Prop. 1965:129

('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965

1

Nr 129

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 26 mars 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag föreslå riksdagen att anta­ ga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa jämkningar av 1959 års lagstiftning om be­ skattning av den som vid laga skifte eller annan jorddelningsförrättning ålagts betala skogslikvid. Ändringarna har till syfte att underlätta skogsbru­ kets yttre rationalisering, framför allt lagaskiftesverksamheten i Koppar­ bergs län.

Vidare föreslås vissa bestämmelser om beskattning vid upplåtelse av rät­ tighet att avverka skog. Bestämmelserna grundar sig på förslag av skatte­ flyktskommittén och syftar främst till att förhindra skatteflykt genom över­ föring av skogsawerkningsrätt i samband med arvskifte.

De nya reglerna är avsedda att tillämpas första gången vid 1966 års taxe­ ring. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 saml. Nr 129

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Såsom fastighetens värde är att anse vid köp den för fastigheten er- lagda köpeskillingen och vid annat förvärv det belopp, efter vilket stäm­ pelplikten med avseende å fastig- hetsförvärvet beräknats, eller, därest stämpelplikt för förvärvet icke före­ legat, det belopp, efter vilket stäm­ pelplikt skulle enligt eljest gällande grunder beräknats, om stämpelplikt förelegat. Skogens för ägaren gällande ingångsvärde ut­ gör det sålunda beräknade ingångs­ värdet med avdrag för vad han må hava fått avdraga vid tidigare taxe­ ringar. Har efter avverkning av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt den återstående skogens värde ned­ gått under det för ägaren gällande ingångsvärdet, får avdrag ske med det belopp, varmed värdet sålunda minskats. Har ägare av fastighet vid jorddelningsförrättning blivit ålagd att gälda likvid, som avses i punkt 9 av anvisningarna till 21 §, och har avverkning av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt skett inom tre år från det lagakraftägande beslut om fastställelse å förrättningen förelig­ ger, skall, i den mån den skattskyldi­ ge så yrkar, skogens ingångsvärde antagas hava nedgått med belopp motsvarande rotvärdet av den skog som avverkningen eller upplåtelsen omfattat. Avdrag må därvid dock ske högst med beloppet av nämnda likvid.

Såsom fastighetens värde är att anse vid köp den för fastigheten er- lagda köpeskillingen och vid annat förvärv det belopp, efter vilket stäm­ pelplikten med avseende å fastig- hetsförvärvet beräknats, eller, därest stämpelplikt för förvärvet icke före­ legat, det belopp, efter vilket stäm- pelplikt skulle enligt eljest gällande grunder beräknats, om stämpelplikt förelegat. Skogens för ägaren gällande ingångsvärde ut­ gör det sålunda beräknade ingångs­ värdet med avdrag för vad han må hava fått avdraga vid tidigare taxe­ ringar. Har efter avverkning av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt den återstående skogens värde ned­ gått under det för ägaren gällande ingångsvärdet, får avdrag ske med det belopp, varmed värdet sålunda minskats. Har ägare av fastighet vid jorddelningsförrättning blivit ålagd att gälda likvid, som avses i punkt 9 av anvisningarna till 21 §, och har avverkning av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt skett efter tillträ­ det av mark där den skog växer, som likviden avser, dock ej senare än tre år efter det lagakraftägande beslut om fastställelse å förrättning­ en föreligger, skall, i den mån den skattskyldige så yrkar, skogens in­ gångsvärde antagas hava nedgått med belopp motsvarande rotvärdet av den skog som avverkningen eller upplåtelsen omfattat. Avdrag må därvid dock ske högst med beloppet av nämnda likvid.

Med ingående------------- av ingångsvärdet. Vare sig — --------ursprungliga ingångsvärdet. Är det---------------------------samma tid. Om avdrag------------------------- av skogen. Om moderbolag----------- övertagande föreningen. Exempel å------------ingående virkesförråd: A. försäljer-------------erlagda köpeskillingen. Det för------------ --------------- 10 200 kronor. Exempel å------------ i ingångsvärde: B. försäljer-------------------------- 10 000 kronor. Ingångsvärdet har — ------- det ursprungliga.

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till 28 §.

5. Till intäkt av rörelse hänföres all intäkt genom skogsavverkning på annans mark på grund av särskild upplåtelse av avverkningsrätt eller genom avyttring av sådan rätt när skogsavverkningen eller avyttringen icke ingår i skogsbruk. Bestämmel­ sen i femte stycket av punkt 2 av anvisningarna till 21 § äger motsva­ rande tillämpning när rätt till av­ verkning på annans mark överlåtcs genom fång som avses där.

till 32

3. Såsom intäkt---------------- ----------Angående värdesättningen--------Förmån som avses i 32 § 3 mom. tredje stycket kan bestå i t. ex. ra­ batter vid inköp av varor i arbets­ givarens rörelse, förfriskningar som utan ersättning tillhandahållas i samband med arbetet, måltider som genom arbetsgivarens försorg erhål­ las till ett lägre pris än i öppna marknaden eller nyttjanderätt till fastighet för vilken vederlaget be­ stämts till obetydligt lägre belopp än i orten gällande hyrespris. Vid bedömande av om förmånen skall upptagas såsom intäkt skall hänsyn tagas till det sammanlagda värdet av de förmåner av ifrågavarande slag som den skattskyldige åtnjutit från samme arbetsgivare. Hänsyn skall därvid ock tagas till den besparing i normala levnadskostnader som för­ månen kan ha inneburit för den skattskyldige. För att förmånen icke skall upptagas såsom intäkt gäller vidare den förutsättningen att förmånen icke framstår som ett med lön eller pension jämförbart veder­ lag utan som en åtgärd för att bere­ da trivsel i arbetet el. likn. eller ock utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet var­ om fråga är. Äger den skattskyldige mot avstående av förmånen erhålla ersättning i penningar, bör förmå-

här nedan). — därmed minskas.

Förmån som avses i 32 § 3 mom. fjärde stycket kan bestå i t. ex. ra­ batter vid inköp av varor i arbetsgi­ varens rörelse, förfriskningar som ulan ersättning tillhandahållas i samband med arbetet, måltider som genom arbetsgivarens försorg erhål­ las till ett lägre pris än i öppna marknaden eller nyttjanderätt till fastighet för vilken vederlaget be­ stämts till obetydligt lägre belopp än i orten gällande hyrespris. Vid be­ dömande av om förmånen skall upp­ tagas såsom intäkt skall hänsyn ta­ gas till det sammanlagda värdet av de förmåner av ifrågavarande slag som den skattskyldige åtnjutit från samme arbetsgivare. Hänsyn skall därvid ock tagas till den besparing i normala levnadskostnader som för­ månen kan ha inneburit för den skattskyldige. För att förmånen icke skall upptagas såsom intäkt gäller vidare den förutsättningen att för­ månen icke framstår som ett med lön eller pension jämförbart veder­ lag utan som en åtgärd för att bere­ da trivsel i arbetet el. likn. eller ock utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet var­ om fråga är. Äger den skattskyldige mot avstående av förmånen erhålla ersättning i penningar, bör förmå-

‘• 'C IO .

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965

(Nuvarande lydelse)

Uppskov må

(Föreslagen lydelse)

av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter.

skogsbruk härrör.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall tillämpas första gången vid 1966 års taxering. Äldre bestämmelser

älla fortfarande i fråga om eftertaxering för år 1965 eller tidigare år och aven i övrigt beträffande intäkt som åtnjutits före år 1965.

och överväganden erfordrades. I anledning härav begärde riksdagen (rskr 1964:268) en förutsättningslös utredning i syfte att komplettera gällande regler för beskattningen av skogslikvider i samband med lantmäteriförrätt- ning, så att nackdelar av den art som avsågs i motionen kunde elimineras.

I anledning av vad sålunda förekommit har inom finansdepartementet upprättats en promemoria angående komplettering av gällande regler för beskattning av skogslikvider i samband med lantmäteriförrättningar (Sten­ cil Fi 1964: 6). Promemorian, som utarbetats av kammarrättsassessorn Ber­ til Wennergren, avlämnades den 21 oktober 1964. Vid promemorian fogade författningsförslag torde såsom bilaga få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

över departementspromemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten, riksskattenämnden, lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Västmanlands, Kopparbergs och Västernorrlands län, Sveriges lantbruks- förbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges skogsägare­ förbund, Riksförbundet Landsbygdens folk samt skogsskattekommittén.

Vad i promemorian föreslås angående komplettering av gällande be­ skattningsregler i påtalade hänseenden har i allt väsentligt godtagits i re­ missyttrandena.

Gällande fastighetsrättsliga ordning

Laga skifte tjänstgör som fastighetsregleringsinstitut med uppgift att ge­ nom ombildning av fastigheter åstadkomma en från brukningssynpunkt ändamålsenligare ägoindelning. Ombildning av fastigheter kan även ske ge­ nom ägoutbyte. Vad i det följande sägs om laga skifte äger i allt väsentligt tillämpning även på ägoutbyte.

Laga skifte förrättas av vederbörande distriktslantmätare eller särskilt förordnad lantmätare. Vanligen biträds förrättningslantmätaren av två gode män. Själva ägoindelningen verkställs genom skiftesläggning sedan erfor­ derliga förberedande åtgärder vidtagits. Enligt 13 kap. lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet bestäms denna av förrättnings- männen. Mot deras beslut i frågan får talan ej föras förrän i samband med ett eventuellt överklagande av den avslutade förrättningen.

Då skog finns på de ägor, som är föremål för förrättningen, skall del­ ägare vid förrättningen debiteras de särskilda värden han därigenom till­ förs enligt skiftesläggningen och krediteras motsvarande värden som från­ går honom. Uppkommande skillnadsbelopp regleras enligt 14 kap. 8 och 9 §§ jorddelningslagen genom skogslikvider mellan delägarna.

Såsom underlag för skogens värdering tjänar dels fältdata (uppgifter om virkesförråd, bonitet, kostnader för skogsvårdsåtgärder m. m.), dels all­ männa värderingsfaktorer (prisnivån, räntefoten, omkostnaderna m. m.).

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965

Enligt jorddelningslagen kan skogslikvid fastställas att utgå på en gång eller i form av årliga avbetalningar under en tid av högst tio ar. I praktiken tillämpas vanligen det förstnämnda systemet. Uppgår likviden till betydande belopp förekommer emellertid uppdelning av densamma pa flera ar, dock endast undantagsvis på längre tid än fem år.

Sedan likvidfrågorna slutbehandlats, återstår ofta åtskilliga praktiska spörsmål m. m. att behandla. Det kan därför dröja åtskillig tid, innan för­ rättningen avslutas. Härefter skall handläggning ske hos överlantmätaren och eventuellt även hos judiciella instanser för fastställelse av förrätt­ ningen. Innan förrättningen fastställts genom lagakraftägande beslut, för­ flyter därför en ytterligare ej obetydlig tid.

Gällande beskattningsregler

Skogslikvid är skattemässigt inte att anse som driftkostnad och avdrag för likviden medges därför inte vid beräkning av nettointäkt av jordbruks­ fastighet. Däremot är sådan likvid likställd med köpeskilling för fastighet och hänsyn tas på grund härav till densamma vid bedömande av skogens ingångsvärde.

I anvisningspunkt 4 till 22 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) föreskrivs att, om skog avverkats eller avyttrats på en fastig­ het utan samband med avyttring av marken, ägaren efter eget val får åt­ njuta avdrag antingen för minskning av skogens för honom gällande in­ gående virkesförråd (den s. k. förrådsmetoden) eller för minskning i sko­ gens för honom gällande ingångsvärde (den s. k. värdemetoden). Avdrag enligt värdemetoden får enligt tredje stycket av anvisningspunkten ske med det belopp, varmed den på fastigheten växande skogens värde genom skogs- uttaget nedgått under ingångsvärdet. Härtill fogas den specialregeln att, om ägare av fastighet vid jorddelningsförrättning blivit ålagd att betala skogs­ likvid och avverkning av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt skett in­ om tre år från det lagakraftägande beslut om fastställelse på förrättningen föreligger, så skall på yrkande av den skattskyldige skogens ingångsvärde antas ha nedgått med belopp motsvarande rotvärdet av den skog, som av­ verkningen eller upplåtelsen omfattat. Avdraget är dock begränsat till be­ loppet av skogslikviden.

Genom insättning på skogskonto kan uppskov erhållas med beskattningen av en intäkt av skogsbruk under en tid av högst tio år. Härom stadgas i för­ ordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto. För ett och samma beskattningsår får insättning­ en och uppskovet avse högst ett belopp, motsvarande summan av 60 % av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som avyttrats ge­ nom upplåtelse av avverkningsrätt, 40 % av den på beskattningsåret belö­ pande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt 40 % av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret uttagits för förädling i egen

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965

kunde måhända enskild skiftesdelägare komma i det läget att han inte vid den tidpunkt som passade honom bäst fullt ut kunde tillämpa de fördelak­ tigare skattereglerna. Dessa olägenheter eliminerades emellertid av möjlig­ heterna att utnyttja skogskonto och förskjuta virkeslikviderna. Genom en vidgad rätt att avsätta till skogskonto skulle likvidutgivarna vid laga skifte få möjlighet att under några år på skogskonto samla ihop till likviden eller del av densamma. Lantbruksstyrelsen menade att en sådan bestämmelse en­ sam borde vara tillräcklig för att uppnå motionärernas syfte. Enligt vad sty­ relsen hade sig bekant strävade man vid skiftesläggningen bl. a. att und­ vika alltför höga ståndskogslikvider. Det totala likvidbeloppet jämfört med en normal årsavverkning inom hela skifteslaget torde därför som regel inte vara anmärkningsvärt stort. För enstaka markägare kunde dock utgif­ ten för ståndskogslikvid vara avsevärd men problemet var begränsat till vissa nu pågående stora skiftesförrättningar främst i Dalarna och inom dessa berördes endast ett begränsat antal markägare. Eftersom revision av skifteslagstiftningen var aktuell och man f. ö. genom modern teknik m. in. redan i praxis torde kunna förkorta proceduren vid kommande omregle­ ringar, ansåg styrelsen sannolikheten tala för att problemet var av över­ gående natur.

Även lantmäterishjrelsen fann det tillräckligt med uppmjukning av be­ stämmelserna i skogskontoförordningen för att unna det med motionen av­ sedda syftet. Styrelsen erinrade om att avverkningsförbud måste råda under tiden mellan värderingen och tillträdet med hänsyn till kravet att skogens värde ej skall förändras. Olägenheterna av avverkningsförbudet minskar om delägarna såsom t. ex. i Solleröfallet överenskommer om tillträde när fältar- betsdelen är klar men resultatet ännu inte är känt.

Lantmäteristyrelsen framhöll vidare att behovet av fondering av avverk- ningsinkomsterna givetvis är beroende av ståndskogslikvidens storlek. Till belysande härav lämnades följande uppgifter om hur stora belopp likvidut­ givarna haft att betala i ett par nyligen genomförda laga skiften i Siljans- bygden.

Av alla skuldbelopp översteg drygt hälften 1 000 kr. och av dessa låg un­ gefär 50—60 % inom intervallet 1 000—5 000 kr. Av högre likvidbelopp låg nästan alla under 30 000 kr. Cirka en tredjedel av antalet likvider mellan 5 000 och 20 000 kr. utgjorde 20 % eller större del av det nya innehavets värde. Skuldbelopp överstigande 20 000 kr. utgjorde i regel 20—30 %.

Maximalt uppgick skuldbeloppen inom storleksklasserna över 5 000 kr. till drygt 50 % i ett enstaka fall men i regel till cirka 40 % med sjunkande tendens vid ökande absolut belopp. Skuldbelopp understigande 5 000 kr. ut­ gjorde maximalt 80 å 100 % av det nya innehavets värde men det var då frå­ ga om skulder av högst storleksordningen 1 000 kr.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som tillstyrkte den ifrågasatta ändring­ en av skogskontoförordningen, ansåg att kommunalskattelagens regler om skogsvärdeminskningsavdrag borde utbyggas så till vida att de blev gällande

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

likvid. Det räcker inte här med den tidpunkt då likvidbeloppet blir känt. Vid förtida tillträde kan avverkning behöva ske omedelbart för att tillträ­ dande fastighetsägare skall få medel för betalning av de skogslikvider, som de kan förpliktas utge. I synnerhet blir så tydligen fallet för delägare som har att se fram emot skogslikvider till betydande belopp.

I promemorian föreslås att tillträdesdagen väljs till begynnelsetidpunkt. Detta innebär att en delägare vid förtida tillträde kan verkställa uttag för finansiering av sin skogslikvid under tiden från tillträdet fram till förrätt­ ningens lagakraftvinnande och under tre år därefter. Om förtida tillträde ej ägt rum blir delägare däremot hänvisad till enbart treårstiden efter laga-

kraftvinnandet.

Beträffande tillämpningen av avdragsregeln framhålls att en lörutsätl- ning för avdragsrätten är att den skattskyldige blivit ålagd att betala skogs­ likvid. Köpeskilling för skog, som uppbärs under år då skogslikviden än­ nu ej beslutats, kan således inte neutraliseras vid beskattningen genom skogsvärdeminskningsavdrag av sådan beskaffenhet som har avses. Av­ dragsrätten är emellertid varken enligt gällande rätt eller enligt förslaget fixerad till ett bestämt år. Den får utnyttjas vilket år som helst sedan den skattskyldige väl ålagts betala skogslikvid. Ordningen överensstämmer med den allmänna principen att skogsvärdeminskningsavdrag får forskjutas.

Promemorian kommer så in på frågan om skogskontoreglernas b e t y d e 1 s e för den som skall ge ut skogslikvid. Det påpekas, att en in­ sättning på skogskonto inte får avse hela beloppet av en skogsintäkt utan endast viss del därav, nämligen 60 % av köpeskilling for skog, som av­ yttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, och 40 % av övrig inkomst. Härtill fogas en erinran om att avvägningen av procenttalen skett med den målsättningen att genom insättning på skogskonto inte skall vinnas storre fördelar med avseende på utjämning av skatteprogressionen än reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst erbjuder (prop. 1954: 14 s. 21). I promemorian uttalas dock att skogskontometoden med tördel bör kunna tjäna även ett fonderingsändamål. Utgår man härifrån synes bora tillåtas att hela intäkten insätts på skogskonto. Vidare framhålls att det kan beslutas, att skogslikvider inte skall förfalla till betalning förrän efter det likviderna tillkännagivits. Konsekvensen synes fordra att möjlighet även i det läget finns att på skogskonto spara samman medel till finan­ siering av en likvid. Insättningsrätt bör därför enligt utredningsmannen gälla t. o. in. året före förfalloåret. För att skogskontoreglerna skall kor­ respondera med reglerna för skogsvärdeminskningsavdrag bör insättnings- rätten begränsas till ett belopp, motsvarande så mycket av köpeskillingen för upplåtelse av avverkningsrätt eller avyttrade skogsprodukter, som be­ löper på rotvärdet av den skog, som upplåtelsen eller avverkningen om-

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

Remissyttrandena

De föreslagna författningsändringarna bedöms över lag som ändamåls­ enliga och tillstyrks av samtliga hörda instanser.

Beträffande utsträckning av möjligheten till skogsvärdeminskningsavdrag uttalas dock viss tvekan av lantbruksstyrelsen som hänvisar till att styrel­ sen i tidigare yttrande inte funnit tillräckliga skäl för en lagändring på denna punkt. Om förslaget kan accepteras ur skatteprincipiella synpunkter, förklarar styrelsen sig emellertid vilja tillstyrka det särskilt med hänsyn till de olägenheter av annan art som för sakägarnas vidkommande är för­ enade med långvariga förrättningar. Styrelsen tillägger, att förslaget inne­ bär en stimulans i rationaliseringsverksamheten som ur allmän synpunkt

är önskvärd.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar i sitt tillstyrkande yttrande en varning. Den utvidgade avdragsmöjligheten bör liksom andra a\drag enligt värdemetoden — utnyttjas av de skattskyldiga med stor varsamhet därför att vid en blivande slutavräkning ett i onödan uttaget avdrag om prisnivån stigit — kan komma att återföras med långt större belopp än

som kunnat utnyttjas.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län tar upp en tillämpningsfråga, som vållat tvekan med hänsyn till ordalydelsen såväl i nuvarande som föresla­ gen lydelse av anvisningspunkten. Frågan gäller om skattskyldig för att komma i åtnjutande av här ifrågavarande skogsvärdeminskningsavdrag är hänvisad att uttaga skog på deu mark, som varit föremål för jorddelnings- förrättning, eller om han erhåller samma förmån vid skogsuttag på annan honom tillhörig fastighet i samma kommun eller i annan kommun. Läns­ styrelsen anser det för sin del mest naturligt, att skogsvärdeminsknings- avdraget hänför sig till den fastighet, som varit föremål för jorddelnings- förrättning och från vilken skogsuttag därför exklusivt bör ske. Lagtextens utformning lämnar emellertid inte stöd för en sådan uppfattning.

I fråga om uttrycket »ålagd,> att betala skogslikvid uttalar riksskatte­ nämnden att promemorian utgår från den tolkning härav, som överensstäm­ mer med nämndens uttalande beträffande Vika-Vinäs utskog. Om sak­ ägare, som tillträtt honom vid jorddelningsförrättning tilldelade skogsskif­ ten och som efter uträkningen av skogslikviderna tramstår som likvidut­ givare, biträtt en bindande överenskommelse om betalning av sin skogslikvid är således lagstiftningen tillämplig på honom.

Såväl kammarrätten som riksskattenämnden ifrågasätter dock, om inte lagtexten redan i nuvarande lydelse behöver förtydligas i syfte att för­ hindra dubbelavdrag. Ur kammarrättens yttrande må följande återges.

En likvidutgivare, som efter tillträdet av ägolott i samband med jorddel­ ningsförrättning avverkar eller upplåter avverkningsrätt å den nya ägo­ lotten, blir enligt vanliga regler om avdrag för värdeminskning av skog berättigad till avdrag på grund av den uppkomna minskningen av virkes-

kas. Vidare påpekas alt när det gäller köpeskilling för upplåtelse a\ a\- verkningsrätt sker inget bedömande av hur mycket därav som utgör rot-

värde.

Vid den föreslagna begränsningen av insättningsrätten till den avver­ kade skogens rotvärde uppehåller sig flera andra instanser. Länsstyrelsen i

Kronobergs lön ifrågasätter till en början om det tinns något verkligt be­ hov av att för fonderingsändamål insätta så stort belopp som föreslagits utan begränsning till skogslikvidens belopp och utan att man ens 'et stor­ leken av en blivande skogslikvid eller om någon sådan över huvud taget kommer att utgå. Länsstyrelsen fortsätter.

Att en eventuell insättning begränsas till rotvärdet är närmast självklart, men en sådan begränsning borde på något sätt förbindas med riksskatte­ nämndens anvisningar den 17 januari 1962 eller ännu hellre regler as direkt i författningstexten. Erfarenheten från prövningsnämnden i Kronobergs län visar, att de skattskyldiga har svårt att acceptera riksskattenämndens anvisningar på denna punkt och icke alltför sällan understötts i sin upp­ fattning av skogssakkunnig. Om skattskyldig medgives uppskov med be­ skattningen av medel som på sätt utredningen föreslagit insatts på skogs­ konto, bör medlen kunna återföras till beskattning det beskattningsår då skogslikviderna förfallit till betalning, trots det krångel som måste bil följ­ den av ett sådant förfarande. Eljest skulle den skattskyldige, om han liai andra skogskontomedel som innestått tio år, kunna taga ut de senare och göra däremot svarande värdeminslcningsavdrag och sedan låta den insätt­ ning som avsett fondering för ett ändamål som icke längre är aktuellt kvarstå. .

Det föreslagna tillägget å nuvarande formulär 5 b synes ha en avtattning som icke ger tillräckliga garantier för att rotvärdet beräknas till riktigt belopp. Rotvärdet bör bestämmas i lag eller genom anknytning till riks­ skattenämndens anvisningar.

I ett yttrande av lantbrukets skattedelegation, som åberopas av Riksför­ bundet Landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund, tramföis upp­ fattningen att riksskattenämndens anvisningar rörande rotvärdeberäkning är onödigt komplicerade för det ändamål som nu avses. Den skattskyldige har dessutom ganska kort tid på sig att före den 15 februari fastställa liui mycket som skall insättas på skogskonto och verkställa insättningen. Den i promemorian nämnda alternativa lösningen att bruttoinkomsten av kö­ peskilling för leveransvirke skulle reduceras till 80 % innebär att leve­ ransvirke får en gynnsam behandling vid jämförelse med rotförsäljning. Detta synes dock delegationen vara av mindre betydelse, eftersom det här endast är fråga om ett uppskov med beskattningen. Av vikt är där­ emot att få en lätthanterlig regel. Delegationen tillstyrker således den alternativa lösningen. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framtöi

samma förslag.

Riksskattenämnden framhåller beträffande innehållet i deklarationsbila-

gan 5 b.

Kungl. Mcij. ts proposition nr 129 år 1965

man underlätta slutförandet av betydelsefulla jorddelningsförrättningar bl. a. i Kopparbergs län.

Omläggningen av skogsbeskattningen får anses ha tjänat sitt syfte och torde ha bidragit till en effektivisering av skogsbrukets yttre rationalise­ ring. Fråga har emellertid nu uppkommit om ytterligare tillrättaläggande av beskattningsreglerna till rationaliseringens främjande. Det är bestäm­ melserna om beskattningen av den som åläggs utge skogslikvid vid en jord- delningsförrättning som anses i behov av vissa jämkningar. Frågan togs upp i en motion vid 1064 års riksdag. Bevillningsutskottet anförde i sitt betänkande bl. a., att reglerna om beskattning av den som har att betala skogslikvid inte är utformade på sådant sätt att de utan vidare kan anpas­ sas till den praxis, som utbildat sig vid större laga skiften. Understrykande att beskattningsreglerna inte bör motverka rationaliseringen inom skogs­ bruket förklarade utskottet sig dela motionärernas uppfattning att skiftes­ delägare för att kunna finansiera eventuella framtida skogslikvider bör beredas möjlighet att uppskjuta beskattningen av inkomster av skogsav­ verkningar, som sker mellan tillträdet av de vid laga skifte utlagda ägo­ lotterna och likvidernas slutliga fastställande. För närvarande kan sådant uppskov erhållas först efter det likviderna fastställts även om tillträde ägt rum dessförinnan. Spörsmålet befanns emellertid fordra närmare utredning. Riksdagen hemställde i anledning av vad utskottet anfört om sådan utredning.

Den begärda utredningen har verkställts inom finansdepartementet och redovisats i eu promemoria. Däri föreslås ändring av reglerna om rätten för den som ålagts utge skogslikvid att få skogsvärdeminskningsavdrag vid uttag av skog till likvidernas finansiering och av bestämmelserna om upp­ skov med beskattningen av skogsintäkter genom insättning på skogskonto.

Enligt gällande rätt kan den som vid en jorddelningsförrättning ålagts att betala skogslikvid få värdeminskningsavdrag enligt den s. k. värdeme­ toden, om han avverkar eller upplåter avverkningsrätt inom tre år från det lagakraftägande beslut om fastställelse på förrättningen föreligger. Han behöver inte visa, att skogens ingångsvärde nedgått med l>elopp motsva­ rande rotvärdet av skogsuttaget. Det skall antas att så skett. Avdrag tåi

lock ske högst med belopp motsvarande skogslikviden. Den ändringen före­

slås i departementspromemorian att regeln blir tillämplig redan på skogs- uttag som görs i anslutning till förtida tillträde av en ägolott.

Rätt att insätta skogsintäktsmedel på skogskonto och erhålla däremot svarande uppskov med intäktens beskattning är enligt gällande rätt be­ gränsad till vissa procent av intäkten — 60 % av vederlag för avverknings­ rätt och 40 % av köpeskilling för leveransvirke. I promemorian föreslås, att skattskyldig, som tillträtt ny mark vid en jorddelningsförrättning och ut­ tagit skog för att erhålla medel till framtida betalning av en skogslikvid, skall på skogskonto få insätta och vid beskattningen erhålla uppskov med hela beloppet av vederlaget för en avverkningsrätt och med belopp motsva­ rande rotvärdet i fråga om köpeskilling för leveransvirke.

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

utredning på formulär med uppgifter bl. a. om under vilka år skogsuttagen skett och genom att anteckning om medgivna skogsvärdeminskningsav- drag skall göras i den s. k. skogsliggaren, erhålls vidare garanti mot att någon av förbiseende får avdrag i två skilda sammanhang för sannna skogsuttag. Med hänsyn till vad nu anförts synes inte erforderligt att på sätt kammarrätten och riksskattenämnden föreslagit förtydliga lagtexten för att förebygga dubbelavdrag.

Den av länsstyrelsen i Västmanlands län framförda tanken att vid av- dragsreglernas tillämpning köpeskilling för växande skog från en s. k. mark­ reserv skall likställas med skogslikvid sammanhänger nära med den stör­ re frågan om värdemetodens tillämpning i samband med att skog avverkas på eu nyinköpt fastighet för att medel skall erhållas till köpeskillingens betalning. Denna fråga var under bedömande vid 1959 års reform. Den an­ sågs emellertid inte vara av sådan betydelse att den borde tas upp till av­ görande då. Den befanns i stället böra anstå till dess en allmän översyn av reglerna om skogsbeskattning kom till stånd. En sådan pågår f. n. genom skogsskattekommittén. Tillräcklig anledning att nu bryta ut den till sär­ behandling synes inte föreligga.

Under hänvisning till det anförda föreslår jag ändring av punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen i överensstämmel­ se med förslaget i departementspromemorian.

Vad beträffar förslaget om en vidgad insättningsrätt enligt skogskonto­ förordningen vill jag erinra om att en möjlighet att fondera medel på skogs­ konto för betalning av en framtida skogslikvid i och för sig bör underlätta jorddelningsförrättningarnas genomförande. Med hänsyn till angelägen­ heten av att skogsbrukets yttre rationalisering kan bedrivas så effektivt som möjligt bör därför tillses, att skogskontoreglerna är utformade så att de främjar sådan fondering. Annan begränsning i insättnings- och uppskovs- rätten än den skogsuttagets rotvärde anvisar torde under sådana förhållan­ den inte böra gälla, när skogskontot används för nämnda fonderingsända- mål.

Delade meningar har framkommit om hur sistnämnda begränsning bör bestämmas vad gäller köpeskillingar för leveransvirke. Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund och Sveriges skogsägareför­ eningars riksförbund förordar ett i departementspromemorian diskuterat al­ ternativ att insättningen på skogskonto av köpeskilling för avyttrade skogs­ produkter schablonmässigt begränsas till 80 %, medan övriga remissinstan­ ser lämnar utan erinran den i departementspromemorian förordade lösning­ en att i lagtexten skall anges endast, att insättningsrätten är begränsad till belopp motsvarande rotvärdet av skogsuttaget. Det har i promemorian för­ utsatts, att rotvärdet i så fall skall beräknas med hjälp av riksskattenämn­ dens anvisningar i ämnet (meddelande I 1962 nr 3: 1). Den av organisatio­

I likhet med vad som skedde år 1959 bör av rättviseskäl särskild över­ gångsbestämmelse meddelas för det fall att skattskyldig redovisar inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder och har brutet rä­ kenskapsår. Sådan skattskyldig kan år 1966 taxeras för ett beskattningsår, som omfattar även tid före år 1965. För att förhindra att dessa skattskyldi­ ga kommer i en gynnsammare ställning än det stora flertalet jordbrukare som inte har brutet räkenskapsår, har föreskrivits att äldre regler fortfaran­ de skall tillämpas i fråga om intäkt som åtnjutits före år 1965.

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

Beskattning i samband med upplåtelse av skogsawerkningsrätt

Inledning

I sitt betänkande om åtgärder mot skatteflykt (SOU 1963: 52) har skatte­ flyktskommittén behandlat frågan om vilka åtgärder som bör vidtas beträf­ fande inkomst- och förmögenhetsskattelagstiftningen för att omöjliggöra för vissa skattskyldiga att genom kryphål i lagstiftningen få omotiverade skat­ telättnader. Kommittén har därvid främst av rättssäkerhetsskäl avvisat tan­ ken på en allmän bestämmelse mot skatteflykt. I stället har kommittén bl. a. föreslagit lagstiftningsingripanden inom mer begränsade avsnitt av skatte­ lagstiftningen i syfte att täppa till där existerande luckor.

Kommitténs förslag har fått ett i stort sett gynnsamt mottagande vid re­ missbehandlingen. På vissa väsentliga punkter bär dock yppats delade me­ ningar. Särskilt gäller detta den del av kommitténs förslag som avser att åstadkomma ett system för inkomstbeskattningen i samband med arv, gåva och andra benefika transaktioner. Med hänsyn till att förslaget till stora de­ lar berör mycket komplicerade spörsmål har det inte varit möjligt att ännu ta ställning till förslaget i dess helhet. Ställningstagandet i flertalet frågor kan utan större olägenhet uppskjutas i avvaktan på den översyn av förslaget som f. n. verkställs inom finansdepartementet. I ett avseende får dock ett lagstiftningsingripande anses brådskande och det gäller beskatt­ ningen av avverkningsrätter efter benefika överlåtelser. Jag avser därför att nu uppta denna av skatteflyktskommittén behandlade fråga till särskild be­ handling.

Gällande rätt

Skatteflyktskommittén har på s. 102—133 lämnat en historik och en ut­ förlig redogörelse för gällande bestämmelser och praxis rörande inkomstbe­ skattning vid benefika transaktioner. Härav må erinras om följande.

1928 års kommunalskattelag utformades ursprungligen med utgångs­ punkt från att kapitalförvärv aldrig skulle inkomstbeskattas. Inkomstskat­ ten samt arvs- och gåvoskatten ansågs som konkurrerande skatter vilka ute­

ansetts kunna ske även när en vid fastighetsför sälj ning förbehållen avverk­ ningsrätt bortgetts och sedermera avyttrats av gåvotagaren, trots att givaren vid gåvotillfället varken var ägare eller brukare av den fastighet varå av­ verkningen skulle ske (RA 1942 not Fi 87 in. fl.). Detta har sin förklaring i att givaren om denne i stället själv försålt avverkningsrätten varit skatt­ skyldig för därvid influten likvid. Bestämmelsen i punkt 2 av anvisningar­ na till 21 § kommunalskattelagen talar visserligen om skogsavverkning på grund av avverkningsrätt men har ansetts tillämplig även om avverknings­ rätten försäljs.

1 detta sammanhang må nämnas att kommittén rörande det i berörda lag­ rum intagna stadgandet att skogsavverkning på annans mark är att hänföra till rörelse uttalat att stadgandet i praxis ansetts tillämpligt endast om av­ verkningen bedrivs i rörelsemässiga former. Kommittén hänvisar till RÅ 1955 not Fi 1435.

För inkomstbeskattningen i samband med dödsfall gäller att dödsfallet i och för sig inte kan aktualisera inkomstbeskattning vare sig hos den av­ lidnes dödsbo eller hos delägarna däri. För själva den förmögenhetsöverfö- ring, som arvfallet innebär, grundar nämligen nyssnämnda bestämmelse i 19 § kommunalskattelagen skattefrihet. Vad gäller skattskyldigheten lör inkomster i förvärvskälla, som den avlidne bedrivit, har däremot bestäm­ melsen en mer begränsad tillämpning. Klart är att när jordbruksfastighet eller annan fastighet ingår i den avlidnes kvarlåtenskap, lagrummet inte fritar dödsboet från skattskyldighet för de löpande inkomsterna från fas­ tigheten. Övergår den avlidnes fastighet efter skifte på arvinge blir det nu sagda tillämpligt på denne. Detta innebär att om dödsbo som äger skogs- fastighet avyttrar avverkningsrätt så är dödsboet otvivelaktigt skattskyldigt för likviden. Övergår äganderätten till fastigheten på dödsbodelägare an­ tingen genom arvskifte eller på annat sätt och upplåter denne skogsavverk- ningsrätt mot vederlag uppkommer likaså skattskyldighet för honom för vederlaget. Om däremot endast själva avverkningsrätten ärvs intar praxis en annan ståndpunkt. Sålunda framgår av RÅ 1945 ret. 11 att dödsbos för­ säljning av avverkningsrätt, som arvlåtare efterlämnat, inte konstituerar skattskyldighet för dödsboet efter den avlidne. I det praktiskt mer betydel­ sefulla fallet att dödsbo som äger skogsfastighet genom arvskifte tillägger delägare avverkningsrätt på fastigheten, uppkommer inte skattskyldighet för boet även om delägaren samma år avyttrar rättigheten (RA 1958 ref. 20) Att inte heller delägaren blir skattskyldig för försäljningslikviden kan ut­ läsas av det nyssnämnda avgörandet RÅ 1945 ref. 11 och framgår för övrigt direkt av RÅ 1955 not Fi 1435.

Har avverkningsrätt förvärvats testamentariskt av någon som samtidigt genom arv fått äganderätten till den fastighet, varå rättigheten upplåtits, uppkommer skattskyldighet för vad som inflyter på grund av rättighetens utnyttjande (riksskattenämndens meddelande 1962 nr 4:3). I sistnämnda

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

betecknas som en allvarlig lucka i lagstiftningen. Den torde utnyttjas av de skattskyldiga i tämligen stor omfattning. Enligt kommitténs mening kan denna metod utnyttjas systematiskt av de skattskyldiga så att avkast­ ningen av eu skogsfastighet under lång tid blir obeskattad.

Kommitténs förslag innebär att dödsbo blir skattskyldigt för värdet av skogsavverkningsrätt, som tillskiftas delägare. Arvskiftet bör enligt kom­ mitténs mening vara beskattningsgrundande transaktion. Om delägaren säl­ jer rättigheten uppkommer enligt förslaget skattskyldighet för honom en­ dast om rörelse kan anses föreligga. För bestämmande av avverknings­ rättens värde vid arvskifte kan givetvis delägares försäljningslikvid vara vägledande men i sådana fall då delägaren ännu inte tillgodogjort sig av­ verkningsrätten, när dödsboet skall taxeras för utskiftningen, måste rättig­ heten värderas utan denna hjälp.

Remissyttrandena

Kommitténs förslag till en principiell reglering av inkomstbeskattningen i samband med benefika transaktioner har i allmänhet mottagits väl av remissinstanserna. Det stora flertalet instanser anser förslaget ägnat att undanröja rådande oklarhet på detta område av beskattningen samtidigt som förefintliga luckor effektivt blir tilltäppta. Att beskattningen grundas på kontinuitetsprincipen har i det närmaste alla instanser funnit riktigt och lämpligt. Såsom framhållits i det föregående har emellertid uttalats tvek­ samhet på åtskilliga punkter som inte kan anses oväsentliga. Detta gäller lrämst frågan om hur skogsbeskattningen bör ordnas. Kommitténs härut- innan framlagda förslag har från vissa håll mött stark kritik. Som jag tidigare framhållit avser jag att nu ta upp endast frågan om beskattning av skogsavverkningsrätt och begränsar mig därför här till att redovisa vad remissinstanserna anfört i denna del.

Kommitténs principiella förslag att dödsbos överföring till delägare av tillgång av avkastningsnatur skall föranleda beskattning hos boet för till­ gängens verkliga värde tillstyrks allmänt. Särskilt understryks att över­ föring av skogsavverkningsrätt bör beskattas. Vissa remissinstanser, som avvisat en inkomstbeskattning på kontinuitetsprincipens grund åtminstone i samband med arv, har dock tillstyrkt beskattning vid utskiftning av av­ verkningsrätt. Hit hör hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrelsen i

Jönköpings län och familjerättskommittén. Sistnämnda instans framhål­ ler att dylika transaktioner inte har mycket att göra med lojala bodelningar och arvskiften utan bör bli föremål för särskild preventiv reglering. Läns­ styrelsen i Södermanlands län vitsordar att möjligheten att utan skattepå­ följd utskifta avverkningsrätt utnyttjas systematiskt av åtskilliga skatt­ skyldiga. Detta har till följd att hela eller större delen av skogstillväxten blir obeskattad. Även skogsstyrelsen, som förordat att skogsbeskattningen ut­

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

havare av avverkningsrätt på annan tillhörig mark. Det är att märka, att kontinuitetsprincipen genomförd på detta område understundom kan vara till fördel även för den skattskyldige, som alltså bör ha möjlighet att åtnjuta avdrag för förlust genom prisfall. En obestridlig fördel med en sådan an­ ordning är slutligen att den erbjuder korrektiv mot misstag vid värderingen av avverkningsrätten vid upplåtelsetillfället.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter kommitténs tolkning av be­ stämmelsen i anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen att skogsavverk­ ning på annans mark är hänförlig till rörelse. Enligt kommittén bar denna bestämmelse i praxis ansetts tillämplig endast om avverkningen bedrivits i rörelsemässiga former. Länsstyrelsen är med hänsyn till stadgandets ka­ tegoriska avfattning inte övertygad om att kommitténs tolkning är riklig.

Om så skulle vara fallet synes emellertid fog föreligga att genom lagstiftning undanröja den risk för »skattesvinn», som vid ett genomförande av kom­ mitténs förslag skulle föreligga vid skogsavverkning på annans mark utan rörelsemässiga former.

Departementschefen

Som jag nämnt i det föregående har skatteflyktskommittén i sitt be­ tänkande »Om åtgärder mot skatteflykt» (SOU 1063: 52) inte ansett sig kunna tillstyrka en allmän bestämmelse i skattelagstiftningen mot skatle- flyktsåtgärder. I stället föreslår kommittén direkta lagstiftningsingripanden inom sådana områden där kryphål av betydelse finns. I detta syfte förordas bl. a. att inkomstbeskattningen i samband med arv, gåva och andra benefika transaktioner sker efter ett på den s. k. kontinuitetsprincipen grundat system. Härigenom skulle vissa felaktigheter i inkomstbeskattningen sär­ skilt i samband med arv rättas till. Vidare förordar kommittén bl. a. änd­ rade beskattningsregler för dödsbo som bibehålls oskiftat längre tid.

Kommitténs förslag har vid remissbehandlingen fått ett i stort sett positivt mottagande. På vissa punkter har dock framförts invändningar som utvi­ sar att ytterligare överväganden är erforderliga. Med hänsyn till ämnets delvis mycket komplicerade natur har det inte varit möjligt att ännu ta ställning till vad som i olika hänseenden förordats i betänkandet. Jag är där­ för inte beredd att nu anmäla några mer omfattande delar av förslaget. Även om det givetvis är angeläget att så snart som möjligt omöjliggöra existerande skatteflykt, är det dock lika viktigt att ingripanden noga över­ vägs så att inte också lojala transaktioner drabbas.

1 ett avseende synes dock lagstiftningsåtgärder vara särskilt brådskande och det gäller beskattningen av skogsawerkningsrätter. Motargumentet att hänsyn bör tas till lojala transaktioner bar på denna punkt inte heller samma tillämpning som annars.

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

transaktionen sker i själva arvskiftesinstrumentet men inte om fastigheten — såsom ibland sker i praktiken —- tillskiftas delägaren och denne därefter ger meddelägarna naturalikviden.

Den bristande likformigheten i avverkningsrättens skattemässiga behand­ ling i de fall jag nu berört synes mig omotiverad och är ett starkt skäl till ingripande. Enligt min mening är det vidare angeläget att gåva och arv av sådan rättighet likställs vid beskattningen.

Det bör tilläggas att ett lagstiftningsingripande på denna punkt inte blir överflödigt om skatteflyktskommitténs förslag till ändrade regler för be­ skattning av dödsbo genomförs. Såsom jag nämnde inledningsvis avser jag att återkomma till denna fråga i senare sammanhang. Jag vill dock här er­ inra om att detta förslag inte syftar till att åstadkomma ett civilrättsligt tvångsskifte av dödsbon. Härtill kommer att, även om ett genomförande av detta förslag får till följd att dödsbon finner det lämpligt att upplösa sig, det ändå kommer att finnas möjlighet att utnyttja förutnämnda kryphål i fråga om skogsawerkningsrätter under den avvecklingstid som under alla förhållanden måste stå till dödsbonas förfogande.

Anledningen till att jag i detta sammanhang anser mig böra ta upp frå­ gan om skogsavverkningsrätternas beskattning till särskild behandling är att detta kryphål i lagstiftningen torde utnyttjas i betydande omfattning såväl antalsmässigt som beloppsmässigt -— något som vitsordats vid remiss­ behandlingen av kommitténs förslag. En separat behandling av denna fråga har också yrkats från många remissinstansers sida. Enligt min mening bör lagstiftningen häremot äga tillämpning redan fr. o. in. nästa års taxering. Detta synes mig inte böra möta invändningar eftersom skatteflyktskom­ mitténs förslag varit känt sedan hösten 1963. Kommittén föreslog för övrigt att lagstiftningen skulle tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1965. För att und­ vika att lagstiftningen får oskäliga verkningar förordar jag emellertid så­ som framgår av det följande viss dispensrätt för Kungl. Maj :t i särskilda fall.

Olika möjligheter står till buds att ordna beskattningen av avverknings- rättigheter. Antingen kan man såsom skatteflyktskommittén föreslagit an­ knyta till nuvarande beskattningspraxis när avverkningsrätt bortgetts och alltså beskatta den som upplåter rättigheten för dess värde. I det tidigare re­ laterade arvskiftesfallet skulle detta innebära att dödsboet beskattas på mot­ svarande sätt för värdet av den avverkningsrätt som tillskiftas delägaren. För enkelhetens skull använder jag i det följande, fastän något oegentligt, beteckningen upplåtare även om dödsbo i sådant fall. En annan metod är att vid beskattningen bortse från överföringen av avverkningsrätten och i stäl­ let förklara mottagaren skattskyldig för avkastningen när han tillgodo­ gör sig rättigheten. En tredje möjlighet, som enligt min mening är att före­ dra, är att kombinera nämnda metoder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965

De föreslagna reglerna bör gälla sådana fång som ingår i förenämnda upp­ räkning i 19 § kommunalskattelagen. Detta stadgande synes kunna läm­ nas utan ändring. Det bör — såsom skatteflyktskommittén framhållit — i detta sammanhang inte tilläggas större betydelse än att det utsäger att för­ värvet som sådant inte ger anledning till beskattning hos mottagaren. En­ ligt vad jag nyss föreslagit skall ju beskattningen i samband med över­ gången ske, vid gåva hos givaren och vid arvs- och testamentsförvärv hos dödsboet osv.

Beskattningen av upplåtaren kan inte grundas på köpeskilling eftersom någon sådan inte behöver vara känd när beskattningsfrågan skall avgöras. Mottagaren kan dröja med att tillgodogöra sig avverkningsrätten. Enligt nyttjanderättslagen gäller en tidsbegränsning av fem år för onerösa upp­ låtelser men avverkningsrätter i här aktuella fall torde teoretiskt vara gil­ tiga längre tid. Av bestämmelsen måste därför framgå till vilket värde rät­ tigheten skall uppskattas vid beskattningen. Enligt skatteflyktskommittén bör beskattningen ske på grundval av rättighetens verkliga värde. Som jag antytt i det föregående har detta förslag rönt kritik vid remissbehand­ lingen. Framför allt har framhållits att uttrycket är oklart och att det sak­ nar hävd vid inkomstbeskattningen. Enligt min mening finns åtminstone inte i detta sammanhang anledning att införa någon ny term i kommunal­ skattelagen. I stället bör användas något av uttrycken »allmänna saluvär­ det» eller »ortens pris». Vid valet mellan dessa båda i kommunalskatte­ lagen förekommande termer har jag stannat för att föreslå »allmänna saluvärdet», vilket uttryck är det mest gängse i praxis. Mitt förslag får gi­ vetvis inte fattas så att det taxerade skogsvärdet i och för sig blir avgörande.

Som jag nyss nämnde innebär mitt förslag i princip en ändrad beskatt­ ning av bortgiven avverkningsrätt, eftersom givaren hittills i allmänhet be­ skattats efter värdet av den likvid som gåvotagaren erhållit vid avyttring av rättigheten. I praktiken torde skillnaden inte bli av större betydelse. Det ligger i sakens natur att värdet vid gåvatillfället vanligen måste anses överensstämma med eller åtminstone ligga nära det vederlag som gåvo­ tagaren strax efteråt kunnat tillgodogöra sig för rättigheten.

Jag vill tillägga att gåva av en fastighets- eller rörelsetillgång i praxis in- komstbeskattas hos givaren i många andra fall än då det gäller awerknings- 3 ätt utan direkt lagstadgande härom. Självfallet kan inte det förhållandet att gåva av sådan rättighet nu lagregleras innebära att denna praxis ändras.

Inte minst på grund av att värderingen erbjuder stora svårigheter när man står utan ledning av en efterföljande försäljning från mottagarens sida, är det — som jag redan framhållit — nödvändigt att komplettera lag­ stiftningen med en beskattning av den som förvärvar avverkningsrätten. Utan en sådan komplettering inbjuder lagstiftningen till spekulation från de skattskyldigas sida i låg värdesättning vid förvärvet av rättigheten och skulle därigenom innebära en olämplig stimulans till transaktioner som

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

tigheten övergår till ny ägare genoin gåva, arvskifte e. d. Vidare bör ut- 1 ryck ligen framhållas att överlåtelse av själva rättigheten också är att anse som skogsbruk för säljaren, givaren etc. För förvärvaren kommer däremot rättigheten då att ingå i rörelse enligt förut angivna regler.

Sammanfattningsvis förordar jag således att upplåtelse av skogsavverk- ningsrätt till annan person genom arv, gåva e. d. fång skall föranleda in­ komstbeskattning för upplåtaren som om han avyttrat rättigheten. Inne­ havare av skogsavverkningsrätt skall vidare —- oavsett hur han förvärvat rättigheten — vara skattskyldig för vad han erhåller när han tillgodogör sig rättigheten. Det saknar därvid betydelse om han låter avverka skogen eller överlåter rättigheten i sin tur. Den som innehar rättigheten på grund av för­ behåll vid överlåtelse av fastigheten skall därvid uppta intäkten som intäkt av skogsbruk, medan den för annan innehavare utgör rörelseintäkt.

Det bör anmärkas att mitt förslag knappast kan sägas innebära att dödsbo eller dödsbodelägare påläggs någon oskälig eller särskilt betungande beskatt­ ning. Eftersom jag inte i detta sammanhang tar upp skatteflyktskommit­ téns förslag om en genomgripande omläggning av inkomstbeskattningen i samband med arv, gåva e. d. kommer den hittillsvarande regeln att dödsbo efter avliden skogsägare får nytt ingångsvärde i och med dödsfallet att kvarstå. Detta medför att boet enligt mitt förslag vid utskiftning av avverk­ ningsrätt på samma sätt som vid en försäljning kan tillgodoföra sig skogs- värdeminskningsavdrag på grundval av skogens taxeringsvärde vid döds­ fallet. I princip blir därför endast tillväxten och värdestegringen under dödsboets innehav beskattade. För den som tillskiftas avverkningsrätt inne­ bär förslaget likaledes endast att tillväxt och värdestegring under hans inne- havstid beskattas.

De nya bestämmelserna bör som jag förut framhållit träda i kraft redan vid 1966 års taxering. I något fall kan det tänkas att avverkningsrätt tillskif­ tats dödsbodelägare redan under vintern 1965 genom arvskifte och att boet i samband därmed avvecklats. En undantagslös tillämpning av de nya bestäm­ melserna på sådana dödsbon kan stöta på alltför stora praktiska s^righeter. Med hänsyn härtill förordar jag att Kungl. Maj :t medges rätt att på ansökan förklara att de nya bestämmelserna inte skall gälla för viss skattskyldig vid 1966 års taxering om särskilda skäl föreligger. Det ligger i sakens natur att dispens i regel inte bör komma i fråga om avverkning i anledning av upp­ låtelsen påbörjats senare än under vintern 1965.

Slutligen bör nämnas att jag i detta sammanhang föreslår att en felaktig hänvisning i punkt 3 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen rättas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965

Promemorieförslaget

Bilaga

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 4 av anvisningarna till 22 § kommunal­ skattelagen den 28 september 1928 (nr 370) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 22 §.

till 22

4. Har skog---------------- -------- gällande ingångsvärde. Med skogs ---------------- ----------jämförligt fång. Såsom fastighetens värde är att anse vid köp den för fastigheten er- lagda köpeskillingen och vid annat förvärv det belopp, efter vilket stäm­ pelplikten med avseende å fastighets- förvärvet beräknats, eller, därest stämpelplikt för förvärvet icke fö­ relegat, det belopp, efter vilket stäm­ pelplikt skulle enligt eljest gällande grunder beräknats, om stämpelplikt förelegat. Skogens för ägaren gällan­ de ingångsvärde utgör det sålunda beräknade ingångsvärdet med avdrag för vad han må hava fått avdraga vid tidigare taxeringar. Har efter av­ verkning av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt den återstående sko­ gens värde nedgått under det för ägaren gällande ingångsvärdet, får avdrag ske med det belopp, varmed värdet sålunda minskats. Har ägare av fastighet vid jorddelningsförrätt- ning blivit ålagd att gälda likvid, som avses i punkt 9 av anvisningar­ na till 21 §, och har avverkning av skog eller upplåtelse av avverknings­ rätt skett inom tre år från det lagakraftägande beslut om fastställelse å förrättningen föreligger, skall, i den mån den skattskyldige så yrkar, sko-

Såsom fastighetens värde är att anse vid köp den för fastigheten er- lagda köpeskillingen och vid annat förvärv det belopp, efter vilket stäm­ pelplikten med avseende å fastighets- förvärvet beräknats, eller, därest stämpelplikt för förvärvet icke fö­ relegat, det belopp, efter vilket stäm­ pelplikt skulle enligt eljest gällande grunder beräknats, om stämpelplikt förelegat. Skogens för ägaren gällan­ de ingångsvärde utgör det sålunda beräknade ingångsvärdet med avdrag för vad han må hava fått avdraga vid tidigare taxeringar. Har efter av­ verkning av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt den återstående sko­ gens värde nedgått under det för ägaren gällande ingångsvärdet, får avdrag ske med det belopp, varmed värdet sålunda minskats. Har ägare av fastighet vid jorddelningsförrätt- ning blivit ålagd att gälda likvid, som avses i punkt 9 av anvisningar­ na till 21 §, och har avverkning av skog eller upplåtelse av avverknings­ rätt skett efter tillträdet av mark, å vilken den skog växer, som likviden avser, dock ej senare än tre år efter det lagakraftägande beslut om fast-

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965

Promemorieförslaget

till

förordning angående ändring i förordningen den 27 mars 1954 (nr 142)

om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för inkomst av medel, som insatts a skogskonto skall erhålla änd­ rad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§.

2

§•

Beträffande viss------------------------- egen rörelse. Har såsom intäkt upptagits likvid, som avses i punkt 9 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen, må uppskov jämväl erhållas för sådan in­ täkt i dess helhet. ,

Beträffande skattskyldig, som vid jorddelningsförrättning tillträtt ny mark och som efter tillträdet uttagit skog för att erhålla medel till fram­ tida betalning av sådan likvid som sägs i andra stycket, må uppskovet för beskattningsår, under vilket lik­ viden ännu ej blivit fastställd eller väl blivit fastställd men ej förfallit till betalning, i stället avse högst ett belopp, motsvarande så mycket av köpeskillingen för upplåtelse av av­ verkningsrätt eller avyttrade skogs­ produkter, som belöper på rotvärdet av den skog, som upplåtelsen eller avverkningen omfattat.

Uppskov må---------------- -------- skogsbruk härrör.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

MARCUS EOKTR. STHLM 1965 650267