4

kommitténs förslag har uppdragits åt dess förutvarande sekreterare att närmare

undersöka vissa frågor rörande socialinstitutens personalorganisation m. m. Re­

sultatet av nämnda undersökningar har redovisats i en promemoria, dagtecknad

den 12 februari 1963 och i det följande benämnd den kompletterande prome­

morian. Rörande vissa i promemorian berörda spörsmål har samråd ägt rum

med rektorerna för de fyra socialinstituten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

II. Föreliggande förslag m. m. rörande socionomutbildningen

A. Kommitténs förslag

Socionomutbildningskommittén föreslår en fortsatt ökning av utbildningska­

paciteten samt en betydande kvalitativ förstärkning av såväl den teoretiska som

den praktiska utbildningen. I det följande återges i sammanfattning vissa av­

snitt av kommitténs förut nämnda slutbetänkande.

Arbetsmarknad och utbildningskapacitet

Under senare år har det i många kommuner varit svårt att besätta tjänster

inom socialvården och den kommunala förvaltningen med kvalificerade sökande.

Tillgången på socionomer har inte svarat mot efterfrågan. Arbetsmarknadssty­

relsen företog år 1959 en undersökning rörande behovet av socionomutbildad

arbetskraft. I denna undersökning, som är offentliggjord i serien Arbetsmark-

nadsinformation (serie S, nr 6/1959), konstateras att det råder en besvärande

brist på socionomer. Med dåvarande tendenser på efterfrågesidan borde den

årliga examinationen under 1960-talet öka till 330, medan den under 1950-talet

utgjort i genomsnitt 240 per år. Denna framtidsbedömning betraktades som ett

minimialternativ; det ansågs sannolikt, att arbetsmarknaden utan större svårig­

het skulle kunna absorbera ca 400 nyexaminerade om året. En examination av

330 förutsätter en höjning av antalet antagna elever till 375 om året och en

examination av 400 en höjning till omkring 450 elever per år.

Kommittén har lagt denna undersökning till grund för sin bedömning av det

framtida socionombehovet. Samtidigt pekar kommittén på svårigheten att ställa

en någorlunda säker prognos rörande tillgång och efterfrågan på socionomer, då

de förutsättningar i fråga om samhällsåtgärder, yrkesverksamhetsgrad, elevtill­

strömning o. s. v. som prognoserna bygger på kan ändras under årens lopp.

Utvecklingen under senare år tyder enligt kommittén på att undersökningen i

vissa avseenden har underskattat socionombehovet. En rad omständigheter som

talar för ökat behov av socionomer anföres, bl. a. den inom socialvården pågå­

ende förskjutningen mot förebyggande åtgärder samt utbyggnaden av rehabili-

teringsverksamheten, den pågående upprustningen inom vårdområdena samt

primär- och landstingskommunernas vidgade arbetsuppgifter och växande eko­

nomiska engagemang. Bristen på socionomer har skärpts under senare år. Mest

6

innehavare av dylika tjänster förutsätts fullgöra en del av sin undervisningsskyl-

dighet vid universitet.

I fråga om socionomutbildningens uppläggning föreslår kommittén följande

riktlinjer:

1. Tiden för den teoretiska utbildningen ökas, och den praktiska utbildningen

effektiveras.

2. Kraven på allmänorientering tillgodoses genom en för alla gemensam grund­

kurs, där studierna inom varje ämnesområde har en brett orienterande karaktär.

3. Specialiseringen främjas genom att utbildningen närmare anpassas efter

arbetsmarknadens krav med flera alternativa linjer inom varje examensämne.

Socionomexamen kan nu avläggas på olika linjer, nämligen teoretisk, social

eller socialkommunal linje (i Stockholm förvaltningslinje). Under 1950-talet har

två tredjedelar av de studerande avlagt examen på den sociala linjen. Kommit­

tén har kommit till uppfattningen att skälen mot en linjedifferentiering i nuva­

rande form är starka. De gemensamma grundelementen i utbildningen är så

framträdande, att det är både möjligt och lämpligt att hålla samman utbild­

ningen i början av studiegången och uppskjuta differentieringen till ett senare

skede av studierna. Kommittén föreslår därför att samtliga studerande under

första studieåret genomgår en samhällsvetenskaplig grundkurs, varefter studierna

genom val av lämplig ämneskombination och studiepraktik differentieras efter

intresseinriktning och framtidsplaner.

Kommittén har vid sin prövning av frågan om nivådifferentiering av utbild­

ningen kommit till slutsatsen att utbildningen liksom hittills bör inriktas på en

enda självständig examen, socionomexamen.

Normalstudietiden vid socialinstituten är nu

2

V

2

år, varav 17 månader

ägnas teoretiska studier och 8—10 månader studiepraktik. Härtill kommer ett

års förpraktik. En förlängning av studietiden är enligt kommittén nödvändig,

om en kvalitativ förbättring av utbildningen skall kunna uppnås. Kommittén

föreslår en sammanlagd utbildningstid av

3

V

2

läsår, varav

2

V

2

läsårs teore­

tiska studier (fem terminer) och ett års studiepraktik. Samtidigt bör enligt kom­

mittén förpraktiken avskaffas; den sammanlagda utbildningstiden skulle där­

igenom bli lika lång som för närvarande.

Den samhällsvetenskapliga grundkursen föreslås omfatta följande delkurser:

rättskunskap, statskunskap, statistik, sociologi, samhällsekonomi, socialpolitik

och praktisk förvaltningskunskap med yrkesorientering. För studierna efter

grundkursen föreslås följande examensämnen (alternativkurser anges inom pa­

rentes) :

statskunskap (allmän förvaltning; social förvaltning), rättsvetenskap (kom­

munalrätt med civilrätt; socialrätt), samhälls- och företagsekonomi (kommunal

ekonomi; företagsekonomi; socialpolitik), sociologi (arbetssociologi; social desor­

ganisation; gruppsociologi) och psykologi (allmän psykologi; social vårdsmetodik).

Dessutom föreslås en särskild kurs i socialmedicin.

Socionomexamen skall enligt kommittén kunna avläggas av den som dels

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 79 år 1963

8

jämväl i engelska. Mångårigt och väl vitsordat yrkesarbete, liksom kvalificerade

statliga, kommunala och andra förtroendeuppdrag, bör tillgodoräknas, anser

kommittén.

Då det även i fortsättningen blir nödvändigt att begränsa antagningen, före­

slår kommittén, att en för ifrågavarande läroanstalter gemensam antagnings­

nämnd inrättas med uppgift att företa urval av sökande.

Socialinstitutens ställning

Socialinstituten är för närvarande fristående stiftelser under ledning av var

sin styrelse. Ordförande och vissa ledamöter i sådan styrelse förordnas av Kungl.

Maj:t, övriga ledamöter utses av olika städer, landsting och sammanslutningar.

Styrelsen har en vittgående självbestämmanderätt med avseende på medelsför-

valtnmg, administration och undervisningens ordnande. Verksamheten finan­

sieras genom statsbidrag och kommunala anslag. Staten svarar numera för när­

mare 90 % av kostnaderna.

Kommittén erinrar om att chefen för ecklesiastikdepartementet i propositio­

nen 1960:119 angående riktlinjer för utbyggande av universitet och högskolor

m. m. uttalade, att socionomutbildningen tills vidare borde vara en från univer­

siteten fristående utbildning. I direktiven för kommitténs arbete återgavs detta

uttalande. Kommittén utgår därför från att socionomutbildning skall meddelas

vid från universiteten fristående läroanstalter. Dessa föreslås av kommittén bli

ställda under statligt huvudmannaskap fr. o. m. den 1 juli 1963. Enligt kom­

mitténs mening bör socionomutbildningen — i likhet med annan högre utbild­

ning — vara en uppgift som staten tar ansvaret för. Den nära anknytning till

kommunerna, som kännetecknat socionomutbildningen och varit av särskilt

värde när det gäller den praktiska utbildningen, synes enligt kommittén kunna

bevaras även vid en ändrad organisation.

\ ar och en av läroanstalterna föreslås bli ställd under ledning av en styrelse,

i övrigt bör högskolans angelägenheter ombesörjas av ett lärarråd samt rektor.

Styrelsen bör enligt kommittén förordnas av Kungl. Maj:t samt bestå av högst

tio ledamöter och innefatta representanter för statliga myndigheter, kommunför­

bunden, arbetsmarknadsorganisationerna, universitetet på orten jämte de kom­

munala myndigheterna på orten.

Kommittén förordar vidare, att en för läroanstalterna gemensam samarbets-

nämnd inrättas, med uppgift att verka för en samordning av verksamheten.

Nämnden, som föreslås bestå av en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande jämte

lektorerna, bör bl. a. verka för att studieplanerna ges en likvärdig utformning,

bereda frågor rörande utbildningskapaciteten och rörande fortbildning av socio­

nomer samt verka för en samordning av läroanstalternas förslag till anslags-

äskanden.

Kungl. May.ts proposition nr 79 år 1968

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Personalorganisation

Kommittén framhåller, att antalet fasta lärartjänster vid socialinstituten för

närvarande är lågt. Undervisningen bestrides till betydande del av timarvoderad

lärarpersonal. Den personella och materiella upprustning, som skett vid univer­

sitet och högskolor, har inte berört socialinstituten. I samband med genomföran­

det av en omläggning av utbildningen och en ökning av utbildningskapaciteten

blir enligt kommittén en betydande upprustning av resurserna nödvändig.

Kommittén föreslår, att följande typer av lärartjänster skall finnas inrättade

nämligen universitetslektorat och lektorat samt i vissa ämnen professurer jämte

assistenttjänster; för tillsynen av studiepraktikens uppläggning och genomföran­

de skall enligt kommitténs förslag dessutom finnas tjänster som studiekonsulent.

Kommittén framlägger detaljerade förslag rörande personalorganisationen för

budgetåret 1963/64 och har även angivit den beräknade organisationen vid full

utbyggnad. För läsåret 1963/64 föreslås följande antal lärartjänster, nämligen i

Stockholm tolv, i Göteborg nio, i Lund nio och i Umeå sju. Som jämförelse kan

nämnas att den fasta lärarpersonalen under läsåret 1962/63 uppgår till i Stock­

holm sju, i Göteborg fyra, i Lund fyra och i Umeå tre. Även den administrativa

personalen föreslås bli förstärkt.

Kostnadsberäkningar m. m.

Vid ett förstatligande av socialinstituten bortfaller de kommunala bidragen

till verksamheten. Dessa beräknas för budgetåret 1962/63 uppgå till omkring

180 000 kr. Det statliga bidraget till socialinstituten utgör budgetåret 1962/63

1 518 000 kr. Bidraget fördelas med 546 000 kr. till institutet i Stockholm,

374 000 kr. till institutet i Göteborg, 351 000 kr. till sydsvenska socialinstitutet

och 247 000 kr. till institutet i Umeå. Enligt kommitténs förslag skulle statens

kostnader öka till 3 121 000 kr. budgetåret 1963/64. Den av kommittén beräk­

nade kostnadsökningen hänför sig dels till den betydande ökning av utbildnings­

kapaciteten, vilken började redan läsåret 1961/62, dels till förslagen om en per­

sonell och materiell upprustning av läroanstalterna. Statsverkets kostnader för

socionomutbildningen kan, enligt kommittén, vid bifall till dess förslag beräknas

öka till 4,5 miljoner kr. årligen fr. o. m. budgetåret 1966/67.

B. Yttranden

I följande sammanfattning refereras remissinstansernas ställningstaganden till

huvudsakligen sådana frågor som rör utbildningskapaciteten och huvudmanna­

skapet för läroanstalterna. Inledningsvis beröres de allmänna omdömena; där­

jämte redovisas mera summariskt ställningstaganden till vissa andra spörsmål,

avseende bl. a. utbildningens uppläggning och innehåll.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Allmänna omdömen

De allmänna omdömena om kommitténs förslag är genomgående positiva.

Samtliga remissinstanser vitsordar behovet av en kvantitativ och kvalitativ för­

stärkning av socionomutbildningen och anser betänkandet i stort sett väl ägnat

att läggas till grund för en reformering av utbildningen. Vissa invändningar har

rests, främst i fråga om utbildningens innehåll och forskningsorganisationen.

Företrädare för avnämarna av den socionomutbildade arbetskraften samt

arbetsmarknadens myndigheter och organisationer, liksom socialinstituten och

studentorganisationerna har intagit en positiv hållning till kommitténs synpunk­

ter och förslag. Sålunda framhåller Svenska stadsförbundet bl. a. följande.

I kommunernas sociala och ekonomiska förvaltning är socionomerna den kvan­

titativt dominerande gruppen bland befattningshavare med mera kvalificerade

förvaltningsuppgifter. De har också visat sig vara en i kommunal administration

mycket användbar kategori. Med hänsyn till den stora betydelse som denna

utbildningskategori således kommit att få i den kommunala förvaltningsorgani­

sationen, konstaterar styrelsen med tillfredsställelse, att de framlagda förslagen

syftar till en kraftig ökning av den samlade utbildningskapaciteten och till en

anpassning av den nuvarande socionomutbildningen till de ökade krav utveck­

lingen på socionomernas arbetsmarknad ställer.

Kommitténs helhetssyn på socionomutbildningen såsom en klart yrkesinriktad

fackhögskoleutbildning med en genomförd integration mellan teori och praktik

vill styrelsen kraftigt understryka.

Detsamma gäller kommitténs uttalanden om att den teoretiska utbildningen,

på det sätt som hittills varit utmärkande just för socialinstituten, alltjämt måste

anknyta till och i själva undervisningen förankras i den praktiska verksamheten,

exempelvis på olika kommunala förvaltningsområden. Förslagen synes i stort

sett väl ägnade att läggas till grund för en reformering av socialinstituten och

deras verksamhet.

Mera kritiska synpunkter redovisas av bl. a. personalutbildningsberedningen,

som anför i huvudsak följande.

Beredningen har ingen erinran mot den föreslagna vidgningen av utbildnings­

kapaciteten och anser den åsyftade kvalitativa förbättringen av utbildningen

klart motiverad. Beredningen finner det även naturligt, att staten nu övertar

ansvaret för socionomutbildningen.

Ett allmänt drag i utredningens förslag synes vara en strävan att utvidga

socialinstituten från markerade yrkesutbildningsanstalter till mera universitets-

liknande undervisningsinstitutioner. I den mån instituten ges ställning av fack­

högskolor, aktualiseras emellertid frågan om en organisatorisk samordning med

andra högskolor och med universiteten. Vad som främst ingett beredningen be­

tänkligheter är den alltför ringa vikt utredningen tillmätt de praktiska behov,

som socionomutbildningen skall tjäna. Man bör hålla fast vid att ändamålet är

att ordna en yrkesutbildning och att det därvid främst gäller att tillgodose sam­

hällets behov av socionomer, som är lämpliga och väl användbara inom den

statliga och kommunala socialvårdande verksamheten, inom den kommunala

förvaltningen och på anstaltsområdet. Det allmänna kan svårligen vara väl be­

tjänt av en socionomexamen, som utöver en ettårig kurs med allmän samhälls-

orientering och viss praktik innehåller en mångfald olika ämneskombinationer,

12

att kräva ökade samhällsinsatser inte minst i fråga om välutbildad arbetskraft

för kurativa, organisatoriska och direkt vårdande uppgifter.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag men uttalar att kom­

mitténs slutsats, att styrelsen i vissa avseenden underskattat behovet av socio-

nomutbildad arbetskraft, skulle kunna verifieras endast genom en aktuell prog­

nos över socionomer och med dessa konkurrerande kategorier. Då det för när­

varande inte finns några hållpunkter för att styrelsen i sitt maximialtemativ,

som förutsatte en årlig antagning av ca 450 studerande, överskattat det framtida

utbildningsbehovet och då vissa tendenser synes tala för ytterligare behov av

socionomer, anser styrelsen sig böra tillstyrka den föreslagna utbildningskapa­

citeten.

Styrelserna för socialinstituten finner den av kommittén föreslagna utökningen

önskvärd och fullt möjlig att genomföra under förutsättning att kommitténs

förslag rörande personalorganisation och medelsbehov samtidigt förverkligas.

Beträffande kommitténs förslag om årlig antagning vid respektive institut anför

styrelsen för socialinstitutet i Stockholm huvudsakligen följande.

Lokaliseringshänsyn kan anföras för kommitténs förslag att ge en mer dämpad

utbyggnadstakt åt stockholmsinstitutet än övriga institut. Det har emellertid

under senare år visat sig att antalet sökande till stockholmsinstitutet är avse­

värt större än till övriga institut. Totala antalet sökande till de fyra instituten

var sålunda i år 641 varav 299 sökte till institutet i Stockholm. Flertalet sökande

till Stockholm var hemmahörande inom storstockholmsområdet. Enligt styrel­

sens mening kan lokaliseringsskäl knappast anföras för att tvinga dessa stude­

rande till studier i annan del av landet. Härtill kommer att storstockholmsområ­

det visat sig ha ett även relativt sett större behov av socionomutbildad personal

än andra delar av landet. Området har också fördelen att inom relativt kort av­

stånd från utbildningsanstalten erbjuda ett stort antal lämpliga praktikplatser.

Med hänsyn härtill vill styrelsen föreslå att maximiantalet antagna elever för

socialinstitutets i Stockholm del sättes högre. Ett maximum av 180 årligen

antagna kan vara tänkbart. En sådan ökning av elevantagningen utöver kom­

mitténs förslag, förutsätter ökade lärår- och personalresurser. Kostnadsökningen

blir emellertid så begränsad att den genomsnittliga utbildningskostnaden per

elev sjunker i jämförelse med kommitténs förslag. Den provisoriska lösning, som

institutets lokalfråga får, ger åtminstone till nöds utrymme för ett något högre

elevantal än det av kommittén föreslagna.

Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet anser däremot att en ut­

byggnad i Stockholm bör undvikas. Utredningen diskuterar även frågan om ett

femte socialinstitut och framhåller, att det av kommittén påvisade utbildnings­

behovet ger underlag för ytterligare en undervisningsanstalt på detta område.

Utredningen anför huvudsakligen följande.

Utredningen har tidigare i olika sammanhang framhållit önskvärdheten av

snara åtgärder för att få till stånd nya högskoleresurser i Mellansverige utanför

Stockholm/Uppsala-områdena. Det synes utredningen naturligt, att planeringen

av en ny socialhögskola samordnas med sådana åtgärder. Då utökningen av

elevintagningen synes böra ske redan nästa höst, vill utredningen emellertid inte

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

14

vetenskaplig grundkurs och tre terminers fördjupade studier i yrkesinriktade

examensämnen tillstyrkes av remissinstanserna. I vissa yttranden ifrågasattes

emellertid lämpligheten av ett fritt val av examensämnen. I fråga om grund­

kursen förordas i ett stort antal yttranden, att studier i psykologi bör inrymmas

i denna kurs. Förslag härom framföres av bl. a. fångvårdsstyrelsen, socialstyrel­

sen, medicinalstyrelsen, personalutbildning sberedning en, Sveriges socionomför­

bund, Svensk kurator sförening, Svenska barnpsykologiska föreningen, styrelsen

för socialinstitutet i Göteborg, styrelsen för sydsvenska socialinstitutet och sty­

relsen för socialinstitutet i Umeå. I flera av dessa yttranden betonas den centrala

roll som kunskap om människors beteende har i samhällsarbetet; det betecknas

som en allvarlig brist, om så centrala ämnen som psykologi och socialvårdsmeto-

dik inte påbörjas redan under det första studieåret. Några instanser understry­

ker, att det även av socionomer som skall ägna sig åt förvaltning och personal­

tjänst fordras psykologiskt kunnande.

Det av kommittén framlagda förslaget rörande den praktiska utbildningen till­

styrkes av remissinstanserna. Förslaget att avskaffa kravet på förpraktik

vinner

allmän anslutning. Socialstyrelsen finner omläggningen från förpraktik till stu­

diepraktik fördelaktig och menar att praktiktiden härigenom bör kunna utnytt­

jas betydligt mer effektivt än tidigare. Svenska stadsförbundet anser det inte

oväsentligt, att slopandet av kravet på förpraktik kan tänkas leda till ett ökat

antal sökande till socialinstituten. SACO framhåller, att förpraktiken visat sig

otillförlitlig som urvalsinstrument för bedömning av de sökandes lämplighet.

Kommitténs förslag rörande högre utbildning — att licentiatstudier förläggs

till universitet och att filosofie licentiatexamen skall kunna avläggas av socio­

nom som vid universitet förvärvat tre betyg i ett ämne — tillstyrks av flertalet

remissinstanser. Skiftande meningar om förslaget framföres emellertid av univer-

sitetsmyndigheterna och några fakulteter menar att frågan bör göras till föremål

för vidare utredning. Universitetskanslern förklarar att han icke nu är beredd att

biträda kommitténs förslag på denna punkt utan anser, att i avvaktan på när­

mare erfarenheter den nuvarande ordningen med individuell dispensgivning bör

bibehållas.

Inträdesvillkoren

Remissinstanserna ansluter sig genomgående till kommitténs förslag rörande

inträdesvillkoren. I några yttranden föreslås vissa ändringar i fråga om inträdes­

provets omfattning.

Svenska landskommunernas förbund ifrågasätter, om inte någon form av lämp-

lighetstestning skulle kunna anordnas i samband med antagningen av studerande

till socionomutbildning.

Styrelserna för socialinstituten framhåller, att kunskaper i matematik visat

sig nödvändiga för studierna, inte bara som underlag för statistik och ekonomi

utan även inom sådana ämnen som psykologi och sociologi.

Några universitetsmyndigheter finner kravet på avlagd studentexamen moti­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr

79

år 1963

16

bidraga till denna utbildning, då de icke behöver göra det för utbildning av

andra kvalificerade personalgrupper. Å andra sidan är det angeläget att de kom­

munala synpunkterna på utbildningen beaktas, och lämpligen kan de i hög­

skolornas inre verksamhet framföras på det av kommittén föreslagna sättet att

styrelseledamöter utses på förslag av kommunförbunden.

Endast riksrevisionsverket anser, att socionomutbildningen även i framtiden

skall finansieras genom statsbidrag jämte kommunala anslag. I ämbetsverkets

yttrande återges dåvarande departementschefens uttalande i propositionen

1945:153 angående bidrag till socialinstituten. Departementschefen uttalade då

bl. a. att om instituten förstatligades möjligheten att erhålla bidrag av kommu­

nala och enskilda medel troligen skulle förminskas eller bortfalla. Dessutom borde

institutens styrelser äga en tämligen vittgående självbestämmanderätt med av­

seende på medelsförvaltning, administration och undervisningens anordnande.

Enligt riksrevisionsverkets mening äger detta uttalande alltjämt giltighet, och

socionomutbildningen bör därför enligt ämbetsverkets uppfattning även i fort­

sättningen finansieras genom statsbidrag jämte kommunala anslag. Då några

enhetliga normer för fördelningen av kostnaderna mellan staten och kommunerna

för närvarande icke finnes, synes sådana normer böra fastställas.

Frågan om de föreslagna socialhögskolornas ställning i förhållande till univer­

siteten behandlas utförligt i vissa yttranden. Flertalet remissinstanser ansluter

sig till kommitténs synpunkter och förslag, men i några yttranden framhålls,

att en ökad samordning med universiteten vore önskvärd. Statskontoret föror­

dar en närmare administrativ samordning med universiteten och uttalar bl. a.

följande.

Socialhögskolorna bör — med på väsentliga punkter bibehållen självständig­

het — kunna i de flesta hänseenden anslutas till den organisation för planerande

och administrativa uppgifter, som av statskontoret föreslagits i en till universi-

tetsutredningen den 5 juli 1962 avgiven undersökning rörande universitetsväsen­

dets organisation.

Den samordning på planerings- och administrationsområdet, som här föresla­

gits, anser statskontoret vara så mycket mera motiverad som socialinstitut och

universitet redan i vissa fall har gemensamma befattningshavare (sociologipro­

fessorerna i Stockholm och Göteborg), vilken anordning för övrigt skulle bli

vanligare enligt kommitténs förslag om nya professorstjänster med undervis-

ningsskyldigheten fördelad på socialhögskola och universitet. Det må även un­

derstrykas att kommittén räknat med att socialhögskolornas lokalfrågor åtmins­

tone på längre sikt genomgående skall lösas i gemenskap med respektive uni­

versitet.

Universitetskanslern återger i sitt yttrande departementschefens uttalande i

propositionen 1960: 119, att socionomutbildningen borde vara fristående från

universiteten och anser sig med hänsyn härtill inte böra tillstyrka det av juri­

diska fakulteten i Uppsala framförda önskemålet om en närmare anknytning av

de tänkta socialhögskolorna till universiteten. Kanslern ansluter sig därför till

kommitténs mening att socialhögskolorna i princip bör organiseras som fristående

statliga läroanstalter, som ej står under kanslersämbetets överinseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

C. Den kompletterande promemorian

Som förut nämnts har i samband med beredningen av kommitténs förslag

uppdragits åt dess förutvarande sekreterare att närmare undersöka vissa frågor

rörande socialinstitutens personalorganisation m. m. Resultatet av nämnda un­

dersökningar har redovisats i en promemoria, dagtecknad den 12 februari 1963.

Som en utgångspunkt för ifrågavarande undersökningar har antagits, dels att

utbildningen vid socialinstituten läsåret 1963/64 i huvudsak bedrives enligt hit­

tills gällande studieordning och studieplaner, dels att antalet utbildningsplatser

vid instituten ökas från 380 till 480 läsåret 1963/64, dels ock att instituten för­

statligas fr. o. m. den 1 juli 1963. Ett genomförande av nämnda åtgärder nöd­

vändiggör, framhålles det i promemorian, vissa ändringar av institutens organi­

sation och inträdesbestämmelser samt en förstärkning av personalorganisation

och ekonomiska resurser. De i promemorian framlagda kostnadsberäkningarna

har delvis baserats på socialinstitutens förslag till anslagsäskanden för budget­

året 1963/64, vilka utgick från oförändrade förhållanden.

I det följande återges en sammanfattning av de i promemorian redovisade

undersökningarna.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Socialinstitutens organisation

Följande riktlinjer bör enligt promemorian gälla, därest socialinstituten för­

statligas fr. o. m. budgetåret 1963/64.

Staten övertar den 1 juli 1963 de fyra befintliga socialinstituten. De bör i fort­

sättningen benämnas socialinstitutet i Stockholm, socialinstitutet i Göteborg,

socialinstitutet i Lund och socialinstitutet i Umeå. Socialinstitutens inventarier

och boksamlingar skall övergå till staten. Vid tillträdet övertar staten i sin

tjänst alla arbetstagare som den 30 juni 1963 innehar anställning vid social­

instituten. Ingen av de anställda skall genom statens övertagande av social­

instituten erhålla sämre löne- och anställningsvillkor.

För socialinstituten gemensamt bör en samarbetsnämnd inrättas. Vid varje

socialinstitut skall finnas en styrelse. I övrigt handhas institutens angelägen­

heter av lärarråd och rektor. Av promemorian inhämtas i detta sammanhang

bl. a. följande.

Samarbetsnämnden bör utgöras av ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t

för en tid av tre år, och av rektorerna vid socialinstituten. Nämndens uppgift

bör vara att befrämja samordning av socialinstitutens verksamhet, t. ex. genom

att verka för att studieplaner ges en likvärdig utformning, bereda frågor rörande

utbildningskapacitet och rörande fortbildning av socionomer samt medverka till

en samordning av institutens anslagsäskanden. Nämnden bör vidare ha till upp­

gift att enligt de grunder som anges i institutens stadgar antaga studerande.

Styrelsen skall ha högsta uppsikten över undervisningen och den ekonomiska

förvaltningen vid respektive institut. Styrelsen bör bestå av högst tio ledamöter,

nämligen ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t för en tid av tre år, högst åtta

av Kungl. Maj:t för en tid av tre år förordnade ledamöter samt institutets

rektor. I styrelserna bör ingå representanter för statliga myndigheter, kommun­

förbunden, arbetsmarknadsorganisationerna och universitetet på orten.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Socialinstitutet i Stockholm: 1) statskunskap, med särskild hänsyn till för-

valtningskunskap och kommunalkunskap, 2) nationalekonomi och socialpolitik,

3) socialrätt samt 4) kommunal ekonomi och redovisning.

Socialinstitutet i Göteborg: 1) stats- och kommunalkunskap samt 2) social­

rätt.

Socialinstitutet i Lund: 1) socialpolitik och sociologi samt 2) kommunal för­

valtning med samhällsplanering samt kommunal ekonomi och bokföring.

Socialinstitutet i Umeå: 1) nationalekonomi och socialpolitik.

Den föreslagna ökningen av utbildningskapaciteten motiverar enligt prome­

morian att följande nya universitetslektor stjänster inrättas fr. o. m. den 1 juli

1963:

Socialinstitutet i Stockholm: 1) psykologi samt 2) social metodik och admi­

nistration.

Socialinstitutet i Göteborg: 1) nationalekonomi och socialpolitik.

Socialinstitutet i Lund: 1) socialrätt och socialpolitik samt 2) psykologi och

sociologi.

Socialinstitutet i Umeå: 1) socialrätt samt 2) psykologi och sociologi.

I samband med tjänsternas tillsättande bör respektive styrelse föreslå och

Kungl. Maj:t fastställa ämnesområde.

I promemorian behandlas även frågan om ställningen för institutens rektorer.

Härvid framhålles bl. a. följande.

Såsom rektorer vid instituten i Stockholm, Göteborg och Lund är lektorer vid

respektive institut förordnade. Vid socialinstitutet i Umeå är universitetslektorn

vid Stockholms universitet Lars Sköld förordnad som rektor. I samband med

omvandling av institutens lektorstjänster till universitetslektorat bör Sköld ut­

nämnas till universitetslektor i stats- och kommunalkunskap vid socialinstitutet

i Umeå. Detta medför behov av ytterligare ett universitetslektorat vid institutet.

Berörda universitetslektorat vid instituten skall vara obesatta så länge inne­

havarna är förordnade som rektorer.

Rektorerna är för närvarande placerade i lönegrad Bp 1 och uppbär därjämte

särskild avlöningsförstärkning med 1 380 kr. för år. Med hänsyn till förslaget om

större personalorganisation och ökat elevantal bör rektorstjänsterna placeras i

lönegrad Bp 1 jämte avlöningsförstärkning med 4 140 kr. för år. Ett ytterligare

skäl härtill är att endast en obetydlig löneskillnad kommer att uppstå mellan

rektorstjänsten och bottentjänsten som universitetslektor, därest dylika lektorat

inrättas.

För den praktiska utbildningen finns dels tjänster som lektor i lönegrad Ae 25,

dels tjänster som biträdande lektor i lönegrad Ae 19. Vid varje institut finns för

närvarande en lektorstjänst i Ae 25; dessutom finns vid institutet i Stockholm

två biträdande lektorstjänster och vid vart och ett av instituten i Göteborg och

Lund en biträdande lektorstjänst. Samtliga dessa lärare meddelar undervisning

i ämnet social metodik och administration, svarar för praktikförmedling och

kontakten med praktikinstitutioner, medverkar i handledarutbildning och vid

rådgivning av inträdessökande och antagning av studerande m. m. Undervis­

ningen i praktisk kommunal förvaltning meddelas dels av fasta lärare, dels av

timarvoderade lärare.

22

huvudsakligen finansieras av socialinstitutet i Stockholm, tillgodoser såväl insti­

tutet som huvuddelen av de samhällsvetenskapliga institutionerna vid universi­

tetet i Stockholm. Biblioteket är på en gång kursbibliotek för berörda studerande

och forskningsbibliotek för lärare och samhällsvetenskapliga forskare och har

fått en speciell inriktning inom socialvetenskaperna till vilken motsvarighet sak­

nas vid centralbiblioteken.

Tjänsten som bibliotekarie vid biblioteket är för närvarande placerad i löne­

grad Ae 23. Motsvarande tjänster vid jämförliga specialbibliotek är placerade i

lönegrad A 27 eller högre. Biblioteket har fått betjäna ett starkt ökat antal

studerande och forskare, vilket medför ökade och mer ansvarsfulla uppgifter för

bibliotekarien. Tjänsten bör bl. a. med hänsyn härtill enligt promemorian ändras

till tjänst som förste bibliotekarie i lönegrad Ae 27.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Sammanfattning av personalorganisationen

I följande tablå sammanfattas nuvarande och föreslagen personalorganisation

vid socialinstituten.

Tjänst

Stockholm

Göteborg

Lund

Umeå

1962/63

1963/64

1962/63 1963/64 1962/63

1963/64 1962/63 1963/64

Rektor (Bp 1) ........

1

1

1

1

1

1

1

1

Universitetslektor

(Ao 27) (nu lektor

Ao 27) ....................

3

5

1

2

1

3

1

3

Lektor (Ae 25) ........

1

2

1

2

1

2

1

1

Konsulent (Ae 21)

(nu bitr. lektor

Ae 19) ....................

2

2

1

1

1

1

1

Sekreterare (Ae 17) .

1

1

—

—

—

—

—

—

Kontorsskrivare

(Ae 13) ....................

_

_

_

1

_

1

1

Kansliskrivare (Ae 11)

1

1

1

—

1

—

1

—

Kontorist (Ae 9) ...

—

1

—

1

—

1

—

1

Expeditionsvakt

(Ae 7)

....................

1

1

_

_

Kanslibiträde (Ae7) .

2

2

1

1

1

1

1

1

Kontorsbiträde (regi.

befordringsgång) ..

1

1

1

2

1

2

_

Förste bibliotekarie

(Ae 27) (nu bibliote­

karie Ae 23) ..........

1

1

Förste biblioteksassi­

stent (Ae 13) ........

1

1

_

_

_

Förste biblioteksbiträ-

de (Ae 9) (nu arvo­

de motsvarande lkl

A 9) ..........................

1

1

Anm. I tabellen har inte medtagits de tjänster som lektor (universitetslektor) vid instituten i

Stockholm, Göteborg och Lund, vilka är obesatta så länge innehavaren är förordnad som rektor.

Nuvarande lektorstjänst i teoretiska ämnen vid socialinstitutet i Umeå är placerad i lönegrad Ae 27.

24

För tentamen beräknas utgå till timanställda lärare examinationsarvode enligt

hittills gällande grunder med högst 30 kr., såvitt gäller muntlig sluttentamen,

och eljest med högst 15 kr.

Under delposten till avlöningar till annan icke-ordinarie personal har medel

beräknats, bl. a. till extra vaktmästar- och biträdeshjälp med 12 000 kr. vid

socialinstitutet i Stockholm, med 6 000 kr. vid socialinstituten i Göteborg och

Lund samt med 7 000 kr. vid socialinstitutet i Umeå. Medel har under denna

anslagspost även beräknats till vikariatsersättning med 4 000 kr. vid social­

institutet i Stockholm och med 2 000 kr. vid vart och ett av de övriga instituten.

Under anslagsposten till huvudmansavgijter har upptagits medel för de ar­

betsgivaravgifter instituten har att erlägga. Dessa avgifter kommer att till vä­

sentlig del bortfalla i samband med att instituten förstatligas, men under bud­

getåret 1963/64 skall vissa avgifter erläggas, vilka avser tiden före ett statligt

huvudmannaskap.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

2. Omkostnader

Anslags- och delposter i

omkostnadsstaten

Socialinstitutet i

Stockholm

Göteborg

Lund

Umeå

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ..........

2 000

1 500

1 500

1 500

2. Reseersättningar, förslagsvis ........

10 000

7 000

7 000

12 000

3. Expenser:

a. Bränsle, lyse och vatten, för-

slagsvis ........................................

—

9 000

15 000

9 000

b. Biblioteket ................................

40 000

9 000

9 000

9000

c. Övriga expenser ........................

56 000

49 500

43 500

36 500

4. Inredning och utrustning av nya

lokaler ..............................................

—

5 000

15 000

40 000

Summa kr.

108 000

81 000

91 000

108 000

Beträffande anslagsberäkningarna inhämtas bl. a. följande.

Under anslagsposten till reseersättningar har medel bl. a. beräknats till rese-

kostnadsersättning och traktamente enligt rese- och traktamentsklass A, all­

männa resereglementet, för sammanträden med samarbetsnämnd och styrelse.

Kostnaderna för bränsle, lyse och vatten samt för städning och rengöring vid

socialinstitutet i Stockholm redovisas å omkostnadsstaten för universitetet i

Stockholm.

Vid socialvetenskapliga biblioteket i Stockholm är en upprustning ofrånkomlig.

Biblioteket tillgodoser, som ovan framhållits, såväl socialinstitutet som huvud­

delen av de samhällsvetenskapliga institutionerna vid universitetet i Stock­

holm. Studerandeantalet i de aktuella ämnena har stigit med över 30 % under

de två senaste läsåren och en fortsatt ökning torde vara att vänta. Nya ämnes­

områden och ämnesgrupper har tillkommit. Samtidigt har priserna på böcker och

tidskrifter, liksom på bokbindning, stigit kraftigt under de senaste åren. Det är

nödvändigt för biblioteket att bygga upp ett bokbestånd som kan svara mot den

expanderande undervisningens behov. Med hänsyn till dessa omständigheter

har ett anslag av 40 000 kr. beräknats.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

social och en teoretisk linje, vid institutet i Stockholm dessutom en förvaltnings­

linje och vid instituten i Göteborg och Lund en socialkommunal linje. Normal­

studietiden är två och ett halvt år. Utbildningen vid de olika instituten är i

stort sett likartad, även om ämnenas benämning och studiegången varierar något.

De principiella riktlinjerna för utbildningen vid socialinstituten fastställdes för

snart tjugo år sedan. År 1944 framlade socialutbildningssakkunniga utredning

och förslag rörande den högre socialpolitiska och kommunala utbildningen (SOU

1944: 29). Detta betänkande låg till grund för propositionen 1945:153 angående

bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning.

I anledning av nämnda proposition beslöt 1945 års riksdag att socialinstituten

skulle erhålla stöd av staten i större utsträckning än dittills varit fallet.

Utbildningen har därefter utvecklats på grundval av socialutbildningssakkun-

nigas förslag och under hänsynstagande till utvecklingen inom socialvetenska­

perna och till de behov som nya förhållanden skapat. Sålunda har socialinstituten

efter inbördes samråd företagit vissa ändringar i utbildningen. Bl. a. har under­

visningen utvidgats till nya områden — exempelvis sociologi och samhällsplane­

ring — och vissa förskjutningar har skett i fråga om ämnenas innehåll och om­

fattning. Behovet av fortbildning har i viss mån tillgodosetts genom påbyggnads-

kurser vid socialinstituten, t. ex. kurser i personaladministration och sjukhus-

kameral förvaltning. Sedan 1956 anordnas varje år en femmånaders mental-

hygienisk påbyggnadskurs.

En ökning av det statliga bidraget till socialinstituten har successivt genom­

förts sedan 1940-talets mitt. Staten svarar numera för närmare 90 % av kostna­

derna för socionomutbildningen. Tillhopa uppgår de statliga och kommunala

anslagen innevarande budgetår till ca 1,7 miljoner kr.

Frågan om en översyn av socionomutbildningens innehåll och utformning har

under senare år aktualiserats från flera håll. I anledning av förslag av 1955 års

universitetsutredning i dess sjätte betänkande, Universitet och högskolor i 1960-

talets samhälle (SOU 1959: 45), tillkallade jag i juni 1960 särskilda sakkunniga

för att utreda frågan om socionomutbildningens uppgifter, innehåll och orga­

nisation. I direktiven till de sakkunniga framhöll jag som den mest brådskande

uppgiften för utredningen att framlägga förslag om ökning av utbildningskapa­

citeten, bl. a. genom upprättande av ett socialinstitut i Umeå. Vidare under­

strök jag att en andra — på kort sikt inte fullt så brådskande men likväl

utomordentligt viktig — utredningsuppgift vore att finna den lämpligaste ut­

formningen av socionomutbildningens innehåll med hänsyn till pågående för­

ändring av samhällsstrukturen, särskilt inom de områden av samhällslivet, där

arbetskraft med social utbildning erfordras. Som en tredje huvuduppgift för

utredningen anförde jag slutligen frågan om socialinstitutens framtida organisa­

toriska ställning, bl. a. beträffande huvudmannaskapet.

De sakkunniga — socionomutbildningskommittén — har tidigare framlagt

förslag dels om ökning av utbildningskapaciteten vid de befintliga socialinstitu­

28

För egen del ansluter jag mig till kommitténs allmänna synpunkter rörande

behovet av en kvalitativ förbättring av socionomutbildningen, ehuru jag sam­

tidigt vill understryka att utbildningens standard i väsentliga delar redan nu

får anses god. Situationen på socionomernas arbetsfält, framför allt inom de

sektorer vilkas betydelse växer till följd av det socialpolitiska reformarbetets

utveckling och differentiering, ställer emellertid otvivelaktigt större krav på

ökade kunskaper hos dem som har att möta de konkreta frågorna i yrkesverk­

samheten. Särskilt den pågående utbyggnaden av det allmännas resurser för

vad som kan innefattas i begreppet människovärd — socionomerna har i sådan

verksamhet på en rad områden en nyckelställning — kräver en fortsatt för­

kovran av underlaget för samhällsverksamheten, dvs. i första hand av forsk­

ning och utbildning inom motsvarande ämnesområden.

Det är uppenbart, att frågan om en förstärkning av den sociala forskningens

resurser är ett spörsmål av största vikt. Med hänsyn till knappheten på perso­

nella och materiella tillgångar anser jag — och delar på denna punkt helt

statskontorets uppfattning — att de många frågor som sammanhänger med den

sociala forskningens organisation och lokalisering måste undersökas ingående.

Jag vill i detta sammanhang erinra om, att formerna för en intensifierad och

planmässig social forskning för närvarande överväges av en särskild sakkunnig-

utredning — socialpolitiska kommittén — som ännu inte framlagt några förslag

i frågan. I organisatoriskt hänseende blir det naturligtvis ett centralt spörsmål att

pröva i vad mån ytterligare resurser för social forskning bör samordnas med or­

ganisationen för samhällsvetenskaplig forskning vid universiteten. Från skilda

synpunkter finner jag det naturligt att frågan om möjligheterna att koncentrera

nytillkommande resurser på detta område därvid överväges ingående. Redan

härav synes det stå klart att ett ställningstagande till de av socionomutbild-

ningskommittén väckta förslagen rörande anordningar på forskningssidan —

exempelvis förslagen om professurer — icke bör ske nu.

Frågan om den sociala forskningens organisation hänger givetvis nära sam­

man med spörsmålen rörande själva socionomutbildningens utformning och

innehåll samt socialinstitutens ställning i förhållande till andra högre utbild-

ningsanstalter.

En av de centrala punkterna i kommittébetänkandet är tanken att social­

instituten skulle omvandlas till socialhögskolor. Därmed åsyftas en väsentlig

förändring av institutens ställning i organisatoriskt avseende och en förskjutning

i utbildningens uppläggning och utformning. I anslutning till 1955 års universi-

tetsutrednings rekommendation att socialinstituten och socionomutbildningen

borde anknytas till universiteten och den samhällsvetenskapliga utbildningen

uttalade jag i propositionen 1960: 119 angående riktlinjer för utbyggande av

universitet och högskolor m. m., att socionomutbildningen liksom hittills borde

vara en från universiteten fristående institutsutbildning. I direktiven till kom­

mittén erinrade jag om detta uttalande men framhöll, att de sakkunniga borde

pröva frågan huruvida utbildningen inom vissa ämnen lämpligen kunde mer

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

30

kapaciteten nödvändig. Bristen på socionomer synes ha skärpts under senare år

och många tecken tyder på att efterfrågan på socionomer kommer att öka under

de närmaste åren. Kommittén har i sitt betänkande anfört en rad omständig­

heter som talar för ett ökat behov av socionomer, bl. a. den inom socialvården

pågående förskjutningen mot förebyggande åtgärder och utbyggnaden av reha-

biliteringsverksamheten, upprustningen inom vårdområdena och kommunernas

vidgade arbetsuppgifter och växande ekonomiska engagemang.

I några remissyttranden har uttalats, att frågan om spärrarnas borttagande

till socionomutbildning så snart som möjligt bör aktualiseras. I dessa yttranden

framhålls dels att arbetsmarknadsmässiga skäl talar för en sådan åtgärd, dels

att socionomutbildningen härigenom skulle kunna bidra till att avlänka det be­

farade humanistöverskottet till områden, där användbarhet och placeringsmöj-

ligheter synes bättre tillgodosedda.

I denna fråga vill jag först helt allmänt uttala, att en bestämd kapacitet i

fråga om socionomutbildning i och för sig inte längre synes motiverad. Det är

önskvärt att så många som möjligt av dem som avser att ägna sig åt arbete

inom socialvård och förvaltning får tillfälle att genomgå kvalificerad fackutbild­

ning, och dessutom synes socionomutbildning vara lämplig även för studerande

som avser att söka sig till närliggande yrkesområden. Därför är enligt min

mening ett i huvudsak fritt tillträde till socionomutbildning i princip att

föredraga. Vissa svårigheter kan dock göra ett sådant system omöjligt att

tillämpa för närvarande. Den praktiska utbildningen är en väsentlig del av

socionomutbildningen. Om antalet studerande vid socialinstituten skulle avse­

värt öka kan det med hänsyn till den snabba kapacitetsökningen under senare

år bli svårt att skaffa erforderligt antal lämpliga praktikplatser och engagera

lämpliga praktikhandledare.

Utbildningskapaciteten måste på grund härav tills vidare begränsas. Jag för­

ordar därför att antalet utbildningsplatser för läsåret 1963/64 angives till ca

480, varav ca 150 vid institutet i Stockholm, ca 120 vid institutet i Göte­

borg, ca 120 vid institutet i Lund och ca 90 vid institutet i Umeå. Det bör

ankomma på den i det följande föreslagna samarbetsnämnden att fastställa

fördelningen av antalet utbildningsplatser på olika linjer. Jag vill endast uttala,

att de nytillkomna platserna främst bör avse social linje, då bristen på arbets­

kraft med denna utbildning är mest markerad. Om det visar sig att inte alla

utbildningsplatser på en linje kan besättas med kompetenta sökande, bör de

lediga platserna såvitt möjligt utnyttjas genom utvidgad intagning på andra

linjer.

Den föreslagna utbyggnaden synes nödvändiggöra vissa ändringar av insti­

tutens inträdesvillkor. Kommittén har föreslagit att kravet på fullgjord för­

praktik avskaffas. Förpraktiken fyller enligt kommitténs mening i allmänhet

inte de krav på orientering m. m. som man bör kunna ställa. Remissinstanserna

har tillstyrkt kommittéförslaget på denna punkt eller lämnat det utan erinran.

I flera yttranden understryks fördelarna med en sådan åtgärd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

32

i statens ägo. Underhandskontakter med instituten har givit vid handen att

institutens styrelser inte torde ha någon erinran mot en sådan åtgärd.

I detta sammanhang torde böra erinras om en fråga som berör socialinstitutet

i Stockholm. I samband med uppförande av byggnaden Odengatan 61, som nu

disponeras av socialinstitutet, socialvetenskapliga biblioteket och institutionen

för nationalekonomi vid universitetet i Stockholm, lämnade centralförbundet för

socialt arbete ett lån å 100 000 kr. till Stockholms högskola. Enligt avtal i sam­

band med ombildning av Stockholms högskola till universitet har staten fr. o. m.

den 1 juli 1960 övertagit betalningsansvaret för nämnda lån. Lånet är räntefritt

och ouppsägbart så länge byggnaden vid Odengatan 61 upplåts för socialinstitu­

tet i Stockholm. I avtalet har förutsatts att centralförbundet beredes rum i

anslutning till institutet. Frågan om detta lån aktualiseras genom att institutet

i år flyttar till kvarteret Mimer i Vasastaden. Centralförbundet för socialt arbete

har meddelat, att förbundet inte har någon erinran mot ett förstatligande av

socialinstitutet i Stockholm, under förutsättning att förbundet liksom hittills

erhåller lokalutrymme i anslutning till institutet. Förbundet förutsätter också

att frågan om ränta och eventuell uppsägning av nämnda lån kan bli föremål

för förhandlingar mellan staten och förbundet efter det att institutet avflyttar

från Odengatan 61. Jag vill erinra om att Centralförbundet genom byggnads­

styrelsen beretts utrymme i den nya byggnaden.

I samband med ett förstatligande aktualiseras frågan om socialinstitutens

förvaltningsmässiga ställning. Instituten är nu fristående stiftelser under ledning

av var sin styrelse. Någon särskild tillsynsmyndighet finns inte och inte heller

något för instituten gemensamt organ.

I kommittébetänkandet — liksom i den kompletterande promemorian —

föreslås att varje institut skall stå under ledning av en styrelse, förordnad av

Kungl. Maj:t. Beträffande styrelsefrågan talar enligt min mening vissa skäl för

att — i varje fall på längre sikt — någon form av gemensam ledning vore en

ändamålsenlig lösning. Tills vidare synes det emellertid lämpligt att det vid

varje institut finns en styrelse. Jag förordar därför att en sådan anordning kom­

mer till stånd. Styrelserna bör ha den högsta uppsikten över undervisningen

och den ekonomiska förvaltningen vid respektive institut. Varje styrelse bör

bestå av högst nio av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter jämte institutets rektor.

Styrelserna bör innefatta företrädare för bl. a. kommunförbunden, andra avnä­

mare och universitetet på orten. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda

närmare bestämmelser i hithörande frågor.

Jag anser att ett nära samarbete bör ske mellan instituten och förordar därför

att en samarbetsnämnd inrättas med uppgift att befrämja en samordning av

socialinstitutens verksamhet, bl. a. i frågor rörande studieplaner, utbildnings­

kapacitet, fortbildning och anslagsäskanden. Nämnden bör även ha till uppgift

att enligt de grunder som anges i institutens stadgar antaga studerande vid

socialinstituten. Samarbetsnämnden bör bestå av ordförande, förordnad av

Kungl. Majrts proposition nr 79 år 1963

34

utsträckning ombesörjes av fast anställda lärare med samma vetenskapliga och

pedagogiska kompetens som gäller för universitetslektorer. Vidare är det — med

hänsyn till svårigheterna att rekrytera kvalificerade lärare i samhällsvetenskap­

liga ämnen — enligt min mening viktigt, att det vid socialinstituten finns lärar­

tjänster med de avlöningsförmåner som gäller för motsvarande tjänster vid

universiteten. Jag förordar därför att universitetslektorat i den omfattning, som

följer av vad jag i det följande föreslår, inrättas vid instituten. Även i fråga om

undervisningsskyldighet m. m. bör tillämpas samma regler som vid universiteten.

För behörighet till tjänst som universitetslektor bör gälla att vederbörande av­

lagt disputationsprov samt styrkt sig äga pedagogisk skicklighet. Dispens från

dessa behörighetsvillkor bör kunna meddelas av Kungl. Maj:t efter prövning i

varje särskilt fall.

Med anledning av vad som föreslagits i den kompletterande promemorian

förordar jag, att fr. o. m. den 1 juli 1963 vid socialinstituten inrättas tjänster som

universitetslektor, nämligen i Stockholm fem tjänster, i Göteborg tre tjänster,

i Lund fyra tjänster och i Umeå fyra tjänster. Dylik tjänst bör vara inrättad

inom något av ämnesområdena statskunskap, nationalekonomi, socialpolitik,

socialrätt, psykologi, sociologi, kommunal ekonomi och kommunal förvaltning.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av styrelsen för veder­

börande institut fastställa ämnesområde för respektive tjänst. Det i den komplet­

terande promemorian framförda förslaget om inrättande av en universitets-

lektorstjänst i social metodik och administration vid socialinstitutet i Stockholm

anser jag mig inte kunna biträda. I stället bör en tjänst som lektor i Ae 25 inrät­

tas vid nämnda institut. Jag återkommer senare till denna fråga.

Vid instituten i Stockholm, Göteborg och Lund är en lektor vid respektive

institut förordnad som rektor. Rektorn vid institutet i Umeå är universitets­

lektor vid Stockholms universitet. Jag avser att, vid bifall till mitt förslag, i

samband med ett inrättande av universitetslektorat vid socialinstituten föreslå

Kungl. Maj:t att utan ansökan förordna vederbörande rektorer i Stockholm,

Göteborg, Lund och Umeå till innehavare av tjänst som universitetslektor vid

respektive institut. Nu nämnda tjänster som universitetslektor bör icke få

uppehållas så länge innehavarna är förordnade som rektorer.

Den praktiska utbildningen vid instituten ombesörjes av lektorer i lönegrad

Ae 25 och av biträdande lektorer i lönegrad Ae 19. I överensstämmelse med vad

som förordas i den kompletterande promemorian föreslår jag en viss förändring

av nämnda befattningshavares arbetsuppgifter. Lektorerna i lönegrad Ae 25

bör sålunda i första hand svara för undervisning i social metodik och administra­

tion. För övriga uppgifter sammanhängande med den praktiska utbildningen

bör inrättas tjänster som konsulent i Ae 21, vilka bör ersätta nuvarande tjänster

som biträdande lektor. Jag föreslår, att fr. o. m. den 1 juli 1963 skall finnas

inrättade följande lektorstjänster i Ae 25, nämligen tre vid socialinstitutet i

Stockholm — av vilka en för undervisning i praktisk kommunal förvaltning och

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

36

benämnt Socialinstitutet i Umeå: Avlöningar, uppföras följande tjänster, näm­

ligen en som rektor i Bp 1, fyra som universitetslektor i Ao 27, en som lektor i

Ae 25 och en som konsulent i Ae 21.

En universitetslektorstjänst vid vart och ett av instituten bör icke få uppe­

hållas så länge innehavaren är förordnad som rektor.

Jag avser att, vid bifall till här framlagda förslag, sedermera föreslå Kungl.

Maj:t, att rektorer, fast anställda lärare och övriga fast anställda befattnings­

havare vid nuvarande socialinstitut utan ledigförklarande skall förordnas på

motsvarande, likvärdig eller i förekommande fall högre tjänst vid de statliga

socialinstituten; dock bör de av mig förordade reglerna rörande behörighet där­

vid iakttagas.

Med hänsyn till bl. a. att jag här förordat en förhållandevis snabb utbyggnad av

socialinstituten synes det mig angeläget att möjlighet föreligger att, såvitt gäller

lärarorganisationen, övergångsvis vidtaga särskilda anordningar. Det bör därför

ankomma på Kungl. Maj:t att — om så visar sig erforderligt — efter förslag av

vederbörande instituts styrelse medgiva avvikelse från den av mig förut för­

ordade lärarorganisationen, allt inom ramen för de medel, som anvisas för

ändamålet.

För nästa budgetår beräknar jag det totala medelsbehovet för avlöningar till

socialinstituten till 2 022 000 kr. För vart och ett av instituten bör fastställas

avlöningsstater, fördelade på olika poster.

Vidare bör för nästa budgetår för vart och ett av socialinstituten anvisas ett

särskilt förslagsanslag till omkostnader. De beräkningar för respektive institut

som redovisas i den kompletterande promemorian har inte givit mig anledning

till erinran. Jag förordar sålunda att till omkostnader vid socialinstituten anvisas

sammanlagt 388 000 kr.

Jämfört med bidragsanslaget till socialinstituten innevarande budgetår,

1 518 000 kr., medför de av mig här framlagda förslagen en ökning av statens

kostnader med 892 000 kr.

Vid bifall till vad jag förordat i det föregående torde det få ankomma på

Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder som erfordras, för att den föreslagna verk­

samheten skall kunna starta fr. o. m. läsåret 1963/64. Bl. a. bör uppdragas åt

byggnadsstyrelsen att fullfölja planerade åtgärder för anskaffande av lokaler

för de föreslagna socialinstituten. Jag vill i detta sammanhang fästa uppmärk­

samheten på att statens åtaganden beträffande kostnaderna för lokaler innebär

en reell anslagsförstärkning utöver den som framgår av nyss anförda riksstats-

siffror.

Direktionen för Svenska diakonsällskapet har i särskild skrift hemställt om

ett anslag till avlöningar av 159 000 kr. för socialutbildningen vid Svenska dia­

konskolan — Sköndalsinstitutet — budgetåret 1963/64. Med anledning härav

vill jag understryka, att den av mig här föreslagna förstärkningen av utbild­

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 169 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis........................................ 8 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 208 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal . 152 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................................... 173 800

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, för­

slagsvis ..................................................................... 6 000

6. Huvudmansavgifter, förslagsvis ........................... 22 000

Summa kr. 739 000

c) till Socialinstitutet i Stockholm: Avlöningar för budget­

året 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslags­

anslag av 739 000 kr.;

d) till Socialinstitutet i Stockholm: Omkostnader för bud­

getåret 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslags­

anslag av 108 000 kr.;

III. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalför­

teckning för socialinstitutet i Göteborg, att tillämpas tills vidare

fr. o. m. budgetåret 1963/64;

b) godkänna följande avlöningsstat för socialinstitutet i Gö­

teborg, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 105 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis ...................................... 3 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 185 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal .

56 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................................... 90 600

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, för­

slagsvis ..................................................................... 3 000

6. Huvudmansavgifter, förslagsvis............................. 12 000

Summa kr. 455 000

c) till Socialinstitutet i Göteborg: Avlöningar för budgetåret

1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

455 000 kr.;

d) till Socialinstitutet i Göteborg: Omkostnader för budget­

året 1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslags­

anslag av 81 000 kr.;

40

c) till Socialinstitutet i Umeå: Avlöningar för budgetåret

1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

359 000 kr.;

d) till Socialinstitutet i Umeå: Omkostnader för budgetåret

1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

108 000 kr.;

VI. till Fortbildning av socionomer m.m. för budgetåret

1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservations­

anslag av 55 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro­

position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Åsa Teorell

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 79 år 1963

41

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning .......................................... .......................................................... 2

II. Föreliggande förslag m. m. rörande socionomutbildningen .................. 4

A. Kommitténs förslag

........................................................................ 4

B. Yttranden .............................................................................................. 9

C. Den kompletterande promemorian ..................................................... 18

D. Departementschefen

........................................................................ 25

III. Hemställan ................................................................................................. 37