Prop. 1965:173

('med förslag till lag angå\xad ende ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igång sättning stillstånd för byggnadsarbete',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

1

Nr 173

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angå­

ende ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igång sättning stillstånd för byggnadsarbete; given Stockholms slott den 5 november 1965.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade för­ slag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Rune B. Johansson

begränsad men förlängdes i olika omgångar och utlöpte först vid utgången av juni 1963. Under större delen av giltighetstiden var regleringens huvud­ uppgift av investeringsbegränsande natur. Regleringen var ett medel att välja ut de byggnadsföretag som med hänsyn till sin betydelse ansågs böra främst få ta det tillgängliga investeringsutrymmet i anspråk. En annan viktig uppgift för regleringen var att bidra till en sådan spridning av igångsättningstiderna för olika byggnadsföretag att säsongarbetslösheten i byggnadsbranschen motverkades.

I enlighet härmed gav 1943 års lag Kungl. Maj :t fullmakt att i den mån det behövdes »för att upprätthålla ett fast penningvärde och befrämja en ändamålsenlig användning av förnödenheter och arbetskraft» förordna att byggnadstillstånd skulle fordras. I sådant tillstånd kunde föreskrivas tid­ punkt för arbetets påbörjande och villkor för dess bedrivande i övrigt. Till- ståndstvånget omfattade i princip alla slag av byggnader.

Med verkan fr. o. m. år 1959 meddelade Kungl. Maj :t generellt byggnads­ tillstånd för alla slags arbeten. Därefter användes byggnadsregleringen en­ dast såsom ett medel för säsongutjämning inom byggnadsbranschen. Arbets­ marknadsmyndigheterna bestämde genom igångsättningstillstånd tiden för arbetenas påbörjande och kunde även meddela föreskrifter om arbetsstyr­ kans storlek och sammansättning.

För att undersöka möjligheterna att i andra former än genom igångsätt­ ningstillstånd främja säsongutjämning inom byggnadsbranschen påbörja­ des den 1 april 1959 en försöksverksamhet, som innebar att i vissa försöks­ orter inte heller igångsättningstillstånd fordrades. Som förutsättning härför gällde att i försöksorterna inrättades samarbetsnämnder med uppgift att verka för att byggnadsverksamheten ordnades på sådant sätt att säsongut­ jämningen inte blev sämre än om systemet med igångsättningstillstånd allt­ jämt hade tillämpats i samma orter. Nämnderna bestod av en företrädare för arbetsmarknadsverket, två företrädare vardera för områdets byggarbets- givare och byggnadsarbetare samt två för de i försöksområdet ingående kom­ munerna.

Statsmakterna beslutade år 1963 (prop. 1963: 124, L3U 24, rskr 284) att säsongutjämningen i princip helt skulle bli en angelägenhet för frivillig samverkan mellan byggarbetsmarknadens parter under aktiv medverkan av arbetsmarknadsmyndigheterna. Organ för denna samverkan skulle utgöras av byggarbetsnämnder med samma funktion och sammansättning som sam- arbetsnämnderna. På arbetsmarknadsstyrelsen skulle ankomma att närmare planera och leda nämndernas verksamhet och svara för indelning i lämpliga distrikt. Det stod klart att effektiviteten i den frivilliga verksamheten i hög grad skulle bli beroende av i vilken utsträckning planeringsorganens rekom­ mendationer följdes av byggherrar och andra. Här förutsattes att byggarbets­ marknadens partsorganisationer verksamt skulle kunna bidra till ett gott resultat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

5

I de orter där igångsättningstillstånd inte fordrades tidigare, dvs. i för­ söksorterna, kunde systemet med frivillig planering genast börja tillämpas. 1 övriga delar av landet är systemet avsett att genomföras under en över­ gångsperiod, som löper ut den 30 juni 1966. Under den nu gångna delen av denna övergångstid har förberedelser vidtagits för övergång i hela landet till en frivillig planering för säsongutjämning.

Sålunda har den 21 september 1964 träffats en överenskommelse mellan arbetsmarknadsstyrelsen samt Svenska byggnadsindustriförbundet, Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund och Svenska byggnadsarbe­ tareförbundet samt mellan organisationerna inbördes. I överenskommelsen, till vilken Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet anslutit sig, utfäster sig de nämnda förbunden att hos sina underordnade organ resp. hos sina medlemmar verka för att länsarbetsnämndernas och bygg- arbetsnämndernas rekommendationer om lämplig tidpunkt för igångsätt­ ning av byggnads- och anläggningsarbete följs samt för att nämndernas ar­ bete i dessa avseenden underlättas. Förbunden åtar sig också att verka för att den nya planeringsordningen genomförs successivt på sådant sätt att den före den 1 juli 1966 omfattar hela landet.

Vidare har arbetsmarknadsstyrelsen efter vederbörligt bemyndigande nu anställt personal för de planeringsuppgifter som är aktuella i sammanhang­ et samt påbörjat och delvis genomfört utbildning av denna personal. Styrel­ sen och de nämnda arbetsmarknadsparterna har också gemensamt utarbe­ tat instruktion för byggarbetsnämnderna och anvisningar för det praktiska planeringsarbetet.

Enligt planerna skall i hela landet organiseras omkring 70 byggnads­ nämnder. Som jämförelse må nämnas att nyssnämnda överenskommelse — i överensstämmelse med en rekommendation i prop. 1963: 124 (s. 26) — som riktpunkt för indelningen i planeringsområden anger arbetsmarknads­ styrelsens A-regioner, vilka är 91 till antalet. Enligt uppgifter från arbets­ marknadsstyrelsen i skrivelse den 28 juni 1965 kan övergång till systemet med frivillig planering genom byggarbetsnämnder ske successivt så att det den 1 juli 1966 omfattar hela landet.

I samband med 1963 års beslut om den här beskrivna frivilliga planeringen för jämn sysselsättning och byggnadsregleringens upphävande behandlades behovet av fortsatt lagstiftning till stöd för den frivilliga samverkan mellan myndigheterna och arbetsmarknadsparterna. I prop. 1963: 124 med förslag till lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete (s. 27) anförde före­ dragande departementschefen att det vore oklokt att inte skapa en reserv­ möjlighet att ingripa reglerande, för den händelse de på frivillighet grunda­ de åtgärderna skulle visa sig otillräckliga, samt föreslog som lämpligt instru­ ment härför eu fullmaktslag, som skulle ge Kungl. Maj :t möjlighet att in­ gripa och sätta regleringen i kraft, när så befanns påkallat.

Förslaget ledde till lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättnings-

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

tillstånd för byggnadsarbete, som trädde i kraft den 1 juli 1963. Enligt denna kan Kungl. Maj :t, om de frivilliga åtgärderna visat sig inte kunna trygga säsongutjämningen, förordna att igångsättningstillstånd skall inhämtas från arbetsmarknadsmyndighet innan byggnadsarbete påbörjas. För de områden, där det fram till den 1 juli 1963 fordrats igångsättningstillstånd, har sådant förordnande meddelats i övergångsbestämmelserna till 1963 års lag. Detta generella förordnande upphör, enligt lagen den 23 april 1965 (nr 88) angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till 1963 års lag, att gälla den 30 juni 1966. Kungörelsen den 31 maj 1963 (nr 269) med tillämpningsföreskrifter till 1963 års lag anger bl. a. de byggnadsarbeten för vilka igångsättningstillstånd inte behövs trots att nyssnämnda förord­ nande gäller. Det är i huvudsak arbeten av mindre omfattning vilka föga påverkar säsongutjämningen.

I fråga om säsongutjämningen innebär således gällande bestämmelser att fr. o. m. den 1 juli 1966 några igångsättningstillstånd inte fordras, att i stäl­ let frivillig samverkan och planering sker i byggarbetsnämnderna samt att 1963 års fullmaktslag inte tillämpas. Eftersom lagens bestämmelser om igångsättningstillstånd i säsongutj ämnande syfte inte har tidsbegränsad gil­ tighet, kvarstår emellertid möjligheten för Kungl. Maj :t att utan riksda­ gens medverkan förordna att igångsättningstillstånd skall krävas för vissa byggnadsföretag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

Prioritering

Under senare delen av år 1963 visade det sig nödvändigt att vidta särskilda åtgärder i syfte att dämpa den starkt ökade efterfrågan på arbetskraft för byggnadsverksamhet. Sålunda utfärdades cirkulär till samtliga statsmyn­ digheter angående begränsning av den statliga byggnadsverksamheten. Detta ledde till att flera statliga byggnadsföretag uppsköts. På motsvarande sätt förfor även vissa kommuner. De sålunda uppskjutna byggnadsföretagen ut­ gjorde till övervägande del angelägna projekt. I och med att byggnadsregle- ringen upphört att gälla den 30 juni 1963, saknades legala möjligheter att begränsa enskild byggnadsverksamhet. Säsongutjämningsregleringen enligt 1963 års lag gav nämligen inte möjlighet härtill.

Genom lagen den 29 maj 1964 (nr 300), som trädde i kraft den 18 juni 1964, angående ändrad lydelse av 1 § 1963 års lag infördes möjlighet att prioritera sådant byggnadsarbete som är angeläget från allmän synpunkt. I prop. 1964: 95 som låg till grund för denna lagändring (jfr L3U 1964: 30, rskr 186) redogjordes till en början för den rådande utomordentligt starka efterfrågan på byggnader och anläggningar av olika slag samt påpeka­ des att det självfallet är samhällets uppgift att genom positiva åtgär­ der söka göra det möjligt att tillgodose alla angelägna byggnadsbehov. Ba­ lans mellan tillgång och efterfrågan borde främst eftersträvas med hjälp

7

av produktionsstimulerande åtgärder såsom säsongutjämning för att skapa full sysselsättning för byggarbetskraften, omflyttning av sådan arbetskraft, utbildning och omskolning för att öka tillgången på byggarbetskraft, ratio­ nalisering för att höja byggnadsindustrins produktionskapacitet samt för­ bättrad samhälls- och byggplanering.

Eftersom vissa av dessa åtgärder ger full effekt först på längre sikt an­ sågs det oundvikligt att knappheten på resurser i vissa lägen kunde kom­ ma att tillspetsa situationen så att en överkonjunktur skulle hota inom byggnadssektorn i vissa delar av landet.

Även 1964 års prioriteringslagstiftning har karaktären av en fullmakt för Kungl. Maj :t att förordna att byggnadsarbete inte får påbörjas utan igång- sättningstillstånd. Förutsättningen härför är att det inom visst område rå­ der allvarlig brist på arbetskraft inom byggnadsindustrin. Brist på andra för byggnadsverksamheten erforderliga resurser, exempelvis kapital, kan däremot inte föranleda prioritering genom igångsättningstillstånd. Dessa andra resurser är nämligen, heter det i nyssnämnda proposition, inte så lokalt bundna som arbetskraften till stor del är. Samtidigt som prioriterings- fullmakten trädde i kraft förordnade Kungl. Maj :t, genom kungörelsen den 29 maj 1964 (nr 301) angående ändring i den förut nämnda tillämpnings- kungörelsen, att prioriteringsbestämmelserna skulle gälla i huvudsak i de tre största städerna med kringliggande kommuner. Efter utvidgning genom ytterligare ändring den 23 april 1965 (nr 89) i tillämpningskungörelsen gäl­ ler prioriteringsbestämmelserna sedan den 6 maj 1965 i Stockholms stad och län, Uppsala, Södermanlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Västmanlands län samt i Göteborgsområdet och ett stort antal tätortskom- munblock i övriga delar av landet.

De byggnadsobjekt som berörs av ifrågavarande tillståndsprövning är som nämnts de som är mindre angelägna från allmän synpunkt. Det ankom­ mer på Kungl. Maj :t att med hänsyn till den rådande situationen på bygg­ nadsmarknaden och övriga på frågan inverkande omständigheter ange dessa slag av objekt. De riktlinjer som gäller härvidlag (prop. 1964:95 s. 17) innebär i huvudsak att bostadsbyggandet, industrins anläggningar samt byggnader för sjukvård, socialvård och undervisningsväsendet anses angelägna. Sådana byggnadsföretag prioriteras lagtekniskt på det sättet att de inte berörs av prioriteringsbestämmelserna och att de således får påbör­ jas utan annat tillstånd än som kan krävas för säsongutjämning. De slag av objekt som anses mindre angelägna specificeras i den nämnda tillämpnings­ kungörelsen. Härigenom medför systemet den administrativa fördelen att de angelägna projekten — dvs. den största delen av byggnadsvolymen — i stort sett lämnas oberörda av den individuella prioritetsprövningen. Denna omfattar alltså betydligt färre tyj>er av byggnadsföretag än prövningen för säsongutjämning. Prioritetsprövningen avser nämligen i nyssnämnda till- lämpningskungörelses lydelse enligt kungörelsen den 23 april 1965 (nr 89) följande byggnadsföretag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

8

1. bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus samt sådan parkeringsanläggning, som ej inrättas i anslutning till ny bo­ stadsbebyggelse ;

2. hus som helt eller till huvudsaklig del inrymmer butiks-, kontors- eller banklokaler;

3. kommunal förvaltningsbyggnad;

4. byggnad som helt eller till huvudsaklig del inrymmer kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler;

5. sporthall eller annan idrottsanläggning;

6. enfamiljshus, om huset genom arbetet erhåller en bostadsyta översti­ gande 200 kvadratmeter;

7. kommunal gata, väg eller annan samfärdsled som icke behöves för nytt bostadsområde.

I de områden, där prioriteringsbestämmelserna gäller, prövas frågan om igångsättningstillstånd för dessa objekt från fall till fall och med hänsyns­ tagande till de lokala förhållandena. Prövningen ankommer på arbetsmark­ nadsstyrelsen eller, efter dess bemyndigande, länsarbetsnämnden, som i förekommande fall inhämtar yttrande från vederbörande byggarbetsnämnd. Enligt föreskrifter som arbetsmarknadsstyrelsen utfärdat skall länsarbets­ nämnderna vidta sådana åtgärder att behovet av arbetskraft till alla aktuali­ serade byggnadsprojekt om möjligt tillgodoses. Därvid skall särskilt beaktas de möjligheter att utnyttja arbetskraften effektivare som föreligger genom ytterligare säsongutjämning. Möjligheterna att flytta om och utbilda arbets­ kraft skall också tillvaratas. I ärende om igångsättningstillstånd skall ar- betskraftstillgången under hela den tid arbetet avses pågå prövas och hän­ syn tas till utvecklingen inom ett större geografiskt område. Är det inte möjligt att tillgodose efterfrågan på byggnadsarbetare, avslås eller bord­ läggs ansökningen om igångsättningstillstånd, beroende på när erforderlig arbetskraft kan beräknas bli tillgänglig. Ansökan får bifallas bara i den ut­ sträckning det oprioriterade byggnadsföretaget kan utföras utan att inkräkta på arbetskraftstillgången för andra slag av byggnadsarbete.

Prioriteringen skiljer sig från säsongutjämningsbestämmelserna däri att den är tidsbegränsad genom lag. Den åt Kungl. Maj :t givna fullmakten att — som skett i tillämpningskungörelsen — förordna om krav på igångsätt­ ningstillstånd vid brist på byggarbetskraft upphör nämligen att gälla vid utgången av år 1965.

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

Förhållandet mellan säsongutjämnings- och prioriteringsbestämmelserna m. m.

Av redogörelsen för gällande bestämmelser framgår att både säsongut­ jämnings- och prioritetsprövning kan förekomma i samma område. Frågan om igångsättningstillstånd behandlas då som ett ärende. Först undersöks om det tillämnade byggnadsföretaget är prioriterat. År så fallet prövas an­ sökan om igångsättningstillstånd enbart från säsongutjämningssynpunkt. I

9

motsatt fall prövas om arbetskraftssituationen medger att igångsättnings- tillstånd lämnas eller kräver att ansökningen avslås eller bordläggs. Vid denna prioritetsprövning beaktas också säsongutjämningsintresset.

Enligt kungörelsen den 31 maj 1963 (nr 270) om viss uppgiftsskyldighet rörande byggnadsarbete är den som utför eller avser att utföra byggnadsar­ bete och den för vars räkning arbetet utförs eller avses skola utföras skyldig att efter anmodan lämna arbetsmarknadsmyndigheterna de uppgifter om arbetet som behövs för planläggning av åtgärder syftande till jämn syssel­ sättning under olika delar av året för byggnadsindustrins arbetskraft. Upp- giftsskyldigheten avser således endast säsongutjämningen, men eftersom denna med något undantag omfattar flera typer av byggnadsföretag än prio- ritetsprövningen behövde reglerna för den sistnämnda inte kompletteras med någon särskild uppgiftsskyldighet. Metoder för insamling och bearbet­ ning av uppgifter till grund för sysselsättningsplaneringen har utarbetats av arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med parterna på byggarbetsmarkna- den.

Nämnda uppgiftsskyldighet bör enligt ett uttalande av departements­ chefen i prop. 1963: 124 (s. 28) innebära att den som bedriver eller ämnar bedriva byggnadsarbete på anmodan skall lämna länsarbetsnämnd de upp­ gifter som erfordras för en bedömning av sysselsättningsförhållandena inom byggnadsindustrin. Den i kungörelsen fastslagna rätten för arbets­ marknadsmyndigheterna att anmoda byggherrar och andra att lämna upp­ gifter om planerad byggnadsverksamhet torde därför få anses gälla även om Kungl. Maj :t inte förordnat om säsongutjämningsprövning. Nämnda myndigheter måste ha tillgång till uppgifterna bl. a. för att kunna bedöma om de skall föreslå Kungl. Maj:t att införa sådan prövning.

Erfarenheter av prioriteringen åren 1964 och 1965

Som nämnts i det föregående har prioriteringsbestämmelserna varit i till- lämpning sedan den 18 juni 1964 och därvid utvidgats med verkan fr. o. m. den 6 maj 1965. Resultatet åskådliggörs av två tabeller som arbetsmarknads­ styrelsen tillhandahållit. Tabellerna torde få fogas som bilaga 1 och 2 till protokollet i detta ärende.

Tabell 1 avser huvuddelen av den tid bestämmelserna tillämpats fram till den 31 juli 1965. Av tabellen framgår att antalet avslagna ansökningar under denna tid uppgick till 106, motsvarande en investeringskostnad av 397 milj. kr. Antalet bordlagda ärenden uppgick den 1 augusti 1965 till 144, represen­ terande en kostnad av 207 milj. kr. De avslagna och bordlagda ansökning­ arna motsvarar alltså tillsammans en kostnad av 604 milj. kr., vilket torde motsvara en arbetskraftsvolyin av minst 3 000 årsarbetare.

Som framgår av tabell 1 har från regleringens början till den 30 april 1965, dvs. då regleringen utvidgades, avslagits 18 ansökningar (5 milj. kr.). Den

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

10

1 maj 1965 redovisades 81 bordlagda ärenden (293 milj. kr.). Under tiden därefter, dvs. den 1 maj—den 31 juli 1965, har däremot avslagits 88 ansök­ ningar (392 milj. kr.). Den 1 augusti 1965 redovisades 144 bordlagda ären­ den (207 milj. kr.). Dessa tal återspeglar en förändring som skett efter ut­ vidgningen i maj 1965. Från arbetsmarknadsstyrelsen har inhämtats att detta hänger samman bl. a. med att länsarbetsnämnderna till en början hade vissa svårigheter att bedöma om främst bostadsbyggandet kunde påräkna kredi­ ter för igångsättning i planerad omfattning. Särskilt under den tidigare perio­ den har länsarbetsnämnderna föredragit att bordlägga i stället för att av­ slå ansökningarna för att kunna sätta in även oprioriterade, mindre arbeten, om sysselsättningsläget skulle kräva det. Efter den 1 maj 1965 har emeller­ tid arbetsmarknadsutsikterna särskilt i storstadsområdena bedömts så att fler ansökningar har ansetts böra avslås. I första hand gäller detta mera omfattande byggnadsföretag, medan ärenden avseende mindre företag i regel fortfarande bordläggs.

Av tabell 2, som åskådliggör fördelningen länsvis, framgår att så gott som alla avslagna och 83 % av bordlagda ansökningar avser byggnadsföretag i Stockholms stad och län samt Uppsala, Jönköpings, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Även de inneliggande, ej av­ gjorda ärendena hänför sig i både antal och kostnader främst till dessa län.

Enligt vad som inhämtats från de tillämpande myndigheterna har priori­ teringen för dem inte medfört någon nämnvärd komplicering eller ökad arbetsbelastning i fråga om ärendenas handläggning. I de områden, där säsongutjämningsbestämmelserna inte gällt och således igångsättningstill- stånd fordrats först i och med att prioriteringsreglerna införts där, har läns­ arbetsnämnderna på olika sätt sökt sprida information om denna föränd­ ring, bl. a. genom byggarbetsnämnderna och kommunernas byggnadsnämn­ der. Länsarbetsnämnderna saknar möjligheter att vidta särskilda åtgärder för att kontrollera om ansökningar kommer in, när det fordras, och hur föreskrifterna efterlevs. Med hänsyn till länsarbetsnämndernas och bygg- arbetsnämndernas kännedom om den aktuella byggnadsverksamheten torde man emellertid kunna utgå från att ansökningar om igångsättningstillstånd i regel gjorts i de fall då tillstånd fordras.

I de områden, där frivillig planering för säsongutjämning och prioritering genom igångsättningstillstånd verkat jämsides, synes det inte ha uppstått några större olägenheter. Länsarbetsnämnderna har där i allmänhet disku­ terat även de oprioriterade byggnadsföretagens igångsättningstider med ve­ derbörande byggarbetsnämnd.

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 1965

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

11

Departementspromemorian

I departementspromemorian berörs först byggnadsverksamhe­ tens betydelse för samhällsekonomin.

Investeringarna tar i anspråk en betydande del av våra resurser, och ten­ densen är att deras andel stadigt ökar. F. n. utgör bruttoinvesteringarna i det närmaste en tredjedel av bruttonationalprodukten. Av de totala inves­ teringarna svarade investeringar i byggnads- och anläggningsverksamhet år 1964 för 58 %. Utvecklingen under den gångna femårsperioden inne­ bär att byggnadsverksamhetens andel av de totala investeringarna ökat nå­ got.

I absoluta belopp uppgick investeringarna i byggnads- och anläggnings­ verksamhet under år 1964 till 18,2 miljarder kr. Det har beräknats att bygg­ nads- och anläggningsverksamheten sysselsätter närmare 9 % av den totalt tillgängliga arbetskraften. Härtill kommer arbetskraft inom byggnads- ämnesindustrien, transportväsendet och den övriga industrien till den del den framställer produkter för användning inom byggandet. Jämfört med övrig investeringsverksamhet kan det vidare antas att investeringarna i byggnader och anläggningar till väsentligt större del finansieras med kre­ diter, som förmedlas av kreditmarknadens institutioner.

De betydande anspråk på resurser i form av arbetskraft och material som byggnadsverksamheten ger upphov till liksom dess beroende av kreditfinan­ siering skapar i och för sig problem för den ekonomiska politiken. De skärps emellertid och får sin särprägel genom den förhållandevis långa tidrymd som förflyter mellan investeringens påbörjande och dess färdigställande. Den bindning av resurser som ett beslut om en byggnadsinvestering innebär ställer därför särskilda krav på en planering i syfte att undvika åtaganden som kan överanstränga de samlade resurserna i samhället. Den pågående starka industrialiseringen av byggandet innebär att förändringar i byggan­ dets volym återverkar mera påtagligt inom stora områden av industrien i övrigt och skärper därmed kravet på att byggnadsverksamheten i varje läge bedöms mot bakgrund av de samlade tillgängliga resurserna.

Den betydelse som byggnadsverksamheten sålunda har för samhällseko­ nomin utgör enligt promemorian bakgrunden till de särskilda åtgärder som statsmakterna från tid till annan vidtagit i fråga om denna näringsgren.

Härefter erinras i promemorian om att statsmakterna fr. o. m. den 1 ja­ nuari 1966 inte längre har möjlighet att genom krav på igångsättningstill- stånd påverka byggnadsinvesteringarnas volym. Det som därefter återstår av byggnad sregleringen är endast anordningar, som har till ändamål att främja en utjämning av sysselsättningen över året.

Behovet av instrument för att påverka säsongutjämningen inom byggnadsproduktionen sägs i promemorian vara allmänt erkänt och behand- 2* — Bilaga till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. AV 173

12

las inte närmare. Det framhålls endast att anledning inte heller finns att nu ta upp spörsmålet om formerna för ingripanden i det begränsade syftet att främja en jämn sysselsättning. Statsmakternas beslut om övergång till eu frivillig igångsättningsplanering bör enligt vad som uttalas i promemorian fullföljas i enlighet med det förut fastställda tidsprogrammet.

Därefter granskas i promemorian frågan om samhället bör och kan av­ hända sig varje möjlighet att i fortsättningen medelst tillståndspröv­ ning begränsa byggnadsinvesteringarnas volym. Ett ut­ rymme för samhälleliga åtgärder i syfte att hålla tillbaka investeringarna framstår i och för sig som oumbärligt, om framgång skall kunna vinnas i strävandena att upprätthålla jämvikt i samhällsekonomin. Frågan är därför närmast om den erforderliga effekten kan åstadkommas med enbart finans- och penningpolitiska medel.

Till en början erinras om att dessa medel är i hög grad generella till sina verkningar. Detta innebär att det möter betydande för att inte säga oöver­ stigliga svårigheter att inom finans- och penningpolitikens ram erhålla en mera påtaglig selektiv begränsningseffekt. Det synes sålunda knappast möj­ ligt att med generella finans- och penningpolitiska medel påverka investe­ ringsverksamhetens inriktning i sådan grad som från samhällets synpunkt kan vara önskvärt i en situation, då den samlade efterfrågan på investerings- resurser avsevärt överstiger utbudet av sådana resurser. Även om det skulle vara möjligt att med generella metoder nedbringa den totala investerings­ verksamheten till en omfattning som kan accepteras med hänsyn till den samhällsekonomiska jämviktens krav, medger dessa metoder endast i ringa grad att användningen av resurserna styrs så att investeringarna får den från samhällelig synpunkt lämpligaste fördelningen på olika ändamål.

Vidare framhålls i promemorian att finans- och penningpolitiken är föga ägnad att åstadkomma den regionala fördelning av investeringarna som skulle vara mest ändamålsenlig med hänsyn till byggnadsbehovets lokala variationer och den rådande fördelningen av de reala resurserna. Även i ett läge där starkt investeringsbromsande åtgärder av generell art vidtas kan det därför uppträda lokala störningar i form av överefterfrågan på investe- ringsresurser.

Härtill fogas den anmärkningen att det i praktiken knappast visat sig genomförbart att tillämpa de generella ekonomiska medlen med sådan skär­ pa att det blivit möjligt att enbart med deras hjälp hålla tillbaka de totala investeringarna tillräckligt mycket utan risk för skadliga biverkningar i ekonomin. Sålunda har t. ex. under perioder då marknadsräntorna legat på en toppnivå efterfrågan på investeringsresurser likväl tenderat att med bety­ dande marginal överstiga tillgångarna med åtminstone lokal överhettning i konjunkturen som följd.

Av det sagda dras i promemorian slutsatsen att, ehuru den ekonomiska åtstramning som från tid till annan är ofrånkomlig primärt måste åstad­

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

13

kommas med anlitande av generella finans- och penningpolitiska medel, dylika generella ingripanden kan behöva kompletteras med selektivt ver­ kande åtgärder i syfte att medverka till en lokal skärpning av den investe- ringsbegränsande effekten och att främja en från samhällets synpunkt önsk­ värd inriktning av investeringarna. Den lagstiftning om prioritering av an­ gelägna byggnadsföretag, som gäller intill utgången av innevarande år, ut­ gör en form för sådan komplettering av de generella medlen för ekonomisk åtstramning.

Tillkomsten av denna lagstiftning bör ses mot bakgrund av utvecklingen på arbetsmarknaden under år 1963. Den konjunkturnedgång som blev märk­ bar hösten 1961 och som fördjupades under år 1962 med särskilt påtagliga arbetslöshetsrisker inom skogs- och verkstadsindustrien samt inom bygg­ nadsverksamheten förbyttes under år 1963 i en allmän konjunkturuppgång. Omfattande åtgärder i konjunkturstimulerande syfte från statsmakternas sida hade medverkat till att avmattningen passerat utan att leda till en mer omfattande arbetslöshet. Investeringsfonderna hade frisläppts och de offent­ liga investeringarna ökats, varjämte igångsättningen av bostadsbyggen till­ låtits öka mycket kraftigt.

Verkningarna av dessa konjunkturstimulerande åtgärder hade inte upp­ hört, när den av konjunkturuppgången framkallade stegringen i arbets- kraftsefterfrågan började framträda under sommaren 1963. Den konkur­ rens om arbetskraften som blev en följd härav föranledde farhågor för en överhettning i samhällsekonomin. I detta läge utfärdades föreskrifter och rekommendationer som syftade till att tillfälligt begränsa det offentliga byg­ gandet. Samtidigt syntes föreligga anledning till oro för att de knappa ar- betskraftstillgångarna på den starkt expanderande byggnadsmarknaden skulle komma att i ökad grad användas för mindre angelägna byggnads- ändamål till förfång för byggandet av bl. a. bostäder, industrier, sjukhus och undervisningsanstalter. Tendenserna i den ekonomiska utvecklingen tydde inte heller på att anspråken på resurser skulle minska under den närmaste framtiden. För att säkerställa erforderliga resurser till de angelägnaste bygg- nadsändainålen tedde det sig nödvändigt att komplettera de generella eko­ nomiska medlen med ett instrument, varigenom statsmakterna mera direkt kunde dämpa tendenserna till överhettning på byggnadsmarknaden och i någon mån styra användningen av resurserna. I detta syfte byggdes lagen om igångsättningstillstånd uL med bestämmelsen om rätt för Kungl. Maj :t alt förordna om prioritering av angelägna byggnadsändamål.

Erfarenheterna från tillämpningen av denna prioritering tyder enligt pro­ memorian på att tillståndsprövningen har haft en inte oväsentlig betydelse när det gällt att hålla tillbaka vissa byggnadsinvesteringar. Om denna möj­ lighet att vägra igångsättningstillstånd inte hade funnits, skulle överhett- ningstendenserna på byggnadsmarknaden otvivelaktigt ha varit starkare märkbara än som nu blivit fallet eller statsmakterna ha nödgats alt hårdare

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

14

än som skett bromsa utbyggnaden av t. ex. skolor och sjukhus och hålla till­ baka bostadsbyggandet.

Utvecklingsmönstret på byggnadsmarknaden och inom samhällsekonomin i stort sedan angelägenhetsprövningen infördes som ett medel att begränsa byggnadsverksamheten har enligt promemorian inte varit sådant att motiven för denna komplettering av de investeringsbegränsande hjälpmedlen för­ svagats. Snarare har det framstått som alltmer angeläget att behålla en möj­ lighet att begränsa och styra investeringsverksamheten genom direkt påver­ kan i någon form. Inte minst kostnadsutvecklingen inom byggnadsproduk- tionen har accentuerat behovet att med lämpliga medel hålla igångsättning­ en av byggnadsföretag inom de gränser som tillgången på investeringsresur- ser utstakar.

En bedömning av den framtida utvecklingen av byggnadsbehovet och ar- betskraftstillgångarna anses i promemorian inte ge anledning till en mera optimistisk syn på möjligheterna att undvara medel för direkta ingripanden på investeringsmarknaden. Utvecklingen av arbetskraftstillgångama så långt den nu kan förutses torde närmast gå i riktning mot en minskning av ar- betskraftsvolymen under åren fram till 1970. Inte heller för tiden därefter fram till år 1980 finns det anledning att räkna med någon nämnvärd för­ bättring av läget. I sammanhanget bör beaktas att arbetskraftsvolymens stor­ lek kan komma att reduceras genom en fortsatt arbetstidsförkortning under senare delen av 1960-talet. Å andra sidan är det möjligt att en relativt gynn­ sam utveckling av kvinnornas förvärvsintensitet och nettoimmigrationens omfattning kan påräknas. Som ett allmänt omdöme om den förutsebara sam­ hällsekonomiska utvecklingen på längre sikt sägs i promemorian att man får räkna med en fortsättningsvis starkt ökad efterfrågan på såväl arbets­ kraft som resurser i övrigt.

Det finns sålunda all anledning att förmoda att en stadigt ökande efter­ frågan kommer att riktas mot stagnerande eller minskande arbetskraftstill- gångar. Även om man får räkna med att en påskyndad rationalisering inom byggnadsbranschen i väsentlig mån kan medverka till att minska det rela­ tiva behovet av arbetskraft för byggnadsverksamheten, medför den förut­ sebara arbetskraftssituationen otvivelaktigt betydande risker för balans­ rubbningar i ekonomin. Det är också tydligt att en tilltagande relativ knapp­ het på arbetskraft kan innefatta fortsatta risker för en snedinriktning av byggnadsverksamheten mot mindre angelägna byggnadsföretag.

Under den tid då prioriteringslagstiftningen varit i kraft har det klart framgått att det vid sidan av knappheten på arbetskraft har funnits väsent­ liga bristfaktorer som försvårat förverkligandet av de planer för investe­ ringsverksamheten som statsmakterna gjort upp. Det anses i promemorian inte uteslutet att den åtstramade arbetskraftssituation som kan förutses kommer att leda till att även bristen på andra produktionsfaktorer än arbets­ kraft accentueras.

Kungi. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

15

I promemorian konstateras att bristen på resurser av olika slag har tagit sig uttryck i en betydande kreditknapphet. Det finns skäl att anta att kre­ ditförsörjningen till följd av bl. a. institutionellt betingad tröghet i kredit­ förmedlingen i vissa situationer är en självständig bristfaktor vid sidan av knappheten på arbetskraft och material.

Erfarenheterna av de generella ekonomisk-politiska medlens verknings­ sätt låter inte förmoda att dessa, kompletterade endast med frivilliga plane- ringsåtaganden från berörda parters sida, kan garantera förverkligandet av de mål statsmakterna ställer upp i fråga om byggnadsverksamhetens om­ fattning och inriktning. Det synes inte heller finnas tillräckliga skäl för an­ tagandet att dessa medel ensamma i varje läge skulle kunna hålla byggnads­ verksamhetens omfattning inom den ram som kravet på samhällsekonomisk balans uppställer.

Mot denna bakgrund bör det enligt promemorian övervägas att när gäl­ lande prioriteringslagstiftning upphör ersätta den med en fullmakt för Kungl. Maj :t att om det samhällsekonomiska läget så fordrar ingripa i bygg­ nadsverksamhetens omfattning och inriktning. Möjligheten att tillgripa en sådan beredskapslagstiftning anses inte såsom f. n. böra vara uteslutande knuten till villkoret att brist på arbetskraft inom byggnadsindustrin skall föreligga utan jämväl brist på andra för byggnadsverksamheten erforder­ liga resurser bör kunna föranleda att fullmakten tas i anspråk.

Vid utformningen av en sådan beredskapslagstift­ ning bör det enligt promemorian inte komma i fråga att återgå till bygg- nadsregleringen i dess ursprungliga form. Denna reglering omfattade till- ståndstvång för större delen av byggnadsverksamheten. En reglering av så genomgripande art är ägnad att leda till betydande olägenheter i flera olika avseenden. Sålunda är den administrativt synnerligen betungande såväl för byggnadsföretagarna som för de tillståndsbeviljande och övervakande orga­ nen. Erfarenheterna av den gamla byggnadsregleringen är i detta hänseende föga uppmuntrande. Det ligger vidare i sakens natur att ju mer omfattande en reglering är desto svårare blir det för de tillämpande myndigheterna att åstadkomma en rimlig och ändamålsenlig avvägning av resurserna mellan olika ändamål. Det föreligger också risker för att en alltför omfattande och ingående fysisk reglering på längre sikt kan påverka samhällsutbyggnaden på ett inte önskvärt sätt. Slutligen framhålls att rigorösa ingripanden i en­ skildas rättigheter lätt ger upphov till försök att kringgå de gällande före­ skrifterna och därför kan påkalla en tungrodd övervakningsapparat.

I promemorian framhålls att direkta begränsningar i byggnadsverksam­ heten genom eu tillståndsprövning väsentligen kan ses såsom ett komple­ ment till de generella ekonomisk-politiska medlen och alt det då inte heller är motiverat att återinföra en byggnadsreglcring av den gamla typen. När­ mast till hands torde det ligga att vid utformningen av en beredskapslag söka en principiell förebild i den nu gällande prioriteringslagstiftningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1965

16

Därvid synes det dock motiverat att välja en sådan form att tillämpningen medger en högre grad av anpassning till växlande samhällsekonomiska för­ utsättningar.

Mot varje slag av fysisk reglering på byggnadsmarknaden kan givetvis in­ vändas att den medför olägenheter för byggherrar och byggnadsföretagare i den meningen att planeringen av byggnadsföretag, som är underkastade tillståndsprövning, alltid måste präglas av en viss osäkerhet beträffande ut­ sikterna att realisera uppgjorda planer. Härav följer också latenta risker för förluster i form av nedlagda planeringskostnader. Det är emellertid en­ ligt promemorian uppenbart att dessa risker inte framkallas av regleringen som sådan. I och för sig måste risker av sådant slag alltid föreligga, om in- vesteringsbenägenheten och därmed den konkreta investeringsplaneringen går utöver ramen för de tillgängliga resurserna. Det saknar från denna syn­ punkt betydelse om planernas förverkligande omintetgörs av tillståndsväg- ran från de byggreglerande myndigheternas sida, av finansieringssvårighe- ter eller av direkta fysiska hinder såsom omöjligheten att förvärva arbets­ kraft lör företaget. Olägenheter av nu antydd art kan f. ö. i hög grad begränsas om regleringen ges en sådan form att endast vissa närmare an­ givna slag av byggnadsarbeten underkastas tillståndstvång. Vidare framhålls att den frivilliga planeringen genom byggarbetsnämnderna torde kunna er­ bjuda värdefulla möjligheter för byggherrar och byggnadsföretagare att få realismen i tilltänkta byggplaner bedömd.

Av det föregående framgår enligt promemorian att det finns starka motiv att skapa förutsättningar för Kungl. Maj :t att i viss utsträckning påverka byggnadsverksamhetens omfattning och inriktning med hänsyn tagen till alla hinder som kan uppkomma för verksamheten. I promemorian föreslås att sådana förutsättningar skapas genom en beredskapslagstiftning, som bör gälla fr. o. m. den 1 januari 1966 och därmed avlösa den nuvarande priori- teringslagstiftningen.

Eftersom tillståndsprövning enligt den nya lagstiftningen bör kunna in­ föras även vid brist på resurser, vilka är mindre lokalt bundna än arbetskraf­ ten, bör möjligheterna till ingripande till skillnad från vad som gäller enligt nuvarande prioriteringsregler i princip inte vara begränsade till vissa delar av landet.

Lagstiftningen bör utformas så att de byggnadsföretag, som även i en an­ strängd ekonomisk situation anses böra komma till stånd, inte behöver prö­ vas vart för sig. Huvuddelen av byggnadsvolymen kommer härigenom alltid att bli oreglerad, och någon återgång till den gamla byggnadsregleringen med krav på tillstånd för varje projekt kommer inte i fråga.

Det erinras i promemorian om att den nuvarande prioriteringen bygger på en förhållandevis bestämd uppdelning i angelägna och mindre angelägna projekt. De angelägna anges i lagförarbetena, de mindre angelägna i tillämp- ningskungörelsen. Som förut anförts kan emellertid växlingar i det sam­ hällsekonomiska läget påverka investeringsmöjligheterna i varierande grad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

17

En sådan statisk uppdelning av byggnadsändamålen som i nuvarande pno- riteringsordning anses därför inte kunna läggas till grund för en lagstift­ ning som skall gälla för en längre tid och således bör innefatta beredskap även för det mest trängda läget. Efterfrågetrycket i samhällsekonomin kan nämligen bli så starkt, att inte ens de byggnadsföretag, som f. n. hör till den prioriterade gruppen, med tillgängliga resurser kan genomföras i full ut­ sträckning i enlighet med uppgjorda planer. Den reglering som i ett sådant fall hehövs för att hindra en snedvridning av byggnadsverksamheten, kan inte alltid lämpligen betecknas som prioritering efter angelägenhet.

Även de nu som mera angelägna ansedda företagen kan enligt promemo­ rian således i vissa lägen behöva underkastas vissa begränsningar. Salunda kan det på bostadsbyggandets område bli nödvändigt att, vid sidan av den byggnadsverksamhet vars omfattning och lokalisering bestäms av statliga stödåtgärder, begränsa den byggnadsverksamhet som sker utan statligt stöd för att i en bristsituation hindra att bostadsproduktionen snedvrids och för att underlätta genomförandet av uppställda bostadsbyggnadsprogram. Vidare kan knapphet på resurser göra det nödvändigt att inskränka viss fritidsbe- byggelse, om den annars skulle inkräkta på annat bostadsbyggande. Det kan t. ex. framstå som nödvändigt att i ett sådant läge låta fritidsbyggnadsföre- tag som drivs yrkesmässigt och i större omfattning stå tillbaka.

När det gäller sjukhusbyggnader kan det vara anledning att vid bristande resurser låta exempelvis uppförande av vissa slags sjukhus stå tillbaka för

andra.

Principen i det system som sålunda föreslås i promemorian bör vara att ju mer ansträngda resurserna är desto flera typer av byggnadsföretag läggs under tillståndsprövningen. Genom att begränsningsåtgärderna på här an­ givet sätt kan varieras i omfattning efter det samhällsekonomiska läget, blir den enligt promemorian ett smidigt och anpassbart instrument. Detta visar sig även på andra sätt. Även om vissa byggnadsföretag är mindre angelägna eller eljest reglerade, bör detta, liksom f. n., inte behöva innebära att de all­ tid och överallt vägras igångsättningstillstånd.

Den nuvarande prioriteringsregleringen grundar sig på 1 § andra stycket lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd i dess lydelse enligt lagen den 29 maj 1964 (nr 300). Detta stycke upphör som nämnts förut att gälla vid utgången av år 1965, medan lagens giltighet i övrigt inte är tidsbegränsad. Även den nu föreslagna beredskapslagstiftningen föreslås i promemorian skola gälla utan tidsbegränsning och få formen av en full­ makt för Kungl. Maj :t att sätta tillståndsprövningen i verket i den omfatt­ ning som erfordras. Det kan häst astadkommas genom att andra stycket i 1 § 1963 års lag ersättes med ett nytt. Det hör utformas så att Kungl. Maj :t vid allvarlig brist på arbetskraft inom byggnadsindustrien eller annat avse­ värt hinder för byggnadsverksamhet äger förordna, att byggnadsarbete av visst slag inte får påbörjas utan igångsättningstillstånd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

18

Vidare föreslås i promemorian att Kungl. Maj :t på grund av en sådan fullmakt allt efter växlingarna i det samhällsekonomiska läget skall kunna föreskriva vilka byggnadsföretag som skall vara underkastade igång- sättningsprövning. Prövningen bör som hittills ankomma på arbets­ marknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna. Det synes lämpligt att bygg- arbetsnämnderna därvid anlitas som rådgivande organ.

En fortlöpande kännedom om tillämnad byggnadsverksamhet anses i pro­ memorian nödvändig för att det skall bli möjligt att bedöma behovet och omfattningen av begränsningarna. Det erinras om att uppgifter om bygg­ nadsverksamhet lämnas för säsongutjämningen och om att detta uppgifts- lämnande kommer att besta när nuvarande tillståndsprövning den 1 juli 1966 ersätts med frivillig planering genom byggarbetsnämnder. Enligt den förut nämnda överenskommelsen mellan arbetsmarknadsstyrelsen och bygg- arbetsmarknadens parter ankommer det på byggarbetsnämnd och dess leda­ möter bl. a. att göra sig underrättade om planeringsläget och medverka till att erforderliga kontakter upprätthålls med beställare i byggnadssektorn. Partsorganisationerna har i överenskommelsen utfäst sig att hos sina organ och medlemmar verka för att länsarbetsnämndernas och byggarbetsnämn- dernas arbete med sysselsättningsplaneringen underlättas. Enligt de anvis­ ningar för denna planering vilka arbetsmarknadsstyrelsen och organisatio­ nerna gemensamt utarbetat åvilar det länsarbetsnämnden att samla in och bearbeta uppgifter om byggnadsverksamheten. Anvisningarna innehåller vidare rekommendationer om en omfattande kontaktverksamhet gentemot enskilda, företag, organisationer, kommunala byggnadsnämnder och andra myndigheter. Enligt promemorian kan man mot denna bakgrund räkna med att tillräckliga uppgifter kommer att lämnas från alla som berörs av över­ enskommelsen med tillhörande anvisningar.

Eftersom den frivilliga sysselsättningsplaneringen omfattar hela landet och de allra flesta byggnadsföretag av betydelse, kan de uppgifter, som så­ lunda kommer in till länsarbetsnämnderna för denna planering, tillgodo­ göras även för den nu föreslagna ordningen. Den överblick som dessa upp­ gifter möjliggör anses i promemorian vara fullt tillräcklig för detta ända­ mål. I den mån det frivilliga uppgiftslämnandet inte skulle vara tillräckligt kan byggherrarna enligt 1963 års uppgiftskungörelse av arbetsmarknads- myndighetema anmodas att lämna de uppgifter som erfordras för säsong­ utjämning. Denna uppgiftsskyldighet föreslås bli utbyggd till att avse de ytterligare uppgifter som kan behövas för tillämpningen av den nu före­ slagna ordningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 1965

19

Remissyttrandena

Vad beträffar den allmänna inställningen till förslaget kan remissinstanserna indelas i tre grupper. Den första, som omfattar bygg­ nadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, fullmäktige i riksbanken, Svenska stads­ förbundet, Svenska landstingsförbundet, Hyresgästernas riksförbund, SABO och Svenska riksbyggen, tillstyrker eller biträder förslaget.

Fullmäktige i riksbanken konstaterar, att vid flera tillfällen tendenser till överhettning inom byggnadssektorn uppstått med kraftig löneglidning och kostnadsstegring som följd. Särskilt märkbart har detta varit då en högkonjunktur eller en uppgång i konjunkturen sammanfallit med en sä­ songmässigt hög aktivitet inom byggnadsverksamheten. Den långa produk­ tionsperioden för byggnader medför att produktionsresurserna binds för relativt lång tid, vilket försvårar en snabb överflyttning av resurserna när det sker en omsvängning uppåt i de mer konjunkturkänsliga delarna av investeringarna, i första hand de privata investeringarna. Med högt utnytt­ jande av resurserna inom byggnadsverksamheten redan i utgångsläget och med dessa resurser bundna för relativt lång tid framöver leder en sådan omsvängning i den privata investeringsefterfrågan lätt till ett mycket kraf­ tigt efterfrågetryck inom byggnadssektorn och detta ofta i ett läge då efter­ frågan på arbetskraft gör sig starkt gällande även inom andra närings­ grenar. Det skulle enligt fullmäktiges mening vara önskvärt om de sys- selsättningsskapande åtgärderna kunde fördelas jämnare över olika nä­ ringsgrenar och om trycket inom byggnadsverksamheten kunde lättas nå­ got. Man torde emellertid få räkna med att byggnadssektorn även fram­ deles kommer att få bära en stor del av bördan av arbetsmarknadspolitiken under en lågkonjunktur. Det synes därför enligt fullmäktiges mening vara så mycket angelägnare att effektiva medel står till förfogande för att hindra ett övertryck inom byggnadssektorn. Det torde knappast vara möj­ ligt att med enbart generella penning- och finanspolitiska medel i alla lä­ gen åstadkomma en tillräcklig åtstramning inom byggnadsverksamheten utan allvarliga biverkningar på andra områden av ekonomin. Inte heller torde det vara möjligt att i sådana lägen uppnå en från samhällelig syn­ punkt önskvärd fördelning av investeringarna regionalt och med hänsyn till ändamålet. På dessa grunder förordar fullmäktige en lagstiftning i enlighet med förslaget.

Som skäl för sin uppfattning nämner bostadsstyrelsen, Hyresgästernas riksförbund och SABO behovet av åtgärder som säkerställer bostadsproduk­ tionen, medan Svenska riksbyggen anför att i den rådande högkonjunktu­ ren ett uppenbart slöseri med resurser äger rum, vilket har sin grund i hänsynslös konkurrens mellan olika intressen och där oftast den mest

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

kapitalstarke konkurrenten kan genomföra sina projekt oavsett samhälls­ nyttan. Svenska landstingsförbundet linner övervägande skäl tala för att Kungl. Maj :t får en mera generell fullmakt än enligt den nuvarande prio- riteringslagstiftningen men anser att denna fullmakt fortfarande bör vara tidsbegränsad.

Till denna grupp kan också hänföras Landsorganisationen i Sverige och

Svenska byggnadsarbetareförbundet, vilka i likalydande yttranden instäm­ mer i promemorians ståndpunkt att möjlighet att tillgripa en prioritering bör finnas men även framhåller att en sådan fysisk reglering bör aktuali­ seras endast i exceptionellt svåra bristlägen och tå karaktären av ett medel att på kort sikt lösa akuta krislägen på byggnadsmarknaden.

En andra grupp representeras av Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen, vilka anser att något permanent behov av fysisk regle­ ring inte finns men som med hänsyn till dagens läge inte vill motsätta sig att förslaget genomförs, ehuru på det sättet att giltighetstiden begrän­ sas, enligt bankföreningen till ett år.

I en reservation till Svenska stadsförbundets yttrande anmärks, att önske­ målen om möjlighet för Kungl. Maj:t att reglera byggnadsverksamheten bör kunna tillgodoses genom förlängning av giltighetstiden för 1964 års prioriteringslagstiftning och att denna lagstiftning därför bör ges förlängd giltighet till utgången av år 1966.

En särställning intar arbetsmarknadsstyrelsen som uttalar sig endast i frågan om arbetsmarknadsskäl motiverar att förslaget genomförs. Därvid anser styrelsen att den eftersträvade balansen på byggarbetsmarknaden tillfredsställande bör kunna uppnås med den samverkan inom byggarbets- nämnder som nu organiseras mellan länsarbetsnämnderna, kommunerna och byggarbetsmarknadens parter. Till grund för denna samverkan kom­ mer att ligga bl. a. av länsarbetsnämnderna insamlade uppgifter och ut­ arbetade underlag som möjliggör bedömning av sysselsättnings- och in- vesteringsutveckling både för det närmaste året och för en längre tids­ period. Innan detta frivilliga system fullt ut prövats och fått verka en tid anser sig styrelsen inte ha någon anledning att föreslå ändring i gällande lagstiftning. En reservant i Svenska landstingsförbundet gör ett uttalande med samma innebörd.

Till den tredje gruppen, som avstyrker förslaget, hör Svenska arbets­ givareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Svens­ ka byggnadsentreprenörföreningen, Svenska byggnadsindustriförbundet,

Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund, tre reservanter i fullmäktige i riksbanken samt två reservanter i Svenska stadsförbundet.

De generellt verkande finans- och penningpolitiska medlen bör i första hand anlitas för att upprätthålla allmän ekonomisk balans anför till stöd för sitt avstyrkande Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriför­ bund och Sveriges grossistförbund. I förening med vissa, andra åtgärder än

21

den föreslagna lagstiftningen bör dessa medel vara tillräckliga. Deras be­ tydelse betonas även av remissinstanser som biträder förslaget. Sålunda framhåller LO och Svenska byggnadsarbetareförbundet, att man från fack­ ligt håll i olika sammanhang varit tveksam till resursfördelning genom fy­ sisk reglering samt att aktiv penning-, finans- och arbetsmarknadspolitik bör vara huvudmedel att uppnå balans mellan tillgång och efterfrågan på resurser på byggnadsmarknaden. Under förutsättning att full sysselsätt­ ning skall upprätthållas anser Hyresgästernas riksförbund att ingripanden med de generella medlen inte kan undvaras på längre sikt.

En del remissinstanser pekar på vissa särskilda nackdelar med förslaget. Sambandet mellan de föreslagna åtgärderna och möjligheterna att öka byggnadsindustrins kapacitet behandlas därvid av byggnadsstyrelsen. Överflyttning till fabrik av den tillverkning som behövs för byggnadsverksamhet medför enligt styrelsen att kapital investeras vil­ ket ställer krav på kontinuerlig sysselsättning för att ge räntabilitet. Svenska riksbyggen framhåller att det i en byggnadsmarknad med långt driven inte­ grering av produktionsprocesser blir ännu angelägnare att undvika stö­ tande avbrott och omdisponeringar. Svenska byggnadsentreprenörförening­ en, Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska väg- och vattenbyggar­ nas arbetsgivareförbund anför som ett skäl för sitt avstyrkande att till­ ståndsprövning i omedelbar anslutning till planerade byggstarter allvarligt kan skada produktionens ekonomi. Tilltagande krav på kontinuerlig sys­ selsättning av byggnadsföretagets personal, maskiner och administration fordrar vidgade möjligheter till säkrare marknadsöverblick. Förslaget inne­ bär härvidlag enligt organisationerna allvarliga hinder för det fortsatta rationaliseringsarbetet. De anför härom vidare.

Byggnadsindustrien är för närvarande mer än någon annan bransch i behov av förutsättningar ägnade att åstadkomma en jämn produktion. En reglering av nu föreslagen typ skulle i det konkreta fallet innebära, att byggnadsföretagen även framgent kommer att leva i ovisshet om och när

byggnadsprojekt kan komma till utförande. Erfarenheterna från regle­ ringsåren visar upp åtskilliga exempel där projekt, som utgjort eu del av byggföretagens orderstock genom kortsiktiga prioriteringsbeslut ryckts ut ur en redan långt driven produktionsplanering. Flertalet byggnadsföretag har i dag en organisation och en teknisk utrustning, som möjliggör en suc­ cessiv industrialisering med långt gående ekonomiska verkningar, som öpp­ nar nya möjligheter till eu ökning av rationaliseringstakten. Detta förut­ sätter emellertid, att företagen ges tillfälle till noggrann resursplanering och även till en tidskrävande förplanering av varje enskilt projekt. Den ytterligare begränsning av planeringsmöjligheterna som ett genomförande av lagförslaget innebär, återinför ostridigt det gamla regleringssystemets ofördelaktiga inverkan på byggkostnaderna. Dessutom är i dag ytterligare tekniska och organisatoriska rationaliseringsåtgärder möjliga. Men för att ge tillfredsställande effekt måste förutsättningar för en planerad byggnads­ verksamhet då säkerställas genom andra och positiva planeringsinsatser.

Även andra olägenheter påtalas av byggnadsindustriens organisationer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

22

Genom den osäkerhet som en reglering skapar konserveras byggnadsföre­ tagens relativt höga omsättning på arbetskraft, samtidigt som årsanställ- ning och anställningstrygghet anses självklara i varje annan bransch. Beskärs förutsättningarna för långsiktig planering äventyras den konti­ nuerliga sysselsättningen. En huvudprincip inom säsongutjämningen är att rekommendationer om lämpliga tider att påbörja byggnadsarbete skall läm­ nas i så god tid att byggherrar och byggföretag kan anpassa sin pla­ nering. De föreslagna ingripandena av selektiv natur kan enligt organisa­ tionerna försvåra länsarbets- och byggarbetsnämndernas arbete på så sätt att projekt som placerats in i sysselsättningsplaneringen genom kortsiktiga beslut rycks ut ur uppgjorda planer.

Vikten av långtidsplanering av byggnadsverksamheten under­ stryks i flera yttranden. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen är sålunda möjlig­ heterna att lämna tidiga och långsiktiga besked om igångsättningstider och arbetsmarknadsmässiga förutsättningar av den allra största betydelse för balans mellan tillgång och efterfrågan på byggarbetskraft, gynnsam­ mare planerings- och produktionsbetingelser och därmed ett mera ekono­ miskt byggande. Den tekniska, organisatoriska och strukturella utveck­ lingen inom byggnadsindustrien medför således ökade krav på en långsik- tigare planering. Byggnadsstyrelsen finner det väsentligt att arbetsmark­ nadspolitiska faktorer och regleringar ingår som led i långtidsplaneringen så att de inte i stället som nu bryter sönder denna. Enligt Svenska riksbyggen förutsätter en samhällelig reglering och prioritering att statsmakterna fastställer en mera långsiktig fördelning av resurserna. Svenska byggnads­ entreprenörföreningen, Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund förordar en investeringspla- nering i nära anslutning till de offentliga investeringsbesluten. Denna pla­ nering bör göras på ett så tidigt stadium att den inte innebär besvärande ingrepp i byggprocessen.

Andra åtgärder än den föreslagna lagstiftningen bör enligt några remissinstanser tillgripas för att en bättre fördelning av resurserna skall uppnås. Sålunda anför Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriför­ bund och Sveriges grossistförbund att den från samhällelig synpunkt lämp­ ligaste fördelningen, som enligt promemorian bör eftersträvas, i praktiken endast kan komma att innebära att i sista hand konsumenternas önskemål får träda i bakgrunden för myndigheternas värderingar. Från samhällseko­ nomisk synpunkt kan på denna väg inte ernås någon bättre fördelning. Däremot skulle, menar dessa organisationer, ett avgörande steg i denna riktning kunna tas genom avskaffande av hyresregleringen och de generella subventionerna till bostadssektorn. Först därigenom kan konsumenternas önskemål bli avgörande för resursfördelningen även på bostadsområdet. Liknande synpunkter framförs av Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

23

Behovet av förbättrad kontroll och planering av investeringsverksam­ heten i den offentliga sektorn framhävs av Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund. Statsmakterna har från konjunktursynpunkt behov av förbättrade möjligheter att påverka om­ fattningen av den kommunala investeringsverksamheten, vilket kan ske bl. a. genom att variera de statliga finansieringsbidragen med konjunktur­ läget. Behovet av bättre kontrollmöjligheter inom den offentliga sektorn får enligt organisationerna inte tas till intäkt för införande av en reglering av även den privata verksamheten. Återhållsamhet i fråga om den statliga byggnads- och anläggningsverksamheten är också enligt Svenska bankför­ eningen en förutsättning för att överkonjunkturen på byggnadsmarknaden skall kunna motverkas.

I frågan om urvalet av de byggnadsföretag som bör bli föremål för tillståndsprövning anser byggnadssty­ relsen väsentligt att vid knapphet på resurser lägga vikt vid att nå maxi­ mal utdelning av insatta resurser. En prioritering som mer tar hänsyn till ett byggnadsföretags rationalitet än angelägenhet skulle dessutom stimu­ lera till ökning av produktionsapparatens kapacitet. Enligt Svenska arbets­ givareföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund bör investeringsresurserna inom den enskilda sektorn fördelas efter de ränta- bilitetsförhållanden som framkommer på en fri marknad. Organisationerna anmärker vidare att promemorian inte innehåller några fullständiga upp­ gifter om vilka typer av byggnader som skall bli föremål för den föreslagna regleringen. Oavsett hur en uppdelning görs kommer emellertid reglerings- ingripandena alltid att innefatta ett stort mått av godtycke.

Hyresgästernas riksförbund vitsordar vad som nämnts i promemorian om att en katalog över mindre angelägna byggnadsföretag inte bör göras upp men har svårt att förstå att det med en förnuftig politik skall behöva förutsättas att efterfrågetrycket i samhällsekonomin framdeles skall bli så starkt att inte ens de företag som nu är prioriterade skall kunna genomfö­ ras. Med hänsyn till bostadsbyggandet finner förbundet att det ligger en fara i att statsmakterna inte bestämmer sig för vilka byggnadsföretag som från allmän synpunkt är mest oundgängliga. SABO betonar att, om visst bostadsbyggande måste drabbas, väl genomplanerade projekt bör priorite­ ras framför andra mindre väl planerade. Inte bara bostadsbyggandet bör prioriteras utan även de komplement utan vilka bostäderna inte kan fungera, såsom affärslokaler, centrumanläggningar och parkeringsplatser.

Uttalandet i promemorian att det på bostadsbyggandets område kan bli nödvändigt att begränsa den byggnadsverksamhet som sker utan statligt stöd föranleder Svenska bankföreningen att hävda att vissa bostadsbygg- nadsföretag inte får försättas i en sämre ställning än andra. Byggnadspro­ jekt för samma ändamål och på samma ort bör uppenbarligen behandlas lika.

24

Förslaget att tillämpningen av lagstiftningen som hittills skall ankomma på arbetsmarknadsmyndigheterna förklarar sig arbetsmark­ nadsstyrelsen inte vilja avstyrka fastän styrelsen hellre sett att andra utvä­ gar prövats. Styrelsen framhåller också att det inte är möjligt att med led­ ning av promemorian bedöma omfattningen av den administration som kan komma att behövas för handläggningen av ifrågavarande ärenden.

LO och Svenska byggnadsarbetareförbundet tillstyrker förslaget att pröv­ ning av igångsättningstillstånd skall ankomma på arbetsmarknadsmyn­ digheterna i samråd med byggarbetsnämnderna samt tillägger att överlägg­ ningar om behovet av och riktlinjer för lagstiftningens tillämpning från tid till annan bör hållas inom de centrala samarbetsorgan där statsmakterna, arbetstagarna och näringslivet är representerade.

Promemorians rekommendation om samråd med byggarbetsnämnderna avvisas av Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sve­ riges grossistförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgi­ vareförbund. Organisationerna understryker att byggarbetsnämnderna har inrättats för ett helt annat syfte och att ställningstaganden i prioriterings- frågor ligger helt utanför de förutsättningar under vilka den i promemorian nämnda överenskommelsen om sysselsättningsplanering ingicks.

Hyresgästernas riksförbund tar i detta sammanhang upp frågan om bygg- arbetsnämndemas sammansättning är lämplig med hänsyn till att bygg- arbetsmarknadens parter, som enligt förbundet i vissa fall kan ha helt sam­ manfallande intressen, bildar majoriteten. Det kan tänkas att dessa in­ tressen inte stämmer överens med den politik samhället vill föra. Förbun­ det anser en omprövning av denna fråga påkallad, och därvid bör övervägas om representanter även för byggherrar och konsumenter kan tillföras bygg­ arbetsnämnderna.

Kungi. Maj. ts proposition nr 173 år 1965

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

25

Departementschefen

Såsom framgått av den lämnade redogörelsen skall en övergång ske till frivillig samverkan mellan staten, kommunerna och arbetsmarknadens par­ ter i syfte att befordra en jämn sysselsättning på byggnadsmarknaden. Denna ordning är avsedd att genomföras successivt och blir enligt stats­ makternas beslut gällande i hela landet fr. o. m. den 1 juli 1966. För den händelse detta frivilliga system inte skulle få avsedd effekt har Kungl. Maj :t enligt 1963 års beredskapslag om igångsättningstillstånd för bygg­ nadsarbete möjlighet att förordna om tvångsmässig säsongutjämning. Gil­ tigheten av denna lag är inte tidsbegränsad.

Vid sidan härav finns i nämnda beredskapslag en bestämmelse som ger Kungl. Maj :t rätt att förordna om särskild prioritering av angelägna bygg­ nadsföretag vid allvarlig brist på arbetskraft inom byggnadsindustrien. Denna bestämmelse upphör att gälla vid utgången av år 1965.

Den förut nämnda departementspromemorian mynnar ut i ett förslag att bestämmelsen om prioritering skall ersättas av en inte tidsbegränsad fullmakt för Kungl. Maj :t att vid behov förordna om begränsningar i bygg­ nadsverksamheten. Förslaget motiveras med att de finans- och penning­ politiska medlen, som vid övertryck i samhällsekonomin har till huvud­ uppgift att dämpa den ekonomiska aktiviteten, från tid till annan kan behöva kompletteras med selektivt verkande åtgärder i syfte att påverka byggandets inriktning samt lokalt skärpa den ekonomiska dämpningseffekt som de generella åtgärderna framkallar.

I remissyttrandena har delade meningar om förslaget kommit till uttryck. Remissinstanserna ansluter sig till den uppfattning som utgör förslagets allmänna utgångspunkt, nämligen att behovet av samhällsekonomisk åt­ stramning i första hand skall tillgodoses genom finans- och penningpoli­ tiska medel. I de tillstyrkande yttrandena godtas vidare den i promemorian framförda meningen att ett selektivt verkande komplement till dessa me­ del är behövligt i trängda lägen. De avstyrkande yttrandena synes grundade på uppfattningen att de generellt verkande ekonomisk-politiska medlen är i huvudsak tillräckliga och att valet mellan konkurrerande investerings- alternativ inom den enskilda sektorn bör avgöras genom marknadskrafter­ nas fria spel. I vissa av dessa yttranden accepteras emellertid i och för sig tanken på komplement till de generellt verkande medlen men den i pro­ memorian föreslagna formen godtas inte. I stället framförs tanken på en investeringsplanering i nära anslutning till de offentliga investeringsbe­ sluten.

Den i vissa remissyttranden framförda åsikten att räntabilitetsförhål- landena på marknaden bör fungera som regulator för byggnadsinvestering­ arnas inriktning inom den enskilda sektorn kan jag i och för sig godta.

26

När det gäller fördelningen av resurserna mellan olika investeringsalterna- tiv inom det enskilda näringslivet måste självfallet denna huvudprincip gälla. Syftet att vid behov hålla den samlade investeringsbenägenheten i denna sektor inom ramen för de resurser som kan ställas till dess förfo­ gande bör därför i första hand tillgodoses med generellt verkande medel.

Å andra sidan kan lägen uppstå då dessa medel visar sig otillräckliga, bl. a. därför att de inte kan sättas in med erforderlig snabbhet och diffe­ rentiering. Om inga legala möjligheter står till buds att vidta direkta be- gränsningsåtgärder inom den enskilda sektorn kan följaktligen statsmak­ terna i situationer med övertryck i samhällsekonomin nödgas tillgripa be­ gränsningar enbart inom den offentliga sektorn. Samhället kan därmed tvingas hålla tillbaka exempelvis socialt angelägna byggnadsinvesteringar därför att resurserna i ökad grad tas i anspråk för att tillgodose de bygg- nadsönskemål, som framkallas av den fria marknadens förhållanden.

I vissa yttranden har anförts att en investeringsplanering bör träda i stället för direkta begränsningsåtgärder. Förslaget är inte närmare utfört i yttrandena, men tanken synes vara att de tillgängliga resurserna skall fördelas på olika ändamål relativt lång tid innan investeringarna skall äga rum. Genom en sådan resursfördelning skulle man kunna få en mera realis­ tisk planering inom de olika investeringssektorerna, och direkta ingripan­ den för att i nära anslutning till den tillämnade byggstarten stoppa eller uppskjuta färdigprojekterade företag skulle inte behövas.

Om en sådan investeringsplanering skall kunna få den eftersträvade ef­ fekten måste dock planeringen leda till att faktiska ramar för investerings­ verksamheten inom olika sektorer skapas. Det skulle sannolikt möta bety­ dande svårigheter att bestämma sådana ramar för en längre period framåt, särskilt som en realistisk ramplanering för investeringsverksamheten måste beakta även kommande konjunkturvariationer. Framför allt torde det bli svårt att för industriens del fastställa investeringsramar för en längre period.

I detta sammanhang vill jag erinra om att staten sedan åtskillig tid till­ baka låter utföra ekonomiska långtidsutredningar. De beräkningar av in­ vesteringarnas omfattning inom olika sektorer som långtidsutredningarna innehåller har inte karaktären av ramar, men de kan likväl utgöra en vär­ defull vägledning för de instanser inom enskild och offentlig verksamhet som har ansvaret för planering av den framtida byggnadsverksamheten.

Jag finner det önskvärt att man så långt möjligt söker nå fram till en effektiv långtidsplanering. Även om, såsom framhållits i vissa remissytt­ randen, de för den frivilliga planeringen skapade byggarbetsnämnderna inte har tillkommit för att handha en ren prioriteringsverksamhet, synes det inte otänkbart att de framdeles kan medverka i en långsiktigare planering av investeringsverksamheten.

Det torde dock inte f. n. finnas konkreta förutsättningar för en långtids­

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

27

planering, som effektivt begränsar investeringsverksamheten och som med­ ger en styrning av investeringarnas inriktning. Det framstår därför som nödvändigt att samhället har tillgång till andra medel att vid behov på­ verka byggnadsverksamheten.

I vissa remissyttranden har uppmärksamheten fästs vid de ogynnsamma kostnadskonsekvenser som direkta ingripanden i byggnadsverksamheten kan framkalla. Jag är medveten om att åtgärder av den föreslagna arten kan medföra vissa förluster i form av räntor på nedlagda kostnader för pla­ nering och projektering. Såsom framhållits i promemorian är det emeller­ tid allmänt sett bristen på resurser och inte de administrativa åtgärderna som föranleder förlusterna. Det är uppenbart att risker för kostnadssteg- ringar alltid uppkommer om investeringsverksamheten tenderar att över­ skrida ramen för de tillgängliga resurserna. Det förefaller emellertid san­ nolikt att investeringsbegränsande åtgärder av den art som avses i prome­ morian generellt sett leder till att kostnadsuppgången dämpas i sådana lägen, även om de kan framkalla ökade kostnader i de enskilda fall som blir berörda.

När det gäller frågan i vilken form nödvändiga samhälleliga ingripanden i investeringsverksamheten bör göras delar jag den uppfattning som kom­ mit till uttryck både i promemorian och remissyttrandena, nämligen att man i första hand bör lita till de generellt verkande ekonomiska medlen. Lokalt uppträdande överhettningstendenser på byggnadsmarknaden bör man därutöver kunna motverka genom arbetsmarknadspolitiska medel så­ som utbildning av byggarbetskraft och åtgärder i övrigt som främjar arbets­ kraftens rörlighet.

Enligt min mening ger emellertid erfarenheten vid handen att de nämnda medlen inte ensamma kan åstadkomma den i lägen med överefterfrågan på investeringsresurser önskvärda begränsningen och inriktningen av bygg­ nadsinvesteringarna. Såsom den lämnade redogörelsen visat blev det nöd­ vändigt att införa en viss volymreglering år 1964 för att motverka de över­ hettningstendenser som då präglade byggnadsmarknaden främst i stor­ stadsområdena och vissa andra expansiva områden samt för att i någon mån inrikta användningen av resurserna mot ändamål som tedde sig ange­ lägna från samhällets synpunkt. Under tiden därefter fram till den 1 oktober i år har mindre angelägna investeringar på totalt inemot 800 milj. kr. på detta sätt hållits tillbaka. I promemorian har enligt min mening anförts övertygande argument för att det även framdeles kan uppkomma situatio­ ner, som gör det nödvändigt att med direkta åtgärder påverka investerings­ verksamheten.

Enligt promemorian skall de åtgärder som kan bli aktuella ges sådan form att ingripandena på byggnadsmarknaden får så liten omfattning som möjligt. Tanken är att åstadkomma en marginell begränsningseffekt, medan större delen av byggnadsverksamheten lämnas fri.

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

28

Såsom anförts i promemorian torde det inte vara nödvändigt eller lämp­ ligt att i lag ange vilka delar av byggnadsmarknaden som kan komma att beröras av begränsningsåtgärderna. Frågan härom bör avgöras med hän­ syn till de samhällsekonomiska förutsättningarna vid den tidpunkt då det blir aktuellt att vidta åtgärderna. Dessa bör med andra ord kunna så smidigt som möjligt anpassas till det rådande samhällsekonomiska läget, varvid begränsningarna inte bör ges större räckvidd än som ter sig nödvändigt. I dagens läge framstår det som angeläget att bereda tillräckligt utrymme framförallt för industri- och bostadsinvesteringarna.

Den av några remissinstanser framförda synpunkten att, inom de sek­ torer som blir föremål för begränsningsåtgärder, välplanerade projekt som innefattar användning av industriella produktionsmetoder bör erhålla för­ tur framför andra kan jag dela i princip. Välplanerade byggnadsföretag med hög industrialiseringsgrad ger uttryck åt en hushållning med resurserna som bör understödjas. Vid val mellan i övrigt likvärdiga byggnadsprojekt bör det bättre planerade ha företräde och företag med hög grad av industri­ alisering ges företräde framför byggen som är avsedda att utföras med tradi­ tionella metoder. En allmän förutsättning för sådan prioritering bör emel­ lertid vara att det framstår som sannolikt att besparingar i den samlade resursåtgången därmed uppnås.

Mot bakgrunden av vad jag nu anfört vill jag förorda, att riksdagen före­ läggs förslag till lagbestämmelser som gör det möjligt för Kungl. Maj :t att vid behov förordna om nödvändiga begränsningar i byggnadsverksamheten.

Som föreslagits i promemorian kan beredskapslagstiftningen lämpligen få formen av ett nytt andra stycke i 1 § 19G3 års lag om igångsättningstill- stånd för byggnadsarbete. Kungl. Maj:t bör där ges fullmakt att förordna att igångsättningstillstånd skall fordras för byggnadsarbete av visst slag. Förutsättning för förordnandet bör vara antingen allvarlig brist på arbets­ kraft inom byggnadsindustrien eller annat avsevärt hinder för byggnads­ verksamheten.

Allvarlig brist på byggarbetskraft får anses råda även om bristen hänför sig endast till viss kategori byggnadsarbetare men arbetskraftstillgången inom andra delar av byggnadsfacket är tillräcklig.

Med annat avsevärt hinder än brist på arbetskraft avses bl. a. brist på krediter. Som nämnts i promemorian kan även brist på material uppträda som en självständig bristfaktor. Även dessa hinder för byggnadsverksam­ heten bör kunna medföra tillämpning av den föreslagna beredskapslag­ stiftningen.

Uttrycken allvarlig brist och avsevärt hinder är avsedda att ange att det i allmänhet inte är tillräckligt för att fullmakten skall få tas i anspråk att endast något enstaka byggnadsföretag måste uppskjutas till följd av bris­ tande resurser. Bristläget måste åtminstone vara sådant att konsekvenser som mera allmänt angår en viss ort eller samhället i dess helhet kan befaras om inga åtgärder vidtas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

29

Om Kungl. Maj :t sålunda ges rätt att förordna att byggnadsföretag av viss art inte får påbörjas utan igångsättningstillstånd, blir företag som inte omfattas av förordnandet alltså inte underkastade tillståndsprövning. Hu­ vuddelen av byggnadsvolymen faller härigenom utanför prövningen. I de fall prövning fordras skall den ske i fråga om varje särskilt byggnads­ projekt.

Förordnande om krav på igångsättningstillstånd bör såsom föreslagits i promemorian kunna avse antingen hela landet eller endast vissa områden. Avgörande får här bli arten och utbredningen av de hinder för byggnads­ verksamhet, som föreligger i den aktuella situationen.

Svenska bankföreningen har i sitt yttrande framhållit att tillståndsgiv- ningen inte bör få användas som ett lokaliseringspolitiskt medel. En reser­ vant i Svenska landstingsförbundets styrelse har å andra sidan anfört att det kan visa sig svårt att förena tillståndsgivningens och lokaliseringspoli­ tikens syften.

Såsom framgår av lagförslaget är den förut anförda motiveringen för till- ståndsgivningen inte avsedd att tillgodose lokaliseringspolitiska mål. Emellertid ligger det i sakens natur att en investeringsbegränsande till- ståndsgivning allmänt sett måste få mindre aktualitet i områden, inom vilka statligt stödd lokalisering kan förekomma, än i andra delar av landet. Det är därför svårt att se att det skulle behöva uppkomma någon egentlig konflikt mellan tillståndsgivningen och lokaliseringspolitiken. Jag vill dock framhålla, att tillståndsgivningen självfallet inte får tillämpas så att den leder till mindre tillfredsställande geografisk fördelning av byggnadsobjek- ten. Som jag anfört tidigare bör tillståndsgivningen ses som ett komplement till bl. a. arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att underlätta arbetskraftens rörlighet.

Jag anser att arbetsmarknadsmyndigheterna som hittills bör handha till- lämpningen. Det får ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att ge ledning och föreskrifter. I detta sammanhang vill jag understryka vad bl. a. LO i sitt yttrande anfört om centrala överläggningar angående riktlinjer för tillämp­ ningen. Sådana överläggningar torde med fördel kunna äga rum inom det s. k. byggrådet, vari representanter för förvaltningen, kommunerna, nä­ ringslivet och arbetsmarknadsparterna deltar. Vid behov kan till byggrådets överläggningar inbjudas även företrädare för de organ som har ansvaret för penningpolitik och kreditverksamhet. De centrala överläggningarna torde kunna ge de tillämpande myndigheterna allmän vägledning i deras verk­ samhet.

Den nu gällande lagstiftningen om prioritering tillämpas av länsarbets­ nämnderna. Vid bedömningen av förutsättningarna att ge igångsättnings­ tillstånd åt oprioriterade projekt har länsarbetsnämnderna samrått med byggarbetsnämnderna, där sådana inrättats. Som påpekats tidigare bör detta samarbete fullföljas i framtiden.

Förslaget i promemorian går ut på att fullmakten för Kungl. Maj:t inte

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 1965

30

skall ha tidsbegränsad giltighet. I yttranden av Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Svenska landstingsförbundet har där­ emot föreslagits att fullmakten skall tidsbegränsas.

Jag finner det sannolikt att behovet av komplement till de generella finans- och penningpolitiska medlen kommer att kvarstå under relativt lång tid. Som jag tidigare anfört är det emellertid tänkbart att detta behov fram­ deles kan tillgodoses i andra former än dem som nu föreslås. Detta talar för att den nu föreslagna bestämmelsen ges tidsbegränsad giltighet. Jag före­ slår därför att bestämmelsen skall gälla under två år.

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet upprättats för­ slag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete. Övriga paragrafer i lagen kan utan vidare gälla även i fråga om tillståndsprövning enligt den nu före­ slagna fullmakten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

31

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer föredragande departements­ chefen, att lagrådets utlåtande över det inom inrikesdepartementet upprät­ tade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete, vilket har den ly­ delse bilaga 31 till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsfor­ men omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­ rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Hög­ het Regenten.

Ur protokollet:

Björn Weibo

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget, har här uteslutits.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

i.

Tabell 1. Redovisning av oprioriterade byggnadsärenden per den 1 augusti 1965 (be­

lyser tillåmpningsperioden 1/7 1964—31/7 1965)

Byggnadsområde

Beviljade

ärenden

Avslagna

ärenden

Den 1 aug. 1965 inneliggande ej avgjorda ären­

den

Därav bord­

lagda ärenden

Antal Mkr Antal

Mkr Antal Mkr Antal

Mkr

Bensinstationer,

parkeringshus m. m. .

131 58,8 49 62,0 79

46,4 40 22,2

Affärshus, kontorshus

och bankhus................. 199

200,3 42 292,4 115 192,0 40 106,9

Kommunala förvaltn.-

byggn..............................

14 6,5 3 12,6 11 21,3 3

8,6

Kyrkor, samlingslokaler

m. m................................

54 30,4 6 14,5 54 45,4 38 31,9

Sporthallar........................

45 32,1 3 14,4 37 53,7 16 31,1

Enfamiljshus.....................

21 6,8 3 0,6 11 2,8

2 0,5

Kommunal gata eller väg

25 5,8

— —

16 10,6 5 6,0

Summa 489 340,7 106 396,5 323

372,2 144 207,2

Därav under perioden 1/7

64—30/4 65 beviljade och avslagna ärenden samt per den 1/5 65 redovisade ej avgj. och därav bordi. ärenden . 333 245,7

18 5,0 185 452,4 81 292,9

Under perioden har 250 ärenden till en sammanlagd kostnad av 603,7 milj. kr. redovisats som avslagna eller bordlagda och 489 ärenden till en sammanlagd kostnad av 340,7 milj. kr. beviljats. Inneliggande ej avgjorda ärenden utöver bordlagda var 179 till en sammanlagd kostnad av 165,0 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

Tabell 2. Redovisning av oprioriterade byggnadsärenden per den 1 augusti 1965 förde­

lade på län (belyser tillämpningsperioden 1/7 1964

—

31/7 1965)

Län

Beviljade

ärenden

Avslagna

ärenden

Inneliggande ej

avgjorda

ärenden

Därav bordlagda

ärenden

Antal

Kostn.

Mkr

Antal

Kostn.

Mkr

Antal

Kostn.

Mkr

Antal

Kostn.

Mkr

Stockholms stad1.............

154 86,8

29 259,1 59 32,9 10

10,1

Stockholms1.....................

64 22,9 17

49,9 43 43,6 6

1,7

Uppsala1............................

20 41,4 7

3,0 9 34,2 9 34,2

Södermanlands...............

5

4,0

__ __

13 9,1 10 7,2

Östergötlands................... 10 8,1

— __

2,0

Jönköpings1.....................

12 8,9

— —

35,0 20 27,6

Kronobergs........................

2 0,3

—

—

5,0 4 5,0

Kalmar..............................

12 6,0

— -r—

2,6

__

Blekinge.............................

2 0,1 2

0,1

0,9 3 0,6

Kristianstads....................

—

—

4,2

__ __

Malmöhus1........................

45

53,0 13 2,4 12 28,4

6 23,9

Hallands1..........................

1 0,3

—

—

32 27,7 21

25,0

Gbg och Bohus1...............

95 73,5 36 81,5

53 92,7 32

61,5

Ålvsborgs1..........................

2 0,4 1 0,3

19 16,0 16 7,8

Skaraborgs........................ 17

3,7

—

-—i

10,1 2 0,4

Värmlands.........................

12 9,5

__ __

1 4,5

__

Örebro................................ 8

1,9 1

0,2 6 1,6 4

1,4

Västmanlands................... 10

9,9

— —

2 0,9 1 0,8

Kopparbergs..................... 2

0,7

— —

11,0

__

Gävleborgs........................ 12 8,2

— —

0,1

__ __

Västernorrlands............... 4 1,1

— __

2 3,0

__ __

Västerbottens...................

—

— — —

6 6,7

—

—

Hela riket..........................

489 340,7 106

396,5 323 372,2 144 207,2

Summa för de med 1 mar-

kerade länen.................

393 286,8 103 396,2

252 310,5 120 191,8

Procentuell andel............

84% 84%

97% 100%

78% 83% 83%

93%

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 3 november 1965.

Närvarande:

f. d. justitierådet L^ind, justitierådet

Y.

S

öderlund

,

regeringsrådet Å

björnsson

,

justitierådet B

runnberg

.

Enligt lagrådet den 2 november 1965 tillhandakommet utdrag av proto­ koll över inrikesärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Her­ tigen av Halland, i statsrådet den 22 oktober 1965, hade Kungl. Maj :t för­ ordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd för bygg­ nadsarbete.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn Claes-Göran Källner.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet

Stig Granqvist

• Sida 35
•  Original

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

35

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet på Stockholms slott den 5 november 1965.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena

N

ilsson

,

statsråden

S

träng

, L

ange

, K

ling

,

S

koglund

, E

denman

, J

ohansson

, H

ermansson

, H

olmqvist

, P

alme

, S

ven

-

E

ric

N

ilsson

, L

undkvist

, G

ustafsson

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, lagrådets den 3 no­ vember 1965 avgivna utlåtande över det den 22 oktober 1965 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete samt hemstäl­ ler att förslaget, som lagrådet lämnat utan erinran, måtte jämlikt 87 § rege­ ringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämman­ de av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas pro­ position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stina Wahlström