Prop. 1964:117
('angående inrättande av kreditinstitut för lantbruksnäringarna, m. m.',)
Kungl. Maj.ts proposition nr i 17 år 196b
1
Nr 117
Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående inrättande av
kreditinstitut för lantbruksnäringarna, m. m.; given Stockholms slott den 13 mars 196b.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag om inrättande av två kreditinstitut, främst avsedda för långfristiga krediter till företag vilkas verksamhet avser förädling eller distribution av produkter från jordbruket eller skogsbruket eller binäringar till dessa eller till företag som distribuerar förnödenheter till samma näringsgrenar. De nya instituten föreslås skola organiseras som aktiebolag och benämnas Lantbruksnäringarnas Primärkredit AB och Lant- bruksnäringarnas Sekundärkredit AB. Instituten avses skola ägas till hälf ten av staten och till hälften av jordbrukets föreningsrörelse, Handelns sam- arbetsorgan i jordbruksfrågor och Kooperativa förbundet. Aktiekapitalet föreslås i vartdera bolaget bli 5 milj. kr., varjämte till reservfond avses sko la avsättas 2,5 milj. kr. Vartdera bolaget skall därjämte ha en särskild ga rantifond på 15 milj. kr. Den sammanlagda utlåningskapaciteten beräknas tills vidare bli 375 milj. kr.
Till aktieteckning i de nya bolagen föreslås för budgetåret 1964/65 ett investeringsanslag av 7,5 milj. kr. Vidare förordas att staten ställer garan tiförbindelser på sammanlagt 15 milj. kr. till bolagens förfogande.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 117
2
Kungl. Maj.ts proposition nr It7 år 196b
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i stats rådet å Stockholms slott den 13 mars 196b.
Närvarande:
Statsråden
S
träng
, A
ndersson
, L
indström
, L
ange
, L
indholm
, K
ling
,
S
koglund
, E
denman
, J
ohansson
, H
ermansson
, H
olmqvist
, A
spling
, P
alme
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om inrättande av kreditinstitut för lantbruksnäringarna, m. m. samt anför därvid följande.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1963 tillkallade jag samma dag tre personer1 med uppdrag att ingå såsom ledamöter i en för handlingsdelegation för att med företrädare för jordbruksnäringen föra förhandlingar rörande inrättande av ett institut för långfristig kreditgiv- ning till företag inom jordbruket m. m.
Förhandlingar har därefter förts mellan å ena sidan den statliga för handlingsdelegationen och å andra sidan förhandlingsdelegationer från jordbrukets föreningsrörelse, Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Kooperativa förbundet.
Sedan förhandlingarna slutförts, har delegationerna med skrivelse den 18 januari 1964 överlämnat förslag till inrättande av Lantbruksnäringarnas Primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit AB med rikt linjer för institutens verksamhet jämte förslag till avtal och bolagsord ningar.
över förhandlingsdelegationernas förslag har efter remiss yttranden av givits av bankinspektionen, försäkringsinspektionen, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, patent- och registreringsver ket, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, styrelserna för allmänna pensionsfonden, Svenska bankföreningen, Sparbankernas bank AB, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Svens ka försäkringsbolags riksförbund, Sveriges lantbruksförbund samt Riksför bundet Landsbygdens folk (RLF) och Sveriges allmänna hypoteksbank ge mensamt, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Koopera tiva förbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industri
1 Statssekreteraren i finansdepartementet Krister Wickman, ordförande, bankdirektören i riksbanken Ame Callans och lagbyråchefen i finansdepartementet Sven-Eric Nilsson.
organisation, Svensk industriförening samt Landsorganisationen i Sverige (LO).
Kommerskollegium liar till sitt utlåtande fogat yttranden av ett flertal handelskammare och företagareföreningar.
Jag anhåller nu att få till behandling uppta frågan om inrättande av kre ditinstitut för lantbruksnäringarna.
Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 196b
3
Förhandlin gsdelegationernas förslag
Förhandlingsdelegationerna framhåller inledningsvis, att syftet med det framlagda förslaget är att åstadkomma en vidgning av de institutionella be tingelserna för den mera långfristiga kreditgivningen till företag, som ba serar sin verksamhet på jordbrukets eller skogsbrukets produkter eller el jest har anknytning till dessa näringar. Härigenom skapas ökade möjlighe ter till en rationalisering av förädlingen och distributionen av produkterna från dessa näringsgrenar.
Med utgångspunkt från det nu sagda har bestämmelsen om bolagens ändamål i § 2 av bolagsordningarna för instituten utformats. Enligt denna skall bolagens verksamhet avse att genom utlämnande av lån, hu vudsakligen av långfristig karaktär, medverka vid finansieringen av nä- ringsföretag här i riket, företrädesvis företag vilkas verksamhet avser för ädling eller distribution av produkter från jordbruket eller skogsbruket el ler binäringar till dessa eller ock distribution av förnödenheter till samma näringsgrenar. Vidare skall bolagen genom att utge obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar eller genom annan upp låning anskaffa medel för utlåningsverksamheten. Bolagen skall även kun na lämna garanti för sådana lån, som de eljest själva skulle äga bevilja. De skall också kunna förmedla sådana lån.
Med den bestämning som nu gjorts av bolagens ändamål torde enligt för handlingsdelegationerna tyngdpunkten i bolagens verksamhet komma att ligga på utlåning till företag, som förädlar eller distribuerar produkter från jordbruket. Såsom exempel på sådana förädlingsindustrier nämnes kvar nar, mejerier, slakterier, cliarkuterifabriker, konservfabriker och bagerier. Inom distributionen beräknas kreditgivningen få sin största betydelse för finansieringen av t. ex. lagerhus, partihandelscentraler, auktionshallar för trädgårdsprodukter o. d. Beträffande företag som distribuerar produkter till jordbruket anför delegationerna såsom exempel företag som levererar maskiner, redskap, fodermedel eller gödningsämnen.
Den omständigheten att verksamheten naturligen kan väntas bli inriktad på vissa typer av företag innebär inte någon formell branschavgränsning. Bolagsordningarna anger, att det »företrädesvis» gäller kreditgivning till angivna förelag. Något hinder för bolagen att lämna lån även till andra nä-
IUhang till riksdagens protokoll 1964. i samt. Nr 117
4
ringsföretag föreligger alltså inte. Nära till hands ligger t. ex. företag, som
har anknytning till de nämnda typerna av näringsföretag, såsom industrier
som producerar förnödenheter till jordbruket. Det blir därför enligt delega
tionernas mening bolagens styrelser som i den praktiska tillämpningen får
bedöma i vilka fall krediter skall lämnas. För institutens affärsmässiga
drift bör del enligt delegationerna vara en fördel, att några formella hinder
vid valet av låntagare inte uppställes.
Delegationerna påpekar i detta sammanhang, att även andra kreditinsti
tut kan verka för långfristig, bunden kreditgivning till företag av nu an
given art. Sålunda kan de av staten och affärsbankerna gemensamt ägda AB
industrikredit och AB Företagskredit lämna lån till mindre och medelstora
näringsföretag av nu ifrågavarande slag. Samtidigt som de nya instituten
kommer att komplettera befintliga kreditinrättningar, kommer de alltså att
få verka i konkurrens med andra företag.
Vidare framhålles att den omständigheten, att vissa organisationer kom
mer att stå som delägare i de nya kreditinstituten, självfallet inte innebär
någon prioritering till förmån för företag som är anslutna till vissa bransch-
sammanslutningar eller andra organisationer. Inte heller bör enligt delega
tionerna någon kvotering av utlåningen mellan olika intressentgrupper fö
rekomma. Instituten skall fritt kunna pröva inkomna låneansökningar med
beaktande av de säkerheter som kan ställas och andra vid sedvanlig kredit
bedömning relevanta faktorer.
Det har vid förhandlingarna förutsatts att sådana krediter, som med hän
syn till sin storlek och omständigheterna i övrigt lämpligen bör placeras på
obligationsmarknaden, inte skall beviljas av de här ifrågavarande institu
ten. Däremot anses instituten böra kunna förmedla sådana lån.
Kreditinstituten skall arbeta på rent affärsmässig grund. De skall sålun
da för sina krediter kräva marknadsmässiga villkor såväl i fråga om ränta
som övriga villkor. Självfallet skall instituten verka för att de i sin kredit
givning inom ramen för affärsmässighet kan lämna lån på så fördelaktiga
villkor som möjligt. Det är därför enligt delegationerna angeläget, att de
bl. a. kan ges en rationell och enkel organisation.
Vid överläggningarna har förutsatts att staten och organisationerna skall
bidra med hälften av aktiekapitalet vardera, samt att övriga finan
siella förpliktelser gentemot bolagen skall fördelas på samma sätt som ak
tiekapitalet. I likhet med vad som gäller för AB Industrikredit och AB
Företagskredit har vidare förutsatts, att som säkerhet för de nya bolagens
förbindelser, utöver aktiekapitalet, även skall finnas en garantifond.
Storleken av aktiekapitalet och garantifonden är beroende av den utlå-
ningsvolym som anses lämplig. Vid de förda förhandlingarna har ansetts
att ett aktiekapital av 5 milj. kr. i vartdera institutet kan vara lämpligt. De
föreslagna bolagsordningarna ger dock möjlighet att utvidga aktiekapitalet
till 15 milj. kr. Vidare har förutsatts att garantifonden skall uppgå till tre
Kungl. Mnj. ts proposition nr 117 år 1064
5
gånger aktiekapitalet vid bolagens bildande, d. v. s. 15 milj. kr. i vartdera bolaget. Garantiförbindelsen skall för statens del tecknas av fullmäktige i riksgäldskontoret samt för organisationernas del vara utställd av svensk affärsbank. Garantiförbindelsen skall, om så anses lämpligt, kunna helt eller delvis utbytas mot kontanta medel. För att omedelbart ge bolagen stör re eget kapital har vidare förutsatts att till vartdera bolagets reservfond skall avsättas 2,5 milj. kr. Tekniskt skulle detta lösas genom att aktierna betalas med 150 procent av nominella värdet. Mellan organisationerna inbördes har överenskommits, att jordbrukets föreningsrörelse skall tillskjuta tre femte delar, Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor en femtedel och Koope rativa förbundet en femtedel av den på organisationerna fallande andelen i bolagens kapital och garantifond.
Det nu sagda innebär, att aktiekapitalet, reservfonden och garantifonden kommer att fördelas enligt följande i vartdera bolaget:
Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 196A
Avtalspart
Aktie-
Reserv-
Summa
Garanti
kapital
fond
eget
fond
kapital
Staten.............................. 2 500 000 1 250 000 3 750 000 7 500 000 J ordbrukets förenings
rörelse......................... 1 500 000 750 000 2 250 000 4 500 000 Handelns samarbetsor
gan i jordbruksfrågor 500 000 250 000
750 000 1 500 000
Kooperativa förbundet 500 000 250 000
750 000 1 500 000
Sammanlagt 5 000 000 2 500 000 7 500 000 15 000 000
Av det sammanlagda egna kapitalet för båda bolagen skulle alltså staten svara för 7,5 milj. kr., jordbrukets föreningsrörelse för 4,5 milj. kr., Han delns samarbetsorgan i jordbruksfrågor för 1,5 milj. kr. och Kooperativa förbundet för 1,5 milj. kr. Till de båda företagens garantifonder skulle sta ten ställa garantier för 15 milj. kr., jordbrukets föreningsrörelse för 9 milj. kr.. Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor för 3 milj. kr. och Koope rativa förbundet för 3 milj. kr.
Bolagens upplåningsrätt är avsedd att regleras på samma sätt som gäller för AB Industrikredit och AB Företagskredit. Primärkreditin stitutet skall sålunda kunna upplåna medel motsvarande högst tio gånger summan av det egna kapitalet och garantifonden. För sekundärkreditinsti tutet är motsvarande bestämmelse sex gånger det egna kapitalet och garan tifonden. Detta innebär — med beaktande av att det egna kapitalet även står till förfogande för utlåningen — en sammanlagd utlåningskapacitet hos primärkreditinstitutet av (10 X 22,5 + 7,5) 232,5 milj. kr. och hos se kundärkreditinstitutet av (6X 22,5 -|- 7,5) 142,5 milj. kr. Totalt skulle allt så instituten kunna lämna lån till sammanlagt 375 milj. kr.
Genom att sekundärkreditinstitutet medgivits en snävare upplåningsrätt
6
än primärkreditinstitutet räknar delegationerna med att båda dessa insti tut skall få samma kreditvärdighet gentemot sina egna långivare.
Vid utformningen av institutens bolagsordningar har de av Kungl. Maj :t fastställda bolagsordningarna för AB Industrikredit och AB Företagskredit fått tjäna till ledning. Med undantag för de föreskrifter, som betingas av institutens speciella syften och organisationen av dem, har bestämmelserna i institutens bolagsordningar utformats efter vad som gäl ler för AB Industrikredit och AB Företagskredit.
Det sist sagda gäller bl. a. i fråga om kravet på säkerheter för lån från de nya instituten. För primärkreditinstitutet har säkerhetskravet ut formats i enlighet med vad som gäller för AB Industrikredit. För lånen skall sålunda vara ställd betryggande säkerhet i form av pant eller borgen. Pant skall utgöras av inteckning i fast egendom eller tomträtt inom 60 procent av det värde, till vilket kreditinstitutets styrelse upp skattat den fasta egendomen eller den till tomträtten hörande byggnaden. Borgen skall vara tecknad av staten, kommun, därmed jämställd samfäl lighet eller bank. I förtydligande syfte har tillagts att med bank härvid avses även centralkassa för jordbrukskredit.
För sekundärkreditinstitutet är säkerhetskravet utformat efter förebild av motsvarande bestämmelse i bolagsordningen för AB Företagskredit. Detta innebär alt bolaget inte får bevilja lån utan att säkerhet, som kre ditinstitutet finner betryggande, ställes antingen i fast eller lös egendom eller också i form av borgen.
Beträffande lånens löptid har förutsatts samma regler som för AB Industrikredit och AB Företagskredit. Lånen skall alltså lämnas på högst 20 års löptid. Delegationerna erinrar i sammanhanget om alt för de båda sistnämnda instituten lånen regelmässigt utlämnats med en formell bind- ningstid av högst 10 år, även om amorteringsplanen förutsatt återbetal ning på 20 år.
I fråga om den organisatoriska uppbyggnaden har det för utsatts att de nya instituten skall få en så enkel administration som möj ligt i syfte att hålla en låg marginal mellan bolagens upplånings- och ut- låningsräntor. Instituten har därför inte tänkts lia någon egen lokalorga nisation, utan de bör enligt delegationerna så långt möjligt anknytas till redan befintliga organisationer. Även om sålunda andra organ kan kom ma att medverka vid beredning av lånen, är det givet, att ansvaret för kreditgivningen helt kommer att ligga hos instituten. Enligt delegationerna måste det emellertid få ankomma på bolagens styrelser att besluta hur bo lagens verksamhet i nu angivna avseenden bör organiseras.
Vart och ett av bolagen skall ha en styrelse bestående av tio per soner. Av dessa skall staten såsom A-aktieägare utse fem och organisa tionerna såsom B-aktieägare utse likaledes fem. Kungl. Maj :t skall för ordna en av styrelsens ledamöter att vara dess ordförande. Styrelsens vice
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196b
7
ordförande skall väljas av de av B-aktieägarna utsedda styrelseledamöter na. Det har förutsatts att de tre parterna på organisationssidan kommer att utse styrelseledamöter i proportion till det i bolagen insatta kapitalet. Delegationerna har utgått från att styrelserna kommer att få en allsidig sammansättning.
Delegationerna har slutligen utgått från att bolagen medges undantag från skyldighet att i enlighet med bestämmelserna i 72 § 1 mom. aktie bolagslagen avsätta medel till skuldregleringsfond.
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196b
Remissyttranden
Vid remissbehandlingen har flertalet hörda remissinstanser som sin allmänna inställning tillstyrkt eller lämnat utan erinran för handlingsdelegationernas förslag om inrättande av två särskilda kreditin stitut. Åtskilliga remissorgan ställer sig emellertid tveksamma till behovet av ytterligare kreditinstitut, och i några yttranden har förslaget direkt av styrkts.
Bland de remissinstanser som i allt väsentligt biträtt förhandlingsdelega tionernas förslag är lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, fullmäk tige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, styrelserna för allmän na pensionsfonden, Sveriges lantbruksförbund samt RLF och Sveriges all männa hypoteksbank, Sparbankernas bank AB, Svenska sparbanksför eningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges grossistförbund, Sve riges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet, Svensk industriförening och LO. Förslaget har även tillstyrkts av Gotlands handelskammare samt ett flertal företagareföreningar.
Patent- och registreringsverket, som huvudsakligen granskat förslagen till bolagsordningar ur aktiebolagsrättsliga synpunkter, har inte funnit något hinder mot registrering av de föreslagna firmanamnen. Inte heller i övrigt har ämbetsverkets granskning föranlett någon erinran.
Av de mera allmänna synpunkter som framförts må i övrigt följande återges.
Sveriges lantbruksförbund, RLF och Sveriges allmänna hypoteksbank anför i sitt gemensamma yttrande bl. a. följande.
Från jordbrukets sida har det sedan länge framstått som ett angeläget önskemål att i ökad utsträckning kunna få anlita kapitalmarknaden för investeringar i jordbrukets industrifastigheter. I den överenskommelse, som under våren 1963 ingicks mellan regeringen samt representanter för Lantbruksförbundet och RLF rörande viss kompensation till jordbruket, förklarade sig regeringen beredd att undersöka möjligheterna att institutio nellt förbättra jordbrukets kreditmöjligheter. Det nu framlagda förslaget innebär ett fullföljande av syftet med överenskommelsen i denna del. Vi hälsar med tillfredsställelse tillkomsten av de båda föreslagna kreditinsti-
Bihang till riksdagens protokoll ll)Gb. 1 samt. Nr 117
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196k
tuten och anser det angeläget att deras verksamhet kan påbörjas så snart som möjligt.
Sveriges jordbrukskasseförbund framhåller följande beträffande behovet av kreditinstitut för lantbruksnäringarna.
Det har sedan flera år tillbaka framstått som ett önskemål från ett antal centrala jordbruksorganisationers sida att få bilda ett eget kredit institut för finansiering av långfristiga krediter till föreningsföretagen. Detta önskemål har hittills icke blivit tillgodosett, och det torde enligt vår mening finnas anledning att i annat sammanhang återkomma till denna fråga. De nu föreslagna båda nya kreditinstituten kan endast i vissa av seenden ersätta det tidigare föreslagna institutet. Förbundet anser likvisst det önskvärt att de kommer till stånd. Visserligen kan det sägas, att de innebär en viss dubblering av den verksamhet, som bedrivs av Industri kredit AB och Företagskredit AB, hos vilka föreningsföretag redan nu kan få krediter. Man markerar dock genom de nya institutens bildande en särställning för de företag, som förädlar och distribuerar jordbruksnä ringens produkter, och genom styrelsens sammansättning ernås ett star kare inflytande för jordbrukets organisationer på kreditgivningen, än vad som är möjligt i de redan befintliga instituten.
Sveriges grossistförbund anser, att det hade legat nära till hands att genom utbyggnad av AB Industrikredit och AB Företagskredit tillgodose de syften som man vill uppnå genom de två nya instituten. Under för- handenvarande omständigheter har förbundet emellertid inte något att erinra mot att de föreslagna instituten tillskapas.
Åtskilliga remissinstanser ifrågasätter, såsom nämnts, behovet av ytter ligare kreditinstitut och anser i allmänhet att de redan befintliga AB In dustrikredit och AB Företagskredit borde kunna tillgodose de ifrågava rande syftena. Till dessa remissinstanser hör bankinspektionen, kommerskollegium, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund,
Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Stockholms, Smålands och Blekinge samt Skånes handelskammare även som Stockholms, Västmanlands och Gävleborgs läns företagareföreningar.
Av de framförda synpunkterna må följande återges.
Bankinspektionen anför sålunda bl. a. följande.
Av den remitterade promemorian framgår, att de planerade instituten avses skola lämna krediter för delvis samma ändamål som tillgodoses ge nom AB Industrikredit och AB Företagskredit, i vilka bolag staten redan är engagerad som hälftendelägare. Att de redan existerande företagen i organisatoriskt avseende icke skulle vara lämpade för att tillgodose även de kreditbehov, varom här är fråga, torde knappast med fog kunna göras gällande, och inspektionen har svårt att inse, vilka reella fördelar för det allmänna, som vinnes genom tillskapandet i detta sammanhang av nya halvstatliga företag med uppgift att bedriva verksamhet i konkurrens med äldre sådana företag. Enligt inspektionens mening skulle en utbyggnad —- vid behov — av kapaciteten hos dessa senare varit en närmare till hands liggande, enklare och i längden mera ekonomisk lösning.
Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 196b
9
Motsvarande synpunkter framför även kommerskollegium, som konsta
terar.
En uppdelning av kapitalmarknaden i olika sektorer genom tillskapande
av särskilda kreditinstitut för olika ändamål synes i princip icke önskvärd.
Ett sådant förfarande motverkar en fritt fungerande kapitalmarknad och
kan begränsa konkurrens på lika villkor på denna marknad. Emellertid
kan det för tillgodoseende av kreditbehovet inom en viss sektor av den
ena eller andra anledningen finnas nödvändigt att inrätta ett särskilt kre
ditinstitut. Ett sådant avsteg från den principiella ståndpunkten bör för
utsätta, att det ifrågavarande områdets kreditbehov icke kan tillfredsstäl
lande ordnas genom redan befintliga institut. Väl är det riktigt att mindre
och medelstora företag inom den sektor varom nu är fråga, liksom inom
andra sektorer ha svårigheter att erhålla långfristiga krediter, men befint
liga kreditinstitut såsom hypoteksföreningar, aktiebolaget Industrikredit,
aktiebolaget Företagskredit samt statliga garantilåneverksamheten synas
formellt kunna täcka den helt övervägande delen av de krediter, som de nya
instituten avses skola tillgodose. Om sådan kredit reellt icke lämnas, torde
det i betydligt högre grad bero på kreditinstituten ålagda restriktioner än
att formella lånemöjligheter saknas.
Kollegium är sålunda tveksamt om nödvändigheten av att upprätta de
två nya kreditbolagen.
Eftersom det hävdas att bolagens tillkomst skulle skapa ökade möjlig
heter till rationalisering av förädling och distribution av jordbruksnäring
ens och dess binäringars produkter, vill kollegium icke motsätta sig att det
framlagda förslaget genomföres.
Svenska bankföreningen konstaterar, att motivet för de nya instituten
skulle vara att åstadkomma en vidgning av de institutionella betingelserna
för den mera långfristiga kreditgivningen. Föreningen fortsätter.
Bankföreningen kan ej finna ådagalagt att en sådan vidgning verkligen
är behövlig. Det är nämligen att märka, att Industrikredits och Företags-
kredits utlåningskapacitet ännu icke är fullt utnyttjad. Även om så varit
fallet skulle för övrigt detta i och för sig knappast ha utgjort ett tillräck
ligt skäl att utbygga organisationen med nya institutioner. Naturligare
skulle varit att genom erforderliga kapitaltillskott bredda basen för Indu
strikredits och Företagskredits låneverksamhet.
Härutöver bör framhållas att en alltför stor uppsplittring av den institu
tionella apparaten för långfristig kreditgivning måste medföra vissa olägen
heter. Den leder till ökade administrationskostnader och kan också för
dyra institutens upplåning. Erfarenheten visar nämligen att upplåning på
kapitalmarknaden i regel blir mera ekonomisk om den sker i stora poster.
I den mån uppsplittringen innebär ett tillskapande av specialinstitut med
mer eller mindre ensidig inriktning på en viss bransch föreligger dess
utom fara för att riskspridningen i dessa institut blir otillräcklig.
Med hänsyn till de svårigheter som sedan länge mött att få anlägg-
ningskrediter avlyfta från bankerna till kapitalmarknaden vill bankför
eningen emellertid, trots de ovan anförda betänkligheterna, icke motsätta
sig alt de föreslagna två kreditakliebolagen kommer till stånd.
Liknande synpunkter anför även Sveriges industriförbund.
10
På liknande skäl som nyss åberopats, avstyrkes förslaget av Östergöt
lands och Södermanlands handelskammare, handelskamrarna i Göteborg
och Karlstad, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, han
delskammaren i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskam
mare, Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare samt Norrbot
tens företagareförening.
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 196i
Utredningens förslag rörande bolagens ändamål har i allmänhet inte
föranlett några kommentarer från remissorganens sida. I några yttranden
framföres dock vissa synpunkter.
Lantbruksstyrelsen tar sålunda upp frågan om samordningen med den
statliga garantigivning, som sker med stöd av kungörelsen den 7 maj 1954
(nr 311) om statlig garanti för lån för uppförande av lagerhus m. m. för
jordbruksändamål, samt anför härom bl. a. följande.
Finansieringen av anläggningar av här angivet slag torde avsevärt kom
ma att underlättas genom den medverkan som bolagen skall kunna läm
na. Dessa skall emellertid enligt förslaget arbeta på rent affärsmässig
grund och för sina krediter kräva marknadsmässiga villkor. Med sekundär
kredit torde avses lån -— utöver bottenlån — intill 75 procent av belånings
värdet. Huruvida och i vad mån bolagen och då närmast sekundärkredit-
bolaget skall kunna övertaga risker förenade med en sådan toppbelåning,
som avses med den statliga garantin, blir beroende på den praktiska till-
lämpningen av de för bolagen gällande säkerhetskraven och de värde
ringsprinciper, som de kommer att följa, frågor som det torde ankomma
på bolagens styrelser att bedöma. Det synes dock styrelsen tveksamt om
de kreditbehov som uppkommer i förevarande fall skall kunna helt till
godoses inom ramen för bolagens verksamhet. Den statliga garantin tjänar
ju i huvudsak syftet att inom vissa gränser säkerställa erforderlig kredit,
som icke kan erhållas på den allmänna lånemarknaden. Garantiverksam
heten synes därför, såvitt nu kan bedömas, alltjämt komma att fylla en
väsentlig uppgift som ett komplement till befintliga kreditinstitutioner.
I samband med behandlingen i styrelsen av ansökningar om garanti sker
en prövning med hänsyn till företagets nytta för det produktionsområde,
det är avsett att betjäna. Det får förutsättas, att de föreslagna kreditinsti
tuten kommer att beakta sådana lokaliseringssynpunkter vid sin prövning
av låneansökningar. Det är emellertid angeläget att denna prövning sker
efter enhetliga grunder. Det synes styrelsen därför lämpligt, att låneären
det i denna del handlägges av kreditinstitutet i samråd med lantbrukssty
relsen eller efter inhämtande av styrelsens yttrande.
Statens jordbruksnämnd ifrågasätter, huruvida inte kreditinstituten
borde i lika mån som beträffande jordbruket vara verksamma för företag
vilkas verksamhet avser förädling eller distribution av produkter från det
svenska fisket. Fiskerinäringen utgör numera i allt mindre grad binäring
till jordbruket och kan därför enligt nämnden knappast i någon utsträck
ning i egenskap av »binäring» komma i fråga i nuvarande sammanhang.
Jordbruksnämnden erinrar även om att de s. k. fiskberedningslånen enligt
11
kungörelsen den 11 maj 1934 (nr 138) angående lån av statsmedel för främ
jande av beredning, förvaring och avsättning av fisk i princip är förbehåll
na eu viss kategori av företag, nämligen ekonomiska föreningar av fiskare
med uppgift att befordra avsättningen av medlemmarnas fångster.
Svensk industriförening berör de mindre företagens kreditproblem,
lrämst de s. k. bygdekvarnarnas, och framhåller angelägenheten av att den
na kategori av företag betraktas som ett naturligt och önskvärt klientel för
de planerade kreditinstituten.
Förhandlingsdelegationernas uttalande om att bolaget skall drivas affärs
mässigt understrykes av Sveriges industriförbund och LO.
Beträffande bolagens aktiekapital och egna kapital i övrigt med
delar Sveriges lantbruksförbund, RLF och Sveriges allmänna hypoteksbank
i sitt gemensamma yttrande, att Lantbruksförbundet och RLF tillsammans
kommer att tillskjuta kapitalet från jordbrukets föreningsrörelse. Bankin
spektionen har ingen erinran mot att instituten meddelas dispens från be
stämmelserna i 72 § 1 mom. aktiebolagslagen om avsättning till skuldregle
ringsfond.
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1961
De föreslagna bestämmelserna om bolagens garanti fonder föran
leder vissa erinringar från bankinspektionen, som härom anför följande.
Enligt § 5 andra stycket må sålunda till garantifonden i stället för garan
tiförbindelse helt eller delvis tillskjutas kontanta medel. Till fonden inbeta
lade medel må återbetalas om i stället lämnas garantiförbindelse å belopp
motsvarande vad som återbetalas. En dylik rätt att utbyta tillskjutna kon
tanter mot garantiförbindelser skulle, om den begagnades i en för bolaget
oläglig situation, kunna resultera i likviditetssvårigheter; å andra sidan
skulle ett utbyte av garantiförbindelse mot kontanta medel kunna te sig
olägligt ur förräntningssynpunkt. Med hänsyn härtill synes det erforderligt
att i bolagsordningarna införes föreskrifter att för sådana utbyten skall gäl
la viss uppsägningstid, förslagsvis sex månader.
Enligt § 5 andra stycket sista meningen skall fordran på grund av till ga
rantifonden inbetalade medel medföra rätt till betalning efter bolagets samt
liga övriga borgenärer. I tydlighetens intresse bör i texten klart sägas ut att
denna rätt skall vara jämställd med den, som tillkommer garantigivare på
grund av att garantiförbindelse tagits i anspråk. En regel av detta innehåll
kan få betydelse t. ex. om vissa fordringar, vilka vid bolagets likvidation an
setts värdelösa, sedermera kunnat helt eller delvis indrivas.
Ett spörsmål, som har betydelse inte endast för de nu aktuella instituten
utan för samtliga kreditaktiebolag där garantiförbindelser ingår i garanti
fond, är event. kvittningsrätt. Härmed avser inspektionen den situation som
uppkommer, om garantiutfärdande bank vid krav om fullgörande av ga
rantiåtagande presterar av kreditaktiebolaget utgivna skuldebrev, exempel
vis obligationer, och yrkar kvittning. För banken skulle ett dylikt förfa
ringssätt vara fördelaktigt med hänsyn till att den därigenom skulle få full
betalning för sin fordran. En kvittning av här angivet slag skulle emeller
tid innebära eu motsvarande minskning av övriga fordringsägares säker
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1901
het. Det synes därför inspektionen erforderligt att i bolagsordningarna in föra förbud mot sådan kvittning. Det kan erinras om att i aktiebolagslagen (40 §) har intagits särskilda bestämmelser angående kvittning.
Beträffande § 5 ifrågasätter inspektionen om icke första stycket bör om formuleras så, att därav framgår, att aktieägare skall tillskjuta garantiför bindelser i proportion till sitt innehav av aktier. Den nuvarande formule ringen kan nämligen tydas så, att staten skall ställa garanti på angivet sätt och till angivet belopp, oavsett om staten är aktieägare eller inte och i förra fallet oavsett aktieinnehavets storlek.
Inspektionen föreslår även, att ordet »skuldebrev» i § 17 sista stycket i förslaget till bolagsordning utbytes mot ordet »revers».
Även fullmäktige i riksgäldskontoret berör garantifonden och anför. Beträffande bolagsordningarna för kreditinstituten har fullmäktige ob serverat, att till bolagens garantifonder skulle kunna istället för garantiför bindelser helt eller delvis tillskjutas kontanta medel. Förslaget härom för anleder i och för sig icke någon invändning från fullmäktige, som förutsät ter, att sålunda kontant inbetalade medel icke får vidga ramen för bolagens maximala utlåningskapacitet eller eljest disponeras på sådant sätt att deras karaktär av garantifondsmedel går förlorad. I övrigt må framhållas, att ifrågavarande stadgande kommer att sakna aktualitet i fråga om den del av garantifonden, som skall tillskjutas av riksgäldskontoret.
Enligt Svenska bankföreningen torde man kunna räkna med, att affärs bankerna kommer att vara beredda att utställa sådana garantiförbindelser som avses skola ingå i bolagens garantifonder.
De föreslagna reglerna för institutens upplåningsrätt har som regel inte föranlett några kommentarer från remissinstansernas sida. Försäkringsinspektionen, som begränsat sitt yttrande till frågan om tillämp ningen av lagen om försäkringsrörelse när det gäller av instituten utgivna obligationer och reverser, konstaterar att bolagens obligationer automatiskt kommer att bli godkända för redovisning i den s. k. bundna sektorn av för säkringsfond för livförsäkring. Vad beträffar reverser utfärdade av kredit aktiebolag kan dessa endast användas för sådan redovisning efter prövning från fall till fall. Något generellt medgivande rörande sådana reverser bär inspektionen inte lämnat.
Vad delegationerna föreslagit rörande säkerheter och löptid för lån från bolagen har allmänt lämnats utan erinran av remissinstanser na. Svensk industriförening framhåller dock önskvärdheten av att största möjliga hänsyn även tas till företagsägarens personliga kvalifikationer. I fråga om löptiden för lånen föreslår Västerbottens företagareförening, att denna bestämmes till lägst 15 och högst 25 år med eu formell bindningstid av 10 år.
Bolagens organisation berörs i några yttranden. Sveriges lant bruks förbund. RLF och Sveriges allmänna hypoteksbank förordar sålunda,
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1967
13
att de nya instituten skall anknytas till hypoteksbanken, och anför härom följande.
Såsom förhandlingsdelegationerna framhållit bör de nya instituten få en så enkel administration som möjligt i syfte att hålla en låg marginal mel lan bolagens upplånings- och utlåningsräntor. De inom jordbrukets för- eningsrörelse verksamma kreditorganisationerna, hypoteksinstitutionen och jordbrukskasserörelsen, är beredda att medverka härtill. Redan i samband med förhandlingarna har under hand framhållits att Hypoteksbanken kan åtaga sig arbetet med bolagens centrala kontorsorganisation. Banken är så lunda beredd att ställa för bolagens behov erforderligt utrymme i bankens kontorslokaler till förfogande liksom erforderlig personal i sådan utsträck ning, att anställning av särskild personal för bolagen till att börja med san nolikt icke blir erforderlig. Den erfarenhet, varöver banken förfogar när det gäller upplåning på kapitalmarknaden mot obligationer eller reverser, kan sålunda även komma de båda bolagen till godo. En garanti härför skulle vinnas om Hypoteksbankens verkställande direktör utsågs till verkställan de direktör även i de båda bolagen.
Vad utlåningen beträffar kan jordbrukskasserörelsen med dess omfat tande lokala kontakter medverka vid låneförmedling och kreditbedömning. Lantbruksförbundets revisionsbyrå, som genom sin fortlöpande kontroll av föreningsrörelsens företag har en klar bild av företagens stabilitet och kre ditvärdighet, kan även lämna sin medverkan vid kreditbedömningen. Lika angeläget som att jordbruksorganisationerna medverkar vid låneberedning- en är det att övriga i bolagen representerade intressegrupper lämnar sin medverkan härvid.
Liknande synpunkter framföres av Sveriges jordbrukskasseförbund, som även framhåller att jordbrukskasserörelsen är villig att i den utsträckning så befinnes lämpligt aktivt medverka såväl vid låneförmedling som vid kre ditbedömning.
Svenska sparbanksföreningen och Sparbankernas bank AB ifrågasätter, huruvida inte instituten borde anknytas till den redan utbyggda, gemen samma administrationen för AB Industrikredit och AB Företagskredit, var igenom de administrativa kostnaderna för de nya instituten skulle kunna nedbringas.
Svensk industriförening delar förhandlingsdelegationernas åsikt alt bola gens administration bör förenklas så mycket som möjligt. Föreningen an ser dock, att förenklingen inte får drivas så långt att låneansökningar- nas behandling och expediering fördröjes av brist på administrativa resur ser. Föreningen föreslår därför att instituten får ett gemensamt centralt kansli.
Flera företagareföreningar framhåller, att ett nära samarbete bör ske med företagareföreningarna, och förklarar sig villiga att medverka härtill.
Vad beträffar bolagens styrelse r understryker Sveriges grossistförbund vikten av att dessa får eu allsidig sammansättning och att opartisk ord förande utses. Vidare framhåller förbundet betydelsen av att av de styrelse ledamöter som utses av staten i varje fall en ledamot bör äga särskild kun-
14
skap på handelns område. Även Sveriges industriförbund anser det väsent
ligt, att bolagens styrelser sammansättes av personer, som har ingående
kännedom om kreditgivning till näringslivet och om företagsekonomiska
frågor i övrigt. I fråga om statens representanter i styrelsen anser förbun
det, att det bör krävas att de är fristående i förhållande till de företag och
branscher som kan väntas anlita instituten.
Departementschefen
Den fortgående rationaliseringen av såväl produktionen som distributio
nen ställer stora och växande krav på kapitalförsörjningen till näringsli
vet. Detta gäller speciellt behovet av långfristigt kapital. I detta avseende
har under de senaste åren en betydande förbättring inträtt. Jag vill sålunda
peka på den utvidgning som skett av företagens både reella och institu
tionella möjligheter till obligationsupplåning. Den fortgående ökningen av
det personliga sparandet och fonduppbyggnaden inom den allmänna till-
läggspensioneringen har medfört en väsentlig vidgning av kapitalmarkna
den. De institutionella betingelserna för företagens långfristiga finansiering
har förbättrats genom tillkomsten av nya kreditinstitut. Härvid bör särskilt
erinras om den utvidgning av kreditmöjligheterna till de mindre och me
delstora företagen, som efter förslag i prop. 1962: 124 tillskapades genom
omorganisationen av AB Industrikredit och inrättandet av AB Företagskre-
dit, vilka äges gemensamt av staten och affärsbankerna.
Behovet av långfristiga krediter har inte minst gjort sig gällande för de
företag som bygger sin verksamhet på produkter från jordbruket och skogs
bruket eller binäringar till dessa. Beträffande dessa näringar, som med ett
gemensamt namn torde kunna betecknas lantbruksnäringarna, framstår
en rationalisering som särskilt angelägen från såväl producenternas som
konsumenternas synpunkt. Vid de överläggningar som förts mellan rege
ringen och jordbrukets organisationer om jordbrukspriserna har också kre
ditfrågorna kommit att inta en framskjuten plats. Under förhandlingarna
förra våren uttalades att åtgärder skulle övervägas för att förbättra kredit
försörjningen för lantbruksnäringarna.
Mot den nu angivna bakgrunden tillkallade jag i juni 1963 efter Kungl.
Maj :ts bemyndigande en särskild förhandlingsdelegation för att med före
trädare för jordbruksnäringen föra förhandlingar rörande inrättande av ett
kreditinstitut för långfristig kreditgivning till företag inom jordbruket
m. m. Förhandlingar har härefter förts mellan å ena sidan den statliga
förhandlingsdelegationen och å andra sidan förhandlingsdelegationer från
jordbrukets föreningsrörelse, Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor,
representerande den enskilda handeln och industrin inom livsmedelsbran
schen, samt Kooperativa förbundet. I en gemensam skrivelse har förhand
lingsdelegationerna redovisat resultatet av sina överläggningar.
Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 196b
15
Delegationerna föreslår, att staten samt jordbrukets föreningsrörelse,
Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Kooperativa förbundet skall
träffa avtal om inrättande av två särskilda kreditinstitut för ändamålet.
Instituten föreslås skola organiseras som aktiebolag och få firmanamnen
Lantbruksnäringarnas Primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas Sekun
därkredit AB. I allt väsentligt har instituten uppbyggts efter mönster av
AB Industrikredit resp. AB Företagskredit. Delegationernas motiv för att
föreslå två formellt skilda men samförvaltade kreditinstitut torde vara det
samma som motiverade tillkomsten av AB Företagskredit som komplement
till AB Industrikredit, nämligen att kostnaderna för primärkrediterna skul
le kunna påverkas ogynnsamt om samma institut lämnade både primär-
och sekundärkrediter.
Enligt delegationernas förslag skall de nya bolagens ändamål vara att läm
na huvudsakligen långfristiga lån till näringsföretag här i riket, företrädes
vis företag vilkas verksamhet avser förädling eller distribution av produkter
från jordbruket eller skogsbruket eller binäringar till dessa. Såsom exempel
på sådana förädlingsindustrier har delegationerna nämnt kvarnar, mejerier,
slakterier, charkuterifabriker, konservfabriker och bagerier. Inom distribu
tionen kommer bl. a. lagerhus, partihandelscentraler och auktionshallar för
trädgårdsprodukter i blickpunkten för långivningen. Andra typer av före
tag, som företrädesvis kan komma i fråga, är företag som distribuerar pro
dukter till jordbruket, såsom leverantörer av maskiner, redskap, foderme
del eller gödningsämnen. Någon formell branschavgränsning vid utlåningen
skall dock inte gälla. Bolagen skall driva sin verksamhet efter affärsmäs
siga linjer, och de skall finansiera sin verksamhet genom egen upplåning
t. ex. i form av obligationer.
Det övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt delegationernas
förslag och inte haft några erinringar mot inriktningen av verksamheten.
Från en del håll har emellertid uttalats tveksamhet om behovet av yt
terligare kreditinstitut. Därvid har särskilt invänts att de ifrågavarande kre
ditändamålen skulle kunna tillgodoses genom AB Industrikredit och AB
Företagskredit.
De åtgärder som under senare år vidtagits för att förbättra företagens
möjligheter till långfristiga krediter bar självfallet också kommit lantbruks-
näringarna till de). Jag vill sålunda erinra om att jag vid min anmälan av
den förut nämnda prop. 1962: 124 särskilt framhöll att de då aktuella kre
ditinstituten, AB Industrikredit och AB Företagskredit, borde kunna bidra
till kreditförsörjningen även för företag som grundar sin verksamhet på
jordbrukets produkter. Så har också skett. Det kan därför, såsom flera re
missinstanser anfört, ligga nära till hands att vid eu utvidgning av kredit
möjligheterna för lantbruksnäringarna överväga att låta detta ske genom
en utökning av de nyssnämnda institutens långivning.
Flera skäl gör dock enligt min mening att särskilda kreditinstitut är mo
Kungl. Maj. ts proposition nr 117 är 196b
16
tiverade. Sålunda har AB industrikredits och AB Företagskredits långiv
ning, även om några formella branschgränser inle uppdragits för institutens
verksamhet, haft sin tyngdpunkt i långivning till andra företag än de nu
aktuella. De betydande kreditbehov som föreligger har också medfört, att
inte minst AB Industrikredit under den tid som förflutit efter omorganisa
tionen år 1962 expanderat mycket snabbt. Bolaget har därigenom börjat när
ma sig gränsen för sin nuvarande kreditkapacitet. En förstärkning av bola
gets resurser hade därför ändå måst ske, om kreditbehoven inom lantbruks-
näringarna helt skulle kunna tillgodoses på detta sätt. Jag vill vidare peka på
en annan faktor, som enligt min mening är väsentlig, nämligen konkur
renssynpunkten. Visserligen kommer tyngdpunkten i de nu aktuella insti
tutens långivning att ligga på andra låntagarkategorier än hos AB Industri
kredit och AB Företagskredit. Genom att strikta branschgränser inte dras
mellan institutens verksamhetsområden kommer instituten dock, såsom för
handlingsdelegationerna framhållit, att delvis verka i konkurrens med var
andra. Förekomsten av en sådan konkurrens bör verka nedpressande på
institutens marginaler och till gagn för låntagarna hålla lånekostnaderna
på lägsta möjliga nivå. Detta är självfallet ett intresse även för det allmän
na, och den omständigheten att staten är engagerad i flera institut bör följ
aktligen inte utgöra något hinder mot en konkurrens instituten emellan.
Med hänsyn till vad nu anförts förordar jag i likhet med förhandlings
delegationerna och det övervägande antalet remissinstanser, att två sär
skilda kreditinstitut inrättas för långivning främst till lantbruksnäringarna.
Instituten bör organiseras som aktiebolag och benämnas Lantbruksnäring-
arnas Primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit AB.
Den av förhandlingsdelegationerna angivna bestämningen av bolagens
ändamål och därmed inriktningen av låneverksamheten har inte föranlett
några egentliga erinringar vid remissbehandlingen. Jag ansluter mig till vad
delegationerna bär föreslagit. Jag vill dock starkt understryka vad delega
tionerna anfört om att den angivna ändamålsbestämmelsen inte innebär
någon formell branschavgränsning vid institutens val av låntagare. Även
andra företag än sådana som direkt ingår i de uttryckligen omnämnda
branscherna bör alltså kunna komma i fråga för långivning. Statens jord
bruksnämnd har härvid särskilt berört företag, som baserar sin verksamhet
på fiskets produkter. Dessa företag har enligt min mening nära anknytning
till dem som förut angivits, och jag finner det därför naturligt att desamma
kan komma att utnyttja de nya kreditinstituten.
Jag anser det i likhet med förhandlingsdelegationerna väsentligt, att de
nya kreditinstituten, liksom fallet är med AB Industrikredit och AB Före
tagskredit, skall verka efter fullt affärsmässiga principer. Instituten skall så
lunda kunna täcka såväl sina administrationskostnader som eventuella för
luster i lånerörelsen från den räntemarginal som erhålles i låneverksamhe
ten. Självfallet är det angeläget, att bolagens styrelser inom ramen för af
Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 196i
17
färsmässighet vidtar alla tänkbara åtgärder för att hålla denna räntemargi nal så låg som möjligt.
Kravet på affärsmässighet har även varit grundläggande för förhand lingsdelegationernas förslag, när det gäller säkerheterna för lån från de nya bolagen samt lånens löptid. I dessa avseenden har delegationerna helt följt de principer som gäller för Alt Industrikredit och AB Företagskredit. Pri märkreditinstitutet skall sålunda liksom AB Industrikredit lämna lån mot fastighetsinteckningar inom 60 procent av egendomens värde eller mot borgen av staten, kommun eller bank. För sekundärkreditinstitutet har där emot, i likhet med vad som gäller för AB Företagskredit, säkerhetskravet getts en mera allmän utformning, nämligen att säkerhet som kreditinstitutet finner betryggande skall ställas antingen i fast eller lös egendom eller i form av borgen.
Vid remissbehandlingen har inga invändningar gjorts mot de sålunda for mulerade föreskrifterna om säkerheter för lånen. Jag anser för min del också naturligt, att dessa regler utformas på samma sätt som för AB In dustrikredit och AB Företagskredit, och jag biträder följaktligen delega tionernas förslag. Även vad beträffar föreskrifterna om löptiden för lån från bolaget kan jag helt ansluta mig till delegationernas förslag.
Bolagens aktiekapital har av förhandlingsdelegationerna ansetts böra be stämmas till lägst 5 och högst 15 milj. kr. i vartdera bolaget. Tills vidare skulle aktiekapitalet uppgå till minimibeloppet, alltså 5 milj. kr. För att omedelbart ge bolagen ett större eget kapital har delegationerna emellertid förordat, att till reservfond i vartdera bolaget skall inbetalas 2,5 milj. kr. Detta skulle ske genom att för aktierna betalas 150 procent av det nomi nella värdet. Av det sammanlagda egna kapitalet i båda bolagen, 15 milj. kr., skulle staten tillskjuta hälften, alltså 7,5 milj. kr. Den övriga delen av ka pitalet skulle enligt förslaget tillskjutas av jordbrukets föreningsrörelse, Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Kooperativa förbundet. Sveriges lantbruksförbund och RBF har i sitt remissyttrande upplyst, att dessa organisationer ämnar svara för kapitaltillskottet från föreningsrörel- sen.
Mot den av delegationerna förordade avvägningen av de båda bolagens kapital har jag ingen erinran. Jag utgår från att, om framdeles någon an nan fördelning mellan de enskilda intressenterna skulle bli aktuell, något hinder häremot inte föreligger med hänsyn till statens engagemang i bola gen. Liksom delegationerna förutsätter jag att bolagen skall meddelas dis pens från aktiebolagslagens bestämmelser om avsättning till skuldregle ringsfond.
Förhandlingsdelegationerna har vidare föreslagit, att i de nya instituten liksom i AB Industrikredit och AB Företagskredit skall som särskild säker het för bolagens förbindelser finnas eu garantifond i form av till bolaget ställda garantiförbindelser. Denna fond skall utgöra 15 milj. kr. i vartdera
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 ur 1961
18
bolaget, varav staten skulle svara för hälften. Jag biträder detta förslag.
Såsom framgår av förslagen till bolagsordningar skall garantiförbindelserna
till den nämnda fonden under vissa förutsättningar kunna ersättas genom
kontantinbetalning. För statens del torde sådana inbetalningar inte bli ak
tuella. I den mån kontantinbetalning skulle ske, bör självfallet dessa medel
kunna utnyttjas i bolagens rörelse i likhet med vad som gäller för aktieka
pitalet. För dessa kontantinbetalningar skall utgå ränta efter den räntefot
som bestämmes av bolagens styrelser. Givetvis måste styrelserna även i öv
rigt kunna bestämma de närmare villkoren för sådana utbyten mellan ga
rantiförbindelser och kontanta belopp. Detta torde delegationerna även ha
förutsatt. Såsom bankinspektionen framhållit kan ett förtydligande härom
emellertid böra göras i § 5 av bolagsordningarna. I anledning av vad inspek
tionen anfört rörande förbud mot kvittningsrätt vill jag framhålla, att med
hänsyn till garantifondens karaktär kvittning mellan av bank utfärdad ga
rantiförbindelse och av bolagen utgivna skuldebrev givetvis inte bör få fö
rekomma. Detta bör anges i bolagsordningarna och förbehåll härom intas i
formulären till garantiförbindelser.
Upplåningsrätten för bolagen har i delegationernas förslag utformats på
samma sätt som för AB Industrikredit och AB Företagskredit. I enlighet
härmed har primärkreditinstitutet getts en upplåningsrätt motsvarande tio
gånger summan av det egna kapitalet och garantifonden, medan relationen
för sekundärinstitutet föreslagits vara sex gånger motsvarande summa. Den
snävare upplåningsrätten för sekundärkreditinstitutet motiveras av att sä
kerhetskraven för detta instituts utlåning skiljer sig från dem som gäller
för primärkreditinstitutet. Genom begränsningen av upplåningsrätten kom
penseras skillnaderna i säkerheterna för de båda instituten. Delegationerna
har räknat med att båda instituten därigenom skall få samma kreditvär
dighet gentemot sina egna långivare och följaktligen kunna påräkna samma
villkor för sin egen upplåning, framför allt på obligationsmarknaden. För
utom de upplånade medlen står det egna kapitalet till förfogande för utlå
ning. Den sammanlagda formella ntlåningskapaciteten för båda bolagen
skulle därigenom komma att utgöra 375 milj. kr. Mot de föreslagna reglerna
för upplåningsrätten har några invändningar inte gjorts vid remissbehand
lingen, och jag kan för min del ansluta mig till delegationernas förslag.
När det gäller institutens organisation har förhandlingsdelegationerna
förutsatt att bolagens administration skall göras så enkel som möjligt i
syfte att hålla en låg marginal mellan bolagens upplånings- och utlånings-
räntor. Jag har redan tidigare understrukit betydelsen härav. Närmast har
delegationerna utgått från att bolagen inte skall ges någon egen lokalorga
nisation. I flera av de avgivna remissyttrandena har denna fråga särskilt
berörts. Bl. a. har Sveriges lantbruksförbund, RBF och Sveriges allmänna
hypoteksbank sålunda förordat att administrationen anknytes till hypo-
teksbankens rörelse. Detta förslag får givetvis övervägas liksom andra möj
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1964
19
ligheter att åstadkomma en rationell organisation. I sådant syfte bör bola
gen även, såsom framhållits i flera yttranden, vid beredningen av de enskil
da låneärendena i möjligaste mån repliera på befintliga organisationer. Så
som delegationerna framhållit kan frågan om institutens organisation i des
sa avseenden inte nu bestämmas. Denna fråga måste ankomma på de bli
vande styrelserna att avgöra.
Vad slutligen beträffar styrelsernas sammansättning har delegationerna
föreslagit att styrelsen i vartdera bolaget skall bestå av tio ledamöter med
högst tio suppleanter. Härav skall staten utse fem ledamöter och högst fem
suppleanter. Ordföranden skall vidare utses av Kungl. Maj :t. Vad sålunda
föreslagits överensstämmer med vad som gäller för AB Industrikredit och
AB Företagskredit, och jag har ingen erinran mot delegationernas förslag.
Då bolagen skall vara samförvaltade, bör samma personer ingå i styrelserna
för båda bolagen.
Vad delegationerna i övrigt föreslagit i fråga om bolagsordningarna för
instituten samt förslaget till avtal har i sak inte föranlett några erinringar
vid remissbehandlingen. Jag biträder förslagen i dessa delar. Vissa mindre
justeringar av formell karaktär bör emellertid ske.
Förhandlingsdelegationernas förslag till avtal och bolagsordningar med
de av mig förordade jämkningarna torde såsom bihang (Bihang 1—3) få
fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att träffa avtal om inrättan
de av kreditinstitut för lantbruksnäringarna i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig i det föregående angivna
grunder;
b) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda
garantiförbindelser å 15 000 000 kr. att ingå i de föreslagna
institutens garantifonder;
c) till Teckning av aktier i kreditinstitut för lantbruks
näringarna å kapitalbudgeten under fonden för statens ak
tier för budgetåret 1964/65 anvisa ett investeringsanslag av
7 500 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks
dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196b
Ur protokollet:
Per Eskilsson
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1964
Bihang 1
Förslag
till
Avtal
Mellan svenska staten och undertecknade organisationer, nedan gemen
samt kallade organisationerna, har denna dag träffats följande avtal.
§ 1.
Staten och organisationerna låta ombesörja bildandet av två aktiebolag
under namnen Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag och Lant-
bruksnäringarnas Sekundärkredit Aktiebolag, för vilka skola gälla bolags
ordningar av den lydelse som angivits i bilagor till detta avtal.
§ 2
.
Enligt bolagsordningarna skola vartdera bolagets aktier vara fördelade
1 två serier, betecknade A respektive B. Vardera serien skall vid bolagens
bildande omfatta aktier till ett sammanlagt belopp av nominellt 2 500 000
kronor i Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag och nominellt
2 500 000 kronor i Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit Aktiebolag.
Aktierna i serierna A skola tecknas av staten. Aktierna i serierna B
skola tecknas av organisationerna enligt följande fördelning.
Organisa
tion
Lantbruksnäringarnas Primär
kredit Aktiebolag
Antal Sammanlagt no
aktier minellt belopp
Lantbruksnäringarnas Sekundär
kredit Aktiebolag
Antal Sammanlagt no
aktier minellt belopp
För tecknad aktie skall inbetalas 150 procent av dess nominella belopp.
Aktier i serierna A må tillhöra endast staten och aktier i serierna B en
dast organisationerna, allt med de undantag som föranledas av § 24 i bo
lagsordningarna. Parterna förbinda sig att icke verkställa överlåtelse i
strid härmed.
§ 3.
Beträffande vartdera bolagets garantifond skall följande gälla utöver
bestämmelserna i § 5 i bolagsordningarna.
Utgår betalning ur garantifonden, skola, oavsett vilka tillgångar som bo
laget därvid tager i anspråk, parterna inbördes svara för betalningen i
förhållande till varje parts innehav av aktier.
Skulle B-aktieägare överlåta sina aktier i bolaget eller någon av dem,
skall han äga återfå motsvarande av honom till garantifonden tillskjuten
21
garantiförbindelse mot att förvärvaren av aktierna i stället till garantifon
den tillskjuter en garantiförbindelse av samma beskaffenhet och storlek
eller, om förvärvaren är staten, en av staten genom fullmäktige i riksgälds-
kontoret utfärdad garantiförbindelse på samma belopp. Motsvarande skall
gälla beträffande utbyte av sådan garantiförbindelse mot garantiförbindel
se, utfärdad av bankaktiebolag, för det fall, att staten överlåter sina aktier
eller någon av dem.
§ 4 .
Skulle företrädare för mera än tre femtedelar av antalet aktier inom
endera aktieserien i något av bolagen påfordra likvidation av bolaget, skola
parterna på bolagsstämma biträda beslut därom. Detsamma skall gälla,
om part utbjuder samtliga sina aktier i bolaget till övriga aktieägare och
ingen av dessa anmäler sig vilja lösa de utbjudna aktierna i enlighet med
bestämmelserna i § 24 i bolagsordningen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1964
Detta avtal har upprättats i fyra likalydande exemplar, av vilka staten
tagit ett och vardera organisationen ett.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196t
Bilxang 2
Förslag
till
Bolagsordning
§
1
.
Bolagets firma är Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag.
§ 2
.
Bolaget skall ha till föremål för sin verksamhet dels att genom utläm
nande av lån, huvudsakligen av långfristig karaktär, medverka vid finan
sieringen av näringsföretag här i riket, företrädesvis företag vilkas verk
samhet avser förädling eller distribution av produkter från jordbru
ket eller skogsbruket eller binäringar till dessa eller ock distribution
av förnödenheter till samma näringsgrenar, dels att genom utgivande
av obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskriv
ningar eller genom annan upplåning anskaffa medel för finansierings
verksamheten.
Bolaget skall jämväl äga ikläda sig garanti för sådana lån, som bolaget
enligt bestämmelserna i föregående stycke skulle äga självt bevilja, så ock
förmedla sådana lån.
§ 3.
Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst 5 000 000 och högst 15 000 000
kronor.
Aktierna skola vara fördelade i två serier, betecknade A respektive B,
vilka skola omfatta lika många aktier.
Alla aktier skola medföra samma rätt, dock med iakttagande av be
stämmelserna i denna bolagsordning.
§ 4.
Aktie skall lyda på 1 000 kronor.
§ 5.
Som garantifond att utgöra särskild säkerhet för bolagets förbindelser
skola aktieägarna, envar i proportion till sitt innehav av aktier, till bolagets
förfogande ställa garantiförbindelser på tillhopa 15 000 000 kronor. Garan
tiförbindelse skall vara ställd till bolaget samt, där staten är aktieägare,
vara utfärdad av fullmäktige i riksgäldskontoret och i övrigt av svenskt
bankaktiebolag. I garantiförbindelse skall intagas bestämmelse att utfär
daren icke må kvitta förpliktelse på grund av förbindelsen mot fordran hos
bolaget.
I stället för garantiförbindelse må med styrelsens medgivande helt eller
23
delvis till fonden tillskjutas kontanta medel. Sålunda till fonden inbeta lade medel må med styrelsens medgivande, och i den mån de icke tagits i anspråk enligt bestämmelserna i följande stycke, efter medgivande av bo lagets styrelse återbetalas, om i stället tillskjutes garantiförbindelse av be skaffenhet som ovan sagts och å belopp motsvarande vad som återbetalas. För medel, som inbetalats till garantifonden, skall utgå ränta efter den rän tefot som bestämmes av styrelsen. Fordran på grund av sålunda inbetalade medel eller på grund av ianspråktagen garantiförbindelse medför rätt till betalning efter bolagets samtliga övriga borgenärer.
Garantifonden må tagas i anspråk endast i den mån detta vid likvida tion av bolaget blir erforderligt för att fullgöra dess förbindelser, sedan bo lagets egna tillgångar blivit använda.
§
6
.
Styrelsen skall ha sitt säte i Stockholm.
§ 7.
Styrelsen skall bestå av tio ledamöter med högst tio suppleanter. Ak tieägarna inom vardera aktieserien skola årligen, för tiden till dess nästa ordinarie bolagsstämma hållits, utse fem styrelseledamöter och högst fem suppleanter. Kungl. Maj :t förordnar en av styrelsens ledamöter att vara dess ordförande. De styrelseledamöter, som B-aktieägarna utsett, skola välja styrelsens vice ordförande.
§ 8
.
Som styrelsens beslut i frågor rörande upp- och utlåning samt om an ställande av verkställande direktör och vice verkställande direktör skall gälla den mening, varom sju av styrelsens ledamöter förena sig.
§ 9.
Styrelsen äger bemyndiga person såväl inom som utom styrelsen att teckna bolagets firma.
§ 10.
För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning samt bolagets räkenskaper skola aktieägarna inom vardera aktieserien år ligen, för tiden till dess nästa ordinarie bolagsstämma hållits, utse en revi sor jämte suppleant för denne. Den av B-aktieägarna utsedde revisorn lik som suppleanten för denne skall vara auktoriserad revisor.
§ 11
.
Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång årligen under februari eller mars månad.
§ 12
.
På ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden förekomma:
1) val av ordförande vid stämman; 2) justering av röstlängden; 3) val av en eller två justeringsmän; 4) fråga om stämman blivit behörigen sammankallad; 5) föredragning av förvaltnings- och revisionsberättelserna; 6) ärenden vilka enligt 12G § lagen den 14 september 1944 om aktiebo lag skola förekomma på stämman;
7) fastställande av arvoden åt styrelseledamöter och revisorer;
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196i
24
8) val av ordinarie styrelseledamöter;
9) bestämmande av antalet styrelsesuppleanter och val av sådana supp
leanter;
10) val av revisorer och revisorssuppleanter;
11) övriga ärenden vilka i behörig ordning hänskjutits till stämman.
§ 13.
På bolagsstämma äger varje röstberättigad rösta för fulla antalet av ho
nom ägda och företrädda aktier utan begränsning i röstetalet. För giltighet
av beslut om ändring i denna bolagsordning eller om vinstutdelning ford
ras, utöver vad lagen om aktiebolag föreskriver, att beslutet biträdes av fö
reträdare för flertalet aktier inom vardera aktieserien. Skulle yrkanden
framkomma om olika utdelningsbelopp, skall som stämmans beslut gälla
den mening, som vunnit anslutning från mera än tre femtedelar av antalet
företrädda A-aktier, eller den mening, som samlat mera än tre femtedelar
av antalet röster från företrädda B-aktier, om den senare meningen innebär
lägre utdelning.
Beslut att bolaget skall träda i likvidation, i annat fall än då skyldig
het därtill enligt lag uppkommit, skall anses föreligga, om sådant beslut bi
trätts av företrädare för mera än tre femtedelar av antalet aktier inom en
dera aktieserien. Därvid skall dock jämväl bestämmelsen i 140 § första
stycket fjärde punkten lagen om aktiebolag iakttagas.
Ordförande på bolagsstämma väljes varannan gång av A-aktieägarna och
varannan gång av B-aktieägarna.
Övriga beslut på bolagsstämma — frånsett beslut angående utseende av
revisor, som avses i 109 § lagen om aktiebolag, eller bolagets trädande i
likvidation om skyldighet därtill enligt lag uppkommit — vare ej giltiga,
med mindre de biträtts av företrädare för mera än hälften av aktiekapita
let. Uppställer lagen om aktiebolag strängare villkor för giltighet av beslut,
skall även detta iakttagas.
§ 14.
Lån från bolaget skall lämnas på bestämd tid, högst 20 år. överstiger lå
netiden ett år, skall låntagaren i regel vara ålagd skyldighet att återbetala
lånet genom avbetalningar enligt fastställd plan.
§ 15.
För lån från bolaget skall vara ställd betryggande säkerhet i form av
pant eller borgen.
Pant skall utgöras av inteckning i fast egendom eller tomträtt inom 60
procent av det värde, till vilket styrelsen uppskattat den fasta egendomen
eller den till tomträtten hörande byggnaden. Borgen skall vara tecknad av
staten, kommun, därmed jämförlig samfällighet eller bank. Med bank av
ses härvid även centralkassa för jordbrukskredit.
§ 16.
Bolaget skall ägna särskild uppmärksamhet däråt, att icke åt samma
eller med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap förbundna
låntagare beviljas lån i sådan omfattning, att därav kan uppkomma fara
för bolagets säkerhet. Med lån skall härvid jämställas borgen och annan
garantiförpliktelse till bolaget ävensom av bolaget ingången garantiförplik
telse för låntagare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 196i
Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1964
25
§ 17.
Till säkerhet för sådan bolagets egen upplåning — bortsett från förlags lån — som avtalats på längre tid än sex månader, skola pantsättas skulde brev, som utgivits till bolaget, med de säkerheter, som enligt § 15 ställts för dessa skuldebrev. Sammanlagda kapitalbeloppet av sålunda pantsatta skuldebrev skall vid varje tid uppgå till minst sammanlagda kapitalbelop pet av bolagets utestående skuld på grund av nyssnämnda upplåning. Skul debrev, som ingår i panten, må interimistiskt utbytas mot tillgodohavande hos svenskt bankaktiebolag av motsvarande belopp.
Skuldebreven jämte säkerheter skola överlämnas till ett av bankinspek tionen förordnat ombud, som skall omhänderha handlingarna för pantha- varnas räkning i enlighet med de närmare föreskrifter inspektionen må meddela. Ombudet skall ha tillgång till bolagets räkenskaper och andra handlingar samt äga att av bolagets styrelse, verkställande direktör och revisorer erhålla de upplysningar, som äro erforderliga för uppdragets full görande.
I garantifonden ingående värdehandlingar och av bolaget utfärdade men icke utelöpande obligationer samt blanketter till obligationer och certifikat skola förvaras på samma sätt, som angivits i nästföregående stycke.
Har enligt denna paragraf ställts pant för annat av bolaget utfärdat skul debrev än obligation, skall skuldebrevet förses med bevis därom av det i andra stycket angivna ombudet.
§ 18.
Bolaget må upplåna medel eller ikläda sig garantiförpliktelser till ett be lopp motsvarande högst tio gånger summan av bolagets eget kapital och garantifond.
Vid beräkningen av bolagets upplåningsrätt skall dess skuld på grund av utelöpande förlagsbevis icke anses som upplåning. Intill ett belopp motsva rande hälften av bolagets aktiekapital må nominella värdet av sådana för lagsbevis likställas med bolagets eget kapital som grund för upplånings rätt. Bolagets skuld på grund av förlagsbevis må dock grunda upplånings rätt endast i den mån bevisen avser del av lån som under lägst tio år skall amorteras med lika belopp årligen eller — om sådan amortering ej är ut- fäst — i den mån långivaren icke kan kräva betalning för förlagsbevisen förrän tidigast efter två år.
§ 19.
Lån må ej annat än undantagsvis och i en omfattning, som icke kan äventyra bolagets likviditet, utlämnas för längre tid än tidigaste förfallo- dag för bolagets däremot svarande upplåning betingar.
§ 20
.
Har bolaget övertagit egendom till skyddande av fordran, skall egendo men åter avyttras så snart lämpligen kan ske och senast då avyttring kan äga rum utan förlust för bolaget.
§
21
.
Vad i denna bolagsordning stadgas angående lån skall i tillämpliga delar gälla även garantiförpliktelsc, som bolaget ikläder sig.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 196b
§ 22
.
Meddelanden till aktieägarna skola lämnas genom rekommenderade brev,
kallelse till bolagsstämma senast två veckor före ordinarie och senast en
vecka före extra stämma.
§ 23.
Bolagets aktier må ej genom teckning eller överlåtelse förvärvas av ut
ländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag
vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt
aktiebolag vars aktiebrev må ställas till innehavaren eller av annat svenskt
aktiebolag i vars bolagsordning ej intagits förbehåll enligt 2 § andra styc
ket lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, dock att utan hinder av
förbehållet bolagets aktier må förvärvas av svenskt bolag eller svensk för
ening, som avses i 18 § nämnda lag.
§ 24.
Har aktie övergått till någon, som icke förut är ägare till aktie av samma
serie i bolaget, skall aktien ofördröj ligen hembjudas övriga aktieägare till
inlösen genom skriftlig anmälan hos bolagets styrelse. Åtkomsten av aktien
skall därvid styrkas.
När aktie sålunda hembjudits, skall styrelsen eller verkställande direk
tören genast underrätta bolagets aktieägare därom på sätt, som är föreskri
vet om meddelanden till aktieägarna, med anmodan till den, som önskar
begagna sig av lösningsrätten, att skriftligen anmäla sig hos styrelsen inom
en månad, räknat från den dag anmälan om hembudet inkom till styrelsen.
Underrättelsen skall innehålla uppgift om denna dag.
Anmäla sig flera vilja lösa hembjuden aktie, skall A-aktieägare äga före
träde att lösa hembjuden A-aktie och B-aktieägare företräde att lösa hem
bjuden B-aktie. Mellan innehavare av aktier i samma serie skall företrädes
rätten bestämmas genom lottning, verkställd genom notarius publicus. Hem
bjudas flera aktier samtidigt, skola dock aktierna först, så långt ske kan,
fördelas bland dem som vilja lösa i förhållande till deras innehav av aktier
i bolaget av samma serie som de hembjudna aktierna tillhöra. Om ej inom
stadgad tid någon aktieägare anmäler sig vilja lösa hembjuden aktie eller
aktien ej inom stadgad tid inlöses, äger den som gjort hembudet bliva re
gistrerad för aktien.
Lösenbeloppet för aktie, som hembjudits, skall utgöra aktiens verkliga
värde. I brist på åsämjande skall detta värde slutligt bestämmas av en
nämnd av tre skiljemän, av vilka de tvistande utse vardera en och de sålun
da utsedda välja den tredje som skall vara ordförande i nämnden. Finnas
i en tvist flera parter på samma sida och kunna de ej enas om valet av sin
skiljeman, skall denne utses av överståthållarämbetet i Stockholm. Det
samma skall gälla, om skiljemän som utsetts av parterna ej kunna enas om
valet av ordförande i skiljenämnden.
Lösen för aktie skall erläggas senast tjugo dagar efter det att lösenbelop
pet blivit fastställt.
§ 25.
Det åligger bolaget att till ombud, som förordnas enligt § 17, utgiva er
sättning med belopp, som bankinspektionen bestämmer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 196b
27
Bihang 3
Förslag
till
Bolagsordning
§ 1.
Bolagets firma är Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit Aktiebolag.
§§ 2—14.
(= Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag).
§ 15.
Bolaget må icke bevilja kredit, utan att säkerhet som av bolaget prövas
betryggande ställes antingen i fast eller lös egendom eller ock i fordrings-
rätt jämväl mot annan än den åt vilken krediten beviljas.
§§ 16—17.
(= Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag).
§ 18.
Bolaget må upplåna medel eller ikläda sig garantiförpliktelser till ett be
lopp motsvarande högst sex gånger summan av bolagets eget kapital och
garantifond.
Vid beräkningen av bolagets upplåningsrätt skall dess skuld på grund av
utelöpande förlagsbevis icke anses som upplåning. Intill ett belopp motsva
rande hälften av bolagets aktiekapital må nominella värdet av sådana för
lagsbevis likställas med bolagets eget kapital som grund för upplåningsrätt.
Bolagets skuld på grund av förlagsbevis må dock grunda upplåningsrätt
endast i den mån bevisen avser del av lån som under lägst tio år skall amor
teras med lika belopp årligen eller — om sådan amortering ej är utfäst —
i den mån långivaren icke kan kräva betalning för förlagsbevisen förrän
tidigast efter två år.
§§ 19—25.
(= Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag).
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640254