Prop. 1963:79
('angående anslag för budget\xad aret 1963/64- till socionomutbildning',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
1
Nr 79
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budget
aret 1963/64- till socionomutbildning; given Stockholms slott den 15 februari 1963.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds protokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas frågor rörande utbyggnad av socionomutbildningen. På grundval av förslag av socionomutbildningskommittén förordas att antalet utbildningsplatser vid socialinstituten ökas från 380 till 480 och att socialinstitu ten förstatligas fr. o. m. den 1 juli 1963. Vidare förordas en betydande förstärk ning av socialinstitutens lärarorganisation, bl. a. inrättande av tjänster som universitetslektor.
Till driftkostnader för de fyra socialinstituten under budgetåret 1963/64 äskas sammanlagt 2 410 000 kr., vilket jämfört med bidragsanslaget till social instituten innevarande budgetår medför en ökning av statens kostnader med 892 000 kr. Till fortbildning av socionomer äskas för nästa budgetår 55 000 kr., en ökning i förhållande till medelsanvisningen innevarande budgetår med 13 000 kr. 1
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 79
Kun gl. Maj:ts 'proposition nr 79 år 1963
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 februari 1963.
Närvarande: Statsministern
E
rlander, ministern för utrikes ärendena
N
ilsson, statsråden
S
träng
, A
ndersson
, L
indström
, L
änge
, L
indholm
, K
ling
, S
koglund
,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Asp-
ling
.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående anslag för budgetåret 1963/6b till socionomutbildning och anför därvid följande.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan (bil. 10 p. 226) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1963/64 beräkna
till Socionomutbildning ett anslag av 2 465 000 kr. Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.
I. Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 juni 1960 tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet samma dag sex sakkunniga för att verkställa ut redning rörande socionomutbildningens uppgifter, innehall och organisation.
Utredningen1 antog benämningen socionomutbildning skommittén. I septem ber 1960 överlämnade kommittén en skrivelse med förslag till åtgärder i syfte att öka utbildningskapaciteten vid de befintliga socialinstituten. På grundval härav framlades i propositionen 1961:1 VIII ht (s. 494) förslag om viss ökning av elevintagningen vid instituten; riksdagen beslöt i enlighet härmed (SU 57, Rskr 179).
Vidare avgav kommittén i maj 1961 förslag om inrättande av ett socialinstitut i Umeå. I propositionen 1962:1 (bil. 10 s. 460 ff.), förordades, att ett social institut i Umeå skulle komma till stånd fr. o. m. den 1 juli 1962. Riksdagen god kände förslaget (SU 73, Rskr 193).
Som ett sista led i sitt arbete har kommittén den 16 augusti 1962 framlagt betänkande om »Socionomutbildningen» (SOU 1962:43). 1
1 Numera landshövdingen T. Andersson, ordförande, socialinspektören Märta Lannemyr (f. Ive- roth), rektorn P. Lindblom, numera kanslichefen R. Linnér, kanslirådet O. Petersson och numera sekreteraren O. Schärman.
3
Över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret, riks revisionsverket, kanslern för rikets universitet efter hörande av vederbörande universitets- och högskolemyndigheter, styrelserna för socialinstitutet i Stock holm, socialinstitutet i Göteborg, sydsvenska socialinstitutet och socialinstitutet i Umeå, statens råd för samhällsforskning, socialpolitiska kommittén, personal- utbildningsberedningen, lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, 1962 års Umeåkommitté, medicinalstyrelsen, statens lönenämnd, arbetsmark nadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, socialstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, överståt- hållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län och Västerbottens län samt riksbibliotekarien. Till överståthållarämbetets och be rörda länsstyrelsers utlåtanden har fogats yttranden från vederbörande kommu nala myndigheter.
Vidare har vissa kommunala myndigheter samt organisationer och samman slutningar beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet. Med anledning härav har yttranden avgivits av direktionen för handelshögskolan i Stockholm efter hörande av högskolans lärarråd, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges förenade studentkårer (SFS), Tjänstemännens centralorgani sation (TCO), Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges socionomförbund, Socialinsti tutens elevkårers organisation, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommu nernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska socialvårdsförbundet, Centralförbundet för socialt arbete, förvaltningsutskotten i Kronobergs läns landsting, Blekinge läns landsting, Kristianstads läns landsting, Malmöhus läns landsting, Hallands läns landsting, Göteborgs och Bohus läns landsting, Älvs- borgs läns landsting och Västerbottens läns landsting, Svenska diakonförbundet, Föreningen av socialdiplomerade från Sköndalsinstitutet, Svenska diakonsäll skapet, Svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund samt Svenska barn psykologiska föreningen.
Dessutom har särskilda skrifter i ämnet inkommit från Sveriges sociologför bund, Nykterhetsvårdens anstaltsförbund, elevkåren vid Sköndalsinstitutet, Svenska läkaresällskapets sektion för socialmedicin, Svensk kuratorsförening, Sveriges socialdemokratiska studentförbund samt Svenska ekumeniska nämn dens sociala utskott.
I sedvanlig ordning har styrelserna för socialinstituten framlagt förslag rö rande anslag för budgetåret 1963/64 till verksamheten vid socialinstituten. Vidare har direktionen för Svenska diakonsällskapet i en särskild skrift anhållit om statsbidrag till lönekostnaderna för socialutbildningen vid Sköndalsinstitutet budgetåret 1963/64.
I den följande redogörelsen för kommitténs betänkande och remissinstansernas yttranden lämnas en mera ingående redovisning för synpunkter och förslag främst beträffande sådana frågor som aktualiseras genom förevarande propo sition, nämligen spörsmål rörande socialinstitutens utbildningskapacitet och huvudmannaskapet för instituten. I samband med departementsberedningen av
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
4
kommitténs förslag har uppdragits åt dess förutvarande sekreterare att närmare
undersöka vissa frågor rörande socialinstitutens personalorganisation m. m. Re
sultatet av nämnda undersökningar har redovisats i en promemoria, dagtecknad
den 12 februari 1963 och i det följande benämnd den kompletterande prome
morian. Rörande vissa i promemorian berörda spörsmål har samråd ägt rum
med rektorerna för de fyra socialinstituten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
II. Föreliggande förslag m. m. rörande socionomutbildningen
A. Kommitténs förslag
Socionomutbildningskommittén föreslår en fortsatt ökning av utbildningska
paciteten samt en betydande kvalitativ förstärkning av såväl den teoretiska som
den praktiska utbildningen. I det följande återges i sammanfattning vissa av
snitt av kommitténs förut nämnda slutbetänkande.
Arbetsmarknad och utbildningskapacitet
Under senare år har det i många kommuner varit svårt att besätta tjänster
inom socialvården och den kommunala förvaltningen med kvalificerade sökande.
Tillgången på socionomer har inte svarat mot efterfrågan. Arbetsmarknadssty
relsen företog år 1959 en undersökning rörande behovet av socionomutbildad
arbetskraft. I denna undersökning, som är offentliggjord i serien Arbetsmark-
nadsinformation (serie S, nr 6/1959), konstateras att det råder en besvärande
brist på socionomer. Med dåvarande tendenser på efterfrågesidan borde den
årliga examinationen under 1960-talet öka till 330, medan den under 1950-talet
utgjort i genomsnitt 240 per år. Denna framtidsbedömning betraktades som ett
minimialternativ; det ansågs sannolikt, att arbetsmarknaden utan större svårig
het skulle kunna absorbera ca 400 nyexaminerade om året. En examination av
330 förutsätter en höjning av antalet antagna elever till 375 om året och en
examination av 400 en höjning till omkring 450 elever per år.
Kommittén har lagt denna undersökning till grund för sin bedömning av det
framtida socionombehovet. Samtidigt pekar kommittén på svårigheten att ställa
en någorlunda säker prognos rörande tillgång och efterfrågan på socionomer, då
de förutsättningar i fråga om samhällsåtgärder, yrkesverksamhetsgrad, elevtill
strömning o. s. v. som prognoserna bygger på kan ändras under årens lopp.
Utvecklingen under senare år tyder enligt kommittén på att undersökningen i
vissa avseenden har underskattat socionombehovet. En rad omständigheter som
talar för ökat behov av socionomer anföres, bl. a. den inom socialvården pågå
ende förskjutningen mot förebyggande åtgärder samt utbyggnaden av rehabili-
teringsverksamheten, den pågående upprustningen inom vårdområdena samt
primär- och landstingskommunernas vidgade arbetsuppgifter och växande eko
nomiska engagemang. Bristen på socionomer har skärpts under senare år. Mest
markerad är denna brist i fråga om socionomer som utexaminerats från social linje.
Kommittén anser det nödvändigt, att en ökning av utbildningskapaciteten vid socialinstituten sker snarast möjligt. Elevintagningen föreslås öka från 380 stu derande läsåret 1962/63 till 480 läsåret 1963/64. Denna ökning bör ske vid de befintliga instituten. Socialinstituten är i jämförelse med flertalet andra högre utbildningsanstalter relativt små enheter, och en fortsatt utbyggnad av instituten synes kommittén medföra åtskilliga fördelar. Ett större elevunderlag ger möjlig het till mer differentierad undervisning i olika ämnen, och vidare kan fler fasta lärare knytas till utbildningen. Kommitténs förslag rörande utbildningskapaci teten framgår av följande tabell, som även anger intagningen under de senaste
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
5
läsåren.
Läsår
Lärosäte
1960/61
1961/62
1962/63
1963/61
Stockholm ........................... 130
130
130
150
Göteborg .................................. 65
80
80
120
Lund ....................................... 70
85
100
120
Umeå ....................................... —
—
70
90
Summa 265
295
380
480
Kommittén bedömer det som sannolikt att en ytterligare ökning av utbild ningskapaciteten kommer att bli erforderlig i framtiden.
Utbildningens uppgifter och uppläggning
Kommittén framhåller, att socionomutbildningen i stort sett visat sig mot svara sitt syfte att lämna högskolemässig teoretisk och praktisk utbildning för blivande tjänstemän inom kommunal förvaltning, socialvård m. m. I vissa avse enden har utbildningen emellertid icke helt motsvarat arbetsmarknadens krav, anser kommittén, som därför föreslår en ändrad uppläggning av utbildningen.
Enligt kommittén bör socialinstituten betraktas som fackhögskolor med upp gift att utbilda socionomer och att främja samhällsvetenskaplig forskning. Genom en breddning och fördjupning av den teoretiska utbildningen och en för stärkning av lärarorganisationen skulle socionomutbildningen kunna bli kvali tativt likvärdig med den utbildning som lämnas vid andra fackhögskolor; med hänsyn till utbildningsuppgifterna och utbildningens allmänna uppläggning bör enligt kommitténs uppfattning socialinstituten i framtiden benämnas socialhög skolor.
Vidare anser kommittén, att förutsättningar måste skapas för en utveckling av den samhällsvetenskapliga forskningen på de områden som har särskild aktualitet i samband med socionomutbildningen, främst kommunal ekonomi, socialrätt, kommunalrätt, socialpolitik, förvaltningskunskap och tillämpad psy kologi. Kommittén föreslår, att professorstjänster inrättas vid socialhögskolorna;
6
innehavare av dylika tjänster förutsätts fullgöra en del av sin undervisningsskyl-
dighet vid universitet.
I fråga om socionomutbildningens uppläggning föreslår kommittén följande
riktlinjer:
1. Tiden för den teoretiska utbildningen ökas, och den praktiska utbildningen
effektiveras.
2. Kraven på allmänorientering tillgodoses genom en för alla gemensam grund
kurs, där studierna inom varje ämnesområde har en brett orienterande karaktär.
3. Specialiseringen främjas genom att utbildningen närmare anpassas efter
arbetsmarknadens krav med flera alternativa linjer inom varje examensämne.
Socionomexamen kan nu avläggas på olika linjer, nämligen teoretisk, social
eller socialkommunal linje (i Stockholm förvaltningslinje). Under 1950-talet har
två tredjedelar av de studerande avlagt examen på den sociala linjen. Kommit
tén har kommit till uppfattningen att skälen mot en linjedifferentiering i nuva
rande form är starka. De gemensamma grundelementen i utbildningen är så
framträdande, att det är både möjligt och lämpligt att hålla samman utbild
ningen i början av studiegången och uppskjuta differentieringen till ett senare
skede av studierna. Kommittén föreslår därför att samtliga studerande under
första studieåret genomgår en samhällsvetenskaplig grundkurs, varefter studierna
genom val av lämplig ämneskombination och studiepraktik differentieras efter
intresseinriktning och framtidsplaner.
Kommittén har vid sin prövning av frågan om nivådifferentiering av utbild
ningen kommit till slutsatsen att utbildningen liksom hittills bör inriktas på en
enda självständig examen, socionomexamen.
Normalstudietiden vid socialinstituten är nu
2
V
2
år, varav 17 månader
ägnas teoretiska studier och 8—10 månader studiepraktik. Härtill kommer ett
års förpraktik. En förlängning av studietiden är enligt kommittén nödvändig,
om en kvalitativ förbättring av utbildningen skall kunna uppnås. Kommittén
föreslår en sammanlagd utbildningstid av
3
V
2
läsår, varav
2
V
2
läsårs teore
tiska studier (fem terminer) och ett års studiepraktik. Samtidigt bör enligt kom
mittén förpraktiken avskaffas; den sammanlagda utbildningstiden skulle där
igenom bli lika lång som för närvarande.
Den samhällsvetenskapliga grundkursen föreslås omfatta följande delkurser:
rättskunskap, statskunskap, statistik, sociologi, samhällsekonomi, socialpolitik
och praktisk förvaltningskunskap med yrkesorientering. För studierna efter
grundkursen föreslås följande examensämnen (alternativkurser anges inom pa
rentes) :
statskunskap (allmän förvaltning; social förvaltning), rättsvetenskap (kom
munalrätt med civilrätt; socialrätt), samhälls- och företagsekonomi (kommunal
ekonomi; företagsekonomi; socialpolitik), sociologi (arbetssociologi; social desor
ganisation; gruppsociologi) och psykologi (allmän psykologi; social vårdsmetodik).
Dessutom föreslås en särskild kurs i socialmedicin.
Socionomexamen skall enligt kommittén kunna avläggas av den som dels
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 79 år 1963
I
genomgått godkänd grundkurs, dels förvärvat minst fyra betygsenheter i exa- mensämnena, varav minst två betyg i ett sadant ämne, dels ock fullgjort god känd studiepraktik.
Skälet till att förpraktiken föreslås bortfalla är, att den — enligt kommitténs mening — i allmänhet inte ger tillräcklig orientering, erfarenhet och kunskap. Om hela praktiken förlägges till studietiden kan de teoretiska och praktiska mo menten i utbildningen stödja och komplettera varandra. Kommittén föreslår, att studiepraktiken fördelas på två fem-månadersperioder, förlagda till termi nerna, och en två-månadersperiod, förlagd till sommaren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
Inträdesvillkor
Socialinstitutens inträdesvillkor har alltsedan institutens start varit så utfor made att inträde i mån av utrymme kunnat beredas var och en som haft till räcklig underbyggnad och mogenhet för att kunna tillgodogöra sig undervis ningen. Samtidigt som undervisningen legat på en högskolemässig nivå och be drivits i akademiska former har socialinstituten i stor omfattning rekryterat elever bland icke-studenter.
Kommittén har inte funnit anledning att föreslå någon större förändring av inträdesvillkoren. De har fungerat tillfredsställande i sin nuvarande utform ning. De antagna har i allmänhet väl kunnat tillgodogöra sig undervisningen och bortfall har varit ovanligt. Examinationsfrekvensen har uppgått till 85— 90% av de antagna. Det föreligger inte heller några väsentliga skillnader i studieresultat mellan studerande med olika förutbildning.
Kommittén anser det angeläget att bevara möjligheten för personer utan stu dentexamen att vinna inträde till socionomutbildningen. Många personer i vuxen ålder har, trots teoretisk begåvning och fallenhet för studier, inte genomgått gymnasiet och fått den skolunderbyggnad som i allmänhet krävs för att fa till träde till högre studier. För socialinstitutens del har den breda rekryteringsbasen inneburit ett värdefullt inslag av studieintresserade och studielämpliga ungdo mar med skiftande bakgrund. Kommittén räknar dock med att de vidgade möj ligheterna till gymnasieutbildning på längre sikt kommer att medföra en minsk ning av antalet sökande utan studentexamen. Ungdomar som har intresse av och fallenhet för högre studier kommer att i ökad utsträckning kunna avlägga stu dentexamen. Under de närmaste åren kan man emellertid — främst på grund av de stora ungdomskullarna — räkna med ett högt antal icke-studenter bland de sökande.
Vid urvalet av studerande tas nu hänsyn till såväl studieförmåga och teoretisk skolning som praktisk lämplighet och erfarenhet. Kommittén anser att urvalet i första hand bör grundas på sökandes studieförmåga och teoretiska skolning. För inträde bör enligt kommittén fordras att sökande avlagt studentexamen eller _ utöver god allmän bakgrund — vid särskilt inträdesprov styrker kunskaper motsvarande fordringarna enligt studentexamen i svensk skrivning, modern historia, samhällskunskap och ekonomisk geografi samt fr. o. m. läsåret 1965/6G
8
jämväl i engelska. Mångårigt och väl vitsordat yrkesarbete, liksom kvalificerade
statliga, kommunala och andra förtroendeuppdrag, bör tillgodoräknas, anser
kommittén.
Då det även i fortsättningen blir nödvändigt att begränsa antagningen, före
slår kommittén, att en för ifrågavarande läroanstalter gemensam antagnings
nämnd inrättas med uppgift att företa urval av sökande.
Socialinstitutens ställning
Socialinstituten är för närvarande fristående stiftelser under ledning av var
sin styrelse. Ordförande och vissa ledamöter i sådan styrelse förordnas av Kungl.
Maj:t, övriga ledamöter utses av olika städer, landsting och sammanslutningar.
Styrelsen har en vittgående självbestämmanderätt med avseende på medelsför-
valtnmg, administration och undervisningens ordnande. Verksamheten finan
sieras genom statsbidrag och kommunala anslag. Staten svarar numera för när
mare 90 % av kostnaderna.
Kommittén erinrar om att chefen för ecklesiastikdepartementet i propositio
nen 1960:119 angående riktlinjer för utbyggande av universitet och högskolor
m. m. uttalade, att socionomutbildningen tills vidare borde vara en från univer
siteten fristående utbildning. I direktiven för kommitténs arbete återgavs detta
uttalande. Kommittén utgår därför från att socionomutbildning skall meddelas
vid från universiteten fristående läroanstalter. Dessa föreslås av kommittén bli
ställda under statligt huvudmannaskap fr. o. m. den 1 juli 1963. Enligt kom
mitténs mening bör socionomutbildningen — i likhet med annan högre utbild
ning — vara en uppgift som staten tar ansvaret för. Den nära anknytning till
kommunerna, som kännetecknat socionomutbildningen och varit av särskilt
värde när det gäller den praktiska utbildningen, synes enligt kommittén kunna
bevaras även vid en ändrad organisation.
\ ar och en av läroanstalterna föreslås bli ställd under ledning av en styrelse,
i övrigt bör högskolans angelägenheter ombesörjas av ett lärarråd samt rektor.
Styrelsen bör enligt kommittén förordnas av Kungl. Maj:t samt bestå av högst
tio ledamöter och innefatta representanter för statliga myndigheter, kommunför
bunden, arbetsmarknadsorganisationerna, universitetet på orten jämte de kom
munala myndigheterna på orten.
Kommittén förordar vidare, att en för läroanstalterna gemensam samarbets-
nämnd inrättas, med uppgift att verka för en samordning av verksamheten.
Nämnden, som föreslås bestå av en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande jämte
lektorerna, bör bl. a. verka för att studieplanerna ges en likvärdig utformning,
bereda frågor rörande utbildningskapaciteten och rörande fortbildning av socio
nomer samt verka för en samordning av läroanstalternas förslag till anslags-
äskanden.
Kungl. May.ts proposition nr 79 år 1968
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
Personalorganisation
Kommittén framhåller, att antalet fasta lärartjänster vid socialinstituten för
närvarande är lågt. Undervisningen bestrides till betydande del av timarvoderad
lärarpersonal. Den personella och materiella upprustning, som skett vid univer
sitet och högskolor, har inte berört socialinstituten. I samband med genomföran
det av en omläggning av utbildningen och en ökning av utbildningskapaciteten
blir enligt kommittén en betydande upprustning av resurserna nödvändig.
Kommittén föreslår, att följande typer av lärartjänster skall finnas inrättade
nämligen universitetslektorat och lektorat samt i vissa ämnen professurer jämte
assistenttjänster; för tillsynen av studiepraktikens uppläggning och genomföran
de skall enligt kommitténs förslag dessutom finnas tjänster som studiekonsulent.
Kommittén framlägger detaljerade förslag rörande personalorganisationen för
budgetåret 1963/64 och har även angivit den beräknade organisationen vid full
utbyggnad. För läsåret 1963/64 föreslås följande antal lärartjänster, nämligen i
Stockholm tolv, i Göteborg nio, i Lund nio och i Umeå sju. Som jämförelse kan
nämnas att den fasta lärarpersonalen under läsåret 1962/63 uppgår till i Stock
holm sju, i Göteborg fyra, i Lund fyra och i Umeå tre. Även den administrativa
personalen föreslås bli förstärkt.
Kostnadsberäkningar m. m.
Vid ett förstatligande av socialinstituten bortfaller de kommunala bidragen
till verksamheten. Dessa beräknas för budgetåret 1962/63 uppgå till omkring
180 000 kr. Det statliga bidraget till socialinstituten utgör budgetåret 1962/63
1 518 000 kr. Bidraget fördelas med 546 000 kr. till institutet i Stockholm,
374 000 kr. till institutet i Göteborg, 351 000 kr. till sydsvenska socialinstitutet
och 247 000 kr. till institutet i Umeå. Enligt kommitténs förslag skulle statens
kostnader öka till 3 121 000 kr. budgetåret 1963/64. Den av kommittén beräk
nade kostnadsökningen hänför sig dels till den betydande ökning av utbildnings
kapaciteten, vilken började redan läsåret 1961/62, dels till förslagen om en per
sonell och materiell upprustning av läroanstalterna. Statsverkets kostnader för
socionomutbildningen kan, enligt kommittén, vid bifall till dess förslag beräknas
öka till 4,5 miljoner kr. årligen fr. o. m. budgetåret 1966/67.
B. Yttranden
I följande sammanfattning refereras remissinstansernas ställningstaganden till
huvudsakligen sådana frågor som rör utbildningskapaciteten och huvudmanna
skapet för läroanstalterna. Inledningsvis beröres de allmänna omdömena; där
jämte redovisas mera summariskt ställningstaganden till vissa andra spörsmål,
avseende bl. a. utbildningens uppläggning och innehåll.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
Allmänna omdömen
De allmänna omdömena om kommitténs förslag är genomgående positiva.
Samtliga remissinstanser vitsordar behovet av en kvantitativ och kvalitativ för
stärkning av socionomutbildningen och anser betänkandet i stort sett väl ägnat
att läggas till grund för en reformering av utbildningen. Vissa invändningar har
rests, främst i fråga om utbildningens innehåll och forskningsorganisationen.
Företrädare för avnämarna av den socionomutbildade arbetskraften samt
arbetsmarknadens myndigheter och organisationer, liksom socialinstituten och
studentorganisationerna har intagit en positiv hållning till kommitténs synpunk
ter och förslag. Sålunda framhåller Svenska stadsförbundet bl. a. följande.
I kommunernas sociala och ekonomiska förvaltning är socionomerna den kvan
titativt dominerande gruppen bland befattningshavare med mera kvalificerade
förvaltningsuppgifter. De har också visat sig vara en i kommunal administration
mycket användbar kategori. Med hänsyn till den stora betydelse som denna
utbildningskategori således kommit att få i den kommunala förvaltningsorgani
sationen, konstaterar styrelsen med tillfredsställelse, att de framlagda förslagen
syftar till en kraftig ökning av den samlade utbildningskapaciteten och till en
anpassning av den nuvarande socionomutbildningen till de ökade krav utveck
lingen på socionomernas arbetsmarknad ställer.
Kommitténs helhetssyn på socionomutbildningen såsom en klart yrkesinriktad
fackhögskoleutbildning med en genomförd integration mellan teori och praktik
vill styrelsen kraftigt understryka.
Detsamma gäller kommitténs uttalanden om att den teoretiska utbildningen,
på det sätt som hittills varit utmärkande just för socialinstituten, alltjämt måste
anknyta till och i själva undervisningen förankras i den praktiska verksamheten,
exempelvis på olika kommunala förvaltningsområden. Förslagen synes i stort
sett väl ägnade att läggas till grund för en reformering av socialinstituten och
deras verksamhet.
Mera kritiska synpunkter redovisas av bl. a. personalutbildningsberedningen,
som anför i huvudsak följande.
Beredningen har ingen erinran mot den föreslagna vidgningen av utbildnings
kapaciteten och anser den åsyftade kvalitativa förbättringen av utbildningen
klart motiverad. Beredningen finner det även naturligt, att staten nu övertar
ansvaret för socionomutbildningen.
Ett allmänt drag i utredningens förslag synes vara en strävan att utvidga
socialinstituten från markerade yrkesutbildningsanstalter till mera universitets-
liknande undervisningsinstitutioner. I den mån instituten ges ställning av fack
högskolor, aktualiseras emellertid frågan om en organisatorisk samordning med
andra högskolor och med universiteten. Vad som främst ingett beredningen be
tänkligheter är den alltför ringa vikt utredningen tillmätt de praktiska behov,
som socionomutbildningen skall tjäna. Man bör hålla fast vid att ändamålet är
att ordna en yrkesutbildning och att det därvid främst gäller att tillgodose sam
hällets behov av socionomer, som är lämpliga och väl användbara inom den
statliga och kommunala socialvårdande verksamheten, inom den kommunala
förvaltningen och på anstaltsområdet. Det allmänna kan svårligen vara väl be
tjänt av en socionomexamen, som utöver en ettårig kurs med allmän samhälls-
orientering och viss praktik innehåller en mångfald olika ämneskombinationer,
11
vilkas användbarhet i det enskilda fallet man på arbetsmarknaden och kanske främst i de kommunala nämnderna ofta kan ha svårt att bedöma. De praktiska kraven på en mera allsidigt användbar yrkesutbildning har en sådan vikt att beredningen anser sig böra avstyrka förslaget om en socionomexamen grundad på dylik fullständig valfrihet bland examensämnena.
Arbetsmarknad och utbildningskapacitet
Samtliga remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag rörande fortsatt ök ning av utbildningskapaciteten. Många instämmer även i kommitténs uttalande att en ytterligare ökning sannolikt kommer att bli erforderlig i framtiden.
Svenska landskommunernas förbund uttalar för sin del följande.
Styrelsen kan vitsorda, att bristen på socionomer är betydande. Kommunerna har i brist på kompetenta sökande i icke ringa utsträckning tvingats att besätta socionom tjänster med personer, som saknat denna utbildning, och i vissa fall avstått från att genomföra erforderliga personalförstärkningar i vetskap om att kompetenta sökande knappast skulle erhållas. På grund av den nuvarande bris ten på socionomutbildad arbetskraft bör en ökning av intagningarna i enlighet med kommitténs förslag komma till stånd.
Svenska socialvårdsförbundet anför bl. a. följande.
I likhet med kommittén finner förbundet att arbetsmarknadsstyrelsen i sin prognos om det framtida behovet av socionomer underskattat detta behov. Den allmänna bedömning av läget som kommittén gjort, finner förbundet mera realistisk. Den av kommittén föreslagna ökningen av elevintagningen från 380 elever läsåret 1962/63 till 480 elever läsåret 1963/64 hälsar förbundet därför med tillfredsställelse. Förbundet är emellertid inte helt övertygat om ens denna jämte tidigare genomförd ökning av utbildningskapaciteten kommer att vara tillfyllest för 1960-talets behov. För socialvårdens vidkommande torde sålunda det latenta behovet av utbildad arbetskraft vara avsevärt. Därvid bör upp märksammas, att man på många håll inte synes ha redovisat sitt behov av ytter ligare arbetskraft med hänsyn till nuvarande svårigheter att erhålla utbildad arbetskraft.
Förbundet är väl medvetet om att en ytterligare utökning av utbildnings kapaciteten för närvarande knappast låter sig göra men är angeläget framhålla, att kommitténs förslag bör ses som ett minimiförslag. Det torde därför vara nöd vändigt att med uppmärksamhet följa frågan om en ytterligare ökning av ut bildningskapaciteten.
Liknande synpunkter anföres av socialstyrelsen, som betraktar den föreslagna ökningen som endast ett första steg i en utveckling mot ytterligare utbildning av socionomer. Medicinalstyrelsen framhåller, att vid vissa sjukhus kurators- tjänster under en följd av år inte kunnat besättas. Fångvårdsstyrelsen anför, att en aktuell förstärkning av personalorganisationen, framför allt inom fri vården, kan väntas leda till att ett stort antal nya tjänster för socionomer in rättas. Länsstyrelsen i Västerbottens län pekar på att många socionomer an ställts inom de allmänna försäkringskassorna och att ytterligare flera skulle ha fått anställning hos dessa kassor, om lämpliga sökande funnits. Socialpolitiska kommittén uttalar bl. a. att cn övergång till en mera aktiv vårdpolitik kommer
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
12
att kräva ökade samhällsinsatser inte minst i fråga om välutbildad arbetskraft
för kurativa, organisatoriska och direkt vårdande uppgifter.
Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag men uttalar att kom
mitténs slutsats, att styrelsen i vissa avseenden underskattat behovet av socio-
nomutbildad arbetskraft, skulle kunna verifieras endast genom en aktuell prog
nos över socionomer och med dessa konkurrerande kategorier. Då det för när
varande inte finns några hållpunkter för att styrelsen i sitt maximialtemativ,
som förutsatte en årlig antagning av ca 450 studerande, överskattat det framtida
utbildningsbehovet och då vissa tendenser synes tala för ytterligare behov av
socionomer, anser styrelsen sig böra tillstyrka den föreslagna utbildningskapa
citeten.
Styrelserna för socialinstituten finner den av kommittén föreslagna utökningen
önskvärd och fullt möjlig att genomföra under förutsättning att kommitténs
förslag rörande personalorganisation och medelsbehov samtidigt förverkligas.
Beträffande kommitténs förslag om årlig antagning vid respektive institut anför
styrelsen för socialinstitutet i Stockholm huvudsakligen följande.
Lokaliseringshänsyn kan anföras för kommitténs förslag att ge en mer dämpad
utbyggnadstakt åt stockholmsinstitutet än övriga institut. Det har emellertid
under senare år visat sig att antalet sökande till stockholmsinstitutet är avse
värt större än till övriga institut. Totala antalet sökande till de fyra instituten
var sålunda i år 641 varav 299 sökte till institutet i Stockholm. Flertalet sökande
till Stockholm var hemmahörande inom storstockholmsområdet. Enligt styrel
sens mening kan lokaliseringsskäl knappast anföras för att tvinga dessa stude
rande till studier i annan del av landet. Härtill kommer att storstockholmsområ
det visat sig ha ett även relativt sett större behov av socionomutbildad personal
än andra delar av landet. Området har också fördelen att inom relativt kort av
stånd från utbildningsanstalten erbjuda ett stort antal lämpliga praktikplatser.
Med hänsyn härtill vill styrelsen föreslå att maximiantalet antagna elever för
socialinstitutets i Stockholm del sättes högre. Ett maximum av 180 årligen
antagna kan vara tänkbart. En sådan ökning av elevantagningen utöver kom
mitténs förslag, förutsätter ökade lärår- och personalresurser. Kostnadsökningen
blir emellertid så begränsad att den genomsnittliga utbildningskostnaden per
elev sjunker i jämförelse med kommitténs förslag. Den provisoriska lösning, som
institutets lokalfråga får, ger åtminstone till nöds utrymme för ett något högre
elevantal än det av kommittén föreslagna.
Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet anser däremot att en ut
byggnad i Stockholm bör undvikas. Utredningen diskuterar även frågan om ett
femte socialinstitut och framhåller, att det av kommittén påvisade utbildnings
behovet ger underlag för ytterligare en undervisningsanstalt på detta område.
Utredningen anför huvudsakligen följande.
Utredningen har tidigare i olika sammanhang framhållit önskvärdheten av
snara åtgärder för att få till stånd nya högskoleresurser i Mellansverige utanför
Stockholm/Uppsala-områdena. Det synes utredningen naturligt, att planeringen
av en ny socialhögskola samordnas med sådana åtgärder. Då utökningen av
elevintagningen synes böra ske redan nästa höst, vill utredningen emellertid inte
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
13
motsätta sig att åtgärder vidtages för att tillgodose detta behov, i första hand genom utbyggnad i Umeå och därefter i Göteborg och Lund. En utbyggnad i Stockholm synes däremot böra undvikas.
Kommitténs uttalande om önskvärdheten av att en ny prognos rörande socio nombehovet utarbetas inom de närmaste åren understrykes av några remiss instanser, bl. a. universitetskanslern, SFS och TCO. TCO förutsätter att fragan om socionombehovet blir föremål för en fortlöpande prognosverksamhet.
Utbildningens uppgifter och uppläggning
Remissinstanserna delar kommitténs syn på socionomutbildningens uppgifter. När det gäller de allmänna riktlinjerna för utbildningen och inriktningen mot angivna verksamhetsområden har endast undantagsvis avvikande meningar framförts. Kommitténs synpunkter och förslag rörande forskningen diskuteras ingående i flera yttranden, varvid behovet av intensifierad och planmässig social forskning allmänt understrykes. Dock framföres skiftande meningar angående organisationen av denna forskning.
Universitetsmyndigheterna tillstyrker att socialinstituten får karaktär av fack högskolor, att de med hänsyn härtill benämnes socialhögskolor samt att forsk ningsresurserna förstärkes inom de områden socionomutbildningen omfattar. Önskvärdheten av ett nära samarbete mellan universitet och socialhögskolor betonas genomgående; i något fall förordas att socionomutbildningen inordnas i universitetens utbildning. I fråga om de föreslagna professorstjänsterna anser flertalet universitetsmyndigheter, bl. a. universitetskanslern, att tjänsterna bör inrättas vid universitet men att tjänstinnehavarna bör fullgöra en del av under- visningsskyldigheten vid socialhögskola.
Statskontoret anser, att den föreslagna organisationen icke kan anses ratio nell från forskningssynpunkt. I yttrandet anföres huvudsakligen följande.
Förslaget innebär nämligen dels att de nytillkommande forskningsresurserna splittras mellan fyra olika orter, dels att den till socialhögskolorna förlagda forsk ningen kan komma att bli otillräckligt samordnad med den vid universiteten bedrivna forskningen inom samma eller angränsande ämnen, dels att socialhög skolornas forskningsinstitutioner icke kommer att lämna rum för en fullständig forskarkarriär. En vidgad forskning på det sociala området torde för att kunna bedrivas effektivt ställa krav på såväl stora institutionella resurser med bl. a. en stab av forskare på olika nivåer som goda möjligheter till samverkan mellan företrädare för olika ämnen. I avvaktan på cn mera fullständig utredning röran de forskningsbehov och forskningsresurser på förevarande områden bör man enligt statskontorets mening icke nu fatta beslut som binder den sociala forsk ningens framtida organisation.
De riktlinjer som kommittén presenterat i fråga om socionomutbildningens uppläggning vinner i stort sett allmän anslutning hos remissinstanserna. Dessa konstaterar genomgående, att förslaget innebär en välbehövlig kvalitativ för stärkning av utbildningen.
Kommitténs förslag att dela upp de teoretiska studierna i en ettårig samhälls
Kungi. Maj:ts -proposition nr 79 år 1963
14
vetenskaplig grundkurs och tre terminers fördjupade studier i yrkesinriktade
examensämnen tillstyrkes av remissinstanserna. I vissa yttranden ifrågasattes
emellertid lämpligheten av ett fritt val av examensämnen. I fråga om grund
kursen förordas i ett stort antal yttranden, att studier i psykologi bör inrymmas
i denna kurs. Förslag härom framföres av bl. a. fångvårdsstyrelsen, socialstyrel
sen, medicinalstyrelsen, personalutbildning sberedning en, Sveriges socionomför
bund, Svensk kurator sförening, Svenska barnpsykologiska föreningen, styrelsen
för socialinstitutet i Göteborg, styrelsen för sydsvenska socialinstitutet och sty
relsen för socialinstitutet i Umeå. I flera av dessa yttranden betonas den centrala
roll som kunskap om människors beteende har i samhällsarbetet; det betecknas
som en allvarlig brist, om så centrala ämnen som psykologi och socialvårdsmeto-
dik inte påbörjas redan under det första studieåret. Några instanser understry
ker, att det även av socionomer som skall ägna sig åt förvaltning och personal
tjänst fordras psykologiskt kunnande.
Det av kommittén framlagda förslaget rörande den praktiska utbildningen till
styrkes av remissinstanserna. Förslaget att avskaffa kravet på förpraktik
vinner
allmän anslutning. Socialstyrelsen finner omläggningen från förpraktik till stu
diepraktik fördelaktig och menar att praktiktiden härigenom bör kunna utnytt
jas betydligt mer effektivt än tidigare. Svenska stadsförbundet anser det inte
oväsentligt, att slopandet av kravet på förpraktik kan tänkas leda till ett ökat
antal sökande till socialinstituten. SACO framhåller, att förpraktiken visat sig
otillförlitlig som urvalsinstrument för bedömning av de sökandes lämplighet.
Kommitténs förslag rörande högre utbildning — att licentiatstudier förläggs
till universitet och att filosofie licentiatexamen skall kunna avläggas av socio
nom som vid universitet förvärvat tre betyg i ett ämne — tillstyrks av flertalet
remissinstanser. Skiftande meningar om förslaget framföres emellertid av univer-
sitetsmyndigheterna och några fakulteter menar att frågan bör göras till föremål
för vidare utredning. Universitetskanslern förklarar att han icke nu är beredd att
biträda kommitténs förslag på denna punkt utan anser, att i avvaktan på när
mare erfarenheter den nuvarande ordningen med individuell dispensgivning bör
bibehållas.
Inträdesvillkoren
Remissinstanserna ansluter sig genomgående till kommitténs förslag rörande
inträdesvillkoren. I några yttranden föreslås vissa ändringar i fråga om inträdes
provets omfattning.
Svenska landskommunernas förbund ifrågasätter, om inte någon form av lämp-
lighetstestning skulle kunna anordnas i samband med antagningen av studerande
till socionomutbildning.
Styrelserna för socialinstituten framhåller, att kunskaper i matematik visat
sig nödvändiga för studierna, inte bara som underlag för statistik och ekonomi
utan även inom sådana ämnen som psykologi och sociologi.
Några universitetsmyndigheter finner kravet på avlagd studentexamen moti
Kungl. Maj:ts 'proposition nr
79
år 1963
15
verat samt framhåller, att frågan om inträdesvillkoren bör tas upp till förnyad prövning när nu planerade reformer av skolväsendet genomförts och fatt verka någon tid.
LO framhåller, att personer som har kvalificerade arbetsuppgifter och förtro endeuppdrag inom statlig och kommunal verksamhet, inom socialvård och inom organisationsarbete bör ha samma möjligheter att genomgå socionomutbildning som hittills.
SFS, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund finner det angeläget att frågan om spärrarnas borttagande till socionomutbildning så snart som möjligt aktualiseras; arbetsmarknadsmässiga skäl talar för en sådan åtgärd, och dessutom skulle socionomutbildningen härigenom även kunna bidra till att det befarade humanistöverskottet avlänkas till områden, där användbarhet och placeringsmöjligheter blir bättre tillgodosedda. Organisationerna delar inte kom mitténs pessimism i fråga om möjligheterna att uppbringa tillräckligt antal praktikplatser, då ett slopande av förpraktiken friställer praktikplatser; vidare torde en växande arbetsmarknad för socionomer ge vidgat utrymme för place ring av praktikanter.
Socialinstitutens ställning
Remissinstanserna instämmer, med ett par undantag, i kommitténs förslag att socionomutbildning skall meddelas vid fristående socialhögskolor under statligt huvudmannaskap.
Förslaget om förstatligande av socialinstituten tillstyrks genomgående. Sven ska stadsförbundet anför i denna fråga huvudsakligen följande.
Förslaget att ställa socialhögskolorna under statligt huvudmannaskap finner styrelsen riktigt. Lika väl som staten ombesörjer utbildning av exempelvis lärare och flertalet andra tjänstemän i kommunernas förvaltning, lika väl bör staten ansvara för utbildningen av socionomer. Den kostnadsökning för staten, som föranledes dels av institutens förstatligande och slopandet av hittillsvarande bidrag från vissa primärkommuner och landsting, dels av den — såvitt styrelsen kan bedöma — mycket välbehövliga personella och materiella upprustningen av de nuvarande utbildningsanstalterna, är enligt styrelsens mening av relativt måttlig storleksordning. Den bör i varje fall inte få utgöra anledning till uppskov med de föreslagna reformerna, vilka framför allt i fråga om upprustningen av personalorganisationen framstår som utomordentligt angelägna.
Förvaltningsutskotten i de landstingskommuner som nu lämnar bidrag till socialinstitutens verksamhet och som därigenom är representerade i institutens styrelser — sammanlagt åtta landsting — tillstyrker att läroanstalterna förstat ligas. Hallands läns landstings förvaltningsutskott anför bl. a. följande.
Ett statligt huvudmannaskap för socialhögskolorna tillstyrkes. Deras nuva rande ställning såsom formellt fristående stiftelser torde i vissa avseenden ha inneburit fördelar, men dessa kan ej i stort uppväga de därmed förenade nack delarna. Ehuru socionomutbildningen till stora delar är cn utbildning för kom munal yrkesverksamhet, bör landsting och kommuner ej vara nödsakade att
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
16
bidraga till denna utbildning, då de icke behöver göra det för utbildning av
andra kvalificerade personalgrupper. Å andra sidan är det angeläget att de kom
munala synpunkterna på utbildningen beaktas, och lämpligen kan de i hög
skolornas inre verksamhet framföras på det av kommittén föreslagna sättet att
styrelseledamöter utses på förslag av kommunförbunden.
Endast riksrevisionsverket anser, att socionomutbildningen även i framtiden
skall finansieras genom statsbidrag jämte kommunala anslag. I ämbetsverkets
yttrande återges dåvarande departementschefens uttalande i propositionen
1945:153 angående bidrag till socialinstituten. Departementschefen uttalade då
bl. a. att om instituten förstatligades möjligheten att erhålla bidrag av kommu
nala och enskilda medel troligen skulle förminskas eller bortfalla. Dessutom borde
institutens styrelser äga en tämligen vittgående självbestämmanderätt med av
seende på medelsförvaltning, administration och undervisningens anordnande.
Enligt riksrevisionsverkets mening äger detta uttalande alltjämt giltighet, och
socionomutbildningen bör därför enligt ämbetsverkets uppfattning även i fort
sättningen finansieras genom statsbidrag jämte kommunala anslag. Då några
enhetliga normer för fördelningen av kostnaderna mellan staten och kommunerna
för närvarande icke finnes, synes sådana normer böra fastställas.
Frågan om de föreslagna socialhögskolornas ställning i förhållande till univer
siteten behandlas utförligt i vissa yttranden. Flertalet remissinstanser ansluter
sig till kommitténs synpunkter och förslag, men i några yttranden framhålls,
att en ökad samordning med universiteten vore önskvärd. Statskontoret föror
dar en närmare administrativ samordning med universiteten och uttalar bl. a.
följande.
Socialhögskolorna bör — med på väsentliga punkter bibehållen självständig
het — kunna i de flesta hänseenden anslutas till den organisation för planerande
och administrativa uppgifter, som av statskontoret föreslagits i en till universi-
tetsutredningen den 5 juli 1962 avgiven undersökning rörande universitetsväsen
dets organisation.
Den samordning på planerings- och administrationsområdet, som här föresla
gits, anser statskontoret vara så mycket mera motiverad som socialinstitut och
universitet redan i vissa fall har gemensamma befattningshavare (sociologipro
fessorerna i Stockholm och Göteborg), vilken anordning för övrigt skulle bli
vanligare enligt kommitténs förslag om nya professorstjänster med undervis-
ningsskyldigheten fördelad på socialhögskola och universitet. Det må även un
derstrykas att kommittén räknat med att socialhögskolornas lokalfrågor åtmins
tone på längre sikt genomgående skall lösas i gemenskap med respektive uni
versitet.
Universitetskanslern återger i sitt yttrande departementschefens uttalande i
propositionen 1960: 119, att socionomutbildningen borde vara fristående från
universiteten och anser sig med hänsyn härtill inte böra tillstyrka det av juri
diska fakulteten i Uppsala framförda önskemålet om en närmare anknytning av
de tänkta socialhögskolorna till universiteten. Kanslern ansluter sig därför till
kommitténs mening att socialhögskolorna i princip bör organiseras som fristående
statliga läroanstalter, som ej står under kanslersämbetets överinseende.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
17
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund hävdar, att ett inordnande av socionomutbildningen i universitetsorganisationen skulle vara till uppenbar fördel från allmän planerings- och administrationssynpunkt samt för modligen skapa bättre förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av tillgäng liga resurser i fråga om lärare, lokaler etc.
Styrelsernas sammansättning beröres i några remissyttranden. Kommunför bunden betonar värdet av att socialinstituten får behålla sin reella anknytning till primärkommuner och landsting; därför bör representanter för bl. a. kommun förbunden och de kommunala myndigheterna på orten även efter ett förstat ligande av instituten ingå i de lokala styrelserna.
Personalorganisation
Kommitténs förslag rörande socialhögskolornas personalorganisation behand las endast i ett fåtal remissyttranden. Styrelserna för socialinstituten framför önskemål om viss förstärkning av personalorganisationen utöver vad kommit tén föreslagit. Statskontoret anser, att en administrativ samordning med univer siteten skulle möjliggöra en begränsning av kanslipersonalen.
Svenska diakonskolan
Kommitténs ståndpunkt att inte närmare beröra utbildningen vid Svenska diakonskolan (Sköndalsinstitutet) i samband med frågan om socionomutbild ningens uppgifter, innehåll och organisation föranleder uttalanden i vissa remiss yttranden.
Sålunda har direktionen för Svenska diakonsällskapet, styrelsen för Svenska diakonförbundet, styrelsen för Föreningen av socialdiplomerade från Sköndals institutet och elevkåren vid Sköndalsinstitutet uttalat att kommitténs behand ling av utbildningen vid Svenska diakonskolan är ofullständig och missvisande. I nämnda yttranden yrkas att bestämmelserna rörande socionomutbildningen utformas på ett sådant sätt, att dessa innefattar även utbildningen vid Skön dalsinstitutet och att vid behandlingen av frågan om statsbidrag till den sociala utbildningen inberäknas bidrag även till Sköndalsinstitutets socialutbildning. 1 yttrandena framhålls, att utbildningen vid Svenska diakonskolan är likvärdig med utbildningen vid socialinstitutet och att det föreligger möjligheter att ut vidga utbildningen vid Sköndalsinstitutet.
Svenska ekumeniska nämndens sociala utskott anför liknande synpunkter och styrelsen för Nykterhetsvårdens anstaltsförbund uttalar att de vid Sköndals institutet utbildade varit i hög grad väl ägnade för arbete inom den institutio nella vården.
Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att under överskådlig tid socialvården synes ha behov även av personal med sådan utbildning, som bedrivs vid Svenska diakonskolans sociala linje. Svenska socialvårdsförbundet framhåller, att Skön- dalsinstitutcts framtida ställning bör ytterligare utredas.
2 — Bihang till riksdagens 'protokoll 1963. 1 saml. Nr 79
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
C. Den kompletterande promemorian
Som förut nämnts har i samband med beredningen av kommitténs förslag
uppdragits åt dess förutvarande sekreterare att närmare undersöka vissa frågor
rörande socialinstitutens personalorganisation m. m. Resultatet av nämnda un
dersökningar har redovisats i en promemoria, dagtecknad den 12 februari 1963.
Som en utgångspunkt för ifrågavarande undersökningar har antagits, dels att
utbildningen vid socialinstituten läsåret 1963/64 i huvudsak bedrives enligt hit
tills gällande studieordning och studieplaner, dels att antalet utbildningsplatser
vid instituten ökas från 380 till 480 läsåret 1963/64, dels ock att instituten för
statligas fr. o. m. den 1 juli 1963. Ett genomförande av nämnda åtgärder nöd
vändiggör, framhålles det i promemorian, vissa ändringar av institutens organi
sation och inträdesbestämmelser samt en förstärkning av personalorganisation
och ekonomiska resurser. De i promemorian framlagda kostnadsberäkningarna
har delvis baserats på socialinstitutens förslag till anslagsäskanden för budget
året 1963/64, vilka utgick från oförändrade förhållanden.
I det följande återges en sammanfattning av de i promemorian redovisade
undersökningarna.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
Socialinstitutens organisation
Följande riktlinjer bör enligt promemorian gälla, därest socialinstituten för
statligas fr. o. m. budgetåret 1963/64.
Staten övertar den 1 juli 1963 de fyra befintliga socialinstituten. De bör i fort
sättningen benämnas socialinstitutet i Stockholm, socialinstitutet i Göteborg,
socialinstitutet i Lund och socialinstitutet i Umeå. Socialinstitutens inventarier
och boksamlingar skall övergå till staten. Vid tillträdet övertar staten i sin
tjänst alla arbetstagare som den 30 juni 1963 innehar anställning vid social
instituten. Ingen av de anställda skall genom statens övertagande av social
instituten erhålla sämre löne- och anställningsvillkor.
För socialinstituten gemensamt bör en samarbetsnämnd inrättas. Vid varje
socialinstitut skall finnas en styrelse. I övrigt handhas institutens angelägen
heter av lärarråd och rektor. Av promemorian inhämtas i detta sammanhang
bl. a. följande.
Samarbetsnämnden bör utgöras av ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t
för en tid av tre år, och av rektorerna vid socialinstituten. Nämndens uppgift
bör vara att befrämja samordning av socialinstitutens verksamhet, t. ex. genom
att verka för att studieplaner ges en likvärdig utformning, bereda frågor rörande
utbildningskapacitet och rörande fortbildning av socionomer samt medverka till
en samordning av institutens anslagsäskanden. Nämnden bör vidare ha till upp
gift att enligt de grunder som anges i institutens stadgar antaga studerande.
Styrelsen skall ha högsta uppsikten över undervisningen och den ekonomiska
förvaltningen vid respektive institut. Styrelsen bör bestå av högst tio ledamöter,
nämligen ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t för en tid av tre år, högst åtta
av Kungl. Maj:t för en tid av tre år förordnade ledamöter samt institutets
rektor. I styrelserna bör ingå representanter för statliga myndigheter, kommun
förbunden, arbetsmarknadsorganisationerna och universitetet på orten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
19
Inträde svillkor
För att vinna inträde vid socialinstitutens fackutbildning fordras för närva rande att sökande fullgjort ett års förpraktik. Socionomutbildningskommittén har som förut nämnts föreslagit att kravet på förpraktik slopas. Även om detta förslag sammanhänger med en samtidigt föreslagen utbyggnad av studieprakti ken, talar mycket — framhålles det i promemorian — för att man inom den nuvarande utbildningens ram ger förpraktikkravet en mindre kategorisk ut formning. Ett bestämt fasthållande vid kravet på ett års förpraktik kan nämligen vid en snabb ökning av antalet utbildningsplatser medföra svårigheter att rekry tera erforderligt antal kvalificerade elever. Det bör därför inte föreligga hinder för socialinstituten att antaga elever, vilka ej fullgjort föreskriven förpraktik. Institutens samarbetsnämnd bör emellertid ha rätt att föreskriva en förlängning av dessa studerandes studiepraktik från nu gällande tid av omkring nio månader till tolv månader.
Lärarpersonal
Undervisningen vid socialinstituten ombesörjes i stor utsträckning av tim- arvoderade lärare. Antalet fasta lärartjänster är lågt. Svårigheterna att rekrytera och behålla såväl timarvoderade lärare som fast anställda lärare har varit stora under senare år, framhålles det i promemorian. Kontinuiteten och stadgan i ut bildningen blir lidande, om en alltför stor del av undervisningen skötes av till fälligt engagerade lärare. För närvarande svarar fast anställda lärare för endast omkring en fjärdedel av undervisningen vid socialinstituten. Därest den före slagna ökningen av utbildningskapaciteten genomföres bör enligt promemorian en förstärkning av institutens fasta lärartjänster komma till stånd. Detta bör ske dels genom inrättande av vissa nya tjänster, dels genom omvandling av nu varande lektorstjänster i teoretiska ämnen till universitetslektorstjänster. Av promemorian inhämtas i detta sammanhang bl. a. följande.
De vid instituten befintliga lektorstjänsterna i teoretiska ämnen — placerade i lönegrad Ao 27 och med en undervisningsskyldighet, förutom examination och medverkan vid antagning av studerande m. m., av 250 timmar för läsår — fick sin nuvarande utformning innan det genom universitetslektoraten tillkommit en särskild undervisningstjänst inom det högre utbildningsväsendet. Med hänsyn till önskvärdheten att för institutens huvudlärare upprätthålla kraven på grund lig vetenskaplig utbildning bör tjänsterna omvandlas till universitetslektorat. Under senare år har svårigheter förelegat att besätta lediga lektorstjänster vid instituten. En omvandling av tjänsterna till universitetslektorat är av allt att döma en förutsättning för att nya tjänster skall kunna besättas med kompetenta innehavare och nuvarande befattningshavare kunna behållas.
I fråga om undervisningsskyldighet, avlöningsförmåner m. m. bör i tillämpliga delar gälla samma bestämmelser som finns föreskrivna beträffande nämnda tjänster vid universitet. Detta innebär bl. a., att undervisningsskyldigheten för de befintliga lektoraten kommer att öka med i genomsnitt ca 25%.
De befintliga lektorstjänsterna vid socialinstituten bör enligt promemorian vid en omvandling till universitetslektorat avse följande ämnesområden:
2* —■ Bihang till riksdagens 'protokoll 19G3. 1 sand. Nr 79
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
Socialinstitutet i Stockholm: 1) statskunskap, med särskild hänsyn till för-
valtningskunskap och kommunalkunskap, 2) nationalekonomi och socialpolitik,
3) socialrätt samt 4) kommunal ekonomi och redovisning.
Socialinstitutet i Göteborg: 1) stats- och kommunalkunskap samt 2) social
rätt.
Socialinstitutet i Lund: 1) socialpolitik och sociologi samt 2) kommunal för
valtning med samhällsplanering samt kommunal ekonomi och bokföring.
Socialinstitutet i Umeå: 1) nationalekonomi och socialpolitik.
Den föreslagna ökningen av utbildningskapaciteten motiverar enligt prome
morian att följande nya universitetslektor stjänster inrättas fr. o. m. den 1 juli
1963:
Socialinstitutet i Stockholm: 1) psykologi samt 2) social metodik och admi
nistration.
Socialinstitutet i Göteborg: 1) nationalekonomi och socialpolitik.
Socialinstitutet i Lund: 1) socialrätt och socialpolitik samt 2) psykologi och
sociologi.
Socialinstitutet i Umeå: 1) socialrätt samt 2) psykologi och sociologi.
I samband med tjänsternas tillsättande bör respektive styrelse föreslå och
Kungl. Maj:t fastställa ämnesområde.
I promemorian behandlas även frågan om ställningen för institutens rektorer.
Härvid framhålles bl. a. följande.
Såsom rektorer vid instituten i Stockholm, Göteborg och Lund är lektorer vid
respektive institut förordnade. Vid socialinstitutet i Umeå är universitetslektorn
vid Stockholms universitet Lars Sköld förordnad som rektor. I samband med
omvandling av institutens lektorstjänster till universitetslektorat bör Sköld ut
nämnas till universitetslektor i stats- och kommunalkunskap vid socialinstitutet
i Umeå. Detta medför behov av ytterligare ett universitetslektorat vid institutet.
Berörda universitetslektorat vid instituten skall vara obesatta så länge inne
havarna är förordnade som rektorer.
Rektorerna är för närvarande placerade i lönegrad Bp 1 och uppbär därjämte
särskild avlöningsförstärkning med 1 380 kr. för år. Med hänsyn till förslaget om
större personalorganisation och ökat elevantal bör rektorstjänsterna placeras i
lönegrad Bp 1 jämte avlöningsförstärkning med 4 140 kr. för år. Ett ytterligare
skäl härtill är att endast en obetydlig löneskillnad kommer att uppstå mellan
rektorstjänsten och bottentjänsten som universitetslektor, därest dylika lektorat
inrättas.
För den praktiska utbildningen finns dels tjänster som lektor i lönegrad Ae 25,
dels tjänster som biträdande lektor i lönegrad Ae 19. Vid varje institut finns för
närvarande en lektorstjänst i Ae 25; dessutom finns vid institutet i Stockholm
två biträdande lektorstjänster och vid vart och ett av instituten i Göteborg och
Lund en biträdande lektorstjänst. Samtliga dessa lärare meddelar undervisning
i ämnet social metodik och administration, svarar för praktikförmedling och
kontakten med praktikinstitutioner, medverkar i handledarutbildning och vid
rådgivning av inträdessökande och antagning av studerande m. m. Undervis
ningen i praktisk kommunal förvaltning meddelas dels av fasta lärare, dels av
timarvoderade lärare.
21
Med hänsyn till det ökade elevantalet är det enligt promemorian nödvändigt att inrätta ytterligare tjänster för dessa uppgifter. I samband härmed bör en viss differentiering av tjänsteinnehavarnas arbetsuppgifter äga rum. Lektorerna bör i första hand svara för undervisning, medan de biträdande lektorerna främst bör svara för anskaffning och förmedling av praktikplatser, kontakten med prak tikinstitutioner och handledare m. m. Tjänsterna som biträdande lektor bör där vid ändras till tjänster som konsulent för den praktiska utbildningen. För all mänt institutionsarbete, såsom anordnande av studiebesök, studierådgivning o. d. samt för biträde vid undervisningen bör dessutom medel beräknas för assistent- hjälp. En dylik anordning kan tillföra lärarna i de praktiska ämnena värdefull hjälp och samtidigt vara av betydelse för den framtida lärarrekryteringen. Av promemorian inhämtas vidare bl. a. följande.
Vid vart och ett av instituten i Stockholm, Göteborg och Lund bör inrättas en ny tjänst som lektor i lönegrad Ae 25. Tjänsterna avser vid socialinstitutet i Stockholm främst praktisk kommunal förvaltning, vid de andra instituten social metodik och administration. Vid socialinstitutet i Umeå bör en motsvarande lektorstjänst inrättas fr. o. m. budgetåret 1964/65. Nuvarande tjänster som biträ dande lektor omändras till tjänster som konsulent för den praktiska utbildningen. Dessutom inrättas en ny tjänst som konsulent vid socialinstitutet i Umeå. Det är angeläget att till tjänsterna kunna förvärva personer med god teoretisk ut bildning och omfattande praktisk erfarenhet. Flertalet av de kvalificerade tjäns temännen inom socialvård och kommunal förvaltning är nu placerade i lönegrad A 21 eller högre. Tjänsterna som konsulent bör därför placeras i lönegrad Ae 21.
För assistenthjälp bör vid socialinstitutet i Stockholm beräknas 750 assistent timmar, vid socialinstituten i Lund och Göteborg vartdera 500 assistenttimmar samt vid socialinstitutet i Umeå 250 assistenttimmar.
Administrativ personal
De administrativa resurserna är redan nu otillräckliga vid instituten, fram- hålles det i promemorian. Rektor och lärare är belastade med rutinmässiga upp gifter i en omfattning som hindrar deras undervisning. En förstärkning av den administrativa personalen synes därför nödvändig. Av promemorian inhämtas i detta sammanhang följande.
Vid varje institut bör inrättas en ny tjänst som kontorist i lönegrad Ae 9. Dessutom erfordras ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång vid vart och ett av instituten i Göteborg och Lund. Slutligen bör för varje institut beräknas medel för extra vaktmästar- och biträdeshjälp.
Den högsta administrativa tjänsten vid instituten i Göteborg, Lund och Umeå är för närvarande placerad som kansliskrivare i lönegrad Ae 11. Med hänsyn till de ökade arbetsuppgifterna, främst i samband med den ekonomiska förvalt ningen, bör tjänsterna omvandlas till tjänster som kontorsskrivare i lönegrad Ae 13.
Bibliotekspersonal
Särskild bibliotekspersonal finns endast vid socialvetenskapliga biblioteket i Stockholm. Detta bibliotek, som administreras och i fråga om omkostnader
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
22
huvudsakligen finansieras av socialinstitutet i Stockholm, tillgodoser såväl insti
tutet som huvuddelen av de samhällsvetenskapliga institutionerna vid universi
tetet i Stockholm. Biblioteket är på en gång kursbibliotek för berörda studerande
och forskningsbibliotek för lärare och samhällsvetenskapliga forskare och har
fått en speciell inriktning inom socialvetenskaperna till vilken motsvarighet sak
nas vid centralbiblioteken.
Tjänsten som bibliotekarie vid biblioteket är för närvarande placerad i löne
grad Ae 23. Motsvarande tjänster vid jämförliga specialbibliotek är placerade i
lönegrad A 27 eller högre. Biblioteket har fått betjäna ett starkt ökat antal
studerande och forskare, vilket medför ökade och mer ansvarsfulla uppgifter för
bibliotekarien. Tjänsten bör bl. a. med hänsyn härtill enligt promemorian ändras
till tjänst som förste bibliotekarie i lönegrad Ae 27.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
Sammanfattning av personalorganisationen
I följande tablå sammanfattas nuvarande och föreslagen personalorganisation
vid socialinstituten.
Tjänst
Stockholm
Göteborg
Lund
Umeå
1962/63
1963/64
1962/63 1963/64 1962/63
1963/64 1962/63 1963/64
Rektor (Bp 1) ........
1
1
1
1
1
1
1
1
Universitetslektor
(Ao 27) (nu lektor
Ao 27) ....................
3
5
1
2
1
3
1
3
Lektor (Ae 25) ........
1
2
1
2
1
2
1
1
Konsulent (Ae 21)
(nu bitr. lektor
Ae 19) ....................
2
2
1
1
1
1
1
Sekreterare (Ae 17) .
1
1
—
—
—
—
—
—
Kontorsskrivare
(Ae 13) ....................
_
_
_
1
_
1
1
Kansliskrivare (Ae 11)
1
1
1
—
1
—
1
—
Kontorist (Ae 9) ...
—
1
—
1
—
1
—
1
Expeditionsvakt
(Ae 7)
....................
1
1
_
_
Kanslibiträde (Ae7) .
2
2
1
1
1
1
1
1
Kontorsbiträde (regi.
befordringsgång) ..
1
1
1
2
1
2
_
Förste bibliotekarie
(Ae 27) (nu bibliote
karie Ae 23) ..........
1
1
Förste biblioteksassi
stent (Ae 13) ........
1
1
_
_
_
Förste biblioteksbiträ-
de (Ae 9) (nu arvo
de motsvarande lkl
A 9) ..........................
1
1
Anm. I tabellen har inte medtagits de tjänster som lektor (universitetslektor) vid instituten i
Stockholm, Göteborg och Lund, vilka är obesatta så länge innehavaren är förordnad som rektor.
Nuvarande lektorstjänst i teoretiska ämnen vid socialinstitutet i Umeå är placerad i lönegrad Ae 27.
23
Kostnadsberäkningar
De förslag som framlagts i det föregående föranleder enligt promemorian föl jande medelsbehov för socialinstituten budgetåret 1963/64.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
1. Avlöningar
Anslags- och delposter i
Socialinstitutet i
avlöningsstaten
Stockholm Göteborg Lund
Umeå
1. Avlöningar till ordinarie tjänste män, förslagsvis .............................. 200 000 104 600 133 800 132 100
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, för slagsvis ............................................ 8 200
3 400
3 400
3 400
3. Avlöningar till icke-ordinarie per sonal a. Avlöningar till vissa lärare
175 800 185 000 160 200 91 600
b. Avlöningar till annan icke-ordi-
narie personal, förslagsvis........ 152 000 55 900 55 300 40 900
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ 175 300 91 200 101 000 81 400
5. Kompensation för höjda folkpen sionsavgifter, förslagsvis ..............
5 700
2 900
3 300
2 600
6. Huvudmansavgifter, förslagsvis .. 22 000 12 000 12 000
7 000
Summa kr.
739 000 455 000 469 000 359 000
Av promemorian inhämtas beträffande anslagsberäkningarna bl. a. följande. Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t har medel beräknats dels till arvode till samarbetsnämndens ord förande med 1 200 kr. (Stockholm), dels till arvode till samarbetsnämndens sek reterare med 3 600 kr. (Stockholm), dels till arvode till respektive styrelses ordförande med 2 400 kr., dels ock till arvode enligt kommittékungörelsen till de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i respektive styrelse.
Under delposten till avlöningar till vissa lärare m. to. har medel beräknats bl. a. till undervisnings- och examinationsarvoden åt timarvoderad lärarpersonal, till arvoden till tentamensvakter med 1 000 kr. vid vartdera institutet samt till arvoden i samband med inträdesprov med 4 000 kr. vid socialinstitutet i Stock holm och med 3 000 kr. vid socialinstituten i Göteborg och Lund samt med 2 000 kr. vid socialinstitutet i Umeå.
Undervisningsarvode har beräknats utgå för föreläsning och seminarieövning med högst 115 kr., dock i undantagsfall högst 135 kr., per undervisningstimme, och för lektionsundervisning med högst 85 kr., därest undervisning meddelas av lärare som avlagt disputationsprov, och eljest med högst 70 kr., allt för undervisningstimme. För lektionsundervisning bör det högre arvodet kunna utgå jämväl till person som inte avlagt disputationsprov, men har andra meriter av särskilt värde för undervisningen, exempelvis till läkare och till ämbetsmän och tjänstemän inom förvaltning och rättsskipning. Dessa arvodesgrunder ansluter till gällande bestämmelser vid universiteten.
24
För tentamen beräknas utgå till timanställda lärare examinationsarvode enligt
hittills gällande grunder med högst 30 kr., såvitt gäller muntlig sluttentamen,
och eljest med högst 15 kr.
Under delposten till avlöningar till annan icke-ordinarie personal har medel
beräknats, bl. a. till extra vaktmästar- och biträdeshjälp med 12 000 kr. vid
socialinstitutet i Stockholm, med 6 000 kr. vid socialinstituten i Göteborg och
Lund samt med 7 000 kr. vid socialinstitutet i Umeå. Medel har under denna
anslagspost även beräknats till vikariatsersättning med 4 000 kr. vid social
institutet i Stockholm och med 2 000 kr. vid vart och ett av de övriga instituten.
Under anslagsposten till huvudmansavgijter har upptagits medel för de ar
betsgivaravgifter instituten har att erlägga. Dessa avgifter kommer att till vä
sentlig del bortfalla i samband med att instituten förstatligas, men under bud
getåret 1963/64 skall vissa avgifter erläggas, vilka avser tiden före ett statligt
huvudmannaskap.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
2. Omkostnader
Anslags- och delposter i
omkostnadsstaten
Socialinstitutet i
Stockholm
Göteborg
Lund
Umeå
1. Sjukvård m. m., förslagsvis ..........
2 000
1 500
1 500
1 500
2. Reseersättningar, förslagsvis ........
10 000
7 000
7 000
12 000
3. Expenser:
a. Bränsle, lyse och vatten, för-
slagsvis ........................................
—
9 000
15 000
9 000
b. Biblioteket ................................
40 000
9 000
9 000
9000
c. Övriga expenser ........................
56 000
49 500
43 500
36 500
4. Inredning och utrustning av nya
lokaler ..............................................
—
5 000
15 000
40 000
Summa kr.
108 000
81 000
91 000
108 000
Beträffande anslagsberäkningarna inhämtas bl. a. följande.
Under anslagsposten till reseersättningar har medel bl. a. beräknats till rese-
kostnadsersättning och traktamente enligt rese- och traktamentsklass A, all
männa resereglementet, för sammanträden med samarbetsnämnd och styrelse.
Kostnaderna för bränsle, lyse och vatten samt för städning och rengöring vid
socialinstitutet i Stockholm redovisas å omkostnadsstaten för universitetet i
Stockholm.
Vid socialvetenskapliga biblioteket i Stockholm är en upprustning ofrånkomlig.
Biblioteket tillgodoser, som ovan framhållits, såväl socialinstitutet som huvud
delen av de samhällsvetenskapliga institutionerna vid universitetet i Stock
holm. Studerandeantalet i de aktuella ämnena har stigit med över 30 % under
de två senaste läsåren och en fortsatt ökning torde vara att vänta. Nya ämnes
områden och ämnesgrupper har tillkommit. Samtidigt har priserna på böcker och
tidskrifter, liksom på bokbindning, stigit kraftigt under de senaste åren. Det är
nödvändigt för biblioteket att bygga upp ett bokbestånd som kan svara mot den
expanderande undervisningens behov. Med hänsyn till dessa omständigheter
har ett anslag av 40 000 kr. beräknats.
25
Vid socialinstitutet i Umeå har det för de medel som anvisats innevarande budgetår blott varit möjligt att inreda två lektionssalar och fyra tjänsterum. Den föreslagna ökningen av utbildningskapaciteten nödvändiggör att ytterligare två lektionssalar och fem tjänsterum samt biblioteket utrustas. Medel härför har beräknats under anslagsposten Inredning och utrustning av nya lokaler.
Fortbildning av socionomer
Under riksstatens åttonde huvudtitel är för budgetåret 1962/63 uppfört ett reservationsanslag av 42 000 kr. till kurser för fortsatt utbildning av befattnings havare i kommunal och social tjänst. Från anslaget har medel anvisats till bestridande av kostnader för anordnande av mentalhygienisk kurs vid social institutet i Stockholm samt för vissa kortare fortbildningskurser m. m.
Under rubriken Fortbildning av socionomer bör enligt promemorian för bud getåret 1963/64 uppföras ett reservationsanslag av 55 000 kr. Till detta anslag bör den vid utgången av budgetåret 1962/63 befintliga reservationen å anslaget Kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal och social tjänst överföras. Under budgetåret 1963/64 bör anvisas högst 42 000 kr. till anordnande av mentalhygienisk kurs vid socialinstitutet i Stockholm samt högst 10 000 kr. till stipendier och resekostnadsbidrag åt deltagare i nämnda kurs.
Stipendium bör inom ramen av för ändamålet tillgängliga medel utgå med högst 1 000 kr. till kursdeltagare som icke äger uppbära oavkortad lön.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
D. Departementschefen
Innan jag går närmare in på föreliggande förslag rörande socionomutbild ningen vill jag i korthet beröra nuläget på detta utbildningsområde.
Socialinstitutens uppgift är att lämna kvalificerad utbildning i samhällsve tenskapliga ämnen, i första hand för blivande tjänstemän inom primärkommu nernas sociala och kamerala förvaltning, inom landstingskommunal förvaltning och sjukvårdsadministration, inom statlig och enskild socialvård samt inom näringslivets personaltjänst. Sedan år 1921, då det första socialinstitutet star tade sin verksamhet, har närmare 4 500 socionomer utexaminerats. Av omkring 3 000 yrkesverksamma socionomer har ca 1 600 sociala uppgifter inom kommu nernas socialvård, inom anstaltsvård, sjukvård och näringslivets personaltjänst; drygt 1 000 har administrativa och kamerala uppgifter inom kommunal och statlig förvaltning och något mer än 200 är anställda i fackliga och ideella orga nisationer eller inom pressen.
För närvarande finns fyra socialinstitut, samtliga organiserade som stiftelser. Instituten är förlagda till Stockholm, Göteborg, Lund och Umeå. Den årliga intagningen är i Stockholm begränsad till 130 studerande, i Göteborg till 80, i Lund till 100 och i Umeå till 70. Av de 382 elever som antogs år 1962 hade 215 avlagt studentexamen, medan de övriga antagits efter särskilt inträdesprov. Socionomexamen kan avläggas på olika linjer. Vid samtliga institut finns en
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
social och en teoretisk linje, vid institutet i Stockholm dessutom en förvaltnings
linje och vid instituten i Göteborg och Lund en socialkommunal linje. Normal
studietiden är två och ett halvt år. Utbildningen vid de olika instituten är i
stort sett likartad, även om ämnenas benämning och studiegången varierar något.
De principiella riktlinjerna för utbildningen vid socialinstituten fastställdes för
snart tjugo år sedan. År 1944 framlade socialutbildningssakkunniga utredning
och förslag rörande den högre socialpolitiska och kommunala utbildningen (SOU
1944: 29). Detta betänkande låg till grund för propositionen 1945:153 angående
bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning.
I anledning av nämnda proposition beslöt 1945 års riksdag att socialinstituten
skulle erhålla stöd av staten i större utsträckning än dittills varit fallet.
Utbildningen har därefter utvecklats på grundval av socialutbildningssakkun-
nigas förslag och under hänsynstagande till utvecklingen inom socialvetenska
perna och till de behov som nya förhållanden skapat. Sålunda har socialinstituten
efter inbördes samråd företagit vissa ändringar i utbildningen. Bl. a. har under
visningen utvidgats till nya områden — exempelvis sociologi och samhällsplane
ring — och vissa förskjutningar har skett i fråga om ämnenas innehåll och om
fattning. Behovet av fortbildning har i viss mån tillgodosetts genom påbyggnads-
kurser vid socialinstituten, t. ex. kurser i personaladministration och sjukhus-
kameral förvaltning. Sedan 1956 anordnas varje år en femmånaders mental-
hygienisk påbyggnadskurs.
En ökning av det statliga bidraget till socialinstituten har successivt genom
förts sedan 1940-talets mitt. Staten svarar numera för närmare 90 % av kostna
derna för socionomutbildningen. Tillhopa uppgår de statliga och kommunala
anslagen innevarande budgetår till ca 1,7 miljoner kr.
Frågan om en översyn av socionomutbildningens innehåll och utformning har
under senare år aktualiserats från flera håll. I anledning av förslag av 1955 års
universitetsutredning i dess sjätte betänkande, Universitet och högskolor i 1960-
talets samhälle (SOU 1959: 45), tillkallade jag i juni 1960 särskilda sakkunniga
för att utreda frågan om socionomutbildningens uppgifter, innehåll och orga
nisation. I direktiven till de sakkunniga framhöll jag som den mest brådskande
uppgiften för utredningen att framlägga förslag om ökning av utbildningskapa
citeten, bl. a. genom upprättande av ett socialinstitut i Umeå. Vidare under
strök jag att en andra — på kort sikt inte fullt så brådskande men likväl
utomordentligt viktig — utredningsuppgift vore att finna den lämpligaste ut
formningen av socionomutbildningens innehåll med hänsyn till pågående för
ändring av samhällsstrukturen, särskilt inom de områden av samhällslivet, där
arbetskraft med social utbildning erfordras. Som en tredje huvuduppgift för
utredningen anförde jag slutligen frågan om socialinstitutens framtida organisa
toriska ställning, bl. a. beträffande huvudmannaskapet.
De sakkunniga — socionomutbildningskommittén — har tidigare framlagt
förslag dels om ökning av utbildningskapaciteten vid de befintliga socialinstitu
27
ten, dels om upprättande av ett socialinstitut i Umeå. På grundval av dessa förslag har beslut fattats om ökning av antalet utbildningsplatser vid instituten från 265 läsåret 1960/61 till 380 innevarande läsår. I sitt nu föreliggande slut betänkande har kommittén föreslagit en fortsatt ökning av utbildningskapacite ten, en kvalitativ förbättring av såväl den teoretiska som den praktiska utbild ningen, omvandling av instituten till socialhögskolor med professurer i vissa för socionomutbildningen centrala ämnen samt statligt huvudmannaskap för läro anstalterna.
Enskildheterna i förslagen åsyftar i viktiga avseenden förändringar i jäm förelse med nuvarande utbildning. Förslagen innebär bl. a. att utbildningen förlängs till tre och ett halvt läsår, varav två och ett halvt års teoretiska studier och ett års studiepraktik. Samtidigt avskaffas den nuvarande förpraktiken; den sammanlagda utbildningstiden skulle därigenom bli lika lång som för närvarande. Den teoretiska utbildningen föreslås omfatta dels en ettårig samhällsvetenskaplig grundkurs, dels tre terminers mera djupgående studier i yrkesinriktade examens- ämnen. Den nuvarande linjeindelningen skulle enligt förslaget ersättas med ett friare val av examensämnen. Vidare föreslås att den praktiska utbildningen effektiviseras, bl. a. genom utbyggd handledarutbildning. Utbildningens hög- skolekaraktär bör enligt kommittén förstärkas och socialinstituten omvandlas till socialhögskolor. Den socialvetenskapliga forskningen byggs ut genom att profes- sorstjänster successivt inrättas vid socialhögskolorna inom ämnesområden som är särskilt angelägna för socionomutbildningen — kommunal ekonomi, kom munalrätt, socialrätt, socialpolitik, förvaltningskunskap och tillämpad psykologi. Innehavare av professorstjänst föreslås fullgöra hälften av sin undervisnings- skyldighet vid universitet. Den högre utbildningen — licentiatstudier — bör enligt kommittén förläggas till universitet.
Jag vill först understryka, att socionomerna är den på arbetsmarknaden domi nerande gruppen bland personer med samhällsinriktad utbildning. Denna ut- bildningsgrund är den vanligaste för personal inom kommunernas ekonomiska och sociala förvaltning. Även inom statlig förvaltning återfinns många sociono mer. Det är därför givet att socionomutbildningens utformning måste tillmätas en stor betydelse. Socionomerna har också inom andra yrkessektorer visat sig utgöra en mycket användbar kategori. Konkurrensen om den socionomutbildade arbetskraften ger vid handen, att utbildningen vid socialinstituten inom åt skilliga arbetsmarknadssektorer betraktas som synnerligen ändamålsenlig. Från arbetsgivarhåll har dock påtalats, att utbildningen i vissa avseenden inte helt motsvarar arbetsmarknadens krav.
Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt kommitténs förslag rörande utbildningens uppgifter och innehåll. I flera yttranden betonas dock att utbild ningens praktiska yrkesinriktning måste bevaras. Angelägenheten av en för stärkning av den sociala forskningens resurser undcrstrykes av remissinstan serna, men delade meningar framföres rörande organisationen av denna forsk ning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
28
För egen del ansluter jag mig till kommitténs allmänna synpunkter rörande
behovet av en kvalitativ förbättring av socionomutbildningen, ehuru jag sam
tidigt vill understryka att utbildningens standard i väsentliga delar redan nu
får anses god. Situationen på socionomernas arbetsfält, framför allt inom de
sektorer vilkas betydelse växer till följd av det socialpolitiska reformarbetets
utveckling och differentiering, ställer emellertid otvivelaktigt större krav på
ökade kunskaper hos dem som har att möta de konkreta frågorna i yrkesverk
samheten. Särskilt den pågående utbyggnaden av det allmännas resurser för
vad som kan innefattas i begreppet människovärd — socionomerna har i sådan
verksamhet på en rad områden en nyckelställning — kräver en fortsatt för
kovran av underlaget för samhällsverksamheten, dvs. i första hand av forsk
ning och utbildning inom motsvarande ämnesområden.
Det är uppenbart, att frågan om en förstärkning av den sociala forskningens
resurser är ett spörsmål av största vikt. Med hänsyn till knappheten på perso
nella och materiella tillgångar anser jag — och delar på denna punkt helt
statskontorets uppfattning — att de många frågor som sammanhänger med den
sociala forskningens organisation och lokalisering måste undersökas ingående.
Jag vill i detta sammanhang erinra om, att formerna för en intensifierad och
planmässig social forskning för närvarande överväges av en särskild sakkunnig-
utredning — socialpolitiska kommittén — som ännu inte framlagt några förslag
i frågan. I organisatoriskt hänseende blir det naturligtvis ett centralt spörsmål att
pröva i vad mån ytterligare resurser för social forskning bör samordnas med or
ganisationen för samhällsvetenskaplig forskning vid universiteten. Från skilda
synpunkter finner jag det naturligt att frågan om möjligheterna att koncentrera
nytillkommande resurser på detta område därvid överväges ingående. Redan
härav synes det stå klart att ett ställningstagande till de av socionomutbild-
ningskommittén väckta förslagen rörande anordningar på forskningssidan —
exempelvis förslagen om professurer — icke bör ske nu.
Frågan om den sociala forskningens organisation hänger givetvis nära sam
man med spörsmålen rörande själva socionomutbildningens utformning och
innehåll samt socialinstitutens ställning i förhållande till andra högre utbild-
ningsanstalter.
En av de centrala punkterna i kommittébetänkandet är tanken att social
instituten skulle omvandlas till socialhögskolor. Därmed åsyftas en väsentlig
förändring av institutens ställning i organisatoriskt avseende och en förskjutning
i utbildningens uppläggning och utformning. I anslutning till 1955 års universi-
tetsutrednings rekommendation att socialinstituten och socionomutbildningen
borde anknytas till universiteten och den samhällsvetenskapliga utbildningen
uttalade jag i propositionen 1960: 119 angående riktlinjer för utbyggande av
universitet och högskolor m. m., att socionomutbildningen liksom hittills borde
vara en från universiteten fristående institutsutbildning. I direktiven till kom
mittén erinrade jag om detta uttalande men framhöll, att de sakkunniga borde
pröva frågan huruvida utbildningen inom vissa ämnen lämpligen kunde mer
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
Kungl. May.ts proposition nr 79 år 1963
29
än som hittills skett anpassas till motsvarande utbildning vid humanistisk fakultet.
I just hithörande frågor, som rymmer spörsmålet om i vilken grad den nuva rande institutsutbildningen bör omvandlas till en mera universitetsmässig ut bildning, ligger enligt min mening ett av de vanskligaste avvägningsproblemen. Det synes mig principiellt viktigt, att den karaktär av sammanhållen, mot vissa centrala fält inriktad yrkesutbildning, som nu präglar socionomutbildningen, inte går förlorad. Synpunkter av detta slag har också, såsom jag redovisat i det föregående, framkommit vid remissbehandlingen. Detta sätt att betrakta utbild ningen bör enligt min mening vara grundläggande vid en bedömning av frågan om den lämpligaste utbildningsorganisationen.
Av vad jag här anfört rörande den sociala forskningens organisation och aspekterna på utbildningsfrågan bör det stå klart att jag inte redan i detta sammanhang anser mig böra taga ställning till frågorna om en omvandling av socialinstituten till socialhögskolor och en mera genomgripande förändring av utbildningens innehåll och uppläggning. Jag hyser emellertid ett starkt intresse för att dessa betydelsefulla frågor skall kunna slutligen prövas utan onödigt dröjsmål och avser därför att efter ytterligare överväganden återkomma till reformförslagen i dessa hänseenden snarast möjligt. Jag vill dock tillägga, att jag redan nu anser mig böra förorda vissa ändringar i institutens personal organisation, vilka åsyftar en kvalitativ förbättring av undervisningen.
Frågan om en fortsatt ökning av utbildningskapaciteten är enligt min mening så angelägen att ställning till socionomutbildningskommitténs förslag i denna del bör tagas utan uppskov. Därför vill jag i det följande föreslå åtgärder för att ett ökat antal utbildningsplatser vid socialinstituten skall komma till stånd fr. o. m. instundande hösttermin. Jag avser också att nu framlägga förslag om ändrat huvudmannaskap för socionomutbildningcn.
Den stora efterfrågan på socionomer har lett till en bristsituation, som enligt min mening delvis kan försvåra samhällets socialpolitiska reformarbete. Kom muner och andra arbetsgivare har i många fall haft vakantsatta tjänster eller anställt personal som saknat önskad utbildning. Det torde också ha förekommit att man avstått från att inrätta erforderliga tjänster i medvetande om att man inte kunnat påräkna kvalificerade sökande. En ytterligare ökning av antalet utbildningsplatser vid socialinstituten är därför nödvändig.
Socialinstitutens utbildningskapacitet har — såsom tidigare framhållits — ökat med sammanlagt över en tredjedel under de båda senaste läsåren. Kom mittén har nu föreslagit en ytterligare ökning av utbildningskapaciteten — från 380 läsåret 19G2/G3 till 480 läsåret 1963/64. Samtidigt uttalar kommittén att en ytterligare ökning sannolikt kommer att bli erforderlig i framtiden.
Remissinstanserna tillstyrker genomgående kommitténs förslag i denna del. I flera yttranden uttalas, att de avsedda åtgärderna närmast bör betraktas som ett minimiprogram. För egen del finner jag en fortsatt utbyggnad av intagnings-
— Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 79
30
kapaciteten nödvändig. Bristen på socionomer synes ha skärpts under senare år
och många tecken tyder på att efterfrågan på socionomer kommer att öka under
de närmaste åren. Kommittén har i sitt betänkande anfört en rad omständig
heter som talar för ett ökat behov av socionomer, bl. a. den inom socialvården
pågående förskjutningen mot förebyggande åtgärder och utbyggnaden av reha-
biliteringsverksamheten, upprustningen inom vårdområdena och kommunernas
vidgade arbetsuppgifter och växande ekonomiska engagemang.
I några remissyttranden har uttalats, att frågan om spärrarnas borttagande
till socionomutbildning så snart som möjligt bör aktualiseras. I dessa yttranden
framhålls dels att arbetsmarknadsmässiga skäl talar för en sådan åtgärd, dels
att socionomutbildningen härigenom skulle kunna bidra till att avlänka det be
farade humanistöverskottet till områden, där användbarhet och placeringsmöj-
ligheter synes bättre tillgodosedda.
I denna fråga vill jag först helt allmänt uttala, att en bestämd kapacitet i
fråga om socionomutbildning i och för sig inte längre synes motiverad. Det är
önskvärt att så många som möjligt av dem som avser att ägna sig åt arbete
inom socialvård och förvaltning får tillfälle att genomgå kvalificerad fackutbild
ning, och dessutom synes socionomutbildning vara lämplig även för studerande
som avser att söka sig till närliggande yrkesområden. Därför är enligt min
mening ett i huvudsak fritt tillträde till socionomutbildning i princip att
föredraga. Vissa svårigheter kan dock göra ett sådant system omöjligt att
tillämpa för närvarande. Den praktiska utbildningen är en väsentlig del av
socionomutbildningen. Om antalet studerande vid socialinstituten skulle avse
värt öka kan det med hänsyn till den snabba kapacitetsökningen under senare
år bli svårt att skaffa erforderligt antal lämpliga praktikplatser och engagera
lämpliga praktikhandledare.
Utbildningskapaciteten måste på grund härav tills vidare begränsas. Jag för
ordar därför att antalet utbildningsplatser för läsåret 1963/64 angives till ca
480, varav ca 150 vid institutet i Stockholm, ca 120 vid institutet i Göte
borg, ca 120 vid institutet i Lund och ca 90 vid institutet i Umeå. Det bör
ankomma på den i det följande föreslagna samarbetsnämnden att fastställa
fördelningen av antalet utbildningsplatser på olika linjer. Jag vill endast uttala,
att de nytillkomna platserna främst bör avse social linje, då bristen på arbets
kraft med denna utbildning är mest markerad. Om det visar sig att inte alla
utbildningsplatser på en linje kan besättas med kompetenta sökande, bör de
lediga platserna såvitt möjligt utnyttjas genom utvidgad intagning på andra
linjer.
Den föreslagna utbyggnaden synes nödvändiggöra vissa ändringar av insti
tutens inträdesvillkor. Kommittén har föreslagit att kravet på fullgjord för
praktik avskaffas. Förpraktiken fyller enligt kommitténs mening i allmänhet
inte de krav på orientering m. m. som man bör kunna ställa. Remissinstanserna
har tillstyrkt kommittéförslaget på denna punkt eller lämnat det utan erinran.
I flera yttranden understryks fördelarna med en sådan åtgärd.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
31
1 den kompletterande promemorian framhålls att kommitténs förslag rörande förpraktikens avskaffande sammanhänger med en omläggning av utbildningen och att det därför knappast synes lämpligt att förpraktiken vid i huvudsak oförändrade utbildningsförhållanden helt avskaffas. I promemorian betonas emellertid, att ett bestämt fasthållande vid gällande krav på ett års förpraktik vid den pågående snabba ökningen av antalet utbildningsplatser kan medföra svårigheter att rekrytera erforderligt antal kvalificerade sökande, och att det därför bör vara möjligt att inom den nuvarande utbildningens ram ge förpraktik- kravet en mindre kategorisk utformning.
Jag ansluter mig till de synpunkter som anförts i den kompletterande prome morian. Flera vägande skäl kan anföras mot gällande inträdeskrav. Frågan om förpraktikens ställning har varit under diskussion även inom andra utbildnings- grenar, varvid dess värde ifrågasatts. Jag anser emellertid att frågan om för praktikens avskaffande inte bör slutligt prövas i detta sammanhang men föror dar att samarbetsnämnden får rätt att, då särskilda skäl föreligger, antaga elever, vilka inte fullgjort föreskriven förpraktik. Samarbetsnämnden bör därvid ha rätt att föreskriva en förlängning av studiepraktiken för vederbörande elev i enlighet med vad som föreslagits i den kompletterande promemorian. Det bör ankomma på nämnden att utfärda närmare bestämmelser i denna fråga.
Frågan om inträdesprovets omfattning har berörts av kommittén och av flera remissinstanser. Jag är emellertid inte beredd att i detta sammanhang föreslå några ändringar på denna punkt.
I överensstämmelse med vad som föreslagits av kommittén finner jag att det numera bör vara en uppgift för staten att helt taga ansvaret för en utbildning av förevarande karaktär. De nuvarande huvudmännen liksom på något undan tag samtliga remissinstanser i övrigt har lämnat kommitténs förslag i detta hän seende utan erinran. Kostnaderna för socionomutbildningen bör sålunda helt bestridas av statsmedel och jag förordar att ett statligt huvudmannaskap inträ der fr. o. m. den 1 juli 1963. Jag ansluter mig till de riktlinjer om förstatligandet som föreslagits i den kompletterande promemorian. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser som kan bli erforderliga i samband med förstatligandet. I detta sammanhang vill jag förorda, att institu ten benämnes i överensstämmelse med vad som föreslagits i den kompletterande promemorian, vilket innebär endast den förändringen jämfört med nuvarande förhållanden, att sydsvenska socialinstitutet i fortsättningen bör betecknas socialinstitutet i Lund.
Socialinstitutet i Stockholm disponerar över ett omfattande bibliotek, social vetenskapliga biblioteket. Detta bibliotek tillgodoser också de samhällsveten skapliga institutionerna vid universitetet i Sockholm. Vid de andra instituten finns mindre bibliotek, främst för kurs- och referenslitteratur. J samband med institutens förstatligande bör nämnda boksamlingar och andra inventarier övergå
32
i statens ägo. Underhandskontakter med instituten har givit vid handen att
institutens styrelser inte torde ha någon erinran mot en sådan åtgärd.
I detta sammanhang torde böra erinras om en fråga som berör socialinstitutet
i Stockholm. I samband med uppförande av byggnaden Odengatan 61, som nu
disponeras av socialinstitutet, socialvetenskapliga biblioteket och institutionen
för nationalekonomi vid universitetet i Stockholm, lämnade centralförbundet för
socialt arbete ett lån å 100 000 kr. till Stockholms högskola. Enligt avtal i sam
band med ombildning av Stockholms högskola till universitet har staten fr. o. m.
den 1 juli 1960 övertagit betalningsansvaret för nämnda lån. Lånet är räntefritt
och ouppsägbart så länge byggnaden vid Odengatan 61 upplåts för socialinstitu
tet i Stockholm. I avtalet har förutsatts att centralförbundet beredes rum i
anslutning till institutet. Frågan om detta lån aktualiseras genom att institutet
i år flyttar till kvarteret Mimer i Vasastaden. Centralförbundet för socialt arbete
har meddelat, att förbundet inte har någon erinran mot ett förstatligande av
socialinstitutet i Stockholm, under förutsättning att förbundet liksom hittills
erhåller lokalutrymme i anslutning till institutet. Förbundet förutsätter också
att frågan om ränta och eventuell uppsägning av nämnda lån kan bli föremål
för förhandlingar mellan staten och förbundet efter det att institutet avflyttar
från Odengatan 61. Jag vill erinra om att Centralförbundet genom byggnads
styrelsen beretts utrymme i den nya byggnaden.
I samband med ett förstatligande aktualiseras frågan om socialinstitutens
förvaltningsmässiga ställning. Instituten är nu fristående stiftelser under ledning
av var sin styrelse. Någon särskild tillsynsmyndighet finns inte och inte heller
något för instituten gemensamt organ.
I kommittébetänkandet — liksom i den kompletterande promemorian —
föreslås att varje institut skall stå under ledning av en styrelse, förordnad av
Kungl. Maj:t. Beträffande styrelsefrågan talar enligt min mening vissa skäl för
att — i varje fall på längre sikt — någon form av gemensam ledning vore en
ändamålsenlig lösning. Tills vidare synes det emellertid lämpligt att det vid
varje institut finns en styrelse. Jag förordar därför att en sådan anordning kom
mer till stånd. Styrelserna bör ha den högsta uppsikten över undervisningen
och den ekonomiska förvaltningen vid respektive institut. Varje styrelse bör
bestå av högst nio av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter jämte institutets rektor.
Styrelserna bör innefatta företrädare för bl. a. kommunförbunden, andra avnä
mare och universitetet på orten. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda
närmare bestämmelser i hithörande frågor.
Jag anser att ett nära samarbete bör ske mellan instituten och förordar därför
att en samarbetsnämnd inrättas med uppgift att befrämja en samordning av
socialinstitutens verksamhet, bl. a. i frågor rörande studieplaner, utbildnings
kapacitet, fortbildning och anslagsäskanden. Nämnden bör även ha till uppgift
att enligt de grunder som anges i institutens stadgar antaga studerande vid
socialinstituten. Samarbetsnämnden bör bestå av ordförande, förordnad av
Kungl. Majrts proposition nr 79 år 1963
33
Kungl. Maj:t för en tid av tre år, och av rektorerna vid instituten. I det följande beräknar jag medel för arvode åt särskild sekreterare åt samarbetsnämnden.
Jag behandlar härefter frågor om personalorganisation m. m. samt medels behov för nästa budgetår till de fyra socialinstituten.
För innevarande budgetår är statsbidraget till socialinstituten uppfört med sammanlagt 1 518 000 kr. Beloppet är fördelat med 546 000 kr. till socialinstitu tet i Stockholm, 374 000 kr. till socialinstitutet i Göteborg, 351 000 kr. till syd svenska socialinstitutet samt 247 000 kr. till socialinstitutet i Umeå. Härtill kommer kommunala bidrag om sammanlagt ca 180 000 kr. Bidrag av detta slag kommer vid bifall till mitt förslag om statligt huvudmannaskap att bortfalla fr. o. m. nästa budgetår.
Enligt gällande bestämmelser för statsbidrag till socialinstituten skall vid instituten fast anställda befattningshavare avlönas efter samma grunder, som enligt statens allmänna avlöningsreglemente gäller för närmast motsvarande statstjänstemän. Som statsbidragsvillkor har vidare uppställts, att beslut rörande löneställning för rektor, fast anställda lärare och övriga befattningshavare i högre lönegrad än A 8, liksom tillsättning av rektorsbefattning och fast lärarbefattning, skall underställas Kungl. Maj:t för prövning och fastställelse.
Omfattningen av nuvarande personalorganisation framgår av en sammanställ ning som jag återgivit i det föregående vid redovisningen av den kompletterande promemorian. I nämnda promemoria har vidare angivits bl. a. de personalför stärkningar som befunnits nödvändiga fr. o. m. nästa budgetår. Häri ingår för slag om personalökningar betingade dels av tidigare beslut om ökad elevintag ning, dels av här framlagda förslag om ytterligare utbildningsplatser vid institu ten fr. o. m. läsåret 1963/64.
Vid nuvarande socialinstitut åtnjuter rektor, utöver lön enligt lönegrad Bp 1, särskild avlöningsförstärkning med 1 380 kr. om året. Jag föreslår, att vid vart och ett av de fyra instituten fr. o. m. den 1 juli 1963 inrättas en tjänst som rektor i lönegrad Bp 1 med en avlöningsförstärkning av 2 760 kr. om året.
Som huvudlärare i teoretiska ämnen vid instituten fungerar nu lektorer med lön enligt lönegrad Ao 27. Undervisningen bestrides emellertid till större delen av timarvoderade lärare. Såväl i kommittébetänkandet som i den kompletterande promemorian har föreslagits en betydande ökning av antalet fasta lärartjänster. Vidare har föreslagits att lektoraten i Ao 27 omvandlas till universitetslektorat. En förstärkning av den fasta lärarpersonalen betraktas som nödvändig för att utbildningen skall få önskad stadga och kontinuitet samt för att instituten skall kunna rekrytera och behålla kvalificerade lärare. Samtliga de remissinstanser som berört denna fråga har med utgångspunkt i kommitténs organisationsförslag tillstyrkt ett inrättande av sådana tjänster.
För egen del finner jag starka skäl tala för att universitetslektorat bör finnas vid socialinstituten även vid utbildningsmässigt i övrigt oförändrade förhållanden. Det synes mig nämligen angeläget, att undervisningen vid instituten i största möjliga
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
34
utsträckning ombesörjes av fast anställda lärare med samma vetenskapliga och
pedagogiska kompetens som gäller för universitetslektorer. Vidare är det — med
hänsyn till svårigheterna att rekrytera kvalificerade lärare i samhällsvetenskap
liga ämnen — enligt min mening viktigt, att det vid socialinstituten finns lärar
tjänster med de avlöningsförmåner som gäller för motsvarande tjänster vid
universiteten. Jag förordar därför att universitetslektorat i den omfattning, som
följer av vad jag i det följande föreslår, inrättas vid instituten. Även i fråga om
undervisningsskyldighet m. m. bör tillämpas samma regler som vid universiteten.
För behörighet till tjänst som universitetslektor bör gälla att vederbörande av
lagt disputationsprov samt styrkt sig äga pedagogisk skicklighet. Dispens från
dessa behörighetsvillkor bör kunna meddelas av Kungl. Maj:t efter prövning i
varje särskilt fall.
Med anledning av vad som föreslagits i den kompletterande promemorian
förordar jag, att fr. o. m. den 1 juli 1963 vid socialinstituten inrättas tjänster som
universitetslektor, nämligen i Stockholm fem tjänster, i Göteborg tre tjänster,
i Lund fyra tjänster och i Umeå fyra tjänster. Dylik tjänst bör vara inrättad
inom något av ämnesområdena statskunskap, nationalekonomi, socialpolitik,
socialrätt, psykologi, sociologi, kommunal ekonomi och kommunal förvaltning.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av styrelsen för veder
börande institut fastställa ämnesområde för respektive tjänst. Det i den komplet
terande promemorian framförda förslaget om inrättande av en universitets-
lektorstjänst i social metodik och administration vid socialinstitutet i Stockholm
anser jag mig inte kunna biträda. I stället bör en tjänst som lektor i Ae 25 inrät
tas vid nämnda institut. Jag återkommer senare till denna fråga.
Vid instituten i Stockholm, Göteborg och Lund är en lektor vid respektive
institut förordnad som rektor. Rektorn vid institutet i Umeå är universitets
lektor vid Stockholms universitet. Jag avser att, vid bifall till mitt förslag, i
samband med ett inrättande av universitetslektorat vid socialinstituten föreslå
Kungl. Maj:t att utan ansökan förordna vederbörande rektorer i Stockholm,
Göteborg, Lund och Umeå till innehavare av tjänst som universitetslektor vid
respektive institut. Nu nämnda tjänster som universitetslektor bör icke få
uppehållas så länge innehavarna är förordnade som rektorer.
Den praktiska utbildningen vid instituten ombesörjes av lektorer i lönegrad
Ae 25 och av biträdande lektorer i lönegrad Ae 19. I överensstämmelse med vad
som förordas i den kompletterande promemorian föreslår jag en viss förändring
av nämnda befattningshavares arbetsuppgifter. Lektorerna i lönegrad Ae 25
bör sålunda i första hand svara för undervisning i social metodik och administra
tion. För övriga uppgifter sammanhängande med den praktiska utbildningen
bör inrättas tjänster som konsulent i Ae 21, vilka bör ersätta nuvarande tjänster
som biträdande lektor. Jag föreslår, att fr. o. m. den 1 juli 1963 skall finnas
inrättade följande lektorstjänster i Ae 25, nämligen tre vid socialinstitutet i
Stockholm — av vilka en för undervisning i praktisk kommunal förvaltning och
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
35
två för undervisning i social metodik och administration — två vid vart och ett av instituten i Göteborg och Lund samt en vid institutet i Umeå, samtliga sist nämnda fem för undervisning i social metodik och administration. Vidare före slår jag att fr. o. m. nämnda tidpunkt skall vid institutet i Stockholm inrättas två tjänster som konsulent i Ae 21 samt vid vart och ett av de övriga instituten en dylik tjänst. I den kompletterande promemorian har vidare föreslagits att medel beräknas för assistenthjälp. Jag biträder detta förslag och beräknar för allmänt institutionsarbete medel till arvoden av sammanlagt 40 000 kr., fördelade med 15 000 kr. för institutet i Stockholm, 10 000 kr. för vart och ett av institu ten i Göteborg och Lund samt 5 000 kr. för institutet i Umeå.
Resterande undervisning — uppskattningsvis 800 timmar vid institutet i Stockholm, 1 300 timmar vid institutet i Göteborg, 800 timmar vid institutet i Lund och 400 timmar vid institutet i Umeå — i såväl teoretiska som praktiska ämnen bör meddelas av timarvoderade lärare av olika slag. Beträffande grun derna för beräkning av undervisnings- och examinationsarvoden ansluter jag mig till vad som förordats i den kompletterande promemorian. För ifrågavarande arvoden m. m. beräknar jag medel med sammanlagt 305 000 kr., fördelade med 75 000 kr. för stockholmsinstitutet, 105 000 kr. för göteborgsinstitutet, 81 000 kr. för lundainstitutet och 44 000 kr. för umeåinstitutet.
För verksamheten vid socialvetenskapliga biblioteket i Stockholm finns sär skild personal. Jag förordar — i överensstämmelse med vad som föreslagits i den kompletterande promemorian — att, i stället för nuvarande tjänst som biblio tekarie i Ae 23, fr. o. m. den 1 juli 1963 inrättas en tjänst som förste bibliotekarie i Ae 27.
Den i den kompletterande promemorian föreslagna biträdesorganisationen för bibliotek, administration m. m. finner jag väl avvägd; dock bör de vid instituten i Göteborg, Lund och Umeå föreslagna tjänsterna som kontorsskrivare utbytas mot tjänster som assistent i Ae 15. Jag beräknar därför medel för de i prome morian föreslagna tjänsterna. De framlagda förslagen till lönegradsplacering av tjänster har lämnats utan erinran av vederbörande personalorganisationer.
Beträffande övriga i promemorian redovisade medelsberäkningar har jag intet att erinra.
Vid bifall till vad jag nu föreslagit bör på personalförteckning dels under ett förslagsanslag, benämnt Socialinstitutet i Stockholm: Avlöningar, uppföras föl jande tjänster, nämligen en som rektor i Bp 1, fem som universitetslektor i Ao 27, tre som lektor i Ae 25 och två som konsulent i Ae 21, dels under ett förslagsanslag, benämnt Socialinstitutet i Göteborg: Avlöningar, uppföras föl jande tjänster, nämligen cn som rektor i Bp 1, tre som universitetslektor i Ao 27, två som lektor i Ae 25 och en som konsulent i Ae 21, dels under ett förslags anslag, benämnt Socialinstitutet i Lund: Avlöningar, uppföras följande tjänster, nämligen en som rektor i Bp 1, fyra som universitetslektor i Ao 27, två som lektor i Ac 25 och en som konsulent i Ae 21, dels också under ett förslagsanslag,
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
36
benämnt Socialinstitutet i Umeå: Avlöningar, uppföras följande tjänster, näm
ligen en som rektor i Bp 1, fyra som universitetslektor i Ao 27, en som lektor i
Ae 25 och en som konsulent i Ae 21.
En universitetslektorstjänst vid vart och ett av instituten bör icke få uppe
hållas så länge innehavaren är förordnad som rektor.
Jag avser att, vid bifall till här framlagda förslag, sedermera föreslå Kungl.
Maj:t, att rektorer, fast anställda lärare och övriga fast anställda befattnings
havare vid nuvarande socialinstitut utan ledigförklarande skall förordnas på
motsvarande, likvärdig eller i förekommande fall högre tjänst vid de statliga
socialinstituten; dock bör de av mig förordade reglerna rörande behörighet där
vid iakttagas.
Med hänsyn till bl. a. att jag här förordat en förhållandevis snabb utbyggnad av
socialinstituten synes det mig angeläget att möjlighet föreligger att, såvitt gäller
lärarorganisationen, övergångsvis vidtaga särskilda anordningar. Det bör därför
ankomma på Kungl. Maj:t att — om så visar sig erforderligt — efter förslag av
vederbörande instituts styrelse medgiva avvikelse från den av mig förut för
ordade lärarorganisationen, allt inom ramen för de medel, som anvisas för
ändamålet.
För nästa budgetår beräknar jag det totala medelsbehovet för avlöningar till
socialinstituten till 2 022 000 kr. För vart och ett av instituten bör fastställas
avlöningsstater, fördelade på olika poster.
Vidare bör för nästa budgetår för vart och ett av socialinstituten anvisas ett
särskilt förslagsanslag till omkostnader. De beräkningar för respektive institut
som redovisas i den kompletterande promemorian har inte givit mig anledning
till erinran. Jag förordar sålunda att till omkostnader vid socialinstituten anvisas
sammanlagt 388 000 kr.
Jämfört med bidragsanslaget till socialinstituten innevarande budgetår,
1 518 000 kr., medför de av mig här framlagda förslagen en ökning av statens
kostnader med 892 000 kr.
Vid bifall till vad jag förordat i det föregående torde det få ankomma på
Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder som erfordras, för att den föreslagna verk
samheten skall kunna starta fr. o. m. läsåret 1963/64. Bl. a. bör uppdragas åt
byggnadsstyrelsen att fullfölja planerade åtgärder för anskaffande av lokaler
för de föreslagna socialinstituten. Jag vill i detta sammanhang fästa uppmärk
samheten på att statens åtaganden beträffande kostnaderna för lokaler innebär
en reell anslagsförstärkning utöver den som framgår av nyss anförda riksstats-
siffror.
Direktionen för Svenska diakonsällskapet har i särskild skrift hemställt om
ett anslag till avlöningar av 159 000 kr. för socialutbildningen vid Svenska dia
konskolan — Sköndalsinstitutet — budgetåret 1963/64. Med anledning härav
vill jag understryka, att den av mig här föreslagna förstärkningen av utbild
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
37
ningsorganisationen vid socialinstituten torde medföra, att rådande skillnader mellan utbildningen vid dessa institut och Svenska diakonskolan i viss mån kommer att förstärkas. Jag vill också tillägga att det, med hänsyn till vad jag tidigare anfört om min avsikt att ytterligare överväga frågor rörande den sociala forskningens organisation och därmed sammanhängande utbildningsorganisato- riska frågor, ter sig mindre lämpligt att i detta sammanhang pröva frågan om bidrag till Svenska diakonskolan.
För fortbildningsverksamhet är under riksstatens åttonde huvudtitel för innevarande budgetår uppfört ett reservationsanslag av 42 000 kr. till kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal och social tjänst. Från detta anslag bestrides kostnader för anordnande av mentalhygienisk kurs vid socialinstitutet i Stockholm samt för vissa kortare fortbildningskurser m. m. I överensstämmelse med vad som föreslagits i den kompletterande promemorian förordar jag att för budgetåret 1963/64 under den ändrade rubriken Fortbild ning av socionomer m. m. uppföres ett reservationsanslag av 55 000 kr. Mitt förslag innebär sålunda en anslagshöjning med 13 000 kr. Vid utgången av inne varande budgetår befintlig behållning på det nuvarande anslaget bör överföras till det nya anslaget.
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 79 år 1963
III. Hemställan
Under åberopande av vad jag anfört och förordat i det föregående hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
I. a) besluta, att i Stockholm skall den 1 juli 1963 inrättas en statlig läroanstalt för socionomutbildning, benämnd social institutet i Stockholm;
b) besluta, att i Göteborg skall den 1 juli 1963 inrättas en statlig läroanstalt för socionomutbildning, benämnd socialinsti tutet i Göteborg;
c) besluta, att i Lund skall den 1 juli 1963 inrättas en statlig läroanstalt för socionomutbildning, benämnd socialinstitutet i Lund;
d) besluta, att i Umeå skall den 1 juli 1963 inrättas en statlig läroanstalt för socionomutbildning, benämnd socialinstitutet i Umeå;
II. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteck ning för socialinstitutet i Stockholm, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64;
b) godkänna följande avlöningsstat för socialinstitutet i Stockholm, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64:
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 169 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t, förslagsvis........................................ 8 200
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 208 000
b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal . 152 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................................... 173 800
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, för
slagsvis ..................................................................... 6 000
6. Huvudmansavgifter, förslagsvis ........................... 22 000
Summa kr. 739 000
c) till Socialinstitutet i Stockholm: Avlöningar för budget
året 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslags
anslag av 739 000 kr.;
d) till Socialinstitutet i Stockholm: Omkostnader för bud
getåret 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslags
anslag av 108 000 kr.;
III. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalför
teckning för socialinstitutet i Göteborg, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1963/64;
b) godkänna följande avlöningsstat för socialinstitutet i Gö
teborg, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 105 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, förslagsvis ...................................... 3 400
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 185 000
b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal .
56 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................................... 90 600
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, för
slagsvis ..................................................................... 3 000
6. Huvudmansavgifter, förslagsvis............................. 12 000
Summa kr. 455 000
c) till Socialinstitutet i Göteborg: Avlöningar för budgetåret
1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
455 000 kr.;
d) till Socialinstitutet i Göteborg: Omkostnader för budget
året 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslags
anslag av 81 000 kr.;
39
IV. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalför teckning för socialinstitutet i Lund, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64;
b) godkänna följande avlöningsstat för socialinstitutet i Lund, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64:
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 134 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis........................................ 3 400
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 160 000 b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal . 56 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................................... 100 600
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, för slagsvis ..................................................................... 3 000
6. Huvudmansavgifter, förslagsvis............................. 12 000
Summa kr. 469 000
c) till Socialinstitutet i Lund: Avlöningar för budgetåret 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 469 000 kr.;
d) till Socialinstitutet i Lund: Omkostnader för budgetåret 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 91 000 kr.;
V. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteck ning för socialinstitutet i Umeå, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64;
b) godkänna följande avlöningsstat för socialinstitutet i Umeå, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 132 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis................................... 3 400
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 92 000 b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal . 41 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................................... 80 600
5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, för slagsvis ..................................................................... 3 000
6. Huvudmansavgifter, förslagsvis....................... 7 000
Summa kr. 359 000
40
c) till Socialinstitutet i Umeå: Avlöningar för budgetåret
1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
359 000 kr.;
d) till Socialinstitutet i Umeå: Omkostnader för budgetåret
1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
108 000 kr.;
VI. till Fortbildning av socionomer m.m. för budgetåret
1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservations
anslag av 55 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm
mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro
position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Åsa Teorell
Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 79 år 1963
41
INNEHÅLL
Sid.
I. Inledning .......................................... .......................................................... 2
II. Föreliggande förslag m. m. rörande socionomutbildningen .................. 4
A. Kommitténs förslag
........................................................................ 4
B. Yttranden .............................................................................................. 9
C. Den kompletterande promemorian ..................................................... 18
D. Departementschefen
........................................................................ 25
III. Hemställan ................................................................................................. 37