Prop. 1964:59

('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen om val till riksdagen m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 196b

1

Nr 59

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­

gående ändring i lagen om val till riksdagen m. m.; given Stockholms slott den 28 februari 196b.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll över justitie- departementsärenden vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen;

2) lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253); samt 3) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326) om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndig­ hets handläggning insända handlingar med posten in. m.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås införandet av bestämmelser i vallagarna om att valnämnderna bör sörja för att väljare, som bor avlägset eller isolerat, be- redes möjlighet att komma till vallokalerna vid allmänna val. Kommunerna skall enligt förslaget svara för kostnaderna för valnämndernas åtgärder.

Propositionen innehåller vidare förslag att de i riksdagen representerade politiska partierna skall få kostnaderna för sina tryckta valsedlar ersatta av staten vid val av rikskaraktär.

Tiden för anförande av besvär över kommunala val föreslås bli förkortad från 30 till 10 dagar.

Slutligen framlägges förslag om ändring av reglerna om beräkning av fatalietider och om tiden för sammanträde för prövning av anmärkningar mot röstlängd samt om jämkning av föreskrifterna om ingivande av be- svärshandlingar. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. .Vr 59

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196 4

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om

val till riksdagen

Härigenom förordnas, dels att 45, 93 och 95 §§ lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an- gives, dels att 94 § samma lag skall upphöra att gälla, dels ock att i samma lag skola införas en ny paragraf efter 60 §, betecknad 60 a §, och en ny paragraf, betecknad 97 §, av nedan angivna lydelse.

(Gällande lydelse)

45 §.

(Föreslagen lydelse)

Den 25 juli eller, om söndag då in­ faller, nästa dag sammanträder val­ nämnden för prövning av de mot röstlängden framställda anmärk­ ningarna. Sammanträdet skall börja klockan sju eftermiddagen, och vare förhandlingarna offentliga.

Sedan vid----------- ----------I röstlängden------------------Röstlängden, sålunda------------

Den 25 juli eller, om lördag eller söndag då infaller, nästa söckendag sammanträder valnämnden för pröv­ ning av de mot röstlängden fram­ ställda anmärkningarna. Samman­ trädet skall börja klockan sju efter­ middagen, och vare förhandlingarna offentliga,

prövade anmärkningsskriften. - beslut föranledas.

60 a §.

Väljare, som bor avlägset eller iso­ lerat och på valdagen saknar möjlig­ het att färdas med allmänt samfärdsmedel eller icke utan avsevärd tids­ spillan kan nyttja dylikt samfärdsmedel för färd till och från valloka­ len, bör genom valnämndens försorg beredas möjlighet att infinna sig i vallokalen.

93 §.

I de —---------------------------- allmänna posten.

Vad här ovan i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning i fråga om besvär som i 92 ,§ avses.

1 Senaste lydelse av 93 §, se SFS 1946: 329, samt av 45 och 95 §§, se SFS 1963: 127.

Kungl. Maj:is proposition nr 59 år 1964

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253)

Härigenom förordnas, dels att 56 och 59 §§ kommunala vallagen den 6 juni 19301 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att 58 § samma lag skall upphöra att gälla, dels ock att i samma lag skola in­ föras i 5 kap. en ny paragraf efter 26 §, betecknad 26 a §, och i 8 kap. en ny paragraf efter 60 §, betecknad 60 a §, av nedan angivna lydelse.

(Gällande lydelse)

56

Är någon missnöjd med val, må han däröver anföra besvär hos Konungen; och skall han, vid förlust av talan, sist inom trettio dagar ef­ ter den dag, då valet avslutats, in­ giva sina till Konungen ställda be­ svär till länsstyrelsen, som genom kungörelse, vilken införes i en eller flera av ortens mest spridda tidning­ ar, utsätter viss kort tid, inom vil­ ken förklaring över besvären må avlämnas till länsstyrelsen. Sedan den för förklarings avgivande be­ stämda tiden tilländagått, har läns­ styrelsen att ofördröj ligen insända besvären jämte de förklaringar, som inkommit, ävensom protokoll över valet, valsedlarna och övriga hand­ lingar rörande valet till vederböran-

(Föreslagen lydelse)

26 a §.

Väljare, som bor avlägset eller isolerat och på valdagen saknar möj­ lighet att färdas med allmänt samfårdsmedel eller icke utan avsevärd tidsspillan kan nyttja dylikt samfärdsmedel för färd till och från val­ lokalen, bär genom valnämndens försorg beredas möjlighet att infin­ na sig i vallokalen.

§•

Är någon missnöjd med val, må han däröver anföra besvär hos Konungen; och skall han, vid förlust av talan, sist inom tio dagar efter den dag, då valet avslutats, ingiva sina till Konungen ställda besvär till länsstyrelsen, som genom kungörel­ se, vilken införes i en eller flera av ortens mest spridda tidningar, ut­ sätter viss kort tid, inom vilken för­ klaring över besvären må avlämnas till länsstyrelsen. Sedan den för för­ klarings avgivande bestämda tiden tilländagått, har länsstyrelsen att ofördröj ligen insända besvären jäm­ te de förklaringar, som inkommit, ävensom protokoll över valet, val­ sedlarna och övriga handlingar rö­ rande valet till vederbörande stats-

1 Senaste lydelse av 56 och 59 §§, se SFS 1963:128.

5

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

de statsdepartement för att i rege- departement för att i regeringsrät- ringsrätten skyndsamt föredragas ten skyndsamt föredragas och avgö- och avgöras. ras.

Skiljes den--------------------------------för valet. Vad i--------------------------------ny röstsammanräkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1961

58 §.

Infaller å söndag eller annan all­ män helgdag tid, då åtgärd för ta­ lans fullföljande eller bevarande sist bör företagas, må åtgärden vidtagas å nästa söckendag.

60 a §.

I riksdagen representerat politiskt parti äger vid val av landsting smän och val av stadsfullmäktige för stad, som ej deltager i landsting, i den omfattning och ordning Konungen bestämmer, erhålla gottgörelse av statsverket för kostnaderna för de valsedlar partiet låtit iordningställa för valet.

59 §.

Valnämnden åligger-------------------Kostnaden för kungörande, som åligger valnämndens ordförande, ävensom utgifter för blanketter till röstkort och för kuvert, som avses i 26 och 29 §§, samt de i 34 § omför- mälda omslagen skola gäldas vid val av kyrkofullmäktige av församling­ en och i övriga fall av kommunen, vilken jämväl har att tillhandahålla lämpliga vallokaler och bestrida kostnaden för de anordningar, som avses i 26 §.

Röstmottagare å-------------------------

-----ordentligen verkställas.

Kostnaden för kungörande, som åligger valnämndens ordförande, ävensom utgifter för blanketter till röstkort och för kuvert, som avses i 26 och 29 §§, samt de i 34 § omför- mälda omslagen skola gäldas vid val av kyrkofullmäktige av församling­ en och i övriga fall av kommunen, vilken jämväl har att tillhandahålla lämpliga vallokaler och bestrida kostnaden för de anordningar, som avses i 26 § och 26 a §. — uppdragets fullgörande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196i

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326) om rätt

att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets

handläggning insända handlingar med posten m. m.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets handläggning insända handlingar med posten m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

3

Denna lag äger ej tillämpning be­ träffande riksdagen eller allmänna kyrkomötet, deras avdelningar, ut­ skott, nämnder, deputerade, reviso­ rer, ombudsmän och verk eller be­ träffande klagan över val till riks­ dagen, ej heller i fall då vad i 33 kap. 3 § rättegångsbalken är stadgat om inlaga i rättegång skall gälla.

(Föreslagen lydelse)

§•

Denna lag äger ej tillämpning be­ träffande riksdagen eller allmänna kyrkomötet, deras avdelningar, ut­ skott, nämnder, deputerade, reviso­ rer, ombudsmän och verk, ej heller i fall då vad i 33 kap. 3 § rätte­ gångsbalken är stadgat om inlaga i rättegång skall gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse, se SFS 1947: 619.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1964

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari 1964.

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} ministern för utrikes ärendena N^{ilsson ,} statsråden

S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman, J^ohansson, H^ermansson, A^spling, P^alme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om vissa ändringar i vallagstiftningen och anför därvid följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 maj 1955 tillkallade då­ varande chefen för justitiedepartementet samma dag kanslidirektören S. Waller att verkställa en teknisk översyn av bestämmelserna rörande all­ männa val. Sedermera tillkallades såsom ytterligare ledamöter av utred­ ningen, som antagit benämningen 1955 års valutredning, ledamoten av riks­ dagens andra kammare redaktören J. Braconier, organisationschefen C. H. Brolin, sekreteraren S. H. E. Lundgren och förbundssekreteraren C. E. B. Moberg. Waller avled den 10 januari 1962 och efterträddes den 24 samma månad av regeringsrådet B. Hjern, vilken sedan den 13 oktober 1958 såsom expert biträtt utredningen. Ett flertal förslag till reformer på valrättens om­ råde har framlagts av utredningen. Förslagen har till stor del kunnat läg­ gas till grund för lagstiftning.

Den 30 september 1963 avgav valutredningen sitt slutbetänkande, be­ nämnt »Några valfrågor» (SOU 1963:54). I detta betänkande framlägges förslag, som avser att underlätta för vissa eftersatta grupper väljare att utöva sin rösträtt. Utredningen föreslår att väljare, som är förhindrade in­ ställa sig i vallokalen på grund av sjukdom, lyte, vanförhet eller hög ålder, skall få rösta genom valsedelsförsändelse på i stort sett samma sätt som för närvarande sker vid äktamakeröstning. Beträffande personer, som bor av­ lägset eller isolerat eller otillgängligt, föreslår utredningen att det skall an­ komma på valnämnden att genom olika praktiska åtgärder sörja för att de kan komma till vallokalen. De som är intagna i fångvårdsanstalt och all­ män vårdanstalt för alkoholmissbrukare, ävensom vid anstalterna tjänst­ görande personal, föreslås få möjlighet att poströsta pa anstalten. Utred­ ningen föreslår vidare att de i riksdagen representerade politiska partierna

skall få kostnaderna för sina valsedlar ersatta av statsverket vid val av riks- karaktär. Förslag om skärpta villkor för valkretsindelning vid primärkom­ munala val framlägges. Besvärstiden vid klagan över kommunala val före­ slås förkortad från 30 till 10 dagar. Därjämte förordas viss ändring beträf­ fande tiden för sammanträde för prövning av anmärkningar mot röstlängd samt jämkningar i bestämmelserna om beräkning av fullföljdstid och om ingivande av besvärshandlingar. I betänkandet behandlas även frågor om äktamakeförsändelses avlämnande till röstmottagare och om röstavlämning- en i Schweiz; förslag framlägges dock icke i dessa frågor.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av fångvårdsstyrel­ sen, generalpoststyrelsen, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, kam­ markollegiet, socialstyrelsen, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, besvärssakkunniga, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, De vanföras riksförbund och Sveriges folk­ pensionärers riksorganisation. Vidare har yttrande inkommit från Sveriges husmodersföreningars riksförbund, överståthållarämbetet och länsstyrel­ serna har överlämnat yttranden från ett femtiotal kommunala organ. Vid statistiska centralbyråns yttrande har fogats en av byrådirektören Folke Lublin upprättad promemoria. En del av remissinstanserna har enligt re­ missen haft att yttra sig endast över vissa i betänkandet behandlade frågor.

Den av valutredningen föreslagna ordningen för att bereda väljare, som ej kan inställa sig i vallokalen på grund av sjukdom, lyte, vanförhet eller hög ålder, bättre möjligheter att utöva sin rösträtt förutsätter att § 24 riks­ dagsordningen ändras. Vissa andra grundlagsfrågor förberedes för närva­ rande och de avses skola föreläggas riksdagen senare under våren 1964. Valutredningens nu berörda förslag torde få prövas i samband därmed. Prövningen av förslaget angående röstning på fångvårdsanstalt och allmän vårdanstalt synes, i enlighet med vad som förordats under remissbehand­ lingen, böra anstå till dess att berörda spörsmål kan slutligen lösas för de gamla och de sjuka ävensom för övriga nu omnämnda väljargrupper. Vad gäller förslaget om ändrade villkor för valkretsindelningen vid primärkom­ munala val må erinras om att en sådan indelning vid visst val skall fast­ ställas senast den 1 november året före valåret. Ett beslut nu om ändrade principer på området kan således ej läggas till grund för valkretsindelning­ en vid de kommunala val som kan komma att äga rum under år 1964. Pröv­ ningen av detta förslag synes därför likaså kunna anstå. Däremot torde ståndpunkt nu böra tagas till övriga i utredningens betänkande framlagda förslag till ändringar i vallagstiftningen, och jag anhåller att här få uppta­ ga dem till närmare behandling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196i

10

väljarkategori skulle berättigas avge sin röst genom valsedelsförsändelse till länsstyrelsen. I enlighet med konstitutionsutskottets hemställan beslöts att motionen ej skulle föranleda någon riksdagens åtgärd (KU 12).

I proposition (nr 178) till 1928 års riksdag framlades förslag till änd­ ring i § 17 riksdagsordningen för att möjliggöra att tiden för röstavläm- ningen utsträcktes till två eller flera dagar, eventuellt i förening med att valförrättningen förlädes till olika ställen inom valdistriktet. Konstitutions­ utskottet tillstyrkte förslaget (KU 21). Sedan första kammaren bifallit pro­ positionen och andra kammaren avslagit den, föll emellertid frågan.

Vid två tillfällen har i riksdagen väckts förslag att avlägset boende väl­ jare skulle få rösta på postanstalt. Vid 1943 års riksdag (motion II: 153) föreslogs att sådan röstning skulle få ske före valdagen. På hemställan av konstitutionsutskottet avslogs emellertid motionen (KU 10). Vid 1949 års riksdag väcktes frågan om en uppmjukning av bestämmelserna om post­ röstning (motion II: 161). I enlighet med konstitutionsutskottets hemstäl­ lan avslog riksdagen även detta förslag (KU 22).

Förslag att röstberättigad, som vistas på annan plats än sin hemort, skall på valdagen få avlämna sin valsedel hos valnämnden i det valdistrikt han då befinner sig, har väckts genom motioner (I: 199 och II: 255) vid 1953 års riksdag. Konstitutionsutskottet, vars utlåtande godkändes av riksdagen, hemställde dock att motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens åt­ gärd (KU 6).

Frågan om att utöka antalet valdistrikt för att på så sätt underlätta val­ deltagandet för de avlägset boende har behandlats, dels i förut omnämnda motion vid 1943 års riksdag och dels i 1944 års vallagssakkunnigas år 1945 avgivna betänkande angående underlättande av deltagandet i allmänna val (SOU 1945: 64). Vid båda tillfällena framhölls vikten av att antalet val­ distrikt utökades.

Valutredningens tidigare överväganden

Valutredningen har tidigare behandlat dessa frågor i sitt den 25 april 1961 avgivna betänkande, benämnt »Vissa frågor rörande allmänna val» (SOU 1961:20). I detta betänkande konstaterar utredningen inledningsvis att särbestämmelser för avlägset boende väljare ej finns i lagstiftningen i vårt land, såsom fallet däremot är i Danmark. Där får väljare, vilka är bo­ satta på avlägset belägna öar som inte utgör egna valdistrikt, rösta före val­ dagen inför röstmottagare, om de endast med stor svårighet kan komma till vallokalen. Den negativa inställning som här tidigare mött olika förslag, syftande till att underlätta valdeltagandet, beror i första hand på svårighe­ ten att i lagtext närmare precisera denna kategori väljare. Att låta rätten att rösta bli beroende av om avståndet mellan väljarens bostad och valloka­ len överstiger viss längd innebär ej någon tillfredsställande lösning, efter­ som det ej enbart är avståndet utan även förbindelserna, som är avgörande

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1964

11

för möjligheten att utan alltför stora svårigheter uppsöka vallokalen. Möj­ ligheten att genom inrättande av nya valdistrikt minska avstånden till val­ lokalerna har kontinuerligt utnyttjats. De förbättrade kommunikationerna, framför allt bilismens utveckling och vägnätets utbyggnad, har alltmer re­ ducerat avståndens betydelse. Enligt utredningens mening kunde det där­ för med fog göras gällande att de avlägset boende väljarnas situation grad­ vis förbättrats. De olägenheter av långa avstånd och dåliga förbindelser som trots allt i vissa trakter kvarstår för väljarna, måste i första hand va­ ra kännbara för sjuka, invalider och åldringar. Om dessa väljares röst- ningsproblem löstes, skulle även läget för gruppen avlägset boende väljare ytterligare förbättras. Utredningen ansåg sig därför sakna anledning att föreslå bestämmelser för sistnämnda grupp.

Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande delade det övervä­ gande antalet remissinstanser valutredningens nyssnämnda, i betänkandet uttalade uppfattning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län framförde emellertid tanken att låta avlägset boende väljare efter viss förhandsprövning av val­ nämnden avlämna valsedelsförsändelse — anordnad i samma ordning som gäller för äkta makar — till lantbrevbärare, som därefter skulle vidarebe­ fordra försändelsen till vederbörande postanstalt. Länsstyrelsen i Gotlands län, som särskilt uppehöll sig vid de på Gotska Sandön bosatta väljarnas situation, föreslog att denna väljarkategori skulle få möjlighet att rösta ge­ nom särskild valsedelsförsändelse i överensstämmelse med det system valut­ redningen i berörda betänkande angivit såsom en tänkbar lösning för att främja sjukas och jämställda väljargruppers möjligheter att utöva sin röst­ rätt.

I proposition (nr 53) till 1962 års riksdag anförde jag bl. a. att det var förenat med åtskilliga vanskligheter att på ett godtagbart sätt precisera den väljargrupp, som åsyftades med termen avlägset boende, i det att hänsyn måste tagas inte blott till avståndet mellan väljarens bostad och vallokalen utan även till den svårbemästrade faktor som ortens mer eller mindre ut­ vecklade kommunikationsförhållanden utgör. De skäl som anförts mot en reform för de avlägset boende syntes emellertid inte motivera att frågan helt avfördes från dagordningen, utan det torde få ankomma på valutred- ningen att undersöka, om den lösning utredningen kunde komma till be­ träffande sjukas, invaliders och åldringars röstutövande kunde föranleda att frågan om de avlägset boendes valdeltagande borde upptagas på nytt. I sitt av riksdagen godkända utlåtande över propositionen uttalade sig kon­ stitutionsutskottet i samma riktning (KU 9).

Valutredningens förslag

1 sitt slutbetänkande ger valutredningen uttryck för den uppfattningen att det system med valförsändelse, som i betänkandet föreslås skola infö­ ras för sjuka, invalider och åldringar, icke lämpar sig för de avlägset boen-

2 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Xr 59

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 196b

12

de väljarna. Utredningen vill likväl ej helt avvisa tanken att vissa åtgärder lagstiftningsvägen vidtages för att underlätta för denna väljargrupp att del­ taga i val. Dessa åtgärder bör emellertid ej enbart taga sikte på de avlägset boende utan bör gälla jämväl dem vilka — ehuru de ej bor särskilt långt från vallokalen — på grund av speciella yttre omständigheter har svårt att taga sig dit, t. ex. befolkningen på vissa öar och andra som bor isolerat och otillgängligt. Utredningen anser det vara en rimlig lösning att det föreskri- ves ankomma på valnämnden att genom olika slags praktiska åtgärder sör­ ja för att väljare av denna kategori verkligen kan komma tillstädes vid val­ förrättningen. Vad utredningen åsyftar är att lämpliga fortskaffningsme- del genom det allmännas försorg ställes till dessa väljares förfogande un­ der valdagen. I första hand bör naturligtvis, framhåller utredningen, bil­ transporter komma i fråga men även andra transportmedel, såsom buss och båt, är tänkbara. Valnämndens åtgärder bör på ett iögonenfallande sätt kungöras väljarna genom annonser i dagspressen och genom tydligt mar­ kerade anslag inom kommunen. Meddelanden om planerade åtgärder bör också kunna distribueras genom posten. Även radion bör genom lokala sändningar kunna biträda med upplysningar. Det torde vara lämpligt att valnämnden engagerar någon eller några för uppgiften lämpliga personer, som på ett tidigt stadium under planeringen av valet kartlägger behovet av- åtgärder samt med utgångspunkt från resultatet härav föreslår och däref­ ter på valnämndens vägnar anskaffar de nödvändiga transportmedlen. Kost­ naderna för vidtagna anordningar bör — liksom fallet är med vissa andra valkostnader — bestridas av kommunen. Utredningen förutsätter att an­ givna föranstaltningar skall vidtagas endast vid de större allmänna valen.

På grund av vad sålunda anförts har valutredningen föreslagit lagbe­ stämmelser, enligt vilka det åligger valnämnden att genom lämpliga åtgär­ der sörja för att väljare med långa eller dåliga förbindelser till vallokalen i största möjliga utsträckning kan infinna sig där. Enligt förslaget skall be­ stämmelserna upptagas i nya paragrafer i vallagarna, 60 a § ValL och 26 a g KVL. Vidare föreslås ändringar i 95 § ValL och 59 § KVL av innebörd att kostnaderna för åtgärderna skall gäldas av kommun.

Remissyttrandena

Valutredningens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erin­ ran av flertalet remissinstanser, som haft att yttra sig i frågan, nämligen generalpoststyrelsen, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i 20 län, Svenska kommunförbundet,

Svenska landstingsförbundet, De vanföras riksförbund och Sveriges folk­ pensionärers riksorganisation, ävensom av 47 magistrater, valnämnder och andra kommunala organ.

Förslaget har avstyrkts av kammarkollegiet, länsstyrelserna i Kronobergs,

Älvsborgs, Gävleborgs och Jämtlands län, Svenska stadsförbundet, magi-

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196\

13

stroten i Falun, valnämnden i östhammar, kommunalfullmäktige i Skel­ lefteå landskommun och kommunalborgmästaren i Hudiksvall.

Några av de i princip tillstyrkande remissinstanserna, som i allmänhet anlägger samma synpunkter som utredningen framfört, har närmare be­ handlat frågan om staten eller kommun skall bära kostnaden för de förordade åtgärderna.

Länsstgrelscn i Västerbottens län anför att det ligger i sakens natur att de föreslagna anordningarna kommer att få sitt egentliga användningsom­ råde, förutom i skärgården, på den »rena» landsbygden, framför allt i ut­ präglade glesbygder. Med hänsyn till att indelningen i valdistrikt är långt driven i kommuner med stor glesbygd, torde kostnaderna dock stanna vid tämligen begränsade belopp. Enär de föreslagna anordningarna ej avses komma till användning annat än då speciella yttre omständigheter föran­ leder därtill, finner länsstyrelsen att dessa kostnader — i likhet med vissa andra valkostnader — bör kunna bestridas av kommunen.

Till förmån för att kostnaderna bör åvila statsverket eller i vart fall för­ delas mellan stat och kommun uttalar sig länsstyrelsen i Stockholms län, magistraten i Luleå, Svenska kommunförbundet och Norrbottens länsavdel­ ning av samma förbund, drätselkammaren i Boden, kommunalfullmäktige i Sorsele, kommunalnämnderna i Djurö och Grangärde kommuner samt valnämnden i Bollnäs.

Kommunalnämnden i Djurö kommun finner statsbidrag vara en nödvän­ dig förutsättning för reformens genomförande. I Djurö kommun finnes, framhåller nämnden, 40 öar med bofast befolkning. En preliminär upp­ skattning visar att kostnaderna för sjötransporter inom kommunen vid ett val kommer att uppgå till omkring 3 000 kronor. Många väljare på de stör­ re öarna, där tillgång finns till taxibilar och bussar, kan vidare väntas fordra fri transport, eftersom avståndet till vallokalerna på flera ställen är ganska stort. Glesbygdskommunerna skulle alltså belastas med orimliga kostnader. Kommunalnämnden i Grangärde kommun menar att kommu­ nerna, eftersom ordförande i valnämnd förordnas av länsstyrelsen, är att anse som lokala statliga organ. Nämnden finner det därför vara skäligt och riktigt att statsverket svarar för samtliga direkta kostnader i samband med val. Valnämnden i Bollnäs befarar att kostnaderna kommer att bli så känn­ bara att risk föreligger att kommuner med stor glesbygd och klent skatte­ underlag försöker undandraga sig att ordna valskjutsar i erforderlig om­ fattning. Ett på lämpligt sätt konstruerat statsbidrag skulle vara en garanti för att lagstiftningen får avsedd verkan. Nämnden erinrar om att valutred­ ningen, såsom motiv för att statsverket skall bära kostnaderna för valsed­ lar, anfört att kostnaderna för de olika föranstaltningar, som erfordras för att väljarna över huvud taget skall kunna utöva rösträtten, bör bäras av statsverket vid val av rikskaraklär. Denna princip bör under alla omstän­

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 är 196i

14

digheter leda till att statsverket påtager sig de väsentligaste kostnaderna för att hjälpa avlägset boende till deltagande i dessa val. Drätselkammaren i Boden anser kostnaderna böra bestridas av statsverket, åtminstone vid or­ dinarie och extra val till riksdagens andra kammare. På grund av den kraf­ tiga avfolkningen i glesbygden inom landskommunerna har man under den senaste tiden, konstaterar drätselkammaren, föreslagit minskning av an­ talet valdistrikt, i Arjeplogs kommun exempelvis till cirka hälften av det nuvarande antalet. I övre Norrland med stora avstånd och besvärliga trans­ porter i fjällvärlden kan kostnaderna för valtransporter komma att uppgå till avsevärda belopp. Där har många kommuner mindre god ekonomi och det är inte riktigt att staten övervältrar avsevärda kostnader på kommu­ nerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner att kostnaderna för inånga kom­ muner kommer att bli oskäligt betungande, om statsbidrag inte skall utgå, men anser att det troligen skulle möta betydande svårigheter att konstruera ett särskilt statsbidragssystem för detta ändamål, medan Norrbottens läns­ avdelning av Svenska kommunförbundet hävdar att kommunernas behov av bidrag i förevarande hänseende bör kunna beaktas, då statsverket läm­ nar bidrag till ekonomiskt svaga och skattetyngda kommuner.

Till stöd för sitt avstyrkande av utredningens förslag anför magistraten i Falun — som ifrågasätter om bestämmelserna är erforderliga eller ens lämpliga med hänsyn till nuvarande goda kommunikationsmöjligheter -— att det kan befaras att personer, som av en eller annan anledning ej är hå­ gade att rösta, likväl anser sig tvungna att åtminstone följa med på färden och kanske också deltaga i valet. Likaså är att beakta att invånarna i om­ råden, som det här måste bli fråga om, på detta sätt kan få vetskap om vilka som deltagit i valet. Möjligheten av ovilja eller påtryckningar från omgivningens sida mot dem som ej önskar deltaga i dessa transporter är ej utesluten. De föreslagna bestämmelserna skulle således kunna verka som ett tvång, vilket ej står i överensstämmelse med de principer som uppbär vår vallagstiftning. Länsstyrelsen i Kronobergs län erinrar om att kommu­ nerna har rätt att bevilja anslag för skjutsar åt väljare.

I andra avstyrkande yttranden åberopas kostnadsskälen bland argumenten mot förslaget. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anmärker att hu­ vudparten av de väljarkategorier, vilkas valdeltagande skulle underlättas genom de föreslagna åtgärderna, redan nu beredes möjlighet att deltaga i valen. Genom motorismens snabba utveckling kan i stort sett alla väljare, som bor utmed farbar väg, genom tillmötesgående av grannar eller med an­ litande av transportmedel, som.de politiska partierna ställer till väljarnas förfogande, inställa sig i sin vallokal. Förslaget innebär därför endast ett överflyttande av transportkostnaderna för berörda valdeltagare från de en­ skilda väljarna eller de politiska partierna till kommun. De väljare, som bor mest isolerat och otillgängligt och som därför i första hand torde kom­

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1964

15

ma i åtanke, får däremot ej nytta av de åtgärder som utredningen före­ slagit. Arealmässigt stora och samtidigt glest befolkade kommuner kom­ iner att ställas inför mycket stora svårigheter, såväl organisatoriska som ekonomiska, då det gäller transporternas genomförande.

Svenska stadsförbundet anlägger likaledes bl. a. ekonomiska synpunkter.

En skyldighet av angivet slag skulle, enligt förbundets mening, kunna leda till långtgående och kostnadskrävande serviceåtgärder från kommunernas sida och är därför både av administrativa och ekonomiska skäl icke önsk­ värd. Då den föreslagna bestämmelsen ej innehåller normer för den provning av behovet av åtgärder som valnämnderna skulle företaga, är även riskerna för en ojämn tillämpning av bestämmelserna uppenbara. Uppgiften att un­ derlätta för avlägset boende och i detta sammanhang jämställda valjare bor liksom hittills ankomma på de politiska partiernas valorganisationer, vilka enligt eget bedömande får vidtaga de åtgärder som de anser erforderliga. Förbundet understryker att, om kommunerna skall belastas med några åligganden i förevarande avseende, grunderna för verksamheten under alla förhållanden bör mera preciserat anges i vallagarna, så att utrymmet för skönsmässiga avgöranden från valnämndernas sida blir begränsat. Samma synpunkter återfinnes i yttranden av valnämnden i östhammar och kom­ munalborgmästaren i Hudiksvall.

Av stadsförbundet antydda risker för ojämn tillämpning av de föreslagna bestämmelserna framhålles även i andra avstyrkande yttran­ den. Enligt länsstyrelsen i Kronobergs län kan valnämnderna komma att utsättas för påtryckningar och krav från olika håll. Det kan uppenbarli­ gen ställa sig svårt för en valnämnd att avgöra hur långt dess skyldighet utsträcker sig. Kommunalfullmäktige i Skellefteå landskommun hyser far­ hågor för att valnämnden skall missbruka sin rätt att på kommunernas be­ kostnad anordna transporter för vissa väljare. Svårigheter kan också upp­ komma att utöva verksamheten på ett mot kommuninvånarna rättvist sätt.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län menar att det blir svårt att avgöra, i vilken omfattning skjutsar blir nödvändiga och i vilken utsträckning avgift skall få upptagas av allmänheten. Länsstyrelsen i Jämtlands län hyser också den uppfattningen att föreslagna bestämmelser blir mycket vanskliga att till- lämpa för de flesta valnämnder. Länsstyrelsen är, framhålles i yttrandet, medveten om att vissa väljargrupper, t. ex. befolkningen på vissa öar, på grund av speciella yttre omständigheter kan ha svårt att vid val taga sig fram till vallokalen. I övrigt får emellertid olägenheterna för avlägset bo­ ende numera anses i så stor utsträckning undanröjda genom bilismens ut­ veckling, vägnätets utbyggnad och valdistriktsindelningen med möjlighe­ ter till ytterligare indelning i valdistrikt, att tillräckliga skäl icke kan an­ ses föreligga att i vallagarna intaga föreslagna särbestämmelser för denna kategori väljare.

Enligt kammarkollegiets mening bör bestämmelser, som har så obestämd

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 dr 196b

16

innebörd som de föreslagna och som därför ofta skulle föranleda olika tolk­ ningar, undvikas framför allt i lagstiftning rörande allmänna val. Det enda sättet att exakt ange, vilka väljare som avses, lärer vara att på förhand __ exempelvis genom ett beslut av kommunen — bestämma vilka delar av- kommunen som skall anses ha långa eller daliga förbindelser med närmaste vallokal. Kommunerna skulle i så fall åläggas att fatta vederbörliga beslut i denna fråga. Att valnämnden enligt förslaget skall sörja för att ifrågava­ rande väljare »i största möjliga utsträckning» kan infinna sig i vallokalen ger därtill vid handen att utredningen tänkt sig att hinder kan uppstå för nämnden att ombesörja transporterna. Kollegiet håller för sin del före att det i vidsträckta kommuner med spridd bebyggelse kan bli svårt för val­ nämnden att anskaffa fortskaffningsmedel i erforderlig utsträckning. Om det på förhand exakt bestämmes, vilka röstberättigade som skall anses ha långa eller dåliga förbindelser, kan övervägas att i stället bereda dem möj­ lighet att avlämna valsedel på postanstalt.

Svårigheter att vid tillämpningen tolka de föreslagna bestämmelserna belyses även i några av de tillstyrkande yttrandena. Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner det vanskligt att avgöra, hur långtgående åtgärder som skall vidtagas. Det är i vart fall angeläget att de olika nämndernas åtgärder får i stort sett samma omfattning. Det synes lämpligt att staten verkar för att så skall ske. Det blir en grannlaga uppgift för nämnderna att sörja för att väljarna blir rättvist tillgodosedda. Meningen synes ej va­ ra att dessa frågor skall kunna bringas under länsstyrelsens prövning. Valnämnderna har att under ämbetsansvar fullgöra detta åliggande. Ma­ gistraten i Luleå anser det däremot erforderligt att länsstyrelsen får pröva av valnämnden föreslagna anordningar för transporter. Länsstyrelsen i

Värmlands län betonar att gränserna för kommunernas skyldigheter bör bestämmas otvetydigt och att noggranna anvisningar bör utfärdas om kom­ munernas skyldigheter att anordna olika slag av transporter så att åtgär­ derna i kommuner med likartade förhållanden inte blir av helt olika om­ fattning. Drätselkammaren i Sundsvall ger uttryck för liknande tankar och förordar därjämte att valnämnden, för att undvika tvistigheter, får in­ hämta uppgifter om de politiska partiernas önskemål beträffande arrange­ mangen. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att gränsdragningsproblem kan uppkomma, när det skall avgöras, vilka som kan anses ha långa och daliga förbindelser till vallokalen. Uttrycket »långa förbindelser» är knap­ past adekvat. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör man i lagtexten när­ mare ange, vilken väljarkategori som avses. I den vid statistiska central­ byråns yttrande fogade promemorian hävdas att en valnämnd kan anse att, om ingen person har mer än en mils avstånd till sin vallokal, behövs inga extra arrangemang, medan en annan valnämnd ordnar biltransporter vid betydligt kortare avstånd. Därför bör det finnas bestämmelser, bl. a. om det största tillatna avstand som far förekomma mellan väljares bo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1961

18

Inom Kiruna stad finnes samebefolkning i trakter, där några konven­ tionella transportmedel icke ar tillgängliga eller användbara. För många av

essa ar det av sådana skäl icke möjligt att deltaga i allmänna val. Vid de allmänna valen ar 1962 tillgreps på försök utvägen med flygtransport för en samebosattning för att möjliggöra valdeltagande. Denna utväg kan i manga fall vara vansklig och osäker och i samtliga fall synnerligen dyrbar För dessa fåtaliga orter torde knappast effektiv lösning kunna nås annat an genom att valnämnden gives möjlighet till viss ambulerande röstmot­ tagning. Det torde för tillgodoseende av dessa gruppers anspråk på valdel­ tagande föreligga skal för en ytterligare prövning av möjligheterna till röst­ arn81!]-8 i särskild ordning. Denna prövning torde kunna begränsas till de fall, dar vanliga transportmedel till lands eller sjöledes icke kan utnytt- jas.

Kungi. Maj. ts proposition nr 59 år 196b

Departementschefen

Frågan om hur valdeltagandet skall kunna underlättas för dem som bor avlägset eller isolerat har tidigare varit föremål för överväganden. Fram­ lagda förslag i ämnet har emellertid ej lett till lagstiftning. Därvid har huvudsakligen åberopats svårigheterna att genom bestämmelser i lag av- gransa den väljargrupp för vilken särskild ordning skulle gälla. Mot för­ slagen har också anförts att de inneburit väsentliga avsteg från huvudprin­ cipen i rådande valsystem, enligt vilken den röstande har att personligen inställa sig till valförrättningen i det egna valdistriktet.

Enhgt den lösning som valutredningen nu förordat skall det allmänna genom praktiska åtgärder underlätta för väljare, som bor avlägset eller isolerat, att inställa sig i vallokalen. En sådan ordning utgör ej något av­ steg från nämnda huvudprincip i valsystemet. Ej heller synes de lagtek­ niska svårigheterna vara lika accentuerade som vid tidigare förslag.

Den av utredningen förordade ordningen innebär att en principiell skyl­ dighet skulle åläggas valnämnderna att sörja för att de personer, som på grund av anmärkta speciella yttre omständigheter har svårt att taga sig till vallokalen, kan infinna sig där. En sådan principiell skyldighet kan dock befaras komma att i praktiken ställa svårbemästrade krav på dem som far att syssla med denna uppgift. Den begränsning, som utredningen tänkt sig genom att valnämndens åligganden skulle avse lämpliga åtgärder så att valjarna i största möjliga utsträckning kan inställa sig, torde ej nämn­ värt kunna bidraga till att underlätta tillämpningen. Såsom framhållits under remissbehandlingen, kan denna begränsning leda till känsliga av- vägningsproblem, då det gäller att bedöma omfattningen av valnämndens åligganden i enskilda fall. Det bör även påpekas att, om skyldighet stadgas for valnämnden, det knappast torde kunna undvikas att ett åsidosättande av skyldigheten kan leda till att valet upphäves med därav följande om­ gång med omval. Skäl till betänkligheter av här antydd art torde föreligga, aven om skyldigheten att svara för åtgärderna i stället skulle läggas på an­ nat särskilt organ eller på kommun som sådan.

19

.lag är med hänsyn till det anförda ej beredd förorda införandet av en principiell skyldighet att svara för åtgärder, som här nämnts. Å andra si­ dan finner jag det angeläget att man söker taga till vara möjligheterna att genom praktiska arrangemang underlätta för dem, om vilka här är fråga, att komma till valförrättningen. För att främja att så verkligen sker torde bestämmelser i ämnet böra införas i vallagarna. I sådana bestämmelser sy­ nes lämpligen kunna föreskrivas att dessa väljare bör genom valnämndens försorg beredas möjlighet att infinna sig i vallokalen. Härigenom kan san­ nolikt den ordning valutredningen åsyftat i väsentlig mån uppnås. Val­ nämndens verksamhet i förevarande hänseende synes kunna bedrivas i så­ dana former och avse sådana uppgifter och åtgärder som utredningen skis­ serat.

Även med den lösning av föreliggande frågor som jag sålunda vill för­ orda bör eftersträvas att tillämpningsområdet för lagbestämmelserna blir någorlunda klart avgränsat. Den väljargrupp som åsyftas bör i lagtexten anges utförligare än som skett i utredningens förslag. Denna grupp synes kunna sägas innefatta väljare, som bor avlägset eller isolerat och på val­ dagen saknar möjlighet att färdas med allmänt samfärdsmedel till och från vallokalen eller icke utan avsevärd tidsspillan kan nyttja dylikt samfärds­ medel. Härvid inbegripes de som ej har i och för sig lång väg till valloka­ len men som bor så otillgängligt att hinder för inställelse föreligger i en­ lighet med vad nu sagts. Verksamheten bör alltså taga sikte på att bistånd lämnas dem som icke kan begagna sig av allmänt samfärdsmedel. Därmed avser jag att reguljära förbindelser saknas eller kräver orimligt lång restid.

Såsom framgår av det anförda anser jag att valnämnden bör vara det organ som närmast får svara för här avsedda uppgifter. Enligt min mening bör alla åtgärder på detta område vara en kommunal angelägenhet. Här­ igenom vinnes att de praktiska anordningarna bäst kan anpassas efter de lokala förhållandena. Efter en tid torde erfarenheterna i varje kommun visa, vad där lämpligen bör göras. Redan nu har kommunen att svara för kostnader, som hänför sig till den lokala valförrättningen. De förordade åtgärderna får ses som ett led i de totala valanordningarna från kommu­ nens sida. I enlighet med det sagda torde kostnaderna för de vidtagna an­ ordningarna få bäras av kommunen.

På grund av det anförda föreslår jag att i vallagarna införes bestäm­ melser om åtgärder för att underlätta för avlägset boende m. fl. att deltaga i allmänna val av det innehåll jag nu redovisat. Dessa bestämmelser torde, i överensstämmelse med valutredningens förslag, lämpligen böra upptagas i nya paragrafer, betecknade 60 a § ValL och 26 a § KVL. Föreskriften om att kommun skall svara för kostnaden bör införas i 95 § ValL och 59 § KVL.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196b

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 196b

II. Kostnaderna för valsedlar

Reformkrav

Frågan om det allmännas övertagande av partiernas valsedelskostnader väcktes i motion (I: 70) vid 1947 års riksdag. På hemställan av konstitu­ tionsutskottet beslöt riksdagen att motionen inte skulle föranleda någon åt­ gärd (KU 13).

Vid 1962 års riksdag väcktes motioner (I: 514 och II: 631) med hemstäl­ lan om utredning för att undersöka, på vilket sätt statsverket och kommu­ nerna borde övertaga kostnaderna för valsedlar vid allmänna val. Därvid anfördes att stat och kommun under senare år påtagit sig nya uppgifter vid valen och övertagit vissa kostnader, som tidigare åvilat de politiska partier­ na. De valsedlar som de politiska partierna i förväg framställer utgör med vårt valsystem en nödvändig förutsättning för att valförrättningen skall kunna genomföras rationellt och underlättar valförrättningen i ännu högre grad än vad t. ex. röstkorten gör. Då dessa kort bekostas av allmänna me­ del, borde även valsedelskostnaderna ersättas av statsverket. Detta borde gälla vid andrakammarvalen, landstingsmannavalen och stadsfullmäktige­ valen i de städer där representationen utser ledamöter i första kammaren. Övriga primärkommuner borde, enligt motionerna, ges rätt att själva be­ kosta valsedlarna för de i stads- eller kommunalfullmäktigevalen deltagan­ de partierna.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande anförde statsutskottet (SU 1962: 57) att de tryckta valsedlarna otvivelaktigt innebär en betydelsefull service­ åtgärd gentemot väljarna och underlättar valnämndernas och länsstyrelser­ nas arbete vid röstsammanräkningarna. Skäl kan därför anföras för att kostnaderna för dessa valsedlar skall bestridas av allmänna medel. Å andra sidan skulle en sådan reform innebära att statens och kommunernas kost­ nader för valen utsträcktes att avse ej endast liksom hittills de yttre anord­ ningarna i samband med valen. Vidare skulle fråga uppkomma att avgränsa och ange de närmare förutsättningarna för de politiska partiernas rätt att få sina valsedlar tryckta på det allmännas bekostnad. Utskottet förklarade sig inte berett att för sin del taga någon bestämd ståndpunkt i frågan men ansåg att densamma borde upptagas till förutsättningslös prövning. Utskot­ tet hemställde att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet i utlåtandet anfört.

Valutredningen

I inledningen till detta avsnitt av sitt betänkande redovisar valutredning­ en vissa inhämtade sifferuppgifter om valkostnader m. m. Rörande dessa uppgifter torde få hänvisas till betänkandet (s. 49—51).