11

Kungl. Maj. ts proposition nr 197 år 1965

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

tighetstaxeringen, vilka senast den

30 september året näst före taxe­

ringsåret skola tillställas ordföran­

dena i beredningsnämnderna och

fastighetstaxeringsnämnderna samt

samtidigt översändas till riksskatte­

nämnden.

tighetstaxeringen, vilka senast den

30 september året näst före taxe­

ringsåret skola tillställas ordföran­

dena i fastighetstaxeringsnämnder­

na och fastighetstaxering sombuden

samt samtidigt översändas till riks­

skattenämnden.

145

Sedan de av fastighetsprövnings-

nämnden fastställda lokala skogs-

taxeringsanvisningarna och övriga

anvisningar för fastighetstaxeringen

kommit ordförandena i berednings­

nämnderna och fastighetstaxerings­

nämnderna tillhanda och innan be­

redningsnämnderna börja det egent­

liga arbetet, skall å landet ordfö­

randen i fastighetstaxeringsnämn-

den, efter samråd med taxeringsin-

tendenten i länet angående tid och

plats, sammankalla de av länssty­

relsen och landstingskommunens

förvaltningsutskott utsedda ledamö­

terna i fastighetstaxeringsnämnden

ävensom samtliga ordförande i de

till fastighetstaxeringsdistriktet hö­

rande beredningsnämnderna till

överläggningar rörande det förestå­

ende taxeringsarbetet. Vid överlägg­

ningarna bör uppmärksamhet ägnas

åt åtgärder för befordrande av lik­

formig taxering inom fastighetstaxe-

ringsdistriktets olika delar samt åt

spörsmål, som kunna förväntas vål­

la beredningsnämnderna svårighe­

ter.

146

1 in o in. Sedan länsstyrelsen om­

besörjt, dels att de vid närmast före­

gående allmänna fastighetstaxering

tillgängliga jordregisterutdragen bli­

vit fullständigade med de anteck­

ningar, som efter utdragens upprät­

tande tillkommit i jordregistret, dels

atl utdrag verkställts av jordregist­

ret i de delar, som upplagts under

1 Deti föreslagna lydelsen av 145 § ersälter

första stycket och 155 § 2 inom.

§l

Sedan de av fastighetsprövnings-

nämnden fastställda lokala skogs-

taxeringsanvisningarna och övriga

anvisningar för fastighetstaxeringen

kommit fastighets taxerings ombudet

och ordförandena i fastighetstaxe­

ringsnämnderna tillhanda och in­

nan nämnderna börja det egentli­

ga arbetet skall fastighetstaxerings-

ombudet, efter samråd med taxe-

ringsintendenten i länet angående

tid och plats, sammankalla ordfö­

randena och de av länsstyrelsen

och landstingskommunens förvalt­

ningsutskott utsedda ledamöterna i

fastighetstaxeringsnämnderna inom

sitt verksamhetsområde ävensom de

ledamöter i dessa fastighetstaxerings-

nämnder, som enligt 133 § 1 mom.

sista stycket utsetts att deltaga i så­

dant sammanträde, till överlägg­

ningar rörande det förestående taxe­

ringsarbetet. Vid överläggningarna

bör uppmärksamhet ägnas åt åt­

gärder för befordrande av likformig

taxering samt åt spörsmål, som kun­

na förväntas vålla fastighetstaxe­

ringsnämnderna svårigheter.

§

1 in o m. Sedan länsstyrelsen om­

besörjt, dels att de vid närmast fö­

regående allmänna fastighetstaxe­

ring tillgängliga jordregisterutdra­

gen blivit fullständigade med de an­

teckningar, som efter utdragens upp­

rättande tillkommit i jordregistret,

dels atl utdrag verkställts av jord­

registret i de delar, som upplagts un-

även bestämmelserna i nuvarande 154 § 2 mom.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

(Nuvarande lydelse)

vid dessa köp tillämpade priser. Fin­

nas inom distriktet fastigheter med

skog, bör i redogörelsen tillika läm­

nas upplysning rörande det virkes-

förråd, som i medeltal per hektar

finnes inom länet eller vederbörlig

del därav, och dess fördelning på

trädslagsklasser och förrådsgrupper

samt, i förekommande fall, trädslag

ävensom rörande innehållet i övrigt

av de lokala skogstaxeringsanvis-

ningarna.

de vid dessa köp tillämpade priser.

Finnas inom distriktet fastigheter

med skog, bör i redogörelsen tillika

lämnas upplysning rörande det vir-

kesförråd, som i medeltal per hektar

finnes inom länet eller vederbörlig

del därav, och dess fördelning på

trädslagsklasser och förrådsgrupper

samt, i förekommande fall, trädslag

ävensom rörande innehållet i övrigt

av de lokala skogstaxeringsanvis-

ningarna.

(Föreslagen lydelse)

150

1 in o m. Beredningsnämnden har

att föreslå värden för fastigheterna

i distriktet.

2

mom. Beredningsnämndens

förslag till taxering skola upptagas

i taxeringslängd (fastighet s-

längd). Närmare föreskrifter an­

gående längdens förande meddelas

av Kungl. Maj :t. Fastighetslängden

underskrives av beredningsnämn­

dens ordförande och de ledamöter,

som utsetts att justera nämndens

protokoll.

3 mom. De av beredningsnämn-

den följda grunderna för taxeringen,

såvitt angår jordbruksfastighet, sko­

la för varje fastighet upptagas i en

särskild längd enligt fastställt for­

mulär. Denna längd skall med lämp­

liga mellanrum under berednings­

arbetet framläggas för nämnden,

som i händelse av ojämnhet i taxe­

ringen har att verkställa erforderlig

jämkning. Då nämndens förslag till

taxering föreligger färdigt, skall

längden i justerat skick fogas vid

protokollet. Senast den 20 december

skall ordföranden översända sam- 1

1 Den föreslagna lydelsen av 150 § ersätter

andra stycket samt 155 § 3 mom. första och tre

1

mom. Fastighetstaxerings-

nämnden skall preliminärt åsätta

fastigheterna i distriktet taxerings­

värden och, sedan ägare eller där­

med likställd innehavare av skatte­

pliktig fastighet beretts tillfälle in­

komma med erinringar, slutligt fast­

ställa taxeringsvärdena.

2

mom. Fastighetstaxerings-

nämndens preliminära beslut till

taxering skola upptagas i taxerings­

längd (f a s t i g h e t s 1 än g d). När­

mare föreskrifter angående längdens

förande meddelas av Kungl. Maj :t.

3 m o m. De av fastighetstaxe-

ringsnämnden följda grunderna för

taxeringen, såvitt angår jordbruks­

fastighet, skola för varje fastighet

upptagas i en särskild längd enligt

fastställt formulär (kontroll­

längd). Denna längd skall med

lämpliga mellanrum under arbetet

framläggas för nämnden, som i hän­

delse av ojämnhet i taxeringen har

att verkställa erforderlig jämkning.

Längden skall i justerat skick fogas

vid protokollet. Senast den 5 feb­

ruari under taxeringsåret skall ord­

föranden översända sammandrag av

även bestämmelserna i nuvarande 154 § 2 mom.

äje styckena.

29

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid för­

säljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fas­

tighetstaxering och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna

saluvärden, som enligt hans mening kan dras av dessa priser, ävensom för

övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda

värden. Landskamreraren framlägger nyss nämnda förslag till lokala skogs-

taxeringsanvisningar och, i den mån så finnes erforderligt, förslag till sär­

skilda anvisningar jämväl i andra hänseenden, såsom angående redovis­

ningen av olika ägoslag, värdesättning av övrig mark m. m.

På grundval av landskamrerarens redogörelse bör de vid sammanträdet

närvarande föreslå enhetsvärden för taxering av jordbruksfastighet. Jäm­

väl ifråga om annan fastighet samt beträffande värdesättning av skogsmark

och växande skog skall övervägas enhetliga grunder för taxeringen.

Liknande sammanträde kan före taxeringsarbetets början hållas även

med ordförande och ledamöter av fastighetstaxeringsnämnderna i stad,

därest länsstyrelsen skulle finna detta lämpligt för åstadkommande av en

jämn och likformig taxering där (144 § 1 och 2 mom. TF).

Det åligger landskamreraren att upprätta och senast den 25 augusti året

näst före taxeringsåret till riksskattenämnden insända förslag till anvis­

ningar för fastighetstaxeringen inom länet, däri inbegripet lokala skogstaxe-

ringsanvisningar. Riksskattenämnden skall senast den 15 påföljande sep­

tember till landskamreraren återställa förslaget jämte eventuella erinring­

ar. Förslaget och erinringarna skall föreläggas fastighetsprövningsnämn-

den, som på grundval av dessa handlingar fastställer lokala skogstaxerings-

anvisningar och övriga anvisningar till ledning för fastighetstaxeringen.

Anvisningarna skall senast den 30 september tillställas ordförandena i be­

rednings- och fastighetstaxeringsnämnderna och samtidigt översändas till

riksskattenämnden (144 § 3 mom. TF).

Innan beredningsnämnderna börjar det egentliga arbetet, skall å landet

ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden, efter samråd med landskamre­

raren angående tid och plats, sammankalla de av länsstyrelsen och lands­

tinget utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnden och berednings-

nämndsordförandena i fastighetstaxeringsdistriktet till överläggningar rö­

rande det förestående taxeringsarbetet. Därvid bör uppmärksamhet ägnas

åt åtgärder för befordrande av likformig taxering inom fastighetstaxerings-

distriktets olika delar samt åt spörsmål, som kan förväntas vålla bered­

ningsnämnderna svårigheter (145 § TF).

Beredningsnämndernas verksamhet

Vid beredningsnämndens första sammanträde skall ordföranden redogöra

för de av fastighetsprövningsnämnden för distriktet fastställda värderings-

grunderna ävensom för de köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som

förekommit sedan den senaste allmänna fastighetstaxeringen, samt de slut­

satser beträffande fastigheternas allmänna saluvärde i orten, som enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 1i97 år 1963

Riksdagens revisorer

Som tidigare nämnts har bl. a. riksdagens revisorer i sill berättelse till

1958 års riksdag — efter att ha redovisat resultatet av en rundfråga i äm­

net hos länsstyrelserna — framhållit att frågan om en förenkling i olika

hänseenden av förfarandet vid allmän fastighetstaxering borde ägnas upp­

märksamhet. Revisorerna anförde bl. a.

Vad först angår själva organisationen av taxeringsarbetet må erinras, att

för landsbygdens vidkommande finnas inrättade såväl beredningsnämnder

som taxeringsnämnder, medan hithörande uppgifter i städerna ankomma

uteslutande på taxeringsnämnder. Såsom av den lämnade redogörelsen

framgår ha flera förslag till ändringar härutinnan framförts. Sålunda ha

vissa länsstyrelser ansett den för landsbygden föreskrivna organisationen

med såväl beredningsnämnder som taxeringsnämnder alltför omständlig

och ifrågasatt, huruvida icke det för städerna tillämpade systemet vore att

föredraga. Därigenom skulle bl. a. vinnas den fördelen, att ytterligare tid

kunde ställas till förfogande för bearbetning av deklarationsmaterialet och

eventuell besiktning av fastigheterna. Såsom ytterligare skäl för denna

ståndpunkt har länsstyrelsen i Västernorrlands län framhållit, att den

strukturella skillnad mellan landsbygd och stad som syntes ha varit orsa­

ken till de skilda reglerna genom samhällsutvecklingen och ändrad kom­

munal indelning alltmer utjämnats. Andra länsstyrelser åter ha förmenat,

att fördelar skulle följa med ett införande av beredningsnämnder även för

städernas del. Goda skäl kunna onekligen åberopas för båda de här refere­

rade ståndpunkterna. Revisorerna äro för sin del icke beredda att på grund­

val av det föreliggande materialet taga bestämd ställning till vilken organi­

sationsform som är att föredraga utan förutsätta, att de förutnämnda sak­

kunniga komma att ägna särskild uppmärksamhet åt denna fråga. Helt all­

mänt må framhållas att riktpunkten vid utformningen av taxeringsförfa-

randet bör vara att åstadkomma eu organisation, som möjliggör en enkel

men samtidigt effektiv och rättvisande taxering.

Med nu behandlade spörsmål sammanhänga även de tidsgränser som äro

bestämda i taxeringsförordningen och inom vilka bl. a. vissa åtgärder skola

vara vidtagna. Enligt vad den verkställda utredningen ger vid handen, har

det på vissa håll varit förenat med svårigheter att följa dessa bestämmel­

ser. Revisorerna ha för sin del särskilt kunnat iakttaga, att berednings-

nämnds ordförande i vissa fall icke fullgjort skyldigheten att senast den

15 december tillställa fastighetsägare eller därmed jämställd person under­

rättelse om det för fastigheten föreslagna taxeringsvärdet. Erinras må att

sådan underrättelse skall innehålla upplysning om att ägaren senast den

5 påföljande januari till beredningsnämndens ordförande äger avgiva skrift­

liga erinringar mot förslaget. Det är givetvis i och för sig av vikt atl fast­

ställda tidsfrister hållas. Därtill kommer att det ur rättssäkerhetssynpunkt

måste anses särskilt betänkligt om, såsom i här angivna fall, risk föreligger

för att den enskilde skall lida rättsförlust på grund av att eu föreskrift icke

följes. Med hänsyn till vad revisorerna sålunda anfört och vad som eljest

i detta sammanhang framhållits synes det vara av vikt, alt den i taxerings­

förordningen angivna tidsföljden för taxeringsförfarandet omprövas.

Fastighetsägare på landet erhåller som nyss erinrats meddelande om det

av vederbörande beredningsnämnd föreslagna taxeringsvärde!. Framför han

icke erinringar mot detta och åsätter fastighetstaxeringsnämnden fastighe-

3 Ilihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 197

39

ställande allmän fastighetstaxering genomföras utan beredningsnämnder.

Riksskattenämnden får i detta sammanhang anföra, att enligt nämndens

mening fog icke finnes för utredningens å sid 64 i promemorian gjoida

uttalande, att det kan ifrågasättas om insatserna från de landstingsvalda

ledamöterna varit av större betydelse för att motverka de lokala intressena.

Fastmera fäster riksskattenämnden stor vikt vid att de snäva fastighets­

ägareintressena motvägas av ledamöter med en vidare syn på taxeringspio-

blemen. Utredningen föreslår att fastighetstaxeringsnämnd å landet skall

bestå av ordförande och ytterligare sex ledamöter, varav länsstyrelsen skul­

le ha att utse ordförande och en ledamot samt fullmäktige i kommunen öv­

riga fem ledamöter. Det skulle följaktligen bliva en påtaglig dominans för

de kommunvalda ledamöterna, vilket i vissa fall kan innebära detsamma

som dominans för fastighetsägarnas intresse av låga taxeringsvärden. Riks­

skattenämnden bedömer det som en viktig förutsättning för genomförandet

av allmän fastighetstaxering å landet, att de kommunvalda ledamöterna

icke kunna dominera i fastighetstaxeringsnämnderna, och föreslår därför,

att nämnderna givas exempelvis följande sammansättning: Ordförande och

ytterligare en ledamot utses av länsstyrelsen, en ledamot utses av lands­

tinget och två ledamöter av kommunen. Intet hindrar att för att erfor­

derlig ortskännedom skall tillförsäkras nämnderna i stora kommuner —

kommunen utser olika ledamöter för olika geografiskt bestämda delar av

kommunen.

Liknande uttalanden göres av länsstyrelserna i Blekinge, Jämtlands, Vas-

ternorrlands och Västerbottens län, försäkringsinspektionen, näringslivets

skattedelegation och Tjänstemännens centralorganisation. Flertalet av des­

sa remissinstanser förordar dock ett bibehållande av den nuvarande sam­

mansättningen av fastighetstaxeringsnämnderna. Länsstyrelsen i Vaster-

norrlands län anser att åtminstone en ledamot i varje nämnd bör utses av

landstinget i stället för av kommunen och att såsom särskild kvalifikation

för den landstingsvalde ledamoten borde gälla, att vederbörande ägde god

kännedom om fastigheter och deras värdering. Därest så befunnes lämp­

ligt kunde sådan ledamot utses att vara ledamot i fler än en nämnd inom

angränsande områden. Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar att de

kommunvalda ledamöterna i nämnden endast till visst antal får utgöras av

personer som äger fastighet inom distriktet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län utgår från att systemet med endast en

nämnd är att förorda men vill ej förringa betydelsen av den kontroll och

den likformighet som sker vid den allmänna fastighetstaxei ingen för lands­

bygdens del tack vare fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet. Såsom

utredningen påpekat kan dock kontroll och likformighet åstadkommas även

med användande av andra metoder än anlitande av hade beredningsnämn­

der och fastighetstaxeringsnämnder. Länsstyrelsen anser att det varit önsk­

värt om utredningen i första hand hade angripit problemet genom att inför­

skaffa material från arbetet hos fastighetstaxeringsnämnderna i stad och

närmare analyserat detta material. Om så hade skett, skulle till underlag för

remissmyndigheternas bedömande ha funnits utredning om de svårighetei

som mött städernas fastighetstaxeringsnämnder i dessas arbete ävensom

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

41

ringarna eller större avvikelse från de av fastighetsprövningsnämnderna

fastställda värderingsgrunderna. En följd av de sakkunnigas förslag synes

därjämte bli att taxeringsorganisationen i ett läge där svår brist på lämp­

liga nämndordförande föreligger, går miste om häradsskrivarnas medverkan

i det praktiska nämndarbetet såsom taxeringsnämndsordförande. Såvitt

kammarrätten kan finna innebär de sakkunnigas förslag i denna del att

häradsskrivarna ställs inför en uppgift som är hart när omöjlig att fullgöra

på ett sätt som medför betryggande garantier för en likformig och rättvis

taxering.

Det torde även vara uppenbart att den lokala skattemyndigheten genom

sin övervakning och tillsyn av den pågående fastighetstaxeringen icke kom­

mer att helt fylla samma funktion som de nuvarande fastighetstaxerings-

nämnderna. Dessa nämnder har befogenhet att besluta om ändring av en

taxering. De kan således vid konstaterande av ojämnhet eller annan brist i

taxeringen vidtaga erforderlig rättelse. Den lokala skattemyndigheten kom­

mer — i likhet med taxeringsintendenten — icke att få någon sådan befo­

genhet. Vad de sakkunniga anfört därom att det i visst fall inte torde er­

bjuda alltför stora svårigheter att få rättelse till stånd genom ingripande

av den lokala skattemyndigheten eller taxeringsintendenten är icke över­

tygande. Dessa tjänstemän kan endast lämna råd och anvisningar till fas-

tighetstaxeringsnämnds ledning. De kan icke och får icke diktera nämn­

dens beslut.

Den mot den nuvarande anordningen med två nämnder i första instans,

beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd, framförda anmärkningen

att den drar betydande kostnader, kan vara befogad. Den andra huvudin­

vändningen att visst dubbelarbete förekommer torde förtjäna att skärskå­

das närmare. De sakkunniga har framhållit, att den begränsade tid, som

står till fastighetstaxeringsnämndens förfogande inte medger en individuell

prövning av taxeringsvärdena för samtliga fastigheter. En sådan prövning

torde i allmänhet ha förekommit endast i fråga om fastigheter beträffande

vilka erinringar mot beredningsnämndens förslag inkommit eller beträf­

fande vilka skilda meningar förelegat inom beredningsnämnden, medan ge­

nomgången av taxeringsmaterialet i övrigt skett summariskt. Såvitt kam­

marrätten kan finna har den nuvarande fastighetstaxeringsnämnden enligt

denna beskrivning i stort sett fyllt just den övervakningsfunktion som de

sakkunniga velat ålägga lokala skattemyndigheten. Mot den omfattning i

vilken fastighetstaxeringsnämnderna hittills tagit befattning med taxerings-

materialet torde alltså svårligen någon anmärkning kunna riktas och onö­

digt dubbelarbete kan icke rimligen anses hava förekommit i annan mening

än att det måhända skulle kunna synas onödigt att två nämnder, bered­

ningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd, behandlar samma taxeringsma-

terial. Det bör emellertid framhållas att de nuvarande fastighetstaxerings-

nämndernas uppgift är, icke att övervaka beredningsnämndernas arbete

utan att överpröva de resultat till vilka dessa senare nämnder kommit och

rätta till förekommande fel och ojämnheter i taxeringen. Med hänsyn till

vad ovan anförts rörande häradsskrivarnas begränsade möjligheter ail leda

och övervaka de föreslagna fastighetstaxeringsnämnderna torde dessa nämn­

ders möjligheter att genom omprövning av tidigare utsända taxeringsför-

slag fylla de hittillsvarande fastighetstaxeringsnämndernas funktioner vara

mycket begränsade. De sakkunnigas förslag torde icke kunna undgå alt

medföra eu ytterligare belastning av de redan med arbete hårt pressade

taxeringsavdelningarna å länsstyrelserna samt av fastighetsprövningsnämn­

derna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 197 år 1963

sättning utformas på sådant sätt, att representanter för olika yrkesgrup­

per kommer att tillföras varje nämnd, att större befogenheter än vad ut­

redningen föreslagit tillerkännes de kontrollerande organen och icke obliga­

toriskt överföres på de lokala skattemyndigheterna samt att tidpunkterna

för de preliminära besluten, för delgivning av dessa och för ingivande av

erinringar tidigarelägges, så att fastighetstaxeringsnämnderna beredes er­

forderligt rådrum för ett ställningstagande till inkomna erinringar.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att såsom ett bestämt villkor för

genomförandet av de sakkunnigas förslag måste krävas dels att fastighets-

taxeringsnämnden får en annan sammansättning än den föreslagna och så

att renodlade fastighetsägarintressen inte tillåts få ett dominerande infly­

tande i nämnderna och dels att tiden för fastighetsprövningsnämndens ar­

bete avsevärt förlänges.

Sveriges häradsskrivareförening anför bl. a., att föreningen liksom utred­

ningen anser att den lokala skattemyndighetens medverkan vid fastighets­

taxering bör utökas. Sådan medverkan kan visserligen enligt föreningens

mening inte ersätta beredningsnämnderna men väl bidra till att ge ökad

stadga åt taxeringsorganisationen. En tänkbar form vore att det åt krono-

kamrerare och häradsskrivare, var och en inom sitt verksamhetsområde,

uppdrages att såsom tjänsteåliggande fungera som ordförande i fastighets-

taxeringsnämnden vid den allmänna fastighetstaxeringen och i särskild

nämnd för fastighetstaxering vid den årliga taxeringen. Föreningen förut­

sätter att denna fråga överväges i samband med övergång till ADB-system.

Beträffande övervakningen av fastighetstaxeringsnämndernas arbete an­

ses denna av flera remissinstanser inte generellt böra läggas på de lokala

skattemyndigheterna. Sålunda framhåller riksskattenämnden att, ehuru

åtskilliga av de lokala skattemyndigheterna kan antas vara lämpade för

uppgiften, det dock måste beaktas, dels att vissa av dessa i stort sett torde

sakna praktisk erfarenhet av fastighetstaxering, dels att deras normala

arbetsuppgifter ofta icke torde medgiva någon större arbetsinsats för att

kontrollera den allmänna fastighetstaxeringen. Enligt riksskattenämndens

mening bör det stå länsstyrelserna fritt att i varje särskilt fall förordna den

person, som anses lämpligast, och nämner som exempel på de yrkesgrup­

per, inom vilka lämpliga medhjälpare kan finnas, häradsskrivare (aktiva

eller pensionerade), lantmätare och lantbruksingenjörer. — Liknande syn­

punkter anföres av bl. a. länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro, Kopparbergs

och Västernorrlands län samt Taxeringsnämnd sordförandenas riksförbund.

Vissa remissinstanser anser att de lokala skattemyndigheterna ej alls

bör engageras i den övervakande verksamheten. Sålunda finner t. ex. läns­

styrelsen i Blekinge län det direkt olämpligt att för dylikt uppdrag förordna

lokal skattemyndighet, enär dessa befattningshavare i regel måste lagas i

anspråk såsom ordförande i taxeringsnämnd och för den skull måste anses

förhindrade alt uppträda såsom övervakare av taxeringsarbetet i andra

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

43

45

böra sålunda föreligga senast den 20 januari och utsändas till fastighets­

ägarna senast den 25 januari. Erinringar böra därefter vara inkomna se­

nast den 15 februari.

Det i 150 § 3 mom. taxeringsförordningen angivna sammandraget av kon-

trollängden skulle enligt förslaget senast den 20 februari tillställas lands-

kamreraren i länet. Enligt riksskattenämndens mening bör tidpunkten för­

skjutas till senast den 30 januari, varigenom ökad tid vinnes för att ingripa

mot eventuell tendens till oriktig taxeringsnivå.-----------

Såsom senaste dag för avslutande av fastighetsprövningsnämndens ar­

bete torde böra fastställas, icke den 30 september utan den 15 oktober.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att delegationen vid genom­

gång av tidsschemat konstaterat, att det borde vara möjligt att verkställa

vissa ytterligare förskjutningar både ifråga om förberedande åtgärder och

ifråga om taxeringsarbetet i första och andra instans samt fortsätter.

Enligt den nuvarande ordningen skall landskamrerarna senast den 25

augusti året före taxeringsåret till riksskattenämnden insända förslag till

anvisningar däri inbegripet lokala skogstaxeringsanvisningar för skogs-

taxeringen inom länet. Riksskattenämnden skall senast den 15 september

återställa sålunda ingivna förslag jämte eventuella erinringar. Den tid som

riksskattenämnden har till sitt förfogande för granskning av anvisning­

arna är enligt delegationens uppfattning alltför kort och torde i vissa fall

innebära att riksskattenämndens erinringar icke blir beaktade i länsanvis-

ningarna. För att vinna ytterligare tid för riksskattenämndens gransk-

ningsarbete torde vissa förskjutningar i tidsschemat vara nödvändiga. De­

legationen anser sålunda att riksskattenämndens sammanträde med lands­

kamrerarna och taxeringsintendenterna i länet in. fl. personer bör avhål­

las före den 15 maj och att länsstyrelsens sammanträden med ordförandena

i de nya fastighetstaxeringsnämnderna bör hållas senast den 1 augusti.

Härigenom skulle vinnas att riksskattenämnden skulle kunna få landskam-

rerarnas förslag till anvisningarna senast den 5 augusti och alt riksskatte­

nämnden därefter skulle kunna återställa förslagen jämte erinringar senast

den 5 september. Utredningen föreslår beträffande de nya fastighetstaxe-

ringsnämndernas arbete att nämnderna skall ha sina preliminära förslag

till taxeringsvärden klara den 10 februari och att de skattskyldiga skall in­

komma med sina erinringar senast den 5 mars. Arbetet i fastighetstaxe-

ringsnämnden skall sedan enligt förslaget vara avslutat den 25 mars. Detta

innebär att fastighetstaxeringsnämnden knappast får tillräcklig tid att be­

akta de av de skattskyldiga avgivna erinringarna och att verkställa den

översyn av de föreslagna taxeringsvärdena, som kan bli en följd härav.

Delegationen föreslår därför, att fastighetstaxeringsnämndernas prelimi­

nära beslut om taxeringsvärden skall föreligga färdigt senast den 20 janu­

ari och att de skattskyldiga skall ingiva sina erinringar senast den 25 feb­

ruari. Sistnämnda tidpunkt har valts så all erinringarna över fastighets­

taxeringen icke skall ansluta till tiden för ingivandet av allmän självdekla­

ration. Arbetet i fastighetstaxeringsnämnd skall sedan avslutas senast den

1 april. För närvarande skall ägare eller innehavare av fastighet tillställas

underrättelse om fastighetstaxcringsnämnds beslut, i de fall nämnden från­

gått sitt preliminära beslut, före den 15 maj. Avskrift av längderna skall

också offentligen framläggas under minst 14 dagar före den 15 maj. Senast

då fastighetsprövningsnämndens arbete skall vara avslutat, framflyttas till

den 31 oktober.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att fastighetstaxeringsnäinn-

derna från början bör upprätthålla god kontakt med de skattskyldiga och

på så tidigt stadium som möjligt utsända underrättelser om ifrågasatta

taxeringsvärden. Det är därför önskvärt att fastighetstaxeringsnämndernas

preliminära beslut fattas så tidigt som möjligt. Den tidpunkt, före vilken

preliminära beslut skall ha fattats, torde utan olägenhet kunna sättas något

tidigare än vad utredningen förordat eller den 31 januari. Underrättelser

till fastighetsägarna bör kunna utsändas senast den 5 februari. Härigenom

skulle fastighetsägarna få större möjligheter att göra jämförelser mellan

föreslagna taxeringsvärden å olika fastigheter och få bättre tid för ytterli­

gare utredningar.

Tjänstemännens centralorganisation anser att den tidsperiod fram till och

med den 5 mars, under vilken ägare eller innehavare av fastighet kan av­

giva skriftliga erinringar, är väl kort och förordar, att denna tidsperiod för-

länges åtminstone med en vecka.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

47

III. Taxeringsperioden

1. Gällande bestämmelser

Allmän fastighetstaxering skall enligt 12 § 1 mom. kommunalskattelagen

ske vart femte år. Jämlikt kungörelsen den 14 december 1962 (nr 656) skall

nästa allmänna fastighetstaxering, som ursprungligen skolat verkställas år

1962, i stället äga rum år 1965. Sådan taxering skall därefter äga rum vart

femte år.

De värden, som fastställts vid allmän fastighetstaxering, får under löpan­

de femårsperiod ändras endast i särskilda fall, som närmare anges i 12 §

2 mom. kommunalskattelagen. Enligt detta lagrum skall nya taxerings­

värden åsättas, därest under löpande taxeringsperiod

a) sådant förhållande inträffat, att taxeringsenhet bör uppdelas i flera

taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter bör sammanslås till en,

b) ändring i fastighets beskattningsnatur inträtt,

c) fastighet, som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skatte­

pliktig,

d) fastighets värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik anled­

ning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning så minskats,

att förändringen föranleder en minskning av taxeringsvärdet med minst en

femtedel,

e) fortsatt bebyggelse skett å fastighet, som vid den tidpunkt, näst före­

gående taxering avsett, ej varit färdigbyggd,

49

taxeringsvärdena på grundval av gjorda undersökningar angående prisut­

vecklingen på fastighetsmarknaden efter senaste allmänna fastighetstaxe­

ring.

Under angivna förutsättningar anser de sakkunniga sig höra förorda en

förlängning av taxeringsperioden till tio år.

Omräkning av taxeringsvärdena föreslås skola ske sedan fem år förflutit

av löpande taxeringsperiod. En föreskrift angående omräkning anses emel­

lertid inte böra göras ovillkorlig. Om prisnivån på fastighetsmarknaden un­

der den första hälften av tioårsperioden endast undergått smärre föränd­

ringar, kan enligt de sakkunniga en omräkning av taxeringsvärdena inte an­

ses erforderlig. De föreslår därför att såsom villkor för att omräkning skall

ske föreskrives att ändring av taxeringsvärdena kan påräknas med minst

tio procent.

Prisutvecklingen på fastighetsmarknaden kan uppvisa betydande variatio­

ner inom olika delar av landet. Intet hindrar, menar de sakkunniga, att om­

räkning av taxeringsvärdena företas endast inom de delar av landet, där så

kan anses påkallat med hänsyn till prisutvecklingen. De sakkunniga före­

slår därför att en förberedande undersökning om prisutvecklingen verkstäl­

les genom riksskattenämndens försorg. Finner riksskattenämnden att om­

räkning kan komma ifråga, skall det slutliga avgörandet, huruvida omräk­

ning verkligen skall ske, tillkomma prövningsnämnderna. Riksskattenämn­

den skall sålunda enligt förslaget endast besluta, om och i vilka län utred­

ning skall ske för utrönande av huruvida förutsättningar för omräkning av

taxeringsvärdena föreligger. Beslutet bör, framhåller de sakkunniga, i prin­

cip föregås av samma förberedelser som vid allmän fastighetstaxering äger

rum före det s. 1c. Stockholmsmötet. Förslag till procenttal för omräkningen

skall upprättas av landskamreraren och insändas till riksskattenämnden.

Sedan förslaget återställts med eventuella erinringar, ankommer det på pröv-

ningsnämnden att fatta slutlig ståndpunkt i omräkningsfrågan.

Prisutvecklingen kan, framhåller de sakkunniga, variera för olika slag av

fastigheter. I riksskattenämndens beslut bör därför anges, huruvida utred­

ningen skall avse jordbruksfastighet eller annan fastighet eller bådadera. En

ytterligare uppdelning av fastigheterna kan bli nödvändig. Betydande skill­

nader i prisutvecklingen förekommer nämligen även inom ett och samma

slag av fastigheter. De sakkunniga föreslår därför att ifråga om jordbruks­

fastigheter omräkningen skall kunna avse enbart värdet å skogsmark och

växande skog eller enbart taxeringsvärdet i övrigt eller bådadera. Ifråga om

övriga fastigheter föreslås en uppdelning i en- och tvåfamilj sfastigheter, hy­

resfastigheter och industrifastigheter. För att underlätta identifieringen av

fastigheterna vid omräkningen föreslår de sakkunniga, att beträffande and­

ra fastigheter än jordbruksfastigheter i fastighctslängden utmärkes, till vil­

ken av de angivna grupperna fastigheten är att hänföra. Därvid kan, tilläg-

4

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 197

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

ger de sakkunniga, förslagsvis bokstaven V användas för en- och tvåfamilj s-

fastigheter, bokstaven H för hyresfastigheter och bokstaven I för industri­

fastigheter.

Själva omräkningen av taxeringsvärdena skall enligt förslaget verkställas

av den lokala skattemyndigheten. Då avsikten med det schablonmässiga

omräkningsförfarandet är att åvägabringa en ungefärlig anpassning av taxe­

ringsvärdena till den rådande prisnivån får det, framhåller de sakkunniga,

anses ligga i sakens natur att omräkning, som i det enskilda fallet medför

endast obetydlig ändring av taxeringsvärdet, inte bör utföras. De sakkunni­

ga föreslår därför, att omräkning ej skall företas, om ändringen inte uppgår

till 1 000 kr.

Underrättelser om de omräknade taxeringsvärdena skall enligt förslaget

utsändas av taxeringsnämnden å för ändamålet fastställda blanketter. Be­

svär skall inte få anföras över prövningsnämndens beslut ifråga om de pro­

centtal, som skall tillämpas vid omräkningen, utan endast över taxerings­

nämndens beslut för att få rättat rena felräkningar.

Avslutningsvis framhåller de sakkunniga, att de är medvetna om att vissa

anmärkningar kan komma att riktas mot förslaget angående omräkning av

taxeringsvärdena. Det kan sålunda med visst fog göras gällande, att fel som

begåtts vid en allmän fastighetstaxering kan komma att förstoras genom

en procentuell omräkning, att förhållanden, som inträffat under den lö­

pande perioden — även om de är av väsentlig betydelse för en fastighets

värde — inte kan beaktas vid omräkningen samt att uppdelningen i olika

grupper av annan fastighet kan vålla vissa svårigheter i praktiken. De sak­

kunniga har emellertid ansett dessa olägenheter väl uppvägas av den arbets-

och kostnadsbesparing, som ett omräkningsförfarande i enlighet med för­

slaget skulle innebära.

Om förslaget angående omräkning av taxeringsvärdena likväl inte skulle

anses kunna läggas till grund för lagstiftning, föreslår de sakkunniga såsom

ett alternativ att taxeringsperioden förlänges till åtta år. 3

3. Remissyttrandena

De sakkunnigas förslag om en förlängning av taxeringsperioden till tio

år med möjlighet till en procentuell omräkning av taxeringsvärdena sedan

fem år av perioden förflutit avstyrkes av det övervägande antalet remiss­

instanser. Framför allt det föreslagna omräkningsförfarandet har blivit fö­

remål för stark kritik. Sålunda anför t. ex. lantbrukets skattedelegation

härom bl. a. följande.

Gentemot det framlagda förslaget om omräkning efter fem år kan många

invändningar göras. Förslaget förutsätter att prisutvecklingen på fastighets­

beståndet eller på vissa grupper av fastighetsbeståndet skulle vara i stort

sett enhetlig inom ett län. I verkligheten ser prisutvecklingen emellertid ofta

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963

51

icke ut på det sättet. Vissa delar av ett län kan uppvisa en avsevärd pris­

stegring under det att andra delar av länet på motsvarande fastighetsbestånd

visar ringa stegring eller nedgång. Det torde heller icke vara ovanligt att i

en tätort prisutvecklingen för annan fastighet blir nedåtgående på grund av

att en industri lagts ned eller flyttats, under det att prisutvecklingen visar

motsatt tendens på en annan ort på grund av tillkomsten av en ny industri.

Även prisutvecklingen på jordbruksfastigheter kan ställa sig väsentligt olika

inom ett och samma län. Eftersom omräkningsförfarandet —- såvitt det icke

skall innebära en praktiskt taget ny fastighetstaxering — måste vara scha­

blonmässigt med tillämpning av enhetliga procenttal på varje grupp av fas­

tigheter inom ett och samma län, kommer detsamma att medföra att taxe­

ringsvärdena i vissa delar av ett län kan bli helt missvisande. Felaktigheter

begångna vid sista allmänna fastighetstaxeringen kommer också att försto­

ras, eftersom systemet icke förutsätter någon som helst individuell prövning

eller rättelse av begångna felaktigheter. Man kan också tänka sig att en avse­

värd prisstegring sker i vissa län under de första fem åren av taxeringspe-

rioden, varvid omräkning genomförs det femte året, under det att en pris­

förändring av motsvarande storlek i andra län framträder först på sjätte el­

ler sjunde året. I sistnämnda fall skulle taxeringsvärdena enligt förslaget

bli oförändrade under hela perioden. Redan de nu framförda invändningar­

na är av sådan art att metoden med schablonmässigt omräkningsförfaran-

de icke kan förordas. Den statistik, varpå ett sådant omräkningsförfarande

skall grundas, torde heller icke vara så representativ för olika områden att

det är möjligt eller lämpligt att med stöd härav verkställa en differentiering

mellan olika län på sätt utredningen föreslagit. Det torde snarare förhålla

sig så att de genomsnittliga värdena för de olika länen visar tämligen likar­

tade tendenser under det att variationen inom enskilda län kan vara stor.

Å andra sidan är en annan områdesindelning knappast tänkbar.

Liknande synpunkter anföres av bl. a. riksskattenämnden och flertalet

länsstyrelser.

Statistiska centralbyrån framhåller, att förslaget förutsätter en utbygg­

nad av fastighetsprisstatistiken, enär denna för närvarande ej omfattar in­

dustrifastigheter och obebyggda områden, vilka enligt förslaget bör vara

medtagna i den redovisning, som skall utgöra underlag för den centrala

bedömningen av frågan, huruvida en omräkning av taxeringsvärden hör äga

rum eller icke.

Skogsstyrelsen och styrelsen för skogshögskolan påpekar, att metoden

vid skogstaxering är så konstruerad, att vid en procentuell omräkning av

taxeringsvärdena procenttalet måste differentieras för olika omkostnads-

klasser, vilket ytterligare komplicerar omräkningen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som avstyrker förslaget, anser

emellertid att det kan vara av intresse att ett generellt omräkningsförfaran­

de enligt den idé, som de sakkunniga framlagt, skall kunna genomföras

i modifierad form vid en framtida tidpunkt och tillstyrker därför all eu

gruppindelning av annan fastighet i enlighet med det framlagda förslaget

åstadkommes redan nu. Att en sådan indelning sker kan vara praktiskt

även ur andra synpunkter.

52

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att, ehuru länsstyrelsen

avstyrkt det föreslagna omräkningsförfarandet, länsstyrelsen finner sakliga

skäl tala för att vid kommande allmänna fastighetstaxering i längden mar­

keras, om fastighet är att anse såsom en- eller tvåfamilj svilla, på vilken

vid inkomsttaxeringen bestämmelserna i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen

är tillämpliga. En kontroll av detta förhållande bör nämligen ske i samband

med allmän fastighetstaxering, då taxeringsnämnderna vid den årliga taxe­

ringen ej sällan saknar erforderligt underlag för denna bedömning.

Som tidigare nämnts har de sakkunniga såsom ett alternativ framlagt

förslag om en förlängning av taxeringsperioden till åtta år utan något om-

räkningsförfarande. Beträffande lämpligheten av en sådan förlängning är

meningarna delade. Vissa remissinstanser tillstyrker förslaget, medan andra

anser att taxeringsperioden även i fortsättningen normalt bör omfatta fem

år. Mot en förlängning av taxeringsperioden anses bl. a. tala svårigheten att,

särskilt vid taxering av fastigheter uppförda i slutet av perioden, strikt

iaktta den prisnivå, som legat till grund för senaste allmänna fastighets­

taxering.

Kammarrätten vill, för det fall hittills gällande bestämmelser om allmän

fastighetstaxering vart femte år finnes av statsfinansiella och arbetstek-

niska skäl icke kunna bibehållas, förorda en förlängning av perioden mellan

de allmänna fastighetstaxeringarna till sju år.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser sex år vara den längsta period,

som bör ifrågakomma för att ett taxeringsvärde alltjämt skall kunna tiller­

kännas vitsord exempelvis vid belåning.

Länsstyrelsen i Kalmar län delar utredningens uppfattning att en taxe-

ringsperiod på fem år med hänsyn till kostnaderna och den erforderliga

arbetsinsatsen för en allmän fastighetstaxering kan vara väl kort. Länssty­

relsen anser emellertid en fixering av taxeringsperiodens längd till visst an­

tal år vara mindre lämplig. Ej heller synes det länsstyrelsen önskvärt att —

såsom skett under de senaste decennierna — en till fem år bestämd taxe-

ringsperiod gång på gång frångås. På grund härav vill länsstyrelsen före­

slå, att taxeringsperiodens längd antingen icke fixeras på annat sätt än att

bestämmelse utfärdas om att allmän fastighetstaxering skall äga rum under

år som Kungl. Maj :t beslutar eller att periodens längd bestämmes till minst

fem år och högst tio år och att beslut om allmän fastighetstaxering skall

fattas senast viss tidpunkt innan denna skall äga rum.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att frågan om förlängning

av taxeringsperioden lämpligen bör prövas först när 1970 års allmänna fas­

tighetstaxering förestår. Om vid denna tidpunkt sådana förändringar i pris­

nivån inträffat, att en förlängning av taxeringsperioden utöver föreskrivna

fem år då bedömes såsom icke tillrådlig, torde frågan om förlängning få

falla.

Kungl. Maj:is proposition nr 197 år 1963

53

Ej heller näringslivets skattedelegation finner det erforderligt att redan

nu ta definitiv ställning till frågan om taxeringsperiodens längd, enär vid

en eventuell avveckling av fastighetsbeskattningen såväl frågan om förfa­

randet vid allmän fastighetstaxering som frågan om taxeringsperiodens

längd kommer i ett väsentligt ändrat läge och förnyade överväganden då

bör äga rum.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

IV. Metodiken vid taxering av jordbruksfastighet

1. Gällande bestämmelser

Enligt 9 § kommunalskattelagen skall taxeringsvärde, utom vad avser

skogsmark och växande skog, åsättas till det belopp, som prövas utgöra fas­

tighetens värde efter ortens pris, d. v. s. fastighetens allmänna saluvärde.

Vad som menas med allmänt saluvärde framgår av anvisningarna till nämn­

da lagrum.

Vid taxering av jordbruksfastigheter användes såsom hjälpmedel de en­

hetsvärden, som föreslagits i den ordning 144 § 1 mom. TF anger. Dessa en­

hetsvärden skall beträffande fastigheter i skilda storleksgrupper innefatta

värden för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsför-

hållanden under förutsättning av normalt byggnadsbestånd. Det enhetsvär-

de, som antagits för en viss storleksgrupp, bör i det enskilda fallet jämkas

uppåt eller nedåt, om särskilda förhållanden det påkallar. I punkt 2 av an­

visningarna till 9 § kommunalskattelagen anges ett flertal exempel på såda­

na förhållanden, som bör beaktas vid värdesättningen.

Enhetsvärdena innefattar således värdet av såväl den öppna jorden som

byggnaderna å fastigheten. Eftersom man vid enhetsvärdenas bestämmande

utgår från ett normalt byggnadsbestånd, kommer värdena att variera i hu­

vudsak efter åkerarealens storlek. För fastigheter, där värdet av byggna­

derna jämfört med värdet å marken är högt, blir givetvis enhetsvärdena

höga men lägre ju större åkerareal fastigheten har. 2

2. Utredningens förslag

De sakkunniga framhåller, att värderingen av de minsta jordbruksfastig­

heterna ofta är komplicerad. Dessa fastigheter har sitt huvudsakliga värde

såsom bostad för ägaren. Här är det inte så mycket de rena jordbrukssyn-

punkterna, såsom driftbyggnadernas och jordens beskaffenhet, bruknings-

lörhållanden och avsättningsmöjligheter m. m., som är bestämmande för

marknadsvärdet utan fastmer bostadshusets standard och fastighetens läge.

De synpunkter, som i främsta rummet måste beaktas, är sålunda i stort

sett desamma som vid värderingen av annan fastighet.

4-f Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 197

54

På grund av angivna förhållanden har, fortsätter de sakkunniga, enhets-

värdena visat sig vara till ingen eller ringa nytta vid taxeringen av mindre

jordbruksfastigheter. Man har därför ifråga om dessa fastigheter nödgats

använda en annan metod, enligt vilken värden åsatts särskilt för jorden och

särskilt för byggnaderna. I vissa norrlandslän, där jordbruken till övervä­

gande del utgöres av små brukningsenheter, har man vid de senaste all­

männa fastighetstaxeringarna tillämpat denna metod beträffande samtliga

jordbruksfastigheter. Så har även skett i Västmanlands län, trots att detta

län uppvisar det procentuellt största antalet medelstora brukningsenheter.

Vid de centrala överläggningarna inför 1957 års allmänna fastighetstaxe­

ring rekommenderades den nu angivna metoden vid taxering av jordbruks­

fastigheter med ringa åkerareal. Enligt vad de sakkunniga inhämtat har re­

kommendationen följts i flertalet län och erfarenheterna av metoden att

uppskatta jorden för sig och byggnaderna för sig har genomgående varit go­

da. Bl. a. har framhållits att man genom användandet av denna metod bättre

kunnat beakta de för varje fastighet rådande särskilda förhållandena, vil­

ket medfört en större differentiering av taxeringsvärdena och en närmare

anknytning till värdena å annan fastighet.

De sakkunniga har därför funnit skäl undersöka, om det finns förutsätt­

ningar för en allmän övergång till den nu angivna värderingsmetoden. Av

svaren på en rundfråga i ämnet från de sakkunniga till samtliga länsstyrel­

ser framgår, att flertalet länsstyrelser ansåg metoden lämplig vid taxering

av mindre jordbruksfastigheter men var mera tveksamma när det gällde

de medelstora och större brukningsenheterna. De sakkunniga har därför

övervägt att framlägga förslag om tillämpning av metoden vid taxering av

jordbruksfastigheter med en åkerareal understigande tio hektar. I allmän­

het anses nämligen numera, framhåller de sakkunniga, att en jordbruksfas­

tighet med mindre åkerareal än tio hektar i regel inte kan ge full försörjning

åt en familj enbart genom jordbruket. Dessa fastigheter har sålunda ifråga

om öppen jord och byggnader sitt huvudsakliga värde såsom bostad för

ägaren och bör i följd härav till denna del värderas efter i princip samma

grunder, som tillämpas vid taxering av annan fastighet.

De sakkunniga konstaterar att antalet jordbruksfastigheter med en åker­

areal understigande tio hektar utgör inemot två tredjedelar av det totala

antalet jordbruksfastigheter i landet och anför vidare.

En begränsning av metodens användning till jordbruksfastigheter med en

mindre åkerareal än tio hektar har knappast någon betydelse för norrlands-

länen, då jordbruken där till övervägande del består av små brukningsen­

heter. I södra och mellersta Sverige, där antalet jordbruksfastigheter med

en åkerareal överstigande tio hektar är relativt stort, skulle däremot en så­

dan begränsning medföra bestämda olägenheter. Man skulle där nödgas

använda två olika värderingsmetoder jämsides, vilket knappast kan främja

en likformig taxering. Vidare kommer redovisningen av enhetsvärdena i

kontrollängden att kompliceras. Enligt vad som för närvarande gäller (144 §

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

55

1 mom. tredje stycket TF) skall i enhetsvärdena för olika ägoslag inräknas

värdet av byggnaderna å fastigheten. Detta gäller således inte bara åkern

utan även övriga ägoslag, såsom tomt och trädgård, kultiverad betesmark

m. in. Med bibehållande av denna ordning kan man sålunda i princip inte

— såsom i fråga om de mindre jordbruksfastigheterna rekommenderades

vid Stockholmsmötet 1956 — låta byggnadsvärdet ingå enbart i enhetsvär­

det för åkerjorden. Även om man godtar ett sådant redovisningssätt, blir

dock en jämförelse fastigheterna emellan genom enhetsvärdena utan större

värde, eftersom byggnadsvärdet måste slå igenom olika starkt vid olika

arealstorlekar. Så t. ex. medför ett byggnadsbestånd värt 20 000 kr. på en

fastighet om 2 hektar åker ett hektarvärde av 10 000 kr. — i detta samman­

hang bortser vi från värdet å själva jorden — medan samma byggnadsbe­

stånd på en fastighet om 10 hektar åker föranleder ett hektarvärde av 2 000

kr. Det säger sig självt att en jämförelse mellan två sådana hektarvärden är

utan mening. En annan olägenhet är att man vid förandet av kontrollängden

med hänsyn till de stora variationerna ifråga om byggnadsbeståndet måste

använda sig av ett stort antal kolumner för olika enhetsvärden. Exempel fin­

nes på att man varit nödsakad att genom delning av kolumnerna öka anta­

let kolumner till tjugo eller ännu flera. Någon förbättring skulle kunna vin­

nas genom att man i fråga om de mindre jordbruksfastigheterna redovisade

åkerjorden som obebyggd. Möjlighet till jämförelse av hektarvärden för

dessa fastigheter skulle föreligga och antalet erforderliga kolumner skulle

väsentligt minska. Man skulle emellertid då — åtminstone i södra och mel­

lersta Sverige — nödgas arbeta med två slags enhetsvärden, det ena avseen­

de enbart värdet av åkerjorden och det andra innefattande värdet av såväl

åkerjord som byggnader. Detta måste självfallet försvåra en jämförelse av

taxeringsutfallet.

En tillämpning av skilda värderingsmetoder för å ena sidan jordbruks­

fastigheter med en åkerareal understigande tio hektar och å andra sidan

övriga jordbruksfastigheter skulle således enligt de sakkunnigas uppfatt­

ning medföra väsentliga nackdelar. De har därför efter hand inriktat sig på

att undersöka möjligheterna av en total övergång till metoden att värdera

jorden för sig och byggnaderna för sig. Då skulle, anför de sakkunniga, de

av dem påtalade svårigheterna vid förandet av kontrollängden bortfalla. Om

värdet av byggnaderna redovisades särskilt, skulle man erhålla enhetliga

enhetsvärden avseende enbart åkerjorden utan byggnader. Härigenom skulle

en jämförelse av såväl de enskilda taxeringarna som taxeringsutfallet i

stort väsentligt underlättas. Redovisas i kontrollängden också byggnadsvär­

det särskilt kan under taxeringsarbetets gång direkt jämförelse av bygg­

nadsvärden ske.

Bortsett från fördelarna vid förandet av kontrollängden skulle, framhåller

de sakkunniga, en total övergång till den nya metoden medföra att värde­

ringen av samtliga jordbruksfastigheter kunde ske efter eu och samma me­

tod, vilket enligt de sakkunnigas mening måste innebära en betydande lätt­

nad för nämnderna.

Att en fullt tillfredsställande lösning av åkerjordens värdesättning vid

taxering av jordbruksfastigheter av olika storlek inte kan ernås med mind­

Kungl. Mnj:ts proposition nr 197 år 1963

56

re värdet av jord och byggnader på något sätt renodlas ävensom att meto­

den med särvärdering av jord och byggnader medger en större differentie­

ring av taxeringsvärdena framgår, menar de sakkunniga, av de uttalanden

som gjorts i samband med undersökningarna om taxeringsutfallet beträf­

fande 1952 och 1957 års allmänna fastighetstaxeringar (SOU 1956: 57 och

1963:14).

Vidare har, framhåller de sakkunniga, vid samråd med den särskilda sek­

tion inom skattelagssakkunniga, som har till uppdrag att utreda vissa

spörsmål rörande inkomstberäkningen i förvärvskällan jordbruksfastighet

framkommit, att den nu tillämpade schablonmässiga avskrivningen å drifts­

byggnaderna med en procent av det taxerade jordbruksvärdet inte kan för­

väntas ge ett tillräckligt avdrag vid konstant penningvärde samt att kommu­

nalskattelagens förutsättning att anskaffningsvärdet för byggnaderna en­

dast uppgår till två tredjedelar av jordbruksvärdet synbarligen inte är håll­

bar. Man kan sålunda konstatera, anför de sakkunniga, att en redovisning

av byggnadsvärdet är den enda tillfredsställande utgångspunkten för ett

värdeminskningsavdrag å byggnaderna.

De sakkunniga har sålunda funnit övervägande skäl tala för en total över­

gång till metoden att värdera jorden för sig och byggnaderna för sig och

föreslår, att byggnadsvärdet i kontrollängd och fastighetslängd redovisas i

särskild kolumn såsom ett i jordbruksvärdet ingående delvärde.

Avslutningsvis berör de sakkunniga de följder, som ett genomförande av

förslaget skulle få ifråga om beräkningen av boställsräntan enligt klockar-

boställslagen (SFS 1938: 732) och tillämpningsföreskrifterna till denna

(SFS 1939: 173). De sakkunniga antyder olika sätt att lösa problemet men

förklarar, att de inte ansett det ingå i deras uppdrag att framlägga förslag

till författningsändringar ifråga om nämnda lag och föreskrifter. 3

Kungl. Maj. ts proposition nr 197 år 1963

3. Remissyttrandena

Förslaget att vid taxering av jordbruksfastighet övergå till värdering av

jord och byggnader var för sig tillstyrkes av bl. a. riksskattenämnden samt

länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge och Västernorrlands län. Sistnämn­

da länsstyrelse anför följande.

Länsstyrelsen har haft goda erfarenheter av den vid 1957 års allmänna

fastighetstaxering tillämpade metoden att värdera byggnaderna för sig och

jorden för sig. Visserligen rekommenderades metoden allenast för fastig­

heter med en åkerareal, understigande 20 hektar. I praktiken synes emel­

lertid metoden, om än icke de rekommenderade normalvärdena, ha begag­

nats även vid taxering av större fastigheter. Såsom anvisningarna utforma­

des i detta län bidrog metoden i hög grad till att den eftersträvade taxe-

ringsnivån för jordbruksfastigheter nåddes.

För en bedömning av metodens användbarhet i de stora jordbruksdistrik­

ten i södra och mellersta Sverige är det av väsentlig betydelse, hur reglerna

57

åtminstone i stora drag utformas. Utredningen har icke ens antytt hur den

tänkt sig, att värderingen skall tillgå. I detta län utarbetades vid 1957 års

allmänna fastighetstaxering riktvärden med utgångspunkt från ett tänkt

enhetsvärde på »medelfastigheten». Hektarpriset för obebyggd åkerjord be­

stämdes med ledning av kända priser, varefter det åstundade värdet å me­

delfastighetens byggnadsbestånd erhölls. Länsstyrelsen föreställer sig, att

detta tillvägagångssätt är mindre väl lämpat vid värdesättningen av bygg­

nader på stora jordbruksenheter. Emellertid finnes anledning antaga, att

anvisandet av skilda värden å byggnader och åkerjord skall kunna ske med

åtminstone samma sakliga underlag som tidigare anvisade enhetsvärden för

åkerjord med byggnader. Länsstyrelsen tillstyrker därför utredningens för­

slag i denna del.

Flertalet remissinstanser uttalar dock stor tveksamhet ifråga om den fö­

reslagna värderingsmetodens lämplighet vid taxering av medelstora och

större jordbruksfastigheter. Då man i allmänhet saknar erfarenhet av me­

toden, åtminstone när det gäller de större jordbruken, och då i förslaget inte

angivits de grunder, efter vilka byggnadsvärdet skall bestämmas, anses det

inte möjligt att nu bedöma hur metoden skulle utfalla i praktiken. Där­

jämte befaras att värderingsförfarandet blir mera komplicerat. Sålunda an­

för t. ex. länsstyrelsen i Östergötlands län följande.

Metoden att vid taxering av jordbruksfastighet taxera jord och byggnader

var för sig har icke tillämpats i detta län, varför länsstyrelsen saknar när­

mare erfarenhet av detta värderingsförfarande. Länsstyrelsen finner emel­

lertid detta system kunna vara tillämpligt då det gäller mindre bruknings-

enheter, där bostadshuset är den dominerande byggnaden och det ur värde-

ringssynpunkt kan anses angeläget att närmare anknyta till värdena för an­

nan fastighet. Då det gäller jordbruksfastigheter med betydande areal åker­

mark, vilka finnas särskilt å slättbygderna här i länet, är länsstyrelsen dock

tveksam huruvida nu ifrågavarande metod kan vara den lämpliga. För dessa

fastigheter ha byggnaderna med bortseende från sådana för bostadsändamål

ett helt annat samband med jorden och jordbruksdriften än då det gäller

mindre brukningsenheter. Det torde även enligt länsstyrelsens mening kun­

na befaras att den av utredningen förordade metoden skulle innebära en

icke oväsentlig utökning av taxeringsarbetet och göra detta mera komplice­

rat, särskilt då det gäller större gårdar med betydande och i många fall

högst varierande byggnadsbestånd. Då utredningen icke närmare gått in på

eller lämnat förslag till huru värderingen av byggnaderna skulle äga rum,

kan länsstyrelsen icke närmare uttala sig om huru det av utredningen före­

slagna systemet skulle komma att utfalla i praktiken. Enligt länsstyrelsens

mening är det uppenbart att en allmän övergång till sagda system icke bör

ske utan att eu utredning verkställes, som närmare belyser verkningarna av

detsamma, då det gäller taxering av de större jordbruksfastigheterna.

Provtaxering eller ytterligare utredning för utrönande av den föreslagna

värderingsmetodens för- och nackdelar förordas jämväl av bl. a. länsstyrel­

serna i Södermanlands, Jönköpings, Gotlands, Göteborgs och Bohus samt

Jämtlands lön.

Kammarrätten finner sig på anförda skäl — i vart fall icke utan alt genom

Kungl. Maj.ts proposition nr

7.97

år 1963

58

provtaxeringar eller på annat sätt erforderligt material erhållits för bedöm­

ningen — icke kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag att vid taxering av

större jordbruksfastigheter tillämpa metoden att särskilt för sig uppskatta

värdet av byggnader och jord. Kammarrätten anför vidare.

Vad beträffar mindre jordbruksfastigheter synes enighet råda om att me­

toden att särskilt värdera byggnaderna slagit väl ut vid den senaste allmän­

na fastighetstaxeringen, varför anledning torde saknas att beträffande dessa

fastigheter frångå metoden. Några olägenheter av att, då ett värde å byggna­

der ändå beräknas, införa detta värde i kontrollängder och taxeringslängder

torde icke föreligga. En annan fråga är, om det sålunda redovisade värdet å

byggnader lämpligen bör läggas till grund vid beräkning av värdeminsk-

ningsavdrag för byggnader. I denna fråga finner sig kammarrätten — med

hänsyn till att kammarrätten har att inom en snar framtid avgiva yttrande

rörande skattelagssakkunnigas betänkande med förslag till ändrade bestäm­

melser om avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftbyggnader — icke

nu böra taga definitiv ståndpunkt.

Av vad ovan anförts framgår, att kammarrätten finner hinder icke möta

att tillämpa olika värderingsprinciper för mindre och för större jordbruks­

fastigheter. Den främsta olägenheten härmed torde vara svårigheten att

draga en gräns mellan dessa båda kategorier. Allmänt har använts metoden

att göra en sådan gränsdragning efter fastigheternas areal. Förhållandena

i olika delar av landet torde emellertid vara så varierande att det torde vara

svårt att centralt bestämma begreppet »ringa åkerareal». Denna bestämning

torde såsom hittills få överlåtas åt prövningsnämnderna i länen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län säger sig visserligen vara väl medveten om

vissa av de av de sakkunniga angivna fördelarna med en total övergång till

särvärdering av jord och byggnader å jordbruksfastighet men understryker

att även mycket starka skäl kan anföras mot ett sådant system, främst be­

träffande byggnadsvärdenas funktion såsom avskrivningsunderlag. Länssty­

relsen hänvisar till vad som härutinnan anförts i en av särskild sektion

inom skattelagssakkunniga den It mars 1963 avgiven promemoria med för­

slag till ändrade bestämmelser om avdrag för värdeminskning å jordbrukets

driftsbyggnader. Även om en allmän övergång till åsättande av särskilda

byggnadsvärden å jordbruksfastighet i samband med fastighetstaxering för

att tjäna som underlag vid inkomsttaxeringen inte kan anses vara en fram­

komlig väg för att lösa frågan om ett mera rättvisande avskrivningsunderlag

för byggnader å jordbruksfastighet, anser länsstyrelsen det vara möjligt att

i mera begränsad omfattning särskilja ett individualiserat byggnadsavskriv-

ningsunderlag vid fastighetstaxeringen. I den mån metoden med särskilt

byggnadsvärde kommer till användning för mindre jordbruksfastigheter, vil­

kas värde huvudsakligen ligger i byggnader och å vilka ägarens bostadsfas­

tighet utgör det dominerande ekonomiska värdet, föreligger enligt länssty­

relsens mening skäl att låta detta värde utgöra schablonmässigt avskriv­

ningsunderlag.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län avstyrker utredningens förslag beträffan-

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

59

de metoden för värdering av jordbruksfastighet. Länsstyrelsen framhåller

bl. a. att, om skattelagssakkunnigas förslag till ändrade bestämmelser om

avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftsbyggnader vinner gehör, sär­

skilda byggnadsvärden vid fastighetstaxeringen torde sakna större betydel­

se. Ett tungt vägande argument för metoden att uppskatta jorden för sig och

byggnaderna för sig skulle då helt bortfalla.

Stiftsnämnderna i Lund och Göteborg konstaterar att, därest utredning­

ens förslag om att enhetsvärdena skall avse jorden i obebyggt skick genom­

föres, boställsräntorna kommer att minska i storlek. Av de alternativ till lös­

ning av detta speciella problem, som antytts av de sakkunniga, finner nämn­

derna det mest ändamålsenliga vara att fastställa nytt boställskapital pa

grundval av de nya enhetsvärdena.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

V. Utformningen av fastighetslängden m. m.

1 . Utredningens förslag

I syfte bl. a. att förenkla längdföringen vid allmän fastighetstaxering fö­

reslår de sakkunniga vissa ändringar ifråga om redovisningen i fastighets­

längden av antalet ägoslag m. m.

I den fastighetslängd, som f. n. användes vid allmän fastighetstaxering,

skall ifråga om jordbruksfastighet anges, huru arealen fördelar sig på föl­

jande ägoslag, nämligen åker, tomt och trädgård, kultiverad betesmark, na­

turlig äng, skogsmark och övrig mark.

De sakkunniga framhåller att tomt och trädgård, å ena sidan, och åker,

å den andra, enligt vad som framgår av utredningarna om taxeringsutfallet

från tidigare fastighetstaxeringar åsatts praktiskt taget samma värde per

hektar. Dessa ägoslag synes därför utan olägenhet kunna bli föremål för ge­

mensam värdering och de sakkunniga föreslår med åberopande härav, att

ägoslagen i fastighetslängden sammanföres i en kolumn.

Vidare föreslår de sakkunniga, att — enär den något oklara gränsdrag­

ningen mellan kultiverad betesmark och naturlig äng torde ha lett till en viss

godtycklighet vid bedömandet av vad som skall hänföras till det ena eller

det andra ägoslaget — de båda ägoslagen sammanföres i en kolumn under

beteckningen ängsmark.

Vid taxering av annan fastighet skall jämlikt 10 § kommunalskattelagen,

i den mån förhållandena därtill föranleder, redovisas särskilt parkvärde.

Med parkvärde förstås enligt sagda lagrum det värde, som fastigheten äger

utöver markvärdet och byggnadsvärdet på grund av därå befintliga träd,

60

trädgårdsanläggningar och dylikt. Enligt anvisningarna till 10 § förekom­

mer parkvärde endast undantagsvis. I allmänhet, påpekas det, lärer å fastig­

het, som skall taxeras såsom annan fastighet, mera sällan förekomma väx­

ande träd eller anläggning, som ej är att hänföra till byggnad, av den bety­

denhet, att fastighetens värde i allmänna marknaden därigenom i någon vä­

sentligare grad påverkas.

Vid 1957 års allmänna fastighetstaxering åsattes särskilda parkvärden

endast i c:a 700 fall sammanlagt för hela landet. De sakkunniga ifrågasät­

ter dessutom, om inte parkvärde felaktigt åsatts i många av dessa fall. Med

hänsyn till det ringa antalet åsatta parkvärden ävensom till de sannolikt

många felbedömningarna föreslår de sakkunniga, att begreppet parkvärde

utmönstras och att värdet å ifrågavarande förmån i stället inräknas i mark­

värdet.

De nuvarande fastighetslängderna upptager på varje rad kolumner för så­

väl jordbruksfastighet som annan fastighet. Härigenom blir kolumnerna i

genomsnitt endast utnyttjade till femtio procent. De sakkunniga har över­

vägt, huruvida inte jordbruksfastighet och annan fastighet borde redovisas

i skilda längder. Genom att kolumnerna då kunde till fullo utnyttjas skulle

betydande besparingar av papper och framför allt arkivutrymmen vinnas.

De sakkunniga har emellertid inte ansett sig böra framlägga något förslag

härutinnan, då längderna kan väntas bli helt omarbetade i samband med att

datamaskiner börjar användas för folkbokföring och uppbörd.

I ett hänseende anser emellertid de sakkunniga en viss förenkling kunna

ske utan större svårighet. Med hänsyn till den inbesparing av utrymmena i

fastighetslängden, som skulle vinnas genom den föreslagna utmönstringen

av begreppet parkvärde, borde det vara möjligt att med någon jämkning av

bredden på övriga kolumner trycka särskilda längder för annan fastighet,

varvid redovisningen inte skulle behöva ske över ett helt uppslag utan en­

bart över en sida. Detta skulle, påpekar de sakkunniga, utan vidare kunna

genomföras, om fastigheterna såsom vid 1957 års allmänna fastighetstaxe­

ring redovisas i längder med tvärformat. De sakkunniga ifrågasätter därför,

om inte redan vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen borde till­

handahållas blanketter upptagande enbart annan fastighet och avsedda att

användas i sådana distrikt, där endast dylika fastigheter förekommer, d. v. s.

främst i de centrala delarna av städerna. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963

2. Remissyttrandena

De föreslagna ändringarna ifråga om redovisningen i fastighetslängden

av ägoslag m. m. har av flertalet remissinstanser lämnats utan erinran. På

några punkter har dock gjorts vissa invändningar.

Sålunda anför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län i anledning av för-

61

slaget om sammanförande av åker med tomt och trädgård, att gårdstomten

icke sällan består av berg eller liknande ofruktbar mark och att därför i ko­

lumnen för åker redovisad areal framdeles icke kommer att utvisa uteslu­

tande odlingsbar mark. Då denna arealredovisning torde åberopas i statis­

tiska sammanhang, framkommer alltså arealmässigt en felkälla genom att

tomt och trädgård sammanslås med åker.

Lantbruksstyrelsen avstyrker förslaget om sammanförandet av åker med

tomt och trädgård. Styrelsen framhåller, att en gemensam redovisning av

de båda ägoslagen skulle ge en missvisande bild av åkerarealens storlek,

vilket kunde få en viss betydelse i olika sammanhang, t. ex. vid prövningen

av huruvida och till vilka belopp arealtillägg skall utgå enligt kungörelsen

den 28 maj 1959 (nr 256) om arealtillägg m. m.

Riksskattenämnden och några länsstyrelser förordar, att begreppet »ängs­

mark» utbytes mot termen »kultiverad betesmark och naturlig äng». Nämn­

den föreslår vidare, att uttrycklig föreskrift införes, att arealen ej skall

redovisas i mindre enheter än hela eller halva hektar. Slutligen anser nämn­

den, att förslaget om särskilda längdformulär upptagande enbart annan

fastighet inte bör genomföras i avbidan på införandet av ADB-maskiner för

längdföring. Denna uppfattning kommer också till uttryck i yttrandet från

länsstyrelsen i Örebro län.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

VI. Departementschefen

b rågan om en förenkling av formerna för den fastighetsvärdering, som

för närvarande sker vid de allmänna fastighetstaxeringarna, har varit ak­

tuell i olika sammanhang. Såsom av den föregående redogörelsen framgår

kräver dessa fastighetstaxeringar en omfattande organisation. Denna in­

kräktar i personalhänseende på arbetet med de årliga taxeringarna för in­

komst och förmögenhet. Även kostnadssynpunkten bör beaktas i detta

sammanhang.

Å andra sidan tår betydelsen av en genom det allmännas försorg genom­

förd fastighetsvärdering icke underskattas. Bortsett från garantibeskatt­

ningen av fastighet har fastigheternas taxeringsvärden betydelse i olika hän­

seenden. Vid inkomstbeskattningen ligger dessa värden t. ex. till grund för

beräkning av inkomsten av en- och tvåfamilj sfastigheter samt för avdrag

för värdeminskning av byggnader och skog. Vidare må nämnas skogs-

vårdsavgiften, förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen samt faslighets-

kreditgivningen som områden, där man är beroende av den värdering som

får sitt uttryck i taxeringsvärdena.

En noggrant utförd fastighetsvärdering synes därför ofrånkomlig. Det

är emellertid angeläget att alla möjligheter till förenklingar och besparingar

iakttas, utan att intresset av en riktig fastighetsvärdering eftersättes.

Det förslag till ändringar av bestämmelserna om förfarandet vid allmän

62

fastighetstaxering m. m., som framlagts av 1961 års fastighetstaxerings-

utredning, innebär ifråga om taxeringsorganisationen, att en särskild or­

ganisation för allmän fastighetstaxering skall bibehållas men att de dubbla

nämnderna i första instans på landsbygden (beredningsnämnd och fastig-

hetstaxeringsnämnd) ersättes av en enda nämnd, på sätt redan gäller för

städer. Taxeringsperioden, som enligt nuvarande bestämmelser normalt om­

fattar fem år, föreslås bliva förlängd till tio år med möjlighet till procentuell

omräkning av taxeringsvärdena sedan fem år av perioden förtlutit. Alter­

nativt föreslås att taxeringsperioden skall förlängas till åtta år. Vidare fö­

reslås en ändrad metodik vid taxering av jordbruksfastighet, innebärande

att byggnaderna skall uppskattas för sig och åsättas särskilda värden samt

att de enhetsvärden, som utnyttjas vid taxeringen och som hittills inne­

fattat värdet av såväl byggnader som jord, skall avse enbart värdet av jor­

den. Slutligen föreslår de sakkunniga vissa mindre ändringar ifråga om re­

dovisningen av olika ägoslag i fastighetslängden.

Vad först beträffar taxeringsorganisationen har flertalet re­

missinstanser i princip förordat de sakkunnigas förslag om införandet av ett

ennämndssystem i första instans jämväl på landet, d. v. s. en sammanslag­

ning av de nuvarande berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna till en

nämnd. Dock har i en del yttranden förutsatts att de nya nämnderna där­

vid erhåller annan sammansättning än den, som föreslagits av de sakkun­

niga.

De remissinstanser, som avstyrkt förslaget om slopande av berednings-

nämnderna, hyser genomgående den uppfattningen, att det töreslagna en-

nämndssystemet innebär risker för ett försämrat taxeringsresultat. Den

kontroll och översyn av fastighetstaxeringsnämndernas arbete, som enligt

förslaget skall åvila de lokala skattemyndigheterna, anses inte utgöra till­

räcklig garanti för en jämn och likformig taxering.

Frän länsstyrelsehåll vitsordas allmänt att de i fastiglietstaxeringsarbetet

engagerade beskattningsnämnderna arbetar under pressande tidsnöd. Den

individuella prövning av beredningsnämndernas förslag till taxeringsvär­

den, som det enligt nuvarande bestämmelser åligger fastighetstaxerings­

nämnderna att företa, har uppenbarligen kunnat medhinnas endast i be­

gränsad utsträckning. Några länsstyrelser uppger, att fastighetstaxerings­

nämndernas arbete ej sällan inskränkt sig till behandling av inkomna

erinringar mot beredningsnämndernas förslag. Om så mera allmänt är fal­

let, kan det ifrågasättas om ett system med två nämnder har någon upp­

gift att fylla.

Den huvudsakliga invändning, som under remissbehandlingen riktats

mot den föreslagna taxeringsorganisationen på landsbygden, är att den

skulle äventyra jämnheten och likformigheten i taxeringarna. Inte minst

den av de sakkunniga föreslagna sammansättningen av de nya nämnderna

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963

anses innebära risker för dominerande fastighetsägareinflytande. Kritiken

får i denna del anses ha visst fog.

De sakkunniga föreslår nämligen att de två av landstingets förvaltningsut­

skott valda ledamöter, som ingår i de nuvarande fastighetstaxeringsnämn-

derna på landet, i de nya nämnderna skall ersättas med kommunvalda le­

damöter. Enligt förslaget skall sålunda fastighetstaxeringsnämnd på lan­

det bestå av ordförande och ytterligare sex ledamöter, varav länsstyrelsen

skall ha att utse ordförande och en ledamot samt fullmäktige i kommunen

övriga fem ledamöter. Såsom bl. a. riksskattenämnden påpekat skulle detta

innebära påtaglig dominans för de kommunvalda ledamöterna och därmed

i många fall även för fastighetsägarnas intresse av låga taxeringsvärden.

Riksskattenämnden föreslår därför, att nämnderna sammansätts av ordfö­

rande och ytterligare fyra ledamöter och att ordföranden och en ledamot ut­

ses av länsstyrelsen, en ledamot av landstinget och två ledamöter av kom­

munen.

Det är självfallet av största vikt för ernående av riktiga taxeringsvärden

att arbetet i första instans får bedrivas utan tidsnöd. Det torde emellertid

inte vara möjligt att inom ramen för det nuvarande systemet med två

nämnder vinna ytterligare lid, i varje fall inte i sådan utsträckning, att

nämnderna därigenom skulle erhålla någon nämnvärd lättnad. Det faller

sig då naturligt att undersöka möjligheterna att för landsbygdens del över­

gå till samma system som i städerna, d. v. s. att anförtro fastighetstaxe-

ringsarbetet i första instans åt en enda nämnd. En sådan reform skulle otvi­

velaktigt möjliggöra ett mera effektivt utnyttjande av den tid, som nu står

berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna till buds. Bättre betingelser

skulle skapas för mera noggrann genomgång av taxeringsmaterialet och

ökade möjligheter skulle finnas att besiktiga fastigheterna, allt till from­

ma för en riktig avvägning av taxeringsvärdena.

Det nuvarande tvånämndssystemet på landsbygden infördes år 1921 för

att motverka konstaterad ojämnhet vid taxering av jordbruksfastighet.

Erfarenheterna från taxeringarna före år 1922 kan emellertid knappast

längre åberopas till stöd för tvånämndssystemets bibehållande. Helt andra

möjligheter föreligger nu att taxera jordbruksfastigheter på ett tillfredsstäl­

lande sätt. I motsats till vad som gällde före år 1922 sker fastighetstaxe­

ringen numera av särskilda nämnder, som uteslutande sysslar med detta

arbete. Långt utförligare uppgifter om fastigheterna föreligger nu genom

tastighetsdeklarationer och kontrollmaterial. Förberedelserna till fastig­

hetstaxeringarna är betydligt omsorgsfullare än tidigare, då motsvarighet

till det s. k. Stockholmsmötet, skogsvärderingsinstruktionen och riksskatte­

nämndens samordnande verksamhet inte fanns. Genom den »kontrollängd»

som förs över taxeringarna kan slutligen taxeringsarbetet numera fortlöpan­

de följas och övervakas.

Härtill kommer, att den nuvarande skiljaktigheten i nämndorganisatio­

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

63

64

nen mellan stad och land knappast i dag framstår som rationell. Genom

inkorporeringar omfattar städer numera otta även stora områden av ren

landsbygdskaraktär. I dessa områden tillämpas det för städerna gällande

ennämndssystemet utan att några påtagliga olägenheter kunnat förmärkas.

Som en följd av pågående och väntade kommunsammanslagningar kommer

ytterligare högst betydande landsbygdsområden att införlivas med städer.

De ändrade förhållandena talar enligt min mening för en i princip enhet­

lig organisation i första instans för fastighetstaxering i stad och i lands­

kommuner. Att införa tvånämndssystem i städerna synes mig icke böra

ifrågakomma. En sådan ändring skulle strida mot strävandena att för­

enkla och förbilliga taxeringsarbetet. Jag vill i stället törorda, att på sätt

utredningen föreslagit beredningsnämnderna på landet slopas och att fas-

tighetstaxeringsnämnderna även i landskommunerna utför hela taxerings­

arbetet i första instans. Givetvis leder detta till att fastighetstaxeringsdi-

strikten omformas efter de utvidgade arbetsuppgifter dessa nämnder får.

För att säkra jämnhet och objektivitet i taxeringsarbetet synes man kunna

lita till dels ändring av nämndernas sammansättning och dels särskilda

befattningshavare med uppgift att följa taxeringsarbetet.

Ifråga om sammansättningen av fastighetstaxeringsnämnd på landet kan

jag i princip ansluta mig till riksskattenämndens förslag, som innebär att

ordförande och en ledamot utses av länsstyrelsen, en ledamot av lands­

tinget och två ledamöter av kommunen. Emellertid kan det, särskilt i stora

kommuner eller i kommuner med speciella fastighetsförhållanden, finnas

behov av ett större antal ledamöter för att tillförsäkra nämnderna erfor­

derlig ortskännedom. Enligt min mening bör det därför finnas möjligheter

för länsstyrelsen att, därest med hänsyn till fastighetstaxeringsdistriktets

utsträckning eller eljest så finnes påkallat förordna, att antalet landstings-

valda och kommunvalda ledamöter i stället skall vara två respektive tre.

För beslutförhet hos fastighetstaxeringsnämnd på landet bör krävas att

förutom ordföranden en landstingsvald och en kommunvald ledamot är till­

städes.

Emot utredningens förslag att ålägga de lokala skattemyndigheterna att

verka för samordning av arbetet med fastighetstaxeringen kan vägande skäl

anföras. Visserligen kan dessa myndigheter i och för sig i allmänhet anta­

gas vara lämpliga för uppgiften, men speciella skäl för annat personval kan

dock föreligga. Vissa häradsskrivare kan således med tanke på sina ordina­

rie arbetsuppgifter vilja undandra sig den ytterligare arbetsbelastning ett

sådant uppdrag innebär. Andra åter kan böra i första hand ifrågakomma

som ordförande i fastighetstaxeringsnämnd. Det synes därför i stället få

ankomma på länsstyrelsen att i varje särskilt fall förordna den person, som

anses lämpligast. Denne samordnare, som lämpligen kan benämnas fastig-

hetstaxeringsombud, bör genom deltagande i sammanträden i fastighets-

taxeringsnämnderna inom sitt verksamhetsområde, vilket bör omfatta flera

Kangl. Maj. ts proposition nr 197 år 1963

65

fastighetstaxeringsdistrikt, följa taxeringsarbetet och i erforderlig utsträck­

ning lämna anvisningar för arbetets bedrivande ävensom i övrigt verka för

en jämn och likformig taxering. Vidare bör han fortlöpande hålla taxerings-

intendenten underrättad om arbetets fortskridande.

I detta sammanhang vill jag även understryka betydelsen av att tillbörlig

uppmärksamhet ägnas åt taxeringen av annan fastighet. Till denna grupp

av fastigheter är nämligen värdemässigt den helt övervägande delen av lan­

dets fastighetsbestånd att hänföra. Det torde därför finnas anledning att,

bortsett från det förut nämnda förhållandet att stora landsbygdsområden

ingår i vissa städer, en övervakning och samordning av fastighetstaxerings-

arbetet kommer till stånd i stad. Systemet med fastighetstaxeringsombud

synes därför böra omfatta även städerna.

En sammanslagning av berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna på

landet till en nämnd föranleder vissa justeringar av nu gällande tids­

schema för arbetet med allmän fastighetstaxering. I detta hänseende fö­

reslår de sakkunniga i huvudsak följande. Fastighetstaxeringsnämndens ar­

bete bör, utom vad avser Stockholm, taga sin början senast den 1 oktober

året näst före taxeringsåret. De preliminära besluten skall föreligga färdiga

senast den 10 februari under taxeringsåret och underrättelser om de preli­

minärt upptagna taxeringsvärdena tillsändas fastighetsägarna senast den 15

februari. Erinringar mot förslagen skall avgivas senast den 5 mars. Fastig­

hetstaxeringsnämndens arbete skall — liksom hittills — vara avslutat i lä­

nen senast den 25 mars och i Stockholm senast den 15 juni. — Ifråga om de

förberedande åtgärderna ävensom beträffande fastighetsprövningsnämndens

arbete föreslår de sakkunniga inte någon ändring i nu gällande tidsbestäm­

melser.

Den tid, som står till länsstyrelsernas förfogande för utarbetande av för­

slag till anvisningar, nämligen mellan det s. k. Stockholmsmötet i slutet av

maj och det förberedande sammanträde inför landskamreraren, som skall

hållas senast den 20 augusti, anses av bl. a. länsstyrelsen i Västmanlands

län vara otillräcklig. Länsstyrelsen finner det önskvärt att tiden förlänges

med 15 dagar eller till den 5 september. Det skulle emellertid då bli nödvän­

digt alt göra eu motsvarande förskjutning av den tidpunkt, då arbetet i

fastighetstaxeringsnämnden skall påbörjas, vilket jag inte anser tillrådligt.

För att bereda riksskattenämnden ökad tid för granskning av förslagen till

anvisningar torde i stället sammanträdet inför landskamreraren böra hållas

senast den 15 augusti. Emellertid bör det vara möjligt alt ge länsstyrelser­

na ökad tid för utarbetande av förslag till anvisningar genom att flylta tid­

punkten för Stockholmsmötet till senast den 15 maj. Detta förutsätter alt

skogshögskolan, som numera övertagit statens skogsforskningsinstituts ar­

betsuppgifter, fastställer de centrala skogstaxeringsanvisningarna senast den

15 april (f. n. 1 maj) och att skogsstyrelsen senast vid samma tidpunkt läm­

nar länsstyrelserna uppgifter om virkcspriser m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

66

Under remissbehandlingen har vidare uttalats önskemål att längre tid be-

redes såväl fastighetsägarna för att avgiva erinringar mot de preliminära

besluten som fastighetstaxeringsnämnderna för att taga ställning till in­

komna erinringar. För att tillgodose dessa önskemål förordar jag, att tid­

punkten, då de preliminära besluten senast skall föreligga färdiga, faststäl­

les till den 25 januari och att underrättelser om de preliminärt åsatta taxe­

ringsvärdena skall tillställas fastighetsägarna senast den 31 januari. Erin­

ringar mot de preliminära besluten bör då vara inkomna senast den 25 feb­

ruari, varefter fastighetstaxeringsnämnderna har en månad på sig att be­

handla dessa erinringar.

Även om genomförandet av förut angivna åtgärder kan antas leda till ett

mera effektivt utnyttjande av tiden för taxeringsarbetet i första instans,

torde man inte kunna räkna med någon minskning av antalet besvär till

fastighetsprövningsnämnderna. Då fastighetsprövningsnämnderna redan nu

har vissa svårigheter att hinna med arbetet under den tid, som står dem till

buds (i Stockholm till den 31 oktober och i länen till den 30 september),

framhålles det från länsstyrelsehåll som önskvärt med förlängning av tiden.

Jag anser mig kunna förorda, att fastighetsprövningsnämndens arbete skall

vara avslutat senast den 31 oktober under taxeringsåret, i Stockholm senast

den 30 november.

Ifråga om taxeringsperioden föreslår de sakkunniga i första

hand förlängning av densamma till tio år med möjlighet till procentuell om­

räkning av taxeringsvärdena sedan fem år av perioden förflutit. Alternativt

föreslås förlängning av perioden till åtta år.

De sakkunnigas huvudalternativ avstyrkes av det helt övervägande an­

talet remissinstanser, framför allt med hänsyn till att den föreslagna scha­

blonmässiga omräkningen i de enskilda fallen skulle kunna leda till uppen­

bart felaktiga taxeringsvärden. Några remissinstanser anser emellertid en

mindre förlängning av perioden önskvärd och möjlig att genomföra.

Av vad som framkommit under remissbehandlingen får anses framgå att

en omräkning av taxeringsvärdena i enlighet med de sakkunnigas förslag

skulle vara förenad med så betydande olägenheter, att förslaget inte bör för­

anleda lagstiftning. Förlängning av taxeringsperioden till tio år utan om-

räkningsförfarande är å andra sidan inte att förorda, bl. a. med hänsyn till

att klyftan mellan fastigheternas taxeringsvärden och deras verkliga värden

i slutet av perioden då kan bli så väsentlig, att taxeringsvärdena inte längre

skulle tjäna de ändamål, för vilka de är avsedda.

Samma skäl synes kunna anföras mot varje generell förlängning av taxe­

ringsperioden. Det synes mig lämpligast att den nuvarande taxeringsperio­

den bibehålies som princip. Därest det skulle anses önskvärt att en fastig­

hetstaxering uppskjutes, torde denna fråga — liksom hittills — få prövas

av riksdagen särskilt varje gång i belysning av prisutvecklingen på fastig-

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1963

67

hetsmarknaden och under beaktande av de för tillfället rådande förhållan­

dena.

I anslutning till förslaget angående omräkning av taxeringsvärdena har

de sakkunniga — för att underlätta identifieringen av fastigheterna vid om­

räkningen — föreslagit, att beträffande andra fastigheter än jordbruksfas­

tigheter i fastighetslängden genom bokstavsmarkering utmärkes, till vilken

av följande grupper fastigheten är att hänföra, nämligen en- och tvåfamiljs-

fastigheter (V), hyresfastigheter (H) eller industrifastigheter (I). Marke­

ringen skulle därefter inpräglas på de plåtar på vilka fastigheterna upptas i

länsstyrelsernas s. k. tryckande register. Några remissinstanser anser att,

även om omräkningsförfarandet inte genomföres, den föreslagna gruppin­

delningen av annan fastighet likväl bör komma till stånd, då en sådan indel­

ning kan vara praktisk ur andra synpunkter. Med hänsyn till den planera­

de metoden för fastigheters registrering på databand i samband med den i

våras beslutade övergången inom kort till automatisk databehandling vid

taxering m. m. synes emellertid en inprägling av de ifrågasatta beteckning­

arna på nuvarande fastighetsplåtar meningslös. Redan av denna anledning

bör den föreslagna gruppindelningen av annan fastighet inte genomföras nu.

Vad därefter angår metodiken för taxering av jord­

bruksfastighet föreslår de sakkunniga en allmän övergång till den

beträffande mindre jordbruksfastigheter tillämpade och inom vissa län även

eljest använda metoden att värdera jorden för sig och byggnaderna för sig.

Den traditionella metoden för värderingen innebär att taxeringarna åsättes

med ledning av enhetsvärden som innefattar värdet av såväl den öppna jor­

den som byggnaderna på fastigheten. Byggnadsvärdet föreslås skola i kon-

trollängd och fastighetslängd redovisas i särskild kolumn såsom ett i jord­

bruksvärdet ingående delvärde.

Beträffande lämpligheten av en övergång till den nya metoden är me­

ningarna delade. En del remissinstanser anser övervägande skäl tala för ge­

nomförande av förslaget, ehuru de inte synes vara övertygade om att den fö­

reslagna värderingsmetoden innebär någon egentlig förenkling av taxerings-

arbetet. Flertalet remissinstanser är emellertid tveksamma angående meto­

dens lämplighet vid taxering av medelstora och större jordbruksfastigheter.

Då man saknar större erfarenhet av metodens tillämpning ifråga om såda­

na fastigheter, anses det önskvärt att dess för- och nackdelar blir belysta

genom provtaxeringar, innan frågan om en allmän övergång slutligt av-

göres. För egen del vill jag anföra följande.

Enighet synes råda om att metoden med särvärdering av byggnader är

alt föredra vid taxering av de minsta jordbruksfastigheterna. Då dessa fas­

tigheter har sitt huvudsakliga värde såsom bostad för ägaren, bör värdering­

en helt naturligt ske efter i stort sett samma principer som gäller för andra

bostadsfastigheter. Annorlunda förhåller det sig emellertid när det gäller

68

värderingen av de större jordbruksfastigheterna. Ifråga om dessa fastig­

heter är det i huvudsak de rena jordbrukssynpunkterna, såsom driftbygg­

nadernas och jordens beskaffenhet, brukningsförhållanden och avsättnings­

möjligheter m. in., som är bestämmande för fastighetens saluvärde. Jord

och byggnader hör här så intimt samman, att det inte med bestämdhet kan

avgöras, hur stor del av fastighetens totala värde, som belöper på det ena

och på det andra. Såsom även påpekats under remissbehandlingen torde

vid en separat värdering av byggnaderna på grundval av anskaffningskost­

naden och av jorden på grundval av avkastningsförmågan det sammanlagda

värdet ofta komma att överstiga fastighetens verkliga värde.

I detta sammanhang vill jag erinra om att skattelagssakkunniga den 11

mars 1963 avgivit promemoria med förslag till ändrade bestämmelser om

avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftsbyggnader. Promemorian är

efter sedvanlig remissbehandling f. n. föremål för övervägande inom finans­

departementet, men proposition i ämnet kan inte föreläggas 1963 års riks­

dag. Med hänsyn till det inbördes sammanhang som finns mellan frågan

om särskilt byggnadsvärde å jordbruksfastighet och underlaget för beräk­

ning av värdeminskning å dessa byggnader är jag inte nu beredd att ta defi­

nitiv ställning till förslaget om åsättande av särskilda byggnadsvärden vid

taxering av jordbruksfastigheter.

Ett uppskjutande av avgörandet i denna fråga innebär, att gällande praxis

på området kvarstår oförändrad vid 1965 års allmänna fastighetstaxering.

Möjlighet kommer alltså fortfarande finnas, att beträffande mindre jord­

bruksfastigheter tillämpa metoden med särvärdering av jord och byggnader.

Även i övrigt torde länsstyrelserna ha viss frihet att bestämma vilken metod

som med hänsyn till i länet rådande förhållanden ger det riktigaste taxe-

ringsresultatet.

Ett uppskov med definitivt beslut i frågan ger även möjlighet att i sam­

band med 1965 års fastighetstaxering låta företa provtaxeringar eller eljest

ytterligare belysa konsekvenserna av den föreslagna metodens genomfö­

rande.

De sakkunniga har även föreslagit vissa ändringar ifråga om särvärde­

ring och särredovisning i fastighetslängden av vissa ägoslag. Beträf­

fande jordbruksfastighet uppdelas för närvarande marken i sex delar, näm­

ligen a) åker, b) tomt och trädgård, c) kultiverad betesmark, d) naturlig

äng, e) skogsmark och f) övrig mark. De sakkunniga föreslår att åker samt

tomt och trädgård sammanföres till en enhet och att kultiverad betesmark

och naturlig äng slås samman under beteckningen »ängsmark». Ifråga om

annan fastighet än jordbruksfastighet skall enligt gällande regler taxerings­

värdet fördelas på markvärde, byggnadsvärde och parkvärdc. Enligt betän­

kandet bör parkvärdet utmönstras som särskilt delvärde och, i förekomman­

de fall, inräknas i markvärdet.

De föreslagna ändringarna tillstyrkes av det helt övervägande antalet

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

69

remissinstanser. Betänkligheter har anförts blott av länsstyrelsen i Göte­

borgs och Bohus län samt av lantbruksstyrelsen. Länsstyrelsen har påpekat

att en hopslagning av åkermarken med tomt och trädgård arealmässigt

kommer att innebära en felkälla i statistiskt sammanhang. Lantbrukssty-

relsen har framhållit att åkerarealens storlek påverkar prövningen av huru­

vida och med vilka belopp arealtillägg skall utgå.

De sakkunnigas förslag syftar till en begränsning av det omfattande de­

taljarbetet vid fastighetstaxeringen. Invändningar ur taxeringssynpunkt

torde icke behöva hysas mot en sådan rationalisering. Med hänsyn till de be­

tänkligheter som framförts av lantbruksstyrelsen anser jag mig dock icke

kunna förorda en hopslagning av åker med tomt och trädgård. I övrigt sy­

nes de sakkunnigas förslag kunna genomföras. Såsom gemensam beteck­

ning på kultiverad betesmark och naturlig äng torde dock böra användas

»ängs- och betesmark».

Slutligen har de sakkunniga, främst i syfte att spara arkivutrymmen, fö­

reslagit att särskilda blanketter till fastighetslängd tryckes

upptagande enbart annan fastighet. Dessa blanketter skulle då användas i

distrikt, där endast dylika fastigheter förekommer, d. v. s. främst i de cen­

trala delarna av städerna. De föreslagna längderna skulle på varje uppslag

redovisa dubbelt så många fastigheter som de vanliga fastighetslängderna.

Fastighetslängd av det föreslagna slaget användes redan nu i Stockholms

stad. Frågan om användningen skall utsträckas även till andra städer är

närmast något som det ankommer på riksskattenämnden att pröva. Det kan

förutsättas att riksskattenämnden vid denna prövning beaktar även den av

de sakkunniga framhållna synpunkten att fastighetslängderna ur arkive-

ringssynpunkt inte bör göras mera omfångsrika än absolut nödvändigt.

Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande har framkommit

förslag om ytterligare några detaljändringar ifråga om förfarandet

vid allmän fastighetstaxering.

Det har föreslagits att ordnandet och numreringen av avlämnade faslig-

hetsdeklarationer liksom även längdföringen skall ankomma på den lokala

skattemyndigheten i stället för på ordföranden i fastighetstaxeringsnämn-

den. Emot en sådan ordning kan emellertid vägande skäl anföras. Vid tid­

punkten för avlämnandet av deklarationerna är den lokala skattemyndig­

heten strängt sysselsatt med andra arbetsuppgifter, främst debitering på

grundval av inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Ej heller bör längd­

föringen ankomma på den lokala skattemyndigheten. Fastighetslängden

synes nämligen böra vara tillgänglig hos fastighetstaxeringsnämnden under

hela den tid taxeringsarbetet där pågår. På anförda skäl anser jag mig inle

kunna biträda de nämnda ändringsförslagen.

Vidare har frågan om avrundning av taxeringsvärdena aktualiserats. En­

ligt l I i; kommunalskattclagen skall taxeringsvärde utföras i fulla hundra­

tal kronor. Under framhållande av att, med de värden fastigheterna numera

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

70

har, det vore en illusion att tro på möjligheten att avväga värdena rätt på

hundratalet kronor när, har föreslagits att taxeringsvärde skall utföras i

fullt tusental kronor. — Den framförda synpunkten kan naturligtvis icke

frånkännas visst berättigande. Jag ställer mig dock tveksam till förslaget.

Några egentliga förenklingar uppkommer nämligen icke genom avrundning-

arna. Många av de värden som ingår i taxeringsvärdet erhålles genom

multiplikation av olika faktorer, exempelvis areal och å-pris. En så stor av-

rundning som till helt tusental kronor synes närmast skapa nya avvägnings-

problem för nämnderna. Jag anser därför att nu gällande regler på området

bör bibehållas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

Fråga om skattefrihet för utryckningsbidrag till värnpliktiga

Jag vill slutligen här upptaga fråga om jämkning av bestämmelserna i

kommunalskattelagen i visst annat hänseende. Vårriksdagen i år tog ställ­

ning till förslag om förbättrade förmåner till värnpliktiga in. fl. (prop. 110,

SU 114, Rskr 266). Därvid beslöts bl. a. höjning av de värnpliktigas penning­

bidrag och införande av ett särskilt utryckningsbidrag.

Enligt uttrycklig bestämmelse (punkt 6 av anvisningarna till 32 § kom-

munalskattelagen) föreligger skattefrihet — förutom för värnpliktigs na­

turaförmåner samt för det under fredstid utgående penningbidraget — för

vissa premier till värnpliktig, nämligen premie för genomgången fortsatt

befälsutbildning och premie för jämlikt 27 § 1 mom. C värnpliktslagen full­

gjord repetitionsövning. På grund av denna bestämmelse har skattefrihet

ansetts föreligga för de utbildningspremier och tjänstgöringspremier som

enligt värnpliktsavlöningskungörelsen under vissa villkor tillkommer värn­

pliktig.

Den genom vårriksdagens beslut nytillkomna förmånen utryckningsbi­

drag torde formellt inte omfattas av de förmåner, som enligt nyss nämnda

författningsbestämmelse är skattefria. Uppenbarligen var emellertid avsik­

ten att utryckningsbidraget, som närmast är att se som en del av penning­

bidraget, oavkortat skall komma den värnpliktige till del. Bidraget bör där­

för inte beskattas.

För att säkerställa den avsedda skattefriheten för utryckningsbidrag tor­

de den nämnda anvisningspunkten böra förtydligas. Detta synes lämpligen

kunna ske på så sätt att, med användande av den terminologi som brukas i

värnpliktsavlöningskungörelsen, såsom skattefria förmåner direkt anges ut­

bildningspremier, tjänstgöringspremier och utryckningsbidrag. Jag föror­

dar en sådan författningsändring.

De av mig här förordade ändringsförslagen föranleder ändringar i kom­

munalskattelagen och taxeringsförordningen samt skogsvärderingsinstruk-

71

tionen. I taxeringsförordningen regleras verksamheten i första instans ge­

nom särskilda avsnitt för beredningsnämnderna (147—152 §§) och för fas-

tighetstaxeringsnämnderna (153—157 §§). Sistnämnda avsnitt omfattar —

förutom allmänna bestämmelser —- särskilda regler för fastighetstaxerings-

nämnd på landet och sådan nämnd i stad. Uppdelningen har varit erforder­

lig därför att fastighetstaxeringsnämnd på landet, vars verksamhet förbe­

retts av beredningsnämnden, delvis haft annan funktion än fastighetstaxe­

ringsnämnd i stad.

Genom att en enhetlig nämndorganisation införes, torde i huvudsak lik­

artade regler kunna gälla på landet och i stad. För att sammansmälta reg­

lerna om å ena sidan beredningsnämndernas och fastighetstaxeringsnämn-

dernas verksamhet och å andra sidan verksamheten på landet och i stad

erfordras vissa ändringar i författningstextens disposition. Inom finansde­

partementet har med nämnda utgångspunkt förslag till nödvändiga författ­

ningsändringar i kommunalskattelagen och taxeringsförordningen upprät­

tats. Därvid har även en rent redaktionell ändring av 172 § taxeringsförord­

ningen vidtagits. Till de erforderliga ändringarna i skogsvärderingsinstruk-

tionen återkommer jag i annat sammanhang.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

i proposition föreslå riksdagen att antaga de inom finansdepartementet upp­

rättade förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); och

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

Ur protokollet:

Lars Hummerhielm

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1963

Bihang A

Utredningens författningsförslag

Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 10 §, 12 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 samt punkt 3 av anvisningarna till 8 §, punkt 4 av anvis­

ningarna till 9 § och punkterna 2 och 5 av anvisningarna till 10 § nämnda

lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

¹⁰ §.

Vid taxering av fastighet skola, i den mån förhållandena därtill föranleda,

följande särskilda värden, vilka tillsammans utgöra fastighetens taxerings­

värde, redovisas, nämligen:

för jordbruksfastighet:

a) jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde, utom värdet av

växande skog, under förutsättning att fastigheten användes för jordbruk

med binäringar eller skogsbruk,

skolande därvid särskilt angivas vad av jordbruksvärdet som belöper dels

å byggnader å fastigheten (byggnadsvärde å jordbruk) dels å skogsmark

(skogsmarksvärde);

b) skogsvärde, varmed förstås värdet av växande skog; samt

c) tomt- och industrivårde, varmed förstås värde, som fastigheten eller

del därav äger utöver jordbruksvärdet och skogsvärdet på grund därav, att

till fastigheten hörande mark kan tillgodogöras för annat ändamål än jord­

bruk med binäringar eller skogsbruk;

för annan fastighet:

a) markvärde eller värdet av marken, däri inbegripet värdet av träd, träd­

gårdsanläggningar och dylikt;

b) byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten,

skolande särskilt angivas vad av byggnadsvärdet som belöper å maskiner

och liknande tillgångar, vilka äro avsedda att huvudsakligen tjäna industri­

ellt eller därmed jämförligt ändamål (särskilt maskinvärde).

(Se vidare anvisningarna.)

12

§.

1 mom. Allmän uppskattning av fastighets värde (allmän fastighetstaxe­

ring) skall ske vart tionde år. De vid sådan uppskattning fastställda värde­

na må ej ändras annat än genom tillämpning av stadgandena i 2 mom. eller

genom omräkning, varom särskilt är stadgat.

1 Senaste lydelse av 10 § och punkt 4 av anvisningarna till 9 § se 1951: 438, av punkt 3 av

anvisningarna till 8 § se 1953: 400, av punkt 2 av anvisningarna till 10 § se 1932: 291 och av

punkt 5 av anvisningarna till 10 § se 1937: 518.

Anvisningar

till 8 §.

3. Understundom är----------- bilda taxeringsenhet.

Detta är----------- naturlig enhet (skogsblock).

Därest vid ------- - — särskild förmån.

Vidare bör-----------sig taxeras.

Då kameral enhet eller genom laga förrättning uppkommen del av dylik

enhet utgör del av taxeringsenhet, kan ägare eller arrendator stundom hava

särskilt intresse att få officiellt fastslaget, huru stort värde i taxeringshänse-

ende tillkommer den kamerala enheten eller delen därav. I följd härav skall

det, om ägaren eller arrendatorn sådant påfordrar, angivas, huru stor del av

taxeringsvärdet och de i 10 § omförmälda särskilda värden som kan anses

belöpa på den kamerala enheten eller delen av densamma. Därvid märkes,

att, i samma mån som bebyggd jordbruksfastighet är mera värd än obe­

byggd sådan, ett större värde tillkommer den del av taxeringsenheten, å vil­

ken åbyggnaderna äro belägna. Påfordran, som nyss är nämnd, må det år,

varunder allmän fastighetstaxering äger rum, ske hos fastighetstaxerings-

nämnd samt eljest hos taxeringsnämnd.

till 9 §.

4. För jordbruksfastighet ------ -— fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

Dylik fastighet — — — å skogsmarken.

Såsom skogsmark ------------i övrigt.

Särskild förmån å skogsmarken, såsom skogsbete, möjlighet till jakt, ser­

vitutsrätt eller dylikt, skall uppskattas för sig med särskilt belopp, och vär­

det av dylik förmån skall sålunda ej inräknas i det skogsmarksvärde, som

enligt 10 § skall särskilt angivas. Vid dylik uppskattning skall alltid iakt­

tagas, att uppskattning sker till det värde förmånen har för den taxerings­

enhet, varom fråga är. Om rationellt skogsbruk bedrives å skogsmarken, må

betesvärde åsättas endast såframt betet plägar utnyttjas. Därest å skogs­

mark, varå rationellt skogsbruk ej bedrives, bete ej plägar utnyttjas, torde

detta i regel visa att betet för ifrågavarande fastighet har så obetydligt vär­

de, att anledning att särskilt uppskatta detsamma saknas.

Har på-----------till 10 §.

till 10 §.

2. Vid angivande----------- jordbrukets binäringar.

Om dylika-----------såsom jordbruksvärde.

Vid jordbruksvärdes bestämmande skall ur totalvärdet urskiljas och sär­

skilt angivas dels fastighetens byggnadsvärde dels skogsmarkens avkast-

ningsvärde för all i taxeringsenheten ingående dylik mark, beräknat enligt

de i punkt 4 av anvisningarna till 9 § angivna grunder. I vederbörande taxe-

ringslängd skall särskilt antecknas dels värde å bete på skogsmark, beräk­

nat enligt de i punkt 4 av anvisningarna till 9 § angivna grunder, dels värde

å övriga i jordbruksvärde ingående särskilda förmåner eller naturtillgångar,

vartill särskild hänsyn tagits vid taxeringen, in. in.

5. Vid uppskattning-------- -- angivna förhållanden.

Är å annan fastighet mark och byggnad i samma ägares hand, skall bygg­

nadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan fastighe­

tens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 197

Kungl. Maj.ts proposition nr 197

år

1963

73