2

för varje kommun — bestående av polischefen i orten såsom ordförande

och två av kommunen valda ledamöter. Länsstyrelserna skall emellertid

även framgent bestämma om hastighetsbegränsningar och om vägs karak­

tär av motorväg eller huvudled. Med hänsyn särskilt till betydelsen för den

tunga genomgående trafiken av så långt möjligt enhetliga bestämmelser

skall länsstyrelse även generellt utfärda vissa andra lokala föreskrifter,

bland annat angående fordons axeltryck och bruttovikt.

Tillståndsgivningen i fråga om beställningstrafik med personbil för per­

sonbefordran föreslås också både i stad och på landsbygd överflyttad på tra­

fiknämnderna.

Förslag tramlägges, förutom till vissa ändringar i vägtrafikförordningen

och i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. in., till en

särskild lag om trafiknämnder. Enligt förslaget skall ärende, vari ordföran­

den å ena och kommunens representanter å andra sidan kommer till skilda

meningar, hänskjutas till länsstyrelsen för avgörande. Trafiknämnd skall

kunna delegera beslutanderätten i visst eller vissa ärenden till ordföranden.

De föreslagna författningarna skall enligt propositionen träda i kraft den

1 januari 1965.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 196b

4

Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, an-

ställes fyllnadsval för den återstående delen av denna tid.

Sker ändring i rikets kommunala indelning, äger länsstyrelsen förordna

om nytt val till trafiknämnd.

⁵ §•

Underrättelse om val till trafiknämnd skall ofördröj ligen sändas till läns­

styrelsen för att intagas i länskungörelserna.

6

§.

Trafiknämnd äger infordra de yttranden och upplysningar från statliga

och kommunala myndigheter och befattningshavare som fordras för nämn­

dens verksamhet.

7 §•

Trafiknämnd sammanträder på plats och tid som ordföranden bestäm­

mer. Kallelse till sammanträde utfärdas av ordföranden.

Suppleant som ej kallas till sammanträde skall erhålla underrättelse om

sammanträdet. Han äger närvara och deltaga i överläggningarna men ej i

besluten.

8 §•

Trafiknämnd äger uppdraga åt ordföranden att på nämndens vägnar

fatta beslut i visst ärende eller vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffen­

het skall närmare anges i nämndens beslut. Beslut som fattas på grund av

sådant förordnande skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Ärende som ej enligt första stycket ankommer på ordföranden må icke

avgöras utan att nämnden är fulltalig. Såsom nämndens beslut gäller den

mening som biträdes av ordföranden och minst en av övriga ledamöter. Vin-

nes ej sådan anslutning för någon mening, skall nämnden med eget yttran­

de, vari de skilda meningarna anges, hänskjuta frågan till länsstyrelsen för

avgörande. För uppdrag enligt första stycket fordras enhällighet.

Ledamot må ej deltaga i behandling av ärende som personligen rör ho­

nom eller någon honom närstående som sägs i 4 kap. 13 § 2 rättegångs­

balken.

9 §•

Länsstyrelses beslut i ärende som hänskjutits från trafiknämnd skall

omedelbart delges nämnden. Handlingarna i ärendet skola tillställas nämn­

den, sedan beslutet vunnit laga kraft.

10 §.

Polismyndigheten tillhandahåller lokal och kansli för trafiknämndens

verksamhet. Nämndens handlingar ingå i polismyndighetens arkiv.

Uppbörd och redovisning av avgifter för trafiknämnds expeditioner jäm­

te den befattning med stämplar som därmed har samband ombesörj es av

polismyndigheten.

11

§•

Beträffande ersättning till vald ledamot och suppleant i trafiknämnd äga

kommunallagens bestämmelser om ersättning till ledamot av kommuns

styrelse eller annan kommunal nämnd motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196b

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Val av ledamöter och suppleanter i trafiknämnd skall första gången äga

rum år 1964 samt avse åren 1965—1967.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 196b

tighet för andra människors liv el­

ler egendom eller företett tydliga

tecken på påverkan av starka dryc­

ker eller annat ämne, eller har fö­

rare till följd av sjukdom, skada

eller dylikt förlorat förmågan att

föra körkortspliktigt fordon på ett

trafiksäkert sätt, skall i Stockholm

vederbörande poliskommissarie och

i övriga delar av riket polismyndig­

het skyndsamt besluta om körkor­

tets omhändertagande. Samma skyl­

dighet åvilar åklagare, som vid be­

slut om åtal finner att förhållande,

som nu sagts, är för handen.

(Nuvarande lydelse)

tighet för andra människors liv el­

ler egendom eller företett tydliga

tecken på påverkan av starka dryc­

ker eller annat ämne, eller har fö­

rare till följd av sjukdom, skada el­

ler dylikt förlorat förmågan att fö­

ra körkortspliktigt fordon på ett

trafiksäkert sätt, skall polismyndig­

heten skyndsamt besluta om kör­

kortets omhändertagande. Samma

skyldighet åvilar åklagare, som vid

beslut om åtal finner att förhållan­

de, som nu sagts, är för handen.

(Föreslagen lydelse)

Misstänkes förare-------------------- ------------ förstnämnda lagrum.

Beslut, som-------------------

Beslut om----------------------

Beslut om---------------------

------- meddelat beslutet.

---- föranlett åtgärden.

----- körkortspliktigt fordon.

61 §.

1 mom. Det tillkommer länssty­

relsen att beträffande viss allmän

väg, gata eller annan allmän plats

eller beträffande samtliga dylika vä­

gar inom visst område meddela er­

forderliga föreskrifter, avseende

a) förbud mot trafik eller in­

skränkning i trafiken beträffande

fordon av visst slag, fordons axel-

tryck, bruttovikt eller bredd, last av

viss beskaffenhet, körriktning samt

provkörning eller övningskörning

med fordon;

b) parkering eller------------------------- av fordon;

c) färdhastighet;

d) medgivande till större axel-

tryck eller bruttovikt å fordon eller

större bredd å fordon och last än

som tillätes i 54 §;

1 m o in. Beträffande viss allmän

väg, gata eller annan allmän plats

eller beträffande samtliga dylika vä­

gar inom visst område må erforder­

liga föreskrifter meddelas, avseende

a) förbud mot trafik eller in­

skränkning i trafiken beträffande

körriktning och provkörning eller

övningskörning med fordon;

e) att viss

Såvitt angår stads område tillkom­

mer det stadsmyndighet, som angi-

ves i 6 mom., att meddela erforder­

liga föreskrifter i de fall, som under

a), b), d) och g) sägs.

Länsstyrelsen äger — — — '_____

d) inskränkning i trafiken beträf­

fande fordon av visst slag eller for­

don med last av viss beskaffenhet

eller medgivande av större eller in­

skränkning till mindre axeltryck el­

ler bruttovikt eller bredd å fordon

och last än som tillätes i 54 §;

av trafiken.

Föreskrifter, som avses under a),

b) och g), meddelas av trafiknämn­

den. Övriga föreskrifter meddelas

av länsstyrelsen.

— lägre hastighet.

8

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

63 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år It)61

mom. Om särskilda skal därtill

äro, äger, såvitt angår stads områ­

de, stadsmyndighet, som angives i

61 § 6 mom., och eljest länsstyrel­

sen att för visst ändamål medgiva

undantag från bestämmelserna i

54 § 1 och 2 mom., 55 § 1 mom. och

56 § 1—3 mom. ävensom från lo­

kal trafikföreskrift, som meddelats

av myndigheten.

Undantag, som ovan sägs, må ock

meddelas, om trafiken berör såväl

stad som landsbygd inom visst län,

av länsstyrelsen samt, om trafiken

berör mer än ett län, av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

64

4 in o m. Anbringande och------------

I den mån så erfordras må före­

skrifter om uppsättandet av väg­

märken meddelas, såvitt angår stads

område, av stadsmyndighet, som

angives i 61 § 6 mom., och eljest av

länsstyrelsen.

Det ankommer--------------------------va

1 m o m. Om särskilda skäl därtill

äro, må för visst ändamål undantag

medgivas från bestämmelserna i 54 §

1 och 2 inom., 55 § 1 mom. samt

56 § 1—3 mom. ävensom från lokal

trafikföreskrift. Undantag meddelas

i fråga om lokal trafikföreskrift av

den myndighet, som utfärdat före­

skriften, och eljest av trafiknämn­

den.

Undantag, som ovan sägs, må ock

meddelas, om trafiken berör mer än

en trafiknämnds verksamhetsområ­

de inom visst län, av länsstyrelsen

samt, om trafiken berör mer än ett

län, av väg- och vattenbyggnadssty­

relsen.

§■

------------finnas uppsatta.

I den mån så erfordras må före­

skrifter om uppsättandet av väg­

märken meddelas av trafiknämn­

den.

uppsättande.

76

Emot beslut, som på grund av den­

na förordning meddelas av länssty­

relse eller polismyndighet, må be­

svär anföras inom tid, som är be­

stämd för överklagande av förval­

tande myndigheters och ämbetsverks

beslut. Sådant beslut skall utan hin­

der av besvär lända till efterrättelse,

intill dess annorlunda kan bliva för­

ordnat. Beslut om återkallelse eller

omhändertagande av körkort eller

om återkallelse av tillstånd, varom

i denna förordning förmäles, är dock

icke gällande, förrän den, som av­

ses med beslutet, erhållit del av

detta.

§•

Talan mot beslut av polismyndig­

het eller trafiknämnd enligt denna

förordning föres hos länsstyrelsen

genom besvär. Mot beslut av läns­

styrelse med stöd av förordningen

eller i ärende angående lokal trafik­

föreskrift, vilket från trafiknämnd

hänskjutits till länsstyrelse, föres

talan hos Konungen genom besvär.

Beslut, som nu sagts, skall utan hin­

der av besvär lända till efterrättelse,

intill dess annorlunda kan bliva för­

ordnat. Beslut om återkallelse eller

omhändertagande av körkort eller

om återkallelse av tillstånd, varom i

denna förordning förmäles, är dock

icke gällande, förrän den, som avses

med beslutet, erhållit del av detta.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 196

4

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910)

angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Härigenom förordnas, att 5 §, 9 § 3 mom., 15 §, 25 § 1 och 5 mom., 29 §

1 mom. samt 39, 41 och 44 §§ förordningen den 25 oktober 1940 angående

yrkesmässig automobiltrafik m. m.3

1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5 §•

Yrkesmässig trafik------- — tillstånd (trafiktillstånd).

Trafiktillstånd skall,------- - — släpfordon befordras.

Släpfordon, som------------------------------ - yrkesmässig trafik.

Tillstånd att------------------------- av biltrafiknämnden.

Tillstånd att med personautomo-

bil stationerad i stad bedriva beställ-

ningstrafik för personbefordran

meddelas av polismyndigheten i sta­

den.

I övriga

Tillstånd att med personautomo-

bil bedriva beställningstrafik för per­

sonbefordran meddelas av den tra­

fiknämnd, inom vars verksamhets­

område stationsorten skall förläg­

gas.

skall förläggas.

9 §•

3 m o in. Vad i 1 mom. är stadgat

skall ock i tillämpliga delar iaktta­

gas beträffande behandling av ansö­

kan om sådant trafiktillstånd, vars

meddelande ankommer på polis­

myndighet i stad.

3 mom. Vad i 1 mom. är stadgat

skall ock i tillämpliga delar iaktta­

gas beträffande behandling av ansö­

kan om sådant trafiktillstånd, vars

meddelande ankommer på trafik-

nämnd.

15 §.

Har biltrafiknämnden----------------- - —---- -är beläget.

Har biltrafiknämnden------------------------- beslutet angår.

Har länsstyrelse---------------- ----------å stationsorten.

Av polismyndighet i stad medde­

lat beslut om trafiktillstånd skall

delgivas biltrafiknämnden och läns­

styrelsen. I Stockholm skall dock så­

dant meddelande icke tillställas

överståthållarämbetet.

Vad sålunda---------------------------i trafiktillstånd.

Om anslag — —------------------- i 44 §.

Av trafiknämnd meddelat beslut

om trafiktillstånd skall delgivas bil­

trafiknämnden och länsstyrelsen. I

Stockholm skall dock sådant med­

delande icke tillställas överståthål­

larämbetet.

1 Senaste lydelse av 5 §, 29 § 1 mom. och 41 § se 1964:103, av 15 § se 1948: 755 samt

av 25 § 1 och 5 mom. se 1957: 474.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196b

(Nuvarande lydelse)

39 §.

Finner biltrafiknämnden,------------

Biltrafiknämnden äger med iakt­

tagande av stadgad besvärstid under

vederbörande besvärsinstans’ pröv­

ning draga beslut, som av länsstyrel­

se eller polismyndighet enligt denna

förordning meddelats.

--------i ärendet.

Biltrafiknämnden äger med iakt­

tagande av stadgad besvärstid under

vederbörande besvärsinstans’ pröv­

ning draga beslut, som av länssty­

relse eller trafiknämnd enligt denna

förordning meddelats.

(Föreslagen lydelse>

41 §.

i vägtrafikförordningen.

Uttrycken väg-----------------

Med traktortåg-------

Med polismyndighet för­

stås i denna förordning: för stad,

där poliskammare finnes, denna, för

övriga städer magistrat eller kom­

munalborgmästare och för landet

polischefen i orten.

Den befattning med ärenden an­

gående beställningstrafik för gods­

befordran och uthyrningsrörelse,

som enligt denna förordning till­

kommer länsstyrelse, skall i Stock­

holm i stället tillkomma poliskam­

maren.

— tillkopplat släpfordon.

Att ärende, som enligt denna för­

ordning ankommer på t r af i k-

nämnd, i vissa fall avgöres av

länsstyrelse framgår av lagen om

trafiknämnder. Sådant beslut av

länsstyrelse skall vid förordningens

tillämpning anses meddelat av tra­

fiknämnd.

Den befattning med ärenden an­

gående beställningstrafik för gods­

befordran och uthyrningsrörelse,

som enligt denna förordning till­

kommer länsstyrelse, skall i Stock­

holm i stället tillkomma trafi'^nämn­

den.

av

Emot beslut, som på grund

denna förordning meddelas av bil­

trafiknämnden, länsstyrelse eller po­

lismyndighet, må besvär anföras

inom tid, som för överklagande av

förvaltande myndigheters och äm­

betsverks beslut är bestämd; dock

gälle beslutet med nedan angivna

undantag utan hinder av besvär, in­

till dess annorlunda kan bliva veder­

börligen förordnat.

44 §.

Talan mot beslut av trafiknämnd

enligt denna förordning föres hos

länsstyrelsen genom besvär. Mot be­

slut av biltrafiknämnden eller läns­

styrelse med stöd av förordningen

och mot länsstyrelses beslut i ärende

angående yrkesmässig trafik, vilket

från trafiknämnd hänskjutits till

länsstyrelse, föres talan hos Konung­

en genom besvär. Beslut, som nu

sagts, skall, med nedan angivna un­

dantag, gälla utan hinder av besvär,

intill dess annorlunda förordnas.

Beslut, som-------------------------- beslutets dag.

Beslut om--------------------------erhållit del.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

Trafiktillstånd, som gäller vid förordningens ikraftträdande, skall allt­

jämt äga giltighet.

13

Anmälan eller ansökan till eller delgivning med tillståndsmyndigheten

i tillståndsärende skall efter förordningens ikraftträdande ske med den

myndighet som enligt de nya bestämmelserna har att meddela tillstånd av

motsvarande slag, även om tillståndet meddelats av annan myndighet.

Ärende, som ej är avgjort vid förordningens ikraftträdande, skall i före­

kommande fall överlämnas till myndighet, som enligt de nya bestämmel­

serna har att handlägga sådant ärende.

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 196

4

2f

Ilihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt.

;Vr

176

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1964

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 16 oktober 1964.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

S

träng

, L

indström

, L

ange

, L

indholm

, S

koglund

, E

denman

, J

ohansson

,

H

ermansson

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler

— efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om

handläggningen av frågor om lokala trafikföreskrifter m. m. och anför föl­

jande.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 18 april 1961

hovrättspresidenten Knut Elliot, ordförande, rådmannen Birger Brandt, lag­

mannen Olof Engqvist, häradshövdingen Eric Stangenberg, numera t. f. ex­

peditionschefen Harriet Stangenberg och överdirektören Paul Tammelin så­

som sakkunniga för att överse domkretsindelningen för underrätterna i ri­

ket. Den 29 december 1961 utvidgades de sakkunnigas uppdrag till att avse

en allmän översyn av domstolsväsendet.

Såsom experter åt de sakkunniga förordnades hovrättsassessorn Leif

Brundin, hovrättsrådet Ingvar Henkow, byråchefen Folke Lyberg, numera

lagmannen Bengt Sandström och numera byrådirektören Ivar Tiby. Till le­

damöter av en rådgivande nämnd åt de sakkunniga utsågs ledamöterna av

riksdagens första kammare redaktören Birger Andersson och hemmansäga­

ren Erik Svedberg, ledamöterna av riksdagens andra kammare förbundsju-

risten Astrid Kristensson, hemmansägaren Erik Larsson, expeditionsföre-

ståndaren Eric Nelander, redaktören Olaus Nyberg och hemmansägaren

Gustaf Svensson, dåvarande ledamoten av första kammaren f. d. folkskole­

inspektören Ragnar Bergh ävensom professorn Per Olof Ekelöf, direktören

Styrbjörn von Feilitzen, stadsfiskalen Erik Gamstedt och advokaten Holger

Wiklund.

De sakkunniga, som antagit benämningen domstolskommittén, har avgi­

vit ett den 1 oktober 1963 dagtecknat delbetänkande, benämnt »Rådhusrät­

ternas förstatligande». Betänkandet består av tre delar, av vilka en förelig­

15

ger i tryck (.SOU 1963: 56) och de båda övriga är stencilerade. I betänkandet

framlägges förslag om förstatligande av de kommunala domstolarna, råd­

husrätterna. I samband härmed föreslås, att magistrats- och kommunalborg-

mästarinstitutionerna skall avvecklas och att de uppgifter som för närva­

rande åvilar dem — bland annat i fråga om lokala trafikföreskrifter och vis­

sa ärenden rörande yrkesmässig trafik — skall utskiftas på andra myndig­

heter.

Domstolskommitténs betänkande har efter en omfattande remissbehand­

ling lagts till grund för två propositioner till innevarande års riksdag. Be­

handlingen av dessa har jämlikt beslut av riksdagen uppskjutits till höst-

sessionen. I prop. 1964: 156 föreslår Kungl. Maj :t, att rådhusrätterna skall

förstatligas den 1 januari 1965 och framlägger vissa förslag angående råd­

husrätternas personal m. m. Prop. 1964: 163 rör avveckling av magistrats-

och kommunalborgmästarinstitutionerna och innehåller förslag till utskif­

tande på andra organ av dessa institutioners nuvarande statliga förvalt­

ningsuppgifter. Frågan om överförande på annan myndighet av magistra­

ternas och kommunalborgmästarnas befattning med lokala trafikföreskrif­

ter och med vissa ärenden rörande yrkesmässig trafik har emellertid ej

upptagits till behandling i sammanhanget.

Över domstolskommitténs betänkande såvitt rör sistnämnda fråga har re­

missyttranden avgivits av justitiekansler sämbetet, statspolisintendenten,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, statens tratik-

säkerhetsråd, kommerskollegium, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrel­

ser, magistraterna i Södertälje, Nyköping, Motala, Kalmar, Kristianstad,

Landskrona, Varberg, Uddevalla, Vänersborg, Östersund, Umeå och Skel­

lefteå, samtliga poliskamrar, länsförvaltningsutredningen, parkeringskom-

mittén, polisberedningen, Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen

Sveriges kommunalborgmästare, Föreningen Sveriges kommunala förvalt­

nings jurister, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges polis­

mästare, Föreningen Sveriges stadsdomare, Föreningen Sveriges stadsfiska-

ler, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Svenska kommun­

förbundet, Svenska stadsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges ju­

ristförbund och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från samtliga handelskam-

rar i riket. Överståthållarämbetet och länsstyrelserna har ingivit yttranden

från ett stort antal lokala myndigheter och sammanslutningar.

Sedan berörda fråga ytterligare beretts inom kommunikationsdeparte­

mentet, anhåller jag att nu få taga upp den till behandling. Jag vill därvid

erinra om den förestående reform av polisväsendet om vars närmare ut­

formning statsmakterna nyligen beslutat (prop. 1964: 100; SU 114; rskr

259; prop. 1964: 101; IJU 28; rskr 291; SFS 317^335) och som innebär för­

statligande och omorganisation från den 1 januari 1965. Genomförandet av

denna reform är förutsatt i domstolskommitténs betänkande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1964

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 196b

Lokala trafikföreskrifter

Gällande bestämmelser

Enligt 61 § vägtrafikförordningen den 26 september 1951 (nr 6b8) ar be­

fogenheten att meddela lokala trafikföreskrifter uppdelad på länsstyrelse

och stadsmyndighet. Länsstyrelserna ombesörjer helt den lokala trafikregle­

ringen på landsbygden. I städerna beslutar länsstyrelserna angående färd­

hastighet samt huruvida viss väg skall anses som huvudled eller motorväg.

Övriga trafikföreskrifter i stad utfärdas av stadsmyndighet och kan avse

förbud mot trafik eller inskränkning i trafiken beträffande fordon av visst

slag, fordons axeltryck, bruttovikt eller bredd, last av viss beskaffenhet, kör-

riktning, provkörning eller övningskörning med fordon, vidare parkering el­

ler annan uppställning eller stannande av fordon, medgivande till större

axeltryck eller bruttovikt å fordon eller större bredd å fordon och last än

som tillätes i 54 § vägtrafikförordningen samt slutligen andra särskilda åt­

gärder för reglering av trafiken.

Lokala trafikföreskrifter, som inte tillkännages genom vägmärken, bring­

as till allmän kännedom genom att införas i länskungörelserna eller, om de

meddelats av stadsmyndighet, i den eller de tidningar, vari kommunala med­

delanden för staden införes. Samtliga föreskrifter anges dessutom i liggare

hos vederbörande länsstyrelse eller stadsmyndighet (61 § 3 och 4 mom.).

Vidare upptas de i årliga kungörelser som det åligger länsstyrelserna och

stadsmyndigheterna att utfärda (62 § 1 mom.).

Stadsmyndighet i stad och eljest länsstyrelse kan medge dispens för sär­

skilt ändamål från lokal trafikföreskrift som meddelats av myndigheten

och från vissa bestämmelser i vägtrafikförordningen om axeltryck och

bruttovikt, om fordonståg och om fordons hastighet. Berör undantaget

såväl stad som landsbygd kan länsstyrelsen eller, om trafiken berör flera

län, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen besluta i ärendet (63 § 1 mom.).

Erforderliga föreskrifter om uppsättandet av vägmärken meddelas i stad

av stadsmyndighet och eljest av länsstyrelse (64 § 4 mom.).

Stadsmyndighet, som avses i nu nämnda stadganden, är för stad med po­

liskammare denna och för övriga städer magistrat eller kommunalborgmäs­

tare (61 § 6 mom.).

Stadsdomstolsutredningen m. m.

Förslag om avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitu-

tionerna och om utskiftande av dessa institutioners uppgifter på andra or­

gan har tidigare framlagts av stadsdomstolsutredningen i samband med att

denna i sitt betänkande »Underrätterna» (SOU 1961: 6) förordade, att sta­

ten skulle övertaga kostnaderna för stadsdomstolarna.

stadsparti. Hur parkeringsfrågan tillgodoses och styrs genom avgiftsbelägg­

ning kan få vittgående betydelse från stadsbyggnads- och investeringssyn-

punkt. Polisorganen har inte tillräckliga möjligheter att göra en allsidig be­

dömning av sådana problem. Inte heller är de utrustade med sådan teknisk

expertis att de kan bedöma sådana rent tekniska frågor som exempelvis an­

går högsta tillåtna hjultryck.

Å andra sidan måste, menar förbundet, stadsplaneringen ofta ske under

förutsättning att trafikapparaten utnyttjas på visst sätt. Överhuvudtaget

träffar städerna i olika sammanhang avgöranden, som långsiktigt bestämmer

trafiken. Förbundet anser det därför successivt ha blivit alltmer angeläget,

att samma instanser också har det avgörande inflytandet över löpande om­

regleringar av trafiken, så att dessa koordineras med den på längre sikt ef­

tersträvade utvecklingen.

Föi bundet framhåller, att dess inställning inte skall tolkas så att erfaren­

heterna av nuvarande ordning generellt sett skulle vara dåliga. Tvärtom

torde det vara regel att polismyndigheternas avgöranden träffas i gott sam­

förstånd med de ansvariga kommunala myndigheterna. Å andra sidan sak­

nas det enligt förbundet inte exempel på att regeringsingripanden företagits,

som ej överensstämt med vad man från kommunal synpunkt ansett vara

god trafikpolitik, eller att vederbörande myndighet avböjt att vidtaga åtgär­

der, som man från kommunalt håll ansett motiverade. Man har också från

allmänt trafikpolitiska och stadsbyggnadspolitiska synpunkter tyckt sig

sakna konsekventa linjer i regleringsåtgärderna och en sådan samordning

av olika åtgärder som kan vara avgörande för helhetsresultatet.

De yttranden som efter remiss avgivits över här nämnda förslag återspeg­

lar mycket delade meningar. För ett överförande av bestämmanderätten till

städernas styrelser i linje med stadsdomstolsutredningens och stadsförbun­

dets förslag yttrar sig den övervägande delen av hörda myndigheter i och

representanter för städerna, medan de flesta länsstyrelser och samtliga

representanter för polisen och åklagarna uttalar sig till förmån för att be­

fogenheten i fråga bör ligga hos lokal polismyndighet eller länsstyrelse eller

delas mellan dessa myndigheter.

18

Kangl. Maj.ts proposition nr 176 år 196k

Domstolskommittén

Med hänvisning till vissa bestämmelser rörande den lokala förordnings­

makten, bl. a. i allmänna ordningsstadgan och hälsovårdsstadgan, framhål­

ler kommittén, att beslut om lokal föreskrift av allmän karaktär enligt gäl­

lande lagstiftning skall utfärdas av kommunens fullmäktige — med undan­

tag att byggnadsnämnd äger antaga tomtindelning och, på uppdrag av full­

mäktige, stadsplan samt att sadana beslut skall underställas länsstyrelsen

för godkännande. Skulle beslutanderätten i trafikärendena i enlighet med

stadsdomstolsutredningens förslag förläggas till stadens styrelse, kommer

20

Länsstyrelsen kommer emellertid likväl att ha det avgörande inflytandet på

de för landsbygden viktigaste trafikföreskrifterna, eftersom länsstyrelsen

avses skola bibehållas vid sina nuvarande uppgifter beträffande hastighets-

bestämmelser samt huvudleds- och motorvägsförklaringar. Kravet på sam­

ordning och enhetlig planering av övriga trafikföreskrifter inom länet kan,

säger kommittén, tillgodoses genom länspolischefens försorg.

Det är enligt kommittén uppenbart, att vederbörande kommunala myn­

dighet bör höras före meddelande av lokal trafikföreskrift, när denna är

av större allmänt intresse eller eljest särskilda skäl föreligger. Ett intimt

samarbete i dessa frågor har etablerats mellan den beslutande myndig­

heten, å ena, samt kommunala organ och företrädare för köpmanna- och

tratikantintressen, å andra sidan. Då samarbetsformerna utvecklats olika

på skilda håll, tinner kommittén ingen anledning att nu Jämna särskilda

föreskrifter härom.

Domstolskommittén lägger i anslutning till det anförda fram förslag till

vissa ändringar i 61 § 1 mom. första och andra styckena samt 3 mom., 62 §

1 mom., 63 § 1 mom. ävensom 64 § 4 mom. andra stycket vägtrafikförord­

ningen.

Författndngsförslagen innebär bl. a. vissa ändringar också beträffande

sättet för kungörande av lokala trafikföreskrifter. Således skall föreskrifter

som ej tillkännages genom vägmärke införas, i den mån de utfärdas av po­

lismyndighet och avser stads område, i den eller de tidningar, i vilka kom­

munala meddelanden för orten införes, och eljest i länskungörelserna. Vi­

dare skall skyldigheten att utfärda sådan årlig kungörelse, varom stadgas i

62 § 1 mom. vägtrafikförordningen, i Stockholms stad ankomma på polis­

myndigheten men i övrigt helt åvila länsstyrelserna. Erforderliga föreskrif­

ter om uppsättande av vägmärke skall alltid meddelas av polismyndighet.

Remissyttrandena

Domstolskommitténs förslag, att framdeles polismyndighet både i stad

och på landsbygden skall utfärda lokala trafikföreskrifter i den mån de ej

avser hastighetsbestämmelser eller förklaring att viss väg skall vara mo­

torväg eller huvudled, tillstyrkes eller lämnas utan erinran av majoriteten

bland remissinstanserna, nämligen justitiekanslersämbetet, statspolisin-

tendenten, statens biltrafiknämnd, statens trafiksäkerhetsråd, kommers-

kollegium, överståthållarämbetet och tretton länsstyrelser, tio av de tolv

hörda magistraterna samt ytterligare sju, som inkommit med yttranden, eller

alltså sjutton magistrater, rikets samtliga poliskamrar, länsförvaltnings-

utredningen, polisberedningen, Föreningen Sveriges häradshövdingar, För­

eningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges polismästare, För­

eningen Sveriges stadsdomare, Föreningen Sveriges stadsfiskaler __ med

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1964

21

viss tvekan — Sveriges advokatsamfund, Sveriges juristförbund samt Sve­

riges kommunaltjänstemannaförbund. I de yttranden som remissmyndig­

heterna fogat vid sina yttranden har kommitténs förslag vunnit anslutning

hos åtta handelskammare (av tio), stadsfullmäktige i fjorton städer (av

trettioen), drätselkamrarna i elva städer (av tjugonio), kommunalborg­

mästarna i tre städer (av elva), kommunalfullmäktige i tre kommuner (av

fyra), sex landsfogdar (alla som yttrat sig) samt vägförvaltningen i ett län

(av tre). I princip — ehuru med anspråk på ökad bestämmanderätt för

länsstyrelse eller vägmyndighet — kan kommitténs förslag också sägas vara

biträtt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, ytterligare nio länsstyrelser

samt vägförvaltningen i ytterligare ett län.

Till förmån för att den ifrågavarande befogenheten skall tillkomma kom­

muns styrelse eller fullmäktige — i vissa yttranden med undantag för

landsbygden — uttalar sig å andra sidan länsstyrelsen i Västerbottens län,

Föreningen Sveriges kommunalborgmästare, Föreningen Sveriges kommu­

nala förvaltnings jurister, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunför­

bundet, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande samt — i de

yttranden som bilagts remissyttrandena — en handelskammare, stadskol-

legiet i Stockholm, stadsfullmäktige i femton städer, drätselkamrarna i

arton städer och kommunalborgmästarna i åtta städer.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser beslutanderätten böra tillkomma

länsstyrelse med rätt att delegera den till polismyndighet eller kommun­

styrelse. Parkeringskommittén förordar inrättande av ett särskilt organ

för uppgiften. Stadsfullmäktige i Falköping anser möjlighet böra öppnas

att även i fortsättningen anknyta beslutanderätten i trafikregleringsfrågor

till kommunalborgmästar- eller stadsjuristtjänst, önskemål att kommunal­

borgmästarna t. v. till dess de avgår med pension bör bibehållas vid sin rätt

att besluta i dessa frågor framföres av stadsfullmäktige i Boden, kommunal­

borgmästaren i Arvika, Sveriges juristförbund och Föreningen Sveriges

kommunalborgmästare.

De remissinstanser som tillstyrker domstolskommitténs förslag ansluter

sig i allmänhet till kommitténs argumentering. Såsom representativt för

dessa yttranden kan här återges följande uttalande av poliskammaren i

Stockholm.

Polisväsendets förstatligande och den i anslutning därtill kommande

nyorganisationen av polisväsendet gör, att det än starkare kan hävdas, att

den bästa lösningen är polismyndighetens bibehållande vid eller övertagan­

de av rätten att besluta om lokala trafikföreskrifter i de fall, detta icke

alltjämt skall ankomma på länsstyrelse. Kravet på goda möjligheter att till­

godose samordnings- och enhetlighetsintresset ävensom kravet på snabb

och i många fall omedelbar handläggning av berörda ärenden kommer att

kunna tillgodoses.

Av största betydelse för frågan är det förhållandet, att det för polismyn­

Knngl. Maj:ts proposition nr 176 år 1964

22

dighetens vidkommande icke behöver befaras några intressekollisioner och

anordningen ligger helt i linje med allmänt gällande system för lokala

normgivningsbeslut.

Frågan har ställts om det hos polismyndigheten finnes tillräcklig trafik­

expertis för att beslutanderätten lämpligen skall kunna anförtros denna

myndighet i fråga om trafikregleringen. Härom må råda delade meningar,

men poliskammaren vill deklarera, att det i varje fall icke förts fram något

förslag, som skulle medföra större garanti för ett rätt bedömande och

lämplig avvägning av berörda frågor. Självfallet föreligger ett samband

mellan dem och andra åtgärder på trafikområdet, men betydelsen av sam­

bandet mellan stadsplanering och trafikregleringen i fråga har betydligt

överdrivits. Sambandet mellan de lokala trafikföreskrifterna och polisens

yttersta ansvar för ordning och säkerhet i trafiken finner poliskammaren

vara av utslagsgivande betydelse i förevarande sammanhang.

Poliskammaren i Hälsingborg vänder sig särskilt mot stadsdomstolsutred-

ningens förslag, att polismyndigheternas inflytande i de aktuella frågorna

skulle säkras genom en besvärsrätt. Denna utväg betecknas som något helt

främmande för vår lagstiftning. Skulle detta förslag vinna beaktande, anför

poliskammaren, så skulle en grund ha lagts till möjligheten av ett motsats­

förhållande mellan polisen som sådan och den förtroendevalda representa­

tionen i staden eller kommunen. Det bör inte få ske att polisen som statligt

organ får eller behöver söka rätta kommunala beslut. Att kommunala sty­

relser och enskilda söker rättelse i polisiära beslut är däremot, framhålles

det, helt i överensstämmelse med vår rättsordning.

Justitiekansler sämbetet, som i likhet med domstolskommittén finner det

formella avgörandet böra ligga hos polismyndigheten, föreslår viss vetorätt

för kommunen. Ämbetet finner det angeläget, att åtminstone såvitt avser

områden med stadsplan visst medinflytande tillerkännes kommunen, när

det gäller att utfärda trafikföreskrifter i sådana fall där inte beslutanderät­

ten är förbehållen länsstyrelsen. Eftersom ordnings- och säkerhetsfrågor all­

tid beröres, bör det formella avgörandet förläggas till polismyndigheten, men

dess möjligheter att meddela föreskrifter kan lämpligen göras beroende av

att kommunal nämnd eller styrelse, som kommunen bestämt, haft tillfälle

att yttra sig i ärendet och ej avstyrkt. Detta förutsätter, att polismyndighe­

ten, innan ärendet underställes den kommunala myndigheten, utarbetar för­

slag till föreskrifter. I de säkerligen mindre vanliga situationer, då det kom­

munala organet utövar sin vetorätt, synes frågan böra hänskjutas till läns­

styrelsen, som i egenskap av högsta planmyndighet i länet och tillika ansva­

rig för polisverksamheten inom länet bör vara väl skickad att träffa ett av­

görande. På begäran av kommunen bör länsstyrelsen också upptaga frågan

om att meddela föreskrifter, som den lokala polismyndigheten funnit sig ic­

ke böra utfärda. Den antydda lösningen utesluter ej, anför ämbetet slutli­

gen, att polismyndigheten på sätt domstolskommittén föreslagit erhåller be­

fogenhet att självständigt medgiva undantag för visst ändamål från gällande

trafikföreskrifter. Beslut i sådana dispensärenden, vilka vanligen kräver en

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1964

23

snabb handläggning, har en begränsad räckvidd och bör kunna meddelas

utan kommunal medverkan.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar, att polismyndighetens beslut alltid

bör underställas länsstyrelsen, medan länsstyrelsen i Gotlands län finner un­

derställning böra ske vid oenighet mellan kommunen och polismyndigheten.

Åtskilliga myndigheter som eljest tillstyrker kommittéförslaget anmäler

avvikande uppfattning såvitt avser bestämmelser om axeltryck, bruttovikt

och fordons bredd. Man menar här behovet av regional samordning och

samråd med vägförvaltningarna nödvändiggöra, att beslutanderätten i dessa

frågor tillkommer länsstyrelse. Till denna grupp hör länsstyrelserna i Kal­

mar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs

och Jämtlands län. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelsen i

Kristianstads län förordar, att beslut i sådana ärenden i den mån de berör

landsbygden meddelas av vederbörande vägförvaltning. I de fall vägförvalt-

ning och polismyndighet är av olika uppfattning bör enligt länsstyrelsen

ärendena underställas länsstyrelse. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser —

med hänsyftning särskilt på nyss nämnda föreskrifter ävensom länsstyrel­

sernas möjligheter att verka för ökad trafiksäkerhet på vägarna — att läns­

styrelserna bör helt bibehållas vid sin befogenhet att meddela lokala trafik­

föreskrifter på landsbygden.

Av de remissinstanser som uttalar sig för att beslutanderätten i tråga om

den lokala trafikregleringen skall ligga hos kommunal myndighet åberopar

sig Svenska stadsförbundet huvudsakligen på de synpunkter som anförts i

den förut (under rubriken »Stadsdomstolsutredningen m. in.») refererade

skrivelsen den 2 juni 1961. Stadskollegiet i Stockholm anför liknande syn­

punkter. Beträffande föreskrifternas trafikpolitiska betydelse framhålles

först, att det synes rimligt, att städerna har anspråk på att bli trodda, när de

gör gällande, att det är av betydelse för trafikpolitiken att ha befogenhet att

reglera trafiken genom stoppförbud, parkeringsförbud osv. Det understrykes

således, att de lokala trafikföreskrifterna måste betraktas som en integre­

rande del av kommunens trafikpolitik, vari ingår långsiktig trafikplanering

samt bestämmandet och dimensioneringen av den kollektiva trafiken, allt

åtgärder som vilar på kommunen och för denna innebär stora ekonomiska

åtaganden. Kommitténs uttalande, att kommunen inte genom lokala trafik­

föreskrifter kan åläggas andra utgifter än kostnader för vägmärken, anses

vara uppenbart felaktigt och det erinras om att åtminstone i de större stä­

derna för efterlevnaden av sådana föreskrifter kräves särskilda trafiköver­

vakare, vilka för närvarande avlönas och enligt polisberedningens förslag

alltjämt skall avlönas av kommunen.

Såväl stadsförbundet som stadskollegiet vänder sig vidare emot kommit­

téns uppfattning om principerna för den lokala förordningsmakten och för­

menar, att några hinder från denna synpunkt inte förefinnes vare sig för att

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196A

24

kommunernas styrelser skulle erhålla beslutanderätten i dessa frågor eller

för att besluten skulle gälla utan att underställas länsstyrelse.

De av stadsförbundet och stadskollegiet i Stockholm anförda synpunkter­

na åberopas i allmänhet av de remissinstanser som föreslår, att beslutande­

rätten skall tillkomma kommunalt organ.

Flera av de nu berörda remissorganen uttalar emellertid, att polismyndig­

het bör äga beslutanderätt då fråga är om tillfälliga regleringar av trafiken

och om dispenser från gällande föreskrifter.

I ett av stadskollegiet i Stockholm åberopat uttalande av stadens juridiska

avdelning framhålles såsom en tänkbar lösning, att polismyndigheten får en

vetorätt gentemot kommunens beslut, motsvarande den som med justitie-

kanslersämbetets förut redovisade förslag kommunen skulle erhålla, om av­

görandet skulle läggas hos polismyndigheten. Också poliskammaren i Häl­

singborg anför liknande synpunkter för det fall beslutanderätten lägges hos

kommunal myndighet.

Även bland yttrandena till förmån för kommunerna förekommer sådana i

vilka hävdas, att lokala trafikföreskrifter på landsbygden alltjämt bör med­

delas av länsstyrelserna. Härvid betonar man nödvändigheten av enhetlig

och väl avvägd bedömning med hänsyn särskilt till den långväga, tunga tra­

fiken.

Som framgår av det tidigare intar parkering skommittén såtillvida eu sär­

ställning bland remissorganen som den vill förlägga beslutanderätten i de

aktuella ärendena till ett särskilt för ändamålet tillskapat organ. I likhet

med stadsdoinstolsutredningen och Svenska stadsförbundet anser parke-

ringskommittén, att den lokala trafikföreskriftsgivningen äger sådant sam­

band med den på kommunen ankommande trafik- och parkeringsplane-

ringen och därmed sammanhängande skyldigheter att svara för ett funk­

tionsdugligt trafiksystem att kommunen bör tillförsäkras ett inflytande vid

utfärdandet av lokala trafikföreskrifter. För en utvidgad kommunal med­

verkan vid utfärdande av angivna föreskrifter utöver det i praxis utbildade

förfarande! att i vissa fall höra kommunal myndighet i dylika ärenden åbe­

ropas också, att en sådan medverkan skulle kunna ge besluten den lokala

förankring, som f. n. många gånger saknas och som mot bakgrunden av-

polisens förstatligande och den förutsatta utvidgningen av polisdistrikten

framstår som särskilt påkallad. Å andra sidan är parkeringskommittén i

likhet med domstolskommittén av den uppfattningen, att de lokala trafik­

föreskrifterna till sin natur är sådana att polismyndigheten måste givas

större inflytande på föreskrifternas tiilkomst än vad den av stadsdomstols-

utredningen föreslagna besvärsrätlen kan anses innefatta.

Parkeringskommittén är med hänsyn till det sagda närmast benägen att

ansluta sig till den mening som kommit till uttryck i ett av justitiekanslers-

ämbetet avgivet remissyttrande över stadsdomstolsutredningens förslag i

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år

7,964

26

länsstyrelse generellt skall utfärda sådana kungörelser. Länsstyrelsen förut­

sätter därvid, att de årliga kungörelserna skall ha »i stort sett endast den

begränsade omfattning som kungörelsen numera har». Det bör enligt läns­

styrelsen åvila polismyndighet att föra register över samtliga gällande lo­

kala trafikföreskrifter inom polisdistriktet.

h rågan vem som bör besluta om uppsättande av vägmärken beröres dels

av nyssnämnda länsstyrelse, som anser att någon ändring inte bör vidtagas,

dels av vägförvattningen i Kristianstads län, som finner beslutanderätten i

denna fråga böra tilläggas länsstyrelsen även vad avser stads område.

Slutligen påpekar polisberedningen, att ändring påkallas även i 62 § 2

mom. vägtratiklörordningen såtillvida som ordet »poliskammaren» bör er­

sättas med ordet »polismyndigheten».

Departementschefen

Regleringen av den lokala trafiken har, särskilt inom städer och andra

större samhällen, blivit en allt mer grannlaga och betydelsefull uppgift. In­

tresset av goda framkomst- och uppställningsmöjligheter för fordonen be­

gränsar sig inte till den enskilde bilägaren. Motorfordonstrafiken har blivit

en integrerande del i samhällets ekonomiska liv. Utformningen av de

lokala trafikföreskrifterna är också i hög grad en trafiksäkerhetsfråga som

rör alla slag av trafikanter. Under det intensifierade arbetet på ökad trafik­

säkerhet har det klart visat sig, att trafikolyckornas antal kan påtagligt

nedbringas genom lokalt genomförda särskilda åtgärder i fråga om trafik­

miljö och trafikreglering.

Grundläggande för trafikregleringen är givetvis stads- och byggnadspla-

neringen, som måste inrymma trafiktekniska synpunkter på utformning av

gator och broar samt överväganden rörande den kollektiva trafiken, parke­

ringsfrågor och frågor om möjlighet till en ändamålsenlig trafikdirigering

och trafikövervakning. De lokala trafikföreskrifterna — huvudsakligen be­

stämmelser om hastighet, vägs egenskap av motorväg eller huvudled, in­

skränkningar i trafiken för vissa fordon eller i fråga om körriktning samt

parkering och annan uppställning av fordon — måste ansluta sig till denna

planering. I sig själva har de närmast ordnings- och säkerhetskaraktär.

Otvivelaktigt kan de emellertid också, som bl. a. Svenska stadsförbundet häv­

dar, i viss mån utformas så att de tillgodoser trafikpolitiska syften, såsom

främjande av visst slag av trafik framför annan, och så att de får återverk­

ningar för bebyggelseregleringen exempelvis då det gäller lokalisering av

affärs- och bostadskvarter.

Utfärdandet av lokala trafikföreskrifter ankommer med nuvarande rea-

ler på länsstyrelser, poliskammare, magistrater och kommunalborgmästa-

re. Denna ordning gällde redan före tillkomsten av 1951 års vägtrafikför­

ordning. Länsstyrelserna handhar helt den lokala trafikregleringen på lan­

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år IS)(ii

27

det. I städerna bestämmer länsstyrelsen om hastighet och om vägs egen­

skap av motorväg eller huvudled.

Frågan om avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitu-

tionerna och därmed frågan om en ny ordning för hl. a. meddelande av lo­

kala trafikföreskrifter har varit aktuell sedan lång tid tillbaka. Som framgår

av den tidigare redogörelsen har i den allmänna diskussionen åsikterna

starkt brutits. Särskilt från kommunalt håll har hävdats, att föreskrifter­

nas trafikpolitiska och stadsbyggnadspolitiska funktion är så dominerande

att bestämmanderätten helt bör tillkomma kommunerna. Från andra håll

har betonats reglernas ordnings- och säkerhetskaraktär, som naturligen

gör dem till en polisiär angelägenhet. Domstolskommitténs nu framlagda

förslag ansluter till den senare uppfattningen. Enligt kommitténs mening

bör polismyndigheten, sådan den organiseras fr. o. m. den 1 januari 1965,

överta beslutanderätten i såväl stad som landsbygd i fråga om alla andra

lokala föreskrifter än dem som angår hastighetsbegränsningar samt huvud­

leds- och motorvägsförklaringar, där länsstyrelserna fortfarande bör vara

beslutande.

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker kommittéförslaget. Även

bland representanterna för kommunerna förekommer nu — i motsats till

de gånger frågan senast remissbehandlats — åtskilliga som menar att po­

lismyndigheterna är närmast till att handha den lokala trafikregleringen.

Fortfarande ger sig emellertid kommunernas intresse av att själva få be­

slutanderätten starkt tillkänna i flera yttranden.

De kommunala och polisiära önskemålen om inflytande över utform­

ningen av de lokala trafikföreskrifterna har hittills på ett i stort sett till­

fredsställande sätt kunnat tillgodoses genom ett formlöst samrådsförfaran­

de. Med hänsyn till utvecklingen på stadsplaneringens område och till bilis­

mens expansion växer emellertid uppgiften i betydelse och omfattning. En­

ligt min mening kan man inte nu gå förbi någondera partens krav på ett

större inflytande i dessa frågor än vad ett fritt samrådsförfarande kan ge.

Många remissorgan har varit inne på denna linje. Några föreslår en lagfäst

skyldighet till samråd, andra anser att besvärsrätt eller vetorätt bör tiller­

kännas den part som inte ges beslutanderätten. För min del finner jag över­

vägande skäl tala för att, såsom parkeringskommittén föreslagit, ett särskilt

organ med representanter för såväl kommun som polis bör tillskapas för

ändamålet. En sådan lösning innefattar enligt min uppfattning den bästa

förutsättningen för sammanjämkning, i den mån intressemotsättningar upp­

står mellan de två parterna. En vetorätt för den icke beslutande parlen är

också ett alternativ, som ligger nära till hands, men skulle, som justitie-

kanslern påpekat, förutsätta ett skriftligen färdigställt förslag från den be­

slutande myndigheten. Utsikterna till en smidig samförståndslösning måste

därigenom antas bli mindre än om förslag framlägges vid en muntlig för­

handling. Kan trots förhandlingar enighet inte uppnås mellan de olika in­

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196b

28

tressena förefaller det skäligt, att avgörandet inte lägges i endera partens

hand utan direkt ankommer på högre myndighet. Sådana frågor bör därför

enligt min mening utan något beslut av den första instansen hänskjutas till

länsstyrelsen.

Mot bakgrund av det anförda föreslår jag, att i princip för varje kommun

skall inrättas en särskild nämnd, lämpligen kallad trafiknämnd. Ordföran­

de i traliknämnd bör vara polischefen i orten och för vederbörande kom­

mun bör lämpligen väljas två representanter, som är väl förtrogna med de

lokala förhållandena i fråga om samhällsplanering och trafikreglering. Dom-

stolskommitténs tanke, att ordningen för den lokala trafikregleringen bör

vara enhetlig för stad och landsbygd finner jag riktig. En riktlinje för den

nya indelningen av riket i polisdistrikt har varit att så långt möjligt till ett

distrikt sammanföra områden — oberoende av om de ingår i stad eller

landsbygd — vilka av ekonomiska, kommunikationstekniska och andra

skäl naturligen hör samman. Polischefens befattning med trafikregleringen

inom hela distriktet ger goda förutsättningar för en önskvärd enhetlighet

samtidigt som genom kommunrepresentanterna den ofta nödvändiga mer

utpräglat lokala anknytningen erhålles.

För de fall olika församlingar inom en kommun ingår i skilda polisdistrikt

måste gälla endera att en särskild trafiknämnd skall finnas för varje sådan

del eller också att ordförandeskapet skall tillkomma den ene av polische­

ferna i fråga. Med hänsyn bland annat till vad jag nyss anfört om grun­

derna för distriktsindelningen har jag stannat för den förra lösningen.

Liksom domstolskommittén finner jag, att länsstyrelserna bör bibehållas

vid befogenheten att generellt besluta om hastighetsbegränsningar och vägs

karaktär av motorväg eller huvudled. Från flera håll har vid remissbe­

handlingen påpekats nödvändigheten av största möjliga samordning och

enhetlighet också i fråga om sådana för den genomgående tunga trafiken

betydelsefulla bestämmelser som föreskrifter om axeltryck och bruttovikt.

Också genom motioner i riksdagen vid flera tillfällen och i olika fram­

ställningar till Kungi. Maj :t eller kommunikationsdepartementet har otill­

fredsställande förhållanden i denna fråga påtalats och önskemål uttryckts

om en ändrad ordning. Berörda myndigheter har sedan länge uppmärk­

sammat problemet och arbetat på att så långt möjligt tillmötesgå den

tunga trafiken i detta hänseende. Jag anser det betydelsefullt, att den större

överblicken i denna fråga garanteras genom att beslutanderätten — såsom

hittills varit fallet på landsbygden — tillkommer länsstyrelserna. Förutom

angående fordons axeltryck och bruttovikt bör länsstyrelserna __ givetvis

etter hörande av vederbörande intressenter — av samma skäl generellt be­

sluta om inskränkning i trafiken beträffande särskilda slag av fordon samt

om vad som lokalt skall tillåtas i fråga om fordons bredd eller last.

61 § 1 mom. vägtrafikförordningen bör ändras i överensstämmelse med

vad jag nu sagt.

Kiingl. Maj. ts proposition nr 176 år 196 b

29

Trafiknämnderna bör, var inom sitt område, besluta om tillämpning be­

träffande viss enskild väg av bestämmelserna om traktor i 5 § 2 mom. förs­

ta stycket och om släpfordon eller efterfordon i 6 § 4 inom. andra stycket

vägtrafikförordningen. Vidare bör det tillkomma trafiknämnd att medge

dispens för särskilt ändamål från de bestämmelser i vägtrafikförordningen

som uppräknas i 63 § 1 mom. första stycket samma förordning. Dispens

från lokal trafikföreskrift bör som hittills i princip meddelas av den myn­

dighet som utfärdat föreskriften. Därvid bör länsstyrelses föreskrift i ären­

de som enligt det förut sagda hänskjutits från trafiknämnd anses utfärdad

av nämnden. Erforderliga föreskrifter om uppsättande av vägmärken torde

alltid böra ankomma på trafiknämnderna att utfärda. Det nu anförda föran­

leder vissa ändringar i 5 § 2 inom., 63 § 1 mom. och 64 § 4 mom. vägtrafik­

förordningen.

Kungörande av de lokala trafikföreskrifter som ej tillkännages genom

vägmärken bör ske på ett för allmänheten lätt tillgängligt och överskåd­

ligt sätt. Tillkännagivandet bör ske fortlöpande, i fråga om trafiknämnder­

nas föreskrifter — däri jag innefattar föreskrifter som meddelats av läns­

styrelse i hänskjutet ärende — genom att dessa införes i den eller de tid­

ningar, vari kommunala meddelanden för orten intages, samt beträt t ande

bestämmelser, meddelade av länsstyrelse, i andra fall än nyss sagts, i läns-

kungörelserna. En samlad överblick över gällande lokala trafikföreskrifter

i ett län bör underlättas genom årliga länskungörelser. Detta förutsätter, att

länsstyrelserna erhåller vederbörliga underrättelser från trafiknämnderna,

i Stockholm bör motsvarande sammanfattande kungörelse utfärdas av tra­

fiknämnden. De författningsändringar som angår tillkännagivandet av lokala

trafikföreskrifter berör 61 § 3 mom. och 62 § 1 mom. vägtrafikförord­

ningen.

I 35 § vägtrafikförordningen bör genomföras den ändring som föranledes

av att rätten för annat polisbefäl än polischef att besluta på polismyndig­

hets vägnar regleras i annan ordning i anslutning till bestämmelserna i 2 §

lagen den 29 maj 1964 (nr 320) om vad som avses med polismyndighet.

1 76 § vägtrafikförordningen erfordras med mitt förslag dels en ny före­

skrift om fullföljd av talan mot trafiknämnds beslut, dels en besvärsregel

i fråga om beslut, som länsstyrelsen meddelat i ärende som hänskjutits dit

från trafiknämnd. Jag föreslår vidare, att i sammanhanget bestämmelsen

angående lid för anförande av besvär får utgå. Besvärstiden kommer då alt

regleras av bestämmelserna i lagen den 4 juni 1954 (nr 355) om besvärs-

tid vid talan mot förvaltande myndighets beslut. I övrigt bör 76 § utformas

enligt numera gängse mönster.

Jag har tidigare berört, att ärenden som i första hand skall prövas av

trafiknämnd i vissa fall bör hänskjutas till länsstyrelsen lör avgörande. Det

synes inte nödvändigt att nämna detta i varje enskilt stadgande om nämn­

dens åligganden. Jag föreslår, att i stället ett allmänt uttalande härom in­

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196A

30

tages i ett nytt moment av 1 §. I detta bör också anges, att beslut av läns­

styrelse i sådant ärende vid förordningens tillämpning skall anses meddelat

av trafiknämnden. Härigenom förenklas avfattningen av stadgandena i 61 §

3 mom. och 63 § 1 mom.

Medan tratiknämndens uppgifter i fråga om den lokala trafikregleringen

och besvärsförfarandet således skall framgå av vägtrafikförordningen, före­

slår jag, med hänsyn till de förpliktelser som ålägges kommunerna, att er­

forderliga bestämmelser om nämnderna och deras verksamhet upptages i eu

särskild lag om trafiknämnder.

I enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upp­

rättats förslag till lag om trafiknämnder och till förordning om ändring i

vägtrafikförordningen. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i

detta ärende. Om det närmare innehållet i lagförslaget vill jag anföra föl­

jande.

Enligt 2 § skall trafiknämnd bestå av polischefen i det distrikt, vari kom­

munen — eller kommundelen — ingår, såsom ordförande, samt två andra

ledamöter, valda av kommunens fullmäktige. Ordförandeskapet ankommer

som ett tjänsteåliggande på polischefen personligen eller den som förrättar

hans tjänst. För envar av kommunens representanter skall väljas en eller

flera suppleanter. Därvid skall i förekommande fall bestämmas ordningen

för suppleanternas inkallande till tjänstgöring.

Om valbarhet och rätt till avsägelse ges bestämmelser i 3 §. Där anges

bl. a., att den som väljes skall vara bosatt inom polisdistriktet. Anknytes

bostadskravet på detta sätt till distriktet och ej till kommunen, öppnas möj­

ligheter för samma person att tjänstgöra i flera trafiknämnder inom distrik­

tet. För mindre kommuner eller kommuner med särskilda förutsättningar

för en samordnad trafikplanering torde en gemensam trafiknämnd i många

tall vara att rekommendera. Bestämmelserna om valbarhetsvillkoren i öv­

rigt, valbarhetens upphörande och rätten att avsäga sig givet uppdrag har

utformats i huvudsak efter mönster av kommunallagens regler om kom­

muns styrelse, därvid jag emellertid ej anser det påkallat att upptaga före­

skrifter motsvarande dem som enligt nämnda lag gäller om hinder för val

av vissa särskilda ämbets- och tjänstemän. Kommun, som önskar upprätt­

hålla krav på bostad inom kommunen och som förrättat val i enlighet här­

med, bör ha rätt att entlediga den, som avflyttar till annan kommun inom

polisdistriktet. Också en regel härom återfinnes i 3 §.

Reglerna i 4 § om mandattid, tid för vals förrättande och fyllnadsval

motsvarar kommunallagens stadganden i samma hänseenden såvitt gäller

kommuns styrelse. Sker förändring i kommunindelningen, skall länsstyrelsen

äga förordna om nyval till trafiknämnd.

Underrättelse om val av ledamot eller suppleant i trafiknämnd skall en-

ligt 5 § — i likhet med vad som vanligen gäller för kommunala nämnder —

översändas till länsstyrelse för intagande i länskungörelserna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196i

31

Utlåtanden från sakkunniga statliga eller kommunala befattningshavare

eller instanser måste ofta vara en förutsättning för att nämnderna skall

kunna på ett riktigt sätt fullgöra sina uppgifter. En föreskrift om rätt för

trafiknämnd att infordra sådana utlåtanden har upptagits i 6 §. Polischefen

ä sin och de kommunalvalda ledamöterna å sin sida är givetvis oförhindrade

att med anlitande av för dem tillgängliga medel införskaffa den ytterligare

utredning de kan finna erforderlig.

Det bör ankomma på ordföranden att närmare bestämma om tid och

plats för sammanträde och att utfärda kallelser. Suppleanterna bör ges till­

fälle att följa förekommande ärenden. De bör därför alltid erhålla under­

rättelse om utsatt sammanträde. Bestämmelser i angivna hänseenden upp­

tages i 7 §.

Det torde vara till fördel om nämndens överläggningar kan äga rum i

helt obundna former. Om beslutförhet erfordras emellertid särskilda regler.

Dessa ges i 8 §. För beslutförhet måste nämnden vara fulltalig. Jag anser

det dock nödvändigt öppna möjlighet för nämnden att överlämna åt ord­

föranden att ensam besluta i särskilda frågor. Ordföranden handlar i sådant

uppdrag på nämndens vägnar och kan självfallet inte i sin tur överlämna

beslutanderätten. Som exempel på en grupp av ärenden, där delegation av

beslutanderätten lämpligen kan ske, vill jag anföra frågor om dispens jäm­

likt 63 § vägtrafikförordningen från lokal trafikföreskrift som nämnden

utfärdat. Ärende, i vilket ordföranden ensam fattat beslut, bör anmälas vid

nästkommande sammanträde. Som jag tidigare nämnt bör avgörandet i

ärenden, där kommunala och polisiära intressen inte kan förenas, d. v. s.

där ordföranden å ena och de två ledamöterna å andra sidan stannar i olika

mening, tillkomma länsstyrelsen.

En jävsregel, motsvarande den i 16 § första stycket kommunallagen, har

med tanke särskilt på ärenden om yrkesmässig trafik också upptagits i 8 §.

Länsstyrelses beslut i ärende som hänskjutits enligt 8 § bör omgående

tillställas trafiknämnden. I ärenden angående lokal trafikföreskrift är detta

bl. a. nödvändigt för att nämnden skall kunna fullgöra sin skyldighet att

kungöra beslutet. Det synes mig vidare lämpligt, att de ärenden vars pröv­

ning i första hand ankommer på trafiknämnd arkiveras gemensamt. Läns­

styrelse, som avgjort sådant ärende, bör därför tillställa nämnden hand­

lingarna i detta. 9 § innehåller föreskrifter i enlighet med det nu sagda.

Någon egen kansliorganisation för trafiknämnderna finner jag inte er­

forderlig. I 10 § föreslås en föreskrift att polismyndighetens lokaler och

kansli skall få utnyttjas av nämnden. Detta innebär bl. a., att kostnader för

skrivhjälp, kontorsmateriel, kungörelser och liknande stannar på statsver­

ket. Arkivering av nämndens handlingar skall enligt förslaget ombesörjas

av polismyndigheten. Därigenom blir allmänna arkivstadgans bestämmelser,

vilka avser arkiv hos statsmyndighet, utan särskilt stadgande gällande be­

träffande trafiknämnds arkiv. Genom stadgandet i andra stycket blir de

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 196'r

bestämmelser om stämplar och expeditioner som har avseende på statlig

myndighet direkt tillämpliga i fråga om tratiknämnds expeditioner.

Enligt 11 § skall bestämmelserna om ersättning till ledamöter i kom­

munens styrelse och övriga nämnder äga motsvarande tillämpning ifråga

om vald ledamot av trafiknämnd och suppleant för sådan ledamot. Härmed

åsyttas stadgandena i 46 § kommunallagen och motsvarande föreskrifter

i kommunallagen för Stockholm. Någon ersättning av kommunala medel

till ordföranden skall ej utgå. Dennes uppdrag i nämnden ingår som nämnts

i tjänsten som polischef.

körtattningarna angående avveckling av magistrats- och kommunalborg-

mästarinstitutionerna, varom förslag som tidigare är nämnt framlagts i

piop. 1964: 163, avses skola — liksom lagstiftningen med anledning av för­

statligandet och omorganisationen av polisväsendet — träda i kraft den 1

januaii 1965. Under förutsättning att så blir fallet bör de av mig föreslagna

författningsändringarna träda i kraft samma dag. Dessförinnan bör val ske

av ledamöter och suppleanter i trafiknämnd så att nämnderna omedelbart

kan övertaga på dem ankommande uppgifter. Ett uttryckligt stadgande i

sistnämnda hänseende föreslås som övergångsbestämmelse till lagen om

trafiknämnder. Med hänsyn till den i 4 § lagen om trafiknämnder föreslagna

mandattiden bör däri också upptagas en föreskrift om begränsning till

tre år av tjänstgöringstiden för de första gången valda ledamöterna och

suppleanterna.

Den föreslagna förordningen om ändring i vägtrafikförordningen nöd-

vändiggör särskilda övergångsbestämmelser. Mitt förslag härtill torde inte

kräva närmare motivering.

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 196k

Vissa trafiktillstånd

Gällande bestämmelser

Enligt 5 § förordningen den 25 oktober 19A0 (nr 910) angående yrkes­

mässig automobiltrafik in. m. må sådan trafik bedrivas endast efter veder­

börligt tillstånd (trafiktillstånd). Härvid gäller att tillstånd att med per­

sonbil stationerad i stad bedriva beställningstrafik för personbefordran

meddelas av polismyndigheten i staden. I Övriga fall meddelas trafiktill­

stånd dels av biltrafiknämnden, dels av länsstyrelsen. Med polismyndighet

avses enligt 41 § poliskammare, där sådan finnes, och i övriga städer ma­

gistrat eller kommunalborgmästare.

Med tillståndsgivningen följer — förutom betogenheten att medge över­

låtelse av tillstånd (18 § 1 mom.), att återkalla eller indraga givet tillstånd

och meddela varning (19 §) samt att ge särskilda föreskrifter som direkt

sammanhänger med tillstånden (13 §, 18 § 2 mom., 20 §, 23 § 1 mom., 24 §

och 25 § 7 mom. ) — också åliggandet att godkänna fordon för yrkesmässig

33

trafik (.25 § 1 inom.) och atl i förekommande fall meddela dispens jämlikt

2 § kungörelsen den 16 maj 1958 (nr 257) angående mellanvägg av splitter-

fritt glas å vissa i yrkesmässig trafik använda personbilar.

1 egenskap av polismyndighet har poliskammare, magistrat och komnni-

nalborgmästare slutligen att avge yttrande i tillståndsärenden, som biltrafik­

nämnden eller länsstyrelsen avgör (8 §, 9 § 1 och 2 inom. 32 § 2 mom. samt

33 § 3 mom.), samt att utfärda vissa intyg för erhållande av trafikkort (27 §

2 och 3 mom).

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196b

Stadsdomstolsutredningen m. m.

Enligt stadsdomstolsutredningens förslag i dess förutnämnda betänkande

av år 1961 skulle i stad med poliskammare denna bibehållas vid sina nu­

varande uppgifter i fråga om trafiktillstånden samt i övriga städer länssty­

relsen övertaga den på magistrat och kommunalborgmästare ankommande

prövningen av vissa trafiktillstånd. Magistrats och kommunalborgmästares

åliggande att yttra sig i ärenden som biltrafiknämnden eller länsstyrelsen

avgör samt uppgiften att utfärda intyg, som erfordras för erhållande av

trafikkort, borde enligt utredningen ankomma på polismyndighet.

Det stora flertalet av de remissinstanser som yttrade sig över detta för­

slag tillstyrkte detsamma. På sina håll betonades emellertid vikten av kän­

nedom om de lokala förhållandena, varjämte framställdes önskemål om att

kommunal myndighet skulle få tillfälle yttra sig i ärendena. I några remiss­

yttranden förordades, att länsstyrelsen skulle ges beslutanderätten i alla

städer. Därvid åberopades dels principiella skäl, dels att därigenom större

enhetlighet skulle ernås.

Domst olskommittén

Domstolskommittén lämnar till en början följande referat av föredragan­

de departementschefens uttalande vid tillkomsten av bestämmelserna om

tillståndsgivningen (prop. 1940: 115 s. 76 tf):

Frågan huruvida tillståndsgivning genom en central myndighet eller ge­

nom en lokal myndighet är att föredraga, synes böra bedömas uteslutande

med hänsyn till de praktiska fördelar, som den ena eller andra organisa­

tionsformen kan väntas medföra, och det synes icke vara till nytta, att till

en central myndighet överflytta handläggning av frågor om tillstånd till så­

dan trafik, som huvudsakligen är avsedd att tillgodose ett lokalt begränsat

trafikbehov, eftersom eu dylik centralisering skulle medföra icke bara onö­

dig tidsutdräkt och ökat arbete vid tillståndsfrågornas behandling, utan

även att den centrala myndigheten i regel skulle komma att sakna den kän­

nedom om lokala förhållanden, som ofta nog finnes hos en lokal myndighet

eller som utan svårighet kan där inhämtas. Vidare är verkan av lokala myn­

digheters beslut och åtgöranden inom persontrafiken endast i ringa grad

märkbar utom det lokala området, enär drosktrafik och annan beställnings-

34

trafik för personbefordran har en utpräglat lokal karaktär och i regel icke

sträcker sig utom ett tämligen begränsat område omkring stationsorten.

Ett ändamålsenligt ordnande särskilt av sådan drosktrafik, som förekom­

mer i städer och större samhällen, kräver i regel en fortlöpande tillsyn och

icke sällan förekommande tillfälliga dispositioner, varför en centralisering

av tillståndsgivningen för denna trafik skulle komma att äventyra åtskilliga

väsentliga fördelar, som varit förenade med det tidigare systemet. Till nytta

för utvecklingen av detta slags trafik har även varit den kännedom, som den

tillståndsgivande myndigheten ägt om kvalifikationerna hos personer, som

sökt tillstånd, dessa myndigheters möjligheter att sörja för en rättvis be­

fordran av förare, som under en längre tid ägnat sig åt yrket, samt möjlig­

heten att vidtaga lokala åtgärder i fråga om ordnandet av uppställnings­

platser, vakthållningsturer, uniformering in. m. liksom att i övrigt sörja

för att trafiken på bästa sätt tillgodoser de lokala behoven.

Kommittén finner de av departementschefen sålunda gjorda uttalandena

alltjämt ha aktualitet och tala mot att beslutanderätten centraliseras till

länsstyrelsen. I stället talar enligt kommittén flera skäl för att besluten skall

meddelas av lokal polismyndighet. I städer med poliskammare har dessa

ärenden hittills utan anmärkning handlagts av poliskammaren. I den fram­

tida polisorganisationen torde polismyndigheten regelmässigt bli lika väl

kvalificerad för sina uppgifter som de nuvarande polismästarna. Även för

landsbygdens del är beställningstrafik för personbefordran huvudsakligen

en lokal angelägenhet. De praktiska fördelarna med lokal prövning av dessa

ärenden är så stora att tillståndsprövningen även på landsbygden bör över­

flyttas till den lokala polismyndigheten. Kommunerna torde i denna angelä­

genhet huvudsakligen vara intresserade av att tillgången på droskbilar blir

tillräcklig. Därest kommunal myndighet eller invånare i kommunen anser,

att antalet droskrättigheter inom kommunen bör ökas, lär framställning här­

om kunna göras till polismyndigheten, och det kan antagas, att en saklig så­

dan framställning icke kommer att lämnas obeaktad. Särskilda regler i det­

ta hänseende torde därför ej erfordras.

Förutom den ändring i 5 § femte stycket förordningen angående yrkes­

mässig automobiltrafik m. m. som föranledes av det nyss sagda föreslår

kommittén, att 41 § tredje stycket samma förordning upphäves, varigenom

begreppet polismyndighet blir att bestämma enligt polismyndighetslagen.

Kommitténs förslag till författningstext innefattar också viss ändring i för­

ordningens 9, 15 och 29 §§.

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1967

Remissyttrandena

De flesta remissinstanser tillstyrker domstolskommitténs förslag eller

lämnar detta utan erinran.

Till stöd för sitt tillstyrkande uttalande anför polisberedningen, att till-

ståndsgivning, som rör rätt att driva näring, visserligen i möjligaste mån bör

läggas på andra organ än de polisiära, men de skäl som i förevarande fall

36

gasätter, om det inte bör ankomma på länsstyrelse att avgöra frågor om för-

eningsanslutning. Vidare anmärker länsstyrelsen i Västernorrlands län, att

16 § i förordningen bör ändras så att polismyndigheten får skyldighet att fö­

ra register över tillståndsinnehavare och över godkända bilar och släpfordon.

Slutligen påpekar polisberedningen, att, enligt 21 § 1 mom. första stycket

förordningen, för personbefordran uteslutande inom viss stad icke får an­

vändas bil med stationsort utom staden, om inte länsstyrelsen medgivit det.

Enligt beredningens uppfattning bör här avsett medgivande meddelas av

polismyndigheten eller, om stationsorten ligger i annat polisdistrikt, av läns­

styrelse.

Departementschefen

Av den föregående redogörelsen framgår, att poliskammare, magistrat

och kommunalborgmästare har viss befattning med ärenden som anges i

förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. Tillståndsgiv-

ningen i fråga om drosktrafik i stad och vad därmed sammanhänger an­

kommer på endera av dessa myndigheter. 1 egenskap av polismyndighet i

förordningens mening skall myndigheterna också yttra sig i vissa tillstånds-

ärenden och utfärda intyg för erhållande av trafikkort.

Domstolskommittén intar här samma principiella inställning som i sitt

förslag angående lokala trafikföreskrifter och anser således, att tillstånds-

ärendena i fråga om drosktrafiken generellt — alltså även på landsbygden

— skall övertagas av polismyndigheterna. Som framgår av vad jag anfört un­

der avsnittet om lokala trafikföreskrifter är den nya indelningen av riket

i polisdistrikt genomförd så att dessa omfattar områden, vilka får

anses väl lämpade för en samordnad reglering av frågor om tillstånd till

beställningstrafik. Poliskamrarna i städer, där sådana finnes, har hittills

såvitt känt utan anmärkning handhaft ifrågavarande ärenden. Polismyn­

digheterna i den nya polisorganisationen kan, som domstolskommittén

framhåller, förväntas bli lika väl kvalificerade för uppgiften. Tillskapas

emellertid, på sätt jag för annat ändamål förordat i det föregående, sär­

skilda trafiknämnder med polischefen i orten som ordförande och med två

av kommunen valda ledamöter, anser jag att ärendena med fördel kan anför­

tros dem. Jag beaktar härvid, att prövningen i viss utsträckning omfattar

frågor av intresse från kommunalpolitiska synpunkter.

Jag föreslår därför, att 5 § yrkestrafikförordningen ändras så att tillstånds-

givningen i fråga om rätt att med personbil bedriva beställningstrafik för

personbefordran skall ankomma på trafiknämnden i den kommun eller

kommundel där stationsorten skall förläggas. Detta förslag föranleder änd­

ringar också i 9, 15, 25, 29, 39, 41 och 44 §.§ samma förordning. På samma

sätt som jag förordat beträffande vägtrafikförordningen torde vid utform­

ningen av de särskilda stadgandena i förenklande syfte böra bortses från

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196b

rört torde till alla delar böra gälla samma regler som jag tidigare förordat

beträffande nämndernas befattning med lokala trafikföreskrifter. Ärenden,

i vilka polischefen såsom ordförande i nämnden å ena och de båda kommu-

nalvaida ledamöterna å andra sidan stannar i olika uppfattning, skall med

dessa regler hänskjutas till länsstyrelsen för avgörande. Vidare vill jag er­

inra om, att enligt mitt förslag till lag om trafiknämnder nämnden skall äga

delegera beslutanderätt till ordföranden. Även i fråga om ärenden angående

yrkesmässig trafik torde en sådan möjlighet inte minst av praktiska skäl

böra utnyttjas. Sålunda synes bl. a. befogenheten att godkänna fordon jäm­

likt 25 § 1 mom. yrkestrafikförordningen och att meddela dispenser enligt

kungörelsen den 16 maj 1958 (nr 257) angående mellanvägg av splitterfritt

glas å vissa i yrkesmässig trafik använda personbilar i allmänhet med för­

del kunna anförtros nämndens ordförande.

1 enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upp­

rättats förslag till förordning om ändring i förordningen angående vrkes-

mässig automobiltrafik, vilket torde få fogas till protokollet.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1964

Hemställan

Under åberopande av vad jag tidigare anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte

dels föreslå riksdagen att antaga det förslag till lag om

trafiknämnder som upprättats inom kommunikationsdepar­

tementet,

dels inhämta riksdagens yttrande över de föreliggande

förslagen till

1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28

september 1951 (nr 648); och

2) förordning om ändring i förordningen den 25 oktober

1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kunglig Höghet Regenten, att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Fredrik Björkman

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640571