Prop. 1963:144

('angående riktlinjer för ut\xad formningen av skolväsendets centrala ledning m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr lbb år 1963

1

Nr 144

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för ut­

formningen av skolväsendets centrala ledning m. m.; given Stockholms slott den 29 mars 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds­ protokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut

BERTIL

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

Skolväsendets centrala ledning föreslås omorganiserad enligt följande rikt­ linjer. Skolöverstyrelsens och överstyrelsens för yrkesutbildning nuvarande verk­ samhetsområden lägges under ett nytt ämbetsverk, kallat skolöverstyrelsen. Till verksamhetsområdet föres också viss yrkesutbildning, som f. n. sorterar under andra verk. I skolämbetsverkets styrelse ingår verkets generaldirektör och över­ direktör jämte 9 företrädare för olika sidor av samhällslivet. Vikt lägges vid goda kontaktmöjligheter mellan verket och näringslivet såväl på styrelse- som kansli­ planet. Integrationsprincipen utgör grund för organisation av kansliet, som in­ delas i fem avdelningar, nämligen en undervisningsavdelning för allmänna skol­ frågor, en undervisningsavdelning för yrkesutbildningsfrågor, en avdelning för lärarutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete, en planeringsavdelning samt en administrativ avdelning. Det nya verkets uppgifter inriktas på planerings- ocb utvecklingsarbete och största möjliga decentralisering eftersträvas. På grundval av ett principbeslut av denna innebörd förutsättes ett fortsatt utred­ ningsarbete bedrivas så, att nästa års riksdag kan besluta om verkets definitiva organisation, vilken beräknas träda i kraft under budgetåret 1964/65. 1 —

Bihang till riksdagens protokoll

1963

.

1

sand

.

Nr

144

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 144 dr 1963

3

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 september 1955 tillkallades den 18 oktober 1955 sakkunniga för att verkställa en förutsättningslös utred­ ning av frågan om den centrala ledningen av hela yrkesutbildningen och där­ med sammanhängande spörsmål. De sakkunniga1, vilka antog benämningen 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbild­ ning, avlämnade i juli 1962 betänkandet »Skolväsendets centrala ledning» (SOU 1962: 28).

Över betänkandet har utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen, som hört samtliga länsskolnämnder, överstyrelsen för yrkesutbildning, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, statskontoret, riksrevisions­ verket, lantbruksstyrelsen, som överlämnat yttranden från skogs- och lantbruks­ akademien, lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, vissa hushållnings­ sällskap, lantbruksskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor samt vissa organisationer på lantbrukets område, fiskeristyrelsen, skogsstyrelsen, som över­ lämnat yttranden från skogsvårdsstyrelserna samt vissa organisationer på skogs­ brukets område, domänstyrelsen, medicinalstyrelsen, som överlämnat yttranden från statens sjuksköterskeskola och barnmorskeläroanstalten i Göteborg samt barnmorskeläroanstalten i Stockholm, kommerskollegium, som överlämnat ytt­ randen från handelskamrarna, sjöfartsstyrelsen, som överlämnat yttranden från direktionerna för sjöbefälsskolorna, byggnadsstyrelsen, överståthållarämbetet, som överlämnat yttrande från Stockholms stad, 23 länsstyrelser, statens hantverksinstitut, styrelsen för statens institut för högre utbildning av sjuk­ sköterskor, styrelsen för centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköter­ skor, statens läroboksnämnd, gymnasieutredningen, skoladministrativa utred­ ningen, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen för statens skogsmästareskola, 1962 års utredning angående sjuksköterskeutbild- ningen samt styrelsen för statens brandskola.

Vidare har yttranden över betänkandet avgivits av flertalet landstingskom­ muners förvaltningsutskott, Svenska landstingsförbundet, Svenska landskom­ munernas förbund, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänste­ männens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges industriförbund, Sve­

1 Ledamoten av riksdagens första kammare kommunaldirektören Emil E. Näsström, ordförande, undervisningsrådet Börje Beskow, ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren Carl E. Eskilsson, yrkesskoldirektören Einar E. Forssell, ledamoten av riksdagens andra kammare, lant­ brukaren J. Harald Skoglösa, byrådirektören Margit S. C. Vinge samt överdirektören Birger Öhman.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hb år 1963

5

II. Utgångspunkterna för utredningsarbetet

Nuvarande central ledning av yrkesskolväsendet

Den centrala ledningen av yrkesutbildningen i vårt land har organiserats efter två olika principer. Enligt den ena utövas den centrala ledningen av yrkesutbild­ ningen inom ett visst yrkesutbildningsområde av det centrala ämbetsverk, som handlägger övriga frågor rörande den näring eller den yrkesgren, för vilken ut­ bildningen är avsedd. Enligt den andra principen har yrkesutbildningsfrågor brutits loss från vederbörande fackämbetsverk och ställts under ledning av ämbetsverk, vars huvudsakliga uppgift är att utöva central ledning av under­ visning och utbildning.

Den sistnämnda principen började tillämpas först under innevarande arhund­ rade. År 1918 utökades den dåvarande folkskolöverstyrelsen med en särskild yrkesskolavdelning och samtidigt ändrades namnet på ämbetsverket till skol­ överstyrelsen. Under skolöverstyrelsens ledning ställdes då lärlings- och yrkes­ skolorna inom industri-hantverk, handel och husligt arbete. År 1943 fattade riks­ dagen beslut om utbrytning av yrkesskolavdelningen ur skolöverstyrelsen och dess ombildning till ett fristående ämbetsverk, överstyrelsen för yrkesutbildning. Detta ämbetsverk blev centralmyndighet för all kommunal och enskild stats­ understödd yrkesutbildning för industri-hantverk, handel och husligt arbete, inklusive tekniska läroverk och handelsgymnasier. Under ledning av ämbets­ verket ställdes även vissa särskilda yrkesutbildningsanstalter inom de nämnda yrkesområdena. Yrkesutbildningen inom övriga områden kvarstod under led­ ning av vederbörande fackämbetsverk. Denna principiella fördelning av den centrala ledningen av yrkesutbildningen är alltjämt gällande.

Genom tillämpningen av de båda nämnda principerna har den centrala led­ ningen av yrkesutbildningen kommit att bli synnerligen splittrad. Den är upp­ delad på ett flertal olika centrala ämbetsverk, lydande under skilda departement.

överstyrelsen för yrkesutbildning

Under överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning står följande yrkes­ utbildningsanstalter:

tekniska gymnasier och tekniska specialkurser, handelsgymnasier, konstfackskolan, centrala verkstadsskolor,

7

centralupphandling, vilka båda formellt lyder under första byrån, vidare sektio­ nen för verkstadsskolor, vilken formellt lyder under andra byrån, samt sektionen för utbildning inom vissa vårdyrken, vilken formellt lyder under fjärde byrån.

Skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsen är den centrala statsmyndigheten inom det allmänna skol- och folkbildningsväsendet. Enligt instruktionen åligger det skolöverstyrelsen att för det allmänna skolväsendets del tillse, att skolor och övriga anstalter är ändamålsenligt ordnade samt främja verksamheten genom råd och anvisningar,

då så påkallas, utarbeta normalreglementen och normalundervisningsplaner eller anvisningar för undervisningen samt handlägga ärenden om organisations­ planer, reglementen och undervisningsplaner,

anställa och övervaka föreskrivna examina, taga föreskriven befattning med frågor om läroböcker och undervisningsmate­ riel, skolradio och skolfilm samt i övrigt verka för att för undervisningen behöv­ lig litteratur och lämplig undervisningsmateriel finns att tillgå,

sammanhålla, stödja och leda inspektörers och konsulenters verksamhet samt i mån av behov och tillgängliga medel sammankalla dem ävensom skolledare och andra därav berörda befattningshavare till överläggningar,

leda försök med nya organisations- och arbetsformer, som anordnas enligt beslut av Kungl. Maj:t, samt igångsätta, föreslå eller eljest främja erforderlig försöksverksamhet i övrigt,

främja ungdomens fostran, övervaka och leda skolhygieniskt arbete och skolhälsovård, ha tillsyn över skolmåltidsverksamheten, taga föreskriven befattning med frågor om behovet av lärare, behörighet för läraranställning, tillsättande och förordnande av befattningshavare samt dessas anställnings- och tjänstgöringsförhållanden,

genom samarbete med kommunala myndigheter och besök av överstyrelsens befattningshavare i kommunerna göra sig förtrogen med förhållandena i dessa och med deras behov av läroanstalter samt därvid söka ernå bästa möjliga orga­ nisation av skolväsendet samt

ifråga om byggnader och därtill hörande anordningar samt lokaler och inred­ ning lämna myndigheter och skolstyrelser upplysningar, råd och anvisningar samt i övrigt taga föreskriven befattning med hithörande frågor.

Skolöverstyrelsen skall för varje budgetår avge framställning till Kungl. Maj:t om anslag till det under styrelsen lydande skolväsendet samt handlägga stats- bidragsfrågor i enlighet med givna föreskrifter.

Ifråga om det allmänna skolväsendet i Stockholms stad har skolöverstyrelsen att fullgöra de uppgifter, som åvilar länsskolnämnd.

I den mån yrkesutbildning förekommer inom det allmänna skolväsendet står denna under överinseende av skolöverstyrelsen. Sådan yrkesutbildning är hu­

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

9

samt därjämte all statsunderstödd kursverksamhet för yrkesutbildning på jord­ brukets område, såväl permanenta kurser som mera tillfälliga dylika, under­ visnings- och upplysningsverksamheten på biodlingens och kaninavelns områden, ungdomsverksamheten inom jordbruket samt jordbrukets upplysningsnämnd. Vidare åligger det lantbruksstyrelsen att inspektera undervisningen i lantbruk vid de ungdomsvårdsskolor, som är försedda med egna jordbruk, samt även, om begäran därom framställes av fångvårdsstyrelsen, av motsvarande undervisning vid fångvårdens ungdomsanstalter.

Ärenden rörande yrkesutbildningen inom jordbruket handlägges av en under- visningsbyrå under styrelsens lantbruksavdelning. Byråns verksamhet ägnas helt åt undervisningsärendena. Vissa ärenden av kameral natur rörande yrkesutbild­ ningen handlägges av styrelsens kameralbyrå.

Efter utredning av 1955 års lantbruksundervisningskommitté förelädes 1962 års riksdag förslag om lantbruksundervisningens organisation i propositionen 1962:103. I anslutning till denna har bl. a. beslutats (JoU 1962: 20; Rskr 307), att de nuvarande lantbruks-, lantmanna- och jordbruksskolorna skall ombildas till en enhetlig skoltyp, benämnd lantbruksskola. Den gemensamma benämning­ en på lantbruksskolor, lanthushållsskolor och trädgårdsskolor skall bli lantbru­ kets yrkesskolor. Omläggningen av undervisningens organisation sker den 1 juli 1963.

Enligt detta beslut skall inom varje län inrättas en styrelse för samtliga lant­ brukets yrkesskolor inom vilken huvudmännen skall vara representerade i för­ hållande till det antal skolor de äger.

I fråga om lantbruksundervisningens centrala ledning ansåg lantbruksunder- visningskommittén, att övervägande skäl talade för att den nuvarande orga­ nisationen med lantbruksstyrelsen som central tillsynsmyndighet för lantbruks- undervisningen borde bibehållas. Kommitténs ställningstagande i denna fråga biträddes av flertalet av remissinstanserna. Endast i ett fåtal remissyttranden förordades överstyrelsen för yrkesutbildning som central tillsynsmyndighet för lantbrukets yrkesskolor.

För egen del föreslog chefen för jordbruksdepartementet, att frågan om lant­ bruksundervisningens centrala ledning inte borde lösas definitivt i anslutning till propositionen på grund av den särskilda utredningen rörande yrkesutbild­ ningens centrala ledning. Med hänsyn till de av omorganisationen betingade ökade arbetsuppgifterna för lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå förordades vissa personalförstärkningar för denna. Departementschefens uttalanden för­ anledde ingen erinran från riksdagens sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144- år 1963

Skogsstyrelsen

Skogsvårdsstyrelser och skogssällskapet samt i vissa fall även andra må i den ordning som stadgas i kungörelsen 1954: 427 med statsbidrag anordna kurser för meddelande av undervisning i skogsbruk. Kursverksamheten skall stå under till­

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen är centralmyndighet endast för den yrkesutbildning, som be- drives vid ungdomsvårdsskolorna. På grund av stadganden i andra författningar utövar styrelsen också i större eller mindre omfattning tillsyn över annan yrkes­ utbildning på socialvårdens område. Under tillsyn av densamma står sociala barnavårdsseminariet, utbildning av åldersdomshemsföreståndare samt prov- och kompletteringskurserna för hemvårdarinnor. Dessutom har socialstyrelsen vissa befogenheter rörande barnsköterskeutbildningen, vilken i övrigt står under ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning.

Ärenden rörande yrkesutbildning handlägges inom tre av socialstyrelsens by­ råer. Barnavårdsbyrån har om hand ärenden rörande sociala barnavårdssemina­ riet och barnsköterskeutbildningen, skolbyrån ärenden rörande yrkesutbildningen inom ungdomsvårdsskolorna och socialvårdsbyrån ärendena rörande ålderdoms- hemsföreståndareutbildningen samt prov- och kompletteringskurserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

11

Medicinalstyrelsen

Medicinalstyrelsen utövar tillsyn över utbildningen av sjuksköterskor och barnmorskor samt annan personal på sjukvårdens och hälsovårdens område i den mån tillsynen icke tillkommer annan myndighet.

Ifråga om sjuksköterskeutbildningen har medicinalstyrelsen tillsyn över hela utbildningsverksamheten, alltså den allmänna utbildningen vid statens eller av staten godkända sjuksköterskeskolor, specialutbildningen av vissa sköterske- grupper, den högre sjuksköterskeutbildningen samt fortbildnings- och special­ kurser av skilda slag. Ett undantag utgör i viss mån utbildningen vid statens distriktssköterskeskola, som är förlagd till statens institut för folkhälsan och står under tillsyn av styrelsen för sistnämnda institut. Tillsynen sker emellertid i samråd med medicinalstyrelsen. Även barnmorskeutbildningen står helt under ledning av medicinalstyrelsen.

Utbildningen av mentalsjukvårdspersonal står i sin helhet under medicinal­ styrelsens ledning, men ifråga om tandsköterske- och tandteknikerutbildningen har styrelsen överinseende endast över skolorna i Göteborg samt Eastmaninsti- tutets tandsköterskeskola i Stockholm. Övriga skolor, i Stockholm, Malmö och Umeå, är anknutna till tandläkarhögskolorna i respektive städer och står under samma ledning som dessa. Medicinalstyrelsen är emellertid tillsynsmyndighet för den praktikanttjänstgöring, som ingår i tandsköterske- och tandteknikersko­ lorna, även när det gäller de sistnämnda skolorna.

Ärenden rörande utbildningen av sjukvårdspersonal är inte inom medicinal­ styrelsen förlagda till en byrå utan fördelas på fyra byråer, nämligen sjukhus­ byrån, mcntalsjukvårdsbyrån, medicinalbyrån och tandvårdsbyrån. Inom sjuk­ husbyrån handläggs ärendena rörande sjuksköterskeutbildningen. En särskild sjuksköterskeavdelning har organiserats inom byrån. Ärenden rörande utbild­

13

kunskap om arbetsmarknadens förhållanden. Två sakkunnigkommittéer — sak­ kunniga rörande skolöverstyrelsens organisation och verkstadsskoleutredningen — framlade under detta årtionde förslag rörande organisationen av den centrala ledningen av yrkesutbildningen.

De sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation framhöll bl. a. att yrkesutbildningens anpassning efter arbetsmarknadens krav bättre skulle kunna bedömas av en fristående central ledning, men ifrågasatte om inte dessa syn­ punkter kunde lika bra tillgodoses inom den rådande organisationen för skol­ väsendets centrala ledning. Man borde inte förbise det inre samband, som rådde mellan skolöverstyrelsens samtliga avdelningar. De olika skolformerna och de olika utbildningslinjerna utgjorde inte avgränsade områden utan grep in i var­ andra, framhöll de sakkunniga. Tillräckligt bärkraftiga skäl för att bryta ut yrkesskolavdelningen och organisera densamma som ett fristående ämbetsverk kunde de sakkunniga således inte finna.

I syfte att få till stånd en planmässig samverkan mellan skolöverstyrelsen och näringslivet föreslog de sakkunniga inrättande av en till detta ämbetsverk knu­ ten rådgivande yrkesskolnämnd, som skulle arbeta på tre sektioner, en för in­ dustri-hantverk, en för handel och en för husligt arbete.

Verkstadsskoleutredningen, tillsatt för att utreda vissa frågor rörande verk­ stadsskolorna för arbetslös ungdom, ansåg icke förslaget från de sakkunniga rörande skolöverstyrelsens organisation ifråga om den centrala ledningen av yrkesutbildningen godtagbart. I ett betänkande, avlämnat i slutet av år 1938, föreslog utredningen, att yrkesskolavdelningen inom skolöverstyrelsen skulle brytas loss och organiseras som ett fristående verk i nära kontakt med näringsliv och arbetsmarknad.

Sammanfattningsvis uttalade utredningen, att då de oavvisliga kraven på en organiserad effektiv samverkan mellan den centrala ledningen av yrkesunder­ visningen samt näringsliv och arbetsmarknad inte syntes kunna tillgodoses in­ om ramen för skolöverstyrelsen, borde ett fristående centralorgan för yrkesunder­ visningen skapas. I enlighet härmed framlade utredningen förslag till organisa­ tion av ett sådant centralorgan, förslagsvis kallat överstyrelsen för yrkesutbild­ ning.

I propositionen 1943:232 angående inrättande av en särskild överstyrelse för yrkesutbildning redovisades utförligt skälen för och emot de två alternativa prin­ ciplösningar av frågan om yrkesutbildningens centrala ledning, som var tänk­ bara, nämligen dels ett bibehållande av yrkesskolavdelningen inom skolöver­ styrelsen och dels dess utbrytande ur denna och ombildning till ett fristående ämbetsverk.

Departementschefen förordade inrättande av en särskild överstyrelse för yr­ kesutbildningen men han menade, att verkstadsskoleutredningen inte tillräck­ ligt hade beaktat vikten av ett fast organiserat samarbete mellan de allmänbil­ dande skolorna och yrkesutbildningsanstalterna. Samhörigheten mellan dessa båda grenar av skolväsendet måste beaktas, även om en särskild yrkesöver-

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

15

tillsynen över yrkesutbildningens olika grenar borde sammanföras under ett ämbetsverk. Vissa instanser förordade att överstyrelsen för yrkesutbildning erhöll den centrala ledningen av flertalet yrkesutbildningsområden, medan andra ansåg, att en sammanslagning av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkes­ utbildning vore att föredra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-4- år 1963

De sakkunnigas direktiv

I propositionen 1955:139 med anledning av 1952 års yrkesutbildningssakkun- nigas förslag tog chefen för ecklesiastikdepartementet upp frågorna om yrkes­ utbildningens ledning. I fråga om den lokala och den regionala ledningen hän­ visade han till pågående utredningar men i fråga om den centrala ledningen var tiden enligt hans mening inne att företa en förutsättningslös utredning.

Vid detta tillfälle gjorde departementschefen i övrigt bl. a. följande uttalande, vilket senare lades till grund för direktiven för 1955 års sakkunniga för yrkes­ utbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning.

Vid utredningen bör undersökas fördelar och nackdelar med en koncentration till ett ämbetsverk av den centrala ledningen av alla yrkesutbildningens olika grenar. Befinnes fördelarna härav överväga, bör den lämpligaste organisationen av detta ämbetsverk och dess nödvändiga personalbehov utredas. Befinnes den centrala ledningen alltfort böra vara uppdelad på flera ämbetsverk, bör under­ sökas, hur denna uppdelning lämpligast bör göras. Även vid detta alternativ, kan nämligen en viss koncentration vara lämplig. Vilketdera alternativet, som än befinnes ha de största fördelarna, blir dock en viktig fråga för utredningen att beakta, hur samarbetet mellan å ena sidan tillsynsmyndigheten eller tillsyns­ myndigheterna för yrkesutbildningen och å den andra de berörda fackämbets­ verken och skolöverstyrelsen skall ordnas. Jag ämnar med det snaraste anhålla om Kungl. Maj:ts tillstånd att tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa denna utredning. Skulle — såsom i annat sammanhang ifrågasatts — en särskild sakkunnigutredning igångsättas rörande vissa yrkesutbildningsproblem på jord­ brukets område, förutsätter jag, att ett erforderligt samarbete och samråd skall ske mellan de båda utredningarna på de områden, som kan vara gemensamma.

I sitt betänkande angående skolväsendets centrala ledning framhåller de sak­ kunniga i anslutning till direktiven följande.

Utredningsuppdraget avser den centrala ledningen av yrkesutbildningen. Motsvarande ledning av det allmänna skolväsendet beröres icke direkt av detta. Emellertid har de sakkunniga genom de meddelade direktiven ålagts att söka finna lämpliga former för samarbetet mellan å ena sidan tillsynsmyndigheten eller tillsynsmyndigheterna för yrkesutbildningen och skolöverstyrelsen i detta verks egenskap av tillsynsmyndighet för det allmänna skolväsendet. Frågan om samarbetet mellan de centrala ledningarna för respektive yrkesutbildningsväsen- det och det allmänna skolväsendet måste således beaktas vid de sakkunnigas utredningsarbete.

Andra aspekter kan numera läggas på denna samarbetsfråga än vad som var

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

17

III. Koncentration av skolväsendets centrala ledning

De sakkunniga

Avgränsningen av utredningsuppdraget

De sakkunniga skiljer i sitt betänkande mellan den förberedande yrkesutbild­ ning, som är knuten till det allmänna skolväsendet och där ingår som ett under­ ordnat led i ett större utbildningsprogram, vars huvudsyfte är allmänbildning, samt övrig yrkesutbildning, där yrkesutbildningssyftet är det primära och där yrkesämnena helt dominerar utbildningsprogrammet.

Som förberedande yrkesutbildning betraktar de sakkunniga yrkeskunskap i folkskolan, yrkesbestämd fortsättningsskola, yrkesförberedande utbildning på grundskolans högstadium, förberedande yrkesutbildning inom realskolan och flickskolorna samt viss yrkesbetonad undervisning inom folkhögskolorna.

I detta sammanhang nämner de sakkunniga att inom såväl den obligatoriska skolan som inom det högre allmänbildande skolväsendet eleverna i vissa klasser eller årskurser erhåller yrkesorientering, vars syfte är dels att ge eleverna teore­ tisk orientering om olika yrken och utbildningsmöjligheter, dels att bereda dem tillfälle att i praktiskt arbete lära känna vad olika yrken innebär.

De sakkunniga betraktar den förberedande yrkesutbildningen och yrkesorien­ teringen som det allmänna skolväsendets angelägenhet och innefattar den inte 1 sina överväganden rörande ledningen av yrkesutbildningen.

Den egentliga yrkesutbildningens innebörd preciserar de sakkunniga närmare bl. a. på följande sätt.

Yrkesutbildningen äger rum antingen i skolmässiga former eller genom prak­ tik vid arbetsplatser i närings- och arbetslivet eller genom växelverkan mellan dessa bägge former. De yrkesutbildande skolorna har olika huvudmän: staten, halvstatliga organ, såsom hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser m. fl., landsting, kommuner, stiftelser, organisationer, enskilda företag och privatper­ soner. Flertalet skolor åtnjuter ekonomiskt stöd av stat eller kommun men många finansieras helt av vederbörande huvudman. Beroende på vem som är huvudman kan skolorna indelas i statliga, kommunala eller enskilda.

Till gruppen enskilda skolor hör företagsskolorna, inrättade av ett företag för att utbilda personal för företagets egen verksamhet. En mellanform mellan allmänna skolor och företagsskolor utgör s. k. inbyggda skolor, där företaget svarar för den rent praktika utbildningen, medan en skola, vanligen yrkesskolan inom den kommun där företaget är beläget, svarar för den teoretiska, speciellt den yrkesteoretiska, utbildningen. Med hänsyn till rekryteringsområdet för ele­ verna kan de yrkesutbildande skolorna indelas i lokala skolor, centrala eller regionala skolor samt riksskolor. Lokala skolor mottager i regel elever endast från den kommun, vari de är belägna, samt eventuellt från angränsande kom-2 —

liihang till riksdagens protokoll

1963

.

1

samt Nr Hb

manna bedrives av privatpersoner, enskilda företag, stiftelser, organisationer m. fl.

Från utredningsuppdraget undantager de sakkunniga även sådan yrkesutbild­ ning, som förekommer vid ungdomsvårdsskolor, dövskolor, blindskolor, vanföre- anstalternas yrkesskolor, särskolor och skolhem för psykiskt efterblivna m. fl. specialskolor. I begreppet yrkesskolan inräknar de sakkunniga vidare inte kurser som har karaktär av information och rådgivning åt redan verksamma yrkes­ utövare och inte heller inom det frivilliga folkbildningsarbetet förekommande kurser, som kan ligga yrkesutbildningen nära.

Slutligen kan nämnas att de sakkunniga anser, att deras utredningsuppdrag även avser ledningen av sådan lärarutbildning som i första hand är avsedd för yrkesutbildningens behov. De sakkunniga undantar dock härifrån frågan om den centrala ledningen av lärarseminarierna på det husliga området, eftersom dessa seminarier enligt riksdagsbeslutet i anslutning till propositionen 1960: 95 ställts under skolöverstyrelsens tillsyn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

19

Enhetlig ledning av yrkesskolväsendet

Frågan om koncentrationen av skolväsendets centrala ledning behandlar de sakkunniga i två etapper. Med hänsyn till utgångspunkterna för utrednings­ arbetet diskuteras först i kap. 9 de skäl som kan tala för och emot att koncen­ trera den centrala ledningen av yrkesutbildningens olika delar. I kap. 11 över- väges därefter möjligheterna att organisera den centrala ledningen av yrkes­ utbildningen gemensamt med den centrala ledningen för det allmänna skol­ väsendet.

Som utgångspunkt för bedömning av den förstnämnda frågan erinrar de sak­ kunniga om den rådande splittringen beträffande ledningen av den yrkesutbild­ ning som de sakkunniga efter förut redovisade avgränsningar upptagit till be­ handling.

Ärenden rörande yrkesutbildning handlägges inom fem departement, nämligen social-, ecklesiastik-, jordbruks-, handels- och inrikesdepartementen. Det antal ämbetsverk, som närmast under dessa departement utövar tillsyn över yrkes­ utbildning, utgör elva. Dessa verk är socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen under socialdepartementet, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning under ecklesiastikdepartementet, lantbruks- styrelsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen och fiskeristyrelsen under jordbruks­ departementet, sjöfartsstyrelsen under handelsdepartementet samt medicinal­ styrelsen under inrikesdepartementet. Även kommerskollegium handlägger i en­ staka fall ärenden, som har beröring med yrkesutbildning. Härtill kommer några styrelser för särskilda yrkesundervisningsanstalter, vilka inte är underställda något centralt ämbetsverk utan lyder direkt under Kungl. Maj:t.

De sakkunniga framhåller, att inga mera markanta olägenheter av splittringen i den centrala ledningen framträdde så länge yrkesutbildningen var av relativt

21

verksamhet helt inriktat på utbildningsfrågorna och kan således ägna dessa större uppmärksamhet än ett fackämbetsverk, vars huvudsakliga arbetsuppgifter ligger på andra områden.

Nackdelarna av att koncentrera de pedagogiska ärendena till ett verk anser de sakkunniga vara jämförelsevis obetydliga. I analogi med vad som redan sagts ifråga om planeringsverksamheten kan möjligen sägas, att det innebär en nack­ del för yrkesutbildningen att ett enda centralt ämbetsverk skall fastställa inne­ hållet i undervisningsplanerna för en rad olika yrken. Fackämbetsverken äger större facklig sakkunskap för denna uppgift. Å andra sidan äger dessa verk inte samma sakkunskap av pedagogisk art; ett centralt undervisningsverk är bättre skickat att ge anvisningar om hur undervisningsplanerna skall genomföras i det dagliga undervisningsarbetet, vilket från den här relevanta synpunkten anses väsentligare.

Eventuella nackdelar bör, framhåller de sakkunniga, kunna elimineras genom ett samarbete i liknande former, som angivits ifråga om planeringsverksamheten.

Enligt de sakkunniga har fördelarna av att koncentrera handläggningen av ärenden rörande skolornas organisation till ett centralt yrkesutbildningsverk ett nära samband med de fördelar, som vinnes av att koncentrera de pedagogiska ärendena till ett sådant verk. Om detta får om hand ledningen av den peda­ gogiska lärarutbildningen samt yrkesundervisningens utformning i pedagogiskt avseende, vinnes ifråga om den inre organisationen den fördelen, att skolornas behov av dugliga lärare kan bättre tillgodoses. Anskaffandet av undervisnings­ materiel genom central upphandling, som nu bedrives dels av överstyrelsen för yrkesutbildning och dels av fackämbetsverk, t. ex. skogsstyrelsen, bör kunna effektiviseras och bidra till att ytterligare nedbringa kostnaderna för huvudmän­ nen genom centralisering till ett enda verk. Större rättvisa för lärarpersonalen ifråga om anställnings- och befordringsförhållanden bör kunna skapas, om ett enda verk får handlägga frågor om behörighet och värdera de enskilda lärarnas meriter. Överhuvudtaget skulle organisationen av utbildningsanstalter för olika yrken bättre kunna anpassas efter undervisningsarbetets krav.

I administrativt hänseende betraktar de sakkunniga det som en fördel, att de lokala skolledningarna och förvaltningsorganen för huvudmännen för skolorna kan förenkla sitt arbete, när det gäller skolornas administration. De anser det också som en betydande fördel, att framställningarna till Kungl. Maj:t om anslag till yrkesutbildningen samt handläggningen av statsbidragsärendena på det centrala planet får ombesörjas av ett enda verk, specialinriktat på utbildnings­ frågorna.

Nackdelar av de organisatoriska och administrativa ärendenas centralisering till ett undervisningsverk finner de sakkunniga i sådana fall, då ett fackämbets­ verk har att pröva behörighet att inneha vissa befattningar, för vilka fordras utbildning vid skolor, som nu är underställda verket, samt då befattningshavare inom fackämbetsverkens lokalförvaltningar regelbundet under vissa perioder

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 144 år 1963

De sakkunniga anser, att jämställdheten mellan praktiska och teoretiska ut- bildningsvägar inte endast skall avse den yrkesutbildning, som meddelas åt elever på samma åldersstadium som gymnasiets, utan även yrkesutbildningen för vuxna, antingen det är fråga om omskolning för ett nytt yrke eller fortbildning respektive vidareutbildning inom det egna yrket. Konsekvensen av kravet på jämställdhet blir, att även vuxenutbildningen måste ledas av ett pedagogiskt verk och icke av arbetsmarknadsmyndigheter.

De sakkunniga framhåller, att det psykologiskt är av mycket stor betydelse, att skolväsendet ledes av ett enda verk. Därigenom markeras att skolväsendet är en helhet, inom vilken alla delar är likvärdiga.

I kap. 11 diskuterar de sakkunniga närmare de skäl i övrigt som kan anföras för och emot ett gemensamt skolämbetsverk. De sakkunniga framhåller därvid att det väsentligaste skälet av rent allmän natur för inrättande av ett särskilt yrkesutbildningsverk ligger i yrkesutbildningens rent ekonomiska målsättning. Yrkesutbildningen skall i motsats till utbildningen inom det allmänna skolväsen­ det ge möjligheter för eleverna att på samma gång göra dels en produktiv insats i samhällslivet, dels försörja sig själva och sina familjer. Vidare bör denna ut­ bildning i kvantitativt hänseende läggas upp så, att det vid olika tidpunkter skiftande behovet av yrkesutbildad arbetskraft inom skilda branscher och spe­ ciella yrken kan tillgodoses. De sakkunniga betonar, att ansvaret för att denna dubbla målsättning uppnås måste ligga hos det verk, som centralt skall leda utbildningen. Detta kan endast ske därigenom att verket upprätthåller ett nära samarbete med företrädare för näringsliv och arbetsmarknad och med fack­ ämbetsverken. Anser man att representanter för dessa områden skall ingå som ledamöter av verkets styrelse utgör detta enligt de sakkunnigas uppfattning ett argument för inrättande av ett särskilt yrkesutbildningsverk. Samordningen av planeringen av den praktiska utbildningen för olika yrken bedömer de sakkun­ niga vidare bli så omfattande och så betydelsefull för landets ekonomiska och so­ ciala utveckling, att den helst bör skötas av ett särskilt ämbetsverk.

Den centrala ledningens befattningshavare måste stå i nära kontakt såväl med näringslivet som med yrkesskolornas lärare och ledning för att kunna anpassa undervisningsplaner och undervisningsmetodik till de aktuella förhallandena, medverka till rekrytering av lärare, anskaffning av undervisningsmateriel m. m. Yrkesutbildningens behov av god service från den centrala ledningens sida be­ traktar de sakkunniga som ett starkt argument för inrättande av ett särskilt yrkesutbildningsverk. Yrkesutbildningens mångfasetterade natur och de skill­ nader, som föreligger mellan allmänbildande och yrkesutbildande skolor ifråga om bland annat skolornas inre organisation och den speciella undervisningsmeto­ diken anses vidare av de sakkunniga vara faktorer som talar till förmån för ett särskilt yrkesutbildningsverk.

Det väsentligaste av de skäl av allmän natur, som talar för inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk, anser de sakkunniga vara, att grundskolan fram­

Kungl. Maj.ts proposition nr 14-i år 1963

deles kommer att utgöra grundvalen för all efterföljande utbildning. Vårt lands skolväsen kommer därigenom att bilda en sammanhängande helhet, och de olika skolformerna bör ses som delar av denna helhet. Ett annat argument för inrät­ tande av ett sådant verk, vilket argument härledes härur, är att flera efter grundskolan följande utbildningsformer av såväl teoretisk som praktisk natur blir så sammanvävda med varandra, att ärendena rörande dessa lämpligast bör behandlas enligt enhetliga normer inom ett och samma ämbetsverk. Detta gäller särskilt ifråga om de allmänna gymnasierna och fackgymnasierna samt ifråga om de av 1962 års riksdag beslutade fackskolorna. Som ett annat skäl av allmän natur framhåller de sakkunniga den samordning av den lokala led­ ningen inom kommunerna av allmänbildande skolor och yrkesskolor som ägt rum och inrättandet av länsskolnämnderna, vilka fungerar som regionala till­ synsmyndigheter för såväl allmänbildande skolor som vissa yrkesskolor. Vidare påpekar de sakkunniga, att den skolsociala verksamheten i stort sett kommer att arbeta pa ungefär samma sätt inom det allmänna undervisningsväsendet som inom yrkesutbildningsväsendet.

Beträffande skolväsendets planering och organisation finner de sakkunniga också många skäl för inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk. Undervis­ ningslokaler och undervisningsmateriel kommer att användas gemensamt av olika skolor och likaså kommer lärare ur samma kategorier att få tjänstgöra omväxlande i skilda skolformer. En annan betydelsefull omständighet, som talar för inrättande av ett gemensamt skolämbetsverk anser de sakkunniga vara, att planeringen av de allmänna gymnasierna och fackgymnasierna bör samordnas i syfte att få till stånd en lämpligare fördelning av eleverna mellan gymnasiets båda huvudtyper. Samma argument använder de sakkunniga ifråga om plane­ ringen av de föreslagna nya fackskolorna. För arbetet inom skolstyrelser och läns- skolnämnder skulle det vara värdefullt, om tillsättningen av lärartjänster inom det allmänna undervisningsväsendet och inom yrkesskolväsendet kunde samord­ nas, vilket lättast sker, om ett gemensamt skolämbetsverk handlägger tillsätt­ ningsärendena. Ett mycket starkt argument för skapandet av ett dylikt verk utgör för de sakkunniga önskvärdheten av att skolväsendets byggnadsfrågor kommer att handläggas enligt enhetliga normer.

Grundskolan kommer att få till uppgift att förbereda samtliga sina elever för deras kommande verksamhet i arbetslivet. De sakkunniga framhåller, att i denna målsättning ligger inneslutet ett väsentligt motiv för en gemensam ledning av den pedagogiska verksamheten inom vårt utbildningsväsende. Ett samspel blir ofrånkomligt mellan å ena sidan grundskolan och å andra sidan alla de utbild­ ningsformer, som bygger på denna, ifråga om den pedagogiska planläggningen och planernas genomförande i det dagliga undervisningsarbetet. Detta samspel främjas bäst om gemensam central ledning av hela skol- och utbildningsväsen­ det inrättas. Ett annat argument härför anser de sakkunniga den nuvarande star­ ka splittringen av ledningen för lärarutbildningen vara. Med hänsyn till att de allmänna pedagogiska frågorna är tämligen likartade inom såväl det allmänna

Kungl. May.ts proposition nr Hb år 1963

25

undervisningsväsendet som yrkesutbildningsväsendet och till det förhållandet, att vissa lärarkategorier kan tjänstgöra inom såväl allmänbildande som yrkes- utbildande skolor skulle det vara till fördel att lärarutbildningen leddes av ett gemensamt skolämbetsverk. Inom ramen för detta skulle det bli möjligt att företa en lämpligare avvägning av olika skolformers intressen ifråga om utbild­ ningen av lärarpersonal än vad som nu är möjligt.

Sedan de sakkunniga vägt skälen för ett fristående yrkesutbildningsverk mot skälen för ett gemensamt skolämbetsverk har de kommit till den uppfattningen, att inrättandet av ett gemensamt skolämbetsverk utgör den lösning på proble­ met om den centrala ledningens organisation, som skapar de bästa förutsättning­ arna för en gynnsam och ändamålsenlig utveckling av hela vårt skol- och utbild­ ningsväsende. En sådan reform skulle underlätta den förestående omgestalt­ ningen av skolväsendet, utvecklandet av ett organiskt samband mellan grund­ skolan och dess överbyggnader samt strävandena att skapa jämvikt mellan olika utbildningsvägar.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hi år 1963

Yttranden

Remissmyndigheterna tillstyrker genomgående en koncentration av yrkesskol- väsendets centrala ledning och i flertalet fall också en samorganisation av de båda nuvarande skolverken. I stor utsträckning tillstyrkes också de sakkunnigas förslag beträffande centraliseringens omfattning, även om åtskilliga avvikande uppfattningar kommer till uttryck i detta hänseende. Som närmare kommer att beröras i ett följande avsnitt är däremot meningarna om de sakkunnigas för­ slag i fråga om organisationen av den centrala ledningen synnerligen delade.

Förslaget om gemensam central ledning för skolväsendet tillstyrkes av skol­ överstyrelsen, som starkt understryker fördelarna ur olika synpunkter av en sådan reform. Överstyrelsen erinrar särskilt om den samordning som genom 1958 års skolstyrelsereform skett på det lokala och regionala planet. Ett annat väsentligt skäl för överstyrelsens ställningstagande är den centrala ledningens roll för att finna lämpliga former för hela vår kommande utbildningspolitik och det därmed sammanhängande problemet att öka yrkesutbildningens dragnings­ kraft.

Överstyrelsen vänder sig på vissa punkter mot de sakkunnigas argumentering och framhåller bl. a., att det i pedagogiskt avseende generellt sett inte går någon skiljelinje mellan å ena sidan yrkesskolan och å den andra sidan det allmänbil­ dande skolväsendets skolor. Enligt överstyrelsens uppfattning vore det av största värde för de båda utbildningsområdena att snabbt kunna direkt tillgodogöra sig de pedagogiska forskningsresultat och de framsteg i skilda avseenden, som upp­ nås på det andra området.

I övrigt nämner överstyrelsen en rad praktiska omständigheter, som enligt dess mening talar för ett gemensamt centralt ämbetsverk. Genom de rationaliserings­ vinster som kan uppnås vid en sammanslagning och genom möjligheterna till

Kungl. May.ts proposition nr 144 år 1963

decentralisering förutser överstyrelsen att den sammanlagda arbetsvolymen kan komma att minska.

Med hänsyn till värdet av en samordning av den centrala ledningen vänder sig skolöverstyrelsen bestämt emot de sakkunnigas uppfattning, att villkoret för upprättande av ett gemensamt skolämbetsverk skulle vara, »att yrkesutbild- ningsärendena, så långt detta överhuvudtaget är möjligt, hålles samman inom det enhetliga verket». Överstyrelsen menar tvärtom, att man av principiella ekonomiska, praktiska och framför allt pedagogiska skäl bör så långt det är möj­ ligt och lämpligt till gemensamma arbetsenheter sammanföra likartade frågor från skilda skolformer och utbildningsområden.

En viktig del av diskussionen i remissvaren berör behovet av ett intimt sam­ arbete mellan yrkesskolväsendet och näringslivet. Överstyrelsen anför i denna fråga bl. a. följande.

Överstyrelsen vill utifrån sina erfarenheter hävda, att det i fråga om behovet av samverkan med samhället utanför skolan inte bör föreligga någon principiell skillnad mellan yrkesutbildning och allmän utbildning. De impulser som yrkes­ utbildningen erhåller vid kontakten med yrke och näringsliv vid behandlingen av konkreta utbildningsspörsmål måste vara av betydande värde även för den allmänna utbildningens skolor och kan effektivt tillvaratagas, om de båda ut­ bildningsområdena ledes av ett ämbetsverk. I själva verket är önskemålet för det allmänna skolväsendets del om en fortlöpande kontakt med samhälle och näringsliv så starkt att skolöverstyrelsen, om de sakkunnigas förslag om en för hela skolväsendet gemensam skolledning nu inte skulle genomföras, måste före­ slå sådana ändringar i sin egen organisation att inom överstyrelsens ämbetsom­ råde den fortlöpande kontakten med samhälle och näringsliv utanför skolan ytterligare utbygges.

Samtliga länsskolnämnder tillstyrker förslaget att yrkesskolväsendet samt det allmänna skol- och folkbildningsväsendet ställes under gemensam ledning av ett ämbetsverk från och med den 1 juli 1064. Endast när det gäller överförande till detta ämbetsverk av jordbrukets och skogsbrukets utbildning har reserva­ tionsvis framkommit avvikande meningar vid några nämnder.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller betydelsen från planeringssyn- punkt av att en centralisering sker. Den erforderliga anpassningen till samhälls­ livets och näringslivets aktuella krav vid utformningen av yrkesutbildningens innehåll hindras enligt överstyrelsens erfarenhet inte av att tillsynsmyndigheten har karaktär av pedagogiskt ämbetsverk. Överstyrelsen analyserar i fortsätt­ ningen olika tillsynsuppgifter och finner beträffande samtliga arbetsuppgifter, att en koncentration av den centrala ledningen skulle verka befrämjande för yrkesutbildningen. Överstyrelsen uttalar, att den sålunda vid sin bedömning i huvudsak kommit till samma resultat som de sakkunniga men tillägger att för­ delarna av nämnda koncentration för överstyrelsen kommit att framstå starkare än för de sakkunniga. Yrkesöverstyrelsen ansluter sig även till förslaget om ett gemensamt ämbetsverk för den centrala ledningen av hela skolväsendet men uppställer härför följande förutsättningar, nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr Ibb år 1963

27

att näringsliv och arbetsmarknad får en tillfredsställande representation i ver­ kets styrelse samt

att ämbetsverkets kansli organiseras i enlighet med av de sakkunniga angivna huvudprinciper, varvid särskilt avseende fästes vid att sektorn för yrkesutbild­ ningen i huvudsak konstrueras enligt den s. k. fackbyråprincipen.

Statskontoret biträder de sakkunnigas förslag om inrättande av ett enda cen­ tralt skolämbetsverk. Gentemot farhågorna för svårigheter att vid ett samman­ förande skapa en organisation, som blir direkt anpassad efter yrkesutbildningens särskilda karaktär framhåller ämbetsverket, att själva sammanförandet av de olika områdena inom ett sådant gemensamt verk icke behöver utgöra något hinder för en organisatorisk lösning, som tillgodoser föreliggande behov såväl inom yrkesutbildningens område som inom övriga områden.

Mot bakgrunden av den nu pågående omorganisationen av det allmänna skol­ väsendet är det enligt riksrevisionsverkets mening tveksamt, om det är lämp­ ligt vald tidpunkt att för närvarande koncentrera den centrala ledningen för hela skolväsendet till ett ämbetsverk.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker i princip det framlagda förslaget. Styrel­ sen motsätter sig dock att det gemensamma skolämbetsverket skall svara för omskolningsverksamheten, vilken enligt styrelsens uppfattning i stället helt bör handläggas av arbetsmarknadsverket.

De av förslaget berörda fackämbetsverken, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen avvisar tanken på att den yrkesutbildning som står under tillsyn av det egna verket skulle inordnas i det nya skolämbets­ verket. De båda förstnämnda myndigheterna hänvisar till pågående utredningar rörande yrkesutbildningen inom socialvården och sjukvården och anser att frå­ gan om den centrala ledningen på dessa vårdområden inte bör upptagas till prövning i detta sammanhang.

Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor, centralskolan för spe­ cialutbildning av bamsjuksköterskor, statens sjuksköterskeskolor i Stockholm och Norrköping samt Sveriges läkarförbund anser även att resultatet av den pågående utredningen angående sjuksköterskeutbildningen bör föreligga, innan slutlig ställning tas till frågan om den centrala tillsynen på sjukvårdens område.

Den nyssnämnda utredningen, 1962 års utredning angående sjuksköterske­ utbildningen, anför för egen del bl. a. följande.

Med hänsyn till att vi började vårt arbete för ungefär ett halvt år sedan, har vi ännu icke tillräckligt underlag för ett ställningstagande till de för sjukvårds- utbildningen väsentliga problem, vilka behandlats i betänkandet och beträffande vilka de sakkunniga även framlagt vissa förslag. Då vi vidare icke kan finna, att de sakkunnigas förslag innebär en tillfredsställande lösning för att säkerställa det nödvändiga samarbetet mellan skolverket, medicinalstyrelsen och sjukvårds­ huvudmännen, måste vi för vår del bestämt hävda, att någon ändring icke nu bör vidtagas i formerna för tillsynen över utbildningen av olika grupper av sjuk­ vårdspersonal.

Lantbruksstyrelsen betonar det nära sambandet mellan utvecklingsarbetet inom lantbruksnäringen och yrkesutbildningen på området och anser därför att det föreligger särskilt uppenbara fördelar med att den centrala ledningen av ut­ bildningen utövas av fackämbetsverket.

Skogsstyrelsen anför liknande synpunkter beträffande sitt verksamhetsområde samt utvecklar i samband härmed vissa allmänna synpunkter på frågan om yrkesutbildningens ledning. Styrelsen anför bl. a. följande.

Yrkesutbildning betraktas numera allmänt som en nödvändig och lönsam in­ vestering för både arbetsgivare och arbetstagare. Ju närmare näringslivet — organisatoriskt och administrativt — utformningen och genomförandet av denna yrkesutbildning kan förläggas, desto säkrare garantier finns det för att syftet med utbildningen skall kunna nås. Detta gäller såväl på det verkställande pla­ net som för den centrala ledningen av undervisningen.

Skogsstyrelsen finner, med hänsyn till den stegrade utvecklingstakten inom praktiskt taget alla yrkesområden, att numera än starkare skäl talar för att yrkesutbildningen knyts så intimt till näringslivet som möjligt. För näringar som företräds av fackämbetsverk bör det sålunda vara ändamålsenligt att dessa allt­ fort leder yrkesutbildningen. Skogsstyrelsen kan sålunda inte ansluta sig till de sakkunnigas förslag i vad det angår organisatorisk sammanslagning av all yrkes­ utbildning. Den i flera avseenden önskvärda samordningen mellan fackämbets­ verken och skolväsendets pedagogiska och administrativa ledning bör däremot stärkas i väsentlig utsträckning, så att hela skolväsendet bildar en organisk hel­ het grundad på vissa allmänna bestämmelser och gemensamma grundregler.

Skogsstyrelsen vill för sin del förorda att ett centralt skolverk — i erforder­ ligt samråd med fackämbetsverk, som själva leder yrkesutbildning — får befo­ genhet att upprätta och utveckla sådana allmänna riktlinjer, som sedan via stad­ gar och förordningar samt anvisningar av olika slag kan läggas till grund för utbildningsverksamhetens utformning i stort. En fullt tillfredsställande sam­ ordning synes därigenom kunna vinnas utan att organisatoriskt sett mera ingri­ pande åtgärder behöver vidtas. I

I motsats till skogsstyrelsen tillstyrker domänstyrelsen de sakkunnigas för­ slag, detta även i vad avser den skogliga utbildningen. Styrelsen anser dock, att utredningen icke tillräckligt beaktat formerna för samverkan mellan näringsliv och skola.

Sjöfartsstyrelsen framför inga erinringar mot förslaget att samordna skolväsen­ dets centrala ledning. Styrelsen framhåller, att det med hänsyn till sjöfarten är det mest väsentliga att sjöbefälsskolorna får arbeta under samma betingelser som andra skolformer, att skolorna har en tillfredsställande pedagogisk ledning samt att den nära kontakt mellan skolor och fackkunskaper på sjöfartens om­ råde, som efter hand skapats kan bevaras och befästas.

Statens hantverksinstitut framhåller bl. a. följande.

Institutet finner de skäl, som de sakkunniga anfört för införandet av ett ge­ mensamt skolämbetsverk vara övertygande, främst med hänsyn till numera beslutad skolorganisation, men vill starkt framhålla betydelsen av att vad be­ träffar yrkesutbildningen på mest ändamålsenliga sätt kontaktmöjlighet och samarbete med arbetsmarknaden och näringslivet kommer till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hk år 1963

29

Kommerskollegium ställer sig i vissa avseenden tveksamt till den föreslagna omorganisationen men uttalar efter en bedömning av olika motiv, att fördelarna kan anses överväga nackdelarna. Kollegium har därför inte velat motsätta sig det framlagda förslaget.

Gymnasieutredningen ställer sig helt positiv till förslaget och uttalar bl. a. följande.

Med det synsätt, som gymnasieutredningen anlägger beträffande gymnasiet är det knappast möjligt för att inte säga uteslutet att tänka sig att den centrala ledningen av undervisnings- m. fl. frågor skall kunna handläggas inom skilda ämbetsverk. En uppdelning på skilda verk skulle nämligen förutsätta ett så intimt samarbete mellan de olika ämbetsverken, att det i praktiken icke komme att innebära annat än att ämbetsverken arbetade som en enhet. Alla skäl talar i så fall för att ämbetsverken sammanföres till ett enda verk. Det förhållandet att numera beträffande gymnasierna en samordning skett på det regionala och lokala planet talar även mycket starkt för en motsvarande samordning på det centrala planet.

Även skoladministrativa utredningen biträder de sakkunnigas förslag.

Länsstyrelserna tillstyrker med endast ett par undantag koncentrationen av skolväsendets ledning till ett ämbetsverk. Ganska allmänt understrykes de motiv som hänför sig till behovet av samordning av den utbildning, som följer efter grundskolan.

I flera yttranden från länsstyrelserna understrykes behovet av större integra­ tion i verkets organisation än vad de sakkunniga föreslagit. Ganska genomgående understrykes även nödvändigheten av största möjliga decentralisering av ären­ den till regionala och lokala myndigheter.

Flera länsstyrelser anser att yrkesundervisningen på lantbrukets och skogs­ brukets område inte bör inordnas i det gemensamma skolämbetsverket.

Samtliga landsting, från vilka yttranden inkommit, tillstyrker den av de sak­ kunniga föreslagna centraliseringen av skolväsendets ledning. I de angivna ytt­ randena betonas allmänt att behovet av cn sådan reform är särskilt påtagligt beträffande den yrkesutbildning, som landstingen är engagerade i. Rörande de nuvarande förhållandena framhåller Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd bl. a. följande.

Verksamheten vid skolorna inom detta landsting sorterar under fem centrala ämbetsverk inom fyra olika departement. Landstingets skolor och kurser för huslig utbildning ledes av fyra olika ämbetsverk. Ur landstingets synpunkt skulle en koncentration av den centrala ledningen både organisatoriskt och administra­ tivt innebära påtagliga fördelar. Nuvarande förhållande orsakar icke oväsent­ ligt merarbete, avsevärd tidsspillan och onödiga kostnader. Organisation och ut­ formning av t. ex. yrkesutbildningen inom sjukvården skulle kunnat vara helt annorlunda och med all säkerhet mera rationell, om detta utbildningsområde hade haft enhetlig central ledning och som följd härav stadgar och reglementen, som möjliggjort enhetlig ledning även på det regionala och lokala planet. Vad utredningssakkunniga anfört till förmån för decentraliserad ledning genom fack-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr H-k år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr H-f år 1963

ämbetsverk finner inte nämnden i något fall ha den styrka, att olägenheterna härav uppvägas.

Värmlands läns landstings förvaltningsutskott gör i samma fråga följande ut­ talande.

Förvaltningsutskottet vill fästa uppmärksamheten på det förhållandet, att dualismen inom den centrala ledningen av yrkesutbildningen framträtt mycket starkt när det gäller landstingens skolverksamhet. Medan den centrala ledningen av skolväsendet i de flesta primärkommuner torde begränsas till de tvenne skol- ämbetsverken, lyder en någorlunda differentierad skolverksamhet inom ett lands­ tingsområde under minst tre och i de flesta fall fyra eller fem tillsynsmyndigheter.

Det förekommer även att utbildning i landstingsregi av i stort sett samma art eller inom ett och samma yrkesområde sorterar under två skilda tillsynsmyndig­ heter. Så är t. ex. fallet beträffande den husliga grundutbildningen, som lyder under såväl överstyrelsen för yrkesutbildning som lantbruksstyrelsen och utbild­ ningen för vårdyrken, som ledes dels av medicinalstyrelsen och dels av översty­ relsen för yrkesutbildning.

Det innebär ingen värdering av de skilda ämbetsverkens insatser för yrkes­ utbildningen inom sina respektive områden, då förvaltningsutskottet för sin del hävdar, att splittringen i den centrala ledningen

medför nackdelar när det gäller att planera för yrkesutbildningen; försvårar samordningen av yrkesutbildande åtgärder på skilda områden; lägger hinder i vägen för ett rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser för yrkesutbildning samt

åsamkar huvudmännen onödigt arbete och ökade kostnader. I

I flera yttranden ges närmare exempel på omfattningen och variationen i den utbildningsverksamhet för vilka landstingen är huvudmän. Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott framhåller således att landstinget är huvudman för två centrala verkstadsskolor en kommunal yrkesskola, som till upptagnings- och arbetsområde har landstingsområdet, en sjuksköterskeskola, en lanthushålls- skola, en skogs- och lantmannaskola samt tre folkhögskolor.

Mot bakgrunden av den rådande splittringen uttalar sig landstingen genom­ gående mycket positivt om det framlagda förslaget. Man framhåller i flera fall vikten av att även utbildningen inom sjukvården samt jordbruket och skogs­ bruket på föreslaget sätt innefattas i centraliseringen. Det föreslås också att sam­ ordningen av yrkesutbildningen bör omfatta sådan utbildning för blinda och döva m. fl. handikappade samt att reformen borde omfatta även sjukgymnast­ utbildningen och utbildningen av tandsköterskor och tandtekniker.

Andra återkommande synpunkter i landstingens remissvar gäller behovet av samordning på det regionala planet. Västerbottens läns landstings förvaltnings­ utskott framhåller att det för närvarande finns minst fyra regionala skolplane- ringsorgan, nämligen länsskolnämnden, landstinget, länsarbetsnämnden och skogsvårdsstyrelsen. Samarbetet mellan dessa är ej närmare reglerat. Enligt för­ valtningsutskottets mening bör det klart fastslås, att länsskolnämnden framdeles skall fungera som ansvarig myndighet för all regional skolplanering.

31

Från landstingen framföres även önskemål om ökad decentralisering av skol- ärenden samt om ökat inflytande för kommunförbunden i det nya ämbetsverket.

Landsting sförbundet, Landskommunernas jörbund och Stadsförbundet anslu­ ter sig i huvudsak till de framlagda förslagen. Det sistnämnda förbundet anför bl. a. följande.

Yrkesundervisningen kan och får inte längre betraktas såsom en från annan undervisning skild verksamhet utan bör till såväl organisation som allmän upp­ läggning i möjligaste mån sammanföras och sammansmältas med undervisningen över huvud taget. Styrelsen finner därför de av utredningen anförda skälen för inrättandet av ett gemensamt skolverk för såväl de allmänbildande som yrkes- utbildande skolformerna övertygande. En sådan utveckling synes styrelsen ock­ så vara helt i konsekvens med den ställning och de uppgifter, som skolstyrelserna numera fått på det lokala planet.

Organisationer som företräder arbetsmarknaden och näringslivet ansluter sig i huvudsak till det framlagda förslaget. Från åtskilliga håll göres dock invänd­ ningar och förbehåll beträffande det nya ämbetsverkets organisatoriska upp­ byggnad och möjligheterna för näringslivet och arbetsmarknaden att göra sitt inflytande gällande.

LO anför bl. a. följande.

LO tillstyrker den föreslagna starkare koncentrationen av yrkesutbildningen under ett tillsynsverk.

Beträffande förslaget om ett enhetligt skolverk eller två fackämbetsverk är LO under vissa förbehåll beredd att biträda alternativet om ett skolverk.

Skälen för utbrytningen av yrkesavdelningen ur skolöverstyrelsen 1943 var yrkesutbildningens svaga ställning såväl kvalitativt som kvantitativt. Härvid har en bättring under de gångna åren uppnåtts. Även om det alltjämt föreligger starka farhågor för att det kan bli ett yrkesutbildningens uppgående i ett skol- dominerat ämbetsverk med risk för byråkratisering och stelbenthet talar många skäl för det enhetliga skolverkets tillkomst. Yrkesöverstyrelsen har i sin verk­ samhet kunnat hålla en nära kontakt med näringslivet och arbetsmarknaden medan skolöverstyrelsen förblivit ett från dessa isolerat verk.

De förbehåll LO anser sig böra ställa upp för ett tillstyrkande gäller hur det nya skolverkets styrelse sammansättes, nomineras och utnämns.

Även Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund tillstyrker förslaget men anför vissa kritiska synpunkter i anslutning härtill. Ur organisa­ tionernas gemensamma yttrande inhämtas bl. a. följande.

Vad som enligt organisationernas mening avgjort väger över till förmån föl­ en koncentration av all yrkesutbildning under ett verk är att detta dels kan underlätta för statsmakterna att planera och fatta beslut i fråga om använd­ ningen av de totala resurserna för yrkesutbildning, dels kan bidraga till en ad­ ministrativ förenkling. Inte minst bör därvid möjligheterna att decentralisera beslutsprocessen från departementsnivå uppmärksammas.

Oaktat flera skäl talar för en sammanslagning av de båda verken, vill orga­ nisationerna framhålla, att de samtidigt hyser oro för att skolverket kommer att få eu sådan organisatorisk uppbyggnad att det inte blir till gagn för yrkes­ utbildningen.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 144 är 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 1J/4 år 1963

33

IV. Verksamhetsområde beträffande yrkesutbildningen

De sakkunniga

Av den tidigare lämnade redogörelsen har framgått, att de sakkunniga efter vissa avgränsningar ansett att i princip all egentlig yrkesutbildning bör ställas under central ledning av ett för denna utbildning och det allmänna skolväsendet gemensamt ämbetsverk. För att det skall vara möjligt att närmare bedöma hur ett sådant verk bör organiseras fordras en avgränsning av de med den centrala ledningen förenade arbetsuppgifterna. En sådan kan ske från tyå utgångspunk­ ter. I första hand är givetvis omfattningen av arbetsuppgifterna beroende av vilka frågor inom olika utbildningsområden som skall handläggas av den cen­ trala myndigheten. Därjämte fordras, utöver den tidigare redovisade allmänna avgränsningen av verksamhetsområdet beträffande yrkesutbildningen, en när­ mare precisering av den utbildning eller de utbildningsanstalter, som bör stå under det centrala skolämbetsverkets ledning. I följande två avsnitt samman­ fattas de sakkunnigas synpunkter i dessa avseenden.

Uppgifter för yrkesutbildningens centrala ledning

Från allmänt principiella utgångspunkter anger de sakkunniga i kap. 8 av sitt betänkande vilka väsentliga uppgifter, som enligt deras mening bör åligga den centrala ledningen för yrkesutbildningen — ett yrkesutbildningsverk.

I fråga om planeringen av yrkesutbildningen anser de sakkunniga, att den cen­ trala ledningen bör ange riktlinjerna för planeringsarbetet, dra upp en ram för yrkesutbildningen och övervaka att innehållet i denna fylles av huvudmännen för yrkesutbildningsanstalterna. Den centrala ledningen har vidare att se till, att skolor, kurser, utbildning inom näringslivet osv. kommer till stånd i erfor­ derlig omfattning och att utbildningen ges ett sådant innehåll, att de utbil­ dade kan nyttiggöra sina förvärvade kunskaper och färdigheter i såväl privat- ekonomiskt som samhällsekonomiskt avseende. Den centrala ledningen bör själv kunna ta initiativ i dessa hänseenden eller samordna de initiativ, som tas av huvudmännen för yrkesutbildningsanstalter eller inom näringslivet av företag och branschorganisationer.

Beträffande ledningen av den pedagogiska verksamheten vid yrkesutbildnings­ anstalterna framhåller de sakkunniga, att det bör vara en väsentlig uppgift för den centrala ledningen att bestämma innehållet i den undervisning och utbild­ ning, som skall meddelas i olika skolor och kurser samt ange riktlinjer för hur denna bör läggas upp. Kursplaner och timplaner bör fastställas av den centrala 3 —

liihang till riksdagens protokoll 1903. 1 sand. Nr 1H

ledningen, men de bör utarbetas i nära samverkan med näringsliv och arbets­ marknad. En annan viktig uppgift för den centrala ledningen är att se till, att lärare i tillräckligt antal och med tillfredsställande yrkespraktik och pedagogisk utbildning står till yrkesutbildningens förfogande. Ett omfattande pedagogiskt försöks- och reformarbete på yrkesutbildningens område är nödvändigt. Den centrala ledningen bör fungera som initiativtagare och allmänt pådrivande kraft i fråga om den pedagogiska reformverksamheten.

Överhuvudtaget har den centrala ledningen enligt de sakkunnigas uppfattning att se till, att yrkesutbildningen följer med i den snabba utveckling som känne­ tecknar vårt moderna samhälle. Det verk, som centralt skall öva tillsyn över yrkesutbildningen, måste övervaka att de fasta yrkesutbildningsanstalternas och andra utbildningsformers allmänna anordning, deras utrustning med lärarkraf- ter, lokaler och undervisningsmateriel blir så ändamålsenlig som möjligt.

I fråga om handläggningen av skolbyggnads frågor föreslår de sakkunniga, att lokalbehovsprövningen skall överflyttas till länsskolnämnderna, sedan grundsko­ lan i stort sett blivit genomförd över hela landet. Härigenom skulle en viss för­ enkling kunna ske av den för närvarande synnerligen invecklade proceduren för handläggningen av skolbyggnadsärendena. De sakkunniga uttalar vidare, att det verk, som centralt skall leda yrkesutbildning noga bör följa utvecklingen i fråga om utarbetande, framställning och distribution av undervisningsmateriel samt taga de initiativ, som erfordras för en god försörjning härmed. En central upp­ handling av dylik materiel bör ingå som ett led i ämbetsverkets arbete. Denna serviceverksamhet bör dock icke få så stor omfattning, att verket faktiskt blir något av ett affärsdrivande verk. Det bör i stället söka samarbete med institu­ tioner, som utför likartat arbete.

De sakkunniga föreslår, att statsbidrag till skolbyggnader inom ramen för till förfogande stående medel skall beviljas av den centrala tillsynsmyndigheten i stället för som nu av Kungl. Maj:t. Vidare förutsätter de, att länsskolnämnderna i stor utsträckning skall kunna fatta beslut i statsbidragsärenden, som avser bidrag till de årliga kostnaderna för yrkesutbildningen. Endast i vissa fall bör avgörandet ligga hos Kungl. Maj :t eller den centrala tillsynsmyndigheten.

De sakkunnigas synpunkter på möjligheterna att genom decentralisering av­ lasta den centrala myndigheten arbetsuppgifter redovisas i ett senare samman­ hang.

Omfattningen av den yrkesutbildning, som bör inordnas under den

centrala skolledningen

De sakkunnigas förslag om ett gemensamt ämbetsverk för skolväsendets cen­ trala ledning innebär i princip, att detta i första hand skulle överta ansvaret för hela det område på vilket överstyrelsen för yrkesutbildning nu arbetar. Av de sakkunnigas förut redovisade principiella uppfattning om enhetlig ledning för

Kungl. Maj:ts proposition nr lUt år 1963

35

hela den egentliga yrkesutbildningsverksamheten följer vidare, att den yrkes­ utbildning, som nu centralt ledes av olika ämbetsverk skall inordnas i det ge­ mensamma skolämbetsverket. Omfattningen av den utbildning, som således skulle beröras, redovisas i det följande under rubriker, som anger de olika yrkes­ områdena.

Industri och hantverk

De sakkunniga föreslår, att all statsunderstödd yrkesutbildning för industri och hantverk, heltidskurser såväl som deltidskurser, skall ställas under central ledning av yrkesutbildningsverket. Detta gäller såväl den utbildning som bedri- ves i helt skolmässiga former som den utbildning, som sker direkt inom närings­ livet, eventuellt i växelverkan mellan detta och yrkesutbildningsanstalt.

Yrkesutbildningsverket skulle således bli central tillsynsmyndighet för tek­ niska gymnasier, fortbildnings- och påbyggnadskurser vid dessa, tekniska skolor, konstfackskolan, grafiska institutet, bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås, Lennings textilinstitut i Norrköping, centrala verkstadsskolor, lokala verkstadsskolor och inbyggda verkstadsskolor samt sådana företagsskolor inom industrien, som åtnjuter statsbidrag.

Under verkets tillsyn bör vidare enligt de sakkunnigas förslag ställas bered­ skaps- och omskolningskurserna för arbetslösa, dvs. kommunala arbetslöshets- kurser, vid central verkstadsskola, centrala arbetslöshetskurser samt s. k. sär­ skilda yrkesutbildningskurser.

Beträffande omskolningsverksamheten framhåller de sakkunniga särskilt föl­ jande.

Kravet på att yrkesutbildningen kvalitativt fullt ut skall kunna mäta sig med de teoretiska utbildningsvägarna gäller givetvis även för vuxenutbildningen. Härav följer att alla former av vuxenutbildning, även omskolning, måste stå under tillsyn av skolmyndigheter och icke av myndigheter, som saknar pedago­ gisk sakkunskap. Då behovet av omskolning med all sannolikhet kommer att bli vida större i framtiden än hittills, bör denna utbildningsverksamhet så långt ske kan inordnas i det reguljära yrkesutbildningsväsendet. De speciella omskolnings­ kurser, som kan bli nödvändiga, bör ställas under ledning av det centrala verket för yrkesutbildning och icke vare sig centralt, regionalt eller lokalt ledas av arbetsmarknadsmyndigheter.

De sakkunniga föreslår vidare, att den yrkesutbildning, som sker direkt inom näringslivet, också ställes under verkets ledning, förutsatt att den erhåller eko­ nomiskt stöd av det allmänna. De viktigaste utbildningsformerna härvidlag är lärlingsutbildningen inom hantverket och inom byggnadsindustrien. Likaså skall yrkesutbildningsverket utöva tillsyn över alla andra statsunderstödda enskilda yrkesutbildningsanstalter, som inte är direkt nämnda här, antingen de har ka­ raktär av riksskolor, centrala skolor eller lokala skolor.

Genom den bestämning av verksamhetsområdet för ämbetsverket, som de sakkunniga företagit, skulle huvudparten av lärarutbildningen för yrkesutbild- ningsväsendets behov falla inom ramen för detta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 JtA år 1963

Handel och kontorsverksamhet

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

Liksom ifråga om yrkesutbildningen för industri och hantverk föreslår de sak­ kunniga, att all den yrkesutbildning för handel och kontorsverksamhet, som nu sorterar under överstyrelsen för yrkesutbildning, skall överföras under ledning av det nya verket. Detta innebär, att verket blir den centrala myndigheten för handelsgymnasier, kommunala handelsskolor samt enskilda handelsskolor, insti­ tut och reklamskolor, vilkas verksamhet finansieras med hjälp av statsbidrag.

Husligt arbete

Egentlig yrkesutbildning för arbete på det husliga området ledes för närva­ rande dels av överstyrelsen för yrkesutbildning och dels av lantbruksstyrelsen. Dessutom anordnar socialstyrelsen kortare kurser för utbildning av hemvårda­ rinnor, s. k. prov- och kompletteringskurser. De sakkunniga föreslår, att all den statsunderstödda yrkesutbildning för husligt arbete, som står under tillsyn av de tre nämnda ämbetsverken, skall centralt ledas av yrkesutbildningsverket. Detta skulle alltså bli tillsynsmyndighet för centrala och lokala yrkesskolor för husliga yrken, kommunala husmodersskolor, statsunderstödda enskilda hus- modersskolor och andra enskilda skolor för husliga yrken, lanthushållsskolor, hemsyster- (hemvårdarinne-)skolor, prov- och kompletteringskurser för utbild­ ning av hemvårdarinnor samt kortare kurser i husligt arbete vid kommunala yrkesskolor, såsom grundkurser, ämneskurser och fortsättningskurser i hushålls- göromål, sömnad, vävning, knyppling, barnavård och familjefrågor m. m.

Många av dessa kortare kurser ger inte yrkesutbildning i verklig mening utan kan hänföras till de kurstyper av informativ och rådgivande karaktär, som enligt de sakkunnigas i det föregående redovisade ställningstagande inte bör falla inom ramen för yrkesutbildningsverkets tillsyn. Anledningen till att de sakkunniga ändå föreslår att verket skall utöva tillsyn över samtliga dessa kurser är den, att de förlägges till kommunala yrkesskolor, vilkas verksamhet i övrigt centralt skall ledas av ämbetsverket.

Det bör enligt de sakkunnigas mening ankomma på Kungl. Maj:t att genom direktiv till den centrala skolledningen bestämma hur långt dess tillsynsbefogen- heter bör sträcka sig ifråga om kurser av nämnd art.

Sjöfarten

Utbildning av personal för sjöfartens behov ledes för närvarande dels av sjö- fartsstyrelsen och dels av överstyrelsen för yrkesutbildning. Det förstnämnda verket utgör tillsynsmyndighet för sjöbefälsskolorna och navigationslärarkur- serna; under det sistnämnda lyder sjömansskolorna, vilka utgör avdelningar av de kommunala yrkesskolorna i de städer, där sjömansutbildning är anordnad.

Kungl. Maj:ts proposition nr

i44

ur 1963

37

De sakkunniga föreslår, att såväl sjöbefälsskolorna som sjömansskolorna jämte lärarutbildningen på området skall ställas under central ledning av yrkesutbild- ningsverket. De sakkunniga framhåller, att en gemensam ledning av yrkes­ utbildningen för sjöfarten skulle väsentligt underlätta en samordning av utbild­ ningen vid sjömansskolorna med utbildningen vid sjöbefälsskolorna. Ett annat motiv är, att utbildningen på den maskintekniska linjen vid sjöbefälsskolorna uppvisar betydande likheter med utbildningen på de tekniska gymnasiernas maskintekniska linjer.

De sakkunniga anser det lämpligt, att sjöfartsstyrelsen utövar tillsyn över sådana kortare kurser, som avser att ge teoretisk kunskap för erhållande av be­ vis som förare eller maskinskötare på mindre fartyg, och vilka med bidrag av allmänna medel anordnas utanför sjöbefälsskolorna. Däremot bör den lägre nautiska och maskintekniska befälsutbildning, som anordnas vid sjöbefälssko­ lorna, ledas av yrkesutbildningsverket.

Fisket

Med hänsyn till den karaktär yrkesutbildningen på fiskets område faktiskt äger, har de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå, att den ställes under led­ ning av yrkesutbildningsverket. De sakkunniga understryker emellertid vikten av att en mera grundlig yrkesutbildning för fiskare kommer till stånd. Denna bör i så fall ställas under central ledning av yrkesutbildningsverket.

Jordbruket

De sakkunniga föreslår, att under ledning av yrkesutbildningsverket skall stäl­ las Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, lantbruksskolor, lant­ mannaskolor, jordbrukets yrkesskolor, mejeriskolor, trädgårdsskolor och de sär­ skilda kurserna för utbildning av personal med specialuppgifter inom jordbruket: ladugårdsskötare, svinskötare, fårskötare, kontrollassistenter, mjölkbedömare, köttklassificerare m. fl. samt därjämte de pedagogiska kurserna för instruktörer hos hushållningssällskap och lantbruksnämnder. Dessutom föreslår de sakkun­ niga, att kurser för pedagogisk utbildning av lärare för de lägre lantbruksunder- visningsanstalterna skall ställas under yrkesutbildningsverkets ledning.

Den utbildningsverksamhet i övrigt, som nu sorterar under lantbruksstyrelsen, bör enligt de sakkunnigas mening även framdeles ledas av denna. Detta gäller hushållningssällskapens kursverksamhet jämte den rådgivning åt enskilda jord­ brukare, som utövas av sällskapens befattningshavare, de kurser, som anordnas och den rådgivning som lämnas av lantbruksnämnderna, de instruktions- och fortbildningskurser, som anordnas av lantbruksstyrelsen i samarbete med olika organisationer, samt sådana av privata organisationer anordnade kurser och övrig utbildningsverksamhet inom jordbrukets binäringar eller dess område, över vilka lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå utövar viss tillsyn.

39

hittills icke ägt någon fast lärarstab, utan undervisningen har handhafts av be­ fattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna, som sålunda delat sitt arbete mellan undervisning och fältarbete i skogsvården. Skogsbruksskolornas utbildning ut­ vecklas emellertid alltmer i riktning mot skolmässiga former och därmed följer också, att lärarpersonalen i ökad utsträckning kommer att fast knytas till sko­ lorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hå år 1963

Sjukvård

I enlighet med sin allmänna motivering rörande yrkesutbildningens ledning föreslår de sakkunniga, att även yrkesutbildningen pa sjukvårdens område cen­ tralt skall ledas av yrkesutbildningsverket. De sakkunniga framhåller emellertid, att dess inordnande under detta verks tillsynsomrade medför åtskilliga praktiska svårigheter. Utbildningen av sjukvårdspersonal inrymmer såväl teoretiska som praktiska moment. Den praktiska utbildningen måste inpassas i vederbörande sjukvårdsanstalts dagliga arbetsrutin. Riktlinjerna för hur denna del av utbild­ ningen bör anordnas kan således inte fastställas av yrkesutbildningsverket en­ samt, det måste ske i nära samarbete med medicinalstyrelsen och vederbörande sjuk vårdsanstalters lokala ledning. Samarbetet maste enligt de sakkunnigas upp­ fattning bli så omfattande, att det är befogat att säga, att yrkesutbildningsver­ ket och medicinalstyrelsen kommer att utöva den centrala ledningen gemensamt.

De sakkunniga föreslår, att under ledning av yrkesutbildningsverket lägges — förutom den utbildning, som nu ledes av överstyrelsen för yrkesutbildning, dvs. utbildning av sjukvårdsbiträden, undersköterskor, arbetsterapeuter och personal för sjukhuslaboratorier — sjuksköterskeskolorna, centralskolan för specialutbild­ ning av barnsjuksköterskor, statens distriktssköterskeskola, barnmorskeläroan- stalterna, statens institut för högre sjuksköterskeutbildning samt utbildningen av personal för mentalsjukvården, däri inbegripet de centrala högre kurserna i sinnessjukvård för sjuksköterskor eller sjuksköterskeelever.

Däremot anser sig de sakkunniga icke böra föreslå någon ändring av tillsyns­ myndighet för sjukgymnastinstituten samt tandsköterske- och tandtekniker­ skolorna. De sakkunnigas ståndpunkt i sistnämnda hänseende är föranledd av administrativa skäl.

De sakkunniga har ansett det lämpligt, att medicinalstyrelsen får möjlighet att själv ansvara för flertalet specialkurser inom sjukvården och anpassa kurs­ verksamheten efter det behov av specialutbildad personal, som utvecklingen kommer att kräva.

Beträffande kursverksamhet i övrigt för sjukvårdspersonal anser de sakkun­ niga det lämpligt att dra en gräns mellan medicinalstyrelsens och yrkesutbild- ningsverkets befogenheter på så sätt, att det förstnämnda verket får bära an­ svaret för kurser av mera informativ karaktär, medan det sistnämnda får utöva tillsynen över kurser, som äger karaktär av fortbildning, dock utan att regeln behöver tillämpas alltför strikt.

Socialvård

Den centrala tillsynen över utbildningen av personal för de sociala vårdyrkena är uppdelad på tre ämbetsverk, nämligen socialstyrelsen, överstyrelsen för yrkes­ utbildning och arbetsmarknadsstyrelsen. Socialstyrelsen har om hand ledningen av utbildningen av barnhemsföreståndare, ålderdomshemsföreståndare och bi­ träden för ålderdomshem. Överstyrelsen för yrkesutbildning leder utbildningen av barnsköterskor i viss samverkan med socialstyrelsen, och arbetsmarknads­ styrelsen slutligen organiserar i egen regi kurserna för utbildning av hemsama­ riter.

De sakkunniga föreslår, att under central ledning av yrkesutbildningsverket ställes barnsköterskeskolorna, sociala barnavårdsseminariet (för utbildning av barnhemsföreståndare), Svenska social vårdsförbundets kurser för utbildning av ålderdomshemsföreståndare, samt utbildningen av biträden för ålderdomshem. Vidare föreslår de sakkunniga, att yrkesutbildningsverket skall i egen regi orga­ nisera kurserna för utbildning av hemsamariter.

På motsvarande sätt som ifråga om sjukvårdsutbildningen förutsättes yrkes­ utbildningsverket och socialstyrelsen komma att tillsammans utöva den centrala ledningen av utbildningen av social vårdspersonal.

Yrkesutbildningsverket bör enligt förslaget leda kurser, som har karaktär av fortbildning, medan kurser av informativ art överlämnas åt socialstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^4 år 1963

Statens brandskola och statens polisskola

Statens brandskola och statens polisskola står icke under ledning av något cen­

tralt ämbetsverk utan ledes av särskilda styrelser, som är direkt underställda Kungl. Maj:t. De sakkunniga framhåller, att båda skolorna utbildar för särpräg­ lade yrken och att det torde bli svårt att inom ramen för ett centralt ämbets­ verks personalorganisation kunna tillgodose behovet av speciell expertis för led­ ningen av deras utbildning.

De sakkunniga anser sig dock kunna förorda, att statens brandskola ställes under tillsyn av yrkesutbildningsverket, men den omedelbara ledningen av sko­ lan bör utövas av en styrelse, sammansatt enligt samma grunder, som nu gäller. För utövandet av tillsynsbefogenheterna förutses det bli nödvändigt för yrkes­ utbildningsverket att anlita biträde av expertis inom brandväsendet.

Däremot anser sig de sakkunniga icke kunna förorda, att statens polisskola överföres under ledning av yrkesutbildningsverket. Ett skäl för detta stånd- punktstagande är, att polismannautbildningen kan jämföras med den interna utbildningen inom statliga verk. Ett annat skäl är, att polismannayrket är så särpräglat, att utbildningen för detsamma inte lämpligen bör inordnas i det re­ guljära yrkesutbildningsväsendet.

Yttranden

Kungl. Maj:ts proposition nr Ufb år 1963

41

Huvuddelen av remissmyndigheterna, däribland skolöverstyrelsen, överstyrel­ sen för yrkesutbildning och statskontoret, har i huvudsak inga erinringar mot de sakkunnigas förslag rörande omfattningen av den yrkesutbildande verksam­ het, som bör ledas av det nya skolämbetsverket. I många remissvar framföres önskemål om att även yrkesutbildning, som de sakkunniga inte medtagit, bör inordnas under det gemensamma ämbetsverket.

De fackmyndigheter, utbildningsanstalter och organisationer, som mera direkt beröres av yrkesutbildningen inom socialvården, sjukvården, jordbruket och skogsbruket, har i regel intagit en avvisande inställning till de sakkunnigas för­ slag rörande ledningen av yrkesutbildningen inom det egna verksamhetsområdet.

I några remissvar behandlas svårigheterna att avgränsa t i 11- synsområdet för yrkesutbildningen. Således framhåller statskontoret att kompletterande utredningar erfordras rörande olika gränsdragningsproblem.

TCO, som ger exempel på yrkesutbildningsverksamhet under utredning, anser att det för närvarande inte är möjligt att i alla avseenden överblicka, vilka gre­ nar av yrkesutbildningen som i framtiden lämpligen bör föras in under central ledning. TCO anser vidare, att frågan om yrkesutbildningens centralisering bör bedömas i direkt anslutning till den planering av yrkesutbildningens utbyggnad som bör komma till stånd. Det är enligt organisationens mening i dagens läge inte nödvändigt att slutgiltigt ta ställning till dessa avgränsningsfrågor.

Ett par myndigheter är inne på tanken att differentiera tillsynsuppgifternas omfattning mellan olika verksamhetsområden. Statskontoret uttalar således, att formerna för tillsynen bör kunna variera mellan olika områden beroende på varje sådant områdes speciella förutsättningar och behov.

Skogsstyrelsen, som anser att yrkesutbildningen bör knytas så intimt som möjligt till näringslivet, förordar för sin del, att ett centralt skolverk — i erfor­ derligt samråd med fackämbetsverk, som själva leder yrkesutbildning — får befogenhet att upprätta och utveckla sådana allmänna riktlinjer, som sedan via stadgar och förordningar samt anvisningar av olika slag kan läggas till grund för utbildningsverksamhetens utformning i stort. Därjämte anser styrelsen, att ett organiserat samrådsförfarande bör etableras mellan skolverk och fackämbets­ verk. Skolverket bör vidare genom en utbyggd serviceverksamhet på bl. a. det pedagogiska området öva inflytande på hithörande utbildnings metodiska upp­ läggning.

Önskemål om utvidgning av tillsy nsområdet beträffande yr­ kesutbildningen utöver vad de sakkunniga föreslagit framföres bl. a. av över­ styrelsen för yrkesutbildning, som härvid uttalar följande.

Överstyrelsen hyser viss tveksamhet beträffande den angivna avgränsningen av begreppet yrkesutbildning med hänsyn till den obligatoriska skolans under­ visning, som helt uteslutes. Genom de sakkunnigas avgränsning uteslutes utan

närmare motivering denna yrkesförberedande undervisning från de fortsatta dis­ kussionerna i det framlagda betänkandet.

Det kan ifrågasättas, om utbildning inom statlig verksamhet helt bör anses falla utanför utredningsuppdraget; åtminstone vissa delar av densamma torde lämpligen kunna ställas under central ledning av tillsynsmyndigheten för övrig likartad yrkesutbildning.

Enligt överstyrelsens mening bör vidare tandteknikerutbildningen inordnas under den gemensamma centrala ledningen. Anledning finns dessutom enligt överstyrelsens mening att överväga, om inte även statens polisskola borde in­ ordnas under med övrig yrkesutbildning gemensam central ledning.

Även LO önskar en utvidgning av tillsynsuppgifterna och uttalar i det sam­ manhanget bl. a. följande.

Skäl har anförts för att exempelvis polismannautbildningen är av så »speciell karaktär» att den inte bör ställas under skolverket eller ett enhetligt tillsyns- verks ledning. Samma har anförts beträffande tandsköterske- och tandtekniker­ utbildningen, viss utbildning inom jordbruk och fiske samt den utbildning som sker inom de statliga verken. Även den utbildning som bedrivs av privatperso­ ner, enskilda företag, stiftelser och organisationer m. fl., vilka ej erhåller stöd av det allmänna, avses ställas utanför.

LO finner att man icke föreburit tillräckliga skäl för detta och anser att en omprövning bör göras för att uppnå en enhetligare ledning och tillsyn över ut­ bildningen än vad förslaget går ut på. Här borde man bl. a. kunnat finna former för en insyn i och en kontroll över den s. k. yrkesutbildningen av typ »pirat­ skolor» och liknande, vilka under yrkesskolans täckmantel i enbart förvärvssyfte bedriver en verksamhet som ej borde få betecknas som yrkesutbildning. De nu gällande insynsmöjligheterna har icke visat sig vara tillfyllest. Den nuvarande avgränsningen för tillsyn gällande elevernas ålder och huruvida verksamheten erhåller stöd av det allmänna eller ej bör alltså omprövas.

Arbetsmarknadsstyrelsen har invändningar mot att de sakkunniga från utred­ ningsuppdraget undantagit den yrkesutbildning som förekommer vid sådana yrkesskolor som ungdomsvårdsskolor, dövskolor, blindskolor, vanföreanstalter- nas yrkesskolor samt särskolor och skolhem för psykiskt efterblivna.

Även TCO ifrågasätter, om inte specialskolornas yrkesutbildning bör inläggas under den gemensamma tillsynsmyndigheten.

I anslutning till de nyss återgivna uttalandena kan framhållas, att Sveriges köpmannaförbund önskar, att den statliga interna yrkesutbildning, som bedrives av postverket, televerket och tullverket bör ställas under skolverkets överinse­ ende. Landstingsförbundet anser, att motiv föreligger för att utbildningen av sjukgymnaster, tandsköterskor och tandtekniker samordnas med annan yrkes­ utbildning. Även TCO och Svenska yrkesskolföreningen ifrågasätter en utvidg­ ning inom de områden som bär berörts. Sveriges hantverks- och industriorgani­ sation anser i likhet med LO att behov föreligger att ägna uppmärksamhet åt privat bedriven yrkesutbildning, som inte åtnjuter ekonomiskt stöd från stat eller kommun.

De sakkunnigas förslag rörande omskolningsverksamhet och fortbildning har föranlett flera remissuttalanden i olika riktningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

43

Arbetsmarknadsstyrelsen diskuterar denna fråga ingående. Styrelsen analyse­ rar inledningsvis omskolningens funktion i utbildnings- och arbetsmarknadspoli- tiskt sammanhang. Styrelsen sammanfattar sina synpunkter i detta hänseende på följande sätt.

Den ofta bästa lösningen som kan bjudas en arbetslös eller undersysselsatt är någon form av utbildning, som gör den arbetslöse konkurrenskraftig på arbets­ marknaden. Det ordinarie yrkesutbildningsväsendet är till övervägande del in­ riktat på nybörjarutbildning och betjänar således icke den vuxna arbetskraft, som av olika skäl måste anpassas till ändrade arbetsuppgifter. En effektiv vuxen­ utbildning är numera ett av alla godtaget medel i strävandena för full syssel­ sättning i vårt land. Omskolningsverksamheten har således ett klart arbets- marknadspolitiskt syfte.

Arbetsmarknadsstyrelsen uppehåller sig härefter vid omskolningsverksam- hetens nuvarande organisation. Det framgår därav, att behovet av omskolnings- verksamhet bedömes på grundval av de olika arbetsförmedlingarnas och läns­ arbetsnämndernas rapporter om arbetsmarknadssituationen i skilda delar i lan­ det. Styrelsen framhåller vidare följande.

Omfattningen av denna särskilda utbildningsverksamhet liksom kursernas yrkesinriktning och geografiska fördelning inom landet avgöres av arbetsmark­ nadsstyrelsen tillsammans med länsarbetsnämnderna och efter hörande av det rådgivande organet, samarbetsdelegationen för omskolningsfrågor. I denna dele­ gation, som är tillsatt på uppdrag av Kungl. Maj:t, ingår ledamöter i arbets­ marknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning representerande lands­ organisationen, svenska arbetsgivareföreningen och tjänstemännens centralorga­ nisation. Härigenom har arbetsmarknadens centrala parter tillförsäkrats infly­ tande över omskolningsverksamhetens utformning.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har i flertalet fall ansvaret för kursernas organisation och fortsatta administration i ekonomiskt och pedagogiskt avseende. Utarbetande av petitaframställning om anslag till omskolningsverksamheten lik­ som det löpande förberedelse- och uppföljningsarbetet för kursverksamheten sker i nära samband mellan arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesut­ bildning.

Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar, att utbildningsprogrammet är organiskt sammanbundet med övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder och ett led i den sammanfattade planeringen mot arbetslöshet och för att tillvarata arbetskrafts­ resurserna. Genom att initiativ och planering tillagts arbetsmarknadsstyrelsen kan hela frågan om utbildningsvarianter och lokaliseringen av kurserna smidigt anpassas till växlingar i arbetsmarknadsläget. Styrelsen betonar, att omskolning och fortbildning för arbetslösa måste bedrivas utan hänsyn till gängse skol- och terminsformer och att utbildningskursernas inriktning, längd och geografiska placering måste helt avgöras med ledning av arbetsmarknadssynpunkterna.

Med hänsyn till de arbetsmarknadspolitiska motiven finner arbetsmarknads­ styrelsen, att omskolningsverksamheten liksom hittills bör initieras och planeras av arbetsmarknadsverket. Styrelsen ifrågasätter emellertid dessutom om inte jämväl kursernas administration i ekonomiskt och pedagogiskt avseende skulle

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 144 är 1963

kunna förläggas till arbetsmarknadsstyrelsen. Rörande fördelama av en sådan åtgärd framhåller styrelsen följande.

Styrelsens regionala organ har redan nu huvudansvaret för kursernas plan­ läggning och verkställighet. Länsarbetsnämndernas kanslier fungerar samtidigt som kameralt förvaltningsorgan åt kursstyrelserna. Genom att överföra den cen­ trala ledningen av vuxenutbildningen till arbetsmarknadsstyrelsen kunde man få en enhetlig organisation lokalt och centralt. Utbildningsåtgärderna skulle på ett administrativt smidigt sätt kunna anslutas till övriga åtgärder på arbets- marknadsfältet. Ansvaret för att det uppgjorda tidsprogrammet hålles ifråga om igångsättning av nya kurser komme att åvila samma myndighet som initierar och planlägger kurserna.

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar avslutningsvis, att den efter ingående dis­ kussion av olika alternativ för den pedagogiska och administrativa ledningen funnit övervägande skäl tala för att omskolningsverksamheten bör handläggas helt av arbetsmarknadsverket.

Sveriges grossistförbund anser, att utbildning, som har karaktär av fortbild­ ning och omskolning, bör kvarstå under tillsyn av respektive myndigheter.

Uttalanden som i övrigt göres i denna fråga innebär i stort sett tillstyrkande av de sakkunnigas förslag. Detta gäller i första hand skolöverstyrelsen och över­ styrelsen för yrkesutbildning.

LO framhåller följande.

Beträffande den omskolningsverksamhet och vuxenutbildning, vilken för när­ varande bedrivs i nära kontakt med arbetsmarknadsstyrelsen, finns det anled­ ning att understryka nödvändigheten av att denna verksamhetsform blir be­ stående och förstärkt. LO finner ej anledning att ifrågasätta den pedagogiska ledningens förläggande till skolverket men är medveten om nödvändigheten av att ett mycket starkt inflytande från arbetsmarknadsstyrelsen, arbetsmarkna­ dens parter och näringslivets sida måste garanteras i den fortsatta utvecklingen.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund understryker vikten av att den alltmer omfattande omskolningsverksamheten samordnas med övrig yrkesutbildning och ställes under det för yrkesutbildning gemensamma verket.

TCO anser, att flera skäl talar för att omskolningskurserna ställes under led­ ning av det centrala verket för yrkesutbildning men att definitiv ställning till det framlagda förslaget inte bör tas, förrän arbetsmarknadsutredningen framlagt sitt betänkande.

Beträffande utbildningsverksamheten på socialvårdens och sjuk­ vårdens områden framhåller socialstyrelsen, att vissa fördelar otvivel­ aktigt kan vinnas genom ökad samordning av yrkesutbildningen för vårdyrkena med annan yrkesutbildning och med grundskolans utbildning. Samordningssträ- vandena bör dock enligt styrelsens uppfattning inte drivas så långt, att kontak­ ten med yrkeslivet försvagas. Socialstyrelsen anser emellertid, att frågan om led­ ningen för yrkesutbildningen inom socialvården och sjukvården icke bör upp­ tagas till prövning i detta sammanhang och anför härom bl. a. följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

45

Barnanstaltsutredningen, som från början haft att verkställa utredning av möjligheterna att genom ökad samverkan förbättra förvaltningen av och vården vid anstalter med barnklientel, har genom tilläggsdirektiv i mars 1961 erhållit i uppdrag att även utreda frågan om förbättrad utbildning för vårdpersonal vid nämnda anstalter.

Enligt vad socialstyrelsen erfarit har Svenska socialvårdsförbundet i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om särskild utredning av frågan om utbildning av ålderdomshemsföreståndarinnor. Framställningar i dylikt syfte torde vara att förvänta även från annat håll. Inom sjukvården pågår utredningar som berör utbildningen på hela sjukvårdsområdet exempelvis utbildningen av sjukskö­ terskor, undersköterskor, sjukvårdsbiträden, laboratoriepersonal och röntgenper­ sonal.

Vad beträffar vården vid fångvårdsanstalter, nykterhets vårdsanstalter, och vissa grupper av vårdare vid ungdomsvårdsskolorna, har personalutbildnings- beredningen fr. o. m. innevarande budgetår igångsatt en samordnad grundutbild­ ning av försökskaraktär. Denna verksamhet bör tills vidare fortgå.

Enligt socialstyrelsens mening bör uppenbarligen resultatet av de berörda utredningarna och den senast berörda försöksverksamheten avvaktas, innan frågan om utbildningens uppläggning över hela fältet upptages till övervägande och innan generella samordningsfrågor rörande utbildningen på vårdområdena vidtages.

En utbildning som i särskild grad är knuten till socialstyrelsen är de av sty­ relsen organiserade prov- och kompletteringskurserna för hemvårdarinnor. Att — som de sakkunniga synes ha siktat till — överföra denna verksamhet på landstingen skulle, enligt styrelsens mening, medföra allvarliga men för verk­ samheten.

Medicinalstyrelsen uttalar, att såväl de svårigheter som möter för en gemen­ sam tillsyn och ledning av utbildningen på sjukvårdsområdet som det uppdrag som 1962 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen erhållit motiverar, att ställ­ ningstagandet i tillsynsfrågan får anstå. I övrigt anför styrelsen bl. a. följande.

Anståndet bör enligt styrelsens mening även utnyttjas till att undersöka, hu­ ruvida det icke skulle vara mest ändamålsenligt att för samtliga icke akade­ miska medicinska vårdyrken inrätta ett särskilt utbildningsorgan, där större möjligheter skulle kunna tillskapas för ett intimt samarbete med bland annat sjukvårdens centrala tillsynsmyndighet än vad som synes möjligt när det gäller ett stort skolverk. Härigenom skulle en värdefull koncentration av utbildningen av medicinsk vårdpersonal uppnås och en balanserad medicinsk och pedagogisk ledning skapas.

Styrelsen finner för sin del ej anledning sätta utbildningen av tandsköterskor och tandtekniker under annan ledning än övrig utbildning av sjukvårdspersonal.

Landstingsförbundet framhåller bl. a.

Om och när landstingen, såsom vid flera tillfällen signalerats, övertager den av staten bedrivna mentalsjukvården och därmed även den statliga utbildningen av mentalsjukvårdspersonal, synes det naturligt, att även denna utbildning in­ lemmas i det allmänna yrkesutbildningsväsendet.

Landstingsförbundet finner vidare övervägande skäl tala för att utbildningen av sjuksköterskor och barnmorskor inordnas under skolverket. Sjuksköterske-

Kungl. Maj:ts proposition nr

i44

år 1963

kommitténs förslag anses dock först böra avvaktas, innan slutlig ställning tages till frågan om sjuksköterskeutbildningens ledning.

Även i yttranden från stadsförbundet och TCO liksom från vissa utbildnings- anstalter på sjukvårdens område framhålles, att resultatet av sjuksköterskekom- mitténs arbete bör avvaktas, innan tillsynsfrågan avgöres.

Fackmyndigheterna på jordbrukets och skogsbrukets om­ råden ställer sig i flertalet fall avvisande till de sakkunnigas förslag.

Således framgår av lantbruksstyrelsens remissvar, att av 41 till styrelsen in­ komna remissvar de sakkunnigas förslag att överföra vissa delar av lantbruks- undcrvisningen till ett pedagogiskt skolverk avstyrkts av 31 remissinstanser däribland skogs- och lantbruksakademien, lantbrukshögskolan, statens lantbruks- försök och Riksförbundet landsbygdens folk. För egen del avstyrker lantbruks- styrelsen det av de sakkunniga framlagda förslaget att den centrala ledning för undervisning som bedrives vid lantbrukets yrkesskolor skulle överföras från lantbruksstyrelsen till ett centralt pedagogiskt skolverk. Styrelsen bedömer den­ na fråga främst med utgångspunkt i att lantbrukets skolor utgör ett viktigt instrument i det utvecklingsarbete, som under lantbruksstyrelsens ledning be­ drives på jordbrukets område. Av styrelsens motivering framgår i övrigt bl. a. följande.

Även om man utgår från det bästa tänkbara samarbete mellan skolverket och fackämbetsverket, torde möjligheterna att riktigt utnyttja lantbrukets skolor som ett instrument i utvecklingsarbetet bli försvagade vid ett inordnande under skolämbetsverket. Detta framstår för lantbruksstyrelsen såsom mycket allvar­ ligt, särskilt med tanke på vad som förestår jordbruksnäringen i form av nya marknadsbildningar, ökad konkurrens och försvårade avsättningsförhållanden.

I ett senare sammanhang framhåller lantbruksstyrelsen följande. De sakkunniga har inte övertygande bevisat, att ett överförande av lantbruks- och lanthushållsundervisning från lantbruksstyrelsen till skolverket skulle innebära övervägande fördelar. Vissa fördelar skulle kunna uppnås speciellt på det pedagogiska området, men dessa måste bedömas vara mindre än de ökade svårigheter, som skulle komma att uppstå vid planeringen av utbildningens om­ fattning och inriktning med hänsyn till lantbruksnäringens behov, samt ifråga om undervisningens innehåll. I båda dessa senare hänseenden är inom lantbruks- näringen fördelarna med att den centrala ledningen utövas av fackämbetsverket särskilt uppenbara, eftersom det aktuella verket samtidigt har ledningen och an­ svaret för utvecklingsarbetet inom näringen.

Landstingsförbundet ifrågasätter, huruvida en överflyttning av lantbrukets skolor till det nya verket är ändamålsenlig. Förbundet erinrar därvid om 1962 års reform rörande lantbruksundervisningen, i vilken som ett led ingår ett intimt samarbete mellan lantbrukets skolor och den av hushållningssällskapen bedrivna upplysningsverksamheten.

Sveriges lantbruksförbund anser, att en ständig intim kontakt med jordbruks­ näringen såväl på riksplanet som på det regionala planet är en absolut förutsätt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 . 4 . år 1963

47

ning för att lantbruksundervisningen skall kunna fylla sin uppgift. En ändring ifråga om centralledningen för ifrågavarande utbildning skulle verka menligt på näringens utveckling.

Skogsstyrelsen har inhämtat yttrande från skogsvårdsstyrelserna och ett antal organisationer. Av skogsvårdsstyrelserna har 3 formellt tillstyrkt de sakkunnigas förslag om skolväsendets centrala ledning, 2 har inte bestämt deklarerat sin in­ ställning medan 18 ansett, att behovet av samordning och enhetlig ledning för skogsyrkesutbildningen skall lösas på annat sätt.

För egen del pekar skogsstyrelsen på olika skäl att inte för närvarande vidta några mera vittgående organisatoriska förändringar vad beträffar jord- och skogsbruksutbildningen. Styrelsen erinrar därvid bl. a. om det inom 1960 års jordbruksutredning pågående arbetet. Denna kommitté har enligt givna direktiv att framlägga förslag om organisationsformer för den statliga och statsunder­ stödda rationaliseringsverksamheten inom jord- och skogsbruket. Resultaten av ifrågavarande utredning bör enligt styrelsens mening avvaktas, innan slutlig ställning tas till organisationen av utbildningen för nämnda näringsgrenar.

Av styrelsens remissyttrande framgår i övrigt bl. a. följande. För skogsbrukets yrkesutbildning är en stark anknytning till praktiken sär­ skilt nödvändig. Under påverkan av de ekonomiska, sociala och tekniska fram­ stegen i vårt samhälle präglas denna näring i påtaglig grad av ett snabbt växan­ de behov av effektivitetshöjande åtgärder av skilda slag. Inte minst national­ ekonomiskt är det angeläget att skogsbruket visar handlingskraft och anpass­ ning inför detta rationaliseringskrav, en omställningsprocess av i flera avseen­ den ingripande natur. Den skogliga yrkesutbildningen är att betrakta som en väsentlig del av rationaliseringsarbetet. Sagda förhållande understryker vikten av att undvika allt som kan försvaga sambandet mellan skogsnäringen och dess yrkesutbildning; i stället bör man på allt sätt söka stärka detsamma. Samspelet mellan praktik och utbildning på detta område synes — att döma av uttalan­ den från olika håll — fungera i allt väsentligt tillfredsställande med nuvarande ordning och bör utan några mera radikala åtgärder kunna ytterligare förbättras.

Vid en bedömning av den skogliga yrkesutbildningens ställning i rationalise- ringshänseende bör man uppenbarligen även beakta statsmakternas stora och aktiva intresse för skogsbrukets förkovran. Detta intresse har tagit sig uttryck i en skogspolitik, som inrymmer ett flertal, nyligen utvidgade föranstaltanden i syfte att höja näringens produktivitet. Den statsunderstödda skogliga yrkesut­ bildningen får anses tillhöra detta system av åtgärder till skogsbrukets fromma. Det är skogsstyrelsens åsikt, att det statliga stödprogrammet för skogsbrukets allsidiga rationalisering skulle avsevärt försvagas, om den skogliga yrkesutbild­ ningen bröts ut från jordbruksdepartementets respektive skogsstyrelsens ämbets­ område.

En avvikande uppfattning framföres av domänstyr ds en, som fäster stort av­ seende vid möjligheterna till en förbättrad översiktlig planläggning och därför tillstyrker de sakkunnigas förslag.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 144 år 1963

De sakkunnigas förslag på sjöfartens och fiskets områden har i den begrän­ sade utsträckning dessa berörts i remissvaren i huvudsak inte föranlett några in­

vändningar. Sålunda framhåller sjöfartsstyrelsen det som väsentligt, att sjöbe- fälsskoloma får arbeta under samma betingelser som andra skolformer. Samti­ digt betonas vikten av att den nära kontakt mellan skolor och fackkunskap på sjöfartens område, som efterhand skapats, kan bevaras och ytterligare befästas.

Styrelsen för statens brandskola, avstyrker att skolan ställs under ledning av det föreslagna nya ämbetsverket.

Kungl. Maj:ts proposition nr H-k år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-kk år 1963

49

V. Skolämbetsverkets organisation

De

sakkunniga

Huvudprinciper för organisationen

De principer, som tillämpats för utformningen av den nuvarande kansliorga­ nisationen inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, kan betecknas som avdelnings- respektive fackbyråprincipen. Karakteristiskt för av­ delningsprincipen är att ärenden av samma eller närbesläktad art, oberoende av till vilken skolform de hör, handlägges inom en avdelning. Inom skolöversty­ relsen finns för närvarande en undervisningsavdelning, en lärarutbildnings- och försöksavdelning, en organisationsavdelning, en planerings- och byggnadsavdel- ning samt en administrativ avdelning. Däremot sker fördelningen av ärendena mellan de byråer (rotlar), som sammanförts i en avdelning, i huvudsak efter skol­ form. Vidare är det karakteristiskt för den nämnda principen, att byråerna inte är direkt underställda verkschefen utan chefen för vederbörande avdelning. Härigenom kan en avlastning av verkschefens arbetsbörda ske genom delegering av beslutanderätt till avdelningscheferna i många ärenden, som normalt eljest borde avgöras av verkschefen.

Karakteristiskt för överstyrelsens för yrkesutbildning enligt fackbyråprincipen uppbyggda kansliorganisation är, att pedagogiska och organisatoriska ärenden rörande varje större yrkesutbildningsområde sammanförts för handläggning inom en och samma byrå och vidare att byråerna inte sammanförts i avdel­ ningar. Samtliga byråer och självständigt arbetande sektioner är sålunda direkt underställda verkschefen. Fackbyråprincipen har dock icke renodlats. Om så hade varit fallet borde samtliga ärenden rörande ett visst yrkesutbildningsom­ råde ha handlagts inom vederbörande byrå. Så sker emellertid inte. Administra­ tiva ärenden och lärarutbildningsärenden handlägges inom överstyrelsen på var sin särskilda byrå, vilkas verksamhet sålunda spänner över verkets hela arbets­ fält. Den administrativa byrån inom överstyrelsen för yrkesutbildning hand­ lägger ärenden av samma art som den administrativa avdelningen inom skol­ överstyrelsen. Å andra sidan förekommer inom skolöverstyrelsen arbetsenheter, som har karaktär av fackbyråer. Detta är särskilt fallet med de från överstyrel­ sens avdelningar fristående rotlarna för skolsociala frågor, skolhygieniska frågor och folkbildningsfrågor. I den mån det inom fackämbetsverken förekommer ar­ betsenheter, som i huvudsak är sysselsatta enbart med utbildningsärenden, är dessa enheter en renodlad fackbyråtyp.

Skolöverstyrelsen har tidigare varit organiserad på ett annat sätt. Även då 4 —

Bihang till riksdagens 'protokoll 1963. 1 samt. Nr llflf

var verkets kansli uppdelat på avdelningar men grunden för indelning i avdel­ ningar var en annan. Ärendena var inte fördelade efter sin art utan i huvudsak efter skolkategori.

Anledningen till att den äldre organisationstypen övergavs var främst den, att med skolväsendets fortskridande utveckling folkskolavdelningens ärenden inte längre kunde klart avgränsas från läroverksavdelningens. I folkskolan hade t. ex. inbyggts linjer, som förde fram till realexamen, och även på annat sätt blev gränsen mellan folkskolan och läroverken allt mindre skarp. De administrativa och de organisatoriska ärendena växte också efter hand i allt större omfattning, varför skolöverstyrelsens ledamöter inte kunde ägna undervisningsfrågorna till­ räcklig uppmärksamhet.

De sakkunniga har ansett sig kunna konstatera, att skolöverstyrelsens organi­ sation är ändamålsenlig för ett ämbetsverk, som har att utöva central tillsyn över allmänbildande skolor och att den inom överstyrelsen för yrkesutbildning till- lämpade fackbyråprincipen är ändamålsenlig för organisationen av ett verk, som leder yrkesutbildning. Fackbyråprincipens förtjänster anser de sakkunniga fram­ träda särskilt starkt i fråga om ledningen av sådan yrkesutbildning, som bedri- ves i icke-skolmässiga former. Vidare anses fackbyråsystemct ha varit värdefullt ur den synpunkten, att det i hög grad underlättat samarbetet mellan den cen­ trala ledningen för yrkesutbildningen och näringslivet.

De sakkunniga pekar också på skäl, som talar för att skolverkets kansli orga­ niseras enligt skolöverstyrelsens modell. Till dessa hör främst att undervisnings­ väsendet för framtiden i högre grad än för närvarande blir en sammanhängande helhet, inom vilken de skilda skol- och kursformerna blir mer eller mindre be­ roende av varandra. I den mån skiljelinjerna dem emellan blir allt mindre skarpa, kan det enligt denna uppfattning synas vara en rationell åtgärd att låta ärenden av samma eller närbesläktad natur handläggas inom samma avdelning. Häremot anför emellertid de sakkunniga, att de pedagogiska ärendena och ären­ dena rörande utbildningens organisation inom flertalet former av yrkesutbild­ ning är så nära sammanhängande med varandra, att de helst bör handläggas inom för båda ärendegrupperna gemensamma arbetsenheter. Delas de upp på olika arbetsenheter, kan en sådan uppdelning enligt de sakkunnigas uppfattning i vissa fall få ogynnsamma följder för yrkesutbildningen. De sakkunniga pekar i detta sammanhang bl. a. på behovet av snabbhet i handläggningen av vissa yrkesutbildningsärenden.

Gjorda överväganden leder de sakkunniga till uppfattningen, att skolverkets kansli bör organiseras så, att avdelningsprincipen genomgående tillämpas i fråga om handläggningen av ärenden rörande det allmänna skolväsendet men endast i viss utsträckning i fråga om handläggningen av ärenden rörande yrkesutbild- ningsväsendet, där pedagogiska och organisatoriska ärenden alljämt bör hand­ läggas enligt fackbyråprincipen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

51

De sakkunniga föreslår, att kansliet delas upp i tre sektorer: eu för handlägg­ ning av för hela skol- och utbildningsväsendet gemensamma ärenden, en för handläggning av frågor rörande det allmänna undervisningsväsendet, och en för handläggning av frågor rörande yrkesutbildningsväsendet. Den sektor, som handlägger ärenden rörande det allmänna undervisningsväsendet, bör delas i av­ delningar enligt principen för skolöverstyrelsens organisation. Varje avdelning indelas i sin tur i rotlar, mellan vilka ärendena fördelas efter skolform.

Den sektor, som handlägger ärenden rörande yrkesutbildning, bör enligt de sakkunnigas förslag indelas enligt fackbyråprincipen i rotlar för olika yrkesut- bildningsområden och organiseras på liknande sätt som överstyrelsen för yrkes­ utbildning. Den återstående sektorn skall handlägga ärenden, som är gemensam­ ma för såväl det allmänna skolväsendet som yrkesutbildningsväsendet, och kan således inte organiseras enligt fackbyråprincipen. Även denna sektor föreslås bli indelad i avdelningar enligt ärendenas art. Varje sådan avdelning indelas sedan i rotlar, varvid även här fördelning efter skolform bör ske i den mån detta är möjligt med hänsyn till arbetsuppgifternas karaktär och betydelse.

Beträffande arbetsuppgifternas fördelning mellan de tre sektorerna framhåller de sakkunniga, att teoretiskt sett flera olika alternativ är tänkbara beroende på om större eller mindre del av kansliärendena föres in under den gemen­ samma sektorn. För egen del har de sakkunniga stannat för att föreslå, att till denna sektor hänföres planerings- och byggnadsärenden samt de administrativa ärendena. Vidare bör enligt de sakkunnigas mening till denna sektor hänföras vissa nuvarande för skolväsendet i stort sett gemensamma arbetsenheter, såsom skolhygienroteln, skolsociala roteln, sektionen för fysisk fostran samt sektionen för centralupphandling. Inom sektom bör vidare finnas en kanslisektion för verkets interna angelägenheter.

Direkt till verksledningen skulle pressombudsmannen samt en utredningssek­ tion anknytas.

Inom ramen för de båda särskilda sektorerna för det allmänna skolväsendet och yrkesutbildningsväsendet skulle enligt förslaget undervisnings-, lärarutbild­ nings- och organisationsfrågorna inordnas. Inom sektorn för det allmänna skol­ väsendet föreslås de nämnda tre ärendegrupperna bli fördelade på lika många avdelningar, indelade i rotlar efter skolform, medan inom sektorn för yrkesut­ bildningsväsendet undervisnings- och organisationsfrågor enligt fackbyråprin­ cipen skulle samordnas inom samma byrå eller rotel och lärarutbildningsfrågorna bilda underlag för en särskild arbetsenhet.

I bilaga till betänkandet redovisar de sakkunniga olika alternativ till utform­ ning av ämbetsverkets organisation allt efter hur stor del av ärendegrupperna, som hänförts till den gemensamma sektorn. Genom att låta den gemensamma sektorn maximalt omfatta hela verkets ämbetsområde och således låta de båda. särskilda sektorerna utgå har därvid till sist erhållits en organisationsmodell på fem avdelningar, som i princip överensstämmer med skolöverstyrelsens nuva­ rande organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

I anslutning till sitt organisationsförslag framhåller de sakkunniga betydelsen av att erfarenheterna av den nya organisationen liksom skolväsendets utveck­ ling framdeles tas som utgångspunkt för erforderliga organisatoriska föränd­ ringar.

De sakkunniga föreslår, att det nya ämbetsverket benämnes Kungl. skolver­ ket. Skolöverstyrelsen anses visserligen vara ett namn, som ganska väl uppfyller de fordringar som kan ställas på ämbetsverkets namn, men de sakkunniga finner det inte lämpligt av flera skäl — främst psykologiska — att överflytta namnet på ett nu existerande skolämbetsverk på det nya verket, vilket avses bli helt nykonstruerat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1

-44

år 1963

V erksledningen

Ledningen för den nuvarande skolöverstyrelsen och den nuvarande översty­ relsen för yrkesutbildning är konstruerade på olika sätt. Detsamma är fallet med beslutsordningen. Skolöverstyrelsen ledes av en ämbetsmannastyrelse, samman­ satt av verkschefen och cheferna för verkets rotlar (byråer) samt två lekmanna- representanter, som dock endast deltar i plenum med verksledningen i vissa frågor av mera allmänt intresse.

Överstyrelsen för yrkesutbildning ledes av en representantförsamling, sam­ mansatt av verkschefen och cheferna för verkets byråer samt företrädare för olika näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer. I densamma ingår även representanter för skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen.

I fråga om sättet att fatta beslut inom de båda skolämbetsverken kan näm­ nas, att kollegiala beslut förekommer inom skolöverstyrelsen dels vid plenum med verkets ledning och dels vid plenum med rotelcheferna inom varje avdel­ ning. Inom överstyrelsen för yrkesutbildning förekommer kollegiala beslut en­ dast vid plenum med verksledningen. Beslut av en enda befattningshavare, enrådighetsbeslut, förekommer på olika nivåer inom båda verken. Delegering av beslutanderätt kan företas inom båda verken.

Verkets styrelse bör enligt de sakkunnigas uppfattning inte utgöras enbart av verkets ämbetsmän utan även innefatta ett starkt inslag av ledamöter utanför denna krets, vilka bör utgöra majoritet i verkets styrelse.

Av de sakkunnigas motivering härför framgår bl. a. följande. Undervisning, utbildning och fostran av ungdomen är angelägenheter av utomordentlig vikt och betydelse för hela vårt folk. Det måste fördenskull vara -ett allmänt medborgerligt intresse att i ledningen för skolverket ges utrymme inte endast åt de synpunkter, som de aktiva skolmännen lägger på frågor röran­ de undervisningsväsendet, utan också åt de synpunkter föräldrar och målsmän, ideella organisationer, näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer, forskare på de pedagogiska, psykologiska och sociologiska vetenskapsfälten m. fl. kan ha att framföra.

53

De sakkunniga erinrar vidare om den utveckling, som ägt rum beträffande sammansättningen av lokala och regionala organ på skolans område. Lekmanna- representationen har även på det centrala planet ett starkt inflytande, främst inom överstyrelsen för yrkesutbildning.

De sakkunniga har diskuterat, huruvida lekmannarepresentanterna bör vara en odifferentierad grupp eller om de bör delas i två grupper, varvid den ena i främsta rummet skulle företräda det allmänna skol- och folkbildningsväsendets intressen och den andra näringslivets och arbetsmarknadens intressen i fråga om yrkesutbildning. De sakkunniga förordar det förstnämnda alternativet.

Detta innebär, att lekmannarepresentanterna skall representera ämbetsverkets hela tillsynsområde utan att direkt företräda särskilda organisationer eller intres­ sen inom tillsynsområdet. De sakkunniga anser, att styrelsens arbete bäst främ- jes av en dylik anordning.

De sakkunniga, som även diskuterat frågan om fackämbetsverkens represen­ tation i styrelsen, avvisar tanken på en sådan representation med hänvisning till sitt förslag om en särskild rådgivande nämnd.

Med hänsyn till bl. a. prognos- och planeringsverksamhetens betydelse för såväl yrkesutbildningsväsendet som för det allmänna undervisningsväsendet föreslår emellertid de sakkunniga, att någon av de särskilt förordnade ledamöter i skolverkets styrelse skall äga god förtrogenhet med arbetsmarknadsfrågor.

De sakkunnigas strävan att så långt möjligt minska antalet ledamöter i styrel­ sen har föranlett dem att frångå den nu tillämpade principen inom de båda över­ styrelserna att samtliga chefstjänstemän skall ingå i styrelsen. Förslaget innebär i detta hänseende, att förutom verkschefen, som tillika föreslås bli styrelsens ordförande, endast fyra chefstjänstemän inom ämbetsverket skall ingå i styrel­ sen.

De sakkunniga, som föreslår, att verket skall erhålla två överdirektörer, anser att dessa skall ingå som ledamöter i styrelsen. De båda övriga chefstjänstemän som skall ingå i styrelsen föreslås bli förordnade av Kungl. Maj:t på en tid av fyra år.

De sakkunniga föreslår, att i styrelsen skall ingå sex lekmannarepresentanter, förordnade direkt av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år utan föregående förslags- procedur. Styrelsen skulle således utgöras av sammanlagt elva personer.

För samtliga av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter bör enligt förslaget utses personliga suppleanter, förordnade på samma sätt som de ordinarie styrelse­ ledamöterna.

Som nyss nämndes föreslår de sakkunniga, att i den verkställande verksled­ ningen skall ingå två överdirektörer. De båda överdirektörerna skall enligt de sakkunnigas intentioner bära ansvaret för handläggningen av ärenden rörande respektive det allmänna skol- och folkbildningsväsendet samt yrkesutbildnings­ väsendet. Genom den form för kansliets organisation, som de sakkunniga för­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 1H år 1963

ordar, skulle således de båda överdirektörerna bli chefer för var sin sektor, inom vilken de underställda arbetsenheternas verksamhet inriktas på ettdera av de båda nämnda huvudområdena av utbildningsväsendet. De båda överdirektörer­ nas ställning som målsmän för respektive områden avses därigenom komma att klart markeras.

De båda överdirektörerna bör vidare närmast under verkschefen bära ansva­ ret för handläggningen inom den gemensamma sektorn av de ärenden, som berör deras respektive huvudområden av skolväsendet. De sakkunniga förutsätter också, att båda överdirektörerna deltar i handläggningen av särskilt viktiga ärenden, som berör enbart det ena huvudområdet.

Med syfte att avlasta verkschefens och de båda överdirektörernas arbetsbörda finner de sakkunniga det lämpligt, att i likhet med förhållandet inom skolöver­ styrelsen en rotelchef inom varje avdelning förordnas att tillika vara chef för avdelningen.

Beträffande beslutsordningen inom skolverket skiljer de sakkunniga i sitt för­ slag mellan pleniärenden, som avgöres i plenum med verkets styrelse, och kansliärenden, som avgöres inom verkets kansli.

Till avgörande i plenum med verksstyrelsen bör endast hänföras principiellt viktiga eller eljest särskilt betydelsefulla ärenden.

De sakkunniga förordar vidare, att sådana principiellt och praktiskt viktiga ärenden, som inte skall avgöras vid plenum med verksstyrelsen, blir föremål för kollegiala beslut inom verket. Dylika ärenden, som berör verkets tillsynsområde i dess helhet, bör avgöras av ett kollegium med verkschefen som ordförande, medan ärenden, som berör enbart det allmänna undervisningsväsendet respektive yrkesutbildningsväsendet, bör avgöras av kollegier med vederbörande över­ direktör som ordförande. Enligt de sakkunnigas mening är det också lämpligt, att ärenden av angiven art, som berör enbart en viss avdelning, avgöres av ett kollegium med avdelningschefen som ordförande.

Samtliga övriga kansliärenden bör avgöras enligt enrådighetsprincipen: av verkschefen, vederbörande överdirektör, avdelningschef, rotelchef (byråchef), byrådirektör eller annan tjänsteman.

Bl. a. med hänsyn till begränsningen av antalet ledamöter i ämbetsverkets styrelse anser de sakkunniga det befogat att inrätta ett permanent rådgivande organ, en rådgivande nämnd, som kan tillföra ämbetsverket ytterligare erfaren­ heter från områden av betydelse för dess arbete.

I sin motivering för förslaget erinrar de sakkunniga bl. a. om 1957 års skol- berednings förslag om en sådan rådgivande nämnd, knuten till skolöverstyrelsen.

Den rådgivande nämndens arbetsuppgifter skulle enligt de sakkunnigas upp­ fattning bli alltför mångskiftande och omfattande, om den skulle fungera som en odelad grupp. Enligt de sakkunnigas mening bör den därför uppdelas i sek­

Kungl. Maj:ts proposition nr m år 1963

55

tioner. Uppdelningen i sektioner bör ske med iakttagande av att representanter för varandra närstående undervisnings- och utbildningssektorer hänföres till samma sektion. Härigenom blir det möjligt att nedbringa antalet i överlägg­ ningarna deltagande ledamöter och därmed att skapa effektivt arbetande grup­ per.

Som ledamöter i den rådgivande nämnden bör enligt de sakkunnigas mening ingå dels representanter för psykologisk, pedagogisk och sociologisk forsknings- och försöksverksamhet, dels representanter för de av skolämbetsverkets verk­ samhet närmast berörda ämbetsverken, varvid även arbetsmarknadsstyrelsen bör vara representerad, dels representanter för skilda organisationer och sam­ manslutningar. Utöver nämndens ledamöter förutsättes deltagande av skoläm­ betsverkets chefstjänstemän såväl i sammanträdena in pleno som i sektions- sammanträdena.

Nämnden skall enligt förslaget arbeta på fem sektioner med sju ledamöter i varje. Innan viktiga ärenden avgöres av skolverket skall yttrande inhämtas från nämnden eller från den eller de sektioner, som närmast beröres av vederbörande ärende. Nämnden avses också själv komma att taga de initiativ, som den be­ dömer nödvändiga.

Den första sektionen skall behandla för skolverkets hela tillsynsomrade bety­ delsefulla frågor samt frågor rörande det allmänna skolväsendet. De fyra övriga sektionerna skall behandla frågor rörande yrkesutbildning: andra sektionen frå­ gor rörande industri och hantverk, tredje sektionen frågor rörande handel och sjöfart, fjärde sektionen frågor rörande huslig utbildning och vårdyrken och den femte sektionen frågor rörande jordbruk och skogsbruk. Samtliga ledamöter i första sektionen föreslås bli förordnade av Kungl. Maj:t utan förslagsrätt för några organisationer. Även ledamöterna i övriga sektioner skall enligt de sak­ kunnigas mening förordnas av Kungl. Maj:t men efter förslag av vederbörande ämbetsverk och organisationer. I vissa fall kommer två eller flera organisationer gemensamt att få föreslå en representant i sektionen.

Den föreslagna sammansättningen av den rådgivande nämnden framgår när­ mare av följande tablå.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr lhh år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr Ulf år 1963

Sammanfattande tablå över sektionsindelningen

Sekt. 1 Sekt. 2

Sekt. 3

Sekt. 4 Sekt. 5

Företrädare för pedagogisk och psykolo-

gisk samt sociologisk och övrig samhällsvetenskaplig forskning .................

3

Aktiva skolmän ........................................

2

Representanter för målsmännen ...........

2

Arbetsmarknadsstyrelsen ......................

1

1

1

1

Medicinalstyrelsen ....................................

1

Socialstyrelsen .........................................

1

Lantbruksstyrelsen .....................

1

Skogsstyrelsen ................................

1

Sjöfartsstyrelsen .......................................

1

Landsorganisationen .......................

1

1

1

1

Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns

arbetsgivareorganisation och Sveriges redareförening .......................

1*

1

Tjänstemännens centralorganisation och

Sveriges akademikers centralorganisation ....................................

1

1

1

Kommunförbunden .............

1

1

1

1

Sveriges hantverks- och industriorganisa-

tion ..............................

1

Sveriges industriförbund .........

1

Handelskamramas nämnd, Kooperativa

förbundet, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund .................

1

Representativa kvinnoorganisationer ...

1

Sveriges lantbruksförbund och Riksför-

bundet Landsbygdens folk ...........

1

Föreningen skogsarbeten och Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund ___

1

Summa 7

7

7

7

7

Fördelning på arbetsenheter

De sakkunnigas förslag rörande verksorganisationens uppdelning på olika ar­ betsenheter framgar av följande sammanställning.

V erksledningen

Generaldirektör och två överdirektörer Utredningssektion

Svenska arbetsgivareföreningen föreslår ensam ledamot i sekt. 2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244 År 1963

57

Den gemensamma sektorn

Planerings- och byggnadsavdelningen (P)

P1 (avdelningschefens rotel)

Allmänna frågor avseende planering och byggnader. Planeringsfrågor, av­ seende det på grundskolan byggande undervisningsväsendet.

P 2 Planeringsfrågor avseende grundskolan. Frågor om skolskjutsar.

P 3 Skolbyggnadsfrågor. Statsbidrag till byggnader.

Till avdelningen knytes arkitektkontoret.

Administrativa avdelningen (A)

A 1 (avdelningschefens rotel)

Rättsliga frågor. Kassor, donationer och fonder. Till roteln är knutna ver­ kets kommissionärer.

A 2 Löne- och statsbidragsfrågor, avseende klasslärare och ämneslärare. Sjuk-

vårdsersättningar. Förhandlingsfrågor.

A 3 Löne- och statsbidragsfrågor avseende övningslärare. Avsked och pension.

Traktamenten, resekostnader och flyttningsersättningar. Till roteln är knu­ tet revisionskontoret.

A 4 Löne- och statsbidragsfrågor avseende yrkesutbildningsväsendet samt yrkes-

lärare i grundskolan. Till roteln är knuten sektionen för centralupphandling.

Skolsociala roteln (Sr)

Blind- och dövskolor. Särskolor för psykiskt efterblivna. Skolhem. Skol- social verksamhet.

Slcolhygienroteln (S)

Skolhygieniska frågor. Psykisk barna- och ungdomsvård. Mentalhygieniska frågor. Personalfrågor avseende skolläkare och skolsköterskor.

Sektionen för fysisk fostran (b)

Ärenden avseende gymnastik, lek och idrott, simundervisning, friluftsverk­ samhet, trafikundervisning, brandskydd, olycksfallsvård och civilförsvar.

Kanslisektionen (k)

Frågor avseende verkets lokaler och personal.

Sektorn för det allmänna undervisningsväsendet

Undervisning savdelning en (U)

U1 (avdelningschefens rotel)

Pedagogiska frågor av allmän natur inom det allmänna undervisningsväsen­ det. Viss pedagogisk inspektion.

U 2 Undervisningsfrågor avseende grundskolan m. m. Undervisningsfrågor av­

seende övningsämnen. Till roteln är knutna sektionen för hemkunskap och skolmåltidsverksamhet samt experter för övningsämnen, utom gymnastik.

U 3 Undervisningsfrågor — dock ej beträffande övningsämnen — avseende stat­

liga, kommunala och enskilda allmänna gymnasier, på allmänbildning inrik­ tade fackskolor, realskolor och flickskolor, försvarets läroverk, special­ gymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande.

U 4 Pedagogiska hjälpmedel för undervisning inom det allmänna undervis­

ningsväsendet. Hjälpmedelscentralerna. Till roteln är knutna verkets för­ lagsverksamhet och konsulenter för pedagogiska hjälpmedel inom det all­ männa undervisningsväsendet.

U 5 Examina. Elevers intagning och flyttning.

Lärarutbildnings- och försöksavdelningen (L)

L 1 (avdelningschefens rotel)

Frågor om pedagogiskt utvecklingsarbete inom det allmänna undervisnings­ väsendet.

L2 Skolpsykologisk verksamhet, yrkesvägledningsfrågor. L3 Frågor om utbildning och fortbildning av klasslärare. Utbildningsfrågor

rörande folkskoleseminarierna och förskoleseminariema samt på verket an­ kommande uppgifter rörande lärarhögskolorna.

L 4 Frågor om utbildning och fortbildning av lärare i teoretiska läroämnen och

övningslärare samt vidareutbildning av klasslärare. Utbildningsfrågor röran­ de lärarkursanstaltema, teckningslärarinstitutet, seminarierna för huslig utbildning och slöjdlärarseminariet.

Organisationsavdelningen (0)

O 1 (avdelningschefens rotel)

Tillsättning av tjänster och behörighetsfrågox-, huvudsakligen inom det all­ männa undervisningsväsendet.

0 2 Skolväsendets lokala och regionala ledning. Personal- och organisations­

frågor avseende grundskolans låg- och mellanstadium samt folkskolan.

O 3 Organisations- och personalfrågor avseende grundskolans högstadium, kom­

munala realskolor och flickskolor, privatläroverk, teckningslärarinstitutet, seminarierna för huslig utbildning och slöjdlärarseminariet. Övningslärar- organisationen.

0 4 Organisations- och personalfrågor avseende allmänna gymnasier, statliga

realskolor, på allmänbildning inriktade fackskolor samt folkskoleseminarier och förskoleseminarier.

Folkbildningsroteln (F)

Folkhögskolor. Folkbiblioteken. Folkbildningsarbetet. Till roteln är knuten en sektion för folkbiblioteken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

59

Sektorn för yrkesutbildningsväsendct

Yrkesutbildningsavdelningen (Y)

Y1 Undervisnings- och organisationsfrågor avseende centrala, kommunala och

enskilda yrkesskolor inom industri och hantverk.

Y 2 Undervisnings- och organisationsfrågor avseende tekniska gymnasier, konst­

fackskolan, bergsskolan i Filipstad, textilinstituten i Borås och Norrköping, tekniska skolor, tekniska fackskolor samt sjöbefälsskolor.

Y 3 Undervisnings- och organisationsfrågor avseende handelsgymnasier, mer­

kantila fackskolor samt kommunala och enskilda yrkesskolor inom området för handel och kontor.

Y k Undervisnings- och organisationsfrågor avseende kommunala och enskilda

yrkesskolor för husligt arbete och hemslöjd samt lanthushållsskolor, hem- vårdarinneutbildning och hemsamaritutbildning.

Y 5 Undervisnings- och organisationsfrågor avseende barnavård, sjuk- och hälso­

vård samt socialvård.

Y 6 Frågor om utbildning och fortbildning av lärare i yrkesämnen, pedagogiskt

utvecklingsarbete m. m.

Roteln för jordbruksutbildning (J)

Undervisnings- och organisationsfrågor avseende jordbruk med binäringar.

Roteln för skogsbruksutbildning (Sk)

Undervisnings- och organisationsfrågor avseende skogsbruk.

Omskolningsroteln (Or)

Omskolningskurser. Arbetslöshetskurser. Arbetsmarknadsfrågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr lkk år 1963

Det av de sakkunniga närmare preciserade personalbehovet för den föreslagna organisationen uppgår till 509 tjänster, varav 35 är chefstjänster. Av de sak­ kunnigas redovisning framgår i övrigt bl. a. följande.

Det sammanlagda antalet tjänster inom skolöverstyrelsen och överstyrelsen utgjorde vid ingången av år 1962 4-09. I sina petita till 1962 års riksdag har de båda verken begärt en ökning av antalet tjänster med sammanlagt 81. Av de föreslagna 509 tjänsterna inom skolverket torde ca 35 ä 40 komma att ersätta fackämbetsverkens nuvarande personalorganisation för tillsynsuppgifter rörande yrkesutbildning under deras ledning. Antalet tjänster, som motsvarar skolöver­ styrelsens och överstyrelsens för yrkesutbildning personalorganisation, skulle så­ ledes ligga mellan gränserna 469 och 474.

Kungl. May.ts proposition nr lUh år 1963

Yttranden

Remissmyndigheterna har i stor utsträckning ställt sig avvisande till de av de sakkunniga förordade huvudprinciperna för skolämbets- verkets organisation enligt vilka det nya ämbetsverket skulle orga­ niseras dels efter avdelningsprincipen, dels efter fackbyråprincipen. I vissa fall har en organisation helt efter avdelningsprincipen förordats, medan i vissa andra fall förordats, att frågan om verkets organisation bör ytterligare undersökas. Ett antal remissinstanser har med eller utan förbehåll anslutit sig till de sak­ kunnigas förslag.

Statskontoret förordar, att det nya skolämbetsverket med hänsyn till storleken och omfattningen av dess verksamhetsområde organiseras enligt avdelnings­ principen. I praktiken är det enligt statskontorets uppfattning ogörligt att tillämpa fackbyråprincipen, då ett verksamhetsområde nått en viss omfattning.

Statskontoret anser de sakkunnigas förslag till organisation behäftat med väsentliga brister. Det nya ämbetsverket skulle nämligen i stort sett komma att fungera som två även i fortsättningen skilda verk, organiserade efter olika prin­ ciper men med en mindre kärna gemensam. Förslaget kan därför enligt stats­ kontorets mening icke läggas till grund för ett beslut om genomförande. Med anledning härav har statskontoret utfört vissa kompletterande utredningar i syfte att få fram ett principiellt förslag, som bättre tillgodoser föreliggande behov med tanke på såväl effektivitet som kostnader.

Statskontorets förslag innebär i stort sett, att en helt integrerad organisation skapas. Statskontoret har utgått ifrån, att det nya ämbetsverkets ledning skall koncentreras till ett fåtal personer, för vilka det genom täta personliga kontakter skall vara möjligt att lösa uppkommande samordningsproblem. Därjämte bör eftersträvas en avdelningsindelning, som innebär att om möjligt kvantitativt någorlunda likvärdiga organisationsenheter skapas, mellan vilka en naturlig sak­ lig uppdelning av uppgifterna kan göras.

Den principiella uppläggningen av sitt organisationsförslag redovisar stats­ kontoret i övrigt på i huvudsak följande sätt.

Skolämbetsverkets arbetsuppgifter kan schematiskt sett hänföras till tre stora huvudgrupper, nämligen undervisning, planering och administration. En för­ delning av arbetet på tre avdelningar kan från denna utgångspunkt förefalla naturlig. Med hänsyn till undervisningsärendenas stora omfattning torde det emellertid i vart fall i dagens läge icke vara möjligt att handlägga alla dessa ärenden på en enda avdelning. Då ett sammanförande av vissa undervisnings­ ärenden med planeringsärenden eller arbetsuppgifter av utpräglat administrativ art icke synes lämplig, uppkommer frågan om undervisningsärendena kan på ett ur sakliga synpunkter tillfredsställande sett fördelas på två något så när lika stora avdelningar. Enligt statskontorets bedömande är detta möjligt. Dessa ärenden kan nämligen summariskt uppdelas på två stora undergrupper, under­ visning av elever och utbildning av lärare. Naturliga — ehuru icke lika klart av­ gränsade — komplement är till den förstnämnda undergruppen olika pedagogiska hjälpmedel för undervisningen och tillämpningar av den pedagogiska psykologin

61

samt till den sistnämnda pedagogiskt utvecklingsarbete. En annan stor huvud­ grupp utgör planeringsärendena. För att möjliggöra en effektiv och meningsfylld undervisning erfordras planering på olika nivåer i fråga om utbildningsbehov, organisation, personal-, utrustnings- och lokalbehov m. m. Den sista huvud­ gruppen gäller administrationen. Såsom exempel på administrativa ärenden i det nya verket kan nämnas författningstillämpning, vissa organisationsfrågor, per­ sonalärenden, medelsförvaltning och vissa servicefunktioner. Såsom närmare framgår nedan har även skolhygieniska frågor och ärenden rörande skolsocial verksamhet av kurativ art ansetts böra hänföras hit, då dessa ärenden på det centrala planet i huvudsak är av administrativ natur.

Statskontorets förslag innebär i organisatoriskt hänseende, att verksamheten under verkschefen uppdelas på fyra större huvudenheter, benämnda undervis- ningsavdelningen, avdelningen för pedagogisk utveckling och lärarutbildning, planeringsavdelningen samt administrativa avdelningen. Utanför avdelnings- indelningen bör tills vidare finnas en särskild rotel för folkbildning.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr UtJ+ år 1963

Skolöverstyrelsen hävdar, att det som förenar de båda delarna av utbildnings­ väsendet starkt överväger det som skiljer. Enligt överstyrelsens uppfattning hänför sig likheterna också till nödvändigheten av kontakt med samhälle och näringsliv. Överstyrelsen anser det vara rationellt, att impulser från näringslivets sida samtidigt och i lika mån kommer både den allmänna utbildningen och yr­ kesutbildningen tillgodo. Förutsättningarna härför är en samordning genom integration inom den centrala ledningen, och skolöverstyrelsen förordar därför ett i princip helt integrerat verk, uppbyggt enligt avdelningsprincipen.

I motiveringen för denna ståndpunkt anför skolöverstyrelsen bl. a. följande.

Överstyrelsen vill understryka, att en uppdelning av t. ex. lärarutbildning och utvecklingsarbete på olika huvudarbetsenheter för å ena sidan det allmänna skolväsendet och å andra sidan yrkesutbildningen ej är godtagbar. Detsamma gäller, i om möjligt ännu högre grad, den uppdelning som enligt de sakkunnigas förslag skulle komma att ske av handläggningen av ärenden rörande allmänna gymnasier och fackgymnasier liksom av fackskolor. I själva verket kan upp­ räknas en rad ärendegrupper, beträffande vilka en uppdelning av handlägg­ ningen efter utbildningsgren skulle vara i hög grad ineffektiv. Här kan nämnas t. ex. tjänstetillsättningar, behörigheter, allmänna organisationsfrågor, kurspla­ ner.

Överstyrelsen anser i motsats till de sakkunniga, att en integrerad organisation ej innebär försämrade förutsättningar för en smidig anpassning av yrkesutbild­ ningen till näringslivets snabbt skiftande behov utan även från denna synpunkt medför fördelar i förhållande till en organisation enligt fackbyråprincipen.

Överstyrelsen erinrar i övrigt bl. a. om grunderna för överstyrelsens nuva­ rande organisation. Enligt dessa täcker huvudarbetsenheterna i görligaste mån slutna arbetsområden, som är avgränsade efter ärendenas sakinnehåll och ej efter skolform. Erfarenheterna av denna organisation, som fungerat sedan 1952 med vissa därefter vidtagna förändringar, har enligt överstyrelsens mening visat, att uppdelningen i huvudarbetsenheter varit ändamålsenlig.

Överstyrelsen anser denna organisationsform, såvitt gäller indelningen i hu­ vudarbetsenheter, vara väl ägnad att tillämpas även för yrkesutbildningen.

Överstyrelsen föreslår därför, att skolämbetsverket uppdelas i följande fem h u vu darbetsenh eter:

undervisningsavdelningen (U), lärarutbildnings- och försöksavdelningen (L), organisationsavdelningen (O), planerings- och byggnadsavdelningen (P) samt administrativa avdelningen (A). Vid sidan av avdelningarna bör direkt under verksledningen kunna stå fri­ stående sektioner och arbetsenheter.

Frågan om skolämbetsverkets organisation har upptagits till behandling av flertalet länsskolnämnder. Dessa anser i allmänhet, att de sakkunnigas förslag synes vara en kompromiss, vars följd torde bli, att de båda nuvarande centrala skolämbetsverken till sina huvudfunktioner och med i stort sett bibehållet obe­ roende i förhållande till varandra ingår i det nya verket. Flertalet av nämn­ derna förordar ett helt integrerat skolämbetsverk.

Gymnasieutredningen kan icke tillstyrka en organisation, som innebär att pedagogiska och organisatoriska ärenden handlägges, beträffande gymnasiets allmänna sektor inom en arbetsenhet samt i fråga om de yrkesinriktade sekto­ rerna inom helt andra arbetsenheter. De skäl, som föranlett de sakkunniga att föreslå att den centrala ledningen skall sammanföras till ett enda ämbetsverk, talar enligt utredningens uppfattning med samma styrka för att för gymnasiets del ärendenas sakinnehåll blir avgörande i fråga om handläggningssättet samt att ärenden med likartat sakinnehåll handlägges på en och samma arbetsenhet.

Även skoladministrativa utredningen förordar en om möjligt fullständig inte­ gration. Samma uppfattning har Svenska stadsförbundet, som erinrar om att de lokala skolstyrelserna, i den mån dessa har bildat avdelningar enligt bestäm­ melserna om skolstyrelsernas delegationsrätt, regelmässigt arbetar enligt den s. k. vertikalprincipen, vilket innebär att man fördelar arbetsuppgifterna på av­ delningarna med hänsyn till ärendenas natur. Förbundet påpekar, att ett dylikt arbetssätt helt är i överensstämmelse med de rekommendationer, som skolsty­ relseutredningen lämnade i sitt förslag till bestämmelser om skolstyrelsernas delegationsrätt.

Uppfattningen att ytterligare undersökningar är erforderliga, innan det nya verket träder i funktion, återkommer i flera remissyttranden. Den återfinnes i yttrandena från statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket,

Svenska landskommunernas förbund, SACO, Kooperativa förbundet och Måls­ männens riksförbund.

Uttalanden göres i dessa sammanhang för att det fortsatta utredningsarbetet bör syfta till en ökad integration. I vissa fall erinras emellertid också om de speciella problem, som sammanhänger med behovet av kontakt med näringslivet.

Kungl. Maj:ts proposition nr

1^4

år 1963

63

Enligt TCO:s uppfattning bör detta behov ta sig uttryck i särskilda organisa­ toriska former. I sammanhanget pekar organisationen på möjligheten att skapa särskilda nämnder beträffande planeringen av framtida undervisning liksom per­ manenta kursplanenämnder som stöd och rådgivande organ till verket. TCO för­ ordar, att alla de frågor, som har att göra med ämbetsverkets inre organisation upptages i en särskild organisationsutredning.

Till de remissinstanser, som ansluter sig till de sakkunnigas förslag om upp­ delning av kansliorganisationen i tre sektorer, hör i första hand överstyrelsen för yrkesutbildning. Överstyrelsen anser denna del av de sakkunnigas förslag så viktig, att den gör sitt tillstyrkande av förslaget om ett gemensamt ämbetsverk beroende härav.

Enligt överstyrelsens erfarenhet är fackbyråprincipen den tjänligaste organi­ sationsformen för den centrala ledningen av yrkesutbildningen såväl med av­ seende på arbetet inom ämbetsverket som med avseende på kontakten och samverkan mellan ämbetsverket och representanter för olika myndigheter, orga­ nisationer och sammanslutningar.

Överstyrelsen anser dock vissa modifikationer i de sakkunnigas förslag befo­ gade med syfte att förstärka sektorn för yrkesutbildningsväsendet. Enligt över­ styrelsens mening bör denna sektor i större utsträckning än vad de sakkunniga ansett indelas i avdelningar, nämligen en avdelning för utbildning inom industri och hantverk, sjöfart samt handel och kontorsverksamhet (IH), en avdelning för utbildning inom husligt arbete och vårdyrken (HV) och en avdelning för utbild­ ning inom jordbruk och skogsbruk (JS). Roteln för omskolningsverksamhet (Or) skulle även enligt detta förslag vara fristående.

I fråga om den centrala ledningen av lärarutbildningen föreslår överstyrelsen sådan ändring av de sakkunnigas förslag, att ledningen därav för både det all­ männa skolväsendets del och för yrkesskolväsendets del samordnas inom en och samma avdelning, som inordnas i den gemensamma sektorn.

Fackbyråprincipen som grundval för verksorganisationen i vad avser yrkes­ utbildningen tillstyrkes vidare av skogsstyrelsen, Sveriges hantverks- och in­ dustriorganisation, Svenska yrkesskolföreningen, Sveriges köpmannaförbund samt Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund.

De tre sistnämnda organisationerna anser dock, att det slutliga ställnings­ tagandet till det nya skolverkets organisationsform bör anstå i avvaktan på det pågående utredningsarbetet beträffande gymnasier och fackskolor.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund anser gymna­ siernas och fackskolornas speciella behov så väsentligt, att det bör i avsevärd mån påverka organisationsfrågan. I sitt gemensamma yttrande anför de båda remissmyndigheterna bl. a. följande.

Det är icke uteslutet att integrationen mellan skilda typer av gymnasier och fackskolor kommer att drivas så långt, att starka skäl kan komma att föreligga för en utbrytning av nämnda skoltyper ur nuvarande organisationsmönster. Det

Kungl. Maj:ts -proposition nr lkb år 1963

är möjligt, att det nya skolverket under sådana förhållanden borde omfatta en särskild gymnasie- och fackskolesektor sidoordnad med dels en sektor för grund­ skolan och dels en gemensam sektor.

De remissmyndigheter, däribland skolöverstyrelsen och statskontoret, som yttrat sig rörande det nya skolämbetsverkets namn har genom­ gående förordat Kungl. skolöverstyrelsen. En avvikande uppfattning har Sven­ ska yrlcesskolföreningen, som tillstyrker de sakkunnigas förslag, Kungl. skol­ verket.

De sakkunnigas förslag rörande det nya ämbetsverkets styrelse har i regel inte direkt tillstyrkts. Ett undantag i detta hänseende utgör skol­ överstyrelsen som anser, att lekmannarepresentantema bör äga majoritet på det sätt de sakkunniga föreslagit. Lekmannainslaget bör enligt överstyrelsens uppfattning utgöras av framstående representanter för samhällslivets olika sidor men bör, i enlighet med vad de sakkunniga förordat, ej utgöras av en represen­ tation för speciella intressen.

Stadsförbundet och Landskommunernas förbund har inte något att erinra mot de sakkunnigas förslag, som tillstyrkes även av Svenska yrkesskolföreningen.

Remissuttalandena i övrigt karaktäriseras, i de delar de berör frågan om verkets styrelse, i huvudsak av krav på en förstärkt ställning för olika organisa­ tioner, främst på arbetsmarknadens och näringslivets områden. I flera uttalan­ den föreslås emellertid därutöver en väsentlig utvidgning av verkets styrelse för att möjliggöra en mera differentierad representation av intressenter utanför verket.

Erinringar mot att styrelsen skall vara kollegial och ha en majoritet av lek- mannarepresentanter förekommer endast i något undantagsfall.

Statskontoret anser i likhet med de sakkunniga, att en kollegial styrelse med även utanför verket hämtade ledamöter är ändamålsenlig i detta fall. Enligt ämbetsverkets uppfattning leder emellertid en bedömning av verksamhetsområ­ dets karaktär till andra slutsatser beträffande styrelsens sammansättning och därmed också numerär än vad de sakkunniga kommit fram till. Statskontoret anser således, att verksrepresentanterna inom styrelsen bör vara självskrivna på grund av sin befattning inom kansliorganisationen och bestå av general­ direktören — tillika ordförande — och dennes ställföreträdare. De utanför ver­ ket hämtade ledamöterna bör enligt detta förslag företräda de från skolväsen­ dets synpunkt viktigaste intressenterna. Dessa är enligt ämbetsverkets mening främst målsmännen, arbetsmarknadens parter, kommunerna och den pedago­ giska forskningen. Sammanlagt föreslås sex utomstående ledamöter ingå i sty­ relsen, samtliga för en tid av fyra år utsedda av Kungl. Maj:t.

Enligt riksrevisionsverkets mening bör intressegrupperna näringsliv, arbets­ marknad, skolkommuner och målsmän, vara representerade i verkets styrelse. Dessutom ifrågasättes, huruvida icke möjlighet bör finnas att adjungera leda­ möter från fackämbetsverken.

Kungl. Maj:ts proposition nr

144 år

1963

Kungl. Maj:is 'proposition nr

144

år 1963

Den verkställande verksledningens utformning sam­ manhänger nära med kansliorganisationens uppbyggnad.

Statskontoret framför bl. a. följande synpunkter på verksledningen.

Var och en av avdelningarna bör förestås av en avdelningschef. I den mån det kan förutses, att av verkschefsbefattningen föranledda externa åligganden även i framtiden får avsevärd omfattning, bör dessutom inrättas en befattning som överdirektör med uppgift att vara ställföreträdare för verkschefen. I annat fall bör en av de nyss nämnda avdelningscheferna inträda som vikarie för verks­ chefen vid förfall för denna.

Statskontoret vill i fråga om rotelcheferna föreslå en differentiering syftande till att chefer för större och mera arbetskrävande rotlar erhåller högre löneställ- ning än övriga rotelchefer. Vidare föreslår ämbetsverket, att avdelningsdirektörs- tjänster inrättas. Statskontorets förslag sammanhänger med de ökade krav, som måste ställas på verkets chefstjänstemän. Statskontoret vill här endast peka på att den så gott som fullständiga integrationen av verket i statskontorets förslag liksom den föreslagna begränsningen av antalet avdelningar och rotlar genom­ gående kommer att öka arbetsområdet för avdelnings- och rotelcheferna. För att effektivt lätta rotelchefernas arbetsbörda synes angeläget att för vissa sektions­ chefer inrätta avdelningsdirektörstjänster.

Inom det nya skolämbetsverket bör enligt statskontorets mening ett breddat rekryteringsunderlag till de högre tjänsterna eftersträvas. Arbetsuppgifternas mångskiftande art kommer att kräva personal med olika utbildning och erfa­ renhet. Pedagogisk erfarenhet bör sålunda ej utgöra den huvudsakligaste rekry- teringsgrunden. En enhetlig tjänstebenämning på rotelnivån — skolråd — bör kunna främja en sådan utveckling.

Skolöverstyrelsen delar de sakkunnigas uppfattning, att en förstärkning av den verkställande verksledningen bör ske. Vid ett helt integrerat verk anser överstyrelsen det dock vara svårt att göra en klar kompetensfördelning mellan två överdirektörer. Överstyrelsen föreslår i stället en sådan ändring av karaktä­ ren på avdelningschefstjänsterna, att avdelningscheferna ej skall ha egna rotlar, varigenom de mera odelat kan ägna sig åt ledningen av avdelningen som helhet.

Vad de fristående rotlarna beträffar, anser överstyrelsen att motsvarande fördel kan ernås genom sektionsindelning. Överstyrelsen framhåller, att den förordade anordningen skulle minska antalet chefstjänstemän i verksledningen, vilket i sin tur bör bidra till att öka smidigheten och effektiviteten i verkets organisation.

Beträffande beslutsordningen uttalar statskontoret, att en långt­ gående begränsning av styrelsens uppgifter blir nödvändig. Styrelsen bör så­ lunda enligt statskontorets mening besluta endast i ärenden, som gäller viktigare framställningar eller yttranden till Kungl. Maj:t, i åtals- och disciplinärenden, i frågor av principiell natur samt eljest i ärenden av särskild vikt. I övrigt bör det med den av statskontoret föreslagna organisationen bli möjligt att införa en beslutsordning, som är effektivare än skolöverstyrelsens nuvarande och än den som föreslagits av utredningen. Kollegiala beslut bör i stor utsträckning kunna ersättas av beslut av generaldirektören (överdirektören), avdelningschef, chef för rotel (byrå), sektionschef eller lägre tjänsteman ensam.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anser inte den av de sakkunniga föreslagna

67

beslutsordningen vara den mest ändamålsenliga. Enligt överstyrelsens mening bör kollegiala beslut i fråga om kansliärenden förekomma i mindre omfattning än vad de sakkunniga anger. De kollegiala besluten bör i stor utsträckning kunna ersättas av beslut fattade av verkschef, överdirektör, avdelningschef, rotelchef, sektionschef eller lägre tjänsteman ensam.

Remissmyndigheternas inställning till frågan om inrättande av en rådgi­ vande nämnd har ett nära samband med deras synpunkter på möjlig­ heterna att vidga främst organisationslivets inflytande i skolämbetsverkets led­ ning. Som framgått av den tidigare redogörelsen har remissinstanserna ganska allmänt uttalat sig för ett förstärkt inflytande för organisationerna i verkets styrelse. I motsvarande mån har de kommit att tillmäta den rådgivande nämn­ den mindre vikt. Direkta avstyrkanden uttalas däremot i allmänhet inte. In­ vändningarna gäller främst den rådgivande nämndens sammansättning och funktion.

Skolöverstyrelsen tillstyrker i princip de sakkunnigas förslag om en rådgi­ vande nämnd, som skall vara ett fast forum för ömsesidigt utbyte av erfaren­ heter och synpunkter mellan verket samt olika organisationer och intresseom­ råden utanför verket. Den rådgivande nämnden bör emellertid enligt översty­ relsens uppfattning inte arbeta på sektioner.

Överstyrelsen föreslår vidare, att representationen i nämnden kompletteras bl. a. med en representant för universitet och högskolor och en för folkbildnings- väsendet. Representativa kvinnoorganisationer bör enligt överstyrelsens mening utse två ledamöter i stället för en. Däremot anser överstyrelsen det ej erforder­ ligt att i den rådgivande nämnden placera två aktiva skolmän såsom de sak­ kunniga föreslagit.

Även överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrker i princip de sakkunnigas för­ slag men anser i likhet med skolöverstyrelsen, att nämnden mera bör fungera som en enhet utan sektionsindelning.

För att underlätta nämndens arbete bör enligt överstyrelsens uppfattning antalet ledamöter reduceras, främst genom att representantskapet för ämbets­ verken slopas utom i vad avser arbetsmarknadsstyrelsen. Å andra sidan förordar överstyrelsen en utökning med en representant för folkbildningsarbetet. Repre­ sentation i nämnden bör därjämte övervägas för elevorganisationerna samt för universitetskanslersämbetet.

Statskontoret anser det tveksamt om förslaget rörande en rådgivande nämnd bör förverkligas.

Under vissa förutsättningar anser sig emellertid statskontoret kunna accep­ tera en sådan nämnd. I frågan uttalar ämbetsverket bl. a. följande.

Åtskilliga av de erforderliga kontakterna med bl. a. näringslivet kan med fördel förläggas till det regionala planet. Statskontoret vill emellertid icke bestrida, att det i vissa fall skulle kunna vara ett värdefullt stöd för skolämbetsverket att — icke minst i planeringsfrågor — ha tillgång till en rådgivande instans av detta slag. Statskontoret tillstyrker därför inrättandet av en rådgivande nämnd. Då någon sektionsindelning icke bör ifrågakomma, synes antalet ledamöter kunna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr

i 4-4

år 1963

reduceras i förhållande till vad de sakkunniga föreslagit. Antalet fasta samman­ träden för utbyte av informationer m. m. torde kunna begränsas till ca två gånger per år. Verkschefen bör vara självskriven ordförande i nämnden. Övriga ledamöter bör utses av Kungl. Maj:t.

Åtskilliga myndigheter och organisationer har principiellt inga erinringar mot förslaget om rådgivande nämnd men uttalar önskemål om förstärkt inflytande för det egna intresseområdet. Detta gäller sjöfartsstyrelsen, Sveriges redareför­ ening, Landstingsförbundet, Stadsförbundet, Landskommunernas förbund och

SACO.

Förslaget om den rådgivande nämnden tillstyrkes i stort sett utan erinringar av TCO, Kooperativa förbundet, Sveriges hantverks- och industriorganisation samt Svenska yrkes skoiför eningen.

En grupp centrala myndigheter och organisationer ställer sig i huvudsak nega­ tiva till förslaget om en rådgivande nämnd. Starkast betonad är denna inställ­ ning hos socialstyrelsen, som uttalar, att styrelsen under inga förhållanden kan godtaga förslaget, då det anses innebära, att ledningen för yrkesverksamheten i väsentliga avseenden skulle ställas utanför möjligheten att bestämma över ut­ bildningens utformning och fortsatta bedrivande. Arbetsmarknadsstyrelsen anser visserligen att ett rådgivande organ kan vara värdefullt för vissa speciella frågor men uttalar, att arbetsmarknadsaspekterna är så väsentliga i utbildningssam­ manhang, att de bör komma till uttryck i skolverkets beslutande organ. Även medicinalstyrelsen, riksrevisionsverket och skogsstyrelsen uttalar sig tveksamt rörande den rådgivande nämnden.

LO uttalar, att den rådgivande nämnden, under förutsättning av ändrad styrelsesammansättning, kan anses vara av mindre värde. På liknande sätt framhåller Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund i sitt gemensamma yttrande, att bifall till organisationernas förslag beträffande sty­ relsen medför, att behovet av en för hela skolväsendet gemensam rådgivande nämnd bortfaller. Enligt organisationernas mening kan likväl skäl föreligga att i huvudsaklig överensstämmelse med de av utredningen föreslagna nämndsektio­ nerna införa inbördes fristående rådgivande organ. Fördelen med dylika nämnder skulle enligt organisationernas mening främst vara att frågorna inom respektive fackområden kunde ägnas en mera grundlig diskussion än som är möjligt i en verksstyrelse.

Målsmännens riksförbund anser, att den föreslagna rådgivande nämnden inte kan bli ett effektivt och smidigt verktyg för den önskade samverkan utan föror­ dar, att man försöker finna en enklare lösning på detta problem.

Frågan om ärendenas fördelning på arbetsenheter och den där­ med sammanhängande frågan om personalbehovet vid det nya ämbetsverket har mera ingående behandlats av statskontoret, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 1JU år 1963

69

Såsom redovisats i det föregående har statskontoret föreslagit, att skolämbets- verket bör organiseras på fyra avdelningar. Statskontorets förslag innebär vidare, att vardera av de fyra avdelningarna skulle bestå av fem rotlar, dvs. sammanlagt 20 rotlar, vartill skulle komma folkbildningsroteln. Antalet rotlar minskar såle­ des väsentligt jämfört med de sakkunnigas förslag, vilket statskontoret anser väsentligt från samordningssynpunkt. Med hänsyn till att större rotelenheter införes anser statskontoret, att förening av tjänst som avdelningschef med rotel- chefstjänst icke bör förekomma. Med tanke på de framtida rotlarnas storlek bör dessa som regel indelas i sektioner. Statskontoret föreslår vidare att en direkt under chefen för administrativa avdelningen ställd organisationssektion inrättas.

Statskontorets förslag rörande ärendenas fördelning på rotlar innebär syn­ nerligen genomgripande förändringar i förhållande såväl till nuvarande organisa­ tion som i förhållande till de sakkunnigas förslag. I det följande redovisas en jäm­ förelse mellan statskontorets förslag till rotelindelning för avdelningarna och de sakkunnigas motsvarande förslag.

Statskontorets förslag

Korresponderande rotlar enligt de sakkunnigas förslag

Undervisningsavd.

U 1 Obligatoriska skolor m. m............................................................ U 2, Sr U 2 Gymnasier och fackskolor .......................................................... U 3, Y 2, Y 3, J, Sk II3 Yrkesskolor ................................................................................... Yl,Y3, Y4,Y5, J, Sk, Or U 4 Pedagogiska hjälpmedel .......................................................... U 4, Y 6 U 5 Pedagogisk psykologi ................................................................ L2 (U2, TJ3)

Avd. för pedagogisk utveckling och lärarutbildning

L1 Lärarutbildning för allmänna skolor ....................................... L 3, L 4) L 2 Lärarutbildning för yrkesskolor ............................................. Y6 L 3 Fortbildning för allmänna skolor ........................................... L3, L4 L4 Fortbildning för yrkesskolor ...................................................... Y 6 L 5 Pedagogiska försök ...................................................................... L 1, Y 6 (L 2)

Planering sand.

P1 Översiktlig planering .................................................................. P I, P2 P 2 Regional planering ...................................................................... Pl, P2, 0 2, 0 3, 0 4 P 3 Lokal planering ...........................................................................

P 2, P 3

P 4 Statsbidrag ................................................................................... P 3 P 5 Nya behov, organisatoriska försök ........................................... Yl, Y 2, Y 3, Y 4, Y 5, J,

Sk

Administrativa avd.

A1 Allmän administration ................................................................ Al, A 2, A 3, A 4, k A 2 Personaladministration ................................................................ 0 1, 0 2, 0 3, 0 4 A 3 Ekonomi. Petitaarbete ................................................................ Al, A 2, A 3, A 4 A 4 Skolsociala frågor ........................................................................ S, b, Sr, U 2, L 2 A 5 Omskolningskurser m. m................................................................ Or

Kungl. Maj:ts 'proposition nr

1^-4 år

1963

För eu närmare redovisning av ärendenas fördelning på olika rotlar torde få hänvisas till bilaga till statsrådsprotokollet.

Skolöverstyrelsen framhåller, att den vid uppgörande av sitt organisations- förslag för ett integrerat verk funnit det möjligt att föra samman både det nu under överstyrelsen stående allmänna undervisningsväsendet och den under överstyrelsen för yrkesutbildning och fackämbetsverken stående yrkesutbild­ ningen till 22 rotlar, dvs. samma antal, som skolöverstyrelsen för närvarande har.

Av dessa rotlar är enligt överstyrelsens förslag två fristående. De övriga 20 ingår som arbetsenheter i någon av de fem avdelningarna, som föreslås få var sin av­ delningschef utan egen rotel.

Av förslaget framgår vidare att på undervisnings-, lärarutbildnings- och för­ söks- samt organisationsavdelningarna liksom nu inom skolöverstyrelsen skall finnas administrativa sektioner.

Överstyrelsen redovisar i sitt remissvar utförligt de olika avdelningarnas orga­ nisation och arbetsuppgifternas fördelning på olika arbetsenheter.

I huvudsak föreslår överstyrelsen i detta hänseende följande.

Undervisningsavdelningen uppdelas på fem rotlar:

U 1 grundskolan (övergångsvis även folkskolan och fortsättningsskolan); U 2 gymnasier, fackskolor och yrkesutbildning på gymnasialstadiet (övergångs­

vis även realskolor och flickskolor);

U 3 yrkesutbildningen — utom på gymnasialstadiet — inom hantverk och in­

dustri, handel, sjöfart, jordbruk och skogsbruk;

U 4 huslig utbildning, vårdnadsyrken samt undervisningsfrågor rörande övnings-

ämnen (även inom det allmänna skolväsendet);

U 5 blind- och dövskolor, särskolor, elevhem samt skolsocial verksamhet.

Till rotel U 2 knytes en sektion för examensfrågor m. m. De inom skolöverstyrelsen nu befintliga sektionerna för fysisk fostran samt hemkunskap och skolmåltidsverksamhet bör sammanföras med rotel U 4.

Lärarutbildnings- och försöksavdelningen uppdelas på fem rotlar:

L 1 lärarutbildning (utom beträffande lärarutbildningsanstalternas organisation,

personal och anslagsfrågor, som föres till O 3);

L 2 fortbildning och vidareutbildning av lärare, skolledare och annan personal; L 3 pedagogiska hjälpmedel (ingår nu i undervisningsavdelningen); L 4 speciellt pedagogiskt utvecklingsarbete; L 5 skolpsykologisk verksamhet, yrkesvägledning.

Under hjälpmedelsroteln skall höra rikscentralen och länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel.

Organisationsavdelningen uppdelas på fyra rotlar:

O 1 skolväsendets lokala och regionala ledning, personal- och organisationsfrågor

avseende grundskolan;

O 2 personal- och organisationsfrågor avseende fackskolor, gymnasier, yrkesut­

bildning på gymnasialstadiet, lärarutbildningsanstalter;

O 3 personal- och organisationsfrågor avseende yrkesutbildningsväsendet i övrigt

utom på gymnasialstadiet;

71

O 4 omskolnings- och arbetslöshetskurser, arbetsmarknadsfrågor.

Under avdelningens administrativa sektion sorterar det för alla lärarkate­ gorier gemensamma meritkontoret.

Planerings- och byggnadsavdelningen uppdelas på tre rotlar:

P 1 planeringsfrågor; P 2 byggnadsfrågor; P 3 statsbidrag till skolbyggnader m. m.

Vid sidan av rotlarna skall finnas ett arkitektkontor.

Administrativa avdelningen uppdelas på tre rotlar:

A 1 löne- och statsbidragsfrågor, förhandlingsfrågor; A 2 pensions- och avskedsärenden, resekostnadsersättningar och traktamenten,

flyttningsersättningar, utbetalning av statsbidrag till icke-statliga skolor, planläggning och ledning av arbetet med petita och regleringsbrev. Till rotel A 2 skall vara knuten en kameral sektion;

A 3 frågor avseende allmänna rationaliseringsfrågor, verkets personal m. m.

Överstyrelsen tillstyrker förslaget om en särskild utredningssektion direkt under verkschefen.

För att nyheter på skolans område snabbt skall komma allmänheten och speciellt målsmännen till godo finner överstyrelsen det nödvändigt, att en sär­ skild arbetsenhet för informationsverksamheten inrättas.

Beträffande skolsociala roteln har överstyrelsen funnit, att övervägande skäl talar för att den knytes till undervisningsavdelningen i det nya skolämbetsver- ket. Sådana ärenden inom denna rotel som avser administration, organisation och personal bör emellertid i den omfattning, som är lämplig, överföras till andra arbetsenheter.

Däremot anser överstyrelsen, att skolhygienroteln ej bör inordnas under någon av avdelningarna utan vara fristående. Detsamma gäller folkbildningsroteln, som med i stort sett oförändrat kompetensområde bör bibehållas som fristående rotel även i det nya ämbetsverket men uppdelas på två sektioner — under led­ ning av var sin sektionschef — nämligen en för frågor angående folkhögskolor, studiecirkel- och föreläsningsverksamhet, studieförbund och bildningsförbund och en för folkbiblioteksverksamheten. Verksamheten vid roteln förutsättes kom­ ma att underlättas genom ökad självständighet för sektionscheferna, viss perso­ nalförstärkning samt genom viss arbetsavlastning till de arbetsenheter inom verket som gemensamt för olika arbetsområden skall svara för utvecklingsarbete, hjälpmedel och administrativa ärenden.

Rörande folkbildningsrotelns ställning föreligger en reservation av ledamoten

Lund, som förordar, att en särskild avdelning för folkbildning och ungdoms­ verksamhet inrättas. Avdelningschefen föreslås direkt svara för — förutom led­ ningen av avdelningens arbete samt utvecklingen inom arbetsområdet — ung­ doms- och fritidsverksamhet, nykterhetsundervisning och nykterhetsupplysning, vuxen pedagogisk utrednings- och försöksverksamhet samt ledarutbildning. I öv­ rigt skulle arbetet organiseras på två rotlar, varav den ena skulle svara för folk­ högskolor, studiecirkel- och föreläsningsverksamhet, studieförbund och bildnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 1W år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 14i år 1963

förbund och den andra för folkbibliotek, central- och landsbibliotek samt biblio- teksutbildning.

I motsats till skolöverstyrelsen och statskontoret ansluter sig överstyrelsen för yrkesutbildning till de sakkunnigas förslag i fråga om huvuddragen av skolver­ kets kansliorganisation. Överstyrelsen har dock en avvikande mening beträffande vissa delar av den mera detaljerade utformningen av verkets organisation.

Lärarutbildningen såväl inom det allmänna skolväsendet som yrkesskolväsen- det föreslås bli samordnad i en och samma avdelning inom den gemensamma sektorn, avdelningen för lärarutbildnings- och försöksverksamhet.

För yrkesutbildningssektom föreslår överstyrelsen uppdelning av avdelningen IH i tre rotlar, nämligen en rotel för yrkes- och verkstadsskolor, en rotel för tekniska gymnasier, tekniska fackskolor och sjöbefälsskolor m. m. samt en rotel för handel och kontorsverksamhet,

avdelningen HV i två rotlar, nämligen en rotel för huslig utbildning och en rotel för vårdyrken samt

avdelningen JS i två rotlar, nämligen en rotel för jordbruk och en rotel för skogsbruk.

Beträffande den gemensamma sektorn föreslår överstyrelsen vidare, att såväl utredningssektionen som sektionen för centralupphandling med hänsyn till ar­ betsuppgifternas omfattning och betydelse ombildas till rotlar. Den sistnämnda roteln föreslås inordnad i administrativa avdelningen (A 5).

Vid sidan av de tre remissvar som behandlats i det föregående har detaljerna i det nya ämbetsverkets organisation diskuterats endast i begränsad utsträck­ ning.

Sjöfartsstyrelsen föreslår inrättande av en särskild utbildningsrotel för hand­ läggning av ärenden rörande sjönäringamas utbildningsfrågor, vilken i likhet med rotlama för jordbruks- och skogsbruksutbildning bör vara fristående. Sve­ riges redareförening framlägger förslag av samma innebörd.

I övrigt kan nämnas att statistiska centralbyrån tar det för självklart, att utredningssektionen icke skall bedriva primärstatistiskt arbete och ej heller utföra prognosarbete avseende hela utbildnings- eller yrkesgrupper. Central­ byrån förutsätter, att statistiska centralbyrån respektive arbetsmarknadsstyrel­ sen skall svara för dessa arbetsuppgifter.

Med hänsyn till den fortgående ökningen av lärlingsutbildningen anser Sve­ riges hantverks- och industriorganisation, att en särskild arbetsenhet bör om­ besörja med denna utbildning sammanhängande frågor.

Med avseende på personalorganisationen innebär skolöversty­ relsens förslag till kansliorganisation ett behov av 27 chefstjänstemän under generaldirektör och överdirektör. Detta antal anser överstyrelsen motsvaras av minst 32 befattningshavare i de nuvarande verken.

73

I fråga om den administrativa personalen i egentlig mening under rotelchefs- planet framhåller överstyrelsen vikten av att den erhåller en sådan omfattning och sammansättning att avdelningschefer och rotelchefer skall kunna ägna sig åt konstruktivt och nydanande arbete utan att mer än nödvändigt engageras i löpande administrativa göromål.

Överstyrelsen har uppgjort förslag till personalstat, vilken upptar sammanlagt 479 tjänster. Med användande av samma beräkningsgrund som därvid använts har skolöverstyrelsen beräknat överstyrelsens egen personal till omkring 310 och överstyrelsens för yrkesutbildning till omkring 230 eller tillhopa omkring 540 personer, vartill kommer motsvarande befattningshavare i fackämbetsverken. Sammanlagt uppskattar överstyrelsen personalen till 580 personer. Skolöver­ styrelsens förslag innebär således i förhållande till nuläget en personalbesparing av ca 100 tjänster. I förhållande till de sakkunnigas förslag, som enligt skolöver­ styrelsens beräkning innebär ett behov av 522 tjänster, medför överstyrelsens förslag en besparing med 43 tjänster.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har företagit en genomgång av personalbe­ hovet för de arbetsenheter som enligt överstyrelsens komplettering av de sak­ kunnigas organisationsförslag skulle avse yrkesutbildningen. Enligt denna beräk­ ning erfordras för de avsedda arbetsenheterna ett 80-tal fler befattningshavare än vad de sakkunniga föreslagit.

Statskontoret anser, att genomförande av ämbetsverkets principförslag rö­ rande kansliorganisationen medför icke oväsentliga besparingar i förhållande till de sakkunnigas förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr m år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

VI. Kompetensfördelningen mellan centrala, regionala

och lokala organ

De sakkunniga

Länsskolnämndernas tillsynsområde

De sakkunniga framhåller, att en koncentration av den centrala ledningen till ett enda verk kommer att få återverkningar på såväl de regionala som de lokala skolorganens verksamhet. Den enhetlighet som föreslagits i fråga om den cen­ trala tillsynen bör erhålla en motsvarighet på det regionala planet. Mellan- instansen har väsentliga uppgifter att utföra, särskilt i fråga om den allmänna skolplaneringen och byggnadsplaneringen samt pedagogisk rådgivning och fort­ bildning av lärare. Dessa arbetsuppgifter bör avse all den undervisning och ut­ bildning, som faller inom skolverkets ämbetsområde.

De sakkunniga föreslår därför, att länsskolnämnderna skall bli regionala till­ synsmyndigheter även för den yrkesutbildning, som för närvarande lyder under skilda fackämbetsverk men som enligt deras förslag skall underställas skolverkets ledning.

Därest länsskolnämnderna i enlighet med de sakkunnigas förslag erhåller vid­ gade arbetsuppgifter beträffande yrkesutbildningen i övrigt, anser de sakkunniga det tänkbart, att dessa nämnder kan erhålla ökat inflytande även beträffande omskolningsverksamheten.

Decentralisering

I kapitel 13 diskuterar de sakkunniga frågor om decentraliseringsåtgärder såväl från allmänna utgångspunkter som speciellt med avseende på skolväsendet.

En omfattande decentralisering på det allmänna undervisningsväsendets om­ råde kom till stånd år 1958 genom inrättandet av gemensamma skolstyrelser i kommunerna för det allmänna undervisningsväsendet och yrkesutbildningsvä- sendet samt av nya regionala mellaninstanser för skolväsendet, länsskolnämn­ derna.

Decentralisering av yrkesutbildningsärenden har ägt rum i förhållandevis liten omfattning. Som orsak till detta pekar de sakkunniga bl. a. på det förhållandet att yrkesutbildningen fram till mitten av 1950-talet hade en relativt liten om­ fattning, varför behovet av decentralisering till lägre beslutsinstanser inte gjorde sig särskilt starkt gällande. Den snabba utbyggnad, som från nämnda tidpunkt ägt rum inom betydande avsnitt av yrkesutbildningsväsendet, har enligt de

75

sakkunnigas uppfattning ändrat förhållandet härvidlag. Numera framträder en överflyttning av ärenden från de verk, som centralt leder yrkesutbildning, fram­ för allt överstyrelsen för yrkesutbildning, som starkt motiverad.

De sakkunniga kommer i fortsättningen in på olika motiv för nya decentra- liseringsåtgärder som sammanhänger med deras förslag om gemensam central ledning för det allmänna skolväsendet och yrkesskolväsendet och uttalar bl. a. följande.

Redan från starten blir skolverket så pass stort, att man kan hysa vissa far­ hågor för dess möjligheter att effektivt fylla sina uppgifter. Skolverkets väsent­ liga uppgifter, att leda planeringen och utvecklingen av undervisnings- och utbildningsväsendet kan lätt komma att eftersättas, om handläggningen av de löpande ärendena kräver oproportionerligt stora insatser av tid och arbetskraft.

Mot bakgrunden härav framstår motiven för en begränsning av skolverkets storlek som synnerligen starka. Dess personalorganisation bör inte tillåtas svälla ut mera än vad som oundgängligen fordras, för att verket skall kunna fylla sina centralt ledande uppgifter. En avlastning av verkets arbetsbörda måste ske, så att nya personalförstärkningar inte blir nödvändiga. Avlastningen bör ske där­ igenom att beredning och beslut i ett flertal ärendegrupper decentraliseras till underordnade organ, länsskolnämnder, skolstyrelser och skolledare.

Genom decentralisering till underordnade organ skapas förutsättningar för en snabbare och smidigare handläggning av de kvarvarande ärendena inom skol­ verket, därför att arbetsvolymen inom verket minskar.

Ett annat viktigt skäl för ökad decentralisering inom skolförvaltningen är önskvärdheten av att myndigheter och andra organ på de regionala och lokala planen tillerkännes större inflytande på skolfrågornas behandling.

På grundval av gjorda undersökningar har de sakkunniga sammanställt en förteckning över ärenden och ärendegrupper, som enligt deras mening är lämp­ liga för decentralisering till lägre beslutsinstanser. Förteckningen upptar 171 olika ärendegrupper inom skolöverstyrelsens och överstyrelsens för yrkesutbild­ ning nuvarande verksamhetsområden.

Till det 60-tal ärendegrupper, som enligt förteckningen skulle bli överflyttade från Kungl. Maj:t till skolämbetsverket hör bl. a. ärenden rörande tillsättning av lektorstjänst, förordnande av skoldirektör eller rektor, vissa behörighetsfrågor samt beviljande av statsbidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet.

Överflyttningarna till länsskolnämndema berör ett 40-tal ärendegrupper, däri­ bland frågor om prövning av lokalbehovet för det obligatoriska skolväsendet.

I övrigt upptar de sakkunnigas förteckning ca 70 ärendegrupper, som skulle decentraliseras till skolstyrelser eller rektorer.

De sakkunniga framhåller, att deras förteckning av ärenden inte är att be­ trakta som förslag, avsedda att omedelbart genomföras. De avser närmast, att Kungl. Maj:t, sedan skolverket organiserats och trätt i verksamhet, skall ge antingen detta eller en för ändamålet särskilt tillsatt beredning i uppdrag att granska den framlagda förteckningen över tänkbara decentraliseringsåtgärder samt framlägga egna detaljerade förslag. Det bör därefter ankomma på Kungl.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 144 är 1963

Maj:t att besluta om överföring av beslutanderätt i den utsträckning och på det sätt Kungl. Maj:t finner lämpligt och önskvärt.

Beträffande den av fackämbetsverken ledda yrkesutbildningen framhåller de sakkunniga, att decentraliseringsåtgärdema bör anstå till dess att en översyn gjorts av alla de ämbetsverksinstruktioner och andra kungörelser som beröres av de sakkunnigas förslag rörande den gemensamma centrala skolledningen.

Slutligen framhåller de sakkunniga, att kompetensfördelningen mellan olika myndigheter och organ på skolans område bör ägnas fortlöpande uppmärk­ samhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1-kh år 1963

Länsskolnämndemas organisation

Den förordade utvidgningen av länsskolnämndemas tillsynsområde liksom den ifrågasatta decentraliseringen till länsskolnämnderna av vissa ärendegrupper aktualiserar enligt de sakkunnigas uppfattning frågan om förstärkning av nämn­ dernas personella resurser.

De sakkunniga anser, att fast underlag för närvarande saknas för bedömning av i vilken utsträckning nya tjänster blir erforderliga eller vilken karaktär dessa nya tjänster bör erhålla. Efter granskning av de behov som kan väntas föreligga efter omorganisationen finner de sakkunniga det emellertid ofrånkomligt att amanuens- eller byråsekreterartjänster inrättas i vissa län.

I fråga om den pedagogiska personalen konstaterar de sakkunniga, att läns­ skolnämnderna med några få undantag icke har inspektörer, som äger sakkun­ skap på yrkesutbildningens område. Någon effektiv inspektion av de yrkes­ skolor, som redan lyder under länsskolnämnderna, har fördenskull i flertalet län icke varit möjlig.

De sakkunniga anser det därför önskvärt, att länsskolnämnderna i större och folkrikare län erhåller en särskild inspektör för yrkesutbildningen. Beträffande övriga län kan tänkas den anordningen, att två eller flera nämnder tilldelas en gemensam inspektörstjänst för detta ändamål. I de minsta länen kan det dock visa sig tillräckligt med en deltidsanställd expert. Då det enligt de sakkunnigas mening skulle bli alltför kostnadskrävande och över huvud taget föga rationellt att inrätta fasta inspektörstjänster för all behövlig inspektion av yrkesutbild­ ningen, anser de sakkunniga det viktigt, att länsskolnämnderna erhåller erforder­ liga anslag för avlöning av experter, såväl för inspektion av yrkesutbildning som för andra uppgifter, som åligger eller kan komma att åläggas länsskolnämnderna.

De sakkunniga anser, att de konsulenter, som närmast skall svara för fort­ bildningen av lärare för yrkesundervisningen, med fördel kan anlitas även för inspektionen av denna.

Enligt de sakkunnigas mening är det önskvärt, att länsskolnämnderna utbyg- ges till funktionsdugliga skolmyndigheter på det regionala planet. Deras inspek­ tions- och rådgivningsverksamhet bör bedrivas betydligt intensivare än vad som hittills på grund av alltför ringa personaltillgång varit möjligt.

sam skolstyrelse, dels mellan det primärkommunala och sekundärkommunala skolväsendet genom länsskolnämnden eller annat lämpligt organ.

Remissmyndigheterna uttalar sig enstämmigt för decentralisering av beslutanderätten i olika ärenden från centrala till regionala myndigheter.

Skolöverstyrelsen framhåller bl. a. följande.

Överstyrelsen är av den meningen, som också synes vara de sakkunnigas, att man, om ett centralt ämbetsverk för hela skolväsendet nu kommer till stånd, beslutsamt måste gå vidare på vägen mot ytterligare ökad decentralisering. Det avgörande motivet härför är givetvis, att ämbetsverket måste i möjligaste mån befrias från ärenden, som kan handläggas regionalt eller lokalt, för att få ut­ rymme för konstruktivt arbete på skolväsendets utbyggnad och förbättring. Överstyrelsen vill uttala, att enligt dess mening prövningen av frågan om ytter­ ligare decentralisering från den centrala ledningen till regionala och lokala organ bör ske från förutsättningen att de centrala instanserna äger förtroende till andra organs möjligheter att utan omfattande anvisningar lösa sådana uppgifter som ägnar sig för decentralisering. Det bör även framhållas, att i den mån decentra­ lisering medför, att olikformighet i viss omfattning uppkommer mellan olika delar av landet, detta ej behöver vara en nackdel utan tvärtom kan innebära något värdefullt. Decentraliseringen bör dock styras så att olikformigheten ej kommer att träffa sådana arbetsområden eller förhållanden, där enhetlighet måste råda (t. ex. anställnings- och avlöningsförhållanden) eller bör eftersträvas.

I motsats till de sakkunniga anser överstyrelsen det inte lämpligt att vidta­ gandet av åtgärder skulle anstå till dess att det nya verket trätt i funktion. Decentraliseringen bör ske före omorganisationens genomförande. Den förteck­ ning som de sakkunniga framlagt utgör enligt överstyrelsens mening en god grund att bygga på vid det fortsatta arbetet med decentraliseringsfrågoma. Överstyrelsen räknar med att en sådan fortsatt granskning och genomgång av ärendegrupper är erforderlig.

I avvaktan på en fortsatt bearbetning av hela komplexet är överstyrelsen ej beredd att redovisa ett detaljerat ställningstagande. Rörande vissa mera väsent­ liga ärendegrupper anför dock överstyrelsen bl. a. följande.

Inspektionen av skolor under länsskolnämndernas inseende bör i fortsätt­ ningen generellt ankomma på nämnderna, då det för det centrala verket torde bli ogörligt att medhinna en fortlöpande inspektionsverksamhet av erforderlig frekvens.

Med anledning av de sakkunnigas uttalande, att de konsulenter hos nämn­ derna, som närmast får svara för fortbildningen av lärare för yrkesundervis­ ningen, med fördel kan anlitas även för inspektion, vill överstyrelsen framhålla, att det, främst av psykologiska skäl, visat sig klart olämpligt att sammanföra konsulentverksamhet med inspektion.

Tjänstetillsättningar, (lektorstjänster samt vissa skolledartjänster) som nu an­ kommer på Kungl. Maj :t bör överföras till ämbetsverket. Beviljande av stats­ bidrag till skolbyggnader bör överföras från Kungl. Maj:t till ämbetsver­ ket. Överstyrelsen anser därjämte, att lokalbehovsprövningen redan nu bör kunna överföras till länsskolnämnderna, såvitt gäller byggnader för enbart låg- och mellanstadiet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr

17/4

år 1963

79

Överstyrelsen anser vidare, att det nya verket borde befrias från uppgiften att vara länsskolnämnd för Stockholm men finner det ej lätt att nu finna en annan lämplig lösning.

Samtliga länsskolnämnder delar de sakkunnigas uppfattning om både för­ delen och nödvändigheten av decentralisering av ärenden till länsskolnämnder och skolstyrelser. I flertalet fall anser länsskolnämndema, att en decentralisering måste ske i mycket större utsträckning än som föreslagits av de sakkunniga. Några länsskolnämnder har framfört önskemål om att frågan om ärendegrup­ pernas decentralisering bör bli föremål för allsidig utredning, bl. a. med hänsyn till de nya skolförfattningarna. Enligt länsskolnämnden i Kristianstads län bör i första hand alla ärendegrupper, där avgörandet beträffande vissa skolformer nu ligger hos någon av överstyrelserna men där avgörandet beträffande andra skolformer ligger hos länsskolnämndema eller skolstyrelserna, decentraliseras. I alla de fall, där klara anvisningar utfärdats eller en praxis finns utbildad i de centrala verkens avgöranden av ärenden, synes dessa utan olägenhet kunna överföras till det regionala planet. Enligt länsskolnämnden i Västmanlands län borde alla ärenden, som avgöres av lägre tjänstemän än rotelchef, omedelbart decentraliseras till länsskolnämnden eller skolstyrelsen. Decentraliseringen skall alltså inte komma till stånd först sedan skolverket organiserats och trätt i kraft.

8koladministrativa utredningen betonar vikten av att decentralisering sker i största möjliga utsträckning samt att åtgärder i detta hänseende genomföres snarast möjligt och före tidpunkten för det gemensamma skolämbetsverkets inrättande.

Statskontoret anser, att man i vissa avseenden — särskilt beträffande yrkes- utbildningsområdet — kan gå längre i fråga om decentralisering än vad de sakkunniga förutsatt. Som en följd härav bör åtskilliga av de önskvärda kon­ takterna med näringslivet enligt statskontorets mening kunna förläggas till det regionala planet.

Beträffande länsskolnämnd för Stockholms stad anför statskontoret bl. a. följande.

Verket bör icke som nu skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning i fråga om Stockholms stad handha uppgifter som faller inom länsskolnämnds kompetensområde. Frågan om inrättande av en särskild nämnd för Stockholms stad är emellertid avhängig av pågående utredning rörande länsindelningen. I detta läge anser statskontoret att för närvarande endast principbeslut bör fat­ tas om att berörda arbetsuppgifter icke skall övertagas av det nya skolämbets- verket. Det bör därefter ankomma på den av statskontoret föreslagna organisa­ tionskommittén att framlägga förslag till provisorisk lösning i frågan. Därvid bör främst undersökas möjligheterna att fr. o. m. den 1 juli 1964 tills vidare lägga arbetsuppgifterna på länsskolnämnden i Stockholms län.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller bl. a. följande.

En viss återhållsamhet bör enligt överstyrelsens mening iakttas i fråga om decentralisering, därest det sammanlagda personalbehovet för behandling av respektive ärende kan beräknas avsevärt öka genom en decentraliserad hand­

Kungl. Maj:ts proposition nr 1AA år 1963

läggning; så torde bl. a. bli fallet beträffande vissa mindre frekventa ärenden. I detta sammanhang må även erinras om de maskinella och andra hjälpmedel, som den centrala tillsynsmyndigheten kan förutsättas ha tillgång till i större utsträckning än regionala och lokala organ.

Även överstyrelsen för yrkesutbildning erinrar om behovet av särskild läns- skolnämnd för Stockholms stad.

Stadsförbundet och Landskommunernas förbund anser, att decentraliseringen kan föras längre än vad de sakkunniga tänkt sig och föreslår att i detta syfte en särskild arbetsgrupp tillsättes.

Även LO, TCO, SACO och Statstjänstemännens riksförbund anser ytterligare utredningsarbete erforderligt. Organisationerna är positiva rörande möjlighe­ terna att decentralisera ärenden, men vissa av dem gör påpekanden rörande fördelarna med centraliserad handläggning. TCO anser, att det särskilt i fråga om yrkesutbildningen, som enligt organisationens mening ännu i långt mindre grad än det allmänna skolväsendet funnit sin slutgiltiga form, finns behov av en central ledning. Som en exemplifiering pekar TCO på behovet av en sådan geografisk spridning av yrkesutbildningen som vidgar utbildningsmöjligheterna för både ungdom och vuxna i landsbygdslän.

Landskommunernas förbund understryker behovet av samarbete mellan de olika inköpsorganisationerna — skolverket och Kommunaktiebolaget — för att söka åstadkomma den för huvudmännen bästa och billigaste försörjningen av undervisningsmateriel. Den tid som återstår innan skolverket bildas bör enligt förbundets mening även användas till att närmare undersöka, hur upphand- lingsfrågorna lämpligen bör organiseras i syfte att vara kommunerna bäst till gagn. I

I fråga om länsskolnämndernas organisation vid den före­ slagna utökningen av deras verksamhet framhåller skolöverstyrelsen, att det är uppenbart, att en förstärkning bör komma till stånd. Överstyrelsen räknar med att i sina petita för budgetåret 1964/65 ta ställning till dessa frågor och fram­ lägga preciserade förslag.

Flertalet länsskolnämnder har upptagit frågan om personalförstärkningar vid nämnderna till diskussion. Därvid har framhållits nödvändigheten av att läns­ skolnämndernas kanslier förstärks personalmässigt främst med inspektörer på yrkesutbildningsområdet.

Överstyrelsen för yrkesutbildning ansluter sig till de sakkunnigas uppfattning rörande behovet av personalförstärkningar vid länsskolnämnderna.

Statskontoret anser såväl en förstärkning av länsskolnämndernas kansliorga­ nisation som en förändring av nämndernas sammansättning erforderlig. I sist­ nämnda hänseende föreslår statskontoret, att en ändring sker på sådant sätt, att nämnderna framdeles kommer att bestå av fyra landstingsvalda ledamöter, en representant för länsstyrelsen samt två representanter för vardera arbets­ givare och arbetstagare inom länet. Arbetsgivare- och arbetstagarerepresentan-

Kungl. Maj:ts proposition nr

i 44

är 1963

terna bör utses med hänsyn till att länets viktigaste näringsgrenar bör bli före­ trädda.

Statskontoret föreslår vidare, att länsskolnämndernas kansliorganisation för- stärkes med en särskild inspektör för yrkesskolväsendet i flertalet län, varjämte expertanslaget bör höjas, så att tillräcklig fackinspektion kan ske. Behov av viss ytterligare förstärkning på inspektörsplanet i vad avser stadier ovanför grundskolan kan därjämte förutses. Med den organisation, som härigenom er- hålles, bör enligt statskontorets uppfattning länsskolinspektören — utöver vissa inspektionsuppgifter — främst ägna sig åt handläggningen av planeringsärenden. För att bättre markera hans chefsställning i organisationen föreslår statskonto­ ret, att tjänstebenämningen ändras till länsskoldirektör.

Statskontoret förutser även behov av förstärkning av den personal som på varje nämnd närmast lyder under byrådirektören.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr Ikk år 1963

81

6 —

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr Hk

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

VII. Genomförande av omorganisationen

De sakkunniga

De sakkunniga har övervägt, huruvida skolverket i dess helhet bör träda i funktion vid en given tidpunkt eller om verkets uppbyggnad bör ske i olika etapper. Enligt deras mening är det förstnämnda alternativet att föredraga. Enligt de sakkunnigas uppfattning kommer det att ge stadga och fasthet åt skolväsendets centrala ledning, om det för det allmänna undervisningsväsendet och yrkesutbildningsväsendet gemensamma skolämbetsverket redan från sin start får utöva tillsynsbefogenheter över alla de berörda skol- och utbildnings- formema.

De organisatoriska problem som måste lösas, innan skolverket kan påbörja sin verksamhet, kan enligt de sakkunnigas uppfattning knappast bedömas som särskilt stora.

Under förutsättning att proposition på grundval av de sakkunnigas betän­ kande framlägges för 1963 års riksdag, räknar de sakkunniga med att skolverket kan träda i funktion vid ingången av budgetåret 1964/65, dvs. den 1 juli 1964. Det kommer då att förflyta en tid av något mera än ett år mellan riksdags­ beslutet och skolverkets start. Denna tid anser de sakkunniga vara tillräcklig för de nödvändiga förberedelserna för verkets organiserande och för de organisa­ tionsförändringar, som måste vidtagas inom fackämbetsverken.

Yttranden

Tidpunkten för den föreslagna omorganisationen, den 1 juli 1964, tillstyrkes av statskontoret och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Statskontoret anser det lämpligt att förändringarna genomföres i etapper. I första hand bör enligt statskontorets mening ett principbeslut om verkets inrättande samt ett beslut om organisationen av dess högsta ledning jämte de av ämbetsverket ifrågasatta förändringarna rörande länsskolnämndemas sam­ mansättning och kansliorganisation komma till stånd. De fortsatta åtgärderna bör företas efter förberedelse i en särskilt tillsatt organisationskommitté, vilken bör arbeta i nära kontakt med det nya verkets blivande ledning. Som stöd för dess arbete bör den av statskontoret föreslagna organisationssektionen snarast inrättas inom skolöverstyrelsen. Med tanke på den mängd kompletterande utred­ ningar, som erfordras rörande t. ex. detaljutformningen av skolämbetsverkets kansliorganisation, genomförandet av önskvärda decentraliseringsåtgärder och

83

förstärkning av länsskolnämndernas kansliorganisation, utformning av nya be­ slutssystem och riktlinjer för samarbetet med externa organ såsom fackämbets­ verk och organisationer m. m., är det enligt statskontorets mening av största vikt att organisationskommittén kan påbörja sitt arbete så snart som möjligt.

Skolöverstyrelsen anser det angeläget, att det nya ämbetsverket kommer till stånd fr. o. m. den 1 juli 1964, men finner uppskov till en senare tidpunkt erforderlig med hänsyn till förseningar i nybyggnadsarbetena för det nya äm­ betsverket. Även skolöverstyrelsen förordar, att det bör uppdras åt en sam- arbetsgrupp att behandla organisatoriska, personalmässiga och liknande frågor som sammanhänger med verkets start.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att den för skolväsendets centrala ledning av­ sedda nya ämbetsbyggnaden beräknas bli färdig under första halvåret 1965 och kommer att inrymma omkring 350 tjänsterum.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund har avvikande synpunkter rörande tidpunkten för omorganisationen och anför härom bl. a. följande.

Organisationerna vill förorda, att ett definitivt ställningstagande till frågan hur ett gemensamt skolverk bör vara organiserat uppskjutes till dess nu på­ gående utredningar rörande gymnasier och fackskolor framlagt sina betänkan- den samt att under tiden frågan — i nära samverkan med förenämnda utred­ ningar— ytterligare utreds, denna gång med särskilt beaktande av den centrala administrationen av det allmänna skolväsendet och av folkbildningen. Organisa­ tionerna anser däremot icke något hinder föreligga att det redan nu fattas principbeslut om ett gemensamt skolverk. Detta skulle innebära att överstyrel­ sen för yrkesutbildning, fast i utvidgad form, bibehålies under en övergångs­ period.

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 är 1963

Kungl. Maj:ts 'proposition nr lkb år 1963

VIII. Departementschefen

Kombinationen av den enskildes ökande intresse för utbildning och samhällets växande behov av väl utbildad arbetskraft har på kort tid blivit en faktor, som föranlett åtgärder i snabb följd av genomgripande betydelse för svenskt under­ visnings- och utbildningsväsen. De erfarenheter som hittills gjorts av utveck­ lingen på utbildningsområdet och de bedömningar av framtiden som kan göras, understryker angelägenheten av att vi sätter oss i stånd att på bästa möjliga sätt tillgodose och i tid möta krav från allt fler människor på en allt bättre utbild­ ning. Det sagda gäller inte någon begränsad sektor utan hela utbildningsområdet från förskolestadiet och uppåt.

Om vårt skolväsen skall kunna göras så omfattande och differentierat att det kan bereda en kvalitativt fullgod och rätt avpassad utbildning åt alla, som efter­ frågar sådan, fordras en bättre organisationsapparat än vi för närvarande har. Det betyder inte — något som åtgärder inom svensk skoladministration redan visat — att det behöver skapas någon större byråkratisk apparat, utan det bör främst innebära, att på alla plan mellan samhällsintresserade lekmän och fack­ män åstadkommes en samverkan, som i effektiva organisatoriska former är inriktad på uppgiften att utveckla undervisning och utbildning i takt med skeen­ det i övrigt.

Det mest genomgripande omdaningsarbetet bedrives på den obligatoriska sko­ lans område. Redan 1951 påbörjades — i anslutning till 1950 års beslut om en skolreform — arbetet med omstöpningen av den lokala och regionala ledningen av skolväsendet och strax därefter omorganiserades skolöverstyrelsen för att bli bättre i stånd att leda utvecklingen efter de nya linjer som dragits upp genom detta beslut. För det sätt, på vilket vi hittills lyckats fullfölja strävandena mot en bättre skola, har riksdagsbeslutet 1956 om skolans lokala och regionala led­ ning varit av stor betydelse. Riktpunkter för det beslutet var: samordning av ledningen för olika skolformer, väsentligt ökat ansvar och inflytande för lekmän­ nen, kvalificerade resurser på fackmannasidan samt decentraliserad beslutande­ rätt. Detsamma bör eftersträvas i fråga om skolväsendets centrala ledning, om vi vill försäkra oss om ett fullgott instrument, då vi nu står inför uppgiften att vidga omdaningsarbetet till nya fält och samtidigt har att tillvarata våra be­ gränsade resurser på effektivast möjliga sätt.

Det kan vara skäl att här erinra om att utbildningsväsendets expansion också lett till en omprövning av formerna för universitets- och högskoleväsendets led­ ning. Universitetsutredningens förslag i detta avseende remissbehandlas för närva­ rande, och jag förutsätter, att det skall bli möjligt att inom de närmaste åren skapa en modern och effektiv ledning också för denna sektor av utbildningsväsendet. Om

råden förlädes till den nya överstyrelsen. Av praktiska skäl kunde han emellertid inte förorda, att annan yrkesutbildning än den som skolöverstyrelsen och kom­ merskollegium dittills haft tillsyn över ställdes under ledning av det nya äm­ betsverket.

Av uttalandena i övrigt vid detta tillfälle framgår, att åtskillig tvekan förelåg rörande lämpligheten av att bryta ut yrkesutbildningen ur skolöverstyrelsen. Departementschefen framhöll bl. a., att olika skolformer borde betraktas som delar av samma helhet och att det därför skulle komma att föreligga ett stort behov av ett nära samarbete mellan de båda överstyrelserna.

1943 års beslut byggde på förutsättningar, som visat sig inte helt hålla under den fortsatta utvecklingen. Det nära samarbete på det centrala planet, vilket angavs som väsentligt, har inte kommit till stånd i all den utsträckning som varit önskvärd med hänsyn till klart föreliggande behov. Ett successivt inord­ nande under överstyrelsens för yrkesutbildning tillsyn av olika delar av yrkes- utbildningsfältet har inte heller ägt rum, utan ledningen av yrkesutbildnings- -ektorn är alltjämt splittrad.

Genom den sammansättning man gav yrkesöverstyrelsens ledning — dess styrelse — och genom ämbetsverkets arbetsformer i övrigt skapades möjligheter till god kontakt med näringslivet, vilket varit av stor betydelse för den ut­ veckling av yrkesutbildningen som ägt rum under perioden efter verkets till­ komst. Samtidigt måste emellertid konstateras, att ännu en förutsättning för yrkesöverstyrelsens tillkomst brustit, såtillvida som näringslivet inte kommit att spela en så dominerande roll som huvudman i yrkesutbildningssammanhang, som man föreställde sig i samband med 1943 års beslut. I stället har de statliga, primärkommunala och landstingskommunala huvudmannainsatserna kommit att dominera. Denna utveckling markerades starkt genom 1955 års beslut angående utbyggnad av yrkesutbildningen.

Den här antydda utvecklingen har i hög grad skärpt det behov av samverkan med företrädarna för det allmänna skolväsendet, vilket förutsågs 1943. Åtgär­ derna på yrkesutbildningsfältet måste vidtas under ständigt beaktande av be­ hoven på de andra stora utbildningsområdena, för vilka samhället ansvarar. Genom de ökande kraven på yrkeskunnande och den växande betydelsen av teoretiska insikter på många väsentliga yrkesområden har dessutom gränserna mellan yrkesutbildning och annan utbildning blivit allt svårare att dra och allt mindre motiverade att upprätthålla.

Den uppfattning, enligt vilken teoretisk och praktisk utbildning bör betraktas som likvärdiga och organiseras i former, som innebär likställdhet, har i allt högre grad präglat den utveckling på skolområdet, som påbörjades med 1950 års reformbeslut och detta synsätt har, förutom i läroplansmässiga och skolorgani- satoriska åtgärder, också kommit till uttryck i reformer på det administrativa området. Genom samordningen av skolväsendets ledning på det lokala och regio­ nala planet har olägenheterna av den kvarstående splittringen i den centrala ledningen framträtt allt starkare, och det har ofta rests krav på större enhetlig­

Kungl. Maj:ts proposition nr lbb år 1963

områden får en starkare ställning i ämbetsverkets ledning än vad de sakkunniga tänkt sig.

Då det här rör sig om en av de mest uppmärksammade principfrågorna vill jag redan i detta sammanhang uttala, att jag ansluter mig till de synpunkter som framförts beträffande ett i förhållande till de sakkunnigas förslag starkare inflytande för företrädare för samhällslivets olika områden i ett nytt skoläm- betsverks styrelse. Jag ämnar i det följande framlägga ett organisationsförslag, som tillgodoser dessa synpunkter.

Den nyssnämnda gruppen remissinstanser har också uttalat sig för att huvud­ principen för yrkesöverstyrelsens organisation — fackbyråprincipen — bevaras inom ett nytt ämbetsverks kansliorganisation för de enheter som skall handlägga yrkesutbildningsärenden. Eftersom det i denna fråga, som är nära förbunden med spörsmålet om verksstyrelsen, råder starkt delade meningar, vill jag också på denna punkt redan här klargöra min inställning.

Ett grundläggande krav på varje förvaltningsorganisation är att den får en utformning, som från administrativa och ekonomiska synpunkter bedömes vara rationell, dvs. medger effektiva och ändamålsenliga insatser av just det slag som fordras av organisationen. Då det som i föreliggande fall är fråga om att sam­ organisera två existerande förvaltningsenheter med delvis sammanfallande och ofta mycket likartade arbetsuppgifter måste uppmärksamheten i första hand inriktas på att organisationen utformas så, att dubbelarbete och kompetenstvis­ ter inom och mellan arbetsenheterna undvikes. Det kan således inte bli fråga om att stanna vid att i huvudsak sammanföra två ämbetsverk för närliggande om­ råden under en chef, utan likartade uppgifter bör, oavsett skolform, koncentreras till samma arbetsenheter så långt det är praktiskt genomförbart och lämpligt. Som statskontoret framhållit är det inte möjligt att för ämbetsverk, vars verk­ samhetsområde når en viss storlek, tillämpa någon annan organisationsform. Jag ansluter mig alltså principiellt till den av främst statskontoret och skolöver­ styrelsen hävdade meningen, att en integration av arbetsuppgifterna bör ske vid organiserandet av ett för hela fältet gemensamt skolämbetsverk. Efter över­ vägande av olika organisationsmodeller har jag funnit mig böra förorda det av statskontoret framlagda, i det föregående utförligt redovisade alternativet, dock med en av praktiska skäl betingad jämkning. Denna föranledes av de enligt min mening väl befogade önskemålen från näringslivets sida om goda kontaktmöjlig­ heter i yrkesutbildningsärenden också med ämbetsverkets kansli. Jag återkom­ mer senare till detta problem.

Innan jag går in på olika detaljfrågor, vill jag emellertid som ytterligare moti­ vering för hittills gjorda principiella ställningstaganden understryka vad jag tidigare betonat, nämligen att det är till planerings- och utvecklingsuppgifterna som tyngdpunkten i ett nyorganiserat skolämbetsverks arbete måste förskjutas. För att detta skall bli möjligt, utan att verkets storlek sväller ut, måste åtskil­ liga av de båda nuvarande verkens uppgifter decentraliseras eller upphöra. Efter

Kungl. Maj:ts proposition nr

144 år

1963

S9

omorganisationen av skolväsendets centrala ledning bör denna således, som jag tidigare sagt, framstå som ett nytt verk, inte bara i vad avser kretsen av till­ sy n su pp gi f t er utan även i vad avser arbetsuppgifternas centrala innebörd. Enligt min mening har de sakkunniga inte tillräckligt beaktat detta behov av en strukturförändring av ledningen för skolväsendet. Den av mig förordade orga­ nisationsformen erbjuder i detta avseende bättre möjligheter än de sakkunnigas förslag att ge ämbetsverkets arbete en bestämd inriktning på de uppgifter, som framstår som mest väsentliga.

Innan jag efter dessa mera översiktligt hållna synpunkter går närmare in på konkreta organisationsspörsmål och övriga frågor, vill jag beröra namnfrå­ gan. Denna har tillmätts en ganska stor vikt av de sakkunniga, som ansett att benämningen skolöverstyrelsen ganska väl uppfyller de fordringar, som kan ställas på ett nytt skolämbetsverks namn, men häremot själva invänt, att det skulle vara olämpligt att överflytta namnet på ett existerande ämbetsverk till ett nytt verk. Efter att ha övervägt olika alternativ har de sakkunniga stannat för att som namn föreslå Kungl. skolverket.

Remissmyndighetema har, i den mån de yttrat sig i namnfrågan, nästan ge­ nomgående avvisat detta förslag och i stället förordat Kungl. skolöverstyrelsen som namn på det nya ämbetsverket.

Namnfrågan bör självfallet endast bedömas från praktiska och språkligt-este- tiska utgångspunkter. Att i namnvalet inlägga någon värdering av olika utbild­ ningsområdens betydelse kan det naturligtvis inte vara fråga om. Från de nämnda utgångspunkterna finner jag skolöverstyrelsen vara det lämpligaste namnet. Jag förordar alltså att det nya ämbetsverket benämnes Kungl. skol­ överstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr lhh år 1963

Frågan om ämbetsområdet för ett nytt skolämbetsverk har de sak­ kunniga, med hänsyn till utgångspunkterna för sitt utredningsarbete, närmare undersökt endast vad yrkesutbildningen beträffar. Några mera väsentliga änd­ ringar i fråga om skolämbetsverkets tillsynsuppgifter beträffande det allmänna skolväsendet förefaller mig inte heller erforderliga. Det framstår för närvarande som givet, att skolöverstyrelsens hittillsvarande tillsynsområde bör läggas under det nya ämbetsverket. Som jag tidigare framhållit, bör emellertid den nya över­ styrelsens funktioner inom hela dess verksamhetsområde omprövas. Till denna fråga återkommer jag i det följande.

Omfattningen av den yrkesutbildning som bör inordnas under den centrala ledningen har ingående diskuterats av de sakkunniga. De har föreslagit att all yrkesutbildning skall ledas av det nya ämbetsverket. Från yrkesutbildnings- begreppet har de sakkunniga därvid avskilt sådan kursverksamhet som har ka­ raktär av information och rådgivning åt redan verksamma yrkesutövare, intern verksutbildning, yrkesutbildning, som bedrives utan stöd av det allmänna, ut­ bildningen vid universitet och högskolor samt yrkesutbildande verksamhet vid specialskolor.

Att i princip all egentlig yrkesutbildning med de angivna avgränsningarna skall ställas under samma tillsynsmyndighet, finner jag i huvudsak riktigt. På grund av bl. a. de bestämda avstyrkanden, som gjorts av vissa fackämbetsverk och de argument som därvid framförts, anser jag det emellertid nu lämpligast att förorda en något mindre grad av koncentration av ledningen av yrkesutbild­ ningen än de sakkunniga föreslagit. Jag skall strax närmare precisera mitt ställ­ ningstagande i detta hänseende. Rent principiellt vill jag emellertid framhålla, att det på längre sikt bör eftersträvas att i detta hänseende genomföra de sak­ kunnigas förslag. Jag förutsätter därför, att frågan om samordning för hela yrkesutbildningsfältet skall ägnas uppmärksamhet såväl vid det fortsatta för­ beredelsearbetet för det nya skolämbetsverket som fortlöpande vid utredningar, som berör något av yrkesutbildningens delområden.

De sakkunniga har till begreppet yrkesutbildning hänfört också utbildning för elever på åldersstadier ovanför gymnasiet, vilken kan betecknas som vuxen­ utbildning. Häri innefattar de sakkunniga även omskolningskurser för arbetslösa m. fl. och uttalar, att dessa kurser bör ställas under ledning av det centrala ver­ ket för yrkesutbildning och icke, vare sig centralt, regionalt eller lokalt, ledas av arbetsmarknadsmyndigheter.

De sakkunnigas uttalande synes innebära, att omskolningsverksamheten i högre grad än hittills skulle ställas under ledning av skolans myndigheter. Ar­ betsmarknadsstyrelsens medverkan skulle därigenom mera bli av rådgivande natur.

Yrkesöverstyrelsen och vissa andra remissmyndigheter delar de sakkunnigas uppfattning i detta hänseende, medan arbetsmarknadsstyrelsen med hänsyn till de sysselsättningspolitiska motiven för omskolningen anser det önskvärt, att arbetsmarknadsverket övertar denna utbildningsverksamhet i dess helhet.

Den ändring av tillsynen över omskolningsverksamheten, som nu ifrågasättes, berör problem, vilka från olika synpunkter är av väsentlig betydelse. Jag vill därför något uppehålla mig vid formerna för och syftet med den utbildning som här avses.

Yrkesutbildningskurserna för arbetslösa är av tre slag, nämligen nybörjarkur­ ser, avsedda att ge en grundläggande utbildning för arbetslös ungdom, fortbild­ ningskurser och omskolningskurser. Syftet med kurserna är dels att vid omställ­ ningsprocesser i näringslivet göra det möjligt att utbilda friställd arbetskraft för nya uppgifter och därmed förhindra arbetslöshet, dels ock att bereda handi­ kappade och vissa andra grupper, som har svårigheter att erhålla stadigvarande sysselsättning, sådan utbildning att deras sysselsättningsproblem lättare kan lösas.

Organiserandet av denna utbildning är i första hand beroende av arbetsmark­ nadsmyndigheternas åtgärder. På dessa ankommer att avgöra omfattningen av denna särskilda utbildningsverksamhet liksom kursernas yrkesinriktning och geografiska fördelning. I dessa frågor sker överläggningar med ett rådgivande

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1963

på verkschefsnivå. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser i sådant syfte.

De för närvarande bedrivna nybörjarkurserna för arbetslösa är avsedda att ge grundläggande yrkesutbildning åt arbetslös ungdom, som inte erhållit yrkes­ utbildning tidigare. Kurserna är således avsedda för samma ålderskategorier, som de sakkunniga ansett att reguljär yrkesutbildning i första hand skall anord­ nas för. Eftersom jag i princip anser, att all sådan yrkesutbildning skall stå under ledning av den centrala skolmyndigheten, bör detta gälla även den ut­ bildning som hittills anordnats i särskild ordning för arbetslös ungdom. Till det nya skolämbetsverkets uppgifter skall höra att med stöd av lokala och regionala skolmyndigheter planera yrkesutbildning för all ungdom. Med ungdom avser jag här personer under 21 år. Befarad eller uppkommen ungdomsarbetslöshet kan vara uttryck för brister i yrkesutbildningsorganisationcn. Vid uppbyggnaden av det nya skolämbetsverket bör därför beaktas, att myndigheten erhåller tillräck­ liga möjligheter att såväl på längre sikt som i mera akuta situationer avpassa utbildning till föreliggande behov. Arbetsmarknadsmyndigheternas medverkan bör ske genom att lämna skolledningen på olika nivåer informationer om utveck­ lingen på arbetsmarknaden.

Möjligheterna att åstadkomma tillräcklig utbildningskapacitet för ungdomen beror i hög grad på de kommunala huvudmännens åtgärder. Det föreligger emel­ lertid i viss utsträckning behov av yrkesskolor med större upptagningsområde än en kommun eller en landstingskommun. De nuvarande på arbetsmarknads­ styrelsens initiativ tillkomna s. k. riksyrkesskolorna har till uppgift att komplet­ tera de kommunala och landstingskommunala yrkesskolorna. Under en över­ gångstid bör denna utbildning bedrivas i nuvarande former. Dessa skolors fram­ tida ställning bör ytterligare övervägas.

Utöver den behandlade utbildningsverksamheten för arbetslösa förekommer en tredje typ av kurser, s. k. fortbildningskurser, som är avsedda att ge arbets­ lösa med viss yrkesutbildning en kompletterande utbildning. I den mån sådana kurser måste anordnas pa grund av en arbetslöshetssituation finnes givetvis ingen anledning att behandla dessa kurser på annat sätt än de egentliga om­ skolningskurserna. De bör således planeras och genomföras på samma sätt som sistnämnda kurser.

\ad jag nu anfört torde föranleda behov av vissa organisationsförändringar. De frågor som sammanhänger härmed bör närmare övervägas i samband med det ytterligare utredningsarbete som blir nödvändigt innan det nya ämbets­ verket kan starta.

I detta sammanhang vill jag också papeka, att utbildning av hemsamariter, som nu bedrives i arbetsmarknadsverkets regi, bör inordnas i den i vanlig ord­ ning statsunderstödda yrkesutbildningen och därmed också ställas under tillsyn av det nya skolämbetsverket.

Utöver här berörda utbildningsverksamhet sker en av arbetsmarknadsskäl motiverad, relativt omfattande utbildning hos enskilda huvudmän, varvid ar­

Kungl. Maj:ts proposition nr H-i år 1963

93

betsmarknadsstyrelsen lämnar bidrag till kurskostnaderna och utger utbildnings­ bidrag till deltagarna. Någon förändring beträffande ledningen av denna verk­ samhet synes, i vad avser utbildning av andra än ungdomar, för närvarande inte vara påkallad. Detsamma skall gälla den särskilda utbildning, som arbetsmark­ nadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning äger att anordna i sådana yrken, där det med hänsyn till det aktuella arbetsmarknadsläget eller eljest är av väsentlig betydelse att vidtaga omedelbara åtgärder för att snabbt öka till­ gången på yrkesutbildad arbetskraft.

En samordning av skolväsendets centrala ledning bör, i vad avser yrkesut- bildningsområdet, i första hand innebära att yrkesöverstyrelsens nuvarande verksamhetsområde lägges under det nya ämbetsverket. Utöver uppgifter, som följer av nyss gjorda preciseringar beträffande omskolningsverksamheten, bety­ der detta, att yrkesutbildningen för industri, hantverk, handel, kontorsverksam- het, husligt arbete samt för sjömansyrket och vissa vårdyrken kommer att ingå i det nya ämbetsverkets tillsynsuppgifter. På samma sätt som nu är fallet bör i dessa uppgifter även innefattas ansvaret för utbildning av lärare för yrkesut­ bildning, inklusive lärare för omskolningsverksamheten.

Viss lärarutbildning, som tillgodoser behovet också för yrkesutbildningen, bl. a. på det husliga området, liksom yrkesutbildning vid vissa specialskolor m. m. står för närvarande under överinseende av skolöverstyrelsen. Vid organiserandet av ett gemensamt ämbetsverk blir det naturligt att samordna tillsynen över dessa verksamheter och tillsynen över yrkesutbildningen i övrigt, vilket flera remissmyndigheter ansett önskvärt.

Synpunkter av detta slag är också tillämpliga beträffande yrkesutbildning vid ungdomsvårdsskolor och ungdomsfängelseanstalter, vilken verksamhet för när­ varande faller under socialstyrelsens respektive fångvårdsstyrelsens ämbetsom­ råde. Med hänsyn till de speciella problem, främst av organisatorisk art, som skulle uppkomma vid ett inordnande av denna yrkesutbildning i skolämbets- verkets tillsynsområde, är jag emellertid inte beredd att förorda, att den nya centrala skolmyndigheten erhåller mera omfattande befogenheter på detta om­ råde än vad överstyrelsen för yrkesutbildning nu har. Jag vill emellertid betona värdet av att erfarenheterna inom yrkesutbildningen i allmänhet genom rådgi­ vande verksamhet från skolämbetsverkets sida kommer även den här avsedda yrkesutbildningen till del.

Yrkesutbildningen på sjöfartens område ledes för närvarande av överstyrelsen för yrkesutbildning i vad avser sjömansskolorna och av sjöfartsstyrelsen i vad avser sjöbefälsutbildningen. Denna splittring har inneburit olägenheter, bl. a. från organisatorisk synpunkt. De sakkunnigas förslag att ställa även befälsut- bildningen under tillsyn av den centrala skolmyndigheten har tillstyrkts av sjöfartsstyrclsen och — under vissa förbehåll beträffande utformningen av den lokala och centrala ledningen av skolorna — av Sveriges redareförening. De

Kungl. Maj:ts proposition nr

i 44-

år 1963

speciella skäl som anförts för en sådan omläggning med avseende på dels beho­ vet av samordning med sjömansutbildningen, dels utbildningens likhet med vissa delar av utbildningen vid tekniska gymnasier, anser jag vara övertygande, och jag tillstyrker de sakkunnigas förslag på denna punkt.

I enlighet med sin grunduppfattning om behovet av enhetlighet i ledningen av yrkesutbildningen har de sakkunniga föreslagit, att yrkesutbildningen på jordbrukets och skogsbrukets områden, som i huvudsak står under tillsyn av lantbruksstyrelsen respektive skogsstyrelsen, inordnas under den gemensamma skolledningen. De sakkunniga har dock framhållit, att vissa besvärliga problem därvid kan uppkomma på grund av utbildningens nära anknytning till andra samhällsåtgärder för stöd och utveckling åt de näringar det här är fråga om. Bl. a. pekar de sakkunniga på betydande svårigheter att avgränsa den egentliga yrkesutbildningen från fortlöpande upplysningsverksamhet och information. Verksamheten på området är även sammanvävd på så sätt att befattningsha­ vare vid lantbruksnämnder, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser jäm­ sides med andra uppgifter även medverkar i yrkesutbildningen.

Detta samband mellan rationaliseringsverksamhet och utbildning har ytter­ ligare förstärkts genom riksdagsbeslut i anslutning till två propositioner vid 1962 års riksdag (prop. 1962: 103; JoU 20; Rskr 307; prop. 1962:115; JoU 16; Rskr 253).

För egen del vill jag konstatera, att det angivna sambandet vid en omläggning enligt de sakkunnigas förslag skulle medföra olägenheter. Detta förhållande har också starkt understrukits av de remissmyndigheter som har direkt anknytning till de berörda näringarna. Med hänsyn härtill har jag efter ingående övervägan­ den funnit, att de sakkunnigas förslag beträffande yrkesutbildningen inom jord­ bruks- och skogsbruksområdena inte nu bör genomföras.

Alla möjligheter till samverkan mellan de fackämbetsverk, under vilka denna yrkesutbildning skall lyda, och den centrala skolmyndigheten bör emellertid till­ varatas. En stor del av de fördelar, som de sakkunniga avsett att vinna med sitt förslag, synes därigenom kunna uppnås. En sådan samverkan bör kunna bli långtgående och särskilt innefatta frågor rörande allmänna riktlinjer för utbild­ ningen, statsbidragsbestämmelser, stadgor, avlöningsbestämmelser, kompetens­ fordringar för lärare, lärarnas pedagogiska utbildning och fortbildning samt pe­ dagogiskt reformarbete.

Även då det gäller den yrkesutbildning för sjukvårdens behov, främst sjukskö- terskeutbildningen, som står under tillsyn av medicinalstyrelsen, skulle en om­ läggning enligt de sakkunnigas förslag medföra vissa problem på grund av ut­ bildningens nära anknytning till olika sjukvårdsanstalter. Härtill kommer emel­ lertid att utbildningen på sjukvårdsområdet för närvarande utredes av 1962 års utredning angående sjuksköterskeutbildningen. I utredningens uppgifter ingår bl. a. att undersöka, hur tillsynen över utbildningen skall ordnas. I avvaktan på resultatet av detta utredningsarbete bör någon omläggning inte för närvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr llfj. or 1963

95

ske. Detsamma bör nu gälla utbildningen på mentalsjukvårdens område med hänsyn till pågående överväganden beträffande huvudmannaskapet för detta vårdområde.

Ledningen av utbildningen på socialvårdsområdet åligger redan i viss ut­ sträckning yrkesöverstyrelsen. Enligt de sakkunnigas förslag bör även den ut­ bildning, som sorterar under socialstyrelsen, överföras till den centrala skol­ myndigheten. Förslaget har mötts av invändningar från socialstyrelsen, som närmast hänvisat till pågående utredningsarbete som motiv för att beslut inte nu skulle fattas i dessa frågor. Enligt min uppfattning är emellertid inte de anförda skälen av den tyngd, att de uppväger behovet av en samordning av den avsedda utbildningen med sådan yrkesutbildning inom vårdområdet som redan ledes av den centrala skolmyndigheten. Jag förordar således, att utbildningen av barnhemsföreståndare, av ålderdomshemsföreståndare och av biträden för ålder­ domshem m. m. ställes under tillsyn av skolämbetsverket.

Statens brandskola, vilken för närvarande ledes av en särskild styrelse, som sorterar direkt under Kungl. Maj:t, skulle enligt de sakkunnigas förslag inordnas under den centrala skolmyndigheten. Med hänsyn till vad styrelsen för statens brandskola i sitt avstyrkande remissvar anfört rörande bl. a. skolans nära an­ knytning till brandförsvarets ledning och verksamhet i övrigt, anser jag mig inte nu böra föreslå någon ändring av skolans ställning i tillsynshänseende.

De förändringar, jag här förordat, torde i vissa fall medföra organisatoriska problem och aktualisera detaljfrågor om gränsdragningen såväl mellan olika ut­ bildningsområden som mellan yrkesutbildning i egentlig mening och kursverk­ samhet av informativ natur, vilken enligt de sakkunnigas mening inte bör ledas av den centrala skolmyndigheten. Dessa spörsmål, liksom uppgiften att begränsa den centrala tillsynsmyndighetens verksamhet till frågor av central betydelse, bör närmare penetreras under den tid som återstår, innan slutlig ställning skall tas till skolämbetsverkets personalorganisation m. m.

Jag övergår så till frågan om principerna för organisationen av ett nytt skolämbetsverk.

Skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning är för närvarande organiserade enligt olika principer. Såsom tidigare redovisats betecknas dessa som avdelningsprincipen respektive fackbyråprincipen. De sakkunniga har vid sina överväganden funnit, att båda dessa organisationsprinciper bör tillämpas vid organisationen av det nya skolämbetsverket. Detta skulle enligt de sak­ kunnigas mening ske på det sättet att kansliorganisationen delades upp i tre sektorer, av vilka en skulle organiseras enligt avdelningsprincipen för ärenden rörande det allmänna undervisningsväsendet och en enligt fackbyråprincipen för ärenden rörande yrkesutbildningsväsendet. Slutligen skulle en för hela skol­ området gemensam sektor organiseras, närmast för ärenden rörande planering och administration.

Kungl. Maj:ts proposition nr m år 1963

97

kan anföras för att hålla ärenden av olika slag samlade kring en och samma skoltyp — innebörden av fackbyråprincipen — förlorar därmed väsentligt i styrka.

Med hänsyn till det anförda anser jag, såsom jag redan i det föregående an­ givit, en organisation av det slag, som förordats av statskontoret, vara den mest ändamålsenliga. I förhållande till skolöverstyrelsens förslag erbjuder den av statskontoret presenterade lösningen den fördelen, att en ytterligare koncentra­ tion erhålles genom att någon motsvarighet till skolöverstyrelsens nuvarande organisationsavdelning inte medtages. Ärenden, som i överstyrelsens förslag hän­ förts till en organisationsavdelning, har till sin sakliga innebörd bedömts vara av sådan art, att de utan olägenheter kan fördelas på de övriga avdelningarna och samordnas med deras uppgifter. Eftersom en viss del av organisations- ärendena inom skolöverstyrelsens nuvarande verksamhetsområde därvid lämpli­ gen torde kunna sammanföras med undervisningsärendena, bör ett slopande av den särskilda organisationsavdelningen också medföra en utjämning av skillna­ derna mellan yrkesöverstyrelsens nuvarande fackbyråer och de nuvarande rot- larna inom skolöverstyrelsens undervisningsavdelning.

Även om jag således anser, att det med hänsyn till kansliorganisationens funk­ tionsduglighet är nödvändigt att skapa ett i princip integrerat ämbetsverk, fin­ ner jag det samtidigt angeläget, att så långt möjligt beakta synpunkterna från de remissmyndigheter, som i de sakkunnigas förslag sett en garanti för att yrkes- utbildningsintressena skulle bli tillgodosedda i tillräcklig mån. Deras synpunk­ ter i organisationsfrågan är att betrakta som ett uttryck för behovet av att åstadkomma en intim samverkan mellan arbetsmarknad och näringsliv å den ena sidan och olika skolmyndigheter å den andra. Jag har redan inledningsvis anslu­ tit mig till uppfattningen att detta är ett vitalt intresse och framhållit, att det kan tillgodoses på annat sätt än att de sakkunnigas organisationsförslag genom­ föres.

I första hand bör ett ökat inflytande från intressenter, som står yrkesutbild­ ningen närmast, åstadkommas genom en annan sammansättning av verksstyrel- sen än vad de sakkunniga tänkt sig. Kansliet bör emellertid också organiseras så, att kontakter med näringslivet underlättas. Efter närmare överväganden av hur ett sådant behov skall kunna tillgodoses i en verksorganisation av integrerad typ har jag funnit, att en lämplig lösning kan nås, om undervisningsärendena för­ delas på två avdelningar, den ena för ärenden avseende huvudsakligen allmän undervisning och den andra för ärenden rörande yrkesundervisning.

Uppdelningen av ärenden mellan två undervisningsavdelningar bör givetvis ske så, att handläggningen av närbesläktade ärenden inte splittras mellan avdel­ ningarna. Således bör alla gymnasiefrågor, även rörande fackgymnasierna, hän­ föras till samma avdelning, nämligen undervisningsavdelningen för allmänna skolfrågor under vilken också undervisningsfrågor rörande samtliga fackskolor bör inordnas. Till avdelningen för undervisningsfrågor rörande yrkesutbildningen bör hänföras undervisningsfrågor angående i första hand utbildning för industri, hantverk, handel, kontorsverksamhet, husligt arbete och vårdområdena.

7 —

Dihang till riksdagens protokoll 1063. 1 samt. Nr Utb

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 är 1963

99

ningen för lärarutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete (L), planeringsavdelningen (P) samt administrativa avdelningen (A).

Dessutom bör som fristående enhet finnas en särskild folkbildningsrotel (P)• Rotlarnas antal och ärendenas fördelning pa rotlar är det enligt min mening inte möjligt att fastställa i detta sammanhang. Dessa spörsmål bör jämsides med frågorna om decentralisering och personalorganisation ytterligare prövas i det fortsatta utredningsarbetet från de utgångspunkter jag här angivit. Beträffande rotlarnas antal vill jag i anslutning till de principiella synpunkter härutinnan, som statskontoret anfört, framhalla som angeläget, att det inte bör uppgå till mer än ca tjugo.

Verksledningen bör enligt de sakkunnigas förslag utövas av en styrelse, bestående av 11 personer, med en majoritet av lekmän utsedda av Kungl. Maj:t. Lekmännen skulle enligt förslaget inte representera speciella intressen eller orga­ nisationer. För den direkta kontakten med intressenter utanför ämbetsverket har de sakkunniga föreslagit en rådgivande nämnd.

Förslaget rörande styrelsens sammansättning har mötts av bestämda invänd­ ningar från flera håll. Yrkesöverstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen har gjort sitt tillstyrkande av omorganisationsförslaget be­ roende av att i styrelsen kommer att ingå representanter för organisationerna på arbetsmarknadens och näringslivets områden. Även statskontoret företräder en sådan uppfattning och föreslår, att styrelsen skall bestå av ämbetsverkets ge­ neraldirektör, dennes ställföreträdare samt sex utomstående ledamöter, som bör representera föräldrarna, arbetsmarknadens parter, kommunerna och den peda­ gogiska forskningen.

Som jag förut berört, finner jag det vara av grundläggande betydelse, att skol­ väsendet står i nära kontakt med samhällslivet i övrigt. Denna kontakt kan givetvis organiseras på olika sätt och de sakkunniga har härvidlag tillmätt den rådgivande nämnden väsentlig betydelse. Som framgar av benämningen skulle denna emellertid endast ha en rådgivande funktion. En direkt förankring i sty­ relsen för viktiga intresseområden innebär enligt min mening en betydligt bättre garanti för att skolämbetsverket tillförsäkras stöd från samhällslivets sida. Jag anser mig därför böra förorda, att ämbetsverkets styrelse till huvudsaklig del skall bestå av lekmän, som direkt företräder för skolväsendet viktiga samhälls­ områden.

Beträffande styrelsens uppgifter anser jag i likhet med statskontoret, att sty­ relsen bör ha att fatta beslut endast i ärenden, som gäller viktigare framställ­ ningar eller yttranden till Kungl. Maj:t, i frågor av principiell natur eller eljest i ärenden av särskild vikt.

Utöver lekmannarepresentanterna bör som statskontoret förordat endast ver­ kets chef och dennes ställföreträdare ingå i styrelsen. Den sakkunskap, som Övriga chefstjänstemän besitter, kan på ett tillfredsställande sätt tillvaratas vid ärendenas beredning samt vid föredragningar i styrelsen.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr

144

or 196S