Kangl. Maj:ts proposition nr 1G3 år 196i

3

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt magistrats- och kommunalborgmästannstitu-

tionerna skall avvecklas den 1 januari 1965.

Magistratens och kommunalborgmästarens nuvarande statliga förvalt­

ningsuppgifter föreslås utskiftade på andra organ. Flertalet av dessa upp­

gifter föreslås skola ankomma på länsstyrelse eller polismyndighet. Försla­

gen innebär således bl. a., att handels- och näringsregister för stad skall

föras hos länsstyrelsen samt att länsstyrelsen skall övertaga magistratens

befattning mot fastighetsregister för stad. Kungl. Maj :t får dock möjlig­

het att förordna om lokal handläggning av dessa ärenden. Av de uppgif­

ter som föreslås överlämnade till länsstyrelsen må även nämnas ären­

den om tillstånd att driva hotell eller pensionat. Polismyndigheten av­

ses skola ha tillsynen över ianspråktagande av allmän plats samt över

offentliga tillställningar och allmänna sammankomster ävensom handläg­

ga ärenden om lotteritillstånd och tillstånd att försälja varm korv m. m.

på annan affärstid än den vanliga. Domstol föreslås skola övertaga bl. a.

uppgiften att utse medlare i äktenskapstvister. Behörig att förrätta borger­

lig vigsel skall vara lagfaren domare i allmän underrätt eller särskilt för­

ordnad vigselförrättare. Enligt förslagen skall växel- och checkprotester

upptagas av notarius publicus, utmätningsman eller särskilt förordnad för-

rättningsman.

Full visshet anses icke kunna erhållas om samtliga magistratens och

kommunalborgmästarens förvaltningsuppgifter. Förslag framlägges därför

slutligen att magistrat och kommunalborgmästare enligt lag eller författ­

ning åvilande uppgift skall, om Kungl. Maj :t ej föreskriver annat, övertagas.

av länsstyrelsen.

För ordinarie kommunalborgmästare, som ej övergår till annan tjänst,,

föreslås sådana bestämmelser att denne kan kvarstå i sin nuvarande tjänst

med de åligganden som återstår, sedan de statliga förvaltningsuppgifternai

utskiftats till andra organ.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

5

3) Förslag

till

Lag om överflyttande av magistratens befattning med

burskapsärenden, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Stadens styrelse skall övertaga den befattning med ansökan om burskap

och med uppsägning av burskap, som enligt 3 kap. 1 och 5 §§ handelsbai-

ken ankommer på borgmästare och råd.

.

,

Stadens styrelse äger antaga reglemente angående burskap i staden att

gälla i stället för vad som stadgas i 3 kap. handelsbalken. Innan, regle­

mente antages, skall stadens borgerskap beredas tillfälle yttra sig. Regle­

mente fastställes av länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande ärende angående burskap anhangigt hos

borgmästare och råd, skall ärendet överlämnas till stadens styrelse.

Reglemente angående burskap i stad, vilket skall träda i kraft tidigast

den 1 januari 1965, må antagas före sagda dag av magistraten i staden och

fastställas av länsstyrelsen.

4) Förslag

till

T.ng

om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 4 kap. 5 §, 9 kap. 9 §, 11 kap. 20 § samt 14

kap. 2 § giftermålsbalken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an-

gives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4 KAP.

5

Behörig att förrätta borgerlig vig­

sel är: i stad lagfaren ledamot av

magistraten eller, där magistrat ej

finnes, stadsstyrelsens ordförande,

och på landet landsfiskalen ävensom,

där Konungen för visst område det

medgiver, den som Konungens be-

1 Senaste lydelse av 9 kap. 9 § och 11 kap.

§•

Behörig att förrätta borgerlig vig­

sel är, enligt närmare bestämmelser

som Konungen meddelar, lagfaren

domare i allmän underrätt och den

som länsstyrelsen särskilt förordnar

till vigselförrättare.

§, se SFS 1944:207.

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

14 KAP.

2

§.

Har kommun beslutit, att inom

kommunen skola utses medlare i

tvister mellan makar, eller visar sig

eljest behov av sådana medlare, skall

på landet kommunalnämnden, i

Stockholm överståthållarämbetet och

i annan stad magistraten eller, där

magistrat ej finnes, stadsstyrelsen

till medlare utse minst en man och

en kvinna. Medlare utses för två ka-

landerår. Avgår medlare, innan den

tid utlupit, för vilken han är utsedd,

varde annan utsedd för den återstå­

ende tiden.

Denna lag

Förordnande av

14 kap. 2 § i dess äldre lydelse,

Har kommun beslutit, att inom

kommunen skola utses medlare i

tvister mellan makar, eller visar sig

eljest behov av sådana medlare, skall

rätten till medlare utse minst en man

och en kvinna. Medlare utses för två

kalenderår. Avgår medlare, innan

den tid utlupit, för vilken han är ut­

sedd, varde annan utsedd för den

återstående tiden.

träder i kraft den 1 januari 1965.

medlare, vilket dessförinnan meddelats med stod av

skall alltjämt äga giltighet. 5

5) Förslag

till

Lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken

Härigenom förordnas, att 29 kap. byggningabalken skall upphöra att gälla

vid utgången av år 1964.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

9

.

7) Förelag

till

f>g om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1)

angående handelsregister, firma och prokura

Härigenom förordnas, dels att 1, 3, 4 och 16 §§ lagen den 13 juli 1887 an­

gående handelsregister, firma och prokura1 skola erhålla ändrad lydelse pa

sätt nedan angives, dels ock att 24 § samma lag skall upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1

§•

För Stockholm skall hos överståt­

hållareämbetet, för annan stad hos

magistraten, eller, där sådan ej fin­

nes, hos vederbörande stadsstyrelse,

och för landsbygden hos Konungens

Befallningshavande föras handelsre­

gister för inskrivning av de anmä-

landen, om vilka i denna lag för-

mäles eller vilkas intagande i regist­

ret kan varda annorledes föreskri­

vet.

Hos länsstyrelsen skall för varje

kommun i länet föras handelsregis­

ter för inskrivning av de anmälan-

den, om vilka i denna lag förmä-

les eller vilkas intagande i registret

kan varda annorledes föreskrivet.

Konungen äger för viss stad förord­

na särskild registerförare.

3§.

Har den----------- —

Vägras registrering,

Är sökanden med beslutet miss­

nöjd, äge han att vid talans förlust

innan klockan tolv å sextionde dagen

från beslutets dag däröver anföra be­

svär hos Konungens Befallningsha­

vande, om beslutet meddelats av ma­

gistrat eller stadsstyrelse, och mot

Konungens Befallningshavandes be­

slut hos Konungen.

med beslutet miss­

nöjd, äge han, vid talans förlust,

inom två månader från beslutets

dag däröver anföra besvär hos

länsstyrelsen, om beslutet meddelats

av särskild registerförare, och mot

länsstyrelsens beslut hos Konungen.

registrering vägras.

----------- skälen därför.

Är sökanden

Den myndighet, hos vilken han­

delsregistret föres, skall ofördröjli-

gen låta kungöra innehållet av anmä­

lan, som i registret intages, såväl i

allmänna tidningarna som ock i den

stads tidning, där myndigheten har

sitt säte eller, om flera tidningar där

utgivas, i den av dessa, där allmänna

påbud för staden vanligen meddelas.

Registrering smyndigheten skall

ofördröjligen låta kungöra innehål­

let av anmälan, som i registret in­

tages, såväl i allmänna tidningarna

som ock, om anmälan avser rörelse

i stad, i tidning som utgives i den

staden eller, om flera tidningar där

utgivas, i den av dessa, där allmänna

påbud för staden vanligen meddelas.

» Senaste lydelse av 4 §, se SFS 1924: 88, och av 16 §, se SFS 1895: 67 s. 10.

lf Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Å r 163

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

11

8) Förslag

till

Lag om ändring i sjölagen

Härigenom förordnas, att 3, 4, 41 och 332 §§ sjölagen1 skola erhålla änd­

rad lyd<else på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

3

Har den, för vars räkning fartyg

bygges, för byggnadens verkställan­

de givit eller utfäst sig att giva varvs-

ägaren eller byggmästaren förskott

av penningar eller byggnadsämnen,

äge han, när avhandling därom upp­

rättats, att låta den intagas i proto­

kollet hos magistraten i den stad,

där byggnaden verkställes, eller, om

byggnadsorten är belägen å landet,

i närmaste stad; och njute sedan

förmånsrätt, som i 17 kap. handels-

balken sägs.

4

Fartygs ägare åligge att bestäm­

ma den ort inom riket, vilken skall

vara fartygets hemort, samt att där­

om göra anmälan, om fartyget är så­

dant, som jämlikt 2 § skall införas i

fartygsregistret, hos den myndighet,

vilken förer registret, men eljest hos

magistraten i den stad, som bestämts

till hemort, eller, om hemorten är

belägen å landet, hos kronofogden i

orten. Angående hemorten skall för

fartyg, vilket bör införas i fartygs­

registret, anteckning ske å det i 2 §

omförmälda bevis, men eljest utfär­

das särskilt bevis av den myndig­

het, hos vilken anmälan skett.

Har fartygs---------- ------- -------------

(Föreslagen lydelse)

§•

Har den, för vars räkning fartyg

bygges, för byggnadens verkställande

givit eller utfäst sig att giva varvs-

ägaren eller byggmästaren förskott

av penningar eller byggnadsämnen,

äge han, när avhandling därom upp­

rättats, att låta den intagas, om

byggnaden verkställes i stad med

rådhusrätt, i rådhusrättens proto­

koll och eljest i protokollet hos när­

maste rådhusrätt; och njute sedan

förmånsrätt, som i 17 kap. han-

delsbalken sägs.

§•

Fartygs ägare åligge att bestäm­

ma den ort inom riket, vilken skall

vara fartygets hemort, samt att där­

om göra anmälan, om fartyget är så­

dant, som jämlikt 2 § skall införas i

fartygsregistret, hos den myndighet,

vilken förer registret, men eljest hos

polismyndigheten i den ort, som be­

stämts till hemort. Angående hem­

orten skall för fartyg, vilket bör in­

föras i fartygsregistret, anteckning

ske å det i 2 § omförmälda bevis,

men eljest utfärdas särskilt bevis av

den myndighet, hos vilken anmälan

skett.

— — fartygets hemort.

41 §.

Har fartyget----------------------------------- — kan företagas.

Har lasten----------------------------------------------- böra vidtagas.

Besiktningsmän förordnas av ma- Besiktningsmän förordnas, om

gistrat eller, där fartyget finnes utom fartyget finnes i stad med rådhus-

1 Senaste lydelse av 3 §, se SFS 1901: 26 s. 27.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

10) Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av 4 § 9 och 13 mom. förordningen den

23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter

Härigenom förordnas, att 4 § 9 och 13 mom. förordningen den 23 okto­

ber 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättighe­

ter1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

9 mom. För bevillningsavgift,-----

Annan enligt------------------- --------- •

Bevillningsavgift, som ej erlägges

förskottsvis, skall inbetalas, d lan­

det till landsfiskalen, i stad utan

magistrat till landsfiskalen eller, där

i staden finnes stadsfogde, till den­

ne samt i annan stad till den myn­

dighet, som utfärdat tillståndsbevi-

set. Landsfiskal, till vilkens upp-

bördsdistrikt hör stad, är berättigad

att under bibehållet uppbörds- och

redovisningsansvar uppdraga åt

stadsfiskal eller utmätningsman att

uppbära bevillningsavgifter för fö­

reställningar i staden; och åligger

det sålunda förordnad uppbördsman

att senast å tredje söckendagen, ef­

ter det bevillningsavgift influtit, till

landsfiskalen avlämna sådan avgift

jämte redovisningshandlingar.

Bevillningsavgift, som ej erlägges

förskottsvis, skall till vederbörande

inbetalas första söckendagen efter

föreställningen eller, där en följd av

föreställningar gives i samma lands-

fiskalsdistrikt eller stad, senast å

första söckendagen efter varje vec­

kas utgång för då givna föreställ­

ningar. Avgiften må ock inom så­

lunda föreskriven tid på skattskyl­

digs eget äventyr med allmänna pos­

ten insändas. Erlägges icke bevill-

1 Senaste lydelse av 9 mom., se SFS 1952:

--------------- tillståndet omfattar.

bevillningsavgift.

Bevillningsavgift, som ej erlägges

förskottsvis, skall inbetalas till den

myndighet, som utfärdat tillstånds-

beviset. Inbetalningen skall ske förs­

ta söckendagen efter föreställningen

eller, där en följd av föreställningar

gives i samma län, senast å första

söckendagen efter varje veckas ut­

gång för då givna föreställningar.

Avgiften må ock inom sålunda före­

skriven tid på skattskyldigs eget

äventyr med allmänna posten insän­

das. Erlägges icke bevillningsavgift

inom tid, som nu sagts, upphör ut­

färdat tillståndsbevis att äga gällan­

de kraft, och varde avgiften ofördröj-

ligen hos vederbörande utmätt.

i, och av 13 mom., se SFS 1920: 859.

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

ningsavgift inom tid, som nu sagts,

upphör utfärdat tillståndsbevis att

äga gällande kraft, och varde avgif­

ten ofördröjligen hos vederbörande

utmätt.

13 mom. Omedelbart efter varje

månads utgång skall i stad stadsfi-

skal eller annan vederbörande tjäns­

teman till Kungl. Maj :ts befallnings-

havande meddela skriftlig uppgift å

de under månaden givna föreställ­

ningar, för vilka bevillningsavgift en­

ligt 1 eller 2 mom. skolat utgå, och å

ställen, där dessa givits, eller ock,

om föreställning ej förekommit, så­

dant för nämnda myndighet skrift­

ligen anmäla.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

13 mom. Omedelbart efter varje

månads utgång skall polismyndighe­

ten till Kungl. Maj :ts befallningsha-

vande meddela skriftlig uppgift å de

under månaden givna föreställning­

ar, för vilka bevillningsavgift enligt

1 eller 2 mom. skolat utgå, och å

ställen, där dessa givits, eller ock,

om föreställning ej förekommit, så­

dant för nämnda myndighet skriftli­

gen anmäla.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

17

12) Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om

fastighetsbildning i stad

Härigenom förordnas, att 5 kap. 8 § 3 mom., 13, 14, 15, 21 och 22 §§, 6

kap. 4 § samt 7 kap. 1, 4, 9, 12, 14, 15, 17 och 18 §§ lagen den 12 maj 1917

om fastighetsbildning i stad1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5 KAP.

8

3 mom. Erfordras enligt vad i 1

eller 2 mom. stadgas Konungens be-

fallningshavandes medgivande till

avstyckning, må förrättningsmannen

utan hinder av att sådant medgivan­

de ej erhållits meddela tillstånd till

avstyckningen under villkor att med­

givande lämnas och slutföra förrätt­

ningen. Om sakägare yrkar det eller

förrättningsmannen finner olämpligt

att fortsätta förrättningen, skall han

förklara denna vilande och insända

handlingarna i ärendet till magistra­

ten, som har att med eget yttrande

anmäla det hos Konungens befall-

ningshavande.

Finner förrättningsmannen an­

ledning till antagande att för om­

råde som beröres av förrättningen

erfordras stadsplan eller byggnads-

plan, eller, där dylik plan är gällan­

de, att ändring därav bör ske, ålig­

ger honom att underrätta magistra­

ten, som har att med eget yttrande

anmäla förhållandet hos Konungens

befallningshavare.

§•

3 mom. Erfordras enligt vad i 1

eller 2 mom. stadgas Konungens be-

fallningshavandes medgivande till

avstyckning, må förrättningsmannen

utan hinder av att sådant medgivan­

de ej erhållits meddela tillstånd till

avstyckningen under villkor att med­

givande lämnas och slutföra förrätt­

ningen. Om sakägare yrkar det eller

förrättningsmannen finner olämpligt

att fortsätta förrättningen, skall han

förklara denna vilande och insända

handlingarna i ärendet till Konung­

ens befallningshavande.

Finner förrättningsmannen an­

ledning till antagande att för om­

råde som beröres av förrättningen

erfordras stadsplan eller byggnads-

plan, eller, där dylik plan är gällan­

de, att ändring därav bör ske, ålig­

ger honom att anmäla förhållandet

hos Konungens befallningshavande.

1 Senaste lydelse av 5 kap. 8 § 3 mom., se SFS 1950: 185, av 5 kap. 13 §, se SFS 1953:156,

av 5 kap.

14 §, se SFS 1951:357, av 5 kap. 21 §, se SFS 1950:209, av 6 kap. 4 §, se SFS

1954:236,

av 7 kap. 1 §, se SFS 1954:82, av 7 kap. 4 §, se SFS 1943:395, av 7 kap. 9 §,

se SFS 1948: 97, av 7 kap. 12 och 14 §§, se SFS 1936: 316, av 7 kap. 15 §, se SFS 1932: 265,

av 7 kap.

17 §, se SFS 1950:209, och av 7 kap. 18 §, se SFS 1954:82.

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

15

Har avstyckningen vid förrätt­

ningens avslutande blivit av samt­

liga sakägare medelst påskrift å

protokollet godkänd, överlämne för-

rättningsmannen konceptakten sna­

rast möjligt till magistraten, som

äger att, utan att avvakta besvärs-

tidens utgång men med iakttagande

av vad 14 § innehåller angående

byggnadsnämndens hörande, före­

taga förrättningen till fastställelse.

21

Vad om magistrat i detta kapitel

sägs gälle i Stockholm för överståt-

hållarämbetet, i stad, som lyder un­

der landsrätt, för Konungens befall-

ningshavande eller den Konungen

därtill förordnar, samt i samhälle el­

ler annan ort å landet, där bestäm­

melserna i kapitlet äga tillämpning,

för Konungens befallningshavande.

22

Över beslut, som jämlikt detta ka­

pitel meddelats av magistrat eller

Konungens befallningshavande, mä

besvär anföras i den ordning, som

för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks be­

slut är bestämd.

Rätt att-------------------------- — — - 6

§•

Har avstyckningen vid förrätt­

ningens avslutande blivit av samtliga

sakägare medelst påskrift å proto­

kollet godkänd, överlämne förrätt-

ningsmannen konceptakten snarast

möjligt till Konungens befallnings­

havande, som äger att, utan att av­

vakta besvärstidens utgång men

med iakttagande av vad 14 § inne­

håller angående byggnadsnämndens

hörande, företaga förrättningen till

fastställelse.

§•

Konungen äger för viss stad före­

skriva, att vad i 13, H och 15 §§

sägs om Konungens befallningsha­

vande i stället skall gälla den

Konungen förordnar.

Har för stad meddelats förord­

nande som i första stycket sägs, sko­

la i fall som avses i 8 § 3 mom.

handlingarna rörande förrättning

som förklarats vilande samt under­

rättelse om behov av stadsplan eller

byggnadsplan eller ändring i dylik

plan tillställas den sålunda förord­

nade, som har att med eget yttrande

anmäla förhållandet hos Konungens

befallningshavande.

§•

Talan mot beslut av den, som för­

ordnats enligt 21 §, föres genom be­

svär hos Konungens befallningsha­

vande. Mot beslut av Konungens be­

fallningshavande enligt detta kapi­

tel föres talan genom besvär hos

Konungen.

- erhålla del.

6 KAP.

⁴ §•

Inom varje---------------------- —--------— av stadsfullmäktige.

Magistraten eller, i stad där ma- Byggnadsnämnden åligger att, då

gistrat ej finnes, stadsstyrelsen ålig- tid, för vilken god man utsetts, går

ger att, då tid, för vilken god man till ända eller god man eljest avgår

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

denna myndighet att i ärendet in­

hämta yttrande från vederbörande

hälsovårdsnämnd samt skolråd eller

folkskolestyrelse ävensom barna­

vårdsnämnd. Varder dylikt förbud

beslutat, skall det underställas läns­

styrelsen och för sådant ändamål

överlämnas, i Stockholm till över-

ståthållarämbetet, i annan stad till

magistraten eller, där sådan ej fin­

nes, till den för staden särskilt till­

satta styrelsen och i köping eller

municipalsamhälle till landsfiskalen

i orten, överståthållarämbetet, ma­

gistraten, stadsstyrelsen eller lands­

fiskalen åligger därefter att bereda

tillfälle för dem, vilka beslutet kan

angå, att yttra sig däröver. Magi­

straten, stadsstyrelsen eller landsfi­

skalen har att med eget utlåtande

överlämna beslutet till länsstyrelsen.

4. Länsstyrelsen eller, såvitt gäl­

ler Stockholm, poliskammaren må,

där undantag från förbud, varom i

1 mom. förmäles, för visst tillfälle

finnes av omständigheterna påkallat,

medgiva sådant undantag.

Prövas i fråga om visst barn un­

dantag från förbudet vara av sär­

skilda skäl påkallat samt kunna utan

fara för menliga verkningar medgi­

vas, må i Stockholm poliskammaren,

i annan stad magistraten eller, där

sådan ej finnes, stadsstyrelsen samt

i köping eller municipalsamhälle

landsfiskalen i orten, efter hörande

av vederbörande skolråd eller folk­

skolestyrelse samt barnavårds­

nämnd, lämna medgivande därtill.

*§•

Den som under tid, då han är

ställd under tilltal för överträdelse

av förbud varom ovan är sagt, fort­

sätter samma förseelse skall, när

han därtill varder lagligen förvun­

nen, för varje gång stämning utfär­

dats och delgivits fällas till de bö­

ter som för dylik förseelse äro be­

stämda.

(Nuvarande lydelse)

denna myndighet att i ärendet in­

hämta yttrande från polismyndighe­

ten, hälsovårdsnämnden, skolstyrel­

sen och barnavårdsnämnden. Varder

dylikt förbud beslutat, skall det un­

derställas länsstyrelsen, som det

åligger att bereda tillfälle för dem,

vilka beslutet kan angå, att yttra

sig däröver.

(Föreslagen lydelse)

4. Barnavårdsnämnden må, där

undantag från förbud, varom i 1

mom. förmäles, för visst tillfälle

finnes av omständigheterna påkallat,

medgiva sådant undantag.

Prövas i fråga om visst barn un­

dantag från förbudet vara av sär­

skilda skäl påkallat samt kunna

utan fara för menliga verkningar

medgivas, må barnavårdsnämnden,

efter hörande av skolstyrelsen, läm­

na medgivande därtill.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1964

27

15) Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning med mera

Härigenom förordnas, dels att 5 § lagen den 25 april 1930 om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning med mera skall erhålla ändrad ly­

delse på sätt nedan angives, dels ock

gälla.

(Nuvarande lydelse)

5

Om tid och ställe för förrättningen

skall förrättningsmannen minst fjor­

ton dagar förut underrätta magistrat

eller stadsstyrelse i stad ävensom

municipalnämnd eller kommunal­

nämnd i samhälle eller socken, som

beröres av förrättningen.

22

§.

Vad enligt denna lag ankommer å

ägodelningsdomare eller ägodel-

ningsrätt skall för Stockholm fullgö­

ras av överståthållarämbetet och för

annan stad, där magistrat finnes, av

denna.

att 22 § samma lag skall upphöra att

(Föreslagen lydelse)

§•

Om tid och ställe för förrättningen

skall förrättningsmannen minst fjor­

ton dagar förut underrätta kommu­

nens styrelse ävensom municipal­

nämnd i samhälle, som beröres av

förrättningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande ärende enligt äldre lag anhängigt hos över­

ståthållarämbetet eller magistrat, skall ärendet överlämnas till vederbörande

ägodelningsdomare.

16) Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130)

Härigenom förordnas, att 88 § växellagen den 13 maj 19321 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

88

§.

Protest skall upptagas i stad av Protest upptages av utmätnings-

där anställd notarius publicus eller mannen i orten eller av särskild för-

magistratsperson eller av särskild rättningsman. Protest må jämväl

1 Senaste lydelse, se SFS 1945:72.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

33

21) Förslag

till

Lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608)

Härigenom förordnas, att 8 §, 11 § 1

den 21 juli 1948 skola erhålla ändrad

(Nuvarande lydelse)

8

Beslut om bestämmelse enligt 6 §

skall underställas länsstyrelsen och

för sådant ändamål överlämnas, där

det avser annan stad än Stockholm,

till magistraten eller kommunalborg-

måstaren och beträffande kommun

å landet till landsfiskalen i orten.

Magistraten, kommunalborgmästa­

ren eller landsfiskalen skall insän­

da beslutet till länsstyrelsen med

eget utlåtande.

11

1 mom. Under de förutsättningar

som angivas i denna paragraf må

tillstånd meddelas näringsidkare att

hålla butik öppen för allmänheten

eller att annorstädes idka försälj­

ning till allmänheten å tid, då så­

dant eljest icke är förenligt med be­

stämmelserna i denna lag. Tillstånd

till försäljning som avses i 3 mom.

3) meddelas i Stockholm av över-

ståthållarämbetet, i annan stad av

magistraten eller kommunalborg­

mästaren samt å landet av polis­

myndigheten. I övriga fall meddelas

tillstånd av länsstyrelsen.

Ansökning om------------------- — —“

Tillfälle att----- ---------------------------

18

Klagan över beslut, som enligt 11 §

meddelas av magistrat, kommnnal-

borgmästare eller polismyndighet,

må föras hos länsstyrelsen inom tid,

1 Senaste lydelse av 11 § 1 inom. och 18 j

2 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1

mom. och 18 § butikstängningslagen1

lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

l

Beslut om bestämmelse enligt 6 §

skall underställas länsstyrelsens

prövning.

§•

<

1 mom. Under de förutsättningar

som angivas i denna paragraf ipå

tillstånd meddelas näringsidkare att

hålla butik öppen för allmänheten

eller att annorstädes idka försäljning

till allmänheten å tid, då sådant el­

jest icke är förenligt med bestäm­

melserna i denna lag. Tillstånd till

försäljning som avses i 3 mom. 3)

meddelas i Stockholm av överståthål-

larämbetet och å annan ort av polis­

myndigheten. I övriga fall meddelas

tillstånd av länsstyrelsen.

------ -— äga rum.

sådant yttrande.

§•

Klagan över beslut, som enligt

11 § meddelas av polismyndighet,

må föras hos länsstyrelsen.

I, so SFS 1957: 104. (

samt. Nr 10 •"

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

som är bestämd för överklagande av

förvaltande myndigheters och äm­

betsverks beslut.

Över beslut av länsstyrelse enligt

denna lag må klagan föras hos

Konungen i vederbörande statsde-

partement inom tid som i första

stycket sägs. Talan må dock icke

föras mot beslut, som i ärende om

tillstånd enligt 11 § 3 mom. 3) med­

delas av överståthållarämbetet eller,

efter besvär, av länsstyrelse.

Beslut, varigenom---------------------

över arbetarskyddsstyrelsens------

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Över beslut av länsstyrelse enligt

denna lag må klagan föras hos

Konungen. Talan må dock icke fö­

ras mot beslut, som i ärende om till­

stånd enligt 11 § 3 mom. 3) medde­

las av överståthållarämbetet eller,

efter besvär, av länsstyrelse.

vara förordnat.

-------------- icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Vid lagens ikraftträdande gällande, av magistrat eller kommunalborg­

mästare meddelat tillstånd skall även därefter äga giltighet.

Är vid lagens ikraftträdande ärende angående tillstånd anhängigt hos

magistrat eller kommunalborgmästare, skall ärendet överlämnas till veder­

börande polismyndighet.

22) Förslag

till

Förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 2 § 2 mom., 80 § 2 mom. och 82 § uppbördsför­

ordningen den 5 juni 19531 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angi-

ves.

(Nuvarande lydelse)

2

§.

(Föreslagen lydelse)

2 mom. I denna förordning förstås med

slutlig skatt:----------------------------- under taxeringsåret;

preliminär skatt: —

kvarstående skatt: -

tillkommande skatt:

inkomstår: det-------

uppbördsår: tiden —

landet: jämväl stad utan magistrat

samt sådan stad med magistrat, som

enligt förordnande av Kungl. Maj :t

tillhör fögderi;

stad: stad med magistrat, som

icke tillhör fögderi; samt

lokal skattemyndighet:---------------

å slutlig skatt;

från slutlig skatt;

ändrad debitering;

föregått taxeringsåret;

nästfoljande år;

landet: jämväl stad eller del av

stad, som enligt förordnande av

Kungl. Maj:t tillhör fögderi;

stad: stad eller del av stad, som

icke tillhör fögderi; samt

--------- stad kronokamrerare.

* Senaste lydelse

av

2 § 2 mom., se SFS 1954: 340.

35

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

80 §.

2 mom. Underlåter någon att be- 2 mom. Underlåter någon att be­

hörigen fullgöra vad honom enligt hörigen fullgöra vad honom enligt

19 § åligger, eller

19 § åligger, eller

fullgör icke arbetsgivare behöri-

fullgör icke arbetsgivare behon-

gen vad honom enligt 78 § 1 mom. gen vad honom enligt 78 § 1 mom.

första eller andra stycket åligger, första eller andra stycket åligger,

straffes med böter, högst trehund- dömes till böter, högst femhund­

ra kronor.

ra kronor.

82 §.

Straff enligt denna förordning

Straff enligt denna förordning

skall icke inträda, då den skyldige

skall icke inträda, då den skyldige

för sin förseelse är underkastad an-

för sin förseelse är underkastad an­

svar för tjänstefel eller förseelsen

svar

för tjänstefel eller förseelsen

eljest är belagd med straff enligt eljest

är belagd med straff enligt

allmänna strafflagen.

brottsbalken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

23) Förslag

till

T^g angående ändring i lagen den 14 december 1956 (nr 618)

om allmänna sammankomster

Härigenom förordnas, dels att 10 och 13 §§ lagen den 14 december 1956

om allmänna sammankomster skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels ock att 14 § samma lag skall upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse)

10

Polischefen äger inställa eller upp­

lösa allmän sammankomst, om den

hålles i strid mot 2 § eller om be­

slut meddelats att sammankomsten

ej må äga rum. Rätt att upplösa sam­

mankomst föreligger jämväl, om vid

densamma förekommer något som

strider mot lag eller om samman­

komsten föranleder svårare oord­

ning eller avsevärd fara för de till-

städesvarande samt andra åtgärder

visat sig otillräckliga för att före­

bygga fortsatt lagstridigt förfarande,

återställa ordningen eller bereda

skydd för de tillstädesvarande.

(Föreslagen lydelse)

§•

Polismyndigheten äger inställa el­

ler upplösa allmän sammankomst,

om den hålles i strid mot 2 § eller

om beslut meddelats att samman­

komsten ej må äga rum. Rätt att

upplösa sammankomst föreligger

jämväl, om vid densamma förekom­

mer något som strider mot lag eller

om sammankomsten föranleder svå­

rare oordning eller avsevärd fara

för de tillstädesvarande samt andra

åtgärder visat sig otillräckliga för

att förebygga fortsatt lagstridigt för­

farande, återställa ordningen eller

bereda skydd för de tillstädesvaran­

de.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 ur 1964

Befogenhet att upplösa samman­

komst må av polischefen uppdragas

åt polisman som beordras att närva­

ra vid sammankomsten. Där ej sär­

skilda skäl föranleda undantag, må

sådan befogenhet endast anförtros

polisman som innehar befälsställ-

ning.

(Nuvarande lydelse)

Befogenhet att upplösa samman­

komst må av polismyndigheten upp­

dragas åt polisman som beordras att

närvara vid sammankomsten. Där ej

särskilda skäl föranleda undantag,

må sådan befogenhet endast anför­

tros polisman som innehar befäls-

ställning.

(Föreslagen lydelse)

Mot beslut

Beslut som på grund av denna lag

meddelas av länsstyrelse eller polis­

myndighet eller polischefen i stad,

där denne ej är polismyndighet, skall

utan hinder av anförda besvär lända

till efterrättelse, där ej annorlunda

förordnas.

U §.

13 §.

hos länsstyrelsen.

Beslut som på grund av denna lag

meddelas av länsstyrelse eller polis­

myndighet skall utan hinder av an­

förda besvär lända till efterrättelse,

där ej annorlunda förordnas.

Med polismyndighet avses i den­

na lag i stad med poliskammare den­

na och i annan stad magistrat eller

kommunalborgmästare samt i övriga

delar av riket polischefen i orten,

dock att stadsfullmäktige äga beslu­

ta att polischefen i orten skall vara

polismyndighet i stället för magi­

strat eller kommunalborgmästare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande ärende om tillstånd till allmän samman­

komst anhängigt hos magistrat eller kommunalborgmästare, skall ärendet

överlämnas till vederbörande polismyndighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

37

24) Förslag

till

Förordning om ändring i f örordningen den 18 juni 1864. (nr 41 s. 1)

angående utvidgad näringsfrihet

Härigenom förordnas, dels att § 9 mom. 1, 3 och 4, § 10 mom. 1 och 2,

§11 och § 31 förordningen den 18 juni 1864 om utvidgad näringsfrihet1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att § 9 mom.

2 och § 23 samma förordning skola upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

§9.

Mom. 1. Den, som vill i stad idka

grosshandel eller försälja varor i bod

eller från annat upplagsställe eller,

med biträde av annan än hustru och

hemmavarande barn, till avsalu till­

verka fabriks- och hantverksarbeten,

eller såsom yrke utöva annan hante­

ring, skall skriftligen anmäla sig i

Stockholm hos överståthållarämbetet

och i annan stad hos magistraten el­

ler, där sådan icke finnes, hos veder­

börande stadsstyrelse, och därvid av­

lämna det eller de betyg, som, på

grund av stadgandena i §§ 2, 4, 6 och

7, i vart särskilt fall erfordras.

Mom. 2. Vill någon å landet utöva

nåringsyrke i det omfång, nästföre­

gående mom. avser, göres, med upp­

gift om den socken, där näringen

skall utövas, anmälan hos Kungl.

Maj.ts befallningshavande i länet;

och iakttages därvid vad i nämnda

mom. för övrigt föreskrives.

Mom. 3. Vill handlande utom den

ort, där han, på sätt i mom. 1 och 2

sägs, anmält sig till handels idkan­

de, eller ock å sådan ort, innan kon­

tor av stadigvarande beskaffenhet

Mom. 1. Den, som vill idka gross­

handel eller försälja varor i bod eller

från annat upplagsställe eller, med

biträde av annan än hustru och hem­

mavarande barn, till avsalu tillverka

fabriks- och hantverksarbeten, eller

såsom yrke utöva annan hantering,

skall skriftligen anmäla sig hos

Kungl. Maj:ts befallningshavande el­

ler, om näringen skall utövas i stad,

för vilken Konungen förordnat sär­

skild registerförare att föra handels­

register, hos denne. Anmälan skall

innehålla uppgift om den kommun,

där näringen skall utövas. Vid anmä­

lan skall fogas det eller de betyg,

som, på grund av stadgandena i §§ 2,

4, 6 och 7, i vart särskilt fall erford­

ras.

Mom. 3. Vill handlande utom den

ort, där han, på sätt i mom. 1 sägs,

anmält sig till handels idkande, eller

ock å sådan ort, innan kontor av sta­

digvarande beskaffenhet där inrät-

1 Senaste lydelse av § 9 mom. 1 och § 10 mom. 1, se SFS 1908:150 s. 1, av § 9 mom. 3, se SFS

1923:175, av § 9 mom. 4, se SFS 1948:271, av § 10 mom. 2, se SFS 1934:607, av § 11, se SFS

1947:734, och av § 31, se SFS 1947:875.

38

Kungl. Maj:ta proposition nr t63 år 1964

där inrättats, på kortare tid å auk­

tion eller under hand annorledes än

å marknad avyttra lager av handels­

varor (så kallad realisation), åligger

honom att därtill söka tillstånd, i

Stockholm hos överståthållarämbetet

och i övriga orter hos Kungl. Maj :ts

befallningshavande i det län, där för­

säljningen skall äga rum, med upp­

gift om kommun, varinom och tid,

varunder han inom varje kommun

ärnar bedriva försäljningen; skolan­

de vid dylik ansökning fogas dels

betyg att sökanden efter behörig an­

mälan inom riket idkar handel och

gjort sig känd för redbarhet och or-

dentlighet, dels ock förteckning å va­

rulagret. önskar sökanden begagna

biträde vid rörelsens utövande, skall

han jämväl uppgiva den eller de per­

soner, han vill därtill använda, samt

angående sådan person avlämna, om

det gäller gift kvinna, som med man­

nen sammanlever, ej mindre bevis

om mannens tillåtelse än även betyg

att hon gjort sig känd för redbarhet

och ordentlighet, och i fråga om an­

nan person, jämte nu nämnda betyg,

även betyg att personen råder över

sig och sin egendom.

(Nuvarande lydelse)

Vill aktiebolag

tats, på kortare tid å auktion eller

under hand annorledes än å mark­

nad avyttra lager av handelsvaror

(så kallad realisation), åligger ho­

nom att därtill söka tillstånd, i

Stockholm hos överståthållarämbetet

och i övriga orter hos Kungl. Maj :ts

befallningshavande i det län, där för­

säljningen skall äga rum, med upp­

gift om kommun, varinom och tid,

varunder han inom varje kommun

ärnar bedriva försäljningen; skolan­

de vid dylik ansökning fogas dels be­

tyg att sökanden efter behörig anmä­

lan inom riket idkar handel och gjort

sig känd för redbarhet och ordentlig­

het, dels ock förteckning å varulag­

ret. önskar sökanden begagna bi­

träde vid rörelsens utövande, skall

han jämväl uppgiva den eller de per­

soner, han vill därtill använda, samt

angående sådan person avlämna, om

det gäller gift kvinna, som med man­

nen sammanlever, ej mindre bevis

om mannens tillåtelse än även be­

tyg att hon gjort sig känd för red­

barhet och ordentlighet, och i fråga

om annan person, jämte nu nämnda

betyg, även betyg att personen råder

över sig och sin egendom.

(Föreslagen lydelse)

Finner överståthållarämbetet

Mom. 4. Den, som vill själv eller

genom annan utom den ort, där han

är bosatt, kringföra varor till salu

annorledes än å marknad (så kallad

gårdfarihandel), skall söka tillstånd

därtill hos ämbetsmyndighet, som i

mom. 3. nämnes, dock vare den, som,

på sätt i mom. 1 och 2 sägs, anmält

sig till handels idkande, berättigad

att utan sådant tillstånd driva gård-

farihandel å ort, där på grund av dy­

lik anmälan kontor av stadigvarande

beskaffenhet inrättats.

Vid ansökning om tillstånd, var­

om nu sägs, skall fogas dels angåen­

de sökanden själv enahanda intyg,

som beträffande biträden äro i mom.

3 föreskrivna, eller om sökanden, på

------detta mom. föreskrivna.

--------kommunerna tillgodokomma.

Mom. 4. Den, som vill själv eller

genom annan utom den ort, där han

är bosatt, kringföra varor till salu

annorledes än å marknad (så kallad

gårdf arihandel), skall söka tillstånd

därtill hos ämbetsmyndighet, som i

mom. 3 nämnes, dock vare den, som,

på sätt i mom. 1 sägs, anmält sig till

handels idkande, berättigad att utan

sådant tillstånd driva gårdfarihandel

å ort, där på grund av dylik anmälan

kontor av stadigvarande beskaffen­

het inrättats.

Vid ansökning om tillstånd, varom

nu sägs, skall fogas dels angående

sökanden själv enahanda intyg, som

beträffande biträden äro i mom. 3

föreskrivna, eller om sökanden, på

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196k

sätt i mom. 1 och 2 sägs, anmält sig

till handels idkande, betyg att han

inom riket idkar handel och gjort sig

känd för redbarhet och ordentlighet,

dels ock angående den eller dem, sö­

kanden vill använda till biträde, in­

tyg av förstnämnda beskaffenhet.

Gift kvinna,---------------------------- —

Därest vid----------------------- medde

(Nuvarande lydelse)

sätt i mom. 1 sägs, anmält sig till

handels idkande, betyg att han inom

riket idkar handel och gjort sig känd

för redbarhet och ordentlighet, dels

ock angående den eller dem, sökan­

den vill använda till biträde, intyg

av förstnämnda beskaffenhet,

äro stadgade,

ide tillståndet.

(Föreslagen lydelse)

10

.

Mom. 1. Därest den anmälan om

firma, som enligt lag åligger den, vil­

ken vill idka handel eller annan nä­

ring, med vars utövande följer skyl­

dighet att föra handelsböcker, är åt­

följd av de i § 9 mom. 1 omförmälda

betyg, vare det i fråga om näring,

som i § 9 mom. 1 och 2 avses, så an­

sett, som om anmälan enligt denna

förordning jämväl skett.

Mom. 2. över dem, som enligt § 9

gjort anmälan om idkande av nä-

ringsyrke och som icke efter anmä­

lan om firma blivit i handelsregist­

ret upptagne, skall för Stockholm

hos överståthållarämbetet, för annan

stad hos magistraten eller, där sådan

ej finnes, stadsstyrelsen och för lan­

det hos Kungl. Maj:ts befallningsha-

vande föras särskild förteckning.

Ingivna betyg--------------- --------------

§

Lantmän äro------------ ------------------

Därjämte må den, som anmält sig

till idkande av fabrik eller hantverk,

äga att utan särskild anmälan eller

tillstånd, som i § 9 sägs, själv eller

genom hustru eller hemmavarande

barn, till salu kringföra sina egna

tillverkningar, dock under villkor att

den, som utbjuder varorna, därvid

medför ej mindre prästbetyg för sig,

än även av vederbörande magistrat

eller stadsstyrelse, stadsfiskal eller

landsfiskal utfärdat intyg angående

beskaffenheten av det näringsyrke,

som idkas av den, för vars räkning

varorna utbjudas; skolande sist-

Mom 1. Därest den anmälan om

firma, som enligt lag åligger den,

vilken vill idka handel eller annan

näring, med vars utövande följer

skyldighet att föra handelsböcker, är

åtföljd av de i § 9 mom. 1 omför­

mälda betyg, vare det i fråga om nä­

ring, som i § 9 mom. 1 avses, så an­

sett, som om anmälan enligt denna

förordning jämväl skett.

Mom. 2. över dem, som enligt § 9

gjort anmälan om idkande av nä­

ringsyrke och som icke efter anmä­

lan om firma blivit i handelsregist­

ret upptagne, skall hos Kungl. Maj:ts

befallningshavande och hos sådan

särskild registerförare, som omnäm-

nes i § 9 mom. 1, föras särskild för­

teckning.

-—tjugo år.

11

.

----- dem åstadkommas.

Därjämte må den, som anmält sig

till idkande av fabrik eller hantverk,

äga att utan särskild anmälan eller

tillstånd, som i § 9 sägs, själv eller

genom hustru eller hemmavarande

barn, till salu kringföra sina egna

tillverkningar, dock under villkor att

den, som utbjuder varorna, därvid

medför ej mindre prästbetyg för sig,

än även av polismyndigheten utfär­

dat intyg angående beskaffenheten

av det näringsyrke, som idkas av

den, för vars räkning varorna utbju­

das; skolande sistnämnda intyg, för

alt anses gällande, vara utfärdat un-

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

41

25) Förslag

till

Kungörelse om ändring i stadgan den 8 juni 1917 (nr 474)

angående hotell* och pensionatrörelse

Härigenom förordnas, dels att §§47 och 48, stadgan den 8 juni 1917 an­

gående hotell- och pensionatrörelse1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne­

dan angives, dels ock att §§45 och 49 samma stadga skola upphöra att

gälla.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

S 45.

Av böter, som enligt denna stadga

ådömas, tillfälle hälften kronan och

hälften åklagaren. Finnes särskild

angivare, tage han hälften av åklaga­

rens andel.

Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

§ 47.

Vad om Kungl. Maj :ts befallnings-

Vad om Kungl. Maj :ts befallnings-

havande i denna stadga sägs skall i

havande i denna stadga sägs skall i

Stockholm avse poliskammaren och Stockholm avse polismyndigheten,

i annan stad, såframt dess invånar- Vad nu är stadgat skall dock icke

antal utgör minst 20,000, magistra- gälla i fråga om de åligganden som

ten. Vad nu är stadgat skall dock enligt § 29 skola ankomma på Kungl.

icke gälla i fråga om de åligganden Maj :ts befallningshavande.

som enligt § 29 skola ankomma på

Kungl. Maj :ts befallningshavande.

§ 48.

Klagan över beslut, som på grund

Talan mot beslut, som meddelas

av denna stadga meddelas av magi-

av polismyndigheten i Stockholm en-

strat eller poliskammaren i Stock- ligt denna stadga, föres genom be-

holm, må hos Kungl. Maj.ts befall- svär hos överståthållarämbetet.

ningshavande föras genom besvär

inom tid som i allmänhet för över­

klagande av förvaltande myndighets

och ämbetsverks beslut är bestämd.

över beslut av Kungl. Maj :ts be- Mot beslut av överståthållarämbe-

fallningshavande må ändring sökas tet föres talan genom besvär hos

hos Konungen inom tid som nyss Konungen.

sagts.

1 Senaste lydelse av §§ 47 och 48, so SFS 1947: 746.

2f Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 163

42

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

§

49

.

Med polismyndighet avses i denna

författning polischefen i orten samt

i stad därjämte poliskammare, om

sådan finnes, eller stadsfiskal, så ock,

såvitt angår föreskrifterna i avdel­

ning III här ovan, i Stockholm che­

fen för kriminalavdelningen och så­

väl i stad som å landet den som av

polischefen i orten förordnats att

mottaga anmälningar, varom i nämn­

da avdelning stadgas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196k

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965.

Vid kungörelsens ikraftträdande gällande, av magistrat eller kommunal­

borgmästare meddelat tillstånd skall även därefter äga giltighet.

Är vid kungörelsens ikraftträdande ärende angående rätt att driva hotell-

eller pensionatrörelse anhängigt hos magistrat eller kommunalborgmästa­

re, skall ärendet överlämnas till länsstyrelsen i länet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

43

26) Förslag

till

Kungörelse om ändrad lydelse av 106 och 111 §§ livsmedelsstadgan

den 21 december 1951 (nr 824)

Härigenom förordnas, att 106 och 111 §§ livsmedelsstadgan den 21 de­

cember 19511 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

106 §.

Föreskrift, som — —--------------------angivna myndigheterna.

Det åligger i Stockholm överståt-

hållarämbetet, i stad med magistrat

magistraten, i annan stad kommu­

nalborgmästaren, i municipalsamhäl-

le municipalnämnden samt i lands­

kommun kommunalnämnden att

skyndsamt låta införa kungörelse om

föreskriften i den eller de tidningar,

i vilka kommunala meddelanden för

kommunen intagas, samt att tillse

att exemplar av föreskriften finnas

att tillgå inom kommunen för kö­

pare.

111

I föreskrift, som avses i 102 §, får

stadgas påföljd av böter högst tre­

hundra kronor eller av dagsböter för

överträdelse av föreskriften.

Det åligger kommunens styrelse

att skyndsamt låta införa kungörel­

se om föreskriften i den eller de tid­

ningar, i vilka kommunala medde­

landen för kommunen intagas, samt

att tillse att exemplar av föreskrif­

ten finnas att tillgå inom kommunen

för köpare.

§.

I föreskrift, som avses i 102 §, får

stadgas påföljd av böter högst fem­

hundra kronor eller av dagsböter för

överträdelse av föreskriften.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse av 106 §, se SFS 1952: 488.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196'r

27) Förslag

till

Kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan

den 14 december 1956 (nr 617)

Härigenom förordnas, dels att 6, 8, 17, 19, 21, 26, 27, 28, 29 och 31 §§

allmänna ordningsstadgan den 14 december 1956 skola erhålla ändrad ly­

delse på sätt nedan angives, dels ock att 32 § samma stadga skall upphöra

att gälla.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

6

§•

Inom stadsplanelagt område i Inom stadsplanelagt område i stad,

stad, köping och annat samhälle, köping och annat samhälle, där

där byggnadslagens bestämmelser byggnadslagens bestämmelser för

för stad äga tillämpning, må spräng- stad äga tillämpning, må spräng­

ning, fyrverkeri och skjutning med ning, fyrverkeri och skjutning med

eldvapen ej äga rum utan tillstånd eldvapen ej äga rum utan tillstånd

av poliskammaren, där sådan fin- av polismyndigheten,

nes, och eljest av polischefen i or­

ten.

Den som-------------------------- kunna utskjutas.

Skjutbana, som —---------------------stycket sägs.

8 g.

För särskilda fall äger poliskam­

maren, där sådan finnes, och eljest

polischefen i orten meddela de ord­

ningsföreskrifter som finnas erfor­

derliga med avseende å handel och

därmed jämförlig hantering, som

bedrives utomhus å allmän plats el­

ler angränsande område, samt an­

nan verksamhet eller annat föreha­

vande, som äger rum å allmän plats

och ej är att hänföra till offentlig

tillställning eller allmän samman­

komst. Dylika föreskrifter må avse

jämväl användande av badplats eller

lägerområde, vartill allmänheten

äger tillträde, samt hållande av lo­

kal eller plats för sport, spel eller

liknande. Vid meddelande av före­

skrifter skall iakttagas vad i 7 § and­

ra stycket sägs.

När så----- ---------------- allmän plats.

Visar sig--------------------- kommunens fullmäktige.

För särskilda fall äger polismyn­

digheten meddela de ordningsföre­

skrifter som finnas erforderliga med

avseende å handel och därmed jäm­

förlig hantering, som bedrives utom­

hus å allmän plats eller angränsande

område, samt annan verksamhet el­

ler annat förehavande, som äger rum

å allmän plats och ej är att hänföra

till offentlig tillställning eller allmän

sammankomst. Dylika föreskrifter

må avse jämväl användande av bad­

plats eller lägerområde, vartill all­

mänheten äger tillträde, samt hål­

lande av lokal eller plats för sport,

spel eller liknande. Vid meddelande

av föreskrifter skall iakttagas vad i

7 § andra stycket sägs.

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196'r

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

17 §.

Anordnaren må-------------------- särskilda parkeringsplatser.

Annan ordningshållning-------------

Ombesörjes polisbevakning, som

anordnaren enligt vad nu sagts må

åläggas bekosta, av polispersonal,

gäller i fråga om ersättningsskyldig­

het till statsverket eller polisdistrik­

tet vad därom i vederbörlig ordning

blivit bestämt.

— -— det medgiver.

Ombesörj es polisbevakning, som

anordnaren enligt vad nu sagts må

åläggas bekosta, av polispersonal,

gäller i fråga om ersättningsskyldig­

het till statsverket vad därom i veder­

börlig ordning blivit bestämt.

19

Polischefen äger inställa eller upp­

lösa offentlig tillställning, om den

hålles i strid mot 10 eller 11 § eller

om beslut meddelats att tillställning­

en ej må äga rum. Rätt att upplösa

tillställning föreligger jämväl om vid

densamma förekommer något som

strider mot lag eller om tillställning­

en föranleder oordning eller fara för

de tillstädesvarande samt andra åt­

gärder visat sig vara otillräckliga för

att förebygga fortsatt lagstridigt för­

farande, återställa ordningen eller

bereda skydd för de tillstädesva­

rande.

Befogenhet att upplösa tillställning

må av polischefen uppdragas åt po­

lisman som beordras att närvara vid

tillställningen. Där ej särskilda skäl

föranleda undantag, må sådan befo­

genhet endast anförtros polisman

som innehar befälsställning.

21

Barn under femton år må ej med­

verka vid offentlig teaterföreställ­

ning, cirkusföreställning, tivoli- och

marknadsnöjen eller därmed jämför­

lig offentlig tillställning. Länsstyrel­

sen och i Stockholm poliskammaren

äger dock medgiva undantag om del­

tagandet kan anses icke menligt in­

verka på barnets andliga eller fysiska

hälsa.

Vid offentlig------- ------------- utan

Beträffande biografföreställning, -

§•

Polismyndigheten äger inställa el­

ler upplösa offentlig tillställning, om

den hålles i strid mot 10 eller 11 §

eller om beslut meddelats att tillställ­

ningen ej må äga rum. Rätt att upp­

lösa tillställning föreligger jämväl om

vid densamma förekommer något

som strider mot lag eller om tillställ­

ningen föranleder oordning eller fara

för de tillstädesvarande samt andra

åtgärder visat sig vara otillräckliga

för att förebygga fortsatt lagstridigt

förfarande, återställa ordningen eller

bereda skydd för de tillstädesva­

rande.

Befogenhet att upplösa tillställning

må av polismyndigheten uppdragas

åt polisman som beordras att närva­

ra vid tillställningen. Där ej särskil­

da skäl föranleda undantag, må så­

dan befogenhet endast anförtros po­

lisman som innehar befälsställning.

§•

Barn under femton år må ej med­

verka vid offentlig teaterföreställ­

ning, cirkusföreställning, tivoli- och

marknadsnöjen eller därmed jämför­

lig offentlig tillställning. Länsstyrel­

sen och i Stockholm polismyndighe­

ten äger dock medgiva undantag, om

deltagandet kan anses icke menligt

inverka på barnets andliga eller fy­

siska hälsa,

våda.

----------— särskilt föreskrivet.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

26 §.

Vid handläggningen-------- — angränsande polisdistrikt.

Innan åtgärd,--------------------- med polismyndigheten.

Vad i denna paragraf sägs om po­

lismyndighet skall i stad, där magi­

straten eller kommunalborgmästaren

är polismyndighet, gälla jämväl po­

lischefen.

27 §.

Mot beslut---------------------hos läns:

Beslut som på grund av denna

stadga eller lokal ordningsstadga

meddelas av länsstyrelse eller polis­

myndighet eller polischefen i stad,

där denne ej är polismyndighet, skall

utan hinder av besvär lända till ef­

terrättelse, såvida ej annorlunda för­

ordnas.

28

Bryter någon mot bestämmelser­

na i 2—6 §§ eller underlåter någon

att hörsamma föreskrift, förbud eller

påbud som meddelats med stöd av

8 § denna stadga eller bryter någon

mot bestämmelse i lokal ordnings­

stadga eller i reglemente eller taxa

som avses i 25 §, straffes med böter,

högst trehundra kronor. Har förse­

elsen avsett åliggande av större vikt

eller har därigenom förorsakats av­

sevärd skada eller olägenhet, skola

dagsböter ådömas.

Handlar barn,------- —-------------------

Beslut som på grund av denna

stadga eller lokal ordningsstadga

meddelas av länsstyrelse eller polis­

myndighet skall utan hinder av be­

svär lända till efterrättelse, såvida

ej annorlunda förordnas.

§•

Bryter någon mot bestämmelserna

i 2—6 §§ eller underlåter någon att

hörsamma föreskrift, förbud eller

påbud som meddelats med stöd av

8 § denna stadga eller bryter någon

mot bestämmelse i lokal ordnings­

stadga eller i reglemente eller taxa

som avses i 25 §, dömes till böter,

högst femhundra kronor. Har förse­

elsen avsett åliggande av större vikt

eller har därigenom förorsakats av­

sevärd skada eller olägenhet, skola

dagsböter ådömas.

förhindra förseelsen.

29 §.

Med dagsböter---------------- eller andra stycket.

Vid förseelse---------------- förhindra förseelsen.

Den som bryter mot bestämmel­

sen i 16 § andra stycket straffes, där

ej gärningen är belagd med straff i

annan författning, med böter, högst

trehundra kronor.

Försummelse i fråga —---------------

Den som bryter mot bestämmel­

sen i 16 § andra stycket dömes, där

ej gärningen är belagd med straff i

annan författning, till böter, högst

femhundra kronor.

------ till stånd.

31 §.

Har någon--------------------------- - försumliges bekostnad.

Vad i denna paragraf sägs om po­

lismyndighet skall i stad, där ma-

47

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

gistraten eller kommunalborgmästa-

ren är polismyndighet, avse jämväl

polischefen.

32 §.

Med polismyndighet avses i denna

stadga i stad med poliskammare

denna och i annan stöd magistrat el­

ler kommunalborgmästare samt i öv­

riga delar av riket polischefen i or­

ten, dock att stadsfullmäktige äga

besluta att polischefen i orten skall

vara polismyndighet i stället för ma­

gistrat eller kommunalborgmästare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid kungörelsens ikraftträdande ärende om tillstånd enligt allmänna

ordningsstadgan anhängigt hos magistrat eller kommunalborgmästare, skall

ärendet överlämnas till vederbörande polismyndighet.

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 196b.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson,

L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman, J^ohansson,

H^ermansson, H^olmqvist, A^spling, P^alme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­

fen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om avveckling av ma­

gistrats- och kommunalhorgmästarinstitutionerna, m. m. samt anför föl­

jande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 18 april 1961

hovrättspresidenten Knut Elliot, ordförande, rådmannen Birger Brandt,

lagmannen Olof Engqvist, häradshövdingen Eric Stangenberg, numera t. f.

expeditionschefen Harriet Stangenberg och överdirektören Paul Tammelin

såsom sakkunniga för att överse domkretsindelningen för underrätterna i

riket. Den 29 december 1961 utvidgades de sakkunnigas uppdrag till att avse

en allmän översyn av domstolsväsendet.

Såsom experter åt de sakkunniga förordnades hovrättsassessorn Leif

Brundin, hovrättsrådet Ingvar Henkow, byråchefen Folke Lyberg, numera

lagmannen Bengt Sandström och numera byrådirektören Ivar Tiby. Till le­

damöter av en rådgivande nämnd åt de sakkunniga utsågs ledamöterna av

riksdagens första kammare redaktören Birger Andersson och hemmans­

ägaren Erik Svedberg, ledamöterna av riksdagens andra kammare förbunds-

juristen Astrid Kristensson, hemmansägaren Erik Larsson, expeditionsfö-

reståndaren Eric Nelander, redaktören Olaus Nyberg och hemmansägaren

Gustaf Svensson, dåvarande ledamoten av första kammaren f. d. folkskole­

inspektören Ragnar Bergh ävensom professorn Per Olof Ekelöf, direktören

Styrbjörn von Feilitzen, stadsfiskalen Erik Gamstedt och advokaten Hol­

ger Wiklund.

De sakkunniga, som antagit benämningen domstolskommittén, har avgi­

vit ett den 1 oktober 1963 dagtecknat delbetänkande, benämnt »Rådhusrät­

ternas förstatligande». Betänkandet består av tre delar, av vilka en förelig­

ger i tryck (SOU 1963: 56) och de båda övriga delarna är stencilerade. I be­

tänkandet framlägges förslag om förstatligande av de kommunala domsto­

larna, rådhusrätterna. De föreslagna åtgärderna rör bl. a. överförandet av

49

rådhusrätternas personal till statlig tjänst, utformningen av domarbanan

samt organisationen och administrationen av rådhusrätterna efter föistat-

ligandet. I betänkandet föreslås också att magistrats- och kommunalborg-

mästarinstitutionerna skall avvecklas i samband med rådhusrätternas för­

statligande. I anslutning härtill framlägges förslag till utskiftning på andra

myndigheter av magistratens och kommunalborgmästarnas uppgifter. Des­

sa förslag innebär en omfattande författningsreglering.

över betänkandet, såvitt rör magistrats- och kommunalborgmästarinstitu-

tionernas avveckling, har efter remiss yttranden avgivits av justitiekansleis-

ämbetet, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statspolisintendenten,

statens utlänningskommission, statens biltrafiknämnd, väg- och vattenbygg­

nadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd, generaltullsty­

relsen, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, domänstyrelsen, lantmä-

teristyrelsen, veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen, kommerskollegium, sjö-

fartsstyrelsen, Stockholms magistrat, magistraterna i Södertälje, Uppsala,

Nyköping, Motala, Kalmar, Kristianstad, Landskrona, Varberg, Uddevalla,

Vänersborg, Östersund, Umeå och Skellefteå, överstålhållarämbetet, samt­

liga länsstyrelser, samtliga poliskamrar, firmautredningen, familjerätts-

kommittén, sjölagskommittén, länsförvaltningsutredningen, polisberedning­

en, affärstidsutredningen, parkeringskommittén, Sveriges advokatsamfund,

Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsdomare,

Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler, För­

eningen Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges kommunalborgmästa­

re, Föreningen Sveriges kommunala förvaltningsjurister, Sveriges juristför­

bund, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, Sveriges veterinärförbund,

Sveriges redareförening, Stockholms stads handels- och sjötartsnämnd,

Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet (förut Svenska lands­

kommunernas förbund), Svenska sjöfolksförbundct, Svenska jägareförbun­

det, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, dispaschören i

Stockholm ävensom dispaschören i Göteborg. En del av remissorganen har

haft att yttra sig endast beträffande vissa i förevarande delar av betän­

kandet behandlade frågor. Yttranden har vidare inkommit från riksåklagar­

ämbetet, riksarkivet, rådhusrätten i Linköping och Svenska kommunal-tek-

niska föreningen.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från samtliga handelskam-

rar i riket. Vid yttrandet av magistraten i Uppsala har fogats yttrande av

rådhusrätten i samma stad. Magistraten i Nyköping har hilagt yttrande av

poliskommissarien i staden, överståthållarämbetet och länsstyrelserna har

ingivit yttranden från ett stort antal lokala myndigheter och sammanslut­

ningar.

Genom riksdagens bifall år 1962 till Kungl. Maj :ts proposition angående

huvudmannaskapet för polisväsendet in. in. (prop. 148, SU 183, rskr 387)

liar i princip beslutats alt staten från och med den 1 januari 1965 övertager

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196

)

50

huvudmannaskapet för polis-, åklagar- och exekutionsväsendet i den mån

huvudmannaskapet för dessa verksamhetsgrenar alltjämt är kommunalt.

Domstolskommittén förutsätter i sitt betänkande att genomförandet av råd­

husrätternas förstatligande skall ske samtidigt med sagda reformer; detta

gäller även för avvecklingen av magistrats- och kommunalborgmästarinsti-

tutionerna.

Kungl. Maj :t har förut denna dag på min hemställan beslutat remiss till

lagrådet av lagförslag rörande förstatligande av rådhusrätterna den 1 ja­

nuari 19&5. Till grund för dessa förslag ligger domstolskommitténs berör­

da betänkande. Jag anhåller nu att få upptaga frågan om avveckling av ma­

gistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna och vissa i betänkandet

behandlade frågor om utskiftning av magistratens och kommunalborgmäs­

tarnas uppgifter. I detta sammanhang vill jag nämna att jag i dag även äm­

nar föreslå vissa ändringar i utsökningslagen, som innebär bl. a. att magi­

strat eller ledamot av magistrat ej längre skall vara överexekutor. Dessa

förslag är grundade på ett av lagberedningen den 22 april 1963 avgivet be­

tänkande (SOU 1963: 28). Nämnas bör tillika att chefen för inrikesdepar­

tementet denna dag kommer att anmäla frågorna om utformningen från och

med den 1 januari 1965 av nya polis-, åklagar- och exekutionsorganisatio-

ner samt om vad i övrigt hänger samman med genomförandet av reformer­

na på dessa områden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

Avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

Magistrat och kommunalborgmästare före 1955

Enligt de äldsta kända rättskällorna utgjorde fogden samt borgmästare

och råd stadens styrelse. Borgmästare och rådmän valdes av borgarna. Mot

stutet av medeltiden framträdde i de större städerna vid sidan av rådet en

ny representation för borgarna, de äldste. Så småningom uppdelades råds­

funktionerna så att ämbetsmyndigheten benämndes rådhusrätt, när den satt

som stadens domstol, och magistrat, när den fungerade som stadens sty­

relse. Magistratens inflytande över stadens förvaltning minskades emeller­

tid successivt. Genom 1862 års kommunallagsreform förlädes stadens be­

slutanderätt till stadsfullmäktige eller allmän rådstuga och gjordes drät­

selkammaren till obligatoriskt organ för stadens ekonomiska förvaltning.

Magistraten förblev dock, i vart fall i formellt hänseende, stadens styrelse.

Enligt nu gällande 1953 års kommunallag har magistraten ingen befattning

med stadens förvaltning.

Efter 1904 års ingång har ingen rådhusrätt och magistrat tillkommit. I de

nya städer, som ej erhöll magistrat, inrättades i stället en särskild stadssty-

relse, vars organisation och uppgifter till en början angavs i ett av Kungl.

51

Maj :t fastställt reglemente, likalydande för samtliga dessa städer. Stads-

stvrelsen bestod av en ordförande och två ledamöter. I proposition 1920: 12

föreslog Kungl. Maj:t att stadsstyrelsen skulle bestå av kommunalborgmäs­

tare och minst två kommunalrådmän. Förslaget antogs av riksdagen. Dessa

bestämmelser kom dock att tillämpas endast i de städer som därefter erhöll

stadsrättigheter. År 1932 avskaffades stadsstyrelserna och antogs nu gällan­

de lag om kommunalborgmästare.

Närmare redogörelse för magistratens och stadsstyrelsens historiska ut­

veckling återfinns bl. a. i Utredning angående vissa spörsmål rörande stä­

dernas domstolsväsen (SOU 1923: 6), Förberedande förslag angående ma-

gistratsbestyrens ombesörjande i stad utan magistrat (prop. 1932: 207 bil.

B) samt 1946 års kommunallagskommittés betänkande med förslag till kom­

munallag m. m. (SOU 1952: 14).

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196\

Magistrats och kommunalborgmästares nuvarande ställning och funktioner

Magistratens sammansättning och arbetsformer är ej generellt reglerade

i lag eller annan allmän författning utan framgår av den av Kungl. Maj :t för

varje rådhusrätt och magistrat fastställda stadgan eller arbetsordningen.

Som regel består magistraten av borgmästaren och rådmännen. I några av

de städer, vilkas rådhusrätt har assessorer, är även dessa medlemmar av

magistraten. Magistratens beslutanderätt utövas i allmänhet av hela ma­

gistraten under borgmästarens ordförandeskap; överståthållaren är preses

i samfällda magistraten i Stockholm. I de största magistraterna är beslu­

tanderätten i mindre viktiga ärenden delegerad till en särskild avdelning

inom magistraten; borgmästarna i Stockholm och Göteborg är ensamma be­

slutande i vissa sådana ärenden. En del sysslor ankommer på viss ledamot

av magistraten t. ex. att förrätta vigsel, att vara överexekutor, att föra han­

delsregister m. m.

Såsom lokal statlig förvaltningsmyndighet har magistraten eller viss le­

damot av magistraten fortfarande att ombestyra en mängd uppgifter enligt

stadganden i ett stort antal författningar. Dessa uppgifter avser befattning

med allmän ordning och säkerhet, handel och näringar, fastighetsväsen

m. m. samt med rådhusrättens administration.

Sedan långt tillbaka är magistratsbestyren i Stockholm av väsentligt

mindre omfattning än i övriga magistratsstäder. överståthållarämbetet har

övertagit huvudparten av sådana bestyr i denna stad. I andra städer med

poliskammare ankommer vissa magistratsuppgifter på poliskammaren.

Huvudstadgandet om kommunalborgmästare är 29 § 2 mom. kommunal­

lagen den 18 december 1953 (nr 753). Här stadgas bl. a., att i varje stad utan

magistrat skall finnas kommunalborgmästare. Detta stadgande är att anse

52

som ett provisorium. I övergångsbestämmelserna till kommunallagen är

nämligen föreskrivet, att ordinarie innehavare av kommunalborgmäs t ar­

tjänst ej må utses. I överensstämmelse härmed har efter kommunallagens

ikraftträdande den 1 januari 1955 ingen tjänst blivit besatt med ordinarie

innehavare.

Närmare bestämmelser om kommunalborgmästare är meddelade dels i la­

gen den 17 juni 1932 (nr 268) om kommunalborgmästare, dels i lokala

tjänstereglementen. 1932 års lag innehåller bestämmelser om utseende och

entledigande av kommunalborgmästare samt om reglemente för honom.

Kommunalborgmästare väljes av stadsfullmäktige, men förordnande på be­

fattningen utfärdas av länsstyrelsen. Kommunalborgmästaren skall, om

dispens ej meddelas, ha avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna

kunskapsprov. Reglemente för kommunalborgmästaren utfärdas av Kungl.

Maj :t efter därom av stadsfullmäktige upprättat förslag. I reglementet skall

meddelas bestämmelser om kommunalborgmästarens tillsättande, samtliga

åligganden, avlöning, entledigande, pension och tjänsteförhållanden i öv-

rigt. Om entledigande stadgas i 1932 års lag, att reglementets bestämmelser

ej må avse andra fall än att kommunalborgmästaren uppnår viss ålder eller

att han i följd av olycksfall i tjänsten, sjukdom eller liknande anledning för

framtiden är oförmögen att tjänstgöra eller att länsstyrelsen finner skäl fö­

religga för bifall till framställning från stadsfullmäktige om hans entledi­

gande, såframt förslag därom väckts av drätselkammaren och med en röst­

majoritet av minst tre fjärdedelar antagits av stadsfullmäktige. Detta sist­

nämnda stadgande i lagen har tillkommit efter avvägning av, å ena sidan,

intresset att kommunalborgmästaren bör intaga en i förhållande till staden

fri och oavhängig ställning samt, å andra sidan, stadens behov att kunna av­

skeda befattningshavare, som visat sig olämplig för tjänsten eller som av

annat skäl ej längre är i stand att uppehålla befattningen. De särskilda reg­

lementena innehåller regelmässigt, att kommunalborgmästaren är under­

kastad den förändrade eller vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller den

jämkning i åligganden som framdeles kan vara i behörig ordning stadgad.

Kommunalborgmästarens uppgitter kan indelas i kommunala och stat­

liga. Med kommunala uppgifter avses här vad på kommunalborgmästaren

ankommei enligt kommunallagen och vad han enligt vederbörande reglemen­

te har att fullgöra med avseende å kommunalförvaltningen. Kommunallagen

innehåller endast en bestämmelse i ämnet, 29 § 2 mom. Denna bestämmelse

säger, att kommunalborgmästaren äger vara tillstädes vid fullmäktiges sam­

manträden och deltaga i överläggningarna men ej i besluten; barn får ej vara

ledamot av drätselkammaren men skall närvara vid dess sammanträden

samt aga rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten och att få sin

särskilda mening antecknad till protokollet. I tjänstgöringsreglementena är

kommunalborgmästarens kommunala funktioner närmare angivna. Arten

och omfattningen av dessa funktioner växlar från stad till stad. Ofta är i reg­

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

53

lementena stadgat, att kommunalborgmästarens befattning med viss förvalt­

ningsgren beror av särskilt beslut av stadsfullmäktige eller drätselkamma­

re. över huvud medger dessa reglementen en nära anpassning till förhål­

landena i varje särskild stad och lämnar städerna förhållandevis vida befo­

genheter att själva besluta, i vilken omfattning kommunalborgmästaren har

att deltaga i kommunalförvaltningen. Med reservation för åtskilliga lokala

avvikelser har kommunalborgmästaren enligt dessa reglementen bl. a. att

vara sekreterare åt stadsfullmäktige, att bereda och föredraga ärenden i

drätselkammaren och där föra protokoll, att närvara vid olika styrelsers sam­

manträden och att vara sekreterare i vissa av dem såsom byggnadsnämnd

eller hälsovårdsnämnd, att utöva chefskapet och ha inseendet över kommu­

naltjänstemännen samt att taga initiativ i kommunala frågor och verkställa

utredningar av olika slag ävensom föra stadens talan inför rätta eller an­

norstädes. Reglementenas ifrågavarande stadganden får anses ange den

ram, inom vilken städerna kan taga kommunalborgmästaren i anspråk. I

verkligheten torde kommunalborgmästarnas befattning med kommunalsty­

relsen vara väsentligt mindre än vad reglementena stadgar.

Vad beträffar kommunalborgmästarens befattning med statliga admi­

nistrativa uppgifter finns en särskild lag den 17 juni 1932 (nr 269) om över­

flyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse åliggande

bestyr. I denna lag föreskrives, att vad i lag eller författning är stadgat med

avseende å magistrat, ledamot av magistrat, stadsstyrelse eller ordförande i

stadsstyrelse skall i stad, där magistrat eller stadsstyrelse ej finnes, äga till-

lämpning med avseende på kommunalborgmästare, såvitt ej annat blivit sär­

skilt stadgat. I kraft av denna lag och i överensstämmelse med en rad senare

tillkomna författningar angående magistratsärenden tillkommer det kom­

munalborgmästaren att fullgöra flertalet av magistratens statliga admini­

strativa uppgifter.

Kungl. Maj :t har förordnat kommunalborgmästaren i vissa städer att

fullgöra uppgifter, som eljest ankommer på annan myndighet. Sålunda är

kommunalborgmästaren överexekutor i Lysekil, Ulricehamn, Skövde och

Hudiksvall, stadsfogde i Skänninge och Marstrand samt inskrivningsdomare

i Filipstad. Förordnande som fastighetsregisterförare innehaves för närva­

rande av kommunalborgmästarna i öregrund, Torshälla, Vadstena, Laholm,

Marstrand, Ulricehamn och Filipstad. Kommunalborgmästarna i Eksjö,

Simrishamn, Skövde, Arvika och Hedemora har törordnats att ha den till­

syn över fastighetsregistrets uppläggande och förande som i stad med ma­

gistrat ankommer på magistraten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1964

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

Utredningar och reformförslag

Sedan lång tid tillbaka har frågan om en omläggning av magistratsför-

valtningen varit föremål för en livlig diskussion och flera utredningar har

verkställts. Här må erinras om betänkanden avgivna av 1927 års sakkun­

niga för utredningar rörande rättegångsreformens genomförande (SOU

1928:20) och 1928 års kommunalförvaltningssakkunniga (SOU 1930:13).

1 stort sett gemensamt för samtliga äldre förslag har varit att rättsskipning

och förvaltning skulle skiljas åt. I fråga om magistratsuppgifternas handha-

vande kan förslagen emellertid indelas i två principiellt skilda grupper.

Enligt den ena skulle magistraten leva vidare som en verklig styrelse för

staden och tillika vara ett lokalt organ för olika statliga förvaltningsbestyr.

Enligt den andra skulle magistraten helt försvinna och dess uppgifter över­

tagas av andra statliga eller kommunala myndigheter.

Kommunallags kommittén föreslog i sitt år 1952 avgivna betänkande (SOU

1952: 14) en ny kommunallag, som bl.a. innebar att magistraten skildes

från kommunalförvaltningen. Kommittén uttalade vidare, att magistraten

samtidigt borde befrias från sina statliga förvaltningsuppgifter. Härigenom

skulle magistratsinstitutionen kunna avvecklas och rättsväsendet helt över­

tagas av staten. Magistratens statliga administrativa uppgifter borde lämp­

ligen utskiftas på redan bestående statliga och kommunala organ.

Om magistratens statliga administrativa uppgifter överflyttas till andra

organ, borde enligt kommitténs mening även kommunalborgmästaren befrias

från motsvarande åligganden och kommunalborgmästarens ställning som

ett statligt administrativt organ upphöra. Kommunalborgmästaren skulle

då bli en rent kommunal tjänsteman och kommittén ifrågasatte, om det

fanns anledning att i lag bibehålla särskilda bestämmelser om en sådan be­

fattningshavare.

Vid övervägande av skälen för och emot ett obligatoriskt ämbetsman-

naelement i städerna stannade kommittén i uppfattningen, att man ej bor­

de påtvinga städerna en i lag reglerad chefstjänstemannabefattning. Det

finns ingen anledning antaga, att icke landsrättsstäderna kan utan regle­

ring i lag ordna sin förvaltning lika ändamålsenligt som magistratsstäder-

na. Kommittén föreslog därför, att bestämmelserna om kommunalborgmäs­

tare skulle upphöra och hela kommunalborgmästarinstitutionen försvinna.

Kommunallagskommitténs förslag gick alltså ut på att magistratens kom­

munala funktioner skulle försvinna och kommunalborgmästarbefattningen

upphora att vara en obligatorisk kommunal institution. I en särskild lag om

införande av kommunallagen skulle emellertid stadgas, att magistrat eller

kommunalborgmästare tills vidare skulle finnas i stad jämväl efter det att

kommunallagen trätt i kraft för att handha de bestyr som enligt särskilda

författningar åvilade magistrat eller kommunalborgmästare.

55

Kommitténs betänkande ledde år 1953 till att en ny kommunallag antogs

varigenom bl. a. magistratens kommunala funktioner helt upphörde. I pro­

position med förslag till ny kommunallag (prop. 1953: 210) uttalade föredra­

gande departementschefen att någon ställning i det sammanhanget icke

borde tagas till frågan om en fullständig avveckling av magistratsinstitu-

tionen, eftersom en sådan avveckling förutsatte, att man kunde finna lämp­

liga former för handhavandet i framtiden av magistratens befattning med

bl. a. de statligt administrativa bestyren. I frågan om att bibehålla kom-

munalborgmästarinstitutionen anförde departementschefen i huvudsak sam­

ma synpunkter som kommunallagskommittén men förordade, att ställnings­

tagandet jämväl i denna fråga skulle anstå till dess utredning skett om de

statligt administrativa funktionernas handhavande i framtiden. Med anled­

ning härav föreslogs, att bestämmelserna om kommunalborgmästare i sak­

ligt oförändrat skick skulle intagas i kommunallagen samt att i lagen om in­

förande av kommunallagen skulle stadgas, att ledigbliven kommunalborg-

mästartjänst icke skulle besättas med ordinarie innehavare.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande anslöt sig konstitutionsutskottet

till departementschefens uttalanden rörande magistratens och kommunal­

borgmästarens framtida ställning (KU 1953: 22).

Stadsdomstolsutredningen föreslog i ett den 12 januari 1961 avgivet be­

tänkande »Underrätterna» (SOU 1961: 6), att staten skulle övertaga kost­

naderna för stadsdomstolarna samt att i samband därmed magistrats- och

kommunalborgmästarinstitutionerna skulle avvecklas och magistratsuppgif-

terna utskiftas på andra organ.

Utredningen lämnade vidare uppgift om ett stort antal författningar, vari

magistrat och kommunalborgmästare ålagts förvaltningsuppgifter av skil­

da slag, samt angav, hur magistratsuppgifterna enligt utredningens uppfatt­

ning borde utskiftas på andra myndigheter. Utredningen framlade därjämte

ett förslag till lag om överflyttande på länsstyrelse av magistrat, kommunal­

borgmästare m. fl. åvilande uppgifter av innebörd att vad i övrigt enligt lag

eller författning ankommer på magistrat, ledamot av magistrat, stadssty-

relse, ordförande i stadsstyrelse eller kommunalborgmästare i stället skall

åvila länsstyrelse.

Till stöd för förslaget att magistraten skall försvinna och rådhusrätter­

nas domare sålunda befrias från de förvaltningsuppgifter som nu åligger

dem i egenskap av magistratsledamöter åberopade stadsdomstolsutredningen

sammanfattningsvis i huvudsak följande skäl, nämligen dels att rättsskip­

ning och förvaltning principiellt bör hållas isär, vilket argument dock för­

klaras vara av mera doktrinär natur, dels att magistratens befogenheter

under eu lång tid fortgående beskurits, vilket delvis sammanhänger med

ändrade uppfattningar rörande formerna för utövandet av kommunal själv­

styrelse och delvis beror på att den kommunala och statliga verksamheten

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

56

ökat i intensitet och omfattning samt kommit att bedrivas i mera komplice­

rade former, dels att de återstående uppgifterna, med några få undantag,

icke är av beskaffenhet att kräva handläggning av domare.

Utredningen fann det vidare icke ur kommunalrättslig synpunkt påkal­

lat eller lämpligt med ett i lag reglerat ämbetsmannaelement i städernas för­

valtning. Utredningen erinrar därvid om den statsuppsikt över kommuner­

na som innefattas i reglerna om att kommunala beslut genom underställ­

ning eller besvär kan bringas under statlig myndighets prövning samt om

den tillsyn som justitiekanslern och justitieombudsmannen utövar över de

kommunala tjänstemän som är underkastade ämbetsmannaansvar. Mot ett

i lag reglerat ämbetsmannaelement i kommunalstyrelsen talar enligt utred­

ningens mening också det förhållandet att många landskommuner, åtskilliga

landsrättsstäder med icke lagfaren kommunalborgmästare och vissa magi-

stratsstäder helt saknar jurister inom den kommunala förvaltningen. Vi­

dare påpekas, att de jurister som finns inom magistratsstädernas förvalt­

ning har en sådan ställning att de kan göra de rättsliga synpunkterna

gällande utan stöd av lag samt att kommunallagarna bygger på den princi­

pen att kommunerna själva äger bestämma över sin förvaltningsorganisa­

tion.

Utredningen behandlade även frågan, huruvida utskiftningen av magistra­

tens administrativa uppgifter bör föranleda att en lagstadgad kommunal

tjänst inrättas i varje stad men fann att dessa uppgifter i stället bör

överflyttas till redan befintliga statliga eller kommunala organ. Därvid ut­

talade utredningen, att förutsättningar måste skapas för en säker och snabb

handläggning av de nuvarande magistratsuppgifterna. Ärendena måste

handläggas av sakkunniga organ och handläggningsformerna bör vara så

enkla som kravet på säkerhet medger. Utskiftningen av ärenden på olika

kommunala och statliga organ är till fördel för det allmänna och kan ske

utan att städernas och allmänhetens anspråk på fullgod handläggning efter-

sättes. Även om på någon punkt vissa praktiska olägenheter skulle upp­

komma, kan detta icke tillmätas avgörande betydelse.

Av vad utredningen sålunda anfört i fråga om ett lagstadgat ämbetsman­

naelement i städerna och om hur magistratsuppgifterna bör handhas i

framtiden ansåg utredningen följa att även kommunalborgmästarinstitutio-

nen bör avvecklas.

Rörande de nuvarande kommunalborgmästarnas rättsliga ställning efter

reformens genomförande uttalade utredningen, att utmönstrandet ur kom­

munallagen av bestämmelserna om kommunalborgmästare icke medför att

det på denna lagstiftning och på det av Kungl. Maj :t för kommunalborg­

mästare fastställda tjänstereglementet grundade avtalsförhållandet mellan

staden och kommunalborgmästaren upphör. Så länge detta avtal består

är därför, å ena sidan, staden bunden av sina åtaganden i fråga om lön

och pension samt, å andra sidan, kommunalborgmästaren pliktig att utföra

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

57

sina åligganden enligt reglementet i den mån föreskrifterna härom icke står

i strid mot den nya lagstiftningen. Denna innebär i detta hänseende endast,

att kommunalborgmästaren i denna egenskap ej har någon på lag grundad

rätt att deltaga i stadsfullmäktiges och drätselkammarens överläggningar,

men i den mån staden bibehåller honom som den ledande tjänstemannen i

staden, har han dock rätt att deltaga i dessa överläggningar enligt den be­

stämmelse i kommunallagen som tillförsäkrar sådan rätt åt den ledande

kommunala befattningshavaren. Det torde i allmänhet ej möta svårighet för

landsrättsstäderna att inom ramen för gällande tjänstereglementen finna nya

uppgifter för sina kommunalborgmästare till utfyllnad av arbetstid, som fri­

ställes genom att de statliga administrativa uppgifterna bortfaller. Kommu­

nalborgmästarnas åligganden torde nämligen i praktiken vara väsentligt

mindre omfattande än vad deras reglementen formellt stadgar. Städernas

möjligheter att anlita sina nuvarande kommunalborgmästare för arbetsupp­

gifter utöver vad reglementet upptager får bedömas på samma sätt som nu.

För närvarande gäller, att samtliga åligganden skall vara upptagna i det

av Kungl. Maj :t utfärdade reglementet, vilket dessutom skall innehålla be­

stämmelser om kommunalborgmästarens tillsättande, avlöning, entledigan­

de, pension och tjänsteförhållanden i övrigt. Nyligen har på förhandlings­

vägen tillkommit förslag till normalreglemente för ordinarie kommunalborg­

mästare med heltidsanställning. Förslaget, som rör löne- och pensionsför-

hållanden m. m., är avsett att för varje stad i vanlig ordning underställas

Kungl. Maj:t. Enligt detta förslag är kommunalborgmästare skyldig att

utan minskning i honom tillkommande avlöningsförmåner i samband med

ett avskaffande av kommunalborgmästarinstitutionen underkasta sig beslut

av stadsfullmäktige om förflyttning till annan tjänst hos staden. Sådant be­

slut skall, om kommunalborgmästaren inom den för besvär över fullmäk­

tiges beslut föreskrivna tiden påyrkar det, underställas Kungl. Maj:ts pröv­

ning. I de fall där nytt reglemente blivit utfärdat i överensstämmelse med

detta förslag, beror det alltså av stadsfullmäktige eller, om kommunalborg­

mästaren det yrkar, av Kungl. Maj :t, vilka ändringar i fråga om tjänste­

åligganden, villkor för entledigande, utövande av disciplinmyndighet m. in.

som kommunalborgmästaren är skyldig att underkasta sig. På i huvudsak

samma sätt synes frågan om ändrad tjänstgöringsskyldighet vara att be­

döma för de ordinarie kommunalborgmästare, som kvarstår under äldre

reglementen. Dessa reglementen torde regelmässigt stadga, alt kommunal­

borgmästaren är pliktig att finna sig i förändrad eller mera vidsträckt tjänst­

göringsskyldighet ävensom i jämkning av åligganden, som kan vara be­

slutad i behörig ordning. I delta sistnämnda förbehåll får anses ligga, att

Kungl. Maj:t skall ha utfärdat nytt reglemente upptagande de nya eller

ändrade arbetsuppgifterna. Även i denna del blir avtalsförhållandet mellan

staden och kommunalhorgmästaren oförändrat, och skyldighet för den se­

nare att fullgöra nya åligganden förutsätter alltså, att nytt reglemente bli­

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år

58

vit utfärdat av Kungl. Maj :t. Vad gäller villkoren för entledigande av dessa

under äldre reglementen lydande kommunalborgmästare och dessas ställ­

ning i disciplinärt hänseende synes vad 1932 års lag och de olika reglemen­

tena innehåller härom äga tillämpning även efter kommunalborgmästarin-

stitutionens avskaffande. Utredningen anser, att i samband med upphävande

av 1932 års lag en övergångsbestämmelse bör antagas av innehåll att med

avseende på ordinarie kommunalborgmästare äldre bestämmelser om skyl­

dighet att fullgöra nya eller ändrade arbetsuppgifter, om entledigande från

tjänsten samt om tjänsteförhållanden i övrigt alltjämt skall gälla i till­

lämpliga delar.

Nu åsyftade bestämmelser upptog utredningen i ett övergångsstadgan-

de till den föreslagna lagen om överflyttande på länsstyrelse av magistrat,

kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter. Vidare föreslog utred­

ningen att, med den begränsning som följer härav, nuvarande bestäm­

melser om kommunalborgmästare i 29 § 2 mom. kommunallagen, 18 § lagen

den 13 juni 1919 om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning, lagen

den 17 juni 1932 om kommunalborgmästare och lagen den 17 juni 1932 om

överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse

åliggande bestyr skall upphävas.

Vid remissbehandlingen av stadsdomstolsutredningens förslag tillstyrktes

enhälligt att magistraten i dess nuvarande skick avvecklas. I det stora fler­

talet remissyttranden tillstyrktes jämväl att kommunalborgmästarinstitutio-

nen avvecklas. Kritiken mot utredningens förslag i sistnämnda avseende

avsåg huvudsakligen, att utskiftningen av kommunalborgmästarnas statliga

förvaltningsuppgifter på andra myndigheter från servicesynpunkt innebär

en försämring för allmänheten. Farhågor uttalades också angående möj­

ligheten att bereda de nuvarande kommunalborgmästarna sådana arbets-

uPP§ifter som de med hänsyn till sin offentligrättsliga ställning är skyldiga

att fullgöra.

Domstolskommittén

I likhet med stadsdomstolsutredningen finner domstolskommittén, att

magistraterna efter rådhusrätternas förstatligande icke kan kvarstå så­

som förvaltningsmyndigheter. Från kommunalrättslig synpunkt finns icke

fog för ett i lag reglerat ämbetsmannaelement i städernas förvaltningsorga­

nisation. Kommittén föreslår därför, att magistrats- och kommunalborg-

mästarinstitutionerna skall avvecklas i samband med att rådhusrätterna

förstatligas.

Domstolskommittén anför vidare, att kommittén delar stadsdomstolsut­

redningens uppfattning att, om än förslagets genomförande i något fall

kan vara förenat med vissa praktiska olägenheter, dessa dock icke synes

kunna tillmätas avgörande betydelse samt att de knappast är av mera all­

varlig art. Kommittén anmärker att åtskilliga ärenden, som nu avgöres

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

59

av magistrat eller kommunalborgmästare, är av den art att erforderliga

ansökningar och anmälningar kan göras per post eller telefon och att någon

personlig kontakt mellan sökanden och den beslutande myndigheten ej är

nödvändig. De fall där sådan kontakt är nödvändig gäller ofta ärenden av

övervägande polisiär natur, och det synes kommittén naturligt att dylika

ärenden handlägges av polismyndigheten såsom redan nu är förhållan­

det på landsbygden. Genom den vid 1962 års riksdag beslutade omorganisa­

tionen av polisväsendet (prop. 1962: 148, SU 183, rskr 387) torde visser­

ligen de lokala polisdistrikten bli väsentligen större än för närvaran­

de och polischefens förvaltningsområde kommer att omfatta en eller fle­

ra städer med kringliggande landsbygd. Avsikten torde emellertid vara

att sörja för att en tillfredsställande kontakt kommer till stånd mellan

polisen, å ena, samt kommunala organ och allmänheten, å andra sidan.

Kommittén anser sig kunna antaga, att polischefen i många ärenden kom­

mer att kunna delegera beslutanderätten i polismyndighetsärenden till che­

fen för den polisstyrka som är förlagd inom eller närmast vederbörande

kommun. Denna delegationsrätt torde komma att omfatta tillstånd till åt­

gärder som kräver uppmärksamhet från ordnings- och trafiksäkerhetssyn­

punkter, ärenden angående biträde i olika hänseenden åt kommunala organ,

utfärdande av intyg om förhållanden som kräver kännedom om eller under­

sökning av lokala förhållanden samt beslut i ärenden som fordrar mera ut­

förliga uppgifter från enskilda, medan å andra sidan ärenden som har

stor betydelse för enskildas förhållanden i personligt eller annat hänseen­

de skall vara förbehållna polischefen. Genom att polischefen i den fram­

tida polisorganisationen odelat kan ägna sin tid åt polisuppgifterna och ge­

nom den skisserade delegationen av polischefsuppgifterna torde, enligt

kommitténs mening, en överflyttning på polismyndigheten av ärenden som

nu ankommer på magistrat eller kommunalborgmästare att förorsaka en­

dast obetydliga olägenheter.

Vad angår kommunalborgmästarnas rättsliga ställning torde, anför kom­

mittén, de för kommunalborgmästarna gällande reglementena regelmässigt

stadga att kommunalborgmästaren är pliktig att finna sig i förändrad eller

mera vidsträckt tjänstgöringsskyldighet ävensom i jämkning av åligganden,

som kan vara beslutade i behörig ordning. Det torde vidare förhålla sig så

att Kungl. Maj :t för några kommunalborgmästare fastställt nya reglemen­

ten som överensstämmer med det på förhandlingsvägen tillkomna förslaget

till normalreglemente för kommunalborgmästare med heltidsanställning,

för vilket stadsdomstolsutredningen redogjort. Vidare torde vissa kommu­

nalborgmästare ha godkänt reglemente med nu angivet innehåll. Kommit­

tén konstaterar, att kommunalborgmästarens anställningsförhållande bär

en offentligrättslig och en privaträttslig sida. Eu ändring i anställnings­

förhållandena förutsätter därför enligt kommitténs uppfattning dels att den

offentligrättsliga regleringen ändras genom att Kungl. Maj :t antager nytt

Kungl. Maj.ts proposition nr 1G3 år 196 i

60

reglemente eller genom att det gamla reglementet npphäves genom lag,

dels att den privaträttsliga regleringen ändras genom nytt avtal mellan

kommunen och kommunalborgmästaren. Även efter kommunalborgmästar-

institutionens avveckling kommer sannolikt att kvarstå kommunalborg­

mästare, vilka i vart fall icke från privaträttslig synpunkt är skyldiga att

finna sig i de ändrade bestämmelser om tjänstgöringsskyldighet som kan

komma att utfärdas. Övergångsbestämmelserna i anslutning till att gäl­

lande lag om kommunalborgmästare upphäves måste därför utformas sä

att lagligt hinder icke möter mot att tillämpa äldre reglemente, om det­

ta från privaträttslig synpunkt är påkallat. Kommittén anser, att de i stads-

domstolsutredningens lagförslag upptagna övergångsbestämmelserna fyl­

ler sagda krav och att förslaget även i övrigt är ägnat att läggas till grund

lör lagstiftning. I anslutning till remissuttalande av justitiekanslersämbetet

bör emellertid, anför kommittén vidare, vid den generella överflyttningen på

länsstyrelse av magistratsuppgifter, som ej regleras genom särskilda för­

fattningsbestämmelser, möjlighet förbehållas Kungl. Maj :t att för visst

fall förordna annorlunda.

Domstolskommittén behandlar även önskemål, som i remissyttranden

över stadsdomstolsutredningens förslag framförts om att kommunalborg­

mästare efter reformens genomförande skall kunna förordnas att fullgöra

förvaltningsuppgifter som nu åligger dem. Kommittén finner att möjlighet

härtill bör beredas i viss utsträckning. Vilka uppgifter som på detta sätt

under en övergångstid kan anförtros nuvarande innehavare av kommunal-

borgmästartjänster, övervägs i anslutning till de ändringar i olika lagar och

författningar som avvecklingen av magistrats- och kommunalborgmästar-

institutionerna föranleder. Enligt kommitténs åsikt bör följande uppgif­

ter kunna fortsättningsvis överlämnas åt nuvarande tjänsteinnehavare,

nämligen att föra handels- och näringsregister, att handlägga i 5 kap. fas­

tighetsbildningslagen avsedda avstyckningsärenden samt att vara fastig­

hetsregisterförare, notarius publicus och borgerlig vigselförrättare. Förord­

nanden innefattande åligganden av dessa slag kan meddelas med stöd av

sådant övergångsstadgande som stadsdomstolsutredningen föreslagit.

Domstolskommittén framlägger förslag till lag om överflyttande på läns­

styrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare in. fl. åvilande uppgifter,

vilket förslag i sak motsvarar stadsdomstolsutredningens lagförslag med det

av justitiekanslersämbetet förordade tillägget.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag att magistraten skall upphöra såsom för­

valtningsmyndighet i samband med rådhusrätternas förstatligande tillstyr-

kes eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Även kommit­

téns förslag att kommunalborgmästarinstitutionen samtidigt skall avvecklas

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196t

Kungl. Maj.ts proposition nr 1(>3 år 196'r

Cl

och att nuvarande ordinarie kommunalborgmästare under en övergångstid

skall kunna förordnas att handlägga av kommittén närmare angivna ären­

den godtages av det stora flertalet remissmyndigheter. Detta är också fallet

med det av kommittén utarbetade förslaget till lag om överflyttande på läns­

styrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgif­

ter. Kommitténs uttalanden rörande de tjänstemannarättsliga frågorna mö­

ter i allmänhet ej någon gensaga i remissvaren.

Klara uttalanden till förmån för att kommunalborgmästarinstitutionen

skall bibehållas göres endast av stadsfullmäktige i Boden, drätselkamrarna

i Mjölby, Kungälv och Ulricehamn samt Föreningen Sveriges kommunal­

borgmästare. I vart fall, framhålles det, bör kommunalborgmästarna få

kvarstå i sina befattningar och fullgöra sina nuvarande förvaltningsuppgif­

ter till dess de avgår med pension. Föreningen framför vidare önskemål att

kommunalborgmästarinstitutionen införes i samtliga städer. Till stöd för

att kommunalborgmästarna bör få kvarstå i sina nuvarande befattningar

anföres i yttrandena, att kommunalborgmästarinstitutionen fungerat ut­

märkt. Befattningshavarens placering inom den kommunala förvaltningen

har underlättat samarbetet mellan kommunen och den som handhaft de

statliga förvaltningsuppgifterna. Det är ur olika synpunkter en olycklig ut­

veckling att flertalet av kommunalborgmästarens statliga förvaltningsupp­

gifter överflyttas till de polisiära organen. Avvecklingen kan slutligen med­

föra behov av omorganisation av den kommunala förvaltningsapparaten,

vilket icke alltid kan genomföras, innan den nuvarande befattningshavaren

avgått från sin tjänst.

Endast drätselkammaren i Marstrand avstyrker förslaget att kommunal­

borgmästaren skall kunna förordnas att fullgöra några statliga förvaltnings­

uppgifter. Å andra sidan utgår länsstyrelsen i Älvsborgs län från att förord­

nanden skall meddelas i största möjliga utsträckning.

Vem som skall svara för kostnaderna i samband med att vissa förvalt­

ningsuppgifter genom förordnanden anförtros kommunal befattningshava­

re, beröres av stadsfullmäktige i Karlskoga. Stadsfullmäktige förutsätter, att

staden ej drabbas av några kostnader i detta sammanhang utan att kostna­

derna bestrides av statsmedel, eftersom ifrågavarande förvaltningsuppgif­

ter är av statlig karaktär.

De tjänstemannarättsliga frågorna belyses i några yttranden. Sveriges

jnristförbund uttalar, alt de kommunalborgmästartjänster som är besatta

med ordinarie innehavare bör bibehållas till dess innehavarna avgår med

pension. Förbundet tar för givet att hinder icke möter att förbundet och ve­

derbörande stad överenskommer, att de icke ordinarie kommunalborgmäs­

tarna även i fortsättningen kan bära tjänstetiteln kommunalborgmästare.

Föreningen Sveriges kommunalborgmästare framhåller, att det för närvaran­

de finns ordinarie kommunalborgmästare i 47 städer. Den 1 januari 1965

har två av dessa avgått på grund av uppnådd pensionsålder, 17 då fyllt 60 år,

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

ytterligare 24 fyllt 50 år samt av de återstående fyra, alla anställda inom

mindre städer, den yngste övergått till annan tjänst. Föreningen uttalar vi­

dare att, om föreskrifterna i 29 § 2 mom. kommunallagen samt anslutande

lagar och reglementen efter den 1 januari 1965 endast skulle komma att vara

tillämpliga på då kvarstående kommunalborgmästare, hinder icke torde

möta för stad att besluta, att den befattningshavare som på förordnande vid

utgången av år 1964 uppehåller sådan tjänst även i fortsättningen skall hära

titeln kommunalborgmästare. Föreningen Sveriges häradshövdingar under­

stryker vikten av att de nuvarande kommunalborgmästarna — oberoende

av skiljaktigheter i de för dem gällande reglementena — tillförsäkras de

ekonomiska villkor av skilda slag, vilka gäller för dem och vilka de framdeles

med säkerhet kunnat påräkna, om avveckling ej skett. Vidare bör de i möj­

ligaste mån i enlighet med vad domstolskommittén åsyftar beredas tillfälle

att fullgöra samma eller likvärdiga uppgifter som nu.

I dessa frågor åberopar Föreningen Sveriges kommunalborgmästare vida­

re utlåtanden av professorn Stig Jägerskiöld och professorn Halvar G. F.

Sundberg. I dessa utlåtanden säges bl. a. att vissa kommunalborgmästare

torde vara skyldiga att underkasta sig en förändring som innebär att tjäns­

ten förvandlas till en rent kommunal förvaltningstjänst. Andra kommunal­

borgmästare torde icke vara skyldiga att underkasta sig en sådan förändring

av tjänsten. För en tredje grupp av kommunalborgmästare kan tvekan råda,

om de är skyldiga att underkasta sig en dylik förändring.

Beträffande övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om överflyt­

tande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvi­

lande uppgifter uttalar drätselkammaren i Ulricehamn, att de är synnerligen

vagt utformade och oförståeliga. Drätselkammaren anmärker att, om 29 g

2 mom. kommunallagen, som konstituerar kommunalborgmästarinstitutio-

nen, helt upphäves, följdlagstiftningen fortsättningsvis icke kan tillämpas

ens i några delar.

Departementschefen

Magistraten har ursprungligen varit stadens styrelse och haft ett avgö­

rande inflytande på stadens förvaltning. Detta inflytande har successivt

minskat och genom 1953 års kommunallagsreform upphörde magistratens

befattning med de i kommunallagen reglerade frågorna. Magistratens be­

fattning med de kommunala angelägenheter som regleras i författningar

utanför kommunallagstiftningen, såsom hälso- och sjukvård samt brand­

skydd, har i samband med senare lagstiftning på dessa områden i stort sett

upphört. I samband med kommunallagsreformen uttalades önskemål att

städernas domare skulle befrias även från förvaltningsuppgifter, som icke

var reglerade i kommunallagarna. De förvaltningsuppgifter som numera

åligger dem i egenskap av magistratsledamöter är, möjligen med några un­

dantag, icke heller av beskaffenhet att kräva handläggning av domare.

63

Magistratens beslut i förvaltningsfrågor fattas ofta efter remiss till annat

organ, som på grund av sin sakkunskap kan utöva betydande inflytande på

avgörandet. Rättsskipningsuppgifterna är vidare numera så dominerande

att det innebär en onödig splittring av domarnas tid och arbete, att de tvingas

behandla förvaltningsfrågor, som skiljer sig från domstolsuppgiftema och

inbördes är av olika karaktär.

Magistratsstädernas förvaltning har efter kommunatlagsreformen fått,

inom ramen för kommunallagstiftningen, ordnas på sätt varje stad funnit

vara bäst med hänsyn till stadens särskilda förhållanden. Något behov av

föreskrifter i lag om ett ämbetsmannaelement i dessa städers förvaltning

har icke visat sig. Även större tätorter, som icke har stadsrättigheter, har

kunnat ordna sin förvaltning utan sådana föreskrifter.

Domstolskommitténs förslag att magistraten skall avvecklas i samband

med att rådhusrätterna förstatligas har icke mött erinran från någon re­

missinstans. Även avvecklingen av kommunalborgmästarinsitutionen har i

allmänhet godtagits, också av städer som nu har kommunalborgmästare.

Från några håll har emellertid yrkats, att kommunalborgmästarinstitutio-

nen skall bibehållas. Avgörande skäl att bibehålla denna särskilda organisa­

tion i vissa av landets kommuner synes emellertid ej föreligga. Att införa en

sådan organisation i samtliga städer finner jag icke kunna komma i fråga.

Jag vill därför nu, i likhet med domstolskommittén och andra tidigare

utredningar, förorda att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutio-

nerna avvecklas i samband med att staten övertager kostnaderna för städer­

nas domstolar. Avvecklingen torde alltså böra ske vid utgången av år 1964.

Såvitt angår kommunalborgmästarnas framtida ställning i rättsligt hän­

seende delar jag de av domstolskommittén anförda synpunkterna, vilka i

allmänhet icke mött någon gensaga under remissbehandlingen. I den mån

kommunalborgmästaren godkänt fastställt reglemente som ålägger honom

att, då tjänsten indrages, övergå till annan ledande befattning inom stadens

förvaltning, torde varken från offentligrättslig eller från privaträttslig syn­

punkt några komplikationer uppkomma. För övriga fall måste lagstiftning­

en ges sådant innehåll att det från offentligrättslig synpunkt icke möter

något hinder att ordinarie kommunalborgmästare kvarstår i sin nuvarande

befattning med de åligganden som återstår, sedan de statliga förvaltnings­

uppgifterna utskiftats till andra organ. I den mån kommunalborgmästares

åligganden i praktiken är mindre omfattande än reglementet stadgar —

vilket för närvarande stundom torde vara fallet — torde den arbetstid som

friställes genom reformen kunna fyllas ut genom nya arbetsuppgifter inom

ramen för gällande reglemente. Domstolskommitténs förslag innebär att

nuvarande bestämmelser om kommunalborgmästare upphäves med viss be­

gränsning, avseende kommunalborgmästare som vid ikraftträdandet inne­

har ordinarie tjänst. I fråga om sådan befattningshavare föreslås, att vad i

1932 års lag om kommunalborgmästare och med stöd därav utfärdude tjäns-

tereglementen är stadgat om skyldighet att fullgöra nya eller ändrade arbets­

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196A

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

uppgifter, villkor för entledigande samt tjänsteförhållanden i övrigt alltjämt

skall gälla i tillämpliga delar. Till detta förslag kan jag ansluta mig.

1 några remissyttranden har framförts önskemål om att ordinarie kom-

munalborgmästare som kvarstår i sin tjänst skall få behålla samtliga sina

nuvarande förvaltningsuppgifter eller större delen av dessa. Det torde emel­

lertid få anses uteslutet att föreskriva särskilda regler i sådant hänseende för

de städer som har ordinarie kommunalborgmästare. I stället torde största

möjliga enhetlighet i hela riket böra eftersträvas. I den mån kommunalborg­

mästarens nuvarande förvaltningsuppgifter kommer att kunna fullgöras ef­

ter särskilt förordnande, synes hinder emellertid icke möta att lämna så­

dana förordnanden till kommunalborgmästare. Huruvida denne är skyldig

att åtaga sig uppgiften, beror av innehållet i det för honom gällande reg­

lementet; om föreskrift saknas i reglementet, blir det fråga om frivilligt

åtagande från hans sida. Såsom domstolskommittén uttalat torde därvid i

princip följande ärenden kunna ifrågakomma, nämligen att föra liandels-

och näringsregister, att handlägga i 5 kap. fastighetsbildningslagen avsedda

avstyckningsärenden samt att vara fastighetsregisterförare, notarius publi-

cus och borgerlig vigselförrättare. Till denna ärendegrupp torde också böra

föras förordnanden att ha tillsyn över fastighetsregistrets uppläggande och

förande. Förordnanden av dessa slag torde kunna givas enligt det förut åter­

givna övergångsstadgandet. Några särskilda regler i fråga om bestridande

av kostnaderna, utöver vad som eljest gäller, torde icke erfordras för de fall

att förordnande att fullgöra nu avsedda uppgifter anförtros kommunalborg-

mästare.

Domstolskommittén har icke ansett sig kunna förutsätta, att samtliga före­

skrifter om magistratens förvaltningsuppgifter uppmärksammats. Med hän­

syn till bl. a. magistratsinstitutionens ålder torde ej utan mycket stora svå­

righeter full visshet kunna erhållas om samtliga magistratens förvaltnings­

uppgifter. Föreskrifter om sådana förvaltningsuppgifter kan förekomma i

alltjämt gällande författning. Jag finner därför i likhet med domstolskom-

mittén att i särskild lag bör bestämmas, att vad i lag eller författning stad­

gas om magistrat, ledamot av magistrat, stadsstyrelse, ordförande i stads-

styrelse eller kommunalborgmästare i stället skall gälla länsstyrelse, såframt

ej Kungl. Maj:t föreskriver annat. Genom samma lag bör lagen om överflyt­

tande på kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse åliggande

bestyr upphävas.

Magistraten kommer den 1 januari 1965 enligt § 6 mom. 7 sista stycket

riksdagsordningen att ha viss uppgift i fråga om val till riksdagens första

kammare. Om stad, som ej deltager i landsting, tillhör samma valkrets vid

val till riksdagens första kammare som landstingsområde, skall stadsfull­

mäktige bland sina ledamöter utse valmän och suppleanter för dessa. Om

sålunda utsedd valman blir förhindrad deltaga i valet, skall han ofördröjli-

gen underrätta magistraten som i hans ställe skall kalla vederbörande supp­

leant. Samma bestämmelser finns i 13 § lagen den 26 november 1920 (nr

65

796) om val till riksdagen (ValL). I anslutning härtill stadgas i 12 § 2 och

3 mom. ValL att länsstyrelsen i god tid före valet skall underrätta magistra­

ten i stad som nu nämnts om tid och ställe för valförrättningen, att magi­

straten skall tillse att stadsfullmäktige utser valmän och suppleanter samt

att magistraten skall låta personligen kalla valmännen till förrättningen.

Dessa stadganden kan nu bli tillämpliga endast i Norrköping och Malmö,

vilka städer ej ingår i landstingskommun men vid val till riksdagens första

kammare tillhör samma valkrets som landstingskommun.

Det kan antagas att magistraten erhållit dessa uppgifter i den dubbla

egenskapen av stadens styrelse och statligt förvaltningsorgan. Uppgiften

torde därför, när magistraten upphör, böra ankomma antingen på stadens

styrelse (stadskollegium eller drätselkammare) eller på länsstyrelsen. Jag

har för avsikt att i annat sammanhang föreslå sådana ändringar i riksdags­

ordningen och ValL att nu avsedda bestyr överflyttas till länsstyrelsen.

Grundlagsändringen kan emellertid icke träda i kraft förrän tidigast någon

gång under 1965. Det synes icke böra ifrågakomma att uppskjuta magi-

stratsawecklingen i avbidan på denna grundlagsändring. Å andra sidan står

det icke i överensstämmelse med riksdagsordningens nu gällande lydelse att

länsstyrelsen övertager uppgiften att inkalla suppleant för valman som fått

förhinder. Magistratsbegreppet definieras nu icke vare sig i grundlag eller

allmän lag. Det speciella problem som här föreligger i fråga om magistra­

tens grundlagsenliga uppgift synes kunna lösas genom en föreskrift om vad

som avses med magistraten i detta sammanhang. Lämpligen torde härvid

kunna föreskrivas, att magistrat vid behandling av ärende som avses i § 6

mom. 7 riksdagsordningen och 13 § ValL skall bestå av borgmästaren vid

rådhusrätten i staden. Något principiellt hinder att låta länsstyrelsen över­

taga de magistratsuppgifter som angives i 12 § 2 och 3 mom. ValL föreligger

däremot icke. Då ändringar i vallagen ändock måste ske i samband med

ändringen i § 6 riksdagsordningen, torde ValL nu få lämnas oförändrad och

i stället den föreslagna lagen om överflyttande på länsstyrelse av magistrat,

kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter tills vidare tillämpas på

nu nämnda ärenden.

Jag föreslår därför att i den föreslagna särskilda lagen upptages ett stad­

gande, att magistrat vid behandling av ärende som enligt § 6 mom. 7 riks­

dagsordningen och 13 § ValL ankommer på magistraten skall bestå av borg­

mästaren i rådhusrätten i staden.

Bestämmelserna om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen och la­

gen om kommunalborgmästare torde böra sammanföras i en lag. I denna

torde även få upptagas övergångsbestämmelse om kommunalborgmästares

uppgifter efter årsskiftet 1964/65, vilka förut behandlats. I detta samman­

hang erforderliga ändringar i lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik

indelning torde få anmälas senare i samband med andra aktuella ändringar

i lagen.

3 liihang till riksdagens protokoll 19Gb. 1 samt. Nr 163

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

66

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196k

Allmänna principer för utskiftningen av magistratsuppgifterna1

Stadsdomstolsutredningen

Utredningen erinrar om att magistratens åligganden och de däremot sva­

rande kommunalborgmästaruppgifterna framgår av ett stort antal författ­

ningar, som härrör från ganska vitt skilda tider och berör förvaltningsom­

råden, mellan vilka ofta ej finns något närmare samband. Redan till följd

av uppgifternas olikartade karaktär anser utredningen förslagen till änd­

ring av hithörande författningar i princip böra begränsas till vad som äger

oskiljaktigt samband med magistratens upphörande och kommunalborg-

mästarinstitutionens avveckling. För en sådan begränsning talar enligt ut­

redningens uppfattning även det förhållandet att flera av dessa författning­

ar är föremål för översyn inom andra kommittéer och utredningar.

Utredningen anmärker, att flera av magistratens vad man brukar kalla

statligt administrativa uppgifter är av mera kommunal än statlig karaktär.

En huvudfråga vid utskiftningen av magistratsuppgifterna blir därför spörs­

målet om kompetensfördelningen mellan statlig och kommunal myndighet.

Härvidlag anser utredningen en i viss mån principiellt grundad skiljelinje

kunna tjäna till ledning. I förvaltningsrätten skiljer man stundom mellan

förvaltningsakter som rör rättsfrågor och förvaltningsakter som avser lämp-

lighetsfrågor. Ehuru gränsen mellan rättsfråga och lämplighetsfråga är vag,

synes distinktionen kunna erbjuda viss ledning vid utskiftningen av magi­

stratsuppgifterna. Lagstiftningen utgår sålunda stundom från att den enskil­

de har ett visst rättsanspråk och att myndigheterna icke får uppställa and­

ra hinder för realiserandet av detta anspråk än som är uttryckligen angiv­

na i lag eller annan författning. Utredningen anser, att i vart fall mera ut­

präglade rättsfrågor ej bör bero av kommunal myndighets prövning. Kom­

munalförvaltningen kännetecknas av förhållandevis fria prövningsbefogen-

heter. De kommunala myndigheterna är vana vid att i första hand se till

vad som är lämpligt och billigt. De har icke i samma utsträckning som dom­

stolarna och de statliga förvaltningsmyndigheterna att lägga rättsliga be­

dömningar till grund för sitt handlande. Enligt utredningens mening bör

man därför vid utskiftningen av magistratsuppgifterna sträva efter att för­

behålla de statliga myndigheterna ärenden vilka är av övervägande rättslig

karaktär. Härmed är givetvis icke sagt alt övriga ärenden i princip bör hand­

läggas av kommunal myndighet. Frågan i vad mån så bör ske torde få bero

av styrkan av de kommunala intressen som gör sig gällande beträffande

ärende av visst slag.

Utredningen behandlar även spörsmålet om kompetensfördelningen mel­

lan olika statliga myndigheter och finner, att den vanliga frågan om förde­

larna och nackdelarna med centralisation och decentralisation uppkommer.

1 Förslag 1) och 2) i propositionen.

67

Detta problem har sin särskilda betydelse för fördelningen av magistrats-

uppgifterna på länsstyrelse och lokal polismyndighet, d. v. s. i de större stä­

derna poliskammare och eljest polischefen i orten. Med uppgifterna för­

lagda till länsstyrelsen vinnes framför allt större kompetens och större en

hetlighet i förvaltningspraxis. Hos polismyndigheten åter är kännedom om

de lokala förhållandena bättre företrädd och polisen är lättare tillgänglig

för allmänheten. Också vid valet mellan länsstyrelse och polismyndighet får

distinktionen mellan rättsfråga och lämplighetsfråga en viss betydelse. Det

synes nämligen vara en riktig utgångspunkt att ju friare skön myndigheten

har att träffa avgörande ju starkare talar skälen för att ärendet skall hand­

läggas av länsstyrelse. En viss risk finns för att hos polisen ordnings- och

säkerhetssynpunkterna blir dominerande till förfång för andra intressen,

som med större rätt kan kräva beaktande. I några fall har magistraten att

utöva närmast domstolsmässiga funktioner, t. ex. då fråga uppkommer att

skilja hotellidkare och innehavare av trafikrättighet från hans yrkesutöv­

ning. Sådana ärenden, vilka innebär ett mycket kännbart ingrepp för den

enskilde, bör enligt utredningens uppfattning ej avgöras av polismyndighet.

Slutligen betonar utredningen, att man bör tillvarataga de möjligheter till

större administrativ enhetlighet mellan olika städer samt mellan stad och

land som avvecklingen av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutio-

nerna innebär. Förhållandena är dock i olika hänseenden så skilda mellan

å ena sidan de större städerna och å andra sidan småstäderna och lands­

bygden att fullständig enhetlighet ej kan vinnas. I storstäderna med deras

mera utvecklade förvaltningsorgan låter sig en decentralisation av förvalt-

ningsbefogenheterna lättare genomföra.

Domstolskommittén

Domstolskommittén delar stadsdomstolsutredningens mening att man

vid utskiftningen av magistratsuppgifterna bör eftersträva att förbehålla

statliga myndigheter ärenden av övervägande rättslig karaktär. Frågan, i

vad mån övriga ärenden bör handläggas av kommunal myndighet, får bero-

av styrkan av de kommunala intressen som gör sig gällande beträffande

ärende av visst slag. Kommittén instämmer också i sladsdomstolsutred-

ningens uttalanden att med förvaltningsuppgifterna förlagda till länssty­

relsen större kompetens vinnes hos det beslutande organet och större enhet­

lighet i praxis. Polismyndigheten har bättre kännedom om de lokala för­

hållandena och är lättare tillgänglig för allmänheten. Vid utskiftningen

bör en avvägning ske med beaktande av nämnda synpunkter, varvid hän­

syn vidare måste tagas till att ärenden som avgöres efter fritt skön i all­

mänhet bör ankomma på länsstyrelsens prövning.

Domstolskommittén finner, alt utskillningsfrågorna kommit i ett delvis an­

nat läge, sedan stadsdomstolsulredningen avgav sitt betänkande. Kommittén

erinrar om all polismyndigheten i stad för närvarande har ett förvaltnings­

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

68

område, som ej omfattar annat än staden, men att polischefens förvalt­

ningsområde enligt den blivande polisorganisationen kommer att omfatta

en eller flera städer eller andra tätorter med kringliggande landsbygd. Här­

igenom får polischeferna över lag kvalificerade och grannlaga uppgifter.

Den nya organisationen torde också komma att medföra större snabbhet

och rutin i handläggningen samt en fastare förvaltningspraxis än i de nu­

varande små distrikten. De möjligheter till större enhetlighet mellan stad

och land som sålunda erhålles synes kommittén böra tillvaratagas. I prin­

cip bör därför sådana ärenden, som för närvarande på landet handlägges

av polischefen, handläggas av polismyndigheten även i stad. I de fall då

ärendena i stad med poliskammare handhaves av denna, ligger det nära

till hands att låta polischefen handlägga dylika ärenden även på landet.

Vad angår Stockholm finner domstolskommittén förhållandena ligga an­

norlunda till, eftersom magistraten där egentligen icke har några statliga

förvaltningsuppgifter. Dessa uppgifter har i stället efter särskild utredning

fördelats mellan överståthållarämbetet och poliskammaren, och enligt dom-

stolskommitténs uppfattning bör någon omfördelning av ärendena mellan

dessa myndigheter icke ske i detta sammanhang.

Remissyttranden

De av domstolskommittén angivna allmänna riktlinjerna för utskiftning-

en av magistratsuppgifterna tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flerta­

let remissinstanser. Justitiekansler sämbetet framhåller i anslutning härtill,

att förhållandena på vissa områden är sådana att det framstår som tämli­

gen betydelselöst, vilken av olika tänkbara lösningar som väljes, eftersom

en mera omfattande översyn av gällande författningsbestämmelser ofta är

att vänta inom en snar framtid och de nu föreslagna anordningarna endast

får provisorisk karaktär.

I några yttranden beröres de personella och organisatoriska förutsättning­

arna hos den nya polisorganisationen och framhålles, att polismyndigheten

icke bör belastas med förvaltningsuppgifter, som ej har anknytning till po­

lisens övriga uppgifter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län manar så­

ledes till försiktighet då det gäller att till polischef eller annan lokal polis­

myndighet överföra varjehanda administrativa gör omål, vilka ej har med

allmän ordning och säkerhet att skaffa och ej heller eljest är av polisiär

natur. Förutom att polisens allmänna lämplighet för vissa dylika icke poli­

siära uppgifter kan ifrågasättas, torde en dylik utvidgning av polisens ar­

betsuppgifter komma att försämra den rent polisiära effektiviteten. Lands­

fogden i Kristianstads län framhåller, att polismyndigheten med den av po­

lisberedningen föreslagna snäva personalramen på polischefsplanet kom­

mer att få svårt att klara det merarbete som följer av att magistratsuppgif-

ter i betydande omfattning överföres på myndigheten. Uppgifterna anges

ofta vara av kvalificerad och svårbedömbar art, varför delegering av beslu­

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196t

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

69

tanderätten till lokalt polisbefäl icke torde vara ett lämpligt sätt att undan­

röja svårigheterna. Föreningen Sveriges stadsfiskaler erinrar om att polis­

beredningens förslag rörande den nya polisorganisationen innebär att krav

på juristkompetens uppställes endast för länspolischeferna medan för de

blivande polischeferna på lokalplanet föreslås en begränsad juridisk ut­

bildning. Enligt föreningens mening står det därför klart att ett överföran­

de av magistratsuppgifter till polismyndigheterna i den utsträckning kom­

mittén föreslagit innebär ett avkall på juridisk kompetens för uppgifterna.

Ä andra sidan uttalar Föreningen Sveriges polismästare, att kontaktverk­

samheten mellan polischefen och kommunerna och delegationen av beslu­

tanderätten samt en ändamålsenlig organisation av polisdistrikten är om­

ständigheter, ägnade att medföra eu för allmänheten tillfredsställande ser­

vice, även om överflyttningen kommer att innebära en ytterligare ökning

av den mycket betydande arbetsbördan för polischeferna efter förstatli­

gandet.

I frågan om domstolskommitténs förslag tillgodoser rimliga krav på ser­

vice uttalar drätselkammaren i Norrköping, att en centralisering av de

nuvarande magistratsuppgifterna ej får överdrivas, medan stadsfullmäk­

tige i Härnösand icke finner ulskiftningsförslagen behöva medföra någon

påtaglig försämring för allmänheten.

önskemål om enhetliga bestämmelser för stad och landsbygd framföres

i två yttranden. Svenska kommunförbundet understryker angelägenheten

av att magistratsuppgifterna utskiftas på sådant sätt att svårigheter icke

uppstår att skapa en enhetlig kommuntyp. Kommitténs förslag tillgodoser

i stort sett detta intresse. Landsfiskalen i Olofströms distrikt anser, att be­

nämningarna »stad» och »staden» genomgående bör utbytas mot »kom­

mun» och »kommunen».

En allmän redaktionell anmärkning framställes av Föreningen Sveriges

häradshövdingar. Anmärkningen avser bruket av orden »Konungens be-

fallningshavande». Då det numera icke finns någon myndighet som heter

Konungens befallningshavande, anser föreningen att dessa ord genomgående

bör ändras till länsstyrelsen.

Slutligen påpekar justitiekansler sämbetet, alt de utarbetade författnings-

förslagen icke uppvisar en fullt enhetlig terminologi i fråga om benäm­

ningen på den lokala polismyndigheten. Ämbetet förutsätter att den slut­

liga utformningen sker i anslutning till innehållet i den blivande lagen

om polismyndighet.

Departementschefen

Såsom jag redan anfört avser chefen för inrikesdepartementet att senare

denna dag anmäla förslag till ny organisation av polis-, åklagar- och exeku­

tionsväsendet från och med den 1 januari 1965. Ett genomförande av dessa

förslag, som syftar till att helt upplösa det organisatoriska sambandet mel­

70

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 ur 196 i-

lan dessa verksamhetsgrenar, kommer att vara av betydelse när det gäller

att bestämma, vilket organ som framdeles skall handlägga de olika magi-

stratsuppgifterna. Förslagen torde i stora drag innebära följande.

För polisverksamheten skall riket liksom nu vara indelat i polisdistrikt.

I princip skall varje distrikt byggas upp kring en välbelägen större huvud­

ort och omfatta det område som allmänt graviterar mot huvudorten. Som

grund för indelningen skall läggas den indelning av länen i kommunblock

vilken Kungl. Maj :t fastställer. Distrikten skall i regel göras så stora att

polisarbetet inom varje distrikt bereder sysselsättning för en poliskår om

minst 20 och helst upp emot 50 man. I enlighet med dessa principer förut-

sättes, att antalet polisdistrikt reduceras från omkring 560 till 119. Polisdi­

striktet skall utgöra polischefens verksamhetsområde. Den förutsatta indel­

ningen i polisdistrikt leder till att omkring 25 distrikt kommer att bestå av

högst fem kommuner. Av övriga distrikt kommer ett 45-tal att omfatta 10—

20 kommuner och fem mer än 20 kommuner. Från arbetsorganisatorisk syn­

punkt skall polisdistriktet utgöra en enhet under polischefens ledning. Po­

lisdistriktet indelas i vaktområden, av vilka ett, centralvaktområdet, inne­

fattar distriktets centralort och de övriga, lokalvaktområden, en eller flera

stationeringsorter för arbetsgrupper. En arbetsgrupp inom lokalvaktområde

skall stå under ledning av kvalificerat befäl. Delegerad handläggning av

ärenden som enligt särskilda stadganden ankommer på polismyndighet

skall äga rum, förutom vid huvudstyrkan i centralvaktområdet, vid endast

en arbetsgrupp i varje lokalvaktområde.

Indelningen av riket i åklagardistrikt skall ske på grundval av polis-

distriktsindelningen. Varje åklagardistrikt skall omfatta ett eller flera po­

lisdistrikt. Antalet åklagardistrikt förutsättes bli omkring 90. Åklagarmyn­

dighetens kansli skall förläggas till polisiär centralort. Finns inom distrik­

tet mer än en sådan centralort, skall en av myndighetens åklagare statio­

neras på varje polisiär centralort, som icke utgör kansliort för myndigheten.

För den exekutiva verksamheten skall riket vara indelat i kronofogde-

distrikt. Indelningen skall grundas på polisdistriktsindelningen. Varje kro­

nofogdedistrikt skall bestå av ett eller flera polisdistrikt. Antalet krono­

fogdedistrikt förutsättes bli omkring 80. Personalen i ett kronofogdedistrikt

skall till största delen stationeras på kronofogdemyndighetens kansliort,

som skall vara en polisiär centralort inom distriktet. I viss utsträckning

skall dock kronofogde underställd personal stationeras utanför kronofog­

demyndighetens kansliort. Sammanlagda antalet stationeringsorter utanför

kronofogdemyndigheternas kansliorter beräknas i hela landet bli omkring

170.

Förslag kommer vidare att framläggas till lag, vari anges vad som me­

nas med polismyndighet, lag om polisnämnder och lag om åklagare till­

kommande andel i böter in. in. Med polismyndighet avses polischefen i

orten; Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer skall

71

äga föreskriva att uppgift som åligger polischef i dennes ställe skall full­

göras av annan tjänsteman inom polisväsendet. Polisnämnd skall finnas

i varje polisdistrikt för samråd med polischefen i frågor av mera allmän

betydelse för distriktets polisväsende. Nämnden skall för polischefen fram­

lägga de förslag och eljest anföra de synpunkter nämnden finner påkal­

lade för att inom polisdistriktet främja ett förtroendefullt förhållande mel­

lan polisen och allmänheten samt avgiva av polischefen infordrade yttran­

den i frågor rörande polisväsendet. Åklagare tillkommande andel i böter

skall framdeles tillfalla statsverket.

Den enligt omnämnda lagförslag medgivna delegeringen av polischefs-

uppgifterna avses ske på det sättet att ärenden, i vilka kravet på rätts­

säkerhet är särskilt framträdande, förbehålles handläggning av polischefen

eller polisbefäl med motsvarande kvalifikationer. Till dessa ärenden hänfö-

res bl. a. ärenden som rör rätt att driva handel eller näring eller anordna

allmän sammankomst eller som eljest är av särskild betydelse för den en­

skilde. Handläggningen av andra ärenden avses bli decentraliserad, när

fråga är om vanligt förekommande ärenden med anknytning till lokala för­

hållanden, samt även i övrigt kunna anförtros polischefen underställd be­

fattningshavare på distriktets centralort, om det är motiverat av arbetsor-

ganisatoriska skäl. Till ärenden som i regel lämpar sig för decentraliserad

handläggning hänföres bl. a. ärenden som kräver uppmärksamhet endast

från lokal ordnings- och trafiksynpunkt, ärenden rörande biträde åt kom­

munala organ, intyg om personer eller förhållanden inom lokal vak tområde

samt ärenden som grundar sig på besiktning eller eljest på personlig kän­

nedom om förhållandena där.

De principer som domstolskommittén angivit för utskiftningen av magi-

stratsuppgifterna på andra myndigheter kan jag i likhet med det stora

flertalet remissinstanser ansluta mig till. Den föreslagna nya organisationen

av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet ger möjligheter till större en­

hetlighet än för närvarande mellan stad och land. Dessa möjligheter bör

tillvaratagas och vid författningsändringarna bör därför eftersträvas att

ärendena handlägges av samma myndighet i stad och på landsbygd. Valet

mellan kommunal och statlig myndighet samt mellan olika statliga myndig­

heter, när det gäller de särskilda ärendegrupperna, får ske med hänsyn till

de intressen som i varje särskilt fall gör sig gällande. Det utredningsarbete

som pågår beträffande många av de områden som regleras av nu aktuella

författningar har till följd att författningsändringarna i flera fall får en

provisorisk karaktär. Någon mera genomgripande reformering av de skilda

områdena kan icke övervägas i detta sammanhang. Ändringarna i lag­

stiftningen torde nu icke böra göras mer omfattande än som är nödvän­

digt för att behörig myndighet skall finnas tillgänglig. De får utformas så

att resultatet av pågående utredningar icke föregripes.

Polisen kommer genom de i polisdistriktet stationerade arbetsgrupperna

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

72

att ha omedelbar kontakt med kommunerna och allmänheten. För att till­

godose allmänhetens berättigade krav att den statliga förvaltningsmyndig­

heten skall vara lättillgänglig och väl insatt i de lokala förhållandena och

för att möjliggöra att beslut i ärendena kan fattas utan tidsödande remiss­

förfarande, torde man som beslutande myndighet i många fall icke böra

välja annan myndighet än polisen, även när fråga ej är om rent polisiära

uppgifter. Beslut om vilka ärenden som skall få delegeras till lokal hand­

läggning i polisdistrikten avses skola fattas av Kungl. Maj:t eller myn­

dighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

Det i många författningar använda uttrycket »Konungens befallnings-

havande» är visserligen föråldrat men torde å andra sidan icke kunna miss­

tolkas. Därest författning, vari uttrycket förekommer, kan förväntas bli

föremål för mera genomgripande ändringar, synes uttrycket i detta sam­

manhang icke behöva utbytas mot länsstyrelsen. Beträffande övriga författ­

ningar får i varje särskilt fall övervägas, om sådan ändring bör ske.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196i

Utskiftningen av magistratsuppgifter

Tillsynen över ianspråktagande av allmän plats samt över offentliga

tillställningar och allmänna sammankomster

1

Gällande bestämmelser

I allmänna ordningsstadgan den 14 december 1956 (nr 617) och lagen om

allmänna sammankomster av samma dag (nr 618) har åt polismyndighet

uppdragits att öva tillsyn över ianspråktagande av allmän plats samt över

offentliga tillställningar och allmänna sammankomster. I dessa författning­

ar avses med polismyndighet, i stad med poliskammare denna och i annan

stad magistrat eller kommunalborgmästare samt i övriga delar av riket po­

lischefen i orten. Poliskammare finns nu i 19 magistratsstäder. I de städer

där magistrat eller kommunalborgmästare är polismyndighet äger stads­

fullmäktige besluta att polischefen i orten skall vara polismyndighet i stäl­

let för magistrat eller kommunalborgmästare (32 § ordningsstadgan och 14 §

lagen om allmänna sammankomster).

Enligt ordningsstadgan ankommer det på polismyndigheten att pröva fråga

om tillstånd att taga allmän plats inom stadsplanelagt område i anspråk för

upplag, avstjälpning, försäljningsstånd, ställningar o. d. eller eljest för

nyttjande på sätt som ej överensstämmer med det ändamål för vilken plat­

sen upplåtits eller anvisats eller som är allmänt vedertaget (2 §); i Stock­

holm prövar dock överståthållarämbetet ansökan om upplåtelse av allmän

plats för försäljningsändamål. Vidare åligger det polismyndigheten att pröva

1 Förslag 23) och 27) i propositionen.

73

fråga om tillstånd till offentlig tillställning på allmän plats eller till visst

slags offentliga tillställningar såsom dans, cirkus, vissa idrottstävlingar

in. in. (12 §). Andra än tillståndspliktiga offentliga tillställningar skall i

stad eller köping anmälas till polismyndigheten (13 §). I tillsynsbefogenhe-

terna ingår att inhämta utredning och upplysningar rörande tillställningar­

na (14 och 15 §§), att meddela föreskrifter rörande ordning och säkerhet

(16—18 §§) och att meddela förbud mot förnyande av olaglig tillställning el­

ler tillställning som visat sig föranleda oordning eller fara för de närvaran­

de (20 §). Till efterkommande av ordningsstadgan eller lokal ordningsstad­

ga eller särskilt meddelade ordningsföreskrifter äger polismyndighet före­

lägga vite eller låta verkställa arbete eller åtgärd på den försumliges bekost­

nad (31 §). I tillståndsärenden angående ianspråktagande av allmän plats

är polismyndigheten skyldig att inhämta yttrande från den kommunala

nämnd eller styrelse, som kommunen bestämt; och om denna avstyrker an­

sökningen, får tillstånd ej meddelas (2 § andra stycket). Polismyndigheten

har vidare uttryckligen ålagts att i ärenden enligt ordningsstadgan samråda

med annan myndighet, som beröres av ärendet, såsom myndighet för barna­

vård, undervisning och nykterhetsvård (26 §).

Enligt lagen om allmänna sammankomster fordras tillstånd av polismyn­

digheten för att hålla allmän sammankomst på gata, torg, park eller annan

allmän plats, som enligt fastställd stadsplan eller byggnadsplan utgör all­

män plats och som upplåtits för avsett ändamål, på sådan del av hamnom­

råde som är tillgängligt för allmänheten eller på allmän väg eller annat om­

råde som är upplåtet till eller eljest nyttjas för allmän samfärdsel (3 §).

Allmänna sammankomster på annan plats utomhus skall anmälas till polis­

myndigheten (4 §). Det åligger denna att införskaffa uppgifter angående

sammankomsterna (5 och 6 § §), att meddela föreskrifter med avseende å

ordning och säkerhet (7 och 9 §§) samt att förbjuda lagstridig samman­

komst eller sammankomst som visat sig föranleda svårare oordning eller

avsevärd fara för de närvarande (11 §).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att magistrats och kommunalborgmäs­

tares uppgifter enligt ordningsstadgan och lagen om allmänna samman­

komster skall överflyttas till polischefen i orten. Utredningen framhåller, att

sakliga skäl knappast kan motivera att förevarande ärenden skall handläg­

gas i de största städerna samt i köpingar, municipalsamhällen och på lands­

bygden av de egentliga polismyndigheterna men i övriga städer av magistrat

eller kommunalborgmästare. Utredningen erinrar om att vid tillkomsten av

de nuvarande bestämmelserna betänkligheter anfördes bl. a. från kommu­

nalt håll mot att dessa ärenden skulle avgöras av polisen. Till grund för den

nuvarande ordningen ligger emellertid, fortsätter utredningen, den uppfalt-

3f Ilihuny till riksdagens protokoll lU6i. 1 samt. Nr 161

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196'r

74

ningen att särskilt tillståndsärenden för sin prövning kräver ett sådant hän­

synstagande till allmän ordning och säkerhet att polismyndigheten icke kan

lämnas åsido. Bestämmelserna om tillståndsgivningens räckvidd och om

samråd mellan polismyndigheten och olika kommunala organ torde inne­

fatta tillräckliga garantier för att i den praktiska tillämpningen de poli­

siära synpunkterna icke skall dominera till förfång för kommunernas

självbestämmanderätt och för de enskilda och samhälleliga intressen i öv­

rigt som dessa författningar reglerar. Därest även i de mindre städerna

avgörandet av ifrågavarande ärenden förlägges till polischefen i staden, tor­

de i allmänhet en snabbare handläggning kunna vinnas. I vart fall bör det

vara en praktisk fördel att polisen generellt är den myndighet till vilken

man har att vända sig i hithörande angelägenheter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196 i

Domstolskommittén

Domstolskommittén erinrar om att föredragande departementschefen vid

tillkomsten av nu gällande allmänna ordningsstadga (prop. 1956: 143 s.

81 tf) angående bestämmelserna om tillstånd till ianspråktagande av all­

män plats uttalade, att den reglering som skedde borde ses ur offentlig­

rättsliga synpunkter medan spörsmålet om privaträttslig upplåtelse av all­

män plats och om kommunens rätt att uttaga avgifter för sådan upplåtelse

skulle upptagas till övervägande i annat sammanhang.

Av departementschef sanförandet återges här följande.

Ifrågavarande gator och andra allmänna platser ägs i regel av kommunen

eller står under dess förvaltning och det kan då synas fullt befogat, att

kommunen får ett avgörande inflytande på frågan, vem som skall få nyttja

marken. Å andra sidan talar bärande skäl för att polismyndigheten får be­

slutanderätten. Sådant ianspråktagande som här avses måste nämligen ses

främst ur ordningssynpunkt och framför allt måste trafikförhållandena be­

aktas. Det torde t. ex. icke böra komma i fråga, att en kommunal myndig­

het lämnar tillstånd till uppförande av ett försäljningsstånd, som polismyn­

digheten med hänsyn till ordningssynpunkter icke ansett böra få finnas

på den ifrågasatta platsen. Härtill kommer vissa praktiska synpunkter. Så­

lunda bör med hänsyn till allmänheten förfarandet vara enkelt. Om möjligt

synes man böra undvika att kräva tillstånd av flera olika myndigheter.

Vid övervägande av de skäl, som åberopats för de olika ståndpunkterna

i denna fråga, har jag kommit till den uppfattningen, att den lämpligaste

lösningen är att låta avgörandet tillkomma polismyndigheten men samtidigt

tillerkänna vederbörande kommunala myndighet vetorätt. Om polismyndig­

heten sålunda finner att en ansökan om tillstånd att ta i anspråk allmän

plats på sätt här avses med hänsyn till ordningssynpunkter och trafikför­

hållanden icke kan bifallas, bör polismyndigheten äga vägra tillstånd. Fin­

ner däremot polismyndigheten att ur nämnda synpunkter hinder mot bifall

icke möter, skall det åligga polismyndigheten att höra den kommunala myn­

dighet, som kommunen bestämt, och, om denna myndighet avstyrker an­

75

sökan, skall polismyndigheten icke äga meddela det sökta tillståndet. Till-

styrkes ansökan bör tillstånd givetvis lämnas. En sådan ordning för ären­

denas handläggning synes mig tillgodose såväl synpunkten att kommunen

bör ha viss självbestämmanderätt som de polisiära synpunkterna. I städer

utan poliskammare bör i detta sammanhang regelmässigt med polismyndig­

het avses magistrat eller kommunalborgmästare eller sålunda myndigheter

på vars tillsättande kommunerna övar inflytande. Även härigenom tillgodo­

ses i viss utsträckning önskemålen om kommunalt inflytande på ärendenas

handläggning.

Kommittén anmärker, att bestämmelser om kommunernas upplåtelse av

allmän plats numera lämnas jämväl i lagen den 31 maj 1957 (nr 259) om

rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, in. m.

Kommittén finner uttalandena under förarbetena otvetydigt ge vid han­

den att tillståndsprövningen beträffande nöjestillställningar, andra sam­

mankomster och tävlingar icke kan ske utan att avgörande hänsyn tages till

trafik-, ordnings- och säkerhetssynpunkter samt att polischefen i orten där­

för måste få ett avgörande inflytande på tillståndsgivningen. Det kommunala

intresset kan vederbörligen tillgodoses dels genom kommunens vetorätt be­

träffande upplåtelse av allmän plats, dels genom samråd mellan tillstånds-

myndigheten och de kommunala myndigheter som beröres av ärendet. Det

kommunala inflytandet på ärendenas avgörande som ligger däri att till­

ståndsprövningen på sina håll sker av en genom kommunens medverkan

tillsatt person torde, enligt kommitténs uppfattning, vara mycket begränsat.

Därför synes det icke med fog kunna påstås att kommunens inflytande på

dessa tillståndsfrågor blir väsentligen mindre, om ärendena handlägges av

polischefen än om de handlägges, såsom för närvarande, av magistrat eller

kommunalborgmästare. Kommittén framhåller vidare, att polisverksamhe­

ten i den nya polisorganisationen kommer att skiljas från åklagaruppgif-

terna och att polischefen då får tillfälle att odelat ägna sig åt de polisiära

uppgifterna. Tillståndsärendena är ofta av brådskande natur och det kan

förväntas att polischefen får möjlighet att delegera beslutanderätten till

kvalificerat lokalt polisbefäl, varigenom de lokala förhållandena kan få till­

räckligt beaktande och den beslutande myndigheten blir lättillgänglig för

allmänheten. Kommittén finner övervägande skäl tala för att, såsom stads-

domstolsutredningen föreslagit, beslutsbefogenheterna i dessa ärenden alltid

skall ankomma på polischefen i orten. Härigenom blir bestämmelserna en­

hetliga för hela riket och anledning att, såsom ifrågasatts, inom polisorga­

nisationens ram skapa ett särskilt organ för handläggningen av ifrågavaran­

de frågor torde därför ej föreligga.

Kommittén föreslår, att 26 § tredje stycket, 31 § andra stycket och 32 §

ordningsstadgan samt 14 § lagen om allmänna sammankomster upphäves,

varigenom begreppet polismyndighet blir att bestämma enligt den polismyn­

dighetslag som är under utarbetande inom polisberedningen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av det

stora flertalet remissinstanser. Därvid betonar landsfiskalen i Alvesta di­

strikt mycket starkt de polisiära synpunkter vilka, såsom förut nämnts, an­

förts av föredragande departementschefen vid författningarnas tillkomst,

medan magistraten i Nyköping framhåller fördelarna av att, särskilt i stä­

derna, ifrågavarande tillståndsärenden och ärenden om lokala trafikföre­

skrifter, vilka av doinstolskommittén föreslagits skola bli överförda till po­

lischefen, handlägges av samma myndighet.

Drätselkammaren i Lysekil anser, att svårigheter kan uppkomma genom

att polischefen icke är stationerad på orten. Kammaren finner att, så länge

kommunalborgmästaren är tillståndsmyndighet, det föreskrivna samrådet

mellan tillståndsmyndigheten och lokal myndighet är mycket enkelt att

etablera. Kommunalborgmästaren har skyldighet att närvara vid drätsel­

kammarens sammanträden och i övrigt ha daglig kontakt med de kommu­

nala organ som handhar gatuförvaltningen. En polischef får icke samma

ställning. Om polischefen finns på orten, skulle likväl ett tillfredsställande

samarbete kunna komma till stånd och polischefen skulle förvärva erfor­

derlig lokalkännedom. För Lysekils del medför den föreslagna indelningen i

polisdistrikt emellertid att polischefen blir placerad i Uddevalla. Kamma­

ren understryker vikten av att kvalificerat polisbefäl stationeras i staden.

Avstyrkande uttalanden göres av stadsfullmäktige i Sundsvall, drätsel­

kamrarna i Mölndal, Borås, Umeå och Kiruna, Föreningen Sveriges kom­

munalborgmästare och Svenska stadsförbundet, som alla föreslår att till-

ståndsgivningen skall överlämnas till kommunens styrelse. I dessa yttran­

den anföres sammanfattningsvis, att tillståndsärendena avser befogenheter

av olika slag beträffande kommunal egendom. Ansvaret för förvaltningen

av allmänna platser åvilar kommunerna. Det är därför följdriktigt att kom­

munerna gives möjlighet att avgöra, hur dessa platser skall disponeras även

såvitt avser speciella ändamål. Detta är väsentligt icke minst för den sam­

ordning som är önskvärd mellan dispositionen av allmän plats och stadens

egna åtgärder. Att permanent förlägga dessa ärenden till chefen för ett

helt förstatligat polisväsende anses ej acceptabelt ur kommunal synpunkt

utan måste fattas som ett allvarligt ingrepp i den kommunala självbestäm­

manderätten. Likaväl som kommunen nu endast har vetorätt kunde en mot­

svarande anordning tänkas för polismyndighetens del, om beslutanderätten

överfördes till kommunen, varvid dess styrelse i första hand borde ifråga-

komma såsom tillståndsmyndighet.

Att de nuvarande ordinarie kommunalborgmästarna bör ha kvar beslu­

tanderätten i dessa frågor, tills de avgår med pension, föreslås av stadsfull­

mäktige i Boden, drätselkammaren i Ulricehamn, Föreningen Sveriges kom­

munalborgmästare och Sveriges juristförbund. Därvid anmärker nämnda

77

förening, att endast två städer (Vetlanda och Piteå) av 114, där poliskam­

mare icke finns, har begagnat sig av rätten att överflytta denna tillstånds-

givning på polischefen, vilket visar att städerna icke önskar en sådan över­

flyttning. Föreningen vänder sig vidare mot domstolskommitténs uttalande

att det kommunala inflytande, som ligger däri att tillståndsprövningen på

sina håll sker av en genom kommunens medverkan tillsatt person, torde

vara mycket begränsat och att det därför icke med fog kan påstås att kom­

munens inflytande i tillståndsfrågor blir väsentligen mindre, om ärendena

handlägges av polischefen än om de handlägges av magistrat eller kommu­

nalborgmästare. Föreningen erinrar därvid om de förut återgivna, av drät­

selkammaren i Lysekil anförda synpunkterna beträffande kommunalborg­

mästarens dagliga kontakt med drätselkammaren och andra kommunala

nämnder. Föreningen påpekar vidare, att enligt den nya polisorganisationen

åtskilliga städer kommer att tillhöra polisdistrikt, där polischefen är bosatt

på annan ort. Denne skall då delegera beslutanderätten till i staden statio­

nerad underordnad befattningshavare, som kanske icke har möjlighet eller

förmåga att med smidighet tillämpa bestämmelserna.

I sitt tillstyrkande remissyttrande framhåller polisberedningen, att bered­

ningens förslag angående polisväsendet föranleder ändringar i 6 § första

stycket, 8 § första stycket, 17 § tredje stycket, 19 § första och andra stycke­

na, 21 § första stycket samt 27 § andra stycket allmänna ordningsstadgan

ävensom i 10 § första och andra styckena samt 13 § andra stycket lagen om

allmänna sammankomster.

Departementschefen

I likhet med domstolskommittén finner jag att tillståndsprövningen enligt

allmänna ordningsstadgan icke kan ske utan att hänsyn tages till trafik-,

ordnings- och säkerhetssynpunkter samt att detta har till följd att polis­

myndigheten måste ha ett avgörande inflytande på tillståndsgivningen. Det

starka kommunala intresset av inflytande i dessa tillståndsfrågor tillgodoses

nu genom kommunens vetorätt, som innebär att det sökta tillståndet icke

kan beviljas utan kommunens samtycke. Förhållandena skulle i prakti­

ken icke i väsentlig mån gestalta sig annorlunda om, såsom föreslagits under

remissbehandlingen, beslutanderätten förlädes till kommunal myndighet

eller befattningshavare och polisen erhöll vetorätt. Då de polisiära synpunk­

terna i allmänhet måste överväga, finner jag det emellertid mest ändamåls­

enligt att, när ifrågavarande uppgifter som magistrat och kommunalborg­

mästare fullgjort såsom polismyndighet skall utskiftas, det formella av­

görandet — liksom på Övriga håll i riket — får ligga hos polismyndigheten.

Med hänsyn till bestämmelserna om kommunens vetorätt kan detta icke an­

ses innebära något intrång i den kommunala självbestämmanderätten.

Vad angår tillståndsärendcn enligt lagen om allmänna sammankomster

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

78

saknar kommunen vetorätt. Tillstånd enligt denna lag skall emellertid re­

gelmässigt beviljas, om hinder icke möter ur ordnings-, trafik- eller säker­

hetssynpunkt, och vid tillståndsprövningen är det särskilt angeläget att

något obefogat intrång i församlingsfriheten icke sker. Enligt min mening

bör det ankomma på polismyndigheten att pröva de gjorda ansökningarna

och alltså handha tillståndsgivningen.

Såsom jag förut nämnt torde det vara uteslutet att tillskapa särskilda reg­

ler för de städer, där ordinarie kommunalborgmästare kommer att kvarstå

i tjänst; enhetlighet i hela riket bör i stället eftersträvas. Jag finner därför

sådana regler icke böra införas att tillståndsprövningen kan kvarligga hos

kommunalborgmästare under någon övergångstid.

Utöver de författningsändringar som domstolskommittén angivit föreslår

jag, efter samråd med chefen för inrikesdepartementet, såsom polisbered­

ningen förordat vissa ytterligare ändringar i allmänna ordningsstadgan och

lagen om allmänna sammankomster med anledning av förstatligandet och

omorganisationen av polisväsendet. I anslutning till 25 kap. 1 § brottsbalken

föreslås vidare att bötesmaximum i 28 § och 29 § tredje stycket allmänna

ordningsstadgan höjes till 500 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

Handelsregister och näringsregister1

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister, firma

och prokura skall för Stockholm hos överståthållarämbetet, för annan stad

hos magistraten eller kommunalborgmästaren och för landsbygden hos läns­

styrelsen föras handelsregister (1 §). I arbetsordningar för de olika myndig­

heterna är i allmänhet närmare bestämt, vilken tjänsteman hos myndighe­

ten som har att föra registret. Enligt 7 § kungörelsen den 4 november 1887

(nr 79) om handelsregistrens förande m. m. har dock vederbörande myndig­

het att övervaka och ansvara härför. Det åligger registerföraren att mottaga

och registrera anmälan om firma från den som vill idka handel eller annan

näring, med vars utövande följer skyldighet att föra handelsböcker (8 och

16 §§). I ärendet prövas alt anmäld firma uppfyller vad lagen för olika fall

stadgar med avseende å firmas innehåll och att firman tydligt skiljer sig

från andra för samma kommun förut registrerade firmor (9 och 10 §§). Re­

gistrerad anmälan skall genom myndighetens försorg kungöras i allmänna

tidningarna samt i tidning i den stad, där myndigheten har sitt säte, eller,

om tidning ej utgives i den staden, i tidning, som utkommer i residensstad

(4 §). Vad som blivit infört i handelsregistret och kungjort i ortstidning

skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om ej av omständighe­

terna framgår att han varken haft eller bort ha kännedom därom (7 §).

1

Förslag 7) och 24) i propositionen.

79

Besvär över beslut om vägrad registrering föres hos länsstyrelsen, för det

fall att beslutet meddelats av magistrat eller kommunalborgmästare; eljest

anföres besvär hos Kungl. Maj :t (3 §). Anmälan till handelsregistret skall

ske vid ändring i de förhållanden, varom registret innehåller upplysning

(21 §). Även prokura må anmälas till handelsregistret (31 §).

Enligt § 10 mom. 2 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1) angående

utvidgad näringsfrihet skall för Stockholm hos överståthållarämbetet, för

annan stad hos magistraten eller kommunalborgmästaren och för landet hos

länsstyrelsen föras särskild förteckning, s. k. näringsregister. Förteckning­

en skall omfatta dem som, utan att efter anmälan om firma ha upptagits i

handelsregister, enligt § 9 samma förordning anmält, att de vill idka gioss-

handel eller försälja varor i bod eller från annat upplagsställe eller, med

biträde av annan än hustru och hemmavarande barn, till avsalu tillverka

fabriks- och hantverksarbeten eller såsom yrke utöva annan hantering. Vi­

dare stadgas i § 11 samma förordning, att den som gjort näringsanmälan

äger att utan särskild anmälan eller tillstand själv eller genom hustru eller

hemmavarande barn till salu kringföra sina egna tillverkningar under vill­

kor, att därvid medföres bl. a. intyg angående beskaffenheten av det nä-

ringsvrke, som idkas av den för vars räkning varorna utbjudes. Sådant intyg

utf ärdas i Stockholm av poliskammaren samt i övrigt av magistrat eller kom­

munalborgmästare, stadsfiskal eller landsfiskal.

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att städernas handels- och närings­

register överföres till länsstyrelserna men att Kungl. Maj:t dock skall äga

rätt att för viss stad förordna om lokal registrering och utse registerförare.

Utredningen anmärker, att frågan om registrering av näringsidkare är under

utredning samt att det pågående utredningsarbetet bör medföra att man be­

gränsar de ändringar som föranledes av magistratens försvinnande och kom-

munalborgmästarinstitutionens avveckling. Avsevärda svårigheter anses mö­

ta att i de olika städerna finna ersättare för magistraten och kommunal­

borgmästaren såsom registerförare. Prövningen av ärendena beror icke av

lämplighetsöverväganden utan av rent rättsliga bedömanden, varför ärende­

na principiellt icke bör handläggas av kommunal myndighet. Utredningen

stannar därför för att till länsstyrelserna överföra även städernas handels-

och näringsregister.

Domstolskommittén

Domstolskommittén finner i likhet med stadsdomstolsutredningen, att

den prövning som sker i samband med anmälan om firma maste anses vara

av sådan karaktär att den icke bör anförtros kommunal myndighet. Han­

delsregistret föres för landsbygdens del av länsstyrelsen. En centralisering

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

80

av registreringen till länsstyrelsen även för städernas del medför emellertid

uppenbara olägenheter för den anmälningsskyldige. Vidare torde enligt

kommittén bestyret med registreringen, såvitt gäller de större städerna,

komma att medföra en icke oväsentlig ökning av länsstyrelsernas arbets­

börda. Olägenheterna för allmänheten med en central registrering blir mest

märkbar i de städer som ligger på större avstånd från residensstaden, me­

dan olägenheterna för länsstyrelserna kanske kommer att märkas mest vad

avser registreringen för residensstaden. Med hänsyn till anmärkta förhål­

landen och då i många städer tillgång kommer att finnas till befattningsha­

vare som för närvarande handhar och alltså vunnit erfarenhet om registre-

ringsuppgitterna, talar starka skäl för stadsdomstolsutredningens förslag

att, om än länsstyrelsen i princip bör vara registerförare, Kungl. Maj :t lik­

väl skall äga förordna om lokal registrering för viss stad. Ett sådant förfa­

rande synes ej möta betänkligheter i betraktande av att det endast torde

komma att gälla under en övergångstid, nämligen till dess nya bestämmel­

ser om firma och om näringsanmälan genomföres.

Kommittén undersöker vidare, vem som bör föra det lokala registret, och

uttalar, att i städer, som nu ej har magistrat, den lokala registreringen i

första hand kan anförtros de nuvarande kommunalborgmästarna, vilka i

den mån äldre reglementen alltjämt kommer att gälla för dem, torde vara

skyldiga att ä\en fortsättningsvis handha handels- och näringsregistren.

Även i de nuvarande magistratsstäderna kan man troligen finna lämplig

person, som är villig att ombesörja registreringen. Därest det ifrågakommer

att utse annan kommunal befattningshavare än förenämnda kommunal­

borgmästare, synes staden böra höras, innan förordnande lämnas, eftersom

staden har att svara för befattningshavarens avlöning och uppdraget kan

inkräkta på den arbetstid som eljest skulle utnyttjas i stadens tjänst.

Beträffande kungörelseförfarandet anmärker kommittén, att en registre­

ring hos länsstyrelsen medför, om nuvarande principer skall tillämpas, att

kungörelse om de i handelsregistret intagna anmälningarna kommer att in­

föras i en tidning i residensstaden i stället för i tidning som utkommer på

den ort, där rörelsen bedrives. Kungörelse i ortspressen torde emellertid över

huvud taget ha relativt ringa betydelse för allmänhetens möjligheter att er­

hålla kännedom om nystartade rörelser och om förändringar beträffande äld-

le rörelser. Säker kännedom om innehavare av firma torde även för närvaran­

de kunna erhållas endast genom hänvändelse till den myndighet som för

registret. Affärsmannens intresse av att bli känd på orten torde i allmän­

het föranleda en annons- eller annan privat reklamkampanj. Om alla kun­

görelser för länet intages i en och samma ortstidning, underlättas för dem

som yrkesmässigt tillhandagår allmänheten med upplysningar att samla

aktuella uppgifter. Domstolskommittén föreslår därför, att — oavsett om

registreringen på grund av Kungl. Maj:ts förordnande sker genom lokal

myndighet eller befattningshavare — kungörelserna alltid skall införas i

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 166 i

den tidning i länets residensstad, där allmänna påbud för denna stad van­

ligen meddelas.

Sådant intyg som avses i § 11 näringsfrihetsförordningen torde, fortsät­

ter kommittén, ej kunna utfärdas utan närmare utredning om den verksam­

het som intyget skall avse. För närvarande lärer sådan utredning inhämtas

genom polismyndigheten. Sedan magistraten och kommunalborgmästarin-

stitutionen avvecklats samt åklagarväsendet skilts från polisverksamheten,

bör det därför, såsom för närvarande i Stockholm, ankomma på polismyn­

digheten att utfärda intyget.

Kommittén föreslår i enlighet härmed, att 1, 3, 4 och 16 §§ lagen om

handelsregister, firma och prokura samt § 9 mom. 1, § 10 mom. 2 och § 11

näringsfrihetsförordningen skall erhålla ändrad lydelse och att § 9 mom. 2

samma förordning skall upphöra att gälla.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag att det i princip skall ankomma på länssty­

relsen att föra handels- och näringsregister möter invändningar endast från

Sveriges juristförbund, som uttalar att dessa ärenden bör handläggas lokalt

i alla städer, samt från stadsfullmäktige i Boden och Föreningen Sveriges

kommunalborgmästare, som föreslår att det skall föreskrivas att ärendena

i stad med kommunalborgmästare skall handläggas av denne, i vart fall till

dess den nuvarande tjänsteinnehavaren avgår med pension.

Även domstolskommitténs förslag att Kungl. Maj :t skall kunna förordna

om lokal registrering för viss stad tillstyrkes eller lämnas utan erinran i

flertalet yttranden. Drätselkammaren i Borås anser, att en sådan lösning bör

anlitas i största möjliga utsträckning med hänsyn till det besvär som all­

mänheten beredes, om residensstaden är belägen långt från handelscentra

på andra orter. Länsstyrelsen i Älvborgs län finner, att Älvsborgs län utgör

en god illustration till de olägenheter för allmänheten som kan uppstå, där­

est registreringen centraliseras till länsstyrelsen. Länsstyrelsen förutsätter

därför att lokal registerförare förordnas i största möjliga utsträckning.

Framför allt beträffande de större städerna kommer detta att medföra för­

delar för länsstyrelsen, vars arbetsbörda eljest skulle öka i icke oväsentlig

grad.

En viss tveksamhet uttalas av firmautredningen, som nämner att en över­

flyttning av städernas handelsregister till länsstyrelserna förutsättes i fir­

mautredningens blivande förslag rörande ordningen för registrering av han-

delsregisterfirma. Vid detta ställningstagande har firmautredningen tagit

hänsyn till önskemål och synpunkter från en representativ majoritet av dem

som besvarat en av utredningen gjord enkät hos registreringsmyndigheter,

företrädare för näringslivet in. fl. Av dem som förordat handelsrcgistrens

sammanförande till länsstyrelserna har endast ett fåtal ansett lokal registre­

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

81

82

ring böra bibehållas i vissa städer. Med hänsyn härtill ifrågasätter firmaut-

redningen, huruvida domstolskommitténs förslag om lokal registrering bör

genomföras.

Förslaget om lokal registrering avstyrkes av länsstyrelserna i Gotlands

län, Blekinge län och Västernorrlands län, magistraten i Karlskrona samt

kommunalfullmäktige i Lits kommun. Därvid anföres samma synpunkter

som iirmautredningen åberopat. En centralisering av registreringen bör ske

redan nu. Med flera registreringsmyndigheter blir skyddet mot namnlikhet

mera begränsat och det är angeläget att vinna ett ökat sådant skydd. En cen­

tral registrering skulle vidare medföra den fördelen att envar utan när­

mare efterforskning i de lokala förhållandena skulle veta, vart han skall

vända sig för att få uppgifter ur registret. Avstånden till länsstyrelsen tor­

de ej spela så stor roll i vår tid, att de föranleder uppenbara olägenheter

för den anmälningsskyldige. En centralisering skulle emellertid säkerligen

medtöra en icke oväsentlig arbetsbörda för länsstyrelserna men detta är en

fråga om arbetskraft och tillgång på lokaler. Därest länsstyrelsens resurser

i detta hänseende är otillräckliga, måste givetvis personal anställas och lo­

kaler anskattas. Den personal som för närvarande uteslutande sysslar med

dessa uppgifter bör överföras till länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det böra övervägas, om

man icke bör uppdraga åt innehavare av befattningen såsom notarius publi-

cus att föra bl. a. förevarande register för staden. Landsfiskalen i Olof-

ströms distrikt finner det böra i lag bestämmas, åt vilka myndigheter upp­

giften får anförtros, samt uttalar vidare, att endast statlig befattningshava­

re, t. ex. kronofogde, bör ifrågakomma, eftersom kostnaderna för registre­

ringen icke bör få övervältras på kommunen.

I frågan om vem som skall svara för kostnaderna i samband med lokal

registrering uttalar drätselkammaren i Borås, att statsverket givetvis bör

ersätta staden för detta bestyr som otvivelaktigt kommer att inkräkta på be­

fattningshavarens arbetstid, medan länsstyrelsen i Älusborgs län ifrågasät­

ter, om icke kostnaderna härför bör åvila staden med hänsyn till den fördel

för staden som ett bibehållande av registerföringen måste anses innebära.

Beträffande sättet för kungörande av i handelsregistret intagna anmäl­

ningar har domstolskommitténs förslag föranlett skilda meningar.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län erinrar om att vad som blivit infört

i handelsregistret och kungjort i ortstidningen anses ha kommit till tredje

mans kännedom, om ej av omständigheterna framgår att han varken ägt

eller bort äga kunskap därom. Det kan då, fortsätter länsstyrelsen, icke vara

lämpligt att kungörelse om anmälan angående rörelse t. ex. i Sundsvall

skall ske endast i en i Härnösand utkommande tidning. Länsstyrelsen är av

den uppfattningen, att förfarandet med kungörelse i ortspressen ej är av

större betydelse och att annonseringen borde kunna inskränkas till Post-

Kungl. Maj:Is proposition nr 163 år 196b

83

och Inrikes Tidningar. Om annonseringen i ortspressen skall bibehållas,

bör den avse samtliga tidningar i orten.

Även landsfiskalen i Olofströms distrikt anser kungörelseförfarandet

kunna inskränkas till kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar, varvid an­

mälningarna därutöver möjligen kan intagas i länskungörelserna. Annon­

sering i dagspressen saknar numera all betydelse. Skulle emellertid kom­

mitténs förslag om annonsering i dagspressen accepteras, måste den före­

slagna annonseringen av anmälningar till särskilt förordnad registerföraie

ändras så att annonseringen sker, där registerföraren finnes.

I de fall då förordnande ges om lokal registrering, bör vidare enligt läns­

styrelsen i Östergötlands län och stadsfullmäktige i Norrtälje anmälning­

arna även i fortsättningen kungöras i ortstidning, där registreringsmyndig-

heten finnes.

Till förmån för att anmälningarna alltid skall kungöras i ortspressen ut­

talar sig länsstyrelsen i Älvsborgs län, stadsfullmäktige i Sundsvall, drätsel­

kammaren i Borås, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare, Svenska

stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Därvid föreslås, att kungö­

relseförfarandet skall anpassas efter rörelsens geografiska belägenhet och

förekommande tidningars spridningsområden. Till stöd för denna mening

anföres, att kungörelsen i ortspressen har stor betydelse för allmänhetens

möjligheter att erhålla kännedom om nystartade rörelser och om föränd­

ringar beträffande äldre sådana. Ett annat kungörelseförfarande tillgodo­

ser därför icke allmänhetens berättigade anspråk. De som yrkesmässigt till-

handagår allmänheten med upplysningar kan lättast inhämta dessa ur all­

männa tidningarna. Större vikt bör fästas vid allmänhetens behov av infor­

mation i ortspressen än vid intresset hos dem som sålunda yrkesmässigt

tillhandagår allmänheten med firmaupplysningar.

Kommitténs förslag att sådant intyg som avses i § 11 näringsfrihetsför-

ordningen skall utfärdas av polismyndigheten har icke mött några erin­

ringar.

Riksarkivet anmärker, att enligt de föreslagna bestämmelserna endast

handelsregister och förteckningar skall överlämnas till den myndighet som

skall övertaga registreringen, medan anmälningar och andra handlingar

som ligger till grund för registreringen skall vara kvar i magistratens re­

spektive kommunalborgmästarens arkiv. Riksarkivet anser det olämpligt att

så intimt sammanhörande handlingar skiljes åt och förvaras i olika arkiv.

Det är troligt att den nya registerföraren behöver ha tillgång till handling­

arna till registren åtminstone från senare år.

Polisberedningen,

som icke har något att erinra mot förslaget i och för

sig, gör några redaktionella anmärkningar. Beredningen framhåller vidare,

att åklagarandel i böter (§ 23 första stycket näringsfrihetsförordningen) nu­

mera tillfaller kronan eller, vad angår kommunalanställd åklagare, stadens

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

84

kassa. Föreskriften, som avser sistnämnda fall, kommer att upphöra att gäl­

la vid åklagarväsendets förstatligande. Vidare ifrågasätter beredningen, om

icke bestämmelsen om angivarandel i böter som utdömes enligt förordning­

en bör utgå, varvid § 23 i förordningen kan upphävas.

Departementschefen

I det närmaste fullständig enighet råder bland remissinstanserna att han­

delsregistret såsom domstolskommittén föreslagit skall föras hos länssty­

relserna. Jag ansluter mig till denna uppfattning.

1958 års näringsrättssakkunnige har i ett den 12 april 1962 avgivet be­

tänkande, benämnt »Den allmänna näringslagstiftningen» (SOU 1962: 15),

föreslagit, att bestämmelserna om näringsanmälan skall upphöra. Det är än­

nu ovisst, när detta förslag kan bli föremål för vidare behandling. Närings-

registret föres nu av samma myndighet som prövar anmälningar till handels­

registret och jag anser, att detta samband alltjämt bör bibehållas. Även nä-

ringsregistret bör därför nu i princip överföras till länsstyrelsen.

Mot domstolskommitténs förslag att Kungl. Maj:t skall kunna förordna

om lokal registrering av firma- och näringsanmälningar har invändningar

rests huvudsakligen ur den synpunkten, att skyddet mot namnlikhet be­

träffande firma blir mera begränsat vid lokal registrering. Kommitténs för­

slag förutsätter emellertid, att handelsregistret tills vidare föres kommun­

vis och att såsom villkor för registrering alltjämt skall gälla att firma skil­

jer sig från annan i samma kommun förut registrerad firma. Det nyss

nämnda skälet för en central registrering utgör alltså för närvarande icke

hinder mot förslagets genomförande i denna del. En centralisering till läns­

styrelsen kan onekligen medföra vissa olägenheter, särskilt i de fall då resi­

densstaden är belägen på stort avstånd från de större handelsstäderna i lä­

net. Så länge de materiella rättsreglerna om namnlikhet ej nödvändiggör

en centraliserad registrering, synes därför möjlighet att förordna om lokal

registrering böra öppnas. Det får sedan ankomma på Kungl. Maj :t att med

beaktande av samtliga på frågan inverkande omständigheter avgöra, om lo­

kal registrering skall medges i det särskilda fallet.

Ordinarie kommunalborgmästare, som icke övergår i annan tjänst, torde

i enlighet med gällande reglemente som regel vara skyldiga att föra regist­

ren, därest Kungl. Maj :t förordnar om lokal registrering för staden. I andra

fall får det bero på åtagande från den avsedde registerförarens sida, om för­

ordnande skall kunna meddelas. Någon anledning att begränsa möjligheter­

na så att endast statlig befattningshavare kan förordnas till registerförare

föreligger icke. Därest det ifrågakommer att utse annan kommunal tjänste­

man än ordinarie kommunalborgmästare, bör även staden höras. Kost­

naderna för den lokala registreringen synes böra åvila staden. Även vad

gäller lokal registering ansluter jag mig alltså till kommitténs förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196t

85

Kungörandet i ortstidningen av anmälningar som intagits i handelsregist­

ret har den rättsverkan, att envar därefter skall anses äga kännedom om an­

mälningens innehåll. Offentliggörandet synes i första hand böra, såsom an­

märkts under remissbehandlingen, riktas till dem som finns på den ort där

rörelsen bedrives. Det nuvarande kungörelseförfarandet bör därför enligt

min mening bibehållas. Jag föreslår alltså, att kungörelsen skall införas —

förutom i Post- och Inrikes Tidningar — om anmälan avser rörelse i stad,

i tidning som utgives i den staden eller, om flera tidningar utgives där, i

den av dessa där allmänna påbud för staden vanligen intages. Om tidning

ej utgives i staden eller om anmälan avser rörelse på landet, torde kungö­

rande få ske i den tidning i länets residensstad, där allmänna påbud för

denna stad vanligen meddelas. Kungörelserna kommer alltså att införas i

samma tidningar som för närvarande. Att, såsom från ett håll ifrågasatts,

införa underrättelse om registreringen i länskungörelserna bör däremot ej

föreskrivas.

Kommitténs förslag att polismyndigheten skall utfärda sådana intyg som

avses i § 11 näringsfrihetsförordningen har godtagits av samtliga remissin­

stanser och jag ansluter mig till förslaget i denna del.

Vid författningstextens utformning bör iakttagas de av polisberedningen

framförda anmärkningarna och § 9 mom. 3 och 4 samt § 10 mom. 1 nä­

ringsfrihetsförordningen jämkas i redaktionellt hänseende. Beredningens

förslag att bestämmelserna i 23 § första stycket om åklagarandel i böter skall

upphävas ansluter sig till förslag till lag om åklagare tillkommande andel i

böter m. m., vilket chefen för inrikesdepartementet, såsom förut nämnts,

senare denna dag avser att anmäla. Jag föreslår vidare, att i samband här­

med den i samma paragraf intagna bestämmelsen om angivarandel i böter

upphäves. Med hänsyn till stadgandet i 25 kap. 7 § andra stycket brottsbal­

ken erfordras icke den särskilda bestämmelsen om förvandling av böter i

andra stycket av § 23 näringsfrihetsförordningen. Hela paragrafen kan där­

för upphävas.

Såsom riksarkivet påpekat bör jämväl anmälningshandlingar, som till­

hör handels- och näringsregister, överlämnas till den som fortsättningsvis

skall föra dessa register. Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma

härom.

Besvärstiden i 3 § lagen om handelsregister, firma och prokura torde böra

jämkas för att nå överensstämmelse med vad som gäller enligt bl. a. 100 §

lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar. I enlighet med

de principer som följts vid följdlagstiftningen till brottsbalken (se prop.

1904: 10) bör 24 § samma lag upphävas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

Tillstånd till försäljning i vissa fall

1

Gällande bestämmelser

Enligt 11 § 1 inom. butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608) an­

kommer det i Stockholm på överståthållarämbetet samt i annan stad på

magistrat eller kommunalborgmästare att lämna tillstånd till försäljning

utomhus på annan affärstid än den vanliga av varm korv, varm fisk eller

varm buljong samt bröd, potatis, senap, sås och annat dylikt, som tillhan-

dahålles i samband därmed. På landet lämnas sådant tillstånd av polis­

myndigheten. Kommunens styrelse eller annat kommunalt organ, som full­

mäktige bestämmer, skall beredas tillfälle att yttra sig. I ärendet prövas

dels sökandens personliga lämplighet, dels försäljningens lämplighet ur

hälso- och ordningssynpunkt och dels, å ena sidan, det gagn allmänheten

kan ha av försäljningen samt, å andra sidan, de olägenheter som kan upp­

komma för annan handel. Enligt 8 § samma lag skall kommunala beslut

om avvikelser från vanlig affärstid underställas länsstyrelsen. Sådant beslut

skall överlämnas, om det avser annan stad än Stockholm, till magistraten

eller kommunalborgmästaren och beträffande kommun på landet till lands­

fiskalen på orten. Dessa skall med eget utlåtande insända beslutet till läns­

styrelsen.

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår att, utom såvitt gäller Stockholm,

den lokala polismyndigheten alltid skall handlägga tillståndsärenden, var­

om här är fråga. Denna myndighet föreslås också skola fullgöra magistrats

och kommunalborgmästares åligganden enligt 8 § butikstängningslagen. Ut­

redningen uttalar därvid, att de nuvarande bestämmelserna sammanhänger

med att magistrat, kommunalborgmästare och landsfiskal har att pröva till­

stånd enligt ordningsstadgan om upplåtelse av allmän plats för försäljnings-

ändamål. Försäljning av varm korv o. dyl. får ske endast från fastställd

plats, och man har velat undvika, att olika myndigheter behandlar ansökan

om tillstånd till försäljning på vanlig affärstid och på utsträckt tid.

Domstolskommittén

Domstolskommittén erinrar om att Kungl. Maj :t under år 1962 tillsatt

en särskild utredning om butikstängningslagstiftningen. I direktiven för ut­

redningen anföres bl. a. att det, om en reglering på området finnes vara er­

forderlig även framdeles, bör undersökas huruvida den tillståndsgivning, som

kan komma att anses ofrånkomlig, ytterligare kan decentraliseras.

Kommittén betonar att, eftersom försäljningens lämplighet skall prövas

1 Förslag 21) i propositionen.

87

jämväl ur ordningssynpunkt, polismyndigheten måste ha ett avgörande in­

flytande på tillståndsgivningen. Det måste också vara lämpligt att frågor

om upplåtelse av allmän plats och om rätt till öppethållande utöver den

normala affärstiden prövas av en och samma myndighet. Kommittén bi­

träder därför stadsdomstolsutredningens förslag.

Kommittén finner det ej erforderligt att föreskriva någon motsvarighet

till nuvarande bestämmelser i 8 § att kommunala beslut om avvikelser från

den vanliga affärstiden skall överlämnas till magistrat, kommunalborg­

mästare eller landsfiskal samt att sådan myndighet med eget utlåtande

skall insända beslutet till länsstyrelsen. Därest polismyndigheten i något

fall skulle anses böra yttra sig i ärendet, torde länsstyrelsen kunna inford­

ra sådant yttrande utan uttryckligt stadgande härom.

Domstolskommittén föreslår ändringar i anslutning till vad nu anförts

i 8 §, 11 § 1 mom. och 18 § butikstängningslagen.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag i denna del tillstyrkes eller lämnas utan

erinran av det övervägande antalet remissinstanser.

Affärstidsutredningen förklarar således, att utredningen ännu icke prövat

de principiella frågor rörande affärstiderna som faller inom utredningens

uppdrag. Utredningen har därför icke heller tagit ställning till frågan rö­

rande tillståndsgivande myndigheter, för det fall att det även framdeles

skulle befinnas erforderligt med en sådan reglering av affärstiderna att un­

dantag från regleringen är påkallad. Då det emellertid synes lämpligt att

genomföra domstolskommitténs förslag i fråga om butikstängningslagen

under de i betänkandet angivna förutsättningarna och detta icke synes för­

svåra affärstidsutredningens arbete, har utredningen intet att erinra mot

dess genomförande.

Drätselkammaren i Lysekil anför såsom en olägenhet med förslaget, att

kommunerna endast får möjlighet att påverka utvecklingen på ifrågavaran­

de område av samhällslivet genom yttrande över inkomna ansökningar om

försäljningstillstånd. Samrådet mellan den beslutande myndigheten och

kommunen blir svårare att etablera, sedan ärendena överflyttats från kom­

munalborgmästaren till polischefen.

Särbestämmelserna för Stockholm beröres av poliskammaren i Stock­

holm och Föreningen Sveriges polismästare, som båda ifrågasätter, om

sådana bestämmelser bör bibehållas. Till stöd för en ändring i detta avse­

ende åberopas aktuella strävanden inför förstatligandet att skapa största

möjliga enhetlighet i fråga om polisens arbetsuppgifter.

En av de avstyrkande remissinstanserna, drätselkammaren i Karlskro­

na, anser att tillståndsgivningen hör överflyttas till länsstyrelsen. Kamma­

ren anser det vara orimligt att man skall vända sig till en myndighet, när

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

88

det gäller försäljning av varm korv m. m., men till en annan myndighet,

när det gäller försäljning av t. ex. konfektyrer och frukt.

I avstyrkande uttalanden hävdar stadsfullmäktige i Boden, att ärendena

bör handläggas av kommunalborgmästaren till dess denne avgår med pen­

sion, medan Föreningen Sveriges kommunalborgmästare anser, att ifrågava­

rande försäljningstillstånd skall lämnas av kommunalborgmästare, som

bör finnas i varje stad.

I övriga avstyrkande yttranden föreslås, att beslutanderätten i denna

angelägenhet skall anförtros kommunalt organ. Svenska stadsförbundet

erinrar därvid om att förbundet i sitt yttrande över stadsdomstolsutred-

ningens betänkande ifrågasatt, huruvida icke tillståndsgivningen borde an­

komma på kommunal myndighet. Det kan ej anses ofrånkomligt att polis-

myndigheten med hänsyn till prövningen ur ordningssynpunkt skall ha det

avgörande inflytandet på denna tillståndsgivning. Om kommunal myndighet

tillägges rätten att besluta i dessa frågor, skall polismyndigheten givetvis hö­

ras i ärendet. Av samma mening är drätselkamrarna i Kungälv, Umeå och

Kiruna.

Kommitténs förslag att kommunala beslut om avvikelser från den nor­

mala affärstiden skall insändas direkt till länsstyrelsen har godtagits av

samtliga remissinstanser som uttalat sig därom.

Departementschefen

Den försäljningsverksamhet varom nu är fråga sker i allmänhet från

sådan allmän plats som avses i 2 § allmänna ordningsstadgan. Såsom

framgått av vad jag förut anfört angående ianspråktagande av allmän

plats för försälj ningsändamål, avses tillstånd att begagna allmän plats för

sådant ändamål skola lämnas av polismyndigheten. Kommunen skall dock

äga vetorätt. Härigenom har kommunerna inflytande även på frågan om för­

säljningstillstånd. Kommunens intresse tillgodoses också genom att kom­

munen skall höras över ansökan om rätt till försäljning utöver den normala

affärstiden. Då sådan ansökan skall prövas jämväl från ordningssynpunkt,

bör dock, såsom kommittén föreslagit, dessa ärenden även i städerna avgö­

ras av polismyndigheten.

Jag ansluter mig vidare till kommitténs förslag beträffande de i 8 §

butikstängningslagen avsedda underställningsärendena.

Såsom jag förut angivit biträder jag kommitténs uppfattning att någon

omfördelning av ärenden mellan överståthållarämbetet och polismyndig­

heten i Stockholm icke bör ske i detta sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

89

Försäljningsverksamhet som bedrives av barn

1

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande av förbud

för barn att idka viss försäljning har magistrat och kommunalborgmästa­

re att taga viss befattning med frågor rörande försäljningsverksamhet som

bedrives av barn. I stad, köping eller municipalsamhälle må fullmäktige i

kommunen besluta om förbud för barn att sälja tryckalster, blommor,

kramvaror eller annat i den mån detta ej är förbjudet redan enligt arbe­

tarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1). Hälsovårdsnämnd, skolmyndighet

och barnavårdsnämnd skall yttra sig, innan beslut meddelas. Därefter skall

beslutet underställas länsstyrelsen och för sådant ändamål överlämnas i

Stockholm till överståthållarämbetet, i övriga städer till magistraten eller

kommunalborgmästaren samt i köping eller municipalsamhälle till landsfi­

skalen i orten. Dessa skall bereda dem, vilka beslutet kan angå, tillfälle att

yttra sig. Magistraten, kommunalborgmästaren eller landsfiskalen har att

med eget utlåtande överlämna beslutet till länsstyrelsen (2 § 1 mom.). Un­

dantag från fastställt förbud kan meddelas för visst tillfälle, till exempel för

försäljning av majblommor, av länsstyrelsen eller i Stockholm av poliskam­

maren samt i fråga om visst barn i Stockholm av poliskammaren, i annan

stad av magistraten eller kommunalborgmästaren samt i köping och muni­

cipalsamhälle av landsfiskalen i orten (2 § 4 mom.). I sistnämnda dispens­

ärenden skall skolstyrelse och barnavårdsnämnd höras. Vidare finns särskil­

da regler om sammanträffande av brott (4 §) samt om åtalsrätt och forum

(5 §). Ådömda böter skall tillfalla kommunen och vid bristande betalning

förvandlas enligt allmän strafflag (6 §).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att den beslutanderätt i dispensären­

den som sålunda tillkommer länsstyrelse, poliskammaren i Stockholm, ma­

gistrat eller kommunalborgmästare samt landsfiskal överflyttas till barna­

vårdsnämnden i vederbörande kommun. Polismyndigheten föreslås skola

övertaga magistrats och kommunalborgmästares befattning med underställ-

ningsärenden.

Domstolskommittén

Doinstolskommittén finner uppenbart, att barnavårdsnämnden har bätt­

re möjlighet än annan myndighet att pröva samtliga frågor om dispens

från förbud som meddelats enligt 1926 års lag. Därför bör 2 § 4 mom. ifråga­

varande lag ändras så att vad där stadgas om länsstyrelse, poliskammaren

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

1 Förslag 14) i propositionen.

90

i Stockholm, magistrat, kommunalborgmästare och landsfiskal i stället avser

barnavårdsnämnden i vederbörande kommun.

Beträffande underställningsärenden enligt lagen anmärker kommittén,

att föreskrifter, som antages av stadsfullmäktige i Stockholm om försälj-

ningsverksamhet av barn, skall överlämnas direkt till överståthållarämbe-

tet. Ämbetet har att bereda dem, vilka beslutet angår, tillfälle att yttra sig.

Kommittén anser det kunna ifrågasättas, om icke underställningsärendena

jämväl i övriga delar av riket kan av kommunens fullmäktige översändas

direkt till länsstyrelsen, eftersom länsstyrelsen liksom överståthållarämbe-

tet kan inhämta erforderliga yttranden utan medverkan av annan myndig­

het. Då emellertid polismyndighetens uppfattning kan ha betydelse, anser

kommittén att myndigheten bör höras innan fullmäktige fattar sitt beslut.

Kommittén framlägger i överensstämmelse härmed förslag till ändring­

ar av 2 § 1 och 4 mom. lagen angående meddelande av förbud för barn att

idka viss försäljning.

Remissyttranden

Domstolskommittens förslag i denna del tillstyrkes eller lämnas utan

erinran av samtliga remissinstanser.

Socialstyrelsen anmärker, att benämningarna skolråd och folkskolesty-

relse, vilka återfinns i förevarande lag, i de nya skolförfattningarna ersatts

med benämningen skolstyrelse.

Departementschefen

I likhet med samtliga remissinstanser ansluter jag mig till domstols-

kommitténs förslag. I redaktionellt hänseende bör jämkning ske i enlig­

het med vad socialstyrelsen anmärkt. I enlighet med de principer som

följts vid följ dlagstiftningen till brottsbalken (se prop. 1964: 10) torde 4

och 5 §§ böra upphävas. Böter som ådömes enligt lagen synes numera bö­

ra tillfalla kronan i enlighet med huvudregeln i 25 kap. 6 § brottsbalken.

Bestämmelse om förvandling av böter finns i 25 kap. 7 § andra stycket

brottsbalken. Även 6 § förevarande lag bör därför upphävas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1961

Burskap

1

Gällande bestämmelser

Enligt 3 kap. 1 § handelsbalken sökes burskap hos »borgmästare och råd»,

varmed förstås magistraten. Innan magistraten prövar ansökningen och ut­

färdar burbrev, skall magistraten bl. a. höra stadens borgerskap. Inför ma­

gistraten sker även uppsägning av burskap (3 kap. 5 §).

1 Förslag 3) i propositionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196 i

91

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att magistratens åligganden enligt

3 kap. 1 och 5 §§ handelsbalken överflyttas till stadens styrelse. Utredningen

anför, att till burskap numera ej torde vara knutna andra rättsverkningar

än att burskapsägande borgare åtnjuter vissa förmåner med avseende på rätt

till understöd från borgerskapet underställda fonder och stiftelser samt till

intagning på borgenskapets hem och inrättningar.

Under remissbehandlingen har förslaget i allmänhet tillstyrkts utan reser­

vationer. Stockholms rådhusrätt och magistrat, rådhusrätten och magistra­

ten i Uppsala samt stadsfullmäktige i Uppsala har dock ansett, att uppgif­

ten att utfärda burbrev borde få vara kvar hos borgmästare och rådmän.

Domstolskommittén

Domstolskommittén erinrar om att burslcapsärenden numera förekom­

mer endast i de städer där det finns av borgerskapet grundade stiftelser till

förmån för burskapsägande borgare och deras anhöriga. Enligt kommit­

téns uppfattning är burskapet och den därmed förenade rätten att åtnjuta

förmåner från borgerskapet underställda fonder och stiftelser icke en stat­

lig angelägenhet, varför anledning ej finnes att frångå stadsdomstolsutred-

ningens förslag att överföra magistratens ifrågavarande åligganden på sta­

dens styrelse. Kommittén erinrar om att 1946 års kommunallagskommitté i

sitt betänkande (SOU 1952:14 s. 423) uttalade, att burskap borde kunna be­

viljas av de organisationer som representerade de burskapsägande borgarna,

och föreslog, att Kungl. Maj :t skulle fastställa stadgar för dessa organisa­

tioner. Kommittén uttalar, att en sådan lösning förefaller i och för sig till­

talande men att förslag till sådana stadgar ej kan utarbetas inom ramen

för kommitténs utredningsuppdrag. Kommittén finner emellertid, att möj­

lighet bör öppnas för Kungl. Maj :t att fastställa särskilt reglemente för de

burskapsägande borgarna samt att, sedan sådant reglemente utfärdats för

borgarna i de städer där borgerskapet underställda stiftelser finns, bestäm­

melserna i 3 kap. handelsbalken kan upphävas. I enlighet härmed fram­

lägger kommittén förslag till lag om överflyttande av magistratens befatt­

ning med burskapsärenden.

Remissyttranden

I allmänhet föranleder förslaget i denna del icke annat yttrande än att

förslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran.

Såvitt framgår av remissvaren finns av borgerskapet förvaltade fonder

och stiftelser endast i Stockholm, Uppsala och Karlskrona. De enda re­

missmyndigheter som behandlar denna fråga närmare är Stockholms ma­

gistrat, magistraterna i Uppsala och Karlskrona, länsstyrelsen i Uppsala

län samt stadsfullmäktige i Uppsala och Karlskrona.

Stockholms magistrat uttalar, att magistraten numera icke vill motsätta

sig att magistratens befattning med burskapsärenden överflyttas på sta­

dens styrelse. Likaså tillstyrker magistraten och stadsfullmäktige i Karls­

krona kommitténs förslag.

Stadsfullmäktige i Uppsala vidhåller den mening stadsfullmäktige utta­

lade i anledning av stadsdomstolsutredningens betänkande, nämligen att ma­

gistratens åligganden beträffande burskapsärenden bör anförtros borgmäs­

tare och exempelvis de två äldsta rådmännen.

Även magistraten i Uppsala avstyrker, att ärendena flyttas till stadens

styrelse, och föreslår, att länsstyrelsen sättes i magistratens ställe. Magistra­

ten är fullt ense med domstolskommittén därom att uppgiften att bevilja

burskap icke är en statlig angelägenhet och att skäl därför icke föreligger

att ålägga rådhusrättens ledamöter denna uppgift. Magistraten, som i sa­

ken samrått med borgerskapets äldste, avstyrker emellertid förslaget att

överföra dessa åligganden på stadens styrelse. Däremot önskar man taga

fasta på förslaget att burskap skall få beviljas av de organisationer som

representerar de burskapsägande borgarna och att Kungl. Maj :t skall fast­

ställa stadgar för dessa organisationer och reglemente för de burskapsägan­

de borgarna. Den föreslagna ändringen skulle endast innebära att borger­

skapets äldste själva beviljar burskap. Erfordras under en övergångstid att

myndighet beviljar burskap och utfärdar burbrev, bör uppgiften anför­

tros länsstyrelsen. Redan nu kan vissa av magistraten och borgerskapets

äldste i Uppsala handlagda ärenden underställas länsstyrelsen för avgö­

rande.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner för sin del ej anledning till erinran mot

domstolskommitténs förslag, eftersom möjlighet öppnas att fastställa regle­

mente för de burskapsägande borgarna och då, sedan reglementet fastställts,

bestämmelserna i 3 kap. handelsbalken ej vidare skall tillämpas för staden'

Beträffande de av kommittén föreslagna övergångsbestämmelserna an­

märker magistraten i Uppsala vidare, att det bör ankomma på magistraten

att före lagens ikraftträdande antaga reglemente för de burskapsägande bor­

garna. Den föreslagna författningstexten är icke klar på den punkten.

92

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

Departementschefen

Burskapsärendena har icke sådan anknytning till domstolsväsendet att

det bör ankomma på rådhusrättens ledamöter att handlägga dessa ärenden.

Den bästa lösningen synes mig vara att för de burskapsägande borgarna an-

tages särskilt reglemente, vari föreskrifter meddelas om burskapsärendenas

behandling och formerna för förvaltningen av de fonder och stiftelser som

finns till förmån för de burskapsägande borgarna. Innehållet i sådant regle-

93

mente torde få bero på de särskilda traditioner som utvecklats i varje stad

och något förslag till reglemente kan därför knappast utarbetas av annan

än företrädare för borgarna. Det torde lämpligen böra tillkomma läns­

styrelsen att fastställa sådant reglemente.

Fastställes reglemente av det slag som nu avses, bör bestämmelserna i

3 kap. handelsbalken icke längre vara tillämpliga angående burskap i den

staden. För handläggning av burskapsärenden i andra fall måste bestämmas,

vilket organ som skall vara behörigt. Både stadsdomstolsutredningen och

domstolskommittén har föreslagit, att stadens styrelse skall övertaga dessa

ärenden, och jag anser mig även i denna del kunna godtaga domstolskom-

mitténs förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

Driftsbevis för förlagsinteckning

1

Gällande bestämmelser

Enligt förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlagsinteck­

ning skall ansökan om sådan inteckning vara åtföljd av intyg att förlagsta-

garen utövar den uppgivna rörelsen samt att denna är av den art och drives

i den omfattning som sägs i 1 § samma förordning. Sådant intyg utfärdas en­

ligt 3 § förordningen i Stockholm av poliskammaren, i övriga städer av ma­

gistrat eller kommunalborgmästare och på landet av landsfiskal.

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att driftsbevis skall utfärdas av polis­

myndigheten.

Under remissbehandlingen har från några håll anmärkts, att uppgiften

icke är av polisiär natur och därför i stället borde ankomma på utmät­

ningsman eller kommunal befattningshavare. 1959 års förlagsintecknings-

kommitté — som kan förväntas avlämna betänkande under våren inne­

varande år — har emellertid anfört, att förslaget överensstämmer med kom­

mitténs blivande förslag till ny lagstiftning på området.

Domstolskommittén

Domstolskommittén uttalar som sin mening, att polismyndigheten har

den bästa kännedomen om de lokala förhållandena och de största förutsätt­

ningarna att genom undersökning på platsen förvissa sig om rörelsens art

och omfattning. Polismyndigheten är också lättillgänglig. Kommittén bi­

träder därför stasdomstolsutredningens förslag.

Förslag 6) i propositionen.

94

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

Remissyttranden

Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar detta

utan erinran. Utan att avstyrka förslaget ifrågasätter dock poliskammaren

i Malmö och Föreningen Sveriges polismästare, om förslaget kan anses stå

i överensstämmelse med strävandena att avlasta polisen arbetsuppgifter som

icke bär mera påtaglig anknytning till dess arbete.

I avstyrkande uttalanden föreslår poliskamrarna i Uppsala och Örebro,

stadsfullmäktige i Boden samt landsfiskalen i Olofströms distrikt, att det

skall ankomma på exekutiv myndighet (kronofogden) att utfärda drifts­

bevis. Landsfiskalen föreslår vidare, att bevisen skall kunna utfärdas av

notarius publicus.

Departementschefen

Utfärdande av driftsbevis förutsätter en undersökning på platsen och det

är därför lämpligt att bevisen utfärdas av myndighet med spridd organi­

sation. Polismyndigheten uppfyller denna förutsättning och jag ansluter

mig därför till domstolskommitténs förslag.

Ändringar i sjölagen1

Gällande bestämmelser

I 3 § sjölagen stadgas att, om den, för vars räkning fartyg bygges, för

byggnadens verkställande givit eller utfäst sig att giva förskott av penningar

eller byggnadsämnen och om skriftlig avhandling om förskottet upprättats,

avhandlingen må intagas i protokollet hos magistraten i den stad där bygg­

naden verkställes eller, om byggnadsorten är belägen på landet, i närmaste

stad. Protokollsintagningen medför förmånsrätt enligt 17 kap. 5 § handels-

balken i de lämnade byggnadsämnena eller det som med förskottet är till­

verkat.

Enligt 4 § sjölagen åligger det fartygs ägare att bestämma den ort inom

riket, vilken skall vara fartygets hemort, samt att därom göra anmälan,

därest fartyget är sådant att det icke skall införas i fartygsregistret, till

magistraten i den stad som bestämts till hemort eller, om hemorten är belä­

gen på landet, hos landsfiskalen i orten. Om anmälan ej gjorts, skall äga­

rens hemvist anses vara fartygets hemort.

Vidare åligger det enligt sjölagen magistraten att utse besiktningsmän.

Vid s. k. haveribesiktningar (6 §, 41 §, 43 §, 196 §, 200—202 §§, 207 och

208 §§) av fartyg eller last som skadats genom sjöolycka skall anlitas be-

1 Förslag 8) och 20) i propositionen.

95

siktningsmän, som för varje särskilt fall blivit officiellt törordnade. För­

ordnande meddelas av magistraten eller, där fartyget finnes utom stads

område, av magistraten i närmaste stad eller av landsfiskalen i orten (41 §

tredje stycket). I 332 § första stycket sjölagen stadgas, att besiktningsmän

skall vara tre till antalet och att i städer, där handels- och sjöfartsnämnd

finnes, magistraten har att för varje år infordra uppgift å lämpliga be­

siktningsmän. En annan form av besiktning genom besiktningsmän omtalas

i 42 § sjölagen. Besiktning enligt detta lagrum av gods, som tagit skada un­

der resa, anordnas efter befälhavarens eget bedömande och syftar till att

freda befälhavaren och redaren mot anspråk från lastägare, som förmenar

att skadan vållats genom felaktig stuvning eller dylikt. I detta fall behövs

ej myndighets förordnande av besiktningsmän. Emellertid har man ansett,

att särskilt på större handelsplatser bör finnas tillgång till besiktningsmän

för sådana besiktningar. Det åligger därför enligt 332 § andra stycket sjö­

lagen magistraten i städer, där handels- och sjöfartsnämnd finnes, att efter

förslag av nämnden för varje år utse lämpligt antal besiktningsmän för des­

sa besiktningar samt att kungöra förteckning å de sålunda utsedda.

I stad utan magistrat ankommer det på kommunalborgmästaren att full­

göra ifrågavarande magistratsuppgifter.

Stadsdomstolsutredningen

Beträffande avhandling om förskott föreslår stadsdomstolsutredningen,

att avhandlingen skall ingivas till den allmänna underrätt, inom vars dom­

krets fartygsbygget sker, och intagas i bouppteckningsprotokollet. Utred­

ningen uttalar, att ärendet blir att behandla enligt lagen om handläggning-

av domstolsärenden, att rätten bör vara domför med endast en lagfaren

domare samt att ärendet bör handläggas av inskrivningsdomare.

Vad angår besiktningsmän föreslår utredningen, att åliggandet att förord­

na haveribesiktningsmän skall handhavas i stad med rådhusrätt av rådhus­

rätten och eljest av häradsrätt, som är behörig att upptaga sjörättsmål, eller

landsfiskalen i orten. På rådhusrätt och på häradsrätt, som nyss sagts, skall

ankomma att i magistratens ställe utse besiktningsmän enligt 332 § andra

stycket sjölagen. Det skall åligga auktoriserad handelskammare att i han­

dels- och sjöfartsnämnds ställe upprätta förslag till besiktningsmän. Vid

handläggningen av förevarande ärenden skall rätten vara domför med en

lagfaren domare.

Domstolskommittén

Domstolskommittén framhåller, att intagande i protokoll av avhandling

om förskottsutfästelse medför förmånsrätt och därför torde ha sådan rättslig

anknytning att ärendet bör handläggas av domstol. Lagen om handläggning

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

96

av domstolsärenden torde då bli tillämplig, och kommittén anser, att ärendet

i likhet med avhandling om lösöreköp bör intagas i bouppteckningsprotokol-

let. Beträffande nu gällande forumregler uttalar kommittén, att enligt 313 §

sjölagen rådhusrätt är första domstol i mål som skall bedömas enligt

nämnda lag. I samband med stads och landsbygds förenande i judiciellt av­

seende äger Kungl. Maj:t enligt lagen den 4 juni 1937 (nr 306) om behörig­

het för häradsrätt att upptaga sjörättsmål förordna, att häradsrätten i

orten skall äga upptaga sjörättsmål, för vilka den rådhusrätt som upp­

hör skolat vara rätt domstol. Med sjörättsmål avses därvid bl. a. mål och

ärenden som skall bedömas efter sjölagen. Förordnanden som nu sagts har

meddelats för några häradsrätter. Därest ärenden enligt 3 § sjölagen

överflyttas till domstol, blir enligt kommitténs uppfattning dessa forumbe­

stämmelser tillämpliga, om annat ej stadgas. Den förmånsrätt som skapas

genom protokollsintagningen, fortsätter kommittén, synes upphöra, när

fartyget levereras, varför förmånsrätten är av mera tillfällig natur och helt

knuten till varvets verksamhet. I samband med protokollsintagningen lärer

ej ske någon särskild granskning av handlingens giltighet. Någon större olä­

genhet skulle därför ej vara förenad med att handlingen, på sätt stadsdom-

stolsutredningen föreslagit, intages i protokoll hos den allmänna underrätt,

inom vars område varvet är beläget. Ett stadgande av sådant innehåll skulle

emellertid bryta mot de i övrigt för mål och ärenden enligt sjölagen gällan­

de iorumreglerna. För att icke resultatet av sjölagskommitténs och dom-

stolskommitténs pågående utredningar skall föregripas, bör behörigheten

att handlägga ärenden enligt 3 § sjölagen nu begränsas till de domstolar

som handlägger övriga sjörättsmål, rådhusrätter och vissa häradsrätter.

Om 3 § sjölagen utformas så att handlingen skall intagas i protokollet hos

rådhusrätten i den stad där byggnaden verkställes eller, om byggnadsorten

är belägen pålandet, i närmaste stad, blir jämväl de häradsrätter vilka enligt

1937 års lag äger upptaga sjörättsmål behöriga att handlägga dessa ären­

den.

Föreskrifterna om anmälan om fartygs hemort behandlar kommittén i

samband med förslag till ändringar i förordningen den 18 oktober 1901 (nr

78) angående registrering av svenska fartyg. Magistratens befattning med

anmälningar om fartygs hemort — ävensom anmälningar enligt registre-

ringsföroröningen —- bör enligt kommitténs mening överlämnas till mönst-

ringsförrättare. Kommittén anför, att mönstringsförrättaren är lättillgänglig

och att det arbete som föranledes av nu ifrågavarande anmälningar icke är

särskilt betungande. Det torde icke erfordras att polismyndigheten bibehålies

vid sin rätt att mottaga anmälan om fartygs hemort, en uppgift som icke är

av polisiär natur.

Vad beträffar besiktningsmännen påpekar kommittén, att av haveribe­

siktningsmän företagna värderingar bl. a. skall läggas till grund för beräk­

ning av de belopp, varmed fartyg och last skall deltaga i gäldande av gemen-

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

97

samt haveri. Värderingarna har alltså stor betydelse i rättsligt hänseende,

och besiktningsmännen synes i viss mån intaga en ställning, liknande den

som intages av sakkunniga utsedda enligt 40 kap. 1 § rättegångsbalken.

Övervägande skäl talar därför för att, såsom stadsdomstolsutredningen före­

slagit, besiktningsmän enligt sjölagens olika bestämmelser skall utses av

rätten. Domstolskommittén finner behörigheten att förordna besiktnings­

män böra begränsas till de domstolar som för närvarande har behörighet att

handlägga sjörättsmål. Kommittén finner vidare, att landsfiskals nuvarande

uppgift att förordna besiktningsmän åligger denne i egenskap av polismyn­

dighet. Kommittén anser det knappast vara ur praktisk synpunkt nödvän­

digt att bibehålla polismyndigheten vid denna behörighet. Kommittén före­

slår därför, att landsfiskalens behörighet att förordna besiktningsmän skall

upphöra. Beträffande magistratens nuvarande åliggande att upprätta för­

teckning över lämpliga besiktningsmän uttalar kommittén, att ett visst sam­

band föreligger mellan behörigheten att förordna haveribesiktningsmän och

nämnda åliggande, varför även denna magistratsuppgift bör överflyttas till

nyssnämnda underrätter. Genom att handels- och sjöfartsnämnd skall upp­

rätta förslag till sådana besiktningsmän har ärendena för närvarande en na­

turlig anknytning till städer med sådan nämnd. Denna anknytning skulle

svårligen kunna upprätthållas, om förslagsrätten, på sätt stadsdomstolsut­

redningen föreslagit, överlämnas till auktoriserad handelskammare. Dom­

stolskommittén anser det ej vara anledning att i detta sammanhang göra

någon ändring i sjölagens regler om vem som skall upprätta förslag till för­

teckningen.

Domstolskommittén föreslår i enlighet med vad nu anförts ändringar i

3, 4, 41 och 332 §§ sjölagen.

Vad angår domförhetsreglerna anser kommittén, att rätten vid behand­

ling av ärenden rörande avhandling om förskottsutfästelse bör vara domför

med en lagfaren domare, och föreslår, att 7 § lagen den 20 december 1946

(nr 807) om handläggning av domstolsärenden ändras så att dessa ärenden

kommer att handläggas av den som har att upptaga inskrivningsärenden.

Även beträffande förordnande av haveribesiktningsmän anser kommittén

lagen om handläggning av domstolsärenden hli tillämplig. Kommittén fin­

ner, att någon särskild bestämmelse om rättens sammansättning vid medde­

lande av dylika förordnanden icke erfordras.

Den befattning som föreslagits skola tillkomma rätten med avseende på

besiktningsmän enligt 332 § sjölagen bedömer kommittén vara av förvalt-

ningsnatur. På dessa ärenden är lagen om handläggning av domstolsären­

den ej tillämplig. Kommittén upptager därför i förslaget till rådhusrättsstad-

ga, som avses skola utfärdas i administrativ ordning, en bestämmelse att

rätten vid behandling av sådant ärende skall ha den sammansättning som

i rättegångsbalken är i allmänhet föreskriven för huvudförhandling i tvis­

temål. Kommittén behandlar även erforderliga ändringar i protokollskun-

4 Ilihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 16.1

Kungl. Maj:Is proposition nr 163 år 1964

98

görelsen den 26 september 1947 (nr 775). Slutligen föreslår kommittén, att

den hänvisning som göres i 7 § lagen om handläggning av domstolsärenden

till de numera upphävda lagarna om arv och testamente utbytes mot eu

hänvisning till motsvarande bestämmelser i ärvdabalken.

Remissyttranden

De flesta remissinstanser tillstyrker eller lämnar domstolskommitténs

förslag utan erinran.

Beträffande avhandling om förskottsutfästelse anmärker sjölagskommit-

tén, utan att avstyrka domstolskommitténs förslag i denna del, att sjölags-

kommittén kommer att behandla stadgandet i 3 § sjölagen i samband med

sitt arbete. Sjölagskommittén kommer sannolikt att förorda att avhandling

av detta slag skall intagas i protokollet hos den myndighet som handlägger

ärenden angående inteckning i fartyg.

Av annan mening än domstolskommittén i denna fråga är sjöfartsstyrel-

sen och handelskammaren i Gävle, som båda anser, att ärendena redan nu

bör överflyttas till den myndighet som handlägger ärenden angående inteck­

ning i fartyg (inskrivningsdomaren i Stockholm). Sjöfartsstyrelsen ifråga­

sätter den praktiska lämpligheten av att, i avvaktan på slutligt ställnings­

tagande till frågan, genomföra en ordning som innebär att ifrågavarande

slag av ärenden under en kanske relativt kort tid handlägges vid enstaka

tillfällen av ett större antal myndigheter. En provisorisk centralisering till

en enda myndighet skulle enligt sjöfartsstyrelsens uppfattning innebära

mindre långt gående åtgärd i nuvarande oklara läge.

Domstolskommitténs förslag att anmälan om fartygs hemort skall göras

hos mönstringsförrättare avstyrkes av sjöfartsstyrelsen, som föreslår att

hemortsanmälan skall ske hos polismyndigheten, samt av sjölagskommit­

tén och Sveriges redareförening, som anser att sådan anmälan bör kunna ske

hos rådhusrätt eller polismyndighet. Därvid framhålles, att anmälan icke

skall vidarebefordras till fartygsregistret och att mönstringsförrättarnas

verksamhet ej berör de icke registreringspliktiga fartygen. Dessa förrätt-

ningsmän lämpar sig därför mindre väl för denna uppgift. Anmälan skall

ligga till grund för lokala register.

En avveckling av landsfiskalens behörighet afl förordna haveribesikt­

ningsmän bör enligt sjöfartsstyrelsen och sjölagskommittén anstå i avbidan

på sjölagskommitténs översyn av besiktningsreglerna. Vidare uttalar sjö­

lagskommittén — med instämmande av Sveriges redareförening — att be­

hörighet att förordna besiktningsmän som nyss nämnts bör tillkomma alle­

nast rådhusrätt och icke därjämte häradsrätt som äger upptaga sjörätts-

mål.

Sjölagskommittén erinrar vidare om att sjölagens samtliga regler om be­

siktning övervägs inom kommittén och att förslag i ämnet kan beräknas bli

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

99

framlagt under år 1964. I avbidan på sjölagskommitténs förslag bör änd­

ringar i besiktningsreglerna inskränkas till vad som är oundgängligen nöd­

vändigt med anledning av magistratsinstitutionens avveckling. På grund

härav bör polischefen tills vidare bibehållas vid sin behörighet. Rådhusrätt

bör träda i magistratens ställe vad gäller behörigheten att förordna besikt­

ningsmän. Magistratens funktioner enligt 332 § sjölagen bör, på sätt dom-

stolskommittén föreslagit, utövas av rådhusrätt i stad med handels- och

sjöfart snämnd.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

Departementschefen

Domstolskommitténs förslag att avhandling om förskottsutfästelse skall

intagas i rättens protokoll har godtagits av det övervägande antalet remiss­

instanser. Den av några remissinstanser berörda frågan om en central re­

gistrering av sådana avhandlingar sammanhänger med spörsmålet om in­

teckning i fartyg under byggnad, som sjölagskommittén kommer att över­

väga. Avvecklingen av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

synes icke nödvändiggöra en så genomgripande reform på området. Jag vill

därför ansluta mig till domstolskommitténs förslag att avhandling om för­

skott skall intagas i domstols bouppteckningsprotokoll.

Enligt sjölagen (313 §) är endast rådhusrätt behörig att handlägga sjö-

rättsmål. Kungl. Maj :t äger emellertid, enligt lagen om behörighet för hä­

radsrätt att upptaga sjörättsmål, i samband med stads och landsbygds för­

enande i judiciellt avseende iörordna att häradsrätten i orten skall äga upp­

taga sjörättsmål, för vilka den rådhusrätt som upphör skolat vara rätt dom­

stol. Med sjörättsmål avses därvid bl. a. mål och ärenden som skall bedö­

mas efter sjölagen. Sådana förordnanden bär meddelats i några fall. Genom

att föreskriva att avhandling om förskottsutfästelse skall intagas i proto­

kollet hos rådhusrätt blir enligt min uppfattning jämväl nyssnämnda hä­

radsrätter behöriga att handlägga dessa ärenden. I sjölagen saknas emeller­

tid regler om vilken av nu nämnda domstolar som i varje särskilt fall skali

vara behörig upptaga ärende. Bestämmelsen i 3 § sjölagen bör därför utfor­

mas så att avhandling om förskott skall intagas i protokollet hos rådhus­

rätten i den stad där byggnaden verkställes eller, om byggnadsorten är be­

lägen utom område för stad med rådhusrätt, hos närmaste rådhusrätt.

De fartyg som nyttjas i handelssjöfart är regelmässigt av sådan storlek

att de är införda i fartygsregister Anmälan om hemort för sådant fartyg

skall då intagas i registret. I den mån annat fartyg icke skall ha ägarens

hemvist till hemort, skall fartyget upptagas i ett lokalt register, som för

närvarande på landet föres av landsfiskalen. Uppgiften att föra det lokala

registret torde vara föga betungande och kräva ringa tid. Oaktat uppgiften

ej är av polisiär natur, torde den därför utan större olägenhet kunna åvila

polismyndigheten även i fortsättningen. Då mönstringsförrättare i allmän­

100

het endast har befattning med fartyg, som är införda i fartygsregistret, an­

ser jag det vara mindre lämpligt att överflytta uppgiften till mönstringsför-

rättarna. Någon anledning att i detta hänseende ha olika regler för stad och

land föreligger icke. Jag finner därför i anslutning till sjöfartsstyrelsens

remissyttrande att förevarande anmälan om hemort bör ske hos polismyn­

digheten.

Att domstol skall övertaga magistratens nuvarande åliggande att för­

ordna besiktningsmän är icke föremål för delade meningar. Däremot visar

remissbehandlingen att olika uppfattningar finns om vilken domstol som

skall utse haveribesiktningsmän. Sjörättsmål handlägges, som jag nyss nämnt,

för närvarande av rådhusrätt och vissa häradsrätter. En omarbetning av

dessa regler bör icke övervägas i detta sammanhang; frågan måste bedömas

med utgångspunkt från reglernas samband med samtliga bestämmelser i

sjölagen. Jag ansluter mig därför till domstolskommitténs förslag att besikt­

ningsmän skall förordnas av rådhusrätt och nu nämnda häradsrätter. I 41 §

sjölagen torde böra stadgas att besiktningsmän förordnas av rådhusrätten i

staden eller, om fartyget finns utom område för stad med rådhusrätt, av

närmaste rådhusrätt.

Under remissbehandlingen har uttalats, att landsfiskals nuvarande behö­

righet att förordna besiktningsmän icke för närvarande bör upphävas. Då

det icke från praktisk synpunkt kan anses erforderligt att denna uppgift

framdeles åvilar polismyndigheten, finner jag i likhet med domstolskom-

mittén att ifrågavarande bestämmelse bör upphöra, vilket också bäst över­

ensstämmer med de aktuella strävandena att befria polismyndigheten från

uppgifter av icke polisiär natur.

Slutligen vill jag tillstyrka domstolskommitténs förslag rörande den i

332 § sjölagen avsedda förteckningen över besiktningsmän och angående

ändringarna i lagen om handläggning av domstolsärenden. Bestämmelser

om rättens sammansättning då förteckningen skall upprättas torde få ut­

färdas i administrativ ordning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196 i

Fastighetsbildning och fastighetsregistrering1

Gällande bestämmelser

I 29 kap. 1 § byggningabalken stadgas: »Huru hus i staden byggas och up­

pehållas skall, så ock vad eljest till stadens nytta och prydnad i akt tagas

bör, därom är särskilt stadgat. Konungens befallningshavande med borg­

mästare och råd äga där å vård hava.» I dessa ämnen gällande bestämmel­

ser återfinns i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad

samt byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385) och byggnadsstadgan den 30

december 1959 (nr 612). Magistratens nuvarande uppgifter på detta område

1 Förslag 5) och 12) i propositionen.

101

hänför sig till fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Närmare bestäm­

melser härom finns, förutom i fastighetsbildningslagen (FBL), i förord­

ningen den 12 maj 1917 (nr 281) med närmare föreskrifter om fastig­

hetsregister för stad, kungörelsen den 26 maj 1922 (nr 216) om under­

tecknandet av vissa till fastighetsregister för stad hörande handlingar, kun­

görelsen den 26 juni 1936 (nr 367) med vissa föreskrifter om mätningsvä-

sendet och fastighetsregisterväsendet i rikets städer samt kungörelsen den 5

mars 1954 (nr 86) om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsredovis-

ning och fastighetsbildning.

I 5 kap. FBL finns bestämmelser om magistratens befattning med av­

styckning av område, som ej ingår i tomtindelning. När länsstyrelses medgi­

vande fordras till avstyckning inom planlagt område eller till avstyckning,

som kan försvåra ett ändamålsenligt bebyggande, har i vissa fall magistra­

ten att avge yttrande till länsstyrelsen (8 § 3 mom.). Besvär över avstyck-

ningsförrättning anföres hos magistraten och till denna skall förrättnings-

mannen, vare sig besvär anförts eller ej, överlämna konceptakten angående

förrättningen (13 § tredje och fjärde styckena). Har vid förrättning med­

delats beslut att avstyckning ej kan äga rum och anföres besvär, skall ma­

gistraten infordra förrättningshandlingarna (13 § sista stycket). Då efter

verkställd förrättning besvärstiden utgått utan att förrättningen klandrats

eller anförda besvär blivit genom lagakraftägande beslut ogillade, har ma­

gistraten, i vissa fall efter byggnadsnämndens hörande, att, om hinder ej

möter, fastställa avstyckningen och på framställning åsätta det avstyckade

området särskilt namn (14 § första och andra styckena). Därest avstyck-

ningsförrättning godkänts av samtliga sakägare, kan magistraten före be-

svärstidens utgång fastställa avstyckningen (15 §). Om fastställd avstyck­

ning skall fastighetsregisterföraren underrättas (18 §). Magistratens beslut

i avstyckningsärende överklagas i den ordning som för överklagande av för­

valtande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd (22 §). Magistra­

tens ifrågavarande uppgifter ankommer i Stockholm på överståthållarämbe-

tet, i stad under landsrätt på länsstyrelsen eller den Kungl. Maj :t därtill för­

ordnar samt i samhälle eller annan ort på landet, där bestämmelserna i 5

kap. FBL äger tillämpning, på länsstyrelsen (21 §).

Enligt 6 kap. 4 § FBL skall inom varje stad finnas ett efter behovet av­

passat antal gode män att biträda vid laga skifte, minst två, valda av stads­

fullmäktige för en tid av sex år. Det åligger magistraten att, då tid, för vil­

ken god man utsetts, går till ända eller god man eljest avgår eller behov av

ökat antal gode män yppar sig, föranstalta om val ävensom alt lämna upp­

gift om valet till vederbörande lantmätare och mätningsman samt, i fråga

om stad som lyder under landsrätt, till ägodelningsdomaren. I stad, där ma­

gistrat ej finnes, har kommunalborgmästaren att fullgöra dessa magistrals-

åligganden.

Beträffande magistratens befattning med fastighetsregister tör stad tinns

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

102

bestämmelser i 7 kap. FBL. Magistraten äger bestämma vad tomtboken i

visst hänseende skall innehålla (1 § tredje och fjärde styckena). Register­

förare förordnas av länsstyrelsen på framställning av staden. Med Kungl.

Maj :ts medgivande kan flera städer förena sig om registerförare. Om stad

till registerförare föreslår i dess tjänst anställd mätningsman med styrkt

erfarenhet i fastighetsregistrering eller lagfaren ledamot av magistraten,

skall den föreslagne av länsstyrelsen förordnas till registerförare. Har an­

nan person föreslagits, prövar länsstyrelsen efter lantmäteristyrelsens hö­

rande, om registerföringen kan anförtros honom (4 § tredje stycket). I

samband med upprättande av registerkarta skall förslag uppgöras till stads-

ägoområdets indelning i särskilda stadsägor och detta förslag skall under­

ställas magistratens prövning (9 § första stycket). Sedan fastighetsregist­

ret upplagts, skall anmälan göras hos magistraten, som utfärdar kungörel­

se därom (12 §). Den närmare tillsynen av arbetet med fastighetsregistrets

uppläggande och förande åligger för varje stad dess magistrat under över­

inseende av lantmäteristyrelsen (14 §). Besvär mot magistratens beslut i

registreringsärende sker i den ordning som är bestämd för överklagande av

förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut (18 §). Vad i 7 kap. FBL

sägs om magistrat gäller i Stockholm för överståthållarämbetet och i stad,

som lyder under landsrätt, för länsstyrelsen eller den Kungl. Maj :t därtill

förordnar; länsstyrelsen äger erhålla nödigt bistånd av kommunalborg­

mästaren (15 §).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutrcdningen föreslår, att någon ersättare för magistraten

såvitt angår dess skyldighet att jämlikt 5 kap. 8 § 3 mom. FBL avge ytt­

rande till länsstyrelsen icke stadgas. Magistratens övriga åligganden enligt

5 kap. FBL bör omhändertagas av länsstyrelsen eller den Kungl. Maj:t för

viss stad förordnar därtill. Magistratens uppgifter enligt 6 kap. 4 § FBL be­

träffande val av gode män föreslås bli flyttade till byggnadsnämnden. Magi­

stratens åligganden enligt 7 kap. FBL bör anförtros länsstyrelsen eller den

Kungl. Maj :t för viss stad därtill förordnar. Utredningen förordar slutligen,

att drätselkammaren i magistratens ställe skall tillhandagå länsstyrelsen

med fastighetsregisterarbetet samt att bestämmelsen om förordnande av

magistratsledamot till fastighetsregisterförare uppliäves.

Domstolskommittén

Domstolskonnnittén anmärker först, att frågan om ny fastighetsbildnings-

lagstiftning och därmed sammanhängande spörsmål utreds av 1954 års fas-

tighctsbildningskommitlé, varför domstolskominitténs förslag bör begrän­

sas att avse sådana ändringar som är oundgängligen erforderliga i sam­

band med magistratens och kommunalborgmästarinstitutionens upphöran­

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1964

103

de. De magistratsuppgifter varom här är fråga handlägges för samhällen på

landet av länsstyrelsen. Så är i huvudsak förhållandet jämväl beträffande

städer som ej har magistrat. Domstolskommittén tillstyrker stadsdomstols-

utredningens förslag att magistratens befattning med fastighetsbildningen

och fastighetsregistreringen i princip överflyttas till länsstyrelsen. Kungl.

Maj :ts nuvarande befogenhet att förordna att länsstyrelsens åligganden skall

ombesörjas av därtill utsedd person enligt 5 och 7 kap. FBL bör icke — i

avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete — begränsas. Genom

denna bestämmelse kan man eventuellt utnyttja den arbetskraft som utgö-

res av de ordinarie kommunalborgmästare vilka ej övergår i annan kom­

munal tjänst. Kommittén föreslår sådan ändring att särskild person skall

kunna utses även i städer med rådhusrätt. Domstolskommittén finner det

ej erforderligt, att annan myndighet övertager magistratens skyldighet att

avge yttrande enligt 5 kap. 8 § 3 mom. FBL i ärenden om tillstånd till av­

styckning inom planlagt område eller till avstyckning som kan försvåra ett

ändamålsenligt bebyggande; det bör åligga förrättningsmannen att insända

handlingarna i sådant ärende direkt till länsstyrelsen. Underrättelse om val

av gode män för laga skifte torde stadsfullmäktige kunna insända genom

sitt kansli. Kommittén föreslår, att uppgiften att anmäla, när nyval av gode

män erfordras för städernas del skall åligga byggnadsnämnden. Denna har

att mottaga ansökan om laga skifte och får därigenom bästa överblicken av

behovet av gode män. Mätningsmännen, som har att förrätta laga skifte,

lyder närmast under byggnadsnämnden. Länsstyrelsens möjlighet att er­

hålla bistånd av kommunal myndighet med tillsynen över fastighetsregist-

rets uppläggande och förande bör enligt kommitténs uppfattning ej upphä­

vas. Kommunalborgmästaren kan emellertid icke längre ifrågakomma för

denna uppgift. Enligt fastighetsregisterförordningen åligger det på landet

kommunalnämnd eller municipalnämnd, d. v. s. kommunens styrelse, alt

lämna länsstyrelsen erforderligt biträde med tillsynen över fastighetsre­

gistret. Kommittén finner det därför ligga närmast till hands att stadens

styrelse — stadskollegium eller drätselkammaren — erhåller denna uppgift

i städerna. Slutligen finner kommittén, att det icke kan ifrågakomma att,

sedan magistraten upphört, någon särskild bestämmelse om att magistrats-

ledamot skall kunna anlitas såsom fastighetsregisterförare bibehålies; be­

stämmelsen härom i FBL bör därför upphävas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1961

Remissyttranden

1 allmänhet tillstyrkes domslolskommitténs förslag eller lämnas detta

utan erinringar.

Förslaget att Kungl. Maj :t skall kunna förordna viss person att i länssty­

relsens ställe ombesörja magistratens nuvarande uppgifter enligt 5 och 7

kap. FBL avstyrkes av lantmätcrislijrelscn, som anser anledning saknas att

104

göra undantag från den principen att länsstyrelsen skall övertaga magistra­

tens nuvarande uppgifter beträffande avstyckningsärenden och fastighets-

registrering. Styrelsen föreslår övergångsbestämmelser, avseende verkan av

hittills meddelade sådana förordnanden.

Motsatt ståndpunkt i dessa frågor intager drätselkammaren i Landskrona

och stadskollegiet i Hälsingborg, som uttalar tveksamhet till förslaget att

det skall ankomma på länsstyrelsen att fastställa avstyckning av område

som ej ingår i tomtindelning. Uppgiften bör ankomma på ägodelningsdo-

maren eller i vart fall tillkomma denne på grund av särskilt förordnande av

Kungl. Maj:t.

Fördelarna med den föreslagna möjligheten att anförtro ifrågavarande

magistratsuppgifter åt därtill utsedd person framhålles vidare av två läns­

styrelser. Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker att, därest icke läns­

styrelsens redan nu otillräckliga personalresurser ökas, en för sakägarna

påtagligt försämrad service i form av längre väntetid kan befaras, om icke

särskild person förordnas att fullgöra länsstyrelsens åligganden i städerna

Malmö, Hälsingborg, Landskrona och Lund. Länsstyrelsen i Älvsborgs län

förutsätter, att särskilda personer förordnas för Borås och Alingsås med

uppgift att i länsstyrelsens ställe pröva och avgöra ärenden enligt fastig­

hetsbildningslagen med tillhörande författningar. I annat fall medför änd­

ringarna ökade arbetsuppgifter för länsstyrelsen, vilket kan komma att

fordra en förstärkning av länsstyrelsens personal.

Svenska kommunal-tekniska föreningen framhåller med ännu större skär­

pa, att det är nödvändigt att regelmässigt förordna annan än länsstyrelsen

att fastställa avstyckningar av områden som ej ingår i tomtindelning. För­

eningen påpekar, att dessa avstyckningsförrättningar i regel är mycket

brådskande. Föreningen har undersökt den tid som åtgått för fastställelse-

proceduren i 35 magistratsstäder samt i 21 andra städer och landskommu­

ner, där länsstyrelsen är fastställelsemyndighet. Undersökningen omfat­

tar åren 1961—1963 och visar att den genomsnittliga tidsåtgången varit 10,1

dagar i magistratsstäderna och 46,8 dagar i övriga kommuner. Om länssty­

relserna skall vara fastställelsemyndighet även för de nuvarande magi­

stratsstäderna, torde man kunna befara att tidsåtgången ökar icke bara för

de nuvarande magistratsstädernas del utan även för övriga städer och sam­

hällen. Föreningen anser det vara möjligt att undgå den påtalade olägenhe­

ten genom en vidgad tillämpning av möjligheten att förordna särskild per­

son att pröva avstyckningarna. Den föreslagna bestämmelsens avfattning

synes icke utgöra något hinder för att den tillämpas även i städer med för­

statligad rådhusrätt. Om ägodelningsdomaren eller annan lämplig befatt­

ningshavare vid rådhusrätten erhåller förordnande som nu sagts, torde goda

förutsättningar finnas att bevara de fördelar som varit förenade med att

magistraten handlagt dessa ärenden.

Stadsfullmäktige i Hedemora och Boden samt Föreningen Sveriges kom­

Kungi. Maj.ts proposition nr 163 år 196

1

105

munalborgmästare uttalar, att nuvarande ordinarie komnuinalborgmästare i

största möjliga utsträckning bör förordnas att fullgöra nu avsedda förvalt-

ningsuppgifter så länge de kvarstår i tjänst.

Vissa närmast redaktionella anmärkningar mot förslaget göres av lant-

mäteristyrelsen. Styrelsen framhåller, att möjligheten till förordnande en­

ligt kommitténs förslag innebär mera omfattande lagändringar än som kan

anses erforderligt, särskilt på grund av lagändringens provisoriska karak­

tär. Vidare anmärker styrelsen, att byggnadsnämndens åliggande i fråga

om val av god man, i överensstämmelse med vad fallet är för distriktslant-

mätare, bör begränsas till att hos stadsfullmäktige göra anmälan för anord­

nande av val. Slutligen erinrar styrelsen, att tomtboken enligt 7 kap. 1 §

tredje stycket fastighetsbildningslagen skall ha sådan uppställning att den

jämväl innehåller uppgift om, utom annat, »andra byggnadsbestämmelser,

såvitt de icke äro föremål för inteckning efter vad om servitut är stadgat

samt magistraten meddelat föreskrift om deras anmärkande». Styrelsen på­

pekar, att en ändring av nämnda bestämmelse torde böra ges sådan formu­

lering att magistrats redan meddelade föreskrifter alltjämt gäller.

Departementschefen

Principen att magistratens befattning med fastighetsbildning och fastig-

hetsregistrering skall överflyttas till länsstyrelsen har godtagits av prak­

tiskt taget samtliga remissinstanser. Inga invändningar har rests mot doin-

stolskommitténs förslag att det skall åligga byggnadsnämnden att göra an­

mälan till fullmäktige då gode män bör väljas och att fullmäktige skall

lämna meddelande om val av gode män. Detsamma är förhållandet med för­

slagen att stadens styrelse skall lämna länsstyrelsen erforderligt biträde

med tillsynen över fastighetsregistret samt att föreskriften angående för­

ordnande av magistratsledamot till registerförare skall upphävas. I dessa

delar ansluter jag mig till kommitténs förslag.

Kommunalborgmästaren är i flera städer med stöd av 7 kap. 15 § PBL

förordnad att ha befattning med fastighetsregistret. Reglerna om fastighets­

register är för närvarande föremål för översyn av särskild utredningsman.

I avvaktan på resultatet av denna översyn hör de förordnanden för kommu­

nalborgmästare som här avses kunna bestå. Möjlighet torde också böra fin­

nas att meddela sådana förordnanden beträffande städer, som nu har magi­

strat. Jag biträder därför kommitténs förslag i denna del.

1 sitt den 14 oktober 1963 avgivna betänkande, benämnt »Fastighetsbild­

ning:» (SOU 1963:68), hav 1954 års fastighetsbitdningskommitté framlagt

förslag till gemensamma regler för fastighetsbildningen i stad och på lan­

det. Förslaget innebär en betydande omgestaltning av nuvarande regelsy­

stem och berör därvid även de frågor som nu behandlas i 5 kap. PBL. Fas-

tighetsbildningskommittens förslag är för närvarande föremål för remiss-

4t flihang till riksdagens protokoll 19tib. t samt. Nr l(>r.

Kungl. Maj: ts propotition nr 163 dr 196 i

106

behandling och något ställningstagande till förslaget kan ännu ej ske. De

ändringar i 5 kap. FBL som nu bör företagas bör icke gå längre än som

erfordras med anledning av magistratsinstitutionens upphörande. Såsom

domstolskommittén föreslagit torde därför möjligheten att meddela förord­

nande enligt 5 kap. 21 § böra bibehållas. Visserligen torde det för närva­

rande icke finnas några gällande förordnanden, varigenom annan än ma­

gistrat eller länsstyrelse äger för fastställelse pröva avstyckningar av om­

råde som ej ingår i stadsplan. Remissyttrandena visar emellertid, att ma­

gistratens avveckling kan aktualisera frågan om att meddela sådana för­

ordnanden.

Bestämmelsen i 6 kap. 4 § FBL om skyldighet för byggnadsnämnden att

anmäla, när gode män skall väljas, bör avfattas i närmare anslutning till

motsvarande bestämmelse i 2 kap. 7 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om

delning av jord på landet. Vidare torde bestämmelserna i 5 kap. 22 § och 7

kap. 18 § FBL böra jämkas för att klargöra utformningen av besvärsförfa-

randet. Då kommunal myndighet icke längre är beslutande organ, kan det

ej bli fråga om s. k. kommunalbesvär.

Magistratens befattning med byggnadsväsendet i stad har upphävts ge­

nom 1959 års byggnadsstadga och dess befattning med fastighetsbildning­

en försvinner genom nu föreslagna ändringar i FBL. Stadgandet i 29 kap.

1 § byggningabalken om magistratens befattning med husbyggnad i stad

innehåller i huvudsak endast en hänvisning till särskilda bestämmelser

utanför 1734 års lag. Vid tillkomsten av stadgandet anfördes såsom skäl för

att bestämmelser i detta ämne icke intogs i lagen, att det är fråga om för­

hållanden som ofta måste ändras samt att det gäller frågor, som faller

under Kungl. Maj :ts ekonomiska lagstiftning. Stadgandet saknar alltså

självständig betydelse vid sidan om FBL och jag finner därför, att stadgan­

det bör upphävas.

I övergångsbestämmelserna till ändringarna i FBL torde böra införas en

bestämmelse om fortsatt giltighet av föreskrift som magistrat med stöd

av 7 kap. 1 § FBL meddelat om tomtbokens innehåll.

Fastighetsbildning föranledd av ändrad administrativ indelning1

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av fastighet vid änd­

ring i rikets indelning med mera har magistrat och kommunalborgmästare

vissa åligganden vid fastighetsbildning föranledd av ändrad administrativ

indelning. Underrättelse om delningsförrättning skall sålunda tillställas ma­

gistrat eller kommunalborgmästare i stad och kommunalnämnd eller mu-

nicipalnämnd i samhälle eller socken, som beröres av förrättningen (5 §).

1 Förslag 15) i propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

107

Vidare skall i Stockholm överståthållarämbetet och i annan stad med

magistrat denna fullgöra vad enligt lagen eljest ankommer på ägodelnings-

domare eller ägodelningsrätt (22 §). I enlighet härmed skall talan mot

förrättning fullföljas till överståthållarämbetet eller magistrat (12 §), som

även eljest har att pröva fastställelse av förrättningen (13—15 §■§).

Stadsdomstolsutredningen

^{Stadsdomstolsutredningen föreslår, att vad i} 5 ^{§ i} 1930 ^{års lag sägs} om

^{de kommunala myndigheter, som skall underrättas om förrättningen,} änd­

^{ras att avse kommunens styrelse. Den prövning av förrättningen, som} nu

ankommer på magistrat, bör överflyttas till ägodelningsdomare eller ägo­

delningsrätt och undantaget begränsas till att avse Stockholm.

Under remissbehandlingen har domänstyrelsen och lantmäteristyrelsen

ifrågasatt, om icke undantaget för Stockholm bör upphävas.

Domstolskommittén

Domstolskommittén finner, att vad domänstyrelsen och lantmäteristyrel­

sen anfört bör beaktas. Kommittén föreslår, med tillstyrkande av stadsdom-

stolsutredningens förslag i övrigt, att prövning av förrättning enligt.

1930

års lag skall ankomma på ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt jämväl

i Stockholm och övriga städer, som nu har magistrat.

Departementschefen

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt domstolskommitténs förslag eller

lämnat detta utan erinran. Jag ansluter mig till förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

Växel- och checkprotester1

Gällande bestämmelser

I

växellagen den

13

maj

1932

(nr

130)

stadgas att, om betalning

för

växel ej erlägges på förfallodagen eller om växelbetalaren vägrar att god­

känna växel, växelinnehavaren har rätt att väcka återgångskrav mot över-

^{låtare, utställaren och andra växelgäldenärer} (43

§). Vägran att godkänna

eller infria växel skall i allmänhet styrkas genom en av offentlig myndig­

het upprättad handling

(44

§ första stycket). Protest för uteblivet godkän­

nande skall i regel upptagas inom tid som är fastställd för växelns upp­

visande till godkännande

(44

§ andra stycket). Protest för bristande betal­

ning skall i allmänhet upptagas en av de två närmaste söckendagarna ef­

^{ter den dag då växeln är betalbar} (44

§ tredje stycket). Vidare skall pro­

testen, om annat ej överenskommits, upptagas mellan klockan

9

och

19

(89 §).

1 Förslag 16) och 17) 1 propositionen.

108

I checklagen den 13 maj 1032 (nr 131) stadgas att, om check, som upp­

visas i rätt tid, ej infrias, innehavaren äger väcka återgångskrav mot över-

låtare, utställaren och andra checkgäldenärer. Den uteblivna betalningen

skall då styrkas, vilket kan ske bl. a. genom protest eller genom en av

trassatbanken å checken tecknad förklaring härom (40 §). Protest skall i

regel upptagas före uppvisningstidens utgång (41 §). Protesten skall, om

annat ej överenskommits, upptagas å tid då banken brukar hållas öppen

för allmänheten eller, å dag då banken ej hålles öppen, mellan klockan 9

och 19 (67 §).

Protest enligt växellagen och checklagen skall upptagas, i stad av där

anställd notarius publicus eller magistratsperson eller av särskild förrätt-

ningsman och på landet av landsfiskalen i orten eller av notarius publicus

eller magistratsperson från närmaste stad eller av särskild förrättningsman.

Vidare äger landsfiskal upptaga protest i stad, där magistrat ej finnes, om

staden ligger inom landsfiskalens distrikt. Dessa bestämmelser återfinnes

i 88 § växellagen och 66 § checklagen, vilka är likalydande.

Stadsdomstolsut redningen

Stadsdomstolsutredningen uttalar i anslutning till förslag till ny stadga

för notarius publicus, att 88 § växellagen och 66 § checklagen bör ändras

i vad avser skyldighet för magistratsperson att upptaga protest samt att

det kan ifrågasättas, om ej i samband därmed hela protestförfarandet bör

förenklas och göras mera tidsenligt.

Domstolskommittén

Även domstolskommittén behandlar denna fråga i anslutning till förslag

till ny stadga för notarius publicus. Kommittén föreslår, att notarius pub­

licus alltjämt skall finnas i varje stad. Skyldigheten för magistratsperson

enligt 88 § växellagen och 66 § checklagen att upptaga protest bör upp­

höra. Vidare bör med anledning av den förestående omorganisationen av

polis-, åklagar- och exekutionsväsendet den befattning med protester som

för närvarande ankommer på landsfiskal överflyttas till utmätningsmän-

nen.

Remissyttranden

I allmänhet föranleder kommitténs förslag ej annat yttrande än att för­

slaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län fäster uppmärksamheten på att

utmätningsmännen kommer att bli stationerade på ett fåtal orter och att

detta skulle kunna medföra en försämring ur servicesynpunkt. Länssty­

relsen finner dock en sådan försämring kunna motverkas genom att sär­

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

skilda förrättningsmän för upptagande av protest förordnas i erforderlig

utsträckning.

Landsfiskalen i Alvesta distrikt anser det ej tillräckligt att kronofogden

äger upptaga protest utan föreslår, att sådan behörighet skall tilläggas även

denne underställd personal, kronokommissarier och kronoassistenter.

Förslaget att utmätningsman skall äga upptaga protester avstyrkes i

några yttranden. Stadsfullmäktige i Boden anser således att, då notarius

publicus, biträdande notarius publicus och särskilda förrättningsmän är

behöriga att förrätta dessa protester, sådan behörighet icke behöver till­

komma jämväl utmätningsmannen, som kommer att få stor arbetsbörda

i stora distrikt. Stockholms handels- och sjöfartsnämnd berör frågan, om

det i stad erfordras att protester upptages av annan än notarius publicus.

Nämnden erinrar om att innehavare av notarius publicusbefattning i stor

utsträckning kommer att vara beroende av den inkomst som han erhåller

genom växelprotester, vilken år 1962 i Stockholm uppgick till drygt två

tredjedelar av notarius publicus totala bruttoinkomster. Då särskild växel-

protestförrättare vid behov kan förordnas i stad, föreslår nämnden, att

stadgandet utformas så att utmätningsman icke blir behörig upptaga pro­

test i stad, där det alltid skall finnas notarius publicus. Liknande synpunk­

ter anföres av landsfiskalen i Olof ströms distrikt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

109

Departementschefen

Växel- och checkprotester skall upptagas av offentlig myndighet, vilket

överensstämmer med gällande konvention om gemensam växellag, kon­

vention för lösande av vissa lagkonflikter på växelrättens område, konven­

tion om gemensam checklag och konvention för lösande av vissa lagkon­

flikter på checkrättens område.

Landsfiskals uppgift att vara protestförrättare på landet måste i sam­

band med omorganisationen av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet

överföras till annan befattningshavare, och i likhet med domstolskommit-

tén finner jag, att uppgiften bör ankomma på utmätningsman. Antalet kro­

nofogdedistrikt kommer att bli omkring 80 i hela riket och kronofogden

kan alltså icke personligen upptaga protester inom hela sitt distrikt. Jag av­

ser att senare i dag hemställa, att lagrådets yttrande skall inhämtas över för­

slag till vissa ändringar i utsökningslagen. Därvid föreslås 4 § utsöknings-

lagen få sådan ändrad lydelse att kronofogde, enligt bestämmelser som

Kungl. Maj :t meddelar, skall äga rätt sätta annan befattningshavare i sitt

ställe såsom utmätningsman. Av den ändrade lydelsen av lagrummet får an­

ses följa, att denna delegationsrätt skall avse jämväl uppgifter som ankom­

mer på utmätningsman enligt författning vid sidan av utsökningslagen, så­

vida annat ej uttryckligen framgår av författningen. Genom en föreskrift

om att protesterna upptages av utmätningsmannen i orten öppnas möjlighet

ilo

för Kungl. Maj :t att medge delegation av uppgiften såsom protestförrättare

till kronofogde underställd befattningshavare.

Ett kronofogdedistrikt kommer att omfatta både land och stad. Då ut­

mätningsman bör ha samma behörighet inom hela sitt distrikt, anser jag

att han skall äga upptaga protester även i stad som ingår i hans distrikt. I

varje stad avses emellertid alltjämt skola finnas notarius publicus. Liksom

för närvarande bör skyldigheten att upptaga protest i stad i första hand

åvila denne. Hans behörighet att upptaga protester utanför staden bör läm­

nas oförändrad.

Behovet av protestförrättare utöver notarius publicus och utmätnings­

man torde få tillgodoses genom att länsstyrelsen, om så erfordras, förord­

nar särskild förrättningsman för stad eller land i enlighet med nu gällande

regler.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1964

Ändringar i giftermålsbalken m. m.1

Gällande bestämmelser

Borgerlig vigselförrättare är i stad lagfaren ledamot av magistraten el­

ler, i stad där magistrat ej finnes, kommunalborgmästaren samt på landet

landsfiskalen eller, om Kungl. Maj :t för visst område det medgiver, av

länsstyrelsen särskilt förordnad vigselförrättare. Borgerlig vigselförrättares

behörighet och skyldighet att viga är begränsad till hans tjänstgöringsområ-

de, men skyldigheten är ej beroende av att någon av de trolovade har sitt

hemvist inom tjänstgöringsområdet. Beträffande landsfiskal, som är bosatt

i stad gäller dock, att han är behörig att förrätta vigsel jämväl inom staden

men att han är skyldig därtill, endast om någon av de trolovade har sitt

hemvist inom hans distrikt. Bestämmelserna återfinns i 4 kap. 5 § gifter­

målsbalken.

Under vissa förutsättningar skall bouppteckningsförrättare förordnas. I

giftermålsbalken stadgas att, om avskrift av bouppteckning ej inlämnats

till rätten inom tre månader från det boskillnadsdom meddelats, rätten el­

ler domaren skall förordna magistratsperson, landsfiskal, rättens betjänt

eller annan lämplig person att verkställa uppteckningen (9 kap. 9 § andra

stycket). Sådant förordnande skall under vissa förutsättningar meddelas

även i mål om boskillnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad samt sedan

rätten dömt till hemskillnad eller äktenskapsskillnad (9 kap. 9 § tredje

stycket samt 11 kap. 20 och 23 §§). För äktenskap som ingåtts före den

1 januari 1921 finns liknande bestämmelser om bouppteckning i lagen den

1 juli 1898 (nr 64 s. 10) om boskillnad och lagen den 12 november 1915 (nr

426) om äktenskaps ingående och upplösning. Enligt boskillnadslagen skall

magistratsperson, landsfiskal, rättens betjänt eller annan lämplig person

1 Förslag 4), 9) och 11) i propositionen.

in

förordnas till bouppteckningsförrättare (6 § och 8 § andra stycket) och en­

ligt 1915 års lag skall magistratsperson, kronofogde, lansman, rättens be­

tjänt eller annan lämplig person förordnas (6 kap. 14 § andra stycket).

Om kommun beslutar, att inom kommunen skall utses medlare i akten-

skapstvister, eller om eljest behov av medlare visar sig föreligga, skall enligt

14 kap. 2 § giftermålsbalken på landet kommunalnämnden, i Stockholm

överståthållarämbetet och i annan stad magistraten eller, dar magistrat ej

finnes, kommunalborgmästaren utse medlare, minst en man och en kvinna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att lagfaren domare i underrätt skall

vara borgerlig vigselförrättare såväl i stad som på landet. Utredningen för­

utsätter, att landsfiskal alltjämt skall vara vigselförrättare och att särskilt

förordnad vigselförrättare skall kunna utses i samma ordning som för när­

varande. Vidare föreslår utredningen, att medlare skall utses av rätten samt

att om rättens sammansättning därvid skall gälla vad i rättegångsbalken

är i allmänhet föreskrivet om domförhet vid huvudförhandling i tvistemål.

Domstolskommittén

Domstolskommittén uttalar beträffande borgerlig vigselförrättare, att bor­

gerlig vigsel i stad med rådhusrätt förrättas av domare och att, även om

uppgiften såsom vigselförrättare huvudsakligen är av administrativ natur,

det icke finns tillräckliga skäl att överflytta denna uppgift till annan be­

fattningshavare i sådan stad. Principiella skäl synes då icke böra hindra,

att domare i häradsrätt erhåller samma uppgift. Såsom stadsdomstolsut­

redningen uttalat, tillgodoses härigenom ett önskemål om lagkunnighet hos

vigselförrättare och vigselakten kan äga rum i lokal, som är lämplig med

hänsyn till aktens högtidlighet och värdighet. Behörighet att förrätta bor­

gerlig vigsel torde alltså böra tillkomma ordinarie domare i underrätt. Be­

hörigheten bör dock begränsas till den egna domkretsen. Finns flera ordi­

narie domare i en domstol torde deras skyldighet att tjänstgöra som vigsel­

förrättare få bestämmas i administrativ väg. Efter omorganisationen av

polis- och åklagarverksamheten torde den uppgift som vigselförrättare,

vilken för närvarande åvilar landsfiskalerna, i stället få ankomma på po­

lischeferna, var inom sitt distrikt. De nya polisdistrikten kommer i all­

mänhet att omfatta både stad och landsbygd. Polischefen kan alltså bil

behörig att viga även i stad.

Åtskilliga städer och större samhällen, anför kommittén vidare, kommer

emellertid likväl att sakna borgerlig vigselförrättare i orten, och for dessa

orter måste tillgången till borgerlig vigselförrättare tillgodoses på annat

sätt. Med hänsyn till de olika förhållanden som råder kan det emellertid

112

Knngl. Maj:ts proposition nr 163 dr 196i

icke författningsvägen angivas, vem som där bör vara borgerlig vigselför-

rättare. Det synes böra liksom hittills ankomma på länsstyrelsen i länet

att avgöra, i vilken utsträckning särskild vigsel förr ättare erfordras eller

är önskvärd, samt att förordna sådan. Därvid kan befattningshavare i den

kommunala förvaltningen ifrågakomma. Det kan även visa sig lämpligt att

till vigselförrättare utse den som förordnats till notarius publicus. I städer,

där kommunalborgmästaren kvarstår på tidigare gällande reglemente, kan

denne utnyttjas för uppgiften. Något beslut av Kungl. Maj :t, att särskild

vigselförrättare skall utses, lärer ej vara erforderligt.

Borgerlig vigselförrättare bör, enligt kommitténs uppfattning, icke vara

skyldig att \iga annorstädes än på sitt ämbetsrum, en inskränkning i vig­

selskyldigheten som i vart fall för städernas del överensstämmer med vad

som för närvarande tillämpas. Den nuvarande särbestämmelsen för visst

fall, att vigsel förrätt ares åliggande skall vara beroende av att någon av de

trolovade har sitt hemvist inom hans tjänstgöringsområde, kan utgå.

1 anslutning till giftermålsbalkens bestämmelser om boupptecknings­

förrättare uttalar kommittén att stadgandet att magistratsperson kan anli­

tas för sådant uppdrag blir betydelselöst, sedan magistraten avvecklats. Om­

organisationen av åklagar- och polisväsendet medför, att ej heller stad­

gandet att landsfiskal skall vara bouppteckningsförrättare kan bibehållas.

Bestämmelserna om magistratsperson och landsfiskal bör därför utgå ur

lagrummen. Det torde icke finnas anledning att särskilt angiva rättens be­

tjänt såsom bouppteckningsförrättare, utan lagrummen bör ändras att av­

se lämplig person över huvud taget.

Om medlare i äktenskapst vister anmärker kommittén, att medlingen har

en betydelsefull uppgift att fylla och bl. a. är en förutsättning för att rät­

ten, när makarna är ense, skall kunna döma till hemskillnad utan att be­

visning om söndring förebringas. Det är därför av särskild betydelse, att

personer som är lämpliga för uppgiften utses till medlare. Förutsättningar­

na för ett lämpligt personval får anses vara större, om medlare utses av rät­

ten än om detta ankommer på kommunal myndighet. I likhet med stads-

domstolsutredningen finner domstolskommittén därför, att medlare enligt

14 kap. 2 g giftermålsbalken bör utses av rätten och att enhetliga bestäm­

melser bör gälla för stad och landsbygd.

Vidare påpekar kommittén, att medlare enligt 14 kap. 1 § giftermålsbal­

ken utses på landet av häradshövdingen och i stad av rättens ordförande.

Detta medlingsuppdrag är emellertid såtillvida begränsat att det avser en­

dast de i beslutet angivna makarna. Innan beslutet meddelas, torde ma­

karna i allmänhet beredas tillfälle att yttra sig i frågan om vem som skall

erhålla uppdraget. Medlare som utses enligt 14 kap. 2 § giftermålsbalken skall

under en längre tid medla mellan ett obestämt antal makar, som ej har nå­

gon möjlighet att påverka valet av medlare. Det synes lämpligt att, då med­

lare utses enligt sistnämnda lagrum, rätten har den av stadsdomstolsutred-

113

ningen föreslagna sammansättningen. Enär lagen om handläggning av dom­

stolsärenden icke lärer vara tillämplig på ifrågavarande ärenden, har dom-

stolskommittén i förslaget till rådhusrättsstadga intagit den bestämmelsen

att rådhusrätt vid behandling av dessa ärenden skall ha den sammansätt­

ning som i rättegångsbalken är i allmänhet föreskriven för huvudförhand­

ling i tvistemål.

Remissyttranden

Delade meningar råder om domstolskommitténs förslag angående borger­

liga vigselförrättare.

Socialstyrelsen uttalar mera allmänt, att förslaget med ordinarie domare i

underrätt som behörig vigselförrättare icke skapar tillräckliga möjligheter

att erhålla borgerlig vigsel under högtidliga former, eftersom domare icke

torde bli skyldig att förrätta vigsel annat än på tjänstetid. Möjligheten att

på helgdagar och annan fritid få borgerlig vigsel med domare som vigselför­

rättare samt att få utnyttja tingslokalen torde därför enligt styrelsens me­

ning bli mycket begränsad. Åtskilliga trolovade kommer att bli hänvisade

till vigsel inför polismyndighet eller — i undantagsfall — av särskilt för­

ordnad vigselförrättare. Styrelsen anser det vara angeläget att möjlighet att

erhålla borgerlig vigsel under högtidliga former kan utan större begräns­

ningar erbjudas alla som önskar en sådan förrättning.

Kommitténs förslag att domare i underrätt skall vara vigselförrättare av-

stvrkes av rådhusrätten i Uppsala, magistraten i Karlskrona, stadsfullmäk­

tige i Boden och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare. Därvid åbe­

ropar magistraten i Karlskrona, att denna uppgift är av administrativ na­

tur och främmande för domarverksamheten. Rådhusrätten i Uppsala anför,

att den lagkunnighet som en vigselförrättare behöver är minimal och att

lämpliga lokaler finns även hos administrativa tjänstemän. Stadsfullmäktige

i Boden och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare erinrar om att kom­

mittén intagit den principiella ståndpunkten, att dömande och administra­

tiva uppgifter noga skall åtskiljas så att domare icke handlägger admini­

strativa uppgifter samt att ordinarie domare endast skall handlägga kvali­

ficerade domaruppgifter. Förrättande av borgerlig vigsel är en administra­

tiv uppgift. Stadsfullmäktige i Boden framhåller vidare, att vissa präster

i frikyrkoförsamlingar har förordnats att förrätta vigsel och att någon

större juridisk erfarenhet och kunskap icke torde erfordras. Stadsfullmäk­

tige fortsätter:

De ordinarie domarna och övriga jurister i domstolarna har en mycket

stor arbetsbörda och om principen med stora domkretsar i framtiden ge­

nomföres, kommer domare att finnas stationerade på endast cirka 93 plat­

ser. Förslaget att endast ordinarie domare skal) vara vigselförrättare får den

egendomliga konsekvensen att t. f. tingsdoinare, tingssekreterare, hovrätts-

fiskal eller notarie, som är tillförordnad domhavande, icke skulle erhålla

Kungl. \laj: is proposition nr 163 år 1964

114

rätt att förrätta vigsel. En dylik situation kan ofta inträffa under semest­

rarna eller då de ordinarie domarna är upptagna av tingsförhandlingar på

kansliorten eller på andra tingsställen utanför kansliorten.

Frågan huruvida vigselbehörigheten bör inskränkas till ordinarie doma­

re, beröres även av familjerättskommittén. Denna förordar att behörighe­

ten som borgerlig vigselförrättare tillägges lagfaren domare i underrätt.

Med tanke på sjukdom, semester och annan ledighet, som kan infalla sam­

tidigt för flera befattningshavare, synes det kommittén mindre lämpligt att

begränsa behörigheten till ordinarie befattningshavare. Vidare bör man icke

i lagtexten inskränka behörigheten att avse endast tjänstgöringsområde,

bl. a. därför att ämbetslokalen kan vara belägen utanför domkretsen. När­

mare bestämmelser som erfordras för tillämpningen bör enligt kommitténs

uppfattning utfärdas i administrativ ordning. Rådhusrätten i Uppsala, som

i princip avstyrkt förslaget i denna del, hemställer, att vigselbehörigheten i

vart fall icke skall begränsas till ordinarie domare.

Förslaget att polischefen skall övertaga landsfiskalens nuvarande uppgift

att förrätta vigsel avstyrkes av överståthållarämbetet, stadsfullmäktige i

Boden, familjerättskommittén, polisberedningen, Föreningen Sveriges stads-

fiskaler, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare och landsfiskalen i

Alvesta distrikt medan tveksamhet till förslaget uttalas av länsstyrelsen i

Jämtlands län, poliskammaren i Stockholm samt Föreningen Sveriges po­

lismästare.

Polisberedningen anser, att det i och för sig icke är någon lycklig ord­

ning att borgerlig vigsel förrättas av polisiär befattningshavare på grund av

dennes tjänst inom polisen. För den händelse ordinarie domare i underrätt

i enlighet med domstolskominitténs förslag blir generellt skyldiga att för­

rätta borgerlig vigsel från och med den 1 januari 1965, finner beredningen

det kunna ifrågasättas, om polischefen generellt sett behöver ha samma

skyldighet. Det torde då vara tillfyllest att länsstyrelsen kan meddela för­

ordnande för särskild vigselförrättare, till vilket förordnande polischef

självfallet kan ifrågakomma. Om magistraterna och kommunalborgmästar-

institutionen avvecklas samtidigt med att polisväsendet förstatligas, föror­

dar beredningen i första hand att vigselskyldigheten ålägges domare i un­

derrätt och av länsstyrelsen förordnad person. I andra hand bör endast den

ändringen vidtages i nuvarande regler att behörigheten för landsfiskalen-

polischefen att förrätta vigsel upphäves. Som en sista möjlighet anger be­

redningen att landsfiskalens vigselrätt överföres till polischefen.

Familjerättskommittén påpekar att, med hänsyn till det jämförelsevis

ringa antal polisdistrikt som skall finnas efter den tilltänkta omorganisa­

tionen av polis- och åklagarväsendet, så mycket icke torde stå att vinna med

en ordning, varigenom polischefen blir borgerlig vigselförrättare. Därjämte

utgår kommittén från att många polischefer kommer att finnas på samma

orter som domarkanslierna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196

4