Prop. 1965:45

('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

1

Nr 45

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­

gående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. m.; given Stockholms slott den

5 mars 1965.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed

A. föreslå riksdagen att

dels, jämlikt 87 § regeringsformen, antaga härvid fogade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring,

3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa,

dels antaga härvid fogade förslag till 1) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansie­ ring av folkpensioneringen,

3) förordning om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 273),

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt,

B. lämna riksdagen tillfälle att avge yttrande över de av föredragande departementschefen angivna grunderna för avvecklingen av de s. k. social­ försäkringsbolagens verksamhet.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

1 — Bilaga till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 45

2

Knngl. Maj.ts proposition nr

45

år 1965

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag om den lagändring som erfordras för genomförande av standardhöjningen av folkpensioner i enlighet med för­ slag i statsverkspropositionen. Vid nuvarande antal indextillägg blir fr. o. in. juli 1965 det årliga pensionsbeloppet — bortsett från kommunalt bostads- tillägg — för en ensam pensionär 4 000 kr. och för två pensionsberättigade makar tillhopa 6 250 kr.

Indextillägg som utlöses efter juni månad 1965 föreslås höjda till 85 kr. för ensam pensionär och 130 kr. för två pensionsberättigade makar.

Bestämmelserna om samordningen mellan pensioneringen och yrkes­ skadeförsäkringen uppmjukas så att den föreslagna standardhöjningen skall kunna utgå till ålders- och förtidspensionärer, vilkas pension be­ stäms med tillämpning av övergångsbestämmelserna till lagen om allmän försäkring. Indextillägg som utlöses efter juni månad 1965 skall också till­ komma dessa pensionärer.

Reglerna om inkomstprövning av folkpensionsförmåner föreslås ändrade så att de s. k. skärpningsfria beloppen fr. o. m. den 1 juli 1965 höjs från 20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär och från 30 000 kr. till 45 000 kr. för makar.

I anslutning till förslag i särskild proposition föreslås nya regler rörande kommunernas bidrag till folkpensioneringen. Enligt förslaget skall kommu­ nerna bestrida kostnaderna för kommunala bostadstillägg medan staten skall svara för övriga folkpensionskostnader. Betalning av kommunernas kostnader för bostadstilläggen skall ske i samband med utbetalningen av förskott på kommunalskatten.

I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1965/66 till folk­ pensioner beviljar ett förslagsanslag av 4 480 milj. kr.

Ändrade grunder föreslås rörande skyldigheten att erlägga avgift avse­ ende allmän försäkringskassas utgifter för sjukvårdsförmåner. Sådan skyl­ dighet skall föreligga, om till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats för den försäkrade själv eller för make med vilken den försäk­ rade samtaxerats.

Vidare föreslås förlängning på fem år av den s. k. T-försäkringen. Propositionen innehåller förslag rörande fonderingen i allmänna sjuk­ försäkringsfonden.

Förslag framläggs om att överskottsmedel i riksförsäkringsverkets fon­ der skall få användas för förhöjning av livräntor på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring.

Slutligen föreslås att riksdagen, med ändring av tidigare ställningsta­

3

gande, fattar principiellt beslut om att de s. k. socialförsäkringsbolagen

inte skall få meddela yrkesskadeförsäkring efter utgången av år 1967. Riks­

dagen bereds tillfälle att yttra sig rörande huvudgrunderna för avveckling

av bolagens verksamhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1965

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 'i5 år 1965

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 2 kap. 7 §, 10 kap. 2 § samt 19 kap. 2 och 6 §§ lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 kap.

7 §.

Har kommun genom att anställa eller eljest träffa avtal med läkare eller på annat sätt vidtagit åtgärder för att bereda medellösa eller mindre bemedlade personer läkarvård, må

Konungen på framställning av kom­ munen förordna, att den efter grun­ der som fastställas av Konungen skall vara berättigad att av vederbö­ rande allmänna försäkringskassa er­ hålla ersättning för kostnad för lä­ karvård, som sålunda beretts försäk­ rad. Sådan ersättning må i varje sär­ skilt fall utgivas allenast i den mån ersättning i anledning av vården ej tillkommit den försäkrade själv samt må ej överstiga vad som skolat ut­ givas till denne, därest han fått vid­ kännas motsvarande kostnad.

Allmän försäkringskassa —- — Allmän försäkringskassa — — Överenskommelse som-----------Om redare

Har kommun genom att anställa eller eljest träffa avtal med läkare eller på annat sätt vidtagit åtgär­ der för att bereda medellösa eller mindre bemedlade personer läkar­ vård, må allmän försäkringskassa på framställning av kommunen förord­ na, att kommunen efter grunder som fastställas av Konungen skall vara berättigad att av kassan erhålla er­ sättning för kostnad för läkarvård, som sålunda beretts försäkrad. Så­ dan ersättning må i varje särskilt fall utgivas allenast i den mån ersätt­ ning i anledning av vården ej till­ kommit den försäkrade själv samt må ej överstiga vad som skolat utgi­ vas till denne, därest han fått vid­ kännas motsvarande kostnad.

------- ifrågavarande kostnader. ------- utförda transporter. — av riksförsäkringsverket. ------------ denna lag.

1 Senaste lydelse av 2 kap. 7 § och 10 kap. 2 § se 1964:156.

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 kap.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

2

§.

Därest pensionsberättigad under hel månad är intagen i fångvårds- eller tvångsarbetsanstait eller är häk­ tad eller eljest är på statens bekost­ nad intagen i anstalt eller ock till­ fälligt vistas utom anstalten, må av hans å månaden belöpande folkpen­ sion ej utgå högre belopp än som för år räknat motsvarar femton procent av basbeloppet. Kan den pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd uppenbarligen icke tillgodogöra sig nämnda belopp till sin personliga nytta, må riksförsäkringsverket be­ sluta om nedsättning av beloppet, dock till lägst tvåhundra kronor för

Därest pensionsberättigad under hel månad är intagen i fångvårds- anstalt eller är häktad eller eljest är på statens bekostnad intagen i an­ stalt eller ock tillfälligt vistas utom anstalten, må av hans å månaden belöpande folkpension ej utgå högre belopp än Konungen bestämmer.

Allmän försäkringskassa------------------- skall utgivas. Åtnjuter barn —---- -------— — vid nomadskola.

19 kap.

2

§.

Försäkrad, som------- — --------nedan sägs. Har den------ ------------ av tjänstgöringstiden.

Uppgår den försäkrades till stat­ lig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering året näst efter det år sjukförsäkringsavgiften avser till minst tvåtusenf yralmndra kronor och har han icke vid sistnämnda års utgång upphört att vara inskriven hos allmän försäkringskassa eller fyllt sextiosju år eller för december må­ nad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag, skall sjukförsäkringsavgiften inne­ fatta avgift avseende den allmänna försäkringskassans utgifter för sjuk­ vårdsersättning. Vad nu sagts om

Har vid taxering året näst efter det år sjukförsäkringsavgiften avser beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst för den för­ säkrade eller, om han taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestäm­ melser, för någon av de samtaxerade, skall sjukförsäkringsavgiften inne­ fatta avgift avseende den allmänna försäkringskassans utgifter för sjuk­ vårdsersättning.

Sjukförsäkringsavgiften skall icke innefatta avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning, om den försäk­ rade vid utgången av det år avgiften

Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1965

(Nuvarande lydelse)

försäkrads taxerade inkomst skall i fråga om försäkrad, som taxeras entigt för gift skattskyldig gällande be­ stämmelser, avse den sammanlagda taxerade inkomsten.

Har avgiftspliktig vid taxering till statlig inkomstskatt erhållit sådant

(Föreslagen lydelse)

avser upphört att vara inskriven hos allmän försäkringskassa eller fyllt sextiosju år eller för december må­ nad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag.

särskilt avdrag för väsentligen ned­ satt skatteförmåga som avses i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt, skall vid tillämpning av tredje stycket med taxerad inkomst avses vad som åter­ står, sedan den taxerade inkomsten minskats med nämnda avdrag.

Angående skyldighet------------------ i uppbördsförordningen.

Sjukförsäkringsavgift fastställes------------------ öretal bortfaller. Avgifterna enligt------------------ för månad. År försäkrad —---------------inkomst åtnjutits. Avgifterna enligt------- ----------- —------------ för år.

Avgift enligt 2 § tredje stycket må ej överstiga ett belopp motsvarande summan av tio kronor och en fem­ tedel av den försäkrades taxerade inkomst, i vad denna överstiger två­ tusenfyrahundra kronor. Taxeras försäkrade enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, må av­ giften för vardera utgå högst med ett belopp motsvarande summan av fem kronor och en femtedel av den för­ säkrades taxerade inkomst, i vad denna överstiger ettusentvåhundra kronor; och skall därvid hälften av den sammanlagda taxerade inkoms­ ten anses belöpa på vardera.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser gälla dock alltjämt i fråga om sjukförsäkringsavgift för tid dessförinnan.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 oeh 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående

införande av lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att It och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 angående införande av lagen om allmän försäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

11

För tiden intill utgången av juni 1968 skall, såframt ej Konungen med riksdagen annorlunda förordnar, i stället för bestämmelserna i 6 kap. 2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8 kap. 4 § första stycket lagen om all­ män försäkring gälla att folkpension i form av ålderspension, hel förtids­ pension eller änkepension skall för år räknat utgöra tvåtusenniohundrafemtio kronor eller, där den försäk­ rade är gift och hans make åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller äger rätt till pension enligt 6 kap. 1 § första stycket nämnda lag samt fall som nedan i tredje eller fjärde stycket sägs ej är för handen, tvåtusentvåhnndranittio kronor.

De i första stycket angivna pen­ sionsbeloppen skola för varje mång­ fald av tre, varmed pensionspristalet överstiger etthundra, förhöjas med ett indextillägg. Varje sådant tillägg

(Föreslagen lydelse)

§.

För tiden intill utgången av juni 1968 skall, såframt ej Konungen med riksdagen annorlunda förordnar, i stället för bestämmelserna i 6 kap. 2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8 kap. 4 § första stycket lagen om all­ män försäkring gälla att folkpension i form av ålderspension, hel förtids­ pension eller änkepension skall för år räknat utgöra tretusenetthundra kronor eller, där den försäkrade är gift och hans make åtnjuter folkpen­ sion i form av ålderspension eller för­ tidspension eller äger rätt till pension enligt 6 kap. 1 § första stycket nämn­ da lag samt fall som nedan i tredje eller fjärde stycket sägs ej är för han­ den, tvåtusenfyrahundrafem kronor.

De i första stycket angivna pen­ sionsbeloppen skola för varje mång­ fald av tre, varmed pensionspristalet överstiger etthundra, förhöjas med ett indextillägg. Varje sådant tillägg utgör för gift pensionsberättigad som

i Senaste lydelse av 11 § se 1964:157 och av 16 § se 1963:58.

(Nuvarande lydelse)

utgör för gift pensionsberättigad som i första stycket sägs sextio kronor och för annan pensionsberättigad sjuttiofem kronor för år; dock skola indextillägg, vilka motsvara så många hela mångfalder av tre som pensions- pristalet för juni 1962 överstiger 100, utgöra för gift pensionsberättigad fyrtio kronor och för annan pen­ sionsberättigad femtio kronor för år. Därest pensionspristalet, efter att ha­ va stigit med hel mångfald av tre, åter nedgår, skola indextillägg utgå efter oförändrade grunder, så länge pensionspristalet överstiger närmast lägre hela mångfald av tre.

Åtnjuter den —--------------------------- 1 Åtnj uta makar------------------------------

16 §.

Bestämmelserna i tredje stycket punkterna 1—4 övergångsbestäm­ melserna till lagen den 5 maj 1960 (nr 99) angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folk­ pensionering skola alltjämt äga mot­ svarande tillämpning. Dock skall be­ träffande änkepension efter man, som avlidit före den 1 juli 1960, i stället för 8 § första stycket lagen om folkpensionering i lagrummets lydel­ se före nämnda tidpunkt gälla, att sådan pension minskas med en tredjedel av den pensionsberättiga- des årsinkomst i vad den må översti­ ga ettusensjuhundra kronor. Vid till- lämpning i fall som nu sagts av 13 §

(Föreslagen lydelse)

i första stycket sägs sextiofem kro­ nor och för annan pensionsberättigad åttiofem kronor för år; dock skola

indextillägg, vilka motsvara så många mångfalder av tre som pensionspris­ talet 136 överstiger 100, utgöra för gift pensionsberättigad fyrtio kronor och för annan pensionsberättigad femtio kronor för år samt indextillhigg, vilka motsvara så många hela mångfalder av tre som pensionspris­ talet för juni månad 1965 överstiger 136, utgöra för gift pensionsberåttigad sextio kronor och för annan pen­ sionsberättigad sjuttiofem kronor för är. Därest pensionspristalet, efter att hava stigit med hel mångfald av tre, åter nedgår, skola indextillägg utgå efter oförändrade grunder, så länge pensionspristalet överstiger närmast lägre hela mångfald av tre. - nämnda lag.

— allmän försäkring.

Bestämmelserna i tredje stycket punkterna 1—4 övergångsbestäm­ melserna till lagen den 5 maj 1960 (nr 99) angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpen­ sionering skola alltjämt äga motsva­ rande tillämpning. Dock skall be­ träffande änkepension efter man, som avlidit före den 1 juli 1960, i stället för 8 § första stycket lagen om folkpensionering i lagrummets lydelse före nämnda tidpunkt gälla, att sådan pension minskas med en tredjedel av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga ettusensjuhundra kronor. Vid till- lämpning i fall som nu sagts av 13 §

9

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1965

(Nuvarande lydelse)

2 mom. sistnämnda lag skall ock procenttalet 20 utbytas mot 10.

(Föreslagen lydelse)

2 mom. sistnämnda lag skall ock procenttalet 20 utbytas mot 10 samt beloppet 20 000 kronor utbytas mot 30 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965. För den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtids­ pension och vars pension jämlikt 18 § andra stycket lagen angående infö­ rande av lagen om allmän försäkring utgår med högre belopp än som skolat utgivas med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, skall pensionen höjas med belopp motsvarande dels den pensionsförhöjning som föranledes av ändringen i 11 § första stycket, dels indextillägg som utlöses efter den 30 juni 1965.

10

Kungl. Maj.is proposition nr

45

år 19&5

Förslag

till

Lag

om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda

bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa

Härigenom förordnas som följer. Försäkring enligt lagen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassai må meddelas även för tid efter utgången av juni månad 1965, dock längst till utgången av juni månad 1970.

Den som vid utgången av juni månad 1965 är försäkrad enligt nämnda lag skall, om han ej begär annat, utan ny anmälan anses försäkrad även för tiden därefter.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1960:182 samt av 2, 3 och 5 §§ se 1955:398.

Kungl. Moj.ts proposition nr 45 år 1965

11

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutill-

lägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 25 maj 1962 om hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg till folkpension skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5 §.

Med årsinkomst------------------ att utgiva.

Vid uppskattning av förmögenhets

avkastning skall denna höjas med tio

procent av det belopp, varmed förmö­

genheten må överstiga för den som är

gift femtontusen kronor och för an­

nan tjugutusen kronor.

Vid uppskattning av förmögenhets

avkastning skall denna höjas med tio

procent av det belopp, varmed för­

mögenheten må överstiga för den

som är gift tjugotvåtusenfemhundra

kronor och för annan trettiotusen

kronor.

Värdet av------------------------ ------- - — av Konungen.

Ifråga om--------------------sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas------------------ tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1965

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering av

folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 1 och 6—8 §§ lagen den 25 maj 1962 om finansie ring av folkpensioneringen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Till bestridande av kostnaderna för folkpensioneringen skola utgå bi­ drag i enlighet med vad nedan stad­ gas. I övrigt skola kostnaderna be­ stridas av statsmedel.

Kommun skall för varje år bidraga till kostnaderna för folkpensione­ ringen med

dels viss andel, motsvarande en tiondels procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommu­ nen, av kostnaderna för följande för­ måner, som under året utbetalats för inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade, nämligen för­ tidspensioner jämte barntillägg till sådana pensioner, änkepensioner i anledning av dödsfall, som inträffat före den 1 juli 1960, samt hustrutilllägg, dock att bidraget icke må över­ stiga tre femtedelar av nämnda kost­ nader och ej heller ett belopp mot-

(Föreslagen lydelse)

§.

Till bestridande av kostnaderna för folkpensioneringen skola utgå bidrag i enlighet med vad nedan stad­ gas. I övrigt skola kostnaderna be­ stridas av statsmedel, om annat ej följer av 6 §.

§.

Kommun skall för varje år bestri­ da kostnaden för kommunala bo­ stadstillägg, vilka under året utbe­ talats för pensionsberättigade som äro mantalsskrivna i kommunen.

13

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1965

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

svarande en krona för varje skatte­ krona i kommunen,

dels ock viss andel, motsvarande en femtedels procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kom­ munen, av kostnaderna för kommu­ nala bostadstillägg, som under året utbetalats för pensionsberättigade, mantalsskrivna inom kommunen, dock högst fyra femtedelar och lägst en fjärdedel av sagda kostnader.

7 §.

Vid bestämmandet av antalet skat­ teören per invånare i kommunen skall hänsyn tagas till det antal skat­ tekronor och skatteören, som enligt kommunalskattelagen påförts de till kommunen skattskyldiga i taxeringslängden för året med däri intill årets utgång införda ändringar eller gjorda tillägg, samt till antalet invånare vid årets utgång.

Riksförsäkringsverket uträknar varje kommuns kostnad för kommu­ nala bostadstillägg. Länsstyrelsen ombesörjer uppbörd av belopp som kommun skall erlägga.

8

§.

Varje kommuns bidrag uträknas Belopp som kommun skall erlägga av riksförsäkringsverket. för visst år avräknas mot det för­ skott på kommunalskatt, som kom­ munen närmast följande år äger uppbära enligt 72 § kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) eller, i fråga om Stockholms stad, enligt 76 § kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr 50), med en sjättedel vid varje utbetalningstillfälle. Avräkning i januari och mars månader må dock ske med belopp som riksförsäkringsverket bestäm­ mer på grund av en preliminär be­ räkning. Om belopp, som avräknats i januari eller mars månad, icke motsvarar en sjättedel av statsver-

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

hets fordran hos kommunen, skall härav betingad jämkning ske av det belopp som avräknas i maj månad.

Riksförsäkringsverket lämnar riks­ revisionsverket, länsstyrelserna och kommunerna uppgift om belopp som skola avräknas.

Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1965. Äldre bestämmelser gälla dock alltjämt i fråga om kommuns bidrag till kostnader för folkpensionsförmåner, som utbetalats dessförinnan.

Kungi. Maj:Is proposition nr

45

år 1965

15

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 19531 skan erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

2

4 mom. Den som är pliktig erläg­ ga i 1 § omförmäld sjukförsäkrings­ avgift och som taxerats enligt lör gift skattskyldig gällande bestämmelser skall, om för den andra maken ej beräknats någon till statlig inkomst­ skatt taxerad inkomst och makarna blivit för inkomståret mantalsskriv­ na såsom tillhörande samma hus­ håll, påföras jämväl den andra ma­ kens sjukförsäkringsavgift för in­ komståret och skall den sistnämnda maken vara fri från betalningsskyl­ dighet för avgiften.

(Föreslagen lydelse)

4 mom. Den som är pliktig erlägga i 1 § omförmäld sjukförsäkringsav­ gift och som taxerats enligt för gift skattskyldig gällande bestämmel­ ser skall, om för den andra maken ej beräknats någon till statlig in­ komstskatt beskattningsbar inkomst och makarna blivit för inkomståret mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll, påföras jämväl den andra makens sjukförsäkringsavgift för inkomståret och skall den sist­ nämnda maken vara fri från betal­ ningsskyldighet för avgiften.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser gälla dock alltjämt i fråga om sjukförsäkringsavgift för tid dessförinnan.

Senaste lydelse av 2 § 4 mom. se 1954:340.

16

Ktingl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11 feb­ ruari 1965.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

indström

,

L

ange

, L

indholm

, K

ling

, S

koglund

, E

denman

, H

ermansson

, H

olmqvist

,

A

spling

, P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga om ändring i lag­ stiftningen om allmän försäkring m. m. samt anför.

I prop. 1965: 1 (bil. 7 s. 23) har föreslagits standardhöjning av folkpen­ sionerna fr. o. m. den 1 juli 1965. Den föreslagna höjningen föranleder änd­ ring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om all­ män försäkring. Även vissa andra ändringar i lagstiftningen om allmän försäkring bör vidtas.

Vidare påkallas ställningstagande till frågan om försäkring efter den 30 juni 1965 enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda be­ stämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.

De s. k. socialförsäkringsbolagens rätt att efter utgången av år 1965 med­ dela försäkring enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeför­ säkring bör även tas upp till ny prövning.

Socialförsäkringsbolagen

Frågans bakgrund m. m.

Försäkring enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeför­ säkring (omtryckt 1962:408) sker i riksförsäkringsverket och för ända­ målet bildade ömsesidiga försäkringsbolag, vanligen kallade socialförsäk­ ringsbolag.

På förslag i prop. 1961: 45 tog riksdagen ställning till frågan om en enhet­ lig administration av sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen. I samma proposition föreslogs, att riksdagen skulle fatta principiellt beslut om att socialförsäkringsbolagen inte efter utgången av år 1965 skulle få meddela försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Riksdagen biföll förslaget och uttalade, att socialförsäkringsbolagen och dess personal genom

17

beslutet i god tid erhöll varsel om de förestående förändringarna och hade möjlighet att planlägga avvecklingen av rörelsen (L2U 1961: 45, rskr 294).

Sedermera tillkallades yrkesskadeutredningen för att göra en översyn av lagstiftningen om yrkesskador. I direktiven för utredningen framhölls bl. a. — i anslutning till en erinran om riksdagens nyss nämnda principbe­ slut — att utredningen hade att granska de olika problem som avvecklingen av socialförsäkringsbolagens verksamhet ger upphov till.

Yrkesskadeutredningen har avlämnat en promemoria angående avveckling­ en av socialförsäkringsbolagens verksamhet, över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av riksförsäkringsverket, försäkringsinspektio- nen och Socialförsäkringsbolagens förening.

Yrkesskadeutredningen

I promemorian erinrar yrkesskadeutredningen om principbeslutet att so­ cialförsäkringsbolagen inte skall få meddela yrkesskadeförsäkring efter ut­ gången av år 1965 och upplyser, att utredningen inte ser sig i stånd att framlägga förslag till ny yrkesskadelagstiflning i sådan tid att frågan kan underställas 1965 års riksdag. Den nuvarande lagen om yrkesskadeförsäk­ ring måste alltså gälla även under år 1966. I denna situation har utredning­ en ansett sig böra i särskild ordning redovisa resultatet av sina övervägan­ den beträffande bolagen.

Utredningen framhåller, att socialförsäkringsbolagens rätt att bedriva för­ säkringsrörelse enligt 1 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkrings­ rörelse är beroende av koncession. Koncession beviljas av Kungl. Maj :t tills vidare eller för bestämd tid och förutsätter att bolagsordningen blivit stad­ fäst av Kungl. Maj :t. De nuvarande socialförsäkringsbolagen som är nio till antalet fick sina bolagsordningar stadfästa och erhöll koncession år 1950. Koncessionerna är beviljade tills vidare. Bolagen står under tillsyn av för- säkringsinspektionen som är registreringsmyndighet.

Vidare anför utredningen, att bolagen har olika struktur och att deras verksamhet är av skiftande beskaffenhet. Vissa av bolagen är inriktade på särskilda verksamhetsområden, medan andra har en mera allmän inrikt­ ning. Delägare i bolagen är försäkringstagarna, dvs. de arbetsgivare som tecknat försäkring i bolagen. Antalet delägare utgjorde år 1962 samman­ lagt omkring 65 000. Största antalet delägare i ett bolag utgjorde omkring 35 000 och minsta antalet knappt 100. Bolagens tillgångar — sammanlagt omkring 540 milj. kr. — varierade från omkring 225 milj. kr. till om­ kring 4,5 milj. kr. Antalet förvaltade livräntor utgjorde sammanlagt om­ kring 27 500, varav högsta antalet i ett bolag drygt 12 000 och lägsta an­ talet knappt 200. Bolagen har sammanlagt omkring 160 anställda.

En jämförelse mellan yrkesskadeförsäkringen i riksförsäkringsverket och i bolagen visar, att verket år 1960 hade omkring 290 000 försäkrings- tagarc, under det att bolagen år 1962 hade omkring 65 000. Verkets årliga

2- Bilaga till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 45

Kungl. Maj ds proposition nr 45 år 1965

18

premieintäkter uppgick till omkring 37 milj. kr. medan motsvarande siffra

för bolagen var omkring 54 milj. kr. Det årliga antalet yrkesskadefall, som

inte reglerats eller inte slutreglerats av allmän försäkringskassa och som

alltså reglerades av yrkesskadeinrättningarna, utgjorde för verkets del

9 200 och för bolagen 7 500. Antalet av verket förvaltade livräntor var om­

kring 36 000, medan bolagens samlade livräntebestånd utgjorde omkring

27 500.

Eftersom den nuvarande yrkesskadeförsäkringslagen inte kan avlösas

av en ny lagstiftning vid utgången av år 1965 har enligt utredningens me­

ning grunden för 1961 års principbeslut undanröjts såvitt avser den tid­

punkt då bolagens verksamhet skall upphöra. Det synes inte lämpligt att i

slutskedet av den nuvarande yrkesskadeförsäkringslagens giltighetstid vid­

ta någon ändring i administrationen. Utredningen utgår därför från att

socialförsäkringsbolagen liksom hittills bedriver sin verksamhet under år

1966.

Avvecklingen av socialförsäkringsbolagens verksamhet medför vissa pro­

blem av administrativ och försäkringsrättslig natur. Enligt vedertagna prin­

ciper torde en ny lagstiftning om yrkesskador bli tillämplig på skador, som

inträffat efter lagstiftningens ikraftträdande, medan de äldre bestämmel­

serna får behålla sin giltighet för skador som inträffat dessförinnan. Här­

av följer, att bolagen, som inte skall delta i administrationen av den nya

yrkesskadeförsäkringen, kommer att sakna försäkringstagare. Kvar står

problemet om förvaltningen av de yrkesskadefall, som hänför sig till tiden

före den nya lagstiftningens ikraftträdande. Enligt utredningens mening

är det föga rationellt att ett flertal bolag under en längre tid bibehåller för­

valtningen av ett krympande bestånd av ersättningsfall. Utredningen er­

inrar vidare om att löpande skadeersättningar, som beräknats enligt äldre

ersättningsbestämmelser, under utvecklingens gång framstått såsom otill­

räckliga. De har därför enligt statsmakternas beslut förbättrats. Kostna­

derna för förbättringen åvilar nu de arbetsgivare, som har att erlägga yr-

kesskadeförsäkringsavgifter för det år de kompletterande ersättningarna

utgått. Socialförsäkringsbolagen redovisar härför uttagna medel till riks­

försäkringsverkets omregleringsfond. När bolagen förlorar sina försäkrings­

tagare och inte kan ta ut några försäkringsavgifter, måste de på bolagens

försäkringsbestånd belöpande omregleringsmedlen tas ut i annan ordning.

Utredningen finner det ur administrativ synpunkt angeläget att såväl be­

räkningen och uppbörden av dessa medel som utbetalningen av ersätt­

ningarna förenhetligas.

På anförda skäl har utredningen kommit till den uppfattningen att ad-

ministrationen av de yrkesskador, som inträffat före den nya lagstiftningens

ikraftträdande, bör samlas på en hand. Avvecklingen av bolagens verksam­

het bör enligt utredningens mening lösas så att bolagens försäkringsbestånd

överförs på riksförsäkringsverket, överförandet förutsätter, såsom framgår

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1965

19

av det följande, att en uppgörelse därom träffas mellan verket och veder­ börande bolag. En sådan uppgörelse kräver ingående beräkningar av olika slag, avseende bl. a. uppskattningen av de förpliktelser som åläggs verket. Därvid synes det angeläget att bolagen så långt möjligt får skadereserven för icke slutreglerade skadefall avvecklad, innan försäkringsbeståndet över­ förs till riksförsäkringsverket. Praktiska skäl talar för att överförandet inte sker på en gång utan under en viss övergångstid. Utredningen har stannat för en övergångstid av högst fem år och föreslår — under förutsättning att ny yrkesskadelagstiftning träder i kraft den 1 januari 1967 — att bolagens försäkringsbestånd före den 1 januari 1972 skall ha överförts på riksför­ säkringsverket. Utredningen tillägger att den därmed inte tagit ställning till frågan hur administrationen av de äldre livräntorna på längre sikt bör lösas. Detta spörsmål får prövas i ett senare sammanhang.

Beträffande ordningen för riksförsäkringsverkets övertagande av social­ försäkringsbolagens försäkringsbestånd finns bestämmelser i 54 § yrkes­ skadeförsäkringslagen. För övertagandet fordras Kungl. Maj.ts medgivande. I fråga om sättet för transaktionens genomförande hänvisar paragiafen

till bl. a. 295 § lagen om försäkringsrörelse.

Enligt utredningens uppfattning bör socialförsäkringsbolagens försäk­ ringsbestånd kunna överföras på riksförsäkringsverket i samförståndets tecken och i första hand grundas på överenskommelser mellan vederböran­ de parter. Utredningen anser, att förutsättningarna härför är goda. Avveck- lingsarbetet bör påbörjas utan tidsutdräkt. För både bolagen och verket torde det vara av intresse, att en plan för avvecklingsarbetet upprättas se­ nast vid avvecklingsperiodens början, överförandet bör i princip ske i den ordning, varom stadgas i 295 § lagen om försäkringsrörelse.

Reglerna i nämnda paragraf förutsätter ett i viss ordning träffat avtal mellan två försäkringsinrättningar om att den ena skall överta den andras försäkringsbestånd. Förfarandet härefter är relativt omständligt. Avtalet skall registreras och ansökan om tillstånd till verkställighet skall inges till försäkringsinspektionen. Vidare skall ett kungörelseförfarande äga rum. Först härefter kan inspektionen ge sitt tillstånd till avtalets verkställande. Beslutet härom skall ofördröjligen registreras. När så skett är den över­ låtande inrättningen fritagen från sina förpliktelser på grund av det över­ låtna försäkringsbeståndet, vilka i stället åvilar den övertagande inrätt­ ningen. En försäkringsinrättning som på detta sätt överlåtit hela sitt för­ säkringsbestånd är helt avkopplad från tillämpningen av yrkesskadeför­ säkringslagen och skall träda i likvidation.

Utredningen framhåller att den nu återgivna ordningen för överförande av en försäkringsinrättnings försäkringsbestånd på en annan bär komma till användning också i förevarande fall. Med hänsyn till att överlåtelsen framtvingas av statsmakternas beslut, är dock enligt utredningens mening en viss särreglering lämplig och erforderlig.

Knngl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

20

Utredningen anser att, om riksförsäkringsverket och socialförsäkrings­ bolagen enats om villkoren för överlåtelsen, avtalet därom bör äga giltighet och kunna verkställas utan medgivande av Kungl. Maj:t eller försäkrings- inspektionen. Avtalet måste dock registreras och registreringen bör ha samma verkan som en registrering enligt 295 § lagen om försäkringsrörelse av försäkringsinspektionens beslut om tillstånd till avtalets verkställande.

När utredningen förordar att ett överlåtelseavtal bör kunna träda i till- lämpning utan försäkringsinspektionens medgivande innebär detta inte att utredningen anser att inspektionen bör fungera uteslutande såsom en re- gistreringsmyndighet. Inspektionen är allmän tillsynsmyndighet på detta område och avvecklingen synes böra ske under inspektionens överinseende. Vissa allmänna riktlinjer för övertagandena bör lämpligen dras upp av riksförsäkringsverket och bolagen, exempelvis genom en nämnd med repre­ sentanter föi båda parter. Därvid bör utrymme finnas för medverkan från försäkringsinspektionens sida, så att övertagandena kan gå smidigt.

Beträffande normerna för övertagandet vill utredningen helt allmänt ut­ tala, att det synes naturligt att basera beräkningen av livräntebeståndets värde på de för bolagen vid tidpunkten för överlåtelsen gällande försäk- ringstekniska grunderna. Värderingen av de för livräntereserven överläm­ nade säkerhetshandlingarna bör ske med utgångspunkt från att dessa skall ge en effektiv avkastning av samma storlek som förutsätts i ränteantagan- det i de tillämpade grunderna. Vidare bör beaktas att bolagens förpliktelser på grund av försäkringsrörelsen inte är uppfyllda genom att betalningsskyl­ digheten för dittills kända fall överförs på verket. Hänsyn måste också tas till s. k. okända — ej anmälda — fall, som kan dyka upp långt fram i tiden.

Även om utredningen utgår från att överlåtelseavtal skall komma till stånd mellan parterna måste en metod tillskapas för lösning av eventuellt uppkommande meningsskiljaktigheter. Utredningen anser att dessa bör lösas genom ett skiljemannaförfarande, enligt vilket verket och vederbö­ rande bolag utser två skiljemän var medan den femte skiljemannen utses av forsäkringsinspektionen. Skiljemännens avgörande bör få samma verkan som ett i frivillig ordning tillkommet överlåtelseavtal.

Utredningen erinrar vidare om att Kungl. Maj :t kan dra in koncessionen, om något bolag i motsats till vad utredningen förutsätter — inte lojalt skulle medverka till den förestående avvecklingen.

Slutligen framhåller utredningen, att det kan vara tveksamt vilka som under övergångstiden skall betraktas såsom delägare i bolagen. Med hän­ syn till fördelningen av eventuellt förekommande överskott vid likvida­ tionen, bor därför fastslås att den, som är delägare i ett socialförsäkrings­ bolag vid den tidpunkt då bolagen upphör att meddela yrkesskadeförsäk­ ring, skall anses som delägare i bolaget jämväl för tiden därefter så länge bolaget består.

Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1965

Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1965

21

Remissyttranden

Remissorganen ansluter sig i allt väsentligt till vad utredningen för -

ordat.

Med anledning av utredningens uttalande rörande de grunder, enligt vil­

ka livräntebeståndets värde skall beräknas, yttrar riksförsäkringsverket,

att det i och för sig synes naturligt att basera beräkningen på de för bolagen

vid tidpunkten för överlåtelsen gällande grunderna. För bolagen infördes

nya grunder fr. o. m. år 1960, vilka i fråga om beräkning av premiereserv

dock inte fick omedelbar giltighet i full utsträckning. Med hänsyn härtill

och till den risk som kan ligga i att gällande grunder beträffande t. ex.

ränte- och dödlighetsantaganden inte är väl anpassade till vad som är skä­

ligt vid den framtida tidpunkt, då överlåtelsen äger rum, bör enligt verkets

mening även i denna del normerna för överlåtelsen kunna bli föremål för

förhandlingar mellan parterna i den av utredningen föreslagna ordningen.

Försäkringsinspektionen är av samma mening, medan Socialförsäkrings­

bolagens förening delar den uppfattning som utredningen gett uttryck åt.

Föreningen framför vidare önskemål om att samtliga bolag skall få möj­

lighet att förvalta sina livräntebestånd under en avvecklingsperiod av minst

fyra år efter det att bolagen upphört att vara försäkringsgivare.

Departementschefen

Yrkesskadeförsäkringen handhas av riksförsäkringsverket och nio av

arbetsgivare för ändamålet bildade ömsesidiga s. k. socialförsäkringsbolag.

Vid 1961 års riksdag tog statsmakterna ställning till de organisatoriska

frågorna för sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen. I avvak­

tan på en utredning om yrkesskadeförsäkringens närmare utformning be­

gränsades ställningstagandet i fråga om denna försäkringsgrens administra­

tion till ett principbeslut, som innebar att socialförsäkringsbolagen efter ut­

gången av år 1965 inte skulle få meddela försäkring enligt yrkesskadeför­

säkringslagen.

Översynen av yrkesskadeförsäkringen har anförtrotts yrkesskadeutred-

ningen, som också har att behandla problemen i samband med avveck­

lingen av socialförsäkringsbolagens verksamhet. Utredningen har anmält

att den inte kan lägga fram förslag om en reviderad yrkesskadelagstift-

ning i sådan tid att den nuvarande lagen kan avlösas av en ny vid utgången

av år 1965. Fn ny lag kan enligt vad utredningen uppger träda i kraft tidi­

gast den 1 januari 1967. På grund härav utgår utredningen från att tid­

punkten för bolagens avveckling skall framflyttas, så att bolagen får med­

dela försäkring enligt den nuvarande yrkcsskadeförsäkringslagen under

dess giltighetstid.

I likhet med yrkesskadeutredningen och remissorganen anser jag det

inte lämpligt att vidta någon ändring i försäkringens administration innan

22

en ny yrkesskadelagstiftning kan träda i kraft. Tidpunkten för genomfö­ randet av 1961 års principbeslut bör därför framflyttas. Jag bedömer att den nya lagstiftningen kan träda i kraft tidigast den 1 januari 1968. Med hänsyn härtill förordar jag sådan ändring av nämnda principbeslut att socialförsäkringsbolagen inte efter utgången av år 1967 skall äga meddela försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen.

Ln ny yrkesskadelagstiftning torde bli tillämplig endast på skador, som inträffat efter lagstiftningens ikraftträdande, medan de äldre bestämmel­ serna i princip får gälla för skador som inträffat dessförinnan. Jag är ense med utredningen om att detta äldre försäkringsbestånd till den del det förvaltas av socialförsäkringsbolagen successivt bör överföras på riksför­ säkringsverket under en övergångstid av högst fem år efter den nya lag­ stiftningens ikraftträdande. I anslutning till vad Socialförsäkringsbolagens förening anfört i sitt remissyttrande vill jag framhålla att, om bolagen på sätt utredningen förutsatt medverkar till rörelsens avveckling, möjlighet bör finnas att i väsentlig mån tillgodose föreningens önskemål om att av- vecklingsperioden för de olika bolagen inte blir alltför kort. Att fastslå en generell minimitid på fyra år finner jag inte lämpligt.

Yrkesskadeförsäkringslagen och lagen om försäkringsrörelse innehåller vissa bestämmelser om ordningen för överförande av socialförsäkringsbola­ gens verksamhet på riksförsäkringsverket. I princip bör dessa bestämmelser komma till användning, men med hänsyn till de särskilda förhållandena i samband med socialförsäkringsbolagens avveckling torde som utredningen föreslagit en viss särreglering vara lämplig och erforderlig. Utredningen förordar i huvudsak följande principer för avvecklingen.

överförandet av bolagens försäkringsbestånd på riksförsäkringsverket bör i första hand grundas på överenskommelser mellan parterna. En plan för avvecklingsarbetet bör upprättas senast vid avvecklingsperiodens början.

Sedan i ett visst fall verket och bolaget träffat avtal om villkoren för överlåtelsen, bör avtalet äga giltighet och kunna verkställas utan att Kungl. Maj :ts eller försäkringsinspektionens medgivande inhämtas. Avtalet bör registreras av försäkringsinspektionen och avvecklingen bör ske under in­ spektionens överinseende. Med registreringen skall det överlåtande bolaget vara fritaget från förpliktelser för det överlåtna försäkringsbeståndet. Vissa allmänna normer för övertagandet bör utarbetas av en nämnd med repre­ sentanter för riksförsäkringsverket och bolagen och under medverkan från inspektionens sida. Beräkningen av livräntebeståndets värde vid överlåtelse bör baseras på de för bolagen vid tidpunkten för överlåtelsen gällande grunderna.

Skulle överlåtelseavtal inte kunna komma till stånd, bör ineningsskilj- aktigheterna lösas genom ett skiljemannaförfarande, varvid riksförsäkrings­ verket och vederbörande bolag utser två skiljemän var och en femte skilje­

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1965

23

man utses av försäkringsinspektionen. Skiljemännens avgörande bör få

samma verkan som ett i frivillig ordning tillkommet överlåtelseavtal.

Den som är delägare i ett socialförsäkringsbolag vid den tidpunkt da bo­

lagen upphört att vara försäkringsgivare bör anses som delägare aven för

tiden därefter så länge bolaget består.

De av utredningen förordade riktlinjerna för avveckling av socialforsak-

ringsbolagens verksamhet har praktiskt taget helt godtagits av remiss­

organen. Riksförsäkringsverket och försäkringsinspektionen anför dock, att

även normerna för beräkningen av livräntebeståndets värde bör kunna bil

föremål för förhandlingar mellan parterna i den av utredningen föreslagna

ordningen.

.

För att socialförsäkringsbolagen redan nu skall kunna förbereda sig pa

avvecklingen bör statsmakterna ta ställning till principerna för denna. Jag

anser, att yrkesskadeutredningens förslag är väl ägnat att läggas till grund

för avvecklingen av bolagens verksamhet. Rörande beräkningen av liv­

räntebeståndets värde ansluter jag mig dock till den av de båda ämbetsver­

ken hävdade uppfattningen. Med denna modifikation biträder jag utred­

ningens förslag. Jag föreslår, att riksdagen får tillfälle att yttra sig om de

av mig förordade huvudgrunderna för avveckling av bolagens verksamhet.

Förslag till erforderliga lagregler i ämnet ämnar jag lägga fram i samband

med förslag till ny lagstiftning om yrkesskador.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

Folkpensioneringen

Standardhöjning av folkpensioner

Departementschefen

1 prop. 1965: 1 (bil. 7 s. 23) har föreslagits en standardhöjning av folk­

pensionerna fr. o. m. den 1 juli 1965 med 150 kr. för en ensam pensionär

och 115 kr. för var och en av två pensionsberättigade makar. Med nuva­

rande antal indextillägg skulle ålderspensionens årsbelopp därefter bli för

en ensam pensionär 4 000 kr. och för två pensionsberättigade makar till­

sammans 6 250 kr. Motsvarande höjningar inträder beträffande förtids­

pension och änkepension. De angivna höjningarna avser hel pension. Om

exempelvis en ensam förtidspensionär åtnjuter en tredjedel av hel förtids­

pension, blir alltså standardhöjningen för hans del 50 kr. For den som tagit

ut ålderspension före 67 års ålder och med hänsyn härtill har reducerad

pension blir höjningen i motsvarande mån reducerad.

Den föreslagna standardhöjningen kräver ändring av de i 11 § forsta

stycket lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om all­

män försäkring (ändrad 1963: 58 och 1964: 157) angivna pensionsbeloppen.

24

Kostnaderna för standardhöjningen kan beräknas till 158 mil i kr för

budgetåret 1965/66.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

Indextilläggens storlek

Departementschefen

I lagen om allmän försäkring är folkpensionsbeloppen uttrvekta i pro­

cent av basbeloppet, vilket på visst sätt förändras efter ändringar i det all­

männa prisläget. Av tekniska skäl har dock folkpensionernas anknytning

till basbeloppet hittills kunnat genomföras endast i fråga om barnpen­

sioner, barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning. Folkpen­

sioneringens huvudförmåner ålderspension, förtidspension och änkepension

indexregleras i stället på samma sätt som i den före 1963 gällande folkpen­

sioneringslagen genom anknytning till pensionspristalet.

Pensionspristalet anger förhållandet mellan prisläget varje månad och

prisläget i december 1951 och gäller för tredje månaden efter den som be­

räkningen avser. Folkpensionens grundbelopp ökas med ett indextillägg för

varje mångfald av tre, varmed pensionspristalet överstiger 100. Det senast

fastställda pensionspristalet är 150 och antalet indextillägg 16. Storleken av

varje indextillägg som utlösts före den 1 juli 1962 är 50 kr. för ensam pen­

sionar och 40 kr. för vardera av två pensionsberättigade makar. De tillägg

som utlösts därefter utgör 75 kr. för en ensam pensionär och 60 kr. för var­

dera av två makar. Av nu utgående 16 indextillägg har tolv utlösts före och

lyra efter den 1 juli 1962.

För att folkpensionärerna skall få full kompensation för kommande pris­

höjningar — bl. a. de som föranleds av omsättningsskattens höjning — bör

indextilläggen höjas. Jag förordar, att indextillägg som utlöses efter juni

månad 1965 skall utgöra 85 kr. för ensam pensionär och 65 kr. för vardera

av två pensionsberättigade makar.

Den föreslagna förbättringen av indextilläggen kräver ändring i 11 §

andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring.

Den merkostnad för varje efter juni månad 1965 tillkommande index-

tdlagg, som förbättringen medför, kan uppskattas till 10 milj. kr. för år

räknat.

Samordningen mellan pensioneringen och yrkesskadeförsäkringe n

Gällande bestämmelser

Lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring (ändrad 1964: 146

och 156) innehåller i 17 kap. 2 § bestämmelser om samordning mellan pen­

sion och yrkesskadeersättning. Folkpension och tilläggspension i form av

förtidspension eller ålderspension minskas med Vi av yrkesskadeersättning

1 form av sjukpenning jämte barntillägg eller livränta såsom skadad. Vidare

25

minskas folkpension i form av ålderspension, änkepension eller barnpension ävensom tilläggspension i form av änkepension eller barnpension med SU av efterlevandelivränta som tillkommer den pensionsberättigade från yr­ kesskadeförsäkringen. Minskningen görs i första hand på tilläggspension, om sådan finns. Folkpensionen får inte minskas mera än att den utgår, i form av förtidspension eller barnpension med minst ‘A, i form av änke­ pension med minst >/j samt i form av ålderspension med minst s/4 av belopp som eljest skolat utgå.

Före ikraftträdandet av lagen om allmän försäkring fanns inga bestäm­ melser om samordning mellan ålderspension och yrkesskadeersättning i den formen att avdrag gjordes på pensionsbeloppen. Förtidspensionens före­ gångare invalidpensionen var inkomstprövad och yrkesskadeersättning kunde därför reducera pensionsbeloppen. På grund av att visst belopp enligt inkomstprövningsreglerna var avdragsfritt kunde dock viss yrkesskadeer­ sättning utgå jämsides med pensionen utan att denna reducerades. Ett förhål­ landevis stort antal pensionärer med yrkesskadelivränta hade vid ikraftträ­ dandet den 1 januari 1963 av lagen om allmän försäkring större folkpension än vad som skulle utgå med tillämpning av samordningsreglerna i 17 kap. 2 §. Bl. a. med hänsyn härtill stadgas i 18 § andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring, att de nya bestämmelserna inte får föranleda sänkning av folkpensionsbeloppet för den som vid utgången av år 1962 åtnjöt folkpension, som ersatts av förmån enligt lagen om allmän försäkring, ökningar av folkpensionen efter december 1962 — i form av standardhöjningar och indextillägg — påverkas däremot av samordnings- bestämmelserna i lagen om allmän försäkring. Detta innebär att en livränte- tagare, som har kvar sitt folkpensionsbelopp från december 1962, i princip inte får del av pensionshöjningar förrän den allmänna folkpensionsnivån nått sådan höjd att det enligt samordningsreglerna reducerade pensionsbe­ loppet motsvarar livräntetagarens pension vid utgången av år 1962. Riks­ dagen beslöt emellertid år 1964 att standardhöjningen av folkpensionerna fr. o. in. den 1 juli 1964 skulle — utan hinder av bestämmelserna i 17 kap. 2 § — tillkomma de pensionärer, vilkas pension utgår med tillämpning av

18 § andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring. En regel härom inflöt i övergångsbestämmelserna till lagen den 21 maj 1964 (nr 157) om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring.

Departementschef en

Den nuvarande samordningen mellan den allmänna pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen är avsedd som ett provisorium i avbidan på en definitiv lösning av yrkesskadeförsäkringens ställning inom socialförsäk­ ringen. Denna fråga utreds av yrkesskadeutredningen. Dess förslag till ny lagstiftning om yrkesskador kan beräknas bli framlagt i sådan tid att de nya

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

26

leglerna kan träda i kraft den 1 januari 1968. Även om det inför en före­ stående ny lagstiftning om yrkesskador bör undvikas att ändra samord­ ningsreglerna, bör årets standardhöjning på samma sätt som fjolårets till­ komma de ålders- och förtidspensionärer, vilkas pension bestäms med till- lämpning av 18 § andra stycket lagen angående införande av lagen om all­ män försäkring. Enligt min mening talar skäl för att också de indextillägg, som utlöses efter juni månad 1965, för de nämnda pensionstagarna undantas från tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. Jag förordar att så sker genom en övergångsbestämmelse till den tidigare förordade änd­ ringen av lagen angående införande av lagen om allmän försäkring. Det in­ nebär alltså att de berörda pensionärerna får del av standardhöjningen och de indextillägg som utlöses efter den 30 juni i år.

Kostnaderna för de föreslagna uppmjukningarna av samordningsbestäm- mclserna vad avser standardhöjningen kan beräknas till 2,7 milj. kr. per år. Årskostnaden för varje indextillägg som tillkommer efter den 30 juni 1965 kan på grund av förslaget beräknas öka med 1,7 milj. kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

Inkomstprövning av vissa folkpensionsförmåner

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 4 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension (ändrad 1963:57) minskas hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg med Vs av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den överstiger för gift 1 200 kr. och för annan 1 700 kr. samt med */s av årsinkomsten i vad den överstiger för gift 1 700 kr. och för annan 2 400 kr. Om någon har rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg, minskas först bostadstillägget och därefter hustrutillägget.

Enligt 5 § samma lag avses med årsinkomst den inkomst, för år räknat, som någon kan antas komma att åtnjuta under den närmaste framtiden. Härvid skall värdet av naturaförmån uppskattas efter regler, som fastställs av Kungl. Maj :t. ^ idare innehåller paragrafen bestämmelser om s. k. skärp­ ning av den eljest beräknade inkomsten vid förmögenhet av viss storlek. Enligt skärpnings regeln skall vid uppskattning av förmögenhets avkastning denna höjas med 10 % av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för gift 15 000 kr. och för annan 20 000 kr.

Årsinkomsten för envar av makar skall beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet skall för var och en beräknas utgöra hälften av makarnas sammanlagda förmögenhet.

Änkepension i anledning av dödsfall före den 1 juli 1960 minskas enligt 16 § lagen angående införande av lagen om allmän försäkring med Vs av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den överstiger 1 700 kr. För inkomst­ prövningen gäller i övrigt samma regler som beträffande kommunalt bostads­

27

tillägg till ensam pensionär. Om änkan har rätt till såväl änkepension som kommunalt bostadstillägg, minskas först bostadstillägget och därefter änke­

pensionen.

Kungl. Maj :t har i en kungörelse den 14 september 1962 t nr 519) angående uppskattning av värdet av naturaförmåner vid tillämpning av lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, m. in. föreskri­ vit att, om inte särskilda skäl föranleder till annat, värdet av bostadsförmån eller annan naturaförmån skall uppskattas enligt de grunder som i sådant hänseende tillämpas vid taxering till statlig inkomstskatt. Enligt beskatt- ningsbestämmelserna gäller som en huvudregel att värdet av bostadsförmån beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris eller — i saknad av till­ fälle till sådan jämförelse — efter annan grund som finnes lämplig. Inkomst av en- eller tvåfamilj sfastighet skall emellertid värderas enligt en schablon­ metod, som innebär att inkomsten beräknas till 2,5 % av taxeringsvärdet samt att avdrag från nämnda inkomst inte medges för andra utgifter än ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital och tomträttsavgäld. Härtill kommer ett extra avdrag med 200 kr. för fysisk person som är mantalsskri­

ven på fastigheten.

Riksförsäkringsverket

På uppdrag av Kungl. Maj :t har riksförsäkringsverket undersökt om den höjning av taxeringsvärdena på fastigheter, som blir en följd av den på­ gående allmänna fastighetstaxeringen, motiverar jämkning i reglerna om inkomstprövning av folkpensionsförmåner.

Riksförsäkringsverket erinrar om att den s. k. skärpningsregeln medför att årsinkomsten för dem som innehar förmögenhet kan komma att beräknas till avsevärt högre belopp än vad inkomstprövningsreglerna eljest ger an­ ledning till. Verket upplyser, att värdet av fastighet vid förmögenhetsupp- skattningen regelmässigt anses överensstämma med taxeringsvärdet. En höjning av taxeringsvärdena skulle alltså komma att inte obetydligt påverka fastighetsägares möjligheter att erhålla inkomstprövade pensionsförmåner,

om inte särskilda åtgärder vidtas.

Verket anser att någon ändring av reglerna om den avdragsfria inkomsten eller avdragsfaktorn — Vs resp. Vs av inkomst över vissa belopp — mte bör komma i fråga. I stället bör en uppmjukning av skärpningsregeln över­ vägas. Verket erinrar om att skärpningsprocenten fr. o. m. den 1 januan 1963 sänkts från 20 till 10. Som motivering för sänkningen anfördes att skärpningsprocenten 20 otvivelaktigt verkade hårt, något som särskilt fram­ trädde om taxeringsvärdena på egnahemsfastigheter skulle komma att hojas mera avsevärt. En ytterligare sänkning av skärpningsprocenten är enligt verkets mening en så genomgripande åtgärd att den inte bor övervägas i detta

sammanhang.

Riksförsäkringsverket diskuterar i fortsättningen möjligheten att elimi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965

28

nera verkningarna av höjda taxeringsvärden genom en höjning av de gräns­

belopp, där verkningarna av skärpningsregeln inträder, f. n. 30 000 kr. för

makar och 20 000 kr. för ensam pensionär. Riksförsäkringsverket utgår

från de riktlinjer för fastighetstaxeringen, som dragits upp vid ett möte i maj

1964 med landskamrerarna och som rekommenderar en höjning av taxe­

ringsvärdena på jordbruksfastigheter och tvåfamiljsvillor med i genomsnitt

25 % för hela riket. För enfamiljsvillor rekommenderas en höjning av taxe­

ringsvärdena med i genomsnitt 40 %. Taxeringshöjningarna kommer dock

att variera betydligt såväl mellan olika län som inom länen.

Verkningarna av en 25-procentig höjning av taxeringsvärdena skulle

enligt riksförsäkringsverkets bedömning vid mindre förmögenheter elimi­

neras genom att de skärpningsfria beloppen höjs med omkring 50 %. Verket

erinrar vidare om att en ensam pensionär, vars enda inkomst utgörs av för-

mögenhetsavkastning på 4 %, enligt nu gällande regler kan ha en förmö­

genhet på ungefär 26 400 kr. utan att något avdrag sker på inkomstprövade

pensionsförmåner. Efter en 50-procentig höjning av de skärpningsfria belop­

pen stiger det förmögenhetsbelopp som den pensionsberättigade kan ha utan

att avdrag sker till 33 500 kr. För makar stiger motsvarande förmögenhets-

värde från 38 500 kr. till 49 200 kr.

Effekten av en 50-procentig höjning av de skärpningsfria beloppen kom­

mer, fortsätter verket, att variera med taxeringsvärdestegringarna i olika fall

och de olika regler för avkastningens beräkning som tillämpas. Riksförsäk-

ringsverket har undersökt de sammantagna verkningarna av en 25-procentig

höjning av taxeringsvärdena och en 50-procentig höjning av de skärpnings­

fria beloppen i olika fall. Av undersökningen framgår bl. a. att en ensam

pensionär, som äger en till 35 000 kr. taxerad en- eller tvåfamilj sfastighet och

vars enda inkomst utgörs av den beräknade fastighetsavkastningen, enligt

gähande regler får sina inkomstprövade pensionsförmåner minskade med

157 kr. Efter angivna ändringar av taxeringsvärde och skärpningsfritt belopp

skulle minskningen av pensionsförmånerna bli 117 kr. Utgör fastighetens

nuvarande taxeringsvärde resp. 40 000, 45 000, 50 000 och 55 000 kr., uppgår

minskningen enligt gällande regler till resp. 500, 913, 1 333 och 1 747 kr.,

medan den efter nyss angivna ändringar skulle bli resp. 500, 1 000, 1 500 och

2 000 kr. kor makar, som båda har inkomstprövade förmåner, skulle en 25-

procentig höjning av taxeringsvärdena och en 50-procentig höjning av de

skärpningsfria beloppen medföra, att avdraget på de inkomstprövade för­

månerna blir lägre eller lika stort som för närvarande upp till ett nuvarande

taxeringsvärde på fastigheten av 60 000 kr., medan avdraget vid högre taxe­

ringsvärden skulle stiga något jämfört med nu gällande regler. Vid beräk­

ningarna har förutsatts att pensionären inte har annan förmögenhet än

fastigheten samt att denna är skuldfri. Vidare har antagits att den nuvarande

2,5-procentregeln för inkomstberäkningen ändras så att procentsatsen sänks

till 2. Slutligen har beaktats det särskilda avdraget på 200 kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

29

Riksförsäkringsverket framhåller, att undersökningarna ger vid handen

att effekten av en höjning av de skärpningsfria beloppen med 50 % skulle

bli störst vid lägre förmögenhetsvärden och relativt långsamt avta vid stigan­

de värden. Detta hör enligt verkets uppfattning godtas särskilt med hänsyn

till att folkpensionärer med större förmögenhet fick en kraftig reducering av

avdraget på inkomstprövade pensionsförmåner genom den fr. o. in. år 1963

företagna sänkningen av skärpningsprocenten från 20 till 10.

Riksförsäkringsverket föreslår alltså att de skärpningsfria beloppen höjs

från sammanlagt 30 000 kr. till 45 000 kr. för makar och från 20 000 kr. till

30 000 kr. för ensam pensionär. Åtgärden bör enligt verkets mening vara

generell och alltså gälla också för folkpensionärer med förmögenhetstill-

gångar i form av exempelvis banktillgodohavanden och andra fordringai. I

den mån tillgångarna är av sådan storlek att de enligt gällande regler föran­

leder avdrag på inkomstprövad pensionsförmån, kommer åtgärden för dessa

pensionärer att medföra en omedelbar rätt att efter ansökan erhålla förhöj­

ning av utgående förmån. Vissa pensionstagare som nu på grund av förmö­

genhetens storlek är helt uteslutna från rätt till inkomstprövad förmån kom­

mer att efter ansökan kunna erhålla sådan.

Riksförsäkringsverket anför, att det inte varit möjligt att göra mera exakta

beräkningar av den föreslagna ändringens inverkan på kostnaderna för de

inkomstprövade pensionsförmånerna. För fastighetsägare torde den före­

slagna höjningen av de skärpningsfria beloppen i stort sett kompensera ef­

fekten av de höjda taxeringsvärdena. Kostnaderna för de nya eller höjda

förmåner, som tillkommer innehavare av förmögenhet i form av exempelvis

banktillgodohavanden, uppskattar verket till omkring 10 milj. kr. per år.

Remissyttranden

Över riksförsäkringsverkets förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av

riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Kristianstads,

Västmanlands och Västerbottens län, Svenska stadsförbundet, Svenska kom­

munförbundet och Sveriges folkpensionärers riksorganisation.

Riksförsäkringsverkets förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av

remissorganen. Den föreslagna höjningen av de skärpningsfria förmögen-

hetsbeloppen anses väl avvägd. Allmänt gillas att jämkningen av förmögen-

hetsgränserna får slå igenom även för innehavare av andra förmögenhets-

tillgångar än fastighet.

Att sträcka sig längre än vad verket föreslagit skulle enligt överståthåtlar-

ämbetets mening innebära en av förhållandena icke betingad favör för inne­

havare av andra förmögenhetsobjekt än fastighet. Ämbetet tillägger, att man

i de fall höjningen av taxeringsvärdena blir särskilt kraftig inte kan bortse

från att de för fastighetsägaren motsvaras av en reell förmögenhetsökning.

Även Svenska stadsförbundet anser, alt en höjning av de skärpningsfria

beloppen utöver vad verket föreslagit inte bör komma i fråga i detta sam­

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1965

30

manhang. Enligt förbundets uppfattning måste man nämligen även beakta

de kommunalekonomiska konsekvenserna av ökade inkomstprövade förmå­

ner till följd av att uppflyttningen av skärpningsgränserna också avser för­

mögenheter av annat slag än fastighet. Sveriges folkpensionärers riksorga­

nisation tillstyrker förslaget under förutsättning att procenttalet för beräk­

ning av intäkt av en- och tvåfamilj sfastigheter sänks från 2,5 till 2.

Departementschefen

Kommunala bostadstillägg, hustrutillägg och änkepensioner i anledning av

dödsfall före den 1 juli 1960 är underkastade inkomstprövning. Denna inne­

bär, att pensionsförmånen enligt vissa regler minskas med den pensionsbe-

rättigades årsinkomst vid sidan av folkpensionen i den mån denna inkomst

överstiger visst belopp. Vidare gäller att förmögenhet överstigande för ensam

pensionär 20 000 kr. och för makar tillsammans 30 000 kr. medför höjning

av årsinkomsten med 10 % av det belopp varmed förmögenheten överstiger

nyss nämnda gränsbelopp. En gift pensionsberättigads inkomst och förmö­

genhet anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomst och förmö­

genhet.

Vid beräkningen av årsinkomsten skall värdet av bostadsförmån eller an­

nan naturaförmån som regel uppskattas enligt de grunder som tillämpas vid

taxering till statlig inkomstskatt. Härav följer bl. a. att inkomst av en- och

tvåfamilj sfastigheter beräknas till 2,5 % av taxeringsvärdet samt att avdrag

från nämnda inkomst medges för ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital

och dessutom med 200 kr. om innehavaren är mantalsskriven på fastigheten.

De nuvarande bestämmelserna om förmögenhetsskärpningen har gällt

sedan den 1 juli 1957, dock med den ändringen att skärpningsprocenten

sänktes från 20 till 10 fr. o. m. den 1 januari 1963. Som motivering härför

anfördes att den högre skärpningsprocenten verkade hårt, vilket skulle

framträda särskilt om taxeringsvärdena på egnahemsfastigheter höjdes mera

avsevärt.

bör att neutralisera verkningarna av de höjda fastighetstaxeringsvärdena

vid 1957 års allmänna fastighetstaxering beslöt statsmakterna, att de skärp-

ningsfria beloppen skulle höjas. Med anledning av den nu pågående fastig­

hetstaxeringen har riksförsäkringsverket haft uppdrag att utreda om en

ny jämkning i gällande bestämmelser rörande inkomstprövningen är moti­

verad. Verket föreslår att de skärpningsfria beloppen höjs med 50 % från

20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär och från 15 000 kr. till 22 500

kr. för gift pensionsberättigad, dvs. för makar sammanlagt från 30 000 kr

till 45 000 kr.

Jag anser det angeläget, att folkpensionärer som har egna hem eller där­

med jämförliga fastigheter inte på grund av en förmögenhetsökning som i

huvudsak är av nominell natur kommer i väsentligt sämre läge i fråga om

rätten till inkomstprövade pensionsförmåner. Sådana konsekvenser av den

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1965

31

pågående fastighetstaxeringen bör undvikas. Det av riksförsäkringsverket

framlagda förslaget, som gillats av remissorganen, anser jag väl avvägt. Jag

förordar att det genomförs. I detta sammanhang bör beaktas att inkomst-

prövningsreglerna påverkas av att procentsatsen för beräkning av intäkt a\

en- och tvåfamilj »fastigheter sänks från 2,5 till 2. Kungl. Maj :t har den 5

februari 1965 beslutat föreslå riksdagen sådan ändring i skattereglerna. En

ändring i dessa slår automatiskt igenom i reglerna om inkomstprövningen

av folkpensionsförmåner.

Den föreslagna uppmjukningen av skärpningsreglerna är av generell natur

och således likformig för förmögenhetsinnehavare med fastighet och så­

dana, vilkas förmögenhet består av exempelvis banktillgodohavanden. För

vissa pensionstagare kommer åtgärden att medföra rätt att efter ansökan

erhålla förhöjning av utgående inkomstprövade pensionsförmåner, varjämte

vissa pensionärer som nu på grund av förmögenhetens storlek är helt ute­

slutna från rätt till sådan förmån kommer att efter ansökan bli berättigade

därtill.

Kostnadsökningen på grund av ändringen kan uppskattas till omkring 10

milj. kr. per år, varav huvuddelen faller på kommunerna.

Folkpension till anstaltsvårdade

Gällande bestämmelser

Enligt 10 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring får folkpen­

sion till den som under hel månad åtnjuter anstaltsvård på statens bekostnad

inte utgå med mer än för år räknat 15 % av basbeloppet. \ id nuvarande bas­

belopp 5 000 kr. är alltså årsbeloppet för folkpension i dessa fall högst 750 kr.

Kan den pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd uppenbarligen inte

tillgodogöra sig nämnda belopp till sin personliga nytta, kan riksförsäkrings­

verket ytterligare sätta ned beloppet, dock till lägst 200 kr. per år. Enligt

andra stycket i samma paragraf kan allmän försäkringskassa medge nära

anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigade,

rätt att helt eller delvis uppbära sådan del av folkpension, som på grund av

bestämmelserna i första stycket inte skall utges.

Är pensionstagare i annat fall än nu sagts under hel månad intagen i

annan anstalt än sjukhus eller åtnjuter han vård eller försörjning mot av­

gift, som erläggs av kommun eller landstingskommun, har enligt bestämmel­

ser i 10 kap. 3 § första stycket lagen om allmän försäkring den som driver

anstalten respektive kommunen eller landstingskommunen rätt att, i den

män Kungl. Maj :t så förordnar, uppbära så stor del av folkpensionen, som

täcker vårdkostnaden. Även i dessa fall gäller, att den pensionsberättigade

själv har rätt att erhålla viss del av pensionen för silt personliga behov. Med

stöd av 10 kap. 3 § har Kungl. Maj :t utfärdat kungörelsen den 25 maj 1962

(nr 393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

(ändrad 1963:37 och 1964:582). Det fickpenningbelopp, som enligt 4 §

kungörelsen i dess lydelse fr. o. in. den 1 november 1964 skall tillhandahål­

las den pensionsberättigade, utgör 780 kr. om året.

Departementschefen

Av den lämnade redogörelsen framgår att bristande överensstämmelse f. n.

råder mellan de belopp som skall tillhandahållas den pensionsberättigade för

hans personliga behov i de fall då pensionen på grund av anstaltsvistelse

in. in. satts ned och då pensionen uppbärs av den som svarar för vårdkost­

naden. Vid vård på statens bekostnad utgör beloppet f. n. 750 kr., medan

det vid vård på kommunal eller landstingskommunal anstalt utgör 780 kr.

Det förra beloppet varierar automatiskt vid ändringar i basbeloppet, under

det att ändringar i det senare är beroende på Kungl. Maj :ts beslut. Då reg­

lerna rörande de belopp, som i de båda fallen bör tillkomma den pensions­

berättigade personligen, bör överensstämma, förordar jag att 10 kap. 2 §

första stycket lagen om allmän försäkring ändras så att Kungl. Maj :t får

fastställa det belopp med vilket pensionen högst får utgå.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1965

Kostnadsfrågor m.m.

Departementschefen

I det föregående har angivits de kostnadsökningar, som blir en följd av de

föreslagna ändringarna i reglerna om folkpension. Till dessa frågor liksom

till anslagsbehovet för folkpensioneringen under nästa budgetår avser jag

att återkomma efter den lagrådsbehandling av vissa lagförslag som jag äm­

nar hemställa om.

Enligt vad jag inhämtat avser chefen för finansdepartementet att inom

kort föreslå proposition till riksdagen om grunderna för kommunal skat­

teutjämning m. m., innebärande bl. a. att kommunerna skall bestrida kost­

naderna för kommunala bostadstillägg, medan staten skall svara för övriga

folkpensionskostnader. De ändrade finansieringsreglerna är avsedda att

tillämpas på de pensionsförmåner som utbetalas fr. o. m. år 1965. Försla­

gets genomförande förutsätter ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398)

om finansiering av folkpensioneringen som jag nu vill anmäla. Den kost­

nadsökning som de ändrade finansieringsreglerna medför ämnar jag redo­

visa i samband med anmälan av anslagsbehovet för folkpensioneringen.

•I samband med ändringen av reglerna om kommunernas bidrag till folk­

pensionskostnaderna bör en ändring ske i fråga om ordningen för inbetal­

ning av kommunernas kostnadsandelar. Nu gäller enligt kungörelsen den 25

maj 19o2 (nr 399) om inbetalning av kommunernas andelar i folkpensioner

att bidrag, som kommun har att utge för visst år, skall inbetalas före ut­

gången av mars månad följande år. Inbetalning behöver dock inte ske förrän

en månad efter det riksförsäkringsverket lämnat kommunen uppgift om det

33

belopp som skall erläggas. Underlåter kommunen att betala inom föreskriven tid, skall kommunen erlägga dröj smålsränta efter 6 %. Från kommunalt håll har framhållits som önskvärt att kommunerna får fullgöra sina inbe­ talningar under flera terminer, lämpligen i samband med att staten utbe­ talar kommunalskatt till kommunerna. Riksdagen har med likartad moti­ vering hemställt om utredning av frågan om inbetalning av kommunernas andelar av folkpensionskostnaderna (rskr 1963:352). Ett förslag har ut­ arbetats av riksförsäkringsverket, innebärande att kommunernas inbetal­ ningar görs vid tre tillfällen i samband med utbetalning av förskott på kom­ munalskatten. Förslaget har i huvudsak tillstyrkts i inhämtade remissytt­ randen, dock med den erinran från vissa remissorgans sida att inbetal­

ningen bör fördelas på sex tillfällen.

Enligt min mening bör betalning av kommunernas kostnader för de kom­ munala bostadstilläggen ske i anslutning till utbetalningen av förskott på kommunalskatten. Uppbörden bör handhas av länsstyrelserna. Härigenom tillgodoses de kommunala önskemålen samtidigt som administrationen för­ enklas till ett avräkningsförfarande, så att en sjättedel av kostnaden för kommunala bostadstillägg under ett år avräknas vid varje tillfälle då för­ skott på kommunalskatt betalas under följande år. Vid utbetalningarna i januari och mars månader torde avräkning få ske med belopp som riksför­ säkringsverket bestämmer på grund av en preliminär beräkning. Om det i januari eller mars månad avräknade beloppet inte motsvarar en sjättedel av statsverkets fordran hos kommunen, bör härav betingad jämkning ske av det belopp som avräknas i maj månad. De nya reglerna bör införas i lagen om finansieringen av folkpensioneringen.

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1965

Sjukförsäkringen

Sjukförsäkringsavgifterna m.m.

Gällande bestämmelser m. m.

Den som är inskriven hos allmän försäkringskassa skall enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring erlägga sjukförsäkringsavgift. I denna av­ gift ingår dels avgift avseende kassans utgifter för sjukpenning jämte barn­ tillägg samt moderskapspenning, dels avgift avseende kassans utgifter för sjukvårdsersättning.

Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning utgår, om den försäkra­ des eller, då den försäkrade taxeras enligt för gift skattskyldig gällande be­ stämmelser, de samtaxerade makarnas till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering året näst efter det år avgiften avser uppgår till minst 2 400 kr. Försäkrade, som vid avgiftsårets utgång fyllt 67 år eller för decem­ ber månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension, är befriade från avgift. Om den avgiftspliktige vid taxeringen till .statlig inkomstskatt

.3 Bilaga till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 45

34

erhållit särskilt avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga, avses enligt

fjärde stycket i nyssnämnda paragraf med taxerad inkomst vad som åter­

står sedan den taxerade inkomsten minskats med nämnda avdrag. Vidare

tillämpas enligt 19 kap. 6 § femte stycket lagen om allmän försäkring en

avtrappningsregel, som innebär att avgiften är maximerad till ett belopp

motsvarande summan av 10 kr. och en femtedel av den taxerade inkomsten

över 2 400 kr.

Sjukförsäkringsavgifterna fastställs av riksförsäkringsverket efter kas­

sornas hörande. Avgifterna varierar kassorna emellan men inom eu och

samma kassa är avgiften för sjukvårdsersättning lika stor för alla avgifts-

pliktiga. De avgifter för sjukvårdsersättning som skali inräknas i preliminär

skatt för år 1965 utgör 85 kr. i Stockholm och 73 kr. i landet i övrigt.

Departementschefen

Avgift avseende allmän försäkringskassas utgifter för sjukvårdsersättning

tas ut av försäkrade, vilkas till statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår

till minst 2 400 kr. Samma taxerade belopp utgör gräns för skyldigheten att

betala folkpensionsavgift. I syfte att nå en bättre anpassning till skatteför-

mågan, sådan den tar sig uttryck vid inkomsttaxeringen, har i prop. 1965:

14 föreslagits, att folkpensionsavgiften i stället skall beräknas på grundval

av den beskattningsbara inkomsten. De skäl som anförts för en omläggning

av skyldigheten att erlägga folkpensionsavgift kan också anföras för en mot­

svarande omläggning av skyldigheten att erlägga avgift för sjukvårdsersätt­

ning.

En sadan åtgärd skulle undanröja vissa olägenheter, som är förknippade

med de nuvarande reglerna. På grund av att avgift för sjukvårdsersättning

påförs alla försäkrade, vilkas taxerade inkomst uppgår till minst 2 400 kr.,

blir förhållandevis många påförda sådan avgift även om de har låg inkomst

och nedsatt skatteförmåga. Samtaxerade makar eller en ogift person, änka,

änkling eller frånskild med hemmavarande barn under 18 år får betala avgift

om den taxerade inkomsten ligger mellan 2 400 kr. och 4 500 kr., trots att

statlig och kommunal inkomstskatt inte skall erläggas. Efter ortsavdraget

4 500 kr. blir nämligen den beskattningsbara inkomsten 0. De särskilda be­

stämmelserna om extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga är inte

tillämpliga, eftersom den beskattningsbara inkomsten redan är 0. Hade den

taxerade inkomsten i stället varit exempelvis 5 000 kr. eller 6 000 kr. skulle

extra avdrag ha kunnat medges med så stort belopp som erfordras för att

nedbringa den efter ortsavdraget återstående inkomsten till 0 eller alltså med

500 kr. resp. 1 500 kr. Skyldigheten att erlägga avgift för sjukvårdsersättning

skulle dock ha stått kvar. Nu nämnda olägenheter försvinner, om avgifts-

skyldighet inträder först när beskattningsbar inkomst beräknats.

Jag förordar sådan ändring i 19 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän

försäkring, att avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning skall erläggas

Kungl. Maj. ts proposition nr

45

år 1965

35

av eu försäkrad, om till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräk­

nats antingen för honom själv eller för make med vilken han samtaxeias.

Om mannen har beskattningsbar inkomst, utgår alltså avgift for hustrun

även om hon inte har någon inkomst. Reglerna i 19 kap. 2 § fjärde stycket

och 6 § femte stycket lagen om allmän försäkring kan slopas. Samtidigt

bör viss ändring göras i 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953

(nr 272, ändrad 1954: 340). Det kan framhållas, att ändringen av reglerna

om avgiftsplikten inte berör rätten till sjukvårdsförmåner.

Genom den förordade omläggningen uppkommer ett avgiftsbortfall för de

allmänna försäkringskassorna, som kan uppskattas till omkring 20 milj. ki.

per år För att kompensera kassorna för detta avgiftsbortfall torde avgiften

behöva höjas med i genomsnitt 5 kr. för varje avgiftspliktig eller 10 kr. för

två makar.

I anslutning till de behandlade reglerna om sjukförsäkringen vill jag före­

slå en lagändring av administrativ innebörd.

Vissa kommuner bereder medellösa eller mindre bemedlade personer läkar­

vård utan kostnad eller mot låg avgift. I sådana fall kan kommunerna enligt

bestämmelser i 2 kap. 7 § första stycket lagen om allmän försäkring efter

medgivande av Kungl. Maj :t erhålla ersättning från försäkringskassan för

läkarvårdskostnaden. En stadgad praxis på området har numera utbildats.

Som ett led i strävandena att decentralisera förvaltningen bör befogen­

heten att medge kommunerna rätt till ersättning flyttas från Kungl. Maj .t

till de allmänna försäkringskassorna. Jag föreslår att lagrummet andras

i enlighet härmed. Fastställandet av de grunder efter vilka ersättning skall

utgå bör liksom f. n. ankomma på Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

Förlängning av den s.k. T-försäkringen

Gällande bestämmelser in. in.

Enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelsei

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa (ändrad 1955: 398 och

1960: 182) äger den, som vid utgången av år 1954 var medlem av erkänd

sjukkassa för erhållande av sjukpenning men som inte är sjukpenningför-

säkrad enligt 1947 års lag om allmän sjukförsäkring, rätt att för tiden intill

utgången av juni 1965 genom frivilliga avgifter försäkra sig för sjukpenning

i allmän sjukkassa (1 §). Försäkring enligt 1954 års lag kallas vanligen »T-

försäkring». Anmälan för erhållande av försäkring skall ha gjorts före den

31 juli 1955 eller, såvitt angår den som blivit sjukpenningförsäkrad enligt

sjukförsäkringslagen men vars försäkring sedermera upphört, inom två

veckor från det beslutet därom delgavs honom. T-försäkringen gäller från det

alt den tidigare sjukpenningförsäkringen i erkänd eller allmän sjukkassa

36

upphört att gälla men endast om den försäkrade fullgjort sin skyldighet att

erlägga avgift också för försäkringen i den erkända sjukkassan. I fråga om

rätten till försäkringsförmån anses den nya försäkringen utgöra fortsättning

av den tidigare (2 §). T-försäkringen skall avse sjukpenning om 1, 2 eller

3 kr., dock högst det av nämnda belopp som med 50 öre överstiger den sjuk­

penning, för vilken medlemmen vid utgången av år 1954 var försäkrad i er­

känd sjukkassa under de första 90 sjukhjälpsdagarna. Till sjukpenningen

utges barntillägg. Sjukpenning utges endast vid total förlust av arbetsför­

mågan. För dag då den försäkrade åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning

som överstiger 1 kr. 50 öre nedsättas till detta belopp. Vid varje sjukdom

utges sjukpenning för högst 90 dagar (3 §).

Den årliga avgiften för T-försäkring utgör tolv gånger sjukpenningens

belopp (4 §). Statsbidrag för försäkringen utgår med 20 % av vad som ut­

givits i sjukpenning och med 75 % av utgifterna för barntillägg. Kostnaderna

för försäkringen skall, i den mån de inte täcks av avgifter, statsbidrag och

andra tillgängliga medel, belasta försäkringen för grundsjukpenning i veder­

börande kassa (5 §).

I övrigt skall vad som är stadgat rörande frivillig sjukpenningförsäkring i

allmän sjukkassa lända till efterrättelse i tillämpliga delar, dock att karens­

tiden alltid skall vara tre dagar (6 §).

Fr. o. m. den 1 januari 1963 har sjukförsäkringslagen ersatts av lagen om

allmän försäkring och de allmänna sjukkassorna ombildats till allmänna

försäkringskassor.

Enligt uppgifter, som erhållits från riksförsäkringsverket, var 98 081 per­

soner T-försäkrade vid utgången av år 1955, medan motsvarande antal vid

utgången av år 1963 var 87 599. Totalt har antalet försäkrade således under

tiden 1955—1963 minskat med 10 482 personer. Nedgången var särskilt

kraftig från år 1955 till år 1956. Därefter var beståndet relativt konstant

under en följd av år. Fr. o. m. år 1963 har åter konstaterats en mera bety­

dande nedgång. En uppdelning efter de försäkrades ålder vid utgången av

åren 1955 och 1963 visar, att en minskning skett inom åldersgrupper under

75 år medan de äldres antal ökat. Vid utgången av år 1963 var 61 % av de

försäkrade 70 år eller mer. Nära 94 % var 60 år eller mer. Männens medel­

ålder uppgick till 74,2 år och kvinnornas till 70,4 år. Statsbidraget för för­

säkringen uppgick för år 1963 till ungefär 537 000 kr.

Departementschefen

Lagen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser om frivillig

sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa — den s. k. T-försäkringen —

tillkom för att övergångsvis bereda dem, som vid utgången av år 1954 var

sjukpenningförsäkrade i erkänd sjukkassa men som inte är sjukpenningför-

säkradc enligt den obligatoriska sjukförsäkringen, tillfälle att genom frivil­

liga avgifter försäkra sig för sjukpenning. Denna möjlighet står öppen inte

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

37

endast för den, som inte blivit obligatoriskt sjukpenningförsäkrad, utan även för den vars obligatoriska försäkring upphört. Försäkringen skall avse en sjukpenning av 1, 2 eller 3 kr. per dag, dock högst det av nämnda belopp, som med 50 öre överstiger den sjukpenning, för vilken den försäkrade vid utgången av år 1954 var försäkrad i erkänd sjukkassa under de första 90 sjukhjälpsdagarna. Sjukhjälpstiden vid varje sjukdom är högst 90 dagar.

Möjligheten att teckna försäkring enligt 1954 års lag liksom redan teck­ nade försäkringar upphör enligt gällande bestämmelser vid utgången av juni månad 1965. Jag förordar, att möjlighet till T-försäkring skall bestå till utgången av juni månad 1970. Fn försäkring, som gäller vid utgången av juni månad 1965, bör, om inte den försäkrade begär annat, utan särskild anmälan fortsätta att gälla även därefter dock längst till utgången av juni

månad 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1965

Departementschefens hemställan

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats för­ slag till lag angående ändring i lagen om allmän försäkring, lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen angående införande av lagen om allmän för­ säkring, lag om fortsatt försäkring enligt lagen med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa, lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folk­ pension, lag angående ändring i lagen om finansiering av folkpensioneringen samt förordning om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen.

Av förslagen, vilka torde få fogas såsom bilaga‘ till detta protokoll, är de tre förstnämnda av den natur att lagrådets yttrande bör inhämtas över dem.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande depar­ tementschefen, att lagrådets yttrande över upprättade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän för­

säkring,

2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring, och

3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 195U (nr 77i) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa

måtte för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­ rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Ko­ nungen.

Ur protokollet:

Anders Leion

1

Bilagan som, bortsett från en redaktionell jämkning, är likalydande med de vid propositio­ nen fogade författningsförslagen har uteslutits här.

38

Kungl. Maj:Is proposition nr

45

år 1965

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den t mars

1965.

När va lande:

justitierådet

H

agbergh

,

regeringsrådet

W

ilkens

,

justitieråden

R

iben

,

B

ergsten

.

Enligt lagrådet den 25 februari 1965 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 11

februari 1965, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i 87 § regeringsformen omfönnälda ändamålet inhämtas över upp­

rättade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381)

om allmän försäkring, 2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den

25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring,

och 3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1951 (nr 774)

med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän

sjukkassa.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

rättsavdelningschefen B. O. Hamdahl.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1965

39

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 mars

1965.

N ärva rande: Statsministern

E

rlander, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, E

denman

, J

ohansson

, H

ermansson

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

, S

ven

-

Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, lagrådets den 1 mars 1965 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 11 februari 1965 remitte­ rade förslagen till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, 2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäk­ ring och 3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 195i (nr 774) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslagen utan erinran, samt hänvisar i övrigt till statsrådsprotokollet den 11 februari 1965 och anför.

Folk pensionskostnaderna

Då hänsyn tas till de av mig förordade lagändringarna kan statens kost­ nader för folkpensioner för budgetåret 1965/66 beräknas enligt följande uppställning vari beloppen anges i milj. kr.

T

Förändring från 1964/65

Förmånsslag

Statens kostnader

1965/66

Totalt

Höjda för- månsbelopp, flera pensio­

närer m. m.

Ändrad finansiering

Ålderspension....................................

3 317

+ 371

+ 371

Förtidspension

.........................................................

660

+ 388

+ 67

+ 321

Hustrutillägg....................................................

101

+ 59

+ 10

+ 49

Änkepension

huvudfall.......................................

197

+ 41

+ 41

övergångsfall

........................................................

120

+ 63

+

4

+ 59

Barnpension

...............................................................

43

+ 2

■+• 2 +. i

Barntillägg

...................................................................

16

+ 9

+ o

Invaliditetsersättning m. m.............

27

+ 2

4-

2

Kommunalt bostadstillägg...............

79

79

Summa

4 481

+ 856

+ 498

+ 358

40

Beräkningarna i uppställningen bygger på antagandet att 16 indextillägg

utgår vid budgetårets ingång. Vidare har antagits att ytterligare två index-

tillägg kommer att utlösas till följd av föreslagen höjning av omsättnings­

skatten. Varje efter den 30 juni 1965 utfallande indextillägg med de för­

ordade nya beloppen, 85 kr. för ensam pensionär och 130 kr. för två pen-

sionsberättigade makar, beräknas kosta omkring 90 milj. kr. för helt år.

Statens folkpensionskostnader under nästa budgetår kan således beräk­

nas till avrundat 4 480 milj. kr. Utöver de av staten finansierade folk­

pensionsförmånerna utgår kommunala bostadstillägg, som enligt de före­

slagna tinansieringsreglerna skall helt bekostas av kommunerna. Kostna­

derna för bostadstilläggen beräknas under budgetåret uppgå till omkring

420 milj. kr. De totala folkpensionskostnaderna under budgetåret 1965/66

blir därmed i det närmaste 5 miljarder kr. Av kostnadsökningen för sta­

ten, 856 milj. kr., hänför sig 358 milj. kr. till den föreslagna ändringen av

finansieringsbestämmelserna. De ändrade finansieringsreglerna föreslås

gälla för de pensionsförmåner som utbetalas fr. o. m. år 1965. Detta med­

för att det redan under budgetåret 1964/65 uppkommer en ökad belastning

på folkpensionsanslaget med drygt 150 milj. kr.

Beräkningen av anslagsbehovet bygger i huvudsak på riksförsäkrings­

verkets uppskattning av totalantalet pensionstagare i januari 1966, vilken

månad ansetts representativ för hela budgetåret 1965/66. Jag utgår från

följande beräkning av antalet pensionstagare med olika slag av pensions­

förmåner.

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1965

Pensionsförmån

Beräknat antal personer

Jan. 1965

1964/65

Jan. 1966

1965/66

Förändring

Ålderspension.................

851 000

873 000

+ 22 000

Förtidspension.......................

170 000

170 000

Hustrutillägg.........................

Änkepension

44 000

46 000

+ 2 000

huvudfall........................

42 000

50 000

+ 8 000

övergångsfall......................

41 000

36 000

— 5 000

Barnpension...................

36 000

35 000

1 000

Barntillägg.........................

15 000

15 000

Invaliditetsersättning...........

6 000

6 000

.—

Summa

1 205 000

1 231 000

+ 26 000

Anslaget Bidrag till folkpensioner in. in. har i prop. 1965: 1 (bil. 7 s. 23)

lör budgetåret 1965/66 preliminärt beräknats till 4 475 milj. kr. Jag före­

slår att anslaget definitivt uppförs med 4 480 milj. kr. Anslaget bör fr. o. in.

nästa budgetår benänmas Folkpensioner.

Uppräkning av livräntor på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring

En genomgående princip inom yrkesskadeförsäkringen är att de vid varje

tidpunkt gällande bestämmelserna är tillämpliga på de då inträffade ska­

41

dorna. Ersättningarna har på grund härav i allmänhet varit lägre ju längre

tillbaka i tiden skadan legat. Ersättningarna från den obligatoriska yrkes­

skadeförsäkringen har dock genom statsmakternas beslut vid flera till­

fällen förhöjts bl. a. med hänsyn till förändringarna i penningvärdet och

till reallöneutvecklingen. Härigenom har ersättningsnivån mellan äldre och

nyare skadefall i viss mån utjämnats. Till en början skedde detta genom

särskilda tillägg av statsmedel men år 1955 beslöts att förbättringarna

skulle ske genom en omreglering på så sätt att den arbetsförtjänst som låg

till grund för beräkningen av ersättningarna räknades upp. Samtidigt

beslöts att uppräkningen skulle bekostas genom tillägg till arbetsgivarnas

årliga yrkesskadeförsäkringsavgifter. En motsvarande omreglering skedde

år 1956 av \issa ersättningar på grund av den statsunderstödda frivilliga

olycksfallsförsäkringen för fiskare i vad ersättningarna avsåg skador på

grund av olycksfall i arbete. I detta fall bekostas uppräkningen med stats­

medel. Fr. o. in. den 1 januari 1963 vidtogs en ytterligare förhöjning av

vissa äldre livräntor från såväl den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen

som fiskarförsäkringen, finansierad på samma sätt som 1955 och 1956

års omregleringar.

Någon uppräkning har däremot inte skett av ersättningar på giund ao

frivilliga försäkringar enligt lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring. Riks­

försäkringsverket har aktualiserat frågan om uppräkning av dessa er­

sättningar. Verket framhåller att det för de frivilliga försäkringarnas del

inte är möjligt att bekosta förbättringen av de äldre livräntorna genom

avgiftstillägg från arbetsgivarna. Det är också uteslutet att ta statsmedel

i anspråk för ändamålet. En uppräkning av de ifrågavarande livräntorna

torde vara möjlig endast i den mån överskott på den frivilliga försäkringen

kan disponeras.

Riksförsäkringsverket anser att en uppräkning av livräntorna från den

frivilliga försäkringen f. n. bör begränsas på motsvarande sätt som skedde

vid omregleringen av livräntor från fiskarförsäkringen. Detta innebär att

förbättring inte kommer att utgå för tid efter 67 års ålder. För uppräkning

av invalidlivränta före 67 års ålder bör krävas, att invaliditetsgraden äi

minst 30 %. Under förutsättning att uppräkningarna begränsas på nyss

angivet sätt men i övrigt sker med tillämpning av gällande grunder för om­

reglering och förhöjning av livräntor från den obligatoriska försäkringen,

kan för riksförsäkringsverkets del antalet berörda livräntor beräknas till

sammanlagt 167. Det årliga förhöjningsbeloppet uppskattas till 257 000 kr.,

varemot svarar ett kapitalvärde av 2 280 000 kr.

Riksförsäkringsverket uppger vidare att verkets yrkesskadeförsäkrings-

fond vid 1963 års utgång uppgick till i runt tal 594 milj. kr. Samtidigt be­

räknades livränte- och ersättningsrcserverna till sammanlagt 517 milj. kr.

Behållningen utöver dessa försäkringstekniska fonder var alltså omkring

77 milj. kr. I sistnämnda belopp ingår eu premieutjämnings- och säker-

Kungl. Maj.is proposition nr

45

år 1965

4-

Kungl. Muj:ts proposition nr 45 år 1!)65

hetsfond på 73 milj. kr. och ett kursregleringskonto på 4 milj. kr. Av

premieutjämnings- och säkerhetsfonden beräknades 3,4 milj. kr. ha upp­

kommit genom frivilliga försäkringar enligt 1954 års yrkesskadeförsäk­

ringslag. För frivilliga försäkringar enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag

töreligger inte någon separat bokföring, men det anses sannolikt att inte

obetydliga överskottsmedel från dessa försäkringar ingår i yrkesskadeför-

säkringsfonden.

Riksförsäkringsverket anför, att uppkomna överskott på de frivilliga

försäkringarna gör det möjligt att räkna upp de ifrågavarande livräntorna

på angivet sätt. För att överskottet skall få disponeras för ändamålet fordras

medgivande av Kungl. Maj :t och riksdagen.

För den särskilda olycksfallsförsäkringen för fiskare finns en speciell

fond, i vilken försäkringsformerna för olycksfall under yrkesutövning och

olycksfall utom arbetet redovisas var för sig. För utomarbetsförsäkringen

fanns vid 1963 års utgång en livräntereserv på 0,16 milj. kr. och en säker­

hetsfond på 0,2 milj. kr. Den senare gör det möjligt att räkna upp livräntor

från utomarbetsförsäkringen på motsvarande sätt som livräntorna från

inomarbetsförs äk ringen.

Riksförsäkringsverket hemställer, att verket måtte bemyndigas att dis­

ponera till frivilliga försäkringar hänförliga överskottsmedel i yrkesskade-

och fiskarförsäkringsfondema för ersättningsförhöjningar enligt i det före­

gående angivna grunder fr. o. in. den 1 juli 1965.

I likhet med riksförsäkringsverket anser jag det riktigt att från verket

utgående ersättningar på grund av frivilliga försäkringar enligt yrkesskade-

försäkringslagstiftningen liksom ersättningar för skador utom arbetet på

grund av den särskilda olycksfallsförsäkringen för fiskare förhöjs med an­

litande av tillgängliga överskottsmedel på sätt verket föreslagit. Jag har

ei farit, att socialförsäkringsbolagen f. n. utreder förutsättningarna för mot­

svarande höjningar av livräntor på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring

i bolagen.

A llmänna sjukförsäkringsfonden

Enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring skall arbetsgivarna erlägga

avgift till bl. a. sjukförsäkringen. Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen

utgör enligt 19 kap. 4 § per år 1,5 % av löner upp till 22 000 kr. för år

räknat. Av avgiften skall u/15 användas till bestridande av utgifterna för

tillaggssjukpenning i vad den svarar mot inkomst av anställning. Beloppet

fördelas mellan försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter för

sådan sjukpenning. Kungl. Maj :t äger dock med riksdagen bestämma, att

viss del av beloppet i stället skall ingå till en fond, allmänna sjukförsäkrings­

fonden, vilken förvaltas enligt grunder som fastställs i enahanda ordning.

Fore den 1 januari 1963 gällde i princip likartade bestämmelser beträffande

arbetsgivarnas bidrag till utgifterna för tilläggssjukpenning enligt lagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 7,96a

4a

om allmän sjukförsäkring och för tilläggspenning enligt lagen om moder-

skapshjälp.

När arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna för tilläggssjukpenning och

tilläggspenning ursprungligen fastställdes beräknades det, att dessa bidrag

skulle komma att svara för ungefär 60 % av kostnaderna för nämnda ända­

mål. Detta antagande ligger också till grund för nu gällande finansierings-

regler. Under åren 1955--1958 översteg arbetsgivarbidragen nämnda pro­

centtal. Det överskjutande beloppet har i enlighet med statsmakternas för

varje särskilt år fattade beslut fonderats i allmänna sjukförsäkringsfonden.

För åren 1959 och 1960 har den för tilläggssj ukpenning och tilläggspenning

avsedda delen däremot inte uppgått till beräknade 60 % av utgifterna. För

år 1959 ansågs detta inte erfordra någon åtgärd. För år 1960 återfördes från

fonden det belopp varmed arbetsgivarbidragen för ifrågavarande ilndamal

understeg 60 % av utgifterna. Motsvarande återföring gjordes också för ar

1961 (prop. 1962: 153, L2U 28, rskr 302).

Riksförsäkringsverket har tagit upp frågan om ytterligare återföring av

medel från allmänna sjukförsäkringsfonden och överföring av medel till

fonden. Verket upplyser, att arbetsgivarbidragen till tilläggssj ukpenning

och tilläggspenning för år 1962 understiger 60 % av de under nämnda år i

de allmänna sjukkassorna bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål

med 3 067 678 kr. För år 1963 överstiger arbetsgivaravgifterna till tillaggs-

sjukpenning, i vad den svarar mot inkomst av anställning, 60 % av de all­

männa försäkringskassornas utgifter för ifrågavarande ändamål med

18 093 359 kr. Arbetsgivaravgifterna till sådan tilläggssj ukpenning för år

1964 har ännu inte kunnat exakt fastställas men preliminärt beräknas de

överstiga nyss nämnda procenttal av utgifterna med omkring 21 milj. kr.

Verket upplyser vidare att allmänna sjukförsäkringsfonden den 30 juni

1964 uppgick till i runt tal 245 milj. kr.

Riksförsäkringsverket framhåller att man nu synes ha vunnit sådan

erfarenhet, att den nämnda 60-procentsregeln kan fastställas att galla tills

vidare. En generell sådan regel skulle underlätta hl. a. beräkningen av de

egenavgifter som erfordras för tilläggssjukpenningförsäkringen för anställ­

da. Riksförsäkringsverket föreslår att generella föreskrifter utfärdas om

att till allmänna sjukförsäkringsfonden skall överföras belopp varmed

arbetsgivaravgifterna för visst år till försäkringen för de anställdas tilläggs­

sj ukpenning överstiger 60 % av de under året i de allmänna försäkringskas­

sorna bokförda utgifterna för sådan sjukpenning samt att från nämnda fond

skall återföras belopp varmed ifrågavarande avgifter för visst år under­

stiger 60 % av angivna utgifter för året. Verket anser att regeln bör ges

tillämpning fr. o, in. 1962.

Allmänna sjukförsäkringsfonden har till syfte att utgöra eu reserv vid

tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser. Underskott resp. över­

skott av den art som riksförsäkringsverket redogjort för kan regleras genom

44

att medel överförs till fonden eller återförs från fonden, överväganden på­

gar f. n. om de framtida reglerna för socialförsäkringens finansiering. Med

hansyn härtill bör frågan om överföring av medel till fonden eller åter-

formg av medel dit behandlas på samma sätt som tidigare. Jag förordar

att från allmänna sjukförsäkringsfonden återförs det belopp varmed arbets­

givarnas bidrag till utgifterna för tilläggssjukpenning och tilläggspenning

tor ar 1962 underskrider 60 % av kassornas utgifter för dessa ändamål

under samma år, varvid medlen bör användas som bidrag till ifrågavarande

utgifter. Till samma fond bör överföras de belopp varmed arbetsgivarnas

avgifter för tilläggssjukpenning för anställda för ettvart av åren 1963 och

1964 överstiger 60 % av kassornas utgifter för sådan försäkring under res­

pektive år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kund.

Maj :t måtte genom proposition

A. föreslå riksdagen att

dels, jämlikt 87 § regeringsformen, antaga de i det föregående nämnda

t or slagen till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring,

2) ^ lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382)

angående införande av lagen om allmän försäkring,

3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774)

med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän

s jukkassa,

dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om

hnstrutillågg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansie­

ring av folkpensioneringen,

3) förordning om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 273),

dels, med ändring av tidigare beslut, fatta principiellt beslut om att

bolag, som avses i 1 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeför­

säkring, icke efter utgången av år 1967 skall äga meddela försäkring enligt

nämnda lag,

dels medgiva riksförsäkringsverket att disponera till frivilliga försäk­

ringar hänförliga överskottsmedel i yrkesskadeförsäkringsfonden och över­

skottsmedel i fiskarförsäkringsfonden för förhöjning fr. o. m. den 1 juli

1965 av livräntor som på grund av frivillig försäkring utges av verket,

45

dels besluta att från allmänna sjukförsäkringsfonden skall återföras det

belopp, varmed arbetsgivarbidragen för år 1962 till tilläggssjukpenning

enligt lagen om allmän sjukförsäkring och till tilläggspenning enligt lagen

om moderskapshjälp underskrider 60 % av de under nämnda år i de all­

männa sjukkassorna bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål,

dels ock besluta att till allmänna sjukförsäkringsfonden skall överföras

det belopp, varmed arbetsgivarnas avgifter för ettvart av åren 1963 och

1964 till tilläggssjukpenning, i vad den svarar mot inkomst av anställ­

ning, överstiger 60 % av de under respektive år i de allmänna försäkrings­

kassorna bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål,

B. lämna riksdagen tillfälle att avge yttrande över de i statsrådsproto­

kollet den 11 februari 1965 angivna huvudgrunderna för avvecklingen av

de s. k. socialförsäkringsbolagens verksamhet,

C. föreslå riksdagen att för budgetåret 1965/66 under femte huvudtiteln

anvisa till Folkpensioner ett förslagsanslag av 4 480 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämman­

de av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas propo­

sition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Håkan Rahm

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965