Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1963

3

4

§.

Om handläggning av framställning som avses i denna förordning, så ock

om fullföljd av talan mot beslut rörande tillämpning av förordningen skall

i

tillämpliga delar gälla vad i taxeringsförordningen är stadgat rörande hand­

läggning av besvär över taxeringsnämnds beslut och om fullföljd av talan

mot prövningsnämnds beslut rörande taxering.

5 §•

Berör beslut enligt 3 § första stycket åsatt taxering, skall av beslutet

betingad ändring i taxeringen vidtagas. Ändringen ankommer på den pröv-

ningsnämnd, som har att taga befattning med taxeringen, eller, om besvär

rörande taxeringen äro föremål för prövning i högre instans, på denna.

Underrättelse angående beslut enligt 3 § första stycket skall i förekom­

mande fall tillställas den myndighet som har att vidtaga ändringen i taxe­

ringen samt länsstyrelsen i det län där bolagets styrelse har sitt säte för

att tillställas den taxeringsnämnd, som har att verkställa taxering av bolaget.

6

§.

Konungen äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpning av

denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964.

Förslag

till

Förordning

om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Upphör fideikommiss med anledning av dödsfall efter vad i 3—6 §§ lagen

om avveckling av fideikommiss (avvecklingslagen) sägs, skall i enlighet med

bestämmelserna i denna förordning till staten utgå arvsskatt för vad som

på grund härav enligt 7—10 §§ och 12 § första stycket avvecklingslagen skall

tillfalla efterträdare eller annan.

2

§.

Vid arvsbeskattning enligt denna förordning skola, med iakttagande av

vad nedan i 3—10 §§ sägs, bestämmelserna i förordningen den 6 juni 1941

om arvsskatt och gåvoskatt (arvsskatteförordningen) i tillämpliga delar län­

da till efterrättelse.

3 §.

Förvärv, som i 1 § denna förordning sägs, skall anses ske genom arv, om

egendomen tillfaller någon i hans egenskap av efterträdare eller såsom

arvinge, och eljest genom testamente.

Såsom arvlåtare (testator) skall anses den, vars död föranlett fideikom­

missets upphörande.

4

Kungl. Maj:ls proposition nr 26 år 1963

4 §•

Vid tillämpning av bestämmelserna i 11 § 1 mom. arvsskatteförordningen

skall den, som äger taga del i fideikommissegendomen enligt 7—10 §§ av­

vecklingslagen, anses icke begagna sig av förmån, varom i 12 § första

stycket samma lag sägs.

5 §.

Vid beräknande av behållning i fideikommissbo skall vad i 13 § 1 mom.

arvsskatteförordningen sägs äga tillämpning endast såvitt avser bouppteck-

ningskostnad och belopp som skall betalas i arvsskatt.

6

§•

Därest delägare i fideikommissboet eller boutredningsman gör framställ­

ning därom i samband med ingivande inom vederbörlig tid av fideikommiss­

bouppteckning för registrering, skall beskattningsmyndigheten medgiva an­

stånd med skattens fastställande i avbidan på att avvecklingen av fideikom­

misset slutföres. Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med

bouppteckningens registrering. Vad i 52 § 1 mom. arvsskatteförordningen

är stadgat om skyldighet att gälda ränta skall äga motsvarande tillämpning.

Vid tillämpning av 17 § andra stycket arvsskatteförordningen skall där

angiven tid räknas från den tidpunkt då avvecklingen av fideikommisset är

slutförd.

7 §•

Vad i 19 § arvsskatteförordningen sägs om sammanläggning med tidigare

förvärv skall avse jämväl från samme arvlåtare (testator) härrörande lott,

för vilken skattskyldighet inträtt samtidigt med skattskyldigheten för den

lott om vars beskattning är fråga.

Sammanläggning skall i intet fall ske av vad som tillfaller efterträdare

i denna hans egenskap (efterträdarandel) med annan lott eller av annan

lott med efterträdarandel, ej heller av efterträdarandelar i fideikommiss

härrörande från skilda stiftare.

8

§•

Vad i 28 § fjärde stycket arvsskatteförordningen sägs om skattefrihet skall

äga motsvarande tillämpning då fråga är om beskattning av lott, för vil­

ken skattskyldighet inträtt vid dödsfallet, och arvingen (testamentstaga-

ren) från arvlåtaren (testator) erhållit annan lott, för vilken skattskyldig­

het inträtt samtidigt.

Skattefrihet varom nu är fråga må åtnjutas å efterträdarandel endast

i den mån den icke kan tillgodoräknas å annan egendom, för vilken skatt­

skyldighet inträtt samtidigt eller tidigare.

9 §.

Skatt å efterträdarandel skall utgå enligt den närmast före den 1 januari

1959 gällande tariffen i 28 § arvsskatteförordningen.

10 §.

Konungen äger i särskilda fall medgiva befrielse från eller nedsättning av

skatt enligt denna förordning för sådan byggnad, trädgård, parkanläggning

eller samling, vars bevarande med hänsyn till egendomens historiska, veten­

skapliga eller konstnärliga värde är av allmänt intresse.

Jämväl i annat fall än nu sagts må Konungen, där synnerliga skäl därtill

äro, medgiva befrielse från eller nedsättning av skatt enligt denna förord­

ning.

11

§•

Konungen äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpning av

denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964.

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1963

5

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften

Härigenom förordnas, att 1, 7 och 8 §§ förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till

följande avdelningar:

Fjärde avdelningen

Rikets hovrätter; krigsöverdomstolar; fideikommissnämnden; fångvårds­

styrelsen; — — — ekonomisk försvarsberedskap.

7 §•

Från stämpelavgift-------------kronan befriad.

Dessutom äro —-------- och

överförmyndare.

Expedition, som —--------från stämpel.

Frihet från —--------riksdagens militieombudsman; i ärenden som hand­

läggas av fideikommissnämnden; i mål och ärenden som anhängiggjorts

hos konsulardomare eller konsularrätt enligt lagen om konsularj urisdik­

tion den 5 juni 1909; —--------förvärva jordbruksfastighet.

Under förutsättning-------------körkortsutfärdande myndigheter.

Konungen äger--------— utländska hamnar.

8

§•

Följande enskilda------ — nedan stadgas.

Förvärv av fast egendom på grund av tillskott vid bildande av bolag

------------ egendomens värde.

Har den------------ egendomens värde.

Då lagfart sökes å järnväg eller å fastighet, som tillskjutits i enlighet

med lagen om avveckling av fideikommiss, utgår icke stämpelavgift.

Förvärv av fast egendom på grund av tillskott vid bildande av förening

------------ fast egendom.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1962: 207, av 7 § se 1961: 202 och av 8 § se 1962: 576.

1| Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 26

G

Kungl. Maj.ts proposition nr 26 år 1963

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 ja­

nuari 1963.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^indström, L^änge, L^indholm, K^ling, S^koglund,

E^denman, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson, H^olmqvist, A^spling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga angående skatte-

bestämmelser vid avveckling av fideikommiss, m. m. och anför därvid föl­

jande.

I. Inledning

I proposition nr 5 till årets riksdag har framlagts ett inom justitiedepar­

tementet utarbetat förslag till lagstiftning om avveckling av landets bestå­

ende fideikommiss. Lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 januari

1964. Förslaget bygger på ett av särskilt tillkallade utredningsmän och

experter, den s. k. fideikommissutredningen, den 19 november 1959 avgi­

vet betänkande (SOU 1959:40). Detta innehöll, utom förslag till civilrätts­

lig lagstiftning om avveckling av fideikommiss, även förslag till de skat-

teförfattningar, som utredningen ansåg erforderliga för alt reglera de skat-

temässiga konsekvenserna av en fideikommissavveckling.

över betänkandet avgavs efter remiss yttranden av ett stort antal myndig­

heter och organisationer. I fråga om förslagen till skattebestämmelser utlät

sig kammarrätten, riksskattenämnden, lantbruksstyrelsen, Svea hovrätt, che­

fen för Nationalmuseum, länsstyrelserna i Uppsala och Södermanlands län,

skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län, Lantbrukets skattedelegation samt

Sveriges skogsägareförbund.

Sedan utredningens förslag till civilrättslig lagstiftning omarbetats inom

justitiedepartementet, remitterade Kungl. Maj:t den 28 juni 1962 till lagrå­

det förslag till lag om avveckling av fideikommiss m. m.

Då det till lagrådet remitterade förslaget på vissa betydelsefulla punkter

avvek från utredningsförslaget, verkställdes inom finansdepartementets

rättsavdelning en översyn av skattefrågorna mot bakgrund av den utform­

ning, som avvecklingslagstiftningen fått i det remitterade förslaget. Denna

översyn redovisades i en promemoria angående skattefrågor vid avveckling

av fideikommiss.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgivits av kammarrätten.

7

riksskattenämnden, riksantikvarieämbetet, Svea hovrätt, Göta hovrätt, hov­

rätten över Skåne och Blekinge, Stockholms rådhusrätt, överståthållarämbe-

tet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,

Kristianstads, Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands

län, Fideikommissariernas intresseorganisation, Svenska bankföreningen,

Sveriges advokatsamfund, Sveriges lantbruksförbund samt Sveriges skogs­

ägareförbund.

Jag anhåller nu att till behandling få taga upp frågan om de skatterätts-

liga konsekvenserna av den i proposition nr 5 föreslagna lagstiftningen

om fideikommissens avveckling, vilken i här aktuella avseenden överens­

stämmer med det till lagrådet remitterade förslaget. Samtidigt vill jag be­

handla frågan om lagfartsstämpel för fast egendom, som ingått i fidei­

kommiss och tillskjutes aktiebolag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 26 år 1963

II. Inkomstskatt

De förslag till ändring i kommunalskattelagen, förordningen om statlig

inkomstskatt, förordningen om statlig förmögenhetsskatt och taxeringsför-

ordningen som fideikommissutredningen framlagt i sitt betänkande bygger

på utredningens förslag att s. k. bygdegods skulle bildas för bevarande av

stora skogskomplex och att Kungl. Maj :t vid upphörande av fideikommiss,

som innehar märkligare kulturvärden, skulle kunna förordna, att av fidei­

kommissets behållna tillgångar avsättning skulle ske för bildande av en

stiftelse med ändamål att trygga kulturföremålens vård och underhåll. Då

förslaget om bygdegods och om tvångsvis bildade stödstiftelser inte upptagits

i det till lagrådet remitterade förslaget, har de av fideikommissutredningen

utarbetade författningsförslagen i fråga om inkomstbeskattningen m. m.

förlorat sin aktualitet. Å andra sidan medför det remitterade förslaget att

vissa nya frågor på inkomstskattesidan uppkommer. Dessa frågor har upp­

tagits till behandling i departementspromemorian.

Enligt det remitterade lagförslaget skall fideikommiss, utom i vissa un­

dantagsfall, upphöra, när den som vid lagens ikraftträdande är innehavare

därav avlider (3 §). Avvecklingen skall ske under medverkan av en sär­

skild nämnd, fideikommissnämnden. När fideikommiss upphör skall fidei­

kommissets egendom behandlas som ett särskilt bo. Enligt förslaget förut-

sättes att aktiebolag i vissa fall bildas med tillskott av fideikommiss­

egendom (31—34 §§). Aktiebolag kan bildas av nuvarande fideikommiss-

innehavaren eller efter hans död av fideikommissboet, för vilket de all­

männa reglerna om dödsbo med vissa undantag gäller (22 och 23 §§).

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 26 år 1963

Departementspromemorian

I promemorian framlägges vissa förslag till bestämmelser angående in­

komstbeskattningen av fideikommiss och fideikommissbo. Det framhålles i

promemorian att syftet med de föreslagna bestämmelserna främst är att

underlätta bolagsbildningen i sådana fall, då det från det allmännas syn­

punkt ansetts önskvärt att fideikommissegendom överföres på ett aktiebo­

lag, nämligen då fideikommisset omfattar sådan fast egendom med jord-

eller skogsbruk, vars bevarande som en enhet är av betydande allmänt in­

tresse. I dessa fall är, framhålles det, jord- eller skogsbruket ofta förenat

med industriell verksamhet.

I promemorian konstateras till en början, att i de fideikommiss, varom

här är fråga, ingår fastigheter (såväl jordbruks- som andra fastigheter) och

•—• i vissa fall — maskiner och andra inventarier, vilka utnyttjas i jordbruk,

skogsbruk eller rörelse, som bedrives av fideikommissinnehavaren. I några

fall kan fideikommisset även omfatta viss djurbesättning å jordbruksfastig­

het som ingår i fideikommisset. Fideikommissinnehavaren kan, uttalas i

promemorian, anses inneha fideikommissegendomen med nyttjanderätt och

driver jordbruk och skogsbruk samt i vissa fall rörelse. I denna verksamhet

använder han fideikommissegendomen. Vid sidan av fideikommissegendo­

men kan han i verksamheten ha maskiner och andra inventarier samt djur,

som utgör hans personliga egendom. Produkter, fordringar etc. å jordbruks­

fastigheten eller i rörelsen utgör likaledes hans personliga egendom. Fidei-

kommissegendomen omfattar således, framhålles det vidare — om man

bortser från penningfideikommiss varom här inte är fråga — anläggnings­

tillgångar av nyss angivet slag samt därjämte konstsamlingar, möbler och

annat lösöre.

Fideikommissegendom som består av maskiner, inventarier och djur be­

handlas, konstateras i promemorian, vid inkomsttaxeringen på samma sätt

som fideikommissinnehavarens personliga egendom. Han och icke fidei­

kommisset beskattas för vinst vid försäljning av dylika tillgångar. Fidei­

kommissinnehavaren har emellertid att återanskaffa motsvarande tillgångar

och får avdrag för denna kostnad på samma sätt som då han anskaffar andra

tillgångar för verksamheten. Den vinst som kan uppkomma då fideikom­

missfastighet försäljes beskattas däremot enligt gällande praxis hos fidei­

kommisset (RÅ 1930 ref. 68), som i beskattningshänseende behandlas som

en familjestiftelse.

När fideikommisset upplöses ersättes detsamma enligt departementsför-

slaget av ett fideikommissbo. Detta fideikommissbo synes, enligt promemo­

rian, liksom tidigare fideikommisset böra i beskattningshänseende behand­

las som en familjestiftelse.

I promemorian konstateras därefter att —- om en tillgång överföres på ett

aktiebolag genom tillskott i samband med teckning av aktier i bolaget (ap-

portering) — överföringen i beskattningshänseende är att jämställa med för­

säljning av tillgången i fråga. Om en försäljning av tillgången skulle medfört

9

skattepliktig intäkt för fideikommisset, fideikommissinnehavaren eller fi­

deikommissboet kan samma beskattningseffekt uppkomma vid apportering-

en. Huruvida skattepliktig intäkt uppkommer är emellertid beroende av vad

slags tillgångar som överlåtes och hur dessa tillgångar värdesättes. En ap-

portering av fideikommissegendom bestående av konstsamlingar, möbler och

annat lösöre kan, framhålles det, inte föranleda skattepliktig intäkt. I pro-

memorieförslaget bortses därför från dylika tillgångar.

Överlåtelse av fastigheter

Då fastighet, som utgör fideikommissegendom, tillskjutes som apport­

egendom kan, enligt promemorian, fråga uppkomma om skattepliktig reali­

sationsvinst samt — då fråga är om skogsfastighet -— vinst genom avyttring

av växande skog i samband med avyttring av marken. (Fasta maskiner som

vid fastighetstaxeringen åsättes särskilt maskinvärde behandlas i det föl­

jande i samband med överlåtelse av maskiner och andra inventarier.) Om å

fastigheten drives tomtstyckningsrörelse kan, framhålles vidare, apporte-

ringen medföra intäkt av sådan rörelse.

Fråga om skattepliktig realisationsvinst kan, uttalas i prome­

morian, i regel icke uppkomma då fideikommissfastighet apporteras. I undan­

tagsfall skulle dock så kunna bli fallet t. ex. när byte av fastighet eller fas­

tighetsdel förekommit. Det synes därför, enligt promemorian, böra föreskri­

vas att apportering av fideikommissfastighet inte i något fall skall föran­

leda skattepliktig realisationsvinst.

Då fastighet med skog tillskjutes som apportegendom kan, framhålles

det vidare, fråga uppkomma om beskattning av intäkt av skogsbruk. Detta

kan framför allt bli fallet om bolaget bildas och tillskottet sker redan under

nuvarande fideikommissinnehavares livstid. Enligt promemorian synes det

rimligt att möjlighet till befrielse från beskattningen öppnas. Detta bör

lämpligen ske på det sätt att fideikommisset eller — efter avvecklingen —

fideikommissboet efter därom gjort yrkande inte beskattas för intäkten och

att bolaget i stället får övertaga det för fideikommisset eller fideikom­

missboet vid apporteringstillfället gällande ingångsvärdet och det för dessa

gällande ingående virkesförrådet för skogen. Liknande förfarande har, på­

pekas det, kommit till användning då jordbruksfastighet eller del därav av­

yttras som ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre ratio­

nalisering (SFS 1959:129).

1 de undantagsfall då tomtstyckningsrörelse drives på den ap-

porterade fastigheten bör, enligt promemorian, även beskattningen av den

vinst av sådan rörelse, som föranledes av apporteringen, kunna få överflyt­

tas på bolaget. Bolagets anskaffningsvärde för i tomtstyckningsrörelsen in­

gående fastigheter skall då motsvara det i beskattningshänseende gällande

värdet av dessa fastigheter för fideikommisset eller fideikommissboet vid

apporteringstillfället.

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1963

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1963

Överlåtelse av inventarier och djur

Även då inventarier å jordbruksfastighet och i rörelse samt djur å jord­

bruksfastighet apporteras och fråga är om fideikommissegendom kan, kon­

stateras i promemorian, överföringen i vissa fall föranleda skattepliktig in­

täkt.

Om tillgångarna vid apporteringstillfället användes å jordbruksfas­

tighet, där inkomsten beräknas enligt kontantprincipen, kan dock, uttalas

i promemorian, apporteringen inte medföra skattepliktig intäkt. Varken

skattepliktig realisationsvinst eller vinst på grund av löpande försäljning av

djur torde kunna ifrågakomma.

Beräknas däremot inkomsten av jordbruksfastigheten enligt bokförings-

mässiga grunder kan apporteringen, framhålles det, medföra skattepliktig

intäkt, om värdet av apporterade tillgångar överstiger de taxeringsmässiga

restvärdena av tillgångarna. Om emellertid bolaget vid sin redovisning av

intäkten av jordbruksfastigheten även tillämpar bokföringsmässiga grun­

der och tillgångarna vid apporteringen inte värderas över de taxeringsmäs­

siga restvärdena, uppkommer, enligt promemorian, inte någon skattepliktig

intäkt. Med hänsyn härtill synes några särskilda bestämmelser för att und­

vika beskattning vid apportering av inventarier och djur å jordbruksfastig­

het inte erforderliga.

Även då fideikommissegendomen omfattar maskiner och inventarier i

rörelse (inklusive fasta maskiner som vid fastighetstaxeringen åsättes

särskilt maskinvärde) kan, uttalas vidare i promemorian, beskattning på

grund av apporteringen undvikas om tillgångarna vid apporteringen inte

åsättes värden överstigande de taxeringsmässiga restvärdena. Särskilda reg­

ler för att förhindra en beskattning synes därför inte heller här erforderliga.

Oavskriven kostnad å täckdikningsanläggningar och skogsvägar

Om kostnad för täckdikningsanläggningar och skogsvägar bestritts av fi­

deikommissegendomen och rätten till avdrag för avskrivning av kostnaden

tillkommer fideikommisset eller fideikommissboet, synes enligt promemorian

— om så yrkas — bolaget böra få åtnjuta de värdeminskningsavdrag som

skulle ha tillkommit fideikommisset eller fideikommissboet om fastigheten

inte överförts å bolag.

Angående pensionsförpliktelser

Det kan, framhålles i promemorian, antagas att pensionsförpliktelser gent­

emot anställda å fideikommissegendomen i viss utsträckning kommer att

övertagas av bolaget. Ett sådant övertagande medför inte någon beskattning

hos fideikommisset eller fideikommissboet. Bolaget får avdrag för pensio­

nerna när de utbetalas. Då fråga är om personer, som övergår i bolagets

tjänst, kan, enligt promemorian, bolaget erhålla avdrag för avsättning till

pensionsstiftelse för tryggande av dessa pensioner i den mån utfästelserna

avser oantastbar pensionsrätt utöver ATP. Däremot kan, framhålles vidare,

11

avsättning icke ske för att trygga pensioner, som redan ntgår vid apporte-

ringstillfället. Dessa utbetalningar gäller icke personer som varit anställda

hos bolaget.

Angående skyddet för fideikommissens kulturvärden

I promemorian erinras om att i det till lagrådet remitterade förslaget om

avveckling av fideikommiss framhållits, att det kan tänkas, att inom vissa

familjer intresset för att bibehålla fideikommissens kulturvärden, vilka ofta

har anknytning till släktens historia och traditioner, kan ta sig uttryck i en

önskan att frivilligt avsätta medel till underhåll och vård av vissa kulturföre­

mål. Sålunda är det ej osannolikt, att fideikommissinnehavare vill utnyttja

möjligheten att förfoga över viss del av fideikommissegendomen genom tes­

tamente för att tillgodose ifrågavarande ändamål. I lagrådsremissen fram­

hölls även att det finns anledning för det allmänna alt ställa sig positiv till

dylika initiativ från de av fideikommissavvecklingen berörda. Det erinrades

om att Kungl. Maj :t enligt 57 § förordninden om arvsskatt och gåvoskatt har

möjlighet att i särskilda fall medgiva befrielse från eller nedsättning av

skatt för kulturvärden.

Frågan om det stöd, som det allmänna bör lämna för vården av kultur­

värdena, bör, enligt promemorian, inte lösas enbart för fideikommissens

del utan bör prövas i ett större sammanhang. Staten har inte påtagit sig

några ekonomiska förpliktelser i fråga om vården av kulturellt värdefull

egendom i enskild ägo och anledning torde, uttalas det, saknas att staten

skulle bidraga särskilt till fideikommissens kulturvärden.

De bestämmelser i inkomstskattehänseende vid avveckling av fideikom­

miss, som förordats, föreslås i promemorian höra upptagas i en särskild för­

ordning. Det vid promemorian fogade författningsförslaget rörande in­

komstbeskattningen torde som Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet för

denna dag.

Remissyttrandena

De i promemorian föreslagna författningsbestämmelserna har i huvudsak

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Vissa ändrings­

förslag och förslag om ytterligare undantagsbestämmelser har dock fram­

förts.

Beträffande bestämmelsen i 1 § i promemorieförslaget att fideikommissbo

i beskattningshänseende skall vara att anse som familjestiftelse framhål­

ler kammarrätten, att övervägande skäl synes tala för alt fideikommissboet

i beskattningshänseende jämställes med dödsbo. Det kan enligt kammarrät­

ten ifrågasättas om systematiska skäl kräver en särskild föreskrift härom.

Fideikommissariernas intresseorganisation framhåller, att den i 1 § före­

slagna regeln kommer att medföra en högst väsentlig skatteskärpning i jäm­

förelse med vad nu gäller. Organisationen anför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1963

12

1'ideikonmmsboet kommer att drabbas av de närmast katastrofala fölider

av beskattningsreglerna, som lagstiftaren själv velat motverka genom spärr-

reglerna i 9 § tredje stycket förmögenhetsskatteförordningen samt i' för­

ordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fal! Dessa

sparregler äro icke tillämpliga ifråga om familjestiftelser men väl i fråga

om dodsbon. Då innehavarna av större fideikommiss undantagslöst beskattas

Cn

s-k. 80 %-regeln, kommer en sådan fideikommissaries frånfälle,

om iideikommissboet skall behandlas som familjestiftelse, att medföra en

mycket betydande skatteskärpning. Boet kommer i sådant fall regelmäs-

sigt att fa avstå mer än 100 % av sin inkomst till de årliga skatterna. En

sådan ekonomisk påfrestning blir särskilt kännbar därigenom, att avveck­

lingen av åtskilliga fideikommissbon säkerligen kommer att taga ett flertal

ar i anspråk.

Organisationen hävdar därför, att fideikommissbo i beskattningshänse­

ende bör betraktas som ett dödsbo, icke som en familjestiftelse. Detta är så

mycket naturligare som spärreglerna efter verkställt skifte åter träder i

kraft.

I forsta meningen av 2 § i promemorieförslaget bör enligt Fideikommis-

sariernas intresseorganisation ordet »fideikommissfastighet» utbytas mot

»fideikommissegendom». I undantagsfall kan det nämligen inträffa att en

fideikommissarie medgivits rätt att använda fideikommisskapital till inköp

av konstsamlingar, möbler eller annat lösöre. Om inköpet skett inom kor­

tare tid än fem år före bolagsbildningen kan fråga om skattepliktig realisa­

tionsvinst uppkomma. Regeln att apporteringen inte skall föranleda reali­

sationsvinstbeskattning synes därför enligt organisationen böra omfatta

även lös egendom. Vidare anför organisationen.

Syftet med bestämmelserna i 2 § har i promemorian angivits främst vara

»att underlätta bolagsbildningen i sådana fall, då det från det allmännas

synpunkt ansetts önskvärt, att fideikommissegendom överföres på ett ak­

tiebolag». För att detta syfte skall kunna uppnås anser styrelsen det nöd­

vändigt med kompletterande reglering i åtminstone följande hänseenden.

Fideikommissintressenternas benägenhet att överföra fideikommissegen­

dom på aktiebolag synes med fog kunna bli mindre uttalat, därest i realisa-

tionsvinstskattehänseende bolaget ej skall kunna på så sätt jämställas med

fideikommisset eller fideikommissboet, att eventuel! försäljning av över­

förd egendom icke blir skattepliktig i vidare mån än som skulle blivit fal­

let därest försäljningen ägt rum före bolagsbildningen.

,.. ^a„mma effekt — d.v. s. minskat intresse för bolagsbildning — måste

förväntas uppkomma, därest innehavare av aktie i ett på grundval av fidei-

kommissegendom bildat bolag skall vid eventuell försäljning av aktien —

inom tid då beskattning för vinst kan komma i fråga — bli skattskyldig

för vinst, som i realiteten belöper på genom arv eller annat liknande fång

förvärvad egendom. Enligt organisationens mening bör i detta avseende

en bestämmelse införas av innebörd, att beskattning av realisationsvinst

icke skall äga rum vid förutvarande fideikommissintressents försäljning

av genom aktieteckning förvärvad aktie i bolag, varom här är fråga.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges skogsägareförbund, Sveriges

advokatsamfund och Svenska bankföreningen.

Kammarrätten papekar att, om — i stället för realisationsvinst — realisa­

tionsförlust uppkommer, denna inte hör vara avdragsgill.

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1963

13

Beträffande bestämmelsen i 2 § tredje stycket i promemorieförslaget, att

bolaget skall övertaga fideikommissets eller fideikommissboets ingångsvär­

de för fastighet, som ingår i jordstyckningsrörelse, framhåller riksskatte­

nämnden, att det i praktiken ofta förekommer alt ingångsvärde inte fast­

ställts utan att vid tidigare taxeringar avdrag för beräknat ingångsvärde å

den sålda marken medgivits med viss kvotdel av redovisade köpeskillingar.

Nämnden fortsätter.

Därest apport sker till fastighetens taxeringsvärde och detta värde är hög­

re än vad som vid prövning skulle kunna godtagas såsom ingångsvärde

för fideikommissets jordstyckningsrörelse, bör enligt riksskattenämndens

mening — oavsett att bolaget efter apporten bokför marken till taxerings­

värdet — vid bolagets beskattning för tomtförsäljningar såsom ingångs­

värde upptagas allenast fideikommissets lägre ingångsvärde. Om en upp­

skrivning av lagret av tomter sker hos bolaget bör inkomstbeskattning ske

i vanlig ordning.

Kammarrätten anför i detta hänseende följande.

Den möjlighet, som lämnats överlåtaren att erhålla befrielse från skatt­

skyldighet för den vinst av tomtstyckningsrörelsen, som överföringen an-

tages ha medfört för honom, och så att säga överflytta skattskyldigheten

på bolaget, synes befogad. Den föreslagna bestämmelsen blir särskilt prak­

tisk, när tomtstyckningsrörelsen bedrivits på det mycket vanliga sätt utan

bokföring, då något restvärde å marken icke finnes fixerat och då vinst av

rörelsen beräknas med ledning av ett uppskattat ingångsvärde för kvadrat­

meter mark som säljes.

Angående rätten för bolaget att åtnjuta sådana värdeminskningsavdrag

för täckdikningsanläggningar och skogsvägar, som skulle tillkommit fidei­

kommisset eller fideikommissboet, framhåller Fideikommissariernas intres­

seorganisation att denna regel bör gälla även då fideikommissarien av egna

medel bekostat sådana anläggningar utan att anlita fideikommisskapitalet.

Liknande uttalande göres av Sveriges skogsägareförbund.

Några remissinstanser anser särskilda bestämmelser erforderliga för det

fall då fideikommissarien gjort avsättning till skogskonto. Sålunda anför

Fideikommissariernas intresseorganisation.

Vidare synes det organisationen angeläget, att bestämmelser införs i syfte

att förhindra, att en fideikommissaries å skogskonto innestående privata

medel tages till omedelbar beskattning i samband med fideikommissets

ombildning till aktiebolag. Då denna ombildning är en form av överlåtelse,

skall enligt 9 § förordningen om taxering för medel, som insatts å skogs­

konto, beskattning ske i anslutning tilll ombildningen. Organisationen före­

slår, att i det tänkta fallet de å skogskonto innestående medlen må redo­

visas som skattepliktig intäkt under en tid av fem år med en femtedel varje

år och med början tredje året efter bolagsbildningen.

Riksskattenämnden och flera länsstyrelser påpekar att — om fideikom­

missegendomen består av göddjur å jordbruksfastighet — apportering av dy­

lika djur är att hänföra till löpande försäljning även om inkomsten av jord­

bruksfastigheten beräknas enligt kontantprincipen. Länsstyrelsen i öster-

2f Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. AV 26

14

götlands län framhåller, att någon särbestämmelse för dessa fall inte är er­

forderlig med hänsyn till bestämmelserna om ackumulerad inkomst. Kam­

marrätten påpekar att beskattningsspörsmål, som uppkommer vid apporte-

ring av annan tillgång än fastighet, kan bemästras genom en lämplig värde­

sättning å apportegendomen.

Beträffande bestämmelsen i 3 § i promemorieförslaget att fråga om be­

frielse från beskattning och om överlåtelse av rätt till värdeminskningsav-

drag skall handläggas av prövningsnämnden i det län, där fastigheten eller

dess huvuddel är belägen, framhåller länsstyrelserna i Södermanlands, Öre­

bro och Västmanlands län att framställningarna bör behandlas av mellan-

kommunala prövningsnämnden, när fråga är om fastighetskomplex i mer

än ett län.

överståthållarämbetet finner det svårförståeligt att som en särskild förut­

sättning för bifall till skattebefrielse och överlåtelse av rätt till värdeminsk-

ningsavdrag skall krävas att fideikommissnämnden tillstyrkt framställning­

en (3 § sista stycket i promemorieförslaget). Något behov av en skatterätts­

lig prövning härutinnan utöver den som sker i prövningsnämnden och be-

skattningsdomstolarna synes enligt ämbetets mening inte vara erforderlig;

den allmänna prövningen av lämpligheten i bildandet av aktiebolag av fidei­

kommissinnehavaren eller fideikommissboet har enligt lagförslaget förbe­

hållits Kungl. Maj :t.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelserna i Södermanlands och

Malmöhus län. Sveriges skogsägareförbund anser bestämmelserna om sär­

skilda framställningar i bemälda skattefrågor tämligen onödiga, enär des­

sa frågor liksom alla andra spörsmål av liknande art med fördel och un­

der betryggande säkerhet torde handläggas inom ramen för gällande taxe-

ringsförordning.

I några remissyttranden framhålles, att bolagsformen såsom sådan inne­

bär vissa nackdelar. Främst pekar man därvid på dubbelbeskattningen av

bolagsvinster. Sålunda framhåller riksskattenämnden att i de fall, då bo-

lagsbildningen är framtvingad, ter sig dubbelbeskattningen knappast befo­

gad. Dubbelbeskattningen spelar emellertid mindre roll så länge förord­

ningen den 9 december 1960 med provisoriska bestämmelser om beskatt­

ningen av aktiebolags och ekonomisk förenings vinst i vissa fall är till­

lämplig. Då statsmakterna i sinom tid till prövning upptar frågan om att

eventuellt permanenta den nyssnämnda provisoriska lagstiftningen, bör

emellertid enligt nämndens mening övervägas på vad sätt dubbelbeskatt-

ningsproblemet för förevarande kategori av aktiebolag skall lösas.

Fideikommissariernas intresseorganisation anser sig kunna utgå från att

det civilrättsliga lagförslaget bör tolkas så att bolaget kan lämna vederlag

i form av dels aktier dels skuldförbindelser. Organisationen anför därefter.

I så fall skulle, vid bolagsbildning under den siste fideikommissariens

livstid, bolaget kunna på brukligt sätt lämna vederlag för apportegendomen

i form av dels egna aktier, dels reverser, som — av redan anförda skäl —

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1963

15

lämpligen bör intecknas i den apporterade fasta egendomen. Ett annat för­

faringssätt är att fideikommissarien begär Kungl. Maj :ts tillstånd att in­

teckna fideikommissegendomen till så högt belopp, att den ointecknade de­

len av egendomen motsvarade det tilltänkta aktiekapitalet.

Oavsett vilketdera förfaringssättet som tillämpas blir de nyuttagna in­

teckningarna att betrakta som fideikommisskapital, och de skall därför de­

poneras hos den förvaltande bankens notariatavdelning. Det härefter bilda­

de aktiebolaget skulle i sin ingående balansräkning upptaga å tillgångssi-

dan den tillskjutna fideikommissegendomens värde och å skuldsidan dels

egendomens inteckningslån hos banker eller hypoteksinrättningar, dels in-

teckningsskulden till fideikommisskapitalet och dels slutligen aktiekapita­

let. Vid fideikommissariens kommande frånfälle skulle fideikommissboet

komma att bestå av aktierna jämte de fideikommisskapitalet tillhöriga in­

teckningarna. Dessa inteckningar skulle då kunna användas som säkerhet

vid upplåning av medel för betalning av arvsskatt.

Även vid sådan aktiebolagsbildning, som äger rum först efter den siste

fideikommissariens död, skulle ett liknande förfaringssätt kunna tillämpas.

Från inkomstskattesynpunkt skulle, framhåller organisationen, ett så

konstruerat aktiebolag icke komma att drabbas av dubbelbeskattningens

nackdelar i samma utsträckning som om likviden uteslutande måste lämnas

i aktier.

Då en fideikommissarie eller ett fideikommissbo står inför avgörandet

av frågan, huruvida fideikommisset bör ombildas till ett aktiebolag eller

icke, kommer, framhåller organisationen vidare, värderingen vid förmögen-

hetstaxeringen av aktierna i det blivande bolaget att spela en framträdande,

många gånger avgörande roll. Det är därför enligt organisationens mening

av utomordentlig vikt, att denna fråga redan på nuvarande stadium ägnas

ingående uppmärksamhet. Därefter anföres.

Fideikommissbolagen torde komma att hänföras till den kategori, som i

riksskattenämndens anvisningar rörande värdering av icke börsnoterade

aktier betecknas såsom »rörelsedrivande fåmansbolag». Enligt anvisning­

arna skall aktierna i dylika bolag värderas enligt substansmetoden. Vid vär­

deringen kommer sålunda den fasta egendomens taxeringsvärde att vara

utslagsgivande. Detta värde är regelmässigt mycket högt i förhållande till

egendomens verkliga avkastning. På detta sätt kan erhållas ett konstlat ak­

tievärde, som är orimligt högt i betraktande av aktieägarnas möjligheter att

erhålla avkastning å sitt kapital. Visserligen anbefalles i riksskattenämn­

dens anvisningar en kontrollåtgärd, som innefattar en bedömning, huruvida

det kan anses sannolikt att årsvinsterna inom bolaget medgiver en förränt­

ning av substansvärdet efter cirka 7 %. Det praktiska värdet av denna kon­

trollåtgärd elimineras emellertid i stor utsträckning av föreskriften att vär­

det å aktierna icke bör upptagas lägre än till det värde, som anses kunna

påräknas vid en realisation av tillgångarna i samband med bolagets likvi­

dation, det s. k. slaktvärdet. Detta värde kommer icke att nämnvärt skilja

sig från substansvärdet.

Den av riksskattenämnden införda regeln, alt man vid värderingen av

aktier i rörelsedrivande fåmansbolag icke har rättighet att gå längre ned

än till det s. k. slaktvärdet, vilar uppenbarligen på den tanken, att det står

aktieägarna fritt att när som helst upplösa bolaget och därmed utvinna

slaktvärdet. Donna synpunkt håller icke streck när det gäller de aktiebolag,

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1963

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 26 år 1963

som skall bildas på grundval av fideikommissegendom. Avsikten är ju att

genom en sådan aktiebolagsbildning den tidigare fideikommissegendomen

skall för framtiden bibehållas i oförminskat skick till det allmännas båtnad.

Bolagsordningen skall fastställas av Kungl. Maj:t. Därvid torde komma att

tillses, att frivillig likvidation och upplösning av ett sålunda bildat aktie­

bolag icke må äga rum utan Kungl. Maj :ts tillstånd. Därav följer att ägarna

av aktier i dylika bolag icke har samma möjlighet som ägare av aktier i

andra bolag att genom ett likvidationsbeslut bereda sig möjlighet att till­

godogöra sig aktiernas »slaktvärde».

På dessa skäl anser organisationen, att riksskattenämndens anvisningar

bör kompletteras med specialregler för värderingen av aktier i bolag av

den speciella typ, varom här är fråga. Det rimligaste synes, framhålles det,

vara att värderingen av aktier i dessa bolag sker efter samma grunder som

värderingen av aktier i rörelsedrivande bolag, som icke är fåmansbolag, med

särskilt beaktande av de tvingande särreglerna i bolagsordningen. Organisa­

tionen tillägger.

I fråga om förmögenhetsbeskattningen vill organisationen göra ytterli­

gare ett påpekande. Ovan har i annat sammanhang framhållits, att vården

av de till fideikommissfastigheterna knutna kulturvärdena i fast eller lös

egendom ofta drager med sig betydande kostnader. Detta förhållande bör

föranleda, att vid åsättande av taxeringsvärde å sådan fastighet, bolagsägd

eller icke, skäligt avdrag bör göras för värdet av den fastighetsägaren så­

lunda åvilande speciella förpliktelsen.

Liknande synpunkter anföres av Sveriges skogsägareförbund och Sveriges

advokatsamfund.

Uttalandet i promemorian att anledning torde saknas att staten, som inte

påtagit sig några ekonomiska förpliktelser i fråga om vården av kulturellt

värdefull egendom i enskild ägo, skulle bidraga särskilt till fideikommissens

kulturvärden, har föranlett erinringar i flera yttranden. Sålunda understry­

ker riksantikvarieämbetet att fideikommissavvecklingen aktualiserar skyd­

det av en grupp kulturvärden av särpräglad art. Ämbetet föreslår att en ut­

redning snarast igångsättes med uppdrag att utarbeta riktlinjer för det all­

männas stöd åt vården av kulturhistoriskt värdefulla miljöer liksom även

av andra kulturvärden i enskild ägo och att till behandling snarast upptages

frågan om bestämmelser rörande utförsel från riket av äldre kulturföre­

mål. Enligt ämbetet bör provisoriska bestämmelser i nu nämnda två avse­

enden utarbetas för att kunna tillämpas från och med den dag, då bestäm­

melserna om fideikommissens avveckling träder i kraft.

Fideikommissariernas intresseorganisation beklagar, att i promemorian

icke upptagits förslag till någon bestämmelse som medgiver rätt till avdrag

vid inkomsttaxeringen för utgifter, sammanhängande med vården av kul­

turvärdena. Därefter anföres.

Tanken härpå har i promemorian avvisats under hänvisning till att sta­

ten icke påtagit sig några ekonomiska förpliktelser i fråga om vården av

kulturellt värdefull egendom i enskild ägo, och att anledning torde saknas

17

att staten skulle bidraga särskilt till fideikommissens kulturvärden. Organi­

sationen anser sig kunna göra gällande, att fideikommissens kulturvärden

är av så säregen art, att de icke utan vidare kan jämställas med annan

»kulturellt värdefull egendom i enskild ägo». De till fideikommissen an­

knutna kulturvärdena har erhållit sin speciella karaktär just tack vare fi­

deikommissinstitutionen. Detta rättsliga institut har på detta område möj­

liggjort, att av gångna släkten sammanbragta kulturvärden kunnat bibe­

hållas och förkovras generation efter generation, ofta i en förnämlig och ur

kulturhistorisk synpunkt intressant miljö. Inför fideikommissens avskaf­

fande är bevarandet av dessa kulturvärden en angelägenhet av största vikt

ur allmän synpunkt. Bortsett från de fall, då inlösen från statens sida äger

rum, blir det de framtida privata ägarna av den egendom, som tidigare ut­

gjorde fideikommiss, som får åtaga sig vården av dessa kulturvärden. Den­

na vård kan icke utövas utan betydande ekonomiska uppoffringar. Efter­

som dessa uppoffringar till stor del görs i det allmännas intresse, synes bil­

ligheten kräva, att den som svarar för utgifterna medgives avdrag härför

vid inkomsttaxeringen.

Liknande synpunkter anföres av Svenska bankföreningen och Sveriges

skogsägareförbund.

Kungl. Maj.ts proposition nr 26 år 1963

Departementschefen

De i promemorian föreslagna bestämmelserna i fråga om inkomstbeskatt­

ningen avser att förhindra, att bolagsbildning försvåras genom att tillskott

av fideikommissegendom föranleder beskattning hos fideikommiss eller fi­

deikommissbo. Från remissinstansernas sida har de föreslagna bestämmel­

serna i huvudsak godtagits och jag kan för egen del tillstyrka, att prome-

morieförslaget i denna del lägges till grund för lagstiftning. Beträffande

förslagets detaljer vill jag framhålla följande.

Såsom kammarrätten och fideikommissariernas intresseorganisation fram­

håller bör fideikommissbo vid inkomsttaxeringen behandlas som oskift döds­

bo. Detta dödsbo är givetvis i inkomstskattehänseende helt skilt från döds­

boet efter den avlidne fideikommissarien. Även om, som kammarrätten fram­

håller, det kan ifrågasättas om systematiska skäl kräver en särskild före­

skrift om att fideikommissbo skall anses som oskift dödsbo, synes dock

detta i förtydligande syfte böra utsägas i författningstexten.

Undantaget från realisationsvinstbeskattning i samband med bolagsbild-

ningen synes i princip böra begränsas till sådana fall, då fideikommissfas­

tighet tillskjutes. Av skäl som bl. a. fideikommissariernas intresseorganisa­

tion framhållit bör dock motsvarande undantag gälla även då bolaget avytt­

rar fastigheten och då någon avyttrar aktie, som han i samband med fidei­

kommissets avveckling erhållit i fastighetsbolaget. Såsom kammarrätten

påpekar bör vidare, om — i stället för realisationsvinst — realisationsförlust

uppkommer, denna inte vara avdragsgill.

Däremot anser jag inte tillräckliga skäl föreligga att utsträcka undantags­

bestämmelsen i fråga om realisationsvinstbeskattningen till sådana konst­

samlingar, möbler eller annat lösöre som förvärvats med anlitande av fidei­

18

Kungi. Maj.ts proposition nr 26 år 1963

kommisskapital. Realisationsvinstbeskattning kan för övrigt i dylika fall i re­

gel undvikas genom att tillgångarna vid aktieteckningen upptages till ett

värde motsvarande kostnaden vid förvärvet.

De i promemorieförslaget upptagna bestämmelserna, som reglerar de fall

då jordstyckningsrörelse bedrivits på fideikommissfastigheten, synes ända­

målsenligt utformade. Såsom riksskattenämnden framhållit skall — om fi­

deikommiss eller fideikommissbo erhållit befrielse från beskattning av jord­

styckningsrörelse — rid bolagets beskattning för tomtförsäljningar såsom

ingångsvärde alltid upptagas fideikommissets ingångsvärde. Detta gäller

även om fastigheten i dess helhet vid bolagsbildningen åsatts ett högre värde

än ingångsvärdet för fideikommissets jordstyckningsrörelse.

Beträffande möjligheten att å bolaget överföra icke utnyttjade värdeminsk-

ningsavdrag för täckdikningsanläggningar och skogsvägar kan jag tillstyrka,

att även sådana avdrag, som eljest skulle ha tillkommit fideikommissinne­

havare, skall kunna överföras.

Någon särbestämmelse i fråga om skogskonto torde i och för sig inte vara

erforderlig. Fideikommissinnehavaren innehar icke fideikommissfastighe­

ten med äganderätt. Det är fideikommisset som sådant som överlåter fastig­

heten. De medel fideikommissinnehavare må ha innestående å skogskonto

återföres därför inte till beskattning på grund av att fideikommissfastig­

heten överlåtes på ett bolag. För att undvika tveksamhet synes dock detta

böra uttryckligen regleras.

Såsom bl. a. riksskattenämnden påpekat kan tillskott i form av djur, som

utgör fideikommissegendom, medföra beskattning av inkomst av löpande

försäljning även i vissa fall, då inkomsten av fideikommissfastigheten be­

räknats enligt kontantprincipen. Några speciella bestämmelser för dessa fall

är dock, som kammarrätten och länsstyrelsen i Östergötlands län framhål­

ler, inte erforderliga.

Framställning om befrielse och överföring bör, då fråga är om fastighet

eller fastighetskomplex som tillhör mer än ett län, handläggas av mellan-

kommunala prövningsnämnden. Någon anledning föreskriva att framställ­

ningen skall tillstyrkas av fideikommissnämnden synes inte föreligga.

Enär hinder inte möter att vederlaget vid bolagsbildningen delvis lämnas

i form av reverser och då i varje fall efterträdaren regelmässigt torde bli

anställd i bolaget mot lön, som är avdragsgill vid beskattningen, kan dub­

belbeskattningen av bolagsvinsterna i viss utsträckning mildras. Beträffan­

de värderingen av aktierna vid förmögenhetsberäkning gäller enligt förord­

ningen om statlig förmögenhetsskatt att aktierna skall upptagas till det vär­

de, som de kan anses ha betingat vid försäljning under normala förhållan­

den. Det får ankomma på riksskattenämnden att utfärda erforderliga an­

visningar för beräkningen av värdet å aktierna i ifrågavarande bolag.

De med vården av fideikommissens kulturvärden sammanhängande frå­

gorna kan inte lösas i detta sammanhang. I det följande kommer jag dock

att föreslå vissa lättnader i arvsskattehänseende.

Kungl. Maj. ts proposition nr 26 år 1963

19

III. Arvsskatt

Gällande rätt in. m.

Enligt förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt

(i fortsättningen kallad den allmänna arvsskatteförordningen) utgår arvs­

skatt, när ett fideikommiss övergår till ny innehavare. Med hänsyn till fidei­

kommissrättens speciella natur gäller därvid i vissa avseenden särskilda

regler för beskattningen.

En tillträdande fideikommissinnehavares förvärv anses inte härröra från

den föregående innehavaren utan från fideikommissets stiftare. Fideikom­

missegendomen skall därför vid beräknande av behållningen i företrädarens

dödsbo inte inräknas bland boets tillgångar (13 § 1 mom. 2). Den nye inne­

havaren är i stället skattskyldig för fideikommissförvärvet enligt de regler

som gäller för beskattning av s. k. framskjutna förvärv, eftersom det före­

ligger ett förvärv från fideikommissets stiftare för vilket skattskyldighet in­

träder vid senare tidpunkt än dennes död (8 § andra stycket). I arvsklass-

hänseende beräknas emellertid skatten efter släktskapsförhållandet mellan

efterträdaren och den närmast föregående innehavaren (30 § andra stycket).

Beskattningen sker på grundval av deklaration angående fideikommissför­

värvet, som den nye innehavaren är skyldig att avge (45 §).

Om den nye innehavaren genom arv eller testamente förvärvar annan

egendom än fideikommissegendom från företrädaren, sker vid arvsbeskatt­

ningen inte någon sammanläggning av sådant förvärv med fideikommiss­

egendomen, eftersom förvärven härrör från olika arvlåtare. Fideikommiss­

egendomen beskattas således som en särskild lott och värdesättes enligt de

regler, som gäller för värdering av nyttjanderätt (24 § andra stycket). Detta

betyder att fideikommissegendomen uppskattas till sitt kapitalvärde, beräk­

nat på grundval av en antagen årlig avkastning om fem procent av egendo­

mens penningvärde och fastställt med hänsyn till förvärvarens statistiskt

beräknade återstående livstid. Vid bestämmandet av fideikommissegendo­

mens penningvärde får endast sådana skulder, för vilka egendomen på grund

av inteckning eller eljest särskilt häftar, avräknas. Sådana skulder får inte

inräknas bland dödsboets skulder (13 § 1 mom. 4 a).

Vissa ändringar i den allmänna arvsskatteförordningen trädde i kraft den

1 januari 1959 i samband med att kvarlåtenskapsskatten, som funnits se­

dan år 1948, avskaffades. Ändringarna innebar främst, att arvsskatten höj­

des med i stort sett samma belopp som utgått i kvarlåtenskapsskatt.

Kvarlåtenskapsskatten beräknades på behållningen i den avlidnes dödsbo.

Eftersom fideikommissegendom inte skall inräknas bland tillgångarna i av­

liden innehavares dödsbo, utgick kvarlåtenskapsskatt inte för sådan egen­

dom. I samband med att kvarlåtenskapsskatten avskaffades och arvsskatten

höjdes föreskrevs i en alltjämt gällande övergångsbestämmelse till förordning­

en om ändring i den allmänna arvsskatteförordningen, att de dittills gäl-

-0

Kungl. Maj.ts proposition nr 26 år 1963

Jande skatteskalornu i den senare förordningen fortfarande skulle tilläm­

pas i fråga om fideikommissegendom.

Att fideikommissegendom skulle undantagas från skärpningen av arvs­

skatten hade föreslagits av arvsskatlesakkunniga i det betänkande angående

arvsbeskattning (SOU 1957:48), som låg till grund för kvarlåtenskapsskat-

tens avskaffande. Enligt de sakkunnigas uppfattning lät sig nämligen be­

skattningen av fideikommissförvärv inte utan vidare inordna i ett system

med höjd arvsskatt. På grund av egendomens speciella natur och dess be-

giänsade användbarhet som kreditobjekt torde sålunda, menade arvsskatte-

sakkunniga, en höjning av arvsskatten i många fall medföra, att skattebe­

lastningen blev större än vad fideikommissen kunde ekonomiskt bära. Mot

bakgrund härav ansåg de sakkunniga anledning föreligga att avvakta resul­

tatet av fideikommissutredningens arbete, innan slutlig ställning togs till

spörsmålet om arvsbeskattningen av fideikommissförvärv. Därför borde de

dittillsvarande arvsskatteskalorna övergångsvis gälla i fråga om beskatt­

ningen av sådana förvärv.

Sedan fideikommissutredningen slutförts, borde enligt de sakkunnigas

mening i samband med avgörandet av fideikommissens framtida ställning

även den definitiva utformningen av arvsbeskattningen på ifrågavarande

onnåde bestämmas. Därvid torde, ansåg de sakkunniga, några egentliga

problem från beskattningssynpunkt inte behöva uppkomma under förut­

sättning att fideikommissutredningen ledde till lagstiftning om avveckling

av fideikommissen allteftersom deras innehavare efter lagstiftningens ikraft­

trädande avled. I sådant fall upphörde nämligen en fideikommissegendoms

speciella natur i och med den siste innehavarens död, och egendomen för­

värvades fortsättningsvis med äganderätt, inte med nyttjanderätt. Något

skäl skulle då, uttalade arvsskattesakkunniga, inte längre föreligga att be­

skatta egendomen efter andra principer än vanlig egendom.

I samband med att riksdagen fattade beslut om de nu berörda ändring­

arna i arvsbeskattningen beslöt riksdagen också att i skrivelse till Kungl.

Maj:l anhålla om en allsidig översyn av bestämmelserna rörande denna be­

skattning. Någon sådan översyn har dock ännu inte kommit till stånd bl. a.

i avvaktan på resultatet av familjerättskommitténs arbete.

Fideikommissutredningens förslag jämte remissyttranden

Beträffande arvsskattefrågorna konstaterade fideikommissutredningen i

sitt betänkande inledningsvis, att en avveckling av fideikommiss i enlighet

med utredningens förslag innebar att föreskrifterna i fideikommissurkunden

skulle upphöra att tillämpas. Enligt förslaget till avvecklingslag var sålunda

huvudregeln att den, som enligt fideikommissurkunden eller därpå grundat

förordnande var den avlidnes efterträdare, skulle erhålla hälften av egen­

domen, medan i återstoden skulle tagas arv eller testamente som om egen­

domen tillhört den avlidne. Den tidigare fideikommissegendomen skulle i

fortsättningen vara föremål för äganderätt.

21

Utredningen framhöll mot bakgrund härav att de förvärv, som efterträ­

dare eller annan skulle göra vid avveckling av fideikommiss, inte kunde

anses som några på fideikommissurkunden grundade förvärv. Inte heller

kunde förvärven betraktas som arvs- eller testamentsförvärv i egentlig me­

ning. Avvecklingsförvärven fick därför anses som förvärv på grund av den

särskilda lagstiftning, som innefattades i avvecklingslagen. Den allmänna

arvsskatteförordningens bestämmelser syntes således, framhöll utredning­

en, inte utan vidare bli tillämpliga på dessa förvärv. Enligt vad utredning­

en fann skilde sig emellertid avvecklingsförvärven från mottagarnas syn­

punkt inte i sak från förvärv vid ett vanligt arvfall. Egendomen förvärva­

des nämligen i bägge fallen med äganderätt från den som senast innehaft

egendomen. Avvecklingsförvärven borde därför enligt utredningens upp­

fattning i princip göras till föremål för arvsbeskattning. Detta borde lämp­

ligen ske genom en från den allmänna arvsskatteförordningen och avveck­

lingslagen skild författning, vilken av utredningen benämndes förordning

om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss (här kallad den särskilda arvs-

skatteförordningen) .

Den yttre ramen för tillämpligheten av den föreslagna särskilda arvsskat­

teförordningen angavs i 1 § på sådant sätt, att arvsskatt enligt förordningen

kunde bli aktuell endast i de fall där avvecklingen enligt avvecklingslagen

skedde på grund av dödsfall. Någon skyldighet att erlägga arvsskatt för för­

måner av typen fardagsrätt, understöd eller pensioner föreslogs inte.

Den särskilda arvsskatteförordningen anknöts i utredningsförslaget i hu­

vudsak till den allmänna arvsskatteförordningens stadganden. I 2 § av den

föreslagna förordningen föreskrevs sålunda, att den allmänna arvsskatte­

förordningens bestämmelser i princip skulle lända till efterrättelse i till­

lämpliga delar vid arvsbeskattning i samband med avveckling av fideikom­

miss. Såsom utredningen framhöll, följde härav bl. a., att den allmänna för­

ordningens terminologi vid tillämpningen fick den innebörd som föranleddes

av att det var fråga om fideikommissbo och inte om dödsbo.

Med hänsyn främst till den speciella naturen hos en del avvecklingsför-

värv fann utredningen emellertid vissa särbestämmelser påkallade. De vik­

tigaste frågor utredningen härvidlag avsåg gällde beskattningens höjd samt

beskattningen av fideikommissens kulturvärden och liknande.

Vid bedömandet av frågan om arvsbeskattningens höjd erin­

rade utredningen till en början om alt arvsskatten höjts med anledning av

kvarlåtenskapsskattens slopande men att övergångsvis de äldre skatteska­

lorna alltjämt tillämpades beträffande fideikommissförvärv.

Enligt utredningens uppfattning borde skillnad göras mellan, å ena sidan,

vad efterträdaren erhöll i denna sin egenskap (efterträdarandelen) och, å

andra sidan, vad som tillföll honom eller annan på grund av arv eller testa­

mente.

Utredningen fann inte anledning att behandla förvärven på grund av arv

eller testamente vid fideikommissens avveckling annorlunda än andra för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1963

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 26 år 1963

värv på grund av arv eller testamente. För mottagaren skilde sig nämligen

dessa avvecklingsförvärv inte från vad han kunde erhålla genom arv eller

testamente av den avlidnes privata egendom. Utredningen ansåg därför, att

de nya arvsskatteskalorna borde utan inskränkning tillämpas på andra av­

vecklingsförvärv än efterträdarandel. Vid beskattningen borde vidare, i den

ordning som gällde enligt arvsskatteförordningen, sammanläggning ske mel­

lan avvecklingsförvärv genom arv eller testamente och den övriga egendom

vederbörande förvärvade från den avlidne.

Vad beträffar efterträdarandelen framhöll utredningen, att i viss mån

samma skäl talade för att även härvidlag tillämpa de nya arvsskatteskalor­

na. Särskilt borde beaktas det förhållandet, att egendomen avsågs tillfalla

efterträdaren med äganderätt. Utredningen kom emellertid till uppfattning­

en, att beträffande de från samhällsekonomisk synpunkt viktigare fidei­

kommissen en lägre beskattning av efterträdarandelen än av övriga avveck­

lingsförvärv vore motiverad. Bestämmelsen att efterträdaren skulle erhålla

hälften av fideikommissegendomen hade nämligen delvis till syfte att hindra

en alltför snabb splittring av denna egendom. Samma skäl talade enligt ut­

redningen även för att den fulla arvsbeskattningen borde sätta in först när

efterträdaren avled.

Rörande utformningen av en lägre beskattning av efterträdarandelen

framhöll utredningen, att den kunde ske enligt olika riktlinjer. Utredning­

en fortsatte.

I avbidan på den översyn av bestämmelserna rörande arvsbeskattningen,

varom riksdagen som tidigare nämnts gjort framställning hos Kungl. Maj :t,

finner utredningen det ligga närmast till hands att — i likhet med vad som

nu gäller i fråga om vanliga fideikommissförvärv — de äldre arvsskatteska­

lorna tillsvidare tillämpas vid beskattning av efterträdareandel. Utredningen

anser sig därför böra förorda en bestämmelse av denna innebörd. Därvid ut­

går utredningen från att vid den blivande översynen prövas hur skattelind-

ringen i fråga om efterträdareandel —- därest en sådan lindring mot bak­

grund av vunna erfarenheter alltjämt anses böra bibehållas — fortsättnings­

vis bör utformas.

I anslutning till den lägre beskattning av efterträdareandel, som utred­

ningen nu föreslagit, förordar utredningen även, att sådan andel vid be­

skattningen undantas från sammanläggning såväl med annat avvecklingsför­

värv, vilket efterträdaren erhåller efter den avlidne, som med vad han i öv­

rigt får genom arv eller testamente från denne. Skattefritt bottenbelopp bör

dock få åtnjutas i fråga om efterträdareandel endast i den mån det icke

kunnat tillgodoräknas å annan egendom som efterträdaren erhållit från den

avlidne.

Utredningens överväganden tog sig uttryck i vissa stadganden i utred­

ningsförslaget till särskild arvsskatteförordning (8 § andra slycket, 9 §

andra stycket och 10 §).

Utredningens förslag till särskilda arvsskattebestämmelser i fråga om f i-

dei k ommissens kulturvärden hade till utgångspunkt ett förslag

av utredningen enligt vilket Kungl. Maj :t, när fideikommiss upphörde, skulle

äga förordna om avsättande av tillgångar för bildande av en särskild stif­

23

telse med ändamål att trygga vård och underhåll av kulturföremål (17 §

i utredningens förslag till avvecklingslag). Till sådana föremål hänfördes

i förslaget byggnad, trädgård, parkanläggning eller samling av möbler, tav­

lor, böcker eller annat dylikt av särskilt kulturhistoriskt värde.

Utredningen anförde härvidlag följande.

I arvsskatteförordningen återfinnes vissa bestämmelser om befrielse från

eller nedsättning av skatt för kulturföremål och liknande. Enligt 57 § äger

sålunda Kungl. Maj:t i särskilda fall helt eller delvis befria från skatt dels

för sådan historisk, vetenskaplig eller konstnärlig samling, som på grund av

förbehåll i testamente eller gåvohandling är avsedd att bibehållas såsom dy­

lik samling, och dels för bl. a. fastighetsfideikommiss, i den mån skatten prö­

vas icke kunna erläggas utan men för ett med egendomen förbundet allmänt

intresse av kulturhistorisk eller annan art.

Syftet med möjligheten att i samband med avvecklingen bilda särskild

stödstiftelse för kulturföremålen är — förutom att trygga föremålens vård

och underhåll — alt underlätta deras bibehållande såsom en enhet. Givet

är att en tillämpning av de återgivna bestämmelserna i 57 § arvsskatteför­

ordningen skulle vara ägnad att i icke oväsentlig mån tillgodose detta syfte.

Det synes emellertid mindre ändamålsenligt att frågan om skattefrihet skall

behöva prövas av Kungl. Maj :t i anslutning till varje arvfall. I de fall som

här avses torde man utan vidare kunna räkna med att de skyddade föremå­

len är av den beskaffenhet att befrielse från arvsskatt är motiverad. Att mär­

ka är nämligen att det ankommer på Kungl. Maj :t att förordna om stiftelse­

bildning. Utredningen förordar därför, att ett uttryckligt stadgande införes

om skattefrihet för de kulturföremål, vilkas fortbestånd tryggas genom sär­

skild stödstiftelse enligt avvecklingslagen. Enär stadgandet som nämnts är

avsett att tillämpas även vid senare arvfall än det, som föranleder fideikom­

missets upphörande, bör det lämpligen intagas i den allmänna arvsskatteför­

ordningen. Vid sidan av den sålunda avsedda automatiska skattefriheten

blir------------bestämmelserna i 57 § av den allmänna arvsskatteförordningen

i tillämpliga delar gällande i fråga om sådana kulturvärden, som ej omfat­

tas av den automatiska skattefriheten.

I enlighet med det anförda föreslog utredningen en ny bestämmelse i 4 §

1 mom. av den allmänna arvsskatteförordningen om frihet från arvsskatt för

byggnad, trädgård, parkanläggning eller samling, för vars bevarande förord­

nande meddelats om bildande av stödstiftelse. Vidare föreslogs i samma för­

ordning ett stadgande i 32 § om efterbeskattning för det fall att samling, som

skyddades genom särskild stödstiftelse, skingrades eller bortflyttades samt

ett tillägg till 43 § om tillämplighet av den föreslagna skattefrihetsregeln be­

träffande gåva.

I anslutning till de nu nämnda stadgandena om kulturvärden föreslog ut­

redningen även vissa regler i samma ämne i den särskilda arvsskatteförord­

ningen. Med hänsyn till att den avsedda skattefriheten ansågs böra gälla

även i det fall, att förordnande om bildande av stödstiftelse meddelades un­

der själva awecklingsförfarandet efter fideikommissets upphörande, intogs

sålunda i 4 § av förslaget till särskild arvsskatteförordning en bestämmelse,

att skattefriheten skulle få åtnjutas om förordnandet meddelades före skat­

tens fastställande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 26 år 1963

24

Kungl. Maj:is proposition nr 26 år 1963

Delvis av hänsyn till kulturvärdena upptog utredningen vidare i 5 § av

den föreslagna särskilda arvsskatteförordningen ett stadgande om tillämp­

ningen av s. k. schematiskt skifte. Enligt den allmänna arvsskatteförord­

ningen beräknas vid beskattningen de ingående lotternas storlek som regel

med utgångspunkt från ett sådant skifte, d. v. s. utan hänsynstagande till

den faktiska fördelningen vid arvskifte. Det föreslagna stadgandet i 5 § in­

nebar, att vid det schematiska skiftet i en awecklingssituation kulturvärde­

na skulle tilläggas efterträdaren så långt dennes lott förslog och därvid i

första hand utläggas på efterträdarandelen.

I fråga om kulturvärdena föreslog utredningen slutligen också en bestäm­

melse i 6 § andra stycket av den särskilda arvsskatteförordningen enligt vil­

ken medel ur fideikommissboet, som enligt Kungl. Maj :ts förordnande skulle

avsättas för bildande av stödstiftelse, vid skattens bestämmande inte skulle

inräknas i boets behållning. Förutsättning för denna skattefrihet var att för­

ordnandet om avsättning till stödstiftelse meddelats innan skatten fastställ­

des.

Utredningens förslag till särskild arvsskatteförordning och till ändringar

i den allmänna arvsskatteförordningen innehöll även vissa andra sär­

bestämmelser. I 3 § första stycket av den särskilda arvsskatteför­

ordningen fastslogs sålunda till en början att avvecklingsförvärv skulle an­

ses ske genom arv, om egendom tillföll någon i hans egenskap av efter­

trädare eller som arvinge, och eljest genom testamente. Vidare föreskrevs

i andra stycket av samma paragraf, att som arvlåtare skulle anses den vars

död föranlett fideikommissets upphörande. Stadgandet var närmast föran­

lett av en bestämmelse i förslaget till avvecklingslag (3 §) enligt vilken fidei­

kommiss, som efter utgången av år 1955 tillfallit innehavaren av annan

anledning än förutvarande innehavarens död, skulle upphöra redan då den

förutvarande innehavaren avled, förutsatt att denne levde vid lagens ikraft­

trädande.

På grund av att fideikommiss sålunda enligt utredningens förslag kunde bli

avvecklat i fall då en tidigare innehavare avled, även om denne avstått från

fideikommisset redan före avvecklingslagens ikraftträdande, upptog utred­

ningen vidare i sitt förslag till förordning angående ändring i den allmänna

arvsskatteförordningen ett tillägg till 59 §, som anknöt till det nyssnämnda

stadgandet i den särskilda arvsskatteförordningen. För det nu angivna av-

vecklingsfallet föreslog nämligen utredningen, att den allmänna arvsskatte­

förordningens regler om återvinning av arvsskatt skulle äga motsvarande

tillämpning. Eftersom fideikommissinnehavaren i sådant fall skulle tvingas

avstå fideikommisset till följd av en lagstiftning som tillkommit efter av­

ståendet, ansåg nämligen utredningen, att den siste innehavaren inte borde

vidkännas arvsskatt till högre belopp än som svarade mot den faktiska ti­

den för hans innehav av fideikommisset.

Enligt 10 § första stycket i fideikommissutredningens förslag till avveck­

lingslag ägde delägare i fideikommissbo, vilken enligt fideikommissurkun­

Kungl. Maj. ts proposition nr 26 år 1963

25

den eller därpå grundat förordnande var berättigad till viss förmån av

boet, frihet att välja, om han önskade åtnjuta denna förmån eller taga del

i egendomen som efterträdare, arvinge eller testamentstagare. Med hänsyn

härtill intogs i 5 § av förslaget till den särskilda arvsskatteförordningen

en bestämmelse, att schematiskt skifte skulle ske med utgångspunkt från att

förmån enligt 10 § första stycket avvecklingslagen inte begagnades.

Frågan vad som skulle hänföras till behållningen i fideikommissbo borde

enligt fideikommissutredningen i princip bedömas efter gällande civilrätts­

liga regler. Av de speciella föreskrifter om beräknande av behållning i döds­

bo, som finns i 13 § av den allmänna arvsskatteförordningen, skulle enligt

en bestämmelse i 6 § första stycket av den föreslagna särskilda arvsskatte­

förordningen endast de stadganden äga tillämpning, enligt vilka avdrag får

ske för bouppteckningskostnad men inte för belopp som skall utgå i arvs­

skatt. I detta sammanhang erinrade fideikommissutredningen om att enligt

28 § i förslaget till avvecklingslag två eller flera fideikommiss, som upp­

hörde med anledning av samma dödsfall, vid avvecklingen skulle behand­

las som ett enda fideikommiss om efterträdaren var samma person. Det

skulle då enligt utredningen i arvsskattehänseende bli fråga om ett enda

fideikommissbo.

I 7 § av förslaget till särskild arvsskatteförordning gavs bestämmelser

rörande anstånd med fastställande av skatt i vissa fall. Om delägare eller

boutredningsman begärde anstånd i samband med att fideikommissboupp­

teckning inom vederbörlig tid ingavs för registrering, skulle sålunda be-

skattningsmyndigheten medge anstånd med skattens fastställande i avbi-

dan på att avvecklingen slutfördes. Tidpunkten för avvecklingens slutfö­

rande skulle gälla som utgångspunkt för den tid, under vilken anstånd kan

erhållas i och för åberopande av skifteshandling såsom grundval för beskatt­

ningen. Sådant anstånd skulle emellertid enligt förslaget inte föranleda

uppskov med registrering av bouppteckning, och den allmänna arvsskatte­

förordningens föreskrifter om skyldighet att erlägga ränta på obetalda skat­

tebelopp från den dag, då bouppteckning senast skolat vara ingiven, skulle

äga motsvarande tillämpning.

Utredningen upptog i 8 § av förslaget till särskild arvsskatteförordning

frågan om sammanläggning vid beskattning mellan, å ena sidan, avveck-

lingsförvärv och, å andra sidan, vad mottagaren genom arv eller testamen­

te erhåller av den avlidnes privata egendom. Som tidigare nämnts, uttalade

sig utredningen för att sådan sammanläggning — bortsett från efterträdare-

andelen — borde äga rum. Av praktiska skäl föreslog utredningen, att sam-

manläggningsförfarandet skulle ske i samband med skattläggningen av fi­

deikommissegendomen. Bestämmelserna om sammanläggning mellan av-

vecklingsförvärv samt vanliga arvs- och testamentsförvärv borde därför in­

gå i den särskilda arvsskatteförordningen och inte i den allmänna. Utred­

ningen anförde härutinnan vidare följande.

Syftet att möjliggöra sammanläggning vid beskattningen av awecklings-

förvärv mellan dessa och vanliga arvs- och testamentsförvärv liar tillgodo-

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 26 år 1963

setts genom hänvisningen i 2 § av den särskilda arvsskatteförordningen till

den allmänna förordningens bestämmelser och genom stadgandet i 8 § första

stycket av den särskilda förordningen. Härigenom kommer, vid beskatt­

ningen av awecklingsförvärv, dessa i sammanläggningshänseende att be­

handlas som vanliga arvs- och testamentsförvärv. Detta innebär i första

hand att sammanläggning enligt reglerna i den allmänna arvsskatteförord­

ningen skall ske mellan awecklingsförvärv å ena sidan samt förvärv från

den avlidnes privata egendom, inberäknat tidigare gåvor, å andra sidan.

Vidare skall vid beskattning av framskjutna awecklingsförvärv — den av­

lidne har genom testamente t. ex. förordnat att viss del av den förutvaran­

de fideikommissegendomen skall tillfalla någon successivt — sammanlägg­

ning ske dels med tidigare awecklingsförvärv och dels med tidigare eller

samtidiga förvärv från den avlidnes privata egendom. Beträffande de tidi­

gare förvärv, som härvidlag kommer i fråga, gäller den allmänna arvsskatte­

förordningens bestämmelser att i princip endast förvärv som skett inom tio

år före det till beskattning aktuella förvärvet skall bli föremål för samman­

läggning.

I förevarande sammanhang må slutligen nämnas att, då avvecklingsför-

värv beskattas efter sammanläggning, den å tidigare förvärv belöpande skat­

ten får avräknas enligt den allmänna arvsskatteförordningens bestämmel­

ser.

Andra stycket av 8 § innehöll föreskrift om att efterträdareandel inte i

något fall skulle vara föremål för sammanläggning utan i skattehänseende

alltid behandlas som en självständig lott.

Förslaget till särskild arvsskatteförordning upptog vidare i 9 § bestäm­

melser, som -— jämte den allmänna hänvisningen i 2 § av samma förord­

ning — skulle medföra att skattefria bottenbelopp fick åtnjutas vid beskatt­

ningen av fideikommissförvärv endast i den mån skattefriheten inte kun­

nat utnyttjas vid arvsbeskattningen av den avlidnes privata egendom. Här­

jämte föreskrevs i fråga om egendom, som tillföll efterträdare, att skatte­

fritt bottenbelopp endast i sista hand skulle utgå på själva efterträdare-

andelen.

Slutligen innehöll utredningens förslag ett stadgande (11 §), varigenom

Kungl. Maj :t gavs befogenhet att utfärda erforderliga tillämpningsföreskrif­

ter till den särskilda förordningen.

Endast i begränsad omfattning blev utredningens förslag till regler för

arvsbeskattning av awecklingsförvärv föremål för särskilda uttalanden från

remissmyndigheternas sida. Det fåtal remissorgan, som yttrade sig i frå­

gan, anslöt sig i huvudsak till utredningens förslag. Nämnas kan emellertid

att länsstyrelsen i Uppsala län föreslog, att skattefritt bottenbelopp alltid

borde få åtnjutas på efterträdarandel, och att länsstyrelsen i Södermanlands

län uttalade farhågor för att arvsskatten kunde bli ytterst betungande, var­

jämte skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län föreslog att arvsskatten i någon

utsträckning borde användas för underhåll och vård av kulturhistoriskt vär­

defulla byggnader.

Kungl. Maj.ts proposition nr 26 år 1963

27

Departementspromemorian

Det till lagrådet remitterade förslaget till civilrättslig lagstiftning om av­

veckling av fideikommiss avvek, som nämnts, på vissa betydelsefulla punk­

ter från fideikommissutredningens betänkande. Härav föranleddes en över­

syn inom finansdepartementets rättsavdelning av skattefrågorna mot bak­

grund av den nya utformning av avvecklingslagstiftningen som sålunda

föreslagits.

Den departementspromemoria, vari den verkställda översynen redovisa­

des, innehåller ett särskilt avsnitt om arvsskattefrågor vid avveckling av

fideikommiss. Där anges till en början följande i sammanhanget betydelse­

fulla skiljaktigheter mellan utredningens förslag till avvecklingslag och det

till lagrådet remitterade förslaget.

Utredningens förslag, att Kungl. Maj :t skulle äga förordna om bildande

av stödstiftelse för att trygga vård och underhåll av kulturföremål (17 § ut­

redningsförslaget till avvecklingslag), har inte upptagits i departements-

förslaget. Däremot bibehålies utredningens förslag om rätt för Kungl. Maj :t

att i vissa fall förordna om inlösen genom kronan eller kulturvårdande in­

stitution (17 § departementsförslaget, jfr 18 § utredningsförslaget). I depar-

tementsförslaget saknas vidare stadgandet i 3 § av utredningens förslag till

avvecklingslag att, om fideikommiss tillfallit innehavare efter utgången av

år 1955 av annan anledning än förutvarande innehavarens död och denne

ievde vid lagens ikraftträdande, fideikommisset skulle upphöra redan vid

förutvarande innehavarens död. Departementsförslaget upptager slutligen

ett stadgande, vilket saknar motsvarighet i utredningsförslaget, nämligen

en bestämmelse om rätt för Kungl. Maj :t att förordna om fortsatt tillämp­

ning av fideikommissurkunden, antingen tills vidare eller till dess viss i be­

slutet angiven innehavare avlider (6 §).

Vad till en början angår frågan om skyddet för fideikommissens

kulturvärden uttalas i departementspromemorian, att grunden för

den föreslagna generella skattefriheten beträffande kulturföremål synes

bortfalla om möjligheten för Kungl. Maj:t att tvångsmässigt inrätta sär­

skilda stiftelser för bevarande och vård av kulturföremål uteslutes. I pro­

memorian heter det vidare.

Enligt vad i 57 § allmänna arvsskatteförordningen stadgas äger Kungl.

Maj:t medge befrielse från eller nedsättning av skatt för »sådan historisk,

vetenskaplig eller konstnärlig samling, som på grund av förbehåll i testa­

mente eller gåvohandling är avsedd att bibehållas såsom dylik samling».

Skattebefrielse eller skattenedsättning jämlikt detta stadgande torde även

kunna medges i åtskilliga fall, då sådan samling vid fideikommissavveck­

ling bibehålies oskingrad i enskild ägo, exempelvis efter bolagsbildning på

grundval av fideikommissegendomen. Frågan i vad mån det allmänna bör

skänka ett vidsträcktare stöd åt vården av kulturellt värdefull privategen­

dom synes emellertid knappast böra upptagas enbart med sikte på fidei­

kommissegendom utan —------- prövas i ett större sammanhang.

Det anförda ger sålunda vid handen att förutsättningar för införande av

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1963

regler om generell skattebefrielse för samlingar av kulturhistoriskt särskilt

värdefulla föremål inte föreligger, sedan den tvångsmässiga stödstiftelsefor­

men utmönstrats, men att behovet av skattebefrielse i sådana fall, där stif­

telsebildning tänkts bli aktuell, i betydande utsträckning kan ske genom

tillämpning av redan befintliga sladganden i den allmänna arvsskatteför­

ordningen.

Som en följd av det anförda framhålles härefter i promemorian, alt vissa

av utredningen föreslagna stadganden synes vara överflödiga, nämligen dels

bestämmelserna i 4 § 1 mom. samt 32 och 43 §§ allmänna arvsskatteförord­

ningen, dels bestämmelserna i 4 § och 6 § andra stycket samt — till viss del

— föreskriften i 5 § av förslaget till särskild arvsskatteförordning.

Beträffande härefter frågan om avveckling av fideikommiss

före nuvarande innehavarens död erinras i promemorian in­

ledningsvis om motiven till 3 § i utredningens förslag till avvecklingslag.

Mot bakgrund av att denna bestämmelse inte upptagits i departementsför-

slaget framhålles i promemorian följande.

Fideikommissulredningens förslag till förordning om arvsskatt vid av­

veckling av fideikommiss (den särskilda arvsskatteförordningen) innehål­

ler i 3 § andra stycket bestämmelsen att såsom arvlåtare (testator) skall an­

ses den, vars död föranlett fideikommissets upphörande. Som framgår av

utredningens betänkande var detta stadgande främst föranlett av den ovan

återgivna regeln i 3 § av förslaget till avvecklingslag. Det förhållandet att

denna regel uteslutits i departementsförslaget synes emellertid ej göra den

nu berörda bestämmelsen i förslaget till särskild arvsskatteförordning över­

flödig. Om den, som är innehavare av fideikommisset vid avvecklingslagens

ikraftträdande, vid en senare tidpunkt avstår därifrån till förmån för an­

nan, skall nämligen fideikommisset upphöra, när den förre innehavaren dör

(3 § departementsförslaget). För att vinna erforderlig tydlighet i detta fall

och även med hänsyn till de skiftande situationer, som avses i 4—G §§ av

departementsförslaget, synes lämpligt att bibehålla det föreslagna stadgan­

det i 3 § andra stycket av den särskilda arvsskatteförordningen.

På grund av att fideikommiss sålunda enligt utredningens förslag kunde

bli avvecklat då en tidigare innehavare avled, även om denne avstått från

fideikommisset redan före avvecklingslagens ikraftträdande, upptog utred­

ningsförslaget till förordning angående ändring i den allmänna arvsskatte­

förordningen ett nytt stycke i 59 § av sistnämnda förordning, enligt vilket

denna förordnings regler om återvinning av arvsskatt skulle äga motsva­

rande tillämpning i sådant fall. Eftersom fideikommissinnehavaren då skul­

le tvingas avstå fideikommisset till följd av en lagstiftning, vilken tillkom­

mit sedan avståendet redan ägt rum, ansågs nämligen den siste innehavaren

ej böra vidkännas arvsskatt till högre belopp än som motsvarade den fak­

tiska tiden för innehavet.

Det föreslagna tillägget till 59 § av den allmänna arvsskatteförordningen

torde bli överflödigt genom att stadgandet i 3 § av utredningens förslag till

avvecklingslag utmönstrats. Fall då fideikommiss genom innehavarens av­

stående därifrån i livstiden övergår till annan efter lagens ikraftträdande

synes kunna uteslutande bedömas enligt den allmänna arvsskatteförord­

ningens gällande regler. Tillträdarens rätt upphör i så fall antingen vid den

förutvarande innehavarens frånfälle (3 § departementsförslaget) eller, om

29

lian själv skulle avlida först, vid tidpunkten därför. Med hänsyn härtill tor-

de rättigheten vid avståendet böra beskattas med stöd av stadgandet i 23 §

D. fjärde stycket av den allmänna arvsskatteförordningen, vilket innebär

att kapitalvärdet bestämmes efter levnadsåldern hos den äldste av de båda

innehavarna.

Ett införande av rätt för Kungl. Maj :t alt ge dispens för fortsatt

tillämpning av fideikommissurkund bör, framhålles det i

promemorian, få till följd att fall, då fideikommiss efter sådan dispens upp­

hör genom viss innehavares död, omfattas av den särskilda arvsskalteför-

ordningen. Detta uppnås genom en mindre ändring i 1 § av den föreslagna

särskilda arvsskatteförordningen.

I promemorian uttalas vidare, att utredningens förslag i arvsskallehän-

seende, såvitt avser annat än nu särskilt berörda förhållanden, torde kunna

läggas till grund för författningsförslag i ämnet. Vissa redaktionella jämk­

ningar föreslås dock. De sakliga och redaktionella ändringar, som skett i

fideikommissutredningens förslag till awecklingsregler, synes, heter det,

sammanfattningsvis medföra, att det av fideikommissutredningen framlag­

da förslaget till förordning om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss

bör underkastas ändringar i enlighet med ett vid promemorian fogat för­

slag till förordning om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss samt att

något förslag till ändring i den allmänna arvsskatteförordningen inte be­

höver framläggas.

Remissyttrandena över promemorian

Frågan om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss har behandlats av

sju remissinstanser, nämligen Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över

Skåne och Blekinge, Stockholms rådhusrätt, Fideikommissariernas intresse­

organisation, Sveriges advokatsamfund och Sveriges skogsägareförbund.

Gäla hovrätt har lämnat promemorian helt utan erinran, medan Stock­

holms rådhusrätt inskränkt sig till ett påpekande av närmast redaktionell

art.

Remissinstanserna i övrigt har väsentligen uppehållit sig vid ett och sam­

ma problemkomplex, nämligen frågorna om skyddet för fideikommis­

sens kulturvärden.

Frågan om det allmännas ansvar för vården av dessa värden tas av hov­

rätten för Skåne och Blekinge upp från principiell utgångspunkt. Hovrätten

hänvisar därvid inledningsvis till uttalandet i departementspromemorians

avsnitt om inkomstskatt, att staten inte påtagit sig några ekonomiska för­

pliktelser beträffande vården av kulturellt värdefull egendom i enskild ägo,

att anledning torde saknas att staten skulle bidraga särskilt till fideikom­

missens kulturvärden och att frågan om det stöd, som det allmänna bör läm­

na för vården av dessa, inte bör lösas enbart för fideikommissens del utan

bör prövas i ett större sammanhang. Enligt hovrättens mening framstår det­

ta uttalande, såvitt gäller en ekonomiskt hjälpande och stödjande verksam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1963

30

Kungl. Maj.is proposition nr 26 år 1963

het i vidare bemärkelse, såsom oriktigt. Tvärtom har enligt hovrättens me­

ning den principiella inställningen alltmer kommit att uppfattas som själv­

klar, att de kulturvärden som är förenade med äldre byggnadsbestånd och

samlingar av äldre föremål utgör en nationell tillgång som till gagn för

kommande släkten måste skyddas och bevaras oavsett vem som för närva­

rande är egendomens ägare. Hovrätten fortsätter.

Att det sålunda i och för sig måste betraktas som en statlig uppgift att på

olika sätt söka skydda kulturhistoriska värden är likväl icke det i första

hand utslagsgivande i förevarande sammanhang. Det är nämligen enligt hov­

rättens mening icke fråga om att vid fastställandet av lämpliga arvsskatte­

regler för avveckling av fideikommiss göra några avsteg från eljest såsom

riktiga uppfattade principer. Vad saken gäller är att anpassa skattereglerna

till en ny situation. Härtill kommer att de vanliga arvsskattereglerna icke är

tillämpliga på egendomsförvärv vid fideikommissavveckling. En särskild

lagstiftning måste införas för att skapa motsvarande skatteregler för dessa

förvärv. Erforderliga modifikationer i dessa utgör då icke ens till formen

några avsteg från gällande allmänna skatteregler.

Vad som måste beaktas är alt fideikommissbandet under lång tid har sam­

manhållit egendom såsom en enhet. Därigenom har förhållanden skapats

som sannolikt icke skulle ha uppkommit under andra betingelser. Det är

angeläget tillse att icke de plötsligt ändrade förhållandena leder till en vär­

deförstörelse som man senare kan få anledning att beklaga.------------En an­

nan risk är att samlingar av föremål som måhända icke tagna ett och ett är

av betydande värde men som tillsammans bildar samling av unik och sär­

egen beskaffenhet skingras. Det är framför allt denna fråga om upplösning

av kulturmiljöer som bör beaktas inom skattelagstiftningen.

Utredningen hade föreslagit att möjlighet skulle finnas att efter Kungl.

Maj:ls förordnande bilda en stiftelse för tryggande av vård och underhåll

av byggnad, trädgård, parkanläggning eller samling av möbler, tavlor, böc­

ker eller annat dylikt. Förslaget innebar att såväl den kulturhistoriskt vär­

defulla egendomen som den till skydd för denna avsatta stiftelsen skulle

undgå arvsbeskattning. Justitieministern har vid lagrådsremissen framhål­

lit att frågan om ett lämpligt och tillfredsställande skydd för fideikommis­

sens kulturvärden är synnerligen svårlöst och att utredningens förslag om

bildande av stödstiftelser har betydande förtjänster. Likväl ansågs denna

lösning icke böra genomföras tvångsvis. Härutöver framhöll emellertid justi­

tieministern att det kan tänkas att inom vissa familjer intresset för att bibe­

hålla fideikommissens kulturvärden, vilka ofta har anknytning till släktens

historia och traditioner, kan ta sig uttryck i en önskan att frivilligt avsätta

medel till underhåll och vård av vissa kulturföremål. Sålunda är det ej osan­

nolikt att fideikommissinnehavare vill utnyttja möjligheten att förfoga över

viss del av fideikommissegendomen genom testamente för att tillgodose detta

ändamål. Justitieministern framhöll att det givetvis finns anledning för del

allmänna att ställa sig positivt till dylika initiativ från de av fideikommiss-

avvecklingen berörda, varjämte hänvisades till att Kungl. Maj:t redan nu

har möjlighet att i särskilda fall medgiva skattebefrielse.

Detta ställningstagande medför ingalunda alt de föreslagna lättnaderna i

arvsbeskattning blir överflödiga. Tvärtom ökar betydelsen av att de genom­

föres, eftersom man avser att, i stället för att med tvång tillse att egendom

avsättes, lita till frivilliga åtgärder för alt realisera en i och för sig såsom

förtjänstfull ansedd ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1963

31

Uttalandet i departementspromemorian, att grunden för den av utred­

ningen föreslagna generella skattebefrielsen bortfaller genom utmönstran­

det av tvångsstiftelseformen, kan, fortsätter hovrätten, väl efter ordalagen

anses riktigt men utgör enligt hovrättens uppfattning ej något sakligt utan

endast ett lagtekniskt resonemang.

Såväl Svea hovrätt som hovrätten över Skåne och Blekinge tager till när­

mare behandling upp frågan, om möjligheten att i särskilda fall erhålla be­

frielse från eller nedsättning av arvsskatt enligt 57 § allmänna arvsskatte­

förordningen kan anses erbjuda tillräckligt skydd för fideikommissens kul­

turvärden i en avvecklingssituation.

Svea hovrätt framhåller sålunda, att stadgandena i 57 § allmänna arvs-

skatteförordningen lämnar möjlighet till skattebefrielse eller skattenedsätt-

ning endast för att bevara samling av lösören men inte för att underlätta

bevarandet av byggnad, trädgård eller parkanläggning. Enligt hovrättens

mening skulle det vara fördelaktigt, om Kungl. Maj :t kunde medge skatte­

befrielse även för sådan fast egendom under förutsättning att den överläm­

nades till en för ändamålet bildad stiftelse med tillräckliga garantier för att

egendomen, om stiftelsen skulle upplösas, hembjöds åt staten eller kultur­

vårdande institution.

Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter, om vid avveckling av

fideikommiss bestämmelsen i 57 § allmänna arvsskatteförordningen äger

ens den snävare räckvidd som Svea hovrätt synes ha förutsatt. Hovrätten

över Skåne och Blekinge framhåller sålunda, att stadgandet för sin tillämp­

ning förutsätter att samlingen av lösören skall vara avsedd att bibehållas som

samling på grund av förbehåll i testamente eller gåvobrev, och enligt hov­

rättens mening kan fideikommissurkunden inte anses som sådan hand­

ling. Fideikommissurkunden får nämligen, menar hovrätten, anses vara

satt ur kraft genom avvecklingen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller vidare att gällande bestäm­

melser inte heller är tillämpliga i fråga om egendom, som avsättes för att

avkastningen skall användas till vård av kulturföremål. Hovrätten anför

härvidlag följande.

Det bör beaktas att för en skattebefrielse i dessa fall talar icke blott önske­

målet att finna praktiska utvägar att skydda kulturvärden utan också

rena skälighetssynpunkter. Både i fråga om samling av kulturföremål och

om sådan stödegendom gäller att arvinge eller testamentstagare icke kom­

mer i fri besittning därav; egendomen förblir avsatt under tryggade for­

mer. Att arvingen därigenom blir befriad från en förpliktelse som eljest

kunde ha drabbat honom att bidraga till vården av kulturföremålen är icke

tillräckligt skäl att avkräva honom arvsskatt för hans andel i den avsatta

egendomen. Starka skäl talar sålunda för att i nu angivna hänseenden göra

undantag från den särskilda arvsbeskattningen vid fideikommissavveck­

ling. Det skulle väl kunna anföras att ett liknande betraktelsesätt i vissa fall

kunde anläggas på samling som ej är fideikommissegendom och att reglerna

därför borde vara generella. Detta är emellertid icke ett giltigt skäl att un­

derlåta erforderliga åtgärder till skydd för kulturvärden vid avveckling av

fideikommiss.

32

Hovrätten förordar avslutningsvis att den särskilda arvsskatteförordning­

en kompletteras med ett stadgande enligt vilket Kungl. Maj :t, förutom i de

fall som anges i den allmänna arvsskatteförordningen, i särskilda fall äger

medge befrielse från eller nedsättning av skatt för sådan historisk, veten­

skaplig eller konstnärlig samling som på grund av avtal mellan fideikom­

missnämnden och fideikommissboet är avsedd att bibehållas såsom dylik

samling samt för annan egendom som på grund av förbehåll i testamente

eller gåvohandling eller avtal mellan fideikommissnämnden och fideikom­

missboet avsatts till en stiftelse med ändamål att trygga vård och under­

håll av byggnad, trädgård, parkanläggning eller samling av möbler, tavlor,

böcker eller andra föremål av särskilt kulturhistoriskt värde.

Svea hovrätts remissyttrande utmynnar härvidlag i ett liknande förslag

till föreskrift om skattebefrielse i särskilda fall.

Även Fideikommissariernas intresseorganisation och Sveriges advokat­

samfund uttalar önskemål, att Kungl. Maj :t skall få rätt att medge skatte­

befrielse i fall där kapital frivilligt avsättes till en stiftelse med ändamål att

bevara och vårda samling av kulturföremål. Organisationerna anser det

motiverat att genom särskilda regler om skattebefrielse främja sådana stif­

telser. Frågan bör därför enligt organisationernas mening inte hänskjutas

till prövning i annat sammanhang. Sveriges skogsägareförbund anser lika­

ledes, att de av utredningen föreslagna skattelättnaderna bör bibehållas med

avseende på frivilligt bildade stödstiftelser för kulturvärdenas vård och be­

varande.

Ett spörsmål, som upptagits till behandling av såväl Svea hovrätt som

Fideikommissariernas intresseorganisation och Sveriges advokatsamfund,

är frågan om sammanläggning vid arvsbeskattning av

lotter härrörande från skilda stiftare av fideikommiss. Svea hovrätt fram­

håller härvidlag följande.

Enligt nu gällande rätt skall sammanläggning ske endast av lotter här­

rörande från samma arvlåtare (testator) men aldrig av lotter från skilda

testatorer (jfr 19 § 1 mom. andra stycket arvsskatteförordningen). Detta

gäller samtliga successiva förvärv. För de perpetuella fideikommissens vid­

kommande innebär detta, att om ett dödsfall medför att en person tillträder

flera fideikommiss, härrörande från skilda stiftare, sammanläggning ej

skall ske. Om man tolkar det föreliggande förslaget till förordning om arvs­

skatt vid avveckling av fideikommiss, 3 och 8 §§, efter ordalagen, torde ingen

tvekan råda om att i nyssnämnda fråga en ändring göres vid de perpetuella

fideikommissens avveckling, så att om ett dödsfall medför, att samma per­

son samtidigt erhåller efterträdareandel i två eller flera fideikommiss, här­

rörande från skilda stiftare, sammanläggning skall ske. Som marginalskat­

ten beträffande de fideikommiss, där frågan kan vara aktuell, ej sällan är

hög, har frågan stor betydelse för de berörda personerna. Det synes emel­

lertid icke hava varit avsikten att sådan sammanläggning skall ske utan

syftet med den föreslagna regeln i 3 § andra stycket har varit ett helt annat.

Det torde kunna ifrågasättas, huruvida det finnes något sakligt skäl för en

sådan speciell sammanläggningsregel, som skall gälla uteslutande vid av­

veckling av fideikommiss men däremot ej vid andra successiva förvärv.

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1963

33

Hovrätten föreslår, att frågan blir föremål för ytterligare övervägande.

Liknande synpunkter anföres av intresseorganisationen och advokatsam­

fundet.

Slutligen kan anmärkas att Fideikommissariernas intresseorganisation

hemställt om ett uttalande, som klarlägger att stadgandet i 55 § 1 mom.

andra stycket allmänna arvsskatteförordningen angående möjlighet

att fördela arvsskattebetalning under högst tjugo år får

tillämpas även såvitt gäller personer, vilka genom arv blir ägare till egen­

dom som tidigare utgjort fideikommiss.

Departementschefen

Med hänsyn till att innehavare av fideikommiss räknar sitt förvärv härav

från stiftaren av fideikommisset och inte från den föregående innehavaren

arvsbeskattas förvärvet enligt de regler i den allmänna arvsskatteförordning­

en, som gäller för s. k. framskjutna förvärv. Detta innebär i huvudsak att

fideikommissegendomen värderas och påföres skatt som nyttjanderätt,

d. v. s. efter det kapitaliserade värdet av egendomens antagna årliga avkast­

ning under förvärvarens beräknade livstid.

En avveckling av fideikommissen i enlighet med det nu i proposition fram­

lagda lagstiftningsförslaget innebär, att fideikommissegendomens speciella

natur i regel upphör i och med att den som vid lagstiftningens ikraftträdan­

de innehar fideikommisset avlider. Egendomen förvärvas därvid med ägan­

derätt. De nuvarande reglerna för arvsbeskattning av fideikommissförvärv

kan därför ej tillämpas vid en fideikommissavveckling. De förvärv, som där­

vid sker, faller inte heller under gällande regler om beskattning av förvärv

genom arv eller testamente. För beskattningen av avvecklingsförvärven

fordras således särskilda bestämmelser. Förslag till sådana regler, upptagna

i en särskild förordning om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss, fram­

lades av fideikommissutredningen i dess betänkande angående fideikom­

missens avveckling och har efter vissa jämkningar underkastats särskild

remissbehandling på grundval av en inom finansdepartementets rättsavdel-

ning utarbetad promemoria.

Det framlagda förslaget till särskild arvsskatteförordning kan helt all­

mänt sägas vila på uppfattningen, att förvärv av fideikommissegendom vid

en avveckling av fideikommiss i princip bör beskattas på samma sätt som

förvärv av annan egendom genom arv eller testamente. Med hänsyn till att

förvärvaren framgent kommer att inneha den tidigare fideikommissegendo­

men med äganderätt liksom annan egendom finner jag denna utgångspunkt

naturlig. Den särskilda arvsskatteförordningen bör därför i görligaste mån

anknytas till den allmänna arvsskatteförordningens regler om beskattning

vid äganderättsövergång. På grund av den särskilda naturen hos vissa

avvecklingsförvärv och med tanke på de speciella situationer, som uppstår

vid en fideikommissavveckling, kan emellertid ett antal särbestämmelser

inte undvikas.

34

Vad till en början angår frågan om arvsbeskattningens höjd

har fideikommissutredningen föreslagit att efterträdarandelen, d. v. s. den

hälft av fideikommissegendomen som tillfaller efterträdaren i denna hans

egenskap, skall beskattas med tillämpning av de skatteskalor i 28 § allmän­

na arvsskatteförordningen, som gällde före kvarlåtenskapsskattens slopande

den 1 januari 1959 och som — i avvaktan på en avveckling av fideikommis­

sen -— fortfarande gäller för fideikommissförvärv. Eftersom dessa äldre

skatteskalor är väsentligt lägre än de i allmänhet tillämpliga skalorna, inne­

bär detta förslag en betydande skattelindring i jämförelse med vad som

skulle gälla, om avvecklingsförvärven av fideikommissegendom genomgåen­

de beskattades på samma sätt som förvärv av annan egendom genom arv el­

ler testamente.

Såsom utredningen framhöll, talar skäl för alt tillämpa de allmänna arvs­

skatteskalorna även på efterträdarandel, särskilt med hänsyn till att sådan

andel, som jag tidigare nämnt, tillfaller efterträdaren med äganderätt. Hän­

syn till önskemålet att hindra en alltför snabb eller långtgående splittring

av de från samhällsekonomisk synpunkt viktigare fideikommissen — vilket

föranlett konstruktionen med efterträdarandel — talar emellertid, såsom

även utredningen funnit, för i viss mån gynnsammare beskattningsregler vid

fideikommissens avveckling. Detta gäller visserligen inte alla fideikommiss,

men av praktiska skäl kan skillnad inte göras mellan olika awecklingsfall.

Jag anser mig därför kunna biträda utredningens förslag att beskatta efter­

trädarandelen efter de äldre, lägre arvsskatteskalorna. Eftersom systemet

med efterträdarandel är en engångsföreteelse vid avvecklingen av ett fidei­

kommiss, blir tillämpningen av dessa skalor därefter inte aktuell. Bestäm­

melse om beskattningen av efterträdarandel har upptagits i 9 § av den fö­

reslagna särskilda arvsskatteförordningen.

I fråga om andra avvecklingsförvärv än efterträdarandel synes anledning

inte föreligga att tillämpa annan skattetariff än den som gäller för vanliga

förvärv genom arv eller testamente. För det fall att skattskyldigheten i nå­

gon situation skulle anses speciellt betungande må här erinras om möjlig­

heterna att med stöd av 55 § 1 mom. allmänna arvsskatteförordningen er­

hålla medgivande att erlägga skatten under högst tjugo år.

Utredningen har föreslagit bestämmelser av innebörd, att samma n-

läggning vid arvsbeskattningen i princip skall äga rum mel­

lan, å ena sidan, avvecklingsförvärv och, å andra sidan, vad mottagaren er­

håller genom arv eller testamente av den avlidnes privata egendom. Till und­

vikande av en alltför kraftig beskattning i avvecklingsskedet föreslog utred­

ningen emellertid, att efterträdarandel i intet fall skulle sammanläggas med

annan lott.

Fideikommissutredningens förslag till sammanläggningsregler har inte

väckt någon egentlig gensaga bland remissmyndigheterna. Svea hovrätt har

emellertid påpekat att bestämmelsen i den särskilda arvsskatteförordningen

om sammanläggning med andra förvärv från samme arvlåtarc i kombination

med den föreskrift i samma förordning, enligt vilken såsom arvlålare skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 26 år 1963

35

anses den vars död föranlett fideikommissets upphörande, kunde få till följd

att, om ett och samma dödsfall medförde alt en person tillträdde flera fidei­

kommiss härrörande från skilda stiftare, sammanläggning av efterträdar-

andelarna i de olika fideikommissen skulle äga rum. Detta skulle enligt hov­

rättens mening utgöra en knappast åsyftad skatteskärpning i jämförelse

med gällande regler. Jag delar hovrättens uppfattning, att en sådan konse­

kvens av förslagets utformning ter sig mindre tillfredsställande. Jag vill där­

för föreslå ett tillägg till 7 § andra stycket i den föreslagna särskilda arvs-

skatteförordningen av innehåll att efterträdarandelar i fideikommiss med

skilda stiftare inte skall sammanläggas vid arvsbeskattning. I övrigt bör

sammanläggningsreglerna utformas i enlighet med fideikommissutredning­

ens förslag.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om behandlingen av fidei­

kommissens kulturvärden från arvsskattesynpunkt, ett spörs­

mål som ägnats betydande intresse såväl i de framlagda förslagen som i re­

missutlåtandena.

Som jag i det föregående nämnt, innehöll utredningens förslag till aweck-

lingslag en bestämmelse, enligt vilken Kungl. Maj:t skulle äga förordna om

bildande av stiftelse med ändamål att trygga vård och underhåll av kultur­

historiskt särskilt värdefulla föremål, vartill kunde hänföras byggnad, träd­

gård, parkanläggning eller samling av möbler, tavlor, böcker eller annat dy­

likt. Med hänsyn främst till att sådant förordnande kunde meddelas tvångs­

vis fann utredningen skäl föreligga för generell frihet från arvsskatt för de

föremål, som avsågs med förordnandet, och utredningen föreslog stadgan-

den härom i den allmänna arvsskatteförordningen.

Genom att regler om befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna om s. k.

stödstiftelser inte upptogs i det till lagrådet remitterade förslaget till avveck­

lingslag kom emellertid frågan om arvsskattereglerna beträffande kultur­

föremål i ett nytt läge. Såsom framhölls i den inom finansdepartementets

rättsavdelning upprättade promemorian, syntes grunden för den föreslagna

skattefriheten ha bortfallit. I detta sammanhang påpekades, att skattebefri­

else eller skattenedsättning för samlingar av kulturföremål i åtskilliga fall

borde kunna påräknas med stöd av gällande bestämmelser i 57 § allmänna

arvsskatteförordningen. Enligt denna paragraf äger Kungl. Maj :t medge be­

frielse från eller nedsättning av skatt dels för sådan historisk, vetenskaplig

eller konstnärlig samling, som på grund av förbehåll i testamente eller gåvo-

handling skall bibehållas såsom sådan samling, dels för fastighetsfideikom-

miss, om skatten inte kan erläggas utan men för ett med egendomen förenat

allmänt intresse av kulturhistorisk eller annan art.

Flera av de myndigheter, som yttrat sig över departementspromemorian,

har ifrågasatt, om möjligheterna att med tillämpning av de nuvarande reg­

lerna i den allmänna arvsskatteförordningen erhålla lindring i arvsskatten

för kulturföremål kan anses tillfyllest i en avvecklingssituation. Sålunda har

framhållits, att vid fideikommissinstitutets upphörande denna möjlighet i

varje fall inte kan utnyttjas med avseende på annat än samlingar av lösa

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år i 963

36

föremål, således inte för att undantaga exempelvis en byggnad eller en

parkanläggning från skatt. Vidare har från något håll ifrågasatts, om de

nuvarande reglerna i 57 § allmänna arvsskatteförordningen angående skat-

telindring för samling av viss art formellt är tillämpliga vid en fideikom­

missavveckling. Flera remissinstanser har slutligen gjort gällande, att skat­

tebefrielse bör kunna medges inte bara för själva kulturföremålen utan även

för kapital som frivilligt avsatts till en stiftelse med ändamål att sörja för

föremålens vård och underhåll.

Såsom jag framhållit redan i avsnittet angående inkomstbeskattningen,

kan de med vården av fideikommissens kulturvärden sammanhängande

frågorna inte lösas i detta sammanhang. Någon anledning att, sedan den

tvångsmässiga stödstiftelseformen utmönstrats, medgiva automatisk skatte­

befrielse för kulturföremål föreligger enligt min mening inte. Självfallet bör

emellertid arvsskattereglerna med avseende på avveckling av fideikommiss

vara utformade på sådant sätt, att möjligheterna till befrielse från skatt el­

ler nedsättning därav inte blir mindi'e än vid avveckling av ett vanligt döds­

bo.

Då tvekan nu visat sig föreligga huruvida den allmänna arvsskatteförord­

ningens bestämmelser om skattelindring för samlingar av kulturföremål är

tillämpliga vid avveckling av fideikommiss, vill jag — till undvikande av

varje oklarhet i detta hänseende — föreslå ett stadgande i 10 § av den sär­

skilda arvsskatteförordningen av innebörd, att Kungl. Maj :t i särskilda fall

äger inedge befrielse från eller nedsättning av skatt enligt förordningen för

samling vars bevarande är av allmänt intresse med hänsyn till samlingens

historiska, vetenskapliga eller konstnärliga värde. Jag finner befogat att lå­

ta detta stadgande avse även byggnad, trädgård eller parkanläggning, som

har sådant värde. Dessutom vill jag föreslå, att sådan skattebefrielse eller

skattenedsättning skall kunna medges jämväl i annat fall om synnerliga

skäl därtill föreligger. Med detta tillägg avser jag att öppna möjlighet till

en bedömning från fall till fall av sådana speciella omständigheter, som i

avvecklingssammanhang kan tänkas böra inverka på beskattningsfrågan

men som nu svårligen kan förutses. Härigenom beredes Kungl. Maj :t möj­

lighet att taga skälig hänsyn till bildandet av stiftelse ur fideikommissegen­

dom med syfte att trygga vård och underhåll av sådan egendom för vilken

skattebefrielse eller skattenedsättning kan komma i fråga.

Vid prövning av sådana skattefrågor som nu nämnts har Kungl. Maj :t

tillfälle att som villkor för viss skatteförmån uppställa exempelvis krav på

att egendomen skall behållas oskingrad och att den i skälig utsträckning

skall hållas tillgänglig för allmänheten. Därvid får givetvis tillses att erfor­

derliga garantier för uppfyllandet av givna villkor föreligger. Sådan garanti

torde ofta kunna erhållas genom medverkan av fideikommissnämnden.

Vad härefter angår de övriga särbestämmelser av närmast

teknisk natur, som är erforderliga såsom komplement till den allmänna

förordningens stadgande!!, finner jag de av utredningen utarbetade regler­

Kangl. Maj.ts proposition nr 26 år 1963

Kungl. Maj. ts proposition nr 26 år 1963

37

na i den särskilda arvsskatteförordningen med de i departementsprome­

morian föreslagna jämkningarna — efter en mindre justering — tillfreds­

ställande. De bör därför läggas till grund för lagstiftningen. Någon särskild

författning om ändring i den allmänna arvsskatteförordningen är däremot

inte längre erforderlig.

IV. Lagfartsstämpel m. m.

Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stäm­

pelavgiften utgår lagfartsstämpel vid förvärv av fast egendom på grund av

tillskott vid bildande av bolag eller på grund av tillskott efter bolagets bil­

dande. Stämpelbeloppet är 1 krona för varje fulla 100 kronor av egendomens

värde. Dock är stämpelsatsen 2 kronor om den tillskjutna egendomen i av­

handlingen åsatts högre värde än det belopp, för vilket den som tillskjuter

egendomen själv förvärvat densamma, eller, om detta belopp inte kan utrö­

nas, egendomens taxeringsvärde eller annorledes uppskattade värde. Stäm­

pelsatsen 2 kronor gäller för övrigt även andra stämpelpliktiga förvärv, som

görs av bolag. Stämpelplikt stadgas vidare bl. a. vid tillskott till förening. Fri­

het från lagfartsstämpel vid tillskott föreligger, då lagfart söks på järn­

väg eller då medlem i sambruksförening tillskjuter egendom till föreningen.

Departementschefen

Som främsta utväg att vid fideikommissavvecklingen i önskvärd utsträck­

ning bibehålla de nuvarande förvaltningsenheterna har i propositionen med

förslag till avvecklingslagstiftning anvisats aktiebolagsbildning, varvid fidei­

kommissegendomen tillskjutes som apportegendom. Vid tillskott av fast

egendom i samband med aktiebolagsbildning utgår för närvarande enligt

stämpelförordningen lagfartsstämpel med 1 krona för varje fulla 100 kro­

nor av den tillskjutna egendomens värde. I vissa fall är stämpelavgiften

dubbelt så hög.

Med syfte att stimulera aktiebolagsbildning i därför ägnade fall har i för­

slaget till lagstiftning om avveckling av fideikommiss förordats olika civil­

rättsliga regler. För att ytterligare underlätta en snabb avveckling av fidei­

kommissen i den önskvärda aktiebolagsformen vill jag föreslå, att då lag­

fart sökes på fastighet, som tillskjutits i enlighet med avvecklingslagen, lag­

fartsstämpel tills vidare inte skall utgå. Denna skattelättnad får betraktas

som en tidsbegränsad åtgärd i syfte att påskynda aktiebolagsbildning på

grundval av fideikommissegendom. Frågan om denna speciella frihet från

lagfartsstämpel torde få omprövas, då någon tids erfarenhet vunnits av fi­

deikommissavvecklingen och den föreslagna stämpelfrihetens betydelse för

bolagsbildningen i detta sammanhang.

I anslutning härtill bör i avseende på expeditioner, som utfärdas av fi­

deikommissnämnden, denna nämnd i likhet med andra centrala myndighe­

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år 1963

ter upptagas i 1 § stämpelförordningen under fjärde avdelningen. Förslag

till motsvarande ändring i 1883 års expeditionslösenförordning torde jag få

anmäla senare. Vidare bör i 7 § stämpelförordningen stadgas stämpelfrihet

i ärenden, som handlägges av fideikommissnämnden.

V. Departementschefens hemställan

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom departementet

upprättat förslag till

1) förordning om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m. m.;

2) förordning om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss; samt

3) förordning om ändring i förordningen den 19 november 191i (nr 383)

angående stämpelavgiften.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven-Olof Norberg

Kungl. Maj. ts proposition nr 26 år 1963

39

Bihang

Det i departementspromemorian framlagda förslaget

till

Förordning angående beskattning av fideikommiss och fideikommissbo

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Fideikommissbo är i beskattningshänseende att anse som familjestiftelse.

2

§.

Om fideikommissfastighet överföres till ett aktiebolag såsom tillskott vid

teckning av aktier i bolaget, skall följande iakttagas.

Fideikommiss eller fideikommissbo skall icke på grund av överföringen

anses hava åtnjutit skattepliktig realisationsvinst.

Efter därom gjord framställning må fideikommiss eller fideikommissbo

erhålla befrielse från beskattning av sådan intäkt av skogsbruk och av tomt-

styckningsrörelse, som må föranledas av överföringen. Medgives befrielse

från beskattning av intäkt av skogsbruk, skall bolaget övertaga det för fidei­

kommisset eller fideikommissboet vid överföringen gällande ingångsvärdet

och det för fideikommisset eller boet gällande ingående virkesförrådet för

skogen. Medgives befrielse från beskattning av intäkt av tomtstyckningsrö-

relse, skall bolagets anskaffningsvärde för i tomtstyckningsrörelsen vid över­

föringen ingående fastighet eller del av fastighet anses motsvara det i be­

skattningshänseende gällande värdet av sådan fastighet och fastighetsdel hos

fideikommisset eller fideikommissboet.

Efter därom av fideikommiss eller fideikommissbo gjord framställning må

bolaget åtnjuta de värdeminskningsavdrag för täckdikningsanläggningar och

skogsvägar å fastigheten som skulle hava tillkommit fideikommisset eller

fideikommissboet om detta fortfarande ägt fastigheten.

3 §.

Fråga om befrielse från beskattning och om överlåtelse av rätt till värde­

minskningsavdrag för täckdikningsanläggningar och skogsvägar handlägges

av prövningsnämnden i det län, där fastigheten eller dess huvuddel är belä­

gen.

Framställning om befrielse och överlåtelse ingives eller insändes till pröv-

ningsnämndens kansli och skall vara till kansliet inkommen före utgången

av året efter det varunder fastigheten överförts till bolaget. Har ansökan

gjorts hos annan prövningsnämnd än i första stycket sägs, skola handlingar­

na omedelbart översändas till kansliet hos den prövningsnämnd som har att

pröva ansökningen.

Framställning må icke bifallas med mindre densamma tillstyrkts av fidei­

kommissnämnden.

4 §■

Om handläggning av framställning som avses i denna förordning, så ock

om fullföljd av talan mot beslut rörande tillämpning av förordningen skall

40

Kungl. Ma j:ts proposition nr 26 år 1963

i tillämpliga delar gälla vad i taxeringsförordningen är stadgat rörande hand­

läggning av besvär över taxeringsnämnds beslut och om fullföljd av talan

mot prövningsnämnds beslut rörande taxering.

5 §•

Berör beslut om befrielse och överlåtelse åsatt taxering, skall av beslutet

betingad ändring i taxeringen vidtagas. Ändringen ankommer på den pröv-

ningsnämnd, som har att taga befattning med taxeringen, eller, om besvär

rörande taxeringen är föremål för prövning i högre instans, på denna.

Underrättelse angående beslut om uppskov och överlåtelse skall i före­

kommande fall tillställas den myndighet som har att vidtaga ändringen i

taxeringen samt länsstyrelsen i det län där bolagets styrelse har sitt säte för

att tillställas den taxeringsnämnd, som har att verkställa taxering av bo­

laget.

6

§.

Konungen äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpning av

denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630131