angående avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna, m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b 1

Nr 163

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna, m. m.; given Stockholms slott den 21 maj 196b.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till 1) lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter; 2) lag om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) m. m.; 3) lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden, m. m.; 4) lag om ändring i giftermålsbalken; 5) lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken; 6) lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning; 7) lag om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister, firma och prokura; 8) lag om ändring i sjölagen; 9) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s. 10) om boskillnad; 10) förordning om ändrad lydelse av 4 § 9 och 13 mom. förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter; 11) lag angående ändrad lydelse av 6 kap. 14 § lagen den 12 november 1915 (nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning; 12) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad; 13) lag om ändring i vattenlagen; 14) lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning; 15) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera; 16) lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130); 17) lag om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131); 18) förordning om ändring i lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207);

1 Bihang till riksdagens protokoll 19Gi. 1 samt. Nr 163

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

19) förordning angående ändrad lydelse av 46 § förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt; 20) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1946 (nr 807) om handläggning av domstolsärenden; 21) lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608); 22) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272); samt 23) lag angående ändring i lagen den 14 december 1956 (nr 618) om allmänna sammankomster; dels ock inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till 24) förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1) angående utvidgad näringsfrihet; 25) kungörelse om ändring i stadgan den 8 juni 1917 (nr 474) angående hotell- och pensionatrörelse; 26) kungörelse om ändrad lydelse av 106 och 111 §§ livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824); och 27) kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan den 14 december 1956 (nr 617).

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Kangl. Maj:ts proposition nr 1G3 år 196i 3

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt magistrats- och kommunalborgmästannstitutionerna skall avvecklas den 1 januari 1965. Magistratens och kommunalborgmästarens nuvarande statliga förvaltningsuppgifter föreslås utskiftade på andra organ. Flertalet av dessa uppgifter föreslås skola ankomma på länsstyrelse eller polismyndighet. Förslagen innebär således bl. a., att handels- och näringsregister för stad skall föras hos länsstyrelsen samt att länsstyrelsen skall övertaga magistratens befattning mot fastighetsregister för stad. Kungl. Maj :t får dock möjlighet att förordna om lokal handläggning av dessa ärenden. Av de uppgifter som föreslås överlämnade till länsstyrelsen må även nämnas ärenden om tillstånd att driva hotell eller pensionat. Polismyndigheten avses skola ha tillsynen över ianspråktagande av allmän plats samt över offentliga tillställningar och allmänna sammankomster ävensom handlägga ärenden om lotteritillstånd och tillstånd att försälja varm korv m. m. på annan affärstid än den vanliga. Domstol föreslås skola övertaga bl. a. uppgiften att utse medlare i äktenskapstvister. Behörig att förrätta borgerlig vigsel skall vara lagfaren domare i allmän underrätt eller särskilt förordnad vigselförrättare. Enligt förslagen skall växel- och checkprotester upptagas av notarius publicus, utmätningsman eller särskilt förordnad förrättningsman. Full visshet anses icke kunna erhållas om samtliga magistratens och kommunalborgmästarens förvaltningsuppgifter. Förslag framlägges därför slutligen att magistrat och kommunalborgmästare enligt lag eller författning åvilande uppgift skall, om Kungl. Maj :t ej föreskriver annat, övertagas. av länsstyrelsen. För ordinarie kommunalborgmästare, som ej övergår till annan tjänst,, föreslås sådana bestämmelser att denne kan kvarstå i sin nuvarande tjänst med de åligganden som återstår, sedan de statliga förvaltningsuppgifternai utskiftats till andra organ.

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

1) Förslag till Lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborg­

mästare m. fl. åvilande uppgifter

Härigenom förordnas som följer. Vad i lag eller författning stadgas om magistrat, ledamot av magistrat, stadsstyrelse, ordförande i stadsstyrelse eller kommunalborgmästare skall, såframt ej Konungen föreskriver annat, i stället gälla länsstyrelse. Vid behandling av ärende, som enligt § 6 mom. 7 riksdagsordningen och 13 § lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen ankommer på magistrat, skall magistraten bestå av borgmästaren i rådhusrätten i staden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965, då lagen den 17 juni 1932 (nr 269) om överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse åliggande bestyr skall upphöra att gälla. 2

2) Förslag

till

Lag om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) m. m.

Härigenom förordnas, att 29 § 2 mom. kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) samt lagen den 17 juni 1932 (nr 268) om kommunalborgmästare skola upphöra att gälla vid utgången av år 1964. Med avseende å den, som vid lagens ikraftträdande innehar ordinarie tjänst som kommunalborgmästare, skall vad i sagda lag om kommunalborgmästare och med stöd därav utfärdade tjänstereglementen är stadgat om skyldighet att fullgöra nya eller ändrade arbetsuppgifter, villkor för entledigande samt tjänsteförhållanden i övrigt alltjämt i tillämpliga delar gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961 5

3) Förslag

till

Lag om överflyttande av magistratens befattning med

burskapsärenden, m. m.

Härigenom förordnas som följer. Stadens styrelse skall övertaga den befattning med ansökan om burskap och med uppsägning av burskap, som enligt 3 kap. 1 och 5 §§ handelsbaiken ankommer på borgmästare och råd. . , Stadens styrelse äger antaga reglemente angående burskap i staden att gälla i stället för vad som stadgas i 3 kap. handelsbalken. Innan, reglemente antages, skall stadens borgerskap beredas tillfälle yttra sig. Reglemente fastställes av länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Är vid lagens ikraftträdande ärende angående burskap anhangigt hos borgmästare och råd, skall ärendet överlämnas till stadens styrelse. Reglemente angående burskap i stad, vilket skall träda i kraft tidigast den 1 januari 1965, må antagas före sagda dag av magistraten i staden och fastställas av länsstyrelsen.

4) Förslag

till

T.ng om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 4 kap. 5 §, 9 kap. 9 §, 11 kap. 20 § samt 14 kap. 2 § giftermålsbalken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Behörig att förrätta borgerlig vig­

sel är, enligt närmare bestämmelser

magistraten eller, där magistrat ej som Konungen meddelar, lagfaren

domare i allmän underrätt och den

finnes, stadsstyrelsens ordförande,

som länsstyrelsen särskilt förordnar och på landet landsfiskalen ävensom, där Konungen för visst område det till vigselförrättare.

medgiver, den som Konungens be-

1 Senaste lydelse av 9 kap. 9 § och 11 kap. §, se SFS 1944:207.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 nr 196 i-

— domaren ingivas.

Har avskrift av bouppteckning ej Har avskrift av bouppteckning ej inkommit inom tre månader, från inkommit inom tre månader, från det boskillnadsdomen gavs, förordne det boskillnadsdomen gavs, förordne rätten eller domaren magistrats per­ rätten eller domaren lämplig person son, landsfiskal, rättens betjänt eller att verkställa uppteckningen; och annan lämplig person att verkställa åligge det make att under edsförplikuppteckningen; och åligge det make telse redligen uppgiva sina tillgångar att under edsförpliktelse redligen och skulder. Förrättningsmannen uppgiva sina tillgångar och skulder. bär att till rätten eller domaren överFörrättningsmannen har att till rät­ sända en avskrift av bouppteckten eller domaren översända en av­ ningen. skrift av bouppteckningen. Är boskillnad - erhållit bouppteckningen, Make, som----- därtill hållas, Riktigheten av före bodelningen.

11 KAP.

20 §.

Är mål om hemskillnad anhängig- Är mål om hemskillnad anhängiggjort, och har, då talan är väckt alle­ gjort, och har, då talan är väckt allenast av ena maken, skälig anledning nast av ena maken, skälig anledning därtill visats, äge rätten eller doma­ därtill visats, äge rätten eller domaren, om ena maken det äskar, för­ ren, om ena maken det äskar, förordna magistratsperson, landsfiskal, ordna lämplig person att förrätta rättens betjänt eller annan lämplig uppteckning av vardera makens tillperson att förrätta uppteckning av gångar och skulder; och åligge det vardera makens tillgångar och skul­ make att under edsförpliktelse redlider; och åligge det make att under gen uppgiva sina tillgångar och skuledsförpliktelse redligen uppgiva si­ der. na tillgångar och skulder. Har ej---------- ----------är sagt. Make, som----- ------ av bouppteckningen. Riktigheten av -------före bodelningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i 7

Har kommun beslutit, att inom

kommunen skola utses medlare i

tvister mellan makar, eller visar sig

eljest behov av sådana medlare, skall

på landet kommunalnämnden, i rätten till medlare utse minst en man Stockholm överståthållarämbetet och och en kvinna. Medlare utses för två kalenderår. Avgår medlare, innan

i annan stad magistraten eller, där

magistrat ej finnes, stadsstyrelsen den tid utlupit, för vilken han är utsedd, varde annan utsedd för den till medlare utse minst en man och en kvinna. Medlare utses för två ka- återstående tiden. landerår. Avgår medlare, innan den tid utlupit, för vilken han är utsedd, varde annan utsedd för den återstående tiden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. medlare, vilket dessförinnan meddelats med stod av Förordnande av 14 kap. 2 § i dess äldre lydelse, skall alltjämt äga giltighet. 5

5) Förslag

till

Lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken

Härigenom förordnas, att 29 kap. byggningabalken skall upphöra att gälla vid utgången av år 1964.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

6) Förslag till Lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883

(nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning

... Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 fi.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Då förlagsinteckning sökes, skall Då förlagsinteckning sökes, skall den handling på grund varav inteckden handling på grund varav inteckning äskas ingivas i huvudskrift ning äskas ingivas i huvudskrift samt vara åtföljd dels av intyg, utsamt vara åtföljd dels av intyg, utfärdat i Stockholm av poliskamma­ färdat av polismyndigheten, att för-

ren och i övriga delar av riket av

lagstagaren utövar den uppgivna römagistrat eller landsfiskal, att för- relsen samt att denna är av den art lagstagaren utövar den uppgivna röoch drives i den omfattning som i relsen samt att denna är av den art 1 § sägs, dels ock, där enligt särskiloch drives i den omfattning som i da författningar anmälan hos äm- 1 § sägs, dels ock, där enligt särskil­ betsmyndighet eller tillstånd av såda författningar anmälan hos ämdan myndighet fordras för rörelsens betsmyndighet eller tillstånd av sådrivande, av bevis att anmälan skett dan myndighet fordras för rörelsens eller tillstånd meddelats. drivande, av bevis att anmälan skett eller tillstånd meddelats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Intyg, som utfärdats enligt 3 § i dess aldre lydelse, skall alltjämt äga giltighet.

1 Senaste lydelse, se SFS 1947:471.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i 9.

7) Förelag till f>g om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1)

angående handelsregister, firma och prokura

Härigenom förordnas, dels att 1, 3, 4 och 16 §§ lagen den 13 juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura1 skola erhålla ändrad lydelse pa sätt nedan angives, dels ock att 24 § samma lag skall upphöra att gälla.

1 §•

För Stockholm skall hos överståt­ Hos länsstyrelsen skall för varje hållareämbetet, för annan stad hos kommun i länet föras handelsregismagistraten, eller, där sådan ej fin­ ter för inskrivning av de anmälannes, hos vederbörande stadsstyrelse, den, om vilka i denna lag förmäoch för landsbygden hos Konungens les eller vilkas intagande i registret Befallningshavande föras handelsre­ kan varda annorledes föreskrivet. gister för inskrivning av de anmä- Konungen äger för viss stad förordlanden, om vilka i denna lag för- na särskild registerförare. mäles eller vilkas intagande i registret kan varda annorledes föreskrivet. 3§. Har den----------- — registrering vägras. Vägras registrering, ----------- skälen därför. Är sökanden med beslutet miss­ Är sökanden med beslutet missnöjd, äge han att vid talans förlust nöjd, äge han, vid talans förlust, innan klockan tolv å sextionde dagen inom två månader från beslutets från beslutets dag däröver anföra be­ dag däröver anföra besvär hos svär hos Konungens Befallningsha­ länsstyrelsen, om beslutet meddelats vande, om beslutet meddelats av ma­ av särskild registerförare, och mot gistrat eller stadsstyrelse, och mot länsstyrelsens beslut hos Konungen.

Konungens Befallningshavandes be­

slut hos Konungen.

Den myndighet, hos vilken han­ Registrering smyndigheten skall delsregistret föres, skall ofördröjli- ofördröjligen låta kungöra innehålgen låta kungöra innehållet av anmä­ let av anmälan, som i registret intages, såväl i allmänna tidningarna lan, som i registret intages, såväl i som ock, om anmälan avser rörelse allmänna tidningarna som ock i den stads tidning, där myndigheten har i stad, i tidning som utgives i den sitt säte eller, om flera tidningar där staden eller, om flera tidningar där utgivas, i den av dessa, där allmänna utgivas, i den av dessa, där allmänna påbud för staden vanligen meddelas. påbud för staden vanligen meddelas.

» Senaste lydelse av 4 §, se SFS 1924: 88, och av 16 §, se SFS 1895: 67 s. 10. lf Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Å r 163

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

Utgives ej tidning i staden, skall Utgives ej tidning i staden eller avkungörelsen införas i den tidning i ser anmälan rörelse å landet, skall länets residensstad, där allmänna på­ kungörelsen införas i den tidning i bud för denna stad vanligen medde­ länets residensstad, där allmänna las. Bilaga till anmälan skall ej kun­ påbud för denna stad vanligen medgöras. delas. Bilaga till anmälan skall ej kungöras, En samling-------------------------------- med register.

16 §. Anmälan om firma skall, innan Anmälan om firma skall, innan näringens utövande börjas, ske för näringens utövande börjas, ske till rörelse, som drives i Stockholm, hos handelsregistret för den kommun, överståthållareämbetet och för rörel­ där rörelsen drives. Om rörelsen se i annan stad hos stadens magi­ drives i flera kommuner, skall anstrat eller, där sådan ej finnes, hos mälan ske till handelsregistret för vederbörande stadsstyrelse, och, om den kommun, där huvudkontoret är rörelsen drives å landet, hos Konung­ beläget.

ens Befallningshavande i länet. Dri­

ves rörelsen i flera kommuner, skall anmälan ske till handelsregistret för den kommun, där huvudkontoret är beläget. Inrättas avdelningskontor förestår rörelsen, Anmälan, varom------------ alla anmälningsskyldige.

24 §.

Förseelse, som i 23 § 1 mom. är med ansvar belagd, skall åtalas hos polisdomstol i den ort, där den ifrågavarande rörelsen drives, om sär­

skild sådan domstol är där inrättad, men eljest hos poliskammare eller,

om poliskammare icke finnes, vid allmän domstol; och gälle i fråga om klagan över domstols eller poliskammares beslut i dessa mål vad i allmänhet är angående besvär i brott­

mål stadgat. Böter, som ådömas enligt 23 §,

tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas

de enligt allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Är vid lagens ikraftträdande ärende enligt äldre lag anhängigt hos magistrat eller kommunalborgmästare, skall ärendet överlämnas till den som därefter har att föra handelsregistret för staden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b 11

8) Förslag

till

Lag om ändring i sjölagen

Härigenom förordnas, att 3, 4, 41 och 332 §§ sjölagen1 skola erhålla ändrad lyd<else på sätt nedan angives.

Har den, för vars räkning fartyg Har den, för vars räkning fartyg bygges, för byggnadens verkställan­ bygges, för byggnadens verkställande de givit eller utfäst sig att giva varvs- givit eller utfäst sig att giva varvsägaren eller byggmästaren förskott ägaren eller byggmästaren förskott av penningar eller byggnadsämnen, av penningar eller byggnadsämnen, äge han, när avhandling därom upp­ äge han, när avhandling därom upprättats, att låta den intagas i proto­ rättats, att låta den intagas, om kollet hos magistraten i den stad, byggnaden verkställes i stad med där byggnaden verkställes, eller, om rådhusrätt, i rådhusrättens protobyggnadsorten är belägen å landet, koll och eljest i protokollet hos när­

förmånsrätt, som i 17 kap. handels- förmånsrätt, som i 17 kap. hanbalken sägs. delsbalken sägs.

4 §•

Fartygs ägare åligge att bestäm­ Fartygs ägare åligge att bestämma den ort inom riket, vilken skall ma den ort inom riket, vilken skall vara fartygets hemort, samt att där­ vara fartygets hemort, samt att därom göra anmälan, om fartyget är så­ om göra anmälan, om fartyget är sådant, som jämlikt 2 § skall införas i dant, som jämlikt 2 § skall införas i fartygsregistret, hos den myndighet, fartygsregistret, hos den myndighet, vilken förer registret, men eljest hos vilken förer registret, men eljest hos magistraten i den stad, som bestämts polismyndigheten i den ort, som betill hemort, eller, om hemorten är stämts till hemort. Angående hembelägen å landet, hos kronofogden i orten skall för fartyg, vilket bör inorten. Angående hemorten skall för föras i fartygsregistret, anteckning fartyg, vilket bör införas i fartygs­ ske å det i 2 § omförmälda bevis, registret, anteckning ske å det i 2 § men eljest utfärdas särskilt bevis av omförmälda bevis, men eljest utfär­ den myndighet, hos vilken anmälan das särskilt bevis av den myndig­ skett. het, hos vilken anmälan skett.

Har fartygs---------- ------- ------------- — — fartygets hemort.

41 §.

Har fartyget----------------------------------- — kan företagas.

Har lasten----------------------------------------------- böra vidtagas.

Besiktningsmän förordnas av ma- Besiktningsmän förordnas, om gistrat eller, där fartyget finnes utom fartyget finnes i stad med rådhus-

1 Senaste lydelse av 3 §, se SFS 1901: 26 s. 27.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

stads område, av magistraten i när­ rätt, av den rådhusrätten och eljest maste stad eller av kronofogden i or­ av närmaste rådhusrätt. Utom riket ten. Utom riket skall1 befälhavaren skall befälhavaren begära förordbegära förordnande för besiktnings­ nande för besiktningsmän hos den män hos den myndighet, som enligt myndighet, som enligt lag eller sed lag eller sed å den ort, där besikt­ å den ort, där besiktningen skall ningen skall äga rum, är behörig, el­ äga rum, är behörig, eller ock hos ler ock hos svensk konsul; finnes svensk konsul; finnes fartyget å ort, fartyget å ort, där enligt gällande där enligt gällande sed besiktningssed besiktningsmän icke av offentlig män icke av offentlig myndighet förmyndighet förordnas, inhämte be­ ordnas, inhämte befälhavaren yttfälhavaren yttrande av sakkunnige rande av sakkunnige män. män.

332 §•

De besiktningsmän, som enligt De besiktningsmän, som enligt denna lag böra av magistrat eller denna lag böra av rådhusrätt förordkronofogde förordnas, skola vara tre. nas, skola vara tre. I de städer, där I de städer, där handels- och sjö­ handels- och sjöfartsnämnd finnes, fartsnämnd finnes, åligge magistra­ åligge rådhusrätten att för varje år ten att för varje år från nämnden från nämnden infordra uppgift å infordra uppgift å personer, som till personer, som till sådant uppdrags sådant uppdrags fullgörande anses fullgörande anses skickliga. skickliga.

Erfordras eljest besiktning, äge Erfordras eljest besiktning, äge part därom anmoda den eller dem, part därom anmoda den eller dem, för vilka han har förtroende; ålig­ för vilka han har förtroende; åliggande det magistraten i de städer, gande det rådhusrätten i de städer, där handels- och sjöfartsnämnd fin­ där handels- och sjöfartsnämnd finnes, att, efter förslag av nämnden, nes, att efter förslag av nämnden, för varje år utse lämpligt antal per­ för varje år utse lämpligt antal personer, vilka hava att med dylik be­ soner, vilka hava att med dylik besiktnings verkställande gå parter siktnings verkställande gå parter till till handa, ävensom att kungöra för­ handa, ävensom att kungöra förteckteckning å de sålunda utsedde. ning å de sålunda utsedde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Av magistrat eller landsfiskal med stöd av äldre lag meddelat förordnande för besiktningsman skall alltjämt gälla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196A 13

9) Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898

(nr 64 s. 10) om boskillnad

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 1 juli 1898 om boskillnad1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse) (Nuvarande lydelse)

6 §•

Har ej vid boskillnadsansökning, Har ej vid boskillnadsansökning, som av bägge makarne gjord är, fosom av bägge makarne gjord är, fogats av dem med edsförpliktelse ungats av dem med edsförpliktelse underskriven förteckning å boets tillderskriven förteckning å boets tillgångar och skulder, varde föreläggångar och skulder, varde föreläggande dem meddelat att inom viss tid gande dem meddelat att inom viss tid sådan uppteckning till konkursdosådan uppteckning till konkursdomaren ingiva. Försummas det, varde maren ingiva. Försummas det, varde av konkursdomaren förordnande av konkursdomaren förordnande meddelat magistratsperson, landsfi­ meddelat lämplig person att uppteckningen utan dröjsmål förrätta;

skal, rättens betjänt eller annan

lämplig person att uppteckningen och åligge makarne att allt, som till boet hörer, under edsförpliktelse redutan dröjsmål förrätta; och åligge makarne att allt, som till boet hörer, ligen uppgiva.

under edsförpliktelse redligen upp­

giva. Sedan boet------------------- om boskillnaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse, se SFS 1946:823.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

10) Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av 4 § 9 och 13 mom. förordningen den

23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter

Härigenom förordnas, att 4 § 9 och 13 mom. förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9 mom. För bevillningsavgift,----- --------------- tillståndet omfattar. Annan enligt------------------- --------- • bevillningsavgift. Bevillningsavgift, som ej erlägges Bevillningsavgift, som ej erlägges förskottsvis, skall inbetalas, d lan­ förskottsvis, skall inbetalas till den

det till landsfiskalen, i stad utan

myndighet, som utfärdat tillståndsmagistrat till landsfiskalen eller, där beviset. Inbetalningen skall ske förs­

i staden finnes stadsfogde, till den­

ta söckendagen efter föreställningen ne samt i annan stad till den myneller, där en följd av föreställningar dighet, som utfärdat tillståndsbevi- gives i samma län, senast å första set. Landsfiskal, till vilkens upp- söckendagen efter varje veckas utbördsdistrikt hör stad, är berättigad gång för då givna föreställningar. att under bibehållet uppbörds- och Avgiften må ock inom sålunda föreredovisningsansvar uppdraga åt skriven tid på skattskyldigs eget stadsfiskal eller utmätningsman att äventyr med allmänna posten insän­

uppbära bevillningsavgifter för fö­

das. Erlägges icke bevillningsavgift reställningar i staden; och åligger inom tid, som nu sagts, upphör utdet sålunda förordnad uppbördsman färdat tillståndsbevis att äga gällanatt senast å tredje söckendagen, ef­ de kraft, och varde avgiften ofördröjter det bevillningsavgift influtit, till ligen hos vederbörande utmätt.

landsfiskalen avlämna sådan avgift

jämte redovisningshandlingar.

Bevillningsavgift, som ej erlägges förskottsvis, skall till vederbörande

inbetalas första söckendagen efter föreställningen eller, där en följd av föreställningar gives i samma landsfiskalsdistrikt eller stad, senast å första söckendagen efter varje veckas utgång för då givna föreställningar. Avgiften må ock inom sålunda föreskriven tid på skattskyldigs eget äventyr med allmänna posten insändas. Erlägges icke bevill- 1 Senaste lydelse av 9 mom., se SFS 1952: i, och av 13 mom., se SFS 1920: 859.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b 15

13 mom. Omedelbart efter varje 13 mom. Omedelbart efter varje månads utgång skall i stad stadsfi- månads utgång skall polismyndigheskal eller annan vederbörande tjäns­ ten till Kungl. Maj :ts befallningshateman till Kungl. Maj :ts befallnings- vande meddela skriftlig uppgift å de havande meddela skriftlig uppgift å under månaden givna föreställningde under månaden givna föreställ­ ar, för vilka bevillningsavgift enligt ningar, för vilka bevillningsavgift en­ 1 eller 2 mom. skolat utgå, och å ligt 1 eller 2 mom. skolat utgå, och å ställen, där dessa givits, eller ock, ställen, där dessa givits, eller ock, om föreställning ej förekommit, såom föreställning ej förekommit, så­ dant för nämnda myndighet skriftlidant för nämnda myndighet skrift­ gen anmäla. ligen anmäla.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

11) Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 6 kap. 14 § lagen den 12 november 1915

(nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning

Härigenom förordnas, att 6 kap. 14 § lagen den 12 november 1915 om äktenskaps ingående och upplösning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 KAP. 14 §. När till för vederlagsfordran. Erfordras för skiftet att boet upp Erfordras för skiftet att boet upptecknas, meddele rätten eller domatecknas, meddele rätten eller domaren, där endera maken det äskar, ren, där endera maken det äskar, förordnande för magistratsperson, förordnande för lämplig person att kronofogde, länsman, rättens betjänt utan dröjsmål förrätta uppteckning eller annan lämplig person att utan av boets tillgångar och skulder. Det dröjsmål förrätta uppteckning av åligger makarna att under edsförboets tillgångar och skulder. Det ålig­ pliktelse redligen uppgiva allt som ger makarna att under edsförplik­ till boet hör, och skall beträffande telse redligen uppgiva allt som till makes skyldighet att edfästa bouppboet hör, och skall beträffande ma­ teckningen vad i lagen om boskillnad kes skyldighet att edfästa boupp­ är i sådant hänseende stadgat äga teckningen vad i lagen om boskillnad motsvarande tillämpning. är i sådant hänseende stadgat äga motsvarande tillämpning. Vad i hemskillnaden beviljades

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964 17

12) Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om

fastighetsbildning i stad

Härigenom förordnas, att 5 kap. 8 § 3 mom., 13, 14, 15, 21 och 22 §§, 6 kap. 4 § samt 7 kap. 1, 4, 9, 12, 14, 15, 17 och 18 §§ lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 mom. Erfordras enligt vad i 1 3 mom. Erfordras enligt vad i 1 eller 2 mom. stadgas Konungens be- eller 2 mom. stadgas Konungens befallningshavandes medgivande till fallningshavandes medgivande till avstyckning, må förrättningsmannen avstyckning, må förrättningsmannen utan hinder av att sådant medgivan­ utan hinder av att sådant medgivande ej erhållits meddela tillstånd till de ej erhållits meddela tillstånd till avstyckningen under villkor att med­ avstyckningen under villkor att medgivande lämnas och slutföra förrätt­ givande lämnas och slutföra förrättningen. Om sakägare yrkar det eller ningen. Om sakägare yrkar det eller förrättningsmannen finner olämpligt förrättningsmannen finner olämpligt att fortsätta förrättningen, skall han att fortsätta förrättningen, skall han förklara denna vilande och insända förklara denna vilande och insända handlingarna i ärendet till magistra­ handlingarna i ärendet till Konungten, som har att med eget yttrande ens befallningshavande. anmäla det hos Konungens befallningshavande.

Finner förrättningsmannen an­ Finner förrättningsmannen anledning till antagande att för om­ ledning till antagande att för område som beröres av förrättningen råde som beröres av förrättningen erfordras stadsplan eller byggnads- erfordras stadsplan eller byggnadsplan, eller, där dylik plan är gällan­ plan, eller, där dylik plan är gällande, att ändring därav bör ske, ålig­ de, att ändring därav bör ske, åligger honom att underrätta magistra­ ger honom att anmäla förhållandet ten, som har att med eget yttrande hos Konungens befallningshavande. anmäla förhållandet hos Konungens befallningshavare.

1 Senaste lydelse av 5 kap. 8 § 3 mom., se SFS 1950: 185, av 5 kap. 13 §, se SFS 1953:156, av 5 kap. 14 §, se SFS 1951:357, av 5 kap. 21 §, se SFS 1950:209, av 6 kap. 4 §, se SFS 1954:236, av 7 kap. 1 §, se SFS 1954:82, av 7 kap. 4 §, se SFS 1943:395, av 7 kap. 9 §, se SFS 1948: 97, av 7 kap. 12 och 14 §§, se SFS 1936: 316, av 7 kap. 15 §, se SFS 1932: 265, av 7 kap. 17 §, se SFS 1950:209, och av 7 kap. 18 §, se SFS 1954:82.

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

Sedan skillnadslinjerna-------------- —-----------förrättningen avslutas. Vid avslutandet-------------- --------- -----------skall utlämnas.

Sakägare, som vill fullfölja talan Sakägare, som vill fullfölja talan emot förrättningen, har att inom emot förrättningen, har att inom tjugu dagar från dess avslutande till tjugu dagar från dess avslutande till magistraten ingiva sina besvär eller Konungens befallningshavande inock på eget äventyr insända dem dit giva sina besvär eller ock på eget med posten så tidigt, att de före sag­ äventyr insända dem dit med posten da tids utgång komma magistraten så tidigt, att de före sagda tids uttillhanda; och skall underrättelse gång komma Konungens befallningshärom av förrättningsmannen med­ havande tillhanda; och skall underdelas sakägarna. rättelse härom av förrättningsman­

nen meddelas sakägarna.

Inom samma tid har förrättnings­ Inom samma tid har förrättningsmannen, evad besvär anförts eller mannen, evad besvär anförts eller icke, att överlämna konceptakten till icke, att överlämna konceptakten till magistraten. Konungens befallningshavande.

Vad sålunda stadgats i fråga om Vad sålunda stadgats i fråga om klagan över verkställd avstyckning klagan över verkställd avstyckning gälle ock i fall, då, på sätt i 9 eller gälle ock i fall, då, på sätt i 9 eller 10 § sägs, beslut meddelats att av­ 10 § sägs, beslut meddelats att avstyckning icke kan äga rum; dock styckning icke kan äga rum; dock att i sådant fall det skall åligga ma­ att i sådant fall det skall åligga gistraten, där besvär anförts, att in­ Konungens befallningshavande, där fordra förrättningshandlingarna från besvär anförts, att infordra förrättförrättningsmannen. ningshandlingarna från förrättnings­

mannen.

14 §•

Då tid för klagan över verkställd Då tid för klagan över verkställd avstyckning gått till ända utan att avstyckning gått till ända utan att förrättningen klandrats eller ock an­ förrättningen klandrats eller ock anförda besvär blivit ogillade genom förda besvär blivit ogillade genom beslut, som äger laga kraft, har ma­ beslut, som äger laga kraft, har gistraten att, ifall hinder enligt det­ Konungens befallningshavande att, ta kapitel ej möter, meddela fast- ifall hinder enligt detta kapitel ej ställelse å avstyckningen ävensom, möter, meddela fastställelse å avsåvida framställning därom gjorts, styckningen ävensom, såvida framåsätta det avstyckade området sär­ ställning därom gjorts, åsätta det avskilt namn. styckade området särskilt namn.

Innan ärendet av magistraten av- Innan ärendet av Konungens begöres, skall, där vid förrättningen så­ fallningshavande avgöres, skall, där dant påyrkats eller magistraten el­ vid förrättningen sådant påyrkats jest så prövar nödigt, yttrande in­ eller Konungens befallningshavande hämtas från byggnadsnämnden. eljest så prövar nödigt, yttrande in­

hämtas från byggnadsnämnden. Angående meddelad-------------------- ------------- å konceptkartan. Förrättningsmannen vare------------ ------------- om fastställelsen. Genom fastställelse------------------ - ------------ eljest medgiva.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i 19

Har avstyckningen vid förrätt­ Har avstyckningen vid förrättningens avslutande blivit av samt­ ningens avslutande blivit av samtliga liga sakägare medelst påskrift å sakägare medelst påskrift å protoprotokollet godkänd, överlämne för- kollet godkänd, överlämne förrätträttningsmannen konceptakten sna­ ningsmannen konceptakten snarast rast möjligt till magistraten, som möjligt till Konungens befallningsäger att, utan att avvakta besvärs- havande, som äger att, utan att avtidens utgång men med iakttagande vakta besvärstidens utgång men av vad 14 § innehåller angående med iakttagande av vad 14 § innebyggnadsnämndens hörande, före­ håller angående byggnadsnämndens taga förrättningen till fastställelse. hörande, företaga förrättningen till

fastställelse.

21 §•

Vad om magistrat i detta kapitel Konungen äger för viss stad föresägs gälle i Stockholm för överståt- skriva, att vad i 13, H och 15 §§ hållarämbetet, i stad, som lyder un­ sägs om Konungens befallningshader landsrätt, för Konungens befall- vande i stället skall gälla den ningshavande eller den Konungen Konungen förordnar. därtill förordnar, samt i samhälle el­ Har för stad meddelats förordler annan ort å landet, där bestäm­ nande som i första stycket sägs, skomelserna i kapitlet äga tillämpning, la i fall som avses i 8 § 3 mom. för Konungens befallningshavande. handlingarna rörande förrättning

som förklarats vilande samt underrättelse om behov av stadsplan eller byggnadsplan eller ändring i dylik plan tillställas den sålunda förordnade, som har att med eget yttrande anmäla förhållandet hos Konungens

befallningshavande.

22 §•

Över beslut, som jämlikt detta ka­ Talan mot beslut av den, som förpitel meddelats av magistrat eller ordnats enligt 21 §, föres genom beKonungens befallningshavande, mä svär hos Konungens befallningshabesvär anföras i den ordning, som vande. Mot beslut av Konungens beför överklagande av förvaltande fallningshavande enligt detta kapimyndigheters och ämbetsverks be­ tel föres talan genom besvär hos slut är bestämd. Konungen.

Rätt att-------------------------- — — - 6 - erhålla del.

6 KAP.

4 §•

Inom varje---------------------- —--------— av stadsfullmäktige.

Magistraten eller, i stad där ma- Byggnadsnämnden åligger att, då gistrat ej finnes, stadsstyrelsen ålig- tid, för vilken god man utsetts, går ger att, då tid, för vilken god man till ända eller god man eljest avgår

20 Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196A

utsetts, går till ända eller god man eller behov av ökat antal gode män eljest avgår eller behov av ökat antal yppar sig, göra anmälan hos stadsgode män yppar sig, föranstalta om fullmäktige för anordnande av val. val ävensom att lämna uppgift å de Stadsfullmäktige skola lämna uppvalda gode männen till vederbörande gift å de valda gode männen till ägolantmätare och mätningsman samt, delningsdomaren, byggnadsnämnden i fråga om stad, som lyder under samt vederbörande lantmätare och landsrätt, till ägodelningsdomaren. mätningsman.

7 KAP.

1 §•

För varje----------------- å landet.

Till fastighetsregistret fastigheter enskilt.

Tomtboken skall hava sådan upp­ Tomtboken skall hava sådan uppställning, att den jämväl innehåller ställning, att den jämväl innehåller uppgifter om beslut, innefattande uppgifter om beslut, innefattande fastställelse å eller ändring i stads­ fastställelse å eller ändring i stadsplan eller tomtindelning, om särskil­ plan eller tomtindelning, om särskilda bestämmelser, som Konungen da bestämmelser, som Konungen jämlikt äldre lag meddelat med av­ jämlikt äldre lag meddelat med avseende å sättet för byggnadskvarters seende å sättet för byggnadskvarters användande, ävensom om andra användande, ävensom om andra byggnadsbestämmelser, så vitt de byggnadsbestämmelser, så vitt de icke äro föremål för inteckning efter icke äro föremål för inteckning efvad om servitut är stadgat samt ma­ ter vad om servitut är stadgat samt gistraten meddelat föreskrift om de­ Konungens befallningshavande medras anmärkande, så ock om huruvi­ delat föreskrift om deras anmärkanda område är att hänföra till gam­ de, så ock om huruvida område är mal eller ny stadsdel. Skola enligt att hänföra till gammal eller ny fastställd generalplan, byggnadsplan stadsdel. Skola enligt fastställd geeller utomplansbestämmelser sär­ neralplan, byggnadsplan eller utomskilda föreskrifter tillämpas med av­ plansbestämmelser särskilda föreseende å byggnadsverksamhetens skrifter tillämpas med avseende å ordnande inom område utom stads­ byggnadsverksamhetens ordnande plan eller har Konungen eljest med­ inom område utom stadsplan eller delat sådana föreskrifter, skall det har Konungen eljest meddelat sådaanmärkas i stadsägoboken eller bi- na föreskrifter, skall det anmärkas i hang B vid de fastigheter eller om­ stadsägoboken eller bihang B vid de råden beslutet angår. Vad nyss är fastigheter eller områden beslutet sagt gälle ock, om i stadsplan fin­ angår. Vad nyss är sagt gälle ock, nas bestämmelser angående använ­ om i stadsplan finnas bestämmelser dandet för visst ändamål av fastig­ angående användandet för visst änhet eller område, som är upptaget i damål av fastighet eller område, som stadsägoboken eller nämnda bihang. är upptaget i stadsägoboken eller

nämnda bihang.

Föreskrift, som, efter vad ovan Föreskrift, som, efter vad ovan sägs, meddelas av magistrat, må läm- sägs, meddelas av Konungens befall-

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b 21

nas antingen med avseende å visst ningshavande, må lämnas antingen slag av beslut eller för särskilt fall. med avseende å visst slag av beslut

eller för särskilt fall.

Konungens befallningshavande------ - — — staden registerförare.

Där stad till registerförare före­ Där stad till registerförare föreslagit i dess tjänst anställd mät­ slagit i dess tjänst anställd mätningsman med styrkt erfarenhet i ningsman med styrkt erfarenhet i fastighetsregistrering eller ock lag­ fastighetsregistrering, varde han faren ledamot av magistraten, varde därtill förordnad. Har annan perhan därtill förordnad. Har annan son föreslagits, pröve Konungens beperson föreslagits, pröve Konungens fallningshavande efter lantmäteribefallningshavande efter lantmäteri- styrelsens hörande, om registerföstyrelsens hörande, om registerfö- ringen kan anförtros åt honom. ringen kan anförtros åt honom.

Föres fastighetsregistret------------ -------sådant erfordras.

9 §■

I samband med registerkartans I samband med registerkartans upprättande skall förrättningsman- upprättande skall förrättningsmannen uppgöra förslag till stadsägo- nen uppgöra förslag till stadsägoomområdets indelning i särskilda stads- rådets indelning i särskilda stadsägor, vilket förslag underställes ma­ ägor, vilket förslag underställes gistratens prövning. Konungens befallningshavandes

prövning. Vid fastighetsindelningens--------- — såsom en stadsäga. Där flera---------------------------------- annan rättighet. Områden hörande-------------------- --—• —— å marken. Områden, som —-------------------— — — utgöra en stadsäga. Har förordnande----------------------- ----- -— dess helhet.

12 §■

Sedan fastighetsregistret blivit Sedan fastighetsregistret blivit upplagt, har registerföraren att upplagt, har registerföraren att skyndsamt hos lantmäteristyrelsen, skyndsamt hos lantmäteristyrelsen, byggnadsstyrelsen, Konungens be­ byggnadsstyrelsen och Konungens fallningshavande och magistraten befallningshavande därom göra andärom göra anmälan. mälan.

Magistraten kungöre ofördröj ligen Konungens befallningshavande anmälan i allmänna tidningarna kungöre ofördröj ligen anmälan i allsamt i den eller de ortstidningar, männa tidningarna samt i den eller vari kommunala meddelanden för de ortstidningar, vari kommunala staden intagas. meddelanden för staden intagas.

14 §•

Arbetet med----------------------------- —- av lantmäteristyrelsen.

Den närmare tillsynen å arbetet Den närmare tillsynen å arbetet åligger för varje stad dess magistrat. åligger Konungens befallningsha­

vande.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

Vad om magistrat i detta kapitel Konungen äger för viss stad föresägs gälle i Stockholm för överståt- skriva, att vad i 1 §, 9 §, 12 § andra hållarämbetet och i stad, som lyder stycket och 14 § sägs om Konungens under landsrätt, för Konungens be- befallningshavande i stället skall gälfallningshavande eller den Konungen la den Könungen förordnar. Har sådärtill förordnar. Konungens befall- dant förordnande meddelats, skall ningshavande äger att erhålla nödigt anmälan enligt 12 § första stycket

bistånd av stadsstyrelsen. göras jämväl hos den sålunda för­

ordnade.

Vid fullgörande av åligganden enligt detta kapitel äger Konungens befallningshavande erhålla nödigt bi­

stånd av stadens styrelse. 17 §• Vad i detta kapitel stadgas an­ Vad i detta kapitel stadgas angående stad, som lyder under lands­ gående stad skall äga motsvarande rätt, skall äga motsvarande tillämp­ tillämpning beträffande samhälle ning beträffande samhälle eller an­ eller annan ort å landet, där fastignan ort å landet, där fastighetsre­ hetsregister såsom för stad skall gister såsom för stad skall föras. föras. I fall,-------------------------------------- av registerkarta. För sådant — ------------—-—— ---- ------ bekosta registerföringen. Sedan fastighetsregister-----------— ---------------- för jordregistret. 18 §• Anser kommun, samhälle eller en­ Anser kommun, samhälle eller enskild sakägare sin rätt vara förnär­ skild sakägare sin rätt vara förnärmad genom beslut, som jämlikt det­ mad genom beslut, som jämlikt detta kapitel meddelats av magistraten, ta kapitel meddelats av den, som förKonungens befallningshavande eller ordnats enligt 15 §, eller Konungens lantmäteristyrelsen, äge däröver an­ befallningshavande eller lantmäteriföra besvär i den ordning som för styrelsen, äge däröver anföra beöverklagande av förvaltande myndig­ svär. Vad nu sagts skall ock gälla heters och ämbetsverks beslut är beträffande beslut i fråga, som avbestämd. Vad nu sagts skall ock ses i 1 § första stycket, då beslutet gälla beträffande beslut i fråga, som meddelats av annan än Konungen. avses i 1 § första stycket, då beslu­ Talan mot beslut av den, som förtet meddelats av annan än Konung­ ordnats enligt 15 §, föres hos en. Konungens befallningshavande. Mot

beslut av Konungens befallningshavande eller lantmäteristyrelsen föres

talan hos Konungen. Finner någon ---------å registret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Är vid lagens ikraftträdande ärende enligt lagen om fastighetsbildning i stad anhängigt hos magistrat, skall ärendet överlämnas till den som därefter har att handlägga ärendet. Av magistrat med stöd av 7 kap. 1 § före den 1 januari 1965 meddelad föreskrift om vad som skall anmärkas i tomtboken skall äga samma giltighet som om föreskriften efter sagda dag meddelats av länsstyrelsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964 23

13) Förslag till Lag om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, dels att 14 kap. 7 § vattenlagen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 11 kap. 74 § samma lag skall upphöra att gälla.

Har enligt stadgandet i 11 kap. Har enligt stadgandet i 11 kap. 32 § vattenrättsdomare förordnat, att 32 § vattenrättsdomare förordnat, handlingar i vattenmål skola hållas att handlingar i vattenmål skola hålför granskning tillgängliga hos ord­ las för granskning tillgängliga hos förande i kommunalnämnd eller ordförande i kommunalnämnd elkommunalstämma, municipalnämnd ler kommunalfullmäktige, municieller municipalstämma eller hos palnämnd eller municipalfullmäktidomhavande, landsfiskal eller ord­ ge eller hos häradshövding, borgmäsförande i magistrat, må sådan befatt­ tare eller polischef, må sådan befattningshavare icke utan giltigt skäl un­ ningshavare icke utan giltigt skäl undandraga sig uppdraget, såframt fö- dandraga sig uppdraget, såframt fö-

1 Senaste lydelse, se SFS 1920:459.

24 Kungi. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

retaget i fråga berör den kommun retaget i fråga berör den kommun eller det municipalsamhälle han till­ eller det municipalsamhälle han tillhör eller den domsaga, det distrikt hör eller det område eller distrikt, eller eljest det område, som av hans som av hans tjänst omfattas. Ej tjänst omfattas. Ej heller må annan heller må annan person, sedan han person, sedan han efter eget åtagan­ efter eget åtagande mottagit uppde mottagit uppdrag, som nu nämnts, drag, som nu nämnts, utan giltigt utan giltigt skäl avsäga sig detsam­ skäl avsäga sig detsamma. Prövar ma. Prövar vattenrättsdomaren det vattenrättsdomaren det anförda skäanförda skälet giltigt, förordne han let giltigt, förordne han annan perannan person att omhändertaga son att omhändertaga handlingarna; handlingarna; och skall kungörelse och skall kungörelse härom utfärdas härom utfärdas i den för meddelan­ i den för meddelanden till parterna den till parterna bestämda ordning. bestämda ordning. Sedan målet slutSedan målet slutligen avgjorts, äge ligen avgjorts, äge sökanden eller, sökanden eller, om styrelse för före­ om styrelse för företaget utsetts, stytaget utsetts, styrelsen utbekomma relsen utbekomma handlingarna. Av handlingarna. Av vattenrättsdoma­ vattenrättsdomaren må bestämmas ren må bestämmas viss ersättning viss ersättning till den, hos vilken till den, hos vilken handlingarna sko­ handlingarna skola hållas tillgänglila hållas tillgängliga, att gäldas av ga, att gäldas av sökanden i vattensökanden i vattenmålet. Utgift, som målet. Utgift, som nu nämnts, räknu nämnts, räknas till kostnad i må­ nas till kostnad i målet. let.

Vad nu------ - ------- tillkommer synemännen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

14) Förslag

till

Lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande

av förbud för barn att idka viss försäljning

Härigenom förordnas, dels att 2 § 1 och 4 mom. lagen den 9 april 1926 angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 4, 5 och 6 §§ samma lag skola upphöra att gälla.

1. Fråga om meddelande av för- 1. Fråga om meddelande av förbud, varom i 1 § förmäles, må väc- bud, varom i 1 § förmäles, må väckas hos den myndighet som utövar kas hos den myndighet som utövar stadens, köpingens eller municipal- stadens, köpingens eller municipalsamhällets beslutanderätt, och har samhällets beslutanderätt, och har

1 Senaste lydelse av 2 § Umom., se SFS 1947:476.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b 25

denna myndighet att i ärendet in­ denna myndighet att i ärendet inhämta yttrande från vederbörande hämta yttrande från polismyndighehälsovårdsnämnd samt skolråd eller ten, hälsovårdsnämnden, skolstyrelfolkskolestyrelse ävensom barna­ sen och barnavårdsnämnden. Varder vårdsnämnd. Varder dylikt förbud dylikt förbud beslutat, skall det unbeslutat, skall det underställas läns­ derställas länsstyrelsen, som det styrelsen och för sådant ändamål åligger att bereda tillfälle för dem, överlämnas, i Stockholm till över- vilka beslutet kan angå, att yttra ståthållarämbetet, i annan stad till sig däröver.

magistraten eller, där sådan ej finnes, till den för staden särskilt tillsatta styrelsen och i köping eller municipalsamhälle till landsfiskalen i orten, överståthållarämbetet, magistraten, stadsstyrelsen eller lands­

fiskalen åligger därefter att bereda tillfälle för dem, vilka beslutet kan angå, att yttra sig däröver. Magi­

straten, stadsstyrelsen eller landsfiskalen har att med eget utlåtande

överlämna beslutet till länsstyrelsen.

4. Länsstyrelsen eller, såvitt gäl­ 4. Barnavårdsnämnden må, där ler Stockholm, poliskammaren må, undantag från förbud, varom i 1 där undantag från förbud, varom i mom. förmäles, för visst tillfälle 1 mom. förmäles, för visst tillfälle finnes av omständigheterna påkallat, finnes av omständigheterna påkallat, medgiva sådant undantag. medgiva sådant undantag.

Prövas i fråga om visst barn un­ Prövas i fråga om visst barn undantag från förbudet vara av sär­ dantag från förbudet vara av särskilda skäl påkallat samt kunna utan skilda skäl påkallat samt kunna fara för menliga verkningar medgi­ utan fara för menliga verkningar vas, må i Stockholm poliskammaren, medgivas, må barnavårdsnämnden, i annan stad magistraten eller, där efter hörande av skolstyrelsen, lämsådan ej finnes, stadsstyrelsen samt na medgivande därtill.

i köping eller municipalsamhälle

landsfiskalen i orten, efter hörande av vederbörande skolråd eller folk­

skolestyrelse samt barnavårds­

nämnd, lämna medgivande därtill.

*§•

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för överträdelse av förbud varom ovan är sagt, fortsätter samma förseelse skall, när han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning utfärdats och delgivits fällas till de böter som för dylik förseelse äro be­

stämda.

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

Vid lagens ikraftträdande gällande, med stöd av 2 § 4 mom. meddelat beslut skall även därefter äga giltighet.

Är vid lagens ikraftträdande ärende som avses i 2 § 4 mom. anhängigt hos länsstyrelse, magistrat, kommunalborgmästare eller polismyndighet, skall ärendet överlämnas till vederbörande barnavårdsnämnd.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1964 27

15) Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera

Härigenom förordnas, dels att 5 § lagen den 25 april 1930 om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 22 § samma lag skall upphöra att gälla.

Om tid och ställe för förrättningen Om tid och ställe för förrättningen skall förrättningsmannen minst fjor­ skall förrättningsmannen minst fjorton dagar förut underrätta magistrat ton dagar förut underrätta kommueller stadsstyrelse i stad ävensom nens styrelse ävensom municipalmunicipalnämnd eller kommunal­ nämnd i samhälle, som beröres av nämnd i samhälle eller socken, som förrättningen. beröres av förrättningen.

22 §.

Vad enligt denna lag ankommer å ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt skall för Stockholm fullgöras av överståthållarämbetet och för annan stad, där magistrat finnes, av

denna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande ärende enligt äldre lag anhängigt hos överståthållarämbetet eller magistrat, skall ärendet överlämnas till vederbörande ägodelningsdomare.

16) Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130)

Härigenom förordnas, att 88 § växellagen den 13 maj 19321 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Protest skall upptagas i stad av Protest upptages av utmätningsdär anställd notarius publicus eller mannen i orten eller av särskild förmagistratsperson eller av särskild rättningsman. Protest må jämväl

1 Senaste lydelse, se SFS 1945:72.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

förrättning sman och å landet av upptagas i stad av notarius publicus landsfiskalen i orten eller av notarius och å landet av notarius publicus publicus eller magistrats person från från närmaste stad. närmaste stad eller av särskild förrättningsman. Landsfiskal må ock,

inom sitt distrikt, upptaga protest i

stad, där magistrat ej finnes.

Särskild förrättningsman förordnas av Konungens befallningshavande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

17) Förslag

till

Tjig om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131)

Härigenom förordnas, att 66 § checklagen den 13 maj 19321 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Protest skall upptagas i stad av Protest upptages av utmätningsdär anställd notarius publicus eller mannen i orten eller av särskild förmagistrats person eller av särskild rättningsman. Protest må jämväl förrättningsman och ö landet av upptagas i stad av notarius publicus landsfiskalen i orten eller av nota­ och å landet av notarius publicus rius publicus eller magistratsperson från närmaste stad. från närmaste stad eller av särskild

förrättningsman. Landsfiskal må ock, inom sitt distrikt, upptaga pro­

test i stad, där magistrat ej finnes.

Särskild förrättningsman förordnas av Konungens befallningshavande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse, se SFS 1945:73.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196k 29

18) Förslag

till

Förordning om ändring i lotteriförordningen

den 19 maj 1939 (nr 207)

Härigenom förordnas, dels att 1, 10 och 11 §§ lotteriförordningen den 19 maj 19391 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 9, 12 och 13 §§ samma förordning skola upphöra att gälla.

Lotteri om---------------------------- denna förordning. Såsom lotteri----------------------------- i övrigt. Bestämmelserna i----------------------------statens premieobligationer. Angående förbud mot äventyrliga Angående dobbleri stadgas i brotts-

spel i vissa fall stadgas i straffla- balken. gen.

9 §.

Med polismyndighet förstås i denna förordning för stöd, där poliskammare finnes, denna, för övriga städer magistrat eller, där magistrat ej finnes, kommunalborgmästare

och för landet polischefen i orten.

10 §.

Den, som------- ---------------------- eller dagsböter.

Annan förseelse mot denna för­ För annat brott mot denna förordordning eller med stöd av densam­ ning eller med stöd av densamma ma meddelad föreskrift straffes med meddelad föreskrift dömes till dagsdagsböter. Beträdes någon, som för­ böter. ut fällts till straff för sådan förseel­ År brott som i andra stycket sägs se, andra gången eller oftare därmed grovt, må dömas till fängelse i högst eller åro omständigheterna eljest ett år. försvårande, må till fängelse i högst ett år dömas.

11 §•

Fälles någon till straff enligt 10 §, Dömes någon till ansvar för brott må tillika, efter ty skäligt finnes, för­ som sägs i 10 §, må tillika, efter ty klaras förverkade för lotteriet upp­ skäligt finnes, förklaras förverkade burna insatser samt bevis om rätt till för lotteriet uppburna insatser samt delaktighet i lotteriet och andra lot- bevis om rätt till delaktighet i lotte-

1 Senaste lydelse av 10 §, se SFS 1945: 51.

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

teriet avseende handlingar, varmed riet och andra lotteriet avseende olagligen tagits befattning. handlingar, varmed olagligen tagits

befattning.

Värdet av förverkad egendom till­

faller kronan.

12 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning eller med stöd av densamma meddelad föreskrift anhängiggöres vid polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid

allmän domstol.

Åtal utföres av allmän åklagare.

13 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, ävensom värdet av för­

verkad egendom tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid förordningens ikraftträdande ärende angående lotteritillstånd anhängigt hos magistrat eller kommunalborgmästare, skall ärendet överlämnas till polismyndigheten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196t 31

19) Förslag

till i

Förordning angående ändrad lydelse av 46 § förordningen

den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 46 § förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Deklaration skall,--------------------------------föranleder efterbeskattningen.

I fall---------------------------- efter dödsfallet.

Magistrat i annan stad än den, dår länsstyrelsen har sitt säte, ävensom kommunalborgmåstare och landsfiskal åligger att på begäran mottaga och till länsstyrelsen överlämna de­

klaration, som skall dit ingivas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse, se SFS 1958: 562.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

20) Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1946 (nr 807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 20 december 1946 om handläggning av domstolsärenden1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Ärenden angående äktenskapsför­ Ärenden angående äktenskapsförord, bouppteckning, arvsskatt, kvar- ord, bouppteckning, arvsskatt, kvarlåtenskapsskatt, testamentsbevak- låtenskapsskatt, testamentsbevakning, åtgärder som avses i 9 kap. ning, åtgärder som avses i 16 kap. lagen om arv och 8 kap. lagen om årvdabalken, avhandlingar om löstestamente, avhandlingar om lösöre­ öreköp eller om förskott enligt 3 § köp och kallelse å okända borgenä­ sjölagen samt kallelse å okända borrer skola, om ej i arbetsordning el­ genärer skola, om ej i arbetsordning ler eljest annat bestämts, i under­ eller eljest annat bestämts, i underrätt handläggas av den som har att rätt handläggas av den som har att upptaga inskrivningsärenden. upptaga inskrivningsärenden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse, se SFS 1954: 436.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i 33

21) Förslag

till

Lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608)

Härigenom förordnas, att 8 §, 11 § 1 mom. och 18 § butikstängningslagen1 den 21 juli 1948 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Beslut om bestämmelse enligt 6 § Beslut om bestämmelse enligt 6 § skall underställas länsstyrelsens skall underställas länsstyrelsen och för sådant ändamål överlämnas, där prövning. det avser annan stad än Stockholm,

till magistraten eller kommunalborgmåstaren och beträffande kommun

å landet till landsfiskalen i orten.

Magistraten, kommunalborgmästaren eller landsfiskalen skall insända beslutet till länsstyrelsen med

eget utlåtande.

11 §• 1 mom. Under de förutsättningar < 1 mom. Under de förutsättningar som angivas i denna paragraf må som angivas i denna paragraf ipå tillstånd meddelas näringsidkare att tillstånd meddelas näringsidkare att hålla butik öppen för allmänheten hålla butik öppen för allmänheten eller att annorstädes idka försälj­ eller att annorstädes idka försäljning ning till allmänheten å tid, då så­ till allmänheten å tid, då sådant eldant eljest icke är förenligt med be­ jest icke är förenligt med bestämstämmelserna i denna lag. Tillstånd melserna i denna lag. Tillstånd till till försäljning som avses i 3 mom. försäljning som avses i 3 mom. 3) 3) meddelas i Stockholm av över- meddelas i Stockholm av överståthålståthållarämbetet, i annan stad av larämbetet och å annan ort av polismagistraten eller kommunalborg­ myndigheten. I övriga fall meddelas mästaren samt å landet av polis­ tillstånd av länsstyrelsen. myndigheten. I övriga fall meddelas tillstånd av länsstyrelsen. Ansökning om------------------- — —“ ------ -— äga rum. Tillfälle att----- --------------------------- sådant yttrande.

18 §• Klagan över beslut, som enligt 11 § Klagan över beslut, som enligt meddelas av magistrat, kommnnal- 11 § meddelas av polismyndighet, borgmästare eller polismyndighet, må föras hos länsstyrelsen. må föras hos länsstyrelsen inom tid,

1 Senaste lydelse av 11 § 1 inom. och 18 jI, so SFS 1957: 104. (

2 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 10•"

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

Över beslut av länsstyrelse enligt Över beslut av länsstyrelse enligt denna lag må klagan föras hos denna lag må klagan föras hos Konungen i vederbörande statsde- Konungen. Talan må dock icke föpartement inom tid som i första ras mot beslut, som i ärende om tillstycket sägs. Talan må dock icke stånd enligt 11 § 3 mom. 3) meddeföras mot beslut, som i ärende om las av överståthållarämbetet eller, tillstånd enligt 11 § 3 mom. 3) med­ efter besvär, av länsstyrelse. delas av överståthållarämbetet eller, efter besvär, av länsstyrelse.

Beslut, varigenom--------------------- vara förordnat. över arbetarskyddsstyrelsens------ -------------- icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Vid lagens ikraftträdande gällande, av magistrat eller kommunalborgmästare meddelat tillstånd skall även därefter äga giltighet.

Är vid lagens ikraftträdande ärende angående tillstånd anhängigt hos magistrat eller kommunalborgmästare, skall ärendet överlämnas till vederbörande polismyndighet.

22) Förslag till Förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 2 § 2 mom., 80 § 2 mom. och 82 § uppbördsförordningen den 5 juni 19531 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

slutlig skatt:----------------------------- under taxeringsåret; preliminär skatt: — å slutlig skatt; kvarstående skatt: - från slutlig skatt; tillkommande skatt: ändrad debitering; inkomstår: det-------

föregått taxeringsåret; uppbördsår: tiden — nästfoljande år;

landet: jämväl stad utan magistrat landet: jämväl stad eller del av samt sådan stad med magistrat, som stad, som enligt förordnande av enligt förordnande av Kungl. Maj :t Kungl. Maj:t tillhör fögderi; tillhör fögderi;

stad: stad med magistrat, som stad: stad eller del av stad, som icke tillhör fögderi; samt icke tillhör fögderi; samt

lokal skattemyndighet:--------------- --------- stad kronokamrerare.

* Senaste lydelse av 2 § 2 mom., se SFS 1954: 340.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b 35

2 mom. Underlåter någon att be- 2 mom. Underlåter någon att behörigen fullgöra vad honom enligt hörigen fullgöra vad honom enligt 19 § åligger, eller 19 § åligger, eller

fullgör icke arbetsgivare behöri- fullgör icke arbetsgivare behongen vad honom enligt 78 § 1 mom. gen vad honom enligt 78 § 1 mom. första eller andra stycket åligger, första eller andra stycket åligger,

straffes med böter, högst trehund- dömes till böter, högst femhundra kronor. ra kronor.

82 §.

Straff enligt denna förordning Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då den skyldige skall icke inträda, då den skyldige för sin förseelse är underkastad an- för sin förseelse är underkastad an­

allmänna strafflagen. brottsbalken.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

23) Förslag till T^g angående ändring i lagen den 14 december 1956 (nr 618) om allmänna sammankomster

Härigenom förordnas, dels att 10 och 13 §§ lagen den 14 december 1956 om allmänna sammankomster skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 14 § samma lag skall upphöra att gälla.

Polischefen äger inställa eller upp­ Polismyndigheten äger inställa ellösa allmän sammankomst, om den ler upplösa allmän sammankomst, hålles i strid mot 2 § eller om be­ om den hålles i strid mot 2 § eller slut meddelats att sammankomsten om beslut meddelats att sammanej må äga rum. Rätt att upplösa sam­ komsten ej må äga rum. Rätt att mankomst föreligger jämväl, om vid upplösa sammankomst föreligger densamma förekommer något som jämväl, om vid densamma förekomstrider mot lag eller om samman­ mer något som strider mot lag eller komsten föranleder svårare oord­ om sammankomsten föranleder svåning eller avsevärd fara för de till- rare oordning eller avsevärd fara städesvarande samt andra åtgärder för de tillstädesvarande samt andra visat sig otillräckliga för att före­ åtgärder visat sig otillräckliga för bygga fortsatt lagstridigt förfarande, att förebygga fortsatt lagstridigt föråterställa ordningen eller bereda farande, återställa ordningen eller

bereda skydd för de tillstädesvaranskydd för de tillstädesvarande.

de.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 ur 1964

Befogenhet att upplösa samman­ Befogenhet att upplösa sammankomst må av polischefen uppdragas komst må av polismyndigheten uppåt polisman som beordras att närva­ dragas åt polisman som beordras att ra vid sammankomsten. Där ej sär­ närvara vid sammankomsten. Där ej skilda skäl föranleda undantag, må särskilda skäl föranleda undantag, sådan befogenhet endast anförtros må sådan befogenhet endast anförpolisman som innehar befälsställ- tros polisman som innehar befälsning. ställning.

13 §. Mot beslut hos länsstyrelsen. Beslut som på grund av denna lag Beslut som på grund av denna lag meddelas av länsstyrelse eller polis­ meddelas av länsstyrelse eller polismyndighet eller polischefen i stad, myndighet skall utan hinder av andär denne ej är polismyndighet, skall förda besvär lända till efterrättelse, utan hinder av anförda besvär lända där ej annorlunda förordnas. till efterrättelse, där ej annorlunda förordnas.

U §.

Med polismyndighet avses i denna lag i stad med poliskammare denna och i annan stad magistrat eller kommunalborgmästare samt i övriga

delar av riket polischefen i orten,

dock att stadsfullmäktige äga besluta att polischefen i orten skall vara polismyndighet i stället för magi­

strat eller kommunalborgmästare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Är vid lagens ikraftträdande ärende om tillstånd till allmän sammankomst anhängigt hos magistrat eller kommunalborgmästare, skall ärendet överlämnas till vederbörande polismyndighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964 37

24) Förslag till Förordning om ändring i f örordningen den 18 juni 1864. (nr 41 s. 1) angående utvidgad näringsfrihet

Härigenom förordnas, dels att § 9 mom. 1, 3 och 4, § 10 mom. 1 och 2, §11 och § 31 förordningen den 18 juni 1864 om utvidgad näringsfrihet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att § 9 mom. 2 och § 23 samma förordning skola upphöra att gälla.

Mom. 1. Den, som vill i stad idka Mom. 1. Den, som vill idka grossgrosshandel eller försälja varor i bod handel eller försälja varor i bod eller eller från annat upplagsställe eller, från annat upplagsställe eller, med med biträde av annan än hustru och biträde av annan än hustru och hemhemmavarande barn, till avsalu till­ mavarande barn, till avsalu tillverka verka fabriks- och hantverksarbeten, fabriks- och hantverksarbeten, eller eller såsom yrke utöva annan hante­ såsom yrke utöva annan hantering, ring, skall skriftligen anmäla sig i skall skriftligen anmäla sig hos Stockholm hos överståthållarämbetet Kungl. Maj:ts befallningshavande eloch i annan stad hos magistraten el­ ler, om näringen skall utövas i stad, ler, där sådan icke finnes, hos veder­ för vilken Konungen förordnat särbörande stadsstyrelse, och därvid av­ skild registerförare att föra handelslämna det eller de betyg, som, på register, hos denne. Anmälan skall grund av stadgandena i §§ 2, 4, 6 och innehålla uppgift om den kommun, 7, i vart särskilt fall erfordras. där näringen skall utövas. Vid anmä­

lan skall fogas det eller de betyg,

som, på grund av stadgandena i §§ 2,

4, 6 och 7, i vart särskilt fall erford­

ras.

Mom. 2. Vill någon å landet utöva nåringsyrke i det omfång, nästföregående mom. avser, göres, med uppgift om den socken, där näringen

skall utövas, anmälan hos Kungl. Maj.ts befallningshavande i länet;

och iakttages därvid vad i nämnda

mom. för övrigt föreskrives.

Mom. 3. Vill handlande utom den Mom. 3. Vill handlande utom den ort, där han, på sätt i mom. 1 och 2 ort, där han, på sätt i mom. 1 sägs, sägs, anmält sig till handels idkan­ anmält sig till handels idkande, eller de, eller ock å sådan ort, innan kon­ ock å sådan ort, innan kontor av stator av stadigvarande beskaffenhet digvarande beskaffenhet där inrät-

1 Senaste lydelse av § 9 mom. 1 och § 10 mom. 1, se SFS 1908:150 s. 1, av § 9 mom. 3, se SFS 1923:175, av § 9 mom. 4, se SFS 1948:271, av § 10 mom. 2, se SFS 1934:607, av § 11, se SFS 1947:734, och av § 31, se SFS 1947:875.

38 Kungl. Maj:ta proposition nr t63 år 1964

där inrättats, på kortare tid å auk­ tats, på kortare tid å auktion eller tion eller under hand annorledes än under hand annorledes än å markå marknad avyttra lager av handels­ nad avyttra lager av handelsvaror varor (så kallad realisation), åligger (så kallad realisation), åligger hohonom att därtill söka tillstånd, i nom att därtill söka tillstånd, i Stockholm hos överståthållarämbetet Stockholm hos överståthållarämbetet och i övriga orter hos Kungl. Maj :ts och i övriga orter hos Kungl. Maj :ts befallningshavande i det län, där för­ befallningshavande i det län, där försäljningen skall äga rum, med upp­ säljningen skall äga rum, med uppgift om kommun, varinom och tid, gift om kommun, varinom och tid, varunder han inom varje kommun varunder han inom varje kommun ärnar bedriva försäljningen; skolan­ ärnar bedriva försäljningen; skolande vid dylik ansökning fogas dels de vid dylik ansökning fogas dels bebetyg att sökanden efter behörig an­ tyg att sökanden efter behörig anmämälan inom riket idkar handel och lan inom riket idkar handel och gjort gjort sig känd för redbarhet och or- sig känd för redbarhet och ordentligdentlighet, dels ock förteckning å va­ het, dels ock förteckning å varulagrulagret. önskar sökanden begagna ret. önskar sökanden begagna bibiträde vid rörelsens utövande, skall träde vid rörelsens utövande, skall han jämväl uppgiva den eller de per­ han jämväl uppgiva den eller de personer, han vill därtill använda, samt soner, han vill därtill använda, samt angående sådan person avlämna, om angående sådan person avlämna, om det gäller gift kvinna, som med man­ det gäller gift kvinna, som med mannen sammanlever, ej mindre bevis nen sammanlever, ej mindre bevis om mannens tillåtelse än även betyg om mannens tillåtelse än även beatt hon gjort sig känd för redbarhet tyg att hon gjort sig känd för redoch ordentlighet, och i fråga om an­ barhet och ordentlighet, och i fråga nan person, jämte nu nämnda betyg, om annan person, jämte nu nämnda även betyg att personen råder över betyg, även betyg att personen råder sig och sin egendom. över sig och sin egendom. Vill aktiebolag ------detta mom. föreskrivna. Finner överståthållarämbetet --------kommunerna tillgodokomma. Mom. 4. Den, som vill själv eller Mom. 4. Den, som vill själv eller genom annan utom den ort, där han genom annan utom den ort, där han är bosatt, kringföra varor till salu är bosatt, kringföra varor till salu annorledes än å marknad (så kallad annorledes än å marknad (så kallad gårdfarihandel), skall söka tillstånd gårdf arihandel), skall söka tillstånd därtill hos ämbetsmyndighet, som i därtill hos ämbetsmyndighet, som i mom. 3. nämnes, dock vare den, som, mom. 3 nämnes, dock vare den, som, på sätt i mom. 1 och 2 sägs, anmält på sätt i mom. 1 sägs, anmält sig till sig till handels idkande, berättigad handels idkande, berättigad att utan att utan sådant tillstånd driva gård- sådant tillstånd driva gårdfarihandel farihandel å ort, där på grund av dy­ å ort, där på grund av dylik anmälan lik anmälan kontor av stadigvarande kontor av stadigvarande beskaffenbeskaffenhet inrättats. het inrättats. Vid ansökning om tillstånd, var­ Vid ansökning om tillstånd, varom om nu sägs, skall fogas dels angåen­ nu sägs, skall fogas dels angående de sökanden själv enahanda intyg, sökanden själv enahanda intyg, som som beträffande biträden äro i mom. beträffande biträden äro i mom. 3 3 föreskrivna, eller om sökanden, på föreskrivna, eller om sökanden, på

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196k 39

sätt i mom. 1 och 2 sägs, anmält sig sätt i mom. 1 sägs, anmält sig till till handels idkande, betyg att han handels idkande, betyg att han inom inom riket idkar handel och gjort sig riket idkar handel och gjort sig känd känd för redbarhet och ordentlighet, för redbarhet och ordentlighet, dels dels ock angående den eller dem, sö­ ock angående den eller dem, sökankanden vill använda till biträde, in­ den vill använda till biträde, intyg tyg av förstnämnda beskaffenhet. av förstnämnda beskaffenhet, Gift kvinna,---------------------------- — äro stadgade, Därest vid----------------------- medde ide tillståndet.

10.

Mom. 1. Därest den anmälan om Mom 1. Därest den anmälan om firma, som enligt lag åligger den, vil­ firma, som enligt lag åligger den, ken vill idka handel eller annan nä­ vilken vill idka handel eller annan ring, med vars utövande följer skyl­ näring, med vars utövande följer dighet att föra handelsböcker, är åt­ skyldighet att föra handelsböcker, är följd av de i § 9 mom. 1 omförmälda åtföljd av de i § 9 mom. 1 omförbetyg, vare det i fråga om näring, mälda betyg, vare det i fråga om näsom i § 9 mom. 1 och 2 avses, så an­ ring, som i § 9 mom. 1 avses, så ansett, som om anmälan enligt denna sett, som om anmälan enligt denna förordning jämväl skett. förordning jämväl skett. Mom. 2. över dem, som enligt § 9 Mom. 2. över dem, som enligt § 9 gjort anmälan om idkande av nä- gjort anmälan om idkande av näringsyrke och som icke efter anmä­ ringsyrke och som icke efter anmälan om firma blivit i handelsregist­ lan om firma blivit i handelsregistret upptagne, skall för Stockholm ret upptagne, skall hos Kungl. Maj:ts hos överståthållarämbetet, för annan befallningshavande och hos sådan stad hos magistraten eller, där sådan särskild registerförare, som omnämej finnes, stadsstyrelsen och för lan­ nes i § 9 mom. 1, föras särskild fördet hos Kungl. Maj:ts befallningsha- teckning. vande föras särskild förteckning. Ingivna betyg--------------- -------------- -—tjugo år.

§ 11.

Lantmän äro------------ ------------------ ----- dem åstadkommas. Därjämte må den, som anmält sig Därjämte må den, som anmält sig till idkande av fabrik eller hantverk, till idkande av fabrik eller hantverk, äga att utan särskild anmälan eller äga att utan särskild anmälan eller tillstånd, som i § 9 sägs, själv eller tillstånd, som i § 9 sägs, själv eller genom hustru eller hemmavarande genom hustru eller hemmavarande barn, till salu kringföra sina egna barn, till salu kringföra sina egna tillverkningar, dock under villkor att tillverkningar, dock under villkor att den, som utbjuder varorna, därvid den, som utbjuder varorna, därvid medför ej mindre prästbetyg för sig, medför ej mindre prästbetyg för sig, än även av vederbörande magistrat än även av polismyndigheten utfäreller stadsstyrelse, stadsfiskal eller dat intyg angående beskaffenheten landsfiskal utfärdat intyg angående av det näringsyrke, som idkas av beskaffenheten av det näringsyrke, den, för vars räkning varorna utbjusom idkas av den, för vars räkning das; skolande sistnämnda intyg, för varorna utbjudas; skolande sist- alt anses gällande, vara utfärdat un-

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

nämnda intyg, för att anses gällan- der det kalenderår, då försäljningen de, vara utfärdat under det kalen- äger rum. derår, då försäljningen äger rum. /

Stockholm utfärdas sådant intyg av

poliskammaren. För övrigt--------------------------- ---- — inhemsk husslöjd. Sådana för------- —------------------------ och hantverksarbeten.

§23.

Nu stadgade böter tillfalla med en tredjedel kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklaga­

rens andel.

Vid bristande tillgång till böternas gäldande skola dessa förvandlas efter de grunder, som åro bestämda i

strafflagen. §31. Idkar utlänning--------- ----- ----------------enligt § 18.

Böter enligt denna § fördelas på

enahanda sått, som i § 23 är sagt;

och gäller jämväl om böternas för­

vandling vad där stadgats.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965. År vid förordningens ikraftträdande anmälan hos magistrat eller kommunalborgmästare ännu ej införd i den i § 10 mom. 2 angivna förteckningen, skall ärendet överlämnas till den som därefter har att mottaga sådan anmälan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b 41

25) Förslag

till

Kungörelse om ändring i stadgan den 8 juni 1917 (nr 474) angående hotell* och pensionatrörelse

Härigenom förordnas, dels att §§47 och 48, stadgan den 8 juni 1917 angående hotell- och pensionatrörelse1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att §§45 och 49 samma stadga skola upphöra att gälla.

Vad om Kungl. Maj :ts befallnings- Vad om Kungl. Maj :ts befallningshavande i denna stadga sägs skall i havande i denna stadga sägs skall i Stockholm avse poliskammaren och Stockholm avse polismyndigheten, i annan stad, såframt dess invånar- Vad nu är stadgat skall dock icke antal utgör minst 20,000, magistra- gälla i fråga om de åligganden som ten. Vad nu är stadgat skall dock enligt § 29 skola ankomma på Kungl. icke gälla i fråga om de åligganden Maj :ts befallningshavande. som enligt § 29 skola ankomma på Kungl. Maj :ts befallningshavande.

§ 48.

Klagan över beslut, som på grund Talan mot beslut, som meddelas av denna stadga meddelas av magi- av polismyndigheten i Stockholm enstrat eller poliskammaren i Stock- ligt denna stadga, föres genom beholm, må hos Kungl. Maj.ts befall- svär hos överståthållarämbetet. ningshavande föras genom besvär

inom tid som i allmänhet för överklagande av förvaltande myndighets

och ämbetsverks beslut är bestämd.

över beslut av Kungl. Maj :ts be- Mot beslut av överståthållarämbefallningshavande må ändring sökas tet föres talan genom besvär hos hos Konungen inom tid som nyss Konungen. sagts.

1 Senaste lydelse av §§ 47 och 48, so SFS 1947: 746. 2f Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 163

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196k

§ 49.

Med polismyndighet avses i denna författning polischefen i orten samt i stad därjämte poliskammare, om

sådan finnes, eller stadsfiskal, så ock,

såvitt angår föreskrifterna i avdelning III här ovan, i Stockholm chefen för kriminalavdelningen och såväl i stad som å landet den som av polischefen i orten förordnats att mottaga anmälningar, varom i nämn­

da avdelning stadgas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965.

Vid kungörelsens ikraftträdande gällande, av magistrat eller kommunalborgmästare meddelat tillstånd skall även därefter äga giltighet.

Är vid kungörelsens ikraftträdande ärende angående rätt att driva hotelleller pensionatrörelse anhängigt hos magistrat eller kommunalborgmästare, skall ärendet överlämnas till länsstyrelsen i länet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i 43

26) Förslag

till

Kungörelse om ändrad lydelse av 106 och 111 §§ livsmedelsstadgan

den 21 december 1951 (nr 824)

Härigenom förordnas, att 106 och 111 §§ livsmedelsstadgan den 21 december 19511 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Föreskrift, som — —--------------------angivna myndigheterna.

Det åligger i Stockholm överståt- Det åligger kommunens styrelse hållarämbetet, i stad med magistrat att skyndsamt låta införa kungörelmagistraten, i annan stad kommu­ se om föreskriften i den eller de tidnalborgmästaren, i municipalsamhäl- ningar, i vilka kommunala meddele municipalnämnden samt i lands­ landen för kommunen intagas, samt kommun kommunalnämnden att att tillse att exemplar av föreskrifskyndsamt låta införa kungörelse om ten finnas att tillgå inom kommunen föreskriften i den eller de tidningar, för köpare. i vilka kommunala meddelanden för kommunen intagas, samt att tillse att exemplar av föreskriften finnas att tillgå inom kommunen för köpare.

111 §.

I föreskrift, som avses i 102 §, får I föreskrift, som avses i 102 §, får stadgas påföljd av böter högst tre­ stadgas påföljd av böter högst femhundra kronor eller av dagsböter för hundra kronor eller av dagsböter för överträdelse av föreskriften. överträdelse av föreskriften.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse av 106 §, se SFS 1952: 488.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196'r

27) Förslag till Kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan den 14 december 1956 (nr 617)

Härigenom förordnas, dels att 6, 8, 17, 19, 21, 26, 27, 28, 29 och 31 §§ allmänna ordningsstadgan den 14 december 1956 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 32 § samma stadga skall upphöra att gälla.

Inom stadsplanelagt område i Inom stadsplanelagt område i stad, stad, köping och annat samhälle, köping och annat samhälle, där där byggnadslagens bestämmelser byggnadslagens bestämmelser för för stad äga tillämpning, må spräng- stad äga tillämpning, må sprängning, fyrverkeri och skjutning med ning, fyrverkeri och skjutning med eldvapen ej äga rum utan tillstånd eldvapen ej äga rum utan tillstånd av poliskammaren, där sådan fin- av polismyndigheten,

nes, och eljest av polischefen i or­

ten.

Den som-------------------------- kunna utskjutas.

Skjutbana, som —---------------------stycket sägs.

8 g.

För särskilda fall äger poliskam­ För särskilda fall äger polismynmaren, där sådan finnes, och eljest digheten meddela de ordningsförepolischefen i orten meddela de ord­ skrifter som finnas erforderliga med ningsföreskrifter som finnas erfor­ avseende å handel och därmed jämderliga med avseende å handel och förlig hantering, som bedrives utomdärmed jämförlig hantering, som hus å allmän plats eller angränsande bedrives utomhus å allmän plats el­ område, samt annan verksamhet eller angränsande område, samt an­ ler annat förehavande, som äger rum nan verksamhet eller annat föreha­ å allmän plats och ej är att hänföra vande, som äger rum å allmän plats till offentlig tillställning eller allmän och ej är att hänföra till offentlig sammankomst. Dylika föreskrifter tillställning eller allmän samman­ må avse jämväl användande av badkomst. Dylika föreskrifter må avse plats eller lägerområde, vartill alljämväl användande av badplats eller mänheten äger tillträde, samt hållägerområde, vartill allmänheten lande av lokal eller plats för sport, äger tillträde, samt hållande av lo­ spel eller liknande. Vid meddelande kal eller plats för sport, spel eller av föreskrifter skall iakttagas vad i liknande. Vid meddelande av före­ 7 § andra stycket sägs. skrifter skall iakttagas vad i 7 § andra stycket sägs.

När så----- ---------------- allmän plats.

Visar sig--------------------- kommunens fullmäktige.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196'r 45

Anordnaren må-------------------- särskilda parkeringsplatser. Annan ordningshållning------------- — -— det medgiver. Ombesörjes polisbevakning, som Ombesörj es polisbevakning, som anordnaren enligt vad nu sagts må anordnaren enligt vad nu sagts må åläggas bekosta, av polispersonal, åläggas bekosta, av polispersonal, gäller i fråga om ersättningsskyldig­ gäller i fråga om ersättningsskyldighet till statsverket eller polisdistrik­ het till statsverket vad därom i vedertet vad därom i vederbörlig ordning börlig ordning blivit bestämt. blivit bestämt.

19 §• Polischefen äger inställa eller upp­ Polismyndigheten äger inställa ellösa offentlig tillställning, om den ler upplösa offentlig tillställning, om hålles i strid mot 10 eller 11 § eller den hålles i strid mot 10 eller 11 § om beslut meddelats att tillställning­ eller om beslut meddelats att tillställen ej må äga rum. Rätt att upplösa ningen ej må äga rum. Rätt att upptillställning föreligger jämväl om vid lösa tillställning föreligger jämväl om densamma förekommer något som vid densamma förekommer något strider mot lag eller om tillställning­ som strider mot lag eller om tillställen föranleder oordning eller fara för ningen föranleder oordning eller fara de tillstädesvarande samt andra åt­ för de tillstädesvarande samt andra gärder visat sig vara otillräckliga för åtgärder visat sig vara otillräckliga att förebygga fortsatt lagstridigt för­ för att förebygga fortsatt lagstridigt farande, återställa ordningen eller förfarande, återställa ordningen eller bereda skydd för de tillstädesva­ bereda skydd för de tillstädesvarande. rande. Befogenhet att upplösa tillställning Befogenhet att upplösa tillställning må av polischefen uppdragas åt po­ må av polismyndigheten uppdragas lisman som beordras att närvara vid åt polisman som beordras att närvatillställningen. Där ej särskilda skäl ra vid tillställningen. Där ej särskilföranleda undantag, må sådan befo­ da skäl föranleda undantag, må sågenhet endast anförtros polisman dan befogenhet endast anförtros polisman som innehar befälsställning. som innehar befälsställning.

21 §• Barn under femton år må ej med­ Barn under femton år må ej medverka vid offentlig teaterföreställverka vid offentlig teaterföreställning, cirkusföreställning, tivoli- och ning, cirkusföreställning, tivoli- och marknadsnöjen eller därmed jämför­ marknadsnöjen eller därmed jämförlig offentlig tillställning. Länsstyrellig offentlig tillställning. Länsstyrelsen och i Stockholm poliskammaren sen och i Stockholm polismyndigheten äger dock medgiva undantag, om äger dock medgiva undantag om deltagandet kan anses icke menligt in­ deltagandet kan anses icke menligt verka på barnets andliga eller fysiska inverka på barnets andliga eller fysiska hälsa, hälsa. Vid offentlig------- ------------- utan våda. Beträffande biografföreställning, -----------— särskilt föreskrivet.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

Vid handläggningen-------- — angränsande polisdistrikt. Innan åtgärd,--------------------- med polismyndigheten.

Vad i denna paragraf sägs om polismyndighet skall i stad, där magistraten eller kommunalborgmästaren är polismyndighet, gälla jämväl po­

lischefen.

27 §.

Mot beslut---------------------hos läns:

Beslut som på grund av denna Beslut som på grund av denna stadga eller lokal ordningsstadga stadga eller lokal ordningsstadga meddelas av länsstyrelse eller polis­ meddelas av länsstyrelse eller polismyndighet eller polischefen i stad, myndighet skall utan hinder av bedär denne ej är polismyndighet, skall svär lända till efterrättelse, såvida utan hinder av besvär lända till ef­ ej annorlunda förordnas. terrättelse, såvida ej annorlunda förordnas.

28 §•

Bryter någon mot bestämmelser­ Bryter någon mot bestämmelserna na i 2—6 §§ eller underlåter någon i 2—6 §§ eller underlåter någon att att hörsamma föreskrift, förbud eller hörsamma föreskrift, förbud eller påbud som meddelats med stöd av påbud som meddelats med stöd av 8 § denna stadga eller bryter någon 8 § denna stadga eller bryter någon mot bestämmelse i lokal ordnings­ mot bestämmelse i lokal ordningsstadga eller i reglemente eller taxa stadga eller i reglemente eller taxa som avses i 25 §, straffes med böter, som avses i 25 §, dömes till böter, högst trehundra kronor. Har förse­ högst femhundra kronor. Har förseelsen avsett åliggande av större vikt elsen avsett åliggande av större vikt eller har därigenom förorsakats av­ eller har därigenom förorsakats avsevärd skada eller olägenhet, skola sevärd skada eller olägenhet, skola dagsböter ådömas. dagsböter ådömas.

Handlar barn,------- —------------------- förhindra förseelsen.

29 §.

Med dagsböter---------------- eller andra stycket.

Vid förseelse---------------- förhindra förseelsen.

Den som bryter mot bestämmel­ Den som bryter mot bestämmelsen i 16 § andra stycket straffes, där sen i 16 § andra stycket dömes, där ej gärningen är belagd med straff i ej gärningen är belagd med straff i annan författning, med böter, högst annan författning, till böter, högst trehundra kronor. femhundra kronor.

Försummelse i fråga —--------------- ------ till stånd.

31 §.

Har någon--------------------------- - försumliges bekostnad.

Vad i denna paragraf sägs om polismyndighet skall i stad, där ma-

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i 47

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid kungörelsens ikraftträdande ärende om tillstånd enligt allmänna ordningsstadgan anhängigt hos magistrat eller kommunalborgmästare, skall ärendet överlämnas till vederbörande polismyndighet.

48 Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 196b.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om avveckling av magistrats- och kommunalhorgmästarinstitutionerna, m. m. samt anför följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 18 april 1961 hovrättspresidenten Knut Elliot, ordförande, rådmannen Birger Brandt, lagmannen Olof Engqvist, häradshövdingen Eric Stangenberg, numera t. f. expeditionschefen Harriet Stangenberg och överdirektören Paul Tammelin såsom sakkunniga för att överse domkretsindelningen för underrätterna i riket. Den 29 december 1961 utvidgades de sakkunnigas uppdrag till att avse en allmän översyn av domstolsväsendet. Såsom experter åt de sakkunniga förordnades hovrättsassessorn Leif Brundin, hovrättsrådet Ingvar Henkow, byråchefen Folke Lyberg, numera lagmannen Bengt Sandström och numera byrådirektören Ivar Tiby. Till ledamöter av en rådgivande nämnd åt de sakkunniga utsågs ledamöterna av riksdagens första kammare redaktören Birger Andersson och hemmansägaren Erik Svedberg, ledamöterna av riksdagens andra kammare förbundsjuristen Astrid Kristensson, hemmansägaren Erik Larsson, expeditionsföreståndaren Eric Nelander, redaktören Olaus Nyberg och hemmansägaren Gustaf Svensson, dåvarande ledamoten av första kammaren f. d. folkskoleinspektören Ragnar Bergh ävensom professorn Per Olof Ekelöf, direktören Styrbjörn von Feilitzen, stadsfiskalen Erik Gamstedt och advokaten Holger Wiklund. De sakkunniga, som antagit benämningen domstolskommittén, har avgivit ett den 1 oktober 1963 dagtecknat delbetänkande, benämnt »Rådhusrätternas förstatligande». Betänkandet består av tre delar, av vilka en föreligger i tryck (SOU 1963: 56) och de båda övriga delarna är stencilerade. I betänkandet framlägges förslag om förstatligande av de kommunala domstolarna, rådhusrätterna. De föreslagna åtgärderna rör bl. a. överförandet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196) 49

rådhusrätternas personal till statlig tjänst, utformningen av domarbanan samt organisationen och administrationen av rådhusrätterna efter föistatligandet. I betänkandet föreslås också att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna skall avvecklas i samband med rådhusrätternas förstatligande. I anslutning härtill framlägges förslag till utskiftning på andra myndigheter av magistratens och kommunalborgmästarnas uppgifter. Dessa förslag innebär en omfattande författningsreglering.

över betänkandet, såvitt rör magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionernas avveckling, har efter remiss yttranden avgivits av justitiekansleisämbetet, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statspolisintendenten, statens utlänningskommission, statens biltrafiknämnd, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen, veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen, kommerskollegium, sjöfartsstyrelsen, Stockholms magistrat, magistraterna i Södertälje, Uppsala, Nyköping, Motala, Kalmar, Kristianstad, Landskrona, Varberg, Uddevalla, Vänersborg, Östersund, Umeå och Skellefteå, överstålhållarämbetet, samtliga länsstyrelser, samtliga poliskamrar, firmautredningen, familjerättskommittén, sjölagskommittén, länsförvaltningsutredningen, polisberedningen, affärstidsutredningen, parkeringskommittén, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsdomare, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare, Föreningen Sveriges kommunala förvaltningsjurister, Sveriges juristförbund, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, Sveriges veterinärförbund, Sveriges redareförening, Stockholms stads handels- och sjötartsnämnd, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet (förut Svenska landskommunernas förbund), Svenska sjöfolksförbundct, Svenska jägareförbundet, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, dispaschören i Stockholm ävensom dispaschören i Göteborg. En del av remissorganen har haft att yttra sig endast beträffande vissa i förevarande delar av betänkandet behandlade frågor. Yttranden har vidare inkommit från riksåklagarämbetet, riksarkivet, rådhusrätten i Linköping och Svenska kommunal-tekniska föreningen.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från samtliga handelskamrar i riket. Vid yttrandet av magistraten i Uppsala har fogats yttrande av rådhusrätten i samma stad. Magistraten i Nyköping har hilagt yttrande av poliskommissarien i staden, överståthållarämbetet och länsstyrelserna har ingivit yttranden från ett stort antal lokala myndigheter och sammanslutningar.

Genom riksdagens bifall år 1962 till Kungl. Maj :ts proposition angående huvudmannaskapet för polisväsendet in. in. (prop. 148, SU 183, rskr 387) liar i princip beslutats alt staten från och med den 1 januari 1965 övertager

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

huvudmannaskapet för polis-, åklagar- och exekutionsväsendet i den mån huvudmannaskapet för dessa verksamhetsgrenar alltjämt är kommunalt. Domstolskommittén förutsätter i sitt betänkande att genomförandet av rådhusrätternas förstatligande skall ske samtidigt med sagda reformer; detta gäller även för avvecklingen av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna. Kungl. Maj :t har förut denna dag på min hemställan beslutat remiss till lagrådet av lagförslag rörande förstatligande av rådhusrätterna den 1 januari 19&5. Till grund för dessa förslag ligger domstolskommitténs berörda betänkande. Jag anhåller nu att få upptaga frågan om avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna och vissa i betänkandet behandlade frågor om utskiftning av magistratens och kommunalborgmästarnas uppgifter. I detta sammanhang vill jag nämna att jag i dag även ämnar föreslå vissa ändringar i utsökningslagen, som innebär bl. a. att magistrat eller ledamot av magistrat ej längre skall vara överexekutor. Dessa förslag är grundade på ett av lagberedningen den 22 april 1963 avgivet betänkande (SOU 1963: 28). Nämnas bör tillika att chefen för inrikesdepartementet denna dag kommer att anmäla frågorna om utformningen från och med den 1 januari 1965 av nya polis-, åklagar- och exekutionsorganisationer samt om vad i övrigt hänger samman med genomförandet av reformerna på dessa områden.

Avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

Magistrat och kommunalborgmästare före 1955

Enligt de äldsta kända rättskällorna utgjorde fogden samt borgmästare och råd stadens styrelse. Borgmästare och rådmän valdes av borgarna. Mot stutet av medeltiden framträdde i de större städerna vid sidan av rådet en ny representation för borgarna, de äldste. Så småningom uppdelades rådsfunktionerna så att ämbetsmyndigheten benämndes rådhusrätt, när den satt som stadens domstol, och magistrat, när den fungerade som stadens styrelse. Magistratens inflytande över stadens förvaltning minskades emellertid successivt. Genom 1862 års kommunallagsreform förlädes stadens beslutanderätt till stadsfullmäktige eller allmän rådstuga och gjordes drätselkammaren till obligatoriskt organ för stadens ekonomiska förvaltning. Magistraten förblev dock, i vart fall i formellt hänseende, stadens styrelse. Enligt nu gällande 1953 års kommunallag har magistraten ingen befattning med stadens förvaltning. Efter 1904 års ingång har ingen rådhusrätt och magistrat tillkommit. I de nya städer, som ej erhöll magistrat, inrättades i stället en särskild stadsstyrelse, vars organisation och uppgifter till en början angavs i ett av Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196\ 51

Maj :t fastställt reglemente, likalydande för samtliga dessa städer. Stadsstvrelsen bestod av en ordförande och två ledamöter. I proposition 1920: 12 föreslog Kungl. Maj:t att stadsstyrelsen skulle bestå av kommunalborgmästare och minst två kommunalrådmän. Förslaget antogs av riksdagen. Dessa bestämmelser kom dock att tillämpas endast i de städer som därefter erhöll stadsrättigheter. År 1932 avskaffades stadsstyrelserna och antogs nu gällande lag om kommunalborgmästare.

Närmare redogörelse för magistratens och stadsstyrelsens historiska utveckling återfinns bl. a. i Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen (SOU 1923: 6), Förberedande förslag angående magistratsbestyrens ombesörjande i stad utan magistrat (prop. 1932: 207 bil. B) samt 1946 års kommunallagskommittés betänkande med förslag till kommunallag m. m. (SOU 1952: 14).

Magistrats och kommunalborgmästares nuvarande ställning och funktioner

Magistratens sammansättning och arbetsformer är ej generellt reglerade i lag eller annan allmän författning utan framgår av den av Kungl. Maj :t för varje rådhusrätt och magistrat fastställda stadgan eller arbetsordningen. Som regel består magistraten av borgmästaren och rådmännen. I några av de städer, vilkas rådhusrätt har assessorer, är även dessa medlemmar av magistraten. Magistratens beslutanderätt utövas i allmänhet av hela magistraten under borgmästarens ordförandeskap; överståthållaren är preses i samfällda magistraten i Stockholm. I de största magistraterna är beslutanderätten i mindre viktiga ärenden delegerad till en särskild avdelning inom magistraten; borgmästarna i Stockholm och Göteborg är ensamma beslutande i vissa sådana ärenden. En del sysslor ankommer på viss ledamot av magistraten t. ex. att förrätta vigsel, att vara överexekutor, att föra handelsregister m. m.

Såsom lokal statlig förvaltningsmyndighet har magistraten eller viss ledamot av magistraten fortfarande att ombestyra en mängd uppgifter enligt stadganden i ett stort antal författningar. Dessa uppgifter avser befattning med allmän ordning och säkerhet, handel och näringar, fastighetsväsen m. m. samt med rådhusrättens administration.

Sedan långt tillbaka är magistratsbestyren i Stockholm av väsentligt mindre omfattning än i övriga magistratsstäder. överståthållarämbetet har övertagit huvudparten av sådana bestyr i denna stad. I andra städer med poliskammare ankommer vissa magistratsuppgifter på poliskammaren.

Huvudstadgandet om kommunalborgmästare är 29 § 2 mom. kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753). Här stadgas bl. a., att i varje stad utan magistrat skall finnas kommunalborgmästare. Detta stadgande är att anse

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

som ett provisorium. I övergångsbestämmelserna till kommunallagen är nämligen föreskrivet, att ordinarie innehavare av kommunalborgmäs t artjänst ej må utses. I överensstämmelse härmed har efter kommunallagens ikraftträdande den 1 januari 1955 ingen tjänst blivit besatt med ordinarie innehavare.

Närmare bestämmelser om kommunalborgmästare är meddelade dels i lagen den 17 juni 1932 (nr 268) om kommunalborgmästare, dels i lokala tjänstereglementen. 1932 års lag innehåller bestämmelser om utseende och entledigande av kommunalborgmästare samt om reglemente för honom. Kommunalborgmästare väljes av stadsfullmäktige, men förordnande på befattningen utfärdas av länsstyrelsen. Kommunalborgmästaren skall, om dispens ej meddelas, ha avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov. Reglemente för kommunalborgmästaren utfärdas av Kungl. Maj :t efter därom av stadsfullmäktige upprättat förslag. I reglementet skall meddelas bestämmelser om kommunalborgmästarens tillsättande, samtliga åligganden, avlöning, entledigande, pension och tjänsteförhållanden i övrigt. Om entledigande stadgas i 1932 års lag, att reglementets bestämmelser ej må avse andra fall än att kommunalborgmästaren uppnår viss ålder eller att han i följd av olycksfall i tjänsten, sjukdom eller liknande anledning för framtiden är oförmögen att tjänstgöra eller att länsstyrelsen finner skäl föreligga för bifall till framställning från stadsfullmäktige om hans entledigande, såframt förslag därom väckts av drätselkammaren och med en röstmajoritet av minst tre fjärdedelar antagits av stadsfullmäktige. Detta sistnämnda stadgande i lagen har tillkommit efter avvägning av, å ena sidan, intresset att kommunalborgmästaren bör intaga en i förhållande till staden fri och oavhängig ställning samt, å andra sidan, stadens behov att kunna avskeda befattningshavare, som visat sig olämplig för tjänsten eller som av annat skäl ej längre är i stand att uppehålla befattningen. De särskilda reglementena innehåller regelmässigt, att kommunalborgmästaren är underkastad den förändrade eller vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller den jämkning i åligganden som framdeles kan vara i behörig ordning stadgad.

Kommunalborgmästarens uppgitter kan indelas i kommunala och statliga. Med kommunala uppgifter avses här vad på kommunalborgmästaren ankommei enligt kommunallagen och vad han enligt vederbörande reglemente har att fullgöra med avseende å kommunalförvaltningen. Kommunallagen innehåller endast en bestämmelse i ämnet, 29 § 2 mom. Denna bestämmelse säger, att kommunalborgmästaren äger vara tillstädes vid fullmäktiges sammanträden och deltaga i överläggningarna men ej i besluten; barn får ej vara ledamot av drätselkammaren men skall närvara vid dess sammanträden samt aga rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten och att få sin särskilda mening antecknad till protokollet. I tjänstgöringsreglementena är kommunalborgmästarens kommunala funktioner närmare angivna. Arten och omfattningen av dessa funktioner växlar från stad till stad. Ofta är i reg­

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1964 53

lementena stadgat, att kommunalborgmästarens befattning med viss förvaltningsgren beror av särskilt beslut av stadsfullmäktige eller drätselkammare. över huvud medger dessa reglementen en nära anpassning till förhållandena i varje särskild stad och lämnar städerna förhållandevis vida befogenheter att själva besluta, i vilken omfattning kommunalborgmästaren har att deltaga i kommunalförvaltningen. Med reservation för åtskilliga lokala avvikelser har kommunalborgmästaren enligt dessa reglementen bl. a. att vara sekreterare åt stadsfullmäktige, att bereda och föredraga ärenden i drätselkammaren och där föra protokoll, att närvara vid olika styrelsers sammanträden och att vara sekreterare i vissa av dem såsom byggnadsnämnd eller hälsovårdsnämnd, att utöva chefskapet och ha inseendet över kommunaltjänstemännen samt att taga initiativ i kommunala frågor och verkställa utredningar av olika slag ävensom föra stadens talan inför rätta eller annorstädes. Reglementenas ifrågavarande stadganden får anses ange den ram, inom vilken städerna kan taga kommunalborgmästaren i anspråk. I verkligheten torde kommunalborgmästarnas befattning med kommunalstyrelsen vara väsentligt mindre än vad reglementena stadgar. Vad beträffar kommunalborgmästarens befattning med statliga administrativa uppgifter finns en särskild lag den 17 juni 1932 (nr 269) om överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse åliggande bestyr. I denna lag föreskrives, att vad i lag eller författning är stadgat med avseende å magistrat, ledamot av magistrat, stadsstyrelse eller ordförande i stadsstyrelse skall i stad, där magistrat eller stadsstyrelse ej finnes, äga tilllämpning med avseende på kommunalborgmästare, såvitt ej annat blivit särskilt stadgat. I kraft av denna lag och i överensstämmelse med en rad senare tillkomna författningar angående magistratsärenden tillkommer det kommunalborgmästaren att fullgöra flertalet av magistratens statliga administrativa uppgifter. Kungl. Maj :t har förordnat kommunalborgmästaren i vissa städer att fullgöra uppgifter, som eljest ankommer på annan myndighet. Sålunda är kommunalborgmästaren överexekutor i Lysekil, Ulricehamn, Skövde och Hudiksvall, stadsfogde i Skänninge och Marstrand samt inskrivningsdomare i Filipstad. Förordnande som fastighetsregisterförare innehaves för närvarande av kommunalborgmästarna i öregrund, Torshälla, Vadstena, Laholm, Marstrand, Ulricehamn och Filipstad. Kommunalborgmästarna i Eksjö, Simrishamn, Skövde, Arvika och Hedemora har törordnats att ha den tillsyn över fastighetsregistrets uppläggande och förande som i stad med magistrat ankommer på magistraten.

54 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

Utredningar och reformförslag

Sedan lång tid tillbaka har frågan om en omläggning av magistratsförvaltningen varit föremål för en livlig diskussion och flera utredningar har verkställts. Här må erinras om betänkanden avgivna av 1927 års sakkunniga för utredningar rörande rättegångsreformens genomförande (SOU 1928:20) och 1928 års kommunalförvaltningssakkunniga (SOU 1930:13). 1 stort sett gemensamt för samtliga äldre förslag har varit att rättsskipning och förvaltning skulle skiljas åt. I fråga om magistratsuppgifternas handhavande kan förslagen emellertid indelas i två principiellt skilda grupper. Enligt den ena skulle magistraten leva vidare som en verklig styrelse för staden och tillika vara ett lokalt organ för olika statliga förvaltningsbestyr. Enligt den andra skulle magistraten helt försvinna och dess uppgifter övertagas av andra statliga eller kommunala myndigheter. Kommunallags kommittén föreslog i sitt år 1952 avgivna betänkande (SOU 1952: 14) en ny kommunallag, som bl.a. innebar att magistraten skildes från kommunalförvaltningen. Kommittén uttalade vidare, att magistraten samtidigt borde befrias från sina statliga förvaltningsuppgifter. Härigenom skulle magistratsinstitutionen kunna avvecklas och rättsväsendet helt övertagas av staten. Magistratens statliga administrativa uppgifter borde lämpligen utskiftas på redan bestående statliga och kommunala organ. Om magistratens statliga administrativa uppgifter överflyttas till andra organ, borde enligt kommitténs mening även kommunalborgmästaren befrias från motsvarande åligganden och kommunalborgmästarens ställning som ett statligt administrativt organ upphöra. Kommunalborgmästaren skulle då bli en rent kommunal tjänsteman och kommittén ifrågasatte, om det fanns anledning att i lag bibehålla särskilda bestämmelser om en sådan befattningshavare. Vid övervägande av skälen för och emot ett obligatoriskt ämbetsmannaelement i städerna stannade kommittén i uppfattningen, att man ej borde påtvinga städerna en i lag reglerad chefstjänstemannabefattning. Det finns ingen anledning antaga, att icke landsrättsstäderna kan utan reglering i lag ordna sin förvaltning lika ändamålsenligt som magistratsstäderna. Kommittén föreslog därför, att bestämmelserna om kommunalborgmästare skulle upphöra och hela kommunalborgmästarinstitutionen försvinna. Kommunallagskommitténs förslag gick alltså ut på att magistratens kommunala funktioner skulle försvinna och kommunalborgmästarbefattningen upphora att vara en obligatorisk kommunal institution. I en särskild lag om införande av kommunallagen skulle emellertid stadgas, att magistrat eller kommunalborgmästare tills vidare skulle finnas i stad jämväl efter det att kommunallagen trätt i kraft för att handha de bestyr som enligt särskilda författningar åvilade magistrat eller kommunalborgmästare.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b 55

Kommitténs betänkande ledde år 1953 till att en ny kommunallag antogs varigenom bl. a. magistratens kommunala funktioner helt upphörde. I proposition med förslag till ny kommunallag (prop. 1953: 210) uttalade föredragande departementschefen att någon ställning i det sammanhanget icke borde tagas till frågan om en fullständig avveckling av magistratsinstitutionen, eftersom en sådan avveckling förutsatte, att man kunde finna lämpliga former för handhavandet i framtiden av magistratens befattning med bl. a. de statligt administrativa bestyren. I frågan om att bibehålla kommunalborgmästarinstitutionen anförde departementschefen i huvudsak samma synpunkter som kommunallagskommittén men förordade, att ställningstagandet jämväl i denna fråga skulle anstå till dess utredning skett om de statligt administrativa funktionernas handhavande i framtiden. Med anledning härav föreslogs, att bestämmelserna om kommunalborgmästare i sakligt oförändrat skick skulle intagas i kommunallagen samt att i lagen om införande av kommunallagen skulle stadgas, att ledigbliven kommunalborgmästartjänst icke skulle besättas med ordinarie innehavare.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande anslöt sig konstitutionsutskottet till departementschefens uttalanden rörande magistratens och kommunalborgmästarens framtida ställning (KU 1953: 22).

Stadsdomstolsutredningen föreslog i ett den 12 januari 1961 avgivet betänkande »Underrätterna» (SOU 1961: 6), att staten skulle övertaga kostnaderna för stadsdomstolarna samt att i samband därmed magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna skulle avvecklas och magistratsuppgifterna utskiftas på andra organ.

Utredningen lämnade vidare uppgift om ett stort antal författningar, vari magistrat och kommunalborgmästare ålagts förvaltningsuppgifter av skilda slag, samt angav, hur magistratsuppgifterna enligt utredningens uppfattning borde utskiftas på andra myndigheter. Utredningen framlade därjämte ett förslag till lag om överflyttande på länsstyrelse av magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter av innebörd att vad i övrigt enligt lag eller författning ankommer på magistrat, ledamot av magistrat, stadsstyrelse, ordförande i stadsstyrelse eller kommunalborgmästare i stället skall åvila länsstyrelse.

Till stöd för förslaget att magistraten skall försvinna och rådhusrätternas domare sålunda befrias från de förvaltningsuppgifter som nu åligger dem i egenskap av magistratsledamöter åberopade stadsdomstolsutredningen sammanfattningsvis i huvudsak följande skäl, nämligen dels att rättsskipning och förvaltning principiellt bör hållas isär, vilket argument dock förklaras vara av mera doktrinär natur, dels att magistratens befogenheter under eu lång tid fortgående beskurits, vilket delvis sammanhänger med ändrade uppfattningar rörande formerna för utövandet av kommunal självstyrelse och delvis beror på att den kommunala och statliga verksamheten

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

ökat i intensitet och omfattning samt kommit att bedrivas i mera komplicerade former, dels att de återstående uppgifterna, med några få undantag, icke är av beskaffenhet att kräva handläggning av domare.

Utredningen fann det vidare icke ur kommunalrättslig synpunkt påkallat eller lämpligt med ett i lag reglerat ämbetsmannaelement i städernas förvaltning. Utredningen erinrar därvid om den statsuppsikt över kommunerna som innefattas i reglerna om att kommunala beslut genom underställning eller besvär kan bringas under statlig myndighets prövning samt om den tillsyn som justitiekanslern och justitieombudsmannen utövar över de kommunala tjänstemän som är underkastade ämbetsmannaansvar. Mot ett i lag reglerat ämbetsmannaelement i kommunalstyrelsen talar enligt utredningens mening också det förhållandet att många landskommuner, åtskilliga landsrättsstäder med icke lagfaren kommunalborgmästare och vissa magistratsstäder helt saknar jurister inom den kommunala förvaltningen. Vidare påpekas, att de jurister som finns inom magistratsstädernas förvaltning har en sådan ställning att de kan göra de rättsliga synpunkterna gällande utan stöd av lag samt att kommunallagarna bygger på den principen att kommunerna själva äger bestämma över sin förvaltningsorganisation.

Utredningen behandlade även frågan, huruvida utskiftningen av magistratens administrativa uppgifter bör föranleda att en lagstadgad kommunal tjänst inrättas i varje stad men fann att dessa uppgifter i stället bör överflyttas till redan befintliga statliga eller kommunala organ. Därvid uttalade utredningen, att förutsättningar måste skapas för en säker och snabb handläggning av de nuvarande magistratsuppgifterna. Ärendena måste handläggas av sakkunniga organ och handläggningsformerna bör vara så enkla som kravet på säkerhet medger. Utskiftningen av ärenden på olika kommunala och statliga organ är till fördel för det allmänna och kan ske utan att städernas och allmänhetens anspråk på fullgod handläggning eftersättes. Även om på någon punkt vissa praktiska olägenheter skulle uppkomma, kan detta icke tillmätas avgörande betydelse.

Av vad utredningen sålunda anfört i fråga om ett lagstadgat ämbetsmannaelement i städerna och om hur magistratsuppgifterna bör handhas i framtiden ansåg utredningen följa att även kommunalborgmästarinstitutionen bör avvecklas.

Rörande de nuvarande kommunalborgmästarnas rättsliga ställning efter reformens genomförande uttalade utredningen, att utmönstrandet ur kommunallagen av bestämmelserna om kommunalborgmästare icke medför att det på denna lagstiftning och på det av Kungl. Maj :t för kommunalborgmästare fastställda tjänstereglementet grundade avtalsförhållandet mellan staden och kommunalborgmästaren upphör. Så länge detta avtal består är därför, å ena sidan, staden bunden av sina åtaganden i fråga om lön och pension samt, å andra sidan, kommunalborgmästaren pliktig att utföra

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 57

sina åligganden enligt reglementet i den mån föreskrifterna härom icke står i strid mot den nya lagstiftningen. Denna innebär i detta hänseende endast, att kommunalborgmästaren i denna egenskap ej har någon på lag grundad rätt att deltaga i stadsfullmäktiges och drätselkammarens överläggningar, men i den mån staden bibehåller honom som den ledande tjänstemannen i staden, har han dock rätt att deltaga i dessa överläggningar enligt den bestämmelse i kommunallagen som tillförsäkrar sådan rätt åt den ledande kommunala befattningshavaren. Det torde i allmänhet ej möta svårighet för landsrättsstäderna att inom ramen för gällande tjänstereglementen finna nya uppgifter för sina kommunalborgmästare till utfyllnad av arbetstid, som friställes genom att de statliga administrativa uppgifterna bortfaller. Kommunalborgmästarnas åligganden torde nämligen i praktiken vara väsentligt mindre omfattande än vad deras reglementen formellt stadgar. Städernas möjligheter att anlita sina nuvarande kommunalborgmästare för arbetsuppgifter utöver vad reglementet upptager får bedömas på samma sätt som nu. För närvarande gäller, att samtliga åligganden skall vara upptagna i det av Kungl. Maj :t utfärdade reglementet, vilket dessutom skall innehålla bestämmelser om kommunalborgmästarens tillsättande, avlöning, entledigande, pension och tjänsteförhållanden i övrigt. Nyligen har på förhandlingsvägen tillkommit förslag till normalreglemente för ordinarie kommunalborgmästare med heltidsanställning. Förslaget, som rör löne- och pensionsförhållanden m. m., är avsett att för varje stad i vanlig ordning underställas Kungl. Maj:t. Enligt detta förslag är kommunalborgmästare skyldig att utan minskning i honom tillkommande avlöningsförmåner i samband med ett avskaffande av kommunalborgmästarinstitutionen underkasta sig beslut av stadsfullmäktige om förflyttning till annan tjänst hos staden. Sådant beslut skall, om kommunalborgmästaren inom den för besvär över fullmäktiges beslut föreskrivna tiden påyrkar det, underställas Kungl. Maj:ts prövning. I de fall där nytt reglemente blivit utfärdat i överensstämmelse med detta förslag, beror det alltså av stadsfullmäktige eller, om kommunalborgmästaren det yrkar, av Kungl. Maj :t, vilka ändringar i fråga om tjänsteåligganden, villkor för entledigande, utövande av disciplinmyndighet m. in. som kommunalborgmästaren är skyldig att underkasta sig. På i huvudsak samma sätt synes frågan om ändrad tjänstgöringsskyldighet vara att bedöma för de ordinarie kommunalborgmästare, som kvarstår under äldre reglementen. Dessa reglementen torde regelmässigt stadga, alt kommunalborgmästaren är pliktig att finna sig i förändrad eller mera vidsträckt tjänstgöringsskyldighet ävensom i jämkning av åligganden, som kan vara beslutad i behörig ordning. I delta sistnämnda förbehåll får anses ligga, att Kungl. Maj:t skall ha utfärdat nytt reglemente upptagande de nya eller ändrade arbetsuppgifterna. Även i denna del blir avtalsförhållandet mellan staden och kommunalhorgmästaren oförändrat, och skyldighet för den senare att fullgöra nya åligganden förutsätter alltså, att nytt reglemente bli­

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

vit utfärdat av Kungl. Maj :t. Vad gäller villkoren för entledigande av dessa under äldre reglementen lydande kommunalborgmästare och dessas ställning i disciplinärt hänseende synes vad 1932 års lag och de olika reglementena innehåller härom äga tillämpning även efter kommunalborgmästarinstitutionens avskaffande. Utredningen anser, att i samband med upphävande av 1932 års lag en övergångsbestämmelse bör antagas av innehåll att med avseende på ordinarie kommunalborgmästare äldre bestämmelser om skyldighet att fullgöra nya eller ändrade arbetsuppgifter, om entledigande från tjänsten samt om tjänsteförhållanden i övrigt alltjämt skall gälla i tilllämpliga delar.

Nu åsyftade bestämmelser upptog utredningen i ett övergångsstadgande till den föreslagna lagen om överflyttande på länsstyrelse av magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter. Vidare föreslog utredningen att, med den begränsning som följer härav, nuvarande bestämmelser om kommunalborgmästare i 29 § 2 mom. kommunallagen, 18 § lagen den 13 juni 1919 om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning, lagen den 17 juni 1932 om kommunalborgmästare och lagen den 17 juni 1932 om överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse åliggande bestyr skall upphävas.

Vid remissbehandlingen av stadsdomstolsutredningens förslag tillstyrktes enhälligt att magistraten i dess nuvarande skick avvecklas. I det stora flertalet remissyttranden tillstyrktes jämväl att kommunalborgmästarinstitutionen avvecklas. Kritiken mot utredningens förslag i sistnämnda avseende avsåg huvudsakligen, att utskiftningen av kommunalborgmästarnas statliga förvaltningsuppgifter på andra myndigheter från servicesynpunkt innebär en försämring för allmänheten. Farhågor uttalades också angående möjligheten att bereda de nuvarande kommunalborgmästarna sådana arbetsuPP§ifter som de med hänsyn till sin offentligrättsliga ställning är skyldiga att fullgöra.

Domstolskommittén

I likhet med stadsdomstolsutredningen finner domstolskommittén, att magistraterna efter rådhusrätternas förstatligande icke kan kvarstå såsom förvaltningsmyndigheter. Från kommunalrättslig synpunkt finns icke fog för ett i lag reglerat ämbetsmannaelement i städernas förvaltningsorganisation. Kommittén föreslår därför, att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna skall avvecklas i samband med att rådhusrätterna förstatligas.

Domstolskommittén anför vidare, att kommittén delar stadsdomstolsutredningens uppfattning att, om än förslagets genomförande i något fall kan vara förenat med vissa praktiska olägenheter, dessa dock icke synes kunna tillmätas avgörande betydelse samt att de knappast är av mera allvarlig art. Kommittén anmärker att åtskilliga ärenden, som nu avgöres

Kungl. Maj.ts proposition nr 1G3 år 196 i 59

av magistrat eller kommunalborgmästare, är av den art att erforderliga ansökningar och anmälningar kan göras per post eller telefon och att någon personlig kontakt mellan sökanden och den beslutande myndigheten ej är nödvändig. De fall där sådan kontakt är nödvändig gäller ofta ärenden av övervägande polisiär natur, och det synes kommittén naturligt att dylika ärenden handlägges av polismyndigheten såsom redan nu är förhållandet på landsbygden. Genom den vid 1962 års riksdag beslutade omorganisationen av polisväsendet (prop. 1962: 148, SU 183, rskr 387) torde visserligen de lokala polisdistrikten bli väsentligen större än för närvarande och polischefens förvaltningsområde kommer att omfatta en eller flera städer med kringliggande landsbygd. Avsikten torde emellertid vara att sörja för att en tillfredsställande kontakt kommer till stånd mellan polisen, å ena, samt kommunala organ och allmänheten, å andra sidan. Kommittén anser sig kunna antaga, att polischefen i många ärenden kommer att kunna delegera beslutanderätten i polismyndighetsärenden till chefen för den polisstyrka som är förlagd inom eller närmast vederbörande kommun. Denna delegationsrätt torde komma att omfatta tillstånd till åtgärder som kräver uppmärksamhet från ordnings- och trafiksäkerhetssynpunkter, ärenden angående biträde i olika hänseenden åt kommunala organ, utfärdande av intyg om förhållanden som kräver kännedom om eller undersökning av lokala förhållanden samt beslut i ärenden som fordrar mera utförliga uppgifter från enskilda, medan å andra sidan ärenden som har stor betydelse för enskildas förhållanden i personligt eller annat hänseende skall vara förbehållna polischefen. Genom att polischefen i den framtida polisorganisationen odelat kan ägna sin tid åt polisuppgifterna och genom den skisserade delegationen av polischefsuppgifterna torde, enligt kommitténs mening, en överflyttning på polismyndigheten av ärenden som nu ankommer på magistrat eller kommunalborgmästare att förorsaka endast obetydliga olägenheter.

Vad angår kommunalborgmästarnas rättsliga ställning torde, anför kommittén, de för kommunalborgmästarna gällande reglementena regelmässigt stadga att kommunalborgmästaren är pliktig att finna sig i förändrad eller mera vidsträckt tjänstgöringsskyldighet ävensom i jämkning av åligganden, som kan vara beslutade i behörig ordning. Det torde vidare förhålla sig så att Kungl. Maj :t för några kommunalborgmästare fastställt nya reglementen som överensstämmer med det på förhandlingsvägen tillkomna förslaget till normalreglemente för kommunalborgmästare med heltidsanställning, för vilket stadsdomstolsutredningen redogjort. Vidare torde vissa kommunalborgmästare ha godkänt reglemente med nu angivet innehåll. Kommittén konstaterar, att kommunalborgmästarens anställningsförhållande bär en offentligrättslig och en privaträttslig sida. Eu ändring i anställningsförhållandena förutsätter därför enligt kommitténs uppfattning dels att den offentligrättsliga regleringen ändras genom att Kungl. Maj :t antager nytt

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196t

reglemente eller genom att det gamla reglementet npphäves genom lag, dels att den privaträttsliga regleringen ändras genom nytt avtal mellan kommunen och kommunalborgmästaren. Även efter kommunalborgmästarinstitutionens avveckling kommer sannolikt att kvarstå kommunalborgmästare, vilka i vart fall icke från privaträttslig synpunkt är skyldiga att finna sig i de ändrade bestämmelser om tjänstgöringsskyldighet som kan komma att utfärdas. Övergångsbestämmelserna i anslutning till att gällande lag om kommunalborgmästare upphäves måste därför utformas sä att lagligt hinder icke möter mot att tillämpa äldre reglemente, om detta från privaträttslig synpunkt är påkallat. Kommittén anser, att de i stadsdomstolsutredningens lagförslag upptagna övergångsbestämmelserna fyller sagda krav och att förslaget även i övrigt är ägnat att läggas till grund lör lagstiftning. I anslutning till remissuttalande av justitiekanslersämbetet bör emellertid, anför kommittén vidare, vid den generella överflyttningen på länsstyrelse av magistratsuppgifter, som ej regleras genom särskilda författningsbestämmelser, möjlighet förbehållas Kungl. Maj :t att för visst fall förordna annorlunda.

Domstolskommittén behandlar även önskemål, som i remissyttranden över stadsdomstolsutredningens förslag framförts om att kommunalborgmästare efter reformens genomförande skall kunna förordnas att fullgöra förvaltningsuppgifter som nu åligger dem. Kommittén finner att möjlighet härtill bör beredas i viss utsträckning. Vilka uppgifter som på detta sätt under en övergångstid kan anförtros nuvarande innehavare av kommunalborgmästartjänster, övervägs i anslutning till de ändringar i olika lagar och författningar som avvecklingen av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna föranleder. Enligt kommitténs åsikt bör följande uppgifter kunna fortsättningsvis överlämnas åt nuvarande tjänsteinnehavare, nämligen att föra handels- och näringsregister, att handlägga i 5 kap. fastighetsbildningslagen avsedda avstyckningsärenden samt att vara fastighetsregisterförare, notarius publicus och borgerlig vigselförrättare. Förordnanden innefattande åligganden av dessa slag kan meddelas med stöd av sådant övergångsstadgande som stadsdomstolsutredningen föreslagit.

Domstolskommittén framlägger förslag till lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare in. fl. åvilande uppgifter, vilket förslag i sak motsvarar stadsdomstolsutredningens lagförslag med det av justitiekanslersämbetet förordade tillägget.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag att magistraten skall upphöra såsom förvaltningsmyndighet i samband med rådhusrätternas förstatligande tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Även kommitténs förslag att kommunalborgmästarinstitutionen samtidigt skall avvecklas

Kungl. Maj.ts proposition nr 1(>3 år 196'r Cl

och att nuvarande ordinarie kommunalborgmästare under en övergångstid skall kunna förordnas att handlägga av kommittén närmare angivna ärenden godtages av det stora flertalet remissmyndigheter. Detta är också fallet med det av kommittén utarbetade förslaget till lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter. Kommitténs uttalanden rörande de tjänstemannarättsliga frågorna möter i allmänhet ej någon gensaga i remissvaren.

Klara uttalanden till förmån för att kommunalborgmästarinstitutionen skall bibehållas göres endast av stadsfullmäktige i Boden, drätselkamrarna i Mjölby, Kungälv och Ulricehamn samt Föreningen Sveriges kommunalborgmästare. I vart fall, framhålles det, bör kommunalborgmästarna få kvarstå i sina befattningar och fullgöra sina nuvarande förvaltningsuppgifter till dess de avgår med pension. Föreningen framför vidare önskemål att kommunalborgmästarinstitutionen införes i samtliga städer. Till stöd för att kommunalborgmästarna bör få kvarstå i sina nuvarande befattningar anföres i yttrandena, att kommunalborgmästarinstitutionen fungerat utmärkt. Befattningshavarens placering inom den kommunala förvaltningen har underlättat samarbetet mellan kommunen och den som handhaft de statliga förvaltningsuppgifterna. Det är ur olika synpunkter en olycklig utveckling att flertalet av kommunalborgmästarens statliga förvaltningsuppgifter överflyttas till de polisiära organen. Avvecklingen kan slutligen medföra behov av omorganisation av den kommunala förvaltningsapparaten, vilket icke alltid kan genomföras, innan den nuvarande befattningshavaren avgått från sin tjänst.

Endast drätselkammaren i Marstrand avstyrker förslaget att kommunalborgmästaren skall kunna förordnas att fullgöra några statliga förvaltningsuppgifter. Å andra sidan utgår länsstyrelsen i Älvsborgs län från att förordnanden skall meddelas i största möjliga utsträckning.

Vem som skall svara för kostnaderna i samband med att vissa förvaltningsuppgifter genom förordnanden anförtros kommunal befattningshavare, beröres av stadsfullmäktige i Karlskoga. Stadsfullmäktige förutsätter, att staden ej drabbas av några kostnader i detta sammanhang utan att kostnaderna bestrides av statsmedel, eftersom ifrågavarande förvaltningsuppgifter är av statlig karaktär.

De tjänstemannarättsliga frågorna belyses i några yttranden. Sveriges jnristförbund uttalar, alt de kommunalborgmästartjänster som är besatta med ordinarie innehavare bör bibehållas till dess innehavarna avgår med pension. Förbundet tar för givet att hinder icke möter att förbundet och vederbörande stad överenskommer, att de icke ordinarie kommunalborgmästarna även i fortsättningen kan bära tjänstetiteln kommunalborgmästare. Föreningen Sveriges kommunalborgmästare framhåller, att det för närvarande finns ordinarie kommunalborgmästare i 47 städer. Den 1 januari 1965 har två av dessa avgått på grund av uppnådd pensionsålder, 17 då fyllt 60 år,

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

ytterligare 24 fyllt 50 år samt av de återstående fyra, alla anställda inom mindre städer, den yngste övergått till annan tjänst. Föreningen uttalar vidare att, om föreskrifterna i 29 § 2 mom. kommunallagen samt anslutande lagar och reglementen efter den 1 januari 1965 endast skulle komma att vara tillämpliga på då kvarstående kommunalborgmästare, hinder icke torde möta för stad att besluta, att den befattningshavare som på förordnande vid utgången av år 1964 uppehåller sådan tjänst även i fortsättningen skall hära titeln kommunalborgmästare. Föreningen Sveriges häradshövdingar understryker vikten av att de nuvarande kommunalborgmästarna — oberoende av skiljaktigheter i de för dem gällande reglementena — tillförsäkras de ekonomiska villkor av skilda slag, vilka gäller för dem och vilka de framdeles med säkerhet kunnat påräkna, om avveckling ej skett. Vidare bör de i möjligaste mån i enlighet med vad domstolskommittén åsyftar beredas tillfälle att fullgöra samma eller likvärdiga uppgifter som nu.

I dessa frågor åberopar Föreningen Sveriges kommunalborgmästare vidare utlåtanden av professorn Stig Jägerskiöld och professorn Halvar G. F. Sundberg. I dessa utlåtanden säges bl. a. att vissa kommunalborgmästare torde vara skyldiga att underkasta sig en förändring som innebär att tjänsten förvandlas till en rent kommunal förvaltningstjänst. Andra kommunalborgmästare torde icke vara skyldiga att underkasta sig en sådan förändring av tjänsten. För en tredje grupp av kommunalborgmästare kan tvekan råda, om de är skyldiga att underkasta sig en dylik förändring.

Beträffande övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter uttalar drätselkammaren i Ulricehamn, att de är synnerligen vagt utformade och oförståeliga. Drätselkammaren anmärker att, om 29 g 2 mom. kommunallagen, som konstituerar kommunalborgmästarinstitutionen, helt upphäves, följdlagstiftningen fortsättningsvis icke kan tillämpas ens i några delar.

Departementschefen

Magistraten har ursprungligen varit stadens styrelse och haft ett avgörande inflytande på stadens förvaltning. Detta inflytande har successivt minskat och genom 1953 års kommunallagsreform upphörde magistratens befattning med de i kommunallagen reglerade frågorna. Magistratens befattning med de kommunala angelägenheter som regleras i författningar utanför kommunallagstiftningen, såsom hälso- och sjukvård samt brandskydd, har i samband med senare lagstiftning på dessa områden i stort sett upphört. I samband med kommunallagsreformen uttalades önskemål att städernas domare skulle befrias även från förvaltningsuppgifter, som icke var reglerade i kommunallagarna. De förvaltningsuppgifter som numera åligger dem i egenskap av magistratsledamöter är, möjligen med några undantag, icke heller av beskaffenhet att kräva handläggning av domare.

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196A 63

Magistratens beslut i förvaltningsfrågor fattas ofta efter remiss till annat organ, som på grund av sin sakkunskap kan utöva betydande inflytande på avgörandet. Rättsskipningsuppgifterna är vidare numera så dominerande att det innebär en onödig splittring av domarnas tid och arbete, att de tvingas behandla förvaltningsfrågor, som skiljer sig från domstolsuppgiftema och inbördes är av olika karaktär.

Magistratsstädernas förvaltning har efter kommunatlagsreformen fått, inom ramen för kommunallagstiftningen, ordnas på sätt varje stad funnit vara bäst med hänsyn till stadens särskilda förhållanden. Något behov av föreskrifter i lag om ett ämbetsmannaelement i dessa städers förvaltning har icke visat sig. Även större tätorter, som icke har stadsrättigheter, har kunnat ordna sin förvaltning utan sådana föreskrifter.

Domstolskommitténs förslag att magistraten skall avvecklas i samband med att rådhusrätterna förstatligas har icke mött erinran från någon remissinstans. Även avvecklingen av kommunalborgmästarinsitutionen har i allmänhet godtagits, också av städer som nu har kommunalborgmästare. Från några håll har emellertid yrkats, att kommunalborgmästarinstitutionen skall bibehållas. Avgörande skäl att bibehålla denna särskilda organisation i vissa av landets kommuner synes emellertid ej föreligga. Att införa en sådan organisation i samtliga städer finner jag icke kunna komma i fråga.

Jag vill därför nu, i likhet med domstolskommittén och andra tidigare utredningar, förorda att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna avvecklas i samband med att staten övertager kostnaderna för städernas domstolar. Avvecklingen torde alltså böra ske vid utgången av år 1964.

Såvitt angår kommunalborgmästarnas framtida ställning i rättsligt hänseende delar jag de av domstolskommittén anförda synpunkterna, vilka i allmänhet icke mött någon gensaga under remissbehandlingen. I den mån kommunalborgmästaren godkänt fastställt reglemente som ålägger honom att, då tjänsten indrages, övergå till annan ledande befattning inom stadens förvaltning, torde varken från offentligrättslig eller från privaträttslig synpunkt några komplikationer uppkomma. För övriga fall måste lagstiftningen ges sådant innehåll att det från offentligrättslig synpunkt icke möter något hinder att ordinarie kommunalborgmästare kvarstår i sin nuvarande befattning med de åligganden som återstår, sedan de statliga förvaltningsuppgifterna utskiftats till andra organ. I den mån kommunalborgmästares åligganden i praktiken är mindre omfattande än reglementet stadgar — vilket för närvarande stundom torde vara fallet — torde den arbetstid som friställes genom reformen kunna fyllas ut genom nya arbetsuppgifter inom ramen för gällande reglemente. Domstolskommitténs förslag innebär att nuvarande bestämmelser om kommunalborgmästare upphäves med viss begränsning, avseende kommunalborgmästare som vid ikraftträdandet innehar ordinarie tjänst. I fråga om sådan befattningshavare föreslås, att vad i 1932 års lag om kommunalborgmästare och med stöd därav utfärdude tjänstereglementen är stadgat om skyldighet att fullgöra nya eller ändrade arbets­

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

uppgifter, villkor för entledigande samt tjänsteförhållanden i övrigt alltjämt skall gälla i tillämpliga delar. Till detta förslag kan jag ansluta mig.

1 några remissyttranden har framförts önskemål om att ordinarie kommunalborgmästare som kvarstår i sin tjänst skall få behålla samtliga sina nuvarande förvaltningsuppgifter eller större delen av dessa. Det torde emellertid få anses uteslutet att föreskriva särskilda regler i sådant hänseende för de städer som har ordinarie kommunalborgmästare. I stället torde största möjliga enhetlighet i hela riket böra eftersträvas. I den mån kommunalborgmästarens nuvarande förvaltningsuppgifter kommer att kunna fullgöras efter särskilt förordnande, synes hinder emellertid icke möta att lämna sådana förordnanden till kommunalborgmästare. Huruvida denne är skyldig att åtaga sig uppgiften, beror av innehållet i det för honom gällande reglementet; om föreskrift saknas i reglementet, blir det fråga om frivilligt åtagande från hans sida. Såsom domstolskommittén uttalat torde därvid i princip följande ärenden kunna ifrågakomma, nämligen att föra liandelsoch näringsregister, att handlägga i 5 kap. fastighetsbildningslagen avsedda avstyckningsärenden samt att vara fastighetsregisterförare, notarius publicus och borgerlig vigselförrättare. Till denna ärendegrupp torde också böra föras förordnanden att ha tillsyn över fastighetsregistrets uppläggande och förande. Förordnanden av dessa slag torde kunna givas enligt det förut återgivna övergångsstadgandet. Några särskilda regler i fråga om bestridande av kostnaderna, utöver vad som eljest gäller, torde icke erfordras för de fall att förordnande att fullgöra nu avsedda uppgifter anförtros kommunalborgmästare.

Domstolskommittén har icke ansett sig kunna förutsätta, att samtliga föreskrifter om magistratens förvaltningsuppgifter uppmärksammats. Med hänsyn till bl. a. magistratsinstitutionens ålder torde ej utan mycket stora svårigheter full visshet kunna erhållas om samtliga magistratens förvaltningsuppgifter. Föreskrifter om sådana förvaltningsuppgifter kan förekomma i alltjämt gällande författning. Jag finner därför i likhet med domstolskommittén att i särskild lag bör bestämmas, att vad i lag eller författning stadgas om magistrat, ledamot av magistrat, stadsstyrelse, ordförande i stadsstyrelse eller kommunalborgmästare i stället skall gälla länsstyrelse, såframt ej Kungl. Maj:t föreskriver annat. Genom samma lag bör lagen om överflyttande på kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse åliggande bestyr upphävas.

Magistraten kommer den 1 januari 1965 enligt § 6 mom. 7 sista stycket riksdagsordningen att ha viss uppgift i fråga om val till riksdagens första kammare. Om stad, som ej deltager i landsting, tillhör samma valkrets vid val till riksdagens första kammare som landstingsområde, skall stadsfullmäktige bland sina ledamöter utse valmän och suppleanter för dessa. Om sålunda utsedd valman blir förhindrad deltaga i valet, skall han ofördröjligen underrätta magistraten som i hans ställe skall kalla vederbörande suppleant. Samma bestämmelser finns i 13 § lagen den 26 november 1920 (nr

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964 65

796) om val till riksdagen (ValL). I anslutning härtill stadgas i 12 § 2 och 3 mom. ValL att länsstyrelsen i god tid före valet skall underrätta magistraten i stad som nu nämnts om tid och ställe för valförrättningen, att magistraten skall tillse att stadsfullmäktige utser valmän och suppleanter samt att magistraten skall låta personligen kalla valmännen till förrättningen.

Dessa stadganden kan nu bli tillämpliga endast i Norrköping och Malmö, vilka städer ej ingår i landstingskommun men vid val till riksdagens första kammare tillhör samma valkrets som landstingskommun.

Det kan antagas att magistraten erhållit dessa uppgifter i den dubbla egenskapen av stadens styrelse och statligt förvaltningsorgan. Uppgiften torde därför, när magistraten upphör, böra ankomma antingen på stadens styrelse (stadskollegium eller drätselkammare) eller på länsstyrelsen. Jag har för avsikt att i annat sammanhang föreslå sådana ändringar i riksdagsordningen och ValL att nu avsedda bestyr överflyttas till länsstyrelsen. Grundlagsändringen kan emellertid icke träda i kraft förrän tidigast någon gång under 1965. Det synes icke böra ifrågakomma att uppskjuta magistratsawecklingen i avbidan på denna grundlagsändring. Å andra sidan står det icke i överensstämmelse med riksdagsordningens nu gällande lydelse att länsstyrelsen övertager uppgiften att inkalla suppleant för valman som fått förhinder. Magistratsbegreppet definieras nu icke vare sig i grundlag eller allmän lag. Det speciella problem som här föreligger i fråga om magistratens grundlagsenliga uppgift synes kunna lösas genom en föreskrift om vad som avses med magistraten i detta sammanhang. Lämpligen torde härvid kunna föreskrivas, att magistrat vid behandling av ärende som avses i § 6 mom. 7 riksdagsordningen och 13 § ValL skall bestå av borgmästaren vid rådhusrätten i staden. Något principiellt hinder att låta länsstyrelsen övertaga de magistratsuppgifter som angives i 12 § 2 och 3 mom. ValL föreligger däremot icke. Då ändringar i vallagen ändock måste ske i samband med ändringen i § 6 riksdagsordningen, torde ValL nu få lämnas oförändrad och i stället den föreslagna lagen om överflyttande på länsstyrelse av magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter tills vidare tillämpas på nu nämnda ärenden.

Jag föreslår därför att i den föreslagna särskilda lagen upptages ett stadgande, att magistrat vid behandling av ärende som enligt § 6 mom. 7 riksdagsordningen och 13 § ValL ankommer på magistraten skall bestå av borgmästaren i rådhusrätten i staden.

Bestämmelserna om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen och lagen om kommunalborgmästare torde böra sammanföras i en lag. I denna torde även få upptagas övergångsbestämmelse om kommunalborgmästares uppgifter efter årsskiftet 1964/65, vilka förut behandlats. I detta sammanhang erforderliga ändringar i lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning torde få anmälas senare i samband med andra aktuella ändringar i lagen.

3 liihang till riksdagens protokoll 19Gb. 1 samt. Nr 163

66 Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196k

Allmänna principer för utskiftningen av magistratsuppgifterna1

Stadsdomstolsutredningen

Utredningen erinrar om att magistratens åligganden och de däremot svarande kommunalborgmästaruppgifterna framgår av ett stort antal författningar, som härrör från ganska vitt skilda tider och berör förvaltningsområden, mellan vilka ofta ej finns något närmare samband. Redan till följd av uppgifternas olikartade karaktär anser utredningen förslagen till ändring av hithörande författningar i princip böra begränsas till vad som äger oskiljaktigt samband med magistratens upphörande och kommunalborgmästarinstitutionens avveckling. För en sådan begränsning talar enligt utredningens uppfattning även det förhållandet att flera av dessa författningar är föremål för översyn inom andra kommittéer och utredningar.

Utredningen anmärker, att flera av magistratens vad man brukar kalla statligt administrativa uppgifter är av mera kommunal än statlig karaktär. En huvudfråga vid utskiftningen av magistratsuppgifterna blir därför spörsmålet om kompetensfördelningen mellan statlig och kommunal myndighet. Härvidlag anser utredningen en i viss mån principiellt grundad skiljelinje kunna tjäna till ledning. I förvaltningsrätten skiljer man stundom mellan förvaltningsakter som rör rättsfrågor och förvaltningsakter som avser lämplighetsfrågor. Ehuru gränsen mellan rättsfråga och lämplighetsfråga är vag, synes distinktionen kunna erbjuda viss ledning vid utskiftningen av magistratsuppgifterna. Lagstiftningen utgår sålunda stundom från att den enskilde har ett visst rättsanspråk och att myndigheterna icke får uppställa andra hinder för realiserandet av detta anspråk än som är uttryckligen angivna i lag eller annan författning. Utredningen anser, att i vart fall mera utpräglade rättsfrågor ej bör bero av kommunal myndighets prövning. Kommunalförvaltningen kännetecknas av förhållandevis fria prövningsbefogenheter. De kommunala myndigheterna är vana vid att i första hand se till vad som är lämpligt och billigt. De har icke i samma utsträckning som domstolarna och de statliga förvaltningsmyndigheterna att lägga rättsliga bedömningar till grund för sitt handlande. Enligt utredningens mening bör man därför vid utskiftningen av magistratsuppgifterna sträva efter att förbehålla de statliga myndigheterna ärenden vilka är av övervägande rättslig karaktär. Härmed är givetvis icke sagt alt övriga ärenden i princip bör handläggas av kommunal myndighet. Frågan i vad mån så bör ske torde få bero av styrkan av de kommunala intressen som gör sig gällande beträffande ärende av visst slag.

Utredningen behandlar även spörsmålet om kompetensfördelningen mellan olika statliga myndigheter och finner, att den vanliga frågan om fördelarna och nackdelarna med centralisation och decentralisation uppkommer.

1 Förslag 1) och 2) i propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961 67

Detta problem har sin särskilda betydelse för fördelningen av magistratsuppgifterna på länsstyrelse och lokal polismyndighet, d. v. s. i de större städerna poliskammare och eljest polischefen i orten. Med uppgifterna förlagda till länsstyrelsen vinnes framför allt större kompetens och större en hetlighet i förvaltningspraxis. Hos polismyndigheten åter är kännedom om de lokala förhållandena bättre företrädd och polisen är lättare tillgänglig för allmänheten. Också vid valet mellan länsstyrelse och polismyndighet får distinktionen mellan rättsfråga och lämplighetsfråga en viss betydelse. Det synes nämligen vara en riktig utgångspunkt att ju friare skön myndigheten har att träffa avgörande ju starkare talar skälen för att ärendet skall handläggas av länsstyrelse. En viss risk finns för att hos polisen ordnings- och säkerhetssynpunkterna blir dominerande till förfång för andra intressen, som med större rätt kan kräva beaktande. I några fall har magistraten att utöva närmast domstolsmässiga funktioner, t. ex. då fråga uppkommer att skilja hotellidkare och innehavare av trafikrättighet från hans yrkesutövning. Sådana ärenden, vilka innebär ett mycket kännbart ingrepp för den enskilde, bör enligt utredningens uppfattning ej avgöras av polismyndighet.

Slutligen betonar utredningen, att man bör tillvarataga de möjligheter till större administrativ enhetlighet mellan olika städer samt mellan stad och land som avvecklingen av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna innebär. Förhållandena är dock i olika hänseenden så skilda mellan å ena sidan de större städerna och å andra sidan småstäderna och landsbygden att fullständig enhetlighet ej kan vinnas. I storstäderna med deras mera utvecklade förvaltningsorgan låter sig en decentralisation av förvaltningsbefogenheterna lättare genomföra.

Domstolskommittén

Domstolskommittén delar stadsdomstolsutredningens mening att man vid utskiftningen av magistratsuppgifterna bör eftersträva att förbehålla statliga myndigheter ärenden av övervägande rättslig karaktär. Frågan, i vad mån övriga ärenden bör handläggas av kommunal myndighet, får beroav styrkan av de kommunala intressen som gör sig gällande beträffande ärende av visst slag. Kommittén instämmer också i sladsdomstolsutredningens uttalanden att med förvaltningsuppgifterna förlagda till länsstyrelsen större kompetens vinnes hos det beslutande organet och större enhetlighet i praxis. Polismyndigheten har bättre kännedom om de lokala förhållandena och är lättare tillgänglig för allmänheten. Vid utskiftningen bör en avvägning ske med beaktande av nämnda synpunkter, varvid hänsyn vidare måste tagas till att ärenden som avgöres efter fritt skön i allmänhet bör ankomma på länsstyrelsens prövning.

Domstolskommittén finner, alt utskillningsfrågorna kommit i ett delvis annat läge, sedan stadsdomstolsulredningen avgav sitt betänkande. Kommittén erinrar om all polismyndigheten i stad för närvarande har ett förvaltnings­

68 Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196t

område, som ej omfattar annat än staden, men att polischefens förvaltningsområde enligt den blivande polisorganisationen kommer att omfatta en eller flera städer eller andra tätorter med kringliggande landsbygd. Härigenom får polischeferna över lag kvalificerade och grannlaga uppgifter. Den nya organisationen torde också komma att medföra större snabbhet och rutin i handläggningen samt en fastare förvaltningspraxis än i de nuvarande små distrikten. De möjligheter till större enhetlighet mellan stad och land som sålunda erhålles synes kommittén böra tillvaratagas. I princip bör därför sådana ärenden, som för närvarande på landet handlägges av polischefen, handläggas av polismyndigheten även i stad. I de fall då ärendena i stad med poliskammare handhaves av denna, ligger det nära till hands att låta polischefen handlägga dylika ärenden även på landet.

Vad angår Stockholm finner domstolskommittén förhållandena ligga annorlunda till, eftersom magistraten där egentligen icke har några statliga förvaltningsuppgifter. Dessa uppgifter har i stället efter särskild utredning fördelats mellan överståthållarämbetet och poliskammaren, och enligt domstolskommitténs uppfattning bör någon omfördelning av ärendena mellan dessa myndigheter icke ske i detta sammanhang.

Remissyttranden

De av domstolskommittén angivna allmänna riktlinjerna för utskiftningen av magistratsuppgifterna tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Justitiekansler sämbetet framhåller i anslutning härtill, att förhållandena på vissa områden är sådana att det framstår som tämligen betydelselöst, vilken av olika tänkbara lösningar som väljes, eftersom en mera omfattande översyn av gällande författningsbestämmelser ofta är att vänta inom en snar framtid och de nu föreslagna anordningarna endast får provisorisk karaktär.

I några yttranden beröres de personella och organisatoriska förutsättningarna hos den nya polisorganisationen och framhålles, att polismyndigheten icke bör belastas med förvaltningsuppgifter, som ej har anknytning till polisens övriga uppgifter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län manar således till försiktighet då det gäller att till polischef eller annan lokal polismyndighet överföra varjehanda administrativa gör omål, vilka ej har med allmän ordning och säkerhet att skaffa och ej heller eljest är av polisiär natur. Förutom att polisens allmänna lämplighet för vissa dylika icke polisiära uppgifter kan ifrågasättas, torde en dylik utvidgning av polisens arbetsuppgifter komma att försämra den rent polisiära effektiviteten. Landsfogden i Kristianstads län framhåller, att polismyndigheten med den av polisberedningen föreslagna snäva personalramen på polischefsplanet kommer att få svårt att klara det merarbete som följer av att magistratsuppgifter i betydande omfattning överföres på myndigheten. Uppgifterna anges ofta vara av kvalificerad och svårbedömbar art, varför delegering av beslu­

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b 69

tanderätten till lokalt polisbefäl icke torde vara ett lämpligt sätt att undanröja svårigheterna. Föreningen Sveriges stadsfiskaler erinrar om att polisberedningens förslag rörande den nya polisorganisationen innebär att krav på juristkompetens uppställes endast för länspolischeferna medan för de blivande polischeferna på lokalplanet föreslås en begränsad juridisk utbildning. Enligt föreningens mening står det därför klart att ett överförande av magistratsuppgifter till polismyndigheterna i den utsträckning kommittén föreslagit innebär ett avkall på juridisk kompetens för uppgifterna. Ä andra sidan uttalar Föreningen Sveriges polismästare, att kontaktverksamheten mellan polischefen och kommunerna och delegationen av beslutanderätten samt en ändamålsenlig organisation av polisdistrikten är omständigheter, ägnade att medföra eu för allmänheten tillfredsställande service, även om överflyttningen kommer att innebära en ytterligare ökning av den mycket betydande arbetsbördan för polischeferna efter förstatligandet.

I frågan om domstolskommitténs förslag tillgodoser rimliga krav på service uttalar drätselkammaren i Norrköping, att en centralisering av de nuvarande magistratsuppgifterna ej får överdrivas, medan stadsfullmäktige i Härnösand icke finner ulskiftningsförslagen behöva medföra någon påtaglig försämring för allmänheten.

önskemål om enhetliga bestämmelser för stad och landsbygd framföres i två yttranden. Svenska kommunförbundet understryker angelägenheten av att magistratsuppgifterna utskiftas på sådant sätt att svårigheter icke uppstår att skapa en enhetlig kommuntyp. Kommitténs förslag tillgodoser i stort sett detta intresse. Landsfiskalen i Olofströms distrikt anser, att benämningarna »stad» och »staden» genomgående bör utbytas mot »kommun» och »kommunen».

En allmän redaktionell anmärkning framställes av Föreningen Sveriges häradshövdingar. Anmärkningen avser bruket av orden »Konungens befallningshavande». Då det numera icke finns någon myndighet som heter Konungens befallningshavande, anser föreningen att dessa ord genomgående bör ändras till länsstyrelsen.

Slutligen påpekar justitiekansler sämbetet, alt de utarbetade författningsförslagen icke uppvisar en fullt enhetlig terminologi i fråga om benämningen på den lokala polismyndigheten. Ämbetet förutsätter att den slutliga utformningen sker i anslutning till innehållet i den blivande lagen om polismyndighet.

Departementschefen

Såsom jag redan anfört avser chefen för inrikesdepartementet att senare denna dag anmäla förslag till ny organisation av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet från och med den 1 januari 1965. Ett genomförande av dessa förslag, som syftar till att helt upplösa det organisatoriska sambandet mel­

70 Kungl. Maj. ts proposition nr 163 ur 196 i-

lan dessa verksamhetsgrenar, kommer att vara av betydelse när det gäller att bestämma, vilket organ som framdeles skall handlägga de olika magistratsuppgifterna. Förslagen torde i stora drag innebära följande.

För polisverksamheten skall riket liksom nu vara indelat i polisdistrikt. I princip skall varje distrikt byggas upp kring en välbelägen större huvudort och omfatta det område som allmänt graviterar mot huvudorten. Som grund för indelningen skall läggas den indelning av länen i kommunblock vilken Kungl. Maj :t fastställer. Distrikten skall i regel göras så stora att polisarbetet inom varje distrikt bereder sysselsättning för en poliskår om minst 20 och helst upp emot 50 man. I enlighet med dessa principer förutsättes, att antalet polisdistrikt reduceras från omkring 560 till 119. Polisdistriktet skall utgöra polischefens verksamhetsområde. Den förutsatta indelningen i polisdistrikt leder till att omkring 25 distrikt kommer att bestå av högst fem kommuner. Av övriga distrikt kommer ett 45-tal att omfatta 10— 20 kommuner och fem mer än 20 kommuner. Från arbetsorganisatorisk synpunkt skall polisdistriktet utgöra en enhet under polischefens ledning. Polisdistriktet indelas i vaktområden, av vilka ett, centralvaktområdet, innefattar distriktets centralort och de övriga, lokalvaktområden, en eller flera stationeringsorter för arbetsgrupper. En arbetsgrupp inom lokalvaktområde skall stå under ledning av kvalificerat befäl. Delegerad handläggning av ärenden som enligt särskilda stadganden ankommer på polismyndighet skall äga rum, förutom vid huvudstyrkan i centralvaktområdet, vid endast en arbetsgrupp i varje lokalvaktområde.

Indelningen av riket i åklagardistrikt skall ske på grundval av polisdistriktsindelningen. Varje åklagardistrikt skall omfatta ett eller flera polisdistrikt. Antalet åklagardistrikt förutsättes bli omkring 90. Åklagarmyndighetens kansli skall förläggas till polisiär centralort. Finns inom distriktet mer än en sådan centralort, skall en av myndighetens åklagare stationeras på varje polisiär centralort, som icke utgör kansliort för myndigheten.

För den exekutiva verksamheten skall riket vara indelat i kronofogdedistrikt. Indelningen skall grundas på polisdistriktsindelningen. Varje kronofogdedistrikt skall bestå av ett eller flera polisdistrikt. Antalet kronofogdedistrikt förutsättes bli omkring 80. Personalen i ett kronofogdedistrikt skall till största delen stationeras på kronofogdemyndighetens kansliort, som skall vara en polisiär centralort inom distriktet. I viss utsträckning skall dock kronofogde underställd personal stationeras utanför kronofogdemyndighetens kansliort. Sammanlagda antalet stationeringsorter utanför kronofogdemyndigheternas kansliorter beräknas i hela landet bli omkring 170.

Förslag kommer vidare att framläggas till lag, vari anges vad som menas med polismyndighet, lag om polisnämnder och lag om åklagare tillkommande andel i böter in. in. Med polismyndighet avses polischefen i orten; Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964 71

äga föreskriva att uppgift som åligger polischef i dennes ställe skall fullgöras av annan tjänsteman inom polisväsendet. Polisnämnd skall finnas i varje polisdistrikt för samråd med polischefen i frågor av mera allmän betydelse för distriktets polisväsende. Nämnden skall för polischefen framlägga de förslag och eljest anföra de synpunkter nämnden finner påkallade för att inom polisdistriktet främja ett förtroendefullt förhållande mellan polisen och allmänheten samt avgiva av polischefen infordrade yttranden i frågor rörande polisväsendet. Åklagare tillkommande andel i böter skall framdeles tillfalla statsverket.

Den enligt omnämnda lagförslag medgivna delegeringen av polischefsuppgifterna avses ske på det sättet att ärenden, i vilka kravet på rättssäkerhet är särskilt framträdande, förbehålles handläggning av polischefen eller polisbefäl med motsvarande kvalifikationer. Till dessa ärenden hänföres bl. a. ärenden som rör rätt att driva handel eller näring eller anordna allmän sammankomst eller som eljest är av särskild betydelse för den enskilde. Handläggningen av andra ärenden avses bli decentraliserad, när fråga är om vanligt förekommande ärenden med anknytning till lokala förhållanden, samt även i övrigt kunna anförtros polischefen underställd befattningshavare på distriktets centralort, om det är motiverat av arbetsorganisatoriska skäl. Till ärenden som i regel lämpar sig för decentraliserad handläggning hänföres bl. a. ärenden som kräver uppmärksamhet endast från lokal ordnings- och trafiksynpunkt, ärenden rörande biträde åt kommunala organ, intyg om personer eller förhållanden inom lokal vak tområde samt ärenden som grundar sig på besiktning eller eljest på personlig kännedom om förhållandena där.

De principer som domstolskommittén angivit för utskiftningen av magistratsuppgifterna på andra myndigheter kan jag i likhet med det stora flertalet remissinstanser ansluta mig till. Den föreslagna nya organisationen av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet ger möjligheter till större enhetlighet än för närvarande mellan stad och land. Dessa möjligheter bör tillvaratagas och vid författningsändringarna bör därför eftersträvas att ärendena handlägges av samma myndighet i stad och på landsbygd. Valet mellan kommunal och statlig myndighet samt mellan olika statliga myndigheter, när det gäller de särskilda ärendegrupperna, får ske med hänsyn till de intressen som i varje särskilt fall gör sig gällande. Det utredningsarbete som pågår beträffande många av de områden som regleras av nu aktuella författningar har till följd att författningsändringarna i flera fall får en provisorisk karaktär. Någon mera genomgripande reformering av de skilda områdena kan icke övervägas i detta sammanhang. Ändringarna i lagstiftningen torde nu icke böra göras mer omfattande än som är nödvändigt för att behörig myndighet skall finnas tillgänglig. De får utformas så att resultatet av pågående utredningar icke föregripes.

Polisen kommer genom de i polisdistriktet stationerade arbetsgrupperna

72 Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196i

att ha omedelbar kontakt med kommunerna och allmänheten. För att tillgodose allmänhetens berättigade krav att den statliga förvaltningsmyndigheten skall vara lättillgänglig och väl insatt i de lokala förhållandena och för att möjliggöra att beslut i ärendena kan fattas utan tidsödande remissförfarande, torde man som beslutande myndighet i många fall icke böra välja annan myndighet än polisen, även när fråga ej är om rent polisiära uppgifter. Beslut om vilka ärenden som skall få delegeras till lokal handläggning i polisdistrikten avses skola fattas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

Det i många författningar använda uttrycket »Konungens befallningshavande» är visserligen föråldrat men torde å andra sidan icke kunna misstolkas. Därest författning, vari uttrycket förekommer, kan förväntas bli föremål för mera genomgripande ändringar, synes uttrycket i detta sammanhang icke behöva utbytas mot länsstyrelsen. Beträffande övriga författningar får i varje särskilt fall övervägas, om sådan ändring bör ske.

Utskiftningen av magistratsuppgifter

Tillsynen över ianspråktagande av allmän plats samt över offentliga

tillställningar och allmänna sammankomster1

Gällande bestämmelser

I allmänna ordningsstadgan den 14 december 1956 (nr 617) och lagen om allmänna sammankomster av samma dag (nr 618) har åt polismyndighet uppdragits att öva tillsyn över ianspråktagande av allmän plats samt över offentliga tillställningar och allmänna sammankomster. I dessa författningar avses med polismyndighet, i stad med poliskammare denna och i annan stad magistrat eller kommunalborgmästare samt i övriga delar av riket polischefen i orten. Poliskammare finns nu i 19 magistratsstäder. I de städer där magistrat eller kommunalborgmästare är polismyndighet äger stadsfullmäktige besluta att polischefen i orten skall vara polismyndighet i stället för magistrat eller kommunalborgmästare (32 § ordningsstadgan och 14 § lagen om allmänna sammankomster).

Enligt ordningsstadgan ankommer det på polismyndigheten att pröva fråga om tillstånd att taga allmän plats inom stadsplanelagt område i anspråk för upplag, avstjälpning, försäljningsstånd, ställningar o. d. eller eljest för nyttjande på sätt som ej överensstämmer med det ändamål för vilken platsen upplåtits eller anvisats eller som är allmänt vedertaget (2 §); i Stockholm prövar dock överståthållarämbetet ansökan om upplåtelse av allmän plats för försäljningsändamål. Vidare åligger det polismyndigheten att pröva

1 Förslag 23) och 27) i propositionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196'r 73

fråga om tillstånd till offentlig tillställning på allmän plats eller till visst slags offentliga tillställningar såsom dans, cirkus, vissa idrottstävlingar in. in. (12 §). Andra än tillståndspliktiga offentliga tillställningar skall i stad eller köping anmälas till polismyndigheten (13 §). I tillsynsbefogenheterna ingår att inhämta utredning och upplysningar rörande tillställningarna (14 och 15 §§), att meddela föreskrifter rörande ordning och säkerhet (16—18 §§) och att meddela förbud mot förnyande av olaglig tillställning eller tillställning som visat sig föranleda oordning eller fara för de närvarande (20 §). Till efterkommande av ordningsstadgan eller lokal ordningsstadga eller särskilt meddelade ordningsföreskrifter äger polismyndighet förelägga vite eller låta verkställa arbete eller åtgärd på den försumliges bekostnad (31 §). I tillståndsärenden angående ianspråktagande av allmän plats är polismyndigheten skyldig att inhämta yttrande från den kommunala nämnd eller styrelse, som kommunen bestämt; och om denna avstyrker ansökningen, får tillstånd ej meddelas (2 § andra stycket). Polismyndigheten har vidare uttryckligen ålagts att i ärenden enligt ordningsstadgan samråda med annan myndighet, som beröres av ärendet, såsom myndighet för barnavård, undervisning och nykterhetsvård (26 §).

Enligt lagen om allmänna sammankomster fordras tillstånd av polismyndigheten för att hålla allmän sammankomst på gata, torg, park eller annan allmän plats, som enligt fastställd stadsplan eller byggnadsplan utgör allmän plats och som upplåtits för avsett ändamål, på sådan del av hamnområde som är tillgängligt för allmänheten eller på allmän väg eller annat område som är upplåtet till eller eljest nyttjas för allmän samfärdsel (3 §). Allmänna sammankomster på annan plats utomhus skall anmälas till polismyndigheten (4 §). Det åligger denna att införskaffa uppgifter angående sammankomsterna (5 och 6 § §), att meddela föreskrifter med avseende å ordning och säkerhet (7 och 9 §§) samt att förbjuda lagstridig sammankomst eller sammankomst som visat sig föranleda svårare oordning eller avsevärd fara för de närvarande (11 §).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att magistrats och kommunalborgmästares uppgifter enligt ordningsstadgan och lagen om allmänna sammankomster skall överflyttas till polischefen i orten. Utredningen framhåller, att sakliga skäl knappast kan motivera att förevarande ärenden skall handläggas i de största städerna samt i köpingar, municipalsamhällen och på landsbygden av de egentliga polismyndigheterna men i övriga städer av magistrat eller kommunalborgmästare. Utredningen erinrar om att vid tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna betänkligheter anfördes bl. a. från kommunalt håll mot att dessa ärenden skulle avgöras av polisen. Till grund för den nuvarande ordningen ligger emellertid, fortsätter utredningen, den uppfalt-

3f Ilihuny till riksdagens protokoll lU6i. 1 samt. Nr 161

74 Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196 i

ningen att särskilt tillståndsärenden för sin prövning kräver ett sådant hänsynstagande till allmän ordning och säkerhet att polismyndigheten icke kan lämnas åsido. Bestämmelserna om tillståndsgivningens räckvidd och om samråd mellan polismyndigheten och olika kommunala organ torde innefatta tillräckliga garantier för att i den praktiska tillämpningen de polisiära synpunkterna icke skall dominera till förfång för kommunernas självbestämmanderätt och för de enskilda och samhälleliga intressen i övrigt som dessa författningar reglerar. Därest även i de mindre städerna avgörandet av ifrågavarande ärenden förlägges till polischefen i staden, torde i allmänhet en snabbare handläggning kunna vinnas. I vart fall bör det vara en praktisk fördel att polisen generellt är den myndighet till vilken man har att vända sig i hithörande angelägenheter.

Domstolskommittén

Domstolskommittén erinrar om att föredragande departementschefen vid tillkomsten av nu gällande allmänna ordningsstadga (prop. 1956: 143 s. 81 tf) angående bestämmelserna om tillstånd till ianspråktagande av allmän plats uttalade, att den reglering som skedde borde ses ur offentligrättsliga synpunkter medan spörsmålet om privaträttslig upplåtelse av allmän plats och om kommunens rätt att uttaga avgifter för sådan upplåtelse skulle upptagas till övervägande i annat sammanhang.

Av departementschef sanförandet återges här följande.

Ifrågavarande gator och andra allmänna platser ägs i regel av kommunen eller står under dess förvaltning och det kan då synas fullt befogat, att kommunen får ett avgörande inflytande på frågan, vem som skall få nyttja marken. Å andra sidan talar bärande skäl för att polismyndigheten får beslutanderätten. Sådant ianspråktagande som här avses måste nämligen ses främst ur ordningssynpunkt och framför allt måste trafikförhållandena beaktas. Det torde t. ex. icke böra komma i fråga, att en kommunal myndighet lämnar tillstånd till uppförande av ett försäljningsstånd, som polismyndigheten med hänsyn till ordningssynpunkter icke ansett böra få finnas på den ifrågasatta platsen. Härtill kommer vissa praktiska synpunkter. Sålunda bör med hänsyn till allmänheten förfarandet vara enkelt. Om möjligt synes man böra undvika att kräva tillstånd av flera olika myndigheter.

Vid övervägande av de skäl, som åberopats för de olika ståndpunkterna i denna fråga, har jag kommit till den uppfattningen, att den lämpligaste lösningen är att låta avgörandet tillkomma polismyndigheten men samtidigt tillerkänna vederbörande kommunala myndighet vetorätt. Om polismyndigheten sålunda finner att en ansökan om tillstånd att ta i anspråk allmän plats på sätt här avses med hänsyn till ordningssynpunkter och trafikförhållanden icke kan bifallas, bör polismyndigheten äga vägra tillstånd. Finner däremot polismyndigheten att ur nämnda synpunkter hinder mot bifall icke möter, skall det åligga polismyndigheten att höra den kommunala myndighet, som kommunen bestämt, och, om denna myndighet avstyrker an­

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b 75

sökan, skall polismyndigheten icke äga meddela det sökta tillståndet. Tillstyrkes ansökan bör tillstånd givetvis lämnas. En sådan ordning för ärendenas handläggning synes mig tillgodose såväl synpunkten att kommunen bör ha viss självbestämmanderätt som de polisiära synpunkterna. I städer utan poliskammare bör i detta sammanhang regelmässigt med polismyndighet avses magistrat eller kommunalborgmästare eller sålunda myndigheter på vars tillsättande kommunerna övar inflytande. Även härigenom tillgodoses i viss utsträckning önskemålen om kommunalt inflytande på ärendenas handläggning.

Kommittén anmärker, att bestämmelser om kommunernas upplåtelse av allmän plats numera lämnas jämväl i lagen den 31 maj 1957 (nr 259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, in. m.

Kommittén finner uttalandena under förarbetena otvetydigt ge vid handen att tillståndsprövningen beträffande nöjestillställningar, andra sammankomster och tävlingar icke kan ske utan att avgörande hänsyn tages till trafik-, ordnings- och säkerhetssynpunkter samt att polischefen i orten därför måste få ett avgörande inflytande på tillståndsgivningen. Det kommunala intresset kan vederbörligen tillgodoses dels genom kommunens vetorätt beträffande upplåtelse av allmän plats, dels genom samråd mellan tillståndsmyndigheten och de kommunala myndigheter som beröres av ärendet. Det kommunala inflytandet på ärendenas avgörande som ligger däri att tillståndsprövningen på sina håll sker av en genom kommunens medverkan tillsatt person torde, enligt kommitténs uppfattning, vara mycket begränsat. Därför synes det icke med fog kunna påstås att kommunens inflytande på dessa tillståndsfrågor blir väsentligen mindre, om ärendena handlägges av polischefen än om de handlägges, såsom för närvarande, av magistrat eller kommunalborgmästare. Kommittén framhåller vidare, att polisverksamheten i den nya polisorganisationen kommer att skiljas från åklagaruppgifterna och att polischefen då får tillfälle att odelat ägna sig åt de polisiära uppgifterna. Tillståndsärendena är ofta av brådskande natur och det kan förväntas att polischefen får möjlighet att delegera beslutanderätten till kvalificerat lokalt polisbefäl, varigenom de lokala förhållandena kan få tillräckligt beaktande och den beslutande myndigheten blir lättillgänglig för allmänheten. Kommittén finner övervägande skäl tala för att, såsom stadsdomstolsutredningen föreslagit, beslutsbefogenheterna i dessa ärenden alltid skall ankomma på polischefen i orten. Härigenom blir bestämmelserna enhetliga för hela riket och anledning att, såsom ifrågasatts, inom polisorganisationens ram skapa ett särskilt organ för handläggningen av ifrågavarande frågor torde därför ej föreligga.

Kommittén föreslår, att 26 § tredje stycket, 31 § andra stycket och 32 § ordningsstadgan samt 14 § lagen om allmänna sammankomster upphäves, varigenom begreppet polismyndighet blir att bestämma enligt den polismyndighetslag som är under utarbetande inom polisberedningen.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av det stora flertalet remissinstanser. Därvid betonar landsfiskalen i Alvesta distrikt mycket starkt de polisiära synpunkter vilka, såsom förut nämnts, anförts av föredragande departementschefen vid författningarnas tillkomst, medan magistraten i Nyköping framhåller fördelarna av att, särskilt i städerna, ifrågavarande tillståndsärenden och ärenden om lokala trafikföreskrifter, vilka av doinstolskommittén föreslagits skola bli överförda till polischefen, handlägges av samma myndighet.

Drätselkammaren i Lysekil anser, att svårigheter kan uppkomma genom att polischefen icke är stationerad på orten. Kammaren finner att, så länge kommunalborgmästaren är tillståndsmyndighet, det föreskrivna samrådet mellan tillståndsmyndigheten och lokal myndighet är mycket enkelt att etablera. Kommunalborgmästaren har skyldighet att närvara vid drätselkammarens sammanträden och i övrigt ha daglig kontakt med de kommunala organ som handhar gatuförvaltningen. En polischef får icke samma ställning. Om polischefen finns på orten, skulle likväl ett tillfredsställande samarbete kunna komma till stånd och polischefen skulle förvärva erforderlig lokalkännedom. För Lysekils del medför den föreslagna indelningen i polisdistrikt emellertid att polischefen blir placerad i Uddevalla. Kammaren understryker vikten av att kvalificerat polisbefäl stationeras i staden.

Avstyrkande uttalanden göres av stadsfullmäktige i Sundsvall, drätselkamrarna i Mölndal, Borås, Umeå och Kiruna, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare och Svenska stadsförbundet, som alla föreslår att tillståndsgivningen skall överlämnas till kommunens styrelse. I dessa yttranden anföres sammanfattningsvis, att tillståndsärendena avser befogenheter av olika slag beträffande kommunal egendom. Ansvaret för förvaltningen av allmänna platser åvilar kommunerna. Det är därför följdriktigt att kommunerna gives möjlighet att avgöra, hur dessa platser skall disponeras även såvitt avser speciella ändamål. Detta är väsentligt icke minst för den samordning som är önskvärd mellan dispositionen av allmän plats och stadens egna åtgärder. Att permanent förlägga dessa ärenden till chefen för ett helt förstatligat polisväsende anses ej acceptabelt ur kommunal synpunkt utan måste fattas som ett allvarligt ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten. Likaväl som kommunen nu endast har vetorätt kunde en motsvarande anordning tänkas för polismyndighetens del, om beslutanderätten överfördes till kommunen, varvid dess styrelse i första hand borde ifrågakomma såsom tillståndsmyndighet.

Att de nuvarande ordinarie kommunalborgmästarna bör ha kvar beslutanderätten i dessa frågor, tills de avgår med pension, föreslås av stadsfullmäktige i Boden, drätselkammaren i Ulricehamn, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare och Sveriges juristförbund. Därvid anmärker nämnda

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i 77

förening, att endast två städer (Vetlanda och Piteå) av 114, där poliskammare icke finns, har begagnat sig av rätten att överflytta denna tillståndsgivning på polischefen, vilket visar att städerna icke önskar en sådan överflyttning. Föreningen vänder sig vidare mot domstolskommitténs uttalande att det kommunala inflytande, som ligger däri att tillståndsprövningen på sina håll sker av en genom kommunens medverkan tillsatt person, torde vara mycket begränsat och att det därför icke med fog kan påstås att kommunens inflytande i tillståndsfrågor blir väsentligen mindre, om ärendena handlägges av polischefen än om de handlägges av magistrat eller kommunalborgmästare. Föreningen erinrar därvid om de förut återgivna, av drätselkammaren i Lysekil anförda synpunkterna beträffande kommunalborgmästarens dagliga kontakt med drätselkammaren och andra kommunala nämnder. Föreningen påpekar vidare, att enligt den nya polisorganisationen åtskilliga städer kommer att tillhöra polisdistrikt, där polischefen är bosatt på annan ort. Denne skall då delegera beslutanderätten till i staden stationerad underordnad befattningshavare, som kanske icke har möjlighet eller förmåga att med smidighet tillämpa bestämmelserna. I sitt tillstyrkande remissyttrande framhåller polisberedningen, att beredningens förslag angående polisväsendet föranleder ändringar i 6 § första stycket, 8 § första stycket, 17 § tredje stycket, 19 § första och andra styckena, 21 § första stycket samt 27 § andra stycket allmänna ordningsstadgan ävensom i 10 § första och andra styckena samt 13 § andra stycket lagen om allmänna sammankomster.

Departementschefen

I likhet med domstolskommittén finner jag att tillståndsprövningen enligt allmänna ordningsstadgan icke kan ske utan att hänsyn tages till trafik-, ordnings- och säkerhetssynpunkter samt att detta har till följd att polismyndigheten måste ha ett avgörande inflytande på tillståndsgivningen. Det starka kommunala intresset av inflytande i dessa tillståndsfrågor tillgodoses nu genom kommunens vetorätt, som innebär att det sökta tillståndet icke kan beviljas utan kommunens samtycke. Förhållandena skulle i praktiken icke i väsentlig mån gestalta sig annorlunda om, såsom föreslagits under remissbehandlingen, beslutanderätten förlädes till kommunal myndighet eller befattningshavare och polisen erhöll vetorätt. Då de polisiära synpunkterna i allmänhet måste överväga, finner jag det emellertid mest ändamålsenligt att, när ifrågavarande uppgifter som magistrat och kommunalborgmästare fullgjort såsom polismyndighet skall utskiftas, det formella avgörandet — liksom på Övriga håll i riket — får ligga hos polismyndigheten. Med hänsyn till bestämmelserna om kommunens vetorätt kan detta icke anses innebära något intrång i den kommunala självbestämmanderätten. Vad angår tillståndsärendcn enligt lagen om allmänna sammankomster

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

saknar kommunen vetorätt. Tillstånd enligt denna lag skall emellertid regelmässigt beviljas, om hinder icke möter ur ordnings-, trafik- eller säkerhetssynpunkt, och vid tillståndsprövningen är det särskilt angeläget att något obefogat intrång i församlingsfriheten icke sker. Enligt min mening bör det ankomma på polismyndigheten att pröva de gjorda ansökningarna och alltså handha tillståndsgivningen. Såsom jag förut nämnt torde det vara uteslutet att tillskapa särskilda regler för de städer, där ordinarie kommunalborgmästare kommer att kvarstå i tjänst; enhetlighet i hela riket bör i stället eftersträvas. Jag finner därför sådana regler icke böra införas att tillståndsprövningen kan kvarligga hos kommunalborgmästare under någon övergångstid. Utöver de författningsändringar som domstolskommittén angivit föreslår jag, efter samråd med chefen för inrikesdepartementet, såsom polisberedningen förordat vissa ytterligare ändringar i allmänna ordningsstadgan och lagen om allmänna sammankomster med anledning av förstatligandet och omorganisationen av polisväsendet. I anslutning till 25 kap. 1 § brottsbalken föreslås vidare att bötesmaximum i 28 § och 29 § tredje stycket allmänna ordningsstadgan höjes till 500 kronor.

Handelsregister och näringsregister1

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister, firma och prokura skall för Stockholm hos överståthållarämbetet, för annan stad hos magistraten eller kommunalborgmästaren och för landsbygden hos länsstyrelsen föras handelsregister (1 §). I arbetsordningar för de olika myndigheterna är i allmänhet närmare bestämt, vilken tjänsteman hos myndigheten som har att föra registret. Enligt 7 § kungörelsen den 4 november 1887 (nr 79) om handelsregistrens förande m. m. har dock vederbörande myndighet att övervaka och ansvara härför. Det åligger registerföraren att mottaga och registrera anmälan om firma från den som vill idka handel eller annan näring, med vars utövande följer skyldighet att föra handelsböcker (8 och 16 §§). I ärendet prövas alt anmäld firma uppfyller vad lagen för olika fall stadgar med avseende å firmas innehåll och att firman tydligt skiljer sig från andra för samma kommun förut registrerade firmor (9 och 10 §§). Registrerad anmälan skall genom myndighetens försorg kungöras i allmänna tidningarna samt i tidning i den stad, där myndigheten har sitt säte, eller, om tidning ej utgives i den staden, i tidning, som utkommer i residensstad (4 §). Vad som blivit infört i handelsregistret och kungjort i ortstidning skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om ej av omständigheterna framgår att han varken haft eller bort ha kännedom därom (7 §). 1 Förslag 7) och 24) i propositionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i 79

Besvär över beslut om vägrad registrering föres hos länsstyrelsen, för det fall att beslutet meddelats av magistrat eller kommunalborgmästare; eljest anföres besvär hos Kungl. Maj :t (3 §). Anmälan till handelsregistret skall ske vid ändring i de förhållanden, varom registret innehåller upplysning (21 §). Även prokura må anmälas till handelsregistret (31 §). Enligt § 10 mom. 2 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1) angående utvidgad näringsfrihet skall för Stockholm hos överståthållarämbetet, för annan stad hos magistraten eller kommunalborgmästaren och för landet hos länsstyrelsen föras särskild förteckning, s. k. näringsregister. Förteckningen skall omfatta dem som, utan att efter anmälan om firma ha upptagits i handelsregister, enligt § 9 samma förordning anmält, att de vill idka giosshandel eller försälja varor i bod eller från annat upplagsställe eller, med biträde av annan än hustru och hemmavarande barn, till avsalu tillverka fabriks- och hantverksarbeten eller såsom yrke utöva annan hantering. Vidare stadgas i § 11 samma förordning, att den som gjort näringsanmälan äger att utan särskild anmälan eller tillstand själv eller genom hustru eller hemmavarande barn till salu kringföra sina egna tillverkningar under villkor, att därvid medföres bl. a. intyg angående beskaffenheten av det näringsvrke, som idkas av den för vars räkning varorna utbjudes. Sådant intyg utf ärdas i Stockholm av poliskammaren samt i övrigt av magistrat eller kommunalborgmästare, stadsfiskal eller landsfiskal.

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att städernas handels- och näringsregister överföres till länsstyrelserna men att Kungl. Maj:t dock skall äga rätt att för viss stad förordna om lokal registrering och utse registerförare. Utredningen anmärker, att frågan om registrering av näringsidkare är under utredning samt att det pågående utredningsarbetet bör medföra att man begränsar de ändringar som föranledes av magistratens försvinnande och kommunalborgmästarinstitutionens avveckling. Avsevärda svårigheter anses möta att i de olika städerna finna ersättare för magistraten och kommunalborgmästaren såsom registerförare. Prövningen av ärendena beror icke av lämplighetsöverväganden utan av rent rättsliga bedömanden, varför ärendena principiellt icke bör handläggas av kommunal myndighet. Utredningen stannar därför för att till länsstyrelserna överföra även städernas handelsoch näringsregister.

Domstolskommittén

Domstolskommittén finner i likhet med stadsdomstolsutredningen, att den prövning som sker i samband med anmälan om firma maste anses vara av sådan karaktär att den icke bör anförtros kommunal myndighet. Handelsregistret föres för landsbygdens del av länsstyrelsen. En centralisering

80 Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 166 i

av registreringen till länsstyrelsen även för städernas del medför emellertid uppenbara olägenheter för den anmälningsskyldige. Vidare torde enligt kommittén bestyret med registreringen, såvitt gäller de större städerna, komma att medföra en icke oväsentlig ökning av länsstyrelsernas arbetsbörda. Olägenheterna för allmänheten med en central registrering blir mest märkbar i de städer som ligger på större avstånd från residensstaden, medan olägenheterna för länsstyrelserna kanske kommer att märkas mest vad avser registreringen för residensstaden. Med hänsyn till anmärkta förhållanden och då i många städer tillgång kommer att finnas till befattningshavare som för närvarande handhar och alltså vunnit erfarenhet om registreringsuppgitterna, talar starka skäl för stadsdomstolsutredningens förslag att, om än länsstyrelsen i princip bör vara registerförare, Kungl. Maj :t likväl skall äga förordna om lokal registrering för viss stad. Ett sådant förfarande synes ej möta betänkligheter i betraktande av att det endast torde komma att gälla under en övergångstid, nämligen till dess nya bestämmelser om firma och om näringsanmälan genomföres. Kommittén undersöker vidare, vem som bör föra det lokala registret, och uttalar, att i städer, som nu ej har magistrat, den lokala registreringen i första hand kan anförtros de nuvarande kommunalborgmästarna, vilka i den mån äldre reglementen alltjämt kommer att gälla för dem, torde vara skyldiga att ä\en fortsättningsvis handha handels- och näringsregistren. Även i de nuvarande magistratsstäderna kan man troligen finna lämplig person, som är villig att ombesörja registreringen. Därest det ifrågakommer att utse annan kommunal befattningshavare än förenämnda kommunalborgmästare, synes staden böra höras, innan förordnande lämnas, eftersom staden har att svara för befattningshavarens avlöning och uppdraget kan inkräkta på den arbetstid som eljest skulle utnyttjas i stadens tjänst. Beträffande kungörelseförfarandet anmärker kommittén, att en registrering hos länsstyrelsen medför, om nuvarande principer skall tillämpas, att kungörelse om de i handelsregistret intagna anmälningarna kommer att införas i en tidning i residensstaden i stället för i tidning som utkommer på den ort, där rörelsen bedrives. Kungörelse i ortspressen torde emellertid över huvud taget ha relativt ringa betydelse för allmänhetens möjligheter att erhålla kännedom om nystartade rörelser och om förändringar beträffande äldle rörelser. Säker kännedom om innehavare av firma torde även för närvarande kunna erhållas endast genom hänvändelse till den myndighet som för registret. Affärsmannens intresse av att bli känd på orten torde i allmänhet föranleda en annons- eller annan privat reklamkampanj. Om alla kungörelser för länet intages i en och samma ortstidning, underlättas för dem som yrkesmässigt tillhandagår allmänheten med upplysningar att samla aktuella uppgifter. Domstolskommittén föreslår därför, att — oavsett om registreringen på grund av Kungl. Maj:ts förordnande sker genom lokal myndighet eller befattningshavare — kungörelserna alltid skall införas i

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i 81

den tidning i länets residensstad, där allmänna påbud för denna stad vanligen meddelas. Sådant intyg som avses i § 11 näringsfrihetsförordningen torde, fortsätter kommittén, ej kunna utfärdas utan närmare utredning om den verksamhet som intyget skall avse. För närvarande lärer sådan utredning inhämtas genom polismyndigheten. Sedan magistraten och kommunalborgmästarinstitutionen avvecklats samt åklagarväsendet skilts från polisverksamheten, bör det därför, såsom för närvarande i Stockholm, ankomma på polismyndigheten att utfärda intyget. Kommittén föreslår i enlighet härmed, att 1, 3, 4 och 16 §§ lagen om handelsregister, firma och prokura samt § 9 mom. 1, § 10 mom. 2 och § 11 näringsfrihetsförordningen skall erhålla ändrad lydelse och att § 9 mom. 2 samma förordning skall upphöra att gälla.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag att det i princip skall ankomma på länsstyrelsen att föra handels- och näringsregister möter invändningar endast från Sveriges juristförbund, som uttalar att dessa ärenden bör handläggas lokalt i alla städer, samt från stadsfullmäktige i Boden och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare, som föreslår att det skall föreskrivas att ärendena i stad med kommunalborgmästare skall handläggas av denne, i vart fall till dess den nuvarande tjänsteinnehavaren avgår med pension. Även domstolskommitténs förslag att Kungl. Maj :t skall kunna förordna om lokal registrering för viss stad tillstyrkes eller lämnas utan erinran i flertalet yttranden. Drätselkammaren i Borås anser, att en sådan lösning bör anlitas i största möjliga utsträckning med hänsyn till det besvär som allmänheten beredes, om residensstaden är belägen långt från handelscentra på andra orter. Länsstyrelsen i Älvborgs län finner, att Älvsborgs län utgör en god illustration till de olägenheter för allmänheten som kan uppstå, därest registreringen centraliseras till länsstyrelsen. Länsstyrelsen förutsätter därför att lokal registerförare förordnas i största möjliga utsträckning. Framför allt beträffande de större städerna kommer detta att medföra fördelar för länsstyrelsen, vars arbetsbörda eljest skulle öka i icke oväsentlig grad. En viss tveksamhet uttalas av firmautredningen, som nämner att en överflyttning av städernas handelsregister till länsstyrelserna förutsättes i firmautredningens blivande förslag rörande ordningen för registrering av handelsregisterfirma. Vid detta ställningstagande har firmautredningen tagit hänsyn till önskemål och synpunkter från en representativ majoritet av dem som besvarat en av utredningen gjord enkät hos registreringsmyndigheter, företrädare för näringslivet in. fl. Av dem som förordat handelsrcgistrens sammanförande till länsstyrelserna har endast ett fåtal ansett lokal registre­

82 Kungl. Maj:Is proposition nr 163 år 196b

ring böra bibehållas i vissa städer. Med hänsyn härtill ifrågasätter firmautredningen, huruvida domstolskommitténs förslag om lokal registrering bör genomföras. Förslaget om lokal registrering avstyrkes av länsstyrelserna i Gotlands län, Blekinge län och Västernorrlands län, magistraten i Karlskrona samt kommunalfullmäktige i Lits kommun. Därvid anföres samma synpunkter som iirmautredningen åberopat. En centralisering av registreringen bör ske redan nu. Med flera registreringsmyndigheter blir skyddet mot namnlikhet mera begränsat och det är angeläget att vinna ett ökat sådant skydd. En central registrering skulle vidare medföra den fördelen att envar utan närmare efterforskning i de lokala förhållandena skulle veta, vart han skall vända sig för att få uppgifter ur registret. Avstånden till länsstyrelsen torde ej spela så stor roll i vår tid, att de föranleder uppenbara olägenheter för den anmälningsskyldige. En centralisering skulle emellertid säkerligen medtöra en icke oväsentlig arbetsbörda för länsstyrelserna men detta är en fråga om arbetskraft och tillgång på lokaler. Därest länsstyrelsens resurser i detta hänseende är otillräckliga, måste givetvis personal anställas och lokaler anskattas. Den personal som för närvarande uteslutande sysslar med dessa uppgifter bör överföras till länsstyrelserna. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det böra övervägas, om man icke bör uppdraga åt innehavare av befattningen såsom notarius publicus att föra bl. a. förevarande register för staden. Landsfiskalen i Olofströms distrikt finner det böra i lag bestämmas, åt vilka myndigheter uppgiften får anförtros, samt uttalar vidare, att endast statlig befattningshavare, t. ex. kronofogde, bör ifrågakomma, eftersom kostnaderna för registreringen icke bör få övervältras på kommunen. I frågan om vem som skall svara för kostnaderna i samband med lokal registrering uttalar drätselkammaren i Borås, att statsverket givetvis bör ersätta staden för detta bestyr som otvivelaktigt kommer att inkräkta på befattningshavarens arbetstid, medan länsstyrelsen i Älusborgs län ifrågasätter, om icke kostnaderna härför bör åvila staden med hänsyn till den fördel för staden som ett bibehållande av registerföringen måste anses innebära. Beträffande sättet för kungörande av i handelsregistret intagna anmälningar har domstolskommitténs förslag föranlett skilda meningar. Länsstyrelsen i Västernorrlands län erinrar om att vad som blivit infört i handelsregistret och kungjort i ortstidningen anses ha kommit till tredje mans kännedom, om ej av omständigheterna framgår att han varken ägt eller bort äga kunskap därom. Det kan då, fortsätter länsstyrelsen, icke vara lämpligt att kungörelse om anmälan angående rörelse t. ex. i Sundsvall skall ske endast i en i Härnösand utkommande tidning. Länsstyrelsen är av den uppfattningen, att förfarandet med kungörelse i ortspressen ej är av större betydelse och att annonseringen borde kunna inskränkas till Post-

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964 83

och Inrikes Tidningar. Om annonseringen i ortspressen skall bibehållas, bör den avse samtliga tidningar i orten. Även landsfiskalen i Olofströms distrikt anser kungörelseförfarandet kunna inskränkas till kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar, varvid anmälningarna därutöver möjligen kan intagas i länskungörelserna. Annonsering i dagspressen saknar numera all betydelse. Skulle emellertid kommitténs förslag om annonsering i dagspressen accepteras, måste den föreslagna annonseringen av anmälningar till särskilt förordnad registerföraie ändras så att annonseringen sker, där registerföraren finnes. I de fall då förordnande ges om lokal registrering, bör vidare enligt länsstyrelsen i Östergötlands län och stadsfullmäktige i Norrtälje anmälningarna även i fortsättningen kungöras i ortstidning, där registreringsmyndigheten finnes. Till förmån för att anmälningarna alltid skall kungöras i ortspressen uttalar sig länsstyrelsen i Älvsborgs län, stadsfullmäktige i Sundsvall, drätselkammaren i Borås, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Därvid föreslås, att kungörelseförfarandet skall anpassas efter rörelsens geografiska belägenhet och förekommande tidningars spridningsområden. Till stöd för denna mening anföres, att kungörelsen i ortspressen har stor betydelse för allmänhetens möjligheter att erhålla kännedom om nystartade rörelser och om förändringar beträffande äldre sådana. Ett annat kungörelseförfarande tillgodoser därför icke allmänhetens berättigade anspråk. De som yrkesmässigt tillhandagår allmänheten med upplysningar kan lättast inhämta dessa ur allmänna tidningarna. Större vikt bör fästas vid allmänhetens behov av information i ortspressen än vid intresset hos dem som sålunda yrkesmässigt tillhandagår allmänheten med firmaupplysningar. Kommitténs förslag att sådant intyg som avses i § 11 näringsfrihetsförordningen skall utfärdas av polismyndigheten har icke mött några erinringar. Riksarkivet anmärker, att enligt de föreslagna bestämmelserna endast handelsregister och förteckningar skall överlämnas till den myndighet som skall övertaga registreringen, medan anmälningar och andra handlingar som ligger till grund för registreringen skall vara kvar i magistratens respektive kommunalborgmästarens arkiv. Riksarkivet anser det olämpligt att så intimt sammanhörande handlingar skiljes åt och förvaras i olika arkiv. Det är troligt att den nya registerföraren behöver ha tillgång till handlingarna till registren åtminstone från senare år. Polisberedningen, som icke har något att erinra mot förslaget i och för sig, gör några redaktionella anmärkningar. Beredningen framhåller vidare, att åklagarandel i böter (§ 23 första stycket näringsfrihetsförordningen) numera tillfaller kronan eller, vad angår kommunalanställd åklagare, stadens

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196t

kassa. Föreskriften, som avser sistnämnda fall, kommer att upphöra att gälla vid åklagarväsendets förstatligande. Vidare ifrågasätter beredningen, om icke bestämmelsen om angivarandel i böter som utdömes enligt förordningen bör utgå, varvid § 23 i förordningen kan upphävas.

Departementschefen

I det närmaste fullständig enighet råder bland remissinstanserna att handelsregistret såsom domstolskommittén föreslagit skall föras hos länsstyrelserna. Jag ansluter mig till denna uppfattning.

1958 års näringsrättssakkunnige har i ett den 12 april 1962 avgivet betänkande, benämnt »Den allmänna näringslagstiftningen» (SOU 1962: 15), föreslagit, att bestämmelserna om näringsanmälan skall upphöra. Det är ännu ovisst, när detta förslag kan bli föremål för vidare behandling. Näringsregistret föres nu av samma myndighet som prövar anmälningar till handelsregistret och jag anser, att detta samband alltjämt bör bibehållas. Även näringsregistret bör därför nu i princip överföras till länsstyrelsen.

Mot domstolskommitténs förslag att Kungl. Maj:t skall kunna förordna om lokal registrering av firma- och näringsanmälningar har invändningar rests huvudsakligen ur den synpunkten, att skyddet mot namnlikhet beträffande firma blir mera begränsat vid lokal registrering. Kommitténs förslag förutsätter emellertid, att handelsregistret tills vidare föres kommunvis och att såsom villkor för registrering alltjämt skall gälla att firma skiljer sig från annan i samma kommun förut registrerad firma. Det nyss nämnda skälet för en central registrering utgör alltså för närvarande icke hinder mot förslagets genomförande i denna del. En centralisering till länsstyrelsen kan onekligen medföra vissa olägenheter, särskilt i de fall då residensstaden är belägen på stort avstånd från de större handelsstäderna i länet. Så länge de materiella rättsreglerna om namnlikhet ej nödvändiggör en centraliserad registrering, synes därför möjlighet att förordna om lokal registrering böra öppnas. Det får sedan ankomma på Kungl. Maj :t att med beaktande av samtliga på frågan inverkande omständigheter avgöra, om lokal registrering skall medges i det särskilda fallet.

Ordinarie kommunalborgmästare, som icke övergår i annan tjänst, torde i enlighet med gällande reglemente som regel vara skyldiga att föra registren, därest Kungl. Maj :t förordnar om lokal registrering för staden. I andra fall får det bero på åtagande från den avsedde registerförarens sida, om förordnande skall kunna meddelas. Någon anledning att begränsa möjligheterna så att endast statlig befattningshavare kan förordnas till registerförare föreligger icke. Därest det ifrågakommer att utse annan kommunal tjänsteman än ordinarie kommunalborgmästare, bör även staden höras. Kostnaderna för den lokala registreringen synes böra åvila staden. Även vad gäller lokal registering ansluter jag mig alltså till kommitténs förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i 85

Kungörandet i ortstidningen av anmälningar som intagits i handelsregistret har den rättsverkan, att envar därefter skall anses äga kännedom om anmälningens innehåll. Offentliggörandet synes i första hand böra, såsom anmärkts under remissbehandlingen, riktas till dem som finns på den ort där rörelsen bedrives. Det nuvarande kungörelseförfarandet bör därför enligt min mening bibehållas. Jag föreslår alltså, att kungörelsen skall införas — förutom i Post- och Inrikes Tidningar — om anmälan avser rörelse i stad, i tidning som utgives i den staden eller, om flera tidningar utgives där, i den av dessa där allmänna påbud för staden vanligen intages. Om tidning ej utgives i staden eller om anmälan avser rörelse på landet, torde kungörande få ske i den tidning i länets residensstad, där allmänna påbud för denna stad vanligen meddelas. Kungörelserna kommer alltså att införas i samma tidningar som för närvarande. Att, såsom från ett håll ifrågasatts, införa underrättelse om registreringen i länskungörelserna bör däremot ej föreskrivas.

Kommitténs förslag att polismyndigheten skall utfärda sådana intyg som avses i § 11 näringsfrihetsförordningen har godtagits av samtliga remissinstanser och jag ansluter mig till förslaget i denna del.

Vid författningstextens utformning bör iakttagas de av polisberedningen framförda anmärkningarna och § 9 mom. 3 och 4 samt § 10 mom. 1 näringsfrihetsförordningen jämkas i redaktionellt hänseende. Beredningens förslag att bestämmelserna i 23 § första stycket om åklagarandel i böter skall upphävas ansluter sig till förslag till lag om åklagare tillkommande andel i böter m. m., vilket chefen för inrikesdepartementet, såsom förut nämnts, senare denna dag avser att anmäla. Jag föreslår vidare, att i samband härmed den i samma paragraf intagna bestämmelsen om angivarandel i böter upphäves. Med hänsyn till stadgandet i 25 kap. 7 § andra stycket brottsbalken erfordras icke den särskilda bestämmelsen om förvandling av böter i andra stycket av § 23 näringsfrihetsförordningen. Hela paragrafen kan därför upphävas.

Såsom riksarkivet påpekat bör jämväl anmälningshandlingar, som tillhör handels- och näringsregister, överlämnas till den som fortsättningsvis skall föra dessa register. Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma härom.

Besvärstiden i 3 § lagen om handelsregister, firma och prokura torde böra jämkas för att nå överensstämmelse med vad som gäller enligt bl. a. 100 § lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar. I enlighet med de principer som följts vid följdlagstiftningen till brottsbalken (se prop. 1904: 10) bör 24 § samma lag upphävas.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

Tillstånd till försäljning i vissa fall1

Gällande bestämmelser

Enligt 11 § 1 inom. butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608) ankommer det i Stockholm på överståthållarämbetet samt i annan stad på magistrat eller kommunalborgmästare att lämna tillstånd till försäljning utomhus på annan affärstid än den vanliga av varm korv, varm fisk eller varm buljong samt bröd, potatis, senap, sås och annat dylikt, som tillhandahålles i samband därmed. På landet lämnas sådant tillstånd av polismyndigheten. Kommunens styrelse eller annat kommunalt organ, som fullmäktige bestämmer, skall beredas tillfälle att yttra sig. I ärendet prövas dels sökandens personliga lämplighet, dels försäljningens lämplighet ur hälso- och ordningssynpunkt och dels, å ena sidan, det gagn allmänheten kan ha av försäljningen samt, å andra sidan, de olägenheter som kan uppkomma för annan handel. Enligt 8 § samma lag skall kommunala beslut om avvikelser från vanlig affärstid underställas länsstyrelsen. Sådant beslut skall överlämnas, om det avser annan stad än Stockholm, till magistraten eller kommunalborgmästaren och beträffande kommun på landet till landsfiskalen på orten. Dessa skall med eget utlåtande insända beslutet till länsstyrelsen.

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår att, utom såvitt gäller Stockholm, den lokala polismyndigheten alltid skall handlägga tillståndsärenden, varom här är fråga. Denna myndighet föreslås också skola fullgöra magistrats och kommunalborgmästares åligganden enligt 8 § butikstängningslagen. Utredningen uttalar därvid, att de nuvarande bestämmelserna sammanhänger med att magistrat, kommunalborgmästare och landsfiskal har att pröva tillstånd enligt ordningsstadgan om upplåtelse av allmän plats för försäljningsändamål. Försäljning av varm korv o. dyl. får ske endast från fastställd plats, och man har velat undvika, att olika myndigheter behandlar ansökan om tillstånd till försäljning på vanlig affärstid och på utsträckt tid.

Domstolskommittén

Domstolskommittén erinrar om att Kungl. Maj :t under år 1962 tillsatt en särskild utredning om butikstängningslagstiftningen. I direktiven för utredningen anföres bl. a. att det, om en reglering på området finnes vara erforderlig även framdeles, bör undersökas huruvida den tillståndsgivning, som kan komma att anses ofrånkomlig, ytterligare kan decentraliseras.

Kommittén betonar att, eftersom försäljningens lämplighet skall prövas

1 Förslag 21) i propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i 87

jämväl ur ordningssynpunkt, polismyndigheten måste ha ett avgörande inflytande på tillståndsgivningen. Det måste också vara lämpligt att frågor om upplåtelse av allmän plats och om rätt till öppethållande utöver den normala affärstiden prövas av en och samma myndighet. Kommittén biträder därför stadsdomstolsutredningens förslag.

Kommittén finner det ej erforderligt att föreskriva någon motsvarighet till nuvarande bestämmelser i 8 § att kommunala beslut om avvikelser från den vanliga affärstiden skall överlämnas till magistrat, kommunalborgmästare eller landsfiskal samt att sådan myndighet med eget utlåtande skall insända beslutet till länsstyrelsen. Därest polismyndigheten i något fall skulle anses böra yttra sig i ärendet, torde länsstyrelsen kunna infordra sådant yttrande utan uttryckligt stadgande härom.

Domstolskommittén föreslår ändringar i anslutning till vad nu anförts i 8 §, 11 § 1 mom. och 18 § butikstängningslagen.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag i denna del tillstyrkes eller lämnas utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser.

Affärstidsutredningen förklarar således, att utredningen ännu icke prövat de principiella frågor rörande affärstiderna som faller inom utredningens uppdrag. Utredningen har därför icke heller tagit ställning till frågan rörande tillståndsgivande myndigheter, för det fall att det även framdeles skulle befinnas erforderligt med en sådan reglering av affärstiderna att undantag från regleringen är påkallad. Då det emellertid synes lämpligt att genomföra domstolskommitténs förslag i fråga om butikstängningslagen under de i betänkandet angivna förutsättningarna och detta icke synes försvåra affärstidsutredningens arbete, har utredningen intet att erinra mot dess genomförande.

Drätselkammaren i Lysekil anför såsom en olägenhet med förslaget, att kommunerna endast får möjlighet att påverka utvecklingen på ifrågavarande område av samhällslivet genom yttrande över inkomna ansökningar om försäljningstillstånd. Samrådet mellan den beslutande myndigheten och kommunen blir svårare att etablera, sedan ärendena överflyttats från kommunalborgmästaren till polischefen.

Särbestämmelserna för Stockholm beröres av poliskammaren i Stockholm och Föreningen Sveriges polismästare, som båda ifrågasätter, om sådana bestämmelser bör bibehållas. Till stöd för en ändring i detta avseende åberopas aktuella strävanden inför förstatligandet att skapa största möjliga enhetlighet i fråga om polisens arbetsuppgifter.

En av de avstyrkande remissinstanserna, drätselkammaren i Karlskrona, anser att tillståndsgivningen hör överflyttas till länsstyrelsen. Kammaren anser det vara orimligt att man skall vända sig till en myndighet, när

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

det gäller försäljning av varm korv m. m., men till en annan myndighet, när det gäller försäljning av t. ex. konfektyrer och frukt.

I avstyrkande uttalanden hävdar stadsfullmäktige i Boden, att ärendena bör handläggas av kommunalborgmästaren till dess denne avgår med pension, medan Föreningen Sveriges kommunalborgmästare anser, att ifrågavarande försäljningstillstånd skall lämnas av kommunalborgmästare, som bör finnas i varje stad.

I övriga avstyrkande yttranden föreslås, att beslutanderätten i denna angelägenhet skall anförtros kommunalt organ. Svenska stadsförbundet erinrar därvid om att förbundet i sitt yttrande över stadsdomstolsutredningens betänkande ifrågasatt, huruvida icke tillståndsgivningen borde ankomma på kommunal myndighet. Det kan ej anses ofrånkomligt att polismyndigheten med hänsyn till prövningen ur ordningssynpunkt skall ha det avgörande inflytandet på denna tillståndsgivning. Om kommunal myndighet tillägges rätten att besluta i dessa frågor, skall polismyndigheten givetvis höras i ärendet. Av samma mening är drätselkamrarna i Kungälv, Umeå och Kiruna.

Kommitténs förslag att kommunala beslut om avvikelser från den normala affärstiden skall insändas direkt till länsstyrelsen har godtagits av samtliga remissinstanser som uttalat sig därom.

Departementschefen

Den försäljningsverksamhet varom nu är fråga sker i allmänhet från sådan allmän plats som avses i 2 § allmänna ordningsstadgan. Såsom framgått av vad jag förut anfört angående ianspråktagande av allmän plats för försälj ningsändamål, avses tillstånd att begagna allmän plats för sådant ändamål skola lämnas av polismyndigheten. Kommunen skall dock äga vetorätt. Härigenom har kommunerna inflytande även på frågan om försäljningstillstånd. Kommunens intresse tillgodoses också genom att kommunen skall höras över ansökan om rätt till försäljning utöver den normala affärstiden. Då sådan ansökan skall prövas jämväl från ordningssynpunkt, bör dock, såsom kommittén föreslagit, dessa ärenden även i städerna avgöras av polismyndigheten.

Jag ansluter mig vidare till kommitténs förslag beträffande de i 8 § butikstängningslagen avsedda underställningsärendena.

Såsom jag förut angivit biträder jag kommitténs uppfattning att någon omfördelning av ärenden mellan överståthållarämbetet och polismyndigheten i Stockholm icke bör ske i detta sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b 89

Försäljningsverksamhet som bedrives av barn1

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning har magistrat och kommunalborgmästare att taga viss befattning med frågor rörande försäljningsverksamhet som bedrives av barn. I stad, köping eller municipalsamhälle må fullmäktige i kommunen besluta om förbud för barn att sälja tryckalster, blommor, kramvaror eller annat i den mån detta ej är förbjudet redan enligt arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1). Hälsovårdsnämnd, skolmyndighet och barnavårdsnämnd skall yttra sig, innan beslut meddelas. Därefter skall beslutet underställas länsstyrelsen och för sådant ändamål överlämnas i Stockholm till överståthållarämbetet, i övriga städer till magistraten eller kommunalborgmästaren samt i köping eller municipalsamhälle till landsfiskalen i orten. Dessa skall bereda dem, vilka beslutet kan angå, tillfälle att yttra sig. Magistraten, kommunalborgmästaren eller landsfiskalen har att med eget utlåtande överlämna beslutet till länsstyrelsen (2 § 1 mom.). Undantag från fastställt förbud kan meddelas för visst tillfälle, till exempel för försäljning av majblommor, av länsstyrelsen eller i Stockholm av poliskammaren samt i fråga om visst barn i Stockholm av poliskammaren, i annan stad av magistraten eller kommunalborgmästaren samt i köping och municipalsamhälle av landsfiskalen i orten (2 § 4 mom.). I sistnämnda dispensärenden skall skolstyrelse och barnavårdsnämnd höras. Vidare finns särskilda regler om sammanträffande av brott (4 §) samt om åtalsrätt och forum (5 §). Ådömda böter skall tillfalla kommunen och vid bristande betalning förvandlas enligt allmän strafflag (6 §).

Stadsdomstolsutredningen Stadsdomstolsutredningen föreslår, att den beslutanderätt i dispensärenden som sålunda tillkommer länsstyrelse, poliskammaren i Stockholm, magistrat eller kommunalborgmästare samt landsfiskal överflyttas till barnavårdsnämnden i vederbörande kommun. Polismyndigheten föreslås skola övertaga magistrats och kommunalborgmästares befattning med underställningsärenden.

Domstolskommittén Doinstolskommittén finner uppenbart, att barnavårdsnämnden har bättre möjlighet än annan myndighet att pröva samtliga frågor om dispens från förbud som meddelats enligt 1926 års lag. Därför bör 2 § 4 mom. ifrågavarande lag ändras så att vad där stadgas om länsstyrelse, poliskammaren 1 Förslag 14) i propositionen.

90 Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1961

i Stockholm, magistrat, kommunalborgmästare och landsfiskal i stället avser barnavårdsnämnden i vederbörande kommun. Beträffande underställningsärenden enligt lagen anmärker kommittén, att föreskrifter, som antages av stadsfullmäktige i Stockholm om försäljningsverksamhet av barn, skall överlämnas direkt till överståthållarämbetet. Ämbetet har att bereda dem, vilka beslutet angår, tillfälle att yttra sig. Kommittén anser det kunna ifrågasättas, om icke underställningsärendena jämväl i övriga delar av riket kan av kommunens fullmäktige översändas direkt till länsstyrelsen, eftersom länsstyrelsen liksom överståthållarämbetet kan inhämta erforderliga yttranden utan medverkan av annan myndighet. Då emellertid polismyndighetens uppfattning kan ha betydelse, anser kommittén att myndigheten bör höras innan fullmäktige fattar sitt beslut. Kommittén framlägger i överensstämmelse härmed förslag till ändringar av 2 § 1 och 4 mom. lagen angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning.

Remissyttranden

Domstolskommittens förslag i denna del tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Socialstyrelsen anmärker, att benämningarna skolråd och folkskolestyrelse, vilka återfinns i förevarande lag, i de nya skolförfattningarna ersatts med benämningen skolstyrelse.

Departementschefen

I likhet med samtliga remissinstanser ansluter jag mig till domstolskommitténs förslag. I redaktionellt hänseende bör jämkning ske i enlighet med vad socialstyrelsen anmärkt. I enlighet med de principer som följts vid följ dlagstiftningen till brottsbalken (se prop. 1964: 10) torde 4 och 5 §§ böra upphävas. Böter som ådömes enligt lagen synes numera böra tillfalla kronan i enlighet med huvudregeln i 25 kap. 6 § brottsbalken. Bestämmelse om förvandling av böter finns i 25 kap. 7 § andra stycket brottsbalken. Även 6 § förevarande lag bör därför upphävas.

Burskap1

Gällande bestämmelser

Enligt 3 kap. 1 § handelsbalken sökes burskap hos »borgmästare och råd», varmed förstås magistraten. Innan magistraten prövar ansökningen och utfärdar burbrev, skall magistraten bl. a. höra stadens borgerskap. Inför magistraten sker även uppsägning av burskap (3 kap. 5 §).

1 Förslag 3) i propositionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196 i 91

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att magistratens åligganden enligt 3 kap. 1 och 5 §§ handelsbalken överflyttas till stadens styrelse. Utredningen anför, att till burskap numera ej torde vara knutna andra rättsverkningar än att burskapsägande borgare åtnjuter vissa förmåner med avseende på rätt till understöd från borgerskapet underställda fonder och stiftelser samt till intagning på borgenskapets hem och inrättningar. Under remissbehandlingen har förslaget i allmänhet tillstyrkts utan reservationer. Stockholms rådhusrätt och magistrat, rådhusrätten och magistraten i Uppsala samt stadsfullmäktige i Uppsala har dock ansett, att uppgiften att utfärda burbrev borde få vara kvar hos borgmästare och rådmän.

Domstolskommittén

Domstolskommittén erinrar om att burslcapsärenden numera förekommer endast i de städer där det finns av borgerskapet grundade stiftelser till förmån för burskapsägande borgare och deras anhöriga. Enligt kommitténs uppfattning är burskapet och den därmed förenade rätten att åtnjuta förmåner från borgerskapet underställda fonder och stiftelser icke en statlig angelägenhet, varför anledning ej finnes att frångå stadsdomstolsutredningens förslag att överföra magistratens ifrågavarande åligganden på stadens styrelse. Kommittén erinrar om att 1946 års kommunallagskommitté i sitt betänkande (SOU 1952:14 s. 423) uttalade, att burskap borde kunna beviljas av de organisationer som representerade de burskapsägande borgarna, och föreslog, att Kungl. Maj :t skulle fastställa stadgar för dessa organisationer. Kommittén uttalar, att en sådan lösning förefaller i och för sig tilltalande men att förslag till sådana stadgar ej kan utarbetas inom ramen för kommitténs utredningsuppdrag. Kommittén finner emellertid, att möjlighet bör öppnas för Kungl. Maj :t att fastställa särskilt reglemente för de burskapsägande borgarna samt att, sedan sådant reglemente utfärdats för borgarna i de städer där borgerskapet underställda stiftelser finns, bestämmelserna i 3 kap. handelsbalken kan upphävas. I enlighet härmed framlägger kommittén förslag till lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden.

Remissyttranden I allmänhet föranleder förslaget i denna del icke annat yttrande än att förslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran. Såvitt framgår av remissvaren finns av borgerskapet förvaltade fonder och stiftelser endast i Stockholm, Uppsala och Karlskrona. De enda remissmyndigheter som behandlar denna fråga närmare är Stockholms ma­

92 Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

gistrat, magistraterna i Uppsala och Karlskrona, länsstyrelsen i Uppsala län samt stadsfullmäktige i Uppsala och Karlskrona. Stockholms magistrat uttalar, att magistraten numera icke vill motsätta sig att magistratens befattning med burskapsärenden överflyttas på stadens styrelse. Likaså tillstyrker magistraten och stadsfullmäktige i Karlskrona kommitténs förslag. Stadsfullmäktige i Uppsala vidhåller den mening stadsfullmäktige uttalade i anledning av stadsdomstolsutredningens betänkande, nämligen att magistratens åligganden beträffande burskapsärenden bör anförtros borgmästare och exempelvis de två äldsta rådmännen. Även magistraten i Uppsala avstyrker, att ärendena flyttas till stadens styrelse, och föreslår, att länsstyrelsen sättes i magistratens ställe. Magistraten är fullt ense med domstolskommittén därom att uppgiften att bevilja burskap icke är en statlig angelägenhet och att skäl därför icke föreligger att ålägga rådhusrättens ledamöter denna uppgift. Magistraten, som i saken samrått med borgerskapets äldste, avstyrker emellertid förslaget att överföra dessa åligganden på stadens styrelse. Däremot önskar man taga fasta på förslaget att burskap skall få beviljas av de organisationer som representerar de burskapsägande borgarna och att Kungl. Maj :t skall fastställa stadgar för dessa organisationer och reglemente för de burskapsägande borgarna. Den föreslagna ändringen skulle endast innebära att borgerskapets äldste själva beviljar burskap. Erfordras under en övergångstid att myndighet beviljar burskap och utfärdar burbrev, bör uppgiften anförtros länsstyrelsen. Redan nu kan vissa av magistraten och borgerskapets äldste i Uppsala handlagda ärenden underställas länsstyrelsen för avgörande. Länsstyrelsen i Uppsala län finner för sin del ej anledning till erinran mot domstolskommitténs förslag, eftersom möjlighet öppnas att fastställa reglemente för de burskapsägande borgarna och då, sedan reglementet fastställts, bestämmelserna i 3 kap. handelsbalken ej vidare skall tillämpas för staden' Beträffande de av kommittén föreslagna övergångsbestämmelserna anmärker magistraten i Uppsala vidare, att det bör ankomma på magistraten att före lagens ikraftträdande antaga reglemente för de burskapsägande borgarna. Den föreslagna författningstexten är icke klar på den punkten.

Departementschefen

Burskapsärendena har icke sådan anknytning till domstolsväsendet att det bör ankomma på rådhusrättens ledamöter att handlägga dessa ärenden. Den bästa lösningen synes mig vara att för de burskapsägande borgarna antages särskilt reglemente, vari föreskrifter meddelas om burskapsärendenas behandling och formerna för förvaltningen av de fonder och stiftelser som finns till förmån för de burskapsägande borgarna. Innehållet i sådant regle-

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i 93

mente torde få bero på de särskilda traditioner som utvecklats i varje stad och något förslag till reglemente kan därför knappast utarbetas av annan än företrädare för borgarna. Det torde lämpligen böra tillkomma länsstyrelsen att fastställa sådant reglemente.

Fastställes reglemente av det slag som nu avses, bör bestämmelserna i 3 kap. handelsbalken icke längre vara tillämpliga angående burskap i den staden. För handläggning av burskapsärenden i andra fall måste bestämmas, vilket organ som skall vara behörigt. Både stadsdomstolsutredningen och domstolskommittén har föreslagit, att stadens styrelse skall övertaga dessa ärenden, och jag anser mig även i denna del kunna godtaga domstolskommitténs förslag.

Driftsbevis för förlagsinteckning1

Gällande bestämmelser

Enligt förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning skall ansökan om sådan inteckning vara åtföljd av intyg att förlagstagaren utövar den uppgivna rörelsen samt att denna är av den art och drives i den omfattning som sägs i 1 § samma förordning. Sådant intyg utfärdas enligt 3 § förordningen i Stockholm av poliskammaren, i övriga städer av magistrat eller kommunalborgmästare och på landet av landsfiskal.

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att driftsbevis skall utfärdas av polismyndigheten.

Under remissbehandlingen har från några håll anmärkts, att uppgiften icke är av polisiär natur och därför i stället borde ankomma på utmätningsman eller kommunal befattningshavare. 1959 års förlagsinteckningskommitté — som kan förväntas avlämna betänkande under våren innevarande år — har emellertid anfört, att förslaget överensstämmer med kommitténs blivande förslag till ny lagstiftning på området.

Domstolskommittén

Domstolskommittén uttalar som sin mening, att polismyndigheten har den bästa kännedomen om de lokala förhållandena och de största förutsättningarna att genom undersökning på platsen förvissa sig om rörelsens art och omfattning. Polismyndigheten är också lättillgänglig. Kommittén biträder därför stasdomstolsutredningens förslag.

Förslag 6) i propositionen.

94 Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

Remissyttranden

Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar detta utan erinran. Utan att avstyrka förslaget ifrågasätter dock poliskammaren i Malmö och Föreningen Sveriges polismästare, om förslaget kan anses stå i överensstämmelse med strävandena att avlasta polisen arbetsuppgifter som icke bär mera påtaglig anknytning till dess arbete. I avstyrkande uttalanden föreslår poliskamrarna i Uppsala och Örebro, stadsfullmäktige i Boden samt landsfiskalen i Olofströms distrikt, att det skall ankomma på exekutiv myndighet (kronofogden) att utfärda driftsbevis. Landsfiskalen föreslår vidare, att bevisen skall kunna utfärdas av notarius publicus.

Departementschefen

Utfärdande av driftsbevis förutsätter en undersökning på platsen och det är därför lämpligt att bevisen utfärdas av myndighet med spridd organisation. Polismyndigheten uppfyller denna förutsättning och jag ansluter mig därför till domstolskommitténs förslag.

Ändringar i sjölagen1

Gällande bestämmelser

I 3 § sjölagen stadgas att, om den, för vars räkning fartyg bygges, för byggnadens verkställande givit eller utfäst sig att giva förskott av penningar eller byggnadsämnen och om skriftlig avhandling om förskottet upprättats, avhandlingen må intagas i protokollet hos magistraten i den stad där byggnaden verkställes eller, om byggnadsorten är belägen på landet, i närmaste stad. Protokollsintagningen medför förmånsrätt enligt 17 kap. 5 § handelsbalken i de lämnade byggnadsämnena eller det som med förskottet är tillverkat. Enligt 4 § sjölagen åligger det fartygs ägare att bestämma den ort inom riket, vilken skall vara fartygets hemort, samt att därom göra anmälan, därest fartyget är sådant att det icke skall införas i fartygsregistret, till magistraten i den stad som bestämts till hemort eller, om hemorten är belägen på landet, hos landsfiskalen i orten. Om anmälan ej gjorts, skall ägarens hemvist anses vara fartygets hemort. Vidare åligger det enligt sjölagen magistraten att utse besiktningsmän. Vid s. k. haveribesiktningar (6 §, 41 §, 43 §, 196 §, 200—202 §§, 207 och 208 §§) av fartyg eller last som skadats genom sjöolycka skall anlitas be-

1 Förslag 8) och 20) i propositionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i 95

siktningsmän, som för varje särskilt fall blivit officiellt törordnade. Förordnande meddelas av magistraten eller, där fartyget finnes utom stads område, av magistraten i närmaste stad eller av landsfiskalen i orten (41 § tredje stycket). I 332 § första stycket sjölagen stadgas, att besiktningsmän skall vara tre till antalet och att i städer, där handels- och sjöfartsnämnd finnes, magistraten har att för varje år infordra uppgift å lämpliga besiktningsmän. En annan form av besiktning genom besiktningsmän omtalas i 42 § sjölagen. Besiktning enligt detta lagrum av gods, som tagit skada under resa, anordnas efter befälhavarens eget bedömande och syftar till att freda befälhavaren och redaren mot anspråk från lastägare, som förmenar att skadan vållats genom felaktig stuvning eller dylikt. I detta fall behövs ej myndighets förordnande av besiktningsmän. Emellertid har man ansett, att särskilt på större handelsplatser bör finnas tillgång till besiktningsmän för sådana besiktningar. Det åligger därför enligt 332 § andra stycket sjölagen magistraten i städer, där handels- och sjöfartsnämnd finnes, att efter förslag av nämnden för varje år utse lämpligt antal besiktningsmän för dessa besiktningar samt att kungöra förteckning å de sålunda utsedda. I stad utan magistrat ankommer det på kommunalborgmästaren att fullgöra ifrågavarande magistratsuppgifter.

Stadsdomstolsutredningen

Beträffande avhandling om förskott föreslår stadsdomstolsutredningen, att avhandlingen skall ingivas till den allmänna underrätt, inom vars domkrets fartygsbygget sker, och intagas i bouppteckningsprotokollet. Utredningen uttalar, att ärendet blir att behandla enligt lagen om handläggningav domstolsärenden, att rätten bör vara domför med endast en lagfaren domare samt att ärendet bör handläggas av inskrivningsdomare. Vad angår besiktningsmän föreslår utredningen, att åliggandet att förordna haveribesiktningsmän skall handhavas i stad med rådhusrätt av rådhusrätten och eljest av häradsrätt, som är behörig att upptaga sjörättsmål, eller landsfiskalen i orten. På rådhusrätt och på häradsrätt, som nyss sagts, skall ankomma att i magistratens ställe utse besiktningsmän enligt 332 § andra stycket sjölagen. Det skall åligga auktoriserad handelskammare att i handels- och sjöfartsnämnds ställe upprätta förslag till besiktningsmän. Vid handläggningen av förevarande ärenden skall rätten vara domför med en lagfaren domare.

Domstolskommittén

Domstolskommittén framhåller, att intagande i protokoll av avhandling om förskottsutfästelse medför förmånsrätt och därför torde ha sådan rättslig anknytning att ärendet bör handläggas av domstol. Lagen om handläggning

96 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

av domstolsärenden torde då bli tillämplig, och kommittén anser, att ärendet i likhet med avhandling om lösöreköp bör intagas i bouppteckningsprotokollet. Beträffande nu gällande forumregler uttalar kommittén, att enligt 313 § sjölagen rådhusrätt är första domstol i mål som skall bedömas enligt nämnda lag. I samband med stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende äger Kungl. Maj:t enligt lagen den 4 juni 1937 (nr 306) om behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål förordna, att häradsrätten i orten skall äga upptaga sjörättsmål, för vilka den rådhusrätt som upphör skolat vara rätt domstol. Med sjörättsmål avses därvid bl. a. mål och ärenden som skall bedömas efter sjölagen. Förordnanden som nu sagts har meddelats för några häradsrätter. Därest ärenden enligt 3 § sjölagen överflyttas till domstol, blir enligt kommitténs uppfattning dessa forumbestämmelser tillämpliga, om annat ej stadgas. Den förmånsrätt som skapas genom protokollsintagningen, fortsätter kommittén, synes upphöra, när fartyget levereras, varför förmånsrätten är av mera tillfällig natur och helt knuten till varvets verksamhet. I samband med protokollsintagningen lärer ej ske någon särskild granskning av handlingens giltighet. Någon större olägenhet skulle därför ej vara förenad med att handlingen, på sätt stadsdomstolsutredningen föreslagit, intages i protokoll hos den allmänna underrätt, inom vars område varvet är beläget. Ett stadgande av sådant innehåll skulle emellertid bryta mot de i övrigt för mål och ärenden enligt sjölagen gällande iorumreglerna. För att icke resultatet av sjölagskommitténs och domstolskommitténs pågående utredningar skall föregripas, bör behörigheten att handlägga ärenden enligt 3 § sjölagen nu begränsas till de domstolar som handlägger övriga sjörättsmål, rådhusrätter och vissa häradsrätter. Om 3 § sjölagen utformas så att handlingen skall intagas i protokollet hos rådhusrätten i den stad där byggnaden verkställes eller, om byggnadsorten är belägen pålandet, i närmaste stad, blir jämväl de häradsrätter vilka enligt 1937 års lag äger upptaga sjörättsmål behöriga att handlägga dessa ärenden. Föreskrifterna om anmälan om fartygs hemort behandlar kommittén i samband med förslag till ändringar i förordningen den 18 oktober 1901 (nr 78) angående registrering av svenska fartyg. Magistratens befattning med anmälningar om fartygs hemort — ävensom anmälningar enligt registreringsföroröningen —- bör enligt kommitténs mening överlämnas till mönstringsförrättare. Kommittén anför, att mönstringsförrättaren är lättillgänglig och att det arbete som föranledes av nu ifrågavarande anmälningar icke är särskilt betungande. Det torde icke erfordras att polismyndigheten bibehålies vid sin rätt att mottaga anmälan om fartygs hemort, en uppgift som icke är av polisiär natur. Vad beträffar besiktningsmännen påpekar kommittén, att av haveribesiktningsmän företagna värderingar bl. a. skall läggas till grund för beräkning av de belopp, varmed fartyg och last skall deltaga i gäldande av gemen-

Kungl. Maj:Is proposition nr 163 år 1964 97

samt haveri. Värderingarna har alltså stor betydelse i rättsligt hänseende, och besiktningsmännen synes i viss mån intaga en ställning, liknande den som intages av sakkunniga utsedda enligt 40 kap. 1 § rättegångsbalken. Övervägande skäl talar därför för att, såsom stadsdomstolsutredningen föreslagit, besiktningsmän enligt sjölagens olika bestämmelser skall utses av rätten. Domstolskommittén finner behörigheten att förordna besiktningsmän böra begränsas till de domstolar som för närvarande har behörighet att handlägga sjörättsmål. Kommittén finner vidare, att landsfiskals nuvarande uppgift att förordna besiktningsmän åligger denne i egenskap av polismyndighet. Kommittén anser det knappast vara ur praktisk synpunkt nödvändigt att bibehålla polismyndigheten vid denna behörighet. Kommittén föreslår därför, att landsfiskalens behörighet att förordna besiktningsmän skall upphöra. Beträffande magistratens nuvarande åliggande att upprätta förteckning över lämpliga besiktningsmän uttalar kommittén, att ett visst samband föreligger mellan behörigheten att förordna haveribesiktningsmän och nämnda åliggande, varför även denna magistratsuppgift bör överflyttas till nyssnämnda underrätter. Genom att handels- och sjöfartsnämnd skall upprätta förslag till sådana besiktningsmän har ärendena för närvarande en naturlig anknytning till städer med sådan nämnd. Denna anknytning skulle svårligen kunna upprätthållas, om förslagsrätten, på sätt stadsdomstolsutredningen föreslagit, överlämnas till auktoriserad handelskammare. Domstolskommittén anser det ej vara anledning att i detta sammanhang göra någon ändring i sjölagens regler om vem som skall upprätta förslag till förteckningen.

Domstolskommittén föreslår i enlighet med vad nu anförts ändringar i 3, 4, 41 och 332 §§ sjölagen.

Vad angår domförhetsreglerna anser kommittén, att rätten vid behandling av ärenden rörande avhandling om förskottsutfästelse bör vara domför med en lagfaren domare, och föreslår, att 7 § lagen den 20 december 1946 (nr 807) om handläggning av domstolsärenden ändras så att dessa ärenden kommer att handläggas av den som har att upptaga inskrivningsärenden. Även beträffande förordnande av haveribesiktningsmän anser kommittén lagen om handläggning av domstolsärenden hli tillämplig. Kommittén finner, att någon särskild bestämmelse om rättens sammansättning vid meddelande av dylika förordnanden icke erfordras.

Den befattning som föreslagits skola tillkomma rätten med avseende på besiktningsmän enligt 332 § sjölagen bedömer kommittén vara av förvaltningsnatur. På dessa ärenden är lagen om handläggning av domstolsärenden ej tillämplig. Kommittén upptager därför i förslaget till rådhusrättsstadga, som avses skola utfärdas i administrativ ordning, en bestämmelse att rätten vid behandling av sådant ärende skall ha den sammansättning som i rättegångsbalken är i allmänhet föreskriven för huvudförhandling i tvistemål. Kommittén behandlar även erforderliga ändringar i protokollskun-

4 Ilihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 16.1

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

görelsen den 26 september 1947 (nr 775). Slutligen föreslår kommittén, att den hänvisning som göres i 7 § lagen om handläggning av domstolsärenden till de numera upphävda lagarna om arv och testamente utbytes mot eu hänvisning till motsvarande bestämmelser i ärvdabalken.

Remissyttranden

De flesta remissinstanser tillstyrker eller lämnar domstolskommitténs förslag utan erinran. Beträffande avhandling om förskottsutfästelse anmärker sjölagskommittén, utan att avstyrka domstolskommitténs förslag i denna del, att sjölagskommittén kommer att behandla stadgandet i 3 § sjölagen i samband med sitt arbete. Sjölagskommittén kommer sannolikt att förorda att avhandling av detta slag skall intagas i protokollet hos den myndighet som handlägger ärenden angående inteckning i fartyg. Av annan mening än domstolskommittén i denna fråga är sjöfartsstyrelsen och handelskammaren i Gävle, som båda anser, att ärendena redan nu bör överflyttas till den myndighet som handlägger ärenden angående inteckning i fartyg (inskrivningsdomaren i Stockholm). Sjöfartsstyrelsen ifrågasätter den praktiska lämpligheten av att, i avvaktan på slutligt ställningstagande till frågan, genomföra en ordning som innebär att ifrågavarande slag av ärenden under en kanske relativt kort tid handlägges vid enstaka tillfällen av ett större antal myndigheter. En provisorisk centralisering till en enda myndighet skulle enligt sjöfartsstyrelsens uppfattning innebära mindre långt gående åtgärd i nuvarande oklara läge. Domstolskommitténs förslag att anmälan om fartygs hemort skall göras hos mönstringsförrättare avstyrkes av sjöfartsstyrelsen, som föreslår att hemortsanmälan skall ske hos polismyndigheten, samt av sjölagskommittén och Sveriges redareförening, som anser att sådan anmälan bör kunna ske hos rådhusrätt eller polismyndighet. Därvid framhålles, att anmälan icke skall vidarebefordras till fartygsregistret och att mönstringsförrättarnas verksamhet ej berör de icke registreringspliktiga fartygen. Dessa förrättningsmän lämpar sig därför mindre väl för denna uppgift. Anmälan skall ligga till grund för lokala register. En avveckling av landsfiskalens behörighet afl förordna haveribesiktningsmän bör enligt sjöfartsstyrelsen och sjölagskommittén anstå i avbidan på sjölagskommitténs översyn av besiktningsreglerna. Vidare uttalar sjölagskommittén — med instämmande av Sveriges redareförening — att behörighet att förordna besiktningsmän som nyss nämnts bör tillkomma allenast rådhusrätt och icke därjämte häradsrätt som äger upptaga sjörättsmål. Sjölagskommittén erinrar vidare om att sjölagens samtliga regler om besiktning övervägs inom kommittén och att förslag i ämnet kan beräknas bli

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b 99

framlagt under år 1964. I avbidan på sjölagskommitténs förslag bör ändringar i besiktningsreglerna inskränkas till vad som är oundgängligen nödvändigt med anledning av magistratsinstitutionens avveckling. På grund härav bör polischefen tills vidare bibehållas vid sin behörighet. Rådhusrätt bör träda i magistratens ställe vad gäller behörigheten att förordna besiktningsmän. Magistratens funktioner enligt 332 § sjölagen bör, på sätt domstolskommittén föreslagit, utövas av rådhusrätt i stad med handels- och sjöfart snämnd.

Departementschefen

Domstolskommitténs förslag att avhandling om förskottsutfästelse skall intagas i rättens protokoll har godtagits av det övervägande antalet remissinstanser. Den av några remissinstanser berörda frågan om en central registrering av sådana avhandlingar sammanhänger med spörsmålet om inteckning i fartyg under byggnad, som sjölagskommittén kommer att överväga. Avvecklingen av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna synes icke nödvändiggöra en så genomgripande reform på området. Jag vill därför ansluta mig till domstolskommitténs förslag att avhandling om förskott skall intagas i domstols bouppteckningsprotokoll.

Enligt sjölagen (313 §) är endast rådhusrätt behörig att handlägga sjörättsmål. Kungl. Maj :t äger emellertid, enligt lagen om behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål, i samband med stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende iörordna att häradsrätten i orten skall äga upptaga sjörättsmål, för vilka den rådhusrätt som upphör skolat vara rätt domstol. Med sjörättsmål avses därvid bl. a. mål och ärenden som skall bedömas efter sjölagen. Sådana förordnanden bär meddelats i några fall. Genom att föreskriva att avhandling om förskottsutfästelse skall intagas i protokollet hos rådhusrätt blir enligt min uppfattning jämväl nyssnämnda häradsrätter behöriga att handlägga dessa ärenden. I sjölagen saknas emellertid regler om vilken av nu nämnda domstolar som i varje särskilt fall skali vara behörig upptaga ärende. Bestämmelsen i 3 § sjölagen bör därför utformas så att avhandling om förskott skall intagas i protokollet hos rådhusrätten i den stad där byggnaden verkställes eller, om byggnadsorten är belägen utom område för stad med rådhusrätt, hos närmaste rådhusrätt.

De fartyg som nyttjas i handelssjöfart är regelmässigt av sådan storlek att de är införda i fartygsregister Anmälan om hemort för sådant fartyg skall då intagas i registret. I den mån annat fartyg icke skall ha ägarens hemvist till hemort, skall fartyget upptagas i ett lokalt register, som för närvarande på landet föres av landsfiskalen. Uppgiften att föra det lokala registret torde vara föga betungande och kräva ringa tid. Oaktat uppgiften ej är av polisiär natur, torde den därför utan större olägenhet kunna åvila polismyndigheten även i fortsättningen. Då mönstringsförrättare i allmän­

100 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196 i

het endast har befattning med fartyg, som är införda i fartygsregistret, anser jag det vara mindre lämpligt att överflytta uppgiften till mönstringsförrättarna. Någon anledning att i detta hänseende ha olika regler för stad och land föreligger icke. Jag finner därför i anslutning till sjöfartsstyrelsens remissyttrande att förevarande anmälan om hemort bör ske hos polismyndigheten.

Att domstol skall övertaga magistratens nuvarande åliggande att förordna besiktningsmän är icke föremål för delade meningar. Däremot visar remissbehandlingen att olika uppfattningar finns om vilken domstol som skall utse haveribesiktningsmän. Sjörättsmål handlägges, som jag nyss nämnt, för närvarande av rådhusrätt och vissa häradsrätter. En omarbetning av dessa regler bör icke övervägas i detta sammanhang; frågan måste bedömas med utgångspunkt från reglernas samband med samtliga bestämmelser i sjölagen. Jag ansluter mig därför till domstolskommitténs förslag att besiktningsmän skall förordnas av rådhusrätt och nu nämnda häradsrätter. I 41 § sjölagen torde böra stadgas att besiktningsmän förordnas av rådhusrätten i staden eller, om fartyget finns utom område för stad med rådhusrätt, av närmaste rådhusrätt.

Under remissbehandlingen har uttalats, att landsfiskals nuvarande behörighet att förordna besiktningsmän icke för närvarande bör upphävas. Då det icke från praktisk synpunkt kan anses erforderligt att denna uppgift framdeles åvilar polismyndigheten, finner jag i likhet med domstolskommittén att ifrågavarande bestämmelse bör upphöra, vilket också bäst överensstämmer med de aktuella strävandena att befria polismyndigheten från uppgifter av icke polisiär natur.

Slutligen vill jag tillstyrka domstolskommitténs förslag rörande den i 332 § sjölagen avsedda förteckningen över besiktningsmän och angående ändringarna i lagen om handläggning av domstolsärenden. Bestämmelser om rättens sammansättning då förteckningen skall upprättas torde få utfärdas i administrativ ordning.

Fastighetsbildning och fastighetsregistrering1

Gällande bestämmelser

I 29 kap. 1 § byggningabalken stadgas: »Huru hus i staden byggas och uppehållas skall, så ock vad eljest till stadens nytta och prydnad i akt tagas bör, därom är särskilt stadgat. Konungens befallningshavande med borgmästare och råd äga där å vård hava.» I dessa ämnen gällande bestämmelser återfinns i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad samt byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385) och byggnadsstadgan den 30 december 1959 (nr 612). Magistratens nuvarande uppgifter på detta område

1 Förslag 5) och 12) i propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b 101

hänför sig till fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Närmare bestämmelser härom finns, förutom i fastighetsbildningslagen (FBL), i förordningen den 12 maj 1917 (nr 281) med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad, kungörelsen den 26 maj 1922 (nr 216) om undertecknandet av vissa till fastighetsregister för stad hörande handlingar, kungörelsen den 26 juni 1936 (nr 367) med vissa föreskrifter om mätningsväsendet och fastighetsregisterväsendet i rikets städer samt kungörelsen den 5 mars 1954 (nr 86) om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsredovisning och fastighetsbildning. I 5 kap. FBL finns bestämmelser om magistratens befattning med avstyckning av område, som ej ingår i tomtindelning. När länsstyrelses medgivande fordras till avstyckning inom planlagt område eller till avstyckning, som kan försvåra ett ändamålsenligt bebyggande, har i vissa fall magistraten att avge yttrande till länsstyrelsen (8 § 3 mom.). Besvär över avstyckningsförrättning anföres hos magistraten och till denna skall förrättningsmannen, vare sig besvär anförts eller ej, överlämna konceptakten angående förrättningen (13 § tredje och fjärde styckena). Har vid förrättning meddelats beslut att avstyckning ej kan äga rum och anföres besvär, skall magistraten infordra förrättningshandlingarna (13 § sista stycket). Då efter verkställd förrättning besvärstiden utgått utan att förrättningen klandrats eller anförda besvär blivit genom lagakraftägande beslut ogillade, har magistraten, i vissa fall efter byggnadsnämndens hörande, att, om hinder ej möter, fastställa avstyckningen och på framställning åsätta det avstyckade området särskilt namn (14 § första och andra styckena). Därest avstyckningsförrättning godkänts av samtliga sakägare, kan magistraten före besvärstidens utgång fastställa avstyckningen (15 §). Om fastställd avstyckning skall fastighetsregisterföraren underrättas (18 §). Magistratens beslut i avstyckningsärende överklagas i den ordning som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd (22 §). Magistratens ifrågavarande uppgifter ankommer i Stockholm på överståthållarämbetet, i stad under landsrätt på länsstyrelsen eller den Kungl. Maj :t därtill förordnar samt i samhälle eller annan ort på landet, där bestämmelserna i 5 kap. FBL äger tillämpning, på länsstyrelsen (21 §). Enligt 6 kap. 4 § FBL skall inom varje stad finnas ett efter behovet avpassat antal gode män att biträda vid laga skifte, minst två, valda av stadsfullmäktige för en tid av sex år. Det åligger magistraten att, då tid, för vilken god man utsetts, går till ända eller god man eljest avgår eller behov av ökat antal gode män yppar sig, föranstalta om val ävensom alt lämna uppgift om valet till vederbörande lantmätare och mätningsman samt, i fråga om stad som lyder under landsrätt, till ägodelningsdomaren. I stad, där magistrat ej finnes, har kommunalborgmästaren att fullgöra dessa magistralsåligganden. Beträffande magistratens befattning med fastighetsregister tör stad tinns

102 Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1964

bestämmelser i 7 kap. FBL. Magistraten äger bestämma vad tomtboken i visst hänseende skall innehålla (1 § tredje och fjärde styckena). Registerförare förordnas av länsstyrelsen på framställning av staden. Med Kungl. Maj :ts medgivande kan flera städer förena sig om registerförare. Om stad till registerförare föreslår i dess tjänst anställd mätningsman med styrkt erfarenhet i fastighetsregistrering eller lagfaren ledamot av magistraten, skall den föreslagne av länsstyrelsen förordnas till registerförare. Har annan person föreslagits, prövar länsstyrelsen efter lantmäteristyrelsens hörande, om registerföringen kan anförtros honom (4 § tredje stycket). I samband med upprättande av registerkarta skall förslag uppgöras till stadsägoområdets indelning i särskilda stadsägor och detta förslag skall underställas magistratens prövning (9 § första stycket). Sedan fastighetsregistret upplagts, skall anmälan göras hos magistraten, som utfärdar kungörelse därom (12 §). Den närmare tillsynen av arbetet med fastighetsregistrets uppläggande och förande åligger för varje stad dess magistrat under överinseende av lantmäteristyrelsen (14 §). Besvär mot magistratens beslut i registreringsärende sker i den ordning som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut (18 §). Vad i 7 kap. FBL sägs om magistrat gäller i Stockholm för överståthållarämbetet och i stad, som lyder under landsrätt, för länsstyrelsen eller den Kungl. Maj :t därtill förordnar; länsstyrelsen äger erhålla nödigt bistånd av kommunalborgmästaren (15 §).

Stadsdomstolsutredningen Stadsdomstolsutrcdningen föreslår, att någon ersättare för magistraten såvitt angår dess skyldighet att jämlikt 5 kap. 8 § 3 mom. FBL avge yttrande till länsstyrelsen icke stadgas. Magistratens övriga åligganden enligt 5 kap. FBL bör omhändertagas av länsstyrelsen eller den Kungl. Maj:t för viss stad förordnar därtill. Magistratens uppgifter enligt 6 kap. 4 § FBL beträffande val av gode män föreslås bli flyttade till byggnadsnämnden. Magistratens åligganden enligt 7 kap. FBL bör anförtros länsstyrelsen eller den Kungl. Maj :t för viss stad därtill förordnar. Utredningen förordar slutligen, att drätselkammaren i magistratens ställe skall tillhandagå länsstyrelsen med fastighetsregisterarbetet samt att bestämmelsen om förordnande av magistratsledamot till fastighetsregisterförare uppliäves.

Domstolskommittén

Domstolskonnnittén anmärker först, att frågan om ny fastighetsbildningslagstiftning och därmed sammanhängande spörsmål utreds av 1954 års fastighctsbildningskommitlé, varför domstolskominitténs förslag bör begränsas att avse sådana ändringar som är oundgängligen erforderliga i samband med magistratens och kommunalborgmästarinstitutionens upphöran­

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1961 103

de. De magistratsuppgifter varom här är fråga handlägges för samhällen på landet av länsstyrelsen. Så är i huvudsak förhållandet jämväl beträffande städer som ej har magistrat. Domstolskommittén tillstyrker stadsdomstolsutredningens förslag att magistratens befattning med fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen i princip överflyttas till länsstyrelsen. Kungl. Maj :ts nuvarande befogenhet att förordna att länsstyrelsens åligganden skall ombesörjas av därtill utsedd person enligt 5 och 7 kap. FBL bör icke — i avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete — begränsas. Genom denna bestämmelse kan man eventuellt utnyttja den arbetskraft som utgöres av de ordinarie kommunalborgmästare vilka ej övergår i annan kommunal tjänst. Kommittén föreslår sådan ändring att särskild person skall kunna utses även i städer med rådhusrätt. Domstolskommittén finner det ej erforderligt, att annan myndighet övertager magistratens skyldighet att avge yttrande enligt 5 kap. 8 § 3 mom. FBL i ärenden om tillstånd till avstyckning inom planlagt område eller till avstyckning som kan försvåra ett ändamålsenligt bebyggande; det bör åligga förrättningsmannen att insända handlingarna i sådant ärende direkt till länsstyrelsen. Underrättelse om val av gode män för laga skifte torde stadsfullmäktige kunna insända genom sitt kansli. Kommittén föreslår, att uppgiften att anmäla, när nyval av gode män erfordras för städernas del skall åligga byggnadsnämnden. Denna har att mottaga ansökan om laga skifte och får därigenom bästa överblicken av behovet av gode män. Mätningsmännen, som har att förrätta laga skifte, lyder närmast under byggnadsnämnden. Länsstyrelsens möjlighet att erhålla bistånd av kommunal myndighet med tillsynen över fastighetsregistrets uppläggande och förande bör enligt kommitténs uppfattning ej upphävas. Kommunalborgmästaren kan emellertid icke längre ifrågakomma för denna uppgift. Enligt fastighetsregisterförordningen åligger det på landet kommunalnämnd eller municipalnämnd, d. v. s. kommunens styrelse, alt lämna länsstyrelsen erforderligt biträde med tillsynen över fastighetsregistret. Kommittén finner det därför ligga närmast till hands att stadens styrelse — stadskollegium eller drätselkammaren — erhåller denna uppgift i städerna. Slutligen finner kommittén, att det icke kan ifrågakomma att, sedan magistraten upphört, någon särskild bestämmelse om att magistratsledamot skall kunna anlitas såsom fastighetsregisterförare bibehålies; bestämmelsen härom i FBL bör därför upphävas.

Remissyttranden

1 allmänhet tillstyrkes domslolskommitténs förslag eller lämnas detta utan erinringar.

Förslaget att Kungl. Maj :t skall kunna förordna viss person att i länsstyrelsens ställe ombesörja magistratens nuvarande uppgifter enligt 5 och 7 kap. FBL avstyrkes av lantmätcrislijrelscn, som anser anledning saknas att

104 Kungi. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

göra undantag från den principen att länsstyrelsen skall övertaga magistratens nuvarande uppgifter beträffande avstyckningsärenden och fastighetsregistrering. Styrelsen föreslår övergångsbestämmelser, avseende verkan av hittills meddelade sådana förordnanden. Motsatt ståndpunkt i dessa frågor intager drätselkammaren i Landskrona och stadskollegiet i Hälsingborg, som uttalar tveksamhet till förslaget att det skall ankomma på länsstyrelsen att fastställa avstyckning av område som ej ingår i tomtindelning. Uppgiften bör ankomma på ägodelningsdomaren eller i vart fall tillkomma denne på grund av särskilt förordnande av Kungl. Maj:t. Fördelarna med den föreslagna möjligheten att anförtro ifrågavarande magistratsuppgifter åt därtill utsedd person framhålles vidare av två länsstyrelser. Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker att, därest icke länsstyrelsens redan nu otillräckliga personalresurser ökas, en för sakägarna påtagligt försämrad service i form av längre väntetid kan befaras, om icke särskild person förordnas att fullgöra länsstyrelsens åligganden i städerna Malmö, Hälsingborg, Landskrona och Lund. Länsstyrelsen i Älvsborgs län förutsätter, att särskilda personer förordnas för Borås och Alingsås med uppgift att i länsstyrelsens ställe pröva och avgöra ärenden enligt fastighetsbildningslagen med tillhörande författningar. I annat fall medför ändringarna ökade arbetsuppgifter för länsstyrelsen, vilket kan komma att fordra en förstärkning av länsstyrelsens personal. Svenska kommunal-tekniska föreningen framhåller med ännu större skärpa, att det är nödvändigt att regelmässigt förordna annan än länsstyrelsen att fastställa avstyckningar av områden som ej ingår i tomtindelning. Föreningen påpekar, att dessa avstyckningsförrättningar i regel är mycket brådskande. Föreningen har undersökt den tid som åtgått för fastställelseproceduren i 35 magistratsstäder samt i 21 andra städer och landskommuner, där länsstyrelsen är fastställelsemyndighet. Undersökningen omfattar åren 1961—1963 och visar att den genomsnittliga tidsåtgången varit 10,1 dagar i magistratsstäderna och 46,8 dagar i övriga kommuner. Om länsstyrelserna skall vara fastställelsemyndighet även för de nuvarande magistratsstäderna, torde man kunna befara att tidsåtgången ökar icke bara för de nuvarande magistratsstädernas del utan även för övriga städer och samhällen. Föreningen anser det vara möjligt att undgå den påtalade olägenheten genom en vidgad tillämpning av möjligheten att förordna särskild person att pröva avstyckningarna. Den föreslagna bestämmelsens avfattning synes icke utgöra något hinder för att den tillämpas även i städer med förstatligad rådhusrätt. Om ägodelningsdomaren eller annan lämplig befattningshavare vid rådhusrätten erhåller förordnande som nu sagts, torde goda förutsättningar finnas att bevara de fördelar som varit förenade med att magistraten handlagt dessa ärenden. Stadsfullmäktige i Hedemora och Boden samt Föreningen Sveriges kom­

Kungl. Maj: ts propotition nr 163 dr 196 i

munalborgmästare uttalar, att nuvarande ordinarie komnuinalborgmästare i största möjliga utsträckning bör förordnas att fullgöra nu avsedda förvaltningsuppgifter så länge de kvarstår i tjänst. Vissa närmast redaktionella anmärkningar mot förslaget göres av lantmäteristyrelsen. Styrelsen framhåller, att möjligheten till förordnande enligt kommitténs förslag innebär mera omfattande lagändringar än som kan anses erforderligt, särskilt på grund av lagändringens provisoriska karaktär. Vidare anmärker styrelsen, att byggnadsnämndens åliggande i fråga om val av god man, i överensstämmelse med vad fallet är för distriktslantmätare, bör begränsas till att hos stadsfullmäktige göra anmälan för anordnande av val. Slutligen erinrar styrelsen, att tomtboken enligt 7 kap. 1 § tredje stycket fastighetsbildningslagen skall ha sådan uppställning att den jämväl innehåller uppgift om, utom annat, »andra byggnadsbestämmelser, såvitt de icke äro föremål för inteckning efter vad om servitut är stadgat samt magistraten meddelat föreskrift om deras anmärkande». Styrelsen påpekar, att en ändring av nämnda bestämmelse torde böra ges sådan formulering att magistrats redan meddelade föreskrifter alltjämt gäller.

Departementschefen

Principen att magistratens befattning med fastighetsbildning och fastighetsregistrering skall överflyttas till länsstyrelsen har godtagits av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Inga invändningar har rests mot doinstolskommitténs förslag att det skall åligga byggnadsnämnden att göra anmälan till fullmäktige då gode män bör väljas och att fullmäktige skall lämna meddelande om val av gode män. Detsamma är förhållandet med förslagen att stadens styrelse skall lämna länsstyrelsen erforderligt biträde med tillsynen över fastighetsregistret samt att föreskriften angående förordnande av magistratsledamot till registerförare skall upphävas. I dessa delar ansluter jag mig till kommitténs förslag. Kommunalborgmästaren är i flera städer med stöd av 7 kap. 15 § PBL förordnad att ha befattning med fastighetsregistret. Reglerna om fastighetsregister är för närvarande föremål för översyn av särskild utredningsman. I avvaktan på resultatet av denna översyn hör de förordnanden för kommunalborgmästare som här avses kunna bestå. Möjlighet torde också böra finnas att meddela sådana förordnanden beträffande städer, som nu har magistrat. Jag biträder därför kommitténs förslag i denna del. 1 sitt den 14 oktober 1963 avgivna betänkande, benämnt »Fastighetsbildning:» (SOU 1963:68), hav 1954 års fastighetsbitdningskommitté framlagt förslag till gemensamma regler för fastighetsbildningen i stad och på landet. Förslaget innebär en betydande omgestaltning av nuvarande regelsystem och berör därvid även de frågor som nu behandlas i 5 kap. PBL. Fastighetsbildningskommittens förslag är för närvarande föremål för remiss-

4t flihang till riksdagens protokoll 19tib. t samt. Nr l(>r.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

behandling och något ställningstagande till förslaget kan ännu ej ske. De ändringar i 5 kap. FBL som nu bör företagas bör icke gå längre än som erfordras med anledning av magistratsinstitutionens upphörande. Såsom domstolskommittén föreslagit torde därför möjligheten att meddela förordnande enligt 5 kap. 21 § böra bibehållas. Visserligen torde det för närvarande icke finnas några gällande förordnanden, varigenom annan än magistrat eller länsstyrelse äger för fastställelse pröva avstyckningar av område som ej ingår i stadsplan. Remissyttrandena visar emellertid, att magistratens avveckling kan aktualisera frågan om att meddela sådana förordnanden. Bestämmelsen i 6 kap. 4 § FBL om skyldighet för byggnadsnämnden att anmäla, när gode män skall väljas, bör avfattas i närmare anslutning till motsvarande bestämmelse i 2 kap. 7 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord på landet. Vidare torde bestämmelserna i 5 kap. 22 § och 7 kap. 18 § FBL böra jämkas för att klargöra utformningen av besvärsförfarandet. Då kommunal myndighet icke längre är beslutande organ, kan det ej bli fråga om s. k. kommunalbesvär. Magistratens befattning med byggnadsväsendet i stad har upphävts genom 1959 års byggnadsstadga och dess befattning med fastighetsbildningen försvinner genom nu föreslagna ändringar i FBL. Stadgandet i 29 kap. 1 § byggningabalken om magistratens befattning med husbyggnad i stad innehåller i huvudsak endast en hänvisning till särskilda bestämmelser utanför 1734 års lag. Vid tillkomsten av stadgandet anfördes såsom skäl för att bestämmelser i detta ämne icke intogs i lagen, att det är fråga om förhållanden som ofta måste ändras samt att det gäller frågor, som faller under Kungl. Maj :ts ekonomiska lagstiftning. Stadgandet saknar alltså självständig betydelse vid sidan om FBL och jag finner därför, att stadgandet bör upphävas. I övergångsbestämmelserna till ändringarna i FBL torde böra införas en bestämmelse om fortsatt giltighet av föreskrift som magistrat med stöd av 7 kap. 1 § FBL meddelat om tomtbokens innehåll.

Fastighetsbildning föranledd av ändrad administrativ indelning1 Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera har magistrat och kommunalborgmästare vissa åligganden vid fastighetsbildning föranledd av ändrad administrativ indelning. Underrättelse om delningsförrättning skall sålunda tillställas magistrat eller kommunalborgmästare i stad och kommunalnämnd eller municipalnämnd i samhälle eller socken, som beröres av förrättningen (5 §).

1 Förslag 15) i propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961 107

Vidare skall i Stockholm överståthållarämbetet och i annan stad med magistrat denna fullgöra vad enligt lagen eljest ankommer på ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt (22 §). I enlighet härmed skall talan mot förrättning fullföljas till överståthållarämbetet eller magistrat (12 §), som även eljest har att pröva fastställelse av förrättningen (13—15 §■§).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att vad i 5 § i 1930 års lag sägs om de kommunala myndigheter, som skall underrättas om förrättningen, ändras att avse kommunens styrelse. Den prövning av förrättningen, som nu ankommer på magistrat, bör överflyttas till ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt och undantaget begränsas till att avse Stockholm.

Under remissbehandlingen har domänstyrelsen och lantmäteristyrelsen ifrågasatt, om icke undantaget för Stockholm bör upphävas.

Domstolskommittén

Domstolskommittén finner, att vad domänstyrelsen och lantmäteristyrelsen anfört bör beaktas. Kommittén föreslår, med tillstyrkande av stadsdomstolsutredningens förslag i övrigt, att prövning av förrättning enligt. 1930 års lag skall ankomma på ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt jämväl i Stockholm och övriga städer, som nu har magistrat.

Departementschefen

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt domstolskommitténs förslag eller lämnat detta utan erinran. Jag ansluter mig till förslaget.

Växel- och checkprotester1

Gällande bestämmelser

I växellagen den 13 maj 1932 (nr 130) stadgas att, om betalning för växel ej erlägges på förfallodagen eller om växelbetalaren vägrar att godkänna växel, växelinnehavaren har rätt att väcka återgångskrav mot överlåtare, utställaren och andra växelgäldenärer (43 §). Vägran att godkänna eller infria växel skall i allmänhet styrkas genom en av offentlig myndighet upprättad handling (44 § första stycket). Protest för uteblivet godkännande skall i regel upptagas inom tid som är fastställd för växelns uppvisande till godkännande (44 § andra stycket). Protest för bristande betalning skall i allmänhet upptagas en av de två närmaste söckendagarna efter den dag då växeln är betalbar (44 § tredje stycket). Vidare skall protesten, om annat ej överenskommits, upptagas mellan klockan 9 och 19

(89 §).

1 Förslag 16) och 17) 1 propositionen.

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

I checklagen den 13 maj 1032 (nr 131) stadgas att, om check, som uppvisas i rätt tid, ej infrias, innehavaren äger väcka återgångskrav mot överlåtare, utställaren och andra checkgäldenärer. Den uteblivna betalningen skall då styrkas, vilket kan ske bl. a. genom protest eller genom en av trassatbanken å checken tecknad förklaring härom (40 §). Protest skall i regel upptagas före uppvisningstidens utgång (41 §). Protesten skall, om annat ej överenskommits, upptagas å tid då banken brukar hållas öppen för allmänheten eller, å dag då banken ej hålles öppen, mellan klockan 9 och 19 (67 §). Protest enligt växellagen och checklagen skall upptagas, i stad av där anställd notarius publicus eller magistratsperson eller av särskild förrättningsman och på landet av landsfiskalen i orten eller av notarius publicus eller magistratsperson från närmaste stad eller av särskild förrättningsman. Vidare äger landsfiskal upptaga protest i stad, där magistrat ej finnes, om staden ligger inom landsfiskalens distrikt. Dessa bestämmelser återfinnes i 88 § växellagen och 66 § checklagen, vilka är likalydande.

Stadsdomstolsut redningen

Stadsdomstolsutredningen uttalar i anslutning till förslag till ny stadga för notarius publicus, att 88 § växellagen och 66 § checklagen bör ändras i vad avser skyldighet för magistratsperson att upptaga protest samt att det kan ifrågasättas, om ej i samband därmed hela protestförfarandet bör förenklas och göras mera tidsenligt.

Domstolskommittén

Även domstolskommittén behandlar denna fråga i anslutning till förslag till ny stadga för notarius publicus. Kommittén föreslår, att notarius publicus alltjämt skall finnas i varje stad. Skyldigheten för magistratsperson enligt 88 § växellagen och 66 § checklagen att upptaga protest bör upphöra. Vidare bör med anledning av den förestående omorganisationen av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet den befattning med protester som för närvarande ankommer på landsfiskal överflyttas till utmätningsmännen.

Remissyttranden

I allmänhet föranleder kommitténs förslag ej annat yttrande än att förslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län fäster uppmärksamheten på att utmätningsmännen kommer att bli stationerade på ett fåtal orter och att detta skulle kunna medföra en försämring ur servicesynpunkt. Länsstyrelsen finner dock en sådan försämring kunna motverkas genom att sär­

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964 109

skilda förrättningsmän för upptagande av protest förordnas i erforderlig utsträckning. Landsfiskalen i Alvesta distrikt anser det ej tillräckligt att kronofogden äger upptaga protest utan föreslår, att sådan behörighet skall tilläggas även denne underställd personal, kronokommissarier och kronoassistenter. Förslaget att utmätningsman skall äga upptaga protester avstyrkes i några yttranden. Stadsfullmäktige i Boden anser således att, då notarius publicus, biträdande notarius publicus och särskilda förrättningsmän är behöriga att förrätta dessa protester, sådan behörighet icke behöver tillkomma jämväl utmätningsmannen, som kommer att få stor arbetsbörda i stora distrikt. Stockholms handels- och sjöfartsnämnd berör frågan, om det i stad erfordras att protester upptages av annan än notarius publicus. Nämnden erinrar om att innehavare av notarius publicusbefattning i stor utsträckning kommer att vara beroende av den inkomst som han erhåller genom växelprotester, vilken år 1962 i Stockholm uppgick till drygt två tredjedelar av notarius publicus totala bruttoinkomster. Då särskild växelprotestförrättare vid behov kan förordnas i stad, föreslår nämnden, att stadgandet utformas så att utmätningsman icke blir behörig upptaga protest i stad, där det alltid skall finnas notarius publicus. Liknande synpunkter anföres av landsfiskalen i Olof ströms distrikt.

Departementschefen

Växel- och checkprotester skall upptagas av offentlig myndighet, vilket överensstämmer med gällande konvention om gemensam växellag, konvention för lösande av vissa lagkonflikter på växelrättens område, konvention om gemensam checklag och konvention för lösande av vissa lagkonflikter på checkrättens område. Landsfiskals uppgift att vara protestförrättare på landet måste i samband med omorganisationen av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet överföras till annan befattningshavare, och i likhet med domstolskommittén finner jag, att uppgiften bör ankomma på utmätningsman. Antalet kronofogdedistrikt kommer att bli omkring 80 i hela riket och kronofogden kan alltså icke personligen upptaga protester inom hela sitt distrikt. Jag avser att senare i dag hemställa, att lagrådets yttrande skall inhämtas över förslag till vissa ändringar i utsökningslagen. Därvid föreslås 4 § utsökningslagen få sådan ändrad lydelse att kronofogde, enligt bestämmelser som Kungl. Maj :t meddelar, skall äga rätt sätta annan befattningshavare i sitt ställe såsom utmätningsman. Av den ändrade lydelsen av lagrummet får anses följa, att denna delegationsrätt skall avse jämväl uppgifter som ankommer på utmätningsman enligt författning vid sidan av utsökningslagen, såvida annat ej uttryckligen framgår av författningen. Genom en föreskrift om att protesterna upptages av utmätningsmannen i orten öppnas möjlighet

ilo Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1964

för Kungl. Maj :t att medge delegation av uppgiften såsom protestförrättare till kronofogde underställd befattningshavare. Ett kronofogdedistrikt kommer att omfatta både land och stad. Då utmätningsman bör ha samma behörighet inom hela sitt distrikt, anser jag att han skall äga upptaga protester även i stad som ingår i hans distrikt. I varje stad avses emellertid alltjämt skola finnas notarius publicus. Liksom för närvarande bör skyldigheten att upptaga protest i stad i första hand åvila denne. Hans behörighet att upptaga protester utanför staden bör lämnas oförändrad. Behovet av protestförrättare utöver notarius publicus och utmätningsman torde få tillgodoses genom att länsstyrelsen, om så erfordras, förordnar särskild förrättningsman för stad eller land i enlighet med nu gällande regler.

Ändringar i giftermålsbalken m. m.1

Gällande bestämmelser

Borgerlig vigselförrättare är i stad lagfaren ledamot av magistraten eller, i stad där magistrat ej finnes, kommunalborgmästaren samt på landet landsfiskalen eller, om Kungl. Maj :t för visst område det medgiver, av länsstyrelsen särskilt förordnad vigselförrättare. Borgerlig vigselförrättares behörighet och skyldighet att viga är begränsad till hans tjänstgöringsområde, men skyldigheten är ej beroende av att någon av de trolovade har sitt hemvist inom tjänstgöringsområdet. Beträffande landsfiskal, som är bosatt i stad gäller dock, att han är behörig att förrätta vigsel jämväl inom staden men att han är skyldig därtill, endast om någon av de trolovade har sitt hemvist inom hans distrikt. Bestämmelserna återfinns i 4 kap. 5 § giftermålsbalken. Under vissa förutsättningar skall bouppteckningsförrättare förordnas. I giftermålsbalken stadgas att, om avskrift av bouppteckning ej inlämnats till rätten inom tre månader från det boskillnadsdom meddelats, rätten eller domaren skall förordna magistratsperson, landsfiskal, rättens betjänt eller annan lämplig person att verkställa uppteckningen (9 kap. 9 § andra stycket). Sådant förordnande skall under vissa förutsättningar meddelas även i mål om boskillnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad samt sedan rätten dömt till hemskillnad eller äktenskapsskillnad (9 kap. 9 § tredje stycket samt 11 kap. 20 och 23 §§). För äktenskap som ingåtts före den 1 januari 1921 finns liknande bestämmelser om bouppteckning i lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s. 10) om boskillnad och lagen den 12 november 1915 (nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning. Enligt boskillnadslagen skall magistratsperson, landsfiskal, rättens betjänt eller annan lämplig person

1 Förslag 4), 9) och 11) i propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964 in

förordnas till bouppteckningsförrättare (6 § och 8 § andra stycket) och enligt 1915 års lag skall magistratsperson, kronofogde, lansman, rättens betjänt eller annan lämplig person förordnas (6 kap. 14 § andra stycket). Om kommun beslutar, att inom kommunen skall utses medlare i aktenskapstvister, eller om eljest behov av medlare visar sig föreligga, skall enligt 14 kap. 2 § giftermålsbalken på landet kommunalnämnden, i Stockholm överståthållarämbetet och i annan stad magistraten eller, dar magistrat ej finnes, kommunalborgmästaren utse medlare, minst en man och en kvinna.

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att lagfaren domare i underrätt skall vara borgerlig vigselförrättare såväl i stad som på landet. Utredningen förutsätter, att landsfiskal alltjämt skall vara vigselförrättare och att särskilt förordnad vigselförrättare skall kunna utses i samma ordning som för närvarande. Vidare föreslår utredningen, att medlare skall utses av rätten samt att om rättens sammansättning därvid skall gälla vad i rättegångsbalken är i allmänhet föreskrivet om domförhet vid huvudförhandling i tvistemål.

Domstolskommittén

Domstolskommittén uttalar beträffande borgerlig vigselförrättare, att borgerlig vigsel i stad med rådhusrätt förrättas av domare och att, även om uppgiften såsom vigselförrättare huvudsakligen är av administrativ natur, det icke finns tillräckliga skäl att överflytta denna uppgift till annan befattningshavare i sådan stad. Principiella skäl synes då icke böra hindra, att domare i häradsrätt erhåller samma uppgift. Såsom stadsdomstolsutredningen uttalat, tillgodoses härigenom ett önskemål om lagkunnighet hos vigselförrättare och vigselakten kan äga rum i lokal, som är lämplig med hänsyn till aktens högtidlighet och värdighet. Behörighet att förrätta borgerlig vigsel torde alltså böra tillkomma ordinarie domare i underrätt. Behörigheten bör dock begränsas till den egna domkretsen. Finns flera ordinarie domare i en domstol torde deras skyldighet att tjänstgöra som vigselförrättare få bestämmas i administrativ väg. Efter omorganisationen av polis- och åklagarverksamheten torde den uppgift som vigselförrättare, vilken för närvarande åvilar landsfiskalerna, i stället få ankomma på polischeferna, var inom sitt distrikt. De nya polisdistrikten kommer i allmänhet att omfatta både stad och landsbygd. Polischefen kan alltså bil behörig att viga även i stad. Åtskilliga städer och större samhällen, anför kommittén vidare, kommer emellertid likväl att sakna borgerlig vigselförrättare i orten, och for dessa orter måste tillgången till borgerlig vigselförrättare tillgodoses på annat sätt. Med hänsyn till de olika förhållanden som råder kan det emellertid

112 Knngl. Maj:ts proposition nr 163 dr 196i

icke författningsvägen angivas, vem som där bör vara borgerlig vigselförrättare. Det synes böra liksom hittills ankomma på länsstyrelsen i länet att avgöra, i vilken utsträckning särskild vigsel förr ättare erfordras eller är önskvärd, samt att förordna sådan. Därvid kan befattningshavare i den kommunala förvaltningen ifrågakomma. Det kan även visa sig lämpligt att till vigselförrättare utse den som förordnats till notarius publicus. I städer, där kommunalborgmästaren kvarstår på tidigare gällande reglemente, kan denne utnyttjas för uppgiften. Något beslut av Kungl. Maj :t, att särskild vigselförrättare skall utses, lärer ej vara erforderligt. Borgerlig vigselförrättare bör, enligt kommitténs uppfattning, icke vara skyldig att \iga annorstädes än på sitt ämbetsrum, en inskränkning i vigselskyldigheten som i vart fall för städernas del överensstämmer med vad som för närvarande tillämpas. Den nuvarande särbestämmelsen för visst fall, att vigsel förrätt ares åliggande skall vara beroende av att någon av de trolovade har sitt hemvist inom hans tjänstgöringsområde, kan utgå. 1 anslutning till giftermålsbalkens bestämmelser om bouppteckningsförrättare uttalar kommittén att stadgandet att magistratsperson kan anlitas för sådant uppdrag blir betydelselöst, sedan magistraten avvecklats. Omorganisationen av åklagar- och polisväsendet medför, att ej heller stadgandet att landsfiskal skall vara bouppteckningsförrättare kan bibehållas. Bestämmelserna om magistratsperson och landsfiskal bör därför utgå ur lagrummen. Det torde icke finnas anledning att särskilt angiva rättens betjänt såsom bouppteckningsförrättare, utan lagrummen bör ändras att avse lämplig person över huvud taget. Om medlare i äktenskapst vister anmärker kommittén, att medlingen har en betydelsefull uppgift att fylla och bl. a. är en förutsättning för att rätten, när makarna är ense, skall kunna döma till hemskillnad utan att bevisning om söndring förebringas. Det är därför av särskild betydelse, att personer som är lämpliga för uppgiften utses till medlare. Förutsättningarna för ett lämpligt personval får anses vara större, om medlare utses av rätten än om detta ankommer på kommunal myndighet. I likhet med stadsdomstolsutredningen finner domstolskommittén därför, att medlare enligt 14 kap. 2 g giftermålsbalken bör utses av rätten och att enhetliga bestämmelser bör gälla för stad och landsbygd. Vidare påpekar kommittén, att medlare enligt 14 kap. 1 § giftermålsbalken utses på landet av häradshövdingen och i stad av rättens ordförande. Detta medlingsuppdrag är emellertid såtillvida begränsat att det avser endast de i beslutet angivna makarna. Innan beslutet meddelas, torde makarna i allmänhet beredas tillfälle att yttra sig i frågan om vem som skall erhålla uppdraget. Medlare som utses enligt 14 kap. 2 § giftermålsbalken skall under en längre tid medla mellan ett obestämt antal makar, som ej har någon möjlighet att påverka valet av medlare. Det synes lämpligt att, då medlare utses enligt sistnämnda lagrum, rätten har den av stadsdomstolsutred-

Kungl. \laj: is proposition nr 163 år 1964 113

ningen föreslagna sammansättningen. Enär lagen om handläggning av domstolsärenden icke lärer vara tillämplig på ifrågavarande ärenden, har domstolskommittén i förslaget till rådhusrättsstadga intagit den bestämmelsen att rådhusrätt vid behandling av dessa ärenden skall ha den sammansättning som i rättegångsbalken är i allmänhet föreskriven för huvudförhandling i tvistemål.

Remissyttranden

Delade meningar råder om domstolskommitténs förslag angående borgerliga vigselförrättare.

Socialstyrelsen uttalar mera allmänt, att förslaget med ordinarie domare i underrätt som behörig vigselförrättare icke skapar tillräckliga möjligheter att erhålla borgerlig vigsel under högtidliga former, eftersom domare icke torde bli skyldig att förrätta vigsel annat än på tjänstetid. Möjligheten att på helgdagar och annan fritid få borgerlig vigsel med domare som vigselförrättare samt att få utnyttja tingslokalen torde därför enligt styrelsens mening bli mycket begränsad. Åtskilliga trolovade kommer att bli hänvisade till vigsel inför polismyndighet eller — i undantagsfall — av särskilt förordnad vigselförrättare. Styrelsen anser det vara angeläget att möjlighet att erhålla borgerlig vigsel under högtidliga former kan utan större begränsningar erbjudas alla som önskar en sådan förrättning.

Kommitténs förslag att domare i underrätt skall vara vigselförrättare avstvrkes av rådhusrätten i Uppsala, magistraten i Karlskrona, stadsfullmäktige i Boden och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare. Därvid åberopar magistraten i Karlskrona, att denna uppgift är av administrativ natur och främmande för domarverksamheten. Rådhusrätten i Uppsala anför, att den lagkunnighet som en vigselförrättare behöver är minimal och att lämpliga lokaler finns även hos administrativa tjänstemän. Stadsfullmäktige i Boden och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare erinrar om att kommittén intagit den principiella ståndpunkten, att dömande och administrativa uppgifter noga skall åtskiljas så att domare icke handlägger administrativa uppgifter samt att ordinarie domare endast skall handlägga kvalificerade domaruppgifter. Förrättande av borgerlig vigsel är en administrativ uppgift. Stadsfullmäktige i Boden framhåller vidare, att vissa präster i frikyrkoförsamlingar har förordnats att förrätta vigsel och att någon större juridisk erfarenhet och kunskap icke torde erfordras. Stadsfullmäktige fortsätter:

De ordinarie domarna och övriga jurister i domstolarna har en mycket stor arbetsbörda och om principen med stora domkretsar i framtiden genomföres, kommer domare att finnas stationerade på endast cirka 93 platser. Förslaget att endast ordinarie domare skal) vara vigselförrättare får den egendomliga konsekvensen att t. f. tingsdoinare, tingssekreterare, hovrättsfiskal eller notarie, som är tillförordnad domhavande, icke skulle erhålla

114 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

rätt att förrätta vigsel. En dylik situation kan ofta inträffa under semestrarna eller då de ordinarie domarna är upptagna av tingsförhandlingar på kansliorten eller på andra tingsställen utanför kansliorten.

Frågan huruvida vigselbehörigheten bör inskränkas till ordinarie domare, beröres även av familjerättskommittén. Denna förordar att behörigheten som borgerlig vigselförrättare tillägges lagfaren domare i underrätt. Med tanke på sjukdom, semester och annan ledighet, som kan infalla samtidigt för flera befattningshavare, synes det kommittén mindre lämpligt att begränsa behörigheten till ordinarie befattningshavare. Vidare bör man icke i lagtexten inskränka behörigheten att avse endast tjänstgöringsområde, bl. a. därför att ämbetslokalen kan vara belägen utanför domkretsen. Närmare bestämmelser som erfordras för tillämpningen bör enligt kommitténs uppfattning utfärdas i administrativ ordning. Rådhusrätten i Uppsala, som i princip avstyrkt förslaget i denna del, hemställer, att vigselbehörigheten i vart fall icke skall begränsas till ordinarie domare.

Förslaget att polischefen skall övertaga landsfiskalens nuvarande uppgift att förrätta vigsel avstyrkes av överståthållarämbetet, stadsfullmäktige i Boden, familjerättskommittén, polisberedningen, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare och landsfiskalen i Alvesta distrikt medan tveksamhet till förslaget uttalas av länsstyrelsen i Jämtlands län, poliskammaren i Stockholm samt Föreningen Sveriges polismästare.

Polisberedningen anser, att det i och för sig icke är någon lycklig ordning att borgerlig vigsel förrättas av polisiär befattningshavare på grund av dennes tjänst inom polisen. För den händelse ordinarie domare i underrätt i enlighet med domstolskominitténs förslag blir generellt skyldiga att förrätta borgerlig vigsel från och med den 1 januari 1965, finner beredningen det kunna ifrågasättas, om polischefen generellt sett behöver ha samma skyldighet. Det torde då vara tillfyllest att länsstyrelsen kan meddela förordnande för särskild vigselförrättare, till vilket förordnande polischef självfallet kan ifrågakomma. Om magistraterna och kommunalborgmästarinstitutionen avvecklas samtidigt med att polisväsendet förstatligas, förordar beredningen i första hand att vigselskyldigheten ålägges domare i underrätt och av länsstyrelsen förordnad person. I andra hand bör endast den ändringen vidtages i nuvarande regler att behörigheten för landsfiskalenpolischefen att förrätta vigsel upphäves. Som en sista möjlighet anger beredningen att landsfiskalens vigselrätt överföres till polischefen.

Familjerättskommittén påpekar att, med hänsyn till det jämförelsevis ringa antal polisdistrikt som skall finnas efter den tilltänkta omorganisationen av polis- och åklagarväsendet, så mycket icke torde stå att vinna med en ordning, varigenom polischefen blir borgerlig vigselförrättare. Därjämte utgår kommittén från att många polischefer kommer att finnas på samma orter som domarkanslierna.

Kungl. Maj :ts proposition nr 163 år 196b 1:15

Stadsfullmäktige i Boden och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare anmärker, att förrättande av vigsel icke är av polisiär natur. Det har visat sig att allmänheten drar sig för att gå till ett polishus för att viga sig.

Poliskammaren i Stockholm och Föreningen Sveriges polismästare ifrågasätter, om något praktiskt behov föreligger av att polischefen skall kunna förrätta borgerlig vigsel. Funktionen som vigselförrättare kan visserligen ses som ett led i polisens sociala verksamhet och kan främja ett gott förhållande mellan polisen och allmänheten. Mot förslaget kan emellertid åberopas, att uppgiften torde vara så artskild från vad som för allmänheten framstår som polisens arbetsuppgifter att det för folkmeningen måste kännas främmande att vända sig till polisen i sådan angelägenhet.

Såsom förut nämnts uttalar polisberedningen, att polischefen, om generell vigselskyldighet ej ålägges denne, bör kunna ifrågakomma till förordnande som vigselförrättare. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser förordnande såsom vigselförrättare böra meddelas vederbörande notarius publicus. Rådhusrätten i Uppsala, som avstyrkt förslaget att domare skall förrätta borgerlig vigsel, nämner överförmyndare, notarius publicus, kommunal chefstjänsteman och tjänsteman hos länsstyrelsen som lämpliga vigselförrättare. Stadsfullmäktige i Boden och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare, som uttalat att varken domare eller polischef bör vara vigselförrättare, finner att nuvarande kommunalborgmästare bör ha sådan behörighet till dess de avgår med pension. Drätselkammaren i Kungälv, som icke haft något att erinra mot förslaget, framhåller att befattningshavare inom den kommunala förvaltningen i första hand torde böra utses till vigselförrättare.

För att man skall kunna tillgodose önskemålet om att vigseln skall förläggas till lämplig lokal föreslår socialstyrelsen, att tingslokalerna skall få utnyttjas även av andra behöriga vigselförrättare än domare.

Den av domstolskommittén föreslagna bestämmelsen att borgerlig vigselförrättare icke skall vara skyldig att förrätta vigsel utanför sin ämbetslokal anser familjerättskommittén lämpligen böra upptagas i de administrativa föreskrifter som blir erforderliga. Stadsfullmäktige i Sundsvall förutsätter, att bestämmelsen skall tolkas så att vigsel kan äga rum i den lokal inom domstolsbyggnaden — eventuellt i särskilt vigselrum — som är mest lämplig med hänsyn till vigselaktens högtidlighet och värdighet.

Stadsfullmäktige i Boden förklarar, att det kan vara mycket lämpligt att vigselförrättare är skyldig alt viga utanför sin tjänstelokal i sådana fall då någon av kontrahenterna, t. ex. på grund av sjukdom, är förhindrad infinna sig hos vigselförrättaren.

Kommitténs förslag att vigselförrättares åliggande att viga icke i något fall skall vara beroende av att någon av de trolovade har sitt hemvist inom tjänstgöringsoinrådet bemötes av Föreningen Sveriges häradshövdingar, som anför:

116 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196k

Förslaget skulle innebära, att trolovade, som ieke hade någon anknytning till domkretsen, dock skulle kuuna påfordra vigsel av domare inom denna. Risk uppstår då, att viss eller vissa domare kan bli överhopade med vigslar, t. ex. i orter, som på grund av naturskönhet eller andra skäl lämpar sig som vigsel- eller smekmånadsplats. Det kan också hända, att domarens personlighet eller popularitet kan spela in. Föreningen anser avanförda skäl, att en viss begränsning i detta avseende bör göras. Kravet på hemvist skulle emellertid medföra skyldighet att uppvisa mantalsskrivningsbevis. Det bör räcka med, att den ena av de trolovade är kyrkobokförd inom domkretsen, vilket ändå framgår av lysningsbeviset. Föreningen föreslår alltså den begränsningen i plikten att förrätta vigsel, att någon av de trolovade skall ha sitt hemvist eller vara kvrkobokförd inom domkretsen.

Domstolskommitténs förslag angående bouppteckningsförrättare tillstyr kes eller lämnas utan erinran i samtliga remissyttranden.

Kommitténs förslag rörande medlare i äktenskapstvister godtages avpraktiskt taget samtliga remissinstanser. Familjeråttskommittén upplyser, att förslaget går i samma riktning som kommittén tänkt sig att föreslå. Socialstyrelsen förutsätter, då styrelsen tillstyrker förslaget, att de kommunala myndigheterna skall få avgiva förslag till medlare.

Förslag att medlare skall utses av kommunens styrelse framföres av kommunalnämnden i Gällivare kommun. Nämnden kan icke inse, att det finns några egentliga olägenheter med nuvarande system för landskommunerna under förutsättning att en instruktion för verksamheten upprättas, och hemställer därför att medlare skall få utses av kommunens styrelse.

Departementschefen

Under mer än femtio år har domare i rådhusrätt — i egenskap av magistratsledamot — varit borgerlig vigselförrättare och det finns enligt min mening ej anledning att nu överflytta denna uppgift på annan befattningshavare i stad med rådhusrätt. Genom att låta domare i underrätt förrätta vigsel även på landsbygden beredes de flesta trolovade möjlighet att få borgerlig vigsel under högtidliga former. Jag ansluter mig därför till principen att domare i underrätt skall vara borgerlig vigselförrättare.

Förslaget att behörigheten skall helt begränsas till ordinarie domare finner jag mindre lämpligt. Utöver de ordinarie domarna bör behörigheten dock tillkomma endast den som är förordnad att uppehålla en ordinarie domartjänst. Såsom behörig att förrätta borgerlig vigsel torde i lagtexten kunna angivas lagfaren domare i allmän underrätt, vilket enligt rättegångsbalken kommer att avse häradshövding och tingsdomare i häradsrätt samt borgmästare, rådman och assessor i rådhusrätt. Anmärkas bör att enligt förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, vilket enligt Kungl. Maj:ts beslut denna dag remitterats till lagrådet för granskning, skall assessorstjänsterna utgå ur rådhusrättsorganisationen. Vem av flera lagfarna domare i en

Kungi. Maj.ts proposition nr 163 år 196 i 117

underrätt som skall förrätta vigsel liksom frågan om omfattningen av domares skyldighet att förrätta vigsel får bestämmas i administrativ ordning.

Mot förslaget att även polischefen skall vara vigselförrättare har framförts erinringar i flera remissyttranden. Polischefen torde ofta komma att vara stationerad på samma ort som underrättens kansli. Antalet orter, där borgerlig vigsel kan erhållas, kommer alltså ej att öka i nämnvärd utsträckning, om polischefen blir vigselförrättare. Med beaktande också av övriga vid remissbehandlingen gjorda invändningar mot förslaget vilt jag därför förorda, att polischef ej upptages såsom vigselförrättare i lagtexten.

Jag delar kommitténs uppfattning, att länsstyrelsen skall kunna förordna särskild vigselförrättare utan medgivande av Kungl. Maj:t. Det är angeläget, att länsstyrelserna utnyttjar denna möjlighet, så att borgerlig vigselförrättare finns på de orter där behov av sådan vigselförrättare föreligger.

Domstolskommitténs förslag beträffande bouppteckningsförrättare enligt giftermålsbalken kan jag godtaga. Motsvarande ändringar torde få göras i 1898 års lag om boskillnad och i lagen om äktenskaps ingående och upplösning.

Medlare i äktenskapstvister bör på de av kommittén anförda skälen utses av rätten. Det torde kunna förväntas, att vederbörande kommun beredes tillfälle att avgiva förslag till medlare, när fråga icke är enbart om att förlänga gällande förordnande. Närmare föreskrifter, som kan bli erforderliga, torde få utfärdas i administrativ ordning.

Ändringar i vattenlagen1

Gällande bestämmelser

I vattenlagen stadgas, att ett exemplar av handlingarna i ansökningsmål, intill dess den väckta frågan blivit slutligen prövad, skall finnas tillgänglig för dem, som önskar taga del därav, på viss för parterna välbelägen plats hos tjänsteman, kommunal befattningshavare eller pålitlig enskild person (It kap. 32 §). Vidare stadgas, att ordförande i kommunalnämnd eller kommunalstämma, municipalnämnd eller municipalstämma, domhavande, landsfiskal eller ordförande i magistrat ej utan giltigt skäl må undandraga sig uppdrag att hålla handlingarna tillgängliga, om företaget i fråga berör den kommun eller det municipalsamhälle han tillhör eller den domsaga, det distrikt eller eljest det område, som hans tjänst omfattar (14 kap. 7 §).

Expedition i ansökningsmål skall mot postförskott sändas till part som är skyldig lösa densamma eller, om flera parter är gemensamt lösenskyldiga, till den av dem som de i sådant avseende må ha uppgivit. Om postförskottet ej utlöses, må postavgiften uttagas i den för expeditionslösen

Förslag 13) i propositionen.

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

stadgade ordningen (11 kap. 74 § första stycket). Motsvarande skall gälla också om andra handlingar, som part äger utfå från vattendomstol (11 kap. 74 § andra stycket). Om part avsagt sig rätten att få handlingarna på nu angivet sätt eller begärt att handling i stället skall översändas till hans ombud, skall detta iakttagas (11 kap. 74 § tredje stycket).

Departementschefen

I stället för vad som nu stadgas i 14 kap. 7 § vattenlagen om ordförande i magistrat och om landsfiskal torde i fortsättningen skyldigheten att åtaga sig uppdrag att vara aktförvarare böra åligga borgmästare och polischef. I redaktionellt hänseende torde den ändringen få ske att kommunalstämma och municipalstämma utbytes mot kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige. Domhavande bör ersättas med häradshövding.

I statsverkspropositionen den 3 januari 1964 (bil. 4) har föreslagits att kommissionärsväsendet vid de allmänna domstolarna skall avvecklas från och med den 1 januari 1965. I anslutning härtill föreslås nu att 11 kap. 74 § första och andra styckena vattenlagen upphäves. Vad i tredje stycket samma paragraf stadgas om rätt för part att få handlingar på annat sätt, torde gälla utan särskild föreskrift därom i vattenlagen, varför även denna bestämmelse kan upphävas.

Ändringar i lotteriförordningen1

Gällande bestämmelser

Enligt lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) får lotteri om penningar eller penningars värde i vissa fall anordnas efter anmälan hos polismyndigheten (2 § och 3 § a)) eller tillstånd av polismyndigheten, i Stockholm av överståthållarämbetet (3 § b)). I övriga fall fordras tillstånd av Kungl. Maj :t (1 §) eller av länsstyrelsen (3 § c)). Med polismyndighet förstås därvid för stad, där poliskammare finnes, denna, för övriga städer magistrat eller kommunalborgmästare och för landet polischefen i orten (9 §). Då tillstånd till lotteri lämnas, skall meddelas bl. a. de ordningsföreskrifter vartill omständigheterna ger anledning (4 §).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att magistrats och kommunalborgmästares befattning med lotterier skall överflyttas till den lokala polismyndigheten samt att 9 § lotteriförordningen därför upphäves.

1 Förslag 18) i propositionen.

Kungl. Maj :ts proposition nr 163 år 196A 119

Domstoisk ommittén

Domstolskommittén anser det böra beaktas, att tillstånd till mera omfattande lotterier meddelas av statlig myndighet, Kungl. Maj :t eller länsstyrelse. Den myndighet som meddelar tillstånd eller mottager anmälan äger utfärda vissa ordningsföreskrifter. På landet och i vissa städer fullgör polismyndigheten redan nu de uppgifter som i andra städer ankommer på magistrat eller kommunalborgmästare. Kommittén finner därför i likhet med stadsdomstolsutredningen, att magistrats och kommunalborgmästares befattning med lotterier bör överflyttas till lokal polismyndighet, och föreslår, att 9 § lotteriförordningen upphäves.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av praktiskt taget samtliga remissinstanser.

Det kommunala intresset i ärendena betonas i några yttranden. Således framhåller drätselkammaren i Kungälv, att kommunen upplåter mark för lottförsälj ningen och därför har intresse i tillståndsfrågan, samt stadsfullmäktige i Sundsvall, att det är stor konkurrens om lotteritillstånden och att tillståndsgivningen innebär en form av bidragsgivning till ungdomsoch annan liknande ideell verksamhet. Det ifrågasättes därför, om icke tillståndsgivningen bör omhänderhas av något kommunalt organ. Drätselkammaren i Karlskrona erinrar om att lotteriverksamheten på senare år fått en avsevärd omfattning, varför en del svårigheter uppstått att avgöra, i vilken ordning sökta tillstånd skall beviljas. Enligt drätselkammarens uppfattning skulle ett kommunalt inflytande på dessa frågor vara lämpligt.

Klart avstyrkande uttalande göres av Föreningen Sveriges kommunalborgmästare, som anser att kommunalborgmästaren, där sådan finnes efter den 31 december 1964, bör handha tillståndsgivningen. Föreningen framhåller, att de lokala lotterierna spelar mycket stor roll för alla dem som på ett eller annat sätt är engagerade i ideell verksamhet. I vissa städer regleras lotteritillstånden på så sätt att försäljning på allmän plats tilllåtes endast i någon eller några särskilda, av staden tillhandahållna kiosker. För en rättvis behandling av de lokala lotteriärendena fordras därför, enligt föreningens uppfattning, ett intimt samspel mellan sökanden, staden såsom ägare av allmän mark samt tillståndsmyndigheten. Liknande uppfattning har stadsfullmäktige i Boden, som anser att ärendena icke bör överflyttas till polischefen, förrän den ordinarie kommunalborgmästaren avgår med pension. Fullmäktige åberopar därvid, att det visat sig lämpligt att till stånd särendena handlägges av den som är notarius publicus och i sådan egenskap skyldig att förrätta lolteridragningar.

Poliskammaren i Stockholm ifrågasätter, om icke polismyndigheten i

120 Kungl. Maj:Is proposition nr 163 år 1961

Stockholm bör få befogenhet att medgiva tillstånd enligt 3 § b) lotteriförordningen. Poliskammaren åberopar till stöd härför de aktuella strävandena att skapa största möjliga enhetlighet i fråga om polisens arbetsuppgifter.

Departementschefen

Domstolskommitfténs förslag har godtagits av nästan alla remissinstanser. Lottförsäljningen sker i stor utsträckning från allmän plats och jag har förut föreslagit sådan ändring i allmänna ordningsstadgan att polismyndigheten, i Stockholm överståthållarämbetet, skall ge tillstånd till att allmän plats användes för försäljningsändamål. Det nuvarande sambandet mellan sådan upplåtelse av allmän plats och ifrågavarande lotteritillstånd bör bibehållas. Jag ansluter mig därför till kommitténs förslag.

Vidare föreslås, efter samråd med chefen för handelsdepartementet, vissa ändringar i förordningen, vilka föranledes av brottsbalken. Ändringarna överensstämmer med dem som genomförts i andra författningar (jfr prop. 1964:10).

Gåvoskattedeklarationer1

Gällande bestämmelser

Enligt förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt är länsstyrelsen beskattningsmyndighet i fråga om gåvoskatt (44 §). Sådan skatt fastställes på grundval av deklaration och det åligger magistrat i annan stad än residensstad samt kommunalborgmästare och landsfiskal att på begäran taga emot och till länsstyrelsen överlämna deklaration som skall inges dit (46 § tredje stycket).

Departementschefen

Något praktiskt behov synes numera icke finnas att ålägga annan myndighet än beskattningsmyndigheten att taga emot gåvoskattedeklarationer. Jag föreslår därför, att 46 § tredje stycket utgår ur arvsskatteförordningen.

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter2

Gällande bestämmelser

Förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter stadgar skyldighet för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte att utgiva särskild bevillningsavgift för vissa offentliga föreställningar (4 § 1, 2 och 11 mom.). Ansökan om

1 Förslag 19) i propositionen.

2 Förslag 10) i propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b 121

tillstånd till sådan föreställning göres enligt föreskrifter som Kungl. Maj :t utfärdar (4 § 4 mom.). Då ansökningen bifalles, skall tillståndsmyndigheten i allmänhet fastställa bevillningsavgiftens belopp (4 § 5 mom. första stycket) och uppbära avgiften (4 § 9 mom. andra stycket). I vissa sällan förekommande fall, då bevillningsavgiftens storlek är beroende av inkomsten från föreställningen, bestämmer tillståndsmyndigheten enligt vilka grunder avgiften skall utgå (4 § 5 mom. första stycket) samt fastställes och uppbäres avgiften inom viss kortare tid efter föreställningen (4 § 9 mom. sista stycket). I sådant fall skall säkerhet för bevillningsavgiften ställas hos tillståndsmyndigheten (4 § 9 mom. första och andra styckena). Bevillningsavgift som ej erlägges i förskott skall inbetalas på landet till landsfiskalen, i stad utan magistrat till landsfiskalen eller, om i staden finns stadsfogde, till denne samt i annan stad till den myndighet som utfärdat tillståndsbeviset (4 § 9 mom. tredje stycket). Influten bevillningsavgift delas lika mellan staten och den kommun, där föreställningen givits (4 § 12 mom.), och utgår i stället för den vanliga inkomstskatten. Som ett led i kontrollen över bevillningsavgiftens erläggande skall efter varje månads utgång i stad stadsfiskalen eller annan vederbörande tjänsteman lämna länsstyrelsen skriftlig uppgift å de föreställningar, för vilka bevillningsavgift skolat utgå, och å ställen där dessa givits (4 § 13 mom.). Närmare föreskrifter om tillämpningen av förordningen finns i kungörelsen den 31 december 1913 (nr 380) angående rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket giva offentlig föreställning m. m. eller att därvid medverka. Ansökan om tillstånd att anordna eller medverka vid offentlig föreställning prövas i stad med poliskammare eller polismästare av denna myndighet, i annan stad med magistrat av denna samt på landet och i stad utan magistrat av länsstyrelsen (1 § mom. 1 och 2 §). Sådant tillstånd erfordras icke för i riket bosatt utlänning som hos nämnda myndighet i den ort där han är bosatt ställt vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten och kommunen under tre år (1 § mom. 1). Innan föreställning får givas, skall anmälan göras i stad med poliskammare eller polismästare hos denna myndighet, i annan stad hos magistraten eller kommunalborgmästaren samt på landet hos polischefen (4 § första stycket).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsu t redningen föreslår, att tillståndsärenden i stad utan poliskammare eller polismästare överflyttas från magistrat och länsstyrelse till polischefen samt att anmälan om föreställningen sker hos polismyndigheten. Under remissbehandlingen bär framhållits bl. a. bestämmelsernas betydelse för utlänningskontrollen.

122 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196h

Domstoisk ommittén

Domstolskommittén anser, att vid val av myndighet, till vilken tillståndsärendena kan överflyttas, de fiskaliska intressena träder i förgrunden. Till förmån för länsstyrelsen som tillståndsmyndighet talar enligt kommitténs mening det förhållandet, att länsstyrelserna redan handlägger ärenden av denna beskaffenhet i vissa fall och har stor erfarenhet vad angår prövning av säkerhet som skall ställas i olika sammanhang. Bestämmelserna, som är av relativt invecklad natur, torde ej tillämpas särskilt ofta i större delar av riket. Om länsstyrelsen övertager tillståndsprövningen, vinnes den fördelen att tillstånd kan meddelas för mer än en ort på samma ansökan samt att reglerna blir enhetliga för stad och land. Vid länsstyrelsens handläggning kan kontrolleras, om vederbörande har behörigt vistelse- och arbetstillstånd. Kommittén föreslår därför, att tillståndsgivningen skall omhänderhavas av länsstyrelsen för både stad och land. Anmälan om föreställning föreslås skola ske hos polismyndigheten.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag tillstvrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Poliskammaren i Malmö avstyrker förslaget och finner, att tillståndsgivningen bör omhänderhas av polismyndigheten. Poliskammaren åberopar, att länen, sedan polisväsendet förstatligats, kommer att bestå av genomsnittligen tre eller fyra polisdistrikt, vilket medför att tillfredsställande enhetlighet i bedömningen av ärendena kan uppnås. Vidare anser länsstyrelsen det ur kontroll- och övervakningssynpunkt mest praktiskt och tillförlitligt att den myndighet som enligt allmänna ordningsstadgan beviljar tillstånd till föreställningen som sådan även medger att utlänning får anordna föreställningen eller medverka vid denna. Sistnämnda synpunkt anföres jämväl av polisberedningen till stöd för att tillståndsgivningen bör omhänderliavas av polismyndigheten. Statens ntlänningskommission finner likaså skäl tala för att tillståndsgivningen anförtros polismyndigheten, eftersom tillståndsmyndigheten— innan tillstånd meddelas — skall konstatera att utlänningen har rätt att vistas i riket och här utöva verksamhet. Därest emellertid de fiskaliska intressena skall tillmätas avgörande betydelse, vill kommissionen icke motsätta sig att prövningen av dessa ärenden lägges på länsstyrelsen.

Departementschefen

I betänkande angående internationella skattefrågor (SOU 1962:59) har dubbelbeskattningssakkunniga framlagt förslag om införande av bl. a. en ny form för beskattning av här i riket tillfälligt arbetande utlänningar,

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i 123

varigenom bevillningsavgiftsförordningen skulle kunna upphävas. De sakkunnigas förslag, som varit föremål för remissbehandling, torde i nu berörda delar komma att kräva ytterligare överväganden inom finansdepartementet, innan slutlig ställning kan tagas till förslaget. Enligt min uppfattning talar övervägande skäl för att uttagandet av bevillningsavgift och den därmed sammanhängande tillståndsgivningen i samtliga fall skall ligga hos länsstyrelsen. Genom en sådan ordning kan en såvitt möjligt enhetlig bedömning av dessa frågor påräknas. Med hänsyn till den stora erfarenhet av beskattningsfrågor som är företrädd hos länsstyrelserna är dessa också mest kvalificerade för uppgiften. Jag ansluter mig därför till domstolskommitténs uttalanden och föreslår sådan ändring i 4 § 9 mom. 1908 års bevillningsavgiftsförordning, att länsstyrelsen kan vara tillståndsmyndighet i hela riket. Vidare förordar jag, att <let skall åligga polismyndigheten att lämna länsstyrelsen uppgift om föreställning, för vilken bevillningsavgift skolat utgå. Av förslaget föranledda ändringar i 1913 års kungörelse avses skola anmälas i senare sammanhang av chefen för inrikesdepartementet.

Ändring i uppbördsförordningen1

Gällande bestämmelser I uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) är begreppen stad och land bestämda med hänsyn till bl. a. om staden har magistrat. Till landet räknas sålunda jämväl stad utan magistrat och stad med magistrat som enligt förordnande av Kungl. Maj:t tillhör fögderi, medan till stad räknas stad med magistrat som ej tillhör fögderi.

Stadsdomstolsutredningen Stadsdomstolsutredningen föreslår, att det avgörande kriteriet för stads hänförande i uppbördsförordningens mening till land eller stad skall vara, huruvida staden enligt Kungl. Maj :ts beslut tillhör fögderi.

Domstolskommittén Domstolskommittén delar stadsdomstolsutredningens uppfattning och framlägger i enlighet härmed förslag till ändring av 2 § 2 mom. uppbördsförordningen.

Departementschefen Domstolskommitténs förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. I samband med vissa kommunsammanslagningar kan det visa sig lämpligt att häradsskrivarcn alltjämt får vara lokal 1 Förslag 22) 1 propositionen.

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

skattemyndighet i den del av kommunen som tidigare tillhört fögderi, medan kronokamreraren är lokal skattemyndighet i den del av den nybildade kommunen som tidigare ingått i stad med egen uppbördsförvaltning. Stadgandet bör utformas i enlighet härmed. Vidare föreslås, efter samråd med chefen för finansdepartementet, dels i anslutning till 25 kap. 1 § brottsbalken att bötesmaximum i 80 § 2 mom. uppbördsförordningen höjes till 500 kronor, dels att hänvisningen till strafflagen i 82 § samma förordning ändras att avse brottsbalken.

Tillsyn över hotell- och pensionatrörelse1 Gällande bestämmelser Enligt stadgan den 8 juni 1917 (nr 474) angående hotell- och pensionatrörelse får sådan rörelse i annat än mindre omfattning drivas endast efter särskilt tillstånd (§ 2). Sådant tillstånd meddelas av tillsynsmyndigheten, som i Stockholm är poliskammaren, i övriga städer med minst 20 000 invånare magistraten eller kommunalborgmästaren samt i de mindre städerna och på landet länsstyrelsen (§ 47). Drives rörelsen av juridisk person, skall tillståndet sökas av och meddelas för föreståndaren för rörelsen (§3). Tillståndsprövningen omfattar beskaffenheten från sanitär synpunkt och brandskyddssynpunkt av de lokaler i vilka rörelsen skall bedrivas samt sökandens lämplighet att inneha eller förestå rörelsen (§ 2 mom. 1 c) och d) samt §§ 6—33). Tillsynsmyndigheten äger skilja olämplig innehavare eller föreståndare från rörelsen och kan vid vite förbjuda utövande av sådan mindre rörelse för vilken ej kräves särskilt tillstånd (§ 46). Med avseende å kontrollen över brandskyddsanordningar har tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter i olika hänseenden om byggnadskonstruktion, inredning, alarmanordningar och säkerhetsåtgärder i övrigt. I fråga om resandekontrollen har tillsynsmyndigheten att utfärda föreskrifter angående den omfattning i vilken innehavare eller föreståndare för hotell eller pensionat skall anmäla resande från de nordiska länderna (§ 35). Inom hotell och pensionat skall föras särskild liggare över sotningar och besiktningar, vilken liggare en gång årligen skall uppvisas för tillsynsmyndigheten (§ 31).

Stadsdomstolsutredningen Stadsdomstolsutredningen föreslår, att § 47 stadgan ändras så att vad där sägs om magistraten i stad med minst 20 000 invånare i stället avser polismyndigheten. Även i dessa städer bör det emellertid ankomma på länsstyrelsen att pröva ärenden om återkallelse av tillstånd och om förbud att driva hotell- eller pensionatrörelse av sådan mindre omfattning att tillstånd ej erfordras. 1 Förslag 25) 1 propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964 125

Domstolskommittén

Domstolskommittén erinrar om att länsstyrelsen tidigare prövat dessa tillståndsärenden för såväl stad som land och anser att valet nu bör ske mellan att låta polischefen handlägga ärendena såväl i stad — oberoende av storlek — som på landsbygden och att överföra magistratens och kommunalborgmästarens nuvarande befattning med ärendena till länsstyrelsen. Kommittén finner fördelarna med en decentraliserad handläggning hos polischefen vara stora och anser, att tillräckliga skäl icke föreligger att undantaga återkallelse av meddelade tillstånd från polischefens beslutsområde. Kommittén föreslår, att § 2 mom. 1 andra stycket stadgan ändras så att tillstånd skall sökas hos lokal polismyndighet i den ort där rörelsen är avsedd att utövas. Kommittén föreslår vidare åtskilliga följdändringar i andra paragrafer i stadgan.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanser. Tveksamhet om lämpligheten av förslaget att polismyndigheten skall övertaga tillståndsgivningen enligt stadgan uttalas av Föreningen Sveriges polismästare. Förslaget avstyrkes av länsstyrelserna i Västernorrlands län och Jämtlands län samt landsfiskalen i Alvesta distrikt, vilka anser ärendena böra ankomma på länsstyrelsen, ävensom av landsfiskalen i Olofströms distrikt, som föreslår, att tillståndsgivningen skall anförtros byggnadsnämnden. Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar vidare, att i vart fall ärenden om återkallelse av tillstånd bör ankomma på länsstyrelsen. Av samma uppfattning är länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Poliskammaren i Malmö och polisberedningen finner det vara naturligt att polismyndigheten vid tillståndsgivningen beaktar även brandskyddssynpunkter och att vederbörande lokala brandmyndighet därför efter besiktning av lokalerna bör avge yttrande i tillståndsärendet. De anser emellertid vidare — liksom även Föreningen Sveriges landsfiskaler -— att tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om skydd mot brandtara i första hand bör ankomma på brandmyndigheten. Polisberedningen anmärker, alt det talas i § 34 andra stycket i stadgan om vederbörande polismyndighet och närmaste polismyndighet samt i § 36 om närmaste polismyndighet. Dessa uttryck bör med hänsyn till omorganisationen av polisväsendet ersättas med polismyndigheten. Vidare föreslås, att stadgans bestämmelse om åklagarandel i böter upphäves, och påpekas, att bestämmelsen om angivarandel i böter icke numera synes erforderlig.

126 Kuiujl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

Departementschefen

Stadgan om hotell- och pensionatrörelse är i stora delar föråldrad och enligt vad jag erfarit har förberedelser vidtagits inom inrikesdepartementet för att senast under år 1965 framlägga förslag till en ny stadga. Med hänsyn härtill bör nu minsta möjliga ingrepp göras i gällande bestämmelser. Jag föreslår, att magistratens och kommunalborgmästarens uppgift såsom tillsynsmyndighet enligt gällande stadga överflyttas till länsstyrelsen, som redan nu är tillsynsmyndighet för de mindre städerna och för landsbygden. Detta sker enklast genom en ändring i § 47 i stadgan; i Stockholm bör dock polismyndigheten såsom hittills vara tillsynsmyndighet. Därjämte torde en jämkning böra vidtagas i besvärsbestämmelserna i § 48. Såsom jag förut nämnt kommer polismyndighetsbegreppet att få en enhetlig innebörd enligt de lagbestämmelser, som senare denna dag kommer att föreslås av chefen för inrikesdepartementet. Den i § 49 i stadgan upptagna bestämmelsen om vad som avses med polismyndighet kan därför upphävas. De i stadgan förekommande uttrycken vederbörande polismyndighet, närmaste polismyndighet och polismyndigheten i orten kan knappast missförstås, och då stadgan sannolikt kommer att gälla endast kort tid efter den 1 januari 1965, finner jag ej anledning att nu föreslå ändring beträffande dessa uttryck. Såsom polisberedningen föreslagit bör bestämmelsen i § 45 om åklagarandel i böter upphävas. I samband härmed torde den i samma paragraf intagna bestämmelsen om angivarandel i böter böra utgå. Med hänsyn till stadgandet i 25 kap. 7 § andra stycket brottsbalken erfordras icke den särskilda bestämmelsen om förvandling av böter i andra stycket av § 45 stadgan. Hela paragrafen kan därför upphävas.

Ändringar i livsmedelsstadgan1

Gällande bestämmelser

Enligt livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824) kan lokala föreskriftei fastställas för varje kommun (102 §). Föreskrift antages av fullmäktige i kommunen och fastställes av länsstyrelsen (103 §). Kungörelse om föreskriften skall av länsstyrelsen införas i länskungörelserna (106 § första stycket). Vidare åligger det i Stockholm överståthållarämbeteU i annan stad med magistrat denna, i stad utan magistrat kommunalborgmästaren, i municipalsamhälle municipalnämnden och i landskommun kommunalnämnden att skyndsamt låta införa kungörelse om föreskriften

1 Förslag 26) i propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964 127

i den eller de tidningar, i vilka kommunala meddelanden för kommunen intages, samt att tillse att exemplar av föreskriften finns att tillgå inom kommunen för köpare (106 § andra stycket).

Departementschefen

Bestämmelser om kungörande av lokala föreskrifter finns i flera författningar. Bestämmelserna i livsmedelsstadgan torde nu lämpligen böra ändras efter förebild av allmänna ordningsstadgan, enligt vilken det åligger kommunens styrelse att ombesörja bl. a. att beslut om lokal ordningsstadga införes i ortstidningarna samt att tryckta exemplar av stadgan finns att tillgå för allmänheten. Kommunens styrelse bör alltså övertaga överståthållarämbetets, magistratens och kommunalborgmästarens ifrågavarande uppgifter enligt livsmedelsstadgan.

Vidare föreslås i anslutning till 25 kap. 1 § brottsbalken, att det högsta bötesbelopp som enligt 11 § livsmedelsstadgan får stadgas i lokal livsmedelsordning höjes från nuvarande 300 kronor till 500 kronor.

Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet upprättats förslag1 till

1) lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter-,

2) lag om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) m. m.;

3) lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden, m. m.;

4) lag om ändring i giftermålsbalken;

5) lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken;

6) förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1) angående utvidgad näringsfrihet;

7) lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s.l) angående förlagsinteckning;

8) lag om ändring i lagen den 13 juli 18S7 (nr 42 s. 1) angående handelsregister, firma och prokura;

9) lag om ändring i sjölagen;

10) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s. 10) om boskillnad;

11) förordning om ändrad lydelse av 4 § 9 och 13 mom. förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter;

i Förslagen under 1)—8), 10)—12), 14)—22) samt 24)—27), som överensstämmer med de vid propositionen fogade förslagen, har här uteslutits.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

12) lag angående ändrad Igdelse av 6 kap. lb § lagen den 12 november 1915 (nr b26) om äktenskaps ingående och upplösning; 13) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad; 14) kungörelse om ändring i stadgan den 8 juni 1917 (nr b7b) angående hotell- och pensionatrörelse; 15) lag om ändring i vattenlagen; 16) lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning; 17) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera; 18) lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130); 19) lag om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131); 20) förordning om ändring i lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207); 21) förordning angående ändrad lydelse av b6 § förordningen den 6 juni 19bl (nr bl6) om arvsskatt och gåvoskatt; 22) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 19b6 (nr 807) om handläggning av domstolsärenden; 23) lag om ändring i butikstängning slag en den 21 juli 19b8 (nr 608); 24) kungörelse om ändrad lydelse av 106 och 111 §§ livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 82b); 25) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272); 26) kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan den lb december 1956 (nr 617); samt 27) lag angående ändring i lagen den lb december 1956 (nr 618) om allmänna sammankomster. Av dessa förslag, vilka torde som bilaga få fogas vid detta protokoll, är de under 1), 3)—5), 7)—10), 12), 13), 15—19), 22), 23) och 27) av den natur att lagrådets utlåtande över dem bör inhämtas.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över sistnämnda förslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b 129

Bilaga

9 ) Förslag

till

Lag om ändring i sjölagen

Härigenom förordnas, att 3, 4, 41 och 332 §§ sjölagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Har den, för vars räkning fartyg Har den, för vars räkning fartyg bygges, för byggnadens verkställan­ bygges, för byggnadens verkställande de givit eller utfäst sig att giva varvs- givit eller utfäst sig att giva varvsägaren eller byggmästaren förskott ägaren eller byggmästaren förskott av penningar eller byggnadsämnen, av penningar eller byggnadsämnen, äge han, när avhandling därom upp­ äge han, när avhandling därom upprättats, att låta den intagas i proto­ rättats, att låta den intagas i protokollet hos magistraten i den stad, kollet hos rådhusrätten i den stad, där byggnaden verkställes, eller, om där byggnaden verkställes, eller, om byggnadsorten är belägen d landet, byggnadsorten är belägen utom omi närmaste stad; och njute sedan för­ råde för stad med rådhusrätt, hos månsrätt, som i 17 kap. handelsbal- närmaste rådhusrätt; och njute seken sägs. 4 dan förmånsrätt, som i 17 kap. han-

delsbalken sägs.

Fartygs ägare åligge att bestäm­ Fartygs ägare åligge att bestämma den ort inom riket, vilken skall ma den ort inom riket, vilken skall vara fartygets hemort, samt att där­ vara fartygets hemort, samt att därom göra anmälan, om fartyget är så­ om göra anmälan, om fartyget är sådant, som jämlikt 2 § skall införas i dant, som jämlikt 2 § skall införas i fartygsregister hos den myndighet, fartygsregister hos den myndighet, vilken förer registret, men eljest hos vilken förer registret, men eljest hos rriågis i'ratéii'i den ‘htad;, sbln heslämtfe polishiijndigheten i dun’Ort., -som betill hemort, eller, om Jiemdftén år stämts till heniort. Angående hem-

belägen å landet, hos kronofogden i

orten. Angående hemorten skall föras i fartjygsregistrei, inteckning

registret, anteckning ske å det i 2 Si; me» eljest utfärdas särskilt bevis av omförmälda bevis, men eljest utfär- den myndighet, hos vilken anmälan das särskilt bevis av den myndig- skett, het, hos vilken anmälan skett.

Har fartygs---------------------------------------- fartygets hemort.

' Senaste lydelse av 3 §, se SFS 1901:26 s. 27.

5 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 103

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196A

Har fartyget -— --------------------------- — kan företagas. Har lasten----------------------------------- -------- böra vidtagas.

Besiktningsmän förordnas av ma­ Besiktningsmän förordnas av rådgistrat eller, där fartyget finnes utom husrätten i staden eller, om fartyget stads område, av magistraten i när­ finnes utom området för stad med maste stad eller av kronofogden i or­ rådhusrätt, av närmaste rådhusrätt. ten. Utom riket skall befälhavaren Utom riket skall befälhavaren begäbegära förordnande för besiktnings­ ra förordnande för besiktningsmän män hos den myndighet, som enligt hos den myndighet, som enligt lag lag eller sed å den ort, där besikt­ eller sed å den ort, där besiktningningen skall äga rum, är behörig, el­ en skall äga rum, är behörig, eller ler ock hos svensk konsul; finnes ock hos svensk konsul; finnes farfartyget å ort, där enligt gällande tyget å ort, där enligt gällande sed sed besiktningsmän icke av offentlig besiktningsmän icke av offentlig myndighet förordnas, inhämte be­ myndighet förordnas, inhämte befälhavaren yttrande av sakkunnige fälhavaren yttrande av sakkunnige män. män.

332 §.

De besiktningsmän, som enligt De besiktningsmän, som enligt denna lag böra av magistrat eller denna lag böra av rådhusrätt förordkronofogde förordnas, skola vara tre. nas, skola vara tre. I de städer, där I de städer, där handels- och sjö- handels- och sjöfartsnämnd finnes, fartsnämnd finnes, åligge magistra­ åligge rådhusrätten att för varje år ten att för varje år från nämnden från nämnden infordra uppgift å infordra uppgift å personer, som till personer, som till sådant uppdrags sådant uppdrags fullgörande anses fullgörande anses skickliga. skickliga.

Erfordras eljest besiktning, äge Erfordras eljest besiktning, äge part därom anmoda den eller dem, part därom anmoda den eller dem, för vilka han har förtroende; ålig­ för vilka han har förtroende; åliggande det magistraten i de städer, gande det rådhusrätten i de städer, där handels- och sjöfartsnämnd fin­ där handels- och sjöfartsnämnd finnes, att, efter förslag av nämnden, nes, att efter förslag av nämnden, för för varje år utse lämpligt antal per­ varje år utse lämpligt antal persosoner, vilka hava att med dylik be­ ner, vilka hava att med dylik besiktsiktnings verkställande gå parter nings verkställande gå parter till till handa, ävensom att kungöra för­ handa, ävensom att kungöra förteckteckning å de sålunda utsedde. ning å de sålunda utsedde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Av magistrat eller landsfiskal med stöd av äldre lag meddelat förordnande för besiktningsman skall alltjämt gälla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 dr 1964 131

13) Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (ur 269) om

fastighetsbildning i stad

Härigenom förordnas, att 5 kap. 8 § 3 mom., 13, 14, 15, 21 och 22§§, 6 kap. 4 § samt 7 kap. 1, 4, 9, 12, 14, 15 och 18 §§ lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad* skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 mom. Erfordras enligt vad i 1 3 mom. Erfordras enligt vad i 1 eller 2 mom. stadgas Konungens be- eller 2 mom. stadgas Konungens befallningshavandes medgivande till fallningshavandes medgivande till avstyckning, må förrättningsmannen avstyckning, må förrättningsmannen utan hinder av att sådant medgivan­ utan hinder av att sådant medgivande ej erhållits meddela tillstånd till de ej erhållits meddela tillstånd till avstyckningen under villkor att medavstyckningen under villkor att medgivande lämnas och slutföra förrätt­ givande lämnas och slutföra förrättningen. Om sakägare yrkar det eller ningen. Om sakägare yrkar det eller förrättningsmannen finner olämpligt förrättningsmannen finner olämpligt att fortsätta förrättningen, skall han att fortsätta förrättningen, skall han förklara denna vilande och insända förklara denna vilande och insända handlingarna i ärendet till Konunghandlingarna i ärendet till magistraten, som har att med eget yttrande ens befallningshavande.

anmäla det hos Konungens befallningshavande. Finner förrättningsmannen anFinner förrättningsmannen anledning till antagande att för omledning till antagande att för område som beröres av förrättningen råde som beröres av förrättningen erfordras stadsplan eller byggnads- erfordras stadsplan eller byggnadsplan, eller, där dylik plan är gällan­ plan, eller, där dylik plan är gällande, att ändring därav bör ske, ålig­ de, att ändring därav bör ske, åligger honom att anmäla förhållandet ger honom att underrätta magistrahos Konungens befallningshavande.

ten, som har att med eget yttrande

anmäla förhållandet hos Konungens Har för staden meddelats förord­

nande, som avses i 21 §, skola hand­

befallningshavande.

lingarna rörande förrättning, som förklarats vilande jämlikt bestämmelserna i detta moment, samt underrättelse om behov av stadsplan eller byggnadsplan eller av ändring i

S 1954:82, av 7 kap. 4 §, se ses av , v y, av ^ |, se SFS 1936:316. av 7 kap. 15 §, se SFS 1932:265 och av 7 kap. 18 §, kap. 12 och 14 se SFS 1954: 82 5+ Dihang till riksdagens protokoll I96i. 1 samt. \r 163

132 hungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

dylik plan tillställas den sålunda för­

ordnade, som har att med eget ytt­

rande anmäla förhållandet hos

Konungens befällningshavande.

------------------förrättningen avslutas.

Vid avslutandet-------------------------- - ------- skall utlämnas. Sakägare, som vill fullfölja talan Sakägare, som vill fullfölja talan emot förrättningen, har att inom tju­ emot förrättningen, har att inom tjugu dagar från dess avslutande till gu dagar från dess avslutande till magistraten ingiva sina besvär eller Konungens befallningshavande ingiock på eget äventyr insända dem dit va sina besvär eller ock på eget ävenmed posten så tidigt, att de före sag­ tyr insända dem dit med posten så da tids utgång komma magistraten tidigt, att de före sagda tids utgång tillhanda; och skall underrättelse komma Konungens befallningshahärom av förrättningsmannen med­ vande tillhanda; och skall underrätdelas sakägarna. telse härom av förrättningsmannen meddelas sakägarna. Inom samma tid har förrättnings­ Inom samma tid har förrättningsmannen, evad besvär anförts eller mannen, evad besvär anförts eller icke, att överlämna konceptakten till icke, att överlämna konceptakten till magistraten. Konungens befallningshavande. Vad sålunda stadgats i fråga om Vad sålunda stadgats i fråga om klagan över verkställd avstyckning klagan över verkställd avstyckning gälle ock i fall, då, på sätt i 9 eller gälle ock i fall, då, på sätt i 9 eller 10 § sägs, beslut meddelats att av­ 10 § sägs, beslut meddelats att avstyckning icke kan äga rum; dock styckning icke kan äga rum; dock att i sådant fall det skall åligga ma­ att i sådant fall det skall åligga gistraten, där besvär anförts, att in­ Konungens befallningshavande, där fordra förrättningshandlingarna från besvär anförts, att infordra förrättförrättningsmannen. ningshandlingarna från förrättningsmannen.

14 §• Då tid för klagan över verkställd Då tid för klagan över verkställd avstyckning gått till ända utan att avstyckning gått till ända utan att förrättningen klandrats eller ock an­ förrättningen klandrats eller ock anförda besvär blivit ogillade genom förda besvär blivit ogillade genom beslut, som äger laga kraft, har ma­ beslut, som äger laga kraft, har gistraten att, ifall hinder enligt detta Konungens befallningshavande att, kapitel ej möter, meddela fastställel- ifall hinder enligt detta kapitel ej se å avstyckningen ävensom, såvida möter, meddela fastställelse å avframställning därom gjorts, åsätta styckningen ävensom, såvida framdet avstyckade området särskilt ställning därom gjorts, åsätta det avnamn. styckade området särskilt namn. Innan ärendet av magistraten av- Innan ärendet av Konungens begöres, skall, där vid förrättningen så­ fallningshavande avgöres, skall, där dant påyrkats eller magistraten el- vid förrättningen sådant påyrkats

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i 133

jest så prövar nödigt, yttrande in­ eller Konungens befallningshavande hämtas från byggnadsnämnden. eljest så prövar nödigt, yttrande in­

hämtas från byggnadsnämnden,

Har avstyckningen vid förrätt- Har avstyckningen vid förrättningens avslutande blivit av samtliga ningens avslutande blivit av samtliga sakägare medelst påskrift å proto- sakägare medelst påskrift å protokollet godkänd, överlämne förrätt- kollet godkänd, överlämne förrättningsmannen konceptakten snarast ningsmannen konceptakten snarast möjligt till magistraten, som äger möjligt till Konungens befallningsatt, utan att avvakta besvärstidens havande, som äger att, utan att avutgång men med iakttagande av vad vakta besvärstidens utgång men 14 § innehåller angående byggnads- med iakttagande av vad 14 § innenämndens hörande, företaga förrätt- håller angående byggnadsnämndens ningen till fastställelse. hörande, företaga förrättningen till fastställelse.

21 §.

Vad om magistrat i detta kapitel Konungen äger för viss stad föresägs gälle i Stockholm för överståt- skriva, att vad i 13, lb och 15 §§ hållarämbetet, i stad, som lyder un- sägs om Konungens befallning shader landsrätt, för Konungens befall- vande i stället skall gälla den ningshavande eller den Konungen Konungen förordnar,

därtill förordnar, samt i samhälle eller annan ort å landet, där bestäm­

melserna i kapitlet äga tillämpning, för Konungens befallningshavande.

22 §.

över beslut, som jämlikt detta ka- Talan mot beslut av den, som förpitel meddelats av magistrat eller ordnats enligt 21 §, föres genom be- Konungens befallningshavande, må svär hos Konungens befallmngshabesvär anföras i den ordning, som vande. Mot beslut av Konungens befor överklagande av förvaltande fallningshavande enligt detta kapimyndigheters och ämbetsverks be- tel föres talan genom besvär hos slut är bestämd. Konungen. Rätt att------------------------------------ erhålla del.

6 KAP. 4 §• Inom varje--------------------------------stadsfullmäktige. Maqistraten eller, i stad där ma- Byggnadsnämnden åligger att, då qistrat ej finnes, stadsstyrelsen ålig- tid, för vilken god man utsetts, går ger att, då tid, för vilken god man till ända eller god man eljest avgår utsetts, går till ända eller god man eller behov av ökat antal gode män

134 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196 i

yppar sig, göra anmälan hos stads­

fullmäktige för anordnande av val.

Stadsfullmäktige skola lämna upp­

valda gode männen till vederbörande gift å de valda gode männen till ägolantmätare och mätningsman samt,

delningsdomaren, byggnadsnämnden

i fråga om stad, som lyder under samt vederbörande lantmätare och landsrätt, till ägodelningsdomaren. mätningsman.

7 KAP.

1 §■ För varje--------------------------------å landet. Till fastighetsregistret----------------- - fastigheter enskilt. Tomtboken skall hava sådan uppTomtboken skall hava sådan uppställning, att den jämväl innehåller ställning, att den jämväl innehåller uppgrfter om beslut, innefattande uppgifter om beslut, innefattande fastställelse å eller ändring i stads­ fastställelse å eller ändring i stadsplan eller tomtindelning, om särskil­ plan eller tomtindelning, om särskilda bestämmelser, som Konungen da bestämmelser, som Konungen jämlikt äldre lag meddelat med avjämlikt äldre lag meddelat med avseende å sättet för bvggnadskvarters seende å sättet för byggnadskvarters användande, ävensom om andra användande, ävensom om andra byggnadsbestämmelser, så vitt de byggnadsbestämmelser, så vitt de icke äro föremål för inteckning efter icke äro föremål för inteckning efvad om servitut är stadgat samt ma­ ter vad om servitut är stadgat samt gistraten meddelat föreskrift om deKonungens befallningshavande medras anmärkande, så ock om huruvidelat föreskrift om deras anmärkanda område är att hänföra till gam­ de, så ock om huruvida område är mal eller ny stadsdel. Skola enligt att hänföra till gammal eller ny fastställd generalplan, byggnadsplan stadsdel. Skola enligt fastställd geeller utomplansbestämmelser sär­ neralplan, byggnadsplan eller utomskilda föreskrifter tillämpas med av­ plansbestämmelser särskilda föreseende å byggnadsverksamhetens skrifter tillämpas med avseende å ordnande inom område utom stads­ byggnadsverksamhetens ordnande plan eller har Konungen eljest med­ inom område utom stadsplan eller delat sådana föreskrifter, skall det har Konungen eljest meddelat sådaanmärkas i stadsägoboken eller bi- na föreskrifter, skall det anmärkas i hang B vid de fastigheter eller om­ stadsägoboken eller bihang B vid de råden beslutet angår. Vad nyss är fastigheter eller områden beslutet ansagt gälle ock, om i stadsplan fin­ går. Vad nyss är sagt gälle ock, om nas bestämmelser angående använ­ i stadsplan finnas bestämmelser andandet för visst ändamål av fastiggående användandet för visst ändahet eller område, som är upptaget i mål av fastighet eller område, som är stadsägoboken eller nämnda bihang. upptaget i stadsägoboken eller nämnda bihang. Föreskrift, som, efter vad ovan Föreskrift, som, efter vad ovan sägs, meddelas av magistrat, må läm­ sägs, meddelas av Konungens befallnas antingen med avseende å visst ningshavande, må lämnas antingen slag av beslut eller för särskilt fall. med avseende å visst slag av beslut eller för särskilt fall.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i 135

Konungens befallningshavande — -------------- staden registerförare. Med Konungens-------------------------- -------om registerförare. Där stad till registerförare före­ Där stad till registerförare föreslagit i dess tjänst anställd mät­ slagit i dess tjänst anställd mätningsman med styrkt erfarenhet i ningsman med styrkt erfarenhet i fastighetsregistrering eller ock lag­ fastighetsregistrering, varde han därfaren ledamot av magistraten, varde till förordnad. Har annan person föhan därtill förordnad. Har annan reslagits, pröve Konungens befallperson föreslagits, pröve Konungens ningshavande efter lantmäteristyrelbefallningshavande efter lantmäteri- sens hörande, om registerföringen styrelsens hörande, om registerfö- kan anförtros åt honom. ringen kan anförtros åt honom. Föres fastighetsregistret-------------- -------sådant erfordras.

9 §• I samband med registerkartans I samband med registerkartans upprättande skall förrättningsman- upprättande skall förrättningsmannen uppgöra förslag till stadsägo- nen uppgöra förslag till stadsägoomområdets indelning i särskilda stads- rådets indelning i särskilda stadsägor, vilket förslag underställes ma- ägor, vilket förslag underställes gistratens prövning. Konungens befallningshavandes prövning. Vid fastighetsindelningens----------------såsom en stadsäga. Där flera----------- ------- ------------ — annan rättighet. Områden hörande------------------- ------------- å marken. Områden, som--------------------------------utgöra en stadsäga. Har förordnande —--------------------------—----- dess helhet.

12 §•

Sedan fastighetsregistret blivit Sedan fastighetsregistret blivit upplagt, har registerföraren att upplagt, har registerföraren att skyndsamt hos lantmäteristyrelsen, skyndsamt hos lantmäteristyrelsen, byggnadsstyrelsen, Konungens be­ byggnadsstyrelsen och Konungens fallningshavande och magistraten befallningshavande samt, om förorddärom göra anmälan. nande meddelats enligt 15 §, hos den sålunda förordnade därom göra anmälan. Magistraten kungöre ofördröj ligen Konungens befallningshavande anmälan i allmänna tidningarna kungöre ofördröjligen anmälan i allsamt i den eller de ortstidningar, männa tidningarna samt i den eller vari kommunala meddelanden för de ortstidningar, vari kommunala meddelanden för staden intagas. staden intagas.

14 §■ ------ av lantmäteristyrelsen. Arbetet med----------- ------------------- Den närmare tillsynen å arbetet Den närmare tillsynen å arbetet åligger för varje stad dess magistrat. åligger Konungens befallningshavande.

Vad om magistrat i detta kapitel Konungen äger för viss stad föresägs gälle i Stockholm för överståt- skriva, att vad it §, 9 §, 12 § andra hållaråmbetet och i stad, som lyder stycket och 14 § sägs om Konungens under landsrätt, för Konungens be­ befallningshavande i stället skall gälfallning shavande eller den Konungen la den Konungen förordnar. Vid fulldärtill förordnar. Konungens befall- görande av åligganden enligt detta ningshavande äger att erhålla nödigt kapitel äger Konungens befallnings­

bistånd av stadsstyrelsen. havande erhålla nödigt bistånd av

stadens styrelse.

18 §• Anser kommun, samhälle eller en­ Anser kommun, samhälle eller enskild sakägare sin rätt vara förnär­ skild sakägare sin rätt vara förnärmad genom beslut, som jämlikt detta mad genom beslut, som jämlikt detta kapitel meddelats av magistraten, kapitel meddelats av den, som förKonungens befallningshavande eller ordnats enligt 15 §, eller Konungens lantmäteristyrelsen, äge däröver anbefallningshavande eller lantmäteriföra besvär i den ordning som för styrelsen, äge däröver anföra besvär. överklagande av förvaltande myndig­ Vad nu sagts skall ock gälla beträfheters och ämbetsverks beslut är fande beslut i fråga, som avses i bestämd. Vad nu sagts skall ock 1 § första stycket, då beslutet medgälla beträffande beslut i fråga, som delats av annan än Konungen. Taavses i 1 § första stycket, då beslu­ lan mot beslut av den, som förordtet meddelats av annan än Konung­ nats enligt 15 §, föres hos Konungen.

ens befallningshavande. Mot beslut av Konungens befallningshavande eller lantmäteristyrelsen föres talan

hos Konungen. Finner någon — å registret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Är vid lagens ikraftträdande ärende enligt lagen om fastighetsbildning i stad anhängigt hos magistrat, skall ärendet överlämnas till den som därefter har att handlägga ärendet. Av magistrat med stöd av 7 kap. 1 § före den 1 januari 1965 meddelad föreskrift om vad som skall anmärkas i tomtboken skall äga samma giltighet som om föreskriften efter sagda dag meddelats av länsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i 137

23) Förslag till Lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608)

Härigenom förordnas, att 8 §, 11 § 1 mom. och 18 § butikstängningslagen1 den 21 juli 1948 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Beslut om bestämmelse enligt 6 § Beslut om bestämmelse enligt 6 § skall underställas länsstyrelsen och skall underställas länsstyrelsens för sådant ändamål överlämnas, där prövning. det avser annan stad än Stockholm,

till magistraten eller kommunalborgmästaren och beträffande kommun å landet till landsfiskalen i orten. Magistraten, kommunalborgmästaren eller landsfiskalen skall insända beslutet till länsstyrelsen med eget ut­

låtande.

11 §• 1 mom. Under de förutsättningar 1 mom. Under de förutsättningar som angivas i denna paragraf må som angivas i denna paragraf må tillstånd meddelas näringsidkare att tillstånd meddelas näringsidkare att hålla butik öppen för allmänheten hålla butik öppen för allmänheten eller att annorstädes idka försälj­ eller att annorstädes idka försäljning ning till allmänheten å tid, då så­ till allmänheten å tid, då sådant eldant eljest icke är förenligt med be­ jest icke är förenligt med bestämstämmelserna i denna lag. Tillstånd melserna i denna lag. Tillstånd till till försäljning som avses i 3 mom. försäljning som avses i 3 mom. 3) 3) meddelas i Stockholm av över- meddelas i Stockholm av överståthålståthållarämbetet, i annan stad av larämbetet och eljest av polismynmagistraten eller kommunalborg­ digheten. I övriga fall meddelas tillmästaren samt å landet av polis­ stånd av länsstyrelsen. myndigheten. I övriga fall meddelas tillstånd av länsstyrelsen. Ansökning om---------- - -—----------- — äga ruin. Tillfälle att--------------- — —-------- sådant yttrande.

18 §. Klagan över beslut, som enligt 11 § Klagan över beslut, som enligt 11 § meddelas av magistrat, kommunal- meddelas av polismyndighet, må föborgmästare eller polismyndighet, ras hos länsstyrelsen, må föras hos länsstyrelsen inom tid,

1 Senaste lydelse av It § 1 mom. och 18 §, se SFS 1957:104.

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

Beslut, varigenom----------------vara förordnat. Över arbetarskydd sstyrelsens----------- icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Vid lagens ikraftträdande gällande, av magistrat eller kommunalborgmästare meddelat tillstånd skall även därefter äga giltighet.

Är vid lagens ikraftträdande ärende angående tillstånd anhängigt hos magistrat eller kommunalborgmästare, skall ärendet överlämnas till vederbörande polismyndighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964 139

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 19 maj 1964.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman, Nordström,

regeringsrådet Hegrelius.

Enligt lagrådet den 12 maj 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 6 mars 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till 1) lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter; 2) lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden, m. m.; 3) lag om ändring i giftermålsbalken; 4) lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken; 5) lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlag sinte ckning; 6) lag om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 12 s. 1) angående handelsregister. firma och prokura; 7) lag om ändring i sjölagen; 8) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s. 10) om boskillnad; 9) lag angående ändrad lydelse av 6 kap. 14 § lagen den 12 november 1915 (nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning; 10) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad; 11) lag om ändring i vattenlagen; 12) lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning; 13) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera; 14) lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130); 15) lag om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131);

140 Kungi. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

16) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 19b6 (nr 807) om handläggning av domstolsärenden;

17) lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 19b8 (nr 608); samt

18) lag angående ändring i lagen den lb december 1956 (nr 618) om allmänna sammankomster.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av assessorn Ulf Ankarloo.

Förslagen föranledde följande uttalanden av lagrådet.

Förslaget till ändring i sjölagen

Den föreslagna nya lydelsen av 3 § synes erhålla en lämpligare redaktionell utformning om däri utsäges, att avhandlingen skall intagas, om byggnaden verkställes i stad med rådhusrätt, i rådhusrättens protokoll och eljest i protokollet hos närmaste rådhusrätt.

I anslutning härtill föreslår lagrådet att i 41 § tredje stycket första punkten utsäges, att besiktningsmän förordnas, om fartyget finnes i stad med rådhusrätt, av den rådhusrätten och eljest av närmaste rådhusrätt.

Förslaget till ändring i lagen om fastighetsbildning i stad

Det i förslaget upptagna nya tredje stycket i 5 kap. 8 § 3 mom. synes lagtekniskt få en lämpligare placering, om det flyttas till 21 § samma kapitel såsom andra stycke.

På motsvarande sätt synes den föreslagna bestämmelsen i 7 kap. 12 § första stycket om anmälan till den, som förordnats enligt 15 § samma kapitel, böra flyttas till 15 § och där upptagas såsom andra punkt. Sista punkten i 15 § torde därvid få bilda ett särskilt stycke.

Med hänsyn till den nya lydelse, som 7 kap. 15 § enligt remissförslaget skall erhålla, torde den nu i 17 § samma kapitel upptagna hänvisningen till vad i kapitlet stadgas angående stad, som lyder under landsrätt, böra jämkas till att avse vad i kapitlet stadgas angående stad. Detta föranleder även jämkning av lagförslaget ingress.

Förslaget till ändring i butikstängningslagen

Andra stycket av 18 § innehåller i första punkten stadgande att över beslut av länsstyrelse enligt denna lag må klagan föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement inom tid som i första stycket sägs. Enligt den föreslagna nya lydelsen av första stycket upptas där icke någon besvärstid. På

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b 141

grund härav bör ur andra stycket första punkten uteslutas orden »inom tid som i första stycket sägs»; i samband därmed torde även orden »i vederbörande statsdepartement» kunna utgå.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Thomas Krook

142 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 maj 1964.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Erik Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­

fen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 19 maj 1964 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 6 mars 1964 remitterade förslagen

till

1) lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter; 2) lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden, m. m.; 3) lag om ändring i giftermålsbalken; 4) lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken; 5) lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlag sinteckning; 6) lag om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister, firma och prokura; 7) lag om ändring i sjölagen; 8) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s. 10) om boskillnad; 9) lag angående ändrad lydelse av 6 kap. 14 § lagen den 12 november 1915 (nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning; 10) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad; 11) lag om ändring i vattenlagen; 12) lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning; 13) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera; 14) lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130); 15) lag om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131); 16) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1946 (nr 807) om handläggning av domstolsärenden;

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961 143

17) lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608); samt

18) lag angående ändring i lagen den 14 december 1956 (nr 618) om allmänna sammankomster.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden, att förslagen till lag om ändring i sjölagen, lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad och lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608) torde böra ändras i enlighet med vad lagrådet hemställt.

Under förmälan, att intet torde vara att erinra mot att propositionen av riksdagen behandlas först under höstsessionen, hemställer föredraganden, att Kungl. Maj:t måtte

dels föreslå riksdagen att, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga förenämnda, i enlighet med det anförda ändrade förslag till

1) lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter,

2) lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden, m. m.,

3) lag om ändring i giftermålsbalken,

4) lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken,

5) lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning.

6) lag om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister, firma och prokura,

7) lag om ändring i sjölagen.

8) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s. 10) om boskillnad,

9) lag angående ändrad lydelse av 6 kap. 14 § lagen den 12 november 1915 (nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning,

10) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad,

11) lag om ändring i vattenlagen,

12) lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning.

13) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.

14) lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130),

15) lag om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131),

16) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1946 (nr 807) om handläggning av domstolsärenden.

17) lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608) samt

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

18) lag angående ändring i lagen den ii december 1956 (nr 618) om allmänna sammankomster,

dels föreslå riksdagen att antaga de inom justitiedepartementet upprättade, i statsrådsprotokollet den 6 mars 1964 omnämnda förslagen till

1) lag om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) m. m.,

2) förordning om ändrad lydelse av i § 9 och 13 mom. förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

3) förordning om ändring i lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207),

4) förordning angående ändrad lydelse av i6 § förordningen den 6 juni 19il (nr il6) om arvsskatt och gåvoskatt samt

5) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272),

dels ock inhämta riksdagens yttrande över de inom justitiedepartementet upprättade, i statsrådsprotokollet den 6 mars 1964 omnämnda förslagen till

1) förordning om ändring i förordningen den 18 juni 186i (nr il s. 1) angående utvidgad näringsfrihet,

2) kungörelse om ändring i stadgan den 8 juni 1917 (nr i7i) angående hotell- och pensionatrörelse,

3) kungörelse om ändrad lydelse av 106 och 111 §§ livsmedels stadgan den 21 december 1951 (nr 82i) samt

4) kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan den li december 1956 (nr 617).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Mats Larsson

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964 145

146 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

lag angående ändring i lagen den 14 december 1956 (nr 618) om all-'

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196k 147

lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastig­

lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 698) .. 137

Stockholm 1904. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640295