Prop. 1962:40

('angående godkännande av konvention om utlämning mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962

1

Nr 40

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av konvention om utlämning mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater; given Stockholms slott den 12 januari 1962.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikes- departementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt 12 § regeringsformen föreslå riksdagen att godkänna den i Washington den 24 oktober 1961 undertecknade konventionen om utlämning mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater.

GUSTAF ADOLF

östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner en konvention om ut­ lämning mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962

.

1 samt

.

Nr 40

3

anslutning till den europeiska konventionen icke innebär att utlämning mellan dessa länder regleras av denna konvention. På grund av särskilda förbehåll vid ratificeringen av konventionen är denna icke tillämplig i förhållandet mellan nämnda tre länder. Utlämning mellan dessa stater jämte Finland regleras numera av enhetlig nordisk särlagstiftning på detta område; jfr lagen den 5 juni 1959 om utlämning för brott till Dan­ mark, Finland, Island och Norge. I samband med ikraftträdandet av denna lagstiftning har bestämmelserna om utlämning i den nämnda svensk­ finska konventionen av den 29 november 1923 enligt överenskommel­ se genom ministeriell noteväxling den 30 augusti 1960 upphört att gälla.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att Sverige efter Danmarks ratifikation av den europeiska konventionen kommer att ha traktatmässig reglering av utlämning för brott endast i förhållande till de till den euro­ peiska konventionen anslutna utomnordiska staterna och till Belgien.

Ehuru den svenska utlämningslagen bygger på grundsatsen att utläm­ ning från Sverige kan ske oberoende av traktat med den främmande staten, utesluter detta icke att utlämningsavtal kan befinnas ändamålsenliga för Sverige. Särskilt gäller detta i förhållandet till stater, med vilka utläm- ningsfrågor från tid till annan aktualiseras och vilkas interna lagstiftning såsom oeftergivligt villkor för utlämning kräver att en ömsesidigt för­ pliktande överenskommelse föreligger (jfr prop. 1957: 156, s. 30). Till denna grupp av länder hör Amerikas Förenta Stater.

Förhandlingar syftande till avslutande av utlämningstraktat upptogs på svenskt initiativ i Washington i februari månad 1960. De har resul­ terat i en den 24 oktober 1961 undertecknad konvention om utlämning mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater, vilken jämte därtill hörande protokoll är fogad såsom bilaga till detta protokoll. I det följande lämnas en redogörelse för konventionsbestämmelserna.

Enligt art. 1 åtager sig de avtalsslutande staterna att i enlighet med de bestämmelser och villkor som fastställts i konventionen utlämna för brott misstänkta eller dömda personer. Åtagandet omfattar sådana brott som an- gives i art. II och som begåtts inom den ansökande statens territoriella jurisdiktionsområde eller utanför detta under de villkor som är angivna i art. IV. Vidare föreskrives att utlämning får ske endast under förut­ sättning att visst mått av bevisning i skuldfrågan förebringas. Som när­ mare kan slutas av art. XI syftar denna regel på det fall, då dom mot den misstänkte ej föreligger. Enbart häktningsbeslut accepteras således ej i detta fall, utan det måste också visas att det finns kvalificerad grund för häktningsbeslutet. Från amerikansk sida har man fäst så stor vikt vid denna princip att det ansetts nödvändigt att den kommer till uttryck redan i den första artikeln.

Från svensk synpunkt finns ej något behov att, på sätt som skett i art. It, närmare specificera de olika brott för vilka utlämning skall kunna ske enligt konventionen, och det kan för oss knappast anses önskvärt att detta görcs. Enligt den amerikanska utlämningslagstiftningen torde emel­

Kungl. Maj:ts proposition nr

40

år 1962

lertid en sådan specificering vara nödvändig och systemet bör för svensk del kunna accepteras med den komplettering i form av hänvisning till den interna rätten som sker i art. III. Svårigheter har självfallet förelegat att få till stånd en för båda staterna godtagbar uppräkning. Det har ej kunnat undgås att beskrivningarna i vissa fall kommit att te sig främman­ de från svensk synpunkt. Att brottsbeskrivningarna emellanåt gjorts de­ taljerade har från amerikansk sida motiverats med skiljaktigheter i straff­ lagstiftningen de olika delstaterna emellan. Då det i tillämpningen gäller att avgöra om ett brott faller under konventionen, torde det faktiska hand­ landet få anses avgörande. Brottet föranleder enligt konventionen utläm- ning, om det faktiska handlandet kan för båda konventionsstaternas del inordnas under något av de uppräknade brotten (ej nödvändigtvis detsam­ ma i båda staterna) och dessutom villkoren i art. III är uppfyllda.

Beträttande punkten 22, avseende brott mot lagstiftningen om handel med narkotika, har från amerikansk sida framhållits att dylika brott i Förenta Staterna betraktas såsom mycket allvarliga. Enligt de i Sverige gällande be­ stämmelserna är stratfet böter eller fängelse; jfr kungörelsen den 16 sep­ tember 1933 med vissa bestämmelser angående narkotiska ämnen och be­ redningar. Ehuru brottet med hänsyn härtill icke är av den svårhetsgrad, som enligt art. III förutsättes för utlämning, har det likväl ansetts kunna medtagas i enumerationen i art. II med tanke dels på möjligheten av en eventuell framtida straffskärpning och dels på möjligheten av att gärning som här avses i särskilt fall kan vara att hänföra under någon annan straff­ bestämmelse, som möjliggör utlämning.

För Sveriges del möter ej hinder att utlämna även för andra brott än så­ dana, som faller under uppräkningen i art. II och är av den svårhetsgrad som angives i art. III, om blott förutsättningarna enligt 4 § utlämningslagen är uppfyllda.

I nyssnämnda lagrum stadgas att utlämning ej må äga rum, med mindre den gärning för vilken utlämningen begäres motsvarar brott varå straff­ arbete kan följa. Den uppdelning i två arter av allmänna frihetsstraff — fängelse och straffarbete — som ligger till grund för detta stadgande sak­ nar motsvarighet i amerikansk strafflagstiftning. Detta förhållande jämte den omständigheten, att det föreliggande förslaget till brottsbalk samman­ för fängelse och straffarbete till ett enhetligt frihetsstraff, ligger bakom den formel för angivande av svårhetsgrad hos de i art. II uppräknade brotten som kommer till uttryck i art. Ill p. 1. Däri stadgas under a) att brottet skall i såväl den ansökande som den anmodade staten vara belagt med frihets­ straff under längre tid än ett år. Enligt p. 1 b) skall i den anmodade staten straff av sådan svårhetsgrad »i allmänhet» kunna följa å brottet. Med det citerade uttrycket avses att giva uttryck åt den grundsatsen att gärningen i flertalet amerikanska delstater skall vara straffbelagd på angivet sätt. När Sverige är anmodad stat, har uttrycket ej någon funktion att fylla.

För tiden intill dess att ett enhetligt frihetsstraff införts hos oss och 4 § utlämningslagen ändrats i enlighet härmed, skall art. III p. 1 givas den tolk­

Kungl. Maj:ts proposition nr

40

år 1962

fått en motsvarighet i ett i p. 3 stadgat förbud mot utlämning, vilket ut­ sträckts till att omfatta även den situationen att en av sådan domstol medde­ lad dom ligger till grund för utlämningsframställningen. Förbudet mot ut­ lämning för militärt brott i 5 § och för politiskt brott i 6 § utlämningslagen har sin motsvarighet i p. 4 och 5.

P. 6 innehåller en bestämmelse som gör det möjligt för Sverige att, i en­ lighet med vad i 8 § utlämningslagen säges, underlåta utlämning om den i särskilt fall befinnes uppenbart oförenlig med humanitetens krav. Från amerikansk sida ställde man sig till en början tveksam till att intaga en be­ stämmelse av detta innehåll i konventionen, och det framhölls bland annat att bestämmelsen med sin obestämda formulering skulle kunna giva grund för en obehörig vägran att utlämna. Med nuvarande transportmedel kunde det t. ex. ej bereda några svårigheter att transportera även en relativt svårt sjuk person över Atlanten. Man ansåg sig dock slutligen kunna godtaga be­ stämmelsen, sedan det från svensk sida understrukits att den fått sådan utformning, att den rimligtvis endast kan åberopas i rent exceptionella fall.

Enligt amerikansk uppfattning torde det vara av stor vikt att den an­ modade statens prövning sker under hänsynstagande till såväl gärningens beskaffenhet som den utlämningssökande statens intresse.

Bestämmelserna i art. VI om uppskov med överlämnande av den som skall utlämnas synes vara förenliga med stadgandet i 11 § utlämningslagen. Med den formulering artikeln fått inbegriper den jämväl det fallet, att förunder­ sökning inletts beträttande annat brott än det som avses med utlämnings­ framställningen.

Enligt stadgandet i art. VII överlämnas åt de fördragsslutande staterna att själva pröva, huruvida de önskar utlämna egna medborgare. Under för­ handlingarna har klargjorts att Sverige icke utlämnar egna medborgare, jtr 2 § utlämningslagen. Nämnas bör att det från svensk sida ifrågasatts att Sverige med hänsyn till den nära samhörigheten mellan de nordiska länderna skulle vara befogat att vägra utlämning jämväl av dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare (jfr prop. 1957: 156, s. 40 och 1958: 139, s. 11). Då Förenta Staterna är berett att utlämna t. o. m. egna medborgare, har det svenska önskemålet ej mött någon förståelse, därvid bland annat påpekats att de övriga nordiska ländernas utlämningsavtal med Förenta Staterna icke innehåller motsvarande begränsning beträffande svenska med­ borgare.

Föreskriften i 12 § första stycket 4. utlämningslagen, enligt vilken såsom villkor för utlämning skall gälla att den som utlämnas ej må straffas med döden, motsvaras i konventionstexten av art. VIII. Där stadgas att utläm­ ning må vägras, därest den ansökande staten ej avgiver försäkran, som den anmodade staten finner tillfyllest, att dödsstraff icke kommer att verk­ ställas.

Den i art. IX uttryckta principen att den som utlämnats ej må lagforas el­ ler straffas för annat, före utlämningen begånget brott än det, som föranlett utlämningen, och ej heller vidareutlämnas till tredje land annat än under

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962

7

vissa närmare angivna förhållanden torde stå i överensstämmelse med 12 § första stycket 1. utlämningslagen. Artikeln upptager ej någon uttrycklig motsvarighet till lagbestämmelsen i andra punkten i samma stycke, men den däri fastslagna grundsatsen torde ändock, enligt den uppfattning som kommit till uttryck vid förhandlingarna, tillräckligt återspeglas i den ut­ formning som givits åt artikeln. I detta sammanhang må hänvisas till art. 14 i den europeiska utlämningskonventionen, vilken artikel ej ansetts böra föranleda reservation från svensk sida (jfr prop. 1958: 139, s. 31).

Beträffande överlämnande till den ansökande staten av föremål, som åt- kommits genom det aktuella brottet eller vilka erfordras såsom bevis, hän­ visar art. X till de fördragsslutande staternas interna lagstiftning, jfr 21 § utlämningslagen.

Framställning om utlämning skall enligt art. XI göras på diplomatisk väg. I artikeln redogöres närmare för de handlingar som skall bifogas framställ­ ningen. Därest den som begäres uflämnad redan dömts för brottet, skall så­ lunda domen närslutas. I annat fall skall häktningsbeslut, vittnesutsagor, förundersökningsprotokoll och övrig utredning varå beslutet grundats eller som må anses äga betydelse i ärendet, tillställas den anmodade staten (p• 1) ■ Det kräves att de översända handlingarna innehåller gärningsbeskrivning och uppgift om plats och dag för gärningens begående ävensom att avskrift av tillämplig straffbestämmelse och uppgifter till styrkande av den eftersök­ tes identitet, medborgarskap och hemvist lämnas. Handlingarna skall vara åtföljda av bestyrkt översättning till den anmodade statens språk (p. 2).

Såsom framgår av artikeln (p. 1 b) är kraven på den utredning, som skall förebringas i skuldfrågan beträffande den som ännu ej dömts, tämligen långt gående. Till grund härför ligger amerikanska önskemål; i detta sam­ manhang hänvisas till vad förut anförts vid behandlingen av art. I. På svensk sida har den amerikanska ståndpunkten i detta hänseende godtagits. Anledning att påfordra sådant erkännande av häktningsbeslut som avses i 9 § tredje stycket utlämningslagen har ej ansetts föreligga.

Beträffande den utredning som skall framläggas, då den sökte personen är dömd för det brott utlämningsframställningen avser, har det varit svårare att vinna enighet. Enligt amerikansk uppfattning borde en dom, vari den tillLalades skuld till brottet fastslås, godkännas såsom bevisning i skuldfrå­ gan och således ej bli föremål för granskning och omprövning i det land till vilket utlämningsframställningen riktats. Från svensk sida åter har väl kun­ nat medgivas att en dom i princip skall erkännas såsom grundval för utläm- ningsbegäran, men samtidigt har — med hänsyn till bestämmelsen i 9 § tredje stycket utlämningslagen — framhållits att reservation måste göias för det fall att domen är uppenbart oriktig. Under förhandlingarna under­ ströks på amerikanskt håll att det i en rättsstat visserligen väl kan inträffa att en klart oriktig dom kommer till stånd men att domen i sådant fall rättas till; det ansågs vara självklart alt en stat ej gör utlämningsframställning på grundval av en dom som sålunda ej godtages i den egna staten. Skulle det, sedan utlämningsframställning gjorts, visa sig att domen är oriktig, borde

Kungl. Maj.ts proposition nr AO år 1962

9

ningstraktat. De nya tankegångar inom utlämningsväsendet, som ligger bakom formuleringen av nyssangivna svenska lagstadgande, syntes ännu ej ha vun­ nit burskap inom den amerikanska utlämningslagstiftningen. Intagandet i konventionen av en bestämmelse, motsvarande den svenska utlämningslagens skulle som följd härav undanrycka den ömsesidighet, som borde ligga till grund för en utlämningskonvention. I denna situation uppnåddes enighet om att lösa frågan genom att i konventionen upptaga en allmän, komplette­ rade regel, innefattande hänvisning till lagstiftningen i den anmodade sta­ ten. Bestämmelsen återfinns i art. XV.

Sistnämnda artikel reglerar även det fall, då konkurrerande utlämnings- framställningar föreligger. För Sveriges del blir alltså i denna situation be­ stämmelserna i 13 § utlämningslagen tillämpliga. Förenta Staterna torde i allmänhet tillämpa principen att framställningarnas tidsföljd blir avgörande.

Genom art. XV regleras även själva förfarandet i utlämningsärende. Det blir lagstiftningen i den stat till vilken utlämningsframställningen riktas som blir tillämplig i detta hänseende. Detta innebär bland annat att 20 § andra stycket ulämningslagen skall tillämpas, då en person skall utlämnas från Sverige.

Enligt konventionens slutartikel, art. XVI, träder konventionen i kraft i och med utväxlingen av ratifikationsinstrumenten. I avsaknad av konven- tionsbestämmelse med motsatt innebörd torde konventionen få anses till­ lämplig även å gärning, som begåtts före konventionens ikraftträdande.

Under åberopande av det anförda får jag föreslå, att den här bilagda kon­ ventionen om utlämning mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater jämte det vid konventionen fogade protokollet måtte jämlikt 12 § regeringsfor­ men framläggas för riksdagen för godkännande, och hemställer alltså

att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksda­ gen att godkänna konventionen jämte det därvid fogade pro­ tokollet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­ mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förord­ nar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall av­ låtas proposition av den lydelse bilaga till detta proto­ koll utvisar.

Kungl. Maj.ts proposition nr iO år 1962

Ur protokollet:

P. U. Hjärne

Kungl. Maj:ts proposition nr

JO

år 1962

Bilaga

Konvention om utlämning mellan

Sverige och Amerikas

Förenta Stater

Konungariket Sverige och Ameri­ kas Förenta Stater, vilka önska vidga de två staternas samarbete i fråga om brottslighetens bekämpande, ha be­ slutat att avsluta en konvention om utlämning och ha för detta ändamål utsett följande befullmäktigade om­ bud:

Hans Majestät Konungen av Sve­ rige:

Gunnar Jarring, Sveriges utomor­ dentlige och befullmäktigade ambas­ sadör i Amerikas Förenta Stater, och

Amerikas Förenta Staters Presi­ dent:

Dean Rusk, Amerikas Förenta Sta­ ters Secretary of State, vilka efter att ha delgivit varandra sina respektive fullmakter, som be­ funnits i god och behörig form, över­ enskomma om följande.

Artikel I

Vardera avtalsslutande staten åta­ ger sig att i enlighet med de bestäm­ melser och villkor som fastställts i denna konvention till den andra sta­ ten utlämna personer, som påträffats å dess territorium och vilka äro miss­ tänkta eller dömda för något av de brott, som angivas i artikel II i denna konvention och vilka begåtts inom den andra statens territoriella juris- diktionsområde eller utanför detta under de i artikel IV i denna kon­ vention angivna villkoren. Sådan ut­ lämning skall dock äga rum endast på grundval av sådan bevisning om brottslighet, som enligt lagstiftningen på den ort, där den eftersökte påträf­ fats, skulle rättfärdiga hans ställande inför rätta, om brottet begåtts där.

Convention on extradition between

the United States of America

and Sweden

The United States of America and the Kingdom of Sweden desiring to make more effective the cooperation of the two countries in the repression of crime, have resolved to conclude a Convention on Extradition and for this purpose have appointed the fol- lowing Plenipotentiaries:

The President of the United States of America:

Dean Rusk, Secretary of State of the United States of America, and

His Majesty the King of Sweden: Gunnar Jarring, Ambassadör Extra- ordinary and Plenipotentiary of Swe­ den to the United States of America,

who, having communicated to each other their respective full powers, found to be in good and due form, agree as follows:

Article I

Each Contracting State undertakes to surrender to the other, subject to the provisions and conditions laid down in this Convention, those per­ sons found in its territory who have been charged with or convicted of any of the offenses specified in Article II of this Convention committed within the territorial jurisdiction of the other, or outside thereof under the conditions specified in Article IV of this Convention; provided that such surrender shall take place only upon such evidence of criminality as, ac- cording to the laws of the place where the person sought shall be found, would justify his commitment for trial if the offense had been there committed.

• Sida 46
•  Original

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962

Artikel II

Utlämning skall, i enlighet med be­ stämmelserna i denna konvention, be­ viljas för följande brott:

1. Mord, inbegripet barnamord; dö­ dande av annan, då sådan gärning är straffbar i Sverige såsom dråp och i Förenta Staterna såsom dråp av vilja.

2. Avsiktligt tillfogande av skada å person och uppsåtlig misshandel, för­ anledande allvarlig kroppsskada.

3. Bortförande av barn eller vuxen.

4. Våldtäkt; fosterfördrivning; otukt med kvinna, vilken ej uppnått den ålder som för sådant fall angivits av lagen i såväl den ansökande som den anmodade staten.

5. Koppleri, bestämt såsom tillhan­ dahållande eller befordran i osedligt syfte av underårig kvinna, även med hennes medgivande, eller i samma syfte av annan kvinna genom brukan­ de av svek, hot eller tvång, i båda fal­ len för att tillfredsställa annan per­ sons begär; utnyttjande för egen vin­ ning av annans otuktiga levnadssätt.

6. Tvegifte.

7. Rån; inbrott, bestämt såsom gär­ ning, varigenom någon under dag el­ ler natt bryter sig in i eller förskaffar sig tillträde till hus, kontor eller an­ nan byggnad, tillhörande staten, ju­ ridisk person eller enskild, i avsikt att däri föröva tillgrepp eller annan liknande gärning.

8. Mordbrand.

9. Avsiktlig olaglig skadegörelse å järnväg, tåg, fartyg, luftfartyg, bro, fordon och annat fortskaffningsmedel eller å allmän eller enskild byggnad eller byggnadsverk, om gärningen in­ nebär fara för människoliv.

10. Sjöröveri; myteri ombord å far­ tyg eller luftfartyg i avsikt att sätta sig upp mot fartygets eller luftfarty­ gets befälhavare; besittningstagande av fartyg eller luftfartyg genom svik- ligt förfarande eller våld.

11. Utpressning. 12. Förfalskning eller brukande av falsk urkund; eftergörande eller för-

Article II

Extradition shall be granted, sub- ject to the provisions of this Conven- tion, for the following offenses:

1. Murder, including infanticide; the killing of a human being, when such act is punishable in the United States as volontary manslaughter, and in Sweden as manslaughter.

2. Malicious wounding; mayhern; wilful assault resulting in grievous bodily harm.

3. Kidnapping; abduction.

4. Rape; abortion; carnal knowl- edge of a girl under the age specified by law in such cases in both the re- questing and requested State.

5. Procuration, defined as the pro- curing or transporting of a woman or girl under age, even with her consent, for immoral purposes, or of a woman or girl over age, by fraud, threats, or compulsion, för such purposes with a view in either case to gratifying the passions of another person; prof iting from the prostitution of another.

6. Bigamy.

7. Robbery; burglary, defined to be the breaking into or entering either in day or night time, a house, office, or other building of a government, Cor­ poration, or private person, with in- tent to commit a felony therein.

8. Arson.

9. The malicious and unlawful dam- aging of railways, trains, vessels, air­ craft, bridges, vehicles, and other means of travel or of public or private buildings, or other structures, when the act committed shall endanger human life. 10. Piracy; mutiny on board a ves- sel or an aircraft for the purpose of rebelling against the authority of the Captain or Commander of such vessel or aircraft; or by fraud or violence taking possession of such vessel or aircraft. 11. Blackmail or extortion. 12. Forgery, or the utterancc of for- ged papers; the forgery or falsifica-

• Sida 47
•  Original

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962

falskning av regerings, offentlig myn- tion of official acts of government, of dighets eller domstols officiella hand- public authorities, or of courts of ju- lingar eller brukande av det sålunda stice, or the utterance of the thins eftergjorda eller förfalskade. forged or falsified.

13. Eftergörande, förfalskning eller 13. The counterfeiting, falsifying or torandrande av penningar, vare sig altering of money, whether coin or mynt eller sedlar, eller av skuldebrev, paper, or of instruments of debt cre- utgivna av federal, delstatlig, provin- ated by national, state, provincial, or siell eller kommunal myndighet, eller municipal governments, or of coupons av därtill hörande kuponger eller ock thereof, or of bank-notes, or the utter- av banksedlar samt utgivande eller ance or circulation of the same; or the utprangling darav; eller eftergörande, counterfeiting, falsifying or altering förfalskning eller förändrande av of- of seals of state. fentliga sigill. 14. Förskingring av ämbets- eller 14. Embezzlement by public offi-

förskingring av anställd cers; embezzlement by persons hired

till forfang for arbetsgivaren; stöld; or salaried, to the detriment of their åtkomst av penningar, värdepapper employers; larceny; obtaining money, eller annan egendom genom bedrägeri valuable securities or other property eller hot att tillfoga skada; mottagan- by false pretenses, or by threats of in- de av penningar, värdepapper eller jury; receiving money, valuable se­ annan egendom med vetskap om att curities or other property knowinCT the det mottagna åtkommits genom för- same to have been embezzled, stolen skingring, stöld eller bedrägeri. or fraudulently obtained.

15. Brukande av allmänna posten 15. Making use of the mails or other eller andra kommunikationsmedel i means of communication in connec- samband med förberedande åtgärder, tion with schemes devised or intended syltande till att vilseleda allmänheten to deceive or defraud the public or for eller att utfå penningar under falska the purpose of obtaining monev under förespeglingar. false pretenses. 16. Bedrägeri eller trolöshet av för- 16. Fraud or breach of trust by a yaltare eller syssloman, bankir, agent, bailee, banker, agent, factor, trustee kommissionar, förmyndare, god man or other person acting in a fiduciary e;:.e.^ annan som innehar förtroende- capacity, or director or member or ställning eller av direktör, styrelsele- officer of any companv. damot eller tjänsteman i bolag. 17. Begärande, mottagande eller er- 17. Soliciting, receiving, or offering bjudande av muta. bribes. ö 8 18. Mened; anstiftan av mened. 18. Perjury; subornation of perjury. 19. Brott enligt lagstiftning om un- 19. Offenses against the laws for dertryckande av slaveri och slavhan- the suppression of slavery and slave

20. Gäldenärsbrott.

laws. trading.

20. Offenses against the bankruptcy

21. Smuggling, bestämt såsom gärnmg varigenom någon avsiktligt över- ot wiltully and knowingly violating rader tullagstiftning i syfte att un- the customs laws wåth intent to de- dandraga tullavgift pa internationell fraud the revenue by international handel med tullbelagd vara. traffic in merchandise subject to duty. 22. Brott enligt lagstiftning om han- 22. Offenses against the laws reladel med samt brukande, framställ- ting to the traffic in, use of, or pro- ning eller tillverkning av narkotiska duction or manufacture of, narcotic ämnen eller hashish. drugs or cannabis.

Kungl. Maj:ts proposition nr

40

år 1962

mindre lagstiftningen i den ansökan­ de staten samt lagstiftningen i den anmodade staten under motsvarande förhållanden medgiver beivrande av sådant brott.

3. Med uttrycket »territoriellt juris- diktionsområde» i denna artikel och artikel I i denna konvention förstås territorium, inbegripet territorialvatt­ net och luftrummet däröver, som till­ hör endera avtalsslutande staten eller står under dess kontroll, liksom far­ tyg och luftfartyg, tillhörande endera avtalsslutande staten eller dess med­ borgare eller där hemmahörande ju­ ridisk person, när sådant fartyg befin­ ner sig å öppna havet eller sådant luftfartyg befinner sig över öppna ha­ vet.

Artikel V

Utlämning skall icke medgivas när någon av följande omständigheter fö­ religger:

1. Om den vars utlämning begärts redan lagförts eller vid tiden för framställningen lagföres i den anmo­ dade staten i enlighet med gällande strafflag i denna stat för det brott, för vilket utlämningen begärts.

2. Om talan å brottet preskriberats eller straffet för brottet eljest förfal­ lit enligt lagstiftningen i antingen den ansökande eller den anmodade staten.

3. Om den som begärts utlämnad åtalats eller kommer att åtalas inför extraordinär domstol i den ansökande staten.

4. Om gärningen utgör brott enbart enligt militär lagstiftning.

5. Om brottet av den anmodade sta­ ten betraktas som politiskt eller för­ knippat med ett politiskt brott.

6. Om utlämning i särskilt fall fin­ nes uppenbart oförenlig med huma­ nitetens krav på grund av, exempel­ vis, den avsedda personens ungdom eller hälsotillstånd, med beaktande jämväl av brottets beskaffenhet och den ansökande statens intressen.

honored unless the laws of the re- questing State and those of the re- quested State authorize prosecution of sucli offense under corresponding circumstances.

3. The words “territorial jurisdic- tion” as used in this Article and in Article I of this Convention mean: territory, including territorial waters, and the airspace thereover, belonging to or under the control of one of the Contracting States; and vessels and aircraft belonging to one of the Con­ tracting States or to a Citizen or Cor­ poration thereof \vhen such vessel is on the high seas or such aircraft is over the high seas.

Article V

Extradition shall not be granted in any of the following circumstances:

1. When the person sought has al­ ready been or is åt the time of the re- quest being proceeded against in the requcsted State in accordance with the criminal laws of that State för the offense för which his extradition is requested.

2. When the legal proceedings or the enforcement of the penalty for the offense has become barred by limi- tation according to the laws of either the requesting State or the requested State.

3. When the person sought has been or will be tried in the requesting State by an extraordinary tribunal or court.

4. When the offense is purely mili- tary.

5. If the offense is regarded by the requested State as a political offense or as an offense connected with a political offense.

6. If in the specific case it is found to be obviously incompatible with the requirements of humane treat- ment, because of, for example, the youth or health of the person sought, taking into account also the nature of the offense and the interests of the requesting State.

15

Kungl. Maj.ts proposition nr W år 1962

Artikel VI

Artide VI

Om den som begärts utlämnad är föremål för åtgärder enligt den anmo­ dade statens strafflagstiftning med anledning av annat brott än det för vilket utlämning begärts eller denne för sådant brott avtjänar straff i den anmodade staten, må med hans över­ lämnande anstå till dess att av brot­ tet påkallade sådana åtgärder slut­ förts eller han är berättigad till fri­ givning.

Artikel VII

Den anmodade staten är icke för­ pliktad att medgiva utlämning av per­ son, som är medborgare i denna stat, men skall i enlighet med sin lagstift­ ning äga rätt att överlämna egen med­ borgare, om detta enligt dess bedö­ mande anses böra ske.

Artikel VIII

Om det brott för vilket utlämning begäres enligt den ansökande statens lagstiftning förskyller dödsstraff men lagstiftningen i den anmodade staten icke medgiver att sådant straff utdö- mes, må utlämning vägras, därest ej den ansökande staten avgiver sådan försäkran, som den anmodade staten finner tillfyllest, att dödsstraff icke kommer att verkställas.

Artikel IX

Den som utlämnats enligt denna konvention må icke lagforas eller straffas i den ansökande staten för annat före utläinningen begånget brott än det, som föranlett utlämning- en, och ej heller av nämnda stat vi- dareutlämnas till tredje land som ef­ tersöker honom, med mindre den stat, som överlämnat honom, samtycker därtill eller ock han själv, efter att ha frigivits i den ansökande staten fri­ villigt kvarstannar där under längre tid än 45 dagar från dagen för hans frigivande. Vid frigivande som nyss sagts skall han underrättas om den påföljd hans uppehåll å den ansö-

When the person sought is being proceeded against in accordance with the criminal laws of the requested State or is serving a sentence in that State for an offense other than that för which extradition has been re­ quested, his surrender may be defer- red until such proceedings have been terminated or he is entitled to be set åt liberty.

Article VII

There is no obligation upon the re­ quested State to grant the extradition of a person who is a national of the requested State, but the executive authority of the requested State shall, subject to the appropriate laws of that State, have the power to surrender a national of that State if, in its discre- tion, it be deemed proper to do so.

Article VIII

If the offense for which extradition is requested is punishable by death under the law of the requesting State and the law of the requested State does not permit this punishment, ex­ tradition may be refused unless the requesting State gives such assurance as the requested State considers suf- ficient that the death penalty will not be carried out.

Article IX

A person extradited by virtue of this Convention may not be tried or punished by the requesting State for any offense committed prior to his extradition, other than that which gave rise to the request, nor may he he re-extradited by the requesting State to a third country which claims him, unless the surrendering State so agrees or unless the person extradited, having been set åt liberty within the requesting State, remains voluntarily in the requesting State for more than 45 days from the date on which he was released. Upon such release, he shall be informed of the conscquences

Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1962

kande statens territorium må medfö­ ra för hans vidkommande.

Artikel X

I den utsträckning lagstiftningen i den anmodade staten så medger och under vederbörligt tillgodoseende av tredje mans rättigheter skola alla fö­ remål, som åtkommits genom brottet eller erfordras såsom bevis, överläm­ nas.

Artikel XI

1. Framställning om utlämning skall göras på diplomatisk väg och skall grundas på följande handlingar.

a) Beträffande den som är dömd för brottet: Vederbörligen bestyrkt utskrift eller avskrift av den behöriga domstolens dom. I undantagsfall må dock den anmodade staten begära ytterligare handlingar.

b) Beträffande den som endast misstänkes för brottet: Vederbörligen bestyrkt utskrift eller avskrift av häktningsbeslut eller annat beslut om frihetsberövande, meddelat av behörig myndighet i den ansökande staten, jämte vittnesutsagor, förundersök- ningsprotokoll eller annan bevisning, på grund varav sådant beslut må ha meddelats, liksom bevisning i övrigt, som må anses vara av betydelse i ärendet.

2. I denna artikel angivna hand- lingar skola innehålla en otvetydig beskrivning av den gärning, för vil­ ken den eftersökte är misstänkt eller dömd samt uppgift om plats och dag för gärningens begående. Handling­ arna skola åtföljas av bestyrkt av­ skrift av den ansökande statens till­ lämpliga lag, däri inbegripet lagstift­ ningen om preskription av åtal eller om bortfall av straff för det brott, för vilket utlämning begäres, liksom upp­ gifter till styrkande av den eftersök­ tes identitet och till upplysning om hans medborgarskap och hemvist.

to which his stay in the territory of the requesting State might subject him.

Article X

To the extent permitted under the law of the requested State and sub­ ject to the rights of third parties, which shall be duly respected, all ar­ tides acquired as a result of the of- fense or which may be required as evidence shall be surrendered.

Article XI

1. The request for extradition shall be made through the diplomatic chan- nel and shall be supported by the fol- lowing documents: (a) In the case of a person who has been convicted of the offense: a duly certified or authenticated copy of the final sentence of the competent court. However, in exceptional cases, the requested State may request addition­ al documentation. (b) In the case of a person who is merely charged with the offense: a duly certified or authenticated copy of the warrant of arrest or other order of detention issued by the competent authorities of the requesting State, together with the depositions, record of investigation or other evidence upon which such warrant or order may have been issued and such other evidence or proof as may be deemed competent in the case.

2. The documents specified in this Article must include a precise state- ment of the criminal act with which the person sought is charged or of which he has been convicted, and the place and date of the commission of the criminal act. The said documents must be accompanied by an authenti­ cated copy of the texts of the appli- cable laws of the requesting State in- cluding the laws relating to the limi- tation of the legal proceedings or the enforcement of the penalty for the offense for which the extradition of the person is sought, and data or re- cords which will prove the identity of the person sought as well as informa-

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962

public) synnerliga skäl tala emot ge­ nomtransporten.

Artikel XV

I den utsträckning detta står i över­ ensstämmelse med bestämmelserna i denna konvention och beträffande så­ dant som icke innefattas däri skall utlämning regleras av gällande lagar och föreskrifter i den anmodade sta­ ten.

Artikel XVI

1. Denna konvention skall ratifi­ ceras och ratifikationsinstrumenten skola utväxlas i Stockholm snarast möjligt.

2. Konventionen skall träda i kraft i och med utväxlingen av ratifika­ tionsinstrumenten. Den må när som helst uppsägas av avtalsslutande stat genom meddelande härom till den andra avtalsslutande staten och upp­ sägningen skall träda i kraft sex må­ nader efter det sådant meddelande lämnats. TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV ha de befullmäktigade ombuden under­ tecknat denna konvention och här nedan anbringat sina sigill. SOM SKEDDE i två exemplar, på svenska och engelska språken, vilka äga lika vitsord, i Washington den tjugufjärde oktober 1961.

grave reasons of public order are opposed to the transit.

Article XV

To the extent consistent with the stipulations of this Convention and with respect to matters not covered herein, extradition shall be governed by the la^Vs and regulations of the re- quested State.

Article XVI

1. This Convention shall be ratified and the ratifications shall be ex- changed åt Stockholm as soon as pos- sible.

2. This Convention shall en ter into force upon the exchange of ratifica­ tions. It may be terminated by either Contracting State giving notice of ter- mination to the other Contracting State åt any time, the termination to be effective six months after the date of such notice.

IN WITNESS WHEREOF the res- pective Plenipotentiaries have signed this Convention and have affixed hereunto their seals.

DONE in duplicate, in the English and Swedish languages, both versions being equally authentic, åt Washing­ ton this twenty-fourth day of October 1961.

FÖR SVERIGE:

FOR SWEDEN:

Gunnar Jarring

FÖR AMERIKAS FÖRENTA

STATER;

FOR THE UNITED STATES

OF AMERICA:

Dean Rusk

PROTOKOLL

PROTOCOL

Vid undertecknandet av den inne- Åt the time of the simning of the varande dag mellan Sverige och Ame- Convention on Extradition this day rikas Förenta Stater avslutade kon- concluded between the United States

Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1962

ventionen om utlämning ha under­ tecknade befullmäktigade ombud

i betraktande av att den svenska strafflagen stadgar två allmänna slag av frihetsstraff, nämligen fängelse och straffarbete, och att 4 § i den svenska lagen den 6 december 1957 om utlämning för brott stadgar, att någon ej må utlämnas, med mindre den gärning för vilken utlämning be- gäres motsvarar brott, varå straffar­ bete kan följa enligt svensk lag, och

med kännedom om svenska rege­ ringens avsikt att för riksdagen fram­ lägga förslag om ändring av den svenska strafflagen för att avskaffa de två nämnda slagen frihetsberövan­ de och ersätta dem med ett enda så­ dant, nämligen fängelse, samt där­ av föranledd ändring av 4 § i den svenska lagen om utlämning för brott,

överenskommit om följande be­ stämmelser rörande tillämpningen av art. III, punkt 1, i konventionen: