Prop. 1963:53

('angående anslag till verk\xad städer för handikappade',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963

1

Nr 53

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till verk­

städer för handikappade; given Stockholms slott den 22 februari 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ökade statsbidrag vid arbetsträning och skyddad sysselsättning. Enligt förslaget skall statsbidrag utgå med 50 procent av kostnaderna för klientersättningar vid arbetsträning under högst sex må­ nader. Som villkor för bidraget föreslås, att ersättningarna uppgår till samma belopp som de utbildningsbidrag, som utbetalas bl. a. vid omskolning av arbetslösa och partiellt arbetsföra. Vidare föreslås statsbidrag till driften av verkstäder för handikappade med 50 procent av verkstädernas redovisade underskott, dock med högst 2 000 kr. per arbetsplats och år.

Anslag äskas för budgetåret 1963/64 till bidrag till anordnande och drift av verkstäder för handikappade med 10 resp. 11 milj. kr., vilket inne­ bär anslagsökningar med tillhopa 10,3 milj. kr.

1—4323 83

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 53

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963

3

handikappade. Administratör för dessa arbeten är vanligtvis något kom­ munalt organ. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens praxis utgår även i dessa fall statsbidrag enligt nyssnämnda kungörelse.

Till arbetsträning eller skyddad sysselsättning i mera vidsträckt bemär­ kelse bör också sådana tränings- och sysselsättningsformer som förekommer i vanföreanstalternas yrkesskolor samt arkivarbete, musikerhjälp och i viss mån även de allmänna beredskapsarbetena. Dessa behandlas emellertid inte i promemorian.

Den 31 december 1961 fanns det — vid sidan av statens arbetsklinik i Stockholm — 86 arbetsvårdsverkstäder med statsbidrag.

Verksamheten vid arbetsvårdsverkstäder kan utgöras av arbetsprövning, arbetsträning, skyddad sysselsättning, halvskyddad sysselsättning och hem­ arbete. Arbetsprövning av kvalificerad art förekommer f. n. endast vid sta­ tens arbetsklinik. Verkstäder med arbetsträning som enda verksamhets­ form finns blott på några få ställen i landet; oftast är landstingen huvud­ män för denna verkstadstyp. Vanligast är verkstäder för skyddad sys­ selsättning. De omfattar cirka hälften av alla arbetsvårdsverkstäder och är ofta lokaliserade till de medelstora och mindre städerna samt till större orter i övrigt. Huvudman är vanligtvis primärkommun. Även stiftelser och föreningar driver skyddade verkstäder. I några fall har också landsting inrättat skyddade verkstäder av oblandad typ i orter utanför residensstä­ derna. Institutioner av här berörda slag är med något undantag små; klient­ platsernas antal varierar normalt mellan 10 och 30. I fråga om verkstäder för både arbetsträning och skyddad sysselsättning (»blandade verkstäder») dominerar landstingen som huvudmän. I flera fall är också kommun huvud­ man, vilket gäller framför allt beträffande ett antal större städer. Till ar­ betsvårdsverkstäder av blandad typ hör några av de allra största enheterna med ett stort antal klientplatser. Verkstäder för halvskyddad sysselsätt­ ning förekommer vid enskilda industrier antingen som företagsmässigt sett självständiga enheter eller som särskilda avdelningar inom företagen. Hit­ tills har denna form för sysselsättning av partiellt arbetsföra inte vunnit någon större spridning. Det bör dock beaktas, att vissa enskilda företag bar skyddade verkstäder för egen personal, där statsbidrag inte utgår.

Antalet direkt till verkstad anknutna klientplatser uppgick den 31 de­ cember 1961 till 3 294, av vilka 1 275 avsåg arbetsträning, 1 878 skyddad sysselsättning och 141 halvskyddad sysselsättning. Dessutom fanns 112 platser för utomhusarbeten. Totala antalet klientplatser var sålunda 3 406.

Verkstäderna finansieras genom statsbidrag, inkomster av verksamheten och anslag från huvudmannen.

För träningsverkstad och verkstad för skyddad sysselsättning kan bidrag av statsmedel utgå till anordnande eller förhyrande av verkstadslokaler, anskaffande av första uppsättningen maskiner eller likvärdig utrustning, avlönande av föreståndare och arbetsledare samt anskaffande av desinfek-

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 är 1963

5

Klienternas försörjning

Partiellt arbetsföra, som hänvisas till arbetsprövning vid statens arbets- klinik, erhåller under tiden vid kliniken bidrag enligt samma regler som gäller för utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsverkets omskolningsverk- samhet. Klienterna vid arbetsvårdsverkstäderna skall i första hand klara sig på förtjänsten av det arbete de utför där. Någon principiell skillnad mellan rena arbetsträningsverkstäder och verkstäder av blandad typ före­ ligger därvid inte. Vanligtvis är den partiellt arbetsföre dock garanterad eu minimiförtjänst per tidsenhet. Ytterst kan klienten för sin försörjning bli beroende av socialvården.

De klientersättningar, som utgår vid de olika verkstäderna, skiljer sig i detaljerna avsevärt från varandra. Ingen verkstad i landet har samma regler för klientersättning som någon annan. 1 samband med utarbetandet av promemorian har uppgifter om arbetsersättningar och förmåner av olika slag inhämtats från ett representativt urval verkstäder. Det framgick, att förtjänstnivån i arbetsträningsverkstäderna är lägre än i de skyddade verk­ städerna. Mediantimförtjänsten var år 1961 i träningsverkstäderna 2 kr. 65 öre och i de skyddade verkstäderna 3 kr. 51 öre.

Frågor om försörjning av klienter i arbetsträning och skyddad syssel­ sättning har diskuterats i olika sammanhang. 1958 års socialförsäkringskommitté har i sitt betänkande om förtidspensionering och sjukpenning­ försäkring man. (SOU 1961:29) berört de olika klientersättningar, som förekommer vid olika former av arbetsvärd. Kommittén anser arbetsträning som arbetsvårdsåtgärd jämförbar med arbetsprövning och yrkesutbildning och föreslår, att statliga utbildningsbidrag utgår även vid arbetsträning för­ medlad genom arbetsvårdsorganen. Det bör enligt kommittén i detta fall införas en tidsbegränsning för att härigenom avgränsa arbetsträningen från skyddad sysselsättning. Enligt uppgift uppgick den genomsnittliga träningstiden till 4 å 5 månader. Med hänsyn härtill föreslår kommittén, att utbildningsbidrag vid arbetsträning, som förmedlats genom arbetsvårds- organ, skall kunna utgå under högst 6 månader.

Vid remissbehandlingen tillstyrktes kommitténs förslag i fråga om klien­ ternas försörjning eller lämnades utan erinran av flertalet remissorgan. Från några håll framfördes, att sjukförsäkringen i princip borde vara den socialförsäkringsgren som svarade för stödet under hela rehabiliterings- tiden.

I skrivelse den 6 december 1961 har också arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit, att utbildningsbidrag får utgå under tid för arbetsträning. Den tid, under vilken bidrag kan komma i fråga, bör i regel begränsas till sex månader. Kostnaderna bör delas lika mellan staten och vederbörande huvud­ man. Bidragen skall, liksom nu utgående utbildningsbidrag, beslutas och ut­ betalas av länsarbetsnämnd, som efter avslutad arbetsträning har att verk­ ställa avräkning. Styrelsen utgår från att huvudman i förekommande fall kompletterar bidragen med mindre stimulanspremier för t. ex. visad flit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963

7

träningens integritet i förhållande till den skyddade verksamheten upprätt- hålles för att träningens syfte skall kunna uppnås.

Förslag rörande bidrag till klienterna

Den del av verkstadsklientelet, som genomgår arbetsträning, får närmast anses vara föremål för en form av utbildning. Det måste därför anses in- konsekvent, att — i de fall ersättning från socialförsäkring inte utgår — den handikappade och hans familj under denna tid skall vara beroende av hans ersättning för utfört arbete eller i sista hand av socialvård. Sådana ekonomiska villkor utgör lätt en påfrestning på den enskilde, som försvårar arbetsträningen. Klienten bör garanteras en period av individuellt upplagd arbetsträning, vars mål är att leda till successiv arbetsanpassning. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att dra upp riktlinjer för arbetsträningens innehåll och metodik för att precisera dess rehabiliterande syfte.

Även arbetsvårdsklienterna i skyddad sysselsättning tillhör en kategori, som i vissa fall kan ha det bekymmersamt med försörjningen. Så är givet­ vis främst förhållandet för dem, som just påbörjat denna form av syssel­ sättning. Visserligen är denna kategori som regel garanterad viss minimi- timpenning, men denna är ändå ofta så pass låg, att tillskott under första tiden från annat håll genomgående är nödvändigt för vederbörandes för­ sörjning. I praktiken torde det också vara så, att verkstäderna ibland hesi- terar inför nyintagning av »skyddade fall» utan tidigare utbildning, då detta innebär en momentan försämring av verkstadens ekonomiska resultat. De ganska ovissa framtidsutsikterna för partiellt arbetsföra, som får er­ bjudande om skyddad sysselsättning, gör att också de tilltänkta klienterna själva i många fall från början intar en negativ attityd till förslag om någon form av skyddat arbete.

Det föreligger starka skäl för att utbildningsbidrag utgår under arbets­ träning och under ett initialskede av skyddad sysselsättning enligt regler likande dem som gäller vid omskolning av arbetslösa och partiellt arbets­ lösa in. fl. Den tid, under vilken utbildningsbidrag skall utgå, bör begränsas till högst fyra månader. Efter denna period torde i många fall en systema­ tiskt bedriven arbetsträning vara avslutad, och en person i skyddad syssel­ sättning bör då ba uppnått erforderlig anpassning till arbetet.

Vid beräkning av tidsperioden bör i det enskilda fallet hänsyn tas till tidigare led i arbetsanpassningen, då utbildningsbidrag utgått, t. ex. vid en omskolning med sikte just på de inom de skyddade verkstäderna förekom­ mande sysselsättningarna. Vidare bör en klient, som redan tidigare än efter fyra månader skulle komma upp i bättre inkomst vid tillämpning av verk­ stadens löner än genom utbildningsbidraget, övergå till avlönat arbete. Den som erhållit utbildningsbidrag under arbetsträning bör inte på nytt erhålla sådant bidrag vid övergång till skyddad sysselsättning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963

9

Kostnader

Årskostnaden för utbildningsbidrag enligt förslaget är svår att beräkna eftersom kostnaden i hög grad är beroende av klientelets sammansättning. Såsom beräkningsgrund antas emellertid, att 40 procent av klienterna är försörjningspliktiga och att dessa i genomsnitt erhåller 850 kr. per månad. Till de 60 procenten icke försörj ningspliktiga beräknas det genomsnittliga bidraget bli 580 kr. per månad. Utifrån dessa förutsättningar och med vissa antaganden beträffande klientomsättning m.m. beräknas statens kostnader för utbildningsbidrag till en verksamhet omfattande 3 000 platser komma att uppgå till drygt 4 milj. kr. per år.

Vad gäller bidraget till verkstädernas drift uppgick detta under budget­ året 1961/62 till ca 1,8 milj. kr. Om man med ledning av genomsnittet för år 1961 uppskattar antalet fullgjorda arbetstimmar per plats till 1 020, skulle statsbidragskostnaden enligt förslaget ha uppgått till ca 3,5 milj. kr. Driftbidraget skulle därigenom ungefär fördubblas.

Reformen — avseende både bidraget till klienterna och det ökade stödet till verkstadsdriften — skulle vid en verksamhet av samma omfattning som under budgetåret 1961/62 komma att öka statens kostnader med samman­ lagt ca 6 milj. kr.

B. Remissyttranden

Yttranden över departementspromemorian har avgivits av riksförsäk­ ringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, arbetsmarknads- utredningen, centrala rehabiliteringsberedningen (CRB), Svenska lands­ kommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsför­ bundet.

Samtliga remissorgan har i princip tillstyrkt att särskilda bidrag mot­ svarande utbildningsbidragen vid omskolning av partiellt arbetsföra utgår under arbetsträning och att statens bidrag till driften av arbetsvårdsverk- städer ökas.

I fråga om klienter i skyddad sysselsättning tillstyrkes särskilda bidrag i flertalet yttranden. Avvikande mening anföres av arbetsmarknadsstyrel­ sen som upplyser, att utbildning av handikappade för skyddad verksam­ het redan bedrives inom ramen för gällande bestämmelser rörande yrkesut­ bildning, bl. a. genom särskilda s. k. etableringskurser vid nystartade verk­ städer. Dessa kurser omfattar vanligen sex månader. Med hänsyn härtill saknas anledning att införa särbestämmelser av den art promemorian före­ slår. Även arbetsmarknadsutredningen avstyrker förslaget i vad avser skyd­ dad sysselsättning. Lön till sysselsatta vid skyddade verkstäder bör enligt utredningen ha direkt samband med arbetsuppgifternas art och arbets­ prestationens omfattning. Det bör ankomma på huvudmännen att i samråd med fackliga organisationer bestämma om avlöningssystemets utformning i likhet med vad som redan skett i fråga om statskommunala beredskaps­

Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1963

arbeten för svårplacerad arbetskraft. Vid dessa utgår timlön enligt kollek­ tivavtalen för kommunala beredskapsarbeten reducerad med 15 procent. En förutsättning för att bidrag under arbetsträning skall utgå bör enligt utredningen vara, att en omläggning av verksamheten vid träningsverk­ städerna sker. Det bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att utarbeta träningsplaner samt i övrigt utfärda anvisningar för träningsverkstädernas verksamhet.

I promemorian har föreslagits, att den tid under vilken utbildnings­ bidrag skulle utgå, fastställes till högst fyra månader. Såvitt angår bidrag till arbetsträning möter detta förslag kritik från samtliga remissorgan utom arbetsmarknadsutredningen. Det framhålles allmänt, att tiden bör utsträc­ kas till sex månader. Några remissorgan tillägger, att det bör finnas möjlig­ het till förlängning, när särskilda skäl därtill föreligger. Riksförsäkrings­ verket erinrar om att enligt lagen om allmän försäkring försäkrad som un­ dergår arbetsträning ej får placeras i lägre sjukpenningklass än den han till­ hörde, då arbetsvärden började, med mindre arbetsträningen pågått sex månader. Enligt verkets mening är det inte lämpligt att ha en snävare be­ gränsning i fråga om utbildningsbidragen. Landstingsförbundet anför, att en avslutad arbetsträning i många fall åtföljes av en genom träning indice- lad yrkesutbildning, varunder anyo utbildningsbidrag kommer att utgå. Att i dylika fall en klient skall kunna tvingas anlita socialhjälp som kom­ plement för sin och sin familjs försörjning under en begränsad tidsperiod på två månader, synes förbundet mindre tillfredsställande.

I fråga om tidsperioden för bidrag vid skyddad sysselsättning lämnas promemorians förslag utan erinran av riksförsäkringsverket, som fram- haller att lagen om allmän försäkring förutsätter en markerad gräns mellan arbetsträning och skyddad sysselsättning, och landstingsförbundet, medan medicinalstgrelsen, CRB, landskommunernas förbund och stadsförbundet synes tillstyrka samma längre period, som de förordat vid arbetsträning.

A\en beträttande utbildningsbidragens finansiering möter promemorians förslag kritik från flera håll. Riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetsmarknadsutredningen, CRB och stadsförbundet anser, att staten bör bestrida hela kostnaden för ifrågavarande utbildningsbidrag. Som skäl härför anföres främst, att arbetsträning i detta avseende bör jämställas med yrkesutbildning och att arbetsträningen på så sätt även lättare kan fri­ göras från produktionsintresset. Arbetsmarknadsstyrelsen anför, alt en till- lämpning av förslaget med den av promemorian godtagna rätten för huvud­ man att ställa återkrav på kommun och därmed i sista hand på den en­ skilde skulle innebära, att man på arbetsträningens område återinförde det finansieringssystem för bidragsgivningen, som ansetts otillfredsställan­ de för arbetsprövning och yrkesutbildning och fördenskull slopats.

Förslaget att nuvarande driftbidrag till träningsverkstäder och skyddade verkstäder skulle (utom vad avser bidraget till hyreskostnader) bytas ut

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963

11

mot samma system, med en krona för varje fullgjord arbetstimme, som nu gäller för de halvskyddade verkstäderna möter flera invändningar. Riks­ försäkringsverket anser, att statens andel bör vara större. Arbetsmarknads­ styrelsen vidhåller sitt tidigare förslag om statsbidrag med 50 procent av- skäliga nettodriftkostnader och anför i anslutning därtill i huvudsak föl­ jande.

Statsbidragssystemet måste utformas på ett sådant sätt, att även de sär­ skilda kostnader, som motiveras av kvalitetskrav och klienternas syssel- sättningsbarhet, kompenseras. Platskostnaderna vid arbetsträningsverk- samheten t. ex. är väsentligt högre än vid skyddad sysselsättning. Det kan inte vara rimligt, att en huvudman, som ställer goda personella resurser och en differentierad utrustning till förfogande för en kvalificerad arbets- träning och därmed påtager sig betydande kostnader, erhåller samma stats­ bidrag som huvudmannen för en skyddad verkstad med motsvarande plats­ antal, något som blir effekten av ett bidragssystem, knutet till antalet full­ gjorda arbetstimmar. På samma sätt föreligger risk, att ett system, byggt på denna premiss, kommer att avsevärt missgynna huvudmän, som bereder de svårast handikappade skyddad sysselsättning. Styrelsen har beräknat effekten av systemet tillämpat på verksamheten vid arbetsvårdsverkstäder- na under år 1961 och därvid funnit det behäftat med brister av anförd art. Det må i sammanhanget anmälas, att det för ett 10-tal huvudmän inte skulle medfört någon förbättring i förhållande till det statsbidrag, som ut­ gått enligt hittillsvarande regler, i några fall t. o. m. en försämring.

Metoden att garantera huvudmännen ersättning med viss procent av verkstädernas nettodriftkostnader förutsätter, att skälighetsbedömningen grundas på ett siffermässigt underlag. Från de skyddade verkstäderna och träningsverkstäderna erhålles redan nu i samband med statsbidragsgiv- ningen, genom huvudmannens redovisning av verkstädernas ekonomiska situation, tillräckliga data för bedömning av resultatet av verksamheten vid de olika verkstäderna också i fråga om skäligheten av kostnaderna. Re­ dovisningen har hittills präglats av en viss oenhetlighet, vilket delvis för­ svårat jämförelsen de olika institutionerna emellan i frågan om driftresul­ tat och kostnader. Arbetsmarknadsstyrelsen har — utan samband med frå­ gan om statsbidragens utformning — i samarbete med berörda kommunför­ bund utarbetat anvisningar för ett enhetligt kalkyl-, bokförings- och redo­ visningssystem. Härigenom skapas möjligheter att med större säkerhet be­ döma skäligheten av verkstädernas redovisade kostnader.

Medicinalstyrelsen finner ett bidragssystem knutet till antalet fullgjorda arbetstimmar från medicinsk synpunkt mindre lämpligt och tillstyrker i stället att bidrag utgår med 50 procent av godkända nettodriftkostnader.

Även arbetsmarknadsutredningen förordar sistnämnda linje ehuru med en maximering till 2 000 kr. per arbetsplats och år med möjlighet till jämkning om särskilda omständigheter föreligger. CRli anser, att staten oavsett bi­ dragets konstruktion skall ta på sig åtminstone hälften av nettokostnaden. I princip kan beredningen ansluta sig till förslaget om 50 procent. Skulle den i promemorian föreslagna bidragsformen väljas, måste dels i timantalet in­ räknas vilopauser, läkarkonsultation, fysioterapi o. dyl., dels beloppet säl­

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963

13

och skyddade verkstäder ca 5 000 resp. 3 000 kr. per plats och år och det genomsnittliga driftbidraget enligt hittills gällande bestämmelser endast ca 16 procent av kostnaderna. En hälftendelning av driftkostnaderna mellan huvudmännen och staten synes styrelsen vara den enda lösning som kan åstadkomma den erforderliga stimulansen till bestående insatser på detla område.

Styrelsen föreslår, att statsbidraget till driften av träningsverkstäder, skyddade verkstäder och hemarbetscentraler från den 1 juli 1963 skall utgå med 50 procent av huvudmannens nettodriftkostnader, som av arbetsmark­ nadsverket kan godkännas såsom skäliga för ifrågavarande verksamhet.

I fråga om halvskyddade verkstäder har det erfarenhetsmässigt visat sig, att det är svårt att få industriföretag — även större sådana — att orga­ nisera dylika på grund av statsbidragsvillkoret om minst 10 arbetsplatser. Däremot har de förklarat sig villiga att taga emot mindre arbetsgrupper. Av denna anledning hemställer styrelsen om bemyndigande att i angelägna fall medge undantag från villkoret att »minst 10 personer kunna kontinuer­ ligt beredas plats och sysselsättning i verksamheten».

Styrelsen anger medelsbehovet för budgetåret 1963/64 till 10 000 000 kr. under vartdera anslaget till Bidrag till anordnande av verkstäder för handi­ kappade och Bidrag till driften av verkstäder för handikappade.

D. Föredraganden

Under senare år har betydande insatser gjorts för att bereda olika kate­ gorier av handikappade möjlighet att försörja sig genom eget arbete. Såväl statliga och kommunala organ som enskilda organisationer och företag är engagerade i verksamheten. Åtgärderna är rikt differentierade och om­ fattar bl. a. yrkesutbildning, näringshjälp, arbetsprövning, arbetsträning och skyddad sysselsättning. Resurserna svarar dock ännu inte mot de före­ liggande behoven. I årets statsverksproposition har bl. a. föreslagits ökade anslag till omskolning samt personalförstärkningar för den av arbetsmark­ nadsverket bedrivna arbetsvärden.

Verkstäderna för arbetsträning och skyddad sysselsättning är ett viktigt inslag i hjälpen åt de handikappade. Det statliga stödet åt dessa verkstäder har under de senaste åren förstärkts betydligt, vilket medverkat till att an­ talet platser vid verkstäderna ökat från 2 132 år 1958 till 3 406 år 1961. Statens kostnader för bidrag till driften vid verkstäderna har samtidigt stigit från 1 040 000 till 1 980 000 kr., d. v. s. nära nog fördubblats. En ytter­ ligare utbyggnad är nödvändig. För att stimulera därtill synes ett ökat stat­ ligt stöd vara påkallat. Samtidigt är det angeläget att verksamheten effek­ tiviseras, särskilt beträffande arbetsträningen.

Klientersättningarna utgör en betydande del av de angivna verkstädernas utgifter och påverkar därför i hög grad det ekonomiska resultatet av rörel­ sen vid verkstäderna. I den föreliggande promemorian har föreslagits, alt

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1963

15

det även för den egentliga arbetsträningens del är angeläget att verksam­ heten såvitt möjligt bedrives i nära samband med den medicinska rehabili­ teringen. Härigenom kan bl. a. vinnas att arbetsträningen kan insättas på ett tidigare stadium och träningstiden förkortas. För att arbetsträningstiden skall ge största möjliga utbyte bör träningen noga avpassas efter vars och ens hälsotillstånd. I verksamheten bör även ingå konditionsträning och andra åtgärder för psykosomatisk uppträning efter läkares ordination. Ar- betsfysiologisk kontroll och bioteknologiska studier av arbetsställningar och arbetsredskap m. m. bör även bedrivas under sakkunnig ledning. Vid de centralt belägna institutionerna för arbetsträning bör enligt CRB:s mening en starkt differentierad verksamhet eftersträvas, omfattande inte endast industriell utan även andra former av sysselsättning, såsom kontorsarbete, hushållsarbete etc.

CRB:s promemoria är föremål för remissbehandling. Det kan i detta sammanhang nämnas att träningsavdelningarna vid de norska »attföringsinstitutten» indelar arbetsträningen i två etapper. Första steget tages under medicinsk ledning och syftar främst till att stärka hela organismen samt till att observera patienten under realistiska arbetsförhål­ landen. Andra steget utgöres av yrkesmässig träning. Det syftar till att uppöva den allmänna arbetsförmågan. I träningen ingår även produktivt arbete.

Jag är inte beredd att föreslå bidragsbestämmelser som skulle binda verksamheten vid arbetsträningsverkstäderna i någon viss form under av­ sevärd tid framåt. Man bör tvärtom under ännu en tid ha möjlighet att pröva olika vägar. Bl. a. bör man undvika att genom dyrbara investeringar ekonomiskt binda sig vid en avancerad arbetsprövning vid träningsverk­ städerna. Vidare är det angeläget att verksamheten blir mera målmedvetet inriktad på egentlig träning. Arbetsmarknadsstyrelsen bör medverka till alt verkstäderna tillgodogör sig vunna erfarenheter och resultat av forsk­ ningen på området.

Enligt gällande bestämmelser utgår inte något statsbidrag till klient­ ersättningar vare sig vid arbetsträning eller vid skyddad sysselsättning. Vid arbetsprövning och yrkesutbildning av partiellt arbetsföra m. fl. svarar däremot staten för hela kostnaden i form av utbildningsbidrag. Arbetsträ­ ning kan i viss mån sägas utgöra en form av både arbetsprövning och yrkes­ utbildning. Det synes mig skäligt att staten svarar för åtminstone en del av klientens ersättning också under arbetsträning. Däremot bör så inte vara fallet beträffande skyddad sysselsättning. Såsom framhållits i arbets­ marknadsstyrelsens yttrande sker redan utbildning av handikappade för skyddad sysselsättning inom ramen för styrelsens omskolningsverksamhet.

Enligt min uppfattning bör staten och verkstädernas huvudmän var­ dera svara för hälften av kostnaderna för klienternas försörjning under arbetsträning. Statens andel bör utgå i form av statsbidrag med 50 procent

Kungl. Maj:ts proposition nr 53 är 1963

17

Som villkor för statsbidrag till ifrågavarande verksamhet bör bl. a. före­ skrivas, att hänvisning till platserna vid verkstaden sker genom arbetsför­ medlingen, vidare att — då sådan hänvisning skett för arbetsträning — klientersättning under arbetsträning utgår med samma belopp som utbild­ ningsbidrag vid omskolning och att gällande regler för kompetensförklaring av föreståndare och arbetsledare iakttages. Arbetsmarknadsstyrelsen skall utöva tillsyn över verkstäderna och bistå med råd och anvisningar beträffan­ de verksamheten.

Eftersom statsbidraget till klientersättningar bör utgå oberoende av ve­ derbörande verkstads ekonomi bör det särskilda driftbidraget till tränings­ verkstäderna beräknas på det underskott som återstår, sedan klientersätt­ ningarna frånräknats. Ej heller bör hyreskostnader inräknas i driftkost­ naderna, enär hyresbidrag förutsattes utgå enligt nu gällande grunder.

I enlighet med förslaget i departementspromemorian bör det särskilda villkoret att minst tio personer kontinuerligt skall kunna sysselsättas i verksamheten upphävas. Detta bör ske även med avseende på halvskyddade verkstäder.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmel­ ser om statsbidragen.

Kostnaderna för reformen beror på i vilken takt verksamheten kommer att utbyggas. Platsantalet vid årsskiftet 1962/63 har i arbetsmarknadsstyrel­ sens anslagsäskanden uppskattats till ca 4 200 platser. En utbyggnad till 5 500 platser nästa årsskifte lian beräknas medföra driftkostnader enligt förslaget med ca 11 000 000 kr. Jag föreslår, att medelsbehovet för nästa budgetår för Bidrag till driften av verkstäder för handikappade beräknas till detta belopp. Detta innebär en anslagsökning i jämförelse med inneva­ rande budgetår med 7 900 000 kr.; vid oförändrade bidragsgrunder skulle någon anslagsökning inte erfordras.

Till Bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade bör i enlig­ het med arbetsmarknadsstyrelsens förslag beräknas 10 000 000 kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de av mig förordade ändringarna av grunder­ na för statsbidrag till verkstäder inom arbetsvärden, att till- lämpas fr. o. in. den 1 juli 1963;

b) till Bidrag till anordnande av verkstäder för handikap­ pade för budgetåret 1963/64 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.;

c) till Bidrag till driften av verkstäder för handikappade för budgetåret 1963/64 under elfte huvudtiteln anvisa ett för­ slagsanslag av 11 000 000 kr.