SOU 1976:39

Hemvist

Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet

Genom beslut den 23 januari 1970 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla fem sakkunniga med uppdrag att se över bestämmelserna om folkbokföring m. m.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 12 mars samma år såsom sakkunniga överdirektören Kjell Edström, numera hovrättslagmannen Carl Fredrik Hadding, numera överdirektören Hans Järnbrink, byråchefen Alf Olsson och kommunalrådet Sven Zetterström. Departementschefen utsåg Edström att vara ordförande.

De sakkunniga har antagit benämningen hemvistsakkunniga. Att såsom experter biträda de sakkunniga förordnades den 14 oktober 1971 kammarrättslagmannen Tage Boström, den 2 november 1972 numera avdelningsdirektören Hans Erik Altvall, den 11 april 1974 bitr. skattedi- rektören Bengt Karlström, den 12 november 1974 kammarrättsfiskalen Arne Baekkevold (fr. o. m. 1975-01-01), den 27 januari 1975 departementssekre- teraren Håkan M. Rahm och den 22 september 1975 hovrättsfiskalen Charles Gavatin.

Olsson avled i december 1974. Med verkan från årsskiftet 1974/1975 förordnades den 12 november 1974 Boström att i stället för expert vara ledamot.

Till sekreterare förordnades den 1 september 1970 numera bitr. skatte- direktören Peter Wennerholm och till bitr. sekreterare kammarrättsfiskalen Anders Ahlquist den 28 juni 1974.

Vi har utöver vad som föranletts av uppdraget avgivit ett antal remiss- yttranden och inom betänkandets ram behandlat till oss överlämnade mo- tioner och andra framställningar.

Härmed får vi överlämna vårt betänkande ”Hemvist”. Härigenom anser vi oss ha slutfört uppdraget. De frågor som vi haft att utreda berör ett stort antal rättsområden. Vi har därför begränsat våra författningsförslag till att avse folkbokföringen, skatteområdet och socialrättsområdet. Ett full-

följande av de föreslagna principerna över hela fältet torde lämpligen ske inom varje berört departement eller genom en utredningsman biträdd av experter på resp. fackområde.

Stockholm ijuni 1976

Kjell Edström

Tage Boström Carl Fredrik Hadding

Hans Järnbrink Sven Zetterström

/Perer Wennerholm Anders Ahlquist

11. Gällande rätt m.m.

Kapitel 3 Folkbokföring. 3.1

3.2

3.3

Folkbokföringens betydelse 3.1. 1 Folkbokföringsorten såsom kompetensgrund för myn-

digheter . . . 3.1. 2 Rättigheter och skyldigheter. 3.1.3 Befolkningsstatistiken . Materiella folkbokföringsregler . 3.2.1 Allmänt . . . 3.2.2 Kyrkobokföring. 3.2.3 Mantalsskrivning . . Särskilt om internordisk flyttning .

Kapitel4 Beskattning m.m. 4.1

4.2

4.3 4.4 4.5

Bosättningens betydelse . . . 4.1. 1 Fysisk persons skattskyldighet .

4.1.2 Dubbelbeskattningsavtalsinverkan på fysisk persons

skattskyldighet . 4.1.3 Avdrag rn. m. 4.1.4 Hemortskommun . . 4.1.5 Taxering, uppbörd och debitering . 4.1.6 Temporär tullfrihet för transportmedel . Det svenska internationella skatterättsliga bosättningsbegrep- pet . . . . 4.2.1 Före 1966 års lagändring. 4. 2. 2 Efter 1966 års lagändring. . . Bosättningsbegreppet i dubbelbeskattningsavtal. Begreppet hemortskommun . . . . . . . Bosättningsbegreppet i tullkungörelsen och exportvagnskun- görelsen

Kapitel 5 Socialförsäkring . 5.1

5.2

Bosättningens betydelse . 5.1.1 Försäkringstillhörighet. . . 5.1.2 lnskrivning hos allmän försäkringskassa .

5.1.3 Sjukförsäkring . . . .

5.1.4 Folkpension och tilläggspension. . . . . 5.1.5 Särskilda bestämmelser om avgifter, ansökningar m. m. 5.1.6 Frivillig försäkring enligt lagen om allmän försäkring 5.1.7 Delpension . . Bosättningsbegreppens innebörd .

5.2.1 Lagen om allmän försäkring. 5.2.2 Lagen om delpensionsförsäkring

133

133 137 141 141 141 142 154 154

157 157 157

159 160 161 161 162

163 163 167 169 171

171

173 173 173 173 174 175 177 178 178 178 178

6.1

6.2

7.1

7.2

8.1

Kapitel 6 Sjukvård m. m. .

Bosättningens betydelse

6.1.1 Sjukvård .

6.1.2 Omsorg . .

6.1.3 Folktandvård. 6.1.4 Utomlänsavtalet.

6.1.5 Abort . .

6.1.6 Sterilisering . . Bosättningsbegreppens innebörd . 62.1 Sjukvårdslagen .

6.2.2 Lagen angående omsorger om vissa psykiskt utveck-

lingsstörda . . . 6.2.3 Folktandvårdslagen. 6.2.4 Utomlänsavtalet .

6.2.5 Abortlagen 6.2.6 Steriliseringslagen

Kapitel 7 Andra delar av soda/rätten

Bosättningens betydelse

7.1.1 Barnbidrag . . 7.1.2 Bidragsförskott . . 7.1.3 Det studiesociala systemet 7.1.4 Bostadstillägg.

7.1.5 Familjebidrag. 7.1.6 Krigshjälp. 7.1.7 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare | utlandet

m.m.. . . . . Bosättningsbegreppens innebörd . 7.2.1 Barnbidragslagen 7.2.2 Bidragsförskottslagen 7.2.3 Det studiesociala systemet 7.2.4 Bostadstilläggen.

7.2.5 Familjebidragslagen. 7.2.6 Krigshjälpslagen. 7.2.7 Lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare

i utlandet m.m.

Kapitel 8 Andra rättsområden.

Bosättningens betydelse . . 8.1.1 Svenskt medborgarskap m.m. . 8.1.2 Allmän rättshjälp

8.1.3 Delgivning

8.1.4 Utsökning m.m. 8.1.5 Upphovsrätt .

8.1.6 Körkort . 8.1.7 Valregler .

8.1.8 Tryckfrihet 8.1.9 Sjöfart. 8.1.10 Köp

183 183 183 183 184 184 186 186 186 186

186 187 187 187 188

189 189 189 189 190 191 191 191

192 192 192 195 196 201 201 202

202

205 205 205 206 206 207 208 208 209 2 10 2 10 21 l

8.2

9.1 9.2 9.3

III

10.1

10.2 10.3 10.4

10.5 SOU 1976:39

8.1. 11 Utlänningslagstiftning . 8.1. 12 Valutareglering . . . . . . . . . 8.1. 13 Svensk internationell privat- och processrätt m. rn. Bosättningsbegreppens innebörd .

8.2.1 Medborgarskapslagen 8.2.2 Rättshjälpslagen. 8.2.3 Delgivningslagen 8.2.4 Utsökningslagen.

8.2.5 Upphovsrättslagen .

8.2.6 Körkortskungörelser

8.2.7 Valbarhetsregler. . 8.2.8 Tryckfrihetsförordningen .

8. 2.9 Sjöfartslagstiftning .

8. 2. 10 Köplagar . .

8. 2. 11 Utlänningslagstiftning.

8. 2. 12 Valutaförordningen. . . . . . .

8 2.13 Svensk internationell privat- och processrätt m. m.

Kapitel 9 Flyttningsröre/ser i Sverige en översikt

Flyttning till och från Sverige . Flyttning inom Sverige Pendling

Allmänna överväganden

Kapitel 10 Principiella anknytnings- och samordningsfrågor.

Termer för olika anknytningsmoment. 10.1. 1 Begrepp

10 1. 2 Registreringar . . . . . . . . För- och nackdelar med föreslagna anknytningsmoment. Praktiska samordningsfrågor .

Kyrkobokföringens tillförlitlighet

10. 4. 1 Kritik .

10. 4. 2 Åtgärder som vidtas för att förbättra kyrkobokföringens

tillförlitlighet.

10. 4. 3 Synpunkter på förbättringar av kyrkobokföringens till-

förlitlighet . . Bevakning av kyrkobokföringen. 10. 5 ] Företrädare för staten . 10. 5. 2 Val av företrädare

10. 5. 3 Uppgifter och behörighet för det allmännas företrädare

Kapitel 11 Folkbokföring 11.1 11.2

Folkbokföringens omfattning.

Folkbokföringens bosättningsbegrepp . 11.2.1 Allmänt om bosättningsbegrepps bildande 11. 2. 2 Lagteknik. 11. 2. 3 Nya termer för bosättning inom folkbokföringen . 11.2.4 Hemvist 11.2.5 Hemort

215 216 220 220 222 222 222 224 225 227 227 228 229 230 233 235

237 238 241 247

249

249 249 249 252 253 254 257 257

258

261 262 264 265 266

269 269 275 275 276 277 277

12.1

12.2

12.3 12.4

IV

3aé

lå 12é

175 18% 195 20é 21é 34é

39é 635 8å. 95. Kapitel 12 Särskilda frågor

Anknytning till kyrkobokförings- eller mantalsskrivningsorten vid bestämning av rätt forum hos allmänna domstolar Samordning av rättigheter och skyldigheter vid tjänstgöring utomlands.

12. 2. 1 Förhållandet mellan skattskyldighet och rätt till sam-

hällsförmåner 12.2.2 Överväganden . . Motioner och andra framställningar Kostnadsberäkningar

Specialmotivering .

Kapitel 13 Folkbokföring Folkbokföringslagen. lé.

Hemvist .

1. Området . .

2. Nationalitetens betydelse . . . Frivillighet och handlingskapacitet . Hemvist på grund av vardaglig vistelse . Hemvist på annan grund än vardaglig vistelse . Födelsehemvist . . . Hemvistbegreppets tillämpning .

HQ???)

Hemort . 1. Området . . 2. Vistelsen och dess karaktär .

36 41, 43 45, 46 och 5055

Kapitel 14 Statsregister Statsregisterlagen

1 & . 2 & .

3 & .

285

285

289

291 297 302 308

309

309 309 309 309 309 310 310 31 1 311 31 1 312 313 322 325 326 327 327 328 328 328 329 335 335 337 337 339 339 340 340 340

341 341 341 341 341

15.1

15.2 15.3

16.1

16.2

16.3

16.4

16.5

16.6

Kapitel 15 Beskattning .

Kommunalskattelagen . . 15.1.1 Skattskyldighetsgrunder 53 och 68 55. 15.1.2 Beskattningsort . 66 5 . . 15 l. 3 Diplomatisk personal m. 11. 69 5 70 5 71 5 . . . Lagen om statlig inkomstskatt . Lagen om statlig förmögenhetsskatt 6 5 . 16 5 17 5 18 5 . Anvisningarna till 65 .

Kapitel 16 Socialförsäkring m. m.

Lagen om allmän försäkring. 1 kap. 3 5

1 kap. 4 5 . . . . . 1. lnskrivning i försäkringskassa 2. Rätt försäkringskassa

1 kap. 5 5 2 kap. 45

2kap. 85, 11 kap. 20ch455 15 kap. 35samt 19 kap. 15

5kap.15 Lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folk- pension

25 . 8 10 och 1455.

Sjukreseförordningen och förordningen om ersättning till sjuk-

vårdshuvudman för handikapphjälpmedel och sjuktransporter Lagen om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning. . . . . Lagen om ersättning åt smittbärare 7 5 11 5

Kungörelsen angående utbetalning av ersättning enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring . Övriga författningar .

346 346 346 348 348 348 348 349 349 349 349 349 349 350 350 350

351 351 351 353 353 353 354 354 355 355

355 355 355

355 356 356 356 356

356

Kapitel 17 Sjukvård m. m.. . . . . . . . . . . . . . 359 17.1 Sjukvårdslagen . . . . . . . . . . . . . . . 359

3 och 27 55 . . . . . . . . . . . . . . . . 359 17.2 Lagen om vissa bidrag för vård vid karolinska sjukhuset . 362 17.3 Lagen angående omsorger om vissa fysiskt utvecklingsstörda.

folktandvårdslagen, abortlagen och Steriliseringslagen . . . 362 Kapitel 18 Barnbidrag m.m. . . . . . . . . . . . . . 363 18.1 Lagen om allmänna barnbidrag. . . . . . . . . . 363 18.2 Lagen om bidragsförskott. . . . . . . . . . . . 365 VBilagor.................367

Bilaga ] Reg/er om tolkningen av begreppen domicile och residence an- tagna av Europarådets ministerkommilté Hesa/ation (72) I/ 367

Bilaga 2 Sammandrag av vissa bestämmelseri Danmark. Finland. Island och Norge om folkregislrering vid flytt/Ung . . . . . . 369

Bilaga3Slatsregis/er . . . . . . . . . . . . . . . . . 373

Förkortningar

AFL lagen (1962:381) om allmän försäkring AMS arbetsmarknadsstyrelsen CFU centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden Ds departementsserie FB föräldrabalken FBF folkbokföringsförordningen (l967:198)

FBF 1946 folkbokföringsförordningen (1946z469) FBK folkbokföringskungörelsen (1967:495) FBL förslag till ändrad FBF (folkbokföringslagen) GB giftermålsbalken KL kommunalskattelagen (1928z370)

KU konstitutionsutskottet KÅ kammarrättens årsbok avd. 11 NJA 1 Nytt juridiskt arkiv avd. [ NJA 11 Nytt juridiskt arkiv avd. 11 RB rättegångsbalken RFV riksförsäkringsverket RSV riksskatteverket RÅ regeringsrättens årsbok Si lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Sf lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt StU socialförsäkringsutskottet

skatteutskottet

Sammanfattning

_.1..|_1_T»_,4 ..=,_-. Ava,-___f.———H __..._,

Den svenska folkregistreringen sker fortlöpande genom kyrkobokföring och periodiskt (årligen) genom mantalsskrivning. De grundläggande bestämmel- serna finns i folkbokföringsförordningen (19672198) (FBF).

Bland folkbokföringens uppgifter kan särskilt nämnas dess funktioner vid den direkta beskattningen och vid upprättande av röstlängder. Mer eller mindre inflytande har emellertid folkbokföringen på alla områden där bo- sättningen har rättslig betydelse.

Av de myndigheter som får löpande avisering från folkbokföringsmyn- digheterna kan nämnas allmän försäkringskassa, barnavårdscentral, civil- försvarsstyrelsen, förmedlingsorganet för bostadstillägg, statens invandrar- verk. lokal skattemyndighet, skolmyndigheter, statens personalpensions- verk. traliksäkerhetsverket och värnpliktsverket. Därutöver sker periodisk avisering till bl. a. allmän försäkringskassa (främst invandrare). hälsovårds- nämnd (ej ympade 5-åringar), militärmyndighet (17-åriga svenska män), Skolmyndighet (7-åringar) och traliksäkerhetsverket (17-åringar). I många sammanhang kan folkbokföringsorten ha betydelse även om någon avisering 1 inte utgår från folkbokföringsmyndigheten. Detta gäller bl.a. fora (t.ex. ' 10:l RB) och ansvarsbestämmelser (35 sjukvårdslagen. 225 lagen om so-

m—nw— c—v

cialhjälp m. n.). Folkbokföringen ger också grunduppgifter för befolknings- statistiken. vilken i sin tur används för bl.a. den kommunala samhälls- planeringen.

Genom sådana aviseringar som exemplifierats i föregående stycke utlöses samhällets "skyddsnät" för den enskilde. Varje barns hälsa blir bevakad av barnavårdscentral och hälsovårdsnämnd. Alla barn ges skolutbildning osv. Aviseringssystemet garanterar att inte någon blir bortglömd samtidigt som det befriar den enskilde från krav på ett stort antal anmälningar.

FBF tillkom bl. a. på grund av statsmakternas principbeslut 1963 om över- gång till datamaskinsystem för registrerings-, beräknings- och redovisnings- arbeten inom folkbokföring, taxering och uppbörd senast vid årsskiftet 1967—1968. Av tidsnöd kunde bestämmelserna om rätt folkbokföringsort inte upptas i det sammanhanget. Med hänvisning bl.a. till att 10 i särskild framställning påtalat att bosättningsreglerna inte var desamma inom skat- terätt och sociallagstiftning och till frågans omfattning förklarade depar- tementschefen att särskild utredning erfordrades. Bestämmelserna i FBF 1946 överfördes därför (med vissa mindre undantag) utan materiell översyn till FBF.

JO menade i sin framställning att det var alldeles nödvändigt med en allmän översyn av de bosättningsregler i skilda författningar som bestämmer svenska medborgares samhällsförmåner under anställning utomlands med syfte att få dem i samklang med skattskyldighetsreglema. Målet borde vara att man så långt det över huvud taget var möjligt åstadkom kongruens mellan skyldigheter och rättigheter i förhållande till svenska staten för den som har anställning utomlands med skattskyldighet för inkomst av denna i Sverige.

1 en utredning 1966 om försäkringstillhörighet för utlänningar förklarade RFV att det var önskvärt att bosättningsbegreppet inom folkbokföringen bedömdes efter enhetliga regler och på ett sätt som motsvarade sjukför- säkringens behov. Efter en översyn av folkbokföringsbestämmelserna var det möjligt att föreskriva att försäkringskassornas beslut i bosättningsfrågor i princip skulle grundas på folkbokföringsorganens motsvarande beslut.

Enligt sina direktiv har hemvistsakkunniga haft att göra en översyn av de bestämmelser som är grundläggande för kyrkobokföring och mantals- skrivning, varvid lämnats följande två utgångspunkter:

. Folkbokföringen skall i princip grundas på bosättning . Mantalsskrivningen skall utgöra bas för den direkta beskattningen

Hemvistsakkunnigas uppdrag i fråga om FBF kan sammanfattas i följande punkter.

1. Åstadkomma tidsenliga bedömningsgrunder i FBF som är klara och lätta att tillämpa

2. Överväga om FBFzs många men likväl ej uttömmande bosättningsregler bör ersättas av regler med allmännare formuleringar

3. Undersöka i vilka fall undantag bör göras från regeln att bosättning är grundläggande för folkbokföring

4. Pröva om samordning bör eftersträvas mellan de regler som gäller flytt- ning till nordiskt land och de regler som gäller Hynning till icke—nordiskt land

5. Ta upp vissa terminologiska frågor

Hemvistsakkunniga har haft att göra en inventering av möjligheterna att differentiera och förbättra bedömningskriterierna så att folkbokföringsmyn- digheternas avgöranden i bosättningsfrågan skall kunna få en vidare an- vändning än vad nu är fallet. Det har vidare ålegat oss att överväga om det från lagteknisk synpunkt är lämpligt att i fortsättningen i forumregler anknyta direkt till folkbokföringen, när denna skall vara bestämmande i sak.

Vid prövning av JO:s framställning om revision av bestämmelserna om bosättning i riket har inte föreskrivits någon begränsning av uppdraget till begreppsfrågan.

Översynen syftar även till att åstadkomma en enhetlig terminologi i för- fattningsmaterian.

I kapitel 2—8 redovisas vilken betydelse bosättning och liknande har i olika författningar. Vidare redogörs för bosättningsbegreppens innebörd och syfte. Vissa internationella begrepp med mera allmän räckvidd har också

medtagits. Bosättningsbegrepp i bilaterala konventioner har bara i undan- tagsfall tagits med. eftersom sådana begrepp i allmänhet saknar intresse utanför konventionsområdet. Redovisningen har_ gjorts så fullständig som ansetts nödvändig för uppdraget.

] kapitel 9 ges en översikt över flyttningsrörelser i Sverige.

Föreslagna anknytningsmoment av domicilkaraktär

Anknytningsmomenten delas i kapitel 10 upp i begrepp och registreringar.

Begrepp

Ordet bosatt (i olika böjningsformer och avledningar) används odefinierat i betänkandet bl. a. som en sammanfattande beteckning på alla olika former av bosättningsbegrepp (hemvist, vanlig vistelseort, boende osv.). Det är i många sammanhang nödvändigt att det finns en sådan allmän term. Bosatt har i denna funktion stark förankring i allmänt språkbruk.

Som lämpliga begrepp föreslås följande.

1 . Viste/se

Det karakteristiska för detta begrepp är en persons fysiska närvaro på en viss plats. Vanligen har dock vistelsen viss varaktighet. Om vistelsen är något mer stadigvarande behöver den inte upphöra enbart därför att personen i fråga tillfälligt lämnar vistelseorten. Vistelse kan därför föreligga samtidigt på flera platser. Syftet med vistelsen har inte någon betydelse. I interna- tionella termer kan vistelse sägas motsvaras av de engelska orden residence och abode. Vistelsebegreppet kan efter behov närmare preciseras genom krav på viss tids vistelse eller genom en bestämning. Som sådana bestäm- ningar föreslås vardag/ig (se nedan under Folkbokföring) och stadigvarande (enligt skatterättslig praxis).

2. Hemvist

Begreppet anknyter till hela riket. Vardaglig vistelse utgör huvudgrunden för hemvist. 1 internationella termer kan hemvist sägas vara ett residence habituelle-begrepp. (Se nedan under Folkbokföring.)

3. Hemort

Begreppet är i princip avsett för lokal anknytning inom Sverige. (Se nedan under Folkbokföring.)

4. Hem/örsamling

Det är den församling i vilken en person rätteligen skall vara kyrkobokförd. Begreppet är i princip avsett för lokal anknytning inom Sverige.

5. Hemkommun

Det är den kommun i vilken hemförsamlingen är belägen. Begreppet är i princip avsett för lokal anknytning inom Sverige.

6. Fast hemvist

Detta begrepp är främst avsett som internationellt privat- och processrättsligt begrepp. Det skall sålunda användas för att täcka begrepp som motsvarar hemvistdefinitionen i 7 kap. 2 5 lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap och liknande. Det ovan angivna hemvistbegreppet föreslås utnyttjat som första steg i denna definition. Den föreslås därför få följande lydelse: Den som har hemvist i viss stat anses vid tillämpning av denna lag ha fast hemvist där. om hemvistet med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande. Begreppet anses vara ett slags residence habituelle-begrepp. Det är emellertid mer kvalificerat än det ovan angivna hemvistbegreppet. Detta framgår i första hand av att i definitionen ligger ett krav på att personen i fråga har för avsikt att stanna kvar i landet. Eftersom svensk rätt saknar ett verkligt domicilbegrepp får det fasta hem— vistet vanligen användas också för att täcka domicil, när så erfordras i in- ternationella sammanhang.

7. Skatterätts/igt hemvist

Detta kan närmast ses som ett samlingsbegrepp för de nuvarande skatt- skyldighetsgrunderna såvitt avser oinskränkt skattskyldighet.

Registreringar 1. K yrkobok/öring

2. Mantalsskrivning

3. Statsregistrering

Denna föreslås som en ny form av registrering. Den skall för vissa särskilda fall ersätta folkbokföringen. (Se härom nedan under Särskilda samordnings- frågor.)

Praktiska samordningsfrågor

I allt större utsträckning övergår man numera till att utnyttja den löpande ; bokföringen för anknytning av viktiga rättsverkningar (t. ex. rösträtt: även medlemskap i kommun föreslås i annat sammanhang knutet till kyrko- bokföringen). Vi föreslår att man fortsätter den vägen. Härigenom uppnås också en praktisk samordning. ;

Också för fall då man inte vill låta den faktiska kyrkobokföringen ha absolut vitsord föreslås att kyrkobokföringen utnyttjas bättre än f. n. i t. ex. AFL. sjukvårdslagen, lagen om allmänna barnbidrag. Här bör visserligen

hemvist utgöra grunden för avsedda rättsverkningar, men hemvist skall i regel presumeras föreligga för den som är kyrkobokförd. Vid särskilda skäl skall dock denna regel kunna frångås. För att inte samordningens för- delar skall gå förlorade förutsätts att undantaget tillämpas bara i mycket speciella fall. Det är främst avsett för vissa inflyttningsfall t. ex. då en barn- familj inflyttar strax före ett årsskifte, men inte blir kyrkobokförd förrän efter årsskiftet. Rätten till barnbidrag bör i sådant fall bestämmas med ut- gångspunkt från den dag familjen verkligen fick hemvist i riket. Också vid tillämpning av undantaget förutsätts regelmässigt att beslut i kyrko- bokföringsfrågan först föreligger. '

1 de fall då den föreslagna bindningen till kyrkobokföringen befinnes olämplig bör kyrkobokföringen användas som hittills dvs. endast som be- vismedel. Detta medför att man accepterar en brist i samordningen.

Mot kyrkobokföringens tillförlitlighet har riktats viss kritik. I synnerhet gäller detta kyrkobokföringen av utlänningar. 1 betänkandet konstateras att statsmakterna funnit kyrkobokföringen så pass tillförlitlig att man i allt större utsträckning bygger rättigheter och skyldigheter på denna. Även invandrares rösträtt grundas direkt på kyrkobokföringen. Vidare konstateras att kyr- kobokföringen i huvudsak är god. men att man kontinuerligt bör begagna alla möjligheter att kontrollera den. De myndigheter som får information av folkbokföringsmyndigheterna bör i än större utsträckning ge retur- information om ändrade bosättningsförhållanden som myndigheten får kän- nedom om. Nya uppgifter i självdeklarationer bör förmedlas till folkbok- föringsmyndigheterna. —Störst betydelse har flyttningar över landets grän- ser och det är också dessa som i första hand ansetts dåligt återspeglade i kyrkobokföringen. Vi föreslår att det allmänna ombudet i uppbördsfrågor får i uppdrag att också bevaka det allmännas intresse på detta område. Med den hårdare bindning till kyrkobokföringen som föreslås för AFL, sjuk- vårdslagen osv. är det nödvändigt att kyrkobokföringsmålen avgörs snabbt och att besluten kan överklagas av en företrädare för staten. Det förutsätts att förvaltningsdomstolarna behandlar dessa mål med förtur. eftersom do- marna är grundläggande för beslutsfattande på andra områden. Införande av en representant för det allmänna ger beslutsmyndigheterna en bättre möjlighet till helt förutsättningslösa avgöranden, eftersom statens intresse bevakas av ett särskilt ombud. Det allmänna ombudet kan bidra till rätts- utvecklingen genom att föra principiellt viktiga mål till regeringsrätten. Som regel skall han däremot inte medverka vid tvist som bara rör frågan om i vilken kommun en person skall vara kyrkobokförd.

Folkbokföring

Vilka personer som skall vara kyrkobokförda inom riket föreslås fastlagt i en särskild paragraf. För att folkbokföringen skall kunna bättre betjäna andra rättsområden. där bosättning utgör anknytningsmoment. föreslås att nuvarande divergenser mellan folkbokföring och bosättning så långt som möjligt avskaffas. Som ett led häri föreslås bl.a. att det särskilda förbudet i 28 5 FBF mot att genast avregistrera utflyttade svenska medborgare som ej gjort flyttningsanmälan upphör. Vidare föreslås att personer som avses

i 265 FBF (de som tillhör främmande makts beskickning m. 11.) inte skall vara uteslutna från möjlighet att bli kyrkobokförda. Detta innebär at: de särskilda immunitets- och privilegiereglerna som gäller för denna kategori får beaktas särskilt inom varje rättsområde. Med hänsyn till överenskam- melsen om internordisk flyttning förutsätter förslaget på denna punkt för- handlingar med övriga nordiska stater. Den som till följd av anställning utrikes inte längre är bosatt här och som i anledning av anställningen uppbär lön från svenska staten skall enligt förslaget upptas i ett särskilt register. statsregistret, och avföras ur kyrkobokföringen (se nedan under Särskilda samordningsfrågor). Som ytterligare ett led i arbetet på att få över- ensstämmelse mellan kyrkobokföring och bosättning hari förslaget uteslutits det undantag i 285 sista stycket FBF som nu gör det möjligt för svensk missionär m. fl. att kvarstå som kyrkobokförda också efter konstaterad ut- flyttning. Slutligen föreslås att nyfödda barn inte skall upptas i försam- lingsbok här i andra fall än då de kan sägas vara bosatta här. Härigenom kan folkbokföringens omfattning bestämmas av bosättningsbegreppets ut- formning.

Tyngdpunkten i förslaget ligger således i bosättningsbegreppet. Lagtek- niken är en annan än den i gällande lydelse av FBF. I stället för många men inte uttömmande bestämmelser föreslås två paragrafer med allmännare formuleringar. För att få enhetliga bedömningsgrunder utvecklas innebörden närmare i motiven. Där lämnas också förslag till vissa allmänna presum- tioner. Motiven har utformats så att de skulle kunna utgöra underlag för rådgivande anvisningar från tillsynsmyndigheten.

Bosättningsbegreppet bör, för att kunna tillgodose andra rättsområdens behov, i första hand ge ledning för bestämning av om bosättning i Sverige föreligger. Detta föreslås bestämt genom ett begrepp. För detta används termen hemvist. 1 andra hand måste dock en person kunna bindas lokalt också till en ort i Sverige. Detta sker i förslaget genom ett särskilt begrepp benämnt hemort. Båda begreppen bygger på FBF:s nuvarande bosättnings- begrepp såsom det utvecklats i praxis. Vissa avvikelser bör dock noteras.

1. Hemvist

Vid utformningen av begreppet har särskild hänsyn tagits till andra svenska rättsområdens behov liksom till vad som inom Europarådet anförts beträf- fande begreppet residence. Vad som utmärker förslaget är främst följande.

Begreppet har utformats så att hemvistfrågan skall bli bedömd på samma sätt vare sig fråga är om in- eller utflyttning och vare sig fråga är om svenskar eller icke-svenskar. Vistelse på grund av anställning hos svenska staten bedöms principiellt på samma sätt som vistelse föranledd av anställning i enskild tjänst.

Hemvistbegreppets huvudregel kan i korthet karakteriseras på följande sätt. Begreppet anknyter närmare än f. n. till det område, på vilket en person faktiskt uppehåller sig. Detta markeras med uttrycket vardag/ig viste/se, vilket uttryck får en viss fasthet genom en däri inbakad ettårsregel. Denna ett- årsregel skall dock inte vara så kategorisk. att den kan uppfattas som enbart en tidsregel. Möjlighet skall finnas för en mjukare tillämpning. ett hän- synstagande till omständigheterna i det särskilda fallet. Avgörande blir om

vistelsen kan uppfattas som "vardaglig". För detta uttryck redogörs närmare i motiven. Denna regel kan i vissa fall frångås. Ibland kan nämligen en persons samband med ett annat land förbli så starkt. att han inte bör anses ha fått hemvist i Sverige trots vardaglig vistelse här. Sådant samband måste vanligen upprätthållas genom regelbundna besök (i regel minst var fjortonde dag) hos familjen. Detta för att begreppet skall bibehålla sin faktiska karaktär.

Begreppet utesluter inte helt att en person kan få dubbelt hemvist och inte heller att han kan sakna hemvist.

Det anges särskilt när födelsehemvist skall anses uppkomma. Den hittills tillämpade principen, att hänsyn får tas också till omstän- digheter som inträffat efter den aktuella tidpunkten, bibehålls.

Vidare lämnas vissa förslag angående presumtioner vid tillämpningen.

2. Hemort

Hemortsbegreppet bestäms direkt till en ort och inte som FBF:s bosätt- ningsbegrepp med utgångspunkt från en fastighet. Hemort skall uppkomma samtidigt med hemvist och bestå så länge hemvistet varar. Genom att bo- sättningsbegreppet delats har kraven på förvärv av hemort kunnat sänkas något i förhållande både till FBF:s nuvarande bosättningsbegrepp och till det föreslagna hemvistbegreppet. Härigenom bör folkbokföringen kunna bli mer överensstämmande med den faktiska uppehållsorten. Hemvist kan i princip inte grundas utan vistelse. [ vissa särskilda undantagsfall kan däremot ny hemort uppkomma utan vistelse.

Med utgångspunkt från anledningen till vistelsen ges vissa kommentarer till ledning för bedömning av hemortsfrågan. I fråga om studerande innebär förslaget att dei större utsträckning än f. n. kommer att anses hemmahörande på studieorten.

Särbestämmelser för arbete i AMS regi eller vid stora anläggningsarbeten har inte ansetts nödvändiga.

Någon motsvarighet till de särskilda möjligheterna i 19 och 20 55 FBF för ägare av fast egendom att bli skrivna med avvikelse från bosättnings- reglerna har inte medgivits.

De nu gällande särbestämmelserna i 21 och 22 55 FBF beträffande stats- rådsledamöter m. fl. föreslås också avskaffade. Som tidigare sagts gäller detta också undantagsbestämmelsen i 265 FBF för dem som tillhör främmande makts beskickning m.fl.

De undantag som nu finns i 23 och 24 55 för den som vistas på ål- derdomshem, sjukhus och anstalt har dock i princip bibehållits i förslaget. En nyhet är att den som frigivits eller utskrivits villkorligt från fångvårds- eller arbetsanstalt eller som efter att ha dömts till ungdomsfängelse eller internering överförts till vård utom anstalt inte längre särbehandlas.

Bestämmelserna om födelsehemort har i förslaget begränsats.

Särskilda samordningsfrågor

Utredningen har visat att brist på överensstämmelse mellan rättigheter och skyldigheter föreligger när fråga 'är om personer som vid anställning ut-

omlands får sin lön från svenska staten eller svensk kommun. Dessa personer är alltid skattskyldiga i Sverige.

För att få en grund som gör det möjligt att ge sådana personer som alltid är skattskyldiga i Sverige för sin lön rättigheter och förmåner som eljest bara tillkommer här bosatta personer föreslås som ovan nämnts att ett nytt register (statsregister) inrättas vid sidan av folkbokföringen. [ detta antecknas personer som uppbär lön av staten eller svensk kommun och som tjänstgör utom riket under så lång tid att de inte har hemvist i Sverige. [ registret upptas också familjemedlemmar som flyttar till anställningsorten. Direkt till registreringen i detta knyts erforderliga rättsverkningar, t. ex. rätt att vara inskriven i allmän försäkringskassa. För den som är upptagen i detta register används vid behov utvandringsorten som ersättning för kyr- kobokförings- och mantalsskrivningsort.

Av samordningsskäl föreslås viss justering av principerna för svenska diplomaters lönesättning och av beskattningen av dessa diplomater.

_ Beskattning

På beskattningsområdet lämnas förslag i fråga om KL, Si och Sf. Utgångs- punkt för förslagen har varit att skattskyldighetens omfattning i princip inte bör ändras i annan mån än som erfordras för att uppnå målen inom det egentliga uppdraget. Den hårdare bindning till kyrkobokföringen som föreslås för andra områden (t. ex. sjukvårdslagen och AFL) anses olämplig för beskattningens del. Folkbokföringens hemvistbegrepp skall dock an- vändas som grund. De föreslagna ändringarna är därför i huvudsak av tek- nisk natur för att uppnå den eftersträvande större enhetligheten. Eftersom folkbokföringens bosättningsbegrepp inte alltid är direkt användbart för be- skattningsändamål bör ett hjälpregister inrättas för utflyttningsfallen.

Socialförsäkring 1

Även här föreslås att folkbokföringens hemvistbegrepp skall användas. Som tidigare nämnts föreslås dock att hemvist som regel skall presumeras fö- religga för den som är kyrkobokförd. Den som är statsregistrerad föreslås bli likställd med den som har hemvist. Rätt försäkringskassa bestäms enligt förslaget av kyrkobokföringen i stället för av mantalsskrivningen. Anmäl- ningsskyldighet för den som skall inskrivas i försäkringskassa föreslås helt slopad.

Sjukvård

För sjukvårdslagens del föreslås också att folkbokföringens hemvistbegrepp skall vara grundläggande och att hemvist som regel skall presumeras fö— religga för den som är kyrkobokförd. Rätt hemlandsting föreslås direkt be- stämt av kyrkobokföringen.

Barnbidrag

Folkbokföringens bosättningsbegrepp bör också vara grundläggande för rät- ten till barnbidrag. I likhet med vad som föreslås för AFL och sjukvårdslagen bör hemvist som regel presumeras föreligga för den som är kyrkobokförd.

Frågor på speciella områden

För att slippa den eftersläpning som en anknytning till mantalsskrivningen medför, har vi haft att överväga, om det är möjligt att (i större utsträckning) i stället använda kyrkobokföringen för bestämning av forum. Det konstateras att det härför erfordras vissa för allmänheten tillgängliga centrala register, främst ett personregister. Hemvistsakkunniga finner, att, om ett centralt person- och adressregister inrättas. det inte finns några folkbokföringstek- niska hinder mot att använda kyrkobokföringen i stället för mantalsskriv- ningen som hjälpmedel vid forumbestämning. De sakkunniga har emellertid också funnit att forumfrågan är så intimt förbunden med ett flertal rent processuella frågor. att vi ansett det olämpligt att lägga fram förslag i denna del.

Vi har vidare tagit upp vissa andra specialfrågor. En av dessa är om svensk medborgare som är anställd av svensk arbetsgivare och har utlands- tjänstgöring skall ha samma sjukförsäkringsförmåner som svenska med- borgare i Sverige. Hemvistsakkunniga menar att det inte finns tillräckliga skäl att utvidga kretsen av statsregistrerade personer till att omfatta också personer anställda utomlands i enskild tjänst, vilka i princip inte beskattas i Sverige för sin anställningsinkomst. Samma ståndpunkt intas i fråga om särskilda grupper (lärare, missionärer m. fl.). En annan fråga är om kravet på 180 dagars föregående inskrivning i försäkringskassa för rätt till föräld- rapenning vid barnsbörd skall gälla hemvändande utlandssvenskar. Hem- vistsakkunniga framhåller att också denna fråga delvis löses genom förslaget om statsregister. De sakkunniga menar att kravet på viss tids inskrivning delvis får ses som en schablonregel för att få balans mellan förmåner och skyldigheter. Mot den bakgrunden anser vi oss inte kunna förorda någon ändring i reglerna om rätt till föräldrapenning. Vidare har behandlats en framställning från Svenska MS-föreningarnas riksförbund vari begärts ut- redning om möjligheterna för försäkrad, som för sin hälsas skull vistas på utrikes ort mer än tolv månader, att få behålla sin sjukpenning. Hemvist- sakkunniga har dock ej funnit skäl till särregler i detta fall. eftersom sådan person redan nu är skyddad såtillvida att förtidspension från tilläggspen- sioneringen kan utgå oavsett bosättningsland och från folkpensioneringen efter dispens om pensionen beviljats medan den försäkrade fortfarande an- sågs bosatt här.

1 anledning av en från skatteutskottet överlämnad motion har vi föreslagit att reducering av församlingsskatten för den som inte tillhör svenska kyrkan skall tillkomma den som har skatterättsligt hemvist (är oinskränkt skatt- skyldig) här i riket.

Kostnader

Ett försök till uppskattning av kostnaderna för ett genomförande av våra förslag redovisas i avsnittet 12.4.

Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i folkbokföringsförordningen (l967:198)

Härigenom föreskrives i fråga om folkbokföringsförordningen (l967:198) dels att 22—28 55 skall upphöra att gälla, dels att i 4—6, 10, 40 och 60—62 55 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot "regeringen",

dels att rubriken till folkbokföringsförordningen (l967:198) samt 1, 8, 9, 11—21, 30, 34, 36, 39, 41, 43, 45, 46, 50, 59 och 63 55 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 5, 29, 38, 61 och 62 55 ordet ”förordning” i olika böjningsformer skall bytas ut mot "lag" i motsvarande form.

dels att rubriken närmast före 115 skall sättas närmast före 15 5, dels att i förordningen skall införas ny bestämmelse, 3 a 5, samt närmast före 11 5 ny rubrik av nedan angivna lydelse.

F olkbokföringslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 5

Folkbokföring sker dels fortlöpande hos pastorsämbetet i kyrkoböcker och andra register för varje församling av svenska kyrkan (kyrkobokföring).

dels årligen hos lokal skattemyndighet i mantalslängder församlingsvis för varje kommun (mantalsskrivning).

Konungen kan förordna. att kyr- Regeringen kan förordna. att kyr- kobokföringen i Stockholm och Gö- kobokföringen i Stockholm och Gö- teborg skall ske hos den lokala skat- teborg skall ske hos den lokala skat- temyndigheten. temyndigheten.

Om statsregistrering stadgas sär- ski/t.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3a5

Allmänt ombud i uppbördsfrågor skall föra det allmännas talan i mål enligt denna lag och må anföra besvär till enskilds förmån. Justitiekanslern äger pröva allmänt ombuds beslut an— gående besvär enligt denna lag.

8 .5 I denna förordning förstås med en Hemförsamling är den församling i persons vilken en person rätteligen skall vara kyrkobokföringsort den församling i kyrkobokförd. vilken har är kyrkobokförd, Hemkommun är den kommun i vil-

kyrkobokföringsfastighet den_fastig- ken hemförsamlingen är belägen. het på vilken har är kyrkobokförd.

95

Har beslut om kyrkobokföring på Kyrkobokföringsort är den försam- grund av inflyttning meddelats efter lingivilken en person är kyrkobokförd. anmälan enligt 33 5, gäller kyrkobok- K yrkobokföringsfastighet är den föringen från och med den dag an- fastighet på vilken en person är kyr- mä/an inkom. Har beslutet meddelats kobok/örd. utan föregående anmälan, gäller kyr- kobokföringen/från och med beslutets dag.

Vid flyttning inom landet upphör den_flyttande att vara kyrkobokförd på utflyttningsorten, från och med den dag han är kyrkobokförd på inflyttnings- orten. Vidflyttning till utlandet upphör kyrkobokföringen att gälla från och med utresedagen. Anmäles flyttning till utlandet efter utresedagen. upphör dock kyrkobokföringen att gälla från och med den dag anmälan inkom.

Rätt kyrkobokföringson m. m. Kyrkobokföringens omfattning 11 5 Var och en kyrkobokföres idenför- Den som har hemvist i riket skall samling och på den fastighet där han vara kyrkobokförd här. är bosatt, om annat ej följer av be- Den som två hela kalenderår iföljd stämmelse i 19-24 och 27 55. varit kyrkobokförd under rubrik på

okänd ort enligt 1 7 5 andra stycket och vars vistelseort fortfarande är okänd

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

överförs till obefintligregister. Den som upptas i obefintligregister är ej längre kyrkobokförd.

125

En person anses bosatt på den fas- tighet där han regelmässigt vistas eller, när byte av bostad skett, kan antagas komma att regelmässigt vistas under nattvilan eller motsvarande vila (dygnsvilan). Den som enligt denna re- gel kan anses bosatt på./lerafastighe- ter anses bosatt på den fastighet där han med hänsyn till sin tjänst eller verksamhet och övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist.

Undantag från första stycket anges i 13—1755”.

13%

Den som på grund av sina arbets-

förhållanden tillbringar dygnsvilan på

annanf'astighet än den där hansfamili är bosatt anses bosatt hosfamilien, om han regelbundet besöker den när till-

fälligt hinder ej möter.

Hemvist i riket har den som har sin vardagliga vistelse här och som ej har kvar starkare anknytning till annat land. där han tidigare haft vardaglig vistelse.

En person bibehåller sitt hemvist i riket oaktat han ej har vardag/ig vis- telse här om han alltjämt är starkare knuten hit än till annat land.

Vid bedömning om någon är star- kare knuten till annat land än viste/- selandet skall beaktas vistelse-, bo- stads- och familjeförhål/anden samt därmed sammanhängande omstän- digheter.

Barn anses ha moderns hemvist när detfids. [ fråga om dess hemvist efter födelsen tillämpas första. andra och tredje styckena.

K yrkobokföring på grund av inflytt- ning till riket gäller. om beslut med- delats efter anmälan enligt 33 5, från och med den dag anmälan avser, dock tidigastfrån och med den dag anmälan inkom, och eljest från och med be- slutets dag.

Kyrkobokföring av nyfött barn som harfödelsehemort gäller,/rån och med dagen för födelsen.

145

Dygnsvi/a som en person på grund av tillfälligt arbete eller uppdrag till- bringar på annan fastighet än den där han har sitt egentliga hemvist anses icke leda till ändring i hans bosättning.

En person upphör att vara kyrko- bokförd vid dödsfall från dödsdagen och vid flyttning till utlandet efter an- mälan enligt 34 (ifrån och med utrese- dagen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som upptagits i statsregistret upphör att vara kyrkobokförd från och med utresedagen.

Vid överföring till obefintligregister. liksom iannatfall än iförsta och andra styckena sägs, upphör en person att vara kyrkobokfördfrån och med be- slutsdagen.

Rätt kyrkobokföringsort m. m.

15.5

Kan elev vid allmän eller enskild lä- roanstalt anses ha sitt egentliga hem- vist hosförä/drar. andra anhöriga el- ler. om han är gift. hos sinfamilj eller på annan plats. anses han bosatt där. även om han til/följd av studierna till- bringar dygnsvi/an på annan,/astighet.

En person kyrkobokföres i denför- samling där han har sin hemort och på den fastighet där han hör hemma såvida inte annatföljer av bestämmel- serna t' 17—2055.

16.5

Den som på grund av yrke eller tjänst icke kan tillbringa sin dygnsvila regelmässigt på vissfastighet anses bo- satt på den, fastighet där han kan anses ha sitt egentliga hemvist. Därvid be- aktas hans yrke eller tjänst. familjens eller annan nära anhörigs bosättning, förvaringen av hans bohag och annan omständighet.

Hemort är den ort där en person med hänsyn till sina personliga förhål- landen får anses hemmahörande.

175

Den som tillhör den nomadiserande samebefolkningen och icke är bosatt på viss fastighet anses bosatt på sitt huvudviste isamebyn. Om sådant hu- vudviste gäller i tillämpliga delar vad som enligt denna, förordning gäller om fastighet.

Den som icke kan anses höra hem- ma på vissfastighet i hemförsamlingen kyrkobokföres under rubrik [) å för - samlingen skrivna. om an- nat ejföljer av andra stycket eller av I 9 eller 20 5".

Föreligger ej längre upplysning om var en kyrkobokförd person vistas. kyr— kobokföres han under rubrik p å 0 k ä n d 0 rt . Under denna rubrik får dock ej kyrkobokföras den som är inskriven i sjömansregistret.

Pastorsämbetefår pröva om person som avses i första och andra styckena

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

i stället för att bokföras enligt dessa stycken kan behålla sin tidigare kyr- kobokföring. Beslutas vid mantals- skrivning att han icke skall uppföras på viss fastighet i mantalslängden. bok/öres han enligt första eller andra stycket.

18.5

Även om en person icke är bosatt på vissfastighet. anses han dock bosatt i vissfo'rsamling. om det med tillämp- ning påförsam/ingens område av be- stämmelserna i 12—1 7 531" om fastighet kan anses att han är bosatt inom om- rådet.

Levande fött barn kyrkobokföres i sin födelsehemort, om sådan enligt andra eller tredje stycket finnes..

Födelsehemortför barn. som ärfött inom landet, är den församling där modern vid barnets födelse var kyr- kobokförd eller upptagen i obefintlig- register. Finnes ej sådan församling är den församling där barnet föddes

_ födelsehemort.

Födelsehemortför barn. som ärfött utom landet. är den församling där modern vid barnets födelse var och

fortfarande är kyrkobokförd eller upp-

tagen i obefintligregister.

Sedan barnet kyrkobokförts ifödel- sehemorten. tillämpas övriga bestäm- melser om kyrkobokföringsort.

19.5

På ansökan av den som äger eller inneharfast egendom men endast un- der någon del av året vistas på egen- domen eller i övrigt inom denförsam- ling där egendomen är belägen kan Konungen förordna. att sökanden skall vara kyrkobokförd på viss fastig- het i församlingen, om det är skäligt med hänsyn till egendomens betyden- het och övriga omständigheter.

Den som för vård eller tillsyn vistas på ålderdomshem i annan,/örsamling än den. där han rätteligen var eller bort vara kyrkobokförd när han flyt- tade till ålderdomshemmet, får på egen begäran kyrkobokföras i sist- nämnda,/örsamling. Han kyrkobokfö- res då på denfastighet. där hanförut var bokförd. eller under rubrik påför- samlingen skrivna eller. om särskilda skäl föreligger, på annan fastighet.

Den somför vård eller tillsyn vistas på ålderdomshem och är kyrkobokförd i den, församling där hemmet liggerfår kyrkobokföras på annan fastighet i

Nuvarande lydelse

20

Den som är anställd på utländsk ort i svenska statens tjänst kyrkobokföres i Stor/girkoförsamlingen i Stockholm med sin familj och svenska betjäning. Konungen kan dock medge den, som äger eller inneharfast egendom utom Stockholm, att med familj och betjä— ning kyrkobokföras på viss fastighet i den församling där egendomen är be- lägen.

Föreslagen lydelse

församlingen, om särskilda skäl före- ligger.

Regeringen eller myndighet som re- geringen bestämmer./år efter ansökan medge att annat hem eller inrättning än ålderdomshem jämställs med så- dant hem.

& Intagning på inrättning eller anstalt för sjukvård, socialvård eller kriminal- vård utgör ej skäl./ör ny kyrkobokfö- ring. Förhållanden som inträffar efter intagningen beaktas vid kyrkobokfö- ringen, som om intag/ting ej skett. Regeringen eller myndighet som re- geringen bestämmer fastställer vilka inrättningar och anstalter som omfat- tas av bestämmelserna i. första stycket.

21%

Ledamot av statsrådet som för att utöva statsrådsämbetet flyttar från för- sam/ing, där han var bosatt vid utnäm- ningen, får fortfarande vara kyrko— bokförd där.

Vidflyttning inom riket gäller kyr- kobokföringen på den nya orten från och med den dag anmälan inkom eller den senare dag anmälan avser. Har beslutet meddelats utan föregående anmälan, gäller kyrkobokföringen från och med beslutets dag.

Vidflyttning inom riket upphör den flyttande att vara kyrkobokförd på ut- flyttningsorten från och med den dag han är kyrkobokförd på inflyttnings- orten.

30,—$

Barns Födelse anmäles till pastors- ämbetet i födelsehemorten, om det ärfött inom riket eller./ört utom riket av kvinna som är kyrkobokförd här el- ler är bosatt här och upptagen i obe- jintligregister.

Barns födelse anmäles till pastors- ämbetet i födelsehemorten.

Födes barnet på sjukhus eller enskilt sjukhem gör inrättningen anmälan. Biträder barnmorska vid födelsen i annat fall. gör hon Födelseanmälan. An-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

mälan skall ske ofördröjligen och vara skriftlig.

I andra fall skall barnets vårdnadshavare göra anmälan enligt första stycket inom en månad från födelsen. Sker det icke kan pastorsämbetet förelägga vårdnadshavaren att inom viss tid fullgöra sin skyldighet.

Med barn avses nyfödd, som efter födelsen andats eller visat annat livs- tecken, samt dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoåttonde havan-

deskapsveckan.

34ä

Den som har för avsikt att bosätta sig stadigvarande i utlandet skall an- mäla detta till pastorsämbetet i kyr— kobokföringsorten. Anmälan göres före utresan och skall innehålla upp- gift om utresedagen. Om utresan in- ställes eller uppskjutes skall detta anmälas till pastorsämbetet senast den tidigare uppgivna utresedagen.

Den som har för avsikt att flytta till utlandet skall anmäla detta till pastorsämbetet i kyrkobokföringsor- ten. Anmälan göres före utresan och skall innehålla uppgift om utreseda- gen. Om utresan inställes eller upp- skjutes skall detta anmälas till pas— torsämbetet senast den tidigare upp— givna utresedagen.

36.5

Pastorsämbete beslutar efter anmälan eller när annat skäl föreligger om viss persons kyrkobokföring i församlingen.

Allmänt ombud underrättas om be- slut ifråga huruvida person skall vara kyrkobokförd i riket.

39.5

Var och en mantalsskrives på den fastighet och i den församling, där han rätteligen skall vara kyrkobokförd mantalsdagen, samt i den kommun där fastigheten och församlingen är belägen. Den som skall vara kyrko- bokförd i icke territoriell församling mantalsskrlves på kyrkobokföringsfas- tigheten och i den kommun och församling där fastigheten är belägen.

Den som mantalsdagen skall vara kyrkobokförd under rubrik på för- samlingen skrivna eller a t a n k ä nt

Den som mantalsdagen skall vara kyrkobokförd under rubrik på för- samlingen skrivna eller p å 0 k ä n d

11 e m v ist mantalsskrives under samma rubrik.

ort mantalsskrives under samma rubrik.

Vid ändring i den kommunala indelningen sker mantalsskrivning efter den nya indelningen första gången för det kalenderår indelningen träder i kraft.

Nuvarande lydelse

Ansökan om mantalsskrivning med avvikelse från vad som uppta- gits i stomme till mantalslängd får göras av enskild person i fråga om hans mantalsskrivning och av kom- mun i fråga som rör kommunen.

415

Föreslagen lydelse

Ansökan om mantalsskrivning med avvikelse från vad som uppta— gits i stomme till mantalslängd får göras av allmänt ombud. av enskild person i fråga om hans mantalsskriv- ning och av kommun i fråga som rör kommunen.

Ansökan göres senast den 5 februari mantalsåret hos den lokala skat- temyndighet som skall vidtaga den yrkade åtgärden. Ansökan bör vara skrift- lig men får göras muntligen vid inställelse hos den lokala skattemyndigheten.

435

Den lokala skattemyndigheten underskriver stommen till mantalslängden den 1 mars mantalsåret. Längden anses därmed upprättad och justerad.

Har ansökan enligt 41 & gjorts be- träffande viss persons mantalsskriv- ning skickar den lokala skattemyn- digheten senast den 15 mars man- talsåret underrättelse om vad som beslutats vid mantalsskrivningen till den som beslutet gäller och till kom— munen. Sådan underrättelse skickas också när den lokala skattemyndig- heten utan ansökan beslutat i fråga om mantalsskrivning med avvikelse från vad som upptagits i stommen till mantalslängd.

Har ansökan enligt 41 & gjorts be- träffande viss persons mantalsskriv— ning skickar den lokala skattemyn- digheten senast den 15 mars man- talsåret underrättelse om vad som beslutats vid mantalsskrivningen till den som beslutet gäller, till allmänt ombud och till kommunen. Sådan underrättelse skickas också när den lokala skattemyndigheten utan an- sökan beslutat i fråga om mantals- skrivning med avvikelse från vad som upptagits i stommen till man- talslängd.

455

Mot beslut i kyrkobokföringsärende som underställes länsskatterätt eller domkapitel eller avser föreläggande av pastorsämbete enligt 30 eller 335 eller 579” andra stycket får talan icke föras.

Talan mot beslut i annat kyrkobokföringsärende föres genom besvär

a) hos länsskatterätten om beslutet meddelats av pastorsämbete och avser fråga om kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet, kyrkobokföring un- der viss rubrik eller registrering i obefintligregister,

b) hos domkapitlet om beslutet meddelats av pastorsämbete och avser annan fråga,

c) hos länsskatterätten om beslutet meddelats av den lokala skattemyn- digheten i Stockholm eller Göteborg.

% l l l 1 l ?

Nuvarande lydelse

Talan i fråga om kyrkobokförings- ort, kyrkobokföringsfastighet, kyr— kobokföring under viss rubrik eller registrering i obefintligregister får fö- ras av den vars kyrkobokföring be- röres av beslutet och av kommunen.

Föreslagen lydelse

Talan i fråga om kyrkobokförings- ort, kyrkobokföringsfastighet, kyr- kobokföring under viss rubrik eller registrering i obefintligregister får fö- ras av den vars kyrkobokföring be- röres av beslutet, av allmänt ombud och av kommunen.

i annan fråga än som avses i tredje stycket får talan föras av den som beröres av beslutet. Talan i sådan fråga får föras utan inskränkning i tiden.

465

Mot lokal skattemyndighets beslut i ärende om mantalsskrivning som underställes länsskatterätt får talan icke föras.

Talan mot beslut av lokal skatte- myndighet i annat mantalsskriv- ningsärende föres genom besvär hos länsskatterätten. Talan får föras av den vars mantalsskrivning beröres av beslutet och av kommunen.

Talan mot beslut av lokal skatte- myndighet i annat mantalsskriv- ningsärende föres genom besvär hos länsskatterätten. Talan får föras av den vars mantalsskrivning beröres av beslutet, av allmänt ombud och av kommunen.

Besvären skall ha inkommit senast den 15 april mantalsåret.

5042

Länsskatterätts beslut, varigenom mål underställes kammarrätts pröv- ning, och länsskatterätts, domkapi- tels eller kammarrätts beslut, vari— genom ärendet avgjorts, skall delges person och kommun som beröres av beslutet.

Länsskatterätts beslut, varigenom mål underställes kammarrätts pröv- ning, och länsskatterätts, domkapi- tels eller kammarrätts beslut, vari- genom ärendet avgjorts, skall delges person, allmänt ombud och kommun som beröres av beslutet.

[ underställningsbeslut skall anges att yttrande, som part vill inge till kammarrätten, skall ha inkommit till domstolen inom tre veckor efter det parten fick del av underställningsbeslutet.

595

Konungen kan föreskriva att före- ståndare för inrättning som avses i 23 och 24 %& är skyldig att lämna uppgifter som fordras för kyrkobok- föring enligt nämnda paragrafer.

Regeringen kan föreskriva att fö- reståndare för inrättning som avses i 19 och 20 && är skyldig att lämna uppgifter som fordras för kyrkobok- föring enligt nämnda paragrafer.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

635

Närmareföreskrifterför tillämpning Närmare anvisningar om vad som av denna förordning meddelas av Ko- bör förstås med hemvist och hemort nungen eller av myndighet som Ko- utfärdas av regeringen eller den myn- nungen bestämmer. dighet som regeringen bestämmer.

Förslag till Statsregisterlag

Härigenom föreskrives följande.

Registrering och avregistrering

15 Den som till följd av anställning utom riket ej längre har hemvist här och som i anledning av anställningen uppbär avlöning eller annan därmed jämförlig förmån från svenska staten eller svensk kommun skall upptas i ett för riket gemensamt register benämnt statsregistret. I registret upptas också familjemedlemmar som flyttar till anställningsorten, barn dock endast om de inte nått myndig ålder. Barn som föds under den tid den anställde är upptagen i statsregistret upptages likaledes i registret, om den anställde har vårdnaden om barnet. I statsregistret får med undantag för barn som föds under den tid den , anställde är upptagen i statsregistret upptas endast den som vid utflyttningen l var kyrkobokförd inom riket. i 25 Statsregistret förs hos riksskatteverket. i 35 Regeringen bestämmer vilka uppgifter statsregistret skall innehålla. 45 Registrering i statsregistret gäller från och med utresedagen, dock att registrering av barn som föds under utlandsvistelsen gäller från och med dagen för barnets födelse. 5 & Ur statsregistret avförs den som kyrkobokförts, avlidit eller vars stats- registergrundande anställning upphört och som ej inom två månader därefter anmält inflyttning till riket. Avförs den anställde skall registrerade famil- jemedlemmar samtidigt avföras. Familjemedlem avförs då han ej längre tillhör den anställdes hushåll. Detsamma gäller barn som uppnått myndig ålder. 65 Vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som direkt eller indirekt tillägger kyrkobokföring eller mantalsskrivning rättslig betydelse skall vad som gäller kyrkobokföring eller mantalsskrivning anses avse statsregistreringen sedan kyrkobokföringen eller mantalsskrivningen upphört. Detta gäller dock ej i de fall kyrkobokföring används för bestämning av hemvist. I statsregistret angiven utvandringsort skall motsvara kyrko- bokföringsort och mantalsskrivningsort sedan sådan upphört.

l i l ! i

A nmälningar

75 Skall person enligt 1 & upptas i statsregistret, åligger det anställnings- myndigheten att snarast inom två veckor efter utlandstjänstgöringens början hos statsregisterföraren anmäla de personer som kan ifrågakomma för re- gistrering. För var och en av dessa skall uppgift lämnas om fullständigt namn, adress, personnummer och var vederbörande är kyrkobokförd. Dessa uppgifter anges på särskild blankett. På blanketten noteras även myndig- hetens namn och adress samt utresedag och beräknad återinflyttningsdag. Sedan statsregisterföraren fattat beslut underrättar han vederbörande folk- bokföringsmyndighet. 8 9 Vid utlandstjänstgöringens slut eller vid dödsfall underrättar anställ- ningsmyndigheten inom två veckor statsregisterföraren. I fråga om famil- jemedlems födelse, dödsfall eller flyttning underrättar den anställde skynd- samt statsregisterföraren. Enskilds anmälningsskyldighet vid inflyttning från utlandet regleras i 335 folkbokföringslagen (l967:198). 95 Sker inte anmälan eller är anmälan ofullständig och saknar stats— registerföraren erforderliga uppgifter för statsregistret kan han förelägga den försumlige att fullgöra skyldigheten. I tillämpliga delar gäller därvid 56 och 57 åå folkbokföringslagen (l967:198).

Besvär

105 Talan mot beslut i statsregisterärende förs genom besvär i kam- marrätt. Talan får föras av den som beröres av beslutet i statsregistreringsfråga, av allmänt ombud i uppbördsfrågor och av kommunen. Bestämmelserna i 3 folkbokföringslagen (l967:198) skall i övrigt äga motsvarande tillämpning.

]. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Den som vid ikraftträdandet redan vistas utom riket under sådana för- hållanden som avses i l & upptas i statsregistret. För sådan person gäller, i stället för vad som angetts i l å andra stycket, kyrkobokföringen vid tiden för utresa i samband med stats- eller kommunanställning utom riket. Re- gistrering i statsregistret gäller därvid från och med registreringstillfallet.

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (l928:370)

Härigenom föreskrives i fråga om kommunalskattelagen (1928z370) dels att 68 5, 69 5. punkt 2 av anvisningarna till 46 ä', anvisningarna till 48 .5. punkt 1 av anvisningarna till 66 & samt anvisningarna till 69 och 70 åå" skall upphöra att gälla,

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

dels att i 46 5 4 mom., 48 5 4 mom., 50 5 3 mom., 57 5 2 mom. och punkt 4 av anvisningarna till 46 5 ordet ”hemortskommun" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "hemkommun” i motsvarande form,

dels att 465 2 och 3 mom., 485 2 och 3 mom., 495, 505 2 mom., 535 1 och 3 mom., 54 5, 575 1 mom., 595 1 och 3 mom., 605, 66 5, 705 1 mom., 71 5, 755 1 mom., punkt 5 av anvisningarna till 18 5, punkt 4 av anvisningarna till 20 5, punkt 5 av anvisningarna till 38 5, anvisningarna till 49 5, punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 535, punkt 2 av anvis- ningarna till 545 samt punkt 2 av anvisningarna till 665 skall ha nedan angivna lydelse.

465

Zmom. I hemortskommunen äger Zmom. I hemkommunen äger skattskyldig, som varit häri riket bo- skattskyldig, som haft skatterättsligt satt under hela beskattningsåret, där- hemvist här i riket under hela beskatt- jämte njuta avdrag: ningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den ut- sträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) sådan socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 35 lagen (l962:381)om allmän försäkring och tilläggspensionsavgift, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är;

3) för dels sådan sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 5 lagen om allmän försäkring, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är, dels ock premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i före- kommande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapital- försäkring, arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäk- ring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 335 och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen om allmän försäkring;

4) för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklaration fogat intyg eller annat skriftligt bevis utgivit under beskattningsåret för underhåll av icke hemmavarande barn om barnet är under 18 år eller, såvitt gäller un- derhåll på grund av dom, oavsett barnets ålder, dock högst med 2 500 kronor för varje barn;

5) för sådan avgift enligt 4 _5' lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift. som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är;

6) för under beskattningsåret av den skattskyldige erlagd avgift avseende annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. som äges av arbets- givare, om försäkringen äges av den skattskyldige.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömans- skatt, skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring och underhållsbidrag, som i första stycket 4) och 6) här ovan sägs, åtnjutas

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig endast under Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här en del av beskattningsåret haft skat- i riket bosatt, skall avdrag, som nu terättsligt hemvist häri riket, skall av- sagts, åtnjutas allenast i den mån det drag, som nu sagts, åtnjutas allenast belöper å nämnda tid. i den mån det belöper å nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3) här ovan och som ej utgöra sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 25 lagen om allmän försäkring, må ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemen- samt må åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemma- varande barn under 18 år.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får ej överstiga den skatt- skyldiges A-inkomst för beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. Avdraget fär uppgå till högst 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse och 10 procent av övrig A-inkomst, beräknat på en sammanlagd A-inkomst av högst tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för januari månad året närmast före tax- eringsåret, men får i stället beräknas till högst 7 000 kronor jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse intill en sam— manlagd A-inkomst av 23 000 kronor. Avdraget beräknas i sin helhet an- tingen på inkomst som skall upptagas till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9 5 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst.

Om särskilda skäl föreligga, får riksskatteverket efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får åtnjutas med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig. som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får medges avdrag högst med belopp, beräknat som för inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som föreskrivits i föregående stycke. Har skattskyldig, som drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse, upp- hört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på sådan inkomst som enligt 95 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år varunder den skattskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedöm— ningen av avdragets storlek tagas till den skattskyldiges övriga pensions- skydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som avses i första stycket

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6). Avdraget får dock ej överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar 6 gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän för- säkring bestämts för januari månad det år varunder driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycket får talan ej föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis icke kunnat åtnjutas enligt bestämmelserna i femte stycket, medgives avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag får dock icke åtnjutas med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad som angives i femte stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregå- ende styckena får avdrag för avgift som avses i första stycket 6) ej åt- njutas till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av in- komster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga i hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna pa- ragraf . Kan avdrag för avgift som av- ses i första stycket 6) icke utnyttjas i hemortskommunen, må avdrag för återstoden av vad sålunda beräknats åtnjutas i annan kommun med be- lopp intill den där redovisade in— komsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som åtnjutes vid taxeringen i kom- munen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldige till- godoföra sig genom avdrag senast vid taxering för sjätte beskattnings- året efter det år då avgiften erlades. Ej heller i sistnämnda fall får avdra- get överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

Oavsett föreskrifterna i de föregå- ende styckena får avdrag för avgift som avses i första stycket 6) ej åt- njutas till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av in- komster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga i hemkommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) icke utnyttjas i hem- kommunen, må avdrag för återstoden av vad sålunda beräknats åtnjutas i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i fö- rekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som åtnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldige tillgodoföra sig genom avdrag senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då avgiften erlades. Ej heller i sist- nämnda fall få avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

3 mom. Ha makar med hemmavarande barn under 16 år båda haft A- inkomst enligt 95 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, må den make som haft den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta förvärvs- avdrag. Ha makarna haft lika stora A-inkomster, åtnjutes avdraget av den yngsta maken. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfastighet och rörelse 25 procent av nettointäkten av förvärvskällan eller _ i fall då skatt-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse skyldig vars make bedrivit verksamheten taxeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 5 25 procent av den del av nettointäkten som taxeras hos avdragsberättigad make samt i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2 000 kronor. Vid jäm- förelsen av makarnas inkomster skall hänsyn tagas även till under beskatt- ningsåret uppburen kontant inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1 5 2 mom. nyssnämnda lag skattepliktig dag- penning.

Har gift skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år haft A-inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och har maken utfört arbete i förvärvs- källan utan att taxeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 5, må den skattskyldige åtnjuta förvärvsavdrag med värdet av makens arbetsinsats, dock med högst 1 000 kronor. Vad nu sagts skall, utan hinder av att intäkten är hänförlig till inkomstslaget tjänst, gälla även skattskyldig, som på grund av bestämmelserna i punkt 13 av anvisningarna till 325 beskattas för makes arbetsinsats.

Avdrag enligt första och andra styckena må åtnjutas endast av make som levt tillsammans med andra maken under beskattningsåret.

Har skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år, som under be- skattningsåret antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin make eller ock varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild), haft A—inkomst, må han åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget är i fråga om inkomst av jordbruksfastighet och rörelse 25 procent av nettointäkten av förvärvs- källan och i fråga om inkomst av tjänst 25 procent av inkomsten, i samtliga fall dock högst 2000 kronor.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast av den som under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt. Avdraget må åt- njutas endast om och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag därtill förslår. Avdrag må för skatt- skyldig eller, om skattskyldig varit gift och levt tillsammans med sin make, för makarna tillsammans icke överstiga

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast av den som under större delen av beskattningsåret haft skatterättsligt hemvist här i riket. Av- draget må åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som berät- tigar till avdrag därtill förslår. Av- drag må för skattskyldig eller, om skattskyldig varit gift och levt till- sammans med sin make, för makar- na tillsammans icke överstiga

om avdrag ifrågakommer enligt första eller fjärde stycket: 2 000 kronor; och i övriga fall: 1000 kronor.

Avdrag enligt detta moment skall erhållas i kommun där inkomst, som berättigar till avdrag, tages till be- skattning, i första hand, när så kan ske, inom hemortskommunen och i övrigt enligt fördelning som bestäm-

Avdrag enligt detta moment skall erhållas i kommun där inkomst, som berättigar till avdrag, tages till be- skattning, i första hand, när så kan ske, inom hemkommunen och i öv- rigt enligt fördelning som bestäm-

Nuvarande lydelse

mes av taxeringsnämnden i sagda kommun.

2mom. Skattskyldig fysisk per- son, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, äger att å den i hemortskommunen taxerade in- komsten åtnjuta kommunalt grund- avdrag med 4500 kronor.

48.5

Föreslagen lydelse

mes av taxeringsnämnden i sagda kommun.

2 mom. Skattskyldig fysisk per- son, som haft skatterättsligt hemvist här i riket under hela beskattnings- året, äger att å den i hemkommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommu- nalt grundavdrag med 4 500 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan gott- görelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (19581295) om sjö- mansskatt skall grundavdraget minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskattningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt 1 5 2 mom. lagen skattepliktig dagpenning. Det sålunda beräknade grundavdraget avrundas uppåt till helt tiotal kronor.

3mom. Skattskyldig fysisk per- son, som varit här i riket bosatt endast under en del av beskattningsåret, äger i hemortskommunen åtnjuta kommunalt grundavdrag som för varje kalendermånad eller del därav, varunder han varit här i riket bosatt, utgör en tolftedel av 4 500 kronor. Det avdragsbelopp som sålunda er- hålles, avrundas uppåt till helt tiotal kronor.

3mom. Skattskyldig fysisk per- son, som haft skatterättsligt hemvist här i riket endast under en del av beskattningsåret, äger i hemkommu- nen åtnjuta kommunalt grundav- drag som för varje kalendermånad eller del därav, varunder han haft skatterättsligt hemvist här i riket, utgör en tolftedel av 4 500 kronor. Det av- dragsbelopp som sålunda erhålles, avrundas uppåt till helt tiotal kronor.

495

Därest delägarna i boet efter av- liden person, som vid dödsfallet varit här i riket bosatt, levt i oskift bo och varit för sitt uppehälle huvudsakli- gen beroende av dödsboets inkomst, må dödsboet efter taxeringsnämn- dens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens be- prövande kunna för senare beskatt- ningsår än det, då dödsfallet inträf- fade, tillerkännas kommunalt grundavdrag med samma belopp, som den avlidne skulle hava åtnjutit

Därest delägarna i boet efter av- liden person, som vid dödsfallet haft skatterättsligt hemvist här i riket, levt ioskift bo och varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av dödsbo- ets inkomst, må dödsboet efter taxe- ringsnämndens eller, om besvär an- förts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande kunna för senare be— skattningsår än det, då dödsfallet in- träffade, tillerkännas kommunalt grundavdrag med samma belopp, som den avlidne skulle hava åtnjutit

Nuvarande lydelse

i avdrag, därest han fortfarande levt. (Se vidare anvisningarna.)

2mom. För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgö— res såvitt angår hemortskommunen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

50.5

Föreslagen lydelse

i avdrag, därest han fortfarande levt. (Se vidare anvisningarna.)

2mom. För fysisk person, som haft skatterättsligt hemvist här i ri- ket under hela eller någon del av be- skattningsåret, utgöres såvitt angår hemkommunen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade in- komsten minskad med kommunalt

grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i helt hund-

ratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit vä— sentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt till- godonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild fram- ställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skat- terättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 10000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skat- teförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av dårå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjnings- börda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) är den skattskyldige berättigad till avdrag för vä- sentligen nedsatt skatteförmåga.

Även skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folk- pension, är — om särskilda omständigheter icke föranleda annat berättigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Vad i andra stycket sägs angående tid och ordning för särskild fram- ställning om avdrag samt angående minskning av avdraget med belopp, varmed jämkning erhållits vid beräkning av sjömansskatt, skall äga mot- svarande tillämpning i fråga om avdrag enligt tredje och fjärde styckena. . Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör ' för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

l i

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

53.5

[ mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 55 sägs:

a) fysisk person:

för tid. under vilken han varit för tid, under vilken han haft här i riket bosatt: skatterättsligt hemvist här i riket:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

samt för tid, under vilken han ej vari t för tid, under vilken han ej h aft här i riket bosatt: skatterättsligt hemvist

här i riket:

för inkomst av här belägen fastighet; för inkomst av rörelse, som här bedrivits; för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av an- ställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension och annan ersättning enligt lagen (1962:381) om allmän för- säkring eller pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av pensionsförsäkring, som meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse; 1

för ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring och lagen l (1956z293) om ersättning åt smittbärare samt enligt annan lag eller författ- 1 ning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på ; grund av militärtjänstgöring;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (19732370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (l973:37l) om kontant arbetsmarknadsstöd;

för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen (19731349); för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för belopp vilket motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven social- försäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 5 lagen (l962:381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift eller all- män arbetsgivaravgift och med vilket avdrag enligt 465 2 mom. åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

b) staten: för inkomst av jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt

eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkringsrörelse eller av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose sta- tens egna behov;

c) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållnings- sällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer: ! för inkomst av fastighet och rörelse;

d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnes- fond, så ock allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av stu- derande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, skeppsfartens sekundärlånekassa, företagarförening som erhåller statsbidrag, norrlandsfonden, statens utvecklingsfond, Apo- tekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m. m.. Stif- telsen Industricentra, Sveriges exportråd, järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet aktiebolag, allmänna sjukförsäkringsfonden, pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m., allmänna försäkringskas- sor, understödsföreningar, som icke bedriva till livförsäkring hänförlig verk- samhet, personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensions- utfästelse m. m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbets- löshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utgiva av- gångsersättning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bliva uppsagd till följd av driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av fö- retags verksamhet ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:

för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, andra trossamfund än svenska kyrkan därest de utöva kyrklig verksamhet, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda per- soner, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för be- redande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana föreningar vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska in— tressen, huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om stiftelser här angivna art:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

f) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro skyldig att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund, stiftelser,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

understödsföreningar, som bedriva till livförsäkring hänförlig verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om samfälligheten har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller reglerings- samfållighet, samtliga här under 0 avsedda bolag, verk och andra juridiska personer i den mån de ej inbegripes under punkterna d) och e):

för all inkomst. som här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

g) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet; för inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

h) allmänna pensionsfonden: för all inkomst som härflyter av medel, som förvaltas av fjärde fond- styrelsen, samt i övrigt för inkomst av fastighet.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatte- verket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

3 mom. Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den avlidne haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet, och skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i denna lag skolat gälla för den avlidne.

Vad i föregående stycke sägs skall i förekommande fall äga motsvarande tillämpning beträffande garantibelopp för fastighet.

För senare beskattningsår än det. då dödsfallet inträffade, taxeras oskiftat dödsbo, om den avlidne vid sitt frånfälle var bosatt här i riket, som inländsk juridisk person och i annat fall som här i riket icke hem- mahörande juridisk person.

För senare beskattningsår än det. då dödsfallet inträffade, taxeras oskiftat dödsbo, om den avlidne vid sitt frånfälle hade skatterättsligt liem- vist här i riket, som inländsk juridisk person och i annat fall som häri riket icke hemmahörandejuridisk person.

Från och med det taxeringsår som följer närmast efter det fjärde ka— lenderåret efter det kalenderår, då dödsfallet inträffade, tillämpas dock be- stämmelserna om handelsbolag på dödsbo efter den som vid sitt frånfälle var bosatt här i riket, om för dödsboet skulle ha beräknats högre till statlig inkomstskatt taxerad inkomst än 10 000 kronor eller större skattepliktig för- mögenhet än 100000 kronor. Dödsbo på vilket bestämmelserna om han— delsbolag varit tillämpliga något beskattningsår anses därefter som sådant bolag i beskattningshänseende, oavsett storleken av boets inkomst eller för- mögenhet. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas icke på fideikomissbo.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om särskilda skäl föreligga, må riksskatteverket på ansökan förklara att oskiftat dödsbo, som enligt föregående stycke skall behandlas såsom han- delsbolag i beskattningshänseende, må taxeras enligt bestämmelserna i tredje stycket. Ansökan skall för att kunna upptagas till prövning göras hos riks- skatteverket senast under året efter det taxeringsår, då oskiftat dödsbo första gången skall behandlas som handelsbolag i beskattningshänseende. Mot be- slut, som riksskatteverket meddelat i sådant ärende, må talan icke föras.

545

Från skattskyldighet frikallas: 3) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar med undantag och inskränkningar som nedan i denna paragraf sägs:

för utdelning på sådan aktie i svenskt aktiebolag och sådan andel i svensk ekonomisk förening som icke innehaves i kapitalplaceringssyfte;

b) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag;

c) i utlandet bosatt person och utländskt bolag: för sådan inkomst, för vilken avgift enligt lagen angående bevillnings- avgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller beträffande vilken befrielse från sådan avgift skall åtnjutas jämlikt särskilt stadgande i samma lag;

(1) ägare av sådan fastighet, varom förmäles i 55 1 mom.: för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i nämnda mom. avsedda ändamål;

e) i riket bosatt delägare i oskift e) den som har skatterättsligt hem- dödsbo efter person, som vid sitt vist i riket och är delägare i oskift frånfälle icke varit här i riket bosatt: dödsbo efter person, som vid sitt

frånfälle icke haft skatterättsligt hem- vist här i riket:

för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall utgöra kommunal inkomstskatt;

f) understödsföreningar, som bedriva såväl till livförsäkring hänförlig verksamhet som annan verksamhet:

för annan inkomst än inkomst av fastighet, dock att skattskyldighet fö- religger jämväl för förstnämnda inkomst till den del inkomsten belöper på livförsäkringsverksamheten;

g) understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar ej äga meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd å högst 1 000 kro- nor för medlem:

för all inkomst, som belöper på verksamhet, hänförlig till livförsäkring:

h) här i riket bosatt _fysisk person. h) fysisk person med skatterättsligt som under vistelse utomlands åtnju- hemvist häri riket, som under vistelse tit avlöning eller annan därmed jäm- utomlands åtnjutit avlöning eller an-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förlig förmånpågrund avanställning nan därmed jämförlig förmån på där annat än hos svenska staten, grund av anställning där annat än svensk kommun eller ombord på hossvenskastaten,svensk kommun svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller ombord på svenskt fartyg eller eller norskt luftfartyg: svenskt, danskt eller norskt luftfar-

tyg:

för inkomst av anställningen under förutsättning att anställningen och vistelsen i utlandet varat minst ett år eller enligt anställningsavtal eller på annan grund kan antagas komma att vara minst ett år.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar, vilka driva bank- eller annan pen- ningrörelse eller försäkringsrörelse, äga icke åtnjuta vid a) omförmäld skat- tefrihet. Dock äro aktiebolag och ekonomiska föreningar, som driva bank- eller annan penningrörelse eller sådan rörelse jämte annan verksamhet, fri- kallade från skattskyldighet för utdelning å aktier och andelar, vilka in- nehavas som ett led i organisationen av bolagens eller föreningarnas verk- samhet till den del denna avser annat än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom. Vidare äga aktiebolag, som äro skadeförsäkringsanstalter, åtnjuta skattefrihet för utdelning å aktier och an- delar, vilka innehavas som ett led i organisationen av bolagens försäkrings- rörelse.

Aktiebolag eller ekonomisk förening, som driver byggnadsrörelse, tomt- rörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter, åtnjuter icke skattefrihet enligt första stycket a) för utdelning på aktie eller andel som utgör lager- tillgång i rörelsen.

Aktiebolag eller ekonomisk förening, som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom (förvaltnings- företag), åtnjuter icke skattefrihet enligt första stycket a). Förvaltningsföretag är dock frikallat från skattskyldighet för utdelning från svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening i den mån sammanlagda beloppet av den utdelning från sådana bolag och föreningar, som företaget uppburit under beskattningsåret, motsvaras av utdelning som företaget beslutat för samma beskattningsår eller, i fråga om investmentföretag, av beslutad utdelning ökad med en fjärdedel.

Om aktierna i sådant svenskt aktiebolag eller andelarna i sådan svensk ekonomisk förening, som icke är förvaltningsföretag, till huvudsaklig del ägas eller på därmed jämförligt sätt innehavas direkt eller genom för- medling avjuridisk person av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer och om bolaget eller föreningen icke visar att dess vinstmedel i skälig om- fattning använts för utdelning till delägarna, gäller frikallelse från skatt- skyldighet enligt första stycket vid a) allenast såvitt avser utdelning å aktier eller andelar, vilka innehavas av bolaget eller föreningen såsom ett led i organisationen av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.

Om särskilda skäl föreligga, kan riksskatteverket medgiva dels att bolag eller ekonomisk förening, som icke är förvaltningsföretag enligt fjärde stycket men vars verksamhet till icke oväsentlig del består i förvaltning av vår-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

depapper eller därmed likartad lös egendom, skall i beskattningsavseende behandlas som sådant förvaltningsföretag, dels att förvaltningsföretag, som är moderföretag i en koncern och som ombesörjer vissa gemensamma upp- gifter för koncernens räkning, icke skall i beskattningsavseende behandlas som förvaltningsföretag. Mot beslut, som riksskatteverket meddelat i sådant ärende, får talan icke föras.

Förvärvar svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening aktie i så- dant bolag eller andel i sådan förening och är det icke uppenbart att det bolag eller den förening som gör förvärvet därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till förvärvarens rörelse eller ka- pitalförvaltning, åtnjutes icke skattefrihet enligt första stycket vid a) för utdelning å aktien eller andelen av sådana medel som vid förvärvet funnos hos det utdelande bolaget eller den utdelande föreningen och som icke motsvara tillskjutet belopp eller inbetald insats. Utdelning anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvara tillskjutet belopp eller inbetald insats.

Att personer, om vilka i 70 & förmäles, äro frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i samma paragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

57.5

1 mom. Skatt för inkomst av rörelse skall utgöras till kommun, där rörelse utövats från fast driftställe.

Har fast driftställe icke begagnats, skall skatt för inkomsten utgöras om inkomsten förvärvats

a) av fysisk person under tid. då han varit här i under tid, då han haft skatte - riket bosatt: rättsligt hemvist här i riket: i hemortskommunen; i hemkommunen; under tid. då han icke varit här under tid, då han icke haft i riket bosatt: skatterättsligt hemvist

här i riket: i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål;

b) av inländsk juridisk person: i hemortskommunen; i hemkommunen;

c) av utländskt bolag: i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål.

59%

[mom. Skatt för inkomst av Imom. Skatt för inkomst av tjänst eller av annan till/äl!ig_/örvärvs- tjänst eller av annan tillfällig-förvärvs-

Nuvarande lydelse

verksamhet än i 2 mom. sägs samt skatt för inkomst av kapital utgöres, om inkomsten förvärvats av fysisk person under tid, då han varit här i riket bosatt, eller av inländsk ju- ridisk person, i hemortskommunen.

3 mom. Har fysisk person under tid, då han ej varit här i riket bosatt. eller utländskt bolag åtnjutit sådan inkomst av tjänst eller, i annat fall än i 2 mom. sägs, av sådan tillfällig förvärvsverksamhet, för vilken skattskyldighet häri riket föreligger, beskattas inkomsten i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål.

Föreslagen lydelse

verksamhet än i 2 mom. sägs samt skatt för inkomst av kapital utgöres, om inkomsten förvärvats av fysisk person under tid, då han haft skat- terättsligt hemvist här i riket, eller av inländsk juridisk person, i hemkom- munen.

3 mom. Har fysisk person under tid, då han ej ha]? skatterättsligt hem- vist här i riket, eller utländskt bolag åtnjutit sådan inkomst av tjänst el- ler, i annat fall än i 2 mom. sägs, av'sådan tillfällig förvärvsverksam- het, för vilken skattskyldighet här i riket föreligger, beskattas inkomsten i Stockholm för gemensamt kom- munalt ändamål.

605

Innefattar kommun flera försam- lingar, skall fysisk person, som skall mantalsskrivas i någon av försam- lingarna, beskattas i denna försam- ling för hela den inkomst, som enligt bestämmelserna om beskattningsort skall beskattas i kommunen. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämp- ning, då oskift dödsbo efter avliden person, som varit vid dödsfallet ha- satt här i riket, skall beskattas inom kommun, som innefattar flera för- samlingar.

lnnefattar kommun flera försam- lingar, skall fysisk person, som skall mantalsskrivas i någon av försam- lingarna, beskattas i denna försam- ling för hela den inkomst, som enligt bestämmelserna om beskattningsort skall beskattas i kommunen. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämp- ning, då oskift dödsbo efter avliden person, som vid dödsfallet haft skat- terättsligt hemvist här i riket, skall be- skattas inom kommun,som innefat- tar flera församlingar.

För annan än i första stycket avsedd skattskyldig skall, om kommun innefattar flera församlingar, vid taxering enligt denna lag angivas, huru stor del av den beskattningsbara inkomsten som belöper å varje församling, och skola därvid de i 56—59 55 givna bestämmelserna om beskattningsort hava motsvarande tillämpning. Innan sådan fördelning sker skall dock, om i den skattskyldiges taxerade inkomst ingår garantibelopp för fastighet, så stor del av den beskattningsbara inkomsten, som motsvarar garantibeloppet, tillföras den församling, där fastigheten är belägen.

66

Med hemortskommun förstås i denna lag den kommun. där den

s"

(Se vidare anvisningarna.)

Med hemkommun förstås i denna lag den kommun, där den

Nuvarande lydelse

skattskyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven för året näst före taxeringsåret.

För den, som varit under ett be- skattningsår eller del därav bosatt här i riket utan att mantalsskrivnings- skyldighet i någon kommun beträf- fande honom förelegat för året näst före taxeringsåret, skall såsom hem- ortskommun anses den kommun, där han först varit bosatt under det år, som närmast föregått taxeringsåret.

För oskift dödsbo efter avliden person, som varit vid dödsfallet bo- satt här i riket, skall såsom hemorts- kommun anses den avlidnes hemorts- kommun.

För bolag eller annan samman- slutning. som jämlikt 6455" 2 mom. skall betraktas såsom svensk ekono- misk förening, gäller såsom hemorts- kommun den kommun, inom vilken den verkliga ledningen av företaget utövades den 1 november näst före det år, som närmast föregått taxe-

Föreslagen lydelse

skattskyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven för året näst före taxeringsåret.

För den, som under ett beskatt- ningsår eller del därav haft hemvist här i riket utan att mantalsskriv- ningsskyldighet i någon kommun beträffande honom förelegat för året näst före taxeringsåret, skall såsom hemkommun anses den kommun, där han först fått hemort under det år, som närmast föregått taxerings- året.

För den, som under ett beskatt- ningsår eller del därav utan att ha haft hemvist här i riket stadigvarande vis- tats här utan att mantalsskrivnings- skyldighet i någon kommun beträyan- de honom förelegat för året näst före taxeringsåret, skall såsom hemkom- mun anses den kommun där han un- der det är som närmast. föregått taxe- ringsåretjörst vistats, utan att vistelsen varit allenast till/ällig.

För svensk medborgare som tidigare haft hemvist här i riket och under ett beskattningsår eller del därav alltjämt haft väsentlig anknytning hit utan att mantalsskrivningsskyldighet i någon kommun beträlfande honom/örelegat

för året näst/öre taxeringsåret. skall såsom hemkommun anses den kom- mun frän vilken utflyttningen ägde rum.

För oskift dödsbo efter avliden person, som vid dödsfallet haft skat- terättsligt hemvist här i riket, skall så- som hemkommun anses den avlidnes hemkommun.

För bolag eller annan samman- slutning, som jämlikt 64% 2 mom. skall betraktas såsom svensk ekono- misk förening, gäller såsom hem- kommun den kommun, inom vilken den verkliga ledningen av företaget utövades den 1 november näst före det år, som närmast föregått taxe-

Nuvarande lydelse

ringsåret.

För annan juridisk person än oskift dödsbo och bolag eller an- nan sammanslutning, som nyss sagts, gäller såsom hemortskommun den kommun, där vederbörande sty- relse eller förvaltning den 1 novem- ber näst före det år, som närmast fö- regått taxeringsåret, hade sitt säte el- ler där syssloman eller ombud vid nämnda tid var bosatt.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

ringsåret. För annan juridisk person än oskift dödsbo och bolag eller annan sammanslutning, som nyss sagts, gäller såsom hemkommun den kom- mun, där vederbörande styrelse eller förvaltning den 1 november näst före det år, som närmast föregått taxe- ringsåret, hade sitt säte eller där syss- loman eller ombud vid nämnda tid var bosatt. (Se vidare anvisningarna.)

70.5

1 mom. Person, som tillhört främmande makts härvarande be- skickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets be- tjäning och som icke varit svensk medborgare, anses i beskattningshän- seende icke hava varit här i riket bo- satt. För inkomster, vilka enligt fö- reskrifterna i denna lag beskattas i hemortskommunen, skall skatt av så- dan person utgöras i den kommun här i riket, där han under det år. som närmast föregått taxeringsåret. först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat, stadig- varande vistats.

lmom. Person, som tillhört främmande makts härvarande be- skickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets be- tjäning och som icke varit svensk medborgare, anses icke hava hatt skatterättsligt hemvist här i riket. För inkomster, vilka enligt föreskrifterna i denna lag beskattas i hemkommu- nen, skall skatt av sådan person ut- göras i den kommun här i riket, som enligt bestämmelserna i 66t är att anse såsom hans hemkommun.

Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska med-

borgare.

(Se vidare anvisningarna.)

71%

Skatt, som jämlikt bestämmelser- na i 57ä 1 mom., 59% 3 mom., 69j' och 72 ä 1 mom. utgöres för gemen- samt kommunalt ändamål, skall an- vändas till utjämning av skattetryck- et olika kommuner eller andra me- nigheter emellan.

Skatt, som jämlikt bestämmelser- na i 57é ] mom., 595 3 mom. och 72 ä' 1 mom. utgöres för gemensamt kommunalt ändamål, skall använ- das till utjämning av skattetrycket olika kommuner eller andra menig- heter emellan.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

75?”

1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin för- sörjning, och har dödsboet att på grund av taxering enligt denna lag erlägga kvarstående eller tillkom- mande skatt under uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, kan, där ömmande om- ständigheter föreligga, befrielse från erläggande helt eller delvis av nämn- da skatt medgivas efter framställ— ning från dödsboet. Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det be- skattningsår varunder dödsfallet in- träffade, oskift dödsbo efter honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxe- ring och som rätteligen skolat erläg- gas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.

1 mom. Har den som har skatte- rättsligt hemvist och är skattskyldig här i riket avlidit och efterlämnat bo- delägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörj- ning, och har dödsboet att på grund av taxering enligt denna lag erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som äger rum eller avslutats efter döds- fallet, kan, där ömmande omstän- digheter föreligga, befrielse från er- läggande helt eller delvis av nämnda skatt medgivas efter framställning från dödsboet. Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det be- skattningsår varunder dödsfallet in- träffade, oskift dödsbo efter honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertax- ering och som rätteligen skolat er- läggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.

Beslut i ärende angående befrielse meddelas av den skatterätt, som har att upptaga besvär rörande boets taxering till statlig inkomstskatt. Framställning om befrielse skall avlämnas senast under andra kalenderåret efter dödsåret.

Anvisningar till 18 ä

5. lcke yrkesmässig avyttring av en eller flera utanför den skattskyl- diges hemortskommun belägna fas- tigheter här i riket utgör en särskild förvärvskälla för en var av de kom- muner, där den eller de avyttrade fastigheterna äro belägna, medan icke yrkesmässig avyttring av en el- ler flera fastigheter i hemortskommu- nen och av annan egendom än fas- tighet här i riket ävensom deltagan- de i lotteri hänföras till en förvärvs-

5. Icke yrkesmässig avyttring av en eller flera utanför den skattskyl- diges hemkommun belägna fastighe- ter här i riket utgör en särskild för- värvskälla för en var av de kommu- ner, där den eller de avyttrade fas- tigheterna äro belägna, medan icke yrkesmässig avyttring av en eller fle- ra fastigheter i hemkommunen och av annan egendom än fastighet häri ri- ket ävensom deltagande i lotteri hänföras till en förvärvskälla. Sådan

Nuvarande lydelse

källa. Sådan förvärvsverksamhet av ifrågavarande slag, varav inkomsten jämlikt 59% 3 mom., 69 _t eller 72% 1 mom. skall beskattas i Stockholm för gemensamt kommunalt ända- mål, skall dock anses utgöra en sär- skild förvärvskälla.

Föreslagen lydelse

förvärvsverksamhet av ifrågavaran- de slag, varav inkomsten jämlikt 59ä 3 mom. eller 72 ä 1 mom. skall beskattas i Stockholm för gemen- samt kommunalt ändamål, skall dock anses utgöra en särskild för- värvskälla.

till 20 &

4. För erlagd utländsk skatt medgives avdrag, oavsett om skatten är att anse såsom preliminär eller slutlig, under förutsättning att skatten enligt vad nedan sägs utgör omkostnad i förvärvskälla, varom i 18% förmäles. Utländsk speciell skatt, hänförlig till förvärvskälla som nyss sagts, utgör omkostnad i densamma.

Allmän skatt till utländsk stat be- traktas såsom omkostnad, om och i den mån skatten hänför sig till in- täkt av sådant slag, som är skatte- pliktigt i den utländska staten på grund av att den förvärvskälla från vilken intäkten härflyter anses där lokaliserad, samt intäkten åtnjutes av fysisk person under tid då han är bosatt i Sverige eller av inländsk juridisk person. Med skatt till ut- ländsk stat likställes skatt till ut- ländsk delstat, provins eller kom- mun; med inkomstskatt likställes skatt å förmögenhet, vartill intäkt som ovan sagts hänför sig, dock ej sådan skatt å förmögenhet som hu- vudsakligen harkaraktärav engångs- skatt.

Allmän skatt till utländsk stat be- traktas såsom omkostnad, om och i den mån skatten hänför sig till in— täkt av sådant slag, som är skatte- pliktigt i den utländska staten på grund av att den förvärvskälla från vilken intäkten härflyter anses där lokaliserad, samt intäkten åtnjutes av fysisk person, under tid då han har skatterättsligt hemvist i Sverige el- ler av inländsk juridisk person. Med skatt till utländsk stat likställes skatt till utländsk delstat, provins eller kommun; med inkomstskatt likstäl- les skatt å förmögenhet, vartill intäkt som ovan sagts hänför sig, dock ej sådan skatt å förmögenhet som hu- vudsakligen har karaktär av engångs- skatt.

Om på grund av överenskommelse med utländsk stat dubbelbeskattning av viss intäkt kan undanröjas eller lindras, får avdrag icke åtnjutas för skatt, som omfattas av överenskommelsen och belöper på intäkten. Avser över- enskommelsen t. ex. endast statliga inkomstskatter medgives således icke avdrag för den utländska statliga skatten i vad den belöper på intäkten. Däremot medgives i detta fall avdrag för utländsk kommunal skatt på in- täkten.

till 38 ä

5. Vad som gäller om utdelning från utländskt bolag skall enligt be-

5. Vad som gäller om utdelning från utländskt bolag skall enligt be-

! l l %

Nuvarande lydelse

stämmelsen i 6755 tillämpas jämväl å utdelning från annan här i riket icke hemmahörande juridisk person. Oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke varit bosatt eller sta- digvarande vistats här i riket, anses såsom en här i riket icke hemma- hörande juridisk person (jfr 53å 3 mom.). Utdelning från sådant döds- bo till i Sverige bosatt delägare av in- komst, som förvärvats under den tid delägaren suttit i oskift bo — men gi- vetvis ej utskiftning av den avlidnes efterlämnade tillgångar — skall såle- des här i riket bliva föremål för be- skattning. Från denna föreskrift meddelas likväl ett undantag i 5455 första stycket e).

Föreslagen lydelse

stämmelsen i 675)" tillämpas jämväl å utdelning från annan här i riket icke hemmahörande juridisk person. Oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke haft skatterättsligt hemvist här i riket, anses såsom en här i riket icke hemmahörande ju- ridisk person (jfr 535 3 mom.). Ut- delning från sådant dödsbo till delä- gare med skatterättsligt hemvist i Sve- rige av inkomst, som förvärvats un- der den tid delägarna suttit i oskift bo men givetvis ej utskiftning av den avlidnes efterlämnade tillgångar — skall således här i riket bliva fö- remål för beskattning. Från denna föreskrift meddelas likväl ett undan- tag i 5455 första stycket e).

till 49 5

1. Oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle varit här i riket bosatt, äger på grund av bestämmel- serna i 535 3 mom. att för det be- skattningsår, under vilket dödsfallet inträffat, åtnjuta kommunalt grund- avdrag med belopp, som skulle hava tillerkänts den avlidne, därest han fortfarande levt. Har nämnda person icke varit under hela tiden mellan be- skattningsårets ingång och dödsfal- let här i riket bosatt, skall avdrag medgivas dels för den tid han varit härstädes bosatt, dels för tiden efter dödsfallet till beskattningsårets ut— gång och för den sammanlagda tiden beräknas i enlighet med de i 485 3 mom. meddelade bestämmelserna.

1. Oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle haft skatterätts- ligt hemvist här i riket. äger på grund av bestämmelserna i 53å 3 mom. att för det beskattningsår, under vil- ket dödsfallet inträffat, åtnjuta kom- munalt grundavdrag med belopp, som skulle hava tillerkänts den av- lidne, därest han fortfarande levt. Har nämnda person icke under hela tiden mellan beskattningsårets in- gång och dödsfallet haft skatterätts- ligt hemvist här i riket, skall avdrag medgivas dels för den tid han haft skatterättsligt hemvist härstädes. dels för tiden efter dödsfallet till beskatt- ningsårets utgång och för den sam— manlagda tiden beräknas i enlighet med de i 48å 3 mom. meddelade bestämmelserna.

Avdrag, varom nu sagts, medgives utan hänsyn därtill, att dödsboet efter den avlidne skiftats före utgången av det beskattningsår, under vilket döds- fallet ägt rum.

2. Oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke varit här

2. Oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke haft skat-

Nuvarande lydelse

i riket bosatt, må vid taxering med- givas grundavdrag allenast för den tid, under vilken nämnda person det beskattningsår, då dödsfallet inträf- fade, varit här i riket bosatt.

Föreslagen lydelse

terättsligt hemvist här i riket, må vid taxering medgivas grundavdrag al- lenast för den tid, under vilken nämnda person det beskattningsår, då dödsfallet inträffade, haji skatte- rättsligt hemvist här i riket.

till 53 ä

1. Såsom bosatt här i riket räknas den, som här har sitt egentliga bo och hemvist. Med i Sverige bosatt skatt- skyldig likställes enligt 68 5)" den som. utan att vara bosatt i Sverige, stadig- varande vistas här.

Svensk medborgare. som icke sta- digvarande vistas iSverige, skall likväl kunna anses bosatt här om han allt- jämt har väsentlig anknytning till Sve- rige. Vid bedömande av frågan om han har väsentlig anknytning till Sverige skall beaktas sådana omstän- digheter som att han icke tagit var- aktigt bo och hemvist på viss utländsk ort, att han vistats utomlands för studier eller hälsans vårdande, att han har bo eller familj i Sverige, att han driver rörelse eller innehar fas- tighet här i riket och därmed jäm- förliga förhållanden. lntill dess tre år förflutit från avresan från Sverige skall han alltjämt anses bosatt här, om han icke visar att han under be- skattningsåret icke haft väsentlig an- knytning till Sverige. Efter nämnda tids utgång skall han däremot icke anses bosatt i Sverige, om det icke visas att sådana omständigheter fö- relegat under beskattningsåret att han alltjämt bör anses bosatt här. Hänsyn skall därvid icke tagas till kortvariga eller tillfälliga uppehåll i Sverige för affärer, semestrar eller

'dylikt. Utlänning, som stadigvarande bor i

1. Skatterättsligt hemvist häri riket har den som

a) har hemvist här

b) utan att ha hemvist här stadig- varande vistas här

6) är svensk medborgare och haft hemvist här om han alltjämt har vä- sentlig anknytning till Sverige.

Vid bedömande av frågan om nå- gon har väsentlig anknytning till Sverige skall beaktas sådana omstän- digheter som att han icke flyttat till viss utländsk ort, att han vistats ut- omlands för studier eller hälsans vår- dande, att han har bo eller familj i Sverige, att han driver rörelse eller innehar fastighet här i riket och där- med jämförliga förhållanden. Intill dess tre år förflutit från avresan från Sverige skall han alltjämt anses ha väsentlig anknytning hit, om han icke visar att han under beskattningsåret icke haft sådan anknytning till Sve- rige. Efter nämnda tids utgång skall han däremot icke anses ha väsentlig anknytning till Sverige, om det icke visas att sådana omständigheter fö- relegat under beskattningsåret att han alltjämt bör anses ha sådan an- knytning hit. Hänsyn skall därvid icke tagas till kortvariga eller tillfäl- liga uppehåll i Sverige för affärer, se— mestrar eller dylikt.

Nuvarande lydelse

Sverige eller under längre tid vistas här utan andra avbrott än rent tillfälliga, skall anses ha sitt egentliga bo och hemvist i Sverige.

2. Verksamhet på grund av anställning i svenskt företag anses utövad

Föreslagen lydelse

här i riket även om tjänsteinnehavaren i och för sin tjänst måste göra tillfälliga besök utomlands eller under längre tid uppehålla sig därstädes under kring- resande (t.ex. handelsresande).

Person, som icke är bosatt eller sta- digvarande vistas i Sverige, beskattas här för pension, som utgår enligt la- gen om allmän försäkring eller på grund av förutvarande anställning eller uppdrag hos svenska staten el- ler svensk kommun, eller på grund av pensionsförsäkring, som medde- lats i här i landet bedriven försäk- ringsrörelse. Annan pension eller förmån, som utgår härifrån till sådan person som på grund av förutvaran- de tjänst, beskattas i Sverige, om den tidigare verksamheten huvudsakli- gen utövats här. För sådan person föreligger däremot ej skattskyldighet för annan pension än nu sagts eller för livränta eller andra enligt 31 & med inkomst av tjänst likställda för- måner, som icke åtnjutas på grund av något tjänsteförhållande.

Bestämmelsen i 53 ä 1 mom. förs- ta stycket a) om skattskyldighet för den som ej varit bosatt här i riket för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån eller pension, som utgått på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten, gäller beträffande den som anställts av svensk utlandsmyndighet eller ut- omlands för fältprojekt för bilateral biståndsverksamhet (lokalanställd) blott om han icke är medborgare i anställningslandet. Regeringen äger medgiva befrielse från skattskyldig- het, som här nämnts, för sådan lo- kalanställd i utomeuropeiskt land som icke är svensk medborgare.

Person, som icke har skatterättsligt hemvist i Sverige beskattas här för pension, som utgår enligt lagen om allmän försäkring eller på grund av förutvarande anställning eller upp- drag hos svenska staten eller svensk kommun, eller på grund av pen- sionsförsäkring, som meddelats i här i landet bedriven försäkringsrörelse. Annan pension eller förmån, som ut- går härifrån till sådan person på grund av förutvarande tjänst, be- skattas i Sverige, om den tidigare verksamheten huvudsakligen ut- övats här. För sådan person förelig- ger däremot ej skattskyldighet för annan pension än nu sagts eller för livränta eller andra enligt 31 _ö med inkomst av tjänst likställda förmå- ner, som icke åtnjutas på grund av något tjänsteförhållande.

Bestämmelsen i 53 ä 1 mom. förs- ta stycket a) om skattskyldighet för den som ej haft skatterättsligt hemvist här i riket för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån eller pen- sion, som utgått på grund av anställ- ning eller uppdrag hos svenska sta- ten, gäller beträffande den som an- ställts av svensk utlandsmyndighet eller utomlands för fältprojekt för bi- lateral biståndsverksamhet (lokalan- ställd) blott om han icke är medbor- gare i anställningslandet. Regering- en äger medgiva befrielse från skatt- skyldighet, som här nämnts, för så- dan lokalanställd i utomeuropeiskt land som icke är svensk medborgare.

Nuvarande lydelse

exempel:

Dödsboet efter en person, som vid frånfället icke varit bosatt i Sverige. består av fyra delägare. En av del- ägarna är bosatt här i landet. Under beskattningsåret har stärbhuset åt- njutit 1 000 kronors inkomst från en i Sverige belägen fastighet och 2 000 kronor såsom ränta å en utländsk bankräkning. Av inkomsterna hava 500 kronor åtgått till omkostnader, vilka icke varit att hänföra till någon viss förvärvskälla, och 300 kronor re- serverats. 2 200 kronor hava utdelats till delägarna. Som emellertid döds— boet är skyldigt i Sverige utgöra skatt för förstnämnda ] 000 kronor, skall den svenske delägaren i Sverige ut- göra kommunal inkomstskatt alle- nast för 1/4 av 1 200 kronor eller så- ledes 300 kronor.

till 545

2. Till ledning vid tillämpning av bestämmelsen i 54 & e) anföres följande

Föreslagen lydelse

Dödsboet efter en person, som vid frånfället icke haft skatterättsligt hemvist i Sverige, består av fyra del- ägare. En av delägarna harskatterätts- ligt hemvist här i landet. Under be- skattningsåret har stärbhuset åtnjutit 1 000 kronors inkomst från en i Sve- rige belägen fastighet och 2 000 kro- nor såsom ränta å en utländsk bank- räkning. Av inkomsterna hava 500 kronor åtgått till omkostnader, vilka icke varit att hänföra till någon viss förvärvskälla, och 300 kronor reser- verats. 2 200 kronor hava utdelats till delägarna. Som emellertid dödsboet är skyldigt i Sverige utgöra skatt för förstnämnda 1 000 kronor, skall den svenske delägaren i Sverige utgöra kommunal inkomstskatt allenast för 1/4 av 1 200 kronor eller således 300 kronor.

till 66 ä

2. På grund av förevarande para- grafs stadganden,jämförda med 53 ä 3 mom., skall för oskift dödsbo efter avliden person, som under det år frånfället timat men icke vid döds- fallet varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket, vid taxering näst- följande år såsom hemortskommun anses den kommun, som utgjort den avlidnes hemortskommun. Vid taxe- ring under senare år har dödsboet däremot såsom utländsk juridisk person ingen hemortskommun här i riket.

2. På grund av förevarande para- grafs stadganden,jämförda med 53 så 3 mom., skall för oskift dödsbo efter avliden person, som under det år frånfället timat men icke vid döds- fallet haft skatterättsligt hemvist här i riket, vid taxering nästföljande år såsom hemkommun anses den kom- mun, som utgjort den avlidnes hem- kommun. Vid taxering under senare år har dödsboet däremot såsom ut- ländsk juridisk person ingen hem- kommun här i riket.

1 l 1

Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (19471576) om statlig inkomstskatt dels att 16; 1 mom. och 17% skall upphöra att gälla, dels att i 149' 1 mom. ordet ”hemortskommun” i olika böjningsformer skall bytas ut mot "hemkommun" i motsvarande form,

dels att 45 1 mom., 6,5 1 mom., 7 &, 8 ;", 9?" 2—4 mom.,15å' ] mom., 185 1 mom. och 24ä skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4.5

1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 &, avdrag ske för

underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet. dock att avdrag icke får göras för underskott i den mån hänsyn därtill tagits vid beräkning av sjömansskatt eller för underskott av rederi- eller luftfartsrörelse i vidare mån än som följer av 46; 1 mom. tredje—sjätte styckena kommunalskat- telagen. samt att avdrag för realisationsförlust får göras endast från rea- lisationsvinst eller lotterivinst;

sådan socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 ;" la- gen (l962:381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift och avgift enligt 4 ä förordningen om allmän arbetsgivaravgift som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår, varom fråga är, i den mån avdrag icke åtnjutes enlig nästföljande stycke, samt, såvitt gäller annan skattskyldig än fysisk person, oskiftat dödsbo och familjestiftelse, allmän kommunal- skatt, som påförts den skattskyldige under året näst före taxeringsåret.

Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, ägerjämväl åtnjuta avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetal- ning. för tilläggspensionsavgifter och avgift enligt 4 ;" förordningen om all- män arbetsgivaravgift samt för av— gifter för pensionsförsäkring och för annan personförsäkring ävensom för underhåll åt ej hemmavarande barn, allt i den omfattning som i 46 ä 2 mom. kommunalskattelagen sägs.

Skattskyldig, som haft skatterätts- ligt hemvist här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig pe— riodisk utbetalning, för tilläggspen- sionsavgifter och avgift enligt 45 förordningen om allmän arbetsgivar- avgift samt för avgifter för pensions- försäkring och för annan personför- säkring ävensom för underhåll åt ej hemmavarande barn, allt i den om- fattning som i 46,5 2 mom. kom- munalskattelagen sägs.

Har sådan fusion mellan aktiebolag eller föreningar ägt rum, som i 28 ä' 3 mom. första eller andra stycket kommunalskattelagen avses, äger mo- derbolaget eller den övertagande föreningen åtnjuta avdrag för sådan dot-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

terbolagets eller den överlåtande föreningens skatt, vilken enligt första styck- et skulle hava varit avdragsgill för dotterbolaget eller den överlåtande för- eningen. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning vid fusion mellan sparbanker enligt 78% lagen den 3 juni 1955 om sparbanker samt då ett bankaktiebolags hela bankrörelse övertagits av ett annat bankbolag eller ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat för- säkringsbolag och det överlåtande bolaget avstår från att yrka avdraget i fråga.

65

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 åå sägs:

a) fysisk person:

för inkomst som avses i denna lag för inkomst som avses i denna lag , enligt de grunder som angives i 53 & enligt de grunder som angives i 53 ä 1 mom. första stycket a) kommunal- 1 mom. första stycket a) kommunal- skattelagen samt, såvitt avser tid un- skattelagen samt, såvitt avser tid un- der vilken han ej varit bosatt här i det vilken han ej haft skatterättsligt riket, för inkomst genom utdelning hemvist här i riket, för inkomst på andelari svenska ekonomiska för- genom utdelning på andelar i svens- eningar', ka ekonomiska föreningar;

b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning är skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund, stiftelser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om samfälligheten taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller reglerings- samfällighet:

för all inkomst, som av dem här i riket eller i utländsk ort förvärvats;

c) utländska bolag: för inkomst av här belägen fastighet; för inkomst av rörelse, som här bedrivits; för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; ,

för slutlig skatt eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller ' avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

Från skattskyldighet frikallas: a) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag;

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

b) i utlandet bosatt fysisk person och utländskt bolag: för inkomst, som avses i 545 första stycket c) kommunalskattelagen;

c) staten: för all inkomst;

d) juridisk person som avses i 535 1 mom. första stycket c) kommu- nalskattelagen:

för all inkomst;

e) understödsförening som enligt sina stadgar icke får meddela annan kaptialförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1000 kronor för medlem och annan juridisk person som avses i 535 1 mom. första stycket d) kommunalskattelagen än understödsförening:

för all inkomst;

f) juridisk person som avses i 535 1 mom. första stycket e) kommu- nalskattelagen:

för sådan inkomst som ej härflutit av rörelse;

g) här ovan ej upptagen ägare av sådan fastighet, som omförmäles i 5 5 1 mom. kommunalskattelagen:

för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i samma mom. avsedda ändamål;

h) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar: för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar i den omfattning som i 545 kommunalskattelagen sägs;

i) här i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke var här i riket bosatt:

i) den som har skatterättsligt hemvist här i riket och är delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke hade skatterättsligt hemvist här i riket:

för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall utgöra statlig inkomstskatt;

j) understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar äga meddela annan ka- pitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd å högst 1 000 kronor för medlem och som bedriva jämväl annan verksamhet än Iivförsäkrings- verksamhet:

för all inkomst, som belöper på annan än till livförsäkring hänförlig verk-

samhet;

k) här i riket bosatt fysisk person. som under vistelse utomlands åtnju- tit avlöning eller annan därmed jäm- förlig förmån på grund av anställning där annat än hos svenska staten, svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt ' eller norskt luftfartyg:

för inkomst, som avses i 545 första stycket h) kommunalskattelagen;

k) _)Stsisk person med skatterättsligt hemvist här i riket. som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller an- nan därmed jämförlig förmån på grund av anställning där annat än hos svenska staten, svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfar- tyg:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

]) allmänna pensionsfonden: för sådan inkomst som ej härflutit av medel, som förvaltas av fjärde fondstyrelsen.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid f) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras. Att personer, om vilka i 18 _5 förmäles, äro frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i samma paragraf.

Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under beskatt- ningsåret, äger att å den taxerade in- komsten åtnjuta statligt grundav- drag, varvid 48 5 2 och 3 mom. samt 49 5 kommunalskattelagen skola äga motsvarande tillämpning.

2 mom. För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av be- skattningsåret, utgöres den beskatt- ningsbara inkomsten av den tax- erade inkomsten, minskad med det statliga grundavdrag, vartill den skattskyldige är berättigad. Den be- skattningsbara inkomsten skall an- givas i helt hundratal kronor. så att överskjutande belopp, som icke upp- går till helt hundratal kronor, bort- faller.

vi.

Skattskyldig fysisk person, som haft skatterättsligt hemvist här i riket under beskattningsåret, äger att å den taxerade inkomsten åtnjuta stat- ligt grundavdrag, varvid 48 5 2 och 3 mom. samt 495 kommunalskat- telagen skola äga motsvarande till- lämpning.

if]:

2 mom. För skattskyldig fysisk person, som haft skatterättsligt hem- vist här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten, minskad med det statliga grundavdrag, vartill den skattskyldige är berättigad. Den be- skattningsbara inkomsten skall an- givas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke upp- går till helt hundratal kronor, bon- faller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga hava varit väsentligen nedsatt av an- ledning, varom i 505 2 mom. andra, tredje eller fjärde stycket kommu- nalskattelagen (1928z370) förmäles. må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med statligt grundavdrag, med ytter- ligare avdrag enligt bestämmelserna i nämnda lagrum.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. Ha makar, som under be- skattningsåret levt tillsammans och under någon del därav varit bosatta här i riket, båda haft taxerad in- komst, skall beskattningsbar A-in- komst och beskattningsbar B-in- komst för dem båda beräknas enligt följande.

3 mom. Ha makar, som under be- skattningsåret levt tillsammans och under någon del därav halt skatte- rättsligt hemvist här i riket, båda haft taxerad inkomst, skall beskattnings- bar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst för dem båda beräknas enligt följande.

Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst, dock icke periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 5 kommunalskat- telagen, samt inkomst avjordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Med B-inkomst förstås övriga inkomster.

Beskattningsbar A-inkomst utgöres av det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges A—inkomst minskat med allmänna avdrag, förlustavdrag, grundavdrag och sådant avdrag utöver grundavdrag som avses i 2 mom. andra stycket. Beskattningsbar A-inkomst avrundas nedåt till helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Beskattningsbar B-inkomst utgöres av skillnaden mellan den skattskyl- diges beskattningsbara inkomst, beräknad enligt 2 mom., och den beskatt- ningsbara A-inkomsten.

4 mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses utgör den taxe— rade inkomsten tillika beskatt- ningsbar inkomst. Denna skall för fysisk person, oskift dödsbo och fa- miljestiftelse, varom förmäles i 105 1 mom., angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller. I fråga om makar, som levt tillsammans men icke varit här i riket bosatta under någon del av beskattningsåret och som båda haft taxerad inkomst, skall beskatt- ningsbar A-inkomst och beskatt- ningsbar B-inkomst beräknas för dem båda, varvid 3 mom. gäller i tillämpliga delar.

4mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses utgör den taxerade inkomsten tillika beskatt- ningsbar inkomst. Denna skall för fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse, varom förmäles i 10 _5 1 mom.,angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller. I fråga om makar, som levt tillsammans men icke haft skatterättsligt hemvist här i riket under någon del av beskattningsåret och som båda haft taxerad inkomst, skall beskattningsbar A-inkomst och be- skattningsbar B-inkomst beräknas för dem båda, varvid 3 mom. gäller i tillämpliga delar.

Nuvarande lydelse

1 mom. Har här i riket bosatt skatt- skyldig avlidit och efterlämnat bo- delägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörj- ning, och har dödsboet att på grund av taxering för inkomst enligt denna lag erlägga kvarstående eller tillkom- mande skatt under uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, kan, där ömmande om- ständigheter föreligga, befrielse från erläggande helt eller delvis av nämn- da skatt medgivas efter framställ- ning från dödsboet. Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det be- skattningsår varunder dödsfallet in— träffade, oskift dödsbo efter honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxering och som rätteligen skolat er- läggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.

15.5

Föreslagen lydelse

] mom. Har den som har skatte- rättsligt hemvist och är skattskyldig här iriket avlidit och efterlämnat bodelä- gare, som vid hans frånfälle varit be- roende av honom för sin försörjning, och har dödsboet att på grund av taxering för inkomst enligt denna lag erlägga kvarstående eller tillkom- mande skatt under uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, kan, där ömmande om- ständigheter föreligga, befrielse från erläggande helt eller delvis av nämn- da skatt medgivas efter framställ- ning från dödsboet. Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det be- skattningsår varunder dödsfallet in- träffade oskift dödsbo efter honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxe- ring och som rätteligen skolat erläg- gas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.

Beslut i ärende angående befrielse meddelas av den skatterätt, som har att upptaga besvär rörande boets taxering till statlig inkomstskatt. Framställning om befrielse skall avlämnas senast under andra kalenderåret efter dödsåret.

18.5

1 mom. Person, som tillhört främ- mande makts härvarande beskick- ning eller lönade konsulat eller be- skickningens eller konsulatets betjä- ning och som icke varit svensk med- borgare, anses i beskattningshänseen— de icke hava varit här i riket bosatt. Sådan person åtnjuter, förutom den inskränkning i skattskyldigheten som följer av vad nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall av person, varom nu är./råga, utgöras

] mom. Person, som tillhört främ- mande makts härvarande beskick- ning eller lönande konsulat eller be- skickningens eller konsulatets betjä- ning och som icke varit svensk med- borgare, anses icke hava haft skat- terättsligt hemvist här i riket. Sådan person åtnjuter, förutom den in- skränkning i skattskyldigheten som följer av vad nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för inkomst genom utdelning å andelar i svenska eko- nomiska föreningar.

Nuvarande lydelse

i den kommun här i riket, där han under beskattningsåret _jörst ha]? sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant_/äll_/örelegat, stadigvarande vistats.

Föreslagen lydelse

Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons make, barn under 18 år och enkilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare.

24

Fysisk person som under tid då han varit bosatt här i riket haft in- komst, som beskattats i utländsk stat på grund av att den förvärvskälla till vilken inkomsten är hänförlig anses lokaliserad där, och inländskjuridisk person som haft sådan inkomst äga erhålla nedsättning av sin in- komstskatt för inkomsten genom avräkning av den utländska skatten enligt 25—27 55.

5

Fysisk person som under tid då han lta/t skatterättsligt hemvist här i riket haft inkomst, som beskattats i utländsk stat på grund av att den förvärvskälla till vilken inkomsten är hänförlig anses lokaliserad där, och inländsk juridisk person som haft sådan inkomst äga erhålla ned- sättning av sin inkomstskatt för in- komsten genom avräkning av den utländska skatten enligt 25—27 55.

Avräkning får ej äga rum, om dubbelbeskattning av inkomsten kan undan- röjas eller lindras på grund av överenskommelse enligt 20 5.

Med utländsk skatt avses allmän slutlig skatt som utgått på inkomst och erlagts till utländsk stat eller delstat samt, i fråga om skattskyldig som bedrivit sjöfart eller luftfart i internationell trafik, även annan skatt som erlagts i utländsk stat, i den mån skatten beräknats på grundval av frakt- intäkter eller biljettintäkter, som uppburits i nämnda stat, eller efter därmed

jämförlig grund.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1947:577) om statlig förmögen- hetsskatt

dels att 165 1 mom. och 175 skall upphör att gälla, dels att 65 1 mom., 155 1 mom. och 185 samt anvisningarna till 65 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 .5 1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, såframt ej annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av över- enskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 55 sägs:

Nuvarande lydelse

i riket bosatta vid beskattningsårets utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet vara här i riket bosatta. med undantag av dödsbon som vid taxering till statlig inkomstskatt skola behandlas såsom handelsbolag, ävensom i 105 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt omförmälda familjestiftelser:

a) fysiska personer, vilka vara här

Föreslagen lydelse

skatterättsligt hemvist här i riket vid beskattningsårets utgång, och oskif- ta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet hade skatterättsligt hemvist häririket. med undantag av dödsbon som vid taxering till statlig in- komstskatt skola behandlas såsom handelsbolag, ävensom i 105 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt omförmälda familjestiftelser:

för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;

a) fysiska personer, vilka hade

b) föreningar och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av med- lemskapet äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, sådan juridisk person som förvaltar samfällighet enligt lagen (1952:166) om häradsallmän- ningar eller lagen (1952zl67) om allmänningsskogari Norrland och Dalarna eller förvaltar sockenallmänning, sockensamfälld mark eller mark som av ålder är samfälld o.dyl. enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av sam- fälligheter, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samtliga dock endast om och i den mån de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;

c) fysiska personer, vilka icke voro här i riket bosatta vid beskattnings- årets utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke voro här i riket bosatta, samt ut- ländska bolag:

c) fysiska personer, vilka icke hade skatterättsligt hemvist här i riket vid beskattningsårets utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke hade skatterättsligt hemvist här i riket. samt utländska bolag:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd, till den del den icke utgjorts av svenska aktier eller andelari svensk aktiefond, dock att skattskyldighet föreligger för sådana aktier och andelar, som äro nedlagda i rörelse här i riket.

För skattskyldiga, om vilka i 18 5 förmäles, bestämmes skyldigheten att erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade före- skrifter.

Hypoteksföreningar och jordbrukets kreditkassor äro frikallade från skatt- skyldighet för förmögenhet.

Utl'ändska livförsäkringsanstalter äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet, som hänför sig till här i riket bedriven försäkringsrörelse.

Allmänna pensionsfonden är frikallad från skattskyldighet för förmögen- het.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

155

1 mom. Har här i riket bosatt skatt— skyldig avlidit och efterlämnat bo- delägare, som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörj- ning, och har dödsboet att på grund av taxering för förmögenhet enligt denna lag erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbörds- termin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, kan, där ömmande omständigheter föreligga, befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt medgivas efter fram- ställning från dödsboet. Befrielse, som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfal- let inträffade, oskift dödsbo efter ho- nom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av efter- taxering och som rätteligen skolat er- läggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.

1 mom. Har den som har skatte- rättsligt hemvist och är skattskyldig här i riket avlidit och efterlämnat bo- delägare, som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörj- ning, och har dödsboet att på grund av taxering för förmögenhet enligt denna lag erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbörds- termin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, kan, där ömmande omständigheter föreligga, befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt medgivas efter fram- ställning från dödsboet. Befrielse, som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfal— let inträffade, oskift dödsbo efter ho- nom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av efter- taxering och som rätteligen skolat er- läggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.

Beslut i ärende angående befrielse meddelas av den skatterätt, som har att upptaga besvär rörande boets taxering till statlig inkomstskatt. Framställning om befrielse skall avlämnas senast under andra kalenderåret efter dödsåret.

18.5

Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning eller beskickningens eller konsulatets be- tjäning och som icke varit svensk medborgare, anses i beskattnings- hänseende icke hava varit här i riket bosatt. Sådan person åtnjuter, förut- om den inskränkning i skattskyldig- heten som följer av vad nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för förmögenhet, som utgöres av ande- lari svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall av person, varom nu är_/i'å-

Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning eller beskickningens eller konsulatets be- tjäning och som icke varit svensk medborgare, anses icke hava haft skatterättsligt hemvist här i riket. Så- dan person åtnjuter, förutom den in- skränkning i skattskyldigheten som följer av vad nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för förmögenhet, som utgöres av andelar i svenska ekonomiska föreningar.

Nuvarande lydelse

ga, utgöras i den kommun här i riket, där han under beskattningsåret _lörst hall sitt egentliga bo och hemvist, eller utan att sådant lla/l förelegat, stadig- varande vistats.

Föreslagen lydelse

Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska med—

borgare.

Anvisningar till 6 5

Såsom här i riket nedlagd förmö- genhet anses icke vad någon placerar i svenska obligationer eller i inteck- ningar i här belägen fastighet eller vad han har innestående på bank- räkning här i riket eller eljest har att här fordra, där fordringen icke grun- dar sig på affärsverksamhet, som han, ensam eller jämte annan, här i riket utövat. Ej heller föranleder den omständigheten, att utom riket bosatt person under vistelse här i riket medfört värdehandlingar eller annan lös egendom eller att han anförtrott dylik egendom i vård hos annan här- städes, att egendomen blir att anse såsom häri riket nedlagd förmögen- het.

Förslag till

Såsom här i riket nedlagd förmö- genhet anses icke vad någon placerar i svenska obligationer eller i inteck- ningar i här belägen fastighet eller vad han har innestående på bank- räkning här i riket eller eljest har att här fordra. där fordringen icke grun- dar sig på affärsverksamhet, som han, ensam eller jämte annan, här i riket utövat. Ej heller föranleder den omständigheten, att person som ej ltar skatterättsligt hemvist häri riket under vistelse här medfön värde- handlingar eller annan lös egendom eller att han anförtrott dylik egen— dom i vård hos annan härstädes. att egendomen blir att anse såsom här i riket nedlagd förmögenhet.

Lag om ändring i lagen (1951z691) om viss lindring i skattskyl- digheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

Härigenom föreskrives att 1 5 lagen (1951:691) om viss lindring i skatt- skyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

Sådan församlingsskatt enligt la- gen(1961:436)om församlingsstyrel- se, som efter kyrkofullmäktiges be-

Föreslagen lydelse & s

Sådan församlingsskatt enligt la- gen(1961 :436) om församlingsstyrel- se, som efter kyrkofullmäktiges be-

Nuvarande lydelse

slut eller eljest debiteras efter samma grunder som gälla för debitering av kommunalskatt, skall påföras den, som vid ingången av inkomståret icke tillhörde svenska kyrkan och som är mantalsskriven här i riket för inkomståret. efter endast trettio pro- cent av det för debiteringen bestäm- da beloppet.

Förslag till

Föreslagen lydelse

slut eller eljest debiteras efter samma grunder som gälla för debitering av kommunalskatt, skall påföras den, som vid ingången av inkomståret icke tillhörde svenska kyrkan och som haft skatterättsligt hemvist här i riket under inkomståret eller del där- av, efter endast trettio procent av det för debiteringen bestämda beloppet.

Lag om ändring i lagen (l962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 1 kap. 3, 4 och 555, 2 kap. 4 och 855, 5 kap. 15, 11 kap. 2 och 455, 15 kap. 35 och 19 kap. 15 lagen (l962:38l) om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Försäkrade enligt denna lag äro svenska medborgare, så ock de som utan att vara svenska medborgare äro bosatta i riket.

Utländsk sjöman på svenskt han- delsfartyg är försäkrad för tilläggs- pension även om han ej är bosatt i riket.

Försäkrade enligt denna lag äro svenska medborgare, så ock de som utan att vara svenska medborgare ha hemvist i riket.

Den som är kyrkobokförd anses vid tillämpning av denna lag ha hemvist i riket. Denna regel kan frångås om särskilda skäl föreligga. Den som är upptagen istatsregistret skall likställas med den som har hemvist i riket.

Utländsk sjöman på svenskt han- delsfartyg är försäkrad för tilläggs- pension även om han ej har hemvist i riket.

Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap. 6 5 tillgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även om han ej längre uppfyller förutsättningarna enligt första eller andra stycket.

4 .

Från och med den månad var- under försäkrad uppnår 16 års ålder skall han, därest han är bosatt i riket,

Från och med den månad var- under försäkrad uppnår 16 års ålder skall han, därest han har hemvist i

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

riket, vara inskriven hos allmän för- säkringskassa.

Försäkrad skall vara inskriven hos den kassa, inom vars verksamhets- område han är kyrkobokförd.

vara inskriven hos allmän försäk- ringskassa.

Försäkrad skall vara inskriven hos den kassa, inom vars verksam- hetsområde han är mantalsskriven. Är den försäkrade ej mantalsskriven i riket, skall han vara inskriven hos den kassa inom vars verksamhetsom- råde han är bosatt vid årets ingång. eller, om han bosätter sig iriket senare under året, hos den kassa, inom vars verksamhetsområde bosättningen äger rum.

55

Allmän försäkringskassa skall inskriva försäkrad, så snart kassan erhållit kännedom om att han skall vara inskriven hos kassan. lnskrivning gäller från den tidpunkt, då sådant förhållande inträtt att den försäkrade skall vara inskriven, dock tidigast från och med tredje månaden före den, då han inskrives.

Skal/försäkrad, som ej är mantals- skriven i riket, vara inskriven hos för- säkringskassa enligt vad i 4 5" sägs, åligger det honom att inom två veckor från den tidpunkt då sådant förhål- lande inträtt att han skall vara inskri- ven anmäla sig till den kassa, hos vil- ken han skall inskrivas.

Så snart allmän försäkringskassa erhållit kännedom om att försäkrad ej längre skall vara inskriven hos kassan, skall kassan avföra honom från sitt register över inskrivna försäkrade med verkan från den tidpunkt, då sådant förhållande inträtt att inskrivningen skall upphöra.

2 kap. 4 5

Ersättning för utgifter för sjukhusvård, som på grund av sjukdom eller förlossning varit erforderlig, utgår,

då vården beretts å hemortssjukhus, med belopp, som motsvarar den för sådan vård vid sjukhuset tillämpade avgiften å allmän sal,

då erforderlig vård ej kunnat be- redas å hemortssjukhus eller beho- vet av sjukhusvården uppkommit utanför den landstingskommun eller

då erforderlig vård ej kunnat be- redas å hemortssjukhus eller beho- vet av sjukhusvården uppkommit utanför den landstingskommun eller

Nuvarande lydelse

landstingskommun ej tillhörande kommun, där den försäkrade är bo- satt, och han med anledning härav måste intagas å annat allmänt sjuk- hus, med belopp, som motsvarar den lägsta avgift, mot vilken den försäk- rade kunnat erhålla vården å sjuk— huset,

Föreslagen lydelse

landstingskommun ej tillhörande kommun, där den försäkrade är kyr- kobokförd, och han med anledning härav måst intagas å annat allmänt sjukhus, med belopp, som motsvarar den lägsta avgift, mot vilken den för- säkrade kunnat erhålla vården å sjukhuset,

då vården annorstädes än å allmänt sjukhus beretts genom riksförsäk- ringsverkets försorg, med belopp, som motsvarar den lägsta för sådan vård utgående avgiften, samt

i övriga fall med belopp, motsvarande den lägsta avgift, mot vilken den försäkrade kunnat erhålla vården å allmän sal vid hemortssjukhus, lämpat för vården i fråga.

Regeringen äger fastställa taxa för beräkning av ersättning, som avses i första stycket. Har sådan taxa fastställts, utgår ej ersättning för belopp, varmed vårdavgiften överstiger i taxan angivet belopp.

Med sjukhusvård avses vård, som å sjukhus lämnas där intagen försäkrad, ävensom vård å annan sjukvårdsinrättning, om vården beredes genom riks-

försäkringsverkets försorg.

Såsom sjukhus räknas i denna lag dels allmänt sjukhus, varmed förstås sjukvårdsinrättning som tillhör sta- ten eller till vars drift statsbidrag ut- går eller som drives av lands- tingskommun eller kommun, som ej tillhör landstingskommun, och ej är anordnad vid hem, som avses i 18 5 lagen om socialhjälp, ävensom sjuk- vårdsinrättning varöver riksförsäk- ringsverket förfogar, dels ock annan sjukvårdsinrättning, som enligt för- teckning som fastställes av regering- en eller myndighet som regeringen bestämmer är att anse såsom sjuk- husjämlikt denna lag. Hemortssjuk- hus är allmänt sjukhus, drivet av landstingskommun eller kommun, inom vars område försäkrad är bo- satt.

Försäkrad, som icke är bosatt i ri- ket, äger rätt till sjukvårdsersättning

Såsom sjukhus räknas i denna lag dels allmänt sjukhus, varmed förstås sjukvårdsinrättning som tillhör sta- ten eller till vars drift statsbidrag ut- går eller som drives av lands- tingskommun eller kommun, som ej tillhör landstingskommun, och ej är anordnad vid hem, som avses i 18 5 lagen om socialhjälp, ävensom sjuk- vårdsinrättning varöver riksförsäk- ringsverket förfogar, dels ock annan sjukvårdsinrättning, som enligt för- teckning som fastställes av regering- en eller myndighet som regeringen bestämmer är att anse såsom sjuk- husjämlikt denna lag. Hemortssjuk- hus är allmänt sjukhus, drivet av landstingskommun eller kommun, inom vars område försäkrad är kyr- kobokförd.

Försäkrad, som icke har hemvist i riket, äger rätt till sjukvårdsersätt-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

endast om vårdbehovet uppkommit under vistelse härstädes.

ning endast om vårdbehovet upp- kommit under vistelse härstädes.

Äger försäkrad som avses i första stycket rätt till ersättning för vården jämlikt annan författning eller utländsk lagstiftning eller på grund av över- enskommelse med främmande makt, skall sådan ersättning avdragas från motsvarande ersättning enligt denna lag.

5 kap. 1 5

Svensk medborgare, som är bosatt Svensk medborgare, som har hem- iriket eller som varit mantalsskriven vist i riket eller som varit mantals- härstädes för det år varunder han skriven härstädes för det år varunder fyllt sextiotvå år och för de fem åren han fyllt sextiotvå år och för de fem närmast dessförinnan, är berättigad åren närmast dessförinnan, är berät- till folkpension enligt vad nedan tigad till folkpension enligt vad ne- sägs. dan sägs. 1

11 kap. 25

Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en , och samme arbetsgivare åtnjuten lön, som under ett år ej uppgått till fem- , hundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även l

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1954:243) om yrkesskade- l försäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning I eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättning träder i i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning, (

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 5, 1

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, |

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant ar- , betsmarknadsstöd, i

t) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning i form av dagpen- ning och Stimulansbidrag,

g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestöds- lagen (1973:349) samt

h) delpension enligt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring. I fråga om ersättning i penningar eller naturaförmåner som i första stycket sägs för arbete som någon utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall vad i 3 kap. 25 andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

Vid beräkning av inkomst av an- Vid beräkning av inkomst av an- ställning skall hänsyn tagas till lön Ställning skall hänsyn 13835 till lön

Nuvarande lydelse

eller annan ersättning, som försäk- rad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffan- de lön till svensk medborgare, så- framt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 15.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främman- de makts härvarande beskickning el- ler lönade konsulat eller från arbets- givare, vilken tillhör beskickning el- ler konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffan- de lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk med- borgare är bosatt i riket, såframt ut- ländsk beskickning här i riket enligt av ' riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 15.

Föreslagen lydelse

eller annan ersättning, som försäk- rad åtnjutit från arbetsgivare, vilken ej har hemvist i riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffan- de lön till svensk medborgare, så- framt svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 15.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från främman- de makts härvarande beskickning el- ler lönade konsulat eller från arbets- givare, vilken tillhör beskickning el- ler konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffan- de lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk med- borgare har hemvist i riket, såframt utländsk beskickning här i riket en- ligt av riksförsäkringsverket godta- gen förbindelse har att svara för av- gift till försäkringen för tilläggspen- sion enligt 19 kap. 15.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

4.5

Till grund för beräkningen av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under visst år skall läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxeringen beskattnings- år som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomst under beskattnings- året anses hava åtnjutits under det kalenderår, som närmast föregått taxe- ringsåret.

Närmare bestämmelser rörande beräkningen av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete beslutas av regeringen med riksdagen.

Nuvarande lydelse

Angående beräkningen av in— komst av anställning för försäkrad, som är bosatt utomlands eller som el- jest avses med förbindelse enligt 2 5 tredje eller fjärde stycket eller som har att erlägga sjömansskatt, stadgas särskilt.

Föreslagen lydelse

Angående beräkningen av in- komst av anställning för försäkrad, som ej har hemvist i riket eller som eljest avses med förbindelse enligt 25 tredje eller fjärde stycket eller som har att erlägga sjömansskatt, stadgas särskilt.

15 kap.

Är pensionsberättigad ej bosatt i ri— ket, må riksförsäkringsverket med hans samtycke utbyta tilläggspen- sion till honom mot ett engångsbe- lopp, motsvarande lägst fyrtio pro- cent av kaptalvärdet av den pension vartill han är berättigad. Har utbyte ägt rum, föreligger ej rätt till vidare ersättning på grundval av pensions- poäng, som dessförinnan tillgodo- räknats den försäkrade. Grunderna för beräkningen av kapitalvärde som nu sagts fastställas av regeringen.

Har pensionsberättigad ej hemvist i riket, må riksförsäkringsverket med hans samtycke utbyta tilläggs- pension till honom mot ett engångs- belopp, motsvarande Iägst fyrtio pro- cent av kapitalvärdet av den pension vartill han är berättigad. Har utbyte ägt rum, föreligger ej rätt till vidare ersättning på grundval av pensions- poäng, som dessförinnan tillgodo- räknats den försäkrade. Grunderna för beräkningen av kapitalvärde som nu sagts fastställas av regeringen.

19 kap. 1 .5

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga socialför- säkringsavgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3 kap. 25 andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad ar- betsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller na- turaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 11 kap. 25 andra stycket är för handen, annan ersättning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Det antal arbetstimmar per år som i allmänhet skall anses motsvara full arbetstid fastställes av regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill. må avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke ta— gas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kro- nor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare bort- ses från arbetstagare, som icke är ob- ligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. eller, där fråga är om arbete som utförts för annans räkning utan att anställning förele- gat, från arbetstagare som varit bosatt utomlands och utfört arbetet utom ri- ket. Såvitt angår försäkringen för till- läggspension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets in- gång gällande basbeloppet. Såvitt an- går försäkringen för tilläggspension skall vidare bortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sex- tiofem års ålder, så ock från arbets- tagare i fall då lön eller annan er- sättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 5 tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av an- ställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke ta- gas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kro- nor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare bort- ses från arbetstagare, som icke är ob- ligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, eller, där fråga är om arbete som utförts för annans räkning utan att anställning förelegat från arbetstagare som ej haft hem- vist i riket och som utfört arbetet utom riket. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller er- sättning i vad den för år räknat över- stiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Såvitt angår försäkringen för tilläggs- pension skall vidare bortses från ar- betstagare, som vid årets ingång upp- nått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 5 tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av an- ställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller har hemvist härstädes, avser arbete utom riket.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 5. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen eller för ersättning för vilken bevillningsavgift erlagts enligt lagen (19081128 S. 1) om bevill- ningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Förslag till Lag om ändring i lagen (l962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrives att 2, 8, 10 och 14 55 lagen (19621392) om hus- trutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension skall ha nedan an- givna lydelse.

Nuvarande lydelse

Kommunalt bostadstillägg skall, där kommun så beslutat, utgå till den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspension el- ler änkepension och är mantalsskri-

F öres/agen lydelse

Kommunalt bostadstillägg skall, där kommun så beslutat, utgå till den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspension el- ler änkepension och är kyrkobokförd inom kommunen, eller till där kyr- kobokförd hustru som åtnjuter hus- trutillägg.

ven inom kommunen, eller till där mantalsskriven hustru som åtnjuter hustrutillägg.

Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen bestämmer. Avvikelse från vad i 4 och 5 55 stadgas må dock icke äga rum, och för rätt till kommunalt bostadstillägg må ej fordras viss tids bosättning inom kom- munen eller uppställas annat därmed jämförligt villkor. Regeringen äger meddela föreskrifter angående det högsta belopp som må utgå i kommunalt bostadstillägg för pensionsberättigad, som är bosatt i ålderdomshem eller därmed likställt hem.

Om kommuns beslut rörande kommunalt bostadstillägg skola riksför- säkringsverket och den allmänna försäkringskassa, inom vars verksamhets- område kommunen är belägen, ofördröjligen underrättas.

Den som åtnjuter hustrutillägg el- ler kommunalt bostadstillägg är skyldig att om hans eller hans makes ekonomiska förhållanden väsentligt förbättrats, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom till den allmän- na försäkringskassa. inom vars verk- samhetsområde han senast blivit man- talsskriven. Enahanda skyldighet åligger honom, om han åtnjuter kommunalt bostadstillägg och man— talsskrives i annan kommun än förut, så och om han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom makens död eller annorledes. Är den som åtnjuter tillägget omyndig åvilar anmälningsskyldigheten förmynda-

'.IJZ

Den som åtnjuter hustrutillägg el- ler kommunalt bostadstillägg är skyldig att, om hans eller hans ma- kes ekonomiska förhållanden vä- sentligt förbättrats, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan härom till den allmänna fo'rsäkringskassan. Enahanda skyldighet åligger honom, om han åtnjuter kommunalt bo- stadstillägg och kyrkobokföres i an- nan kommun än förut, så och om han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom makens död eller annorledes. Är den som åt- njuter tillägget omyndig åvilar an- mälningsskyldigheten förmyndaren. Uppbäres förmånen av myndighet

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ren. Uppbäres förmånen av myndig- eller av annan person än den pen- het eller annan person än den pen- sionsberättigade eller dennes för- sionsberättigade eller dennes för- myndare, ärjämväl sådan myndig— myndare, är jämväl sådan myndig- het eller person anmälningsskyldig. het eller person anmälningsskyldig.

Underlåtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, må, där underlåtenheten inverkat på rätten till eller beloppet av hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg, sådan förmån indragas såsom stadgas i 7 5 första stycket.

10.5

Ärende angående förmån enligt Ärende angående förmån enligt denna lag skall i allmän försäkrings- denna lag skall i allmän försäkrings- kassa prövas av den försäkrings- kassa prövas avförsäkringsnämnden. nämnd, inom vars verksamhetsområ- de den pensionsberättigade senast bli- vit mantalsskriven.

14.5

? Kommun skall för varje år bestri- Kommun skall för varje år bestri- . da kostnaden för kommunala bo- da kostnaden för kommunala bo— l stadstillägg, vilka under året utbeta- stadstillägg, vilka under året utbeta- l lats för pensionsberättigade som äro lats för pensionsberättigade som äro ; mantalsskrivna i kommunen. Kost- kyrkobokförda inom kommunen. . naden beräknas enligt föreskrifter Kostnaden beräknas enligt föreskrif- som regeringen meddelar. ter som regeringen meddelar.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1954:519) angående kostnadsfria och pris- nedsatta läkemedel m. m.

Härigenom föreskrives att 2 och 3 55 lagen (1954:519) angående kost- nadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25

Den som är omfattad av sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring och som lider av långvarig och allvarlig sjukdom äger, där regeringen i fråga om sjukdomen så bestämt, utan kostnad erhålla läkemedel, som enligt vad regeringen förordnat skall tillhandahållas kostnadsfritt vid sådan sjuk- dom.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad nu sagts skall beträffande den som ej har hemvist i riket gälla al- lenast för tid varunder han vistas härstädes.

Frågan om hem vist, föreligger avgörs på sätt anges i 1 kap. 3 i) lagen (I 962.381) om allmän försäkring.

Vad nu sagts skall beträffande den som är bosatt utom riket gälla alle- nast för tid varunder han vistas här- städes.

35

I annat fall än som avses i 25 äger vid sjukdom den som är omfattad av sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring eller här i riket är i , allmän eller enskild tjänst vid inköp av läkemedel åtnjuta nedsättning av , fastställt pris för samtidigt förskrivna och inköpta läkemedel med hälften l av det belopp varmed priset överstiger fem kronor och hela det belopp ; varmed priset överstiger trettiofem kronor. Ar förskrivning avsedd att ex- , pedieras mer än en gång, skall nedsättningen hänföra sig till varje avsett expeditionstillfalle.

Vad nu sagts om den som är om- fattad av sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring skall beträf- fande försäkrad, som är bosatt utom riket, gälla allenast för tid varunder han vistas härstädes.

Vad nu sagts om den som är om- fattad av sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring skall beträf- fande försäkrad, som ej har hemvist iriket, gälla allenast för tid varunder han vistas härstädes.

Från prisnedsättning enligt denna paragraf äger regeringen undantaga visst läkemedel eller viss grupp av läkemedel som i första stycket avses.

Förslag till Förordning om ändring i Sjukreseförordningen (l975:964)

Härigenom föreskrives att 7, 8 och 9 55 Sjukreseförordningen (l975:964) skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7.5

Reskostnaden får ej beräknas till högre belopp än vad resan skulle ha kostat om vården hade sökts vid allmän mottagning för öppen vård som är inrättad för den ort där den försäkrade vistas eller vid närmaste allmänna sjukhus där den försäkrade kunnat få den värd som han behövt.

Vid tandvård skall vad som sägs i första stycket gälla närmaste tandläkare som kunnat bereda den försäkrade vård inom försäkringens ram.

Nuvarande lydelse

Hat behov av sjukhusvård upp- kommit när den försäkrade har be- funnit sig inom det sjukvårdsområde där han är bosatt eller kommun som gränsar till detta och har han tagits in på hemortssjukhus, får kostnaden oavsett begränsningen enligt första stycket beräknas till högst vad det skulle ha kostat att söka vård vid närmaste hemortssjukhus där den försäkrade hade kunnat få den be- hövliga vården.

Har den försäkrade fått vård inom det sjukvårdsområde där han är bo- satt. beräknas kostnad för återresa till bostaden eller till den plats var- ifrån resan till mottagningen eller sjukhuset företogs.

Har den försäkrade fått vård utan- för det sjukvårdsområde där han är bosatt och har vårdbehovet uppkom- mit medan han vistades utanför det- ta sjukvårdsområde, beräknas kost— nad för återresa till vad det skulle ha kostat att resa till den plats var- ifrån resan till mottagningen eller sjukhuset företogs. Har vårdbehovet uppkommit under vistelse inom kommun som gränsar till nämnda sjukvårdsområde, får ersättning be- räknas för resa till den försäkrades bostad, i den mån resekostnaden icke överstiger vad sådan återresa skulle ha kostat om vården sökts vid närmaste mottagning för öppen vård inom sjukvårdsområdet eller vid närmaste hemortssjukhus där vår- den kunnat beredas.

VI

Föreslagen lydelse

Har behov av sjukhusvård upp- kommit när den försäkrade har be- funnit sig inom det sjukvårdsområde där han är kyrkobokförd eller kom- mun som gränsar till detta och har han tagits in på hemortssjukhus, får kostnaden oavsett begränsningen enligt första stycket beräknas till högst vad det skulle ha kostat att söka vård vid närmaste hemorts— sjukhus där den försäkrade hade kunnat få den behövliga vården.

Har den försäkrade fått vård inom det sjukvårdsområde där han är kyr- kobokförd. beräknas kostnad för återresa till bostaden eller till den plats varifrån resan till mottagningen eller sjukhuset företogs.

Har den försäkrade fått vård utan- för det sjukvårdsområde där han är kyrkobokförd och har vårdbehovet uppkommit medan han vistades utanför detta sjukvårdsområde, be- räknas kostnad för återresa till vad det skulle ha kostat att resa till den plats varifrån resan till mottagningen eller sjukhuset företogs. Har vård- behovet uppkommit under vistelse inom kommun som gränsar till nämnda sjukvårdsområde, får ersätt- ning beräknas för resa till den för- säkrades bostad, i den mån resekost- naden icke överstiger vad sådan åter- resa skulle ha kostat om vården sökts vid närmaste mottagning för öppen vård inom sjukvårdsområdet eller vid närmaste hemortssjukhus där vården kunnat beredas.

Försäkrad som ej enligt första stycket får beräkna ersättning på hela kost- naden för återresan har rätt till ersättning för merkostnad som har upp-

Nuvarande lydelse

Förslag till

Föreslagen lydelse

kommit genom att han har måst använda ett dyrare färdsätt för återresan än han skulle ha kunnat använda om han icke hade behövt söka vård.

Förordning om ändring i förordningen (l975:963) om ersättning till sjukvårdshuvudman för handikapphjälpmedel och sjuktrans— porter

Härigenom föreskrives att 2 och 3 55 förordningen (1975:963) om ersätt- ning till sjukvårdshuvudman för handikapphjälpmedel och sjuktransporter skall ha nedan angivna lydelse.

Hjälpmedelsersättning utgår med 22 kronor om året för varje invånare som var bosatt inom sjukvårdsom- rådet vid årets början.

Medverkar landstingskommunen eller kommunen till att glasögon av- giftsfritt eller till nedsatt pris tillhan- dahålles barn och ungdomar under 19 år som är bosatta inom sjuk- vårdsområdet, höjes hjälpmedelser- sättningen med 2 kronor för helt år.

Sjuktransportersättning utgår med 12 kronor om året för varje invånare som var bosatt inom sjukvårdsom- rådet vid årets början.

:II.

Hjälpmedelsersättning utgår med 22 kronor om året för varje invånare som var kyrkobokförd inom sjuk- vårdsområdet vid årets början.

Medverkar landstingskommunen eller kommunen till att glasögon av- giftsfritt eller till nedsatt pris tillhan- dahålles barn och ungdomar under 19 år som är kyrkobokförda inom sjukvårdsområdet, höjes hjälpme- delsersättningen med 2 kronor för helt år.

Sjuktransportersättning utgår med 12 kronor om året för varje invånare

som var kyrkobokförd inom sjuk- vårdsområdet vid årets början.

För sjuktransport får landstingskommunen eller kommunen taga ut högst 8 kronor i avgift av den sjuke.

Förslag till Lag om ändring i förordningen (1954:269) om skyldighet för ar- betsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1954:269) om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning

dels att i 1, 2, 7 och 8 55 ordet ”förordning” skall bytas ut mot "lag",

dels att i 2 och 8 åå ordet "Konungen” skall bytas ut mot "regeringen", dels att i $& ordet ”riksskattenämnden" skall bytas ut mot ”riksskat-

teverket”, dels att rubriken till förordningen samt 4 och 5 && skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsan- ställning

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 t

i l 1 Har uppgift somi lå avses, läm- Har uppgift somi 1,5 avses läm- ' nats till annan allmän försäkrings- nats till annan allmän försäkrings- ' kassa än den, hos vilken arbetsta- kassa än den, hos vilken arbetsta- 1 gaten är inskriven, åligger det den garen är inskriven, åligger det den försäkringskassa, som mottagit upp- försäkringskassa, som mottagit upp- giften, att ofördröjligen vidarebe- giften, att ofördröjligen vidarebe- fordra densamma till den kassa hos fordra densamma till den kassa, hos i vilken arbetstagaren ärinskriven. Är vilken arbetstagaren ärinskriven. Är arbetstagaren ej inskriven hos all- arbetstagaren ej inskriven hos all- män försäkringskassa, skall uppgif- män försäkringskassa, skall uppgif- ten i stället vidarebefordras till kro- ten i stället vidarebefordras till kro- . nofogdemyndigheten i den ort där nofogdemyndigheten i arbetstaga- arbetstagaren är bosatt eller, om den- rens hemort. eller om denne saknar ne icke är bosatt här i landet, till kro- hemort här i landet, till kronofogde- nofogdemyndigheten i anställnings- myndigheten i anställningsorten. orten.

Försäkringskassa, som mottagit uppgift avseende hos kassan inskriven arbetstagare, skall, sedan den tagit del av innehållet i uppgiften, ofördröjligen vidarebefordra uppgiften till vederbörande kronofogdemyndighet inom kas- sans område.

t Kronofogdemyndighet, som mot- Kronofogdemyndighet, som mot- l tagit uppgift avseende arbetstagare, tagit uppgift avseende arbetstagare, & vilken är bosatt inom annat krono- vilken har hemort inom annat kro- fogdedistrikt, skall underrätta kro- nofogdedistrikt, skall underrätta nofogdemyndigheten i bosättnings- kronofogdemyndigheten i hemorten orten om uppgiften. om uppgiften.

Uppgifter enligt denna förordning Uppgifter enligt denna lag rörande rörande arbetsanställning skall för- arbetsanställning skall förvaras hos varas hos kronofogdemyndigheteni kronofogdemyndigheten i ett an- ett anställningsregister. Närmare fö- ställningsregister. Närmare före- reskrifter om sådant register medde- skrifter om sådant register meddelas las av centralmyndigheten för admi- av centralmyndigheten för admini— nistration och förvaltning av exeku- stration och förvaltning av exeku- tionsväsendet. tionsväsendet.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (l956:293) om ersättning åt smittbärare

Härigenom föreskrives att 7 och 11 55 lagen (1956:293) om ersättning

Nuvarande lydelse

åt smittbärare skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

.5

Det ankommer på allmän försäkringskassa att besluta om ersättning åt tillfällig smittbärare.

Ärende angående ersättning upp- tages av den allmänna försäkrings— kassa, hos vilken smittbäraren är in- skriven. Är han icke inskriven hos någon försäkringskassa, upptages ärendet av den kassa, inom vars verksamhetsområde han är bosatt. Är smittbäraren icke bosatt i riket, upptages ärendet av den försäkrings- kassa, inom vars verksamhetsområ- de ingripandet skett.

Ärende angående ersättning upp- tages av den allmänna försäkrings- kassa, hos vilken smittbäraren är in- skriven. Är han icke inskriven hos någon försäkringskassa, upptages ärendet av den kassa, inom vars verksamhetsområde han är kyrko- bokförd. Är smittbäraren icke kyrko- bokförd i riket, upptages ärendet av den försäkringskassa, inom vars verksamhetsområde ingripandet skett.

11.5

Framställning om ersättning jäm- likt 105 skall göras skriftligen hos länsstyrelsen i det län, där sökanden är bosatt eller, därest han icke är bo- satt i riket, där ingripandet skett. Vid framställningen skola fogas myndig- hets beslut om ingripandet och ut- redning angående den förlust, som sökanden lidit, ävensom den övriga utredning som sökanden önskar åbe- ropa.

Förslag till

Framställning om ersättning jäm- likt 105 skall göras skriftligen hos länsstyrelsen i det län, inom vilket sö- kanden är kyrkobokförd eller, därest han icke är kyrkobokförd i riket, där ingripandet skett. Vid framställning- en skola fogas myndighets beslut om ingripandet och utredning angående den förlust, som sökanden lidit, ävensom den övriga utredning som sökanden önskar åberopa.

Förordning om ändring i gränssjukvårdskungörelsen (l962:390)

Härigenom föreskrives att gränssjukvårdskungörelsen ( 1962z390) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Har någon, som är omfattad av sjukförsäkringen enligt lagen

Föreslagen lydelse

Har någon, som är omfattad av sjukförsäkringen enligt lagen

Nuvarande lydelse

(l962:38l) om allmän försäkring och bosatt i riket, blivit i behov av lä- karvård under vistelse inom svensk kommun vid riksgränsen mot Fin- land eller Norge och har han därvid erhållit läkarvård i det angränsande landet, skall ersättning för den för- säkrades utgift för vården utgå från den allmänna försäkringen enligt vad nedan angives.

Föreslagen lydelse

(1962:381) om allmän försäkring och har hemvist i riket, blivit i behov av läkarvård under vistelse inom svensk kommun vid riksgränsen mot Finland eller Norge och har han därvid erhållit läkarvård i det an- gränsande landet, skall ersättning för den försäkrades utgift för vården utgå från den allmänna försäkringen enligt vad nedan angives.

Frågan om hemvist./öreligger avgörs på sätt anges i 1 kap. 35 lagen (] 962.381) om allmän försäkring.

Ersättning för utgift för läkarvård utgår högst med belopp motsvarande det arvode, som privatpraktiserande läkare enligt 75 Iäkarvårdstaxan (19741699) skulle ha fått tillgodoräkna sig för ifrågavarande vård för nor- malfall. Från ersättningen avdrages den högsta patientavgift som kunnat uttagas enligt 11 5 samma taxa.

För resekostnad i samband med vården utgår ersättning enligt bestäm- melserna i Sjukreseförordningen (l975:964). Vad i 2 5 sista stycket nämnda förordning föreskrives skall ej äga tillämpning i fall som avses i denna kungö- relse.

Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (l962:388) angående ersätt- ning för sjukvård utom riket enligt lagen om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 1 5 kungörelsen (l962:388)angående ersättning för sjukvård utom riket enligt lagen om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som är omfattad av sjukför- säkringen enligt lagen om allmän försäkring och bosatt i riket äger vid sjukdom, för vilken behov av vård uppkommit under vistelse utom ri- ket, rätt till ersättning för utgifter för sjukvård utom riket enligt vad ne- dan sägs.

Föreslagen lydelse

Den som är omfattad av sjukför- säkringen enligt lagen om allmän försäkring och har hemvist i riket äger vid sjukdom, för vilken behov av vård uppkommit under vistelse utom riket, rätt till ersättning för ut- gifter för sjukvård utom riket enligt vad nedan sägs.

F rägan om hemvist./öreligger avgörs pan sätt anges i ] kap. 3 51" lagen ( ] 962.381 ) om allmän försäkring.

Förslag till

Förordning om ändring i kungörelsen (l967:101) med förordnande enligt 5 5 kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 388) angående ersättning för sjukvård utom riket enligt lagen om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att kungörelsen (1967: 101) med förordnande enligt 5 5 kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 388) angående ersättning för sjukvård utom riket enligt lagen om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Kungl. Maj:t har funnit gott för- ordna, att bestämmelserna i 2—4 55 kungörelsen den 25 maj ] 962 (nr 388) om ersättning för sjukvård utom ri- ket enligt lagen om allmän försäk- ring skall — ehuru mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge träffats överenskommelse om utgi- vande av ersättning för sjukvård äga tillämpning i fråga om sjöman, som är omfattad av sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring och bosatt i Sverige, om han vid till- fällig vistelse i Danmark, Finland, Island eller Norge blir i behov av sjukvård samt, då vårdbehovet upp- kommer, äger rätt till ersättning för sådan vård enligt sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530).

Förslag till

Föreslagen lydelse Kungl. Maj:t har funnit gott för-

ordna, att bestämmelserna i 2—4 55 kungörelsen (1962:388) om ersätt- ning för sjukvård utom riket enligt lagen om allmän försäkring skall — ehuru mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge träffats överenskommelse om utgivande av ersättning för sjukvård — äga tillämp- ning i fråga om sjöman, som är om- fattad av sjukförsäkringen enligt la- gen om allmän försäkring och har hemvist i Sverige, om han vid vistelse i Danmark, Finland, Island eller Norge blir i behov av sjukvård samt, då vårdbehovet uppkommer, äger rätt till ersättning för sådan vård en- ligt sjömanslagen (1952.'530). Frågan om hemvist föreligger avgörs på sätt anges i 1 kap. 3 5 lagen (196238!) om allmän försäkring.

Förordning om ändring i kungörelsen (1967:209) om avdrag från folkpension i vissa fall

Härigenom föreskrives att kungörelsen (l967z209) om avdrag från folk- pension i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse

Från folkpension som tillkommer försäkrad, vilken ej är bosatt i Sve- rige, skall, om särskilda skäl icke för- anleder annat, avdragas motsvaran- de förmån, vartill den försäkrade är berättigad enligt utländsk lagstift- ning. Beslut om sådant avdrag med- delas av riksförsäkringsverket.

Föreslagen lydelse

Från folkpension som tillkommer försäkrad, vilken ej har hemvist i Sve- rige, skall, om särskilda skäl icke för- anleder annat, avdragas motsvaran- de förmån, vartill den försäkrade är berättigad enligt utländsk lagstift- ning. Beslut om sådant avdrag med- delas av riksförsäkringsverket.

Nuvarande lydelse

Förslag till

Föreslagen lydelse

Frågan om hemvist jöre/igger avgörs på sätt anges i 1 kap. 35 lagen (] 962.381) om allmän försäkring.

Förordning om ändring i kungörelsen (l962:391) med vissa före- skrifter om undantagande enligt lagen om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 1 5 kungörelsen (l962:39l) med vissa föreskrif- ter om undantagande enligt lagen om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anmälan om undantagande som avses i 3 kap. 25 första stycket och 11 kap. 75 lagen om allmän försäkring skall göras skriftligen å blankett enligt av riksförsäkringsverket fastställt formulär.

Anmälan skall insändas eller ingi- vas till allmän försäkringskassa eller, i fråga om den som icke är inskriven hos allmän försäkringskassa, till så- dan kassa eller till riksförsäkrings- verket. För den som är bosatt utom riket må anmälan även göras hos svensk beskickning eller svenskt konsulat.

Anmälan skall insändas eller ingi- vas till allmän försäkringskassa eller, i fråga om den som icke är inskriven hos allmän försäkringskassa, till så- dan kassa eller till riksförsäkrings- verket. För den som ej har hemvist i riket må anmälan även göras hos svensk beskickning eller svenskt konsulat.

Frågan om hemvist föreligger avgörs på sätt anges i 1 kap. 3 5" lagen ( ] 962.381 ) om allmän försäkring.

Bestämmelserna i första och andra styckena skola äga motsvarande till- lämpning i fråga om återkallelse av anmälan. När anmälan eller återkallelse mottagits, skall erkännande därom lämnas.

Förslag till Lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1959z551) angående be- räkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring dels att i 10 och 1155 ordet ”förordning” skall bytas ut mot "lag”, dels att i 125 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att rubriken till förordningen samt 1 och 3 55 skall ha nedan angivna lydelse.

allmän försäkring.

Nuvarande lydelse

För här i riket bosatt eller mantals- skriven/örsäkrad skall pensionsgrun- dande inkomst enligt lagen om all- män försäkring bestämmas av den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle hava taxerats till sådan skatt, därest han varit bosatt i riket eller icke haft att erlägga sjömansskatt.

Pensionsgrundande inkomst för sjöman, som icke är bosatt eller man- talsskriven i riket, skall bestämmas av den lokala skattemyndigheten i Göteborg. Lag angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om

Föreslagen lydelse

För./örsäkrad som har hemvist i ri- ket eller är mantalsskriven här skall pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring bestäm- mas av den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde den försäkrade taxerats till statlig in- komstskatt eller skulle hava taxerats till sådan skatt, därest han haft hem- vist i riket eller icke haft att erlägga sjömansskatt.

Pensionsgrundande inkomst för sjöman, som icke har hemvist eller är mantalsskriven i riket, skall be- stämmas av den lokala skattemyn- digheten i Göteborg.

För annan försäkrad än som i första eller andra stycket sägs skall den pensionsgrundande inkomsten bestämmas av den lokala skattemyndigheten i Stockholm.

Inkomst av anställning, för vilken skattskyldighet här i riket icke fö- religger, skall, där den försäkrade är bosatt utomlands eller avses med för- bindelse enligt 11 kap. 2 5 tredje eller fjärde stycket lagen om allmän för- säkring, bestämmas med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast den 31 ja- nuari året näst efter det år, som in- komsten avser, avlämnas till den myndighet, som enligt 1 5 har att be- stämma den försäkrades pensions- grundande inkomst. I uppgiften skall angivas den försäkrades full- ständiga namn, födelsetid och adress ävensom beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen och den tid-

Frågan om hemvist-föreligger avgörs på sätt anges i 1 kap. 3 5 lagen ( 1 962.381 ) om allmän försäkring.

Inkomst av anställning, för vilken skattskyldighet här i riket icke fö- religger, skall, där den försäkrade ej har hemvist i riket eller avses med förbindelse enligt 11 kap. 2 5 tredje eller fjärde stycket lagen om allmän försäkring, bestämmas med ledning av särskild uppgift från arbetsgiva- ren. Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst efter det år, som inkomsten avser, avlämnas till den myndighet, som enligt 1 5 har att be- stämma den försäkrades pensions- grundande inkomst. I uppgiften skall angivas den försäkrades full- ständiga namn, födelsetid och adress ävensom beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen om den tid-

Nuvarande lydelse

rymd som denna avser. Vidare skall i uppgiften angivas, huruvida den försäkrade åtnjutit naturaförmå- ner i form av kost eller bostad. Ett exemplar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sän- das till den försäkrade.

Om skyldighet för arbetsgivare att vid arbetsgivaruppgift enligt förord- ningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän för- säkring, m. m. foga uppgift som av- ses i första stycket stadgasi nämnda förordning.

Förslag till

Föreslagen lydelse

rymd som denna avser. Vidare skall i uppgiften angivas, huruvida den försäkrade åtnjutit naturaförmåner i form av kost eller bostad. Ett exem- plar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.

Om skyldighet för arbetsgivare att vid arbetsgivaruppgift enligt lagen angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. foga uppgift som avses i första stycket stadgas i nämnda lag.

Lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrives att 3 5 lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Rätt till delpension tillkommer i Sverige bosattfo'rsäkrad som minskat sitt arbete som anställd med i genomsnitt minst fem timmar per arbetsvecka och som efter minsk- ningen har deltidsarbete med i genomsnitt minst 17 timmar per ar- betsvecka.

Föreslagen lydelse 5

3 .

Rätt till delpension tillkommer försäkrad med hemvist i Sverige som minskat sitt arbete som anställd med i genomsnitt minst fem timmar per arbetsvecka och som efter minsk- ningen har deltidsarbete med i genomsnitt minst 17 timmar per ar- betsvecka.

Frågan om hemvist, föreligger avgörs på sätt anges i 1 kap. 3 5 lagen ( I 962.381 ) om allmän försäkring.

Delpension kan utgå tidigast från och med den månad varunder den försäkrade fyller 60 år och utgår längst till och med månaden före den under vilken han fyller 65 år.

Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1962:521) om frivillig pen- sionsförsäkring hos riksförsäkringsverket

Härigenom föreskrives att 5 och 8 55 kungörelsen (19621521) om frivillig pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Avgift må erläggas allenast för den som vid betalningstillfället är svensk medborgare eller bosatt här i riket samt må inbetalas, vid försäkring för temporär ålderspension senast den månad då den försäkrade fyller sex- tiotvå år, vid försäkring som avses i l 5 andra stycket a) tidigast måna- den näst efter den då den försäkrade fyllt sextiosju år och vid försäkring som avses i l 5 andra stycket b) se- nast den månad då den försäkrade uppnår sextiosju års ålder.

Pensionen utbetalas månadsvis om dess årliga belopp uppgår till ett- hundratjugu kronor eller däröver, kvartalsvis om beloppet uppgår till åttio men ej till etthundratjugu kro- nor, halvårsvis om beloppet uppgår till femtio men ej till åttio kronor samt en gång om året, därest belop- pet ej uppgår till femtio kronor. Till- kommer pensionen någon som flyt- tat ur riket, utbetalas dock pensionen städse en gång om året. På framställ- ning av den försäkrade äger riksför- säkringsverket medgiva längre utbe- talningstermin än vad nu angivits. Är utbetalningsterminen längre än en månad, sker utbetalningen under terminens sista månad.

Föreslagen lydelse

Avgift må erläggas allenast för den som vid betalningstillfållet är svensk medborgare eller har hemvist här i ri- ket samt må inbetalas, vid försäkring för temporär ålderspension senast den månad då den försäkrade fyller sextiotvå år, vid försäkring som av- ses i 1 5 andra stycket a) tidigast må- naden näst efter den då den försäk- rade fyllt sextiosju år och vid för- säkring som avses i 1 5 andra stycket b) senast den månad då den försäk- rade uppnår sextiosju års ålder.

Frågan om hemvist, föreligger avgörs på sätt anges i 1 kap. 3 5 lagen (] 962.381) om allmän försäkring.

Pensionen utbetalas månadsvis om dess årliga belopp uppgår till ett- hundratjugu kronor eller däröver, kvartalsvis om beloppet uppgår till åttio men ej till etthundratjugu kro- nor, halvårsvis om beloppet uppgår till femtio men ej till åttio kronor samt en gång om året, därest belop- pet ej uppgår till femtio kronor. Till- kommer pensionen någon som ej längre har hemvist i riket, utbetalas dock pensionen städse en gång om året. På framställning av den försäk- rade äger riksförsäkringsverket med- giva längre utbetalningstermin än vad nu angivits. Är utbetalningster- minen längre än en månad, sker ut- betalningen under terminens sista månad.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives att 30 och 45 55 lagen (1954:243) om yrkesska- deförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

305

Är någon, som har rätt till sjuk- penning eller livränta, icke svensk medborgare och är han ej bosatt i ri- ket, äger riksförsäkringsverket att med hans samtycke när som helst i stället för sådan ersättning till ho- nom utgiva ett belopp för en gång, motsvarande högst femtio och minst tjugu procent av ersättningens ka- pitalvärde. Har utbyte som nu nämnts ägt rum, föreligger ej rätt till vidare ersättning på grund av ska- dan.

Är någon, som har rätt till sjuk- penning eller livränta, icke svensk medborgare och har han ej hemvist i riket, äger riksförsäkringsverket att med hans samtycke när som helst i stället för sådan ersättning till ho- nom utgiva ett belopp för en gång, motsvarande högst femtio och minst tjugu procent av ersättningens ka- pitalvärde. Har utbyte som nu nämnts ägt rum, föreligger ej rätt till vidare ersättning på grund av ska- dan.

Frågan om hem vist, föreligger avgörs på sätt anges i 1 kap. 3 5 lagen (1962381) om allmän försäkring.

455

Frivillig försäkring må meddelas

a) åt arbetsgivare, som bedriver verksamhet i riket, för arbetstagare hos honom;

b) åt utbildningsanstalt i riket för elever vid anstalten;

c) åt svensk yrkes- eller fackorganisation för medlemmar i organisationen; samt

d)åt varje svensk medborgare, som är bosatt i riket, ävensom åt den, som utan att vara svensk medbor- gare är bosatt och mantalsskriven i

d) åt varje svensk medborgare, som har hemvist i riket, ävensom åt den, som utan att vara svensk med- borgare har hemvist och är mantals-

riket, för egen del. skriven i riket, för egen del.

Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1967z922) angående utbe- talning av ersättning enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring, m. m.

Härigenom föreskrives att 3 5 kungörelsen (19671922) angående utbetal- ning av ersättning enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesska- deförsäkring, m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.5

Ersättningsbelopp skall, om ej annat överenskommits, utbetalas med an- litande av postverket.

Är den som skall mottaga beloppet ej bosatt i riket, utbetalas ersättning- en, om ej annat överenskommits el- ler kan föranledas av avtal med främmande makt, på det svenska konsulat, som är beläget i eller när- mast den ort, där han är bosatt.

Har den som skall mottaga belop- pet ej hemvist i riket, utbtetalas er- sättningen, om ej annat överens- kommits eller kan föranledas av av- tal med främmande makt, på det svenska konsulat, som är beläget i eller närmast den ort, där han är bo- satt.

Frågan om hem vist föreligger avgörs på sätt anges i ! kap. 35 lagen (196238!) om allmän försäkring.

Förslag till Lag om ändring i förordningen (1950:261) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (militärersätt- ningsförordningen)

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1950:261) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (militärer- sättningsförordningen)

dels atti 1, 4—6, 11, 12, 15, 16, 18—20, 22, 22 a och 23 55 ordet ”förordning” skall bytas ut mot ”lag",

dels att rubriken till förordningen samt 21 5skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militär-

tjänstgöring (militärersättningslag)

Nuvarande lydelse

21' 5

Är någon, som har rätt till sjuk- penning eller livränta enligt denna

förordning icke svensk medborgare, och är han ej i riket bosatt, äger riks- försäkringsverket att med hans sam- tycke när som helst i stället för sådan ersättning till honom utgiva ett be- lopp för en gång, motsvarande högst femtio och minst tjugu procent av ersättningens kapitalvärde. Har ut- byte som nu nämnts ägt rum före-

Föreslagen lydelse

Är någon, som har rätt till sjuk- penning eller livränta enligt denna lag icke svensk medborgare, och har han icke hemvist i riket, äger riksför- säkringsverket att med hans sam- tycke när som helst i stället för sådan ersättning till honom utgiva ett be- lopp för en gång, motsvarande högst femtio och minst tjugu procent av ersättningens kapitalvärde. Har ut- byte som nu nämnts ägt rum före-

l 1 l

Nuvarande lydelse

ligger ej rätt till vidare ersättning på grund av skadan.

Förslag till

Föreslagen lydelse

ligger ej rätt till vidare ersättning på grund av skadan.

Frågan om hemvistföreligger avgörs på sätt anges i ! kap. 35 lagen ( ] 962.381 ) om allmän försäkring.

Lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242)

Härigenom föreskrives att 3 och 27 55 sjukvårdslagen (19621242) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

3:

Landstingskommun åligger att för dem, vilka äro bosatta inom sjuk- vårdsområdet, ombesörja såväl öp- pen som sluten vård för sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd, i den mån icke annan drager försorg här- om.

Enahanda skyldighet att ombesör-

' ja vård åvilar landstingskommun för

dem, som vistas inom sjukvårdsom- rådet utan att vara där bosatta, därest behov av omedelbar vård föreligger. I sådant fall gäller dock skyldigheten att bereda sluten vård endast så länge den vårdbehövande ej utan men kan flyttas till sjukhus, där den lands- tingskommun, i vilken han är bosatt, förfogar över vårdplatser.

Föreslagen lydelse

Landstingskommun åligger att för dem, som ha hemvist i riket och äro kyrkobokförda inom sjukvårdsområ- det, ombesörja såväl öppen som slu- ten vård för sjukdom, skada, kropps- fel och barnsbörd, i den mån icke annan drager försorg härom.

Enahanda skyldighet att ombesör- ja vård åvilar landstingskommun för dem, som vistas inom sjukvårdsom- rådet utan att vara där kyrkobokför- da. därest behov av omedelbar vård föreligger. I sådant fall gäller dock skyldigheten att bereda sluten vård för den som ltar hemvist i riket endast så länge den vårdbehövande ej utan men kan flyttas till sjukhus, där den landstingskommun, inom vilken han är kyrkobokförd. förfogar över vårdplatser.

Landstingskommun skall tillse, att inom sjukvårdsområdet finnes än- damålsenlig organisation för transport till och från sjukhus eller läkare av personer, vilkas tillstånd kräver att transporten utföres med fordon, som är inrättat för ändamålet.

Den som är kyrkobokförd anses vid tillämpning av denna lag ha hemvist i riket. Denna regel kan frångås om särskilda skäl föreligga. Den som är upptagen istatsregistret skall likställas med den som har hemvist i riket.

Nuvarande lydelse

275

Den som driver sjukhus äger bestämma efter vilka grunder och til vilket

Föreslagen lydelse

belopp vårdavgift skall erläggas till sjukhuset för där meddelad sjikvård. dock att beträffande vårdavgift, som det jämlikt lagen om socialhjälp eller barnavårdslagen åligger kommun att vidkännas, skall gälla vad i sagda lagar finnes stadgat.

Sättes vårdavgift till lägre belopp för sjuka från det egna sjukvårdsom- rådet än för andra sjuka, må ej till sistnämnda grupp hänföras den, som vid intagningen är bosatt inom sjuk- vårdsområdet.

Sättes vårdavgift till lägre belopp för sjuka från det egna sjukvårdsom- rådet än för andra sjuka, må ej till sistnämnda grupp hänföras den, som vid intagningen var kyrkobokförd inom sjukvårdsområdet.

Vårdavgift må ej uttagas för vård och underhåll på allmän sal av den, som enligt smittskyddslagen är berättigad att kostnadsfritt åtnjuta vård och underhåll på sjukhus.

Förslag till Lag om ändring i lagen (l969z653) om vissa bidrag för vård vid karolinska sjukhuset

Härigenom föreskrives att lagen (19691653) om vissa bidrag för vård vid karolinska sjukhuset skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Intages någon som är bosatt utan- för Stockholms Iän och icke omfattas av avtal om regionsjukvård m.m. vid karolinska sjukhuset på sjukhu- set för vård, som det enligt sjuk- vårdslagen (19621242) åligger lands- tingskommun att ombesörja, skall den landstingskommun inom vilken den intagne är bosatt till sjukhuset erlägga bidrag till kostnaderna för vården enligt vad nedan sägs.

Föreslagen lydelse

Intages någon som är kyrkobokförd utanför Stockholms län och icke om- fattas av avtal om regionsjukvård m.m. vid karolinska sjukhuset på sjukhuset för vård, som det enligt sjukvårdslagen (19622242) åligger landstingskommun att ombesörja, skall den landstingskommun inom vilken den intagne är kyrkobokförd till sjukhuset erlägga bidrag till kost- naderna för vården enligt vad nedan sägs.

I fråga om vård på annan avdelning vid karolinska sjukhuset än radi- umhemmet föreligger skyldighet att utge vårdbidrag som avses i första styck- et endast under förutsättning att den på sjukhuset intagne antingen insjuknat i den sjukdom vården avser under vistelse inom Stockholms län eller fått hänvisning till sjukhuset för vård, som ej kan beredas på landstingskom- munens sjukhus. Närmare föreskrifter om sådan hänvisning meddelas av regeringen.

Vårdbidraget utgår för varje vårddag med det belopp, varmed den för

överstiger tjugo kronor.

Förslag till patienten tillämpliga vårdavgiften på allmänt rum vid karolinska sjukhuset

Vad ovan föreskrives om landstingskommun äger motsvarande tillämp- ning på kommun som ej tillhör landstingskommun. Utgår vårdbidrag, minskas vårdavgiften med motsvarande belopp.

' Lag om ändring i lagen (l967z940) angående omsorger om vissa

' psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom föreskrives att 25 lagen (1967:940) angående omsorger om ' vissa psykiskt utvecklingsstörda skall ha nedan angivna lydelse.

. Nuvarande lydelse

psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta inom landstingskommunen undervisning, vård och omsorger i övrigt enligt denna lag, i den mån annan icke drar försorg härom. i | i l ! Landstingskom mun skall bereda i i

Föreslagen lydelse

Landstingskommun skall bereda psykiskt utvecklingsstörda som har hemvist i riket och är kyrkobokförda inom landstingskommunen under- visning, vård och omsorger i övrigt enligt denna lag, i den mån annan icke drar försorg härom.

Frågan om hemvist, föreligger avgörs på sätt anges i 3 5 sjukvårdslagen (! 962.242).

Staten sörjer för undervisning av psykiskt utvecklingsstörda som avses , i 3 5 fjärde stycket. I samband därmed bereder staten dem omsorger enligt

155.

Lagens bestämmelser om landstingskommun äger motsvarande tillämp- ning på kommun som icke tillhör landstingskommun, om annat ej före- skrives.

Förslag till Lag om ändring i folktandvårdslagen (1973z457) Härigenom föreskrives att 2 och 3 55 folktandvårdslagen (1973z457) skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

Landstingskommun skall svara för tandvård för barn och ungdomar

Föreslagen lydelse

Landstingskommun skall svara för tandvård för barn och ungdomar

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som är bosatta inom landstingskom- som har hemvist i riket och är kyr- munen till och med det år då de fyller kobokförda inom landstingskommu- nitton år, i den mån behovet av tand- nen till och med det år då de fyller vård icke tillgodoses i särskild ord- nitton år,iden mån behovet av tand- ning. vård icke tillgodoses i särskild ord- ning.

Barn och ungdomar som sägs i första stycket skall erbjudas regelbunden och fullständig behandling. De skall också ges den vård för akuta tanjbesvär , som de behöver. Tandvården skall vara avgiftsfri för patienten. .

Frågan om hemvist föreligger avgörs på sätt anges i 3 5 sjukvårdslagen ; ( ! 962 :242 ).

35

Landstingskommun skall, utöver Landstingskommun skall. utöver i den specialisttandvård som följer av den specialisttandvård som följer av 2 5, svara för specialisttandvård för 2 5, svara för specialisttandvård för vuxna som är bosatta inom lands— vuxna som har hemvist i riket och är tingskommun. kyrkobokförda inom landstingskom- '»

munen.

Förslag till Lag om ändring i abortlagen (l974:595) t

Härigenom föreskrives att 5 5 abortlagen (19741595) skall ha nedan angivna l lydelse. ! Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 5 Abort får utföras endast om kvin- Abort får utföras endast om kvin- ; nan är svensk medborgare eller bo- nan är svensk medborgare eller har satt här i riket eller om socialstyrel- hemvist här i riket eller om social-

sen i annat fall av särskilda skäl läm- styrelsen i annat fall av särskilda skäl nar kvinnan tillstånd till åtgärden. lämnar kvinnan tillstånd till åtgär- den.

Endast den som är behörig att utöva läkaryrket får utföra abort. Åtgärden skall ske på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som so- cialstyrelsen godkänner.

Frågan om hemvist föreligger avgörs på sätt anges i 35 sjukvårdslagen ( ! 962 .'242 ).

Förslag till Lag om ändring i steriliseringslagen (l975:580)

ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2'.

På egen begäran får den steriliseras som har fyllt tjugofem år och som är svensk medborgare eller bosatt här i riket. Vägras Sterilisering, skall frå- gan omedelbart underställas social- styrelsens prövning.

3_.

Ansöker den som fyllt aderton men icke tjugofem år och som är svensk medborgare eller bosatt här i riket om sterilisering, får social- styrelsen lämna tillstånd därtill.

Härigenom föreskrives att 2 och 3 55 Steriliseringslagen (1975z580) skall

Föreslagen lydelse

På egen begäran får den steriliseras som har fyllt tjugofem år och som är svensk medborgare eller har hem- vist här i riket. Vägras sterilisering, skall frågan omedelbart underställas socialstyrelsens prövning.

Frågan om hemvistföreligger avgörs på sätt anges i 3 5 sjukvårdslagen ( ! 962.242).

Ansöker den som fyllt aderton men icke tjugofem år och som är svensk medborgare eller har hemvist här i riket om sterilisering, får 50- cialstyrelsen lämna tillstånd därtill.

1. om det föreligger beaktansvärd risk för att arvsanlag som kan medföra allvarlig psykisk sjukdom eller abnormitet, svårartad kroppslig sjukdom eller svårt lyte av annat slag överförs till avkomling (genetisk indikation),

2. i fråga om kvinna, om havandeskap till följd av sjukdom, kroppsfel eller svaghet skulle medföra allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa (medi- cinsk indikation), eller

3. i samband med ansökan om fastställelse enligt 1 5 lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, om förutsättningar i övrigt föreligger för sådan fastställelse.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrives att 1 och 19 55 lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

För barn, som är svensk medbor- gare och bosatt i riket, skall av all- männa medel såsom bidrag till bar- nets uppehälle och uppfostran utgå

:II:

Föreslagen lydelse

För barn, som är svensk medbor- gare och som har hemvist i riket, skall av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran

Nuvarande lydelse

allmänt barnbidrag med 1 800 kro- nor om året i enlighet med vad ne- dan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i ri- ket.

19

Regeringen äger träffa överens- kommelse med främmande makt om undantag från de förutsättningar som enligt 1 5 andra stycket gäller för utgivande av barnbidrag för här i riket bosatt barn som icke är svensk medborgare.

Förslag till

5

Föreslagen lydelse

utgå allmänt barnbidrag med 1 800 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för barn som har hemvist här i riket och som icke är svensk med- borgare, såframt barnet fostras av nå- . gon som ltar hemvist och är mantals- ( skriven i riket eller ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i riket.

Frågan om hemvist föreligger avgörs på sätt anges i ! kap. 3 5 lagen (196238!) om allmän försäkring.

Regeringen äger träffa överens— '. kommelse med främmande makt om undantag från de förutsättningar . som enligt 1 5 andra stycket gäller 1 för utgivande av barnbidrag för barn 5 som har hemvist häri riket. men som * icke är svensk medborgare.

Förordning om ändring i kungörelsen (l973z452) om tillämpningen av lagen om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrives att 25 kungörelsen (1973:452) om tillämpningen av lagen om allmänna barnbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2”.

Föreslagen lydelse

Sedan allmän försäkringskassa funnit rätt till allmänt barnbidrag föreligga för visst barn, skall den som enligt 45 första stycket lagen (1947z529) om allmänna barnbidrag är berättigad till bidraget genom utbetalningshandling

underrättas om beslutet.

Beslutar allmän försäkringskassa med anledning av framställning av barnavårdsnämnd enligt 45 andra stycket eller 55 lagen om allmänna barnbidrag att allmänt barnbidrag skall betalas ut till annan bidrags-

Beslutar allmän försäkringskassa med anledning av framszällning av barnavårdsnämnd enligt 45 andra stycket eller 5 5 lagen om allmänna barnbidrag att allmänt Jarnbidrag skall betalas ut till annan bidrags-

Nuvarande lydelse

mottagare än som sägs i första styck- et eller fmner försäkringskassan rätt till barnbidrag för visst barn inte fö- religga, skall kassan i särskild ord- ning underrätta den som beslutet rör. Om beslut meddelats på fram- ställning av bidragsmottagare enligt 4 5 andra stycket lagen om allmänna barnbidrag, skall försäkringskassan underrätta barnavårdsnämnden i den kommun där den som fostrar barnet är bosatt.

Förslag till

Föreslagen lydelse

mottagare än som sägs i första styck- et eller ftnner försäkringskassan rätt till barnbidrag för visst barn inte fö- religga, skall kassan i särskild ord- ning underrätta den som beslutet rör. Om beslut meddelats på fram- ställning av bidragsmottagare enligt 4 5 andra stycket lagen om allmänna barnbidrag. skall försäkringskassan underrätta barnavårdsnämnden i den kommun där barnet är kyrko- bok/ört.

Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrives att 1, 5, 11 och 12 55 lagen (1964:143) om bi- dragsförskott skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Tillkommer vårdnaden om barn, som är svensk medborgare och bo- satt i riket. endast en av föräldrarna eller står barnet icke under föräld- rarnas vårdnad, utgår enligt vad ne- dan stadgas av allmänna medel bi- dragsförskott till barnet i förhållande till fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet.

Bidragsförskott utgår även till här i riket bosatt barn som icke är svensk medborgare om vårdnadshavaren är bosatt i riket och antingen barnet el- ler vårdnadshavaren sedan minst sex månader vistas i riket.

Föreslagen lydelse

Tillkommer vårdnaden om barn, som är svensk medborgare och som har hemvist i riket, endast en av för—- äldrarna eller står barnet icke under föräldrarnas vårdnad. utgår enligt vad nedan stadgas av allmänna me- del bldragsförskott till barnet i för- hållande till fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet.

Bidragsförskott utgår även till barn som har hemvist här i riket och som icke är svensk medborgare om vårdnadshavaren har hemvist i riket och antingen barnet eller vårdnads- havaren sedan minst sex månader vistas i riket.

Fader eller moder. som ej har vårdnaden om barnet. benämnes i denna

lag underhållsskyldig.

F rägan om ltemvistjöreligger avgörs på sätt anges i 1 kap. 35 lagen (1961-1381) om allmän försäkring.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55

Fråga om bidragsförskott prövas Fråga om bidragsförskott prövas av barnavårdsnämnden i den kom- av barnavårdsnämnden i den kom- mun där vårdnadshavaren är man— mun där vårdnadshavaren är man- talsskriven eller, om sådan mantals- talsskriven eller, om sådan mantals— skrivningsort ej finnes, av barna- skrivningsort ej finnes, av barna- vårdsnämnden i den kommun där vårdsnämnden i den kommun där barnet är bosatt. barnet är kyrkobokfört.

115”

Det åligger barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsförskott, att besluta om indragning av förskottet, därest förutsättningarna för utgivande av för- skott icke längre föreligga; dock erfordras ej sådant beslut såframt bidrags- förskott skall upphöra att utgå på den grund att barnet fyllt aderton år eller avlidit. Nämnden skall jämväl besluta om nedsättning av bidragsför- skott, när bestämmelserna i denna lag föranleda därtill.

Om barnet upphört att vara Om barnet upphört att vara svensk medborgare eller bosatt i ri- svensk medborgare eller att ha hem- ket, må nämnden utan hinder därav vist i riket, må nämnden utan hinder besluta, att barnet i fortsättningen därav besluta, att barnet i fortsätt- skall åtnjuta bidragsförskott, därest ningen skall åtnjuta bidragsförskott, det med hänsyn till omständigheter- därest det med hänsyn till omstän- na skulle framstå såsom oskäligt att digheterna skulle framstå såsom indraga förskottet. 'oskäligt att indraga förskottet.

Beslut om indragning eller nedsättning av bidragsförskott skall skriftligen delgivas vårdnadshavaren, särskilt förordnad förmyndare för barnet och den underhållsskyldige.

12.5

Vårdnadshavaren och särskilt förordnad förmyndare för barnet äro skyl- diga att ofördröjligen till den barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsför- skottet, anmäla

a) om barnet avlidit;

b) om barnet eller, i fall som avses b) om barnet eller, i fall som avses i 1 5 andra stycket, vårdnadshavaren i 1 5 andra stycket, vårdnadshavaren upphört att vara svensk medborgare upphört att vara svensk medborgare eller bosatt i riket; eller att ha hemvist i riket;

c) om barnet adopterats; d) om barnet flyttat samman med den underhållsskyldige.

e) om barnet erhållit barnpension enligt 8 kap. 5 5 lagen om allmän för- säkring;

Nuvarande lydelse

Oom vårdnadshavarens mantals- skrivningsort ändrats eller barnet bli- vit bosatt i annan kommun;

g) om barnet intagits på anstalt;

Föreslagen lydelse

Dom vårdnadshavarens mantals- skrivningsort ändrats eller barnet bli- vit kyrkobokjört i annan kommun;

h) om underhållsbidrag fastställts för barnet eller fastställt underhållsbidrag ändrats; samt

i) om den underhållsskyldige betalat på förskottet belöpande underhålls- bidrag till vårdnadshavaren eller med dennes vetskap till annan än bar- navårdsnämnden.

Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (l964zl44) med vissa bestäm- melser angående tillämpningen av lagen om bidragsförskott

Härigenom föreskrives att 1 och 12 55 kungörelsen (1964zl44) med vissa bestämmelser angående tillämpningen av lagen om bidragsförskott skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Ansökan om bidragsförskott skall ingivas eller insändas till barnavårds- nämnden i den kommun där vård- nadshavaren är mantalsskriven eller, om sådan mantalsskrivningsort ej finnes, till barnavårdsnämnden i den kommun där barnet är bosatt.

Föreslagen lydelse

Ansökan om bidragsförskott skall ingivas eller insändas till barnavårds- nämnden i den kommun där vård- nadshavaren är mantalsskriven eller, om sådan mantalsskrivningsort ej finnes, till barnavårdsnämnden i den kommun där barnet är kyrkobok/ört.

Ansökan må ock ingivas eller insändas till annan barnavårdsnämnd. Den- na har att vidarebefordra ansökan till barnavårdsnämnd, som avses i första

stycket.

12%

Är underhållsskyldig bosatt i stat, med vilken Sverige icke träffat över- enskommelse om indrivning av un- derhållsbidrag, och har av utredning, som verkställts av svensk beskick- ning eller svenskt lönat konsulat i ärende om återkrav av bidragsför- skott för visst år, framgått att betal- ning icke kan erhållas av den un- , derhållsskyldige, må barnavårds— nämnden anses ha fullgjort vad som ' ålegat nämnden för att återkräva för-

Har underhållsskyldig hemvist i stat, med vilken Sverige icke träffat överenskommelse om indrivning av underhållsbidrag, och har av utred- ning, som verkställts av svensk be- skickning eller svenskt lönat konsu- lat i ärende om återkrav av bidrags- förskott för visst är, framgått att be- talning icke kan erhållas av den un- derhållsskyldige, må barnavårds- nämnden anses ha fullgjort vad som ålegat nämnden för att återkräva för-

Nuvarande lydelse

skott för senare år, om beskickning- en eller konsulatet meddelar att det icke finnes anledning till antagande att möjligheterna att erhålla betal- ning av den underhållsskyldige för- bättrats.

Föreslagen lydelse

skott för senare år, om beskickning- en eller konsulatet meddelar att det icke finnes anledning till antagande att möjligheterna att erhålla betal- ning av den underhållsskyldige för- bättrats.

I Inledning

Utredningsarbetet

1.1. Utredningsuppdraget

Översyn av bestämmelserna om folkbokföring m.m.

I anförande till statsrådsprotokollet den 23 januari 1970 anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng:

Folkbokföringen i Sverige sker dels fortlöpande genom kyrkobokföringen, dels är- , ligen genom mantalsskrivningen. Närmare föreskrifter om folkbokföringen finns i folkbokföringsförordningen (l967:198) och folkbokföringskungörelsen (1967:495). De , grundläggande bestämmelserna finns i folkbokföringsförordningen. Dit hör bl. a. frå- , gan om vem som skall kyrkobokföras och frågan om rätt kyrkobokföringsort. Be- ; stämmelserna om rätt kyrkobokföringsort, som sakligt sett är av gammalt datum, togs in i folkbokföringsförordningen med förbehållet att de skulle ses över så snart omständigheterna medger (se prop. 1967188 5. 21, 55 och 65).

En översyn av de grundläggande bestämmelserna om kyrkobokföring och man— talsskrivning bör nu komma till stånd. Skälen för denna översyn är uppenbara. För— utom att åtskilliga av dessa bestämmelser är otidsenliga och oklara till sin utformning, tillgodoser de inte på ett adekvat sätt de krav som från olika håll numera ställs på folkbokföringen.

En av sina viktigaste funktioner har folkbokföringen vid den direkta beskattningen. Bland grundprinciperna i svensk beskattningsrätt ingår att fysisk person är skattskyldig i den kommun där han varit bosatt under inkomståret. Denna princip är genomförd på det sättet att som hemortskommun anses den kommun där den skattskyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven för året näst före taxeringsåret. Därmed är det kravet ställt på folkbokföringen att den skall lämna upplysning om var en person är bosatt. Detta krav tillgodoses genom reglerna i folkbokföringsförordningen om rätt folkbokföringsort, dvs. kyrkobokföringsort och mantalsskrivningsort. Var och en skall nämligen i princip kyrkobokföras i den församling och på den fastighet där han är bosatt och mantalsskrivas på den ort och fastighet som är den rätta för hans kyrkobokföring den 1 november. 1 förordningen finns åtskilliga regler till ledning för bedömningen av frågan om bosättningsort. Dessutom stadgas fiera undantag från huvudregeln att folkbokföring skall grundas på bosättning.

Genom att folkbokföringen sker med utgångspunkt i bosättningen och en viss saklig bedömning av bosättningskriterierna således sker av de myndigheter som är ansvariga för folkbokföringen, kommer folkbokföringsorten att förutom i skattefrågor spela en stor roll för den enskilde individen i hans rättsliga mellanhavanden med

både samhället och andra individer. Så är fallet så snart bosättningen är av rättslig relevans. En persons bosättning inverkar på avgörandet i många frågor, såsom vid prövningen av frågan om rätt till sociala förmåner, medborgarskapsfrågor, rösträtts- frågor, värnpliktsfrågor, fråga om domstolars och administrativa myndigheters kom- petens etc. Det är visserligen inte alltid så att hans folkbokföring utesluter en fristående bedömning av bosättningsförhållandena, men folkbokföringen har mer eller mindre inflytande, t.ex. som bevisdatum.

Vid den översyn som jag nu aviserar bör utgångspunkten fortfarande vara att man- talsskrivningen skall utgöra bas för den direkta beskattningen av fysiska personer och oskiftade dödsbon. De principer på vilka skattskyldigheten vilar bör inte rubbas. Även den prövning som sker för beskattningsändamål bör fortfarande göras av de myndigheter som är ansvariga för folkbokföringen.

Den nyssnämnda huvudregeln att folkbokföring skall grundas på bosättning bör ! behållas. Vilka undantag från denna regel som skall finnas bör emellertid prövas. . Som exempel kan särskilt nämnas följande.

Uppmärksamhet bör ägnas frågan om rätt folkbokföringsort för de personer som | arbetar i arbetsmarknadsstyrelsens regi eller eljest vid stora entreprenadarbeten. |

Tillämpningen av den nordiska överenskommelsen om folkbokföring medför att I folkbokföringsreglerna inte är desamma vid flyttning från Sverige till nordiskt land * som vid flyttning till utomnordiskt land. Detta förhållande har medfört komplika- . tioner. Det bör undersökas om samordning av utflyttningsreglerna i detta hänseende bör eftersträvas och i så fall lämnas förslag till bestämmelser härom.

Vidare bör uppmärksammas vissa terminologiska frågor i anslutning till tillämp- ningen av 245 folkbokföringsförordningen (se 3LU 1965124).

Jag har redan framhållit att nuvarande bestämmelser är otidsenliga. Det gäller inte bara den lagtekniska utformningen utan även de bedömningsgrunder som anges i författningen. Den rörlighet som utmärker befolkningen i det moderna samhället skapar problem i folkbokföringshänseende. Det behövs regler som utan att förlora förankringen i de principer jag nämnt i det föregående — är avpassade för den nya situationen och som dessutom är klara och lätta att tillämpa. Det bör övervägas om den nuvarande utvecklingen av bosättningsbegreppet i folkbokföringsförordningen *» genom många men likväl ej uttömmande regler har varit till fördel eller om man i stället bör införa regler med allmännare formuleringar. .

Översynen bör även omfatta en inventering av möjligheterna att differentiera och förbättra bedömningskriterierna så att folkbokföringsmyndigheternas avgöranden i bosättningsfrågan kan få vidare användning än vad nu är fallet. En förutsättning för att avgöranden inom folkbokföringens ram skall kunna få ökad användning på det sätt jag nu antytt är givetvis att de grundläggande kraven på bosättning inom olika författningsområden är likartade. För bedömning av frågan huruvida det är lämpligt eller ej att i författningar där bosättningen är ett väsentligt element anknyta till det bosättningsbegrepp som skall ligga till grund för folkbokföringen, krävs sålunda en analys av syftet med varje särskild regeltyp. De olika typer av regler med anknytning till skilda slag av bosättningsbegrepp som förekommer i gällande rätt bör därför genom- gås.

1 de fall då rättsverkningar redan nu är direkt knutna till mantalsskrivning, som t. ex. i kommunallagen (1953z753), eller till kyrkobokföring. som t. ex. i fråga om rätt församling för hindersprövning enligt 3 kap. giftermålsbalken eller förordnande av barnavårdsman enligt 8 kap. föräldrabalken. måste följdverkningarna uppmärk- sammas om bosättningsbegreppet inom folkbokföringen ändras. Ofta är det naturligt att anknyta till folkbokföringen. Särskilt bör detta gälla frågor om domstolars och administrativa myndigheters kompetens. Här bör i första hand uppmärksammas regeln i 10 kap. 15 rättegångsbalken, som är direkt bestämmande (se t.ex. 8 kap. 115 och 15 kap. 155 giftermålsbalken, 14 kap. 25 och 20 kap. 85 ärvdabalken) eller torde vara vägledande (se t. ex. 15 kap. 45 giftermålsbalken, 20 kap. 1, 5, 9 m.fl.

55 föräldrabalken) för tillämpningen av ett stort antal forumregler inom olika rätts- områden. Det förtjänar att övervägas om det inte är möjligt att i dessa sammanhang anknyta till kyrkobokföringen i stället för som nu till mantalsskrivningen för att slippa den eftersläpning som anknytningen till mantalsskrivningen medför. En för- utsättning härför är dock att man snabbt kan få kännedom om var en viss person är kyrkobokförd bl. a. för att talan skall kunna väckas vid rätt domstol inom föreskriven tid, liksom man måste kunna i efterhand lätt få reda på var en person vid olika tidpunkter varit kyrkobokförd för att utröna (. ex. om en person blivit försatt i konkurs.

Det bör övervägas. om det även från lagteknisk synpunkt är lämpligt att i fort- sättningen i forumregler anknyta direkt till folkbokföringen, när denna skall vara bestämmande i sak.

Inom flera områden av samhällslivet är emellertid rättsverkningar inte knutna till folkbokföringen utan direkt till hemvist- eller bosättningsförhållandena och beroende på begreppstolkning av andra myndigheter än folkbokföringsmyndigheterna. Som exempel kan nämnas lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap och ut— länningslagstiftningen. I sådana fall torde man få räkna med att det möter stora svårigheter att tillämpa folkbokföringens bosättningsbegrepp. Därför är saklig prövning av dessa kvalifikationsgrunder inte motiverad i vidare mån än jag strax skall beröra. Till en början vill jag sålunda framhålla att de bosättningsregler i skilda författningar, som bestämmer svenska medborgares samhällsförmåner under anställning utomlands, bör bringas i samklang med de regler som gäller skyldighet att betala skatt på grundval av bosättningsförhållandena i motsvarande situation. JO (19671422) har utförligt be- handlat ett flertal klagomål i dessa avseenden och bl. a. uttryckt farhågor för att vissa lagändringar, som föreslogs i prop. l966:l27 och sedermera genomförts, skulle komma att skärpa inkongruensen med risk för stötande resultat i många enskilda fall. Vid prövning av JO:s framställning om revision av bestämmelserna om bosättning i riket bör någon begränsning till begreppsfrågan inte föreskrivas, utan även angrän- sande spörsmål får tas upp om så behövs.

Det är vidare självklart att, när regleringen av bosättningsbegreppet grundar sig på konvention, tillämpningen av anknytningsfakta som hemvist o.d. måste bygga på motsvarande begrepp i konventionen. Som exempel kan nämnas 60 5 i upphovs- rättslagen (1960:729) och 45 i lagen (1964:528) om tillämplig lag beträffande inter- nationella köp av lösa saker. Men även utanför konventionsreglerade områden är det önskvärt att i internationellrättsliga sammanhang använda ett hemvistbegrepp som kan vinna en så bred internationell anslutning som möjligt.

Det anförda hindrar inte att översynen bör vara total när det gäller att åstadkomma en enhetlig terminologi i författningsmaterian. Vanligen används uttrycket "hemvist” men vid sidan därav förekommer "bosatt”, "hemortskommun” och andra uttryck. Även uttrycket "domicil" kan behöva användas i lagtext för att täcka vissa begrepp i främmande rätt. Det bör härvid observeras att familjerättskommittén i sitt betänkande Internationell äktenskaps- och arvsrätt (SOU 1969:60) sökt definiera det internatio- nellfamiljerättsliga hemvistbegreppet men förutskickat, att detta kan behöva upp- märksammas av den nu aktuella utredningen.

Utredningen skall inte omfatta det nuvarande kyrkobokförings— och mantalsskriv- ningssystemet i administrativt eller organisatoriskt hänseende. Men hinder möter givetvis inte mot att förslag läggs fram i fråga om förbättringar i folkbokföringen i övrigt som kan finnas påkallade även om dessas genomförande förutsätter ändringar i det organisatoriska eller administrativa systemet. I sådant fall bör samråd ske med centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, som tidigare fått Kungl. Maj:ts upp- drag att utreda de administrativa och organisatoriska frågorna, samt med 1968 års beredning om stat och kyrka. Om folkbokföringen överförs till borgerligt organ kan det också bli aktuellt att ändra termen kyrkobokföring.

Vad jag nu sagt om folkbokföringen har motsvarande tillämpning på'andra ad- ministrativa områden vilkas bosättningsbegrepp överses.

Den i direktiven åberopade framställningen från JO var föranledd av klago- mål från 31 svenska medborgare. Klagomålen gällde främst frågan om skattskyldighet på grund av bosättning under tjänstgöring utomlands. I vissa klagomål berördes också rätt till barnbidrag, rösträtt m.m.

I fråga om det gällande rättsläget anförde JO bl. a. följande:

För många har det även framstått såsom orättvist att de fått betala skatt oaktat de på grund av utlandsvistelsen icke kunnat utnyttja de med skattemedel bekostade nyttigheter som kommer bara den till godo som rent faktiskt bor i landet. En klagande har påpekat att han ålagts skattskyldighet, oaktat han i mantalsskrivningshänseende icke ansetts bosatt i Sverige och därför icke upptagits i röstlängd.

Till det sagda skall vidare fogas att de skattskyldiga funnit sig ställda utanför för- måner, som tillkommer i Sverige bosatta personer, också därför att bosättningsbe— greppet i andra sammanhang än det skatterättsliga tillagts en annan innebörd. När det gällt skattskyldighet har en person sålunda kunnat betraktas som bosatt i Sverige E och skyldig att betala skatt här men samma person har t. ex. i fråga om rätten till barnbidrag betraktats som ej bosatt i Sverige och därmed ej berättigad till sådant I bidrag. Den enskilde har alltså måst se sig skyldig bidra till kostnaderna för de allmänna bidragen medelst sin skatt utan rätt att själv uppbära sådana bidrag. Sådan bristande | korrespondens mellan skyldigheter och rättigheter har naturligt nog uppfattats som ! djupt orättvis och upprört sinnena, en fråga till vilken jag skall närmare återkomma i det följande. ;

Såsom bl.a. klaganden Lann påpekat är det från den enskildes rättssäkerhetssyn- punkt av största betydelse att lagarna utformas på ett sådant sätt att deras rätts- verkningar blir i möjligaste mån förutsebara för medborgarna. Det är därför också klart otillfredsställande när bestämmelser av så vitalt intresse för allmänheten som 1 skattelagarna har en avfattning som är så oklar som den reglerna om bosättning , som förutsättning för skattskyldighet uppvisar. Medborgarens rättssäkerhet råkar i i allvarlig fara och respekten för lagarna och tilltron till de rättstillämpande myndig- i heterna rubbas. Åtgärder måste därför vidtas som råder bot på nuvarande onöjaktiga Situation.

I prop. 19661127 föreslogs en revidering av skattskyldighetsreglerna. » Genom förslaget, som antogs av riksdagen, förlorade bosättningen i hu- i vudsak betydelse när det gällde frågan om skattskyldighet för lön m.m. JO anförde vidare i anledning härav:

Propositionens förslag bygger emellertid på den i och för sig riktiga förutsättningen att den internationella skatterätten förbehåller åt en stat att beskatta de löner som i staten själv betalar ut, medan löner som utbetalas av andra subjekt får beskattas av den stat där tjänsten fullgörs och löntagaren är bosatt. Den föreslagna ordningen utmärks därför av systematisk konsekvens. Samma omdöme kan i och för sig fällas också om regeringsrättens praxis på grundval av gällande rätt med den skillnaden att denna vilar på en lagtext som ej ger uttryckligt stöd åt de gränsdragningar som gjorts med påföljd att dessa uppfattats som rättskränkande och diskriminerande. Att enskilda undgått en beskattning som värdlandet haft rätt till, kan knappast tas till intäkt för principiell kritik av den valda skattetekniska löSningen. På sikt lär någon annan ordning inte kunna väljas än en som står i samklang med den internationella skatterätten. Och det gör den föreslagna.

I fråga om författningar utanför skatteområdet ansåg JO en samordning nödvändig. Han framhöll bl. a.

Samtidigt som de nu diskuterade författningsändringarna är ägnade att skapa ord-

ning och reda på beskattningsförhållandena vid utlandstjänstgöring ställer de brist-- fälligheterna och motsägelserna i vår lagstiftning om bosättningsbegreppet i skarp belysning. Med de föreslagna författningsändringarna lösgör sig skattelagstiftningen från bosättningen som avgörande faktor för skattskyldigheten i fråga om inkomst av tjänst. Den som är i svenska statens tjänst blir skattskyldig var han än bor, medan den som är i enskild tjänst utomlands under minst ett år går fri från skattskyldighet i Sverige med vissa undantag, också utan avseende på var han har sitt egentliga bo och hemvist.

Vid beskattningsreglernas utformning har man uteslutande tagit sikte på att få till stånd en samordning med den internationella skatterätten. Mot en sådan sam- ordning är naturligtvis intet att invända i och för sig. Från medborgarnas synpunkt är det emellertid minst lika viktigt att samordning också sker med interna svenska rättsregler på andra områden än skatteområdet. Jag tänker härvid framför allt på de bestämmelser som bestämmer medborgarnas rättigheter, såsom deras rösträtt, rätt till förmåner enligt lagen om allmän försäkring, lagen om allmänna barnbidrag osv. Eftersom beskattningsreglerna tydligen inte kan anpassas till nämnda bestämmelser måste dessa i stället avvägas under beaktande av rättsläget på beskattningsområdet. Det har emellertid ej skett.

En betydande del av skattemedlen används i våra dagar för att bestrida utgifter för särskilda samhällsförmåner som tillhandahålls medborgarna. Det blir då ett rätt- visekrav, som svårligen kan avvisas, att den som deltar i kostnaderna för denna samhällsservice i princip också får rätt att ta del äv de förmåner som denna ger medborgarna. [ synnerhet gäller detta naturligtvis sådana individuella förmåner som barnbidrag och den allmänna försäkringens olika förmåner. Vidare synes rimligt att skattebetalare, som är svensk medborgare, också genom rösträtt vid allmänna val har möjlighet att påverka samhällsengagemangen och därmed beskattningens om— fattning. Att den som vistas utomlands går miste om en del av samhällsservicen inom riket, t. ex. i fråga om allmänna kommunikationer och undervisning, kan där- emot enligt sakens natur inte göras något åt.

Redan enligt gällande rätt saknas korrespondens mellan de regler som grundlägger skattskyldighet vid tjänstgöring utomlands och de bestämmelser som reglerar rätten till olika samhällsförmåner under sådan tjänstgöring. Den bristande överensstäm- melsen kommer uppenbarligen att bli än mera påtaglig, om de föreslagna författ- ningsändringarna på beskattningens område genomförs. Inkongruensen kommer att skärpas med risk för stötande "resultat i många enskilda fall.

För mig framstår det mot bakgrund av alla hos mig anförda klagomål om beskattning och förlust av samhällsförmåner som alldeles nödvändigt att en allmän översyn kom- mer till stånd av de bosättningsregler i skilda författningar som bestämmer svenska medborgares samhällsförmåner under anställning utomlands med syfte att bringa dem i samklang med skattskyldighetsreglerna. Som mål bör uppställas att kongruens så långt det över huvud taget är möjligt bör råda mellan skyldigheter och rättigheter i förhållande till svenska staten för den som har anställning utomlands med skatt- skyldighet för inkomsten i Sverige.

I sin framställning åberopade JO en av RFV gjord utredning (1966-09-22) med förslag rörande frågan om försäkringstillhörighet för utlänningar enligt 1 kap. 35 AFL. I utredningen förklarade RFV bl. a. att nya problem inte skulle skapas om man ersatte mantalsskrivningskravet med ett krav på bosättning. Verket framhöll dock de svårigheter som redan förelåg när för- säkringskassorna skulle bedöma försäkringstillhörigheten för inflyttande ut- länningar som omfattades av internationella överenskommelser. I fråga om sjukförsäkringens bosättningsbegrepp förklarade RFV att kassorna i princip

tillämpade samma bedömningsgrunder som inom folkbokföringen gällde för bedömning av frågan om och i så fall var en person skulle vara kyr- kobokfördÄven inom sjukförsäkringen var sålunda huvudprincipen att en- var skulle registreras där han regelbundet intog sin dygnsvila. Verket ansåg emellertid att det inom folkbokföringen knappast rådde en mera fast och enhetlig praxis i fråga om när en person, som kommit till Sverige från ett annat land, skulle anses bosatt här. Vidare erinrades om de speciella regler om kyrkobokföring, som inte grundade sig på bosättning. Verket förklarade att det för sjukförsäkringens del var nödvändigt att tillämpa ett bosättningsbegrepp som så nära som möjligt anslöt sig till den faktiska bo- sättningen. Beträffande sjukförsäkringens praxis i de fall, som i folkbok— föringsavseende särskilt reglerats, framhöll verket att utomlands stationerad personal tillhörande utrikesförvaltningen med familjer och svenska tjänare inte ansågs bosatta i riket utan hade sitt egentliga hemvist i det land där de vistades under huvudmannens tjänstgöring. Vidare uppgavs att utom- lands anställda svenska missionärer och präster med familjer avfördes ome- delbart vid avresan till sitt verksamhetsfält. RFV upplyste också att den som flyttat utomlands utan att anmäla utvandring eller på annat sätt tydligt ådagalägga sin avsikt att stadigvarande bosätta sig utom riket enligt praxis skulle anses fortfarande under ett år ha sitt egentliga hemvist i Sverige. Denna praxis avsåg svenska medborgare med undantag för utomlands sta- tionerad personal tillhörande utrikesförvaltningen med familjer samt mis- sionärer och präster med familjer. På samma sätt som svensk medborgare behandlades också av svensk arbetsgivare anställd utlänning, som utsänts för tjänstgöring utomlands. Vid övergång från mantalsskrivningskravet till ett krav på bosättning för utlännings tillhörighet till försäkringen för tilläggspension borde bosättningsfrågan av de lokala skattemyndigheterna avgöras med hänsyn till kyrkobokföringen.

Det naturliga syntes vara att försäkringskassorna inte alls gick in i någon prövning av bosättningsfrågorna utan helt rättade sina avgöranden om in- skrivning efter folkbokföringsmyndigheternas beslut i kyrkobokföringsfrå- gan. En förutsättning för en sådan ordning var att bosättningsbegreppet inom folkbokföringen bedömdes efter enhetliga regler och på ett sätt som motsvarade sjukförsäkringens behov. Först efter en översyn av folkbok- föringsförordningen (främst bosättningsbegreppet) vore det dock möjligt att föreskriva att försäkringskassornas beslut i bosättningsfrågor i princip skulle grundas på folkbokföringsorganens motsvarande beslut.

1.2. Arbetets bedrivande

De frågor som vi fått i uppdrag att utreda berör förutom FBF ett stort antal rättsområden, som har mer eller mindre starkt samband med folk- bokföringen. Vi har därför först kartlagt de författningar i vilka kyrkobok- föring, mantalsskrivning eller begrepp som sammanfattningsvis brukar kal- las bosättningsbegrepp (bosatt, hemvist och liknande) förekommer. I sam- band härmed har vi utrett de olika bosättningsbegreppens innebörd och sökt analysera syftet med varje regeltyp. Redovisningen i betänkandet gör inte anspråk på att vara helt fullständig. Bl.a. av utrymmeskäl har vissa

författningar uteslutits. Detta gäller t. ex. värnpliktsförfattningarna. Vi har även funnit lämpligt att kortfattat redogöra för bosättningsbegreppen i vissa andra länder ävensom för det arbete som utförts inom Europarådet för att åstadkomma enhetlighet på detta område.

Vi har på ett tidigt stadium av vårt arbete funnit, att det inte går att åstadkomma en bosättningsbegrepp som har samma innebörd inom alla rättsområden. inom ett rättsområde kan villkoren, för att vissa rättsverk- ningar skall inträda, innebära ett mycket starkt samband mellan personen och området medan på andra rättsområden samma stränga krav inte behöver upprätthållas. På grundval av de erfarenheter som Utredningsarbetet har givit har vi föreslagit vissa begrepp. Vi har tagit fasta på att viktigare rätts- verkningar vanligtvis är knutna till bosättningi riket. Bosättningsorten inom riket är inte förknippad med lika betydelsefulla följder. Detta gäller i än högre grad bosättningens precisering till fastighet. Vi har därför funnit det motiverat med ett särskilt begrepp för att ange samhörigheten med Sverige och ett annat för att ange var i riket man hör hemma. De begrepp som föreslås är dock inbördes relaterade på visst sätt. Härigenom och genom en enhetlig terminologi för dessa begrepp uppnås samma förutsebarhet som ett enhetligt bosättningsbegrepp skulle ge.

I direktiven uttalas som ett allmänt önskemål, att i internationellrättsliga sammanhang ett hemvistbegrepp används som kan vinna så bred inter- nationell anslutning som möjligt. Detta gäller särskilt konventionsreglerade områden. Vi har här fått göra en avvägning av utredningens omfattning. Denna skulle kunna bli mycket vidlyftig, om vi såg som vår uppgift att föreslå vilka omständigheter knutna till bosättning eller vistelse som skall grunda jurisdiktionskompetens eller bestämma valet av tillämplig lag i ett internationellprivaträttsligt mål. Det skulle föra oss långt förbi den översyn av bestämmelserna om folkbokföring m. m. som är vårt huvuduppdrag. Till viss vägledning har vi (kapitel 2) behandlat vissa allmänt brukade ord och begrepp för olika former av bosättning och med viss utförlighet redogjort för bl. a. Europarådets rekommendation till medlemsstaterna rörande sådana begrepp.

Vi har vidare funnit det ur systematisk synpunkt riktigast att först utarbeta förslag till ändringar i FBF och att därefter ta upp övriga rättsområden. I sistnämnda avseende har vi begränsat våra förslag till i huvudsak två stora rättsområden, skatteområdet (KL, Si, St) och socialrättsområdet.

De frågor, som vi har att utreda, berör nämligen så många rättsområden, att vi funnit det nödvändigt att utarbeta ett betänkande som visar principerna för våra förslag. Sedan förslaget remissbehandlats och justerats efter vad denna behandling kan ge anledning till, kan de olika specialområden anslutas efter dessa principer. Detta arbete kan lämpligen ske inom varje fackde- partement eller genom en utredningsman biträdd av experter från resp. fack- område.

Eftersom förslaget närmast är att se som ett principförslag har inte med ett undantag övergångsbestämmelser utarbetats.

Vi har övervägt om vi i samband med de föreslagna ändrade folkbok- föringsreglerna borde utarbeta förslag till helt ny lag om folkbokföring. Detta skulle emellertid förutsätta att vi också skulle gå in på prövning av de många administrativa bestämmelserna i FBF, ett arbete som enligt våra

direktiv ligger utanför vårt uppdrag. Därtill kommer att ett sådant lagförslag ändå måste göras om i samband med en eventuellt ändrad administration. Vi har därför i huvudsak begränsat oss till att utarbeta förslag til" sådana ändringar i FBF, som vi funnit påkallade av hänsyn till våra förslag till ändrade materiella folkbokföringsregler. Reglerna om mantalsskrivning har vi i princip lämnat oförändrade.

Vi har som ovan nämnts funnit att det inte är möjligt att i lagtext ge en fullständig bild av ett bosättningsbegrepp. I prop. 19461255 avvisade då- varande departementschefen tanken på att komplettera lagtexten med an- visningar. Skälet härtill var att han ansåg att rättstillämpningen skulle bli bunden på ett sätt som med hänsyn till de skiftande förhållandena på detta område fick anses mindre lämpligt. Vid våra överväganden har vi i denna del kommit till samma slutsats. Enligt vår mening bör lagtexten ge kärnan i bosättningsbegreppet, som därefter utvecklas i motiv. I Norge har cen- tralmyndigheten utfärdat anvisningar för tolkning av bosättningsbegreppet i folkregistreringslagen. Samma sak förbereds nu i Danmark. Vi menar att det allmänna informationsbehovet bäst tillgodoses genom sådana av cen- tralmyndigheten (RSV) utfärdade rådgivande anvisningar. Vårt arbete har vi lagt upp så att det skall kunna användas som underlag för anvisningar av detta slag. Genom att anvisningarna inte är lagfästa kan de på grundval av lagförarbeten och praxis utvecklas och ändras allt efter vad erfarenheten ger anledning till.

Den löpande folkbokföringen i Sverige har under flera hundra år varit anförtrodd prästerskapet, trots att densamma får anses utgöra en i huvudsak rent civil borgerlig angelägenhet. Frågan om bibehållande av nuvarande ordning har diskuterats vid flera tillfällen (se kyrka—statutredningens be- tänkande Folkbokföringen SOU 1967216 5. 60 och CFU:s betänkande Folk- bokföringsorganisationen m.m. SOU 1970:70 s. 39). I nuvarande ordning är uttrycket kyrkobokföring som beteckning för den svenska löpande folk- bokföringen naturligt. Benämningen har hävd i Sverige. I anslutning till ovan åberopade förslag till organisationsändringar har dock termen kyrko- bokföring ifrågasatts. Förslag till termer har också lämnats. Det har också från flera håll påpekats att kyrkobokföringen är en statlig angelägenhet, varför man trots historisk bakgrund och handläggningsordning'borde ändra term. Det har bl.a. påpekats att risk för missförstånd kan uppkomma i inter- nationella sammanhang; utomlands är folkregistreringen allmänt anförtrodd civila borgerliga myndigheter. Vi har därför övervägt att i våra författnings- förslag i stället för uttrycket kyrkobokföring införa annan beteckning t. ex. folkbokföring. Bland de sakkunniga finns starka sympatier för en sådan terminologisk ändring. I våra direktiv sägs emellertid att om folkbokföringen överförs till borgerligt organ kan det bli aktuellt att ändra termen kyrko- bokföring. Då det kan anses vara mera naturligt att frågan löses samband med en organisatorisk ändring har vi funnit oss böra avstå från att fullfölja våra överväganden i detta avseende.

I anslutning till vårt arbete med att utarbeta regler för när personer skall anses bosatta eller inte längre bosatta i Sverige har fråga uppkcmmit om vi borde undersöka möjligheterna att åstadkomma ändring i gällande över- enskommelse om internordisk flyttning. Avtalet ger varje nordiskt land självständig rätt att enligt det egna landets regler bestämma om en person,

som inflyttar från annat nordiskt land, skall anses bosatt i det nya landet och därmed ej längre vara folkregistrerad i det gamla landet. De nordiska ländernas bosättningsregler stämmer inte helt överens, varför fall skulle kunna inträffa då en person måste avregistreras ur den svenska folkbok- föringen trots att vederbörande enligt svensk myndighets bedömning fort- farande är bosatt här. Ur teoretisk synpunkt kan måhända detta förhållande anses som inte helt tillfredsställande. Vi har dock funnit fördelarna med denna form av nordiskt samarbete klart överväga dessa teoretiska nackdelar. Riskerna att en person blir dubbelregistrerad eller inte alls registrerad har i det närmaste kunnat elimineras. Enligt vad vi kunnat inhämta fungerar systemet i stort sett friktionsfritt. Vi har därför inte funnit särskilt behov föreligga att framlägga förslag till ändrade regler på detta område vare sig i form av förslag till närmare samordning av de olika ländernas materiella bestämmelser eller i form av ändring i den nordiska överenskommelsen (se dock beträffande diplomater m. fl. under 11.1). Iden mån modifikationer i tillämpningen behöver genomföras bör detta kunna ske inom ramen för ett fortlöpande samarbete de olika ländernas centralmyndigheter emellan. Författningar som utkommit från trycket efter den 1 april 1976 har inte beaktats.

2 Ord och begrepp för bosättning

2.1. Vissa internationella termer

Domicil har i Sverige sin huvudsakliga användning i rättslitteraturen. Det är en förkortad form av latinets domicilium som betyder bl. a. bostad eller hemvist och som i den romerska rätten betecknar ett bosättningsbegrepp. Domicil och motsvarande i andra språk är ej entydiga ijuridiskt språkbruk. I åtskilliga länder (t. ex. Tyskland, Frankrike och England) avses emellertid därmed speciellt ett begrepp som historiskt går tillbaka på den romerska rättens domicilium. Det brukar översättas till svenska med hemvist. Det äldre uttrycket bo och hemvist (i 1734 års rättegångsbalk) återger fullstän- digare begreppets väsentliga innehåll.

Résidence (residence) kan översättas med bl. a. vistelse, vistelseort, bo- sättning och hemvist. Hemvist används dock, särskilt i internationell pri- vaträtt, om en mera fast boSättning résirlence habituelle (habitual residence). Habituelle (habitual) kan översättas med bl. a. invand, (sed)vanlig; jfr lå- neordet habituell.

I rättsteorin brukar domicilbegreppet anses sammansatt av ett objektivt moment (factum) och ett subjektivt moment (animus manendi). Såsom fac- tum brukar anges residence. Animus manendi innebär avsikt att kvarstanna.

2.1.1. Domicil i romersk rätt

Den romerska rätten tillämpades i Europa långt in i senare tid, i Tyskland som "gemeines Recht" till år 1900, då Bilrgerliches Gesetzbuch trädde i kraft. Åtskilliga av den romerska rättens begrepp har under denna långa tid kommit att tillämpas på ändrade samhällsförhållanden och fått mer eller mindre ändrad innebörd. I sitt klassiska arbete System des heutigen Rö— mischen Rechts anser emellertid Fr. C. von Savigny i fråga om termen domicilium, att rättsläget ej väsentligt förändrats och att termens dagliga användning förmått bevara den riktiga uppfattningen. Efter de romerska rättskällorna utvecklar han domicilbegreppet på följande sätt.

2.1.l.1 Det frivilliga domicilet

En persons domicil är som regel den ort som personen av fri vilja valt till sin förblivande vistelseort och därmed till medelpunkt för sina rätts-

förhållanden och affärer. Domicilet grundas sålunda genom den fria viljan och den därmed överensstämmande handlingen: att personen tar sin vistelse på orten. En viljeförklaring som ej sätts i verket grundar ej domicil. Objektivt fordras alltså en vistelseort.

Det subjektiva rekvisitet ligger i uttrycket förblivande vistelseort. En för— blivande vistelse utesluter inte vare sig en övergående frånvaro eller en kommande ändring utan innebär ett självklart förbehåll för sådana händelser. Meningen är bara, att det inte från början får föreligga en avsikt att vistelsen skall vara övergående. En vistelse som ej är förenad med avsikten att den skall vara förblivande grundar ej domicil ens om den skulle bli långvarig.

Enligt den romerska rätten kunde en person ha mer än ett domicil eller vara utan domicil.

2.1.1.2 Nödvändiga och relativa domicil (legala domicil)

Offentligrättsliga bestämmelser som inskränkte det fria valet av domicil gav upphov till de 5. k. legala domicilen. Statstjänstemän hade nödvändigt domicil på tjänstgöringsorten. Hustru och barn hade s. k. relativa domicil, dvs. hustru hade mannens domicil, barn i äktenskap fick vid födelsen faderns domicil, barn utom äktenskap sannolikt moderns domicil. Hustru kunde ej ändra sitt domicil så länge äktenskapet bestod. Barns medfödda domicil kunde senare ersättas av ett frivilligt domicil.

2.1.2. Domicil i tysk rätt

Wohnsitz är det tyska ordet för domicil. Här avses det begrepp som 7—11 åå i Burgerliches Gesetzbuch handlar om.

2.1.2.l Det frivilliga domicilet

Den som slår sig ned stadigvarande på en ort förvärvar domicil på denna ort. Ett domicil upphör genom att personen flyttar från orten med avsikt att överge sin bosättning på orten.

Det objektiva rekvisitet

För förvärv av domicil fordras att personen har bostad på orten och flyttar in idenna. För förlust av domicil fordras att personen överger sin bosättning på orten.

Det subjektiva rekvisitet

För förvärv av domicil fordras avsikt att stadigvarande slå sig ned på viss ort, att göra denna till medelpunkt för sina levnadsförhållanden i allmänhet och sålunda inte bara för begränsade syften. Stadigvarande betyder ej nöd- vändigt för alltid. Det subjektiva rekvisitet har ungefär samma innehåll som i uttrycket förblivande vistelse (se 2.l.l.1). Den som bor på landet har ej domicil i staden bara av den anledningen att han där har t. ex. kontor, butik, ateljé e. (1.

För förlust av domicil fordras att personen har för avsikt att överge sin bosättning på orten. Frånvaro utan sådan avsikt medför ej förlust av do- micilet.

För både förvärv och förlust av domicil fordras att personen har sin fria vilja. Intagning på straffanstalt medför ej förvärv av domicil på orten. Vid utvisning eller förpassning ur riket anses dock det domicil personen haft där upphöra.

Endast den som har full rättslig handlingsförmåga kan förvärva eller häva domicil. Annan kan ej göra detta utan den laglige ställföreträdarens vilja. Underårig hustru kan dock själv förvärva och häva domicil.

Antal domicil

Enligt uttrycklig bestämmelse kan en persons domicil bestå på flera orter samtidigt. Avsaknad av domicil kan förekomma.

' 2.122 Legala domicil

H ärkamstdomici/

Vid födelsen får som regel barn i äktenskap föräldrarnas domicil, barn utom äktenskap moderns domicil. Detta består till dess att det upphäves enligt bestämmelserna för frivilligt domicil.

Annat legalt domicil

Soldat har legalt domicil på garnisonsorten. Som soldat räknas ej den som bara fullgör sin värnplikt. (Hustru har numera självständigt domicil.)

2.1.3. Domicil i fransk rätt

Här avses det domicil som regleras i 1804 års Code civil, vilken även gäller i Belgien och Luxemburg med en del senare självständiga ändringar.

2.131. Det frivilliga domicilet

, En person har sitt allmänna domicil på platsen för ”son principal etablis- i sement” (ungefär: sitt bo och hemvist).

Det objektiva rekvisitet

Domicilet hänför sig till personens bostad, hans adress. Domicilskifte inträder, när personen ankommer till det ställe där han framdeles skall bo. Det fordras inte att han först vistats någon tid på platsen.

Le principal établissement är den plats där personen vanligen befinner sig. Domicilbegreppet innehåller dock den fiktionen att han alltid är legalt anträffbar på sitt domicil. Tredje man skall kunna utgå från att domicilet består fortfarande också utan att personen bor där; om domiciländring ej genomförts på ett otvivelaktigt sätt (genom inflyttning och avsikt att där ha son principal établissement), presumeras det gamla domicilet bestå fort-

farande.

I allmänhet bestämmes domicilet tillräckligt av bostaden. När detta ej är fallet måste hänsyn tas även till lokaliseringen av personens intressen. Man får härvid räkna med intressen av alla slag, ideella intressen, famil- jeförhållanden och ekonomiska intressen. Ordet établissement är tillräckligt obestämt för att inbegripa alla dessa slags intressen. Men lokaliseringen av t. ex. förmögenheten och familjeförhållandena får inte tas i betraktande annat än subsidiärt. Det är ej en huvudsak var förmögenheten är placerad eller var släkten bor. Sålunda kan en person som alltid bott och ännu bor i Paris inte anses domicilierad annorstädes bara därför att han lever på in- komster från en egendom i landsorten eller att medlemmar av hans familj eller släkt bor där.

Det subjektiva rekvisitet

För ändring av domicil fordras avsikt att förlägga son principal établissement till den nya platsen. När denna avsikt är för handen inträder domiciländring- en i och med att personen ankommit till den nya platsen; det fordras t. ex. ej att han även omdisponerat sin förmögenhet. Lagen nämner ej vilka om- ständigheter som duger till bevis om denna avsikt och skulle ej kunna göra det. Det finns nämligen ingen omständighet som ensam skulle räcka. Avsikten avslöjas snarare av en serie omständigheter och handlingar som måste övervägas.

Varje myndig eller emanciperad person, som ej har legalt domicil, äger själv välja domicil. Domicilet grundas genom att personen bosätter sig på platsen med avsikt att helt och varaktigt men ej nödvändigtvis för alltid till denna lokalisera sina intressen.

Antal domicil

En person kan ha flera specialdomicil men bara ett allmänt domicil enligt Code civil.

De franska juristerna synes ej vara helt ense i frågan om det kan finnas personer som saknar domicil. Att en persons domicil kan vara okänt måste i varje fall erkännas. Man kan då falla tillbaka på det senare kända domicilet eller betrakta hans residence som domicil.

Begreppet residence kan definieras som den plats där en person faktiskt bor på regelmässig eller vanemässig grund. Domicil och residence sam- manfaller ofta. Men en person kan ha ett residence som skiljer sig från hans domicil, t. ex. så att en person har domicil i staden och residence i en stuga på landet eller så att ett barn, som är domicilierat hos förmyndaren, har residence hos modern. Detta är en sekundär bosättning. Varje sekundär bosättning, som enligt definitionen ej kan bilda domicil, räknas som ré- sidence.

2.1.3.2 Legala domicil Härkomstdornicil (domicil d'origine)

Ett barn får vid födelsen föräldrarnas domicil. Detta härkomstdomicil är ett vanligt domicil som kan ersättas av ett annat, t. ex. före barnets myn- dighetsdag eller emancipation genom att föräldrarnas domicil ändras, och senare genom att barnet själv förvärvar ett frivilligt domicil.

Övriga legala domicil

Legala domicil har en stor del av befolkningen: underåriga med undantag av emanciperade, gifta ej hemskilda kvinnor, omyndigförklarade, hushålls- tjänare och andra som har tjänst hos annan och bostadsgemenskap med denne, ämbetsmän utnämnda på livstid och ambulerande personer som har registrerat domicil.

2.1.4. Domicil [ engelsk rätt

Begreppsbildningen bygger på domstolspraxis. Området för domicilet är ter- ritoriet för ett enhetligt rättssystem; domicilet fungerar som anknytnings- moment i den internationella privaträtten. Funktioner som domicilet har på kontinenten i den interna rätten ankommer i England på begreppet re- sidence, av domstolarna bestämt på skiftande sätt i olika rättssammanhang.

21.41. Det frivilliga domicilet (domicil of choice)

Detta domicil beskrivs som personens permanenta hem.

Det objektiva rekvisitet

För förvärv av domicil fordras residence. Detta är emellertid endast ett indicium på domicil. Allt beror på de åtföljande omständigheterna som avslöjar vistelsens karaktär, avsikten med vistelsen.

Det subjektiva rekvisitet

För förvärv av domicil fordras att personen har för avsikt att i landet ha sitt permanenta hem. I motsats till det kontinentala kravet på förblivande vistelse utesluter detta krav helt att personen tänker sig möjligheten av en kommande ändring. Avsikten i närvarande tid att göra en plats till sitt permanenta hem kan föreligga bara då personen inte har någon annan fö— reställning än att han skall bli kvar där och ej räknar med någon tilldragelse, viss eller oviss, som kan förmå honom att flytta. Av detta stränga krav för uppkomsten av ett nytt domicil följer en stark presumtion för det redan grundade domicilets fortbestånd; en tung bevisbörda vilar på den som påstår ändring.

Fri vilja och full rättslig handlingsförmåga fordras för förvärv av domicil.

Antal domicil

En person kan ej ha två samtidigt gällande domicil men har jämte ett gällande domicile of choice ett vilande domicile of origin (se här nedan). Vid förlust av do'micile ofchoice inträder personens domicile oforigin såsom

gällande.

2.1.4.2 Legala domicil % Härkomstdomici/ (domicile of origin) i

Vid födelsen får barnet faderns eller moderns domicil beroende på barnets 1 börd. Det finns på samma plats under personens hela liv, oberoende av ' om denne såsom underårig förvärvar nytt domicil med huvudpersonen, i när dennes domicil ändras, eller såsom vuxen får egen domicile of choice. ] men är ej gällande hela tiden. Men så snart det sålunda förvärvade domicilet | upphör, inträder personens domicile of origin såsom gällande tills det åter i träder i bakgrunden för ett nytt domicile of choice. &

Övriga legala domicil Underårigt barn i äktenskap har under äktenskapet faderns domicil, likaså ;

legitimerat barn sedan legitimationen trätt i kraft. I allmänhet har barn 1 utom äktenskap och barn vars fader är död samma domicil som modem. Mannens domicil blir hustruns i och med vigseln och tillkommer henne obligatoriskt så länge äktenskapet består. Den som blir sinnessjuk behåller sitt senaste domicil såsom legalt.

2.1.5. Begreppen domicil och residence i Europarådet

Europarådets ministerkommitté beslöt 1972 att rekommendera medlems- regeringarna att efter hand bringa de allmänna principerna rörande domicil och residence — särskilt i deras internationella tillämpning — i överensstäm- melse med vissa regler1 och därtill fogade motiv, som utarbetats i rådets juridiska kommitté (CCJ) av dess Sub-Committee on Fundamental Legal Concepts, dock utan att inkräkta på någon speciell innebörd som kunde ha tillagts begreppen i särskilt syfte. ;

Ministerkommittén beslöt också att en sammanfattning av medlemsre- geringarnas svar på utsända frågelistor om de två grundbegreppen skulle publiceras.

Rekommendationen avser begreppen i deras grundbetydelse, de ”allmän— na principerna", ett uttryck som valts i medvetande om att begreppens innebörd i viss mån färgas av sammanhanget på det rättsområde där de används. Den syftar till en successiv standardisering och yrkar ej på att bestämda regler införs genom lagstiftning. Reglerna och motiven bör få största möjliga spridning för att vinna direkt inflytande hos alla dem som i lagstiftning, praxis och rättslitteratur — genom sin uppfattning påverkar rättsutvecklingen.

1 Den engelska texten är intagen som Bilaga 1 .

Regler om domicil

Innehållet är i huvudsak följande:

1. Begreppet domicil betecknar ett rättsligt förhållande mellan en person och ett land med eget rättssystem eller en plats inom ett sådant land. Sambandet framgår av att personen där grundar eller fortsätter att ha sitt enda eller huvudsakliga residence med avsikt att dit förlägga eller där behålla centrum för sina personliga, sociala och ekonomiska intressen. Denna avsikt får man sluta sig till av omständigheterna, bl. a. vistelsens varaktighet i förfluten och kommande tid och i övrigt sådana band av personlig natur eller i yrket som knyter personen till landet eller platsen.

2. En persons domicil anses bestå tills ett annat förvärvats.

3. Gift persons domicil äroberoende av makens. Meri ena makens domicil är en viktig omständighet att beakta när andra makens domicil skall bestämmas.

4. Om en underårig saknar sådan rättslig handlingsförmåga, att han själv kan förvärva domicil, har han samma domicil som den person vilken äger bestämma hans residence. Har emellertid denne eller behörig myndighet föranlett eller samtyckt till att den underårige i annat land har sitt residence och centrum för sina personliga, sociala och ekonomiska intressen, skall den underårige anses ha domicil i detta andra land.

5. Om en till myndig ålder kommen person ej har sådan rättslig handlingsförmåga, att han kan förvärva nytt domicil, behåller han sitt bestående domicil, om ej annat följer av regeln i följande stycken. Om han och den person vilken äger bestämma hans residence är domicilierade i samma land, skall han anses ha samma domicil som den personen. . Har emellertid den personen eller behörig myndighet föranlett eller samtyckt till att han i annat land har sitt residence och centrum för sina personliga, sociala och ekonomiska intressen, skall han anses ha domicil i detta andra land.

6. En person som har ett enda residence eller ett som är hans huvudsakliga anses ha domicil på platsen för detta residence, om domicil för honom ej kan bestämmas enligt övriga regler. Samma regel har tillämpning på flykting från det land där denne hade sitt förra domicil, om han ännu inte grundat domicil enligt regeln nr 1 i annat land.

Regler 'om residence innehållet är i huvudsak följande:

7. En persons residence bestämmes enbart av faktiska omständigheter. Det beror ej av myndighets tillstånd.

8. En person har residence i ett land med egen rättsordning eller på en plats inom ett sådant land, om han bor där under en viss period. Vistelsen behöver ej vara oavbruten.

9. När det gäller att avgöra om en persons residence är habitual residence beaktas hur varaktigt och kontinuerligt det är och sådana band av personlig natur eller i yrket som tyder på fasthet i sambandet mellan personen och detta residence. 10. Villkor för existensen av ett residence eller habitual residence är ej att det är frivilligt eller avsett att bibehållas. Men när det gäller att döma om existensen och karaktären av en persons residence får hans avsikter beaktas. 11. En persons residence är ej relativt; det förhåller sig självständigt till en annan persons residence.

1 det följande kommenteras reglerna enligt motiven.

2.1.5.1 Det frivilliga domicilet

Regeln nr 1 gäller ej vissa speciella domicil, såsom Offentligrättsliga domicil (t. ex. för rösträtt, beskattning, värnplikt), domicile élu (ett fiktivt domicil, som skall bereda en given domstol behörighet i vissa avtalsförhållanden eller handelsförbindelser) och nödvändiga domicil (t. ex. tjänstgöringsorten för vissa ämbetsmän).

Domicilet är särskilt av betydelse som anknytningsmoment i internationell privaträtt för bestämning av domsrätt och tillämplig lag. I flertalet länder I har domicilet också en rent inhemsk betydelse, t. ex. för förvärv av med- . borgarskap och för bestämning av myndigheters kompetens, av orten för vissa processuella åtgärder såsom delgivning, kungörelse och exekution, av orten för vissa obligatoriska förhållandens uppkomst och slutförande och av orten för boutredning eller förmynderskap.

Domicilet kan, alltefter den nationella rättens behov, vara en adress, en ort eller territoriet för ett enhetligt rättssystem.

Begreppets konstruktion Domicilet kan definieras på två sätt, antingen som den plats där personen har sitt residence av fri vilja och med avsikt att kvarstanna eller som platsen för personens ”principal établissement” (jfr 2.131). I båda fallen tas hänsyn i till samma omständigheter, för avgörande om personen ämnar fortsätta att vistas på platsen och om han har huvudsakligen etablerat sig där. Det rör sig i båda fallen om animus manendi, varmed förstås att centrum för per- sonens liv och intressen förläggs till den platsen. Regeln nr 1 har formulerats så att som kännetecken på domicil valts dessa yttre tecken på animus ma- nendi. Där talas alltså om centrum för individens personliga, sociala och ekonomiska intressen.

Det sålunda beskrivna domicilbegreppet är sammansatt av residence som ett faktiskt förhållande och en viss avsikt hos personen. I och för sig kan intet av dessa två element ersättas av något annat (t. ex. en registrering) men eftersom rekommendationen bara ger allmänna regler kan undantag förekomma.

Det objektiva rekvisitet

Att personen har ett visst residence är ett villkor för att domicil skall upp- komma på platsen. Även sedan personen upphört att ha residence där kan emellertid domicilet bestå enligt regeln nr 2.

Har personen samtidigt mer än ett residence anses han ha domicil på platsen för det huvudsakliga, det som förefaller vara det mest varaktiga. fasta och permanenta. det som personen är närmast knuten till.

Det subjektiva rekvisitet

Endast ett residence som personen tagit eller behållit av fri vilja bildar do- micil. Däremot fordras inte att han skall ha lämnat sitt förra domicil av fri vilja', han kan t.ex. ha flytt av politiska skäl.

Vidare fordras att personen avser att göra sitt residence till centrum för sina levnadsintressen, att bli kvar där, att återvända dit efter avsiktligt tids- begränsade vistelser på annat håll. Är personens intressen fördelade på flera länder eller platser, anses han ha sitt intressecentrum där de viktigaste är koncentrerade. Denna avsikt kan föreligga i vistelsens början eller tillkomma senare.

I regeln nr 1 antyds med orden ”behålla centrum” att det fordras en viss fasthet i sambandet mellan personen och landet eller platsen. Avsikten behöver ej gälla obegränsad tid. En avsikt att behålla intressecentrum där på varaktigt sätt är tillräcklig. Regeln ger inte anvisning på alla de om- ständigheter som måste beaktas för insikt om personens avsikt. Det ges emellertid en viss vägledning. I fråga om vistelsens varaktighet beaktas ej bara den förflutna tiden utan även framtiden i den mån omständigheterna gör det möjligt att döma om denna. Vidare beaktas alla uppkomna för- eningsband mellan personen och landet eller platsen. Personens yrke kan bilda ett sådant föreningsband, om det utövas på en sådan plats, att fortsatt yrkesutövning rimligen kan betraktas som förenlig med att personen behåller sitt residence. I detta sammanhang kan erinras om att enligt regeln nr 3 ena makens domicil är en viktig omständighet att beakta vid bestämning av andra makens domicil.

Medlemsstaterna är oförhindrade att stadga presumtioner i syfte att un- derlätta bevisningen om personens avsikt, i synnerhet sådana i vilka indiciet är personens habitual residence. Presumtionerna skall få motbevisas.

A nta/ domicil

Enligt vissa positiva rättsordningar kan en person ha mer än ett domicil. Regeln nr 1 rekommenderar att endast ett domicil erkännes, bl. a. med hänsyn till de konfliktfall som annars kan uppkomma i fråga om domstolars och förvaltningsmyndigheters avgöranden och i fråga om tillämplig lag, när ett lands internationella privaträtt låter personalstatutet bestämmas av personens domicil.

I fråga om verkan av att en person ej längre uppfyller villkoren för att ha domicil råder stor oenighet mellan de europeiska rättsordningarna. Regeln nr 2 gör en kompromiss i rättsenhetens intresse. I valet mellan att tillåta saknad av domicil — vilket förutsätter att ett sekundärt anknytningsfaktum med annat namn anvisas — och att alltid fordra ett domicil har den senare linjen föredragits.

I fråga om domicilet för en person som saknar residence eller animus manendi har valet stått mellan hans domicile of origin, hans aktuella re- sidence och hans senaste domicil. Det sista alternativet valdes. Det ansågs kunna lättast accepteras av de olika rättssystemen och lättast försvaras i den juridiska doktrinen. Ett undantag från denna regel görs dock i regeln nr 6 för vissa flyktingar.

Kan man ej finna något domicil för en person — i vare sig närvarande eller förfluten tid gäller enligt regeln nr 6 hans residence som domicil. Samma regel har tillämpning på flyktingar från det land där de hade sitt förra domicil, om de ännu ej förvärvat domicil enligt regeln nr 1 i annat land.

För de få fall då både domicil och residence saknas ges ingen regel. Frågan om domicil i dessa fall överlämnas till avgörande på det nationella planet.

2.1.5.2 Relativa domicil

Reglerna 4 och 5 är båda villkorliga. De gäller bara om personen ej har sådan rättslig handlingsförmåga, att han själv kan förvärva domicil. I de flesta rättssystemen gäller visserligen, att den som är underårig eller annars saknar rättslig handlingsförmåga ej själv kan förvärva eller upphäva domicil. Den villkorliga formuleringen förklaras emellertid av att det inte är me- ningen, att reglerna skall träda i stället för den positiva rättens regler i länder med annan ordning.

Till dessa hör enligt motiven de skandinaviska länderna. I dem kan en underårig eller omyndigförklarad person själv förvärva och behålla domicil. i Som förklaring till detta anges att —- i frågan om ett domicil enligt regeln nr 1 består — huvudvikten läggs på de faktiska förhållanden som visar på vilken plats eller i vilket land en person har sitt intressecentrum.

Reglerna 4 och 5 torde därför vara av mindre intresse från svensk syn- punkt.

2.1.5.3 Residence

Området för ett residence kan vara territoriet för ett enhetligt rättssystem, en ort eller en adress. Gäller frågan om en person har residence i ett visst land, är det inte alltid nödvändigt att först avgöra om han har residence på viss plats inom landet.

En persons residence bestäms enbart av faktiska kännetecken. Det beror inte av uppehållstillstånd. För att begreppet skall förbli så faktiskt som möj- ligt bör det inte definieras ijuridiska termer. Endast som rent faktiskt förblir begreppet ett böjligt och följsamt hjälpmedel.

Residence konstitueras sålunda huvudsakligen av objektiva fakta. Endast i ringa mån beaktas personens vilja och dess yttre tecken; helt kan man dock ej bortse från hans avsikter.

Man får inte döma om en persons residence enbart på en registrering. Detta utesluter dock ej att register får åberopas. Enligt den svenska rät- tegångsbalken anses en mantalsskriven person ha residence (”hemvist”) på mantalsskrivningsorten. Rekommendationen avser ej att hindra sådana presumtioner inom särskilda områden av ett lands interna rätt.

Vid en given tidpunkt kan en person enligt reglerna ha mer än ett residence eller helt sakna residence.

Residence och dess motsvarighet i de flesta europeiska språk betecknar något mera än den blotta närvaron. I regeln nr 8 antyds med ordet bor (”dwells”) att vistelsen skall ha åtminstone någon anknytning till ”tak över huvudet”. Dessutom fordras vistelse av viss varaktighet, men för att be- greppet inte skall bli stelt och osmidigt i tillämpningen anges inget tidsmått. Detta får bero på nationell eller lokal sed och på de sociala och ekonomiska omständigheterna i allmänhet eller i det särskilda fallet. Vistelsen behöver ej vara oavbruten.

En persons residence bör ej anses upphöra genom hans frånvaro ens för tämligen lång tid, t. ex. under resor, semester eller studier. Ej heller bör

en person anses sakna residence bara därför att han reser mycket. Vad det kommer an på är om han under en hel period befann sig huvudsakligen eller till stor del på en plats. Viktigt är att han återvänder efter resor.

En fastare anknytning till ett land eller en plats avses med begreppet habitual residence. Därvid kommer det an på dess varaktighet och kon- tinuerlighet och sådana omständigheter av personlig natur eller i yrket som tyder på fasthet i sambandet mellan personen och landet eller platsen.

I de positiva rättsordningarna är gränsen vag mellan begreppen residence och habitual residence; kännetecknen är inte olika men fakta bedöms olika. I några få länder tillmäts vissa omständigheter särskild eller avgörande be- tydelse, i Belgien t.ex. hushåll och verksamhet på orten.

Enligt regeln nr 9 är även habitual residence ett rent faktiskt begrepp. Ordet habitual (invand, vanlig) bör tolkas bokstavligt såsom avseende ett mera fast samband mellan personen och landet eller platsen.

Villkor för existensen av ett residence — enkelt eller habitual — är ej att det grundats av fri vilja eller i avsikt att det skall behållas för framtiden. Men personens avsikter kan behöva beaktas när det gäller att döma om existensen och karaktären av hans residence. När t. ex. en gäst kommer till ett pensionat beror det på hans avsikter med vistelsen — främst då hur länge han tänker stanna om han kan anses ha tagit residence där.

De relativa domicilen har ingen motsvarighet i fråga om residence. Den underårige har residence där han bor enligt vårdnadshavarens bestämmande, även om dennes residence är ett annat.

2.1.6. Haag-konferensens begrepp residence habituelle

2.1.6.1 Domicil eller residence som anknytningsfaktum i internationell rätt

Det är numera så gott som allmänt erkänt — ehuru undantag förekommer att domicilet bör bestämmas enligt domstolslandets lag (lex fori). En stor nackdel med domicilet såsom anknytningsfaktum i internationell rätt ligger därför i begreppets skiftande utformning från land till land.

Svårigheter kan uppkomma särskilt vid tillämpningen av konventioner som gör domsrätt eller lagval beroende av domicilet till följd av att detta begrepp uppfattas olika i skilda stater. Det är sålunda möjligt att, då en kollisionsnorm i en konvention tillämpas, olika resultat uppnås, beroende på vilket rättssystem som i det enskilda fallet ligger till grund för avgörandet. Sedan länge opererar Haagkonferensen för internationell privaträtt med be- greppet residence habituel/e som ett hjälpmedel mot dessa svårigheter, fram- för allt dem som det säregna engelska domicilbegreppet bereder.

2.1.6.2 Begreppets innebörd

I sin berättelse i Svensk Juristtidning 1928 från det årets Haagkonferens översätter Birger Ekeberg (s. 118) uttrycken residence habituelle och ré- sidence med uttrycken fast bostad resp. vistelseort.l

' Jfr uttrycket stadig vis- telse i den svenska tex— ten till Haag-C-konven- tionen 1902 angående förmynderskap för min- deråriga.

Vid konferensen föreslogs personens residence habituelle som anknyt- ningsmoment i stället för domicil för statslösa och för personer med dubbelt medborgarskap vid tillämpning av 1902 och 1905 års familjerättskonven- tioner. Man menade sig därmed ha angivit ett faktiskt förhållande som kan klart uppfattas, medan ordet domicil betecknar ett rättsbegrepp som har olika betydelser i de skilda rättssystemen.

Vid sessionen 1960 antogs en konvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden. Enligt art. 1 skall testamentariskt förordnande anses giltigt till formen, om vid dess tillkomst förfarits enligt den interna lagen på en av flera angivna orter, bl. a. en ort där testator hade domicil eller den ort där testator hade residence habituelle antingen vid upprättandet eller vid sin död. ,

Det framgår redan av formuleringen, att konventionen räknar med att '; en person kan ha mer än ett domicil men endast ett residence habituelle. Frågan huruvida testator hade domicil på viss ort avgörs enligt artikeln , efter lagen på den orten. Denna senare bestämmelse avviker från den vanliga * metoden att tolka anknytningsbestämmelser enligt lex fori.

Konventionen har kommenterats av professor H. Batiffol, vars rapport finns intagen i det tryckta materialet från konferensen. Han uppmärksammar bl. a. att konventionen inte utpekar någon lag, enligt vilken residence ha- bituelle — i motsats till domicil — skall bestämmas och framhåller, att kon- ferensen betraktat begreppet residence habituelle som väsentligen ett faktiskt begrepp. Otvivelaktigt, säger han, kan frågan om vad som är vederbörandes å vana innehålla ett avsiktsmoment, men det rör sig ändå om ett konstaterande , av faktum. '

Närmare belyses begreppet i rapporterna med kommentar till följande konventioner.

År 1960 utarbetades bl. a. en konventionstext angående jurisdiktion och tillämplig lag i fråga om åtgärder till skydd för underåriga. Rapportör var professor de Steiger.

Enligt hans framställning är begreppet residence habituelle otvivelaktigt en smula obestämt. Risken att det inte bedöms lika överallt minskas dock av det förhållandet att man kan tala om ett residence habituelle när platsen i fråga är den underåriges effektiva levnadscentrum, och detta framför allt i förhållande till andra vistelseorter som skulle kunna ifrågakomma. Var- aktigheten av en vistelse på viss ort kan ha sin betydelse men skall ej vara avgörande i och för sig. Även ett långvarigt uppehåll vid en under- visningsanstalt eller på ett sanatorium skall inte utgöra residence habituelle, om man kan konstatera, att den underårige fortfarande har reella förbindelser med en annan plats. Det som framför allt är betydelsefullt är att staternas kompetens avgränsas så att den underårige får det bästa skyddet.

Rapportörer angående 1968 års konvention om erkännande av äktenskaps- skillnader och hemskillnader var P. Bellet och B. Goldman.l

I det följande menas med orden ursprungsstaten och äberopsstaten den stat där skillnaden vanns resp. den stat där erkännande begärs.

Enligt artikel 2 skall den vunna skillnaden som regel erkännas i varje fördragsslutande stat, om svaranden vid den tidpunkt då talan väcktes hade

i Jfr SOU 1969:60 s_ 154 residence habituelle i ursprungsstaten eller om käranden vid den tidpunkten och 270. hade residence habituelle där och dessutom vissa ytterligare villkor uppfyllts.

Artikeln innehåller vidare kompetensregler som hänför sig till makarnas eller enderas nationalitet. Enligt artikel 3 skall, när behörighet i ursprungs- staten kan grundas på domicil, uttrycket residence habituelle anses inbegripa domicil i den mening vari detta begrepp används i den staten, dock med undantag i förekommande fall för hustrus relativa domicil.

Rapportörerna anmärker, att begreppet residence habituelle sålunda sub- stituerats för begreppet domicil och att denna substitution återger den rå- dande tendensen i Haag-konventionerna. På detta sätt hoppas man komma ifrån de svårigheter som möter försök till en samlande definition av begreppet domicil, vilken skulle innefatta ett val eller en kombination mellan familje- och yrkesanknytningar och i övrigt en harmonisering av det avsiktsmoment som ingår däri.

Det ansågs, att residence habituelle för att motsvara denna förväntan borde definieras enbart som en funktion av två rent faktiska moment: boende (habitation) på territoriet och en viss permanens däri. Men man får inte bortse från att, när någon är boende i flera skilda länder, bestämningen . av residence habituelle måste ske med visst hänsynstagande till syftet, så att av dessa ett kan utpekas som ”la residence habituelle ou la plus ha- bituelle”.

Medan man av de förut refererade rapporterna får den uppfattningen, att en person blott kan ha ett residence habituelle, heter det här i fort- sättningen, att om de materiella egenskaperna resp. varaktigheten hos ett flertal förekommande bosättningar inte gör det möjligt att träffa ett sådant val, så skall det vara berättigat att anse var och en av dem som ett residence habituelle, förutsatt att personen uppehåller sig där mer än tillfälligt och kortvarigt.

Kärandens residence habituelle i ursprungsstaten kan grunda behörighet för denna stat bl. a. om detta residence habituelle varat minst ett år ome- delbart innan talan väcktes.

Till denna bestämmelse anmärker rapportörerna bl. a. att därav kan dras den nyttiga slutsatsen, att ett résidence kan vara habituellt i konventionens mening även om det varat mindre än ett år.

I anslutning till artikel 3, enligt vilken även domicil i ursprungsstaten kan förläna denna stat kompetens, erinrar rapportörerna om att domicilet är en väsentlig kompetensgrund bl. a. i ett antal ”Common-Law-stater”, särskilt Storbritannien. Det är framför allt för att möta behovet av dessa stater som artikel 3 intagits i konventionen. Bestämmelsen har reell betydelse bara när personens domicil och residence habituelle är skilda. Detta är särskilt fallet i Storbritannien, där domicilet kan, i samma mån som vikt lägges vid begreppets avsiktsmoment, bestå fortfarande trots en relativt lång vistelse i utlandet.

Enligt artikel 6 är åberopsstatens myndigheter bundna av de konstate- randen av faktiska förhållanden, på vilka behörighet grundats. Detta innebär enligt rapportörerna, att de inte är bundna av den juridiska kvalifikationen av konstaterade fakta, ej heller av den tillämpning av rättsregler som even- tuellt är nödvändig för att fastställa behörigheten. I enlighet med denna distinktion faller domicilet såsom ett rättsbegrepp under åberopsstatens kon- troll.

När residence habituelle i många Haagkonventioner substituerats för do-

micil, har detta skett i syfte att genom det förra begreppet, vilket betraktas som väsentligen faktiskt, komma ifrån de med domicilbegreppet förbundna kontroversiella kvalifikationsproblemen.

Rapportörerna är dock osäkra om man verkligen när detta mål. Det är ju alltid möjligt att fråga t. ex. om residence är detsamma som boende (ha- bitation) eller hur boende skiljer sig från närvaro (presence); man kan vidare undra över förhållandet mellan residence och residence habituelle. Så långt är det sant att den juridiska regeln har svårt att komma till rätta med dessa fakta utan att inordna dem i deras speciella kategorier med påföljd att det ”rena faktum” reduceras till en obetydlighet: t. ex. varaktigheten av ett residence eller den period under vilken detta har bestått. ' Dessa reflektioner utmynnar i en maning till åberopsstatens myndigheter att lämpa sig efter konventionens andemening och ej pressa kvalifikationen av det i ursprungsstaten godtagna residence habituelle genom ett syste- matikens såll.

2.2. Vissa svenska termer

2.2.1. Vistelse och stadigvarande vistelse Vistelse (uppehällsort)

Där svensk rätt gör en persons rättigheter eller skyldigheter, förmåner eller nackdelar, beroende av hans lokalisering, nämns i allmänhet hans bosättning eller hemvist som lokalt kriterium. I allmänhet fordras emellertid en vistelse för att bosättning eller hemvist skall uppkomma. Vistelsen föreligger normalt inte förrän en person är fysiskt närvarande på en viss plats. Närvaron år härvid nödvändig, men också tillräcklig. Dessutom skall vistelsen emellertid i allmänhet ha en viss varaktighet.

Som exempel på fall där vistelse har självständig betydelse kan nämnas följande.

Enligt 10:l RB sökes den som icke äger känt hemvist vare sig inom eller utom riket där han uppehåller sig. Enligt 1 & lagen (1956:2) om so- cialhjälp skall varje kommun tillse att den som vistas i kommunen erhåller den omvårdnad eller socialhjälp som han behöver. Genom lagen (19621638) om rätt för kommun att bistå utländska studerande har kommun tillerkänts vissa befogenheter beträffande dem, som i anslutning till svenskt utveck- lingsbistånd vistas i kommunen. I prop. (l962:101) förklarade departements- chefen att varaktigheten av stipendiaternas vistelse därvid inte borde till— mätas betydelse. Uteblir den som kallats enligt lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m. får han hämtas till rätten om han uppehåller sig här i landet (3 ä). Framställning om erhållande av verkställighet enligt lagen (l962:512)om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställdai Danmark. Finland, Island och Norge, vilken grundas på internordisk konvention, kan bl. a. göras hos myndighet i den fördragsslutande stat där sökanden vistas (2 ä'). Enligt 1 ;” lagen (l957:668) om utlämning för brott må den som i främmande stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för där straffbelagd gärning och uppehåller sig här i riket efter beslut av regeringen enligt vad i lagen sägs utlämnas till den staten. Jfr även lagen (l963zl93) om samarbete med

Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. under 8.1.13.

Stadigvarande viste/se

] vissa fall använder man sig av uttrycket stadigvarande vistelse som grund för särskilda rättsverkningar.

Enligt 53å ] mom. a) KL är fysisk person principiellt skattskyldig för all inkomst för den tid som han varit bosatt häri riket. I 68 & KL föreskrivs emellertid att vad som i KL stadgas om person, som varit här i riket bosatt, också skall tillämpas på den som vistas stadigvarande i Sverige utan att vara bosatt här.

När den oinskränkta skattskyldigheten utvidgades till att avse också per- soner som stadigvarande vistades här i riket, motiverades detta med att man ville beskatta utlänningar som under långa tider uppehöll sig i Sverige och bodde på hotell eller pensionat. Det hänvisades också till att i utländsk lagstiftning var det ganska vanligt, att personer som inte var bosatta i ett land men som stadigvarande vistades där (minimum ett år eller sex månader) blev oinskränkt skattskyldiga där. Stadigvarande vistelse får därför ses som ett i princip rent faktiskt begrepp avseende personer som oberoende av anledningen — faktiskt uppehåller sig här i riket under en viss tid. Att vistelsen är ofrivillig hindrar inte att den kan anses stadigvarande (se RÅ 1947 Fi 445 och 1952 Fi 259 och 260). Om det är utrett, att en från början såsom tillfällig avsedd vistelse kommit att vara så lång tid, att den skall anses som sta- digvarande, gäller detta fr.o.m. första dagen. Detta är en följd av att det uteslutande är de yttre förhållandena som är avgörande.] Hur lång tid som behövs för att en vistelse skall kunna anses stadigvarande kan vara tveksamt. Departementschefen framhöll dock att ”några månader" inte var tillräckligt (prop. 1927:102 5. 258).

Det kan erinras om att representanter för de danska, norska och svenska regeringarna vid ett möte några år före KL:s tillkomst anslöt sig till den uppfattningen, att en vistelse under åtminstone sex månader borde grunda oinskränkt skattskyldighet (prop. 1927:102 bil. 3 s. 38). Såväl i Danmark som i Norge är den som stadigvarande vistas där oinskränkt skattskyldig. I dessa länder anses i allmänhet en vistelse stadigvarande när den uppgår till minst sex månader(se prop. l97l:172 s. 35 och 19732201 s. 3).2 Sandström menar emellertid att i stadigvarande ligger något mer än bara en viss var- aktighet. Vederbörande måste också ha haft någon fastare anknytning till en ort inom Sverige (ej nödvändigt under hela vistelsen) t. ex. en bostad eller ett arbete.3 ] allmänhet anses även i Sverige att en vistelse som varat minst sex månader är stadigvarande.4 Regeringsrätten har emellertid i ett fall ansett att en vistelse inte var stadigvarande, om den inte översteg tolv månader (Riksskattenämndens meddelanden 1957 219). Regeringsrätten framhöll emellertid att detta gällde med hänsyn till de särskilda förhållandena i målet (hälsoskäl m.m.). Utgången i målet bekräftar att i stadigvarande undantagsvis kan inläggas mer än en ren tidrymd. Härför talar också det förhållandet att departementschefen inte ville ange någon bestämd tid för när en vistelse blir stadigvarande. En vistelse på grund av arbete torde därför anses stadigvarande vid en tidigare tidpunkt än en vistelse föranledd av

1 Jfr Sandström, Om skattskyldighet för in- komst enligt svensk rätt 5. 97.

21 Finland är sexmåna— dersregeln direkt inskri- ven i lagen.

3 I och för sig behöver inte vistelsen kunna be- stämmas till viss kom- mun för att den skall be- traktas som stadigvaran- de (Sandström. a. a. s. 17 och 96).

4 Se Mattsson. Svensk in- ternationell beskattnings- rätt 5. 20 och Sandström a. a. s. 96.

semester. Kommun är skyldig att bedriva förskoleverksamhet för barn, som (är kyrkobokförda i kommunen eller) stadigvarande vistas i kommunen (35 lagen /1973:1205/ om förskoleverksamhet). Föredragande statsråd förklarade i prop. 19731136 (s. 94) att avsikten var att deltagande i förskola skulle erbjudas de barn vars vistelse i kommunen inte var av rent tillfällig natur. Hit räknas i lagen barn som är kyrkobokförda i kommunen eller som stadigvarande vistas där. Statsrådet förklarade vidare att en vistelse var stadigvarande om den var avsedd att vara minst två månader. Härvid borde viss betydelse tillmätas avsikten med barnets vis- telse. Om avsikten var att barnet skulle stanna längre tid i kommunen, borde enligt statsrådet vistelsen redan från början anses stadigvarande. — Ordet stadigvarande torde alltså här få ses inte bara i relation till vistelsens längd utan också i förhållande till lagens ändamål, att ställa plats i förskola till förfogande för barn under två terminer.

Rätten att efter ansökan få annat släktnamn är i första hand knuten till svenskt medborgarskap. Utlänning som är gift med svensk medborgare är dock likställd med svensk medborgare. Annan utlänning, som stadigvarande vistas här i riket, kan också få nytt släktnamn, om det finns skäl därtill (8å namnlagen /1963:521/).

Lagstiftningen vilar här på nationalitetsprincipen, men vissa undantag har gjorts. När namnrättskommittén föreslog att utlänning som hade bo- sättningstillstånd skulle likställas med svensk medborgare, utgick man ifrån att sådant tillstånd lämnades först sedan vederbörande vistats här minst två år. Kommittén förklarade att det inte kunde sägas, att utlänning som fått bosättningstillstånd därmed avskurit förbindelsen med sitt gamla hem- land och manifesterat en önskan om samhörighet med Sverige. Kombi- nationen av bosättningstillstånd och ansökan om släktnamn utgjorde dock ett starkt indicium för en beaktansvärd samhörighet med Sverige. (Förslag till namnlag SOU 196025 5. 234—236.)

Departementschefen förklarade att för att en utlänning skulle likställas med svensk medborgare måste han ha en fast anknytning till riket. För att få en enkel och klar avgränsning föreslogs i lagrådsremiss på sätt kom— mitten förordat att med svensk medborgare skulle likställas (förutom ut- länning som var gift med svensk medborgare) utlänning som fått bosätt- ningstillstånd. Lagrådet ifrågasatte dock det lämpliga i att använda bosätt- ningstillstånd som anknytningsmoment. Det påpekades att bosättningstill- stånd i praktiken använts i ytterst få fall och att de synpunkter som var att beakta i ett ärende angående bosättningstillstånd delvis var sådana, som inte borde inverka på frågan om rätt till namnbyte. Eftersom den som sedan minst fem år var bosatt i riket i vissa betydelsefulla hänseenden var likställd med den som hade bosättningstillstånd, kunde det ifrågasättas att införa en motsvarande regel i namnlagen. Lagrådet ansåg emellertid att det var lämpligare att utforma stadgandet så, att myndigheten fick möjlighet att ta hänsyn till samtliga omständigheter i det särskilda fallet (prop. 196337 5. 80—84 och 189). —Vad lagrådet velat undvika är tydligen att för hårt binda myndigheterna. Klart är dock att man åsyftat ett ganska kvalificerat begrepp. Svenska myndigheter har inte ansetts böra medverka vid namnbyte förrän vederbörande har fått en fast anknytning till Sverige. Begreppet skiljer

sig som synes högst avsevärt från de båda tidigare behandlade begreppen. En likhet med KL:s begrepp är dock att tiden inte ensam är avgörande.

Den som i annat nordiskt land är misstänkt, tilltalad eller dömd för där straffbelagd gärning och uppehåller sig här i riket må på vissa villkor ut- lämnas. För att en svensk medborgare skall kunna utlämnas måste någon av vissa särskilda förutsättningar föreligga. En sådan förutsättning är att han vid tiden för brottet sedan minst två år stadigvarande vistats i den stat till vilken utlämning begärs (1 och 2 åå lagen /l959:254/ om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge). 1 1 lagrådsremiss hade föreslagits att svensk medborgare skulle få utlämnas 1 bl.a. om han vid tiden för brottet sedan minst två år haft hemvist i den stat till vilken utlämning begärdes (prop. 1959:72 s. 48). Departementschefen menade att om den person som begärdes utlämnad bott någon längre tid i det land, till vilket utlämning begärdes, så hade han uppnått en sådan grad av samhörighet med detta land, att det knappast borde möta några betänkligheter att utlämna honom dit. Två års stadigvarande vistelse i det främmande landet ansåg departementschefen som en tillräcklig tidsrymd för att konstituera sådan samhörighet (s. 28). — Kravet på hemvist fick anses uppfyllt om vederbörande mera stadigvarande varit bosatt i det andra landet. En kortare tids vistelse utom landet, t.ex. för semester, borde inte leda till att hemvistet ansågs förlorat (s. 33). Lagrådet fann att vad som åsyftades med ordet hemvist var den faktiska vistelseorten. För att göra detta tydligare föreslog lagrådet att orden haft hemvist ändrades till stadigvarande vistats (s. 58). Två års stadigvarande vistelse enligt denna lag synes teoretiskt inte vara lika kvalificerat som ”enkel" stadigvarande vistelse enligt namn- lagen. I praktiken torde dock skillnaden bli mycket liten.

Om det i lag eller i annan författning är föreskrivet, att viss rättighet tillkommer utländsk medborgare under förutsättningar av ömsesidighet i i lagstiftningen eller att regeringen får under förutsättning av ömsesidighet

förordna att viss rättighet skall tillkomma utländsk medborgare, får rege- ringen förordna att sådan rättighet skall tillkomma också statslös person eller politisk flykting. Rättighet som tillkommer utländsk medborgare under förutsättning av ömsesidighet i lagstiftningen tillkommer dock utan rege- ringens förordnande statslös person och politisk flykting som vistats i riket oavbrutet under minst tre år. Sådant förordnande som nyss sagts får dock endast avse den som stadigvarande vistas i riket, om inte särskilda skäl föranleder annat. Vad som sagts nu gäller inte i fråga om allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen (l972z429) eller i fråga om annan rättighet, om den hänför sig till rättegång vid svensk domstol (lagen /1969:644/ om vissa rättigheter för statslösa personer och politiska flyktingar).

Statslös person eller politisk flykting skall, om han stadigvarande vistas här i riket, även vara befriad från skyldighet att ställa säkerhet enligt lagen (1886284 5. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada. Vistas han inte stadigvarande här i riket, skall han i fråga om befrielse från denna skyldighet vara likställd med medborgare i den stat där han stadigvarande vistas (andra stycket kungörelsen /1969:645/ om vissa rät- tigheter för statslösa personer och politiska flyktingar).

Lagen (l969:644) här ovan ersatte lagen (1938:322) angående rätt för Ko-

nungen att meddela förordnande åt statslösa m.fl. Också i denna senare lag förutsattes att personen i fråga stadigvarande vistades i riket. Vid till- komsten förklarade departementschefen att det inte var lämpligt att fastställa någon allmän bestämmelse rörande minimitiden för vistelsen i riket. Han ansåg att det borde finnas möjlighet att förfara efter omständigheterna (prop. l938:260 s. 16—17). Begreppet hade således avsiktligt lämnats obestämt för att man skall kunna ta hänsyn till omständigheterna i varje enskilt l fall.' l

2.2.2. Bosatt |

Rent allmänt kan en person anses bosatt där han normalt bor, när han 1 inte är tillfälligt borta av anledningar som t. ex. affärsresor eller ferier. FBF:s * term bosatt kan anses beteckna det allmänna bosättningsbegreppet. Enligt FBF:s bosättningsbegrepp anses en person som regel bosatt där han re- gelmässigt vistas eller kan antas komma att vistas under nattvilan eller motsvarande vila (dygnsvilan). Skulle en tillämpning av denna regel leda till att en person anses bosatt på flera platser bestäms bosättningsorten med hjälp av tjänst, verksamhet och övriga omständigheter. I vissa fall gäller dock undantag från vad nu sagts. Även om en person har sin regelmässiga ! dygnsvila på annan plats än den där han har sin familj bosatt, kan han i anses bosatt hos familjen. Förutsättningarna härför är att bortovaron för- 1 orsakas av hans arbetsförhållanden och att han regelbundet besöker familjen, , om det inte föreligger tillfälliga hinder för besök. Den regelmässiga dygns- ! vilan är inte heller avgörande i fall då fråga är om tillfälligt arbete eller ; uppdrag och man med säkerhet kan förvänta att vederbörande sedan detta | avslutats återvänder. Om den som studerar kan anses ha egentligt hemvist

på annan plats än studieorten, medför inte dygnsvilan på studieorten att l han skall anses bosatt där. För den som på grund av yrke eller tjänst inte | kan tillbringa sin dygnsvila regelmässigt på samma plats bestämmer man ' bosättningen med hjälp av personens yrke eller tjänst, familjens eller annan nära anhörigs bosättning, förvaringen av hans bohag och annan omstän- dighet. För nomadiserande same ges viss särbestämmelse.

Sådana uttryck som bosatt och bosätta sig används i ett stort antal för- fattningar men betydelsen är ej enhetlig; för exemplifiering hänvisas till framställningen i kapitlen 3—8.

Några författningar (t. ex. FBF, skattelagarna, valutaförordningen) ger i , viss mån en definition av begreppet bosatt för speciella ändamål. I andra , sammanhang används uttrycket utan närmare förklaring. De definierade : begreppen har gemensamma drag men avviker i särskilda hänseenden från varandra.

En närmare redogörelse för definitionerna i nyssnämnda författningar läm- nas nedan i kapitlen 3, 4 och 8.

1 Inom FN har tillkommit 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning och 1954 års konvention angående statslösa personers rättsliga ställning. Båda kon- ventionerna har ratificerats av Sverige, flyktingkonventionen den 16 augusti 1954 (prop. 1954:134) och statslöshetskonventionen den 2 april 1965 (prop. 19641170). Kon- ventionerna bygger i viktiga delar på domicilprincipen. Sverige har i viss utsträckning gjort förbehåll i fråga om denna princip.

KL (anvisningarna till 53 &) förenar begreppen bosatt och hemvist genom satsen, att såsom bosatt här i riket räknas den, som här har sitt egentliga bo och hemvist.

2.2.3. Bo och hemvist

Uttrycket bo och hemvist har behållits i vissa äldre bestämmelser, såsom 1 & tredje stycket punkt 1 lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. och (se här ovan) KL. I nyare bestämmelser 1 används ordet hemvist; i 1916 års lag förekommer båda uttrycken. l Laga domstol i tvistemål som rörde svarandens person var enligt 10 kap. | 1 & i 1734 års rättegångsbalk den rätt under vilken denne hade sitt bo och j hemvist. Ordet bo betecknade genomgående en förmögenhetsmassa (jfr * dödsbo, konkursbo). Med hemvist förstods den ort, där en person var hem-

ma, där han vistades emedan han där hade sitt hem. Uttrycket kan antagas ha varit lagens beteckning för domici1.'

I rättspraxis stadgade sig under 1800-talet den uppfattningen att en person skulle anses ha sitt bo och hemvist där han var mantalsskriven. Enligt » 1861 års mantalsskrivningsförordning (1861145) skulle envar mantalsskrivas där han hade eller, i följd av sitt vistande, borde anses hava sitt bo och hemvist. I 1894 års mantalsskrivningsförordning (1894:61) infördes uttrycket är bosatt i stället för har sitt bo och hemvist med motiveringen att det förra uttrycket ”givetvis” innebar något mera konstant än det senare.

2.2.4. Hemvist

Som framgår av de följande kapitlen förekommer hemvist i ett stort antal lagar. I det följande ges några exempel på användningen av hemvistbe- greppet.

2.2.4.1 Begreppet hemvist i interna lagar

R rättegångsbalken

Enligt 1011 första stycket är rätten i den ort. där svaranden har sitt hemvist. laga domstol i tvistemål i allmänhet. I andra stycket stadgas, att om sva- randen är mantalsskriven å ort inom riket anses den orten som hans hemvist. Enligt fjärde stycket sökes dödsbo vid den rätt, där den döde skolat svara. [ sista stycket sägs. att den som icke äger känt hemvist vare sig inom eller utom riket sökes där han uppehåller sig (jfr 2.2.1); är han svensk med- borgare och uppehåller han sig utom riket eller är hans uppehållsort okänd, sökes han där han inom riket senast haft hemvist eller uppehållit sig.2 1ij Aik De aljmänna Enligt processlagberedningen (NJA II 1943 s. 96) kunde, med hänsyn gggårrgåärwiilgååråess till eventuell flyttning under mantalsåret, ifrågasättas, om ej den faktiska 39 och Kallenberg, . . boningsorten borde vara avgörande. På anförda skäl ansågs emellertid böra Svensk Civilprocessrätt I, stadgas att, för en mantalsskriven svarande, mantalsskrivningsorten skall 233 UPPI- 5- 300- anses som dennes hemvist. Av stadgandet följer, att därest hemvistet och 2m2 kap. 2),- lagen mantalsskrivningsorten ej sammanfaller, svaranden ej är skyldig att svara (1974371) om rättegång. vid rätten i förstnämnda ort. Är svaranden icke mantalsskriven, får med en i arbetstvister.

ledning av omständigheterna i varje särskilt fall avgöras var han skall anses ha sitt hemvist. Av betydelse i detta avseende är sådana omständigheter som den regelmässiga stadiga vistelsen, hushåll på orten, familjens närvaro. Det är inte uteslutet, att hemvist kan anses förefinnas å flera orter under olika domstolar; behörighet bör i sådant fall tillkomma envar av dessa dom- stolar. Det synes vara ett rimligt antagande, att det hemvistbegrepp som en domstol har att tillämpa för att bestämma vilken ort som är en icke mantalsskriven svarandes hemvist ungefärligen sammanfaller med FBF:s bosättningsbegrepp.

Svarandens mantalsskrivningsort kan med hänsyn till dessa bestämmelser betecknas som ett legalt hemvist.

U tsöknings/agen

Enligt 56 & utsökningslagen i dess lydelse enligt lagen (1963:512) om änd- ring i utsökningslagen — sökes utmätning. där gäldenären har sitt hemvist, och skall såsom hemvist anses den ort där gäldenären är bosatt.

Av förarbetena till lagändringen framgår, att med hemvist här skall förstås den faktiska bosättningsorten i motsats till mantalsskrivningsorten, som enligt 10:1 andra stycket RB anses som hemvist. Mot en terminologisk in- vändning av lagrådet framhöll departementschefen, att utsökningslagen re- dan förut använde ordet hemvist såsom beteckning på den faktiska bo- sättningsorten och att ordet har samma betydelse i 10:1 första stycket RB (NJA II 1964 s. 29).

M edborgarskaps/agstiftningen

Enligt lagen (1950z382) om svenskt medborgarskap är det, utom i fråga om förvärv genom födelse eller legitimation, ett villkor för förvärv av svenskt medborgarskap, att personen i fråga har, eller i vissa fall. har haft hemvist i riket. Detta villkor är regelmässigt förenat med ett tidsvillkor; personen skall ha haft hemvist här mellan vissa angivna åldersgränser eller i ett angivet antal år. Tidsvillkoret är ej inlagt i själva hemvistbegreppet; en vistelse är ej hemvist enbart på grund av att den är långvarig. Begreppet hemvist ute- sluter ej i och för sig att hemvist kan förefinnas samtidigt i flera länder. För att utmärka, att det hemvist som fordras i 3 och 4 åå skall vara personens enda, används där uttrycket sitt hemvist.

Hemvist används i 1894, 1924 och 1950 års medborgarskapslagar ode- finierat men i väsentligen samma betydelse. Under förarbetena till 1924 års lag övervägde man att ge en definition i lagtexten men avstod, enär det skulle möta oöverstigliga svårigheter att finna en enkel och lättfattlig definition som kunde täcka alla de skiftande förhållanden som det gällde att här sammanfatta. Det ansågs lämpligast att överlåta tolkningen av hem- vistbegreppet åt praxis.

Med en från lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz lånad term kan man säga. att med ordet hemvist i medborgarskapslagarna avses ett verkligt hemvist, ett boende med avsikt att stadigt kvarstanna. Hemvist grundas regelmässigt genom bosättning på viss ort. I ett fall har regeringsrätten ansett att en zigenerska. som troligen

var född 1925 och alltid vistats inom Sverige medföljande olika kringresande zigenarsällskap från ort till ort, och som aldrig blivit kyrkobokförd, fyllde kravet på oavbrutet hemvist i riket enligt 25 i 1924 års lag (T. Wisén i Förvaltningsrättslig tidskrift 1949 s. 227). Av rättsfallet framgår dels att begreppet hemvist i riket ej nödvändigt förutsätter hemvist på viss ort, dels att det ej ingår i begreppsrekvisiten att vara kyrkobokförd.

För att en person skall anses ha tagit hemvist i ett land fordras ej att han redan vistats där någon längre tid. Huvudvikten ligger på det subjektiva villkoret att han har avsikt att stadigt kvarstanna. Vid bedömningen härav tas hänsyn till sådana omständigheter som om han har fast bostad eller har stadigvarande tjänst, yrke eller annan sysselsättning, om han har ett egentligt hem eller huvudsakligen bor på hotell eller pensionat eller hos anförvanter eller bekanta. Avsikten behöver ej vara att stanna för alltid. Men vistelser av tillfällig anledning, såsom för rekreation, värnpliktstjänst- göring och besök hos släktingar eller bekanta har inte ansetts grunda hemvist. även om vistelsetiden blivit lång. Detsamma gäller studievistelse. Bedöm- ningen kan dock influeras av hänsyn till lagens grunder.

Vad som i allmänhet fordras för hemvisttagande har redan berörts. I frågan om en persons hemvist i Sverige upphört har i praxis hänsyn tagits till sådana omständigheter som att han vidtagit direkta åtgärder som tyder på en avsikt att bevara hemvistet i Sverige, såsom att han låtit någon om- besörja hans mantals- och kyrkoskrivning, skattebetalning, erläggande av hyra för bostad eller i andra avseenden sköta hans angelägenheter i Sverige under utlandsvistelsen; såsom ett indicium har också ansetts, att personen underlåtit att uttaga flyttningsbetyg till utlandet eller utvandringscertiflkat eller låtit införa anteckning i kyrkobok om sin önskan att bibehålla svenskt medborgarskap. Å andra sidan har stor betydelse tillmätts den omständig- heten, att föreskriven anmälning om flyttning till utlandet gjorts. I motiven till Zg" i 1924 års medborgarskapslag uttalas bl. a. att uttrycket här haft sitt hemvist icke får anses utesluta tillfälliga uppehåll i utlandet eller frånvaro till sjöss (NJA 11 1925 s. 89).

2.2.4.2 Begreppet hemvist i svensk internationell privat- och processrätt m.m.

Lagen (1904:26 s. 1 ) om vissa internationellaförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Lagen, som tidigare byggde på nationalitetsprincipen, kan i dag sägas utgöra ett blandat system där varken nationalitets- eller domicilprincipen ges obe- tingat företräde.

Hemvist i viss stat skall som anknytningsfaktum enligt lagen1 anses fö- religga, om bosättningen där med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande. (Under 10.1.1 ges en sammanfattning av detta begrepp.)

Nordiska konventioner under 1930-talet

Det nordiska lagsamarbetet har under 1930-talet lett till betydande avsteg från nationalitetsprincipen till förmån för domicilprincipen.

1 Prop. 19731158 5. 79—81 och 121 samt SOU 1969:60 s. 195.

' Island anslöt sig efter förhandlingarna.

2 Om hemvistbegreppet jfr NJA I 19621547 och 19642315.

Förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden röran- de äktenskap, adoption och förmynderskap inskränker sig i huvudsak till att återge den svenska texten i 1931 års konvention i samma ämnen mellan de fem nordiska staterna.

Frågan vad som enligt konventionen bör förstås med hemvist får enligt uttalande i motiven besvaras av varje lands myndigheter enligt där rådande uppfattning. De svenska delegerade yttrade i samband därmed bl. a. följande:

För att medborgare i en stat skall kunna sägas ha hemvist i en annan förutsättes uppenbarligen en mera stadigvarande bosättning. Vid prövning, huruvida en vistelse ij har denna-karaktär, måste enligt sakens natur avseende fästas vid dess varaktighet. ' Även andra omständigheter äro emellertid av betydelse, särskilt vistelsens syfte. Är det upplyst. att främlingen slagit sig ned i landet för framtiden, kan han sägas hava tagit sitt hemvist därstädes, även om han ej vistats där någon längre tid. Å andra & sidan är ej ett längre uppehåll tillräckligt där förhållandena tyda på avsikt att åter vända landet ryggen. Särskild försiktighet måste iakttagas, om det kan misstänkas, | att vistelsens egentliga syfte är att bringa landets lag i tillämpning i stället för hem- landets, med andra ord att kringgå där gällande regler. Av vad nu yttrats lärer följa att såvitt angår frågan om dansk, finsk eller norsk undersåtel tagit hemvist i Sverige, mantalsskrivningen ej är allena avgörande. Väl lärer det mycket sällan föreligga till- räckliga skäl att antaga förhandenvaron av hemvist häri riket, innan mantalsskrivning * ägt rum. Däremot kan det oftare inträffa. att en främmande medborgare. som blivit 5 här mantalsskriven. likväl ej kan sägas hava taga hemvist här i landet i den mera , snäva bemärkelse. vari detta ord här tages (NJA 11 1932 s. 384). ' l

Ursprungligen fanns i två bestämmelser ett villkor om minst två års hem- vist. Detta är ej kvar men har motsvarigheter på andra områden, bl. a. i medborgarskapslagen. Konstruktionens innebörd belyses i följande uttalan- den av de svenska delegerade:

Att någon i syfte att kringgå ett (äktenskaps)hinder av förevarande art är villig att göra det offer av ekonomiska och andra värden, som en bosättning för längre : tid utomlands innebär, lärer sällan eller aldrig förekomma. Han kan för övrigt alls ; ej förlita sig på att syftet är vunnet efter en tvåårig vistelse i grannlandet. Tvåårsregeln " är nämligen ingalunda så att förstå, att vistelseortens lag städse blir tillämplig efter ' nämnda tids förlopp. Uppehållet måste vara av den art. att han kan sägas hava tagit hemvist därstädes, vilket såsom i annat sammanhang framhållits ingalunda är hän— delsen. om han kan antagas ämna återvända till hemlandet. sedan han vunnit sitt Il syfte. Om hans avsikt blir röjd, äro således hans anstalter vidtagna förgäves (NJA ( 11 1932 s. 391). l

Hava två år förflutit efter en bosättning, vilken dåmera framstår såsom stadig- . varande, bör nämnda villkor anses uppfyllt, även om tvivel kan hava rått från början angående besättningens karaktär (NJA 11 1932 s. 385).

Samma hemvistbegrepp torde gälla i en 1934 ingången konvention om arv, testamente och boutredning (nordiska arvskonventionen).

Konventionens bestämmelser infördes i intern svensk rätt genom tre olika lagar (1935144—46), nämligen 1) lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m., 2) lagen om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland. Island eller Norge och 3) lagen om tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge.2

Lagen (193679) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz

I lagen och i 1936 års konvention i ämnet upptages som förutsättning för erkännande av dom bl. a. att domstol i den stat där domen meddelats varit behörig. Behörighet skall anses ha förelegat bl. a. när svaranden vid tiden för målets anhängiggörande hade sitt verkliga hemvist (domicile de fait) i domstolslandet. Och med verkligt hemvist — till skillnad från legalt hemvist förstås den ort där svaranden är boende med avsikt att stadigt kvarstanna.

Denna bestämmelse, som hör till vår internationellrättsliga processlag- stiftning och har en begränsad direkt tillämpning, har emellertid tidigare ansetts kunna ge viss ledning också i fråga om innebörden av det inter- nationellprivaträttsliga hemvistbegreppet.

De krav som i detta stadgande uppställs för att en person skall anses äga verkligt hemvist är i huvudsak desamma som brukar uppställas i kon- tinental rätt, nämligen faktisk bosättning och avsikt att stadigt kvarstanna. Avsikten att kvarstanna behöver inte hänföra sig till den aktuella bosätt- ningsorten; det räcker med en avsikt att stanna inom landet.

Bosättningen, som inte i och för sig förutsätter att vistelsen varat viss längre tid, grundar emellertid ej hemvist med mindre den kan antas vara avsedd att bli stadigvarande. En avsikt att stadigt kvarstanna behöver inte gå ut på att stanna för all framtid. Å andra sidan är det inte alltid tillräckligt att vistelsen avses skola vara jämförelsevis lång tid, om uppehållet endast har ett klart begränsat syfte och det från början står klart, att bosättningen kommer att upphöra när detta sammanhang uppnåtts. Det bör emellertid beaktas i detta sammanhang, särskilt när det gäller förmögenhetsrättsliga mål, att en person mycket väl kan tänkas äga forum domicilii i mer än en stat. Att en person mantalsskrivits här i landet kan tänkas utgöra ett viktigt bevisdatum vid prövning om avsikt att stadigt kvarstanna föreligger men har inte avgörande betydelse för frågan huruvida han tagit hemvist i Sverige.

Ett i Sverige en gång grundat hemvist får anses fortvara, intill dess att såväl vederbörande lämnat landet som ock hans tidigare avsikt att här kvar- stanna upphört.l

2.2.5. Vanlig vistelseort

Enligt 60å lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk i paragrafens tidigare lydelse var lagen tillämplig på bl.a. verk aV' den som är svensk medborgare eller har sitt hemvist i Sverige och verk av sådan statslös eller flykting, som här i riket har sin vanliga vistelseort. Lagen tillkom efter ett internationellt samarbete som resulterade i 1952 års världskonvention om upphovsmannarätt. Uttrycket har sitt hemvist mot- svaras i den franska texten av domicile (artikel 1113). Uttrycket vanliga vis- telseort motsvaras i tilläggsprotokoll 121 till konventionen av residence ha- bituelle. I den 1971 reviderade världskonventionen kvarstår dessa uttryck (prop. 1973:15 s. 245 och 279).

Den samtidigt reviderade s. k. Brysseltexten 1948 till Bernkonventionen 1886 för skydd av litterära och konstnärliga verk innehåller vissa nya be-

1 Jfr S. Dennemark, Om svensk domstols behörig- het i internationellt för- mögenhetsrättsliga mål (Stockholm 1961) s. 79.

stämmelser om konventionens tillämpningsområde. Dessa medför att nu- mera upphovsman som är medborgare i ett unionsland alltid åtnjuter skydd för sitt verk (artikel 31.3) och att med medborgare i unionsland jämställs den som har sin vanliga vistelseort (residence habituelle) i sådant land. De nya bestämmelserna har krävt vissa ändringar i svensk rätt, främst i 60,5” ovannämnda lag.

Sedermera har de nuvarande bestämmelserna om skydd för verk av den som har hemvist i Sverige och av statslösa och politiska flyktingar med vanlig vistelseort här ersatts av en generell regel om skydd åt verk av den som har sin vanliga vistelseort i Sverige. Härvid anförde föredragande stats- rådet i anslutning till 605 bl. a. (prop. 1973:15 s. 171):

Ett par remissinstanser berör uttrycket "vanliga vistelseort” och menar att ut- trycket kan vara oklart. Enligt min uppfattning är det dock inte möjligt att dra upp några bestämda riktlinjer för tolkningen av begreppet. I sammanhanget måste be- tydelse tillmätas flera olika faktorer, såsom vistelsetidens längd, avsikten med vis- telsen, styrkan av vederbörandes anknytning till landet i fråga om arbete. släktre- lationer m.m. Spörsmålet torde få överlämnas till rättstillämpningen. Jag vill f. ö. erinra om att hemvistsakkunniga överväger bl. a. hithörande frågor.

H Gällande rätt m.m.

3 Folkbokföring

3.1. Folkbokföringens betydelse

Folkbokföringen är av stor betydelse både för den enskilde och för samhället. Man kan i olika sammanhang behöva styrka personuppgifter genom utdrag ur kyrkoböckerna. Vidare förutsätter åtskilliga rättigheter och skyldigheter av olika slag att man är folkbokförd här i riket. Folkbokföringen används även som kompetensgrund för olika myndigheter. Dess register är också basregister för många andra myndigheters register och av direkt betydelse för bl. a. befolkningsstatistiken. Här avses i huvudsak folkbokföringens di- rekta betydelse. Att folkbokföringen i stor utsträckning jämväl har indirekt betydelse i olika sammanhang framgår av de närmast följande kapitlen.

3.1.1. Folkbokföringsorten såsom kompetensgrund för myndigheter

3.1.1.1 Folkbokföringsorganisationen

Inom kyrkobokföringen har kyrkobokföringsorten (födelsehemorten) relevans som grund för den lokala funktionsfördelningen mellan myndigheter och register. Sålunda är kyrkobokföringsortens pastorsämbete1 den myndighet, som är behörig att föra anteckningar i församlingsbok, församlingsliggare och församlingens register över personer som varit kyrkobokförda i för- samlingen. Rätt församling bestäms som regel av, för anteckningar i födelse- och dopboken, barnets födelsehemort samt för anteckningar i konfirma- tionsbok barnets, i äktenskapsbok kvinnans samt i död- och begravningsbok den avlidnes kyrkobokföringsort. Av denna reglering följer vidare vilket pastorsämbete, som enligt skilda författningar är rätt adressat för under- rättelser och anmälningar av olika slag (jfr 3.1.2.5). Kyrkobokföringen är kompetensgrund för mantalsskrivningen. I princip l __

. .. .. . I Stockholm och Gote- skall sålunda var och en mantalsskrivas dar _han ratteligen skall. vara kyr- borg lokal skattemyndig- kobokförd mantalsdagen. Om inte anledning till omprövning föreligger antas het varvid Säl-Skilda be- dock den faktiska kyrkobokföringsorten vara riktig. stämmelser gäller.

3112. Domstolsväsendet

I 1011 RB stadgas att laga domstol i tvistemål i allmänhet är rätten i den ort, där svaranden har sitt hemvist, samt att om svaranden är mantalsskriven å ort inom riket den orten anses som hans hemvist. (Härvid förutsätts dock att svaranden verkligen äger hemvist i Sverige.) Vidare stadgas att dödsbo sökes vid den rätt, där den döde skolat svara, samt att svensk medborgare som icke äger känt hemvist vare sig inom eller utom riket eller vars uppe- . hållsort är okänd, sökes där han inom riket senast haft hemvist.

Den som icke äger känt hemvist inom riket må i tvist rörande betal- ningsskyldighet sökas där honom tillhörig egendom finns. Därvid anses fordran, som icke grundas å löpande skuldebrev eller liknande handling, finnas där gäldenären har sitt hemvist (1013 RB).

I åtskilliga andra forumregler knyts direkt an till bestämmelserna i 10:1 RB.

Sålunda skall äktenskapsförord i första hand inges till rätten i den ort där mannen bör svara i tvistemål, som rör hans person, eller, om mannen ej är skyldig att i mål som nyss sagts svara vid svensk domstol, till rätten i den ort där hustrun bör svara i sådana mål (8:11 GB). Motsvarande fo- rumbestämmelse gäller i fråga om rätt domstol för ansökan om boskillnad (15:15 GB).

Bevakning av testamente och ingivande av bouppteckning skall i första hand ske vid den rätt där testator resp. den döde skolat svara i tvistemål i allmänhet (1412 och 2018 ärvdabalken). — Beskattningsmyndighet i fråga om arvsskatt är på motsvarande sätt den allmänna underrätt, vid vilken , arvlåtaren (testator) skolat svara i tvistemål, som rörde hans person (345 ". lagen /1941:416/ om arvsskatt och gåvoskatt). *

Konkursansökan görs hos konkursdomaren vid den tingsrätt, där gäl- denären bör svara i tvistemål som angår gäld i allmänhet (6 5 konkurslagen /1921:225/).

Om laga domstol i mål om lagsökning eller betalningsföreläggande gäller ! vad som är stadgat för tvistemål (315 lagsökningslagen /1946:808/). !

Enligt lagen (197418) om rättegången i tvistemål om mindre värden skall RB:s forumregler vara tillämpliga (4 5). I vissa konsumenttvister får dock näringsidkaren även sökas där konsumenten har sitt hemvist (11 5).

Som regel skall tvist om arv eller testamente eller om bodelning mellan arvingar och efterlevande make upptas av den rätt, där den döde skolat svara i tvistemål i allmänhet, samt tvist om bodelning mellan makar i an- ledning av boskillnad eller äktenskapsskillnad av den rätt där mannen skall svara i tvistemål i allmänhet eller, om han ej är skyldig att svara i sådant mål vid svensk domstol, där hustrun svarar i sådant mål (1019 RB).

Enligt militära rättegångslagen (19481472) kan åtal i militärt brottmål undantagsvis upptas av den rätt där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet (73 5). Bestämmelsen skall äga motsvarande tillämpning med avseende på domstols behörighet i militärt tvistemål (765).

Ansökan om dödande av vissa handlingar kan enligt 2 5 lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling inges till rätten i den ort, där den förpliktade är skyldig att svara i tvistemål som angå gäld i allmänhet, om ort där förpliktelsen skall fullgöras ej är nämnd i handlingen.

Enligt 337 5 sjölagen (1891135 5. 1) äger, i fråga om behörigheten för sjö- rättsdomstol att uppta tvistemål enligt denna lag, bestämmelserna om laga domstol i tvistemål i allmänhet motsvarande tillämpning.

I andra forumregler åter, där den för rätt forum avgörande kompetensgrun- den anges vara någons hemvist, faller man i praxis tillbaka på det legala hemvistet i 1011 RB. l Detta torde sålunda vara fallet med avseende på * äktenskapsmål och vissa yrkanden i samband med äktenskapsskillnad (1514 GB);

inskrivning av förmynderskap för underårig (1211 FB); talan angående äktenskaplig börd (2011 FB); l ärende om antagande av adoptivbarn (2015 FB);

fråga rörande vårdnaden av och talan angående underhåll till barn (2019 FB) samt

ansökan om omyndighetsförklaring av den som uppnått myndig ålder (20:15 FB).

Till ovannämnda forumregler för inskrivning av förmynderskap och omyndighetsförklaring anknyter i sin tur bestämmelser om rätt forum för ansökan att underårig skall förbli omyndig efter uppnådd myndighetsålder (20:15 FB), inskrivning av förmynderskap på grund av omyndighetsförkla- ring av den som uppnått myndig ålder (1212 FB), förordnande och ent- ledigande av förmyndare (20:24 FB) och vissa gode män (20130 FB), in- skrivning av nämnda godmanskap (l8:7 FB), hävande av omyndighetsför- klaring (20:15 FB), tvist på grund av förmyndare eller god mans förvaltning (1017 RB) samt anspråk på medel som inbetalats eller bort inbetalas enligt 15 lagen (197411041) om avveckling av äldre godmanskap.

3113. Andra myndigheter

Funktionsfördelningen mellan myndigheter inom förvaltningen i övrigt görs icke sällan beroende av en persons mantals- eller kyrkobokföringsort.

Sålunda skall när enligt KL skatt för inkomst skall utgöras i hemorts— kommunen därmed som regel förstås den kommun, där den skattskyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven för året näst före taxeringsåret (66 5). — Församlingsskatt skall där annorlunda ej är föreskrivet utgå såsom allmän kommunalskatt (825 lagen /1961:436/ om församlingsstyrelse). Skyldighet att erlägga landstingsskatt åligger efter samma grunder som gäller för utgörande av allmän kommunalskatt i allmänhet (71 5 landstingslagen /1954:319/).

Skattskyldig taxeras enligt Si i hemortskommunen (14 5), varvid 66 5 KL (jfr här ovan) skall äga motsvarande tillämpning (3 5). Skattskyldig enligt Sf taxeras till statlig förmögenhetsskatt i samma kommun som där han skall taxeras till statlig inkomstskatt (145). — Pensionsgrundande inkomst enligt AFL skall i första hand bestämmas av den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde den försäkrade taxerats till statlig inkomst- skatt (1 5 förordningen /19591551/ angående beräkning av pensionsgrun- dande inkomst enligt lagen om allmän försäkring).

Skattskyldig fysisk person (oskift dödsbo eller familjestiftelse), som var

mantalsskriven för året näst före taxeringsåret, skall avge sin allmänna själv- deklaration i mantalsskrivningskommunen (245 3 mom. taxeringslagen /1956:623/).

1 lagen om arvsskatt och gåvoskatt stadgas att beskattningsmyndighet i fråga om gåvoskatt är i första hand länsstyrelsen i det län, där den skatt- skyldige var mantalsskriven, när skattskyldigheten inträdde (44 5). Skatt- skyldigs deklaration skall avges till beskattningsmyndigheten (46 5). Talan mot beslut enligt lagen ställes, när länsstyrelse i län som hör under skilda hovrätter är beskattningsmyndighet, till den hovrätt, under vilken den del av länet hör där den skattskyldige var mantalsskriven när skattskyldigheten inträdde (60 5).

Försäkrad enligt AFL skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa och i första hand hos den kassa inom vars verksamhetsområde han är man- talsskriven (1 kap. 45). - Beslut om allmänt barnbidrag fattas av den all- männa försäkringskassa hos vilken den som äger uppbära bidraget är in- skriven eller i visst fall skulle varit inskriven (1 a5 lagen / 19471529/ om allmänna barnbidrag).

Ärende angående förmån enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension skall i allmän försäkringskassa prövas av den försäkringsnämnd, inom vars verksamhetsområde den pen- sionsberättigade senast blivit mantalsskriven (10 5). Den som åtnjuter tillägg enligt nämnda lag är skyldig att till den allmänna försäkringskassa inom vars verksamhetsområde han senast blivit mantalsskriven anmäla om hans eller makes ekonomiska förhållanden väsentligen förbättrats. Samma skyl- dighet åligger den som åtnjuter kommunalt bostadstillägg och mantalsskri- ves i annan kommun (85).

Nykterhetsnämnds åtgärd eller anmälan hos nykterhetsnämnd enligt la- gen (19541579) om nykterhetsvård ankommer normalt på eller görs hos den kommunala nykterhetsnämnden i den kommun, där den som avses med åtgärden eller anmälningen är mantalsskriven eller eljest vistas (35).

Ingripande av barnavårdsnämnd skall i visst fall göras av nämnden i den kommun där barnet är mantalsskrivet eller, om det till följd av sin ålder inte blivit mantalsskrivet, där det har sin födelsehemort (345 bar- navårdslagen /1960197/).

Fråga om bidragsförskott prövas i första hand av barnavårdsnämnden i den kommun där vårdnadshavaren är mantalsskriven (5 5 lagen /1964:143/ om bidragsförskott).

Kommun ägerjämlikt 39 5 lagen om socialhjälp och 73 5 barnavårdslagen att — om inbetalning ej sker godvilligt föra talan om utbekommande av viss ersättning hos länsstyrelsen i det län där den som söks har att vid domstol svara i tvistemål (jfr under 3.1.1.2).

Ansökning om familjebidrag görs enligt 95 familjebidragskungörelsen (19461101) hos familjebidragsnämnden i den kommun som det åligger att utbetala bidraget (jfr under 3.124).

Svenskt medborgarskap kan under vissa förutsättningar förvärvas genom anmälan hos länsstyrelsen i det län där den som avses med anmälningen är kyrkabok/örd (3,4 och 10 55 lagen / 19501382/ om svenskt medborgarskap).

Prövning av om hinder möter mot äktenskap (hindersprövning) sker i

första hand i den församling där kvinnan är kyrkobokförd (311 GB).

Äktenskapscertiflkat för sökande som är eller bör vara kyrkobokförd i svensk församling utfärdas av pastorsämbetet i församlingen (25 kungö- relsen /19691123/ om äktenskapscertiflkat).

Uppgiften att sörja för fastställande av faderskap till barn utom äk- tenskap, vars vårdnadshavare är kyrkobokförd i riket, åvilar barnavårds- nämnden i den kommun där vårdnadshavaren är kyrkobokförd (315 FB). , — Samma barnavåradsnämnd åligger det vidare att tillse att barnet tillför- säkras underhåll (712 FB).

I ärende om antagande av adoptivbarn som ej fyllt aderton år skall yttrande , inhämtas dels från barnavårdsnämnden i den kommun där sökanden är ; kyrkobokförd, dels från barnavårdsnämnden i den kommun där den som * har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd (2016 FB).

På begäran av den som har vårdnaden om barn skall barnavårdsnämnden i den kommun där denne är kyrkobokförd utse lämplig person (barnavårds- man) att lämna honom stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden (3 a5 barnavårdslagen).

Anmälan och ansökan enligt religionsfrihetslagen (19511680) liksom an- mälan enligt namnlagen (1963125 1 ) skall i regel göras hos pastori kyrkobokför- ingsförsamlingen.

Till elevområde för kommuns grundskola eller gymnasieskola hör enligt huvudregeln den som är kyrkobokförd inom kommun som ingår i elev- området (435 skollagen /l962:319/). Till elevområde för kurs enligt för- ordningen (19711424) om kommunal och statlig vuxenutbildning hör den som 'är kyrkobokförd inom kommun som ingår i elevområdet (28 5).

Fråga om tillstånd för enskild person att inneha vapen eller ammunition m. m. prövas i första hand av polismyndigheten i den ort där personen i fråga är kyrkobokförd (25 vapenkungörelsen /19741123/).

I körkortskungörelsen (19721592) stadgas bl. a. följande. Fråga om kör- kortstillstånd ( 14 5), trafikkortstillstånd som skall meddelas i samband med körkortstillstånd (70 5) och om utfärdande av traktorkort (86 5) prövas i fråga om den som är kyrkobokförd i landet av länsstyrelsen i det län inom vilket sökanden är kyrkobokförd. Lämplighetsintyg för körkortstillstånd ut- färdas på samma sätt av polismyndigheten i sökandens kyrkobokföringsort (16 5). Motsvarande gäller för trafikkortstillstånd (71 5) och ansökan om trak- torkort (87 5). Körkort (42 5), trafikkort (80 5) och traktorkort (92 5) förnyas i vissa fall av länsstyrelsen i det län inom vilket innehavaren är kyrkobokförd. Lämplighetsintyg för utbildningsledare och trafiklärare utfärdas i första hand av polismyndigheten i sökandens kyrkobokföringsort (1005).

Fråga om meddelande av körtillstånd prövas enligt bilregisterkungörelsen (19721599) av länsstyrelsen i det län, där fordonets ägare har sin adress enligt bilregistret (46 5). Denna skall normalt vara lika med kyrkobokföringsadres- sen (11 och 86 55).

3.1.2 Rättigheter och skyldigheter 3.1.2.1 Rösträtt och valbarhet

Fråga om rösträtt för svensk medborgare vid val till riksdagen avgörs på j grundval av en före valet upprättad röstlängd (3 kap. 2 och 1255 rege- l l

ringsformen). En av förutsättningarna för att bli upptagen i allmän röstlängd är enligt vallagen (19721620) att man enligt länsstyrelses personband är kyr- kobokförd i ett valdistrikt (4 kap. 2 5). Efter ansökan kan svensk medborgare som enligt nämnda personband inte är kyrkobokförd i riket men som varit kyrkobokförd här någon gång under de sju senast förflutna kalenderåren bli upptagen i särskild röstlängd (4 kap. 11 och 12 55).

Vid val av kommunfullmäktige grundas rösträtten på den allmänna röst- längden (6 och 10 55 kommunallagen /19531753/ och kommunallagen för Stockholm /1957150/). — Samma förhållande gäller vid val av landstingsmän (7 och 18 55 landstingslagen) och val av kyrkofullmäktige (9 och 13 55 lagen om församlingsstyrelse).

För prästs rätt att delta i val av prästerlig ledamot i domkapitel förutsätts bl. a. att han är kyrkoskriven inom stiftet (35 1 mom. lagen /l9361567/ om domkapitel).

Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt vid val till riksdagen enligt ovan kan vara ledamot av riksdagen (3 kap. 105 regeringsformen).

Jämväl kommunfullmäktige, landstingsmän och kyrkofullmäktige väljs bland dem som uppfyller kraven för rösträtt vid val av ledamöter till resp. , församling. Kommer sådan ledamot efter valet i den ställning att han inte längre är valbar skall han omedelbart frånträda sitt uppdrag (7 5 kommu- ; nallagen och kommunallagen för Stockholm, 8 5 landstingslagen samt 10 5 lagen om församlingsstyrelse). I princip skall vad i 75 kommunallagen är stadgat om kommunfullmäktig äga motsvarande tillämpning med av- seende på valbarhet till ledamot i kommunstyrelsen och verkan av val- barhetens upphörande (325 kommunallagen). Motsvarande gäller för le- damöter i flertalet kommunala nämnder. l

Kommun får till ledamot i lokal taxeringsnämnd endast välja den som , är mantalsskriven inom kommunen. Landstingskommuns förvaltningsut- skott får till ledamot i särskild taxeringsnämnd endast välja den som är mantalsskriven inom det särskilda taxeringsdistriktet (13 5 1 mom. taxerings- lagen).

Endast den som är kyrkobokförd i kommunen kan vara valbar till nämn- deman vid allmän domstol (416 RB). På motsvarande sätt fordras för valbarhet till nämndeman i länsskatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt bl. a. kyrkobokföring inom länet (95 lagen /l971152/ om skatterätt, fas- tighetstaxeringsrätt och länsrätt). Samma krav ställs på nämndeman i fas- tighetsdomstol (lagen / 19691246/ om domstolar i fastighetsmål).

3.1.2.2 Besvärsrätt

Enligt 765 jämförd med 25 kommunallagen är bl. a. den som är man- talsskriven inom en kommun medlem av denna och till följd härav enligt huvudregeln tillförsäkrad besvärsrätt över beslut av kommunfullmäktige och kommunstyrelsen eller annan kommunal nämnd.

Vidare äger enligt 78 5jämförd med 3 5 landstingslagen den som är med- lem av kommun inom landstingskommun besvärsrätt över beslut av lands- tinget.

Rätt att anföra besvär enligt lagen om församlingsstyrelse har bl. a. envar som är kyrkoskriven inom församlingen (895).

3.123. Ekonomiska förmåner

I vissa fall har rätten till ekonomiska förmåner knutits direkt till ett krav på mantalsskrivning. Sålunda stadgas i 5 kap. 1 5 AFL såsom allmän för- utsättning för rätt till folkpension för svensk medborgare, som inte är bosatt i riket, att han varit mantalsskriven här för det år varunder han fyllt sextiotvå år och för de fem åren närmast dessförinnan.

Vidare kan enligt 2 5 lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension sådant bostadstillägg utgå till den som åtnjuter folkpension i vissa former och är mantalsskriven inom kommunen, eller till där man- talsskriven hustru som åtnjuter hustrutillägg.

Enligt 1 5 lagen om allmänna barnbidrag skall sådant bidrag även utgå för här i riket bosatt barn, som icke är svensk medborgare, om barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket.

Försäkring av personlig lösegendom skall enligt 55 5 lagen (1927177) om försäkringsavtal normalt anses omfatta även egendom som tillhör hos för- säkringstagaren mantalsskrivet barn.

Lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskun- dervisning för invandrare är såvitt avser här i landet bosatt utländsk ar- betstagare, som ej är skyldig att ha arbetstillstånd eller är befriad härifrån, endast tillämplig om denne är kyrkobokförd här i landet (15).

Antalet kyrkobokförda invånare har i kungörelsen (19731337) om särskilt bidrag till landstingskommuner och kommuner samt i lagen (19731433) om skatteutjämningsbidrag betydelse för beräkning av bidragens storlek.

3.1.2.4 Ekonomiska ansvarsregler och förpliktelser

Den som är kyrkoskriven i icke territoriell församling är icke skyldig att erlägga församlingsskatt till den territoriella församling, inom vilken han är mantalsskriven (82 5 lagen om församlingsstyrelse). Den som icke tillhör . svenska kyrkan och som är mantalsskriven här i riket för inkomståret påförs vissa församlingsskatter enligt nämnda lag med reducerat belopp (1 5 lagen /19511691/ om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan).

Kommun skall för varje år bestrida kostnaden för kommunala bostads- tillägg, vilka under året utbetalats till pensionsberättigade som är mantals- skrivna i kommunen ( 14 5 lagen om hustrutillägg och kommunalt bostads- tillägg till folkpension).

Skyldighet att utge familjebidrag och hemortslön åligger i princip den kommun, där värnpliktig å inryckningsdagen var bosatt under sådana för- hållanden, att han, om mantalsskrivning då skolat förrättas, ägt där man- talsskrivas (275 familjebidragslagen /l946:99/).

Kommun inom vilken svensk medborgare mantalsskrivits är enligt 225 lagen om socialhjälp som regel ersättningsskyldig för obligatorisk socialhjälp som under mantalsåret utgivits av annan kommun. Staten är enligt 23 5 samma lag på samma sätt ansvarig för sådan hjälp till svensk medborgare, vilken för det år hjälpen utgivits ej mantalsskrivits i riket eller vars man- talsskrivningsort för nämnda år inte kunnat utrönas. Samma förhållande gäller obligatorisk socialhjälp som lämnats den som då hjälpen utgick ej

var svensk medborgare. Motsvarande rätt till ersättning för kommun föreligger enligt 71 5 bar- navårdslagen för utgift, som föranletts av att någon omhändertagits för sam- hällsvård.

Enligt skollagen har kommun att bestrida kostnader, som ej täcks av andra medel, för anordnande av grundskola (48 5). Skyldighetens omfattning står i första hand i relation till antalet kyrkobokförda barn inom kommunen (435). Kommun som på grund av särskild föreskrift för undervisning i dess grund— eller gymnasieskola mottagit elev, som ej är kyrkobokförd inom kommunen, är berättigad till ersättning för kostnaderna för under- visningen av i regel den kommun inom vilken eleven är kyrkobokförd (465). Motsvarande bestämmelse gäller med avseende på gymnasieskola som anordnats av landstingskommun. Är eleven kyrkobokförd inom kom- mun som ej ingår i landstingskommun, skall ersättningen utges av denna kommun (47 b 5). Har kommun eller landstingskommun i gymnasieskolan mottagit vuxen elev, som ej är kyrkobokförd inom kommunen resp. lands- tingskommunen, äger 46 och 47b55 motsvarande tillämpning (52a5).

Har kommun eller landstingskommun för undervisning i kommunal vux- enutbildning mottagit elev, som ej är kyrkobokförd inom kommunen resp. landstingskommunen, äger vad som enligt ovan stadgas i 46 och 47 b 55 skollagen motsvarande tillämpning (116 5 förordningen om kommunal och statlig vuxenutbildning).

Kommun skall enligt 3 5 lagen (197311205) om förskoleverksamhet i an- given omfattning bedriva förskoleverksamhet för de barn som är kyrko- bokförda i kommunen (eller som stadigvarande vistas där).

3.125. Anmälnings- och underrättelseskyldighet

Anmälnings- eller underrättelseskyldighet till och från pastorsämbete fö- religger i åtskilliga fall enligt FBF (30—35 55) och FBK (26—43 55) med än- knytning främst till kyrkobokföringens regler.

Motsvarande uppgiftsskyldighet till pastorsämbete eller annan myndighet föreligger även i andra författningar såsom

kungörelsen (1952187) angående äktenskapsregistret (6 5); kungörelsen (19491661) om skyldighet för domstol att lämna uppgift i mål och ärenden enligt föräldrabalken (1—4 och 10 55);

kungörelsen (19241475) angående meddelanden från domstol om dödför- klaringar;

kungörelsen (19731810) om barnavårdsnämnds medverkan vid faststäl- lande av faderskap m.m. (4 5);

kungörelsen (19691379) om inskrivning och redovisning av värnpliktiga (59 å); medborgarskapskungörelsen (19691235) (5, 6 och 955)", utlänningskungörelsen (19691136) (595); namnlagen (23, 24 och 2755); namnkungörelsen (19631528) (4 och 955); begravningskungörelsen (1963:540) (14, 18, 22, 23 och 28 55);

|. ( l l

kungörelsen (19671617) om uppgifter beträffande personer som avses i 23 och 24 55 folkbokföringsförordningen (1 och 255) samt vapenkungörelsen (53—55 55).

3. l .3 Befolkningsstatistiken

Den svenska befolkningsstatistiken har sedan sin början för mer än 200 år sedan baserats på folkbokföringen. Detta gäller både den löpande be- folkningsstatistiken och folk- och bostadsräkningarna. * Den löpande befolkningsstatistiken redovisar folkmängdens storlek och l förändringar efter kyrkobokföringen vid årsskiftet samt i begränsad utsträck- ning också vid andra tidpunkter på året. Uppgifterna lämnas såväl för hela 1 riket som för enskilda församlingar. Dessutom har den allt högre regionala planeringsambitionen medfört krav på statistik för mindre områden, näm- ligen funktionellt avgränsade delar av församlingar. I sådana fall utgör kyr- kobokföringsfastigheten redovisningsgrund.

De vanligtvis vart femte år återkommande folk- och bostadsräkningarna redovisar befolkningen efter bostadsort. De sker visserligen genom en själv- ständig materialinsamling, men för att garantera en fullständig redovisning baseras denna på mantalsskrivningen. Dessa räkningar görs för framställning av statistik för samhällsplanering, forskning och allmän information. Genom samarbetet med folkbokföringen kan folkräkningsuppgifterna också använ- das för kontroll av denna (jfr prop. 1967188).

3.2. Materiella folkbokföringsregler

3.2.1. Allmänt

FBF ersatte FBF 1946. Denna, som tillkom efter prop. 19461255 och grundar sig på folkbokföringskommitténs betänkande (SOU 1944:52) Omorganisation av folkbokföringen, ersatte i sin tur, såvitt gäller de materiella folkbok- föringsreglerna, förordningarna (1894161) angående mantalsskrivning och (19151476) angående kyrkoböckers förande. För närmare studium av äldre bestämmelser hänvisas till 1936 års uppbördskommittés betänkande (SOU 1938141) Omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen m.m. del 11 s. 211 samt betänkandet Folkbokföringen (SOU 1967:16 s. 7), avgivet [ __ __ _ . ! Har kan aven erinras av 1958 års utredning kyrka—stat. FBF kompletteras av FBK. om kungörelsen Folkbokföring sker dels fortlöpande genom kyrkobok/öring, dels årligen (1910;1o3) angående be- genom mantalsskrivning. Termen kyrkobokförd i FBF torde avse endast dem, höriahet att kyrkobokfö- som skall vara bokförda ifo'rsamlingsbok, och synes således inte omfatta fas 1_'Ckele”"0'lell FO" . . . _ samling av svenska kyr- dem, som upptas 1 det s.k. obeflntltgregistret (SOU 194452 5. 58). Kyr- kan kungörelsen kobokföringens huvudregel enligt 11 5 (här avses liksom fortsättningsvis (19558:388) med vissa be- i kapitel 3 — där ej annat anges FBF) är att var och en skall kyrkobokföras stämmelser rörande tax- i den församling och på den fastighet där han är bosatt. Undantag från ering; uppbörd och-folk.- denna huvudregel görs för vissa i 19—24 och 27 55 angivna fall. Mantals- bOkrormg under krigsfor k' ' h dre el är att var h n nt'l k 'v f' tt k lenderår hållandeniBetrarfande s rivningens uvu g . oc e ma a ss l'l es or e a förhållandena i övriga (mantalsåret) på den fastighet och i den församling där han rätteligen skall nordiska länder hänvisas vara kyrkobokförd den 1 november året närmast före mantalsåret (man- till Bilaga 2.

talsdagen) samt i den kommun där fastigheten och församlingen är belägna. — Bestämmelserna om rätt kyrkobokföringsort överfördes med vissa änd- ringar från FBF 1946 till nu gällande folkbokföringsförordning med för- behållet att de skulle ses över så snart omständigheterna medgav (se prop. 1967188 5. 21, 55 och 65). Förarbetena till FBF 1946 får därför i huvudsak anlitas som motiv till de gällande bestämmelserna. De ändringar som gjorts motiveras i prop. 1967188. Utöver den redovisning, som i det följande lämnas av förarbetena, kommer redogörelsen för att belysa rådande rättspraxis också att omfatta ett antal kammarrättsutslag i folkbokföringsmål.

Enligt 1894 års mantalsskrivningsförordning skulle ”varje svensk under- såte utom den, som övergivit riket och bosatt sig å utländsk ort, ävensom utländsk undersåte, som är inom riket bosatt” mantalsskrivas. FBF 1946 saknade en motsvarande bestämmelse. Detsamma gäller FBF. ] prop. 19461255 s. 145 förklarade departementschefen att detta förhållande i hu- vudsak icke kunde anses innefatta avvikelse från vad då gällde. Bosättning i riket torde regelmässigt vara ett krav för upptagande i svensk folkbokföring. Ett undantag från detta krav gäller sådana i 255 angivna barn, som vid sin födelse skall upptas i svensk församling i sin födelsehemort, oavsett om de är bosatta där vid den tid då födelsen anmäles. Födelsehemorten kan vara en annan ort än den där barnet föddes. Ett skenbart undantag från kravet på bosättningsgrundande vistelse utgör personer upptagna i obe- flntligregistret. Om en sådan persons vistelseort här i Sverige blivit känd för en offentlig inrättning så att hans existens måste uppmärksammas via offentliga register blir han överförd till församlingsboken i den församling där han var kyrkobokförd när han upptogs i obefmtligregistret (KÅ 1954 ref. 15 och 24, 1958 ref. 4 och 19 samt 1959 ref. 10; jämför dock RÅ 1942 ref. 37). Innan vederbörande överfördes till obeflntligregistret måste han dock en gång på grund av bosättning eller födelse ha blivit kyrkobokförd här i riket. Han överfördes till obeflntligregistret därför att hans vistelseort var okänd och det således var oklart om han fortfarande borde vara upptagen i församlingsbok. Sedan hans vistelseort blivit på angivna sätt dokumenterad och man följaktligen kunnat presumera bosättning här i riket, föreligger inte längre skäl att ha honom upptagen i obeflntligregistret.

3.2.2. K yrkobokfo'ring 3.2.2.1 Inregistrering

För inregistrering i den svenska kyrkobokföringen av barn gäller särskilda regler enligt 25 5:

Levande fött barn kyrkobokföres i sin födelsehemort, om det är fött inom landet eller fött utom landet av kvinna som är kyrkobokförd här eller är bosatt här och upptagen i obeflntligregister.

Födelsehemort 'är den församling där modern vid barnets födelse var kyrkobokförd eller upptagen i obeflntligregister. Kan moderns kyrkobokföring icke utredas, är den församling, där barnet föddes, födelsehemort. För hittebarn är den församling, där barnet anträffas. födelsehemort.

Sedan barnet kyrkobokförts i födelsehemorten, tillämpas övriga bestämmelser om kyrkobokföringsort.

Rätt kyrkobokföringsort anvisas annars i 11 5:

Var och en kyrkobokföres i den församling och på den fastighet där han är bosatt, om annat ej följer av bestämmelse i 19—24 och 27 55.

Vid tillämpning av denna regel görs ingen åtskillnad mellan sådan in- flyttning till svensk församling som sker från annan svensk församling och sådan som sker från ort utom riket. Inte heller görs skillnad mellan svenska och utländska medborgare.

Det bestämmande för kyrkobokföringen är primärt om en person är bosatt i Sverige och i så fall var.

I FBF ges inte någon uttömmande definition eller beskrivning av bo- sättningsbegreppet. En sådan har med hänsyn till de mångskiftande för- hållandena inom det moderna samhällslivet inte ansetts möjlig att åstad- komma. 1 12—18 55 ges vissa regler till ledning för tolkningen av bosätt- ningsbegreppet. Sedan gammalt gäller den principen att uppehållsorten för vila bör tillmätas större betydelse vid avgörande av bosättningsfrågor än uppehållsorten under arbete (se t. ex. departementschefens yttrande 1 prop. 19461255 s. 148). Principen kommer till uttryck i FBF främst i den s.k. dygnsviloregeln i 125 första stycket:

En person anses bosatt på den fastighet där han regelmässigt vistas eller. när byte av bostad skett. kan antagas komma att regelmässigt vistas under nattvilan eller motsvarande vila (dygnsvilan).

I första hand knyts således bosättningsbegreppet till fastighetsindelningen. Personer som tillhör den nomadiserande samebefolkningen och inte är bo- satta på viss fastighet anses bosatta på sitt huvudviste i samebyn (17 5). I vissa fall kan kyrkobokföring ske med bosättningen preciserad endast till viss församling (18 5):

Även om en person icke är bosatt på viss fastighet, anses han dock bosatt i viss församling. om det med tillämpning på församlingens område av bestämmelserna i 12—1755 om fastighet kan anses att han är bosatt inom området.

Kyrkobokföringen sker i sådant fall enligt bestämmelserna i 27 51

Den som icke är bosatt på någon fastighet i den församling där han skall kyr- kobokföras bokföres under rubrik på församlingen skrivna, om annat ej framgår av 19. 20, 23 eller 24 5. Den som saknar känt hemvist eller. i fråga om nomadiserande same, känt huvudviste bokföres under rubrik utan känt hemvist. Den som är inskriven i sjömansregistret får dock ej bokföras under rubrik utan känt hemvist.

Pastorsämbetet får pröva om person som saknar bestämt hemvist i församlingen i stället för att bokföras enligt första stycket kan behålla sin tidigare kyrkobokföring. Beslutas vid mantalsskrivning att han icke skall uppföras på viss fastighet i man- talslängden. bokföres han enligt första stycket.

Vistelse i kommun, som inte också kan anses utgöra bosättning i viss församling, föranleder icke kyrkobokföring, eftersom denna är anknuten till församling (jfr SOU 1944:52 s. 58). Förhållandet kan belysas av ett kam- marrättsutslag (KÄ 1971 ref. 3). Målet gällde en kvinna, som hade vistats i Lund under sådana förhållanden att hon sannolikt skulle ha kunnat kyr- kobokföras där om Lund utgjort en församling. Utredningen gav emellertid inte vid handen att kvinnan vistats på viss fastighet eller inom viss för- samling i Lund under sådana förhållanden att hon kunde anses ha varit bosatt där och kammarrätten fann därför att hon icke bort kyrkobokföras

ej.

Dygnsviloregeln förutsätter i allmänhet en viss fastighet som plats för dygnsvilan; lokaliteten behöver dock ej vara sådan som man efter vanligt språkbruk normalt föreställer sig en bostad utan kan vara av ambulerande eller enkel beskaffenhet. I praxis har således som bosättningsgrundande bostad godtagits t. ex. nykterhetsnämnds övernattningshem (KÄ l964 ref. 5). Om viloplatsen inte kan godtas som bostad, men bosättning ändå anses föreligga inom församlingens område sker kyrkobokföring under rubrik ”på församlingen skrivna” (18 och 27 QQ). Som exempel kan nämnas bostad i tält, husbåt, mudderverk eller på pråm. Längst har praxis gått i KÅ 1958 ref 7 (som dock inte är unikt) där vederbörande helt saknade bostad. Det var här fråga om en extra hamnarbetare, som var inskriven vid Stockholms stads hamnarbetarkontor i Katarina församling. Han synes inte ha haft någon bostad, men hade hela året vistats i Stockholm och vid 22 olika tillfällen hade han haft tillfälliga arbeten. Kammarrätten ansåg att mannen på grund av sagda vistelse bort på mantalsdagen vara kyrkobokförd i Katarina för- samling.

Innan kyrkobokföring sker vid inflyttning skall avgöras om fråga är om regelmässig vistelse. Den situation som skall bedömas ligger i framtiden. Bedömningen av frågan om bosättning måste därför i stor utsträckning vila på antaganden.

För att bosättning skall kunna anses föreligga, måste personen ha sin dygnsvila på fastigheten inte blott vid något enstaka tillfälle utan under ett flertal dygn, som regel i följd. Den upprepning som detta innebär, antyds i dygnsviloregeln med ordet regelmässigt. ] detta ord ligger emellertid även, att den vistelse varom fråga är icke får innebära alltför stor avvikelse från det enligt vederbörandes allmänna livsföring normala (SOU 1944:52 s. 59 och 60). Bosättning behöver således inte uppkomma redan genom att en vistelse haft en viss längre regelbunden varaktighet. För att en vistelse skall anses regelmässig krävs dock i praxis att den från början avsedda tiden är av viss varaktighet.

Eftersom en mera fullständig utredning av olika anledningar ofta inte kan åstadkommas i ett vanligt folkbokföringsärende har man i praxis i en naturlig strävan att behandla likartade fall lika kommit att på vissa områden tillämpa särskilda enhetliga riktlinjer.

En vistelse föranledd av en stadigvarande anställning förutsättes i regel medföra bosättning. Eftersom motiveringen i KÅ 1963 ref. 2 belyser det sagda återges den redan här även om utslaget i och för sig hör hemma under 14 5:

Av handlingarna i målet framgår att H sedan den 22 augusti 1960 varit anställd vid Statens vattenfallsverks kraftverksbygge i Messaure i Jokkmokks kommun även- som att arbeten vid kraftverksbyggen inom kommunen kunde beräknas pågå under minst fem år, räknat fr. o. m. den I januari 1961. och att anläggningsarbetarna finge beräknas "vid fortsatt byggnation" kunna sysselsättas inom Jokkmokks kommun under en sammanlagd byggnastid av 10—15 år.

Med hänsyn till att kraftverksbygge avser verksamhet, som till sin art är till tiden begränsad, samt då vad i målet anförts beträffande fortsatta vattenkraftsutbyggnader i Jokkmokks kommun icke utgör tillräcklig grund för ett närmare bedömande av

i någon församling i Lund. Hennes kyrkobokföring på annan ort ändrades

varaktigheten av vare sig arbetsgivarens eller arbetstagarens verksamhet avseende kraftverksbygge i kommunen, kan — med beaktande tillika att den 1 november 1960 tidrymden för H:s anställning i Messaure varit förhållandevis kon — anställningen icke anses hava haft sådan utsträckning, att den med avseende härå bort vid nämnda tidpunkt betraktas såsom stadigvarande.

Utredningen i målet visar härjämte, att H icke efter hand åtagit sig olika arbeten i Jokkmokks kommun. Ej heller äro omständigheterna i målet sådana, att H vid tiden för ifrågavarande mantalsskrivning kunnat påräkna att efter avslutande av arbete som anläggningsarbetare vid Statens vattenfallsverks kraftverksbyggen i Jokkmokks kommun erhålla annan anställning i kommunen.

Av det anförda får anses framgå att H den I november 1960 icke varaktigt förlagt sin arbetsverksamhet till Jokkmokks kommun, och följaktligen måste det antagas, att H:s vistelse i kommunen den 1 november föranletts av arbete av tillfällig be- skaffenhet.

En anställning anses alltså som stadigvarande om den varken typiskt sett är att anse som tidsbestämd eller är det i det särskilda fallet. Man gör således i första hand skillnad mellan anställningar som är tidsbestämda och sådana som inte är det. En person som vistas på en ort på grund av att han tagit en anställning, vars slut man vid kyrkobokföringsögonblicket inte känner, antas bosätta sig på den orten. Detta gäller även om anställningen och vis- telsen faktiskt kommer att upphöra redan efter några veckor. Det väsentliga är att det vid tidpunkten för kyrkobokföringen föreligger en (helt eller delvis anticiperad) regelmässig vistelse. Folkbokföringskommittén anförde i sitt betänkande (SOU 1944:52 s. 61): Ett hembiträde t. ex., som bor hos hus- bondfolket, bör sålunda i regel ——— anses bosatt där, även om man med hänsyn till kortvarigheten av hennes föregående anställningar ej med någon säkerhet kan antaga att hon kommer att kvarstanna så lång tid som nittio dygn; den förut ådagalagda ostadigheten i levnadssättet utgör nämligen ej i och för sig tillräckligt skäl för det motsatta antagandet, att hon icke kommer att kvarstanna denna tid. I KÅ 1959 ref 13 var fråga om en man som efter att ha varit intagen på alkoholistanstalt hade "försökspermission till Finspång", där han arbetade vid ett metallverk i 24 dagar, varefter han återintogs på alkoholistanstalt. Han ansågs ha hunnit förvärva bosättning i Finspång.

Enligt folkbokföringskommitténs förslag skulle en person vid byte av bostad anses bosatt på den nya fastigheten om det kunde antas att han skulle tillbringa sin dygnsvila där under minst 90 dygn av de närmaste fyra månaderna. Bland annat för att inte vissa mera rörliga grupper av be- folkningen, som enligt då gällande praxis mantalsskrevs även på grund av förhållandevis kortvariga vistelser, skulle bortfalla ur folkbokföringen, med- togs ej i förordningen denna regel, som brukar kallas 90-dygnsregeln (prop. 1946:255 5. 149).

Också en vistelse som är föranledd av ett arbete som är till tiden avgränsat kan betraktas som bosättning. Om en person saknar stadigvarande hemvist på annan fastighet än den där han tillfälligt vistas kan vistelsen trots dess tillfälliga karaktär anses som bosättning. Även för tidsbegränsade vistelser gäller att villkoren i dygnsviloregeln skall vara uppfyllda (SOU 1944:52 s. 62).

Vissa typer av arbeten anses till sin natur vara tillfälliga. Här synes i

praxis bl.a. folkbokföringskommitténs 90-dygnsregel tjäna som riktmärke. Kortare säsongarbeten (t.ex. arbete med betupptagning) har regelmässigt ansetts som ej bosättningsgrundande vistelse. Som sådan tillfällig vistelse räknades också tidigare arbete i AMS:s regi, men efter ett pleniavgörande (KÅ 1968 ref. 12)jämställs sådant arbete med arbete på den allmänna mark- naden.

I ordet regelmässigt ligger, som redan nämnts, att vistelsen inte får in- nebära alltför stor avvikelse från vad som är normalt för vederbörandes allmänna livsföring (SOU 1944:52 s. 60). Vistelser på grund av värnplikts- tjänstgöring, barnsbörd, ej alltför långvarig sjukdom eller konvalescens, se- mester eller rent tillfälliga besök hos släktingar och vänner anses således vara vistelser som på grund av sin natur i regel inte grundar bosättning. Jfr motiveringen i KÅ 1963 ref. 3:

Emellertid måste — oaktat J:s vistelser i föräldrahemmet i Älvsby landskommun föranletts av sjukdom och konvalescens — med hänsyn till omfattningen av dessa vistelser anses att J, därest han den 1 november 1960 ej varit intagen å sjukvårds- inrättning, skulle ha vistats i föräldrahemmet under sådana förhållanden att han skolat där kyrkobokföras.

Dygnsviloregeln i 12 5 första stycket har en fortsättning i andra punkten:

Den som enligt denna regel kan anses bosatt på flera fastigheter anses bosatt på den fastighet där han med hänsyn till sin tjänst eller verksamhet och övriga om_ ständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist.

Paragrafen är inte tillämplig vid flyttning. Fråga skall vara om två eller flera hem som samtidigt står till förfogande. Folkbokföringskommittén fram- höll att hänsyn skulle tas till samtliga på frågan inverkande omständigheter, även personens egen uppgift. Men särskild vikt borde enligt kommittén tillmätas vistelse, som var föranledd av tjänst eller verksamhet, och enbart den omständigheten att vederbörande uppehöll sig längre tid på en av fas- tigheterna fick inte bli avgörande (SOU 1944:52 s. 61).

I 13—1755 stadgas undantag från 125 första stycket. Regeln i 135 har följande lydelse:

Den som på grund av sina arbetsförhållanden tillbringar dygnsvilan på annan fas- tighet än den där hans familj är bosatt anses bosatt hos familjen, om han regelbundet besöker den när tillfälligt hinder ej möter.

Bestämmelsen är tillämplig på bortovarande man eller hustru men ej på bortovarande barn i familjen. Enligt en fast praxis som har stöd i förarbetena skall bortovaron enbart vara beroende av den bortovarandes arbetsförhål- landen. Bestämmelsen har ej ansetts tillämplig, om även den andre maken har förvärvsarbete (eller utövar annan verksamhet) och om det kan antas att denna verksamhet bidragit till familjemedlemmamas skilda uppehålls- orter. Kravet på regelbundna besök anses i regel ej uppfyllt med mindre familjen besöks åtminstone två gånger per månad. Besöken behöver inte vara förenade med övernattning. Är besöksrekvisitet inte uppfyllt kan i stället 14 5 vara tillämplig. För att inte dygnsviloregeln skall medföra ändrad kyrkobokföring vid bortovaro på grund av tillfälligt arbete eller uppdrag stadgas i 14 5:

Dygnsvila som en person på grund av tillfälligt arbete eller uppdrag tillbringar på annan fastighet är den där han har sitt egentliga hemvist anses icke leda till ändring i hans bosättning.

För att lagtextens krav på egentligt hemvist på annan fastighet än vis- telsefastigheten skall vara uppfyllt vid tillfälligt arbete fordras i enlighet med förarbetena att vederbörande med säkerhet skall kunna förväntas åter- vända till detta andra hemvist. Den som har familj anses vanligen ha sitt stadigvarande (egentliga) hemvist på den fastighet där familjen är bosatt. Paragrafen kan enligt förarbetena inte tillämpas om det föreligger söndring i äktenskapet eller om den bortovarande på grund av stadigvarande tjänst (eller annan stadigvarande verksamhet) bosatt sig på annan ort. Men blir det i andra fall utrett att den bortovarande har sitt stadigvarande hemvist på den fastighet där hans familj bor, anses han med tillämpning av 145 bosatt på samma fastighet som familjen även om han inte besökt familjen på det sätt som sägs i 13 5. Den ordinarie bostaden kan mycket väl anses som den bortovarandes egentliga hemvist även om familjen medföljer till den tillfälliga vistelseorten. Att den ordinarie bostaden uthyrs under bor- tovaron saknar i och för sig betydelse. Även på den som inte har familj är regeln i 14 5 användbar. I sådana fall är det dock ofta svårare att fastställa om vederbörande har ett annat, stadigvarande hemvist, till vilket han med säkerhet kan förväntas återvända (SOU 1944:52 s. 62 och 63). I allmänhet krävs inte under det tillfälliga arbetets gång besök för att egentligt hemvist skall anses bevarat, låt vara att besök ofta är ett indicium på att egentligt hemvist föreligger. Såvitt gäller ogifta som tidigare bott i föräldrahemmet krävs dock regelbundna besök. I plenum (1956-03—15) förklarade kammar- rätten:

Om ogift person med tillfälligt arbete omedelbart före detta arbetes början varit bosatt i föräldrahemmet, skall den omständigheten att han minst vart fjortonde dygn tillbringar sin dygnsvila i föräldrahemmet där ej särskilda omständigheter tala där— emot föranleda till att han skall mantalsskrivas i den kommun, där föräldrahemmet är beläget.

Folkbokföringskommittén föreslog en bestämmelse om att vistelse av längre varaktighet än ett år inte skulle anses som tillfällig vistelse om det inte förelåg synnerliga skäl. Bestämmelsen uteslöts i propositionens för- fattningsförslag (prop. 1946:255 s. 151) och i praxis har man ej heller ansett sig bunden av någon ettårsregel. Den omständigheten att vistelsen kommit att uppgå till fyra år har inte hindrat att paragrafen ansetts tillämplig (KÄ 1962 ref. 11). Som framgår ovan är det vistelsens art som bestämmer om den skall anses som tillfällig. Av betydelse blir då anledningen till vistelsen. Vissa arbeten anses vara till sin art tillfälliga, t. ex. arbete vid kraftverksbygge (se KÄ 1963 ref. 2 här ovan). I ett mål förklarades att ett arbete med vi- kariatslöneförordnande var tillfälligt (KÄ 1956 ref. 18). Trots att tingstjänst- göring till sin art var tidsbegränsad var det fast praxis att sådant arbete betraktades som stadigvarande (KÅ 1948 ref. 8).

Vistelse på grund av studier behandlas i 15 5:

Kan elev vid allmän eller enskild läroanstalt anses ha sitt egentliga hemvist hos föräldrar, andra anhöriga eller, om han är gift, hos sin familj eller på annan plats,

anses han bosatt där, även om han till följd av studierna tillbringar dygnsvilan på annan fastighet.

Bestämmelsen har övertagits från 1894 års mantalsskrivningsförordning. Enligt denna förordning gällde dock en rätt för studerande, som fyllt femton år, att efter särskild anmälan bli mantalsskriven på studieorten. Sådan val- frihet finns ej längre.

Paragrafen förutsätter egentligt hemvist. Vistelse i anledning av studier anses till sin natur tidsbegränsad. Detta utesluter inte att en person kan anses bosatt på studieorten. En folkskollärare med tjänstledighet för uni- versitetsstudier har sålunda med hänsyn till att familjen följt med till stu- dieorten och till att praktiskt taget alla möbler och allt husgeråd förts till en lägenhet på studieorten, ansetts jämte familj bosatt på studieorten (KÄ 1962 ref. 17). Men så länge han har kvar sitt egentliga hem på annan plats skall inte vistelsen på studieorten leda till ändrad bosättning (jfr prop. 1946: 255 s. 151). För att det egentliga hemmet skall kunna anses bevarat är det nödvändigt att den studerande uppehåller förbindelse med hemmet, dvs. att han regelmässigt tillbringar åtminstone någon del av ferierna där (SOU 1944:52 s. 65). Studerande som haft förvärvsarbete på annan ort än där föräldrahemmet var beläget har ej ansetts ha haft sitt egentliga hem hos föräldrarna (KÄ 1953 ref. 9).

Vad som avses med allmän eller särskild läroanstalt är inte fullt klart. Emellertid har bestämmelsen inte ansetts tillämplig på praktikanter av olika slag. Samma sak gäller person sysselsatt vid skyddad verkstad för partiellt arbetsföra. Frågan om läroanstalt i 15 5 endast avser svensk läroanstalt synes inte fullt klarlagd.

I 165 avses fall, då en person anses bosatt utan att regelmässigt vistas på platsen under dygnsvilan:

Den som på grund av yrke eller tjänst icke kan tillbringa sin dygnsvila regelmässigt på viss fastighet anses bosatt på den fastighet där han kan anses ha sitt egentliga hemvist. Därvid beaktas hans yrke eller tjänst, familjens eller annan nära anhörigs bosättning. förvaringen av hans bohag och annan omständighet.

Bestämmelsen åsyftade enligt motiven närmast vissa yrkesutövare inom kommunikationsväsendet. Departementschefen pekade särskilt på den när- mare bestämning av bosättningsfrågan som ligger i uttrycket egentliga hem- vist. Vidare förklarade han: Att t. ex. en sjöfarande har familj utgör sålunda i och för sig icke tillräckligt skäl att anse honom vara bosatt å samma fastighet som familjen; det måste därjämte kunna antagas att han verkligen skulle hava varit bosatt å denna fastighet, om ej själva yrkesutövningen lagt hinder i vägen (prop. 1946:255 5. 153). Att en eller flera av de i 165 angivna omständigheterna föreligger är således inte utan vidare tillräckligt. Å andra sidan kan i andra fall även tämligen svaga yttre omständigheter tas till intäkt för att en viss fastighet är det egentliga hemvistet. En skepps- kock, som under tre kortvariga perioder då han inte var till sjöss hyrde rum hos en kvinna, ansågs — trots att han under sjötjänstgöringen inte synes ha förvarat några ägodelar hos henne — ha sitt egentliga hemvist hos henne (KÄ 1961 ref. 21). I ett annat mål var fråga om en ogift sjöman, som efter att ha lämnat föräldrahemmet arbetade ett år på annan ort, varefter han gick till sjöss. Hans sista avlöning från anställningen i land hade på

hans begäran sänts till modern. Under hela 1964 var han till sjöss och ansågs då ha sitt egentliga hemvist i föräldrahemmet. Då han lämnade sin an- ställning som sjöman hade han uppgivit sin adress till föräldrahemmet (KÅ 1966 ref. 4',jfr även KÄ 1962 ref. 22 avseende en kringresande sprutmålare).

Ett fall då vederbörande inte kan anses bosatt på viss fastighet behandlas i 17 5:

Den som tillhör den nomadiserande samebefolkningen och icke är bosatt på viss fastighet anses bosatt på sitt huvudviste i samebyn. Om sådant huvudviste gäller i tillämpliga delar vad som enligt denna förordning gäller om fastighet.

Paragraferna 19—26 utvisar för vissa fall en rätt lgzrkobokföringsort, som är oberoende av bosättning. I 195 stadgas sålunda att den som äger eller innehar fast egendom (men inte hans familj) under vissa omständigheter kan få bli kyrkobokförd på den egendomen:

På ansökan av den som äger eller innehar fast egendom men endast under någon del av året vistas på egendomen eller i övrigt inom den församling där egendomen är belägen kan Konungen förordna, att sökanden skall vara kyrkobokförd på viss fastighet i församlingen, om det är skäligt med hänsyn till egendomens betydenhet och övriga omständigheter.

Bestämmelsen infördes år 1927. Endast i ett mycket litet antal fall (endast fall avseende fyra personer har återfunnits) har Kungl. Maj:t begagnat sig av sin rätt enligt denna'bestämmelse (och dess äldre motsvarigheter).

Svenska statstjänstemän, som är anställda på utländsk ort, och deras fa- miljer liksom hos dem privat anställda har faktiskt hemvist utom riket, men rättsligt hemvist i Sverige (prop. 19271234 s. 4 och 9). Deras rätta kyr- kobokföringsort framgår av 20 5:

Den som är anställd på utländsk ort i svenska statens tjänst kyrkobokföres i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm med sin familj och svenska betjäning. Konungen kan dock medge den, som äger eller innehar fast egendom utom Stockholm, att med familj och betjäning kyrkobokföras på viss fastighet i den församling där egen- domen är belägen.

Regeln är således tillämplig på alla svenska statstjänstemän, som är an- ställda på utländsk ort, och inte bara på utrikesförvaltningens tjänstemän (jfr KÄ 1958 ref. 11). Av ordalydelsen framgår också att den inte avser den som är anställd i Sverige och sänds på uppdrag till utländsk ort för att fullgöra viss tjänstgöring (KÄ 1957 ref. 12). Bestämmelsen torde inte vara tillämplig på en person som redan är bosatt på den utrikes orten när han anställes.

Under 1969 inkom två ansökningar om kyrkobokföring med stöd av andra punkten. Den ena avslogs. Följande år inkom åtta sådana ansökningar, varav alla utom en bifölls. Av 24 under 1971 inkomna ansökningar bifölls alla utom två. Utvecklingen har därefter varit följande: 1972 inkom 24 ansök- ningar (19 bifallna), 1973 inkom 14 ansökningar (12 bifallna), 1974 inkom 39 ansökningar (35 bifallna) och 1975 inkom 45 ansökningar (35 bifallna). Ansökningarna har nästan uteslutande kommit från personer som anställts av styrelsen för internationell utveckling (SIDA).

I följande två paragrafer har införts valrätt för de i paragraferna angivna personerna, men däremot inte för sådana personers familjemedlemmar.

21 5 Ledamot av statsrådet som för att utöva statsrådsämbetet flyttar från församling, där han varit bosatt vid utnämningen, får fortfarande vara kyrkobokförd där.

22 5 Den som förordnats av Konungen till ledamot i kommitté eller kommission eller fått uppdrag att biträda i statsdepartement som sakkunnig eller fått särskilt uppdrag av riksdagen och för att fullgöra uppdraget flyttar från den församling, där han var bosatt när han fick uppdraget, får fortfarande vara kyrkobokförd i denna församling, om han där innehar anställning, äger eller brukar fastighet eller idkar rörelse.

De uppdrag som anges i paragraferna har vanligen ansetts vara sådana som endast medför tillfällig vistelse. Vederbörande var alltså alltjämt bosatt i sin gamla valkrets. Men om han gav upp sin bosättning och på grund av uppdraget flyttade från den gamla församlingen skulle kyrkobokföringen enligt huvudregeln ha ändrats. Han skulle då ha förlorat sin valbarhet i det gamla valdistriktet. Den rätt att vara kyrkobokförd på en plats där han inte längre är bosatt tillkom för att bevara denna valbarhet i den gamla valkretsen vid vissa uppdrag.

Den som intagits på ålderdomshem har i 23 5 av humanitära skäl medgivits en valfrihet i fråga om sin kyrkobokföringsort:

Den som för vård eller tillsyn vistas på ålderdomshem i annan församling än den, där han rätteligen var eller bort vara kyrkobokförd när han flyttade till ålderdoms- hemmet, får kyrkobokföras i sistnämnda församling. Han kyrkobokföres då på den fastighet, där han förut var bokförd, eller under rubrik på församlingen skrivna eller, om särskilda skäl föreligger, på annan fastighet.

Den som för vård eller tillsyn vistas på ålderdomshem och är kyrkobokförd i den församling där hemmet ligger får kyrkobokföras på annan fastighet i församlingen, om särskilda skäl föreligger.

Med ålderdomshem avses endast kommuns ålderdomshem (KÄ 1962 ref. 24). I 245 stadgas:

Intagning på sjukvårdsinrättning ändrar icke den intagnes kyrkobokföring. För- hållanden som inträffar efter intagningen beaktas vid kyrkobokföringen, som om han ej varit intagen på sjukvårdsinrättningen.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om den som intages eller intagits i förbättrings-, uppfostrings—, fångvårds- eller arbetsanstalt. Den som frigivits eller utskrivits villkorligt från fångvårds- eller arbetsanstalt eller som efter att ha dömts till ungdomsfängelse eller internering överförts till vård utom anstalt anses vid kyr— kobokföring vara intagen i anstalten även under prövotiden eller vården utom anstalt.

Anstaltsvistelse kan i vissa fall tänkas medföra bosättning. Genom be- stämmelserna i denna paragraf förhindras att sådan bosättning leder till kyrkobokföring (SOU 1944:52 s. 175). Vilka inrättningar som avses i 245 är ej fullt klart. I sitt förslag använde folkbokföringskommittén beteckningen sjukvårds-, socialvårds- och fångvårdsanstalt som en sammanfattande be- teckning på de anstalter som kommittén avsåg. Som exempel angav kom- mittén anstalter för vård av kropps- och sinnessjuka, anstalter för lytta och vanföra, alkoholisthem, hem för fallandesjuka och sinnesslöa, anstalter för blinda och dövstumma, barnhem, skyddshem för vanartade, uppfostrings- anstalter för minderåriga förbrytare, arbetskolonier för lösdrivare och lös-

, l % l

givna fångar, fattigvårdsanstalter, centralfängelser, straffångelser, kronohäk- ten, ungdomsanstalter. (SOU 1944:52 s. 66; jfr S. Norrman, Rätt kyrko- bokförings- och mantalsskrivningsort s. 97)

Till sjukvårdsinrättning räknas sådant enskilt sjukhem som fått medi- cinalstyrelsens resp. socialstyrelsens tillstånd för sin verksamhet (jfr KÄ 1960 ref. 2). Även om tillstånd meddelats först efter mantalsdagen har i praxis enskilt vårdhem med oförändrad verksamhet ansetts redan sagda dag ha utgjort sådan sjukvårdsinrättning som avses i FBF (KÄ 1961 ref. 10). Vårdhem som inte varit inregistrerat som enskilt sjukhem har i ett fall, särskilt med hänsyn till intagningsvillkoren, inte hänförts till sjuk- vårdsinrättning (KÄ 1962 ref. 25). — Bestämmelsen torde vidare vara till- lämplig på bland andra alkoholistanstalter, inackorderingshem för alkohol— missbrukare, ungdomsvårdsskolor och barnhem. Däremot har inte ideella organisationers (exempelvis Klubb 10, Länkarna, Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet) hem för alkoholskadade räknats hit. Inte heller tillämpas paragrafen i de många fall då en person genom myndighets för— medling placerats i enskilt hem för familjevård.

I andra punkten av första stycket sägs att förhållanden som inträffar efter intagningen beaktas vid kyrkobokföringen, som om vederbörande ej varit intagen på sjukvårdsinrättningen. Denna punkt tillämpas i praktiken vid ändrade förhållanden i närståendes hem. Om det kunnat antas att veder- börande, därest han kunnat utskrivas, vid den närståendes flyttning skulle ha följt denne såsom bosatt hos honom, har den intagnes kyrkobokföring följt den närståendes (KÄ 1949 ref. 4, 1950 ref. 6, 1954 ref. 23, 1958 ref. 2, 1958 ref. 16, 1959 ref. 4 och 9, 1960 ref. 8 och 1961 ref. 20).

Andra stycket andra punkten av 24 5 tillämpas strikt efter ordalydelsen. Sålunda har analogisk tillämpning av paragrafen avböjts beträffande vill- korligt dömd person, som arbetade på en arbetsplats för specialhänvisat svårplacerat kriminalvårdsklientel med alkoholbesvär. Ej heller har den till- lämpats på ungdomsvårdsskoleelev eller på person som dömts till skydds- tillsyn med anstaltsbehandling.

Eftersom utlänningar, som tillhör främmande makts beskickning, van- ligen är bosatta här i riket har en undantagsbestämmelse ansetts nödvändig för folkbokföringens del (sammansatta bevillnings- och lagutskottet, betän- kande 1894 nr 1 s. 1 och prop. 18942 5. 58—60). Undantagsbestämmelsen i 265 har följande lydelse:

Den som tillhör främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning kyrkobokföres endast om han är svensk medborgare. Detta gäller även sådan persons familjemedlem eller tjänare.

Undantaget från kyrkobokföring gäller alla icke-svenska medborgare, så- ledes även statslösa och utländska medborgare som arbetar på annan be- skickning än sitt hemlands (KÅ 1960 ref. 22), men däremot i intet fall svensk medborgare. Om vidare den vid beskickningen anställde medlemmen av familjen är svensk medborgare och därför skall vara kyrkobokförd här, skall också övriga här bosatta medlemmar av familjen, oavsett om de är svenska medborgare eller icke, vara kyrkobokförda här (KÄ 1971 ref. 4). Vilka som räknas till familjemedlemmar är inte alldeles klart.

1 Anmälan enligt 34 5 görs av den som har för avsikt att bosätta sig sta- digvarande i utlandet. 2 D. Davidson i Eko- nomisk tidskrift 1902 s. 219.

3.2.2.2 Avregistrering från församlingsbok

Huvudreglerna om avregistrering återfinns i 28 5:

Från kyrkobokföringen avregistreras den som avlidit eller kyrkobokförts i annan församling eller enligt 265 ej längre skall kyrkobokföras. Vidare avregistreras den som vid prövning av anmälan enligt 345 anses ha flyttat till utlandet.]

Som utflyttad avregistreras, även om anmälan enligt 345 icke gjorts, utlänning som kan antagas ej längre vara bosatt i Sverige och svensk medborgare som enligt säkra upplysningar vid två mantalsskrivningar i följd är stadigvarande bosatt i utlandet.

Till obefmtligregistret överföres den som vid två mantalsskrivningar i följd befunnits sakna känt hemvist.

Andra och tredje styckena gäller icke sådan svensk missionär eller präst, som är anställd i utlandet, och ej heller make eller barn under 15 år som åtföljer honom.

Avregistrering kan således ske vid fem tillfällen: vid dödsfall, vid kyr- kobokföring i annan församling, när enligt 265 kyrkobokföring ej längre skall ske, vid utflyttning ur riket och sedan det vid två mantalsskrivningar i följd konstaterats att vederbörande saknar känt hemvist. I annat fall än nu sagts fåren person inte avföras från församlingsboken, även om bosättning- en upphört. Den omständigheten att en person är rätteligen kyrkobokförd på grund av en bosättningsregel visar därför med säkerhet endast bosättningen vid kyrkobokföringstillfället. — Utan denna begränsning i möjligheterna till avregistrering skulle stora rörliga grupper av befolkningen uteslutas ur folk- bokföringen.

Även om anmälan om utflyttning görs skall prövas att fråga verkligen är om en utflyttning (KÄ 1952 ref. 3).

Som tidigare sagts omfattade mantalsskrivningsskyldigheten enligt 1894 års mantalsskrivningsförordning alla svenskar, som inte övergivit riket och bosatt sig på utländsk ort. I en tidig kommentar förklaras att för att en svensk skulle kunna uteslutas från mantalslängden krävdes att vederbörande givit upp sitt hemvist i Sverige i avsikt att inte återvända hit. Om personen i fråga stundtals vistades i Sverige eller tänkte återvända hit ansågs han legaliter vara bosatt i Sverige.2 Det nuvarande uttrycket stadigvarande bosatt infördes i FBF 1946 på förslag av folkbokföringskommittén och avsåg då även den som anmält utflyttning. Kommittén avsåg inte att därmed ändra kretsen av mantalsskrivningsskyldiga personer (SOU 1944:52 s. 191). Av flera skäl är det dock troligt att stadigvarande bosatt inte har en så sträng betydelse som nyss återgivna kommentar från sekelskiftet gav åt uttrycket övergivit riket. Folkbokföringskommittén räknade med att den utomlands bosatte skulle bli utesluten från mantalsskrivning om han inte själv verkade för att få stå kvar t. ex. genom att avlämna mantalsuppgift (SOU 1944:52 s. 191). I KÅ 1962 ref 2 var fråga om mantalsskrivning för 1961 av en tysk medborgare. (Vid denna tid gällde samma krav på stadigvarande bo- sättning för utländsk medborgare.) Hon upplyste i en skrift som var dag- tecknad i Heilbronn, Tyskland, att hon jämte sina föräldrar efter en tvåårig vistelse i Sverige var i Tyskland ”ett år igen”. Kammarrätten fann att hon var stadigvarande bosatt i utlandet. — Trots uppgiven avsikt att återvända inom tre år har en ingenjör, som med familjen avflyttat till Etiopien 1953, avförts såsom utvandrad (kammarrättens utslag 1956-03-15 angående Ljunggren). En person upprätthöll under några år en professur utomlands.

Trots att han uppgav att han hade kvar bostad i Stockholm och avsikt att återvända dit avfördes han (kammarrättens utslag 1956-11-02 angående Ewerts). Enligt en anmälan skulle två makar den 4 januari 1970 utflytta till Mauritius. Sedan de avregistrerats klagade de häröver och gjorde gällande att de aldrig haft för avsikt att emigrera utan att vistelsen på Mauritius endast var tillfällig. Ännu den 4 september 1971 var de emellertid kvar på Mauritius. Kammarrätten fann att avregistreringen varit behörig (kam- marrättens utslag 1971-11-23 angående Tollet). Utredningen om utlands- svenskars folkbokföring ansåg att med snabba och relativt billiga kommu- nikationer till olika platser påjorden behövde inte avresan ha samma karaktär av ett ”övergivande av riket" som en utvandring förr hade (SOU l965t73 s. 120).

Det är inte tillräckligt för avregistrering att det vid en mantalsskrivning konstateras att vederbörande vid de två senaste mantalsskrivningarna varit stadigvarande bosatt i utlandet utan detta måste konstateras vid både den första och den andra mantalsskrivningen (KÄ 1970 ref. 3).

I motsats till förhållandena vid inregistrering görs vid avregistrering skill- nad mellan svenska och icke-svenska medborgare. En utlänning kan således avregistreras redan när det kan antas att han inte längre är bosatt här.

Överföring till obeflntligregistret enligt tredje stycket får endast ske om vederbörande under hela tiden mellan de två mantalsskrivningarna saknat för kyrkobokföringsmyndigheten känt hemvist (KÄ 1953 ref. 5). Med känt hemvist avses inte bara sådant i Sverige (KÄ 1961 ref. 16).

Vid flyttning mellan de fem nordiska staterna gäller särskilda regler. Kungörelsen (1969z493) härom bygger på en överenskommelse mellan de fem nordiska staterna. Enligt denna avgöres i varje land enligt dess lag, om den som flyttat dit från annat nordiskt land är bosatt där. Folkbokföres han, utfärdas internordiskt flyttningsbevis. Enligt 75 kungörelsen får den som flyttat till annat nordiskt land avregistreras från kyrkobokföringen en- dast med stöd av sådant bevis. Konkurrens kan i vissa fall uppkomma mellan dessa regler och regeln i 285 tredje stycket FBF. (Se närmare om internordisk flyttning under 3.3.)

3.223. Kyrkobokföringens giltighetstid

Om anmälningsskyldighet vid flyttning stadgas i 33 och 34 55.

Enligt 33 5 skall flyttning som bör föranleda ändring i kyrkobokföringen vare sig fråga är om flyttning inom riket eller från utlandet anmälas av den flyttande inom två veckor till pastorsämbetet i den efter flyttningen rätta kyrkobokföringsorten.

I 345 föreskrivs att den som har för avsikt att bosätta sig stadigvarande i utlandet skall anmäla detta till pastorsämbetet i kyrkobokföringsorten. Anmälan skall göras före utresan och skall innehålla uppgift om utresedagen. Om utresan inte blir av eller blir uppskjuten skall detta anmälas till pas- torsämbetet senast den tidigare uppgivna utresedagen.

Kyrkobokföringen gäller oberoende av beslutets laga kraft och på sätt framgår av 9 5:

Har beslut om kyrkobokföring på grund av inflyttning meddelats efter anmälan enligt 33 5.gäller kyrkobokföringen från och med den dag anmälan inkom. Har beslutet

meddelats utan föregående anmälan, gäller kyrkobokföringen från och med beslutets dag.

Vid flyttning inom landet upphör den flyttande att vara kyrkobokförd på utflytt- ningsorten från och med den dag han är kyrkobokförd på inflyttningsorten. Vid flyttning till utlandet upphör kyrkobokföringen att gälla från och med utresedagen. Anmäles flyttning till utlandet efter utresedagen. upphör dock kyrkobokföringen att gälla från och med den dag anmälan inkom.

Enligt 75 kungörelsen om folkbokföring vid internordisk flyttning av- registreras den som flyttat till annat nordiskt land som utflyttad den dag som angetts som inflyttningsdag i beviset.

3.2.3. Mantalsskrivning

Mantalsskrivningen bygger på kyrkobokföringen. Vilka som skall mantals- skrivas och var de skall mantalsskrivas framgår av 39 5:

Var och en mantalsskrives på den fastighet och i den församling, där han rätteligen skall vara kyrkobokförd mantalsdagen, samt i den kommun där fastigheten och för- samlingen är belägen. Den som skall vara kyrkobokförd i icke territoriell församling mantalsskrives på kyrkobokföringsfastigheten och i den kommun och församling där fastigheten är belägen.

Den som mantalsdagen skall vara kyrkobokförd under rubrik pährsamlingen skrivna eller titan känt hemvist mantalsskrives under samma rubrik.

Vid ändring i den kommunala indelningen sker mantalsskrivning efter den nya indelningen första gången för det kalenderår indelningen träder i kraft.

Eftersom ett av grundmotiven för mantalsskrivningen är att den skall utgöra en kontroll av och bereda möjlighet till rättelse av den löpande folk- bokföringen, avser den inte den faktiska utan den rättsliga kyrkobokfö- ringsorten (prop. 1946:255 5. 145). Den faktiska kyrkobokföringsorten pre- sumeras dock vara riktig, om inte särskild anledning till omprövning fö- religger (prop. 1967388 5. 73). Om pastor och mantalsskrivningsforrättare ,? har olika meningar om rätt kyrkobokföringsort gäller den åsikt som man- , talsskrivningsförrättaren har. ,

3.3. Särskilt om internordisk flyttning

Den 5 december 1968 undertecknades en överenskommelse mellan Dan- mark, Finland, Island, Norge och Sverige om folkbokföring. Syftet med överenskommelsen var främst att förhindra att en person vid flyttning mellan de nordiska länderna antingen blev samtidigt registrerad i två nordiska länder eller helt föll ur registreringen.

Enligt överenskommelsen bildar de nordiska länderna i flyttningshän- seende ett gemensamt registreringsområde. Överenskommelsen gäller flytt- ningar mellan Sverige och övriga nordiska länder (internordisk flyttning) och har inte någon begränsning till personer med medborgarskap i nordiskt land. Å andra sidan gäller de särskilda bestämmelserna inte vid flyttning till eller från utomnordiskt land. Frågan om en person skall anses bosatt eller icke bosatt i inflyttningslandet avgörs enligt lagstiftningen i detta land. Beslut i denna fråga av myndighet i inflyttningslandet blir bindande för

myndigheten i utflyttningslandet. För tillämpning av överenskommelsen har förutsatts att länderna har ett någorlunda enhetligt bosättningsbegrepp (prop. 1963:18 s. 6). Det har dock varit en bestämd premiss för överens- kommelsen, att den inte avsåg att ge gemensamma bosättningsregler som skulle gälla vid internordisk flyttning.

För att kontinuiteten i registreringen inte skall brytas får registerföraren inte uppta en person som inflyttad utan att ha ett av utflyttningslandets registreringsmyndighet utfärdat s. k. internordiskt flyttningsbetyg med blan- kett till flyttningsbevis. Beviset återsändes vid inregistreringsbeslut till re- gistreringsmyndigheten i utflyttningslandet. Den flyttande avregistreras som utflyttad den dag som anges som inflyttningsdag i beviset.

Överenskommelsen har i Sverige lagfästs genom kungörelsen (1969:493) om folkbokföring vid internordisk flyttning.

4 Beskattning rn. m.

4.1. Bosättningens betydelse

4.1.1. Fysisk persons skattskyldighet

För tid under vilken fysisk person varit bosatt här i riket är han i princip skattskyldig för all inkomst (s. k. oinskränkt skattskyldighet). Med bosätt- ning likställs stadigvarande vistelse. För tid under vilken fysisk person inte varit bosatt här i riket är han endast skattskyldig för vissa särskilt angivna inkomster (s. k. inskränkt skattskyldighet). Den inskränkta skatt- skyldigheten omfattar bl. a. lön m. m. på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun. Sådan skattskyldighet inbegriper också lön m. m. på grund av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i riket. Hit hör också pension och annan ersättning enligt AFL eller pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kom- mun samt belopp, som utgår på grund av pensionsförsäkring, som med- delats av här i riket bedriven försäkringsrörelse. Dessa stadganden kom- pletteras av en bestämmelse enligt vilken inskränkt skattskyldighet även omfattar annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst. Övriga fall av inskränkt skattskyldighet utelämnas här (535 1 mom. a) och 685 KL samt 65 1 mom. a) och 165 1 mom. Si).

Vid beskattning av dödsbo kan den avlidnes hemvist ha betydelse. Med undantag för vissa regler i lagen om arvsskatt och gåvoskatt kommer be- stämmelserna härom dock inte att redovisas i det följande.]

Enligt punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 1 5 lagen (19511763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall vid skatteberäkning enligt lagen den beskattningsbara inkomsten upptas till 0 kr. för taxeringsår, då taxering ej åsatts på grund av att den skattskyldige inte varit bosatt här i riket.

I princip träder kupongskatt för utdelning på aktie i svenskt aktiebolag lse härom 49 g, 535 3 i stället för den vanliga inkomstbeskattningen. Som huvudregel gäller att mom.. 60% första SWO- fysisk person, som är berättigad till utdelning och som inte är bosatt eller ket, 755 OCh Punkt 5 av som inte stadigvarande vistas här i landet är skattskyldig till kupongskatt anv'smrigama "” 385

. . * _ _ KL, 155stamt 17,45 om utdelningen inte kan hänföras till inkomst av rörelse som bedrrvrts och 47 kg.; lagen om am- här. — Person som avses i 175 eller 185 1 mom. Si är inte skattskyldig skatt och gåvoskatt.

till kupongskatt (45 kupongskattelagen /l970:624/).

I utlandet bosatt fysisk person skall i vissa fall erlägga bevillningsavgift (45 1, 2, 3 och 10 mom. lagen /1908:128/ om bevillningsavgifter för sär- skilda förmåner och rättigheter).

Lön m. m. eller pension, som utgått på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten, är skattefri om förmånen utgått till någon som anställts av svensk utlandsmyndighet eller utomlands för fältprojekt för bilateral bi- ståndsverksamhet (lokalanställd) och som är medborgare i anställningslan- det. Vidare kan regeringen för annan utlänning medge befrielse från sådan skattskyldighet om vederbörande är lokalanställd i utomeuropeiskt land och inte är svensk medborgare (punkt 2 tredje stycket av anvisningarna till 535 KL).

Genom en särskild bestämmelse har den oinskränkta skattskyldigheten modifierats. En här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands får lön m. m. på grund av anställning där, är frikallad från skattskyldighet för inkomst av anställningen under förutsättning att anställningen och vis- telsen i utlandet varat minst ett år eller enligt anställningsavtal eller på annan grund kan antas komma att vara minst ett år. Vad nu sagts gäller dock inte vid anställning hos svenska staten, svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg (545 första stycket h) KL och 75 första stycket k) Si).

Skattskyldighet för personer i diplomattjänst har reglerats särskilt. Svensk medborgare som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands är jämställd med här i riket bosatt person. Vid taxering till kommunal inkomstskatt är han dock inte skattskyldig för sin inkomst av tjänsten. I tillämpliga delar gäller vad nu sagts också sådan persons make samt barn under 18 år (däremot ej per- sonalens enskilda tjänare), såvida de varit svenska medborgare och bott hos honom (695 KL jämte anvisningar och 175 Si).

Utlänning, som tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning, anses i beskattningshänseende icke ha varit häri riket bosatt. Vid taxering till statlig inkomstskatt är sådan person frikallad från skattskyldighet för inkomst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar. Han är inte heller skattskyldig till kupongskatt (se här nedan). Vad här sagts gäller också sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, såvida de bott hos honom och under förutsättning att de inte varit svenska medborgare (705 1 mom. KL och 185 1 mom. Si).

Svensk medborgare, som tillhört främmande makts härvarande beskick— ning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning. är inte skattskyldig för inkomst av tjänsten. Olönad utländsk konsul (vare sig han varit svensk eller utländsk medborgare) beskattas inte för de för- måner, som han fått på grund av sin tjänst hos den främmande makten (705 2 och 3 mom. KL samt 185 2 och 3 mom. Si).

Sjömansskatten är en särskild form av inkomstskatt. Den ersätter den statliga och den kommunala inkomstskatten (samt avgifterna till folkpen- sioneringen och den allmänna sjukförsäkringen). Sjömansskatten är en de- finitiv källskatt. En i Sverige bosatt sjöman samt sjöman bosatt i Danmark,

i l l l l

Finland, Island eller Norge skall erlägga sådan skatt efter Sjömansskatte- tabeller, olika för fjärrfart och för närfart. För sjöman som är svensk med- borgare skall sjömansskatt alltid utgå enligt de bestämmelser, som gäller för här i riket bosatt sjöman, såvida han inte med beslut av sjömansskat- tenämnden visar att han är skattskyldig i annat land för inkomsten (75 1 mom. jämte anvisningar lagen /1958:295/ om sjömansskatt).

Under förutsättning av ömsesidighet har regeringen givits rätt att komma överens med annan stats regering, att sjöman som är bosatt i den andra avtalsslutande staten skall erlägga sjömansskatt enligt vad som gäller för här i riket bosatt sjöman (375 1 mom. lagen om sjömansskatt).

Fysisk person, som var bosatt här i riket vid beskattningsårets utgång, är skattskyldig för all den förmögenhet, som han då ägde. Fysisk person som inte var bosatt här i riket vid beskattningsårets utgång är — med visst undantag bara skattskyldig för vid denna tidpunkt här i riket nedlagd förmögenhet (65 1 mom. a) och c) Sf). Med bosättning jämställs stadig- varande vistelse (165 1 mom. Sf).

Bestämmelserna i 69 5 och 705 1 mom. KL samt i 17 5 och 18 5 1 mom. Si i fråga om diplomatisk personal m. fl. har fått en motsvarande utformning vid förmögenhetsbeskattningen (17 och 1855 Sf).

Arvsskatt utgår för egendom, som efterlämnats av svensk medborgare eller av utlänning, som vid sin död var bosatt här i riket. För annan utlänning är skattskyldigheten begränsad till att avse vissa slag av egendom. Med bosättning jämställs stadigvarande vistelse. Utlänning, som vid sin död till- hörde främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning, anses inte ha varit bosatt här i riket. Sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare anses inte heller ha varit bosatta här i riket, om de vid sin död bodde hos honom och var utlänningar (45 lagen om arvsskatt och gåvoskatt). Motsvarande gäller beträffande skattskyldighet för gåva (35 och 43 55 samma lag).'

4.1.2. Dubbelbeskattningsavtals inverkan på fysisk persons skattskyldighet

Grunderna för fysisk persons skattskyldighet (4.1.1) markerar svensk be- skattningsrätts yttre ramar. Med stöd av 725 1 mom. KL, 205 2 mom. Si, 20 5 2 mom. Sf och 71 5 lagen om arvsskatt och gåvoskatt har emellertid regeringen rätt att med andra stater träffa överenskommelse om undvikande av eller lindring i dubbelbeskattning.2 Genom sådana överenskommelser har Sverige delvis avstått från att utnyttja sin beskattningsrätt. Dubbelbeskattningsavtalen är resultat av förhandlingar mellan två stater. Eftersom staternas förutsättningar och intressen varierar har avtalen fått

1 Kapitalskatteberedningen föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1971-:.46 s. 196 och 197) en övergång till domicilprincipen, dvs. att enbart den avlidnes hemvist skall bli avgörande. För att begränsa möjligheten till skatteflykt föreslogs dessutom en utflyttningsregel motsvarande den som gäller vid inkomstbeskattningen. Vid gåvo- beskattningen ville dock beredningen av skatteflyktsskäl att gåvoskatt skulle utgå om gåvotagaren var svensk medborgare och gåvan kom från givare som var bosatt här i riket eller som stadigvarande vistades här.

2 Beträffande sjömansskatt se ovan under 4.1.1.

' Hit hör vid taxering till kommunal inkomstskatt tilläggspensionsavgift och avgifter enligt 4 5 lagen (19682419) om allmän ar- betsgivaravgift. Däremot får vid taxering till statlig inkomstskatt dessa avgif- ter dras av, även om den skattskyldige inte varit bosatt i Sverige under beskattningsåret.

olika utformning. Emellertid tillämpas avtalen vanligen på personer som är bosatta i en av de avtalsslutande staterna eller i båda staterna. OECD rekommenderade (1963-07-30) sina medlemsstater att skriva sina dubbel- beskattningsavtal i enlighet med ett modellavtal, som utarbetats inom or— ganisationen. Modellavtalet har vunnit stor efterföljd. De avtal som Sverige slutit under senare år är grundade på detta avtal. Också det avtalet skall tillämpas på personer som är bosatta i en av de avtalsslutande staterna eller i båda staterna.

Det vanligaste skälet till att en inkomst blir dubbelbeskattad är att in- komsten beskattas på grund av domicilprincipen i den ena staten och på grund av källstatsprincipen i den andra. Ett annat skäl till att en inkomst blir dubbelbeskattad är ländernas olika utformning av hemvistbegreppet. OECD-avtalet innehåller noggranna begreppsdefrnitioner. Det lämnas så- ledes utförliga regler för hur man skall bestämma avtalets skatterättsliga hemvistbegrepp (fiscal domicile).

4.1.3. Avdrag m. m.

Rätten till avdrag är ibland beroende av att den skattskyldige varit bosatt (stadigvarande vistats) här i riket.

För vissa utbetalningar och påförda avgifterl får avdrag endast ske om de belöper på tid under vilken den skattskyldige varit bosatt i Sverige (46 5 2 mom. KL och 45 1 mom. Si). Förvärvsavdrag får endast göras av den som varit bosatt här i riket under större delen av beskattningsåret (465 3 mom. KL och 4 5 2 mom. Si). Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, har rätt till fullt grundavdrag (48 5 2 mom. KL och 85 Si). För den som varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret skall grundavdraget reduceras. Grundavdrag med- ges då med visst belopp för varje kalendermånad eller del därav, varunder den skattskyldige varit bosatt här i riket (485 3 mom. KL och 85 Si). För fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret, utgörs såvitt angår hemortskommunen den beskatt- ningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med grundavdrag (50 5 2 mom. KL). Motsvarande gäller vid beräkning av statlig inkomstskatt (952 mom. Si). Även vid jämkning av sjömansskatt skall i vissa fall hänsyn tas till bosättning (105 och 375 jämte anvisningarna till 125 lagen om sjömansskatt samt 145 sjömansskattekungörelsen /l958:301/).

Ett av villkoren för rätt till avdrag för erlagd allmän skatt till utländsk stat är att skatten hänför sig till intäkt som åtnjutes av fysisk person under tid då han är bosatt i Sverige (punkt 4 av anvisningarna till 205 KL och 25 Si). Fysisk person som under tid då han varit bosatt här i riket haft inkomst, som beskattats i utländsk stat på grund av att den förvärvskälla till vilken inkomsten är hänförlig anses lokaliserad där, kan under vissa förutsättningar få avräkna den utländska skatten. Detta gäller endast den statliga inkomstskatten (245 Si).

1 ovan upptagna författningsrum har avdragsrätten varit beroende av om vederbörande varit bosatt i Sverige eller ej. I vissa fall har också bosätt- ningsorten inom Sverige betydelse.

Avdrag för ökade levnadskostnader medges inte enbart på den grund,

att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den, där han har tjänst eller anställning, eller antagit arbete, som skall utföras på annan ort än den, där han är bosatt, medges i regel inte avdrag. Avdrag medges dock för det fall, att anställningen avser endast en kortare tid eller skall bedrivas på flera olika platser eller det av annan anledning inte skäligen kan ifrå- gasättas, att den skattskyldige skall avflytta till den ort, där arbetet skall utföras. — Avdrag kan också medges skattskyldig, som på grund av sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där hans familj är bosatt, om det med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa famil- jebostad eller annan därmed jämförlig omständighet icke skäligen kan ifrå- gasättas, att familjen skall avflytta till den skattskyldiges bostadsort (punkt 3 av anvisningarna till 335 KL).

4.1.4. Hemortskommun

[ vissa fall skall skatt för inkomst utgöras i hemortskommunen elleri kom- mun som utgör substitut för denna (57 5 1 mom. andra stycket, 59 5 1 mom. och 705 1 mom. KL). Sjömansskatten tillfaller staten, men hemortskom- munen erhåller ersättning av statsmedel för minskade skatteintäkter (45 1 mom. lagen om sjömansskatt och 12 5 sjömansskattekungörelsen). Hem- ortskommunen har också betydelse för rätten till allmänna avdrag (465 KL) och grundavdrag (48 5 KL) samt vid beräkning av beskattningsbar in- komst (50 5 KL).l

4.1.5. Taxering, uppbörd och debitering

För bestämmande av taxeringsdistrikt kan hemortskommun ha betydelse (285 taxeringskungörelsen /l957:513/). Skyldigheten att avge självdekla- ration är i vissa fall beroende av om vederbörande är bosatt eller skall anses bosatt här i riket (225 taxeringslagen).

Vid fullgörande av uppgiftsskyldighet är i olika sammanhang en persons hemvist och bosättning (även hemortskommun) av betydelse (se t. ex. 25 5 1), 37 5 2 och 4 mom., 39 5 1 mom. 4), 43 5 1 mom. och 44 5 taxeringslagen).

Endast sådan skattskyldig, som varit bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret, kan få skattereduktion. För gift skattskyldig gäller dess- utom att maken skall ha varit bosatt här i riket under någon del av be- skattningsåret (25 4 och 5 mom. uppbördslagen /1953:272/).

I fråga om sådan person som avses i 69 5 första stycket KL skall i regel preliminär A-skatt avse endast statlig inkomstskatt, som belöper på in- komsten av tjänsten (125 uppbördslagen).

Ansökan om jämkning av preliminär skatt får inges till lokala skatte- myndigheten i bosättningsorten, även om den myndigheten inte är rätt beslutsmyndighet (465 1 mom. uppbördslagen).

Avskrivning av debiterad skatt och ränta får ske bl.a. i följande fall: 1) då man inte kan få upplysning om den skattskyldiges vistelseort eller då han inte kunnat anträffas på ort, där han antagits uppehålla sig, 2) i vissa fall då den skattskyldige vistas på utrikes ort, 3) då den skattskyldige avflyttat till utlandet eller eljest bosatt sig där och då skuldbeloppet inte

1 Enligt vägtrafikskattela- gen (1973:601) är länsstyrelsen i det län, där fordonets ägare har sin adress enligt bilregist— ret beskattningsmyn- dighet. Om fordonet inte är registrerat är i stället ägarens hemvist avgö- rande. Saknar ägaren hemvist inom landet, är länsstyrelsen i Stock- holms län beskattnings- myndighet.

1 I en del fall sker an- knytningen till hemorts- kommunen. Se t. ex. 22 och 25 55 uppbördslagen samt 59 5 andra stycket uppbördskungörelsen.

2I främmande land regi- strerad bil, motorcykel eller släpvagn undantas från fordonsskatt under ett år från införseln eller under den längre tid temporär tullfrihet med- ges för fordonet under förutsättning att fordonet ej används här i riket för persontransport mot be- talning eller för transport av varor för industri eller handel (kungörelsen /l973:778/ om vägtrafik- skatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket).

3 Övergår registrerat for- don till ny ägare som inte har "sitt hemvist" här i riket och har fordo- net förvärvats genom köp, byte eller gåva är han inte anmälningsskyl— dig (51 5). 162 Beskattning m. m. SOU 1976:39

uppgår till trehundra kronor (66 5 första stycket, jfr även 61 5 uppbördslagen).

Fordran på obetald skatt bevakas i konkurs av kronofogdemyndigheten i den ort där konkursgäldenären har sitt hemvist (59 5 uppbördskungörelsen /1967:626/).1

Framställning om indrivning skall göras hos kronofogdemyndigheten i den ort där den betalningsskyldige har sitt hemvist eller medlen eljest kan uttas (61 5 uppbördskungörelsen).1

Begränsning av skatt för fysisk person får ske endast om vederbörande varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret (25 lagen /l970:172/ om begränsning av skatt i vissa fall).

4.1.6. Temporär tullfrihet för transportmedel

Under viss tid kan tullfrihet erhållas för transportmedel som för enskilt bruk införs av resande som är bosatt i utlandet och som skall vistas endast tillfälligt inom riket. Den längsta tid för vilken temporär tullfrihet i detta fall får medges är i regel ett år. — Tullfrihet under viss tid kan också erhållas för personbil eller motorcykel som är införd i exportvagnsförteckning. I detta fall får tullfrihet i regel medges längst för den tid fordonet får stå kvar i förteckningen.2 Transportmedel för vilket medgivits temporär tull- frihet enligt vad nu sagts får ej användas, om den som innehar det med temporär tullfrihet upphört att vara bosatt i utlandet eller om hans vistelse inom riket inte längre är tillfällig. Transportmedlet får ej lånas ut till annan än den som är bosatt i utlandet och vistas i Sverige tillfälligt. (44, 45 och

48 55 tullkungörelsen /1973?lOl4/). Bilregisterkungörelsen innehåller i 8 5 bestämmelser om registreringsplikt.3

Utan hinder av bestämmelserna i denna paragraf får emellertid utomlands bosatt person som tillfälligtvis vistas här bruka av honom införd lätt mo— torcykel om vissa i 95 andra stycket angivna villkor är uppfyllda. Om undantag från kungörelsen finns bestämmelser i militära vägtrafikkungö- relsen (l954:636), vägtrafikkungörelsen (l954:637) för civilförsvaret, kungö- relsen (1973:766) om interimslicens för fordon, exportvagnskungörelsen (196439) och turistvagnskungörelsen (19722601). Om undantag från kungö- relsen med anledning av överenskommelser med främmande makter finns särskilda bestämmelser.

Har någon, som 'är bosatt i utlandet, här i riket förvärvat personbil eller motorcykel och ämnar han efter tillfällig vistelse här utföra bilen eller mo- torcykeln ur riket får, utan hinder av vad som senare gäller enligt bilre- gisterkungörelsen, bilen eller motorcykeln brukas här, om den är införd i exportvagnsförteckning och försedd med särskilda skyltar. Om den som fått bilen eller motorcykeln införd i exportvagnsförteckningen upphört att vara bosatt i utlandet, om hans vistelse inom riket inte längre är tillfällig eller om den lånas ut till annan än den som är bosatt i utlandet, får bilen eller motorcykeln inte längre brukas med avvikelse från vad eljest gäller

(1 5 exportvagnskungörelsen).**2—3'4

Turistvagnslicens för brukande av bil, motorcykel eller släpvagn som ej är registrerad i landet får meddelas den som är bosatt i utlandet och endast tillfälligt skall vistas i landet. Sådan licens får meddelas under förutsättning, att fordonet införts för enskilt bruk, att fordonet endast tillfälligt skall an- vändas inom riket samt att temporär tullfrihet medgivits för fordonet eller att fordonet underkastas tullkontroll i annan ordning (2 5 turistvagnskungö- relsen).5

4.2. Det svenska internationella skatterättsliga bosättnings- begreppet

Bosättningsbegreppet definieras i punkt 1 av anvisningarna till 535 KL. Definitionen har i princip varit oförändrad sedan KL:s tillkomst. Genom en lagändring 1966 kompletterades definitionen. Bosättningsbegreppet i 53 5 KL har också betydelse vid tillämpning av bl.a. Si, Sf, lagen om sjö- mansskatt, kupongskattelagen, lagen om arvsskatt och gåvoskatt, lagen om begränsning av skatt i vissa fall och taxeringslagen.

4.2.1. Före 1966 års lagändring 4.2.1.1 Författning

Punkt 1 av anvisningarna till 53 5 KL, vilka grundar sig på förslag av kom— munalskattekommittén, innehöll följande legaldefinition av begreppet bo— satt. Såsom bosatt här i riket räknas den, som här har sitt egentliga bo och hemvist. I samma anvisningspunkt erinrades om bestämmelserna i 68 5 KL rörande stadigvarande vistelse. Anvisningspunkten innehöll vidare kom- mentarer till ledning för bedömning av vissa mera speciella fall. Slutligen

' Fordonets ägare skall i ansökan om införande av fordonet i exportvagnsförteckning avge försäkran att han är bosatt i utlandet och avser att endast tillfälligt vistas här samt lämna uppgift om sin bosättningsort i utlandet (3 och 5 55 exportvagnskungö- relsen).

2 För personbil eller motorcykel, som är införd i svensk exportvagnsförteckning (ex- portvagn) utgår inte skatt enligt vägtrafikskattelagen eller lagen (1973:602) om särskild vägtrafikskatt för tid under vilken fordonet enligt exportvagnskungörelsen får kvarstå i förteckningen. Upphör rätten att bruka exportvagn med stöd av exportvagnskungö- relsen, utgår skatt för fordonet enligt nämnda lagar. Upphör rätten enbart till följd av att exportvagnen använts i yrkesmässig trafik eller uthyrts eller utlånats till annan än den som är bosatt i utlandet och endast tillfälligt vistas här i riket, skall dock i stället skatt erläggas med en krona för varje påbörjad dag under den tid exportvagnen sålunda använts, uthyrts eller varit utlånad. För sådant fall gäller vissa särskilda be- stämmelser (1 och 2 55 kungörelsen /1973:779/ om beskattning av motorfordon, som är infört i svensk exportvagnsförteckning). 3 En persons bosättning har också betydelse vid tillämpning av kungörelsen (1966:400) om rätt för resande m. fl. att införa varor tull- och avgiftsfritt. 4 Vid tillämpnngen av bestämmelserna om tullfrihet för flyttsaker enligt 21 5 tull- kungörelsen har en persons "hemvist i Sverige” också betydelse. 5 Ansökning om turistvagnslicens skall inehålla uppgift bl.a. om ägarens (och i visst fall också om annan persons) hemvist (55 turistvagnskungörelsen).

förklarades att bosättningsfrågan skulle avgöras med hänsyn till förhållan- dena under hela beskattningsåret.

4.2.1.2 Utredningar m.m.

Genom 1883 års bevillningsförordning (nr 51) introducerades bosättning så- som grund för den oinskränkta skattskyldigheten. Härefter och fram till KL:s ikraftträdande grundades denna skyldighet omväxlande på bosättning i och mantalsskrivning (och medborgarskap). Ur förarbetena till KL är följande av intresse. Enligt såväl ett förslag till lag angående kommunal taxering och skattsskyidighet, avgivet den 29 april 1917 av landskamreraren G. W. ! Eiserman och kammarrättsrådet E. J. von Wolcker, som enligt 1921 års kommunalskattekommittés betänkanden (SOU 1924:53 och 54) angående i den kommunala beskattningen, hade begreppet bosatt exakt samma inne- ** börd som enligt då gällande mantalsskrivningsförordning.l Definitionen bo ? och hemvist hade Eiserman och von Wolcker hämtat från 1861 års man- ? talsskrivningsförordning. De kommenterade bosättningsbegreppet på följan- i de sätt:

Begreppet bosatt innebär tydligtvis ett förhållande av viss stadigvarande art. ——— i, Begreppet bosatt kräver emellertid uppenbarligen icke ett fortvarigt vistande utan avbrott å viss plats. ——— Detta, att mantalsskrivningen icke må ske på mera än ett ställe, utesluter dock ingalunda den möjligheten att en person faktiskt kan vara bosatt på mera än ett ställe. ——— Det är för övrigt icke längden av vistelsetiden som i och för sig ensamt är det avgörande i berörda avseende, utan det är om- ständigheterna vid vistandet som böra få avgöra, huruvida en person skall anses bosatt eller icke å en plats där han uppehåller sig. Mantalsskrivningsförordningen antyder detta med följande förut anförda ord: ”där han vistas under sådana för- hållanden, att han med avseende å tjänst, verksamhet eller andra omständigheter bör anses därstädes hava sitt egentliga hemvist." Det är ofta just dessa icke närmare beskrivna ”andra omständigheter" som äro avgörande för tillämpligheten av begreppet bosatt. Dylika omständigheter kunna givetvis te sig synnerligen växlande i de in- dividuella fallen. Då det exempelvis gäller en person med familj och betjäning, ingå vanligen egen eller förhyrd bostadslägenhet med egna möbler och husgeråd ävensom , hållandet av eget hushåll bland de omständigheter, som utgöra förutsättningar för [ tillämpligheten av begreppet bosatt. För en ogift person får man givetvis släppa efter något på fordringarna i nyss antydda hänseenden. Det gäller emellertid i varje fall att pröva omständigheterna. under vilka personen vistas å de olika ställena. Om han exempelvis å ena stället begagnar förhyrd omöblerad bostadslägenhet, som han försett med egna möbler och där han måhända har eget hushåll och betjäning, medan han å andra stället förhyrt möblerad bostad eller bor å hotell. torde omständigheterna få anses utvisa att han är bosatt allenast å förra stället, medan vistandet å senare stället måste anses mera tillfälligt. Skulle däremot nyssberörda omständigheter vara å bägge ställena enahanda. torde han kunna anses bosatt på båda ställena. därest vistandet å dem äger viss varaktighet och regelbundenhet. och icke låter sig tillskrivas enbart något förhållande av mera tillfällig art. Då hänsyn tages till alla med vistandet förbundna omständigheter av olika slag, torde svårigheter i allmänhet icke möta för ett avgörande, huruvida en persons vistande å ena eller andra stället är att anse såsom mera tillfälligt eller såsom tillräckligt stadigvarande och regelbundet för att personen skall anses såsom därstädes bosatt.

1 Eiserman von _ _ . _ ' Wolcker &_ a. s. 470 och Med de foreslagna anVisnmgarna hade kommunalskattekommitten endast

SOU 192453 5. 444. önskat fästa uppmärksamheten på vissa fall där tvekan skulle kunna uppstå

om innebörden av begreppet bosatt. Om en person, som uppehöll sig i främ- mande land, kvarlämnat sin familj här i riket eller eljest hade kvar sitt bo här, borde han enligt kommitténs mening fortfarande anses bosatt här. Det fick dock antas ingå i det allmänna föreställningssättet, att sådan person alltjämt hade sitt rätta bo och hemvist här. Kommittén förutsatte, att han enligt mantalsskrivningsförordningen skulle, såsom fortfarande här bosatt, mantalsskrivas i den kommun, där familjen bodde. I dessa anvisningar hade också givits ledning för hur sjömans bosättning borde bedömas i visst fall. Men inte heller i detta fall ansåg kommittén att det var fråga om avvikelse från vad som skulle ha gällt i mantalsskrivningsavseende.1 — Avsikten synes således ha varit att KL:s bosättningsbegrepp skulle ha samma innebörd som mantalsskrivningsförordningens bosättningsbegrepp. Däremot förelåg som framgår av anvisningarna — en skillnad med avseende på den tidpunkt till vilken bedömningen skulle hänföras. Enligt KL skulle prövningen avse hela beskattningsåret.

4.2.1.3 Praxis

En person kunde ha bo och hemvist i två eller flera stater. Detta framgår indirekt av första stycket till punkt 1 av anvisningarna till 535 KL. Han skulle dock bara räknas som bosatt där han hade sitt egentliga bo och hemvist.

Medborgarskapet hade sannolikt ingen självständig betydelse, men däri låg ofta en viktig presumtion för en persons avsikter. Däremot synes man i praxis inte ha tagit särskild hänsyn till om skattskyldighet inträtt i annat land.

Tidpunkten för förvärv av bosättning behövde man vanligen inte fastställa, eftersom skattskyldighet inträdde redan vid stadigvarande vistelse. Det kun- de dock ha betydelse om bosättning uppkom innan vederbörande varit här i riket så lång tid att hans vistelse kunde betraktas som stadigvarande. För att bosättning skulle uppkomma måste vederbörande rent faktiskt ha uppehållit sig i riket. Det räckte således inte med att han arbetat på ett svenskt fartyg. Vidare beaktades avsikten med vistelsen. En vistelse som var föranledd av semester (1 1/2 år) medförde att vistelsen ansågs icke ha grundat bo och hemvist, men däremot vara stadigvarande och således i beskattningshänseende jämställd med bosättning (jfr RÅ 1962 Fi 1170). Vad nu sagts gällde också om vistelsen här var beroende av yttre tvång (t. ex. krigsförhållanden). Det var den samlade bilden, som avgjorde om en vistelse skulle anses vara bosättningsgrundande, men särskild vikt fäste man vid syftet. Vad nu sagts gällde vistelser, som inte varit tidsbestämda. Men även vid tidsbestämd vistelse beaktades sannolikt syftet med denna.

Frågan om bosättning här i riket hävts har prövats i ett ganska stort antal rättsfall. Principiellt torde kraven här ha ställts på samma sätt som vid förvärv av bosättning. Vederbörande skulle ha lämnat Sverige och skulle ha för avsikt att (åtminstone för viss tid) avbryta bosättningen här. En skil- jelinje torde kunna dras mellan sådana fall, där utlandsvistelsen berodde på viss förvärvsverksamhet, och sådana fall där utlandsvistelsen föranleddes av annat syfte. Bland de personer som lämnade Sverige i förvärvssyfte kan man av praktiska skäl hålla isär sådana som lämnade Sverige för en bestämd tid och sådana som avsåg att vara borta en inte närmare bestämd tid.

' Eiserman — von

Wolcker a. a. s. 468—470.

Beträffande tidsbegränsade anställningar kan följande sägas. En person som var anställd i enskild tjänst förlorade sin bosättning här i riket om han hade för avsikt att lämna Sverige för en tid av minst ett år (”ettårsregeln”).l Skälet till bortovaron skulle vara att han för minst den tiden skulle ha en anställning utomlands. I det fallet hade det ingen betydelse om han bosatte sig i något annat land. Var det fråga om flera anställningar, men fortfarande för en tid överstigande ett år, gick bosättningen i Sverige förlorad om anställningama var likartade och utfördes i samma område. Tidsrek- visitet var givetvis uppfyllt om det fanns anställningskontrakt på ett år eller längre tid. Löpte kontrakten på kortare tid torde det däremot ha varit svårt att visa att avsikten var att anställningen skulle vara längre tid än ett år. Men tidskravet torde ha ansetts uppfyllt, om den arbetsuppgift som vederbörande åtagit sig uppenbarligen krävde en utlandsvistelse på mer än ett år. En förutsättning fick vidare antas vara, att vederbörande just tog * anställningen eller uppdraget för att utföra arbetet på ort utanför landets gränser. Var det däremot så att personen tog en anställning, som förutsatte mycket resande utomlands (t. ex. handelsresande, representanter) eller ar- ._ beten längre eller kortare tid på olika utrikes orter (t. ex. vissa resemontörer), & förelåg inte samma presumtion för att han gav upp sin svenska bosättning. % Först om arbetet kunde beräknas ta mer avsevärd tid, menade man att hans bosättning här i riket hävdes. I vart fall 20 månader har ansetts som sådan avsevärd tid. För sådana fall måste därför ettårsregeln modifieras.

Ettårsregeln var inte tillämplig på sjöman, som hade tjänst på fartyg i främmande farvatten. Sådan sjöman ansågs vanligen bosatt här om han var inskriven på svenskt sjömanshus (numera sjömansregistrerad) eller om han hade sin familj här. Detta gällde dock inte om omständigheterna visade att fråga var om verklig bosättning utom riket.

Ettårsregeln var inte heller direkt tillämplig vid anställning i svenska sta- tens tjänst. Först vid anställningstider som på förhand kunnat beräknas överstiga 2 1/2—3 år har den svenska bosättningen i vissa fall ansetts hävd (jfr RÅ 1940 ref. 12 och 1965 Fi 18). Någon klar tidsgräns torde dock inte vara möjlig att ange. (

Inte heller torde ettårsregeln ha generellt tillämpats på rörelseidkare, efter- 1 som fallen inom den gruppen sinsemellan var alltför olikartade.

Kortvarigare studier på annan ort än den där vederbörande var bosatt före studierna ledde i regel inte till ändrad bosättning. Ettårsregeln synes inte ha varit tillämplig.

När fråga var om arbeten, som inte var påförhand tidsbestämda, kunde vis— serligen tidslängden också ge en vägledning, men tidsfaktorn hade här en underordnad roll. Här gav den inte alls på samma sätt, som när det gällde tidsbestämda arbeten, uppgift om vederbörandes avsikter. Ettårsregeln var därför oanvändbar här. Här fick i stället göras en samlad bedömning av samtliga omständigheter såsom om vederbörande hade kvar familjebostad, familj, förmögenhet (i synnerhet fast egendom), någon förvärvskälla, kontakt med Sverige. Även omständigheterna utanför Sverige beaktades såsom ar-

.1 Dem? ?ttårsrege] får betet, om bosättning skett i annat land, om familjebostad anskaffats där, ggrsezglsfmmågåäa om förmögenhet nedlagts (i synnerhet i svårrörligare tillgångar) i främmande fmns i 545 första stycket land, om familjen (kanske också släkt och vänner) fanns utanför Sveriges

h) KL. gränser. Relationerna mellan makarna (hemskillnad e. d.) kunde ge ledning.

När det gäller tidsobestämda vistelser torde förhållandet för statstjäns- temän ha varit detsamma som ovan sagts beträffande personer i enskild tjänst. Framgick det tillräckligt klart att avsikten var att vederbörande skulle bosätta sig utom riket såsom beträffande diplomater — upphörde därför bosättningen sannolikt genast. Omvänt torde inte ens en mycket långvarig utlandsvistelse ha lett till upphävd bosättning om det subjektiva rekvisitet brast.

Vad nu sagts om statstjänstemän torde i tillämpliga delar ha gällt den som var anställd av vissa organisationer med internationell verksamhet. Fråga skulle vara om sådana organisationer i vilkas arbete svenska staten' tog del på visst kvalificerat sätt. I övriga fall gällde vad ovan sagts om anställning i enskild tjänst.

Om en person på grund av giftermål med annan person (bosatt i annat land) flyttade från Sverige torde man i regel ha kunnat presumera att den flyttade gav upp bosättningen här.

Några säkra generella slutsatser kan inte dras av de rättsfall som behandlar utlandsvistelse för vård av hälsa. Möjligen kan man förmoda att en skillnad gjordes mellan akut och definitivt behov. Den som vistades utom riket längre eller kortare tid, för att på grund av ett akut behov vårda hälsan, kunde inte antas ge upp bosättningen i Sverige. Utlandsvistelsen var då tillfällig. Var det däremot så att vederbörandes hälsa mera definitivt behövde ett annat klimat, måste bosättningen här ofta uppges.1

4.2.2. Efter 1966 års lagändring 4.221 Författning

1 den nya utformning som punkt 1 av anvisningarna till 53 5 KL fick 1966 gjordes inte någon ändring i huvuddefinitionen av begreppet bosatt. Likaså bibehölls en erinran om innehållet i 685 KL. 1 ett nytt stycke infördes en specialreglering för svenska medborgare, som avrestfrän riket:

Svensk medborgare, som icke stadigvarande vistas i Sverige, skall likväl kunna anses bosatt här om han alltjämt har väsentlig anknytning till Sverige. Vid bedömande av frågan om han har väsentlig anknytning till Sverige skall beaktas sådana om- ständigheter som att han icke tagit varaktigt bo och hemvist på viss utländsk ort, att han vistas utomlands för studier eller hälsans vårdande, att han har bo eller familj i Sverige, att han driver rörelse eller innehar fastighet här i riket och därmed jämförliga förhållanden. intill dess tre år förflutit från avresan från Sverige skall han alltjämt anses bosatt här, om han icke visar att han under beskattningsåret inte haft väsentlig anknytning till Sverige. Efter nämnda tids utgång skall han däremot icke anses bosatt i Sverige, om det icke visas att sådana omständigheter förelegat under beskattningsåret att han alltjämt bör anses bosatt här. Hänsyn skall därvid icke tagas till kortvariga eller tillfälliga uppehåll i Sverige för affärer, semesterar eller dylikt.

Beträffande utlänningar innebar 1966 års lagstiftning ingen ändring. Som ett tredje stycke intogs följande efter förebild i de tidigare anvisningarna:

Utlänning. som stadigvarande bor i Sverige eller under längre tid vistas här utan andra avbrott än rent tillfälliga, skall anses ha sitt egentliga bo och hemvist i Sverige.

I övrigt medtogs inte de äldre anvisningarnas exempel för bedömning av olika specialfall.

1 Jfr Sandström, Om skattskyldighet för in- komst enligt svensk rätt 5. 88: De i anvisningspunk- ten givna föreskrifterna innefattar således intet kategoriskt avgörande av frågan, när ett hemvist i Sverige förlorats. ——— Här som eljest måste det avgörande vara, huru stark vederbörandes an- knytning till Sverige är eller — vilket i viss mån är samma sak — huru svag hans anknytning till den främmande staten ar.

4.222. Utredning

Till grund för här ovan angivna författningsändring ligger dubbelbeskatt- ningssakkunnigas betänkande Internationella skattefrågor (SOU 196259). Den analys av rättsläget, som dubbelbeskattningssakkunniga gjorde (5. 72 och 73), kan sammanfattas på följande sätt.

Dubbelbeskattningssakkunniga ansåg att då gällande regler var delvis oklara och att praxis haft svårigheter att på dessas grund nå fram till fasta ? principer. Den skattskyldige borde anses ha ett berättigat anspråk på att * någotsånär kunna överblicka vilka konsekvenser i beskattningsavseende, som en flyttning skulle komma att få för honom. Emellertid framhöll de sakkunniga att Sverige tidigare än ett flertal andra länder avstod från att beskatta dem som rest utomlands. Detta medförde att Sverige i vissa fall inte kunde utnyttja en beskattningsrätt, som tillkom vårt land enligt dub- belbeskattningsavtal, varför inkomst eller förmögenhet kunde helt undgå beskattning. Våra interna regler borde så långt det var möjligt vara anpassade till de principer, som rekommenderats av OEEC1s (nu OECD) råd. Svenska intressen borde tillvaratas i sådana fall då omständigheterna gav viss an- ledning att anta att skatteskäl utgjort viktiga motiv för utlandsvistelsen. Vid en ändrad utformning av bosättningsreglerna ansåg de sakkunniga att som en vägledande princip borde gälla, att om det var uppenbart att en utflyttning förestavats av andra skäl än skattemässiga, borde utflyttningen inte försvåras. För övriga fall ansåg de sakkunniga att reglerna borde vara så utformade att vårt land kunde behålla beskattningsrätten åtminstone för en tid.

De fann att vissa skärpningar i fråga om bosättningsreglernas utformning var påkallade. Denna skärpning ville de uppnå genom att för mindre klara fall införa en bevisbörderegel (SOU 1962:59 s. 9, 76 och 79).

Departementschefen förklarade (prop. 1966:127 5. 49) att han biträdde de sakkunnigas förslag i fråga om lagstiftningens allmänna uppläggning på detta område. Man borde göra det möjligt att åtminstone under någon tid bibehålla den oinskränkta skattskyldigheten för sådana som uppehåller sig utomlands mer eller mindre tillfälligt utan att samtidigt ta definitivt hemvist där och under denna tid bibehåller stark anknytning till Sverige". Detta innebär dock inte att den som av skatteskäl eller andra skäl önskade bosätta sig utomlands skulle förvägras att ta detta steg. Avsikten var snarare att motverka skenbosättning i utlandet. Den utflyttade fick bestämma sig om han ville ta alla de konsekvenser som var förknippade med en utflyttning och klippa av de band som fanns mellan honom och Sverige. Fråga var i princip enligt departementschefen inte om någon egentlig förskjutning av gällande bosättningsbegrepp utan snarare om en processuell reglering av bevisbördan. Han betonade att en vägning borde ske av samtliga faktorer som kunde vara av betydelse för frågan, men framhöll att — till skillnad mot vad i allmänhet tidigare gällt särskild hänsyn skulle tas till den an- knytning som den utflyttade hade till sitt nya hemland. Uppräkningen i punkt 1 av anvisningarna till 53 5 KL borde inte förstås så, att bosättning i Sverige ansågs föreligga så snart någon av de särskilt angivna förhållandena förelåg. Fråga var i stället om faktorer som måste vägas in i helhetsbilden av hans förhållanden. I denna ingick givetvis också motsvarande bedömning

av hans anknytning till vistelselandet. Innehavet av t. ex. en fritidsfastighet i Sverige visade sålunda inte i och för sig, att hemvistet i Sverige bibehållits. Även andra faktorer måste tillkomma (se vidare SOU 1962159 5. 76 och 77).

Enligt bevillningsutskottets uppfattning kunde de nya bestämmelserna sägas vara en kodifiering av gällande rättspraxis. I bevillningsutskottets be- tänkande heter det vidare (BevU 1966 nr 54 s. 24):

Då såsom huvudkrav för bosättning i Sverige uppställts det villkoret, att veder- börande skall ha sitt egentliga bo och hemvist här, lär därmed kunna förstås att då tvekan råder rörande frågan om hans bosättning i Sverige eller i annat land — hans anknytning till Sverige måste framstå som det väsentliga. Är anknytningen till utlandet starkare, kan han inte längre anses bosatt här.

Utskottet förklarade att begreppet "väsentlig anknytning” inte fick tolkas extensivt. Tvärtom var det i en situation, där man strävade efter ett ökat utbyte av arbetskraft länderna emellan och en ökad möjlighet för svenska exportföretag att organisera sin u-landsverksamhet så rationellt som möjligt. angeläget att internationell rörlighet på arbetsmarknaden inte onödigtvis försvårades.

Trots att bosättningsbegreppet inte ändrats har genom den nya bevis- börderegeln i realiteten en utvidgning skett av den oinskränkta skattskyl- digheten för svenska medborgare, vilket framgår av rättsfall avseende den nya lagstiftningen.

4.2.2.3 Praxis

Ännu är praxis tämligen begränsad. I fråga om svenskar som lämnat Sverige utmärkes den dock av den tyngd och betydelse som den nya bevisbör- deregeln fått. Det kan också konstateras, att för denna grupp har i realiteten den oinskränkta skattskyldigheten väsentligt utvidgats.l Enligt den gamla ettårsregeln förlorade en person, som tog anställning i enskild tjänst i annat land för en tid av minst ett är, sin bosättning här i riket. Så är inte längre fallet. Även om utredningen visar, att en person skall arbeta tio år i ett främmande land, anses hans bosättning här i riket bestå i vart fall tre år, om han behåller någon anknytning, som i det särskilda fallet kan betraktas som väsentlig.2 Eftersom det är helhetsbilden som är avgörande, går det inte att ange vilka anknytningar som är väsentliga. Det får dock antas att fråga skall vara om en anknytning som kan tala för att vederbörande inte givit upp sin bosättning. I ett rättsfall har huvudsakligen innehavet av en minoritetspost aktier i ett familjeföretag ansetts som sådan väsentlig an- knytning (Meddelanden från RSV serie I 1972 nr 8:11 a). — I princip synes bevisbörderegeln också vara tillämplig på svenska sjömän. En sjömans ar- betsförhållanden gör dock att det kan vara svårt att bestämma den avresedag, som man måste känna för att kunna tillämpa bevisbörderegeln.

4.3. Bosättningsbegreppet i dubbelbeskattningsavtal

I de flesta dubbelbeskattningsavtal som Sverige under senare år ingått har uttrycken bosättning och hemvist kommenterats utförligt.3 Som nämnts

' Det bör dock sägas att bevisbörderegeln inte har någon större betydelse i de fall då dubbelbeskatt- ningsavtal föreligger. Enda undantaget hittills gäller avtalet med Schweiz, i vilket hänsyn tagits till bevisbördere— geln (25 art. 2 5 i avtalet med Schweiz).

2I motion 19731389 an- förs att om av SIDA 1 bi- ståndsverksamhet an— ställd vid utlandstjänst- görings början har för avsikt att stanna kvar i tjänsten längre tid tilläm- pas med vissa undantag en femårsgräns, då det gäller att fastställa när bosättningen i Sverige i skatterättslig mening skall anses upphöra.

3Undantag gäller för av- talen med Amerikas för— enta stater och Kanada. I dessa avtal finns inte nå— gon egentlig definition av bosättningsbegreppet. För 5. k. dubbel bosätt- ning har avtalen dock särskilda bestämmelser för undanröjande av eventuell dubbelbeskatt- ning.

under 4.1.2 har OECD:s råd lämnat rekommendationer i fråga om vad som bör intas i dubbelbeskattningsavtal rörande skatterättsligt hemvist. Eftersom OECD:s rekommendationer numera i allt väsentligt följs, begränsas fram- ställningen till en redogörelse för OECD:s modellavtal.

Med uttrycket person med hemvist i en avtalsslutande stat förstås i första hand (artikel 4 punkt 'I) varje person, som enligt den statens lagstiftning är underkastad beskattning därstädes på grund av hemvist (domicile), bo- sättning (residence), plats för företagsledning eller varje annan liknande om- ständighet. Skulle en tillämpning av de avtalsslutande ländernas interna regler leda till att en fysisk person anses ha hemvist i båda staterna skall följande gälla:

a) Han skall anses äga hemvist i den avtalsslutande stat i vilken han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande staterna, anses han äga hemvist i den avtalsslutande stat, med vilken han har de starkaste personliga och eko- nomiska förbindelserna (centrum för levnadsintressena). I en kommentar betonas att det måste vara ett permanent hem, men att alla slag av hem (även t. ex. ett hyrt möblerat rum) skall beaktas. Det är hemmets permanens som är väsentlig. För att bestämma centrum för levnadsintressena måste hänsyn tas till familje- och samhällsförhållanden, sysselsättningar, politiska, kulturella eller andra intressen, var affärer bedrivs, varifrån förmögenhet förvaltas osv. Omständigheterna i sin helhet måste undersökas, men särskild hänsyn får tas till personliga förhållanden. Om en person som har ett hem i en stat skaffar ett nytt hem i en annan stat, men bibehåller det gamla hemmet, i det område där han alltid har bott, där han har arbetat och där han har familj och tillgångar, så kan det förhållandet att den gamla bostaden bibehållits tillsammans med andra faktorer visa att han bibehållit centrum för levnadsintressena i den gamla staten. b) Om det icke kan avgöras, i vilken avtalsslutande stat centrum för levnadsintressena befinner sig, eller om han icke i någondera avtalsslutande staten har ett hem, som stadigvarande står till hans förfogande, anses han äga hemvist i den avtalsslutande stat, där han stadigvarande vistas (has an habitual abode).

c) Om han stadigvarande vistas i båda avtalsslutande staterna eller om han icke vistas stadigvarande i någon av dem, anses han äga hemvist i den avtalsslutande stat, i vilken han är medborgare.

d) Om han är medborgare i båda avtalsslutande staterna eller om han icke är medborgare i någon av dem, skola de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna avgöra frågan genom överenskommelse.

I en kommentar till artikel 4 framhölls bl.a. att den oinskränkta skatt- skyldigheten i en stat i allmänhet byggde på de skattskyldigas personliga anknytning till staten. Det uppgavs att denna skattskyldighet inte lades bara på personer som var domicilierade i staten i den mening som domicil hade inom civilrätten. Den oinskränkta skattskyldigheten var också utsträckt till att omfatta t. ex. personer som uppehöll sig kontinuerligt, eller kanske bara under viss tid, i staten. Enligt kommentarer behandlade dubbelbe- skattningsavtalen i regel inte de interna beskattningsgrunderna.

? i l

4.4. Begreppet hemortskommun

Hemortskommunen är enligt 665 KL den kommun, där den skattskyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven för året näst före taxeringsåret. Den faktiska mantalsskrivningsorten är således inte avgörande.

4.5. Bosättningsbegreppet i tullkungörelsen och export- vagnskungörelsen

För att temporär tullfrihet skall kunna få åtnjutas för transportmedel enligt 445 1 och 2 tullkungörelsen fordras bl. a. att den person som inför trans— portmedlet är bosatt (normally resident) i utlandet.] Huruvida en person skall kunna anses bosatt i utlandet prövar tullverket från fall till fall med hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter. Vissa allmännare riktlinjer har dock med tiden utkristalliserat sig. Sålunda fordras för att en person skall anses bosatt utomlands alltid att han har en stadigvarande bostad där, familjebostad eller annan. Med familjebostad avses i detta sammanhang den bostad som personen bebor tillsammans med sina familjemedlemmar (hustru eller annan som han sammanbor med under äktenskapsliknande former, barn eller föräldrar). Skall personen vistas i Sverige endast ett år förutsättes han utan vidare vara bosatt i utlandet. Varar hans tillfälliga vis- telse i Sverige längre tid än ett år anses han som regel ha förlorat sin bo- sättning utomlands. Föreligger svårigheter att avgöra var en person skall anses vara bosatt är det förhållandet att han har egen bostad i Sverige, har fast anställning här, bor här med sina familjemedlemmar, är kyrko- skriven här och inskriven i svensk försäkringskassa omständigheter som var för sig eller sammantagna kan tala för att han inte skall betraktas som bosatt i utlandet. Har en person bostäder i flera länder och familjebostad i ett av dessa anses han utan tidsbegränsning bosatt i det land där famil- jebostaden finns, under förutsättning att han besöker detta land minst en gång per månad. Om en person bor här för att fullgöra ett visst uppdrag eller för att studera vid undervisningsanstalt anses han inte heller ha förlorat sin utlandsbosättning, om uppdraget eller studierna inte skall vara mer än två år. Det är i sådana fall inte nödvändigt att bostaden i utlandet besöks. — Person som är kyrkoskriven i Sverige och som vistas utomlands t. ex. för studier, forskning eller anställning anses vara bosatt i utlandet om han är inskriven vid utländsk läroanstalt, bedriver forskning eller utför arbete 1Enligt 1 mom mike] 2 i utlandet under en tid av minst ett år. Har personen familjebostad i Sverige i den av Sverige ratifice- och besöker denna en gång i månaden eller oftare anses han dock inte rade tullkonventionen vara bosatt i utlandet. Utländsk bosättning anses föreligga först sedan per- (1954-0904) 91" tillfällig sonen vistats utomlands en tid och anskaffat en stadigvarande bostad där. Införsel av privata Väg" Anses personen vara bosatt i utlandet ändras inte detta förhållande därför [f(ordon (sveriges oil-erem- ommelser med fram- att Sverige besöks under ferier, semester och liknande. Den utländska bo- mande makter 195713) sättningen består. — Har en person fast bostad både i utlandet och i Sverige skall bl- 8— temporär tull- och bor han omväxlande i sin bostad i utlandet och i sin svenska bostad fiihef medges för tempo" (t. ex. ”spaniensvenskar”)anses han vara bosatt i det land där han bor längsta ran. inforda fordonåsom införs av personer nor- tiden av året. — För att den utomlands bosatte skall kunna få temporär mally resident" utanför tullfrihet för medfört transportmedel, måste hans vistelse här vara tillfällig. importlandet.

Tidigare har i regel ansetts att en vistelse som varat längre tid än ett år inte skulle kunna vara tillfällig. Om vistelsens tillfälliga karaktär är klar tillämpas dock numera inte någon sådan ettårsgräns. Exportvagns/örteckning förs hos tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. Som villkor för exportvagnsregistrering av personbil eller motorcykel gäller att den som förvärvat fordonet är bosatt i utlandet. I fråga om utländska personer som vistas tillfälligt i Sverige tillämpas samma regler som gäller för personer som medför transportmedel temporärt från utlandet (se här ovan). Person som är kyrkoskriven i Sverige och som vistas utomlands exempelvis för studier, forskning eller anställning i utlandet och som har sin familjebostad i Sverige (jfr temporär tullfrihet) anses dock inte vara bosatt i utlandet.

5 Socialförsäkring

5.1. Bosättningens betydelse

AFLl omfattar sjukförsäkring, folkpensionering och försäkring för tilläggs- pension. Till den allmänna försäkringen har anslutits frivillig sjukpenning- försäkring och frivillig pensionsförsäkring. Om delpension ges bestämmelser i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring.

5 . 1 . 1 F örsäkringstillhörighet

Försäkrade enligt AFL är alla svenska medborgare och alla utlänningar som är bosatta i Sverige. Utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspension, även om han inte är bosatt i riket. Utlänning, som inte är bosatt i Sverige, men som tillgodoräknats pensionspoäng, är försäkrad såvitt angår försäkringen för tilläggspension (1 kap. 3 5). Försäkringen är obligatorisk. Det finns emellertid viss möjlighet att stå utanför försäkringen för sjukpenning och tilläggspensioneringen. På grund av internationell över- enskommelse kan också annan utlänning än ovan sagts vara tillförsäkrad förmåner enligt AFL. Alla försäkrade har inte rätt till lagens alla förmåner. Inte heller omfattas varje försäkrad av lagens alla förpliktelser. Av betydelse är i vissa fall inskrivning i allmän försäkringskassa, medborgarskap eller viss tids mantalsskrivning m. m. 1 vilken utsträckning sådana villkor gäller framgår av bestämmelserna för de olika försäkringsgrenarna. — Dessa be- stämmelser återges nedan endast i den mån bosättning (eller liknande) har betydelse.

5.1.2 lnskrivning hos allmän försäkringskassa

Försäkrad, som är bosatt här i riket, skall fr. o. m. den månad då han fyller sexton år vara inskriven i allmän försäkringskassa. Han skall vara inskriven hos den kassa, inom vars verksamhetsområde han är mantalsskriven. Ar han inte mantalsskriven, skall han vara inskriven hos den kassa inom vars område han är bosatt vid årets ingång. Bosätter han sig i Sverige senare under året, skall han skrivas in hos den kassa, inom vars område bosätt- ningen äger rum (1 kap. 45). Försäkringskassa skall skriva in en person så snart kassan fått veta att han skall vara inskriven. lnskrivning gäller

' Där endast kapitel och paragraf anges avses i detta kapitel AFL.

dock tidigast fr. o. m. tredje månaden före den då han skrivs in. Den som inte är mantalsskriven, skall inom två veckor från den tidpunkt, då sådant förhållande inträtt att han skall vara inskriven hos viss kassa, anmäla sig hos denna. Så snart försäkringskassa fått veta att någon inte längre skall vara inskriven hos kassan, skall kassan avföra honom från sitt register över inskrivna försäkrade med verkan från den tidpunkt, då sådant förhållande inträtt att inskrivningen skall upphöra (1 kap. 5 5).

5.1 .3 Sjukförsäkring

Sjukförsäkringen avser dels sjukvårdsersättning (inklusive tandvårdsförsäk— ring). dels sjukpenning och föräldrapenning.

5.1.3.1 Sjukvårdsersättning

I princip har alla försäkrade rätt till sjukvårdsersättning (2 kap. 1 5). För- säkrade som är bosatta utomlands har dock rätt till sjukvårdsförmäner enligt AFL endast om vårdbehovet uppkommit i Sverige (2 kap. 8 5)? Sjukvårdsersättningen avser bl. a. utgifter för sjukhusvård. Sådan ersätt- ning utgår vanligen med ett belopp som motsvarar avgiften på allmän sal vid hemortssjukhus, varmed avses sjukhus som drivs av landstingskommun (och kommun utanför landsting), inom vars område den försäkrade är bosatt. Om erforderlig vård inte kunnat ordnas på hemortssjukhus eller behovet av sjukhusvården uppkommit utanför den landstingskommun, där den för- säkrade är bosatt, och den försäkrade med anledning härav tagits in på annat allmänt sjukhus än hemortssjukhus utgår ersättning med det belopp, som motsvarar den lägsta avgift, mot vilken den försäkrade kunnat få vår- den. Kostnaden för resor beräknas i Sjukreseförordningen (l975:964) med utgångspunkt i bosättningen,2 Bestämmelserna om ersättning för sjukvårds- kostnader avser bara utgifter för sjukvård och resor inom Sverige. Enligt kungörelsen ( 19621388) angående ersättning för sjukvård utom riket enligt lagen om allmän försäkring kan emellertid den som är bosatt i Sverige i särskilda fall få viss ersättning för utgifter för sjukvård utom riket. Har regeringen träffat överenskommelse med främmande stat om utgivande av ersättning för sjukvård, skall för vård inom sådan stats område ersättning enligt denna kungörelse utges endast om regeringen förordnar därom.3 Ar-

' Se även kapitel 6 nedan.

2lfr även förordningen (l975:963) om ersättning till sjukvårdshuvudman för han- dikapphjälpmedel och sjuktransporter.

3 Enligt kungörelsen (l967:101) med förordnande enligt 5 5 kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 388) skall trots att överenskommelse träffats mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om utgivande av ersättning för sjukvård bestämmelserna i 2—4 55 kungörelsen 19623388 äga tillämpning i fråga om sjöman, som är omfattad av sjukförsäkringen enligt AFL och bosatt i Sverige, om han vid tillfällig vistelse i någon av de övriga nordiska staterna blir i behov av sjukvård samt, då vårdbehovet uppkommer, äger rätt till ersättning för sådan vård enligt sjömanslagen (1973:282).

betsgivare för sjöman, vilken jämlikt sjömanslagenI haft vid sjömans sjukdom vidkännas kostnad enligt denna kungörelse, kan i vissa fall få ersättning för den kostnaden. Gottgörelse kan också tillkomma utrikesför- valtningen för kostnad, som förvaltningen haft för sjukvård åt försäkrad utom riket (2 kap. 95).

5.1.3.2 Sjukpenning och föräldrapenning

För rätt till sjukpenning krävs bl. a. att den försäkrade är inskriven i allmän försäkringskassa (3 kap. 15; jfr 21 kap. 15 med kungörelsen /1962:402/ om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa). Försäkrad förälder som inte förvärvsarbetar har i samband med barns födelse rätt till föräldrapenning. Som villkor gäller dock att föräldern under viss tid varit eller bort vara inskriven hos allmän försäkringskassa. Föräldrapenning kan utgå även om åldersvillkoret i 1 kap. 45 inte är uppfyllt (3 kap. 12 5).

5.1.4. Folkpension och tilläggspension 5.1.4.1 Folkpensionering

Folkpensioneringen omfattar ålderspension, förtidspension, familjepension och vissa särskilda folkpensionsförmåner.

Svensk medborgare, som är bosatt i riket eller som varit mantalsskriven här för det år då han fyllt sextiotvå år och för de fem åren närmast dess- förinnan, är berättigad till folkpension (5 kap. 1 5).2

Den som enligt vad nu sagts en gång fått folkpension, men som inte längre uppfyller ovan angivna villkor kan ändå få rätt att också i fortsätt- ningen uppbära folkpension. Sådan rätt föreligger om regeringen för vissa fall så förordnat eller det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå såsom oskäligt att indra pensionen.

Sådant förordnande har givits i kungörelsen (l962:516) med föreskrifter rörande rätt till folkpension utom riket i vissa fall. Svensk medborgare, som får folkpension enligt 5 kap. 1 5 men vars rätt enligt det lagrummet upphört, kan således också i fortsättningen få folkpension, om han vistas utom riket för vård av hälsan eller för behandling för sjukdom och det finns skälig anledning anta, att vården eller behandlingen har avsevärd betydelse för honom.

Enligt konventionen (1955-09-15) mellan de nordiska staterna om social trygghet, artiklarna 4 och 4b, skall vid flyttning till annat nordiskt land svensk folkpension bibehållas för tiden intill dess den flyttande uppfyller villkoren för att få motsvarande pension i vistelselandet.

' Enligt sjömanslagen är arbetsgivare i princip skyldig att svara för kostnad för vård av sjuk eller skadad sjöman. Även för viss tid efter det sjömannen lämnat befattning på fartyg kan sådan skyldighet kvarstå. Ersättningstiden är beroende av om vården meddelas inom land där sjömannen är bosatt (38 5). Sjöman är i vissa fall berättigad till fri resa till sin hemort (31 5) (se under 8.1.9).

2För försäkrad. som inte är bosatt i Sverige. gäller viss avräkningsskyldighet (17 kap. 5.5) enligt kungörelsen (19671209) om avdrag från folkpension i vissa fall.

1 Enligt denna förordning skall inkomst av anställ- ning för vilken skattskyl- dighet här i riket inte fö- religger, där den försäk- rade är bosatt utomlands eller avses med förbin- delse enligt 11 kap. 25 tredje eller fjärde stycket (AFL), bestämmas med ledning av särskild upp- gift från arbetsgivaren.

? En liknande bestäm- melse finns i lagen (1954:243) om yrkesska- deförsäkring. Enligt 305 denna lag kan utlänning som inte är bosatt här i riket på vissa villkor få en rätt till sjukpenning eller livränta utbytt mot ett engångsbelopp. Mot- svarande gäller enligt

21 5 militärersättnings— förordningen (1950z261).

Utlänningar har i princip inte rätt till folkpension. På grund av särskilda konventioner och överenskommelser slutna med stöd av bemyndigande i 20 kap. 155 kan emellertid utlänningar från ett stort antal europeiska länder på vissa villkor (främst viss längre tids bosättning i Sverige) få folk- pension eller del därav.

Folkpensionen kan kompletteras med kommunalt bostadstillägg enligt lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Till- lägget skall för sådant fall utgå till den som är mantalsskriven inom kom- munen, eller till där mantalsskriven hustru som får hustrutillägg. För rätt till kommunalt bostadstillägg får inte krävas viss tids bosättning inom kom- munen eller uppställas annat därmed jämförligt villkor. För pensionsbe- rättigad, som är bosatt i ålderdomshem eller därmed likställt hem, kan re- geringen maximera det kommunala bostadstillägget. Rätt försäkringsnämnd för prövning av ärende angående förmån enligt denna lag bestäms med hjälp av mantalsskrivningsort. Ävenså bestäms med hjälp av mantalsskriv- ningsorten till vilken allmän försäkringskassa anmälningar enligt föreva- rande lag skall göras.

5.1.4.2 Tilläggspensionering

Pensionsgrundande inkomst beräknas endast för år då försäkrad (fr.o.m. det år då han fyller sexton är t. o. m. det år han fyller sextiofem år) haft inkomst av förvärvsarbete. Vid beräkning av inkomst av anställning tas hänsyn till lön eller annan ersättning, som försäkrad fått från arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg (11 kap. 25 tredje stycket). Lön eller annan er- sättning till svensk medborgare beaktas dock om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, åtagit sig att svara för avgiften till försäkringen för tilläggspensionen. Hänsyn tas ej heller till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och inte är svensk medborgare. Undantag görs för lön till svensk medborgare och lön till utlänning som är bosatt här om utländsk beskickning åtar sig att svara för avgiften till försäkringen för till- läggspension (11 kap. 25 fjärde stycket; jfr även 11 kap. 45). För här i riket bosatt eller mantalsskriven försäkrad bestäms pensionsgrundande in- komst av den lokala skattemyndigheten inom vars tjänstgöringsområde den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle ha taxerats till sådan skatt, om han varit bosatt i riket eller icke haft att erlägga sjömansskatt. För annan försäkrad bestäms den pensionsgrundande inkomsten av lokala skattemyndigheten i Stockholm. Beträffande sjöman som inte är bosatt eller mantalsskriven i riket är dock särskilt stadgat i förordningen angående be- räkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring?

Är den pensionsberättigade inte bosatt i Sverige kan RFV med hans sam- tycke byta ut tilläggspensionen mot ett engångsbelopp (15 kap. 35).2

5.1.5. Särskilda bestämmelser om avgifter, ansökningar m. m.

Om arbetstagaren inte är svensk medborgare och inte heller bosatt här, skall arbetsgivaren vid beräkning av socialförsäkringsavgift enligt 19 kap. 15 såvitt avser försäkringen för tilläggspension bortse från lön eller annan ersättning som avser arbete utom riket. Även vid beräkning av so- cialförsäkringsavgift för sjukförsäkringen och folkpensioneringen bortses i vissa fall från arbetstagare som varit bosatt utomlands. — Sjukförsäkrings- avgift erläggs fr. o. rn. inkomståret 1975 på sätt framgår av 19 kap. 2 5 endast av försäkrad som vid utgången av visst år är inskriven hos allmän för- säkringskassa under förutsättning att han under året haft inkomst av annat förvärvsarbete än anställning enligt 3 kap. 2 5. Enligt 19 5 uppbördskungö- relsen skall sjukförsäkringsavgift debiteras i den kommun där den försäkrade skall taxeras till statlig inkomstskatt för inkomståret. Om detta inte kan utrönas utan omgång får avgiften debiteras där den försäkrade för samma år är inskriven hos allmän försäkringskassa.

Sjukförsäkringsförmåner enligt 2 och 3 kap. utges av den allmänna för- säkringskassa. hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 5. Sjukvårdsersättning åt försäkrad. som inte är och inte heller enligt vad nu sagts skulle ha varit inskriven hos försäkringskassa, utges av den kassa, inom vars verksam- hetsområde vården erhållits (4 kap. 1 5)?

Ansökningar och anmälningar skall enligt kungörelsen (l962:394) med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring m. m., vanligen göras hos den kassa där vederbörande är in- skriven. Ansökan om pension enligt AFL (folkpension och tilläggspension) eller om hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg skall sålunda göras hos den allmänna försäkringskassa, hos vilken den sökande är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han fyllt sexton år. I annat fall skall (med ett undantag) ansökan göras hos den för Stockholm inrättade allmänna försäkringskassan.

Även den uppgift rörande arbetsanställning, som det åligger arbetsgivare att lämna enligt förordningen 1954:269, skall i första hand lämnas till kassa där arbetstagaren är inskriven. Om han inte är inskriven lämnas den till kronofogdemyndigheten i arbetstagarens bosättningsort. Är arbetstagaren inte bosatt här i landet skall uppgiften gå till kronofogdemyndigheten i anställningsorten.

Anmälan om yrkesskada görsi första hand hos den allmänna försäk-

' Angående utbetalning av ersättning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring för den som är bosatt utom riket stadgas i kungörelsen (1967. 922) om utbetalning av yr- kesskadeersättning. Tillfällig smittbärare kan enligt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare få ersättning efter beslut av den försäkringskassa hos vilken han är inskriven Är han inte inskriven upptas ärendet av den kassa inom vars område han är bosatt och om han inte är bosatt i Sverige av den kassa inom vars område ingripandet skett. Ersättning åt kronisk smittbärare bestäms av länsstyrelsen i det . län. där smittbäraren är bosatt eller, om han inte är bosatt i riket, där ingripandet * skett.

' Enligt lagen (1973:60) om handläggning av vis- sa ärenden angående er— sättning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring är som regel den försäk- ringskassa, hos vilken den skadade är inskriven eller skulle ha varit in- skriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 :$ (AFL)— behörig att handlägga sådant ärende.

? Lagen träder i kraft den 1 juli 1976.

3 Inom den allmänna pensionsförsäkringen hade man dessförinnan byggt rätt till pension och (i förekommande fall) skyldighet att betala avgifter till pension på mantalsskrivning (och medborgarskap).

ringskassa, där den skadade är inskriven (se vidare kungörelsen / 19681595/ angående anmälan om yrkesskada)?

5.1.6. Frivillig försäkring enligt lagen om allmän försäkring

För att försäkrad skall kunna försäkra sig för erhållande av visst sjukpen- ningtillägg fordras bl.a. att han är inskriven hos allmän försäkringskassa (21 kap. 1 5 och 1 5 kungörelsen om frivillig sjukpenningförsäkring hos all- män försäkringskassa). — För att försäkrad skall kunna få försäkra sig för frivillig pensionsförsäkring hos RFV enligt kungörelsen (l962:521) om fri- villig pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket, fordras bl. a. att den för- säkrade vid tillfället för avgiftsbetalning är svensk medborgare eller bosatt häri riket. Frivillig yrkesskadeförsäkring kan meddelas bl. a. ät varje svensk medborgare, som är bosatt i riket samt åt den, som visserligen inte är svensk medborgare, men som är bosatt och mantalsskriven här (455 lagen om yrkesskadeförsäkring).

5 . 1 .7 Delpension

Försäkrad enligt lagen om delpensionsförsäkring2 är arbetstagare som haft pensionsgrundande inkomst enligt 11 kap. AFL under minst tio år efter 45 års ålder. Dessutom skall arbetsvillkoret enligt reglerna för arbetslös- hetsstödet (den försäkrade skall ha arbetat under minst fem av de senaste tolv månaderna) vara uppfyllt. Rätt till delpension tillkommer i Sverige bosatt försäkrad som minskat sitt arbete som anställd med i genomsnitt minst fem timmar per arbetsvecka och som efter minskningen har del- tidsarbete med i genomsnitt minst 17 timmar per arbetsvecka. Delpension kan utgå tidigast fr.o.m. den månad varunder den försäkrade fyller 60 år och utgår längst till och med månaden före den under vilken han fyller 65 är.

5.2. Bosättningsbegreppens innebörd

5.2.1. Lagen om allmän försäkring 5211 Tidigare utredningar

Det var först genom AFL som den allmänna sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen blev samordnade. För tiden före denna lags till- komst hade bosättningsbegreppet väsentligen betydelse endast inom sjuk- försäkringen.3

Den första svenska sjukkasselagen kom till 1891 och ersattes 1910 av en ny lag. Anslutning till sjukkassa var frivillig. Medlemskap i kassa för- utsatte inte bosättning inom kassans verksamhetsområde och inom samma område kunde det finnas många sjukkassor. Redan 1913 fattades beslut

om utredning av frågan om införande av en obligatorisk sjukförsäkring. Det kom emellertid att dröja länge innan en sådan sjukförsäkring kom till. Under utredningsarbetet fastslogs att det borde skapas ett enhetligt system av sjukkassor, som kunde utgöra de lokala organen för socialförsäkringen i dess helhet. Endast en kassa inom varje verksamhetsområde borde få statsunderstöd. Personer inom detta område, som ville ansluta sig till sjuk- kasserörelsen, borde få tillhöra områdets sjukkassa. Man kom därför fram till att den som ville tillhöra statsunderstödd sjukkassa endast borde ha rätt att tillhöra en kassa. Man övervägde om kassatillhörighet borde be- stämmas med utgångspunkt från mantalsskrivningsort, bosättningsort eller kyrkobokföringsort. Särskilda sakkunniga (SOU 1926:36) föreslog att bo- sättningsort skulle vara avgörande, "därvid den, som saknar fast bostad, skall anses vara bosatt å sin mantalsskrivningsort”. Anledningen härtill var att man åsyftade en utvidgning av kassornas sjukvårdande verksamhet. Detta krävde ”naturligtvis, i vida högre grad än utbetalande av sjukpenning ett omhändertagande av den sjuke”. Beträffande tolkningen av bosättnings- begreppet uttalades bara att ett rent tillfälligt vistande på en ort för att utföra visst arbete eller dylikt inte borde räknas som bosättning. Klart är således att en person i första hand skulle anses bosatt där han hade sinfasta bostad. Av motiveringen framgår också att man önskade ett bo- sättningsbegrepp som så nära som möjligt anslöt sig till den faktiska uppe- hållsorten. Det fortsatta utredningsarbetet medförde inte någon principänd- ring i denna del. I prop. 1930:154 förklarade departementschefen att i alla de paragrafer, vari fråga var om medlems bosättningsort, person som saknade fast bostad skulle anses bosatt på sin mantalsskrivningsort. Han synes således ha åsyftat ett enhetligt bosättningsbegrepp inom hela lagen. Propositionen förkastades visserligen av riksdagen, men förslaget återkom följande år i denna del i oförändrad form och godtogs då av riksdagen (lagen /1931:280/ om erkända sjukkassor).

Vår första obligatoriska sjukförsäkring fick vi efter ett förslag, som var grundat på ett betänkande av socialvårdskommittén. Lagen tillkom 1947, men trädde inte i kraft förrän 1955. Försäkringsplikten avsåg svenska med- borgare, som var bosatta i Sverige. Kommittén förklarade att anknytning till bostadsorten erbjöd en bättre anpassning av försäkringen efter veder- börandes vistelseort än som kunde emås via anknytning till mantalsskriv- ningsorten. Detta innebar avsevärda fördelar, bl.a. i fråga om ordnande av sjukkontroll och avgiftsbetalning. Den då gällande regeln inom sjuk- försäkringen hade heller inte berett några större svårigheter vid tillämp- ningen.

Socialvårdskommitténs förslag byggde således på samma grunder som den frivilliga försäkringen. Beträffande bosättningsbegreppet anförde kom- mittén:

Härvid torde man böra följa samma praxis som vid tillämpningen av andra för- fattningar, där bosättningsbegreppet är av betydelse, t. ex. mantalsskrivningsförord- ningen. Uppenbart är att en svensk medborgare, som mera tillfälligt vistas utomlands, bör anses vara bosatt i Sverige, även om han icke har någon fast bostad härstädes. Svenskar torde sålunda i regel endast böra utestängas från tillhörigheten till försäk- ringen, om de vistas utomlands under sådana förhållanden att de enligt mantals- skrivningsförordningen icke böra vara mantalsskrivna i Sverige. Härvid bör dock ej

tagas hänsyn till särbestämmelsen i 35 2 mom. nämnda förordning? 1 fråga om utlänning torde däremot bosättning häri landet få anses upphöra så snart han lämnat landet, såvida det inte uppenbarligen endast är fråga om ett tillfälligt och icke för långvarigt besök i utlandet.

Departementschefen anslöt sig till vad kommittén anfört rörande bosätt- ningsbegreppet. Han förklarade att också för sjömännens vidkommande borde bosättningen vara den avgörande faktorn och att endast svenska sjö- män, som hade sin bostad här i riket, skulle omfattas av försäkringsplikten. Därvid borde, enligt departementschefen, sjömän, som var inskrivna vid sjömanshus här i riket eller som hade sin familj här, anses bosatta här i riket.

I vilken sjukkassa en person skulle vara medlem bestämdes däremot i första hand genom mantalsskrivningen och anledningen härtill var att av- giftsuppbörden nu anknöts till skatteuppbörden.

Då AFL tillkom 1962 stadgades att en icke svensk medborgare var för- säkrad endast om han var mantalsskriven här i riket. Kravet på mantals- skrivning utbyttes 1967 mot ett krav på bosättning (samtidigt gjordes mot- svarande ändringar i 5 kap. 1 5 och 19 kap. 1 5). Till grund för lagändringen låg en utredning (1966-09-22) av RFV. I fråga om sjukförsäkringens bo- sättningsbegrepp förklarade RFV att kassorna i princip tillämpade samma bedömningsgrunder som inom folkbokföringen gällde för bedömning av frågan om och i så fall var en person skulle vara kyrkobokförd. Även inom sjukförsäkringen var sålunda huvudprincipen att envar skulle registreras där han regelbundet intog sin dygnsvila. Det erinrades om de speciella regler om kyrkobokföring, som inte grundade sig på bosättning. Verket förklarade att det för sjukförsäkringens del var nödvändigt att tillämpa ett bosättnings- begrepp som så nära som möjligt anslöt sig till den faktiska bosättningen. Beträffande sjukförsäkringens praxis i de fall, som i folkbokföringsavseende särskilt reglerats, framhöll verket att utomlands stationerad personal till- hörande utrikesförvaltningen med familjer och svenska tjänare inte ansågs bosatta i riket utan hade sitt egentliga hemvist i det land där de vistades under huvudmannens tjänstgöring. Vidare uppgavs att utomlands anställda svenska missionärer och präster med familjer avfördes omedelbart vid av- resan till sitt verksamhetsfält.

5.2.1.2 Bosättningsbegreppet i praxis Förvärv av bosättning ! Sverige

En genomgång av försäkringsdomstolens praxis visar att man visserligen i princip använder sig av samma bosättningsbegrepp som man tiilämpar inom folkbokföringen, men att vissa karakteristiska drag hos AFL:s bo-

l 3 5 2 mom. mantalsskrivningsförordningen: Den, som är i rikets tjänst å Jtländsk ort anställd, skall med sin familj och svenska betjäning mantalsskrivas inom Stock- holms stad och S:t Nikolai församling; dock må, utan hinder av vad sålunda stadgats, den, som utom Stockholm äger eller besitter fast egendom, med Konungens med- givande tillika med familj och betjäning mantalsskrivas inom det mantalsskrivnings- distrikt, där den fasta egendomen är belägen.

sättningsbegrepp kan framhållas. I fråga om tidsbestämda viste/ser framgår att en_person anses bosatt i Sverige om han kommit hit i förvärvssyfte (eller för annan verksamhet) och för en tid av ett år eller mer. Detta gäller dock t. ex. inte om familjen stannar kvar i hemlandet och vederbörande genom regelbundna besök uppehåller kontakt med familjen. Då anses han ha bibehållit sitt egentliga hemvist hos familjen. Vistelse föranledd av se- mester anses i allmänhet som tillfällig. I ett särskilt fall har dock försäk- ringsdomstolen — i motsats till riksförsäkringsanstalten — ansett att semes- tervistelse grundar bosättning. Detta motiverades med bl. a. den beräkneliga tidslängden (18 månader) för hemlandsvistelsen och den omständigheten att vistelsen var förenad med viss arbetsskyldighet. I fråga om tidsbestämda vistelser synes vistelsetidens längd vanligen bli avgörande. Tiden tillmäts således betydligt större vikt än syftet. Däremot får givetvis syftet med vis- telsen stor betydelse när fråga är om vistelser som ej är tidsbestämda. En person som tar ett arbete som typiskt sett är tidsobestämt torde sålunda anses genast bosatt här, om han inte på sätt nyss sagts upprätthåller kontakten med familjen. Den som t. ex. kommer hit efter giftermål med en här bosatt person för att bilda nytt hem torde också genast förvärva bosättning här. Detsamma gäller en svensk som återvänder hit för att efter många år ut- omlands tillbringa ålderdomen här.

Förlust av bosättning i Sverige

Vad i föregående stycke sagts i fråga om förvärv av bosättning torde mutatis mutandis gälla för förlust av bosättning. I fråga om ej tidsbestämda vistelser kan dock följande tilläggas.

En svensk avregistreras inte omedelbart om han inte otvetydigt visat sin avsikt att ge upp bosättningen här. Ett uttaget utvandringscertifikat är i de allra flesta fall tecken på sådan avsikt. Utlänning avregistreras i regel så snart han kan antas ha lämnat landet om inte omständigheterna talar för fortsatt bosättning. Är det inte klart att utlandsvistelsen kommer att vara ett år eller längre tid avregistreras den svenske medborgaren först efter ett års bortovaro? Bortovaron behöver inte ha varit obruten. Avregistrering sker även om vederbörande under året varit i Sverige några månader. Inte heller görs skillnad mellan vistelse förorsakad av arbete åt svenska staten och vistelse på grund av arbete åt annan.2

På grund av sjömännens särskilda arbetsförhållanden behandlas dessa särskilt. En svensk sjöman, som är inskriven här i sjömansregistret, pre- sumeras vara bosatt här till dess att särskilda omständigheter talar för annat. Har sjömannen tagit ut utvandringscertifikat och avförts ur kyrkobokför- ingen och talar faktiska omständigheter ej däremot anses bosättningen upp- given. För en utländsk sjöman föreligger inte samma presumtion för bo- sättning i Sverige.

5.2.2. Lagen om delpensionsförsäkring

Bosättningsbegreppet i lagen om delpensionsförsäkring kommenteras inte , särskilt i propositionen (1975:97). 1 avsaknad av annan ledning får det antas 1 vara avsett att detsamma gäller som för AFL:s bosättningsbegrepp.

' Jfr dock beträffande ut- omlands stationerad per- sonal tillhörande utrikes— förvaltningen och missio- närer RFV:s här ovan angivna utredning.

? Försäkrade som är överförda till obefintligre- gistret eller är kyrkobok- förda "utan känt hem- vist" skall inte vara in- skrivna, eftersom deras bosättningsförhållanden är okända. Blir det seder- mera känt, att vederbö— rande är bosatt i riket, skall han genast inskri— vas även om någon änd- ring av hans kyrkobok- föringsförhållanden inte skett.

6. Sjukvård m.m.

6.1. Bosättningens betydelse

6.1.1. Sjukvård

Landstingskommunernas (och kommunernas utanför landsting) skyldighet att svara för vård vid sjukdom m.m. regleras i sjukvårdslagen (19621242). Enligt 1 5 1 mom. utgör varje landstingskommun och kommun 'som ej tillhör landstingskommun ett sjukvårdsområde. För dem som är bosatta inom sjukvårdsområdet åligger det landstingskommunen att svara för såväl öppen som sluten vård för sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd, om inte annan gör det? Vid omedelbart behov av vård har landstingskommun samma skyldighet att svara för vård av den som vistas inom sjukvårds- området utan att vara där bosatt (3 5). Den som driver sjukhus har i princip rätt att bestämma efter vilka grunder och till vilket belopp vårdavgift skall erläggas till sjukhuset för där lämnad sjukvård. Men sätts vårdavgift till lägre belopp för sjuka från det egna sjukvårdsområdet än för andra sjuka, får inte till sistnämnda grupp hänföras den som vid intagningen är bosatt inom sjukvårdsområdet (27 5). För personer bosatta inom sjukvårdsområdet (inomlänsbor) sätts i praktiken avgifterna för sluten vård till belopp som endast täcker en ringa del av de verkliga kostnaderna.2 Avgörande är alltså patientens bosättningsort vid tidpunkten för intagningen på vederbörande sjukhus (jfr dock här nedan). Sjukvårdslagen saknar bestämmelser rörande den ordning, i vilken tvister mellan den sjuke och huvudmannen om vård- avgifter skall avgöras. Dessa frågor torde därför i princip endast kunna av- göras av allmän domstol.3 För kommunmedlem finns dock möjlighet att genom kommunalbesvär få ett avgiftsbeslut undanröjt (345 1 mom.).

6.1.2. Omsorg

Landstingskommun skall bereda psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta inom landstingskommunen undervisning, vård och omsorger i övrigt i den mån annan inte drar försorg härom (2 5 lagen /1967:940/ angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda). Liksom i fråga om sjukvårdslagen är det bosättningen vid den tidpunkt då åtgärden vidtas som är avgörande för vilken landstingskommun som har ansvaret. Det ekonomiska ansvaret

1 Eftersom det är patien- tens bosättningsort som är avgörande omfattar landstingskommunernas vårdskyldighet i allmän- het inte svenska medbor- gare, som är bosatta ut- omlands, även om de — såsom fallet är med dem som på grund av offent- lig tjänst är bosatta ut- omlands är kyrkobok- förda här i riket (andra lagutskottet 195917).

2 Fr. o. m. den 1 januari 1976 är ”inomlänsavgif— ten" 20 kronor per dag.

3 R. Lavin, Domstol och administrativ myndighet s. 172. Se även H. Rahm, Sjukvårdslag och kungö— relse med kommentar (1970) s. 129.

övergår således inte på annan landstingskommun om bostadsorten därefter ändras, för att undervisning, vård m.m. bereds inom denna landstings- kommun (prop. 19672142 s. 159). Svenska landstingsförbundets styrelse har rekommenderat landstingen att följa vissa anvisningar för fördelning av det ekonomiska kostnadsansvaret (cirkulär nr AC 20/69;jfr även cirkulär nr 4/72 och 4/74). För handläggning av frågor rörande tolkningen av för- delningsreglerna i rekommendationen finns ett centralt skiljemannaorgan (omsorgsdelegationen). I cirkuläret ges bl. a. följande rekommendationer. Omsorgskostnader för en psykiskt utvecklingsstörd som placeras i enskilt hem utanför det egna landstingsområdet bestrids av utplacerande landsting, även om vederbörande skall kyrkobokföras i vistelselandstinget. Detta gäller sålänge grunden för bosättningen (kyrkobokföringen) är själva utplticeringen (jfr 225 socialhjälpslagen).

6.1.3. Folktandvård

Landstingskommun är i princip skyldig att svara för tandvård för barn och ungdomar som är bosatta inom landstingskommunen till och med det år då de fyller nitton år. Härutöver skall landstingskommun svara för spe— cialisttandvård för vuxna som är bosatta inom landstingskommunen (25 folktandvårdslagen /1973:457/).

6.1.4. Utomlänsavtalet

I det 5. k. utomlänsavtalet har sjukvårdshuvudmännen reglerat ersättningen för vård som meddelas personer som inte är bosatta inom sjukvårdsområdet (utomlänsbor). I avtalet avses med patients hemlandsting den huvudman inom vars område patienten är bosatt. Med utomlänspatient avses person, som bereds vård inom annat än bosättningsortens sjukvårdsområde. Avtalet gäller i vissa däri angivna fall för utomlänspatient vid sjukvård och över- flyttningsresor. Undantagna från avtalet är följande patientkategorier.

1. de, som fullgör värnpliktstjänstgöring (även vapenfri tjänst samt inom civilför- svaret inskrivna värnpliktiga) eller efter utryckning från sådan tjänstgöring inom ett år från utryckningsdagen åtnjuter fortsatt vård för under tjänstgöringstiden ådragen sjukdom eller skada. vid försvarsväsendet genom kontrakt för viss tid anställt manskap. häktade och anhållna samt på statens fångvårdsanstalter intagna, dömda personer, elever i statens ungdomsvårdsskolor. på vårdanstalter för alkoholmissbrukare tvångsvis eller frivilligt intagna. för vilkas vårdkostnad staten svarar, samt

6. utlänningar. omhändertagna av staten på anstalter. läger e.d.

SAF—PJ!”

Avtalet gäller inte vård på sjukhem för långvarigt kroppssjuka vare sig hemmet är fristående eller anslutet till lasarett, sjukstuga eller läkarstation. Det gäller icke heller vård på sjukhem (avdelning) för lättskötta psykiskt sjuka eller konvalescenter.

Avtalet gäller inte akutvård på öppen mottagning. Avtalet gäller inte heller undersökning, vars syfte endast är att tjäna till utgångspunkt för bestämning av rätt till ersättning på grund av lag, för- säkringsavtal c. d.

Ersättningen motsvarar i allmänhet de verkliga kostnaderna och debiteras i princip hemlandstinget. En utomlänspatient på allmän sal får betala den patientavgift som hemlandstinget bestämmer. (Patientavgiften debiteras i första hand vederbörande försäkringskassa). Om avtalet inte är tillämpligt, får patienten i princip själv betala utomlänsavgift. Frågor om tolkning och tillämpning av avtalet kan hänskjutas till ett särskilt utskott (utom- länsutskottet). Sjukvårdshuvudmännen har efter överenskommelse med Kungl. Maj:t åtagit sig att vid akut insjuknande ge utlandssvenskar, som vistas här. sjukhusvård efter inomlänsavgift. Inomlänsavgiften betalar för- säkringen. Vården måste sökas inom det sjukvårdsområde där insjuknandet skett. (I annat fall har han att själv betala utomlänsavgift.) Landstingen har också åtagit sig att i regel tillämpa inomlänstaxan för utlandssvenskar, som söker sjukvård i Sverige för icke akut sjukdom, i vilken de insjuknat i annat land. lnomlänstaxan tillämpas endast under förutsättning att ve- derbörande patient i bosättningslandet inte kan få tillfredsställande sjukhus- eller förlossningsvård, som ersättes av detta lands socialförsäkring.l

En ytterligare förutsättning är att vården söks på sjukhus inom det sjuk- vårdsområde, där patienten var bosatt innan han lämnade landet.2 Vid det statliga karolinska sjukhuset har för utlandssvenskar utan avseende vid ti- digare bosättning fastställts en vårdavgift på allmän sal med 20 kronor per dag.3 Denna ersätts vid akut sjukdom av försäkringskassan. Vid icke akut sjukdom får patienten betala den själv.

' Denna regel skall i fråga om utlandssvenskars bosättningsländer tillämpas enligt följande:

a) I den statliga utrikesrepresentationen anställd svensk personal med familjemed- lemmar kan — med undantag av personal som tjänstgör vid myndighet i Stor- britannien samt, i det fall vederbörande vunnit anslutning till sjukförsäkring i vederbörande land, Danmark, Finland, Island och Norge — erhålla vård till in- omlänsavgift.

b) Utlandssvenskar, bosatta i Danmark. Finland, Norge, Island, de europeiska delarna av Förenade konungariket Storbritannien med Nordirland, Italien, Kanada och Nya Zeeland, kan ej få ifrågavarande förmån, enär de i respektive bosättningsländer kan erhålla tillfredsställande vård. som enligt mellan Sverige och respektive länder ingångna konventioner eller eljest föreliggande socialförsäkringar skall ersättas efter i stort sett samma grunder som i Sverige.

c) ! fråga om utlandssvenskar bosatta i övriga europeiska länder torde i regel gälla. att de kan anses berättigade erhålla vård till inomlänsavgift. I några av dessa länder förefinnes dock möjlighet till fri sjukhusvård för där bosatta svenskar. Om osäkerhet härom kan föreligga. kan uppgift inhämtas hos utomlänsutskottets sekreterare.

d) Utlandssvenskar bosatta i övriga länder skall utan närmare prövning än vad nedan sägs vara berättigade erhålla vård till inomlänsavgift.

e) Då utlandssvenskar innehar enskilda försäkringar. som täcker deras sjukhuskost- nader, synes hinder ej föreligga att debitera avgift enligt utomlänstaxa.

2 Om ersättning av statsmedel för vård åt vissa utlänningar (flyktingar) samt åt vissa svenska medborgare eller förutvarande svenska medborgare utan känd mantalsskriv— ningsort som återvänder till Sverige se handbok för bestämning av patients hem» landsting rn. m. (Landstingsförbundet. Svenska kommunförbundets sjukvårdsdele- gation).

3Enligt lagen (19692653) om vissa bidrag för vård vid karolinska sjukhuset är den landstingskommun inom vilken den intagne är bosatt under vissa förutsättningar skyldig att bidra till kostnaderna för vården.

' Andra lagutskottet be- tonade att om bosätt— ningsort och kyrkobok- föringsort inte samman— föll blev alltid bosätt- ningsorten avgörande för vårdskyldigheten (2LU 195917 5. 43). Jfr även prop. 19321170.

6.1.5. Abort

För att abort skall få utföras fordras att kvinnan i fråga är svensk medborgare eller bosatt här i riket. I annat fall krävs att socialstyrelsen av särskilda skäl lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden (5å abortlagen /l974:595/).

6.1 .6 Sterilisering

På egen begäran får den steriliseras som har fyllt tjugofem år och som är svensk medborgare eller bosatt här i riket. Om den som fyllt aderton men inte tjugofem år och som är svensk medborgare eller bosatt här i riket ansöker om sterilisering, får socialstyrelsen under vissa förutsättningar lämna tillstånd därtill (2 och Båé Steriliseringslagen /1975:580/).

6.2. Bosättningsbegreppens innebörd

6.2.1. S jukvårdslagen

Enligt motiven skall man vid tillämpning av sjukvårdslagen söka ledning i folkbokföringens bosättningsbegrepp. I prop. 1959: 19 (s. 65) anförde sålunda departementschefen bl. a. följande:

Vid bedömningen av frågan var en person skall anses bosatt kan ledning hämtas från folkbokföringens bestämmelser om rätt kyrkobokföringsort. En person skall alltså i regel anses bosatt på den ort där han är kyrkobokförd. I sådana undantagsfall då kyrkobokföringsorten och bosättningsorten inte sammanfaller skall den sistnämnda orten vara avgörande vid ifrågavarande bedömning. Om vederbörande måste anses bosatt i Sverige men ej har någon fast bosättningsort torde man böra försöka utröna. till vilken ort personen i fråga har sådan fast anknytning. att han kan anses bosatt där. Finns det intet som talar för att han har sådan anknytning till någon viss ort. torde han få anses bosatt på den plats. där han rent faktiskt vistas och har sitt nattlogi.I

6.2.2. Lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Vid bedömning av frågan var en person skall anses bosatt kan enligt föredragande statsråd (prop. l967zl42 s. 159) ledning hämtas från folkbok- föringens bestämmelser om rätt kyrkobokföringsort. En person kan alltså i regel anses bosatt på den ort där han år kyrkobokförd. — ] landstings- förbundets ovan (under 6.1.2) omnämnda cirkulär AC 20/69 ges vissa re— kommendationer att beakta vid bosättningsbedömningen, varav följande utgör kortfattat sammandrag: Kostnadsansvaret för de omsorger som lämnas psykiskt utvecklingsstörd som omfattas av särskoleplikt (vanligen under 21 år eller senast vid 23 år) åvilar alltid och följer alltid successivt den huvudman inom vars område vederbörandes föräldrar (vårdnadshavare) är bosatta (i regel detsamma som kyrkobokförda) såväl när det gäller öppna som slutna vårdformer. För psykiskt utvecklingsstörd över denna ålder är i öppna vårdformer den egna bosättningen (kyrkobokföringen) avgörande i kostnadsansvarsfrågan, antingen han bor hos föräldrar eller i egen bostad. Vid flyttning till annat landsting stannar dock kostnadsansvaret kvar hos utflyttningslandstinget så länge vederbörande utvecklingsstörd har därifrån

fortlöpande och enligt omsorgslagens 3—5 && obligatoriska omsorger. Under alla förhållanden ligger kostnadsansvaret kvar på utflyttningslandstinget till utgången av året närmast efter det då utflyttningen skedde. Vid fortsatt sluten vård av samma ålderskategori kvarstår kostnadsansvaret hos den huvudman som hade detta då särskoleplikten upphörde oberoende av om föräldrarna bosätter sig inom annat landstingsområde. Vid övergång till öpp- na vårdformer efter den slutna vårdtiden — varvid endast slutlig utskrivning beaktas — överflyttas kostnadsansvaret till den huvudman, inom vars område vederbörande bosätter sig. Även här gäller den ettåriga övergångstiden.

6.2.3. F o/ktandvårdslagen

Bosättningsbegreppet är. enligt förarbetena, detsamma som i sjukvårdslagen. Som regel får man därför anses bosatt där man är kyrkobokförd.

6.2.4. Utom/änsavtalet

Enligt avtalet skall frågan var en patient skall anses bosatt bedömas med ledning av FBF:s regler om rätt kyrkobokförings- och mantalsskrivningsort. Avgörande skall dock vara patientens faktiska bosättning. För tillämpning och tolkning av avtalet finns det s.k. utomlänsutskottet. En redogörelse för praxis hos utskottet lämnas i en av landstingsförbundet och Svenska kommunförbundets sjukvårdsdelegation utgiven handbok för bestämning av patients hemlandsting m. m. I handboken påpekas att bosättningsfrågan skall bedömas också på grundval av bestämmelserna i 3å sjukvårdslagen. En genomgång av de redovisade fallen visar att utskottet i huvudsak sökt följa praxis i folkbokföringsmål. Vid prövningen av enskilda fall beaktas också den faktiska folkbokföringsåtgärden. Med hänsyn till att departe- mentschefen vid tillkomsten av sjukvårdslagen (se ovan under 6.2.1) uttalat att i sådana undantagsfall då kyrkobokföringsorten och bosättningsorten inte sammanföll skulle den sistnämnda orten vara avgörande, bör dock anmärkas att utskottets praxis delvis kommit att avvika härifrån. Enligt 11 & FBF kyrkobokförs man i den församling där man är bosatt. Detta gäller dock inte om bestämmelserna i 19—24 eller 27 åå FBF ger skäl till kyrkobokföring på annan ort. Enligt utskottets praxis tillämpas 24 och 27 åå FBF som bosättningsregler. Trots denna tillämpning kan inkongruens upp- komma i förhållande till kyrkobokföringen, eftersom den för utskottets be— dömning avgörande tidpunkten är intagningen och förhållanden som där- efter inträffar inte beaktas annat än skälighetsvägen. — För utlandssvensk som söker sjukvård i Sverige för icke akut sjukdom i vilken han insjuknat i annat land. gäller att han alltid anses ha varit bosatt i sin senaste kyr- kobokföringsort. För utomlands födda barn motsvaras denna ort av för- äldrarnas senaste kyrkobokföringsort och för inom Storkyrkoförsamlingen i Stockholm kyrkobokförda tjänstemän m.fl. 1 utrikesrepresentationen av den ort från vilken de överfördes till Storkyrkoförsamlingen.

6.2.5. A bort/agen

Enligt förarbetena bör bosättningsbegreppet tolkas i överensstämmelse med motsvarande uttryck i 1 kap. 3å AFL. Enligt departementschefen innebar

detta att det normalt borde fordras att kvinnan vistas här stadigvarande eller att hon har för avsikt att stanna här under längre tid (prop. 1974:70 s. 82).

6.2.6. Steriliseringslagen

Föredragande statsråd har i prop. 1975118 (5. 71) förklarat att bosättnings- begreppet här skall ges samma innebörd som motsvarande uttryck i 1 kap. 3?" AFL. Detta utvecklar han på följande sätt:

För att betraktas som bosatt här i landet fordras sålunda normalt att den ste- riliseringssökande vistas här stadigvarande eller har för avsikt att stanna här under längre tid. Utomnordiska medborgare styrker bosättning genom bosättningstillstånd eller uppehållstillstånd. För nordiska medborgare gäller kyrkobokföring som bevis om bosättning i riket.

Eftersom frågan om bosättning skall självständigt prövas av olika myn- digheter kan — trots att bosättningsbegreppet i princip är detsamma inom de områden som behandlas i kapitlen 5 och 6 — samma situation bedömas olika.

7 Andra delar av socialrätten

7.1. Bosättningens betydelse

7.1 .] Barnbidrag

Allmänna barnbidrag utgår till barn, som är bosatta i Sverige.l I fråga om barn som inte är svenska medborgare gäller dock vissa inskränkningar. Bi- drag utgår således endast om sådant barn fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket eller om barnet eller endera av dess föräldrar vistas i Sverige sedan minst sex månader.2 Regeringen har emellertid rätt att komma överens med främmande makt om undantag från de särskilda villkor som gäller för här i riket bosatta utländska barn.3 Barnbidrag utgår från och med kvartalet efter det, varunder barnet fötts eller rätt till sådant bidrag eljest uppkommit, till och med det kvartal, varunder barnet fyller sexton år. Beslut om allmänt barnbidrag fattas av den allmänna försäk- ringskassa, hos vilken den som äger uppbära bidraget är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 45 AFL. (1. l a. 2 och 19 %% lagen om allmänna barnbidrag och tillämpningskungö- relsen /l973:452/)

7. l .2 Bidragsförskott

För att bidragsförskott skall kunna utgå, måste barnet bara bosatt4 i Sverige. Är barnet inte svensk medborgare är en ytterligare förutsättning att vård- nadshavaren är bosatt här i riket och antingen barnet eller vårdnadshavaren sedan minst sex månader vistas i riket. Regeringen har emellertid viss rätt att föranstalta om att bidragsförskott skall utgå trots att dessa förutsättningar inte föreligger.5 Men har barnet en gång varit bosatt här i riket kan bi- dragsförskott utgå även sedan bosättningen upphört om det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå såsom oskäligt att dra in förskottet. Fråga om bidragsförskott prövas av barnavårdsnämnden i den kommun där vårdnadshavaren är mantalsskriven eller, om sådan mantalsskrivningsort ej finns, av barnavårdsnämnden i den kommun där barnet är bosatt.6 Den underhållsskyldiges bosättning har i vissa fall betydelse för barnavårds- nämnds eventuella återkravsskyldighet. (1, 5, 11 och 24 55 lagen om bl- dragsförskott och tillämpningskungörelsen /1964:l44/).

' Kravet på bosättning har gällt alltsedan lagens tillkomst. Bidragsbelop- pet har successivt höjts till 1 800 kr. om året.

2Vistelsen skall vara oavbruten. Den anses dock inte avbruten om t. ex. en holländsk med- borgare besöker Holland under helgledigheter (RFV:s cirkulärserie nr 6/1973 s. 7, ändrad i sep— tember 1974).

3 Med svenskt barn jäm- ställs barn med annat nordiskt medborgarskap.

4 Kravet på bosättning infördes med den nu gäl- lande lagen. I tidigare la— gar krävdes i stället sta- digvarande vistelse.

5 Med svenskt barn jäm- ställs barn med annat nordiskt medborgarskap. Kungl. Maj:t har vidare gjort avkall på kravet på medborgarskap för poli- tiska flyktingar (kungö- relsen 1967:201)_

61 prop. 1975/76:116 fö- reslås att administratio- nen av bidragsförskotten fr.o.m. den 1 oktober 1977 förs över till de all- männa försäkringskassor— na och RFV.

7.1.3. Det studiesociala systemet

Varje barn som är bosatt i Sverige har rätt och skyldighet att delta i un- dervisning i grundskola eller annan godkänd skola. Ungdomar, som är bo- satta i riket och som uppfyller föreskrivna inträdesfordringar. har i mån av tillgång på plats rätt att få undervisning i gymnasieskolan (23. 29, 30 och 31 åå skollagen)?

För elever i grundskolan och motsvarande skolformer utgår från och med kvartalet efter det under vilket de fyllt sexton år studiestöd i form av./örlängt barnbidrag. Sådant bidrag kan också utgå till studerande vid sådan skola utomlands som åtnjuter svenskt statsbidrag under förutsättning att den stu- derande deltar i undervisning som i huvudsak motsvarar den som ges vid grundskolan här i riket.2 Förlängt barnbidrag utgår endast för studerande, som är bosatt i riket (2 kap. studiestödslagen /1973:349/).

Till studerande vid de läroanstalter och utbildningslinjer som regeringen bestämmer utgår studiehjälp i form av studiebidrag jämte tillägg. återbe- talningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning. Ett villkor för rätt till studiehjälp är att den studerande antingen är svensk medborgare eller bosatt i riket. Den som inte är svensk medborgare har emellertid rätt till studiehjälp bara om han bosatt sig här i riket huvudsakligen i annat syfte än att få utbildning här. Studiehjälp utgår (med vissa undantag) från och med kvartalet efter det under vilket den studerande fyller sexton år. Sådan hjälp utgår dock endast till studerande som fyller högst nitton år under det kalenderår då läsåret börjar. Även studiehjälp kan på vissa villkor lämnas vid studier utom riket (3 kap. 1, 2, 3 och 22 && studiestödslagen).

Studerande vid de läroanstalter och utbildningslinjer som regeringen be- stämmer kan få studiemedeli form av studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel (och i vissa fall resekostnadsersättning). Studiemedel utgår en- dast till svensk studerande eller annan studerande som är bosatt i riket. Även här gäller det särskilda villkoret i fråga om bosättningsavsikt som här ovan omnämnts i fråga om studiehjälp. Studiemedel lämnas i vissa fall också för studier utom riket. Särskilda bestämmelser gäller om åter- betalningsskyldig är bosatt utom riket (4 kap. 1. 3 och 36 åå och 8 kap. 44. 45 och 52 åå studiestödslagen samt 3 kap. 29%5 och 4 kap. 225 stu- diestödsförordningen /l973:418/).

Särskilt vuxenstudiestöd kan utgå till studerande vid de läroanstalter och utbildningsanstalter som regeringen bestämmer. En förutsättning för att sådant studiestöd skall kunna utgå är att den studerande är bosatt i riket. Det särskilda villkoret i fråga om bosättningsavsikt gäller också för rätt till vuxenstudiestöd (7 kap. 1 och 2 && studiestödslagen samt 7 kap. 5, 13,

lEnligt 26 och 91 åå förordningen om kommunal och statlig vuxenutbildning är bosättning i landet en förutsättning för rätt att delta i vuxenutbildningen.

szr l & förordningen (1968:31) om undervisning för utlandssvenskars barn enligt vilken med utlandssvensk förstås den som är bosatt eller under längre tid vistas i utlandet och som är eller har varit svensk medborgare eller på annat sätt har nära anknytning till Sverige. Enligt såväl Utlands- och Internatskoleutrednings betänkande Skolgång bona och hemma (SOU 1966:55 s. 23 och 24) som departementschefen (prop. 1968:67 s. 12) skulle begreppet utlandssvensk tolkas generöst. Risken för miss— bruk ansågs ringa.

och 16% studiestödsförordningen).

Enligt l & lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare tillkommer sådan rätt (med vissa undantag) här i landet bosatt utländsk arbetstagare, som har arbetstillstånd. Om denne inte är skyldig att ha arbetstillstånd eller om han är befriad från sådan skyldighet krävs att han är kyrkobokförd här i riket. (Rätten gäller även utländska sjömän i vissa fall oavsett bosättning och kyrkobok- föring här.)

7.1 .4 Bostadstillägg'

Till barnfamiljer som är bosatta här i riket kan, såsom bidrag till täckande av barnkostnaderna och till främjandet av bostadsstandarden, utgå bostads- tillägg (1 i; kungörelsen /1968:425/ om statliga bostadstillägg till barnfa- miljer).

En kommun har med stöd av l & lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande rätt att utge kommunala bostadstillägg till barnfamiljer som är bosatta inom kommunen?

Angående sådant kommunalt bostadstillägg som avses i lagen om hust- rutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension se ovan under 5.1.4.1.

Vissa kommuner ger också ett bostadstillägg till handikappade som bor i invalidbostäder eller i andra lämpligt utrustade bostäder.

7.1 .5 F amiljebidrag

I princip är den kommun, där den värnpliktige på inryckningsdagen ”var bosatt under sådana förhållanden, att han, om mantalsskrivning då skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas”. skyldig att pröva ansökan om familje- bidrag och att utge sådant bidrag. Var den värnpliktige den dagen bosatt utom riket, är Stockholms kommun betalningsskyldig. Om den värnpliktige efter inryckningsdagen flyttar till annan kommun övergår vanligen betal- ningsskyldigheten på inflyttningskommunen från och med kalendermåna- den näst efter den, under vilken flyttningen där anmäldes av utflyttnings- kommunen. I avvaktan på att annan kommun slutgiltigt åläggs betalnings- skyldighet är den kommun, där den värnpliktige på inryckningsdagen hade sin bostad, skyldig att förskjuta familjebidrag (27ä och 28%? 1 mom., jfr även 29% familjebidragslagen).

7.1.6 Krigshjälp llprop. 1975/761145 fö— Iden mån fredstida sociala kontantförmåner såsom sjukförsäkringsförmåner. reSlåS nya regler' allmän pension, allmänna barnbidrag och familjebidrag till värnpliktigas an: 2 Kommunerna erhåller höriga m. fl. vid krig (vid krigsfara efter regeringens förordnande) inte kan under givna förutsätt- utges i vanlig ordning kan hjälpsökande få sin försörjning tryggad genom "ingar statsbiéraå ti” krigshjälp. Det åligger kommun att utge sådan till den som är bosatt i kosmädema härför

_ _ _ _ . (kungorelsen /l973:379/ eller eljest tagit uppehåll I kommunen. (Kostnaderna för krigshjälp skall om statskommunala bo-

dock helt falla på staten.) Föreligger det särskilda skäl kan länsstyrelsen stadstillägg).

' Av ministern för utri- l kes ärendena utfärdade ' allmänna föreskrifter för 1 utrikesrepresentationen.

förordna att kommunen skall utge krigshjälp också till den som tillfälligt vistas i kommunen. (1, 2, 3 och 8 åå lagen /l964:47/ om krigshjälp).

7.1.7. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.

Allmänt ekonomiskt bistånd kan enligt särskilda föreskrifter] utgå tillfälligt till svensk medborgare, som råkat i nöd eller annan svårighet i utlandet. Varaktigt sådant bistånd kan endast utgå till svensk medborgare, som är bosatt i utlandet och som på grund av ålder, sjukdom eller annan om- ständighet är ur stånd att försörja sig. Ekonomiskt bistånd i brottmål m. m. utgår till svensk medborgare, som är bosatt i Sverige och som anhållits, häktats eller eljest berövats friheten genom beslut av domstol eller annan myndighet i utlandet. Sådant bistånd kan under vissa förutsättningar utgå även om vederbörande inte är berövad friheten. När särskilda skäl föreligger, kan ekonomiskt bistånd i brottmål lämnas även till svensk medborgare som inte är bosatt i Sverige. (1 och 4 åå lagen /1973:l37/ om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.).

Flykting eller statslös person som är bosatt i Sverige är i fråga om förmåner enligt nämnda lag likställd med svensk medborgare om inte särskilda skäl föranleder annat (50 å instruktionen /1967:83/ för utrikesrepresentationen).

7.2. Bosättningsbegreppens innebörd

7.2.1 Barnbidragslagen 7.2.1.l Motiv I prop. 1947z220 (s. 100) uttalade departementschefen:

Enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åligger ——— skatt- skyldighet ——— här i riket bosatta utlänningar och dessa åtnjuta avdrag för barn enligt samma grunder som övriga skattskyldiga. Då ifrågavarande barnfamiljer icke synas böra komma i sämre läge genom att familjeavdragen för barn ersättas med allmänna barnbidrag. vill jag föreslå, att sådana bidrag skola kunna utgå även för utländska barn. Särskilt med hänsyn till våra nordiska grannar synes detta angeläget.

Såsom allmän förutsättning för att barnbidrag skall kunna utgå för visst barn. vare sig barnet är svensk medborgare eller icke, synes böra fordras att barnet är bosatt här i riket. Endast under denna förutsättning kan från folkbokföringens organ erhållas erforderliga upplysningar angående barnet. Vid tolkningen av begreppet bo- sättning bör man följa samma praxis som vid tillämpningen av folkbokföringsför— ordningen. I princip torde härigenom barnbidrag komma att utgå endast för här kyr— kobokförda barn. I detta sammanhang må anmärkas, att den som är i rikets tjänst å utländsk ort anställd skall med sin familj och svenska betjäning kyrkobokföras i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm. Här avsedda personer böra följaktligen vid till— lämpningen av lagen om allmänna barnbidrag anses som bosatta i Sverige.

7212. Familjepolitiska kommittén

Barnbidragen har t. o. m. 1973 administrerats av barnavårdsnämnderna. En- ligt socialstyrelsens anvisningar (Råd och anvisningar nr 202 Nov. 1967) borde bosättningsbegreppet i lagen om allmänna barnbidrag så långt möjligt

.: » Med.; a___ tw-..x

ha samma innehåll som i skattelagstiftningen. Detta innebar enligt anvis- ningarna att barnbidrag kunde utgå också vid längre utlandsvistelser än 12—15 månader under förutsättning att vederbörande barn alltjämt kunde anses bosatt i Sverige. Hänsyn skulle därvid tas till samtliga relevanta om- ständigheter. Hit hörde i första hand ändamålet med utlandsvistelsen men också sådana förhållanden som att någon i familjen fortfarande hade tjänst i Sverige eller att bostad eller möbler fanns kvar häri landet. I anvisningarna angavs som exempel på skäl som kunde visa att fråga var om tillfällig utlandsvistelse studier, vård av hälsa eller dylikt. I anvisningarna förklarades vidare att barn till den som var anställd i statens tjänst på utländsk ort skulle anses vara bosatt i Sverige hur långvarig dess utlandsvistelse än var.

Familjepolitiska kommittén föreslog i sitt betänkande Familjestöd (SOU l972234) att administrationen av barnbidragen skulle flyttas över till de all- männa försäkringskassorna. Kommittén förklarade därvid att i avvaktan på resultatet av hemvistsakkunnigas arbete borde de av försäkringskassorna tillämpade tolkningsprinciperna få gälla som hittills och då också för fa- miljestödet. Det krav på bosättning som föreslogs gälla för barn borde därmed tolkas på samma sätt som bosättningsvillkoret för inskrivning hos försäk- ringskassa. Kommittén hade inte funnit skälen för "en generösare tillämp- ning” av bosättningsbegreppet i fråga om barnbidrag och bidragsförskott så starka att de motiverade undantag från de regler som gällde inom den allmänna försäkringen.

7.2.1.3 Praxis

RFV, som nu är tillsynsmyndighet för verksamheten med de allmänna barnbidragen, har meddelat anvisningar (RFV:s cirkulärserie nr 6/1973, änd- rad i september 1974) för tillämpningen av barnbidragslagen.

Av dessa framgår bl. a. följande. Vid bedömningen av om bosättning skall anses föreligga görs som regel inte någon åtskillnad mellan svenska och icke-svenska barn. I princip tillämpas samma grunder som vid bedöm- ningen av bosättning inom den allmänna försäkringen. I vissa speciella fall kan emellertid bosättning i riket föreligga enligt barnbidragslagen, trots att barnet inte anses bosatt här vid tillämpning av AFL (se härom här nedan). Huvudregeln är att ett barn skall vara kyrkobokfört för att kunna anses bosatt i riket. Är kyrkobokföringen grundad på annat skäl än bosättning är i enlighet med I & barnbidragslagen bosättningen avgörande.

F örvärv av bosättning

När en barnfamilj inflyttar från utlandet anses bosättning föreligga redan i och med att vederbörande rest in i Sverige i avsikt att stadigvarande stanna här. Detta medför att barnbidrag kan utgå också för tid innan kyrkobokföring skett. När barnet blivit kyrkobokfört skall därför försäkringskassan pröva om sådana bosättningsförhållanden förelegat att barnbidrag bör utgå retro- ]Möjligheterna att utfå aktivt också för kvartal vid vars ingång barnet inte var kyrkobokfört. Vad barnbidragför ti? före nu sagts gäller också barn som efter att ha varit upptaget i obeflntligregistret 352223??? ägg?"- kyrkobokförs.l Av det anförda framgår att tillfällig vistelse här i riket g

.. givna anvisningar från inte medför rätt till barnbidrag. Aven om en utrikes bosatt barnfamilj årligen RFV s. 2 och 3).

tillbringar sin semester (ofta flera månader) i Sverige, medför detta inte att barnen anses bosatta här. Inte heller blir utländska barn, som kommer till Sverige för några månaders ferievistelse, berättigade till barnbidrag (jfr dock här nedan). Utländska barn, som stannar i Sverige och under längre tid vistas hos svenska fosterföräldrar, kan däremot anses bosatta här. Om ett barn föds under moderns utlandsvistelse bedöms situationen som om barnet utrest tillsammans med modern. Är det fråga om en tillfällig ut- landsvistelse utgår barnbidrag från och med kvartalet efter födelsekvartalet.

Förlust av bosättning I princip antas bosättningen i Sverige bestå så länge vederbörande är kyr- ? kobokförd. Utreds det att personen i fråga stadigvarande bosatt sig utomlands i anses emellertid bosättningen i Sverige ha upphört, även om personen rät- teligen kvarstår i kyrkobokföringen (t. ex. missionärer). Saknas utredning om att vederbörande stadigvarande bosatt sig utomlands använder man sig vanligen av en schablonregel. Enligt denna regel antas en utlandsvistelse ej vara tillfällig om utlandsvistelsen varar mer än fyra kalenderkvartal efter det kvartal varunder utresan ägt rum. I vissa speciella fall kan bidragsrätten kvarstå även om utlandsvistelsen varar längre tid än 12—1 5 månader. Särskild anledning att förutsätta fortsatt bosättning i Sverige anses föreligga om ve- derbörande som skäl för utlandsvistelsen anger studier, vård av hälsa e. (1.

Från vad ovan anförts gäller dock ett undantag. Barn till sådana personer som avses i ZOé FBF (i svenska statens tjänst på utländsk ort anställda m.fl.) anses vara bosatta i Sverige oavsett utlandsvistelsens längd.

I övrigt gäller att barn, som fullgör sin skolgång i utlandet och av denna ,, anledning är kvarskrivna hos här bosatta föräldrar eller andra anhöriga, skall % anses bosatta i riket under tiden för skolgången. Detta gäller ofta utländska medborgare, som finner det lämpligt att placera barn i skola i hemlandet. '

Det har ifrågasatts om barnbidragslagens bosättningsbegrepp förskjutits. i Kammarrätten i Göteborg har nämligen i en dom (1975-12-03) förklarat % att bosättningsbegreppet vid tillämpning av barnbidragslagen så långt som !. möjligt bör ges samma innehåll som i skattelagstiftningen. Kammarrätten ! åberopar härvid de regler angående bosättningsbegreppet i KL som infördes i 1967, enligt vilka en person, som inte stadigvarande vistas i Sverige, likväl 1 skall kunna anses bosatt här, om han alltjämt har väsentlig anknytning ' till Sverige.

Av nästföljande avsnitt framgår att bidragsförskottslagen ändrats, för att denna lags och barnbidragslagens anknytningsmoment skall överensstäm- ma. I fråga om bidragsförskottslagen har regeringsrätten prövat bosättnings- frågan (RÅ 1967 ref. 34). I detta mål var fråga om en kvinna som tillsammans med sina barn studerade i Storbritannien. De avsåg att vara där närmare tre år. Under denna tid bibehöll kvinnan sin permanentbostad och sina tillhörigheter här i riket. En ateljé och arbetsplats var uthyrd. ] Storbritannien hade hon varken permanentbostad eller arbetsinkomst. Hon hade endast visum för studier. Överståthållarämbetet fann att barnen ej var bosatta här i riket. Regeringsrätten gjorde inte ändring i detta beslut. En ledamot var skiljaktig och åberopade bl. a. gällande rättstillämpning av de inom skat- terätten stadgade reglerna om skyldighet för den som här inom riket är

bosatt att erlägga skatt för inkomst (jfr även RÅ 1970 S 434). Med beaktande av regeringsrättens ståndpunkt i denna fråga kan det inte anses föreligga tillräckliga skäl att anta att barnbidragslagens bosättningsbegrepp nu fått ett annat innehåll än ovan refererade anvisningar ger uttryck för.

7 . 2 . 2 Bi dragsförskotts/agen

Skälet till att kravet på stadigvarande vistelse 1964 utbyttes mot bosättning var att man på så vis fick en bättre anknytning till folkbokföringens regler, samtidigt som man i detta avseende uppnådde överensstämmelse med barn- bidragslagen. Socialpolitiska kommittén hade i sin utredning Trygghet för barns underhåll (Ds S 1963:12) förklarat att kravet på bosättning inte borde anses uppfyllt, om barnet inte var kyrkoskrivet här i riket. Å andra sidan ansåg kommittén att om barnet var kyrkobokfört, borde det kunna anses bosatt här också under tillfälliga vistelser utom landet. I prop. 1964170 (5. 41) anförde föredragande statrådet:

Svårigheter vid tolkningen av bosättningsbegreppet uppkommer, då barnet under viss kortare eller längre tid vistas utomlands. Socialpolitiska kommittén har här fö- reslagit att bosättningsbegreppet tolkas så att — om ej särskilda skäl föranleder till annat — bosättningen skall anses ha upphört om utlandsvistelsen sträcker sig över längre tid än fyra månader. De fall som föreligger i rättspraxis rörande tillämpningen av folkbokfönngsförordningens bosättningsbegrepp i detta avseende är få och inte av den art att de ger något entydigt besked om den betydelse som tillmätts längden av en utlandsvistelse. Att endast lita till tolkningen av folkbokföringsförordningen torde inte vara tänkbart för barnavårdsnämnderna i deras praktiska arbete. Någon form av schablonisering måste tillgripas. När det gäller de allmänna barnbidragen tillämpas, liksom inom sjukförsäkringen, en huvudregel om att en utlandsvistelse, som understiger ett år, inte medför att bosättningen anses ha upphört. Jag vill för enhetlighetens skull förorda, att samma huvudregel får gälla även i fråga om bi- dragsförskotten. Utrymme för undantag från denna huvudregel bör givetvis finnas. Det synes lämpligt att socialstyrelsen utfärdar närmare anvisningar till barnavårds— nämnderna i denna fråga.

Socialstyrelsen anförde i Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor 1964 nr 174 (s. 3 och 4):

I allmänhet bör ett barn för att anses bosatt i Sverige både vara kyrkoskrivet här och vistas här. En utlandsvistelse, som understiger ett år, skall dock inte anses bryta bosättningen, såvida barnet hela tiden är kyrkoskrivet i Sverige. I undantagsfall bör barnets bosättning i Sverige kunna anses obruten trots att utlandsvistelsen blivit långvarigare än som nyss sagts, För en sådan bedömning bör det emellertid finnas särskilda skäl. Som exempel på dylika må nämnas, att barnets hemresa blir fördröjd på grund av sjukdom eller av annan orsak, över vilken vårdnadshavaren inte kunnat råda.

Med hänsyn till ovanstående bör den omständigheten, att barn, för vilket ansökan om bidragsförskott göres, uppehåller sig utomlands, inte utgöra hinder för bifall till ansökan,såvida barnet är kyrkobokfört i Sverige och såvida det i samband med ansökan blir upplyst, att utlandsvistelsen är avsedd att bestå under kortare tid än ett år. Visar det sig sedermera, att utlandsvistelsen blir långvarigare än vad sålunda uppgivits, får till prövning upptas frågan, huruvida barnets bosättning i Sverige upphört och, i så fall, huruvida bidragsförskottet skall indragas (Se llé l 0. 2 st.).

Kortare besök i hemlandet, t.ex. för ferier eller semester, bör anses ingå i ut- landsvistelsen.

Den som är anställd i rikets tjänst på utländsk ort (diplomater m. fl.) skall vara kyrkobokförd med sin familj och sin svenska betjäning i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm. Vad ovan sagts om barn, som vistas utomlands, har inte avseende på barn, tillhörande denna kategori utlandssvenskar. Som fallet är inom verksamheten rörande allmänna barnbidrag, skall dylika barn anses bosatta i Sverige, hur långvarig deras utlandsvistelse än är.

Bidragsförskott kan inte beviljas retroaktivt för tid innan villkoret om bosättning (= kyrkoskrivning) för både barn och vårdnadshavare blivit upp- fyllt (socialstyrelsens meddelandeblad nr 30/75).

Endast i några fall har bosättningsfrågan prövats av regeringsrätten. Någon egentlig praxis kan därför inte sägas föreligga. De fall som prövats tyder dock ej på att bosättningsbegreppet i förevarande lag avviker från mot- svarande begrepp i barnbidragslagen.

7.2.3 Det studiesociala systemet 7.2.3.1 Skollagen

I samband med skollagens tillkomst framhöll departementschefen att genom att man anknöt skolplikten till bosättningen blev det möjligt att via folk- bokföringen få upplysningar om barnet. Följaktligen borde man vid tolk- ningen av begreppet bosättning följa samma praxis som vid tillämpningen av folkbokföringsförordningen. Departementschefen var medveten om att man ofta av rent praktiska skäl endast kunde utkräva skolplikt av barn, som faktiskt var kyrkobokförda. Om möjligt borde dock tillses att också barn som rätteligen skulle ha kyrkobokförts, exempelvis barn till vissa zi— genare, fullgjorde sin skolplikt. Slutligen förklarade departementschefen att det inte ansetts behöva särskilt anges att skolplikt inte kunde utkrävas av barn som var hänförliga till den kategori (utländska diplomater m. fl.) som omfattas av nuvarande 26 & FBF. (Prop. 1958193 5. 16 och 17 samt 19621136 s. 78 och 79). — Skolberedningen vars betänkande låg till grund för skollagen betonade att det avgörande var bosättningen och inte kyrkobokföringen (SOU 1961:30 s. 809). Beredningens inställning överensstämde med den som skolförfattningssakkunniga redovisade i skrivelse (1957-10-09) till che- fen för ecklesiastikdepartementet:

I vissa fall skall svenska medborgare vara kyrkobokförda i Sverige, fastän de är bosatta utomlands. Detta gäller dels i rikets tjänst å utländsk ort anställd personal med familjer — de kyrkobokföres som regel i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm — dels å utrikes ort anställda svenska missionärer och präster samt dem åtföljande hustrur och barn under 15 år — de bibehåller sin kyrkobokföring i Sverige, så länge utvandringscertifikat ej uttagits — dels ock utvandrare — för dem räknas kyrkobok- föringen upphöra den dag, då de strykes i församlingsböckerna. Att för barn som här avses föreskriva svensk skolplikt synes ej lämpligt. Först när ett dylikt barn bosätter sig i Sverige bör det ha plikt och rätt att gå i svenska skolor.

Av det ovan anförda framgår att skollagens bosättningsbegrepp följer folk- bokföringens.

7.2.3.2 Förlängt barnbidrag

I prop. 1973163 (5. 75) förklarade föredragande statsrådet att det förlängda barnbidraget skulle ses som ett stöd i de fall då allmänt barnbidrag på grund av barnets ålder inte längre kunde utgå till elev i grundskolan. Det förlängda barnbidraget borde därför utgå enligt samma regler som gällde i fråga om rätt till allmänt barnbidrag. Han erinrade om att vid tillämpningen av be- stämmelserna om allmänt barnbidrag ansågs som bosatt i Sverige också barn som tillfälligt vistades utom landet, men som fortfarande var kyr- kobokfört här. Statsrådet påpekade att allmänt barnbidrag utgick t. ex. för barn till den som var anställd i statens tjänst på utländsk ort, såsom svenska diplomater och tjänstemän hos styrelsen för internationell utveckling. I mot- svarande mån borde förlängt barnbidrag kunna utgå för barn som tillfälligt vistas utom landet, om barnet fortfarande var bosatt i Sverige och om barnet under vistelsen utomlands var elev vid utlandsskola som avses i förord- ningen 1968z321.

7.233 Studiehjälp och studiemedel

Bosättningsbegreppet

I fråga om bosättningskravet för utländsk studerande som önskar studie- medel gäller detsamma som enligt äldre lagstiftning. Centrala studiehjälps- nämnden (fr.o.m. 1974-07-01 centrala studiestödsnämnden) har i anvis- ningar (1964-1 1-13) förklarat att detta krav skall anses uppfyllt när den stu- derande är kyrkobokförd. Kommittén för utländska studerande ansåg att anvisningen var enkel och förklarade att den hade fungerat tillfredsställande såvitt man kände till. Den borde därför kunna användas i avbidan på de nya bosättningsregler som kunde bli resultatet av ett kommande utred- ningsarbete (DsU 196919 5. 62 och 63).

Särskilt om bosättning vid tillämpning av 5 kap. 44, 45 och 52 559 studiestödslagen

Dessa bestämmelser motsvarar 5 kap. 11, 12 och 14 åå i studiestödslagens ursprungliga lydelse (se Ds U 1973:16 s. 81 och 82 eller prop. 1974114 5. 133—135). Bestämmelserna i 5 kap. studiestödslagen hade i sin tur utan saklig ändring övertagits från 18—30 åå studiemedelsförordningen (1964:401) och förordningen (19671882) om studiemedelsavgifter (se prop. 1973163 5. 81). l 29å studiemedelsförordningen fanns särskilda bestämmelser beträf- fande återbetalningsskyldig som var bosatt utom riket. Enligt de regler som studiesociala utredningen föreslog i sitt betänkande Rätt till studiemedel (SOU 196374 5. 124—127) skulle den återbetalningsskyldiges taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt vara av grundläggande betydelse för av- giftsbetalningen. Eftersom en återbetalningsskyldig som bosatte sig utom- lands i regel inte blev taxerad, försvann underlaget för avgiftsberäkningen för denne. Utredningen fann det därför nödvändigt med en i viss mån annorlunda reglering av avgiftsbetalningen för sådana återbetalningsskyldiga som inte var bosatta inom n'ket.

Med hänsyn till det angivna syftet med bosättningsbegreppet måste detta ges en innebörd som inte avviker från begreppets sakliga mening på övriga

ställen i studiestödslagen. Visserligen anförde departementschefen bl. a. föl- jande i prop. 19642138 (s. 194):

Den omständigheten att en utomlands bosatt återbetalningsskyldig brister i av- giftsbetalningen föranleder normalt att han blir skyldig att genast fullgöra hela sin återbetalningsskyldighet. Det finns emellertid möjlighet att dispensera från denna regel på särskilda skäl. Ett sådant särskilt skäl kan vara att utlandsvistelsen uppen- barligen är tillfällig. ———

Det är dock knappast troligt att han därmed avsett att en uppenbarligen tillfällig utlandsvistelse skulle kunna vara bosättning i nu diskuterade pa- ragrafers mening. Hans yttrande i övrigt tyder inte på att han velat frångå studiesociala utredningens förslag. Utredningen talar inte om andra fall än då vederbörande åtminstone tillfälligt bosätter sig utomlands (jfr SOU 1963174 5. 124 och 125).

Det särskilda kvalifikationsvillkoret

När studiehjälpsreglementet (19641402) och studiemedelsförordningen (1964z401) tillkom föreskrevs att utlänning inte hade rätt till studiehjälp/ studiemedel om han bosatt sig i riket huvudsakligen i syfte att få utbildning här. Denna bestämmelse visade sig svårtillämpad, särskilt i fråga om ut- länningar, som omedelbart efter ankomsten till Sverige påbörjade studier här. En fråga var härvid vilken bevisning man skulle kräva när det gällde den studerandes avsikt att efter studierna stanna kvar i Sverige.

I anvisningar den 27 augusti 1964 (cirkulär nr 5/1964) anförde centrala studiehjälpsnämnden i fråga om rätt till studiehjälp:

Innan utbetalning av studiehjälp sker, skall Skolstyrelsen beträffande utländsk med- borgare första gången studiehjälp utgår inhämta upplysningar, som kan ligga till grund för bedömning av orsaken till hans vistelse i Sverige.

I tillägg den 29 augusti 1966 (cirkulär nr 16/1966 och 32/1969) konstateras att studiehjälp i ett antal fall utbetalats till utländsk elev, vars huvudsakliga syfte med vistelsen i Sverige torde ha varit att få utbildning här. I tillägget betonas, att en förklaring av sökanden att han efter utbildningen avser att stanna kvar i Sverige inte skall vara avgörande för rätten till studiehjälp. Det är främst de förhållanden som föranlett vistelsen i Sverige som är av betydelse.

I fråga om rätt till studiemedel uttalade centrala studiehjälpsnämnden (CSN) i anvisningar (1967-08-28):

Enligt CSN:s uppfattning bör den som tar bostad i landet kort före det han påbörjat sina studier här regelmässigt anses ha bosatt sig i Sverige huvudsakligen i syfte att vinna svensk utbildning. I fråga om dem som varit bosatta här längre tid. bör man kräva att den utredning som måste göras i varje enskilt fall ger vid handen, att vederbörande bosatt sig här för att inlemmas i det svenska samhället för att studiemedel skall kunna beviljas. Man bör nämligen räkna med att det svenska utbildningsväsendet och det svenska studiesociala stödet i många fall kan framstå som så åtråvärda, att en utlänning under kort tid försöker klara sin försörjning här på annat sätt än genom studiesociala förmåner för att därigenom bli berättigad till svenska studiesociala för- måner. Å andra sidan kan det förekomma fall där vederbörande påbörjar studier i Sverige kort tid efter bosättningen här och där det likväl står klart att önskemålet att vinna utbildning i Sverige inte varit huvudskälet för bosättningen här — t. ex.

politiska flyktingar eller sådana studerande som har sina föräldrar bosatta i Sverige. — Enligt CSN:s mening bör den som åtnjuter studiesocialt stöd från sitt hemland inte i något fall kunna beviljas studiemedel. Nämnda förhållande får nämligen anses utgöra ett otvetydigt bevis för att han bosatt sig här huvudsakligen i syfte att vinna utbildning. —Stundom torde ha fästs stort avseende vid det faktum att den studerande sagt sig ämna stanna kvar i landet efter studiernas slut. Enligt CSN:s mening bör en sådan uppgift knappast tillmätas avgörande betydelse.

Enligt vad kommittén för utländska studerande inhämtat beviljade fler- talet studiemedelsnämnder i princip studiemedel endast är utlänning som vistats här i ungefär ett år.

Brister i 1964 års lagstiftning

Kommittén för utländska studerande förklarade, att den ansåg att den skil- jelinje mellan invandrare och gäststuderande i fråga om rätt till studiesocialt stöd, som de då gällande reglerna återspeglade, i och för sig var riktig. Emellertid ansåg kommittén att svagheterna med reglerna var påtagliga och anförde:

Först och främst är härvid att märka att reglerna fortfarande vilar på principen att det är den enskilde utlänningen som avgör om han är invandrare eller gäststu- derande. Att bestämma en persons status som invandrare resp. som gäststuderande med hjälp av en karenstidsregel är inte heller idealiskt. Sålunda kan det inte vara riktigt att som invandrare räkna en person som studerat här under ett års tid på medel som han fått eller medfört från sitt hemland. Lika oriktigt synes det vara att utan urskillning hänföra varje utländsk studerande, som inte vistats här minst ett år, till gruppen gäststuderande.

1971 års _ författningsändring

Efter förslag av kommittén för utländska studerande ändrades bestämmel- serna 1971. Huvudkravet, bosättning i riket, bibehölls. I den äldre författ- ningstexten stadgades att utlänning inte hade rätt till studiestöd om han bosatt sig i riket huvudsakligen i syfte att här vinna utbildning. Enligt den nya lydelsen har utlänning rätt till studiestöd endast om han bosatt sig i riket huvudsakligen i annat syfte än att här vinna utbildning. I prop. 1971 :81 (s. 27) förklarade föredragande statsrådet att huvudprincipen alltjämt borde vara att endast den som var inlemmad i det svenska samhället borde ha rätt till svenskt studiestöd.l De nya bestämmelserna innebar att utlänning som mottagits under sådana omständigheter att det klart kunde förutsättas att han skulle komma att stanna i Sverige borde kunna få studiestöd. Till denna kategori hänförde statsrådet flyktingar, statslösa personer m. fl., vilka uttas eller överförs hit av svenska myndigheter i samråd med internationella llyktingorgan. I övriga fall borde som villkor för rätt till studiestöd gälla att personen med vederbörliga tillstånd vistats och förvärvsarbetat i Sverige under en sammanhängande period av två år, om ej särskilda omständigheter förelåg t. ex. en nära familjeanknytning. Barn under 20 år till invandrare som fått arbetstillstånd skulle dock, enligt statsrådet, liksom dittills ome- delbart få rätt till studiestöd.

1 Jfr prop. 1973:189 angå- ende studiesocialt stöd vid studier i annat nordiskt land.

] Uppehålls- och arbets- tillstånd eller bosätt— ningstillstånd (numera permanent uppehållstill— stånd). Karenstiden 2 år och övriga bestämmel- ser gäller emellertid även medborgare i annat nord— iskt land (centrala studie- hjälpsnämndens anvis- ningar Studiehjälp 1972—73 5. 17).

2 Sökande har dock rätt att tillgodoräkna sig den tid han eller hon ägnat åt vård av egna barn i hem- met (SfU l972:40 s. 6).

Praxis efter är 1971

Här ovan redovisade uttalanden av föredragande statsrådet har i praxis följts tämligen strikt. Detta innebär att som huvudprincip gäller att en sökande skall kunna sägas vara inlemmad i det svenska samhället. För detta krävs i regel att vederbörande är kyrkobokförd, att han vistas här med vederbörliga tillståndl samt att han under en sammanhängande period av minst 24 må- nader arbetat här.2 Sökande skall således under denna tid ha arbetat på minst halvtid med sådant arbete som (för icke-nordbor) kräver arbetstill- stånd. (Även anställning i enskilt hushåll godtas.) Den som vistas i Sverige utan vederbörliga tillstånd — t. ex. som gäststuderande — anses därför inte bosatt här huvudsakligen i annat syfte än att här vinna utbildning. Detta gäller även om vistelsen här varit så långvarig som 3—4 år. Att nu angivna villkor är uppfyllda är dock inte nog för bifall till en ansökan, om det fram- kommer att vederbörande inte har för avsikt att stanna i Sverige. Eftersom han då inte kan betraktas som invandrare, är han inte inlemmad i det svenska samhället och därmed inte heller berättigad till studiestöd.

Det undantag från kravet på två års förvärvsarbete som föredragande statsrådet angav för person med nära familjeanknytning i Sverige till- lämpas på följande sätt:

För sökande som är gift med svensk medborgare bör som regel gälla att äktenskapet har varat under minst ett år, såvida inte särskilda omständigheter framkommer.

Den som är gift och har eller har haft barn med svensk medborgare skall dock kunna undantas från ettårsregeln.

Under vissa omständigheter skall den som sammanbor med svensk medborgare kunnajämställas med den som är gift med svensk medborgare. En sådan omständighet kan vara att vederbörande har eller har haft barn tillsammans.

För att elev, som tidigare fått studiestöd, även framdeles skall få sådant stöd måste han fortfarande vara bosatt i riket. [ centrala studiehjälpsnämn- dens anvisningar Studiehjälp 1972—73 (5. 19) förklaras:

För att fortsatt bosättning skall anses föreligga, skall krävas att eleven sedan rätten till studiestöd senast prövades oavbrutet varit kyrkobokförd och bosatt i Sverige med uppehållstillstånd. Har eleven bosättningstillstånd, krävs ej upphållstillstånd. För ogift barn under 20 år krävs ej heller uppehållstillstånd om barnets vårdnadshavare eller, om vårdnaden tillkommer flera, en av dem är svensk medborgare och bosatt här i landet eller har uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd. Avbrott i vistelse i Sve- rige, som inte överstiger 3 månader per 12-månaders period, räknat från den tidpunkt då rätt till studiestöd senast prövades. skall inte utgöra hinder för fortsatt studiestöd.

7234. Lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning

Här används bosättningsbegreppet för att bestämma vem som är invandrare. Redan av invandrarutredningens direktiv framgår att departementschefen ansåg att en person kunde betraktas som invandrare även om fråga inte var om permanent bosättning, t.o.m. innan vederbörande tagit ställning till om han skulle stanna i Sverige (SOU 1971:51 s. 1517).

Eftersom invandrarutredningen fann det svårt att entydigt definiera be- greppet invandrare stannade man inom utredningen för att beteckna personer

som mera varaktigt bosatte sig i Sverige som invandrare. En alldeles entydig definition var enligt utredningen inte nödvändig. Invandrarutredningen för- klarade att för att en person skulle kunna anses varaktigt bosatt måste det föreligga en avsikt om viss tids vistelse i riket. Den prövning av vistelsens längd som skedde vid kyrkobokföringen var en lämplig avgränsning av den grupp personer som utredningens arbete avsåg. Som generell grund för rättigheter enligt lagen föreslogs ett krav på kyrkobokföring. Motivet härför var att man ville utesluta tillfälliga besökare, turister och personer som arbetar här en kortare tid (SOU l97l:51 s. 22, 91 och 96).

Utredningens förslag tillstyrktes över lag av remissinstanserna, men följ- des inte i propositionen. För att en person skulle omfattas av lagen ansåg departementschefen att invandraren borde ha en så fast anknytning till Sve- rige att man kunde förvänta att han stannade här i vart fall någon tid. Ett kriterium härpå ansåg han vara att invandraren hade arbetstillstånd. Detta sattes som huvudkrav. För personer som är befriade från skyldighet att ha arbetstillstånd blev kravet i stället kyrkobokföring. Om bosättnings- begreppet i lagförslaget uttalade han sig inte.

Den olika behandlingen av de båda grupperna av utlänningar synes vara grundade på praktiska överväganden. Något skäl för skillnad i sak anges inte och sådan kan därför ej antas vara åsyftad. Man torde med hänsyn till det sagda vara berättigad att anta att det i enlighet med utredningens tankegångar — är folkbokföringens bosättningsbegrepp som åsyftas. I det stora flertalet fall medför detta att förutsättningarna för kyrkobokföring skall vara uppfyllda.

7.2.4 Bostadstilläggen

Av förarbetena till kungörelsen om statliga bostadstillägg till barnfamiljer framgår att barnbidragslagens bosättningsbegrepp skall vara tillämpligt då bostadstillägget avses vara ett differentierat komplement till barnbidraget (SOU 1967z52 s. 173—175 och prop. 196842 5. 58—63 och 74).

Någon direkt ledning för tolkning av bosättningsbegreppet i fråga om kommunala bostadstillägg finns inte.

7.2.5 F amiljebidrags/agen

Sociala försvarsberedskapskommittén — vars arbete ligger till grund för ti- digare familjebidragsförfattningar— föreslog i sitt betänkande Familjebidrags- lag m. m. (SOU 1939126 5. 31) bostadskommunen som anknytningsmoment för att man skulle få en nära anknytning till de faktiska förhållandena. Tillämpningen borde enligt kommittén kunna ske med ledning av den prax- is, som utbildats enligt mantalsskrivningsförordningen. Departementschefen instämde i kommitténs mening att det var lämpligt att anknyta till praxis i mantalsskrivningsärenden (prop. 194093 5. 47).

I anvisningar 1963 har försvarets civilförvaltning uttalat att hemortskom- mun enligt 27å i lagen är den kommun, inom vars område församling är belägen, där den värnpliktige rätteligen var eller skulle vara kyrkobokförd på inryckningsdagen. Förvaltningen anförde vidare:

personligen bosätta sig å annan ort. Men om exempelvis hustrun med barn och familjens bohag flyttar till annan ort, där den värnpliktige får antagas skola bosätta sig efter tjänstgöringens slut. får flyttning som medför övergång av betalningsskyl- digheten anses föreligga.

En värnpliktig, som fullgör militärtjänstgöring å viss ort. anses enbart på grund av militärtjänstgöringen ej bosatt å orten under sådana förhållanden. att därå kan grundas mantalsskrivning. Denna omständighet bör beaktas, då det kan inträffa att den värnpliktige önskar inflytta sin familj till förläggningsorten allenast för tjänst— göringstiden.

Av förarbetena (SOU 193926 5. 31 och prop. 1940:93 s. 46 och 47) framgår, att man valt bosättning som anknytningsmoment på grund av att den ”fak- tiska bostadskommunen" ansetts ha den påtagliga fördelen. att behovs- prövningen blev så enkel och effektiv som möjligt. Den värnpliktiges för- hållanden fick nämligen antas vara bäst kända på den ort där han bodde, och som regel bodde också hans anhöriga där. Nackdelen med bosättningen som anknytningsmoment var enligt departementschefen, att den avsåg ett sådant faktiskt förhållande varom tvist kunde uppstå. Mot mantalsskriv- ningskommunen som anknytningsmoment talade att den hänförde sig till ett förhållande som låg något tillbaka i tiden. Departementschefen framhöll att detta kunde medföra, att prövningen i många fall förlades till en kommun, där ingen av de bidragsberättigade bodde eller vistades. Detta måste, ansåg departementschefen, medföra en försening av prövningsförfarandet och en minskning av dess effektivitet. Vid valet mellan bostadskommun och man- talsskrivningskommun borde företräde ges åt det system, som i fråga om behovsprövningen verkade snabbast och effektivast, vilket han, som nyss

202 Andra delar av soda/rätten SOU 1976:39 Givet är, att den värnpliktige ofta inte själv kan under militärtjänstgöringen rent sagts, ansåg att anknytningen till bostadskommunen gjorde. ! 7 . 2 .6 K rigs/ijälpslagen

Begreppet bosatt kommenteras inte i förarbetena till krigshjälpslagen. Bosättningsbegreppet används i lagen för att få en gräns mellan civil- försvarets och kommunernas uppgifter (prop. 196415 5. 62).

7.2.7 Lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare -,; i utlandet m.m.

I lagförslaget (prop. 19722132 s. 202 och 203) förklarade departementschefen att skilda aspekter på bosättningsfrågan gjorde sig gällande beroende på . om det var fråga om allmänt ekonomiskt bistånd eller bistånd i brottmål. *

I 36 & allmänna föreskrifter för utrikesrepresentationen lämnas föreskrifter * om ekonomiskt bistånd i brottmål m.m.:

l praxis anses svensk medborgare ha hemvist utomlands om han antingen tagit ut emigrantintyg eller också vistats mer än ett år i utlandet. Frågan huruvida en person skall anses bosatt i visst land kan emellertid inte avgöras enbart med hänsyn till vistelsetidens längd. Betydelse måste också tillmätas avsikten med vistelsen i landet och vederbörandes anknytning till landet genom arbete, släktrelationer, fas- tighetsinnehav m.m. I tveksamma fall skall frågan om en persons bosättning un- derställas departementet.

Vad som sägs i denna föreskrift överensstämmer i huvudsak med de- partementschefens uttalande härom. Vid bistånd i brottmål m. ni. skall undersökas om vederbörande är bosatt i Sverige. I fråga om varaktigt allmänt ekonomiskt bistånd skall undersök- ningen däremot inriktas på om vederbörande är bosatt utam/ands.' Enligt vad som inhämtats från utrikesdepartementets konsulära byrå beaktas härvid kyrkobokföring och försäkringskassornas s. k. ettårsregel endast i ytterst få fall. Avgörande är i stället vad som kan utredas om den faktiska bosätt- ningen. I första hand ser man då till var vederbörande har sin stadgivarande bostad. Denna bostad är dock inte alltid bestämmande. Den som visserligen har sin enda bostad i England, men som vistas där för begränsad tid t. ex. i studiesyfte eller som aupair-flicka, anses inte bosatt i England enbart på grund av bostaden. Även i andra sammanhang måste man försöka utröna syftet med en vistelse. Om vederbörande saknar en stadigvarande bostad eller om han har flera sådana måste ändamålet med resan från Sverige granskas. Departementschefen betonade, att det från skilda utgångspunkter var önskvärt att bosättningsbegreppet gavs en entydig innebörd. Han ansåg emel- ' I P?”? görs dema un- lertid att det inte var möjligt att då definiera begreppet i lagen. Depar- gäsåh'älrlliggfgfäå'ngfåga tementschefen erinrade om att hemvistsakkunniga övervägde hithörande strängare kriterier gäller frågor. Det fick sålunda tillsvidare överlåtas åt de tillämpande myndigheterna för den som är bosatt ut. att i varje särskilt fall bedöma huruvida bosättning skulle anses föreligga. omlands.

I i

8. Andra rättsområden

8.1. Bosättningens betydelse

8.1.1. Svenskt medborgarskap m.m.

I 8 kap. 1 & andra stycket regeringsformen stadgas bl. a. att lag eller annan föreskrift inte får innebära att svensk medborgare som är bosatt i riket skall kunna berövas sitt medborgarskap i annat fall än då han är eller samtidigt blir medborgare i annan stat. Bestämmelserna om förvärv och förlust av svenskt medborgarskap finns huvudsakligen i lagen om svenskt medborgar- skap.] Förutom vid födelse eller genom legitimation kan svenskt medbor- garskap förvärvas efter anmälan eller efter ansökan.

Utlänning, som oavbrutet haft sitt hemvist i riket från det han fyllt sexton år och dessutom tidigare haft sitt hemvist här under sammanlagt minst fem år, förvärvar svenskt medborgarskap genom att, efter det han fyllt tjugoett år, men innan han fyllt tjugotre år, göra anmälan. Den som inte är medborgare i någon stat eller styrker, att han skulle förlora sitt utländska medborgarskap genom att bli svensk medborgare, får göra anmälan redan då han fyllt aderton år, om han vid tiden för anmälan har sitt hemvist i riket sedan fem år och dessutom tidigare haft sitt hemvist här under sammanlagt minst fem år (3 5). I vissa fall kan den som förlorat svenskt medborgarskap återvinna detta efter anmälan. Detta gäller den som vid födelsen blivit svensk och oavbrutet haft sitt hemvist häri riket intill aderton års ålder. Om han sedan två år har hemvist i riket, återvinner han med— borgarskapet genom att göra anmälan. Den som är utländsk medborgare återvinner dock inte svenskt medborgarskap, om han inte styrker, att han därigenom skulle förlora det utländska medborgarskapet (4 (i). I anslutning till medborgarskapsförvärv enligt 3 eller 45 kan också barn i äktenskap få svenskt medborgarskap. Förutsättningar härför är att barnet är ogift, har hemvist här i riket och ej har fyllt aderton år (5 €).

Efter ansökan kan utlänning också få svenskt medborgarskap genom na- turalisation. Härför erfordras normalt bl. a. att han sedan sju år har hemvist här i riket (6 5).

I vissa fall kan hemvistet också ha betydelse för frågan om förlust av svenskt medborgarskap. Detta förloras av bland andra ogift barn under ader- ton år, som blir utländsk medborgare genom att föräldrarna gifter sig med varandra; har barnet hemvist här i riket, förlorar dock barnet svenskt med-

1! prop. 1975/76:136 har föreslagits vissa ändring- ar.

borgarskap endast om det före aderton års ålder flyttar ur riket och då har utländskt medborgarskap (7 ä). Svensk medborgare, som är född utom riket och som aldrig haft hemvist här och inte heller uppehållit sig här under förhållanden som tyder på samhörighet med Sverige. förlorar i princip sitt svenska medborgarskap, när han fyller tjugotvå år.

Beträffande medborgare i övriga nordiska stater föreligger viss särreglering. Även denna bygger delvis på vederbörandes hemvist (se 6 och 10 åå samt medborgarskapskungörelsen).

Giltighetstiden för pass (som regel högst tio år) får förlängas då det gäller resa till Sverige eller annat land, där passinnehavaren har sitt hemvist (3 & passkungörelsen /1940:471/ och 4å utrikesförvaltningens passkungörelse /l940:548/). Passökande är skyldig att inställa sig personligen, där an- sökningar om pass skall mottas, vanligen i den ort, där sökande har sitt hemvist (45 /jfr 5 5/ passkungörelsen).

8.1.2. Allmän rättshjälp

Enligt rättshjälpslagen (1972z429) får allmän rättshjälp lämnas fysisk person i rättslig angelägenhet, om han behöver sådant bistånd och hans beräknade årsinkomst inte överstiger ett visst gränsbelopp (6 ä).' Allmän rättshjälp får dock inte lämnas i angelägenhet som inte prövas eller på annat sätt behandlas i landet, om inte den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för rättshjälp. Sådan hjälp får vidare lämnas den som inte är bosatt i landet endast om han är svensk medborgare2 eller särskilda skäl föreligger för rätts- hjälp (8 å). Ansökan om allmän rättshjälp upptas av den rättshjälpsnämnd inom vars verksamhetsområde sökanden är bosatt (18 ä)”

8. I .3 Delgivning

En persons hemvist är av betydelse vid tillämpning av delgivningslagen (19701428) i följande fall. Har den med vilken delgivning skall ske känt hemvist utom riket eller vistas han på ort utom riket, får delgivningen ske enligt lagen på den orten (5 5). Har enskild person som söks för delgivning

1Allmän rättshjälp får under vissa förhållanden också lämnas dödsbo.

? Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att medborgare i viss främmande stat skall vara likställd med svensk medborgare (8 &) Sådant förordnande har meddelats i kungörelsen (1973:138) om tillämpning av rättshjälpslagen beträffande medborgare i vissa främmande stater. Här bör märkas att Kungl. Maj:t förordnat att den som är statslös eller politisk flykting och ej är bosatt här i riket skall i fråga om allmän rättshjälp vara likställd med medborgare i den stat där han är bosatt (kungörelsen /I969:645/ om vissa rättigheter för statslösa personer och politiska flyk- tingat).

3Om sökanden är dödsbo, där den avlidne var bosatt.

4 Enligt 1212 RB (jfr 12:22 och 213 RB) skall rättegångsombud i regel vara svensk medborgare med hemvist inom riket. För erhållande av godkännande som tolk och auktorisation som översättare krävs att vederbörande är bosatt här i riket (för- ordningen l975z590).

känt hemvist inom riket och träffas han inte där, får handlingen lämnas till vuxen medlem av det hushåll, som han tillhör. Träffas inte heller sådan person, får handlingen lämnas till den söktes hyresvärd, om denne bor i samma hus, eller till annan som i hyresvärdens ställe har tillsyn över huset och bor där. Driver den sökte rörelse med fast kontor och träffas han inte där under vanlig arbetstid, får handlingen lämnas på kontoret till någon som är anställd där (12 å). Saknar den som söks för delgivning känt hemvist och kan det inte klarläggas var han uppehåller sig, sker delgivningen genom kungörelse. Har den sökte känt hemvist inom riket men träffas varken han eller någon som handlingen kan lämnas till enligt 1255 och kan det inte klarläggas var han uppehåller sig, får kungörelsedelgivning användas, om det finns anledning anta att den sökte avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Myndigheten kan i stället besluta, att handlingen skall i slutet kuvert lämnas i den söktes hemvist, eller om detta ej kan ske, fästas på dörren till hans bostad (15 och 1955).l

Skriftlig uppsägning av hyresförhållande enligt 12 kap. jordabalken skall delges den som söks för uppsägning, dock utan tillämpning av 12—15åå delgivningslagen. Om den som söks inte träffas i sitt hemvist, får upp- sägningen sändas i rekommenderat brev under hans vanliga adress. I sådant fall skall dock dessutom ett exemplar av uppsägningen lämnas på visst annat sätt. Om den sökte inte har känt hemvist i Sverige (eller ombud) får uppsägning ske genom kungörelse i Post & Inrikes Tidningar (12 kap. 8å jordabalken).

För uppsägning enligt bostadsrättslagen ( l97lz479) äger vad i föregående stycke sagts i princip motsvarande tillämpning (39 5).

8.1.4 Utsökning m. m.

Utmätning skall sökas, där gäldenären har sitt hemvist. För utmätning av egendom, som finns på annan ort än gäldenärens hemvist (liksom för pen- ningfordran), finns kompletterande regler (56% utsökningslagenz; jfr 3, 4, 8 och 9 åå förordningen /1917:915/ angående indrivning och redovisning av böter). Tas viss lös egendom i mät av mer än en utmätningsman, skall målen i fortsättningen handläggas gemensamt av den som de i samråd beslutar eller utmätningsmannen i gäldenärens hemvist bestämmer (56 a &; jfr 10, 20, 21,46, 66, 68. 69 och 74 Gå utsökningskungörelsen /197I:1098/ och 10% lagen /1915:219/ om avbetalningsköp).3 Saknar gäldenären känt hemvist och är det inte känt var han uppehåller sig eller ombud för honom finns behöver underrättelse enligt 59 & första stycket inte sändas (59 å). För- ordnande om vräkande enligt 1925 får i regel ej verkställas om inte den som ansökningen avser dessförinnan underrättats. Har denne sökts i sitt hemvist och har varken han själv eller hans make eller husfolk kunnat anträffas, får underrättelse lämnas i hans hemvist eller fästas på hans husdörr. Saknar han stadigt hemvist i riket och har han inte heller känt ombud i orten behöver underrättelse inte lämnas (193 5).

Fråga om införsel upptas av utmätningsmannen i den ort där gäldenären är bosatt. Är gäldenären inte bosatt här i landet, upptas frågan i den ort där arbetsgivaren finns (85 införsellagen /1968:621/). Vid sådan kvittning av lönefordran som sker utan arbetstagares medgivande skall arbetsgivaren

' Jfr Cirkulär (1975z301) till statsmyndigheterna angående inbördes rätts- hjälp mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge genom delgivning och bevisupp— tagning.

2 Där ej annat anges av- ses i detta stycke utsök- ningslagen.

3Jfr även 1, 3, 4. 8, 9 och 25 åå förordningen angående indrivning och redovisning av böter.

från utmätningsman inhämta besked om hur stor del av lönefordringen som skall vara skyddad mot kvittning. Framställning om besked görs hos utmätningsmannen i den ort där arbetstagaren är bosatt. Är han inte bosatt här i landet. görs framställningen i den ort där arbetsgivaren finns (7 ä lagen /1970:215/ om arbetsgivares kvittningsrätt; jfr 2 och 12% kungörelsen /1970:745/ om statlig lönegaranti vid konkurs). Fordran på obetald skatt bevakas i konkurs av kronofogdemyndigheten i den ort där konkursgäl- i denären har sitt hemvist (59å uppbördskungörelsen). i I vissa fall skall överexekutor utse skiljeman. Under särskilda förhållanden i kan han också frånta skiljeman uppdraget. Vidare finns viss möjlighet för : överexekutor att på ansökan av part medge förlängning av den tid inom ? vilken skiljedom skall vara meddelad. Behörig att uppta ansökan i ärende j som nu nämnts är överexekutor i den ort, där endera parten har sitt hemvist. i Har ansökan gjorts hos flera överexekutorer är den överexekutor behörig, i hos vilken ansökan först gjorts. (8, 10, 18 och 26 åå lagen /1929:l45/ om i skiljemän).l ? .l 1

8.1.5 Upphovsrätt

Det som i upphovsrättslagen är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på bl. a. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort »! i Sverige och filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort .", i Sverige (60 & lagen /1960:729/ om upphovsrätt till litterära och konstnärliga ;: verk). - Den särskilda upphovsrätt som gäller katalog, tabeller eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ett stort antal uppgifter, är tillämplig på i arbete som framställts av bl. a. den som här har sin vanliga vistelseort (61 & jämförd med 49 å).

Lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild är tillämplig bl.a. på fo- tografisk bild som är framställd av den som har sin vanliga vistelseort i Sverige (22 5).?

I anledning av Sveriges tillträde till de i Paris (1971-07-24) reviderade Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk och Världs— konventionen om upphovsrätt, Europeiska överenskommelsen (1960-06- 22) om skydd för televisionsutsändningar, Internationella konventionen (1961-10-26) om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram 1 samt radioföretag och konventionen (1971-10—29) rörande skydd för fram- ställare av fonogram mot olovlig kopiering av deras fonogram, har Kungl. _ Maj:t utfärdat kungörelsen (1973:529) om tillämpning av lagen om upp— ;— hovsrätt till litterära och konstnärliga verk och lagen om rätt till fotografisk bild med avseende å andra länder och områden, m.m. .

8.1.6 Körkort

Den som har ett i något av de övriga nordiska länderna utfärdat och där

' l prop. 1975/76:48 före- .. . .. . . . slås ändringar i bl.a. 18 gallande nationellt korkort for motorfordon och som har stadigt hemvrst '

och 26 & i Sverige, kan på vissa villkor få svenskt nationellt körkort utan att undergå 2 förarprov. Vad nu sagts gäller också den som har ett i annan främmande ;" x' " - . .. .. . .. . i ”" aven ] * kungore' stat utfardat och dar gallande nationellt korkort for motorfordon och som I

sen (l970:495 om ut- . . . . . ländska varuåärken tar stadigt hemvrst 1 Sverige, såvrda han under de senaste tolv månaderna

mm. i betydande omfattning fört motorfordon här i riket. (Kungörelsen

/1962:262/ om rätt för person, som i främmande stat äger framföra mo- torfordon, att erhålla körkort utan att undergå förarprov; jfr även kungörelsen /1962:277/ om godkännande av vissa utländska körkort). Utan hinder av vad eljest gäller får utomlands bosatt person som fyllt 15 år och som till- fälligtvis vistas här under vissa förutsättningar bruka av honom införd lätt motorcykel (9é körkortskungörelsen /1972:592/).]

8 .1 .7 Valregler 8.1.7.1 Rösträtt

Enligt 3 kap. 2 & regeringsformen tillkommer rösträtt vid val till riksdagen i princip svensk medborgare som är bosatt i riket. Huruvida rösträtt härvidlag skall anses föreligga avgörs på grundval av en före valet upprättad röstlängd. — En förutsättning för att man skall bli upptagen i allmän röstlängd är enligt vallagen att man den 1 juni enligt länsstyrelsens personband är kyr- kobokförd i valdistriktet (4 kap. 2 ©). Myndig svensk medborgare som inte är bosatt i riket har rösträtt vid val till riksdagen, om han varit kyrkobokförd här någon gång under de senast förflutna sju kalenderåren. Svensk med- borgare skall anses bosatt utom riket, om han enligt länsstyrelsens per- sonband inte är kyrkobokförd här (4 kap. 11 5).

8.172. Valbarhet

Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt och är myndig kan vara ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot (3 kap. 10% regeringsfor— men).

Ledamot eller suppleant i domkapitel kan bara den vara, som är boende inom stiftet (89" lagen om domkapitel).2

Till jurymän i tryckfrihetsmål skall utses myndiga svenska medborgare, som är bosatta inom länet (12 kap. 5 & tryckfrihetsförordningen).

Ledamöter i länsnykterhetsnämnd, länsskolnämnd och länsvägsnämnd skall vara bosatta inom länet (9 & lagen om nykterhetsvård; 22 & skollagen; 255 instruktionen /1971:959/ för länsvägnämnderna).

Enligt lagen (19552416) om sparbanker skall huvudmän och styrelsele- damöter som regel vara bosatta inom sparbankens verksamhetsområde (12 och 37 åå).

Vidare skall i övrigt i förekommande fall stiftare, styrelseledamot, verk- ställande direktör, firmatecknare, revisor och likvidator i princip vara bosatta i riket enligt följande lagar: lagen om sparbanker, lagen (1955:183) om bankrörelse, aktiebolagslagen (1975: 1385), lagen (1948:433) om försäkringsrö- relse, lagen (19511308) om ekonomiska föreningar, bostadsrättslagen (1971 :479) och lagen (19721262) om understödsföreningar.

Styrelseledamot av vägsamfällighet och vägförening liksom i regel sty- relseledamot i flottningsförening skall vara här i riket bosatta (52 och 88 55 lagen /1939:608/ om enskilda vägar; 39 & lagen / 1919:426/ om flottning i allmän flottled).3

1 Enligt 8 & trafikskadela- gen (1975:1410) utgår tra- fikskadeersättning i fall som anges i lagen för skada i följd av trafik här i riket. I vissa begränsade fall kan sådan ersättning utgå också för skada i följd av trafik utomlands. Skadan skall då ha tillfo- gats svensk medborgare eller den som har hem— vist i Sverige.

2Jfr även 13 & 5 mom.

3 Enligt 6 5 lagen (19741191) om bevak- ningsföretag skall viss lämplighetsprövning gö- ras av myndighet inom vars område vederböran- de har sitt hemvist.

1 Beträffande jurymäns valbarhet se 8.1.7.2.

8.1.8. Tryckfrihet

För periodisk skrift skall enligt tryckfrihetsförordningen finnas en utgivare. En av förutsättningarna för att en person skall kunna vara utgivare är att han äger hemvist inom riket (5 kap. 2 5). Då utgivare utsetts, skall ägaren göra anmälan därom hos chefen för justitiedepartementet. Anmälan skall innehålla uppgift om utgivarens namn och hemvist (5 kap. 4 &) Hade den som skulle ha att svara vid skriftens utgivning ej känt hemvist inom riket och kan inte heller i målet utrönas, var han uppehåller sig, skall i regel ansvaret övergå på den som efter honom har att svara (8 kap. 10 å). I fråga om skrift, som tryckts utom riket, skall vad som är stadgat om boktryckares ansvarighet avse den som låtit utlämna skriften för spridning inom riket eller, om det ej kan visas vem han är eller han inte, då skriften här utgavs, ägde hemvist inom riket, den som enligt 6 kap. är att anse som utspridare (13 kap. 3 å).'

För varje radioprogram skall finnas en programutgivare, som skall vara myndig och ha hemvist i Sverige (3é radioansvarighetslagen /1966:756/).

8 .1 .9 Sjöfart Sjö/agan Svenskt fartyg skall ha hemort i Sverige. Ägaren bestämmer hemorten. Har hemort inte anmälts till registermyndigheten, anses den ort i Sverige där ägaren har sitt hemvist eller, om han saknar hemvist här eller fartyget ägs av flera, Stockholm vara fartygets hemort (7 9").

För partrederi kan väljas en huvudredare. Till huvudredare får utses här i landet bosatt svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare eller svensk juridisk person (41 ä).

I fråga om behörigheten för de tingsrätter som anges i 336 & första stycket (sjörättsdomstol) att upptaga tvistemål enligt sjölagen äger som regel be- stämmelserna om laga domstol i tvistemål i allmänhet motsvarande till- lämpning (jfr ovan under 3112). Överenskommelse att framtida tvist angående ansvarighet på grund av avtal om befordran av passagerare eller resgods skall hänskjutas till viss domstol eller till skiljemän är ogiltig. Utan hinder härav får dock avtalas, att talan efter kärandens val endast skall kunna väckas vid domstol 1. för den ort där svaranden är varaktigt bosatt eller har sin huvudsakliga

rörelse;

2. för den avtalsenliga avgångs- eller bestämmelseorten; eller

3. i den stat där käranden har sitt hemvist eller eljest är varaktigt bosatt, förutsatt att svaranden har driftställe för sin rörelse i den staten och är underkastad dess domsrätt.

Är flera redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rederiets hemvist (337 G).

Sjömanslagen

Har överenskommelse inte träffats om var anställningsavtal skall frånträdas efter uppsägning, får avtalet frånträdas endast i hamn, som är belägen i

det land där sjömannen har sin hemort, eller på orten där han ingick an- ställningsavtalet (6 Ö).

Även för utnyttjandet av rätten till fri resa har bosättningen betydelse. Sjöman, som har varit anställd i utrikes fart under nio månader i följd hos samme arbetsgivare eller på samma fartyg, har i princip rätt till fri resa med underhåll till sin hemort, om han i annat land än där han är bosatt får semester eller annan ledighet eller frånträder sitt anställningsavtal. När sjömannen utnyttjat rätt till sådan fri hemresa, har han rätt till ny fri resa först nio månader efter det han trätt i tjänst efter den föregående ledigheten. Rätten till fri hemresa gäller under förutsättning, i fråga om sjöman som får semester eller annan ledighet, att han ej haft tillfälle att under de senaste 60 dagarna åtnjuta semestern eller ledigheten i det land där han är bosatt eller, i fråga om sjöman som frånträder sitt avtal, att han ej under samma tid haft tillfälle att lämna anställningen i bosättnings- landet (29 å). Sjöman har rätt till fri resa med underhåll till sin hemort, om arbetsgivaren eller sjömannen har sagt upp anställningsavtalet på grund av sjukdom eller skada som avses i 17 &. Sjömannen har samma rätt om han har frånträtt avtalet av annan grund men sådan sjukdom eller skada förelåg när anställningen upphörde (31 5).

Har sjöman sjukdom eller skada när han lämnar befattning på fartyg eller får han sjukdom eller skada under väntetid, skall arbetsgivaren bestrida kostnaden för vård av sjömannen under högst 42 dagar eller, om sjömannen vårdas i annat land än det där han är bosatt, under högst 84 dagar (38 å).

Har sjöman könssjukdom i smittsamt skede när han lämnar befattning på fartyg, ersätter statsverket arbetsgivarens kostnad för sjukhusvård, lä- karbehandling och läkemedel enligt 385 om vården utgått i annat land än det där sjömannen är bosatt (41 &).I

Om sjömannen avlider när han har befattning på fartyg, skall befälhavaren underrätta sjömannens närmaste anhöriga om dödsfallet och sörja för hans begravning. Sker eldbegängelse, svarar befälhavaren också för att urna in- nehållande askan sänds hem (42 5).

Har arbetsgivaren enligt sjömanslagen haft kostnad för svensk eller här i riket bosatt utländsk sjömans sjukvård men är han enligt lagen inte skyldig att stå för kostnaden, ersätter statsverket med vissa begränsningar denna (44 5).

Om behörighet för tingsrätt att upptaga tvistemål enligt sjömanslagen gäller, utöver bestämmelserna i 10 kap. RB, att talan får väckas vid tings- rätten för den ort där fartyget finns eller där fartyget har sin hemort. Är flera redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rederiets hemvist (75 å).

8.1.10. Köp

Enligt köplagen skall godset avlämnas, där säljaren vid köpet hade sitt hem- vist, eller, om han idkade handel eller annan rörelse och köpet ägde samband därmed, där rörelsen idkades. Fanns godset veterligen på annan plats skall dock avlämnandet äga rum där det fanns (9 & lagen /1905:38s. 1/ om köp och byte av lös egendom). Frågan om tillämplig lag på köp av lösa saker som har internationell lJfr not under 5.1.3.1.

' Enligt 6 å religionsfri- hetslagen må endast svensk medborgare eller här i riket bosatt ut- länning vara medlem av svenska kyrkan. Att det här är FBF:s bosättnings— begrepp som är avgöran- de ligger i sakens natur. Departementschefen framhöll emellertid (prop. 19511100 s. 52) att kyrko- bokföringen inte borde vara principiellt avgöran- de för medlemskapet i kyrkan utan endast inne- bära en registrering av det föreliggande medlem- skapet.

2 Bestämmelsen fanns med redan i lagen (19141196) angående för- bud för vissa utlänningar att här i riket vistas. I stället för bosatt använde lagen "fast bostad".

karaktär regleras i en särskild lag. Föreligger överenskommelse om tillämplig lag mellan parterna är denna dock avgörande. Föreligger icke sådan över- enskommelse tillämpas lagen i det land där säljaren har sitt hemvist då han mottar beställningen eller, om beställningen mottas vid ett säljaren tillhörigt fast driftställe, lagen i det land där detta är beläget. Lagen i det land där köparen har sitt hemvist eller där han innehar fast driftställe, från vilket beställningen görs, skall dock tillämpas, såframt säljaren eller hans representant mottar beställningen i detta land (4å lagen /1964:528/ om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker).

8.1 .1 1 Utlänningslagsti'ftning

Den europeiska bosättningskonventionen (Paris 1955-12-13) har den 27 maj 1971 ratificerats av Sverige. Under vissa förutsättningar skall varje fördrags- slutande part, i den mån dess ekonomiska och sociala förhållanden medger det, underlätta varaktigt uppehåll eller bosättning (prolonged or permanent residence/residence prolongée ou permanente) på sitt område för de övriga parternas medborgare (artikel 2). Med medborgare avses fysiska personer som har medborgarskap i fördragsslutande stat. Fördragsslutande stat är inte förpliktad att ge förmåner enligt konventionen åt sådan medborgare i annan fördragsslutande stat som har sitt vanliga hemvist (ordinary _re- sident/résidence habituelle) utanför område varpå konventionen är tillämplig (artikel 30).]

U tlänningslagen ( 1 954 :] 93)

Regeringen äger förordna att utlänning inte utan tillstånd får inresa eller uppehålla sig i riket; tillstånd meddelas såsom visering eller uppehållstill- stånd (7 å). Uppehållstillstånd får meddelas för viss tid eller, i fråga om utlänning, som är fast bosatt i riket, utan tidsbegränsning (permanent uppe- hållstillstånd) (9 å). Det senare får återkallas om bosättningen här upphör (10 å). Regeringen äger också förordna att utlänning inte utan tillstånd (ar- betstillstånd) får arbeta här i riket (undantag gäller för handelsresande). Sådant tillstånd krävs dock inte för den som har permanent uppehållstillstånd (15 å). Om nämnda tillstånd stadgas i utlänningskungörelsen (se här nedan).

Vid bedömande av om utlänning bör förvisas eller utvisas skall hänsyn tas till utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt till längden av den tid han vistas i riket. Utlänning, som när åtal väcks mot honom, sedan minst ett år innehar permanent uppehållstillstånd eller som sedan minst fem år tillbaka är bosatt i riket, må förvisas/utvisas endast om det finns synnerliga skäl därtill (26 och 29 åå).2

U tlänningskungörelsen ( 1 96 9:1 36)

Utlänning som uppehåller sig i riket längre tid än tre månader skall som regel ha uppehållstillstånd. Undantag har gjorts för medborgare i annat nord- iskt land och för ogift utländskt barn under 16 år, såvida barnets vård- nadshavare eller, om vårdnaden tillkommer flera, en av dem är svensk medborgare eller är bosatt här i landet och har uppehållstillstånd (32 å). »

För att permanent uppehållstillstånd skall kunna meddelas krävs bl.a. att utlänningen är fast bosatt i landet (41 a å).

Som regel skall utlänning som vill arbeta här i riket ha arbetstillstånd. Härifrån har dock gjorts viktiga inskränkningar, som även omfattar samma undantag som gjorts i 32 å (42 å). Dessutom har statens invandrarverk rätt att befria bl. a. den som stadigvarande varit bosatt här i riket under två år och dennes make från sådan skyldighet (44 å). I de fall då arbetstillstånd krävs enligt 42å första stycket får inresa i Sverige inte ske förrän arbets- tillstånd meddelats. Härifrån görs dock undantag bl.a. för det fall då ut- länningen avser att förena sig med familjemedlem som är stadigvarande bosatt i landet (46 å).

Vid ingivande av ansökan om uppehållstillstånd, permanent uppehålls- tillstånd och arbetstillstånd kan utlänningens bosättning ha betydelse (35, 41 b och 47 åå). Beträffande underrättelseskyldighet se 67 å.

Rätt att idka näring här i riket

I lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket stadgas bl.a. följande.

Utlänning som är bosatt här i riket och som har permanent uppehålls- tillstånd eller är nordisk medborgare är likställd med svensk medborgare beträffande rätt att idka näring (3 å). Annan utlänning som är bosatt här är likställd med svensk medborgare beträffande rätten att idka vissa näringar (4 5)-

I andra fall än ovan nämnts får utlänning idka näring endast efter nä- ringstillstånd (5 å).' Utlänning som varken är omyndig eller försatt i konkurs äger om han är bosatt här i riket under vissa förutsättningar få näringstillstånd (7 och 8 åå). Näringstillstånd kan också beviljas utlänning som inte är bosatt här i riket, men i så fall skall det finnas en föreståndare för näringsverk- samheten. Denne skall vara myndig och bosatt här i riket (9 å).

Utländskt företag får idka näring här i riket endast efter tillstånd av re- geringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Företaget skall driva sin näringsverksamhet här i riket genom ett avdelningskontor med själv- ständig förvaltning (filial), som skall stå under ledning av en verkställande direktör. Denne skall vara myndig och bosatt här i riket (13 och 16—18 åå).

Näringstillstånd

Vid ansökan om näringstillstånd skall sökande lämna uppgift om sitt hem- vist och den tid han varit bosatt här i riket. Den som är bosatt här i riket skall vidare bl. a. bifoga bevis om sin kyrkobokföring i riket under de två senaste åren. Sökande som ej är bosatt här i riket skall inge bl.a. bevis att föreståndaren är myndig och bosatt här i riket (3 å, jfr 7, 10 och 16 åå kungörelsen /1968:556/ om näringstillstånd m.m.).

Utländsk försäkringsanstalt

Generalagent för utländsk försäkringsanstalt skall vara bosatt här i riket, råda över sig och sin egendom samt, om han är utländsk undersåte, ha

' Enligt lagen (19751985) om tillfällig handel får sådan i princip drivas en- dast efter särskilt till- stånd. I undantagsfallen jämställs utlänning som har permanent uppehålls— tillstånd med svensk medborgare (3 å). Angå- ende prövning av fråga om tillstånd för ut- länning som är bosatt här i riket se 5 å. Lagen träder i kraft den I juli 1976.

på sätt som är särskilt föreskrivet förvärvat rätt att inom riket idka handel eller annat näringsyrke (4å lagen /1950:272/ om rätt för utländsk försäk- ringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket).

Rätt att förvärva fast egendom m. m.

I lagen (1916:156) om vissa inskränkningari rätten att förvärva fast egendom m. m. stadgas bl. a.:

1 å Utländsk medborgare må ej utan tillstånd för varje särskilt fall här i riket förvärva fast egendom eller inmuta mineralfyndighet eller förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift. Vad i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt.

Vad sålunda är stadgat om utländsk medborgare skall ock tillämpas beträffande utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter och stiftelser.

Möter ej hinder med hänsyn till allmänt intresse eller förvärvarens personliga för- hållanden, skall utländsk medborgare meddelas tillstånd att förvärva fast egendom, om,

I. egendomen förvärvas huvudsakligen för att bereda förvärvaren och hans familj stadigvarande bo och hemvist samt egendomen är bostadsfastighet, avsedd för en eller ett fåtal familjer, eller tomt, lämpad att bebyggas med ett mindre bostadshus,

2. egendomen förvärvas huvudsakligen för att bereda förvärvaren och hans familj bostad för fritidsändamål under förutsättning dels att egendomen icke är olämplig för ändamålet, dels att

a) förvärvaren förut varit svensk medborgare eller sedan två år har hemvist i Sverige eller eljest har särskild anknytning till Sverige, eller

b) förvärvet avser fastighet inom område, där efterfrågan på fritidsfastigheter icke är så betydande att på grund därav risk föreligger för stegring av fastighetsvärdena,

3. egendomen förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst genom jordbruk, åt vilken han kan antagas komma att själv ägna sig, samt förvärvaren förut varit svensk medborgare eller sedan två år har hemvist i Sverige,

4. egendomen förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst genom annan närings- verksamhet, för vilken egendomen prövas behövlig, samt förvärvaren antingen har hemvist i Sverige sedan två år och har fått sådant tillstånd till näringsverksamheten som avses i 5 å lagen den 29 november 1968 (555)om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket eller har bosättningstillstånd.

Länsstyrelsen skall avgöra tillståndsfrågan, om ärendet gäller förvärv av fast egen- dom för ändamål som avses i tredje stycket 2. Detsamma gäller ärende om förvärv av fast egendom i fall som avses i punkterna 1 och 3—5. I övriga fall prövas frågan om tillstånd av regeringen.

17å Utländsk medborgare, som här i riket förvärvat fast egendom eller inmutat mineralfyndighet eller förvärvat eller bearbetar inmutad mineralfyndighet eller idkar gruvdrift och som ej är bosatt i riket, skall hava ett i orten bosatt ombud. ———

Fiske

Utlänning, som sedan minst två år är stadigvarande bosatt här i riket, är likställd med svensk medborgare med avseende å fiske i allmänt vatten. Detsamma gäller fiske i enskilt vatten (4 och 21 åå lagen /1950:596/ om rätt till fiske).

.. lazuli—a _ JML—udlmf—n _.» ma...-...

Offentlig föreställning m. m.

I utlandet bosatt fysisk person får inte i Sverige utan tillstånd av länsstyrelsen ge offentlig föreställning eller anordna annan tillställning, som avses i 4å 1 mom. lagen om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. Detsamma gäller den som här i landet vill anordna offentlig föreställning eller annan tillställning eller artistisk verksamhet för svensk ljudradio eller television i fall som avses i 4å 2 eller 3 mom. nämnda förordning (l å 2 mom. kungörelsen /19l3:380/ om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva eller medverka i offentlig föreställning m.m. i Sverige).

Borgen

En utländsk kärande vid svensk domstol kan (efter yrkande av svensk sva- rande)in ålagd att prestera en borgensförbindelse. Förbindelsen skall skydda svaranden för kostnad eller skada som käranden kan bli skyldig att stå för. Den skall vara utfärdad av två inom landet bosatta svenska män (1 å lagen angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk dom- stol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada).1

Skydd för vissa anläggningar

Utlänning måste ha tillstånd för att få bosätta sig inom skyddsområde eller kontrollområde. För medborgare i nordiskt land erfordras dock inte tillstånd för bosättning inom sistnämnda område (6, 16 och 17 åå kungörelsen /l967:10/ om skyddsområden m. m.).

S:ra/frän

I fråga om brott som begåtts utom riket av svensk medborgare eller av utlänning med hemvist i Sverige är svensk lag tillämplig och svensk domstol behörig. Detsamma gäller beträffande annan utlänning än nu sagts i fråga om gärning som är brottslig såväl enligt svensk lag som enligt gärningsortens lag, bl. a. för det fall att utlänningen efter brottets begående tagit hemvist här i riket (222 brottsbalken).

Utlänning som begått brott utom riket kan också i andra fall bli dömd enligt svensk lag och vid svensk domstol, nämligen bl.a. i det fallet då brottet förövats mot utlänning som hade hemvist i Sverige (213 brottsbal-

ken).2

8. 1 .12 Valutareglering

Kommer riket i krig träder jämlikt valutalagen (19391350) bestämmelser om valutareglering i tillämpning. Vid krigsfara kan regeringen efter hörande av fullmäktige i riksbanken förordna att bestämmelserna skall tillämpas. Även i andra fall skall fullmäktige i riksbanken göra framställning om att regeringen föreslår riksdagen att antaga lag om tillämpning av en del av dessa bestämmelser då så befinnes nödvändigt för uppnående av de centrala mål som fastställts för den ekonomiska politiken. Kan riksdagens beslut

1 Undantag från skyldig- het enligt lagen gäller dock i vissa fall. Se kungörelsen (19611120) angående säkerhet för kostnad och skada i rät- tegång, i vilken talan fö- res av utländsk part. Även i kungörelsen ges hemvistet viss konsti- tutiv effekt. Jfr även kungörelsen (1969192) om befrielse från skyldig- het att ställa säkerhet för kostnad och skada i rät- tegång angående interna- tionell godsbefordran på väg.

2 Kungl. Brev (1972:1818) till riksåklagaren om väckande av åtal i vissa fall.

1 Lagen om tillämplig lag beträffande internationel- la köp av lösa saker redo— visas under 8.1.10. 216 Andra rättsområden SOU 1976:39

ej utan synnerlig olägenhet avvaktas, äger regeringen förordna om tillämp— ning av flertalet av sistnämnda bestämmelser (1 å). — I sådant förordnande äger regeringen föreskriva bl. a. att svenska och utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper inte utan särskilt tillstånd får utföras ur riket eller på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas på den, som är bosatt i utlandet. Vidare får föreskrivas att över värdepapper, som införs till riket eller som här förvaras för den som är bosatt i utlandet, liksom över köpeskilling, som influtit vid försäljning av sådana värdepapper, ej får förfogas i vidare mån än regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, riksbanken bestämmer (2 å).

Valutaregleringen i valutaförordningen (19591264) berör i främsta rummet här i riket bosatta personer. Såväl vid utförsel av betalningsmedel, ford- ringsbevis och värdepapper m. ni. som vid införsel av betalningsmedel och värdepapper liksom vid försäljning av värdepapper m. m., är således ve- derbörandes bosättning av central betydelse (se närmare 5, 6 och 8 åå). Detsamma gäller vid förfogande över utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper m. m. (9 och 10 åå). I fråga om löpande betalningar gäller vidare vissa lättnader för den som är bosatt här i riket (10 a å). Förordningen innehåller också bestämmelser om uppgiftsskyldighet, varvid vederbörandes bosättning är av viss betydelse ( 13 å). Bosättning ingår dessutom som ett led i definitionen av utländska värdepapper: värdepapper, vilka är utfärdade av någon, som är bosatt i utlandet.

För vissa fall har riksbanken meddelat generella dispenser, varvid bo- sättning (innehav av fast bostad) i Sverige eller utlandet spelar roll. Det förekommer också krav på att vederbörande inte skall ha haft fast bostad i Sverige under senast förflutna kalenderår. Åtskillnad görs ofta mellan sven- ska och utländska medborgare. Riksbanken har vidare förklarat sig beredd att på ansökan lämna den som är bosatt i Sverige valutatilldelning i samband med emigration med intill 100000 kr. per person. För sådant fall fordrar riksbanken bl. a. bevis att flyttning till utlandet har anmälts till kyrkobok- föringsmyndigheten. Efter en kvalifikationsperiod på ett kalenderår utöver utflyttningsåret och under förutsättning att bosättningen utomlands icke kan antagas bliva av endast begränsad varaktighet, såsom i fråga om anställda i svenska dotterbolag eller andra företag med svensk anknytning eller i fråga om studerande i utlandet, kan emigrant i regel påräkna tillstånd till överföring av resterande kapitalmedel (Riksbankens meddelande beträffande tillämpningen av valutaförordningen /l975-07-Ol/ s. 6, 25 och 26).

8.1.13. Svensk internationell privat- och processrätt m.m.

Hithörande lagar och förordningar präglas i stor utsträckning av mer eller mindre långtgående kompromisser mellan nationalitets- och domicilprin- ciperna. Bosättningens betydelse belyses av följande.]

I lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap stadgas att rätt att ingå äktenskap inför svensk myndighet i princip prövas enligt medborgarskapslandets lag. Svensk med- borgare, som sedan minst två år har hemvist i främmande stat, kan dock få denna rätt prövad enligt lagen i den främmande staten om partnern medger detta. Motsvarande gäller utländsk medborgare, som sedan minst två år

har hemvist här i riket eller i annan främmande stat än den han tillhör. Hemvistvillkoret är dock inte ovillkorligt (1 kap. 1 och 2 åå). Vidare stadgas att äktenskapsmål får upptagas av svensk domstol i bl. a. följande tre fall, nämligen då kärande är svensk medborgare och har hemvist här i riket eller tidigare haft detta sedan han fyllt aderton år, då kärande utan att vara svensk medborgare har hemvist här sedan minst ett år samt då sva- randen har hemvist här (3 kap. 2 å; jfr även 4 och Såå). Beslut om äk- tenskapsskillnad, som meddelats i främmande stat, skall gälla här i riket om det med hänsyn till hemvist eller annan anknytning förelåg skälig an- ledning att talan prövades i den främmande staten (3 kap. 7 å). Vad som i svensk lag stadgas om förmynderskap för underårig skall tillämpas även på sådan underårig svensk medborgare, som saknar hemvist i riket. An- ordnas förmynderskap för honom i annan stat där han har hemvist, kan rätten besluta att förmynderskap ej skall anordnas enligt svensk lag. Omvänt kan förmynderskap komma att anordnas här i riket för utländsk minderårig undersåte med hemvist här (4 kap. 1, 2 och 6 åå). Motsvarande bestäm- melser gäller angående förmynderskap för omyndigförklarade (5 kap. 1, 2 och 8 åå; jfr även 7 kap. 5 å). Vid tillämpning av lagen likställs statslös person med medborgare i den stat där han har hemvist eller sin vistelseort samt politisk flykting med medborgare i hemvistlandet (7 kap. 3å).

Lagen (1973:943) om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader grundar sig på Haag-konventionen 1970 om erkännande av äktenskapsskillnader och hemskillnader. Skillnad av nämnda slag, som vunnits i fördragsslutande stat, kan komma att gälla här i riket beroende på bl. a. svarandens och kärandens hemvistförhållanden i den främmande staten vid den tidpunkt då talan väcktes (2 å).

Enligt lagen (1971 :796) om internationella rättsförhållanden rörande adop- tion upptages ansökan om adoption av svensk domstol om sökanden har svenskt medborgarskap eller hemvist här i riket (1 å). Också vid prövning av ansökan skall sökandens och barnets hemvist beaktas på visst sätt (2 å). Beslut om adoption som meddelats i främmande stat gäller här i riket bl. a. om sökanden hade hemvist i den främmande staten när beslutet meddelades (3 å).

Förordningen (l93lc429) om vissa internationella rättsförhållanden röran- de äktenskap, adoption och förmynderskap bygger på den nordiska kon— ventionen 1931 innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap. På dessa områden har enligt nämn- da förordning en persons hemvist i fördragsslutande stat vidsträckt betydelse för bestämmande av rätt forum för ansökningar m.m. och vilket lands lag som skall tillämpas (1, 3—5, 7, 8, 11—14 och 21 åå).

Bestämmelserna i konventionen 1934 om arv, testamente och boutredning (nordiska arvskonventionen) har införlivats med svensk rätt genom lagen (1935244) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist häri riket, m. m., lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge och lagen (1935z46) om tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge. Konventionen grundar sig i fråga om rätten till atv på en kompromiss mellan nationalitets- och domicilprinciperna, var- vid avgörande vikt läggs vid hemvistets varaktighet (5 år). I andra hän-

seenden grundas konventionen väsentligen på en ren domicilprincip.

I lagen (1937181) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo byg- ger bestämmelserna om arv och testamente (1 kap.) på nationalitetsprincipen. Med avvikelse härifrån kan dock frågan om tillämplig lag rörande testa— mentets form jämväl bero bl. a. av den ort där testator vid upprättandet eller vid sin död hade hemvist (1 kap. 4 å). I fråga om boutredning och arvskifte (2 kap.) används såväl nationalitet som hemvist och egendoms belägenhet såsom anknytningsfakta.

Enligt lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m. kan den som är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge (och fyllt 18 år) kallas av allmän domstol för att höras som vittne eller målsägande i anledning av åklagares talan, om han vid kallelsen uppehåller sig i något av länderna (1 å). I fråga om vittnesförhör och skyldighet för den som höres som vittne eller målsägande att förete skriftlig handling gäller utöver 36 kap. 3—6 åå resp. 38 kap. 2 å RB motsvarande bestämmelser i det land där vittnet eller målsäganden är bosatt (4 och 5 åå). Vad ovan anförts gäller i tillämpliga delar i vissa fall part eller dennes ställföreträdare, som vid kallelsen ir bosatt och uppehåller sig i något av nämnda länder (I å). — Den som är bosatt här i landet och uppehåller sig här eller i Danmark, Finland, Island eller Norge är skyldig att inställa sig för att höras som vittne vid domstol i nämnda ” länder samt dessutom som målsägande i Finland. Detsamma gäller den . som uppehåller sig här i landet men är bosatt i Danmark, Finland, Island 3 eller Norge. Part eller dennes ställföreträdare är i vissa fall skyldig att under , nämnda omständigheter inställa sig personligen vid domstol i dessa länder . (9 &)

I lagen (19321540) om erkännande och verkställighet av dom, som med- delats i Danmark, Finland, Island eller Norge kan svarandens hemxist resp. vistelse i något av länderna i vissa fall få betydelse för huruvida domen skall anses gällande (3 å). Lagen bygger på internordisk konvention av sam- ma år.

Enligt lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz, grundad på en konvention av samma år, skal i lagen avsedda domar anses meddelade av rätt domstol bl. a. om svararden vid målets anhängiggörande hade sitt verkliga hemvist i Schweiz (5 å).

1 anledning av en konvention i Haag 1958 i ämnet har utfärdats lagen (19651723) om erkännande och verkställighet av vissa utländska dcmar och beslut angående underhåll till barn. Huruvida avgörande om utgixande av underhållsbidrag enligt lagen skall anses vara meddelat av behörig myn- dighet i främmande stat är som regel beroende av den underhållsskyldiges eller underhållsberättigades hemvist när saken anhängiggjordes 14 å). !.

Den i anslutning till 1896 års Haagkonvention om vissa till civilprocessen i hörande ämnen tillkomna lagen (1889:12 s. 9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut ger regeringen bemyndigande att förordna, att beslut av domstol i främmande stat varigenom kärande eller mellan- l kommande part ålagts skyldighet att gälda rättegångskostnad må verkställas ' här i riket. Härvid förutsätts att vederbörande stat medger verkställighet av motsvarande beslut i Sverige beträffande kärande eller mellankonmande * part, som är medborgare i den främmande staten och där har sitt hemvist (l å). Lagen är f.n. gällande gentemot ett tjugofemtal stater.

Med anledning av vissa internationella järnvägsfördrag kan hemvistet också ha betydelse vid verkställighet av vissa andra utländska domar (5 å lagen /1974:744/ om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m. m.).

I anslutning till 1933 års internordiska konvention angående konkurs har lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge och lagen (1934:68) om verkan av konkurs som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge tillkommit. Har i beslut om gäldenärens försättande i konkurs (eller inledande av offentlig ackordsförhandling utan konkurs) angivits, att behörigheten grundats på annan omständighet än att gäldenären har eller vid sin död hade sitt hemvist här i riket (i den främmande staten) är lagen ej tillämplig (11 resp. 14 åå). Vidare anges i lagen (1934:69) om erkännande och verkställighet av vissa, i anledning av konkurs meddelade utländska domar att vad därom stadgas ej äger tillämpning, där av konkursbeslutet framgår, att gäldenären inte har hemvist i någon av staterna.

Lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom bygger på den europeiska konventionen 1970 om brottmåls internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen). Härigenom ges regeringen möjlighet att i anledning av överenskommelse med främ- mande stat förordna, att i främmande stat ådömd eller beslutad påföljd såsom frihetsberövande, böter eller förverkande får verkställas i Sverige. I samband med sådant förordnande kan regeringen med hänsyn till in- nehållet i överenskommelsen förordna att verkställighet av vissa påföljder som givits här i landet får anförtros åt myndighet i den främmande staten. Även om sådant förordnande inte utfärdats kan regeringen om synnerliga skäl föreligger för visst fall förordna, att frihetsberövande påföljd som i främmande stat ådömts svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige får verkställas här i riket. Under motsvarande förutsättningar kan regeringen förordna att verkställighet av frihetsberövande påföljd som inte avser överlämnande till särskild vård och som här i landet ådömts eller ålagts medborgare eller någon som har hemvist i främmande stat får anförtros myndighet i den främmande staten (] och 3 åå). Europeisk brottmålsdom får — med vissa undantag — inte verkställas i Sverige bl.a. i det fall att den dömde saknar hemvist här (Så). Avsaknad av hemvist i Sverige kan också få betydelse för möjligheten att använda tvångsåtgärder (17 å).

Enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. må i annat nordiskt land meddelad dom varigenom dömts till fängelse m. m. på begäran verkställas här i riket bl. a. om den dömde när verkställighet skall ske har hemvist i Sverige. Uppehåller han sig här i riket må även eljest domen verkställas här om det med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligast (5 å). Här i riket meddelad dom, varigenom dömts till fängelse, får verkställas i annat nordiskt land bl. a. om den dömde vid verkställighetstillfa'llet har hemvist i den andra staten (8 å).

Enligt 3å lagen (19701375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling får svensk medborgare utlämnas endast om han har hemvist i den stat där beslutet meddelats samt beslutet avser vård och det är mest ändamålsenligt att vården

' Regeringsrätten har i ett fall godtagit ett hem- vistbegrepp som be- stämts endast till riket (ej till en bestämd on). En i Sverige född zigenerska hade alltid vistats i Sveri- ge. Hon hade följt med kringresande zigenarsäll- skap från den ena orten till den andra och hade aldrig varit kyrkobokförd här. Regeringsrätten an- såg att hon haft hemvist här. (T. Wisen i Förvalt- ningsrättslig tidskrift 1949 s. 227.)

bereds honom i den staten.

Till utländsk myndighet må enligt särskilda föreskrifter redovisas an- teckningar i det allmänna kriminalregistret rörande bl. a. den som har hem- vist i den staten (13 å lagen /l963:197/ om allmänt kriminalregister; jfr även 6 å).

Mot part, som har hemvist utom riket och som inte skulle kunna sökas vid svensk domstol i tvist av den art som det är fråga om, får som regel inte inledas skiljemannaförfarande enligt lagen om skiljemän. Detta gäller emellertid inte om avtalet innebär, att förfarandet skall äga rum här i riket, eller skiljemännen eller skiljedomsinstitution i enlighet med avtalet bestämt att förfarandet skall äga rum här i riket, eller parten i annat fall samtycker till det (4å lagen /l929:145/ om skiljemän).

Främst för att Sverige skulle kunna ansluta sig till Geneveprotokollet (1923-09-24) rörande skiljedomsklausuler och konventionen (1927-09-26) om verkställighet av utländska skiljedomar (nu ersatta av 1958 års New York- konvention om erkännande och verkställighet av skiljedomar) tillkom lagen (1929:l47) om utländska skiljeavtal och skiljedomar. Ett skiljeavtal anses såsom utländskt om skiljemannaförfarandet skall äga rum utom riket. Om detta inte framgår av skiljeavtalet anses det som utländskt i fall båda parterna har hemvist utom riket (1 å). Endast i det senare fallet får skiljemanna- förfarandet äga rum här i riket på grund av utländskt skiljeavtal. Förut- sättning är då att skiljemännen eller skiljedomsinstitution i enlighet med avtalet bestämt att förfarandet skall äga rum häri riketeller att den part, mot vil- ken avtalet görs gällande, efter dess tillkomst bosatt sig här (4 å).

8.2. Bosättningsbegreppens innebörd

8.2.1. M edborgarskapslagen

Som exempel på nationell term har hemvistbegreppet redan kommenterats i kapitel 2.

l 3å (förvärv efter anmälan genom s.k. increscens) förutsätts att ve- derbörande haft ”sitt hemvist” här i riket. Enligt motivuttalanden har man härigenom velat utesluta sådana fall då vederbörande rättsligen har hemvist, förutom i Sverige, också i annat land (KU 1923115 5. 9). Det är således inte tillräckligt, att en person med hemvist såväl i Sverige som i annat land har sitt huvudsakliga hemvist här i riket. När lagen i andra paragrafer (t. ex. 6 och 10 åå) uppställer krav på hemvist kan däremot hemvist finnas både här i riket och i annat land.

Med hemvist i riket avses en person som är faktiskt och på ett varaktigt sätt bosatt här.1 Häri ligger ett krav på avsikt att varaktigt kvarstanna i landet. Vid denna bedömning beaktas sådana omständigheter som att per- sonen i fråga har fast bostad eller att han har tjänst, yrke eller annan sys- selsättning av stadigvarande art. En annan omständighet som tillmäts be- tydelse är om vederbörande har ett egentligt hem. Har han huvudsakligen bott på hotell, pensionat eller hos släktingar eller vänner har detta ansetts som ett indicium på att han inte fått hemvist här. — Även om vistelsetiden har betydelse torde dess längd inte vara avgörande. En vistelse på två och

& 1

en halv månad har i vissa fall ansetts kunna medföra hemvistförvärv under det att under andra förhållanden tider på tre är fyra år inte varit tillräckliga. Talar omständigheterna för att en person avser att mera stadigvarande bosätta sig här i riket torde således hemvist anses grundat, även om han på grund av ändrade förhållanden lämnar Sverige efter en kortare tid. Men om avsikten med besöket är av tillfällig art såsom för rekreation, värnpliktstjänstgöring, besök hos släktingar eller studier, torde han däremot inte anses ha grundat hemvist, även om vistelsetiden här blivit avsevärd.1 I en kommentar sägs dock att ett barn som haft hela sin skolgång eller en väsentlig del av den- samma förlagd till utlandet med hänsyn till grunderna för stadgandet inte torde ha hemvist här, även om det haft sitt föräldrahem i Sverige och re- gelbundet tillbringat ferierna här.2 Personer som med diplomatisk im- munitet vistas i ett land anses inte förvärva hemvist i detta land. Det nu sagda gäller också dessa personers barn så länge de befinner sig i sådan ålder att de inte självständigt kan bestämma sin vistelseort.3 — Kyrkobok- föring saknar självständig betydelse. Däremot torde en anmälan om kyr- kobokföring eller en begäran om (alternativt en underlåtenhet att begära) flyttningsbetyg till utlandet beaktas såsom ett uttryck för vederbörandes avsikter.4 — Det har sagts att hemvist i Sverige kan avbrytas antingen genom hemvisttagande i utlandet eller genom uppgivande av det svenska hemvistet utan hemvisttagande i något annat land?

Den som arbetar till sjöss torde i regel inte på grund av sitt arbete ge upp sin bosättning här, varför han vanligen är bosatt här även om frånvaron från Sverige blir lång.5 Detsamma torde gälla diplomater och deras famil- jemedlemmar. I undantagsfall torde dock det förhållandet att det faktiska hemvistet är avgörande medföra att en sådan person saknar hemvist både i vistelselandet och i hemlandet (jfr RÅ 1972 ref. 35).6

För förståelsen av medborgarskapslagens hemvistbegrepp bör dess inter- nationella samband uppmärksammas. Vid tillkomsten av 1924 års med— borgarskapslag förklarade departementschefen att lagens hemvistbegrepp av- setts vara ett internationellt begrepp med samma innebörd som hemvist i 1904 års lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.7 Sambandet framgår också av att Sverige tillträtt kon- ventionen (1961-08-30) om begränsning av statslöshet (1961 års FN—kon— vention) och konventionen (1963-05-06) om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medbor— garskap (1963 års Europarådskonvention). I FN-konventionen har uttrycket résidé habituellement (habitually resided) översatts med stadigvarande bo- satt. Vid översättning av sa résidence habituelle (his ordinary residence) i Europarådskonventionen har man använt sig av uttrycket sitt varaktiga hemvist.8 Tidigare har Sverige anslutit sig till en i Haag 1930 antagen kon— vention för lösande av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar (Sveriges överenskommelser med främmande makter I937:9). I denna konvention använde man sig av uttrycket residence habituelle et principale (habitually and principally resident), vilket översatts med orden vanliga och huvud— sakliga hemvist.

Med hemvist vid passansökan avses den ort där sökanden är kyrkobokförd

1 Statens invandrarverk torde i fråga om kravet på sju års hemvist tilläm- pa en motsvarande prax- is, men ger i förekomman- de fall dispens för den tid vederbörande tillbragt utomlands. Som kvalifi- kationstid räknas dock endast den tid vederbö- rande vistats i Sverige (se KU 1973120 5. 47 och 105).

2 M. Wahlbäck T. Nordström, Lagen om svenskt medborgarskap s. 21 och 62.

3 RÅ 1972 ref. 35 samt E. Fahlbeck — S. Jäger- skiöld — H. Sundberg, Medborgarrätt s. 87 och F. Malmar, Förvärv och förlust av svenskt med— borgarskap s. 16 och 52.

4 Vad här sagts har hu- vudsakligen grundats på Malmar (a. a.) s. 16 och 47—49.

5Jfr NJA 11 1925 s. 89 och 90 (se även Malmar

a. a. s. 47).

6 Se Malmar (a. a.) s. 52 och 202 (jfr dock Fahl- beck m. fl. s. 107 och 108).

7 NJA II 1925 5.179 och 180. Det kan erinras om att 1924 och 1950 års medborgarskapslagar till— kommit efter nordiskt samarbete. Också 1894 års medborgarskapslag byggde på förslag av en skandinavisk kommitté.

8 Se bilaga till prop. 19682128.

' Enligt passanvisningar (1974-03-01) meddelade av rikspolisstyrelsen.

2U. Arrfelt, Rättshjälp, Den nya lagstiftningen med kommentar 5. 78.

3 E. Trygger, Kommentar till lag angående ändrad lydelse af 11 kap. rätte- gångsbalken s. 33.

4E. Kallenberg, Svensk civilprocessrätt, andra bandet, s. 318.

5 F. Berg B. Sederblad, Hyresrätt s. 25.

(för t.ex. person bosatt i Skänninge, som ligger inom Mjölby kommun, utgör Skänninge personens hemvist).1

8.2.2. R ättshjälps/agen

I motiveringen till 8 å rättshjälpslagen förklarade departementschefen (prop. 197214 5. 314) att vid avgörande av frågan huruvida en rättssökande skall anses bosatt i Sverige eller inte bör ledning sökas i bestämmelserna i folk- bokföringsförordningen. — Även då det gäller att bestämma behörig rätts- hjälpsnämnd (18 å) får vid avgörande av frågan var en sökande skall anses vara bosatt ledning sökas i bestämmelserna i folkbokföringsförordningen.2

8.2.3. Delgivningslagen

Bestämmelserna i delgivningslagen som berör hemvist har i huvudsak oför- ändrade överförts från 33 kap. RB, som i sin tur byggde på bestämmelser i äldre rättegångsbalken. I en kommentar till denna förklaras att med känt hemvist i Sverige avses i fråga om delgivning fast bostadslägenhet här. Om den som skulle delgivas var mantalsskriven eller ej, saknade be- tydelse.3 Kallenberg förklarar att det är bostaden och inte mantalsskrivningen som i detta sammanhang avgör var en person är boende.4 Gärde anför i sin kommentar till RB (s. 450):

Som framgår av lagtexten får surrogatdelgivning enligt denna å /dåvarande 33:8/ i regel ej verkställas annorstädes än i det hus där den sökte har sitt hemvist, dvs. har stadigvarande bostad.

Delgivningslagens hemvistbegrepp torde således kunna sägas avse ve- derbörandes stadigvarande bostad.

Jordabalkens hänvisning till delgivningslagen liksom ändamålet med kra- vet på hemvist tyder på att detta begrepp i jordabalken är detsamma som i delgivningslagen. Även arrendeutredningen synes ha uppfattat hemvist på detta sätt. I sitt slutbetänkande Jordbruksarrende (SOU 1968:57 s. 35) föreslogs att orden i sitt hemvist skulle utbytas mot i sitt hem. Förslaget betecknades inte som någon ändring i sak (s. 378). Härav framgår att hemvist i detta sammanhang ansågs vara detsamma som hem. I en kommentar till 12 kap. jordabalken förklaras att med hemvist förstås den plats där ve- derbörande stadigvarande bor.5 Sammanfattningsvis synes det alltså vara fråga om ett rent faktiskt begrepp.

I prop. 1971:12 (s. 135) förklarade departementschefen att 39å bostads- rättslagen utformats med 12:8 jordabalken som förebild. Hemvistbegreppen får därför antas vara desamma.

8.2.4. Utsökningslagen

När lagberedningen tog upp frågan om utmätningsmans kompetens över- vägde den om inte mantalsskrivningsorten borde få vara grundläggande. Beredningen fann dock, att åtminstone ”tills vidare” borde det fak- tiska hemvistet liksom dittills vara avgörande (SOU l961:53 s. 61). Skälet för att ge generell kompetens åt utmätningsmannen i den ort där

gäldenären är bosatt var i huvudsak följande. Man ansåg att det låg nära till hands för en borgenär att vända sig till utmätningsmannen i den orten. Endast den borgenär som kunde anvisa tillgång på annan ort hade anledning att vända sig till utmätningsmannen i den orten. Det ansågs också med hänsyn till utmätningsärendets handläggning naturligt att vända sig till ut- mätningsmannen i gäldenärens hemvist. Det framhölls att förrättningen ' borde äga rum på en plats, där man kunde påräkna att träffa gäldenären. Enligt beredningen var utmätningsmannen på den platsen bäst skickad att utreda gäldenärens beneficium och hade lättast att utreda utmätningsord- ningen (SOU 1961:53 s. 57; jfr även 5. 58). Lagberedningen ansåg att nämnda skäl också hade giltighet när det gällde införsel (SOU 1964:57 s. 1 15). Enligt ett uttalande av departementschefen vid den nya införsellagens tillkomst infördes utsökningslagens nya forumbestämmelser bl.a. för att höja exekutionsväsendets funktionsduglighet. Departementschefen uppgav att de vunna erfarenheterna av bestämmelserna var goda. Han framhöll att det var speciellt viktigt att ensartade forumregler kom att gälla för all exekution i lön (prop. 1968:130 5. 98). I praxis godtas sannolikt sökandens uppgift om gäldenärens bosättningsort, om det saknas anledning att anta att den är oriktig.1

Lagrådet fann att det var mindre lämpligt att i utmätningsmål använda ordet hemvist för att beteckna den faktiska bosättningen, eftersom med hemvist i rättegångsmål i regel enligt 10:1 RB förstods mantalsskrivnings- orten (prop. 1963152 5. 30). Departementschefen förklarade emellertid att användningen av uttrycket hemvist såsom beteckning på den faktiska bo- sättningen inte innebar någon för RB främmande terminologi. Enligt de- partementschefen brukades nämligen uttrycket i denna betydelse i 10:1 första stycket RB. Risken för att bruket av hemvist i utsökningslagen skulle, under inflytande av andra forumregler i RB, ge upphov till missförstånd föreföll honom helt ringa, om termens innebörd uttryckligen angavs i utsöknings- lagen. Med hänsyn härtill och till att lagen redan använde ordet hemvist såsom beteckning på den faktiska bosättningsorten ville han inte frångå lagberedningens förslag (prop. 1963152 5. 82).

Enligt 56å utsökningslagen anses då fråga är om fysisk person — den ort där gäldenären är bosatt som hans hemvist. Därmed avsåg lagbered- ningen det faktiska hemvistet (”den regelmässlga stadiga vistelsen”). Om en person hade både sommar- och vinterbostad, borde vinterbostaden vara avgörande. I fall då gäldenären var kyrkoskriven på ett ställe men brukade vistas på flera håll och "någon viss bostad ej i och för sig” övervägde, ansåg beredningen att ”hans bostad” borde anses vara på kyrkobokförings- orten (SOU 1961:53 s. 61). Beredningen synes således ha avsett ett rent ob- jektivt begrepp. — Eftersom införsellagens forumregler (som ovan nämnts) har samordnats med utsökningslagens bestämmelser måste bosättningsbe- greppen i de båda lagarna ha samma innebörd. Bestämmelserna i 7 å lagen om arbetsgivares kvittningsrätt har i sin tur utformats efter mönster av 8 å införsellagen (prop. 1970:94 s. 48). Bosättningsbegreppet i lagen om ar- betsgivares kvittningsrätt får därför också antas ha samma innebörd som I 0. Beck—Friis _ S. Wie- motsvarande begrepp r utsoknrngslagen. Lagberednrngens forslag till Ut- selgren _ A. Wilhelms- sökningsbalk (SOU 1973:22) innehåller inte några avvikelser från gällande son, Införsel och utmäl. rätt i fråga om innebörden av hemvistbegreppet (s. 129). Om de exeku- ning i lön & 41-

' Se härom prop. I960:134 och 1973:15 (s. 11—14).

2 Revisionskonferenser har hållits i Paris 1896, Berlin 1908, Rom 1928, Bryssel 1948, Stockholm 1967 och i Paris 1971.

3 Intellectual property conference of Stockholm, 1967. Proposals för Revi- sing the Substantive Co- pyright Provisions (S/l) s. 21 och 22.

4 Den i fråga om anknyt- ningsmoment viktigaste nyheten vid Stockholms- konferensen var annars att upphovsmans med- borgarskap i unionsland nu alltid skulle medföra skydd (även då verket först utgivits utom unio- nen). Denna princip fanns dock redan tidigare i upphovsrättslagarna.

tionsrättsliga bestämmelserna enligt detta förslag förs samman i en balk markeras direkt att hemvistbegreppet skall ha samma innebörd i dessa be- stämmelser.

8.2.5. Upphovsrättslagen

Enligt den av Sverige tillträdda Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk[ bildar de till konventionen anslutna staterna en union. I fråga om anknytningsmoment var enligt Brysseltexten2 av betydelse om verket för första gången utgivits i unionsland eller om upphovsmannen var medborgare i unionsland. Utgivningen var avgörande så till vida att skydd alltid oberoende av upphovsmannens medborgarskap åtnjöts för verk som först utgivits i unionsland. Å andra sidan åtnjöts aldrig skydd för verk som först utgivits utanför unionsland. Medborgarskap hade endast betydelse för outgivna verk. För sådana verk åtnjöts skydd om upphovs- mannen tillhörde unionsland. I ett fall skulle dock hänsyn tas också till upphovsman med hemvist (domicil) i unionsland.

Bestämmelserna i de svenska upphovsrättslagar som tillkom 1960 an— passades till Brysseltexten. Dessa lagar var tillämpliga bl. a. på verk av den som var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige, på verk av sådan statslös eller flykting, som här i riket hade sin vanliga vistelseort, liksom också annars på verk, som först utgivits i Sverige.

Under förarbetena till den revision av Bernkonventionen, som ägde rum i Stockholm 1967, föreslog en studiegrupp att en upphovsman, som inte var medborgare i unionsland, men som var domicilierad i ett sådant land, skulle likställas med medborgare i detta land. Som skäl härför angavs bl. a. att på så sätt skulle man kunna tillförsäkra emigranter från ett icke unions- land, vilka etablerat ”a permanent residence” i ett unionsland, skydd för deras tidigare arbeten. En expertkommitté, som noterat att termerna ”do- micile” och ”habitual residence” inte alltid hade samma betydelse, uttryckte den förhoppningen att domstolarna i detta avseende skulle tillämpa en liberal tolkning.3

Vid Stockholmskonferensen beslöts att begreppet domicile skulle ersättas av begreppet habitual residence.4 Bland de skäl som inom huvudkommitté l nämndes för den ändrade terminologin kan följande nämnas. Den franska delegaten framhöll att enligt motiv i konferensens dokument S/l syntes man åsyfta ”residence permanente". Om det var på det sättet var termen domicil inte särskilt lämplig. Termen domicil hade i fransk rätt en bestämd juridisk innebörd, som kunde skilja sig från begreppet residence. Från flera håll framhölls att domicilbegreppet hade olika betydelse i olika länder, i synnerhet fanns skillnader mellan engelsktalande och fransktalande länder. Begreppet habitually residence hade tre företräden framför begreppet domicil: det var fråga om fakta, det var enkelt och det var definierat i andra in- ternationella handlingar (Main committee 1, No S/l /PV No 1 s. 9—12 samt report No S/27l s. 6).

Med anledning av den ändrade konventionstexten föreslog en utrednings- grupp inom justitiedepartementet att de svenska lagtexterna skulle utformas så, att skydd generellt gavs åt verk av dem som hade sin vanliga vistelseort i Sverige. I samband härmed ansågs regeln om skydd för den som hade

hemvist i Sverige kunna utgå (Ds Ju 1970:1 s. 63).

Ett par remissinstanser ansåg att uttrycket vanliga vistelseort var oklart. Det begärdes närmare riktlinjer för tolkningen och besked på vad sätt det föreslagna uttrycket skilde sig från hemvist (prop. 1973:15 s. 60). Före- dragande statsråd ansåg emellertid att det inte var möjligt att dra upp några bestämda riktlinjer för tolkningen av begreppet. Flera olika faktorer, såsom vistelsetidens längd, avsikten med vistelsen, styrkan av vederbörandes an- knytning till landet i fråga genom arbete, släktrelationer m. m. fick tillmätas betydelse. Frågan borde överlämnas till rättstillämpningen. Han erinrade om att hemvistsakkunniga övervägde bl. a. hithörande frågor.

Eftersom Sverige på detta område är konventionsbundet måste uttrycket vanliga vistelseort tolkas i överensstämmelse med konventionen. Uttrycket skall således ha samma innehåll som ”habitually residence”. Detta uttryck * torde i sin tur böra ges samma innehåll som i andra internationella sam- [ manhang. Detta innebär att man i första hand får se till de rent faktiska i omständigheterna. Att den svenska utredningsgruppen föreslog att ”ré- | sidence habituelle” skulle översättas med vanliga vistelseort och inte med [ hemvist får antas bero på att konventionen tidigare innehållit ett domi- | cilbegrepp som översatts med ordet hemvist.

8 . 2.6 K örkortskungörelser

Sverige har biträtt såväl en internationell konvention (1926-04-24) rörande automobiltrafik (Pariskonventionen)l som en konvention (1949-09-19) rö- rande vägtrafik (Genéwekonventionen).2 Genevekonventionen är avsedd att ersätta Pariskonventionen, varför sistnämnda konvention numera i princip endast gäller i förhållande till de stater, som inte biträtt Genevekonven- tionen. Sverige har vidare undertecknat men ännu inte ratificerat en kon- vention (1968-11-08) om vägtrafik (Wienkonventionen), som skall ersätta dessa äldre konventioner. Dessutom finns överenskommelser mellan Sve- rige, Danmark, Finland och Norge angående ömsesidigt godkännande av körkort samt av registrering av motorfordon m. m.3 F. n. pågår inom ramen för det nordiska samarbetet en översyn av be- stämmelserna om giltighet av nordiskt körkort (se t. ex. Nordisk utrednings- serie 196917). I Nordiska trafiksäkerhetsrådets rapport nr 6 Körkort i Norden (5. 23) konstateras bl. a. följande. Vissa bestämmelser måste knytas till bo- sättningen och bosättningslandet. En enkel och klar regel måste därför finnas för bedömningen av i vilket land en körkortsinnehavare skall anses bosatt. Bosättningsbegreppet kan lämpligen knytas till reglerna om folkbokföringen. Det hänvisas till överenskommelsen om folkbokföring vid internordisk flytt- ning. I rapporten förklaras att regeln bör kunna uttryckas så att en kör- kortsinnehavare vid tillämpningen av de internordiska körkortsbestämmel- serna anses bosatt i det land där han är folkbokförd (kyrkobokförd i Sverige ] M_ed anledni"g__häfav

och däremot svarande registrering i övriga nordiska länder). ?;gzgfåädles kungorelse" Enligt den svenska lagstiftning som gällde före 1962 var i princip den som hade ett i främmande stat utfärdat och där gällande körkort under 2M_ed anledni"3__häfav tillfällig vistelse i Sverige berättigad att föra motorfordon med stöd av detta. åläggas kungörelsen

Sådan rätt gällde inte om körkortsinnehavaren hade eller tog stadigt hemvist i Sverige. 3 Kungörelse 1956:522.

I PM berörande vissa frå- gor om godtagande av utländska körkort och om utfärdande av svenskt körkort för den, som förut innehar ut- ländsk sådan handling.

2 Tidsgränsen sattes till två år och återfinns i kungörelsen om godkän- nande av vissa utländska körkort.

3 Undantag härifrån av- ser främst vissa speciella fall, främst sådana då svenskt körkort begärs av personer som tillhör utländsk beskickning el- ler utländskt konsulat här i riket (jfr prop. 1958:69 s. 56).

I en promemoria som upprättats i september 1961 inom kommunika- tionsdepartementets lagbyrål förklarades att ”tillfällig vistelse” torde ha tol- kats på ett inte alldeles enhetligt sätt. Vid stadgandets tillkomst hade man sannolikt avsett att ge utrymme åt en relativt liberal praxis, men stadgan- det kom troligen att få en snävare tillämpning än man från början tänkt sig. I promemorian uppgavs att svårigheter framför allt torde ha uppkommit för utlänningar. som kommit till Sverige i avsikt att mer eller mindre per- manent bosätta sig här ”och som ådagalagt denna sin avsikt t. ex. genom mantalsskrivning här i riket”. Eftersom uttrycket tillfällig vistelse lämnade utrymme för olika tolkningar och eftersom praxis varierade föreslogs i pro- memorian att uttrycket skulle ersättas med en i författningen angiven fast tidsgräns. Vid bestämmandet av tidsgränsen hade man att ta hänsyn till Genevekonventionen, som innehöll en bestämmelse enligt vilken stat som anslutit sig till konventionen inte var förpliktad att godta där angivna kör- kortshandlingar för person som mer än ett år oavbrutet befunnit sig inom statens territorium. I prop. l962:155 (s. 25 och 26) instämde departements- chefen i förslaget att utbyta ”tillfällig vistelse” mot en tidsgräns.2 Han ville dock inte att kungörelsen om godkännande av vissa utländska körkort skulle innehålla undantag för den som hade stadigt hemvist i Sverige sedan mer än två år, eftersom begreppet stadigt hemvist till sin innebörd var lika obe- stämt som det kritiserade begreppet tillfällig vistelse. Trots denna kritik och trots att departementschefen förklarade att syftet med revisionen var att skapa enkla och lättillämpade regler kom begreppet stadigt hemvist att begagnas i kungörelsen om rätt för person, som i främmande stat äger fram- föra motorfordon, att erhålla körkort utan att undergå förarprov. Skälet härtill får antas vara att man ansåg risken för tvistigheter mindre i det samman-

hanget. Enligt vad vi erfarit vållar emellertid hemvistbegreppet liksom på ett flertal

andra områden tillämpningsproblem. Följande kan dock sägas om dess in— nebörd.

I normalfallet skall den körkortssökande vara kyrkobokförd i Sverige.3 Avgörande för frågan om vederbörande kan anses bosatt i Sverige är emel- lertid hans avsikter för framtiden. Som tecken på avsikt att stanna i landet anges i prop. 19621155 (s. 26) att vederbörande skaffar sig fast bostad eller stadigvarande arbete.

I praxis torde anses att en person som kommer till Sverige för att stanna här obestämd tid genast förvärvar bosättning. Han behöver således inte ha varit här i riket någon viss minimitid. Där inte omständigheterna i det särskilda fallet talar för annat synes man anse att bosättning förvärvas vid kyrkobokföringen. En omständighet som indikerar bosättningsförvärv är att vederbörande tar ett icke alltför kortvarigt arbete. Att en person är man- talsskriven här i riket hindrar givetvis inte att han kan anses ha stadigt hemvist i annat land. Även för frågan när en bosättning skall anses hävd tar man i praxis hänsyn till vad som kan antas om personens avsikter för framtiden. En svensk, vars utomlandsvistelse föranleds av förvärvsarbete. torde förlora sin bosättning här i riket i vart fall om vistelsetiden uppgår till omkring två år. Semestervistelse i hemlandet ändrar inte bosättningen. Däremot har vistelse föranledd av värnpliktstjänstgöring i hemlandet med- fört att vederbörande ansetts inte ha haft stadigt hemvist i Sverige, trots

att vistelsen i hemlandet inte uppgått till ett år. En utlänning som var både kyrkobokförd och mantalsskriven här i riket vid den tid då han fick körkort i sitt hemland, där han vistades under ungefär ett år och fem månader på grund av sjukdom, har i ett fall ansetts inte ha stadigt hemvist här under vistelsen i hemlandet. I ett annat fall då utlandsvistelsen inte uppgick till mer än åtta månader och då vederbörande inte synes ha haft några bestämda planer för framtiden ansågs hon ha sitt stadiga hemvist här i riket. Hon hade varit kyrkobokförd här i 14 år. Vistelse på grund av studier anses vanligen inte leda till ändrad bosättning. Detta gäller även om ut- landsvistelsen blir årslång. Blir utlandsstudierna mycket långvariga kan dock detta medföra att bosättningen anses hävd. Att diplomater m. fl. skall vara kyrkobokförda i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm under sin utlandsvis- telse innebär inte att de på den grunden bevarar stadigt hemvist i Sverige.

8.2.7. Valbarhetsreg/er

När kravet på att jurymän skall vara boende inom länet utbyttes mot kravet på att de skall vara bosatta inom länet, motiverade departementschefen ändringen med att kravet borde anpassas till den nuvarande lydelsen av folkbokföringsförordningen (prop. 1970115 5. 8). Härav torde följa att bo- sättningsbegreppet överensstämmer med folkbokföringens bosättningsbe- grepp.

Kravet på att stiftare av och styrelseledamot i aktiebolag skulle vara bosatta här i riket infördes genom 1895 års aktiebolagslag. Begreppet kommenterades intei förarbetena. Enligt uttalande i prop. 189516 (5. 199) var bestämmelsen nödvändig för att verksam kontroll skulle kunna utövas över sättet för aktiebolags bildande. I det kommittébetänkande (1890-06-30) som låg till grund för lagstiftningen om registrerade föreningar för ekonomisk verk— samhet fastslogs (s. 144) att ”svensk eller norsk nationalitet samt domicil här i landet kunnat och bort stadgas såsom oeftergifliga villkor för befogenhet att ingå såsom ledamot af förenings styrelse”. Aktiebolagskommittén bi- behöll i sitt förslag en bestämmelse motsvarande den nu nämnda i 1895 års aktiebolagslag och förklarade i sitt betänkande (1908-02-05) att då stiftarna i vissa fall var underkastade såväl straffansvar som ersättningsskyldighet för sina åtgärder vid bolagets bildande, hade kommittén ansett, att endast här i riket bosatta svenska undersåtar skulle ha rätt att stifta aktiebolag

(s. 10).

8 . 2 . 8 Tryckf'ihetsförordningen

I sitt remissyttrande över betänkandet (SOU 1947160) med förslag till tryck- frihetsförordning påpekade Svea hovrätt att när fråga var om utländsk med— borgare, som uppehöll sig här i landet, kunde det ibland vara svårt att bedöma, huruvida han hade hemvist inom riket. Svenska boktryckareför- eningen ansåg att boktryckaren i de fall som avsågs i 8 kap. lOå första stycket tryckfrihetsförordningen borde vara ansvarig endast om han vid skriftens utgivning känt till att den före honom ansvarige saknade hemvist i riket. — Departementschefen fann emellertid att föreskrifter om övergång av ansvaret var nödvändiga för att ansvar skulle kunna utkrävas, då den annars ansvarige saknade känt hemvist i riket, t. ex. i sådana fall då förläggare

här i riket utgav en utom riket bosatt författares verk. Även om det i vissa speciella situationer kunde vara svårt att avgöra, huruvida hemvist i riket förelåg eller ej, ansåg han att den angivna regeln gav tillräcklig ledning för att det i de flesta fall skulle kunna på förhand bedömas, vem som har ansvaret för skriften (prop. 19481230 s. 181).

Enligt departementschefen var således anledningen till kravet på bosätt- ning att man måste ha någon ansvarig här. Detta krav torde inte kunna anses uppfyllt med mindre än att vederbörande vistas här under sådana förhållanden att han uppfyller de fordringar som FBF:s bosättningsbegrepp ställer. För utgivare av periodisk skrift torde i regel förutsättas att veder- börande är mantalsskriven här i riket.l Vid anmälan enligt 5 kap. 4å hos chefen för justitiedepartementet fordras därför regelmässigt mantalsskriv- ningsbevis.

I massmedieutredningens betänkande (SOU 1975:49) Massmediegrundlag har tryckfrihetsförordningens regler i väsentliga delar upptagits oförändrade (se 5. 199). Bosättningsbegrepp förekommer i 2 kap. 8 och 9 åå, 3 kap. 12 å, 4 kap. 5 å samt 7 kap. 3, 4, 17 och 18 åå förslaget. Uttrycket äga hemvist har med hänvisning till 3 kap. 2 å regeringsformen utbytts mot vara bosatt. Det förklaras dock att de föreslagna reglerna i dessa delar överensstämmer med 5 kap. 2å tryckfrihetsförordningen.

8.2.9. Sjöfartslagstmning Sjölagen

Begreppet fartygs hemort fyller bland annat viss processrättslig funktion. Departementschefen fastslog att hemort är ett rent rättsligt begrepp vartill knutits vissa rättsverkningar (prop. 1973142 5. 225 och 302;jfr 337 och 346 åå).

Krav på att huvudredaren alltid skall vara svensk medborgare och bosatt häri riket intogs som villkor för utfärdande av fribrev i förordningen (1868147) angående pass- och nationalitetshandlingar för svenska, till orter utom Sve- rige gående fartyg. Fribrevet tjänade som bevis för att fartyget var svenskt. När sjölagen kom till togs detta villkor in direkt i denna lag för att fartygets svenska nationalitet skulle kunna bestämmas. Med hänsyn härtill och mot bakgrunden av bestämmelserna om rättegången i sjörättsmål får det antas att detta bosättningsbegrepp överensstämmer med motsvarande begrepp i RB och i FBF.

De nya begreppen som 1973 infördes i 337å motsvaras i artikel 16 av det s.k. Tokyoutkastet till internationell konvention för fastställande av vissa gemensamma regler i fråga om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods (prop. 1937:137 5. 216) av residence habituelle och permanent residence (varaktigt bosatt) samt domicile (hemvist).2 De svenska begreppen torde böra tolkas med ledning av konventionsbegreppen.

lSe R. Malmgren, Sveriges Grundlagar (ll uppl.) s. 240. Jfr även E. Fahlbeck — S. Jägerskiöld H. Sundberg. Medborgarrätt s. 268. l Fahlbecks Tryckfrihetsrätt hävdas att vederbörande skall vara bosatt och mantalsskriven (s. 19).

2 Enligt 9 kap. 28 å luftfartslagen (l957z297) kan med vissa inskränkningar — talan om ansvarighet enligt 9 kap. samma lag föras vid rätten i den ort där fraktföraren har sitt hemvist. Hemvist är också här ett konventionsbegrepp (konventionen rörande

Sjömanslagen

I prop. 1962:178 (3. 36) anförde departementschefen i fråga om bosättnings- begreppet:

Bedömningen av frågan var sjömannen är bosatt torde normalt icke böra erbjuda några svårigheter. Om det icke skulle stå klart var en sjöman bör anses bosatt, och bosättning ej kan styrkas genom besked om mantalsskrivning e. (I., finns det enligt utredningsmannen anledning att räkna med att sjömannen är bosatt i medborgar- skapslandet. Den omständigheten att besked om mantalsskrivning eller motsvarande registreringsakt icke kan erhållas torde dock icke utan vidare böra medföra att sjö- mannen anses bosatt i medborgarskapslandet. I likhet med vad som gäller i fråga om bosättningsbegreppet i sjömansskattelagen och kommunalskattelagen torde de faktiska bosättnings- och vistelseförhållandena få tillmätas mera avgörande betydelse. För det fall åter att någon faktisk bosättningsort icke skulle kunna konstateras torde i regel kunna presumeras att bosättningslandet är det land som utställt vederbörande sjömans ordinära identitetshandlingar.

Det får anses klart att bosättningsfrågan skall bedömas med ledning av svensk lag. Avsikten med departementschefens uttalande får antas vara att man vid tillämpningen av sjömanslagens bestämmelser vanligen inte skall behöva göra särskild utredning i bosättningsfrågan, utan att man skall kunna godta ett registreringsbevis. Saknas sådant bevis (eller ifrågasätts be- visets aktualitet) skall utredning göras. Härvid skall de faktiska bosättnings- och vistelseförhållandena ha avgörande betydelse. Man torde härvid vara berättigad att stödja sig på den praxis som utvecklat sig vid tillämpningen av KL:s bosättningsbegrepp i dess utformning för tiden före 1966 års lag- ändring. För ett sådant antagande talar också den omständigheten att det just var införandet av skattskyldighet för utländska sjömän på svenska båtar, som var anledning till 1962 års ändring i sjömanslagen (prop. l962:178 s. 6 och 9).

Hemort används i två betydelser. Vad som avses med fartygets hemort framgår av 7å sjölagen. Begreppet sjömannens hemort har inte närmare kommenterats.

8.2.10. Köplagar 1905 års köp/ag

Tillkomsten av 9 å köplagen innebar väsentligen att det som tidigare allmänt gällt nu också blev lagfäst. Sålunda menade t. ex. Björling att gäldenärens bostad (eller affärslokal) borde vara den allmänna prestationsorten.I

' Björling, Bidrag till obligationsrättens lära om prästationsorten (Lund 1897) s. 49. Jfr Lassen Ussing, Handbog i obligationsretten speciel del (Köpenhamn 1923) s. 80 och 81. Regeln hade också internationell förankring (269 å Biirgerliches Gesetzbuch och 1247å Code Civil).

fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbe- fordran avslutad den 12 oktober 1929 i Warszawa). I konventionens franska text hänvisas enbart till ”le tribunal du domicile de transporteur”, vilket utgör en be— gränsning i förhållande till sjölagen. Skillnaden kan dock vara betingad av konven- tionernas olika tillkomsttid.

1 Se Hasselrot, Handels— balken jämte dithörande författningar med förkla- rande anmärkningar och belysande prejudikat I (Sthlm 1912) s. 47 och Alméns kommentar, Om köp och byte av lös egendom (1960) s. 104. Jfr även Palmgren, Om påföljderna av säljarens mora (Helsingfors (1936) s. 40 och Björling (a. a.).

? Winroth, Köp av lös egendom (Sthlm 1917) s. 44.

3 A. Philip, bosorekob i den internationale pri- vatret i Ugeskrift for Retsvaesen 1966 avd. B 5. 91 och 92.

4De två vid Haagkonfe— rensen 1964 godkända konventionerna med för— slag till uniform lag rö- rande slutande av inter- nationella köpeavtal be- träffande lösa saker och till uniform lag beträffan- de internationella köp av lösa saker tas inte upp här eftersom de inte un- dertecknats av Sverige (se härom Svensk Jurist- tidning 1965 s. 248).

Hemvistbegreppet kommenteras inte i förarbetena till köplagen. Den svenska köplagen kom till efter samarbete med Danmark och Norge. I den norska lagtexten har motsvarande bestämmelse följande inledning:

Saelgeren har at levere salgsgjenstanden paa det sted, hvor han ved kjobets af- slutning havde sin bolig.

Den danska texten är bortsett från stavningen — likalydande. Ordet bolig torde närmast svara mot vårt bostad.

Eftersom den svenska lagen kom till efter samarbete med Danmark och Norge, får det antas att hemvist har samma betydelse som i de båda andra lagarna, dvs. avser bostaden. Svenska kommentatorer använder också orden som synonyma begrepp.l För det fall då säljaren har flera bostäder är inte prestationsorten valfri mellan dessa. I ordet sitt fram för hemvist får nämligen antas ligga en syftning på den huvudsakliga bostaden. ln dubio bör man kunna följa folkbokföringens regler:

Hemvist får, där ej omständigheterna tyda på annat, anses beteckna sådan säljarens bostad, som bestämmer eller rätteligen skulle bestämma hans mantalsskrivningsort.2

1964 års köp/ag

I konventionen om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker (1955-06-15), som undertecknats av bl. a. Sverige, motsvaras ordet hemvist av ”sa residence habituelle" (se prop. 1964:149 5. 29). Detta kon— ventionsbegrepp kommenteras inte i förarbetena till konventionen. — Philip hänvisar beträffande detta bosättningsbegrepp till sin artikel Domicilbegrep- pet i den internationale Privat- og Procesret i Tidskrift for rettsvitenskap 1966 afsnit 9.3 Han synes där anse att konventionens residence habituelle svarar mot det danska domicilbegreppet. Trots att konventionen talar om ”sa residence habituelle” menar Philip att om säljaren har flera hemvist, som inte 'är rent tillfälliga, så skall man inte söka finna ut det huvudsakliga.

Han synes mena att avgörande är den plats där beställningen mottagits.4

8.2.1 1 U tlänningslagstiftning Utlänningslagen

Den 1 januari 1976 ersattes bosättningstillståndet med ett s. k. permanent uppehållstillstånd. Till skillnad från bosättningstillstånd som meddelats efter i allmänhet två års bosättning här, bör permanent uppehållstillstånd med— delas redan efter ett års bosättning (prop. 1975/76:81 s. 143).

Det permanenta uppehållstillståndet (och tidigare bosättningstillståndet) kan emellertid återkallas om bosättningen upphör. I sitt betänkande (SOU 1951:42) med förslag till utlänningslag m. m. förklarade 1949 års ut- 1änningskommitté(s. 98) att man till kännetecken på att en utlänning upphört att vara bosatt här kunde välja att utlänningen upphört att vara kyrkobokförd på viss fastighet. Uttalandet syftade på FBF 1946. Numera kan utlänning avregistreras som utflyttad, även om anmälan enligt 34å FBF inte gjorts, om man kan anta att han inte längre är bosatt i Sverige. Kommitténs ut- talande torde innebära att bosatt i utlänningslagen har samma innebörd som folkbokföringens bosättningsbegrepp (jfr SOU 1951:42 s. 99). Depar-

tementschefen förklarade visserligen (prop. 1954141 5. 86) att med bosättning avsågs i detta sammanhang den faktiska bosättningen. En viss ledning rö- rande denna kunde hämtas ur kyrkobokföringen, som dock inte kunde vara ensam utslagsgivande. Uttalandet behöver dock inte innebära ett av- ståndstagande från kommitténs mening att man skall tillämpa folkbokfö- ringens bosättningsbegrepp. Genom dett har endast betonats att det är den fak- tiska bosättningen (och inte kyrkobokföringen) som är avgörande.

Frågan huruvida en utlänning skall anses som fast bosatt i riket har varit av betydelse främst i samband med prövningen av det permanenta uppe- hållstillståndet (och tidigare bosättningstillståndet). Angående praxis här- vidlag har från invandrarverket inhämtats följande.

Den bakomliggande tanken är att en utlänning inte bör erhålla tillstånd förrän myndigheterna med tillfredsställande säkerhet hunnit bilda sig en uppfattning om personen i fråga och sökanden blivit förtrogen med för- hållandena här i landet.

Avgörande för prövningen är att sökanden är och under viss tid har varit faktiskt bosatt här på ett mera varaktigt sätt. l Den utformning som lagtexten givits har inneburit att man åt beslutande ' myndigheter överlåtit att tolka vad som skall avses med fast bosatt. Detta förhållande har emellertid lett till att man i praxis inte fäst alltför stor vikt vid vad begreppet formellt skall anses innebära.

Sålunda har en person ansetts vara fast bosatt här endast om han vistats här med vederbörligt tillstånd.

Kungörelsen om skyddsområden rn. ni. har utfärdats med stöd av 14å ut- länningslagen. Bosättningsbegreppet i kungörelsen får därför antas vara det- samma som i utlänningslagen.

N äringsfrihets/agstlftningen

I sitt betänkande Den allmänna näringslagstiftningen förklarade 1958 års näringsrättssakkunniga att den faktiska bosättningen borde vara avgörande, liksom fallet var vid prövning av ärenden om bosättningstillstånd. Även om bedömningen av bosättningsfrågan inte formellt anknöts till kyrkobok- föringen, ansåg den sakkunnige att det i ärenden angående näringstillstånd normalt kunde anses tillräckligt att det förelåg utredning om kyrkobokföring på viss fastighet och om den tid sådan förelegat. Om tillfredsställande ut- redning om sökandens kyrkobokföring förelåg, borde närmare utredning genom polismyndighets försorg eller på annat sätt rörande sökandens bo- sättning i allmänhet inte vara behövlig.l Departementschefen delade ut- redningsmannens uppfattning och förklarade att vid utredningen om ut- länningens bosättningsförhållanden borde de synpunkter som den sakkun- nige anfört vara vägledande. Han tillade att i regel borde krävas att ut- länningen hade uppehållstillstånd, om han var skyldig att ha sådant för att vistas i Sverige? Kravet på att agent för utländsk försäkringsanstalt skall vara bosatt här i riket fanns med redan i kungörelsen (1886:80 s. 5) angående villkoren ISOU 1952115 5— 139- för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket driva försäkringsrörelse. 2 prop 196898 5. 131 Detta behörighetsvillkor har inte ansetts behöva förklaras. och 139.

1916 års inskränknings/ag

I samband med att 1 å ändrades 1975 förklarade föredragande statsrådet (prop. l975z65 s. 10 och 11) att med hemvist åsyftades den faktiska bo- sättningen. Det kunde självfallet vara svårt att fastställa när en faktisk bo- sättning ägt rum. I praktiken fick man därför oftast kräva att sökanden styrkte att han var kyrkobokförd i Sverige sedan minst två år tillbaka. Statsrådet hänvisade till ett departementschefsuttalande 1967 vari för- klarades att hemvist i Sverige kunde styrkas med mantalsbevis (prop. 1967:121 5. 41). Föredragande statsråd tillade emellertid 1975 att kyrko- bokföringen inte var det enda bevismedlet. Bevis om kyrkobokföring kunde l kompletteras med annan utredning, t. ex. intyg från arbetsgivare. Här åter- givna motivuttalanden visar att man kan följa folkbokföringens bosättnings- begrepp.

Lagen om rätt till fske

När 4 och 21 åå år 1960 fick sin nuvarande lydelse förklarade departements- ' chefen att han ansett det lämpligt att ange bosättningskravet på samma 1 sätt som i utlänningskungörelsen (prop. 1960:39 s. 28). Förevarande begrepp : får därför antas ha samma innehåll som i denna lagstiftning (se härom ovan).

1913 års kungörelse om offentlig föreställning m. m.

Kungörelsen har omedelbart samband med lagen om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter och dess bosättningsbegrepp torde vara detsamma som lagens. Bestämmelserna om bevillningsavgifter skall ses mot bakgrund av reglerna om skattskyldighet för inkomst i 53 å 1 mom. a) KL och 6 å 1 mom. a) Si (jfr 54 å första stycket c) KL). Bosättningsbegreppet torde därför även vara detsamma som vid beskattning för inkomst (jfr prop. l952:214 s. 24 och 25 och prop. 1969:153 5. 10). Se härom ovan under 4.2.

Lagen om skyldighet Mr utlänning att ställa borgen i visst _läl/

Bosättningsbegreppet kommenteras inte i förarbetena till 1886 års lag (lag- utskottet 1886 utlåtande 43). Med hänsyn till lagens syfte att skydda sva- randen om utlänning hastigt lämnar riket, måste en viss stabilitet i bo- i sättningen vara åsyftad. Eftersom begreppet här skall tolkas i samband med ? rättegång liggerdet nära till hands att jämföra med legalpresumtioneni 10:1 RB.

Brottsbalken

Departementschefen förklarade i prop. 1962110 (5. 69) att den närmare in- nebörden av begreppet hemvist fick bestämmas av rättstillämpningen. 1 anledning av vad som anförts i två likalydande motioner (l962:11538 och 111642) anförde första lagutskottet (1962:42 s. 21) att det inte var säkert, att den som fått asyl borde anses ha tagit hemvist här i riket.

Till grund för 1962 års proposition låg straffrättskommitténs betänkande

(SOU 1953:14) med förslag till brottsbalk, vari uttalas följande om hemvist (s. 450):

I likhet med vad som gäller enligt exempelvis 1931 och 1934 års nordiska kon- ventioner på familjerättens område och den därpå grundade lagstiftningen över- lämnas det åt rättstillämpningen att bestämma huruvida en person skall anses ha tagit hemvist här i riket eller icke. Av förarbetena till berörda lagstiftning och av rättspraxis framgår att det för att hemvist i Sverige skall anses föreligga icke är till— räckligt att en person för kortare eller längre tid uppehåller sig här. Icke ens om han bosatt sig i Sverige och på grund härav kyrkobokförts här medför det utan vidare att han skall anses äga hemvist i landet. Endast om bosättningen har viss stadigvarande karaktär kan hemvist anses föreligga. Vid prövning huruvida vistelsen i Sverige är av sådan art bör avseende ] första hand fästas vid vistelsens varaktighet. Men även andra omständigheter äro av betydelse, särskilt vistelsens syfte. Om en utlänning slår sig ned här i landet i syfte att kvarstanna för framtiden, kan han anses ha tagit hemvist i landet även om han ej vistats här någon längre tid. Å andra sidan är ett längre uppehåll ej tillräckligt, om förhållandena tyda på en avsikt att lämna landet.

1 en not tillägger kommittén att inte heller bosättningstillstånd i och för sig är avgörande för frågan om hemvist i Sverige föreligger, men att sådant tillstånd utgör en omständighet som bör inverka på bedömandet.

För frågan om en gärningsman har hemvist i Sverige är förhållandena vid tidpunkten för gärningen avgörande. Detta utesluter dock inte att för- hållandena i tiden därefter kan få beaktas vid bedömningen av frågan om gärningsmannen vid brottets förövande hade hemvist i riket.1

Ännu föreligger inte något vägledande rättsfall från högsta domstolen i fråga om bosättningsbegreppets tolkning. Av vad ovan anförts ur förarbeten framgår dock att det är avsett att begreppet skall ha samma innebörd som hemvistbegreppet i 1931 och 1934 års konventioner på familjerättens område.

8.2.12. Valutaförordningen

I så gott som alla restriktionssystem skiljer man mellan valutainlänning och valutautlänning. Avgörande är därvid i första hand inte nationaliteten utan bosättningen. För att man skall betraktas såsom valutainlänning räcker det dock inte alltid med att man anses bosatt i restriktionslandet. Det fordras stundom därutöver viss tids bosättning och/eller inhemsk nationalitet. Öv- riga är valutautlänningar?

I 1 å valutaförordningen ges för fysisk person följande definition av bo- sättningsbegreppet:

Såsom bosatt här i riket anses enligt denna förordning den som har fast bostad i Sverige, därest han är utlänning dock endast om han innehaft sådan bostad de tre senast förflutna kalenderåren.

Den som är bosatt i Sverige kallas valutainlänning och den som är bosatt i utlandet valutautlänning. _ . _ _. . , Beckman m. fl., K0m_ Den svenska valutareglermgens definition av bosattningsbegreppet har mentar till brottsbalkenl med endast smärrejusteringar funnits sedan den första valutaförordningens (3 uppl.) s. 67. (1940197) tillkomst. ] prop. 19392290 (s. 16) förklarade departementschefen ZL. Hjerner, Främmande att det var nödvändigt att begreppet bosatt här i riket blev på särskilt sätt valutalag och internatio— bestämt. För att en person skulle anses bosatt i Sverige borde fordras att nell privaträtt & 24.

1 K. Rosenberg, Valuta- regleringen, En kom- mentar till valutalagen och valutaförordningen s. 12—15.

2 Men är fråga om person som vistas än i Sverige än i utlandet och utvisar inte förhållandena, att bosättningen i det ena landet är mera stadigva- rande än i det andra lan- det (t. ex. en pensionär som vistas halva året i Sverige och andra halva året i Sydeuropa), anser Rosenberg att folkbokför- ingen kan geAledning så— som ett uttryck för veder- börandes avsikter. (Jfr Riksbankens föreskrifter angående emigrationsva- luta ovan under 8112.

3 Samma krav på avsikt att stadigvarande bosätta sig, anser Rosenberg bör gälla, då en utlands- svensk återvänder till Sverige. Han menar, att i annat fall skulle valuta- förordningens föreskrifter på ett enkelt sätt kunna kringgås.

han här hade fast bostad. Departementschefen menade dock att en utlänning med bostad i Sverige ur valutaregleringssynpunkt borde anses bosatt här, endast om hans vistelse i Sverige nått en viss varaktighet. Det borde läggas i Konungens hand att med hänsyn till den vid tidpunkten för valutareg- leringens genomförande rådande situationen avgöra vilken tid, som i detta avseende borde vara normerande. Definitionen togs därför in i förordningen i stället för i lagen.

Enligt en kommentar1 till valutaregleringen bör som en huvudregel kunna antas, att den som vistas här under sådana förhållanden, att han skall folk- bokföras här, har fast bostad i förordningens mening. Vidare förklaras:

[ första hand är således den att anse som fast bosatt i valutaförordningens mening, som regelmässigt vistas här i landet. En person kan dock här hava sitt egentliga bo och hemvist, även om han exempelvis under resor vistas lång tid i utlandet. Därför kan på motsvarande sätt som i folkbokföringsförordningen en person vara att anse som valutainlänning, även om han stora delar av en tidsperiod vistas utom landet. Yrket eller annan sysselsättning, familjens eller andra närmare anhörigas bo- sättning och förvaring av bohag äro omständigheter, som kunna utvisa, att personen har sitt egentliga hemvist här i riket. Om en person, som är anställd i svenskt företag, är placerad på företagets utländska verksamhetsfält, torde han fortfarande få anses bosatt här, om han har sin familj kvar i landet och besöker denna regelmässigt. Motsvarande bedömande torde gälla för studerande vid utländska högskolor eller andra utbildningsanstalter. Det är uppenbarligen av vikt, att bestämmelserna i valu- taförordningen icke skola kunna kringgås genom att svenska medborgare uppehålla sig i utlandet utan avsikt att stadigvarande bosätta sig där. Om emellertid en person jämte sin familj lämnar landet under förhållanden, som visa, att avsikten är att sta- digvarande bosätta sig utomlands, torde han anses såsom valutautlänning, även om han till äventyrs skulle vara mantalsskriven här.2 Förhållanden, som tyda på en avsikt att stadigvarande uppehålla sig i utlandet, kunna vara startande av rörelse eller tagande av anställning för längre tid. Exempel: En missionär, som tager familjen med sig till sitt verksamhetsfält, torde betraktas som i utlandet bosatt. Uttagande av ut- vandringsbetyg kan vara ett tecken på att avsikten är att stadigvarande stanna i ut- landet. Åtgärden kan emellertid även vara av endast formellt slag för att arbetstillstånd, exempelvis under studier i det främmande landet, skall kunna erhållas, varför en sådan åtgärd ej bör vara ensamt avgörande.

En person som är bosatt i Sverige förlorar således i konsekvens med huvudregeln inte denna bosättning, om han inte avser att stadigvarande stanna i utlandet.3

Valutaförordningen gäller inte utländsk medborgare, som tillhör främ— mande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskick- ningens eller konsulatets betjäning, inte heller medlemmar av sådan persons familj eller hans enskilda tjänare, om de bor hos honom och är utländska medborgare (12 å). Eftersom lagstiftaren ansett det nödvändigt att undanta diplomater m. fl. från lagens tillämpning, måste han ha ansett dem bosatta i tjänstgöringslandet. Under förutsättning att de är kyrkobokförda i Sverige betraktas dock såväl de som är anställda utomlands i svenska statens tjänst som dem åtföljande familjemedlemmar och deras svenska betjäning som valutainlänningar (Riksbankens cirkulär nr 8 av den 20 september 1973).

Rosenberg hävdar, att sjömän har sådan anknytning till Sverige, att de är att anse som valutainlänningar, så länge de är inskrivna vid svenskt sjömanshus (numera sjömansregistrerade).

Valutaförordningen har ingen definition, som anger när en person är att anse som bosatt i utlandet. Riksbanken har emellertid förklarat att den som inte enligt valutaförordningens definition är att betrakta som valuta— inlänning är bosatt i utlandet (valutautlänning). (Riksbankens meddelande beträffande tillämpningen av valutaförordningen s. 7.)

82.13. Svensk internationell privat- och processrätt m.m.

Som framgår av redogörelsen för bosättningsbegreppens användning inom i svensk internationell privat- och processrätt (8.1.13) är författningarna i stor utsträckning byggda på konvention. I de fall de är inkorporerade med svensk rätt måste givetvis det svenska begreppet vara detsamma som konventions- begreppet. Om konventionens innehåll transformerats till svensk författning kan visserligen begreppet ha anpassats till den nationella rättens begrepp, men måste dock i princip antas vara detsamma som konventionens. För bosättningsbegreppens innebörd i vissa lagar och förordningar på ifråga- varande område har redogjorts ovan (under 2.242). Härutöver kan nämnas » följande. * Hemvist i lagen om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader motsvarar residence habituelle i 1970 års Haagkonvention i ämnet. Den bestämning av begreth som de av Europarådets minister- kommitté rekommenderade reglerna innehåller (se ovan under 2.1.5) torde väl överensstämma med den innebörd det har i såväl nämnda konvention som andra Haagkonventioner (prop. 1973:158 5. 127). Kan behörighet i frågor rörande äktenskapsskillnad eller hemskillnad i främmande stat grun- das på domicil skall dock enligt 3 & i förevarande lag hemvist anses inbegripa sådant domicil. Detta gäller dock inte hustrus domicil när detta enligt lag är beroende av mannens domicil. (Jfr 1 kap. 4å tredje stycket lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo.)

När uttrycket hemvist används i lagen om internationella rättsförhållan- den rörande adoption avses det internationellrättsliga hemvistbegrepp som har utbildats i rättspraxis och vars närmare innebörd torde kunna variera i olika rättsliga sammanhang (prop. 19712113 s. 43).

I lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo bygger ut- formningen av 1 kap. 45 på 1961 års Haagkonvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden. Beträffande innebörden av begreppet hemvist (residence habituelle) härvidlag se ovan under 2.1.6.2.'

I förarbetena till lagen om nordisk vittnesplikt (prop. 1974195 5. 94 och 95) anges att den som skall höras får anses bosatt i det land där han re- gelmässigt har sin dygnsvila förlagd. Därvid bör samtliga omständigheter beaktas, såsom vistelsens längd, avsikten med vistelsen och den anknytning till uppehållslandet som vistelsen medför. Tillfällig vistelse bör falla utanför bosättningsbegreppet. Vistelse längre tid än ett par månader bör emellertid vara tillräcklig för lagens tillämpning.

Den närmare innebörden av bosättningsbegreppet i lagen om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling har överlämnats åt de rättstillämpande myndigheterna ! Jfr även prop. 1973:175 att bestämma. Departementschefen framhöll (prop. 1970:30 s. 44) att man- 5- 17—

talsskrivningen inte i och för sig var avgörande. Vid prövningen om vistelsen i beslutslandet var sådan att hemvist där skulle anses föreligga borde i första hand vistelsens varaktighet beaktas. Han framhöll att i regel borde vistelsen ha en viss stadigvarande karaktär. Men också andra omständigheter — särskilt vistelsens syfte var av betydelse. Departementschefen hänvisade också till 2 kap. 2 & brottsbalken och Beckman m. fl. Brottsbalken l s. 66 f.

9. Flyttningsrörelser i Sverige — en översikt]

Alltsedan befolkningsstatistikens start i och med att Tabellverket2 inrättades 1749 har det förelegat ett samband mellan folkbokföringen och befolknings- statistiken, varav flyttningsstatistiken utgör en del. Till att börja med be— gränsades statistiken till att avse antalet födda och döda. De första officiella siffrorna över flyttning över landets gränser började framställas 1851 för utvandrare och 1875 för invandrare. Statistiskt underlag för studier av den inrikes omflyttningen började inhämtas 1860 genom folkräkningarnas fö- delseortsstatistik och pastorsämbetenas summariska folkmängdsredogörel- ser. En årlig inrikes flyttningsstatistik som är baserad på individuella upp- gifter (flyttningsbetyg) har emellertid endast existerat fr.o.m. 1961.

Den statistiska redovisningen av de fortlöpande registrerade flyttnings- rörelsema bygger på den registrering som sker i enlighet med FBF av landets pastorsämbeten (i Stockholm och Göteborg lokala skattemyndigheten). Des- sa aviserar förändringar till länsstyrelserna t. ex. flyttningar. Sedan hösten 1967 erhåller statistiska centralbyrån veckovis ändringsmeddelanden i form av magnetband från länsstyrelsernas datakontor. Magnetbandet innehåller inte uppgift om själva kyrkobokföringstidpunkten, utan i stället får regi- streringstidpunkten hos datakontoren bestämma tidpunkten för flyttningen. Systemet förutsätter att flyttning som bör föranleda ändring i kyrkobok- föringen anmäles av den flyttande inom fjorton dagar till pastorsämbetet i inflyttningsförsamlingen. Försummelse att anmäla flyttning på vederbörligt sätt försämrar flyttningsstatistikens kvalitet. Invandrarutredningen (SOU 1974:69 s. 61) har behandlat detta som ett påtagligt problem vad gäller sta- tistiken över den utrikes omflyttningen.

I det moderna samhället befinner sig en stor del av befolkningen fort- löpande under omflyttning. Bland dem som varaktigt byter bostad och vis- telseort och därmed registreras3 som flyttare kan man skilja mellan dem som flyttar mellan länder och dem som flyttar inom landet. Den registrerade inomstatliga flyttningen kan i sin tur delas upp på flyttning inom admi- nistrativt avgränsade områden och mellan dylika områden.

Under 1974 registrerades omkring 65 000 flyttningar över landets gränser. Den registrerade inrikes omflyttningen som avser flyttningar mellan fas- tigheter uppgick till ca 1,33 milj. eller drygt 16 % av medelfolkmängden under året. Därutöver skedde ett okänt antal flyttningar mellan bostads- hus/lägenheter på en och samma registreringsfastighet.4

' Utarbetad av de sak— kunnigas expert Hans Erik Altvall.

2 Ersattes 1858 av statis- tiska centralbyrån (SCB).

3 Undantag finns dock enligt FBF t. ex. för de som flyttar till ålder— domshem.

4 1974 registrerades totalt ca 1.61 milj. adressänd— ringar. Ca-1,33 milj. av- såg adressändringar mel- lan fastigheter medan 60 000 avsåg postnum- merändringar utan i öv- rigt adressändring. Bland de resterande 220 000 återfinns främst gatu— nummer- och gatunamn- ändringar utan faktisk flyttning samt adressänd- n'ngar p. g. a. flyttning inom en och samma fas- tighet.

Förutom dessa flyttningar bör noteras den mer eller mindre temporära bortovaron från den vanliga bosättningsorten. Det kan t. ex. gälla säsongs- bunden arbetsvandring, även över flera år, bland byggnads- och anlägg- ningsarbetare eller studerande som under terminerna har sina studier för- lagda till annan ort än bosättningsorten. Eftersom sådan bortovaro inte re- gistreras enligt FBF kommer de inte heller med i flyttningsstatistiken. I stället framkommer den delvis något oegentligt bl. a. vid folk- och bo- stadsräkningar som pendling mellan bostad och arbetsplats.

En särskild kategori utgör de personer som dagligen pendlar mellan bostad och arbetsplats. Dennas omfattning kan endast erhållas i samband med statistiska specialundersökningar, varav den som regel vart femte är åter- kommande folk- och bostadsräkningen är den mest omfattande. Enligt räk- ningen 1970 pendlade omkring 560000 personer eller drygt 16 % av den förvärvsarbetande befolkningen över kommungräns.

9.1. Flyttning till och från Sverige

Generellt kan man påstå att Sverige var ett utvandringsland fram till 1930- talet, då det blev invandringsland. Diagram I beskriver nettomigrationen

1971/74

1966/70 1961/65 1956/60 1951/55 1946/50 1941/45 1936/40 1931/35

lnva ndri ngsöverskott

1926/30 1921/25 1916/20 1911/15 1906/10 1901/05 1896/1900 1891/95 1886/90 1881/85

1 87 6/80 Diagram ]. Nettomigra- 1 871 /75 tion, årsmedeltalför 5 -a"rs- perioder I 85 I —1 974 . 1866/70 1 861 / 65 Källa: Historisk statistik 1856/60 Del ]. Befolkning Befolk- 1851/55 ningsförändringar 1974 (T_l__,__1 Del 3. 30000 20000 10000

Utva ndringsöverskott

1 0000 20000 30000

1851—1974. Den invandring vi haft sedan 1945 har varit avsevärd men är dock av mindre omfattning än vad utvandringen var under slutet av 1800- talet. Under 1966—1970 var det genomsnittliga antalet invandrare 50000 per år, vilket är den största siffran hittills för en femårsperiod. Under denna period var antalet invandrare 6,4 på 1000 av medelfolkmängden, vilket kan jämföras med utvandringstopparna under femårsperioderna 1881—1885, 1886—1890 och 1891—1895 då motsvarande tal låg på 7,6, 8,5 och 6,7.

Vad som redovisas framför allt från tidigare år — i den officiella statistiken över in- och utvandringen ger emellertid inte hela bilden av den utrikes omflyttningen. Enligt G. Sundbärg i Bevölkerungsstatistik Schwedens 1760—1900l uppvisar den tidigare utvandringsstatistiken för låga siffror, främst beroende på att man först 1884 behövde uppvisa utflyttningsbetyg när man tecknade emigrantkontrakt. För att erhålla mera korrekta uppgifter bör man enligt Sundbärg t. ex. för 1851—1860 ungefär fördubbla den re- gistrerade utvandringen, vilket innebär ca 40000 utvandrare i stället för knappt 20 000.

Även för 1900-talet föreligger betydande oklarheter. Hänsyn måste tas till personer upptagna i obefintligregistret (t. o. m. 1967 bok över obefintliga), till vilket överföringar har skett sedan 1865. Redan 1861 stadgades det att personer som var registrerade som obefintliga skulle strykas ur mantals- längderna. T. 0. m. 1967 överfördes alla personer som saknat känt hemvist vid två (före 1925 tre) mantalsskrivningar i följd. Fr. o. m. 1968 gäller emel- lertid att utländsk medborgare som enligt vad man kan anta ej längre är bosatt i Sverige och svensk medborgare som enligt säkra upplysningar vid två mantalsskrivningar i följd är bosatt i utlandet skall avregistreras som utflyttade. Detta medförde en markant minskning av antalet överföringar till obefintligregistret (OB) från 2 608 år 1967 till 546 och 168 år 1969 resp. 1970. Därefter har en viss ökning inträffat, 1 048 år 1972 och 1 254 1973, vilket torde bero på införandet av det internordiska flyttningsbetyget den 1 oktober 1969. Av en ökning på 669 mellan 1971 och 1972 svarade personer med finskt medborgarskap för merparten eller 80 %. Se vidare nedanstående tablå.

År Nettoinllyttning enligt Överförda från OB _ lnvandring Folkökning — överförda 11” OB utvandring födelseöverskott

1911—1920 — 42 821 64 360 — 51 510 1921—1930 — 66 444 — 91 319 — 34 320

1931—1940 + 38 859 + 55 421 + 7 750 1941—1950 + 133 993 + 133 889 3 560 1951—1960 + 105 949 + 91 311 16 503 1961—1970 + 235 480 + 223 269 — 10 915

1971—1973 — 19 529 — 21 596 — 1 967

Av de två nettoinflyttningskolumnema torde siffrorna i "Folkökning — Födelseöverskott” ge den riktigaste bilden. Denna slutsats baseras på er— farenheten om att kvaliteten på folkmängdssiffrorna vid folkräkningarna samt på de registrerade döds- och födelsetalen är högre än kvaliteten på ut- och invandringsstatistiken. Större delen av skillnaderna mellan de två kolumnerna kan då förklaras av att överföringarna till och från obefint-

' Urval, skriftserie utgi- ven av statistiska central- byrån, nr 3 (Stockholm 1970).

ligregistret egentligen hör hemma under statistiken för den utrikes om- flyttningen.

Under l970-talets första år minskade invandringen vilket medförde att 1972 och 1973 registrerades fler utvandrare än invandrare för första gången sedan 1929. För åldrarna kring 20 år samt över 65 år registrerades dock även för dessa år fortfarande nettoinvandring. Orsaken till förändringen kan sökas i den dämpande konjunkturen i Sverige, vilken påverkade ar- betskraftsinvandringen främst från Finland, samtidigt som möjligheterna att erhålla jobb i hemlandet ökade. Sålunda minskade den finska invand- ringen från ca 40000 för vart och ett av åren 1969 och 1970 till ca 10000 för åren 1972 och 1973. Denna nedgång utgjorde 75 % av den totala minsk- ningen av antalet invandrare till Sverige under åren 1969—1970 och 1972—1973. Under 1974 och 1975 har invandringen åter igen stigit så att ett invandringsöverskott kan redovisas.

Sambandet mellan invandring och ekonomisk konjunktur återspeglas i Diagram 2, där antalet lediga platser får vara uttryck för konjunkturen.

En icke oväsentlig andel av invandringen utgörs av återinvandring av svenska medborgare. Under 1974 uppgick dessa till drygt 4 500 eller 12 % av samtliga invandrare. Omkring 70 % av återinvandrarna återvände till Sverige efter en vistelsetid i utlandet omfattande mindre än 4 år.

Trots minskningen av invandringen har den totala rörligheten över vårt lands gränser ökat under 1970-talet jämfört med föregående decennium. Topparna inföll redan 1969 och 1970 då omkring 100000 eller 1 % av me— delfolkmängden flyttade in eller ut över gränserna.

Den ökade rörligheten tar sig uttryck i stigande utvandringstal. Antalet svenska medborgare som utvandrar har successivt ökat och uppgick 1974 till nästan 10000 eller 35 % av samtliga utvandrare. Denna ökning torde rent allmänt bero på den ökade internationaliseringen av arbetsmarknaden.

Huvuddelen av ökningen av utvandringen har emellertid de utländska medborgarna svarat för. Den stora invandringsvågen 1969—1970 medförde många personer som följde med strömmen hit på vinst eller förlust och som fann att förhållandena inte motsvarade vad de väntat eller önskat sig. Varannan utvandrare under de senaste 4—5 åren är återutvandrare. Den fallande ekonomiska konjunkturen i Sverige 1972—1973 torde också ha varit en bidragande orsak till de höga utvandringssiffrorna under dessa år, även om sambandet inte är lika klan som det tidigare redovisade sambandet mellan konjunktur och invandring.

En studie avseende återutvandringen presenteras av statistiska central- byrån i Information i prognosfrågor nr 1973:10 och avser invandrare under perioden 1968—1972. En tredjedel av invandrarna hade återvänt inom 3—4 år. Ungerska, polska, jugoslaviska, grekiska samt turkiska invandrare upp- visar en klart lägre återutvandringsfrekvens än t. ex. invandrare från Norden, vilket bl. a. beror på att de förra i stor utsträckning kan räknas till flyk— tingimmigranter medan de senare snarare hör hemma under arbetskrafts- immigrationen. Vidare framgår det av den utförda specialstudien att åter- utvandringen för danskar och norrmän var stor redan året efter inflyttningen drygt 20 % — medan motsvarande siffra för 1968 och 1969 års invandrande finländare var 1 % samt för 1970—1972 års 30 %. För jugoslaver, greker och turkar var motsvarande siffra 4 % för samtliga är.

Diagram 2. Antal immi- granter och lediga platser 1966—1974.

1966 67 68 69 70 71 72 73 74

. Källa: Statistisk årsbok _ L d | t 9 1966—1974 e 'ga p a 5 r 1975; statistiska central- __——- lmmigranter 1966—74 byrån.

Att återutvandringen av finska medborgare steg kraftigt i början på 1970- talet torde bl. a. bero på att det internordiska flyttningsbetyget infördes under 1969 och att därmed fler nordbor som kom till Sverige utan fastare planer för en längre tids vistelse registrerades i folkbokföringen som invandrare. Det torde emellertid även ha rört sig om en reell ökning av återutvandringen.

9.2. Flyttning inom Sverige

Den inrikes omflyttningen i vårt land har under många år präglats av flytt- ning från glesbygd till tätort. Andelen boende i tätorter har ökat från 7 % 1800, 32 % 1900 och 73 % 1950 till 81 % 1970. Urbaniseringsprocessen

kan ses som en direkt följd av näringslivets kontinuerliga omdaning, från ett utpräglat agrarsamhälle till ett högindustrialiserat samhälle med tekniska landvinningar och allt bättre kommunikations- och distributionsmöjligheter. Den från jordbruket friställda arbetskraften har funnit nya arbetstillfällen i tätorterna, inte bara inom industrin utan även på grund av ökade krav på både privata och offentliga tjänster. På så sätt har tätorterna under 1960- talet kommit att svara för hela rikets totala folkökning på ca 580 000 samtidigt som de erhållit ca 540000 personer från glesbygden.

Den registrerade inrikes flyttningsrörelsen kan vara av flera slag: flyttning mellan fastigheter inom samma församling,1 flyttning mellan församlingar inom samma kommun, flyttning mellan kommuner inom samma län och flyttning mellan län.

Den löpande flyttningsstatistik som årligen produceras av statistiska cen- , tralbyrån har församling som lägsta indelningsgrund. Man bortser sålunda | från flyttningar mellan fastigheter inom samma församling. Dessa uppgår årligen till nästan lika mycket som antalet flyttningar över församlingsgräns. i Under 1974 registrerades sålunda 605 000 flyttningar inom församling och 725000 över församlingsgräns.

Inrikes flyttningar årligen över församlingsgräns 1911—1974

År Antal flyttningar På 1000 av genomsnitt per år medelfolkmängden

1911—1915 436 000 78 1 1916—1920 481 000 83 1921—1925 448 000 75 1926—1930 482 000 79 1931—1935 481 000 78 1936—1940 557 000 88 1941—1945 533 000 81 1946—1950 594 000 86 1951-1955 528 000 74 1956—1960 530 000 72 1961—1965 563 000 74 1966—1970 640 000 81 1971—1974 698 000 86

Anm. Antalet församlingar har varit relativt konstant.

Ahlberg2 konstaterade för tiden fram till 1950 att "den totala flyttnings- volymen framstår som en av den allmänna samhällsutvecklingen ganska opåverkad företeelse” samt att ”huvudparten av flyttningarna representerar ett i stort sett permanent inslag i den årliga befolkningsrörelsen”. De relativt små svängningarna i flyttningstalen torde bl.a. hänga samman med ur-

, Kyrkobokföring S distrikt baniseringen, dvs. att en allt större del av befolkningen har samlats itätorter. likställs med församling_ En betydande rörlighet mellan bostader och arbetsplatser kan då aga rum

utan att den registreras i statistiken. i _ , För framför allt det senaste decenniet har emellertid en något förändrad ningsutvecklingen och urbaniseringen i Sverige bild börjat att framträda. Sålunda kan manipåvisa ett relativt klart samband j 191 1-1950 (Stockholm mellan fluktuationer 1 den ekonomiska konjunkturen och antalet flyttningar, ' 1953). vilket framgår av Diagram 3. 2 G. Ahlberg. Befolk-

1000—tal

Antal flyttningar över Iänsgräns

platser

50

40

å

1973 1974 År

1962 1968 1971

Högkonjunkturen 1969—1970 och lågkonjunkturen året senare återspeglas klart i flyttningstalen.

Rörligheten i samhället kan betraktas som en effekt av ett ständigt på- gående samspel mellan bostads- och arbetsbyten. För många människor styr utbudet av arbetstillfällen valet av bostad. Den vägledande principen inom arbetsmarknadspolitiken under 1950- och 1960-talen har varit att män- niskorna skall flytta till arbetstillfällena för att fullsysselsättningsmålet skall nås. Lokaliserings- och regionalpolitiken har inneburit att utbyggnaden av näringslivet skett på platser där det varit ekonomiskt mest lönsamt. En ökad koncentration av arbetstillfällena till de största tätorterna har blivit följden. Genom omfattande flyttnings- och omskolningsbidrag har män- niskor i arbetslöshetsregioner i Norrland flyttat söderut. '

De tre storstadslänen inregistrerar t.ex. för 1960-talet ett inflyttnings- överskott på omkring 130000 personer, varav skogslänenl fått bidra med 55 000 och övriga län med 64 000. Under 1970-talets hittillsvarande år har emellertid mönstret helt ändrat karaktär. Storstadsområdenas attraktionskraft

Diagram 3. Inrikes om- flyttning och lediga platser 1 962—1 974.

Källa: Befolkningsföränd- ringar samt statistisk års- bok, olika årgångar; sta- tistiska centralbyrån.

1 Norrlandslänen samt Kopparbergs och Värm- lands län.

' Geografisk rörlighet —

sociala och ekonomiska effekter (Umeå universi- tet 1974).

2 A. Jacobsson, Omllytt— ningen i Sverige 1951—1960 (Lund 1969).

3 Enligt undersökningens definition huvudsakligen högre teoretisk utbild- ning.

4 G. Olsson, Distance and human interaction. A migration Study (Geo- grafiska Annaler 1965). 244 FIyttningsröre/ser i Sverige — en översikt

på främst skogslänen har minskat betydligt. Sålunda uppvisar de tre stor- stadslänen för 1971—1974 en sammanlagd inrikes flyttningsförlust på om- kring 22 000 personer, varav 3 300 till skogslänen och resten till övriga län. Stockholms län och Göteborgs och Bohus län har en inrikes flyttningsförlust på 14 500 resp. 13 100, medan Malmöhus län har en vinst på nästan 6 000 personer. Den minskade utflyttningen från skogslänen under de senaste åren har tillsammans med en i stort sett konstant inflyttning medfört in- flyttningsöverskott för flera av skogslänen.

En undersökning[ som analyserat flyttningsrörelsen från Norrland visade att huvudorsaken fanns att finna i bristen på arbete i bosättningsorten eller risken för snar arbetslöshet. Detta gällde i första hand skogs- och indu- striarbetare. Flyttningen bland de välutbildade hade främst bättre förtjänst- möjligheter som huvudorsak. Däremot kunde analysen inte påvisa något samband mellan önskan om högre lön eller förekomst av dålig service/mate- riell standard i utflyttningsorten och flyttningsbenägenhet.

Viljan och önskan hos den enskilde individen att flytta beror sedan i stor utsträckning på var i livscykeln denne befinner sig. För en nyligen utskolad individ, som är på väg att träda in i yrkeslivet ungefär samtidigt med familjebildning, saknas ofta alternativ. Dragningskrafterna för att få denne att flytta från studie- och föräldraorten behöver inte vara stora. 1 bästa fall finns mer än en arbetsplatsort att välja på. För individer med redan väl etablerad social miljö samt eventuellt också familj med barn i skolåldern krävs avsevärt större dragningskrafter i form av bättre lön, in- tressantare arbetsuppgifter eventuellt i kombination med bättre bostad för att ett arbetsplatsbyte skall äga rum.

Sambandet mellan livscykel och flyttningsbenägenhet kommer till uttryck i Diagram 4, som omfattar årliga antalet flyttningar över kommungräns 1968—1973 efter kön och ålder per 1000 av medelfolkmängden i resp. ålder.

Som synes av diagrammet är benägenheten att flytta störst i de yngre arbetsföra åldrarna samt för barn före skolåldern. Dessutom sker en viss ökning av benägenheten runt 65-års åldern, vilket kan bero på en önskan att flytta ”hem” igen när man pensionerats. Påståendet att ”females are more migratory than males” gäller däremot inte längre. Visserligen är max- imivärdet högre för kvinnor vid ca 22 år än för män vid ca 24 år, men totalt föreligger en utjämning. Medelantalet flyttningar för den aktuella pe- rioden är 1,47 för männen och 1,46 för kvinnorna. Det högre maximivärdet för kvinnor kan förklaras av att kvinnan flyttar oftare till mannens bostadsort vid giftermål än tvärtom.

I en monografi2 avseende omflyttningen i Sverige 1951—1960 har flytt- ningsbenägenheten satts i relation till olika bakgrundsdata hos flyttarna. Bland resultaten kan nämnas att flyttningsbenägenheten synes vara högre hos personer med utbildning3 än personer som saknar utbildning samt att den högsta benägenheten återfinns hos nytillkomna yrkesverksamma som skaffat sig en högre utbildning. Utbildade personer har en tendens att flytta längre än personer utan utbildning, vilket kan jämföras med vad som fram- kommit i en annan studie4 nämligen att flyttningsavståndet ökar med in- komsten.

Sambandet mellan flyttningsavstånd och olika data hos flyttare har varit föremål för många detaljstudier (se A. Jacobsson a. a.). Den mest omfattande

Kvinnor

Diagram 4.

0

! 'r' 1 r *t i 1 | | i r' ? "" _l Källa" Information 1 5 10 15 20 25 35 40 " 0 30 45 50 55 60 65 70 75 prognosfrågor 1974z9;

Ålder statistiska centralbyrån.

och samtidigt aktuellaste avser perioden 1968—1973 och finns presenterad i Information i prognosfrågor 197419 från statistiska centralbyrån. Under den aktuella perioden registrerades 2,26 milj. flyttningar över kommungräns utförda av 1,55 milj. individer, vilket innebär att var femte invånare flyttade över kommungräns, enligt den regionala indelningen den 1 januari 1974. Omkring 68 % flyttade endast en gång under perioden, 23 % flyttade två gånger, ca 7 % tre gånger samt 3 % fyra eller fler gånger. En viss skillnad i flyttningsbenägenhet mellan utländska och svenska medborgare konsta- terades (1 ,53 resp. 1,45 flyttningar per flyttare) trots att många av de utländska medborgarna befunnit sig i landet mindre än de aktuella sex åren. Flytt- ningsavståndets variation under perioden framgår av Diagram 5.

De kortare flyttningarna dominerar och har ökat i antal. Orsaken till ök- ningen torde höra samman med det förändrade flyttningsmönstret under senare år, dvs. att den tidigare inflyttningen till storstäderna skedde i sam- band med arbetsplatsbyte från avlägsna orter, medan nuvarande utflyttning från storstäderna endast är bostadsbyte och går till närliggande kommuner.

En väsentlig del av flyttningsrörelserna under den aktuella perioden re-

Diagram 5.

Källa: Information i prognosfrågor l974z9', statistiska centralbyrån.

1 ,40

,—.-._-—.

0 ,80

1968 1969 1970

. nu..-......- 0-25 km

-—————- 50—75 km 100—200 km

_._._-- >300 km

__ Totalt

Totalt exkl. 0—25 km

1971 1972 1973

sulterade i att flyttarna återvände till den kommun de bodde i 1968. Uppemot varannan flergångsflyttare eller ca 14 % av samtliga flyttare återvände till hemortskommunen.

9.3. Pendling

I princip kan man betrakta all förflyttning mellan bostad och arbetsplats som pendling. I praktiken avgör den enskilda undersökningens syfte och kanske i än högre grad källmaterialets karaktär definitionen. Vid folk- och bostadsräkningarna begränsas pendlingsstatistiken vanligtvis till pendling över kommungräns. För vissa främst större kommuner är emellertid inte kommunpendlingen tillräckligt planeringsunderlag utan dessa efterfrågar även pendling mellan t. ex. stadsdelar.

En hypotes som ofta framförts är att antalet bostadsbyten minskar till förmån för utvidgning av individens dagliga rörelsefält. Pendlingen kan då betraktas som ett uttryck för de dagliga förflyttningarna. Andra är förflytt- ningar till utbildningsanstalter och serviceinrättningar av typen daghem eller affärer.

Enligt Jacobssons monografi (anförd ovan) kan pendlingen ofta betraktas som ett substitut för migration, åtminstone för kortare sträckor. För längre sträckor kan individen finna pendling alltför ansträngande och tidsödande, att han efter en tid flyttar in till arbetsplatsorten. I sådana fall kan man betrakta pendlingen som ett incitament till migration.

Det är svåit att få ett historiskt perspektiv på utvecklingen av pendlingens omfattning av två skäl. Genom folk- och bostadsräkningarna redovisas näm- ligen pendlingsdata endast sedan 1945. För de två första räkningarna är redovisningen mycket begränsad. På grund av omfattande indelningsänd- ringar är det vidare svårt att göra jämförelser. Tillgänglig pendlingsstatistik utvisar emellertid en kraftig ökning av pendlingen mellan 1965 och 1970. Indelningsändringarna mellan de två tidpunkterna gör att jämförelsen måste avse pendlingen över kommunblock i stället för kommun. Kommunblocks- pendlingen ökade från 376000 till 487000 eller från 10,9 % till 14,3 % av de förvärvsarbetande. Ökningen torde kunna ses som en bekräftelse på att den nämnda hypotesen är riktig.

Orsaken till individernas ökade dagliga rörelsefält är flera. Den totala urbaniseringsprocessen har medfört en ökad koncentration av arbetstillfällen. Speciella industriorter har byggts upp ofta i tätorternas periferi. Affärer och kontor har koncentrerats till tätortscentra. Förbättrade kommunikationer och ökad tillgång till bil har gjort att man inte är lika beroende som förr av att bo nära arbetsplatserna. Enligt 1970 års folk- och bostadsräkning reste omkring 3/4 av de förvärvsarbetande i någon form till arbetet. Drygt 50 % av dessa färdades med bil. Man väljer att bosätta sig utanför cen- tralorten för att erhålla bättre boendemiljö och även för att bättre kunna utnyttja den ökade fritiden. Det kan bl. a. nämnas att den tidigare redovisade flyttningsförlusten för Göteborgs och Bohus län var till sin numerär helt koncentrerad till Hallands och Älvsborgs län. Detta torde kunna betraktas som ett uttryck för en ökning av pendlingen mellan i första hand Göteborgs kommun och de närliggande kommunerna i de två länen. För Stockholm

föreligger motsvarande tendenser. Kommunen tillhörde en av de största utflyttningskommunerna 1968—1972 med en förlust på 9 % av medelfolk- mängden samtidigt som t. ex. förortskommunen Botkyrka uppvisade en av landets största inflyttningsvinster, 64,6 % av medelfolkmängden. Där- emot pendlade över 140000 personer eller 32 % av de förvärvsarbetande in till Stockholm för att arbeta där medan nästan 7 000 eller 60 % av Bot- kyrkas förvärvsarbetande pendlade ut för att arbeta inom andra kommuner. Sålunda pendlade t.ex. 5000 till Stockholm.

HI Allmänna överväganden

10. Principiella anknytnings- och samord- ningsfrågor

De bedömningar i bosättningsfrågor som görs av folkbokföringsmyndig- heterna utnyttjas via kyrkobokföringsbeslut i många sammanhang utanför ? folkbokföringen. Folkbokföringen har även ett större eller mindre inflytande som bevisdatum. Vårt huvuduppdrag är att se över bestämmelserna om folkbokföring. Enligt våra direktiv skall vi emellertid också undersöka bl. a. möjligheterna att låta folkbokföringsmyndigheternas avgöranden i bosätt- ningsfrågor få en vidare användning än vad nu är fallet samt åstadkomma en enhetlig terminologi i författningarna. Vi har därför ansett det riktigast att börja med att ta upp vissa principiella frågor. Det gäller först vilka termer man bör använda i lagtext som beteckning för innebörden av vissa begrepp och registreringsåtgärder. Dessa kallar vi anknytningsmoment, med vars hjälp man direkt eller indirekt kan knyta bestämda rättsverkningar till viss personkrets. Nästa fråga gäller hur den större samordningen rent praktiskt skall uppnås mellan olika rättsområden.

10.1. Termer för olika anknytningsmoment

10.1.1. Begrepp

Redogörelsen för gällande rätt visar att det finns ett stort antal anknyt- ningsmoment av domicilkaraktär såsom stadigvarande vistelse (lagen om förskoleverksamhet och KL), bosatt (FBF, AFL och sjukvårdslagen), hemvist (FBF, RB och lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äk- tenskap och förmynderskap) och bo och hemvist (KL). Begreppens innebörd varierar. I många fall råder osäkerhet om innebörden, eftersom den inte alltid klarlagts i förarbeten eller genom praxis. Begreppen saknar till följd härav i stor utsträckning önskvärd fasthet. Terminologin är omfattande och saknar systematisk samordning. Olika begrepp eller variationer av samma begrepp betecknas med samma term. I några fall gäller det motsatta för— hållandet. Begreppet är detsamma, men betecknas med olika termer. Härtill kommer att begreppen tillämpas av ett stort antal myndigheter som sins emellan saknar naturliga kontakter. Detta minskar möjligheterna till en-

hetliga bedömningsgrunder. Till detta bidrar också den omständigheten att vissa myndigheter tvingas göra sina bedömningar i förväg under det att andra fattar sina beslut i efterhand.

För att komma till rätta med de berörda problemen bör man gå in för en begränsad och enhetlig terminologi. Härigenom uppnås en säkrare över- blick. Jämförelser mellan olika rättsområden underlättas och det blir möjligt att ge enhetliga anvisningar för flera rättsområden. Man får visserligen inte bortse från att begreppen måste ha en viss flexibilitet, så att de kan passa varje regels särskilda syfte (jfr prop. 1973:158 5. 80). Genom dessa åtgärder bör dock i princip samordning uppnås mellan olika begrepp.

Att åstadkomma en enhetlig terminologi i författningsmaterian är inte detsamma som att utforma ett gemensamt bosättningsbegrepp för alla rätts- områden. Eftersom kraven på lokal anknytning inte alltid är desamma skulle ett sådant bli opraktiskt och knappast bidra till att minska begreppsför- virringen. Även om det hemvistbegrepp som vi föreslår (11.2.4) sålunda inte kan bli ett enhetligt bosättningsbegrepp är det dock vår tanke att det skall kunna utgöra gemensam rättsgrund för vissa områden som redan i dag använder sig av mycket likartade bosättningsbegrepp, främst folkbok- föringen, sjukförsäkringen och sjukvården. Med hänsyn till begreppsflorans mångfald har vi i övrigt försökt begränsa antalet termer och under var och en av dessa sammanföra närbesläktade men ej nödvändigt helt identiska begrepp. Vi har därvid sökt sätta oss in i syftet med de regler i vilka begreppen används. Vi har även uppmärksammat definitionen av hemvistbegreppet i lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Terminologin har vi i princip sökt avpassa så, att den skall utvisa be- greppens inbördes relationer.

Bosatt används f.n. i många författningar och i olika betydelser. Bosatt har sålunda blivit mångtydigt och därför mindre lämpligt som en stringent författningsterm. För allmänna diskussioner är det emellertid nödvändigt att man också har tillgång till ett icke närmare definierat uttryck. Ett sådant behövs t. ex. som en sammanfattande benämning. På det sättet används bosatt också i dagligt tal. Ordet bosatt (bosättning, boende, bor) använder vi följaktligen inte som särskilt definierat begrepp utan bara för att allt efter behov rent allmänt beteckna olika samband mellan en person och ett område. Bostad används också odefinierat. Allmänt har vi undvikit att använda bosatt i förslag till författningstext.

Som lämpliga begreppsbestämningar har vi stannat för att föreslå följande. Vistelse. Denna term används f. n. i flera författningar och inom olika rättsområden. 1 gällande rätt kan vistelse inom flertalet områden sägas ha i huvudsak följande innebörd. Den påbörjas inte förrän en person är fysiskt närvarande på en viss plats. Närvaron är härvid nödvändig, men också i allmänhet tillräcklig. Vanligen räknar man dock dessutom med att vistelsen skall ha en viss varaktighet. Men inom andra områden kan det förekomma fall då t. ex. också ett kort tåguppehåll vid en station är tillräckligt. När tåget sedan fortsätter upphör vistelsen. Om vistelsen är något mer sta- digvarande behöver den emellertid inte upphöra enbart därför att personen i fråga tillfälligt lämnar vistelsorten. Vistelse kan därför föreligga samtidigt på flera platser. Ändamålet med den saknar betydelse. Detta hindrar dock

inte att man i vissa sammanhang får beakta också beräknad framtida vistelse. I internationella termer kan vistelse sägas motsvara de engelska orden re— sidence och abode. Vistelse bör också framdeles utnyttjas i författningstext såsom ett icke lagdefinierat begrepp.

Kravet på vistelse kan närmare preciseras genom en tidsbestämning eller annan attributivbestämning. ”Vardaglig vistelse” har vi sökt precisera under 12 å i kapitel 13. ”Stadigvarande viselse" används som framgår av be- skrivningen i kapitel 2 i flera betydelser. I skatterättslig praxis har begreppet emellertid hunnit få en preciserad innebörd (jfr under 2.2.1), som även eljest bör utnyttjas vid tolkning av stadigvarande vistelse. Andra uttryck såsom varaktig vistelse, långvarig vistelse och liknande eller dessas motsats tillfällig vistelse, begränsad vistelse m.fl. är så obestämda, att de inte ger någon verklig direkt ledning, vare sig i fråga om tid eller eventuellt andra kva- lificerande omständigheter. De kan utnyttjas i motiveringar och beskriv- ningar, men bör på grund av sagda obestämdhet undvikas i lagtext. Vi föreslår sålunda att bestämningarna i lagtext begränsas till vardaglig och sta- digvarande.

Hemvist. Termen används för anknytning till riket. Innebörden utvecklas närmare i kapitel 11 och 13.

; Hemort. Termen används som lokal anknytning inom riket. Innebörden ' härav utvecklas närmare i kapitel 11 och 13. Hem/örsamling. Det är den församling i vilken en person rätteligen skall vara kyrkobokförd.

Hemkommun. Det är den kommun i vilken hemförsamlingen är belägen. Fast hemvist. Detta är en självständig term avsedd för de mest kvalificerade bosättningsbegrepp som vi funnit erforderliga för svensk rätts del. Den skall täcka det hemvistbegrepp som nu definieras på följande sätt i 7 kap. 2é lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och för- mynderskap:

Den som är bosatt i viss stat anses vid tillämpning av denna lag ha hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande.

Ordet hemvist i denna lag bör bytas ut mot fast hemvist. Orden bosatt och bosättningen synes i princip motsvara det hemvistbegrepp som vi fö- reslår i kapitel 11. Detta hemvistbegrepp bör därför kunna utnyttjas också i denna definition och utgöra grundsten för definitionen. Till följd härav bör den lyda sålunda:

Den som har hemvist i viss stat anses vid tillämpning av denna lag ha fast hemvist där, om hemvistet med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande.

Av kapitel 11 framgår att det hemvistbegrepp som vi där föreslår innebär att en ettårig vistelse i riket kan medföra att hemvist förvärvas här. Enbart en så pass kortvarig vistelse torde vanligen inte vara tillräcklig för förvärv av fast hemvist. Eftersom det är hemvistet som skall vara stadigvarande och alltså inte bara vistelsen kan stadigvarande givetvis inte tolkas på samma sätt i denna definition som i uttrycket stadigvarande vistelse.

Enligt förarbetena ligger i definitionen av fast hemvist bl. a. ett krav på

att personen i fråga har för avsikt att stanna kvar i landet. I regel kan man sluta sig till denna avsikt med ledning av de faktiska förhållandena. Det bör inte ställas alltför stränga krav i fråga om vederbörandes avsikter för framtiden. Det behöver således inte vara fråga om avsikt att bli kvar för all framtid. Normalt är det tillräckligt att vederbörande ämnar stanna t.v. och alltså inte har några definitiva planer på att lämna landet. Men också den som i och för sig är på det klara med att han vid en viss framtida tidpunkt skall lämna vårt land kan tänkas ha fast hemvist här. Det gäller t. ex. om den planerade vistelsen här är tänkt för en avsevärd tid. Tiden är dock inte ensamt bestämmande, utan hänsyn måste tas till samtliga förhållanden i samband med vistelsen. Att en gift person tagit med sin familj talar givetvis för att fast hemvist förvärvats. Men även om detta skett kan en studerande eller praktiserande i allmänhet inte anses ha förvärvat fast hemvist i vistelselandet. Den som arbetar utomlands i ett av hemlandets dotterbolag eller som arbetar inom biståndsverksamhet i främmande land kan ha bevarat sitt fasta hemvist i hemlandet också om vistelsen i det främmande landet blir relativt långvarig. En viss betydelse måste således också tillmätas frågan hur stark anknytning som föreligger till annat land (hemlandet eller tidigare vistelseland). Om alla band even- tuellt bortsett från medborgarskapet klippts av med det gamla landet torde också en tidsbegränsad vistelse kunna anses innebära fast hemvist i vis- telselandet, medan upprätthållandet av vissa band med det andra landet kanske kan föranleda att vistelsen inte är att likställa med fast hemvist.

I allmänhet bör man kunna presumera att en svensk medborgare, som efter att ha vistats utomlands bosätter sig i Sverige, genast får fast hemvist här. Å andra sidan kan det tänkas att personer med klar anknytning till en viss främmande stat trots långvarig vistelse här inte förvärvar fast hemvist här.

I internationella termer motsvarar begreppet fast hemvist närmast ré- sidence habituelle. En skillnad ligger visserligen däri, att avsikten att kvar- ! stanna formellt tillmäts självständig betydelse beträffande begreppet fast ! hemvist. Föredragande statsrådet har emellertid — med hänvisning till de I riktlinjer som lämnats för tolkningen av begreppet — i prop. 1973:158 (s. !

128) framhållit att denna olikhet knappast bör få någon praktisk betydelse.

Eftersom svensk rätt saknar ett verkligt domicilbegrepp får det fasta hem- vistet vanligen användas också för att täcka domicil när så erfordras i in- , ternationella sammanhang. Den karaktäristiska skillnaden mellan domicil och residence som ligger i att det förra i motsats till det senare begreppet : formellt tillmäter avsikt att kvarstanna betydelse (se kapitel 2), kommer så- ledes inte till uttryck i svensk rätt.

Skatterättsligt hemvist. Detta kan närmast ses som en samlingsterm för vissa självständiga begrepp (se kapitel 15).

10.1 .2 Registreringar

I de fall registrering anses som en lämplig form av anknytning kommer valet liksom f. n. att stå mellan den löpande och den årligen återkommande periodiska bokföringen. Därtill föreslås i det följande en ny form av re- gistrering, som dock bara skall användas i vissa särskilda situationer.

Kyrkobokförd (kyrkobokföringsort). Av skäl som anförts inledningsvis (un- der 1.2) har termen kyrkobokförd bibehållits. Med kyrkobokförd avses endast den som är upptagen i församlingsbok.

Mantalsskriven (mantalsskrivningsort). Termen mantalsskriven har också lämnats oförändrad. Statsregistrerad (se 12.223).

10.2. För- och nackdelar med föreslagna anknytningsmoment

Vistelse som anknytningsmoment har den fördelen att rättsverkan kan in- träda snabbt. Tillämpningen är i allmänhet enkel, men kan i de fall rätts— verkan skall inträda endast i förhållande till ett område vålla svårigheter, eftersom vederbörande samtidigt kan ha flera vistelseorter eller ofta byta vistelseort. Detta anknytningsmoment öppnar också vissa möjligheter för påverkande åtgärder. Nackdelarna härav kan dock i stor utsträckning eli- mineras genom krav på viss tids vistelse eller på att vistelsen skall vara stadigvarande.

Hemvist, fast hemvist och hemort ger betydligt stabilare grund och kan oftast antas ge materiellt mer tillfredsställande lösningar. Också ganska kva- lificerade rättsverkningar kan därför knytas till dessa begrepp. Å andra sidan ställer givetvis ett kvalificerat bosättningsbegrepp större krav på allmänheten och de tillämpande myndigheterna.

Hemförsamling och hemkommun anknyter till den rättsliga grunden för kyrkobokföring, men har fördelen att inte binda vid en inaktuell eller eljest felaktig registrering. En nackdel är att den enkelhet i tillämpningen som en registrering ger saknas.

Kyrkobokföring som grund är enkel att tillämpa både för myndigheter och allmänhet. Kyrkobokföringen bygger på aktuella förhållanden och bör därför i regel avspegla den faktiska hemorten och hemvistet och därigenom ge samma kvalificerade grund. Den största svagheten med en registrering som grund är att man i huvudsak måste lita till att allmänheten fullgö