Prop. 1965:45
('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. m.',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965
1
Nr 45
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag an
gående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. m.; given Stockholms slott den
5 mars 1965.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed
A. föreslå riksdagen att
dels, jämlikt 87 § regeringsformen, antaga härvid fogade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,
2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring,
3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa,
dels antaga härvid fogade förslag till 1) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,
2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansie ring av folkpensioneringen,
3) förordning om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 273),
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt,
B. lämna riksdagen tillfälle att avge yttrande över de av föredragande departementschefen angivna grunderna för avvecklingen av de s. k. social försäkringsbolagens verksamhet.
GUSTAF ADOLF
Sven Aspling
1 — Bilaga till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 45
2
Knngl. Maj.ts proposition nr
45
år 1965
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag om den lagändring som erfordras för genomförande av standardhöjningen av folkpensioner i enlighet med för slag i statsverkspropositionen. Vid nuvarande antal indextillägg blir fr. o. in. juli 1965 det årliga pensionsbeloppet — bortsett från kommunalt bostads- tillägg — för en ensam pensionär 4 000 kr. och för två pensionsberättigade makar tillhopa 6 250 kr.
Indextillägg som utlöses efter juni månad 1965 föreslås höjda till 85 kr. för ensam pensionär och 130 kr. för två pensionsberättigade makar.
Bestämmelserna om samordningen mellan pensioneringen och yrkes skadeförsäkringen uppmjukas så att den föreslagna standardhöjningen skall kunna utgå till ålders- och förtidspensionärer, vilkas pension be stäms med tillämpning av övergångsbestämmelserna till lagen om allmän försäkring. Indextillägg som utlöses efter juni månad 1965 skall också till komma dessa pensionärer.
Reglerna om inkomstprövning av folkpensionsförmåner föreslås ändrade så att de s. k. skärpningsfria beloppen fr. o. m. den 1 juli 1965 höjs från 20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär och från 30 000 kr. till 45 000 kr. för makar.
I anslutning till förslag i särskild proposition föreslås nya regler rörande kommunernas bidrag till folkpensioneringen. Enligt förslaget skall kommu nerna bestrida kostnaderna för kommunala bostadstillägg medan staten skall svara för övriga folkpensionskostnader. Betalning av kommunernas kostnader för bostadstilläggen skall ske i samband med utbetalningen av förskott på kommunalskatten.
I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1965/66 till folk pensioner beviljar ett förslagsanslag av 4 480 milj. kr.
Ändrade grunder föreslås rörande skyldigheten att erlägga avgift avse ende allmän försäkringskassas utgifter för sjukvårdsförmåner. Sådan skyl dighet skall föreligga, om till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats för den försäkrade själv eller för make med vilken den försäk rade samtaxerats.
Vidare föreslås förlängning på fem år av den s. k. T-försäkringen. Propositionen innehåller förslag rörande fonderingen i allmänna sjuk försäkringsfonden.
Förslag framläggs om att överskottsmedel i riksförsäkringsverkets fon der skall få användas för förhöjning av livräntor på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring.
Slutligen föreslås att riksdagen, med ändring av tidigare ställningsta
3
gande, fattar principiellt beslut om att de s. k. socialförsäkringsbolagen
inte skall få meddela yrkesskadeförsäkring efter utgången av år 1967. Riks
dagen bereds tillfälle att yttra sig rörande huvudgrunderna för avveckling
av bolagens verksamhet.
Kungl. Maj.ts proposition nr
45
år 1965
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 'i5 år 1965
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring
Härigenom förordnas, att 2 kap. 7 §, 10 kap. 2 § samt 19 kap. 2 och 6 §§ lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 kap.
7 §.
Har kommun genom att anställa eller eljest träffa avtal med läkare eller på annat sätt vidtagit åtgärder för att bereda medellösa eller mindre bemedlade personer läkarvård, må
Konungen på framställning av kom munen förordna, att den efter grun der som fastställas av Konungen skall vara berättigad att av vederbö rande allmänna försäkringskassa er hålla ersättning för kostnad för lä karvård, som sålunda beretts försäk rad. Sådan ersättning må i varje sär skilt fall utgivas allenast i den mån ersättning i anledning av vården ej tillkommit den försäkrade själv samt må ej överstiga vad som skolat ut givas till denne, därest han fått vid kännas motsvarande kostnad.
Allmän försäkringskassa —- — Allmän försäkringskassa — — Överenskommelse som-----------Om redare
Har kommun genom att anställa eller eljest träffa avtal med läkare eller på annat sätt vidtagit åtgär der för att bereda medellösa eller mindre bemedlade personer läkar vård, må allmän försäkringskassa på framställning av kommunen förord na, att kommunen efter grunder som fastställas av Konungen skall vara berättigad att av kassan erhålla er sättning för kostnad för läkarvård, som sålunda beretts försäkrad. Så dan ersättning må i varje särskilt fall utgivas allenast i den mån ersätt ning i anledning av vården ej till kommit den försäkrade själv samt må ej överstiga vad som skolat utgi vas till denne, därest han fått vid kännas motsvarande kostnad.
------- ifrågavarande kostnader. ------- utförda transporter. — av riksförsäkringsverket. ------------ denna lag.
1 Senaste lydelse av 2 kap. 7 § och 10 kap. 2 § se 1964:156.
5
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
10 kap.
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965
2
§.
Därest pensionsberättigad under hel månad är intagen i fångvårds- eller tvångsarbetsanstait eller är häk tad eller eljest är på statens bekost nad intagen i anstalt eller ock till fälligt vistas utom anstalten, må av hans å månaden belöpande folkpen sion ej utgå högre belopp än som för år räknat motsvarar femton procent av basbeloppet. Kan den pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd uppenbarligen icke tillgodogöra sig nämnda belopp till sin personliga nytta, må riksförsäkringsverket be sluta om nedsättning av beloppet, dock till lägst tvåhundra kronor för
Därest pensionsberättigad under hel månad är intagen i fångvårds- anstalt eller är häktad eller eljest är på statens bekostnad intagen i an stalt eller ock tillfälligt vistas utom anstalten, må av hans å månaden belöpande folkpension ej utgå högre belopp än Konungen bestämmer.
Allmän försäkringskassa------------------- skall utgivas. Åtnjuter barn —---- -------— — vid nomadskola.
19 kap.
2
§.
Försäkrad, som------- — --------nedan sägs. Har den------ ------------ av tjänstgöringstiden.
Uppgår den försäkrades till stat lig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering året näst efter det år sjukförsäkringsavgiften avser till minst tvåtusenf yralmndra kronor och har han icke vid sistnämnda års utgång upphört att vara inskriven hos allmän försäkringskassa eller fyllt sextiosju år eller för december må nad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag, skall sjukförsäkringsavgiften inne fatta avgift avseende den allmänna försäkringskassans utgifter för sjuk vårdsersättning. Vad nu sagts om
Har vid taxering året näst efter det år sjukförsäkringsavgiften avser beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst för den för säkrade eller, om han taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestäm melser, för någon av de samtaxerade, skall sjukförsäkringsavgiften inne fatta avgift avseende den allmänna försäkringskassans utgifter för sjuk vårdsersättning.
Sjukförsäkringsavgiften skall icke innefatta avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning, om den försäk rade vid utgången av det år avgiften
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1965
(Nuvarande lydelse)
försäkrads taxerade inkomst skall i fråga om försäkrad, som taxeras entigt för gift skattskyldig gällande be stämmelser, avse den sammanlagda taxerade inkomsten.
Har avgiftspliktig vid taxering till statlig inkomstskatt erhållit sådant
(Föreslagen lydelse)
avser upphört att vara inskriven hos allmän försäkringskassa eller fyllt sextiosju år eller för december må nad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag.
särskilt avdrag för väsentligen ned satt skatteförmåga som avses i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt, skall vid tillämpning av tredje stycket med taxerad inkomst avses vad som åter står, sedan den taxerade inkomsten minskats med nämnda avdrag.
Angående skyldighet------------------ i uppbördsförordningen.
Sjukförsäkringsavgift fastställes------------------ öretal bortfaller. Avgifterna enligt------------------ för månad. År försäkrad —---------------inkomst åtnjutits. Avgifterna enligt------- ----------- —------------ för år.
Avgift enligt 2 § tredje stycket må ej överstiga ett belopp motsvarande summan av tio kronor och en fem tedel av den försäkrades taxerade inkomst, i vad denna överstiger två tusenfyrahundra kronor. Taxeras försäkrade enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, må av giften för vardera utgå högst med ett belopp motsvarande summan av fem kronor och en femtedel av den för säkrades taxerade inkomst, i vad denna överstiger ettusentvåhundra kronor; och skall därvid hälften av den sammanlagda taxerade inkoms ten anses belöpa på vardera.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser gälla dock alltjämt i fråga om sjukförsäkringsavgift för tid dessförinnan.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 11 oeh 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående
införande av lagen om allmän försäkring
Härigenom förordnas, att It och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 angående införande av lagen om allmän försäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
11
För tiden intill utgången av juni 1968 skall, såframt ej Konungen med riksdagen annorlunda förordnar, i stället för bestämmelserna i 6 kap. 2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8 kap. 4 § första stycket lagen om all män försäkring gälla att folkpension i form av ålderspension, hel förtids pension eller änkepension skall för år räknat utgöra tvåtusenniohundrafemtio kronor eller, där den försäk rade är gift och hans make åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension eller äger rätt till pension enligt 6 kap. 1 § första stycket nämnda lag samt fall som nedan i tredje eller fjärde stycket sägs ej är för handen, tvåtusentvåhnndranittio kronor.
De i första stycket angivna pen sionsbeloppen skola för varje mång fald av tre, varmed pensionspristalet överstiger etthundra, förhöjas med ett indextillägg. Varje sådant tillägg
(Föreslagen lydelse)
§.
För tiden intill utgången av juni 1968 skall, såframt ej Konungen med riksdagen annorlunda förordnar, i stället för bestämmelserna i 6 kap. 2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8 kap. 4 § första stycket lagen om all män försäkring gälla att folkpension i form av ålderspension, hel förtids pension eller änkepension skall för år räknat utgöra tretusenetthundra kronor eller, där den försäkrade är gift och hans make åtnjuter folkpen sion i form av ålderspension eller för tidspension eller äger rätt till pension enligt 6 kap. 1 § första stycket nämn da lag samt fall som nedan i tredje eller fjärde stycket sägs ej är för han den, tvåtusenfyrahundrafem kronor.
De i första stycket angivna pen sionsbeloppen skola för varje mång fald av tre, varmed pensionspristalet överstiger etthundra, förhöjas med ett indextillägg. Varje sådant tillägg utgör för gift pensionsberättigad som
i Senaste lydelse av 11 § se 1964:157 och av 16 § se 1963:58.
(Nuvarande lydelse)
utgör för gift pensionsberättigad som i första stycket sägs sextio kronor och för annan pensionsberättigad sjuttiofem kronor för år; dock skola indextillägg, vilka motsvara så många hela mångfalder av tre som pensions- pristalet för juni 1962 överstiger 100, utgöra för gift pensionsberättigad fyrtio kronor och för annan pen sionsberättigad femtio kronor för år. Därest pensionspristalet, efter att ha va stigit med hel mångfald av tre, åter nedgår, skola indextillägg utgå efter oförändrade grunder, så länge pensionspristalet överstiger närmast lägre hela mångfald av tre.
Åtnjuter den —--------------------------- 1 Åtnj uta makar------------------------------
16 §.
Bestämmelserna i tredje stycket punkterna 1—4 övergångsbestäm melserna till lagen den 5 maj 1960 (nr 99) angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folk pensionering skola alltjämt äga mot svarande tillämpning. Dock skall be träffande änkepension efter man, som avlidit före den 1 juli 1960, i stället för 8 § första stycket lagen om folkpensionering i lagrummets lydel se före nämnda tidpunkt gälla, att sådan pension minskas med en tredjedel av den pensionsberättiga- des årsinkomst i vad den må översti ga ettusensjuhundra kronor. Vid till- lämpning i fall som nu sagts av 13 §
(Föreslagen lydelse)
i första stycket sägs sextiofem kro nor och för annan pensionsberättigad åttiofem kronor för år; dock skola
indextillägg, vilka motsvara så många mångfalder av tre som pensionspris talet 136 överstiger 100, utgöra för gift pensionsberättigad fyrtio kronor och för annan pensionsberättigad femtio kronor för år samt indextillhigg, vilka motsvara så många hela mångfalder av tre som pensionspris talet för juni månad 1965 överstiger 136, utgöra för gift pensionsberåttigad sextio kronor och för annan pen sionsberättigad sjuttiofem kronor för är. Därest pensionspristalet, efter att hava stigit med hel mångfald av tre, åter nedgår, skola indextillägg utgå efter oförändrade grunder, så länge pensionspristalet överstiger närmast lägre hela mångfald av tre. - nämnda lag.
— allmän försäkring.
Bestämmelserna i tredje stycket punkterna 1—4 övergångsbestäm melserna till lagen den 5 maj 1960 (nr 99) angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpen sionering skola alltjämt äga motsva rande tillämpning. Dock skall be träffande änkepension efter man, som avlidit före den 1 juli 1960, i stället för 8 § första stycket lagen om folkpensionering i lagrummets lydelse före nämnda tidpunkt gälla, att sådan pension minskas med en tredjedel av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga ettusensjuhundra kronor. Vid till- lämpning i fall som nu sagts av 13 §
9
Kungl. Maj.ts proposition nr
45
år 1965
(Nuvarande lydelse)
2 mom. sistnämnda lag skall ock procenttalet 20 utbytas mot 10.
(Föreslagen lydelse)
2 mom. sistnämnda lag skall ock procenttalet 20 utbytas mot 10 samt beloppet 20 000 kronor utbytas mot 30 000 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965. För den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtids pension och vars pension jämlikt 18 § andra stycket lagen angående infö rande av lagen om allmän försäkring utgår med högre belopp än som skolat utgivas med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, skall pensionen höjas med belopp motsvarande dels den pensionsförhöjning som föranledes av ändringen i 11 § första stycket, dels indextillägg som utlöses efter den 30 juni 1965.
10
Kungl. Maj.is proposition nr
45
år 19&5
Förslag
till
Lag
om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda
bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa
Härigenom förordnas som följer. Försäkring enligt lagen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassai må meddelas även för tid efter utgången av juni månad 1965, dock längst till utgången av juni månad 1970.
Den som vid utgången av juni månad 1965 är försäkrad enligt nämnda lag skall, om han ej begär annat, utan ny anmälan anses försäkrad även för tiden därefter.
1 Senaste lydelse av 1 § se 1960:182 samt av 2, 3 och 5 §§ se 1955:398.
Kungl. Moj.ts proposition nr 45 år 1965
11
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutill-
lägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 25 maj 1962 om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
5 §.
Med årsinkomst------------------ att utgiva.
Vid uppskattning av förmögenhets
avkastning skall denna höjas med tio
procent av det belopp, varmed förmö
genheten må överstiga för den som är
gift femtontusen kronor och för an
nan tjugutusen kronor.
Vid uppskattning av förmögenhets
avkastning skall denna höjas med tio
procent av det belopp, varmed för
mögenheten må överstiga för den
som är gift tjugotvåtusenfemhundra
kronor och för annan trettiotusen
kronor.
Värdet av------------------------ ------- - — av Konungen.
Ifråga om--------------------sammanlagda förmögenhet.
Årsinkomst avrundas------------------ tiotal kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr
45
år 1965
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering av
folkpensioneringen
Härigenom förordnas, att 1 och 6—8 §§ lagen den 25 maj 1962 om finansie ring av folkpensioneringen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
Till bestridande av kostnaderna för folkpensioneringen skola utgå bi drag i enlighet med vad nedan stad gas. I övrigt skola kostnaderna be stridas av statsmedel.
Kommun skall för varje år bidraga till kostnaderna för folkpensione ringen med
dels viss andel, motsvarande en tiondels procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommu nen, av kostnaderna för följande för måner, som under året utbetalats för inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade, nämligen för tidspensioner jämte barntillägg till sådana pensioner, änkepensioner i anledning av dödsfall, som inträffat före den 1 juli 1960, samt hustrutilllägg, dock att bidraget icke må över stiga tre femtedelar av nämnda kost nader och ej heller ett belopp mot-
(Föreslagen lydelse)
§.
Till bestridande av kostnaderna för folkpensioneringen skola utgå bidrag i enlighet med vad nedan stad gas. I övrigt skola kostnaderna be stridas av statsmedel, om annat ej följer av 6 §.
§.
Kommun skall för varje år bestri da kostnaden för kommunala bo stadstillägg, vilka under året utbe talats för pensionsberättigade som äro mantalsskrivna i kommunen.
13
Kungl. Maj.ts proposition nr
45
år 1965
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
svarande en krona för varje skatte krona i kommunen,
dels ock viss andel, motsvarande en femtedels procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kom munen, av kostnaderna för kommu nala bostadstillägg, som under året utbetalats för pensionsberättigade, mantalsskrivna inom kommunen, dock högst fyra femtedelar och lägst en fjärdedel av sagda kostnader.
7 §.
Vid bestämmandet av antalet skat teören per invånare i kommunen skall hänsyn tagas till det antal skat tekronor och skatteören, som enligt kommunalskattelagen påförts de till kommunen skattskyldiga i taxeringslängden för året med däri intill årets utgång införda ändringar eller gjorda tillägg, samt till antalet invånare vid årets utgång.
Riksförsäkringsverket uträknar varje kommuns kostnad för kommu nala bostadstillägg. Länsstyrelsen ombesörjer uppbörd av belopp som kommun skall erlägga.
8
§.
Varje kommuns bidrag uträknas Belopp som kommun skall erlägga av riksförsäkringsverket. för visst år avräknas mot det för skott på kommunalskatt, som kom munen närmast följande år äger uppbära enligt 72 § kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) eller, i fråga om Stockholms stad, enligt 76 § kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr 50), med en sjättedel vid varje utbetalningstillfälle. Avräkning i januari och mars månader må dock ske med belopp som riksförsäkringsverket bestäm mer på grund av en preliminär be räkning. Om belopp, som avräknats i januari eller mars månad, icke motsvarar en sjättedel av statsver-
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
hets fordran hos kommunen, skall härav betingad jämkning ske av det belopp som avräknas i maj månad.
Riksförsäkringsverket lämnar riks revisionsverket, länsstyrelserna och kommunerna uppgift om belopp som skola avräknas.
Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1965. Äldre bestämmelser gälla dock alltjämt i fråga om kommuns bidrag till kostnader för folkpensionsförmåner, som utbetalats dessförinnan.
Kungi. Maj:Is proposition nr
45
år 1965
15
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)
Härigenom förordnas, att 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 19531 skan erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
2
4 mom. Den som är pliktig erläg ga i 1 § omförmäld sjukförsäkrings avgift och som taxerats enligt lör gift skattskyldig gällande bestämmelser skall, om för den andra maken ej beräknats någon till statlig inkomst skatt taxerad inkomst och makarna blivit för inkomståret mantalsskriv na såsom tillhörande samma hus håll, påföras jämväl den andra ma kens sjukförsäkringsavgift för in komståret och skall den sistnämnda maken vara fri från betalningsskyl dighet för avgiften.
(Föreslagen lydelse)
4 mom. Den som är pliktig erlägga i 1 § omförmäld sjukförsäkringsav gift och som taxerats enligt för gift skattskyldig gällande bestämmel ser skall, om för den andra maken ej beräknats någon till statlig in komstskatt beskattningsbar inkomst och makarna blivit för inkomståret mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll, påföras jämväl den andra makens sjukförsäkringsavgift för inkomståret och skall den sist nämnda maken vara fri från betal ningsskyldighet för avgiften.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser gälla dock alltjämt i fråga om sjukförsäkringsavgift för tid dessförinnan.
Senaste lydelse av 2 § 4 mom. se 1954:340.
16
Ktingl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11 feb ruari 1965.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander, statsråden
S
träng
, A
ndersson
, L
indström
,
L
ange
, L
indholm
, K
ling
, S
koglund
, E
denman
, H
ermansson
, H
olmqvist
,
A
spling
, P
alme
, S
ven
-E
ric
N
ilsson
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga om ändring i lag stiftningen om allmän försäkring m. m. samt anför.
I prop. 1965: 1 (bil. 7 s. 23) har föreslagits standardhöjning av folkpen sionerna fr. o. m. den 1 juli 1965. Den föreslagna höjningen föranleder änd ring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om all män försäkring. Även vissa andra ändringar i lagstiftningen om allmän försäkring bör vidtas.
Vidare påkallas ställningstagande till frågan om försäkring efter den 30 juni 1965 enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda be stämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.
De s. k. socialförsäkringsbolagens rätt att efter utgången av år 1965 med dela försäkring enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeför säkring bör även tas upp till ny prövning.
Socialförsäkringsbolagen
Frågans bakgrund m. m.
Försäkring enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeför säkring (omtryckt 1962:408) sker i riksförsäkringsverket och för ända målet bildade ömsesidiga försäkringsbolag, vanligen kallade socialförsäk ringsbolag.
På förslag i prop. 1961: 45 tog riksdagen ställning till frågan om en enhet lig administration av sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen. I samma proposition föreslogs, att riksdagen skulle fatta principiellt beslut om att socialförsäkringsbolagen inte efter utgången av år 1965 skulle få meddela försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Riksdagen biföll förslaget och uttalade, att socialförsäkringsbolagen och dess personal genom
17
beslutet i god tid erhöll varsel om de förestående förändringarna och hade möjlighet att planlägga avvecklingen av rörelsen (L2U 1961: 45, rskr 294).
Sedermera tillkallades yrkesskadeutredningen för att göra en översyn av lagstiftningen om yrkesskador. I direktiven för utredningen framhölls bl. a. — i anslutning till en erinran om riksdagens nyss nämnda principbe slut — att utredningen hade att granska de olika problem som avvecklingen av socialförsäkringsbolagens verksamhet ger upphov till.
Yrkesskadeutredningen har avlämnat en promemoria angående avveckling en av socialförsäkringsbolagens verksamhet, över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av riksförsäkringsverket, försäkringsinspektio- nen och Socialförsäkringsbolagens förening.
Yrkesskadeutredningen
I promemorian erinrar yrkesskadeutredningen om principbeslutet att so cialförsäkringsbolagen inte skall få meddela yrkesskadeförsäkring efter ut gången av år 1965 och upplyser, att utredningen inte ser sig i stånd att framlägga förslag till ny yrkesskadelagstiflning i sådan tid att frågan kan underställas 1965 års riksdag. Den nuvarande lagen om yrkesskadeförsäk ring måste alltså gälla även under år 1966. I denna situation har utredning en ansett sig böra i särskild ordning redovisa resultatet av sina övervägan den beträffande bolagen.
Utredningen framhåller, att socialförsäkringsbolagens rätt att bedriva för säkringsrörelse enligt 1 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkrings rörelse är beroende av koncession. Koncession beviljas av Kungl. Maj :t tills vidare eller för bestämd tid och förutsätter att bolagsordningen blivit stad fäst av Kungl. Maj :t. De nuvarande socialförsäkringsbolagen som är nio till antalet fick sina bolagsordningar stadfästa och erhöll koncession år 1950. Koncessionerna är beviljade tills vidare. Bolagen står under tillsyn av för- säkringsinspektionen som är registreringsmyndighet.
Vidare anför utredningen, att bolagen har olika struktur och att deras verksamhet är av skiftande beskaffenhet. Vissa av bolagen är inriktade på särskilda verksamhetsområden, medan andra har en mera allmän inrikt ning. Delägare i bolagen är försäkringstagarna, dvs. de arbetsgivare som tecknat försäkring i bolagen. Antalet delägare utgjorde år 1962 samman lagt omkring 65 000. Största antalet delägare i ett bolag utgjorde omkring 35 000 och minsta antalet knappt 100. Bolagens tillgångar — sammanlagt omkring 540 milj. kr. — varierade från omkring 225 milj. kr. till om kring 4,5 milj. kr. Antalet förvaltade livräntor utgjorde sammanlagt om kring 27 500, varav högsta antalet i ett bolag drygt 12 000 och lägsta an talet knappt 200. Bolagen har sammanlagt omkring 160 anställda.
En jämförelse mellan yrkesskadeförsäkringen i riksförsäkringsverket och i bolagen visar, att verket år 1960 hade omkring 290 000 försäkrings- tagarc, under det att bolagen år 1962 hade omkring 65 000. Verkets årliga
2- Bilaga till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 45
Kungl. Maj ds proposition nr 45 år 1965
18
premieintäkter uppgick till omkring 37 milj. kr. medan motsvarande siffra
för bolagen var omkring 54 milj. kr. Det årliga antalet yrkesskadefall, som
inte reglerats eller inte slutreglerats av allmän försäkringskassa och som
alltså reglerades av yrkesskadeinrättningarna, utgjorde för verkets del
9 200 och för bolagen 7 500. Antalet av verket förvaltade livräntor var om
kring 36 000, medan bolagens samlade livräntebestånd utgjorde omkring
27 500.
Eftersom den nuvarande yrkesskadeförsäkringslagen inte kan avlösas
av en ny lagstiftning vid utgången av år 1965 har enligt utredningens me
ning grunden för 1961 års principbeslut undanröjts såvitt avser den tid
punkt då bolagens verksamhet skall upphöra. Det synes inte lämpligt att i
slutskedet av den nuvarande yrkesskadeförsäkringslagens giltighetstid vid
ta någon ändring i administrationen. Utredningen utgår därför från att
socialförsäkringsbolagen liksom hittills bedriver sin verksamhet under år
1966.
Avvecklingen av socialförsäkringsbolagens verksamhet medför vissa pro
blem av administrativ och försäkringsrättslig natur. Enligt vedertagna prin
ciper torde en ny lagstiftning om yrkesskador bli tillämplig på skador, som
inträffat efter lagstiftningens ikraftträdande, medan de äldre bestämmel
serna får behålla sin giltighet för skador som inträffat dessförinnan. Här
av följer, att bolagen, som inte skall delta i administrationen av den nya
yrkesskadeförsäkringen, kommer att sakna försäkringstagare. Kvar står
problemet om förvaltningen av de yrkesskadefall, som hänför sig till tiden
före den nya lagstiftningens ikraftträdande. Enligt utredningens mening
är det föga rationellt att ett flertal bolag under en längre tid bibehåller för
valtningen av ett krympande bestånd av ersättningsfall. Utredningen er
inrar vidare om att löpande skadeersättningar, som beräknats enligt äldre
ersättningsbestämmelser, under utvecklingens gång framstått såsom otill
räckliga. De har därför enligt statsmakternas beslut förbättrats. Kostna
derna för förbättringen åvilar nu de arbetsgivare, som har att erlägga yr-
kesskadeförsäkringsavgifter för det år de kompletterande ersättningarna
utgått. Socialförsäkringsbolagen redovisar härför uttagna medel till riks
försäkringsverkets omregleringsfond. När bolagen förlorar sina försäkrings
tagare och inte kan ta ut några försäkringsavgifter, måste de på bolagens
försäkringsbestånd belöpande omregleringsmedlen tas ut i annan ordning.
Utredningen finner det ur administrativ synpunkt angeläget att såväl be
räkningen och uppbörden av dessa medel som utbetalningen av ersätt
ningarna förenhetligas.
På anförda skäl har utredningen kommit till den uppfattningen att ad-
ministrationen av de yrkesskador, som inträffat före den nya lagstiftningens
ikraftträdande, bör samlas på en hand. Avvecklingen av bolagens verksam
het bör enligt utredningens mening lösas så att bolagens försäkringsbestånd
överförs på riksförsäkringsverket, överförandet förutsätter, såsom framgår
Kungl. Maj:ts proposition nr
45
år 1965
19
av det följande, att en uppgörelse därom träffas mellan verket och veder börande bolag. En sådan uppgörelse kräver ingående beräkningar av olika slag, avseende bl. a. uppskattningen av de förpliktelser som åläggs verket. Därvid synes det angeläget att bolagen så långt möjligt får skadereserven för icke slutreglerade skadefall avvecklad, innan försäkringsbeståndet över förs till riksförsäkringsverket. Praktiska skäl talar för att överförandet inte sker på en gång utan under en viss övergångstid. Utredningen har stannat för en övergångstid av högst fem år och föreslår — under förutsättning att ny yrkesskadelagstiftning träder i kraft den 1 januari 1967 — att bolagens försäkringsbestånd före den 1 januari 1972 skall ha överförts på riksför säkringsverket. Utredningen tillägger att den därmed inte tagit ställning till frågan hur administrationen av de äldre livräntorna på längre sikt bör lösas. Detta spörsmål får prövas i ett senare sammanhang.
Beträffande ordningen för riksförsäkringsverkets övertagande av social försäkringsbolagens försäkringsbestånd finns bestämmelser i 54 § yrkes skadeförsäkringslagen. För övertagandet fordras Kungl. Maj.ts medgivande. I fråga om sättet för transaktionens genomförande hänvisar paragiafen
till bl. a. 295 § lagen om försäkringsrörelse.
Enligt utredningens uppfattning bör socialförsäkringsbolagens försäk ringsbestånd kunna överföras på riksförsäkringsverket i samförståndets tecken och i första hand grundas på överenskommelser mellan vederböran de parter. Utredningen anser, att förutsättningarna härför är goda. Avveck- lingsarbetet bör påbörjas utan tidsutdräkt. För både bolagen och verket torde det vara av intresse, att en plan för avvecklingsarbetet upprättas se nast vid avvecklingsperiodens början, överförandet bör i princip ske i den ordning, varom stadgas i 295 § lagen om försäkringsrörelse.
Reglerna i nämnda paragraf förutsätter ett i viss ordning träffat avtal mellan två försäkringsinrättningar om att den ena skall överta den andras försäkringsbestånd. Förfarandet härefter är relativt omständligt. Avtalet skall registreras och ansökan om tillstånd till verkställighet skall inges till försäkringsinspektionen. Vidare skall ett kungörelseförfarande äga rum. Först härefter kan inspektionen ge sitt tillstånd till avtalets verkställande. Beslutet härom skall ofördröjligen registreras. När så skett är den över låtande inrättningen fritagen från sina förpliktelser på grund av det över låtna försäkringsbeståndet, vilka i stället åvilar den övertagande inrätt ningen. En försäkringsinrättning som på detta sätt överlåtit hela sitt för säkringsbestånd är helt avkopplad från tillämpningen av yrkesskadeför säkringslagen och skall träda i likvidation.
Utredningen framhåller att den nu återgivna ordningen för överförande av en försäkringsinrättnings försäkringsbestånd på en annan bär komma till användning också i förevarande fall. Med hänsyn till att överlåtelsen framtvingas av statsmakternas beslut, är dock enligt utredningens mening en viss särreglering lämplig och erforderlig.
Knngl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965
20
Utredningen anser att, om riksförsäkringsverket och socialförsäkrings bolagen enats om villkoren för överlåtelsen, avtalet därom bör äga giltighet och kunna verkställas utan medgivande av Kungl. Maj:t eller försäkrings- inspektionen. Avtalet måste dock registreras och registreringen bör ha samma verkan som en registrering enligt 295 § lagen om försäkringsrörelse av försäkringsinspektionens beslut om tillstånd till avtalets verkställande.
När utredningen förordar att ett överlåtelseavtal bör kunna träda i till- lämpning utan försäkringsinspektionens medgivande innebär detta inte att utredningen anser att inspektionen bör fungera uteslutande såsom en re- gistreringsmyndighet. Inspektionen är allmän tillsynsmyndighet på detta område och avvecklingen synes böra ske under inspektionens överinseende. Vissa allmänna riktlinjer för övertagandena bör lämpligen dras upp av riksförsäkringsverket och bolagen, exempelvis genom en nämnd med repre sentanter föi båda parter. Därvid bör utrymme finnas för medverkan från försäkringsinspektionens sida, så att övertagandena kan gå smidigt.
Beträffande normerna för övertagandet vill utredningen helt allmänt ut tala, att det synes naturligt att basera beräkningen av livräntebeståndets värde på de för bolagen vid tidpunkten för överlåtelsen gällande försäk- ringstekniska grunderna. Värderingen av de för livräntereserven överläm nade säkerhetshandlingarna bör ske med utgångspunkt från att dessa skall ge en effektiv avkastning av samma storlek som förutsätts i ränteantagan- det i de tillämpade grunderna. Vidare bör beaktas att bolagens förpliktelser på grund av försäkringsrörelsen inte är uppfyllda genom att betalningsskyl digheten för dittills kända fall överförs på verket. Hänsyn måste också tas till s. k. okända — ej anmälda — fall, som kan dyka upp långt fram i tiden.
Även om utredningen utgår från att överlåtelseavtal skall komma till stånd mellan parterna måste en metod tillskapas för lösning av eventuellt uppkommande meningsskiljaktigheter. Utredningen anser att dessa bör lösas genom ett skiljemannaförfarande, enligt vilket verket och vederbö rande bolag utser två skiljemän var medan den femte skiljemannen utses av forsäkringsinspektionen. Skiljemännens avgörande bör få samma verkan som ett i frivillig ordning tillkommet överlåtelseavtal.
Utredningen erinrar vidare om att Kungl. Maj :t kan dra in koncessionen, om något bolag i motsats till vad utredningen förutsätter — inte lojalt skulle medverka till den förestående avvecklingen.
Slutligen framhåller utredningen, att det kan vara tveksamt vilka som under övergångstiden skall betraktas såsom delägare i bolagen. Med hän syn till fördelningen av eventuellt förekommande överskott vid likvida tionen, bor därför fastslås att den, som är delägare i ett socialförsäkrings bolag vid den tidpunkt då bolagen upphör att meddela yrkesskadeförsäk ring, skall anses som delägare i bolaget jämväl för tiden därefter så länge bolaget består.
Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1965
Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1965
21
Remissyttranden
Remissorganen ansluter sig i allt väsentligt till vad utredningen för -
ordat.
Med anledning av utredningens uttalande rörande de grunder, enligt vil
ka livräntebeståndets värde skall beräknas, yttrar riksförsäkringsverket,
att det i och för sig synes naturligt att basera beräkningen på de för bolagen
vid tidpunkten för överlåtelsen gällande grunderna. För bolagen infördes
nya grunder fr. o. m. år 1960, vilka i fråga om beräkning av premiereserv
dock inte fick omedelbar giltighet i full utsträckning. Med hänsyn härtill
och till den risk som kan ligga i att gällande grunder beträffande t. ex.
ränte- och dödlighetsantaganden inte är väl anpassade till vad som är skä
ligt vid den framtida tidpunkt, då överlåtelsen äger rum, bör enligt verkets
mening även i denna del normerna för överlåtelsen kunna bli föremål för
förhandlingar mellan parterna i den av utredningen föreslagna ordningen.
Försäkringsinspektionen är av samma mening, medan Socialförsäkrings
bolagens förening delar den uppfattning som utredningen gett uttryck åt.
Föreningen framför vidare önskemål om att samtliga bolag skall få möj
lighet att förvalta sina livräntebestånd under en avvecklingsperiod av minst
fyra år efter det att bolagen upphört att vara försäkringsgivare.
Departementschefen
Yrkesskadeförsäkringen handhas av riksförsäkringsverket och nio av
arbetsgivare för ändamålet bildade ömsesidiga s. k. socialförsäkringsbolag.
Vid 1961 års riksdag tog statsmakterna ställning till de organisatoriska
frågorna för sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen. I avvak
tan på en utredning om yrkesskadeförsäkringens närmare utformning be
gränsades ställningstagandet i fråga om denna försäkringsgrens administra
tion till ett principbeslut, som innebar att socialförsäkringsbolagen efter ut
gången av år 1965 inte skulle få meddela försäkring enligt yrkesskadeför
säkringslagen.
Översynen av yrkesskadeförsäkringen har anförtrotts yrkesskadeutred-
ningen, som också har att behandla problemen i samband med avveck
lingen av socialförsäkringsbolagens verksamhet. Utredningen har anmält
att den inte kan lägga fram förslag om en reviderad yrkesskadelagstift-
ning i sådan tid att den nuvarande lagen kan avlösas av en ny vid utgången
av år 1965. Fn ny lag kan enligt vad utredningen uppger träda i kraft tidi
gast den 1 januari 1967. På grund härav utgår utredningen från att tid
punkten för bolagens avveckling skall framflyttas, så att bolagen får med
dela försäkring enligt den nuvarande yrkcsskadeförsäkringslagen under
dess giltighetstid.
I likhet med yrkesskadeutredningen och remissorganen anser jag det
inte lämpligt att vidta någon ändring i försäkringens administration innan
22
en ny yrkesskadelagstiftning kan träda i kraft. Tidpunkten för genomfö randet av 1961 års principbeslut bör därför framflyttas. Jag bedömer att den nya lagstiftningen kan träda i kraft tidigast den 1 januari 1968. Med hänsyn härtill förordar jag sådan ändring av nämnda principbeslut att socialförsäkringsbolagen inte efter utgången av år 1967 skall äga meddela försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen.
Ln ny yrkesskadelagstiftning torde bli tillämplig endast på skador, som inträffat efter lagstiftningens ikraftträdande, medan de äldre bestämmel serna i princip får gälla för skador som inträffat dessförinnan. Jag är ense med utredningen om att detta äldre försäkringsbestånd till den del det förvaltas av socialförsäkringsbolagen successivt bör överföras på riksför säkringsverket under en övergångstid av högst fem år efter den nya lag stiftningens ikraftträdande. I anslutning till vad Socialförsäkringsbolagens förening anfört i sitt remissyttrande vill jag framhålla att, om bolagen på sätt utredningen förutsatt medverkar till rörelsens avveckling, möjlighet bör finnas att i väsentlig mån tillgodose föreningens önskemål om att av- vecklingsperioden för de olika bolagen inte blir alltför kort. Att fastslå en generell minimitid på fyra år finner jag inte lämpligt.
Yrkesskadeförsäkringslagen och lagen om försäkringsrörelse innehåller vissa bestämmelser om ordningen för överförande av socialförsäkringsbola gens verksamhet på riksförsäkringsverket. I princip bör dessa bestämmelser komma till användning, men med hänsyn till de särskilda förhållandena i samband med socialförsäkringsbolagens avveckling torde som utredningen föreslagit en viss särreglering vara lämplig och erforderlig. Utredningen förordar i huvudsak följande principer för avvecklingen.
överförandet av bolagens försäkringsbestånd på riksförsäkringsverket bör i första hand grundas på överenskommelser mellan parterna. En plan för avvecklingsarbetet bör upprättas senast vid avvecklingsperiodens början.
Sedan i ett visst fall verket och bolaget träffat avtal om villkoren för överlåtelsen, bör avtalet äga giltighet och kunna verkställas utan att Kungl. Maj :ts eller försäkringsinspektionens medgivande inhämtas. Avtalet bör registreras av försäkringsinspektionen och avvecklingen bör ske under in spektionens överinseende. Med registreringen skall det överlåtande bolaget vara fritaget från förpliktelser för det överlåtna försäkringsbeståndet. Vissa allmänna normer för övertagandet bör utarbetas av en nämnd med repre sentanter för riksförsäkringsverket och bolagen och under medverkan från inspektionens sida. Beräkningen av livräntebeståndets värde vid överlåtelse bör baseras på de för bolagen vid tidpunkten för överlåtelsen gällande grunderna.
Skulle överlåtelseavtal inte kunna komma till stånd, bör ineningsskilj- aktigheterna lösas genom ett skiljemannaförfarande, varvid riksförsäkrings verket och vederbörande bolag utser två skiljemän var och en femte skilje
Kungl. Maj.ts proposition nr
45
år 1965
23
man utses av försäkringsinspektionen. Skiljemännens avgörande bör få
samma verkan som ett i frivillig ordning tillkommet överlåtelseavtal.
Den som är delägare i ett socialförsäkringsbolag vid den tidpunkt da bo
lagen upphört att vara försäkringsgivare bör anses som delägare aven för
tiden därefter så länge bolaget består.
De av utredningen förordade riktlinjerna för avveckling av socialforsak-
ringsbolagens verksamhet har praktiskt taget helt godtagits av remiss
organen. Riksförsäkringsverket och försäkringsinspektionen anför dock, att
även normerna för beräkningen av livräntebeståndets värde bör kunna bil
föremål för förhandlingar mellan parterna i den av utredningen föreslagna
ordningen.
.
För att socialförsäkringsbolagen redan nu skall kunna förbereda sig pa
avvecklingen bör statsmakterna ta ställning till principerna för denna. Jag
anser, att yrkesskadeutredningens förslag är väl ägnat att läggas till grund
för avvecklingen av bolagens verksamhet. Rörande beräkningen av liv
räntebeståndets värde ansluter jag mig dock till den av de båda ämbetsver
ken hävdade uppfattningen. Med denna modifikation biträder jag utred
ningens förslag. Jag föreslår, att riksdagen får tillfälle att yttra sig om de
av mig förordade huvudgrunderna för avveckling av bolagens verksamhet.
Förslag till erforderliga lagregler i ämnet ämnar jag lägga fram i samband
med förslag till ny lagstiftning om yrkesskador.
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965
Folkpensioneringen
Standardhöjning av folkpensioner
Departementschefen
1 prop. 1965: 1 (bil. 7 s. 23) har föreslagits en standardhöjning av folk
pensionerna fr. o. m. den 1 juli 1965 med 150 kr. för en ensam pensionär
och 115 kr. för var och en av två pensionsberättigade makar. Med nuva
rande antal indextillägg skulle ålderspensionens årsbelopp därefter bli för
en ensam pensionär 4 000 kr. och för två pensionsberättigade makar till
sammans 6 250 kr. Motsvarande höjningar inträder beträffande förtids
pension och änkepension. De angivna höjningarna avser hel pension. Om
exempelvis en ensam förtidspensionär åtnjuter en tredjedel av hel förtids
pension, blir alltså standardhöjningen för hans del 50 kr. For den som tagit
ut ålderspension före 67 års ålder och med hänsyn härtill har reducerad
pension blir höjningen i motsvarande mån reducerad.
Den föreslagna standardhöjningen kräver ändring av de i 11 § forsta
stycket lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om all
män försäkring (ändrad 1963: 58 och 1964: 157) angivna pensionsbeloppen.
24
Kostnaderna för standardhöjningen kan beräknas till 158 mil i kr för
budgetåret 1965/66.
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965
Indextilläggens storlek
Departementschefen
I lagen om allmän försäkring är folkpensionsbeloppen uttrvekta i pro
cent av basbeloppet, vilket på visst sätt förändras efter ändringar i det all
männa prisläget. Av tekniska skäl har dock folkpensionernas anknytning
till basbeloppet hittills kunnat genomföras endast i fråga om barnpen
sioner, barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning. Folkpen
sioneringens huvudförmåner ålderspension, förtidspension och änkepension
indexregleras i stället på samma sätt som i den före 1963 gällande folkpen
sioneringslagen genom anknytning till pensionspristalet.
Pensionspristalet anger förhållandet mellan prisläget varje månad och
prisläget i december 1951 och gäller för tredje månaden efter den som be
räkningen avser. Folkpensionens grundbelopp ökas med ett indextillägg för
varje mångfald av tre, varmed pensionspristalet överstiger 100. Det senast
fastställda pensionspristalet är 150 och antalet indextillägg 16. Storleken av
varje indextillägg som utlösts före den 1 juli 1962 är 50 kr. för ensam pen
sionar och 40 kr. för vardera av två pensionsberättigade makar. De tillägg
som utlösts därefter utgör 75 kr. för en ensam pensionär och 60 kr. för var
dera av två makar. Av nu utgående 16 indextillägg har tolv utlösts före och
lyra efter den 1 juli 1962.
För att folkpensionärerna skall få full kompensation för kommande pris
höjningar — bl. a. de som föranleds av omsättningsskattens höjning — bör
indextilläggen höjas. Jag förordar, att indextillägg som utlöses efter juni
månad 1965 skall utgöra 85 kr. för ensam pensionär och 65 kr. för vardera
av två pensionsberättigade makar.
Den föreslagna förbättringen av indextilläggen kräver ändring i 11 §
andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring.
Den merkostnad för varje efter juni månad 1965 tillkommande index-
tdlagg, som förbättringen medför, kan uppskattas till 10 milj. kr. för år
räknat.
Samordningen mellan pensioneringen och yrkesskadeförsäkringe n
Gällande bestämmelser
Lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring (ändrad 1964: 146
och 156) innehåller i 17 kap. 2 § bestämmelser om samordning mellan pen
sion och yrkesskadeersättning. Folkpension och tilläggspension i form av
förtidspension eller ålderspension minskas med Vi av yrkesskadeersättning
1 form av sjukpenning jämte barntillägg eller livränta såsom skadad. Vidare
25
minskas folkpension i form av ålderspension, änkepension eller barnpension ävensom tilläggspension i form av änkepension eller barnpension med SU av efterlevandelivränta som tillkommer den pensionsberättigade från yr kesskadeförsäkringen. Minskningen görs i första hand på tilläggspension, om sådan finns. Folkpensionen får inte minskas mera än att den utgår, i form av förtidspension eller barnpension med minst ‘A, i form av änke pension med minst >/j samt i form av ålderspension med minst s/4 av belopp som eljest skolat utgå.
Före ikraftträdandet av lagen om allmän försäkring fanns inga bestäm melser om samordning mellan ålderspension och yrkesskadeersättning i den formen att avdrag gjordes på pensionsbeloppen. Förtidspensionens före gångare invalidpensionen var inkomstprövad och yrkesskadeersättning kunde därför reducera pensionsbeloppen. På grund av att visst belopp enligt inkomstprövningsreglerna var avdragsfritt kunde dock viss yrkesskadeer sättning utgå jämsides med pensionen utan att denna reducerades. Ett förhål landevis stort antal pensionärer med yrkesskadelivränta hade vid ikraftträ dandet den 1 januari 1963 av lagen om allmän försäkring större folkpension än vad som skulle utgå med tillämpning av samordningsreglerna i 17 kap. 2 §. Bl. a. med hänsyn härtill stadgas i 18 § andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring, att de nya bestämmelserna inte får föranleda sänkning av folkpensionsbeloppet för den som vid utgången av år 1962 åtnjöt folkpension, som ersatts av förmån enligt lagen om allmän försäkring, ökningar av folkpensionen efter december 1962 — i form av standardhöjningar och indextillägg — påverkas däremot av samordnings- bestämmelserna i lagen om allmän försäkring. Detta innebär att en livränte- tagare, som har kvar sitt folkpensionsbelopp från december 1962, i princip inte får del av pensionshöjningar förrän den allmänna folkpensionsnivån nått sådan höjd att det enligt samordningsreglerna reducerade pensionsbe loppet motsvarar livräntetagarens pension vid utgången av år 1962. Riks dagen beslöt emellertid år 1964 att standardhöjningen av folkpensionerna fr. o. in. den 1 juli 1964 skulle — utan hinder av bestämmelserna i 17 kap. 2 § — tillkomma de pensionärer, vilkas pension utgår med tillämpning av
18 § andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring. En regel härom inflöt i övergångsbestämmelserna till lagen den 21 maj 1964 (nr 157) om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring.
Departementschef en
Den nuvarande samordningen mellan den allmänna pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen är avsedd som ett provisorium i avbidan på en definitiv lösning av yrkesskadeförsäkringens ställning inom socialförsäk ringen. Denna fråga utreds av yrkesskadeutredningen. Dess förslag till ny lagstiftning om yrkesskador kan beräknas bli framlagt i sådan tid att de nya
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965
26
leglerna kan träda i kraft den 1 januari 1968. Även om det inför en före stående ny lagstiftning om yrkesskador bör undvikas att ändra samord ningsreglerna, bör årets standardhöjning på samma sätt som fjolårets till komma de ålders- och förtidspensionärer, vilkas pension bestäms med till- lämpning av 18 § andra stycket lagen angående införande av lagen om all män försäkring. Enligt min mening talar skäl för att också de indextillägg, som utlöses efter juni månad 1965, för de nämnda pensionstagarna undantas från tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. Jag förordar att så sker genom en övergångsbestämmelse till den tidigare förordade änd ringen av lagen angående införande av lagen om allmän försäkring. Det in nebär alltså att de berörda pensionärerna får del av standardhöjningen och de indextillägg som utlöses efter den 30 juni i år.
Kostnaderna för de föreslagna uppmjukningarna av samordningsbestäm- mclserna vad avser standardhöjningen kan beräknas till 2,7 milj. kr. per år. Årskostnaden för varje indextillägg som tillkommer efter den 30 juni 1965 kan på grund av förslaget beräknas öka med 1,7 milj. kr.
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965
Inkomstprövning av vissa folkpensionsförmåner
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt 4 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension (ändrad 1963:57) minskas hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg med Vs av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den överstiger för gift 1 200 kr. och för annan 1 700 kr. samt med */s av årsinkomsten i vad den överstiger för gift 1 700 kr. och för annan 2 400 kr. Om någon har rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg, minskas först bostadstillägget och därefter hustrutillägget.
Enligt 5 § samma lag avses med årsinkomst den inkomst, för år räknat, som någon kan antas komma att åtnjuta under den närmaste framtiden. Härvid skall värdet av naturaförmån uppskattas efter regler, som fastställs av Kungl. Maj :t. ^ idare innehåller paragrafen bestämmelser om s. k. skärp ning av den eljest beräknade inkomsten vid förmögenhet av viss storlek. Enligt skärpnings regeln skall vid uppskattning av förmögenhets avkastning denna höjas med 10 % av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för gift 15 000 kr. och för annan 20 000 kr.
Årsinkomsten för envar av makar skall beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet skall för var och en beräknas utgöra hälften av makarnas sammanlagda förmögenhet.
Änkepension i anledning av dödsfall före den 1 juli 1960 minskas enligt 16 § lagen angående införande av lagen om allmän försäkring med Vs av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den överstiger 1 700 kr. För inkomst prövningen gäller i övrigt samma regler som beträffande kommunalt bostads
27
tillägg till ensam pensionär. Om änkan har rätt till såväl änkepension som kommunalt bostadstillägg, minskas först bostadstillägget och därefter änke
pensionen.
Kungl. Maj :t har i en kungörelse den 14 september 1962 t nr 519) angående uppskattning av värdet av naturaförmåner vid tillämpning av lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, m. in. föreskri vit att, om inte särskilda skäl föranleder till annat, värdet av bostadsförmån eller annan naturaförmån skall uppskattas enligt de grunder som i sådant hänseende tillämpas vid taxering till statlig inkomstskatt. Enligt beskatt- ningsbestämmelserna gäller som en huvudregel att värdet av bostadsförmån beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris eller — i saknad av till fälle till sådan jämförelse — efter annan grund som finnes lämplig. Inkomst av en- eller tvåfamilj sfastighet skall emellertid värderas enligt en schablon metod, som innebär att inkomsten beräknas till 2,5 % av taxeringsvärdet samt att avdrag från nämnda inkomst inte medges för andra utgifter än ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital och tomträttsavgäld. Härtill kommer ett extra avdrag med 200 kr. för fysisk person som är mantalsskri
ven på fastigheten.
Riksförsäkringsverket
På uppdrag av Kungl. Maj :t har riksförsäkringsverket undersökt om den höjning av taxeringsvärdena på fastigheter, som blir en följd av den på gående allmänna fastighetstaxeringen, motiverar jämkning i reglerna om inkomstprövning av folkpensionsförmåner.
Riksförsäkringsverket erinrar om att den s. k. skärpningsregeln medför att årsinkomsten för dem som innehar förmögenhet kan komma att beräknas till avsevärt högre belopp än vad inkomstprövningsreglerna eljest ger an ledning till. Verket upplyser, att värdet av fastighet vid förmögenhetsupp- skattningen regelmässigt anses överensstämma med taxeringsvärdet. En höjning av taxeringsvärdena skulle alltså komma att inte obetydligt påverka fastighetsägares möjligheter att erhålla inkomstprövade pensionsförmåner,
om inte särskilda åtgärder vidtas.
Verket anser att någon ändring av reglerna om den avdragsfria inkomsten eller avdragsfaktorn — Vs resp. Vs av inkomst över vissa belopp — mte bör komma i fråga. I stället bör en uppmjukning av skärpningsregeln över vägas. Verket erinrar om att skärpningsprocenten fr. o. m. den 1 januan 1963 sänkts från 20 till 10. Som motivering för sänkningen anfördes att skärpningsprocenten 20 otvivelaktigt verkade hårt, något som särskilt fram trädde om taxeringsvärdena på egnahemsfastigheter skulle komma att hojas mera avsevärt. En ytterligare sänkning av skärpningsprocenten är enligt verkets mening en så genomgripande åtgärd att den inte bor övervägas i detta
sammanhang.
Riksförsäkringsverket diskuterar i fortsättningen möjligheten att elimi
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965
28
nera verkningarna av höjda taxeringsvärden genom en höjning av de gräns
belopp, där verkningarna av skärpningsregeln inträder, f. n. 30 000 kr. för
makar och 20 000 kr. för ensam pensionär. Riksförsäkringsverket utgår
från de riktlinjer för fastighetstaxeringen, som dragits upp vid ett möte i maj
1964 med landskamrerarna och som rekommenderar en höjning av taxe
ringsvärdena på jordbruksfastigheter och tvåfamiljsvillor med i genomsnitt
25 % för hela riket. För enfamiljsvillor rekommenderas en höjning av taxe
ringsvärdena med i genomsnitt 40 %. Taxeringshöjningarna kommer dock
att variera betydligt såväl mellan olika län som inom länen.
Verkningarna av en 25-procentig höjning av taxeringsvärdena skulle
enligt riksförsäkringsverkets bedömning vid mindre förmögenheter elimi
neras genom att de skärpningsfria beloppen höjs med omkring 50 %. Verket
erinrar vidare om att en ensam pensionär, vars enda inkomst utgörs av för-
mögenhetsavkastning på 4 %, enligt nu gällande regler kan ha en förmö
genhet på ungefär 26 400 kr. utan att något avdrag sker på inkomstprövade
pensionsförmåner. Efter en 50-procentig höjning av de skärpningsfria belop
pen stiger det förmögenhetsbelopp som den pensionsberättigade kan ha utan
att avdrag sker till 33 500 kr. För makar stiger motsvarande förmögenhets-
värde från 38 500 kr. till 49 200 kr.
Effekten av en 50-procentig höjning av de skärpningsfria beloppen kom
mer, fortsätter verket, att variera med taxeringsvärdestegringarna i olika fall
och de olika regler för avkastningens beräkning som tillämpas. Riksförsäk-
ringsverket har undersökt de sammantagna verkningarna av en 25-procentig
höjning av taxeringsvärdena och en 50-procentig höjning av de skärpnings
fria beloppen i olika fall. Av undersökningen framgår bl. a. att en ensam
pensionär, som äger en till 35 000 kr. taxerad en- eller tvåfamilj sfastighet och
vars enda inkomst utgörs av den beräknade fastighetsavkastningen, enligt
gähande regler får sina inkomstprövade pensionsförmåner minskade med
157 kr. Efter angivna ändringar av taxeringsvärde och skärpningsfritt belopp
skulle minskningen av pensionsförmånerna bli 117 kr. Utgör fastighetens
nuvarande taxeringsvärde resp. 40 000, 45 000, 50 000 och 55 000 kr., uppgår
minskningen enligt gällande regler till resp. 500, 913, 1 333 och 1 747 kr.,
medan den efter nyss angivna ändringar skulle bli resp. 500, 1 000, 1 500 och
2 000 kr. kor makar, som båda har inkomstprövade förmåner, skulle en 25-
procentig höjning av taxeringsvärdena och en 50-procentig höjning av de
skärpningsfria beloppen medföra, att avdraget på de inkomstprövade för
månerna blir lägre eller lika stort som för närvarande upp till ett nuvarande
taxeringsvärde på fastigheten av 60 000 kr., medan avdraget vid högre taxe
ringsvärden skulle stiga något jämfört med nu gällande regler. Vid beräk
ningarna har förutsatts att pensionären inte har annan förmögenhet än
fastigheten samt att denna är skuldfri. Vidare har antagits att den nuvarande
2,5-procentregeln för inkomstberäkningen ändras så att procentsatsen sänks
till 2. Slutligen har beaktats det särskilda avdraget på 200 kr.
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965
29
Riksförsäkringsverket framhåller, att undersökningarna ger vid handen
att effekten av en höjning av de skärpningsfria beloppen med 50 % skulle
bli störst vid lägre förmögenhetsvärden och relativt långsamt avta vid stigan
de värden. Detta hör enligt verkets uppfattning godtas särskilt med hänsyn
till att folkpensionärer med större förmögenhet fick en kraftig reducering av
avdraget på inkomstprövade pensionsförmåner genom den fr. o. in. år 1963
företagna sänkningen av skärpningsprocenten från 20 till 10.
Riksförsäkringsverket föreslår alltså att de skärpningsfria beloppen höjs
från sammanlagt 30 000 kr. till 45 000 kr. för makar och från 20 000 kr. till
30 000 kr. för ensam pensionär. Åtgärden bör enligt verkets mening vara
generell och alltså gälla också för folkpensionärer med förmögenhetstill-
gångar i form av exempelvis banktillgodohavanden och andra fordringai. I
den mån tillgångarna är av sådan storlek att de enligt gällande regler föran
leder avdrag på inkomstprövad pensionsförmån, kommer åtgärden för dessa
pensionärer att medföra en omedelbar rätt att efter ansökan erhålla förhöj
ning av utgående förmån. Vissa pensionstagare som nu på grund av förmö
genhetens storlek är helt uteslutna från rätt till inkomstprövad förmån kom
mer att efter ansökan kunna erhålla sådan.
Riksförsäkringsverket anför, att det inte varit möjligt att göra mera exakta
beräkningar av den föreslagna ändringens inverkan på kostnaderna för de
inkomstprövade pensionsförmånerna. För fastighetsägare torde den före
slagna höjningen av de skärpningsfria beloppen i stort sett kompensera ef
fekten av de höjda taxeringsvärdena. Kostnaderna för de nya eller höjda
förmåner, som tillkommer innehavare av förmögenhet i form av exempelvis
banktillgodohavanden, uppskattar verket till omkring 10 milj. kr. per år.
Remissyttranden
Över riksförsäkringsverkets förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av
riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Kristianstads,
Västmanlands och Västerbottens län, Svenska stadsförbundet, Svenska kom
munförbundet och Sveriges folkpensionärers riksorganisation.
Riksförsäkringsverkets förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av
remissorganen. Den föreslagna höjningen av de skärpningsfria förmögen-
hetsbeloppen anses väl avvägd. Allmänt gillas att jämkningen av förmögen-
hetsgränserna får slå igenom även för innehavare av andra förmögenhets-
tillgångar än fastighet.
Att sträcka sig längre än vad verket föreslagit skulle enligt överståthåtlar-
ämbetets mening innebära en av förhållandena icke betingad favör för inne
havare av andra förmögenhetsobjekt än fastighet. Ämbetet tillägger, att man
i de fall höjningen av taxeringsvärdena blir särskilt kraftig inte kan bortse
från att de för fastighetsägaren motsvaras av en reell förmögenhetsökning.
Även Svenska stadsförbundet anser, alt en höjning av de skärpningsfria
beloppen utöver vad verket föreslagit inte bör komma i fråga i detta sam
Kungl. Maj:ts proposition nr
45
år 1965
30
manhang. Enligt förbundets uppfattning måste man nämligen även beakta
de kommunalekonomiska konsekvenserna av ökade inkomstprövade förmå
ner till följd av att uppflyttningen av skärpningsgränserna också avser för
mögenheter av annat slag än fastighet. Sveriges folkpensionärers riksorga
nisation tillstyrker förslaget under förutsättning att procenttalet för beräk
ning av intäkt av en- och tvåfamilj sfastigheter sänks från 2,5 till 2.
Departementschefen
Kommunala bostadstillägg, hustrutillägg och änkepensioner i anledning av
dödsfall före den 1 juli 1960 är underkastade inkomstprövning. Denna inne
bär, att pensionsförmånen enligt vissa regler minskas med den pensionsbe-
rättigades årsinkomst vid sidan av folkpensionen i den mån denna inkomst
överstiger visst belopp. Vidare gäller att förmögenhet överstigande för ensam
pensionär 20 000 kr. och för makar tillsammans 30 000 kr. medför höjning
av årsinkomsten med 10 % av det belopp varmed förmögenheten överstiger
nyss nämnda gränsbelopp. En gift pensionsberättigads inkomst och förmö
genhet anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomst och förmö
genhet.
Vid beräkningen av årsinkomsten skall värdet av bostadsförmån eller an
nan naturaförmån som regel uppskattas enligt de grunder som tillämpas vid
taxering till statlig inkomstskatt. Härav följer bl. a. att inkomst av en- och
tvåfamilj sfastigheter beräknas till 2,5 % av taxeringsvärdet samt att avdrag
från nämnda inkomst medges för ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital
och dessutom med 200 kr. om innehavaren är mantalsskriven på fastigheten.
De nuvarande bestämmelserna om förmögenhetsskärpningen har gällt
sedan den 1 juli 1957, dock med den ändringen att skärpningsprocenten
sänktes från 20 till 10 fr. o. m. den 1 januari 1963. Som motivering härför
anfördes att den högre skärpningsprocenten verkade hårt, vilket skulle
framträda särskilt om taxeringsvärdena på egnahemsfastigheter höjdes mera
avsevärt.
bör att neutralisera verkningarna av de höjda fastighetstaxeringsvärdena
vid 1957 års allmänna fastighetstaxering beslöt statsmakterna, att de skärp-
ningsfria beloppen skulle höjas. Med anledning av den nu pågående fastig
hetstaxeringen har riksförsäkringsverket haft uppdrag att utreda om en
ny jämkning i gällande bestämmelser rörande inkomstprövningen är moti
verad. Verket föreslår att de skärpningsfria beloppen höjs med 50 % från
20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär och från 15 000 kr. till 22 500
kr. för gift pensionsberättigad, dvs. för makar sammanlagt från 30 000 kr
till 45 000 kr.
Jag anser det angeläget, att folkpensionärer som har egna hem eller där
med jämförliga fastigheter inte på grund av en förmögenhetsökning som i
huvudsak är av nominell natur kommer i väsentligt sämre läge i fråga om
rätten till inkomstprövade pensionsförmåner. Sådana konsekvenser av den
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1965
31
pågående fastighetstaxeringen bör undvikas. Det av riksförsäkringsverket
framlagda förslaget, som gillats av remissorganen, anser jag väl avvägt. Jag
förordar att det genomförs. I detta sammanhang bör beaktas att inkomst-
prövningsreglerna påverkas av att procentsatsen för beräkning av intäkt a\
en- och tvåfamilj »fastigheter sänks från 2,5 till 2. Kungl. Maj :t har den 5
februari 1965 beslutat föreslå riksdagen sådan ändring i skattereglerna. En
ändring i dessa slår automatiskt igenom i reglerna om inkomstprövningen
av folkpensionsförmåner.
Den föreslagna uppmjukningen av skärpningsreglerna är av generell natur
och således likformig för förmögenhetsinnehavare med fastighet och så
dana, vilkas förmögenhet består av exempelvis banktillgodohavanden. För
vissa pensionstagare kommer åtgärden att medföra rätt att efter ansökan
erhålla förhöjning av utgående inkomstprövade pensionsförmåner, varjämte
vissa pensionärer som nu på grund av förmögenhetens storlek är helt ute
slutna från rätt till sådan förmån kommer att efter ansökan bli berättigade
därtill.
Kostnadsökningen på grund av ändringen kan uppskattas till omkring 10
milj. kr. per år, varav huvuddelen faller på kommunerna.
Folkpension till anstaltsvårdade
Gällande bestämmelser
Enligt 10 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring får folkpen
sion till den som under hel månad åtnjuter anstaltsvård på statens bekostnad
inte utgå med mer än för år räknat 15 % av basbeloppet. \ id nuvarande bas
belopp 5 000 kr. är alltså årsbeloppet för folkpension i dessa fall högst 750 kr.
Kan den pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd uppenbarligen inte
tillgodogöra sig nämnda belopp till sin personliga nytta, kan riksförsäkrings
verket ytterligare sätta ned beloppet, dock till lägst 200 kr. per år. Enligt
andra stycket i samma paragraf kan allmän försäkringskassa medge nära
anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigade,
rätt att helt eller delvis uppbära sådan del av folkpension, som på grund av
bestämmelserna i första stycket inte skall utges.
Är pensionstagare i annat fall än nu sagts under hel månad intagen i
annan anstalt än sjukhus eller åtnjuter han vård eller försörjning mot av
gift, som erläggs av kommun eller landstingskommun, har enligt bestämmel
ser i 10 kap. 3 § första stycket lagen om allmän försäkring den som driver
anstalten respektive kommunen eller landstingskommunen rätt att, i den
män Kungl. Maj :t så förordnar, uppbära så stor del av folkpensionen, som
täcker vårdkostnaden. Även i dessa fall gäller, att den pensionsberättigade
själv har rätt att erhålla viss del av pensionen för silt personliga behov. Med
stöd av 10 kap. 3 § har Kungl. Maj :t utfärdat kungörelsen den 25 maj 1962
(nr 393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965
(ändrad 1963:37 och 1964:582). Det fickpenningbelopp, som enligt 4 §
kungörelsen i dess lydelse fr. o. in. den 1 november 1964 skall tillhandahål
las den pensionsberättigade, utgör 780 kr. om året.
Departementschefen
Av den lämnade redogörelsen framgår att bristande överensstämmelse f. n.
råder mellan de belopp som skall tillhandahållas den pensionsberättigade för
hans personliga behov i de fall då pensionen på grund av anstaltsvistelse
in. in. satts ned och då pensionen uppbärs av den som svarar för vårdkost
naden. Vid vård på statens bekostnad utgör beloppet f. n. 750 kr., medan
det vid vård på kommunal eller landstingskommunal anstalt utgör 780 kr.
Det förra beloppet varierar automatiskt vid ändringar i basbeloppet, under
det att ändringar i det senare är beroende på Kungl. Maj :ts beslut. Då reg
lerna rörande de belopp, som i de båda fallen bör tillkomma den pensions
berättigade personligen, bör överensstämma, förordar jag att 10 kap. 2 §
första stycket lagen om allmän försäkring ändras så att Kungl. Maj :t får
fastställa det belopp med vilket pensionen högst får utgå.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr
45
år 1965
Kostnadsfrågor m.m.
Departementschefen
I det föregående har angivits de kostnadsökningar, som blir en följd av de
föreslagna ändringarna i reglerna om folkpension. Till dessa frågor liksom
till anslagsbehovet för folkpensioneringen under nästa budgetår avser jag
att återkomma efter den lagrådsbehandling av vissa lagförslag som jag äm
nar hemställa om.
Enligt vad jag inhämtat avser chefen för finansdepartementet att inom
kort föreslå proposition till riksdagen om grunderna för kommunal skat
teutjämning m. m., innebärande bl. a. att kommunerna skall bestrida kost
naderna för kommunala bostadstillägg, medan staten skall svara för övriga
folkpensionskostnader. De ändrade finansieringsreglerna är avsedda att
tillämpas på de pensionsförmåner som utbetalas fr. o. m. år 1965. Försla
gets genomförande förutsätter ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398)
om finansiering av folkpensioneringen som jag nu vill anmäla. Den kost
nadsökning som de ändrade finansieringsreglerna medför ämnar jag redo
visa i samband med anmälan av anslagsbehovet för folkpensioneringen.
•I samband med ändringen av reglerna om kommunernas bidrag till folk
pensionskostnaderna bör en ändring ske i fråga om ordningen för inbetal
ning av kommunernas kostnadsandelar. Nu gäller enligt kungörelsen den 25
maj 19o2 (nr 399) om inbetalning av kommunernas andelar i folkpensioner
att bidrag, som kommun har att utge för visst år, skall inbetalas före ut
gången av mars månad följande år. Inbetalning behöver dock inte ske förrän
en månad efter det riksförsäkringsverket lämnat kommunen uppgift om det
33
belopp som skall erläggas. Underlåter kommunen att betala inom föreskriven tid, skall kommunen erlägga dröj smålsränta efter 6 %. Från kommunalt håll har framhållits som önskvärt att kommunerna får fullgöra sina inbe talningar under flera terminer, lämpligen i samband med att staten utbe talar kommunalskatt till kommunerna. Riksdagen har med likartad moti vering hemställt om utredning av frågan om inbetalning av kommunernas andelar av folkpensionskostnaderna (rskr 1963:352). Ett förslag har ut arbetats av riksförsäkringsverket, innebärande att kommunernas inbetal ningar görs vid tre tillfällen i samband med utbetalning av förskott på kom munalskatten. Förslaget har i huvudsak tillstyrkts i inhämtade remissytt randen, dock med den erinran från vissa remissorgans sida att inbetal
ningen bör fördelas på sex tillfällen.
Enligt min mening bör betalning av kommunernas kostnader för de kom munala bostadstilläggen ske i anslutning till utbetalningen av förskott på kommunalskatten. Uppbörden bör handhas av länsstyrelserna. Härigenom tillgodoses de kommunala önskemålen samtidigt som administrationen för enklas till ett avräkningsförfarande, så att en sjättedel av kostnaden för kommunala bostadstillägg under ett år avräknas vid varje tillfälle då för skott på kommunalskatt betalas under följande år. Vid utbetalningarna i januari och mars månader torde avräkning få ske med belopp som riksför säkringsverket bestämmer på grund av en preliminär beräkning. Om det i januari eller mars månad avräknade beloppet inte motsvarar en sjättedel av statsverkets fordran hos kommunen, bör härav betingad jämkning ske av det belopp som avräknas i maj månad. De nya reglerna bör införas i lagen om finansieringen av folkpensioneringen.
Kungl. Maj.ts proposition nr
45
år 1965
Sjukförsäkringen
Sjukförsäkringsavgifterna m.m.
Gällande bestämmelser m. m.
Den som är inskriven hos allmän försäkringskassa skall enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring erlägga sjukförsäkringsavgift. I denna av gift ingår dels avgift avseende kassans utgifter för sjukpenning jämte barn tillägg samt moderskapspenning, dels avgift avseende kassans utgifter för sjukvårdsersättning.
Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning utgår, om den försäkra des eller, då den försäkrade taxeras enligt för gift skattskyldig gällande be stämmelser, de samtaxerade makarnas till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering året näst efter det år avgiften avser uppgår till minst 2 400 kr. Försäkrade, som vid avgiftsårets utgång fyllt 67 år eller för decem ber månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension, är befriade från avgift. Om den avgiftspliktige vid taxeringen till .statlig inkomstskatt
.3 Bilaga till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 45
34
erhållit särskilt avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga, avses enligt
fjärde stycket i nyssnämnda paragraf med taxerad inkomst vad som åter
står sedan den taxerade inkomsten minskats med nämnda avdrag. Vidare
tillämpas enligt 19 kap. 6 § femte stycket lagen om allmän försäkring en
avtrappningsregel, som innebär att avgiften är maximerad till ett belopp
motsvarande summan av 10 kr. och en femtedel av den taxerade inkomsten
över 2 400 kr.
Sjukförsäkringsavgifterna fastställs av riksförsäkringsverket efter kas
sornas hörande. Avgifterna varierar kassorna emellan men inom eu och
samma kassa är avgiften för sjukvårdsersättning lika stor för alla avgifts-
pliktiga. De avgifter för sjukvårdsersättning som skali inräknas i preliminär
skatt för år 1965 utgör 85 kr. i Stockholm och 73 kr. i landet i övrigt.
Departementschefen
Avgift avseende allmän försäkringskassas utgifter för sjukvårdsersättning
tas ut av försäkrade, vilkas till statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår
till minst 2 400 kr. Samma taxerade belopp utgör gräns för skyldigheten att
betala folkpensionsavgift. I syfte att nå en bättre anpassning till skatteför-
mågan, sådan den tar sig uttryck vid inkomsttaxeringen, har i prop. 1965:
14 föreslagits, att folkpensionsavgiften i stället skall beräknas på grundval
av den beskattningsbara inkomsten. De skäl som anförts för en omläggning
av skyldigheten att erlägga folkpensionsavgift kan också anföras för en mot
svarande omläggning av skyldigheten att erlägga avgift för sjukvårdsersätt
ning.
En sadan åtgärd skulle undanröja vissa olägenheter, som är förknippade
med de nuvarande reglerna. På grund av att avgift för sjukvårdsersättning
påförs alla försäkrade, vilkas taxerade inkomst uppgår till minst 2 400 kr.,
blir förhållandevis många påförda sådan avgift även om de har låg inkomst
och nedsatt skatteförmåga. Samtaxerade makar eller en ogift person, änka,
änkling eller frånskild med hemmavarande barn under 18 år får betala avgift
om den taxerade inkomsten ligger mellan 2 400 kr. och 4 500 kr., trots att
statlig och kommunal inkomstskatt inte skall erläggas. Efter ortsavdraget
4 500 kr. blir nämligen den beskattningsbara inkomsten 0. De särskilda be
stämmelserna om extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga är inte
tillämpliga, eftersom den beskattningsbara inkomsten redan är 0. Hade den
taxerade inkomsten i stället varit exempelvis 5 000 kr. eller 6 000 kr. skulle
extra avdrag ha kunnat medges med så stort belopp som erfordras för att
nedbringa den efter ortsavdraget återstående inkomsten till 0 eller alltså med
500 kr. resp. 1 500 kr. Skyldigheten att erlägga avgift för sjukvårdsersättning
skulle dock ha stått kvar. Nu nämnda olägenheter försvinner, om avgifts-
skyldighet inträder först när beskattningsbar inkomst beräknats.
Jag förordar sådan ändring i 19 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän
försäkring, att avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning skall erläggas
Kungl. Maj. ts proposition nr
45
år 1965
35
av eu försäkrad, om till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräk
nats antingen för honom själv eller för make med vilken han samtaxeias.
Om mannen har beskattningsbar inkomst, utgår alltså avgift for hustrun
även om hon inte har någon inkomst. Reglerna i 19 kap. 2 § fjärde stycket
och 6 § femte stycket lagen om allmän försäkring kan slopas. Samtidigt
bör viss ändring göras i 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953
(nr 272, ändrad 1954: 340). Det kan framhållas, att ändringen av reglerna
om avgiftsplikten inte berör rätten till sjukvårdsförmåner.
Genom den förordade omläggningen uppkommer ett avgiftsbortfall för de
allmänna försäkringskassorna, som kan uppskattas till omkring 20 milj. ki.
per år För att kompensera kassorna för detta avgiftsbortfall torde avgiften
behöva höjas med i genomsnitt 5 kr. för varje avgiftspliktig eller 10 kr. för
två makar.
I anslutning till de behandlade reglerna om sjukförsäkringen vill jag före
slå en lagändring av administrativ innebörd.
Vissa kommuner bereder medellösa eller mindre bemedlade personer läkar
vård utan kostnad eller mot låg avgift. I sådana fall kan kommunerna enligt
bestämmelser i 2 kap. 7 § första stycket lagen om allmän försäkring efter
medgivande av Kungl. Maj :t erhålla ersättning från försäkringskassan för
läkarvårdskostnaden. En stadgad praxis på området har numera utbildats.
Som ett led i strävandena att decentralisera förvaltningen bör befogen
heten att medge kommunerna rätt till ersättning flyttas från Kungl. Maj .t
till de allmänna försäkringskassorna. Jag föreslår att lagrummet andras
i enlighet härmed. Fastställandet av de grunder efter vilka ersättning skall
utgå bör liksom f. n. ankomma på Kungl. Maj :t.
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965
Förlängning av den s.k. T-försäkringen
Gällande bestämmelser in. in.
Enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelsei
om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa (ändrad 1955: 398 och
1960: 182) äger den, som vid utgången av år 1954 var medlem av erkänd
sjukkassa för erhållande av sjukpenning men som inte är sjukpenningför-
säkrad enligt 1947 års lag om allmän sjukförsäkring, rätt att för tiden intill
utgången av juni 1965 genom frivilliga avgifter försäkra sig för sjukpenning
i allmän sjukkassa (1 §). Försäkring enligt 1954 års lag kallas vanligen »T-
försäkring». Anmälan för erhållande av försäkring skall ha gjorts före den
31 juli 1955 eller, såvitt angår den som blivit sjukpenningförsäkrad enligt
sjukförsäkringslagen men vars försäkring sedermera upphört, inom två
veckor från det beslutet därom delgavs honom. T-försäkringen gäller från det
alt den tidigare sjukpenningförsäkringen i erkänd eller allmän sjukkassa
36
upphört att gälla men endast om den försäkrade fullgjort sin skyldighet att
erlägga avgift också för försäkringen i den erkända sjukkassan. I fråga om
rätten till försäkringsförmån anses den nya försäkringen utgöra fortsättning
av den tidigare (2 §). T-försäkringen skall avse sjukpenning om 1, 2 eller
3 kr., dock högst det av nämnda belopp som med 50 öre överstiger den sjuk
penning, för vilken medlemmen vid utgången av år 1954 var försäkrad i er
känd sjukkassa under de första 90 sjukhjälpsdagarna. Till sjukpenningen
utges barntillägg. Sjukpenning utges endast vid total förlust av arbetsför
mågan. För dag då den försäkrade åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning
som överstiger 1 kr. 50 öre nedsättas till detta belopp. Vid varje sjukdom
utges sjukpenning för högst 90 dagar (3 §).
Den årliga avgiften för T-försäkring utgör tolv gånger sjukpenningens
belopp (4 §). Statsbidrag för försäkringen utgår med 20 % av vad som ut
givits i sjukpenning och med 75 % av utgifterna för barntillägg. Kostnaderna
för försäkringen skall, i den mån de inte täcks av avgifter, statsbidrag och
andra tillgängliga medel, belasta försäkringen för grundsjukpenning i veder
börande kassa (5 §).
I övrigt skall vad som är stadgat rörande frivillig sjukpenningförsäkring i
allmän sjukkassa lända till efterrättelse i tillämpliga delar, dock att karens
tiden alltid skall vara tre dagar (6 §).
Fr. o. m. den 1 januari 1963 har sjukförsäkringslagen ersatts av lagen om
allmän försäkring och de allmänna sjukkassorna ombildats till allmänna
försäkringskassor.
Enligt uppgifter, som erhållits från riksförsäkringsverket, var 98 081 per
soner T-försäkrade vid utgången av år 1955, medan motsvarande antal vid
utgången av år 1963 var 87 599. Totalt har antalet försäkrade således under
tiden 1955—1963 minskat med 10 482 personer. Nedgången var särskilt
kraftig från år 1955 till år 1956. Därefter var beståndet relativt konstant
under en följd av år. Fr. o. m. år 1963 har åter konstaterats en mera bety
dande nedgång. En uppdelning efter de försäkrades ålder vid utgången av
åren 1955 och 1963 visar, att en minskning skett inom åldersgrupper under
75 år medan de äldres antal ökat. Vid utgången av år 1963 var 61 % av de
försäkrade 70 år eller mer. Nära 94 % var 60 år eller mer. Männens medel
ålder uppgick till 74,2 år och kvinnornas till 70,4 år. Statsbidraget för för
säkringen uppgick för år 1963 till ungefär 537 000 kr.
Departementschefen
Lagen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser om frivillig
sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa — den s. k. T-försäkringen —
tillkom för att övergångsvis bereda dem, som vid utgången av år 1954 var
sjukpenningförsäkrade i erkänd sjukkassa men som inte är sjukpenningför-
säkradc enligt den obligatoriska sjukförsäkringen, tillfälle att genom frivil
liga avgifter försäkra sig för sjukpenning. Denna möjlighet står öppen inte
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965
37
endast för den, som inte blivit obligatoriskt sjukpenningförsäkrad, utan även för den vars obligatoriska försäkring upphört. Försäkringen skall avse en sjukpenning av 1, 2 eller 3 kr. per dag, dock högst det av nämnda belopp, som med 50 öre överstiger den sjukpenning, för vilken den försäkrade vid utgången av år 1954 var försäkrad i erkänd sjukkassa under de första 90 sjukhjälpsdagarna. Sjukhjälpstiden vid varje sjukdom är högst 90 dagar.
Möjligheten att teckna försäkring enligt 1954 års lag liksom redan teck nade försäkringar upphör enligt gällande bestämmelser vid utgången av juni månad 1965. Jag förordar, att möjlighet till T-försäkring skall bestå till utgången av juni månad 1970. Fn försäkring, som gäller vid utgången av juni månad 1965, bör, om inte den försäkrade begär annat, utan särskild anmälan fortsätta att gälla även därefter dock längst till utgången av juni
månad 1970.
Kungl. Maj:ts proposition nr
45
år 1965
Departementschefens hemställan
I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats för slag till lag angående ändring i lagen om allmän försäkring, lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen angående införande av lagen om allmän för säkring, lag om fortsatt försäkring enligt lagen med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa, lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folk pension, lag angående ändring i lagen om finansiering av folkpensioneringen samt förordning om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen.
Av förslagen, vilka torde få fogas såsom bilaga‘ till detta protokoll, är de tre förstnämnda av den natur att lagrådets yttrande bör inhämtas över dem.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande depar tementschefen, att lagrådets yttrande över upprättade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän för
säkring,
2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring, och
3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 195U (nr 77i) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa
måtte för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Ko nungen.
Ur protokollet:
Anders Leion
1
Bilagan som, bortsett från en redaktionell jämkning, är likalydande med de vid propositio nen fogade författningsförslagen har uteslutits här.
38
Kungl. Maj:Is proposition nr
45
år 1965
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den t mars
1965.
När va lande:
justitierådet
H
agbergh
,
regeringsrådet
W
ilkens
,
justitieråden
R
iben
,
B
ergsten
.
Enligt lagrådet den 25 februari 1965 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 11
februari 1965, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i 87 § regeringsformen omfönnälda ändamålet inhämtas över upp
rättade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381)
om allmän försäkring, 2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den
25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring,
och 3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1951 (nr 774)
med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän
sjukkassa.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av
rättsavdelningschefen B. O. Hamdahl.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
Stig Granqvist
Kungl. Maj.ts proposition nr
45
år 1965
39
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 mars
1965.
N ärva rande: Statsministern
E
rlander, ministern för utrikes ärendena
N
ilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, E
denman
, J
ohansson
, H
ermansson
, H
olmqvist
, A
spling
, P
alme
, S
ven
-
Eric Nilsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, lagrådets den 1 mars 1965 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 11 februari 1965 remitte rade förslagen till 1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, 2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäk ring och 3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 195i (nr 774) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.
Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslagen utan erinran, samt hänvisar i övrigt till statsrådsprotokollet den 11 februari 1965 och anför.
Folk pensionskostnaderna
Då hänsyn tas till de av mig förordade lagändringarna kan statens kost nader för folkpensioner för budgetåret 1965/66 beräknas enligt följande uppställning vari beloppen anges i milj. kr.
T
Förändring från 1964/65
Förmånsslag
Statens kostnader
1965/66
Totalt
Höjda för- månsbelopp, flera pensio
närer m. m.
Ändrad finansiering
Ålderspension....................................
3 317
+ 371
+ 371
—
Förtidspension
.........................................................
660
+ 388
+ 67
+ 321
Hustrutillägg....................................................•
101
+ 59
+ 10
+ 49
Änkepension
huvudfall.......................................
197
+ 41
+ 41
—
övergångsfall
........................................................
120
+ 63
+
4
+ 59
Barnpension
...............................................................
43
+ 2
■+• 2 +. i
Barntillägg
...................................................................
16
+ 9
+ o
Invaliditetsersättning m. m.............
27
+ 2
4-
2
Kommunalt bostadstillägg...............
—
— 79
—
— 79
Summa
4 481
+ 856
+ 498
+ 358
40
Beräkningarna i uppställningen bygger på antagandet att 16 indextillägg
utgår vid budgetårets ingång. Vidare har antagits att ytterligare två index-
tillägg kommer att utlösas till följd av föreslagen höjning av omsättnings
skatten. Varje efter den 30 juni 1965 utfallande indextillägg med de för
ordade nya beloppen, 85 kr. för ensam pensionär och 130 kr. för två pen-
sionsberättigade makar, beräknas kosta omkring 90 milj. kr. för helt år.
Statens folkpensionskostnader under nästa budgetår kan således beräk
nas till avrundat 4 480 milj. kr. Utöver de av staten finansierade folk
pensionsförmånerna utgår kommunala bostadstillägg, som enligt de före
slagna tinansieringsreglerna skall helt bekostas av kommunerna. Kostna
derna för bostadstilläggen beräknas under budgetåret uppgå till omkring
420 milj. kr. De totala folkpensionskostnaderna under budgetåret 1965/66
blir därmed i det närmaste 5 miljarder kr. Av kostnadsökningen för sta
ten, 856 milj. kr., hänför sig 358 milj. kr. till den föreslagna ändringen av
finansieringsbestämmelserna. De ändrade finansieringsreglerna föreslås
gälla för de pensionsförmåner som utbetalas fr. o. m. år 1965. Detta med
för att det redan under budgetåret 1964/65 uppkommer en ökad belastning
på folkpensionsanslaget med drygt 150 milj. kr.
Beräkningen av anslagsbehovet bygger i huvudsak på riksförsäkrings
verkets uppskattning av totalantalet pensionstagare i januari 1966, vilken
månad ansetts representativ för hela budgetåret 1965/66. Jag utgår från
följande beräkning av antalet pensionstagare med olika slag av pensions
förmåner.
Kungl. Maj.ts proposition nr
45
år 1965
Pensionsförmån
Beräknat antal personer
Jan. 1965
1964/65
Jan. 1966
1965/66
Förändring
Ålderspension.................
851 000
873 000
+ 22 000
Förtidspension.......................
170 000
170 000
Hustrutillägg.........................
Änkepension
44 000
46 000
+ 2 000
huvudfall........................
42 000
50 000
+ 8 000
övergångsfall......................
41 000
36 000
— 5 000
Barnpension...................
36 000
35 000
1 000
Barntillägg.........................
15 000
15 000
Invaliditetsersättning...........
6 000
6 000
.—
Summa
1 205 000
1 231 000
+ 26 000
Anslaget Bidrag till folkpensioner in. in. har i prop. 1965: 1 (bil. 7 s. 23)
lör budgetåret 1965/66 preliminärt beräknats till 4 475 milj. kr. Jag före
slår att anslaget definitivt uppförs med 4 480 milj. kr. Anslaget bör fr. o. in.
nästa budgetår benänmas Folkpensioner.
Uppräkning av livräntor på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring
En genomgående princip inom yrkesskadeförsäkringen är att de vid varje
tidpunkt gällande bestämmelserna är tillämpliga på de då inträffade ska
41
dorna. Ersättningarna har på grund härav i allmänhet varit lägre ju längre
tillbaka i tiden skadan legat. Ersättningarna från den obligatoriska yrkes
skadeförsäkringen har dock genom statsmakternas beslut vid flera till
fällen förhöjts bl. a. med hänsyn till förändringarna i penningvärdet och
till reallöneutvecklingen. Härigenom har ersättningsnivån mellan äldre och
nyare skadefall i viss mån utjämnats. Till en början skedde detta genom
särskilda tillägg av statsmedel men år 1955 beslöts att förbättringarna
skulle ske genom en omreglering på så sätt att den arbetsförtjänst som låg
till grund för beräkningen av ersättningarna räknades upp. Samtidigt
beslöts att uppräkningen skulle bekostas genom tillägg till arbetsgivarnas
årliga yrkesskadeförsäkringsavgifter. En motsvarande omreglering skedde
år 1956 av \issa ersättningar på grund av den statsunderstödda frivilliga
olycksfallsförsäkringen för fiskare i vad ersättningarna avsåg skador på
grund av olycksfall i arbete. I detta fall bekostas uppräkningen med stats
medel. Fr. o. in. den 1 januari 1963 vidtogs en ytterligare förhöjning av
vissa äldre livräntor från såväl den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen
som fiskarförsäkringen, finansierad på samma sätt som 1955 och 1956
års omregleringar.
Någon uppräkning har däremot inte skett av ersättningar på giund ao
frivilliga försäkringar enligt lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring. Riks
försäkringsverket har aktualiserat frågan om uppräkning av dessa er
sättningar. Verket framhåller att det för de frivilliga försäkringarnas del
inte är möjligt att bekosta förbättringen av de äldre livräntorna genom
avgiftstillägg från arbetsgivarna. Det är också uteslutet att ta statsmedel
i anspråk för ändamålet. En uppräkning av de ifrågavarande livräntorna
torde vara möjlig endast i den mån överskott på den frivilliga försäkringen
kan disponeras.
Riksförsäkringsverket anser att en uppräkning av livräntorna från den
frivilliga försäkringen f. n. bör begränsas på motsvarande sätt som skedde
vid omregleringen av livräntor från fiskarförsäkringen. Detta innebär att
förbättring inte kommer att utgå för tid efter 67 års ålder. För uppräkning
av invalidlivränta före 67 års ålder bör krävas, att invaliditetsgraden äi
minst 30 %. Under förutsättning att uppräkningarna begränsas på nyss
angivet sätt men i övrigt sker med tillämpning av gällande grunder för om
reglering och förhöjning av livräntor från den obligatoriska försäkringen,
kan för riksförsäkringsverkets del antalet berörda livräntor beräknas till
sammanlagt 167. Det årliga förhöjningsbeloppet uppskattas till 257 000 kr.,
varemot svarar ett kapitalvärde av 2 280 000 kr.
Riksförsäkringsverket uppger vidare att verkets yrkesskadeförsäkrings-
fond vid 1963 års utgång uppgick till i runt tal 594 milj. kr. Samtidigt be
räknades livränte- och ersättningsrcserverna till sammanlagt 517 milj. kr.
Behållningen utöver dessa försäkringstekniska fonder var alltså omkring
77 milj. kr. I sistnämnda belopp ingår eu premieutjämnings- och säker-
Kungl. Maj.is proposition nr
45
år 1965
4-
Kungl. Muj:ts proposition nr 45 år 1!)65
hetsfond på 73 milj. kr. och ett kursregleringskonto på 4 milj. kr. Av
premieutjämnings- och säkerhetsfonden beräknades 3,4 milj. kr. ha upp
kommit genom frivilliga försäkringar enligt 1954 års yrkesskadeförsäk
ringslag. För frivilliga försäkringar enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag
töreligger inte någon separat bokföring, men det anses sannolikt att inte
obetydliga överskottsmedel från dessa försäkringar ingår i yrkesskadeför-
säkringsfonden.
Riksförsäkringsverket anför, att uppkomna överskott på de frivilliga
försäkringarna gör det möjligt att räkna upp de ifrågavarande livräntorna
på angivet sätt. För att överskottet skall få disponeras för ändamålet fordras
medgivande av Kungl. Maj :t och riksdagen.
För den särskilda olycksfallsförsäkringen för fiskare finns en speciell
fond, i vilken försäkringsformerna för olycksfall under yrkesutövning och
olycksfall utom arbetet redovisas var för sig. För utomarbetsförsäkringen
fanns vid 1963 års utgång en livräntereserv på 0,16 milj. kr. och en säker
hetsfond på 0,2 milj. kr. Den senare gör det möjligt att räkna upp livräntor
från utomarbetsförsäkringen på motsvarande sätt som livräntorna från
inomarbetsförs äk ringen.
Riksförsäkringsverket hemställer, att verket måtte bemyndigas att dis
ponera till frivilliga försäkringar hänförliga överskottsmedel i yrkesskade-
och fiskarförsäkringsfondema för ersättningsförhöjningar enligt i det före
gående angivna grunder fr. o. in. den 1 juli 1965.
I likhet med riksförsäkringsverket anser jag det riktigt att från verket
utgående ersättningar på grund av frivilliga försäkringar enligt yrkesskade-
försäkringslagstiftningen liksom ersättningar för skador utom arbetet på
grund av den särskilda olycksfallsförsäkringen för fiskare förhöjs med an
litande av tillgängliga överskottsmedel på sätt verket föreslagit. Jag har
ei farit, att socialförsäkringsbolagen f. n. utreder förutsättningarna för mot
svarande höjningar av livräntor på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring
i bolagen.
A llmänna sjukförsäkringsfonden
Enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring skall arbetsgivarna erlägga
avgift till bl. a. sjukförsäkringen. Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen
utgör enligt 19 kap. 4 § per år 1,5 % av löner upp till 22 000 kr. för år
räknat. Av avgiften skall u/15 användas till bestridande av utgifterna för
tillaggssjukpenning i vad den svarar mot inkomst av anställning. Beloppet
fördelas mellan försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter för
sådan sjukpenning. Kungl. Maj :t äger dock med riksdagen bestämma, att
viss del av beloppet i stället skall ingå till en fond, allmänna sjukförsäkrings
fonden, vilken förvaltas enligt grunder som fastställs i enahanda ordning.
Fore den 1 januari 1963 gällde i princip likartade bestämmelser beträffande
arbetsgivarnas bidrag till utgifterna för tilläggssjukpenning enligt lagen
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 7,96a
4a
om allmän sjukförsäkring och för tilläggspenning enligt lagen om moder-
skapshjälp.
När arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna för tilläggssjukpenning och
tilläggspenning ursprungligen fastställdes beräknades det, att dessa bidrag
skulle komma att svara för ungefär 60 % av kostnaderna för nämnda ända
mål. Detta antagande ligger också till grund för nu gällande finansierings-
regler. Under åren 1955--1958 översteg arbetsgivarbidragen nämnda pro
centtal. Det överskjutande beloppet har i enlighet med statsmakternas för
varje särskilt år fattade beslut fonderats i allmänna sjukförsäkringsfonden.
För åren 1959 och 1960 har den för tilläggssj ukpenning och tilläggspenning
avsedda delen däremot inte uppgått till beräknade 60 % av utgifterna. För
år 1959 ansågs detta inte erfordra någon åtgärd. För år 1960 återfördes från
fonden det belopp varmed arbetsgivarbidragen för ifrågavarande ilndamal
understeg 60 % av utgifterna. Motsvarande återföring gjordes också för ar
1961 (prop. 1962: 153, L2U 28, rskr 302).
Riksförsäkringsverket har tagit upp frågan om ytterligare återföring av
medel från allmänna sjukförsäkringsfonden och överföring av medel till
fonden. Verket upplyser, att arbetsgivarbidragen till tilläggssj ukpenning
och tilläggspenning för år 1962 understiger 60 % av de under nämnda år i
de allmänna sjukkassorna bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål
med 3 067 678 kr. För år 1963 överstiger arbetsgivaravgifterna till tillaggs-
sjukpenning, i vad den svarar mot inkomst av anställning, 60 % av de all
männa försäkringskassornas utgifter för ifrågavarande ändamål med
18 093 359 kr. Arbetsgivaravgifterna till sådan tilläggssj ukpenning för år
1964 har ännu inte kunnat exakt fastställas men preliminärt beräknas de
överstiga nyss nämnda procenttal av utgifterna med omkring 21 milj. kr.
Verket upplyser vidare att allmänna sjukförsäkringsfonden den 30 juni
1964 uppgick till i runt tal 245 milj. kr.
Riksförsäkringsverket framhåller att man nu synes ha vunnit sådan
erfarenhet, att den nämnda 60-procentsregeln kan fastställas att galla tills
vidare. En generell sådan regel skulle underlätta hl. a. beräkningen av de
egenavgifter som erfordras för tilläggssjukpenningförsäkringen för anställ
da. Riksförsäkringsverket föreslår att generella föreskrifter utfärdas om
att till allmänna sjukförsäkringsfonden skall överföras belopp varmed
arbetsgivaravgifterna för visst år till försäkringen för de anställdas tilläggs
sj ukpenning överstiger 60 % av de under året i de allmänna försäkringskas
sorna bokförda utgifterna för sådan sjukpenning samt att från nämnda fond
skall återföras belopp varmed ifrågavarande avgifter för visst år under
stiger 60 % av angivna utgifter för året. Verket anser att regeln bör ges
tillämpning fr. o, in. 1962.
Allmänna sjukförsäkringsfonden har till syfte att utgöra eu reserv vid
tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser. Underskott resp. över
skott av den art som riksförsäkringsverket redogjort för kan regleras genom
44
att medel överförs till fonden eller återförs från fonden, överväganden på
gar f. n. om de framtida reglerna för socialförsäkringens finansiering. Med
hansyn härtill bör frågan om överföring av medel till fonden eller åter-
formg av medel dit behandlas på samma sätt som tidigare. Jag förordar
att från allmänna sjukförsäkringsfonden återförs det belopp varmed arbets
givarnas bidrag till utgifterna för tilläggssjukpenning och tilläggspenning
tor ar 1962 underskrider 60 % av kassornas utgifter för dessa ändamål
under samma år, varvid medlen bör användas som bidrag till ifrågavarande
utgifter. Till samma fond bör överföras de belopp varmed arbetsgivarnas
avgifter för tilläggssjukpenning för anställda för ettvart av åren 1963 och
1964 överstiger 60 % av kassornas utgifter för sådan försäkring under res
pektive år.
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1965
Departementschefens hemställan
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kund.
Maj :t måtte genom proposition
A. föreslå riksdagen att
dels, jämlikt 87 § regeringsformen, antaga de i det föregående nämnda
t or slagen till
1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring,
2) ^ lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382)
angående införande av lagen om allmän försäkring,
3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774)
med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän
s jukkassa,
dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till
1) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om
hnstrutillågg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,
2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansie
ring av folkpensioneringen,
3) förordning om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 273),
dels, med ändring av tidigare beslut, fatta principiellt beslut om att
bolag, som avses i 1 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeför
säkring, icke efter utgången av år 1967 skall äga meddela försäkring enligt
nämnda lag,
dels medgiva riksförsäkringsverket att disponera till frivilliga försäk
ringar hänförliga överskottsmedel i yrkesskadeförsäkringsfonden och över
skottsmedel i fiskarförsäkringsfonden för förhöjning fr. o. m. den 1 juli
1965 av livräntor som på grund av frivillig försäkring utges av verket,
45
dels besluta att från allmänna sjukförsäkringsfonden skall återföras det
belopp, varmed arbetsgivarbidragen för år 1962 till tilläggssjukpenning
enligt lagen om allmän sjukförsäkring och till tilläggspenning enligt lagen
om moderskapshjälp underskrider 60 % av de under nämnda år i de all
männa sjukkassorna bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål,
dels ock besluta att till allmänna sjukförsäkringsfonden skall överföras
det belopp, varmed arbetsgivarnas avgifter för ettvart av åren 1963 och
1964 till tilläggssjukpenning, i vad den svarar mot inkomst av anställ
ning, överstiger 60 % av de under respektive år i de allmänna försäkrings
kassorna bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål,
B. lämna riksdagen tillfälle att avge yttrande över de i statsrådsproto
kollet den 11 februari 1965 angivna huvudgrunderna för avvecklingen av
de s. k. socialförsäkringsbolagens verksamhet,
C. föreslå riksdagen att för budgetåret 1965/66 under femte huvudtiteln
anvisa till Folkpensioner ett förslagsanslag av 4 480 000 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämman
de av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas propo
sition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Håkan Rahm
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1965