Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

3

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet in­

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

N

ilsson

,

statsråden

S

träng

, L

indström

, L

änge

, L

indholm

, K

ling

, S

koglund

, E

denman

,

J ^ohansson , ^af G ^eijerstam , H ^olmqvist , A ^spling .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför minis­

tern för utrikes ärendena.

I årets statsverksproposition anmälde jag under tredje huvudtiteln, att

UD-utredningen och utrikesdepartementets administrationsutredning nyligen

avgivit förslag angående utrikesförvaltningens organisation och personalbe­

hov samt att utrikesförvaltningens lönenämnd förväntades inom kort fram­

lägga principförslag angående avlöningssystemet för utomlands stationerade

diplomatiska och konsulära tjänstemän m. fl. Avsikten var att senare i sär­

skild proposition framlägga förslag om utrikesförvaltningens organisation

och personalbehov samt om utlandstjänstemännens avlöningsförmåner. I av­

vaktan på denna proposition upptogs fyra anslag under tredje huvudtiteln

endast med beräknade belopp.

Jag anhåller nu att till behandling få ta upp frågan om utrikesförvalt­

ningens — utrikesdepartementets och utrikesrepresentationens — organisa­

tion och personalbehov samt om avlöningssystemet för tjänstemännen inom

utrikesrepresentationen ävensom vissa anslagsfrågor för budgetåret 1963/64.

I. INLEDNING

UD-utredningen

Under åren efter andra världskrigets slut har utrikesförvaltningen i ett

antal länder underkastats mer eller mindre genomgripande reformer. Detta

gäller ej blott stormakter, såsom Amerikas Förenta Stater, Frankrike och

Storbritannien, utan även mindre nationer, såsom Belgien, Nederländerna,

Schweiz och våra nordiska grannländer. En omläggning av den danska utri­

kesförvaltningens organisation genomfördes 1961, och f. n. pågår i Norge en

översyn av detta lands utrikestjänst.

I statsutskottets utlåtande 1958: 3 uttalades, att utskottet funnit det mate­

4

rial, som legat till grund för anslagsberäkningarna, i flera avseenden inte ha

varit så fullständigt, att utskottet på grundval därav kunnat bilda sig en klar

uppfattning om det föreliggande behovet i varje särskilt fall.

Med anledning härav lämnades under tredje huvudtiteln i statsverkspro­

positionen till 1959 års riksdag en redogörelse för utvecklingen av utrikes­

förvaltningens organisation och personalbehov. Därjämte anmäldes att en

översyn påbörjats inom utrikesdepartementet för att klarlägga omfånget av

utrikesförvaltningens arbetsuppgifter. I sitt utlåtande 1959: 3 fann statsut­

skottet en dylik översyn vara behövlig och förutsatte, att densamma utan

tidsutdräkt slutfördes och redovisades för riksdagen tillika med förslag om

därav ev. påkallade organisatoriska åtgärder.

Översynen, som verkställdes under ledning av chefen för utrikesdeparte­

mentets personalavdelning samt under konsultationer med kabinettssekre­

teraren och andra tjänstemän, slutfördes under hösten 1960. En redogörelse

för översynen tillställdes, utan något ställningstagande från departements­

chefens sida, statsutskottet och — i sammandrag — riksdagens ledamöter

i början av 1961.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 april 1961 tillkallade min

företrädare i ämbetet tio sakkunniga,1 UD-utredningen, med uppdrag att

granska översynens utredningsmaterial samt efter den ytterligare utred­

ning, som kunde befinnas önskvärd, framlägga förslag angående påkallade

ändringar i fråga om utrikesförvaltningens organisation och personalbehov

i syfte att närmare anpassa organisationen efter de nuvarande förhållande­

nas krav.

I sitt betänkande (SOU 1963: 3) framlägger UD-utredningen förslag till

omedelbar organisatorisk och personell förstärkning av utrikesförvaltning­

en jämte vissa rekommendationer beträffande utrikesförvaltningens framtida

utbyggnad och disposition.

Över UD-utredningens betänkande har, efter remiss, yttranden avgivits av

nämnden för internationellt bistånd(NIB), upplysningsberedningen, stats­

kontoret, kommerskollegium, som bifogat utlåtanden från Stockholms han­

delskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare och

handelskammaren i Gävle, personalutbildningsberedningen samt 25 beskick­

ningar, fyra delegationer och tre generalkonsulat. Vidare har yttranden av­

givits av Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens riks­

förbund (SR), Stockholms magistrat, Svenska arbetsgivareföreningen, Sven­

ska bankföreningen, Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet,

1 Ledamoten av riksdagens första kammare, rektorn B. F. Elmgren, ordförande, biträ­

dande kabinettssekreteraren H. W. A. de Besche, ledamoten av riksdagens första kam­

mare, f. d. ambassadören E. C :son Boheman, statssekreteraren i civildepartementet, nu­

mera regeringsrådet G. F. O. Cars, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren

L. D. Cassel, vice taimannen i riksdagens första kammare JV. I. Johansson, verkställande

direktören i LKAB, envoyén A. S. Lundberg, avdelningschefen i handelsdepartementet

6'. G. J. Lundberg (fr. o. m. 4.6.1962), byråchefen i finansdepartementet, numera spar-

banksinspektören S. M. Oredsson, verkställande direktören i Sveriges allmänna export­

förening, envoyén K. T. Vinell samt statssekreteraren i handelsdepartementet, numera

verkställande direktören i Sveriges skogsägareföreningars riksförbund K. E. A. önnesjö

(t. o. m. 14.5.1962).

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

5

Svenska sjöfolksförbundet, Svenska turisttrafikförbundet, Sveriges advokat­

samfund, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges all­

männa exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund,

Sveriges lantbruksförbund, Sveriges redareförening samt Tjänstemännens

centralorganistion (TCO), vilka beretts tillfälle att uttala sig.

Administrationsutredningen

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 21 februari och 19 septem­

ber 1958 tillkallade min företrädare i ämbetet en sakkunnig1 med uppdrag

att verkställa översyn av viss administrativ organisation inom utrikesförvalt­

ningen. Utredningsuppdraget har i enlighet med statsutskottets utlåtanden

1958: B 34 och B 55 omfattat de medelsförvaltande funktionerna inom utri­

kesförvaltningen samt en allmän prövning av frågan om den lämpligaste

ordningen för handläggningen av administrativa ärenden inom utrikesde­

partementet. Utredningen har antagit benämningen Utrikesdepartementets

administrationsutredning.

Enligt givna direktiv upptog utredningen med förtur två särskilda spörs­

mål, nämligen organisationen för medelsförvaltningen vid utlandsmyndig­

heterna och kontrollen däröver samt formerna för utövandet av det ekono­

miska ansvaret vid handläggning av räkenskapsärenden inom utrikesdepar­

tementets personalavdelning. I delbetänkanden den 18 juli 1959 (I) och den

30 juni 1960 (II) framlades förslag till organisation för den medelsförval­

tande verksamheten vid utlandsmyndigheterna. I anslutning härtill har ut­

redningen biträtt vid utarbetandet av Kungl. Maj :ts reglemente den 30 de­

cember 1960 för medelsförvaltningen vid Sveriges lönade representation i

utlandet (MRU) och ministerns för utrikes ärendena föreskrifter den 30

januari 1961 för tillämpningen av nämnda reglemente (TMRU). I delbetän­

kande I berördes även frågan om det ekonomiska ansvaret vid handläggning

av räkenskapsärenden inom utrikesdepartementets personalavdelning. I an­

slutning till därvid framförda förslag har Kungl. Maj :ts föreskrifter för

kassarörelsen vid utrikesdepartementet den 11 mars 1960 erhållit ändrad

lydelse.

Den sakkunnige förordnades sedermera att fr. o. m. den 1 november 1960

och tills vidare tjänstgöra som chef för utrikesdepartementets ekonomibyrå.

Med anledning av de vidgade uppgifter, som sålunda tillfördes utrednings­

mannen, erhöll min företrädare den 28 oktober 1960 Kungl. Maj :ts bemyn­

digande att tillkalla ytterligare en sakkunnig.1

2 Inom utrikesdepartementets

ekonomibvrå har under utredningens gång succcessivt genomförts rationali­

sering genom ändrad arbetsfördelning och omlagda arbetsförfaranden. Vi­

dare har i anslutning till förslag i utredningens delbetänkande II på grund

av Kungl. Maj:ts beslut den 11 maj 1962 organiserats försöksverksamhet

för utredning angående fortsatt effektivisering av den medelsförvaltande

1 Kanslirådet E. E. A. Magnander.

2 (ieneraltulldirektörcn V. M. J. Fahlander.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 75

är

1963

verksamheten vid utlandsmyndigheterna. Dylik försöksverksamhet förekom­

mer för närvarande vid beskickningen i Paris samt generalkonsulaten i Lon­

don och New York.

Administrationsutredningen har företagit den begärda allmänna pröv­

ningen av utrikesdepartementets administrativa organisation. På grundval

härav framlägger utredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1963:4) förslag

till personalorganisation för berörda delar av utrikesdepartementet — den

administrativa ledningen, personalavdelningen, konsulära byrån och arkivet.

Över administrationsutredningens slutbetänkande har, efter remiss, ytt­

randen avgivits av armétygförvaltningen, byggnadsstyrelsen, statskontoret,

riksrevisionsverket och generalpoststyrelsen samt 16 beskickningar, fyra

delegationer, fem generalkonsulat och ett konsulat. Vidare har yttranden av­

givits av LO, SACO, SR, Stockholms magistrat, Sveriges advokatsamfund och

TCO, vilka beretts tillfälle att uttala sig.

Utrikesförvaltningens lönenämnd, utlandslöneöversynen

I skrivelse 1960: 302 anmälde riksdagen, att beslut fattats i överensstäm­

melse med statsutskottets utlåtande 1960: 128, enligt vilket en översyn av

utlandstjänstemännens löneförhållanden borde företagas.

Med anledning av denna hemställan uppdrog Kungl. Maj :t — såsom an­

mäldes i 1961 års statsverksproposition — den 26 augusti 1960 åt utrikes­

förvaltningens lönenämnd1 att verkställa översyn av avlöningsförmånerna

för utomlands stationerade diplomatiska och konsulära tjänstemän m. fl.

Ett av nämnden framlagt förslag till reglering av bostadskostnaderna för

sådana tjänstemän genomfördes den 1 juli 1962 efter beslut av fjolårets riks­

dag (III ht s. 9, SU 3, rskr. 3). Genom beslut den 28 juni 1962 fastställde

Kungl. Maj:t, med verkan från och med den 1 juli 1962, efter förslag av

nämnden allmänna riktlinjer för reglering av här avsedda utlandstjänste-

mäns telefonkostnader.

Med skrivelser den 2 juli och 20 november 1962 har lönenämnden över­

lämnat två promemorior (UD 1962: 1 och 3, stencilerade) med förslag till

reglering av utlandstjänstemännens representationskostnader respektive vis­

sa kostnader för bilresor m. m. för här avsedd personal. Slutligen har löne­

nämnden med skrivelse den 5 januari 1963 avlämnat en promemoria (UD

1963: 1, stencilerad) med principförslag rörande dels avlöningssystemet för

utomlands stationerade diplomatiska och konsulära tjänstemän m. fl., dels

lönenämndens ställning, befogenheter och sammansättning.

Över lönenämndens olika förslag har yttranden avgivits av vissa myn­

digheter inom inrikesförvaltningen samt ett stort antal utlandsmyndigheter.

1 Kabinettssekreteraren L. A. L. Belfrage, ordförande, statssekreteraren i civildeparte­

mentet, numera regeringsrådet G. F. O. Cars (t. o. m. 30.6.1962), ledamoten av riksdagens

andra kammare, metallarbetaren H. L. Gustafsson, generalkonsuln E. W. E. Kleen, stats­

sekreteraren i civildepartementet B. A. F. Löfberg (fr. o. m. 1.7.1962), utrikesrådet C. .7.

Stenström, envoyén Z. S. Przybyszewski Westrup, statssekreteraren i finansdepartemen­

tet H. K. Wlekman samt verkställande direktören i Telefon AB L M Ericsson, civilingen­

jören S. T. Aberg.

7

Till dessa remissyttranden samt till resultatet av vissa överläggningar mellan

företrädare för lönenämnden och statstjänstemännens huvudorganisationer

återkommer jag i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

II. UTRIKESFÖRVALTNINGENS UPPGIFTER

UD-utredningen

Utrikesförvaltningens allmänna uppgifter anges i § 11 regeringsformen:

I mål, som angå rikets förhållande till främmande makter, skola alla med­

delanden till främmande makt eller Konungens sändebud i utlandet, utan

avseende å ärendets beskaffenhet, ske genom ministern för utrikes ären­

dena.

Utredningen, som ägnat frågan om utrikesförvaltningens uppgifter ingå­

ende behandling, konstaterar, att denna förvaltning inte längre är statsmak­

ternas enda organ för kontakt med främmande länders regeringar. Ej hel­

ler är utrikesförvaltningens uppgifter begränsade till att gentemot utländska

regeringar företräda svenska regeringens intressen och därmed till att hand­

lägga ärenden, som föranledes av lagstiftning, internationella avtal eller sär­

skilda regeringsbeslut. Nya kontaktorgan har tillkommit, och arbetsfältet

har betydligt utvidgats.

Om arbetsuppgifterna delas i fasta och rörliga, skulle de fasta arbetsupp­

gifterna vara sådana som enligt grundlagen kan åläggas utrikesförvaltning­

en. Exempel härpå utgör i första hand den utrikespolitiska och handelspoli­

tiska verksamheten, vidare rapporterings- och förhandlingsarbetet, bevak­

ningen av gällande avtal mellan Sverige och främmande makt, medverkan i

det internationella lagstiftningsarbetet, skyddet av svenska medborgares in-

iressen samt av statsmakterna anbefalld upplysnings- och informationsverk­

samhet. Till de rörliga uppgifterna åter skulle kunna hänföras en del av upp­

lysningsverksamheten och av det allmänna bistånd, som lämnas organisa­

tioner och enskilda, t. ex. i kommersiellt betonade ärenden, vid arrangemang

kring studieresor och studiebesök, viss kontaktfrämjande representation

m. m.

Decentralisering av utrikesfrågorna. Det har ibland hävdats, att utveck­

lingen mot mera direkta kontakter mellan de olika ländernas fackdeparte*

ment och experter på skilda plan skulle reducera utrikesförvaltningens be­

tydelse såsom internationellt förbindelseorgan. Utvecklingen mot sådana di­

rekta kontakter framstår enligt utredningen såsom naturlig med tanke på

att en stor del av dagens internationella samarbete över huvud taget försig­

går på expertplanet. Utredningen fäster emellertid uppmärksamheten på de

väsentliga nackdelar, som en alltför långtgående decentralisering av de in­

ternationella förbindelserna skulle medföra.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Främst bland dessa nackdelar nämner utredningen risken för att ärenden,

som rör förhållande till främmande makt, undandrages de möjligheter till

utrikespolitiskt betingad kontroll, som tillgodoses genom handläggning i el­

ler förmedling av utrikesdepartementet och som är av betydelse för såväl

regeringen som övriga politiska instanser. Vidare erinrar utredningen om

den av andra än politiska skäl, exempelvis förhandlingstaktiska hänsynsta­

ganden, dikterade angelägenheten av samordning av utrikesärendena. Även

begränsningen av utrikesdepartementets möjligheter att förse myndigheter

och organisationer med underrättelser om utvecklingen i utlandet på deras

speciella områden hör till de nackdelar, som är förenade med en decentrali­

serad handläggning av utrikesfrågorna. Att lösa utrikesförvaltningens upp­

gift som informationskälla utan en tillfredsställande kontakt med alla ut-

rikesärenden torde enligt utredningen inte vara möjligt. Slutligen har utri­

kesförvaltningen en viktig uppgift att fylla, när det gäller att möjliggöra en

central bedömning av de folkrättsliga aspekterna, exempelvis i samband

med ingående av internationella avtal. Med hänsyn till de anförda synpunk­

terna har utredningen ansett sig böra utgå från att en överföring av arbets­

uppgifter från utrikesförvaltningen till andra organ ej kan ske i sådan ut­

sträckning, att dess organisation och verksamhet påverkas därav i nämn­

värd grad.

Arbetsvolymens utveckling. Vad först angår det område, som närmast

motsvarar de fasta arbetsuppgifterna, har verksamheten enligt utredningen

avsevärt vidgats och fördjupats. Det oroliga och svåröverskådliga världslä-

get har inneburit ökade krav i fråga om de utpräglat utrikespolitiska ålig­

gandena inklusive den politiska rapporteringen. Sveriges deltagande i FN

och dess fackorgan samt i andra internationella organisationer (GATT,

OECD, Europarådet m. fl.) har liksom tillkomsten av åtskilliga nya natio­

ner medfört en betydande ökning av arbetsvolymen för såväl utrikesrepre-

sentationen som berörda avdelningar inom utrikesdepartementet. Det inter­

nationella ekonomiska integrationsarbetet och det växande biståndet till ut­

vecklingsländerna utgör exempel på efter krigsslutet nytillkommande ar­

betsmoment. Jämsides med denna utveckling har verksamheten för att till­

varata svenska medborgares intressen i utlandet tilltagit och Sveriges del­

tagande i det internationella lagstiftningsarbetet intensifierats. Vidare stäl­

ler upplysningsverksamheten om Sverige i utlandet ökade krav på aktiva in­

satser från utrikesförvaltningens sida.

Även andra än de officiella uppdragsgivarna har emellertid skärpt sina an­

språk på utrikesförvaltningen. Detta gäller enligt utredningen kanske främst

de kommersiella frågorna. För en svensk utlandsmyndighet har det efter

hand blivit en naturlig uppgift att inom rimliga gränser på begäran söka bi­

träda i tjänsteuppdrag resande svenskar med kontakter med det främman­

de landets myndigheter, med institutioner och organisationer och även med

enskilda företag i vederbörande land. En annan typ av rörliga arbetsuppgif­

9

ter, som under de senaste åren ökat väsentligt i omfattning, utgör hjälp-

ansökningar från i utlandet nödställda svenska turister.

Mot den i det föregående redovisade expansionen av utrikesförvaltningen

bör ställas den minskade arbetsbelastningen på vissa verksamhetsområden.

Minskningen har visserligen inte varit av samma omfattning som de nytill­

kommande arbetsmomenten, men den kan enligt utredningens mening sä­

gas ha varit avgörande för utrikesförvaltningens möjligheter att utan mera

väsentliga personalförstärkningar lösa de nya arbetsuppgifterna. Minskning­

en avser exempelvis det tidigare omfattande bilaterala förhandlingsarbetet

på det handelspolitiska arbetsfältet, viseringsarbetet samt — efter tillkom­

sten av sådana organ som Svenska institutet, Svenska turisttrafikförbundet

och Sveriges allmänna exportförening — vissa typer av ärenden rörande in­

formationsverksamhet och exportfrämjande arbete.

Ur organisatorisk synvinkel har den fortskridande breddningen av utri­

kesförvaltningens arbetsområde enligt utredningen medfört åtskilliga svår­

lösta problem. Man kan fråga sig, framhåller utredningen vidare, huruvida

det från alla synpunkter är önskvärt och lämpligt att utrikestjänstens ar­

betsfält, såsom hittills skett, fortsätter att vidgas och om inte en klarare

gränsdragning kring detta är motiverad. Å andra sidan finner utredningen

det vara uppenbart, att nytillkommande arbetsuppgifter som regel inte kan

avvisas och måste lösas inom ramen för en organisation, som har erforder­

ligt internationellt kontaktnät och tillgång till språkkunnig personal, och

framhåller att den erfarenhet och de resurser som i detta hänseende sam­

lats inom utrikestjänsten inte äger någon motsvarighet inom andra delar av

förvaltningen. Att under sådana förhållanden bygga upp nya ämnesspecia-

liserade förvaltningsorgan med egen utlandsorganisation har för utredning­

en inte framstått såsom ett tilltalande alternativ till det nuvarande syste­

met. Härtill kommer att det hittills visat sig möjligt att förstärka utrikes-

representationen med specialutbildad personal (lantbruksrepresentanter, so­

cialattachéer o. s. v.) i sådana fall, då fackbetonade ämnesområden börjat ta

i anspråk en alltför stor del av en utlandsmyndighets ordinarie personal­

resurser.

Utredningen har med hänvisning till det nu anförda inte funnit anledning

att närmare pröva frågan, huruvida utrikesförvaltningens personalbehov i

väsentlig grad skulle kunna påverkas av en instruktionsvis genomförd be­

gränsning av verksamhetsområdet.

Vid sin bedömning av den framtida arbetsvolymen har utredningen kom­

mit till den uppfattningen — bestyrkt av åtskilliga intervjuer med företrä­

dare för stat och näringsliv — att utrikesförvaltningens arbetsfält även fram­

gent kommer att växa med den fortskridande aktiviseringen av de interna­

tionella förbindelserna inom såväl den allmänna som den enskilda sektorn.

Utredningen har därför grundat sina överväganden rörande förvaltningens

organisation och personalbehov på antagandet att nu rådande förhållanden

inte representerar en tillfälligtvis onormalt stor arbetsbelastning. En konti­

nuerlig bevakning av arbetsbelastningens utveckling finner utredningen

Bihang till riksdagens protokoll VJtitl. 1 samt. .Vr 75

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

emellertid vara en självklar uppgift för i första hand utrikesförvaltningens

ledning. Från utredningens synpunkt har det framför allt synts angeläget,

att de grundläggande principerna för organisationen och för tillgodoseendet

av personalbehovet får en sådan utformning, att en smidig anpassning kan

ske till förändringar i arbetsuppgifterna.

Yttranden

Beträffande problemet angående decentralisering av utrikes-

frågorna ansluter sig remissmyndigheterna i allt väsentligt till utred­

ningens uttalanden och slutsatser. Under hänvisning till vad utredningen

anfört om direkta förbindelser mellan olika länders statliga instanser på ex­

pertplanet anser statskontoret det uppenbart, att expertisen på det centrala

planet i olika sakfrågor skall finnas i respektive fackdepartement och att

en dubblerande ansamling av experter på skilda fält inte bör ske inom utri­

kesdepartementet. De av utredningen påtalade nackdelarna med en decentra­

lisering av de internationella förbindelserna bör kunna undanröjas genom

en självklart nödvändig gemensam beredning mellan berörda departement.

Inom utrikesdepartementet bör givetvis för sådana beredningar finnas kon­

taktmän för skilda frågor. Kommerskollegium framhåller, att de arbetsupp­

gifter inom den statliga verksamheten, som föranledes av förbindelserna med

andra länder, i princip bör sammanhållas inom utrikesförvaltningens ram,

vare sig det är fråga om samarbete på expertplanet eller det gäller nya ar­

betsområden som kontinuerligt tillföres verksamheten. Detta bör inte hind­

ra att internationellt samarbete på expertbetonade områden, där så är van­

ligt, sker genom direkta förbindelser. Arbetsgivareföreningen anser i likhet

med utredningen det vara från principiell synpunkt önskvärt, att svenska

statens förbindelser med främmande makter och mellanstatliga organisatio­

ner allt framgent blir föremål för samordning inom utrikesförvaltningen.

Bankföreningen anför, att förhandlings-, informations- och kontaktverksam­

heten på det kommersiella och finansiella området till en del, såsom redan

skett, bör kunna anförtros åt andra myndigheter och organ än de diploma­

tiska. Föreningen delar emellertid utredningens uppfattning, att verksamhe­

ten i stor utsträckning bör och måste handhavas av utrikesförvaltningen.

Det är därför synnerligen angeläget att utrikesförvaltningens resurser för-

stärkes såväl kvantitativt som med avseende på befattningshavarnas utbild­

ning framför allt på det kommersiella området.

Även industriförbundet vill helt allmänt ansluta sig till vad utredningen

anför om det principiellt önskvärda i att utrikesförvaltningen även framgent

förblir det centrala organet för statsmakternas förbindelser med främmande

makter samt mellanstatliga och överstatliga organisationer. Den delegation

av handläggningen av dylika förbindelser till andra statsdepartement och

myndigheter, som må befinnas lämplig inom vissa verksamhetsområden, kan

inom vissa gränser vara ändamålsenlig men bör inte få utveckla sig därhän

att utrikesdepartementets möjligheter att övervaka, samordna och ansvara

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

11

för utrikesförbindelserna äventyras. Från synpunkten av de intressen för­

bundet har att företräda är det av vikt att handläggningen av ekonomisk-

politiska frågor, förhandlingar och kontinuerlig information till näringsli­

vets organisationer och företag hålles samman av utrikesdepartementet och

dess organ. Förbundet finner inga bärande skäl för att man skulle sträva ef­

ter att bygga upp nya ämnesspecialiserade förvaltningsorgan med egen ut-

landsorganisation. Sändebudet i Moskva m. fl. anser det oundgängligt att ut­

rikesdepartementet — oavsett huruvida de löpande ärendena handlägges

utanför utrikesdepartementet och oavsett huruvida delegater med hänsyn

till förhandlingsföremålets tekniska karaktär väljes utanför departementets

tjänstemannakader — beredes tillfälle till samråd på alla stadier av ärende­

nas behandling och i övrigt hålles fortlöpande underrättat om frågornas ut­

veckling med hänsyn till deras allmänna samband med och återverkan på

det politiska och handelspolitiska området.

Utredningens bedömning av den framtida ar betsvolymen och

det därmed sammanhängande problemet rörande utrikesförvaltningens or­

ganisation och personalbehov har av ett flertal remissorgan — däribland

åtskilliga utlandsmyndigheter — betecknats såsom värdefull och realistisk.

Grossistförbundet förklarar sig i stort sett dela utredningens uppfattning,

att utvecklingen kommer att ställa ökade kvantitativa krav på såväl hemma­

organisationen som utrikesrepresentationen. Man synes sålunda böra räkna

med att nettoeffekten av kommande förändringar i våra förbindelser med

omvärlden blir en stegrad arbetsbelastning för utrikesförvaltningen. Lant-

bruksförbundet framhåller, att det är ett allmänt intresse att våra möjlighe­

ter att i olika internationella sammanhang hävda de svenska intressena på

det utrikespolitiska och handelspolitiska området inte begränsas genom blåst

på kvalificerad personal inom utrikesförvaltningen. Vad särskilt beträffar

det handelspolitiska området måste det för ett land som Sverige, vilket för

sitt ekonomiska framåtskridande är så beroende av utrikeshandeln, vara

angeläget, att de handelspolitiska intressena får en kompetent och effektiv

bevakning. Det är enligt förbundet likaså ett starkt intresse, att näringslivet

och även enskilda företag erhåller stöd från utrikesrepresentationen i sina

exportansträngningar och vid sina kontakter över huvud med främmande

marknader.

Departementschefen

Det har länge stått klart, att en allmän översyn av den svenska utrikes­

förvaltningen är påkallad. Förändringen och ökningen av arbetsuppgifterna

har efter hand nödvändiggjort talrika beslut i fråga om organisation och

personal på enskilda punkter, men något ställningstagande grundat på en

undersökning av hela problemkomplexet har inte skett på flera årtionden, i

själva verket inte sedan riksdagen 1919 och 1921 fattade beslut efter utred­

ning av en 1918 tillsatt sakkunnigkommitté. Den ordning som då tillskapa­

des för utrikesdepartementets organisation och arbetsformer har inte under­

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

gått några väsentliga förändringar bortsett från en rätt betydande utökning

av personalkadern. Den bestående ordningen har befunnits i stort sett ända­

målsenlig, och den har kunnat smidigt anpassas efter nya förhållanden. De

nu företagna utredningarna har inte heller funnit anledning att föreslå nå­

gon genomgripande omorganisation av utrikesdepartementet.

Även vad avser representationen utomlands har förändringar efter hand

vidtagits allt eftersom nya behov anmält sig men utan att någon allmän

översyn kommit till stånd. Utvecklingen har främst karakteriserats av till­

komsten av ett antal nya beskickningar och, efter andra världskriget, av

ständiga representationer vid vissa internationella organ såsom FN och den

ekonomiska samarbetsorganisationen i Paris.

Även om det varit möjligt att genom partiella reformer sätta utrikesför­

valtningen i stånd att utan påtagliga svårigheter ombesörja sitt arbete un­

der nya och förändrade förhållanden, har berättigade önskemål framkom­

mit om en allmän kartläggning av utrikesförvaltningens uppgifter och av

de krav, som den nya tiden ställer i fråga om organisation och personal. Inte

minst har intresset ökat att få till stånd en samlad bedömning och avväg­

ning av uppgifter och personalbehov mellan utrikesdepartementet och ut­

landsmyndigheterna. Vid 1958 års riksdag underströk statsutskottet beho­

vet av ett fylligt material för bedömningen av anslagsäskanden. Detta utta­

lande föranledde den inom utrikesdepartementet 1960—61 företagna över­

synen, vilken i sin tur blivit en del av arbetsmaterialet för UD-utredningens

nu framlagda betänkande. Parallellt med denna utredning har administra-

tionsutredningen prövat utrikesförvaltningens administrativa frågor.

Då jag nu går att framlägga förslag, i det väsentliga grundade på utred­

ningarnas överväganden och slutsatser, finner jag det naturligt att ange

några allmänna utgångspunkter för bedömningen av organisation och per­

sonalbehov.

En modern utrikesförvaltning ställs inför ett otal ärenden av högst väx­

lande karaktär, vilka endast har det gemensamt, att de på ena eller andra

sättet rör förhållandet till främmande land. Det kan gälla medverkan i en

exportdrive eller anordnandet av en konstutställning, bistånd till nödställd

svensk eller skyddande av svensk patenträttighet, rapportering om kon­

junkturläge eller om smittsamma sjukdomar, indrivning av underhållsbi­

drag eller utlämning av förbrytare, delgivning av rättshandlingar och upp­

tagande av sjöförklaring, föredrag eller presskontakter om svenska samhälls­

förhållanden, förmedling av journalistbesök i Sverige, författande av inlägg

eller resolutionsutkast vid internationella konferenser och många andra

ting.

Hur än arbetet inom utrikesförvaltningen förändrats och utvidgats kvar­

står dock dess centrala uppgift att utgöra instrumentet för svensk utrikes­

politik. Den svenska oavhängiga neutralitetspolitiken syftar till att tillsam­

mans med försvarspolitiken så långt möjligt skydda Sveriges frihet och

fred. För att den skall fylla en sådan uppgift krävs att den i omvärlden möts

med förståelse och respekt. Utrikesdepartementet och de på instruktion från

16

I takt med att arbetsuppgifterna allmänt vuxit har också ökade krav ställts

på utrikesdepartementets administrativa organisation. De förslag som här­

vidlag lagts fram av administrationsutredningen och som syftar till att ska­

pa rationellare och bättre arbetsformer för departementets administrativa

apparat biträder jag i allt väsentligt. I synnerhet anser jag att inrättandet

av en reguljär och utvidgad inspektionsverksamhet vid utlandsmyndighe­

terna kan bli ett värdefullt instrument för att öka utrikesförvaltningens ef­

fektivitet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

III. UTRIKESFÖRVALTNINGENS NUVARANDE

ORGANISATION M. M.

Innan UD-utredningens och administrationsutredningens överväganden

beträffande utrikesförvaltningens organisation och personalbehov redovisas,

torde en översikt få lämnas över gällande organisation.

Utrikesdepartementet

Utrikesdepartementet intar en särställning bland departementen ej blott

genom sin storlek — den totala personalstyrkan i departementet är f. n. om­

kring 350 personer — utan även genom att i sin verksamhet förena departe­

mental funktioner och verksfunktioner. Visserligen har utrikesdepartemen­

tet underlydande myndigheter i form av beskickningar, delegationer och

konsulat, men dessa myndigheters ställning är ej jämförbar med ämbetsver­

kens. Den tjy av exekutiva och administrativa åtgärder, som inom andra de­

lar av statsförvaltningen är hänförlig till ämbetsverken, är för utrikesdepar­

tementets del inordnad inom departementets och utlandsmyndigheternas or­

ganisatoriska ram. Ett undantag utgör de biståndsfrågor, som sedan början

av 1962 handlägges av NIB, den enda fristående myndighet, som hör under

utrikesdepartementet.

Instruktionen för utrikesdepartementet är fastställd av Kunel. Mai -t den

14 juni 1928.

J'

I egenskap av utrikesministerns närmaste man utövar

kabinettssekrete­

raren

ledningen av departementets arbete. Kabinettssekreteraren skall så­

lunda fördela arbetet och avge förslag till utrikesministern rörande persona­

lens disposition, granska de skrivelser som bör undertecknas av ministern

samt konseljprotokollen, övervaka informationen till utlandsmyndigheter­

na samt i allmänhet vaka över arbetets gång och tillse att tjänstemännen

noggrant fullgör sina åligganden.

Biträdande kabinettssekreteraren är kabinettssekreterarens ställföreträ­

dare. F. n. svarar han därutöver i första hand för ledningen av vissa cen­

trala handelspolitiska förhandlingsuppgifter inom departementet. Befatt­

ningen existerade inte då departementets instruktion skrevs, och innehava­

20

Arbetsfördelningsprinciperna. UD-utredningen erinrar om att principen för

fördelning av arbetsuppgifterna inom utrikesdepartementets avdelningar i

första hand är ämnesmässig. Endast mycket stora utrikesförvaltningar har

möjlighet att organisera arbetet såväl efter frågornas ämneskaraktär (t. ex.

handelspolitik, samfärdsel, folkrätt) som efter mer eller mindre strängt

iakttagna geografiska principer (med särskilda avdelningar eller byråer för

exempelvis Nordamerika, Afrika, Fjärran Östern etc.).

Detta förhållande nödvändiggör för en liten utrikesförvaltning som den

svenska en viss flexibilitet i arbetsfördelningen såväl inom som mellan de­

partementets avdelningar. Internationella atomforskningsfrågor och sjö-

fartspolitiska spörsmål utgör exempel på specialområden, som berör såväl

politiska avdelningen som handelsavdelningen. Tjänstemän som sysslar med

dessa frågor får därför stå till två avdelningars förfogande.

Utredningen, som tagit närmare del av den i departementet tillämpade för­

delningen av arbetsuppgifterna, säger sig bl. a. ha funnit, att denna kan leda

till en viss uppsplittring av till sin karaktär likartade eller angränsande typer

av ärenden. Ett sammanförande till en och samma arbetsenhet förordas av

exempelvis ärenden rörande internationell samfärdsel.

Aktuella organisatoriska spörsmål. UD-utredningen har ingående övervägt

kabinettssekreterarens arbetsuppgifter och ställning i organisationen. Utred­

ningen, som i denna fråga samrått med administrationsutredningen, har an­

sett sig inte kunna rekommendera en begränsning av kabinettssekreterarens

tillsyn över de administrativa funktionerna inom utrikesförvaltningen samt

verksamhetens bedrivande i stort. Däremot tillstyrker UD-utredningen en

sådan förstärkning av den administrativa avdelningen, att den arbetsbelast­

ning, som hithörande frågor utgör för kabinettssekreteraren, kan reduceras.

Ett annat organisatoriskt spörsmål, åt vilket UD-utredningen ägnat sär­

skild uppmärksamhet, avser förhållandet mellan de olika arbetsenheternas

storlek och funktioner inom departementet. Utredningen har inte tagit ställ­

ning till frågan om antalet byråer inom varje avdelning. Avgörande härvid­

lag bör emellertid enligt utredningens mening vara det ansvar och den ar­

betsbelastning, som kommer att åvila cheferna för byråerna, snarare än jäm­

nast möjliga fördelning av avdelningens arbetsbörda och personal på byråer­

na. Utredningen har ej heller funnit det nödvändigt, att antalet byråer inom

en avdelning är detsamma som antalet byråchefer.

Enligt utredningens uppfattning kan en alltför stor bundenhet till ett visst

antal byråer försvåra en smidig anpassning till förändringar i arbetsuppgif­

terna. Utvecklingen inom den övriga statsförvaltningen kan enligt utred­

ningen sägas bekräfta lämpligheten av att tillgänglig personal utan mera ge­

nomgripande administrativa åtgärder kan omgrupperas i enlighet med vad

arbetsläget kräver. Sådana omgrupperingar är lättare att genomföra inom

ramen för större organisationsenheter, inom vilka smärre arbetsenheter av

mer eller mindre permanent karaktär kan sammanföras på det sätt, som i

olika lägen betingas av arbetsuppgifterna och personella faktorer. Mot denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

25

tjänstemän på alla plan. Även angelägna utbildningssynpunkter skulle enligt

utredningen kunna tillgodoses av sekretariatet. Utredningen framhåller, att

det redan från början bör fastslås att sekretariatet är avsett att utgöra en

arbetande enhet och ej en personalreserv för avdelningarna eller beskick­

ningarna eller för kommittéuppdrag och liknande.

Yttranden

En förstärkning av den politiska avdelningen med två byrå­

direktörst jänster dels för sammanställning av visst informationsmaterial

och för utpräglade redaktionella uppgifter inom avdelningen, dels för hand­

läggning av ärenden rörande teknisk och vetenskaplig forskning samt inter­

nationellt atomsamarbete, hälsas med tillfredsställelse av flertalet remiss­

instanser. Beträffande sistnämnda befattning framhåller industriförbundet,

att densamma synes medföra en för industrien värdefull förstärkning av ut­

rikesdepartementets organisation, som utan dröjsmål bör komma till stånd.

Beträffande samma tjänst anför statskontoret, att dess inrättande bör kom­

ma till stånd endast under förutsättning att kontaktmannaskapet inom des­

sa specialområden är av så kvalificerad art att en dylik tjänst anses moti­

verad. Önskvärdheten av att inom avdelningen inrätta en särskild tjänst

för vissa redaktionella uppdrag och informationsuppgifter understrykes bl. a.

av generalkonsuln i Berlin och t. f. chargé d’affaires i Kairo.

över den föreslagna organisationen av rättsavdelningen har ett

antal remissinstanser yttrat sig. Enligt industriförbundet bör man vid den

fortsatta granskningen av rättsavdelningens och speciellt juridiska byråns

ställning och verksamhet hålla i minnet den mycket störa vikt som måste

tillmätas denna avdelning från näringslivets och särskilt de enskilda före­

tagens synpunkt. Behovet av att erhålla utrikesförvaltningens effektiva bi­

stånd i juridiskt avseende kommer i våra dagar och framgent med säkerhet

att göra sig mera påmint i ett läge, där svensk ekonomisk verksamhet i

många nya statsbildningar konfronteras med ännu inte stabiliserade rätts­

system. Liknande synpunkter kommer till uttryck i SR:s yttrande, vari fram-

hålles, att det finns anledning antaga att utrikesförvaltningens uppgifter av

rättslig karaktär kommer att bli flera och mera arbetskrävande på grund av

de på bred front intensifierade internationella förbindelserna. Som ett ytter­

ligare skäl till att rättsavdelningens arbetsuppgifter torde komma att öka,

pekar nämnda organisation på den omständigheten, att det relativa antalet

jurister i den diplomatiska och konsulära karriären är i sjunkande, varför

en större del av bördan av de rättsliga problem av konkret art som uppkom­

mer vid utlandsmyndigheterna sannolikt kommer att skjutas över på hem­

maorganisationen. Advokatsamfundet finner den av UD-utredningen fram­

förda kritiken mot omfattningen av rättsavdelningens och i synnerhet juri­

diska byråns arbetsuppgifter inte vara befogad. Vad därefter angår traktat­

frågorna anser bl. a. SACO och SR samt sändebudet i Lagos, att handlägg­

ningen härav inom utrikesdepartementet bör ställas under ledning av en

tjänsteman i byråchefsgraden. Sändebudet i Lagos framhåller sålunda —

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

under hänvisning till att önskvärdheten av att inrätta en särskild traktat­

byrå under senare år vitsordats av departementschefen i flera på varandra

följande statsverkspropositioner — att den föreslagna organisationen inte

synes kunna ge önskvärd stadga åt en ärendegrupp, vars betydelse för såväl

utrikesdepartementet som övriga departement blivit allt större; traktatflo-

rans vildvuxenhet på grund av brist på enhetliga principer och möjligheter

till övervakning torde vara allmänt omvittnad av dem som dagligen har att

syssla med dessa ting.

Beträffande förslagen med avseende på handelsa v delningens or­

ganisation tillstyrkes dessa i allt väsentligt av remissinstanserna. Den avsed­

da sammanföringen av samtliga transportpolitiska frågor till en och sam­

ma organisationsenhet under ledning av en byråchef inom handelsavdel-

ningen hälsas med tillfredsställelse av bl. a. redareföreningen och general­

konsuln i Hamburg. Statskontoret förordar att, innan ställning tages till

ijänstens inrättande, frågan om fördelningen av arbetsuppgifterna mellan

utrikes- och kommunikationsdepartementen närmare överväges. Lantbruks-

förbundet välkomnar förslaget om inrättande av en byrådirektörstjänst för

jordbruksfrågor under framhållande av att dessa ärenden i det internatio­

nella samarbetet — inte minst på det handelspolitiska omådet —- erhållit

mycket stor betydelse och att åtgärderna på det jordbrukspolitiska området

blivit alltmera komplicerade. Beträffande de två här aktuella byrådirektörs-

tjänsterna anför statskontoret samma synpunkter som för den tidigare be­

handlade byrådirektörstjänsten för teknisk och vetenskaplig forskning vid

politiska avdelningen.

UD-utredningens behandling av frågan om informations- och

pressverksamhetens organisation inom departementet analyseras

ingående av upplysning sberedning en. Beredningen uttalar sin tillfredsstäl­

lelse över UD-utredningens starkt positiva syn på upplysningsverksamheten

och ansluter sig till utredningens mening att den utbyggnad av upplysnings­

verksamhetens organisation, som redan nu i princip bedömes erforderlig,

bör ske på empirisk väg och efter bedömning från fall till fall. Beredningen

finner det både nödvändigt och möjligt att redan nu framlägga vissa kon­

kreta förslag. I fråga om organisationen inom departementet finnes enligt

beredningens uppfattning ett starkt skäl för att pressbyrån utan dröjsmål

göres till avdelning. Det är en numera allmänt omfattad mening, att effek­

tiv upplysningsverksamhet förutsätter att den för verksamheten ansvarige

deltar i diskussionerna i respektive ärenden på ett så tidigt stadium som

möjligt, varjämte all erfarenhet talar för att detta säkerställes bäst om PR-

mannens avdelning blir jämställd med departementets övriga avdelningar.

Med hänsyn till den intensifierade verksamheten på såväl upplysnings- som

pressidan bör pressbyråns nuvarande två sektioner förvandlas till av byrå­

chefer ledda byråer. LO framhåller, att pressbyråns ställning är betydelse­

full inte endast som medverkande i upplysningsarbetet utomlands utan i

minst lika hög grad som kontaktorgan mellan utrikesdepartementet, pressen

och den allmänna opinionen. Med hänsyn härtill skulle LO finna det önsk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

27

värt både med en personell förstärkning av den interna informationssidan

och en starkare ställning för press- och informationstjänsten inom departe­

mentets organisation. LO anser det därför för sin del motiverat att redan

nu tillskapa en press- och informationsavdelning. Svenska institutet instäm­

mer i utredningens synpunkter rörande vikten av att presschefen får en

starkare ställning än hittills och biträder tanken på tjänsteställning för

presschefen i höjd med avdelningscheferna. SR är av den meningen att en

press- och informationsavdelning bör inrättas redan innevarande år. TCO

understryker kraftigt vikten av att en effektiv press- och informationsverk­

samhet kommer till stånd och att ökade resurser i detta syfte tillföres de­

partementet. Jämväl sändebuden i Bonn och Washington samt generalkon­

suln i San Francisco anser det angeläget att pressbyrån utbygges till en av­

delning. Sändebudet i Bonn framhåller, att ett viktigt skäl härför är den roll

som chefen har såsom regeringens talesman gentemot in- och utländsk press.

Den nuvarande organisationen underlättar inte ett effektivt tillgodoseende

av denna uppgift, vars betydelse gjort sig påmind i flera sammanhang under

de senaste åren.

Förslaget att inrätta en till utrikesministerns förfogande stående utre d-

nings- och förhandlingsgrupp vinner i det närmaste fullstän­

dig anslutning från remissinstanserna. Statskontoret, som tillstyrker för­

slaget, understryker särskilt betydelsen av att tjänstemännen i gruppen med

förhållandevis kort varsel kan utnyttjas för att temporärt fylla plötsligt

uppkommande vakanser på poster utomlands. Härigenom torde, enligt stats­

kontoret, den omfattande personalomflyttning som hittills brukat bli följ­

den vid fyllandet av dylika vakanser kunna undvikas, varigenom en ej obe­

tydlig kostnadsbesparing åstadkommes. Till gruppen borde enligt statskon­

torets mening i princip jämväl hänföras den biträdande kabinettssekretera­

ren. Vid personskifte bör denna fråga aktualiseras, varvid den föreslagna ex­

pertgruppens storlek och sammansättning bör omprövas. Kommerskolle­

gium säger sig ha gjort den erfarenheten, särskilt från utredningsarbetet i

integrationsfrågor, att det är värdefullt att ha tillgång till en arbetsgrupp,

vars medlemmar allt efter behov och kontinuerligt kan sättas in på olika

arbetsuppgifter. De uppgifter som exemplifierats av utredningen synes kol­

legium vara av den art, att den föreslagna gruppen torde vara en ändamåls­

enlig lösning. Härvid förutsättes dock, att egentligt utredningsarbete inte

skall belasta denna personal utan handhas av respektive fackdepartement

och till dessa hörande myndigheter, som förfogar över ämnesspecialiserad

personal. Även industriförbundet finner förslaget om inrättande av en ut­

rednings- och förhandlingsgrupp mycket beaktansvärt. Den omständighe­

ten att de ordinarie avdelningarnas personal i allt större utsträckning har

tagits i anspråk för ofta långvariga förhandlings- och konferensuppdrag

måste enligt förbundets mening medföra påtagliga olägenheter för arbetets

bedrivande inom departementet och kan menligt inverka på den fortlöpande

kontakten med exempelvis näringslivets organisationer och företag. Till­

komsten av ett antal tjänstemän på chefsnivå och i mellangraderna åt vilka

28

dylika arbetsuppgifter kan anförtros synes därför från flera synpunkter in­

nebära en påtaglig förbättring. Industriförbundet förutsätter emellertid alt

det i många situationer även framgent kan befinnas mest ändamålsenligt att

avdela befattningshavare vid de ordinarie avdelningarna till förhandlingar

och konferenser. I dylika fall bör givetvis vikarie kunna ställas till förfogan­

de ur den föreslagna utrednings- och förhandlingsgruppen. Exportförening­

en, som finner förslaget välbetänkt, framhåller att gruppen bör göra det möj­

ligt för utrikesdepartementets ledning att på ett betydligt smidigare sätt än

hittills varit möjligt disponera utrikesförvaltningens personalresurser. En­

ligt lantbriiksförbundet och grossistförbundet torde tillkomsten av en ut­

rednings- och förhandlingsgrupp verksamt bidraga till en ökad effektivise-

ring av utrikesförvaltningen. Av övriga remissinstanser, som uttalat sig po­

sitivt om gruppens tillskapande, märkes LO och redareföreningen. Jämväl

utlandsmyndigheterna ställer sig positiva till förslaget och har i allmänhet

särskilt välkomnat, att gruppens tjänstemän kommer att kunna tagas i an­

språk för överbryggande av vakanser utomlands. Beträffande gruppens

ställning förordar sändebuden i Washington och Wien, att tjänstemännen,

i stället för att samordnas i en grupp underställd utrikesministern, fördelas

på handels- och politiska avdelningarna bl. a. för undvikande av kompe­

tenskonflikter. Generalkonsuln i San Francisco och t. f. chargé d’uffaires i

Kairo ifrågasätter, om inte större personal borde tillföras gruppen.

Tillskapandet av ett särskilt rapportsekretariat bedömes all­

mänt av remissinstanserna bidraga till en effektivisering av rapporteringen

från utlandsmyndigheterna. Denna uppfattning har bl. a. framförts av e.r-

portföreningen, som anser förslaget vara ett av de värdefullaste momenten i

utredningen, samt av kommerskollegium, grossistförbundet, LO, industriför­

bundet, arbetsgivareföreningen, lantbruks förbundet m. fl. Bankföreningen,

som jämväl ansluter sig till förslaget, anser att sekretariatet skulle bli till

än större nytta, om det kunde få tillgång ej blott till utrikesförvaltningens

eget rapportmaterial utan även till information från övriga departement

samt från andra organ för utlandskontakter, t. ex. handelskamrarna och

handelfesekreterarna. Av egen erfarenhet vitsordar Stockholms handelskam­

mare önskvärdheten såväl av en bättre systematik för rapportgivningen som

av en rationellare delgivning av rapporterna till näringslivet. Vid planlägg­

ningen av rapportverksamheten och i fortsättningen bör kontakt hållas med

näringsorganisationer och berörda företag i syfte att få rapporteringen, i den

mån den avser näringslivets förhållanden, inriktad på uppgifter av väsent­

ligt intresse, som inte är allmänt tillgängliga på annat sätt. Några beskick-

ningschefer, bl. a. sändebuden i Lagos, Moskva, Washington och Wien, ifrå­

gasätter om inte rapportsekretariatets funktioner skulle bättre tillgodoses

genom en utvidgning av berörda avdelningar för ifrågavarande ändamål.

För att reducera antalet arbetsenheter, som direkt skall ledas av kabi­

nettssekreteraren, föreslår statskontoret att förhandlingsgruppen, rapport­

sekretariatet samt den av administrationsutredningen föreslagna inspektörs-

tjänsten sammanföres till ett kabinettssekreterarens kansli.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

31

komma. Inom lönebyrån bör huvuddelen av arbetet enligt utredningen vara

en uppgift för allmän löneexpertis. Emellertid intar utlandslöneområdet en

så utpräglad särställning att dess handläggning får anses kräva insatser av

personal med erfarenhet från det diplomatiska och konsulära fältet. Denna

senare fackexpertis kan tänkas representerad antingen av byråchefen eller

av annan ledande befattningshavare inom byrån.

På souschefen, framhåller utredningen, skall ankomma att leda och sam­

ordna verksamheten. Till hans uppgifter hör att bidra till en riktig avväg­

ning mellan fackintressena och de ekonomiska synpunkterna. En viss kon­

tinuitet i administrationen är ett önskemål som bör förbindas med sous-

chefsbefattningen. I övrigt synes rekryteringen av befattningen inte böra

bindas vid några särskilda förutsättningar avvikande från dem som beaktas

vid tillsättande av motsvarande befattningar inom förvaltningen i allmän­

het. Utredningen föreslår att för souschef skåpet inrättas en tjänst som av­

delningschef i B 5 i utbyte mot nuvarande tjänst som chef för departemen­

tets personalavdelning.

Den svenska utrikesförvaltningen, anför utredningen, saknar ett organise­

rat inspektionssystem, som bl. a. skulle möjliggöra en kontinuerlig och sys­

tematisk genomgång av utlandsmyndigheternas organisation och verksam­

het. Under en följd av år synes behovet av ett särskilt inspektionsorgan ha

gjort sig alltmera märkbart. Den nuvarande personalledningen har på grund

av bristande personalresurser inte haft möjlighet att ägna detta område er­

forderlig uppmärksamhet. Med den av utredningen föreslagna förstärkta or­

ganisationen skulle visserligen inspektion i viss omfattning kunna äga rum

inom ramen härför. Ett sådant arrangemang torde emellertid inte vara till­

räckligt för att tillfredsställa de önskemål som framställts från bl. a. ut-

landslöneöversynens och personalorganisationernas sida om kontinuerlig

uppföljning genom utsänd inspektör av utvecklingen av löner och levnads­

kostnader på stationeringsorterna. Utlandslöneöversynen har sålunda — så­

som kommer att redovisas i det följande — i sina förslag förutsatt att en

kontinuerlig inspektionsverksamhet kommer till stånd. Jämväl UD-utred-

ningen har framhållit behovet av en fortlöpande tillsyn och en mera regel­

bunden kontakt mellan utlandsmyndigheterna och departementet.

Utredningen konstaterar, att särskilt organiserad inspektionsverksamhet

blivit alltmera vanlig inom olika länders — såväl större som mindre — ut­

rikesförvaltningar. Av insamlat material framgår, att erfarenheterna av in-

spektionssystemet varit positiva. I allmänhet är inspektörens uppgift kon­

sultativ och kontrollerande snarare än exekutiv.

Administrationsutredningen föreslår att en särskild tjänst som inspek­

tör inrättas inom utrikesförvaltningen, direkt underställd utrikesministern/

kabinettssekreteraren. Tjänsten skulle placeras i B 4. Ett förslag att låta fö­

reträdare för andra departement och myndigheter biträda inspektören kan

förtjäna att övervägas. Avgörande härom bör kunna träffas från fall till

fall.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Ekonomisk verksamhet. Utredningen förordar, att budgetarbetet samt me­

delsförvaltningsuppgifterna med revision och löpande kostnadskontroll sam­

manföres till ett organ inom den administrativa organisationen, nämligen

kanslibyrån. Denna byrå bör även inrymma ett organ för systematisk drifts­

övervakning och fortlöpande rationalisering. I detta bör lämpligen ingå de­

partementets gemensamma serviceenheter, främst för kopierings- och expe-

ditionsvakttjänst. Rationaliseringsorganet bör även svara för inköp av utri­

kesförvaltningens tjänstebilar, kontorsmaskiner och liknande utrustning.

För handläggning av departementets fastighetsärenden bör finnas en tjänste­

man som skall lyda under budgetsektionen.

I fråga om medelsförvaltningen inom departementets nuvarande ekonomi­

byrå hänvisar utredningen till att åtgärder under senare år successivt vidta­

gits för att åstadkomma en ändamålsenlig arbetsfördelning och rationella ar­

betsformer, varom riksrevisionsverket hållits informerat.

Byggnadsstyrelsen är genom sin utrikesavdelning förvaltande myndighet

i fråga om beskickningsfastigheterna och ansvarar för disposition och utbe­

talning av anslagsmedel som ställs till förfogande för ändamålet. Utlands­

myndigheterna har att varje kvartal till byggnadsstyrelsen och utrikesdepar­

tementet insända redovisning, som sker i första hand för styrelsens räkning.

Enligt utredningens uppfattning saknas f. n. vid utrikesavdelningen förut­

sättningar för en effektiv revision av medelsredovisningen enligt gällande fö­

reskrifter för utlandsmyndigheterna. Den kamerala revisionen synes såvitt

möjligt böra koncentreras till departementets organisation. Utredningen fö­

reslår därför, att hithörande revisionella uppgifter i den utsträckning som

är möjlig överföres till departementet.

Liknande synpunkter lägger utredningen på den nuvarande ordningen för

granskningen i kameralt hänseende av den medelsförvaltning som avser kon­

sulära bidragsmedel. Departementets konsulära byrå, lydande under rättsav-

delningen, handhar en omfattande biståndsverksamhet för svenska medbor­

gare. Här avses utbetalning genom utlandsmyndigheterna av förskott för

sjukvårdskostnader, arbetslöshetsunderstöd åt sjömän, ersättning för hem­

transporter, bidrag åt tillfälligt nödställda svenskar o. s. v. Såväl den sakli­

ga som den kamerala granskningen av utlandsmyndigheternas redovisning­

ar i bidragsärenden sker inom byrån, som även i förekommande fall ombe­

sörjer återkrav av utgivna förskott. Dåvarande statens organisationsnämnd,

som på utredningens uppdrag gjort vissa undersökningar inom konsulära

byrån, har i avgivet yttrande uttalat, att åtgärder avseende indrivning av

fordran är av rent kameral art och bör åvila personal med kameral utbild­

ning. Utredningen ansluter sig till nämndens förslag och förordar, att såväl

kamerala granskningsuppgifter som krav- och efterforskningsarbete överfö­

res till det centrala kamerala organet, d. v. s. kanslibyrån. För att göra över­

gången så smidig som möjligt bör en överflyttning ske successivt och i första

hand t. ex. omfatta biståndsärenden rörande andra svenska medborgare än

sjömän.

Såsom anförts inledningsvis har på det kamerala planet viss försöksverk­

samhet påbörjats under 1962 för utredning angående fortsatt effektivisering

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

33

av den medelsförvaltande verksamheten vid utlandsmyndigheterna. Sålunda

har medelsföiwaltningen för beskickningen i Washington, FN-representa-

tionen i New York och generalkonsulatet i New York koncentrerats till sist­

nämnda myndighet. Liknande försöksverksamhet har igångsatts med avse­

ende på beskickningen i London och generalkonsulatet därstädes samt be­

skickningen i Paris och OECD-delegationen på samma plats. Utredningen

förordar mot bakgrunden av hittills vunna erfarenheter en utvidgad sådan

försöksverksamhet. I detta sammanhang erinrar utredningen om sitt utta­

lande i delbetänkande I, att det vid större kameral förvaltning utomlands bör

finnas tillgång till en kvalificerad kameral tjänsteman. För denne bör enligt

utredningens uppfattning vid vederbörande utlandsmyndighet finnas inrät­

tad en tjänst i högre lönegrad än A 19, den f. n. högsta lönegraden i kans­

listkarriären.

Till kanslibyrån bör slutligen enligt utredningen höra en författningsex-

pedition för samordning av all författnings-, reglements- och instruktionsgiv-

ning vid utrikesförvaltningen. I denna enhets uppgifter skulle jämväl ingå

att omhänderha konselj protokollen över utrikesdepartementsärenden.

Personaladministrativ verksamhet. Mot bakgrund av UD-utredningens för­

slag angående rekrytering och utbildning förordar administrationsutredning-

en en utvidgning av den nuvarande personalbyråns arbetsuppgifter.

Inom denna byrå bör skapas tillräckliga resurser för å ena sidan personal­

planering och utbildning och å andra sidan handläggning av de löpande

personaladministrativa göromålen. Enligt utredningens mening bör därför

för hithörande uppgifter vid sidan av en allmän enhet finnas två organ, ett

med personalplanering som väsentlig uppgift och ett för personalens ut­

bildning.

Från personalhåll, anför utredningen, har i olika sammanhang understru-

kits betydelsen av den personalvårdande verksamheten inom utrikestjäns-

ten. Det har framhållits, att både personalens storlek och de speciella pro­

blem som är förenade med utrikestjänstens karaktär motiverar inrättande

av en särskild enhet för detta ändamål. Enligt utredningens åsikt är en ut­

byggd och effektiv personalvård under sakkunnig ledning inom den på

många områden krävande utrikestjänsten väl motiverad, och utredningen

föreslår att ett organ för ändamålet tillskapas inom personalbyrån.

För att uppnå en effektiv löneadministration synes enligt utredningens

uppfattning samtliga uppgifter inom detta område böra samordnas under

enhetlig ledning. Till löneorganet, den avsedda nya lönebyrån, föreslås i förs­

ta hand bli överflyttade från budget- och lönesektionen beredningen av

ärenden rörande utlandslöner för all utsänd personal och därmed samman­

hängande uppgifter, från personalbyrån ärenden rörande de lokalanställdas

löner och från ekonomibyrån uppgifterna inom dess avlöningsdetalj. Då be­

redningen av ärenden rörande tjänstemännens löner och förmåner i övrigt

intimt hänger samman, bör hit även föras ärenden rörande sjukvård samt

resor och flyttningar ävensom pensionsärenden.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 75

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Beträffande rese- och flyttningsärendena anger utredningen, att en sär­

skild expert, som för utredningens räkning undersökt utrikesförvaltningens

förrådsverksamhet, även gjort en allmän översyn av formerna för handlägg­

ning av flyttningsärendena. Enligt denne expert bör departementet i sin

flyttningsverksamhet ta kontakter med armétygförvaltningens transportorga­

nisation, som uppges disponera resurser för medverkan i denna verksamhet.

I princip bör på längre sikt eftersträvas att helt överlämna den praktiska

handläggningen av flyttningsverksamheten till nämnda transportorganisa­

tion. Administrationsutredningen tillstyrker dessa förslag och förordar att

uppgifterna med infordrande, prövning och antagande av flyttningsanbud,

ombesörjande av flyttgodsförsäkringar samt magasinering av tjänstemäns

personliga gods anförtros nämnda organisation.

Fastighetsförvaltning och intendenturverksamhet.

Ärenden rörande utrikes­

förvaltningens fastigheter omhänderhas alltsedan 1950 av byggnadsstyrel­

sen, som förvaltar beskickningsfastigheternas delfond av statens allmänna

fastighetsfond. Enligt gällande, av Kungl. Maj :t den 22 juni 1950 fastställda

föreskrifter för fondens förvaltning skall ärenden angående inköp och för­

hyrning av fastighet eller lokal utom riket avsedd som bostad åt befattnings­

havare vid beskickning eller konsulat eller av kanslilokal för beskickning

eller konsulat ävensom ärenden angående försäljning eller förhyrning av

fastighet eller del därav, som ingår i beskickningsfastigheternas delfond,

handläggas och beredas inom departementet i samråd med byggnadsstyrel­

sen. Enligt utredningen har departementets administrativa organisation i

alltför hög grad tyngts av hithörande arbetsuppgifter till men för andra vä­

sentliga uppgifter av administrativ natur. Vidare har byggnadsstyrelsens

reella beslutanderätt

i

hög grad beskurits och departementet i stor utsträck­

ning de facto varit den beslutande myndigheten. Denna ordning har givit

upphov till en vag arbetsfördelning på förevarande område.

Utredningen har övervägt olika alternativ. Byggnadsstyrelseutredningen

har i betänkande (SOU 1962: 37) föreslagit en koncentration av utrikes­

förvaltningens fastighets- och intendenturärenden till byggnadsstyrelsens

utrikesavdelning. Ett annat alternativ vore enligt administrationsutredning­

en att inordna utrikesavdelningen i en förstärkt administrativ organisation

inom utrikesdepartementet. I och för sig har det senare alternativet vissa

vägande fördelar, men utredningen vill inte motsätta sig den av byggnads­

styrelseutredningen förordade lösningen. En förutsättning bör dock vara, att

nya föreskrifter klart reglerar besluts- och ansvarsförhållandena. Utrikesde­

partementet bör enligt utredningens uppfattning inte intaga annan ställ­

ning gentemot byggnadsstyrelsen i ifrågavarande ärenden — frånsett kon­

selj frågor — än ett vanligt ämbetsverk, och departementets personal skall

endast i begränsad omfattning tas i anspråk för hithörande uppgifter.

Utredningen anför i detta sammanhang att, därest förhållandena skulle

utvecklas därhän att utrikesdepartementets administrativa organ i samma

utsträckning som tidigare varit fallet måste medverka vid handläggningen

för fortsatt övervägande i den löpande rationaliseringsverksamheten inom

departementet.

Allmän administrativ serviceverksamhet. Departementets arkivverksamhet

är centraliserad till arkivet. Utöver det löpande arbetet med klassificering

och diarieföring av inkommande och avgående skrivelser ingår i arkivets

åligganden bl. a. att tillhandahålla departementets tjänstemän erforderliga

handlingar och upplysningar, vilket förutsätter en omfattande kännedom om

departementets verksamhet. Arkivets upplysningsverksamhet gentemot myn­

digheter och enskilda är betydande. Till arkivets göromål hör att avge för­

slag till instruktioner för skötseln av beskickningarnas och konsulatens ar­

kiv.

I departementets nuvarande organisation utgör arkivet en självständig en­

het, och dess chef lyder direkt under utrikesministern/kabinettssekreteraren.

Någon ändring därvidlag föreslås inte av administrationsutredningen.

Enligt utredningens uppfattning bör de nuvarande formerna för diarie­

föring tills vidare bibehållas, i varje fall så länge man anser sig med diarie­

föring böra sammankoppla försändningskontrollen över skriftväxlingen med

utlandet. En viss förenkling torde dock kunna åstadkommas genom ytter­

ligare slopande av diarieföring av avgränsade ärendekategorier.

En viss omfördelning av arbetsuppgifterna mellan arkivarierna bör enligt

utredningen komma till stånd. Förste arkivarien synes därvid utan olägen­

het för det löpande arbetets behöriga gång i större utsträckning kunna tas

i anspråk för utredande verksamhet, främst sådan som kräver vana vid hi­

storisk forskning.

Departementets översättningstjänst föreslås överförd från den nuvarande

personalavdelningen till arkivet.

Beträffande kurir- och chiffreringstjänsten har utredningen från sina ut­

gångspunkter inte något särskilt förslag att framställa, dock att kopierings-

verksamheten, som tidigare nämnts, bör överföras till kanslibyråns rationali-

seringsgrupp. Ett av statskontoret framlagt förslag om utökning av maskin­

beståndet med en offset-anläggning och viss annan materielanskaffning för

effektivisering av kopieringsverksamheten biträdes av utredningen.

Säkerhetstjänst. Utredningen, som funnit att främst personalbyråchefen

och chefen för arkivet alltför mycket betungas med arbetsuppgifter i detta

sammanhang till men för andra mera näraliggande uppgifter i det löpande

arbetet, förordar att en särskild tjänsteman tillsättes för handläggning av

samtliga säkerhetsfrågor. Denne tjänsteman bör vara direkt underställd ut­

rikesministern/kabinettssekreteraren.

Yttranden

De allmänna överväganden som ligger till grund för admini-

strationsutredningens förslag accepteras av det stora flertalet remissinstan­

ser. Dessa förordar sålunda, att ett administrativt souschefskap utövas un­

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

ledningen få bättre möjligheter att bedöma hur dess åtgärder i praktiken ut­

faller. Därjämte beredes de enskilda befattningshavarna i utlandet ökat till­

fälle att för hemmainstanserna klargöra sina problem och vinna gehör för

sina önskemål. Generalkonsuln i Hamburg, som ansluter sig till förslaget,

förutser möjligheten av att en dylik inspektionstjänst på längre sikt måste

förstärkas med ytterligare en eller flera personer. Utan att vilja bestrida be­

hovet av viss inspektion på fältet ifrågasätter sändebudet i Washington om

en smidigare lösning inte vore att personalchefen — i likhet med andra av­

delningschefer — under sig finge en biträdande avdelningschef, som kunde

såväl biträda avdelningschefen i hans åligganden som i förekommande fall

verkställa inspektion på fältet. Generalkonsuln i San Francisco framför

samma organisatoriska förslag. Sändebudet i Moskva är tveksam inför tan­

ken på en institutionalisering av departementsledningens hittillsvarande all­

mänt övervakande uppgifter, vilka genom en lämplig ökning av personalre­

surserna skulle kunna fullgöras inom den hittillsvarande administratio­

nens ram samtidigt som garanti skapades för närmare kontakt mellan de­

partementets yttre och inre tjänst. Sändebuden i Bryssel, Rom och Wien

framför liknande tankegångar.

I fråga om kanslibyråns organisation och verksamhet föreslår

riksrevisionsverket — utöver den tidigare nämnda integreringen av löneby-

rån — att författningsexpeditionen bör inordnas under rättsavdelningen

samt handhavandet av konselj protokollen under sektionen för budget- och

driftsekonomi. Då utrikesdepartementets fastighetsärenden redan överförts

till byggnadsstyrelsen, ifrågasätter riksrevisionsverket behovet av en tjänst

för sådana ärenden inom kanslibyrån. Den kontakt mellan departementet

och byggnadsstyrelsen som framdeles kommer ifråga torde vara av den na­

tur, att därmed sammanhängande arbetsuppgifter bör kunna uppdras åt

en befattningshavare på personalbyrån. Riksrevisionsverket delar utredning­

ens uppfattning om nödvändigheten av ett organ för kontinuerligt utred­

ningsarbete av rationaliseringskaraktär men ifrågasätter, huruvida ledning­

en av detta lämpligen bör åvila budgetsekreteraren. Dennes befattning med

budgetarbetet såväl för utrikesförvaltningen som för internationella bistånds-

ärenden torde vara av sådan omfattning, att han rimligen inte kan medhin­

na att även leda rationaliseringsarbetet. Detta bör läggas till en särskild sek­

tion inom kanslibyrån. Vidare tillstyrker ämbetsverket överflyttning av kon­

sulära byråns kravverksamhet till kanslibyrån. Statskontoret förutsätter i

sitt utlåtande att budgetsekreteraren under tider, då budgetarbetet så med­

ger, ägnar sig huvudsakligast åt rationaliserings- och effektivitetsfrågor, var­

vid en viktig uppgift blir att skaffa sig synpunkter på och såvitt möjligt ut­

arbeta normer för personalberäkningar. Liksom utredningen anser statskon­

toret att den allmänna administrativa servicen inom departementet bör sam­

manhållas inom kanslibyråns ram. Detta gäller t. ex. kopieringstjänstens or­

ganiserande, maskinskrivningspersonalens fördelning samt den allmänna

kontorsservicen. Med anledning av den vikt som inom organisationen skall

läggas på ekonomisk uppföljning och kontroll har statskontoret övervägt

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

39

om ej skäl föreligger, att benämningen kanslibyrå ersättes med ekonomiby­

rå, så att även av beteckningen mera direkt kommer att framgå var tyngd­

punkten av verksamheten är förlagd. Ämbetsverket vill dock ej motsätta sig

utredningens namnförslag.

Administrationsutredningens förslag att den kamerala revisionen genom

byggnadsstyrelsens försorg av utlandsmyndigheternas medelsredo­

visningar i fastighetsärenden överflyttas till utrikesdeparte­

mentet avstyrkes av riksrevisionsverket, som anser att en sådan åtgärd är

alltför omfattande och till sina verkningar oviss för att verkställas utan när­

mare utredning. Byggnadsstyrelsen framhåller, att det f. n. finns tillräckliga

personella resurser vid dess utrikesavdelning för att tillgodose en fullständig

granskning i tekniskt hänseende av det redovisningsmaterial som inkommer

till styrelsen från utlandsmyndigheterna. Styrelsen hävdar bestämt, att av­

kall inte bör ske på kravet att den tekniska granskningen allt framgent gö-

res så fullständig som möjligt. Vad angår den kamerala granskningen av

det ifrågavarande räkenskapsmaterialet håller byggnadsstyrelsen före, att

man, särskilt mot bakgrunden av att ansvaret för dispositionen av veder­

börliga anslag utan inskränkning åligger styrelsen, ej utan särskild detalje­

rad utredning lär kunna ta ställning till det av utredningen framförda för­

slaget att i princip överflytta de kamerala granskningsuppgifterna till utri­

kesdepartementet.

Utredningens organisatoriska förslag med avseende på personalby­

rån tillstyrkes av de flesta remissinstanserna. Bildandet av en särskild

utbildningssektion har ansetts ändamålsenligt med tanke på det föreliggan­

de behovet av en mera systematisk utbildning av personalen. Såväl utlands­

myndigheterna som de hörda personalorganisationerna noterar med till­

fredsställelse förslaget om inrättande av en särskild tjänst som personal­

konsulent. SACO och SR uttrycker sin uppskattning över att utredningen

funnit skäl beakta det från personalhåll i olika sammanhang understrukna

behovet av en personalvårdande verksamhet. TCO framhåller vikten av att

denna verksamhet erhåller erforderliga personella resurser. Med hänsyn till

de speciella förhållanden under vilka personalkonsulentarbetet måste bedri­

vas inom utrikesförvaltningen ifrågasätter TCO om inte en konsulenttjänst

bör inrättas för kontorskarriärens personal och en för övrig personal.

Flertalet remissinstanser uttalar sig positivt om utredningens förslag om

tillskapande av en särskild 1 ö n e b y r å. Riksrevisionsverkets synpunkter

i detta avseende har tidigare behandlats. Beträffande handläggningen av de­

partementets flyttningsärenden erinrar armétygförvaltningen om att Kungl.

Maj :t den 30 juni 1900 uppdragit åt ämbetsverket att, i den omfattning så

kan ske utan förfång för ämbetsverkets ordinarie arbetsuppgifter, biträda

myndigheterna inom den militära och civila statsförvaltningen — med un­

dantag av de affärsdrivande verken —- vid planläggning, ledning och utfö­

rande av större flyttningar. Inom ämbetsverket har försöksvis organiserats

ett transportkontor, vars personalorganisation redan i dagens läge torde få

anses alltför snäv för att kunna bemästra en ytterligare utökning av verk­

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

samheten. Med hänsyn härtill och då den här avsedda transport- och flytt-

ningsverksamheten kan förutses erhålla en relativt stor omfattning i och för

sig, anser sig armétygförvaltningen f. n. inte kunna överta berörda uppgif­

ter i den utsträckning som framgår av betänkandet. Däremot är utrikesför­

valtningen givetvis oförhindrad att på sätt, som hittills i vissa fall redan

skett, anlita transportkontoret vid planläggning, ledning och utförande av

större flyttningar och transporter såväl inom landet som till utrikes ort. SR

anser, att avsevärda olägenheter skulle följa med att en stor del av de prak­

tiska göromålen med flyttningarna handhas av en organisation utanför de­

partementet.

I fråga om fastighetsförvaltning och intendenturverk-

samhet framhåller byggnadsstyrelsen, att någon oklarhet hittills inte vi­

sat sig föreligga vid handläggningen av frågor om försäljning och inköp av

fastigheter, där avgörandet ligger hos Kungl. Maj :t. Beträffande förhyrning

av lokaler torde däremot viss oklarhet råda. Själva verkställigheten av för­

hyrningen ankommer på byggnadsstyrelsen enligt bestämmelserna angåen­

de förvaltningen av beskickningsfastigheternas delfond. Beslutanderätten

och tillvägagångssättet synes dock ej lika klart reglerade. Vid den förestå­

ende översynen av föreskrifterna för fondens förvaltning ämnar styrelsen

söka anpassa desamma till gällande praxis för samrådsförfarandet med

departementet, vilket innebär att även förhyrningsärenden skall handläg­

gas enligt allmängiltiga regler i samråd med departementet. I inrednings-

frågor, vilka jämlikt förslag i 1963 års statsverkspropositon (VI ht s. 220)

skall koncentreras till byggnadsstyrelsen, förutsätter styrelsen att samrådet

med departementet bör kunna ske under enkla och smidiga former. För

mera väsentliga eller principiella möbleringsfrågor vill byggnadsstyrelsen

förorda, att det s. k. möbleringsrådet konsulteras. Detta torde böra reor­

ganiseras och på lämpligt sätt förstärkas med representanter från byggnads­

styrelsen. Statskontoret anser att det är angeläget, att den av utredningen för­

ordade ändringen i nuvarande besluts- och ansvarsförhållanden kommer till

stånd, så att samordningsfrågorna kan lösas utan att den allmänna verk­

samheten i onödan skall tyngas därav. Visar det sig vid kommande över­

väganden bli svårt att finna en tillfredsställande lösning, bör enligt stats­

kontoret även det alternativet beaktas att lokalt anknyta byggnadsstyrelsens

utrikesavdelning till departementet. Avdelningen skulle härvid givetvis fort­

farande ingå i styrelsen, så att fördelarna avseende personalrekrytering, ut­

byte av tekniska erfarenheter, tillgång till speciell teknisk expertis m. m.

skulle kunna behållas. Generalpoststyrelsen har intet att erinra mot ad-

ministrationsutredningens förslag att arbetsuppgifterna för anskaffning av

kontorsmateriel till utlandsmyndigheterna överflyttas till generalpoststyrel­

sens upphandlingsavdelning och det därunder lydande postverkets central­

förråd. På grund av att centralförrådet f. n. är föremål för om- och till-

by§gna<isarbeten, som beräknas vara slutförda först under första halvåret

1964, finner styrelsen det inte lämpligt eller möjligt att överta de nämnda

arbetsuppgifterna förrän den 1 juli 1964.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

41

Statskontoret tillstyrker att konsulära byrån liksom f. n. ingår

i rättsavdelningen. Ämbetsverket understryker i detta sammanhang ange­

lägenheten av att frågan om en decentralisering av handläggningen av arvs­

ärenden ulredes av departementets rationaliseringsavdelning. Härvid bör

även frågan om arkivläggning tas upp till övervägande. Enligt general kon­

suln i Minneapolis skulle en centralisering av arvsärendena till ett arvskon­

sulat vara välkommen. Sändebudet i Karachi och generalkonsuln i San Fran­

cisco framför starka tvivel på ändamålsenligheten i det tänkta arrange­

manget.

Utrikesdepartementets arkiv bör enligt statskontoret ingå i admini­

strativa avdelningen. Härigenom vinnes bl. a. fördelen av en koncentration

av de administrativa servicefunktionerna till en gemensam enhet, varjämte

en önskvärd integration av servicearbetet underlättas. Arkivavdelningen har

enligt SACO och SR ägnats en med hänsyn till avdelningens betydelse och

centrala plats inom utrikesförvaltningen alltför snäv behandling. Avdel­

ningens uppgifter har ökat påtagligt, och denna ökning kan förmodas kom­

ma att fortsätta samt allt större krav komma att ställas på arkivets verksam­

het som utredande organ. En förstärkning av arkivets personella resurser

förordas därför.

Statskontoret anser det lämpligt att säkerhetstjänsten får en

speciell företrädare inom organisationen på sätt utredningen föreslagit. Ge­

neralkonsuln i San Francisco anser att befattningen bör underordnas en av­

delningschef, lämpligen chefen för politiska avdelningen såsom mellanled,

för att avlasta kabinettssekreteraren. Enligt sändebuden i Washington och

Wien är frågan, om inte den effektivaste metoden för lösande av säkerhets­

frågorna vore att anlita en särskild sakkunnig, som vid behov skall kunna

åtfölja inspektören på förekommande resor. Övriga utlandsmyndigheter har

inte framfört några erinringar mot utredningens förslag.

Departementschefen

Såsom jag tidigare anfört erhöll utrikesdepartementet i stort sett sin nu­

varande struktur 1921. En mindre omorganisation företogs 1928. Den indel­

ning i avdelningar och självständiga byråer, som då tillkom, gäller i huvud­

sak alltjämt.

Utrikesdepartementet består av följande enheter: politiska avdelningen,

rättsavdelningen, handelsavdelningen, personalavdelningen, protokollet, press­

byrån och arkivet. Hösten 1961 tillskapades därjämte en fristående arbets­

grupp för internationella biståndsfrågor.

UD-utredningen och administrationsutredningcn har i enlighet med sina

direktiv företagit en undersökning av departementets organisation och per­

sonalbehov, varvid den förra ägnat sig åt politiska avdelningen, rättsavdel-

ningens juridiska byrå, handelsavdelningen, protokollet, pressbyrån och ar­

betsgruppen för internationellt bistånd, medan den senare utredningen be­

fattat sig med återstående enheter, nämligen personalavdelningen, rättsav-

delningens konsulära byrå och arkivet.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 75

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

I den följande redovisningen av mina ställningstaganden och förslag kom­

mer jag att först behandla de enheter, som UD-utredningen undersökt, och

därefter administrationsutredningens förslag. Därvid kommer rättsavdel-

ningens två byråer att behandlas i skilda sammanhang.

Departementets högsta ledning består av, förutom departementschefen, en

kabinettssekreterare med en biträdande kabinettssekreterare såsom ställföre­

trädare. Någon ändring i kabinettssekreterarens funktioner föreslås inte av

UD-utredningen. I syfte att åstadkomma en avlastning av kabinettssekrete­

rarens arbetsbörda på det administrativa området föreslår administrations-

utredningen därvidlag en förstärkning av departementets resurser. UD-utred-

ningen ställer sig bakom detta förslag. Jag instämmer i uppfattningen att en

avlastning av kabinettssekreterarens omfattande arbetsbörda bör komma till

stånd och föreslår i det följande en förstärkning av departementets admi­

nistrativa organisation. Detta innebär emellertid inte någon begränsning i

kabinettssekreterarens instruktionsenliga skyldighet att utöva allmän tillsyn

över de administrativa funktionerna inom utrikesförvaltningen samt verk­

samhetens bedrivande i stort.

Någon grundläggande organisatorisk förändring av politiska avdelningen

töreslås inte av UD-utredningen. Denna förordar dock att de luftfartspoli-

tiska frågorna, vilka f. n. omhänderhas av avdelningen, överföres till han-

delsavdelningen, där andra viktiga samfärdselfrågor handlägges. Detta för­

slag synes ändamålsenligt. Mot utredningens förslag att de internationella

atomfrågor, som nu handlägges inom handelsavdelningen, överflyttas till

politiska avdelningen, där redan huvuddelen av dessa frågor bearbetas, har

jag ingen erinran. Till frågan om förstärkning av avdelningens personal

återkommer jag längre fram.

I fråga om rättsavdelningens ledning, vilken för närvarande utövas av en

avdelningschef i B 5 och en biträdande avdelningschef i B 4, föreslår

UD-utredningen inte någon förändring, så länge den nuvarande avdelnings­

chefen kvarstår i sin befattning. För tiden därefter innebär förslaget att de

två högsta befattningarna inom den rättsliga sektorn skall innehas av två

tjänstemän i B 4, av vilka den ena skall vara chef för rättsavdelningen och

den andra expert i internationella rättsfrågor inom den förut nämnda för­

handlingsgruppen.

I likhet med UD-utredningen finner jag det ofrånkomligt, att de rättsliga

arbetsuppgifterna inom departementet även för framtiden ledes av två högre

tjänstemän med avdelningschefs eller därmed jämförlig ställning och vill

därför föreslå, att två befattningar i B 4 reserveras för dessa uppgifter på

sätt utredningen förordat. Den närmare fördelningen av arbetsuppgifterna

mellan de båda befattningshavarna liksom dessas förhållande till rättsavdel­

ningen synes böra regleras instruktionsvägen i samband med personskifte

på avdelningschef stjänsten.

UD-utredningen föreslår därjämte, att tjänsten som chef för juridiska by­

rån skall indras och ledningen för byrån övertas av biträdande avdel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

43

ningschefen, vilken skulle placeras i B 2. Med hänsyn till att två tjänstemän

i B 4 ändock kommer att stå till förfogande för departementets rättsliga

uppgifter har jag funnit mig kunna biträda en dylik åtgärd. Denna omlägg­

ning bör dock, såsom framgår av det föregående, inte genomföras så länge

den nuvarande avdelningschefen kvarstår i sin befattning.

Vad i övrigt gäller rättsavdelningens juridiska byrå är den utvidgning av

byråns arbetsområde, som UD-utredningen uppmärksammat, föranledd av

ett under senare år starkt intensifierat samarbete bl. a. på den internatio­

nella lagstiftningens område, något som även haft återverkningar på det

inhemska planet. Därtill kommer den stora mängd enskilda rättsärenden

som är en följd av de ökade handelsförbindelserna och resetrafiken mellan

Sverige och utlandet liksom den ökade inflyttningen av utlänningar till

vårt land. UD-utredningen föreslår, att byråns verksamhetsområde blir fö­

remål för särskilt studium inom departementet, varvid även möjligheterna

att genom ökad delegering uppnå en jämnare fördelning av ansvaret och

arbetsledningen inom byrån bör uppmärksammas. Jag har för avsikt att

föranstalta om en sådan översyn.

Ett för dagen oavvisligt behov, som även beaktats av UD-utredningen, är

tillkomsten av en särskild befattning för traktatväsendet. Jag ansluter mig

till utredningens förslag att rättsavdelningen tillföres en byrådirektörstjänst,

vars innehavare skall svara för bevakningen av avdelningens traktatfrågor.

Detta skulle innebära en välbehövlig förstärkning av rättsavdelningen inte

endast i fråga om tillsynen av avdelningens egna traktater. En sådan be­

fattningshavare skall kunna konsulteras även beträffande Sveriges kraf­

tigt tillväxande traktatbestånd i övrigt, varigenom en enhetlig praxis i fråga

om traktaträtten skulle kunna åstadkommas.

Beträffande handelsavdelningen föreslår utredningen den ändringen i den

nuvarande organisationen att de samfärdselpolitiska ärendena i samband

med luftfartsfrågornas överförande från politiska avdelningen koncentreras

till en och samma organisationsenhet inom handelsavdelningen, varvid en

byråchefstjänst föreslås inrättad. Jag förordar en dylik koncentration men

är inte beredd föreslå, att en byråchefstjänst inrättas för dessa ärenden.

Till personalbehovet inom avdelningen återkommer jag i det följande.

UD-utredningen har tagit upp frågan om pressbyråns omvandling till av­

delning och erinrar om förslaget från en särskild utredningsman 1939 att

byrån åter skulle bli avdelning i likhet med förhållandet 1909—1919. Även

dåvarande departementschefen anförde i 1939 års statsverksproposition att

starka skäl talade för en sådan omorganisation men rekommenderade att

denna fråga skulle uppskjutas. Den omfattning som upplysningsverksamhe­

ten utomlands numera tagit är enligt utredningens uppfattning ett skäl föi

att inrätta en press- och informationsavdelning. Med hänvisning till att rege­

ringen nyligen tillsall en särskild rådgivare med samordnande uppgifter i

upplysningsfrågor finner utredningen det rimligt att frågan om inrättande av

en pressavdelning anstår till dess klarhet vunnits om presschefens roll i den

svenska upplysningsverksamheten. Utredningen erinrar dock om att ärendet

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

när det prövas jämväl bör belysas från synpunkten, att pressbyråchefen även

framgent bör ha en ställning som garanterar att han till fullo utnyttjas som

talesman för departementet.

Flera remissinstanser, däribland upplysningsberedningen, har ansett det

motiverat att en press- och informationsavdelning redan nu tillskapas.

För pressbyrån och dess chef föreligger två huvuduppgifter, vilket också

avspeglas i pressbyråns uppdelning på två sektioner. I fråga om informa­

tionsverksamheten om Sverige, där de svenska utlandsmyndigheterna utgör

organen på fältet, fungerar pressbyrån som basorganisation och vägledare.

Den andra uppgiften är att vara departementets språkrör genom kommuni­

kéer, uttalanden och direkta kontakter med svensk och utländsk press.

För egen del är jag för dagen inte beredd att förorda inrättande av en så­

dan avdelning utan föreslår i likhet med UD-utredningen att frågan härom

får anstå.

I 1962 års statsverksproposition (bil. 5 s. 7) anmäldes, att en särskild ar­

betsgrupp för koordinering av handläggningen av de internationella bistånds-

ärendena inom departementet tillskapats under hösten 1961. Arbetsgruppen

förestås f. n. av ett sändebud i disponibilitet och består därjämte av en by­

råchef, tre förste sekreterare och en attaché. Den lyder direkt under kabi­

nettssekreteraren och arbetar i nära kontakt med bl. a. politiska avdelningen

och handelsavdelningen. I proposition 1962: 100 angående svenskt utveck­

lingsbistånd angavs, att anordningen var av provisorisk karaktär i avvaktan

på resultatet av UD-utredningen. Denna finner alt anledning saknas att

ändra nuvarande arrangemang med en sektion för internationella bistånds-

ärenden, vilket synes fungera tillfredsställande. En omprövning av den nu

tillämpade organisationen bör enligt utredningens uppfattning verkställas

om något eller några år. Utredningen föreslår emellertid inrättande av en

fast chefstjänst i B 2.

Ökningen av det svenska utvecklingsbiståndets omfattning har medfört

en påtaglig ansvällning av arbetsuppgifterna inom departementets sektion för

internationella biståndsärenden. Personaluppsättningen inom sektionen har

därför måst ökas inom ramen för de nuvarande personaltillgångarna. I lik­

het med utredningen finner jag att en omprövning av den nu tillämpade or­

ganisationen bör verkställas om ytterligare något eller några år. Under ti­

den bör inrättas en chefstjänst såsom UD-utredningen föreslagit.

UD-utredningen föreslår att en organisationsenhet upprättas i form av en

särskild utrednings- och förhandlingsgrupp, som skall stå till utrikesminis­

terns förfogande och ägna sig åt speciella utrednings- och förhandlingsupp-

gifter. I gruppen ingående tjänstemän bör även kunna utnyttjas för alt tem­

porärt överbrygga uppkommande vakanser utomlands. Exempel på grup­

pens arbetsuppgifter har tidigare angivits. Utredningen betonar, att syftet

med arbetsgruppens inrättande kan tillgodoses endast om tjänstemännen

sätts in på avgränsade arbetsuppgifter och inte utnyttjas som en mer eller

mindre permanent förstärkning av departementets fasta organisation. Så

gott som samtliga remissinstanser har anslutit sig till förslaget.

45

Som jag tidigare anfört noterar jag med tillfredsställelse detta förslag.

Dess genomförande anser jag betydelsefullt för utrikesförvaltningens möj­

ligheter att effektivt disponera sina personalresurser. Såsom framgår av tidi­

gare referat av utredningen påverkas vissa byråer kännbart av att tjänste­

männen i betydande omfattning tas i anspråk för förhandlingar och andra sär­

skilda uppdrag. Arbetet vid byråerna skulle löpa mera ostört om en del för-

handlingsuppdrag kunde omhänderhas av en särskild grupp tjänstemän

utanför den ordinarie personaluppsättningen. Detta får givetvis inte innebära

att befattningshavare vid de ordinarie avdelningarna upphör att delta i för­

handlingar och konferenser, när detta med hänsyn till deras löpande arbete

befinnes ändamålsenligt. I den mån vikarie i dylika fall är erforderlig,

kan sådan ställas till förfogande från gruppen. Jag vill även erinra om önsk­

värdheten av att disponera över ett antal kvalificerade tjänstemän, som kan

utnyttjas för att temporärt fylla plötsligt uppkommande vakanser utom­

lands. Med nuvarande ansträngda personalresurser är det endast undantags­

vis möjligt att fylla dylika vakanser med tjänstemän från departementet.

Medlemmarna i gruppen skall även kunna tas i anspråk för vissa samman­

ställningar av material och undersökningar, vilka erfarenhetsmässigt aktuali­

seras, ofta i brådskande ordning, inför uttalanden och ställningstaganden i

viktigare internationella frågor, inför kontakter på regeringsplanet med främ­

mande stater o. s. v. och vilka endast med största svårighet kan inpassas i

den ordinarie arbetsrutinen. Gruppens huvudsakliga arbetsuppgifter bör

emellertid avse förhandlingsuppdrag. Den bör däremot inte syssla med ut­

redningar i sådana frågor, som naturligt hör hemma i fackdepartementen.

Jag finner det därför riktigare att gruppen benämnes enbart förhandlings­

grupp. Gruppen bör vara underställd utrikesministern/kabinettssekretera­

ren.

Utredningen föreslår, att gruppen skall bestå av 10 tjänstemän med föl­

jande lönegradsplacering: två i B 4, två i B 2 och sex i A 23. Enligt min me­

ning bör gruppen omfatta två sändebuds- eller utrikesrådstjänster i B 4, två

byråchefstjänster i B 2 och två förste sekreterartjänster i A 23. Den ena av

tjänsterna i B 4, vilken är avsedd att besättas med cn rättsexpert, bör, såsom

utredningen föreslagit, hållas vakant så länge den nuvarande chefen för

rättsavdelningen innehar sin tjänst.

I likhet med utredningen har nära nog samtliga remissinstanser starkt

understrukit vikten av en systematisering och effektivisering av den sam­

lade utlandsrapporteringen och därför livligt tillstyrkt utredningens för­

slag om inrättande av ett rapportsekretariat i departementet.

Frågan om utlandsmyndigheternas rapportering och om det inkomman­

de rapportmaterialets nyttiggörande har länge och fortlöpande varit före­

mål för uppmärksamhet inom departementet. Enligt nuvarande, sedan lång

tid tillbaka gällande ordning åvilar det vederbörande avdelningar och by­

råer att tillse, att rapporteringen får en lämplig inriktning och omfattning

samt att inkommande rapportmaterial på bästa möjliga sätt tillgodogöres.

Till följd av begränsade personalresurser och stark arbetsbelastning har för­

utsättningar emellertid hittills ej förelegat att underkasta det samlade rap­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

portmaterialet en mera ingående och samordnad bearbetning. Av samma

skäl har direktivgivningen från departementet till utlandsmyndigheterna

om rapporteringen inte kunnat bli så kontinuerlig och systematisk som varit

önskvärt.

En förstärkning av departementets resurser i syfte att möjliggöra en ut­

vidgad verksamhet i vad gäller uppdragandet av riktlinjer för rapporte­

ringen och lämplig behandling av rapportmaterialet är enligt min mening

påkallad. I och med att utrymme ges för en bearbetning av materialet skulle

ett bättre nyttiggörande av detta kunna ske. Så skulle bl. a. vinnas att rap­

porter av intresse för en bredare krets, vilkas delgivning på grund av in­

sprängda förtroliga moment hittills måst begränsas, skulle kunna ges en

vidare distribution. Sammanfattande och orienterande översikter skulle

också kunna utarbetas i betydligt större utsträckning än vad som f. n. är

möjligt.

Med förstärkta resurser skulle vidare kontakten med utlandsmyndigheter­

na i rapporteringsfrågor kunna intensifieras, vilket, såsom omvittnats av

flertalet sändebud, skulle vara ägnat att underlätta rapportverksamheten

och bidra till att ge denna en mera ändamålsenlig inriktning.

Den av UD-utredningen föreslagna sammansättningen av rapportsekreta­

riatet finner jag ändamålsenlig. Jag föreslår därför, att en byråchefstjänst i

B 2 och två förste sekreterartjänster i A 23 inrättas för de ifrågavarande

arbetsuppgifterna.

Jag vill emellertid framhålla, att rapportsekretariatets tillkomst givetvis

inte får medföra inskränkningar i det ansvar och de befogenheter som till­

kommer avdelningar och byråer.

Jag övergår nu till att behandla departementets administrativa enheter.

Personalavdelningen, som står under ledning av en avdelningschef i B 4,

arbetar för närvarande med två byråer, personalbyrån och ekonomibyrån,

med en byråchef, respektive ett kansliråd i B 1 i spetsen.

Utgångspunkt för administrationsutredningens förslag är att utrikesde­

partementet inte bara fungerar som en del av Kungl. Maj :ts kansli utan

även utgör ett centralt ämbetsverk med en vittförgrenad lokalförvaltning

ävensom att uppgifterna på ämbetsverksplanet på ett avgörande sätt bör på­

verka utformningen av den administrativa organisationen. Utredningen ut­

går samtidigt från att beslut som avser verksfunktionerna i mycket vid ut­

sträckning efter delegeringsbeslut av departementschefen skall kunna fat­

tas av departementstjänstemän. Mot bakgrund härav föreslår utredningen,

att en tjänst som souschef och administrativ chef i B 5 inrättas i stället

för den nuvarande tjänsten som chef för personalavdelningen i B 4. Perso­

nalavdelningens benämning skulle ändras till administrativa avdelningen.

Genom en omfattande delegering av beslutanderätten skulle souschefen överta

huvuddelen av departementschefens verksfunktioner. Det understrykes av

utredningen att en sådan organisatorisk lösning inte skulle rubba kabinnetts-

sekreterarens ställning såsom övervakare av departementsarbetet och rådgi­

vare till utrikesministern i dennes utövande av det högsta chefskapet. Ge­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

47

nom förslaget skulle emellertid i viss utsträckning kabinettssekreterarens

befattning med administrativa ärenden begränsas. Så gott som samtliga re­

missinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat detsamma utan erinran.

Förslaget att inrätta en tjänst som administrativ chef i B 5 biträder jag.

I likhet med vad som är fallet i flera större ämbetsverk införes härigenom

en motsvarighet till en överdirektörsbefattning, avsedd att under utrikesmi­

nistern/kabinettssekreteraren svara för departementets administrativa led­

ning, något som motiveras av den omfattande organisation det här är fråga

om. Det ligger i sakens natur att med hänsyn till tjänstens karaktär sär­

skilda krav måste ställas på innehavarens administrativa erfarenheter och

kunskaper.

Inspektionsverksamheten inom utrikesförvaltningen bör enligt utredning­

ens mening få en särskild företrädare inom departementet. En ny tjänst

som inspektör i B 4 föreslås därför inrättad, direkt underställd utrikesmi­

nistern/kabinettssekreteraren. Inspektören skall ha rådgivande och kon­

trollerande uppgifter med avseende på utlandsmyndigheternas verksamhet

och vara förbindelselänk mellan centraladministrationen och utlandsmyn­

digheterna. Han bör enligt utredningen vidare biträda vid avvägningen av

löneförmåner och även utöva en viss personalvårdande funktion. Förslaget

välkomnas av remissinstanserna med några få undantag.

Jag delar utredningens uppfattning att tiden nu är inne att inrätta ett

inspektionsorgan inom den svenska utrikesförvaltningen. Behovet härav

vitsordas för övrigt av UD-utredningen ävensom av lönenämndens utlands-

löneöversyn på sätt senare skall anges. Beträffande syftet med inspektörs-

tjänsten ansluter jag mig i huvudsak till utredningens förslag. Inspektions­

verksamheten bör bli av väsentligt värde med avseende på den administrati­

va avdelningens uppgifter i fråga om utlandsmyndigheternas administra­

tion. Verksamheten bör därför bedrivas i mycket nära samverkan med led­

ningen för avdelningen. Jag vill även betona de personalvårdande uppgif­

ter, som förutses ingå i inspektörens funktioner, något som jämväl personal­

organisationerna lagt vikt vid. Inspektören bör således också stå till förfo­

gande för råd och vägledning åt de enskilda tjänstemännen utomlands.

Även i fråga om den blivande inspektörens ställning i organisationen är jag

ense med utredningen. I likhet med denna föreslår jag, att en tjänst i B 4 in­

rättas för ändamålet.

Vad den under administrationschefen lydande administrativa organisa­

tionen beträffar har utredningen preciserat tre huvudområden -— ekonomi

och organisation, egentliga personalärenden samt löner och andra förmåner

—- fördelade på var sin byrå: en kanslibyrå, en personalbyrå och en löne-

byrå. Denna byråindelning förefaller rationell med hänsyn både till verk­

samhetens totala omfattning och betydelse och till de olika arbetsuppgif­

ternas särskilda karaktär. Jag kan inte finna att riksrevisionsverkets förslag

att kanslibyrån och lönebyrån borde slås ihop till en byrå är en lycklig lös­

ning. Liksom utredningen bedömer jag det nödvändigt, att samtliga frågor

inom förmånsområdet samordnas under enhetlig ledning och inrymmes un­

der en nyinrättad byrå.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Vad gäller fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de olika byråerna

kan jag med vissa jämkningar acceptera utredningens förslag.

Personalbyråns arbetsuppgifter är i utredningens förslag renodlade och

omfattar enbart handläggningen av egentliga personalärenden. En utvidg­

ning av den nuvarande personalbyråns uppgifter förordas av utredningen:

sakkunskap bör tillföras framför allt inom utbildningsområdet, varjämte en

utbyggd verksamhet för åtgärder i personalvårdande syfte föreslås. Organi­

satoriskt delas byråns verksamhet upp på tre sektioner, en med personalpla­

nering som huvudsaklig uppgift, en för personalens utbildning och en för

löpande personaladministrativa göromål.

Utredningens förslag om förstärkning av personalbyrån finner jag till­

fredsställande. Denna arbetsenhet har alltsedan andra världskriget arbetat

med i stort sett oförändrad personalstyrka och har därför haft stora svå­

righeter att bemästra den på grund av utrikestjänstens ansvällning ständigt

ökande arbetsvolymen. Ökade personella resurser bör nu ställas till förfo­

gande dels för de arbetsuppgifter i fråga om rekrytering och utbildning, som

föreslagits av UD-utredningen och som jag finner värda allt beaktande, dels

för en vidgad personalvård. Det torde här erinras om att personalorganisa­

tionerna och flertalet utlandsmyndigheter i sina remissvar givit uttryck åt

sin uppskattning över att utredningen beaktat behovet av särskilda befatt­

ningshavare för personalvårdande uppgifter. Det råder intet tvivel om att

behovet av personalvårdande verksamhet är stort med tanke på utrikesför­

valtningens säregna struktur och arbetsförhållanden.

Administrationsutredningens förslag beträffande kanslibyråns organisa­

tion kan jag i huvudsak tillstyrka, ehuru jag liksom statskontoret finner att

den nuvarande benämningen ekonomibyrå bör bibehållas. Enligt utredningen

skulle byrån vara indelad i tre sektioner, nämligen budget och driftsekonomi,

inklusive rationalisering och intern service, medelsförvaltning med revision

och kostnadskontroll samt författningsexpedition med konseljprotokoll. Det

synes emellertid vara mera ändamålsenligt att frigöra budgetsektionen från

rationaliseringsuppgifterna. Liksom riksrevisionsverket finner jag nämligen,

att budgetsekreterarens befattning med budgetarbetet såväl för utrikesför­

valtningen som för internationella biståndsärenden är av sådan omfattning,

att han rimligen inte kan medhinna att även leda rationaliseringsarbetet, som

avses omfatta verksamheten såväl inom departementet som vid utlandsmyn­

digheterna. Vid sidan av budgetsektionen och sektionen för medelsförvalt­

ning bör sålunda finnas en sektion för rationalisering och intern service.

Med hänsyn till vad nyss anförts om sektionens arbetsuppgifter anser jag,

att denna bör stå under ledning av en byrådirektör och i övrigt omfatta den

personal utredningen föreslagit.

Enligt för departementet gällande instruktion ankommer utarbetandet av

författningar rörande departementets och därunder lydande myndigheters

verksamhet på rättsavdelningen. Initiativet till och ansvaret för upprättan­

det av instruktioner åvilar givetvis vederbörande avdelningar och byråer.

Med hänsyn till behovet av en samlad överblick av instruktionsmaterialet

liksom till dettas övervägande juridiska karaktär bör den formella samord­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

49

ningen av texterna förläggas till rättsavdelningen även i fråga om instruk­

tioner, för vilka denna inte har det sakliga ansvaret. Jag föreslår därför, att

den av administrationsutredningen förordade författningsexpeditionen skall

ingå i rättsavdelningen och såsom utredningen föreslagit bestå av en byrå­

direktör i A 25 och en amanuens.

Utredningen föreslår, att verksamheten vid departementets materielförråd

avvecklas och att denna i stället överföres till postverkets centralförråd, som

i fortsättningen skulle svara för leveranser av kontorsmateriel till utlands­

myndigheterna. Generalpoststyrelsen har förklarat sig inte ha någon erinran

mot en dylik överflyttning, vilken dock bör anstå till den 1 juli 1964. Jag

har ingen erinran mot att denna omläggning företages. I avvaktan på att

den kan genomföras torde verksamheten vid departementets materielförråd

fortsätta och nuvarande personal bibehållas vid sina uppgifter.

Omhänderhavandet av utrikesdepartementets konseljprotokoll synes mig

böra anförtros budgetskereteraren.

Den av administrationsutredningen föreslagna överflyttningen från bygg­

nadsstyrelsen till departementet av revisionen av utlandsmyndigheternas

medelsredovisningar i fastighetsärenden har avstyrkts av såväl byggnads­

styrelsen som riksrevisionsverket, vilka båda är av den uppfattningen att

frågan först måste mera i detalj utredas. Jag är inte heller beredd att utan

föregående specialutredning av frågan biträda förslaget.

I fråga om konsulära byråns nuvarande kamerala verksamhet med avse­

ende på konsulära bidragsmedel föreslår administrationsutredningen, att by­

råns kamerala granskningsuppgifter samt krav och efterforskningsarbete

överföres till ekonomibyrån. För att göra övergången så smidig som möjligt

bör enligt utredningen en överflyttning ske successivt. I och för sig vill jag

inte motsätta mig att en dylik överflyttning äger rum försöksvis. Såsom

utredningen föreslår bör denna åtgärd till en början endast omfatta ären­

den angående bistånd till andra svenska medborgare än sjömän. Det bör i

sammanhanget understrykas, att det här rör sig om återkrav av medel som

lämnats svenska medborgare som i utlandet befunnit sig i ekonomiskt

tvångsläge, varför sociala aspekter ofta måste anläggas när det gäller att be­

vaka att det lämnade biståndet återbetalas till statskassan. Därest krav inte

leder till resultat, uppkommer frågan huruvida statsverkets fordran skall

indrivas på rättslig väg eller avskrivas. Avgörandet härutinnan träffas f. n.

enligt särskilda därom gällande instruktioner dels av konsulära byråns chef

och dels av utrikesdepartementets understödsnämnd. Det torde få övervägas,

huruvida vissa av dessa funktioner bör överföras till den administrativa av­

delningen.

I samband med behandlingen av ekonomibyråns organisation önskar jag

beröra frågan om handläggningen av utrikesförvaltningens fastighets-, lokal-

och bostadsfrågor. Alltsedan början av 1950-talet omhänderhar byggnads­

styrelsen förvaltningen av utlandsmyndigheternas fastigheter och lokaler

samt genomförandet av beslutade byggnadsföretag. Sedan den 1 juli 1962

handlägger styrelsen därjämte samtliga frågor om förhyrning av bostäder

åt den utsända personalen. 1 1963 års statsverksproposition föreslås (VI ht

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

s. 220), att även frågor rörande inredning av utrikesförvaltningens lokaler

utomlands överflyttas från departementets ekonomibyrå till byggnadsstyrel­

sen. Denna koncentration av departementets ärenden rörande fastigheter,

lokaler, bostäder och inredningar till en och samma fackmyndighet synes mig

vara ändamålsenlig. Det samråd, som erfordras med departementet, främst

personalbyrån, torde kunna ske under samma enkla och smidiga former

som hittills. För ändamålet finns en särskild tjänsteman avdelad inom per­

sonalbyrån. Att överföra denna tjänsteman till ekonomibyrån på sätt utred­

ningen föreslagit synes dock ej lämpligt, enär den sakkunskap i övrigt som

byggnadsstyrelsen främst vill nå genom samråd är att finna inom personal­

byrån. Såsom byggnadsstyrelsen framhållit i sitt yttrande är nuvarande före­

skrifter för förvaltning av vederbörande fastighetsfond f. n. föremål för

översyn. Liksom administrationsutredningen finner jag det angeläget, att de

nya föreskrifter som skall utarbetas klart kommer att reglera besluts- och

ansvarsformerna mellan departementet och byggnadsstyrelsen, överföringen

av intendentsärendena till byggnadsstyrelsen för med sig att ekonomibyråns

nuvarande intendentsdetalj kan indragas, varvid dock vissa intendentsupp-

gifter avseende utrikesministerhotellet samt departementets lokaler i Stock­

holm ävensom utrikesförvaltningens bestånd av tjänstebilar alltjämt bör

handläggas inom departementet, närmast av ekonomibyråns rationaliserings-

och servicesektion.

I likhet med utredningen föreslår jag att samtliga uppgifter inom för-

månsområdet under enhetlig ledning förläggs till en nyinrättad lönebyrå.

Det sålunda tillskapade organet bör indelas i fyra arbetsenheter för ären­

den rörande utlandslöner, hemmalöner och pensioner, resor och flyttningar

samt sjukvård. Jag finner det vara en fördel från synpunkten av en enhetlig

handläggning att även andra förmåner och ersättningar än renodlade löne­

förmåner hänföres till denna lönebyrå. Beträffande departementets flytt-

ningsärenden förordar administrationsutredningen att uppgifterna med in­

fordrande, prövning och antagande av flyttningsanbud m. m. anförtros

armétygförvaltningen. I avgivet yttrande har nämnda förvaltning förklarat

sig f. n. inte kunna överta berörda uppgifter i den omfattning som utred­

ningen tänkt sig. Genom att flyttningsärendena sålunda kvarblir hos depar­

tementet erfordras en förstärkning av den personal som av utredningen

förutsatts ingå i rese- och flyttningssektionen.

Beträffande konsulära byrån har utredningen inte föreslagit några andra

organisatoriska ändringar än som följer av att viss del av kravverksamheten

överflyttas till ekonomibyrån. Jag finner ej heller skäl företa någon ändring

i byråns status. Utredningen har berört frågan om en centralisering av arvs­

verksamheten vid konsulaten i Amerikas Förenta Stater. Denna fråga synes

vara otillräckligt utredd och torde böra vidare undersökas.

I departementets nuvarande organisation utgör arkivet en självständig

enhet under utrikesministern/kabinettssekreteraren. I likhet med utred­

ningen anser jag att någon förändring därvidlag inte bör företas.

Slutligen har administrationsutredningen föreslagit inrättande av en sär­

skild befattning för handläggning av departementets samtliga säkerhets­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

51

frågor. Tjänstemannen skulle lyda direkt under utrikesministern/kabinetts­

sekreteraren. Enligt min uppfattning är det av vikt att en dylik befattning

snarast tillskapas, och jag föreslår därför att en tjänst i B 1 inrättas för

ändamålet.

Utrikesdepartementets nuvarande och av mig föreslagna nya organisation

framgår av bilaga 3 och bilaga 4.

Utrikesrepresentationen

UD-utredningen

Allmänna synpunkter.

UD-utredningen understryker de vanskligheter och

osäkerhetsmoment, som är förenade med varje försök till schematiska jäm­

förelser mellan de olika utlandsmyndigheternas organisation. Frågan om en

beskicknings optimala storlek och mest effektiva organisation finner utred­

ningen över huvud taget svår att besvara på ett tillfredsställande sätt. Det

kan exempelvis, framhåller utredningen, med fog hävdas, att den allmänt

tillämpade metoden vid inrättandet av en ny beskickning att tilldela denna

ett minimum av personal i vissa fall kan vara ineffektiv och därmed på

längre sikt oekonomisk.

Vad åter angår frågan om en utlandsmyndighets minimiorganisation an­

ser utredningen det angeläget att varje beskickning har möjlighet att vid­

makthålla en sådan personell beredskap, att sjukdom eller annat förfall

för beskiclcningschef inte behöver innebära att verksamheten eller viktigare

delar därav lamslås. Utrikesrepresentationens personal bör enligt utredning­

en vara så fördelad, att oförutsedda vakanser kan mötas genom samverkan

mellan flera sinsemellan närbelägna myndigheter. Vid sådana beskickningar,

där chefen är ackrediterad även i andra länder och följaktligen med viss

regelbundenhet måste vistas utom stationeringslandet, är det enligt utred­

ningens uppfattning i regel nödvändigt att placera minst två diplomatiska

tjänstemän (chefen inbegripen).

I detta sammanhang framhåller utredningen, att det inte minst från de

beredskapssynpunkter, som ett skärpt politiskt läge kan aktualisera, före­

faller angeläget att plötsligt uppkommande vakanser utomlands temporärt

kan fyllas med anlitande av personal ur den av utredningen föreslagna ut­

rednings- och förhandlingsgruppen i departementet.

Vid flertalet utlandsmyndigheter är personalstyrkan förhållandevis li­

ten. Av ett sjuttiotal myndigheter (honorärkonsulaten oräknade) är det så­

lunda endast omkring en tredjedel, som har fler än två diplomatiska tjänste­

män. Endast fem myndigheter har fem karriärtjänstemän eller därutöver.

Såsom ett allmänt genomsnitt anger utredningen för de lönade utlandsmyn­

digheterna en personalstyrka av två diplomater, en kanslist och ett par bi­

träden samt en lokalanställd vaktmästare/chaufför.

Arbetsfördelningen vid de relativt små arbetsenheter, som flertalet beskick­

ningar utgör, erbjuder enligt utredningen som regel inga organisatoriska pro­

blem. Ett effektivt utnyttjande av arbetskraften kräver en jämförelsevis fri

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

disposition av tillgänglig personal. I varje fall vid de mindre och medelstora

beskickningarna och konsulaten bör enligt utredningens uppfattning — be­

styrkt vid dess studiebesök hos utlandsmyndigheterna — arbetsfördelningen

hållas relativt obunden.

Utredningen redovisar i detta sammanhang även vissa synpunkter på de

olönade utlandsmyndigheternas verksamhet samt framhåller, att vissa av de

cirka 500 honorärkonsulat, vid vilka ingen lönad tjänsteman finns statione­

rad, sannolikt skulle kunna engageras mera aktivt än hittills i uppgifter så­

som distribution av upplysningsmateriel och besvarande av enklare kom­

mersiella förfrågningar. Det förefaller utredningen inte otänkbart, att ett

ökat intresse från den centrala utrikesförvaltningens och de lönade utlands­

myndigheternas sida skulle kunna innebära en viss stimulans till större

aktivitet vid sådana konsulat, som i dag begränsar sig till handläggningen

av de löpande ärendena.

Förslag om nya lönade utlandsmyndigheter. I vad avser antalet lönade myn­

digheter torde utrikesrepresentationen enligt utredningen f. n. vara väl av­

vägd i Europa och Nordamerika.

Behovet av svensk representation i Afrika har särskilt uppmärksammats

av utredningen. I årets statsverksproposition (III ht s. 5) har förslag fram­

lagts om upprättande i Nordafrika av två nya beskickningar, nämligen i

Tunis och Alger, vilken utbyggnad av utlandsrepresentationen tillstyrkts av

UD-utredningen. Vad angår övriga delar av Afrika anför utredningen bl. a.

följande:

»I övriga delar av Afrika — Republiken Sydafrika undantagen — består

representationen endast av sammanlagt sju diplomatiska tjänstemän och

sex kanslister fördelade på sex myndigheter (Addis Abeba, Lagos, Léopold-

ville, Monrovia, Nairobi och Salisbury). Mellan Sahara och Sydafrika finnes

i dag närmare ett tjugotal självständiga nationer samt ett mindre antal om­

råden, som efter hand kan förväntas vinna full självständighet. Även om

åtskilliga av dessa nationer f. n. är av begränsat intresse med avseende på

deras relationer med Sverige, har utredningen funnit det påkallat att föreslå

viss förstärkning av den svenska representationen i dessa delar av Afrika.

Icke minst från kommersiella synpunkter synes flera av de ifrågavarande

länderna, i synnerhet i Västafrika, redan nu erbjuda avsevärt intresse. Under

förutsättning av en fortsatt utveckling i riktning mot fredliga och ordnade

förhållanden bör avsättningsmöjligheterna för svenska varor kunna förvän­

tas öka även i länder, med vilka vårt varuutbyte för dagen är obetydligt.

Härtill kommer Sveriges nuvarande engagemang i den till flera av dessa

länder riktade biståndsverksamheten. Vid intervjuer med experter på den­

na verksamhet har utredningen erfarit, att förekomsten av officiell svensk

representation har visat sig väsentligt underlätta — och i vissa länder ut­

göra en förutsättning för — ett framgångsrikt genomförande av svenska

biståndsaktioner.

I en till översynen hörande rapport avseende förhållandena i Västafrika

understrykes vikten av att svenska myndigheter och svenskt näringsliv får

tillgång till kontinuerlig rapportering om den ekonomiska och politiska ut­

vecklingen i Västafrika. Vissa delar av den västafrikanska marknaden är

alltjämt föga kända och bearbetade av svenska exportörer, som i detta sam­

manhang torde vara i behov av officiellt svenskt stöd. Erfarenheterna av

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

53

verksamheten vid de förhållandevis nya beskickningarna i Lagos och Mon-

rovia bestyrker detta antagande. I och för sig kunde det kanske ifrågasättas,

om icke en personell förstärkning av dessa myndigheter skulle utgöra en

lämplig lösning av problemet. Enligt utredningens mening skulle emellertid

en sådan lösning icke i nämnvärd grad reducera behovet av en ny utlands­

myndighet i Västafrika. De stora avstånden i förening med mindre väl ut­

vecklade kommunikationer innebär betydande svårigheter, när det gäller att

bevaka flera verksamhetsländer från en beskickning. Man kan icke heller

bortse från att de nya staterna lägger icke obetydlig vikt vid den interna­

tionella prestigen, varför upprättandet av en självständig representation kan

vara en förutsättning för en välvillig inställning till svenska exportansträng­

ningar.»

Utredningen föreslår, att den nya beskickningen förlägges till Abidjan el­

ler Accra. Dess chef bör enligt utredningen vara ackrediterad även i något

eller några av grannländerna. Då frågan om ett lämpligt val av ackredi-

teringsländer i detta såväl som i andra fall synes bäst kunna lösas av ut­

rikesdepartementet, bar utredningen avstått från att lämna rekommendatio­

ner härvidlag. Utredningen erinrar även om det behov av förstärkt represen­

tation, som så småningom kan komma att uppstå i Rhodesia och Nyasaland,

om och när dessa länder vinner fullt oberoende.

Behovet av nya myndigheter i Latinamerika hänför sig enligt utredningen

i första hand till det i översynen redovisade önskemålet om en ny beskick­

ning i Centralamerika, förslagsvis i Guatemala. Härigenom skulle den eko­

nomiska utvecklingen i Centralamerika, där Sverige sedan länge åtnjuter

avsevärd goodwill, kunna följas på ett mera tillfredsställande sätt än som

hittills varit möjligt. Bland med Sverige jämförbara länder har Belgien, Dan­

mark, Nederländerna och Schweiz redan upprättat beskickningar i Guate­

mala. Ett första steg i riktning mot fast diplomatisk representation har ta­

gits i och med att en svensk handelssekreterare 1962 placerats där. UD-ut-

redningen har funnit översynens argumentering väl underbyggd och har in­

tet att erinra mot upprättandet av en beskickning i Guatemala med samtliga

centralamerikanska republiker såsom verksamhetsområde. Det har dock

förefallit utredningen naturligt, att man, innan en ny myndighet upprättas,

avvaktar närmare erfarenheter av handelssekreterarens verksamhet.

Utredningen förordar även, att — i enlighet med översynens förslag be­

träffande representationen i Ecuador — en lönad tjänsteman placeras i

Quito såsom t. f. chargé d’affaires, underställd sändebudet i Bogotå.

Efter övervägande av behovet av förstärkt svensk representation på Cuba

har utredningen kommit till den slutsatsen, att de svensk-kubanska förbin­

delserna f. n. inte kan sägas vara av sådan omfattning och intensitet, att

upprättandet av en självständig myndighet i Havana är motiverat. Utveck­

lingen kan dock komma att föranleda omprövning av denna fråga.

I Brasilien synes Sveriges kommersiella intressen numera ha antagit så­

dana proportioner, att upprättandet av en lönad representation i Säo Paulo

enligt utredningen inte rimligen bör uppskjutas. F. n. finns där ett olönat

konsulat med en lönad kanslist. Ett antal betydande svenska industriföre­

tag har under senare år etablerat tillverkning i Säo Paulo-området, och den

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

till omkring 500 personer uppgående svenska kolonin fortsätter att växa.

Utredningen föreslår upprättande av ett lönat konsulat i Säo Paulo med

^{uppgift att} i ^{första hand svara för bevakningen} av Sveriges kommersiella

^intressen i ^Brasilien. I ^{samband med att beskickningen} i

Rio de Janeiro så

småningom flyttas till den nya huvudstaden Brasilia, bör möjligen chefen

för det föreslagna konsulatet i Säo Paulo även anmälas såsom handelsråd

vid beskickningen. Med hänsyn till sjöfartsintressena och den

i

Brasilien

alltmer betydelsefulla upplysningsverksamheten, för vilken Rio de Janeiro

utgör den naturliga replipunkten, bör enligt utredningen myndigheten där

inte helt nedläggas utan ett beskickningskansli med en lönad tjänsteman

bibehållas.

Behovet av förstärkt representation i Asien hänför sig enligt utredningens

bedömande i första hand till Fjärran östern, främst Filippinerna. Sverige

har f. n. ett honorärkonsulat i Manila, sorterande under beskickningen i

Djakarta. Til denna beskicknings verksamhetsområde hör även honorärkon-

sulatet i Kuala Lumpur, huvudstad i det nyligen självständiga Malajiska

Förbundet. Utredningen föreslår, att frågan om upprättande av en själv­

ständig beskickning i Manila eller Kuala Lumpur upptas till förnyad pröv­

ning, när en säkrare bedömning föreligger av respektive länders förutsätt­

ningar såsom mera betydande avsättningsområden för svensk export. I syfte

att snarast möjliggöra en dylik bedömning uttalar utredningen sitt stöd för

tanken på en förstärkning av den kommersiella representationen i området.

Till denna fråga återkommes i det följande.

Beträffande Australien och Nya Zeeland föreligger enligt utredningens me­

ning inte något behov av nya lönade utlandsmyndigheter.

Utredningen har inte prövat behovet av olönade myndigheter utan förut­

satt, att denna prövning bäst sker genom utrikesdepartementets och respek­

tive beskickningars försorg.

Ändrad status för vissa myndigheter

m. m.

Utredningen har övervägt dels

huruvida några av de redan existerande lönade myndigheterna bör erhålla

ändrad status, dels möjligheterna att genom sammanslagning eller andra

åtgärder rationalisera utrikesrepresentationen.

Beträffande Europa har utredningen därvid funnit, att formerna för Sveri­

ges representation i de sydösteuropeiska länderna Bulgarien, Rumänien och

Ungern förtjänar att i sinom tid omprövas. Inte minst de handelspolitiska för­

bindelserna med dessa länder torde inom överskådlig tid aktualisera behovet

av självständiga beskickningar i Budapest och Bukarest, där beskickningarna

f. n. förestås av tjänstemän i förste sekreterargraden såsom t. f. chargés d’af-

faires, underställda sändebuden i Prag respektive Moskva.

I Afrika har utredningen förutsatt, att det nuvarande generalkonsulatet

i Nairobi, då Kenya vinner fullt oberoende, omvandlas till en självständig

beskickning med bl. a. Kenya, Uganda och Tanganyika såsom verksamhets­

område — en ändring som förutsågs redan vid generalkonsulatets upprät­

tande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

55

Vad gäller Asien anser utredningen, att såväl de senaste årens politiska

utveckling i Irak som landets snabbt växande ekonomiska och kommer­

siella förbindelser med Sverige samt den irakiska marknadens potentiella

betydelse för svensk export talar för att en självständig beskickning upp­

rättas i Bagdad, där den 1960 tillkomna beskickningen f. n. är underställd

sändebudet i Teheran och förestås av en förste sekreterare såsom t. f. chargé

d’affaires. Utredningen förordar en sådan statusändring.

Beträffande Sveriges representation vid vissa internationella organisatio­

ner föreslår utredningen, att de två delegationerna i Geneve — av vilka den

ena representerar Sverige i FN:s Europakontor och den andra Sverige i

EFTA — omedelbart sammanslås till en myndighet med uppgift att bevaka

de löpande förbindelserna med samtliga i Geneve placerade internationella

organisationer, som är av betydelse för Sverige. Utredningen förutsätter

dock, att den sålunda ombildade delegationen även i framtiden kan förstär­

kas temporärt inför större förhandlingsomgångar av typen GATT-sessioner,

nedrustningsförhandlingar o. s. v.

I detta sammanhang framhåller utredningen angelägenheten av att alla

praktiska rationaliseringsåtgärder (lokalgemenskap, gemensamt utnyttjan­

de av viss personal o. s. v.), som från allmänna besparings- och effektivitets­

synpunkter kan te sig motiverade, snarast vidtas på ett par andra orter med

dubblerad svensk utrikesrepresentation, nämligen Bryssel och Paris, även

om en formell sammanslagning av EEC-delegationen och beskickningen i

Bryssel respektive OECD-delegationen och beskickningen i Paris enligt ut­

redningens mening f. n. inte bör komma till stånd.

Den kommersiella utrikesrepresentationen. De utredningar berörande utri­

kesförvaltningen, som företagits sedan andra världskrigets slut, har fram­

för allt ägnat uppmärksamhet åt de handelspolitiska och kommersiella ar­

betsuppgifterna. Exportstödsberedningen studerade, såsom redovisats i förra

årets statsverksproposition (bil. 12 s. 49), bl. a. de svenska handelskamrar-

nas, handelssekreterarnas och den ordinarie utrikesförvaltningens insatser

i det exportfrämjande arbetet utomlands. Beredningen framhöll, att den or­

dinarie utrikesförvaltningen sedan gammalt haft viktiga uppgifter att fylla

i fråga om Sveriges kommersiella och handelspolitiska förbindelser med

andra länder. Enligt beredningen kunde verksamheten indelas i tre huvud­

grupper, nämligen a) de handelspolitiska uppgifterna, t. ex. handelsförhand­

lingar, tillämpning av handelsavtal, rapportering och bevakning av tullfrå­

gor, b) handläggning av kommersiella förfrågningar, marknadsundersök­

ningar samt annat bistånd åt företag och enskilda, t. ex. anskaffande av

lämpliga agenter samt c) upplysningsverksamhet, t. ex. frågor rörande ut­

ställningar och mässor.

Beredningen gick emellertid ej in på en närmare diskussion av utrikesför­

valtningens verksamhet på det kommersiella området, då denna fråga förut­

sattes bli prövad av UD-utredningen. I likhet med exportstödsberedningen

har UD-utredningen funnit det uppenbart, att utrikeshandelsfrämjande verk­

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

samhet bör ingå såsom en naturlig del av utlandsmyndigheternas arbete.

Från organisatorisk synpunkt har utredningen emellertid funnit dessa ar­

betsuppgifters fördelning på olika kategorier av personal vara av särskilt

intresse samt anför härom bl. a. följande:

»Utredningen har förutsatt, att den handelspolitiska verksamheten vid

utlandsmyndigheterna liksom hittills skall skötas av de diplomatiska tjänste­

männen, vars utbildning och övriga verksamhet gör dem väl ägnade för dessa

uppgifter. Vad däremot gäller det utpräglat kommersiella arbetet» — de två

sistnämnda huvudgrupperna enligt exportstödsberedningens ovan refererade

framställning — »finnes enligt utredningens uppfattning goda skäl att fort­

sätta på den inslagna vägen och i ökande utsträckning anförtro dylika upp­

gifter dels till handelssekreterarna, dels till väl kvalificerade tjänstemän

inom kanslistkarriären. För en dylik princip talar beträffande handelssekre­

terarna, att här avsedda uppgifter som regel förutsätter speciell utbildning

och långvarig praktisk erfarenhet i kommersiella spörsmål, en utbildning

som de diplomatiska tjänstemännen i allmänhet ej förvärvat. De kommer­

siella uppgifter, som bör åvila de ovannämnda kanslisterna, skulle i och för

sig med hänsyn till arbetets art även kunna handläggas av de diplomatiska

tjänstemännen — så sker f. ö. nu vid åtskilliga myndigheter. Från flera

synpunkter kan det emellertid vara fördelaktigt att koncentrera större de-

Jen av dessa uppgifter, i synnerhet dem, som omnämnes i exportstödsbe­

redningens andra huvudgrupp ovan, till kanslisterna.»

Exportstödsberedningen erinrade om att kanslister på flera stationerings-

orter redan i nuläget utförde ett förtjänstfullt exportfrämjande arbete samt

förordade att ett inom beredningen väckt förslag om inrättande av särskilda

handelskanslisttjänster skulle undersökas av UD-utredningen. Vid prövning­

en av förslaget har UD-utredningen i likhet med beredningen kommit till, att

kanslisterna är väl lämpade för de kommersiella arbetsuppgifterna. Även

personalpolitiska synpunkter talar för att de ofta väl kvalificerade kanslis­

terna kan anförtros mera självständiga arbetsuppgifter. Utredningen har

tillika beaktat de ökade möjligheter att möta framtida krav på personal-

förstärkning, som en gradvis företagen omfördelning av vissa arbetsupp­

gifter skulle kunna medföra. Det finns nämligen enligt utredningens me­

ning anledning att förmoda, att ett vidgat utnyttjande av kanslisterna för

mera kvalificerade arbetsuppgifter än som f. n. i allmänhet kommer i fråga

skulle kunna bidra till att i viss mån minska anspråken på en fortskridande

ökning av antalet tjänster i den diplomatiska karriären.

Att UD-utredningen sålunda förordar en vidgad användning av kanslis­

terna för kommersiella uppdrag innebär dock ej, att utredningen tillstyrker

tanken på en särskild handelskanslistkår. Att dela den nuvarande kanslist­

kåren i två delar, av vilka den ena för all framtid uteslutande skulle ägna

sig åt kommersiella uppgifter, skulle nämligen enligt utredningens upp­

fattning kunna medföra kännbara personaladministrativa svårigheter. Ut­

redningen föreslår i stället, att handelskanslisterna hämtas från eller — utan

angivande av någon bestämd stationeringsort — anställes inom utrikesför­

valtningens kanslistkår.

Beträffande arbetsfördelningen mellan handelssekreterare och handels-

kanslister anför UD-utredningen bl. a. följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1063

57

»Med hänsyn såväl till den bakgrund, som handelssekreterarna förutsättes

äga i form av utbildning och praktik inom näringslivet, som till deras tem­

porära anställningsform förefaller det rimligt, att dessa tjänstemän i första

hand utnyttjas för att utföra ett ofta krävande kommersiellt pionjärarbete

i områden, som bedömes vara löftesrika men hittills föga uppmärksammade

marknader för svensk export. Ett undantag utgör de mycket högt utveck­

lade marknaderna, som exempelvis Förenta Staterna, där handelssekrete­

rarna numera är avsedda att tjänstgöra såsom marknadsföringsexperter

och följaktligen har uppgifter av mera speciell karaktär. På handelssekrete­

rarna bör sålunda som regel ankomma att utföra ett brett upplagt mark-

nadsundersökningsarbete och bereda mark för en mera permanent och ru-

tinförankrad kommersiell verksamhet. När handelssekreteraren under nå­

gon eller några verksamhetsperioder, vardera omfattande omkring tre år,

fullgjort detta uppdrag på en ort, förutses han återvända till enskild tjänst

och kan, om så befinnes påkallat, efterträdas av en handelskanslist. Den­

nes uppgift blir att söka bruka den nyplöjda marken genom att fortsätta

kontaktskapandet, stödja de svenska företagen och deras agenters ansträng­

ningar på marknaden i fråga och över huvud hålla marknadens intresse för

Sverige och svenska produkter aktivt och levande.

Handelskanslisten bör emellertid utöver vad som nyss sagts, kunna an­

vändas även i länder, med vilka Sverige har traditionella och väl utvecklade

handelsförbindelser. I sådana fall ingår han i den grupp tjänstemän vid en

beskickning, som ansvarar för bevakningen av handelsärendena. Arrange­

mang av denna art förekommer redan vid exempelvis beskickningarna i Bonn

och Haag.»

Utredningen finner det mot denna bakgrund särskilt betydelsefullt, att

inrättandet av nya handelssekreterarposter samordnas med en bedömning

av möjligheterna att tillsätta handelskanslister för uppföljandet. Utredningen

anser det även angeläget, att den nytillträdande handelskanslisten får möj­

lighet att förbereda sig för sitt uppdrag såväl genom erforderliga kontakt­

resor i Sverige som genom någon tids parallelltjänstgöring på platsen med

den avgående handelssekreteraren.

F. n. är kanslister med huvudsakligen kommersiella uppgifter stationerade

på ett tiotal orter utomlands. Handelssekreterare finns på åtta andra plat­

ser. I årets statsverksproposition (bil. 12 s. 49) föreslås en förstärkning av

handelssekreterarorganisationen med ytterligare en befattning. Såsom ett

led i sin bedömning av utlandsrepresentationens kommersiella verksamhet

över huvud uttalar UD-utredningen sitt stöd för exportstödsberedningens

uppfattning att Afrika och Asien utgör särskilt angelägna områden för en

förstärkning av den kommersiella utlandsrepresentationen. Manila, Khar­

toum, Kuala Lumpur och Bombay är liksom Nord- och Västafrika exempel

på platser och områden, där enligt utredningen ett mera omedelbart behov

av ytterligare svenska exportfrämjande insatser i form av handelssekreterare

eller handelskanslister kan konstateras. Även Latinamerika erbjuder rika till­

fällen till ytterligare kommersiell bearbetning.

UD-utredningen har inte ansett sig böra ta ställning i frågan om en viss

post bör besättas med handelssekreterare eller handelskanslist. Detta spörs­

mål bör enligt utredningen i varje särskilt fall bli föremål för samråd mel­

lan berörda departement och organisationer.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Upplysningsverksamheten vid utlandsmyndigheterna. En av de arbetsupp­

gifter, som enligt utredningens mening kan väntas ta en växande del av ut­

rikesförvaltningens resurser i anspråk, är upplysningsverksamheten. Enligt

översynen har ett stort antal utlandsmyndigheter redovisat från år till år

ökande informationsuppgifter. Bakgrunden är ej endast ett i många länder

snabbt växande internationellt intresse, som även kommer Sverige till godo.

I väsentlig grad är det enligt utredningen även fråga om initiativ från svensk

sida. Det förhåller sig i själva verket så, att en betydande del av all diplo­

matisk verksamhet avser information. Skillnaden mellan ett sändebuds och

en pressattachés i viss mån parallella informationsverksamhet hänför sig

främst till mottagarkretsarna. Till den diplomatiska verksamheten i allmän­

het hör sålunda att vinna gehör för svenska synpunkter hos utländska rege­

ringar. Upplysningsverksamheten syftar däremot enligt utredningen främst

till att påverka opinionen bland politiker, pressfolk, lärare och andra grup­

per. På åtskilliga orter har utrikesförvaltningen stöd av svenska upplys-

ningsorgan. Härvid tillkommer det beskickningschefen att verka för sam­

ordning av den svenska upplysningsverksamheten.

Det torde i dag knappast finnas någon lönad svensk utlandsmyndighet,

som ej i en eller annan form bedriver upplysningsverksamhet. Vid vissa be­

skickningar står denna verksamhet under ledning av en pressattaché och

sysselsätter ett flertal personer. I arbetet deltar vid vissa av de större be­

skickningarna även en kulturattaché. Vid övriga myndigheter blir informa­

tionsarbetet ofta en angelägenhet för någon av de yngre diplomatiska tjäns­

temännen, ibland med biträde av kanslisten.

Enligt utredningens mening torde det vara möjligt att i större utsträck­

ning än som nu sker — under ledning av myndighetens chef och hans när­

maste medarbetare — anförtro informationsuppgifter åt personal i kanslist­

karriären, naturligtvis under förutsättning att vederbörande erhåller lämp­

lig utbildning för denna typ av verksamhet. Analogt med vad utredningen

enligt den föregående redovisningen anfört beträffande handelskanslisterna

föreslår utredningen därför, att kanslisterna får möjlighet att efter frivilligt

åtagande undergå viss utbildning i handläggningen av informationsärenden.

Utredningens synpunkter på en sådan utbildning redovisas i det följande.

Behov av »informationskanslister» kan enligt utredningen anses föreligga

såväl vid större beskickningar med en omfattande upplysningsverksamhet

som vid mindre myndigheter, där en kanslist kan tas i anspråk för informa­

tionsarbetet antingen på heltid eller under den del av hans tjänstgörings­

tid, som inte åtgår för administrativa göromål.

Kontakten med pressen och de utländska instanser, vilkas medverkan kan

vara en förutsättning för ett framgångsrikt upplysningsarbete, kräver enligt

utredningen ofta tillgång till informationsvägar på ett relativt högt plan. I

länder med ett högt utvecklat informationsväsen, exempelvis Förenta Sta­

tera men även vissa västeuropeiska nationer anser utredningen det därför

vara av vikt, att den ansvarige tjänstemannen har en ställning, som ger ho­

nom full möjlighet att utnyttja dessa kanaler. Utredningen finner det ange­

läget, att denna synpunkt beaktas vid tillsättande av exempelvis press­

attachéer.

Specialattachéer. I det föregående har talats om de specialattachéer, som

inom utrikesförvaltningens ram ägnar sig åt handelsfrämjande uppgifter

och upplysningsverksamhet. Härutöver förekommer vid utlandsmyndighe­

terna även andra typer av specialister, såsom försvarsattachéer, socialat­

tachéer, tekniska attachéer samt fiskexport- och lantbruksrepresentanter.

Bortsett från försvarsattachéerna, vilkas verksamhet behandlades av för-

svarsattachéutredningen 1960 och därför ej beröres i detta sammanhang,

tjänstgör f. n. socialattachéer i London och Washington, tekniska attachéer i

Washington och Moskva, fiskexportrepresentant i Bonn samt lantbruksre­

presentanter i Bonn och vid EEC-delegationen i Bryssel.

Prövningen av behovet av här avsedda specialister har hittills huvudsak­

ligen skett inom berörda fackdepartement. Utredningen har därför funnft

det inte vara förenligt med sitt uppdrag att komma med specifika rekom­

mendationer i dessa ärenden. Från de synpunkter utredningen haft att före­

träda finner den emellertid det angeläget att behovet av specialister av här

ifrågavarande slag tillgodoses samt framhåller att detta behov förtjänar att

följas med uppmärksamhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

59

Yttranden

Till utredningens uttalanden om utlandsmyndigheternas m i-

nimiorganisation har ett flertal remissorgan anslutit sig. Export­

föreningen anser, att en beskickning bör disponera minst två diplomatiska

tjänstemän för att kunna fungera väl. Angeläget är att arbetet vid beskick­

ningar och konsulat inte hämmas eller rent av paralyseras genom långa va­

kanser. Även sändebudet i Paris m. fl. framhåller, att i dagens läge två dip­

lomatiska tjänstemän är minimum för varje beskickning. Vakanser av olika

slag, förutsedda likaväl som oförutsedda, måste uppkomma och det får an­

ses helt orationellt, att en beskickning i dylikt fall de facto inte kommer att

fungera. Sändebudet i Léopoldville understryker, att i länder med föga sta­

bila politiska förhållanden önskemålet om minst två diplomatiska tjänste­

män gör sig gällande också av säkerhetsskäl, respektive från synpunkten av

de insatser som kan komma att krävas för den händelse svenska medbor­

gare och svensk egendom råkar i fara.

Till utredningens förslag, att vid uppkommande vakanser i utlandet tjäns­

temän från den särskilda utrednings- och förhandlingsgruppen skulle kun­

na utnyttjas, ställer sig bl. a. sändebuden i Kairo och Paris tveksamma.

Denna grupp torde redan från början få så många och omfattande uppgif­

ter, alt det i praktiken kommer att bli svårt att lösgöra en eller flera av dess

tjänstemän för vikariatstjänstgöring utomlands.

Den stora vikten av kontakter med de nya staterna betonas av LO och

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

upplysningsberedningen som framhåller, att det kan bli av avsevärd bety­

delse för de svenska förbindelserna med utvecklingsländerna, om våra re­

presentationer vid de internationella organisationerna, främst FN, och i vis­

sa stormaktshuvudstäder har en sådan personaltillgång, att kontaktuppgif­

terna kan tillgodoses.

Utredningens förslag om de olönade myndigheternas utnytt­

jande i större utsträckning för vissa kommersiella uppgifter liksom för upp­

lysningsverksamhet har välkomnats av bl. a. Svenska institutet och export­

föreningen. Statskontoret understryker önskvärdheten av att möjligheterna

till ett mera aktivt utnyttjande av de olönade konsulaten närmare undersö-

kes. Vissa utlandsmyndigheter har ställt sig tveksamma till möjligheten att

ytterligare belasta de olönade konsulerna, i synnerhet om dessa inte är

svenska medborgare eller saknar närmare anknytning till Sverige. Sände­

budet i Paris framhåller bl. a. att ett bättre utnyttjande av de olönade kon­

sulerna torde förutsätta, att beskickningarna i respektive länder minst vart­

annat år inbjuder dessa till en å två dagars konferens i huvudstaden. Även

generalkonsuln i Hamburg anser, att systemet med konsulskonferenser, som

på senare tid anordnats i vissa länder, ytterligare bör utbyggas och intensi­

fieras. Där så är praktiskt möjligt bör sammankomster förläggas till Sve­

rige.

Sändebudet i London understryker, att de olönade konsulerna utför ett,

särskilt för sjöfarten synnerligen betydelsefullt arbete. Vid tillsättandet av

nya konsuler på sistone har det visat sig, att de allt större krav, som i nutidens-

samhälle ställes på den typ av personer som är lämplig för konsulstjänst,

ofta gör det svårt för dem att på nuvarande villkor åta sig en sådan. Det

torde därför bli nödvändigt att i framtiden ersätta konsuler för deras arbete

i betydligt större utsträckning än som hittills skett. De f. n. i vissa fall ut­

gående bidragen täcker ofta endast nödtorftigt en konsuls direkta utlägg för

extra arbetskraft, kontor etc. För konsulns eget arbete, den tidsförlust han.

åsamkas i sin egentliga verksamhet etc. utgår inte någon ersättning.

Mot förslaget om upprättande av tre nya utlandsmyndigheter

— en beskickning i Abidjan eller Accra, ett lönat konsulat i Säo Paulo samt

ett beskickningskansli i Quito — har inte framförts någon erinran.

Vad beträffar Afrika anser kommerskollegium, att behovet av åtgär­

der av utredningen bedömts på kort sikt. Ehuru läget för dagen inte påkal­

lar ytterligare förstärkningar, hade det enligt kollegium varit en fördel med

tanke på framtida åtgärder, som troligen kan aktualiseras snabbt, om utred­

ningen sökt analysera behovet på något längre sikt av utlandsmyndigheter

på denna kontinent. LO finner det mycket påkallat med en utökning av an­

talet utlandsmyndigheter i de afrikanska staterna. Vid sidan av de skäl som

utredningen anför, framför allt de kommersiella synpunkterna, understry­

ker LO behovet och värdet av en ömsesidig informations- och kontaktverk­

samhet mellan dessa stater och Sverige. I detta sammanhang framhålles vik­

ten av en så småningom förstärkt representation även i området Tanganyi-

61

ka, Uganda och Kenya. Uppenbart är att utvidgningen av representationen i

•de afrikanska staterna inte bör stanna vid de nu föreslagna åtgärderna utan

att det bör bli fråga om ett kontinuerligt uppfyllande av önskemål och behov.

Även grossistförbundet anser, att man sannolikt inom en inte alltför avläg­

sen framtid måste genomföra en ytterligare utbyggnad av representationen

i Afrika. NIB uttalar, att det såväl vid planering som administration av bi­

laterala hjälpinsatser visat sig vara en väsentlig fördel att i berörda länder

ha tillgång till svenska beskickningar. Nämnden ifrågasätter beträffande

Tanganyika huruvida man inte, då den nordiska biståndsinsatsen i detta

land kommit närmare sitt förverkligande, borde överväga att placera en lö­

nad befattningshavare i Dar-es-Salaam.

I valet mellan Accra och Abidjan som stationeringsort framhåller bl. a.

bankföreningen, exportföreningen och industriförbundet önskvärdheten av

att den nya fasta representationen i Västafrika förlägges till det forna frans­

ka området, där Sverige f. n. saknar lönad utlandsmyndighet.

Upprättandet i Latinamerika av en ny beskickning i Guatemala

bör enligt exportföreningen ske så snart närmare erfarenheter föreligger av

den därstädes inledda handelssekreterarverksamheten. Bankföreningen an­

ser omedelbart behov av en beskickning i Guatemala föreligga och hemstäl­

ler, att frågan därom med det snaraste upptas till närmare utredning.

Sändebudet i Caracas anser, att i varje fall erfarenheterna från de senaste

åren pekar på att det vore motiverat med en diplomatisk representant i Ha­

vana. Denna fråga bör därför såvitt möjligt upptas till förnyad prövning.

Mot utredningens förslag rörande förstärkt representation i Brasilien och

Ecuador har några erinringar inte framförts. Exportföreningen framhåller

beträffande den nya representationen i Ecuador, att det från good-will-syn-

punkt synes lämpligt att den i Quito placerade beskickningen tämligen snart

erhåller en självständig ställning.

Behovet av förstärkt representation i Asien understrykes av bankför­

eningen, som anser att en självständig beskickning bör upprättas i Kuala

Lumpur. Sändebudet i Bangkok ifrågasätter om inte Afrikas betydelse för

svensk export på senare tid möjligen överbetonats i jämförelse med vissa

expanderande och uppblomstrande marknader i Asien. Förutom Hongkong

och Thailand, där en fast ehuru underbemannad representation redan finns,

bör Malaya, Singapore och Filippinerna nämnas. En intensifiering av den

svenska exportverksamheten på de asiatiska exportmarknader, där varu­

utbytet inte alltför mycket hämmas av importrestriktioner och där valuta­

tillgången är stabil, bör därför ägnas mera uppmärksamhet från svensk si­

da än som f. n. är fallet.

Till utredningens förslag om ändrad status förvissa utlands­

myndigheter ansluter sig remissorganen i stort sett. I fråga om för­

slaget att de två delegationerna i Geneve omedelbart skall sammanslås till

en myndighet förordar emellertid såväl grossistförbundet som industriför­

bundet, att denna sammanslagning tills vidare får anstå med hänsyn till det

ovissa läge, i vilket de ekonomiska integrationsfrågorna f. n. befinner sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

och den ökade betydelse som från svensk sida nu synes böra tillmätas såväl

EFTA som GATT.

Utredningens synpunkter och rekommendationer i fråga om den u t r i-

keshandelsfrämj ande verksamheten har vunnit allmänt

stöd från remissorganen. Vikten av att denna verksamhet alltfort kommer

att ingå som en naturlig del av utlandsmyndigheternas arbete understrykes_

Delade meningar torde enligt grossistförbundet inte råda om att de han­

delspolitiska uppgifterna liksom hittills skall skötas av de diplomatiska

tjänstemännen. Exportföreningen framhåller vikten av att dessa tjänstemän

äger åtminstone grundläggande handelspolitisk skolning.

Utredningens förslag om vidgad användning av kanslister för kom­

mersiella uppdrag har fått ett i stort sett positivt mottagande från remiss­

organens sida. Stockholms handelskammare och handelskammaren i Göte­

borg framhåller emellertid samtidigt betydelsen av att även de diplomatiska

tjänstemännen genom sin utbildning och praktiska tjänstgöring är väl för­

trogna med detta område. Enligt kommerskollegium bör en ökad använd­

ning av kanslister för det kommersiella arbetet inte hindra att tjänstemän­

nen i diplomatkarriären även i fortsättningen deltar häri, i den mån arbets-

uPPgifterna så fordrar. Grossistförbundet anser att även i fortsättningen an­

svaret för handläggningen av de kommersiella frågorna bör ligga kvar hos

diplomatiska tjänstemän. Detta bör dock inte hindra att kanslisterna i ökad

omfattning skall kunna biträda med handläggningen av kommersiella frå­

gor och att dessa tjänstemän, där skäl därtill föreligger, till eget avgörande

anförtros åtskilliga uppgifter på det kommersiella planet.

Vikten av ordentlig utbildning för handelskanslisterna understryks av

bl. a. bankföreningen, som framhåller att till uppdrag som handelskanslisi

bör utses endast befattningshavare med goda kommersiella insikter samt

förtrogenhet med svenskt bankväsen och näringsliv i övrigt. Mot utredning­

ens förslag att handelskanslisterna hämtas från eller anställes inom utrikes­

förvaltningens redan existerande kanslistkår har inte några erinringar

framförts av remissorganen. Till den av utredningen föreslagna fördelning­

en av arbetsuppgifterna mellan handelskanslister och handelssekreterare-

ansluter sig exportföreningen m. fl. Utredningens uppfattning om behovet

av förstärkt kommersiell utlandsrepresentation på vissa platser och områ­

den i Afrika och Asien delas av remissorganen.

Upplysningsverksamheten vid utlandsmyndigheterna har ut­

förligt behandlats i yttrande från upplysningsberedningen, som uttalar sin

tillfredsställelse över utredningens starkt positiva syn på denna verksam­

het men anser att utredningen, mer än beträffande utrikesförvaltningen i

övrigt, stannat vid principiella förklaringar utan konkreta förslag. I viss

utsträckning har detta motiverats just med upplysningsberedningen»-

tillkomst. Sändebudet i Bonn framhåller, att upplysningsverksamheten

utomlands blivit en central uppgift för utrikesförvaltningen och så nä­

ra hör samman med dennas övriga uppgifter såväl av politisk som av

handelspolitisk art, att dess koordinering endast kan ske i nära kontakt med

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 7963

63

utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna. Härtill kommer att beskick­

ningarna och konsulaten i de allra flesta länder är de enda svenska organ,

som står till buds för bedömandet av hithörande frågor och för genomföran­

det och samordningen av upplysningsverksamheten. Turisttrafikförbundet

understryker vikten av att — sedan en samordning av de olika upplysnings-

organens verksamhet nu centralt genomförts i och med tillkomsten av upp-

lysningsberedningen — en motsvarande samordning kommer till stånd även

på utlandsfälten. Sålunda bör, där så ej redan skett, under beskickningsche-

fens ledning samarbetsorgan skapas med representanter för i respektive

land företrädda svenska informationsorgan och exportintressen. Svenska in­

stitutet anser det vara en brist att frågan om gränsdragningen och arbets­

fördelningen mellan utrikesdepartementets pressbyrå respektive beskickning­

arnas tjänstemän, å ena sidan, och institutet och dess utlandskontor, å and­

ra sidan, inte ägnats någon mer ingående uppmärksamhet. De allt starkare

krav på specialisering som gör sig gällande också på upplysningsområdet

spelar här in. Inte minst med tanke på önskvärdheten av en god service

gentemot allmänheten är det nödvändigt att anvisa så få kontaktvägar som

möjligt, varför man enligt institutet bör söka få fram en starkare koncen­

tration av liknande frågor till en och samma arbetsenhet.

I fråga om behovet av pressattachéer bör enligt upplysningsberedningen

redan nu i princip fastslås, att sådana bör tillföras beskickningarna i Haag,

Rom och Wien samt representationerna i Bryssel, Geneve och New York.

Enligt Svenska institutet bör det starka Sverigeintresset i utvecklingsländer­

na även tillgodoses, t. ex. genom inrättande av två temporära och rörliga

poster som »informationsattachcer» för Asien och Afrika, förslagsvis knut­

na till beskickningarna i New Delhi och Alger eller Lagos. En liknande post

borde även inrättas vid FN-representationen i New York med hänsyn till de

betydelsefulla kontakterna med de nya länderna. Ett ökat antal kulturatta­

chéer skulle från institutets synpunkt vara ytterst välkommet — förutom i

Tyskland och Förenta Staterna —- även i Italien, Nederländerna, Belgien,

Sovjetunionen och Latinamerika.

Frågan om pressattachéernas lönegradsplacering har upptagits av upplys­

ningsberedningen, som med hänsyn till respektive posters betydelse och

önskemålet att trygga en väl avvägd befordringsgång inom informations-

karriären anser, att en del pressattachétjänster bör bli rådstjänster. Bered­

ningen föreslår dels att pressattachétjänsten i Washington uppflyttas i råds­

graden från den 1 juli 1963, dels att ytterligare tre av tjänsterna efterhand

uppflyttas i nämnda lönegrad, varvid hänsyn bör tas både till postens vikt

och innehavarens meriter. Även Svenska institutet förordar att vissa av

pressattachétjänsterna placeras i rådsgraden, vilket även bör kunna gälla

kulturattachéerna.

Utredningens uttalanden om möjligheten att i större utsträckning än som

nu sker anförtro informationsuppgifter åt personal i kanslistkarriären biträ­

des av upplysningsberedningen m. fl. Turisttrafikförbundet föreslår, att

kanslisterna även på olika sätt får medverka till förbättrad turistinforma­

tion. Sändebudet i Washington anser, att användandet av kanslister på in-

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

formationsuppgifter förtjänar att ytterligare diskuteras, önskvärt är att oli­

ka kategorier av befattningshavare inom utrikesförvaltningen får någon

grad av förtrogenhet med upplysningsfrågor. Särskilt angeläget är väl, att

den diplomatiska personalen och över huvud taget alla med en mera utåt­

riktad verksamhet än den som naturligen faller på kanslister blir förtrogna

med och utnyttjas för dylika uppgifter. Man bör inte heller bortse från att

det ofta blivit synnerligen gott resultat av kvinnlig biträdespersonals använd­

ning för upplysningsuppgifter. TCO finner det otillfredsställande att biträdes-

personalens arbetsuppgifter och ställning endast berörts mycket summa­

riskt av utredningen och utgår från att kompletterande undersökningar

och därpå grundade överväganden kommer till stånd. Det bör enligt TCO

framhållas, att denna personal vid beskickningarna i många fall fullgör kva­

lificerade uppgifter bl. a. av informativ art.

Utredningens uttalanden om behovet av specialattachéer har

vitsordats av flera remissorgan. U pplysningsberedningen finner en succes­

siv utbyggnad av antalet socialattachéer och teknisk-vetenskapliga attachéer

önskvärd. LO understryker behovet av en utbyggnad av socialattachéinsti-

tutionen, vilken kan ske successivt men bör ske snabbt då man nu vunnit

så göda erfarenheter från denna verksamhet. Det synes enligt LO motiverat

med socialattachébefattningar bl. a. i Bonn och Paris samt även bland de

nya staterna i Afrika och Asien. Lantbruksförbundet anser det angeläget

med en förstärkning av jordbrukets officiella utlandsrepresentation och att

i första hand behovet av sådan representation i London, Washington och Pa­

ris tillgodoses. Behovet av ökat antal fackattachéer vitsordas även av flera

utlandsmyndigheter.

Departementschefen

Såsom jag tidigare anfört har verksamheten inom utrikesförvaltningen i

dess helhet efter andra världskrigets slut vuxit avsevärt. Den politiska och

ekonomiska utvecklingen har ställt ökade krav på utrikestjänsten och dess

befattningshavare. Ett femtiotal nya stater har tillkommit, nya interna­

tionella samarbetsorgan har skapats, det ekonomiska och politiska integra-

tionsarbetet har fått ökad omfattning och betydelse, hjälp till utvecklings­

länderna lämnas i ökande omfattning, svenskt deltagande i olika FN-aktio-

ner har blivit betydande och det är i högre grad än tidigare nödvändigt att

aktivt tillvarata svenska intressen och bistå svenska medborgare i utlandet.

Denna utveckling har nödvändiggjort en inte obetydlig utbyggnad under

efterkrigsperioden av den svenska utrikesrepresentationen, vilken i dag om­

fattar 72 lönade utlandsmyndigheter, vartill bör läggas 23 olönade konsulat,

vid vilka lönad personal är placerad. Såsom UD-utredningen påvisat är vid

ett antal av dessa myndigheter personalbesättningen så begränsad, att vid

sjukdom eller annat förfall för chefen verksamheten eller viktiga delar där­

av riskerar att lamslås. Jag ansluter mig till vad utredningen uttalat om nöd-

Sveriges lönade representation i Afrika

Rabat

Kairo

m Addis

Abeba

Monrovia

Abidjan

Nairobi

Léopoldville

Dar-es-

Salaam

Pretoria

existerande

myndighet

föreslagen

myndighet

Sveriges lönade representation i Central- och Sydamerika

Mexico

Guatemala

Caracas

| Bogotä

Såo

"» Paulo

Rio de

Janeiro

i

mJ

Santiago

/ de Chile

i» Montevideo

^ Buenos Aires

- existerande

myndighet

= föreslagen

myndighet

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

65

vändigheten att i regel mer än en diplomatisk tjänsteman är stationerad vid

varje beskickning, där chefen är ackrediterad även i andra länder.

Sveriges mer än 500 olönade konsulat i utlandet har under senare år kom­

mit att anförtros alltmera betydelsefulla arbetsuppgifter, i första hand avse­

ende sjöfarten men även för tillvaratagande av andra svenska intressen. I

många fall utför dessa konsuler, vilka som regel inte erhåller annan ersätt­

ning än som motsvarar deras direkta omkostnader, ett mycket hängivet

arbete för Sverige. UD-utredningen har pekat på möjligheten att i ökad om­

fattning engagera olönade konsuler för kommersiella uppgifter liksom för

upplysningsverksamhet. Jag anser dessa överväganden förtjäna uppmärk­

samhet, i synnerhet då det gäller möjligheten att mera aktivt utnyttja de

konsuler som är svenskar eller på annat sätt har närmare anknytning till

Sverige. För att intressera och informera de olönade konsulerna finner jag

den i vissa länder redan tillämpade ordningen med regelbundet återkom­

mande konsulskonferenser väl lämpad att mera allmänt genomföras.

Till utredningens uttalanden om behovet av nya lönade utlandsmyndig­

heter kan jag i allt väsentligt ansluta mig. I Afrika har tillkomsten av ett

stort antal nya nationer redan medfört behov under senare år av vissa nya

myndigheter. Genom beslut av 1961 års riksdag har beskickningar upprät­

tats i Lagos och Monrovia. Med stöd av det av samma års riksdag lämnade

bemyndigandet har, sedan diplomatiska förbindelser med Kongo-republiken

etablerats under 1962, en självständig beskickning upprättats även i Léo-

poldville under ledning av ett beskickningsråd med sändebuds ställning. I

Nairobi har med stöd av bemyndigande av 1962 års riksdag ett lönat gene­

ralkonsulat upprättats under ledning av en konsul med generalkonsuls ställ­

ning. Även utvecklingen i Nordafrika har medfört behov av lönad represen­

tation och innevarande års riksdag har tidigare godkänt förslag om två nya

beskickningar med ämbetsområden omfattande det ena Tunisien och Li­

byen och det andra Algeriet. Behovet av ytterligare en beskickning i Väst-

afrika, som av utredningen föreslås förlagd till Abidjan eller Accra, har

vitsordats av remissorganen. Önskvärdheten av en sådan förstärkning an­

mäldes redan i statsverkspropositionen till 1961 års riksdag. I valet mellan

de två föreslagna platserna vill jag — med hänsyn bl. a. till att Sverige f. n.

inte har diplomatisk personal stationerad inom någon av de franskspråkiga

republikerna i Västafrika — förorda Abidjan som stationeringsort för den

nya beskickningen. Beskickningens ämbetsområde torde förutom republiken

Elfenbenskusten böra omfatta republikerna Mali, Niger, Togo och övre

Volta, där Sverige f. n. helt saknar representation.

Flera remissorgan har i sina yttranden framhållit, att behov av ytterliga­

re utbyggnad av representationen i Afrika troligen kan komma att aktuali­

seras inom en nära framtid, varvid särskilt anförts Tanganyika, där det med

hänsyn till bl. a. Sveriges deltagande i den nordiska biståndsinsatsen skulle

vara av väsentlig betydelse att ha tillgång till en lönad representation. Det

må härvid påpekas, att Sverige åtagit sig att tills vidare administrera denna

biståndsinsats. Med hänsyn även till de svenska intressena av ekonomisk art,

:t Kilning till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 73

66

den omfattande missionsverksamheten och värdet av direkta informations-

kontakter mellan Sverige och Tanganyika föreslår jag, att redan nu beslut

fattas om upprättande av en beskickning i Dar-es-Salaam under ledning av

en lönad tjänsteman såsom t.f. chargé d’affaires. Så snart Kenya uppnått

självständighet och Sveriges generalkonsulat i Nairobi kunnat omvandlas

till beskickning bör tjänstemannen i Dar-es-Salaam underställas sändebu­

det där. Utredningen har erinrat om att behov av förstärkt representation

kan komma att uppstå även i Rhodesia och Nyasaland. Jag anser mig dock

f. n. böra begränsa förslagen om upprättande av lönade representationer i

Afrika till vad jag redan anfört.

I Latinamerika har utredningen dels förordat att — i enlighet med över­

synens förslag beträffande representationen i Ecuador —- en lönad tjänste­

man placeras i Quito såsom t.f. chargé d’affaires, underställd sändebudet

i Bogotå, dels föreslagit att ett lönat konsulat upprättas i Säo Paulo. Che­

fen för konsulatet borde, i samband med att beskickningen i Rio de Janeiro

sedermera flyttas till den nya huvudstaden Brasilia, även anmälas som han­

delsråd vid beskickningen. Jag ansluter mig till vad utredningen anfört och

föreslår inrättande dels av en fast beskickning i Quito, underställd beskick­

ningen i Bogotå, dels av en lönad konsulär myndighet i Säo Paulo, som bör

vara generalkonsulat.

I översynen har närmare redovisats olika skäl för upprättande av en be­

skickning i Centralamerika, lämpligen förlagd till Guatemala, med verksam­

hetsområde omfattande samtliga centralamerikanska republiker med un­

dantag av Mexico och Panama. Utredningen har förklarat sig ha funnit

översynens argumentering väl underbyggd och har därför intet att erinra

mot upprättande av en sådan beskickning. Det har dock förefallit utred­

ningen naturligt, att man innan en ny myndighet upprättas avvaktar när­

mare erfarenheter av den i Guatemala placerade handelssekreterarens verk­

samhet. Handelssekreteraren har sedermera med ledning av vunna erfaren­

heter förklarat det angeläget, att Sverige — i likhet med flertalet övriga

västeuropeiska länder — snarast upprättar en beskickning i Guatemala, som

i nuvarande ekonomiska läge, kännetecknat av en inom Centralamerika långt

framskriden integration, skall tillvarata de svenska intressena av bl. a.

ekonomisk och kommersiell art. Med hänsyn till föreliggande behov av en

lönad myndighet i Centralamerika anser jag mig nu böra föreslå upprättan­

de av en självständig beskickning i Guatemala. — I fråga om Sveriges repre­

sentation på Cuba, som tillhör beskickningens i Caracas ämbetsområde, har

utredningen inte funnit att de svensk-kubanska förbindelserna f. n. är av

sådan omfattning, att en självständig myndighet i Havana är motiverad.

F. n. tjänstgör en lönad kanslist vid det olönade konsulatet i Havana. I

likhet med utredningen finner jag det inte påkallat att nu föreslå upprät­

tande av en självständig lönad myndighet på Cuba.

Till vad utredningen anfört rörande behovet av förstärkt representation

i Asien kan jag i allt väsentligt ansluta mig. Någon ny beskickning inom

detta område föreslår jag sålunda inte f. n. En intensifiering av den svenska

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

67

exportverksamheten på vissa asiatiska marknader bör dock stödjas genom

förstärkning av den kommersiella representationen.

Jag har inledningsvis omnämnt den under 1962 avslutade nordiska sam-

arbetsöverenskommelsen. I anslutning härtill vill jag även erinra om det

samråd, som äger rum mellan cheferna för de administrativa avdelningarna

inom de nordiska ländernas utrikesdepartement, i syfte att bl. a. tillvarata

möjligheterna till ett samarbete på regional basis mellan de nordiska län­

dernas utlandsmyndigheter.

Utredningen har framlagt vissa förslag rörande ändrad status för redan

existerande lönade utlandsmyndigheter. Jag delar utredningens uppfattning,

att beskickningen i Bagdad, som f. n. är underställd sändebudet i Teheran,

bör bli självständig. Mot förslaget att Sveriges två delegationer i Genéve,

den ena representerande Sverige vid FN:s Europakontor och den andra

vid EFTA, omedelbart bör sammanslås har ett par remissorgan anfört be­

tänkligheter med hänsyn till det aktuella läget i den europeiska integra­

tionsfrågan. Då emellertid även cheferna för de två delegationerna förkla­

rat sig inte ha någon erinran mot en sammanslagning, under förutsättning

bl. a. att frågan om ytterligare eventuellt erforderlig förstärkning av perso­

naluppsättningen ägnas fortlöpande uppmärksamhet, ansluter jag mig till

förslaget härom.

I detta sammanhang vill jag anmäla frågan om ändrad status för vissa

konsulat. Det olönade generalkonsulatet i Genua har sedan 1956 letts av

en utsänd tjänsteman i rådsgraden med generalkonsuls ställning. Inneha­

varen av denna lönade befattning har under 1962 placerats i Milano, där

det olönade konsulatet i samband därmed förändrades till generalkonsu­

lat, med uppgift att jämväl vara chef för generalkonsulatet i Genua, där

det omedelbara ansvaret åvilar en lönad förste kanslist såsom vicekon-

sul. Ifrågavarande två generalkonsulat torde fr. o. m. nästa budgetår böra

uppföras som lönade myndigheter. I Istanbul finns sedan 1942 ett olönat

generalkonsulat, vilket förestås av en lönad konsul med generalkonsuls

ställning. Vid generalkonsulatet tjänstgör tillika en lönad kanslist med för­

ordnande som vicekonsul. Även detta generalkonsulat torde från samma

tidpunkt böra uppföras som lönad myndighet. Dessa förändringar är av

formell natur. Slutligen torde det lönade konsulatet i Minneapolis, som fö­

restås av en lönad konsul med generalkonsuls ställning, samt konsulatet i

Houston, vars chef av utredningen föreslagits erhålla placering i B 1, böra

förändras till lönade generalkonsulat.

Den kommersiella utrikesrepresentationen har av utredningen utförligt

behandlats. Jag ansluter mig till vad utredningen med instämmande av re­

missorganen anfört, att den utrikeshandelsfrämjande verksamheten bör in­

gå såsom en naturlig del av utlandsmyndigheternas arbete. Även det utpräg­

lat kommersiella arbetet torde i betydande utsträckning liksom hittills få

utföras av dessa myndigheter. Om möjligheterna att i högre grad än hittills

utnyttja de olönade konsulaten för vissa kommersiella uppgifter har jag ti­

digare uttalat mig. Till utredningens uttalanden om lämpligheten att i ökad

68

omfattning använda lönade kanslister för kommersiella arbetsuppgifter an­

sluter jag mig. Hittills vunna erfarenheter visar, att väl kvalificerade kanslis­

ter är fullt kompetenta att på ett tillfredsställande sätt självständigt ansvara

för uppgifter av detta slag. En högre lönegradsplacering för vissa kanslist­

tjänster bör kunna införas och vissa av de högre tjänsterna reserveras för

kanslister med kommersiella arbetsuppgifter. Mot utredningens uttalanden

angående arbetsfördelningen mellan handelskanslister och handelssekrete­

rare har jag inte någon erinran. I likhet med utredningen anser jag att ett

mera omedelbart behov av kommersiell representation föreligger bl. a. i

Bombay, Kuala Lumpur och Manila. Detta behov bör delvis tillgodoses ge­

nom inrättande av nya kanslisttjänster.

Behovet av en förstärkning av den svenska upplysningsverksamheten i

utlandet har jag närmare uttalat mig om i statsverkspropositionen till inne­

varande års riksdag. Jag framhöll därvid bl. a. betydelsen både för vart lands

anseende och dess välstånd av en väl avvägd och effektiv upplysningsverk­

samhet i utlandet. Jag erinrade även om att en särskild rådgivare förordnats

att stå till regeringens förfogande i frågor rörande svensk upplysningsverk­

samhet i utlandet med uppgift bl. a. att i samråd med upplysningsbered-

ningen samordna och på längre sikt planlägga denna verksamhet.

Utredningen har uttalat, att upplysningsverksamheten kan väntas kom­

ma att ta en växande del av utrikesförvaltningens resurser i anspråk och

föreslagit, att personal i kanslistkarriären i större utsträckning än vad nu

sker anförtros informationsuppgifter vid utlandsmyndigheterna. Jag fin­

ner det önskvärt, att alla befattningshavare inom utrikesförvaltningen äger

viss förtrogenhet med upplysningsfrågor, vilket bör beaktas vid planlägg­

ningen av den utvidgade utbildningsverksamhet, som jag i likhet med utred­

ningen anser bör genomföras. Några förslag om nya tjänster för upplys­

ningsverksamheten vid utlandsmyndigheterna har inte framlagts av utred­

ningen. Ehuru jag med hänsyn till den tidigare nämnda pågående planlägg­

ningen av denna verksamhet inte f. n. är beredd ta närmare ställning till de

av vissa remissorgan framförda önskemålen om inrättande av ett väsentligt

utökat antal nya press- och kulturattachétjänster, anser jag mig dock redan

nu böra föreslå, att beslut fattas om inrättandet av en tjänst som press-

attaché i New York, vars innehavare i första hand bör få till uppgift att an­

svara för informations- och pressfrågor vid FN-representationen.

Upplysningsarbetets tilltagande omfattning vid beskickningen i Washing­

ton, inte minst inom det kulturella området, har medfört behov av en kva­

lificerad tjänsteman för kulturfrågor. Med hänsyn till pågående förberedel­

ser för den intensifierade upplysningsaktion i Amerikas Förenta Stater,

för vilken anslag beviljats av 1962 års riksdag, har det bedömts erforder­

ligt att inom ramen för tillgängliga anslag redan anställa en tjänsteman för

denna uppgift. Jag föreslår, att en ny tjänst som kulturattaché inrättas med

placering i samma lönegrad som för pressattachéer.

I likhet med utredningen anser jag, att behovet av specialattachéer vid ut­

landsmyndigheterna får prövas i annat sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

69

Y. UTRIKESFÖRVALTNINGENS PERSONALBEHOV.

LÖNEGRADS- OCH BEFORDRINGSFRÅGOR

Allmänna synpunkter på personalbehovet

—

Särskilda lönegradsfrågor

UD-utredningen

Allmänna synpunkter på personalbehovet. En allmän bedömning av ut­

rikesförvaltningens personalbehov ger enligt UD-utredningen vid handen,

att utrikesdepartementet under en följd av år nödgats arbeta med en i

stort sett oförändrad personalstyrka. Sedan 1949 har utrikesrepresentationen

tillförts ett tjugotal nya myndigheter, medan antalet diplomatiska tjänste­

män i departementet under samma tid ökat med endas två. Personalbestån­

dets eftersläpning inom departementet är så stor, att man enligt utredning­

ens mening kan ställa frågan om inte denna utveckling menligt inverkat

på departementets effektivitet. I detta sammanhang erinras om Kungl. Maj :ts

befogenhet att inom ramen för gällande organisation flytta befattningar mel­

lan departementet och utlandsmyndigheterna. Erfarenheten har enligt ut­

redningen visat, att fördelningen av personalresurserna tenderat att utfalla

till utlandsmyndigheternas förmån.

Utredningen har funnit det angeläget att man vid en fortlöpande bedöm­

ning av utrikesförvaltningens personalbehov uppmärksammar, att en ut­

vidgning eller förstärkning av utrikesrepresentationen som regel medför en

efter hand alltmera märkbar ökning av arbetsvolymen inom hemmaorgani­

sationen. Enär denna ökning endast undantagsvis torde vara direkt hänför-

lig till någon särskild avdelning inom departementet, bör hela detta spörs­

mål enligt utredningen tid efter annan omprövas med hänsyn till departe­

mentets samlade arbetsbelastning.

Enligt utredningens uppfattning är det i hög grad önskvärt, att alla till­

fällen tillvaratas att skapa lämpliga former för tjänsteavlösning på olika

poster. Möjligheterna att sörja för i varje särskilt fall erforderlig parallell­

tjänstgöring mellan ny tillträdande och avgående befattningshavare bör en­

ligt utredningen ej få begränsas av personalbrist. Vidare bör personal kunna

disponeras för att undergå utbildning av olika slag. Med utbildning avses då

inte blott kursverksamhet utan även tjänstgöring inom eller utom utrikes­

förvaltningen i utbildningssyfte, exempelvis inför placering på en ny post.

Utredningen har räknat med att i genomsnitt ett tiotal karriärtjänstemän och

fem eller sex kanslister samt ett antal aspiranter, som enligt ett i det följan­

de redovisat förslag förutses kombinera sin utbildning med viss tjänstgöring,

kommer att befinna sig under utbildning. Vid bedömningen av personalbeho­

vet, särskilt på rekryteringsstadiet, bör hänsyn vidare tas till att en viss av­

gång av personal erfarenhetsmässigt sker genom att personer med den typ av

70

utbildning och praktik, som erbjudes inom utrikestjänsten, tas i anspråk

för tjänstgöring inom internationella organisationer eller uppdrag inom and­

ra delar av statsförvaltningen respektive övergår till annan verksamhet.

Särskilda lönegradsfrågor. Enligt gällande personalförteckning är sände­

buden placerade i lönegraderna B 6, B 5 och B 4. Ett betydande antal ut­

landsmyndigheter (27 st. i september 1962) förestås emellertid av chefer

med lägre lönegrad (B 1) än tjänsteställning -— ett arrangemang som grun­

dar sig på ett i 1948 års statsverksproposition gjort, av riksdagen godkänt

uttalande, enligt vilket Kungl. Maj :t äger, då så befinnes lämpligt, förordna

att chargé d’affaires, som leder beskickning, skall under denna sin tjänst­

göring erhålla ställning som sändebud. På motsvarande sätt har konsul för­

ordnats att med ställning som generalkonsul tjänstgöra såsom chef för gene­

ralkonsulat. Sedan denna ordning började tillämpas, har endast en ny sän-

debudstjänst i högre lönegrad än B 1 inrättats. I praktiken har härigenom

tillkommit en lägre sändebudsgrad, i vilken cheferna för nyupprättade myn­

digheter placerats. Chefstjänstemännens nuvarande fördelning på löne­

grader är följaktligen enligt utredningen inte grundad på en värdering av

ansvar och arbetsuppgifter utan snarare att betrakta som ett provisorium.

Utredningen anser, att chef för beskickning och generalkonsulat bör vara

placerad i högre lönegrad än den för beskickningsråd normalt gällande

(B 1). Lägsta lönegrad för sändebud bör enligt utredningens mening vara

B 2 och nu tillämpad praxis att placera beskickningsråd i sändebuds ställ­

ning bör överges. Lönegradsserien bör i övrigt omfatta B 4 och B 6, medan

B 5 sålunda skulle utgå såsom sändebudslönegrad. Utredningen anser, att

fördelningen på dessa lönegrader i princip bör baseras på de olika utlands­

myndigheternas betydelse och det med chefsposten i varje särskilt fall för­

enade ansvaret, samt har uppgjort förslag till lönegradsplacering av chefs­

tjänster på löneplan B vid de lönade myndigheterna. Utredningen föreslår,

att sändebudstjänsterna i Bonn, Helsingfors, Köpenhamn, London, Moskva,

Oslo, Paris och Washington placeras i B 6. Vidare föreslås att 35 sändebuds-

eller generalkonsulstjänster placeras i B 4, 23 sådana tjänster i B 2 och

7 chefstjänster i B 1.

Erfarenheten visar emellertid, framhåller utredningen, att det av prak­

tiska och personalpolitiska skäl inte alltid är möjligt att disponera chefs­

personalen enligt en sådan fördelning. Det kan exempelvis inträffa, att

en tjänsteman som erhållit en chefspost i B 4 sedermera — inom ramen

för den av riksdagen medgivna förflyttningsrätten — i statsnyttans intresse

måste tas i anspråk på en chefspost placerad i B 2. Vid en dylik förflytt­

ning, som enligt utredningen endast bör få förekomma i undantagsfall, för-

utsättes vederbörande behålla sin lönegradsplacering (B 4). Antalet tjänster

i B 4 bör härvid inte ökas utan den post som vederbörande frånträder bör

temporärt besättas i B 2. Om det åter — av nyss antydda skäl — skulle

visa sig nödvändigt att förflytta en beskickningschef i B 6 till lägre klassifice-

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

71

råd beskickning, vilket enligt utredningen inte bör ske annat än i synnerliga

undantagsfall och efter gemensam beredning med cheferna för finans- och

civildepartementen, förordar utredningen, att tjänsten i B 6 med hänsyn till

dessa beskickningars vikt får nytillsättas i samma lönegrad. För tid, var­

under förflyttad tjänsteman innehar tjänst i B 6, skall av honom uppe­

hållen tjänst såsom sändebud i lägre lönegrad hållas vakant. Detta inne­

bär, att Kungl. Maj :t skulle äga rätt att i undantagsfall utöka antalet tjäns­

ter i B 6. Därest innehavare av tjänst i B 5 i samband med förslagets ge­

nomförande erhåller tjänst i B 6, bör den förra tjänsten indras. Övriga

tjänster i B 5 bör enligt utredningen föras på övergångsstat och motsva­

rande lägre tjänster tills vidare hållas vakanta.

I detta sammanhang fäster utredningen uppmärksamheten på de möjlig­

heter, som kan erbjuda sig att placera särskilt erfarna och skickliga kanslis­

ter såsom stationschefer, främst vid myndigheter med övervägande sjöfarts-

konsulära uppgifter (av typen Gdansk, Genua m. fl.), för vilka åtskilliga

tjänstemän i kanslistkarriären bör vara väl kvalificerade. Dylik chefstjänst

bör enligt utredningens mening vara placerad i kanslistkarriärens högsta

lönegrad. En fullständig redovisning av samtliga stationschefers lönegrads-

placering bör årligen lämnas till riksdagen.

Utredningen har förutsatt, att rådstjänsterna utomlands liksom f. n. som

regel bör vara placerade i B 1. Utredningen föreslår dock, att två av tjäns­

terna placeras i B 2 med hänsyn bl. a. till önskvärdheten av att kunna an­

vända sändebud på dessa befattningar. Den av utredningen föreslagna för­

delningen av rådstjänsterna bör enligt utredningens uppfattning inte utan

särskild anledning frångås. Dispositionen av rådsposterna bör — liksom nu

sker — årligen redovisas i statsverkspropositionen.

Liksom hittills bör utrikesministern enligt utredningens mening ha frihet

att i förekommande fall ge råds ställning till tjänsteman i förste sekre-

terargraden. En sådan åtgärd bör emellertid inte föranleda, att tjänsteman­

nen erhåller andra löneförmåner än som eljest skulle tillkomma honom.

Vid behandlingen av lönegradsfrågor har utredningen särskilt uppmärk­

sammat vikten av att lönegradsplaceringen inom utrikesförvaltningen som

helhet är utformad på ett sätt, som utan avsevärd administrativ omgång

tillåter erforderliga förflyttningar mellan hemma- och utlandsposter. Det

bör sålunda vara möjligt att placera exempelvis ett beskickningsråd såsom

byråchef i departementet och vice versa. Möjlighet bör även hållas öppen

för placering i viss utsträckning av stationschefer på andra befattningar i

departementet än såsom avdelningschef eller högre.

Utredningen föreslår, att det 1944 meddelade förordnandet för en tjänste­

man i departementet att bestrida på kabinettssekreteraren ankommande gö­

romål utbytes mot en tjänst såsom biträdande kabinettssekreterare i B 5.

Då B 5 ej förekommer i den av utredningen föreslagna lönegradsserien för

beskickningschefer, får tjänsten konstrueras som tillsvidare-förordnande

(lönegradsbeteckning Br).

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

72

Den nu gällande lönegradsplaceringen för chefen för rättsavdelningen

(B 5) är knuten till befattningens nuvarande innehavare. Vid nytillträde på

befattningen förutsättes denna bli placerad i B 4.

Det i utrikesdepartementet f. n. tillämpade systemet med biträdande

avdelningschef i samma löneställning som avdelningschef saknar motsva­

righet i statsförvaltningen i övrigt. Utredningen har heller inte kunnat finna

någon bärande motivering för ett bibehållande av denna princip. Utred­

ningen föreslår, att tjänst som biträdande avdelningschef vid politiska av­

delningen, rättsavdelningen och handelsavdelningen placeras i B 2, d. v. s.

lönegraden närmast över den, som nu tillämpas för de vid avdelningarna

placerade byråchefstjänsterna. Den föreslagna förändringen bör enligt ut­

redningen inte föranleda någon ändring av vederbörande tjänstemäns titel

eller ställning i organisationen.

Till samma lönegrad som de biträdande avdelningscheferna bör enligt

utredningens mening hänföras chefen för protokollet, chefen för pressby­

rån, chefen för sektionen för internationella biståndsärenden samt chefen

för rapportsekretariatet, vilka samtliga befattningshavare förutses vara direkt

underställda kabinettssekreteraren.

På vissa byråer inom departementet förekommer såsom tidigare nämnts

ett antal smärre arbetsenheter, vilka fungerar relativt oberoende av var­

andra och har en förhållandevis självständig ställning direkt under avdel­

ningscheferna. Utredningen har ansett sig böra förorda, att cheferna för

dessa enheter med hänsyn till uppgifternas art samt graden av självstän­

dighet och ansvar placeras i A 27. Utredningen föreslår för detta ändamål

inrättande av ett antal byrådirektörstjänster i denna lönegrad. Tjänsterna

bör enligt utredningens mening förekomma endast inom departementet och

torde för den skull böra konstrueras såsom tillsvidare-förordnanden (löne-

gradsbeteckning Ar), som inte följer tjänstemännen vid utlandsplacering.

Frågan om tjänsternas placering behandlas i det följande.

Yttranden

UD-utredningens allmänna synpunkter på personalbehovet har

ej föranlett någon erinran från remissorganens sida. Flera utlandsmyndig­

heter, bl. a. sändebuden i Bogotd, Haag, Paris och Wien, understryker vik­

ten av att sådana personalresurser tillskapas, att parallelltjänstgöring mel­

lan från- och tillträdande tjänsteman på utlandspost kan komma till stånd.

Sändebudet i Karachi finner det innebära ett stort slöseri, att de värdefulla

erfarenheter och kontakter, som en tjänsteman under flera år förvärvat på

en stationeringsort, till stora delar är vad utlandsmyndigheten beträffar

bortkastade, emedan tjänstemannen ej får förmedla dem till efterträdaren.

Huvudlinjerna i utredningens förslag i särskilda lönegradsfrågor

har i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissorganen.

SR utgår ifrån, att resultatet av pågående centrala förhandlingar mellan ci­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

73

vildepartementet och personalorganisationerna rörande vissa lönegradspla-

ceringar kommer att bli normgivande även för den slutliga lönegradsplace-

ringen av utrikesförvaltningens personal. I vissa särskilda frågor förekom­

mer dock avvikande uppfattningar. Sålunda ifrågasätter LO riktigheten av

att placera chefstjänsterna vid delegationerna i New York (FN), Geneve

(FN:s Europakontor) och Bryssel (EEC) i lägre lönegrad än som föreslås

för beskickningscheferna i de nordiska huvudstäderna och i stormaktshu-

vudstäderna. Med utredningens egen utgångspunkt att sändebudens löne-

gradsplacering bör bestämmas med hänsyn till postens betydelse kan repre­

sentationerna vid de internationella organisationerna knappast anses mind­

re betydelsefulla än beskickningarna i de nyssnämnda huvudstäderna. In­

dustriförbundet framhåller, att fördelningen av flertalet chefstjänster mel­

lan B 4 och B 2 måste inrymma ett stort mått av subjektiv värdering. SR

föreslår, att chefstjänsterna uppdelas på endast tre lönegrader (B 6—4—2).

I anslutning till utredningens uttalande att fördelningen av chefstjänster­

na på lönegrader i princip bör baseras på utlandsmyndigheternas betydelse

och det med chefsposten förenade ansvaret framhåller industriförbundet,

att det förefaller tvivelaktigt, om det är motiverat att binda chefsbefattning­

arna i olika lönegrader till vissa poster så hårt som utredningen föreslagit.

Opåkallade svårigheter kan uppstå för regeringen att på bästa sätt dispone­

ra personalen. Liknande synpunkter anföres av bl. a. sändebudet i Madrid

samt delegationscheferna i Bryssel och Geneve (FN). SR uttalar förståelse

för de skäl, som föranlett utredningen att förorda en fastare anknytning av

tjänst i viss lönegrad till viss utlandspost, men finner det föga logiskt att

vid flyttning av sändebud från en B 4-post till en B 2-post temporärt ned-

klassa B 4-posten. I stället förordar SR, att den nye innehavaren av denna

post meddelas vikariatslöneförordnande i B 4. Några utlandsmyndigheter,

bl. a. sändebuden i Bryssel, Madrid och Wien, föreslår med hänsyn till »lås­

ningen» av chefstjänsterna i B 6, att ytterligare ett antal tjänster — ehuru

rörliga — placeras i denna lönegrad.

Sändebudet i Washington och generalkonsuln i San Francisco ifrågasät­

ter lämpligheten av att inrätta byrådirektörstjänster i A 27 med hänsyn till

de svårigheter — nedflyttning till A 23 — som kan väntas uppstå, om inne­

havare av sådan tjänst vid förflyttning till utlandspost ej befordras till råds­

graden.

Exportföreningen och flera utlandsmyndigheter, bl. a. sändebuden i Bo-

gotä och Haag samt generalkonsuln i Hamburg vitsordar, att särskilt erfar­

na och skickliga kanslister väl lämpar sig såsom stationschefer, främst vid

myndigheter med övervägande sjöfartskonsulära uppgifter. Sistnämnda re­

missmyndighet anser även, att förtjänta handelskanslister bör kunna pla­

ceras såsom chefer för mindre konsulat med utpräglade handels- eller kom­

binerade handels- och sjöfartsuppgifter (av typen Salisbury och Hongkong).

Sändebudet i Lagos m. fl. anser, alt stationschefskanslisterna bör placeras i

A 23 bl. a. för att förhindra en avgång av de mest förtjänta krafterna och

minska kraven på en ökning av antalet diplomater.

:tf llihung till riksdagens protokoll 1353. 1 samt. ,Vr 75

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

Departementschefen

Till utredningens, av åtskilliga remissinstanser understrukna allmänna

synpunkter på personalbehovet inom utrikesförvaltningen kan jag i allt vä­

sentligt ansluta mig.

Utredningens förslag beträffande sändebudens lönegradsplacering innebär

bl. a., att nuvarande praxis bör överges, enligt vilken tjänsteman i rådsgra­

den förordnas att såsom chargé d’affaires med sändebuds ställning förestå

självständig beskickning. Jag delar denna uppfattning och föreslår, att sän-

debudstjänsterna placeras i lägst B 2. I övrigt bör lönegradsserien omfatta

B 4 och B 6. Nuvarande sändebudstjänster i B 5 bör indras, när innehavare

erhåller tjänst i B 6 eller vakans uppkommer. I avvaktan härpå bör sände-

budstjänsterna i B 5 föras på övergångsstat och motsvarande sändebuds-

tjänster i lägre lönegrad hållas vakanta.

Generalkonsulstjänsterna är f. n. placerade i B 4. På motsvarande sätt

som nyss anfördes har tjänstemän i B 1 förordnats att med ställning som

generalkonsul tjänstgöra såsom chef för generalkonsulat. Jag förordar i

likhet med utredningen, att även detta provisorium upphör och att tjänst

som generalkonsul placeras i B 4, B 2 eller B 1. Som en följd härav bör

tjänstebenämningen generalkonsul förbehållas tjänsteman i lägst B 1, som

är chef för generalkonsulat. I enlighet med internationell praxis bör tjänste­

benämningen förste vicekonsul (A 23) utgå ur personalförteckningen och

ersättas med konsul.

Vad angår antalet chefstjänster och dessas fördelning på B 6 — 4 — 2

— 1 ansluter jag mig till utredningens förslag.

Utredningens förslag till lönegradsplacering av rådstjänsterna utomlands

— normalt Bl — innebär i förhållande till nuläget ej annan ändring än att

en rådstjänst vid beskickningen i Washington och en vid FN-representatio-

nen i New York placeras i B 2 med hänsyn till bl. a. önskvärdheten av att

kunna besätta dessa båda befattningar med tjänstemän i sändebudsgrad. Jag

anser mig böra godta detta förslag.

Liksom hittills bör tjänsteman i förste sekreterargraden kunna erhålla

ställning såsom råd. Jag delar emellertid utredningens uppfattning att en

sådan anordning ej bör föranleda, att tjänstemannen erhåller andra löneför­

måner än som eljest skulle tillkomma honom.

Enligt bemyndigande av 1952 års riksdag äger Kungl. Maj :t befogenhet att

inom ramen för gällande organisation flytta befattningar inom utrikesför­

valtningen och att bland antalet tillgängliga sändebudsbefattningar i varje

lönegrad bestämma, vilken lönegrad en beskickningschef skall tillhöra. Ut­

redningen uttalar, att stationschefstjänsternas fördelning på lönegrader i

princip bör baseras på de olika myndigheternas betydelse och det med chefs­

posten i varje särskilt fall förenade ansvaret samt att den av utredningen

föreslagna fördelningen av rådstjänsterna på olika utlandsmyndigheter ej

utan särskild anledning bör frångås. Mot vad utredningen sålunda uttalat

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

75

såsom princip finner jag i och för sig ej anledning till erinran. En fullstän­

dig redovisning för stationschefernas fördelning på lönegrader och för dispo­

sitionen av rådstjänsterna bör årligen lämnas till riksdagens vederbörande

utskott.

Såsom framhållits av utredningen och vid remissbehandlingen understru­

kits av bl. a. industriförbundet och vissa utlandsmyndigheter visar emeller­

tid erfarenheten, att det av praktiska och personalpolitiska skäl ej alltid är

möjligt att disponera chefspersonalen enligt nyssnämnda princip. Jag föror­

dar därför i likhet med utredningen, att bemyndigande utverkas för Kungl.

Maj :t att temporärt utöka antalet tjänster i B 6, därest det i statsnyttans in­

tresse skulle visa sig nödvändigt att flytta beskickningschef i denna löne­

grad till tjänst i lägre lönegrad -— något som endast bör ske i synnerliga un­

dantagsfall och föregås av gemensam beredning mellan cheferna för utri­

kes-, finans- och civildepartementen. Den chefspost i B 6, från vilken för­

flyttning sker, bör sålunda få återbesättas i samma lönegrad. Även när inne­

havare av chefspost i B 4 i statsnyttans intresse måste tas i anspråk på tjänst

i lägre lönegrad förutsätter jag i likhet med utredningen, att tjänsteman­

nen får behålla sin lönegradsplacering (B 4). Antalet tjänster i B 4 bör emel­

lertid härvid ej ökas. Den av riksdagen 1952 medgivna förflyttningsrätten

måste finnas kvar, vilket även utredningen har utgått ifrån.

Vad angår lönegradsplaceringen av högre tjänster i utrikesdepartementet

har jag ej funnit anledning till erinran mot UD-utredningens förslag. Jag

förordar sålunda, att en tjänst såsom biträdande kabinettssekreterare i B 5

inrättas, varvid nuvarande förordnande för en tjänsteman i departementet

att såsom biträdande kabinettssekreterare i B 5 bestrida vissa på kabinetts­

sekreteraren ankommande göromål bör upphöra. Cheferna för politiska av­

delningen, rättsavdelningen och handelsavdelningen bör såsom f. n. vara

placerade i B 4, dock att nuvarande chefen för rättsavdelningen skall vara

placerad i B 5. Nuvarande system, enligt vilket biträdande avdelningschef

åtnjuter samma lön som avdelningschef, bör upphöra. Jag föreslår i likhet

med utredningen, att tjänst som biträdande avdelningschef i B 2 inrättas

vid politiska avdelningen, rättsavdelningen och handelsavdelningen. Förord­

nandena för nuvarande biträdande avdelningschefer bör dock gälla, så länge

de kvarstår i sina befattningar. Vad gäller rättsavdelningen bör biträdande

avdelningschef äga åtnjuta lön enligt B 4, så länge avdelningens nuvarande

chef innehar sin tjänst. Någon förändring av biträdande avdelningschefs titel

eller ställning i organisationen hör ej ske. Till samma lönegrad (B 2) bör i

enlighet med UD-utredningens förslag hänföras chefen för protokollet, che­

fen för pressbyrån och chefen för sektionen för internationella bistånds-

ärenden.

UD-utrcdningen har föreslagit, att cheferna för ett antal smärre arbets­

enheter med hänsyn till arbetsuppgifternas art samt graden av självständig­

het och ansvar placeras i A 27 och att för detta ändamål ett antal byrådirek-

76

törstjänster i denna lönegrad inrättas i departementet. Tjänsterna har före­

slagits konstruerade såsom tillsvidare-förordnande (lönegradsbeteckning

Ar) som inte följer tjänstemännen vid utlandsplacering. Jag biträder detta

förslag men vill förorda att tjänsterna uppföres såsom Ao- eller Ar-tjänster.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Utrikesdepartementets personalbehov

UD-utredningen

Genomförandet av UD-utredningens i det föregående redovisade förslag

till förstärkning av utrikesdepartementets organisation kräver enligt utred­

ningen följande personalförstärkning.

Inom politiska avdelningen föreslås två byrådirektörstjänster i A 27, en

för bl. a. insamling, redigering och distribution av visst informationsma­

terial samt utarbetande av vissa publikationer och en för ärenden rörande

vetenskaplig och teknisk forskning samt internationella atomfrågor. •—- Vid

den föreslagna omfördelningen av arbetsuppgifterna i rättsavdelningens led­

ning anser utredningen, att chefskapet för den juridiska byrån kan åläg­

gas biträdande avdelningschefen. En byrådirektör stjänst i A 27 föreslås in­

rättad för traktatärenden. — I samband med att alla samfärdselärenden

sammanföres till en enda organisationsenhet inom handelsavdelningen fö­

reslås en byråchefstjänst i B 1 inrättad vid denna. Vidare föreslås att av­

delningen förstärkes med två byrådirektörer i A 27, en för bevakning av

internationella energiärenden samt en för handläggning av jordbruksfrå­

gor. — Vid sektionen för internationella biståndsärenden föreslås en chefspost

i B 2 inrättad. — En av sekreterarbefattningarna vid protokollet, nämligen

den vars innehavare handlägger ärenden rörande statsbesök m. m., bör en­

ligt UD-utredningen utbytas mot en byrådirektörstjänst i A 27. — Även vid

pressbyrån, där pressombudsmannen med hänsyn till med arbetet förenat

ansvar enligt utredningens mening bör ha en högre placering än f. n. (A 23),

föreslås en sådan tjänst.

Det av UD-utredningen föreslagna rapportsekretariatet föreslås få en per­

sonal bestående av chef i B 2 samt två förste sekreterare i A 23. — Till

utrikesministerns förfogande skulle enligt utredningens i det föregående re­

dovisade förslag stå en utrednings- och förhandlingsgrupp. Utredningen

föreslår, att för detta ändamål inrättas två tjänster i B 4, två i B 2 samt sex

i A 23. En av tjänsterna i B 4, avsedd för den i sammanhanget omnämnda

experten i internationella rättsfrågor, bör enligt utredningen hållas vakant

intill dess den föreslagna omfördelningen av arbetsuppgifterna i rättsav­

delningens ledning genomförts.

Utnyttjandet av den arbetskraftsreserv, som de ny antagna attachéerna ut­

gör, bör enligt utredningens mening avvägas i första hand med hänsyn till

dessa tjänstemäns utbildningsbehov. Utredningens synpunkter på denna frå­

77

ga redovisas närmare i det följande under avsnittet om rekrytering och ut­

bildning inom utrikesförvaltningen. UD-utredningen föreslår, att de två or­

dinarie tjänster i A 19, som f. n. innehas av tjänstemän i sekreterargraden,

utbytes mot två tjänster i reglerad befordringsgång. Behovet av ytterligare

sådana tjänster, vilka för budgetåret 1962/63 uppgår till 61, har av utred­

ningen uppskattats till ett tiotal. Utredningen föreslår, att antalet tjänster

i reglerad befordringsgång under de närmaste åren ökas i den takt, som

arbetsvolymen och utbildningsbehovet kräver.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Administrationsutredningen

I det föregående har redogjorts för administrationsutredningens förslag

i fråga om organisationen av departementets administrativa sektor. Då de

förslag som i det följande framläggs nära ansluter sig till administrationsut­

redningens, torde i detta sammanhang ett kort referat vara tillfyllest.

Den administrativa avdelningen föreslås stå under ledning av en avdel­

ningschef i B 5 och organiseras på en kanslibyrå med en byråchef i B 2, en

personalbyrå med en byråchef i B 2 och en lönebyrå med en byråchef i B 1.

Inspektören, som skall vara självständig och direkt lyda under utrikes­

ministern/kabinettssekreteraren, föreslås placerad i B 4.

För rättsavdelningens konsulära byrå innebär förslaget till personalorga­

nisation ingen annan ändring än att sex befattningshavare en kanslist

och fem biträden — överföres till kanslibyrån som en följd av omflytt­

ningen av arbetsuppgifter sammanhängande med kravverksamhet i bistånds-

ärenden. Utredningen har ansett att det inte ingår i dess uppdrag att pröva

löneställningen för befattningen som chef för konsulära byrån och upptar

därför i sin organisationsplan denna befattning i oförändrad lönegrad B 1.

Befattningen som chef för arkivet föreslår utredningen placerad i B 2.

Därutöver förordas högre lönegrader endast för arkivassistenterna.

Huvudmannen för säkerhetstjänsten föreslås t. v. erhålla arvodesanställ-

ning med avlöning motsvarande löneklass A 27.

Utrikesrepresentationens personalbehov

UD-utredningen

Behovet av nya chefstjänster för de av utredningen förordade nya utlands­

myndigheterna uppgår till — förutom tva tjänster i B 2 för de i arets stats-

verksproposition föreslagna beskickningarna i Alger och Tunis en tjänst

^{i B 2 vid den nya beskickningen i Västafrika (Abidjan eller Accra), en} i ^B 1

vid det nya lönade konsulatet i Säo Paulo samt en i A 23 vid beskicknings-

kansliet i Quito. Vidare föreslås en tjänst i B 2 vid representationen i Bag­

dad i samband med att denna omvandlas till självständig beskickning. Några

ytterligare omedelbara behov av chefstjänster har utredningen ej kunnat

finna men påpekar, såsom i det föregående redovisats, att frågan om upprät­

78

tande av nya myndigheter i Sydösteuropa, Centralamerika och Fjärran ös­

tern kan bli aktuell inom överskådlig tid.

I november 1962 var åtta tjänster som beskickningsråd (ej chefstjänster)

knutna till beskickningarna i Bonn, London, Moskva, Oslo, Paris, Rom och

Washington samt FN-representationen i New York. Utredningen föreslår,

att dylika tjänster placeras även vid beskickningarna i Buenos Aires, Hel­

singfors, Köpenhamn och New Delhi samt vid delegationerna i Bryssel och

Genéve. Vid beskickningarna i Bonn, London, Paris och Washington bör en­

ligt utredningens mening finnas två rådstjänster. Rådstjänsten i Rom samt

den ena av rådstjänsterna i Bonn, London, Paris (vars innehavare förutses

biträda även OECD-delegationen) och Washington föreslås i första hand av­

sedda för handelsråd. Innehavaren av den föreslagna tjänsten som chef för

konsulatet i Säo Paulo förutses tillika kunna anmälas såsom handelsråd vid

beskickningen i Rio de Janeiro (Brasilia). Rådstjänsten vid delegationen i

Genéve föreslås inrättad i samband med den förordade sammanslagningen av

de nuvarande två delegationerna där. I samband med inrättandet av övriga

föreslagna åtta rådstjänster bör enligt utredningen sju tjänster i A 23 in-

dras.

I och för sig skulle enligt utredningens uppfattning rådstjänster kunna

tänkas vara motiverade även vid beskickningarna i Bryssel, Haag och Tokio,

men utredningen har begränsat sina förslag på denna punkt till de tidigare

nämnda myndigheterna.

UD-utredningen har inte ansett sig böra ingå på en antalsmässig pröv­

ning av behovet av kanslister eller på lönegradsplaceringen för dessa men

framhållit, att en på en intensifierad kanslistutbildning baserad utvidgning

av kanslisternas arbetsområde bör kunna minska anspråken på ökat antal

diplomatiska tjänstemän vid en fortskridande utvidgning av utrikesförvalt­

ningens arbetsvolym.

Vad angår biträdes personalen har UD-utredningen endast ansett sig böra

uppta utbildningsbehovet till närmare övervägande. Utredningen har sålun­

da ansett sig ej böra ingå på en prövning av behovet av biträdespersonal

inom utrikesförvaltningen, ej heller på vissa av företrädare för biträdesper-

sonalen aktualiserade frågor om en mera enhetlig arbetstidsförläggning

utomlands och om en lönesättning motsvarande studentkarriären i allmänhet.

Departementschefen

I det föregående har jag i fråga om vissa av UD-utredningens förslag be­

träffande utrikesdepartementet redan angivit mina ställningstaganden och

framlagt förslag om organisatoriska förändringar och om vissa högre tjäns­

ter.

Angående övriga av UD-utredningen framlagda förslag om personalför­

stärkning m. m. i departementet vill jag anföra följande.

Jag finner det välmotiverat att tillföra politiska avdelningen en ny byrå-

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

79

direktörstjänst A 27 för sammanställningar av informationsmaterial och

för viktigare redaktionella uppgifter, däribland färdigställande av årsböc­

kerna för FN:s generalförsamling. Inrättande av en byrådirektörstjänst för

ärenden rörande vetenskaplig och teknisk forskning samt internationella

atomfrågor är jag inte beredd att föreslå.

Med anledning av de självständiga och ansvarsfulla arbetsuppgifter som

åvilar cheferna för konsulära byråns tre sektioner för arvs-, sociala och sjö-

f artsärenden, bör tre tjänster som förste sekreterare i A 23 uppflyttas till

byrådirektörstjänster i A 27. Den försöksvisa överflyttningen av viss del av

kravverksamheten i bidragsärenden till ekonomibyrån medför en minskning

med en kanslist samt omflyttning till sistnämnda byrå av fem biträden. Inom

rättsavdelningens juridiska byrå torde en amanuenstjänst höjas till en tjänst

som förste byråsekreterare i A 23.

Vad gäller handelsavdelningen har arbetsuppgifterna ökat i en sådan om­

fattning att där erfordras viss förstärkning av kvalificerade tjänstemän. Jag

är emellertid inte beredd att, såsom UD-utredningen föreslagit, förorda in­

rättande av två byrådirektörstjänster i A 27 för energi- respektive jordbruks­

frågor utan vill begränsa mig till att föreslå inrättande av två nya förste

sekreterare änster i A 23, vilka emellertid inte bör bindas vid vissa speciella

arbetsområden utan bör kunna disponeras efter vad arbetsläget vid varje

tidpunkt kräver.

Liksom utredningen förordar jag att en befattning som förste sekreterare

i A 23 vid protokollet utbytes mot en byrådirektörstjänst i A 27. Samtidigt

torde en vid protokollet placerad amanuenstjänst böra höjas till en förste

byråsekreterartjänst i A 23.

Vid pressbyrån föreslår jag dels att en tjänst som förste sekreterare i A 23

vid allmänna sektionen uppflyttas till en byrådirektörsbefattning i A 27,

dels att tjänsten som pressombudsman i A 23 placeras i A 27. Av nuva­

rande redaktörstjänster torde en i A 21 höjas till A 23 och två i A 15 till

A 17. En ny redaktörstjänst i A 19 torde inrättas.

Den av 1962 års riksdag (III ht s. 7) beviljade extra byråchefstjänsten vid

sektionen för internationella biståndsärenden bör extraordinariesättas.

Jag har ingen erinran mot UD-utredningens förslag att två på departe­

mentets personalförteckning uppförda ordinarietjänster som sekreterare, be-

skickningssekreterare eller vicekonsuler i A 19 utbytes mot två tjänster i

reglerad befordringsgång.

Till administrationsutredningens förslag om organisation av den admini­

strativa verksamheten vid departementet har jag förut tagit ställning. Jag

har sålunda i huvudsak förordat förslagens genomförande såväl i fråga om

den administrativa ledningen soin beträffande de administrativa enheternas

ställning och sammansättning. Beträffande den personal som här erfordras

ansluter jag mig nära till utredningens förslag. Av mig förordad personal­

uppsättning vid den administrativa avdelningen framgår av följande tablå

(s. 80), som upptar samtliga befattningshavare jämte lönegrader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Tablå över föreslagen organisation av administrativa avdelningen

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

Sektion P

Sektion U

Sektion A

Avdelningschef B 5

1 kansliskr. A 11

Personalbyrå

Byråchef B 2

1 kontorist A 9

1 bd A 27

1 bd A 27

1 1: e sekr. A 23

1

assistent A 17

1 attaché rb

Skrivcentral (gemensam med lönebyrån)

1 kontorist A 9

2 kanslibitr. A 7

2 kontorsbitr. rb

1 bd A 25

1 pers.kons. A 21

1 assistent A 17

Ekonomibyrå

Byråchef B 1

1 kontorist A 9

Budget

1 b ds ABr 25

1 kamrerare A'23 (ö. g. stat)

1 assistent A 17

Medels förvaltning med revision

och kostnadskontroll

1 bd A 25

1 kanslist rb

Kassa

Inkomster, krav

Bokföring

Revision

1 kontorsskr. A 13 1 amanuens rb 1 kansliskr. A 11 1 1: e rev. A 21

1 kontorist A 9

1 kanslibitr. A 7 1 kontorist A 9 1 amanuens rb

1 kanslibitr. A 7 1 kontorsskr. A 13

2 kontorister A 9

2 kanslibitr. A 7

Rationalisering,

intern service

1 bd A 25

1 1: e bs A 21

1 assistent A 17

1 kansliskr. A 11

1 kontorist A 9

1 kanslibitr. A 7

Skrivcentral

1 kontorist A 9

1 kanslibitr. A 7

2 kontorsbitr. rb

Lönebyrå

Byråchef B 1

1 kontorist A 9

Utlandslöner

Hemmalöner, pension

1 bd A 27

1 amanuens rb

1 1: e bs A 23

2 assistenter A 15 Personal- och av-

löningskontor* 1 2

1

1 assistent A 15

2 kontorsskr. A 13

3 kontorister A 9

1 kanslibitr. A 7

Skrivcentral (se personalbyrån)

Resor och flyttningar

Sjukvård

1 1: e rev. A 21

1 amanuens rb

2 amanuenser rb

1 kontorist A 9

1 kontorsskr. A 13

1 kansliskr. A 11

1 kontorist A 9

2 kanslibitr. A 7

Resetjänst

1 kansliskr. A 11

1 kanslibitr. A 7

1 Gemensamt med personalbyrån

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

81

Tjänsten som chef för administrativa avdelningen föreslår jag placerad i

B 5. Inspektörstjänsten bör sättas i B 4. Båda tjänsterna bör uppföras såsom

Bo- eller Br-tjänster.

Personalbyråns chef bör inneha en tjänst i B 2, enär han bl. a. avses fun­

gera som ställföreträdare för avdelningschefen. Den av mig förordade per­

sonaluppsättningen för personalbyrån ansluter sig i huvudsak till administ-

rationsutredningens förslag, dock att den förste sekreterare i A 23, som skall

svara för samrådet med byggnadsstyrelsen, placeras här och inte på ekono­

mibyrån såsom administrationsutredningen förordat.

I fråga om ekonomibyrån har följande ändringar företagits i förhållande

till administrationsutredningens förslag. Chefen för byrån placeras i B 1.

Vid nästkommande skifte på denna befattning bör en kanslirådstjänst ut­

bytas mot en byråchefstjänst. Tjänsterna avsedda för författningsexpeditio-

nen överflyttas till rättsavdelningen. Rationaliseringsgruppen ingår inte i

budgetsektionen utan bildar inom ekonomibyrån en egen sektion. Denna

bör förestås av en tjänsteman i byrådirektörsgrad. Jag föreslår att härför

inrättas en tjänst i A 25. Handhavandet av departementets materielförråd

avses överflyttas till generalpoststyrelsen först den 1 juli 1964. Under tiden

bör förrådets biträdespersonal kvarbli i departementet och här avsedda

tjänster upptas under rationaliseringsgruppen. En kansliskrivartjänst i

All, som enligt utredningen skulle inrättas för granskning av utlandsmyn­

digheternas fastighetsredovisningar, utgår ur organisationsplanen, enär des­

sa granskningsuppgifter t. v. skall kvarligga hos byggnadsstyrelsen.

Den av mig föreslagna personaluppsättningen för lönebyrån skiljer sig

trån utredningens förslag blott på en punkt, nämligen i fråga om sektionen

iör resor och flyttningar. Eftersom flyttningsverksamheten inte överföres till

annan myndighet och då arbetsuppgifterna tilltagit i omfattning föreslår jag

att sektionen, utöver vad utredningen förordat, tillföres en amanuenstjänst

och en kontorsskrivartjänst i A 13.

Beträffande arkivet föreslår jag i likhet med administrationsutredningen,

att chefstjänsten höjes från B 1 till B 2 liksom övriga självständiga byrå­

chefstjänster inom departementet. Jag har ingen invändning mot utredning­

ens förslag att departementets två översättare, som för närvarande tjänstgör

inom personalavdelningen, överföres till arkivet. Tjänsterna, som är place­

rade i A 23, torde höjas till A 25. En ordinarie tjänst som förste byråinspek­

tör i A 23 bör utbytas mot en ordinarie byrådirektörstjänst i A 25. Nuva­

rande tjänst som regeringskurir i A 13 torde höjas till A 19. Vidare före­

slår jag inrättande av en befattning som radiotekniker med arvode mot­

svarande lön i A 17 samt av en kansliskrivartjänst i A 11 avsedd för chiff-

rör.

Slutligen torde en tjänst som byråchef i B 1 för säkerhetsfrågor böra in­

rättas.

Jag har tidigare anmält behovet av fem nya lönade utlandsmyndigheter,

nämligen två självständiga beskickningar i Abidjan och Guatemala, ett ge­

neralkonsulat i Säo Paulo samt två beskickningar i Dar-es-Salaam och Quito,

82

underställda andra myndigheter. I fråga om chefstjänster för dessa torde in­

rättas dels två sändebudstjänster i B 2, dels en generalkonsulstjänst i B 1,

dels ock två förste sekreterartjänster i A 23. Därjämte bör medel anvisas för

anställande av kanslister samt av utsänd och lokalrekryterad personal för

skriv- och allmänna administrativa göromål, till vilka frågor jag återkommer

i det följande. Tidigare har jag anslutit mig till UD-utredningens förslag om

ändrad status för beskickningen i Bagdad. Denna förändring medför behov

av en sändebudstjänst i B 2 i utbyte mot en förste sekreterartjänst i A 23.

Det av mig ävenledes biträdda förslaget om sammanslagning av de två dele­

gationerna i Geneve påkallar inrättande av en sändebudstjänst i B 4 i utby­

te mot en av de där f. n. placerade två tjänsterna i B 1.

Utredningen har vad gäller antalet rådstjänster vid utlandsmyndigheterna

föreslagit en ökning från nuvarande åtta till 18. Enligt utredningens upp­

fattning skulle rådstjänster kunna vara motiverade även vid beskickningarna

i Bryssel, Haag och Tokio. Jag ansluter mig till sistnämnda uppfattning men

vill dock begränsa mig till att — utöver de av utredningen föreslagna — f. n.

föreslå endast ytterligare en rådstjänst, placerad vid beskickningen i Tokio,

där arbetsuppgifterna till följd av Japans alltmera växande betydelse samt

det livliga varuutbytet och kontakterna på andra områden mellan Sverige

och Japan ställer stora krav på beskickningschefens närmaste man. Det

totala antalet rådstjänster inom utrikesrepresentationen, av vilka såsom ti­

digare framhållits två borde placeras i B 2, bör således fastställas till 19. Vid

inrättande av de nya rådstjänsterna torde nio tjänster i A 23 indras.

Såsom tidigare framhållits föreligger behov av ytterligare diplomatisk

personal vid ett antal utlandsmyndigheter. UD-utredningen har i sina sam­

manställningar över föreslagna personalförändringar vid utlandsmyndighe­

terna upptagit tre nya förste sekreterartjänster, av vilka två skulle place­

ras i Nordamerika och en i Latinamerika. Jag ansluter mig härtill och före­

slår för detta ändamål inrättande av tre nya tjänster i A 23.

Jag har tidigare föreslagit inrättande av dels en ny tjänst som pressat­

taché i New York, dels en tjänst som kulturattaché vid beskickningen i

Washington. Vissa remissorgan har framfört önskemål att ett antal press­

attaché tjänster placeras i B 1 såsom pressråd. Med hänsyn till pågående

planläggning av upplysningsverksamheten i utlandet är jag inte beredd att

nu taga ställning härtill. Jag vill emellertid föreslå, att press- och kultur­

attachétjänsterna placeras i A 25 i stället för nuvarande A 23. Samtidigt

torde tjänsten som biträdande pressattaché i A 19 uppflyttas till A 21.

Antalet tjänster som förste sekreterare, förste beskickningssekreterare och

förste vicekonsuler i utrikesförvaltningen uppgår innevarande budgetår till

89, därav 61 ordinarie, 19 extra ordinarie, två extra och sju dubblerade tjäns­

ter.

Framlagda förslag om inrättande av vissa sändebuds-, byråchefs- och by-

rådirektörstjänster innebär, att 21 förste sekreterartjänster kan indras.

Å andra sidan framlägges förslag om inrättande av elva förste sekreterar-

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

83

tjänster för handelsavdelningen, förhandlingsgruppen, rapportsekretariatet

samt vissa utlandsmyndigheter.

För nästkommande budgetår bör sålunda antalet förste sekreterartjänster

i A 23 uppgå till sammanlagt (89— 21

11) 79. De nämnda dubbleringarna

kan därvid upphöra, extra tjänsterna indras och antalet extra ordinarie förs­

te sekreterartjänster minskas med en.

UD-utredningen har uttalat, att behovet av förstärkning av den diploma­

tiska personalen — utöver de enskilda tjänster utredningen föreslagit — bör

tillgodoses genom utökning av antalet tjänstemän i reglerad befordringsgång,

som innevarande budgetår uppgår till 61. Ifrågavarande behov har av ut­

redningen uppskattats till ett tiotal. Antalet bör enligt utredningen under de

närmaste åren ökas i den takt som arbetsvolymen och utbildningsbehovet

kräver. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning på denna punkt och

töreslår att för nästkommande budgetår medel beräknas för anställning

av ytterligare tre tjänstemän i reglerad befordringsgång. Vidare bör, som jag

tidigare anfört, nuvarande två ordinarie tjänster i A 19 indras och antalet

tjänster i reglerad befordringsgång i stället ökas med två. För budgetåret

1963/64 torde sålunda medel beräknas för (61 + 3 + 2) 66 tjänstemän i

reglerad befordringsgång.

I samband med redogörelsen för utrikesförvaltningens nuvarande organi­

sation har jag lämnat vissa uppgifter rörande antalet kanslister och place­

ringen av dessa tjänstemän i olika lönegrader. Jag har tidigare anslutit mig

till utredningens uttalanden om lämpligheten att i ökad omfattning använda

kanslister för kommersiella arbetsuppgifter och förordat en högre lönegrads-

placering för vissa kanslisttjänster, av vilka en del borde reserveras för han-

delskanslister.

I proposition 1953: 165 anmälde chefen för civildepartementet en inom ut­

rikesdepartementet upprättad promemoria den 14 november 1952 med vissa

uppgifter angående bl. a. de på kanslisterna ankommande centrala arbets­

uppgifterna. De senaste årens förändringar av verksamheten inom utrikes­

förvaltningen har medfört ökat ansvar även för tjänstemän inom kanslist-

karriären. Såsom tidigare nämnts tjänstgör kanslister numera bl. a. vid ett

20-tal olönade konsulat, där de ofta har att på eget ansvar handlägga alla fö­

rekommande ärenden. Behovet av sådana självständiga kanslistbefattning­

ar fortsätter att växa. UD-utredningens uttalanden om möjligheten att pla­

cera särskilt erfarna och skickliga kanslister såsom stationschefer, i första

hand vid myndigheter med övervägande sjöfartskonsulära uppgifter, har un­

der remissbehandlingen vunnit stor anslutning. Jag är i princip positivt in­

ställd till möjligheten att utnyttja kanslister för dylika uppgifter, i synner­

het om detta vid en fortsatt utvidgning av utrikesförvaltningens arbetsvo-

lym skulle kunna medföra minskade anspråk på utökning av antalet diplo­

matiska tjänstemän. F. n. är jag emellertid endast beredd föreslå inrättande

av ett antal kanslisttjänster i A 21, som hör användas för dels vissa av de

tidigare nämnda liandelskanslisterna, dels kanslister i övrigt med särskilt

kvalificerade och ansvarsfulla arbetsuppgifter. Behovet av tjänster i nämnda

84

lönegrad, för vilka bör användas tjänstebenämningen vicekonsul, uppgår en­

ligt verkställd utredning f. n. till 15. Samtidigt bör en ökning ske av antalet

tjänster som förste kanslist i A 19 och kanslist i A 15 från nuvarande 31

till 40, respektive 31 till 35.

Frågan om det vid beaktande av utredningarnas förslag samt av andra or­

saker erforderliga antalet kanslisttjänster har varit föremål för beredning

inom utrikesdepartementet. En omedelbar nettoförstärkning med tio nya

tjänster är påkallad, nämligen från 123 till 133. Antalet tjänstemän inom den

för kanslister gällande reglerade befordringsgången kommer efter övriga

föreslagna förändringar att utgöra 43.

Förslaget avseende kanslisternas lönegradsplacering har varit föremål för

överläggningar med vederbörande personalorganisation, som förklarat sig

inte ha något att erinra emot detsamma.

De arbetsuppgifter som anförtros biträdena inom utrikesförvaltningen

avser för flertalet främst skriv- och arkivgöromål. Biträden i högre löne­

grader (All och A 13) fyller i regel uppgifter av självständig art såsom fö­

reståndare för expeditioner och sekretariat eller som kassörer, räkenskaps­

förare och utredare i arvsärenden. Inom upplysningsarbetet vid utlandsmyn­

digheterna göres självständiga insatser av biträden.

Sammanlagt tjänstgör i utrikesförvaltningen 370 biträden med följande

fördelning: 9 kontorsskrivare i A 13, 51 kansliskrivare i A 11, 60 kontorister

i A 9, 142 kanslibiträden i A 7 och 108 kontorsbiträden i reglerad beford-

ringsgång.

För de föreslagna nya organisationsenheterna m. m. inom departementet

erfordras en tjänst i A 13, en i A 11, fem i A 9 och två i A 7 samt för de nya

utlandsmyndigheterna fem tjänster i A 9 och två i A 7. Detta gör samman­

lagt 16 nya tjänster.

Behovet av biträdestjänster inom utrikesförvaltningen under nästa bud­

getår uppgår således till (370 + 16) 386 tjänster. Dessa föreslås fördelade

på lönegrader enligt följande: 25 kontorsskrivare i A 13, 65 kansliskrivare i

All, 104 kontorister i A 9, 115 kanslibiträden i A 7 och 77 kontorsbiträden i

reglerad befordringsgång. I nämnda tjänster som kontorsskrivare ingår åtta

tjänster som pressassistenter, av vilka fyra avses tjänstgöra vid beskick­

ningar med pressattachéer och återstående fyra vid pressbyrån.

överläggningar har ägt rum med vederbörande personalorganisation an­

gående respektive tjänsters lönegradsplacering. Mot de här framlagda för­

slagen har organisationen förklarat sig inte ha något att erinra.

Beträffande expeditionsvaktstjänsternas lönegradsplacering föreslår jag,

att tre ordinarie tjänster som expeditionsvakt i A 7 uppflyttas till tjänster

som förste expeditionsvakt i A 9. Mot detta förslag har vederbörande perso­

nalorganisation förklarat sig inte ha något att erinra. En utvidgning av de­

partementets lokaler beräknas komma till stånd inom kort. Med anledning

härav erfordras inrättande av två nya expeditionsvaktstjänster ävensom me­

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

85

del för anställning av fyra kontorsbud. Slutligen erfordras inrättande av en

bilförartjänst i A 7.

De av mig i det föregående föreslagna personalförändringarna innebär,

att ny personalförteckning för utrikesförvaltningen bör fastställas i enlighet

med vad som framgår av bilaga 5. Vissa utbyten av tjänstebenämningar har

företagits bl. a. för att uppnå överensstämmelse med internationell praxis.

Vidare har för underlättande av personalredovisningen den ändringen gjorts

i förhållande till nuvarande personalförteckning att hittillsvarande fördelning

av tjänsterna på diplomatisk och konsulär personal, administrativ personal

och pressattachéer frångåtts och samtliga tjänster i stället sammanförts till

en förteckning, uppdelad på ordinarie tjänstemän, extra ordinarie tjänste­

män och tjänstemän å övergångsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Befor dri ngsfrågor

UD-utredningen

UD-utredningen har vid övervägande av befordringsfrågorna beaktat ad-

ministrationsutredningens förslag men funnit att dessa inte i nämnvärd

grad påverkar befordringsläget.

Av de tjänstemän, som 1962 innehade tjänster eller förordnanden på löne-

plan B, var cirka två tredjedelar äldre än 50 år och endast 12 procent yngre

än 45 år. En tjänsteman var under 40 år. Av närmare 90 förste sekreterare

var mer än hälften äldre än 40 år och 19 hade uppnått 45 år eller därutöver.

Ännu under mellankrigstiden var förhållandet mellan antalet chefstjäns­

ter och lägre tjänster i utrikesförvaltningen enligt utredningen sådant, att

befordringsläget framstod såsom relativt gynnsamt, och de flesta tjänstemän

kunde vänta sig att mot slutet av sin bana nå sändebudsposter. Utrikesför­

valtningens expansion har, framhåller utredningen, medfört en förskjutning

i detta förhållande därhän, att i dag ett betydande antal tjänstemän måste

räkna med att finna sin slutpost på rådsplanet eller lägre. Om man till be­

lysning härav tänkte sig att alla tjänstemän senast vid en ålder av förslags­

vis 45 år skulle befordras till B 1, skulle detta kräva inrättande av ett sex­

tiotal nya tjänster på löneplan B under de närmaste tio åren. Utredningen

framhåller att siffran självfallet endast har hypotetiskt intresse, enär så

många tjänster ej behövs och vid en befordringspolitik, som bygger på för­

tjänst och skicklighet, hänsyn till levnadsålder och anställningsår inte blir

av utslagsgivande betydelse.

Den totala avgången ur sändebudsgraderna fram till 1970 har av utred­

ningen beräknats till fem personer per år, varav två till tre genom pensione­

ring. Under 1970-talet kommer siffran att stiga för att efter 1975 mer än

fördubblas. Om rekryteringen skulle anpassas efter det förutsebara behovet

av råds- och chefstjänstemän vid slutet av 1970-talet på ett sådant sätt, att

ett från skilda synpunkter tillfredsställande rekryteringsunderlag för dessa

tjänster crhölles, torde enligt utredningens beräkningar under de närmaste

åren böra nyanställas cirka 15 tjänstemän årligen, innebärande en personal­

86

ökning om närmare 80 personer under åtta år. En sådan ökning är, såvitt

utredningen kunnat bedöma, inte organisatoriskt motiverad. Läget under

de närmaste åren är sådant, att den onormalt låga pensionsavgången enligt

utredningen kan medföra en svår och för rekryteringen skadlig stockning i

passagetjänsterna.

Inför detta perspektiv har utredningen dryftat förutsättningarna för att

skilja befattningshavare, som ej befordrats till rådspost eller högre, från

den med förflyttningsskyldighet förenade aktiva utrikestjänsten. Utredning­

en påpekar i sammanhanget, att det på grund av utvidgningen av utrikesre-

presentationen till orter med från klimatiska eller andra synpunkter pres­

sande tjänstgöringsvillkor under alla förhållanden torde bli omöjligt att i

aktiv tjänst undantagslöst bibehålla den diplomatiska personalen till gällan­

de pensionsålder 65—66 år. I dylika fall kan disponibilitetstinstitutet endast

komma till begränsad användning. En reglering av sådan avgång från aktiv

tjänst som nyss sagts skulle enligt utredningen kunna ske antingen genom

införande av lägre pensionsålder eller genom tillskapande av former för

övergång före pensionsålderns inträde från den med förflyttningsskyldighet

förenade utrikestjänsten till annan tjänst inom utrikesdepartementet eller

annan förvaltning. I avvaktan på ett genomförande av nu föreslagna utvidg­

ningar och förändringar i förvaltningens organisation samt av det tilltänkta

rekryteringssystemet, som redovisas i det följande, har utredningen emeller­

tid avstått från att föreslå åtgärder av antytt slag.

I denna fråga har ledamoten Boheman i särskilt yttrande bl. a. fram­

hållit, att det finns ytterst få befattningar inom utrikesförvaltningen, där en

befattningshavare, som av olika skäl blivit mindre effektiv, kan sysselsättas

med rena rutingöromål. Ej heller kan man utomlands använda en mellan-

gradstjänsteman, som nått en förhållandevis hög ålder, på en lämplig be­

fattning. Något sådant förekommer så gott som ingenstans i andra utrikes­

förvaltningar. Följden blir inte sällan, att personalledningen, när en mellan-

gradstjänsteman överskridit 45- eller kanske 50-årsåldern, anser sig tvungen

att befordra en kanske ineffektiv men formellt oklanderlig tjänsteman. Här­

igenom eftersättes principen om förtjänst och skicklighet som främsta be­

fordringsgrund till men för andan inom förvaltningen och dess rekrytering.

Dessa synpunkter gäller i lika hög grad vid befordran till rådstjänst som från

B 1 till B 2, som enligt utredningens förslag skall innehas av sändebud i

lägsta klass.

Under sådana förhållanden och med beaktande av verkningarna på vissa

tjänstemän av de täta förflyttningarna och den allt vanligare tjänstgöringen

på platser med påfrestande klimat m. m. finner Boheman det ingalunda orim­

ligt att sätta pensionsåldern för sådana tjänstemän, som ej befordrats till råds­

tjänst före fyllda 50 år, till denna tidpunkt och pensionsåldern för tjänste­

man i B 1, som ej befordrats till B 2, till 55 år. Utan att framställa något yr­

kande understryker Boheman liksom utredningen önskvärdheten av att en

reform av antytt slag upptas till övervägande, så snart tillräckliga erfaren­

heter vunnits efter genomförandet av UD-utredningens övriga förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

87

Yttranden

Flertalet av de remissorgan, som uttalat sig om befordringsläget

inom utrikesförvaltningen, ansluter sig till Bohemans särskil­

da yttrande och framhåller önskvärdheten av att en reform av gällande pen-

sioneringsregler upptas till övervägande, så snart tillräckliga erfarenheter

vunnits efter genomförandet av utredningens övriga förslag.

Det synes sålunda industriförbundet uppenbart, att det här gäller en

fråga av stor betydelse för utrikesförvaltningens möjligheter att taga till

sig och behålla dugande tjänstemän liksom för tjänstens effektivitet på alla

poster. I det sammanhanget hänvisar förbundet till att såväl inom enskilda

svenska och utländska företag som veterligt inom flera främmande utrikes­

förvaltningar det systemet tillämpas, att vid tjänstgöring i länder med pres­

sande och hälsovådligt klimat eller med i övrigt vanskliga och påfrestande

levnadsförhållanden dubbla tjänstår får räknas och därmed möjligheter till

förtidspensionering skapas.

Generalkonsuln i Berlin ansluter sig till utredningens uppfattning, att

man inte undantagslöst kan behålla den diplomatiska personalen till gällan­

de pensionsålder av 65—66 år. Samma uppfattning har generalkonsuln i

Hamburg, som emellertid understryker, att en så kraftig sänkning av pen­

sionsåldern som den Boheman föreslår förutsätter två saker, nämligen dels

en kontinuerligt tryggad rekrytering, dels något slags selektiv prövning

av samtliga utrikestjänstemän i god tid före 50-årsåldern. Så länge dessa

faktorer saknas i den svenska utrikestjänsten torde i dagens läge den enda

framkomliga vägen vara den av utredningen anvisade, nämligen att försöka

omplacera vederbörande från aktiv utlandstjänst till tjänst inom departe­

mentet eller inom annan förvaltning, eventuellt kombinerad med ett system

med disponibilitetssättning eller förtidspensionering vid uppenbara fall av

fysisk eller psykisk ohälsa.

Till systemet med disponibilitetssättning anknyter sändebudet och dele-

gationschefen i Bryssel, vilken förstnämnde ifrågasätter, om inte en utök­

ning av disponibilitetsanslaget respektive liberaliserade regler för detta insti­

tuts användning på det smidigaste sättet skulle kunna leda till det önskade

målet, nämligen en avkoppling av sådana tjänstemän som av olika skäl bli­

vit utslitna eller annars visat sig mindre lämpliga för fortsatt befordran.

Att sänka pensionsåldern förefaller däremot sändebudet i New Delhi föga

motiverat i en tid då den allmänna tendensen säges vara att höja denna ål­

der. Ett möjligt alternativ vore, framhålles det, att erbjuda den utrikestjäns-

teman, som på grund av påfrestande klimat eller liknande inte kan placeras

utomlands på befattning, som han i och för sig skulle tillfredsställande kun­

na fullgöra, möjlighet att med oförändrade löne- och pensionsförmåner

tjänstgöra utanför departementet såsom i centrala ämbetsverk, länsstyrelser

etc. Först om en dylik anställning inte kan erbjudas eller om vederbörande

vägrar att acceptera densamma, skulle förtidspensionering tillgripas.

Under framhållande av den ökade svårigheten att tillgodose den konsu­

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

lära representationen genom honorärkonsuler pekar sändebudet i Madrid

på möjligheten att i större utsträckning än hittills upprätta lönade konsulat,

vilka skulle kunna förestås av utrikestjänstemän, som ej är speciellt ägnade

att befordras till diplomatiska missionschefer eller generalkonsuler.

Departementschefen

Den av utredningen presenterade bilden av befordringsläget inom utrikes­

förvaltningen ger anledning för departementets personalledning att med

skärpt uppmärksamhet följa de därmed sammanhängande personalpolitiska

problemen.

Utredningen konstaterar, att den med utrikesförvaltningens expansion föl­

jande förskjutningen av förhållandet mellan antalet chefstjänster och lägre

tjänster inte gör det möjligt att befordra alla tjänstemän till befattningar i

chefsgraderna. Ett betydande antal tjänstemän måste sålunda räkna med att

finna sin slutpost på rådsplanet eller lägre. Vidare framhåller utredningen,

att det under alla förhållanden torde komma att visa sig omöjligt att i den

med förflyttningsskyldighet förenade utrikestjänsten undantagslöst bibe­

hålla den diplomatiska personalen till gällande avgångsålder av 65—66 år.

I detta sammanhang har utredningen även framhållit, att den pågående ut­

vidgningen av utrikesrepresentationen till orter med klimatiskt eller annor­

ledes pressande tjänstgöringsförhållanden kan skapa särskilda problem, som

påverkar förflyttnings- och befordringsförhållandena.

Utan att framlägga några konkreta förslag har utredningen dryftat förut­

sättningarna för att skilja befattningshavare, som ej före viss ålder beford­

rats till rådspost eller högre, från den med förflyttningsskyldighet förenade

aktiva utrikestjänsten. Utredningen har därvid pekat på möjligheterna att

införa lägre avgångsålder än den nu gällande eller att tillskapa former för

övergång före avgångsålderns inträde från utlandstjänst till tjänst inom ut­

rikesdepartementet eller annan förvaltning. I ett särskilt yttrande har leda­

moten Boheman, likaledes utan att framställa något särskilt yrkande, an­

sett det vara ingalunda orimligt, att avgångsåldern för sådana tjänstemän,

som ej befordrats till rådstjänst före ingången av 50 år, sättes till denna tid­

punkt och avgångsåldern för tjänsteman i B 1, som ej befordrats till B 2,

tili 55 år.

Det är självfallet av stor vikt att befordringsförhållandena inom utrikes­

förvaltningen gestaltas på ett sådant sätt, att utrikestjänstens effektivitet och

prestationsförmåga inte negativt påverkas därav. Samtidigt måste största

möjliga hänsyn tas till den enskilde tjänstemannens berättigade intressen.

Det är uppenbarligen för tidigt att i dagens läge ta slutlig ståndpunkt till

frågan hur hithörande problem skall angripas. Jag ansluter mig emel­

lertid till utredningens uppfattning, att berörda spörsmål bör upptas till

övervägande så snart tillräckliga erfarenheter vunnits av nu föreslagna för­

ändringar i förvaltningens organisation samt av det tilltänkta rekryterings-

systemet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

89

VI. REKRYTERING OCH UTBILDNING INOM

UTRIKESFÖRVALTNINGEN

UD-utredningen

Diplomatiska tjänstemän — rekrytering och grundläggande utbildning. De

av UD-utredningen föreslagna förändringarna i utrikesförvaltningens orga­

nisation kommer enligt utredningen bl. a. att nödvändiggöra vissa reformer

med avseende på förvaltningens rekryterings- och utbildningsförhållanden.

Vad angår rekryteringen av diplomatiska tjänstemän understryker utred­

ningen, att utrikesförvaltningen redan i dag tillämpar ett rekryteringsförfa-

rande, som i fråga om noggrannhet och selektivitet knappast behöver stå

tillbaka för några motsvarande företeelser inom förvaltning och näringsliv.

Utrikesdepartementets antagningskommission har enligt utredningens me­

ning väl anpassat sina krav till utvecklingen i allmänhet och de ändrade för­

utsättningarna för diplomatyrket i synnerhet. Det är sålunda riktigt, menar

utredningen, att dagens diplomat behöver ej blott vissa formella kunskaper,

som i allmänhet kan inhämtas genom akademiska studier av ett eller annat

slag, utan även ha intresse för internationella frågor och en för yrket väl läm­

pad läggning. Ett oeftergivligt krav bör enligt utredningen även vara att ve­

derbörande har aktuella kunskaper om Sverige och det svenska samhället

samt förutsättningar för att meddela dessa kunskaper till andra. Med hän­

syn till de arbetsförhållanden, som råder inom utrikesförvaltningen, anser

utredningen det uppenbart, att man — utöver krav på examen och språk­

kunskaper — av de diplomatiska tjänstemännen i första hand bör kräva en

relativt vid allmänorientering snarare än utpräglade specialkunskaper. Det

är angeläget att tillförlitliga upplysningar om exempelvis svenska arbets-

marknadsförhållanden, svensk socialvård, svensk industri och svensk kultur

kan spridas över gränserna.

Tillkomsten av fackattachéer på olika områden och ett särskilt ämbets­

verk för biståndsverksamhet (NIB) vittnar enligt utredningen om att de in­

ternationella kontakterna i dag inte alltid bör vara beroende av utrikesför­

valtningens möjligheter att med egen personal bevaka svenska intressen

utomlands. Det torde följaktligen ej heller vara motiverat att söka anpassa

utrikesförvaltningens rekrytering efter en alltför vid målsättning.

Utredningen ifrågasätter om nuvarande rekryteringsförfarande vid en

fortsatt skärpning av konkurrensen på arbetsmarknaden kommer att vara

tillfyllest för att tillföra utrikesförvaltningen erforderlig personal. Härtill

kommer, att det behov som uppstått inom övrig förvaltning, näringslivets

organisationer och enskilda företag av personer med samma utbildning och

allmänna inriktning, som utrikestjänsten kräver, leder till att ett antal tjäns­

temän på ett senare stadium av sin karriär lämnar utrikesförvaltningen.

Det finns enligt utredningens uppfattning ingen anledning att förmoda, att

detta förhållande skulle komma att ändras. I detta läge föreslår utredningen,

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

att rekryteringen av diplomatiska tjänstemän till utrikesförvaltningen kom­

bineras med utbildning för annan tjänst med liknande verksamhet. Såväl

inom vissa övriga delar av statsförvaltningen som inom organisations- och

företagsvärlden föreligger ett växande behov av tjänstemän med dels vana vid

internationell verksamhet, dels utlandspraktik och språkkunskaper. Ett ut­

vidgat svenskt engagemang i det internationella biståndsarbetet förutsätter

även tillgång till sådan personal.

Behovet av utbildning för dessa kategorier har enligt utredningen länge

varit kännbart. Att för detta ändamål skapa särskilda utbildningsmöjlighe­

ter vid något av universiteten har emellertid för svensk del förefallit utred­

ningen mindre lämpligt, enär det potentiella elevantalet torde bli alltför be­

gränsat och det är önskvärt att eleverna under utbildningstiden har möjlig­

het att i praktiken omsätta sina kunskaper och erfarenheter. Mot bakgrun­

den av sina överväganden i denna sak föreslår utredningen i stället, att ut­

rikesdepartementet skall få möjligheter att erbjuda en lönad aspirantutbild-

ning till personer, som avser att ägna sig åt internationell verksamhet. Ut­

bildningen är tänkt att stå öppen för dem, som syftar till anställning i ut-

rikestjänsten eller någon annan del av statsförvaltningen, inom svenska el­

ler internationella institutioner och organisationer samt inom näringslivet.

För tillträde till denna utbildning bör enligt utredningen i princip fordras

akademisk examen.

Den tilltänkta aspirantutbildningen, som endast skisserats i stora drag

och för sin slutliga utformning kräver relativt omfattande undersökningar

och förberedelser, bör enligt utredningens mening omfatta sammanlagt två

och ett halvt år, förslagsvis uppdelade på en inledande kursperiod om tre

månader, nio månaders tjänstgöring i utrikesdepartementet, ett års tjänst­

göring vid en utlandsmyndighet samt ett halvt års avslutande tjänstgöring i

något fackdepartement eller internationellt inriktat ämbetsverk. Språkut­

bildning antas försiggå under hela utbildningstiden. Aspirantutbildning bör

såsom merit närmast kunna jämföras med tingsmeritering. De, som ef­

ter aspirantutbildningen söker till utrikesdepartementet, skulle liksom hit­

tills genomgå vissa antagningsprov, vilka finge anpassas till erfarenheterna

från aspirantutbildningen. Antagen tjänsteman bör enligt utredningen få

tillgodoräkna sig aspirantåren som attachétjänstgöring. Statsförvaltningen

och näringslivet skulle genom det föreslagna utbildningssystemet kunna få

en bredare och kvalitativt förbättrad rekryteringsbas för tjänstemän med in­

ternationellt betonade arbetsuppgifter. Vidare skulle utrikesförvaltningen

kunna planera intagningen av nya tjänstemän på längre sikt. Genom att själ­

va inträdesproven till utrikesförvaltningen skulle komma efter utbildnings­

tiden, skulle gallringsmöjligheterna bli effektivare. Utredningen har förut­

satt, att tillträde till aspirantutbildningen bör föregås av en allmän lämplig­

hetsprövning av liknande slag men av mindre omfattning än de nuvarande

attachéproven. Kraven på språkkunskaper torde — med tanke på att språk­

studier förutses äga rum under aspiranttiden — kunna sättas lägre än som

f. n. gäller.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

91

Utredningen anser, att det nuvarande antagningsförfarandet bör tillämpas

även i fortsättningen parallellt med det nya systemet, i varje fall till dess

sådana erfarenheter vunnits, att det blir möjligt att ånyo utforma enhetliga

antagningsformer med de nytillkommande inslag, som en försöksverksamhet

enligt aspirantsystemet kan föranleda. Systemet förutsätter enligt utred­

ningen en fast administration med väl organiserade utbildningsformer och

tonvikt på utbildningsaspekter även under aspiranternas tjänstgöringsperio­

der. Ett antal aspirantposter bör inrättas vid vissa utlandsmyndigheter. An­

svaret för antagning av aspiranter, godkännande av utbildningsprogram

och tillsyn över systemets tillämpning bör enligt utredningen åvila en sär­

skild utbildningsnämnd, sammansatt enligt liknande princip som den för at­

tachékungörelsens tillämpning ansvariga antagningskommissionen.

Diplomatiska tjänstemän — vidareutbildning. Utöver den grundläggande

utbildningen för attachéer och aspiranter föreligger enligt utredningens me­

ning även på senare stadier av tjänstgöringen ett utbildningsbehov hos ut­

rikesförvaltningens tjänstemän, t. ex. avseende samhällskunskap. Särskilt

mellangradstjänstemännen bör enligt utredningen beredas tillfälle till vida­

reutbildning jämsides med tjänsten. Utredningen föreslår, att ett särskilt

utbildningsprogram uppgöres för vidareutbildning av mellangradstjänste­

männen. Även personal, som avses komma i fråga för de högre posterna

inom utrikesförvaltningen, bör enligt utredningens mening beredas tillfälle

till särskild vidareutbildning, t. ex. i förvaltningsförfarande, organisations-

metodik, budgetproblem och personaladministration. Försökskurser av den­

na typ för vissa högre tjänstemän har tidigare anordnats under dåvarande

Stockholms högskolas administration, och en fortsatt kursverksamhet pla­

neras nu av personalutbildningsberedningen. I denna planering bör enligt

utredningen även utrikesförvaltningens intresse beaktas.

Kanslister. Såsom redovisats i det föregående har UD-utredningen förordat

ett utvidgat utnyttjande av kanslister inom utrikesförvaltningen. Förutsätt­

ningen härför är enligt utredningen en fortsatt aktiv och selektiv rekryte­

ring samt ökade utbildningsmöjligheter för dessa tjänstemän. Utredningen

redovisar vissa synpunkter, som företrädare för kanslistkåren framfört i

sistnämnda fråga, samt uttalar att den anser en utbyggnad av utrikesdepar­

tementets kanslistutbildning jämte möjlighet till språkstudier önskvärd och

nödvändig.

Biträdespersonal. Utrikesdepartementet har under 1962 i samråd med

kanslistutbildningsnämnden inom civildepartementet inlett en utbildnings­

verksamhet för departementets kontorsbiträden. Inom utrikesdepartementet

har därutöver uppgjorts ett program för viss kompletterande biträdesutbild-

ning av särskild betydelse för utrikestjänsten. Detta program i förening med

kanslistutbildningsnämndens biträdeskurser synes enligt UD-utredningen

väl motsvara de önskemål beträffande utbildningen som framförts till ut­

redningen av företrädare för biträdespersonalen.

92

Övriga utbildningsfrågor. Utredningen erinrar om att bland hemmavarande

utrikestjänstemäns hustrur sedan någon tid tillbaka pågår en på deras eget

initiativ organiserad utbildningsverksamhet omfattande bl. a. föredrag och

studiebesök vid svenska organisationer, institutioner och företag. Utredning­

en har funnit detta initiativ lovvärt och förordar, att möjlighet liksom i vissa

främmande utrikesförvaltningar skapas att vidareutbilda tjänstemännens

hustrur genom viss kursverksamhet om Sverige och svenska förhållanden

samt genom stöd i någon form till språkutbildning.

UD-utredningen föreslår, att ett utbildningsprogram enligt i det föregåen­

de redovisade riktlinjer genomföres. Kurser vid utländska universitet och

korrespondensundervisning under tjänstemännens utlandsplacering är ut­

bildningsmöjligheter, som därvid ej bör uteslutas. Det är enligt utredningen

uppenbart, att all vidareutbildning i princip måste förutsättas ske på frivil­

lighetens väg och att utbildning i tjänstens intresse bör vara kostnadsfri för

den enskilde liksom att inom utbildningsverksamhetens ram förvärvade kun­

skaper bör räknas såsom merit vid befordran. Utredningen har förutsatt,

att den på utrikesdepartementet ankommande detaljutformningen av ut­

bildningsprogrammet m. m. kan ske i samråd med personalutbildningsbe-

redningen och liknande organ i övriga delar av statsförvaltningen.

Yttranden

Utredningens förslag om en lönad aspirantutbildning inom

utrikesförvaltningen har av praktiskt taget alla remissorgan hälsats med

tillfredsställelse. Bankföreningen anser att omläggningen av rekryterings-

förfarandet utgör en synnerligen värdefull reform. Med den tilltagande in­

ternationaliseringen av Sveriges handel blir behovet av tjänstemän med in­

tresse för och vana vid utlandsverksamhet alltmera framträdande såväl

inom förvaltningen som hos organisationer och företag i näringslivet. En

aspirantutbildning i utrikesdepartementets regi, som inte innebär bunden­

het till den diplomatiska banan utan närmast motsvarar juristernas tings-

meritering, bör därför, samtidigt som den breddar departementets rekryte­

ringsbas, kunna bli till stort gagn även för andra grenar av samhällsverk­

samheten.

Behovet av att bredda rekryteringsbasen för utrikestjänsten torde erkän­

nas av de flesta, framhåller LO, som i sammanhanget konstaterar att den av

utredningen föreslagna gemensamma rekryteringsbasen ju också blir breda­

re. Vidare torde bl. a. den föreslagna språkutbildningen under aspiranttiden

kunna innebära ekonomiska lättnader för sökande från olika samhällsgrup­

per och därigenom medverka till en vidgad rekrytering.

Även statskontoret fäster uppmärksamheten på vissa frågor avseende en

breddning av rekryteringsbasen men då närmast för utrikesdepartementets

högre karriär. Det skulle enligt ämbetsverkets uppfattning vara värdefullt

bl. a. ur vidareutbildningssynpunkter och allmänna rekryteringsaspekter om

tjänstgöringen inom den nämnda karriären kunde vara öppen för en friare

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

93

cirkulation. Ämbetsverket säger sig närmast ha i åtanke de rådande förhål­

landena mellan andra departement och mellan dessa och den allmänna för­

valtningen.

Grossistförbundet, som utgår från att rekrytering till utrikesförvaltningen

även fortsättningsvis skall kunna ske genom att lämpliga personer från and­

ra verksamhetsområden på olika stadier knytes till den diplomatiska karriä­

ren, framhåller att det är av väsentlig betydelse att det klart anges att aspi-

rantutbildningen har en mera allmän syftning än att enbart skapa en rekry­

teringsbas för tjänstemän till utrikesförvaltningen. Eljest finns uppenbarli­

gen en viss risk för att personer, som genomgått utbildningen men ej anta­

gits, kan komma att bli betraktade som hänförliga till en sämre kategori än

dem som vunnit inträde i utrikesdepartementets tjänst. Industriförbundet in­

stämmer häri och förklarar att, om systemet skall utgöra en uppskattad re­

kryteringskälla för andra grenar av förvaltningen och för näringslivet, an­

talet aspiranter måste göras avsevärt mycket större än vad utrikesdeparte­

mentet vid den slutliga antagningen kan absorbera.

Vissa remissmyndigheter, såsom sändebuden i Bogotå, Bryssel, Madrid

och Washington ifrågasätter om inte risk föreligger att de inom utrikes-

tjänsten utbildade aspiranterna kommer att lockas över till det privata nä­

ringslivet. Både SACO och SR hävdar motsatsen, och generalkonsuln i Ham­

burg, som finner det utomordentligt glädjande att en parlamentarisk ut­

redning med inslag av representanter för den övriga statsförvaltningen och

näringslivet visat utrikesförvaltningen så stort förtroende att den är beredd

att låta den fungera som en central ^bildningsanstalt i detta avseende, sä­

ger sig inte tro att risken blir större med det nya systemet än med den

hittills gällande ordningen. De ekonomiska aspekterna på diplomatyrket

berörs av sändebudet i Köpenhamn, som framhåller att de anställda bör

beredas sådana villkor att tjänsten blir attraktiv för dugande krafter. I det

sammanhanget uttalar delegationschefen i Bryssel, att en diskussion om ut­

rikesdepartementets rekrytering ej kommer förbi det grundläggande faktum

att denna rekrytering liksom överallt annars är beroende av storleken på de

löner som utbetalas.

Beträffande programmet för och admin istreringen av a s-

pirant utbildningen har flera remissorgan framfört förslag. I ett

utförligt yttrande framhåller personalutbildningsberedningen att förslaget

till aspirantutbildning är väl värt att närmare utformas och praktiskt prö­

vas. Det förefaller dock beredningen tvivelaktigt om en så lång förutbildning

påkallas för uppnående av själva huvudsyftet att skapa ett tillfredsställande

rekryteringsunderlag för anställning i internationell verksamhet. Bered­

ningen föreslår därför bl. a. en till 1 1/2—2 år reducerad utbildningstid för

de blivande aspiranterna. LO ansluter sig till utredningens förslag att det

nuvarande antagningsförfarandet skall tillämpas även i fortsättningen, åt­

minstone till dess alt enhetliga antagningsnormer kan skapas med hänsyn

tagen till det nya rekryteringsförfarandet. Bl. a. med tanke på en breddad

rekryteringsbas och på de vidgade arbetsuppgifterna på de sociala och eko­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

nomiska områdena inom utrikestjänsten är det också önskvärt med en ut­

ökning av den nuvarande antagningskommissionen, varvid särskilt folk­

rörelsesidan bör beredas representation.

TCO är inte övertygad om att man beträffande anpassningen av gällande

antagningsförfarande efter de ändrade förhållandena i allmänhet varit till­

räckligt radikal. Utan att bortse från de speciella förhållandena inom utri­

kesdepartementet hänvisas till den uppmjukning som successivt genomförts

beträffande kraven på formell kompetens inom olika delar av statsförvalt­

ningen. Kommerskollegium slutligen ifrågasätter om det föreslagna syste­

met kommer att medföra bättre rekryteringsmöjligheter för utrikesdeparte­

mentet och om det från allmänt statsfinansiell synpunkt finns anledning att

som utredningen utgå ifrån att även näringslivets behov av internationellt er­

faren arbetskraft skall tillgodoses i detta sammanhang.

Utredningens synpunkter och rekommendationer i fråga om vidareut­

bildning av mellangradstjänstemännen och de högre

tjänstemännen har vunnit allmänt stöd från remissorganen, som

praktiskt taget enhälligt pekar på nödvändigheten av en fast central admi-

nistrering av programmet. Arbetsgivareföreningen understryker att det här

kan bli fråga om kartläggning och förmedling av till buds stående utbild­

ningsmöjligheter samt registrering av genom utbildning förvärvade meriter.

Vidare bör samråd med näringslivet och organisationsvärlden i en eller an­

nan form vara av värde. Bankföreningen anknyter till frågan om samråd och

förklarar sig beredd att, om så anses lämpligt, ordna med föredrag eller kor­

tare kurser i ekonomiska och banktekniska frågor. Grossistförbundet ifrå­

gasätter om inte ett utbyte skulle kunna ske av tjänstemän inom utrikesför­

valtningen och exempelvis näringsorganisationerna. En dylik växeltjänstgö­

ring förordas även av LO, som tänker sig möjligheten att tjänstemän inom

statsförvaltningen i allmänhet får tjänstgöra vid vissa beskickningar medan

utrikestjänstemän beredes uppgifter av mer internationell karaktär inom

departement och verk. SR understryker att utbildningen bör äga rum på fri-

grund, finansieras med statsmedel samt i princip bedrivas på tjänste­

tid eller räknas som tjänstgöring.

Behovet av att få aktuell kunskap om Sverige är särskilt stort för tjänste­

män som under många år oavbrutet tjänstgjort på utrikesposter framhåller

sändebudet i Haag och delegationschefen i Paris, vilken sistnämnde föreslår,

att dylik personal med lämpliga mellanrum under något år får tjänstgöra

i utrikesdepartementet eller i hemmaförvaltningen. Sändebuden i Mexico och

Washington erinrar å andra sidan om önskvärdheten av att den enskilde

tjänstemannen inte blott får tillfälle till parallelltjänstgöring vid tillträde av

en ny tjänst utan även en viss tids förutbildning, särskilt om den nya posten

är belägen i ett annat språk- och kulturområde.

Utredningens förslag om ökade utbildningsmöjligheter för kanslister

i samband med ett utvidgat utnyttjande av dem för arbetsuppgifter på bl. a.

det handelsfrämjande området och inom upplysningsverksamheten har li-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

95

kaledes mottagits med tillfredsställelse av remissorganen. Generalkon­

suln i Hamburg m. fl. framhåller att det i fortsättningen torde bli nödvän­

digt att i en helt annan utsträckning än tidigare ordna utbildning för kanslis­

terna i departementet, vare sig detta sker i form av regelrätta tjänstebesök

i departementet eller i anslutning till förflyttningar eller semestrar i hem­

landet.

Utredningens förord för vidareutbildning av tjänstemännens hustrur ge­

nom viss kursverksamhet om Sverige samt genom stöd i någon form till

språkutbildning har fått ett positivt mottagande av flertalet remissorgan.

Generalkonsuln i Berlin noterar det intresse som utredningen visat de in­

satser som fruarna dagligdags gör för Sveriges representation i utlandet och

som i många fall innebär en arbetsinsats väl motsvarande en yrkesverksam­

het i hemlandet. SR uppmärksammar en annan sida av saken och finner det

angeläget att utländska fruar i samband med vederbörande tjänstemans pla­

cering i Stockholm ges tillfälle att undergå sådan utbildning samt att grund­

ligt lära sig svenska språket.

Departementschefen

Utredningen framhåller att utrikesförvaltningen redan i dag tillämpar ett

rekryteringsförfarande, som i fråga om noggrannhet och selektivitet knap­

past behöver stå tillbaka för några motsvarande företeelser inom förvalt­

ning och näringsliv. Det oaktat konstaterar utredningen att de förändringar

i utrikesförvaltningens organisation, som den ansett sig böra förorda, kom­

mer att nödvändiggöra vissa reformer med avseende på utrikesförvaltning­

ens rekryterings- och utbildningsförhållanden.

Vad dagens diplomat behöver, säger utredningen, är inte blott vissa for­

mella kunskaper, som i allmänhet kan inhämtas genom akademiska studier

av ett eller annat slag, utan även intresse för internationella frågor och en

för yrket väl lämpad läggning. Ett oeftergivligt krav säges även vara, att

vederbörande har aktuella kunskaper om Sverige och det svenska samhället

samt äger förutsättningar för att meddela dessa kunskaper till andra. Jag

ansluter mig till denna bedömning. De som verkar i svensk utrikestjänst

bör, såsom även utvecklats i industriförbundets yttrande, också vara så ut­

valda och utbildade att de kan lära känna och förstå och till uppdragsgivar­

na i hemlandet meddela sin kännedom om förhållandena i de länder där de

är satta att bevaka och främja Sveriges intressen.

Utrikesförvaltningens expansion i förening med en skärpt konkurrens på

arbetsmarknaden synes enligt utredningen tidvis ha skapat svårigheter, när

det gällt att vidmakthålla en någorlunda jämn tillströmning av kvalificerade

sökande till ulrikestjänsten. Utredningen föreslår att rekryteringen av diplo­

matiska tjänstemän till utrikesförvaltningen kombineras med utbildning

för annan tjänst med liknande verksamhet genom införande av en lönad

aspiran lutbildning om ca 2 1/2 år med bl. a. tjänstgöring i utrikesdeparte­

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

mentet, vid utlandsmyndighet och i något fackdepartement. Såväl inom

vissa övriga delar av statsförvaltningen som inom organisations- och före­

tagsvärlden säges ett behov föreligga av tjänstemän med dels vana vid

internationellt arbete, dels utlandspraktik och språkkunskaper. Det före­

slagna utbildningssystemet medför enligt utredningen den fördelen att stats­

förvaltningen liksom näringslivet får en bredare och kvalitativt förbättrad

rekryteringsbas för tjänstemän med internationellt betonade arbetsuppgif­

ter. Utrikesförvaltningen får vidare möjlighet att överblicka de närmaste

årens rekryteringsunderlag och kan därmed planera intagningen av nya

tjänstemän på längre sikt. Man torde slutligen kunna räkna med att fler­

talet nyantagna tjänstemän vid sitt inträde i utrikesförvaltningen äger någon

erfarenhet av verksamheten inom statsförvaltningen i övrigt. På längre sikt

uppnår man även en förbättrad kontakt mellan å ena sidan utrikesförvalt­

ningen och å den andra övrig statsförvaltning samt näringslivet, dels emedan

erfarenhet av såväl utrikestjänst som övrig förvaltning kommer att återfin­

nas hos ett större antal tjänstemän, dels även emedan de personliga kontak­

ter, som en gemensam utbildning leder till, äger sitt särskilda värde.

Med hänsyn till exempelvis behovet av tingsmeriterade jurister anser utred­

ningen att det nuvarande antagningsförfarandet bör, i varje fall t. v., tilläm­

pas parallellt med det nya systemet.

Det föreslagna aspirantsystemet har av flertalet remissorgan hälsats med

tillfredsställelse och förklarats vara ägnat att öka rekryteringsunderlaget till

utrikestjänsten. Jag finner förslaget intressant och värt att prövas. Med

hänsyn till att aspirantsystemet endast skisserats i stora drag och för sin

slutliga utformning uppenbarligen torde förutsätta relativt omfattande un­

dersökningar och förberedelser är jag inte beredd att nu ta slutlig ställning

till förslaget. Det är emellertid givet att systemets administration kommer

att kräva ökade personella resurser bl. a. vid de utlandsmyndigheter som

skall ha hand om utbildningen av aspiranter.

Under hänvisning till de synpunkter i frågan som från olika remissorgan

framförts rörande bl. a. aspirantprogrammets uppläggning och tidsschema

vill jag i likhet med utredningen föreslå, att den inom administrativa avdel­

ningens personalbyrå planerade utbildningssektionen erhåller i uppgift att i

samråd med personalutbildningsberedningen, som i sitt remissyttrande redan

framfört ingående synpunkter på programmet, liksom med andra intresse­

rade myndigheter närmare utreda frågan om inrättande av ett aspirant-

systein av angivet slag.

Beträffande det nuvarande antagningsförfarandet vill jag ansluta mig till

utredningens förslag att detta även i fortsättningen bör tillämpas parallellt

med det nya systemet, i varje fall tills sådana erfarenheter vunnits att det

blir möjligt att ånyo utforma enhetliga antagningsnormer. Det förefaller mig

naturligt att antagningskommissionens och den föreslagna utbildningsnämn­

dens sammansättning och verksamhet samordnas. Frågan härom får tas upp

till prövning, sedan beslut fattats om den lämpligaste formen för det nya

aspirantsystemet. I detta sammanhang vill jag erinra om det av LO framför­

da önskemålet om representation från folkrörelsesidan vid antagningsförfa-

randet.

Till utredningens uttalande om behovet av vidareutbildning för mellan-

gradstjänstemännen och de högre tjänstemännen liksom av ökade utbild­

ningsmöjligheter för kanslister och biträdespersonal vill jag ansluta mig.

Det råder knappast något tvivel om att arbetet inom utrikesförvaltningen i

kanske högre grad än många andra uppgifter kräver aktuella och levande

samhällskunskaper över ganska vida fält. Utrikesförvaltningens tjänstemän

har inte samma möjligheter som specialisterna att i sitt dagliga arbete i de­

talj följa utvecklingen inom den egna branschen eller vetenskapen. Deras ar­

betsuppgifter spänner, liksom journalisternas, över alltför många områden;

å ena sidan krävs av dem mera sällan verkligt inträngande i ett specialäm­

ne, å den andra är anspråken på allmän orientering höga. En gång förvär­

vade kunskaper måste i likhet med förvärvade kontakter hållas ständigt le­

vande. Därtill måste nytt vetande inhämtas i takt med den utvidgning av all-

mänbildningsbegreppet, som betingas av vetenskapens framsteg och sam­

hällets utveckling. Viss utbildningsverksamhet har under senare år anord­

nats i departementets personalavdelnings regi med anlitande av donations­

medel. Enstaka tjänstemän har kunnat beredas tillfälle att övervara kurser

och i utbildningssyfte anordnade kongresser i utlandet. Dessutom har kol­

lektiva studieresor till svenska industrier anordnats. I likhet med flertalet

remissorgan finner jag det angeläget, att denna vidareutbildning av tjänste­

männen i framtiden sker efter fastare administrativa linjer, och föreslår att

den blivande utbildningssektionen inom den administrativa avdelningen får

till uppgift att utarbeta ett särskilt utbildningsprogram med beaktande av

de i utredningen och av remissorganen redovisade synpunkterna.

Utredningen har jämväl förordat, att möjlighet skapas att vidareutbilda

tjänstemännens hustrur genom viss kursverksamhet om Sverige och svenska

förhållanden samt genom stöd i någon form till språkutbildning. Jag fin­

ner även detta uppslag väl motiverat och föreslår, att frågan utredes i sam­

band med övriga utbildningsfrågor.

Jag förutser, att här avsedd utbildningsverksamhet kan påbörjas redan

under nästa budgetår. 4

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

97

4 Bihang Hd riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 75

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

VII. AVLÖNINGSSYSTEMET FÖR TJÄNSTEMÄN INOM

UTRIKESREPRESENTATIONEN M. FL.

Inledning

I statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) finns bestämmelser med­

delade om avlöningsförmåner för den personal inom utrikesförvaltningen,

som har sin tjänstgöring förlagd utom riket. Enligt dessa bestämmelser

äger nämnda personal vid sidan av de ordinära löneförmånerna i förekom­

mande fall uppbära ortstillägg, barnbidrag och utomeuropeiskt tillägg. Vi­

dare utgår vissa särskilda tillägg, såsom chargé d’affairestillägg, bidrag för

inköp av bil, ersättning för hållande av bil, förflyttningsbidrag och språk­

tillägg. Utöver dessa i Saar reglerade förmåner utgår praktiskt taget genom­

gående till de utomlands stationerade tjänstemännen s. k. prisutjämnings-

tillägg (motsvarande). Dessa tillägg fastställes halvårsvis av Kungl. Maj :t

efter beredning av utrikesförvaltningens lönenämnd.

Den kontanta lönen till diplomatisk och konsulär personal samt vissa

specialattachéer bestämmes f. n. i princip på grundval av en budgetprövning,

d. v. s. en genomgång av detaljerade uppgifter från vederbörande tjänste­

man rörande hans (familjens) utgifter för hushåll, kläder, tjänare, barnens

skolgång, resor inom tjänstgöringsorten, semester, representation m. m. In­

till den 1 juli 1962 prövades även utgifterna för bostad i samma ordning.

Prisutjämningstillägget (motsvarande) utgöres av skillnaden mellan det

godtagna totala lönebehovet, å ena sidan, samt summan av löneplanslönen

jämte utgående ortstillägg, barnbidrag, utomeuropeiskt tillägg och chargé

d’affairestillägg, å andra sidan.

Nu rådande system för regleringen av utlandstjänstemännens löner har

ansetts otillfredsställande. Sålunda påtalade riksdagens 1959 församlade

revisorer, att systemet —• trots det kontrollerande inflytande som utövas av

utrikesförvaltningens lönenämnd — kunde leda till subjektivt färgade be­

dömningar. Vad angår den tekniska regleringen av löneförmånerna ansåg

revisorerna det uppenbart otillfredsställande, att de i Saar angivna löneför­

månerna i vissa fall ej ens utgjorde huvuddelen av den lön tjänstemannen

de facto uppbar.

Enligt direktiven för den pågående utlandslöneöversynen, som uppdra-

gits åt utrikesförvaltningens lönenämnd, avser utredningsuppdraget bl. a.

följande tre huvudfrågor, nämligen

a) frågan om hur man skall komma fram till ett system för avvägningen

av de sammanlagda förmånerna vid en befattning utomlands, med vilket

avsedd löneställning och standard nås med minsta utrymme för subjektivt

färgade bedömningar;

b) den mera tekniskt betonade frågan om hur dessa förmåner skall utgå

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

99

i form av lön och tillägg, hur stor del av lönen som bör mera långsiktigt

regleras i avlöningsreglemente eller lönestat, och hur stor del som bör stå

öppen för mera kortsiktiga justeringar för kurs- och prisändringar o. s. v.

samt

c) den organisatoriska frågan om vilken ställning och vilka befogenheter,

som bör ges det löneprövande organet, ävensom hur det bör vara samman­

satt.

Vid prövningen av huvudfrågan enligt a) har lönenämnden till en början

undersökt möjligheterna att genom utbrytning av vissa element ur lönerna

på direktregleringens väg uppnå en tillfredsställande löneawägning. Härom

får anföras följande. På förslag av lönenämnden har — efter beslut av

1962 års riksdag — med verkan fr. o. m. den 1 juli 1962 bostadsposten ut-

brutits ur lönerna såvitt gäller tjänstemän vid utrikesförvaltningen, för-

svarsattachéer, socialattachéer, lantbruksrepresentanter samt vissa andra

utlandstjänstemän. Härigenom har bostadskostnaderna direktreglerats ge­

nom särskild bostadskostnadsersättning, där de ej täckes över statens all­

männa fastighetsfond. Vidare har efter förslag av lönenämnden Kungl. Maj :t

den 28 juni 1962 fastställt allmänna riktlinjer för regleringen av kostnader­

na för rikstelefonförbindelse till bostad för utomlands stationerad tjänste­

man vid utrikesförvaltningen samt de i det föregående nämnda specialatta­

chéerna m. fl. Härigenom har även denna utgiftspost direktreglerats. Med

skrivelse den 2 juli 1962 har lönenämnden till Kungl. Maj:t avgivit en pro­

memoria med förslag att även medel avsedda för representation skall utbry­

tas ur lönerna och utgå till berörda tjänstemän vid utrikesförvaltningen

samt specialattachéer m. fl. i form av särskilda representationsbidrag, redo­

visade från ett för ändamålet anvisat obetecknat anslag. Förslaget anmäles

i det följande. Med skrivelse den 20 november 1962 har lönenämnden till

Kungl. Maj :t avgivit en promemoria med förslag till reglering av vissa kost­

nader för bilresor m. m. för utomlands stationerade diplomatiska och kon­

sulära tjänstemän m. fl. Även till detta förslag återkommer jag. I det föl­

jande anmäles vidare lönenämndens förslag angående vidgad rätt för tjäns­

temän vid utrikesförvaltningen samt försvarsattachéer och biträdande för-

svarsattachéer till bidrag för resa till Sverige för semester. I

I promemorian den 5 januari 1963 angående principerna för avlönings­

systemet för utlandstjänstemännen framhåller lönenämnden, att det efter

genomförandet av de i det föregående nämnda förslagen till direktreglering

av vissa utgiftsposter knappast är möjligt att gå längre på denna väg.

Nämnden framlägger nu principförslag dels i fråga om systemet för av­

vägningen av de sammanlagda avlöningsförmånerna för tjänstemännen

inom utrikesrepresentationen (de materiella löneförmånerna), dels beträf­

fande lönenämndens ställning, befogenheter och sammansättning.

Nästa etapp av löneöversynen avser att på grundval av en genomgång av

från samtliga utlandstjänstemän inhämtade budgeter närmare utforma sy­

stemet och avväga lönerna.

100

Först därefter kan enligt nämnden frågan om den tekniska regleringen

av löneförmånerna upptas till slutlig prövning.

Lönenämnden förutskickar emellertid redan nu, att vissa f. n. utgående

tillägg, såsom ortstillägg, utomeuropeiskt tillägg, chargé d’affairestillägg

och prisutjämningstillägg, torde kunna borttagas. I det framtida lönesys­

temet synes lönen för utlandstjänsteman — bortsett från den reglering av

bostadskostnaderna, varom 1962 års riksdag beslutat — enligt nämnden

böra bestå av löneplanslön samt i förekommande fall ett tillägg, förslagsvis

benämnt utlandstillägg. Härtill kommer för därav berörda tjänstemän barn­

bidrag, utbildningsbidrag för barn och representationsbidrag.

I detta sammanhang framhåller lönenämnden, att den baserat princip­

förslaget beträffande systemet för löneavvägningen dels på att förflyttnings-

bidrag samt s. k. gardinpengar alltjämt kommer att utgå enligt i huvudsak

nuvarande grunder, dels på att tjänstemännens behov av kredit, t. ex. för

av omstationering nödvändiggjord nyanskaffning av kläder för tjänsteman­

nen och hans familj — vilka utgifter bör täckas av den löpande lönen -—

liksom f. n. kommer att kunna tillgodoses genom utrikesförvaltningens lå­

nefond.

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

Principerna för avvägningen av utlandslönerna

Lönenämnden

Allmänna synpunkter. Lönenämnden framhåller till en början, att den

principiella utgångspunkten för avvägningen av utlandslönerna -— bortsett

från den allmänt erkända tanken att även personer utan privatförmögenhet

skall kunna söka sig till utrikesförvaltningen — är och alltjämt bör vara,

att lönerna skall dels inrymma kompensation för de merkostnader, som är

förenade med utlandstjänstgöringen, dels svara mot den levnadsnivå som

befattningshavare med uppgift att i utlandet företräda svenska intressen

måste upprätthålla för fullgörande av sina speciella åligganden. Hänsyn

bör härnad, såsom även framhållits i direktiven, tagas till de löneförmåner,

som tillkommer representanter för andra med Sverige jämförbara länder

samt befattningshavare i internationella organisationer, till vilka Sverige

bar anknytning. Vidare bör beaktas att utlandstjänstemännens hustrur på

grund av tjänstens beskaffenhet i regel är uteslutna från möjligheten att ge­

nom eget förvärvsarbete höja familjens inkomstnivå.

Budgetprövning och normallöner. Då det för Sveriges vidkommande —-

bl. a. med hänsyn till den kraftiga utgiftsökning för statsverket som skulle

följa därav — ej kan komma i fråga att fixera utlandslönerna på en så hög

nivå, att hänsyn ej behöver tagas till tjänstemännens civilstånd, antalet

barn etc., anser lönenämnden, att utlandslönerna — såsom f. n. är fallet

— måste vara behovsprövade. Till grund för behovsprövningen bör — lik­

som f. n. sker i, förutom Sverige, t. ex. Danmark, Nederländerna och Stor­

britannien — läggas av tjänstemännen upprättade budgeter.

101

Budgetprövningen innefattar en mer eller mindre konkret analys av kon­

sumtionen. Då det, särskilt i fråga om diplomatisk och konsulär personal,

möter betydande svårigheter att särskilja den del av konsumtionen, som

hänför sig till tjänstemannens privatliv, och den del som har officiell karak­

tär, kommer budgetanalysen ytterst att bestå i en bedömning av tjänsteman­

nens totala konsumtion och lönebehov. Genom utbrytning av vissa element

ur lönerna kommer arbetet med budgetanalysen att underlättas. Detta mål

bör enligt nämnden främjas även genom anordningar för att ge lönenämn-

den möjlighet till en säkrare bedömning av lönefrågorna, enligt nämndens

förslag genom att både representationsbidragen och löneförmånerna i övrigt

avvägs under medverkan av den i det föregående nämnde inspektören.

I detta sammanhang förutskickar lönenämnden, att lönebehovet vid en

viss befattning utomlands — efter direktregleringen av bostadskostnaderna

och utbrytningen av medelsbehovet för representation ur lönen kan tän­

kas komma att undantagsvis inte ens motsvara den med befattningen för­

enade löneplanslönen. Nämnden har under utredningens gång varit inne på

tanken att med hänsyn bl. a. härtill söka åstadkomma en särskild löneplan,

frikopplad från hemmalönerna, för de av utredningsuppdraget omfattade

tjänstemännen. Tiden har dock ej befunnits mogen härför. Därest det i fall

som det nyss nämnda vid det slutliga fastställandet av de nya utlandslö-

nerna skulle visa sig, att tjänstemannens bibehållande vid — förutom re-

presentationsbidrag — löneplanslön och bostadskostnadsersättning skulle

leda till uppenbar överkompensation, förutsätter nämnden emellertid, att

löneplanslönen eller bostadskostnadsersättningen — med personalorganisa­

tionernas godkännande — skall kunna reduceras. Enligt lönenämndens me­

ning bör de på grundval av bl. a. budgeter fastställda lönerna såvitt möjligt

vara normallöne r. Lönen bör alltså avse viss befattning, inte viss

befattningshavare.

Enligt f. n. tillämpad praxis redovisas i tjänstemannens budget utgiftsbe­

hoven dels för sju s. k. huvudposter (livsmedel, tjänare, beklädnad, läkar-

och tandläkarvård, resor inom tjänstgöringsorten, semester och, för därav

berörda tjänstemän, representation), dels för diverse ändamål (tvätt och

städning, möbler och inventarier, hygien, tidningar, böcker och skrivmate­

riel, post, nöjen och rekreation, försäkringar och övrigt). Utgifterna för di­

verse ändamål avses skola bestridas genom ett efter schablonmässiga grun­

der beräknat tillägg. Till nu berörda utgiftsbehov lägges för erhållande av

totallönen två i princip ej behovsprövade poster, nämligen förekommande

barnbidrag samt skatteposten, motsvarande A-skatt på löneplanslönen. En

begränsning i möjlig mån av utlandstjänstemännens arbete med upprättan­

de av detaljerade utgiftsbudgeter bör enligt lönenämndens mening eftersträ­

vas. I samma riktning har personalorganisationerna uttalat sig vid överlägg­

ningar med företrädare för nämnden.

Lönenämnden anser, att av tjänsteman upprättad budget bör avse föl­

jande element, nämligen fem huvudposter, d. v. s. utgiftsbehoven för livs­

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

102

medel, tjänare, beklädnad, transport och semester, samt åtminstone t. v.

en diversepost, avsedd att täckas av ett schablontillägg. Det för dessa ända­

mål vid budgetprövningen godkända lönebehovet bör motsvara »lön för­

enad med befattningen». Förslag till förenklade budgetformulär har utar­

betats.

I sitt principförslag har lönenämnden redovisat de synpunkter, som bör

vara vägledande vid analysen av de olika budgetposterna. Bl. a. har nämn­

den, biträdd av expertis från riksrevisionsverket, undersökt möjligheterna

att grunda det i vissa tjänstemäns utlandslöner ingående bilkostnadselemen-

tet på ett enhetligt tekniskt underlag. Nämnden föreslår, att bilkostnadsele-

mentet i utlandslönerna avväges efter grunder, som nära ansluter sig till

de för statstjänstemän i Sverige gällande, och att bilkostnadselementets

storlek prövas med hänsyn till närmare uppgifter om prisläget på statione-

ringsorterna utomlands.

Diverseposten motsvarar, såsom nyss nämnts, f. n. de många, ofta subjek­

tivt betingade utgifter, som ej gärna kan närmare prövas och som avses

skola täckas av schablontillägget. Enligt lönenämndens mening bör i »lön

förenad med befattningen» även i fortsättningen ingå ett sådant tillägg. Vid

avvägningen härav bör även beaktas på tjänstemannen belöpande del (f. n.

1/5) av sjukvårdskostnader för familjen samt att huvudposten läkar- och

tandläkarvård utgår.

Stationering på orter med påfrestande tjänstgöringsförhållanden,

»hardship posts», medför högre schablontillägg än eljest. Bortsett från be­

stämmelserna om bidrag för resa till Sverige under semester är detta den

huvudsakliga kompensation för »hardship» som lämnas inom lönesyste­

mets ram. Även enligt andra länders lönesystem utgår ekonomisk kompen­

sation vid tjänstgöring förenad med särskilt svåra levnadsvillkor, svåra psy­

kiska påfrestningar eller under påtagligt ohälsosamma förhållanden. Alter­

nativt äger tjänstemannen stundom rätt till förmånligare tjänstårsberäk-

ning för pension.

Lönenämnden förordar, att ekonomisk kompensation i form av höjt scha­

blontillägg skall kunna utgå även i fortsättningen vid stationering utom­

lands, som får anses medföra särskilt svåra fysiska eller psykiska påfrest­

ningar. Schablontilläggets storlek bör bli beroende av bl. a. det resultat, var­

till ytterligare undersökning om diversepostens andel i tjänstemännens bud­

geter kan leda. Dessa undersökningar bör enligt nämnden ske i samband

med den förestående budgetgenomgången.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Ändring av utlandslönen. Enligt utredningen kan justering bli erforderlig

till följd av löpande förskjutningar i förutsättningarna för en viss lön. Vidare

bör den reala lönenivån med vissa mellanrum bli föremål för omprövning

på grundval av nya budgeter.

Justering kan erfordras av tre skäl, nämligen ändrat civilstånd, pris- och/

eller kursändring eller ändring av hemmalöneelementet.

103

Den behovsprövade nettolönen (exklusive barnbidrag och skattepost) dif­

ferentieras f. n. med hänsyn till befattningshavarens civilstånd. Nettolönen

är sålunda normalt avvägd efter gift befattningshavares behov. Om tjänste­

mannen efterträdes av ogift befattningshavare, minskas lönen med 20 %•

För chefstjänsteman är motsvarande differentiering dock 10 % och avser

ej den del av lönen, som är avsedd för representation. Anpassning av lönen

till tjänstemannens civilstånd sker även enligt de flesta utländska löne­

system. Lönenämnden anser, att den framtida storleken av nettolönernas

differentiering efter civilstånd bör bestämmas på grundval av den förestå­

ende budgetgenomgången. Av praktiska skäl bör nettolönen härvid utom vad

gäller biträdespersonal avvägas efter gift tjänstemans behov.

För att den avsedda reallönenivån skall kunna upprätthållas genomgås

samtliga utlandslöner halvårsvis med hänsyn till växlingar i priser och kur­

ser. För varje fullt tal om 5 % kombinerad effekt av pris- och kursändring­

ar, sedan nettolönen fastställdes, sker i regel motsvarande justering uppåt

eller nedåt. Vid språngvisa förskjutningar av pris- eller kursnivån, t. ex.

vid devalvering, kan justering ske även under löpande kalenderhalvår.

Vid justering måste beaktas att en utlandstjänstemans lön i regel ej för­

brukas uteslutande i verksamhetslandet. I allmänhet förekommer dessutom

utgifter såväl i Sverige (t. ex. för kläder och semester) som i tredje land.

Fördelningen av utgifterna inom och utom verksamhetslandet varierar na­

turligen beroende på marknads- och prisförhållanden. Lönenämndens erfa­

renheter har emellertid medgivit en viss schablonisering på denna punkt.

Till grund för uppskattningen av prisändringarna i verksamhetslandet

ligger av statistiska centralbyrån halvårsvis verkställda beräkningar, vidare

vissa av Internationella arbetsbyrån i Geneve utförda specialundersökningar

samt uppgifter från andra länders utrikesministerier ävensom övriga för

nämnden tillgängliga informationer. Prisrörelserna i Sverige uppskattas med

ledning av konsumentprisindex. Motsvarande anordningar för vidmakthål­

lande av reallönenivån förekommer i främmande länder och i internatio­

nella organisationer. Av lönenämnden konstaterade avvikelser gäller endast

enskildheter. Enligt lönenämndens mening är någon väsentlig ändring av-

nuvarande principer för justering av utlandslönerna i förevarande hänse­

ende ej påkallad.

I sitt utlåtande 1960: 128 har statsutskottet — utan erinran från riksda­

gens sida — uttalat, att viss vägledning i fråga om levnadskostnaderna i

olika länder torde kunna hämtas bl. a. ur förefintlig, centralt sammanställd

internationell statistik. Lönenämnden har uppmärksammat detta spörsmål

och vid undersökningen i denna del biträtts av expertis från statistiska cen­

tralbyrån. Enligt undersökningen bör det vara möjligt att vid lönesättningen

för ett stort antal länder utnyttja av FN och vissa utländska nationella sta­

tistiska organ framräknat material.

Av det f. n. tillämpade systemet för avvägningen av utlandslönerna följer,

att generella höjningar av löneplanslönerna i Sverige inte automatiskt kom­

mer utlandstjänstemännen till godo, utan tar sig uttryck i en sänkning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

104

prisutjämningstilläggen (motsvarande). Reduktionen motsvarar lönehöj­

ningen med avdrag för därpå belöpande skatt. Däremot kommer löneklass-

uppflyttnmg och lönegradsuppflyttning inom reglerad befordringsgång eller

till följd av befordran samt vikariatsersättning tjänstemannen till godo. Vid

överläggningar med företrädare för lönenämnden under löneöversynens

gång har personalorganisationerna yrkat att ändrat generellt tillägg på lö­

nen liksom varje ändring i tjänsteförteckningen eller på löneplanen skall

sia igenom. Enligt lönenämndens mening är kravet på att generella hem­

malönehöjningar skall slå igenom i utlandslönerna i princip oförenligt med

ett system med behovsprövade löner, vilka dessutom enligt särskilda regler

hålles värdebeständiga. Medan hemmatjänstemannens reallönenivå inte är

garanterad, hålles utlandstjänstemannens nettolön värdebeständig både till

den del den belöper på konsumtion i verksamhetslandet och till den del den

förbrukas i Sverige eller tredje land.

Lönenämnden förordar emellertid efter överläggningar med personal­

organisationerna, att deras önskemål i förevarande hänseende tillmötes­

gås på så sätt, att — bortsett från löneklassuppflyttning och lönegrads-

uppflyftning inom reglerad befordringsgång eller till följd av befordran,

vilka ändringar i hemmalöneelementet liksom f. n. bör komma utlands-

tjänstemannen till godo — viss del av de generella lönehöjningarna får

slå igenom i utlandslönerna, liksom fallet är exempelvis i Danmark och

Storbritannien. Detta bör ske vid schablontilläggets avvägning. Å andra

sidan bör under sådana förhållanden den del av utlandslönen, som änd­

ras vid generella hemmalönehöjningar, givetvis ej justeras med anledning

av prisrörelser, som avspeglar sig i det svenska konsumentprisindex.

Bortsett från de i det föregående nämnda justeringarna omprövas själva

lönenivåns höjd på en viss stationeringsort eller vid en viss befattning utom­

lands f. n. på initiativ av lönenämnden eller tjänstemannen, ej sällan med

anledning av att en befattning byter innehavare.

Såsom tidigare berörts bör enligt nämnden tiden nu vara mogen för ett

system med normallöner, fastställda med hänsyn till de med vederbörande

befattning förenade arbetsuppgifterna, lokala förhållanden m. m. För ett

sådant system med normallöner har jämväl personalorganisationerna utta­

lat sig. Lönenämnden anser, att normallönesystemet bör kombineras med

»rullande omprövning» av den reala lönenivån på en viss stationeringsort,

förslagsvis i princip en gång vart femte år under medverkan av inspektören.

Barnbidrag m. m. Enligt bestämmelser i Saar utgår till tjänsteman inom

utrikesrepresentationen barnbidrag, därest tjänstemannen på grund av för­

sörjningsplikt underhåller barn under 19 års ålder, med 1 000 kr. för ett

och 750 kr. för varje ytterligare barn under 10 års ålder samt med 3 000 kr.

för varje barn, som fyllt 10 år, allt för år räknat.

Barnbidragen för barn under 10 år har förstärkts med anlitande av de

till prisutjämningstillägg (motsvarande) anvisade medlen. Efter prövning

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

105

i varje särskilt fall kan härutöver för sådant barn utgå bidrag i form av

prisutjämningstillägg (motsvarande) med cirka 2/3 av den årliga skolkost-

naden. Barnbidraget för barn som fyllt 10 år må av Kungl. Maj:t förhöjas,

om barnet erhåller utbildning vid undervisningsanstalt i Sverige eller eljest

särskilda omständigheter det föranleder. Med stöd av detta bemyndigande

har Kungl. Maj :t bl. a. föreskrivit, att barnbidrag vid genomgång av svensk

internatskola må utgå med högre belopp än 3 000 kr. Vidare må bidraget

höjas med belopp motsvarande högst biljettkostnaden i billigaste klass på

flygplan vid följande barnresor, nämligen a) till Sverige för påbörjande av

skolgång, b) till tjänstemannens stationeringsort en gång årligen för besök

hos föräldrarna med avdrag för 1 000 kr. samt c) vid utresa till föräldrarna

efter avslutad skolgång i Sverige med avdrag för 550 kr. Vissa begränsningar

gäller under år, då tjänstemannen själv besöker Sverige.

Barnbidragen innefattar sålunda f. n. i praktiken tre element, nämligen

dels bidrag till barns levnadskostnader i egentlig mening (i det följande be­

nämnda barnbidrag), dels utbildningsbidrag, dels ock resebidrag. Löne-

nämnden har behandlat dessa element vart för sig.

Barnbidragen uppbäres av grundtanken att de skall bereda utlandstjäns-

temännen samma möjligheter som tjänstemän i hemlandet att ge sina barn

svensk uppfostran. Syftet är alltså att barnbidragen skall utgöra kompensa­

tion för merkostnader till följd av utlandstjänstgöringen, vilka tjänsteman

får vidkännas för sina barn.

Tanken bakom denna jämförelse med hemmatjänstemännen är enligt lö-

nenämndens mening i och för sig riktig. Men den måste, anser nämnden,

med hänsyn till nuvarande metod för lönesättningen i fråga om utomlands

stationerade tjänstemän vid utrikesförvaltningen kompletteras i ett viktigt

hänseende. En utlandstjänstemans lön är, såsom nyss nämnts, rörlig och fö­

remål för kontinuerlig omprövning från värdebeständighetssynpunkt till den

del lönen belöper på man och hustru men ej till den del den avser barn. En

följd härav är att den avsedda standarden i regel ej kunnat upprätthållas

blond utlandspersonalens barnfamiljer.

Lönenämnden anser, att en omprövning av nuvarande barnbidragssystem

är ofrånkomlig. Utgångspunkten bör därvid vara, att barnbidragen skall ej

blott utgöra kompensation för merkostnader för barn till följd av utlands-

tjänstgöringen, utan även medge vidmakthållande av avsedd standard för

en barnfamilj på en viss utländsk ort vid jämförelse med gift tjänsteman

utan barn på samma ort. Vid prövningen av denna fråga, nämligen hur stort

penningtillskott ett par barnlösa makar behöver för att vid tillkomsten av

ett barn kunna leva på avsedd levnadsnivå, har lönenämnden biträtts av

förutnämnda expertis från statistiska centralbyrån. Resultatet av denna ex-

pcrlundersökning och vad i övrigt förekommit vid lönenämndens övervä­

ganden har föranlett nämnden att föreslå, att utlandstjänstemännens kost­

nader för barn, som vistas hos föräldrarna utomlands, beaktas genom ett i

llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 57

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

106

totallönen ingående barnbidrag, utgörande en procentuell del av utlandslå­

nen eller del därav. Härigenom kommer även den på barnkostnaderna belö­

pande delen av lönen att bli föremål för justering med hänsyn till växlingar

i priser och/eller kurser.

Vad angår kostnaderna för barn som vistas i Sverige saknas enligt löne-

nämndens mening anledning att frångå nuvarande system med visst i kro­

nor bestämt barnbidrag för varje barn. För att ej bidragets avsedda realvärde

skall urholkas bör detta kronbidrag hållas värdebeständigt enligt särskilda

regler. Härvid bör utvecklingen av det svenska konsumentprisindex läggas

till grund för bedömningen.

Enär de skäl, som motiverar de särskilda barnbidragen till utlandstjäns-

temän, gör sig gällande med lika styrka oavsett befattningshavarens tjänste-

grad, anser lönenämnden, att barnbidragen bör beräknas efter samma grun­

der för alla berörda tjänstemän. Vad angår barn som vistas hos föräldrar­

na utomlands synes det därför vara lämpligt att -—- på sätt sker i t. ex. Stor­

britanniens utrikesförvaltning — fixera barnbidragets (procentbidragets)

storlek på den utländska stationeringsorten med utgångspunkt från lönen

vid en viss bestämd befattning (riktnivå). Valet av riktnivå måste dock en­

ligt lönenämndens mening anstå till budgetgenomgången under nästa etapp

av löneöversynen. Avvägningen av barnbidragen bör ske med beaktande av

att allmänt barnbidrag utgår till utomlands stationerad tjänsteman vid ut­

rikesförvaltningen. Vad angår barnbidragens ev. variation med barnens ål­

der inom ramen för den övre åldersgränsen, 19 år, har nämnden funnit över­

vägande skäl tala för att barnbidrag till utlandstjänsteman både för ute-barn

(procentbidrag) och Sverige-barn (kronbidrag) bör vara oberoende av det

bidragsberättigade barnets ålder. Frågan huruvida barnbidragets storlek bör

variera med antalet barn lämnas tills vidare öppen.

Vad därefter angår kostnaderna för barnens utbildning framhåller löne­

nämnden, att dessa kostnader ofta är av en helt annan storlek för utomlands

stationerade tjänstemän än för hemmatjänstemän. Vidare är utbildnings­

möjligheterna mera begränsade. Med hänsyn härtill har lönenämnden fun­

nit ett mera rörligt system för beaktande av utlandstjänstemännens kostna­

der för barnens utbildning än det nuvarande av behovet påkallat. Ingen tve­

kan torde visserligen enligt nämnden råda därom, att barn till utlandstjäns-

temän i första hand bör beredas möjlighet till svensk fostran i detta ords

innebörd enligt 1962 års riksdagsbeslut om reformering av den obligatoris­

ka skolan. Så länge utlandstjänstemännens möjlighet att för sina barn väl­

ja svensk utbildningsanstalt är så begränsad som f. n., bör dock så långt

möjligt de ekonomiska hindren mot att i annan ordning sörja för barnens

utbildningsbehov undanröjas.

Lönenämnden anser därför, att utlandstjänstemännens kostnader för bar­

nens utbildning — liksom praktiskt taget genomgående gäller enligt främ­

mande länders och internationella organisationers lönesystem — bör beak­

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

107

tas genom särskilda utbildningsbidrag, beräknade på grundval av faktiska

och vid prövning godkända utbildningskostnader. Vid prövningen, som bör

ankomma på Kungl. Maj :t, bör hänsyn bl. a. tagas till möjligheterna att ef­

ter genomgång av visst utbildningsstadium utomlands vinna inträde i svensk

läroanstalt.

Inom nu angiven ram bör enligt nämnden utlandstjänsteman ha frihet att

välja utbildningsform för sina barn enligt följande alternativ: a) ^bild­

ningsanstalt i Sverige, b) utbildningsanstalt på stationeringsorten samt c)

svensk brevskoleundervisning. Med hänsyn till de skiftande förhållandena

bör emellertid Kungl. Maj :t äga medgiva utbildningsbidrag även i andra fall,

då särskilda skäl talar härför. I första hand bör, i den mån så är möjligt,

svensk utbildningsanstalt inom eller utom Sverige anlitas. Jämväl yrkesut-

bildningsanstalt kan givetvis ifrågakomma. Utbildningsbidrag bör ej utgå

för barns bevistande av kindergarten eller liknande förskola.

Gemensamt för utbildningsbidrag vid utbildning på tjänstemannens sta-

tioneringsort, vid brevskolestudier eller eljest utom Sverige bör enligt nämn­

den gälla, att bidraget — tillsammans med på motsvarande tid belöpande

barnbidrag — i intet fall må överstiga det belopp, som utgår för barn i svensk

internatskola med statsbidrag från åttonde huvudtitelns anslag i 1963 års

statsverksproposition Privatskolor: Bidrag till vissa privatskolor (det s. k.,

större statsbidraget). Avvägningen av utbildningsbidragen bör ske med be­

aktande av de statliga allmänna och särskilda studiebidragen.

Nuvarande utbildningsbidrag (förhöjt barnbidrag) till utlandstjänsteman

kan enligt bestämmelser i Saar utgå dels redan viss tid före förflyttning till

utrikes ort, dels viss tid efter återflyttning till Sverige. Däremot upphör bi­

draget ovillkorligen, när barnet fyller 19 år. Vad denna åldersgräns beträf­

far har lönenämnden, när det gäller barnbidrag, ej funnit anledning föreslå

någon ändring, även om vissa skäl talar härför. Det kan dock uppenbarli­

gen vara förenat med stora olägenheter att ta barn ur pågående utbildning

vid viss utbildningsanstalt under löpande skolår. Utbildningsbidrag bör en­

ligt nämnden därför efter prövning i varje särskilt fall, liksom gäller enligt

flera utländska lönesystem, kunna utgå till och med utgången av det läsår,

under vilket barnet uppnår maximiåldern.

Vad angår utlandstjänstemans kostnader för barns resor konstaterar lö­

nenämnden, att de i det föregående angivna, på tjänstemannen belöpande

utgiftsbeloppen för vissa barnresor kan bli mycket betungande, om antalet

barn i familjen är flera. Nämnden finner det vara rimligt, att föräldrarna er­

håller möjlighet att, oavsett stationeringsortens belägenhet, sammanträffa

med sina barn i vart fall en gång årligen utan alltför slöra ekonomiska upp­

offringar samt att staten liksom f. n. bidrar härtill. Lönenämnden anser, att

nuvarande möjlighet till förhöjning av barnbidrag vid vissa resor bör utby­

tas mot särskilda barnresebidrag. För dessa bidrag föreslås riktlinjer, som i

huvudsak överensstämmer med vad f. n. gäller, dock att de på tjänsteman­

nen belöpande »karensbeloppcn» föreslås skola avskaffas.

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

Barnresebidrag bör enligt nämnden ej utgå under år då tjänstemannen

medgivits bidrag för resa till Sverige för semester, ej heller då särskilda skäl

eljest talar däremot (t. ex. då resekostnaden står i uppenbart missförhållan­

de till besökets varaktighet).

Bidrag till hemresa för semester. Enligt 33 § B 1 Saar kan tjänsteman

vid utrikesförvaltningen med stationering utom Europa på därom gjord

framställning av Kungl. Maj:t beviljas bidrag för resa till Sverige under se­

mester högst en gång vart tredje år eller, när särskilda skäl talar därför och

fråga är om tjänsteman med stationering i land med särskilt hälsovådligt

klimat, högst en gång varannat år. Bidrag må ej beviljas med högre belopp

än som motsvarar kostnaden för biljetter till Stockholm och åter till statio-

neringsorten för tjänstemannen och hans hustru ävensom barn under 19 års

ålder. Kungl. Maj:t äger föreskriva de särskilda villkor för åtnjutande av re-

sebidrag, som må finnas lämpliga.

Enligt av utrikesministern, efter medicinalstyrelsens hörande träffade

beslut gäller f. n. att 23 utländska tjänstgöringsorter anses ha sådant sär­

skilt hälsovådligt klimat, att tjänsteman enligt 33 § B 1 Saar må beviljas

bidrag för resa till Sverige under semester högst en gång varannat år. En­

ligt Kungl. Maj :ts beslut den 13 februari 1959 må hemresebidrag utgå med

belopp högst motsvarande kostnaden för resa med flyg i turistklass till

Stockholm och åter till stationeringsorten.

Lönenämnden erinrar om att den svenska utrikesrepresentationen under

de femtio år, varunder bestämmelser om hemresebidrag funnits, utbyggts

i avsevärd grad såväl i vad avser antalet utlandsmyndigheter som antalet

utom riket stationerade tjänstemän. Därtill har under de senaste åren upp­

rättandet av beskickningar i nya självständiga stater medfört, att statione-

ringsorterna med milj obetingade påfrestningar för där placerade tjänste­

män redan svarar för en inte oväsentlig andel av det totala antalet orter

med lönad svensk utlandsrepresentation, en andel som kan förväntas kom­

ma att öka ytterligare.

Av en redogörelse för vissa utländska lönesystem framgår att anordning­

en med bidrag för resa till hemlandet under semester i första hand tillkom­

mit för att sätta tjänstemännen i tillfälle att vidmakthålla och befästa kon­

takten med hemlandet. Vikten härav har, framhåller nämnden, ofta under­

strukits även i Sverige. I princip är detta statens intresse relevant oavsett

den utländska stationeringsortens belägenhet och befattningshavarens grad,

även om det har olika styrka i fråga om tjänstemän av skilda kategorier.

I vissa främmande länders utrikesförvaltningar, t. ex. Nederländernas och

Storbritanniens, samt i internationella organisationer med högkvarter i

Europa utgår sålunda resebidrag, vare sig stationeringsorten respektive

hemlandet ligger inom Europa eller ej.

Anordningen med hemresebidrag utgör vidare enligt lönenämnden ett

led bland flera i strävandena att förebygga ohälsa bland tjänstemännen och

att mildra de milj obetingade påfrestningar — fysiska och/eller psykiska —

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 7963

109

som är förenade med stationering i vissa länder. Från denna synpunkt måste

anordningen tillmätas allt större vikt. Nämnden erinrar i sammanhanget

om att Kungl. Maj :t, med stöd av riksdagens beslut (prop. 1962: 169), den

6 september 1962 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet att med­

giva tjänsteman vid utrikesförvaltningen jämte dennes familj att undergå

kostnadsfri läkarundersökning för hälsokontroll i anslutning till statione­

ring i land med hälsovådligt klimat, ökade möjligheter till betalda resor

för semester i hemlandet torde vidare kunna tjäna såsom en inte oväsentlig

allmänt rekryteringsfrämjande faktor.

Vad slutligen angår bidragsbestämmelsernas funktion såsom underlag

för prövningen av vissa element i tjänstemännens utlandslöner, erinrar lö-

nenämnden om att avvägningen av dessa sker på grundval av tjänstemanna­

budgeter, avseende bl. a. lönebehovet för bestridande av semesterkostnader

och barnkostnader. Lönenämnden anser det för en tillfredsställande avväg­

ning av dessa poster vara av vikt, att denna kan baseras därpå, att tjänste­

mannen och hans familj har ekonomiska möjligheter att regelbundet och

relativt ofta tillbringa semestern i Sverige.

Lönenämnden föreslår, att tjänsteman vid utrikesförvaltningen med sta­

tionering utom riket på därom gjord framställning skall kunna av chefen

för utrikesdepartementet beviljas bidrag för sin och sin familjs resa till

Sverige för semester högst en gång vartannat år, eller, när fråga är om sta­

tionering i land med särskilt hälsovådligt klimat eller när synnerliga skäl

eljest talar därför, högst en gång om året. Bidrag bör ej beviljas med högre

belopp än som motsvarar den faktiska kostnaden för resa till Stockholm

och åter till stationeringsorten för tjänstemannen och hans hustru även­

som barn, för vilka barnbidrag utgår eller kunnat utgå.

Enligt gällande bestämmelser utgår vid flyttning utom riket resekostnads-

ersättning även för en tjänare, bl. a. om tjänstemannen medför barn under

12 års ålder. Däremot kan bidrag ej utgå för tjänares resa till Sverige under

semester. Den möjligheten bör enligt nämnden dock ej uteslutas, att frågan

om bidrag även till tjänares resa till Sverige under semester kan komma

att aktualiseras på vissa stationeringsorter. I sådant fall bör undantagsvis

möjlighet föreligga att erhålla hemresebidrag för en tjänare.

Vad färdsättet angår anser lönenämnden i princip, att för stationerings-

ort, belägen på högst omkring 2 000 km och 36 timmars avstånd från Stock­

holm vid resa med järnväg eller båt, beräkningen av bidraget bör baseras

på kostnaden för färd med tåg respektive båt i för tjänstemannen gällande

reseklass (dock ej single sovkupé eller enskild hytt). För annan statione-

ringsort bör vid bidragsberäkningen beaktas högst kostnaden för resa med

flyg i billigaste klass. Vid resa med egen bil bör enligt lönenämndens me­

ning bidraget utgå med schablonmässigt beräknad kilometerersättning —

efter en taxa då endast en bidragsberättigad och efter en annan då två eller

flera bidragsberättigade färdas med bilen.

Lönenämnden har förutsatt, att semester liksom nu såvitt möjligt uttages

i samband med tjänsteresa till eller förflyttningsresa till eller via Sverige.

Såsom framhållits i det föregående bör barnresebidrag enligt nämnden ej ut­

110

gå för år, varunder tjänstemannen medgivits bidrag för resa till Sverige un­

der semester. Principen bör med andra ord vara, att bidrag för resa till Sve­

rige under semester och bidrag för barns resa för besök hos föräldrarna utom­

lands inte skall utgå för ett och samma år.

De föreslagna riktlinjerna för systemet för avvägningen av utlandslönerna

samt för rätt till barnbidrag, utbildningsbidrag och barnresebidrag bör en­

ligt lönenämnden tillämpas även på vissa specialattachéer m. fl., nämligen

försvarsattachéer och biträdande försvarsattachéer, socialattachéer, Sveri­

ges representant vid skandinaviska luftfartssekretariatet i Montreal, lant-

bruksrepresentanter, statens fiskexportrepresentant, handelssekreterare

samt den tjänsteman med handelssekreteraruppgifter, som är stationerad

vid generalkonsulatet i Berlin. Även de föreslagna grunderna för medgivan­

de av bidrag till hemresa för semester bör enligt nämnden tillämpas på för­

svarsattachéer och biträdande försvarsattachéer. Däremot kan frågan om

motsvarande tillämpning av dessa grunder på övriga nyss nämnda special­

attachéer m. fl. enligt nämnden ej avgöras utan en närmare undersökning.

En sådan faller utanför nämndens uppdrag.

Yttranden

I utlåtande över lönenämndens promemoria om avlöningssystemet finner

riksrevisionsverket det angeläget understryka, att den här ifrågavarande

löneöversynen berör personalkategorier, vilka i flera hänseenden beträffande

tjänsteförhållandena — bl. a. stationering under förhållandevis långa perio­

der på olika orter i utlandet — intar en särställning inom statsförvaltning­

en. Detta har även kommit till uttryck i utformningen av de f. n. gällande

reglerna för dessa tjänstemäns avlöningsförhållanden. I sina huvuddrag

överensstämmer de framlagda principförslagen med dessa regler.

Enligt riksrevisionsverkets mening torde det erbjuda betydande svårig­

heter att konstruera andra avlöningsnormer för de av utredningen omfat­

tade tjänstemännen, t. ex. en särskild löneplan, helt obunden av henuna-

lönerna. Mot bakgrunden härav och under förutsättning att utlandslönerna

även i fortsättningen blir föremål för kontinuerlig uppmärksamhet från

löneprövande organs sida, anser sig ämbetsverket kunna godta nämndens

förslag i fråga om systemet för avvägningen av de materiella löneförmå­

nerna.

Statstjänstemännens huvudorganisationer har vid överläggningar med

företrädare för lönenämnden förklarat sig biträda lönenämndens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Utlandstj änstemännens re presentationskostnader

Såsom framhållits i det föregående har lönenämnden undersökt möjlig­

heterna att efter utbrytning av vissa element ur lönerna uppnå en tillfreds­

ställande löneawägning. Ett av nämndens förslag till sådan utbrytning av­

ser lönemedel för representation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

111

Lönenämnden

Nämnden framhåller inledningsvis, att det självklart är av vikt att vårt

lands representanter utomlands — varmed här förstås diplomatisk och

konsulär personal samt pressattachéer — skaffar sig de personliga kon­

takter, som främjar fullgörandet av arbetsuppgifterna eller eljest bedömes

vara av värde för svenska intressen. Representation, utövad av utlandsre-

presentanterna i detta syfte, får därför betraktas såsom nödvändig. Sedan

gammalt har detta gällt sändebuden. Genom att staten tillhandahåller fria

bostäder jämte av statsverket bekostad möblering och andra inventarier

för representationsändamål får sändebuden anses ha ej blott möjlighet

utan även skyldighet att representera. Den särskilt efter andra världskriget

inom allt fler områden och på alla plan ständigt ökande mellanfolkliga sam­

levnaden har medfört, att kretsen av utlandstjänstemän, som för arbetsupp­

gifternas behöriga fullgörande måste utöva representation, numera avsevärt

vidgats. Det är en given förutsättning att representation skall utövas under

iakttagande av det tjänsteansvar, som åvilar varje utlandst jänstemän.

Enär representation således är en av tjänsten betingad verksamhet, mås­

te enligt lönenämndens mening bidrag till kostnaderna härför lämnas. Att

så sker står i överensstämmelse med principerna om rekrytering till ut­

rikesförvaltningen på grund av individuella meriter utan hänsyn till pri-

valekonomiska förhållanden. Bidragsmedel till representation bör avvägas,

med hänsyn till befattningen oavsett innehavaren. Representation bör en­

ligt nämnden såvitt möjligt utövas i hemmet, vilket även torde bidra till att

nedbringa kostnaderna.

Såsom förut antytts inräknas vid nuvarande lönesystem för representa­

tion avsedda medel direkt i den av vederbörande tjänsteman disponerade

lönesumman utan någon ändamålsbestämning. Tjänstemannen känner följ­

aktligen i regel ej till, hur stort representationsbidrag han disponerar eller

med andra ord vilken representationsskyldighet han avses ha. I totallönerna

för berörda utlandst jänstemän ingående medel, avsedda för representation,

torde för budgetåret 1961/62 kunna uppskattas till storleksordningen 2,5

miljoner kr. Den övervägande delen härav belöper på chefer för beskick­

ningar, permanenta delegationer (representationer) och konsulat. Då det

enligt lönenämndens mening ej är tillfredsställande att på sätt nu sker

medel för utgifter av omkostnadsnatur inräknas i lönen, bör representa-

tionsmedlen särskiljas och tjänstemännen meddelas inom vilken ekono­

misk ram representationen bör utövas. Då det vidare är ett intresse att ut­

vecklingen av representationskostnaderna i stort närmare kan följas, bör

enligt lönenämnden medel för representation utgå i form av särskilda bi­

drag redovisade från ett särskilt för ändamålet anvisat anslag. Motsvarande

anordning förekommer i t. ex. Amerikas Förenta Stater, Canada, Norge så­

vitt gäller stationschefer samt Förbundsrepubliken Tyskland.

Till kostnader för normal representation, vilka beaktas vid avvägningen

av representationsposten i lönen, hänföres f. n. i första hand utgifter lör den

gästfrihet, som tjänstemannen anses böra utöva, d. v. s. för livsmedel,

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 7ö år 1963

drycker och tobaksvaror, samt vissa andra kostnader, såsom för extra tjä-

narhjälp, tillfälliga dekorationer, dricks, gåvor och välgörenhet. De s. k. in­

direkta kostnaderna till följd av representation, t. ex. för fasta tjänare, klä­

der, resor på tjänstgöringsorten m. m., beaktas däremot vid prövningen av

ifrågavarande poster i tjänstemannens budget. Beträffande bostadskostna­

derna har riksdagen tidigare fattat beslut om särskild reglering. Lönenämn-

den anser, att nu angivna grunder för avgränsningen av representations­

kostnaderna bör tillämpas även i fortsättningen. En fullständig uppräkning

av de utgifter, som avses skola bestridas med representationsbidrag, kan en­

ligt lönenämnden ej gärna ifrågakomma med hänsyn till de skiftande för­

hållanden, varunder utlandsrepresentanterna arbetar. Utöver vad i det före­

gående nämnts kan därför till kostnader för normal representation hänfö­

ras ytterligare direkta, jämförliga utgifter. Frågan om kostnaderna för till­

fällig representation behandlas i det följande.

En närmare precisering av den personal, som bör erhålla representa­

tionsbidrag, är enligt lönenämnden nödvändig. Ännu vid tidpunkten för

1939 års lönereglering ansågs de representativa uppgifterna för andra

tjänstemän än sändebud träda i bakgrunden. Utvecklingen efter andra

världskriget har emellertid lett till att avsevärt flera utlandstjänstemän än

tidigare för arbetsuppgifternas behöriga fullgörande numera måste utöva

representation. Orsakerna härtill är enligt lönenämnden att söka bl. a. i

den betydande ansvällningen av utrikesrepresentationens arbetsuppgifter,

t. ex. på handelns, upplysningsverksamhetens, presstjänstens och den kon­

sulära verksamhetens områden, ökningen av antalet främmande represen­

tationer på stationeringsorterna utomlands samt ej minst det vidgade sam­

arbetet på det internationella planet. Den inträdda förändringen, som bör

ses mot bakgrunden av att Sveriges utlandsrepresentationer ofta har för­

hållandevis fåtalig personal, gör det nödvändigt att även underordnade

tjänstemän tillerkännes representationsbidrag.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter och

med beaktande av vad som på detta område tillämpas inom vissa andra

länders lönesystem, t. ex. i Canada, Danmark, Storbritannien, Förbundsre­

publiken Tyskland och Österrike, har lönenämnden föreslagit följande. Re­

presentationsbidrag bör normalt utgå till chef för beskickning, permanent

delegation (representation) och konsulat samt t. f. chargé d’affaires på ort,

där ordinarie beskickningschef inte är stadigvarande placerad (stations-

chefer), permanent närmaste man till stationschef, pressattaché, vidare till

tjänsteman med speciella uppgifter (t. ex. inom handelns, upplysnings­

verksamhetens eller presstjänstens områden, föreståndare för sjöfarts-

kansli, kanslist med företrädesvis kommersiella uppgifter eller som är ende

lönade tjänsteman vid olönat konsulat) samt annan diplomatisk eller

konsulär tjänsteman utanför kanslistkarriären.

Vid avvägningen av representationsbidragens storlek måste enligt löne­

nämnden hänsyn tagas till vad som i representationshänseende är brukligt

113

på de olika tjänstgöringsorteima, tjänstemannens grad och ställning i den

lokala organisationen, verksamhetens intensitet och inriktning vid respek­

tive utlandsmyndighet m. m. Givetvis måste även de skatte- och tullättna-

der beaktas, som följer med utlandstjänstgöringen. Lönenämnden anser

närmast, att anledning ej föreligger att differentiera representationsbidra-

gen med hänsyn till civilstånd.

Det möter enligt lönenämnden inte obetydliga svårigheter att förena öns­

kemålet om ett fastare lönesystem än f. n. med ofrånkomliga hänsyn till de

synnerligen skiftande förhållandena på stationeringsorterna. Efter övervä­

gande av olika sätt att fastställa representationsbidragens storlek förordar

lönenämnden att representationsbidragen till stationschefer, tjänstemän i

rådsgraden samt pressattachéer prövas särskilt. Motsvarande prövning sker,

där tjänsteman har ställning såsom permanent andre man till stationschef

eller har särskilda uppgifter, t. ex. inom handelns område. I övrigt bör på

stationeringsorten fastställas ett bidrag för yngre förste sekreterare/förste

vicekonsuler (= riktnivå), till vilka bör hänföras tjänstemän under förslags­

vis de tre första åren av den tid, varunder vederbörande tillhör förste sekre-

terargraden. Bidrag till äldre förste sekreterare och till sekreterare bör efter

schablonmässiga grunder anpassas till detta. Till attachéer bör — bl. a. från

utbildningssynpunkt — generellt utgå ett mindre bidrag med möjlighet för

Kungl. Maj :t att efter förslag av lönenämnden förhöja bidraget, därest ar­

betsuppgifternas inriktning eller andra särskilda skäl motiverar detta. Frå­

gan om representationsbidrag till kanslistpersonal bör prövas från fall till

fall.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa representationsbidragen

efter förslag av utrikesförvaltningens lönenämnd. Bidragen bör fastställas

för längre tidsperiod — tre till fem år — dock med möjlighet till ompröv­

ning, då särskilda skäl därtill föranleder. Härmed har lönenämnden ej tagit

slutlig ställning till frågan om bidragens eventuella värdebeständighet med

hänsyn till pris- och kursutvecklingen. I frågor om fastställande av repre­

sentationsbidrag skall stationschef avge utlåtande såvitt gäller underställd

personal.

Enligt lönenämndens mening bör någon redovisningsskyldighet för re­

presentationsbidrag ej åläggas utlandstjänstemännen. Däremot anser löne­

nämnden, att det för att möjliggöra bättre överblick över representations­

kostnadernas utveckling i stort samt ett tillförlitligare underlag än nu för

avvägning av representationsbidragen i de enskilda fallen skulle vara till

fördel från både statens och tjänstemännens synpunkt, att varje tjänste­

man, som uppbär representationsbidrag, fortlöpande för eller låter föra

sådana anteckningar, att begränsade uppgifter om representationens hu­

vudsakliga syfte och inriktning, art och omfattning på framställning kan

tillhandahållas nämnden. Lönenämnden föreslår, att utlandstjänstemännen

ålägges skyldighet att föra här avsedda anteckningar samt att det hör an­

komma på stationschef alt övervaka efterlevnaden härav. För att för tjäns­

temännen underlätta anteckningarnas förande bör utrikesdepartementet

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

tillhandahålla blankettformulär, vartill förslag framlagts av nämnden. Det

bör, där ej tjänstemannen använder uppgifterna som stöd för omprövning

av representationsbidrag, ankomma på lönenämnden att bedöma, i vad mån

uppgifterna eller sammandrag av dem skall insändas till nämnden. Löne­

nämnden har förutsatt, att avvägningen av representationsbidragen liksom

löneförmånerna i övrigt i framtiden kommer att ske under medverkan av

inspektör.

Representationsbidrag bör under i övrigt stadgade förutsättningar utgå

enligt samma bestämmelser som jämlikt Saar f. n. gäller för ortstillägg,

d. v. s. från och med den dag tjänstemannen på grund av honom meddelat

förordnande börjar utöva den befattning, varmed förmånen är förenad, till

och med den dag han, i anslutning till förordnandets upphörande, upphör

att utöva befattningen. Lönenämnden anser, att ett lönesystem med separata

representationsbidrag bör kombineras med så långt möjligt generella be­

stämmelser om dels avdrag vid frånvaro från verksamhetsområdet, dels

särskilt representationsbidrag vid vikariat såsom stationschef. I fall, som

ej lämpar sig för generell reglering, bör det liksom f. n. ankomma på Kungl.

Maj :t att meddela beslut. Lönenämnden avser att sedermera överväga

denna fråga.

Vad angår kostnader för tillfällig representation, d. v. s. oförutsedd

representation av sådan omfattning att kostnaderna måste anses väsentligen

rubba de beräkningar, på vilka tjänstemannens löneförmåner är grundade,

gäller f. n. att vissa dylika kostnader, t. ex. vid besök av medlemmar av

kungahuset eller andra personer i framskjuten ställning, vissa örlogs- och

andra militära besök etc. bestrides i särskild ordning. Fråga om bidrag

åt utlandstjänstemän för tillfällig representation prövas från fall till fall av

Kungl. Maj :t. Till grund för beslut om tillfälligt representationsbidrag lig­

ger såvitt möjligt verifikationer å merkostnaderna. Lönenämnden anser,

att särskilda medel till de utomlands stationerade tjänstemännen för till­

fälliga representationskostnader kan erfordras även efter ett genomföran­

de av nämndens förslag. I princip bör dock samma restriktivitet som hit­

tills iakttas vid beviljande av bidrag till tillfälliga representationskostnader.

Detta gäller särskilt stationscheferna, vilkas ordinarie representationsbidrag

i stället bör avvägas så, att de inom rimliga gränser skall kunna täcka även

oförutsedda sådana kostnader.

Omkring 20 beskickningschefer är f. n. ackrediterade i mer än ett land.

Några sändebud fungerar på sina stationeringsorter som därvarande diplo­

matiska kårs doyen. För härav föranledda merkostnader bör enligt nämnden

särskilda representationsbidrag utgå.

Lönenämnden föreslår, att samtliga här avsedda kostnader för represen­

tation bör utgå från ett särskilt obetecknat anslag för representation under

tredje huvudtiteln. Nämnden förutsätter, att vid ett genomförande av det

framlagda principförslaget — vilket bör kunna ske i huvudsak inom en

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

115

kostnadsram motsvarande vad som nu kan beräknas vara avsett för re-

presentationsändamål — utgående prisutjämningstillägg samt enligt Saar

utgående förmåner skall anpassas med hänsyn till de nya representations-

bidragen. Enligt lönenämndens mening bör en reglering av representations­

kostnaderna enligt förestående förslag ske efter genomgång av budgeter i

anslutning till nästa etapp av löneöversynen.

Det nya systemet bör enligt nämnden kunna tillämpas jämväl på utom­

lands stationerade försvarsattachéer och biträdande försvarsattachéer, social­

attachéer, lantbruksrepresentanter, statens fiskeexportrepresentant och han­

delssekreterare.

Yttranden

—

Lönenämndens kommentar

Över lönenämndens förslag har, efter underhandsremiss från nämnden,

yttranden avgivits av ett fyrtiotal beskickningar, fyra delegationer, sju ge­

neralkonsulat och ett konsulat. Vidare har statstjänstemännens huvud­

organisationer beretts tillfälle att ta del av förslagen. Slutligen har infordrat

utlåtande avgivits av riksrevisionsverket. Remissmyndigheterna och perso­

nalorganisationerna har i allt väsentligt uttalat sig positivt beträffande löne­

nämndens förslag.

I anslutning till lönenämndens allmänna synpunkter på repre­

sentationen inom utrikesförvaltningen framhåller sändebudet i Washington,

att såväl nämndens inledande allmänna synpunkter som det utarbetade

förslaget till lösning präglas av realism och förståelse för utrikestjänstens

krav samt anser det tillfredsställande att man sökt åstadkomma den öns­

kade regleringen av representationskostnaderna utan att den medför ett admi­

nistrativt invecklat och tyngande tillämpningsförfarande. Sändebuden i Bern

och Prag anser dock, att anvisningar bör lämnas om bl. a. representationens

lämpliga omfattning i det ena eller det andra landet, de tillfällen då offi­

ciell representation från utlandsmyndighets sida bör förekomma samt hur

långt man bör sträcka sig i fråga om inbjudningar till svensk koloni, tjäns­

temän m. fl.

Lönenämnden erinrar — med anledning av önskemålen om närmare an­

visningar beträffande representationens utövande — om att den förutsatt,

att avvägningen av representationsbidragen liksom förmånerna i övrigt i

framtiden kommer att ske under medverkan av inspektör.

Riksrevisionsverket biträder lönenämndens mening att medel för ut­

gifter av omkostnadsnatur ej bör inräknas i utlandstjänstemannens lön

och att han meddelas inom vilken ekonomisk ram representationen bör ut­

övas. Tillika tillstyrker ämbetsverket förslaget att medel för representa­

tion skall utgå i form av bidrag från särskilt, för ändamålet anvisat

anslag.

Dclegationschefen i New York, t. f. chargé d’affaires i Bonn och general­

konsuln i San Francisco föreslår till övervägande, att kostnaderna för

nationaldagsmottagningar ersättes separat, lämpligen enligt kostnadsräk-

116

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

ning. Utgifterna härför är höga men lätta att identifiera. Någon allmängil­

tig praxis beträffande sådana mottagningars anordnande torde emellertid

ej finnas, och på vissa håll eftersträvas att ej göra dessa årligen återkom­

mande, enär genom tillkomsten av nya länder antalet dylika mottagningar

på många platser vuxit så att deltagandet tar för mycket tid från andra

arbetsuppgifter.

Lönenämnden erinrar om att representationsbidragen enligt förslaget bör

prövas efter en konkret värdering av samtliga på frågan inverkande omstän­

digheter. Praxis på orten i fråga om nationaldagsfirande bör följaktligen

beaktas vid avvägningen av representationsbidragen.

Till kostnader för normal representation bör enligt flera

remissmyndigheters och personalorganisationernas mening även hänföras

avgifter för medlemskap i en eller flera klubbar på ort, där honorärt med­

lemskap ej kan erhållas och där diplomatisk eller konsulär tjänsteman ej

gärna bör stå utanför. T. f. chargé d’affaires i Bonn, sändebudet i Rabat och

delegationschefen i Geneve (EFTA) erinrar om att annan tjänsteman än

stationschef för fullgörande av sin representationsskyldighet genomgående

får på egen bekostnad anskaffa matsals- och vissa andra möbler med tanke

på ett rimligt antal gäster, glas, porslin och matsilver, duktyg o. s. v. Hän­

syn till dessa kostnader jämte underhåll anses böra tagas vid prövningen

av budget- och bidragsfrågor.

Lönenämnden framhåller med anledning av uttalandena rörande klubb­

avgifter, att dylika avgifter enligt nämndens förslag ej är att hänföra till

utgifter jämförliga med direkta kostnader för normal representation. Frå­

gan om sådana avgifter torde få beaktas i samband med fastställande av

lönen. I anslutning till uttalandena om kostnaderna för anskaffning av

möbler och vissa andra inventarier för representationsändamål åt annan

tjänsteman än stationschef erinrar lönenämnden om att Kungl. Maj :t den

13 april 1962 uppdragit åt särskild utredningsman att utreda frågan om

möblering m. m. av bostäder för utomlands stationerade diplomatiska och

konsulära tjänstemän m. fl.

Förslaget att inte differentiera representationsbidra­

gen med hänsyn till civilstånd tillstyrkes av sändebuden i

Athen, Bern, Köpenhamn och Rio de Janeiro samt delegationschefen i New

York, medan avvikande mening eller tveksamhet anmäles av övriga remiss-

myndigheter, som uttalat sig i frågan. Några i sistnämnda grupp av remiss­

myndigheter avser med sitt ställningstagande de s. k. indirekta representa­

tionskostnaderna, t. ex. den gifte tjänstemannens merkostnader för hustruns

kläder och resor, vilka kostnader enligt nämndens förslag skall beaktas

under respektive post i budgeten. Även om spörsmålet i enlighet med löne-

nämndens förslag begränsas till de direkta representationskostnaderna, av­

sedda att täckas med de föreslagna bidragen, förordar vissa myndigheter,

bl. a. sändebuden i Djakarta, Teheran och Warszawa, delegationschefen i

Geneve (FN) samt generalkonsuln i San Francisco, att bidragen differen­

tieras, enär dels hustruns roll i representationen, t. ex. medlemskap i klub­

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

117

bar, föreningar och välgörenhetskommittéer, egen representation samt fa­

miljens vidare umgängeskrets och därmed vidgade representationsplilcter,

medför ofrånkomliga merkostnader, dels hustruns arbetsinsats i annat fall

inte skulle bli kompenserad.

Lönenämnden framhåller i anslutning härtill, att det torde framgå redan

av vad lönenämnden anfört i sin promemoria, att de s. k. indirekta kost­

naderna till följd av representation, t. ex. för fasta tjänare, kläder, resor

m. m., avses skola beaktas vid prövningen av ifrågavarande poster i tjänste­

mannens budget. Vad åter angår de direkta kostnaderna för representation

har lönenämnden i avvaktan på närmare erfarenheter inte ansett skäl före­

ligga att frångå sitt förslag, vilket innebär, att representationsbidragen av-

väges med hänsyn till gift befattningshavares behov och att samma represen-

tationsbidrag tillämpas för gift och ogift.

Avvikande mening beträffande förslaget att tjänstemännen ålägges skyl­

dighet att föra anteckningar över utövad representation anmäles av

sändebuden i New Delhi och Peking samt delegationschefen i Paris, som

bl. a. av administrativa skäl förordar, att anteckningarna ej göres obligato­

riska.

Under remissbehandlingen har sändebudet i New Delhi framhållit, att

representationsberedskapen i vissa länder, t. ex. Kina och Indien, på grund

av den osäkra tillgången på vissa förnödenheter, långa transporttider m. m.

nödvändiggör en relativt omfattande, ekonomiskt betungande lagerhållning.

I skrivelse till lönenämnden den 7 maj 1962 har vidare sändebudet i Addis

Abeba fäst uppmärksamheten på det faktum, att ett sändebud, ackredite­

rat i flera länder, åsamkas likviditetssvårigheter för den erforderliga ini­

tialrepresentationen i de sekundära ackrediteringsländerna och ifrågasatt

möjlighet för sådant sändebud att vid behov erhålla förskott för ett års re-

presentationsutgifter i land, där han ej är bosatt. Lönenämnden anser, att

dessa och liknande spörsmål får upptas till prövning i samband med den

tekniska regleringen av representationsbidragen och lönesystemet i övrigt.

Regleringen av vissa kostnader för bilresor m. m.

Ersättning till de tjänstemän vid utrikesförvaltningen, som har sin tjänst­

göring förlagd utom riket, för kostnader för bilresor m. m. utgår i skilda

former. Sammanfattningsvis kan ersättning för utlandstjänstemans bilkost­

nader utgå

a) såvitt gäller chefer för beskickningar, delegationer och lönade gene­

ralkonsulat i form av bidrag för inköp av bil samt ersättning för hållande av

bil enligt Saar, varvid statsverket bestrider bl. a. kostnaden för garage, därest

sådant ej kostnadsfritt tillhandahålles tjänstemannen,

b) vid resa i tjänsten i form av kilometerersättning enligt utlandsresereg-

lementet (Urr) eller — vid förrättning inom stationeringsorten — enligt sär­

skilda föreskrifter och anvisningar för beskickningar och konsulat (SBK),

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

i sistnämnda fall dock ej till nyss nämnda chefer, vidare enligt kungörel­

sen 1957: 695 angående expeditionsavgifter vid beskickningar och konsulat

eller eljest från enskild person, som ansetts böra debiteras resekostnaden,

samt

c) i form av lön.

Lönenämnden har i en promemoria tagit upp följande frågor till särskild

behandling, nämligen om anskaffning av tjänstebilar (personbilar) till ut­

landsmyndigheterna, om anställande på statsverkets bekostnad av viss

chaufförspersonal vid dessa, om utlandstjänstemans ersättning för s. k. åk­

ning i tjänsten inom stationeringsorten, om regleringen av utlandstjänste-

männens garagekostnader samt —- efter särskilt uppdrag —- om försvars-

attachéernas ersättning för bilresor. Förslagen anmäles i det följande.

Anskaffning av tjänstebilar till utlandsmyndigheter

Lönenämnden

Enligt 33 § B 2 a) Saar utgår såsom nyss nämnts till vissa chefstjänste­

män inom utrikesförvaltningen vid sidan av de ordinära avlöningsförmåner­

na bidrag för inköp av bil och ersättning för hållande av bil (i det följande

sammanfattningsvis benämnda bilförmåner enligt Saar).

Bidrag för inköp av bil utgår med 10 000 kr., då tjänsteman vid utrikes­

förvaltningen för första gången förordnas att med ställning som sändebud

eller generalkonsul tjänstgöra såsom chef för beskickning (permanent dele­

gation) respektive generalkonsulat. Ersättning för hållande av bil utgår om

tjänsteman innehar förordnande som nyss sagts och för tjänsteutövningen

använder sådant fordon. Ersättningen motsvarar för år summan av dels det

för diplomatisk personal på stationeringsorten gällande priset för 2 000 liter

bensin, dels kostnaden för försäkring av tjänstemannen tillhörig bil, omfat­

tande såväl ansvarighetsförsäkring som försäkring för skada på bilen, dels

kostnaden för hyra av garage, därest sådant ej kostnadsfritt tillhandahålles

tjänstemannen, dels ock 500 kr.

Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 27 november 1953 (nr 667, ändr.

1960: 390) om ersättning för flyttningskostnad vid flyttning utom riket (ut-

landsflyttningskungörelsen) äger den som förordnats att med ställning som

sändebud eller generalkonsul tjänstgöra såsom chef för beskickning (dele­

gation) respektive generalkonsulat åtnjuta ersättning för transport av bil

vid flyttning till eller från ort utom riket.

Bestämmelserna om bidrag för inköp av bil och om ersättning för hållan­

de av bil tillkom i samband med 1939 års lönereglering för diplomatiska och

konsulära tjänstemän. Genomgående torde enligt lönenämnden med hjälp

av dylikt bidrag förvärvas en bil, som anses lämplig bl. a. med hänsyn till

stationschefens representativa ställning och funktioner. Utvecklingen under

bestämmelsernas mer än 20-åriga giltighetstid har präglats av ett kraftigt

stigande behov av transportmedel. Särskilt under efterkrigstiden har därför

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

119

i ökad utsträckning tjänstebilar, företrädesvis stationsvagnar, anskaffats till

utlandsmyndigheterna. I ett mindre antal fall har personbilar inköpts. Tota­

la antalet tjänstebilar är f. n. 63 fördelade på 54 utlandsmyndigheter.

Vissa nackdelar är enligt lönenämnden förenade med nuvarande Saar-

system. För det första medför detta ofta, då utlandsmyndighetens represen-

tationsvagn är privatägd, att en jämväl i representativa sammanhang lämp­

lig bil ej står till förfogande för vikarie under stationschefens semester eller

tjänstledighet. Detta förhållande vållar erfarenhetsmässigt praktiska pro­

blem med hänsyn bl. a. till längden av stationschefernas år ssemester (60 da­

gar med rätt i vissa fall till kumulering för flera år). Även då stationsche-

fen är i tjänst kan för övrigt annan befattningshavare, t. ex. specialattaché,

stundom ha behov av en mera representativ bil, beroende på tjänsteåtgär-

dens art, förhållandena i verksamhetslandet m. m. För det andra når vid

stationschefens förflyttning hans bil stundom ej den nya stationeringsorten

förrän en å två månader efter tjänstetillträdet. Just under denna tid har han

emellertid ett påtagligt behov av transportmedel för uppvaktningar i minis­

terier, besök hos främmande makters representanter etc. Transportproble­

met måste då lösas genom t. ex. förhyrning av bil och ev. chaufför eller på

annat sätt, vilket medför merkostnader. Även flyttningen av bilen drar ej

obetydliga kostnader. Under de tre budgetåren 1958/59—1960/61 utbetala­

des i runt tal 2 300 kr. per bil i ersättning för transport.

Lönenämnden anser, att tiden nu är inne för ett återupptagande av 1938

års utlandslönesaklcunnigas tanke på anskaffning på statsverkets bekostnad

av tjänstebilar (representationsbilar) till utlandsmyndigheterna. Efter över­

gång till en sådan anordning bör stationschefernas lönebehov i det hänseen­

de, varom nu är fråga, prövas efter samma grunder som gäller för övriga ut-

landstj änstemän.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter före­

slår lönenämnden, att bestämmelserna i 33 § B 2 a) Saar om bidrag till

inköp av bil och om ersättning för hållande av bil ävensom i 4 § 3 mom.

utlandsflyttningskungörelsen om ersättning för transport av bil upphäves.

I stället bör statsverket överta ansvaret för inköp, underhåll och drift av

en tjänstebil (representationsbil), avsedd att företrädesvis nyttjas av sta-

tionschefen, till varje lönad utlandsmyndighet, där stationschefen enligt

nuvarande bestämmelser skulle äga rätt till bilförmåner eller där behov av

sådan bil eljest prövas föreligga.

Med hänsyn till den representativa ställning som chef för utlandsmyndig­

het intar i verksamhetslandet bör den här avsedda tjänstebilen enligt nämn­

den få begagnas av honom i friare former än som är vanligt i fråga om

tjänstebilar. Bilen bör sålunda fritt få disponeras av stationschefen för

hans och hans hustrus resor i tjänsten. I likhet med vad fallet är inom

vissa andra länders utrikesförvaltningar bör därvid stationschefens egna

resor inom stationeringsorten presumeras vara betingade av tjänsteskäl.

Med anledning av vad som framkommit under remissbehandlingen föreslår

nämnden, att motsvarande skall gälla även stationschefens resor utom sta-

tioneringsorten, där resan ej är av uppenbart privat natur. Att ange var

den fria dispositionsrätten upphör skulle i och för sig vara önskvärt bl. a.

med hänsyn till de rättsliga och ekonomiska konsekvenserna i händelse

av person- eller sakskada i följd av trafik med bilen, men möter stora svå­

righeter. Med hänsyn till syftet med reformen är det dock enligt nämnden

självklart, att stationschefen ej bör äga disponera bilen under semester

eller tjänstledighet. Då stationschefs liksom övriga tjänstemäns kostnader

för i särskild ordning ej ersatta resor, inklusive kostnader för egen bil, av­

ses skola beaktas vid löneawägningen, bör till privatresor hänföras — för­

utom semesterresor för vilka kostnaderna beaktas vid prövningen av se­

mesterposten i budgeten — exempelvis färd med barn till och från skola,

veckosluts- eller rekreationsresa samt resa företagen utan anknytning till

tjänsten av någon stationschefens familjemedlem. Efter stationschefens be­

stämmande bör tjänstebilen få användas även av utlandsmyndighetens öv­

riga befattningshavare, specialattachéer inbegripna, för åkning i tjänsten.

1 stationschefens frånvaro bör bestämmanderätten utövas av dennes när­

maste man.

Vid valet av biltyp för ifrågavarande ändamål torde enligt nämnden sär­

skilt böra beaktas behovet av tillfredsställande service- och reparationsmöj-

ligheter. Utlandsmyndigheterna kommer nämligen i åtnjutande av s. k.

diplomatrabatt vid inköp av bil för utländskt bruk. I regel — dock ej i

t. ex. vissa östeuropeiska länder — erhåller diplomatisk och konsulär re­

presentation även skatte- och/eller tullättnader på drivmedel, varför kost­

naderna härför oftast är låga. Däremot åtnjutes inga speciella ekonomiska

favörer vid service och reparation, varför bristande anpassning till service-

och reparationsmöjligheterna vid valet av biltyp kan medföra fördyringar.

Anskaffningskostnaden för en bil av här avsedd typ kan med hänsyn till

förmånen av diplomatrabatt enligt genom lönenämndens försorg inhäm­

tade uppgifter uppskattas till 15 000—20 000 kr. fritt stationeringsorten in­

klusive ev. specialutrustning. Härtill kommer underhålls- och driftskostna­

der. Å andra sidan uppkommer besparingar genom borttagande av bilför­

månerna enligt Saar och utlandsflyttningskungörelsen samt genom att bil

kommer att stå till nytillträdande stationschefs omedelbara förfogande.

Kostnadsutfallet för utrikesrepresentationens nuvarande tjänstebilar får

enligt lönenämnden betraktas som förhållandevis gynnsamt. Orsaken här­

till är bl. a. de förmånliga andrahandsvärden, som ofta kunnat utvinnas vid

försäljning. Motsvarande förhållande bidrar givetvis till att reducera total­

kostnaderna för de nu föreslagna tjänstebilarna.

Den föreslagna anskaffningen av tjänstebilar bör enligt nämnden lämp­

ligen genomföras successivt — förslagsvis under en fyrårsperiod med bör­

jan den 1 juli 1963 — och anpassas till uppkommande stationschefsbyten,

behovet av tjänstebil av här avsedd typ vid utlandsmyndighet samt den

tid, varunder tjänsteman åtnjutit bilförmåner enligt Saar. I sistnämnda

hänseende bör i princip gälla, att tjänstebil ej ställes till myndighets förfo­

gande förrän tre år förflutit efter den tidpunkt, då stationschefen uppbar

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1903

121

bidrag för inköp av bil. övergångsvis bör bestämmelserna i Saar om er­

sättning för hållande av bil tillämpas på tjänsteman, som den 30 juni 1963

uppbär sådan ersättning, intill dess här avsedd tjänstebil tilldelats den

myndighet, vid vilken han tjänstgör.

Yttranden

—

Lönenämndens kommentar

Förslaget att statsverket skall överta ansvaret för inköp, underhåll och

drift av tjänstebil (representationsbil) har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av det allt övervägande antalet remissmyndigheter, bl. a. riks­

revisionsverket, samt av personalorganisationerna. Flera myndigheter un­

derstryker fördelen med att en personbil kommer att stå till nytillträdande

eller vikarierande chefs omedelbara disposition. Sändebudet i London erin­

rar om att de flesta stater numera tillämpar systemet med statsägda repre-

sentationsbilar för beskickningschefer. Sändebudet i Warszawa betecknar

det nuvarande systemet för ersättning för bilkostnader, varom den sven­

ska utrikesförvaltningen antas vara ensam i världen, såsom komplice­

rat och dessutom förenat med av lönenämnden påvisade olägenheter. An­

ordningen med statsägda tjänstebilar (representationsbilar) avstyrkes dock

av sändebuden i Beirut och Wien samt generalkonsulerna i Chicago och Lon­

don. Sändebudet i Beirut anser, att tjänstemännen skulle komma i sämre läge

än f. n. till följd av det försämrade försäkringsskyddet vid vagnskada — för

vilken staten står självrisk — och i vissa fall vid skada å tredje man. I det

förra fallet torde nämligen statens regressrätt kvarstå och i det senare torde

tjänstemannen, när personskadeförsäkringen ej är obligatorisk, själv kun­

na bli ansvarig.

Några remissmyndigheter, bl. a. sändebudet i Prag, delegationscheferna i

Geneve (EFTA respektive FN) samt t.f. chargés d’affaires i Kairo och

Karachi, ifrågasätter, om ej nuvarande, till chefstjänstemän begränsade rätt

till ersättning för transport av bil — i stället för att bort­

tagas — bör utvidgas till att avse alla utlandstjänstemän, i vilkas löner ett

bilkostnadselement ingår. Personalorganisationerna har ansett, alt en så­

dan utvidgning bör komma till stånd. Sändebudet i Lagos framhåller, att

ersättning för transport av bil övergångsvis bör kunna utgå till chefstjäns­

teman, som uppburit bidrag till inköp av bil, även efter den 30 juni 1963,

därest flyttningen sker inom den av lönenämnden angivna tiden om tre år.

Lönenämnden erinrar — med anledning av vad sändebudet i Beirut an­

fört — om att skadeståndsskyldigheten för förare av staten tillhörigt mo­

torfordon regleras i förordningen den 3 maj 1946 (nr 175) med vissa be­

stämmelser rörande skadeståndsskyldigheten för förare av motordrivet for­

don, som tillhör eller nyttjas av staten. Anmärkas må att utrikesdeparte­

mentet — jämlikt Kungl. Maj:ts cirkulär den 4 juni 1954 (nr 325) med

föreskrifter rörande försäkring av staten tillhörig egendom, m. m. — där

med hänsyn till statens intressen så finnes lämpligt äger teckna mot tra­

fikförsäkring svarande ansvarighetsförsäkring å utrikesförvaltningen till­

höriga, utomlands brukade motorfordon.

122

Nämnden, som föreslagit att vissa chefstjänstemäns nuvarande rätt till

ersättning för transport av bil skall borttagas, är ej beredd att — såsom

sändebudet i Prag m. fl. föreslagit och personalorganisationerna yrkat —

förorda att nämnda förmån bibehålies eller utsträckes till nya personalka­

tegorier. Vid omstationering inom Europa torde den egna bilen ofta an­

vändas vid förflyttningen, där den ej säljes. Vid omstationering till ort

utom Europa är transportkostnaderna, såsom nämnden visat i promemo­

rian, så höga, att flyttning av bilen i regel framstår såsom en inte ekono­

miskt försvarlig disposition, övergångsvis bör dock enligt nämnden

såsom sändebudet i Lagos framhållit — ersättning för transport av bil även

efter den 30 juni 1963 kunna medgivas, då särskilda skäl talar därför (t. ex.

då chefstjänsteman inom den av lönenämnden föreslagna perioden av tre

år från den dag bidrag för inköp av bil uppbars förflyttas till utlandsin^ n-

dighet, som ej tilldelats här avsedd tjänstebil).

Vad angår rätten att disponera de föreslagna tjänste­

bilarna understryker flera remissmyndigheter lönenämndens uttalande

att bilarna med hänsyn till den representativa ställning som chef för ut­

landsmyndighet intar i verksamhetslandet bör få begagnas i friare former

än som är vanligt i fråga om tjänstebilar. Vissa remissmyndigheter förordar

dock en ännu friare dispositionsrätt än den av lönenämnden föreslagna.

Enighet råder om att stationschef ej bör äga disponera bilen under semester

eller tjänstledighet. Men bl. a. sändebuden i Bangkok, Djakarta och Madrid

samt generalkonsulerna i Antwerpen, Berlin och San Francisco förordar en

fri förfoganderätt av samma typ som med avseende på länsstyrelsens tjäns­

tebil tillkommer landshövding vid hans och hans hustrus resor. Såsom mo­

tiv anföres främst svårigheten att med hänsyn till utrikestjänstens karak­

tär skilja mellan tjänst och privatliv. Sändebudet i Washington framhåller,

att här avsedd tjänstebil i varje fall vid de större beskickningarna bör stå

helt till sändebudets och hans hustrus förfogande såsom fallet är vid den

amerikanska utrikesförvaltningen. Att bilen skulle utnyttjas även av öv­

rig beskickningspersonal samt av gästande delegater kan enligt nämnda

remissmyndighet inte anses innebära annat än en stark försämring av be-

skickningschefernas nuvarande förmåner.

Lönenämnden uttalar: Vad angår frågan om tjänstebilens utnyttjande

för privat bruk är nämnden ej beredd att förorda en vidare dispositions­

rätt än den som föreslagits. Därest chefen för utrikesdepartementet undan­

tagsvis lämnar medgivande att använda staten tillhörigt motorfordon för

färd eller transport utom tjänsten, bör sådant medgivande enligt lönenämn­

dens mening i första hand avse annan tjänstebil än representationsbilen.

Där hänsyn till stationschefens och hans familjs totala transportbehov mo­

tiverar endast en bil, bör chefen för utrikesdepartementet efter prövning

äga medgiva, att tjänstebilen (representationsbilen) må begagnas även för

privata resor mot att bilkostnadselementet utgår ur tjänstemannens lön.

Lönenämndens uttalande att tillgången på tillfredsställande service- och

reparationsmöjligheter särskilt bör beaktas vid valet av biltyp under-

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

123

strykes av bl. a. sändebudet i Moskva. Generalkonsuln i Berlin förutsätter,

att stationschefen lämnas tillfälle att framföra sina synpunkter på valet av

biltyp, enär klimat eller andra lokala förhållanden kan tänkas föranleda

behov av specialutrustning. Sändebudet i Warszawa framhåller, att hänsyn

bör tagas till den typ av bilar som andra med Sverige jämställda länders

representationer är försedda med på orten. Även sändebudet i Madrid för­

ordar hänsyn till de diplomatiska vanorna på orten. Sändebudet i Tokio an­

ser, att det bör övervägas, om ej svenska bilmärken överlag bör användas, gi­

vetvis med undantag för sådana avlägsna länder, där service av svenska bilar

skulle ställa sig särskilt svår eller där luftkonditionerad representationsbil är

nödvändig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

Statsanställning för viss chaufförspersonal

Lönenämnden

Personal med chaufförsgöromål vid utlandsmyndighet avlönas f. n. an­

tingen med statsmedel (statsanställning) eller av utlandsmyndighets chef

(privatanställning).

Den statsanställda chaufförspersonalen skall i regel omhänderha de tjäns­

tebilar av stationsvagnstyp, som tilldelats vederbörande utlandsmyndig­

het. Mer än hälften av de f. n. 66 statsanställda chaufförerna har emellertid

anställts för kombinerade chaufförs/vaktmästar- eller liknande göromål.

Orsaken härtill är utlandsmyndigheternas skiftande personalorganisation,

arbetsbörda och arbetsvillkor. I ett mindre antal fall har utlandsmyndighet

även tilldelats personbil, varvid den statsanställda chaufförspersonalen om-

händerhar denna. Vidare förekommer det att sådan personal vid myndig­

het, som ej tilldelats tjänstebil, helt eller delvis nyttjas för förande av sta-

lionschefens egen bil. Den privatanställda chaufförspersonalen omhänder-

har naturligen företrädesvis stationschefs egen bil men har ej sällan även

andra uppgifter, t. ex. att servera.

Enligt för lönenämnden tillgängliga uppgifter förekommer det slutligen

såväl att lokalanställd personal med avlöning av statsmedel tas i anspråk

av stationschef för andra än chaufförsgöromål, t. ex. såsom vaktmästare

eller serveringshjälp i samband med stationschefens representationsutöv-

ning, som — ehuru mera sällan — att privatanställd personal får biträda

med göromål för myndighetens räkning, t. ex. föra tjänstebil. Ett visst sam­

bruk av främst statsanställd chaufförspersonal mellan staten (myndighe­

ten) och stationschefen förekommer sålunda och torde även ha förutsatts.

Fullständig boskillnad mellan den lokalanställda personalens arbetsupp­

gifter av tjänstekaraktär i mera begränsad mening och av annan karaktär

torde för övrigt f. n. svårligen kunna upprätthållas överallt, om personalen

skall kunna utnyttjas effektivt.

Då lönenämnden nu föreslår att tjänstebil, avsedd att företrädesvis nytt­

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

jas av stationschefen, skall anskaffas till utlandsmyndighet, bör enligt nämn­

den även chaufförsproblemet lösas på ett tillfredsställande sätt. Lönenämn-

den anser, att — i den mån så ej redan skett — statsverket bör överta an­

svaret för avlöning av chaufför, som företrädesvis skall omhänderha här av­

sedd tjänstebil. Härigenom utbrytes även en till storleken variabel post ur

de stationschefers löner, vilka f. n. ej har tillgång till statsanställd chaufför,

vilket underlättar löneavvägningen. Den sålunda föreslagna chaufförsper-

sonalen bör enligt nämnden stå till stationschefens förfogande och i första

hand disponeras för att köra tjänstebilen. Om och i den mån statsanställd

chaufför på viss ort av stationschef undantagsvis tas i anspråk för andra

göromål än chaufförsgöromål, t. ex. för servering, förutsättes att detta ej

sker på bekostnad av andra befattningshavares legitima behov av förare av

tjänstebil.

Principbeslut om statsverkets övertagande av ansvaret för avlöning till

här avsedd chaufför bör enligt lönenämnden fattas med verkan från och med

den 1 juli 1963. I och för sig talar vissa skäl för att omläggningen genomföres

oberoende av den föreslagna tjänstebilsanskaffningen. Det torde emellertid

vara lämpligt att fråga om anställande av chaufför med hänsyn till de skif­

tande förhållandena utomlands prövas från fall till fall. Reformen bör därför

genomföras successivt, dock bör den enligt nämnden i princip vara helt ge­

nomförd med utgången av budgetåret 1966/67.

Yttranden

Förslaget att statsverket skall överta ansvaret för avlöning av chaufför,

som företrädesvis skall omhänderha här avsedd tjänstebil, tillstyrkes eller

lämnas utan erinran av samtliga remissmyndigheter, som uttalat sig i frå­

gan, bl. a. riksrevisionsverket, samt av personalorganisationerna.

Utlandstjänstemännens garagekostnader

Lönenämnden

I sin den 15 september 1961 avgivna »Promemoria med förslag till regle­

ring av bostadskostnaderna för utomlands stationerade diplomatiska och

konsulära tjänstemän m. fl.» (UD 1961:3, stencilerad) berörde lönenämn­

den även utlandstjänstemännens garagekostnader. Nämnden uttalade där­

vid, att dessa i avbidan på nämndens prövning av frågan om täckande av

kostnader för bil tills vidare — i den utsträckning så f. n. var fallet -— borde

räknas till ersättningsgilla bostadskostnader. Departementschefen hade ingen

erinran mot lönenämndens förslag (III ht 1962 bil. 5). Riksdagen beslöt i en­

lighet med Kung]. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan (SU

3, skr. 3).

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

125

Vissa skäl kan enligt den av lönenämnden företagna utredningen anfö­

ras för att vid övergång till genomsnittsberäkning av bilkostnadselementet i

utlandstjänstemännens löner beakta garagekostnad i samband med pröv­

ningen av detta element. Å andra sidan talar bl. a. rent praktiska skäl för

att inbegripa godkänd garagekostnad under ersättningsgill bostadskostnad.

För det första åtföljer garage i många fall utlandstjänstemans bostad, och

den på garaget belöpande andelen av bostadskostnaden låter sig ej beräkna

utan skönsmässig uppskattning. För det andra kan garagekostnaderna

stundom uppvisa betydande variationer på en och samma stationeringsort

utomlands. Garagekostnaderna torde därför lämpa sig för direktreglering

och prövning i den för bostadskostnader sedan den 1 juli 1962 stadgade ord­

ningen.

På grund härav anser lönenämnden, att garagekostnad i fall, då ett bil-

kostnadselement ingår i lönen, bör prövas och ersättas i den för utlands­

tjänstemans bostadskostnad stadgade ordningen, därest garage ej kostnads­

fritt tillhandahålles tjänstemannen. Genom att byggnadsstyrelsens prövning

av bostadskostnaderna skall ske i samråd med utrikesdepartementet, kan

styrelsen få information huruvida ett bilkostnadselement beräknats i tjänste­

mannens lön.

En annan fråga är, huruvida kostnad för mer än ett garage bör beaktas

respektive om mer än ett garage kostnadsfritt må upplåtas. Vid bifall till

lönenämndens i det föregående redovisade förslag om anskaffande av tjäns­

tebilar till utlandsmyndigheterna kommer i princip de f. n. privatägda chefs­

bilarna att motsvaras av statsägda personbilar, för vilka garage erfordras.

Samtidigt avses bilkostnadselementet i berörda stationschefers löner skola

bedömas efter samma grunder som för övriga utlandstjänstemän. Under så­

dana förhållanden bör enligt nämnden kostnaderna för mer än ett garage

liksom kostnaderna för mer än en bil genomgående anses såsom tjänste­

mannens privatsak. Upplåtes mer än ett garage i statsägd eller statsförhyrd

fastighet åt tjänsteman — något som ej bör ske med mindre statsverket

utan merkostnad disponerar garage för sina tjänstebilar och ej heller till

förfång för annan i fastigheten boende befattningshavare, i vars lön ett bil­

kostnadselement ingår — bör hyra således debiteras för överskjutande an­

tal garage. Intill dess av lönenämnden föreslagen tjänstebil tilldelats ut­

landsmyndighet har nämnden intet att erinra mot att byggnadsstyrelsen så­

som en övergångsanordning i förekommande fall kostnadsfritt upplåter två

garage åt stationschef.

Den föreslagna ordningen för reglering av utlandstjänstemännens gara-

gekoslnader innebär principiellt ingen ändring i förhållande till nuvaran­

de praxis. I de fall, då godtagbar garagekostnad f. n. inte regleras i den sedan

den 1 juli 1962 för bostadskostnader stadgade ordningen, bör ändring ske

enligt vad lönenämnden föreslagit. Med ingången av budgetåret 1963/64 bör

enligt nämnden samtliga godtagbara garagekostnader regleras efter enhet­

liga grunder.

126

Enligt lönenämndens mening bör den föreslagna regleringen av ersättning

för garagekostnader kunna tillämpas även på utomlands stationerade för-

svarsattachéer och biträdande försvarsattachéer, socialattachéer, lantbruks-

representanter, statens fiskexportrepresentant, handelssekreterare samt ev.

den tjänsteman med handelssekreteraruppgifter, som är placerad vid gene­

ralkonsulatet i Berlin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Yttranden — Lönenämndens kommentar

Förslaget att garagekostnad i fall, då ett bilkostnadselement ingår i lönen,

skall prövas och ersättas i den för utlandstjänstemans bostadskostnad stad­

gade ordningen tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga remiss-

myndigheter, som yttrat sig i frågan, ävensom av personalorganisationerna.

Byggnadsstyrelsen, som förutsätter att styrelsen hålles fortlöpande under­

rättad om vilka tjänstemän som tillerkänts bilkostnadselement i lönen, fram­

håller att begreppet garage ej är entydigt runt om i världen. Vid prövningen

av godtagbar kostnad för garageplats eller annan skyddad uppställnings­

plats för bil är det därför enligt nämnda remissmyndighet nödvändigt att

skälig hänsyn tages till lokala förhållanden och praxis på stationeringsorten.

Stationschefens utlåtande måste härvid liksom i frågan om bostadskostna­

der tjäna som underlag för byggnadsstyrelsens bedömning. T. f. chargé d’af­

faires i Pretoria samt generalkonsuln i San Francisco anser, att tjänsteman

ej bör debiteras avgift för flera garage än han faktiskt använder, även om

mer än ett garage, t. ex. i statsägd fastighet, skulle höra till viss lägenhet. I

sådant fall bör det ändamål, för vilket överskjutande utrymme användes,

vara tjänstemannens ensak. Sändebudet i London anser, att lönenämndens

förslag bör förtydligas, så att det framgår, huruvida ersättning kan påräk­

nas blott för faktisk garagekostnad. Vissa tjänstemän kan nämligen i prin­

cip nog skaffa sig ett garage och i föreskriven ordning erhålla ersättning för

kostnaden men föredrar av praktiska skäl, t. ex. avståndet mellan bostaden

och garaget, att parkera bilen i det fria i närheten av bostaden. Om i ett

dylikt fall ersättning för beräknad garagekostnad ej kan påräknas, förefal­

ler det nämnda remissmyndighet rimligt, att tjänstemannen vid fastställan­

de av bilkostnadselementet i lönen gottskrives högre värdeminskningsav-

drag för bilen än som skulle kunna medges, därest denna garagerats.

Lönenämnden framhåller — i anslutning till vad chargé d’affaires i Pre­

toria m. fl. anfört — att avgift endast skall uttas för utrymme, som fak­

tiskt användes såsom garage. Liksom i fråga om bostadskostnadsersättning

bör garageersättning grundas på faktiska kostnader. Lönenämnden är så­

lunda ej beredd att vid lönesättningen beakta ersättning för beräknad ga­

ragekostnad — såsom sändebudet i London förordat — i fall där tjänste­

man med bilkostnadselement i lönen avstår från att anskaffa garage.

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

127

Ersättning för s. k. åkning i tjänsten

Lönenämnden

Såsom i det föregående antytts äger statstjänsteman ej åtnjuta ersättning

enligt Urr vid resa i tjänsten, som är föranledd av förrättning inom statione-

ringsorten. I stället äger chef för utlandsmyndighet enligt SB K disponera

visst av utrikesdepartementet budgetårsvis fastställt belopp föi bestridande

av kostnader för s. k. åkning i tjänsten i sådant fall, da befintlig tjänstebil

ej är tillgänglig eller tjänstebil saknas. De resor varom här är fråga kan ex­

empelvis avse besök i tjänsten i ministerier eller hos myndigheter, organisa­

tioner eller enskilda personer på stationeringsorten.

Åkning i tjänsten, varom här är fråga, förekommer i större eller mindre

utsträckning bland praktiskt taget alla vid utlandsmyndighet företrädda per­

sonalkategorier. De anslag för s. k. åkning i tjänsten som ställes till utlands­

myndigheters förfogande är i många fall obetydliga. Vid omkring 20 myn­

digheter överstiger åkningsanslaget sålunda ej 500 kr. för budgetåret

1962/63. Lönenämnden anser, att det administrativa arbete, som är förenat

med fördelningen av dylika belopp på flera befattningshavare, knappast står

i rimlig proportion till beloppens storlek.

Att helt avskaffa åkningsanslagen torde å andra sidan ej vara möjligt.

Möjligheter måste sålunda föreligga att ersätta den lokalanställda persona­

lens kostnader för resor inom stationeringsorten. Vidare innefattar den

administrativa, d. v. s. biträdes- och expeditionspersonalens behovsprövade

löner i regel ej någon särskild post i budgeten, motsvarande den diploma­

tiska och konsulära personalens »Resor inom tjänstgöringsorten m. m.»

Däremot föreligger inga hinder mot att vid prövningen av lönebehovet för

sådan utsänd tjänsteman, i vars budget ingår ett bilkostnadselement, be­

akta de kostnader för sådana resor inom stationeringsorten, som motsva­

rar åkning i tjänsten. Ett dylikt förfarande kommer för övrigt att underlät­

tas, om den i det föregående omnämnda övergången till genomsnittsberäk­

ning av bilkostnadselementet i utlandslönerna genomföres. Lönenämnden

anser därför, att åkningsersättningen bör »inbakas» i utlandslönerna för

samliga tjänstemän, för vilka ett bilkostnadselement ingår i lönen. På bud­

getbilagan avseende transport bör vederbörande tjänsteman ange omfatt­

ningen av den åkning i tjänsten inom stationeringsorten, som normalt

anses vara förenad med innehavet av berörd befattning. Stationschef bör vid

budgetens insändande avge yttrande härom såvitt angår underställd per­

sonal.

Enligt lönenämndens mening bör det nya systemet för reglering av er­

sättning för s. k. åkning i tjänsten inom stationeringsorten kunna tilläm­

pas jämväl på utomlands stationerade socialattachéer, lantbruksrepresentan-

ter, statens fiskexportrepresentant, handelssekreterare samt ev. den tjänste­

man med handelssekreteraruppgifter, som är placerad vid generalkonsulatet

i Berlin. Vad angår försvarsattachcer och biträdande försvarsattachéer torde

få hänvisas till den utredning, som redovisas i det följande.

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

Yttranden

—

Lönenämndens kommentar

Den föreslagna »inbakningen» av åkningsersättningen i utlandslönerna

för samtliga tjänstemän, för vilka ett bilkostnadselement ingår i lönen, har

av riksrevisionsverket och flertalet utlandsmyndigheter tillstyrkts eller läm­

nats utan erinran. Jämväl personalorganisationerna har biträtt förslaget.

Sändebudet i Bonn, generalkonsuln i London m. fl. anser emellertid lös­

ningen vara av tvivelaktigt värde, främst emedan den normala åkningen i

tjänsten vid en viss befattning är svår att förutse för en längre tidsperiod.

Sändebudet i Bonn framhåller, att man vid ett ev. genomförande av förslaget

bör åtminstone söka tillse, att den del av lönen som avser åkning i tjänsten

klart åtskiljes från andra bilutgifter och att tjänstemannen beredes möj­

lighet att få detta löneelement snabbt justerat allt efter förändringar i kost­

naderna. Liknande synpunkter framföres av generalkonsuln i London.

Lönenämnden uttalar — med anledning av vad sändebudet i Bonn an­

fört — att den beräknade normala åkningen i tjänsten inom stationeringsor-

ten avses skola redovisas separat på vederbörande budgetbilaga. Lönenämn­

den har redan i promemorian förutsatt, att medel för åkning i tjänsten även

i fortsättningen kommer att stå till utrikesdepartementets förfogande. Dessa

medel bör enligt nämnden undantagsvis kunna användas jämväl för att kom­

pensera tjänsteman, vars åkning i tjänsten till följd av särskilda omständig­

heter under viss tidsperiod kommit att väsentligt överstiga den vid lönesätt­

ningen beräknade.

Försvarsattachéernas kostnader för bilresor

Lönenämnden

I sitt den 8 november 1960 avgivna betänkande med förslag angående för-

svarsattachéorganisationen (stencilerat) anförde försvarsattachéutredningen

1960 bl. a. följande:

För tjänstgöringen såsom försvarsattaché torde innehav av personbil nu­

mera vara ofrånkomligt. Utan eget fordon föreligger små möjligheter att

kunna deltaga i visningar och övningar eller studera militärgeografiska för­

hållanden osv.

För närvarande utgår till försvarsattachéerna årligen 1 200 kronor utgö­

rande ersättning för automobilresor företagna i eget fordon. Enligt vad utred­

ningen inhämtat underskrider detta belopp de verkliga kostnaderna. De bi­

trädande försvarsattachéerna erhåller icke motsvarande ersättning.

... Utredningen föreslår att frågan om ersättning för automobilresor göres till

töremål för undersökning så att skäliga belopp motsvarande verkliga behov

kan utgå. Skulle det av ekonomiska skäl visa sig fördelaktigare att förse

försvarsattachéerna med tjänstefordon finner utredningen sådan åtgärd

lämplig. I

I anslutning härtill framhöll chefen för försvarsdepartementet i prop.

1961: 110 följande: »Av attachéutredningen föreslagen undersökning beträf-

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

129

fande utgående ersättningar för automobilresor bör ske i samband med på­

gående översyn av avlöningsförmånerna för utomlands stationerade diplo­

matiska och konsulära tjänstemän m. fl.». Statsutskottet hemställde, att

riksdagen måtte godkänna vad föredragande departementschefen föreslagit

rörande försvarsattachéorganisationen (SU 104). Riksdagen beslöt i enlighet

med utskottets förslag (skr. 275).

Försvarsattachés och biträdande försvarsattachés kostnader för resor, in­

klusive kostnader för egen bil, prövas f. n. efter i allt väsentligt samma grun­

der, som gäller för utomlands stationerad diplomatisk personal. Endast vid

s. k. åkning i tjänsten inom stationeringsorten är attachéerna i ersättnings-

hänseende annorlunda ställda än nämnda personal. Intet s. k. åkningsanslag

står nämligen till attachéernas förfogande. Förhållandet torde emellertid ha

betydelse främst för biträdande försvarsattaché. Den ersättning för bilresor

om 1 200 kr. för år, som utan redovisningsplikt enligt Saar utgår till för­

svarsattaché, torde nämligen få anses utgöra en motsvarighet till den s. k.

åkningsersättning, som kan utgå till tjänsteman vid utrikesförvaltningen.

Lönenämnden anser i likhet med försvarsattachéutredningen 1960, att

innehav av bil numera erfordras vid tjänstgöring såsom försvarsattaché

eller biträdande försvarsattaché. I april 1962 innehade 18 av 19 attachéer

egen bil. Någon anledning att i fråga om bilbehovet skilja mellan försvars­

attaché och biträdande försvarsattaché föreligger enligt lönenämndens me­

ning inte. Ej heller i fråga om sådana resor i tjänsten, som ej ersättes en­

ligt Urr, d. v. s. resor inom stationeringsorten, motsvarande diplomaternas

s. k. åkning i tjänsten, föreligger anledning att i ersättningshänseende

principiellt behandla biträdande försvarsattaché annorlunda än försvars­

attaché.

Nuvarande system med i kronor bestämd ersättning för bilresor är emel­

lertid enligt lönenämnden knappast en lämplig form för reglering av kost­

nader för resor inom stationeringsorten. Metoden är visserligen administra­

tivt enkel men medger ej någon anpassning av beloppet till omfattningen av

attachés resor av här avsett slag, avstånden inom stationeringsorten, pris-

och/eller kursförhållanden eller växlingar härutinnan på orten. Lönenämn­

den anser därför, att försvarsattachépersonalens kostnader för resor inom

stationeringsorten bör prövas i samma ordning som i det föregående före­

slagits i fråga om den diplomatiska och konsulära personalen samt att be­

stämmelsen i 33 § B 2 a) Saar om ersättning till försvarsattaché för bilresor

bör upphävas. Liksom för den diplomatiska och konsulära personalen bör

det i utlandslönen ingående resekostnadselementet avvägas med hänsyn till

den åkning i tjänsten inom stationeringsorten, som normalt anses vara

förenad med innehavet av berörd befattning. Även i övrigt bör vad lönenämn­

den föreslagit beträffande diplomaternas åkningskostnader äga motsvaran­

de tillämpning när det gäller försvarsattachépersonal. Jämväl vid beräkning­

en av del i utlandslönerna ingående bilkostnadselementet bör enligt löne-

nämnden vad som kominer alt gälla för den diplomatiska och konsulära per­

sonalen äga motsvarande tillämpning beträffande försvarsattachépersonalen.

5 llihang till riksdagens protokoll li)63. 1 saml. Nr 75

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Yttranden

Lönenämndens förslag beträffande regleringen av försvarsattachéper-

sonalens kostnader för resor inom stationeringsorten har tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av de remissmyndigheter, som uttalat sig i frågan,

bl. a. chefen för försvarsstaben och försvarets civilförvaltning. Även perso­

nalorganisationerna har biträtt förslagen.

Lönenämndens ställning, befogenheter och sammansättning

Lönenämnden

Utrikesförvaltningens lönenämnd utgör ett till utrikesministerns förfo­

gande ställt utrednings- och beredningsorgan inom utrikesdepartementet med

uppgift att biträda vid beredningen av de frågor rörande avlöningar till

tjänstemän vid beskickningar och konsulat, som ministern hänskjuter till

nämnden. Enligt gällande bemyndigande må nämnden bestå av högst nio

sakkunniga, av vilka två kan vara tjänstemän vid beskickning eller lönat

konsulat. Nämnden består f. n. av kabinettssekreteraren, ordförande, stats­

sekreterarna i finans- och civildepartementen, chefen för utrikesdeparte­

mentets personalavdelning, en generalkonsul, ett f. d. sändebud, en ledamot

av riksdagen samt en företrädare för näringslivet.

Enligt lönenämndens mening måste utlandslönerna även i fortsättningen

genom ett särskilt organ vara föremål för fortlöpande uppmärksamhet.

Flera skäl talar härför. Bortsett från de ständigt pågående pris- och kurs­

ändringarna utövar tjänstemännen inom utrikesrepresentationen sin verk­

samhet under förhållanden, som ofta väsentligt avviker från vad som är

normalt inom riket. Frågan om storleken av de för tjänstemännen erforder­

liga löneförmånerna lämpar sig därför endast i begränsad omfattning för

författningsreglering. Vidare skiftar verksamhetens omfattning och inrikt­

ning på stationeringsorterna utomlands från tid till annan. Erinras må jäm­

väl att det i övriga nordiska länder finns organ med uppgifter i stort sett

motsvarande lönenämndens.

Lönenämnden har förutsatt, att utlandstjänstemännens löneförmåner lik­

som f. n. skall fastställas av Kungl. Maj:t i den mån de ej till beloppet är

bestämda i avlöningsreglemente eller lönestat. Med hänsyn härtill bör

nämnden även framdeles ha ställning som rådgivande organ med uppgift att

i första hand bereda ärenden angående avlöningsförmåner till utomlands

stationerade tjänstemän. Såsom förutsattes vid lönenämndens tillkomst bör

nämnden — liksom förhållandet varit vid genomförande av pågående löne-

översyn — även företa utredningar samt framlägga härav föranledda för­

slag. Slutligen bör nämnden ha att efter remiss avgiva utlåtande i ärenden

rörande avlöningsförmånerna till utomlands stationerade tjänstemän.

Lönenämndens uppgifter är f. n. formellt begränsade till i huvudsak de

frågor rörande avlöningar till tjänstemän vid beskickningar och konsulat,