3

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1962

(Nuvarande lydelse)

intäkt, som uppkommit vid upp­

låtelse av nyttjanderätt eller ser­

vitutsrätt mot engångsersättning;

intäkt, som uppkommit genom att

egendom tagits i anspråk genom ex­

propriation eller liknande förfarande

eller eljest avyttrats under sådana

förhållanden, att dylik tvångsförsälj­

ning måste anses vara för handen;

samt

intäkt, i fall då inkomsten beräk­

nats enligt bokföringsmässiga grun­

der, vid avyttring i samband med

upphörande av jordbruksdrift av för

stadigvarande bruk i jordbruksfas­

tigheten avsedda maskiner eller and­

ra inventarier, vilka icke vid beräk­

ning av värdeminskningsavdrag äro

att hänföra till byggnad, ävensom av

varor och produkter i jordbruksfas­

tigheten, dock endast i den mån det

influtna beloppet överstiger varornas

eller produkternas i räkenskaperna

upptagna värde. Har kreatursbesätt­

ning i sin helhet avyttrats — utan

att nyuppsättning under beskatt­

ningsåret skett — skall vad ovan

sägs gälla i fråga om intäkt genom

(Föreslagen lydelse)

2) intäkt genom ersättning för

skada å växande skog på grund av

brand eller annan därmed jämförlig

av den skattskyldiges åtgöranden obe­

roende anledning samt intäkt genom

avyttring av skog och skogsproduk­

ter, om avverkningen framtvingats

av brand, stormfällning, torka, in­

sektsskador eller dylikt eller av vat­

tenuppdämning eller framdragande

av kraftledning, allt under förutsätt­

ning att intäkten icke föranlett av­

drag för insättning å skogskonto;

3) intäkt i form av engångsersätt­

ning vid upplåtelse eller upphörande

av nyttjanderätt eller servitutsrätt

och vid överlåtelse av nyttjanderätt;

4) intäkt, som uppkommit genom

att egendom tagits i anspråk genom

expropriation eller liknande förfa­

rande eller eljest avyttrats under så­

dana förhållanden att dylik tvångs­

försäljning måste anses vara för han­

den, under förutsättning att intäkten

icke föranlett avdrag för insättning

d skogskonto eller för avsättning till

särskilda investeringsfonder för för­

lorade inventarier och lagertillgångar;

5) intäkt i form av skadestånd eller

annan ersättning avseende inkomst­

bortfall till följd av skador och in­

trång å fastigheten, som föranletts

av industriell eller därmed jämförlig

verksamhet;

6) intäkt vid avyttring av hel krea­

tursbesättning, under förutsättning

att nyuppsättning icke skett under

beskattningsåret;

7) intäkt vid avyttring i samband

med upphörande av jordbruksdrift

av för stadigvarande bruk i jord­

bruksfastigheten avsedda maskiner

eller andra inventarier, vilka icke vid

beräkning av värdeminskningsavdrag

äro att hänföra till byggnad, ävensom

av varor och produkter i jordbruks­

fastigheten; samt

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1962

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

8

§•

Föreligga förutsättningar------------ Föreligga förutsättningar-------------------

utslag meddelades.

utslag meddelades.

Äger skattskyldig ------------ansökan Äger skattskyldig — — — ansökan

enligt 4 §.

enligt 4 ,§.

Har skatteberäkning enligt 1 §

skett och visas att skatteberäkning­

en med hänsyn till sedermera fram­

komna omständigheter grundats på

oriktiga förutsättningar, äger veder­

börande taxering sintendent i särskild

ordning anföra besvär rörande skat­

teberäkningen, och skall angående

dylika besvär vad i 103 § andra och

tredje styckena taxeringsförordning-

en föreskrives äga motsvarande lill-

lämpning. Ny skatteberäkning i an­

ledning av besvär som nu sagts må

icke verkställas med mindre fråga

därom prövats inom fem år efter ut­

gången av det kalenderår, under vil­

ket den ansökan, som föranlett skat­

teberäkning enligt 1 §, inkommit till

prövningsnåmnden. Har den skatt­

skyldige avlidit, må sådan ny skatte­

beräkning som här avses icke verk­

ställas med mindre fråga därom prö­

vats inom två år efter utgången av

det kalenderår, under vilket boupp­

teckning efter honom blivit ingiven

för registrering.

Anvisningar

till 1 §.

---------- ifrågava- 1. Inkomst skall-------------- - ifråga­

varande år.

två beskattnings- För att------------ två beskattnings­

år.

Engångsbelopp, som uppbäres så­

som ersättning för årlig pension, skall

i allmänhet anses hänföra sig till tio

år.

Intäkt av skogsbruk skall anses

hänförlig till det antal år som mot­

svarar förhållandet mellan intäkten,

minskad med vederbörliga avdrag,

och värdet av ett års skogstillväxt å

fastigheten.

Ackumulerad inkomst, som avses

i 3 § 2 mom. vid 6)—8) samt i 3 § 3

mom. vid 2), 5) och 6), skall anses

hänföra sig till det antal år den skatt­

inkomst skall -

rande år.

För att — — —

år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1962

23

Tillämplighetsområdet

(3 § jämte anvisningar)

Utredningen

Utredningen erinrar om att — såsom framgår av den tidigare lämnade

redogörelsen för gällande bestämmelser — det vid förordningens tillkomst

ansågs möta praktiska svårigheter att låta samtliga fall av sådan ackumu­

lerad inkomst, som i princip omfattas av lagstiftningen, bli föremål för skat-

telindring. På grund härav kringskars tillämpningsområdet väsentligt såvitt

avser inkomst av rörelse och inkomst av jordbruksfastighet.

Skälet till att man sålunda begränsade bestämmelsernas tillämpningsom­

råde var i främsta rummet farhågor för att beskattningsmyndigheternas

arbetsbörda eljest skulle öka i alltför stor omfattning. Härtill kom att de

ifrågavarande bestämmelserna i viss mån hade karaktär av försökslagstift-

ning samt att även avsaknaden av erfarenhet manade till en viss försiktig­

het vid avgränsningen av de fall, å vilka förordningen gjordes tillämplig.

De erfarenheter som vunnits under den tid som förflutit sedan ikraftträ­

dandet av de gällande bestämmelserna bekräftar, framhåller utredningen,

vad som framhållits i utredningsdirektiven, nämligen att åtskilliga fall, som

rimligen borde omfattas av förordningen, med dennas nuvarande utform­

ning kommit att falla utanför tillämpningsområdet. Av svaren på förfråg­

ningar, som utredningen gjort hos taxeringsintendenterna och vissa närings-

organisationer, framgår att iakttagelser rörande dylika brister gjorts inte

minst från taxeringsmyndigheternas sida. De fall som enligt de gjorda er­

farenheterna sålunda konstaterats falla utanför de gällande bestämmelser­

na, ehuru starka skäl befunnits tala för att de i stället bort omfattas av de­

samma, är, frainhålles i betänkandet, i huvudsak hänförliga till inkomst av

rörelse och till inkomst av jordbruksfastighet, d. v. s. de inkomstslag, be­

träffande vilka tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna om skatte­

beräkning för ackumulerad inkomst begränsats till ett antal uppräknade

fall. Det är därför inom området för dessa inkomstslag som utredningen fö­

reslår en utvidgning av förordningens tillämpningsområde.

Utredningen understryker att det enligt utredningens mening alltjämt

inte kan ifrågakomma att, såvitt gäller inkomstslagen rörelse och jordbruks­

fastighet, överge den i den nuvarande förordningen använda uppräknings-

metoden och i stället göra förordningen generellt tillämplig å all ackumule­

rad inkomst inom dessa inkomstslag i likhet med vad som gäller övriga

inkomstslag, frånsett det beträffande inkomst av tillfällig förvärvsverk­

samhet gjorda undantaget för realisationsvinster. Man återkommer näm­

ligen till intresset av att beskattningsmyndigheternas arbetsbelastning inte

ökas mer än som är rimligt. I den mån man utvidgar tillämpningsområdet

för bestämmelserna om ackumulerad inkomst — vilkas tillämpning redan

ur rent teknisk synpunkt är av förhållandevis komplicerad natur och där­

29

flertalet fall inte lia så stor ekonomisk betydelse i jämförelse med den

första försäljningen.

Värdet av alt upphäva rätten till skatteberäkning vid den sista överlå­

telsen är därför enligt utredningens mening ur fiskalisk synpunkt ringa

och inskränkningen kan medföra en onödig komplicering av bestämmelser­

na. Utredningen påpekar att, om tidrymden mellan upplåtelsen och den

definitiva överlåtelsen är kort, fördelen av den särskilda skatteberäkning­

en vid överlåtelsetillfället kommer att minskas. En del av den ackumule­

rade inkomsten vid fördelningen av densamma på det antal år, till vilket

den är hänförlig, kan nämligen då falla på toppen av den inkomst som den

skattskyldige erhöll, då han upplät rörelsen. Utredningen gör emellertid i

detta hänseende den reservationen att, om det vid den praktiska tillämp­

ningen skulle visa sig att den dubbla rätten till skatteberäkning för ackumu­

lerad inkomst i alltför hög grad leder till missbruk, en omprövning bör

komma till stånd.

En förutsättning för den skattskyldiges rätt att få skatteberäkning för

ackumulerad inkomst vid upplåtelse av sin rörelse bör enligt utredningens

mening vara, att den skattskyldige visar att upplåtelsen utgör ett led i

rörelsens definitiva avveckling. Några större krav på bevisningen torde dock

inte behöva ställas. En upplåtelse av rörelsen i förening med en avyttring

av varulagret får nämligen, enligt utredningen, normalt anses tala för att

det är fråga om en definitiv avveckling av rörelsen.

Överlåtelse m. m. av filial eller rörelsegren

Utredningen påpekar att — då enligt de nuvarande bestämmelserna skatte­

beräkning för ackumulerad inkomst medges beträffande intäkt genom av­

yttring av inventarie- och lagertillgångar »i samband med överlåtelse av

rörelse» —- det därmed inte är klart utsagt huruvida bestämmelserna i fråga

för sin tillämpning förutsätter att överlåtelsen avser rörelsen i dess helhet

eller om de är tillämpliga även när det gäller överlåtelse av en del av en rö­

relse, l. ex. en filial eller en rörelsegren. Något uttalande i denna fråga finns,

konstaterar utredningen, inte i förarbetena och den rätta tolkningen får

därför anses vara en öppen fråga. Utredningens enkät bland taxeringsin-

tendenterna visar att deras meningar om de nuvarande bestämmelsernas

rätta innebörd i detta avseende är delade. Utredningen anför därefter.

Hur det än må förhålla sig med de nuvarande bestämmelserna har emel­

lertid utredningen vid sin översyn ansett sig böra ifrågasätta om inte en

överlåtelse av en filial eller en gren av en rörelse uttryckligen borde likställas

med överlåtelse av hela rörelsen. Med filial förstås här enligt vanligt språk­

bruk en del av rörelsen som är lokalt avskild från huvudrörelsen, d. v. s. be­

lägen på annan plats inom samma ort eller å annan ort. Filialen, som oftast

avser försäljningsverksamhet, omfattar vanligen samma varusortiment som

huvudrörelsen. En rörelsegren behöver däremot inte vara lika lokalt avskild

som en filial. Den kan bedrivas i samma lokaler men avser antingen en verk­

samhet som till arten skiljer sig från huvudrörelsens, såsom minutförsälj­

ning i förhållande till partiförsäljning, eller ock tillverkning eller försäljning

Kungl. Maj. ts proposition nr 11b år 1962

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

del av dessa tillgångar, är detta, framhåller utredningen, givetvis något som

i och för sig närmast är ägnat att inge föreställningen att den skattskyldige

ämnar fortsätta rörelsen. Presumtionen härför är särskilt stark när det gäl­

ler skattskyldiga, som driver byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller

annan yrkesmässig handel med fastigheter. I fråga om dessa kategorier vi­

sar praxis, konstaterar utredningen, att även avyttring av en eller annan

fastighet, som behållits under ganska lång tid efter det den egentliga rö­

relseverksamheten uppgivits vara nedlagd, ansetts skola beskattas såsom

inkomst av rörelse. Även andra liknande kategorier rörelseidkare torde,

enligt utredningen, finnas, vilkas omsättningstillgångar i rörelsen i del

längsta anses bibehålla denna sin karaktär. Dit hör t. ex. de som idkar han­

del med värdepapper. Därefter anför utredningen.

För samtliga här berörda kategorier utgör med hänsyn till det sagda

angående tillgångarnas karaktär frågan om verksamhetens skattemässiga

avveckling ett speciellt problem, som även kan beröra frågan om rätten till

skatteberäkning för ackumulerad inkomst. Den omständigheten att rörelse­

idkare av det slag som här avses vid en försäljning behållit vissa tillgångar

behöver inte alltid utesluta att försäljningen haft samband med en avveck­

ling av rörelsen. Ett typexempel härpå erbjuder det inte ovanliga fallet att

en byggmästare, när han uppnått normal pensionsålder, beslutar sig för att

nedlägga sin byggnadsrörelse och i detta syfte säljer de fastigheter han haft

i rörelsen utom en faslighet som han behåller för eget bruk. I ett sådant

tall kan mycket väl vara fråga om ett definitivt nedläggande av byggnads­

rörelsen. Men man kan gå ett steg längre och ändra exemplet därhän, att

byggniästaren behåller två eller flera, kanske t. o. m. samtliga kvarvaran­

de fastigheter. Inte ens detta behöver utesluta möjligheten av att rörelsen

nedlagts. Så kan vara fallet om vederbörande upphör med den yrkesmässiga

byggnadsverksamheten för att i stället i fortsättningen helt ägna sig åt att

förvalta fastigheterna. Detta är inte ovanligt när det gäller hyresfastigheter.

Även inom andra områden kan liknande omläggningar av verksamheten tän­

kas förekomma.

För att bestämmelserna om skatteberäkning för ackumulerad inkomst

överhuvud taget skall bli tillämpliga även i fall som här åsyftas, avseende

byggmästare m. fl., då rörelse överlåtes eller nedlägges men den skatt­

skyldige likväl behåller samtliga eller vissa inventarie- eller lagertillgångar,

måste enligt utredningens mening förutsättas, att den skattskyldige vid den

vanliga inkomstbeskattningen blir beskattad för de intäkter, som han kan

sägas tillgodogöra sig genom att behålla tillgångarna i fråga. Tillgångarna

skall med andra ord ha uttagils ur den överlåtna eller nedlagda rörelsen.

Om de fortfarande är att skattemässigt betrakta såsom tillgångar i rörelse,

kan det inte vara fråga om överlåtelse eller nedläggande av rörelsen.

Utredningen påpekar att rådande praxis ger vid handen, att en beskatt­

ning av de dolda reserverna i de vid en överlåtelse eller nedläggande av verk­

samheten kvarvarande tillgångarna inte kan framtvingas mot den skatt­

skyldiges vilja. För skatteutredningens vidkommande har det emellertid va­

rit tillräckligt att konstatera att den skattskyldige, om han så önskar, en­

ligt nuvarande praxis bär möjlighet att, när han upphör med sin rörelse,

uttaga kvarvarande tillgångar ur rörelsen och i samband därmed framtaga

33

de dolda reserverna till beskattning. För den skattskyldige måste därför,

framhåller utredningen, ett starkt behov av skatteberäkning för ackumu­

lerad inkomst föreligga även i dylika fall. Utredningen fortsätter.

Behåller en byggmästare eller annan rörelseidkare av den kategori, det

här är fråga om, vissa inventarier eller lagertillgångar i samband med över­

låtelse eller nedläggande av sin rörelse och uppger han i samband därmed

till beskattning de dolda reserverna i de kvarvarande tillgångarna, bör den

skattskyldige enligt utredningens mening, om det tillika av omständigheter­

na framgår att han inte tänker fortsätta rörelsen, kunna få tillgång till den

skatteutjämning genom skatteberäkning för ackumulerad inkomst, som en­

ligt nu gällande bestämmelser tillkommer skattskyldig som överlåter hela

sin rörelse. Det bör särskilt understrykas, att rätten till skatteberäkning

i det här avsedda fallet är helt beroende av att omständigheterna klart ut­

visar, att fråga är om en definitiv avveckling av rörelsen, och av att de

dolda reserverna i samtliga kvarvarande tillgångar framtages till beskatt­

ning. Avvecklingen skall med andra ord vara definitiv även i skattehänse­

ende. Detta innebär att skatteberäkning för ackumulerad inkomst får med­

givas endast och allenast det år, då den fullständiga avskattningen sker

vid inkomsttaxeringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 li år 1962

Om man på detta sätt ökar möjligheterna till skatteutjämning, kan det,

enligt utredningens mening, antagas, att många byggmästare eller liknande,

som slutar sin rörelse, skall finna det med sina intressen förenligt att åstad­

komma också en skattemässig slutavveckling av rörelsen. Även för det all­

männa bör en sådan »avskattning», enligt utredningen, vara önskvärd. Än

större kan, framhålles vidare, behovet av skatteberäkning för ackumule­

rad inkomst bli, om en »avskattning» av de kvarvarande tillgångarna gö-

res obligatorisk, när sådan skattskyldig upphör med sin rörelse eller lägger

om verksamheten till annan icke rörelsebetonad verksamhet. Frågan om en

dylik obligatorisk beskattning lärer enligt vad utredningen erfarit bli före­

mål för övervägande av 1953 års skatteflyktskommitté vid dess pågående ut­

redning. Därefter anföres.

Beträffande andra rörelser än de nu avsedda bör, som tidigare fram­

hållits, särskild skatteberäkning i samband med rörelsens avveckling med­

givas endast för det beskattningsår, då avvecklingen fortskridit så långt att

de vid årets utgång eventuellt kvarvarande rörelsetillgångarna är av blott

obetydlig omfattning. Det kan svårligen tänkas att en rörelseidkare i allmän­

het, om han verkligen tänker avveckla rörelsen, behåller inventarie- och

lagertillgångar i sådan omfattning att de representerar ett mera betydande

värde. Vad som behålles kan vara t. ex. en personbil. Något behov av att i

ackumulerad inkomst få inräkna även reserver i från rörelsen uttagna rest-

tillgångar av detta sistnämnda slag finns därför enligt utredningens mening

inte. Drar den skattskyldige ut avvecklingen under flera år har han, som

även tidigare framhållits, möjlighet att sprida reservframtagningen på flera

år. När det gäller byggnadsrörelse och liknande rörelser ävensom penning­

rörelse, kan däremot reserverna i kvarvarande tillgångar vara avsevärda.

Skall dessa reserver framtagas till beskattning, kan det för den skattskyl­

dige vara av stor betydelse att få räkna även dylik reservframtagning som

ackumulerad inkomst. Hur den ackumulerade inkomsten skall beräknas är

en fråga som utredningen skall återkomma till i annat sammanhang.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1062. 1 samt Nr 114

34

Kungl. Maj. ts proposition nr JU år J962

Försäljning av fiskefartyg m. m.

Enligt utredningens mening bör det förhållandet, att en fiskare sålt sitt

enda fartyg och inte under beskattningsåret skaffat nytt fartyg eller teck­

nat kontrakt om nytt fartyg, anses innebära ett sådant nedläggande av

rörelsen, som enligt utredningens förslag skall medföra rätt till särskild

skatteberäkning. Rätten till skatteberäkning för ackumulerad inkomst i

dessa fall bör, enligt utredningen, kunna inläggas i den allmänna rätten

till dylik skatteberäkning vid överlåtelse eller nedläggande av rörelse, var­

för någon uttrycklig föreskrift inte torde vara erforderlig. Det kan givetvis,

framhålles vidare, tänkas inträffa fall, då den skattskyldige efter ett eller

annat år återupptar verksamheten. Han får då anses ha startat ny rörelse

med de konsekvenser detta kan innebära i fråga om t. ex. fördelningstiden,

när han nästa gång avyttrar sitt fartyg. Utredningen fortsätter.

Såsom framhållits av taxeringsintendenten i Göteborgs och Bohus län i

hans uttalande i anledning av utredningens förfrågan, kan en fiskare som

sålt sitt fartyg givetvis välja att göra avdrag för avsättning till särskild in­

vesteringsfond för avyttrat fartyg jämlikt 1959 års förordning om dylika

fonder. Det ligger i sakens natur att en fiskare som gör en sådan avsättning

inte kan samtidigt medges skatteberäkning för ackumulerad inkomst, efter­

som avsättningen indicerar att rörelsen ej nedlagts. Vad här sagts om fiske­

fartyg gäller givetvis i lika mån beträffande innehavare av »enbåts»-rederier.

Utfallande försäkringsersättningar för förlorade tillgångar

Hittills har behandlats de normala fallen då ackumulerad inkomst upp­

kommer genom avyttring av inventarie- och lagertillgångar i samband med

att en rörelse överlåtes eller på annat sätt avvecklas.

Ibland kan emellertid, framhåller utredningen, den ackumulerade inkoms­

ten bli framtagen utan att tillgångarna avyttras. Så är fallet om inventarie-

eller lagertillgångarna förstöres t. ex. genom brand och rörelseidkaren i an­

ledning därav uppbär utfallande försäkringsbelopp. Nödgas rörelseidkaren

på grund av branden nedlägga rörelsen eller eljest avveckla densamma, in­

träder här samma situation som om han avyttrat tillgångarna i samband med

avvecklingen. Den utfallande försäkringsersättningen utgör skattepliktig

intäkt, vilken är ackumulerad inkomst.

Enligt utredningens mening finns det ingen anledning att betrakta ut­

fallande försäkringsersättning annorlunda än en försäljningslikvid. Är om­

ständigheterna sådana att en försäljningslikvid, om tillgångarna i fråga

sålts, kan anses som ackumulerad inkomst, bör följaktligen, enligt utred­

ningen, även försäkringsersättning vid förstörelse kunna behandlas såsom

dylik inkomst. Så blir alltså fallet, om det framgår att den skattskyldige i

samband med t. ex. en brand, ett haveri etc. överlåter eller eljest avvecklar

sin rörelse. Detsamma gäller om försäkringsersättningen hänför sig till

tillgångarna i en filial som i anledning av försäkringsfallet avvecklas. För

att någon tvekan inte skall råda om att de ifrågavarande försäkringsersätt­

ningarna är att behandla såsom ackumulerad inkomst, föreslår utredningen

en uttrycklig bestämmelse därom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

35

Väljer skattskyldig i sådana fall som här avses att begagna sig av möj­

ligheten att verkställa avsättning enligt 1959 års förordning om särskilda

investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar (s. k. elds-

vådefonder) bör däremot, enligt utredningen, skatteberäkning för ackumu­

lerad inkomst inte komma i fråga. En sådan avsättning tyder nämligen i

första hand på att den skattskyldige ämnar fortsätta rörelsen. En annan

sak är, framhåller utredningen, att en skatteberäkning för ackumulerad in­

komst kan bli aktuell, när de avsatta fondmedlen sedermera återföres till

beskattning.

Från investeringsfonder återförda belopp

Om den skattskyldige, i fall då avsättning till de särskilda fartygsfonderna

eller eldsvådefonderna gjorts, inte fullföljer sin avsikt att fortsätta rörelsen

och de avsatta medlen på grund härav återföres till beskattning, kan, enligt

utredningen, frågan om en skatteberäkning för ackumulerad inkomst åter

komma upp. De återförda fondmedlen motsvarar nämligen i själva verket

de dolda reserver, vilkas beskattning uppskjutits genom avsättningen.

Enligt utredningens uppfattning bör bestämmelserna om ackumulerad

inkomst göras tillämpliga å de belopp, som återförts till beskattning från

de särskilda investeringsfonderna. Häri inbegripes, framhålles vidare, givet­

vis även belopp som återförts till beskattning jämlikt 1951 års förordning

med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder för ersät­

tande av förlorade inventarier och lagertillgångar. Här som eljest bör, enligt

utredningen, förutsättningen vara att det av omständigheterna framgår att

den skattskyldige tänker avveckla sin rörelse. Däremot bör skatteberäkning­

en, enligt utredningens mening, inte avse de räntebelopp som tillägges de

avsatta fondmedlen vid återföringen enligt de olika förordningarna. Skatte­

beräkningen skall nämligen endast hänföra sig till de reserver som fanns

när avsättningen gjordes. Räntetillägget är, framhålles det, närmast en på­

följd som verkställes vid återföringen.

Utredningen har vidare övervägt, att som villkor för att återförd fondav­

sättning skall räknas som ackumulerad inkomst kräva, att rörelsen bedrivits

under hela den tid fondmedlen funnits avsatta. Utredningen har dock inte

ansett det erforderligt att på dylikt sätt begränsa bestämmelsernas räck­

vidd.

Annan inkomst vid avveckling av rörelse än ersättning för

inventarier och varor

Hittills har behandlats endast inkomst som varit direkt eller indirekt hän-

förlig till inventarier eller varor. Sådan inkomst är, framhålles i betänkan­

det, att anse såsom ackumulerad när den realiseras i samband med att rö­

relsen överlåtes eller på annat sätt avvecklas.

Givetvis finns det, framhåller utredningen vidare, även andra slags in­

komster som inflyter, när en rörelse avvecklas. Utredningen åsyftar här

bl. a. vinst vid försäljning av patenträtt och liknande tidsbegränsad rättig­

het, återvunna fordringsnedskrivningar och återbekomna garantiavsättning­

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 11)62

ar och liknande. Utredningen avvisar emellertid tanken på att dylika in­

komster skall betraktas som sådan ackumulerad inkomst, vilken kan bli före­

mål för särskild skatteberäkning. Det är, framhåller utredningen, angeläget

att inte försvåra de tillämpande myndigheternas arbete mera än som är

nödvändigt. Däremot anser utredningen att engångsersättning vid avlösning

av royalty i samband med avveckling av rörelse (rörelsegren eller rörelse­

filial) bör behandlas som ackumulerad inkomst. Vidare anser utredningen

att de nuvarande bestämmelserna bör göras tillämpliga å ersättning för hy­

resrätt.

Ackumulerad inkomst utan samband med avveckling av rörelse

Hyresrätter o. d.

Utredningen erinrar om att intäkt vid överlåtelse av varumärke, firmanamn

och andra liknande rättigheter av goodwills natur enligt gällande bestäm­

melser är att hänföra till ackumulerad inkomst, varå förordningen är till-

lämplig; och detta oberoende av om överlåtelsen har samband med en för­

säljning av själva rörelsen eller ej. Det bör emellertid, framhålles i betän­

kandet, anmärkas, att de fall då goodwill överlåtes utan samband med en

samtidig försäljning av rörelsen eller en del av densamma torde vara säll­

synta. Det kunde därför, enligt utredningen, ifrågasättas om det inte ur sy­

stematisk synpunkt är riktigare att, i likhet med vad som gäller beträffande

ersättningar vid avyttring av inventarier och varulager, även i fråga om er­

sättning som erhålles för rättigheter av goodwills natur göra rätten till skat­

teberäkning för ackumulerad inkomst beroende av att ersättningen erhållits

i samband med en avveckling av rörelsen. Utredningen har emellertid inte

ansett sig böra föreslå en sådan inskränkning av tillämpningsområdet för

de nu gällande bestämmelserna.

En dylik inskränkning är, enligt utredningens mening, med hänsyn härtill

inte heller påkallad beträffande ersättning för hyresrätt som utredningen

föreslår skola bli likställd med ersättning för goodwill med avseende å rät­

ten till skatteberäkning för ackumulerad inkomst.

Det kan visserligen, påpekas i betänkandet, sägas att ersättning för hyres­

rätt inte alltid är ackumulerad till sin karaktär. Att det ändock ur flera syn­

punkter är önskvärt att dylik ersättning får betraktas som ackumulerad

inkomst framgår, påpekar utredningen, bl. a. av att riksskattenämnden i

en till chefen för finansdepartementet ställd skrivelse hemställt om sådan

ändring av förordningens bestämmelser att dylik ersättning behandlas på

samma sätt som ersättning för goodwill. Även i de med anledning av utred­

ningens rundfrågor inkomna yttrandena från näringsorganisationernas sida

har man, framhålles vidare, allmänt ansett att hyresrätt borde jämställas

med goodwill i det hänseende varom nu är fråga.

Vissa ersättningar på grund av expropriation o. d.

I anslutning till frågan om hyresrätterna behandlar utredningen vissa and­

ra ersättningar, som kan stå hyresrättsersättningarna ganska nära. Enligt

utredningens mening bör med ersättning vid överlåtelse av hyresrätt järn­

37

ställas sådan ersättning, som skattskyldig erhåller för att han flyttar från

affärslokal. Utredningen föreslår vidare, att bestämmelserna om ackumule­

rad inkomst därjämte bör få tillämpas i sådana fall, då en rörelseidkare på

grund av expropriation, rekvisition eller annan tvångsliknande anledning

nödgas vidkännas inkomstminskning och på grund därav uppbär engångs­

ersättning. De situationer det här är fråga om inträffar, framhåller utred­

ningen, oftast i samband med nya stadsplaneringar, gaturegleringar eller

saneringar. Rätten till skatteberäkning för ackumulerad inkomst bör enligt

utredningens mening inte tillämpas alltför restriktivt. Därefter anföres.

Således bör med ersättning på grund av tvångsförfarande likställas er­

sättning på grund av frivillig uppgörelse under sådana förhållanden att upp­

görelsen måste anses ha skett på grund av hetalarens möjlighet att, om fri­

villig uppgörelse inte träffats, tillgripa expropriation eller annat tvångs­

förfarande. Även engångsersättning på grund av avbrottsförsäkring bör kun­

na likställas med de nyssnämnda ersättningarna. Beskattningen på en gång

av de ifrågavarande ersättningarna är särskilt kännbar för den skattskyl­

dige, eftersom de i regel aktualiserats av anledningar som varit oberoende

av den skattskyldiges åtgöranden. Det får därför anses skäligt att dessa er­

sättningar får bli föremål för särskild skatteberäkning såsom för ackumu­

lerad inkomst. Det må framhållas att det för rätten till dylik skatteberäk­

ning beträffande dessa slags ersättningar inte kräves att rörelsen avvecklas.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

Vissa andra till rörelse hänförliga intäkter

Inkomst av fria yrken

I betänkandet framhålles att i några av de med anledning av utredningens

enkät inkomna yttrandena diskuteras om och i vilken mån vissa andra in­

täkter än de hittills berörda bör behandlas såsom ackumulerad inkomst. De

ifrågavarande intäkterna faller närmast inom området för gruppen »intäkt

genom vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet»,

vilken enligt den nuvarande förordningen räknas till ackumulerad inkomst.

I några yttranden har, framhålles det, påpekats, att frågan om förord­

ningens tillämplighet beträffande arkitektverksamhet är att bedöma olika

allteftersom man anser verksamheten jämställd med en vanlig rörelse, då

inkomsterna varierar med hänsyn till arbetets art och omfattning,

eller man

anser verksamheten jämförlig med konstnärlig sådan. Utredningen anför i

denna fråga följande.

Det må till att börja med konstateras, att det ifrågavarande spörsmålet

beröris redan vid den nuvarande lagstiftningens införande. Sålunda hade

kammarrätten i sitt remissyttrande framhållit, att uttrycket »vetenskaplig,

litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet» kunde vålla tvek­

samhet vid tillämpningen samt att det därför syntes kunna uppstå oviss­

het, huruvida därunder skulle anses ingå advokatverksamhet, verksamhet

såsom arkitekt eller andra fria yrken. I propositionen uttalade departe­

mentschefen med anledning därav att uttrycket i fråga överensstämde med

den terminologi, som användes i 27 § kommunalskattelagen, och därför

torde böra godtagas. Den motsvarande bestämmelsen i 27 § kommunalskat­

telagen åsyftade alla fria yrken och bestämmelsen tillämpades även så i

praxis.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

Utredningen säger sig förstå de betänkligheter som anförts mot att be­

stämmelserna angående ackumulerad inkomst skall vara tillämpliga å alla

utövare av fria yrken utan avseende å de förhållanden under vilka verksam­

heten bedrives. Utredningen fäster emellertid uppmärksamheten på att man

vid bestämmelsernas införande knappast torde ha avsett att bestämmelserna

utan vidare skulle avse all intäkt av yrkesmässigt bedriven verksamhet inom

de fria yrkena. En prövning måste ske från fall till fall i vad mån reglerna

om ackumulerad inkomst bör användas. Även om intäkt i verksamhet som

utövas av en advokat, arkitekt eller läkare i och för sig kan vara hänförlig

till ackumulerad inkomst, innebär detta, framhåller utredningen, inte att

anledning föreligger att tillämpa skatteberäkning för dylik inkomst blott

därför att inkomstens storlek växlar mellan olika år. Om det inte rör sig om

annat än normala växlingar, torde det nämligen i regel inte löna sig med

en sådan skatteberäkning. I en rörelse med många anställda torde, framhål-

les vidare, särskild skatteberäkning endast undantagsvis böra ifrågakomma.

Däremot kan man, enligt utredningen, tänka sig att skatteberäkning sker

i det fallet att en arkitekt eller en advokat under flera år uteslutande ägnat

sig åt ett enda uppdrag och inte uppbär någon betalning härför förrän upp­

draget är slutfört, då han på en gång lyfter hela arvodet. Därefter anföres.

Förutom att han då är i samma situation som författaren, vilken i flera

år arbetat på sitt verk, erinrar hans ställning i detta fall om ett tjänsteför-

hållande till uppdragsgivaren. Såsom inkomst av tjänst vore inkomsten utan

vidare underkastad bestämmelserna om ackumulerad inkomst. Då emeller­

tid fall som det anförda inte torde vara alltför vanliga, torde enligt utred­

ningens mening endast mera undantagsvis finnas anledning att tillämpa

bestämmelserna om ackumulerad inkomst på inkomst av sådana fria yrken

som representeras av advokater, arkitekter, ingenjörer, läkare m. fl. Att

helt utesluta de angivna kategorierna från rätten att å sina inkomster få

använda dessa bestämmelser bör dock inte komma i fråga. Liksom hittills

bör det emellertid få ankomma på rättspraxis att lösa frågan om den när­

mare gränsdragningen mellan vad som skall anses utgöra ackumulerad

inkomst och vad som skall anses falla utanför i fråga om hithörande slag

av inkomster.

Royalty

Beträffande royalty uttalar utredningen, att engångsersättning för royalty

bör kunna behandlas såsom ackumulerad inkomst dels i sådana fall, då

royaltyinkomsten är alt hänföra till intäkt av vetenskaplig, litterär, konst­

närlig eller därmed jämförlig verksamhet, dels ock i de fall då engångser­

sättningen utgör avlösning av royalty i samband med avveckling av rörelse

(rörelsegren eller rörelsefilial). I sådana fall, då engångsersättningen er-

hålles under rörelsens gång, och fråga icke är om vetenskaplig e. d. verk­

samhet, är det däremot enligt utredningens mening inte anledning att till-

lämpa bestämmelserna om ackumulerad inkomst.

Kungl. Maj.ts proposition nr lli

år

i 962

39

Inkomst av jordbruksfastighet

Skogsintäkter i allmänhet

Utredningen erinrar om att — vid tillkomsten av de nuvarande bestäm­

melserna om ackumulerad inkomst — en av de mest omdiskuterade frå­

gorna var i vad mån inkomst av skogsbruk skulle omfattas av bestämmel­

serna. 1944 års allmänna skattekommitté föreslog, såsom framgår av den

förut lämnade historiken, att all till skogsintäkt hänförlig ackumulerad

inkomst skulle kunna bli föremål för särskild skatteberäkning. Förslaget

mötte emellertid kritik hos remissinstanserna och i departementsförslaget

begränsades tillämpningsområdet för bestämmelserna såvitt avser skogsin­

täkter till att omfatta endast intäkt av skogsbruk genom avyttring av växan­

de skog i samband med avyttring av marken. Enligt p. 9 av anvisningarna

till 21 § kommunalskattelagen inbegripes häri, såsom i tidigare samman­

hang nämnts, jämväl ståndskogslikvid. Därjämte kan emellertid skattebe­

räkning för ackumulerad inkomst ifrågakomma i den mån sådan intäkt upp­

kommit genom expropriation eller liknande tvångsförfarande. Utredningen

anför nu.

Frågan om skogsinkomsternas behandling såsom ackumulerad inkomst

kom därefter åter upp i samband med 1954 års lagstiftning om skogskonto.

Även då diskuterades möjligheterna att utvidga området för ackumulerad

inkomst så att däri skulle inbegripas jämväl inkomst genom försäljning av

skog utan samband med avyttring av marken. De taxeringstekniska svårig­

heterna ansågs dock tala emot en sådan utvidgning. Man erinrade bl. a. om

de komplikationer som skulle uppstå, när skogsägare under flera år i rad

avyttrade avverkningsrätter eller skogsprodukter, därest varje avyttring

för sig kunde bli hänförlig till ackumulerad inkomst. Vidare framhölls att

reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst endast av­

såg att mildra verkningarna av beskattningens progressivitet, under det att

man i det dåvarande sammanhanget önskade en utjämning av skogsvinster-

na som därjämte åsyftade att möjliggöra en avräkning av kostnader för

skogsvårdsåtgärder mot skogsinkomster, som åtnjutits under annat be­

skattningsår än det varunder skogsarbetena utförts. Man valde därför i

stället systemet med skattefria avsättningar till särskilt bankkonto enligt

bestämmelserna om skogskonto. (Beträffande diskussionen om skogsintäk-

ternas hänförande till ackumulerad inkomst kan hänvisas —- förutom till

prop. 1951: 170 s. 83 som citerats i historiken — till bevillningsutskottets

bet. 1951: 62 s. 47—49, prop. 1954: 14 s. 7 ff och s. 20—21 samt bevillnings­

utskottets bet. 1954: 25 s. 10—11.)

Enligt utredningens mening har de skattskyldigas behov av skatteutjäm­

ning beträffande skogsinkomster blivit väl tillgodosett genom skogskonto­

lagstiftningen. Förarbetena till denna lagstiftning utvisar f. ö., konstaterar

utredningen, att densamma mer eller mindre varit avsedd som ett komple­

ment till de gällande reglerna om ackumulerad inkomst, ehuru skatteutjäm-

ningen i tekniskt avseende fått en annan utformning. Såvitt utredningen

kan finna har frågan om skatteutjämning av skogsinkomster inte efter

skogskontolagstiftningens tillkomst kommit i så väsentligt förändrat läge

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 1H år 1962

att en mera allmän rätt till skatteberäkning för ackumulerad inkomst kan

anses motiverad. Förutom de betydande fördelar, som möjligheterna till

skogskontoavsättning dock innebär, måste, framhålles det vidare i betän­

kandet, alltjämt tagas i betraktande de tekniska och andra svårigheter, vilka

tidigare anförts som skäl emot en dylik mera vidsträckt rätt till skatteberäk­

ning. Därefter anföres.

Utredningen vill härjämte framhålla att, i den mån skattskyldig undan­

tagsvis inte kunnat begagna sig av möjligheten att verkställa avsättning

till skogskonto och på grund därav måste beskattas för slcogsförsäljning som

avser mera än ett års tillväxt, hans situation principiellt sett inte är annor­

lunda än den i vilken en rörelseidkare befinner sig när han under rörelsens

gång försålt ett större varuparti och av någon anledning inte haft möjlighet

att genom vinstreglerande dispositioner minska sin beskattningsbara in­

komst. Utredningen anser sig med hänsyn till anförda omständigheter inte

böra föreslå en allmän rätt till skatteberäkning för ackumulerad inkomst

genom försäljning av skog utan samband med avyttring av marken.

Stormfällningar och liknande avverkningar

Enligt utredningens mening synes önskemålet om större möjligheter till

skatteutjämning beträffande försäljningsinkomst på grund av stormfällning­

ar och liknande avverkningar i anledning av naturkatastrofer förtjäna visst

beaktande. Tidigare har, framhåller utredningen, förekommit särskilda be­

stämmelser, som inneburit möjlighet till uppskov med beskattningen av dy­

lik skogsinkomst genom kontoavsättningar. Här kan erinras om förordning­

en den 30 juni 1943 (nr 490) med särskilda bestämmelser angående taxe­

ring för inkomst av under år 1943 stormfälld skog. Utredningen fortsätter.

Behandlingen av inkomst på grund av stormfällning diskuterades även i

samband med antagandet av 1954 års skogskontolagstiftning. Diskussioner­

na ledde emellertid endast till att man, på bevillningsutskottets förslag, i

övergångsbestämmelserna till den nya lagstiftningen införde rätt för skatt­

skyldig, som kunde visa att skog i avsevärd omfattning storinfällts under

1954, att för ettvart av beskattningsåren 1954 och 1955 erhålla uppskov

med beskattningen av inkomster från dylik skog med högre belopp än som

eljest medgavs i skogskontoförordningen. Enligt dessa övergångsbestämmel­

ser skulle uppskovet avse ett belopp upp till 80 procent av köpeskillingen

för upplåten avverkningsrätt. Beträffande köpeskillingen för avyttrade

skogsprodukter samt saluvärdet av egna uttag av sådana produkter bestäm­

des procentsatsen till 50.

Bestämmelserna gällde endast sådana skattskyldiga som äger rätt att öpp­

na skogskonto — d. v. s. fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse

— och avsåg endast beskattningsåren 1954 och 1955. Det ankom på den

skattskyldige att med intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet visa att skog

stormfällts i avsevärd omfattning å viss fastighet. Dessa bestämmelser fick

alltså en blott tillfällig karaktär och det må framhållas att bevillningsut­

skottet vid sin behandling av den ifrågavarande lagstiftningen uttryckligen

förklarade sig icke höra förorda införandet av permanenta regler av angi­

ven innebörd (BevU 1954: 25 s. 13). Utskottet ansåg nämligen att bestäm­

melserna i propositionsförslaget angående skogskonton i förening med gäl­

lande regler om värdeminskning å skog fick anses utgöra en reglering, vars

kompletterande med bestämmelser för vissa speciella situationer ej skulle

vara erforderlig.

O

41

Med hänsyn till den av bevillningsutskottet i det nyssnämnda uttalandet

intagna ståndpunkten, har utredningen inte ansett sig böra förorda någon

ändring i skogskontoförordningen. När det gäller att bedöma behovet av en

extra möjlighet till skatteutjämning genom skatteberäkning för ackumule­

rad inkomst för den skogsägare, som drabbats av stormskador, bör, fram­

håller utredningen, beaktas att detta inte är lika trängande för alla skatt­

skyldiga.

Den skogsägare, för vilken ytterligare utjämningsmöjligheter kunde vara

berättigade är, enligt utredningens mening, den som deklarerar inkomsten

av fastigheten enligt bokföringsmässiga grunder och som säljer skogspro­

dukter, vilka avverkats på grund av stormfällning eller annan naturkata­

strof, utan att erhålla likviden i kontanter under beskattningsåret. Utred­

ningen anser sig kunna förorda att intäkt i fall som nu sagts skall anses

som ackumulerad inkomst under förutsättning att den skattskyldige inte

verkställer avsättning till skogskonto på grundval av samma intäkt. De yt­

terligare fall, som på grund härav kan bli föremål för särskild skatteberäk­

ning, torde, enligt utredningen, bli så få att de inte kan innebära någon

större arbetsbelastning för beskattningsmyndigheterna. Utredningen fort­

sätter.

Om skatteberäkning för ackumulerad inkomst medges beträffande intäkt

genom avyttring av stormfälld skog i enlighet med vad utredningen före­

slagit, ligger det i sakens natur att den stormfällning som föranlett intäk­

ten måste innefatta mera än ett års tillväxt. Detta bör givetvis framgå av

den utredning som den skattskyldige har att förebringa till stöd för sin

framställning om särskild skatteberäkning. Det torde ofta vara lämpligt att

den skattskyldige — i likhet med vad som gällde enligt de tillfälliga reg­

lerna i övergångsbestämmelserna till 1954 års skogskontoförordning — före­

ter intyg av skogsvårdsstyrelsen i länet angående omfattningen av storm­

fällningen. Någon föreskrift om dylikt intyg har utredningen dock inte an­

sett erforderlig. Vad i det föregående sagts om inkomst som föranletts av

stormfällning bör enligt utredningens mening äga motsvarande tillämpning

beträffande intäkt på grund av avverkningar, vilka föranletts av skador or­

sakade av torka eller av insekter. Även om skador av detta slag vanligen inte

är lika omfattande som stormskadorna, synes det vara rimligt att, därest

en skogsägare undantagsvis skulle drabbas av mera omfattande tork- eller

insektsskador, denne får samma möjlighet till skatteutjämning som vid

stormskador.

Brandskadeersättningar och liknande ersättningar för skog

Även brandskadeersättning för växande skog är, framhåller utredningen,

en sådan intäkt som uppkommit till följd av omständigheter, över vilka den

skattskyldige inte kunnat råda. Det synes utredningen skäligt att jämväl

dylika brandskadeersättningar får omfattas av bestämmelserna om ackumu­

lerad inkomst. För att ackumulerad inkomst skall föreligga måste givetvis,

framhåller utredningen, brandskadeersättningen vara av sådan storlek att

den motsvarar en köpeskilling för mer än ett års tillväxt. Jämväl ersättning­

ar för skador, föranledda av insektshärjningar och andra liknande av de

skattskyldigas åtgöranden oberoende orsaker synes, enligt utredningens me­

ning, höra behandlas på samma sätt som brandskadeersättningarna.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 114

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

42

Försäkringsersättningar för andra jordbrnkstillgångar än skog

Frågan om brandskadeersättningarnas behandling som ackumulerad in­

komst bör, enligt utredningen, lösas i de fall, då brandskadan medför att

den skattskyldige upphör med jordbruksdrift eller med kreatursskötsel. Det

ligger, framhåller utredningen, nära till hands att här anlägga samma be­

traktelsesätt som när det gäller utfallande försäkringsersättningar i sam­

band med överlåtelse eller upphörande av rörelse eller rörelsegren. Även i

samband med upphörande av jordbruksdrift eller del därav bör brandskade­

ersättningar eller andra därmed jämförliga ersättningar, t. ex. ersättning för

att kreatursbesättning måst nedslaktas på grund av smittosam sjukdom, på

samma sätt som en försäljningslikvid för avyttrade inventarie- och lagertill­

gångar, berättiga till en skatteutjämning enligt reglerna för ackumulerad

inkomst. Utredningen tillägger.

Tden nuvarande förordningen har med avyttring i samband med upp­

hörande av jordbruksdriften av inventarie- och lagertillgångar likställts det

fallet att kreatursbesättning i sin helhet avyttrats utan att nyuppsättning

under beskattningsåret skett och även om avyttringen skett utan samband

med nedläggande av jordbruksdriften. Jämväl i detta fall medger förord­

ningen således skatteberäkning för ackumulerad inkomst. Enligt utred­

ningens mening bör också en ersättning på grund av skadeförsäkring, som

avser en i sin helhet förolyckad kreatursbesättning, under motsvarande för­

utsättning kunna föranleda en dylik skatteberäkning.

Från investeringsfonder återförda belopp

Vare sig skadeersättningen utgår i det ena eller andra av de nu nämnda

fallen, bör, enligt utredningens mening, en oavvislig förutsättning för att be­

stämmelserna om ackumulerad inkomst skall kunna tillämpas vara att den

skattskyldige inte samtidigt verkställer avsättning till en s. k. eldsvådefond.

Här bör alltså gälla detsamma som utredningen föreslagit beträffande rö­

relse.

Av det sagda följer, framhålles vidare i betänkandet — också detta i lik­

het med vad som föreslagits beträffande rörelse — att, om den skattskyl­

dige i stället valt att göra avsättning till dylik eldsvådefond men de avsatta

fondmedlen inte använts för det avsedda ändamålet och därför återförts till

beskattning, de återförda medlen bör kunna bli föremål för en skatteberäk­

ning såsom för ackumulerad inkomst, därest det av omständigheterna fram­

går att den skattskyldige ämnar definitivt avveckla jordbruksdriften eller

att han inte tänker ersätta den förolyckade kreatursbesättningen.

Löpande försäljningar

Av betänkandet framgår att lantbruksförbundet i sitt svar å utredningens

förfrågan bl. a. framhållit, att även vid tillämpning av kontantprincipen

betydande ackumulerade inkomster kan uppkomma i samband med jord­

brukets upphörande vid försäljning av lager och produkter och av sådana

djur, som alltid hänföres till löpande försäljning. Motsvarande förhållande

kan enligt förbundet uppkomma vid omläggning av jordbruksdriften till

Knngl. Maj:ts proposition nr 114- år 1962

43

kreaturslöst jordbruk eller vid försäljningar i samband med brand. Med an­

ledning härav gör utredningen följande uttalande.

Till detta må erinras, att när man i 1951 års lagstiftning på bevillnings­

utskottets förslag införde rätt till skatteberäkning för ackumulerad inkomst

beträffande intäkt genom avyttring i vissa fall av levande och döda inven­

tarier, man därvid inskränkte sig till försäljningar i jordbruk med inkomst­

redovisning enligt bokföringsmässiga grunder. Denna inskränkning torde

ha varit avsiktlig. Motsvarande totala slutförsäljningar i jordbruk med re­

dovisning enligt kontantprincipen ger nämligen mestadels upphov till skat­

tefria realisationsvinster eller, om tillgångarna innehafts två år men mindre

än fem år, till realisationsvinster som beskattas i allenast reducerad om­

fattning enligt den fallande skala, vilken samtidigt infördes genom 1951

års lagstiftning. Visserligen kan, såsom lantbruksförbundet framhållit, acku­

mulerad inkomst uppkomma i jordbruk med kontantmässig redovisning vid

försäljning av lager och produkter och, i vissa fall, av djur, men utredning­

en har inte funnit skäl att frångå den år 1951 intagna ståndpunkten.

Vissa skadestånd sersättningar

I lantbruksförbundets yttrande till utredningen har vidare, framhålles i

betänkandet, nämnts att fall kan tänkas, där efter process skadeståndser-

sättningar och liknande ersättningar avseende flera år uppbäres. Förbundet

framhåller, att i den mån dessa ersättningar utgör intäkt av jordbruk (eller

rörelse) fördelningsmöjlighet för närvarande ej föreligger.

I detta sammanhang erinrar utredningen om vad som förevarit i samband

med den interpellation och de motioner som framfördes vid 1957 års riks­

dag. Dessa framställningar tog särskilt sikte på de ersättningar som i anled­

ning av rökgasskadorna från skifferoljeverket i Kvarntorp utbetalats till

ägarna av i trakten kringliggande fastigheter.

Även om skadeståndsersättningar i vissa fall fångas upp av de gällande

bestämmelserna om skatteberäkning för ackumulerad inkomst — nämligen

i den mån ersättningarna utgått på grund av att egendom tagits i anspråk

genom expropriation eller eljest avyttrats under tvångsliknande förhållan­

den — kan, enligt utredningen, fall tänkas förekomma, i vilka skadestånd

eller annan liknande avsättning utgår utan att fastighetens innehavare nöd­

gas avstå från någon sin egendom. Även i dessa senare fall kan fastighets-

innehavaren, enligt utredningens mening, ha ett berättigat intresse av att

kunna få tillämpa bestämmelserna om ackumulerad inkomst. Utredningen

fortsätter.

Det nämnda Kvarntorps-fallet utgör ett exempel på de fall som avses.

Även andra fall kan tänkas förekomma, i vilka industriell eller annan där­

med jämförlig verksamhet medför skadeverkningar på en eller flera fastig­

heter. Detta kan t. ex. ske genom utsläpp i vattendrag av giftiga ämnen.

Om fastighetsinnehavaren på en gång uppbär ersättning för flera års mins­

kat utbyte av fastigheten i form av gröda, skogstillväxt eller annan avkast­

ning till följd av dessa skadeverkningar, bör lian enligt utredningens me­

ning kunna å ersättningen få tillämpa reglerna för ackumulerad inkomst.

Härigenom åstadkommes för jordbrukarnas del en viss motsvarighet till den

rätt till skatteberäkning för ackumulerad inkomst som utredningen före­

slagit för rörelseidkarnas vidkommande med tanke på intrång i närings­

verksamheten till följd av nya stadsplaneringar o. d.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11

4

år 1962

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1962

Överlåtelse m. m. av nyttjanderätt

I sitt yttrande till utredningen med anledning av dess enkät har taxerings-

intendenten i Malmöhus län anmärkt följande.

Såsom ackumulerad inkomst i förvärvskällan jordbruksfastighet anses

enligt gällande bestämmelser bland annat intäkt, som uppkommit vid upp­

låtelse av nyttjanderätt. Enligt ordalydelsen torde bestämmelsen gälla en­

dast vid jordägares inlösen av arrenderätt och möjligen vid sublocation av

arrendator. Substitution faller uppenbarligen icke under denna bestämmel­

se. I sak synes dock knappast föreligga anledning att skilja på om arren-

datorn för att han avstår från arrenderätten får ersättning av en arrendator

eller av jordägaren. Enligt min mening synes det därför motiverat att ut­

vidga bestämmelsen till att omfatta även intäkter, som uppkommit vid

överlåtelse av nyttjanderätt.

Utredningen föreslår en allmän bestämmelse, att till ackumulerad inkomst

må hänföras intäkt i form av engångsersättning vid upplåtelse eller upphö­

rande av nyttjanderätt eller servitutsrätt, så ock vid överlåtelse av nyttjan­

derätt.

Övriga inkomstslag

Under det att de nuvarande bestämmelserna om ackumulerad inkomst be­

träffande inkomst av rörelse och inkomst av jordbruksfastighet begränsats

till att avse ett visst antal uppräknade fall, är de, framhålles i betänkandet

— såsom även tidigare nämnts — i princip generellt tillämpliga å all acku­

mulerad inkomst inom övriga inkomstslag. Eftersom de nuvarande reglerna

sålunda omfattar all ackumulerad inkomst av annan fastighet, tjänst och

kapital, saknas självfallet, konstaterar utredningen, utrymme för en utvidg­

ning av tillämpningsområdet. Utredningen gör dock i detta sammanhang

å sid. 85 ff vissa uttalanden — till vilka torde få hänvisas — angående till-

lämpningen av förordningens bestämmelser i fråga om inkomst av tjänst

och kapital.

Utredningen konstaterar att beträffande inkomst av tillfällig förvärvsverk­

samhet undantag gjorts för realisationsvinster. I detta förhållande föreslår

utredningen ingen ändring.

Remissyttrandena

I remissyttrandena vitsordas allmänt vad utredningen anfört därom att

de erfarenheter som gjorts rörande de nuvarande bestämmelserna om acku­

mulerad inkomst motiverat en översyn av desamma och att ett behov före­

ligger av en utvidgning av förordningens tillämpningsområde. Samtliga re­

missinstanser har sålunda ställt sig positiva till utredningens förslag och i

princip tillstyrkt desamma. I några av de avgivna yttrandena — särskilt

från intresseorganisationernas sida — framföres dock önskemål om ytter­

45

ligare utvidgning av tillämpningsområdet. Det är särskilt lantbrukets skat-

tedelegation, som anser att tillämpningsområdet även med de föreslagna

utvidgningarna blir för snävt och att bestämmelserna i princip bör avse all

ackumulerad inkomst inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. I

övrigt innehåller yttrandena erinringar och synpunkter i fråga om förslagets

olika detaljer.

Från de hörda myndigheternas sida har följande allmänna

synpunkter på utredningens förslag anförts.

Enligt kammarrätten torde förslaget i sina huvudsakliga delar kunna läg­

gas till grund för lagstiftningsåtgärder. Likaså förklarar riksskattenämn­

den sig i princip icke ha något att erinra mot att tillämpningsområdet ut-

sträckes på i huvudsak det sätt utredningen föreslagit.

Överståthållarämbetet uttalar, att det nu framlagda förslaget innebär,

alt åtskilliga tidigare svårbedömbara gränsfall elimineras genom att de nya

reglerna på ett otvetydigt sätt inbegriper vissa fall av ackumulerad inkomst,

som för närvarande icke omfattas av den gällande lagstiftningen. Ämbetet

delar utredningens uppfattning att en dylik utvidgning av tillämpningsom­

rådet är önskvärd men understryker samtidigt angelägenheten av att en

mera allmän översyn av samtliga nu gällande bestämmelser om rätt i vissa

fall till progressionsutjämning kommer till stånd.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att utredningen anfört goda skäl

för en utvidgning av förordningens tillämpningsområde i fråga om inkomst

av jordbruk och av rörelse. Enligt länsstyrelsen kommer härigenom uppen­

barligen taxeringssektionens och prövningsnämndens arbetsbörda att öka.

Länsstyrelsen framhåller emellertid att den påräkneliga ökade arbetsinsat­

sen för dessa ärenden — sett mot den totala arbetsbördan — likväl inte kan

bli av avgörande betydelse. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller, att det

av utredningen framlagda förslaget till ändringar och förtydliganden av för­

ordningen i fråga torde vara ägnat att för såväl den skattskyldige som skat­

temyndigheten underlätta tillämpningen av densamma.

Liknande uttalanden har gjorts av flertalet övriga länsstyrelser. Länssty­

relsen i Kronobergs län säger sig dock gärna ha sett att utredningens för­

slag omfattat jämväl realisationsvinst genom försäljning av fastighet.

Av de uttalanden av mera allmänt slag som gjorts av de enskilda i n-

tresseorganisationerna må följande här återges.

Näringslivets skattedelegation anför följande.

Det föreliggande förslaget till ändringar i 1951 års förordning angående

beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst innehåller åt­

skilliga förbättringar. Denna speciella lagstiftning löser emellertid endast

vissa problem, som den progressiva inkomstskatten föranleder. Vid sidan

härom ges visserligen i andra författningar några bestämmelser, vilka syf­

tar till en lindring av progressionen, men de olika författningsbestämmel­

serna sammantagna kan dock icke sägas eliminera alla de med progressio­

nen och den korta beskattningsperioden sammanhängande olägenheterna.

Beskattningen av fysiska personer med varierande årsinkomster är alltjämt

Kungl. Maj:ts proposition nr 11

4

år 1962

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

otillfredsställande, om man betraktar personernas skatteförmåga under en

längre tidsperiod än beskattningsåret. Vi bar inledningsvis velat framhålla

dessa allmänna synpunkter, som vi förväntar kommer att beaktas av den

Allmänna skatteberedningen vid dess genomgång av skattesystemet.

Efter att inledningsvis ha framhållit att de enskilda köpmännen regel­

mässigt ställs inför problem, som har med ackumulerad inkomst att göra,

konstaterar Sveriges köpmannaförbund, att åtskilliga problem, som i den

tidigare lagstiftningen icke beaktats, enligt förslaget skulle få en mera till­

fredsställande lösning. Förbundet tillstyrker därför förslaget och hemställer

att detsamma måtte läggas till grund för lagstiftning snarast möjligt. Lik­

nande synpunkter anföres av Svenska företagares riksförbund.

Sveriges hantverks- och industriorganisation finner att förslaget i vad

avser inkomst av rörelse med vissa reservationer väl kan läggas till grund

för lagstiftning. Förordningen borde dock enligt organisationens mening

principiellt omfatta icke blott ackumulerade inkomster utan även ackumu­

lerade avdrag. Även Sveriges redareförening uttalar sin tillfredsställelse över

de framlagda förslagen till utvidgning av tillämpningsområdet, särskilt vad

gäller ackumulerad inkomst av rörelse. Föreningen finner sig i stort sett

kunna biträda utredningens förslag men anser sig med beaktande av re­

derinäringens intressen böra framlägga vissa förslag till ändring och för­

tydligande av bestämmelserna.

Lantbrukets skattedelegation anför, såsom redan nämnts, kritik mot att

utredningen inte föreslagit att bestämmelserna om ackumulerad inkomst

skall utsträckas till att i princip avse all ackumulerad inkomst av rörelse

och jordbruksfastighet. Delegationen anser, att beskattningsmyndigheternas

arbetsbelastning i och för sig inte utgör något bärande skäl för att i vissa

fall inskränka tillämpningsområdet inom nämnda inkomstslag. De perso­

nella resurserna på laxeringsavdelningarna har, framhåller delegationen,

etappvis väsentligt utbyggts sedan förordningen om ackumulerad inkomst

tillkom. Denna ökade personal bör, framliålles vidare, inte blott användas

för utvidgad taxeringskontroll utan också ha till uppgift att tillse att

skattskyldiga i enskilda fall inte blir för hårt beskattade. Därefter anföres.

Det är inte möjligt att i ett visst ögonblick åstadkomma en uppräkning,

som täcker alla fall av ackumulerad inkomst. Utvecklingen inom inkomst­

slagen rörelse och jordbruksfastighet fortskrider ständigt, varvid nya va­

rianter av ackumulerad inkomst uppkommer. Uppräkningsmetoden medför

därför, att situationer uppstår, som för den, som drabbas, framstår som

orättvisa. Detta har i hög grad gällt den hittillsvarande lagstiftningen och

en fortsatt tillämpning av uppräkningsmetoden kommer att leda till samma

resultat. Av de skäl, som delegationen ovan anfört, anser delegationen, att

all ackumulerad inkomst i inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet

i princip bör kunna bli föremål för särskild skatteberäkning. Avgränsning-

en från den allmänna huvudregeln i de aktuella inkomstslagen borde i stäl­

let kunna göras så, att uppräkningsmetoden tillämpades på undantagsfal­

len t. ex. så att ackumulerad inkomstberäkning inte finge användas, då av­

sättning gjorts till investeringsfond för förlorade inventarier och lagertill­

gångar eller då insättning gjorts å skogskonto. Även andra undantagsfall

kan självfallet tänkas.

47

Sveriges skogsägareförbund berör i sitt yttrande utredningens förslag en­

dast i vad det avser skogsbruket och dess intäkter och konstaterar att utred­

ningen, i linje med de meddelade direktiven, avstått från en mera vittomfat­

tande översyn av skogsbrukets beskattning. Med denna utgångspunkt finner

förbundet utredningens förslag, såvitt nu är i fråga, till alla delar väl gi lin­

dade och förordar att de lagfästes.

Kooperativa förbundet beklagar, att utrymme icke funnits för en mer

sammanfattande och djupgående översyn av de många och svåra problem­

ställningar som sammanhänger med beskattningen av ackumulerade in­

komster av engångsnatur eller av i övrigt mellan olika beskattningsår starkt

varierande inkomster. Förbundet anför härom.

Genom 1957 års skatteutredning om förlust- och resultatutjämning be­

handlades speciellt den sistnämnda delen av denna fråga, ehuru en lull-

ständig lösning icke vanns. I nu föreliggande betänkande föreslås ingen

ändring vare sig i fråga om innebörden av begreppet ackumulerad inkomst

eller i fråga om tekniken för särskild skatteberäkning av dylika inkomster.

Detta innebär bl. a. att den ackumulerade inkomsten vid den särskilda skat­

teberäkningen alltid fördelas å de närmast föregående åren. Styrelsen har

i tidigare sammanhang framhållit, att engångsinkomster i samband med av­

veckling av rörelse o. d. ofta är att anse som övergångspension avsedd att

förbrukas under ett antal kommande år och att man därför vid skattebe­

räkningen borde fördela inkomsten framåt i tiden. Nuvarande bestämmelser

att realisationsvinst icke får anses som ackumulerad inkomst bibehalles

även I vissa fall synes dock starka skäl kunna åberopas for att inrymma

även realisationsvinster under begreppet ackumulerad inkomst. Styrelsen

tänker här närmast på de fall då bostadsfastigheter mer eller mindre tvångs­

vis måste avyttras i samband med byte av arbetsort. Såvida denna fråga icke

kunde lösas hell radikalt genom alt från realisationsvinstbeskattning un­

dantaga sådan fastigheter, för vilka vid inkomsttaxering den s. k. villascha-

blonen tillämpas, borde möjligheterna undersökas att behandla i dylika

fall uppkommande realisationsvinster som ackumulerad inkomst.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 1U år 1962

Förbundet tillägger avslutningsvis, att — även om ändringstörslagen fål­

en relativt begränsad räckvidd —- värdet av de ändringar som föreslås inte

bör underskattas. Såvitt förbundet kan finna innebär de föreslagna änd­

ringarna genomgående en förbättring av den tidigare lagstiftningen och

förbundet tillstyrker att förslaget göres till föremål för lagstiftning.

Svenska uppfinnareföreningen anför följande.

Förordningen om ackumulerad inkomst torde främst vara utformad med

tanke på de fall, där förekomsten av ackumulerad inkomst i stort sett är

en engångsföreteelse, t. ex. vid fall av retroaktiv lön eller överlåtelse av rö­

relse. För uppfinnare och andra skattskyldiga däremot, som måste räkna

med ständigt återkommande stora växlingar mellan årsinkomsterna, är det

icke tillräckligt med enbart den gällande förordningen om ackumulerad in­

komst, även om denna blir föremål för viss omarbetning. Vad som kanske

i främsta rummet efterlyses är en anordning liknande den som galler for

skogsbruk med dess möjligheter till skattefria avsättningar till skogskon­

ton! 1 det nyligen framlagda betänkandet med förslag till viss resultatut­

jämning i skattehänseende har dessa spörsmål behandlats men metoden

avvisats som en framkomlig väg för en allmängiltig lagstiftning på detta

48

område. Med den särställning, som uppfinnareverksamhet intar, synes det

dock styrelsen vara befogat med en speciallagstiftning för denna kategori

lika väl som för skogsinnehavare.

Landsorganisationen säger sig — vad gäller den principiella frågan om

progressionsutjåmning — vidhålla de synpunkter organisationen tidigare

trainlört, bl. a. i yttrande över 1957 års skatteutrednings betänkande med

förslag om förlust- och resultatutjämning, nämligen att det framstår som

ett rättvisekrav att en person, som av någon anledning har varierande in­

komster, inte skall bestraffas för detta med en högre statlig skatt än

en person med motsvarande inkomst, som utfaller jämnare. Ur dessa syn­

punkter har organisationen intet att erinra mot den av utredningen föreslag­

na utvidgningen av tillämpningsområdet i fråga om ackumulerad inkomst

av rörelse och av jordbruksfastighet. Även i övrigt tillstyrker organisationen

med ett par mindre reservationer — de ändringar som utredningen före­

slagit.

Tjänstemännens centralorganisation, som i sitt yttrande begränsat sig till

vissa frågor, som har anknytning till inkomst av tjänst, framhåller att det

enligt organisationens mening varit värdefullt, om utredningen uppmärk­

sammat och påpekat de problem, vilka uppstår för personer som haft en

långvarig oavlönad utbildning.

Liknande uttalande göres av Sveriges akademikers centralorganisation.

Sveriges advokatsamfund framhåller, att utredningens förslag till en ef-

fektivisering av den progressionsutj åmning, som 1951 års lagstiftning om

ackumulerad inkomst syftar till, i och för sig måste hälsas med tillfreds­

ställelse, även om samfundet hellre sett att krafterna satts in på ett snabbt

genomförande av en allmän möjlighet till resultatutjämning, omfattande

största möjliga rätt till såväl inkomst- som förlustutjämning. Mot bakgrund

av utredningsuppdragets begränsning finns enligt samfundet endast vissa

detaljerinringar att göra mot utredningens resultat. Föreningen Auktorise­

rade revisorer finner utredningens förslag väl motiverade och ägnade att

laggas till grund för en omarbetning av gällande lagstiftning på området.

Kangl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

Inkomst av rörelse

Utredningens förslag, att rätten till skatteberäkning för ackumulerad in­

komst, som uppkommit genom avyttring av inventarier och

varor, skall gälla inte endast, som nu är fallet, då avyttringen skett i sam­

band med rörelsens överlåtande utan även då avyttringen haft samband

med nedläggande eller upplåtelse av rörelsen, har i princip tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av remissinstanserna.

I regel har remissinstanserna även godtagit, att försäljning av inventarier

och varor under rörelsens gång, i enlighet med utredningens förslag, inte

berättigar till skatteberäkning för ackumulerad inkomst. En annan upp­

fattning har dock, som redan nämnts, framförts av lantbrukets skattedele-

gation. Vidare anser Föreningen Auktoriserade revisorer att rätt till sär­

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1962

49

skild skatteberäkning bör föreligga även då reserver framtages till beskatt­

ning i samband med varaktig minskning i rörelsens omfång. Föreningen

anför.

Det kan i övrigt konstateras, alt begränsningen av tillämpningsområdet i

vissa fall kan komma att medföra konsekvenser, som kan verka stötande.

Som ett exempel härpå kan nämnas ett fall då en varaktig minskning i la­

gerhållningen under rörelsens gång inträffat med en motsvarande minsk­

ning av lagernedskrivningen, vilken i sin tur ingår i årets beskattningsbara

inkomst. En sådan återföring av lagernedskrivningen skulle kunna be­

handlas som ackumulerad inkomst endast under förutsättning, att den kan

sammankopplas med överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande av rörelse­

filial eller av rörelsegren. Om den däremot är beroende av lagerminskning

på grund av inskränkning i rörelsens allmänna omfattning, skulle lagen

icke vara tillämplig. En sådan inskränkning kan exempelvis bero på en var­

aktig avstängning från tidigare inköpskällor eller från tidigare avsättnings­

områden. Det förefaller Föreningen icke motiverat, att sådan minskning

av s. k. dold reserv i lagertillgångarna skulle ställas utanför rättstillämp­

ningen, medan en motsvarande reservminskning på grund av nedläggande

av rörelsefilial eller rörelsegren skulle falla inom densamma.

Vad utredningen föreslagit beträffande rätt till skatteberäkning för acku­

mulerad inkomst, som erhållits vid upplåtelse av rörelse, har föran­

lett erinringar i några yttranden. Det som närmast ingett betänkligheter är

att i dylika fall rätt till särskild skatteberäkning enligt utredningens förslag

skall föreligga även vid den slutliga överlåtelsen av rörelsen. Sålunda anför

t. ex. länsstyrelsen i Södermanlands län.

Länsstyrelsen ifrågasätter riktigheten och lämpligheten av en sådan be­

stämmelse, då risken är stor för att den dubbla rätten till skatteberäkning i

dylika fall skall leda till missbruk. Upplåtaren av en rörelse skulle komma

i bättre ställning i beskattningshänseende än den, som blott överlåter eller

nedlägger sin rörelse, vilket kunde bidraga till att öka antalet rörelseavveck­

lingar med en upplåtelse som mellanled, vilken utveckling inte kan anses

önskvärd. Skatteberäkning synes därför böra ske blott en gång i enlighet

med de grundprinciper, som gäller i fråga om ackumulerade inkomster.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Östergötlands och

Gotlands län.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser alt det i förordningen bör anges, att

viss bevisning kräves som klarlägger att upplåtelsen utgör ett led i rörel­

sens definitiva avveckling. Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om

det från principiell synpunkt finns tillräckliga skäl att medge rätt till

skatteberäkning vid upplåtelse i andra situationer än där upplåtelsen tagit

sig något mer påtagligt uttryck, t. ex. på det sättet att hela varulagret av­

yttrats. Enligt länsstyrelsen synes det i vart fall önskvärt att begreppet upp­

låtelse kunde ges en mera begränsad innebörd än som föreslagits av de sak­

kunniga. Länsstyrelsen i Örebro län anför.

Därest den skattskyldige påstår, att upplåtelsen utgör ett led i rörelsens

definitiva avveckling, torde det i praktiken bli synnerligen svårt att från

det allmännas sida motbevisa detta och ett sådant påstående från den skatt­

50

skyldiges sida torde därför ofta eller sannolikast i regel leda till att särskild

skatteberäkning för ackumulerad inkomst erhålles. Efter det beslut därom

fattats kan emellertid den skattskyldige av olika anledningar komma att

återtaga sin rörelse, varigenom grunden för skatteberäkningsbeslutet un-

danröjes.

I regel har dock remissinstanserna godtagit utredningens förslag, att rätt

till särskild skatteberäkning skall föreligga vid såväl upplåtelse- som över­

låtelsetillfället. Sålunda anför länsstyrelsen i Jämtlands län.

Onekligen kunna vissa betänkligheter anföras emot att skatteberäkning

får tillämpas vid två tillfällen i anledning av en utsträckt avveckling av rö­

relse. Detta till trots synes det emellertid stå i överensstämmelse med be­

stämmelsernas syfte att tillåta en sådan anordning. Såsom utredningen

framhållit torde i flertalet fall den slutliga avvecklingsåtgärden inte ha så

stor ekonomisk betydelse i jämförelse med den inledande försäljningen av

varulagret. I många fall kan på grund av den föreslagna spärregeln den

slutliga avvecklingen antagas icke medföra inkomst av den storleksordning

att reglerna om skatteberäkning för ackumulerad inkomst då bli tillämp­

liga.

Utredningens förslag all med överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande

av rörelse likställa motsvarande åtgärder beträffande rörelsefilial

eller rörelsegren har berörts i några remissyttranden. Sålunda ifrå­

gasätter länsstyrelsen i Gotlands län om det är lämpligt att bestämmelserna

om ackumulerad inkomst får tillämpas även i fråga om filial eller rörelse­

gren. Enligt länsstyrelsen kan man, frånsett svårigheterna att utöva effek­

tiv kontroll över att inkomsterna fördelats på ett rättvisande sätt mellan

filialer och huvudrörelse, hysa farhågor för att också en riktig inkomstre­

dovisning i vissa lägen kan leda till opåkallade skattelättnader, t. ex. om

den skattskyldige driver sin rörelse med filialer som undan för undan ned­

lägges. Länsstyrelsen erkänner emellertid att det i flertalet fall kan vara

befogat att skatteberäkning för ackumulerad inkomst får tillämpas vid

nedläggande m. m. av filial eller rörelsegren och förklarar sig därför inte

vilja yrka att förslaget i denna del ändras. Länsstyrelsen tillägger att ut­

vecklingen bör följas med uppmärksamhet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att som förutsättning för sär­

skild skatteberäkning bör gälla att det finns särskild bokföring för filialen

eller rörelsegrenen. Länsstyrelsen tillägger.

Om särskild bokföring saknas, kommer som regel en beräkning av fram­

tagen dold reserv att ge ett osäkert resultat, vilket kommer att förorsaka

många skattetvister. Det föreligger stor risk för att klarhet inte kan vinnas

beträffande överföringar av exempelvis lagertillgångar mellan huvudrörel­

sen och en filial. Det torde vara betydligt lättare att komma tillrätta med

dylika problem — t. ex. vid en taxeringsrevision — om separat bokföring

finnes för filialen. En sådan bör fordras även av den anledningen, att det

utgör ett avsteg från eljest gällande huvudprincip, när man likställer över­

låtelse av filial eller rörelsegren med motsvarande avveckling av hela rö­

relsen.

Kungl. Maj.ls proposition nr 1H år 1962

51

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge

och Västmanlands län, vilka understryker kravet på separat bokföring för

den filial eller rörelsegren som avvecklas.

Länsstyrelsen i Östergötlands län betonar att det bör krävas, att försälj­

ningen omfattar en icke alltför oväsentlig del av rörelsen. Länsstyrelsen i

Skaraborgs län anser det vara tveksamt vad som enligt utredningens upp­

fattning skall betecknas som »rörelsegren». Utredningen har visserligen,

framhåller länsstyrelsen, anfört att rörelsegrenen måste vara så urskiljbar

från huvudrörelsen att rörelsegrenens bokföringsmässiga resultat skall kun­

na på ett betryggande sätt beräknas, att rörelsegrenens tillgångar skall tyd­

ligt framgå av bokföringen o. s. v. Även om de av utredningen anförda om­

ständigheterna skulle föreligga kan det emellertid, enligt länsstyrelsens me­

ning, i vissa fall uppstå tvekan om huruvida ändock en särskild rörelse-

gren föreligger. Även länsstyrelsen i Älvsborgs län berör svårigheterna att

i vissa fall utskilja en filial eller rörelsegren från huvudrörelsen. Förening­

en Auktoriserade revisorer påpekar, att »rörelsegren» i företagsekonomisk

mening icke är något entydigt begrepp.

Utredningens förslag alt som förutsättning för särskild skatteberäkning

skall gälla, att den skattskyldige icke under beskattnings å r c t

börjat ny rörelse som med hänsyn till varusortiment m. m. kan

anses utgöra en fortsättning av den tidigare rörelsen, har föranlett erinring­

ar från några remissinstansers sida.

Överståtbållarämbetet anför härom följande.

Det torde kunna ifrågasättas, om inte denna regel kan kringgås genom att

arrangera en »formell» avveckling av en rörelse på sådant sätt att man sam­

tidigt därmed gör räkenskapsavslut och sedan efter omläggning av räken­

skapsår fortsätter med en »formellt» ny rörelse, ehuru det i själva verket är

fråga om en fortsättning av den gamla rörelsen. Emellertid torde det många

gånger medföra sådana praktiska olägenheter med dylika »arrangerade»

bokföringsmässiga omställningar, att det åtminstone i en del fall kan sägas

motväga de fördelar, som man möjligen skulle kunna vinna ur progressions-

utjämningssynpunkt. Eventuellt kunde man tänka sig en föreskrift i före­

varande anvisningssynpunkt av innebörd alt endast den, som avvecklat rö­

relse och icke samma beskattningsår eller inom förslagsvis 6 månader efter

den definitiva avvecklingen av den gamla rörelsen börjat ny rörelse av sam­

ma slag, har möjlighet att få tillämpa reglerna om ackumulerad inkomst.

Även om en sådan spärregel sannolikt skulle bliva effektivare än den av ut­

redningen föreslagna, kan det dock ifrågasättas om missbruksfallen kunna

förväntas bli av sådan omfattning att dylik skärpning av spärregeln erford­

ras. Utredningen förutsätter för övrigt, att en omprövning av de nu föreslag­

na reglerna skall komma till stånd, om det i den praktiska tillämpningen

visar sig, att exempelvis den dubbla rätten till särskild skatteberäkning för

ackumulerad inkomst i alltför hög grad leder till missbruk. Det kan också

sättas i fråga, om det verkligen föreligger ett behov av alltför rigorösa spärr­

regler för just detta område med tanke på att det här endast gäller att i

vissa situationer medgiva rätt till progressionsutjåmning och att denna rätt

i och för sig icke bereder den skattskyldige någon möjlighet att undandraga

inkomst från beskattning. Ämbetet anser sig därför kunna ansluta sig till

den föreslagna utformningen av anvisningspunkten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 11

4

år 1962

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1962

Länsstyrelsen i Östergötlands län konstaterar, att avsikten med det ifråga­

varande villkoret är att förhindra att en rörelseidkare oberättigat kommer i

åtnjutande av förmånen av särskild skatteberäkning, när den nya rörelsen i

realiteten är en fortsättning av den gamla. Länsstyrelsen tillägger.

Däremot skall hinder icke möta för särskild skatteberäkning vid det för­

hållandet att den skattskyldige samma år som en rörelse avvecklas börjar

en ny rörelse, som på grund av rörelsens art icke kan anses som en fort­

sättning av den avvecklade rörelsen. Då i sistnämnda fall något samband

inte föreligger mellan rörelserna, får den tidigare rörelsen anses som av­

vecklad. Enligt länsstyrelsens mening torde emellertid stor risk föreligga

för att tolkningssvårigheter uppstå vid bedömandet, huruvida en ny likartad

rörelse föreligger eller ej, då ett flertal gränsfall kunna tänkas uppkomma.

Besvärliga skatteprocesser torde i anledning härav kunna förväntas. Till

undvikande härav vill länsstyrelsen därför förorda att, därest en rörelseid­

kare avvecklar sin rörelse och under samma beskattningsår börjar en ny

rörelse, icke i något fall skall kunna tillerkännas rätt till särskild skattebe­

räkning.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Älvsborgs län.

Länsstyrelsen i Värmlands län kommer vid sitt ställningstagande till ifrå­

gavarande villkor för särskild skatteberäkning till olika resultat beträffan­

de överlåtelse, å ena sidan, samt upplåtelse och nedläggande av rörelse, å

andra sidan. Sålunda anser länsstyrelsen att dylikt villkor icke bör uppstäl­

las då fråga är om överlåtelse av rörelse. Länsstyrelsen anför härom föl­

jande.

Något hinder mot att till ackumulerad inkomst hänföra sådana vinster,

som framtages till beskattning vid överlåtelse, av den anledningen att en lik­

nande rörelse startats under samma beskattningsår föreligger för närva­

rande icke. Utredningens förslag innebär därför en skärpning i denna del.

Det övervägande antalet ärenden, där fråga uppkommer om tillämpning

av reglerna om ackumulerad inkomst på grund av en rörelses avveckling,

torde väl liksom hittills varit fallet komma att gälla överlåtelser till utom­

stående, där överlåtaren enligt köpeavtalet förbundit sig att icke inom viss

tid starta en liknande rörelse. Normalt torde några problem härvidlag så­

lunda icke behöva uppkomma.

Skulle emellertid en ny rörelse ha påbörjats inom kort lid, uppkommer i

de enskilda fallen — därest de sakkunnigas förslag genomföres — frågan

huruvida den nya rörelsen utgör en fortsättning av den tidigare rörelsen el­

ler ej. I åtskilliga fall lär svårigheter kunna uppkomma när det gäller att

bedöma ett sådant spörsmål. Med hänsyn härtill samt då största möjliga en­

kelhet i tillämpningen bör eftersträvas, i synnerhet när det gäller den norma­

la formen av avveckling, anser sig länsstyrelsen för sin del' böra ifrågasätta,

om man bör föreskriva något förbud mot påbörjande av en ny rörelse under

samma beskattningsår vid överlåtelse.

Då fråga är om upplåtelse eller nedläggande av rörelse, har länsstyrelsen

däremot i princip ingen erinran mot de sakkunnigas förslag. I dylika fall

finns det, enligt länsstyrelsen, större anledning antaga att reserver kan över­

flyttas.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att utredningens förslag innebär en

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

53

onödigt hård fastlåsning vid begreppet »samma beskattningsår». Enligt läns­

styrelsens mening bör hänsyn tagas till omständigheterna i det enskilda fal­

let, därest det vid tiden för prövning av ett ärende rörande ackumulerad in­

komst är känt att ny rörelse av samma slag som den tidigare redan påbörjats

—- låt vara under nytt räkenskapsår — eller snart, t. ex. under taxeringsåret,

kommer att påbörjas.

Sveriges advokatsamfund anser att den föreslagna begränsningen medför

flera nackdelar och anför härom följande.

För det första leder begränsningen uppenbarligen i ett stort antal fall till

tvist mellan fiscus och skattebetalaren. Det måste nämligen framstå såsom

övervägande sannolikt att det föreslagna stadgandets tolkning kommer att

bli väsentligt olika inom de båda lägren. Därigenom åstadkommes betydande

arbetsbörda för taxeringsmyndigheterna och betydande kostnader för skatte­

betalarna. För det andra medför gränsdragningen automatiskt ojämnheter

i beskattningen. En rörelseidkare, som överlåter eller upplåter sin rörelse i

slutet av året och några månader därefter börjar ny rörelse med likartat va­

rusortiment, drabbas ej av begränsningen, medan en rörelseidkare, som

överlåter eller upplåter sin rörelse i början av ett beskattningsår och efter

betydligt längre tid startar ny rörelse, blir förhindrad att utnyttja den sär­

skilda skatteberäkningen.

Samfundet hemställer att begränsningen måtte utgå ur förslaget.

I några remissyttranden har vidare berörts utredningens förslag att, när

avvecklingen av en rörelse sträcker sig över mer än ett be­

skattningsår, skatteberäkning för ackumulerad inkomst bör få ske

endast beträffande intäkterna under ett beskattningsår i samband med ned­

läggandet och tidigast för det beskattningsår, då den väsentligaste delen av

lagret och inventarierna försålts och vid vars utgång återstående tillgångar

liksom reserverna i dessa är obetydliga. Sålunda anför länsstyrelsen i Ble­

kinge län, som anser det önskvärt att de riktlinjer utredningen angivit i be­

tänkandet för bestämmelsernas tillämpning i större utsträckning än som

skett kommer till uttryck i författningstexten, att det bl. a. vore av värde,

att i förordningen fastslås, att skatteberäkning för ackumulerad inkomst får

ske endast en gång i anledning av en och samma avveckling av en rörelse.

Sveriges advokatsamfund anser i motsats till utredningen, att skattebe­

räkning för ackumulerad inkomst skall kunna få ske vid flera olika taxe­

ringar i samband med en rörelses avveckling. Samfundet anför.

Utredningen understryker att skatteberäkning för ackumulerad inkomst

i princip bör få ske endast en gång i anledning av en och samma avveckling

av rörelsen. Med denna gränsdragning åsyftar utredningen att undvika kom­

plikationer vid den framtida beskattningen samt att förhindra »missbruk

från den skattskyldiges sida». Det första motivet synes, ehuru principiellt

riktigt, knappast kunna anses vara bärande, eftersom komplikationerna i

praktiken icke kan antagas bli av större omfattning. Vad angår missbruket

har styrelsen svårt att förstå att en rörelseidkare annat än i något enstaka

undantagsfall kan uppnå opåkallade skattefördelar genom successiv upp­

lösning av dolda reserver, varför denna grund för begränsningen icke kan

tillmätas större betydelse. Däremot torde det i praktiska livet icke vara

54

Kungi. Maj.ts proposition nr lib år 1!)62

ovanligt att en rörelseidkare på grund av ändrade konjunkturer kan tvingas

nedskära sin rörelse i sådan utsträckning att ett nedläggande kan anses på­

börjat utan att det därför framstår såsom affärsmässigt motiverat att helt

nedlägga röi’elsen förrän under ett senare år. Genom gränsdragningen

tvingar man en rörelseidkare i nyss angiven situation att antingen handla

affärsmässigt oklokt eller att påtaga sig en merbeskattning för viss del av

den vid rörelsens successiva nedläggande framkomna ackumulerade in­

komsten. Även vid avveckling av rörelse, oberoende av konjunkturläget, tor­

de konflikt kunna uppkomma mellan ett affärsmässigt riktigt förfarings­

sätt och den genom gränsdragningen åstadkomna skattemässiga effekten.

Överhuvudtaget bör enligt styrelsens åsikt skattelagstiftningen i möjligaste

mån utformas så, alt den ej ingriper i den skattskyldiges fria val av olika

affärsmässiga lösningar av en fråga. Det är principiellt fel och synnerligen

olyckligt att affärer numera så ofta måste givas en ur ren affärssynpunkt

snedvriden utformning på grund av skattehänsyn.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Hallands län.

Vad utredningen föreslagit om rätt till särskild skatteberäkning för acku­

mulerad inkomst vid avveckling av byggnadsrörelse o. d. har för­

anlett erinringar från flera remissinstansers sida. Sålunda anför länsstyrel­

sen i Södermanlands län.

Då det ofta är mycket svårt att avgöra, huruvida en utförsäljning av la­

ger och inventarier i en dylik rörelse utgör ett led i en slutlig avveckling av

rörelsen eller om det blott är fråga om ett tillfälligt nedläggande av den­

samma, måste från beskattningsmyndigheternas sida fordras en mycket

stark bevisning om att det gäller en verklig avveckling av rörelsen. Det räc­

ker inte med blott en förklaring från den skattskyldige, att han ämnar de­

finitivt nedlägga rörelsen. Enligt länsstyrelsens uppfattning kommer fram­

ställningar om skatteberäkning, när det gäller byggnadsrörelser, att förorsa­

ka komplicerade utredningar och ge upphov till utdragna skatteprocesser.

Utredningsproblemen kommer utan tvivel att medföra en väsentlig ökning

av beskattningsmyndigheternas arbetsbörda, vilket är ägnat att inge betänk­

ligheter.

Även länsstyrelsen i Älvsborys län befarar, att de föreslagna reglerna vid

avveckling av byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller annan rörelse

avseende yrkesmässig handel med fastigheter ävensom penningrörelse kan

medföra en svår arbetsbelastning för beskattningsmyndigheterna. Länssty­

relsen yttrar härom.

Om utredningens förslag i denna del genomföres, kan man förutsätta, att

åtskilliga skattskyldiga med ovan angivna verksamheter kommer att finna

det med sina intressen förenligt att få till stånd en skattemässig avveckling

av rörelserna. Även om en sådan »avskattning» ur allmän synpunkt kan te

sig önskvärd, kan man icke bortse från att den för taxeringsmyndigheter­

nas vidkommande skulle medföra en svår arbetsbelastning. Att fastställa

tillgångarnas »efter omständigheterna beräknade normala marknadsvärde»

torde i flertalet fall icke kunna ske utan långvariga skatteprocesser. Det må

i detta sammanhang erinras om de svårigheter, som redan nu föreligger, då

det gäller att bestämma förtäckt utdelning vid aktiebolags köp eller för­

säljning av fastigheter, där samma problem uppkommer. Det synes vid an­

givna förhållande ej tillrådligt att stimulera »avskattning» av här ifrågava­

55

rande rörelser genom de av utredningen föreslagna generösa reglerna för

särskild skatteberäkning. Då såsom framhållits i betänkandet den pågående

skatteflyktsutredningen behandlar frågan om obligatorisk »avskattning»,

svnes bestämmelser om särskild skatteberäkning i »avskattningsfallen» böra

anstå, tills skatteflyktsutredningens förslag behandlats.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Kalmar och Göteborgs

och Bohus län.

Länsstyrelsen i Hallands län anser alt frågan om avskattningen ännu inte

är mogen för lagstiftningsåtgärder utan bör göras till föremål för ytterligare

överväganden. Länsstyrelsen framhåller särskilt de mycket vanskliga avgö­

randen som beskattningsmyndighelen ställs inför, när det gäller alt värde­

sätta de uttagna fastigheterna. Länsstyrelsen ifrågasätter, om taxerings­

nämnd med nuvarande resurser verkligen har möjlighet att åstadkomma

en riktig och rättvis bedömning av en fastighets försäljningsvärde. Uppen­

barligen erfordras enligt länsstyrelsens mening värdering genom särskilda

sakkunniga.

Näringslivets skattedeleyation uttalar att beträffande byggnadsrörelse och

handel med värdepapper det generella kravet, att inkomst genom avyttring

eller dylikt av tillgång skall ha uppstått i samband med överlåtelse, upplå­

telse eller nedläggande av rörelse, icke är befogat. Delegationen anför.

Skatteflyktskommittén kan, såsom utredningen framhåller, förväntas

komma att förorda regler om s. k. avskattning vid överförande av tillgång

från rörelsens varulager till ägarens kapitalförvaltning. Med hänsyn till att

fråga ofta är om mycket stora värden finner vi, att sådan avskattning alltid,

d. v. s. även under rörelsens bestånd, bör föranleda rätt till särskild skatte­

beräkning. Erfarenheten ger vid handen, att betydande svårigheter mången

gång uppstår för de skattskyldiga inom framför allt byggnadsbranschen och

vi föreslår därför, att så snart särskilda regler införts för s. k. avskattning

uttryckliga bestämmelser intages i 1951 års förordning, innebärande rätt

till särskild skatteberäkning vid framtagande av reserver i fastigheter och

värdepapper. Redan nu bör emellertid förordningen så utformas, att even­

tuella anvisningar av riksskattenämnden om avskattning faller inom förord­

ningens tillämpningsområde.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen anser också — med hänsyn till

bl. a. de stora värden det är fråga om — att i förordningen redan nu bör in­

föras bestämmelser om rätt till särskild skatteberäkning vid avskattning och

att det därvid för byggnadsrörelser icke uppställes det generella kravet på

att det skall vara fråga om inkomst i samband med överlåtelse, upplåtelse

eller nedläggande av rörelse.

Lantbrukets skattedeleyation pekar på de särskilda svårigheterna för in­

nehavare av sådan tomtstyckningsrörelse, där varulagret utgör del av jord­

bruksfastighet ingående i aktiv jordbruksdrift, att få de föreslagna bestäm­

melserna om ackumulerad inkomst tillämpade. Delegationen anför följande.

Det allra vanligaste fallet av tomtstyckningsrörelse torde vara att en lant­

brukare efter hand säljer tomter från sin fastighet. Rörelsemässigheten i en

sådan verksamhet brukar inträda genom att lantbrukaren först säljer av­

styckade tomter till hugade spekulanter. Så småningom uppträder någon

tomtexploatör, vanligen kommun, som spekulant på ett större sammanhang­

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1962

56

Kangl. Maj:Is proposition nr 1H år 1962

ande område av fastigheten. Denna försäljning bedöms praktiskt taget all­

tid som yrkesmässig och den ingår följaktligen i tomtstyckningsrörelsen. En

sådan försäljning har ostridigt karaktär av ackumulerad inkomst. Emeller­

tid kan det inte sägas, att lantbrukaren i detta ögonblick avslutar sin tomt-

styckningsrörelse. Vanligen lär ytterligare tomtmark inte kunna säljas un­

der förhållandevis lång tid d. v. s. så länge kommunens förråd av tomter va­

rar. Efter en viss tidrymd kan dock ånyo en försäljning av mark aktualise­

ras, vilken med nu gällande praxis också kommer att bedömas som ingåen­

de i den förut bedrivna tomtstyckningsrörelsen. Även denna försäljning har

ackumulerad inkomsts karaktär. Inte heller nu kan lantbrukaren säga att

tomtstyckningsrörelsen därmed upphört. Det är över huvud taget inte möj­

ligt att i en tomtstyckningsrörelse av nu ifrågavarande slag, där så att säga

lagret av tomtmark inte i något ögonblick är fixerat till sin storlek i annan

mån än att hela fastigheten kan sägas utgöra varulager, anlägga den syn,

som utredningen framfört. Enligt förslaget skulle reglerna om ackumulerad

inkomst kunna tillämpas i det skisserade fallet endast om återstående del

av varulagret, som i och för sig inte kan bestämmas til] sin storlek, vore ut­

taget och beskattat. Praktiskt är detta knappast genomförbart. Det av utred­

ningen framlagda förslaget går bra att tillämpa på en tomtstyckningsrörelse

med ett givet varulager men inte på det vanligaste fallet av tomtstycknings­

rörelse, nämligen då det presumtiva varulagret utgör jordbruksfastighet.

Den sistnämnda kategorin kan enligt delegationens uppfattning inte rimli­

gen uteslutas från möjligheten att få tillämpa reglerna om ackumulerad in­

komst —■ detta i synnerhet som denna typ av tomtstyckningsrörelse inte i

övrigt har någon möjlighet till resultatuljåmning mellan beskattningsåren.

Sveriges redareförening gör följande uttalande med anledning av vad ut­

redningen anfört därom, att det kan vara en form av nedläggande av rörelse,

när en fiskare säljer sitt enda fiskefartyg utan avsikt att ersätta detta

med ett nytt och att vad som sagts om fiskefartyg i lika mån skall gälla be­

träffande innehavare av enbåtsrederier.

Uppmärksammas må, att ett partrederi med flera delägare kan äga endast

ett tartyg. Om en eller flera av sagda delägare avyttra sina andelar i farty­

get, gäller enligt praxis, att sådana delägare dels beskattas för sin vinst å

den avyttrade delen på samma sätt som om försäljningen avsett hela farty­

get dels ock äga rätt att göra avsättning till sådan fond, som ovan nämnts.

Har dylik avsättning ej gjorts eller nytt fartyg eller del däri ej inköpts och

ej heller kontrakt tecknats om nytt fartyg eller andel däri, bör i enlighet

med vad ovan nämnts om enbåts-rederi gälla, att sådant nedläggande av rö­

relsen bör medföra rätt till särskild skatteberäkning.

Utredningens förslag att utfallande försäkringsersättningar

skall behandlas på samma sätt som köpeskilling för de förlorade tillgångar­

na om dessa i stället försålts och att från investeringsfond åter­

förda belopp i vissa fall skall anses som ackumulerad inkomst har

inte föranlett erinringar från remissinstansernas sida. Kammarrätten, Sve­

riges redareförening och Svenska företagares riksförbund anser dock att

även de räntebelopp, som författningsenligt skall beräknas vid återföring

av fondmedel, bör behandlas som ackumulerad inkomst.

Utredningens förslag alt ersättning för hyresrätt och vissa ersätt­

ningar på grund av expropriation o. d. skall anses som ackumulerad

Kungl. Maj ris proposition nr tlb år 1962

57

inkomst har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Sve­

riges köpmannaförbund framhåller i fråga om denna del av förslaget.

Vad framför allt beträffar ersättning för hyresrätt och vissa skadestånd

och liknande ersättningar för inkomstbortfall, så vill förbundet erinra om

den sanering, som nu pågår i flertalet städer och som exempelvis i Stock­

holm fått en mycket betydande omfattning. Det är en ganska vanlig förete­

else, att rörelseidkare i detta sammanhang erhåller ersättningar, som enligt

hittills gällande regler beskattas mycket hårt. Det är angeläget, att en snar

ändring kommer till stånd, på sätt utredningen föreslagit.

Utredningens uttalande om i vad mån inkomst av fria yrken kan an­

ses hänförlig till ackumulerad inkomst i förordningens mening har givit an­

ledning till vissa kommentarer från remissinstansernas sida.

Riksskattenämnden uttalar att det enligt nämndens mening inte förelig­

ger något egentligt behov av att hänföra advokater, arkitekter, läkare m. fl.

under bestämmelserna i 3 § 3 mom. punkt 1) i förordningen, eftersom yr­

kesutövarna i fråga merendels kan motverka ojämnheter i inkomstredovis­

ningen genom att uttaga förskott, genom att redovisa pågående arbeten

o. s. v.

En restriktiv bedömning av de fria yrkesutövarnas rätt att få tillämpa

bestämmelserna om ackumulerad inkomst förordas av länsstyrelserna i

Uppsala, Södermanlands och Hallands län. Den sistnämnda länsstyrelsen

anför bl. a.

Något hinder för exempelvis en advokat, som under ett antal år uteslu­

tande ägnat sig åt ett enda uppdrag, att årligen i sina räkenskaper debitera

upp ett för det särskilda året beräknat arvode föreligger ej. Tvärtom kan

det ifrågasättas, om detta inte enligt gällande bokföringslag normalt bör

ske. Möjligheten att för år då större arvoden erhållits söka särskild skatte­

beräkning synes länsstyrelsen ägnad att underbygga den bland dessa yr­

kesutövare vanliga metoden att kontantmässigt redovisa sina inkomster

och utgifter.

Även länsstyrelsen i Älvsborgs län understryker att här synes vara ett

område, där en begränsning är befogad. Enligt länsstyrelsen torde denna

enklast kunna åstadkommas genom införandet av ett stadgande av inne­

börd, att förut återgivna bestämmelser ej äger tillämpning, när verksam­

heten är av sådan art eller har sådan omfattning, att bokföringsskyldighet

föreligger enligt 1929 års bokföringslag.

Däremot anser Sveriges akademikers centralorganisation i likhet med

utredningen, att det icke bör ifrågakomma att de fria yrkesutövarna ute-

slutes från rätten att få sina inkomster behandlade enligt förordningen.

Även om ackumulerade inkomster i förordningens bemärkelse för denna

kategori är ganska ovanliga, bör enligt organisationen möjligheten till den

gynnsammare skatteberäkningen kvarstå. I

I fråga om inkomster i form av r o y a 11 y yttrar kammarrätten föl­

jande.

58

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1962

Beträffande de fall då uppfinning överlåtits mot årlig royalty har redan

lt)44 års allmänna skattekommitté uttalat, att man i regel icke kunde hän­

föra sådan inkomst till ackumulerad, eftersom avtal om årlig royalty inne­

bär, att ersättningen för uppfinningen utslås på ett antal år. Kammarrät­

ten kan dock icke underlåta att framhålla att, trots avtalsenlig fördelning

av ersättningen, fall kan förekomma, då angivna princip kan synas verka

obillig. Enligt vad kammarrätten erfarit förekommer ej sällan, att royalty

i praktiken blir en engångsersättning. En uppfinning, för vilken royaltyn

skall utgöra ersättning, kan nämligen efter mycket kort tid slås ut av en

liknande förbättrad uppfinning. Kammarrätten medger, att problemet är

svårlöst, men ifrågasätter dock om icke en uppfinnare med årlig royalty

bör behandlas efter samma regler som en författare eller konstnär i sådana

iall, då det kan visas, att den årliga royaltyn inom kortare tid efter överlå­

telsen kommer att avsevärt minska eller upphöra.

Med anledning av vad utredningen föreslagit beträffande royalty-inkomst

anser sig Sveriges redareförening i detta sammanhang böra beröra en fråga

av speciellt intresse för rederinäringen. Redareföreningen anför.

Om exempelvis ett rederi säljer sitt enda fartyg och i samband därmed

överlåter elt certeparti avseende en charter för en längre tid och därvid

icke blott gör en vinst å det avyttrade fartyget utan även ei-håller engångs­

ersättning för det överlåtna certepartiet, anser föreningen det vara rimligt

att icke blott den skattepliktiga vinsten å det försålda fartyget utan även

engångsersättningen för certepartiet får omfattas av rätten till skattebe­

räkning för ackumulerad inkomst. Detta bör helt naturligt gälla om rö­

relsen därefter nedlagts. För det fall att kontrakt tecknas om ett nytt far­

tyg, under vilken tid rederiet i avsaknad av fartyg ej driver någon rörelse,

bör rederiet äga rätt till sådan skatteberäkning för engångsersättning för

det avyttrade certepartiet. 1 nyssnämnda fall kan nämligen, om enbåts-rede-

riet bedrives såsom partrederi och detta äges av flera fysiska personer, dessa

komma att drabbas av en orimligt hög progressiv beskattning av en en­

gångsersättning, som i realiteten hänför sig till inkomst för flera år. En

särskild bestämmelse härom bör införas i förordningen eller i varje fall -—

vilket måhända är att föredraga — klargöras genom ett uttalande i mo­

liven.

i ett fåtal remissyttranden hemställes, såvitt angår inkomst av rörelse,

att bestämmelserna skall tillämpas beträffande ytterligare inkom s-

t e r, vilka inte kommit att omfattas av utredningens förslag.

Till dessa inkomster hör betalning av utestående fordringar. Därom an­

för Sveriges redareförening följande.

Beträffande nedskrivning av utestående fordringar har utredningen an-

lört, att enligt rådande rättsuppfattning avdrag i princip medgives för ned­

skrivning av fordringar endast i sådana fall, då förlusten är så gott som

konstaterad eller i vart fall sannolik. Normalt anser utredningen, att man

icke har anledning räkna med att återföringen av belopp, som avser tidigare

nedskrivna utestående fordringar sker i sådan omfattning, att ett verkligt

behov av rätt till skatteberäkning för ackumulerad inkomst föreligger. För­

eningen kan ej biträda denna uppfattning. De återvunna beloppen av ned­

skrivna fordringar kunna nämligen ofta vara så stora, att en beskattning

därav på en gång kan komma att medföra en väsentlig skärpt progressiv be­

skattning för den skattskyldige. Vid detta förhållande anser föreningen det

Kungl. Maj.ts proposition nr 11A år 1962

59

vara fullt befogat att vid en avveckling av rörelsen jämväl återvunna be­

lopp av tidigare nedskrivna utestående fordringar omfattas av skatteberäk­

ningen för ackumulerad inkomst. En uttrycklig bestämmelse härom bör in­

föras i förordningen.

Sveriges hantverks- och industriorganisation fäster uppmärksamheten på

i arrendesammanhang utgående ersättning, som utgör inkomst av rörelse.

Organisationen åberopar ett inträffat fall och anför.

I ifrågavarande fall hade den skattskyldige, som bedrev handelsträd-

gårdsrörelse redovisad på rörelsebilagan, arrenderat mark, byggnader och

vissa inventarier av jordägaren. Av åldersskäl och andra orsaker avveckla­

des rörelsen vid arrendetidens utgång. I samband med avträdessynen tiller­

kändes arrendatorn en större gottgörelse bl. a. för under flera år nedlagda

förbättrings- och reparationskostnader på jordägarens mark och byggna­

der. Förordningen om ackumulerad inkomst kunde icke tillämpas i detta

fall, vilket för arrendatorn-rörelseidkaren medförde att större delen av det

för ålderdomen avsedda kapitalet togs i anspråk för att gälda skatten. Ve­

derbörande, som avvecklade rörelsen bl. a. på grund av sin höga ålder, hade

icke räknat med dessa ogynnsamma skattekonsekvenser, vilka försatte ho­

nom i en svår situation.

Enligt organisationens mening torde detta fall belysa behovet av att reg­

ierna om ackumulerad inkomst utsträckes till att omfatta även i rörelse ut­

gående arrendeersättningar.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen erinrar om en intäktsform, som

enligt föreningen är alltmer förekommande i stadsområden med nya bygg­

nader i anslutning till äldre bebyggelse. Föreningen anför.

För skador, som uppstått å grannfastighet exempelvis i samband med

sprängningsarbeten o. dyl. kan sålunda komma att utgå väsentliga ersätt­

ningsbelopp för reparation av dessa skador. Ifrågavarande ersättningar ut­

betalas vanligen först när den nya fastigheten är helt färdigställd och redo­

visas därvid av ägaren till den skadade fastigheten som intäkt. Den pro­

gressiva inkomstskatten föranleder i dylika sammanhang oftast stora olä­

genheter för fastighetsägaren på grund av att han i regel ej har möjlighet

att under samma beskattningsår kvitta det erhållna ersättningsbeloppet mot

utgifter för reparationer av skadorna. Vi får därför föreslå att i förord­

ningen införes regler, som anger att densamma må vara tillämplig vid dy­

lika ersättningar och att inkomsten ifråga må fördelas på det antal år, un­

der vilka uppförandet av den nya fastigheten pågått.

Inkomst av jordbruksfastighet

Remissinstanserna har i regel tillstyrkt eller lämnat utan erinran utred­

ningens förslag att även beträffande inkomstslaget jordbruksfastighet göra

förordningen om ackumulerad inkomst tillämplig endast å vissa i förord­

ningen särskilt uppräknade slag av inkomster. En annan uppfattning har

dock, som redan nämnts, uttalats av lantbrukets skattedelegation.

Frågan om i vilken omfattning skogs inkomster i allmänhet bör kun­

na vara hänförliga till ackumulerad inkomst i förordningens mening har be­

rörts i några yttranden.

GO

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1962

Kammarrätten gör härom följande uttalande.

Enligt kammarrättens mening kunna skäl anföras för att förordningen

göres tillämplig å ackumulerade skogsinkomster över huvud taget. Det synes

vara förhållandevis vanligt, att uttagen av skogstillväxten icke sker årligen

utan av arbetstekniska och andra skäl koncentreras till större avverkningar

med flera års mellanrum. Av skäl som utredningen redovisat torde det dock

vara välbetänkt att härvidlag gå fram successivt och tillsvidare begränsa för­

ordningens tillämpning till sådana fall, då jämväl marken avyttrats eller då

avverkningar föranletts av storm- och brandskador.

Länsstyrelsen i Goitancls län anlägger liknande synpunkter och erinrar

om att en skattskyldig, som avverkar flera års tillväxt för att skaffa medel

till en större investering å fastigheten i form av nybyggnad eller dylikt, icke

är betjänt av möjligheten att insätta skogslikviden å skogskonto. Man kan

därför, yttrar länsstyrelsen, säga att möjligheten till begagnande av skogs­

konto icke kompenserar den bristande rätten till särskild skatteberäkning

för ackumulerad inkomst. Länsstyrelsen delar dock utredningens uppfatt­

ning att en tillämpning av reglerna om särskild skatteberäkning skulle föra

med sig en hel del tekniska och andra svårigheter. Länsstyrelsen säger sig

därför inte ha något särskilt yrkande i frågan.

Länsstyrelsen i Kronobergs län instämmer helt med utredningens upp­

fattning att inkomst av skogsbruk under tiden för innehavet av en fastighet

icke för den som deklarerar enligt kontantprincipen skall få medföra rätt

till skatteberäkning för ackumulerad inkomst med hänsyn till de stora möj­

ligheter till skatteutjämning som skapats genom skogskontolagstiftningen»

En motsatt uppfattning deklareras, som nämnts, av lantbrukets skattcde-

legation. Delegationen anför.

Utredningen har enligt delegationens uppfattning bortsett från att ett ra­

tionellt skogsbruk på framför allt de mindre enheterna ofta innebär att

skogsuttagen sker punktvis omfattande flera års tillväxt. För den som då

driver avverkningen i egen regi och tillämpar bokföringsmässig redovisning

kan uppkomma situationer då skogskontoinsättning inte är möjlig. Likvid

har inte erhållits men intäkten beskattas. Även vid tillämpning av kontant­

principen kan likviditetssvårigheter medföra skogsuttag utan att skogskon­

toinsättning kan göras. Likviden kanske måste användas för annat ändamål

t. ex. för nybyggnad, grundförbättring samt för nyuppsättning av djur och

inventarier. Utredningens motivering för att inte utsträcka bestämmelserna

om ackumulerad inkomst att omfatta skogsintäkter i allmänhet är enligt

delegationens uppfattning inte bärande.

Sveriges skogsägareförbund finner däremot utredningens förslag, vad be­

träffar skogsinkomsterna och vissa engångsersättningar, till alla delar val

grundade och förordar att de lagfästes. I

I övrigt har i remissyttrandena erinringar gjorts endast beträffande vissa

av de skogsintäkter som omfattas av utredningens förslag.

Sålunda har riksskattenämnden och några andra instanser hänvisat till

riksskattenämndens förhandsbesked den 15 december 1960, som återgivits

i nämndens meddelanden Serie 1 1961 nr 3:4. Enligt detta förhandsbesked

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

61

liar nämnden ansett ersättning för brandskada å växande skog

likställd med sådan intäkt av skogsbruk som avses i skogskontoförordning­

en. I de ifrågavarande yttrandena (riksskattenämnden, länsstyrelserna i Got­

lands, Hallands och Jämtlands län) framhålles att skogsägaren genom att

påkalla avdrag för dylik insättning har möjlighet att i skälig utsträckning

förskjuta beskattningen av uppkommen ersättning till senare år.

Kammarrätten, som likaledes erinrar om nyssnämnda förhandsbesked,

förordar för sin del att — oavsett hur skogskontolagstiftningen härvidlag

bör tolkas — möjligheten till särskild skatteberäkning för brandskadeersätt­

ning för skog ändock bör införas. Det kan tänkas fall, framhåller kammar­

rätten, där den skattskyldige är i behov att tillgodogöra sig hela ersättningen

på en gång, och det förefaller enligt kammarrätten skäligt, att den skattskyl­

dige i ett sådant läge har möjlighet att omedelbart få sin skattefråga löst

på ett rimligt sätt.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser, alt den av utredningen föreslag­

na bestämmelsen angående brandskadeersättningar bör utgå och föreslår

att tillämplighetsområdet för förordningen om skogskonto i stället utsträc-

kes till att omfatta del av intäkt genom ifrågavarande skadeersättning, för­

slagsvis 80 % av den å beskattningsåret belöpande delen härav. En sådan

möjlighet kan enligt länsstyrelsen tänkas bereda skattskyldig större för­

delar samtidigt som man får mer enhetliga bestämmelser och vinner en be­

gränsning av de arbetskrävande fallen av ackumulerad inkomstberäkning.

Jämväl lantbrukets skattedelegation har åberopat riksskattenämndens

ifrågavarande förhandsbesked, som avsåg markägare i Hallands län, vilka

berördes av den stora s. k. Tönnersjöbranden. Med anknytning till detta

förhandsbesked har delegationen närmare utvecklat sina synpunkter i äm­

net och framför därvid önskemål om bl. a. inrättande av en brand- och storm­

skadefond. Delegationen anför följande.

För att belysa verkningarna för skogsägare, som drabbas av skogsbrand,

vill delegationen redovisa ett praktiskt fall nämligen den ovannämnda Tön­

nersjöbranden. Branden inträffade år 1960 i samband med militär skjutöv­

ning på Tönnersjöhedens bombfält. Branden fick en kalastrofartad omfatt­

ning och kom att beröra marker inom Eldsberga, Veinge och Simlångsdalens

kommuner. Kronan blev ersättningsskyldig för uppkomna skador. Branden

berörde 23 enskilda skogsägare, en bysamfällighet och Hallands läns lands­

tings skogar omfattande sammanlagt cirka 1 000 har mark, varav cirka 600

har produktiv skogsmark. Ersättningarna till 23 markägare uppgick till

1 122 000 kronor, varav större delen avsåg ersättning för förtidig avverkning

och för teknisk skada. För flertalet markägare uppgick ersättningarna till

betydande belopp. Det högsta beloppet utgjorde 173 000 kronor. På flera av

fastigheterna härjades praktiskt taget all produktiv skogsmark av eld med

den följd att någon avkastning av skogsmarken i stort sett inte kan påräk­

nas under en period av 30—40 år. Intäkterna av avverkad, brandskadad skog

har därutöver uppgått til] cirka 500 000 kronor. Denna avverkning har fått

bedrivas skyndsamt. De skattemässiga verkningarna för markägarna har i

viss mån lindrats av att enligt riksskattenämndens förhandsbesked rätt till

avsättning å skogskonto förelåg. Effekten härav hade emellertid varit helt

otillräcklig, om inte samtidigt kostnaderna för återplantering varit så bety­

62

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1962

dande, att nettointäkterna därefter inte blev orimligt höga. Därest bestäm­

melserna om ackumulerad inkomst varit tillämpliga, hade de skattemässiga

verkningarna inte kunnat på ett tillfredsställande sätt elimineras den vä­

gen. Den framkomna intäkten fördelad på högst 10 år hade då sammanräk­

nats med de gångna årens inkomster, vilket inte skulle ha givit ett tillfreds­

ställande resultat med hänsyn till att berörda markägare i stort sett inte

kan påräkna någon som helst skogsinkomst under 30—40 år framåt i tiden.

Jordbruket är i de aktuella fallen dessutom av sådan beskaffenhet, att det

praktiskt taget inte ger någon nettoinkomst. Skogskontoinsättning leder allt­

så i ett sådant fall till bättre resultat än vad en tillämpning av reglerna om

ackumulerad inkomst skulle ha gjort.

Emellertid är, framhåller delegationen, inte heller skogskontoinsättning

tillräcklig i sådana fall, eftersom dels insättningen får utgöra blott 60 pro­

cent av intäkten dels medlen å skogskonto får innestå högst 10 år medan den

aktuella intäkten i de flesta fall skall täcka ungefär 30 å 40 års inkomst­

bortfall. Delegationen föreslår därför inrättande av en brand- och stormska­

defond för skog av likartad beskaffenhet som de s. k. eldsvådefonderna. Av­

sättning till sådan brand- och stormskadefond bör, enligt delegationen, få

göras med hela det uppburna försäkringsbeloppet liksom också med den

likvid, som avser avverkad brandskadad skog. Även likvid för stormfälld

skog bör, framhålles vidare, få behandlas på motsvarande sätt. Delegationen

hemställer, att möjlighet till avsättning till brand- och stormskadefond till­

skapas. Delegationen tillägger.

Vad nu anförts om inrättande av brand- och stormskadefond för skog ute­

sluter inte att det även i dessa fall behövs bestämmelser om skatteberäkning

för ackumulerad inkomst. Särskild skatteberäkning skall självfallet dock inte

få tillämpas samtidigt med fondavsättning. Det kan nämligen bli så, att, om

en av skogsbrand drabbad fastighet är belastad med större lån, dessa måste

inbetalas sedan värdet å fastigheten starkt nedgått. Ett dylikt fall inträffade

i samband med Tönnersjöbranden. En sådan skogsägare kan inte åstadkom­

ma resultatutjämning med den föreslagna rätten till fondavsättning. Skat­

teberäkning för ackumulerad inkomst skulle i vart fall åstadkomma en viss

skattelindring.

Kammarrätten tar upp frågan om behandlingen av inkomster som har

samband med stormfällningar och liknande avverk ning-

a r. Därvid erinrar kammarrätten om att utredningen föreslagit rätt till

särskild skatteberäkning för den del av köpeskillingen som kvarstår ogulden

vid beskattningsårets utgång. I fortsättningen anför kammarrätten.

Denna rätt är givetvis — såsom i författningstexten anges — aktuell alle­

nast beträffande skogsägare, som deklarerar sin inkomst enligt bokförings-

mässiga grunder. Skälen till att en allmän rätt till skattelindring ej föresla­

gits i förevarande fall är, att den skattskyldige i regel har möjlighet att insät­

ta medel å skogskonto eller — i fråga om den kontantredovisande — genom

överenskommelse med köparen kan fördela likviden på flera år. Kammar­

rätten är av skäl som anförts beträffande brandskadeersättning av den åsik­

ten att en generell rätt till särskild skatteberäkning bör införas även i före­

varande fall. Det är även här fråga om förhållanden, varöver den skattskyl­

dige ej kunnat råda, och som kan föranleda till att han behöver disponera

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

63

hela köpeskillingen på en gång. Även om så ej skulle vara fallet synes det

rimligt, att den skattskyldige vid en dylik opåräknad skatteökning får möj­

lighet till en definitiv reglering av skatten för inkomsten.

Även lantbrukets skattedelegation understryker angelägenheten av en så­

dan lösning och framhåller under hänvisning till vad utredningen anfört

rörande den kontantmässigt redovisande lantbrukarens möjlighet till resul­

tatutjämning genom skogskontoinsättning och genom förskjutning av lik­

vid följande.

De praktiska konsekvenserna av sistnämnda sätt att resultatutjämna fick

många av skogsägarna i mellersta Sverige erfara i samband med den om­

fattande stormfällningen år 1954. Likviderna försköts, många köpare blev

insolventa och en del skogsägare fick över huvud taget inte någon likvid.

Metoden att förskjuta likvid är således ur ekonomisk synpunkt ofta inte att

rekommendera. Vid omfattande stormfällning kan dessutom inträffa, att fas­

tighetens värde nedgår så mycket, att långivarna kräver inbetalning helt el­

ler delvis av de lån, som belastar fastigheten. I ett sådant läge kan också

skogskontoinsättning helt eller delvis omöjliggöras. En stormfällning kan

innebära, att åtskilliga års tillväxt, kanske i vissa fall mer än 10 års, måste

uttagas. Verkningarna kan alltså bli av samma omfattning som vid skogs­

brand. Delegationen får därför i detta avseende hänvisa till vad den kom­

mer att anföra i avsnittet om brandskadeersättningar för skog o. d. Det

framlagda förslaget angående stormfällningar och liknande avverkningar är

emellertid otillräckligt för skogsägare, som tillämpar kontantprincipen.

Delegationens önskemål om införande av brand- och stormskadefonder

har tidigare redovisats.

Länsstyrelsen i Södermanlands län däremot anser — beträffande utred­

ningens förslag om rätt för skogsägare med bokföringsmässig inkomstredo­

visning att tillämpa bestämmelserna om ackumulerad inkomst i samband

med stormfällningar o. d. — det knappast motiverat med skatteberäkning i

dylika fall, då berörda skattskyldiga har tillräckliga möjligheter till skatte-

lindring på annan väg, bl. a. genom avsättning till skogskonto. I

I några remissyttranden förordas vissa utvidgningar av bestämmelsernas

tillämpningsområde, såvitt avser inkomst av jordbruksfastighet, utöver vad

utredningen föreslagit.

Kammarrätten, riksskattenämnden och länsstyrelserna i Kronobergs, Hal­

lands, Kopparbergs och Jämtlands län ifrågasätter om inte skatteberäkning

för ackumulerad inkomst bör få ske beträffande medel som varit insatta å

skogskonto och som återföres till beskattning hos den skattskyldige i

samband med överlåtelse av hans jordbruksfastighet eller i samband med

skifte av dödsbo efter honom. Man har därvid åberopat att i dylika fall sam­

ma skäl till skatteutjämning föreligger som beträffande belopp, vilka ålerfö-

res till beskattning från de särskilda investeringsfonderna i samband med

överlåtelse m. m. av förvärvskällan.

önskemålet att från skogskonto återförda medel skall kunna behandlas

såsom ackumulerad inkomst delas även av näringslivets och lantbrukets

skattcdelegationer samt av Sveriges skogsägareförbund.

■64

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1962

Näringsliuets skattedelegation anser att med de i 3 § 2 mom. 5 punkten i

utredningens förslag behandlade expropriationsfallen bör jämställas en av

markägare verkställd avverkning som framtvingas vid vattenuppdämning

eller framdragande av ledning.

Beträffande skadestånd m. m. på grund av inkomstbortfall till

följd av skador å fastigheten, föranledda av industriell eller därmed jämför­

lig verksamhet, varom utredningen föreslagit en bestämmelse i 3 § 2 mom.

punkt 5, anmärker länsstyrelsen i Hallands län följande.

Vid vissa anläggningsarbeten t. ex. större torrläggningsföretag eller an­

läggning av motorvägar, förekommer ett visst intrång utan att den fastighet,

som lider intrånget egentligen skadas. Intrånget kan bestå däri, att under

själva anläggningstiden schaktmassor uppläggas på fastigheten, vilka bort­

tagas, då anläggningen färdigställts. Fastigheten skadas egentligen inte, men

vissa delar av den kan, om det gäller en större anläggning, under ett antal

år bli obrukbara. Det kan ifrågasättas om bestämmelsen kan tillämpas på

sådana fall. Möjligen bör den därför utvidgas till att avse inkomstbortfall

till följd av skador och intrång på fastigheten etc.

Lantbrukets skattedelegation framhåller att utredningens förslag, att

brandskadeersättningar för andra jordbrukstillgångar än skog

i vissa fall skall behandlas såsom ackumulerad inkomst hos lantbrukare

med bokföringsmässig redovisning, enligt delegationens uppfattning är till­

fredsställande i synnerhet med hänsyn till att denna kategori av lantbrukare

också har möjlighet att uppskjuta beskattning av utfallande försäkringser­

sättningar genom avdrag för avsättning till de s. k. eldsvådefonderna. Dele­

gationen anför i fortsättningen.

Däremot har utredningen inte funnit skäl att i något fall behandla utfal­

lande försäkringsersättningar för inventarier och omsättningstillgångar hos

lantbrukare med kontantmässig redovisning såsom ackumulerad inkomst.

Det förhåller sig emellertid så att även vid redovisning enligt kontantprin-

cipen försäkringsersättningar för t. ex. lager av produkter, göddjursbesätt-

ning och i vissa fall även för svinbesättning utgör ackumulerad inkomst.

Inte sällan kan ersättningarna uppgå till betydande belopp. Lantbrukaren

har i dylika fall inte möjlighet att förskjuta inkomsten. Liknande fall torde

kunna uppkomma också för inventarier och för djurbesättning av anlägg­

ningstillgångs karaktär, om ersättningen endast avser så stor del av inven-

tariebeståndet eller besättningen att den blir att hänföra till löpande försälj­

ning. Det är inte rimligt, att dylika ackumulerade inkomster hos lantbruka­

re med kontantmässig redovisning inte skall kunna bli föremål för särskild

skatteberäkning.

Även eljest kan enligt delegationen ackumulerade inkomster uppkomma

vid tillämpning av kontantprincipen i samband med övergång till kreaturs-

löst jordbruk eller vid upphörande av jordbruksdriften. Härom anför dele­

gationen.

I detta sammanhang bör också enligt delegationens mening beaktas att

praxis numera skärpts väsentligt i jämförelse med vad som gällde vid ti­

den för införandet av de nuvarande bestämmelserna om ackumulerad in­

komst framför allt vid utförsäljning av kreatursbesättning i samband med

65

övergång till kreaturslös drift, vid övergång från blandad slakt- och in.jölk-

dj ursbesättning till ren slaktdj ursbesättning och vid upphörande av jord­

bruksdrift, Även utförsäljning av lager av produkter i samband med upp­

hörande av jordbruk medför ofta ackumulerade inkomster. Samtliga dessa

fall av ackumulerad inkomst bör enligt delegationens uppfattning regleras.

Även länsstyrelsen i Gotlands län erinrar om den under senare år i praxis

ändrade bedömningen av vad som vid utförsäljning av husdjur är att hän­

föra till realisation respektive löpande försäljning och tillägger.

Vid total utförsäljning av större nötkreaturs- och svinbesättningar i så­

dan verksamhet som avser uppfödning för försäljning kan de intäkter, som

på en gång bli tagna till beskattning uppgå till mycket stora belopp. Det

kan sålunda numera vid kontantmässig redovisning av inkomst av jord­

bruksfastighet förekomma fall då en skatteberäkning för ackumulerad in­

komst förefaller lika berättigad som vid redovisning enligt bokföringsmäs-

siga grunder. Länsstyrelsen anser därför att det kan finnas skäl överväga

aU göra reglerna om ackumulerad inkomst tillämpliga å ovan angiven in­

täkt av försäljning av hel kreatursbesättning vid kontantmässig redovis­

ning. Antalet fall då skatteberäkning för ackumulerad inkomst kan till-

lämpas kommer visserligen att öka, men detta bör icke hindra en reform

som i och för sig synes påkallad.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför liknande synpunkter och yttrar bl. a.

Därest exempelvis en jordbrukare till följd av brand nödgas avyttra krea­

tur i väsentlig omfattning och därjämte uppbär skattepliktiga brandskade-

ersätlningar för kreatur, foder och spannmål, kan den situation uppkomma

att han på grund av omständigheterna icke kan företaga ersättningsanskaff­

ning samma beskattningsår. Det synes därvid stå i bättre överensstämmelse

med syftet med hithörande bestämmelser att han skulle äga rätt till nu av­

sedd skatteberäkning. Länsstyrelsen anser sålunda att även i fråga om jord­

bruk med kontantmässig redovisning för nu avsedda typfall möjlighet till

skatteberäkning för ackumulerad inkomst bör införas.

Lantbrukets skattedelegation erinrar om att utredningen för inkomstsla­

get rörelse föreslagit särskilda bestämmelser vid överlåtelse m. m.

av filial eller rörelsegren. Utredningen har däremot, fortsätter delega­

tionen, inte beaktat att motsvarande läge kan uppkomma i inkomstslaget

jordbruksfastighet. Om två jordbruksfastigheter drives i sambruk utgör de

en förvärvskälla. Om nu den ena fastigheten avyttras eller utarrenderas

eller om arrende upphör, föreligger, enligt delegationen, samma läge som i

rörelse. I samtliga de fall, då skatteberäkning för ackumulerad inkomst

skulle kunna ifrågakomma om hela förvärvskällan avyttrades, bör, fram-

hålles i yttrandet, rimligen också motsvarande beräkning kunna tillämpas

om en av jordbruksfastigheterna i förvärvskällan avyttras. Delegationen an­

ser att en sådan regel bör införas.

Övriga inkomstslag

Vad utredningen anfört i fråga om ackumulerad inkomst hänförlig till

övriga inkomstslag har berörts endast i ett fåtal yttranden.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 114

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1962

66

Landsorganisationen hänvisar beträffande ackumulerad inkomst som

härrör från ackordöverskott och förskott därå till ett särskilt yttrande av

Svenska byggnadsarbetareförbundet. I detta yttrande påtalas svårigheterna

för byggnadsarbetarna aLt få bestämmelserna om ackumulerade inkomster

tillämpade. Förbundet anser bl. a. att arbetsgivarbyte inte skall anses som

ett avbrott i den kontinuerliga verksamheten och därigenom påverka rätten

till särskild skatteberäkning.

Tjänstemännens centralorganisation anför beträffande reservofficerares

tjänstgöringspreinicr följande.

Enligt beslut av 1960 års riksdag — prop. 109 år 1960 — slopades syste­

met med reservpensioner för reservofficerare och ersattes med ett system

med premier, vilka efter fullgjord tjänstgöringsperiod i reserv skall utgå

med belopp motsvarande fyra månadslöner i viss löneklass. Ett likartat

system har sedermera föreslagits även för övriga befälskategorier i en inom

försvarsdepartementet i juni 1961 upprättad promemoria med förslag till

tjänstgöringsperioder samt avgångspremier för reservpersonal inom krigs­

makten. TCO utgår ifrån att sådana premier kommer att falla under bestäm­

melserna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst i likhet

med exempelvis vad utredningen framhållit beträffande fältflygares ersätt­

ningar.

Även Sveriges akademikers centralorganisation berör detta spörsmål.

Föreningen Auktoriserade revisorer påtalar att i fråga om ackumulerad

inkomst i samband med inkomst av tjänst föreligger ett förhållande, som

direkt sammanhänger med frågan om den progressiva beskattningen av rö-

relseidkares inkomster. Föreningen anför.

Många enmansföretag förekommer i aktiebolagsform och rörelsens över­

skott tillföres ofta företagaren (aktieägaren) som lön. Aktiebolaget är i

detta tall enbart en juridisk form, vald för att begränsa företagarens eko­

nomiska ansvar till det i bolaget insatta kapitalet. Enligt nu gällande skat­

tepraxis är löneuttag oavsett storleken från en företagares sida avdragsgilla

i rörelsedrivande aktiebolag. Sådana realisationsvinster, som i fråga om

inkomst av rörelse skulle anses vara ackumulerad inkomst kunna ingå i

företagarens lönebelopp, men lagförslaget synes ej medföra någon möjlig­

het att få motsvarande del av löneinkomsten behandlad som ackumulerad

inkomst. Det kan dock ifrågasättas, om icke inkomst av tjänst borde be­

skattas analogt med inkomst av rörelse till den del den uppenbarligen in­

nehåller sådana realisationsvinster, som i denna inkomstkälla skulle behand­

las såsom ackumulerad inkomst. I vart fall borde detta gälla, när företa­

garen regelmässigt uttagit överskott å aktiebolagets rörelse såsom lön.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1962

Beträffande inkomst av kapital framhåller näringslivets skattedelegation

att utredningen uppmärksammat det fall när en ekonomisk förening likvi­

deras och delägarna har att upptaga erhållna vinstmedel såsom inkomst av

kapital. Enligt delegationens mening bör sådan kapitalinkomst vara att hän­

föra till ackumulerad inkomst

i

förordningens mening

såvida föreningen

bestått längre tid än två år och delägaren vid likvidationstillfället varit in­

nehavare av sin andel minst två år. Är dessa förutsättningar uppfyllda bör

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1962

67

enligt delegationen något ytterligare krav på bevisning om inkomstens acku­

mulerade natur ej krävas.

Lantbrukets skattedelegation yttrar.

I de flesta fall utgör utskiftat belopp utöver inbetald insats vinstmedel,

som under flera år sparats ihop i föreningen. Karaktären av ackumulerad

inkomst är enligt delegationens uppfattning i flertalet fall helt klar. För

mottagaren av beloppet kan skattekonsekvenserna bli alltför betungande,

om inkomsten av formella skäl inte skulle anses som ackumulerad. Med

hänsyn till att tveksamhet råder på denna punkt vore det enligt delegatio­

nens mening önskvärt med ett klarläggande uttalande av departements­

chefen.

Riksskattenämnden konstaterar att utredningen anfört att vinstmedel

som utskiftas vid likvidation av ekonomisk förening i vissa fall kan hän­

föras till ackumulerad inkomst för delägarna. Riksskattenämnden finner

det önskvärt att genom uttalande i propositionen klarlägges om detta skall

gälla även vinst, som uppkommer vid försäljning av tillgångar i anslutning

till likvidationen, eller om fråga måste vara om tidigare öppet redovisade

vinstmedel.

Departementschefen

Principen om beskattningsårets slutenhet är alltjämt grundläggande för

våra skattelagar. Betydande avsteg från denna princip har dock gjorts un­

der de senaste femton åren. Jag syftar här på förordningarna om ackumu­

lerad inkomst, om skogskonto och om förlustutjämning. Även införandet

av liberala avskrivnings- och värderingsregler liksom lagstiftningen om

investeringsfonder kan sägas utgöra ett avsteg från principen om beskatt­

ningsårets slutenhet men syftet med dessa bestämmelser har dock i och

för sig inte varit att bryta denna princip även om bestämmelserna i bety­

dande utsträckning kunnat utnyttjas för resultatutjämning mellan olika år.

Genom lagstiftningen om förlustutjämning, varigenom rätt införts att

kvitta förlust ett år mot överskott ett senare år, har de särskilt påtagliga

nackdelarna av beskattningsårets slutenhet undanröjts. Vidare får de mest

aktuella spörsmålen om den progressiva beskattningens verkningar anses åt­

minstone provisoriskt lösta genom lagstiftningen om ackumulerad inkomst

och lagstiftningen om skogskonto. Givetvis har man genom dessa lagstift­

ningsåtgärder inte löst alla de problem, som har samband med beskattning­

en av inkomster som varierar starkt mellan olika år. Frågan om en mera

omfattande progressionsutjåmning hänger emellertid samman med den över­

syn av hela vårt skattesystem, som skall verkställas av allmänna skattebe-

redningen.

Den nu ifrågavarande utredningen har endast haft till uppgift att mot

bakgrund av de erfarenheter som vunnits under den tid lagstiftningen om

ackumulerad inkomst varit i kraft verkställa en översyn av bestämmelser­

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

na i densamma. Ett frångående av de allmänna principer och grunder, å

vilka de nuvarande bestämmelserna uppbyggts, har inte varit åsyftad. Ut­

redningens förslag innebär i enlighet härmed i huvudsak en utvidgning av

tillämpningsområdet inom ramen för den nuvarande lagstiftningens grun­

der såvitt angår inkomst av rörelse och inkomst av jordbruksfastighet. Lag­

stiftningen är relativt komplicerad och det är därför nödvändigt att iaktta­

ga viss försiktighet vid utvidgningen av tillämpningsområdet.

Genom lagstiftningen om ackumulerad inkomst har man åsyftat att

mildra verkningarna av den progressiva inkomstbeskattningen i de fall,

då under ett beskattningsår åtnjutits inkomst, som i verkligheten intjä­

nats eller eljest hänför sig till två eller flera år. Det är således en utjäm­

ning av inkomster som avses och frågan om utjämning av ackumulerade

avdrag kan, som utredningen framhållit, inte prövas i detta sammanhang.

Den hänger samman med den större frågan om en mera allmän progres-

sionsutjämning. Emellertid omfattar bestämmelserna inte alla slag av

ackumulerad inkomst. Av olika skäl har det ansetts nödvändigt att be­

gränsa området för lagstiftningen, såvitt gäller inkomstslagen rörelse och

jordbruksfastighet, till vissa i förordningen uppräknade slag av inkomster.

Vidare har realisationsvinst inte hänförts till ackumulerad inkomst.

De skäl som föranlett att realisationsvinster hittills inte an­

setts böra omfattas av förordningens bestämmelser kvarstår alltjämt. Dy­

lika vinster utgör ofta inte ackumulerad inkomst och det är i regel i det en­

skilda fallet förenat med avsevärda svårigheter att avgöra huruvida och i

vad mån fråga är om ackumulerad inkomst eller ej. I de fall vinsten kan

betecknas som en ren spekulationsvinst finns inte någon anledning att mild­

ra verkningarna av den progressiva beskattningen. Det kan alltså inte ifrå­

gakomma att behandla alla realisationsvinster som ackumulerad inkomst.

Inte heller kan det förhållandet att försäljningen mer eller mindre framstår

som en tvångsförsäljning i och för sig utgöra något skäl för att vinsten skall

likställas med dylik inkomst. Jag kan således i likhet med utredningen inte

tillstyrka att realisationsvinster får omfattas av förordningens bestämmel­

ser.

I fråga om inkomstslagen rörelse och j ordbruksfastighet

utgöres de vinster, som kan betecknas som ackumulerade, i stor utsträck­

ning av återvunna nedskrivningar och nedvärderingar. De liberala avskriv­

nings- och värderingsreglerna, som av de berörda skattskyldiga utnyttjas

för resultatutjämning mellan olika år, kan således sägas i sin tur skapa be­

hov av regler för resultatutjämning. Då det står i den skattskyldiges eget

skön att avgöra i vilken utsträckning han vill utnyttja de möjligheter till

skattekredit, som avskrivnings- och värderingsreglerna medger, skulle med

visst fog kunna ifrågasättas om återvunna nedskrivningar överhuvud taget

bör omfattas av förordningens bestämmelser. Jag kan i vart fall inte till­

styrka att alla vinster av ackumulerad inkomsts natur inom inkomstslagen

rörelse och jordbruksfastighet får göras till föremål för särskild skatte­

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1962

69

beräkning. Utredningen har också förordat att beträffande nämnda in­

komstslag, liksom hittills, endast vissa i förordningen särskilt angivna slag

av inkomster skall omfattas av bestämmelserna. Detta har även tillstyrkts

av så gott som samtliga remissinstanser. Det är också, som utredningen un­

derstrukit, nödvändigt att tillse att beskattningsmyndigheternas arbetsbe­

lastning inte ökas mer än som är nödvändigt.

Med det sagda har jag velat understryka, att jag inte kan tillstyrka att

t. ex. framtagande under rörelsens gång av reserver i lagret får omfattas av

förordningens bestämmelser. Gällande lagervärderingsregler medger för öv­

rigt — genom möjligheten att avsätta till lagerregleringskonto — att lager­

reserven kan bibehållas vid en tillfällig nedgång av lagret.

Beträffande inkomst av rörelse är enligt gällande förordning vinst vid

försäljning av inventarier och lager att hänföra till sådan inkomst

som omfattas av bestämmelserna, därest avyttringen har samband med över­

låtelse av rörelse. Om man anser att särskild skatteberäkning är befogad i

fråga om dylika vinster, som uppkommer vid överlåtelse av rörelse, bör, så­

som utredningen framhållit, samma skäl föreligga att medgiva särskild skat­

teberäkning även beträffande vinster av motsvarande slag vid nedläggande

och upplåtelse av rörelse. Beskattningsreglerna bör rimligtvis vara desamma

oberoende av det sätt på vilket verksamheten avvecklas. Jag kan således till­

styrka utredningens förslag i denna del.

För det fall då en rörelse först utarrenderas och därefter, vid ett

senare tillfälle, slutligt överlåtes, har utredningen föreslagit att rätt till sär­

skild skatteberäkning skall föreligga vid såväl upplåtelse- som överlåtelse­

tillfället. Några remissinstanser har befarat att denna rätt till särskild skat­

teberäkning vid två olika tillfällen i anledning av en och samma avveckling

av rörelsen skulle kunna missbrukas. Risken härför synes dock inte vara

så stor, då rätten att få åtnjuta särskild skatteberäkning vid såväl upplå­

telse- som överlåtelsetillfället i flertalet fall inte torde innebära någon större

förmån. I regel torde den största ackumulerade inkomsten uppkomma vid

upplåtelsetillfället, då varulagret försäljes. Lagret kan inte gärna utarrende­

ras. Rätt till särskild skatteberäkning bör därför föreligga vid detta tillfälle.

Då rörelsen definitivt överlåtes försäljes inventarier, i vilka några dolda re­

server av större betydelse i regel inte föreligger, samt goodwill och hyres­

rätt. Vinst vid försäljning av goodwill är redan enligt gällande bestämmel­

ser att hänföra till ackumulerad inkomst även om försäljningen inte sker

i samband med avvecklingen av rörelsen. Beträffande ersättning för hyres­

rätt föreslår utredningen samma bestämmelser som för goodwill. Även om

den ackumulerade inkomst, utöver eventuell vinst på grund av försåld good­

will och hyresrätt, som uppkommer vid överlåtelsen när denna föregåtts av

en upplåtelse av rörelsen, i regel torde vara av mindre betydelse, anser jag

dock knappast anledning föreligga att förbjuda särskild skatteberäkning

vid överlåtelsetillfället. Ett sådant undantag skulle onödigtvis komplicera

bestämmelserna. Det må dock understrykas att skatteberäkning vid upplå­

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

telsetillfället bör medgivas endast om det visas att utarrenderingen utgör ett

led i en framtida överlåtelse av rörelsen. Fråga skall vidare vara om en verk­

lig utarrendering och inte om en överlåtelse, där försäljningen av rörelsens

tillgångar av skatteskäl fördelas på ett par år.

Utredningen konstaterar att det kan synas ovisst om nuvarande bestäm­

melser om rätt till särskild skatteberäkning vid överlåtelse av rörelse skall

gälla även vid överlåtelse av rörelsefilial eller rörelsegren. Då

rätt till särskild skatteberäkning föreligger om en skattskyldig, som driver

två eller flera olika rörelser, avvecklar en av dessa, synes knappast anled­

ning föreligga att förvägra den, som avvecklar en avskilj bär filial eller rörel­

segren, sådan rätt. Det måste dock krävas, att filialen eller rörelsegrenen

framstår som en klart avskild del av rörelsen och att denna del även räken-

skapsmässigt kan särskiljas. Rörelsegren är, som Föreningen Auktoriserade

revisorer framhållit, inte något entydigt begrepp. Det synes dock knappast

böra ifrågakomma att i detta sammanhang närmare än nu sagts definiera

detta begrepp. De fall av avveckling av filial eller rörelsegren, som förekom­

mer, torde inte vara flera än att det kan överlåtas åt praxis att avgöra i vad

mån förutsättningar för särskild skatteberäkning i det enskilda fallet kan

anses föreligga. Förordningens bestämmelser kan givetvis bli tillämpliga en­

dast i sådana fall då den ackumulerade inkomsten på ett tillfredsställande

sätt kan beräknas med ledning av räkenskaperna. Om det framstår som san­

nolikt att åtgärder vidtagits i syfte att på ett obehörigt sätt utnyttja förord­

ningens bestämmelser, skall givetvis särskild skatteberäkning icke medgivas.

Utredningen har förordat att särskild skatteberäkning på grund av för­

säljning av inventarier och varor vid avveckling av rörelse skall medgivas en­

dast under förutsättning att i stort sett samtliga dylika tillgångar — från­

sett tillgångar som vid upplåtelse av rörelse utarrenderas — avyttrats vid

beskattningsårets utgång, att reserveringar av olika slag i rörelsen återförts

till beskattning samt att den skattskyldige inte samma år börjat en ny lik­

artad rörelse. De sålunda angivna villkoren anser jag mig kunna tillstyrka.

Samma regler bör även här gälla oberoende av det sätt på vilket rörelsen av­

vecklas. Bland annat av praktiska skäl bör särskild skatteberäkning vid för­

säljning av inventarier och lager medgivas endast vid ett tillfälle i sam­

band med avveckling av rörelse, frånsett det fall, då rörelsen först utarren­

deras och därefter vid ett senare tillfälle överlåtes. I normalfallet torde av­

vecklingen ske under ett och samma räkenskapsår. Att medgiva rätt till sär­

skild skatteberäkning under flera år eller införa någon form av valrätt för

den skattskyldige anser jag inte böra ifrågakomma. Om i förordningen klart

angives under vilka förutsättningar bestämmelserna blir tillämpliga, torde

det i regel inte medföra några svårigheter för den skattskyldige att verk­

ställa avvecklingen på sådant sätt att rätten till särskild skatteberäkning kan

utnyttjas. Sker avvecklingen under en följd av år kan reserverna i lager

och inventarier framtagas successivt och något behov av ytterligare resultat­

utjämning föreligger då inte.

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1962

71

Om de reserver i inventarier och lager, som framkommer vid avveckling

av en rörelse, kan användas för nedskrivning av tillgångar i annan rörelse,

som den skattskyldige redan bedriver eller som han startar i stället för den

avvecklade, föreligger i och för sig inte något skäl för särskild skatteberäk­

ning. Det kunde därför ifrågasättas att som villkor för särskild skatteberäk­

ning föreskriva att nya reserver inte skapats under beskattningsåret. En be­

stämmelse av sådan innebörd anser jag mig dock inte böra förorda. Den

skulle förmodligen föranleda svårigheter vid tillämpningen. Däremot synes

det rimligt att, på sätt utredningen föreslagit, som villkor för särskild skatte­

beräkning kräva att den skattskyldige inte redan samma år en rörelse av­

vecklas startar en ny rörelse, som kan anses utgöra en fortsättning av den

tidigare. Läget är då i princip detsamma som om någon avveckling av rö­

relsen inte hade skett. Det sagda bör gälla oberoende av på vilket sätt den

tidigare rörelsen avvecklas. En regel av denna innebörd torde inte medföra

några större tillämpningssvårigheter.

Om den nya rörelsen startas först nästa beskattningsår, kan reserverna

i den tidigare rörelsen inte överflyttas i den nya utan måste framtagas till

beskattning. Det synes därför inte föreligga tillräckliga skäl att vägra sär­

skild skatteberäkning då en rörelse avvecklas, därför att en ny liknande rö­

relse startas påföljande år.

Beträffande byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse och penning­

rörelse har utredningen föreslagit särskilda regler. Skattskyldig som driver

dylik rörelse behåller ofta vissa lagertillgångar då rörelsen avvecklas. En

byggmästare behåller t. ex. en eller flera fastigheter. Såsom utredningen

framhåller torde enligt gällande beskattningsregler möjlighet finnas för en

rörelseidkare som nu sagts att vid avvecklingen få bli beskattad för de reser­

ver som finnes i tillgångar vilka han behåller, varefter dessa tillgångar anses

ha förlorat sin karaktär av lagertillgång. Däremot torde en dylik beskattning

inte kunna framtvingas mot den skattskyldiges vilja.

Utredningen föreslår att — om en skattskyldig som nu sagts till beskatt­

ning uppgiver dolda reserver i de tillgångar han behåller vid avvecklingen

av rörelsen — även dessa framtagna reserver skall anses utgöra ackumule­

rad inkomst. En sådan bestämmelse skulle enligt utredningens mening kun­

na medverka till att byggmästare och liknande i samband med avveckling av

sin rörelse även uppger dolda reserver i kvarvarande tillgångar till beskatt­

ning. En sådan »avskattning» bör enligt utredningen även ur det allmännas

synpunkt framstå som önskvärd.

Såsom flera remissinstanser framhållit skulle emellertid en dylik avskatt­

ning skapa stora problem vid inkomsttaxeringen på grund av svårigheterna

att värdera tillgångarna. Enligt vad utredningen erfarit undersöker skatte­

flyktskommittén för närvarande möjligheterna att införa bestämmelser om

en tvångsvis avskattning av byggmästarföretag m. in. Det torde få antagas

att kommittén i samband därmed även berör värderingsfrågorna. Med hän­

syn härtill synes ställningstagandet till de av utredningen föreslagna bestäm­

melserna för byggnadsföretag, tomtstyckningsföretag och företag som dri­

72

Kungl. Maj:ts proposition nr

774

år 1962

ver penningrörelse böra anstå till dess skatteflyktskommittén framlagt sitt

förslag. Även för dylika företag bör således, i vart fall tills vidare, gälla att

särskild skatteberäkning vid avveckling av rörelsen kan ifrågakomma en­

dast om samtliga tillgångar avyttrats.

Då det gäller avveckling av byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse och

penningrörelse, har utredningen som villkor för särskild skatteberäkning fö­

reskrivit att det av omständigheterna skall framgå att den skattskyldige av­

ser att slutligt upphöra med verksamheten. Detta krav på att fråga skall

vara om ett slutligt upphörande av verksamheten hänger samman med utred­

ningens förslag att vid avveckling av dylika rörelser även reserver i kvar­

varande tillgångar skall behandlas som ackumulerad inkomst. Om utred­

ningens förslag i sistnämnda hänseende, såsom jag förordat, i vart fall

tills vidare inte genomföres, bortfaller i viss mån behovet av att uppställa

strängare krav vid avveckling av byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse och

penningrörelse än då det gäller andra rörelser. Kvar står dock att fråga skall

vara om en avveckling av den rörelse som dittills bedrivits och inte om en

inom branschen mer eller mindre normal tillfällig nedgång i verksamheten.

Om den skattskyldige har kvar arbetslokaler eller dylikt, är rörelsen i regel

inte att anse som avvecklad. Bedömningen måste dock ske från fall till fall.

Beträffande det av lantbrukets skattedelegation berörda fallet då en lant­

brukare mer eller mindre tvångsvis säljer en del av sin fastighet och därvid

beskattas för inkomst av tomtstyckningsrörelse må framhållas, att en sådan

försäljning på en gång av ett stort tomtområde ofta bör kunna anses som

försäljning i samband med avveckling av tomstyckningsrörelse. Det förut­

sattes dock att lantbrukaren kan göra sannolikt att han för de närmaste åren

inte har några planer på ytterligare tomtförsäljningar och att han inte själv

behandlar en del av sin fastighet som lager i en tomtstyckningsrörelse. Be­

dömningen måste dock även här ske från fall till fall och några generella reg­

ler kan inte angivas.

Enligt gällande bestämmelser skall särskild skatteberäkning kunna ifrå­

gakomma beträffande all ackumulerad inkomst, som uppkommit i veten­

skaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet. Vid för­

ordningens tillkomst uttalades att under dylik verksamhet ingår även advo­

katverksamhet, verksamhet som arkitekt eller andra fria yrken. I några re­

missyttranden framhålles att det kan ifrågasättas, om bestämmelserna om

ackumulerad inkomst överhuvud taget bör vara tillämpliga å dylika rörel­

ser. Såsom utredningen framhållit torde i sådana fria yrken som represente­

ras av advokater, arkitekter, ingenjörer, läkare m. fl. endast undantagsvis

uppkomma ackumulerad inkomst i förordningens mening. Drives rörelsen

med flera anställda bör särskild skatteberäkning i regel inte medgivas i stör­

re utsträckning än för andra rörelseidkare. Å andra sidan anser jag i likhet

med utredningen inte tillräcklig anledning föreligga att i författningstexten

införa en begränsning i fråga om bestämmelsernas räckvidd på denna punkt.

Det torde kunna överlåtas åt rättspraxis att liksom hittills göra gränsdrag­

ningen i det enskilda fallet.

K ungt. Maj:ts proposition nr 111 år 1962

73

Beträffande intäkt av r oy a 11 y delar jag den av kammarrätten uttalade

uppfattningen att dylik inkomst i vissa fall bör behandlas som ackumulerad

inkomst trots att avtal om årlig royalty föreligger.

Utredningen har föreslagit att utfallande försäkringsersätt­

ningar skall behandlas på samma sätt som köpeskilling för de förlorade

tillgångarna om dessa i stället försålts. Vidare har föreslagits att, vid avveck­

ling av rörelse, såsom ackumulerad inkomst skall kunna räknas dels intäkt

i form av engångsersättning vid avyttring av viss patenträtt och vid

avlösning av rätt till royalty dels intäkt genom återförd investe­

ringsfond. Utredningens förslag i dessa hänseenden, som inte föranlett

erinringar från remissinstansernas sida, kan jag tillstyrka. Beträffande det

»räntebelopp» som tillägges vid återföring av investeringfond må framhål­

las, att detta belopp inte utgör någon ränta i egentlig mening. Beloppet ti 11-

lägges som en straffpåföljd vid återföringen och bör, som utredningen före­

slagit, inte anses utgöra ackumulerad inkomst. I likhet med utredningen an­

ser jag att återvunna fordringar icke hör omfattas av bestäm­

melserna. Skattelagarna medger inte någon reservbildning i dylika tillgång­

ar och den skattemässiga återvinningen torde inte vara så stor att behov

av särskild skatteberäkning föreligger.

Förslaget att ersättning för hyresrätt bör behandlas på samma sätt

som ersättning för goodwill anser jag mig bland annat av praktiska skäl

böra tillstyrka. Inte heller vill jag motsätta mig att, i enlighet med utred­

ningens förslag, intäkt i form av engångsersättning, som erhållits på grund

av avbrottsförsäkring eller som skadestånd eller dylikt för

inkomstbortfall i rörelsen till följd av expropriation eller annat liknande

förfarande, får behandlas som ackumulerad inkomst även om det är tvek­

samt om inte tillämpningsområdet härigenom utsträckes längre än som är

lämpligt. Det gäller här en relativt komplicerad lagstiftning och det bör en­

ligt min mening inte ifrågakomma att under förordningens bestämmelser

hänföra alla de många olika slag av intäkter av ackumulerad inkomsts na­

tur som i mer eller mindre sällsynta fall kan tänkas uppkomma i en rörel­

se. Av nu anförda skäl kan jag inte tillstyrka att t. ex. sådan ersättning för

förbättrings- och reparationskostnader, som beröres i yttrandet från Sveri­

ges hantverks- och industriorganisation, och vinst vid försäljning av certe­

parti får omfattas av förordningens bestämmelser.

Med anledning av vad Sveriges redareförening anfört må framhållas att,

om delägare i partrederi överlåter sin andel i fartyget, bestämmelserna om

överlåtelse av rörelse blir tillämpliga.

Beträffande den ersättning till fastighetsägare för sprängningsskador, som

beröres i det av byggnadsentreprenörföreningen avgivna yttrandet, utgör

denna ersättning intäkt av annan fastighet och omfattas således i princip av

förordningens bestämmelser. Huruvida fråga kan vara om ackumulerad in­

komst får prövas i det enskilda fallet.

Även då det gäller inkomstslaget jordbruksfastighet är det nödvändigt att

begränsa de fall av ackumulerad inkomst som skall omfattas av förordning­

ar Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 114

74

ens bestämmelser. I fråga om inkomst av skogsbruk får behovet av

progressionsutjåmning i huvudsak anses tillgodosett genom förordningen

om skogskonto och någon valrätt för den skattskyldige att i stället tillämpa

förordningen om ackumulerad inkomst bör i princip inte införas. Undantag

härifrån synes dock höra göras för dels intäkt genom ersättning för skada

å växande skog på grund av brand eller annan därmed jämförlig av den

skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning och dels intäkt genom av­

yttring av skog och skogsprodukter, om avverkningen framtvingats på grund

av brand, stormfällning, torka, insektsskada eller dylikt eller på grund av

vattenuppdämning eller framdragande av kraftledning. Häri inbegripes även

inkomst av skog som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, om av­

yttringen framtvingats av att skogen på grund av stormfällning o. d. måste

avverkas. I »katastroffall» som nu sagts synes det skäligt att den skattskyl­

dige får möjlighet att välja mellan att göra insättning å skogskonto — i den

mån detta är möjligt — och att få intäkten behandlad som ackumulerad in­

komst. Denna valrätt synes böra finnas oberoende av om den skattskyldige

tillämpar bokföringsmässig eller kontantmässig redovisning. Vad lantbru­

kets skattedelegation föreslagit angående möjlighet för skogsägare att av­

sätta till en brand- och stormskadefond kan inte prövas på grundval av nu

föreliggande utredning.

Några remissinstanser har ansett att förordningen om ackumulerad in­

komst bör bli tillämplig då å skogskonto insatta medel tvångsvis återföres

till beskattning i samband med försäljning av fastighet och vid skifte av

dödsbo. Detta förslag kan jag inte biträda. Förordningen om skogskonto

ger skogsägaren möjlighet att uppskjuta beskattningen av skogsinkomster

viss tid men denna möjlighet till skatteuppskov bör skogsägaren i eget in­

tresse inte utnyttja i sådan utsträckning att behov av resultatutjämning

uppkommer då medlen återföres till beskattning. Vid återföring till beskatt­

ning av skogskontomedel frigöres kontanta medel till motsvarande belopp.

Då återföringen sker i samband med skifte av dödsbo kan dock vissa skäl

tala för att beskattningseffekten bör mildras. Frågan om dödsbos inkomst­

beskattning är emellertid, enligt vad jag erfarit, för närvarande föremål för

prövning inom skatteflyktskommittén. Det torde kunna antagas att kommit­

tén i samband därmed även beaktar frågan om beskattningen av från skogs­

konto återförda medel. Kommitténs förslag synes därför böra avvaktas.

I fråga om inkomst av jordbruk gäller enligt nuvarande bestämmel­

ser att intäkt vid avyttring av inventarier, varor och produkter i jordbruks­

fastighet i samband med upphörande av jordbruksdrift kan bli föremål för

särskild skatteberäkning under förutsättning att inkomsten beräknats en­

ligt bokföringsmässiga grunder. Samma gäller då hel kreatursbesättning av­

yttras utan att nyuppsättning sker under året och detta även om försäljning­

en inte har samband med upphörande av jordbruksdrift. Även i sistnämnda

fall förutsättes alltså att inkomstredovisningen skett enligt bokföringsmäs­

siga grunder. Denna inskränkning har varit avsiktlig. Motsvarande totala

utförsäljningar i jordbruk med kontantmässig redovisning ger nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr

774

år 1962

75

mestadels upphov till skattefria realisationsvinster. Emellertid kan även i

jordbruk med kontantmässig redovisning i vissa fall uppkomma betydan­

de skattepliktiga vinster vid utförsäljning av kreatursbesättning eller vid

försäljningar i samband med upphörande av jordbruksdriften. Jag vill där­

för inte motsätta mig att förordningens bestämmelser i denna del göres till­

lämpliga jämväl å skattskyldig, som tillämpar kontantmässig redovisning.

Utredningens förslag att vissa ersättningar för inkomstbortfall till följd

av skada å fastigheten skall omfattas av förordningens bestämmelser anser

jag mig, om än med viss tvekan, kunna tillstyrka. Häri bör inbegripas även

ersättning för sådant intrång å fastigheten, som avses i det av länsstyrelsen

i Hallands län avgivna yttrandet.

Vad slutligen angår det fall, då två jordbruksfastigheter drives i sambruk

och den ena fastigheten avyttras eller utarrenderas eller om arrende upp­

hör, får avyttringen av djur och döda inventarier hänförliga till sistnämnda

fastighet anses ske i samband med upphörande av jordbruksdriften på fas­

tigheten i fråga. Rätt till särskild skatteberäkning föreligger därför i prin­

cip. Det ankommer emellertid på den skattskyldige att förete utredning om

den ackumulerade inkomstens storlek.

Då det gäller övriga inkomstslag — inkomst av annan fastighet,

kapital och tjänst — är förordningens bestämmelser tillämpliga i fråga om

all inkomst av ackumulerad inkomsts natur. Huruvida särskild skatteberäk­

ning kan medgivas för viss inkomst inom dessa inkomstslag måste dock

bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. I vilka fall

t. ex. ackordsöverskott och förskott därå, som beröres i landsorganisationens

yttrande, skall anses utgöra ackumulerad inkomst kan inte generellt anges.

Helt allmänt kan sägas att om ackordsöverskottet hänför sig till en konti­

nuerlig verksamhet, som sträcker sig över ett år, ackordsöverskottet bör

anses utgöra ackumulerad inkomst även om arbetet utförts hos flera ar­

betsgivare. Enligt min mening finns här inte anledning till en restriktiv

bedömning. De premier som reservofficerare erhåller och som beröres i ytt­

randet från bl. a. tjänstemännens centralorganisation är givetvis också att

anse som ackumulerad inkomst.

Då det gäller att bedöma om lön, som uttages i ett fåmansbolag, utgör

ackumulerad inkomst måste — liksom då det gäller annan löneinkomst —•

det avgörande vara om lönen kan anses utgöra ersättning för arbete under

mer än ett år. I fråga om utdelning från ekonomisk förening i samband med

att föreningen likvideras har utredningen uttalat, att det inte bör vara ute­

slutet att dylik inkomst berättigar till särskild skatteberäkning, om det

framgår att utdelningen avser vinstmedel som under flera år ansamlats

hos föreningen. I detta uttalande anser jag mig i princip kunna instämma

och jag vill tillägga att det förhållandet att utdelningen härrör från vinster,

som framkommit hos föreningen i samband med likvidationen, i och för sig

inte böra utesluta tillämpning av förordningens bestämmelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr

774 dr

1962

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

Fördelningstiden

(1 § jämte anvisningar)

Utredningen

Utredningen erinrar om, att enligt gällande bestämmelser den ackumule­

rade inkomsten i princip skall fördelas på det antal år, till vilket den är alt

hänföra, dock högst tio år. Kan utredning inte förebringas om hur många

år inkomsten i fråga hänfört sig till, skall emellertid så anses som om in­

komsten hänfört sig till tre år. Ytterligare en presumtionsregel finns för det

fall, att en skattskyldig vid avgång från tjänst uppbär ett engångsbelopp så­

som ersättning för årlig pension. I detta och liknande fall skall fördelning

i allmänhet ske på tio år.

Enligt utredningens mening bör huvudregeln även i fortsättningen vara,

att den ackumulerade inkomsten skall fördelas på det antal år, till vilket

den är hänförlig. Likaså finns, enligt utredningen, ingen anledning att från­

gå den nuvarande tioårstiden såsom fördelningstidens maximum. En yttersta

gräns för det antal år som skall omfattas av skatteberäkningen är, enligt

utredningens mening, av praktiska skäl ofrånkomlig och någon kritik mot

lioårsregeln har inte försports.

Emellertid kan, framhålles i betänkandet, också andra gränsdragningar

tänkas böra inverka på fördelningstidens bestämmande. Därefter anföres.

Sålunda ligger den tanken nära till hands att tiden för innehavet av den

förvärvskälla, i vilken den ackumulerade inkomsten uppkommit, ävenle­

des bör bestämma fördelningstiden. Detta kan ske så att, om tiden för in­

nehavet av förvärvskällan skulle understiga tio år, innehavstiden i prin­

cip skulle utgöra fördelningstidens maximum. Men innehavstiden kan också

användas såsom en presumtion för den fördelningstid som bör komma i

fråga i sådana fall då man inte utan vidare kan bedöma under vilket antal

år den ackumulerade inkomsten uppkommit men omständigheterna lik­

väl talar för att inkomsten i stort sett hänför sig till den tid under vilken

den skattskyldige haft förvärvskällan i fråga. Detta senare alternativ har

förordats i många yttranden när det gällt fördelningen av dolda reser­

ver, vilka framtagits i samband med försäljning av varulager eller andra

tillgångar i rörelse. Regeln kan också utformas så att den ackumulerade

inkomsten alltid anses hänförlig till den tid den skattskyldige innehaft

förvärvskällan, därest den skattskyldige inte visar att inkomsten hänför

sig till en kortare tidsperiod och yrkar denna kortare fördelningstid. För­

delningstiden får dock inte överstiga tio år.

Vill man, framhålles i betänkandet, på något av dessa sätt binda fördel­

ningstiden till innehavet av den förvärvskälla det är fråga om, kan till stöd

härför åberopas, att — även om den ackumulerade inkomsten i regel skall

fördelas på det antal år till vilket den är att hänföra — fördelningsrätten

principiellt skall vara begränsad till inkomst som ackumulerats hos den

skattskyldige själv. Den skattskyldige kan däremot inte anses ha ett berätti­

gat anspråk på att i fördelningstiden få inräkna tid under vilken inkomsten

i fråga ackumulerats hos annan person.

77

Emellertid förutsätter, framhåller utredningen vidare, en regel om för-

delningstidens bundenhet vid tiden för innehavet av förvärvskällan närmast

att den ackumulerade inkomst, varom det är fråga, i sig själv är av sådan

art att den kan anses hänförlig till ett antal tidigare år, d. v. s. ackumule­

rad bakåt i tiden. Däremot kan regeln inte med samma styrka åberopas be­

träffande sådan inkomst som, ehuru den uppburits på en gång, belöper på

ett antal kommande år, d. v. s. ackumulerad framåt i tiden. Såsom exem­

pel på ackumulerad inkomst av det senare slaget nämner utredningen en

för flera år uppburen förskottshyra. I vilken mån det går att upprätthålla

en regel om fördelningstidens bundenhet vid tiden för innehavet av förvärvs­

källan, beror därför, betonar utredningen, på i vilken omfattning ackumu­

lerad inkomst av det ena eller andra slaget vanligen förekommer inom de

olika inkomstslagen. En undersökning härav bör följaktligen, enligt utred­

ningens mening, ge viss ledning när det gäller att bedöma möjligheten av

regelns användbarhet.

Kiingl. Maj. ts proposition nr

7/4

år 1962

Inkomst av rörelse

Beträffande inkomst av rörelse så torde den ackumulering av inkomst som

här förekommer, enligt utredningen, i allmänhet vara sådan som hänför

sig till gången tid. Det är här oftast fråga om framtagning av dolda reserver

som bildats genom tidigare nedskrivning av olika slag av tillgångar. Detta

gäller såväl för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner och andra

inventarier som varor eller produkter i densamma. Beträffande dylik reserv-

framtagning är det, enligt utredningens mening, alltså naturligt att begränsa

den ackumulerade inkomstens fördelning till tiden för den skattskyldiges

innehav av rörelsen. Därefter anföres.

Bestämmelsen skulle kunna utformas så att, i den mån antalet år under

vilka reservbildningen skett kan utredas, t. ex. med ledning av avskrivnings­

planer och andra räkenskapshandlingar, detta antal i första hand får bestäm­

ma fördelningstiden, som kan vara olika för olika tillgångar. I andra hand

skulle dock tiden för innehavet av rörelsen, eller, om denna tid är längre än

tio år, tioårstiden bli avgörande för fördelningen såsom maximitider. Denna

princip får för den nuvarande rättstillämpningens vidkommande anses ha

kommit till uttryck i ett av regeringsrätten den 24 februari 1959 avgjort

mål, som redovisats i RÅ 1959 ref. 8. I detta mål har nämligen, då uppgift

funnits om det antal år, på vilket gjorda värdeminskningsavdrag fördelat

sig, inkomst i form av återvunna sådana avdrag vid skatteberäkning för

ackumulerad inkomst hänförts till motsvarande antal år. Däremot har fram­

tagen dold reserv i varulager i brist på utredning om när reserven bildats

ansetts hänförlig till det antal år, varunder rörelsen bedrivits. I

I de flesta yttranden som inkommit med anledning av utredningens rund­

skrivelse har, framhåller utredningen, förordats att man i fråga om ackumu­

lerad inkomst som erhållits genom reservframtagning generellt tillgodoräk­

nar den skattskyldige hela tiden för hans innehav av rörelsen. Som skäl här­

för har åberopats bl. a. att man ofta inte har tillgång till deklarationerna för

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1962

alla de år som är aktuella samt att de i deklarationerna lämnade uppgifter­

na om t. ex. varulagerreserverna ofta är föga tillförlitliga.

Utredningen anser att praktiska skäl starkt talar för att man i enlighet

med den uppfattning som kommit till uttryck i dessa yttranden medger

den skattskyldige rätt att beträffande ackumulerad inkomst genom, fram-

tagning av dolda reserver i varulager, maskiner och andra inventarier ge­

nerellt få inkomsten fördelad på hela den tid han innehaft rörelsen, oavsett

om alla tillgångar funnits i rörelsen under hela denna tid eller ej. I för-

delningstiden bör, enligt utredningen, inräknas jämväl beskattningsåret,

även om fördelningen avser ett belopp som framräknats på basis av den ingå­

ende balansräkningen för detta år. Utredningen fortsätter.

En sådan schablonmässig fördelning måste enligt utredningens mening

ställa sig betydligt enklare än ett förfarande, där det gäller att i detalj ut­

reda fördelningstiden beträffande dolda reserver som hänför sig till ett

kanske mycket stort antal tillgångar. Det bör i detta sammanhang under­

strykas att det här inte är fråga om att undantaga inkomst från beskatt­

ning utan endast om att finna en lämplig grund för den ackumulerade in­

komstens fördelning vid skatteberäkningen. Något skattebortfall av bety­

delse torde man knappast behöva befara om man väljer det mera schablon­

mässiga förfarandet. Enligt utredningens uppfattning bör i princip gälla

att den ackumulerade inkomsten i de ifrågavarande fallen anses belöpa på

tiden för den skattskyldiges innehav av förvärvskällan, även om det i en­

staka fall kan påvisas att den reservbildning som framkommit i den acku­

mulerade inkomsten i själva verket skapats redan tidigare.

Ett liknande betraktelsesätt som det nu anförda torde, enligt utredning­

ens mening, kunna försvaras även beträffande erhållna ersättningar för va­

rumärke, firmanamn och andra liknande rättigheter av goodwills natur. Det

kan givetvis, framhålles i betänkandet, diskuteras om ackumulerad inkomst

i form av ersättningar för dylika rättigheter skall anses hänförliga till tidi­

gare år eller till efterföljande år. För det förra betraktelsesättet talar att de

värden som dessa slags rättigheter representerar normalt byggts upp med

kostnader, som kan ha varit avdragsgilla vid tidigare års taxeringar. Till stöd

för det andra betraktelsesättet kan anföras, att det som på detta sätt skapats,

är något som har ett mer eller mindre bestående värde för framtiden. Vilken­

dera synpunkten man än anlägger får dock de värden det är fråga om, enligt

utredningen, anses intimt knutna till förvärvskällan i fråga och tiden för

innehavet av densamma anses vara en naturlig norm för fördelningen av den

ackumulerade inkomsten. Vid tillämpningen av de nuvarande bestämmel­

serna torde man, påpekar utredningen, för övrigt i allmänhet ha förfarit

på detta sätt. Även om rättighetens värde eventuellt skulle ligga i visst fir­

manamn eller i visst affärsläge som den skattskyldige inte förfogat över

hela den tid han bedrivit rörelsen, synes den skattskyldige enligt utredningens

uppfattning i enkelhetens intresse böra få tillgodoräkna sig hela innehavs-

tiden för rörelsen. Likaså bör beträffande intäkt vid avyttring av hyresrätt

tiden för innehavet av rörelsen enligt utredningens mening bli bestämman­

de för fördelningstiden. Utredningen anför därefter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 11b år 1962

79

Att beträffande ackumulerad inkomst, som är hänförlig till rörelse,

begränsa fördelningstiden till högst det antal år förvärvskällan innehafts,

innebär, såvitt utredningen kan finna, alt man i stort sett anknyter till den

nuvarande rättstillämpningen. Utredningen vill emellertid, såsom fram­

går av det förut sagda, förorda att den ackumulerade inkomsten i princip

alltid skall anses hänförlig till hela den tid den skattskyldige innehaft rörel­

sen. Om en rörelse först utarrenderas och därefter vid ett senare tillfälle över-

låtes, bör fördelningstiden för ackumulerad inkomst vid överlåtelsen omfatta

jämväl den tid rörelsen bedrivits före utarrenderingen. Fördelningstiden får

dock givetvis inte i något fall överstiga tio år. Det bör emellertid stå den

skattskyldige fritt att — därest han kan visa att den ackumulerade in­

komsten hänför sig till en kortare tidsperiod än enligt den sålunda förordade

huvudregeln — få inkomsten fördelad på ett mindre antal år. En förutsätt­

ning härför är dock att den skattskyldige gör framställning härom och före­

ter en tillfredsställande utredning om fördelningstiden.

Utredningen säger sig ha diskuterat om ett annat betraktelsesätt kan vara

motiverat i sådana fall, då i rörelsen innehafts endast ett inventarium av be­

tydenhet, såsom ett fartyg, en större maskin o. d. I dylika fall kan det

nämligen, framhålles det, ifrågasättas om inte fördelningstiden bör omfatta

endast tiden för innehavet av detta inventarium. Undantagsregeln kunde

också tänkas gälla t. ex. hyresrätten till en lokal, som inte innehafts under

hela tiden för innehavet av rörelsen. Fördelningstiden skulle då avse den tid

lokalen innehafts. På samma sätt som i de andra tidigare nämnda fallen när

fördelningstiden omfattar tiden för innehavet av rörelsen skulle även här

gälla att hela tiden för innehavet av tillgången fick beaktas, utan avseende

å om avdrag för värdeminskning e. d. inte skett under ett eller annat år.

En sådan begränsning av fördelningstiden som den nu ifrågasatta skulle,

framhåller utredningen, motiveras med att den ackumulerade inkomst, som

framkommer vid försäljningen av de dominerande tillgångar det här är

fråga om, inte gärna kan härledas till en längre tidsperiod än tiden för inne­

havet av tillgången i fråga.

Emellertid kan, konstaterar utredningen, tillgången i samband med för­

värvet omedelbart ha nedskrivits med anlitande av vinstmedel, som samti­

digt framkommit vid försäljning av andra tillgångar. Då det gäller inven­

tarier kan detta ha skett med tillämpning av s. k. nettometod eller genom

investeringsfonder. Det är därför, framhålles i betänkandet, ofta svårt att

säga när de reserver, som framkommer då en tillgång försäljes i samband

med rörelsens avveckling, verkligen skapats. Det kan ha skett långt innan

tillgången i fråga förvärvades. Utredningen förordar därför att tiden för

innehavet av rörelsen bör få användas som en allmän schablonregel även

i de nu diskuterade fallen. En annan sak är, framhålles vidare, att då den

skattskyldige i sin rörelse endast haft en inventarietillgång av betydelse det

ofta kan presumeras, att rörelsen bedrivits blott under den tid, han innehaft

tillgången i fråga.

Bedömningen av den tid, under vilken den skattskyldige innehaft sin

rörelse, är givetvis, betonar utredningen, något som får prövas från fall till

fall. f normalfallen uppkommer knappast något problem i fråga om tids­

80

bestämningen. I andra fall kan tidsbestämningen tänkas vålla tveksamhet.

Utredningen syftar närmast på sådana fall då en rörelseverksamhet under

någon tid mer eller mindre avstannat för att därefter på nytt återupptas.

Om den skattskyldige flyttar rörelsen till annan ort än förut, blir, fram­

håller utredningen, frågan om fördelningstiden närmast beroende av sam­

bandet med den tidigare verksamheten.

Frågan om fördelningstiden vid återföring till beskattning av investe­

ringsfonder bör, enligt utredningen, bedömas efter omständigheterna. Har

den skattskyldige bedrivit rörelsen jämväl under den tid då medlen varit

avsatta i enlighet med föreskrifterna i förordningarna angående de ifrågava­

rande investeringsfonderna, får den skattskyldige räkna sig tillgodo hela

liden för rörelsens innehav i enlighet med de regler utredningen föreslagit.

Här åsyftas, framhåller utredningen, sådana fall som då avsättningen avser

medel som erhållits vid avyttring av ett av flera fartyg eller försäkrings­

ersättning som erhållits t. ex. för ett delvis brandskadat lager. Har åter den

skattskyldige inte bedrivit någon rörelse under den tid medlen varit av­

satta till fond som här avses, blir tiden för rörelsens bedrivande avgörande

för fördelningstidens längd. Därefter anför utredningen.

Vad nu sagts om fördelningstiden för ackumulerad inkomst inom in­

komstslaget rörelse bör enligt utredningens mening gälla beträffande dels

intäkt, som uppkommer vid försäljning av tillgångar eller genom återfö-

ring till beskattning av investeringsfonder i samband med avveckling av

rörelse, rörelsegren eller filial (i sistnämnda båda fall blir det givetvis ti­

den för innehavet av rörelsegrenen eller filialen som blir avgörande), dels

ock intäkt vid överlåtelse av hyresrätt samt varumärke, firmanamn och

andra liknande rättigheter av goodwills natur.

Beträffande övriga rörelseintäkler, som är att hänföra till ackumulerad

inkomst, torde en liknande presumtionsregel i fråga om fördelningstiden

inte kunna föreskrivas. Fördelningstiden får liksom hittills bedömas från

fall till fall. Detta gäller, då fråga är om inkomst av vetenskaplig, litterär,

konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, intäkt i form av engångs­

ersättning avseende skadestånd etc. eller engångsersättning, som erhållits

genom avyttring av patenträtt och avlösning av rätt till rovalty i samband

med upphörande av rörelse, rörelsegren eller filial. Såvitt fråga är om annan

intäkt än avyttring av patenträtt och avlösning av royalty gäller dock att

fördelningstiden inte kan överstiga tiden för innehavet av förvärvskällan.

Royalty är, framhåller utredningen, en ersättning som vanligen från bör­

jan är bestämd att utgå under en viss tidrymd, så länge en tillverkning eller

försäljning pågår. I den mån uppburen royalty motsvarar vad som normalt

belöper på ett visst år, finns enligt utredningens mening ingen anledning

att tillämpa reglerna om ackumulerad inkomst. Utredningen tillägger.

I vissa fall kan dock enligt utredningens förslag bestämmelserna om

ackumulerad inkomst bli tillämpliga, nämligen i fråga om engångsersätt­

ning1- som uppburits vid avlösning av royaltyinkomst under förutsättning

att ersättningen antingen kan sägas vara hänförlig till intäkt av vetenskaplig,

litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet eller ock upp­

burits i samband med avveckling av en rörelse. Om det i sistnämnda fall

klart framgår att, därest engångsersättningen inte avtalats, royalty skulle

ha utgått under ett visst antal år men den verksamhet, till vilken inkoms­

Kungl. Maj.ls proposition nr 114 år 1962

81

ten är att hänföra, bedrivits under endast kortare tid — kanske blott ett par

år — skulle det vara otillfredsställande om engångsersättningen bara fick

slås ut på den kortare tid under vilken verksamheten bedrivits. I än högre

grad gäller detta, när fråga är om en av den skattskyldige köpt och där­

efter försåld patenträtt eller liknande, som medför royaltyinkomst. I fall

som dessa synes frågan om fördelningstidens bestämmande inte kunna

utan vidare bindas vid tiden för innehavet av förvärvskällan på samma

sätt som övrig rörelseinkomst. I fråga om engångsersättningar som utgår

i stället för royaltyinkomst bör således — i motsats till vad som föreslås

skola gälla beträffande ackumulerad inkomst av rörelse i allmänhet —

fördelningstiden kunna mera fritt anknytas till det antal år under vilket

royalty eljest skulle ha utgått eller eventuellt till den tid som den skatt­

skyldige använt för att skapa den produkt, till vilken ersättningen hän­

för sig, dock högst tio år.

Kungl. Maj. ts proposition nr 11

4

år 1962

Inkomst av jordbruk

Utredningen föreslår, att vad nu sagts angående fördelningstiden i fråga

om ackumulerad inkomst vid avveckling av rörelse i motsvarande mån skall

gälla jämväl i fråga om inkomst av jordbruksfastighet såvitt avser dels in­

täkt genom avyttring av inventarier och produkter i samband med upphö­

rande av jordbruksdrift, dels intäkt genom avyttring av kreatursbesättning

i dess helhet utan att nyuppsättning skett under beskattningsåret, dels ock

intäkt som uppkommit genom att särskild investeringsfond återförts till

beskattning. Inkomst som nu nämnts skall således, enligt utredningens för­

slag, anses hänförlig till hela den tid den skattskyldige bedrivit jordbruket,

därest inte den skattskyldige visar att inkomsten hänför sig till kortare tid.

Beträffande övrig inkomst torde, framhåller utredningen, någon presum-

tionsregel i fråga om fördelningstiden inte kunna uppställas. Det kan i vissa

fall vara fråga om ersättningar för inkomstbortfall i framliden och den tid

jordbruket bedrivits kan därför inte generellt anges som en maximitid vid

fördelningen.

Inkomst av skogsbruk

Att det beträffande skatteberäkning för ackumulerad inkomst genom av­

yttring av skog är tillväxten, som skall vara bestämmande för fördelnings­

tiden vid skatteberäkningen, har, påpekar utredningen, förutsatts av 1944

års allmänna skattekommitté, som i sitt betänkande (s. 142) uttalade att

intäkt av skogsbruk borde betraktas såsom ackumulerad inkomst så snart

försäljningen omfattar mera än två års tillväxt. Tillväxten beräknas med

utgångspunkt från de skogsvärdefaktorer, som bestämts vid allmän fastig­

hetstaxering. Fördelningstiden blir således, konstaterar utredningen, bero­

ende av hur många års tillväxt, räknat från den dag den skattskyldige äger

räkna ingångsvärdet, som den ackumulerade inkomsten omfattar enligt

förefintlig utredning. Då den skattskyldige i princip inte kan beskattas för

mer än den tillväxt, som skett under hans innehav av fastigheten, utgör,

lramhålles i betänkandet, innehavstiden normalt även maximitid för fördel­

82

ningen. Har fastigheten erhållits genom arv kan dock fördelningstiden kom­

ma att omfatta även tiden för dödsboets innehav av fastigheten.

Utredningen finner för sin del inte anledning att föreslå någon ändring i

den sålunda godtagna fördelningsgrunden beträffande de vanliga fallen av

ackumulerad inkomst genom avyttring av skogsbruk.

Även då det gäller inkomst genom avyttring av bl. a. stormfälld skog,

när inkomsten av jordbruksfastigheten beräknas enligt bokföringsinässiga

grunder, samt inkomst genom brandskadeersättning för växande skog bör,

framhåller utredningen, det avgörande för fördelningen vara att ersättning­

en avser mer än ett års tillväxt. Det torde, enligt utredningens mening, i re­

gel inte vara svårt för den skattskyldige att visa om fråga är om ackumule­

rad inkomst, d. v. s. att intäkten hänför sig till mer än ett års tillväxt. Skulle

tvekan uppkomma om det antal år, på vilket inkomsten skall fördelas, får

fördelningstiden enligt den allmänna presumtionsregeln i 1 § bestämmas

till tre år.

Övrig inkomst

När det gäller ackumulerad inkomst inom andra inkomstslag än inkomst

av rörelse och inkomst av jordbruksfastighet är det ofta, påpekas i betän­

kandet, fråga om sådan inkomst som är ackumulerad framåt i tiden. I den

mån inkomsten belöper på tidigare år, vilket också kan förekomma, sträcker

sig ackumuleringen i allmänhet inte längre tillbaka i tiden än den tid, under

vilken den skattskyldige själv haft inkomst av förvärvskällan i fråga eller

varit verksam i densamma. Fördelningstiden kan dock inte generellt bindas

vid tiden för innehavet av förvärvskällan.

Utredningen tar därefter upp vissa speciella fördelningsfrå-

g o r, som uppkommer när det gäller fördelningstidens bestämmande för

dödsbo, för delägare i handelsbolag och i vissa fall för äkta makar.

Dödsbo

Beträffande oskift dödsbo uppkommer, påpekar utredningen, frågan om

dödsboet skall få räkna längre fördelningstid än dödsboet existerat, d. v. s.

om ackumulerad inkomst skall kunna fördelas å tid före dödsfallet. Om

dödsboet uppbär ackumulerad inkomst, som avser kommande år och hän­

för sig till flera år än tiden från dödsfallet, synes man, enligt utredningens

mening, inte kunna begränsa fördelningstiden till den tid dödsboet existe­

rat. Lika litet synes, framhålles vidare i betänkandet, en sådan begränsning

motiverad när det gäller ackumulerad inkomst, som framkommer då ett

dödsbo avvecklar en rörelse eller ett jordbruk, som drivits av den avlidne,

och där den ackumulerade inkomsten helt eller delvis utgöres av reserver,

som skapats före dödsfallet.

Enligt utredningens mening kan man inte generellt begränsa fördelnings­

tiden för ett dödsbo till den tid dödsboet existerat. Med hänsyn härtill för­

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

Kungl. Maj:ts proposition nr lii år W62

83

ordar utredningen att — vid tillämpning av förordningen om ackumulerad

inkomst — oskift dödsbo skall få samma rätt beträffande fördelningstiden

som den avlidne skulle haft om han levat. Den avlidne och dödsboet be­

handlas med andra ord som en och samma skattskyldig.

Vad utredningen sålunda förordar innebär, framhålles i betänkandet, att

ett dödsbo, som får ackumulerad inkomst i en ärvd rörelse, kan — om för­

utsättningarna härför föreligger — slå ut denna inkomst på tiden för sitt

och den avlidnes innehav av rörelsen. Hänför sig den ackumulerade inkoms­

ten i stället till annan fastighet kan inkomsten, framhålles vidare, om det

t. ex. gäller en förskottshyra för flera år framåt, slås ut på det antal år hy­

ran hänför sig till, även om detta antal år omfattar längre tid än den varun­

der dödsboet och den avlidne innehaft fastigheten. Därefter anföres.

Sedan dödsboet skiftats har sambandet med den avlidne upphört. Det­

samma gäller om dödsboet eljest skall anses skattemässigt upplöst. Utred­

ningen åsyftar härmed möjligheten att sådana bestämmelser införes, att

ett oskiftat dödsbo under vissa betingelser skall vid beskattningen anses

som skiftat. Enligt vad utredningen inhämtat torde denna fråga vara före­

mål för prövning inom skatteflyktskommittén. Vidare inryms härunder

det fallet att en ensam dödsbodelägare övergår till att enskilt deklarera för

inkomst av den rörelse, han bekommit i arv. Jämför regeringsrättens utslag

den 17 november 1959 (not. Fi 1885) på besvär av Anna Maria Hudin. Den

skattskyldiga, som ensam ärvt en rörelse, fick inte räkna sig tillgodo arv-

låtarens innehavstid. Detta kan möjligen försätta ensam dödsbodelägare i

sämre ställning än dödsbo med flera delägare, som lättare kan hålla döds-

boet vid liv en längre tid. Enligt utredningens mening finns dock inte an­

ledning införa en specialregel för ensaindeiägaren i andra fall än då denne

utgöres av efterlevande make. Till denna fråga skall utredningen åter­

komma i det följande. I övriga fall, då ackumulerad inkomst efter det döds­

boet blivit genom arvskifte eller eljest upplöst tillföres den nye innehavaren

av förvärvskällan, är det dennes inkomst och inte längre dödsboets in­

komst. Gemenskapen med dödsboet måste i detta sammanhang anses ha

upphört, även om den nye innehavaren av förvärvskällan skattlägges för

exempelvis dolda reserver i varulager som tillskapats före hans innehav.

Delägare i handelsbolag o. d.

En situation, i vilken frågan om fördelningstidens bestämmande i den

praktiska tillämpningen vållat bekymmer, har, framhåller utredningen, va­

rit den, då en person inträtt som delägare i ett tidigare bildat handelsbolag.

Frågan gäller, huruvida den nye delägaren i bolaget vid skatteberäkning för

ackumulerad inkomst, som tillfallit bolaget, får räkna sig tillgodo även tid

då inkomsten intjänats men då han ännu inte var delägare i handelsbolaget.

Som exempel kan nämnas det fallet att en person inträder som delägare i ett

handelsbolag år 1958. Under 1961 uppbär handelsbolaget en inkomst som

hänför sig till åren 1955—1961. Spörsmålet blir om den nye delägaren får

fördela den på honom belöpande ackumulerade inkomsten på tre eller sju år.

Med beaktande av den allmänna regeln att den ackumulerade inkomsten

i princip skall fördelas på det antal år på vilket det anses belöpa, dock

84

högst tio år, bör, enligt utredningen, gälla att, om inkomsten t. ex. uppkom­

mit vid försäljning av inventarier och lager vid avveckling av bolagets rö­

relse, den nye delägaren får tillgodoräkna sig endast den tid under vilken

han varit delägare i handelsbolagets rörelse. I det ovan angivna exemplet

är fördelningstiden alltså, enligt utredningens förslag, högst tre år.

Har andelen i handelsbolaget förvärvats genom arv, inverkar detta, fram­

håller utredningen, på fördelningstiden enligt samma grunder som enligt vad

förut sagts skall gälla för oskift dödsbo respektive arvtagare som genom

arvskifte övertagit förvärvskällan. I enlighet därmed skall alltså, framhålles

vidare, oskift dödsbo efter en delägare i ett handelsbolag ha rätt att vid

skatteberäkning för ackumulerad inkomst, hänförlig till rörelse, som till­

fallit handelsbolaget, räkna sig tillgodo tiden för dödsboets och den avlid­

nes innehav av andelen i bolaget. Men har en delägare i ett dylikt handels­

bolag, som bedriver rörelse eller jordbruk, vars inkomst beräknats efter bok-

föringsmässiga grunder, genom arvskifte tillskiftats sin andel i handelsbola­

get, får han vid fördelningen av den ackumulerade inkomsten medräkna en­

dast tiden för sitt innehav av andelen, d. v. s. tiden från arvskiftet och där­

efter. Enda undantaget härifrån gäller, framhåller utredningen, det fall då

efterlevande make är ensam dödsbodelägare. Därefter anföres.

Att fördelningstiden beträffande en person som köpt en andel i ett han­

delsbolag, vilket driver rörelse, skall vara begränsad till den tid under vil­

ken han innehaft andelen är så mycket mer nödvändigt om, på sätt tidigare

förordats, fördelningstiden beträffande en person som genom arvskifte be­

kommit en dylik andel skall begränsas till tiden för det egna innehavet av

densamma. Den som köpt andelen bör nämligen inte få en bättre ställning

än den som förvärvat sin andel genom arvskifte. Följden kunde annars bli

den att dödsbo, som bland tillgångarna i boet har en andel i ett handelsbo­

lag, i stället för att tillskifta en dödsbodelägare andelen, före skiftet säljer

densamma till denne för att därigenom på en omväg bereda honom möjlig­

het att tillgodoräkna sig även tiden för dödsboets innehav av andelen i han­

delsbolaget.

Är däremot den ackumulerade inkomst, som handelsbolaget erhållit, hän­

förlig till annat inkomstslag än rörelse och jordbruk, såsom inkomst av an­

nan faslighet skall inkomsten få slås ut på hela den tid, till vilken den är

hänförlig, dock givetvis med reservation för den förut angivna allmänna be­

gränsningen till högst tio år.

Makar

I vissa fall kan, framhåller utredningen, beträffande makar fråga upp­

komma i vad mån den ena maken kan få tillgodoräkna sig tiden för den

andra makens innehav av en förvärvskälla. Som exempel har nämnts det

fallet att en rörelse, som drivits i mannens namn, formellt överföres på

hustrun med anledning av att mannen tillträtt befattning, med vilken han

icke är berättigad att förena innehav av rörelse. Om hustrun därefter för­

säljer rörelsen, uppkommer frågan om hustrun är berättigad till skattebe­

räkning för ackumulerad inkomst. Utredningen fortsätter.

Enligt utredningens uppfattning bör den gemenskap som i olika avseenden

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1962

85

råder mellan äkta makar och som kommer till uttryck i gällande regler an­

gående beskattningen av makar, vilka under beskattningsåret levt tillsam­

mans, beaktas även i förevarande sammanhang. I det angivna exemplet bör

därför skatteberäkning för ackumulerad inkomst kunna ske för hustruns

vidkommande och fördelningstiden omfatta den sammanlagda tiden för ma­

karnas innehav av rörelsen så länge de varit samtaxerade eller, i före­

kommande fall, bort vara samtaxerade därest de båda haft inkomst. Utred­

ningen har inte ansett det erforderligt att utsträcka tillämpningen av den

sålunda förordade regeln till att omfatta även sådana skattskyldiga som en­

ligt bestämmelsen i 65 § sista stycket kommunalskattelagen i fråga om sam-

taxering skall jämställas med äkta makar.

Om den make, som drivit rörelse eller jordbruk avlidit och den andra ma­

ken är ensam dödsbodelägare, bör — för det fall att denne, sedan dödsboet

kan anses avvecklat, övertagit verksamheten i fråga — fördelningstiden för

den efterlevande maken omfatta även den tid, som dödsboet och den av­

lidne maken drivit rörelsen eller jordbruket, dock inte för längre tid till­

haka än den då makarna varit samtaxerade eller bort vara samtaxerade om

båda haft inkomst.

Presumtionsreglerna för fördelningstiden i vissa fall

I sitt svar å utredningens rundskrivelse har, framhålles i betänkandet,

taxeringsintendenten i Hallands län påpekat, att medan vanlig tjänstepen­

sion som utbetalats i form av engångsbelopp ansetts böra fördelas på tio år,

tillämpningen varit mera oenhetlig om den utbetalda engångspensionen

grundat sig på en pensionsförsäkring, för vilken premierna erlagts under en

tidrymd understigande tio år. Enligt taxeringsintendenten kan man tänka

sig olika alternativ. Utfallande beloppet kan fördelas antingen på premiein-

betalningstiden eller på tio år. Utredningen gör här följande uttalande.

Utredningen väll för sin del erinra om riksskattenämndens uttalande i

dess meddelanden 1952 nr 6:3 beträffande vid dödsfall återbetalade av­

gifter, erlagda till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring före 1950 års ut­

gång. Nämnden — som förklarade, att de återbetalade avgifterna skulle an­

ses såsom ackumulerad inkomst under förutsättning att återbetalningen av­

såg minst två års avgifter — uttalade beträffande fördelningstiden, att det

återbetalade beloppet vid skatteberäkningen skulle fördelas på lika många

år som avgifterna avsett, dock högst tio år.

Den av riksskattenämnden uttalade principen bör enligt utredningens

mening även kunna vara tillämplig på återköpsbelopp, som erhålles vid

återköp av andra pensionsförsäkringar än de uttalandet avser. Likaså synes,

framhåller utredningen, i enlighet med samma princip en på pensionsför­

säkring grundad engångspension böra fördelas på premieinbetalningstiden.

Utredningen framhåller, att skatteberäkning för ackumulerad inkomst

enligt de gällande bestämmelserna får ske även när inkomsten belöper på

blott en del av ett år. Utredningen fortsätter.

Den nuvarande förordningen skall jämlikt 1 § tillämpas i fråga om in­

komst »som hänför sig till minst två beskattningsår». Något annat krav än

att inkomstens intjänande sträcker sig över ett årsskifte kan inte anses följa

86

av bestämmelsens ordalag. Likaså utsäges att skatteberäkningen skall ske

»som om inkomsten upptagits till beskattning med lika delar under taxe­

ringsåret och så många av de närmast föregående taxeringsåren, att in­

komsten därigenom blir fördelad på det antal år, till vilka den hänför sig».

Därmed har alltså klart utsagts att fördelningen skall ske med lika belopp

på de olika åren.

Utredningen föreslår ingen ändring i vad sålunda gäller.

Det har, framhålles vidare i betänkandet, vid tillämpningen av förordning­

ens bestämmelser uppstått tvekan i vissa fall hur man skall förfara då den

skattskyldige under ett år, på vilket den ackumulerade inkomsten skall för­

delas, haft förlust eller så liten inkomst att ortsavdraget inte kunnat utnytt­

jas. Utredningen har därför funnit det lämpligt att i anknytning till exemp­

let i anvisningarna ange att den beskattningsbara inkomsten i sådana fall all­

tid skall vara noll. Någon omräkning av taxeringen med hänsyn till det out­

nyttjade underskottet eller ortsavdraget skall således, framhåller utredning­

en, icke ske. Skulle den skaltskyldige överhuvud taget inte ha varit taxerad

för året i fråga skall den beskattningsbara inkomsten likaledes anses utgöra

noll.

Om den skattskyldige på grund av omläggning av räkenskapsår ett år inte

har taxerad inkomst, anses den beskattningsbara inkomsten, framhåller ut­

redningen, utgöra noll. Skulle den skattskyldige på grund av omläggningen

asättas två taxeringar, skall hänsyn tagas till båda dessa taxeringar vid för­

delningen av den ackumulerade inkomsten. Bestämmelsen i 1 §, att acku­

mulerad inkomst skall fördelas med lika delar under taxeringsåret och så

många av de närmast föregående taxeringsåren att inkomsten blir fördelad

på det antal år som den hänför sig till, torde, enligt utredningen, i regel ha

tillämpats så att — om den skattskyldige ett år åsatts två taxeringar — taxe­

ringarna behandlats såsom tillhörande skilda taxeringsår. Utredningen har

ansett det lämpligt med en uttrycklig bestämmelse i anvisningarna som be­

läster denna praxis. Om skattskyldig det år, då fråga uppkommer om skatte­

beräkning för ackumulerad inkomst, åsatts taxeringar för två skilda beskatt­

ningsår och den ackumulerade inkomsten uppkommit under det tidigare av

dessa år, skall, framhåller utredningen, taxeringen för det senare av de båda

åren givetvis inte beröras av fördelningen.

Utredningen har vidare ansett det erforderligt med en uttrycklig före-

skrift att, om en skattskyldig i en förvärvskälla haft flera ackumulerade

inkomster, samtliga dessa inkomster skall omfattas av skatteberäkningen.

Den skattskyldige kan alltså enligt utredningens förslag inte begära skatte­

beräkning för endast en av inkomsterna med undantagande av annan acku­

mulerad inkomst i samma förvärvskälla. Har den skattskyldige haft ackuinu-

leiad inkomst jämväl i annan förvärvskälla, behöver skatteberäkningen, en­

ligt utredningen, däremot inte omfatta även denna inkomst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 i år 1962

Kungl. Maj.ts proposition nr ili år 1962

87

Remissyttrandena

Mot utredningens förslag, att den maximala fördel ningstiden, lik­

som hittills, skall vara tio år har erinringar endast framförts från lantbru­

kets skattedelegation. Delegationen anför.

Delegationen vill särskilt framhålla, att i de fall, den ackumulerade in­

komsten hänför sig till kommande år, t. ex. vid brand skadeersättning för

skog till den del utfallande belopp avser ersättning för förtidig avverkning,

en utsträckt fördelningstid vore rimlig med hänsyn till att den ackumule­

rade inkomsten slås ut på gångna inkomstår, medan inkomsten avser kom­

mande år med kanske betydligt lägre inkomst. Ur teknisk synpunkt bör

skatteberäkningen inte bli nämnvärt mera komplicerad om maximitiden

utsträckes till att omfatta 15 år. I övrigt synes utredningens uttalanden om

fördclningstiden i olika fall vara välgrundade.

De schablonregler för fördelning av den ackumulerade inkoms­

ten, som föreslagits av utredningen, har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av remissinstanserna.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser dock att schabloniseringen enligt

utredningens förslag drivits väl långt och anför.

Vad beträffar fördelningstiden kan man visserligen säga att här är fråga

om en schablonberäkning, vari man icke eftersträvat att anknyta till efter -

taxeringsreglerna. Därav följer emellertid icke att fördelningstiden icke, där

så är möjligt, bör anknyta till det antal år, under vilka framtagen reserv i

inventarier eller lager bildats. Möjligheten att bestämma, under vilka år re­

servnybildning skett, är med nuvarande avfattning av deklarationsblanket­

terna så betydande, att ett fortsatt anknytande till reservbildningens fak­

tiska förlopp icke bör medföra svårigheter i utredningshänseende. I vart fall

synes utredningens förslag ha drivits väl långt i schablonisering, och det

bör framför allt icke vara beskattningsmyndighet obetaget att förebringa

utredning, att ackumulerad inkomst rätteligen hänför sig till ett mindre

antal år än den allmänna regeln presumerar. Vad utredningen i övrigt före­

slagit beträffande fördelningstidens beräkning synes ej böra föranleda

erinran.

Även länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter lämpligheten av utredning­

ens schablonförslag och påpekar bl. a. svårigheten att avgöra, i vad mån

resultatet av huvudaffären eller rörelsen i dess helhet bidragit till att bilda

vid avveckling av filial eller rörelsegren framkomna reserver. Länsstyrelsen

anför vidare.

Enligt länsstyrelsens mening synes man här ha att välja mellan två prin­

ciper. Den ena är att vitan undantag sätta likhetstecken mellan den tid, till

vilken ackumulerad inkomst är hänförlig, och tiden för innehavet av helt

eller delvis avvecklad rörelse och den andra att tillgripa en sådan schablon

endast i de fall, då den tid, på vilken den ackumulerade inkomsten faktiskt

belöper, ej med tillräcklig säkerhet kan fastställas. För den förra metoden

talar den enklare tillämpningen, medan den andra medför en mer rättvis

beskattning, något som dock bör vara avgörande.

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1962

Beträffande fördelningstiden i fråga om ersättning för hyresrätter

anför kammarrätten.

Enligt utredningens förslag skall ackumulerad inkomst genom överlå­

telse av hyresrätt fördelas med hänsyn till den tid, den skattskyldige be­

drivit rörelsen (dock högst 10 år). Kammarrätten finner förslaget inte vara

invändningsfritt i sådana fall, då hyresrätten saknar goodwillvärde. Ett ex­

empel må anföras. En rörelseidkare har utan särskild kostnad förvärvat

rätt till en lagerlokal. Efter något år finner han av någon anledning, att

han icke är i behov av lokalen och överlåter hyresrätten till en annan rö­

relseidkare mot ersättning. Kammarrätten, som ifrågasätter om ersättning

för hyresrätt utan goodwillvärde överhuvud taget bör betraktas såsom

ackumulerad inkomst, anser i vart fall att tiden för innehavet av lokalen

bör vara grund för inkomstens fördelning.

Kammarrätten tar vidare upp frågan om fördelningstiden beträffande

skogsinkomster överhuvud taget. Härvid berörs bl. a. frågan om den

årliga tillväxten som grund för fördelningstiden. Kammarrätten yttrar.

I anvisningarna till 1 § bör lämpligen anges de förutsättningar, under

vilka en skogsinkomst är att betrakta som ackumulerad inkomst. Närmare

uppgifter härom torde erfordras, i all synnerhet om förordningen blir till­

lämplig jämväl å vissa skogsförsäljningar utan samtidig avyttring av mar­

ken. Med hänvisning till ett av Regeringsrätten avgjort mål (RÅ 1958 ref.

35) har utredningen uttalat, att det avgörande är om ersättningen avser

mer än ett års tillväxt. Denna princip bör lagfästas. Likaså bör klart ut­

sägas, huruvida man vid denna beräkning får taga hänsyn till andra under

året försålda kvantiteter än sådana som föranleda skattelindring. Vid av­

yttring eller expropriation av en del av en skogsfastighet uppkommer frå­

gan, huruvida jämförelse skall göras med den årliga tillväxten å hela fas­

tigheten eller allenast å den del, som frånsålts. Även i detta hänseende

synes det vara värdefullt med en anvisning.

Även riksskattenämnden ifrågasätter, huruvida icke i anvisningarna till

1 § borde i tydlighetens intresse intagas, att inkomst genom avyttring av-

skog eller skogsprodukter skall, för att berättiga till särskild skatteberäk-

ning, avse mer än ett års tillväxt. Även om detta står klart för de tillämpan­

de myndigheterna, kan, framhåller nämnden, missförstånd härutinnan lätt

uppkomma för de skattskyldiga.

Beträffande fördelningstiden för ackumulerad inkomst, som tillfaller den,

som erhållit rörelse eller jordbruk genom arv, anför länsstyrelsen i Gö­

teborgs och Bohus län följande.

Utredningen har framhållit, att sedan dödsbo skiftats sambandet med den

avlidne upphört och att därför någon anledning icke förefunnes att tillgodo­

räkna arvinge arvlåtares innehavstid. Något avsteg från denna princip har

utredningen icke ansett böra göras för ensamdelägare i dödsbo i andra fall

än då denne utgöres av efterlevande make. Det synes emellertid föreligga

skäl för motsvarande tillämpning i de fall ensamdelägare utgöres av barn.

Behovet av en dylik bestämmelse torde komma att öka, om av utredningen

omförmält förslag av skatteflyktskommittén angående tvångsmässiga be­

stämmelser i taxeringshänseende avseende skifte av dödsbo skulle genom­

föras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1962

89

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Älvsborgs län som till­

lägger.

En bättre lösning av detta problem synes vara om den föreslagna för­

delningsregeln får tillämpning i alla fall, där rörelsen avvecklas inom viss

tid efter dödsfallet, exempelvis 5 år. Om dödsbo, som fortsätter den avlid­

nes verksamhet, ej inom denna tid avvecklar densamma, torde man få ut­

gå från att vederbörande redan från början haft för avsikt att fortsätta rö­

relsen, och då föreligger knappast anledning att räkna med annan lid än

den, under vilken dödsboet resp. arvingen bedrivit rörelsen.

Även lantbrukets skattedelegation anser att en ensamdelägare i ett döds­

bo, vilken är barn till den avlidne, bör jämställas med efterlevande make.

Delegationen framhåller att det kan förhålla sig på det sättet att rörelse,

jordbruksfastighet, annan fastighet, andel i handelsbolag och kommandit­

bolag inte kan avyttras förrän viss tid förflutit efter dödsfallet.

I anslutning till frågan om fördelningstiden för dödsbo anmärker dele­

gationen vidare att utredningen inte synes ha diskuterat det fall då en

skattskyldig får en skogsfastighct genom arvskifte och sedan säljer fastig­

heten jämte därå växande skog. Delegationen yttrar härom.

Genom försäljningen uppbär han inkomst som hänför sig till tillväxt

under både hans och dödsboets innehav av fastigheten. I detta fall är det

inte möjligt att aktualisera beskattningen av skogstillväxten under dödsbo­

ets innehav i samband med arvskiftet utan att dödsboet överlåter fastig­

heten till dödsbodelägaren genom köp, vilket emellertid kan medföra be­

skattning såsom för realisationsvinst hos dödsbodelägaren om han i sin

tur sedan säljer fastigheten inom en 10-årsperiod. En sådan skattskyldig

kommer i sämre läge än om en liknande transaktion genomförs i förvärvs­

källan rörelse. Delegationen föreslår att dödsbodelägare i detta fall jäm­

ställs med oskift dödsbo.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att utredningen, som före­

slagit vissa bestämmelser i fråga om fördelningstiden, då den ena av två

makar övertagit jordbruk eller rörelse, som bedrivits av den andra maken,

icke synes ha berört det förhållandet, att en efterlevande make efter den

andra makens frånfälle kan fortsätta att driva jordbruk eller rörelse, som

han själv tidigare ägt och drivit. Länsstyrelsen anför vidare.

Eftersom den efterlevande maken då i praktiken hela tiden drivit jord­

bruket eller rörelsen, borde också fördelningstiden — med beaktande av

tioårsregeln — kunna omfatta hela tiden från det första förvärvet. Men fråga

är väl om så enligt gällande bestämmelser eller enligt förslaget kan bliva

resultatet. I och med dödsfallet inträder dödsboet som ägare. Är då den

efterlevande maken ensam dödsbodelägare, kan denne också anses i och

med dödsfallet ha omedelbart återinträtt i sin äganderätt, varigenom skäl

möjligen kan anses föreligga för att, trots avbrottet — det blir ju likväl ett

nytt fång — beräkna innehavstiden från det första förvärvet. Men för den

händelse exempelvis barn skulle finnas i äktenskapet inträda även dessa

som delägare i dödsboet. Utgör då icke jordbruket eller rörelsen den efter­

levande makens enskilda egendom erfordras bodelning, som oftast brukar

ske i samband med arvskifte, för att den efterlevande maken skall kunna

återfå den ifrågavarande egendomen. Dödsboet har då genom att under

90

mellantiden vara innehavare, för längre eller kortare tid beroende på huru

fort arvskiftet kan göras, avbrutit innehavet för den efterlevande maken.

Särskilt för sistnämnda fall synes det länsstyrelsen erforderligt med sär­

bestämmelse för att den efterlevande maken skall kunna få räkna fördel-

ningstiden från och med sitt eget första förvärv.

I fråga om ackumulerad inkomst som tillfaller delägare i han­

delsbolag på grund av hans delägarskap anför kammarrätten.

Beträffande handelsbolag må framhållas, att inkomsten visserligen acku­

mulerats hos bolaget, men att den, eftersom den beskattats hos delägarna,

bör komma inom förordningens tillämpningsområde. Härutinnan delar

kammarrätten således utredningens uppfattning. Frågan blir då, om sådan

inkomst skall fördelas på det antal år under vilka den ackumulerats hos

bolaget eller på det antal år den, som blir beskattad för inkomsten, inne­

haft andelen. Enligt kammarrättens mening synes det vara principiellt rik­

tigast att fördela inkomsten på det antal år, under vilka den ackumulerats.

Problemet uppkommer endast då andel bytt ägare eller ny delägare inträtt

i rörelsen. Utredningen har som skäl för sitt förslag att begränsa fördel-

ningstiden till det antal år, varunder den skattskyldige innehaft andelen,

antört att längre tid än så icke kan tillämpas i fråga om den, som ärvt an­

del, och att samma regel därför måste gälla för den som köpt sin andel.

Kammarrätten kan icke finna detta skäl vara bärande. Tvärtom synes det

principiellt riktigast, att även den som bekommit andelen i arv får tillgodo­

räkna sig den tid varunder handelsbolaget bedrivit rörelsen.

Motsvarande synpunkter i fråga om fördelningstiden för delägare i han­

delsbolag framföres även av Svenska företagares riksförbund.

Sveriges redareförening anser att vad utredningen föreslagit angående

fördelningstiden för delägare i handelsbolag även bör äga tillämpning i

motsvarande fall för ett partrederi, vari en ny delägare inträtt efter part­

rederiets bildande. Föreningen föreslår en uttrycklig bestämmelse därom i

anvisningarna till 1 § för undvikande av onödiga tvister rörande tolkningen

av bestämmelserna i berörda avseende.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om icke en person, som ti­

digare drivit och ombildat en enskild firma till handelsbolag, vid uppkom­

mande fråga om fördelningslidens längd i vissa fall bör tilläggas rätt att

räkna sig tillgodo jämväl tid, varunder rörelsen drivits som enskild firma.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1962

Lantbrukets skattedelegation delar inte utredningens ståndpunkt att inte

föreslå ett utsträckande av tillämpningen av regeln om ena makens rätt att

tillgodoräkna sig tiden för andra makens innehav av en förvärvskälla till

att omfatta även sådana skattskyldiga som enligt bestämmelsen i 65 § sista

stycket kommunalskattelagen i fråga om samtaxering skall jämställas med

äkta makar. Delegationen finner del naturligt att, om sådana skattskyl-

diga i inkomsttaxeringshänseende jämställs med äkta makar, denna jäm­

ställdhet också skall omfatta bestämmelserna om ackumulerad inkomst.

Vad utredningen uttalat därom, att belopp, som erhålles vid återköp av

pensionsförsäkring, skall fördelas efter det antal år under vilka

premier erlagts, förutsatt att premier betalats under minst två år, bar för-

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1962

91

anlett erinringar i några remissyttranden. Sålunda anför kammarrätten

bl. a. följande.

Det torde kunna diskuteras om det icke skulle stå i bättre överensstäm­

melse med förordningens syfte, om rätten till den särskilda skatteberäk­

ningen grundades på att det återköpta beloppet normalt skulle ha influtit

och beskattats under ett flertal år. Då en person tecknar en pensionsförsäk­

ring, är det hans avsikt att genom egenpensionering trygga sin ålderdom

och sin familj, om han avlider. Det är för att uppmuntra och möjliggöra

detta, som pensionsförsäkringen erhållit sin i beskattningshänseende gyn­

nade ställning, som bland annat medför en jämnare fördelning av försäk­

ringstagarens inkomster och i följd därav en skattelindring genom att vissa

verkningar av den statliga inkomstskattens progressivitet undgås. Det är

vidare att märka, att rätt till återköp medgives endast under alldeles spe­

ciella omständigheter. Det kan därför knappast synas motiverat, att en

skattskyldig, som exempelvis av en ekonomisk nödsituation tvingas återkö­

pa sin försäkring, skall i beskattningshänseende komma i sämre läge än

den, som har råd att stå fast vid försäkringsavtalet. Något formellt hinder

att tillämpa gällande förordning efter den linje, som antytts, torde icke fin­

nas. I näst sista stycket av anvisningarna till 1 § i gällande förordning fram-

hålles sålunda, att engångsbelopp som skattskyldig vid avgång ur tjänst er­

håller i stället för pension i allmänhet skall anses hänföra sig till 10 år. Vi­

dare torde det exempelvis ligga i sakens natur, att vid särskild skatteberäk­

ning å sådant engångsbelopp, som kan erhållas i stället för livränta enligt

yrkesskadelagen, det är likgiltigt hur många år vederbörande varit anställd.

Mot det anförda kan invändas, att avdragsrätten tillkommit av sociala skäl

för underlättande av den skattskyldiges pensionering m. m. Om den skatt­

skyldige icke fullgör sin del av avtalet utan återköper försäkringen, har han

förverkat sin rätt till skattelindring. Invändningen synes dock knappast bä­

rande. Det må t. ex. erinras om, att om man tecknar en försäkring mot fler-

årspremie men därefter endast betalar en premie och förvandlar försäk­

ringen till fribrev, någon skattepåföljd icke behöver inträffa. Det torde där­

för kunna ifrågasättas, då det gäller belopp, som erhålles vid återköp av

pensionsförsäkringar, om man icke helt skall bortse från antalet premiebe­

talningar och i stället låta vara avgörande, att det är fråga om belopp, som

normalt skulle ha influtit och beskattats under ett flertal år. I vart fall tor­

de särskild skatteberäkning böra medgivas, om den skattskyldige det år, då

engångspremien erlagts, haft ackumulerade inkomster, som kunnat föran­

leda till skattelindring. En sådan regel står i överensstämmelse med utred­

ningens förslag om rätt till skattelindring för belopp å investeringsfonder,

som återföres till beskattning. Någon reell skillnad mellan dessa båda fall

kan icke anses föreligga.

Även länsstyrelsen i Älvsborgs län hävdar en liknande uppfattning och

anför.

Med hänvisning till innehållet i riksskattenämndens meddelande 1952 nr

(i: 3 har utredningen funnit, att där uttalad princip bör tillämpas även på

belopp, som erhålles vid återköp av andra pensionsförsäkringar än dem ut­

talandet avser. Riksskattenämndens meddelande behandlar emellertid ett

specialfall, och där använd fördelningsmetod synes ej utan vidare tillämplig

vid återköp av pensionsförsäkringar i allmänhet eller för en på pensionsför­

säkring grundad engångspension. I dessa fall är dock mindre fråga om en

återbetalning av erlagda avgifter än om ett substitut för framtida pension.

Det kan vara av intresse att här erinra om att den av utredningen föror-

92

dåde principen om den ackumulerade inkomstens anknytning till den be­

skattningsbara inkomsten kommer att stimulera tecknandet av pensions­

försäkringar mot engångspremie. Om en skattskyldig — exempelvis på

grund av svårigheter att gälda skatter i samband med avveckling av rörelse

— skulle nödgas återköpa dylik försäkring, skulle han icke kunna påräkna

fördelning av återköpsbeloppet såsom ackumulerad inkomst, enär premien

erlagts under 1 år. Det synes rimligare, om återköp och engångspension på

grund av pensionsförsäkring ansåges som ersättning för årlig pension och

sålunda finge fördelas på 10 år. I allt fall synes fördelning böra få ske på

5 år.

Näringslivets skattedelegation anser övervägande skäl tala för att åter-

köpsbelopp behandlas som ett i stället för pension uppburet engångsbelopp.

Premiebetalningstiden bör därför enligt delegationens mening icke tillmätas

betydelse för fördelningen. Vad särskilt angår pensionsförsäkring mot en-

gångspremie framhåller delegationen att dylik premie mången gång erlägges

med anlitande av medel, som försäkringstagaren uppburit som ackumule­

rad inkomst.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1962

Departementschefen

Den maximala fördelningstiden enligt de nuvarande bestämmel­

serna är tio år. I likhet med utredningen och så gott som samtliga remiss­

instanser anser jag att denna maximigräns bör bibehållas. Inte minst prak­

tiska skäl talar mot fördelning på längre tid.

För att i möjligaste mån undvika tvister om fördelningstidens längd har

utredningen föreslagit en schablonregel av innebörd att vissa in­

komster av ackumulerad inkomsts natur, som uppkommer i rörelse och

jordbruk, skall anses hänförliga till det antal år, under vilket den skatt­

skyldige hedrivit rörelsen eller jordbruket i fråga. De intäkter beträffande

vilka schablonregeln enligt förslaget skall gälla är, i fråga om jordbruk, in­

täkt vid avyttring av inventarier, varor och produkter i samband med upp­

hörande av jordbruksdrift, intäkt vid avyttring av hel kreatursbesättning

och intäkt vid återföring till beskattning av investeringsfonder. I fråga om

inkomst av rörelse skall schablonregeln gälla beträffande intäkter genom

försäljning av inventarier och lager vid avveckling av rörelse och vid åter­

föring till beskattning av investeringsfond. Schablonregeln skall vidare en­

ligt förslaget gälla i fråga om intäkt vid överlåtelse av hyresrätt och good­

will. Om den skattskyldige åtnjutit inkomst som nu sagts i sin egenskap av

delägare i handels- eller kommanditbolag, skall inkomsten enligt förslaget

anses hänförlig till den tid han varit delägare i bolaget. Enligt utredning­

ens förslag skall dock inkomsten kunna fördelas å kortare tid än den skatt­

skyldige bedrivit rörelsen eller jordbruket eller ägt andel i bolaget, under

förutsättning att han så yrkar och företer utredning om det antal år, till

vilket inkomsten hänför sig. Däremot skall enligt förslaget avvikelse från

schablonregeln icke kunna göras på grund av utredning av beskattnings-

myndighet.

De sålunda föreslagna schablonreglerna, som tillstyrkts av det helt över­

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

93

vägande antalet remissinstanser, synes ägnade att underlätta tillämpningen

av förordningens bestämmelser. Jag kan därför även för egen del i huvud­

sak tillstyrka desamma. Dock bör det, som bl. a. länsstyrelsen i Jönköpings

län framhållit, vara beskattningsmyndighet obetaget att även utan yrkande

från den skattskyldiges sida hänföra ackumulerad inkomst till ett mindre

antal år än den allmänna regeln presumerar. Detta bör emellertid ske endast

om det framstår som uppenbart att fördelningstiden bör vara kortare än

enligt schablonregeln. I annat fall förlorar schablonregeln sitt värde. Före­

ligger inte särskilda omständigheter och yrkar inte den skattskyldige kor­

tare fördelningstid skall schablonregeln alltså gälla.

Då det gäller avyttring av skog och s kogsprodukter måste intäk­

ten, för att berättiga till särskild skatteberäkning, avse mer än ett års till­

växt. Detta bör, som kammarrätten och riksskattenämnden framhållit, kom­

ma till uttryck i anvisningarna till 1 §. Avgörande för fördelningstiden skall

vara hur många års tillväxt å fastigheten i dess helhet som den intäkt, var­

om fråga är, motsvarar.

Enligt utredningens förslag skall, vid fastställande av fördelningstid,

oskift dödsbo och den avlidne anses som en och samma skattskyldig.

Skiftas dödsboet får arvingarna däremot icke tillgodoräkna sig den tid den

avlidne och dödsboet drivit rörelsen eller jordbruket. Enda avsteget här­

ifrån har gjorts för det fall att efterlevande make är ensam dödsbodelägare.

Denne äger då vid beräkning av fördelningstid tillgodoräkna sig den tid

dödsboet och den avlidne maken drivit rörelsen eller jordbruket. I några

remissyttranden har förordats att samma rätt, som sålunda tillkommer ef­

terlevande make vilken är ensam dödsbodelägare, bör tillkomma även barn

i de fall dessa är ensamdelägare. Detta förslag anser jag mig icke kunna till­

styrka. Om ett barn är ensam dödsbodelägare och, sedan dödsboet anses

skiftat, säljer t. ex. den rörelse som den avlidne och dödsboet drivit, skulle

den ackumulerade inkomst, som framkommer vid försäljningen, fördelas

bakåt i tiden och läggas till de inkomster barnet eventuellt haft under de

senaste tio åren. Ofta torde barnet inte tidigare haft inkomster utan dessa

har legat hos den avlidne och dödsboet. Ej heller kan jag tillstyrka att,

såsom länsstyrelsen i Älvsborgs län förordat, låta bedömningen bli olika

beroende på inom vilken tid efter dödsfallet verksamheten avvecklas. Till­

läggas må att, om skatteflyktskommittén framlägger förslag om ändrade

regler för beskattning av oskift dödsbo och förslaget leder till lagstiftning,

även nu ifrågavarande regler därvid får överses.

Med anledning av vad lantbrukets skattedelegation anfört angående det

fall, då en skattskyldig får en skogsfastighet genom arvskifte och sedan

säljer fastigheten jämte därå växande skog, vill jag framhålla, att — då

det gäller intäkt av skogsbruk — det avgörande för fördelningstiden i och

för sig inte är innehavet av fastigheten utan hur många års tillväxt å fas­

tigheten som intäkten avser. Beskattas den skattskyldige för tillväxten un­

der längre tid än han haft fastigheten fördelas intäkten givetvis på denna

längre tid.

Beträffande det fall, som länsstyrelsen i Kristianstads län berör, då den ena

94

Knngl. Maj:ts proposition nr 11 i är 1962

av två äkta makar driver jordbruk eller rörelse och jordbruket eller rö­

relsen i anledning av andra makens död ingår i dödsboet efter denne för att

efter skiftet åter drivas av den efterlevande maken vill jag framhålla, att

någon särbestämmelse i fråga om fördelningstiden knappast synes erforder­

lig. Den efterlevande maken har drivit verksamheten före dödsfallet och

efter skiftet och den sammanlagda tiden för innehavet blir avgörande vid

fastställande av fördelningstid. Att den tid, under vilken dödsboet beskattats

för vinsten av verksamheten, inte får inräknas i fördelningstiden synes inte

utgöra tillräckligt skäl för att införa specialregler.

I fråga om intäkt av ackumulerad inkomsts natur, som tillfaller delägare

i handelsbolag, anser jag i likhet med utredningen att tiden för innehavet

av andelen bör vara avgörande för fördelningstiden. Den som inträder som

delägare i ett handelsbolag, där det redan skapats dolda reserver, bör rim­

ligtvis ta hänsyn till den skatteskuld som ligger i dessa reserver, då han be­

dömer köpeskillingen för andelen. Därav följer att, om reserverna framta­

ges till beskattning i nära anslutning till förvärvet av andelen, någon sär­

skild skatteberäkning inte kan vara befogad. Det kan ifrågasättas om för­

ordningens bestämmelser överhuvudtaget borde vara tillämpliga i fråga om

ackumulerad inkomst, som skapats före förvärvet av andelen. Av praktiska

skäl bör man dock inte göra någon skillnad på reserver som skapats före och

efter förvärvet men fördelningstiden bör inte sättas längre än innehavstdden.

Bedömningen bör bl. a. av praktiska skäl vara densamma oberoende av det

sätt, på vilket andelen förvärvats.

Med anledning av vad Sveriges redareförening anfört angående andel i

partrederi vill jag framhålla, att partrederi är en form av enkelt bolag och

delägaren äger andel i partrederiets fartyg. Såsom jag tidigare berört är han

i beskattningshänseende likställd med den som driver rederirörelse med eget

fartyg.

Såsom lantbrukets skattedelegation framhåller synes de för makar angiv­

na fördelningsreglerna i tillämpliga delar böra gälla även sådana skattskyl­

diga som enligt bestämmelserna i 65 § sista stycket kommunalskattelagen

i fråga om samtaxering skall jämställas med äkta makar.

Då det gäller återköp av pensionsförsäkring är det fråga om åter­

betalning av erlagda premier. Det ligger därför närmast till hands att, som

utredningen uttalat, anse tiden för inbetalning av premierna vara avgöran­

de för fördelningstiden. Ofta torde inbetalningstiden, då fråga är om åter­

köp, överstiga tio år. Är inbetalningstiden kortare har det i regel varit fråga

om stora engångspreinier. Om en engångspremie betalats med inkomster av

ackumulerad inkomsts natur eller inte bör ej föranleda olika bedömning

i beskattningshänseende av det återköpta beloppet. Jag kan således inte fin­

na att bärande skäl anförts mot utredningens ståndpunkt i denna fråga.

De förslag till ändringar och tillägg av bestämmelserna i anvisningarna

till 1 §, som utredningen i övrigt föreslagit och vilka inte föranlett erin­

ringar från remissinstansernas sida, kan jag med vissa ändringar av redak­

tionell natur tillstyrka.

101

förordningens tillämpning. Därefter lämnas följande redogörelse for in­

komna yttranden i anledning av utredningens enkät.

Vad beträffar villkoret att den ackumulerade inkomsten, efter avdrag

för avdragsgilla utgifter, skall uppgå till minst 4 000 kronor liar i några

enstaka yttranden föreslagits att beloppet — främst med hänsyn till pen­

ningvärdets försämring — skulle höjas till 5 000 kronor, i något fall t. o. m.

till 8 000 kronor. Enligt det stora flertalet yttranden har dock den nuva­

rande beloppsspärren å 4 000 kronor ansetts höra bibehållas.

Däremot har i åtskilliga yttranden ifrågasatts om inte det andra vill­

koret för förordningens tillämpning, den s. k. tredjedelsspärren, kunde und­

varas eller modifieras. Man har därvid framhållit att spärren hindrat en

sådan tillämpning i många fall, där en rätt till skatteutjämning tett sig

som skälig med hänsyn till skatteprogressionens verkningar. Så har av taxe-

ringsintendenten i Västernorrlands län påtalats, att det inte sällan före­

kommer vid exempelvis överlåtelse av rörelse att skattepliktig realisations­

vinst höjer den taxerade inkomsten betydligt över den vanliga nivån samt

att i dylika fall en ackumulerad inkomst, understigande en tredjedel av den

taxerade inkomsten kan drabbas av en oproportionerligt hög beskattning.

I den mån man inte uttalat sig för ett helt borttagande av den ifrågavarande

spärren, har man förordat en jämkning av densamma till att avse en fjärde­

del eller cn femtedel av den till statlig inkomstskatt laxerade inkomsten.

Taxeringsintendenten i Älvsborgs län har föreslagit — förutom en kom-

pletteringsregel liknande den som föreslagits av 1957 års skatteutredning

i 3 § av förslaget till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomst­

skatt å merinkomst i vissa fall — att den kvoterade spärren anknytes till

den sammanräknade nettoinkomsten i stället för den taxerade inkomsten.

Därmed skulle det förhållandet att den taxerade inkomsten nedbringas ex­

empelvis genom att den skattskyldige tar en pensionsförsäkring inte påverka

spärregeln. Om spärregeln på detta sätt skulle anknytas till den samman­

räknade nettoinkomsten, borde kvoten nedsättas, förslagsvis till en fjärde­

del av denna inkomst.

På några håll har föreslagits att tredjedelsregeln skulle kompletteras

med eller ersättas med en regel, innebärande att skatteberäkning för acku­

mulerad inkomst skall medges endast om skattelindringen uppgår till visst

lägsta belopp, 50 eller 100 kronor.

Det kan alltså, framhålles i betänkandet, konstateras, att de praktiska er­

farenheterna tydligen talar för ett slopande eller i allt fall en jämkning av

den nuvarande tredjedelsregeln, under det alt den fasta beloppsspärren som

sådan bör bibehållas.

Tredjedelsregeln medför, konstateras i betänkandet, att det även för in­

komsttagare med inkomster, som numera inte är att anse som särskilt höga

utan fastmer tämligen normala, krävs att den ackumulerade inkomsten

uppgår till rätt stora belopp för att skatteberäkning skall kunna ifråga­

komma. Sålunda förulsättes, framhåller utredningen, t. ex. för en person

med en taxerad inkomst av 45 000 kronor, att den ackumulerade inkomsten

uppgår till minst 15 000 kronor för alt han skall kunna få den senare in­

komsten utjämnad. Detta innebär ju i själva verket att hans normala in­

komst uppgår till omkring 30 000 kronor. Men redan en extra ackumulerad

inkomst av 10 000 kronor ovanpå denna normala inkomst får, enligt utred­

ningens mening, anses vara tillräckligt betydande ur den skattskyldiges

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1962

103

En annan fråga som ställdes i cirkulärskrivelsen var, om vid tillämpning

av tredjedelsregeln hänsyn skall tagas till makes taxerade inkomst i de fall

då makar är samtaxerade. Frågan är aktuell om man anser sig böra bibe­

hålla den kvoterade spärren och ändrar den till att avse en femtedel eller

annan del av den taxerade inkomsten. Utredningen tillägger.

Enligt utredningens mening synes det knappast vara lämpligt att, om

en person haft ackumulerad inkomst, hans rätt att fa särskild skattebe­

räkning beträffande denna inkomst skall vara beroende av storleken av

hans makes inkomst. Dennas storlek varierar ju ofta på grund av helt ovid­

kommande omständigheter. Ett hänsynstagande till makens inkomst skulle

vara att driva samtaxeringssynpunkten för långt. En annan sak är att hän­

syn vid själva skatteberäkningen tages till andre makens skatt. Detta får

anses vara i överensstämmelse med den allmänna principen för makars be­

skattning.

I detta sammanhang erinrar utredningen om bestämmelserna i den gäl­

lande förordningens 7 och 8 §§ och som reglerar bl. a. de fall, i vilka änd­

rad taxering -—- inklusive eflertaxering — medför ändrade förutsättningar

för rätten till skatteberäkning för ackumulerad inkomst. I den mån den

ändrade taxeringen berör den ackumulerade inkomstens förhållande till de

föreskrivna spärrarna, kan ändringen verka i olika riktningar, både så att

en redan medgiven skatteberäkning undanröjes — detta sker då med stöd

av 7 § __ och så att den skatlskyldige kan få rätt att i särskild ordning

begära skatteberäkning, som han tidigare inte kunnat få på grund av bris­

tande förutsättningar, detta enligt 8 §. Utredningen har inte ansett sig ha

anledning att överväga någon ändring av de ifrågavarande bestämmelserna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1962

Remissyttrandena

Beräkningen av den ackumulerade inkomsten

Utredningens ståndpunkt, att det är nettobeloppet av den acku­

mulerade inkomsten, som — i enlighet med vad som hittills gällt

__i princip skall vara föremål för den särskilda skatteberäkningen för dy­

lik inkomst har inte mött någon gensaga i remissyttrandena.

Kammarrätten uttalar önskemål om anvisningar till ledning för beräk­

ningen av ackumulerad inkomst genom avyttring av skog. Kammarrätten

anför därom följande.

Med anvisningarna till 2 § erhålles en god ledning för beräkning av den

ackumulerade inkomsten vid överlåtelse av inventarier och lager. Det skulle

säkerligen vara av stort värde om på liknande sätt klargöres, hur den acku­

mulerade inkomsten skall uträknas vid avyttring av växande skog. Utred­

ningen har uttalat (s. 95), att avdrag för minskning i skogs ingångsvärde

givetvis skall frånräknas köpeskillingen. Den skattskyldige synes emellertid

enligt gällande regler icke vara skyldig att yrka sådant avdrag redan det år,

då värdeminskningen inträtt, utan kan spara avdraget till ett senare år. Ett

vid den aktuella taxeringen yrkat avdrag kan således avse värdeminskning

å skog, som skett före beskattningsåret. Den skattskyldige kan jämväl un­

Kungl. Maj. ts proposition nr 11

4

år 1962

109

spärren. Med konstaterande av att utredningen föreslagit en höjning av be-

loppsspärren till 6 000 kronor, förklarar länsstyrelsen de sålunda föreslagna

åtgärderna väl motiverade och tillstyrker att lagstiftningen utformas i en­

lighet därmed.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att den s. k. tredjedelsregeln

väckt en påfallande irritation hos allmänheten ej blott i extrema gränsfall.

Länsstyrelsen anser att detta delvis torde bero på regelns speciella kon­

struktion, som gör den svårbemästrad för den enskilde. Den fasta belopps-

spärren är däremot lättfattlig för envar, framhåller länsstyrelsen, och kan

efter den föreslagna höjningen till 6 000 kronor antagas i rimlig utsträck­

ning frånskilja de fall, där omräkning av skatten har minst fog. Länssty­

relsen förordar därför, att tredjedelsregeln helt slopas i enlighet med utred­

ningens huvudförslag.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anger som exempel på fall, där kvotregelns

tillämplighet medfört inadvertenser som bort undvikas följande.

Nämnas må att då två bröder här i länet, som var delägare i ett handels­

bolag överlät dettas rörelse, den ena brodern, — som nyligen hade fått en

fördelaktig kommunal anställning och vars överlåtelsevinst kom att drab­

bas av en relativt hög marginalskatt, — av ifrågavarande spärregel hindra­

des få denna reducerad, trots att till följd av tidigare års lägre inkomst

skatteomräkningen skulle medfört betydande nedsättning i skatten, under

det att den andra brodern, som icke jämsides med överlåtelsevinsten hade

några nämnvärda inkomster och alltså ej heller drabbats av någon avsevärd

marginalskatt, fick en om än obetydlig nedsättning

Med dylika fall för ögonen ansluter sig länsstyrelsen till ändringsförsla­

get.

I övrigt göres tillstyrkande uttalanden i fråga om den av utredningen fö­

reslagna spärren av överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Krono­

bergs, Blekinge, Kristianstads och Norrbottens län. Till de organisationer

som uttryckligen tillstyrker förslaget hör näringslivets skattedelegation,

Sveriges köpmannaförbund, lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogs­

ägareförbund.

Några remissinstanser anser dock att en kvotspärr eller i vart fall någon

annan kompletterande spärr utöver den fasta beloppsspärren bör finnas. I

några yttranden ifrågasättes även en ytterligare höjning av den fasta be­

loppsspärren. Således yttrar kammarrätten följande.

Tredjedelsspärren tillkom för att från förordningens tillämpning ut­

mönstra sådana fall, då den ackumulerade inkomsten utgjorde en alltför

obetydlig del av den totala inkomsten. Kammarrätten finner i likhet med

utredningen, att denna spärr dock varit otillfredsställande därigenom, att

den utgjort hinder för en tillämpning av bestämmelserna även i sådana fall,

då en skattelindring varit befogad. Emellertid kan det synas tveksamt om

anledning föreligger att helt upphäva denna spärregel. Däremot kan vunna

erfarenheter av spärrens verkningar utgöra skäl för viss modifiering i den­

samma, förslagsvis så att det fastställes, att den ackumulerade inkomsten

skall utgöra en fjärdedel eller möjligen en femtedel av den skattskyldiges

111

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

framhåller alt i de allra högsta inkomst­

lägena kravet på skaltelindring för så låga ackumulerade inkomster som

(i 000 kronor icke är särskilt påfallande. Länsstyrelsen tillstyrker utredning­

ens andrahandsförslag att den kvoterade spärren bibehålies i dessa inkomst­

lägen men föreslår att gränsen sättes vid taxerade inkomster överstigande

50 000 kronor. Spärren bör som utredningen föreslagit bestämmas till minst

en femtedel av donna inkomst.

Länsstyrelsen i Uppsala län

är ense med utredningsmännen i fråga om

slopandet av den hittillsvarande s. k. tredjedelsspärren men ifrågasätter

lämpligheten av att höja den fasta spärren från det nuvarande beloppet

4 000 kronor till 6 000 kronor. Länsstyrelsen tillägger.

Länsstyrelsen anser nämligen, att skattemyndigheternas intresse av att

undvika den ökade arbetsbelastning, som kan inträda om spärrbeloppet sät­

tes för lågt, bör få stå tillbaka för de skattskyldigas berättigade krav pa

progressionsutjämning beträffande beskattningen av ackumulerade inkoms­

ter. Att en viss höjning av den fasta spärren kan vara motiverad av pen­

ningvärdets fall är diskutabelt eftersom penningvärdesförsämringen även

i samma mån kan ha påverkat bruttoinkomstens storlek, önskemålet om

att så rättvist som möjligt mildra de ogynnsamma verkningarna av skatte-

progressionen vid ojämna inkomster torde bäst tillgodoses med ett bibehål­

lande av clt spärrbelopp å 4 000 kronor.

Landsorganisationen i Sverige

tillstyrker att den kvoterade späiren slo­

pas under förutsättning att den fasta minimispärren även framdeles upp­

går till 4 000 kronor. Organisationen framhåller att, oaktat penningvärdets

utveckling sedan lagstiftningens införande, även 4 000 kronor ackumulerad

inkomst torde slå rätt hårt ur marginalskattesynpunkt. Alternativt skulle

enligt organisationen 4 000 kronor gälla för inkomst av tjänst (löntagare-

inkomster) medan 6 000 kronor skulle gälla för övriga slag av inkomster.

Tjänstemännens centralorganisation, som tillstyrker förslaget om tredje-

delsregelns avskaffande, anser likaledes att utredningens förslag om en höj­

ning av den fasta beloppsspärren från 4 000 kronor till 6 000 kronor är

otillfredsställande. Enligt organisationen kan även med de nya skallteska-

lor, varom årets riksdag fattat beslut, kravet på att den ackumulerade in­

komsten skall uppgå till minst 6 000 kronor leda till en icke oväsentlig

skatteskärpning i fall, då den ackumulerade inkomsten understiger nämn­

da belopp. Organisationen anför i fortsättningen.

TCO, som är medveten om att någon form av spärregler lämpligen bör

finnas för att begränsa antalet fall till sådana, för vilka bestämmelserna

kan vara till någon reell ekonomisk nytta, anser emellertid, att det är den

skatteförlust, den skattskyldige kan åsamkas till följd av beskattningsårets

slutenhet, som är det relevanta i sammanhanget. TCO får därför föreslå i

likhet med vad 1957 års skatteulredning på sin tid föreslog beträffande

rätten till progressionsutjämning, att spärregeln utformas på sådant sätt,

att om effekten av en skatterestitution understiger visst belopp — förslags­

vis 50 kronor — förfaller rätten att tillämpa bestämmelserna. En sådan ord­

ning skulle enligt TCO:s mening bäst överensstämma med syftet med för­

ordningen om ackumulerad inkomst, nämligen att för den skattskyldige

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i är 1962

112

mildra den merbeskattning, som i fall av ackumulerad inkomst uppstår till

följd av att lagstiftaren från andra synpunkter vall regeln om det slutna

beskattningsåret. Samtidigt tillmötesgår TCO:s förslag "önskemålen om en

viss begränsning av antalet fall. I den händelse den fasta beloppsspärren av

administrativa eller andra skäl ändock anses böra väljas, är TCO av den

uppfattningen, att nuvarande belopp på 4 000 kronor i varje fall icke bör

böjas.

Sveriges akademikers centralorganisation ansluter sig också till tanken

på en spärr som hänför sig till den lindring i skatt som den skattskyldige

erhåller. Organisationen anför.

SACO tillstyrker utredningens huvudförslag att kvotregeln helt och hål­

let slopas, önskvärt vore även, att den fasta spärren kunde slopas, då det

ju varken är den ackumulerade inkomstens storlek eller dess andel av in­

komsten, som bör vara avgörande för om skatteutjämning bör komma till

stånd. Gränsen borde i stället knytas till storleken av den överbeskattning

som uppstår, om en ackumulerad inkomst skall beskattas som om den hän­

förde sig till endast ett inkomstår. SACO anser därför, att spärregeln borde

utformas så att förordningen får tillämpas om den leder till en skattelätt­

nad om minst 100 kronor. Alternativt kan en spärr med ett lågt, fast belopp

kunna ifrågakomma, förslagsvis 2 000 kronor. Den höjning av den fasta

spärren till 6 000 kronor, som utredningen föreslagit, finner SACO icke mo­

tiverad.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter om inte det belopp, vartill

skattelindringen lägst bör uppgå för att särskild skatteberäkning må med­

givas, bör stå i relation till den debiterade statsskatten. För länsstyrelsen

framstår en gräns på cirka tio procent som skälig. Om en sådan spärr in­

föres, får, enligt länsstyrelsen, antagas att de mindre betydande jämknings-

beloppen icke blir föremål för skattelindring.

Kungl. Maj:ts proposition nr

1/4

år 1062

Departementschefen

Beräkningen av den ackumulerade inkomsten

Det torde knappast råda delade meningar om att det är nettobeloppet av

den ackumulerade inkomsten som i princip bör ligga till grund för den sär­

skilda skatteberäkningen. Den ackumulerade inkomsten skall således mins­

kas med den skattskyldiges kostnader för inkomstens förvärvande. I vissa

fall kan svårigheter uppkomma att beräkna dessa kostnader. Bland annat

gäller detta, som kammarrätten påpekat, vid beräkning av ackumulerad

inkomst genom avyttring av skog. Avdrag skall givetvis ske för den del av

avverkningskostnaden, som belöper på intäkten i fråga, i den mån avdrag

medgivits vid inkomsttaxeringen. Ofta torde kostnaderna inte kunna exakt

beräknas utan en ungefärlig uppskattning får godtagas. Erinras må alt

här inte är fråga om att undantaga inkomst från beskattning utan endast

att nå en viss progressionsutjämning. Avdrag skall givetvis vidare ske för

minskning i skogs virkesförråd eller ingångsvärde om sådant avdrag yrkats.

Avdraget motsvarar en kostnad som har samband med intäktens förvär-

Kungi. Maj:ts proposition nr 11b år 1962

113

vande. Yrkat avdrag får i första hand anses hänförligt till den avverkning,

som föranlett den ackumulerade inkomsten.

Såsom länsstyrelsen i Östergötlands län påpekat kan vissa kostnader ha

ett klart samband med den ackumulerade inkomsten utan att dock fråga

är om kostnader för intäktens förvärvande. Vissa skäl kunde tala för att

även dylika kostnader borde avräknas från den ackumulerade inkomsten.

Det torde emellertid av praktiska skäl vara nödvändigt att vid beräkningen

av nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten endast taga hänsyn till

kostnader, som har direkt samband med intäktens förvärvande.

Med anledning av vad länsstyrelsen i Hallands län anfört angående värde­

sättningen av lagret vid beräkning av den ingående dolda reserv, som skall

anses utgöra den ackumulerade inkomsten vid avyttring av lager, vill jag.

understryka, att den värdesättning av lagret som godlagits vid inkomsttaxe­

ringen regelmässigt bör gälla även vid tillämpning av förordningen om

ackumulerad inkomst. I deklarationsformuläret begäres emellertid uppgift

å lagrets anskaffningsvärde eller, om dagspriset å balansdagen (återan-

skaffningsvärdet) är lägre, sistnämnda värde. Författningstexten synes där­

för böra utformas enligt utredningens förslag.

Beträffande byggnadsrörelse och tomtstyckningsrörelse föreligger, som.

bl. a. länsstyrelsen i Hallands län påvisar och som jag redan tidigare un­

derstrukit, stora svårigheter att värdera de tillgångar som rörelseidkaren

vid avveckling av rörelsen behåller för egen räkning. Utredningens förslag

att låta även reserver i dylika tillgångar få omfattas av förordningens be­

stämmelser bör därför, som jag redan förordat, icke nu genomföras. Den

som driver byggnadsrörelse eller tomtstyckningsrörelse bör emellertid, som

jag även tidigare framhållit, ha samma möjlighet till särskild skatteberäk­

ning som andra rörelseidkare. Om en dylik rörelseidkare avvecklar sin rö­

relse och i samband därmed avyttrar alla tillgångar i densamma, uppkom­

mer frågan hur den dolda reserven i lagerfastigheter in. m. vid beskatt­

ningsårets ingång skall beräknas. Utredningen har föreslagit att reserven

bör räknas såsom skillnaden mellan försäljningsvärdet och det bokförda

värdet vid beskattningsårets ingång. Härigenom kommer att i den ackumu­

lerade inkomsten även inräknas prisstegringsvinster och försäljningsvins-

ter. Såsom utredningen framhållit bör detta kunna godtagas då det gäller

rörelser av bär ifrågavarande slag. Då även praktiska skäl talar för att be­

räkningen av den dolda reserven får ske med utgångspunkt från försälj­

ningsvärdet, vilket värde är känt eftersom tillgångarna avyttrats, anser jag

mig i likhet med flertalet remissinstanser kunna godtaga utredningens för­

slag på denna punkt. Såsom riksskattenämnden framhållit bör dock be­

greppet försäljningsvärde utbytas mot verkliga värdet. Vad nu sagts bör i

motsvarande mån gälla för den som driver penningrörelse.

Vad gäller tomtstyckningsrörelser delar jag utredningens uppfattning att

man i regel inte bör förvägra rätt till särskild skatteberäkning i dylika

rörelser endast på grund av att räkenskaperna är bristfälliga. Ofta mot­

114

svarar den ingående dolda reserven i lagret, beräknad på sätt jag nyss för­

ordat, nettovinsten av jordstyckningsrörelsen vid slutavvecklingen.

Vid avyttring av varor inklusive djur i jordbruk bör, såsom utredningen

föreslagit, nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten anses motsvara

dold reserv i tillgångarna vid beskattningsårets ingång. Även bär bör den

dolda reserven räknas som skillnaden mellan verkliga värdet och det bok­

förda värdet. Framhållas må att — om inkomsten av fastigheten beräk­

nats efter kontantprincipen — det bokförda värdet är noll.

Av skäl som utredningen närmare utvecklat måste krävas att skattebe­

räkningen i princip skall omfatta all ackumulerad inkomst inom en och

samma förvärvskälla. Det bör inte ifrågakomma att överlåta åt den skatt­

skyldige att själv avgöra hur stor del av den sammanlagda ackumulerade

inkomsten, som skall göras till föremål för särskild skatteberäkning. I så

fall skulle man med samma fog överlåta åt honom att fritt bestämma för-

delningslidens längd. Man har emellertid då gått ifrån huvudprinciperna i

den förevarande lagstiftningen. Någon svårighet att fastställa de ackumu­

lerade inkomsterna, som uppkommit i förvärvskällan, torde regelmässigt

knappast föreligga. Med anledning av vad länsstyrelsen i Västmanlands län

anfört vill jag framhålla, att någon kvittning mellan vinster och förluster

i princip inte bör ske vid fastställande av den ackumulerade inkomsten.

Däremot kan givetvis fråga uppkomma, om inte den del av köpeskillingen,

som förklarats belöpa på den tillgång som visar förlust, i verkligheten får

anses vara större än som uppgivits.

Utredningens förslag att den beskattningsbara inkomsten

skall ligga till grund för skatteberäkningen i sådana fall då denna inkomst

är lägre än beloppet av den ackumulerade inkomsten innebär, som några

remissinstanser påpekat, i viss mån ett avsteg från principen att det är den

ackumulerade inkomsten som skall fördelas.

Såsom jag redan framhållit kan emellertid vissa skäl tala för att den acku­

mulerade inkomsten borde minskas med kostnader som föranletts av in­

täkten i fråga. Sålunda borde ersättning, som jordägare erhåller av ar­

rendator för eftersatt skyldighet att underhålla byggnader, måhända mins­

kas med de kostnader jordägaren har för att avhjälpa bristerna. Vidare

kunde ifrågasättas om inte ersättning för hyresrätt i första hand borde

kvittas mot kostnad för anskaffande av ny lokal. Det kan också anföras

skäl för att den ackumulerade inkomsten bör minskas t. ex. med kostnader

för pensionsförsäkring, om det är uppenbart att tecknandet av denna för­

säkring föranletts av intäkten. Är kostnader av detta slag lika störa som

den ackumulerade inkomsten kvarstår endast den ordinarie inkomsten,

som väl i flertalet fall får antagas vara någorlunda lika år från år. De fall

då den ordinarie inkomsten, på sätt kammarrätten antyder, i dylikt fall

skulle bli föremål för skattelindring torde vara sällsynta.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört anser jag mig kunna tillstyrka

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1962

115

utredningens förslag i denna del. En regel av detta slag torde för övrigt

vara ägnad att underlätta tillämpningen av förordningens bestämmelser och

i vissa fall, såsom bl. a. överståthållarämbetet framhållit, leda till ett mate­

riellt sett mera tillfredsställande resultat. Det kunde ligga närmare till hands

att välja den taxerade inkomsten i stället för den beskattningsbara, men då

den beskattningsbara inkomsten från den skattskyldiges sida utgör det för­

månligaste alternativet vill jag inte föreslå ändring i utredningens förslag.

Den beskattningsbara inkomsten synes kunna godtagas trots att den kan

påverkas av avdrag för förlustutjämning, eftersom denna förlust i regel hän­

för sig till något år under fördelningstiden och man vid den särskilda skatte­

beräkningen anser att den beskattningsbara inkomsten för ett förlustår ut­

gör noll.

Spärregeln

Den spärregel, som för närvarande gäller att den ackumulerade inkoms­

ten skall uppgå till minst 4 000 kronor och tillika utgöra minst en tredjedel

av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst, föreslår ut­

redningen böra utbytas mot en fast beloppsspärr, innebärande att den in­

komst som skall ligga till grund för skatteberäkningen skall uppgå till minst

6 000 kronor.

Den nuvarande beloppsspärren å 4 000 kronor fastställdes år 1951. Då

spärregeln nu omprövas, bör hänsyn tagas till penningvärdets förändring.

Med hänsyn till de erinringar, som framförts bl. a. från löntagarorganisatio­

nernas sida, anser jag mig dock böra förorda, att beloppet endast höjes till

5 000 kronor. Vid sådant förhållande torde en kvoteringsspärr alltjämt vara

erforderlig. En viss uppmjukning bör emellertid göras och spärren synes en­

ligt utredningens alternativa förslag kunna jämkas till en femtedel av den

taxerade inkomsten.

Några remissinstanser har föreslagit en spärregel av innebörd att sär­

skild skatteberäkning medgives endast om inkomstskatten nedbringas med

visst belopp. Förslag om en sådan spärregel avvisades emellertid vid till­

komsten av den nuvarande lagstiftningen under hänvisning till att den med­

förde onödigt arbete och betydande olägenheter för såväl skattskyldiga som

taxeringsmyndigheter och dessa skäl torde alltjämt gälla.

Övriga ändringsförslag m. in.

Utredningen

Ansökningstiden

I betänkandet framhålles, att i några av de till utredningen inkomna ytt­

randena i anledning av utredningens cirkulärskrivelse har uppgivits, att

den i den gällande förordningens 4 § föreskrivna tiden för ansökan om

116

skatteberäkning för ackumulerad inkomst — före taxeringsårets utgång -—

i praktiken visat sig vara för knapp. Det har anförts, att många skattskyl­

diga inte reagerar för den skattebelastning exempelvis en avyttring av

affärsrörelsen e. d. medför förrän skattsedeln kommit. Då kan den tid

som återstår till ansökningstidens utgång vara mycket kort. Det förekom­

mer vidare ej sällan att förutsättningarna för särskild skatteberäkning

föreligger först i och med att taxeringsnämnden avvikit från den skatt­

skyldiges deklaration och underrättat denne därom. Den skattskyldige måste

likväl ha gjort sin framställning om skatteberäkning före taxeringsårets ut­

gång, detta även om han överklagat taxeringsnämndens beslut. Den knappa

ansökningstiden har enligt yttrandena medfört rättsförluster i flera fall.

Med hänsyn därtill har en förlängning av ansökningstiden ansetts önskvärd.

Utredningen anser att de gjorda erfarenheterna motiverar en dylik för­

längning av ansökningstiden. Därefter anföres.

Hur lång denna bör vara kan givetvis vara föremål för delade meningar.

Om skattskyldig som begär tillämpning av dessa bestämmelser därjämte

skall, såsom ifrågasatts, kunna medges anstånd med erläggande av den stat­

liga inkomstskatten på grund av den ordinarie taxeringen för beskattnings­

året, bör ansökningstiden inte göras allt för lång. Detta och andra skäl

kunde tala för att föreslå den 30 juni året efter taxeringsåret som sista dag

för ansökningen i likhet med vad som gäller exempelvis framställningar

enligt 50 § kommunalskattelagen. Med hänsyn till de svårigheter som i all­

mänhet torde föreligga för den skattskyldige att bedöma om och när förut­

sättningarna för en tillämpning av bestämmelserna om ackumulerad in­

komst föreligger anser utredningen emellertid det vara angeläget att den

skattskyldige får god tid på sig för sin ansökning. Utredningen förordar

därför — i likhet med vad som föreslagits i ett av yttrandena — att ansök­

ningstidens utgång bestämmes till den 31 december året efter taxerings­

året. Härför talar också de ansökningstider som föreskrivits i den gällande

förordningens 8 §.

Skatteberäkningen

Utredningen tar upp frågan i vad mån vid skatteberäkningen hänsyn skall

tagas till att mer än en ackumulerad inkomst hänför sig till ett och samma

beskattningsår.

Utredningen understryker att bestämmelsernas syfte är att bereda möj­

lighet till viss skattelindring. Däremot har aldrig åsyftats en exakt skatte-

omräkning för att åstadkomma samma resultat som om inkomsten verk­

ligen uppburits under de år under vilka den skall anses intjänad, något som

f. ö. inte är möjligt i de fall den ackumulerade inkomsten hänför sig till

efterföljande år. I den situation som här avses, d. v. s. när fördelningen av

ackumulerad inkomst berör beskattningsår, till vilka ackumulerad inkomst

ansetts hänförlig även vid tidigare år gjord skatteberäkning, bör därför en­

ligt utredningens mening inkomstfördelningen liksom i allmänhet hittills ske

med utgångspunkt från den ursprungligen fastställda beskattningsbara in­

komsten. Det bör dock understrykas, framhålles i betänkandet, att utred­

ningen med det nu anförda inte heller avser någon ändring beträffande

K ungi. Maj.ts proposition nr 114 år 1962

117

skatteberäkningen i sådana fall, då skatteberäkningen vid ett visst års

taxering omfattar flera ackumulerade inkomster som är hänförliga till

samma beskattningsår. Eftersom det i ett dylikt fall är fråga om en och

samma skatteberäkning, ehuru den avser flera ackumulerade inkomster,

skall skatteberäkningen, framhåller utredningen, i detta senare fall ske

på sammanlagda beloppet av de till ett beskattningsår hänförliga intäkter­

na. Därefter anföres.

Likartat med det nu berörda spörsmålet är frågan om vid skatteberäk­

ning för ackumulerad inkomst hänsyn skall tagas till mellankommande

eftertaxeringar. Även om det här är fråga om en schablonmetod vore det

enligt utredningens mening att gå för långt att vid skatteberäkningen bortse

från eftertaxeringarna och lägga den ackumulerade inkomst som skall för­

delas endast på de vid de ordinarie inkomsttaxeringarna fastställda inkomst­

beloppen. Hänsyn bör alltså tagas till jämväl de eftertaxerade beloppen.

Utredningens uppfattning överensstämmer också med meningar som kom­

mit till uttryck i de i anledning av frågecirkuläret avgivna yttrandena.

Skattesatser med hänsyn till ändrat civilstånd

Utredningen tar därefter upp frågan om — för det fallet att en gift skatt­

skyldig haft ackumulerad inkomst som vid skatteberäkningen för dylik

inkomst skall slås ut på tidigare år då han var ogift — de olika skatte­

tabellerna för gifta och ogifta skall användas vid skatteberäkningen för de

olika åren eller om samma tabell skall användas och i så fall vilken.

I de till utredningen inkomna yttrandena har, framhålles i betänkandet,

ett fåtal, representerande det enskilda näringslivet, förordat användande av

de olika tabellerna alltefter civilståndet under respektive år. Samtliga taxe-

ringsintendenter som yttrat sig — ett tiotal — har däremot ansett att den

för taxeringsåret gällande tabellen bör tillämpas.

Skäl kan givetvis, framhåller utredningen, anföras för båda ståndpunk­

terna. Utredningen anser emellertid att man även här bör låta praktiska

synpunkter vara avgörande. Enligt utredningens mening talar dessa för att

den för taxeringsåret gällande tabellen bör användas vid skatteberäkning­

en för samtliga år, oavsett om den skattskyldiges civilstånd under de ti­

digare åren varit ett annat än det under taxeringsåret. Då detta överensstäm­

mer med vad som hittills tillämpats har utredningen inte funnit någon

ändring i lagtexten erforderlig.

Därefter anför utredningen.

I detta sammanhang kan nämnas en annan fråga av praktisk natur, som

tagits upp av taxeringsintendenten i Stockholms län, nämligen att makar

samtaxerats men likväl taxerats i skilda län. Av makarna har hustrun fått

ackumulerad inkomst till stort belopp. Vid omräkningen av den statliga

inkomstskatten vid skatteberäkningen för den ackumulerade inkomsten be-

finnes att en del av skattenedsättningen belöper på mannen. Frågan gällde

hur det skall förfaras, då hans taxering handlägges av prövningsnämnd i

annat län och någon ansökan om särskild skatteberäkning inte gjorts av

mannen.

Till detta vill utredningen som sin mening anföra att, om eu av två

Kungi. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

makar, vilka samtaxerats ehuru de taxerats i skilda län, begär och erhåller

särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst, i enlighet med de all­

männa beskattningsreglerna jämväl den andra maken måste erhålla den

nedsättning av skatten, som skatteberäkningen kan föranleda för hans vid­

kommande. Med hänsyn härtill bör den prövningsnämnd, till vilken an­

sökan om skatteberäkning för ackumulerad inkomst gjorts, underrätta

prövningsnämnden i det län, där den andra maken är taxerad. Härom torde

någon uttrycklig föreskrift inte vara erforderlig.

Bundenhet av yrkande i ansökning, m. m

Frågan i vilken mån prövningsnämnderna och skattedomstolarna skall

anses bundna av vad den skattskyldige yrkat angående skatteberäkningen

behandlas av utredningen med utgångspunkt från vissa avgöranden i re­

geringsrätten. Här torde få hänvisas till vad utredningen anfört å s. 131 ff.

Utredningen redovisar sin principiella inställning till frågan sålunda.

Utredningen förutsätter att frågor om den ackumulerade inkomstens

storlek och om fördelningen på det antal år till vilket inkomsten är hän-

förlig samt andra materiella bedömningsfrågor i princip skall prövas av de

olika instanserna på grundval av det föreliggande materialet. —------- Men

man kan enligt utredningens mening inte helt bortse från att den tillämp­

ning av bestämmelserna om ackumulerad inkomst, som av den skattskyl­

dige påkallas, i sista hand åsyftar en skatteomräkning till hans fördel. Det

kan då inte gärna vara i överensstämmelse med de allmänna processrätts­

liga principerna att — om prövningen leder till ändringar i de materiella

frågorna — besluta en skatteberäkning till den skattskyldiges nackdel, som

medför en högre skatt än han förut haft att räkna med. I dylikt fall bör

den skattskyldiges ansökan eller, i förekommande fall, hans besvär i stäl­

let avslås. Undantag måste här givetvis göras för yrkanden från den skatt­

skyldiges motpart. Även dessa yrkanden måste beaktas men skatteskärp-

ningen får i så fall inte bli större än som följer av yrkandena.

Eftersom det ofta kan vara svårt att bedöma vad den skattskyldiges

yrkande verkligen innebär och man kan räkna med att den skattskyldige

inte alltid själv kan räkna ut vilken effekt hans uppgifter om t. ex. för-

delningstiden har på själva skatteberäkningen, är det enligt utredningens

mening lämpligt att vederbörande myndigheter, när så behövs, under hand

sätter sig i förbindelse med den skattskyldige för att klarlägga situationen

till parlernas ömsesidiga nytta.

Omräkning av skatt i samband med besvär

Utredningen framhåller, att delade meningar rått, om kammarrättens eller

regeringsrättens beslut om ändring i mål om ackumulerad inkomst skall

anses böra innefatta även den omräkning av skatten som ändringsbeslutet

föranleder eller om denna omräkning kan få ankomma på vederbörande

länsstyrelse. Här torde få hänvisas till s. 136 ff i betänkandet.

Enligt utredningens mening ankommer frågan om skatteuträkningen jäm­

likt den nuvarande förordningen på prövningsnämnd som ett led i skattebe­

räkningen överhuvud taget, överklagas nämndens beslut och ändras detta

av högre instans, måste denna instans i sitt utslag taga ställning till skatte­

m

beloppets uträknande. Dock står det, framhåller utredningen, givetvis över­

instansen fritt att, om anledning därtill föreligger, återförvisa målet till pröv-

ningsnämnden för ny behandling. I så fall blir det givetvis prövningsnämn-

dens sak att ånyo besluta om skatteberäkningen, däri inbegripet uträkningen

av skattens belopp. Därefter anföres.

Det kan möjligen ifrågasättas om inte skatteuträkningen borde i stället

förläggas till debiteringsmyndigheten, d. v. s. lokal skattemyndighet (22 §

uppbördsförordningen). Praktiska skäl kan åberopas härför. I synnerhet

gäller detta skattedomstolarna, för vilka skatteuträkningen är det mest be­

tungande av de tre moment som enligt det förut sagda ingår i skatteberäk­

ningen. Skatteuträkningen försvåras här ofta av att erforderliga längdut­

drag inte alltid är omedelbart tillgängliga.

Emellertid återkommer man här till det förut berörda förhållandet att

skattedomstolarna i enlighet med vad utredningen tidigare framhållit inte

torde kunna undgå att vid den processuella bedömningen taga ställning till

parternas yrkanden och till effekten av en eventuell ändring i skatteberäk­

ningen. Detta kan knappast ske utan att en skatteuträkning göres. Det bör

därför enligt utredningens mening också i fortsättningen i princip ankomma

på skattedomstolarna att liksom hittills pröva även skatteuträkningen.

Med hänsyn därtill är det angeläget att de besvärsakter som översänds till

skattedomstolarna i samband med besvär redan vid översändandet komplet­

terats med de längdutdrag som kan bli aktuella. I mera komplicerade fall

kan en återförvisning till prövningsnämnden vara en lämplig utväg. För

prövningsnämnderna torde skatteuträkningen inte vålla några större prak­

tiska svårigheter.

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1962

Frågor om anstånd med skattebetalningen

I några av de med anledning av utredningens rundfrågor inkomna yttran­

dena har framförts önskemål om möjlighet till anstånd med skattebetal­

ningen i vissa sammanhang.

Redogörelse för dessa önskemål lämnas å s. 139 ff i betänkandet, till vil­

ket torde få hänvisas. Utredningen hänvisar till att de berörda anståndsfrå-

gorna kan förväntas komma att tas upp till övervägande av uppbördsutred-

ningen.

Förhandsbesked i frågor angående ackumulerad inkomst

Enligt utredningens mening talar starka skäl för att frågor angående till-

lämpningen av bestämmelserna om ackumulerad inkomst bör få omfattas

av riksskattenämndens förhandsbesked. Dylika frågor står så nära den van­

liga inkomsttaxeringen, att de praktiskt taget framstår som en del av in­

komsttaxeringen. Bland de frågor som kan bli föremål för förhandsbesked

kommer, framhåller utredningen, givetvis i första hand frågan om och i vil­

ken mån ackumulerad inkomst skall anses föreligga. Men även andra frågor,

såsom om antalet fördelningsår, kan tänkas uppkomma. Då kravet att det

för erhållande av förhandsbesked skall gälla något av synnerlig vikt själv­

fallet bör avse även frågor angående ackumulerad inkomst, ligger, framhål-

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

les vidare i betänkandet, i sakens natur att förhandsbesked inte kommer att

lämnas i bagatellsaker.

Utredningen föreslår med hänsyn till det anförda att den i 1 § första

stycket förordningen om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhands­

besked gjorda uppräkningen av frågor, som är av beskaffenhet att kunna

utgöra föremål för förhandsbesked, ulsträckes att omfatta jämväl frågor

angående skatteberäkning för ackumulerad inkomst.

Remissyttrandena

Utredningens förslag om förlängning av den tid, inom vilken ansökan

om skatteberäkning för ackumulerad inkomst skall göras, har

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.

Sålunda framhåller t. ex. lantbrukets skattedelegation, att den föreslagna

utsträckningen av ansökningstiden bättre än den nu gällande ansluter till

övriga i skatteförfattningarna gällande fatalietider. Det är enligt delegatio­

nen också rimligt att de skattskyldiga får bättre tid att överväga huruvida

bestämmelserna om ackumulerad inkomst kan vara tillämpliga i de speciel­

la fallen. Även Sveriges köpmannaförbund ser ansökningstidens utsträckan­

de med tillfredsställelse. Detsamma gäller näringslivets skattedelegation, som

framhåller att förlängningen av ansökningstiden är i hög grad befogad och

tillägger.

Hos allmänheten synes nämligen den uppfattningen icke vara ovanlig, att

en anteckning i deklarationen med hemställan om tillämpning av 1951 års

förordning är tillräcklig. Först när den skattskyldige erhåller sin debetsedel

avseende slutlig skatt uppmärksammas att särskild skatteberäkning ej skett.

Genom förlängning av ansökningstiden med ett år undvikes åtskilliga rätts­

förluster.

I detta sammanhang tillfogar delegationen följande.

Till ytterligare undvikande av sådana förluster synes det lämpligt, att

taxeringsnämnds ordförande ålägges genom föreskrift i taxeringskungörel-

sen att underrätta prövningsnämndens kansli om förekomsten i deklaratio­

nerna av framställningar om tillämpning av 1951 års förordning. En annan

praktisk åtgärd vore att föreskriva, att ordföranden skall meddela den skatt­

skyldige, att ansökan skall ingivas till prövningsnämnden.

Liknande synpunkter framföres av Svenska byggnadsentreprenörförening-

en.

Ett par länsstyrelser anser emellertid att den av utredningen föreslagna

ansökningstiden är tilltagen i överkant.

Länsstgrelsen i Uppsala län anser, att tiden bör kunna förkortas något och

tidpunkten bestämmas till 30 juni året efter taxeringsåret. Om så sker kom­

mer, framhåller länsstyrelsen, handläggningen av ansökningarna att kunna

ske under den för berörda myndigheter ur arbetssynpunkt lugnaste tiden.

Den skattskyldiges anspråk på längre ansökningstid än den nu gällande skul­

le ändock bli väl tillgodosett.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar, att några bärande skäl ej anförts för

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

121

en så frikostigt tilltagen ansökningstid som den av utredningen föreslagna,

och fortsätter.

Om man avser att förlänga nu gällande ansökningstid, bör man ej bortse

från att detta kan medföra vissa olägenheter ur fiskalisk synpunkt. Det hän­

der ej sällan, att taxeringsintendenten i samband med ansökningar om sär­

skild skatteberäkning för ackumulerad inkomst ser sig nödsakad framställa

yrkande om höjning av sökandes taxering, ofta med betydande belopp. En

skattskyldig som är medveten om att han taxerats för lågt kan, om utred­

ningens förslag godtages, avvakta utgången av taxeringsintendentens be­

svärstid, innan ansökan om särskild skatteberäkning ingives. Han får då för­

utom en för låg taxering jämväl åtnjuta förmån av särskild skatteberäk­

ning.

Ansökningstidens utgång bör på grund härav sättas till sådan tidpunkt,

att taxeringsintendenten har möjlighet att rätta till den taxering, vid vilken

den ackumulerade inkomsten tagits till beskattning. En utsträckning av ansök­

ningstiden till den 31 mars året efter taxeringsåret synes ur denna synvinkel

godtagbar. Någon särskild olägenhet för de skattskyldiga torde detta icke in­

nebära, då erfarenheten visar, att flertalet för sent inkomna ansökningar an­

länder redan i början av januari året efter taxeringsåret. De fall, där en

längre ansökningstid kan anses befogad, synes väl tillgodosedda med de ge­

neröst utformade bestämmelserna i 8 § förordningen om ackumulerad in­

komst.

I samband med frågan om ansökningstiden har i ett par remissyttranden

framförts vissa ytterligare önskemål.

Sålunda anför överståthållarämbetet, som erinrar om att ansökningen

skall ingivas till prövningsnämndens kansli, följande.

Emellertid saknas bestämmelser om det fall, då ansökan ingives till en

prövningsnämnd, men en annan prövningsnämnd befinnes vara behörig att

pröva ansökan. I taxeringsförordningen finnes i 75 § ett stadgande om att

den omständigheten att besvären ingivits till kansliet hos annan prövnings­

nämnd än den behöriga ej skall utgöra hinder för målets prövning, även om

besvären kommit att överlämnas till den behöriga prövningsnämnden efter

besvärstidens utgång. Eftersom tiden för ansökans ingivande enligt försla­

get utsträckts, torde fall av rättsförlust på grund av att ansökan ingivits till

icke behörig prövningsnämnd visserligen icke behöva inträffa i någon större

utsträckning men det synes likväl motiverat att ur enhetlighetssynpunkt

bringa bestämmelsen i förordningen om ackumulerad inkomst i överens­

stämmelse med de i dessa hänseenden gällande reglerna i taxeringsförord­

ningen. Det må för övrigt nämnas, att de i taxeringsförordningen givna reg­

lerna om besvärsrätt i anledning av prövningsnämndens beslut enligt ut­

tryckligt stadgande i 9 § av förordningen om ackumulerad inkomst skola äga

motsvarande tillämpning med avseende å ackumulerad inkomst.

Även länsstyrelsen i Stockholms län ger

uttryck åt

samma uppfattning.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen påtalar, att gällande taxerings-

förordning icke reglerar vid vilken tidpunkt ansökan om ackumulerad in­

komst senast bör ha avgjorts av prövningsnämnd. Då det enligt föreningens

uppfattning är av stor betydelse lör de skattskyldiga att snarast möjligt er­

hålla besked huruvida ansökan bifallits samt — om så är fallet — uppgift

om till vilket belopp den statliga inkomstskatten uppgår, finner föreningen

122

Kungl. Maj.ts proposition nr il i ur 11)62

det befogat att 89 § taxeringsförordningen kompletteras på så sätt, att i lag­

texten stadgas, att prövningsnämnd skall ha avgjort dylik ansökan inom

viss tid, exempelvis senast den 30 juni året näst efter ansökningsåret.

Länsstyrelsen i Blekinge län berör frågan i vad mån vid skatteberäk­

ningen för ackumulerad inkomst hänsyn skall tagas till att dylik skatte­

beräkning skett även ett tidigare år. Länsstyrelsen yttrar.

I fråga om tillvägagångssättet vid skatteberäkningen anför utredningen,

att bestämmelserna syftar till att bereda möjlighet till viss skattelindring

men däremot ej till en exakt skatteomräkning. Utredningen finner därför ej

anledning föreligga alt föreslå ändring av hittillsvarande praxis, enligt vil­

ken en ett år verkställd fördelning av ackumulerad inkomst ej skall beaktas

vid ett följande års beslut om fördelning av annan sådan inkomst. Länssty­

relsen kan dock ej finna denna ordning tillfredsställande. Det är onekligen

stötande, att en skattskyldig, vilken samma år haft ackumulerad inkomst av

två förvärvskällor, får gemensam skatteberäkning för dessa inkomster, me­

dan en annan person, som haft motsvarande inkomster av den ena förvärvs­

källan ett år och av den andra nästföljande år, får en skatteberäkning för

den senare av dessa inkomster, som ej alls tar hänsyn till beräkningen för

den tidigare inkomsten. Av vikt med hänsyn till förordningens huvudsyfte

att bereda skattelindring är att nämnda förfaringssätt endast i vissa lägen

är förmånligt för den skattskyldige. Har denne första året fått en betydan­

de ackumulerad inkomst fördelad på tio år och har han nästföljande år en

mindre sådan inkomst att fördela på två eller tre år, kan han erhålla den

skattelindring beträffande sistnämnda inkomst, vartill han får anses vara

berättigad, endast om den tidigare fördelningen kan beaktas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län önskar en bestämmelse angående avjämning

av de delbelopp som vid fördelningen av den ackumulerade inkomsten skall

slås ut på de olika åren. Härom anför länsstyrelsen följande.

Utredningen anser sig ej böra föreslå någon bestämmelse om avjämning

av de omräknade beskattningsbara inkomsterna till närmast högre eller läg­

re hundratal kronor. Som skäl anföres, att frågan inte har någon större

betydelse och snart förlorar i aktualitet.

Sistnämnda synpunkt är riktig beträffande omräkningar avseende taxe­

ringsår 1956 och tidigare. Den gäller däremot ej delningen av den eller de

ackumulerade inkomsterna. Skattemässigt är det av ringa betydelse, om av-

rundning vid denna delning sker uppåt eller nedåt till närmaste hundra­

tal kronor. Numera torde emellertid sökandena regelmässigt delgivas de ut­

räkningar, som ligger till grund för den särskilda skatteberäkningen. Det

torde vara ägnat att väcka viss irritation, om dessa ej sker efter enhetliga

principer vid de olika länsstyrelserna. En bestämmelse synes därför böra in­

föras, att vid delning av ackumulerade inkomster erhållen kvot skall avrun­

das till närmast lägre hundratal kronor.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Jönköpings län.

Länsstyrelserna i Värmlands och Örebro län anser, i motsats till utred­

ningen, att man vid skatteomräkningen skall taga hänsyn till den skatt­

skyldiges civilstånd under de olika åren. Länsstyrelsen i Värm­

lands län yttrar.

123

Vidare vill länsstyrelsen framhålla, att det enligt länsstyrelsens mening

framstår som önskvärt att nu gällande förordning ändras så, att därav fullt

tydligt kommer att framgå hur själva skatteberäkningen rätteligen avses

skola ske i fall, där det framkommer att den skattskyldige ändrat civilstånd

under något av de år som beröres av omräkningen. Enligt länsstyrelsens me­

ning torde det få anses mest följdriktigt att det faktiska civilståndet under

vart och ett av åren får bli avgörande för vilken skatteskala, som skall till-

lämpas. Omräkningen torde härigenom inte behöva bli i nämnvärd grad för­

svårad, eftersom längdutdrag regelmässigt måste införskaffas för varje år.

Övriga remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag i denna del el­

ler lämnat förslaget utan erinran.

Överståthållarämbetet berör frågan om hur man skall förfara när makar

samtaxerats ehuru de är bosatta i skilda län. Ämbetet delar inte den av ut­

redningen uttalade uppfattningen att någon uttrycklig föreskrift om under­

rättelseförfarande mellan de olika prövningsnämnderna inte skulle behövas.

Ämbetet yttrar härom.

Då det kan befaras, att på grund av avsaknaden av uttryckliga föreskrif­

ter dessa fall sannolikt kunna medföra, att framdeles viss oklarhet härom

uppstår, alldenstund det tydligtvis förutsättes att prövningsnämnden i det

andra prövningsdistriktet — utan att det i författningstexten uttryckligen

utsagts — ex officio skall verkställa erforderlig omräkning, även om särskilt

yrkande därom icke framställts av vederbörande taxeringsintendent synes

ett uttryckligt stadgande därom vara önskvärt.

Även länsstyrelsen i Stockholms län förordar en uttrycklig bestämmelse

om underrättelseskyldigheten i fråga.

Riksskattenämnden diskuterar det fallet alt en skattskyldig först begär

skatteberäkning för ackumulerad inkomst i en förvärvskälla och vid ett se­

nare tillfälle för sådan inkomst i annan förvärvskälla. Nämnden anför.

I nionde stycket av anvisningarna till 1 § anges, att den särskilda skatte­

beräkningen skall avse all ackumulerad inkomst, som uppkommit i förvärvs­

källan i fråga. I anslutning härtill får riksskattenämnden anmärka att, om

skatteberäkning verkställts för viss förvärvskälla och den skattskyldige där­

efter begär skatteberäkning för samma år beträffande en annan förvärvs­

källa, ny beräkning får göras avseende båda förvärvskällorna. Det ligger i

sakens natur, att denna nya skatteberäkning icke bör få resultera i ett för

den skatlskyldige sämre resultat än den skatteberäkning, som avsåg allenast

den förstnämnda förvärvskällan. Om resultatet av den nya skatteberäkning­

en skulle bli sämre för den skattskyldige, bör därför den nya ansökningen

om skatteberäkning allenast resultera i ett beslut, att ansökningen av angivet

skäl icke föranleder någon åtgärd.

Flera remissinstanser liar understrukit angelägenheten av att införa en

möjlighet till anstånd med skattebetalningen på grund av

den ordinarie taxeringen det år, då den skattskyldige begär tillämpning av

bestämmelserna om ackumulerad inkomst.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att ett anstånd med skattebetal­

ningen vid ansökan om tillämpning av bestämmelserna om ackumulerad in­

komst är lika materiellt betingad som vid besvär över taxering. Länsstyrel­

Kungl. Maj. ts proposition nr 1H år 1062

124

sen anser del synnerligen önskvärt att sådan ändring av 49 § uppbördsför-

ordningen snarast vidtages att anstånd med erläggande av skatt kan med­

givas även i samband med framställningen om skatteberäkning för ackumu­

lerad inkomst. Det rör sig här, tillägger länsstyrelsen, ofta om mycket slöra

belopp.

Med anledning av utredningens hänvisning till att anståndsfrågan är be­

roende av uppbördsutredningens överväganden anför länsstyrelsen i Skara­

borgs län som sin mening, att denna utrednings arbete inte i nämnvärd grad

torde kunna rubbas, därest man redan nu i 49 § 1 mom. uppbördsförord-

ningen inför ett tillägg, vari utsäges att anstånd må beviljas inte enbart

skattskyldig, som anfört besvär över taxeringsnämnds, prövningsnämnds el­

ler skattedomstols beslut, utan även skattskyldig, som hos prövningsnämnd

ansökt om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst. Häri­

genom skulle, enligt länsstyrelsen, de väsentligaste av de i utredningens en­

kät hos näringsorganisationer angivna missförhållandena kunna överbryg­

gas.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller, att lokala skattemyndigheter­

na i länet, när de får besked om preliminärt uppskattad nedsättning, ansett

sig kunna även utan uttryckligt stöd i uppbördsförfattningarna giva mot

nedsättningen svarande skatteanstånd.

Även länsstyrelsen i Västmanlands län anser det angeläget att bestämmel­

sen i 49 § uppbördsförordningen om anstånd med inbetalning av skatt vid

besvär över taxering snarast utslräckes att omfatta sådana fall, då skatt kan

bli nedsatt på grund av framställning om skatteberäkning för ackumulerad

inkomst. Enligt länsstyrelsen har praxis på sina håll föregripit den väntade

lagstiftningen på denna punkt.

Sveriges köpmannaförbund yttrar i denna fråga.

Visserligen har den praxis, som med Riksskattenämndens medverkan upp­

kommit och som möjliggör, att köpeskilling i viss utsträckning kan utgå som

pension under minst 11 år, medfört, att problem av nu berörd art i viss ut­

sträckning kunnat lösas på tillfredsställande sätt. Kvar står emellertid det

förhållandet, att man i ganska stor omfattning icke kan gå denna väg. Det

kan i sådana fall med nu gällande regler icke undvikas, att beskattningen

drabbar oerhört hårt, speciellt som den i många fall drabbar ålderstigna el­

ler sjuka personer, som för sin existens för återstoden av sitt liv är praktiskt

taget helt hänvisade till att leva av den köpeskilling, som de kan få ut vid

försäljningen. Sveriges Köpmannaförbund, som alltså konstaterar, att skat-

teutredningen angående ackumulerad inkomst m. m. på anförda skäl icke

kunnat taga upp dessa frågor, vill icke underlåta att understryka vikten av

att dessa frågor får en skyndsam behandling.

Lantbrukets skattedelegation framhåller att frågan om anstånd med skat­

tebetalning enligt delegationens uppfattning är av sådan betydelse att det är

angeläget att frågan löses samtidigt med ändringen av reglerna om ackumu­

lerad inkomst. Antalet fall, då dessa bestämmelser skall tillämpas, kommer,

betonar delegationen, att öka väsentligt om de framförda förslagen genom­

föres.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

125

Öoerståthållarämbetet

förmenar dock att, ehuru ett sådant anstånd i vissa

fall kan anses vara ur materiell synpunkt befogat, man bör avvakta resulta­

tet av den pågående utredningen angående uppbördsfrågorna, avseende bl. a.

frågan om anstånd med inbetalning av sådan skatt som är beroende av ut­

gången i taxeringsprocess.

Länsstyrelsen i Värmlands län

förordar att taxeringsintendenlen i någon

form medgives rätt vidtaga rättelse vid felbedömningar från myn­

digheternas sida. Länsstyrelsen anför.

I ett flertal hänseenden måste de framlagda förslagen till utvidgning av

tillämpningsområdet för reglerna om ackumulerad inkomst anses tämligen

långtgående. Vad nu sagts gäller måhända särskilt ovan berörda förslag om

rätt till skatteutjämning vid avveckling, som sträcker sig över mer än ett be­

skattningsår. En följd härav torde bli att det uppkommer bedömningssyå-

righeter i en helt annan omfattning än hittills. Det kan därför finnas anledning

antaga att taxeringsintendenterna i tveksamma fall får ett legitimt intresse

att vilja se tiden an för att därigenom få bättre möjligheter att på ett objek­

tivt sätt bedöma de omständigheter på vilka framställning om ackumulerad

skatteberäkning kan ha grundats. Skulle det framkomma att en oriktig be­

dömning legat till grund för ett redan fattat beslut, lär taxeringsintendenten

sakna befogenhet att föra talan om rättelse. Ej heller har han någon möj­

lighet att vidtaga motsvarande formell åtgärd till den skattskyldiges fördel.

Behov därav har väl stundom förekommit, särskilt i sådana fall där höjning

av taxering beslutats på talan av taxeringsintendent och där det framstått

som uppenbart att höjningen innefattat intäkter av sådant slag, som avses i

förordningen om ackumulerad inkomst. Vid den praktiska handläggningen

torde en dylik situation vanligen ha kunnat redas upp genom att taxerings­

intendenten under hand upplyst den skattskyldige om det föreskrivna ansök-

ningsförfarandet.

Med hänsyn till bedömningssvårigheter i tveksamma fall anser länssty­

relsen att taxeringsintendenten i likhet med vad som gäller vid eftertaxering

bör tilläggas rätt att föra talan mot beslut om skatteberäkning av ackumu­

lerad inkomst, därest det visas att beslutet grundats på oriktiga förutsätt­

ningar. Ett dylikt rättsmedel torde, enligt länsstyrelsen, i huvudsak kunna

utformas enligt samma principer, som gäller vid eftertaxering, dock att det

därvid uppställda kravet på oriktigt meddelande från den skattskyldige tor­

de få ändras eller helt borttagas, eftersom meddelandet även om det fram­

står som oriktigt vid den tidpunkt då taxeringsintendenten yrkar rättelse av

beslutet —- i och för sig kan ha bedömts som riktigt av den skattskyldige den

gången det lämnades. Länsstyrelsen förordar någon modifierad form av rätt

till talan för taxeringsintendent i enlighet med dessa grunder.

^{Liknande synpunkter anföres av} länsstyrelsen i Örebro län.

Även länssty­

relserna i Östergötlands, Kalmar

och Blekinge län

önskar någon form av

möjlighet till korrektion i efterhand i sådana fall, där särskild skatteberäk­

ning medgivits, men detta med hänsyn till senare framkomna omständig­

^{heter varit opåkallat. Likaså efterlyser} länsstyrelsen i Kronobergs län

star­

kare korrektiv mot missbruk av bestämmelserna än den av utredningen före­

slagna normen att skatteberäkning i princip får ske endast en gång i anled­

ning av samma avveckling.

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 19(12

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1!)62

Utredningens förslag att frågor angående tillämpningen av bestämmelser­

na om ackumulerad inkomst skall omfattas av bestämmelserna om f ö r-

handsbesked i skattefrågor har i allmänhet inte föranlett någon erin­

ran från remissinstanserna.

Riksskattenämnden anför dock följande.

Beträffande förhandsbesked rörande skatteberäkning för ackumulerad in­

komst vill nämnden framhålla, att förhandsbesked i dylika frågor endast

mera sällan torde vara av synnerlig vikt för den sökande. Förhandsbesked

bör emellertid avse allenast fråga huruvida i visst hänseende förutsättningar

föreligga för tillämpning av bestämmelserna om skatteberäkning för acku­

mulerad inkomst. Det bör däremot icke åligga nämnden att verkställa skatte-

omräkningar. Nämnden föreslår därför att tillägget i 1 § av förordningen om

rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor får

följande lydelse: »----------- ävensom viss fråga rörande tillämpningen "av för­

ordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad in­

komst».

överståthållarämbetet yttrar.

Enligt ämbetets uppfattning torde frågan om och i vad mån ackumulerad

inkomst skall anses föreligga mången gång vara av sådan betydelse för

skattskyldiga, att det förefaller rimligt, att bereda en möjlighet till förhands­

besked genom riksskattenämnden, givetvis under de förutsättningar, som i

övrigt gäller för erhållande av dylika besked. Behovet härav torde sanno­

likt komma att bliva än mer framträdande, om utredningens förslag till nya

bestämmelser om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst i fråga

om jordbruk och rörelse genomföres, enär, såsom tidigare framhållits, an­

talet ansökningar lärer komma att väsentligt öka och i åtskilliga fall gälla

relativt betydande belopp.

Tillstyrkande uttalanden göres i övrigt av länsstyrelserna i Stockholms,

Jönköpings och Hallands län ävensom av näringslivets skattedelcgation och

Sveriges köpmannaförbund.

Departementschefen

Utredningen har föreslagit att den tid, inom vilken ansökan om särskild

skatteberäkning skall ingivas, skall utsträckas till utgången av året efter

taxeringsåret. Det kan, som några remissinstanser framhållit, synas obehöv­

ligt att föreskriva så lång ansökningstid. Emellertid torde det förhållandet

att ansökningstiden är jämförelsevis lång inte föranleda att de skattskyldiga

dröjer med att ingiva ansökan om särskild skattebefrielse. En skattskyldig

torde vara angelägen om att snarast möjligt få sin ansökan om skattened-

sältning prövad. Genom den långa ansökningstiden kan dock en skattskyl­

dig, som först efter relativt lång lid får kännedom om att möjlighet till sär­

skild skatteberäkning förelegat, få sin ansökan prövad. Det är bär fråga om

en lagstiftning som inte är så allmänt känd. Jag kan således tillstyrka ut­

redningens förslag i denna del.

Om tiden för ingivande av ansökan om särskild skatteberäkning utsträc-

kes på sätt jag nu förordat, torde någon risk knappast föreligga för att den,

som är medveten om möjligheten att erhålla dylik skatteberäkning, går för-

127

lustig sin rätt till skattenedsättning. Har framställning om särskild skatte­

beräkning gjorts i deklarationen, ligger det i sakens natur att ordföranden

i taxeringsnämnden bör meddela den skattskyldige om att ansökan skall in­

givas till prövningsnämnden. Att i taxeringsförordningen intaga en uttryck­

lig föreskrift härom anser jag inte erforderligt. Däremot synes riksskatte­

nämnden lämpligen böra undersöka möjligheten av alt i deklarationsformu-

lär och deklarationsupplysningar lämna utförligare information om nu ifrå­

gavarande lagstiftning.

Bestämmelserna i 4 § synes, på sätt överståthållarämbetet påpekat, böra

utformas i överensstämmelse med motsvarande stadgande i 75 § taxerings­

förordningen.

Med anledning av vad Svenska byggnadsentreprenörföreningen anfört vill

jag framhålla att någon tidsfrist, inom vilken prövningsnämnden skall ha av­

gjort ansökan om särskild skatteberäkning, inte bör föreskrivas. Däremot

bör — som jag i det följande kommer att förorda — möjlighet till anstånd

med skattebetalning finnas när ansökan om särskild skatteberäkning ingi­

vits.

Om en skattskyldig begär särskild skatteberäkning, fördelas den acku­

mulerade inkomsten på det antal år, vartill den är att hänföra, och de ande­

lar av den ackumulerade inkomsten som hänföres till tidigare år lägges till

de fastställda beskattningsbara inkomsterna för dessa år. Förfaringssättet

är enligt nuvarande praxis detsamma även om den skattskyldige tidigare

för ett eller flera år inom fördelningsperioden fått särskild skatteberäkning.

Länsstyrelsen i Blekinge län förordar att man i det senare fallet bör utgå

från de beskattningsbara inkomsterna efter de tillägg och avdrag som gjorts

vid tidigare fördelningar. Vissa skäl kan tala för länsstyrelsens förslag men

ett sådant förfaringssätt skulle onekligen alltför mycket komplicera tillämp­

ningen av bestämmelserna. Jag kan därför i likhet med utredningen inte till­

styrka att man här ändrar nuvarande praxis. Övriga remissinstanser bar

för övrigt inte haft någon erinran mot utredningens ställningstagande i den­

na fråga.

Däremot synes förfaringssättet vid fördelningen av den ackumulerade in­

komsten, såsom länsstyrelsen i Älvsborgs län påpekat, böra regleras. Lämp­

ligen synes detta böra ske på så sätt att de belopp av den ackumulerade in­

komsten, som fördelas bakåt i tiden, avrundas nedåt till helt hundratal kro­

nor och att överskjutande belopp hänföres till det aktuella beskattnings­

året.

Utredningens förslag att vid skatteberäkningen bör användas den för taxe­

ringsåret gällande tabellen, oavsett om den skattskyldiges civilstånd under

de tidigare åren varit ett annat än under taxeringsåret, överensstämmer med

hittills tillämpad praxis. Jag finner i likhet med utredningen ingen anledning

alt föreslå ändring i denna praxis. Det helt övervägande antalet remissin­

stanser har också lämnat utredningens ståndpunktstagande i denna fråga

utan erinran.

Kungl. Maj.ts proposition nr ili år 1962

128

Någon anledning alt — på sätt överståthållarämbetet och länsstyrelsen i

Stockholms län framhållit — särskilt reglera det fall då ansökan om särskild

skatteberäkning begäres av en av två makar, vilka är samtaxerade trots att

de är bosatta i skilda län, anser jag inte föreligga. Förfaringssättet ifråga om

underrättelse länen emellan blir detsamma som vid inkomsttaxeringen.

Såsom jag redan framhållit bör en möjlighet till anstånd med skattebetal­

ning finnas, då skattskyldig begär särskild skatteberäkning. Av remissytt­

randena framgår att sådant anstånd på vissa håll redan nu lämnas. Förfa­

randet synes dock böra uttryckligen regleras i uppbördsförordningen. Vid

prövning av anståndsansökan måste taxeringsintendenten göra en ungefär­

lig beräkning av det belopp, varmed skatten kan komma att nedsättas genom

den särskilda skatteberäkningen. Beloppet skall angivas i yttrandet. Frågan

om längre anstånd med skattebetalningen än nu avses kan däremot inte prö­

vas på grundval av nu föreliggande utredning.

Såsom flera länsstyrelser framhållit synes det befogat att taxeringsinten-

denten får viss möjlighet att vidtaga rättelse då felbedömningar göres i sam­

band med skatteberäkningen. Bestämmelserna synes böra utformas efter i

huvudsak samma principer som reglerna för eftertaxering. Det bör dock un­

derstrykas att möjligheten till korrigering till den skattskyldiges nackdel

inte bör tillgripas i andra fall än när den obehöriga skattelindringen är me­

ra betydande.

Utredningens förslag att förhandsbesked skall kunna lämnas i frågor rö­

rande tillämpningen av bestämmelserna om ackumulerad inkomst kan jag

tillstyrka. Vad riksskattenämnden i sitt yttrande anfört bör dock iakttagas.

Vad utredningen i övrigt föreslagit och som jag i det föregående inte sär­

skilt berört föranleder ingen erinran från min sida.

De föreslagna ändrade bestämmelserna i förordningen om ackumulerad

inkomst, förordningen om förhandsbesked och uppbördsförordningen torde

samtliga böra träda i kraft dagen efter den, då förordningarna utkom­

mit från trycket i Svensk författningssamling. Dock bör de ändrade bestäm­

melserna i förordningen om ackumulerad inkomst, på sätt utredningen fö­

reslagit, icke äga tillämpning beträffande ackumulerad inkomst, som åt­

njutits under tidigare beskattningsår än det för vilket taxering i första in­

stans verkställes år 1962.

Den minskning av statlig inkomstskatt, som de föreslagna ändrade be­

stämmelserna om ackumulerad inkomst kan medföra, är icke möjlig att be­

räkna. Det kan emellertid förutsättas att det är fråga om jämförelsevis obe­

tydliga belopp. De budgetmässiga beräkningarna påverkas ej.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1962

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1962

129

IV. DEPARTEMENTSCHEFENS HEMSTÄLLAN

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdeparte­

mentet upprättade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763)

angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst;

2) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni

1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i

taxeringsfrågor; samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 49 § 1 mom. uppbördsförord-

ningen den 5 juni 1953 (nr 272).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt för­

ordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall av­

låtas proposition av den lydelse bilaga till detta proto­

koll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Smith

5 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 111

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

Bihang

Utredningens förslag till

förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763)

angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas, att 2—4 §§ samt anvisningarna till 1 och 3 §§ för­

ordningen den 30 november 1951 angående beräkning av statlig inkomst­

skatt för ackumulerad inkomst1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives samt att till 2 § skola fogas anvisningar av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

2

Skatteberäkning enligt 1 § må ske

endast under förutsättning att den

ackumulerade inkomsten, efter av­

drag för avdragsgilla utgifter, upp­

går till minst b 000 kronor och till­

lika utgör minst en tredjedel av den

skattskyldiges till statlig inkomst­

skatt taxerade inkomst för det taxe­

ringsår, då den ackumulerade in­

komsten tages till beskattning.

3

Vad i denna förordning sägs om

ackumulerad inkomst skall, såvitt

angår till inkomst av jordbruks­

fastighet hänfårlig inkomst, gäl­

la endast:

intäkt av skogsbruk genom av­

yttring av växande skog i samband

med avyttring av marken;

(Föreslagen lydelse)

Skatteberäkning enligt 1 § må ske

endast under förutsättning att den

inkomst, som skall ligga till grund

för skatteberäkningen, uppgår till

minst 6 000 kronor.

Till grund för skatteberäkningen

skall ligga nettobeloppet av den ac­

kumulerade inkomsten eller, om den

för den skattskyldige fastställda be­

skattningsbara inkomsten är lägre,

denna inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

§•

1 mom. Vad i denna förordning

sägs skall äga tillämpning beträffan­

de all ackumulerad inkomst; dock

skall beträffande nedan i 2—b mom.

angivna inkomstslag gälla vad där

stadgas.

2 m o m. Såvitt angår inkomst av

jordbruksfastighet skola

förordningens bestämmelser gälla

endast följande intäkter, nämligen:

1) intäkt av skogsbruk genom av­

yttring av växande skog i samband

med avyttring av marken;

2) intäkt genom ersättning för

skada å växande skog på grund av

brand eller annan därmed jämför­

lig av den skattskyldiges åtgöranden

oberoende anledning;

1 Senaste lydelse av 4 § se 1957: 61.

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1962

(Nuvarande lydelse)

intäkt, som uppkommit vid upp­

låtelse av nyttjanderätt eller ser­

vitutsrätt mot engångsersättning;

intäkt, som uppkomirtjt genom

att egendom tagits i anspråk genom

expropriation eller liknande förfa­

rande eller eljest avyttrats under

sådana förhållanden, att dylik

tvångsförsäljning måste anses vara

för handen; samt

intäkt, i fall då inkomsten beräk­

nats enligt bokföringsmässiga grun­

der, vid avyttring i samband med

upphörande av jordbruksdrift av för

stadigvarande bruk i jordbruksfas­

tigheten avsedda maskiner eller

andra inventarier, vilka icke vid be­

räkning av värdeminskningsavdrag

äro att hänföra till byggnad, även­

som av varor och produkter i jord­

bruksfastigheten, dock endast i den

mån det influtna beloppet översti­

ger varornas eller produkternas i

räkenskaperna upptagna värde. Har

kreatursbesättning i sin helhet av­

yttrats — utan att nyuppsättning

under beskattningsåret skett — skall

vad ovan sägs gälla i fråga om in­

täkt genom avyttringen, även om

denna skett utan samband med ned­

läggande av jordbruksdriften.

(Föreslagen lydelse)

3) intäkt i annat än kontanta pen­

ningar genom avyttring av skog, som

avverkats på grund av stormfällning,

torka, insektsskador eller dylikt, un­

der förutsättning att inkomsten be­

räknats efter bokföringsmässiga

grunder och att intäkten icke föran­

lett avdrag för insättning å skogs­

konto;

b) intäkt i form av engångsersätt­

ning vid upplåtelse eller upphöran­

de av nyttjanderätt eller servituts­

rätt, ävensom vid överlåtelse av nytt­

janderätt;

5) intäkt, som uppkommit genom

att egendom tagits i anspråk genom

expropriation eller liknande förfa­

rande eller eljest avyttrats under så­

dana förhållanden att dylik tvångs­

försäljning måste anses vara för han­

den, under förutsättning att intäkten

icke föranlett avsättning till särskild

investeringsfond för förlorade inven­

tarier och lagertillgångar;

6) intäkt genom skadestånd eller

annan ersättning avseende inkomst­

bortfall till följd av skador å fastig­

heten, föranledda av industriell eller

därmed jämförlig verksamhet;

1) intäkt, i fall då inkomsten be­

räknats enligt bokföringsmässiga

grunder, vid avyttring i samband

med upphörande av jordbruksdrift

av för stadigvarande bruk i jord­

bruksfastigheten avsedda maskiner

eller andra inventarier, vilka icke vid

beräkning av värdeminskningsav­

drag äro att hänföra till byggnad,

ävensom av varor och produkter i

jordbruksfastigheten; dock att, vid

avyttring av hel kreatursbesättning

utan att nyuppsättning under be­

skattningsåret skett, vad nu sagts

skall gälla i fråga om intäkt genom

avyttringen, även om denna skett

utan samband med nedläggande av

jordbruksdriften; samt

8) intäkt, som uppkommit där­

igenom att avsättning till särskilda

1S2

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1962

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

I fråga om till inkomst av rörel-

s e hänfårlig ackumulerad inkomst

skall vad i denna förordning sägs

gälla endast:

intäkt genom vetenskaplig, litte­

rär, konstnärlig eller därmed jäm­

förlig verksamhet;

intäkt vid överlåtelse av varu­

märke, firmanamn och andra lik­

nande rättigheter av goodwills natur;

intäkt vid avyttring, i samband

med överlåtelse av rörelse, av för

stadigvarande bruk i rörelsen avsed­

da maskiner eller andra inventarier,

vilka icke vid beräkning av värde-

minskningsavdrag hänföras till

byggnad; samt

intäkt genom avyttring, i sam­

band med överlåtelse av rörelse, av

varor och produkter i rörelsen, dock

endast i den mån det influtna be­

loppet överstiger varornas eller pro­

dukternas i räkenskaperna upptagna

värde.

investeringsfonder för förlorade in­

ventarier och lagertillgångar åter­

förts till beskattning under sådana

förhållanden att, därest det återförda

beloppet i stället utgjort köpeskilling

för de förlorade tillgångarna, köpe­

skillingen enligt 7) ovan skulle an

setts såsom ackumulerad inkomst;

dock att ränta som tillägges det åter­

förda beloppet icke skall anses ut­

göra sådan inkomst.

3 mom. I fråga om inkomst av

rörelse skola förordningens be­

stämmelser gälla endast följande in­

täkter, nämligen:

1) intäkt genom vetenskaplig, lit­

terär, konstnärlig eller därmed jäm­

förlig verksamhet;

2) intäkt vid överlåtelse av hyres­

rätt samt av varumärke, firmanamn

och andra liknande rättigheter av

goodwills natur;

3) intäkt i form av engångsersätt­

ning, som erhållits på grund av av-

brottsförsäkring eller såsom skade­

stånd eller dylikt för inkomstbortfall

i rörelsen till följd av expropriation,

rekvisition eller annat liknande för­

farande;

k) intäkt i form av engångsersätt­

ning vid avyttring av sådan patent­

rätt eller liknande rättighet, som är

att anse såsom vara i rörelse, samt

vid avyttring eller avlösning av rått

till royalty, allt under förutsättning

att avyttringen eller avlösningen

skett i samband med överlåtelse,

upplåtelse eller nedläggande av rö­

relse.

5) intäkt, som uppkommit genom

att för stadigvarande bruk i rörel­

sen avsedda maskiner eller andra

inventarier, vilka icke vid beräkning

av värdeminskningsavdrag hänföras

till byggnad, ävensom andra varor

och produkter i rörelsen än ovan vid

i) avses avyttrats i samband med

överlåtelse, upplåtelse eller nedläg­

gande av rörelse; samt