas, främst vid befintliga yrkesskolor på i c k e - g y m n a s i e o r t e r. I

I fråga om kurs- och gruppstorlek föreslår GU att nu gällande bestämmelse

om att ämneskurs vid kvällsgymnasium skall omfatta minst tolv elever skall

ändras till att avse åtta elever. Motivet härför är enligt GU främst angelägen-

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

57

58

heten av att utbildningen kan spridas till så inånga platser som möjligt. Delning

av avdelning bör få ske om elevantalet överstiger 35. Länsskolnämnden bör äga

rätt att avgöra när delning skall kunna ske vid laborationer, varvid något

högre tal än i ungdomsutbildningen bör tillämpas.

För yrkesskolan har YB föreslagit att minst åtta elever skall krävas för upp­

rättande av avdelning och att delning av avdelning skall kunna ske vid 17

elever.

Enligt GU:s förslag bör i underlaget för erforderliga lärartjänster inom kom­

munen inräknas även timtalen i vuxenutbildningen. Lärare bör kunna få sin

tjänstgöring förlagd till såväl ungdoms- som vuxenutbildning. Behörighetsreg­

lerna bör vara desamma som för ungdomsutbildningen. YB anser å sin sida

att speciella fasta tjänster bör kunna inrättas inom vuxenutbildningen. Vid

administrativt fristående enhet bör enligt GU studierektorat kunna inrättas

efter prövning i varje särskilt fall.

GU behandlar också tillgången på övrig personal och föreslår bl. a. att för

den administrativa personalen bör tillämpas de riktlinjer som gäller för mot­

svarande skolor med ungdomsutbildning. Elev bör vidare kunna vända sig till

befattningshavare för hälsovård, kuratorsstöd etc., varför vid beräkningen av

en kommuns behov av sådan personal hänsyn bör tas även till de vuxenstude­

rande.

YB har framlagt förslag om att vuxenutbildningens regionala ledning skall om-

händerhas av länsskolnämnderna. Inom ett särskilt rådgivande organ — vuxen­

utbildningsnämnd — bör ett samarbete ske mellan olika intressenter på vuxen­

utbildningens område. I fråga om den centrala tillsynen föreslås att skolöver­

styrelsen skall vara huvudansvarig.

5.1.1.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning m. m. (GU 7)

Nu gäller vissa bestämmelser om lägsta intagningsålder vid bl. a. de statsunder­

stödda kvällsgymnasiema och gymnasierna för vuxna. GU erinrar om att det

kan komma att finnas ungdomar som visserligen vill fortsätta sin utbildning

omedelbart efter grundskolan men föredrar att bedriva studierna på deltid.

GU frågar sig om det kan vara rimligt att hindra eller försvåra för ungdomar

att antas till en skolform, främst avsedd för vuxna, om man samtidigt — ge­

nom t. ex. den kvoteringsregel som gäller för tillträde till fackskola — under­

lättar för vuxna att intas i ungdomsutbildningen. GU anser, att någon lägsta

intagningsålder ej bör uppställas för intagning till vuxenutbildningen. Vuxna

bör dock ges företräde.

Behörighetsvillkoren för inträde till vuxenutbildning bör enligt GU i prin­

cip vara desamma som inom ungdomsutbildningen, dock att kraven skall avse

enbart det eller de ämnen den sökande vill studera. Bedömningen av behörig­

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

60

Skolöverstyrelsen har ansvaret för viss kursverksamhet för studenter i äm­

nena matematik, fysik och kemi samt för icke-studenter som vill studera på

heltid (denna verksamhet bedrevs tidigare av statens kompletteringsgymna-

sium). Dessa elever kan enligt GU få sina utbildningsönskemål tillgodosedda

inom den lokala vuxenutbildningen, varför en avveckling föreslås av verksam­

heten.

Vid ett antal gymnasier finns nu ettåriga kurser som bygger på studentexamen

och avser att leda fram till samma slutmål som den förutvarande handelsgymna-

sieexamen. På sikt bör sådana utbildningsmöjligheter ges inom den lokala vuxen­

utbildningen, varför kurserna bör upphöra. De bör dock behållas under några

år. GU anser att motsvarande resonemang i princip kan föras beträffande förut­

varande tekniska gymnasiets studentlinje (med tre terminers utbildningstid).

Vid flera av de tekniska gymnasierna finns nu s. k. specialkurser. Dessa kan

sägas ge samma utbildning i de tekniska ämnena som gymnasiet men ett mindre

mått av allmän utbildning. GU framhåller att en efterfrågad utbildningsform

som ger för arbetsmarknaden god utbildning inte bör avskaffas, om inte motsva­

rande utbildning kan erbjudas. Detta kan ske när vuxenutbildningen är utbyggd,

varför kurserna så småningom kan avvecklas. Under en övergångstid bör kur­

serna finnas kvar med reviderade läroplaner.

Nuvarande tekniska aftonskolor bör enligt GU avvecklas i takt med infö­

randet av teknisk fackskolutbildning och genomförandet av vuxenutbildnings­

organisation. Skolöverstyrelsen bör äga att pröva varje särskilt fall. På orter

utan gymnasial utbildning förutser GU att de tekniska aftonskolorna i vissa fall

kan komma att bibehållas.

GU har slutligen tagit upp vissa frågor om övergången från förutvarande gym-

nasieformer till det nya gymnasiet. Rätt att pröva och erhålla betyg enligt ford­

ringarna för det tidigare gymnasiets läroplaner bör enligt GU föreligga t. o. m.

år 1972. Åt kompetensutredningen bör enligt GU uppdras att ta upp frågan

om hur ett slutbetyg med betyg från tidigare och nuvarande betygssystem skall

bedömas vid inträde till högre utbildningsanstalter. Beträffande vissa läroplans-

frågor i anslutning härtill bör skolöverstyrelsen utfärda anvisningar. I

I statsbidragsavseende föreslår GU 100% statsbidrag av faktiska skolledar-

och lärarkostnader (ökat med ett schablonbelopp för viss annan personal) för

fackskol- och gymnasieundervisning samt för förgymnasial undervisning. YB

föreslår att i princip samma statsbidragsvillkor skall gälla för både ungdoms-

och vuxenutbildning.

Statens kostnader för GU:s förslag uppskattas år 1970 uppgå till 34,0 milj. kr.

För budgetåret 1964/65 utgjorde kostnaderna för statsbidrag för all lokal vuxen­

utbildning ca 20 milj. kr. YB har ej gjort någon motsvarande beräkning.

GU — vars förslag lades fram i slutet av år 1965 — förordar att den lokala

vuxenutbildningsorganisationen genomförs successivt med början den 1 juli 1966.

YB:s förslag har den 1 juli 1967 som startpunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967

61

5.1.2 Yttranden

5.1.2.1 Inre organisation

Ett genomgående drag i remissyttrandena är den starka betoningen av de sär­

skilda studieförutsättningar som gäller för vuxna. I sitt utlåtande

över GU framhåller t. ex. skolöverstyrelsen att om man låter fackskola och gym­

nasium vara modell för de vuxnas studier, löper man risken att skapa en mindre

tillfredsställande studiesituation för vuxna, bl. a. genom att låta formella krav,

fixerade kursplaner, kontrollerade examina och betyg träda i förgrunden. Även

undervisningsmetodiskt riskerar man att kopiera ungdomsskolans arbetssätt.

I sitt utlåtande över YB har överstyrelsen liksom GU pekat på att vuxna ofta

har en annan studiemotivation än ungdomar samt att deras ekonomiska för­

hållanden och andra yttre förutsättningar i regel också är skilda från de för­

hållanden som råder för barn och ungdom.

Samverkande bildningsförbunden understryker att de vuxnas studiesituation

oftast är långt mer komplicerad och studieovänlig än yngre studerandes. Svens­

ka landstingsförbundet anger tre orsaker till att vuxenundervisningen måste

läggas upp på annat sätt än ungdomsutbildning, nämligen inlärningssituationen,

den studieekonomiska situationen och förekomsten av en målsättning för

vuxenstudierna, vilken är nära relaterad till den studerandes nuvarande eller

planerade framtida yrkesverksamhet.

Såväl GU som YB har utformat sina förslag med utgångspunkten att de skall

bedrivas som fritidsstudier, främst på kvällstid. Statistiska centralbyrån under­

stryker att det från samhällsekonomisk synpunkt är mycket tillfredsställande

med sådana anordningar. Härigenom uppnås att man inte behöver räkna med

något avsevärt produktionsbortfall samtidigt som man undviker att försvåra

bristen på arbetskraft. Riksrevisionsverket och skolarbetstidsutredningen pekar

på möjligheten att förlägga undervisning i lokal vuxenutbildning på dagtid

under lördagar och söndagar. Lämpligheten att anordna undervisning på dagtid

— med utgångspunkt i behovet av undervisning för kvinnor — har framförts

av bl. a. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Fredrika-Bremer-För-

bundet.

Även om invändningar inte reses mot deltidsstudier under kvällstid, anser

flera remissinstanser att det föreligger ett behov av undervisning på heltid och

undervisning förlagd till dagtid. Centrala studiehjälp snämnden redovisar en en­

kät från en kvällsskola, enligt vilken många vuxenstuderande skulle föredraga

att bedriva heltidsstudier. Svenska landstingsförbundet framhåller att genom

heltidsundervisning eleverna på relativt kort tid och med en mindre samman­

lagd arbetsinsats skulle kunna tillgodogöra sig undervisningen. Till de övriga

remissorganen som fört fram tanken på heltidsstudier hör bl. a. länsstyrelserna i

Malmöhus och Örebro län, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet,

Landsorganisationen, Sveriges akademikers centralorganisation, Tjänstemännens

centralorganisation, Folkpartiets ungdomsförbund och Vuxenstuderandes riks­

organisation.

62

GU:s förslag till normaltimplaner m. m. har diskuterats endast i ett

fåtal yttranden. Förslaget om läsårets längd har föranlett skolarbetstidsutred-

ningen till kommentaren, att i den mån läsårsbegreppet inom vuxenutbildningen

har en liknande innebörd som inom skolväsendet, bör läsåret så långt detta är

möjligt erhålla samma längd som inom ungdomsskolan. GU:s förslag om att

lektionerna skall omfatta 45 minuter bör enligt skolöverstyrelsen modifieras så

att även lektioner om 40 minuter skall förekomma. Uttalanden av liknande inne­

börd görs av skolarbetstidsutredningen, Skolledarförbundet och Lärarnas riks­

förbund.

De presenterade exemplen på normaltimplaner har likaså berörts endast i

några få yttranden. Skolöverstyrelsen är starkt medveten om svårigheterna att

göra upp en timplan för koncentrationsundervisning enligt lärokurser som ännu

inte prövats i det reguljära skolväsendet. Normaltimplanema bör därför be­

traktas som riktlinjer och överstyrelsen äga att göra erforderliga justeringar.

Även de skisserade normalstudiegångarna bör — som GU framhållit — kunna

modifieras.

Förslaget att ett visst antal timmar skall ställas till den lokala skolans förfo­

gande för studiehandledning, stödundervisning m. m. tillstyrks uttryckligen av

universitetskanslersämbetet, Svenska kommunförbundet och SvensJca stadsför­

bundet. Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker förslaget, vilket dock sägs kräva en

förstärkning av yrkesvägledningsorganisationen. Vattenfallsstyrelsen anser att

en lägre procentsats än föreslagna 10 bör kunna vara tillräcklig.

Skolöverstyrelsen, som delar uppfattningen om vikten av en intensifiering av

den vuxenpedagogiska forskningen, framlägger i utlåtandet över GU vissa kon­

kreta synpunkter och förslag om metodfrågor och hjälpmedel.

För de riksrekryterande skolorna bör man söka få fram ett studiematerial, som

är väl lämpat och direkt avpassat för lärarledd undervisning i kombination

med brevskolundervisning. I språk bör påbörjas produktion av särskilda nybör-

jarböcker för vuxna. Tekniska hjälpmedel av olika slag bör samtidigt sättas in

(inlärningsstudios, bandspelare etc.).

Till de remissinstanser som stryker under behovet av en vuxenpedagogisk

forskning hör bl. a. Landsorganisationen, enligt vilken det är angeläget att ut­

värdera bl. a. olika studieformer — varierande klasstorlekar, gruppstudier, kor­

respondensstudier. Tjänstemännens centralorganisation anser att flera lektorat

i vuxenundervisningens metodik bör inrättas vid lärarhögskolorna.

Statens läroboksnämnd anser sig tills vidare med hänsyn till pågående utred­

ningsarbete inte böra förorda en samhällelig granskning av studiematerialet för

vuxna.

Frågan om lärarutbildningen har berörts av Samverkande bildningsförbunden

som framhåller betydelsen av att en särskild utbildning av lärarna i vuxensko­

lan kommer till stånd.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967

64

det, Hermods och Sveriges förenade studentkårer. Skolöverstyrelsen förordar ett

dispensförfarande men påpekar samtidigt att i vissa fall torde genom utnyttjande

av s. k. storklasser elevantalet bli väsentligt större än 35.

GU:s förslag beträffande rektor, biträdande skolledare och

lärare tillstyrks av bl. a. skolöverstyrelsen. Statistiska centralbyrån framför

tanken på att man kan förstärka den administrativa ledningen för bl. a. ung­

domsutbildningen genom att rektor avlastas vissa arbetsuppgifter, som kan

anförtros kvalificerade biträden och särskilda studierektorer i stället för att in­

rätta en särskild ledning för den lokala vuxenutbildningen. Tjänstemännens cen­

tralorganisation förordar att även mindre lokala vuxenutbildningsorgan får en

självständig administrativ ledning, varvid rektorstjänster på deltid inrättas efter

mönster från de nuvarande mindre yrkesskolorna. Även Högerpartiets kvinno­

förbund, Folkpartiets kvinnoförbund och Hermods uttalar sig för en förstärk­

ning av skolledningen liksom de åtta länsskolnåmnder som uttalat sig i skolledar-

frågan.

Tjänstemännens centralorganisation för liksom YB fram tanken på särskilda

fasta lärartjänster inom lokal vuxenutbildning, ett förslag som direkt avvisats

av bl. a. skolöverstyrelsen och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Tekniska linjers lärarförbund och Sveriges lärarförbund vill inte godta att en lä­

rare skall kunna åläggas tjänstgöring på kvällstid. Länsskolnämnden i Koppar­

bergs län avstyrker förslaget om att inräkna vuxenundervisningen i underlaget

för erforderliga lärartjänster i kommunen.

Enligt skolöverstyrelsen och länsskolnämnden i Malmöhus län bör vid de

fristående administrativa enheterna huvudlärartjänster inrättas.

Enligt skolöverstyrelsen aktualiseras — av vad GU anfört beträffande den

skolsociala verksamheten — frågan om arbets- och ansvarsfördelningen mellan

skolans organ för elevvård och samhällets övriga organ. Denna fråga bör disku­

teras samrådsvägen mellan ansvariga verk och myndigheter. Länsskolnämnden

i Malmöhus län varnar för GU:s principiella uppfattning att en elev i vuxen-

utbildningsskola i första hand bör kunna anlita de institutioner och befatt­

ningshavare som finns för skolsocial verksamhet inom ungdomsskolan med hän­

syn till existerande brist på dessa personalkategorier. Utredningen rörande lä­

rarnas arbetsförhållanden anser att studierådgivningen bör ges ett större ut­

rymme än enligt GU:s förslag med hänsyn till avbrottsfrekvensen inom vuxen­

utbildningen. Hermods håller för troligt att GU underskattat behovet av perso­

nal för den skolsociala verksamheten.

YB:s förslag beträffande den regionala ledningen, nämligen in­

rättande av en regional s. k. vuxenutbildningsnämnd, har nästan genomgående

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Lärarnas riksförbund framhåller att näm-

derna bör ha till uppgift att kartlägga behovet av vuxenutbildning och utbild­

ningsresurserna, att diskutera resurserna på ett ändamålsenligt sätt och att sti­

mulera och planera utbildningsverksamheten. Även länsstyrelserna i Kronobergs

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

66

Kungl. Maj ds proposition nr 85 år 1967

GU:s förslag om att ungdomsskolans betygssystem skall tillämpas

även inom vuxenutbildningen har mött gensaga endast från två håll. Enligt

Samverkande bildningsförbunden gör sig de vuxna ofta förtjänta av högre be­

tyg i vissa ämnen och det finns därför anledning att förmoda att deras pres­

tationer kommer att avvika högst avsevärt från motsvarande prestationer i

ungdomsskolan. En bedömning av vuxnas studieprestationer grundade pa ung­

domsskolans betygsnormer kommer därför sannolikt att bli ogynnsam för de

vuxna. Brevskolan vänder sig överhuvud mot betygssystemet och föreslår i stäl­

let att intyg ges på sätt som nu sker i folkhögskolan.

Några länsskolnämnder — bl. a. skolnämnden för Stockholms stad och län

— uttalar sig för att centralt givna prov anordnas inom vuxenutbildningen.

GU:s förord i fråga om studiernas avslutning för att endast den

första prövningen i ett ämne skall fa tillgodoräknas för slutbetyg har kritiserats

av skolöverstyrelsen som anser att man bör tillåta en elev som fått betyg efter

genomgång av en kurs att — om han önskar höja sitt betyg få tillgodoräkna

ett betyg erhållet i en senare genomförd ämnesprövning. Liknande synpunkter

anförs av läns skolnämnden i Västernorrlands län och Ilermods.

5.1.2A Övergångsfrågor, genomförande m. m.

GU:s förslag till lösning av övergångsfrågorna, innefattande succes­

siv avveckling av vissa särskilda utbildningslinjer, har i regel ej kommenterats av

remissinstanserna. Beträffande förutvarande studentlinjerna vid handelsgymna-

sium och tekniskt gymnasium anser skolöverstyrelsen att överstyrelsen bör få

pröva om dessa skolformer bör avvecklas eller ersättas med utbildningsvägar

som anpassats till det nya gymnasiet. Universitetskanslersämbetet, länsstyrelsen

i Älvsborgs län, länsskolnämnden i Kopparbergs län, Sveriges akademikers cen­

tralorganisation, Lärarnas riksförbund och Sveriges förenade studentkårer är

tveksamma eller negativa mot att avveckla handelsgymnasielinjen. Länsstyrel­

sen i Västernorrlands län ställer sig tvekande till en avveckling av de tekniska

aftonskolorna.

Skolöverstyrelsen anser att det bör ankomma på överstyrelsen att besluta om

hur länge studerande skall äga rätt att pröva och erhålla betyg i ämnen enligt

fordringarna för läroplanerna för det tidigare gymnasiet. En så lång övergångs­

tid som t. o. m. år 1972 är ej erforderlig. Även länsskolnämnderna i Östergötlands,

Jönköpings och Kristianstads län anför liknande synpunkter.

Hermods anser att viss av företaget bedriven verksamhet — högre fackingen-

jörskurs, högre handelsekonomisk examen — samt brevkurser för bl. a. förut­

varande handelsgymnasiets ettåriga kurser bör inordnas i en vuxenutbildnings­

organisation och finansieras med statsmedel.

Ett stort antal remissinstanser vänder sig mot ett snabbt genomförande

av förslagen och skolöverstyrelsen påpekar att studier efter nya läroplaner

måste synkroniseras med ungdomsutbildningen med tanke bl. a. på läroboks-

68

Enligt GU:s mening talar starka skäl för att samhället engagerar sig även i

den vuxenutbildning som representeras av brevskolundervisningen. Detta bör

ske genom att skapa en skolorganisation i offentlig regi. GU anför.

En sådan skola inom denna organisation bör i princip ha samma uppgifter

som varje annan offentlig skola. Den skall anta elever i enlighet med de rikt­

linjer, som kan finnas utfärdade. Vidare maste skolan ställa erforderlig under­

visning till förfogande, vilket vid en sådan studieform bl. a. innebär att eleverna

avgiftsfritt skall få brevkurser eller annan för självständiga studier lämpad

studiemateriel. Eleverna skall vidare kunna få sina prestationer fortlöpande

bedömda, dvs, de skall bl. a. kunna få sina lösningar av brevens provuppgifter

bedömda och förklarade. Skolan skall följa upp undervisningen, vilket bl. a.

måste innefatta att skolan skall utöva något slag av kontroll över elevernas

studieresultat. Eleverna skall vidare ha möjlighet att med skolan diskutera olika

problem som sammanhänger med studierna samt kunna fa studieradgivning

och andra skolsociala förmåner. Slutligen skall skolan på grundval av de be­

dömningar som gjorts under studietiden och/eller vid särskilda prövningar ut­

färda slutbetyg eller motsvarande handling. Omfattningen av en sådan utbild­

ningsverksamhet blir liksom beträffande all annan gymnasial utbildning en av­

vägningsfråga med hänsyn till tillgängliga materiella och personella resurser.

Vid ett förverkligande av detta förslag kan man enligt GU beskriva vuxen­

skolornas studieform så att den omfattar brevskolundervisning, vilken kan kom­

pletteras med lärarledd undervisning i större eller mindre omfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

5.2.1.2 Vuxenskolornas organisation

(GU 5.3)

Vid statens gymnasier för vuxna varierar utbildningstiden kraftigt för olika

elever. Som en riktpunkt för den genomsnittliga studietiden — med stora möj­

ligheter till individuella avvikelser — räknar GU med en studietid på gymna­

siets humanistiska, samhällsvetenskapliga och ekonomiska linjer av 3 V

2

år.

För gymnasiets naturvetenskapliga linje räknar utredningen med en studietid

av fyra år, för tekniska linjen 4 V

2

år, för fackskolans sociala och ekonomiska

linjer två år och för dess tekniska linje 2 V

2

år.

Antalet muntliga kursperioder — om fem veckor vardera — har beräknats till

följande antal.

Skolform

Linje etc.

Antal muntliga kurser

Grundskolans högstadium

Partiell utbildning

3

»

Fullständig utbildning

7

Fackskolan

Ekonomisk, social

5

»

Gymnasiet

Teknisk

Humanistisk, samhällsvetenskaplig,

6

ekonomisk

7

»

N aturvetenskaplig

8

>

Teknisk

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

69

På grundval av dessa tidsplaner har GTJ låtit utarbeta exempel på planer (nor­

malstudiegångar). Variationer bör kunna förekomma mellan de olika skolorna.

Det sammanlagda antalet undervisningstimmar för varje ämne bör beteckna

det maximiantal timmar som får ges i den muntliga undervisningen. GU före­

slår vidare att vuxenskolorna tilldelas extra tid, motsvarande 10 % av det totala

antalet undervisningstimmar i de muntliga kursperioderna inom gymnasiets och

fackskolans områden, att användas för individuell studiehandledning, stödun­

dervisning m. m.

Även för brevskolstudier har GU utarbetat exempel på normalstudiegångar.

Studierna är därvid så upplagda att den studerande varje år tilldelas ett »stu­

diepaket», innehållande ett antal fullständiga ämneskurser, i några fall delar av

sådana kurser.

Såsom nämnts i det tidigare anordnas nu statliga laborationskurser för dem

som avser att avlägga teknisk privatistexamen. Kurserna är förlagda till tek­

niska gymnasier. GU föreslår beträffande de brevskolstuderande vid vuxen­

skolor, dels att dessa skall vara skyldiga att i vissa ämnen genomgå laborations­

kurser, dels att ett erforderligt antal sådana kurser anordnas av skolorna. Inom

gymnasiets och fackskolans område bör kurserna vara obligatoriska i samtliga de

läroämnen, vari laborationer ingår enligt läroplanerna för gymnasiet och fack­

skolan (i naturvetenskapliga och flertalet tekniska ämnen). Kurserna bör enligt

GU omfatta en till tre veckor.

I fråga om kurs- och gruppstorlek föreslår GU som huvudregel att elevantalet

skall uppgå till minst tolv (inom gren av gymnasiets ekonomiska och tekniska

linjer minst åtta) för att undervisningsgrupp i den första muntliga kursperioden

skall få upprättas; i en reservation föreslås talet åtta. Även om elevantalet i de

följande kurserna nedgår, bör dessa i regel komma till stånd. Länsskolnämnd

skall enligt förslaget äga att medge, att undervisning anordnas i grupp som an-

talsmässigt understiger nyss nämnda tal. Motsvarande regler föreslås för labo­

rationskurs. Delning av introduktionskurs skall få ske först vid 36 elever (labo­

rationskurs dock 17).

GU hyser beträffande frågan om de riksrekryterande skolornas huvudmanna­

skap den principiella inställningen att även de riksrekryterande skolorna bör va­

ra kommunala skolor. Med hänsyn till att skolornas verksamhet föreslås bli

utvidgad till att omfatta även ren brevskolundervisning förordar dock GU, att

någon ändring i huvudmannaskapet inte bör göras förrän erfarenheter föreligger

av vuxenskolorna i deras nya utformning med vidgade arbetsuppgifter.

I fråga om lärarkategorier, behörighetsregler, huvudlärare och institutions­

föreståndare föreslås att i princip samma föreskrifter skall gälla som inom ung­

domsskolan. Några ordinarie tjänster bör dock ej inrättas. Varje vuxenskola

bör ha rektor och två studierektorer. Den ene av studierektorerna bör enligt

GU ha sina arbetsuppgifter inriktade på den muntliga undervisningen, den

andre på brevundervisningen. I samband härmed föreslås indragning av nuva­

rande tjänster som studiekonsulent. GU har vidare lagt fram förslag om sko­

lornas administrativa personal, kurator och personal för skolhälsovård m. m.

70

5.2.1.3

Intagning, betyg, studiernas avslutning

(GU 7)

GU har — som framgår av den tidigare redogörelsen — lagt fram förslag om

intagningsregler, utfärdande av betyg m. m. vid den lokala vuxenutbildningen.

Samma regler föreslås bli tillämpade inom den riksrekryterande utbildningen.

På vissa punkter föreslås dock särskilda regler. Varje vuxenskola föreslås ha

en särskild intagningsnämnd, bestående av tre personer (rektor och två övriga

ledamöter, varav en utsedd av skolöverstyrelsen och en av skolstyrelsen på or­

ten). För att få betyg skall brevskolstuderande dels genomgå vissa laborations­

kurser, dels undergå samma slag av ämnesprövning som privatister.

5.2.1.4

Utbyggnaden av skolorna

(GU 5.3.7)

GU anser att intresset för den riksrekryterande utbildningen kommer att öka

i framtiden. Såsom framhållits i det föregående räknar GU med att ca 2 500 ny­

börjarplatser bör finnas vid skolornas kombinerade undervisningsform år 1970.

Det skulle innebära en betydande ökning av skolornas nuvarande kapacitet.

En sådan verksamhet — till vilken skall läggas den föreslagna brevskolundervis­

ningen med ca 2 000 årligen intagna — kan enligt GU inte administreras av

endast två skolenheter.

GU föreslår inrättande av ytterligare tre skolor. I fråga om antal och för*-

läggning förekommer inom utredningen två olika förslag. Majoriteten anser att

tre nya skolor bör inrättas, en i vardera Borlänge, Borås och Kalmar. En mino­

ritet har i ett särskilt yttrande anfört att det föreslagna systemet är så elastiskt

med avseende på elevantalet att stor marginal finns för successiv utbyggnad

inom ramen för sammanlagt fyra skolor. I lokaliseringsfrågan vill minoriteten

inte ställa sig bakom utredningens förslag, då man anser att allmänna lokalise-

ringssynpunkter inte ligger inom ramen för utredningsuppdraget.

5.2.1.5 Genomförande, kostnader

(GU 10)

GU:s betänkande — som lades fram under senare delen av år 1965 — inne­

höll förslag om att åtgärderna skulle genomföras den 1 juli 1966. Kostnaderna

för den föreslagna organisationen av den riksrekryterande utbildningen beräkna­

des av utredningen till 16,1 milj. kr. omkring år 1970, att jämföra med 2,5 milj.

kr. budgetåret 1964/65.

5.2.2 Yttranden

På det hela taget har remissoppinionen varit positiv till GU:s förslag. I det

följande refereras därför främst sådana yttranden som innebär avvikelser från

förslaget.

5.2.2.1 Studieformer

GU:s förslag i fråga om utbildningsprogrammet har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Sveriges socialdemohra-

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 85 år 1967

71

tiska ungdomsförbund anser att även undervisning enligt läroplan för den nya

yrkesskolan bör kunna erbjudas vid den riksrekryterande utbildningen.

GU:s förslag om ökade offentliga insatser inom brevskolundervis­

ningen har berörts av många remissinstanser. Svenska kommunförbundet

och Svenska stadsförbundet framhåller att förslaget torde få stort värde för

många studerande. En väsentlig uppgift för det allmänna blir att stimulera

produktionen av lämpliga studiematerial för de enskilda studierna. Svenska

arbetsgivareföreningen framhåller, att samordnandet av brevskolutbildningen

med samhällets kostnadsfria utbildningsapparat, på det sätt GU föreslagit, är

sannolikt ett lika viktigt steg mot en förändrad syn på utbildningen under indi­

videns yrkesverksamma period som en utbyggd organisation för lokala, lärarled-

da fritidsstudier. Enligt Landsorganisationen bör vuxenskolornas verksamhet

kunna ge underlag för en senare prövning av frågan om ett statligt brevskol-

institut. Enligt Tjänstemännens centralorganisation torde endast genom GU:s

förslag de brevskolstuderande ges ett tillfredsställande stöd när det gäller såväl

studiernas bedrivande som de studiesociala villkoren. Vidare bör enligt orga­

nisationen ett permanent samarbetsorgan upprättas mellan skolmyndigheter

och brevskolorna. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser den före­

slagna lösningen med en samhälleligt kontrollerad organisation vara den enda

acceptabla. Tillstyrkanden har vidare gjorts av bl. a. länsstyrelserna i Älvsborgs

och Jämtlands län — som dock anser att överstyrelsen bör svara för brevskol­

organisationen — Svenska landstingsförbundet, Centerns kvinnoförbund och

Sveriges förenade studentkårer. Länsskolnämnden i Västmanlands län för fram

tanken på en koncentration av brevskolundervisningen till en enda skola eller

ett fristående institut.

Skolöverstyrelsen anser, att de skäl, som GU anfört för att statligt bedriven

brevskolundervisning och nuvarande undervisning vid statens gymnasium för

vuxna bör sammanföras till samma skolorganisation, i många avseenden är

principiellt övertygande. Emellertid har GU enligt överstyrelsen inte utrett hur

en sådan verksamhet skall administreras och vilka speciella pedagogiska och ad­

ministrativa resurser den kräver för att kunna drivas rationellt. Överstyrelsen

kan därför inte tillstyrka GU:s förslag. Även riksrevisionsverket, Högerns kvin­

noförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska lantbruksförbundet och

Sveriges hantverlcs- och industriorganisation intar en negativ hållning till GU:s

förslag. Brevskolan anser ytterligare utredning behövlig.

ITermods anser att GU:s förslag är otillfredsställande i flera avseenden. Såle­

des kommer eleven att ha att göra med två skolor, dels vuxenskolan, dels korres­

pondensinstitutet och dessutom måste ständiga kontakter äga rum mellan de bå­

da skolorna. Vidare anser Hermods att förslaget innebär merkostnader genom

bl. a. de kontakter som måste tas med eleverna av två olika organisationer.

Genom det föreslagna systemet skulle brevskolundervisningen också undandra­

gas möjligheten att tillgodogöra sig Hermods erfarenheter, vilka utgör en fast

grundval för fortsatt utveckling av studiemetoden. Slutligen skulle enbart ett

begränsat antal elever intas till vuxenskolorna enligt GU:s förslag. Hermods

73

Till förmån för det särskilda yttrandet uttalar sig länsstyrelsen i Uppsala län

och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Skolöverstyrelsen anser att

endast ytterligare en skola bör inrättas och föreslår — med stöd av ett omfat­

tande material — förläggning till Hälsingborg. Även statistiska centralbyrån och

Högerpartiets kvinnoförbund vill begränsa utbyggnaden. Svenska kommunför­

bundet och Svenska stadsförbundet uttalar sig för en successiv utbyggnad.

Till de remissinstanser som ställer sig avvaktande till ett belut om utbyggnad

nu hör statskontoret, länsstyrelserna i Jönköpings, Gävleborgs, Västernorrlands

och Jämtlands län samt Svenska arbetsgivareföreningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

5.3 Folkbildningen

5.3.1 Utredningarna (GU 6, 10, YB 20.6.1.4, 21.5.4)

I såväl betänkandena som yttrandena har folkbildningsarbetets ställning tagits

upp till diskussion. I detta avsnitt har därför samlats dels utredningarnas syn­

punkter på i första hand studiecirkelverksamheten, dels GU:s förslag om anord­

nande av gymnasiala kurser vid folkhögskolorna.

I direktiven till YB framhålls bl. a. som väsentligt att klarlägga det yrkes-

utbildningsmässiga värdet av deltidskurserna inom yrkesskolan och belysa gräns­

dragning sproblemet mellan yrkesutbildning och folkbildning. En särskild ar­

betsgrupp tillsattes härför av YB med företrädare för bl. a. studieförbunden.

Arbetsgruppens synpunkter och förslag har överlämnats i samband med huvud­

betänkandet och en sammanfattning fogats som bilaga till detta.

Gruppen redovisar en undersökning om förekomsten av sådana kurser inom

yrkesskolornas deltidskurser vilka ej är av klart yrkesutbildande karaktär. Kart­

läggningen visar att det fortfarande finns ämneskurser som inte kan sägas upp­

fylla ställda fordringar även om dessa kurser till antalet är färre än tidigare.

Motsvarande undersökning rörande yrkescirklar inom studieförbunden visar att

sådana cirklar utgör mindre än 4% av det totala antalet studiecirklar, dvs.

omkring 3 800 (redovisningsåret 1962/63), företrädesvis inom ämnesgruppen

Ekonomi och näringsväsen.

YB, som grundat sina synpunkter på arbetsgruppens promemoria, framhåller

att det från samhällsekonomisk synpunkt är angeläget att försöka få till stånd

en så klar och förnuftig arbetsfördelning som möjligt mellan de olika organ och

organisationer som har till uppgift att svara för utbildning och studieverksam­

het. Yrkesskolornas deltidskurser bör uteslutande ägnas åt verksamhet med

klart yrkesutbildande syfte, medan studieförbunden i princip inte skall syssla

med yrkesutbildning. Enligt YB är det motiverat att yrkesskolorna som en följd

av yrkesutbildningens utbyggnad framdeles övertar det mesta av den yrkesut­

bildande verksamhet som studieförbunden nu bedriver.

Å andra sidan bör studieförbund, om så befinns praktiskt och lämpligt, kun­

na genomföra kurser med yrkesutbildande syfte, t. ex. om sådana kurser ej kan

74

komma till stånd inom yrkesskolornas ram. YB ser avgränsningsfrågan som ett

praktiskt problem. Arbetsgruppen har gjort vissa rekommendationer rörande

enskilda ämneskursers ställning inom deltidskurser och folkbildning. Dessa för­

slag innebär bl. a. att hobbycirklar (exkl. cirklar i konsthantverk) ej bör få

statsbidrag, att en allmänt inriktad språkverksamhet bör vara förbehållen stu­

dieförbunden, att studiecirklar i maskinskrivning och stenografi skall berättiga

till statsbidrag samt att endast mer omfattande kurser i ämnesområdet husligt

arbete och hemkunskap skall anordnas av yrkesskolorna.

Enligt YB torde något gränsdragningsproblem inte finnas i fråga om de kur­

ser som arbetar efter ungdomsutbildningens kursplaner och som ger samma

kompetens som ungdomsutbildningen. Svårigheten inställer sig då det gäller

kurser som inte har sin motsvarighet inom de reguljära skolformerna. En ratio­

nell uppdelning bör dock enligt YB vara möjlig genom ett lokalt samrådsför­

farande mellan skilda intressenter. Praktiska bedömningar anses böra fälla av­

görandet därvidlag. YB påpekar också att, vid sidan av de föreslagna institu­

ten, stora uppgifter förestår på vuxenutbildningsfältet vilka bl. a. studieförbun­

den kommer att få ta på sig.

GU har i ett särskilt kapitel behandlat folkhö gskolans ställning inom den gym­

nasiala vuxenutbildningen och lämnar därvid inledningsvis en redogörelse för

gällande bestämmelser, tidigare av statsmakterna gjorda uttalanden etc. Särskild

uppmärksamhet ägnas därvid åt tidigare diskussioner om regler för bedömning­

en av folkhögskolelevernas prestationer. För en utförligare beskrivning hänvisar

jag till betänkandet. Sedan utredningens förslag publicerades, har vissa föränd­

ringar genomförts i fråga om skolornas organisation och ekonomiska förhål­

landen.

Den för GU centrala frågan har varit om folkhögskolorganisationen förfogar

över sådana utbildningsresurser att det är möjligt att till dessa skolor förlägga

vuxenutbildning för fullständig eller partiell kompetens enligt läroplanerna för

grundskolans högstadium, fackskola och gymnasium.

GU pekar på att det kan finnas åtskilliga personer som önskar studera på

heltid. Detta bör vara möjligt på de större orterna inom den lokala vuxen­

utbildningen. Ytterligare insatser kan emellertid vara motiverade. Det är här

folkhögskolan enligt GU kan fylla en uppgift genom att erbjuda heltidsunder-

visning, även om denna kan omfatta endast kortare perioder. Särskilda ämnes-

kurser bör kunna anordnas med samma innehåll och mål som motsvarande äm­

nen inom grundskola, fackskola och gymnasium. Antalet elever per ämneskurs

bör uppgå till minst tolv.

GU har även berört de konsekvenser för folkhögskolan som enligt utredning­

en kan följa med införandet av gymnasie- och fackskolutbildning i denna skol­

form. Det torde kunna förmodas att om de utbildningssökande har att välja

mellan kurser, som betygsätts på vanligt sätt, och kurser, i vilka de får intyg

enligt bestämmelserna i folkhögskolestadgan, det kan inträffa att många kom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

76

dieförbunden. Hemslöjden är ej betjänt av s. k. hobbykurser. Utbildningen krä­

ver enligt förbundet väl utformade kursplaner och kvalificerad lärarkraft.

Förslaget om att öppna folkhögskolorna för betygsinriktade studier

har diskuterats av ett stort antal remissinstanser. Positiv till tanken är bl. a.

riksrevisionsverket, som pekar på att skolorna som regel har ett begränsat antal

elever och att kursverksamhet pågår endast under en del av året, varför det bör

vara rationellt att tillvarata de sålunda ej utnyttjade resurserna. Även socialsty­

relsen, poststyrelsen, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands och Kris­

tianstads län, fjorton länsskolnämnder, landstingen i Blekinge och Skaraborgs

län, Centerns kvinnoförbund och Centerns ungdomsförbund tillstyrker förslaget.

Landsorganistionen tillstyrker förslaget men har därutöver tagit upp frågan om

möjligheterna för folkhögskolelever att meritera sig för bl. a. akademiska studier

utan alltför krävande kompletteringar. Det gäller enligt Landsorganisationen

därvid att hävda folkhögskolans kompetens- och meritvärde.

Universitetskansler sämbetet finner förslaget tveksamt med tanke på folkhög­

skolans syfte men biträder det dock av resursskäl. Liknande synpunkter anförs

av länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län samt Riksförbundet landsbyg­

dens folk.

Skolöverstyrelsen erinrar i sitt yttrande över GU om att folkhögskolans insats

i skolväsendet har kunnat göras utan fixerade kursplaner och betyg. Översty­

relsen, som anser att folkhögskolan bör få stöd och resurser för att alltmer kunna

ägna sig åt sin huvuduppgift att vara en bildningsinstitution inom det fria och

frivilliga bildningsarbetet, understryker samtidigt, att folkhögskolan genom sina

särskilda erfarenheter av vuxenundervisning bör efter varje folkhögskolas eget

bedömande ges tillfälle att göra en insats inom vuxenutbildningen. Denna insats

bör enligt överstyrelsen ske inom ramen för folkhögskolestadgans bestämmelser.

Av bl. a. dessa skäl avstyrks GU:s förslag. I sitt yttrande över YB anser över­

styrelsen dock att en möjlighet är att låta folkhögskolor bistå korrespondens­

studerande genom att t. ex. erbjuda intensivkurser, ställa laboratorier till för­

fogande och organisera veckoslutskurser för studerande. Framför allt torde

sådan verksamhet vara möjlig under sommartid, då också lärare som har erfa­

renhet från vuxnas heltidsstudier kan ställas till förfogande. Tjänstemännens

centralorganisation anser att folkhögskolan med bevarande av sin huvuduppgift

att meddela allmän medborgerlig bildning bör kunna vara dels ett komplement,

dels ett alternativ till av GU föreslagna anordningar. Organisationen anser att

folkhögskolans resurser bör kunna användas på ett bättre sätt än till att an­

ordna kurser för gymnasie- eller fackskolkompetens men vill dock inte direkt

ta avstånd från förslaget. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser

att den frihet i fråga om val av kurs- och studieplaner, som bör vara ett känne­

tecken för folkhögskolan, kan lätt förkvävas om de ämnesmässigt koncentrerade

studierna vinner insteg. Förbundet erinrar vidare om att de nya reglerna för

lärartilldelning medför att inga extra lärarresurser kommer att finnas vid folk­

högskolorna i framtiden. Även fem länsskolnämnder avstyrker förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

undervisning, medan andra har möjlighet att delta i t. ex. ett studieförbunds

verksamhet. 1 nuvarande läge kan detta medföra olikheter i ekonomiskt av­

seende mellan olika deltagare, beroende på vem som t. ex. anordnar den munt­

liga undervisningen. Det principiella spörsmålet om omfattningen av de ekono­

miska prestationerna från de studerandes sida reses därmed. Innan definitiv

ståndpunkt tas härtill, bör man enligt min bedömning avvakta erfarenheterna

av den föreslagna försöksverksamheten med undervisning med användning av

radio och television. Även i sådana fall bör undervisningen inom den lokala och

riksrekryterande vuxenutbildningsorganisationen anpassas till de ändrade för­

hållandena genom inställande eller begränsning av denna undervisning.

Vuxenundervisningen måste forma sin metodik efter de vuxnas studieförut­

sättningar. Ungdomsutbildningens studieformer kan naturligt nog inte tjäna

som mönster och utvecklingen har också i dessa avseenden gått i riktning mot allt

större frihet inom vuxenundervisningen. Den egna studieaktiviteten ges stort

utrymme, koncentrationsundervisningen har vunnit terräng. GU:s synpunkter,

innefattande bl. a. förslag om försöksverksamhet med undervisningsgrupper av

olika storlek, bör kunna vara vägledande för den fortsatta utvecklingen. Därvid

bör också erfarenheterna från andra former av vuxenstudier tas tillvara. Jag

räknar med att ett fruktbärande samarbete mellan representanter för olika for­

mer av vuxenundervisning skall komma till stånd. Utvecklingsarbetet på

vuxenutbildningens område bör härigenom få en betydelsefull stimulans.

Situationen inom vuxenutbildningen kommer att i betydande grad förändras

främst genom det ökade utnyttjandet av radio och television. Såsom jag ut­

vecklat i det föregående måste undervisning via etermedier i vissa fall kom­

pletteras med lärarledd undervisning eller stödmaterial av olika slag. Det blir

en väsentlig uppgift att för varje ämne klarlägga vilken sådan komplettering

som erfordras.

Som Samverkande bildningsförbunden påpekat har skolforskningen endast i

ringa utsträckning varit inne på vuxenundervisningen. Jag har i prop. 1967:4

angående reformerad lärarutbildning framhållit att det ökande behovet av ut­

bildning i vuxenpedagogik kommer att aktualisera inrättandet av nya lektorat

i vuxenundervisningens metodik. Forsknings- och utvecklingsarbetet inom

vuxenundervisningens område kommer också att kräva vidgade insatser. Hur

detta bäst skall tillgodoses och hur arbetet därvid skall fördelas mellan lärarhög­

skolor och universitet kommer att bli en arbetsuppgift för den utredning som

skall pröva frågorna om samverkan mellan de pedagogiska institutionerna vid

nyssnämnda läroanstalter.

5.4.1.2 Yttre organisation

Spörsmålet om huvudmannaskapet för den lokala gymnasiala vuxenutbildning­

en bör ses mot bakgrund av den utveckling som ägt rum under de senaste åren.

81

Kvällsgymnasierna tillkom genom initiativ från vissa studieförbund med verk­

samt stöd av statens kompletteringsgymnasium. På grundval av förslag från

studiesociala utredningen markerades sedan kommunernas ansvar för även denna

del av utbildningsväsendet. I prop. 1963:97 anslöt jag mig till principen om

kommunalt huvudmannaskap men lämnade en möjlighet öppen för studieför­

bund att på kommunens uppdrag handha verksamheten. I praktiken har emel­

lertid studieförbund svarat endast för några få kvällsgymnasier. Yrkesskolornas

deltidskurser bedrivs nästan enbart av primärkommunal huvudman.

GU:s och YB:s förslag innebär att kommunerna nu bör ges hela ansvaret för

den lokala gymnasiala vuxenutbildningen. Remissinstanserna delar också nästan

undantagslöst utredningarnas syn på att denna utbildning likaväl som motsva­

rande ungdomsutbildning bör vara en kommunens angelägenhet. Jag delar upp­

fattningen att kommunerna bör vara huvudman för den lokala vuxenutbild­

ningen.

Utredningsförslagen innebär också ett lagfästande av detta ansvar. Kommu­

nerna föreslås således vara skyldiga att främja åtgärder för vuxenutbildningen.

Som jag nyss framhållit har kommunerna visat ett påtagligt intresse för att

sörja även för vuxnas studier och utbildning. Detta tar sig också uttryck i en

ofta förekommande bidragsgivning till studieförbundens cirkelverksamhet. Ett

inskrivande i skollagen av kommunens skyldighet att främja vuxenundervisning-

av det slag varom här är fråga skulle måhända ha vissa psykologiska effekter.

Emellertid skulle ett sådant stadgande kunna uppfattas som om utbildning av

vuxna enligt ungdomsskolans läroplan skulle vara en mer angelägen uppgift för

kommunerna än stöd till t. ex. folkbildningsarbetet, vilket naturligtvis inte har

varit utredningarnas avsikt att markera. För egen del tilltror jag de kommunala

organen vilja och förmåga att utan ett formligt åläggande i lag skapa studie-

och utbildningsmöjligheter även för de vuxna.

Av mitt ställningstagande i det föregående följer naturligt att skolstyrelsen

bör vara lokal styrelse för den vuxenutbildning varom här är fråga. Skolstyrel­

serna innefattar enligt min mening en så bred representation med förankring

även bland skilda anordnare av vuxenutbildning att skäl saknas att i varje

kommun i enlighet med YB:s förslag inrätta ett särskilt vuxenutbildningsråd.

I de fall behov av detta slag skulle komma att uppstå, finns möjlighet för kom­

munerna att själva tillskapa dylika rådgivande organ. Ej heller finns skäl att

vid sidan av länsskolnämnderna nu inrätta ett regionalt organ för en del av

vuxenutbildningsområdet.

Vissa skillnader existerar i dag i fråga om den lokala organisationen av den

gymnasiala vuxenutbildningen. Kvällsgymnasierna utgör från ungdomsutbild­

ningen fristående enheter och är nästan undantagslöst utan fast anställd personal.

För skolledningen finns dock i vissa fall heltidsanställd personal. Deltidskursverk-

samheten vid yrkesskolorna är däremot en del av ungdomsutbildningen i yrkes­

skolan, vilket tar sig uttryck bl. a. däri att undervisning såväl vid hel- som del- 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

6 —• Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 sand. Nr 85

82

tidskurser kan ingå i lärares tjänstgöringsskyldighet samt att deltidskurserna

ingår i det skolkommunala poängsystemet. GU:s förslag ansluter sig i princip

till sistnämnda metod, medan YB förordat lösningen med särskilda institut med

fast anställd personal för skolledande och undervisande uppgifter.

Vid ställningstagandet till formerna för den lokala organisationen har jag fäst

vikt vid synpunkten att organisationen med hänsyn bl. a. till växlingar i re­

kryteringsunderlaget bör göras så flexibel som möjligt. Vidare bör en strävan

vara att i personalbesparande syfte nedbringa behovet av fast anställd perso­

nal. Detta talar för att lösningen med särskilda vuxenutbildningsinstitut bör

undvikas. Jag finner det däremot rationellt att vuxenutbildningen ingår som en

naturlig del i kommunens skolväsende. I praktiken innebär detta att vuxen­

utbildning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskola och gym­

nasium bör förläggas till en skolenhet för ungdomsutbildning och vara under­

ställd rektor för denna. I vissa fall kommer organisationen att ha en sådan om­

fattning att den bör utgöra en särskild skolenhet. För yrkesskolans del bör lik­

som nu gälla att deltidskurserna är en del av skolans verksamhetsområde. I det

följande återkommer jag till frågan om den administrativa och pedagogiska led­

ningen av vuxenutbildningen.

I enlighet med GU:s förslag bör det i framtiden ankomma på skolöverstyrel­

sen att fatta beslut om tillstånd för kommun att anordna lokal vuxenutbildning

i form av gymnasie-, fackskol- och förgymnasiala kurser. Länsskolnämnderna

bör äga rätt att inom ramen för av överstyrelsen angivna riktlinjer besluta

vilka ämneskurser på deltid, som får igångsättas. För sådan kurs vid yrkes­

skola, som statsbidragsmässigt skall jämställas med studiecirkel, bör såsom

framhållits medgivande fordras av skolöverstyrelsen.

Inom det kommunala skolväsendet tillämpas en poängberäkning som har be­

tydelse för bl. a. inrättande av skolchefsbefattningar. Nu gäller att deltidskur­

serna vid yrkesskola är inbegripna i detta poängsystem på så sätt att en poäng

erhålls för varje påbörjat 500-tal lektioner. För kvällsgymnasiema tillämpas

andra regler. Enhetliga regler bör gälla på detta område. Tveksamhet kan —

bl. a. med hänsyn till radio-tv-undervisningen — råda om i framtiden antalet lek­

tioner utgör den riktiga grunden för poängberäkningen. Tills vidare bör dock

lektionsantalet vara mätaren på den lokala gymnasiala vuxenutbildningens om­

fattning. För vuxenutbildning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium,

fackskola och gymnasium bör gälla att en poäng erhålls för varje påbörjat 550-

tal lektioner. Någon ändring av poängtalet för yrkesskolans del bör f. n. inte

ske. De kurser som av yrkesskolan anordnas med statsbidrag som till studie­

cirkel bör dock inte ingå i poängberäkningen.

Nuvarande bestämmelser om kurs- och gruppstorlek har av utredningarna fö­

reslagits uppmjukade så att ämneskurs skall kunna anordnas med lägst åtta

deltagare vid kursens start. Vid bedömningen av detta förslag kan delvis skilda

synpunkter anläggas. GU har motiverat sitt förslag med hänsyn till angelägen­

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

83

heten att sprida utbildningsmöjligheterna till så många som möjligt. Det av

mig föreslagna utnyttjandet av radio och television i utbildningens tjänst leder

också till en sådan spridning, t. o. m. större än vad utredningsförslagen innebär.

Därigenom kommer fragan om minimitalct för upprättande av undervisnings­

grupp i ett annat läge. Den dominerande kostnadsfaktorn inom gymnasial

vuxenutbildning är lönerna till lärare, varför frågan om minimitalet ytterst på­

verkar dispositionen av tillgänglig lärarpersonal. För egen del anser jag att ett

något högre genomsnittligt minimital än vad utredningarna föreslagit inte bör

väcka betänkligheter, bl. a. även med hänsyn till att en utbildningssökande har

möjlighet att vända sig till en riksrekryterande skola.

Utredningarnas förslag innebär att ett och samma minimital skall gälla för

samtliga ämnen. Detta torde emellertid kunna leda till en viss stelhet i utbild­

ningssystemet. Inte minst ett ökat användande av radio och television torde

medföra ett behov av att kunna variera minimitalet. Man kan t. ex. medge

anordnande av en kurs i ett laborativt ämne vid ett lågt elevantal om huvud­

delen av undervisningen distribueras via etern. I andra kurser kan det vara be­

fogat med ett högre minimital. Det ankommer på Kungl. Maj:t att i detta av­

seende fastställa erforderliga bestämmelser. Riktpunkten bör därvid vara ett

genomsnittligt antal om lägst tolv aktiva studerande för upprättande av kurs.

Jag biträder vad GU anfört beträffande maximiantalet elever per grupp och del­

ning av undervisningsavdelning och avdelning vid laborationer.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967

De förslag om den lokala organisationen som utredningarna framlagt har

konsekvenser bl. a. i fråga om skolledning, lärare och övrig personal. Nuvarande

ordning innebär som nyss redovisats att medan personalen vid kvällsgymna­

sierna — med undantag av vissa skolledare — inte är fast anställda, ingår inom

yrkesskolan i vissa fall även undervisning vid deltidskurser i tjänsteunderlaget.

GU önskar införa den vid yrkesskolorna tillämpade ordningen vid även fack­

skol- och gymnasieundervisning inom lokal vuxenutbildning, medan YB har

föreslagit inrättande av fasta lärartjänster.

I samband med beredningen av GU:s och YB:s betänkanden har frågan om

statlig lönereglering av lärar- och skolledarorganisationen tagits upp till be­

handling. För yrkesskolans deltidskurser gäller statlig lönereglering från den 1

januari 1964 (prop. 1963:170, SU 148, rskr 336), medan sådan reglering saknas

för kvällsgymnasierna. Enligt de upplysningar som inhämtats ansluter emeller­

tid arvoderingen vid kvällsgymnasierna i praktiken till de statliga lönebestäm-

melserna. Det är enligt min mening angeläget att den statliga löneregleringen

omfattar även lärartjänstgöring inom vuxenutbildningen. Överläggningar har

i denna fråga ägt rum med representanter för Svenska kommunförbundet och

Svenska stadsförbundet samt för personalorganisationerna. Statens avtalsverk

för på grundval av ett inom ecklesiastikdepartementet upprättat organisations-

förslag förhandlingar med Sveriges akademikers centralorganisation och Tjäns­

temännens centralorganisations statstjänstemannasektion om anställnings- och

arbetsvillkor för lärare m. fl. vid gymnasial vuxenutbildning.

84

Som jag nyss framhållit är jag inte beredd att tillstyrka YB:s förslag om

fast uppbyggnad av personalorganisationen utan all lärarpersonal inom den lo­

kala vuxenutbildningen i vad denna avser utbildning enligt grundskolans hög­

stadium, fackskola och gymnasium bör knytas till organisationen enligt samma

former som nu sker i fråga om kvällsgymnasier. Endast timlärartjänster bör

således inrättas.

Såsom jag framhållit i det tidigare bör den vuxenutbildning som meddelas

enligt läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskola och gymnasium

normalt ingå i en skolenhet för ungdomsutbildning. Rektor för denna skolenhet

blir i så fall rektor även för den förekommande vuxenutbildningen. En sådan

ökning av arbetsuppgifterna aktualiserar en förstärkning av resurserna för sko­

lans pedagogiska och administrativa ledning. Jag vill därvid erinra om att skol­

enhetens poängtal påverkas av vuxenutbildningen, vilket kan medföra lägie un-

dervisningsskyldighet för rektor eller studierektor. Därutöver bör emellertid en

ytterligare förstärkning ske genom inrättande av en arvodestjänst som studie­

rektor för den vid skolenheten anordnade vuxenutbildningen. För sådana stu­

dierektorer som innehar lärartjänst bör gälla rätt till nedsatt undervisningsskyl-

dighet med en veckotimme för varje poäng som arbetsområdet omfattar, dock

högst 15 veckotimmar.

Särskilda skolenheter för vuxenutbildning bör få upprättas om arbetsområdet

varaktigt omfattar minst 16 poäng. I sådana fall bör heltidstjänst som rektor

kunna inrättas. Undervisningsskyldigheten för rektor bör faststallas till tre

veckotimmar. Beslut om att inrätta arvodestjänst som studierektor vid fri­

stående enhet bör fattas i den ordning som Kungl. Maj:t bestämmer.

Behörig till tjänst som rektor och studierektor bör den vara som är behörig

till ordinarie tjänst som lärare i skolväsendet. I denna fråga beslutar Kungl.

Maj:t.

.

Mina förslag i detta avseende innebär en utvidgning av skolledarorganisatio-

nen. Jag vill framhålla att behov i ett senare sammanhang kan uppstå att pröva

frågan om denna organisation i dess helhet.

5.4.1.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning m. m.

Reglerna för intagning inom lokal gymnasial vuxenutbildning har diskuterats

av åtskilliga remissinstanser. Särskilt har frågan om en lägsta intagningsålder

tilldragit sig uppmärksamhet. GU:s förslag om ett slopande av nuvarande in­

skränkning i rätten att antagas som elev vid kvälls- och vuxengymnasier har

mött gensaga från flera håll. Bl. a. skolöverstyrelsen har framhållit att ung­

domar som inte vunnit inträde i ungdomsutbildningens gymnasier och fack­

skolor kan antas komma att efterfråga motsvarande utbildning i lokal vuxen­

utbildning. Härigenom kan programmet för ungdomsutbildningens utbyggnad

sättas ur spel. Jag delar skolöverstyrelsens uppfattning och avser att senare

föreslå Kungl. Maj it att som ett villkor för inträde i lokal vuxenutbildning

skall gälla en viss angiven lägsta ålder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Jag vill i detta sammanhang ta upp ett övergångsproblem som aktualiserats

från flera håll och som gäller vuxnas möjligheter att avlägga studentexamen.

Merkantil och teknisk privatistexamen kan avläggas genom särskilda prövning­

ar ämnesvis, medan för avläggande av studentexamen gäller kravet att munt­

lig prövning skall ske i de sista i examen ingående ämnena samtidigt. Denna

ordning bör ändras så att principerna för avläggande av fackgymnasial priva­

tistexamen kommer att gälla även för studentexamen för privatister.

GU har framlagt förslag om förstärkning av statsbidragsgivningen till lokal

vuxenutbildning. Nuvarande regler innebär att statsbidrag utgår med 100 %

till yrkesskolans deltidskurser, medan statsbidraget till kvällsgymnasierna är

79%. Till allmänna studiecirklar utgår bidrag med 75 % av utgifterna, dock

högst 15 kr. i timmen. Kostnadsfördelningen mellan staten och de olika huvud­

männen är således skiftande vid olika former av utbildning för vuxna.

Det är enligt min mening angeläget att åstadkomma en större enhetlighet i

fråga om statens bidrag till den vuxenutbildning som anordnas av kommuner

och studieförbund. Samma typ av kurser bör erhålla i princip samma statliga

stöd. Vissa av yrkesskolans nuvarande deltidskurser bör i bidragshänseende

jämställas med studiecirklar i allmänna ämnen. Vidare bör statsbidraget till

all lokal vuxenutbildning utgå med 100 % av lönekostnaderna för lärare och skol­

ledning. Detta innebär således att staten tar på sig en ökad andel av kostna­

derna för vuxenutbildningen på gymnasiestadiet.

Det är vidare angeläget att åstadkomma en utjämning av statsbidragsgi-

ningen inom vuxenutbildningen. Studiecirkelverksamhetens arbetsmöjligheter

bör förbättras för att folkbildningen skall kunna fylla de uppgifter som jag räk­

nat med skall ankomma på denna del av utbildningsverksamheten. En höjning

av statsbidraget bör därför ske så att bidrag utgår med högst 20 kr. mot nuva­

rande 15 kr. per studiecirkeltimme. En betydande förbättring av folkbildnings­

arbetets betingelser uppnås härmed.

Deltagande i gymnasial och förgymnasial lokal vuxenutbildning bör tills vi­

dare ej vara förenad med avgifter för den studerande. Av deltagare i yrkesskol-

kurs, för vilken statsbidrag utgår som till studiecirkel, bör däremot avgift kunna

tas ut.

Jag vill i detta sammanhang slutligen ta upp vissa frågor om interkommunal

ersättning vid utbildning. Huvudprincipen är f.n. att i det fall en elev får utbild­

ning i grundskola, fackskola, gymnasium eller yrkesskola i annan kommun än

där han är kyrkobokförd (hemkommunen), svarar hemkommunen för kostna­

derna i den mån dessa inte täcks av statsbidrag. I fråga om grundskolan jäm­

ställs med hemkommun kommun där eleven varaktigt vistas. Närmare be­

stämmelser härom utfärdar Kungl. Maj:t årligen, med stöd av 46 § skollagen,

i en särskild kungörelse om vissa ersättningar vid kommunal samverkan på

skolväsendets område (senaste kungörelse 1966:723). Gällande bestämmelser

har i praxis ansetts innebära att hemkommunens skyldigheter inte omfattar

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Härigenom skall det bli möjligt för en person att endast läsa några få ämnes-

kurser vid de riksrekryterande skolorna. Det bör också vara möjligt att — som

jag utvecklat i det tidigare — vid skolorna kombinera radio-tv-undervisning med

muntlig undervisning eller korrespondensstudier. Denna nya ordning öppnar

också vägen för en person att kombinera studier inom den lokala och den riks­

rekryterande organisationen för att tillgodose sina utbildningsönskemål.

Undervisningen vid statens gymnasier för vuxna bygger nu på en kombina­

tion av muntlig undervisning under periodvis återkommande kurser vid sko­

lorna samt självstudier i form av brevskolstudier på hemorten. GU:s förslag

innebär att denna studieform skall finnas kvar men därjämte skall möjlighet

finnas att inta elever som enbart vill bedriva brev skolstudier. Invändningar har

riktats mot sistnämnda förslag, av bl. a. skolöverstyrelsen och Hermods-NKI,

vilka avstyrker GU:s förslag.

Spörsmålet om statens engagemang för de brevskolstuderande är av gammalt

datum. Nuvarande brevskolstipendier inrättades efter beslut av 1945 års riks­

dag på förslag av 1940 års skolutredning som ett medel att vidga möjligheterna

till högre utbildning för landsbygdens ungdom. Numera utgör stipendierna i hu­

vudsak ett bidrag till kursavgifter för vuxna med fullständig examen som slut­

mål. En utvidgning av de offentliga insatserna har diskuterats i olika samman­

hang, varvid frågan bl. a. gällt statligt, stöd till enskilda korrespondensinstitut

eller inrättande av ett statligt sådant institut. Förespråkare för dessa båda prin­

ciplösningar finns också i remissopinionen. GU:s förslag har tillfört debatten

nytt stoff. Det innebär en elegant lösning av ett länge diskuterat problem.

Inom ramen för en samhällelig skola, vid vilken erfarenheter finns av brevskol­

studier därigenom att dessa redan nu ingår som ett väsentligt led i undervis­

ningen, kommer möjlighet att finnas till enbart brevskolstudier. Såsom GU

framhåller finns det f. ö. redan nu många studerande som med skolans stöd i

praktiken bedriver studierna med ringa inslag av muntlig undervisning. Ett

förverkligande av förslaget kan därför också ses som ett led i utvecklingen mot

friare studieformer inom den riksrekryterande vuxenutbildningen.

Såsom GU framhållit bör de brevskolstuderande ha i princip samma ställning

som varje annan studerande inom en offentlig skola. Denna skall bl. a. svara för

att de studerande erhåller undervisning — i detta fall genom främst brevkurser

—- och fortlöpande bedöma elevernas prestationer. Skolan skall vidare ställa

rådgivningsresurser till förfogande. På grundval av bedömningar under studie­

tiden och/eller vid särskilda prövningar skall slutbetyg utfärdas.

Omfattningen av utbildningsverksamheten får liksom all annan frivillig ut­

bildning prövas med hänsyn till tillgängliga resurser.

GU har lagt fram en godtagbar plan till organisation av brevskolundervisning­

en. I ett inledande skede bör dock brevskolstudierna koncentreras till en enhet,

nämligen den i Norrköping. Jag räknar med att skolorna, såsom redan nu sker,

skall kunna inköpa material för självstudier från existerande brevskolor. Frågan

om produktion av studiematerial för bl. a. vuxenutbildningen tillhör läromedels-

89

utredningens arbetsområde. Vid ett genomförande av detta förslag kan verk­

samheten med brevskolstipendier avvecklas. Centrala studiehjälpsnämnden bör

dock äga att bevilja stipendier även för nästa budgetår.

5.4.2.2 Vuxenskolornas organisation

GU har eftersträvat en minskning av nuvarande utbildningstider vid skolorna,

som nu sträcker sig över fyra till fem år. I de exempel på normaltidsplaner

som presenteras har också en avkortning kunnat ske för vissa gymnasielinjer.

Den genomsnittliga studietiden för fackskol- och gymnasieutbildning kommer

att variera mellan 2 och

4

V

2

år. Till större delen sker studierna på hemorten.

Mellan 25 och 45 veckor kan dock den studerande deltaga i muntliga kurser. I

likhet med remissinstanserna ansluter jag mig till GU:s uppläggning.

I fråga om GU:s förslag om maximering av antalet timmar som får ges i den

muntliga undervisningen samt schablonmässigt tillägg för studierådgivning

m. m. hänvisar jag till vad jag anfört vid behandlingen av avsnitt 5.4.1.1.

Sedan flera år tillbaka anordnas vid de tekniska gymnasierna särskilda labo­

rationskurser för elever som t. ex. deltar i korrespondensundervisning och avser

att avlägga teknisk privatistexamen. GU har nu föreslagit att de brevskolstude-

rande vid de statliga skolorna skall vara skyldiga att genomgå laborationskurser

samt att erforderligt antal kurser anordnas vid skolorna. Förslaget torde in­

nebära att nuvarande laborationskurser för teknisk privatistexamen inte längre

skall anordnas. Sådana kurser anordnas främst för brevskolstuderande.

Samtliga studerande i de riksrekryterande skolorna — således även de enbart

brevskolstuderande — måste ges möjlighet att utföra nödvändiga laborationer.

Dessa skolor bör därför i framtiden ha ansvaret för att laborationskurser enligt

de nya läroplanerna anordnas. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att pröva om

kurserna — under norrköpingsskolans huvudmannaskap — i vissa fall även

bör och kan förläggas till annan ort.

Under en övergångstid kommer ett behov att föreligga av att anordna labo­

rationskurser för dem som syftar till att uppnå teknisk privatistexamen och så­

ledes bedriver studier enligt en äldre läroplan. Nuvarande bestämmelser bör

övergångsvis gälla för dessa studerandekategorier.

Nu saknas regler om minimi- och maximiantal elever i undervisningsgrupp

vid statens gymnasier för vuxna. GU har föreslagit att bestämmelser om kurs-

och gruppstorlek skall införas, varvid huvudregeln skall vara att elevantalet

skall uppgå till minst tolv (med undantag för gren av gymnasiets ekonomiska

och tekniska linjer). Jag delar utredningens uppfattning att man som regel bör

kunna räkna med stort elevintresse för skolornas kurser. Såsom jag framhållit

under 5.4.1.2 bör Kungl. Maj:t med utgångspunkt i GU:s förslag meddela er­

forderliga bestämmelser om delningstal m. m. även vid dessa skolor.

I fråga om huvudmannaskapet har GU som sin principiella inställning fram­

hållit att skolorna borde kommunaliseras. Utredningen vill dock tills vidare

låta en sådan åtgärd anstå med hänsyn till att skolorna föreslagits få ny utform­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967

90

ning med vidgade arbetsuppgifter. I likhet med GU anser jag frågan om en

ändring i huvudmannaskapet inte bör aktualiseras förrän erfarenheter förelig­

ger av vuxenskolorna i deras nya utformning med utvidgade uppgifter. En an­

knytning till det kommunala skolväsendet åstadkommes bl. a. därigenom att

skolorna är inordnade under skolstyrelsen.

GU:s förslag om lärare och skolledning innebär att i princip samma personal­

uppsättning skall finnas som vid ungdomsskolorna samt att samma behörighets­

regler m. m. skall gälla. I sin begäran om medel för budgetåret 1967/68 har

skolöverstyrelsen vidare framlagt konkreta förslag av samma innebörd. Såsom

GU föreslagit bör bestämmelser om behörighet, allmänna åligganden etc. i hu­

vudsak vara desamma vid dessa skolor som vid de gymnasiala skolorna i övrigt.

GU:s förslag innebär en väsentlig förstärkning av personalorganisationen.

Skolorna bör också enligt min mening vara försedda med i princip samma slags

personal som vid övriga gymnasiala skolor, varvid dock måste beaktas de sär­

skilda krav som följer av undervisningsformerna. Nästa budgetår bör tjänster

som studierektor inrättas. Vidare bör skolorna förses med huvudlärare och in­

stitutionsföreståndare, tills vidare i den utsträckning som gällande regler för

ungdomsutbildningen medger. I likhet med GU anser jag att lärarpersonalen

tills vidare bör anställas som extra ordinarie eller extra tjänstemän.

Till skolöverstyrelsens konkreta förslag återkommer jag i samband med mina

anslagsframställningar för budgetåret 1967/68 (avsnitt 8).

I fråga om intagning, betyg och studiernas avslutning vid de riksrekryterande

skolorna bör i huvudsak samma bestämmelser gälla som förordats för lokal

gymnasial vuxenutbildning. Det ankommer på Kungl. Maj:t att i dessa avseen­

den utfärda erforderliga föreskrifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

5A.2.3 Utbyggnaden av skolorna

I fråga om skolorganisationernas utbyggnad räknar GU med att ca 2 500 ele­

ver omkring år 1970 årligen bör tas in i den kombinerade utbildningsformen och

ca 2 000 för enbart brevskolundervisning. Skolöverstyrelsen har för sin del räk­

nat med ett väsentligt lägre elevantal. Även dessa skolors elevunderlag kommer

naturligen att påverkas av de förslag rörande ökat utnyttjande av radio och

television i undervisningen som framlagts i det föregående.

Delade meningar finns inom såväl utredningen som remissinstanserna i fråga

om behovet av nya skolenheter och lokaliseringen av sådana nya enheter.

Vuxenskolornas organisation medger en betydande elasticitet och en successiv

utbyggnad av elevantalet har kunnat ske. Vid bedömningen av denna fråga

har jag också fäst vikt vid att skolan i Norrköping under nästa budgetår kom­

mer att få utökade lokalutrymmen, som möjliggör nära nog en fördubbling av

elevantalet. En utbyggnad av skolformen är därför i nuläget möjlig utan en

däremot svarande ökning av antalet skolor. Jag räknar därför ej nu med in­

rättande av nya skolenheter.

92

Även studieförbunden bör kunna anordna verksamhet i form av studiecirklar

i anslutning till undervisning via radio och television. I syfte att undvika dub­

blering av kurser i vissa ämnen har jag vidare förordat att inom lokal gymnasial­

vuxenutbildning undervisning ej skall anordnas i vissa ämnen.

Genom mina förslag beträffande yrkesskolornas deltidskurser bör en begräns­

ning av denna verksamhet åstadkommas, nämligen i fråga om sådana kurser

som står folkbildningen nära. I den mån sådana kurser kommer att anordnas

vid yrkesskola förutsätts detta ske enligt samma villkor som för studiecirk­

lar. Studieförbund och yrkesskolor kommer härigenom att erbjuda undervis­

ning på i princip lika villkor.

Från bl. a studieförbundens sida har farhågor uttryckts att många vuxna

som nu deltar i studiecirklar skulle övergå till att efterfråga fackskol- eller gym­

nasieutbildning inom en kommunal skola. För att medverka till en bättre balans

mellan skilda former av vuxenutbildning har jag i det föregående förordat vissa

allmänna riktlinjer för elevintagningen.

Ett förverkligande av dessa förslag innebär enligt min mening att de far­

hågor som rests beträffande folkbildningsarbetet kan undanröjas. Studieför­

bunden tillförs i stället nya och stimulerande arbetsuppgifter, samtidigt som en

gränsdragning gentemot den lokala gymnasiala vuxenutbildningen åstadkoms.

Utredningarnas förslag berör i ett avseende jolkhö g skolans ställning, nämligen

därigenom att heltidskurser enligt läroplanen för grundskolans högstadium och

de gymnasiala skolorna under vissa förutsättningar skulle kunna förläggas till

folkhögskolor. GU har dock påpekat att sådana kurser kan komma att tränga

ut vad som enligt nuvarande målsättning kan anses utgöra folkhögskolans egent­

liga verksamhet.

Remissopinionen är i denna fråga starkt splittrad. Vissa remissinstanser pa-

pekar värdet av att kunna utnyttja folkhögskolornas personal och lokaler för

angivna ändamål, andra ställer sig negativa med hänsyn till folkhögskolans mål­

sättning.

Folkhögskolans ställning har diskuterats i samband med skolreformerna under

de senaste åren. För egen del har jag därvid uttryckt min tillit till skolformens

förmåga att anpassa sin verksamhet till det nya läge som uppkommer allt efter­

som skolväsendet förändras. Folkhögskolans huvuduppgift bör alltjämt vara

att meddela allmän medborgerlig bildning, vilket dock inte utesluter inslag av

målinriktad utbildning. Under ganska lång tid bör man räkna med att folkhög­

skolan har ett rekryteringsunderlag i de medborgargrupper som inte fått grund­

skolutbildning.

Folkhögskolan har — obunden av fixerade kursplaner och betyg — möjlig­

gjort för många ungdomar och vuxna att bedriva studier. Med stigande utbild-

ningsintresse är det sannolikt att skolformen i allt större utsträckning kommer

att tjäna som en bildningsinstitution för vuxna. Jag anser det viktigt att värna

om den tillgång som folkhögskolan med dess nuvarande verksamhet utgör och

är därför inte benägen att vidtaga åtgärder som kan leda till att denna ogynn­

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

93

samt påverkas. Folkhögskolan har också i år fått avsevärt förbättrade ekono­

miska förutsättningar att med nuvarande målsättning som grund genomföra

en inre förnyelse.

Landsorganisationen har i sitt yttrande tagit upp frågan om folkhögskolans

elevers möjlighet att vinna inträde i andra läroanstalter. Jag vill i detta sam­

manhang erinra om att Kungl. Maj:t den 11 februari 1966 utfärdat kungörelse

om grundskolans kompetensvärde m. m. (nr 24). I denna kungörelse föreskrivs

att den som genomgått sådan första årskurs i folkhögskola, som bygger på års­

kurs 8 i folkskolan, och den som genomgått sådan andra årskurs i folkhögskola

som bygger på jämte första årskursen i folkhögskola årskurs 7 i folkskola, i be-

hörighetshänseende jämställs med bl. a. den som genomgått årskurs 9 i grund­

skola. Genom en i kungörelsen på närmare sätt beskriven gruppindelning åstad­

koms också att de som genomgått folkhögskola tillförsäkras reella möjligheter

att vinna inträde i läroanstalter som bygger på grundskola.

Frågan om behörighetsregler för inträde till läroanstalter för postgymnasial

utbildning tillhör arbetsområdet för kompetensutredningen, som således skall

ta upp bl. a. principerna för anknytning mellan de akademiska läroanstalterna

och det underliggande skolväsendet till en förutsättningslös prövning. Utred­

ningen har nyligen avlämnat förslag till provisoriska bestämmelser för tillträde

till postgymnasial utbildning (Stencil E 1966:13).

Genom kungörelsen om grundskolans kompetensvärde kommer folkhögskol-

utbildningen att ge reella chanser till inträde vid andra utbildningslinjer. Ett för­

verkligande av kompetensutredningens förslag bör ytterligare vidga möjligheter­

na för dem som bedrivit folkhögskolstudier. Beredningen av detta förslag är

ännu inte avslutad, varför jag avser att i annat sammanhang återkomma här­

till. På sikt bör man — såsom jag framhållit i direktiven till kompetensutred-

ningen — räkna med att en omprövning av gällande formella regler för tillträde

till högre studier kommer till stånd. Jag vill i detta sammanhang erinra om

förslaget i prop. 1967:4 angående reformerad lärarutbildning att som allmänt

villkor för inträde till låg- och mellanstadielärarutbildning skall gälla genom­

gången fackskola, gymnasium eller motsvarande utbildning. Med sistnämnda

utbildningskategori avses — i likhet med vad bl. a. Landsorganisationen i sitt

yttrande över lärarutbildningssakkunniga framlade önskemål om — bl. a. folk-

högskolutbildning av viss omfattning.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

6. Studiesociala åtgärder

6.1 Nuvarande förmåner

De studerande vid de särskilda läroanstalterna för vuxna erhåller studie­

sociala förmåner enligt bestämmelserna i studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964

(nr 402; ändrat 1965:248).

I de fall heltidsstudier pågår — vid t. ex. de muntliga kurserna vid statens

gymnasier för vuxna — får de studerande, beroende på ålder vid inträdet i ut­

bildningsans tälten, antingen studiebidrag med tillägg (75—325 kr. i månaden)

eller förhöjt studiebidrag (175 kr.). För kurser som är kortare än åtta veckor

utgår inte studiebidrag, tillägg eller förhöjt studiebidrag; denna regel gäller dock

inte vid vuxengymnasierna.

För såväl heltids- som deltidsstuderande står vidare möjligheten öppen att

erhålla lan ur allmänna studielanefonden. Dessa utgår efter behovsprövning

med högst 5 000 kr. om året. Under budgetåret 1965/66 beviljades ca 1 000 stu­

dielån till elever vid skolorna för vuxna. I genomsnitt utgick lånen med drygt

3 000 kr.

Vid statliga och statsunderstödda läroanstalter för vuxna utgår i stället för

studiebidrag eller förhöjt studiebidrag slutligen i studiernas slutskede ett behovs­

prövat vuxenutbildningsbidrag om högst 2 000 kr. Ca 400 bidrag beviljades

under 1965/66 med i genomsnitt ca 1 500 kr.

Till de studerande vid bl. a. universitet och högskolor utgår enligt studiemedels-

jörordningen den 4 juni 1964 (nr 401) studiemedel med — per termin räknat —

70 % av basbeloppet inom den allmänna försäkringen (under vårterminen 1966

5 500 kr.). Vidare kan barntillägg och extra studiemedel utgå. Enligt nuvarande

basbelopp kan studerande med ett barn erhålla ca 9 000 kr. för ett läsår. Av

studiemedlen är 1 750 kr. återbetalningsfria, medan återstoden skall återbe­

talas under i regel 20 ä 25 år. Studiemedel utdelas med hänsyn till vederböran-

des ekonomiska situation (även makes) och studiemeriter. Studiemedel utgår

för högst sexton terminers studier och tilldelas ej studerande som fyllt fyrtio år;

vid särskilda skäl kan undantag göras från dessa bestämmelser.

Av de utbildningslinjer som beskrivits i avsnitt 2 kan studiemedel utgå till

deltagare i särskild akademisk undervisning och — ehuru det i praktiken torde

vara mindre vanligt — i vidareutbildningskurser för folkskollärare.

Till deltagare i yrkesutbildningskurser för arbetslösa och i s. k. bristyrkesut­

bildning utgår utbildningsbidrag enligt bestämmelserna i arbetsmarkna dskun-

görelsen den 3 juni 1966 (nr 368). Som villkor för att få detta bidrag gäller bl. a.

att deltagaren är eller riskerar att bli arbetslös eller är svårplacerad på arbets­

marknaden samt att han fyllt 21 år och söker arbete genom den offentliga ar­

betsförmedlingen. Från den s. k. 21-årsregeln kan undantag göras i vissa fall.

95

Utbildningsbidragen utgörs av grundbidrag (högst 450 kr. i månaden), hyres­

bidrag motsvarande reella bostadskostnaden, familj etillägg (högst 75 kr. i må­

naden till make eller husföreståndarinna om utbildningen sker i hemorten och

högst 220 kr. om utbildningen sker utom hemorten samt högst 60 kr. för varje

barn eller vid särskilda skäl högst 150 kr.) samt särskilt bidrag till resekostna­

der m. m. Bidragen är inkomstprövade. Hänsyn tas således till inkomst hos

andra maken. Bidragstagare erhåller dock i regel lägst 225 kr. i månaden samt

barntillägg och särskilda bidrag utan reduktion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

6.2 Förslag om studiesoeiala åtgärder

I skrivelse den 17 februari 1965 till chefen för ecklesiastikdepartementet för­

klarade GU sig inte ha för avsikt att mera i detalj penetrera de studiesociala

frågorna. Särskilda överväganden borde göras härom. I sitt betänkande har

GU därför begränsat sig till vissa principiella överväganden

(1.3.4, 8.2).

GU framhåller bl. a. att utredningen har funnit det motiverat att det skapas

utbildningsformer för vuxna, som medger att studier kan bedrivas jämsides med

förvärvsarbete. Men utredningens förslag innebär också möjlighet till heltids­

studier. Utredningens förslag kommer att medföra avgiftsfri undervisning inom

vuxenutbildningen. Valet av studieform kommer därmed inte längre att påver­

kas av att den enskildes utbildningskostnader kan variera med studieformen.

GU förutsätter att studiehjälpsreglementets bestämmelser blir tillämpliga för

deltagare i heltidsundervisning vid vuxenskolorna med riksrekrytering och folk­

högskolorna.

I fråga om det studiesociala stödet till deltidsstuderande kan enligt GU olika

synpunkter anföras. För många torde studierna ge ett direkt utbyte i form av

t. ex. högre inkomst. I vissa fall torde emellertid också den deltidsstuderande

ha utgifter av olika slag, t. ex. resor till och från skolan. Allmänt sett är det

enligt GU angeläget att uppmuntra till deltidsstudier, bl. a. genom någon form

av studiesocialt stöd. Att generellt ge stöd till var och en — oberoende av stu­

diernas omfattning och om de fullföljs eller inte — synes enligt GU emellertid

knappast rimligt. Beträffande konstruktionen av ett sådant studiesocialt stöd

framhåller GU att det är angeläget att man söker undvika lösningar som ger

den vuxne förvärvsarbetande särskild anledning att välja heltidsstudier.

Även YB anser att de studiesociala frågorna för deltagare i vuxenutbildning

bör bli föremål för utredning. YB anser att en sådan utredning även bör be­

handla vissa frågor inom studiehjälps- och studiemedelssystemet, såsom t. ex.

inverkan av makes inkomst och förmögenhet på möjligheterna att erhålla stu­

diemedel och studielån (23.5.3). I

I sin anslagsbegäran för budgetåret 1967/68 har centrala studiehjälp snämnden

behandlat frågan om storleken av lånen ur allmänna studielån e-

96

fonden. Nämnden framhåller att för de elever som börjat sin utbildning efter

21 års ålder behovsprövningsreglerna har så långt möjligt gjorts jämförbara med

de regler som gäller inom studiemedelssystemet.

Nuvarande maximibelopp för studielånen, 5 000 kr., har varit oförändrat sedan

den 1 juli 1964. Till följd av studiemedlens värdesäkring har den återbetal-

ningspliktiga delen av studiemedlen under samma tidsperiod ökat med i det när­

maste 1 000 kr. Eftersom studiemedlen är avsedda för en längre tids studier

under året än studielånen, anser nämnden att studielånens maximibelopp bör

höjas med 500 kr.

Nämnden påpekar vidare att studiemedelstagare har möjlighet att erhålla

barntillägg till studiemedlen och extra studiemedel för sina utgifter. Nämnden

anser det värdefullt med en motsvarande anordning för de allmänna studie­

lånen och att nämnden därför — vid synnerliga skäl — borde ha en möjlighet

att lämna lån med belopp utöver maximisumman.

Merkostnaderna för dessa förslag beräknas till 2 750 000 kr. resp. 4 000 000,

dvs. 6 750 000 kr.

Sveriges förenade studentkårer har anhållit att den som avlagt studentexamen

(motsv.) och bedriver kompletteringsstudier skall kunna erhålla

studiemedel. Nu gällande regler innebär att studielånen ur allmänna studielåne­

fonden kan utgå i sådana fall. I yttrande den 5 april 1965 har centrala studie­

hjälp snöranden förklarat sig inte vara beredd att ta ställning till denna fråga,

innan den blev utredd. I anledning av väckta motioner till 1965 års riksdag har

riksdagen uttalat sig för att en sådan utredning kommer till stånd (L2U 49,

rskr 282).

Vidare har skolöverstyrelsen i skrivelse den 15 juli 1965 hemställt om sådan

ändring i studiehjälpsreglementet att studiebidrag skall kunna utgå för kurser

med minst två eller tre veckors mot nuvarande åtta veckors heltids-

undervisning. I skrivelsen hänvisas till att kortare kurser är vanliga inom

folkhögskolorna och till vissa problem som enligt överstyrelsen har uppstått

med elevrekryteringen till de s. k. fristående ämneskurserna.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 85 år 1967

6.3 Yttranden

I det följande redovisade yttranden avser GU:s och YB:s synpunkter och

förslag.

Ett stort antal remissinstanser har beklagat att utredningarna inte lagt fram

förslag om studiesociala åtgärder. Instämmanden har emellertid samtidigt gjorts

i förslaget om en särskild utredning av studiefinaniseringsfrågorna för vuxna,

bl. a. av skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, centrala studiehjälp snämn­

den, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, Vuxenstuderan­

des riksorganisation och Sveriges folkhögskolelevers förbund.

Det är däremot endast i ett fåtal yttranden som principiella synpunkter på

studiestödet för vuxna framförts. Skolöverstyrelsen anser att det vid en översyn

97

av studiehjälpen för vuxna måste beaktas att utformningen blir sådan att studie­

hjälpens storlek inte förorsakar en i övrigt omotiverad form av konkurrens mel­

lan olika studiemöjligheter. Ej heller bör åtgärderna leda till att via studie­

hjälpen skapa en efterfrågan på vuxenutbildning som inom ramen för tillgäng­

liga utbildningsresurser inte kan tillgodoses annat än på bekostnad av beslutade

reformer.

Bl. a. socialstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund

och Sveriges mekanförbund framhåller, att studiestödet direkt bör stimulera till

fritidsstudier. Centrala studiehjälpsnämnden anser att det i ett läge med bris­

tande resurser på utbildningsområdet är motiverat att underlätta deltidsstudier

genom ett lämpligt studiesocialt stöd. Studiestödet är av grundläggande bety­

delse för en utbyggnad av vuxenutbildningen, vilken torde få begränsad effekt

om den inte kompletteras med ett effektivt studiesocialt stöd. I varje fall gäller

detta enligt nämnden utbildning på heltid. För de flesta människor kan inte

utbildning i form av heltidsstudier bli attraktiv, om de därvid inte bjuds eko­

nomiska förmåner som ger dem möjlighet att behålla åtminstone det mesta av

sin ekonomiska standard. Nämnden erinrar om att enligt en undersökning vid

Stockholms samgymnasiums kvällsundervisning, vid vilken läroanstalt studierna

bedrivs såsom parallellundervisning med sikte på full gymnasiekompetens, ca

tre fjärdedelar av de studerande sade sig vilja bedriva sina studier på heltid, om

de ekonomiska möjligheterna därtill stod till buds.

Landsorganisationen anser att möjlighet till heltidsstudier måste finnas, var­

vid de studerande bör åtnjuta sådana förmåner att inte alltför stort ekonomiskt

avbräck skall bli följden. Nuvarande studiesociala åtgärder kan inte tillämpas

direkt för vuxenutbildningen. Utbildning och studiesociala åtgärder är viktiga

instrument för möjligheterna att genom utbildning skapa social utjämning.

Men denna utjämning sker inte automatiskt genom förstärkta utbildningsresur­

ser. Risker finns för att utbildningen kan leda till vidgade klyftor om inte alla

individer i samhället stimuleras att genomgå utbildning. Landsorganisationen

erinrar om att effekterna av den arbetsmarknadsinriktade utbildningen varit

goda och bör kunna ge viss vägledning vid utformning av studiestödet till övriga

vuxenstuderande. Om inte de reella kostnaderna för utbildningen täcks, kan en

ensidig rekrytering till utbildningen ske. Rätten till utbildning för vuxna kom­

mer inte att kunna upprätthållas om den inte sammankopplas med ett fullgott

ekonomiskt stöd under utbildningstiden.

Frågan om de korrespondensstuderandes studiesociala förmåner tas upp av

Hermods som anser att denna studerandegrupp — i avvaktan på en mer slutlig

lösning — nu borde kunna jämställas med vuxenskolornas elever. Som tidigare

refererats pekas i yttrandet på möjligheten att i vissa fall ta ut avgifter av de

studerande som skall återbetalas efter uppnått studiemål. Folkpartiets ungdoms­

förbund framhåller att studiestödet måste kunna utnyttjas både vid hel- och

deltidsstudier. Storleken bör avvägas efter studietakt och inte till skolform. Den

som enbart läser något eller några ämnen på ungdomsskolans kursplaner bör

också ha möjligheter att erhålla visst stöd.

⁷ _ Bihang till riksdagens -protokoll 1967. 1 samt. Nr 85

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

98

Sveriges förenade studentkårer finner att de nuvarande studiesociala villkoren

för vuxenstuderande måste vara rekryteringshämmande. Det torde enligt orga­

nisationen vara svårt att dra några skarpare gränser mellan vuxenstuderande i

allmänhet och sådana som befinner sig under omskolning, vilka senare erhåller ett

bättre ekonomiskt stöd. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser det

naturligt att den som utsätts för arbetslöshet eller befinner sig i en låglönesitua-

tion får en utbildning genom samhällets försorg som ger honom bättre utkomst.

Det är däremot inte lika självklart att en rätt till vidareutbildning på samma

villkor skall stå öppen för alla som enbart vill förbättra sin ekonomiska status.

En utvidgad rätt till fortbildning och vidareutbildning aktualiserar därför en

annan lösning av studiefinansieringen än den som tillämpas för t. ex. omskol­

ningskurser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

6.4 Departementschefen

I det föreliggande utredningsmaterialet saknas förslag om åtgärder inom det

studiesociala området. Jag har i det föregående framhållit att undersökningar

pågår i syfte att förändra studiefinansieringssystemet för vuxenutbildningen.

Ett behov föreligger emellertid att inom ramen för gällande studiesociala sy­

stem göra förändringar som leder till större möjligheter för de vuxna att bedriva

gymnasiala studier. Såsom chefen för inrikesdepartementet framhållit i prop.

1967:1 (bil. 13 s. 79) bör däremot några ändringar i gällande regler för ut­

bildningsbidrag nu ej aktualiseras.

Huvudlinjen i det i föregående framlagda reformförslaget är att så långt

möjligt underlätta för den enskilde att tillgodogöra sig utbildning. Ett utbyggt

studieprogram skall därför erbjudas inom ramen för lokal gymnasial vuxen­

utbildning. Den riksrekryterande vuxenutbildningen skall kunna ge även fack-

skolkurser och inom ramen för denna organisation skall brevskolstudier kunna

bedrivas. En utbyggnad skall ske av utbildningen via radio och television.

Dessa förbättrade utbildningsmöjligheter bör kompletteras med vissa studie­

sociala åtgärder. Studiestödet vid läroanstalterna för vuxna är reglerat i studie-

hjälpsreglementet. Bestämmelserna innebär bl. a. att studielån — som en följd

av den studiesociala reformen år 1964 — kan utgå med högst 5 000 kr. om året.

Vid deltidsstudier utgår lånen mer sällan. Genom beslut vid 1962 års riksdag

infördes vuxenutbildningsbidrag i studiernas slutskede för dem som syftade till

att avlägga gymnasie- eller realexamen. I den mån heltidsstudier förekommer,

som vid de muntliga kurserna vid statens gymnasier för vuxna, utgår även stu­

diebidrag, dock ej under tid då vuxenutbildningsbidrag utgår.

Det studiesociala stödprogrammet för vuxna bör inriktas på att — som kom­

plettering till att utbildningstillfällen ställs till förfogande i långt större ut­

sträckning än tidigare — möjliggöra för de studerande att utnyttja de förbätt­

rade utbildningsresurserna. Studerande med särskilt stora lånebehov bör hjälpas

99

att komma över de svårigheter som är förenade med bortfallet av normal för­

värvsinkomst under studietiden. Detta kan uppnås genom en höjning av studie­

lånens maximibelopp. Under muntliga kursperioder vid de riksrekryterande gym­

nasiala skolorna bör alltjämt studiebidrag och tillägg utgå. Vidare bör staten ta

på sig kostnaderna för de utgifter för resor som är förenade med ett utnyttjande

av den riksrekryterande utbildningen. Vid denna omläggning bör vuxenutbild­

ningsbidragen avvecklas.

Maximibeloppet för lån ur allmänna studielånefonden utgör nu 5 000 kr. om

året. Detta belopp fastställdes vid den studiesociala reformen vid 1964 års riks­

dag. Jag vill erinra om att dessa lån i huvudsak skall utgå till sådana studeran­

de inom studiehjälpssystemet som kan anses befinna sig i en med de universi­

tets- och högskolstuderande likartad studieekonomisk situation. I prop. 1964:138

angående studiesocialt stöd till studerande ungdom betonade jag bl. a. betydel­

sen av att det studiesociala stödet inom de skilda systemen blev ur den enskildes

synpunkt i stort sett likvärdigt. Såsom centrala studiehjälpsnämnden fram­

håller i sin begäran om medel för budgetåret 1967/68 har en inte obetydlig skill­

nad uppkommit mellan de förmåner som kommer t. ex. en äldre folhögskolelev

och en universitetsstuderande till del. Enligt min mening bör i princip samma

totala studiesociala stöd utgå till studerande med jämförbar studieekonomisk

situation. Detta kan lättast uppnås — som också studiehjälpsnämnden föreslagit

— genom en komplettering av studiehjälpsreglementet med en regel av inne­

börden att vid synnerliga skäl studielån kan utgå med högre belopp än 5 000 kr.

Detta högre studielån bör utgå endast till studerande med försörjningsplikt mot

barn. För en heltidsstuderande med ett barn utgör studiemedlen f. n. (med basbe­

loppet 5 500 kr.) vid tio månaders studier ca 9 000 kr. Motsvarande belopp bör

kunna utgå inom studiehjälpssystemet, varvid hänsyn bör tas till utgående

studiebidrag, studietidens längd etc.

För de studerande som deltar vid de muntliga kurserna vid de riksrekryte­

rande skolorna bör liksom nu är fallet studiehjälp i form av studiebidrag och till-

lägg eller förhöjt studiebidrag kunna utgå. Dessa förmåner bör även tillerkännas

studerande vid de av mig föreslagna laborationskurserna för enbart brevskol-

studerande. Utbildningstiden — inkl. tid för brevskolstudier — är totalt sett

längre än de åtta veckor som en kurs skall pågå för att studiebidrag skall kunna

utgå. Någon generell uppmjukning av denna gräns är jag däremot inte beredd

att förorda.

De riksrekryterande skolornas elever har av naturliga skäl många gånger stora

kostnader för resorna till och från studieorten. Ofta kan de studerande ej heller

utnyttja sådana reserabatter som kommer andra studerande till del. Resekost­

naderna är därför jämfört med övriga skolformer en stor utgiftspost. Skäl finns

därför att komplettera studiestödet vid dessa skolor med fria resor. Staten bör

ta på sig att svara för kostnaden för resa — enligt billigaste färdsätt — till och

från kursorten vid kursens början och slut i den mån kostnaderna överstiger

ett visst belopp. Ersättning för sovvagn och dylika extra avgifter bör dock inte

7* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 85

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967

100

utgå. Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att i detta avseende

utfärda närmare föreskrifter.

År 1962 infördes ett särskilt bidrag under studiernas slutskede med syfte att

möjliggöra för den enskilde att ta ledigt från förvärvsarbete och slutföra examen.

De nya gymnasiala studiernas avslutning har inte utformats på samma sätt och

bl. a. som en följd av ändringar i kompetensbestämmelsema kommer behovet

av hel examen att bli mindre än tidigare. Något markerat slutskede uppträder

alltså inte såsom tidigare. De studerandes behov av finansieringsmedel tillgodo­

ses vidare lika väl av studielånen. Bl. a. dessa skäl talar för en avveckling av

vuxenutbildningsbidraget. Bortfallet av bidraget kompenseras också av att stu­

diebidrag i motsats till vad nu gäller kommer att utgå för heltidsundervisning.

Bestämmelserna om vuxenutbildningsbidrag bör dock övergångsvis gälla för

dem som tagits in vid läroanstalterna med nuvarande studieordning.

Beträffande frågan om kompletteringsstudier vill jag erinra om att jag i prop.

1967:4 (s. 136) uttalat bl. a. att kompletteringsstudier på gymnasienivå inte

skall anordnas inom universitetsorganisationens ram. Studerande med utbild-

ningsönskemål av detta slag bör utnyttja den lokala eller riksrekryterande vuxen­

utbildningsorganisationen. Det är då helt i linje med riktlinjerna för gällande

studiesociala regler att studiestödet — liksom vid annan gymnasial utbildning

— skall utgå enligt studiehjälpsreglementet.

Jag vill avslutningsvis beröra en fråga av betydelse för de riksrekryterande

gymnasiala skolorna. Vid ett förverkligande av mina förslag kommer elevan­

talet vid dessa skolor att stiga. Särskilt blir detta fallet för skolan i Norrköping.

Det kan inte uteslutas att vissa svårigheter kan uppstå med att skaffa in-

ackorderingsrum för de studerande. Denna fråga bör närmare aktualiseras i sam­

band med behandlingen av intemat- och utlandsskolutredningens nyligen av­

lämnade betänkande.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1967.

På grundval av vad jag anfört i detta avsnitt har inom ecklesiastikdeparte­

mentet upprättats förslag till förordning om ändring i studiehjälpsreglementet

den 4 juni 1964 (nr 402).

Kungl. Maj:ts -proposition nr 85 år 1967

102

Kungl. Maj ris proposition nr 85 år 1967

8. Anslagsberäkningar för budgetåret 1967/68

De förslag som lagts fram i det föregående ställer krav på ökade insatser

från samhällets sida. En utökad användning av radio- och televisionsprogram

medför ett ökat utgiftsbehov. Inom den lokala vuxenutbildningen erbjuds ett

utvidgat utbildningsprogram och statsbidragen förstärks. Inom den riksrekryte-

rande utbildningen kan utgifterna väntas öka på grund av ökad studerandetill­

strömning, som i sin tur betingas av det utvidgade utbildningsprogrammet

och införandet av brevskolundervisning. Det förbättrade stödet till studiecirk­

larna leder också till ökade anspråk på statsmedel liksom de föreslagna studie­

sociala åtgärderna.

Samtidigt har flera förslag lagts fram som begränsar kostnadsökningarna.

Utnyttjandet av radio och television väntas på sikt leda till ekonomiska vinster

inom ungdomsutbildningen. Inom den lokala vuxenutbildningen kommer ett

genomförande av gymnasieutredningens förslag till maximering av timtalet att

leda till lägre utgifter. De förändringar som föreslås i fråga om yrkesskolornas

deltidskurser minskar statsutgifterna.

Sammantaget innebär de nu framlagda förslagen en viss ökning av statens

utgifter. Genom olika rationaliseringsåtgärder har det emellertid varit möjligt

att hålla denna ökning inom en begränsad ram. På sikt bör det nu inledda ut­

vecklingsarbetet i själva verket kunna leda till ytterligare rationaliseringseffekter

på samma gång som de vuxnas utbildnings- och studieintressen tillgodoses i

ökad omfattning.

I prop. 1967:1 (bil. 10 s. 202) togs under den särskilda beteckningen Dg)

Vuxenutbildning m. m. upp preliminärt beräknade belopp för anslag till pedago­

giskt utvecklingsarbete i utbildningsväsendet och till statliga och kommunala

vuxenskolor. I det följande läggs de med pedagogiskt utvecklingsarbete samman­

hängande förslagen fram under tre anslagsrubriker, nämligen Pedagogiskt ut­

vecklingsarbete inom skolväsendet, Pedagogiskt utvecklingsarbete m. m. vid

universitet och högskolor samt Viss utbildning via radio och television m .m.

D. Skolväsendet

g) Vuxenutbildning m. m.

D 52. Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet

1965/66 Utgift ................. 3 435 704 Reservation ......................... 377 466

1966/67 Anslag ............... 3 610 000

1967/68 Förslag ............. 5 610 000

104

samhet och pedagogisk teknologi i princip kunna vara mycket stort medan lärar­

insatserna i motsvarande grad bedöms kunna begränsas. I grundskolan å andra

sidan måste enligt överstyrelsen behovet av lärare och annan personal med nöd­

vändighet bli förhållandevis stort även i den framtida skolan.

Beträffande överstyrelsens närmare motiveringar tillåter jag mig att hänvisa

till handlingarna i ärendet.

Departementschefen

I likhet med skolöverstyrelsen anser jag att utvecklingsarbetet även i fortsätt­

ningen väsentligen bör åsyfta effektivisering och rationalisering av skolans peda­

gogiska verksamhet. Överstyrelsens anslagsframställning synes väl underbyggd

av en konkret projektplanering och man har försäkrat sig om medverkan av

erforderliga experter.

Jag räknar med en höjning av anslaget med 2 milj kr. Därvid har jag bl. a.

tagit hänsyn till behovet av medel för forskning och utvecklingsarbete rörande

undervisning av rörelsehindrade, för bidrag till utgivande av pedagogiska publi­

kationer samt för löneökningar. Beträffande större forskningsprojekt rörande an­

passning i skolan bör man enligt min mening i första hand pröva möjligheterna

att finansiera kostnaderna genom bidrag från Stiftelsen Riksbankens Jubileums­

fond.

Anslaget för nästa budgetår bör uppföras med (3 610 OOO-f-2 000 000 =)

5 610 000 kr. Reservationen vid innevarande budgetårs slut på anslaget Peda­

gogiskt utvecklingsarbete bör i sin helhet föras över till förevarande anslag. Jag

hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet för

budgetåret 1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av 5 610 000 kr.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967

D 53. Pedagogiskt utvecklingsarbete m. m. vid universitet och högskolor

Budgetåret 1965/66 uppfördes i riksstaten ett reservationsanslag till tekniska

hjälpmedel i utbildningen m. m. av 575 000 kr. Vid utgången av budgetåret upp­

gick reservationen på ifrågavarande anslag till 460 000 kr. Anslaget har för inne­

varande budgetår förts upp med 1 250 000 kr. och av Kungl. Maj :t fördelats på

tre anslagsposter, nämligen en till tekniska hjälpmedel i utbildningen (1 milj.

kr.), en till försöksverksamhet med offsettryckning av kurslitteratur (125 000

kr.) och en till kurser i universitetspedagogik m. m. (125 000 kr.).

IIniversitetskanslersämbetet föreslår att verksamheten på ifrågavarande om­

råde vidgas och att i riksstaten för nästa budgetår förs upp ett reservations­

anslag av 3,8 milj. kr. under rubriken Pedagogiskt utvecklingsarbete m. m. vid

universitet och högskolor. I nämnda belopp innefattas enligt ämbetet kostnader

för bl. a. sådan försöksverksamhet som hittills bekostats från det nuvarande an­

slaget Tekniska hjälpmedel i utbildningen m. in.

De närmare förslagen för budgetåret 1967/68 framgår av följande samman­

ställning.

Universitets- Departements-

X. Sluten-krets-television .................................................................

². Materialframställning och metodutveckling för språklabora­

torier .................................................................................................

3. Programmerat inlämingsmaterial m. m.....................................

4. Eterburen akademisk radioundervisning .................................

5. Studierådgivning ...........................................................................

⁶. Tillämpad pedagogisk forskning .........................................

7. Pedagogisk utbildning av akademiska lärare ..........................

8

. Produktion av kurslitteratur .....................................................

(3 800 000)

950 000

550 000

P. 1 och 4 behandlas i det följande vid anmälan av anslaget Viss utbildning

via radio och television m. m.

Ämbetets förslag i fråga om studierådgivning (p. 5) har närmare redovisats i

prop. 1967:1 (bil. 10 s. 211) vid behandlingen av vissa gemensamma frågor rörande

universiteten m. m.

Beträffande de enskilda förslagen i övrigt framhåller kanslersämbetet bl. a.

Försöksverksamhet med materialframställning och metodutveckling för språk-

laboratorier har pågått under budgetåren 1965/66 och 1966/67 i vad avser äm­

nena engelska, franska och tyska språken. En medelsanvisning för ifrågavarande

ändamål även budgetåret 1967/68 är enligt ämbetet motiverad med hänsyn till

dels behovet av test och utvärdering av den nu pågående verksamheten, dels

angelägenheten av att sådan försöksverksamhet kan bedrivas i ytterligare ämnen,

främst slaviska språk och nordiska språk.

Kanslersämbetet anser att det från rationaliseringssynpunkt finns anledning

att intensifiera utvecklingsarbetet och utprovningen av programmerat inlärnings-

material, avsett för den reguljära universitets- och högskolundervisningen. Så­

dant förproducerat material av självinstruerande slag är, framhåller ämbetet,

direkt inriktat på att minska behovet av lärare och synes i kombination med

eterburen undervisning vara det mest radikala sättet att höja kvoten elev/lärare.

För att universitet och högskolor inom ramen för tillgängliga resurser och med

bibehållen standard skall kunna möta den stigande efterfrågan på akademisk

utbildning krävs enligt universitetskanslersämbetet en helt annan dimensionering

av resurserna för tillämpad forskning och metodutveckling på universitetspeda-

gogikens område än den nuvarande. Kanslersämbetet bör därför enligt sitt för­

slag få i tillräcklig omfattning disponera medel för att kunna initiera en såväl

lokalt som centralt bedriven sådan verksamhet.

Kanslersämbetet, som framhåller vikten av att en organisation för tillämpad

forskning och metodutveckling inom det universitetspedagogiska fältet kommer-

till stånd, finner det vara mest realistiskt att man vid en upprustning på om­

rådet i första hand bygger på den expertis som redan finns vid de pedagogiska

institutionerna och anknyter den lokala verksamheten till dessa institutioner..

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967

105

kanslersämbetet

chefen

⁽²

⁰⁰⁰

⁰⁰⁰)

—

¹⁰⁰

⁰⁰⁰

¹⁰⁰

⁰⁰⁰

²⁰⁰

⁰⁰⁰

²⁰⁰

⁰⁰⁰

(150 000)

—

(700 000)

—

250 000

—

²⁰⁰

⁰⁰⁰

1

250 000

²⁰⁰

⁰⁰⁰ /

107

anslag (p. 5). Vidare vill jag erinra om att medel för studiehandböcker m. m. lik­

som för innevarande budgetår beräknats under universitetens och högskolornas

omkostnadsanslag.

Till pedagogisk utbildning av akademiska lärare (kurser i universitetspeda-

gogik) samt försöksverksamhet med framställning av kurslitteratur har för inne­

varande budgetår anvisats sammanlagt 250 000 kr. Jag beräknar för nästa bud­

getår oförändrade medelsanvisningar för dessa båda ändamål (p. 7—8).

Med hänvisning i övrigt till sammanställningen beräknar jag anslaget till

550 000 kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Pedagogiskt utvecklingsarbete m. rrv. vid universitet

och högskolor för budgetåret 1967/68 under åttonde huvud­

titeln anvisa ett reservationsanslag av 550 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

D 54. Viss utbildning via radio och television m. m.

Under förevarande anslagsrubrik redovisas kostnaderna för vissa förslag om

utbildning via radio och television m. m. Beträffande förslagens innebörd i övrigt

får jag hänvisa till min redogörelse i det föregående (avsnitt 4). Något motsva­

rande anslag finns inte uppfört på riksstaten för innevarande budgetår.

Universitetskanslersämbetet har i sin anslagsframställning begärt 2 milj. kr.

till försöksverksamhet med sluten-krets-television inom universitets- och hög­

skolområdet samt 150 000 kr. till eterburen akademisk radioundervisning. Vida­

re anser ämbetet att en fortsättning av radiokursen i statskunskap är klart

motiverad och föreslår att kurser på ettbetygsnivå snarast kommer till stånd

i ämnena nationalekonomi och företagsekonomi. Med anledning härav har

Sveriges Radio i sin anslagsframställning — såsom anmälts av chefen för kom­

munikationsdepartementet i prop. 1967:1 (bil. 8 s. 161) — begärt 250 000 kr.

till förberedelser under nästa budgetår för en sådan kurs i företagsekonomi alter­

nativt nationalekonomi. Totalkostnaderna för kursen, vilken anges kunna påbör­

jas våren 1968, beräknas till 430 000 kr.

I betänkandet Datamaskinförmedlad utbildning (Stencil E 1966: 8) föreslås

viss försöksverksamhet med datamaskinförmedlad utbildning knuten till lärar­

högskolan i Uppsala och ledd av en särskild delegation. Kostnaderna för budget­

året 1967/68 beräknas till 1 056 000 kr.

Departementschefen

Jag har i det föregående (4.4) föreslagit en statlig försöksverksamhet med

centralt anordnad produktion av bl. a. tv-inspelade undervisningsprogram samt

anmält, att överenskommelse — under förbehåll om Kungl. Maj:ts godkännan­

de — träffats om förvärv den 1 januari 1968 av en studio i Stocksund, till­

hörig Kommanditbolaget Nord-Art Aktiebolag et Co. Köpeskillingen uppgår till

2 100 000 kr. Härtill kommer utgifter av engångsnatur till kompletterande inred­

Kungl. Maj ds proposition nr 85 år 1967

109

Skolöverstyrelsen

1. Överstyrelsen föreslår inrättande av en ny vuxenskola med en rektors-

tjänst, fyra lärartjänster, eu biträdestjänst och en vaktmästartjänst samt medel

för timlärare, biträdeshjälp m. m. (217 000).

2. Överstyrelsen föreslår, att vid skolan i Norrköping inrättas sådana tjänster,

varmed de kommunala gymnasierna är försedda. Personalen föreslås utökas med

en studierektor, två lektorer, två adjunkter, en ämneslärare, en kanslist, en

kansliskrivare, två kontorsbiträden, en institutionstekniker och en vaktmästare.

Vidare räknas med arvoden för tio huvudlärare, för timlärare och för sex institu­

tionsföreståndare samt för en halvtidsanställd kurator. Tjänsten som studie-

konsulent samt en tjänst som kanslibiträde föreslås indragna. Vidare räknas

med vissa smärre ändringar i fråga om bl. a. medel för arvoden till skrivhjälp

(359 000).

3. Även vuxenskolan i Härnösand bör enligt skolöverstyrelsen jämställas

med de kommunala gymnasierna i personalhänseende, varför fem nya tjänster

föreslås bli inrättade, nämligen som studierektor, kansliskrivare, kontorist, kon-

torsbiträde och institutionstekniker. Medel beräknas vidare för arvode till kura­

tor. Indragning av eu tjänst som studiekonsulent och en som kanslibiträde före­

slås liksom minskning av arvodesmedlen för skrivhjälp (81 000).

4. Skolöverstyrelsen räknar med att gymnasiet vid statens aftonskola skall

bibehållas, medan en avveckling sker av realskolan (—8 000).

Departementschefen

Jag har i det föregående redovisat mina förslag i fråga om bl. a. den riks-

rekiyterande vuxenutbildningens inriktning och organisation.

i\

I

ed hänvisning

härtill beräknar jag inte medel för den av skolöverstyrelsen föreslagna nya

vuxenskolan (1).

Vid vuxenskolan i Norrköping bör finnas två studierektorer. Den ene skall

huvudsakligen vara knuten till den lärarledda undervisningen, den andre huvud­

sakligen till brevkursverksamheten. Av de av skolöverstyrelsen i övrigt före­

slagna tjänsterna har jag beräknat medel för två lektorer, två adjunkter, en

ämneslärare, en kansliskrivare, ett kontorsbiträde och en institutionstekniker.

I likhet med skolöverstyrelsen räknar jag med att tjänsten som studiekonsulent

kan dras in medan däremot kanslibiträdestjänsten bör behållas med hänsyn till

skolans ökade uppgifter, främst den nya formen av brevskolundervisning. Av

samma skäl beräknar jag också medel för en tjänst som vaktmästare samt till

förstärkning av biträdesorganisationen (40 000 kr.). Jag biträder skolöverstyrel­

sens förslag om arvodesmedel för huvudlärare och skolkurator. För timlärare be­

räknar jag utöver skolöverstyrelsens förslag 30 000 kr. till laborationskurser i an­

slutning till den nya brevskolundervisningen. För institutionsföreståndare räknar

jag med endast tre arvoden. Mot skolöverstyrelsens förslag om minskning av det

särskilda arvodet för skrivhjälp till lärare har jag ingen erinran. Eftersom något

⁸ — Bihang till riksdagens -protokoll 1967. 1 sand. Nr 85

in

samt vid statens aftonskola, dels kursavgifter för studenter som vill komplettera

sin examen i matematik, fysik och kemi. Dessa senare kurser administreras av

kvällsgymnasierna. Kostnaden täcks helt av statsmedel.,

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967

Beräknad ändring 1967/68

1960/67

Skolöver­

styrelsen

Departements­

chefen

¹. Sjukvård ....................................................

2

000

+ ¹

⁰⁰⁰

. .

². Reseersättningar ............................................

²

⁰⁰⁰

+ ¹

⁰⁰⁰

_ ,

3. Expenser ........................................

därav för

246 000

+ 164 000

+ 126 ⁰⁰⁰

a) ny

vuxenskola ...............................................

—

+ 70 000

^b) Norrköping ...................................................

166 000

+ 14 000

+ 86 000

c) Härnösand ..................................................

77 000

+ 80 000

+ 40 000

d) Statens aftonskola ........................................

3 000

4. Kursavgifter till korrespondensinstitutm.m.

1 109 000

+ 166 ⁰⁰⁰

+ 466 000

5. Kurser för komplettering av studentexamen

500 000

+ 34 000

—

Skolöverstyrelsen

1 859 000

+ 366 000

+ 592 000

5. De ökade kostnaderna sammanhänger med ett av överstyrelsen framlagt

förslag att kompletteringskurser skall anordnas även i ämnet biologi.

Departementschefen

Mina ställningstaganden till skolöverstyrelsens förslag framgår av samman­

ställningen. Jag har därvid inte beräknat medel för kompletteringskurser i bio­

logi (p. 5). Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående om brevskolunder­

visning har jag under p. 4 beräknat 300 000 kr. för inköp av brevkurser till ele­

ver som enbart studerar per korrespondens samt under p. 3 20 000 kr. till inköp

av materiel för laborationskurser och 66 000 kr. till ökat behov av expenser i

övrigt vid vuxenskolan i Norrköping. Jag hemställer, att Kungl. Maj-.t föreslår

riksdagen

att till Statliga skolor för vuxna: Omkostnader för budgetåret

1967/68 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 2 451 000 kr.

D 57. Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna

1966/67 Anslag ............... 5 725 000

1967/68 Förslag ............. 8 021 000

Ur anslaget bestrids kostnader för de statsunderstödda kvällsgymnasierna.

Statsbidrag utgår f. n. enligt bestämmelserna i k. br. den 11 oktober 1963 med

79 % av ett bidragsunderlag, i huvudsak beräknat på lärarlöner.

Skolöverstyrelsen föreslår att anslaget höjs med 1 250 000 kr. och motiverar

detta med en ökning av elevantalet med 2 500 elever. Härtill kommer löneom-

räkning med 1 046 000 kr.

115

resetilläggen kostnadsmässigt uppskattas till 3,5 milj. kr. Nämnden har vidare

lagt fram förslag om ändring av studiehjälpsreglementets bestämmelser om re-

setillägg. Enligt nämndens förslag skall resetillägget beräknas efter det faktiska

färdvägsavståndet mellan hemmet och skolan. Tillägget föreslås skola utgå vid

ett minsta reseavstånd av sex kilometer. Nämnden har kostnadsberäknat sitt

förslag till 6 milj. kr. Jag vill erinra om att resetilläggets utformning ändrades

så sent som vid 1964 års riksdag. Ändringen föranleddes av önskemålet om att

få ett administrativt enkelt system. Jag finner inte tillräckliga skäl föreligga

att tillstyrka nämndens förslag, vilka innebär en återgång till tidigare förhållan­

den. Jag delar emellertid nämndens uppfattning att beloppen för nu utgående

resetillägg är i behov av en justering efter de taxehöjningar som förekommit.

Jag ämnar därför föreslå Kungl. Maj:t att nu utgående månatliga resetillägg

om 30, 45, 60 och 75 kr. höjs till 40, 60, 80 resp. 100 kr. Jag beräknar det

sammanlagda medelsbehovet för studiehjälp till 266 milj. kr., varvid jag även

beaktat medelsbehovet för den av mig i det föregående föreslagna resekostnads-

ersättningen vid läroanstalterna för vuxna.

Nämnden har på grundval av en bedömning av studerandeantalet samt ut­

nyttjandegraden av studiemedel beräknat medelsbehovet för studiebidrag en­

ligt studiemedelsförordningen till 137 milj. kr. Jag har ingen erinran mot nämn­

dens beräkning.

Anslaget bör uppföras med (266 + 137 =) 403 milj. kr., vilket är samma be­

lopp som för innevarande budgetår.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

till Studiebidrag m. m. för budgetåret 1967/68 under åttonde

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 403 000 000 kr.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 85 år 1967

G 4. Brevskolestipendier

1965/66 Utgift ................... 102 375

1966/67 Anslag ................... 140 000

1967/68 Förslag ................. 100 000

Bestämmelser om brevskolestipendier är meddelade i kungörelsen den 4 juni

1964 (nr 480) om brevskolestipendier.

Centrala studiehjälpsnämnden, som räknar med en medelsförbrukning under

budgetåret 1967/68 av 200 000 kr., föreslår med hänsyn till en beräknad reserva­

tion av 100 000 kr. vid ingången av nämnda budgetår, att anslaget för nästa

budgetår uppförs med 100 000 kr., vilket understiger för innevarande budgetår

anvisat belopp med 40 000 kr.

Nämnden beräknar att antalet beviljade ansökningar för budgetåret 1966/67

kommer att uppgå till 450. Medelbeloppet per stipendium beräknas till 460 kr.

Totalbeloppet beviljade stipendier beräknas således till 210 000 kr.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

Departementschefen

Anslaget bör för nästa budgetår uppföras med 100 000 kr. Det belopp som cen­

trala studiehjälpsnämnden skall äga utdela i brevskolestipendier bör fastställas

till högst 210 000 kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

a) medgiva, att för budgetåret 1967/68 högst 210 000 kr. må

utdelas till brevskolestipendier,

b) till Brevskolestipendier för budgetåret 1967/68 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 100 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1967

117

KAPITALBUDGETEN

IV: Statens utlåningsfonder

IV: 1. Allmänna studielånefonden

Till kapitalinvestering för förevarande fond, som tillkom år 1920, har riks­

dagen beviljat anslag för varje budgetår utom för budgetåret 1944/45, då inve­

stering ej ansågs erforderlig. För innevarande budgetår är anslaget uppfört med

38 milj. kr.

Centrala, studiehjälp snämnden föreslår i framställning om anslag för budget­

året 1967/68, att anslaget för nästa budgetår höjs med 37,5 milj. kr.

Nämnden anför som motivering härför bl. a.

Enligt studiehjälpsreglementet utgår studielån med högst 5 000 kr. för läsår.

Någon ändring av beloppet har inte gjorts sedan studiehjälpsreglementet trädde

i kraft den 1 juli 1964. Nämnden anser att skäl föreligger för höjning av maximi­

beloppet för studielån till 5 500 kr. för läsår. Det är angeläget att studiehjälps-

systemet när det gäller de äldre eleverna ger ungefär samma totala stöd som

erhålls inom studiemedelssystemet. Ökning av långivningen till yngre elever

bör undvikas. Vidare föreslås — såsom redovisats i det tidigare — att nämnden

får möjlighet att bevilja lån utöver maximibeloppet vid synnerliga skäl såsom

i fall där äldre elever är försörjningspliktiga.

Under budgetåret 1965/66 har 24 601 ansökningar om studielån beviljats med

ett sammanlagt belopp av 59,9 milj. kr. Nämnden hade beräknat att antalet

beviljade låneansökningar för läsåret 1965/66 endast skulle uppgå till 15 000 och

att utlåningar totalt skulle bli ca 53 milj. kr.

Under hösten 1966 har det visat sig att ansökningsfrekvensen ökat betydligt

i förhållande till budgetåret 1965/66 oberoende av förändring i elevantalet. För

innevarande budgetår kan det med ledning av hittills inkomna ansökningar be­

räknas, att sammanlagt omkring 30 000 lån kommer att beviljas i stället för i

statsverkspropositionen år 1966 beräknade 18 000. Även lånemedeltalet har visat

tendens att öka och torde nu kunna beräknas bli 3 300 kr. i stället för 3 000 kr.

Avslagsprocenten har å andra sidan ökat från 14,9 till 17.

För budgetåret 1967/68 beräknas antalet bifallna låneansökningar komma att

uppgå till ca 26 000.

Ökningen i lånemedeltalet under hösten 1966 föranleder nämnden att för bud­

getåret 1967/68 räkna med ett lånemedeltal av 3 300 kr. Det totala medelsbeho­

vet för utlåning skulle därvid och vid oförändrade bestämmelser i fråga om

maximibeloppet uppgå till 85,5 milj. kr.

Den föreslagna höjningen av maximibeloppet till 5 500 kr. beräknas medföra

ett ökat investeringsbehov av 3,25 milj. kr. varvid förutsatts att en fjärdedel av

ansökningarna beviljas med i genomsnitt 3 800 kr. i stället för med 3 300 kr.

Behovet av investeringsmedel för lånebeviljning utöver maximibeloppet vid

synnerliga skäl uppskattas till 4 milj. kr.

Den sammanlagda utlåningen under budgetåret 1967/68 uppskattas till ca

93 milj. kr. Härav täcks ca 14,3 milj. kr. av beräknade amorteringar under sam­

ma budgetår och ca 3,2 milj. kr. av återförda ej uttagna lån. Det erforderliga

investeringsanslaget uppgår därför till 75,5 milj. kr.

118

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967

Departementschefen

Jag beräknar att elevantalet kommer att vara i stort sett oförändrat under

budgetåret 1967/68 samt utgår från att långivningen till yngre studerande kom­

mer att bibehållas vid samma nivå som innevarande budgetår.

I studiehjälpsreglementet bör såsom jag förordat i det tidigare införas en be­

stämmelse om att, då synnerliga skäl föreligger, studielån får beviljas' utöver det

eljest gällande maximibeloppet till studerande med försörjningsplikt, I övrigt

bör någon ändring ej företagas beträffande maximibeloppet. Kostnadsökningen

för denna ändring av studiehjälpsreglementet beräknar jag till 5 milj. kr.

Det för budgetåret 1967/68 erforderliga anslaget kan beräknas enligt följande

sammanställning.

Medelstillgång

Medelsförbrukning

Medelsreservation per

Beräknad medelsförbruk-

30/6 1966 ...................

1 500 000

ning för

Anslag för 1966/67 .......... 38 000 000

1966/67 .......... ........... 84 500 000

Amorteringar och återfö-

1967/68 ......... ........... 87 000 000

ring under

1966/67 ....................... 16 500 000

1967/68 .......................

I proposition ang. utgif-

17 500 000

ter på tilläggsstat II

för budgetåret 1966/67

beviljat behov av till-

läggsanslag ................. 28 500 000

Erforderligt anslag för

1967/68 ....................... 69 500 000

Sumnia kr. 171 500 000

Summa kr. 171 500 000

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Allmänna studielånefonden för budgetåret 1967/68

under åttonde huvudtiteln anvisa ett investeringsanslag av

69 500 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förord­

nar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll ut­

visar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

4.2.2 Distributionsmöjligheter ........................................................... 43

4.2.2.1 Nuvarande avlyssningsförhållanden............................ 43

4.2.2.2 Tillgång på utrymme i etern m. m............................... 44

4.2.3 Tillgång på produktionsresurser ................... .......................... 45

4.2.4 Vissa organisatoriska frågor....................................................... 46

4.3 Datamaskinförmedlad utbildning ..................................................... 46

4.3.1 Reserapporten ............... 46

4.3.2 Yttranden ...................................................................... 48

4.4 Departementschefen .............................................................. 49

5. Vuxenutbildningens organisation .................................................. 55

5.1 Vuxenutbildning med lokal rekrytering ............................. . .......

55

5.1.1 Utredningarna ............................................................................ 55

5.1.1.1 Inre organisation ...................... 55

5.1.1.2 Yttre organisation ........................................... 57

5.1.1.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning m. m...........

58

5.1.1.4 Övergångsfrågor, genomförande m. m............ . 59

5.1.2 Yttranden .................................................................................... 61

5.1.2.1 Inre organisation ................... ....................... .............. 61

5.1.2.2 Yttre organisation ................. 63

5.1.2.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning m. m............ 65

5.1.2.4 Övergångsfrågor, genomförande m. m...... ................... 66

5.2 Vuxenutbildning med riksrekrytering................................ .............. 67

5.2.1 Utredningsförslag ................... ............................................... 67

5.2.1.1 Studieformer ............................ 67

5.2.1.2 Vuxenskolornas organisation ...............'........

68

5.2.1.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning........... ......... 70

5.2.1.4 Utbyggnaden av skolorna............................................. 70

5.2.1.5 Genomförande, kostnader...................... 70

5.2.2 Yttranden ...................... 70

5.2.2.1 Studieformer . ......................................... ...................... 70

5.2.2.2 Vuxenskolornas organisation ........................................ 72

5.2.2.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning................... . 72

5.2.2.4 Utbyggnaden av skolorna.............................................. 72

5.3 Folkbildningen ........................ 73

5.3.1 Utredningarna................................................................................ 73

5.3.2 Yttranden .................................................................................... 75

5.4 Departementschefen ...............................................................:........... 77

5.4.1 Vuxenutbildning med lokal rekrytering ................................ 77

5.4.1.1 Inre organisation ....................................................... 77

5.4.1.2 Yttre organisation ........................................... 80

5.4.1.3 Intagning, betyg, studiernas avslutning m. m............. 84

5.4.1.4 Övergångsfrågor, genomförande m. m. ..................... 85

120

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 85 år 1967