Prop. 1963:17
('angående ersättning till Maj-Britt Ngström m. fl.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1963
1
Nr 17
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning till
Maj-Britt Ngström m. fl.; given Stockholms slott den 28
december 1962.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen underställe» riksdagens prövning dels (p. 1—2) två ären den om livräntor åt änkor efter personer, som avlidit till följd av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, dels ock (p. 3—6) fyra ärenden om liv räntor åt personer, som skadats till följd av trafik med kronans fordon.
1 — Bilaga till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 17
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1963
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
december 1962.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander, ministern för utrikes ärendena
N
ilsson, statsrå
den
S
träng
, A
ndersson
, L
indström
, L
änge
, L
indholm
, K
ling
, S
koglund
,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildeparte menten anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, föl jande.
1 .
Droskföraren S. B. E. Nyström, född den 28 mars 1921, avled den 27 juni 1958 till följd av lungtuberkulos, ådragen under militärtjänstgöring. Han efterlämnade hustrun Maj-Britt Nyström, född den 16 april 1927, och två barn i äktenskapet, födda den 2 april 1947 och den 26 oktober 1948. Sjukdomen yppades i maj 1944 och äktenskapet ingicks den 14 september 1946. På grund av sjukdomen har jämlikt 1927 års militärersättningsför- ordning utgivits ersättning till mannen Nyström för tiden fram till döds fallet.
Riksförsäkringsverket tillerkände enligt beslut den 17 juli 1958 jämlikt 1927 års militärersättningsförordning ettvart av makarnas barn livränta med 100 kr. i månaden tills det fyllt 16 år. Samtidigt förklarade ämbetsver ket att jämlikt bestämmelserna i nämnda förordning livränta icke kunde tillerkännas änkan, enär äktenskapet slutits först efter den tidpunkt, då mannens sjukdom yppades.
Kungl. Maj:t medgav genom beslut den 8 april 1960 att till Maj-Britt Ny ström finge för en tid av fem år, räknat från den 28 juni 1958, utbetalas den ersättning som vid tillämpning av 1927 års militärersättningsförordning skulle ha tillkommit henne, därest hon, när S. B. E. Nyström befanns lida av lungsjukdom, varit gift med denne (prop. 1960:36 p. 1.; SU 39; rskr. 123). Kungl. Maj :t uppdrog härjämte åt riksförsäkringsverket att fram deles till prövning uppta och till Kungl. Maj :t anmäla frågan rörande ytter ligare livränta till Maj-Britt Nyström för tid efter utgången av femårspe rioden.
Riksförsäkringsverket har i skrivelse den 3 december 1962, efter att ha inhämtat yttrande av statens pensionsanstalt, tillstyrkt fortsatt livränta till Maj-Britt Nyström, beräknad enligt grunderna i 1927 års militärersätt-
3
ningsförordning, för en tid av tre år, räknat från och med den 28 juni 1963. Av en riksförsäkringsverkets skrivelse bifogad promemoria inhämtas i hu vudsak följande.
Livräntorna till Maj-Britt Nyström och hennes barn utgår från och med den 1 januari 1963 med 260 kr. i månaden till Maj-Britt Nyström och 130 kr. i månaden till ettvart av barnen. Till varje barn utgår därjämte barn pension med 250 kr. om året. Barnpensionerna liksom livräntorna till bar nen utgår tills de fyllt 16 år. Maj-Britt Nyström är i princip berättigad till oavkortad änkepension till den 26 oktober 1964, då hennes yngsta barn fjdler 16 år, vid vilken tidpunkt änkepensionen avkortas till 2/15 av hel pension. Av bestämmelserna i 16 § lagen angående införande av lagen om allmän försäkring (SFS 1962: 382) framgår emellertid att Maj-Britt Ny ströms änkepension skall minskas med en tredjedel av hennes årsinkomst. Detta innebär att Maj-Britt Nyströms änkepension från och med år 1963 kommer att utgöra omkring 600 kr. om året, och då även livräntan skall av räknas bortfaller pensionen helt, så länge Maj-Britt Nyström uppbär sådan förmån.
Maj-Britt Nyström är anställd som kontorist med en avlöning som för närvarande uppgår till 1 150 kr. i månaden. Hon har under de senaste fem åren varit sjukledig i genomsnitt 50 dagar om året och har på den grund icke kunnat komma i fråga för befordran eller förflyttning inom det före tag där hon arbetar. Enligt ett den 11 september 1962 dagtecknat läkarin tyg undergår Maj-Britt Nyström sedan september 1959 behandling med regelbundna kontroller på sjukhus för vissa underlivsbesvär m. m. En av riksförsäkringsverkets läkare har dock uttalat, att det får anses vara fråga om en tillfällig ohälsa.
Maj-Britt Nyström bor med barnen i en lägenhet för vilken månadshyran uppgår till omkring 240 kr. Det äldsta barnet går för närvarande i grund skolans nionde klass och skall fortsätta i en tvåårig yrkesskola för att ut bilda sig till hårfrisörska. Det andra barnet, som också går i grundskolan, har håg och anlag för ingenjörsyrket.
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1963
Departementschefen
Maj-Britt Nyström är försörjnings&kyldig mot två barn, som nu är 15 och 14 år. Med hänsyn till vad som är upplyst om Maj-Britt Nyströms eko nomiska förhållanden och hälsotillstånd anser jag det skäligt att hon tiller- kännes livränta under ytterligare tre år, beräknad enligt grunderna i 1927 års militärersättningsförordning. För livränterätten skall sedvanliga be gränsningar gälla (jämför prop. 1962: 44 p. 1 och 2).
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Maj-Britt Nyström må från anslaget Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgö ring m. m., för en tid av tre år, räknat från och med den 28 juni 1963, utbetalas den ersättning som vid tillämpning av 1927 års militärersättningsförordning skulle ha tillkom mit henne, därest hon, när S. B. E. Nyström befanns lida av lungsjukdom, varit gift med denne.
1* — Bilaga till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 17
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1963
2
.
Snickaren J. A. G. Ohlsson, född den 27 maj 1909, avled den 14 juni 1962 till följd av hjärtfel, ådraget under militärtjänstgöring. Han efterlämnade hustrun Greta Ohlsson, född den 9 maj 1906, och två vuxna barn i äkenska- pet. Sjukdomen yppades i september 1901. Lysning till äktenskapet avkun nades i augusti 1931 och äktenskapet ingicks den 17 oktober 1931. På grund av sjukdomen har jämlikt 1927 års militärersättningsförordning utgivits ersättning till mannen Ohlsson för tiden fram till dödsfallet.
Greta Ohlsson har under åberopande av sina ekonomiska förhållanden anhållit att bli tillerkänd livränta, oaktat äktenskapet slutits först efter den tidpunkt, då mannens sjukdom yppades och hon sålunda icke kunde få liv ränta enligt bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning.
Riksförsäkringsverket har i utlåtande den 5 november 1962 tillstyrkt, att
Greta Ohlsson beviljas livränta med belopp, som skulle ha utgått, om äk tenskapet slutits innan mannen Ohlsson insjuknade år 1931. Ämbetsverket har därvid anfört bl. a. följande:
Greta Ohlsson uppbär änkepension med 3 325 kr. om året. Hade hon varit berättigad till livränta enligt 1927 års militärersättningsförordning hade denna utgjort 2 400 kr. om året intill utgången av år 1962, 3 120 ler. om året intill utgången av maj 1973 och 1 800 kr. om året för tiden därefter. Härvid hade hon författningsenligt fått vidkännas minskning av änkepen sionen, vilken dock alltid skulle utgått med minst halva beloppet. Greta Ohlsson har tidigare åtnjutit folkpension på grund av psykisk ohälsa.
Bouppteckningen efter mannen Ohlsson utvisar en behållning av ca 13 600 kr. Bland tillgångarna har upptagits en fastighet till taxeringsvärdet 18 000 kr., en bil till 2 500 kr. samt banktillgodohavanden, kontanter och andra utestående fordringar med omkring 2 100 kr. Skulderna har angivits till ca 11 400 kr., varav ca 8 640 kr. utgör inteckningsskuld. Enligt ett av makarna Ohlsson den 17 november 1932 upprättat av barnen godkänt in bördes testamente har Greta Ohlsson med äganderätt erhållit all den avlidne makens kvarlåtenskap. Greta Ohlsson har uppgivit, att hon icke har annan inkomst än pensionen.
Departementschefen
Med hänsyn till Greta Ohlssons ekonomiska förhållanden och övriga före liggande omständigheter anser jag det skäligt, att hon tillerkännes livränta, beräknad enligt grunderna i 1927 års militärersättningsförordning. För liv- ränterätten skall sedvanliga begränsningar gälla (jämför prop. 1962: 44 p. 1 och 2).
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Greta Ohlsson må från anslaget Ersättning i anled ning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring m. m., från och med den 14 juni 1962 utbetalas den ersätt
ning som vid tillämpning av 1927 års militärersättningsför-
ordning skulle ha tillkommit henne, därest hon, när J. A. G.
Ohlsson befanns lida av hjärtfel, varit gift med denne; dock
beträffande förfluten tid med avdrag för belopp, varmed än
kepensionen skolat minskas, därest ersättning enligt mili-
tärersättningsförordningen utgått vid änkepensionens be
stämmande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1963
5
3.
Den 14 maj 1941 påkördes värnpliktige G. W. Berntzon, född den 6 sep
tember 1912, av en kronan tillhörig lastbil. Berntzon ådrog sig hjämskak-
ning och brott på skallbasen. Senare uppstod till följd av skadorna cirkula
tionsrubbning i benen och i samband därmed bensår. Skadorna har föran
lett långvarig sjukhusvård med operativa ingrepp under ett flertal tids
perioder samt bestående invaliditet. Genom lagakraftvunnet utslag den 17
december 1943 av Lits och Rödöns tingslags häradsrätt samt lagakraftvun-
nen dom den 3 maj 1950 av Jämtlands norra domsagas häradsrätt förplik
tades kronan att till Berntzon utge skadestånd, som på grund av Bemtzons
mcdvållande jämkades till två tredjedelar.
Riksförsäkringsverket tillerkände enligt beslut den 4 november 1938
jämlikt 1927 års militärersättningsförordning Berntzon livsvarig livränta
från och med den 15 november 1958 efter en invaliditetsgrad av 25 % med
65 kr. i månaden.
Försvarets civilförvaltning har efter framställning från Berntzon i skri
velse den 24 juli 1962 föreslagit att Berntzon tillerkännes livsvarig livränta
med högre belopp än som utgår enligt riksförsäkringsverkets beslut och har
därvid anslutit sig till följande yttrande av försvarets skaderegleringsnämnd.
Livräntan bör från och med den 15 november 1958 beräknas efter 25 %
invaliditet och en antagen inkomst för år 1958 av 7 kr. 23 öre per timme,
för år 1959 av 7 kr. 31 öre per timme och därefter till dess Berntzon fyl
ler 67 år av 8 kr. 12 öre per timme, därvid till grund för beräkningen bör
läggas 52 arbetsveckor per år, envar om 45 arbetstimmar. För tiden efter
det Berntzon fyllt 67 år bör till grund för livräntan läggas en timpenning av
4 kr. 6 öre. Berntzon bör berättigas att under perioder, då han på grund av
ifrågavarande skada varit eller blir sjukskriven, återkomma med yrkanden
om ersättning utöver den enligt ovan beräknade livräntan. Den periodiska
ersättning som sålunda bör tillkomma Berntzon skall på grund av Bernt-
zons eget medvållande först jämkas till två tredjedelar, varefter avdrag skall
ske med två tredjedelar av den ersättning, som Berntzon uppburit eller kom
mer att uppbära från riksförsäkringsverket.
Kungl. Maj :t medgav genom beslut den 14 september 1962 att till Bernt
zon finge utbetalas livränta från och med den 15 november 1958 till och
med den 30 juni 1963 enligt grunderna i civilförvaltningens förslag. Tillika
6
förklarade Kungl. Maj:t Sig vilja framdeles meddela beslut i fråga om liv
ränta för tiden därefter.
Departementschefen
Kronan är enligt lagakraftvunnen dom ersättningsskyldig till två tredje
delar för den skada som drabbat Berntzon. Beträffande livränta för tiden
till och med den 30 juni 1963 föreligger redan beslut av Kungl. Maj :t. Av
utredningen framgår att Berntzons invaliditet är livsvarig. För Bentzons
återstående livstid synes till två tredjedelar jämkad livränta böra utgå,
vilken ■—- med utgångspunkt från försvarets civilförvaltnings beräkningar
av Berntzons invaliditetsgrad och arbetsinkomst — bör bestämmas till 3 200
kr. om året till dess Berntzon uppnår 67 års ålder och till 1 600 kr. om året
för tiden därefter, allt med avdrag av två tredjedelar av den ersättning han
kommer att uppbära från riksförsäkringsverket.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund av före-
nämnda olyckshändelse till G. W. Berntzon utgå livsvarig
livränta från och med den 1 juli 1963 till dess Berntzon
uppnår 67 års ålder med 3 200 kr. för år och för tiden där
efter med 1 600 kr. för år, dock med avdrag av två tredje
delar av vad han för motsvarande ändamål kan komma att
uppbära från riksförsäkringsverket.
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1963
4.
Vid en sammanstötning den 16 september 1944 mellan två kronan till
höriga bilar skadades dåvarande furiren A. H. G. Gustavsson-Karlsson, född
den 24 september 1923, som var passagerare i den ena bilen. Gustavsson-
Karlsson ådrog sig krossår i pannan och över hjässan samt fraktur i skal
len med kontusion av hjärnan. Sedermera utvecklades en posttraumatisk
epilepsi. Genom lagakraftvunnet krigsrättsutslag den 20 april 1945 dömdes
förarna för ovarsamt förande av motorfordon och oskicklighet vid fullgö
rande av tjänsteplikt till disciplinstraff och förpliktades att solidariskt utge
viss ersättning till Gustavsson-Karlsson. Denna har utbetalats av försvarets
civilförvaltning.
Riksförsäkringsverket, som funnit samband föreligga mellan epilepsien
och skallskadan, tillerkände enligt beslut den 8 juni 1960 jämlikt 1927 års
militärersättningsförordning Gustavsson-Karlsson livsvarig livränta från
och med den 30 mars 1958 efter en invaliditetsgrad av 20 % med 50 kr. i
månaden.
Försvarets civilförvaltning har efter framställning från Gustavsson-Karls
son i skrivelse den 4 oktober 1960, efter att ha inhämtat yttrande från för
7
svarets skaderegleringsnämnd, föreslagit att Gustavsson-Karlsson -— oaktat
hans talan icke anhängiggjorts inom föreskriven -tid — tillerkännes livsva
rig livränta från och med den 13 mars 1959 med högre belopp än som utgår
enligt riksförsäkringsverkets beslut eller efter en antagen årsinkomst av
15 000 kr. och en invaliditetsgrad av 20 % samt med avdrag för vad han
uppburit eller kommer att uppbära från riksförsäkringsverket.
Kungl. Maj :t medgav genom beslut den 9 december 1960 och den 6 juni
1962 att med hänsyn till förekomna omständigheter till Gustavsson-Karls
son finge utbetalas livränta från och med den 1 juli 1960 till och med den
30 juni 1963 enligt civilförvaltningens förslag. Tillika förklarade Kungl.
Maj:t Sig vilja framdeles meddela beslut i fråga om livränta för tiden där
efter.
Departementschefen
Kronan torde såsom ägare av fordonen vara ersättningsskyldig för den
skada som drabbat Gustavsson-Karlsson. Kungl. Maj :t har med hänsyn
till förekomma omständigheter tillerkänt Gustavsson-Karlsson livränta till
och med den 30 juni 1963. Uti*edningen synes ge vid handen att den sjukdom,
av vilken Gustavsson-Karlsson lider, har samband med olyckan och att hans
invaliditet är livsvarig. Jag anser det skäligt, att Gustavsson-Karlsson tiller
kännes livränta även för återstående livstid. Livräntebeloppet bör — med
utgångspunkt från försvarets civilförvaltnings beräkningar av Gustavsson-
Karlssons invaliditetsgrad och arbetsinkomst — bestämmas till 3 000 kr.
om året till dess Gustavsson-Karlsson uppnår 67 års ålder och för tiden
därefter till 1 500 kr. om året, allt med avdrag av den ersättning han kom
mer att uppbära från riksförsäkringsverket.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund av
förenämnda olyckshändelse till A. H. G. Gustavsson-Karls
son utgå livsvarig livränta från och med den 1 juli 1963 till
dess Gustavsson-Karlsson uppnår 67 års ålder med 3 000
kr. för år och för tiden därefter med 1 500 kr. för år, dock
med avdrag av vad han för motsvarande ändamål kan kom
ma att uppbära från riksförsäkringsverket.
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1963
5.
Den 11 december 1947 påkördes värnpliktige K.-E. G. Alsed, född den 6
juni 1926, av en kronan tillhörig motorcykel. Alsed ådrog sig underbens-
och lårbensfrakturer. Genom lagakraftvunnet krigsrättsutslag den 19 ja
nuari 1949 dömdes föraren av motorcykeln för ovarsamt förande av mo
torfordon till dagsböter och förpliktades att utge viss ersättning till Alsed.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1963
Denna har utbetalats av försvarets civilförvaltning. Vidare förpliktades kro
nan såsom ägare av motorcykeln genom Stockholms rådhusrätts lagakraft-
vunna dom den 25 maj 1951 att till Alsed utge ojämkat skadestånd.
Riksförsäkringsverket tillerkände enligt beslut den 22 juni 1961 jämlikt
1927 års militärersättningsförordning Alsed livsvarig livränta från och med
den 25 juli 1961 efter en invaliditetsgrad av 15 % med 30 kr. i månaden.
Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 23 januari 1962, efter att
ha inhämtat yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd, föreslagit att
Alsed tillerkännes livsvarig livränta med högre belopp än som utgår enligt
riksförsäkringsverkets beslut eller med 2 100 kr. om året från och med
den 25 juli 1961, till dess Alsed uppnår 67 års ålder, och för tiden därefter
med halva beloppet, allt med avdrag för vad han uppburit eller kommer
att uppbära från riksförsäkringsverket.
Kungl. Maj:t — Som genom beslut den 30 december 1953, den 29 juni
1956 och den 13 februari 1959 tillerkänt Alsed livränta från och med den
1 juli 1951 till och med den 24 juli 1961, för de tre sista åren beräknad efter
en antagen årsinkomst av 14 000 kr. och en invaliditetsgrad av 15 % —
medgav genom beslut den 16 februari 1962 att till Alsed finge utbetalas liv
ränta för tiden därefter till och med den 30 juni 1963 enligt civilförvalt
ningens förslag. Tillika förklarade Kungl. Maj:t Sig vilja framdeles med
dela beslut i fråga om livränta för tiden därefter.
Departementschefen
Kronan är såsom ägare av motorcykeln ersättningsskyldig för den ska
da som drabbat Alsed. Beträffande livränta för liden till och med den 30
juni 1963 föreligger redan beslut av Kungl. Maj :t. Av utredningen framgår
att Alseds invaliditet är livsvarig. För Alseds återstående livstid synes liv
ränta böra utgå enligt försvarets civilförvaltnings förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund av
förenämnda olyckshändelse till K.-E. G. Alsed utgå livs
varig livränta från och med den 1 juli 1963 till dess Alsed
uppnår 67 års ålder med 2 100 kr. för år och för tiden där
efter med 1 050 kr. för år, dock med avdrag av vad han för
motsvarande ändamål kan komma att uppbära från riks-
f ör s äk ringsverket.
6
.
Vid en sammanstötning den 9 juli 1954 mellan en kronan tillhörig jeep och
en lastbil dödades en passagerare i jeepen och skadades L. I. Andersson,
som var passagerare i lastbilen. Andersson ådrog sig ögonskador med på
9
följd att hans ena öga måste bortopereras. Genom lagakraftvunnen dom
den 15 december 1954 dömde Sollentuna och Färentuna domsagas hä
radsrätt föraren av jeepen för vårdslöshet i trafik och vållande till annans
död till dagsböter.
Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 10 juli 1982 — med för
mälan att civilförvaltningen funnit kronan vara skyldig att utge ojämkat
skadestånd till Andersson — föreslagit att Andersson tillerkännes livsvarig
livränta efter en invaliditetsgrad av 25 % med 1 000 kr. om året från och
med den 22 januari 1961, då han fyllde 16 år, till och med den 21 januari
1965, med 2 000 kr. om året från och med den 22 januari 1965 till dess An
dersson uppnår 67 års ålder samt med 1 000 kr. om året för liden därefter.
Kungl. Maj :t medgav genom beslut den 2 augusti 1962 att till Andersson
finge utbetalas livränta från och med den 22 januari 1961 till och med den
30 juni 1965 enligt civilförvaltningens förslag. Tillika förklarade Kungl.
Maj:t Sig vilja framdeles meddela beslut i fråga om livränta för tiden där
efter.
Departemen ts chef en
Kronan torde såsom ägare av jeepen vara ersättiiingsskyldig för den ska
da som drabbat Andersson. Beträffande livränta för tiden till och med den
30 juni 1965 föreligger redan beslut av Kungl. Maj:t. Av utredningen fram
går att Anderssons invaliditet är livsvarig. För Anderssons återstående livs
tid synes livränta böra utgå enligt försvarets civilförvaltnings förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget
Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund av före-
nämnda olyckshändelse till L. I. Andersson utgå livsvarig
livränta från och med den 1 juli 1965 till dess Andersson
uppnår 67 års ålder med 2 000 kr. för år och för tiden där
efter med 1 000 kr. för år.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hem
ställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riks
dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bi
laga till detta protokoll utvisar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1963
Ur protokollet:
Carl Hanström