Prop. Prop/1962:59

('angående anslag för budget\xad året 1962/63 till journalistutbildning',)

Kungl. Majds 'proposition nr 59 år 1962

1

Nr 59

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående anslag för budget­

året 1962/63 till journalistutbildning; given Stockholms slott den 9 jebruari 1962.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds­ protokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen beröres inledningsvis vissa frågor, som sammanhänger med utvecklingstendenserna på humanisternas arbetsmarknad. Bl. a. förordas viss försöksverksamhet med tvåårig högre sekreterarutbildning i Lund.

På grundval av förslag av kommittén för nya utbildningsvägar vid de filoso­ fiska fakulteterna förordas anordnande i statlig regi av dels högre journalist­ utbildning — omfattande fyra akademiska betyg, sex månaders praktiktjänst­ göring samt en ettårig institutsutbildning — dels journalistutbildning för perso­ ner med studentexamen som grund. Två statliga journalistinstitut, ett i Stock­ holm och ett i Göteborg, föreslås inrättade den 1 juli 1962. Utbildningskapaci­ teten bör vid vart och ett av instituten bli ungefär 30 studerande på studentlinje och 30 på akademikerlinje.

Till driftkostnader för de båda instituten under budgetåret 1962/63 äskas sam­ manlagt omkring 460 000 kr.

1

—

Ilihang till riksdagens protokoll 1962. 1 sand. Nr SO

relsers utlåtanden har fogats yttranden från vederbörande kommunala myndig­ heter.

Vidare har vissa organisationer och sammanslutningar m. m. beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet. Med anledning härav har yttranden avgivits av Sveriges industriförbund, Sveriges allmänna exportförening, Kooperativa för­ bundet, Skånes handelskammare, Handelskammaren i Göteborg, Handelskam­ maren i Gefle, Sveriges grossistförbund, Svenska bankföreningen, Svenska för­ säkringsbolags riksförbund, Sveriges redareförening, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbets­ givareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation, Tjänstemännens central­ organisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges förenade studentkårer (SFS), direktionen för handelshögskolan i Stockholm, Hermods korrespondensinstitut samt NKI-skolan.

Som ett andra led i utredningsarbetet har kommittén den 12 juli 1961 avgivit betänkande angående »Högre journalist- och reklamutbildning» (stencilerat). Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av ledamöterna Håkansson och Högström.

Över sistnämnda betänkande har, efter remiss, utlåtanden avgivits av stats­ kontoret, riksrevisionsverket, kanslern för rikets universitet efter hörande av vederbörande universitets- och högskolemyndigheter, överstyrelsen för yrkes­ utbildning, arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statens konsumentråd, statens institut för konsumentfrågor, 1955 års universitetsutredning, studie­ sociala utredningen samt socionomutbildningskommittén.

Vidare har vissa organisationer och sammanslutningar m. m. beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet. Med anledning härav har yttranden avgivits av Tidningarnas arbetsgivareförening, Svenska bankföreningen, Svenska försäk­ ringsbolags riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska journalistförbundet, Sveriges förenade studentkårer (SFS), Journalistinstitutet, Institutet för högre reklam­ utbildning, Grafiska institutet, direktionen för handelshögskolan i Stockholm, Svenska tidningsutgivareföreningen, Svenska försäljnings- och reklamförbundet, Annonsbyråernas förening, Svenska annonsörers förening, Kooperativa förbun­ det, Sveriges allmänna exportförening, Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare samt Sveriges public relations förening.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

3

II. Riktlinjer och förslag m. m. rörande differentierad

humanistutbildning

Bakgrunden till kommitténs förslag

Till grund för kommitténs uppdrag har legat vissa allmänna riktlinjer, som redovisats i en departementspromemoria av den 3 juni 1960. Ilärom anför kom­ mittén i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

I departementspromemorian hänvisas inledningsvis till 1955 års universitets- utrednings betänkande »Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle» (SOU 1959: 45), i vilket antalet yrkesverksamma och yrkessökande humanister angives komma att öka från ca 11 000 år 1959 till 27 000 år 1975. I anslutning till universitetsutredningens sålunda gjorda uttalande anförde chefen för ecklesia­ stikdepartementet i propositionen 1960:119 angående riktlinjer för utbyggande av universitet och högskolor att han — med tanke på att läraryrket nu syssel­ sätter ca 7 000 personer med humanistisk utbildning — fann det förståeligt, att utredningen ställt sig tveksam till samhällets möjligheter att om 15 år erbjuda fullgoda arbetsuppgifter åt 27 000 humanister. Departementschefen ville dock icke på nuvarande stadium förorda inträdesspärr vid de humanistiska fakulte­ terna bl. a. med tanke på det bestämda allmänna motståndet häremot, ett mot­ stånd, som skulle kunna tolkas så, att man anser, att det i framtiden kommer att finnas betydligt vidgade möjligheter för humanister att få lämpliga arbets­ uppgifter utanför lärarbanan.

Universitetsutredningen anger i nämnda betänkande en rad yrkesområden, där det borde finnas möjligheter för humanister att göra sig gällande. Listan upptar följande: personalmän, utbildningsledare, reklammän, public relationmän, försäljare, försäljnings- och reklampsykologer, bibliotekarier, kvalificerade sek­ reterare, korrespondenter, översättare och journalister.

I anslutning till förslag av universitetsutredningen uppdrogs åt kommittén att i nära samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen söka bedöma arbetsmarknadens möjligheter att i framtiden tillgodogöra sig arbetskraft med någon form av huma­ nistisk utbildning. På grundval av dessa bedömningar borde kommittén utarbeta lämpliga kombinationer av ämnen och kurser samt förslag till plan över studie­ gången för vart och ett av de yrken eller yrkesområden, som upptas till behand­ ling. Med hänsyn till det starka önskemålet att snabbt få till stånd sådana nya, till arbetsmarknadens krav bättre anpassade kurser och studievägar, borde kom­ mittén, sedan den fått en första överblick över det omfattande problemkom­ plexet, successivt framlägga sina förslag.

Vid anmälan av frågan om anslag till extra utgifter vid universitet och hög­ skolor för budgetåret 1961/62 (prop. 1961:1 VIII ht, s. 558 ff.) underströk chefen för ecklesiastikdepartementet med anledning av en framställning från ifråga­ varande kommitté den 30 september 1960, att försök med olika former av diffe­ rentierad humanistutbildning borde påbörjas snarast möjligt, samt uttalade i övrigt bl. a., att det finge ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om vilka åtgär­ der, som borde vidtagas i syfte att under budgetåret 1961/62 anordna försöks­ verksamhet med nya former av utbildning helt eller delvis inom filosofisk fakul­ tet. Riksdagen godkände de sålunda uppdragna riktlinjerna för verksamheten (SU 57, Rskr 179).

Kommittén har sedermera i skrivelse den 11 april 1961 framhållit, att kom­ mittén genom överläggningar med representanter för olika grenar av näringslivet kommit till den uppfattningen, att man i större utsträckning än hittills måste åstadkomma differentierade studiekurser i moderna språk. Dessa alternativa kurser, vilka avsågs bli likvärdiga med standardkurserna i vederbörande ämnen, borde enligt kommitténs uppfattning vara av väsentligt värde vid utbildningen

5

av exempelvis kvalificerad sekreterarpersonal, reklammän, journalister, biblio­ tekarier och översättare.

Genom beslut den 16 juni 1961 har Kungl. Maj:t föreskrivit bl. a., att under läsåret 1961/62 skall vid universiteten i Uppsala och Stockholm — i huvudsaklig anslutning till vad kommittén i nyssnämnda skrivelse föreslagit — försöksvis anordnas alternativa studiekurser för betygsgraderna Godkänd och Med beröm godkänd (i filosofisk ämbetsexamen och filosofie kandidatexamen) i ämnena franska språket, spanska språket, italienska språket och, inom examensämnet slaviska språk, i ryska språket samt vid universitetet i Stockholm jämväl i por­ tugisiska språket.

Universitetskanslern har med skrivelse den 31 oktober 1961 till ecklesiastik­ departementet avgivit redogörelse för ifrågavarande försöksverksamhet. Av redo­ görelsen framgår, att försöksverksamhet med differentierade studiekurser un­ der läsåret 1961/62 — förutom i de föreskrivna ämnena — anordnas vid universitetet i Uppsala i ämnena engelska språket, nordiska språk och tyska språket, vid universitetet i Lund i ämnet ryska språket, vid universitetet i Göteborg i ämnet spanska språket samt vid universitetet i Stockholm i ämnet tyska språket. Kanslern framhåller, att vissa uppgifter, främst det stora antalet deltagare i alternativkurserna i engelska språket i Uppsala — 49 studerande under höstterminen 1961 — tyder på att en förstärkning av stödåtgärderna för försöksverksamheten är motiverad.

I propositionen 1961:82 angående handelsgymnasieutbildningen samt anslag för budgetåret 1961/62 till de statsunderstödda handelsgymnasierna framlades ett förslag om anordnande försöksvis av en akademisk se kr c ter

^civil

t b ildn in g i sam­

verkan mellan universitetet i Uppsala och Uppsala stads handelsgymnasium. Förslaget, som redovisats av en kommitté, tillsatt av stadsfullmäktige i Uppsala, avsåg en kombination av viss akademisk utbildning och den handelsgymnasie- utbildning, som meddelas vid den ettåriga fackkursen. I propositionen förordades, att eventuella merkostnader för handelsgymnasiets huvudman, orsakade av ifrå­ gavarande utbildning, skulle bestridas av statsmedel. Därvid åsyftades mer­ kostnader för inrättande av parallellavdelning för enbart den kombinerade ut­ bildningen. För dylik avdelning borde statsbidrag utgå med 100 % — i stället för 78% — av bidragsunderlaget. Riksdagen godkände förslaget (SU 110, Rskr 279).

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

Kommitténs förslag

Kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulteterna har i sitt första betänkande, om akademisk sekreterarutbildning, föreslagit en ny utbild- ningsväg utformad med hänsyn till främst näringslivets behov av kvalificerad sekreterarpersonal. Utbildningen skall enligt förslaget omfatta fyra akademiska betyg, en ettårig fackkurs vid handelsgymnasium samt minst fyra månaders praktiktjänstgöring. Kommittén har föreslagit, att ifrågavarande sekreterarut-

7

utvidgad yrkesorientering och anlagsprövning samt genom inrättande av utbild- ningsvägar anpassade efter arbetslivets behov. En av de mest angelägna åtgär­ derna finner TCO vara att utveckla utbildningsväsendet på gymnasienivån. Vidare bör yrkeslinjer för studenter komma till stånd i ökad utsträckning. De av kommittén föreslagna nya akademikerlinjerna erbjuder enligt TCO ingen lösning av humanistproblemet; snarare synes studenterna därigenom stimuleras att söka sig till de humanistiska fakulteterna. TCO hävdar, att det från sam­ hällsekonomisk synpunkt är rationellt att som motvikt astadkomma en särskilt stark ökning av kapaciteten på studentlinjerna.

Universitetskanslern framhåller, att bl. a. arbetsmarknadsskäl talar för att de av kommittén framlagda förslagen bör genomföras i sina huvuddrag. Enligt kanslern svnes det dock berättigat att betrakta de nu framlagda förslagen som i viss mån förslag till en försöksverksamhet.

Den övervägande delen av remissinstanserna intar en positiv hållning till för­ slaget om akademisk sekreterarutbildning. Dock bryter sig meningarna något i fråga om behovet av den föreslagna utbildningen. Länssty­ relsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att förslaget ej synes grunda sig på initiativ från näringslivets sida. Överstathallarämbetet anser, att det bör under­ sökas, om den nya linjen äger konkurrenskraft på arbetsmarknaden gentemot existerande utbildningsvägar, t. ex. handelsgymnasieutbildningen. Universitets­ kanslern finner det vanskligt att bedöma, om den föreslagna sekreterarutbild- ningen kommer att bli av någon större betydelse på arbetsmarknaden. Mycket kommer enligt kanslern att bero på vilka studerande som väljer sekreterarbanan.

Arbetsmarknadsstyrelsen förordar — med hänsyn till den starka efterfrågan på kvalificerade korrespondenter och sekreterare — en successiv utbyggnad av utbildningskapaciteten. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industri­ förbund samt SACO konstaterar, att det inom näringslivet råder brist på kvalifi­ cerade tjänstemän med god språkutbildning. Kooperativa förbundet och Svenska försäkringsbolags riksförbund finner kommitténs förslag i första hand motiverat med hänsyn till läget inom humanistsektorn. TCO och SFS hävdar, att till­ skapandet av nya utbildningsvägar måste baseras på arbetsmarknadsprognoser.

Medan remissinstanserna i allmänhet tillstyrker förslaget om en språkligt in­ riktad sekreterarutbildning, är inställningen till en samhällsvetenskaplig linje övervägande negativ.

Frågan om den ettåriga fackutbildningens tidsmässiga placering, vartill kom­ mittén ej tagit definitiv ställning, diskuteras av ett flertal remissinstanser. Från flera håll hävdas, att fackutbildningen ej bör ske parallellt med de akademiska studierna, enär möjligheterna till rationell schemaläggning och studiekoncentra­ tion reduceras. Vissa instanser — bl. a. skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkes­ utbildning och gymnasieutredningen — anser, att fackkurscn med dess grund­ utbildning bör komma i början av studierna. Därigenom skulle de studerande som så önskar erhålla en avslutad yrkesutbildning utan alltför tidskrävande stu­ dier.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Utbildningstidens längd diskuteras av bl. a. ekonomiska jakulteten i Lund, som menar att studietiden bör kunna begränsas till fyra terminer genom en koncentrerad studiegång. En sådan koncentrerad studiegång skulle kunna anord­ nas i enlighet med ett av professorn i tyska språket vid universitetet i Lund T. Ahldén framlagt förslag. I nämnda förslag framhålles, att sekreterarutbild- ningen bör ge kunskap och färdighet i minst två främmande språk — varav engelska obligatoriskt — samt innehålla en kurs i svenska språket och en över­ siktskurs i ekonomi. Denna del av utbildningen föreslås förlagd till universitet, medan den praktiska utbildningen — maskinskrivning, svensk och utländsk stenografi samt kontorstcknik — bör förläggas utanför universiteten. Härtill skulle komma vissa praktikmånader under ferietid. Även humanistiska fakulteten i Lund förordar en lösning i enlighet med professor Ahldéns förslag. Universitets­ kanslern finner däremot, att man bör avvakta erfarenheterna av den treåriga utbildningen, innan man överväger att införa en tvåårig linje. Stadsfullmäktige i Lund tillstyrker, att akademisk sekreterarutbildning kommer till stånd fr. o. m. läsåret 1962/63, samt förklarar sig beredda att medverka vid anordnande av sådan utbildning.

Kommitténs förslag rörande högre journalistutbildning har er­ hållit ett i allt väsentligt positivt mottagande av remissinstanserna. En närmare redovisning av yttrandena kommer att lämnas i det följande.

Förslaget om högre reklam utbildning tillstyrks genomgående av remissinstanserna. 1955 års universitetsutredning anser emellertid, att den före­ slagna organisationen bör leda till en vidgning av reklamutbildningens allmänna mål. Eftersom reklam verksamhet, bedriven under ansvar, i första hand måste syfta till att ge konsumenterna korrekt och för dem värdefull information, synes enligt universitetsutredningen reklamutbildningen böra innefatta jämväl kunska­ per rörande konsumtionens förutsättningar. En viss balans mellan producent- och konsumentintressena synes med hänsyn härtill böra eftersträvas både i fråga om utbildningens ämnesinnehåll och i fråga om sammansättningen av instituts­ styrelserna och utbildningsrådet.

Statens konsumentråd finner, att reklamutbildningen bör utformas så, att den vid sidan av de företagsekonomiska marknadsföringsaspekterna även ger en god insikt i de allmänna ekonomiska och sociala utvecklingstendenserna i samhället samt beträffande konsumentens situation i detta sammanhang. Enligt rådets uppfattning har kommittén i sitt förslag till akademisk utbildning inom ramen för reklamutbildningen givit för stort utrymme åt det företagsekonomiska in­ slaget, samtidigt som för liten hänsyn tagits till bl.a. de sociologiska, psykologiska och nationalekonomiska aspekterna. Humanistiska fakulteten i Stockholm fram­ för önskemål om en undersökning rörande behovet av experter inom konsument­ upplysning. Lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm anför, att det för marknadsundersökningar krävs utbildning av annan karaktär än den av kom­ mittén föreslagna.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

Departementschefen

Då de framlagda kommittéförslagen bör ses i sitt större sammanhang vill jag, innan jag redovisar mina ställningstaganden, uppehålla mig vid några kvantita­ tiva drag i utvecklingen på den högre utbildningens område.

Antalet personer i yrkesverksam ålder, som avlagt examen vid universitet eller högskola, har beräknats stiga från ca 66 000 år 1960 till omkring 105 000 år 1970. Beräkningen redovisades av 1955 års universitetsutredning i dess sjätte betän­ kande (SOU 1959:45). Trots en så kraftig ökning av totalantalet akademiker kan man förutse en under hela decenniet fortsatt brist på arbetskraft med högre utbildning inom åtskilliga sektorer. Bristen kommer att vara kännbarast inom främst de verksamhetsområden, till vilka personalen rekryteras från utbild­ ningslinjer med begränsad intagning. På ett område — humanisternas — synes utvecklingen däremot leda till ett arbetsmarknadsläge, där bristen under senare hälften av 1960-talet kan komma att ersättas av riklig tillgång på arbetskraft.

Enligt universitetsutredningen borde tillströmningen till humanistisk utbild­ ning med hänsyn till den framtida balansen på arbetsmarknaden icke fortsätta att stiga utan tvärtom — även i absoluta tal — totalt sett minska. Utvecklingen under de år som följt, sedan utredningen framlade sina riktlinjer och förslag rörande den högre utbildningen under 1960-talet, har dock inte medfört någon minskning av tillströmningen till humanistiska studier. Antalet nyinskrivningar vid de humanistiska fakulteterna har under läsåren 1959/62 överskridit de av ut­ redningen framräknade talen med omkring 50 %.

Utredningen räknade med att antalet humanister i yrkesverksam ålder skulle öka från i runt tal 15 000 år 1960 till ca 28 000 år 1970; efter ytterligare fem år skulle antalet ha nått upp till omkring 38 000. Om de senaste årens inskrivnings- siffror inte är av tillfällig karaktär kan man emotse en i absoluta tal starkt ökande examination vid de humanistiska fakulteterna. Den av utredningen angivna nivån för år 1975 skulle under sadana omständigheter komma att vara uppnådd redan i början av 1970-talet.

Av tillgängligt statistiskt material framgår, att omkring 75 % av de ungdomar som under 1950-talet genomgått allmänbildande gymnasium fortsatt sina studier vid universitet eller högskola. Flertalet av de studenter som gått vidare till högre studier har sökt sig till de fria fakulteterna och närmare hälften har på­ börjat humanistiska studier.

I propositionen 1960: 119 angående riktlinjer för utbyggande av universitet och högskolor m.m. framhöll jag bl. a., att jag trots de oroande perspektiven på humanisternas arbetsmarknad cj ville förorda, att frågan om införande av en inträdesspärr vid de humanistiska fakulteterna da skulle aktualiseras. I stället borde man vidtaga andra åtgärder för att åstadkomma eu med hänsyn till arbetsmarknaden rimlig avvägning av tillströmningen till skilda fakulteter, hög­ skolor och andra för studenter lämpliga utbildningsbanor.

I nämnda proposition föreslog jag ett handlingsprogram av i huvudsak bil-

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

9

jande innebörd. Universitet och högskolor byggs under första hälften av 1960- talet ut i betydande omfattning med tyngdpunkten lagd på de utbildningslinjer som har intagningsbegränsning. Den fortlöpande utbildnings- och yrkesprognos- tiska utredningsverksamheten förstärkes. Yrkesvägledningen i gymnasiet inten­ sifieras. Det studiesociala stödet utformas med hänsyn till de likartade ut­ gångspunkterna för samtliga studerande vid skilda utbildningslinjer efter gymna- siestadiet. Beträffande de gymnasiala skolformerna måste med hänsyn till de stora dragen i utvecklingen de tekniska gymnasiernas och handelsgymnasiernas intagningskapacitet ökas särskilt starkt under de närmaste åren. De statliga insatserna på de icke-akademiska utbildningslinjernas område måste öka kraftigt under 1960-talet. Riksdagen godkände detta handlingsprogram.

Riksdagsbeslutet 1960 avsåg bl. a. en väsentlig successiv utvidgning av de tekniska högskolornas och handelshögskolornas utbildningskapacitet. Genom be­ slut av 1961 års riksdag har även riktlinjer uppdragits för en avsevärd ökning av de medicinska läroanstalternas utbildningskapacitet. Dessa och andra lik­ nande åtgärder för att ge fler studenter en yrkesutbildning syftande till verk­ samhet inom de stora bristområdena har naturligtvis ännu blott till en del kun­ nat dämpa köbildningen framför de spärrade utbildningsanstalterna. Student­ antalet och därmed efterfrågan på högskoleutbildning har stigit i snabbare takt än antalet utbildningsplatser. Detta innebär, att studenter, som söker sig till akademiska studier, i allt större utsträckning hänvisas till de fria fakulteterna. Höstterminen 1961 valde 60% av dessa studenter humanistiska studier, 31% naturvetenskapliga, 6 % juridiska och 3 % teologiska.

I syfte att åstadkomma bättre underlag för såväl utbildningsplaneringen som yrkesvägledningen beslöt statsmakterna i fjol att bl. a. inrätta en särskild prog­ nosdelegation inom arbetsmarknadsstyrelsen. I fråga om yrkesvägledningens resurser har för riksdagen framlagts skilda förslag om en betydande förstärkning.

Med beaktande av både arbetsmarknadens framtida personalbehov och de utbildningssökandes studieönskemål har jag i överensstämmelse med det nyss­ nämnda handlingsprogrammet i årets statsverksproposition förordat, att den pågående kraftiga utbyggnaden av gymnasieorganisationen i betydande ut­ sträckning koncentreras till fackgymnasierna. Härigenom skulle en allt större andel av de studerande få möjlighet att genomgå sådan gymnasieutbildning, som leder direkt ut i yrkeslivet. Då strömmen av studerande från fackgymnasierna till universiteten ännu visat sig vara relativt begränsad, torde man kunna utgå från att den förutsatta omstruktureringen av gymnasiet på längre sikt även kommer att leda till en något minskad press på de fria fakulteterna. Det bör dock framhållas, att antalet examinerade vid de allmänbildande gymnasierna kommer att starkt öka även under de närmaste åren.

I ett samhälle med en snabbt stigande allmän utbildningsnivå ter det sig naturligt, att arbetskraft med studentexamen efterfrågas i ökad utsträckning. För utbildningsplaneringen framstår det som angeläget, att fortlöpande invente­ ringar sker av arbetsområden för vilka en ökad rekrytering av personer med

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

11

studentexamen såsom slutexamen skulle vara av speciellt värde. Särskilt med hänsyn till risken av att ett skärpt konkurrensläge kan komma att uppstå för humanistiskt utbildad arbetskraft synes det betydelsefullt, att ökad uppmärk­ samhet ägnas åt olika möjligheter att avlänka en större del av studentströmmen till yrkesutbildning utanför universiteten och högskolorna.

En kraftigt ökad tillgång på humanistiskt utbildad arbetskraft ger naturligtvis anledning till vissa överväganden beträffande möjligheterna att på ett med hänsyn till utbildningsgraden adekvat sätt utnyttja detta tillskott på arbets­ marknaden. År 1960 fanns det omkring 15 000 humanister i yrkesverksam ålder. Samtidigt motsvarade antalet lärare i humanistiska ämnen i högre skolformer ca 8 000 tjänster. Medan antalet humanister i yrkesverksam ålder sannolikt kommer att fördubblas under 1960-talet, synes enligt senast tillgängliga uppgifter — jag avser därvid den inom kort publicerade prognosen »Lärare i läroämnen. Behov och tillgång under 1960-talet», till vilken jag ämnar återkomma närmare i annat sammanhang — antalet lärartjänster i humanistiska ämnen fram till år 1970 att teoretiskt sett kunna stiga till högst 13 000. I dessa ämnen, där bristen nu motsvarar ca 1 000 tjänster, föreligger under perioden ett behov motsvarande högst 4 000 nya tjänster. Det totala rekryteringsbehovet — dvs. utvidgnings- behovet jämte ersättningsbehovet och utbytesbehovet — av lärare i läroämnen med filosofisk ämbetsexamen eller motsvarande i humanistiska ämnen kan för samtliga skolformer t. o. m. gymnasieålderns under 1960-talet förmodas mot­ svara maximalt 6 000 ä 7 000 tjänster.

Med ledning av nu kända utvecklingstendenser torde man för ifrågava­ rande period — om än med viss reservation — kunna räkna med att antalet ledigblivande ämneslärartjänster i humanistiska ämneskombinationer kommer att motsvara endast omkring en tredjedel av antalet under perioden avlagda lägre examina i humanistisk fakultet. Fram till omkring mitten av 1960-talet väntas lärarbristen i flertalet humanistiska ämnen bestå. Därefter kan ett täm­ ligen snabbt omslag på denna del av lärarbanan förmodas inträffa.

Det står sålunda fullt klart, att personer med examen från humanistisk fakul­ tet i framtiden kommer att få söka sysselsättning utanför lärarbanan i en helt annan omfattning än för närvarande. Detta synes vara en i och för sig fullt rim­ lig utveckling. Den expansion som vårt samhälle nu på eu mängd områden genomgår bör givetvis avspeglas även i en på alla nivåer höjd utbildningsstan- dard likaväl som den också kommer till direkt uttryck i form av krav från arbetsgivarsidan på mer kvalificerade utbildningsmcriter hos de anställda. Humanistiskt utbildad arbetskraft kan otvivelaktigt göra en betydelsefull insats inom en rad yrken, där man hittills inte ansett sig ha anledning att utnyttja personer med akademisk utbildning. Även för det allmänna och för organisatio­ nerna erbjuder sig här ett tillfälle till rekrytering av kvalificerad personal. Jag hyser därför den uppfattningen, att riklig tillgång på humanister i och för sig inte behöver betyda humanistöverskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Det skulle emellertid vara oriktigt att bagatellisera de omställningssvårigheter som i detta avseende sannolikt kommer att uppstå på arbetsmarknaden under en övergångsperiod.

Det är ett primärt samhällsintresse att individen får möjlighet att efter be­ gåvning och intresse fritt välja sin utbildningsväg. I ett läge då det blir uppen­ bart, att man först på mycket lång sikt kommer att kunna uppnå balans på en viss arbetsmarknadssektor, kan det likväl bli nödvändigt att överväga vissa reglerande åtgärder. På humanistsektorn kan redan inom de närmaste åren ett sådant läge uppstå.

Min avsikt har varit att här redovisa vissa tendenser i stort på humanisternas arbetsmarknad. Det framgår av min redogörelse, att läget inom relativt snar framtid kan komma att te sig allvarligt. Jag vill dock med skärpa understryka, att det i propositionen 1960: 119 framlagda, av statsmakterna beslutade hand­ lingsprogrammet — som självfallet måste betraktas som ett program på tämligen lång sikt — ännu i endast begränsad utsträckning haft möjlighet att påverka utvecklingen. Det ter sig emellertid synnerligen angeläget, att bl. a. de yrkesväg- ledande organen i sin verksamhet noga beaktar utvecklingstendenserna på hu- manistsektorn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Behovet av en med hänsyn till olika verksamhetsområden differentierad ut­ bildning inom de filosofiska fakulteterna har under senare år belysts i skilda sammanhang. I propositionen 1960: 119 anslöt jag mig till universitetsutred- ningens uppfattning, att en efter arbetsmarknadens behov bättre anpassad huma­ nistutbildning skulle komma till stånd. I konsekvens härmed tillkallade jag i juni 1960, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande, särskilda sakkunniga för att verkställa närmare utredningar och successivt avge förslag angående anord­ nande av nya former för utbildning helt eller delvis inom filosofisk fakultet. De sakkunniga — kommittén för nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakulte­ terna — avgav på hösten samma år förslag rörande differentierade studiekurser i vissa moderna språk. De försök med sådana kurser som igångsatts vid univer­ siteten i Uppsala och Stockholm fr. o. m. början av innevarande läsår bör bl. a. ses som en första åtgärd för att undvika överproduktion av läraraspiranter i berörda ämnen. Alternativa studiekurser kan självfallet anordnas inom en rad ämnen utanför språkämnena och får därför anses skapa en av de viktigaste för­ utsättningarna för anordnande av nya utbildningsvägar vid de filosofiska fakul­ teterna. Därjämte torde det också vara möjligt att, redan med stöd av gällande bestämmelser, åstadkomma ändamålsenliga examenskombinationer över sektions- och fakultetsgränserna. Vid min medelsberäkning under anslaget till extra ut­ gifter vid universitet och högskolor i årets statsverksproposition har jag beaktat,

13

att särskilda anordningar i samband med försöksverksamhet vid de filosofiska fakulteterna kan bli aktuella även under nästa budgetår.

Kommittén har under år 1961 överlämnat två betänkanden, det ena angående akademisk sekreterarutbildning, det andra rörande högre journalist- och reklam­ utbildning. Tillkallandet av de sakkunniga betingades, såsom jag nyss antytt, främst av önskemål om att skapa nya utbildningsvägar, som skulle göra personer med humanistisk grundutbildning mera direkt användbara pa arbetsmarknaden. De sakkunniga har därför haft att pröva bl. a. möjligheterna att kombinera olika former av utbildning vid filosofisk fakultet med praktisk yrkesutbildning av skilda slag. Samtliga de förslag, som kommittén framlagt i dessa båda betän­ kanden, avser kombinerad treårig utbildning, förlagd delvis till universitet, delvis till fackutbildningsanstalter.

Fördelarna med en kombinerad utbildning synes betydande, när det gäller humanisternas möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Huvudidén med de sålunda avsedda kombinationsstudierna erbjuder emellertid vissa generella problem. Det kan nämligen ifrågasättas, vilken slutlig effekt ett genomförande av kombinerade utbildningsvägar får på tillströmningen till de humanistiska fakulteterna. En fackutbildning placerad före den akademiska utbildningen kan visserligen få till följd, att en viss avgång till yrkesverksamhet sker redan efter fackkursens slut. En dylik studieordning kan emellertid också tänkas stimulera till fortsatta universitetsstudier utöver dem som krävs för att den tänkta kom­ binerade utbildningen skall kunna avslutas. Om fackutbildningen förlägges efter de föreskrivna akademiska studierna är det möjligt, att de studerande i valet mellan att fortsätta till en fullständig akademisk examen och att — efter tenta­ mina i vissa ämnen — övergå till fackstudier föredrar det förstnämnda alternati­ vet. För att i någon mån motverka en sådan utveckling torde det krävas, att universiteten får möjlighet att utfärda avgångsbetyg för fullbordade akademiska studier inom ramen för en kombinerad utbildning. Det från avlänkningssynpunkt sannolikt effektivaste alternativet — yrkesinriktad utbildning parallellt med de teoretiska studierna — torde av praktiska skäl vara svårt att genomföra, om inte hela utbildningen förlägges till en och samma läroanstalt. I den mån kom­ binerade utbildningslinjer enligt kommitténs modell åstadkommes, är det nöd­ vändigt, att ifrågavarande problem fortlöpande bevakas av berörda myndigheter. Detta understryker också behovet av ett effektivt system för registrering av de studerande.

Kommittén har föreslagit en treårig högre sek r eterar utbild- n i n g, bestående av fyra akademiska betyg, en ettårig fackkurs vid handels- gymnasium samt minst fyra månaders praktiktjänstgöring. En försöksverksam­ het med sekreterarutbildning av denna typ har inletts fr. o. m. början av inne­ varande läsår genom samarbete mellan universitetet i Uppsala och Uppsala stads handelsgymnasium.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Vid en sekreterarutbildning av den kombinerade typ som kommittén föreslagit torde problemet om avlänkningseffekten bli särskilt aktuellt. Det synes nämligen rimligt att antaga, att åtskilliga studerande med handelsgymnasieexamen och studenter med ettårig fackkurs vid handelsgymnasium, vilka normalt sett skulle ha sökt sig direkt till förvärvsarbete, kan komma att fortsätta sina studier för att erhålla akademisk sekreterarkompetens. Det särskilda värdet av en sådan vidareutbildning kan diskuteras, detta även med hänsyn till att han- delsgymnasieutbildningen nu skall bli treårig. Det torde däremot i och för sig vara av stor betydelse, om studenter från allmänbildande gymnasium finge möj­ lighet att genomgå en från de synpunkter jag här anfört tillfredsställande upp­ lagd sekreterarutbildning; dels skulle erhållas ett lämpligt utbildningsalternativ inför ett skärpt läge på humanisternas arbetsmarknad, dels skulle dessa stude­ rande kunna få en utbildning, anpassad efter näringslivets behov.

Vissa remissinstanser har, i betraktande av att den av kommittén tänkta utbildningsvägen skulle få konkurrera med närbesläktade utbildningslinjer, ifrågasatt själva behovet av den avsedda sekreterarutbildningen. Övervägande antalet remissinstanser har beträffande den i kommittéförslaget ingående sam­ hällsvetenskapliga linjen av sekreterarutbildningen ställt sig synnerligen kritiska.

För egen del är jag, mot bakgrunden av vad jag nu anfört, inte beredd att taga slutlig ställning till kommitténs förslag om en reguljärt organiserad akade­ misk sekreterarutbildning.

Den försöksverksamhet med sådan utbildning, som pågår i Uppsala i huvud­ saklig överensstämmelse med vad kommittén nu föreslagit, bör enligt min mening fortsätta åtminstone t. o. m. vårterminen 1964. Ett nytt ställnings­ tagande längre fram men före nämnda tidpunkt kan bli aktuellt med hänsyn till bl. a. att den första årskullen med treårig handelsgymnasieutbildning då examineras. För den fortsatta verksamheten på området är det av största bety­ delse, att uppgifter insamlas bl. a. om de studerandes benägenhet att fullfölja sina studier till en fullständig akademisk examen.

Vid remissbehandlingen av kommitténs betänkande har framkommit bl. a. ett förslag från ekonomiska och humanistiska fakulteterna i Lund angående utform­ ningen av en tvåårig högre sekreterarutbildning, grundad på studentexamen från det allmänna gymnasiet. Förslaget — som utarbetats av professorn i tyska språket vid Lunds universitet T. Ahldén — avser universitets­ utbildning med enterminskurser i minst två främmande språk, av vilka engelska skall vara obligatoriskt ämne. Dessa kurser skall enligt förslaget motsvara ford­ ringarna för betygsgraden Godkänd i filosofie kandidatexamen. Därjämte föreslås halvterminskurser i svenska språket samt i ytterligare ett ämne, benämnt ekonomi. Vidare skulle ingå dels fackkurser — förlagda utanför vederbörande universitet — i maskinskrivning, svensk och utländsk stenografi samt kontors- teknik, dels praktik under ferietid.

Detta förslag finner jag principiellt sett vara av intresse. Jag vill i samman­ hanget erinra om att vid de danska handelshögskolorna finns en särskild tvåårig

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

15

korrespondentutbildning med samordnad teoretisk och praktisk undervisning. Då högre sekreterarutbildning enligt min uppfattning bör ha till syfte att i första hand ge de studerande god färdighet i att behandla de främmande språken i tal och skrift, synes det mig motiverat, att försök anordnas med sådan högre sekre­ terarutbildning, som i sin helhet eller till väsentligaste delen är förlagd till läro­ anstalt utanför universitet. De båda lundafakulteternas förslag torde böra över­ arbetas med detta som mål.

Stadsfullmäktige i Lund har i sitt yttrande över kommitténs ifrågavarande betänkande uttalat sig positivt till medverkan vid anordnande av viss under­ visning inom ramen för akademisk sekreterarutbildning i Lund. Det bör i sam­ band med den av mig förordade överarbetningen undersökas om Lunds stads yrkesskola, som nu för ettårig sekreterarkurs för elever med studentexamen er­ håller statsbidrag enligt gällande bestämmelser för central yrkesskola, möjligen kan tänkas ombesörja undervisning även för en tvåårig sekreterarutbildning av antytt slag. Som kursledare torde i vissa ämnen universitetslärare kunna utnytt­ jas. Med hänsyn till att tvååriga sekreterarkurser kan förutses få ett regionalt rekryteringsunderlag, förutsätter jag, att för sådan utbildning, anordnad vid statsunderstödd yrkesskola, skall kunna utgå statsbidrag enligt de för central yrkesskola gällande grunderna.

Det synes mig angeläget att en försöksverksamhet med organisatoriskt sam­ ordnad utbildning vid tvåårig sekreterarkurs om möjligt anordnas i Lund redan fr. o. m. början av läsåret 1962/63. Det bör ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att tillsammans med länsskolnämnden i Malmöhus län, skol­ myndigheterna i Lund samt de lokala universitetsmyndigheterna föranstalta om att en sådan verksamhet igångsättes.

Kommittén har i sitt betänkande om högre journalist- och reklamutbildning föreslagit dels inrättande av statliga journalist- och reklaminstitut, dels anord­ nande av särskilda treåriga akademikerlinjer för blivande journalister och re­ klammän. Till kommitténs förslag om högre journalistutbildning återkommer jag i ett följande avsnitt.

I fråga om högre reklam utbildning förordar kommittén bl. a., att Institutet för högre reklamutbildning i Stockholm, vilket är organiserat som en stiftelse, förstatligas, att ett nytt reklaminstitut inrättas i Göteborg samt att principbeslut fattas om ett tredje reklaminstitut, förlagt till Uppsala. Jämte ettåriga utbildningslinjer av den typ som finns vid det nuvarande stockholms- institutet bör enligt kommittén inrättas särskilda akademikerlinjer med utbild­ ning omfattande dels fyra akademiska betyg, av vilka två i företagsekonomi och två i valfria ämnen, dels åtta månaders praktikanttjänstgöring, dels slutligen ettårig fackutbildning vid statligt reklaminstitut.

Även om tillgängliga prognoser rörande behovet av reklam personal ej är helt tillfredsställande underbyggda, är det troligt, att efterfrågan på personer med högre utbildning av betydelse för reklamverksamhet — främst humanister och

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

samhällsvetare — kommer att öka mycket kraftigt. Arbetsmarknadsskäl talar sålunda i och för sig för att utbildningskapaciteten på detta område vidgas.

Det kan från vissa synpunkter hävdas att sådan utbildning skulle vara en uppgift i första hand för näringslivet och dess organisationer. Häremot kan med skäl invändas, att det även för samhället är ett intresse att medverka i reklam­ utbildningen eftersom denna utbildning med avseende på målet i princip inte skiljer sig från annan statlig utbildningsverksamhet för näringslivets behov.

Begreppet reklam har emellertid en vidare mening än enbart kommersiell marknadsföring. Folkrörelser, organisationer samt statliga och kommunala organ intresserar sig alltmer för uppgiften att via media av olika slag vinna förståelse för och skapa kunskap om sina strävanden. För att denna sida skall kunna hävda sig är det naturligtvis riktigt, att berörda sektorer får tillgång till väl­ utbildad personal för saklig upplysning. Även detta utgör ett vägande skäl för att staten bör engagera sig i utbildningen.

Den av kommittén föreslagna utformningen av reklamutbildningen innebär, att studierna i betydande utsträckning skulle koncentreras kring de rent före­ tagsekonomiska problemen. Detta har väckt viss kritik vid remissbehandlingen. Några remissinstanser har understrukit, att alltför ringa hänsyn tagits till sociologiska och psykologiska aspekter samt till konsumenternas intressen. Uni- versitetsutredningen har i sitt yttrande över kommittéförslaget sålunda anfört att en viss balans mellan producent- och konsumentintressen bör eftersträvas i fråga om bl. a. ämnesinnehållet vid en dylik utbildning.

För egen del ansluter jag mig till de här berörda kritiska synpunkterna. Jag vill dessutom tillägga att jag finner det nödvändigt, att — om staten skall engagera sig i utbildningen — de sidor av reklamverksamheten, som kan sägas vara skadliga, bl. a. genom att de verkar med andra medel än dem som åsyftar korrekt vägledning, utbildningsmässigt med all kraft motverkas. Det synes mig med hänsyn till vad jag här anfört nödvändigt, att en översyn av kommitténs förslag verkställes, innan ett slutligt ställningstagande sker till det framlagda förslaget.

Kommitténs arbete har präglats av strävan att åstadkomma en för humanis­ tiskt inriktade studerande kvalificerad utbildning, avsedd för yrkesverksamhet på andra områden än skolväsendet. När det gäller möjligheterna att anordna utbildningsvägar av större kvantitativ betydelse som alternativ till lärarbanan möter självfallet stora svårigheter. Trots detta är det angeläget, att fortlöpande studier sker av olika möjligheter att åstadkomma lämplig praktisk yrkesutbild­ ning i anslutning eller som alternativ till humanistiska studier.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Tabell 1. Journalistkårens storlek och fördelning på verksamhetsområden

vid olika tidpunkter.

V erksamhetsområde

Personalstocken

1965

1970

1975

1980

antal

%

antal

%

antal

%

antal

%

antal

%

Dagspress ............ 2 217 59,0

2 224 51,3 2 245 45,7 2 317 41,8

2 430 39,0

Veckopress............

172 4,6

247 5,7 320 6,5 392

7,1 472 7,6

Fackpress ............

400 10,7 449 10,4

497 10,1 545 9,8 594 9,5

Nyhetsbyråer ....... 117 3,1 120 2,8

120 2,4 120 2,2 120 1,9

Förlag .................

195 5,2 255 5,9 310

6,3 370 6,7 425 6,8

Industri ............... 337 9,0 540 12,5

740

15,1

930 16,8 1 130 18,1

Radio-TV............. 317 8,4 502 11,6 682 13,9 870

15,7 1 064 17,1

Summa 3 755 100,0

4 337 100,0 4 914 100,0 5 544 100,0 6 235

100,0

Tabell 2. Nyrekryteringsbehov per år under tiden 1961/80.

V erksamhetsområde

1961/65 .

1966/70 1971/75 1976/80

Dagspress........................................

105

122

130

145

Veckopress .......................................

14

17

20

24

Fackpress ........................................

16

17

16

17

Nyhetsbyråer...................................

1

—

—

1

Förlag .............................................

12

11

13

13

Industri ..........................................

37

45

45

52

Radio-TV ........................................

23

28

39

48

Summa nyrekrytering

208

240

263

300

Kommittén pekar på att — såsom framgår av tabell 2 — dagspressen trots dess relativt sett minskade betydelse även i fortsättningen kommer att absor­ bera huvudparten eller ungefär hälften av de nytillkommande journalisterna.

Kommittén framhåller, att det inte varit möjligt att göra en fullständig för­ delning på utbildningskategorier, då det saknas statistiskt underlag för speci­ ficerade antaganden rörande utbildningen. Ett hypotetiskt antagande har dock gjorts rörande utvecklingen av andelen akademiker inom de olika verksamhets­ områdena. Resultatet härav redovisas i tabell 3.

Den i tabell 3 visade utvecklingen skulle enligt kommittén innebära, att ca 28 % av nyrekryteringen under 1960-talet och ca 33 % under 1970-talet skulle bestå av akademiker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

ning om aspirantens lämplighet för yrket. Aspiranttjänstgöringen har i de allra flesta fall kommit att förläggas till landsortstidningar och mindre tidningar, på grund av att bl. a. de stora stockholmstidningarna ej ansett sig kunna ställa några aspirantplatser till förfogande.

Journalistkursen vid Göteborgs universitet. Redan år 1938 inrättades vid

Göteborgs högskola en speciell »journalistlinje». Den innebar, att studenter, som ämnade söka sig till pressen, kunde få sina studier för fil. kand.-examen tillrätta­ lagda med speciell hänsyn till journalistyrkets krav. Den första egentliga jour­ nalistkursen anordnades läsåret 1946/47. En sådan kurs har sedan ordnats varje år. Den har i första hand varit avsedd för studerande vid Göteborgs universitet, men även icke-studenter har fått deltaga. Deltagarantalet har i allmänhet rört sig om 20—25. De två sista åren har undervisningen omfattat 100 timmar, vilka fördelats ungefär lika på teoretisk och praktisk undervisning. Avsikten har inte varit att erbjuda någon fullständig yrkesutbildning utan snarare att ge de studenter, som funderar på journalistbanan, en inblick i och åtminstone elemen­ tära kunskaper för yrket. Kursledare har varit en aktiv journalist, som själv svarat för ca hälften av undervisningen. Även övriga lärare har till större del utgjorts av aktiva journalister.

Vissa fortbildningskurser. Hösten 1946 arrangerade Tidningsutgivareför- eningen, Publicistklubben och Journalistföreningen en treveckors fortbildnings­ kurs för journalister, vilken rönte livlig uppskattning. Mera omfattande allmänna kurser hölls åren 1950 och 1951 i Stockholm av de tre pressorganisationerna i samarbete med Stockholms högskola. År 1956 hölls nästa stora allmänna kurs i samma regi. Det kan vidare nämnas, att under åren 1950—1956 korta special­ kurser har hållits i bl. a. samhällsekonomi, aktuella familjefrågor, utrikespolitik och atomkraft.

Poppius’ journalistskola i Stockholm startades 1947 och drivs i enskild regi under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning. Undervisningen kan betrak­ tas som förberedelse till aspirantanställning på redaktion. Kurserna bedrives som kvällsundervisning i 14 veckor. Inträdesvillkor är realexamen, normalskole- kompetens eller avgångsbetyg från enhetsskolans årskurs 9g, helst kompletterat med studier i samhällskunskap eller något främmande språk.

Journalistinstitutet. År 1955 tillsatte Tidningsutgivareföreningen, Svenska journalistförbundet och Publicistklubben eu journalistutbildningskommitté, som år 1957 avgav ett yttrande med förslag och riktlinjer för anordnande av jour­ nalistisk grundutbildning. Detta förslag resulterade i upprättandet av Journalistinstitutet i Stockholm, vilket startade sin verksamhet hösten 1959.

Institutet är organiserat som en stiftelse och understött av pressens organisa­ tioner, enskilda företag, Sveriges radio AB m. fl. Institutet åtnjuter visst stats­ understöd genom överstyrelsen för yrkesutbildning. Undervisningen är orga­ nisatoriskt samordnad med den som sker vid Grafiska institutet och Institutet för högre reklamutbildning. Kurstiden vid institutet är två terminer (ca 700 tim­ mars undervisning). Som inträdesfordringar gäller studentexamen eller mot­ svarande kunskaper, minst tre månaders journalistpraktik samt kunnighet i maskinskrivning. Under läsåret 1959/60 genomgick 27 elever institutet, varav 20 hade studentexamen. Höstterminen 1960 antogs av ett hundratal sökande 32 elever. Kursavgiften är 350 kr. per termin. Eleverna kan erhålla statlig studie­ hjälp. Genomgång av journalistinstitutet medför förkortning av den avtalsenliga aspiranttjänstgöringen med 15 månader.

Förslag om högre journalistutbildning

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

21

Vid sina överväganden av frågan om högre utbildning av journalister, har kom­ mittén funnit, att en sådan utbildning bör omfatta både akademiska studier och en fullgod yrkesutbildning. Då det här gäller att skapa en attraktiv studieväg för studerande vid humanistisk fakultet, anser kommittén, att den sammanlagda, genomsnittliga studietiden ej bör vara längre än tre år — den tid, som normalt erfordras för att avlägga en akademisk grundexamen. Kommittén har vid sin bedömning funnit, att ett läsårs studier fordras för att inhämta nödvändig yrkeskunskap.

Kommittén förordar således, att det — jämte en journalistisk grundutbildning av det slag som nu meddelas vid Journalistinstitutet i Stockholm — skapas en speciell studieväg för sådana humanister, som har håg och fallenhet för den journalistiska banan. På denna studieväg förmedlas den rena yrkesutbildningen av institut motsvarande det nuvarande stockholmsinstitutet. För inträde på journalistinstituts ettåriga akademikerlinje bör enligt kommittén krävas dels att minst fyra akademiska betygsenheter förvärvats, varav två i ämnet stats­ kunskap, dels att minst sex månaders praktiktjänstgöring på tidningsredaktion fullgjorts.

Akademiska studier

Två obligatoriska betygsenheter i statskunskap. Kommittén betonar, att det överväldigande flertalet journalister i sitt arbete ständigt kommer i kontakt med den offentliga förvaltningen och dess arbete, med organisationsväsendet, med socialpolitiken och dess problem, med politiska teorier och åskådningar, opinionsbildning etc. Vid den journalistiska behandlingen av hithörande frågor synes det enligt kommittén vara en avgjord fördel att ha den teoretiska bak­ grund, som akademiska studier kan ge. På denna grund förordar kommittén, att två betyg i statskunskap skall krävas för inträde på journalistinstitut. Mot detta ställningstagande skulle enligt kommittén kunna invändas, att det är önskvärt, att den framtida journalistkåren som helhet betraktad erhåller en så bred allmänbildning och kunskapsbas som möjligt, och att det här gäller att för studerande med en mängd skilda intressen och ämnesinriktningar åstadkomma en attraktiv studieväg samt att det från dessa synpunkter är angeläget, att studierna bindes så litet som möjligt. Dessa synpunkter uppväger emellertid enligt kommitténs uppfattning icke de nyss anförda skälen för att kräva två betyg i statskunskap. Härom anför kommittén i övrigt huvudsakligen följande.

De förut nämnda områdena inom statskunskapen bör enligt kommitténs upp­ fattning studeras ingående, medan mindre vikt kan fästas vid de författnings- historiska delarna. Kommittén betraktar det som önskvärt, att de studerande, som ämnar inrikta sig på journalistyrket, beredes möjlighet att förvärva två betyg i statskunskap enligt cn alternativ studieplan, som lägger huvudvikten

23

mendationen torde vara en praktisk avvägning mellan dessa båda synpunkter och är avsedd att tjäna som riktpunkt för de studerande. — Rekommendationen, att en del av praktiktiden bör fullgöras så snart efter studentexamen som möj­ ligt, har tillkommit, därför att det måste anses betydelsefullt, att de studerande på ett tidigt stadium får tillfälle att pröva, om de passar för och trivs med yrket. — Sommarmånaderna är i viss utsträckning att betrakta som lagsäsong för tid­ ningarna. Om en del praktikanter kunde förlägga någon del av sin tjänstgöring till annan tid än sommarferier, skulle detta göra det lättare för tidningarna att ta emot alla praktiksökande. Praktikanterna torde också kunna erhålla bättre handledning på andra tider än sommaren, da manga av de ordinarie befattnings­ havarna har semester.

Det kan enligt kommittén inte uteslutas, att antalet för den här föreslagna journalistutbildningen intresserade blir större, än vad både antalet praktikplatser och antalet institutsplatser medger. Därigenom kan besvärliga problem uppstå vid fördelningen av tillgängliga praktikplatser. Kommittén finner det med hän­ syn härtill önskvärt, att tidningsbranschens organisationer bildar en central praktiknämnd för behandlingen av olika med praktiktjänstgöringen samman­ hängande problem. Den angelägnaste uppgiften bör härvid vara att stimulera tidningsföretagare att tillhandahålla praktikplatser i tillräcklig utsträckning. Även frågor rörande praktikanters handledning och arvodering synes böra ligga inom ramen för en sådan nämnds verksamhet.

Kungl. Majrts proposition nr 59 år 1962

Institutsstudier

Enligt kommittén skall journalistinstitut meddela den teoretiska och praktiska fackutbildningen för journalistyrket. Institutsutbildningen förutsätts bli ettårig, dvs. av samma omfattning som den nuvarande vid stockholmsinstitutet. Det föreslås, att utbildningen i framtiden skall bedrivas enligt två linjer, studentlinje och akademikerlinje. Kommittén anser, att samundervisning för de båda linjerna bör kunna bedrivas i viss utsträckning.

Elev, som förvärvat akademiskt betyg i visst ämne, bör enligt kommittén kunna erhålla befrielse från motsvarande undervisning vid institut. I stället skall sådan elev såsom seminariearbete författa uppsats eller behandla ett praktikfall, utföra en undersökning e. d. Kvalitetskraven ställes därvid i proportion till den tid vederbörande varit befriad från undervisning.

Kursplanen omfattar för närvarande ca 700 timmar. Den har enligt vad kommittén erfarit fungerat tillfredsställande, och kommittén föreslår inte någon egentlig förändring av dess omfång eller innehåll. Vad beträffar undervisningen på studcntlinjen, förutsätter kommittén, att den skall bedrivas på i huvudsak samma sätt, som hittills skett vid Journalistinstitutet i Stockholm.

I följande sammanställning redovisas kommitténs förslag till kursplan för dels studentlinje — motsvarande nu gällande kursplan vid Journalistinstitutet i Stockholm — dels akademikerlinje.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Kursplan för utbildning vid statligt journalistinstitut

m n e

Timantal

Världen av i dag, aktuell orientering......................................................... 30 Psykologi, sociologi och massmedia........................................................... 36 Presstruktur och tidningsekonomi ............................................................. 10 Samhället, organisationerna och pressen (bortfaller för akademikerlinjen) 50 Samhällsekonomi och allmän företagsekonomi........................................ 42 Aktuell samhällsdebatt................................................................................ 12 Pressrätt (bortfaller för akademikerlinjen)................................................ 8 Pressetik ....................................................................................................... g Den moderna reklamen .............................................................................. g Konsumentupplysning och textreklam ...................................................... 16 Grafisk teknik .............................................................................................. 30 Journalistiska elementa och dagspressjournalistik (för akademikerlinjen

172 timmar) .............................................................................................. Ig7 Byråjournalistik............................................................................................ 12 Veckopressjournalistik ................................................................................ 52 Radio- och TV-journalistik........................................................................ 50 Fackpressjournalistik .................................................................................. 15 Presshistoria ................................................................................................. Ig Språkvård och stilistik ................................................................................... 25 Källkritik (inklusive semantik) ................................................................. 25 Studiebesök................................................................................................... 50 Seminarieövningar (endast akademikerlinjen).......................................... 30

Summa timmar å studentlinjen 684 Summa timmar å akademikerlinjen 641

Antal timmar totalt 1 325

Dimensioneringsfrågor

Utbildningskapaciteten

Vid bedömningen av journalistutbildningens dimensionering har kommittén utgått från de i det föregående redovisade beräkningarna rörande det framtida behovet av journalister. Ett nyrekryteringsbehov av ca 200 journalister om året har beräknats för perioden 1961—65. Eftersom andelen akademiker och personer med annan högre utbildning är ganska ringa inom journalistkåren, synes det enligt kommittén vara realistiskt att antaga, att en stor del av rekryterings­ behovet även under de närmaste åren kommer att fyllas med personer, vilka rekryterats den traditionella vägen via aspiranttjänstgöring. Det årliga behovet

25

av journalister med akademisk utbildning, inom det nyssnämnda totala rekryte­ ringsbehovet, har för de närmaste åren uppskattats till omkring 60.

Kommittén anför vidare, att efterfrågan på journalister, som diplomerats från Journalistinstitutet i Stockholm, hittills varit stor. Flertalet av eleverna har sålunda fått sin anställningsfråga ordnad redan under studietiden; varje elev har i regel haft två ä tre erbjudanden om anställning att välja mellan.

Med hänsyn till vad som här anförts framlägger kommittén ett förslag, som innebär, att ifrågavarande institutsutbildning dimensioneras så, att fr. o. m. läs­ året 1962/63 årligen 90 utbildningsplatser anordnas, av vilka 45 på akademiker­ linje och 45 på studentlinje. Kommittén finner det rimligt att förutsätta, att ett så stort antal institutsutbildade journalister utan svårigheter kommer att finna lämplig sysselsättning.

Journalistinstitutet i Stockholm

Journalistinstitutet i Stockholm har startats på enskilt initiativ samt organi­ serats och bekostats av branschens organisationer och företag. Den utbildning som där bedrivs har hittills varit helt fristående. Såsom framgått av det före­ gående skall enligt kommitténs förslag parallellt med den nuvarande utbildnings- formen anordnas en högre journalistutbildning, i vilken institutsstudier skall utgöra en integrerande del. Kommittén erinrar om att statsmakterna i ökad utsträckning påtagit sig kostnaderna för såväl teoretiska som praktiska utbild- ningsvägar; journalistutbildningen anses inte böra intaga någon särställning i detta avseende. Även från studiesocial synpunkt anser kommittén det motiverat, att staten övertar ansvaret för journalistutbildningen.

I fråga om stockholmsinstitutets dimensionering föreslår kommittén, att insti­ tutet utvidgas så, att det fr. o. m. höstterminen 1962 kan ta emot 60 elever per år, av vilka 30 på akademikerlinje och 30 på studentlinje. Förslaget innebär, att institutets kapacitet förutsätts bli fördubblad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Journalistinstitut i Göteborg

Ett statligt journalistinstitut i Stockholm synes — enligt kommittén — på grund av brist på lärare och lokaler inte kunna byggas ut till större kapacitet än 60 studerande per år, åtminstone inte inom nära framtid. Det synes kom­ mittén inte heller önskvärt att koncentrera institutsutbildningen till en enda studieort. Enligt kommitténs mening bör sådan utbildning förläggas till orter med universitet och med ett antal inte alltför små tidningar.

I Göteborg har alltsedan läsåret 1946/47 anordnats journalistkurser vid uni­ versitetet. Kommittén finner, att den erfarenhet, som på så sätt samlats om möjligt bör tillvaratagas. För en förläggning av ett journalistinstitut till Göte­ borg talar enligt kommittén också den starka ökning av antalet studerande, som under de senaste åren inträffat vid den humanistiska fakulteten där.

Mot denna bakgrund har kommittén ansett sig böra föreslå, att ett journa­

listinstitut förläggs till Göteborg. Det bör enligt kommitténs förslag inleda sin verksamhet fr. o. m. höstterminen 1962 samt bereda utbildning åt 30 elever per år, av vilka 15 på akademikerlinje och 15 på studentlinje.

För frågor rörande bl. a. utvidgningen av utbildningskapaciteten i Stockholm och uppbyggandet av ett journalistinstitut i Göteborg har i betänkandet före­ slagits tillsättande av en organisationskommitté om fyra till sex personer. I denna kommitté bör enligt förslaget ingå representanter för bl. a. universiteten, uni- versitetskanslersämbetet samt berörda organisationer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1962

Organisatoriska frågor m m

Tillsynsmyndighet och stadgar m. m.

Journalistinstitutet i Stockholm star under överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning. Kommittén finner det emellertid med hänsyn till den högre journalistutbildningen önskvärt, att institutsutbildningen nu underställs kanslern för rikets universitet. Härigenom underlättas samordningen av ifrågavarande universitets- och institutsstudier. Som motivering anföres vidare, att undervis­ ningen vid instituten i viss utsträckning skall bedrivas i högskolemässiga former.

Kommittén presenterar i sitt betänkande även ett förslag till stadga för jour­ nalistinstituten. Häri upptages bl. a. frågorna om styrelser, utbildningsråd, rek­ torer, lärare och övrig personal. För kommitténs förslag i dessa avseenden skall redogörelse lämnas i det följande.

I fråga om examinationen föreslår kommittén bl. a., att elev som godkänts i de i vederbörande kursplan föreskrivna tentamina och genomgått där föreskrivna särskilda kurser skall äga rätt att erhalla diplom. För studerande som genomgått akademikerlinje vid journalistinstitut skall enligt förslaget diplomet utfärdas vid vederbörande fakultets kansli. Av diplomet skall framgå såväl akademiska betyg som fullgjord praktiktjänstgöring och genomgången institutsutbildning. Diplom för studerande som genomgått studentlinje vid journalistinstitut skall utfärdas av vederbörande institut samt utvisa dels fullgjord praktiktjänstgöring, dels genomgången institutsutbildning.

Styrelse och utbildningsråd

Då institutens lärarpersonal till största delen avses bestå av timlärare, saknas enligt kommittén förutsättningar för att skapa ett organ motsvarande lärar­ kollegier för ledningen av institutens verksamhet. Kommittén anser det därför nödvändigt att ställa instituten under ledning av särskilda styrelser. För att instituten väl skall kunna fylla sin uppgift att meddela kvalificerad yrkesutbild­ ning, avpassad efter branschens behov, finner kommittén det önskvärt, att sty­ relserna — liksom för närvarande stockholmsinstitutets styrelse _ erhåller representanter för branschorganisationerna.

De merkostnader som universiteten åsamkas genom anordnande av alterna­ tiva studiekurser m. m. i samband med den högre journalistutbildningen kom­ mer enligt kommitténs bedömning att bli ganska obetydliga. Större delen av dessa kostnader förutsätts kunna bestridas genom tillämpning av gällande be­ stämmelser rörande tilldelning av lärarkrafter m. m. i ämnen inom filosofisk fakultet.

Kommittén föreslår även en viss förstärkning av universitetslcanslersämbetets resurser. Förslaget avser eu anslagsförstärkning med 30 000 kr., vilket ungefär motsvarar lönen till en förste byråsekreterare i lönegraden A 23. Beloppet är beräknat med utgångspunkt i att de i betänkandet föreslagna journalist- och reklaminstituten inrättas och ställes under överinseende av kanslern.

Särskilt yttrande

I ett särskilt yttrande rörande de obligatoriska betygsenheterna i ämnet stats­ kunskap framför ledamöterna Håkansson och Högström huvudsakligen följande synpunkter.

Kommittén har varit enig om att föreslå, att fyra akademiska betygsenheter obligatoriskt skall ingå i den akademiska journalistutbildningen. Inte heller har det rått några delade meningar om de tre huvudsynpunkter, som bör vara väg­ ledande vid fördelningen mellan olika ämnen och ämnesområden av dessa fyra enheter, nämligen att journalistutbildningen bör ge goda samhällsvetenskapliga insikter, att valet av ämnen för de fyra betygsenheterna bör vara så fritt som möjligt samt att de akademiska studierna bör vara så fördjupade, att de åt­ minstone i ett ämne når tvåbetygsnivån.

Kommitténs majoritet har vid avvägningen mellan dessa synpunkter stannat för att binda två av de fyra betygsenheterna till ämnet statskunskap och låta valet av ämnen för de två övriga vara helt fritt. Denna avvägning synes oss inte vara den lyckligaste. Skälen är följande:

1) Det finns inte något enskilt akademiskt ämne, som ensamt kan ge en bred samhällsvetenskaplig orientering. Ämnet statskunskap kan kanske sägas ge den bästa kännedomen om samhällets institutionella och politiska uppbyggnad. Men ämnena nationalekonomi, sociologi och statistik ger andra insikter, som för journalisten inte kan sägas vara mindre viktiga, då det gäller den breda oriente­ ringen i det moderna samhället. Den samhällsvetenskapliga utbildningen inom ramen för den akademiska journalistutbildningen bör således inte obligatoriskt koncentreras till statskunskap. Även om det är tillrådligt att den blivande journalisten har betyg i statskunskap, bör de studerande, som valt andra sam­ hällsvetenskapliga ämnen, inte utestängas från den akademiska journalistut­ bildningen.

2) Den fördjupning av utbildningen, som tvåbetygsstudierna anses innebära i förhållande till ettbetygsstudierna, bör för den blivande journalisten inte nöd­ vändigtvis vara förlagd till de samhällsvetenskapliga ämnena. De samhälls­ vetenskapliga insikter, som är nödvändiga för journalisten, är av orienterande slag och förutsätter — om man bortser från vad som gäller för specialisten — i och för sig inte någon fördjupning. För journalisten torde fördjupningen som sådan vara lika värdefull, till vilket ämne den än förlägges.

3) Det är, som kommittén i sin helhet varit enig om, önskvärt att journalist­ kåren in corpore har en bred allmänbildning och en gedigen kunskapsbas inom

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962

SACO, SFS, lärarrådet vid handelshögskolan i Stockholm och Sveriges allmänna exportförening. Humanistiska fakulteten i Göteborg finner däremot nämnda förslag motiverat. Vissa instanser framhåller, att statskunskap bör kunna ingå som obligatoriskt ämne men i så fall med ett betyg. Denna synpunkt företräds av bl. a. statskontoret, ekonomiska fakulteten i Lund och journalistinstitutets styrelse.

TCO förordar krav på minst ett betyg i statskunskap samt minst två betyg totalt i samhällsvetenskapliga ämnen. Enligt TCO — och flera andra remiss­ instanser — bör dessutom fordras två betyg i något av de i utbildningen ingående ämnena. TCO anser det angeläget, att kraven i fråga om universitetsstudierna så utformas, att man genom dessa studier dels åstadkommer en fast grund för att både garantera en bestämd yrkesinriktning och täcka de för journalistutbild­ ningen centrala ämnena, dels ger möjligheter för de blivande journalisterna att välja ämnen efter fallenhet och med hänsyn till pressens skiftande behov.

Humanistiska fakulteten i Uppsala har övervägt ett förslag om att nordiska språk skulle göras till obligatoriskt ämne men har i likhet med flertalet akade­ miska myndigheter kommit fram till att valet av ämnen bör få göras helt fritt. Humanistiska fakulteten i Lund, humanistiska fakulteten i Stockholm och matematisk-naturvetenskapliga fakidteten i Stockholm finner, att utbildning av jour­ nalister med naturvetenskaplig inriktning skulle utgöra ett värdefullt tillskott för pressen. Denna åsikt delas av SACO och SFS, som anser, att möjlighet bör ges de studerande att få medtaga halvbetygskurser inom ramen för de fyra betygen.

Kring kommitténs förslag rörande instituts utbildningen råder i stort sett enighet. Statskontoret ifrågasätter dock, om den föreslagna översikten i ämnet pressrätt kan anses motsvara det stora ansvar som i detta hänseende åvilar journalister. TCO ställer sig frågande till huruvida bl. a. de tidnings- administrativa problemen kommer att bli tillräckligt belysta enligt den av kom­ mittén förordade kursplanen. Statens konsumentråd erinrar om behovet av ut­ bildning rörande konsumentupplysning.

Möjligheterna att anordna gemensam undervisning för akademiker- och stu­ dentlinjerna behandlas av journalistinstitutets styrelse. Vissa föreläsningar bör enligt styrelsen kunna ske gemensamt, medan undervisning i seminarieform samt studiebesök bör ske linjevis liksom även den praktiskt inriktade under­ visningen.

Önskvärdheten av att institutsutbildningen får tillgodoräknas som två aka­ demiska betyg i filosofie kandidatexamen understryks av såväl statskontoret som journalistinstitutets styrelse. Institutsutbildningen bör enligt socionom­ utbildning skommittén och STCO göras tillgänglig även för socionomer, vilka bör beredas tillträde till akademikerlinje på samma grunder som universitets­ studerande. Mindre konsistoriet i Stockholm anser, att avlagd akademisk examen bör berättiga till inträde vid instituten.

Den praktiktid som föreslagits som villkor för tillträde till journalist­ institut bör enligt journalistinstitutets styrelse få den omfattning som kommittén

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 59 år 1962