2. Gällande bestämmelser m. m.

53 § 1 mom. kommunalskattelagen innehåller bestämmelser om bl. a. begränsning av skattskyldigheten för vissa rättssubjekt. Vid e) nämnda moment föreskrives sålunda bl. a. att stiftelser och föreningar med huvud­ sakligt ändamål att stärka rikets försvar eller främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbild­ ning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskap­ lig forskning under vissa betingelser är skattskyldiga endast för inkomst av fastighet och av rörelse. Byggnader, som är avsedda för dessa stiftelsers och föreningars verksamhet, är jämlikt 5 § 1 mom. e) kommunalskattelagen undantagna från skatteplikt.

Nämnda stiftelser och föreningar är jämlikt 7 § f) förordningen om stat­ lig inkomstskatt frikallade från skattskyldighet utom för sådan inkomst som härflutit av rörelse. Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet ålig­ ger dessa rättssubjekt jämlikt 6 § 1 mom. b) förordningen om statlig för­ mögenhetsskatt i regel endast om och i den mån de är skyldiga att erlägga skatt för inkomst.

Dessa bestämmelser har tillkommit genom lagstiftning år 1942, som trätt i kraft den 1 januari 1943. Lagstiftningen grundar sig på ett av 1936 års skattekommitté avgivet betänkande (SOU 1939: 47).

I propositionen 1942: 134 med förslag till lagstiftning i ämnet framhölls att en generell skattelindring eller skattebefrielse inte utgjorde det mest rationella sättet att understödja en allmänt gagnelig verksamhet. Systemet omöjliggjorde erforderlig kontroll av verksamheten och medförde i tider av ökat skattetryck ett både relativt och absolut ökat understöd från det all­ männas sida. Någon principiell grund för skattefrihet torde icke kunna åbe­ ropas av någon. Att helt slopa skattefriheten för vissa slags rättssubjekt, som utövade allmännyttig verksamhet, kunde av rent praktiska skäl dock icke förordas men urvalet av de rättssubjekt, som skulle erhålla skattefri­ het, borde enligt propositionen ske med ganska stor stränghet. Skattefrihe­ ten borde sålunda icke omfatta andra rättssubjekt än sådana som verkade å områden, inom vilka positiva insatser från det allmännas sida finge anses

• Sida 7
•  Original

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963

7

ofrånkomliga i den mån de icke tack vare enskildas initiativ befunnes över­ flödiga.

I sitt betänkande nr 21 anslöt sig 1942 års bevillningsutskott till vad i pro­ positionen anförts i dessa frågor. Utskottet hade sålunda intet att erinra mot att skattefriheten bibehölls för sådana rättssubjekt, som bedrev verksamhet av i hög grad allmännyttig art. Även den i propositionen föreslagna gräns­ dragningen för skattefriheten lämnades av utskottet utan erinran. Någon utvidgning av skattefriheten utöver vad i propositionen föreslagits kunde utskottet icke förorda. Därest det i särskilda fall skulle befinnas, att be­ skattningen av juridiska personer, som främjade exempelvis vissa kultu­ rella ändamål, kom att verka på sådant sätt, att det allmännas stöd ansågs påkallat, syntes det utskottet lämpligare att sådant stöd lämnades i form av anslag till den bedrivna verksamheten. I enlighet med det anförda till­ styrkte utskottet i princip det framlagda förslaget. Riksdagen biföll utskot­ tets hemställan.

Av de relativt fåtaliga avgöranden i regeringsrätten, där frågan om skatt­ skyldighet för föreningar och stiftelser med ändamål att främja nordiskt samarbete varit föremål för prövning, framgår att ett sådant ändamål icke i och för sig berättigar till någon begränsning i skattskyldigheten.

I utslag den 8 november 1929 (RÅ 1929 not. Fi 1919) ogillade regerings­ rätten av Clara Lachmans fond för befrämjande av den skandinaviska sam- känslan framställt yrkande om skattefrihet.

Den 11 maj 1943 meddelade regeringsrätten utslag rörande Letterstedtska föreningens taxering åren 1939 och 1940 (RÅ 1943 not. Fi 516, 517). För­ eningen, som har till ändamål »att befordra gemenskapen emellan de tre Skandinaviska rikena i afseende på industri, vetenskap och konst, samt att åt yrkesflitens så väl som åt vetenskapens och konstens utveckling inom dessa länder bereda uppmuntran och stöd», förklarades oinskränkt skatt­ skyldig för inkomst och förmögenhet. Detta utslag föranledde föreningen att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte taga initiativ till sådan lagstiftning, som medförde befrielse för föreningen från skatt­ skyldighet. Skrivelsen överlämnades till skattelagssakkunniga.

I fråga om lagstiftningen i de nordiska grannländerna på förevarande område må följande nämnas.

I Danmark är föreningar och stiftelser skattskyldiga för statlig inkomst­ skatt endast om de bedriver förvärvsverksamhet. Välgörande stiftelser o. d. kan befrias från sådan skatteplikt. Kommunen äger rätt att befria förening­ ar och stiftelser med välgörande, vetenskapliga eller eljest allmännyttiga ändamål från den s. k. personliga skatten till kommunen. Välgörande stif­ telser och ändra allmännyttiga institutioner kan vidare av finansministern befrias från statlig fastighetsskatt. Motsvarande rätt att befria från kom­ munal fastighetsskatt äger kommunens styrelse. Föreningar och stiftelser är slutligen helt befriade från förmögenhetsskatt.

I Norge är s. k. milda stiftelser, d. v. s. stiftelser med välgörande ända-

• Sida 8
•  Original

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 6 år 1963

mål, ävensom sammanslutningar och inrättningar, som icke har till ända­ mål att bedriva förvärvsverksamhet, frikallade från skattskyldighet till stat och kommun för inkomst och förmögenhet.

I Finland är ideella föreningar och stiftelser, som har till ändamål att främ­ ja folkupplysning, landets försvar eller det inhemska näringslivet eller har annat allmännyttigt syftemål, frikallade från skatt till staten. Dessa rätts­ subjekt är skattskyldiga till kommunal inkomstskatt för inkomst av fas­ tighet och av rörelse.

3. Skattelagssakkunnigas promemoria

I skattelagssakkunnigas promemoria konstateras inledningsvis, att en verksamhet som syftar till att främja nordiskt samarbete otvivelaktigt är att anse som samhällsnyttig. I promemorian redovisas olika vägar, genom vilka man skulle kunna bereda skattelindring åt organisationer som be­ driver sådan verksamhet.

En möjlighet vore, enligt promemorian, att inom ramen för verksamhe­ tens allmänna syfte söka avskilja speciella verksamhetsgrenar som skulle vara mer förtjänta av skattelindring än andra och att bereda dessa verk­ samhetsgrenar en särställning i beskattningshänseende. Svårigheterna att gå fram denna väg bedöms dock som stora i promemorian. Därtill kommer att de verksamhetsgrenar som enligt den antydda linjen borde betraktas som speciellt samhällsnyttiga i huvudsak torde omfattas av sådan verk­ samhet som redan enligt nuvarande lagstiftning ansetts böra medföra skat­ telindring för utövarna.

En annan metod för skattelindring skulle vara att bibehålla den oin­ skränkta skattskyldigheten men vid inkomsttaxeringen medgiva vissa av­ drag. Avdragen skulle i princip avse vad stiftelse eller förening under be­ skattningsåret utgivit till fullföljande av ifrågavarande ändamål. I taxe- ringstekniskt avseende skulle utgivet belopp, såvitt angår rätten att därför åtnjuta avdrag, likställas med periodiskt understöd och avdragas under »allmänna avdrag». Den angivna metoden skulle dock medföra skattelätt­ nader allenast för beskattningsår, under vilket utgifter för det här avsed­ da ändamålet faktiskt förekommit. Även andra olägenheter kan enligt pro­ memorian anföras mot ett avdragssystem.

I promemorian överväges slutligen om inte en begränsning i skattskyldig­ heten skulle kunna vinnas genom fullständig befrielse från skattskyldig­ het för inkomst av visst eller vissa slag. Härom anföres bl. a. följande.

Den inkomstart som i detta sammanhang företrädesvis torde vara av intresse är inkomst av kapital. Såvitt framgår av tillgängliga uppgifter grundar nu förefintliga institutioner av ifrågavarande slag så gott som un­ dantagslöst sin verksamhet å inkomst av kapital eller å inkomst av icke skattepliktig natur. Enda undantaget i detta avseende synes vara föreningen Nordens stiftelse Bohusgården, som i egen fastighet bedriver rörelse (mot­ tagning av inackorderingar). Inkomst av kapital torde helt eller delvis kun­ na anses utgöra grundvalen för den verksamhet som bedrives å förevaran­ de område. Skattefrihet synes därför i första hand böra ifrågakomma be­

• Sida 9
•  Original

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 19G3

9

träffande inkomst av nämnda förvärvskälla. Jämväl inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet torde i detta sammanhang böra undantagas från be­ skattning. Såsom skäl därför må framhållas, att det synes obilligt att med skatt belägga realisationsvinster som kan uppkomma i samband med om­ placering av värdepapper o. dyl. Det bör ur allmän synpunkt framstå som angeläget att högsta möjliga avkastning tillförsäkras kapitaltillgångar, som ställts till förfogande för ifrågavarande ändamål.

Av övriga inkomstslag beröres i promemorian särskilt blott inkomst av fastighet. För sådan inkomst åtnjuter de enligt gällande rätt skatteprivi- legierade stiftelserna och föreningarna skattefrihet vid den statliga men icke vid den kommunala beskattningen. Längre gående skattefrihet bör en­ ligt promemorian inte ifrågakomma för de nu ifrågavarande institutio­ nerna.

I fråga om skatteplikt för fastighet och skattskyldighet för garantibelopp för fastighet torde, fortsätter promemorian, denna beskattningsform — åt­ minstone för närvarande — sakna större betydelse för institutioner av ifrå­ gavarande slag. Mest konsekvent torde dock vara alt från skatteplikt undan­ taga jämväl fastigheter, avsedda för dessa institutioners verksamhet såsom sådana. Därmed skulle vid den kommunala inkomstbeskattningen eljest fö­ religgande skattskyldighet för inkomst av sådan fastighet genom dess be­ gagnande för ifrågavarande ändamål bortfalla.

I fråga om skattskyldigheten för förmögenhet erinras om att juridiska personer är skattskyldiga för förmögenhet endast om och i den mån de är skyldiga att till staten erlägga skatt för inkomst. Med den ståndpunkt som intagits i promemorian beträffande inkomstbeskattningen följer, att ifrågavarande institutioner skulle bli skyldiga att utgöra statlig förmögen­ hetsskatt allenast för sådana tillgångar som användes i rörelse.

I fråga om ändamålsbestämningen anföres i skattelagssakkunnigas pro­ memoria följande.

Vad beträffar ändamålsbestämningen kan givetvis tveksamhet råda om lämpligheten av att denna ges en så vid avfattning att varje institution, vars ändamål är att främja ifrågavarande samarbete, skulle komma i åt­ njutande av den föreslagna skattefriheten. Därvid må emellertid erinras om den tidigare berörda svårigheten att avskilja viss eller vissa verksamhets­ grenar med hänsyn till graden av allmännyttighet och med ledning därav bestämma det område, inom vilket skattefrihet skulle få åtnjutas utöver vad för närvarande gäller. Vidare må erinras om att institutioner av ifråga­ varande slag åtnjuter eller kan komma i åtnjutande av skattefrihet enligt dansk, norsk och finsk rätt — — —. Med hänsyn till det anförda synes övervägande skäl tala för en lösning av ifrågavarande spörsmål på det sätt, att stiftelse eller förening med ändamål att främja nordiskt eller skandina­ viskt samarbete beviljas skattefrihet i angiven omfattning. Skattefriheten torde emellertid härjämte höra förknippas med det villkoret att stiftelsen eller föreningen uteslutande skall ha till ändamål att främja nämnda sam­ arbete. —■ •--------Här föreliggande uppgift är att reglera beskattningen för institutioner av en speciell karaktär. Det för dessa gemensamma ändamålet är eller bör i varje fall vara att enbart främja det förut angivna syftet, även om verksamheten kan vara inriktad på ett eller flera specialområden av nordiskt eller skandinaviskt samarbete. Något annat ändamål bör verk­

• Sida 10
•  Original

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963

samheten ytterst ej främja. Därest en dylik fordran uppställes beträffande ändamålet med verksamheten, torde även den allmänna avfattningen av ändamålsbestänmingen kunna lättare accepteras. Den omständigheten att verksamheten — såsom här föreslagits — uteslutande skall vara inriktad på ett befrämjande av ifrågavarande samarbete bör icke utgöra hinder för att en institution av förevarande slag kommer i åtnjutande av skattefrihet även om den haft att vidkännas vissa — stundom betydande — administra­ tionskostnader i samband med utövningen av verksamheten. Från sådana utgifter torde böra bortses vid bedömandet av ändamålet med verksam­ heten. Utgifter för fullgörande av pensionsåtaganden gentemot anställda bör ej heller verka diskvalificerande ur beskattningssynpunkt. Vad sålunda anförts torde överensstämma med gällande rätt. Den skattefrihet som här föreslagits bör emellertid självfallet icke tillkomma andra institutioner än sådana som på ideell grund bedriver verksamhet för främjande av ifråga­ varande ändamål.

Skattelagssakkunnigas förslag innebär, såsom framgår av det förut an­ förda, att institutioner, som uteslutande har till ändamål att främja sam- arbetssträvandena å förevarande område, skulle komma att i beskattnings­ hänseende helt likställas med de 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen och 7 § f) förordningen om statlig inkomstskatt avsedda stiftelserna och för­ eningarna. Bestämmelserna härom föreslås intagna i en särskild författning.

Vid remissbehandlingen av skattelagssakkunnigas promemoria har den föreslagna skattefriheten tillstyrkts av de hörda länsstyrelserna och Föreningen Nordens centralstyrelse men avstyrkts av kammarrätten, riks­ skattenämnden och överståthållarämbetet.

Föreningen Nordens centralstyrelse framhåller, att ifrågavarande verk­ samhet kan betraktas som ett komplement till den offentliga nordiska akti­ viteten och innebär en betydande avlastning och besparing för staten. Om verksamheten hos dessa föreningar och stiftelser bortfaller, skulle staten troligen finna sig nödsakad att i väsentlig grad upprätthålla ett motsvaran­ de arbete med statliga anslag och i statlig regi. Länsstyrelsen i Malmöhus län finner skattelagssakkunnigas synpunkter i allt väsentligt väl motiverade och ägnade att läggas till grund för lagstiftning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hyser betänkligheter mot att ställa det nordiska samarbetet i en särställning utan att medtaga andra former av mellanstatlig verksam­ het. Länsstyrelsen vill dock inte avstyrka att frågan löses efter de föreslagna linjerna.

Kammarrätten erinrar om att nu gällande bestämmelser i 53 § e) kom­ munalskattelagen och 7 § f) förordningen om statlig inkomstskatt uppbä- res av tanken, att skattefriheten inte bör omfatta andra rättssubjekt än sådana, som verkar på områden, inom vilka positiva insatser från det allmännas sida anses ofrånkomliga i den mån de icke tack vare enskildas initiativ befinnes överflödiga. Från denna utgångspunkt kan kammarrät­ ten inte godta, att åt institutioner av förevarande slag beredes en undan­ tagsställning. Det kan icke anses lämpligt att skattebefrielse medges stif­ telser eller föreningar med en så allmän ändamålsbestämning som be­

5. Departementspromemorian

I departementspromemorian har övervägts möjligheterna att medge skat­ tebefrielse för stiftelser och föreningar med ändamål att främja nordiskt samarbete enligt de riktlinjer som Nordiska rådets niomannakommitté an­ tytt. Detta innebär, att skattefriheten skulle begränsas till fall av nordiskt samarbete antingen i samverkan med statlig eller kommunal myndighet eller ock efter godkännande av statlig instans.

Det framhålles därvid i promemorian att skattefriheten inte bör göras beroende av att det nordiska samarbetet bedrives i samverkan med statlig eller kommunal myndighet. Även om härigenom skulle uteslutas stiftelser och föreningar med perifera samarbetsuppgifter, kan man inte bortse från att angelägna ändamål skulle uteslutas från skattefrihet enbart av den or­ saken att samverkan med offentlig myndighet inte föreligger. Härtill kom­ mer att —- även vid en sådan samverkan — beskattningsmyndigheterna mången gång skulle ställas inför betydande tolkningssvårigheter.

Den av niomannakommittén antydda alternativa lösningen, nämligen att göra skattefriheten beroende av godkännande av statlig instans, förordas

• Sida 14
•  Original

14

Kiingl. Maj. ts proposition nr 6 år 19(13

däremot i promemorian. En möjlighet, som också anvisats inom Nordiska rådet och av remissinstanser, är att därvid låta riksskattenämnden träda till. Härom anföres följande.

Nämnden är icke främmande för dylika uppgifter. Enligt 54 § 4 st. kom- munalskattelagen och 7 § 4 st. förordningen om statlig inkomstskatt kan nämnden således under vissa förutsättningar besluta om viss skattefrihet för s. k. familjebolag. Vidare må erinras om vissa dispensbestämmelser i 12 § förordningen den 9 december 1960, nr 658, med provisoriska bestäm­ melser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall, i 5 § förordningen den 15 maj 1959, nr 168, om särskilda in­ vesteringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar, i 6 § förord­ ningen den 19 februari 1954, nr 40, om särskild investeringsfond för avytt­ rat fartyg samt i 1 § 2 mom. förordningen den 27 juni 1927, nr 321, om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar. Det torde knappast vara att förvänta att en liknande dispensbestämmelse beträffande nordiska stif­ telser och föreningar skulle leda till någon mera nämnvärd ökning av nämndens arbetsbörda; sådana skatteärenden torde inte bli alltför vanliga.

I fråga om ändamålsbestämningen föreslogs av skattelagssakkunniga, att stiftelsen eller föreningen »uteslutande» skulle ha till ändamål att främja det internordiska samarbetet. I departementspromemorian förordas, på sätt även föreslagits vid remissbehandlingen av tidigare förslag, den uppmjuk­ ningen alt det »huvudsakliga» ändamålet blir avgörande för skattefrihet. Härigenom uppnås även överensstämmelse med vad som gäller för redan skatteprivilegierade stiftelser och föreningar.

Rörande arten av den verksamhet som skall leda till skattefrihet erinras om att vissa ändamål redan enligt gällande bestämmelser i 35 § 1 mom. e) kommunalskattelagen m. m. kan medföra skattefrihet för nordiska stiftel­ ser och föreningar. När det gäller en utvidgning av skattefriheten, förordas en viss restriktivitet. I första hand bör, enligt departementspromemorian, reformen begränsas till att avse ändamål som främjar nordiskt samarbete. Följande redogörelse lämnas i promemorian för några aktuella fall, som kan komma i fråga till denna skattelindring.

Föreningen Norden, svensk förening för nordiskt samarbete, anger som sitt syfte att på alla områden stärka och utveckla de nordiska folkens sam­ verkan inåt och utåt. Den vill sålunda vidga de kulturella förbindelserna och främja det ekonomiska och sociala samarbetet de nordiska länderna emellan samt i så vida kretsar som möjligt öka förståelsen för de nordiska folkens gemensamma intressen. Föreningen lägger stor vikt vid den språk­ liga samhörigheten och inriktar sig därvid främst på skolor och ungdom.

Föreningen verkar bl. a. även för ökat varuutbyte mellan de nordiska län­ derna och har verksamt bidragit till samordning av lagstiftningen i Norden. Vidare utger föreningen eller medverkar vid utgivandet av nordiska pu­ blikationer. Letterstedtska föreningen har till ändamål att befordra gemen­ skapen mellan de tre skandinaviska rikena med avseende å industri, ve­ tenskap och konst samt att bereda uppmuntran och stöd åt yrkesflitens så väl som åt vetenskapens och konstens utveckling inom dessa länder. Po­ litiska och religiösa ämnen ligger däremot utom området för föreningens verksamhet. Föreningen utövar sin verksamhet genom att utge cn tid­ skrift »Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri» och genom att

• Sida 15
•  Original

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963

15

utdela understöd, huvudsakligen till vetenskapliga ändamål. Clarn Lachinans fond för befrämjande av den skandinaviska samkänslan har till upp­ gift alt ekonomiskt stödja åtgärder, som är ägnade att främja den skandi­ naviska samhörigheten, bl. a. genom att bereda tillfälle åt personer, till­ hörande något av de skandinaviska länderna, att lära känna inrättningar och förhållanden i något av de andra länderna eller att där idka studier vid skolox- eller universitet. Stiftelsen vill även sprida upplysningar om de skandinaviska ländernas och folkens förhållanden samt om betydelsen av deras sammanhållning.

De nämnda institutionerna har, fortsätter departementspromemorian, stått i blickpunkten, då frågan om skattelindring aktualiserats. Ändamåls- bestämningen och verksamhetens art torde även i dessa fall vara sådana, att skattelindring efter ett genomförande av de ifrågasatta författningsbestäm­ melserna skulle kunna medges. — I övrigt hör en viss återhållsamhet iakt­ tas vid utväljande av de ändamål som — utöver de redan skatteprivilegie- rande — skulle beredas en förmånsställning i skattehänseende. Varje så­ dant ändamål hör inte leda till skattefrihet. Härom anföres följande.

En viss gradering av dessa ändamål kan naturligtvis göras alltefter deras allmännytta. De kulturella samarbetssträvandena inom konst, teater och litteratur träder därvid i förgrunden. Härmed närstående är syftet att ver­ ka för språklig förståelse. Även inom de ekonomiska och sociala områdena torde mången gång kunna urskiljas en ideellt syftande verksamhet av störs­ ta betydelse för det nordiska samarbetet. Samma torde vara förhållandet med institutioner som avser att främja det psykiska eller fysiska uppbyg­ gandet. Även med angivande av nu anförda eller därmed jämförbara ända­ mål torde särskild uppmärksamhet få ägnas åt sådana institutioner, vilkas verksamhet är inriktad på viss grupp eller vissa grupper av människor. Så­ lunda bör knappast politiska eller fackliga organisationer omfattas av skat­ teförmånen. Inom ramen för uppgivna, mer eller mindre högt kvalificeran­ de ändamål kan dölja sig rena sällskapsklubbar. Det är icke avsett att så­ dana skall skatteprivilegieras. Idrottsföreningar kan naturligtvis sägas syf­ ta till fysiskt uppbyggande, men deras verksamhet får anses vara av så speciell karaktär, att skattefrihet för dem inte bör komma i fråga. Därvid har även beaktats att idrottsföreningar under gynnsamma förhållanden kan uppdriva en betydande ekonomisk verksamhet och att under sådana för­ hållanden gäller särskilda, för sådana föreningar förmånliga skatteregler.

I territoriellt hänseende torde ändamålet väl vanligen avse samverkan mellan två eller flera länder inom Norden. En mera lokal begränsning kan dock inte uteslutas. Här må endast erinras om Öresunds- och Nordkalotten- områdena, vilka i olika sammanhang förekommer som särskilda enheter. Även i sådana fall hör skattefrihet kunna komma i fråga, därest förutsätt­ ningarna för skattefrihet eljest är uppfyllda.------------

Till Norden bör i nu förevarande sammanhang hänföras de länder, som är representerade i Nordiska rådet, således Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Uttrycklig bestämmelse härom synes dock inte erforderlig.

Departementspromemorian föreslår att frågan om skattefrihet i varje särskilt fall prövas inom ramen för dessa riktlinjer. Prövningen bör enligt förslaget uppdragas åt riksskattenämnden.

Fråga uppkommer då, om nämndens beslut rörande beviljad eller vägrad skattefrihet skall få överklagas, exempelvis i den ordning som gäller för be­

• Sida 16
•  Original

16

svär över av nämnden meddelat förhandsbesked i taxeringsfraga. Under hänvisning till att talan icke får föras mot nämndens beslut i dispens­ ärenden beträffande familjebolag m. in., förordas att ej heller nu föreva­ rande beslut av nämnden skall få överklagas.

Om skattefrihet medgivits bör, fortsätter departementspromemorian, nämnden få återkalla denna förmån, när omständigheterna därtill föran­ leder, t. ex. om stiftelsen eller föreningen icke längre fyller kraven enligt punkt 8 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen, d. v. s. att verk­ samheten under längre tid icke bedrivits eller icke kan väntas komma att bedrivas i en omfattning som skäligen svarar mot avkastningen av tillgång­ arna eller dylikt. I promemorian tillägges följande.

Vad angår stiftelse eller förening, som helt eller delvis är Inkallad tran skattskyldighet, föreligger i 33 § taxeringsförordningen en bestämmelse om uppgiftsskyldighet för bedömande av stiftelsens eller föreningens skattskyl­ dighet. Uppgift skall avlämnas till vederbörande länsstyrelse men taxerings- intendenten kan dispensera därifrån. Eftersom de nordiska stiftelserna och föreningarna i skattehänseende skulle övervakas av riksskattenämnden, kan 33 § taxeringsförordningen inte lämpligen göras tillämplig på nu föreva­ rande fall. 1 stället torde det böra ankomma på riksskattenämnden att i be­ slut om skattefrihet även ange i vilken omfattning de nordiska stiftelserna och föreningarna skall framdeles lämna uppgift om inkomster och utgifter samt om tillgångar och skulder ävensom upplysning om de omständigheter, vilka anses böra föranleda frikallelse från skattskyldighet. Riksskattenämn­ den bör därvid kunna föreskriva, att lämplig tjänsteman, t. ex. vederböran­ de taxeringsintendent, skall följa verksamhetens utveckling och övriga på skattefriheten inverkande omständigheter samt vid behov till riksskatte­ nämnden anmäla inträffade förändringar. Självfallet bör nämnden i varje ärende angående såväl medgivande som återkallelse av skattefrihet få inford­ ra de upplysningar, som kan erfordras för bedömande av nordisk stiftelses eller förenings skattskyldighet. Det synes inte erforderligt att nu förelig­ gande befogenheter inskrives i författning.

Slutligen framhålles, att beslut om skattebefrielse eller återkallelse — där riksskattenämnden på grund av särskilda omständigheter inte föreskriver annat — bör lända till efterrättelse med verkan från och med det beskatt­ ningsår, varunder beslutet meddelats.

Departementspromemorians förslag innebär, att bestämmelser rörande den åsyftade skattebefrielsen inarbetas i 53 § 1 mom. kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt. Enligt författningsförslaget skulle stiftelserna och föreningarna efter riksskattenämndens beprövande i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt jämställas med sådana stiftelser, som avses i 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen och 7 § första stycket f) för­ ordningen om statlig inkomstskatt. Därigenom skulle även bl. a. 5 § 1 mom. första stycket e) kommunalskattelagen ävensom punkt 2 av anvisningarna till 31 § och punkt 8 av anvisningarna till 53 §, allt samma lag, utan vidare bli tillämpliga i nu förevarande avseende. Så är även förhållandet med be­ stämmelsen i 6 § 1 mom. första stycket b) förordningen om statlig förmö­ genhetsskatt.

Kiingl. Maj:ls proposition nr 6 år 1063

• Sida 17
•  Original

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1963

6. Remissyttrandena över departementspromemorian

I frågan huruvida skattelindring bör tillkomma stiftelser och föreningar som främjar nordiskt samarbete har remissinstanserna intagit samma stånd­ punkt som i sina tidigare yttranden i ärendet. Sådan skattelindring tillstyrks sålunda av de hörda länsstyrelserna och Föreningen Nordens centralstyrelse. Kammarrätten, riksskattenämnden och överståthållarämbetet vidhåller där­ emot sina tidigare framförda betänkligheter.

Riksskattenämnden tillägger emellertid, att, därest vid bedömning av frå­ gan ur mera allmänna synpunkter ett skattemässigt gynnande av nordiskt samarbete anses böra komma till stånd, nämnden inte har något att erinra mot att nämnden erhåller de uppgifter som i departementspromemorian för­ utsatts. Kammarrätten uttalar sig i samma riktning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter, om lagstiftning nu bör ske med avseende på enbart nordiskt samarbete. Länsstyrelsen erinrar om att även övrigt internationellt arbete tenderar att öka i omfattning och betydel­ se. En generell lagstiftning för beredande av skattelättnader för institutio­ ner med uppgift att överhuvud främja internationellt samarbete kan bli aktuell.

I allmänhet har remissinstanserna funnit departementspromemorians för­ slag i huvudsak vara ändamålsenligt. Emot förslaget i vad det avser rätt för riksskattenämnden att efter prövning i varje särskilt fall avgöra om stif­ telse eller förening skall få åtnjuta skattefrihet har blott övcrståthållarämbetet framfört erinringar. Ämbetet anser att bärande skäl inte föreligger att just organisationer med ändamål att främja nordiskt samarbete skall vara underkastade annan instansordning än den vanliga. Ämbetets uppfattning torde vara den, att det vid en eventuell utvidgning av nuvarande skattefri- hetsregler skall ankomma på beskattningsnämnder och skattedomstolar alt pröva om förutsättningar för skattefrihet är förhanden. Länsstyrelsen i Gö­ teborgs och Bohus län, som i och för sig tillstyrker att riksskattenämnden skall äga meddela beslut om skattebefrielse i förevarande fall, anser likväl att nämndens beslut i sådan fråga bör få överklagas i den ordning som är stadgad om överklagande av förhandsbesked i taxeringsfråga, d. v. s. direkt till regeringsrätten.

I fråga om förutsättningarna för skattefrihet framhåller riksskattenämn­ den, att de i promemorian uppdragna riktlinjerna för den tilltänkta dispens­ prövningen ger erforderlig ledning för bedömande av dispensfallen.

I övrigt har följande synpunkter på dessa riktlinjer framkommit. Över­ ståthållarämbetet anser, att begränsningen i skattskyldigheten i fråga om föreningar bör begränsas till sådana föreningar som inte verkar för tillgodo­ seende av medlemmarnas ekonomiska intressen. Länsstyrelsen i Stockholms län förordar att uttrycket »främja nordiskt samarbete» i någon mån när­ mare preciseras. Kammarrätten berör samma fråga samt anför därom föl­ jande.