Prop. 1963:18

('med förslag till förord\xad ning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1963

1

Nr 18

Kungl. Maj.ls proposition till riksdagen med förslag till förord­

ning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469); given Stockholms slott den 30 no­ vember 1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till förordning om ändring i folkbokföringsför­ ordningen den 28 juni 1946 (nr 469).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

En på Nordiska rådets initiativ tillsatt intemordisk utredning (Nordiska utredningar 1961: 4) har framlagt förslag om ett avtal mellan medlemssta­ terna angående enhetligt registreringsförfarande för internordiska flyttning­ ar. I syfte att möjliggöra för svenska regeringen att biträda sådana avtal fö­ reslås bemyndigande för Kungl. Maj :t att ingå internationella avtal på folk­ bokföringens område och att meddela erforderliga föreskrifter för avtalens tillämpning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 18

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1963

Förslag

till

förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946

(nr 469)

Härigenom förordnas, att i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 skall införas en ny paragraf, betecknad 75 §, av nedan angiven lydelse.

75 §.

1 mom. Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, med främ­ mande stat träffa överenskommelse i fråga om enskilda personers folkbok­ föring här i riket och i den andra staten.

2 mom. Där för tillämpningen av överenskommelse som i 1 mom. sägs erfordras föreskrifter utöver eller i stället för vad i denna förordning är stadgat, gäller vad Konungen därom förordnar.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1963

diska flyttningsattester inom ramen för ett mellan länderna slutet avtal om folkregistreringen av sådana flyttningar. Betänkandet innehåller förslag till sådant avtal liksom också förslag till enhetligt utformade blanketter för in- ternordiska flyttningsattester och flyttningsbevis.

Det i betänkandet intagna förslaget till ett avtalsmässigt samordnat re­ gistreringsförfarande torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende. Utkastet innebär i korthet att frågan om registrering av per­ son, som flyltar från ett nordiskt land till annat, skall avgöras enligt den i inflytlningslandet gällande lagstiftningen. Den dag, från vilken den inflyt­ tande blivit registrerad i detta land, skall även gälla som dagen för flyttning­ en från utflyttningslandet.

Genom den föreslagna principen avsåg utredningen att uppnå kontinuitet i registreringsbestämmelserna. Man skulle också undgå sådana med nuva­ rande ordning förknippade olägenheter, att den som flyttat till annat med­ lemsland kan bli registrerad i inflyttningslandet men likväl kvarstå såsom registrerad i utflyttningslandet eller också bli registrerad som utflyttad från detta land utan att kunna bli registrerad såsom inflyttad i det andra landet.

För tillämpningen av detta system kräves enligt utredningen ett någor­ lunda enhetligt bosätlningsbegrepp. Det har dock bedömts som mindre lämp­ ligt att intaga regler härom i själva avtalet, enär tvekan då skulle kunna uppstå om avtalets räckvidd med försening av registreringarna som följd. 1 stället förordas att dessa regler intages i de nationella föreskrifter, som enligt utredningen torde bli nödvändiga för tillämpningen av avtalet i de olika medlemsländerna.

Systemet kräver vidare, att registreringsmyndigheterna i utflyttningslan­ det erhåller uppgift om verkställda registreringar. Enligt utredningens för­ slag skall till grund för dessa ligga en av den lokala myndigheten i utflytt­ ningslandet utfärdad och till den flyttande överlämnad flyttningsattest av en för samtliga nordiska länder enhetlig utformning. Vid denna attest skall vara fogad en blankett för flyttningsbevis med i princip samma utformning som attesten. Den flyttande överlämnar den erhållna attesten jämte vidhäng­ ande blankett till flyttningsbevis till registreringsinyndigheten i inflytt­ ningslandet. På grundval av attestens uppgifter i förening med ev. muntligen inhämtade upplysningar avgöres härefter registreringsfrågan. Sker registre­ ring skall flyttningsattesten behållas av registreringsinyndigheten medan flyttningsbeviset med notering om den verkställda registreringen och dagen härför återsändes till den registreringsmyndighet, som utfärdat flyttnings­ attesten. Sker å andra sidan icke registrering, återlämnas attesten till den, som anmält sig för registrering. Även i detta fall översändes beviset till re- gistreringsmyndigheten i utflyttningslandet med anteckning om beslutet. Har bevis icke återsänts inom viss tid ankommer det på myndigheten i ut­ flyttningslandet att med hjälp av de kvarliggande kopiorna över utfärdade attester ta kontakt med registreringsmyndigheten på den av den flyttande uppgivna nya bostadsorten och efterhöra ärendets gång. Skulle den inflyt­ tande icke medföra någon flyttningsattest åvilar det i första hand honom

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1963

7

att införskaffa denna handling från den lokala registreringsmyndigheten i utflyttningslandet; dock förutsättes att den lokala myndigheten i inflyttnings- landet skall kunna ombesörja rekvisition av attesten, om den inflyttade sam­ tycker härtill.

Genom att inflyttningslandets lagstiftning skall vara avgörande för re­ gistreringen undgår man, framhåller utredningen, tvister mellan de lokala registreringsmyndigheterna. Därmed föreligger icke heller behov av någon internordisk besvärsinstans. Dock förutsättes möjligheter för de lokala myn­ digheterna att under hand ta upp registreringsfrågor, t. ex. om man är av i princip olika uppfattning, ävensom att hänskjuta sådana frågor till de centrala registreringsmyndigheterna. I den föreslagna avtalstexten utsäges därför, att utväxling skall kunna ske av sådana upplysningar, som befinnes nödvändiga för bedömning av bosättningsfrågor.

Med hänsyn till att de allmänna folkregistreringsbestämmelserna i Dan­ mark icke gäller för Grönland och endast i vissa delar för Färöarna och de norska bestämmelserna icke gäller för Spetsbergen, Jan Mayen och de nors­ ka territorierna utanför Europa förutsättes att dessa landområden icke skall omfattas av det samordnade systemet. Av praktiska skäl har utredningen icke ansett det lämpligt att angiva dessa inskränkningar i själva avtalet utan har funnit det mera lämpligt att uppgifterna härom intages i de kom­ pletterande nationella tillämpningsföreskrifterna.

Vidare må här framhållas, att den finske representanten i utredningen för egen del anslutit sig till de i betänkandet framförda förslagen. Med hänsyn till vissa speciella förhållanden i fråga om den finska folkbokföringen är det dock ovisst om Finland kan komma med i ett samordnat system redan från början. Samtidigt som utredningen understryker önskvärdheten av en finsk anslutning, särskilt med hänsyn till det stora antalet flyttningar mellan Finland och Sverige, finner utredningen det angeläget att det föreslagna systemet blir genomfört i vart fall mellan de övriga nordiska länderna.

I detta sammanhang må även beröras den av utredningen behandlade frå­ gan om ett utbyte av civilståndshandlingar mellan de nordiska länderna. Enligt utredningens uppfattning kan ett utbyte av sådana handlingar ha viss betydelse för en fullständig och riktig folkbokföring. Frågan synes dock, fortsätter utredningen, icke ha sådan betydelse för folkregistreringen vid flyttningar att den behöver tagas upp i detta sammanhang.

Lagstiftningsåtgärder

Ett på föreslaget sätt utformat gemensamt system för registrering och rapportering av internordiska flyttningar kan, framhåller utredningen, ge­ nomföras med endast smärre ändringar i de olika ländernas lagstiftning på området. För Sveriges vidkommande erfordrar förslagets genomförande vissa ändringar i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469). Härvid kan man antingen vidtaga erforderliga ändringar i de bestämmelser, som reglerar flyttningsförfarandet, eller också komplettera förordningen

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 18

dr

1963

med en ny paragraf (75 §), enligt vilken Kungl. Maj:t bemyndigas ingå av­ tal varom här är fråga och utfärda för sådant avtals tillämpning erforder­ liga föreskrifter. Utredningen förordar den sistnämnda lösningen med föl­ jande förslag till lydelse av den nya 75 §.

1 mom. Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, med främ­ mande stats regering träffa överenskommelse om utbyte av sådana upp­ gifter, som behövas för bedömande av fråga om enskilda personers folkbok­ föring här i riket och i den andra avtalsslutande staten.

2 mom. De närmare föreskrifter, som kunna erfordras för tillämpningen av överenskommelser som i 1 mom. sägs, meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen bestämmer.

III. Remissyttrandena

Utredningens förslag om att göra Norden till ett gemensamt folkbokfö- ringsområde genom en avtalsmässigt reglerad samordning av registrerings- förfarandet vid internordiska flyttningar har vid den svenska remissbehand­ lingen i princip tillstyrkts i samtliga remissyttranden. Värdet av en sådan samordning understrykes av flertalet remissinstanser, varvid man särskilt framhållit möjligheterna att åstadkomma en effektivare kontroll av flytt­ ningarna och att undanröja vissa nu föreliggande missförhållanden i fråga om utbetalning av sociala bidrag. Ett allmänt uttalat önskemål är vidare, att samordningen måtte genomföras med minsta möjliga dröjsmål och att härvidlag eventuella svårigheter för en finsk anslutning icke bör föranleda att beslut i frågan uppskjutes. Samtidigt understrykes angelägenheten av att även Finland kommer med i det samordnade systemet. Statistiska central­ byrån ifrågasätter dessutom, om inte vissa bestämmelser i förslaget för Sve­ riges del bör få giltighet även beträffande annan inflyttning än från de nordiska länderna.

Några principiella erinringar har vid remissbehandlingen icke riktats mot den föreslagna tekniska utformningen av det samordnade systemet. Försla­ gen till avtalsbestämmelser och registreringsblanketter har föranlett vissa påpekanden och ändringsförslag, dock huvudsakligen endast i förtydligande syfte eller av praktisk natur inom ramen för de av utredningen förordade riktlinjerna. På alla mera väsentliga punkter biträdes utredningens förslag i dessa delar.

I fråga om anknytningen av det samordnade systemet till gällande svensk lagstiftning ansluter sig samtliga remissinstanser, som behandlat denna fråga, till den av utredningen förordade lösningen att i folkbokföringsför- ordningen införa en ny paragraf (75 §), enligt vilken Kungl. Maj:t äger sluta avtal varom här är fråga och utfärda för sådant avtal erforderliga til­ lämpningsföreskrifter. Beträffande utformningen av det nya författnings- rummet anför kammarrätten följande.

Rätt att med stöd av det nya författningsrummet 75 § 2 mom. folkbok- föringsförordningen utfärda tillämpningsföreskrifter bör icke tilläggas an­ nan än Konungen. I författningen angående dylika tillämpningsföreskrifter

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1963

9

kan lämpligen ges befogenhet för den myndighet, som Konungen bestäm­ mer, att därutöver utfärda föreskrifter.

Uppbördsorganisationskommittén framhåller att utformningen av 75 § 2 mom. folkbokföringsförordningen bör anknyta till ordalagen i 31 § 2 mom. och 55 § 2 mom. samma förordning, förslagsvis på följande sätt: »Där för tillämpningen av överenskommelse som i 1 mom. sägs erfordras föreskrifter utöver eller i stället för vad i denna förordning är stadgat, skall gälla vad

Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, därom förordnar.» Liknande synpunkter anföres av länsstgrelsen i Värmlands län.

Beträffande kommitténs uttalande angående utväxling av civilståndshand- lingar framhåller statistiska centralbyrån, att frågan är av vikt och bör behållas på dagordningen, men att den inte har ett nödvändigt sammanhang med frågan om internordiska flyttningsattester.

Här må även nämnas att såväl centralbyrån som kyrkobokföringsinspek- törerna påpekat önskvärdheten av att frågan om internordisk tjänstebrevs- rätt löses.

IV. Departementschefen

Skillnaderna i de nordiska ländernas folkbokföringsbestämmelser med­ för speciella problem i fråga om registreringen av internordiska flytt­ ningar. Från bl. a. kontrollsynpunkt ter sig den nuvarande ordningen föga tillfredsställande. Det stora antalet flyttningar mellan de nordiska län­ derna bereder de svenska registreringsmyndigheterna betydande svårig­ heter.

Mot bakgrunden härav framstår det som angeläget att få till stånd en bättre ordning på detta område. Den på Nordiska rådets initiativ tillsatta internordiska kommittén har föreslagit att Norden skall utgöra ett gemen­ samt registreringsområde. Detta skulle enligt förslaget uppnås genom ett avtal mellan de nordiska länderna om samordnat registreringsförfarande med hjälp av särskilda internordiska flyttningsattester. Enligt det föreslag­ na förfarandet skulle vid flyttning från ett nordiskt land till ett annat be­ stämmelserna i inflyttningslandet bli avgörande för frågan om flyttningen skall medföra registrering i inflyttningslandet och avregistrering i utflytt- ningslandet. Denna regel torde för Sveriges vidkommande medföra avvi­ kelse från våra interna bestämmelser i vissa fall av utflyttning, när den flyttande visserligen bosätter sig i inflyttningslandet men inte uppfyller folkbokföringsförordningens krav för utvandringscertifikat, nämligen att ha för avsikt att »stadigvarande bosätta sig å utrikes ort». I sådana fall kan den flyttande för närvarande bli kvar skriven i Sverige samtidigt som han blir registrerad i inflyttningslandet. En sådan dubbelregistrering skulle und­ vikas genom det föreslagna systemet och avregistrering i Sverige alltid ske, när den flyttande vunnit registrering såsom inflyttad i annat nordiskt land.

Liksom remissinstanserna anser jag att utredningens förslag erbjuder

10

goda möjligheter att på ett enkelt sätt och utan större ingripanden i gäl­ lande nationell lagstiftning undgå de olägenheter som är förenade med nu­ varande ordning. Utredningens förslag synes i allt väsentligt vara välgrun­ dade och i tekniskt hänseende lämpligt utformade. Utredningens avtalsut- kast är avsett att ligga till grund för diskussioner mellan regeringarna om ett internordiskt avtal i frågan. På vissa punkter har förslagen föranlett särskilda påpekanden vid remissbehandlingen. Dessa riktar sig emellertid icke mot den principiella utformningen av det samordnade systemet utan gäller detalj spörsmål av begränsad betydelse. Påpekandena torde få beak­ tas vid den slutliga utformningen av avtalet och de av avtalet föranledda tillämpningsbestämmelserna. Givetvis bör därvid även beaktas, att svenska medborgare icke genom avtalet går miste om dem eljest tillkommande röst­ rätt vid allmänna val.

I enlighet med vad Nordiska rådets presidium föreslagit förordar jag, att åtgärder redan nu och utan avvaktan på frågans behandling vid näst­ kommande rådssession vidtages för genomförandet av ett registreringsförfa­ rande i överensstämmelse med utredningens förslag. För att möjliggöra av­ tal av förevarande slag bör, såsom utredningen föreslagit, i folkbokförings- förordningen intagas en ny 75 § med bemyndigande för Kungl. Maj :t att ingå avtal på området och utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter. För­ slag till detta tillägg till folkbokföringsförordningen har utarbetats inom finansdepartementet under beaktande av de synpunkter på författningstex­ ten som framförts vid remissbehandlingen. Fråga är blott om visst förbere­ delsearbete för vinnande av tid. Det slutliga ställningstagandet i frågan, av­ talets ingående, kommer inte att ske förrän efter nästa rådssession. Motsva­ rande förberedelsearbete pågår även i de övriga nordiska länderna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå 1963 års riksdag att antaga det inom fi­ nansdepartementet upprättade förslaget till förordning om ändring i folk­ bokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­ mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro­ position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Eskilsson

Kungi. Maj. ts proposition nr 18 år 1963

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1963

11

Bihang

Utkast til avtaler om folkeregistreringen ved intemordiske flytninger

I sanisvar med de resultater utvalget er kommet fram til, er en blitt enig om f0lgende utkast til

Avtale mellom Danmark, Finnland, Island, Norge og Sverige om

folkeregistrering

Regjeringene i Danmark, Finnland, Island, Norge og Sverige er, for å Jette registreringen av personer i de kontraherende land, kommet overens om fplgende avtale:

Artikkel 1

Denne avtale gjelder personer som er registrert som bosatt i et av de kontraherende land og som har til hensikt å flytte eller som har flyttet til et annet av disse land.

Artikkel 2

1. Den som har til hensikt å flytte fra et av de kontraherende land til et annet av disse land, skal melde dette til vedkommende lokale registre- ringsmyndighet i utflytningslandet. Det påligger nevnte myndighet straks å levere den flyttende internor- disk flytteattest med vedheftet blankett for internordisk flyttebevis.

2. Den som har flyttet fra et av de kontraherende land og etter innflyt- ning bosatt seg i et annet av disse land, skal innen den tidsfrist som gjel­ der for flyttemelding innen dette land, melde innflytningen til vedkom­ mende lokale registreringsmyndighet. Samtidig med meldingen skal han levere den flytteattest med vedheftet blankett for flyttebevis som er nevnt under pkt. 1. Har han ikke slik flytteattest, skal han pålegges å skaffe den fra utflytningslandet. Hvis han ber om det, skal den lokale registreringsmyn­ dighet i stedet rekvirere flytteattest fra den lokale registreringsmyndighet i utflytningslandet.

3. Den lokale registreringsmyndighet i innflytningslandet treffer beslut- ning om registreringen. Finner den lokale registreringsmyndighet åt den som har meldt innflyt­ ningen skal regnes som bosatt innenfor registreringsområdet, skal den lo­ kale registreringsmyndighet i utflytningslandet uten opphold underrettes om dette. Til denne underretning skal brukes internordisk flyttebevis. Finner den lokale registreringsmyndighet grunn til å anta åt den som har meldt innflytningen skal regnes som bosatt et annet sted i innflyt­ ningslandet, skal han vises til den lokale registreringsmyndighet på ved­ kommende sted. Flytteattesten leveres tilbake til ham försynt med påteg- ning om henvisningen. Finner den lokale registreringsmyndighet åt den som har levert flytte­ attesten ikke kan regnes som bosatt innenfor registreringsområdet og det heller ikke föreligger et tilfelle som nevnt i föregående ledd, skal registre- ringsmyndigheten gj0re merknad om beslutningen på flytteattesten og blan­