Prop. 1961:45

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

1

Nr 45

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­

gående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, m. mgiven Stockholms slott den 17 mars 1961.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels

antaga härvid fogade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,

2) lag angående ändring i lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moder- skapshjälp,

3) lag om överflyttande på riksförsäkringsverket av de uppgifter och be­ fogenheter, som tillkomma riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen,

4) lag om försäkringsdomstol, , 5) lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkes­ skadeförsäkring,

6) lag om besvär över försäkringsrådets beslut, 7) lag angående ändring i lagen den 28 maj 1959 (nr 291) om försäk­ ring för allmän tilläggspension,

8) förordning om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

9) förordning om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän till- läggspension, m. in.,

10) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpen­ sionering,

11) lag angående ändring i lagen den 18 maj 1956 (nr 293) om ersättning åt smittbärare, 1

—Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr

45

2

12) förordning angående ändring i förordningen den 21 maj 1954 (nr 269) om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställ- ning,

13) förordning angående ändring i förordningen den 29 augusti 1958 (nr 460) om sjukhjälp i vissa fall åt svenska medborgare, som icke äro

bosatta i riket och

14) reglemente angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder,

dels ock

bifalla de förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen före­

dragande departementschefen hemställt.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag om att socialförsäkringens organisa­ tion skall bli mera enhetlig.

Enligt förslaget skall lokalsjukkassorna fr. o. m. den 1 januari 1962 av­ skaffas och sjukförsäkringen handhavas av kassor, motsvarande de nuva­ rande centralsjukkassorna. Varje sjukkasseområde kommer i regel att om­ fatta en landstingskommun eller en stad som ej tillhör sådan kommun. Lokalsjukkassornas expeditioner omvandlas till lokalkontor för de nya sjukkassorna. Lokalsjukkassornas styrelser kommer att ersättas av lokala försäkringsnämnder, i allmänhet en för varje primärkommun, vilka skall tillhandagå de nya sjukkassorna med råd och upplysningar. En försäk- ringsnämnd skall bestå av 5—7 ledamöter, vilka samtliga utses av kom­ munen.

Inom de nya sjukkassorna skall enligt förslaget inte finnas något om­ budsmöte. Sjukkassestyrelsen skall bestå av 7 ledamöter, av vilka en, ord­ föranden, utses av Kungl. Maj :t, en av medicinalstyrelsen, en av länsstyrel­ sen och fyra av landstinget eller staden.

Den i propositionen förordade organisationen innebär, att sjukkassorna, när nya invalidpensionsregler beslutats och utgivande av ATP-pensioner blir aktuellt, skall utvecklas till lokalorgan även för folkpensionering och

3

ATP. Några lagförslag av denna innebörd framlägges inte nu, men riksda­ gens godkännande begäres av riktlinjerna för pensionsärendenas handlägg­ ning inom sjukkassorna i framtiden.

Enligt dessa riktlinjer skall invalidpensionsärenden prövas av särskilda organ inom sjukkassorna, kallade pensionsdelegationer. En sådan delega­ tion skall bestå av en av Kungl. Maj :t utsedd ordförande, som skall vara densamme som sjukkassestyrelsens ordförande, två av medicinalstyrelsen utsedda läkare och två ledamöter, valda av landstinget eller staden. En representant för länsarbetsnämnden skall, utan att äga rösträtt, kunna deltaga i delegationens sammanträden. Ärendena skall föredragas i delega­ tionen av en särskild tjänsteman hos sjukkassan, som skall förestå en pen- sionsavdelning inom kassan. Ärenden rörande ålderspension, barnpension och änkepension i nya fall skall avgöras av tjänstemän på dessa avdelningar. De inkomstprövade folkpensionsförmånerna — kommunala bostadstillägg, hustrutillägg och änkepensioner i äldre fall — skall prövas av de föreslagna försäkringsnämnderna.

Riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen skall enligt propositions­ förslaget den 1 juli 1961 sammanslås till ett ämbetsverk, benämnt riksför­ säkringsverket. Det nya ämbetsverkets ledning föreslås utgöras av en verks- styrelse bestående av generaldirektören, en överdirektör och souschef samt 5 av Kungl. Maj :t särskilt förordnade ledamöter. Riksförsäkringsverket in­ delas i tre större avdelningar under var sin chef samt inom avdelningarna i byråer och en fristående sektion.

Besvär över riksförsäkringsverkets och försäkringsrådets beslut i social- försäkringsfrågor skall enligt förslaget fr. o. m. den 1 juli 1961 prövas av en nyinrättad försäkringsdomstol, bestående av en president och minst 4 för- säkringsdomare, som skall vara lagfarna, samt minst 4 icke lagfarna leda­ möter, som skall ha uppdraget som bisyssla. Domstolen blir domför med tre lagfarna och två icke lagfarna ledamöter. Prejudikatfrågor skall kunna av­ göras i plenum.

För budgetåret 1961/62 hemställes om anslag till försäkringsdomstolen, försäkringsrådet och riksförsäkringsverket.

För att yrkesskadeförsäkringen senare skall kunna inordnas i samma or­ ganisation som de övriga obligatoriska socialförsäkringarna föreslås, att riksdagen fattar principiellt beslut om att de s. k. socialförsäkringsbolagen inte skall få meddela yrkesskadeförsäkring efter utgången av år 1965.

Vidare föreslås i propositionen, att bestämmelserna om beräkning av pen- sionsgrundande inkomst i lagen om försäkring för allmän tilläggspension skall ändras, så alt samma regler skall gälla för sådan beräkning, vare sig inkomsten härrör av anställning eller av annat förvärvsarbete. De nya reg­ lerna skall tillämpas även på 1960 års inkomster. Tiden för anmälan om undantagande från försäkringen, såvitt angår inkomst av annat förvärvs­ arbete än anställning, utsträckes till den 31 augusti 1961. Inom samma tid

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

4

skall också en redan gjord anmälan om undantagande kunna återkallas utan att undantagandet påverkar pensionsrätten.

Slutligen föreslås sådana ändringar i folkpensioneringslagen, att det s. k. fickpenningbeloppet till vissa anstaltsvårdade folkpensionärer höjes till 50 kr. i månaden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1961

o

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om

allmän sjukförsäkring

Härigenom förordnas beträffande lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring!,

dels

att 61—68, 80, 86—88 och 112—120 §§ skola upphöra

att gälla,

dels

att 3, 4, 9, 15, 16, 18, 31, 33, 39, 41, 42, 55—58, 60, 69—72, 75,

76, 78, 79, 81—85, 89, 92—94, 97, 99, 103, 104, 109 och 111 §§ skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels

att i 5, 6, 19, 27, 34, 37, 40, 46—49,

52, 53, 59, 73, 74, 77, 90, 91, 95, 98, 101, 102, 105, 107 och 108 §§ orden »all­ män sjukkassa» och »centralsjukkassa» eller former av dessa ord skola ersättas med ordet »sjukkassa» eller motsvarande former härav,

dels

att

omedelbart efter 77 § skall införas en ny paragraf, betecknad 77 a §, av den lydelse här nedan angives,

dels

att överskrifterna omedelbart före 61, 86, 112

och 118 §§ skola utgå ur lagen,

dels ock

att omedelbart framför 77 a § skall

införas en ny överskrift av nedan angiven lydelse.

(Gällande lydelse)

3 §•

Allmän sjukkassa är centrals jukkassa eller lokalsjuk­ kassa.

För varje

landstingsområde

samt

varje stad, som ej

deltager i lands­

ting,

skall finnas en

centralsjukkas­

sa.

Då särskilda förhållanden föran­ leda därtill, må dock två

landstings­

områden

eller

sådant område

och

stad, som

ej deltager i landsting,

för­

enas till ett

centralsjukkasseområde.

Om skäl åro därtill, må annan stad än nu sagts bilda eget centrals juk­ kasseområde.

Angående indelning i

centrals jukkasseområden

beslutar

Konungen.

(Föreslagen lydelse)

För varje

landstingskommun

samt

varje stad, som ej

tillhör sådan kom­

mun,

skall finnas en

allmän sjuk­

kassa.

Då särskilda förhållanden för­

anleda därtill, må dock två

lands­

tingskommuner

eller

landstingskom­

mun

och stad som

nyss sagts

för­

enas till ett

sjukkasseområde.

An­

gående indelning i

sjukkasseområden

beslutar Konungen.

Allmän sjukkassa skall inrätta lo­ kalkontor i den mån så prövas er­ forderligt.

1 Senaste lydelse av 16, 19 och 41 §§ se SFS 1959:585, av 27 och 47 §§ se SFS 1960:179, av 31 § se SFS 1956:74, av 33 § se SFS 1960:106, av 34 § se SFS 1955: 397, av 37 § se SFS 1954:518, av 39, 58 och 86 §§ se SFS 1958:457, av 56 § se SFS 1954: 267, av 69 § se SFS 1956: 627, av 107 § se SFS 1954:244 samt av övriga berörda paragrafer se senaste lydelse av lagen SFS 1953:569.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

(Gällande lydelse)

Centralsjukkasseområde, som ej utgöres enbart av stad, skall vara in­ delat i lokalsjukkasseområden, om­ fattande en eller flera kommuner. Angående indelning i lokalsjukkasse­ områden beslutar Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer. För varje lokals jukkasseområde skall finnas en lokalsjukkassa.

Lokalsjukkassa skall vara anslu­ ten till den centralsjukkassa, inom vars verksamhetsområde lokalsjukkasseområdet är beläget.

4

§•

I denna lag förstås med läkare: den som äger behörig­ het att inom riket utöva

läkarkons-

ten;

läkarvård: vård som medde­ las av läkare, dock icke vård som lämnas försäkrad, vilken åtnjuter sjukhusvård;

sjukhusvård: vård som å sjukvårdsanstalt lämnas där intagen försäkrad ävensom vård å annan sjukvårdsinrättning, om vården be- redes genom

pensions styreis ens

för­

sorg;

sj ukvårdsanstalt: allmänt sjukhus ävensom annan sjukvårds­ inrättning, som enligt av Konungen fastställd förteckning är att anse så­ som sjukvårdsanstalt jämlikt denna lag;

allmänt sjukhus: sjuk­ vårdsinrättning som tillhör staten eller till vars drift statsbidrag utgår eller som drives av

landsting

eller

stad, som ej

deltager i landsting,

och ej är anordnad vid

fattigvårds-

anstalt

ävensom sjukvårdsinrättning

(Föreslagen lydelse)

I denna lag förstås med läkare: den som äger behörig­ het att inom riket utöva

läkaryrket;

läkarvård: vård som medde­ las av läkare, dock icke vård som lämnas försäkrad, vilken åtnjuter sjukhusvård;

sj u k husvård: vård som å sjukvårdsanstalt lämnas där intagen försäkrad ävensom vård å annan sjukvårdsinrättning, om vården be- redes genom

riksförsäkringsverkets

försorg;

sj ukvårdsanstalt: allmänt sjukhus ävensom annan sjukvårds­ inrättning, som enligt av Konungen fastställd förteckning är att anse så­ som sjukvårdsanstalt jämlikt denna lag!

allmänt sjukhus: sjuk­ vårdsinrättning som tillhör staten eller till vars drift statsbidrag utgår eller som drives av

landstingskom­

mun

eller stad, som ej

tillhör sådan

kommun,

och ej är anordnad vid

hem, som avses i 18 § lagen om so-

7

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

varöver

pensionsstyrelsen

förfogar

för sin sjukvårdande verksamhet;

hemortssjukhus: allmänt sjukhus, drivet av

det landsting eller

sådan i landsting ej deltagande

stad,

inom vars område försäkrad är bo­ satt.

När nedan i denna lag användes uttrycket sjukkassa, avses därmed

lokalsjukkassa eller, där sådan ej finnes inrättad, centralsjukkassa.

9

Försäkringspliktig skall för varje kalenderår vara medlem i

sjukkas­

san för den kommun, där

han för

samma år blivit mantalsskriven. Är försäkringspliktig icke mantalsskri­ ven inom riket, skall han vara med­ lem i sjukkassan

för den kommun,

där

han är bosatt vid ingången av kalenderåret eller vid den senare tidpunkt, då försäkringsplikt inträ­ der.

Medlem i lokalsjukkassa är genom dennas anslutning till centralsjuk­ kassa tillika medlem i den senare.

Sjukvårdsersättning till barn, som i 6 § sista stycket avses, utgives av sjukkassan

för den kommun, där

barnet är bosatt.

15

Ersättning för utgifter för sjuk­ husvård, som på grund av sjuk­ dom varit erforderlig, utgår,

då vården beretts å hemortssjuk­ hus, med belopp, som motsvarar den för sådan vård vid sjukhuset tilläm­ pade avgiften å allmän säl,

cialhjålp,

ävensom sjukvårdsinrätt­

ning varöver

riksförsäkringsverket

förfogar för sin sjukvårdande verk­ samhet;

hemortssjukhus: allmänt sjukhus, drivet av

den landstings­

kommun eller landstingskommun ej tillhörande

stad, inom vars område

försäkrad är bosatt.

När nedan i denna lag användes uttrycket sjukkassa, avses därmed

allmän sjukkassa.

§•

Försäkringspliktig skall för varje kalenderår vara medlem i

den sjuk­

kassa, inom vars verksamhetsom­ råde

han för samma år blivit man­

talsskriven. Är försäkringspliktig icke mantalsskriven inom riket, skall han vara medlem i

den sjukkassa,

inom vars verksamhetsområde

han

är bosatt vid ingången av kalender­ året eller vid den senare tidpunkt, då försäkringsplikt inträder.

Sjukvårdsersättning till barn, som i 6 § sista stycket avses, utgives av

den sjukkassa, inom vars verksam­ hetsområde

barnet är bosatt.

§•

Ersättning för utgifter för sjuk­ husvård, som på grund av sjuk­ dom varit erforderlig, utgår,

då vården beretts å hemortssjuk­ hus, med belopp, som motsvarar den för sådan vård vid sjukhuset tilläm­ pade avgiften å allmän sal,

8

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

(Gällande lydelse)

då erforderlig vård ej kunnat be­ redas å hemortssjukhus eller beho­ vet av sjukhusvården uppkommit utanför

det landstingsområde eller

sådan i landsting ej deltagande

stad,

där den sjuke är bosatt, och den sjuke med anledning härav måst in­ tagas å annat allmänt sjukhus, med belopp, som motsvarar den lägsta av­ gift, mot vilken den sjuke kunnat er­ hålla vården å sjukhuset,

då vården annorstädes än å all­ mänt sjukhus beretts genom

pen-

sionsstyrelsens

försorg, med belopp,

som motsvarar den lägsta för sådan vård utgående avgiften, samt

i övriga fall med belopp, motsva­ rande den lägsta avgift, mot vilken den sjuke kunnat erhålla vården å allmän sal vid hemortssjukhus, läm­ pat för sjukdomens behandling.

Konungen äger------------—---------

i

(Föreslagen lydelse)

då erforderlig vård ej kunnat be­ redas å hemortssjukhus eller beho­ vet av sjukhusvården uppkommit utanför

den landstingskommun eller

landstingskommun ej tillhörande

stad, där den sjuke är bosatt, och den sjuke med anledning härav måst in­ tagas å annat allmänt sjukhus, med belopp, som motsvarar den lägsta av­ gift, mot vilken den sjuke kunnat erhålla vården å sjukhuset,

då vården annorstädes än å all­ mänt sjukhus beretts genom

riks­

försäkringsverkets

försorg, med be­

lopp, som motsvarar den lägsta för sådan vård utgående avgiften, samt

i övriga fall med belopp, motsva­ rande den lägsta avgift, mot vilken den sjuke kunnat erhålla vården å allmän sal vid hemortssjukhus, läm­ pat för sjukdomens behandling,

igivet belopp.

16 §.

Har försäkrad------------------------under resan. Ersättning må ej utgivas med hög­ re belopp än som skulle hava utgått vid besök hos den provinsialläkare eller stadsläkare, inom vars distrikt den försäkrade vistas. Ersättning må dock utgivas högst med belopp, som skulle hava utgått, om läkarvården sökts vid närmaste allmänna sjuk­ hus, där vården kunnat meddelas,

a) om den försäkrade efter hänvis­ ning av läkare sökt läkarvård vid sjukvårdsanstalt eller för enbart öp­ pen vård avsedd sjukvårdsinrättning, vilken tillhör staten eller till vars drift statsbidrag utgår eller som dri­ ves av

landsting eller stad, som ej

deltager i landsting;

Ersättning må ej utgivas med hög­ re belopp än som skulle hava utgått vid besök hos den provinsialläkare eller stadsläkare, inom vars distrikt den försäkrade vistas. Ersättning må dock utgivas högst med belopp, som skulle hava utgått, om läkarvården sökts vid närmaste allmänna sjuk­ hus, där vården kunnat meddelas,

a) om den försäkrade efter hän­ visning av läkare sökt läkarvård vid sjukvårdsanstalt eller för enbart öp­ pen vård avsedd sjukvårdsinrättning, vilken tillhör staten eller till vars drift statsbidrag utgår eller som dri­ ves av

landstingskommun eller stad,

som ej tillhör sådan kommun;

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

b) om den försäkrade utan att hän­ visning av läkare skett sökt läkar­ vård vid sjukvårdsanstalt för skada, som drabbat honom genom olycks­ fall, och det skäligen kunnat anta­ gas att han till följd av skadan var i trängande behov av läkarvård vid så­ dan anstalt;

c) om den försäkrade på grund av sjukdom varit i trängande behov av läkarvård men icke kunnat anträffa den provinsialläkare eller stadsläka­ re, inom vars distrikt han vistas, och därför sökt vård hos annan läkare.

(Gällande lydelse)

b) om den försäkrade utan att hänvisning av läkare skett sökt lä­ karvård vid sjukvårdsanstalt för ska­ da, som drabbat honom genom olycksfall, och det skäligen kunnat antagas att han till följd av skadan var i trängande behov av läkarvård vid sådan anstalt;

c) om den försäkrade på grund av sjukdom varit i trängande behov av läkarvård men icke kunnat anträffa den provinsialläkare eller stadsläka­ re, inom vars distrikt han vistas, och därför sökt vård hos annan lä­

(Föreslagen lydelse)

kare.

Ersättning i--------------------— försäkrades bostad. Ersättning må------------------------ icke utgå. Angående beräkningen i övrigt av ersättning enligt denna paragraf för­ ordnar Konungen. Konungen äger därvid beträffande resor inom viss

centralsjukkassas

verksamhetsområ­

de föreskriva, att ersättning skall ut­ gå endast i den mån utgifterna för varje besök hos läkaren överstiga fem kronor samt att vad i andra styc­ ket stadgas icke skall äga tillämp-

Angående beräkningen i övrigt av ersättning enligt denna paragraf för­ ordnar Konungen. Konungen äger därvid beträffande resor inom viss

sjukkassas

verksamhetsområde före­

skriva, att ersättning skall utgå en­ dast i den mån utgifterna för varje besök hos läkaren överstiga fem kro­ nor samt att vad i andra stycket stadgas icke skall äga tillämpning.

ning.

Vid tandläkarvård — —------------- — motsvarande tillämpning.

18

Sjukkassa må, med tillsynsmyn­ dighetens medgivande och enligt de närmare föreskrifter som meddelas av tillsynsmyndigheten, besluta,

att

ersättning skall utgå för försäkrads

kostnader för sjukgymnastik eller eljest behandling med bad, massage, elektricitet eller hetluft eller annan därmed jämförlig behandling eller för konvalescentvård. I sådant fall skall den obligatoriska sjukvårdsför-

§•

Konungen äger föreskriva,

att er­

sättning

enligt av Konungen fastställ­

da grunder

skall utgå för försäkrads

utgifter för annan vård eller be­ handling i anledning av sjukdom än ili och 15 §§ sägs.

10

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

säkringen i kassan omfatta åven för­ mån, som avses med beslutet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

31 §.

Drabbas någon,------- —-------------av skadan. Omfattas skadan-------------------------av skadan. Vid sjukdom, som enligt annan lag än lagen om yrkesskadeförsäkring eller enligt särskild författning eller enligt Konungens förordnande med­ för rätt till ersättning,

som

bestäm­

mes av eller utbetalas från

riksför-

säkringsanstalten

eller bolag varom

sägs i 1 § lagen om yrkesskadeförsäk­ ring, utgives sjukhjälp enligt denna lag endast i den mån sjukhjälpens belopp överstiger vad som i motsva­ rande hänseende utgår i sådan er­ sättning.

Vid sjukdom, som enligt annan lag än lagen om yrkesskadeförsäk­ ring eller enligt särskild författning eller enligt Konungens förordnande medför rätt till

en motsvarande

er­

sättning,

vilken

bestämmes av eller

utbetalas från

riksförsäkringsverket

eller bolag varom sägs i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring, utgives sjuk­ hjälp enligt denna lag endast i den mån sjukhjälpens belopp överstiger vad som i motsvarande hänseende utgår i sådan ersättning.

Vad i

om yrkesskadeförsäkring.

33 §.

Medlem i

allmän

sjukkassa är Medlem i sjukkassa är pliktig att

pliktig att erlägga avgift för försäk- erlägga avgift för försäkringen ringen (sjukförsäkringsav- (sjukförsäkringsavgift), gift), som enligt vad nedan sägs som enligt vad nedan sägs innefat- innefattar avgift för dels sjukvårds- tar avgift för dels sjukvårdsförsäk- försäkringen, dels försäkringen för ringen, dels försäkringen för grund­ grunds jukpenning och dels försäk- sjukpenning och dels försäkringen ringen för tilläggssjukpenning. Av- för tilläggssjukpenning. Avgift för gift för försäkring för grundsjukpen- försäkring för grundsjukpenning ning skall avse jämväl barntillägg, skall avse jämväl barntillägg.

Den som är medlem i såväl lokal­ som centralsjukkassa skall erlägga sjukförsäkringsavgift i båda kas­ sorna.

Avgift för--------------- — — eller sjukbidrag. Avgift för------------------------ettusentvåhundra kronor. Avgift för —----------- — — av tjänstgöringen. Vad i — —--------------- taxerade inkomst. Medlem, som----------------------- makens sjukförsäkringsavgift.

11

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

39 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

Beloppet av de i 38 § avsedda bi­ drag, som belöpa å ett kalenderår, skall i den ordning Konungen be­ stämmer fördelas mellan

central­

sjukkassorna.

Såvitt angår sjuk-

vårdsförsäkringen skall fördelningen ske i förhållande till

centralsjukkas­

sornas och till dem anslutna lokal­ sjukkassors

utgifter under kalender­

året för sjukhusvård och för ända­ mål som avses i 41 § första stycket a), ökade med de å samma år belö­ pande utgifter för läkemedel, som åvila kassorna. Beträffande försäk­ ringen för tilläggssjukpenning skall fördelningen ske i förhållande till

centralsjukkassornas och till dem anslutna lokalsjukkassors

utgifter

för tilläggssjukpenning under kalen­ deråret. Konungen äger dock med riksdagen bestämma, att viss del av bidragen skall ingå till en fond att förvaltas enligt grunder, som fast­ ställas i enahanda ordning.

I avräkning å de bidrag, som kom­ ma att debiteras för visst kalenderår, äger

centralsjukkassa

av statsverket

erhålla förskott enligt de föreskrif­ ter Konungen utfärdar.

41

Sjukhjälpsbidrag utgår

till centralsjukkassa

med nedan an­

givna procentuella andel av

de

utgif­

ter under kalenderåret,

som bestritts

av centralsjukkassan och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen

för

a) läkarvård enligt 14 § och 19 § första stycket, goltgörelse till arbets­ givare enligt 19 § andra stycket för

Beloppet av de i 38 § avsedda bi­ drag, som belöpa å ett kalenderår, skall i den ordning Konungen be­ stämmer fördelas mellan

sjukkas­

sorna.

Såvitt angår sjukvårdsförsäk-

ringen skall fördelningen ske i för­ hållande till

kassornas

utgifter un­

der kalenderåret för sjukhusvård och för ändamål som avses i 41 § första stycket a), ökade med de å samma år belöpande utgifter för lä­ kemedel, som åvila kassorna. Beträf­ fande försäkringen för tilläggssjuk­ penning skall fördelningen ske i för­ hållande till

kassornas

utgifter för

tilläggssjukpenning under kalender­ året. Konungen äger dock med riks­ dagen bestämma, att viss del av bi­ dragen skall ingå till en fond att för­ valtas enligt grunder, som faststäl­ las i enahanda ordning.

I avräkning å de bidrag, som kom­ ma att debiteras för visst kalenderår, äger

sjukkassa

av statsverket erhålla

förskott enligt de föreskrifter Ko­ nungen utfärdar.

§•

Sjukhjälpsbidrag utgår med nedan angivna procentuella an­ del av

sjukkassas

utgifter under ka­

lenderåret för

a) läkarvård enligt 14 § och 19 § första stycket, gottgörelse till arbets­ givare enligt 19 § andra stycket för

12

Kungl. Maj:ts proposition nr A5 år 1961

(Gällande lydelse)

läkarvård och för andra sjukvår­ dande åtgärder än som avses i 18 §, resor enligt 16 och 17 §§ samt gott- görelse enligt 19 § tredje stycket för transporter ................... 50 procent;

b) grundsjukpenning och motsva­ rande del av hempenning ...............

.................................... 50 procent;

c) barntillägg .......... 75 procent. Konungen äger medgiva att till

centralsjukkassa,

för vilken med

hänsyn till bebyggelse och kommuni­ kationer särskilt stora utgifter upp­ komma för ändamål, som i första stycket a) sägs, bidraget för utgifter till dylika ändamål skall utgå med mer än femtio procent av

de

utgif­

ter,

som bestritts av kassan och till

denna anslutna lokalsjukkassor,

dock med högst sjuttio procent av desamma.

Därvid må föreskrivas, att

medgiven ökning av bidraget helt el­ ler delvis skall tillkomma lokalsjuk­ kassa.

Angående sjukhjälp sbidrag

till

centralsjukkassa

för utgifter för

sjukvård utom riket gäller vad där­ om är särskilt stadgat.

(Föreslagen lydelse)

läkarvård och för andra sjukvårdan­ de åtgärder än som avses i 18 §, re­ sor enligt 16 och 17 §§ samt gottgö- relse enligt 19 § tredje stycket för transporter ............... 50 procent;

b) grundsjukpenning och motsva­ rande del av hempen­ ning ................................ 50 procent;

c) barntillägg .......... 75 procent. Konungen äger medgiva att till

sjukkassa,

för vilken med hänsyn till

bebyggelse och kommunikationer särskilt stora utgifter uppkomma för ändamål, som i första stycket a) sägs, bidraget för utgifter till dylika ända­ mål skall utgå med mer än femtio procent av

kassans

utgifter, dock

med högst sjuttio procent av de­ samma.

Angående sjukhjälpsbidrag för ut­ gifter för sjukvård utom riket gäller vad därom är särskilt stadgat.

42 §.

Medlemsbidrag utgår för envar, som vid utgången av kalen­ deråret är sjukkassemedlem, med följande belopp, nämligen

i städer som utgöra särskilda

cen­

trals jukkasseområden .

. 4 kronor;

annorstädes i Västernorrlands, Jämtlands, Väs­ terbottens och Norrbottens län ...

........................................ 5 kronor; i riket i övrigt . 4 kronor 50 öre.

Medlemsbidrag utgår för envar, som vid utgången av kalender­ året är sjukkassemedlem, med föl­ jande belopp, nämligen

i städer som utgöra särskilda

sjuk­

kasseområden

............... 4 kronor;

annorstädes i Västernorrlands, Jämtlands, Väs­ terbottens och Norrbottens län ....

........................................ 5 kronor; i riket i övrigt 4 kronor 50 öre.

13

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Konungen äger medgiva att, där särskilda svårigheter med avseende å sjukkontrollen eller förvaltningen i övrigt föreligga, medlemsbidrag av­ seende medlemmar tillhörande viss eller vissa lokalsjukkassor skall ut­ gå med högre belopp än i första styc­ ket angivits, dock med högst sex kronor.

Av medlemsbidrag för den som är medlem i såväl lokal- som central­ sjukkassa skola tre femtedelar till­ falla lokalsjukkassan och två femte­ delar centralsjukkassan.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

55

Allmän sjukkassas firma skall in­ nehålla beteckning, som anknyter till kassans verksamhetsområde.

Centralsjukkassas firma skall

där­

jämte

innehålla

orden »allmän» och

»centralsjukkassa». Lokalsjukkassas firma skall innehålla orden

»

allmän

»

och

»

sjukkassa

».

I

allmän sjukkassas firma

må ej

intagas något av orden »bolag», »bank», »ömsesidig» eller »försäk­

§•

Allmän sjukkassas firma skall in­ nehålla beteckning, som anknyter till kassans verksamhetsområde,

samt

därjämte orden »allmän» och

»

sjukkassa

». I

firman

må ej inta­

gas något av orden »bolag», »bank», »ömsesidig» eller »försäkring».

ring».

Lokalsjukkassas firma må ej

heller innehålla ordet »central».

Firman skall----------- —-------- sjukkassas firma. Ej må----------------------- allmän sjukkassa.

56 §.

För

allmän

sjukkassa skola finnas

stadgar

avfattade enligt formulär,

fastställt

av tillsynsmyndigheten.

Stadgarna skola angiva 1) kassans firma; 2) kassans verksamhetsområde; 3) den ort, där kassans styrelse rkall hava sitt säte;

För sjukkassa skola finnas stad­ gar,

vilka på förslag av kassans sty­

relse skola fastställas och registreras

av tillsynsmyndigheten.

Stadgarna skola angiva 1) kassans firma; 2) kassans verksamhetsområde; 3) den ort, där kassans styrelse skall hava sitt säte;

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 ar 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4) hur kassans värde- och övriga säkerhetshandlingar skola förvaras;

5) ordningen för utbetalning av sjukhjälp och moderskapshjälp;

6) antalet ombud, som i 61 § av­ ses, samt, där så erfordras, grunder­ na för utseendet av sådana ombud;

1) det sätt, varpå kallelse till ombudsval och ombudsmöte skall ske och andra meddelanden skola bring­ as till medlemmarnas eller ombudens kännedom, ävensom den tid före ombudsval och ombudsmöte, då före­ skrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

8) antalet styrelseledamöter. I stadgar för centralsjukkassa skall härjämte angivas

ordningen för

inbetalning av avgifter för den fri­ villiga försäkringen.

Stadgar för sjukkassa, vilken ut­ giver ersättning för behandling som i 18 § avses, skola innehålla uppgift härom och angående de grunder efter vilka ersättningen utgår.

Utöver vad ovan sågs må bestäm­ melser ej intagas i stadgarna, såvida ej tillsynsmyndigheten för särskilt fall så medgiver.

Allmän sjukkassas stadgar skola vara fastställda och registrerade av tillsynsmyndigheten. Beslut om änd­ ring av stadgarna må ej gå i verk­ ställighet, innan ändringen blivit fastställd och registrerad av tillsyns­ myndigheten.

4) hur kassans värde- och övriga säkerhetshandlingar skola förvaras;

5) ordningen för utbetalning av sjukhjälp och moderskapshjälp;

6)

ordningen för inbetalning av

avgifter för den frivilliga försäk­ ringen.

57 §.

För

allmän

sjukkassas förbindel- För sjukkassas förbindelser häfta

ser häfta allenast kassans tillgångar, allenast kassans tillgångar.

Utan tillsynsmyndighetens medgi- Utan tillsynsmyndighetens medgi­ vande må

allmän

sjukkassa ej upp- vande må sjukkassa ej

överlåta eller

15

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

(Gällande lydelse)

taga, övertaga eller ikläda sig ansvar för lån,

ej heller

åtaga sig annan för­

pliktelse, såvida ej denna har ome­ delbart sammanhang med kassans verksamhet.

58

Allmän

sjukkassa må ej bedriva

annan verksamhet än som föreskri- ves eller medgives i denna lag.

I den mån Konungen så förordnar, är

allmän

sjukkassa pliktig att inom

sitt verksamhetsområde jämväl så­ vitt angår andra än kassans medlem­ mar biträda vid handhavandet av an­ nan statlig social försäkrings- eller understödsverksamhet ävensom att tillställa socialregister behövliga upp­ gifter. För sitt biträde vid omförmär- da försäkrings- eller understödsverk­ samhet må kassan, där det finnes på­ kallat till följd av den kassan sålun­ da anförtrodda verksamhetens om­ fattning, erhålla ersättning enligt de grunder Konungen bestämmer.

Därest förordnande meddelas be­ träffande sjukhjälp till svensk med­ borgare som icke är bosatt här i ri­ ket eller med främmande stat träffas överenskommelse som berör

allmän

sjukkassa, är

sådan kassa

pliktig att

utöva verksamhet i enlighet med vad förordnandet eller överenskommel­ sen innehåller.

Allmän

sjukkassa skall, i den mån

så kan ske, till myndighet, som hand­ har folkpensionering,

olycksfallsför­

säkring

eller arbetslöshetsförsäk­

ring, avgiva de yttranden och lämna det biträde i övrigt, som påkallas av myndigheten. I övrigt skall kassa till-

(Föreslagen lydelse)

med inteckning för gäld belasta fast egendom och ej heller

upptaga, över­

taga eller ikläda sig ansvar för lån

eller

åtaga sig annan förpliktelse,

såvida ej denna har omedelbart sam­ manhang med kassans verksamhet.

§•

Sjukkassa må ej bedriva annan verksamhet än som föreskrives eller medgives i denna lag.

I den mån Konungen så förordnar, är sjukkassa pliktig att inom sitt

verksamhetsområde jämväl såvitt an­ går andra än kassans medlemmar bi­ träda vid handhavandet av annan statlig social försäkrings- eller un­ derstödsverksamhet ävensom att till­ ställa socialregister behövliga uppgif­ ter. För sitt biträde vid omförmälda försäkrings- eller understödsverk­ samhet må kassan, där det finnes på­ kallat till följd av den kassan sålun­ da anförtrodda verksamhetens om­ fattning, erhålla ersättning enligt de grunder Konungen bestämmer.

Därest förordnande meddelas be­ träffande sjukhjälp till svensk med­ borgare som icke är bosatt här i ri­ ket eller med främmande stat träffas överenskommelse som berör sjuk­ kassa, är

kassan

pliktig att utöva

verksamhet i enlighet med vad för­ ordnandet eller överenskommelsen innehåller.

Sjukkassa skall, i den mån så kan ske, till myndighet, som handhar folkpensionering,

allmän tilläggspen­

sionering, yrkesskadeförsäkring

eller

arbetslöshetsförsäkring, avgiva de yttranden och lämna det biträde i övrigt, som påkallas av myndighe-

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

(Gällande lydelse)

handagå statlig eller kommunal myn­ dighet, försäkringsinrättning samt arbetsgivare med yttranden och upp­ lysningar, i den mån hinder enligt lag eller författning ej möter samt mera betydande olägenhet ej därige­ nom uppkommer för kassan.

60

Allmän

sjukkassas angelägenheter

handhavas i enlighet med vad i den­ na lag är stadgat av

ombudsmöte och

kassans styrelse.

69

Styrelsen för allmän sjukkassa

till­

kommer att besluta i kassans ange­ lägenheter, i den mån de ej skola handhavas

av ombudsmöte eller

i

särskilt föreskriven ordning.

Styrelsen

för centralsjukkassa

skall bestå av minst sju och högst nio ledamöter. För ledamot skall fin­ nas suppleant.

En ledamot

och supp­

leanten för honom

utses av

tillsyns­

myndigheten,

en ledamot

och supp­

leanten för honom

av medicinalsty­

relsen samt en ledamot

och supple­

anten för honom

av landstinget eller,

där fråga är om

centralsjukkassa,

vars verksamhetsområde utgöres en­ bart av stad, av stadsfullmäktige.

(Föreslagen lydelse)

ten. I övrigt skall kassa tillhandagå statlig eller kommunal myndighet, försäkringsinrättning samt arbets­ givare med yttranden och upplys­ ningar, i den mån hinder enligt lag eller författning ej möter samt mera betydande olägenhet ej därigenom uppkommer för kassan.

§•

Sjukkassas angelägenheter hand­ havas i enlighet med vad i denna lag är stadgat av kassans styrelse.

1 sjukkassa, vars verksamhetsom­ råde icke utgöres enbart av stad, skola finnas försäkringsnämnder för att tillhandagå kassan med råd och upplysningar. Försäkringsnämnd skall finnas för varje kommun. Med tillsynsmyndighetens medgivande må dock försäkringsnämnds verk­ samhetsområde omfatta flera kom­ muner eller del av kommun.

§•

Sjukkassas styrelse

tillkommer att

besluta i kassans angelägenheter, i den mån de ej skola handhavas i särskilt föreskriven ordning.

Styrelsen

skall bestå av sju leda­

möter eller, om sjukkassas verksam­ hetsområde omfattar två landstings­ kommuner inom skilda län, åtta le­ damöter.

En ledamot utses av

Ko­

nungen,

en ledamot av medicinal­

styrelsen samt en ledamot av

läns­

styrelsen; om sjukkassas område tillhör två län, skall vardera länssty­ relsen utse en ledamot. Övriga leda­ möter utses

av landstinget eller, där

fråga är om

sjukkassa,

vars verk-

17

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Hava två

landstingsområden

för­

enats till ett

centralsjukkasseområde,

skall vartdera landstinget utse

en le­

damot och suppleanten för honom;

utgöres

centralsjukkasseområde

av

landstingsområde

och stad, som ej

deltager i landsting,

utses

en ledamot

och suppleanten för honom

av lands­

tinget samt en ledamot

och supplean­

ten för honom

av stadsfullmäktige.

Övriga styrelseledamöter och supple­ anter väljas å ombudsmöte.

Styrelse för lokalsjukkassa skall bestå av minst fem och högst sju le­ damöter. För ledamot skall finnas suppleant. En ledamot och supplean­ ten för honom utses av styrelsen för den centralsjukkassa, till vilken lo­ kalsjukkassan är ansluten. Övriga styrelseledamöter och suppleanter väljas å ombudsmöte.

Är styrelseledamot---------------------Suppleant äger------------------------ fc

samhetsområde utgöres enbart av stad, av stadsfullmäktige. Hava två

landstingskommuner

förenats till ett

s jukkasseområde,

skall vartdera

landstinget utse

två ledamöter;

utgö­

res

sjukkasseområde

av

landstings­

kommun

och stad, som ej

tillhör så­

dan kommun,

utses

tre ledamöter

av

landstinget samt en ledamot av stads­

fullmäktige.

För varje ledamot utses i ena­ handa ordning en suppleant.

- utsedde suppleanten, sammanträde.

70 §.

De styrelseledamöter, som skola väljas å ombudsmöte, utses för tiden från det möte, då valet äger rum, till det ordinarie ombudsmötet andra året därefter. Av de första gången valda skall dock hälften eller, om an­ talet valda ej är delbart med två, hälften av det med ett minskade an­ talet avgå vid det ordinarie ombuds­ mötet året efter valet.

Styrelseledamot må---------------------Avgår styrelseledamot,

som valts

av ombudsmöte,

innan den tid, för

vilken han blivit utsedd, gått till ända

och är styrelsen ej beslutför

med kvarstående ledamöter och suppleanter, åligger det dessa att

2 —

Rihang till riksdagens protokoll

Styrelseledamot utses för en tid av fyra år, räknat från och med den 1 januari året näst efter det, då han blivit utsedd.

utsett honom.

Avgår styrelseledamot innan den tid, för vilken han blivit utsedd, gått till ända,

skall för den återstående

tiden utses ny ledamot i den ordning, vari den avgångne ledamoten blivit utsedd. 1961. 1 samt. Nr

45

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

(Gällande lydelse)

ofördröjligen föranstalta om fyll­ nadsval.

71

Ledamot av styrelsen för

allmän

sjukkassa skall vara svensk medbor­ gare

samt medlem i kassan. Den som

ej råder över sig och sitt gods må ej vara styrelseledamot.

(Föreslagen lydelse)

Arvode och annan ersättning till styrelseledamot utgivas av kassan ef­ ter de grunder, som fastställas av tillsynsmyndigheten.

§•

Ledamot av styrelsen för sjukkas­ sa skall vara svensk medborgare

och

råda över sig och sitt gods. Ledamot i eller befattningshavare vid försäkringsdomstolen eller den som är i tillsynsmyndighetens eller sjukkas­ sas tjänst må ej vara styrelseleda­ mot.

72 §.

Styrelsen väljer inom sig ordfö­ rande och vice ordförande.

Äro både

ordföranden och

vice ordföranden

hindrade att inställa sig till styrel­ sesammanträde, äger styrelsen utse en ledamot att för tillfället föra or­ det. Vid styrelsens sammanträden skola under ordförandens överinse­ ende föras protokoll, vilka skola till riktigheten bestyrkas av ordföran­ den och ytterligare en vid samman­ trädet närvarande.

Styrelsen är

Ordförande i styrelsen är den av Konungen utsedde ledamoten. Vid förfall för ordföranden föres ordet av den för honom utsedde supplean­ ten.

Äro både ordföranden och

hans

suppleant

hindrade att inställa sig

till styrelsesammanträde, äger sty­ relsen utse en ledamot att för till­ fället föra ordet. Vid styrelsens sam­ manträden skola under ordföran­ dens överinseende föras protokoll, vilka skola till riktigheten bestyrkas av ordföranden och ytterligare en vid sammanträdet närvarande.

av ordföranden.

Ledamot av styrelsen äger ej del­ taga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och

den allmän­

na

sjukkassan eller rörande hans försäkring i kassan. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga om av­ tal mellan kassan och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot kassans. Vad sålunda är stadgat äger motsvarande tillämpning beträffande

Ledamot av styrelsen äger ej del­ taga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och sjukkassan eller rörande hans försäkring i kas­ san. Ej heller må han deltaga i be­ handling av fråga om avtal mellan kassan och tredje man, där han i frå­ gan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot kassans. Vad sålunda är stadgat äger motsvaran­ de tillämpning beträffande rättegång

19

hungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

rättegång eller annan talan mot sty­

relseledamoten eller tredje man.

Minst sex veckor före det ordina­

rie ombudsmötet

skall styrelsen till

revisorerna avlämna en av styrelsens

ledamöter underskriven förvaltnings­

berättelse för det senast förflutna

året.

Styrelsen skall

varje kalenderår

upprätta förslag till förvaltningsstat

för nåstfoljande år. Förslaget skall

hållas tillgängligt för medlemmarna

minst två veckor före det ombuds­

möte, å vilket förslaget skall behand­

las.

75

Angående behörighet att för

all­

män

sjukkassas räkning mottaga

delgivning i rättegång är stadgat i

rättegångsbalken; och skall vad i så­

dant avseende gäller äga motsvaran­

de tillämpning, då annat meddelande

skall delgivas kassan.

Vill styrelsen väcka talan mot kas­

san, skall styrelsen utlysa ombuds­

möte för val av ställföreträdare att

föra kassans talan i tvisten. Stäm­

ning skall anses delgiven, då den bli­

vit föredragen å mötet.

eller annan talan mot styrelseleda­

moten eller tredje man.

Senast den 15 april varje år

skall

styrelsen till revisorerna avlämna en

av styrelsens ledamöter underskri­

ven förvaltningsberättelse för det se­

nast förflutna året.

Styrkt avskrift

av förvaltningsberättelsen skall sam­

tidigt översändas till tillsynsmyndig­

heten samt vederbörande landsting

eller stadsfullmäktige.

Styrelsen skall

före utgången av

oktober månad varje år tillställa till­

synsmyndigheten en beräkning av

kassans förvaltningskostnader för

nåstf oljande år.

§.

Angående behörighet att för sjuk­

kassas räkning mottaga delgivning

i rättegång är stadgat i rättegångs­

balken; och skall vad i sådant avse­

ende gäller äga motsvarande tillämp­

ning, då annat meddelande skall del­

givas kassan.

76 §.

Styrelsen och firmatecknare i

all­

män

sjukkassa skola i sin förvalt­

ning av kassans angelägenheter stäl­

la sig till efterrättelse denna lag och

andra för kassans verksamhet gällan­

de författningar samt kassans stad­

gar, så ock

de föreskrifter, som av

ombudsmöte eller, såvitt rör firma-

Styrelsen och firmatecknare i

sjukkassa skola i sin förvaltning av

kassans angelägenheter ställa sig till

efterrättelse denna lag och andra för

kassans verksamhet gällande författ­

ningar samt kassans stadgar, så ock,

såvitt rör firmatecknare, de före­

skrifter, som

av styrelsen meddelas,

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

(Gällande lydelse)

tecknare,

av styrelsen meddelas, där

de ej finnas strida mot denna lag el­ ler annan författning.

78

I avseende å förandet av

allmän

sjukkassas räkenskaper må särskilda föreskrifter meddelas av tillsyns­ myndigheten att gälla utöver dem, som kassan jämlikt bokföringslagen har att iakttaga.

Lokalsjukkassa har

härjämte att i fråga om bokföring och kassarörelse följa de anvisning­ ar, som lämnas av centralsjukkassan.

Räkenskapsavslutning skall ske för kalenderår samt vara verkställd

inom lokalsjukkassa före utgången av nåstföljande februari månad och

(Föreslagen lydelse)

där de ej finnas strida mot denna lag eller annan författning.

Försäkringsnämnd

77 a §.

Försäkringsnämnd skall bestå av minst fem och högst sju av kommu­ nen utsedda ledamöter. Består nämn­ dens verksamhetsområde av flera kommuner, bestämmer dock tillsyns­ myndigheten antalet ledamöter och huru många ledamöter som skola ut­ ses av varje kommun. För varje le­ damot utses i enahanda ordning en suppleant. Nämnden utser inom sig ordförande och vice ordförande.

Vad i 69 § fjärde och femte styc­ kena, 70 och 71 §§ samt 72 § andra stycket stadgas beträffande styrelse och styrelseledamot skall äga mot­ svarande tillämpning beträffande försäkringsnämnd och ledamot av densamma.

Vad i denna lag finnes stadgat om ledamot i nämnden skall i tillämp­ liga delar gälla beträffande suppleant.

§•

I avseende å förandet av sjukkas­ sas räkenskaper må särskilda före­ skrifter meddelas av tillsynsmyndig­ heten att gälla utöver dem, som kas­ san jämlikt bokföringslagen har att iakttaga.

Räkenskapsavslutning skall ske för kalenderår samt vara verkställd

före utgången av nåstföljande mars månad.

21

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

inom centralsjukkassa före utgång­ en av nästfoljande april månad.

Särskilda räkenskaper----------------------- frivilliga försäkringen.

79 §.

Då bokslut är uppgjort för

cen-

Då bokslut är uppgjort för

sjuk-

tralsjukkassa,

skall till särskilda

kassa,

skall till särskilda fonder av­

fonder avsättas

sättas

a) vad av----------------------- frivilliga försäkringen). Vardera fondens----------------------- löpande utgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr

4

5 år 1961

Tillgångar motsvarande-------------- -Utan hinder av vad ovan föreskri­ vits må

centralsjukkassa

med till­

synsmyndighetens medgivande så­ som tillgång i fonderna redovisa

lån

till lokalsjukkassa, så ock

värdet av

inventarier, som anskaffats för

cen­

tralsjukkassans

verksamhet, under

förutsättning

dock

att nedskrivning

av sagda värde sker med minst en tiondel varje år.

81

Styrelsens förvaltning och den all­ männa sjukkassans räkenskaper skola granskas av revisorer.

Ärligen skola utses inom central­ sjukkassa tre och inom lokalsjuk­ kassa två revisorer samt lika många suppleanter för dem. Inom central­ sjukkassa

utses en revisor

och en

suppleant

av tillsynsmyndigheten

samt övriga revisorer och supplean­ ter av ombudsmöte. Inom lokalsjuk­ kassa utses en revisor och en supp­ leant av styrelsen för centralsjuk­ kassan samt den andre revisorn och suppleanten av ombudsmöte i lokal­ sjukkassan.

Revisors uppdrag utgår ej före det ordinarie ombudsmöte, vid vilket revisorernas berättelse framlägges.

----- 5) stadgas.

Utan hinder av vad ovan föreskri­ vits må

sjukkassa

med tillsynsmyn­

dighetens medgivande såsom tillgång i fonderna redovisa värdet av inven­ tarier, som anskaffats för

kassans

verksamhet, under förutsättning att nedskrivning av sagda värde sker med minst en tiondel varje år.

§•

För granskning av styrelsens för­ valtning och sjukkassans räkenska­ per skola för varje räkenskapsår

ut­

ses en revisor av tillsynsmyndighe­ ten

och två revisorer av landstinget eller, där fråga är om sjukkassa, vars verksamhetsområde utgöres en­ bart av stad, av stadsfullmäktige. Hava två landstingskommuner för­ enats till ett sjukkasseområde, skall vartdera landstinget utse en revisor; utgöres sjukkasseområde av lands­ tingskommun och stad, som ej till­ hör sådan kommun, skall en revisor utses av landstinget och en revisor av stadsfullmäktige.

För varje revisor utses i enahanda ordning en suppleant.

Revisor må skiljas från uppdraget

22

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Revisor må skiljas från uppdraget genom beslut av den som utsett ho-

genom beslut av den som utsett ho- nom.

nom.

Revisor skall----------------------- till styrelseledamot.

Arvode och annan ersättning till

revisor och suppleant utgivas av kas­

san efter de grunder, som fastställas

av tillsynsmyndigheten.

82 §.

Revisor äger---------- ------------- angående förvaltningen.

hungl. Maj ds proposition nr b5 år 1961

Revisorerna hava att ställa sig till

efterrättelse de särskilda föreskrif­

ter, som tillsynsmyndigheten medde­

lar,

så ock de särskilda föreskrifter,

som meddelas av ombudsmöte och ej

innefatta inskränkning i revisorer­

nas i lag stadgade befogenhet eller el­

jest strida mot lag eller författning

eller mot kassans stadgar.

Revisorerna skola

för varje räken­

skapsår

över granskningen avgiva en

av dem underskriven berättelse, som

skall överlämnas till styrelsen

minst

två veckor före det ordinarie om­

budsmötet.

83

Varder talan å styrelsens förvalt­

ning under den tid revisorernas be­

rättelse omfattar ej anställd inom ett

år från det berättelsen framlades å

ombudsmöte, skall anses, som om an­

svarsfrihet blivit styrelsen beviljad.

Revisorerna hava att ställa sig till

efterrättelse de särskilda föreskrif­

ter, som tillsynsmyndigheten medde­

lar.

De för visst räkenskapsår utsedda

revisorerna skola över granskningen

avgiva en av dem underskriven be­

rättelse, som skall överlämnas till

styrelsen

inom fyra veckor från den

dag revisorerna mottagit styrelsens

förvaltningsberättelse. Styrkt av­

skrift av revisionsberättelsen skall

samtidigt tillställas tillsynsmyndig­

heten och vederbörande landsting el­

ler stadsfullmäktige.

§•

Talan mot styrelseledamot på

grund av hans uppdrag må ej an­

ställas, därest icke tillsynsmyndig­

heten skriftligen till honom fram­

ställt anmärkning mot det förfaran­

de, å vilket talan grundas, inom tre

år efter utgången av det räkenskaps­

år, då förfarandet ägt rum. Vad nu

sagts gäller ej talan, som grundas på

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

(Gällande lydelse)

Utan hinder av att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvalt­ ningen, som grundas på att styrelse­ ledamot begått brottslig handling, kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett även nämnda handling.

Talan

för allmän sjukkassa om

skadestånd

mot revisor på grund

av hans uppdrag må ej anställas, se­ dan två år förflutit från det reviso­ rernas berättelse

framlades å om­

budsmöte,

såvida icke talan grundas

på att revisor begått brottslig hand­ ling.

84 §.

Hos

allmän

sjukkassa skall,

därest

tillsynsmyndigheten ej annat medgi­ ver,

vara anställd en verkställande tjänsteman, vilken i enlighet med de anvisningar, som lämnas av kassans styrelse, har att leda arbetet inom kassan. Verkställande tjänsteman,

som ej är styrelseledamot,

äger när­

vara vid styrelsens sammanträden och deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Verkställande tjänsteman tillsättes och entledigas

i centralsjukkassa

av

tillsynsmyndigheten

och i lokalsjuk­

kassa av centralsjukkassans styrel­ se. Innan verkställande tjänsteman hos allmän sjukkassa tillsättes eller

(Föreslagen lydelse)

att styrelseledamot begått brottslig handling. Tillsynsmyndigheten äger förordna ställföreträdare för styrel­ sen att föra kassans talan.

Talan mot revisor på grund av hans uppdrag må ej anställas, sedan två år förflutit från det revisorernas berättelse

överlämnades till styrel­

sen,

såvida icke talan grundas på att

revisor begått brottslig handling.

Arvode och annan ersättning till sådan ställföreträdare för styrelsen som omförmäles i första stycket fast­ ställas av tillsynsmyndigheten och utgivas av kassan.

84 §.

Hos sjukkassa skall vara anställd en verkställande tjänsteman, vilken i enlighet med de anvisningar, som lämnas av kassans styrelse, har att leda arbetet inom kassan. Verkstäl­ lande tjänsteman äger närvara vid styrelsens sammanträden och deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

85 §.

Verkställande tjänsteman tillsättes och entledigas av tillsynsmyndighe­ ten

efter hörande av sjukkassans

styrelse. Konungen må föreskriva, att även annan befattningshavare hos kassan skall tillsättas och entledigas

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

(Gällande lydelse)

entledigas, skall yttrande inhämtas

från kassans styrelse.

Verkställande tjänstemans avlö­

nings- och pensionsförmåner skola

på förslag av kassans styrelse be­

stämmas av tillsynsmyndigheten.

(Föreslagen lydelse)

i samma ordning.

Förtroendeläkare,

som i 90 § sägs, skall efter hörande

av kassans styrelse

tillsättas och

entledigas av medicinalstyrelsen.

Öv­

riga befattningshavare tillsättas och

entledigas av kassans styrelse.

85 §.

Annan befattningshavare hos all­

män sjukkassa än verkställande

tjänsteman tillsättes och entledigas

av kassans styrelse.

Förtroendeläka­

re, som i 90 § sägs, skall

dock

efter

centralsjukkassas

hörande tillsättas

och entledigas av medicinalstyrelsen.

Kassan år

beträffande avlönings- och

andra anställningsvillkor för

sådan

läkare

pliktig ställa sig till efterrät­

telse de anvisningar, som på förslag

av medicinalstyrelsen meddelas av

tillsynsmyndigheten.

89

Allmän

sjukkassa skall genom

anordnande av sjukkontroll tillse att

missbruk av försäkringen hindras.

Lokalsjukkassa har därvid att iakt­

taga de föreskrifter, som lämnas av

centrals jukkassan.

Tillsynsmyndigheten äger------------

92

Anmälan till sjukkasseregistret

skall göras skriftligen.

Vid anmälan

om beslut angående antagande av

stadgar eller ändring av stadgarna

skola fogas, där anmälningen avser

antagande av stadgar, två exemplar

av stadgarna jämte avskrift av pro­

tokoll vid ombudsmöte, utvisande

att stadgarna blivit antagna, samt,

där anmälningen avser ändring av

Avlönings-, pensions- och andra

anställningsvillkor för befattnings­

havare, som tillsättas av tillsyns­

myndigheten, skola bestämmas av

denna myndighet efter kassans hö­

rande.

Beträffande avlönings- och

andra anställningsvillkor för

förtro­

endeläkare är kassan

pliktig ställa

sig till efterrättelse de anvisningar,

som på förslag av medicinalstyrelsen

meddelas av tillsynsmyndigheten.

§•

Sjukkassa skall genom anordnan­

de av sjukkontroll tillse att missbruk

av försäkringen hindras.

____ sjukkontrollens anordnande.

§•

Anmälan till sjukkasseregistret

skall göras skriftligen.

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

stadgarna, i två exemplar avskrift av protokoll, som förts i ärendet. Nu nämnda handlingar skola vara till riktigheten styrkta av notarius publicus eller med styrelseledamöter­ nas egenhändiga bevittnade namn­ teckningar.

Har ej, då registrering av

allmän

sjukkassa sökes, varje styrelseleda­ mot och styrelsesuppleant så ock i övrigt envar, som ensam eller i för­ ening med annan är bemyndigad att teckna kassans firma, å ansökningen egenhändigt skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall vid an­ sökningen fogas en särskild bilaga, därå namnteckningen finnes och bli­ vit styrkt av vittnen. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, då anmälan sker att styrelseledamot eller suppleant blivit utsedd eller att eljest någon, ensam eller i förening med annan, blivit berättigad att teck­ na firman.

93

Vid registrering av

allmän

sjuk­

kassa skall tillsynsmyndigheten låta i registret införa

1) dagen för stadgarnas anta­ gande;

2)

kassans firma;

3)

den ort, där styrelsen har sitt

säte;

4) varje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon, ensam eller i förening med annan, är berättigad att teckna kassans firma, dennes fullständiga namn och hem­ vist;

5) av vilka och huru kassans fir-

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har ej, då registrering av sjukkas­ sa sökes, varje styrelseledamot och styrelsesuppleant så ock i övrigt en­ var, som ensam eller i förening med annan är bemyndigad att teckna kas­ sans firma, å ansökningen egenhän­ digt skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall vid ansökning­ en fogas en särskild bilaga, därå namnteckningen finnes och blivit styrkt av vittnen. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, då an­ mälan sker att styrelseledamot eller suppleant blivit utsedd eller att eljest någon, ensam eller i förening med annan, blivit berättigad att teckna firman.

§•

Vid registrering av sjukkassa skall tillsynsmyndigheten låta i registret införa

1)

kassans firma;

2)

den ort, där styrelsen har sitt

säte;

3)

varje styrelseledamots och

suppleants samt, där eljest någon, ensam eller i förening med annan, är berättigad att teckna kassans firma, dennes fullständiga namn och hem­ vist;

4) av vilka och huru kassans fir­ ma skall tecknas, där den ej tecknas allenast av styrelsen.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr t5 år 1961

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ma skall tecknas, där den ej tecknas allenast av styrelsen.

Det ena av de till tillsynsmyndig­ heten ingivna exemplaren av stad­ garna skall förses med bevis om an­ tagandet till allmän sjukkassa och registreringen samt återställas till sö­ kanden.

94

Anmäles ändring i förhållande, varom inskrivning skett i registret, skall, där registrering beviljas, vad sålunda anmälts anmärkas i regist­ ret.

Samma lag gäller, där åt admi­

nistratörer på sätt i 99 § sägs uppdragits att handhava allmän sjuk­ kassas angelägenheter eller sådant uppdrag upphört.

Registreras ändring i

allmän

sjuk­

kassas stadgar, skall

ena exemplaret

av det protokoll, som innehåller be­ slutet om ändringen, återställas till sökanden, försett med bevis om re­ gistreringen.

97

Det åligger allmän sjukkassas sty­ relse att varje år före utgången av juli månad till tillsynsmyndigheten ingiva styrkt avskrift av styrelsens och revisorernas berättelser angående föregående räkenskapsår samt av protokoll, upptagande de beslut, som ombudsmötet fattat i anledning av nämnda berättelser.

Centralsjukkassas

styrelse har att

inom tid som i första stycket sägs

till tillsynsmyndigheten ingiva i en­ lighet med fastställt formulär upp­ rättad statistisk redogörelse rörande den verksamhet, som under

året

Bevis om registreringen jämte ett exemplar av de för sjukkassan fast­ ställda stadgarna skall tillställas kas­ sans styrelse.

§•

Anmäles ändring i förhållande, varom inskrivning skett i registret, skall, där registrering beviljas, vad sålunda anmälts anmärkas i re­ gistret.

Registreras ändring i sjukkassas stadgar, skall

bevis om registrering­

en jämte ett exemplar av stadgarna i deras nya lydelse tillställas kassans styrelse.

§•

Sjukkassas

styrelse har att

senast

den 15 april varje år

till tillsynsmyn­

digheten

samt till vederbörande

landsting eller stadsfullmäktige

in­

giva i enlighet med fastställt formu­ lär upprättad statistisk redogörelse

27

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

drivits av kassan

och envar av de till

denna anslutna lokalsjukkassorna.

Redogörelsen skall vara underskri­

ven av styrelsens ordförande och

kassans verkställande tjänsteman.

Finner tillsynsmyndigheten nö­

digt att av

allmän

sjukkassa inford­

ra ytterligare upplysningar, skola så­

dana ofördröjligen lämnas av kas­

sans styrelse.

Allmän

sjukkassas styrelse är

pliktig att när som helst bereda till­

synsmyndigheten eller dess ombud

tillfälle att inventera kassans medel

samt att granska kassans böcker, rä­

kenskaper och andra handlingar

så

ock att lämna dem tillträde till om­

budsmöte.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

rörande den verksamhet, som under

nästföregående år

drivits av kassan.

Redogörelsen skall vara underskri­

ven av styrelsens ordförande och

kassans verkställande tjänsteman.

Finner tillsynsmyndigheten nödigt

att av sjukkassa infordra ytterligare

upplysningar, skola sådana ofördröj­

ligen lämnas av kassans styrelse.

Sjukkassas styrelse är pliktig att

när som helst bereda tillsynsmyndig­

heten eller dess ombud tillfälle att

inventera kassans medel samt att

granska kassans böcker, räkenskaper

och andra handlingar.

99 §.

Finner tillsynsmyndigheten, att

anledning till anmärkning förekom­

mer mot

allmän

sjukkassas verksam­

het, äger tillsynsmyndigheten med­

dela kassan anvisning att vidtaga

den åtgärd eller den förändring av

verksamheten som prövas erforder­

lig, därvid tillsynsmyndigheten skall

bestämma viss skälig tid, inom vil­

ken anvisad åtgärd eller förändring

skall hava vidtagits.

Underlåter kassan att ställa sig

sålunda meddelad anvisning till ef­

terrättelse, må tillsynsmyndigheten

uppdraga åt två eller flera personer

att i egenskap av administratörer

handhava kassans angelägenheter

under viss tid, dock längst intill dess,

efter nyval av ombud som i 61 § av­

ses, ombudsmöte utsett styrelseleda­

möter och dessa trätt i tjänst. Ad­

ministratörer hava att i denna egen-

Finner tillsynsmyndigheten, att

anledning till anmärkning förekom­

mer mot sjukkassas verksamhet,

äger tillsynsmyndigheten meddela

kassan anvisning att vidtaga den åt­

gärd eller den förändring av verk­

samheten som prövas erforderlig,

därvid tillsynsmyndigheten skall be­

stämma viss skälig tid, inom vilken

anvisad åtgärd eller förändring skall

hava vidtagits.

28

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

skap fullgöra de på ombudsmöte och

styrelse enligt denna lag ankomman­

de åliggandena, dock ej sådana som

i 6

4

§ avses, och skall i tillämpliga

delar beträffande dem gälla vad i

denna lag stadgas angående ombuds­

möte samt styrelse eller styrelseleda­

möter. Det åligger administratörer

att ställa sig till efterrättelse de sär­

skilda bestämmelser angående upp­

dragets fullgörande, som må utfär­

das av tillsynsmyndigheten.

Uppdrag att vara administratör

må när som helst återkallas av till­

synsmyndigheten. .Arvode till admi­

nistratör skall utgivas av kassan ef­

ter de grunder, som fastställas av

tillsynsmyndigheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr iö år 1961

103

Mot tillsynsmyndighetens beslut i

fråga, varom i 101 och 102 §§ för-

mäles, må

talan fullföljas allenast

såframt tillsynsmyndigheten lämnat

tillstånd därtill. Sådant tillstånd skall

lämnas där någon av dem som inom

tillsynsmyndigheten deltagit i be­

handlingen av ärendet uttalat avvi­

kande mening, så ock dår tillsyns­

myndigheten finner utgången av

ärendet vara av synnerlig betydelse

för part. Klagan föres hos Konungen

genom besvär, vilka skola inlämnas

eller insändas med posten till social­

departementet. Besvären skola hava

inkommit till departementet senast

inom en månad efter det klaganden

erhållit del av tillsynsmyndighetens

beslut.

§•

Mot tillsynsmyndighetens beslut i

fråga, varom i 101 och 102 §§ förmä-

les, må

klagan föras hos försäkrings-

domstolen genom besvär. Besvären

skola ingivas eller insändas till till­

synsmyndigheten. Den omständig­

heten, att besvären ingivits eller in­

sänts direkt till försäkringsdomsto-

len, utgör ej hinder för besvärens

upptagande till prövning, därest de

inkommit till domstolen före be-

svärstidens utgång.

Tillsynsmyndighetens beslut i

fråga som i första stycket sägs må

av tillsynsmyndigheten underställas

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

(Gällande lydelse)

Utan hinder av

anförda besvär

skall tillsynsmyndighetens beslut i

fråga, som i 101 och 102 §§ avses, gå

i verkställighet, där ej tillsynsmyn­

digheten annorlunda

förordnar.

Fråga, som •

(Föreslagen lydelse)

försäkringsdomstolens prövning, om

det för enhetlig lagtolkning eller

rättstillämpning är av synnerlig vikt

att saken prövas av domstolen eller

eljest särskilda skäl förefinnas för

sådan prövning.

Utan hinder av

att besvär anförts

eller förordnande om underställning

meddelats

skall tillsynsmyndighe­

tens beslut i fråga, som i 101 och

102 §§ avses, gå i verkställighet, där

ej tillsynsmyndigheten annorlunda

bestämmer.

ovan sagts.

104 §.

Minskas

allmän

sjukkassas verk­

samhetsområde, skall till den kassa,

vartill medlemmar på grund härav

överföras, av den förra kassans fond­

medel utbetalas behörig andel, be­

räknad efter grunder som fastställas

av tillsynsmyndigheten.

Allmän

sjukkassa skall, därest

Konungen så förordnar, helt heller

delvis överlåta sin rörelse

och

sina

tillgångar å annat försäkringsorgan.

Överlåtes rörelsen helt, skall kas­

san gå i likvidation.

I annan ordning

må beslut om överlåtelse av kassas

rörelse

eller dess trädande i likvida­

tion

ej fattas.

I fråga om allmän sjukkassas lik­

vidation och upplösning skall i övrigt

i tillämpliga delar gälla vad i sådant

avseende finnes föreskrivet i lagen

om understödsföreningar, därvid

dock skall iakttagas att i nämnda lag

beträffande likvidator förekomman­

de hänvisning till stadgande angåen­

de styrelse eller styrelseledamot skall

avse bestämmelse härom i denna lag.

Minskas sjukkassas verksamhets­

område, skall till den kassa, vartill

medlemmar på grund härav över­

föras, av den förra kassans fond­

medel utbetalas behörig andel, be­

räknad efter grunder som fastställas

av tillsynsmyndigheten.

Sjukkassa skall, därest Konungen

så förordnar, helt eller delvis över­

låta sin rörelse

samt

sina tillgångar

och skulder

å

annan sjukkassa eller

annat försäkringsorgan.

Beträffande

sådan överlåtelse skall gälla vad Ko­

nungen föreskriver.

I annan ordning

må beslut om överlåtelse av kassas

rörelse ej fattas.

Skall på grund av beslut om änd­

rad indelning i sjukkasseområden ny

sjukkassa bildas, anses kassan in­

rättad när styrelse utsetts samt stad­

gar fastställts och registrerats.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

(Gällande lydelse)

Styrelseledamot, revisor och be­ fattningshavare hos

allmän

sjukkas­

sa må ej till obehörig yppa något om enskilds personliga förhållanden, varom han i sin nämnda egenskap erhållit kunskap, eller utlämna handling, till vilken han i sådan egenskap erhållit tillgång.

(Föreslagen lydelse)

109 §.

Styrelseledamot,

ledamot av för­

säkring snämnd,

revisor och befatt­

ningshavare hos sjukkassa må ej till obehörig yppa något om enskilds personliga förhållanden, varom han i sin nämnda egenskap erhållit kun­ skap, eller utlämna handling, till vil­ ken han i sådan egenskap erhållit tillgång.

Den som —--------------------tillfalla kronan.

in §.

Denna lag--------------------------—- — — att gälla. Förekommer i----------------- — -----------------stället tillämpas.

Har för understödsförening re­ gistrerats firma, som icke överens­ stämmer med vad i 55 § sista stycket stadgas, åligger det tillsynsmyndig­ heten att, därest ej före den 1 juli 1955 för registrering anmälts beslut om ändring av firman till överens­ stämmelse med nämnda stadgande, anmana föreningen att inom sex må­ nader för registrering anmäla beslut om sådan ändring. Efterkommes ej anmaningen, skall tillsynsmyndig­ heten föreslå ändring av föreningens firma och, sedan föreningen erhållit tillfälle att yttra sig över förslaget, besluta i ärendet. Om beslutad änd­ ring skall tillsynsmyndigheten ofördröjligen underrätta föreningen. Över beslutet må besvär anföras i den ordning, som i 79 § lagen om understödsföreningar sägs. Sedan beslutet vunnit laga kraft, skall i unders tödsfören ing sregis tret införas anteckning om ändringen samt be­ vis om firmans nya lydelse tillställas föreningen.

---------

Denna lag träder i kraft den 1 ja-

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

nuari 1962, dock skall vad som stad­

gas i 4, 15 och 31 §§ om riksförsäk­

ringsverket samt i 103 och 104 §§

gälla från och med den 1 juli 1961.

I samband med ikraftträdandet

skall följande iakttagas.

1. Beträffande klagan över tillsyns­

myndighetens beslut, som meddelats

senast den 30 juni 1961, skola äldre

bestämmelser gälla, dock skola be­

svär över beslut som nu sagts efter

nämnda dag prövas av försäkrings-

domstolen.

2. Centralsjukkassa skall, om ej

annat förordnas, från och med år

1962 vara sådan allmän sjukkassa,

som avses med de nya bestämmel­

serna. Lokalsjukkassas tillgångar

och ansvaret för dess förbindelser

skola från samma tidpunkt övertagas

av vederbörande allmänna sjukkassa.

3. Enligt äldre bestämmelser ut­

sedda styrelseledamöter och reviso­

rer jämte suppleanter skola avgå vid

utgången av år 1961 med skyldighet

likväl för styrelseledamöterna att av­

giva förvaltningsberättelse för år

1961 och för revisorerna att slutföra

sin granskning av styrelsens förvalt­

ning och räkenskaperna för nämnda

år samt att däröver avgiva berättelse,

allt i den ordning, som stadgats i

72 § fjärde stycket och i 82 § tredje

stycket i dessa lagrums äldre lydelse.

4. Ordinarie ombudsmöte skall en­

ligt äldre bestämmelser hållas under

ar 1962, varvid de under 3. angivna

berättelserna skola framläggas. Ä så­

dant ombudsmöte må ej till avgöran­

de upptagas annat ärende än frågan

om beviljande av ansvarsfrihet åt sty­

relsen för år 1961. Beträffande talan

32

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

å styrelsens förvaltning för tid före

ikraftträdandet skola äldre bestäm­

melser tillämpas.

5. Styrelseledamöter och revisorer

jämte suppleanter samt ledamöter

och suppleanter i försäkringsnämnd

skola med tillämpning av de nya be­

stämmelserna utses före den 1 no­

vember 1961.

6. De enligt 5. utsedda styrelse­

ledamöterna skola före utgången av

november 1961 till tillsynsmyndig­

heten avgiva förslag till stadgar för

vederbörande sjukkassa att gälla

från och med år 1962.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

33

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om

moder skapshj älp

Härigenom förordnas,

dels

att 16 § lagen den 21 maj 1954 om moderskaps-

hjälp1 skall upphöra att gälla,

dels

att

ändrade lydelse.

(Gällande lydelse)

13

Statsbidrag utgår för varje kalen­ derår till

centralsjukkassa

med ne­

dan angivna procentuella andel av de utgifter under året, som bestritts av

ccntralsjukkassan och till denna an­ slutna lokalsjukkassor,

nämligen för

a) läkarvård och resor enligt 3 § . .

.................................... 50 procent;

b) grundpenning .... 50 procent;

c) barntillägg........ 75 procent.

Konungen äger medgiva att till

centralsjukkassa,

för vilken med

hänsyn till bebyggelse och kommu­ nikationer särskilt stora utgifter upp­ komma för ändamål, som i första stycket a) sägs, bidraget för utgifter till dylika ändamål skall utgå med mer än femtio procent av

de

utgif­

ter,

som bestritts av kassan och till

denna anslutna lokalsjukkassor,

dock

med högst sjuttio procent av de­ samma.

13 § samma lag skall erhålla följande

(Föreslagen lydelse)

§•

Statsbidrag utgår för varje kalen­ derår till

allmän sjukkassa

med ne­

dan angivna procentuella andel av de utgifter under året, som bestritts av

kassan,

nämligen för

a) läkarvård och resor enligt 3 § . .

.................................... 50 procent;

b) grundpenning .... 50 procent; cl barntillägg...... 75 procent.

Konungen äger medgiva att till

sjukkassa,

för vilken med hänsyn

till bebyggelse och kommunikationer särskilt stora utgifter uppkomma för ändamål, som i första stycket a) sägs, bidraget för utgifter till dylika ända­ mål skall utgå med mer än femtio procent av

kassans

utgifter, dock

med högst sjuttio procent av de­ samma.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­ nuari 1962.

1 Senaste lydelse av 16 § se SFS 1958: 458.

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr

34

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

Förslag

till

Lag

om överflyttande på riksförsäkringsverket av de uppgifter och befogenheter, som

tillkomma riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen

Härigenom förordnas, att de uppgifter och befogenheter, som enligt

lag eller författning tillkomma riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrel­

sen, i stället skola tillkomma riksförsäkringsverket, såvitt ej annat särskilt

föreskrives.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

35

Förslag

till

Lag

om försäkringsdomstol

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Försäkringsdomstolen upptager enligt vad därom är stadgat mål, vari

besvär anförts över riksförsäkringsverkets eller försäkringsrådets beslut,

ävensom mål, vilka av riksförsäkringsverket underställas domstolens pröv­

ning.

Över försäkringsdomstolens beslut må klagan ej föras.

Försäkringsdomstolen har sitt säte i Stockholm. Sammanträde må dock

hållas å annan ort, när det av särskilda skäl finnes erforderligt.

2

§.

Försäkringsdomstolens ledamöter äro dels lagfarna, dels icke lagfarna.

De lagfarna ledamöterna äro en president, vilken har att leda domstolens

arbete, samt minst fyra försäkringsdomare. Lagfaren ledamot utnämnes av

Konungen.

De icke lagfarna ledamöterna skola vara minst fyra till antalet. De

skola hava särskild erfarenhet av arbetsförhållanden eller eljest besitta

insikter av särskilt värde för domstolens arbete. Sådan ledamot förordnas

av Konungen för fyra år i sänder.

För envar icke lagfaren ledamot förordnar Konungen för samma tid en

ersättare.

3 §•

Ledamot och ersättare för ledamot skall vara svensk medborgare och

hava fyllt tjugufem år. Ej må befattningen utövas av den som är omyndig

eller i konkurstillstånd.

Lagfaren ledamot skall hava avlagt för behörighet till domarämbete före­

skrivna kunskapsprov.

36

4

§•

Försäkringsdomstolen är domför med tre lagfarna och två icke lagfarna

ledamöter.

I mål, vari uppkommer fråga av betydelse för enhetlig lagtolkning eller

rättstillämpning, må samtliga ledamöter deltaga i avgörandet.

Åtgärd, som avser allenast måls beredande, må vidtagas av en lagfaren

ledamot eller av tjänsteman vid domstolen.

5

§.

Särskilda sakkunniga med uppgift att tillhandagå försäkringsdomstolen

med utlåtanden i medicinska frågor förordnas, efter domstolens hörande,

av Konungen för viss tid.

Kungl. Maj.ts proposition nr bo år 1961

6

§.

Föredragande med uppgift att i försäkringsdomstolen bereda och före­

draga målen förordnas, efter domstolens hörande, av Konungen för viss tid.

Om förfarandet i försäkringsdomstolen

7

§•

Den som vill anföra besvär hos försäkringsdomstolen skall i sin besvärs-

inlaga uppgiva:

1. det beslut, mot vilket talan föres;

2. den ändring i beslutet, som yrkas;

3. de skäl, som åberopas till stöd för ändringsyrkandet; samt

4. de bevis och den utredning i övrigt, som åberopas.

Uppfyller besvärsinlagan ej föreskrifterna i första stycket eller är den

eljest ofullständig, skall försäkringsdomstolen förelägga klaganden att av­

hjälpa bristen.

Kan av inlagan ej utläsas vad klaganden yrkar och avhjälpes ej sådan

brist, skall besvärstalan avvisas.

8

§.

Ändring i överklagat eller underställt beslut må ej göras till nackdel för

enskild part, med mindre tillfälle lämnats denne att yttra sig.

Domstolen äger omedelbart förbjuda vidare åtgärd för verkställighet

av beslutet, så ock eljest förordna för tiden intill dess domstolen avgjort

målet.

37

9 §•

Förfarandet i mål som prövas av försäkringsdomstolen skall vara skrift­

ligt i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas.

Finnes erforderligt att part eller annan höres muntligen, äger domstolen

förordna därom. Till sådan handläggning skall part kallas; och må par­

ten föreläggas att inställa sig personligen vid äventyr att utevaro ej utgör

hinder för målets vidare handläggning och avgörande.

Vad i 5 kap. rättegångsbalken stadgas om offentlighet och ordning skall

äga motsvarande tillämpning vid handläggning som avses i andra stycket.

Domstolen må dock, om enskild part begär det, även i annat fall än som

avses i 1 § nyssnämnda kapitel förordna, att handläggningen skall äga

rum inom stängda dörrar.

10

§. .

Försäkringsdomstolen har att verka för att utredningen blir så fullstän

dig som med hänsyn till målets beskaffenhet erfordras och äger föranstalta

om bevisning.

Beträffande bevisning skola, om ej annat är föreskrivet, bestämmelserna

i

35 kap. 1 och 2 §§, 3 § andra stycket, 4 och 5 §§, 7 § och 10—12 §§,

i

36

kap. 1—18 §§, 20—23 §§, 24 § första och tredje styckena och 25 § första

och tredje styckena,

i

38 kap. 1—5 §§ och 7 och 8 §§, i 39 kap. 1 och 5 §§

samt i 40 kap. 1—4 §§, 5 § andra och tredje styckena, 6 och 7 §§, 9—16 §§,

17 § första stycket och 18—20 §§ rättegångsbalken lända till efterrättelse

i

tillämpliga delar.

Ersättning till vittne eller sakkunnig skall, om han höres på begäran av

part, utgivas av parten och eljest utgå av allmänna medel. Kostnaden för

syn skall utgå av allmänna medel.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

11

§•

Beträffande förfarandet i övrigt skola bestämmelserna i 9 kap. 5, 6, 8 och

9 §§, i 12 kap. 1 § första stycket, 2 §, 3 § första stycket, 4 och 5 §§, 6 § andra

stycket och 8—24 §§, i 32 kap. 1 §, 3—6 §§ och 8 § samt i 33 kap. 3—12 §§,

14—22 §§, 23 § första stycket och 25—27 §§ rättegångsbalken lända till

efterrättelse i tillämpliga delar.

För delgivning må domstolen påkalla biträde av polismyndighet.

12

§.

Yppas vid överläggning till beslut skilda meningar, skall omröstning

företagas. Därvid skall i tillämpliga delar gälla vad i 16 kap. rättegångs­

38

balken är föreskrivet om omröstning i överrätt. Domstolen bestämmer dock

själv, i vilken ordning omröstningen skall äga rum.

Skiljaktig mening skall antecknas i protokoll eller fogas vid domstolens

beslut.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

13 §.

Försäkringsdomstolens beslut skall grundas på vad handlingarna in­

nehålla och eljest förekommit. Beslut, varigenom domstolen skiljer målet

från sig, skall om det ej finnes obehövligt innehålla de skäl på vilka avgö­

randet grundats.

Finner domstolen på grund av anmärkning eller eljest att dess beslut

till följd av skrivfel, missräkning eller annat dylikt förbiseende innehåller

uppenbar oriktighet, skall domstolen, sedan part erhållit tillfälle att yttra

sig, meddela beslut om rättelse.

14 §.

I mål vid försäkringsdomstolen skall part själv bära sin rättegångs­

kostnad.

Särskilda bestämmelser

15 §.

Vid förfall för lagfaren ledamot förordnar Konungen vikarie, om så

erfordras för arbetets behöriga gång.

16 §.

Ledamot i försäkringsdomstolen, så ock ersättare och vikarie för leda­

mot, skall hava avlagt domared eller försäkran enligt vad i 4 kap. 11 § rät­

tegångsbalken sägs. I fråga om jäv mot den som tjänstgör såsom ledamot

skall gälla vad i 4 kap. rättegångsbalken är föreskrivet om jäv mot domare.

17 §.

Åtal mot ledamot i försäkringsdomstolen så ock mot ersättare eller vi­

karie för ledamot för ämbetsbrott skall upptagas av högsta domstolen.

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

18 §.

Närmare bestämmelser om försäkringsdomstolens organisation och verk­

samhet meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas,

dels

att i 1, 33, 39—41, 43 och 54—56 §§ lagen den

14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring orden »riksförsäkringsanstalten»,

»riksförsäkringsanstaltens» och »anstalten» skola ersättas med orden

»riksförsäkringsverket», »riksförsäkringsverkets» och »verket»,

dels

att

26 och 44 §§ samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

2f

Har skadad------- —------------- till

Från ersättning, som belöper å tid

för vilken ersättningstagaren åtnju­

tit folkpension eller bidrag enligt la­

gen den 26 juli 1947 om särskilda

barnbidrag

till änkors och invaliders

m. fl. barn eller lagen samma dag om

bidrag till änkor och änklingar med

barn,

skall

på begäran av pensions-

styrelsen

avdrag göras i den mån er­

sättningen skolat föranleda minsk­

ning av pensionen eller bidraget. Be­

lopp, som avdragits enligt vad nu

sagts, skall utbetalas till

pensionssty-

relsen.

44

över försäkringsinrättnings — — -

Den som önskar ändring i allmän

föreskrift, som meddelats av

riksför-

säkringsanstalten,

äger göra ansökan

härom hos försäkringsrådet.

Försäkringsrådet äger,----------------

Över försäkringsrådets beslut

må

klagan icke föras.

(Föreslagen lydelse)

§•

kassan.

Från ersättning, som belöper å tid

för vilken ersättningstagaren åtnju­

tit folkpension,

barnpension enligt

lagen den 5 maj 1960 om barnpen­

sioner

eller bidrag enligt lagen den 26

juli 1947 om särskilda barnbidrag,

skall avdrag göras i den mån ersätt­

ningen skolat föranleda minskning

av pensionen eller bidraget;

dock

skall bolag, som avses i 1 §, göra så­

dant avdrag endast om begäran där­

om framställes av riksförsäkrings­

verket.

Belopp, som

av sådant bolag

avdragits enligt vad nu sagts, skall

utbetalas till

riksförsäkringsverket.

§•

------------- om beslutet.

Den som önskar ändring i allmän

föreskrift, som meddelats av

riksför­

säkringsverket,

äger göra ansökan

härom hos försäkringsrådet.

------ denna paragraf.

över försäkringsrådets beslut i

annat ärende enligt denna lag än som

41

Kungi. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

avses i andra stycket må klagan

föras hos försäkringsdomstolen ge­

nom besvär. Besvären skola hava in­

kommit till försäkringsrådet inom

tre veckor från det klaganden erhål­

lit kännedom om beslutet; dock skall

besvärstiden för menighet vara fem

veckor. Den omständigheten, att be­

svären ingivits eller insänts direkt

till försäkringsdomstolen, utgör ej

hinder för besvärens upptagande till

prövning, därest de inkommit till

domstolen före besvärstidens utgång.

Försäkringsrådets beslut länder

till efterrättelse utan hinder av förd

klagan, såframt ej rådet annorlunda

förordnar.

Denna lag tråder i kraft den 1 juli

1961.

Över försäkringsrådets beslut, som

meddelats före ikraftträdandet, må

klagan icke föras.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

Förslag

till

Lag

om besvär över försäkringsrådets beslut

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Utan hinder av vad därom eljest finnes stadgat, må klagan över för­

säkringsrådets beslut i ärende angående försäkring eller skadeersättning

föras hos försäkringsdomstolen genom besvär. Besvären skola hava inkom­

mit till försäkringsrådet inom tre veckor från det klaganden erhållit känne­

dom om beslutet; dock skall besvärstiden för menighet vara fem veckor.

Den omständigheten, att besvären ingivits eller insänts direkt till försäk­

ringsdomstolen, utgör ej hinder för besvärens upptagande till prövning,

därest de inkommit till domstolen före besvärstidens utgång.

2

§•

Försäkringsrådets beslut länder till efterrättelse utan hinder av förd kla­

gan, såframt ej rådet annorlunda förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

över försäkringsrådets beslut, som meddelats före ikraftträdandet, må

klagan icke föras.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

43

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 28 maj 1959 (nr 291)

om försäkring för allmän tilläggspension

Härigenom förordnas, att 8, 44, 53 och 60 §§ lagen den 28 maj 1959 om

försäkring för allmän tilläggspension skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse)

8

§.

(Föreslagen lydelse)

Pensionsgrundande in­

komst utgöres av summan av in­

komst av anställning och inkomst

av annat förvärvsarbete i den mån

summan överstiger det i 10 § om-

förmälda, vid årets ingång gällande

basbeloppet.

I den män summan är

högre än dubbla basbeloppet skall

den dock såvitt den utgöres av in­

komst av annat förvärvsarbete ta­

gas i beräkning endast till två tred­

jedelar.

Basbeloppet

och i förekom­

mande fall dubbla basbeloppet

av­

räknas i första hand mot inkomsten

av anställning.

Vid beräkning

Inkomst av —

Pensionsgrundande in­

komst utgöres av summan av in­

komst av anställning och inkomst

av annat förvärvsarbete i den mån

summan överstiger det i 10 § om-

förmälda, vid årets ingång gällande

basbeloppet. Basbeloppet avräknas

i första hand mot inkomsten av an­

ställning.

annat förvärvsarbete,

hundratal kronor.

44 §.

Äger pensionsberättigad uppbära

livränta eller sjukpenning jämlikt

lagen om yrkesskadeförsäkring eller

äger lian jämlikt annan lag eller en­

ligt särskild författning eller enligt

Konungens förordnande uppbära liv­

ränta eller sjukpenning, som bestäm-

Äger pensionsberättigad uppbära

livränta eller sjukpenning jämlikt

lagen om yrkesskadeförsäkring eller

äger han jämlikt annan lag eller en­

ligt särskild författning eller enligt

Konungens förordnande uppbära liv­

ränta eller s jukpenning, som bestäm-

44

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

mes av eller utbetalas från

riksför-

säkringsanstalten

eller bolag som av­

ses i 1 § lagen om yrkesskadeförsäk­

ring, minskas den honom eljest till­

kommande pensionen med livrän­

tans eller sjukpenningens belopp.

Vad nu — —---------------------------- <

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

mes av eller utbetalas från

riksför­

säkringsverket

eller bolag som av­

ses i 1 § lagen om yrkesskadeförsäk­

ring, minskas den honom eljest till­

kommande pensionen med livrän­

tans eller sjukpenningens belopp,

i yrkesskadeförsäkring.

53 §.

Klagan över — —-------------- — till pensionsmyndigheten.

Klagan över pensionsmyndighetens

beslut i ärende enligt denna lag fö­

res hos

Konungen

genom besvär. Be­

svären skola insändas eller ingivas

till pensionsmyndigheten,

som har

afl insända handlingarna till social­

departementet. Talan mot beslut i an­

nat ärende än som avses i

40

§ må

fullföljas endast såvida pensions­

myndigheten lämnat tillstånd därtill.

Sådant tillstånd skall lämnas där

vid ärendets behandling inom myn­

digheten uttalats avvikande mening,

så ock där myndigheten finner fråga

i vilken grad den försäkrades arbets­

förmåga nedsatts tveksam och tillika

av stor betydelse ur ekonomisk syn­

punkt eller fråga är om tillämpning

av påföljdsbestämmelse eller myn­

digheten eljest finner särskilda skäl

föreligga att bevilja tillstånd.

Pensionsmyndigheten äger, ändå

att klagan icke förts, till prövning

upptaga ärende som avses i första

stycket.

Klagan över pensionsmyndighe­

tens beslut i ärende enligt denna lag

föres hos

försäkringsdomstolen

ge­

nom besvär. Besvären skola insändas

eller ingivas till pensionsmyndighe­

ten.

Den omständigheten, att besvä­

ren insänts eller ingivits direkt till

försäkringsdomstolen, utgör ej hin­

der för besvärens upptagande till

prövning, därest de inkommit till

domstolen före besvärstidens utgång.

Pensionsmyndighetens beslut må

av myndigheten underställas försäk-

ringsdomstolens prövning, om det

för enhetlig lagtolkning eller rätts­

tillämpning år av synnerlig vikt att

saken prövas av domstolen eller el-

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

(Gällande lydelse)

Pensionsmyndighetens och lokalt

organs beslut länder till efterrättelse

utan hinder av förd klagan.

Utan hinder-------------------------eller

60

Anmälan som i 36 § första stycket

sägs må med giltighet från och med

år 1960 göras

under nämnda år samt

under första halvåret

1961.

(Föreslagen lydelse)

jest särskilda skäl förefinnas för så­

dan prövning.

Pensionsmyndighetens och lokalt

organs beslut länder till efterrättelse

utan hinder av förd klagan,

såframt

ej pensionsmyndigheten annorlunda

bestämmer. Detsamma gäller, där

pensionsmyndigheten, ändå att kla­

gan icke förts, upptagit ärende till

prövning eller underställt beslut för-

säkringsdomstolens prövning.

35 §.

§•

Anmälan som i 36 § första stycket

sägs må med giltighet från och med

år 1960 göras

före utgången av au­

gusti

1961.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1961, dock skall 8 § nya lydelsen

äga tillämpning med avseende å be­

räkning av pensionsgrundande in­

komst från och med år 1960.

Har anmälan som avses i 36 §

första stycket gjorts före den 1 juli

1961, må sådan anmälan före utgång­

en av augusti 1961 återkallas med

verkan att så anses som om anmälan

ej skett.

Vid tillämpning av 12 § andra styc­

ket eller 16 § beträffande försäkrad,

som gjort anmälan om undantagande

före den 1 juli 1961, skall bedöman­

de i vad mån undantagandet för nå­

got av åren 1960—1964 medfört för­

lust av mer än en pensionspoäng gö­

ras enligt de före ikraftträdandet gäl­

lande bestämmelserna.

Beträffande klagan över pensions­

myndighetens beslut, som meddelats

46

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

före ikraftträdandet, skola äldre be­

stämmelser gälla, dock skola besvär

över beslut som nu sagts efter den

30 juni 1961 prövas av försäkrings-

domstolen.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 196‘.

Kungl. Maj.ts proposition nr A5 år 1961

47

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning

av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för

allmän tilläggspension

Härigenom förordnas,

dels

att i 4 och 12 §§ förordningen den 18 december

1959 angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om

försäkring för allmän tilläggspension ordet »riksförsäkringsanstalten» skall

ersättas med ordet »riksförsäkringsverket»,

dels

att 5 och 11 §§ samma

förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

5

Efter anmaning av

försäkringsrå-

det, riksförsäkringsanstalten,

över-

ståthållarämbetet eller lokal skatte­

myndighet åligger det försäkrad och

hans arbetsgivare att i den omfatt­

ning och inom den tid, som i an-

maningen angivits, meddela de upp­

lysningar, som finnas erforderliga

för beräkning av pensionsgrundan­

de inkomst för den försäkrade. 11

11

över sådant beslut beträffande be­

räkning av pensionsgrundande in­

komst, varom den försäkrade erhål­

lit i 8 § första eller andra stycket an­

given underrättelse senast den 30

september under taxeringsåret, må

besvär anföras hos

riksförsäkrings­

anstalten

senast den 31 oktober un­

der nämnda år. Har den försäkrade

icke erhållit underrättelse som nu

sagts eller har han erhållit under­

rättelsen efter den 30 september un-

(Föreslagen lydelse)

§•

Efter anmaning av

riksförsäk­

ringsverket,

överståthållarämbetet

eller lokal skattemyndighet åligger

det försäkrad och hans arbetsgivare

att i den omfattning och inom den

tid, som i anmaningen angivits, med­

dela de upplysningar, som finnas er­

forderliga för beräkning av pensions­

grundande inkomst för den försäk­

rade.

§•

över sådant beslut beträffande be­

räkning av pensionsgrundande in­

komst, varom den försäkrade erhål­

lit i 8 § första eller andra stycket an­

given underrättelse senast den 30

september under taxeringsåret, må

besvär anföras hos

riksförsäkrings­

verket

senast den 31 oktober under

nämnda år. Har den försäkrade icke

erhållit underrättelse som nu sagts

eller har han erhållit underrättelsen

efter den 30 september under taxe-

48

Kungl. Maj:ts proposition nr i5 år 1961

(Gällande lydelse)

der taxeringsåret, må besvär anföras

intill utgången av året näst efter

taxeringsåret eller, om han icke un­

der taxeringsåret erhållit utfärdad

debetsedel eller underrättelse som i

8 § tredje stycket sägs, inom ett år

efter det han erhållit sådan debetse­

del eller underrättelse.

över beslut, varigenom överståt-

hållarämbetet eller lokal skattemyn­

dighet ändrat verkställd beräkning

av pensionsgrundande inkomst, må

besvär anföras hos

riksförsäkrings-

anstalten inom en månad efter det

den försäkrade erhållit del av beslu­

tet.

Besvär skola ingivas eller insän­

das till den myndighet vars beslut

överklagas. Nämnda myndighet har

att med eget yttrande översända

handlingarna i målet till

riksförsäk-

ringsanstalten.

Den omständigheten

att besvären ingivits eller insänts di­

rekt till

riksförsäkringsanstalten må

dock ej utgöra hinder för besvärens

prövning.

Klagan över

riksförsäkringsanstal-

tens

beslut enligt denna förordning

föres hos

försäkring srådet

genom be­

svär,

som skola hava inkommit till

försåkringsrådet inom en månad ef­

ter det klaganden erhållit del av be­

slutet.

Över försäkringsrådets beslut må

klagan icke föras.

(Föreslagen lydelse)

ringsåret, må besvär anföras intill

utgången av året näst efter taxe­

ringsåret eller, om han icke under

taxeringsåret erhållit utfärdad debet­

sedel eller underrättelse som i 8 §

tredje stycket sägs, inom ett år ef­

ter det han erhållit sådan debetse­

del eller underrättelse.

Över beslut, varigenom överståt-

hållarämbetet eller lokal skattemyn­

dighet ändrat verkställd beräkning

av pensionsgrundande inkomst, må

besvär anföras hos

riksförsäkrings­

verket.

Besvär skola ingivas eller insändas

till den myndighet vars beslut över­

klagas. Nämnda myndighet har att

med eget yttrande översända hand­

lingarna i

ärendet

till

riksförsäk­

ringsverket.

Den omständigheten, att

besvären ingivits eller insänts direkt

till

riksförsäkringsverket, utgör ej

hinder för besvärens upptagande till

prövning, därest de inkommit till

riksförsäkringsverket före besvärs-

tidens utgång.

Riksförsäkringsverket äger, ändå

att klagan icke förts, till prövning

upptaga ärende, vari meddelats be­

slut, som avses i första och andra

styckena.

Klagan över

riksförsäkringsver­

kets

beslut enligt denna förordning

föres hos

försäkringsdomstolen

ge­

nom besvär.

Besvären skola ingivas

eller insändas till riksförsäkrings­

verket. Den omständigheten, att be­

svären av klaganden ingivits eller

insänts direkt till försäkringsdom­

stolen, utgör ej hinder för besvärens

upptagande till prövning, därest de

inkommit till domstolen före be-

svärstidens utgång.

49

Kungi. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

(Gällande lydelse)

Riksförsäkringsanstaltens,

över-

ståthållarämbetets och lokal skatte­

myndighets beslut lända till efter­

rättelse utan hinder av förd klagan.

Riksförsäkringsverkets beslut må

av verket underställas försäkrings-

domstolens prövning, om det för en­

hetlig lagtolkning eller rättstillämp­

ning är av synnerlig vikt att saken

prövas av domstolen eller eljest sär­

skilda skäl förefinnas för sådan

prövning.

Riksförsäkringsverkets,

överståt-

hållarämbetets och lokal skattemyn­

dighets beslut lända till efterrättelse

utan hinder av förd klagan.

Lag

samma vare, där riksförsäkringsver­

ket, ändå att klagan icke förts, upp­

tagit ärende till prövning eller under­

ställt beslut försäkringsdomstolens

prövning.

(Föreslagen lydelse)

Denna förordning tråder i kraft

den 1 juli 1961.

Beträffande klagan över beslut,

som meddelats före ikraftträdandet,

skola äldre bestämmelser gälla, dock

skola besvär över riksförsäkringsan­

staltens beslut som nu sagts efter

den 30 juni 1961 prövas av försäk-

ringsdomstolen.

4 —

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr

45

50

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd

av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

Härigenom förordnas,

dels

att i 1, 3—5, 7—9, 13—19, 22—31, 34—36, 41,

44 och 45 §§ förordningen den 18 december 1959 angående uppbörd av

avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, in. in.1 or­

den »riksförsäkringsanstalten», »riksförsäkringsanstaltens» och »anstalten»

skola ersättas med orden »riksförsäkringsverket», »riksförsäkringsverkets»

och »verket»,

dels

att 38 § samma förordning skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

38 §.

över annat beslut av

riksförsäk-

ringsanstalten

enligt denna förord­

ning än i 37 § avses må klagan fö­

ras hos

försäkringsrådet

genom be­

svär,

som skola hava inkommit till

försäkringsrådet senast inom en må­

nad efter det klaganden erhållit del

av beslutet.

över försäkringsrådets beslut må

klagan icke föras.

över annat beslut av

riksförsäk­

ringsverket

enligt denna förordning

än i 37 § avses må klagan föras hos

försäkringsdomstolen

genom besvär.

Besvären skola ingivas eller insändas

till riksförsäkringsverket. Den om­

ständigheten, att besvären ingivits

eller insänts direkt till försäkrings­

domstolen, utgör ej hinder för be­

svärens upptagande till prövning,

därest de inkommit till domstolen

före besvärstidens utgång.

Riksförsäkringsverkets beslut må,

såframt beslutet år av beskaffenhet

att kunna överklagas, av verket

underställas försåkringsdomstolens

prövning, om det för enhetlig lag­

tolkning eller rättstillämpning är av

synnerlig vikt att saken prövas av

domstolen eller eljest särskilda skäl

förefinnes för sådan prövning.

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1960: 88.

Öl

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

(Gällande lydelse)

Riksförsäkringsanstaltens

beslut

länder till efterrättelse utan hinder

av

förd klagan.

(Föreslagen lydelse)

Riksförsäkringsverkets

beslut län­

der till efterrättelse utan hinder av

att

besvär anförts eller förordnande

om underställning meddelats.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1961.

Beträffande klagan över beslut,

som meddelats före ikraftträdandet,

skola äldre bestämmelser gälla, dock

skola besvär över riksförsäkringsan­

staltens beslut som nu sagts efter

den 30 juni 1961 prövas av försäk­

ring sdomstolen.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas beträffande lagen den 29 juni 1946 om folkpensio­

nering1,

dels

att i 2, 7 och 15 §§, 18 § 1 mom., 28, 29 och 32—36 §§, 38 §

3 mom. samt 39 och 41 §§ orden »pensionsstyrelsen», »pensionsstyrelsens»,

»styrelsen» och »styrelsens» skola ersättas med orden »riksförsäkringsver­

ket», »riksförsäkringsverkets», »verket» och »verkets»,

dels

att 8 §, 14 § 2

mom., 17 §, 18 § 2 mom. samt 37 och 42 §§ skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

8

§•

Tilläggspension, hustrutillägg------------ annan pensionsberättigad.

Minskning skall,------------------------övrigt bortfallit.

Äger änkepensionsberättigad upp­

bära livränta enligt 20 § lagen om

yrkesskadeförsäkring eller äger hon

jämlikt annan lag eller särskild för­

fattning eller enligt Konungens för­

ordnande uppbära motsvarande liv­

ränta, vilken bestämmes av eller ut­

betalas från

riksförsäkringsanstalten

eller bolag som avses i 1 § lagen om

yrkesskadeförsäkring, skall livrän­

tan avdragas från änkepensionen i

vad förmånerna belöpa på samma

tid, dock att alltid minst hälften av

pensionen skall utgivas. Livräntan

skall i vad den sålunda avdragits

icke räknas såsom inkomst vid till-

lämpning av första och andra styc­

kena.

Äger änkepensionsberättigad upp­

bära livränta enligt 20 § lagen om

yrkesskadeförsäkring eller äger hon

jämlikt annan lag eller särskild för­

fattning eller enligt Konungens för­

ordnande uppbära motsvarande liv­

ränta, vilken bestämmes av eller ut­

betalas från

riksförsäkringsverket

eller bolag som avses i 1 § lagen om

yrkesskadeförsäkring, skall livrän­

tan avdragas från änkepensionen i

vad förmånerna belöpa på samma

tid, dock att alltid minst hälften av

pensionen skall utgivas. Livräntan

skall i vad den sålunda avdragits

icke räknas såsom inkomst vid till-

lämpning av första och andra styc­

kena.

1 Senaste lydelse av 7 § och 38 § 3 mom. se SFS 1955:394, av 8 §,14 § 2 mom-, 15, 33 och 36

§§ se SFS 1960:99, av 18 § 1 mom., 34 och 39 §§ se SFS 1952:396, av 18 § 2 mom. se SFS 1958:

192 samt av 28, 35 och 37 §§, se SFS 1947:221.

53

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

14 §.

2 mom. Har för----------------------- eller minskas.

Vad sålunda----------------------- —------------därav påverkas.

hungl. Maj:ts proposition nr

4

5 år 1961

Befinnes någon som åtnjuter folk­

pension icke längre vara svensk med­

borgare eller mantalsskriven i riket,

skall pensionen indragas, såvida icke

detta

med hänsyn till omständighe­

terna prövas oskäligt. För den som

ej längre är mantalsskriven i riket

skall dock kommunalt bostadstillägg

alltid indragas.

17

För tid, under vilken pensionsbe-

rättigad är intagen i fångvårds- eller

tvångsarbetsanstalt eller hålles häk­

tad eller eljest är på statens bekost­

nad intagen å anstalt eller ock till­

fälligt vistas utom anstalten, må

folkpension ej utgå med högre be­

lopp än som motsvarar

200

kronor

om året.

Föreligger omständighet, — ----------

1 fall som i denna paragraf avses

må

pensionsstyrelsen

medgiva nära

anhörig, vilken för sitt uppehälle är

beroende av den pensionsberättiga-

des folkpension, rätt att uppbära

denna eller del därav.

18

2 mom. För tid, under vilken pen-

sionsberättigad är intagen i hem,

Befinnes någon som åtnjuter folk­

pension icke längre vara svensk med­

borgare eller mantalsskriven i riket,

skall pensionen indragas, såvida icke

Konungen för vissa fall annorlunda

förordnat eller det

med hänsyn till

omständigheterna prövas oskäligt

att indraga pensionen.

För den som

ej längre är mantalsskriven i riket

skall dock kommunalt bostadstill-

lägg alltid indragas.

§•

För tid, under vilken pensionsbe-

rättigad är intagen i fångvårds- eller

tvångsarbetsanstalt eller hålles häk­

tad eller eljest är på statens bekost­

nad intagen å anstalt eller ock till­

fälligt vistas utom anstalten, må

folkpension ej utgå med högre be­

lopp än som motsvarar

600

kronor

om året.

Kan den pensionsberättiga-

de på grund av sitt tillstånd uppen­

barligen icke tillgodogöra sig nämn­

da belopp till sin personliga nytta,

må riksförsäkringsverket besluta om

nedsättning av beloppet, dock till

lägst 200 kronor för år.

--------- den månaden.

1 fall som i denna paragraf avses

må

riksförsäkringsverket

medgiva

nära anhörig, vilken för sitt uppe­

hälle är beroende av den pensions-

berättigades folkpension, rätt att

uppbära denna eller del därav.

§•

2 mom. För tid, under vilken pen-

sionsberättigad är intagen i hem.

54

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

(Gällande lydelse)

som avses i 18 § lagen om social­

hjälp, eller mot avgift, som av kom­

mun erlägges, åtnjuter vård eller för­

sörjning å annan anstalt, äger kom­

munen uppbära honom tillkomman­

de folkpension samt därav tillgodo­

göra sig i förra fallet kostnaderna

för vården eller försörjningen och i

senare fallet utgiven dagavgift och

annan vårdkostnad; dock skall kom­

munen vara skyldig att av pensions­

beloppet månatligen tillhandahålla

den pensionsberättigade 40 kronor

eller, där den pensionsberättigade på

grund av sitt tillstånd ej kan be­

gagna sig av kontanta medel, an­

vända motsvarande belopp för ökan­

de av hans trivsel eller eljest till

hans personliga nytta.

Har pensionsberättigad,

För tid, — —------------ —

(Föreslagen lydelse)

som avses i 18 § lagen om social­

hjälp, eller mot avgift, som av kom­

mun erlägges, åtnjuter vård eller för­

sörjning å annan anstalt, äger kom­

munen uppbära honom tillkomman­

de folkpension samt därav tillgodo­

göra sig i förra fallet kostnaderna

för vården eller försörjningen och i

senare fallet utgiven dagavgift och

annan vårdkostnad; dock skall kom­

munen vara skyldig att av pensions­

beloppet månatligen tillhandahålla

den pensionsberättigade

50

kronor

eller, där den pensionsberättigade på

grund av sitt tillstånd ej kan begagna

sig av kontanta medel, använda mot­

svarande belopp för ökande av hans

trivsel eller eljest till hans person­

liga nytta.

befinnes tillfredsställande,

stycket sägs.

37 §.

över

pensionsstyrelsens

beslut i

ärende rörande pension må klagan

föras

av justitiekanslern eller efter

justitiekanslerns medgivande av

kommun, pensionsnämnds ordföran­

de och pensionsstyrelsens ombud.

Enskild sakägare må fullfölja talan

allenast såframt pensionsstyrelsen

Jämnat tillstånd därtill. Sådant till­

stånd skall lämnas där vid ärendets

behandling inom styrelsen uttalats

avvikande mening, så ock där styrel­

sen finner fråga huruvida sökanden

är arbetsoförmögen eller fråga om

beräkning av sökandens inkomst

vara tveksam och tillika av stor be­

tydelse ur ekonomisk synpunkt eller

fråga år om tillämpning av påföljds-

Över

riksförsäkringsverkets

beslut

i ärende rörande pension må kla­

gan föras

hos försäkringsdomstolen

genom besvär. Besvären skola ingi­

vas eller insändas till riksförsäk­

ringsverket. Den omständigheten, att

besvären ingivits eller insänts direkt

till försäkringsdomstolen, utgör ej

hinder för besvärens upptagande till

prövning, därest de inkommit till

domstolen före besvärstidens utgång.

Riksförsäkringsverkets beslut i

ärende som i första stycket sågs må

av verket underställas försäkrings-

domstolens prövning, om det för en­

hetlig lagtolkning eller rättstillämp­

ning är av synnerlig vikt att saken

prövas av domstolen eller eljest sär-

55

Kungi. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

(Gällande lydelse)

bestämmelse eller styrelsen eljest

finner särskilda skäl föreligga att

bevilja tillstånd.

Klagan föres hos Konungen genom

besvär, vilka vid talans förlust skola

å trettionde dagen från den dag be­

slutet gavs vara inkomna till social­

departementet.

42

Konungen äger träffa överenskom­

melse med främmande makt i fråga

om tillämpning av denna lag d

dess

här i riket bosatta medborgare.

(Föreslagen lydelse)

skilda skål förefinnas för sådan

prövning.

Riksförsäkringsverkets beslut län­

der till efterrättelse utan hinder av

att besvär anförts eller förordnande

om underställning meddelats, så­

framt ej riksförsäkringsverket an­

norlunda bestämmer.

§•

Konungen äger träffa överenskom­

melse med främmande makt i fråga

om tillämpning av denna lag

helt

eller delvis å personer, som icke åro

svenska medborgare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1961.

Beträffande klagan över pensions-

styrelsens beslut, som meddelats före

ikraftträdandet, skola äldre bestäm­

melser gälla, dock skola besvär över

beslut som nu sagts efter den 30 juni

1961 prövas av försäkringsdomsto-

len.

56

Kungl. Maj. ts proposition nr

45

år 1961

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 18 maj 1956 (nr 293) om ersättning

åt smittbärare

Härigenom förordnas, att 5, 7 och 9 §§ lagen den 18 maj 1956 om er­

sättning åt smittbärare1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an-

gives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5 §.

Från ersättningen------- — — — —

Från ersättningen skola jämväl

avräknas sjukpenning som för tid

för ingripandet utgår enligt annan

lag eller enligt särskild författning

eller enligt Konungens förordnande

och som bestämmes av eller utbetalas

från

riksförsåkringsanstalten

eller

bolag som omförmäles i 1 § lagen om

yrkesskadeförsäkring ävensom liv­

ränta, som någon åtnjuter på grund

av att han är smittbärare, till den

del den belöper å tid för ingripandet.

om moderskapshjälp.

Från ersättningen skola jämväl

avräknas sjukpenning som för tid

för ingripandet utgår enligt annan

lag eller enligt särskild författning

eller enligt Konungens förordnande

och som bestämmes av eller utbeta­

las från

riksförsäkringsverket

eller

bolag som omförmäles i 1 § lagen om

yrkesskadeförsäkring ävensom liv­

ränta, som någon åtnjuter på grund

av att han är smittbärare, till den del

den belöper å tid för ingripandet.

Vad i----------------------- om yrkesskadeförsäkring.

7 §.

Det ankommer

Ärende angående ersättning upp­

tages av den

lokalsjukkassa eller,

där sådan ej finnes inrättad, den cen­

tralsjukkassa

som smittbäraren till­

hör. Tillhör han icke någon sjuk­

kassa, upptages ärendet av

sjukkas­

san i den kommun, där

han är bo­

satt. Är smittbäraren icke bosatt i

tillfällig smittbärare.

Ärende angående ersättning upp­

tages av den

allmänna sjukkassa

som smittbäraren tillhör. Tillhör han

icke någon sjukkassa, upptages ären­

det av

den sjukkassa, inom vars

verksamhetsområde

han är bosatt.

Är smittbäraren icke bosatt i riket,

upptages ärendet av

den sjukkassa,

1 Senaste lydelse av 5 § se SFS 1959: 588.

57

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

riket, upptages ärendet av

sjukkas- inom vars verksamhetsområde

ingri-

san i den kommun, där

ingripandet pandet skett,

skett.

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

9 §.

Beträffande ersättning åt tillfällig

smittbärare skola i övrigt bestäm­

melserna i 11 § tredje stycket, 23 §

första stycket, 27 § första stycket,

28 § andra och fjärde styckena, 30 §

andra stycket, 32 §, 45 § andra styc­

ket samt 46, 59, 89, 101—103 och

105—107 §§ lagen om allmän sjuk­

försäkring äga motsvarande tillämp­

ning,

dock att vad i 103 § stadgas om

socialdepartementet i stället skall

gälla inrikesdepartementet.

Beträffande ersättning åt tillfällig

smittbärare skola i övrigt bestäm­

melserna i 11 § tredje stycket, 23 §

första stycket, 27 § första stycket,

28 § andra och fjärde styckena, 30 §

andra stycket, 32 §, 45 § andra styc­

ket samt 46, 59, 89, 101—103 och

105—107 §§ lagen om allmän sjuk­

försäkring äga motsvarande tillämp­

ning.

Utöver vad

ingripandet avser.

Denna lag träder i kraft beträf­

fande 5 och 9 §§ den 1 juli 1961 och

beträffande

7

§ den 1 januari 1962.

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 21 maj 1954 (nr 269) om skyldighet för

arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning

Härigenom förordnas,

dels

att 6 § förordningen den 21 maj 1954 om

skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning

skall upphöra att gälla,

dels

att 1 och 4 §§ samma förordning skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Arbetsgivare, som----------- —------- nyss sagts.

Upphör arbetstagares — — —------------- arbetstagarens anställande.

Uppgift, som----------------------- allmän sjukkassa.

År arbetstagaren försäkrad jäm­

likt lagen om allmän sjukförsäkring,

bör uppgiften lämnas till den

lokal­

sjukkassa,

i vilken arbetstagaren är

försäkrad,

eller, om arbetstagaren

tillhör centralsjukkassa för stad,

som utgör eget centralsjukkasseom-

råde, till sådan centralsjukkassa.

4

Har uppgift, som i 1 § avses, läm­

nats till annan allmän sjukkassa än

den

lokalsjukkassa eller den för stad

inrättade centralsjukkassa,

i vilken

arbetstagaren är försäkrad, åligger

det den sjukkassa, som mottagit

uppgiften, att ofördröjligen vidare­

befordra densamma till sådan

lokal-

eller centralsjukkassa.

År arbetsta­

garen ej försäkrad jämlikt lagen om

allmän sjukförsäkring, skall upp­

giften i stället vidarebefordras till

Är arbetstagaren försäkrad jäm­

likt lagen om allmän sjukförsäk­

ring, bör uppgiften lämnas till den

sjukkassa,

i vilken arbetstagaren är

försäkrad.

§•

Har uppgift, som i 1 § avses, läm­

nats till annan allmän sjukkassa än

den, i vilken arbetstagaren är försäk­

rad, åligger det den sjukkassa, som

mottagit uppgiften, att ofördröjli­

gen vidarebefordra densamma till

den sjukkassa, som arbetstagaren

tillhör.

Är arbetstagaren ej försäk­

rad jämlikt lagen om allmän sjuk­

försäkring, skall uppgiften i stället

vidarebefordras till utmätningsman­

nen i anställningsorten.

59

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

(Gällande lydelse)

utmätningsmannen i anställningsor­

ten.

Lokalsjukkassa eller för stad in­

rättad centralsjukkassa,

som motta­

git uppgift avseende i kassan för­

säkrad arbetstagare, skall, sedan den

tagit del av innehållet i uppgiften,

ofördröj ligen vidarebefordra uppgif­

ten till vederbörande utmätningsman

inom kassans område.

(Föreslagen lydelse)

Sjukkassa,

som mottagit uppgift

avseende i kassan försäkrad arbets­

tagare, skall, sedan den tagit del av

innehållet i uppgiften, ofördröjligen

vidarebefordra uppgiften till veder­

börande utmätningsman inom kas­

sans område.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1962.

i

60

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 29 augusti 1958 (nr 460) om sjukhjälp i

vissa fall åt svenska medborgare, som icke äro bosatta i riket

Härigenom förordnas, att 2—5 §§ förordningen den 29 augusti 1958 om

sjukhjälp i vissa fall åt svenska medborgare, som icke äro bosatta i riket,

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

2

Sjukhjälp enligt denna förordning

utgår i form av ersättning för ut­

gifter, som avses i 14—

17

§§ lagen

om allmän sjukförsäkring,

ävensom

för kostnad, som avses i 18 § nämn­

da lag, i den mån ersättning för så­

dan kostnad år tillförsäkrad samtli­

ga försäkrade i den centralsjukkas­

sa, som enligt vad i 3 § sågs skall be­

kosta hjälpen.

Sjukhjälp utgår —- — — —-------så

(Föreslagen lydelse)

§•

Sjukhjälp enligt denna förordning

utgår i form av ersättning för utgif­

ter, som avses i 14—

18

§§ lagen om

allmän sjukförsäkring.

ersättning.

3

Sjukhjälp, som avses i denna för­

ordning, utgives av sjukkassa för den

ort, där vården erhålles.

Lokalsjuk­

kassa äger återfå sålunda utgiven

sjukhjälp av den centralsjukkassa,

till vilken den är ansluten.

Kostnaden för utgiven sjukhjälp

skall belasta sjukvårdsförsäkringen

i vederbörande

centralsjukkassa.

4

Beträffande sjukhjälp enligt den­

na förordning skall i tillämpliga de-

§•

Sjukhjälp, som avses i denna för­

ordning, utgives av sjukkassa för

den ort, där vården erhålles.

Kostnaden för utgiven sjukhjälp

skall belasta sjukvårdsförsäkringen

i vederbörande

sjukkassa.

§•

Beträffande sjukhjälp enligt den­

na förordning skall i tillämpliga de-

61

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

lar gälla vad som stadgas i 14—18, lar gälla vad som stadgas i 14—18,

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

29, 30, 32, 59,

87,

101—103 och 105

—107 §§ lagen om allmän sjukför­

säkring.

5

De närmare föreskrifter, som fin­

nas erforderliga för tillämpningen

av denna förordning, meddelas av

Konungen eller efter Konungens be­

myndigande av

riksförsäkringsan-

stalten.

29, 30, 32, 59, 101—103 och 105—

107 §§ lagen om allmän sjukförsäk­

ring.

§•

De närmare föreskrifter, som fin­

nas erforderliga för tillämpningen

av denna förordning, meddelas av

Konungen eller efter Konungens be­

myndigande av

riksförsäkringsver­

ket.

Denna förordning träder i kraft

beträffande 5 § den 1 juli 1961 och

i övrigt den 1 januari 1962.

I

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

Förslag

till

Reglemente

angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

Folkpensioneringsfonden, riksförsäkringsverkets yrkesskadeförsäkrings-

fond samt den fond, som avses i lagen om frivillig statlig pensionsförsäk­

ring, skola på sätt nedan stadgas förvaltas av fondfullmäktige.

2

§•

Yrkesskadeförsäkringsfondens inkomster utgöras av

avgifter för försäkringar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete,

lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, lagen

om yrkesskadeförsäkring samt lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl.;

återbetalda belopp enligt 12 § andra stycket lagen om försäkring för

olycksfall i arbete och 51 § andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring;

bötesmedel enligt 34 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete;

kapitalbelopp, som inflyta vid inköp i riksförsäkringsverket av livräntor

enligt 10 § lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i ar­

bete eller på grund av verkets övertagande jämlikt 35 § lagen om försäk­

ring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäk­

ring av annan åvilande skyldighet att utgiva ersättning i anledning av

olycksfall eller sjukdom; samt

räntor och annan avkastning.

Yrkesskadeförsäkringsfondens utgifter utgöras av

ersättningar och andra kostnader, som i anledning av inträffade skade-

fall skola utbetalas av riksförsäkringsverket enligt förenämnda lagar och

enligt lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar;

ersättningar, som skola utbetalas av riksförsäkringsverket på grund av

övertagande jämlikt 10 § lagen angående ersättning för skada till följd

av olycksfall i arbete, 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt

54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande ersättnings­

skyldighet;

63

belopp, som av riksförsäkringsverket eller eljest återbetalas på grund

av att för mycket influtit till verket i avgifter för försäkringar enligt de i

första stycket omförmälda lagarna; samt

belopp, som utbetalas till följd av vad nedan i 3 eller 11 § stadgas.

3 §•

Konungen äger bestämma att kostnaderna för förvaltningen av viss i 1 §

avsedd fond skola ersättas av fondens medel samt därvid fastställa de

grunder, enligt vilka ersättningen skall utgå.

Kungl. Maj. ts proposition nr

45

år 1961

Om fondfullmäktige

4 §.

Fondfullmäktige utgöras av

generaldirektören och chefen för riksförsäkringsverket såsom ordfö­

rande;

överdirektören och souschefen hos riksförsäkringsverket såsom vice ord­

förande; samt

fem av Konungen för tre år i sänder förordnade personer, av vilka tre

skola äga erfarenhet på det finansiella området.

Konungen utser en suppleant för var och en av de sistnämnda fem fond­

fullmäktige. Vid förfall för någon av de ovan angivna befattningshavarna i

riksförsäkringsverket förordnar verket ersättare.

5 §.

Fondfullmäktige sammanträda på kallelse av ordföranden.

Fondfullmäktige äro beslutföra, när minst fem äro närvarande. Såsom

fullmäktiges beslut gäller den mening, om vilken de flesta förena sig, och

vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden.

Vid fondfullmäktiges sammanträden skall föras protokoll.

6

§•

Om arvode och annan ersättning till fondfullmäktig och suppleant för­

ordnar Konungen.

7 §•

Det åligger riksförsäkringsverket att i enlighet med verkets instruktion

och i detta reglemente meddelade bestämmelser verkställa fondfullmäktiges

beslut, ombesörja övriga för fondförvaltningen erforderliga åtgärder samt

tillhandagå fullmäktige med de redogörelser och upplysningar, som av full­

mäktige begäras.

64

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

Om förvaltningen

8

§•

Under fondfullmäktiges förvaltning stående fond skall förvaltas på så­

dant sätt att den blir till största möjliga gagn för den försäkring, för vars

räkning fonden tillkommit.

9 §•

Fondfullmäktige må placera fondmedel

1. i obligationer utfärdade av staten, kommun eller därmed jämförlig

samfällighet, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypoteks-

kassan eller av hypoteksaktiebolag, som enligt vad därom finnes stadgat står

under tillsyn av bank- och fondinspektionen;

2. i obligationer garanterade av staten, kommun eller därmed jämförlig

samfällighet;

3. i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskriv­

ningar som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag;

4. i andra skuldförbindelser utfärdade av staten, kommun eller därmed

jämförlig samfällighet, riksbanken, bankaktiebolag, postbanken, sparbank,

centralkassa för jordbrukskredit eller annan kreditinrättning, som Konungen

godkänner, eller av bolag, förening eller stiftelse, i vilka staten, kommun

eller därmed jämförlig samfällighet äger ett bestämmande inflytande, såvida

staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet iklätt sig borgen för

förbindelserna;

5. i skuldförbindelser, för vilka fond äger säkerhet genom inteckning i

fast egendom eller tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxe­

ringsvärde; dock skall åbyggnad, för att inteckning i fastigheten eller tomt­

rätten må godkännas, vara brandförsäkrad i försäkringsbolag, som avses

i lagen om försäkringsrörelse, eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt

att driva försäkringsrörelse här i riket; samt

6. i sådana andra värdehandlingar, vilka Konungen i särskilt fall efter

framställning av fondfullmäktige prövar erbjuda fullgod säkerhet.

Fondmedel tillhörande folkpensioneringsfonden eller yrkesskadeförsäk-

ringsfonden må därjämte placeras

7. i skuldförbindelser utfärdade av företag, som har till syfte att befordra

folkhälsan eller att medverka till att förhindra nedsättning av arbetsför­

mågan eller till att förbättra sådan förmåga och som enligt fondfullmäk­

tiges prövning anses erbjuda godtagbar säkerhet; samt

8. med Konungens medgivande i fastigheter, som förvärvas för sådant

ändamål, som under 7. omförmäles.

Placeras medel ur folkpensioneringsfonden eller yrkesskadeförsäkrings-

65

fonden i skuldförbindelse utfärdad av företag som avses i andra stycket 7.,

må utlåningen ske mot lägre ränta än som eljest skulle ha kunnat betingas.

10

§.

Till skyddande av fordran må fondfullmäktige å offentlig auktion eller

fondbörs inköpa egendom, som är för fordringen utmätt eller pantsatt, så

ock såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan

egendom, såvida det är uppenbart att fond eljest skulle lida avsevärd för­

lust. Egendom som sålunda förvärvats skall åter avyttras, så snart lämp­

ligen kan ske och senast då avyttring kan äga rum utan förlust.

11

§•

Konungen äger bestämma att, såframt yrkesskadeförsäkringsfondens till­

gångar vid försäkringsteknisk utredning så finnas medgiva med hänsyn till

de förpliktelser som åligga fonden, viss mindre del av densamma användes

för att bekosta åtgärder, ägnade att i yrkesskadeförsäkringens intresse före­

bygga förlust eller nedsättning av arbetsförmågan eller höja arbetsförmå­

gan hos de försäkrade. Dessa medel skola ställas till riksförsäkringsver­

kets förfogande att disponeras i enlighet med de närmare bestämmelser, som

Konungen meddelar.

12

§.

Har utlåning skett med stöd av bestämmelserna i 9 § andra stycket 7. eller

tredje stycket, skall anteckning härom göras i protokoll som i 5 § tredje

stycket sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1961, då reglementet den 18

december 1936 (nr 638) angående förvaltningen av folkpensionerings-

fonden m. in. och reglementet den 26 november 1954 (nr 662) angående för­

valtningen av riksförsäkringsanstaltens yrkesskadeförsäkringsfond upphöra

att gälla.

Vad i lag eller särskild författning eller eljest är stadgat om riksförsäk­

ringsanstaltens yrkesskadeförsäkringsfond eller riksförsäkringsanstaltens

olycksfallsförsäkringsfond skall i stället avse riksförsäkringsverkets yrkes­

skadeförsäkringsfond.

5 —

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 45

66

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 februa­

ri 1961.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Nilsson, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Netzén, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson,

organisationsfrågor inom

socialförsäkringen m. m.

ävensom

fråga rörande ändrade bestämmelser om

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för

allmän tilläggspension

samt anför.

Sedan några år pågår en genomgripande reformering av socialförsäkrings­

systemet i vårt land. Enligt statsmakternas uttalanden i samband med de

reformetapper, som hittills tillryggalagts, bör som ett slutligt mål upp­

ställas en långtgående samordning i såväl materiellt som administrativt

hänseende av de socialförsäkringsgrenar, som står varandra närmast. Frå­

gor sammanhängande med den administrativa samordning, som sålunda

åsyftats, har utretts av socialförsäkringens administrationsnämnd1, som i

oktober 1960 framlagt ett betänkande om socialförsäkringens organisation

(SOU 1960: 35). Administrationsnämnden har vidare den 25 januari 1961

avgivit en promemoria (stencilerad) med förslag till bestämmelser rörande

fondförvaltningen i det av nämnden i betänkandet föreslagna socialförsäk­

ringsverket.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av justitiekanslers-

ämbetet, socialstyrelsen, försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, pen-

sionsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, generalpost­

styrelsen, statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, statens or-

ganisationsnämnd, riksskattenämnden, försäkringsinspektionen, statens lö-

nenämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Sö­

dermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands,

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvs­

borgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävle­

borgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län, be-

1 överdirektören R. Broberg, ordförande, borgarrådet Hj. Mebr, riksdagsmannen G. Petters­

son, generaldirektören Y. Samuelsson, förste vice talmannen A. Strand och f. d. landskamreraren

A. Wigert.

67

sväi ssakkunniga, uppbördsutredningen, lokaliseringsutredningen rörande

statlig verksamhet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska sjukkasseförbundet, Social­

försäkringsbolagens förening, Svenska socialvårdsförbundet, Svenska arbets­

givareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens central­

organisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),

Statstjänstemännens riksförbund, Försäkringsfunktionärernas förbund,

Kooperativa förbundet, Sveriges folkpensionärers riksorganisation, Riks-

kommittén för partiellt arbetsföra och De blindas förening. Dessutom har

yttranden inkommit från riksarkivet, Sveriges läkarförbund och Svenska

sjöfolksförbundet. Åtskilliga remissorgan har bifogat utlåtanden från under­

lydande inrättningar och organisationer m. fl. över promemorian har remiss­

yttranden avgivits av riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen efter hö­

rande av fullmäktige för folkpensioneringsfonden, statskontoret, riksrälten-

skapsverket, bank- och fondinspektionen samt försäkringsinspektionen.

Jag anhåller nu att få upptaga administrationsnämndens förslag till när­

mare behandling. Med hänsyn till att ett genomförande av nämndens för­

slag bl. a. förutsätter ändring i lagen om folkpensionering, synes vidare ett

par andra frågor om ändring i sagda lag kunna behandlas i detta samman­

hang.

Slutligen anhåller jag att få upptaga ett spörsmål om ändrade regler för

beräkningen av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, såvitt inkomsten härrör av annat förvärvsarbete

än anställning.

Kungl. Alaj.ts proposition nr 45 år 1961

Gällande bestämmelser

Sjukförsäkringen m. m.

Försäkring enligt

lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring1

(nr 1; ändr. 733/48, 621/50, 569/53, 244/54, 267/54, 518/54, 397/55, 402/55,

74/56, 627/56, 457/58, 560/59, 585/59, 106/60 och 179/60) avser att vid sjuk­

dom bereda sjukhjälp dels i form av ersättning för sjukvård och dels i form

av för dag beräknad ersättning i penningar. Sjukförsäkringen är dels obli­

gatorisk och dels frivillig. På grund av den obligatoriska försäkringen ut-

gives även moderskapshjälp enligt vad därom stadgas i

lagen den 21 maj

1954 om moderskapshjälp

(nr 266; ändr. 403/55, 458/58, 561/59).

Försäkringen meddelas av allmänna sjukkassor. Dessa är av

två slag, ccntralsjukkassor och lokalsjukkassor. I regel skall finnas en

centralsjukkassa för varje landstingskommun och för varje stad, som ej

tillhör landstingskommun. Centralsjukkasseområde, som ej utgöres enbart

av stad, skall vara indelat i lokalsjukkasseområden, omfattande en eller

1 Denna lag benämnes i det följande SFI..

68

flera kommuner. För varje lokalsjukkasseområde skall finnas en lokalsjuk­

kassa, som skall vara ansluten till den centralsjukkassa, inom vars verk­

samhetsområde lokalsjukkasseområdet är beläget.

Riksförsäkringsanstalten är tillsynsmyndighet för de allmänna

sjukkassorna. I denna egenskap äger riksförsäkringsanstalten att till pröv­

ning upptaga sjukkassas beslut även om besvär inte anförts.

I fråga om försäkringsplikt gäller att varje svensk medborgare,

som är bosatt i riket, och varje här bosatt och mantalsskriven utlänning,

skall vara medlem i allmän sjukkassa fr. o. m. kalendermånaden efter den,

varunder han fyllt 16 år. Vissa begränsade undantag från försäkringsplik­

ten finnes. Försäkringspliktig skall vara medlem i kassan för den kommun,

där han är mantalsskriven. Är försäkringspliktig inte mantalsskriven skall

han vara medlem i kassan för den kommun, där han är bosatt vid kalen­

derårets ingång eller vid den senare tidpunkt, då försäkringsplikt inträder.

Medlem i lokalsjukkassa är tillika medlem i den centralsjukkassa, till vil­

ken lokalsjukkassan är ansluten.

Den obligatoriska sjukförsäkringen består av en sjukvårdsförsäkring

och en sjukpenningförsäkring.

Sjukvårdsförsäkringen omfattar samtliga sjukkassemedlem-

mar samt i regel även här i riket bosatta barn under 16 år. Sjukvårdsför-

säkringens förmåner utgöres av ersättning för utgifter för läkarvård och

sjukhusvård ävensom i samband därmed företagna resor. Såsom utgifter för

läkarvård anses i viss begränsad utsträckning även utgifter för tandläkar­

vård.

Centralsjukkassa för stad och lokalsjukkassa äger att med tillsynsmyn­

dighetens medgivande och enligt av denna myndighet utfärdade föreskrif­

ter besluta att utge ersättning för försäkrads kostnader för sjukgymnastik

eller eljest behandling med bad, massage, elektricitet eller hetluft eller an­

nan därmed jämförlig behandling eller för konvalescentvård (s. k. mer-

prestationer). I sådant fall skall den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen

i kassan omfatta även förmån, som avses med beslutet.

Försäkrad, som under vistelse utom riket blir i behov av sjukvård, äger

erhålla ersättning för utgifter för sjukvård utomlands enligt

kungörelsen

den 3 juni 1955 angående sjukhjälp utom riket enligt lagen om allmän sjuk­

försäkring (nr

404,1.

Enligt

förordningen den 29 augusti 1958 om sjukhjälp i vissa fall åt

svenska medborgare, som icke äro bosatta i riket (nr b60),

utger sjukkassa

ersättning för utgifter för sjukvård åt personer som nyss sagts ehuru de

inte är försäkrade enligt SFL.

Genom sjukvårdsförsäkringen bestrides jämväl utgifter för de läkeme­

delsförmåner, som enligt

förordningen den

4

juni 195b angående kostnads­

fria eller prisnedsatta läkemedel

(nr 519; ändr. 76/56, 461/58) lämnas i

samband med läkemedelsinköp på apotek.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

69

Sj ukpenningförsäkringen omfattar sjukkassemedlemmar

med minst 1 200 kronors årsinkomst av förvärvsarbete samt vissa kvinn­

liga sjukkassemedlemmar utan sådan inkomst. Alla sjukpenningförsäkrade

medlemmar är tillförsäkrade grundsjukpenning med tre kr. om dagen. Till

grundsjukpenningen utgår i förekommande fall barntillägg. De medlemmar,

vilkas årsinkomst av tjänst uppgår till minst 1 800 kr., är därjämte försäk­

rade för tilläggssjukpenning, som utgår med varierande belopp, beroende

på vilken sjukpenningklass medlemmen placerats i på grund av den för

honom beräknade årsinkomsten av tjänst. Högsta tilläggssjukpenning är

17 kr. och lägsta en kr. Efter 180 dagar sker viss reduktion av sjukpen­

ningen, dock inte i de lägsta klasserna. Under tid för sjukhusvård utbytes

sjukpenningen mot hempenning. Denna motsvarar sjukpenningen minskad

med tre kr., dock med högst hälften av sjukpenningens belopp.

Inom sjukpenningförsäkringen gäller vissa bestämmelser om karenslid.

I regel utgår sålunda inte sjukpenning (hempenning) förrän sjukdomen va­

rat tre dagar.

Sjukhjälp i form av sjukpenning (hempenning) och ersättning för sjuk­

husvård utgives för högst 730 dagar vid varje sjukdom (sjukhjälpstid).

Den som fyllt 67 år eller åtnjuter folkpension i form av invalidpension eller

sjukbidrag äger dock för tid efter ingången av den månad, då han uppnått

nämnda ålder eller börjat uppbära folkpensionen, åtnjuta ersättning för

sjukhusvård för högst 180 dagar och sjukpenning för högst 90 dagar. Är

den som uppbär invalidpension eller sjukbidrag sjukpenningförsäkrad på

grund av inkomst av förvärvsarbete, skall den begränsade sjukhjälpstiden

dock ej tillämpas förrän från utgången av den månad, varunder han börjat

uppbära dylik folkpension med ett till följd av ändrade inkomstförhållan­

den ökat belopp.

Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen kompletteras genom fri­

villig sjukpenningförsäkring. Medlemmar, som åtnjuter in­

komst av annat förvärvsarbete än tjänst, kan genom frivilliga avgifter för­

säkra sig för erhållande av ett tillägg till den obligatoriska sjukpenningen.

Även vissa obligatoriskt sjukpenningförsäkrade kvinnor, som saknar eller

har endast ringa inkomst av förvärvsarbete, kan förskaffa sig sådant till-

lägg. Frivillig sjukpenningförsäkring kan också tecknas av studerande även

om de ej är obligatoriskt sjukpenningförsäkrade. Eu frivillig sjukpenning­

försäkring finnes också för vissa förutvarande medlemmar av erkända sjuk­

kassor enligt

Ingen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser om

frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa

(nr 774; ändr. 398/55

och 182/60).

Enligt lagen om moderskapshjälp utgår ersättning för förloss-

ningsutgifter, innefattande utgifter för läkarvård vid förlossning annorstä­

des än å förlossningsanstalt ävensom utgifter för vård å förlossningsanstalt

och för resor till och från sådan anstalt. Härjämte utgives moderskapspen-

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

70

ning, som utgöres dels av en grundpenning å 270 kr. (vid flerbörd 405 kr.),

vilken kan förhöjas med barntillägg och tillkommer alla sjukförsäkrade

mödrar, dels ock av tilläggspenning för högst 90 dagar. Tilläggspenningen

utgår till kvinna, som under viss minsta tid varit obligatoriskt försäkrad för

tilläggssjukpenning. Tilläggspenningen motsvarar till storleken tilläggs-

sjukpenningen.

Enligt

lagen den 18 maj 1956 om ersättning åt smittbärare

(nr 293; ändr.

459/58, 588/59) skall till s. k. tillfälliga smittbärare, dvs. smittbärare som

icke är föremål för ingripande längre tid än 90 dagar, utgå ersättning av

statsmedel enligt i huvudsak samma grunder som gäller sjukpenning enligt

SFL. Ersättningen beräknas och utbetalas av sjukkassorna.

Den obligatoriska sjukförsäkringen ävensom moderskapsförsäkringen

finansieras genom sjukförsäkringsavgifter, arbetsgivarbidrag och

statsbidrag.

För de allmänna sjukkassornas medlemmar föreligger skyldighet att er­

lägga sj ukförsä k ringsavgift, innefattande dels avgift för sjuk-

vårdsförsäkringen, som skall avse jämväl ersättning för förlossningsutgifter

och de utgifter för läkemedel som åvilar kassorna, dels avgift för försäk­

ringen för grundsjukpenning, som skall avse jämväl grundpenning jämte

barntillägg, och dels avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning, som

skall avse även tilläggspenning. Den som är medlem i såväl lokal- som

centralsjukkassa skall erlägga avgift i båda kassorna.

Avgifterna fastställes för varje kassa av tillsynsmyndigheten efter veder­

börande kassas hörande. Avgifterna skall var för sig vara så avvägda att

de i förening med andra för ifrågavarande del av sjukkasseverksamheten

tillgängliga medel kan antagas förslå till infriande av förfallna utfästelser,

förvaltningskostnader och övriga utgifter ävensom till erforderlig fond­

bildning. Avgifterna för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för grund­

sjukpenning skall var för sig vara lika stora för samtliga av vederbörande

försäkring omfattade avgiftspliktiga medlemmar i kassan och beräknas för

kalenderår. Avgifterna för försäkring för tilläggssjukpenning skall beräk­

nas för kalendermånad och vara lika stora för de medlemmar i kassan, som

tillhör samma sjukpenningklass och för vilka gäller samma sjukhjälpstid,

samt skall vara avvägda i förhållande till storleken av tilläggssjukpenningen

inom varje sjukpenningklass.

Medlem, som vid utgången av det år avgiften avser fyllt 67 år eller för

december månad samma år ägt uppbära folkpension i form av invalidpen­

sion eller sjukbidrag, är befriad från avgift för sjukvårdsförsäkringen.

Medlem, vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering året

näst efter det år avgiften avser ej uppgår till 1 200 kr., är befriad från avgif­

ter för såväl sjukvårdsförsäkringen som försäkringen för grundsjukpen­

Kungl. AIaj:ts proposition nr 45 år 1961

71

ning. Summan av sistnämnda båda avgifter får ej överstiga 2 procent av den

taxerade inkomsten.

Arbetsgivarbidrag utgår till sjukvårdsförsäkringen och till för­

säkringen för tilläggssjukpenning jämte tilläggspenning med tillhopa 1,14

procent av den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bo­

stad, som arbetsgivaren under året utgivit till sådana hos honom anställda

arbetstagare, som är obligatoriskt yrkesskadeförsäkrade. Vid bidragsberäk-

ningen tages ej hänsyn till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till

300 kr., och ej heller till arbetstagares lön i vad denna överstiger 15 000 kr.

för år räknat. Arbetsgivarbidraget fördelas mellan centralsjukkassorna.

Statsmakterna äger dock bestämma att viss del av bidragen skall fonderas.

Statsbidrag till de allmänna sjukkassorna utgår i form av sjuk-

hjälpsbidrag, bidrag till moderskapshjälp, medlemsbidrag, avgiftslindrings-

bidrag och avgiftsersättningsbidrag. Statsbidragen beräknas för kalenderår.

Sjukhjälpsbidraget utgår till centralsjukkassa med i regel 50 procent av

kassans och anslutna lokalsjukkassors utgifter för sjukvård och resor med

undantag av utgifter för sjukhusvård och för s. k. merprestationer, med 50

procent av utgifterna för grundsjukpenning och med 75 procent av utgifterna

för barntillägg. Bidraget till moderskapshjälp utgår efter liknande grunder.

Statsbidrag utgår inte till utgifter för tilläggssjukpenning och tilläggspen­

ning. Medlemsbidraget utgår med 4 kr. 50 öre för medlem, dock att medlems­

bidraget i städer, som utgör egna centralsjukkasseområden, uppgår till 4 kr.

samt i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län till

5 kr. för medlem. Medlemsbidrag för den, som är medlem i såväl lokal- som

centralsjukkassa, tillfaller lokalsjukkassa med 3/s och centralsjukkassan

med 2/s. Avgiftslindringsbidrag utgår med belopp, varmed sjukförsäkrings­

avgift nedsatts till följd av den förenämnda s. k. 2-procentsregeln. Avgifts­

ersättningsbidrag utgår med 10 kr. för varje avgiftsbefriad medlem. I cent-

ralsjukkasseområde, som ej omfattar enbart stad, tillfaller sistnämnda bi­

drag lokalsjukkassa. Statsbidrag utgår också till centralsjukkassas frivil­

liga försäkringar samt enligt förordningen angående kostnadsfria eller pris­

nedsatta läkemedel och kungörelsen angående sjukhjälp utom riket.

Rörande fördelningen mellan lokal- och centralsjukkassa av ansvaret

för utgivna ersättningar gäller följande.

Lokalsjukkassa ansvarar för utgivandet av ersättning enligt sjukvårds­

försäkringen. Av utgifterna härför, dock ej för utgifter för s. k. merpresta­

tioner, äger kassan återfå 4/s av centralsjukkassan. Detsamma gäller ersätt­

ning för förlossningsutgifter. För sjukvårdsutgifter enligt överenskommel­

ser med främmande makt och enligt förordningen om sjukhjälp i vissa fall

åt svenska medborgare, som icke är bosatta i riket, svarar centralsjukkassa

helt. Centralsjukkassa svarar likaså helt för vissa utgifter enligt kungörel­

sen angående sjukhjälp utom riket.

För sjukhjälp enligt den obligatoriska sjukpenningförsäkringen ansva­

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

72

rar lokalsjukkassa för de 90 första sjukhjälpsdagarna vid varje sjukdom

samt centralsjukkassa för tiden därefter. Lokalsjukkassa äger från cent­

ralsjukkassa återfå »A av de utgifter, för vilka lokalsjukkassan ansvarar.

För grundpenning jämte barntillägg och tilläggspenning enligt lagen om

moderskapshjälp ansvarar lokalsjukkassan med rätt att från centralsjuk­

kassan återfå hela beloppet.

Den frivilliga sjukpenningförsäkringen är helt centralsjukkassans ange­

lägenhet och denna kassa svarar därför för alla utgifter enligt sådan för­

säkring.

Kostnaderna för läkemedelsförmåner utöver statsbidrag fördelas mellar

centralsjukkassorna.

Beträffande de allmänna sjukkassornas organisation stad­

gas, att allmän sjukkassas angelägenheter handhaves av ombudsmöte och

styrelse.

Ombud till ombudsmöte väljes i stadscentralsjukkassa av stadsfullmäk­

tige i staden och i lokalsjukkassa av stads- eller kommunalfullmäktige i

den eller de kommuner, som kassan omfattar. I länscentralsjukkassa utses

ombuden å ombudsmöten i de till kassan anslutna lokalsjukkassorna.

Styrelse för centralsjukkassa skall bestå av 7—9 ledamöter, varav en ut­

ses av tillsynsmyndigheten, en av medicinalstyrelsen och en av stadsfull­

mäktige (i stadscentralsjukkassa) eller landstinget (i länscentralsjukkas­

sa). Omfattar länscentralsjukkassas område två landstingskommuner utser

vartdera landstinget en ledamot. Övriga ledamöter utses av kassans om­

budsmöte. I lokalsjukkassa skall antalet styrelseledamöter vara 5—7, varav

en utses av vederbörande länscentralsjukkassas styrelse och de övriga av

lokalsjukkassans ombudsmöte.

Styrelsens förvaltning och den allmänna sjukkassans räkenskaper skall

granskas av revisorer. Årligen utses inom centralsjukkassa tre revisorer

och inom lokalsjukkassa två revisorer. I centralsjukkassa utses en revisor

av tillsynsmyndigheten och i lokalsjukkassa en revisor av länscentralsjuk-

kassan. Övriga revisorer utses av vederbörande kassas ombudsmöte.

Hos varje allmän sjukkassa finnes anställd en verkställande tjänsteman,

vilken i enlighet med kassastyrelsens anvisningar skall leda arbetet inom

kassan. Verkställande tjänsteman tillsättes och entledigas i centralsjukkassa

av tillsynsmyndigheten och i lokalsjukkassa av länscentralsjukkassans sty­

relse. Före tillsättning eller entledigande skall yttrande inhämtas från ve­

derbörande kassastyrelse. Annan befattningshavare hos allmän sjukkassa

tillsättes och entledigas av kassans styrelse.

Hos centralsjukkassa skall erforderligt antal förtroendeläkare vara an­

ställda. Förtroendeläkare tillsättes och entledigas efter kassans hörande av

medicinalstyrelsen.

Klagan över allmän sjukkassas beslut i ärende rörande försäkring

enligt SFL skall föras hos riksförsäkringsanstalten genom besvär. Detsam­

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

73

ma gäller sjukkassas beslut i de ärenden enligt annan lagstiftning, som an­

kommer på sjukkassa att handlägga. Även tvister mellan kassor rörande

tolkning eller tillämpning av berörd lagstiftning skall på yrkande av någon

av kassorna avgöras av anstalten.

Mot riksförsäkringsanstaltens beslut må talan fullföljas endast om anstal­

ten lämnat tillstånd därtill. Sådant tillstånd skall lämnas där någon av dem,

som inom anstalten deltagit i behandlingen av ärendet, uttalat avvikande

mening, eller om anstalten finner ärendet vara av synnerlig betydelse för

part. Klagan föres genom besvär, som skall ha inkommit till socialdeparte­

mentet eller, i fråga om ärende enligt lagen om ersättning till smittbärare, till

inrikesdepartementet inom en månad efter det klaganden erhållit del av

beslutet. Ärendena avgöres av Kungl. Maj :t i statsrådet.

Folkpensioneringen m. m.

Lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering

1 (nr 431; ändr. 221/47, 527/47,

732/48, 264/50, 157/51, 332/51, 396/52, 291/53, 134/54, 394/55, 400/55, 265/56,

168/57, 172/57, 192/58, 66/59 och 99/60) skiljer mellan å ena sidan ålderspen­

sion, som utgår efter 67 års ålder, samt å andra sidan invalidpension, sjuk­

bidrag och änkepension, vilka förmåner utgår för tid dessförinnan. Genom

lagen den 1 juni 1956 om höjning av folkpensioner m.m.

(nr 264; ändr.

193/58, 68/59 och 100/60) har dessa förmåner förhöjts med s. k. sta n-

dardtillägg. Enligt FPL förhöjes pensionsförmånerna vidare genom

indextillägg.

Ålderspensionen utgöres i första hand av allmän ålderspension.

Denna är icke inkomstprövad. Inklusive standard- och indextillägg uppgår

ålderspensionen f. n. till 2 215 kr. om året för en pensionär, vars make åt­

njuter annan folkpensionsförmån än enbart grundpension, samt 2 800 kr.

om året för annan pensionär.

Invalidpension utgår till den, som på grund av kropps- eller sin­

nessjukdom, sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja

sig genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter, under

förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig. Den

som är blind skall alltid anses lida av sådan höggradig nedsättning av

arbetsförmågan som berättigar till invalidpension. Till den, som oavbrutet

under minst sex månader lidit av sådan höggradig nedsättning av arbetsför­

mågan som erfordras för erhållande av invalidpension, utgår i stället sjuk­

bidrag, om nedsättningen av arbetsförmågan inte kan anses varaktig men

kan antagas bestå ytterligare avsevärd tid.

Såväl invalidpension som sjukbidrag består av grundpension och tilläggs­

pension. Grundpensionen förhöjes med indextillägg och tilläggspensionen

med standardtillägg. Grimdpcnsioncn utgår utan hänsyn till vederbörandes 1

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

1 Denna lag benämnes i det följande FPL.

74

inkomst under det att tilläggspensionen är inkomstprövad. Grundpensionen

inklusive indextillägg utgör f. n. 600 kr. om året för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, och

700 kr. om året för annan pensionär, medan det högsta årliga belopp varmed

tilläggspensionen kan utgå är 1 615 kr. för den, vars make åtnjuter annan

folkpensionsförmån än enbart grundpension, och 2 100 kr. för annan pen­

sionär.

Full änkepension, som f. n. uppgår till 2 800 kr. om året, tillkom­

mer änka under förutsättning att hon antingen uppnått 50 år vid mannens

död och varit gift med honom minst fem år eller har vårdnaden om och sta­

digvarande bor tillsammans med barn under 16 år, som vid mannens död

stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller ock fyllt 50

år senast vid den tidpunkt då yngsta barnet uppnådde 16 års ålder eller

eljest upphörde att grunda särskild pensionsrätt för änkan. För änka, som

vid mannens död eller då barnet uppnådde åldersgränsen ännu ej fyllt 50 år,

minskas pensionen med Vis för varje år varmed änkans ålder vid den av­

görande tidpunkten understiger 50 år. Änkepension till en kvinna, som bli­

vit änka efter den 30 juni 1960, utgår utan inkomstprövning. Ifråga om

kvinnor som blivit änkor under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1960, är

pensionen delvis inkomstprövad, och när det gäller kvinnor som blivit änkor

före den 1 juli 1958 är den i sin helhet inkomstprövad. Med änka jämställes

i viss omfattning kvinna, som inte är gift, om hon stadigvarande samman­

bodde med en man, som inte var gift.

Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad mans hustru, om hon

fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föran­

leder därtill kan hustrutillägg utgå även om hustrun inte fyllt 60 år eller

makarna varit gifta kortare tid än fem år. Hustrutillägget är i sin helhet in-

komstprövat. Hustrutillägg utgår inte till hustru, som själv åtnjuter folk­

pension, och utgår endast om det överstiger belopp, varmed mannens folk­

pension skall minskas, då hustrutillägg beviljas. Hustrutilläggets maximi­

belopp utgör f. n. 2 215 kr. om året.

Vid tillämpning av FPL likställes gift pensionsberättigad, som stadigva­

rande lever åtskild från sin make, med ogift pensionsberättigad, där ej sär­

skilda skäl till annat föranleder, varjämte ogift pensionsberättigad, som

stadigvarande sammanbor med annan med vilken den pensionsberättigade

varit gift eller har eller har haft barn, likställes med gift pensionsberättigad.

Utöver ålderspension, invalidpension och sjukbidrag utgår i vissa fall

blindtillägg till den som är blind och vårdtillägg till den som

eljest är ur stånd att reda sig själv och på grund härav är i behov av ständig

tillsyn och vård. Dessa tillägg, som vart och ett uppgår till 1 200 kr. om året,

är inte inkomstprövade.

Varje kommun äger besluta, att kommunalt bostadstillägg

skall utgå till den som uppbär folkpensionsförmån. Därvid äger kommunen

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

75

bestämma såväl tilläggets storlek som grunderna i övrigt för beräkningen.

I sistnämnda hänseende gäller dock vissa begränsningar, bl. a. att inkomst­

prövning av tillägget skall ske enligt FPL:s regler.

Folkpensioneringen kompletteras med vissa förmåner, bland dem barn­

pensioner enligt

lagen den 5 maj 1960 om barnpensioner

(nr 102).

Barnpension utgår till barn under 16 år, som mist sin fader eller moder eller

båda föräldrarna, samt utgör om båda föräldrarna är döda 1 400 och eljest

1 000 kr. om året. Pensionen är icke inkomstprövad.

Till barn, vars försörj are uppbär folkpension, utgår i vissa fall särskilt

barnbidrag enligt

lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag

(nr

530; ändr. 399/52, 105/53, 69/54, 401/55, 174/57 och 103/60). Dessa bidrag

är inkoinstprövade och utgår längst till dess barnet fyller 16 år.

Beträffande finansieringen gäller att kostnaderna för folkpensio­

ner, barnpensioner och särskilda barnbidrag bestrides av staten, dock med

bidrag av kommunerna såvitt angår vissa förmåner. Staten tillgodogör sig

vidare de folkpensionsavgifter, som upptages i samband med de allmänna

skatterna, samt den årliga avkastningen av folkpensioneringsfonden. Kost­

nadsfördelningen mellan stat och kommun regleras genom

lagen den 30

juni 1947 om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

(nr 398; ändr. 266/50, 159/51, 397/52, 135/54, 67/59 och 101/60).

För handläggning av folkpensionsärenden finnes lokala organ, p e n-

sionsnämnder, och ett centralt organ, pension sstyrelsen.

För varje pensionsdistrikt skall finnas en pensionsnämnd. I regel utgör

varje kommun ett pensionsdistrikt. Där på grund av kommunens vidsträckt­

het eller folkmängd eller andra förhållanden så prövas lämpligt, må kom­

munen fördelas i två eller flera pensionsdistrikt. Likaså må två eller flera

kommuner sammanslås till ett pensionsdistrikt. Antalet pensionsdistrikt

är f. n. omkring 1 100.

Pensionsnämnd består av en ordförande och ett jämnt antal ledamöter,

högst sex. Ordförande i pensionsnämnd jämte suppleant för honom förord­

nas av länsstyrelsen för fyra år i sänder. Ledamöter och suppleanter i pen­

sionsnämnd väljes av kommunen (eller kommunerna) varje gång för fyra år.

Pensionsnämnderna har att handlägga ansökningar om folkpensionsför­

mån samt att övervaka folkpensionslagstiftningens efterlevnad inom pen-

sionsdistriktet. För pensionsnämndernas verksamhet gäller en av Kungl.

Maj:t den 19 september 1947 utfärdad instruktion för pensionsnämnderna

(nr 669; ändr. 107/60).

För varje pensionsdistrikt skall finnas ett av pensionsslyrelsen förordnat

o in b u d. Samma person kan förordnas som ombud för ett flertal pensions­

distrikt. Antalet ombud är för närvarande omkring 80.

Ombuden har enligt en av pensionsstyrelsen utfärdad instruktion till hu­

vudsaklig uppgift att övervaka och verka för likformig lagtillämpning vid

behandling av folkpensionsärenden inom de till ombudets område hörande

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

pensionsnämnderna samt att i denna sin verksamhet iakttaga det allmännas

rätt.

Ansökning om folkpension skall göras hos pensionsnämndens ordförande

i det distrikt, där sökanden senast blivit mantalsskriven.

Avser ansökningen enbart allmän ålderspension och föreligger ej skäl för

tillämpning av 12 § FPL, dvs. fall då gift pensionsberättigad skall likställas

med ogift eller tvärtom, skall ansökningen utan föregående prövning av pen-

sionsnämnden insändas till pensionsstyrelsen för beslut i ärendet. Detsamma

gäller ärenden om barnpension.

Övriga pensionsförmåner, varom ansökan göres, prövas och beslutas av

pensionsnämnden. Sedan pensionsnämnden fattat beslut i ärendet, åligger

det pensionsstyrelsens ombud att avgiva det yttrande, vartill han må finna

anledning. Snarast möjligt efter besvärstidens utgång skall ärendet överläm­

nas till pensionsstyrelsen för vidare behandling.

Pensionsnämnds beslut i ärenden rörande invalidpension, sjukbidrag,

blindtillägg eller vårdtillägg, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till

de två förstnämnda förmånerna samt ärenden rörande särskilt barnbidrag

för barn, vars försörj are uppbär invalidpension eller sjukbidrag, s. k. inva-

lidpensionsärenden, skall innan det blir gällande granskas av pensionssty­

relsen vare sig besvär anförts över beslutet eller ej.

I ärenden rörande änkepension, hustrutillägg till ålderspensionär ävensom

kommunalt bostadstillägg till ålders- eller änkepensioner, s. k. decentralise­

rade ärenden, tillkommer den slutliga beslutanderätten i princip pensions­

nämnden. Ärendena underkastas likväl i pensionsstyrelsen en granskning av

huvudsakligen formell natur.

Klagan över beslut av pensionsnämnd föres hos pensionsstyrelsen ge­

nom besvär, vilka skall insändas till pensionsnämndens ordförande, så att

de är honom tillhanda sist å fjortonde dagen efter beslutets meddelande,

den dagen oräknad då sådant skedde. Ändring i pensionsnämnds beslut må

sökas av enskild sakägare ävensom av kommun och av pensionsstyrelsens

ombud samt av ordföranden i nämnden.

Över pensionsstyrelsens beslut i ärende rörande pension må klagan föras

hos Kungl. Maj :t genom besvär, vilka skall ha inkommit till socialdeparte­

mentet inom 30 dagar från den dag då beslutet gavs. Besvär kan anföras av

justitiekanslern eller efter dennes medgivande av kommun, pensionsnämnds-

ordförande och pensionsstyrelsens ombud. Enskild sakägare får fullfölja

sin talan allenast om pensionsstyrelsen lämnar tillstånd härtill. Sådant till­

stånd skall lämnas där vid ärendets behandling inom styrelsen uttalats av­

vikande mening och då fråga är om tillämpning av påfölj dsbestämmelse. I

övrigt skall tillstånd lämnas där styrelsen finner fråga huruvida sökanden

är arbetsoförmögen eller fråga om beräkning av sökandens inkomst vara

tveksam och tillika av stor betydelse ur ekonomisk synpunkt eller styrelsen

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

77

eljest finner särskilda skäl föreligga att bevilja tillstånd. Besvären avgöres

av Kungl. Maj:t i statsrådet.

Tilläggspensioneringen m. m.

Enligt

lagen den 28 maj 1959 om försäkring för allmän tilläggspension'

(nr 291) avser försäkringen att bereda ålders-, förtids- och familjepension

utöver folkpensionen. Rätten till pension grundas på inkomst av förvärvsar­

bete, vilken inkomst också ligger till grund för beräkningen av avgifter till

försäkringen. Svenska medborgare är försäkrade från och med det

kalenderår varunder de fyller 16 år. Detsamma gäller utlänningar, som är

mantalsskrivna i Sverige. En person, som inte längre är svensk medborgare

eller här i riket mantalsskriven utlänning men som tidigare tillgodoräknats

pensionspoäng, anses alltjämt vara försäkrad. Lagen trädde i kraft den

1 januari 1960, men pensioner utgives inte för tid före den 1 januari 1963.

För varje år skall för sådana försäkrade som är svenska medborgare eller

här i riket mantalsskrivna utlänningar beräknas pensionsgrundan-

de inkomst. Sådan inkomst beräknas dock ej för år varunder den för­

säkrade avlidit eller för år efter det då han fyllt 65 år. Inte heller beräknas

sådan inkomst för tidigare år, då den försäkrade åtnjutit ålderspension

från tilläggspensioneringen eller invalidpension eller sjukbidrag enligt FPL.

Utgår invalidpensionen enbart på grund av blindhet utan att arbetsför­

mågan är så nedsatt som eljest erfordras för rätt till invalidpension skall

dock pensionsgrundande inkomst beräknas. Den pensionsgrundande in­

komsten beräknas på grundval av inkomst av anställning och inkomst av

annat förvärvsarbete.

Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner

i form av kost eller bostad, som en försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i

allmän eller enskild tjänst. Har lönen från en och samme arbetsgivare under

ett år inte uppgått till 300 kr. räknas den dock inte till inkomst av anställ­

ning. Om en försäkrad utfört arbete för annans räkning utan att vara an­

ställd i dennes tjänst, kan den försäkrade och den som utgivit ersättningen

komma överens om att ersättningen skall anses som inkomst av anställning,

dock endast då fråga är om ersättning i pengar som uppgått till minst 300

kr. under ett år.

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses inkomst av här i riket bedriven

rörelse, inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den för­

säkrade själv, samt ersättning i pengar för arbete för annans räkning, allt

i den mån inkomsten inte skall hänföras till inkomst av anställning. Om in­

komsten av rörelse, av jordbruksfastighet eller av arbete för annans räkning

inte uppgår till 500 kr. under ett år, räknas den inte med.

Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under ett visst 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

1 Denna lag benämnes i det följande TPL.

78

år skall beräknas på grundval av den försäkrades taxering till statlig in­

komstskatt avseende nämnda år. Närmare bestämmelser angående beräk­

ningen av pensionsgrundande inkomst beslutas av Konungen med riksdagen.

Sådana bestämmelser har utfärdats genom

förordningen den 18 december

1959 angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om

försäkring för allmän tilläggspension

(nr 551).

Den pensionsgrundande inkomsten utgöres av summan av inkomst av an­

ställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger

basbeloppet vid årets början. Basbeloppet, som är indexreglerat, utgör 4 000

kr. i 1957 års penningvärde. Om summan överstiger dubbla basbeloppet,

skall den inkomst av annat förvärvsarbete, som ingår i den överskjutande

delen, medräknas bara till två tredjedelar. I första hand skall inkomsten av

anställning avräknas mot basbeloppet och i förekommande fall dubbla bas­

beloppet. Den del av summan, som överstiger sju och en halv gånger bas­

beloppet, skall inte beaktas vid beräkning av den pensionsgrundande in­

komsten. Reduktionen skall härvid i första hand göras på inkomsten av

annat förvärvsarbete. Varje års pensionsgrundande inkomst skall omvand­

las i pensionspoäng, som utgöres av den pensionsgrundande inkomsten

delad med basbeloppet vid årets ingång.

Försäkrad äger göra anmälan om undantagande från försäkringen

såvitt angår inkomst av annat förvärvsarbete. Har sådant undantagande

skett skall vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för tid efter det

år, då anmälan gjordes, hänsyn inte tagas till inkomst av annat förvärvs­

arbete. Göres anmälan före den 1 juli 1961 äger undantagandet dock verkan

från och med den 1 januari 1960. Anmälan må återkallas sedan undan­

tagandet ägt giltighet i fem år.

Arbetsgivare och arbetstagare må före den 1 juli 1961 genom kollektiv­

avtal gällande från ingången av år 1960 träffa överenskommelse om undan­

tagande. Har så skett skall vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för

arbetstagare, å vilken avtalet är tillämpligt, hänsyn inte tagas till arbetsta­

garens inkomst hos arbetsgivare, som är bunden av avtalet.

Rätt till ålderspension föreligger från och med den månad, var­

under den försäkrade fyller 67 år, under förutsättning att pensionspoäng

tillgodoräknats honom för minst tre eller, i fråga om utlänning, minst tio år.

Ålderspensionen utgör för år räknat 60 procent av produkten av det

aktuella basbeloppet och medeltalet av de pensionspoäng, som tillgodo­

räknats den försäkrade. Om pensionspoäng tillgodoräknats honom för

mer än 15 år, skall medeltalet beräknas på de 15 högsta poängtalen. Har pen­

sionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för mindre än 30 år, reduceras

pensionen med V3o för varje år, som fattas i detta antal. Om undantagande

ägt giltighet för försäkrad eller om han försummat att erlägga egen avgift

på inkomst av annat förvärvsarbete, skall hans ålderspension utgöra 60 pro­

cent av så stor del av den förut angivna produkten, som svarar mot förhål­

landet mellan det antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den för-

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

79

säkiade (dock högst 30), och talet 30 ökat med 1 för varje år, för vilket den

försäkrade till följd av undantagandet eller avgiftsförsummelsen inte alls

tillgodoräknats pensionspoäng eller gått förlustig mer än en poäng. Det sist­

nämnda talet 30 får vid denna beräkning dock ej ökas till mer än 50. För

personer födda 1914 och tidigare är kravet på 30 års pensionspoäng för

rätten till full pension nedsatt till 20 år för att för personer i närmast lägre

åldrar successivt öka till 30 år.

Den försäkrade äger valfrihet att ta ut ålderspensionen före eller efter den

förut angivna generella pensionsåldern. Ålderspensionen får dock uppbäras

tidigast från och med den månad, då han uppnår 63 års ålder. Om ålders­

pensionen uttages före eller efter den generella pensionsåldern minskas

resp. ökas pensionen med 0,6 procent för varje månad som, då pensionen

böljar utga, återstår till resp. förflutit från ingången av den månad, varunder

den försäkrade fyller 67 år. Hänsyn tages dock ej till tid efter den månad,

under vilken den försäkrade fyllt 70 år.

Förtidspension utgår till försäkrad vilken på grund av nedsättning

i arbetsförmågan, som inträffat efter det han blev försäkrad enligt TPL, åt­

njuter folkpension i form av invalidpension eller sjukbidrag (dock ej inva­

lidpension som utgår enbart på grund av blindhet). Beträffande utlänning

förutsättes tillika, att pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst fem

år. År nedsättningen av arbetsförmågan fullständig, utgives hel förtidspen­

sion. I annat fall utgives 60 procent av hel förtidspension.

Om den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för minst två av de fyra

åren närmast före det år då folkpensionen började utgå, skall hel förtids­

pension utgå med samma belopp, vartill ålderspensionen skulle uppgå, där­

est den försäkrade fyllt 67 år och för varje år från och med det, då förtids­

pensionen börjar utgå, till och med det, då han fyller 65 år, antages ha till­

godoräknats pensionspoäng, motsvarande medeltalet av de två högsta po­

ängtalen under nämnda fyraarsperiod. Pension enligt vad nu sagts må dock

ej utgå, om undantagande från försäkringen ägde giltighet, då folkpensio­

nen började utgå, samt undantagandet föranlett, att den försäkrade för något

av de fyra förutnämnda åren gått förlustig mer än en pensionspoäng. Har

den försäkrade inte rätt till förtidspension enligt de grunder som nu angivits,

men skulle han ha varit berättigad till ålderspension, om han uppnått 67

års ålder den månad, da folkpensionen började utgå, skall hel förtidspension

utgå med belopp, motsvarande vad den försäkrade skulle ha erhållit i ålders­

pension, om denna börjat utgå från och med nämnda månad.

Familjepension utgöres av änkepension och barnpension. Änke­

pension utgår till änka, som ingått äktenskap med den försäkrade senast

den dag då han fyllde 60 år, förutsatt att äktenskapet varat minst fem år.

Hade makarna vid mannens död gemensamma barn, utgår änkepension även

om dessa villkor ej är uppfyllda. Barnpension utgår till den försäkrades barn

under 19 år.

Om endast cn efterlevande finnes, som har rätt till familjepension, utgör

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 196J

80

familjepensionen 40 procent av hel förtidspension, som den försäkrade upp­

bar vid dödsfallet eller skulle ha varit berättigad till vid total förlust av ar­

betsförmågan, eller, om han uppbar ålderspension vid dödsfallet, av den

från 67 år utgående ålderspensionen. För två sådana efterlevande utgör fa-

miljepensionernas sammanlagda belopp 50 procent, för tre 60 procent, för

fyra 70 procent och för fem eller flera 80 procent av ålders- eller förtids­

pensionen.

Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter och avkastning

av den med avgifter uppbyggda allmänna pensionsfonden. Årliga avgifter

erlägges av arbetsgivaren å lön eller annan ersättning till arbetstagare un­

der 66 år, om lönen eller ersättningen under året uppgått till 300 kr. Avgift

beräknas ej på sådan del av arbetsgivarens samlade löneutgifter, som ligger

under basbeloppet multiplicerat med antalet årsarbetare eller som för varje

arbetstagare och år räknat överstiger sju och en halv gånger basbeloppet.

De försäkrade erlägger själva avgift å sådan del av den pensionsgrundande

inkomsten, som härrör från annat förvärvsarbete än anställning. Konung­

en med riksdagen fastställer procentsats för uttaget av avgifter till försäk­

ringen. Genom lag den 28 maj 1959 (nr 292) har procentsatsen bestämts

till 3 för 1960, 4 för 1961, 5 för 1962, 6 för 1963 och 7 för 1964. Angående

debitering och uppbörd av avgifter förordnar Konungen med riksdagen. Så

har skett i

förordningen den 18 december 1959 angående uppbörd av av­

gifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

(nr 552;

än dr. 88/60).

Tilläggspensioneringen handhaves av riksförsäkringsanstal-

t e n och de lokala organ som Konungen bestämmer.

Klagan över beslut av lokalt pensionsorgan skall föras genom besvär

hos riksförsäkringsanstalten. Över riksförsäkringsanstaltens beslut föres

klagan genom besvär hos Kungl. Maj :t i statsrådet. Talan mot beslut i

ärende, som inte avser registrering av kollektivavtal om undantagande, får

fullföljas endast om riksförsäkringsanstalten lämnar tillstånd därtill. Så­

dant tillstånd skall lämnas om vid ärendets behandling inom anstalten ut­

talats avvikande mening, när anstalten finner fråga i vilken grad den för­

säkrades arbetsförmåga är nedsatt vara tveksam och tillika av stor bety­

delse ur ekonomisk synpunkt eller då fråga är om tillämpning av påföljds-

bestämmelse eller när riksförsäkringsanstalten eljest finner särskilda skäl

föreligga att bevilja tillstånd. Besvären skall ingivas till anstalten inom tre

veckor från det klaganden fick del av beslutet, dock att för menighet be-

svärstiden är fem veckor.

Beträffande beslut enligt förordningarna angående beräkning av pen­

sionsgrundande inkomst enligt TPL samt angående uppbörd av avgifter

enligt TPL, m. m., gäller besvärsregler, som avviker från de i TPL med­

delade.

Uppgiften att bestämma den pensionsgrundande inkomsten åvilar enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr få år 1961

förordningen angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt TPL

de lokala skattemyndigheterna (i Stockholm överståthållaräinbetet). Den

som är missnöjd med beslut enligt förordningen äger klaga hos riksförsäk-

ringsanstalten. Besvären skall ingivas eller insändas till den myndighet,

vars beslut överklagas. Besvärstiden är varierande beroende på det överkla­

gade beslutets art. Klagan över riksförsäkringsanstaltens beslut föres hos

försäkringsrådet genom besvär, vilka skall ha inkommit till rådet inom en

månad efter det klaganden erhållit del av beslutet. Försäkringsrådets beslut

får ej överklagas.

Enligt förordningen angående uppbörd av avgifter enligt TPL, m. m., an­

kommer det på riksförsäkringsanstalten att beräkna arbetsgivaravgift, var­

med förstås avgift från arbetsgivare enligt TPL, bidrag från arbetsgivare

jämlikt SFL och lagen om moderskapshjälp samt avgift för obligatorisk för­

säkring i riksförsäkringsanstalten enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

jämte tilläggsavgift enligt sistnämnda lag och avgiftstillägg jämlikt lagen

angående omreglering av vissa ersättningar enligt olycksfallsförsäkrings­

lagen ävensom avgift enligt förordningen angående byggnadsforsknings-

avgift. Anstalten har jämväl att debitera och uppbära arbetsgivaravgiften i

den mån den uppgår till mer än 1 000 kr. Övriga arbetsgivaravgifter ävensom

de egenavgifter, som de försäkrade själva har att erlägga å sådan del av

den pensionsgrundande inkomsten som inte härrör från inkomst av an­

ställning, debiteras och uppbäres i samband med slutlig skatt i enlighet

med vad som stadgas i uppbördsförordningen.

Klagan över riksförsäkringsanstaltens beslut enligt förordningen angå­

ende uppbörd av avgifter enligt TPL, m. in., föres hos försäkringsrådet ge­

nom besvär, vilka skall ha inkommit till rådet senast inom en månad efter

det klaganden erhållit del av beslutet. Försäkringsrådets beslut får ej över­

klagas. För vissa speciella beslut som föranledes av att egenavgifter inte

erlagts i rätt tid gäller en annan instansordning än den nu angivna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

81

Yrkesskadeförsäkringen m. m.

Försäkring enligt

lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring1

(nr

243, ändr. 399/55, 75/56, 586/59 och 180/60) är dels obligatorisk och dels

frivillig. Den obligatoriska försäkringen bekostas av arbetsgivarna och om­

fattar i princip alla arbetstagare i allmän eller enskild tjänst samt dessutom

vissa yrkesutbildningselever och därmed jämförliga personer. Frivillig för­

säkring kan tecknas av envar, antingen enskilt eller kollektivt genom ar­

betsgivare, yrkes- eller fackorganisation eller genom utbildningsanstalt.

Till yrkesskadeförsäkringslagstiftningen har anknutits bestämmelser om

ersättning av statsmedel avseende speciella personkategorier. Såsom exem­

pel kan nämnas militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261).

1 Denna lag benämnes i det följande YFL.

6 —

Il ihan g till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 45

82

Yrkesskadeförsäkringens förmåner utgöres av ersättning för läkarvård,

tandläkarvård, sjukhusvård, läkemedel, resor och särskilda hjälpmedel

ävensom sjukpenning, invalidlivränta, efterlevandelivränta och begravnings­

hjälp. Såväl sjukpenning som livränta är till storleken beroende av den

skadades årliga arbetsförtjänst, vilken inte får beräknas till lägre belopp

än 1 200 kr. eller till högre belopp än 15 000 kr. Sjukpenningskalan ankny­

ter till den för sjukförsäkringen gällande, vilket innebär att hel sjukpen­

ning utgör lägst tre och högst 20 kr. om dagen. Sjukpenningen förhöjes i

förekommande fall med barntillägg och utbytes vid sjukhusvistelse mot

hempenning. Såväl sjukpenningen som livräntan kan i vissa fall förhöjas

med vårdbidrag. Storleken av livränta beror, förutom av årsinkomsten, av

invaliditetsgraden.

På grund av särskild lagstiftning är vissa ersättningar enligt äldre yrkes-

skadeförsäkringsförfattningar omreglerade till beloppet. Kostnaderna här­

för täckes genom proportionella tillägg till arbetsgivarnas yrkesskadeför-

säkringsavgifter.

Yrkesskadeförsäkringen meddelas av riksförsäkringsanstalten och för

ändamålet bildade ömsesidiga s. k. socialförsäkringsbolag, f. n. nio till an­

talet.

Besvär över beslut av nämnda försäkringsinrättningar samt ansökningar

om utbyte av livränta mot engångskapital prövas av försäkringsrådet, som

jämväl i övrigt har att följa försäkringens tillämpning och utveckling. Rå­

det äger upptaga försäkringsinrättnings beslut till prövning även om be­

svär inte anförts. Rådets beslut kan ej överklagas.

Försäkringsrådets organisation och verksamhet regleras genom 44 § YFL,

lagen den 29 juni 1917 (nr 466) om försäkringsrådet och en av Kungl. Maj :t

den 21 mars 1947 (nr 114) fastställd arbetsordning. Enligt lagen om för­

säkringsrådet skall rådet bestå av minst sju ledamöter. Två av dem skall re­

presentera arbetsgivare och två arbetare. Dessa fyra ledamöter förordnas av

Konungen för två år i sänder efter förslag av arbetsgivar- och arbetstagar­

organisationer. övriga ledamöter, varav en skall vara rådets chef, utnämnes

av Konungen. Minst två av dem skall vara lagfarna. Sedan den 1 juli 1960

tjänstgör såsom ledamöter i försäkringsrådet chefen samt tre försäkringsråd

och två assessorer, samtliga heltidsanställda jurister, ävensom tre läkare och

fyra partsrepresentanter, samtliga med uppdraget i rådet som bisyssla.

Ärende som behandlas i försäkringsrådet prövas och avgöres av fem leda­

möter, så ock av fyra, där de är ense om slutet. Av ledamöterna skall en vara

representant för arbetsgivarna och en för arbetarna. Av de övriga ledamö­

terna skall minst en vara lagfaren. Vissa ärenden avgöres av rådet i plenum.

Såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets

och riksförsäkringsanstaltens verksamhet skall till statsverket erläggas för

varje yrkesskadeförsäkring i anstalten en tilläggsavgift och av varje social­

försäkringsbolag ett på visst sätt beräknat belopp.

Kungl. Maj. ts proposition nr

45

år 1961

Kungi. Maj:ts proposition nr

4

5 år 1961

83

Samordningsbes tämmelser

I SFL, FPL, TPL och YFL återfinnes bestämmelser om samordning mel­

lan de socialförsäkringar, som regleras i de nämnda lagarna.

Samordningen mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen in­

nebär i princip, att yrkesskadade under viss tid, den s. k. samordningsti-

den, erhåller sjukhjälpen från allmän sjukkassa enligt sjukförsäkringens

regler. Först efter samordningstidens utgång utgår ersättningen från yrkes­

skadeförsäkringen. Samordningstiden omfattar som regel tiden fr. o. m.

den dag, då yrkesskadan inträffade, t. o. m. 90 :e dagen därefter.

Beträffande samordningen mellan sjukförsäkringen och folkpensione­

ringen gäller — utöver de regler rörande folkpensionärers sjukhjälpstid,

för vilka förut redogjorts — att vid utbetalning av invalidpension eller sjuk­

bidrag eller kommunalt bostadstillägg till sådan förmån med belopp, av­

seende längre tid än en månad, till den som är berättigad till sjukpenning

eller hempenning jämte i förekommande fall barntillägg, skall från pen­

sionen för den tid sjukhjälpen avser avdragas sjukhjälpsbeloppet till den

del det överstiger 90 kr. När fråga är om hempenning skall avdrag ske som

om sjukpenning utgått. Avdraget belopp skall utbetalas till sjukkassan.

Rörande tilläggspensioneringen är stadgat, att om försäkrad för viss må­

nad åtnjuter sjukhjälp från allmän sjukkassa i form av sjukpenning eller

hempenning skall förtidspension för samma månad minskas med beloppet

av nämnda sjukhjälp i den mån detta överstiger det sjukhjälpsbelopp, som

avdragits från den försäkrades folkpension. Det sagda skall dock ej gälla

i fråga om sjukhjälp för sjukperiod, som börjat efter utgången av den må­

nad, varunder förtidspensionen första gången utbetalats, såvida inte för­

säkrad, som uppburit sextio procent av hel förtidspension, kommer i åt­

njutande av hel förtidspension, i vilket fall avdrag skall göras å det belopp,

varmed pensionen ökat.

Vidare föreskrives, att tilläggspension minskas med den pensionsberät-

tigade tillkommande livränta eller sjukpenning enligt YFL och vissa jäm­

ställda författningar och förordnanden.

Ytterligare finnes vissa bestämmelser om samordning mellan folkpen­

sionsförmåner och ersättningar från yrkesskadeförsäkringen.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

Organisationsfrågor

Administrationsnämndens förslag

Allmänt

Administralionsnämnden framhåller inledningsvis behovet av snabba re­

former såvitt angår betydande delar av socialförsäkringens administration.

Nämnden påpekar, att förmåner skall utgivas från tilläggspensioneringen

fr. o. m. januari 1963. I god tid dessförinnan bör de materiella bestämmelser­

na om invaliditetsförmånerna inom såväl folk- som tilläggspensioneringarna

vara antagna. Vid utformningen av dessa bestämmelser måste emellertid

visshet föreligga om att administrativa möjligheter är för handen för att till-

lämpa bestämmelserna på ett tillfredsställande sätt. Nämnden finner därför,

att det inte är möjligt att vänta med administrationsfrågornas lösning i stort

till dess alla frågor av materiell och lagteknisk natur fått sin lösning.

Nämndens förslag berör i första hand sjuk- och moderskapsförsäkringarna

samt folk- och tilläggspensioneringarna och avser den lokala administratio­

nen, centraladministrationen och högsta prövningsinstansen.

I fråga om yrkesskadeförsäkringens administration er­

inrar nämnden om att statsmakterna tidigare uttalat, att denna borde utredas

sedan någon tids erfarenhet vunnits angående den inverkan på yrkesskade-

försäkringsinrättningarnas verksamhet, som samordningen mellan sjuk-

och yrkesskadeförsäkringarna medför. Nämnden konstaterar, att antalet

skaderegleringar reducerats kraftigt till följd av den fr. o. m. år 1955 tilläm­

pade samordningen eller från omkring 280 000 år 1954 till ungefär 16 000

år 1958. Av skaderegleringarna sistnämnda år hänförde sig omkring 9 000

till riksförsäkringsanstalten och cirka 7 000 till de ömsesidiga socialför­

säkringsbolagen. Om administrationen av yrkesskadeförsäkringen koncen­

trerades till en enda försäkringsinrättning, skulle det enligt nämndens upp­

fattning bli möjligt att förenkla avgiftsberäkningen och avgiftsdebiteringen

ävensom att inskränka statistikarbetet. Avgiftsberäkningens nuvarande

differentiering med hänsyn till olika branscher och arbeten är nämligen,

yttrar administrationsnämnden, i hög grad präglad av konkurrensen mellan

yrkesskadeförsäkringsinrättningarna. Administrativa besparingar skulle

alltså enligt nämndens uppfattning stå att vinna genom en centralisering av

yrkesskadeförsäkringen till en enda inrättning; måhända skulle möjlighet

yppas att av arbetsgivarna uttaga en enda avgift till samtliga socialförsäk­

ringar. Nämnden betonar härvid, att yrkesskadeförsäkringen finansiellt sett

utgör en ringa del av socialförsäkringen men att dess nuvarande konstruk­

tion starkt försvårar rationaliseringen av socialförsäkringen i olika av­

seenden.

Emellertid finner nämnden det inte lämpligt att i nuvarande läge vid­

taga några mera genomgripande ändringar av yrkesskadeförsäkringens ad­

85

ministration, eftersom frågan om försäkringens framtida ställning inom

socialförsäkringssystemet är beroende av lösningarna av de frågor om sam­

ordning mellan olika socialförsäkringsgrenar, varom utredning pågår.

Nämnden har därför inte närmare ingått på spörsmålet om yrkesskadeför­

säkringens administrativa handhavande men framhåller angelägenheten av

att frågan härom utan dröjsmål erhåller sin lösning så snart yrkesskade­

försäkringens framtida omfattning och beskaffenhet blivit avgjord.

Den lokala organisationen

Beträffande sjukförsäkringens lokala organisation anför

administrationsnämnden, att antalet centralsjukkassor för närvarande upp­

går till 31, varav 9 vilkas verksamhetsområde utgöres enbart av stad (s. k.

stadscentralsjukkassor) och 22 med en eller två landstingskommuner som

verksamhetsområde (s. k. länscentralsjukkassor). Antalet lokalsjukkassor

uppgår för närvarande till 630, varav 344 har en kommun och de övriga två

eller flera, högst fem kommuner som verksamhetsområde.

De allmänna sjukkassorna är, som nämnden framhåller, självständiga

rättssubjekt och varje kassa har ekonomiskt ansvar för den av kassan be­

drivna sjukförsäkrings verksamheten (självrisk). Denna självrisk tar sig

närmast uttryck i att de medel, som erfordras för bestridande av kassans

utgifter, måste till den del de inte täckes av statsbidrag, arbetsgivarbidrag

eller eljest tillgängliga medel, tagas ut av kassans medlemmar i form av

avgifter. Nämnden anför, att det ställer sig svårt att närmare ange kassor­

nas rättsliga natur. Något uttalande härom finnes inte i lagstiftningens för­

arbeten. De tidigare erkända sjukkassorna, som omhänderhade den stats­

understödda, frivilliga sjukförsäkringen innan den allmänna sjukförsäk­

ringen genomfördes, var privaträttsliga föreningar och underkastade under­

stödsföreningslagens bestämmelser. De allmänna sjukkassorna har upp­

kommit genom en ombildning av de erkända sjukkassorna. Understöds­

föreningslagen är emellertid inte tillämplig på de allmänna kassorna, vilkas

verksamhet helt regleras av SbL och till denna anknutna författningar. I

SFL finnes också de föreningsrätlsliga bestämmelserna rörande dessa kas­

sor. Nämnden finner det uppenbart, att kassorna inte är statliga organ,

ehuru de uteslutande har att ombesörja statliga förvaltningsuppgifter. Nämn­

den påpekar, att frågan om de allmänna sjukkassornas rättsliga ställning

bär behandlats av den för utredning rörande statstjänstemännens förhand­

lingsrätt m. in. tillkallade utredningsmannen, f. landshövdingen O. Ekblom,

i en den 16 maj 1958 dagtecknad promemoria angående ifrågasatt ändring av

84 § sista stycket SFL, som handlar om bestämmande av anställningsförmå­

ner för kassornas verkställande tjänstemän. Med hänsyn till de allmänna

sjukkassornas organisation och uppgifter stannade utredningsmannen när­

mast för att kassorna är offentligrättsliga juridiska personer, vilka får be­

traktas som ett slags kommuner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

86

Administrationsnämnden erinrar om att sjukkassorna redan nu hai alt

taga befattning med ärenden rörande inte blott sjukförsäkringen med därtill

knuten moderskapsförsäkring utan även tilläggspensioneringen och yrkes­

skadeförsäkringen. Nämnden föreslår såsom senare närmare utvecklas, att

kassorna skall handlägga även ärenden rörande folkpensionering. Kassorna

intar emellertid olika ställning inom dessa socialförsäkringsgrenar. Inom

sjukförsäkringen är kassorna försäkringsgivare med därmed förenat eko­

nomiskt ansvar. Inom yrkesskadeförsäkringen är riksförsäkringsanstalten

och nio privata bolag försäkringsgivare. I förhållande till riksförsäkrings­

anstalten i egenskap av försäkringsinrättning intar de allmänna sjukkas­

sorna närmast ställningen av ortsombud. Härför utgår ingen ersättning.

Inom folk- och tilläggspensioneringarna finnes inget organ, som framstår

som försäkringsgivare. För de utgifter, som asamkas kassorna för tilläggs­

pensioneringens räkning, skall ersättning utgå till dem.

Enligt nämndens uppfattning är handhavandet av berörda socialförsäk­

ringsgrenar väsentligen en statlig angelägenhet. Det kan då, framhåller

nämnden, ligga nära till hands att ändra de allmänna sjukkassornas verk­

samhet därhän att kassorna intager samma ställning inom alla dessa för-

säkringsgrenar. Med hänsyn till folk- och tilläggspensioneringarnas kon­

struktion och finansiering finner nämnden det emellertid inte vara möjligt

att ikläda kassorna ekonomiskt ansvar för pensioneringen och göra dem till

försäkringsgivare. Nämnden anser det dock tänkbart att ändra sjukförsäk­

ringen på sådant sätt, att kassornas försäkringsgivaransvar helt upphör.

Sjukförsäkringen kunde då i stället handhavas av en central myndighet

jämte underordnade statliga, lokala organ med i huvudsak samma uppgifter

inom försäkringen som de allmänna sjukkassorna nu har.

Då administrationsnämnden inte ansett sig böra upptaga frågan om d e

allmänna sjukkassornas förstatligande har detta berott

på flera omständigheter. Nämnden ifrågasätter sålunda lämpligheten av att

i ett skede, då nytillkommande arbetsuppgifter och radikala ändringar av

vissa förutvarande uppgifter medför stora påfrestningar på såväl den centra­

la som den lokala administrationen, vidtaga en så genomgripande omlägg­

ning av sjukförsäkringens konstruktion som kassornas förstatligande skulle

medföra. Enligt nämndens uppfattning har sjukkassorna visat sig kunna

på ett tillfredsställande sätt sköta dem nu anförtrodda uppgifter, varvid den

handlingsfrihet, som den nuvarande organisationsformen medför, hatt ett

betydande värde, inte minst då fråga varit om genomförandet av nya re­

former. Ett förstatligande av kassorna skulle också, yttrar nämnden, inne­

bära en ändring av metoden för sjukförsäkringens finansiering. Frågan

härom sammanhänger emellertid med frågorna om socialförsäkringens

finansiering i stort, om införandet av för hela socialförsäkringen gemen­

samma avgifter samt om inrättandet av en särskild budget för social­

försäkringen. Dessa frågor är av väsentligen materiell natur, \aiför nämn-

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

87

dea inte ansett sig böra upptaga dem till prövning. Vidare framhåller nämn­

den, att det är ovisst vilka uppgifter avseende yrkesskadeförsäkringen, som

kan komma att anförtros lokala socialförsäkringsorgan. Vid ett förstatligan­

de av kassorna skulle, anför nämnden slutligen, i fråga om de över 4 000

sjukkasseanställda de spörsmål bli aktuella, som behandlats i betänkandet

om statstjänstemäns förhandlingsrätt (SOU 1960: 10) och i betänkandet om

de statliga företagsformerna (SOU 1960: 32), vilka betänkanden ej föranlett

ställningstagande från statsmakternas sida. Med hänsyn till anförda om­

ständigheter utgår nämnden från att sjukförsäkringen tills vidare skall

handhavas av offentligrättsliga allmänna kassor, som i första hand är in­

rättade för denna försäkringsverksamhet och vilkas arbetsformer helt regle­

ras inom socialförsäkringslagstiftningen samt att dessa kassor liksom nu

utöver sjukförsäkringen kan anförtros annan samhällelig försäkrings- och

understödsverksamhet.

Administrationsnämnden erinrar om att sjukförsäkringsverksamheten i

vissa städer, bland dem de största, handhaves helt av städernas central­

sjukkassor och att lokalsjukkassor där ej finnes. I landet i övrigt är såväl en

centralsjukkassa som en lokalsjukkassa försäkringsgivare för samma sjuk-

försäkrade. En länscentralsjukkassa är, framhåller nämnden, i förhållande

till sina lokalsjukkassor ett riskutjämnande organ, serviceorgan och till-

synsorgan. Riskutjämningen sker genom att länscentralsjukkassa enligt

olika regler för olika slag av förmåner övertar ansvaret för de av lokalsjuk­

kassorna utgivna förmånerna. Såsom exempel på länscentralsjukkassas ser­

vicefunktioner anför nämnden, att kassan tillhandagår lokalsjukkassorna

med medicinsk sakkunskap, ombesörjer lokalsjukkassornas bokföring och

företräder kassorna vid olika slag av förhandlingar. Beträffande tillsynen

nämnes, att länscentralsjukkassa granskar lokalsjukkassornas räkenskaper

och inventerar deras medel och värdehandlingar. I fråga om vissa arbets­

uppgifter är lokalsjukkassorna pliktiga att följa av länscentralsjukkassan

utfärdade föreskrifter.

För sitt ställningstagande till den framtida sjukkasseorganisationen gör

administrationsnämnden en prövning av huruvida det för vissa städer

gällande en kassesystem et eller dubbelkassesystemet, som

råder i landet i övrigt, är den lämpligaste organisationsformen. Nämnden

riktar principiella anmärkningar mot dubbelkassesystemet och påpekar, att

ehuru länscentralsjukkassor och anslutna lokalsjukkassor är skilda juri­

diska personer med var och en sitt ekonomiska ansvar för verksamheten

samt centralsjukkassa å ena och lokalsjukkassorna å andra sidan i vissa

frågor kan ha skilda intressen, så utgöres centralsjukkassans ombudsmöte

utelutande av ombud, utsedda av de anslutna lokalsjukkassorna. Sistnämn­

da omständighet anser nämnden ej heller vara tillfredsställande med tanke

på att länscentralsjukkassa tillagts tillsynsbefogenheter. Det synes nämnden

vidare uppenbart, att redan konstruktionen med två självständiga organ

Kungl. Maj:ts proposition nr

45 dr

1961

för bedrivande av en och samma verksamhet kan medföra risk för mot­

sättningar till men för denna verksamhet.

Nämnden finner dock den största nackdelen med dnbbelkassesystemet

vara det betydande merarbete, som är förenat med detta system, och det

hinder för ett rationellt ordnande av verksamheten, som systemet i vissa

hänseenden medför. Sålunda måste under nuvarande förhållanden bokslut,

statistiska redogörelser, förvaltningsberättelser m. fl. till en årsredovis­

ning hörande handlingar upprättas i var och en av de 661 allmänna sjuk­

kassorna. Alla kassors räkenskaper skall revideras och frågan om beviljan­

de av ansvarsfrihet åt styrelserna föreläggas kassornas ombudsmöten. Det

är härvid att märka, framhåller nämnden, att i länscentralsjukkasseområde

centralsjukkassans och de anslutna lokalsjukkassornas räkenskaper till

största delen grundas på samma bokföringsmaterial, beroende på att central­

sjukkassan i sista hand svarar för viss del av den sjukhjälp, som utgives av

lokalsjukkassorna. I huvudbok för lokalsjukkassa redovisas lokalsjukkas­

sans inkomster och utgifter för centralsjukkassans räkning på särskilda

avräkningskonton. Sedan bokföring skett i lokalsjukkassas huvudbok måste

för centralsjukkassans bokföring framställas särskilda bokföringsallegat,

vilkas riktighet bestyrkes av tjänstemän hos centralsjukkassan. Original-

verifikationerna tillhör lokalsjukkassans räkenskaper. En länscentralsjuk-

kassas verifikationsmaterial utgöres därför till stor del av inom kassan

framställda handlingar, vilkas riktighet kan kontrolleras endast vid genom­

gång av lokalsjukkassornas räkenskaper. Nämnden framhåller vidare,

att det innebär ett omfattande arbete att i fråga om sjukpenningutgifter

reglera det genom riskfördelningen uppkomna ekonomiska mellanhavandet

mellan central- och lokalsjukkassa. På grund av stadgandet att lokalsjuk­

kassa skall inom den obligatoriska sjukpenningförsäkringen svara för de

90 första sjukhjälpsdagarna vid varje sjukdom och centralsjukkassan för

följande sjukhjälpsdagar, måste vid varje sjukpenningutbetalning avgöras

vilken kassa som skall påföras utgifterna, varvid i många fall måste ut­

redas, huruvida medicinskt samband föreligger mellan olika sjukdoms­

fall. Det är även svårt att kontrollera den av lokalsjukkassorna utförda

fördelningen av sjukpenningutgifterna. Särskilt invecklade är, enligt vad

nämnden framhåller, bokföringstransaktionerna då en lokalsjukkassa ut­

betalar sjukhjälp för annan kassas räkning. I dylika fall måste bok­

föring ske hos tre eller fyra kassor och särskilda bokföringsallegat ut­

färdas för samtliga de kassor, som inte erhåller originalverifikationen.

Nämnden finner det uppenbart, att det merarbete som förorsakas av att

samma inkomst- och utgiftsposter enligt speciella, för olika slag av förmå­

ner skiftande regler redovisas såväl i länscentralsjukkassas som i lokal­

sjukkassas räkenskaper inte är till något gagn för de försäkrade och inte

heller eljest till någon nytta för försäkringsverksamheten.

Administrationsnämnden framhåller vidare, att en följd av de allmänna

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

89

sjukkassornas ekonomiska ansvar för verksamheten är att varje sådan

kassa måste uttaga avgifter, som är avvägda med hänsyn till kassans för­

hållanden. För varje lokalsjukkassa finnes tre slag av sjukförsäkringsavgif­

ter, nämligen en avgift till sjukvårdsförsäkringen, en avgift till försäkringen

för grundsjukpenning, vilka båda avgifter beräknas för år, samt den för

månad beräknade avgiften för tilläggssjukpenning. Sistnämnda avgift är i

sin tur av olika storlek beroende på vilken av de 12 tilläggssjukpenning-

klasserna vederbörande tilläggssjukpenningförsäkrad tillhör. De nämnda

slagen av avgifter uttages också av centralsjukkassan. I sådan kassa finnes

två olika stora tilläggssjukpenningavgifter inom varje sjukpenningklass,

nämligen dels för medlemmar med 730 dagars sjukhjälpstid och dels för

medlemmar med allenast 90 dagars sjukhjälpstid. Antalet tilläggssjukpen­

ningavgifter i centralsjukkassa uppgår således till 24. Eftersom lokalsjuk­

kassorna har varierande avgifter tillämpas ett mycket stort antal avgifts-

tariffer inom ett och samma länscentralsjukkasseområde. För sjukkasse-

medlemmarna medför de många avgiftstarifferna svårighet att få kännedom

om de verkningar i avgiftshänseende, som en ändring av deras sjukförsäk-

ling får till följd, och att kontrollera den på debetsedeln över slutlig skatt

upptagna avgiften. För tillsynsmyndigheten och sjukkassorna medför det

nu\arande systemet ett omfattande arbete. Även för de lokala skattemyndig­

heterna, som har att slutligt debitera sjukförsäkringsavgifterna tillsammans

med de allmänna skatterna, medför de många avgiftstarifferna problem.

Dubbelkassesystemet kan också, uttalar nämnden, försvåra genomföran­

det av en praktisk disposition av personal och kontorsutrustning. En läns-

centialsjukkassa måste genom sin ständiga kontakt med lokalsjukkassor

av skiftande storlek anses besitta större erfarenheter om lämpliga arbets-

iutiner och därav föranlett personalbehov, om nyttan av viss kontorsutrust-

ning och om fördelaktigaste sättet att inreda expeditionslokaler men är lik­

väl för att kunna vidtaga dispositioner på det lokala planet beroende av

lokalsj ukkassornas medgivande.

Nämnden påtalar vidare, att systemet med självständiga lokalsjukkassor

för smärre områden på sina håll lett till en mindre ändamålsenlig förlägg­

ning av sjukkasseexpeditionerna till nackdel för de försäkrade. I vissa fall

har en kassa för en kommun, som gränsar till stad, förlagt sin expedition till

staden, med påföljd att antalet sjukkasseexpeditioner i staden blivit onödigt

stort. I andra fall åter har expeditionen förlagts till kommunen med resultat

att kommunens invånare inte kunnat uträtta sina sjukkasseärenden i sta­

den även om de där har sitt arbete eller rest dil för t. ex. det läkarbesök, som

ger dem rätt till sjukhjälp. Nämnden framhåller, all i fall som de nu nämnda

de försäkrade i staden och den angränsande kommunen inte har rätt att vän­

da sig till den sjukkasseexpedilion de önskar. På grund av att varje lokal­

sjukkassa svarar för sina förvaltningskostnader har riksförsäkringsanstalten

i ett till de allmänna sjukkassorna utfärdat cirkulär rörande utbetalning av

Kungi. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

90

sjukhjälp m. in. till försäkrad i annan kassa funnit sig böra lämna det ur

servicesynpunkt långt ifrån tillfredsställande medgivandet, att kassa äger

vägra utbetalning av förmåner till försäkrad, som rent tillfälligt vistas utan­

för den egna kassans område och endast av bekvämlighetsskäl vänder sig

till annan kassa, exempelvis kassan för den ort, där han har sitt arbete.

För riksförsäkringsanstalten som tillsynsmyndighet för de allmänna sjuk­

kassorna innebär det stora kassaantalet, att anstalten endast i begränsad

omfattning har möjlighet att utöva den myndigheten ålagda tillsynen av

kassornas förvaltning genom inspektioner och genomgång av infordrade

räkenskapshandlingar. Riksförsäkringsanstalten måste årligen granska alla

kassors statistiska redogörelser med räkenskapssammandrag och till dessa

redogörelser hörande förvaltningsberättelser, protokollsutdrag m. m. och

därvid göra den kontroll, som är möjlig utan tillgång till det material, varå

redogörelserna grundas. Dessa redogörelser ligger helt eller delvis till grund

för beräkningen av kassorna tillkommande stats- och arbetsgivarbidrag och

medlemsavgifter samt för fördelningen av dessa bidrag och avgifter mellan

kassorna. Det stora kassaantalet medför även olägenheter för myndigheter,

institutioner och arbetsgivare, när dessa äger att från kassorna uppbära löi-

måner i de försäkrades ställe.

Några nämnvärda nackdelar har administrationsnämnden inte funnit vara

förenade med enkassesystemet. Vid dubbelkassesystemets införande ansågs

det särskilt betydelsefullt, att detta system medgav såväl en tillfredsställan­

de riskutjämning som en lokal självrisk. Nämnden framhåller i dessa hän­

seenden, att en bättre riskutjämning erhålles i enkassesystemet och att den

lokala självrisken efter den allmänna sjukförsäkringens genomförande inte

längre har sådan betydelse, att den kan motivera dubbelkassesystemets bi­

behållande.

Av det anförda finner administrationsnämnden framgå, att en övergång

till enkassesystem i hela riket skulle erbjuda betydande fördelar. Nämnden

anser att ett enkassesystem inom ramen för den nuvarande organisationen

endast kan åstadkommas genom att länscentralsjukkassorna ensamma blir

försäkringsgivare och att lokalsjukkassorna omvandlas till lokalkontor för

vederbörande länscentralsjukkassa med förmånsutbetalningar, utredningar

och serviceverksamhet gentemot allmänheten som huvudsakliga uppgifter.

Den lösning, som nämnden sålunda föreslår, innebär i princip, att den orga­

nisationsform med centralt kontor och lokala kontor, som nu finnes i de

största städerna, skulle vinna tillämpning i hela riket. Kassaantalet skulle

nedgå från det nuvarande 661 till omkring 30, varmed skulle följa ett väsent­

ligt förenklat redovisningssystem och därmed också ökade kontrollmöjlig­

heter, större möjligheter till en rationalisering av verksamheten, minskade

arbetsuppgifter för sjukkassor och tillsynsmyndighet och likaså för de myn­

digheter, institutioner m. fl. som står i ständig kontakt med sjukkassorna.

Administrationsnämnden framhåller vidare, att ett sådant enkassesystem i

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

91

inånga fall medför fördelar för de försäkrade genom att det medger större

anpassning till de försäkrades behov av betjäning än det nuvarande systemet

med dess bundenhet till lokalsjukkasseområden.

Enkassesystemet kommer vidare, yttrar administrationsnämnden, att

skapa betydande möjligheter till förenklingar i olika avseenden till fördel

inte blott för sjukkassorna själva utan måhända främst för de organ, med

vilka kassorna har att träffa ekonomiska uppgörelser. Nämnden anser så­

lunda enkassesystemet öppna möjligheter till exempelvis reglering av eko­

nomiska mellanhavanden efter schematiska grunder mellan å ena sidan

kassorna och å andra sidan dels sjukhushuvudmän, då fråga är om utbetal­

ning av sjukhusvårdsersältningar, dels statliga myndigheter beträffande

ersättning till dessa för utgivna vårdkostnader för anställda och dels trafik-

försäkringsinrättningar, mot vilka kassorna har återkravsanspråk på grund

av utgiven sjukhjälp till följd av trafikskada.

Nämnden framhåller, att enkassesystemet medför en avgiftsutjämning

inom varje länscentralsjukkasseområde. För att belysa storleken av avgifts-

ändringarna åberopar nämnden en inom riksförsäkringsanstalten gjord be­

räkning av de avgifter, som under i övrigt oförändrade förhållanden sanno­

likt skulle ha fastställts för varje länscentralsjukkasseområde, om enhets-

avgifter för områdena tillämpats under år 1959. Av beräkningen framgår, att

skillnaderna mellan dessa omräknade avgifter och nuvarande avgifter är för­

hållandevis små. För avgiften till sjukvårdsförsäkringen skulle den största

höjningen ha uppgått till 8 kr. och den största sänkningen till 9 kr. om året.

För grundsjukpenningavgiften skulle den största höjningen blivit 4 kr. och

den största sänkningen 5 kr. om året. För den stora gruppen försäkrade

i klass 1 (sjukvårdsförsäkrade och grundsjukpenningförsäkrade men ej

tilläggssjukpenningförsäkrade) skulle högsta avgiftshöjningen i hela landet

blivit 12 kr. för år. Högsta avgiftssänkningen i riket för denna grupp skulle

blivit 14 kr. för år. Tilläggssjukpenningavgiften i högsta sjukpenningklas­

sen skulle maximalt ha höjts med 19 kr. för år och maximalt ha sänkts med

16 kr. för år. Enligt administrationsnämndens mening är den avgiftsutjäm­

ning, som blir en följd av det ifrågasatta enkassesystemet, mera alt anse

som eu fördel än en nackdel även om man bortser från de administrativa

vinsterna av enhetliga avgifter inom ett länscentralsjukkasseområde.

Såsom av det föregående framgår föreslår administrationsnämnden, att

de nuvarande lokalsjukkassorna skall ombildas till lokalkontor för

länscentralsjukkassorna. Nämnden förordar, alt dessa lokalkontor i likhet

med lokalsjukkassorna skall ha ett bestämt verksamhetsområde, bestående

av en eller flera kommuner. De nuvarande lokalsjukkassestyrelserna skall

enligt förslaget ersättas med en till varje lokalkontor knuten rådgivande

nämn d, vars ledamöter, till antalet lägst tre och högst sju, utses av den eller

de kommuner, som ingår i kontorets verksamhetsområde. En sådan nämnd

skall ha till huvudsakliga uppgifter alt bevaka att sjukförsäkringsverksam-

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

92

Kungl. Maj:ts proposition nr å5 år 1961

heten inom lokalkontorets område handhaves på ett för de försäkrade till­

fredsställande sätt, att bistå centralsjukkassan och lokalkontoret med råd

och upplysningar om lokala förhållanden samt att för centralsjukkassans

styrelse framlägga förslag rörande åtgärder, som nämnden kan finna ägna­

de att främja sjukkasseverksamheten inom området. Närmare grunder för

dessa nämnders verksamhet föreslås bli utfärdade av Kungl. Maj :t eller

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande av socialförsäkringens centralmyndighet.

Indelningen av ett länscentralsjukkasseområde i verksamhetsområden för

lokalkontor skall enligt förslaget efter vederbörande centralsjukkassas

hörande bestämmas av centralmyndigheten, som även föreslås skola fast­

ställa antalet ledamöter i varje nämnd och de grunder, efter vilka leda­

möterna skall utses, då ett område omfattar flera kommuner.

Administrationsnämnden framhåller, att förslaget om lokalsjukkassornas

avvecklande inte innebär något ställningstagande till frågan, huruvida regist­

ret över sjukkassemedlemmarna skall föras lokalt eller centralt. Utform­

ningen av den framtida medlemsregistreringen bör anförtros åt centralmyn­

digheten, vilken såsom hittills bör samråda med företrädare för sjukkassor­

na i denna fråga.

Ett avskaffande av lokalsjukkassorna måste, yttrar nämnden, få vissa

konsekvenser för sjukkasseorganisationen i övrigt. Sålunda väljes ombud

till länscentralsjukkassas ombudsmöte för närvarande på ombudsmöten

i de till kassan anslutna lokalsjukkassorna. Eftersom sistnämnda ombuds­

möten genom lokalsjukkassornas avveckling kommer att försvinna, måste

ombuden i länscentralsjukkassorna utses i annan ordning, under förutsätt­

ning att ombudsmöten alltjämt befinnes erforderliga. Nämnden anser emel­

lertid, att centralsjukkassornas ombudsmöten inte har sådana uppgifter

inom siukförsäkringsverksamheten alt mötena kan anses behövliga.

När det gäller ombudsmötenas funktioner anför nämnden, att den ena

av ombudsmötets huvuduppgifter är att avgöra frågan om ansvarsfrihet

åt styrelsen för den tid revisorernas berättelse omfattar. Nämnden erinrar

om att det ankommer på den statliga tillsynsmyndigheten att övervaka,

att sjukkassas verksamhet står i överensstämmelse med SFL och andra

rörande verksamheten utfärdade författningar och föreskrifter. Bestäm­

melserna om den statliga tillsynen och bestämmelserna om den ansvars­

frihet, som kan beviljas av ombudsmöte, anser nämnden inte stå i god

överensstämmelse och finner olägenheterna härav bli mera framträdande,

om sjukkassorna anförtros ytterligare förvaltningsuppgifter rörande verk­

samhetsgrenar, där sjukkassorna inte har någon ställning som försäkrings­

givare. Nämnden föreslår, att nuvarande bestämmelser rörande styrelses

ansvarsfrihet ersättes med en föreskrift i SFL, innebärande att talan mot

styrelseledamot i anledning av dennes uppdrag ej må anställas, därest till­

synsmyndigheten inte skriftligen till honom framställt anmärkning mot det

förfarande, varå talan grundas, inom två år efter utgången av det kalen­

derår, då förfarandet ägt rum, såvida talan ej grundas på att styrelseledamot

begått brottslig handling.

Beträffande ombudsmötes andra huvuduppgift, som är val av vissa sty­

relseledamöter och revisorer jämte suppleanter, framhåller nämnden, att

de av ombudsmöte valda närmast torde tå anses som representanter för

invånarna inom kassans verksamhetsområde. Sådana representanter bör

enligt nämndens mening kunna utses i sjukkassa för stad av stadsfullmäk­

tige och i sjukkassa för landstingskommun av landstinget.

Av ombudsmötes övriga uppgifter finner administrationsnämnden att

fastställandet av förvaltningsstat saknar större praktisk betydelse. Kassa­

styrelsen bör i stället enligt nämndens förslag före utgången av oktober må­

nad varje år till centralmyndigheten insända en beräkning av förvaltnings­

kostnaderna för nästkommande år. Ombudsmötes godkännande av fastig­

hetsöverlåtelse och belastande av fastighet med inteckning anser nämnden

kunna ersättas med centralmyndighetens medgivande. Stadgeändringar, som

nu behandlas å ombudsmöte, bör enligt nämndens mening kunna faststäl­

las av centralmyndigheten efter förslag av kassans styrelse.

I fråga om sjukkassestyrelses sammansättning föreslår ad­

ministrationsnämnden, att antalet styrelseledamöter genom bestämmelse i

SFL fastställes till sju, som är det för närvarande vanligen förekommande

antalet, samt att av dessa liksom nu en skall utses av centralmyndigheten och

en av medicinalstyrelsen. Med hänsyn till att kassorna i sin verksamhet i

flera hänseenden har beröring med länsstyrelserna föreslås, att en ledamot

skall utses av vederbörande länsstyrelse (för Stockholm överståthållaräm-

betet). De övriga fyra styrelseledamöterna skall alltså utses av vederbörande

landsting eller stadsfullmäktige. Genom att landsting resp. stadsfullmäktige

direkt utser styrelsemajoriteten understrykes enligt nämnden sambandet

mellan sjukvården och sjukförsäkringen. Nämnden föreslår vidare, att

inom varje sjukkassa tillsynsmyndigheten även i fortsättningen skall utse

en revisor samt att två revisorer skall utses av landstinget resp. stadsfull­

mäktige.

Enligt 18 § SFL äger stadscentralsjukkassor och lokalsjukkassor med

riksförsäkringsanstaltens medgivande och efter de närmare föreskrifter,

som meddelas av denna myndighet, besluta att ersättning skall utgå för

forsäkrads kostnader för vissa sjukvårdande åtgärder, de s. k. merpres-

tationerna. I sådant fall skall den obligatoriska försäkringen i kassan

omfatta även förmån, som avses med beslutet. Det sist sagda innebär att

den obligatoriska avgiften till sjukvårdsförsäkringen i eu kassa skall avse

även de av kassan införda förmånerna. Sjukkassas stadgar skall innehålla

uppgift om de förmåner av förevarande slag, som kassan inför.

Administrationsnämnden erinrar om alt vid tillkomsten av berörda be­

stämmelse dåvarande departementschefen uttalade (prop. 178/1953), att en

sådan utvidgning av den obligatoriska försäkringen på längre sikt borde

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

93

94

vara lika beskaffad i landets olika delar och sålunda regleras generellt men

att tiden härför ännu inte var inne. Genom att lata kassorna besluta angå­

ende förmånernas utgivande öppnades möjlighet att praktiskt utröna den

lämpligaste utformningen av förmånerna. Därest det stadgades skyldighet

för kassorna att tillhandahålla förmån av detta slag, torde det också, fram­

höll departementschefen, hli nödvändigt att statsbidrag utgick till de därav

föranledda kostnaderna, vilket skulle medföra en inte obetydlig kostnads­

ökning för statsverket.

Nämnden framhåller, att merprestationerna redan från SFL:s ikraftträ­

dande reglerats genom likalydande bestämmelser i kassornas stadgar. Det

torde enligt nämndens mening kunna sägas, att i praktiken riksförsäkrings-

anstalten utfärdat förmånsbestämmelserna och att ombudsmötets beslut om

bestämmelsernas införande i stadgarna närmast varit av formell art. Enligt

nuvarande bestämmelser utgives ersättning för kostnader för dels sjuk­

gymnastik behandling, behandling med kortvåg, ultrakortvåg, mikrovåg

eller ultraljud, tryckvariationsbehandling av arteriella genomblödningsrubb-

aingar (såsom pavaexbehandling), elektrisk retningsbehandling vid mus-

itelförlamningar, mekanisk sträckbehandling av ryggraden samt foniatrisk

behandling, dels konvalescentvård. Kassornas utgifter för ifrågavarande

förmåner beräknas till omkring 15 milj. kr. för år.

Administrationsnämnden finner tiden nu vara inne att lagstiftningsvägen

utvidga den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen till att omfatta ersättning

för sådana sjukvårdande åtgärder, som avses i 18 § SFL. Nämnden anser

det emellertid inte lämpligt att i SFL reglera förmånernas art och grunderna

för ersättningarnas utgivande. Bestämmelser rörande förmånerna måste bli

förhållandevis detaljerade och skulle i hög grad tynga lagstiftningen. Dess­

utom avser ersättningarna behandlingsformer, som tid efter annan föränd­

ras med hänsyn till utvecklingen inom medicinen, vilket kan medföra åter­

kommande behov av nya eller ändrade föreskrifter. Nämnden föreslår i

stället, att Kungl. Maj:t skall äga föreskriva, att ersättning enligt av Kungl.

Maj :t fastställda grunder skall utgå för försäkrads kostnader för annan vård

i anledning av sjukdom än i 14 och 15 §§ SFL sägs. Sistnämnda båda para­

grafer avser läkarvårds- och sjukhusvårdsersättningar. Nämnden under­

stryker, att den omständigheten att den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen

genom lagbestämmelse utvidgas till att omfatta även ersättning för ifråga­

varande behandlingar inte behöver få till konsekvens att statsbidrag utgår

till de härav föranledda kostnaderna. Statsbidrag utgår exempelvis inte för

kassornas utgifter till den obligatoriska sjukhusvårdsersättningen. Huru­

vida det kan anses skäligt att staten bidrager till kostnaderna finner nämn­

den inte ankomma på dess bedömande.

Administrationsnämnden berör även frågan om de till sjukkassorna ut­

gående statsbidragen i form av avgiftslindringsbidrag, avgiftsersätt-

ningsbidrag och medlemsbidrag. Genom avgiftslindringsbidraget ersättes

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

95

kassorna helt för den förlust, som kassorna åsamkas till följd av att sjuk-

kassemedlems avgifter för sjukvårdsförsäkring och försäkring för grund­

sjukpenning inte får överstiga två procent av medlemmens taxerade inkomst

vid taxeringen till statlig inkomstskatt året näst efter avgiftsåret. Genom

avgiftsersättningsbidrag ersättes kassorna med 10 kr. för varje medlem, som

enligt särskilda regler befriats från avgift till sjukvårdsförsäkringen. Med­

lemsbidraget, som närmast avsetts som bidrag till täckande av förvaltnings­

kostnader, är 4 kr. för medlem i städer, som utgör egna centralsjukkasse-

områden, 5 kr. för medlem i kassorna i de fyra nordligaste länen och 4 kr.

50 öre för medlem i landet i övrigt. Nämnden framhåller, att avgiftslindrings-

och avgiftsersättningsbidragen vållar svårigheter för de lokala skattemyn­

digheterna, tillsynsmyndigheten och sjukkassorna. En viss inkonsekvens

vidlåder också bidragens utformning. Differentieringen av medlemsbidraget

finner nämnden inte heller vara tillfredsställande.

Enligt nämndens mening kan genom den bättre riskutjämning, som erhål-

les efter övergång till det föreslagna enkassesystemet, en förenkling åstad­

kommas genom att avgiftslindrings- och avgiftsersättningsbidragen slopas

och att medlemsbidraget till följd därav höjes. Nämnden framhåller dock,

att genomförandet av de föreslagna administrativa reformerna inte nödvän­

diggör en ändring av statsbidragsreglerna.

Administrationsnämnden föreslår, att de av nämnden förordade änd­

ringarna i fråga om sjukkassornas organisation och sjukförsäkringslagstift-

ningen i övrigt skall träda i kraft den 1 januari 1962.

Såsom bakgrund till sitt förslag rörande pensioneringens lo­

kala organisation lämnar administrationsnämnden följande redo­

görelse beträffande den nuvarande ordningen för handläggning av folkpen-

sionsärenden, till vilka räknas jämväl ärenden enligt lagarna om särskilda

barnbidrag och om barnpensioner.

Ansökning om folkpension skall göras hos pensionsnämndens ordförande

i det distrikt, där sökanden senast blivit mantalsskriven. Avser ansökningen

enbart allmän ålderspension och föreligger ej skäl för tillämpning av 12 §

FPL, dvs. att likställa gift pensionsberättigad med ogift eller tvärtom, skall

ansökningen av ordföranden ofördröjligen insändas till pensionsstyrelsen.

Detsamma gäller ansökning om barnpension. Övriga pensionsansökningar

skall prövas av pensionsnämnden. Sedan pensionsnämnden fattat sitt beslut,

åligger det pensionsstyrelsens ombud att avgiva det yttrande, vartill han må

finna anledning. Snarast möjligt efter besvärstidens utgång skall ett av

pensionsnämnd avgjort ärende överlämnas till pensionsstyrelsen för vidare

handläggning.

Sättet för folkpensionsärendenas handläggning i pensionsstyrelsen är

beroende av ärendenas art. Beträffande ansökningar om enbart allmän

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

96

ålderspension eller barnpension beslutar styrelsen om utbetalning av pen­

sionen, så snart det konstaterats att sökanden är berättigad till pension.

Detta arbete utföres av biträdespersonal.

Pensionsnämnds beslut i invalidpensionsärende, varmed avses ärende

rörande invalidpension, sjukbidrag, blindtillägg eller vårdtillägg, hustru­

tillägg och kommunalt bostadstillägg till de två förstnämnda förmånerna

samt ärenden rörande särskilt barnbidrag för barn, vars försörj are uppbär

invalidpension eller sjukbidrag, granskas av pensionsstyrelsen vare sig

besvär anförts över beslutet eller ej. Om beslutet befinnes lagligen grundat,

skall det fastställas av styrelsen. I annat fall skall styrelsen, där ej rättelse

kan ske på grund av anförda besvär, återförvisa ärendet till vederbörande

pensionsnämnd för förnyad prövning. I invalidpensionsärenden är pensions­

styrelsen således i realiteten det beslutande organet. Pensionsstyrelsens

beslut i dessa ärenden fattas, om besvär ej anförts, i allmänhet av en tjänste­

man i lägst 21 lönegraden. Om ett ärende vid granskningen befinnes tvek­

samt, underställes det byrådirektör och efter dennes bedömande byråchef.

Särskilt tveksamma ärenden av större principiell betydelse föredrages efter

byråchefens bedömande för generaldirektören. Före avgörandet av invalid­

pensionsärende inhämtas i allmänhet yttrande från någon av pensionssty­

relsens läkare.

I ärenden rörande änkepension, hustrutillägg till ålderspension, ävensom

kommunalt bostadstillägg till ålders- eller änkepension, s. k. decentralise­

rade ärenden, tillkommer den slutliga beslutanderätten i princip pensions-

nämnden. Om besvär ej anförts, skall pensionsstyrelsen förordna om pen­

sionens utbetalande i enlighet med pensionsnämndens beslut. Ärendena

underkastas likväl en granskning inom styrelsen av huvudsakligen formell

natur, som utföres av högre biträdespersonal. Därest beslutet befinnes vara

icke lagligen grundat, äger pensionsstyrelsen återförvisa ärendet till pen-

sionsnämnden för förnyad prövning. Om det vid granskningen ifrågasättes,

huruvida beslutet är lagligen grundat, eller ärendet eljest anses tveksamt,

under ställes det en högre tjänsteman, i regel en byrådirektör.

I avgörandet av ärenden i vilka besvär anförts deltager alltid minst två

tjänstemän. Om dessa har skilda meningar eller om ett ärende eljest befin­

nes tveksamt, underställes det vederbörande byrådirektör. Där så prövas

erforderligt kan besvärsärenden i likhet med vad som sagts om invalidpen­

sionsärenden, i vilka besvär inte anförts, underställas byråchef och general­

direktören.

Administrationsnämnden framhåller, att de pensionsförmåner, med hän­

syn till vilka folkpensioneringens nuvarande administration är uppbyggd,

i väsentliga hänseenden ändrats genom de reformer, som nyligen genom­

förts. Nämnden påpekar, att inkomstprövningen inom folkpensioneringen

alltmer förlorat sin betydelse för bedömningen av pensionsrätten. De fr. o. m.

den 1 juli 1960 gällande änkepensionsreglerna innebär sålunda, att inkomst-

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

97

prövningen slopats i fråga om änkepension till kvinnor, som blivit änkor

etter utgången av juni 1960. De samtidigt införda barnpensionerna utgår

likaledes utan inkomstprövning, varjämte de inkomstprövade bidragen till

änkor och änklingar med barn samt i vissa fall de inkomstprövade särskilda

barnbidragen bortfallit. Inom eu näraliggande framtid torde, uttalar nämn­

den, inkomstprövningen komma att avskaffas även inom invalidpensione­

ringen. Den mest betydelsefulla nyheten finner dock administrationsnämn-

den vara genomförandet av den allmänna tilläggspensioneringen, som till­

sammans med folkpensioneringen är avsedd att bilda ett enda pensions­

system. Även den år 1955 införda allmänna sjukförsäkringen hör till de

reformer, som enligt administrationsnämndens mening påverkar bedöm­

ningen av den framtida lokalorganisationen inom pensioneringen.

Ordningen för handläggning av ärenden rörande invalidpen­

sion tillmätes av administrationsnämnden avgörande betydelse för pensio­

neringens lokala organisation. Nämnden åberopar i detta sammanhang att

19o8 års A-riksdag begärde utredning om invalidpensioneringens problem

och därvid förordade, att utredningen borde bedrivas med utgångspunkt

från att den nuvarande inkomstprövningen om möjligt slopades. Storleken

av invalidpensionen i det enskilda fallet borde i stället enligt riksdagens

mening bestämmas på grundval av en uppskattning av vederbörandes even­

tuellt kvarstående arbetsförmåga. Frågan om att mildra det inom folkpen­

sioneringen för pensionsrätt nu tillämpade kravet på minst två tredjedels

nedsättning av arbetsförmågan borde också övervägas. Riksdagen framhöll

vidare, att rehabiliteringen borde spela en dominerande roll vid invaliditets-

bedömningen och fann det vara angeläget, att frågorna om rehabiliterings-

verksamheten och socialförsäkringen i stort upptogs till prövning. Det

berörda utredningsarbetet, som enligt givna direktiv skall »vse invalidpen­

sioneringen inom såväl folk- som tilläggspensioneringen, har anförtrotts

1958 års socialförsäkringskommitté, vilken ännu inte slutfört sitt arbete.

Administrationsnämnden, som haft överläggningar med kommittén, anser

det emellertid möjligt, alt redan nu upptaga frågan om det administrativa

handhavandet av invaliditetsprövningen med utgångspunkt från riksdagens

nyssnämnda uttalanden och de uttalanden, som gjorts under förarbetena

till TPL.

Vid bedömandet av invaliditetsprövningens organisation anser sig nämn­

den kunna utgå från följande antaganden, nämligen

alt

invaliditetsfråga,

som berör såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen, skall bedö­

mas såsom ett enda ärende, varvid samma grunder för invaliditetsbedöm-

ningen skall tillämpas beträffande båda pensionsdelarna,

att

invalidpension

skall utgå även då nedsältningen av arbetsförmågan är mindre omfattande

än vad som nu kräves för sådan pension inom folkpensioneringen,

att

inva­

lidpensionerna skall bestämmas med hänsyn till graden av invaliditet,

att

inkomstprövningen i dess nuvarande form skall ersättas med en bedömnin"

7 —

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 45

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

98

av det framtida inkomstbortfall, som den medicinska invaliditeten kan anta­

gas medföra i det enskilda fallet,

att

rehabiliteringssynpunkter beaktas i

varje invaliditetsärende,

samt att

sjukförsäkringen och pensioneringen skall

samordnas mera intimt än vad nu är fallet. Administrationsnämnden finner

det anförda visa, att handläggningen av invalidpensionsärendcn kommer att

bli av mera kvalificerad art än för närvarande. Ärendenas avgörande kom­

mer också, påpekar nämnden, att få en helt annan ekonomisk betydelse

såväl för den enskilde som för pensionssystemet. Pensionens större ekono­

miska betydelse för den enskilde måste vidare enligt nämndens mening

komma att skärpa kravet på en snabb handläggning av ärendena.

Under nuvarande förhållanden har, yttrar administrationsnämnden, den

lokala prövningen av invalidpensionsärenden sin främsta betydelse för

bedömningen av sökandens inkomster, dvs. hans faktiska försörjningsläge.

Denna inkomstprövning utgör ett led i själva invaliditetsprövningen och

genom inkomstprövningen erhålles en form av gradering av invaliditeten.

I fråga om det medicinska bedömandet av invaliditeten har pensionsnämn-

dens medverkan mindre betydelse, eftersom nämnden saknar tillgång till

medicinsk expertis.

Administrationsnämnden framhåller, att om inkomstprövningen i inva­

lidpensionsärenden slopas och graderingen av invaliditeten sker efter andra

grunder, kommer den för närvarande dominerande arbetsuppgiften vid den

lokala prövningen av ärendena att bortfalla. Nämnden finner det under

sådana förhållanden kunna övervägas huruvida en lokal prövning av inva-

liditetsärenaena över huvud taget är behövlig och om det inte kan vara till­

fyllest att dessa ärenden prövas enbart på det centrala planet. Den lokala

prövningen av invalidpensionsärendena kan dock enligt nämndens mening

inte undvaras. De nya principer för invaliditetsbedömningen, som torde bli

tillämpade framdeles, förutsätter ett nära samarbete mellan pensionsorgan

och lokala arbetsvårdsorgan. Nämnden anser det inte heller vara möjligt att

på ett tillfredsställande sätt bemästra de problem, som sammanhänger med

samordningen mellan folkpensioneringen och sjukförsäkringen, utan att en

lokal organisation för pensioneringen finnes. En decentralisering till lokal­

organisationen av beslutanderätten i invalidpensionsärenden skulle enligt

nämndens mening medföra åtskilliga fördelar. Sålunda kan det förutsättas,

att lokala pensionsorgan har en god kännedom om förhållandena inom sina

respektive områden. De kan också utan tidsutdräkt erhålla erforderliga upp­

gifter om de pensionssökande och deras möjligheter att utnyttja sin arbets­

kraft. Arbetsmarknadsverkets arbetsvärd utövas väsentligen på länsplanet

och lokala pensionsorgan kan därför arbeta i nära kontakt med arbetsvär­

den. Lokala pensionsorgan har också stora möjligheter att erhålla medverkan

från sjukvårdsorganen inom vederbörande sjukvårdsområde i fråga om de

medicinska åtgärder, som är av betydelse för invaliditetsbedömningen och

rehabiliteringen. Eftersom sjukförsäkringsverksamheten är decentraliserad

Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1961

99

kan den eftersträvade samordningen mellan pensionering och sjukförsäk­

ring lättare genomföras, om beslutanderätten även i pensionsfrågorna är

decentraliserad.

Särskilt stor vikt fäster administrationsnämnden vid den snabbare hand­

läggning, som måste bli följden av ett slutligt avgörande av ärendena redan

hos ett lokalt organ. Enligt nämndens mening utgör den nuvarande kon­

centrationen av den slutliga beslutanderätten i invalidpensionsärenden till

en enda myndighet en grundläggande orsak till dröjsmålen med dessa ären­

dens avgörande. En ytterligare svaghet i det nu tillämpade systemet är att

varje ärende måste behandlas hos två organ. Under nuvarande förhållanden

torde man kunna räkna med att den första utbetalningen av nybeviljad

invalidpension normalt sker först inemot ett halvt år efter det pensions-

ansökningen gjorts. Undantagsvis kan handläggningstiden uppgå till ett

par år. Till följd av en sådan tidsutdräkt i fråga om ärendenas handläggning

nödgas socialt^älpsmyndigheterna i stor utsträckning lämna förskott å de

pensioner, till vilka de pensionssökande kan vara berättigade. Detta medför

inte allenast att kommunerna måste tillhandahålla medel under ganska av­

sevärda tider och att kommunerna åsamkas ett betydande administrativt

arbete utan även att merarbete uppkommer för pensionsstyrelsens del. Ur

de pensionssökandes synpunkt torde det ofta framstå såsom mindre till­

talande att de skall behöva anlita socialvårdens biträde för att klara för­

sörjningen under väntetiden. Det är enligt administrationsnämndens mening

ytterst angeläget att förhållanden sådana som de nu berörda förebygges

inom det nya pensionssystemet.

Nämnden erinrar om att de skäl, som tidigare anförts mot en decentrali­

sering av invalidpensionsärendenas avgörande till lokala organ, huvudsak­

ligen varit att det är ogörligt att till lokala‘organ knyta erforderlig medi­

cinsk expertis, att det vid central prövning föreligger större möjligheter att

vidtaga invaliditetsförebyggande åtgärder samt att det vid en decentrali­

serad prövning inte kan undvikas oenhetlighet i lagtillämpningen. Dessa

skäl anser administrationsnämnden alltjämt äga giltighet om man med

lokala organ syftar på de nuvarande pensionsnämnderna, vilkas verksam­

hetsområden är små och vilkas antal till följd därav är mycket stort. Enligt

administrationsnämndens mening skulle emellertid de åberopade skälen

mot decentralisering bortfalla, om invaliditetsprövningen förlägges till de

enligt nämndens förslag ombildade allmänna centralsjukkassorna. Nämn­

den framhåller, alt en administrativ samordning av pensionering och sjuk­

försäkring är helt naturlig och även nödvändig om en effektiv samordning

i materiellt hänseende skall kunna uppnås. Sjukpenning från sjukförsäk­

ringen, invalidpension (sjukbidrag) från folkpensioneringen och förtids­

pension från tilläggspensioneringen är olika former av ersättning, som ut-

gives vid en av sjukdom förorsakad förlust eller nedsättning av arbetsför­

mågan. Sjukkassorna har genom sina förtroendeläkare tillgång till medi-

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

cinslc expertis och det torde inte möta några svårigheter att förstärka

densamma. Sjukkassorna synes särskilt lämpade att medverka i den inten­

sifierade rehabiliteringsverksamhet som eftersträvas. Genom att praktiskt

taget alla sjukdomsfall, som medför förlust av minst halva arbetsförmågan,

registreras hos sjukkassorna, bär dessa möjlighet att, så snart en sjukdom

kan befaras medföra menliga verkningar på den framtida arbetsförmågan,

taga initiativ till åtgärder, som kan vara ägnade att minska sjukdomens

följder. Sjukkassorna medverkar redan nu inom rehabiliteringsverksam-

heten. Risken för oenhetlighet i lagtillämpningen elimineras enligt nämnden

om antalet lokala organ begränsas till ett trettiotal, varigenom centralmyn­

digheten får stora möjligheter att genom instruktions- och inspektionsverk­

samhet verka för enhetlighet.

Administrationsnämnden framhåller slutligen, att sjukkassorna redan nu

handhar vissa arbetsuppgifter, som avser den allmänna pensioneringen eller

som är av betydelse för denna. Sålunda föres inom sjukkassorna bl. a. ett

pensionsregister avseende tilläggspensioneringen. Eftersom de uppgifter om

pensionsgrundande inkomst (pensionspoäng), som är erforderliga såväl för

bedömandet av möjligheten för en försäkrad att erhålla förtidspension från

tilläggspensioneringen som för beräkningen av tilläggspensionens storlek,

kommer att vara noterade i pensionsregistret, blir det kassornas sak att

besvara förfrågningar rörande dessa spörsmål. Hur än administrationen av

den allmänna pensioneringens förmånssida anordnas, måste sålunda kas­

sorna på det ena eller andra sättet bli inkopplade.

På de anförda skälen föreslår administrationsnämnden, att invalidpen-

sionsärenden skall handläggas av de enligt nämndens förslag ombildade

allmänna centralsjukkassorna. Nämnden betonar emellertid att prövningen

av invalidpensionsärenden inte kan ske i samma enkla form som prövning

av sjukhjälpsärenden. Invalidpensionsärendenas avgörande kommer i regel

att vara av långt större betydelse för den enskilde och för försäkringen och

kräva noggrant beaktande av sociala, medicinska, arbetsmarknadsmässiga

och juridiska synpunkter. En sjukkassas styrelse, vars ledamöter skall utses

med hänsyn till styrelsens huvudsakliga uppgift att handlägga administra­

tiva frågor, kan inte, framhåller nämnden, antagas få sådan sammansätt­

ning, att den lämpar sig för avgörande av invalidpensionsärenden. Vidare

påpekar nämnden, att beslut om beviljande av pension ofta påverkar den

pensionsberättigades rätt till sjukpenning från sjukförsäkringen. Beviljas

pension bortfaller eller begränsas i regel sjukkassans skyldighet att utgiva

sådan sjukhjälp. Sjukkassan har i egenskap av försäkringsgivare ett in­

tresse av låga sjukhjälpskostnader. I fråga om pensionsförmåner har kassan

däremot inget ekonomiskt ansvar. Detta förhållande kan måhända, uttalar

nämnden, ur principiell synpunkt anföras som skäl mot att sjukkassa skall

handhava invalidpensionsärenden. Avgöres dessa ärenden av ett annat organ

inom kassorna än styrelsen, behöver det anförda skälet enligt nämndens

101

mening inte föranleda betänkligheter mot att pensionsprövningen förlägges

till sjukkassorna.

Administrationsnäinnden föreslår med hänsyn till vad nu sagts, att sjuk­

kassornas avgöranden i invalidpensionsärenden skall fattas av särskilda

inom kassorna inrättade pensionsdelegationer, i allmänhet en

i varje kassa. På förslag av socialförsäkringens centralmyndighet skall

Kungl. Maj:t kunna förordna, att en sjukkassa skall ha flera pensionsdele­

gationer. Enligt administrationsnämndens förslag skall en pensionsdelega-

tion bestå av fem ledamöter, av vilka en förordnas av Kungl. Maj :t och

fungerar såsom ordförande. Av övriga ledamöter föreslås två vara läkare,

av vilka den ene skall vara sjukkassans förtroendeläkare eller, om mer än en

sådan läkare finnes, den förtroendeläkare som kassan utser. Den andre

läkaren skall utses av medicinalstyrelsen. Då även förtroendeläkare utses

av medicinalstyrelsen, kommer ämbetsverket att ha inflytande vid utseende

av båda läkarledamöterna. För att befolkningen inom sjukkassans verk­

samhetsområde skall bli representerad inom delegationen förordar admi-

nistrationsnämnden, att de återstående båda ledamöterna utses av veder­

börande landsting respektive stad utanför landsting. Ledamotskap i delega­

tionen förutsättes vara av bisysslekaraktär. För andra ledamöter än läkarna

uppställes inte några kompetenskrav. Då fråga är om ärende, i vilket arbets-

marknadsförhållanden eller rehabiliteringsfrågor är av betydelse för avgö­

randet, föreslår nämnden att en av länsarbetsnämnden (i Stockholm arbets-

nämnden) utsedd tjänsteman hos denna nämnd skall deltaga i delegationens

överläggningar. Dessutom förordas att sjukkassedirektören skall kunna

deltaga i delegationens överläggningar, om han så önskar.

Nämnden föreslår vidare, att Kungl. Maj:t skall förordna en ställföre­

trädare för ordföranden att tjänstgöra vid förfall för denne. Är förtroende­

läkare förhindrad närvara vid delegationens sammanträden, skall det an­

komma på sjukkassan att förordna annan läkare att ingå i delegationen.

Suppleanter för övriga ledamöter föreslås skola utses i samma ordning som

de ordinarie ledamöterna. För var och en av de ledamöter, som skall väljas

av landsting eller stad, anser nämnden att det bör finnas två suppleanter.

Enligt förslaget skall en delegation vara beslutför om minst fyra leda­

möter är närvarande, varav minst en läkare. Som delegationens beslut skall

gälla den mening, om vilken de flesta röstande förenar sig, och vid lika

röstetal den mening, som biträdes av ordföranden. Delegationen föreslås

få möjlighet att underställa sina beslut prövning av socialförsäkringens cen­

tralmyndighet, som enligt vad nämnden föreslår skall vara första besvärs-

instans i förhållande till sjukkassorna.

Administrationsnäinnden föreslår, att i varje delegation en sjukkasse-

tjänsteman skall vara föredragande och ha det närmaste ansvaret för ären­

denas utredning och för det expeditionella arbetet. Dessa arbetsuppgifter

bör enligt nämndens uppfattning förläggas till den avdelning inom sjuk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år J961

102

kassan, som har hand om de arbetsuppgifter rörande tilläggspensioneringen

(registrering, upplysningsverksamhet m. m.), vilka redan nu ankommer på

kassan. Nämnden räknar med att föredraganden i delegationen samtidigt

skall vara föreståndare för denna avdelning. Det framhålles, att föredragan­

den måste äga ingående kännedom om socialförsäkringslagstiftningen och

tillämpad praxis. Han bör därför helst vara jurist och skall enligt förslaget

utses av centralmyndigheten.

Närmare föreskrifter rörande pensionsdelegationerna skall enligt försla­

get utfärdas av Kungl. Maj:t. Administrationsnämnden räknar med att

delegationerna med hänsyn till vikten av snabba avgöranden i ärendena

skall sammanträda i regel minst två gånger i månaden.

Enligt nämndens mening bör Kungl. Maj:t bestämma de grunder, efter

vilka kassan skall utgiva ersättning till ledamöter och suppleanter i delega­

tionerna. Härvid bör förslag avgivas, ifråga om ersättning till läkarna av

medicinalstyrelsen och ifråga om de övriga av centralmyndigheten. Anställ­

ningsvillkoren för föredragandena i delegationerna föreslår nämnden skola

bestämmas av centralmyndigheten.

Administrationsnämnden föreslår, att även ärenden rörande ål­

derspension, barnpension och icke inkomstprövad

änkepension skall handläggas av de allmänna sjukkassorna. Beträf­

fande änkepension göres alltså undantag för sådan pension från folkpen­

sioneringen till kvinna, vars man avlidit före den 1 juli 1960. Som skäl för

sitt förslag åberopar nämnden att, då tilläggspensioner framdeles börjar

utgå, ansökan om folkpension och tilläggspension regelmässigt torde kom­

ma att göras i samma ansökningshandling och att de uppgifter, som är

erforderliga för bedömandet av en försäkrads rätt till tilläggspension och

storleken av sådan pension, endast finnes hos den sjukkassa, som veder­

börande tillhör i egenskap av sjukförsäkrad. Nämnden påpekar, att någon

egentlig prövning av nu berörda pensionsärenden i allmänhet inte behöver

förekomma. Handläggningen av ärendena är i huvudsak av expeditionell

natur. Någon anledning att överlämna avgörandet av dessa ärenden till den

föreslagna pensionsdelegationen föreligger därför enligt nämndens mening

ej utan ärendena bör kunna avgöras inom kassans pensionsavdelning.

När det gäller handläggning av ärenden rörande inkomst-

prövade folk pensionsförmåner, dvs. änkepension till kvin­

nor, som blivit änkor före den 1 juli 1960, samt hustrutillägg och kommu­

nala bostadstillägg, påpekar nämnden till en början, att flertalet av de kvin­

nor, vilkas män avlidit före den 1 juli 1960, torde komma att - i den mån

de inte redan har änkepension — ansöka om sådan pension under de när­

maste två åren. Innan dessa två år förflutit kan någon ändring av pensio­

neringens lokalorganisation inte komma till stånd. Ansökningar om nya

eller jämkade änkepensioner för ifrågavarande änkor kommer att göras

även sedermera till följd av ändrade inkomstförhallanden. Nämnden räk­

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

103

nar dock med att antalet sådana ärenden per år torde bli förhållandevis

ringa och snabbt avtaga. Beträffande hustrutillägg och kommunala bostads­

tillägg framhåller nämnden, att tillkomsten av tilläggspensioneringen torde

komma att medföra en fortgående minskning av antalet fall, då sådana till-

lägg utgår.

Det kan enligt nämndens mening ligga nära till hands att överföra hand­

läggningen även av de inkomstprövade pensionsärendena till sjukkassorna,

som ur administrativ synpunkt skulle vara väl lämpade för denna uppgift.

Nämnden framhåller emellertid att valet av lokalorgan för de inkomstprö­

vade ärendena måste påverkas även av andra omständigheter. Sålunda

finansieras de inkomstprövade pensionsförmånerna för närvarande i bety­

dande mån med kommunala medel. I fråga om de kommunala bostadstill-

läggen äger kommunerna dessutom att inom vissa gränser bestämma de

grunder, efter vilka tilläggen skall utgå. I ju högre grad de inkomstprövade

förmånerna finansieras av kommunerna desto större intresse måste, anför

nämnden, kommunerna ha av att öva inflytande på förmånernas beviljande.

Nämnden tillägger, att i särskilt de större kommunerna pensionsnämndernas

handläggning av inkomstprövade pensionsförmåner i viss utsträckning är

samordnad med kommunernas socialvårdande verksamhet. Med hänsyn till

det anförda finner nämnden, att det i nuvarande läge inte är möjligt att

överföra pensionsnämndernas uppgifter i fråga om inkomstprövningen till

sjukkassorna. Dessa uppgifter bör enligt nämndens åsikt i stället i någon

lorm knytas till den kommunala förvaltningen. Nämnden anser det härvid

kunna övervägas att bibehålla den nuvarande pensionsnämndsorganisatio-

nen med den begränsning, som föranledes av uppgifternas minskade om­

fattning. För många kommuners del torde emellertid antalet ärenden bli så

ringa, att det skulle innebära en överorganisation att ha ett särskilt organ

för ärendenas prövning. Det kan därför enligt nämndens mening ifrågasättas,

om det icke bör stå varje kommun fritt att själv bestämma huruvida en

särskild pensionsnämnd skall finnas inom kommunen eller om handlägg­

ningen av pensionsärenden skall anförtros annat förefintligt kommunalt

organ, exempelvis socialnämnden. Genomföres en sådan valfrihet bör enligt

nämndens uppfattning i de fall då särskild pensionsnämnd bibehålies samt­

liga ledamöter, sålunda även ordföranden, utses av kommunen, vilket inne­

bär att pensionsnämndsorganisationen i dess nuvarande form upphör.

Eftersom förslag rörande den framtida utformningen av de kommunala

bostadstilläggen och övriga därmed sammanhängande spörsmål ännu inte

föreligger, anser sig nämnden inte kunna framlägga något direkt förslag

rörande handläggningen av ärenden om inkomstprövade förmåner. Nämn­

den förutsätter, att 1958 års socialförsäkringskommitté i samband med

framläggande av förslag om materiella rättsregler på hithörande områden

även ingår på frågan om ärendenas administrativa handhavande.

Enligt administrationsnämndens mening bör det vara möjligt att avveckla

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

104

anordningen med pensionsstyreisens ortsombud. Den kon­

troll, som kan behöva utövas över kommunernas handhavande av de in-

komstprövade pensionsförmånerna med hänsyn till statens andel i förmå­

nernas finansiering, anser nämnden kunna bedrivas genom någon form av

stickprov.

Beträffande utbetalningen av pensionerna erinrar admi-

nistrationsnämnden om att folkpensionerna nu utbetalas centralt genom

pensionsstyrelsen. Enligt nämndens uppfattning medför en central utbetal

ning åtskilliga fördelar i jämförelse med en lokal utbetalning. Sålunda fin­

nes vid en central utbetalning större möjligheter att effektivt utnyttja de

modernaste tekniska hjälpmedel, som står till förfogande. Genom avan­

cerade maskinella arbetsmetoder underlättas revision av pensionsutbetal-

ningarna och skapas goda möjligheter att erhålla statistiska uppgifter i

skilda hänseenden. Vidare framhåller nämnden, att en central utbetalning

synes utgöra en förutsättning för att en gemensam utbetalning av de all­

männa pensionerna och pensioner på grund av statliga och andra pensions-

bestämmelser skall kunna ske på ett smidigt sätt. Nämnden finner därför

inte anledning föreligga att frångå det nuvarande systemet med central

utbetalning. Enligt nämndens uppfattning har dock en lokal utbetalning

vissa fördelar, bl. a. kan den första utbetalningen ske mycket snabbt efter

pensionsbeslutet och samordningen mellan pensionering och sjukförsäkring

underlättas. Även om utbetalningen i princip sker centralt anser nämnden

det böra övervägas att uppnå de angivna fördelarna genom att låta sjuk­

kassan verkställa utbetalningen intill den tidpunkt, då den centrala utbetal­

ningen kan ske. Nämnden påpekar emellertid, att någon mera definitiv ställ­

ning till frågan om en temporär lokal pensionsutbetalning ännu inte kan

tagas, då frågan sammanhänger med andra ännu olösta spörsmål bl. a.

rörande den materiella samordningen mellan pensionering och sjukförsäk­

ring samt beträffande preliminärskatteavdrag å pensioner.

Administrationsnämnden föreslår, att de nya reglerna om handläggning

av pensionsärenden skall träda i kraft den 1 juli 1962, då pensions-

delegationerna skall börja sin verksamhet. Pensionsansökan, som göres

före nämnda tidpunkt, föreslås skola handläggas i den nuvarande ord­

ningen, vilket innebär att pensionsnämnderna i deras hittillsvarande form

torde få vara i verksamhet någon tid efter ikraftträdandet av de nya bestäm­

melserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

Centraladministrationen

De av administrationsnämnden framlagda förslagen i vad avser central-

auministrationen berör främst pensionsstyrelsen och riksförsäkringsanstal-

ten. Det torde därför vara lämpligt att här lämna följande, på uppgifter i

105

administrationsnämndens betänkande grundade översikt över dessa myn­

digheters arbetsuppgifter och nuvarande organisation.

Pensionstyrclsen har i sin instruktion (nr 533/57; ändr. 210/60)

ålagts att handlägga ärenden angående folkpension, barnpension, frivillig

statlig pensionsförsäkring, bidrag till änkor och änklingar med barn samt

särskilda barnbidrag, ärenden angående åtgärder till förebyggande och hä­

vande av invaliditet samt ärenden, som enligt reglemente angående förvalt­

ningen av folkpensioneringsfonden och andra särskilda bestämmelser till­

hör styrelsens ämbetsbefattning.

Pensionsstyrelsen utgöres av en generaldirektör och chef i lönegrad B 6

samt fem byråchefer i lönegrad B 1. De senare förestår var sin av följande

byråer, nämligen kanslibyrån, fond- och kameralbyrån, granskningsbyrån,

sjukvårdsbyrån och försäkringsbyrån. En av byråcheferna är förordnad som

generaldirektörens ställföreträdare.

Kanslibyrån

är indelad i tre avdelningar, nämligen kansliavdelningen, ju­

ridiska utbetalningsavdelningen och registeravdelningen.

Inom kansliavdelningen handlägges i huvudsak verkets personalärenden,

frågor om pensionsstyrelsens ortsombud och om pensionsväsendets lokala

organisation i övrigt samt, i viss omfattning, styrelsens egen organisation,

frågor om författningsändringar, remisser vilka berör flera byråers verksam­

hetsområden, frågor om utlämnande av handlingar m. m. Till avdelningen

räknas även viss för verket gemensam personal.

Utbetalningsavdelningen svarar för handläggningen av utbetalningsären-

den av juridisk natur.

Registeravdelningen ombesörjer registreringen av alla inkommande pen-

sionsansökningar. Till avdelningen är därför förlagt ett kartotek över samt-

liga pensionstagare. Siffer- och annan förgranskning av pensionsansökningar

sker likaså inom avdelningen. Avdelningen svarar slutligen för arkiveringen

av pensionsakterna.

Kansliavdelningen förestås av en byrådirektör i lönegrad A 24, utbetal­

ningsavdelningen av en förste byråsekreterare i lönegrad A 23, biträdd av en

förste byråsekreterare i lönegrad A 21, och registeravdelningen av en byrå-

sekreterare i lönegrad A 19.

Fond- och kameralbijrån

är indelad i en fondavdelning och en kameral­

avdelning.

Fondavdelningen handlägger frågor rörande förvaltningen av folkpen­

sioneringsfonden och den frivilliga försäkringens fonder. Frågor om fond­

medlens placering skall dock enligt reglementet angående förvaltningen av

folkpensioneringsfonden in. m. (nr 638/36) handläggas av sju därtill för­

ordnade fullmäktige för folkpensioneringsfonden. Dessa fullmäktige är gene­

raldirektören, dennes ställföreträdare, chefen för fond- och kameralbyrån

samt fyra av Kungl. Maj:t förordnade personer, av vilka tre skall ha erfaren­

het på det finansiella området och en insikt och erfarenhet i sociala frågor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

106

Föreståndaren för fondavdelningen, en förste byråsekreterare i lönegrad

A 23, är tillika styrelsens ombudsman och svarar sålunda även för hand­

läggningen av återkrävs- m. fl. ombudsmannaärenden samt rättsliga frågor

av allmän natur.

Kameralavdelningen, som förestås av en kamrer are i lönegrad A 21, hand­

har på styrelsen i övrigt ankommande bokförings- och kassagöromål, av-

löningsärenden, anslagsfrågor, upphandlingsärenden, ärenden avseende sty­

relsens lokaler m. in. Till avdelningen är knuten kassakontor, materialexpe­

dition och telefonväxel.

Gransknings- och sjukvårdsbyråerna

ombesörjer prövningen av folkpen-

sionsärenden. Granskningsbyrån svarar i princip för invalid- och sjukbi-

dragsärenden avseende personer över 60 år samt alla s. k. decentraliserade

ärenden, dvs. i huvudsak sådana som avser kommunala bostadstillägg och

hustrutillägg till ålderspensionärer, ärenden rörande änkepension samt

änke- och änklingsbidrag, ärenden rörande särskilda barnbidrag utan sam­

band med invalidpension och sjukbidrag samt barnpensioner.

Sjukvårdsbyrån handlägger ärenden angående invalidpensioner och sjuk­

bidrag till personer under 60 år. Vidare handhar byrån ärenden angående

invaliditetsförebyggande åtgärder.

De båda byråerna är indelade i vardera två arbetsgrupper. Till gransk-

ningsbyråns ena arbetsgrupp har knutits en granskningsdetalj för decentra­

liserade ärenden och till en av sjukvård sbyråns arbetsgrupper en sjukvårds-

avdelning. Byråerna har vidare ett par gemensamma enheter, nämligen ett

sekretariat och en efterkontrollavdelning. Sekretariatet ombesörjer den ex-

peditionella handläggningen av pensionsansökningarna. Vidare behandlas

där inkomna förfrågningar rörande folkpensioner samt ärenden rörande full­

följ dstillstånd in. m. Inom efterkontrollavdelningen utredes ärenden, vari

omprövning av utgående pensioner ifrågasättes.

Sekretariatet och varje arbetsgrupp ledes av en byrådirektör i lönegrad

A 24, å arbetsgrupp biträdd av förste byråsekreterare i lönegrad A 23 och

A 21. Tillhopa disponerar de båda byråerna över 20 förste byråsekreterare,

varav elva i den högre lönegraden och nio i den lägre. För pensionsstyrelsens

handläggning av pensionsärenden har redogjorts i avsnittet rörande pen­

sioneringens lokala organisation.

Försäkringsbyrån

handhar pensionsuträkning, pensionsutbetalning och

andra uppgifter i anslutning härtill. Byrån är indelad i fem avdelningar.

Inom pensionsavdelningen uträknas pensioner m. m. Till denna avdelning

har knutits tre underavdelningar benämnda pensionsuträkningen, huvud-

kortsregistret och ändringsavdelningen. Utbetalningsavdelningen, som inne­

fattar stansningssektion, maskinsektion och expedition, handhar utbetal-

ningsarbetet samt det maskinella statistikarbetet. Den interna revisionen

och kontrollen utföres av revisionsavdelningen, vilken tillika svarar för by­

råns upplysningsverksamhet. Statistikavdelningen, som indelats i en kom-

munbidragssektion och en statistikdetalj, framställer statistik rörande pen-

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

107

sionsstyrelsens verksamhet. Avdelningen handhar även uträkningen av kom­

munernas bidrag till folkpensioneringskostnaderna. Slutligen finnes inom

byrån en särskild avdelning för handläggning av ärenden avseende pensions-

styrelsens frivilliga försäkring.

Föreståndare för pensionsavdelningen är en byrådirektör i lönegrad A 24

och för revisionsavdelningen en förste revisor i lönegrad A 21. Övriga avdel­

ningar förestås av en förste byråsekreterare eller förste aktuarie i lönegrad

\ 23.

För prövningen av framförallt invalidpensions- och sjukbidragsärenden

har till styrelsen knutits sex

läkare,

av vilka en betecknas som överläkare.

Riksförsäkringsanstaltens arbetsuppgifter är enligt den för

anstalten gällande instruktionen (nr 90/57; ändr. 510/60) att handlägga ären­

den, som ankommer på anstalten dels i dess egenskap av tillsynsmyndighet

enligt SFL jämte lagen om moderskapshjälp, dels i avseende å uppbörd av

bidrag från arbetsgivare enligt nämnda lagar, dels ock jämlikt gällande för­

fattningar angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel, att bedriva

försäkringsverksamhet och handlägga därmed sammanhängande ärenden

enligt YFL, lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl., lagen om trafikför­

säkring å motorfordon samt föräldrabalken, att handlägga ärenden, som

föranledes av den försäkringsverksamhet anstalten bedrivit enligt upphävda

lagar och författningar, att förvalta den i 41 § YFL omförmälda fonden

ävensom övriga för anstaltens försäkringsverksamhet bildade fonder i enlig­

het med vad därom särskilt är stadgat samt att i övrigt fullgöra vad enligt

lag eller särskild författning eller andra bestämmelser ankommer på anstal­

ten. Enligt i vederbörande författningar intagna bestämmelser skall riks-

försäkringsanstalten dessutom handlägga ärenden angående ersättning av

statsmedel till följd av kroppsskada ådragen under militärtjänst, brand­

släckning m. in. samt pröva rätten till yrkesskadeersättning åt arbetstagare

i statens tjänst och utbetala ersättningen utom i vad avser befattnings­

havare hos statens affärsdrivande verk eller riksdagens verk. Riksförsäk-

ringsanstalten är slutligen jämlikt kungörelsen nr 294/59 pensionsmyndig-

het enligt TPL. I denna egenskap ankommer det för närvarande på anstal­

ten att handha viss avgiftsuppbörd, att utfärda anvisningar och att vara

besvärsinstans i frågor om pensionsgrundande inkomst in. m.

Riksförsäkringsanstalten utgöres av en generaldirektör och chef i löne­

grad B 6, en överdirektör i lönegrad B 4 samt åtta byråchefer i lönegrad B 1.

De sistnämnda förestår var sin av följande byråer, nämligen administrativa

byrån, avgiftsbyrån, försäkringsmatematiska och statistiska byrån, första

och andra sjukförsäkringsbyråerna, första och andra skaderegleringsbyrå-

erna och pensionsförsäkringsbyrån.

Administrativa byrån

är indelad i en administrativ avdelning, en rättsav-

delning och en materialexpedition. Under byrån sorterar även viss för verket

gemensam personal.

Den administrativa avdelningen handlägger ärenden angående verkets or­

Kungi. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

108

ganisation. Vidare handhar avdelningen personal- och avlöningsärenden, an­

slagsfrågor, remisser, som icke hör till annan byrås verksamhetsområde,

kassaväsende och bokföring av såväl anslags- som fondmedel, utbetalningar

till skadade m. fl., ärenden angående arbetsgivares självrisk, upphandlings-

ärenden, ärenden rörande anstaltens lokaler m. m.

Avdelningen är indelad i fyra sektioner, nämligen en för allmänna ärenden

och en för organisationsärenden, ett kassakontor samt ett byråkansli. De

två förstnämnda sektionerna förestås av vardera en förste byråsekreterare

i lönegrad A 23 och kassakontoret av en kamrer i samma lönegrad. Byrå­

kansliet sorterar direkt under byråchefen.

Å rättsavdelningen, som förestås av anstaltens ombudsman, en byrådirek­

tör i lönegrad A 24, biträdd av en förste byråsekreterare i lönegrad A 23,

handlägges ärenden rörande uttagande av skadestånd (regressärenden),

andra ombudsmannaärenden, utredningar i låneärenden, förfrågningar från

allmänna sjukkassor i regressärenden m. m., återkravsärenden, frågor om ut­

lämnande av handlingar samt rättsliga frågor av allmän natur.

Materialexpeditionen sorterar direkt under byråchefen.

I frågor om placering av yrkesskadeförsäkringsfondens medel skall enligt

reglementet angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens yrkesska-

deförsäkringsfond (nr 662/54) deltaga generaldirektören, två av Kungl.

Maj :t därtill förordnade byråchefer i anstalten samt två av Kungl. Maj :t

förordnade, på det finansiella området erfarna personer.

Avgifisbyråns

uppgifter utgöres av debitering och uppbörd av arbetsgivar­

avgifter till socialförsäkringen och av byggnadsforskningsavgifter.

Byrån är uppdelad på fyra avdelningar, en allmän avdelning med kansli

och databehandlingssektion, en debiteringsavdelning, en uppbörds- och kla-

gomålsavdelning samt en revisionsavdelning. Den allmänna avdelningen fö­

restås av en byrådirektör i lönegrad A 26 och de tre övriga avdelningarna av

byrådirektörer i lönegrad A 24. Byrådirektören på den allmänna avdelningen

biträdes på kansliet av en förste aktuarie i lönegrad A 21 och på databehand-

lingssektionen av en förste aktuarie och en förste byråsekreterare i lönegrad

A 23 resp. A 21. Vidare tjänstgör på debiteringsavdelningen två förste byrå-

sekreterare och två förste byråingenjörer, alla i lönegrad A 21, på uppbörds-

och klagomålsavdelningen sju förste byråsekreterare, varav två i lönegrad

A 23 och de övriga fem i lönegrad A 21, samt på revisionsavdelningen tre

förste revisorer, varav en i lönegrad A 23 och de övriga i lönegrad A 21.

Inom

försäkringsmatematiska och statistiska byrån

utarbetas sjuk- och

yrkesförsäkringsstatistik samt beräknas sjukförsäkringsavgifter, premieta­

riffer och specialtariffer för yrkesskadeförsäkringen. Verksamheten är i hu­

vudsak fördelad på två sektioner, en yrkesskadeförsäkringssektion för yrkes-

skadeförsäkringsstatistiken med en byrådirektör i lönegrad A 26 som chef,

biträdd av tre förste aktuarier, varav en i lönegrad A 23 och de andra två i

lönegrad A 21, samt en sjulcförsäkringssektion för sjukförsäkringsstatisti-

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

109

ken, på vilken sektion för ärendenas handläggning finnes tre förste ak-

tuarier, varav två i lönegrad A 23 och den tredje i lönegrad A 21. I byrån

ingår även en teknisk avdelning, som förestås av en byrådirektör i lönegrad

A 24, vilken biträdes av en förste byråingenjör i lönegrad A 23, samt ett

kansli och en maskindetalj, båda direkt underställda byråchefen.

Inom yrkesskadeförsäkringssektionen, som har två underavdelningar,

framställes bl. a. yrkesskadeförsäkringsstatistik och uppgöres beräkningen

av premietariffer för yrkesskadeförsäkring.

Sjukförsäkringssektionen svarar för sjukförsäkringsstatistiken samt för

beräknandet av sjukförsäkringsavgifterna.

Den tekniska avdelningen medverkar vid yrkesgruppering och orsaks-

klassificering av skador, utredningar i yrkesskadeärenden, specialtariffering-

ar av vissa arbetsgivare samt vid upprättandet av premietariffer för arbets­

givare i allmänhet.

Inom kansliet ombesörjes byråns diarieföringsarbete och föres det s. k.

delägarregistret, dvs. det register, i vilket försäkringstagarna hos de ömse­

sidiga socialförsäkringsbolagen registreras.

Inom maskindetaljen utföres hålkorts- och annat maskinarbete, huvud­

sakligen för yrkesskadeförsäkringssektionens räkning.

Första sjukförsäkringsbyrån

är organiserad på en allmän avdelning, en

ekonomisk avdelning och en inspektionsavdelning. Den förstnämnda avdel-

ningen förestås av en byrådirektör i lönegrad A 26 och de båda övriga av

byrådirektörer i lönegrad A 24. Varje byrådirektör biträdes av tre förste

byråsekreterare, varav en i lönegrad A 23 och två i lönegrad A 21.

Allmänna avdelningen svarar för huvudparten av arbetet med föreskrifter

och anvisningar rörande de allmänna sjukkassornas verksamhet, som med­

delas genom en särskild cirkulärserie. Avdelningen handlägger även ärenden

rörande sadana beslut av de allmänna sjukkassorna, vilka inte blir gällande

utan tillsynsmyndighetens medgivande, samt ärenden rörande tillsättning

av verkställande tjänstemän i centralsjukkassorna och bestämmande av lö-

ne- och pensionsförmåner för samtliga verkställande tjänstemän, m. m.

Inom den ekonomiska avdelningen handlägges frågor rörande de allmänna

sjukkassornas bokföring, granskas kassornas statistiska redogörelser samt

utanordnas kassorna tillkommande statsbidrag, arbetsgivarbidrag och med­

lemsavgifter. En särskild sektion inom avdelningen (läkemedelsdetaljen)

utanordnar ersättningar till apotek för utlämnade kostnadsfria eller rabatte-

rade läkemedel och granskar från apotek infordrade verifikationer. En annan

sektion (servicedetaljen för sjömän) granskar bl. a. av redare framställda

krav på ersättning från sjukkassorna för utgivna sjukförmåner och utbe­

talar ersättningarna å kassornas vägnar.

Inspektionsavdelningen, till vilken knutits en underavdelning, benämnd

verifikationsgranskningen, svarar för inspektionsverksamheten och granskar

från sjukkassorna infordrade räkenskapshandlingar in. in.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

no

Andra sjukförsäkringsbyrån

handlägger besvär över beslut av allmänna

sjukkassor. Därutöver deltager byråns personal i den inspektionsverksam­

het, som bedrives av första sjukförsäkringsbyrån.

Byrån är indelad i en sektion för allmänna ärenden och fem besvärsgrup-

per. Den förstnämnda sektionen består av en förste byråsekreterare i löne­

grad A 23 medan var och en av besvärsgrupperna består av en byrådirektör

i lönegrad A 24 samt en eller två förste byråsekreterare i lönegrad A 23 eller

A 21. Tillhopa förfogar besvärsgrupperna över tre förste byråsekreterare i

den högre lönegraden och tre i den lägre. Handläggningen av besvärsären-

den inom denna byrå tillgår på följande sätt.

År ärende av sådan karaktär att det kan bli fråga om att frångå tillämpad

praxis eller att nytt spörsmål av principiell betydelse möter eller är ären­

det eljest särskilt tveksamt, avgöres det efter byråchefens bestämmande i sär­

skild session, i vilken skall deltaga, förutom föredraganden, generaldirek­

tören eller i hans ställe överdirektören och minst en byråchef eller ock minst

två byråchefer. I fråga om sådant ärende, som är av tveksam eller principiell

natur utan att dock vara av beskaffenhet att enligt vad nyss sagts böra av­

göras i särskild session, gäller att det skall föredragas för byråchefen av

byrådirektör på besvärsgrupp samt avgöras av dessa båda i förening. Övriga

besvärsärenden avgöres av byrådirektören å den besvärsgrupp, inom vilken

ärendet beretts, gemensamt med en i gruppen ingående förste byråsek­

reterare.

Första skaderegleringsbyrån

handhar skaderegleringar enligt YFL m. fl.

författningar och är indelad i tre avdelningar, vilka var och en förestås av

en byrådirektör i lönegrad A 24. Till byrån har vidare knutits expedition och

besöksmottagning. Ärendena avseende skador, som lett till döden eller för­

orsakats på annat sätt än genom olycksfall, handlägges på avdelning I,

medan övriga ärenden fördelas lika mellan avdelning II och III. Byrådirek­

tören på avdelning I biträdes av två förste byråsekreterare, den ene i löne­

grad A 23 och den andre i lönegrad A 21. På envar av de båda övriga avdel­

ningarna tjänstgör fem förste byråsekreterare, varav en i lönegrad A 23 och

de övriga i lönegrad A 21.

Andra skaderegleringsbyrån

handlägger sådana skadeärenden, i vilka

ersättning utgår av statsmedel enligt YFL:s grunder eller enligt särskilda

regler såsom militärersättningsförordningen m. fl. författningar. Byrån är

indelad i en militärskadeavdelning och en statsskadeavdelning. Militärskade-

avdelningen förestås av en byrådirektör i lönegrad A 24, biträdd av en förste

byråsekreterare i lönegrad A 23. Statsskadeavdelningen ledes av två förste

byråsekreterare i lönegrad A 23. Till byråns gemensamma förfogande står

åtta förste byråsekreterare i lönegrad A 21.

På militärskadeavdelningen handlägges ärenden avseende sjukdomar och

skador inträffade under militärtjänstgöring och under hemvärns- eller ci­

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

in

vilförsvarsövningar m. in. Statsskadeavdelningen handhar ärenden avseende

skador, som drabbar statsanställda m. fl.

För handhavande av riksförsäkringsanstaltens uppgifter såsom pensions-

myndighet enligt TPL har inrättats en särskild byrå inom anstalten,

pen-

sionsförsäkringsbgrån,

under en byråchef. Byrån är indelad i en pensions-

avdelning under ledning av en byrådirektör i lönegrad A 24, biträdd av en

förste byråsekreterare i lönegrad A 23, och en försäkringspliktsavdelning,

som förestås av en byrådirektör i lönegrad A 26. Denne biträdes av tre förste

byråsekreterare, varav en i lönegrad A 23 och de övriga i lönegrad A 21.

Pensionsavdelningens uppgifter har hittills huvudsakligen utgjorts av för­

beredelsearbete för den allmänna tilläggspensioneringens genomförande, ut­

färdande av föreskrifter och anvisningar till lokala skattemyndigheter och

centralsjukkassor, fastställande av formulär samt instruktions- och upplys­

ningsverksamhet.

Inom försäkringspliktsavdelningen handlägges frågor rörande tillämp­

ningen av det s. k. arbetstagarbegreppet inom framför allt yrkesskadeförsäk­

ringen och tilläggspensioneringen.

För prövningen av yrkesskade- och sjukförsäkringsärenden har till riks-

försäkringsanstalten knutits ett antal

läkare,

av vilka en betecknas över­

läkare.

Antalet tjänster den 1 juli 1960 enligt nuvarande fasta organisation upp­

gick vid pensionsstyrelsen till 475 och vid riksförsäkringsanstalten till 514.

Dessutom fanns vid båda myndigheterna ett antal tillfälligt anställda för ut­

förande av vissa myndigheterna övergångsvis åvilande uppgifter. I de angivna

siffrorna ingår inte antalet av de till ämbetsverken knutna läkarna och inte

heller viss arbetskraft utanför pensionsstyrelsen, som anlitas för handlägg­

ning av pensionsärenden.

Administrationsnämnden finner det uppenbart att socialförsäkringens

starkt ökade omfattning måste påverka organisationen på det centrala pla­

net. Särskilt tilläggspensioneringens tillkomst och folkpensioneringens om­

daning medför enligt nämndens uppfattning nya eller ändrade arbetsuppgif­

ter för centraladministrationen, varjämte de av nämnden föreslagna refor­

merna beträffande den lokala administrationen inte kan undgå att i viktiga

avseenden inverka på den centrala administrationen.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår fungerar pensionsstyrel-

sen som centralmyndighet för folkpensioneringen medan riksförsäkringsan-

stallen är pensionsmyndighet enligt TPL. Denna uppdelning kan enligt

nämndens mening inte anses lämplig, eftersom folk- och tilläggspension

måste ses som delar av en allmän pension. Nämnden framhåller vidare, alt

frågorna inom folk- och tilläggspensioneringarna samt sjuk- och moder-

skapsförsäkringarna är av så likartad beskaffenhet och har ett sådant in­

timt samband med varandra alt samtliga dessa grenar av socialförsäkringen

Kungl. Maj.ts proposition nr

4

5 år 1961

112

bör handläggas av en och samma centrala myndighet. Sammanförandet av

hithörande frågor till samma lokala organ framtvingar också, anser nämn­

den, en samordning på det centrala planet. På grund härav och då en admi­

nistrativ samordning av socialförsäkringsorganen enligt nämndens mening

måste komma att i hög grad underlätta en framtida materiell samordning av

socialförsäkringslagstiftningen föreslår administrationsnämnden, att riks-

försä k ringsanstalten och pensionsst yreisen skall

sammanslås till ett ämbetsverk, benämnt socialförsäkrings­

verket. Sammanslagningen anses böra ske den 1 juli 1961.

Det nya ämbetsverkets arbetsuppgifter kommer enligt administrations-

nämndens förslag att avse

dels

tillsyn och inspektion av de organ, som

handhar den lokala administrationen av folkpensioneringen, tilläggspen­

sioneringen samt sjuk- och moderskapsförsäkringarna,

dels

försäkrings-

matematiska och statistiska uppgifter,

dels

avgiftsdebitering, avgiftsupp-

börd och utbetalningsverksamhet,

dels

handläggning av besvär över lokal­

organens beslut,

dels ock

prövning av ersättningsärenden enligt yrkesskade­

försäkrings- och därmed sammanhängande lagstiftning.

Administrationsnämnden erinrar om att i viss anknytning till pensions-

styrelsens verksamhet en samordnad utbetalning av statliga pensionsförmå­

ner och folkpensioner handhaves av delegationen för pensionsutbetalning.

Det kan måhända, yttrar nämnden, sättas i fråga att delegationens arbete

skall övertagas av socialförsäkringsverket. Nämnden anser emellertid skäl

härtill inte föreligga med hänsyn till att delegationens arbete avser främst

att med tillämpning av vederbörliga pensionsreglementen utbetala pensions­

förmåner, vilka staten har att utgiva i egenskap av arbetsgivare eller på

grund av särskilda åtaganden. Även om socialförsäkringsverket och delega­

tionen inte är sammanslagna förutsätter nämnden att ett gemensamt utnytt­

jande av databehandlingsmaskiner m. m. kommer till stånd.

Med hänsyn till att den föreslagna decentraliseringen av beslutanderätten

i folkpensionsärenden till lokala organ beräknats kunna börja först den

1 juli 1962 och då vissa betydelsefulla materiella bestämmelser inom social-

försäkringslagstiftningen inte kan väntas bli antagna förrän vid 1962 års

riksdag, måste, framhåller administrationsnämnden, socialförsäkringsverket

vid starten den 1 juli 1961 komma att i viss mån ha andra uppgifter än de

som på längre sikt avses åvila verket. Tidigast omkring den 1 juli 1963 be­

räknar nämnden att det nya verket skall vara organiserat för sina mera de­

finitiva arbetsuppgifter. Sammanslagningen av pensionsstyrelsen och riks-

försäkringsanstalten till ett ämbetsverk innebär sålunda i första hand, att

en gemensam ledning för hela den förevarande socialförsäkringsadministra­

tionen tillskapas.

Administrationsnämnden anser det vara betydelsefullt, att det nya ä m-

betsverkets ledning får en relativt stor rörelsefrihet, när det gäller

att i personellt avseende och i fråga om omkostnader möta uppkommande

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

113

situationer. Behovet av snabbhet och smidighet i fråga om ärendenas hand­

läggning måste enligt nämnden göra sig särskilt starkt gällande inom en in­

stitution, vars beslut avser antingen förmåner, av vilka många medborgare

för sin försörjning är helt beroende, eller debitering och uppbörd av ofta

mycket stora avgiftsbelopp. Även socialförsäkringsadministrationens stor­

lek samt den omständigheten att den lokala administrationen torde komma

att åtnjuta en betydande rörelsefrihet i administrativa frågor talar enligt

nämndens mening för att den centrala verksledningen får stor handlingsfri­

het. Med hänsyn till att en sådan handlingsfrihet ställer särskilda krav på

verksledningen föreslår nämnden, att i styrelsen skall ingå lekmannaleda-

möter. Härigenom kan, framhåller nämnden, till ledningen knytas personer

med för verksamheten värdefulla erfarenheter och kontakter utåt, varjämte

möjligheter erbjudes att ge styrelsen en viss parlamentarisk förankring.

Nämnden understryker att lekmännen i styrelsen inte bör intaga ställningen

av representanter för vissa intresseorganisationer, eftersom behov av sådan

intresserepresentation inte kan anses föreligga i förevarande sammanhang.

Ämbetsverkets styrelse föreslås skola bestå av verkets chef såsom ordfö­

rande, dess souschef såsom vice ordförande samt fem av Kungl. Maj :t i sär­

skild ordning förordnade ledamöter. För var och en av de sistnämnda skall

utses en suppleant. De särskilt förordnade ledamöterna och deras supple­

anter föreslås erhålla förordnande för begränsad tid, förslagsvis fyra år.

Förordnandena anses eventuellt kunna förnyas successivt på så sätt att tre

ledamöter jämte suppleanter för dem utses vartannat år och två ledamöter

jämte suppleanter vartannat.

Med hänsyn till de stora krav som måste kunna ställas på personer, vilka

skall stå i spetsen för en myndighet av socialförsäkringsverkets storlek och

betydenhet, förordar administrationsnämnden, att verkschefen såsom ge­

neraldirektör placeras i lönegrad B 8 och att souschefen, som bör benämnas

överdirektör, placeras i lönegrad B 5. Båda föreslås av nämnden bli förord­

nade för viss tid, förslagsvis sex år. De övriga styrelseledamöterna liksom

deras suppleanter föreslås få av Kungl. Maj :t fastställda årsarvoden jämte

sammanträdesarvoden.

Rörande ordningen för ärendenas avgörande föreslår ad­

ministrationsnämnden, att ärenden av större vikt eller av principiell bety­

delse skall behandlas i styrelsen. För att vara beslutför skall förutom ord­

föranden minst fyra ledamöter närvara. Vid förfall för särskilt förordnad

ledamot inträder suppleant i hans ställe. Suppleant föreslås även eljest äga

deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Nämnden föreslår, att beslut

i styrelsen skall fattas genom omröstning och att vid lika röstetal ordföran­

den skall äga utslagsröst.

I ärenden, som icke föredrages för styrelsen, föreslås generaldirektören

ensam äga beslutanderätt, då han deltager i handläggningen. Beträffande

övriga ärenden förutsätter nämnden att de skall avgöras av den i handlägg-

8 —

Hihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 45

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

114

ningen deltagande högste befattningshavaren ensam med rätt för annan

befattningshavare, som deltar vid ärendets avgörande, att reservera sig.

Beslutsordningen i besvärsärenden föreslås dock bli en annan. Redogö­

relse för förslaget i denna del lämnas i det följande.

Beträffande handläggningen av frågor om placering av fondmedel disku­

terar nämnden huruvida förvaltningen av de nu av fullmäktige för folkpen-

sioneringsfonden och riksförsäkringsanstalten förvaltade fonderna bör an­

förtros något annat organ, exempelvis någon av allmänna pensionsfondens

styrelser. Nämnden förordar dock, att fondförvaltningsfrågorna i fortsätt­

ningen skall vara knutna till socialförsäkringsverket och avgöras av sär­

skilda fondfullmäktige, vilka bör vara gemensamma för folkpensionerings-

fonden och riksförsäkringsanstaltens yrkesskadeförsäkringsfond.

Administrationsnämnden förordar att socialförsäkringsverket får en

funktionell indelning, vilket innebär att verkets arbetsuppgifter

fördelas efter arten av förekommande ärenden. Vissa enheter skall sålunda

svara för tillsyn och inspektionsverksamhet, andra skall handlägga besvärs­

ärenden etc., allt oberoende av till vilken försäkringsgren respektive ärenden

hör. Nämnden påpekar dock att undantag från sagda indelning måste göras

under det inledande skedet i vad avser vissa uppgifter, som socialförsäkrings­

verket övergångsvis skall handlägga, såsom prövningen av folkpensionsären-

den o. d.

För att verksledningen i inte alltför hög grad skall betungas av socialför­

säkringsverkets många och skiftande arbetsuppgifter föreslår administra­

tionsnämnden, att verksamheten uppdelas på tre större avdelningar,

nämligen en administrativ avdelning, en försäkringsavdelning och en be-

svärsavdelning. Dessa avdelningar skall enligt nämndens förslag förestås av

högt kvalificerade chefer med självständig beslutanderätt även i mera be­

tydelsefulla ärenden. Enligt nämndens mening bör den administrativa av­

delningen sortera under souschefen och de övriga två avdelningarna under

var sin avdelningschef i lönegrad B 4. Varje avdelning skall enligt förslaget

vara indelad i byråer och sektioner med byråchefer i lönegrad B 1 eller B 3

respektive befattningshavare i något lägre lönegrad såsom chefer.

Nämnden uttalar sig för att samtliga avdelnings- och byråchefer med un­

dantag för byråcheferna på de båda till försäkringsavdelningen hörande

skaderegleringsbyråerna för yrkesskadeförsäkringsärenden och på besvärs-

avdelningens allmänna byrå förordnas för viss tid, i regel sex år, och att be­

fattningarna sålunda erhåller beteckningen Bp. I den mån befattningarna i

lönegraden B 1 besättes med befattningshavare i lönegraden Bo 1, bör dock

enligt nämnden sådan befattningshavare äga behålla sin lönegradsplacering.

Chefsbefattningarna på skaderegleringsbyråerna och den allmänna byrån an­

ses tills vidare böra vara extra ordinarie, i den mån de inte besättes med be­

fattningshavare, som redan innehar tjänst i Bo 1.

Administrationsnämnden framhåller, att socialförsäkringsverkets inre or­

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

115

ganisation under de första verksamhetsåren måste komma att i stort sett

motsvara den nuvarande organisationen inom pensionsstyrelsen och riksför-

säkringsanstalten. Nämnden har därför uppgjort förslag till organisation

avseende dels tidpunkten för verkets tillkomst den 1 juli 1961 och dels den

1 juli 1963. I dessa förslag har nämnden tagit ställning till lönegradsplace-

ringen av verkets högre personal men däremot inte ansett möjligt att fram­

lägga förslag om lönegradsplaceringen av den lägre personalen. I den mån

den lägre personalen kommer att kvarstå i sina hittillsvarande arbetsuppgif­

ter förutsätter nämnden att den behåller sin nuvarande lönegradsplacering.

Först i början av budgetåret 1962/63 anser nämnden att arbetsuppgifternas

omfattning och beskaffenhet kan överblickas så att det blir möjligt att ut­

arbeta en mera definitiv organisation för ämbetsverket fr. o. m. budgetåret

1963/64.

Administrationsnämndens förslag rörande socialförsäkringsverkets ox-ga-

nisation per den 1 juli 1961 och den 1 juli 1963 innebär i huvudsak följande.

Den administrativa avdelningen föreslås skola handlägga

personal- och andra administrativa ärenden, remisser, ombudsmannaären-

den och övriga allmänt juridiska ärenden, kameralärenden, fondärenden,

tillsyns- och inspektionsärenden, organisationsfrågor m. m. Denna avdelning

kommer, enligt vad administrationsnämnden anför, att i mindre grad än de

övriga två avdelningarna påverkas av faktorer, som ännu inte är kända, var­

för dess organisation redan från början kan ges en mer slutgiltig form. Av­

delningen uppdelas i förslaget på tre byråer och en sektion.

Kanslibyrån

skall enligt nämndens förslag handlägga personal- och ka­

meralärenden, vilka ärenden nu handhaves inom pensionsstyrelsens kansli­

byrå och fond- och kameralbyrå samt inom riksförsäkringsanstaltens admi­

nistrativa byrå och första sjukförsäkringsbyrå.

Socialförsäkringsverkets kanslibyrå föreslås uppdelad på en personalsek­

tion och en kameralsektion. Till den förstnämnda sektionen hänföres per­

sonalregister, bibliotek, maskinskrivningscentral, telefonväxel, vaktpersonal

och viss övrig för verket gemensam personal. Kameralsektionen indelas i ka-

meralkontor, fondexpedition och materialexpedition.

Enligt förslaget skall byråchefen vara placerad i lönegrad B 1 samt de

båda sektionerna förestås av var sin byrådirektör i lönegrad A 24. Å kameral­

sektionen har dessutom placerats eu biträdande kamrerare i lönegrad A 21.

Kanslibyråns organisation beräknas vara densamma den 1 juli 1961 och

den 1 juli 1963.

Lagbyrån

är avsedd alt i princip handhava samtliga ärenden av juridisk

natur med undantag för sådana, som faller inom besvärsavdelningens kom­

petensområde eller som sammanhänger med handläggningen av yrkesskade-

och liknande ärenden. Till byrån skall sålunda hänföras ärenden angående

förslag om utfärdande eller ändring av lagar och författningar, utarbetande

av instruktioner och arbetsordningar, frågor angående handlingars utläin-

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

116

nande eller hemligstämplande samt utredningar i övrigt av allmän juridisk

natur. Vidare skall inom byrån upprättas yttranden och utlåtanden över

remisser och andra ärenden, som inte naturligen ankommer på annan byrå.

Inom byrån skall därjämte handläggas ombudsmannaärenden såsom regress-

och återkravsärenden, förande av talan vid domstol, bevakningar i konkur­

ser och vid exekutiva auktioner samt granskning av värdehandlingar. Hit­

hörande ärenden handlägges nu inom pensionsstyrelsens fond- och kameral­

byrå samt inom riksförsäkringsanstaltens administrativa byrå.

Lagbyrån föreslås indelad i en ombudsmannasektion, som skall svara

för ombudsmanna- och liknande ärenden, och en utredningssektion för by­

råns övriga ärenden.

Byråns chef föreslås placerad i lönegrad B 1. Vardera sektionen skall en­

ligt förslaget förestås av en byrådirektör i lönegrad A 24, biträdd av en förste

byråsekreterare i lönegrad A 23. Nämnden uttalar, att byråns befattnings­

havare i lönegrad A 23 och högre lönegrader bör ha juridisk utbildning.

Lagbyråns organisation beräknas vara densamma den 1 juli 1961 och den

1 juli 1963.

Tillsynsbyrån

skall enligt nämndens förslag omhänderha den huvudsak­

liga tillsynsverksamheten i förhållande till lokalorganen. Denna tillsynsverk­

samhet ankommer nu på riksförsäkringsanstaltens första sjukförsäkrings-

byrå och pensionsförsäkringbyrå.

Tillsynsbyråns organisation och de högre befattningshavarnas lönegrads-

placering i förslaget överensstämmer med nuvarande förhållanden inom

riksförsäkringsanstaltens första sjukförsäkringsbyrå. Byrån föreslås sålunda

vara indelad i en allmän sektion, en ekonomisk sektion, till vilken anslutes

en servicedetalj för sjömän och en läkemedelsdetalj, samt en inspektions-

sektion med en avdelning, kallad verifikationsgranskningen. Enligt nämn­

dens förslag bör de arbetsuppgifter, som handlägges inom servicedetaljen för

sjömän och som huvudsakligen avser utbetalning å sjukkassornas vägnar av

ersättningar till redare för sjukförmåner åt sjömän, snarast möjligt över­

föras till en sjukkassa, förslagsvis sjukkassan i Göteborg.

Chefen för tillsynsbyrån föreslås vara placerad i lönegrad B 3. Envar av de

tre sektionerna skall enligt förslaget förestås av en byrådirektör, den på all­

männa sektionen i lönegrad A 26 och de båda övriga i lönegrad A 24. På

varje sektion skall dessutom finnas tre förste byråsekreterare, varav en i

lönegrad A 23 och två i lönegrad A 21.

Bortsett från utflyttningen av servicedetaljen för sjömän föreslås ingen

förändring i byråns organisation mellan den 1 juli 1961 och den 1 juli

1963.

För att rationaliseringsarbetet inom en så stor organisation, varom här äi

fråga, skall kunna bedrivas med framgång föreslår adininistrationsnämnden

att en särskild

organisationssektion

knytes till den administrativa avdel­

ningen. Denna sektion, som saknar direkt motsvarighet i pensionsstyrelsens

Kungl. Maj.ts proposition nr ko år 1061

117

och riksförsäkringanstaltens nuvarande organisation, avses skola utföra or-

ganisationsundersökningar inom verket och hos lokalorganen m. in. Nämn­

den förutsätter att personal vid behov ställes till förfogande av den organisa­

tionsenhet, som blir föremål för undersökning. Sektionen föreslås bli direkt

underställd souschefen och sålunda vara helt fristående i förhållande till

verkets byråer.

Nämnden föreslår att chefen för sektionen inte placeras lägre än som by­

rådirektör i lönegrad A 26. A sektionen bör vidare ingå en förste byråsekre­

terare i lönegrad A 21. Sektionen förutsättes ha samma organisation den

1 juli 1961 och den 1 juli 1963.

Under den administrativa avdelningen skall enligt förslaget även sortera

viss för verket gemensam personal, nämligen läkare och amanuenser. Äm­

betsverkets behov av

lälcnre

kommer, anför nämnden, att främst hänföra

sig till de arbetsuppgifter, som skall åvila besvärsavdelningen och skaderegle-

ringsbyråerna. Nämnden föreslår att en av läkarna skall tjänstgöra som ver­

kets överläkare. Läkarnas ekonomiska förmåner anses av nämnden böra ut­

gå efter samma grunder som de för läkarna inom pensionsstyrelsen och riks-

iörsäkringsanstalten nu gällande. Beträffande

amanuens personal

framhåller

nämnden, att denna normalt utgör en viss rekryteringsbas för tillsättning av

högre tjänster. Samtidigt fungerar denna personal som en reserv för att möta

behovet av kvalificerad personal vid tjänstledigheter och semestrar. Admi-

nistrationsnämnden beräknar att inom socialförsäkringsverket för nämnda

ändamål kommer att erfordras omkring 15 befattningshavare i befordrings-

gången för amanuenspersonal. Dessa befattningshavare bör enligt nämndens

mening inte fördelas på skilda avdelningar eller byråer utan i stället redo­

visas under den administrativa avdelningen. Härigenom bör det, enligt

nämndens uppfattning, bli möjligt att utnyttja denna arbetskraft där den

bäst behövs. Även ur utbildningssynpunkt anser nämnden det vara angeläget,

att dessa befattningshavare får tillfälle att utföra olika arbetsuppgifter inom

verket. Nämnden påpekar emellertid, att på grund av nuvarande personal­

sammansättning inom pensionsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten del

vid tiden för ämbetsverkens sammanslagning kommer alt finnas ett större

antal amanuenser och byråsekreterare, än vad som bedömts vara erforder­

ligt, förmodligen 25- 30. EU motsvarande antal tjänster i reglerad befor-

dringsgång för amanuenser bör därför enligt nämnden övergångsvis be­

räknas.

F ö rsä k ri n gsav delningen skall enligt vad administrationsnämn-

den föreslår handhava avgiflsdebitering och avgiftsuppbörd, utbetalning av

pensioner och andra ersättningar, statistik och avgiftsberäkning, frivillig

försäkring in. in. Dessutom förordar nämnden, att social försäkringsverkets

uppgifter såsom yrkcsskadcförsäkringsinrättning skall omhänderhavas på

denna avdelning. Avdelningen föreslås indelad i fem byråer och en sektion.

Nämnden påpekar, att frågor som rör avgiftsdebitering och -uppbörd lik­

Kungl. Maj.ts proposition nr

//.T

år 1961

118

som även yrkesskadestatistik och skaderegleringsverksamhet är i väsentlig

män beroende av yrkesskadeförsäkringens utformning. Skulle denna social-

försäkringsgren framdeles inte vara en självständig försäkring, kan enligt

nämndens uppfattning sannolikt huvudparten av de nämnda uppgifterna av­

vecklas eller överföras till lokala organ. Utbetalningsverksamheten kommer

enligt nämnden att påverkas av hur bestämmelserna om de kommunala bo­

stadstilläggen och skatteavdragsbestämmelserna skall vara beskaffade. Ut­

formningen av verkets maskincentral, vilken likaledes hänförts till försäk-

ringsavdelningen, är enligt vad nämnden framhåller beroende av i vilken

omfattning automatiska datamaskiner kan utnyttjas och av dessa maskiners

egenskaper. Avdelningens uppgifter kan alltså komma att förändras avse­

värt redan under de första verksamhetsåren.

Avgiftsbyrån

skall enligt förslaget omhänderha avgiftsdebitering och upp­

börd. Denna verksamhet handliaves nu inom riksförsäkringsanstaltens av-

giftsbyrå.

Byrån, vars chef av administrationsnämnden föreslås placerad i lönegrad

B 3, får enligt förslaget en organisation, som i huvudsak överensstämmer med

den för riksförsäkringsanstaltens avgiftsbyrå gällande. Byrån indelas så­

lunda i en allmän sektion med kansli och databehandlingsdetalj, en debite-

ringssektion, eu uppbördssektion och en revisionssektion. Den allmänna

sektionen skall enligt nämnden förestås av en byrådirektör i lönegrad A 26,

som biträdes å kansliet av eu förste aktuarie i lönegrad A 21 och å data­

behandlingsdetalj en av en förste aktuarie i lönegrad A 23 och en förste

byråsekreterare i lönegrad A 21. Var och eu av de övriga sektionerna före­

slås stå under ledning av en byrådirektör i lönegrad A 24. Dessa byrådirek­

törer biträdes, på debiteringssektionen av två förste byråsekreterare och två

förste byråingenjörer, alla i lönegrad A 21, på uppbördssektionen av sju

förste byråsekreterare, varav två i lönegrad A 23 och de övriga i lönegrad

A 21, samt på revisionssektionen av tre förste revisorer, varav en i lönegrad

A 23 och två i lönegrad A 21.

Enligt administrationsnämndens förslag kommer avgiftsbyråns organisa­

tion den 1 juli 1963 såtillvida att avvika från den tidigare organisationen,

att det maskinella arbetet, som ombesörj es inom databehandlingsdetalj en,

beräknas vara överfört till verkets utbetalningsbyrå. Därigenom kan aktua-

rietjänsten på detaljen indragas. Databehandlingsdetaljen föreslås efter

denna omvandling få namnet registerdetaljen.

Utbetalningsbyrån

skall enligt administrationsnämndens förslag omhän­

derha utbetalningsverksamheten och vissa andra uppgifter såsom utstäl­

lande av räkningar å kommunernas bidrag till folkpensioneringen. Intill

dess beslutanderätten i folkpensionsärenden decentraliserats, förordar nämn­

den, att även arbetet med registrering, förgranskning och arkivering av pen-

sionsansökningar ombesörj es inom denna byrå. Arbetsuppgifter av här

nämnd art ankommer nu på pensionsstyrelsens försäkringsbyrå och kansli­

byrå.

Iiungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

119

Byrån föreslås få en chef i lönegrad B 1 och bli indelad i en uträkningssek-

tion med uträkningsdetalj, huvudkortsregister och ändringsdetalj, ledd av

en förste aktuarie i lönegrad A 23, en utbetalningsselction med stansnings-

detalj, maskindetalj och expedition, underställd en byrådirektör i lönegrad

A 24, en sektion för frågor om betalningsmottagare, som förestås av en förste

byråsekreterare i lönegrad A 23, biträdd av en förste byråsekreterare i löne­

grad A 21, samt en kontrollsektion och en registersektion, med en förste re­

visor i lönegrad A 21 respektive en förste kanslist som föreståndare.

Med hänsyn till sannolikheten av att en betydande rationalisering kan för­

väntas äga rum inom byrån redan före den 1 juli 1963 anser sig administra-

tionsnämnden inte ha möjlighet att nu framlägga förslag till organisation

av byrån vid sistnämnda tidpunkt. Nämnden påpekar dock att registersek-

tionen, som skall svaia för registreringen in. m. av follcpensionsansökningar,

bör vara avvecklad till den 1 juli 1963. Å andra sidan beräknar nämnden att

byråns maskindetalj successivt kommer att utvecklas.

Matematisk-statistiska byrån

skall enligt förslaget ombesörja

dels

det sta­

tistikarbete, som kommer att erfordras inom socialförsäkringsverket och som

nu utföres inom pensionsstyrelsens försäkringsbyrå och inom riksförsäk-

ringsanstaltens försäkringsmatematiska och statistiska byrå,

dels

handlägga

verkets uppgifter av försäkringsmatematisk natur.

Byråns arbetsuppgifter fördelas i förslaget mellan en yrkesskadeförsäk-

ringssektion för verkets egen och för de ömsesidiga socialförsäkringsbola­

gens yrkesskadestatistik, en teknisk sektion, en sjuk- och pensionsförsäk-

ringssektion för sjukförsäkringsstatistik och pensionsstatistik samt ett

kansli.

Byråchefen skall enligt förslaget vara placerad i lönegrad B 3. Som chef

för envar av yrkesskadeförsäkringssektionen och tekniska sektionen före­

slås en byrådirektör i lönegrad A 24, biträdd på yrkesskadeförsäkringssek­

tionen av två förste aktuarier, den ene i lönegrad A 23 och den andre i löne­

grad A 21, och på tekniska sektionen av en förste byråingenjör i lönegrad

A 23. Chefen för sjuk- och pensionsförsäkringssektionen anses böra bli pla­

cerad i lönegrad A 26 och biträdas av två förste aktuarier, den ene i lönegrad

A 23 och den andre i lönegrad A 21. Kansliet underställes byråchefen direkt.

Redan före den 1 juli 1963 väntas antalet lägre befattningshavare komma

att öka på denna byrå till följd av pensionsstatistikens utveckling. Denna

ökning kan dock, enligt vad nämnden framhåller, komma att i viss mån

kompenseras genom eu minskning i fråga om yrkesskadestatistiken.

Den frivilliga försäkringsverksamhet, som nu bedrives inom pensions­

styrelsens försäkringsbyrå och inom riksförsäkringsanstaltens avgiftsbyrå,

föreslås av administrationsnämnden bli sammanförd till en

sektion för fri-

villig försäkring.

Nämnden erinrar om att den framtida utformningen av

såväl pensionsstyrelsens frivilliga pensionsförsäkring som den frivilliga

yrkesskadeförsäkringen f. n. är oviss. Nämnden utgår dock från att en

Kungi. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

120

ganska betydande frivillig försäkringsverksamhet kommer att vara förlagd

till det nya ämbetsverket.

Föreståndaren för denna sektion anser nämnden inte böra placeras i lägre

befattning än som byrådirektör i lönegrad A 26. Sektionen har av nämnden

indelats i två kontor, det ena för frivillig pensionsförsäkring och det andra

för frivillig yrkesskadeförsäkring. Sektionens organisation antages vara

densamma den 1 juli 1961 och den 1 juli 1963.

Riksförsäkringsanstaltens båda

skadercgleringsbyråer,

vilka handhar

skaderegleringar enligt YFL och därmed sammanhängande lagstiftning,

föreslås av administrationsnämnden bli överförda till socialförsäkringsver­

ket i oförändrat skick, vilket innebär att byråcheferna föreslås placerade i

lönegrad B 1. Med hänsyn till att yrkesskadeförsäkringen inom en relativt

näraliggande framtid torde komma att omgestaltas anser nämnden det inte

vara påkallat att nu omorganisera dessa byråer.

Eftersom arbetet inom skaderegleringsbyråerna är av likartad natur som

det, vilket skall utföras å besvärsavdelningen, ifrågasätter nämnden huru­

vida de båda förevarande byråerna bör föras till besvärsavdelningen. Nämn­

den anser det emellertid betydelsefullt, att ämbetsverkets uppgifter som

försäkringsinrättning i möjligaste mån hålles åtskilda från dess funktio­

ner som myndighet och framför allt från dess befattning med besvärsären-

den. Då vidare övriga arbetsuppgifter inom verket, som speciellt avser yr­

kesskadeförsäkringen, av nämnden förlagts till försäkringsavdelningen,

anser nämnden övervägande skäl tala för att även de båda skadereglerings­

byråerna knytes till denna avdelning.

Besvärsavdelningen skall enligt administrationsnämndens för­

slag handhava socialförsäkringsverkets uppgifter såsom första besvärs-

instans i förhållande till de allmänna sjukkassorna och de lokala skatte­

myndigheterna samt dessutom frågor, som angår rehabilitering och ämbets­

verkets sjukvårdande verksamhet.

Besvärsavdelningen uppdelas av administrationsnämnden i en allmän

byrå och två besvärsbyråer, envar under en byråchef i lönegrad B 1. Så länge

pensionsärenden i nu gällande ordning skall prövas inom ämbetsverket ut­

går förslaget från att denna verksamhet skall fördelas mellan allmänna by­

rån och första besvärsbyrån. Sistnämnda två byråer skall sålunda t. v. över­

taga de arbetsuppgifter, som nu handlägges inom pensionsstyrelsens sjuk­

vårds- och granskningsbyråer.

Vid sidan av denna verksamhet, som väntas vara avvecklad före den 1

juli 1963, avser nämnden att den

allmänna byrån

skall syssla med upplys­

ningsverksamheten rörande försäkringsförmåner in. in., rehabiliterings- och

sjukvårdsverksamheten, ärenden angående de sjukvårdsanstalter in. in.,

som nu sorterar under pensionsstyrelsen, samt försäkringspliktsärenden,

som nu handläggs inom riksförsäkringsanstaltens pensionsförsäkringsbyrå.

Innan prövningen av pensionsärenden avvecklats skall allmänna byrån en­

Kungl. Mnj:ts proposition nr

45

år 1961

121

ligt förslaget arbeta på fyra avdelningar, nämligen en försäkringsplikts-

sektion med en byrådirektör i lönegrad A 26 och fyra förste byråsekre­

terare, av vilka två i lönegrad A 23 och de övriga i lönegrad A 21, ett sekre­

tariat under en byrådirektör i lönegrad A 24, samt två arbetsgrupper för

Prövning a\ pensionsärenden in. in. med vardera eu byrådirektör i lönegrad

A 24 och tre förste byråsekreterare i lönegrad A 23. På arbetsgrupperna

skall dessutom finnas sammanlagt fem förste byråsekreterare i lönegrad

A 21. Till en av arbetsgrupperna anslutes en sjukvårdssektion.

Fr. o. m. den 1 juli 1963, då prövningen av pensionsärenden i nuvarande

ordning antages vara avvecklad, föreslår nämnden att byrån skall utgöras

av förenämnda sekretariat och försäkringspliktssektion samt en rehabilite-

ringssektion, vilken skall ledas av eu byrådirektör i lönegrad A 24, biträdd av

en förste byråsekreterare i lönegrad A 21. På grund av pensionsärendenas

avveckling kommer byråns personal enligt administrationsnämndens upp­

skattning att kunna minskas väsentligt. Nämnden ifrågasätter därför om inte

byrån framdeles bör omvandlas till en sektion med en lägre befattnings­

havare än en byråchef i spetsen. För att underlätta genomförandet av en

sådan omorganisation föreslår nämnden, såsom tidigare angivits, att byrå­

chefstjänsten i vart fall tills vidare uppföres på extra ordinarie stat.

Under eu övergångstid, som beräknas avslutad den 1 juli 1963, föreslås

första besvärsbyrån

vara indelad i två arbetsgrupper för prövning av pen-

sionsäi enden, den ena med eu etterkontrollsektion och den andra med en

granskningssektion för decentraliserade ärenden. Som clief för varje grupp

föreslår nämnden en byrådirektör i lönegrad A 24, biträdd i den ena gruppen

av fem förste byråsekreterare, varav två i lönegrad A 23 och tre i lönegrad

A 21, samt i den andra gruppen av fyra förste byråsekreterare, varav tre

i lönegrad A 23 och en i lönegrad A 21.

Andra besvärsbyrån,

som i övergångsskedet avses få samma arbetsupp­

gifter som riksförsäkringsanstaltens andra sjukförsäkringsbyrå och som

därutöver skall ha att handlägga besvär över beslut av lokal skattemyndig­

het angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt TPL, föreslås

av administrationsnämnden till en början bli organiserad i huvudsaklig

överensstämmelse med sistnämnda byrå. Den blir sålunda indelad i fem be-

svärsgrupper, var och en ledd av en byrådirektör i lönegrad A 24. Byrådirek­

törerna skall biträdas av sammanlagt tre förste byråsekreterare i lönegrad

A 23 och tre förste byråsekreterare i lönegrad A 21. Härtill kommer eu av­

delning för allmänna ärenden, ledd av en förste byråsekreterare i lönegrad

A 23, och en avdelning för gemensam personal, underställd byråchefen

direkt.

Intill dess de båda besvärsbyråerna omorganiserats, vilket beräknas ske

före den 1 juli 1963, föreslår nämnden att nu gällande regler för handlägg­

ning av pensionsärenden inom pensionsstyrelsens sjukvårds- och gransk-

ningsbyråer skall tillämpas inom den allmänna byrån och första besvärs-

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

122

byrån under det att riksförsäkringsanstaltens regler om handläggning av

besvärsärenden skall tillämpas inom andra besvärsbyrån.

Beträffande ordningen för handläggning av besvärsärenden inom social­

försäkringsverket efter berörda omorganisation föreslår administrations-

nämnden, att sådana ärenden i första hand skall avgöras av en besvärsgrupp

om två befattningshavare. Är dessa befattningshavare tveksamma eller av

skilda meningar eller vill de ändra det överklagade beslutet, skall byråchefen

inträda i gruppen, varefter ärendet avgöres efter omröstning. Oberoende av

hur denna utfaller skall byråchefen kunna bestämma, att ärendet skall

hänskjutas till ett avdelningsplenum.

I arbetsordning eller genom beslut av generaldirektören föreslås kunna

bestämmas, alt vissa slag av ärenden alltid skall avgöras i avdelningsplenum

eller verksplenum. I avdelningsplenum skall deltaga avdelningschefen, minst

två byråchefer å avdelningen, däribland den föredragande byråchefen, samt

eventuellt byråchef på annan avdelning, vars byrå kan beröras av avgöran­

det. A avdelningsplenum föreslås ärende skola avgöras efter omröstning,

varvid avdelningschefen vid lika röstetal har utslagsröst. Besvärsärenden,

som är av större betydelse för verksamheten inom annan avdelning än be-

svärsavdelningen eller är särskilt betydelsefulla ur principiell synpunkt,

skall enligt förslaget avgöras i verksplenum. I sådana fall förutsättes verks­

chefen och minst två avdelningschefer skola deltaga i avgörandet. Före­

dragande byråchef skall ha rätt att avgiva särskilt yttrande men däremot

icke äga rösträtt.

Läkarexpert, som deltager i byrå-, avdelnings- eller verksplenum, skall en­

ligt förslaget inte ha rösträtt men väl rätt att avgiva särskilt yttrande.

Med utgångspunkt från nuvarande erfarenheter av besvärsfrekvensen

inom pensionsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten anser nämnden, att

envar av de båda byråerna efter omorganisationen bör förfoga över fyra

besvärsgrupper. Varje besvärsgrupp föreslås skola bestå av en byrådirektör

i lönegrad A 24 och en förste byråsekreterare i lönegrad A 23 eller A 21.

Sammanlagt skall enligt förslaget besvärsgrupperna på vardera byrån för­

foga över två förste byråsekreterare i den högre lönegraden och två i den

lägre. Därutöver föreslås att vardera byrån tilldelas en förste byråsekrete­

rare i lönegrad A 21, vilken vid förfall för ordinarie befattningshavare å

besvärsgrupp skall tjänstgöra i dennes ställe. Han skall även biträda med

handläggningen av ärenden, som inte tilldelats befattningshavare i besvärs­

grupp. Nämnden betonar, att besvärsbyrå eller grupp inom denna inte bör

specialiseras på viss socialförsäkringsgren. Varje grupp skall sålunda kunna

handlägga alla slags besvärsärenden inom hela socialförsäkringsområdet.

Samtliga i besvärsgrupperna ingående befattningshavare liksom avdelnings­

chefen och byråcheferna å besvärsavdelningen föreslås skola ha juridisk

utbildning.

I fråga om storleken av det nya ämbetsverkets per­

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

12

a

s o n a 1 beräknar administrationsnämnden att sammanslagningen av pen-

sionsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten skall medföra en inbesparing av

omkring 50 befattningshavare samt att, sedan decentraliseringen av pensions-

avgörandena vunnit effekt i fråga om socialförsäkringsverkets arbetsupp­

gifter, en ytterligare personalbesparing med ungefärligen 150 befattnings­

havare skall kunna vinnas. Personalminskningen avser till den allt över­

vägande delen befattningshavare i lönegrad A 19 och lägre samt omfattar av

högre tjänstemän omkring 20 befattningshavare i lönegraderna A 21—A 24.

Nämnden framhåller att det verkliga antalet befattningshavare i olika

grader under några år framåt kommer att inte obetydligt avvika från det

av nämnden beräknade. Man måste nämligen utgå från att vissa nuvarande

innehavare av befattningar, som kan visa sig obehövliga enligt den nya orga­

nisationen, kommer att kvarstå i tjänst till dess de kan erhålla annan place­

ring eller till dess de avgår ur tjänst.

Administrationsnämnden understryker att vid genomförandet av perso­

nalreduktionen största hänsyn bör tagas till befattningshavare med lång­

varig tjänst i pensionsstyrelsen eller riksförsäkringsanstalten. Genom den

utsträckning i tiden, som omorganisationen beräknas få, räknar nämnden

med att placeringen av för framtiden inte behövlig personal skall under­

lättas. Nämnden erinrar om att samtidigt med att personalreduceringen

på det centrala planet genomföres, behovet av personal hos sjukkassorna

kommer att öka på grund av att kassorna vid motsvarande tidpunkt enligt

nämndens förslag skall övertaga handläggningen av pensionsärenden. Den

hos sjukkassorna behövliga personalen i högre grader anser nämnden i be­

tydande mån bör kunna erhållas genom att i socialförsäkringsverket över­

talig personal anställes. Vad gäller ämbetsverkets lägre personal föreligger,

enligt vad nämnden påpekar, normalt en ganska betydande årlig avgång.

I den mån denna är otillräcklig —• vilket antages bli fallet -— föreslår nämn­

den att övertalig personal i möjlig mån överföres till annan statlig verksam­

het. Nämnden anser det dock inte kunna undvikas, att under ett antal år

vissa befattningshavare bibehålies i tjänst med placering i högre lönegrad

än som motsvarar arbetsuppgifterna. Vid ledigheter för sådana befattnings­

havare föreslår nämnden att vikarier inte förordnas i högre grader än som

skall tillämpas på längre sikt. Nämnden avser med det nu sagda särskilt be­

fattningshavare i befordringsgången för amanuenser. Nämnden har funnit

att antalet sådana befattningshavare är särskilt stort inom riksförsäkrings­

anstalten och det torde, såvitt nämnden kunnat finna, vara motiverat att

överföra en stor del av de arbetsuppgifter, som nu handlägges av sådan per­

sonal, på kanslister och liknande befattningshavare.

För att omorganisationen inte skall försvåras föreslår administrations­

nämnden, alt ordinarie tjänster endast inrättas i begränsad omfattning i

samband med tillkomsten av socialförsäkringsverket. Vid överflyttning av

befattningshavare hos pensionsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten till

Kungl. Maj.ts proposition nr

15

dr 1061

124

socialförsäkringsverket föreslår nämnden att, då fråga ej är om uppflytt-

ning till högre tjänst, knngörelseförfarande inte skall tillämpas utan att det

generellt bör föreskrivas, att förordnande, konstitutorial eller fullmakt skall

avse befattning i samma grad hos socialförsäkringsverket.

Det nybildade ämbetsverkets lokalfråga anser administra-

tionsnämnden provisoriskt kunna lösas så att de lokaler, som för närvarande

utnyttjas av pensionsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten, får disponeras

av socialförsäkringsverket. På längre sikt finner nämnden dock önskvärt, att

gemensamma lokaler för verket anskaffas.

Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1961

Socialförsäkringens högsta prövningsinstans m. in.

Administrationsnämnden berör till en början de nuvarande besvär sreg­

lerna i socialförsäkringslagstiftningen, enligt vilka socialförsäkringsmålen

i högsta instans avgöres av Kungl. Maj :t i statsrådet såvitt angår folkpen­

sioneringen, sjuk- och moderskapsförsäkringen och förmånssidan inom för­

säkringen för allmän tilläggspension, av försäkringsrådet i fråga om yrkes­

skadeförsäkringen samt avgiftssidan och beräkningen av pensionsgrun-

dande inkomst inom försäkringen för allmän tilläggspension ävensom av

regeringsrätten beträffande arbetslöshetsförsäkringen. Kungl. Maj :t i stats­

rådet har fungerat såsom högsta prövningsinstans enligt folkpensionslag-

stiftningen och sjukförsäkringslagstiftningen sedan FPL:s och SFL:s ikraft­

trädande 1948 respektive 1955. Nämnden erinrar om att det vid dessa lagars

tillkomst förutsattes att instansordningen inte var att anse såsom definitiv

liksom att besvärsbestämmelserna i den år 1959 antagna TPL och i de med

stöd av sistnämnda lag utfärdade författningarna uttryckligen har angivits

som provisoriska. Vidare uppmärksammar administrationsnämnden, att

riksdagen i samband med att den år 1947 antog de nuvarande besvärs­

bestämmelserna i FPL hemställde (skr. 496) att Kungl. Maj :t ville låta

verkställa utredning om inrättandet av en för olika socialförsäkringsgre-

nar gemensam högsta prövningsinstans samt för riksdagen framlägga det

förslag vartill utredningen kunde föranleda.

Under tiden mellan 1947 och 1959 har, framhåller administrationsnämn­

den, besvärsinstitutet och instansordningen inom socialförsäkringen vid

flera tillfällen varit föremål för behandling i olika sammanhang, bl. a. i

riksdagen. Senast år 1955 gav riksdagen (skr. 386) Kungl. Maj:t som sin

mening till känna vad andra lagutskottet i sitt utlåtande nr 38 anfört. Ut­

skottet hade i utlåtandet framhållit, att tidpunkten syntes vara inne för en

utredning på detta område.

Beträffande de anmärkningar som riktats mot de nuvarande besvärs­

bestämmelserna framhåller administrationsnämnden, att det har påtalats

att pensions- samt sjuk- och inoderskapsförsäkringsärenden inte kan full­

följ as till den högsta instansen annat än efter fullföljdsprövning och att

125

denna prövning ombesörjes av det ämbetsverk, vars beslut skall överklagas,

dvs. av pensionsstyrelsen respektive riksförsäkringsanstalten. Vidare har

understrukits olägenheten av att socialförsäkringen, vars olika grenar be­

rör likartade spörsmål och som i fråga om sjuk- och yrkesskadeförsäk-

i ing delvis är samordnad, bär splittrats på olika högsta instanser. Erin-

iingår mot att pensions- samt sjuk- och moderskapsförsäkringsärenden

oaktat sin rättsliga karaktär inte blir föremål för domstolsmässig prövning

i högsta instans har även framförts.

Administrationsnämnden understryker socialförsäkringens till följd av

redan beslutade eller planerade reformer alltmer ökade betydelse såväl när

det gäller förmånerna som avgifterna. Härav finner nämnden framgå, att

det är av stor betydelse att de organ, som skall pröva riktigheten av avgö­

randen i socialförsäkringsfrågor, är väl rustade för sina uppgifter. Enligt

administrationsnämndens mening är prövningen i socialförsäkringsmål av

övervägande rättslig natur, varför det framstår som lämpligt att besvärs-

prövningen i pensions- samt sjuk- och moderskapsförsäkringsärenden över­

föres från Kungl. Maj:t i statsrådet till ett judiciellt organ. För en över­

flyttning från statsrådet anser administrationsnämnden även tala att, un­

der förutsättning att nämndens förslag i övrigt följes, antalet besvär i dy­

lika ärenden framdeles kommer att uppgå till så stort antal att de skulle

innebära en betydande arbetsbelastning för vederbörande statsråd. Admi­

nistrationsnämnden uttalar sig under åberopande av dessa skäl för att upp­

giften att vara högsta instans i mål enligt pensionslagstiftningen och sjuk-

försäkringslagstiftningen överföres från Kungl. Maj :t i statsrådet till ett

annat organ, lämpligen en för socialförsäkringen gemensam högsta

prövningsinstans.

Administrationsnämnden diskuterar först huruvida ett befintligt

judiciellt organ eller ett nyskapat specialorgan bör

vara högsta prövningsinstans i socialförsäkringsmål. Det förra alternativet

kan enligt nämndens mening ha sina praktiska fördelar genom att en före­

fintlig organisation kan utnyttjas i olika avseenden. Denna synpunkt bör

dock enligt nämndens uppfattning inte tillmätas någon avgörande bety­

delse. De organ, som nämnden ansett kunna komma i fråga såsom högsta

prövningsinstans för socialförsäkringen, är regeringsrätten, försäkrings-

rådet och kammarrätten.

Nämnden erinrar om att regeringsrättens befattning med socialförsäk-

iingsärenden för närvarande inskränker sig till att den fungerar såsom

högsta besvärsinstans i frågor som avser arbetslöshetsförsäkringen men att

regeringsrätten före 1948 handlagt folkpensionsärenden och före 1955 sjuk-

kasseärenden. I ett av eu särskild utredningsman avgivet betänkande om

kompetensfördelningen av administrativa besvärsmål mellan Kungl. Maj:t

i statsrådet och regeringsrätten (SOU 1959:4) har vidare föreslagits, att

statsrådets befattning med pensions- och sjukförsäkringsärenden skall upp­

Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1961

126

höra och att i stället regeringsrätten skall erhålla behörighet att upptaga

dessa ärenden till prövning.

Mot regeringsrätten såsom högsta instans för socialförsäkringen talar

enligt nämndens mening att det synes föreligga svårigheter för regerings­

rätten inte blott att anordna muntligt förfarande utan även att inkalla

experter för att deltaga vid ett ärendes handläggning. Enligt nämndens upp­

fattning kan eu högsta socialförsäkringsinstans svårligen avgöra de rent

medicinska frågor, som förekommer i ett mycket stort antal ärenden, om

inte medicinskt sakkunniga personligen deltager vid ärendenas handlägg­

ning. Nämndens huvudargument mot att göra regeringsrätten till högsta

socialförsäkringsinstans är dock det förhållandet att regeringsrätten redan

nu har en stor arbetsbelastning med ty åtföljande arbetsbalans. Socialförsäk-

ringsärendena, som ofta berör frågor om rätten till förmåner, vilka ligger

till grund för försörjningen, måste handläggas snabbt. Kravet på snabbhet

skulle få eftersättas, om inte ifrågavarande ärenden bereddes förtursrätt

inom regeringsrätten. En sådan förtur för socialförsäkringsmålen skulle å

andra sidan komma att verka förryckande på det övriga arbetet inom dom­

stolen, vilket inte heller kan accepteras. Nämnden uttalar sig därför mot att

regeringsrätten göres till högsta instans för socialförsäkringen.

Vad härefter angår försäkringsrådet erinrar administrationsnämnden om

att man vid dess tillkomst räknade med en utvidgning av rådets åligganden

till att avse även andra socialförsäkringsgrenar än olycksfallsförsäkringen.

Frågan om en utökning av försäkringsrådets arbetsområde har sedermera

vid olika tillfällen prövats utan att någon ändring funnits böra ske. Rådet

har under socialförsäkringens alltmer fortsatta utbyggnad förblivit en spe­

cialdomstol för enbart yrkesskadeförsäkringen. Med hänsyn till ovissheten

om vad den allmänna invalidpensioneringens utbyggnad kan komma att

betyda för yrkesskadeförsäkringens del anser sig administrationsnämnden

inte kunna göra några säkra prognoser beträffande yrkesskadeförsäkringen.

Nämnden räknar emellertid med att en självständig yrkesskadeförsäkring,

vilken administreras på annat sätt än socialförsäkringen i övrigt, kommer

att finnas åtminstone ett antal år framåt och att försäkringsrådet undei

denna tid måste fungera såsom besvärsinstans och tillsynsmyndighet i yrkes-

skadeförsäkringsfrågor. Skulle försäkringsrådet — med eller utan omorga­

nisation — få övertaga besvärsprövningen i övriga socialförsäkringsärenden

skulle detta innebära att rådet skulle komma att fungera såsom första och

enda besvärsinstans beträffande yrkesskadeförsäkringen samt sasom andra

besvärsinstans för huvudparten av övriga socialförsäkringsärenden. För

rådets arbete skulle därför yrkesskadeförsäkringsfrågorna komma att få en

helt dominerande ställning.

Enligt administrationsnämndens mening bör man, när den sedan många

år tillbaka debatterade frågan om en gemensam högsta besvärsinstans inom

socialförsäkringen nu står inför sin lösning, inte stanna för ett dylikt oen-

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

Kungl. Mnj:ts proposition nr 45 år 1961

127

hetligt system. Skillnad i fråga om besvärsinstansernas antal synes prin­

cipiellt inte böra råda de olika socialförsäkringsgrenarna emellan. Då enligt

administrationsnäinndens förslag försäkringsrådet alltjämt skall fullgöra

sina hittillsvarande arbetsuppgifter inom yrkesskadeförsäkringen samt det

nuvarande antalet besvärsinstanser inom socialförsäkringen i övrigt ej anses

böra beskäras, leder detta enligt nämndens mening till att problemet om

den gemensamma högsta besvärsinstansen bör lösas annorledes än genom

en omvandling av försäkringsrådet till en sådan instans.

Tanken att göra kammarrätten till högsta instans för socialförsäkringen

avvisas likaledes av administrationsnämnden. Enligt nämndens uppfattning

saknar socialförsäkringen samhörighet med den verksamhet som ankommer

på kammarrätten. Härtill kommer — såsom kammarrätten i annat sam­

manhang sjalv påpekat — att en högsta instans inte lämpligen bör arbeta

På många avdelningar som kammarrätten. Inte heller bör, yttrar nämn­

den, en högsta instans ha den relativt snabba befordringsgång som före­

kommer i kammarrätten från antagningen i domstolen och fram till för­

ordnandet att uppehålla domartjänst.

Administrationsnämnden finner med hänsyn till det anförda, att frågan

om en högsta besvärsinstans för socialförsäkringen kan lösas tillfredsstäl­

lande endast under förutsättning att ett helt nytt organ tillskapas för ända­

målet. Ett sådant organ bör enligt nämnden fungera allenast såsom dom­

stol och inte vid sidan därav såsom tillsynsmyndighet. På grund av det

anförda föreslår nämnden, att en ny domstol, benämnd socialförsäk-

ringsdomstolen, fr. o. in. den 1 juli 1961 inrättas såsom högsta instans för

socialförsäkringsmål.

Beträffande den nya domstolens kompetensområde yttrar

administrationsnämnden, att lagtillämpningsfrågorna inom folk- och till­

äggspensioneringarna samt sjuk-, moderskaps- och yrkesskadeförsäkring­

arna till sistnämnda försäkring hänföres även militärersättningar och

liknande ersättningar av statsmedel — i betydande utsträckning är av lik­

artad natur. Sålunda avser besvärsärendena inom dessa försäkringar i stor

utsträckning bedömning av arbetsförmåga och beräkning av arbets- och

andra inkomster. Gränsdragningen mellan självständig företagare och ar­

betstagare är också ett i berörda ärenden ofta förekommande spörsmål.

Nämnden anser det därför naturligt och betydelsefullt att socialförsäk-

ringsdomstolen blir högsta instans för samtliga dessa socialförsäkrings-

grenar, vilket när det gäller yrkesskadeförsäkringen alltså innebär att för-

säkringsrådets beslut i motsats till f. n. kommer att kunna överklagas.

Ersättning till tillfälliga smittbärare bestrides av statsmedel men utbetalas

av de allmänna sjukkassorna efter grunder, motsvarande dem som gäller

enligt SFL. Även frågor om sådan ersättning bör därför enligt administra­

tionsnämnden upptagas av socialförsäkringsdomstolen.

När det gäller tilläggspensioneringen samt sjuk-, moderskaps- och yrkes­

128

skadeförsäkringarna påpekar administrationsnämnden, att det enligt för­

ordningen den 18 december 1959 angående uppbörd av avgifter enligt TPL,

in.in., ankommer på riksförsäkringsanstalten att beräkna arbetsgivares av­

gifter och bidrag till dessa försäkringar, yrkesskadeförsäkringsavgift dock

endast i den mån försäkring meddelats av anstalten. Summan av arbets­

givares avgifter och bidrag, däri inbegripet även byggnadsforskningsavgift,

benämnes i förordningen arbetsgivaravgift. Arbetsgivare, som ansei att

arbetsgivaravgift påförts honom obehörigen eller med oriktigt belopp, äger

söka rättelse hos riksförsäkringsanstalten. Klagan över anstaltens beslut

föres hos försäkringsrådet, som är högsta instans. Enligt förordningen den

18 december 1959 angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

TPL skall klagan över beslut av lokal skattemyndighet (i Stockholm över-

ståthållarämbetet) om fastställande av pensionsgrundande inkomst föras

hos riksförsäkringsanstalten, varifrån besvär anföres hos försäkringsrådet

som sista instans. Besvärsbestännnelserna i de båda föi'ordningarna har

avsetts som ett provisorium intill dess ställning tagits till besvärsordningen

inom socialförsäkringen. Nämnden erinrar om att det vid bestämmelsernas

tillkomst bl. a. yttrades (prop. 175/1959), att valet vid ett definitivt ställ­

ningstagande beträffande högsta instansen i mål om avgiftsdebitering skulle

komma att stå mellan att låta dessa mål antingen avgöras av en nyskapad

socialförsäkringsdomstol eller prövas i samma ordning som taxeringsmålen.

Administrationsnämnden framhåller, att reglerna om arbetsgivares skyl­

dighet att erlägga arbetsgivaravgift för hos honom anställda arbetstagare

korresponderar med föreskrifterna om de anställdas rätt till förmåner från

socialförsäkringen, även om full överensstämmelse i alla hänseenden inte

föreligger. Det åligger i princip arbetsgivare att erlägga arbetsgivaravgift i

förhållande till den lön, som utgår till en hos honom anställd person. Den

omständigheten att ett anställningsförhållande föreligger kan för den an­

ställde medföra bl. a. att pensionsgrundande inkomst av anställning inom

tilläggspensioneringen skall beräknas för honom och att han skall vara om­

fattad av den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen och den obliga­

toriska yrkesskadeförsäkringen. Med hänsyn till det intima sambandet mel­

lan arbetsgivaravgifter och förmåner enligt socialförsäkringslagstiftningen

finner administrationsnämnden det inte tänkbart att tillämpa en annan

instansordning för socialförsäkringens avgiftssida än för dess förmanssida.

I båda dessa avseenden bör enligt nämndens förslag socialförsäkringsdom-

stolen vara högsta instans och några skäl att för avgiftsmålens vidkommande

anknyta till taxeringsmålens besvärsordning anser nämnden inte föreligga.

Administrationsnämnden anför vidare, att ett av socialförsäkringsverket

meddelat beslut om arbetsgivaravgift som regel kommer att beröra samtliga

socialförsäkringsgrenar och att avgifterna kommer att debiteras och upp­

bäras gemensamt. Nämnden finner det därför naturligt att besvär över vei-

kets beslut om arbetsgivaravgift även såvitt angår däri ingående avgift till

Kungi. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

129

yrkesskadeförsäkringen skall fullföljas direkt till socialförsäkringsdomsto-

len. Debitering och uppbörd av yrkesskadeförsäkringsavgift vid försäkring

i ömsesidigt försäkringsbolag regleras inte av den förenämnda förordningen

angående uppbörd av avgifter enligt TPL, in. m„ utan allenast av YFL.

Nämnden föreslår, att besvär över bolagens beslut i avgiftsfrågor skall prö­

vas i samma ordning som Övriga frågor enligt YFL, dvs. i första hand av

försäkringsrådet och i sista instans av socialförsäkringsdomstolen.

Utöver de redan behandlade socialförsäkringsgrenarna kunde enligt adini-

nistrationsnämnden ytterligare en gren tänkas böra ingå i socialförsäkrings-

domstolens kompetensområde, nämligen arbetslöshetsförsäkringen. Denna

försäkring avviker från övriga socialförsäkringar bl. a. i det avseendet, att

den är konstruerad som en frivillig försäkring. Den gällande förordningen

om erkända arbetslöshetskassor av den 14 december 195G saknar hesvärs-

bestämmelser. Beslut av kassornas tillsynsmyndighet, arbetsmarknadssty­

relsen, kan dock överklagas i regeringsrätten. Med hänsyn till att arbets­

löshetsförsäkringens administration i väsentlig grad avviker från socialför-

säkiingen i övrigt och till att arbetslöshetsförsäkringsärendena överlag har

relativt få beröringspunkter med den allmänna pensioneringen samt sjuk-,

moderskaps- och yrkesskadeförsäkringarna kan det enligt nämnden ifråga­

sättas, om en främst med tanke på dessa försäkringar tillskapad socialför-

säkringsdomstol är den lämpligaste högsta instansen för arbetslöshetsför­

säkringen. Enligt nämndens mening är det inte av behovet påkallat att nu

ändra besvärsförhållandena inom arbetslöshetsförsäkringen. Skulle det

emellertid befinnas önskvärt, att socialförsäkringsdomstolen blir högsta

besvärsinstans även för nämnda försäkring, torde hinder inte möta att ut­

sträcka domstolens kompetensområde härtill.

Administrationsnämnden har vidare övervägt huruvida socialvårdsmålen,

framförallt de som nu prövas i högsta instans av regeringsrätten och kain-

marrätten, i stället borde hänskjutas till socialförsäkringsdomstolen. önske­

mål i den riktningen har framförts av bl. a. barnavårdskommittén i dess

betänkande med förslag till följdförfattningar till ny barnavårdslag in. in.

(SOU 1957: 49). Administrationsnämnden framhåller, att det stora flertalet

av de i regeringsrätten avgjorda socialvårdsmålen avser frågor rörande admi­

nistrativa frihetsberövande!! in. in. enligt lagarna om socialhjälp och nykler-

hetsvård samt barnavårdslagen. Denna grupp av mål liksom vissa andra i

ringa antal förekommande socialvårdsmål av mera speciell natur, som av-

göres av regeringsrätten, saknar enligt nämndens mening helt samhörighet

med social i örsäkringsmålen. Återstoden av de till regeringsrätten fullföljda

socialvårdsmålen angår bidragsförskott och utfyllnadsbidrag. Beträffande

dessa mål ansluter sig administrationsnämnden till den av regeringsrättens

flesta ledamöter i remissyttrande över betänkandet Fullföljdsbegränsning i

skattemål (SOU 1957:3) framförda tanken att de ifrågasatta socialvårds-

målcn borde liksom ärenden angående allmänna barnbidrag i sista instans

9 —

B i h (ing till riksdagens protokoll 1961. 1 sand.

AV

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

130

avgöras av socialstyrelsen. När det gäller de av kammarrätten prövade so-

cialvårdsmålen påpekar administrationsnämnden, att ett stort antal av dem

rör frågor om hjälptagares och omhändertagna barns hemortsrätt, varför

dessa mål har en stark anknytning till de av kammarrätten behandlade

folkbokföringsmålen. I socialvårdsmål, vari klagan föres över beslut att

vägra socialhjälp, verkställes behovsprövning och prövning av existens­

minimum. Frågan om existensminimum prövas av kammarrätten även i be-

skattningsmål, vari avdrag yrkas för nedsatt skatteförmåga. På grund av det

anförda finner administrationsnämnden, alt de socialvårdsmål som ankom­

mer på regeringsrätten och kammarrätten äger mindre samhöiighet

med socialförsäkringsärenden än med de övriga mål, som faller inom dessa

domstolars arbetsområden. Nämnden anser därför, att skäl inte föieligger att

överflytta socialvårdsmålen från regeringsrätten och kammarrätten till

socialförsäkringsdomstolen.

Bes värsfre k vensen hos den föreslagna domstolen är, yttrai

administrationsnämnden, som alltid när det gäller en nyskapad domstol

svår att förutsäga. Nämnden framhåller, att ovissheten i detta fall accen­

tueras av att lagstiftningen på socialförsäkringsområdet väntas undergå

ändringar, som sannolikt kommer att i ej oväsentlig utsträckning påverka

antalet besvär till domstolen. Med utgångspunkt från nuvarande erfaren­

heter gör nämnden dock vissa antaganden rörande besvärsfrekvensen. An­

talet besvär per år beräknas sålunda uppgå till, i fråga om folk- och till-

läggspensioneringen 500—1 000, i fråga om sjuk- och moderskapsförsäk-

ringen 200—300 och i fråga om yrkesskadeförsäkringen 300—500. Totala

antalet besvärsmål antages alltså komma att uppgå till 1 000—1 800 per år.

Detta antagande har gjorts med utgångspunkt från att någon iullföljds-

begränsning till domstolen inte skall föreskrivas.

Administrationsnämnden framhåller i fråga om fullföljdsbe-

gränsning att, därest en sådan bibehålies i lagstiftningen om pen­

sionering samt om sjuk- och moderskapsförsäkring, besluten angående

prövningstillstånd bör fattas av domstolen själv, om anordningen skall

vinna förståelse hos allmänheten. Nämnden anser det emellertid högst tvek­

samt, om någon arbetsbesparing för domstolen uppkommer, därest besvärs-

ärendena skall underkastas fullföljdsprövning av domstolen innan de kan

upptagas av denna. Vidare har det, yttrar nämnden, vid denna form av full-

följdsbegränsning visat sig förenat med stora svårigheter att utforma full-

toljdsregler, som ger helt tillfredsställande resultat. Med hänsyn till att

antalet besvärsärenden sannolikt inte kommer att bli större än att de kan

handläggas på en avdelning, föreslår nämnden att någon fullföljdsbegräns-

ning tills vidare inte skall föreskrivas.

Administrationsnämnden behandlar även spörsmålet om b e s v a r s r a t t

för andra än enskilda parter och diskuterar i detta sammanhang, huruvida

det bör finnas ett a 11 in ä n t o m b u d, som i egenskap av representant för

Kungl. Maj.ts proposition nr ko år 1961

131

försäkringen kan överklaga avgöranden i dessa ärenden. Nämnden anför

som sin åsikt att behovet av ett allmänt ombud för tillvaratagande av det

allmännas intresse minskar i den man de beslutande organen besitter erfor­

derlig sakkunskap. Om vidare besvärsrätt tillerkännes dessa organ, anser

nämnden att behovet av allmänna ombud blir än mindre.

Administrationsnämnden framhåller, att den strävat efter att ernå kvali-

licerade lokala organ för socialförsäkringen genom den föreslagna omorga­

nisationen av de allmänna sjukkassorna. Att dessa skall äga besvärsrätt

över socialförsäkringsverkets beslut i sjukförsäkringsärenden finner nämn­

den vara helt i överensstämmelse med regeln alt besvärsrätt skall tillkomma

den, vars rättsliga ställning eller intresse påverkas av beslutet. Även verkets

avgöranden i pensionsärenden, som handlagts av sjukkassorna, bör enligt

nämndens mening kunna överklagas av kassan. Beträffande yrkesskadeför-

säki ingslagstiftningen föreslår nämnden, att socialförsäkringsverket och

Övriga yrkesskadeförsäkringsinrättningar skall ha rätt att överklaga försäk-

ringsrådets beslut.

Vad angår de lokala skattemyndigheternas och överståthållarämbetets

beslut angående fastställande av pensionsgrundande inkomst enligt TPL

erinrar administrationsnämnden om att uppbördsutredningen har att utreda

frågan om företrädare för det allmänna i uppbördsmål. Lösningen av sist­

nämnda fråga kommer enligt nämndens uppfattning att påverka även spörs­

målet om företrädare för det allmänna i ärenden rörande pensionsgrun­

dande inkomst.

Under åberopande av det anförda anser sig nämnden inte böra lägga fram

något förslag om rätt för allmänt ombud att överklaga beslut i socialförsäk­

ringsmål.

När det gäller den nya domstolens sammansättning under­

stryker administrationsnämnden den stora betydelse, som domstolen kom­

mer att få för såväl de försäkrade som för arbetsgivarna och samhället.

Domstolens avgöranden kommer sålunda att bli prejudicerande inom en

lagstiftning, enligt vilken årligen inte blott flera miljoner ersättningsärenden

regleras utan även avgiftsplikt fastställes beträffande större delen av landets

befolkning. Inom domstolen bör därför, framhåller nämnden, vara före­

trädd inte blott allmän juridisk sakkunskap utan även erfarenhet rörande

socialförsäkringsverksainhet.

Nämnden diskuterar lämpligheten av att som fallet är i arbetsdomstolen

och försäkringsrådet till domstolen knyta ledamöter vilka representerar

vissa arbetsmarknadsparter och som har ledamotskapet såsom en bisyssla.

Nämnden anser, att några givna partsförhållanden med därav betingade

intressemotsättningar inte kommer att föreligga i socialförsäkringsdom-

stolcn om hänsyn tages till dess verksamhet i stort. Pensioneringen och sjuk­

försäkringen, dvs. de bada mest omfattande socialförsäkringarna, avser i

princip hela befolkningen, inte några speciella grupper. De skäl som moti­

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

verat ledamotskap i arbetsdomstolen och försäkringsrådet för representan­

ter för arbetsmarknadens intresseorganisationer anses därför inte ha mot­

svarande giltighet beträffande socialförsäkringsdomstolen.

Nämnden påpekar vidare, att socialförsäkringsdomstolen kommer att få

vittgående arbetsuppgifter och att domstolsprövningen, som kommer att röra

praktiskt taget hela socialförsäkringsområdet, blir av rättslig karaktär med

tyngdpunkten förlagd till rent juridisk-tekniska förhållanden. Med hansyn

härtill måste enligt nämndens uppfattning deltidsanställda ledamöters in­

flytande på domstolens verksamhet bli tämligen illusoriskt. Nämnden före­

slår därför, att samtliga ledamöter skall vara heltidsanställda.

I fråga om domstolsledamöternas kompetens föreslår administrations-

nämnden, att liksom i regeringsrätten minst två tredjedelar av ledamöterna

skall vara lagfarna. Nämnden förordar dessutom, att personsammansätt­

ningen i domstolen skall bli sådan att erforderlig insikt och praktisk erfa­

renhet i frågor, som rör socialförsäkringens olika grenar, kommer att finnas

inom domstolen.

Administrationsnämnden framhåller, att domstolen i relativt stor ut­

sträckning kommer att få behov av speciell expertis, främst medicinsk sådan,

som ej finnes representerad inom själva domstolen. Nämnden föreslår att

sådan expertis tillföres domstolen genom att vederbörande specialister kal­

las att deltaga i domstolens överläggningar — dock utan att deltaga i beslu­

ten — eller genom att skriftliga sakkunnigutlåtanden införskaffas.

Vid bedömningen av domförhetsfrågan ligger det enligt administrations­

nämnden närmast till hands att utnyttja någon av de regler i detta avseende,

som gäller för de redan befintliga administrativa domstolarna. Nämnden

finner den i regeringsformen för regeringsrätten föreskrivna domförhets-

regeln vara väl lämpad för socialförsäkringsdomstolen. Enligt nämnda regel

kan mål prövas och avgöras av fem ledamöter, så ock av fyra, där tre är om

slutet ense.

Enligt administrationsnämndens beräkningar bör fem ledamöter i dom­

stolen kunna avverka upp till 1 500 besvärsärenden om året. Antalet besvärs-

ärenden beräknar nämnden såsom förut angivits till 1 000—1 800 om året.

För att domstolen alltid skall vara domför, även om någon av ledamöterna

är av sjukdom eller annan orsak förhindrad att deltaga i arbetet, anser

nämnden att det kan övervägas om inte domstolen bör besättas med sex leda­

möter. Detta antal ledamöter anser nämnden även motiverat med hänsyn till

att domstolen med all sannolikhet kommer att fungera såsom remissmyndig­

het i betydande omfattning. Fler än sex ledamöter anses å andra sidan inte

böra komma i fråga innan erfarenheter vunnits om domstolens arbetsbörda.

Nämnden föreslår vidare att, därest vid något tillfälle antalet tjänstgörande

ledamöter i domstolen understiger det antal, som erfordras för domförhet,

det skall ankomma på Kungl. Maj :t att utse lämplig person att tillfälligt

tjänstgöra såsom ledamot.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

133

Vad angår lönesättningen för domstolens ledamöter synes det administra-

tionsnämnden önskvärt att ordföranden i likhet med arbetsdomstolens ord­

förande åtnjuter samma lön som justitie- och regeringsråd, dvs. för när­

varande enligt lönegraden B 7. För de övriga ledamöterna anser nämnden

en sådan lönesättning böra eftersträvas, att ledamotsbefattningarna kan

utgöra en lockelse för skickliga befattningshavare inom såväl socialförsäk-

ringsförvaltningen som domstolskarriären. Nämnden har för dessa leda­

möter stannat för lönegraden B 4. Administrationsnämnden föreslår, att

domstolens ordförande benämnes president under det att domstolens övriga

ledamöter kallas försäkringsdomare.

I fråga om domstolens verksamhetsformer konstaterar ad­

ministrationsnämnden, att förfarandet i domstolen med hänsyn till social­

försäkringens konstruktion måste komma att skilja sig från förfarandet

inom de allmänna domstolarna. Vissa regler i rättegångsbalken bör dock

enligt nämndens mening kunna lända till efterrättelse även för socialför-

säkringsdomstolen. Sålunda bör vad i rättegångsbalken är stadgat i 4 kap.

om domare, i 9 kap. om straff och vite, i 12 kap. om rättegångsombud, i 16

och 29 kap. om omröstning, i 35, 36, 38, 39 och 40 kap. om bevisning samt

i 52 kap. om besvär i tillämpliga delar gälla även för socialförsäkringsdom-

stolen, där avvikande bestämmelser inte blivit meddelade. Vad angår för­

farandet i övrigt anser nämnden det vara till fördel, att domstolen äger

relativt fria händer att själv utforma sitt arbetssätt med ledning av de erfa­

renheter, som domstolen undan för undan förvärvar. Enligt vad nämnden

inhämtat kommer för övrigt besvärssakkunniga att inom en nära framtid

framlägga förslag till lag om förvaltningsförfarande. Nämnden finner det

därför inte erforderligt eller ens lämpligt, att framlägga något förslag till

detaljerade föreskrifter rörande proceduren vid domstolen. Vissa spörsmål

anser nämnden dock vara av sådan vikt att de bör lagfästas i den lag, som

skall reglera verksamheten i socialförsäkringsdomstolen.

Nämnden erinrar om att det grundläggande stadgandet om utrednings-

ansvar i processen vid de allmänna domstolarna finnes i 35 kap. 6 § rätte­

gångsbalken, där det som huvudregel föreskrives, att det ankommer på

parterna att sörja för bevisningen. Ett partsförhållande, motsvarande det

som föreligger i en process vid de allmänna domstolarna, förekommer i all­

mänhet inte inom socialförsäkringen. Den erforderliga utredningen i social-

försäkringsärendena kommer att ombesörjas av de allmänna sjukkassorna

och övriga lokala organ ävensom av socialförsäkringsverket, när det gäller

pensions- samt sjuk- och moderskapsförsäkringsärenden, samt av yrkes-

skadcförsäkringsinrättningarna och försäkringsrådet, när fråga är om yrkes-

skadeförsäkringsärcnden. Nämnden anser sig kunna utgå från att de ären­

den, som överklagas hos socialförsäkringsdomstolen, är så väl utredda att

någon ytterligare utredning i allmänhet inte erfordras. Administrations­

nämnden finner likväl att ett utredningsansvar, som går utöver det som

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

134

föreskrives i det omförmälda stadgandet i rättegångsbalken, bör åläggas

socialförsäkringsdomstolen med hänsyn till socialförsäkringsärendenas spe­

ciella karaktär och förordar därför, att i lagen om socialförsäkringsdomstol

intages föreskrift om att domstolen skall verka för att utredningen i målen

blir så fullständig som med hänsyn till deras beskaffenhet erfordras och att

domstolen skall äga att självmant föranstalta om utredning.

Förfarandet i socialförsäkringsdomstolen föreslås av nämnden i huvud­

sak bli skriftligt med hänsyn till att skriftlig utredning i allmänhet torde

vara tillfyllest. Vidare skulle en mera allmän övergång till muntligt för­

farande medföra starkt ökade kostnader, vilka i den mån de finge bäras av

de enskilda parterna kunde verka på sådant sätt, att dessa förhindrades att

anföra besvär hos domstolen.

Emellertid anser nämnden, att en muntlig handläggning i vissa fall kan

vara av värde och föreslår därför, att ett ärende skall kunna utsättas till

muntlig handläggning, därest domstolen finner anledning till antagande att

parts eller annans personliga närvaro kan gagna utredningen. För att inte

den muntliga processen skall tyngas av andra frågor än dem, som föranlett

den muntliga handläggningen, föreslås att domstolen skall kunna begränsa

handläggningen till den eller de frågor, beträffande vilka utredningen anses

bristfällig. Parterna skall enligt förslaget kallas till muntlig handläggning,

men då domstolen inte anses böra få möjlighet att tillerkänna part ersätt­

ning för inställelsen föreslås, att påföljd för parts utevaro endast skall vara

att ärendet kan komma att avgöras i befintligt skick.

Administrationsnämnden erinrar om att frågan om fördelning av kost­

naderna i mål och ärenden, som avgöres av förvaltningsmyndighet, ingår

i besvärssakkunnigas utredningsuppdrag, och förklarar att nämnden där­

för nöjer sig med att föreslå en provisorisk lösning av vissa delfrågor. Så­

lunda förordar nämnden, att ersättning till sakkunnig, som kallats av för-

säkringsdomstolen, samt ersättning till vittne, som domstolen självmant

inkallat, skall gäldas av allmänna medel. Ersättning till vittne och sakkun­

nig, som part själv inkallat, skall han själv få svara för, dock att om sär­

skilda skäl föreligger, domstolen dock skall kunna förordna, att ersättning

till vittne som nu sagts skall gäldas av allmänna medel. Ersättningar av all­

männa medel till vittnen och parter avses, i vart fall övergångsvis, skola

belasta det på andra huvudtiteln upptagna anslaget för ersättning till do­

mare, vittnen och parter.

Beredningen och föredragningen av de ärenden, som skall handläggas av

socialförsäkringsdomstolen, skall enligt administrationsnämndens förslag

ombesörjas av särskilda föredragande, utsedda företrädesvis bland välmeri-

terade tjänstemän inom socialförsäkringens administration. Nämnden för­

ordar, att föredragandenas tjänstgöringstid i domstolen maximeras till för­

slagsvis fyra år, då en längre tids frånvaro från det ordinarie arbetet anses

kunna medföra, att föredragandena kommer ifrån sin kännedom om under­

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

135

instansernas sätt att arbeta. Föredragandena bör enligt förslaget förordnas

av Kungl. Maj :t efter hörande av socialförsäkringsdomstolen. Om antalet

ärenden i domstolen antages utgöra 1 500 om året kommer enligt nämndens

beräkningar att erfordras minst fyra föredragande.

Kostnadsfrågor m. m.

Administrationsnämnden framhåller beträffande konsekvenserna av dess

förslag i kostnadshänseende, att inom sj u k kasseorganisationen

besparing kommer att göras genom att flera av sjukkassornas nuvarande ar­

betsuppgifter försvinner eller förenklas och genom att personal och lokaler

samt maskinella hjälpmedel och annan kontorsutrustning kan utnyttjas

bättre. Nämnden finner det inte möjligt att närmare uppskatta besparingen

i dessa avseenden men framhåller, att med hänsyn till att sjukkassornas

förvaltningsutgifter för närvarande uppgår till omkring 70 milj. kr. en be­

sparingseffekt på endast några få procent innebär en betydande kostnads­

minskning i kronor räknat. Bland utgifter, som bortfaller, märkes omkring

850 000 kr. om året för sjukkassornas ombudsmöten samt för styrelser och

revisorer i lokalsjukkassorna. De tillkommande kostnaderna för de råd­

givande nämnderna hos lokalkontoren anser nämnden i förhållande härtill

bli av mindre omfattning.

Vid beräkningen av sjukkassornas kostnader för nytillkommande upp­

gifter inom den allmänna pensioneringen utgår nämnden från att i hela

riket högst 40 pensionsdelegationer skall bli behövliga. Årskostna­

derna för arvoden till ledamöter och till erforderlig expertis beräknas till

20 000 å 25 000 kr. per delegation eller till sammanlagt omkring en milj. kr.

Nämnden utgår vidare från att löneförmånerna till föredragandena i dele­

gationerna genomsnittligt kommer att motsvara lönen i näst högsta löne-

klassen i lönegrad A 24 och att antalet biträden för de nytillkommande

pensionsuppgifterna kommer att uppgå till 70 å 80. I enlighet härmed och

med utgångspunkt i 1961 års löneläge uppskattas kostnaderna för berörda

föredragande och biträdespersonal till omkring 3 milj. kr. I denna summa

är inräknade även kostnader för pensions- och andra sociala förmåner samt

vikariatsersättningar. Sjukkassornas ökade kostnader för lokaler, expenser

o. d. beräknar nämnden till 0,6 milj. kr. för år. Med hänsyn till den oviss­

het som ännu råder om den närmare utformningen av de materiella rätts­

reglerna anser nämnden försiktigheten bjuda att de angivna beloppen å

tillhopa 4,6 milj. kr. uppräknas något och att kassornas merkostnader i

anledning av nytillkommande pensionsspörsmål uppskattas till omkring

5 milj. kr. per år.

Administrationsnämnden har på grundval av införskaffade uppgifter från

samtliga pensionsnämnder beräknat alt den nuvarande pensions-

nämndsorganisationen drager eu årlig kostnad av något mer än

6 milj. kr., vilken åvilar kommunerna. Man kan emellertid inte, framhåller

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

136

nämnden, räkna med en motsvarande kostnadsminskning, om nämndens

förslag genomföres. Den lokala administrationen av de kommunala bostads­

tilläggen m. m. medför nämligen viss kostnad för kommunen antingen den

ombesörj es av pensionsnämnd eller av annat organ. Vilken utformning

ifrågavarande lokala pensionsorganisation än kommer att få, torde kom­

munernas kostnader för densamma bli lägre än kostnaderna för de nuvaran­

de pensionsnämnderna. Genom en avveckling av pensionsstyrelsens

ortsombudsorganisation uppkommer en besparing på omkring

0,6 milj. kr. per år för statsverket.

Pensionsstyrelsens och riksförsäkringsanstaltens uppgående i ett nytt

ämbetsverk samt decentraliseringen av pensionsprövningen kommer

enligt nämndens uppskattning att på något längre sikt medföra en perso­

nalminskning av omkring 200 personer, vilket motsvarar en årlig kostnads­

besparing av mer än 3 milj. kr. för år med inräknande av minskade pen­

sionskostnader. Nämnden betonar, att personalreduktionen endast kan ge­

nomföras successivt och att under det första verksamhetsåret förmodligen

inga eller allenast obetydliga personalreduktioner kan vidtagas inom cen­

traladministrationen. Vidare framhålles, att det framtida personalbehovet

kommer att vara beroende av åtskilliga nu ovissa omständigheter, såsom den

materiella lagstiftningens utformning och möjligheterna att utnyttja mo­

dern kontorsutrustning.

I fråga om den nyinrättade domstolen räknar administrationsnämn-

den med att domstolens ledamöter skall utgöras av en president i löne­

grad B 7 och fyra försäkringsdomare i lönegrad B 4. Det erforderliga an­

talet föredragande beräknas till fyra. Dessa förutsättes skola erhålla ut­

över lön i innehavd befattning ett extra månadsarvode å 300 kr. Lönen i

den innehavda befattningen antages utgå enligt löneklass 25. Domstolens

kansli anser nämnden böra förestås av en förste kansliskrivare i lönegrad

A 12, till vars åligganden bör höra att vara domstolens registrator, att an­

svara för vården av domstolens arkiv och bibliotek samt att ombesörja så­

dana expeditionella uppgifter, som inte ankommer på föredragande. Hos

domstolen bör vidare enligt förslaget finnas en expeditionsvakt i lönegrad

A 7 och erforderlig bitr ädesper sonal, till en början två kontor sbiträden i

lönegrad A 5.

Avlöningskostnaderna för domstolens befattningshavare beräknar nämn­

den med utgångspunkt i 1961 års löneläge till omkring 460 000 kr. för år.

Lönerna har därvid i förekommande fall beräknats efter näst högsta klassen

i vederbörlig lönegrad. Pensionskostnaderna beräknas till 135 000 kr. för år.

Årskostnaderna för sakkunniga hos domstolen uppskattas till ca 50 000

kr. Omkostnaderna beräknas till omkring 65 000 kr. för år, varav 40 000 kr.

för lokaler, 20 000 kr. för expenser m. m. samt återstoden för sjukvård m. m.

De totala årskostnaderna för domstolen uppgår enligt angivna beräkningar

till 0,7 milj. kr. för år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

137

Av administrationsnämndens förslag föranledda engångskostnader

för sjukkassorna, socialförsäkringsverket och socialförsäkringsdomstolen

såsom för nyanskaffning av inventarier, nytryck av blanketter och omdispo­

neringar av kontorslokaler beräknas av nämnden komma att uppgå till ett

i förhållande till de årliga förvaltningskostnaderna mindre betydande belopp.

Kungl. Maj. ts proposition nr

45

år 1961

Administrationsnämnden erinrar om att i fråga om finansieringen

av socialförsäkringens organisation för närvarande gäller

att tilläggspensioneringen helt bekostar sin administration samt att av yr-

kesskadeförsäkringsavgifterna visst belopp tillgodoföres statsverket såsom

bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksför-

säkringsanstaltens verksamhet. Kostnaderna för den centrala administra­

tionen av folkpensioneringen samt sjuk- och moderskapsförsäkringarna be-

strides däremot helt med statsmedel under det att den lokala administratio­

nen bestrides med kommunala medel i vad avser folkpensioneringen samt

med avgifter och statsbidrag i vad avser sjuk- och moderskapsförsäkringar­

na. Nämnden framhåller, att därest de olika socialförsäkringsgrenarna sam­

mansmältes till en enda försäkring, måste frågan om en enhetlig ordning för

kostnadstäckningen beträffande administrationen bli aktuell. Man bör en­

ligt nämndens mening för berörda delar av socialförsäkringen söka åstad­

komma en särskild budget, i vilken samtliga förvaltningskostnader ingår.

Dessa budgettekniska spörsmål finner dock nämnden inte kunna lösas

förrän socialförsäkringens enhetlighet i materiellt avseende kommit till ut­

tryck i lagstiftningen. Under en övergångstid torde därför kostnaderna få

fördelas enligt nuvarande principer.

De kostnader, som förorsakas sjukkassorna genom deras befattning med

pensionsärenden, anser nämnden böra ersättas i vad avser folkpensione­

ringen av statsverket och i vad avser försäkringen för allmän tilläggspension

av denna försäkring. En närmare beräkning av hur de olika försäkringsgre-

narna påverkar kostnaderna anser nämnden inte möjlig att åstadkomma.

Nämnden föreslår därför, att sjukkassornas kostnader för de nytillkom­

mande arbetsuppgifterna med avseende å den allmänna pensioneringen er­

sättes till lika delar av folk- och tilläggspensioneringarna. Då dessa kostna­

der som framgår av det föregående uppskattas till omkring 5 milj. kr. skulle

alltså ca 2,5 milj. kr. belöpa på folkpensioneringen, d. v. s. statsverket, och

lika mycket på tilläggspensioneringen.

Av kostnaderna för den centrala administrationen bestrider tilläggspensio­

neringen för närvarande vad som kan antagas belöpa å denna försäkring.

Riksförsäkringsanstalten har för budgetåret 1960/61 beräknat tilläggspen­

sioneringens andel i anstaltens kostnader för nämnda budgetår till omkring

3,5 milj. kr. Nämnden påpekar, att tilläggspensioneringens andel i kostna­

derna för centraladministrationen uppenbarligen kommer att uppgå till

högre belopp än det angivna, sedan utbetalningen av tilläggspensioner bör­

jat-

Vad angår sättet för bestridande av utgifterna för socialförsäkringsdom-

stolen erinrar adminislrationsnämnden om att kostnaderna för den statliga

administrationen av yrkesskadeförsäkringen delvis täckes genom de till-

läggsavgifter, som enligt YFL uttages för försäkring i riksförsäkringsanstal-

ten och de ömsesidiga bolagen. Eftersom tilläggsavgifterna inte helt täcker

kostnaderna för försäkringsrådet och för riksförsäkringsanstaltens hand-

havande av yrkesskadeförsäkringen, är de uppenbarligen otillräckliga för

täckande även av socialförsäkringsdomstolens kostnader i vad dessa belö­

per på yrkesskadeförsäkringen. Då nämnden inte ansett sig böra upptaga

frågan om ändring av de nyssnämnda tilläggsavgifterna, förutsätter nämnden,

att yrkesskadeförsäkringens andel i kostnaderna för socialförsäkringsdom-

stolen tills vidare bestrides med statsmedel. Skulle det befinnas önskvärt att

låta yrkesskadeförsäkringen bestrida nämnda kostnader anser nämnden,

att ungefärligen en fjärdedel av domstolens kostnader kan hänföras till

denna försäkring. Frågan i vad mån tilläggspensioneringen skall bestrida

viss del av kostnaderna för socialförsäkringsdomstolen anser nämnden vara

beroende av den lösning motsvarande fråga får för yrkesskadeförsäkringens

del. Skall tilläggspensioneringen bidraga till kostnaderna anser nämnden att

även dess andel bör utgöra en fjärdedel. Kostnaderna för domstolen i vad de

belöper å folkpensioneringen samt sjuk- och moderskapsförsäkringarna

finner nämnden böra stanna på statsverket, så länge nuvarande finansie­

ringssystem för dessa försäkringar äger bestånd.

Yttranden

Allmänt

Behovet av en snar reformering av socialförsäkringens administration

understrykes i ett stort antal remissyttranden.

Statskontoret

uttalar, att det

skulle ha varit önskvärt om resultatet av olika pågående utredningar kun­

nat avvaktas innan ställning tages till nämndens förslag, som i flera av­

seenden innebär genomgripande ändringar i en sedan länge tillämpad orga­

nisation. Statskontoret har emellertid kommit till den uppfattningen, att

den starkt ökade omfattningen av socialförsäkringen ställer sådana krav

på den lokala och den centrala administrationen, att det torde vara ofrån­

komligt att utbygga och effektivisera den nuvarande administrationen på

området för att den skall kunna fullgöra sina omfattande och betydelse­

fulla uppgifter.

Försäkringsinspektionen

finner det vara ställt utom varje

tvivel, att det föreligger behov av snabba reformer även om inte alla frågor

av materiell och lagteknisk natur inom socialförsäkringen ännu fått sin

lösning.

Länsstyrelsen i Värmlands län

anser det självklart, att den utveck­

ling som hittills ägt rum och alltjämt pågår på socialförsäkringens område

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

139

med nödvändighet kräver en omfattande omdaning och rationalisering av

socialförsäkringens organisation, om denna försäkring skall på ett i allo

tillfredsställande sätt kunna motsvara de anspråk, som i synnerhet efter

tilläggspensioneringens fulla ikraftträdande kommer att ställas på densam­

ma. I liknande ordalag uttrycker sig

länsstyrelserna i Södermanlands, Ös­

tergötlands, Skaraborgs, Västmanlands

och

Kopparbergs lån.

Administrationsnämndens förslag om en i princip enhetlig administra­

tion av de olika socialförsäkringsgrenarna vinner allmänt gillande i remiss­

yttrandena.

Statens organisationsnämnd

anför sålunda, att nämndens strä­

van att minska nuvarande splittring såväl lokalt som centralt i fråga om

den administrativa apparaten synes riktig. Även

försäkringsinspektionen

anser, att förslaget bygger på riktiga principer.

Länsstyrelsen i Örebro lån

finner de framlagda förslagen motiverade på ett synnerligen ingående och

övertygande sätt och anser dem väl ägnade att åstadkomma önskad förenk­

ling och effektivisering av de lokala och centrala organens verksamhetsfor­

mer samtidigt som allmänheten torde få sitt hjälpbehov snabbare och smi­

digare tillgodosett.

Svenska landstingsförbundet

och

Svenska landskommu­

nernas förbund

anser förslagen i stort sett väl avvägda och

Svenska stads­

förbundet

framhåller, att det särskilt efter genomförandet av den allmänna

tilläggspensioneringen har stått klart att det administrativa handhavandet

av de olika socialförsäkringsgrenarna måste samordnas och givas möjligast

rationella utformning. Även

Svenska socialvårdsförbundet

uttalar, att den

pågående utbyggnaden och omformningen av socialförsäkringsgrenarna

nödvändiggör en samordning och rationalisering.

En negativ inställning till administrationsnämndens förslag i fråga om

den administrativa samordningen intages endast av

pensionsstyrelsen,

som

inte anser sig kunna godtaga nämndens lösningar beträffande vare sig den

lokala eller den centrala organisationen.

Några remissorgan finner det beklagligt, att administrationsnämnden inte

ansett sig kunna upptaga frågan om en reform av yrkesskadeför­

säkringens administration. Sålunda yttrar

länsstyrelserna i

Södermanlands, Kalmar

och

Västmanlands län,

att det hade varit önskvärt

att även denna fråga kunnat bringas till sin lösning i detta sammanhang.

Riksförsäkringsanstalten

framhåller att frågan om en centralisering av

yrkesskadeförsäkringen till ett enda, statligt försäkringsorgan varit aktuell

strängt taget ända sedan tillkomsten av 1916 års lag om försäkring för

olycksfall i arbete och att redan 1920 och 1924 års riksdagar funnit det

obestridligt, att systemet med olycksfallsförsäkringens uppdelning på stat­

lig och enskild verksamhet visat sig medföra ej oväsentliga olägenheter i

åtskilliga avseenden. Anstalten erinrar vidare om centraliseringsfrågans be­

handling vid 1954 års riksdag och anser att ytterligare erfarenheter av vikt

rörande verkningarna av samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäk­

Kungl. Maj.ts proposition nr frö år 1961

140

ringarna inte står att vinna. De skäl, som redan för fyrtio år sedan anför­

des för en centralisering, har under den gångna tiden endast vuxit i styrka.

Främst genom tillkomsten under senare år av den allmänna sjukförsäk­

ringen och av försäkringen för allmän tilläggspension har socialförsäkrings­

systemet erhållit en struktur, som på ett helt annat sätt än tidigare påkallar

en gemensam central ledning av dess skilda delar. De ändringar, som över-

väges i fråga om yrkesskadeförsäkringens materiella innehåll, kan enligt

anstaltens mening inte väntas minska men väl än mer öka angelägenheten

av att en samordning även i organisatoriskt hänseende kommer till stånd.

Anstalten kan för sin del icke finna annat, än att varje skäl saknas för ett

fortsatt uppskov med statsmakternas beslut i saken. De i betänkandet be­

rörda administrativa besparingarna vid en centralisering av yrkesskadeför­

säkringen till en enda försäkringsinrättning finner anstalten konkret kunna

uttryckas så, att den statliga inrättningen skulle kunna övertaga bolagens

nuvarande verksamhet med en personalförstärkning, som icke uppgår till

hälften av bolagens sammanlagda personalstyrka. Bolagen bör givetvis,

framhåller anstalten, beredas skälig tid för avveckling av sin verksamhet.

Anstalten föreslår, att det beslut om yrkesskadeförsäkringens centralise­

ring till ett statligt organ, som bör fattas av 1961 års riksdag, får innebör­

den av ett principbeslut och att avvecklingstiden fastställes till cirka fem år.

Försäkringsinspektionen

understryker angelägenheten av att frågan om

yrkesskadeförsäkringens administrativa handhavande utan dröjsmål erhål­

ler sin lösning så snart yrkesskadeförsäkringens framtida omfattning och

beskaffenhet blivit avgjord.

Svenska sjukkasseförbundet

vill starkt fram­

hålla önskvärdheten av att de allmänna försäkringarna gives sådant mate­

riellt innehåll, att någon särskild yrkesskadeförsäkring inte blir erforder­

lig. Härigenom skulle, anför förbundet, möjlighet till en ytterligare förenk­

lad administration erhållas.

Försäkringsfunktionärernas förbund

uttalar,

att yrkesskadeförsäkringens inordnande i sjukkasseverksamheten är en

utveckling, som helt sammanfaller med den önskade rationaliseringen av

verksamheten, men anser i likhet med administrationsnämnden att frågan

om yrkesskadeförsäkringens organisation inte bör lösas nu.

En avvisande hållning till tanken på en centralisering av yrkesskadeför­

säkringens administration intar

Socialförsäkringsbolagens förening.

De inom

yrkesskadeförsäkringen förekommande betydande avgiftsvariationerna med­

för enligt föreningens mening den fördelen, att kostnaderna för yrkesska­

dorna kan på ett rättvist sätt fördelas mellan de verksamheter, där skador­

na inträffar. Existensen av flera försäkringsinrättningar har inneburit en

mycket sund konkurrens. En arbetsgivare, som inte är nöjd med det sätt

på vilket arbetet hos en försäkringsinrättning skötes, har möjlighet att

flytta sin försäkring till en annan försäkringsinrättning, vilket haft till

följd att försäkringsinrättningarna fått bemöda sig om en god skötsel av

sina försäkringsuppgifter. Föreningen finner starka skäl tala för att arbets­

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

141

givarna även i fortsättningen skall äga frihet att välja yrkesskadeförsäk-

ringsorgan. Det ter sig dock inte främmande för föreningen, att en viss kon­

centration av bolagens verksamhet till färre enheter konnner till stånd. För

bolagens ställningstagande till en dylik fråga finner föreningen önskvärt,

att bolagen på något längre sikt kan bedöma förutsättningarna för sitt ar­

bete. Även

Kooperativa förbundet

framhåller konkurrensens betydelse och

påpekar, att ännu svävande samordnings- och inkomstprövningsfrågor även

efter den 1955 genomförda samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeför­

säkringarna medfört en betydande skaderegleringsvolym. Denna kan dock

beräknas bli gradvis reducerad i den takt dessa frågor löses genom yrkes-

skadeförmånernas ersättande med lika eller bättre förmåner inom ramen

för andra socialförsäkringsgrenar. Det är därför enligt förbundets mening

motiverat att avvakta resultatet av pågående utredningsarbete inom 1958

års socialförsäkringskommitté innan frågan om yrkesskadeförsäkringens

framtida organisation upptages till behandling.

Den lokala organisationen

I fråga om sjukförsäkringens lokala organisation har

administrationsnämndens grundläggande uppfattning att de allmänna sjuk­

kassorna bör bli organ inte blott för sjuk- och moderskapsförsäkringarna

utan även för den allmänna pensioneringen nästan undantagslöst vunnit

remissorganens gillande.

Administrationsnämndens uttalande att någon åtgärd för de allmänna

sjukkassornas förstatligande inte nu bör vidtagas föranleder

instämmande från

riksförsäkringsanstalten,

som med ledning av erfaren­

heterna från den allmänna sjukförsäkringen vill vitsorda, att den hand­

lingsfrihet för kassorna, som den nuvarande organisationsformen medför,

i stort sett är till fördel för verksamheten. Anstalten framhåller dock lämp­

ligheten av att ett smidigt system erhålles för omflyttning av personal mel­

lan centralmyndigheten och sjukkassorna och föreslår att i sådant syfte

vissa specialregler meddelas i statliga löne- och pensionsbestämmelser och

att centralmyndigheten sedan bör tillse, att motsvarande bestämmelser in­

föres inom sjukkasseväsendet. Även

socialstyrelsen

anser, att ett förstatli­

gande ej bör ske nu. Styrelsen tillägger, att denna fråga även sammanhänger

med utformningen av skattesystemet och erinrar om att de sakkunniga föl­

en allmän översyn av beskattningssystemet fått till uppgift att överväga på

vad sätt ett ökat uttag av indirekta skatter bör ske i samband med mot­

svarande reduktion av direkta skatter och obligatoriska försäkringsavgif­

ter. Skulle en omdaning av sättet för socialförsäkringens finansiering kom­

ma att genomföras, kan därigenom frågan om sjukkassornas rättsliga ställ­

ning åter aktualiseras. De modifikationer i administrationen, som kan för­

anledas av kassornas förstatligande, bör enligt socialstyrelsens mening utan

större svårigheter kunna göras inom ramen för det av administrations-

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

142

nämnden föreslagna systemet.

Landsorganisationen

framhåller, att önske­

målet om en bättre risk- och avgiftsutjämning i och för sig synes motivera

att låta en central myndighet vara försäkringsgivare för hela riket men

ansluter sig till nämndens slutsats, att en sådan försäkringsform inte nu

bör genomföras. Till administrationsnämndens åsikt ansluter sig likaså

riksräkenskapsverket

samt

länsstyrelserna i Kopparbergs

och

Jämtlands

län.

I yttrandet från

Svenska sjukkasse förbundet

konstateras med tillfreds­

ställelse, att nämnden avvisat tanken på förstatligande, och framhålles, att

kassornas handlingsfrihet i nuvarande organisationsform varit till stort

gagn för verksamheten.

I flera yttranden förordas att en utredning rörande sjukkassornas ställ­

ning kommer till stånd inom en nära framtid.

Statskontoret

framhåller

sålunda att det rent principiellt torde vara riktigast, att organ med de upp­

gifter, som avses skola tillkomma sjukkassorna, är helt statliga. I administra­

tivt hänseende bör ett förstatligande av kassorna medföra väsentliga för­

delar. För ett slutligt ställningstagande torde emellertid krävas en utred­

ning om de olika frågor, som ett förstatligande aktualiserar.

Svenska stads­

förbundet

framhåller att de allmänna sjukkassorna genom de föreslagna

åtgärderna kommer att anförtros avgöranden av vittgående betydelse för

det allmänna och de enskilda medborgarna och att det med hänsyn därtill

är mindre tillfredsställande att kassornas rättsliga ställning är något oklar.

De skäl administrationsnämnden anfört för att ej nu upptaga frågan om

kassornas förstatligande finner förbundet värda allt beaktande men anser

att frågan om deras framtida, mera definitiva organisatoriska ställning ej

bör uppskjutas alltför länge.

TCO

anser att den föreslagna ordningen bör

ses som ett provisorium. Organisationen finner starka skäl tala för att den

lokala förvaltningen av lagfästa socialförsäkringar bör ha statlig karaktär

och fäster särskilt avseende vid att en smidig förvaltning förutsätter möj­

lighet till viss cirkulation mellan lokala organ och centralförvaltning, vil­

ket torde förutsätta att förvaltningen i sin helhet är statlig. Även

SACO

och

Statstjänstemannens riksförbund

förordar en snar omprövning av kassor­

nas ställning.

Försäkrings funktionärernas förbund

framhåller, att sjukkas­

sornas rättsliga ställning är av stor betydelse för de sjukkasseanställda och

deras förhandlingsrätt. Förbundet påpekar, att frågan om de anställdas

ämbetsansvar, som är avgörande för deras rätt att sfuta kollektivavtal, in. in.,

är oklar. Förbundet föreslår att sjukkassetjänstemännens rättsliga ställning

klart fixeras genom att man fastställer, att 1936 års lag om förenings- och

förhandlingsrätt skall äga tillämpning för samtliga anställda, som ej för­

ordnas av tillsynsmyndigheten. Förbundets förslag får stöd av

Landsorga­

nisationen.

Till förmån för ett förstatligande av sjukkassorna uttalar sig

pensions-

styrelsen,

som anser att administrationsnämnden anfört vägande skäl där­

för och att de skäl, som åberopats mot förstatligandet, inte är bärande och

Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1961

143

i varje fall inte bort hindra nämnden att förorda ett förstatligande så snart

som möjligt. Därest de föreslagna pensionsdelegationerna på av nämnden

förordat sätt skall anknytas till sjukkassorna finner pensionsstyrelsen ett

förstatligande av kassorna oundvikligt. Ett förstatligande av sjukkassorna

innan handhavandet av pensionsförsäkringen anförtros åt dem förordas av

besvärssakkunniga,

som anser att den av administrationsnämnden före­

slagna organisationsformen i stort sett skulle kunna tillämpas även vid

ett förstatligande. Skillnaden mellan en förstatligad socialförsäkringsför-

valtning och det av nämnden föreslagna systemet ligger sålunda, uttalar

besvärssakkunniga, inte på det organisatoriska planet utan det är andra

omständigheter som är avgörande. Enligt besvärssakkunnigas mening måste

man kräva att ärenden på ett så viktigt förvaltningsområde som socialför­

säkringen även i första instans handlägges under ämbetsansvar och att de

allmänna rättssäkerhetsgarantier, som gäller förfarandet i överinstanserna,

också vinner tillämpning å handläggningen i första instans. När det gäller

en förvaltningsgrens funktionsduglighet är det nämligen, yttrar de sak­

kunniga, i främsta rummet bottenorganisationen som fäller utslaget, sär­

skilt då det gäller ett förfarande med massärenden. Besvärssakkunniga

erinrar om att sjukkassorna ursprungligen bildats som privaträttsliga sam­

manslutningar och fortsätter:

Genom att de bibehöllos vid den allmänna sjukförsäkringens genomföran­

de erhölls en smidig övergång från enskild till offentlig förvaltning. Över­

gångsskedet är emellertid nu förbi, och tillkomsten av nya offentligrättsliga

uppgifter skapar ett nytt vid tidpunkten för den allmänna sjukförsäkrings-

reformen icke förutsett läge. Härvid är att beakta, att något behov av sjuk­

kassor av den historiskt betingade typen icke längre kan anses vara för han­

den. Det skulle då enligt de sakkunnigas mening framstå som än märkligare,

om den statliga socialförvaltningens mest betydelsefulla grenar skulle klädas

i privaträttslig dräkt utan annan egentlig anledning än den att sjukförsäk­

ringen i ett tidigare skede bedrivits av särskilda sjukkassor av privaträtts-

ligt ursprung. Administrationsnämnden synes själv icke ha varit främman­

de för tanken, att steget till öppet förstatligande förr eller senare måste

tagas. Emellertid vore det uppenbarligen dålig arbetsekonomi att icke redan

nu taga dctla steg, när ändå en genomgripande omgestaltning av sjukkas­

sorna måste komma till stånd.

Den ståndpunkt, som administrationsnämnden intar i frågan, huruvida

den framtida sjukkasseorganisationen bör grundas på enkassesyste-

m e t eller dubbelkassesystemet, och som innebär förslag om

övergång till enkassesystem, hälsas allmänt med stor tillfredsställelse av

remissorganen och kritiseras inte i något yttrande.

Riksförsäkringsanstal-

ten

finner uppenbart att stora fördelar, främst av administrativ natur, är

förenade med enkassesystemet och anser sig därför utan tvekan böra till­

styrka den föreslagna omläggningen. Anstalten betonar härvid, att lokal­

sjukkassorna fullgjort sina uppgifter på ett förtjänstfullt sätt och att det

huvudsakliga skälet för dessa kassors avveckling är all sjukkasseverksam-

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

heten är av sådan art och omfattning, att lokalsjukkassorna utgör alltför

små enheter.

Pensionsstyrelsen

erinrar om att styrelsen redan tidigare i

egenskap av tillsynsmyndighet för de erkända sjukkassorna framhållit, alt

dubbelkassesystemet måste anses tungrott, och finner att utvecklingen se­

dermera understrukit vikten av ifrågavarande reform.

Statens organisa­

tionsnamnet

uttalar, att ett genomförande av förslaget torde komma att

innebära en betydande redovisningsteknisk och administrativ rationalise­

ring.

Medicinalstyrelsen

finner en övergång till enkassesystem direkt på­

kallad och

besvärssakkunniga

anser, att sjukkassorna med nuvarande orga­

nisation inte äger förutsättningar att bemästra de uppgifter, som avses

komma att påläggas dem, varför en centralisering till större enheter är

nödvändig.

Svenska stadsförbundet

anser att förslaget endast torde med­

föra konsekvenser av klart positiv art och

Svenska landskommunernas för­

bund

finner den föreslagna ombildningen av sjukkassorna vara ur organi­

satorisk synpunkt ofrånkomlig oavsett behovet av en reform av socialför­

säkringens administration.

Svenska sjukkasseförbundet

framhåller att ett

enkassesystem är den ur bl. a. juridiska och administrativa synpunkter mest

rationella formen för sjukförsäkringens handhavande och att ett sådant

system måste byggas upp med centralsjukkassorna som grund. Förbundet

understryker administrationsnämndens uttalande att de försäkrades intresse

i främsta rummet bör beaktas och att omorganisationen sålunda inte får

leda till försämrad service. Även

Landsorganisationen

och

Försäkringsfunk-

tionärernas förbund

tillfogar i samband med tillstyrkan av förslaget, att

det är angeläget att vid övergången till det nya systemet bevara de fördelar

i servicehänseende, som den nuvarande organisationen erbjuder.

Svenska

landstingsförbundet

framhåller, att lokalsjukkassornas omvandling till

lokalkontor för centralsjukkassorna onekligen innebär ett försvagande av

sjukkasseväsendets karaktär av folkrörelse, vilket ur vissa synpunkter kan

beklagas, men att det å andra sidan måste konstateras, att förslaget inne­

bär en rationalisering, som ej gärna kan uppskjutas längre.

Länsstyrelsen i Jönköpings län

finner det angeläget att så stort utrymme

som möjligt lämnas för lekmannainflytandet i den lokala organisationen.

Samma synpunkt anföres av

länsstyrelsen i Kalmar län,

som dock tillägger

att man inte kan bortse från att kassornas uppgifter numera är övervägande

statliga och blir så i högre grad, om administrationsnämndens förslag ge­

nomföres, varför det är ofrånkomligt med ett starkt statligt medinflytande.

Nämndens förslag rörande lokalorganisationen synes länsstyrelsen inne­

bära en godtagbar lösning av den berörda intressekonflikten.

Riksförsäkringsanstalten

och

Svenska sjukkasseförbundet

delar admini­

strationsnämndens uppfattning att den ökning av möjligheterna att träffa

schematiserade ekonomiska uppgörelser mellan sjukkassor och andra or­

gan, som kan vinnas vid ett enkassesystem, bör tillvaratagas och föreslår

att dessa frågor göres till föremål för särskild utredning.

144

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

145

Förslaget rörande lokalsjukkassornas ombildning till lokalkontor

har ej föranlett någon erinran.

Riksförsäkringsanstalten

delar administra-

tionsnämndens uppfattning att lokalkontor måste finnas och att varje lokal­

kontor bör ha ett bestämt verksamhetsområde. Ett sådant område bör en­

ligt anstaltens mening även kunna omfatta del av kommun.

Svenska sjulc-

kasseförbnndet

anför samma synpunkter.

Några länsstyrelser

framhåller

angelägenheten av att ett tillräckligt antal lokalkontor inrättas för allmän­

hetens betjäning.

Den av administrationsnämnden berörda frågan, huruvida medlemsregist­

ret skall föras centralt hos länskassorna eller lokalt hos lokalkontoren har

enligt vad

riksförsäkringsanstalten

upplyser varit föremål för överväganden

inom anstalten i samråd med representanter för sjukkassorna. Vad därvid

framkommit ger anstalten anledning uttala, att en avveckling av lokalsjuk­

kassorna icke bör få en centralisering av medlemsregistren till följd.

Svens­

ka sjukkasseförbundet

finner det uppenbart att, om de försäkrades behov

av service och snabbhet i ärendenas handläggning skall tillgodoses, med­

lemsregistren som hittills bör föras vid lokalkontoren.

Förslaget om att knyta en rådgivande nämnd till lokalkontoren

tillstyr k es av många remissorgan.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

an­

ser, att en rådgivande nämnd med sin lokala kännedom och lokala anknyt­

ning har en viktig uppgift att fylla, och

länsstyrelsen i Västerbottens län

framhåller, att genom sådan nämnd kan det kommunala och lokala infly­

tandet även i fortsättningen tillgodoses.

Landsorganisationen

finner försla­

get väl motiverat och betonar angelägenheten av att dessa nämnder blir

aktivt arbetande organ även utåt på så sätt att de bl. a. bör taga initiativ

till information om socialförsäkringarnas funktion. Enligt

Svenska stads­

förbundets

mening bör vid utseendet av nämnderna tillses, att den social­

vårdande sakkunskapen inom kommunerna blir företrädd. Till de remiss­

organ, som tillstyrker förslaget om rådgivande nämnder hör också

riks­

försäkringsanstalten, socialstyrelsen, Svenska landskommunernas förbund

och

Svenska sjukkasseförbundet.

Ett par remissorgan förordar, att de rådgivande nämnderna närmare an-

knytes till den kommunala förvaltningen.

TCO

anser att nämnderna bör

utses på sådant sätt att största möjliga förankring hos allmänheten erhål-

les och finner det därför naturligt att kommunalnämnden eller socialnämn­

den på orten fungerar såsom rådgivande nämnd.

Försäkringsfunktionärer-

nas förbund

föreslår, att socialnämnderna får till uppgift att bland sina

ledamöter utse den rådgivande nämnden, varigenom garanti skulle skapas

för att nämndsledamöterna äger förutsättningar för sitt arbete.

Länsstyrel­

sen i Göteborgs och Bohus län

åberopar administrationsnämndens uttalande

att pensionsnämnderna bör kunna behållas för handläggning av inkomst-

prövade pensionsförmåner och anser, att pensionsnämnderna även bör

kunna fungera som rådgivande nämnder till sjukkassornas lokalkontor.

10 —

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 45

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

Emellertid uttalas också i flera fall tvekan om behovet av rådgivande

nämnder eller avstyr k es inrättandet av sådana nämnder.

Pensionssty-

relsen

finner det sannolikt att nämnderna inom några år blir utan större

praktisk betydelse. I liknande ordalag uttalar sig

Svenska socialvårdsför-

bundet. Medicinalstyrelsen

finner det tveksamt om bärande skäl för nämn­

dernas inrättande föreligger, och

Sveriges läkarförbund

tror inte att dessa

nämnder blir i stånd att uppbära de gamla lekmannatraditionerna inom

sjukförsäkringen.

Länsstyrelsen i Stockholms län

anser förslaget innebära

en överorganisation med hänsyn till de begränsade uppgifter, som tillagts

de rådgivande nämnderna. De lokala intressena bör enligt länsstyrelsens

mening lika väl kunna bevakas genom direkta förslag från kommunerna

till länssjukkassan, och länsstyrelsen anser det vidare kunna förutsättas,

att föreståndarna för de lokala kontoren har sådan kontakt med de kom­

munala myndigheterna att man under hand kan diskutera åtgärder, som

kan vara ägnade att befrämja verksamheten inom området. Liknande syn­

punkter framföres av

statskontoret

samt av

länsstyrelserna i Gotlands

och

Hallands län.

Förslaget om slopande av sjukkassas ombudsmöte betraktas av

remissorganen i regel som ett led i den föreslagna rationaliseringen av sjuk-

försäkringsorganisationen och tillstyr k es eller lämnas utan erinran

i det övervägande flertalet yttranden.

Försåkringsinspektionen

uttalar, att

dessa ombudsmöten säkerligen inneburit en viss demokratisk kontroll men

att administrationsnämnden otvivelaktigt har rätt i att det i längden knap­

past föreligger förutsättningar att i denna form hålla ett sådant inflytande

levande.

Några remissorgan uttalar sig för ombudsmötenas bibehållande under

åberopande dels av att administrationsnämndens förslag om att vissa sty­

relseledamöter och revisorer skall utses av landsting eller stadsfullmäktige

inte är tillfredsställande, dels att ett visst lekmannainflytande över förvalt­

ningen bör bevaras. Enligt

riksförsäkringsanstalten

är den nuvarande ord­

ningen med val genom ombud klart att föredraga framför den föreslagna

ordningen, eftersom utsikterna för att personer med särskilt intresse för

kassornas verksamhet väljes torde vara större om valet förrättas av om­

bud. Val av vissa styrelseledamöter och revisorer bör enligt anstaltens mening

vara ombudsmötes enda uppgift. Beviljandet av ansvarsfrihet anser anstal­

ten böra ersättas med den av nämnden föreslagna föreskriften om förbud

mot anställande av talan mot styrelseledamot efter det viss tid förflutit

från utgången av det kalenderår, då det förfarande å vilket talan grundas

ägt rum. Tiden bör dock enligt anstaltens mening kunna sättas till tre i stäl­

let för av nämnden föreslagna två år. Övriga på ombudsmöte nu ankomman­

de uppgifter finner anstalten böra handläggas i enlighet med nämndens för­

slag. Anstalten föreslår, att ombuden utses bland ledamöterna i de råd­

givande nämnderna och att ombuden då de sammanträder för val erhåller

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

147

aktuell information rörande kassans verksamhet och tillfälle att till diskus­

sion upptaga frågor som rör verksamheten. Om ombudsmötena utnyttjas

på angivet sätt, torde de enligt anstaltens mening komma att fylla en bety­

delsefull uppgift vid sidan av funktionen som valorgan.

Länsstyrelsen i

Kopparbergs län

uttalar, att de möjligheter till inflytande över verksamhe­

ten, som nu beredes genom ombudsmötena, innebär vissa värden inte minst

av ideell natur för de sjukförsäkrade. Ett sätt att låta de försäkrade känna

medinflytande i den nya organisationen finner länsstyrelsen vara att låta

vissa styrelseledamöter utses av ombud ur de rådgivande nämnderna. Där­

igenom minskar också enligt länsstyrelsens mening de eventuella intresse­

konflikter, som må kunna uppstå mellan landsting som huvudman för sjuk­

vården och sjukkassan som betalande part för denna vård.

Länsstyrelsen

i Jämtlands län

framhåller att de lekmannamässiga och lokala synpunkter­

na inte bör underskattas och förordar att ombudsmötena bibehålies med

i huvudsak samma uppgifter som nu.

Svenska sjukkasseförbnndet

anser

att den föreslagna omorganisationen i och för sig inte utgör något skäl att

frånhända sjukkassorna förtroendevalda representanter. Förbundet anser,

att det inte är lämpligt eller ändamålsenligt att inskränka möjligheterna

för personer, som blivit väl förtrogna med sjukkasseverksamheten, att fort­

sätta sitt för sjukförsäkringen gagnande arbete. Ombudsmöte bör därför

finnas och utse majoriteten av styrelseledamöter och revisorer. Även frågan

om godkännande av förvaltningen bör underställas ombudsmöte, enär valet

av styrelseledamöter är direkt avhängigt av frågan huruvida styrelsen på

rätt sätt skött kassans förvaltningsmässiga angelägenheter. Vidare bör om­

budsmöte fastställa förvaltningsstat, besluta i frågor rörande kassans stad­

gar och förrätta vissa övriga val, som kan förekomma inom verksamheten.

Ombudsmöte bör enligt förbundets mening utses av respektive fullmäktige­

församlingar, därvid ombuden i länskassorna utväljes bland ledamöterna

i de rådgivande nämnderna.

Landsorganisationen

föreslår, att ombudsmö­

tena behålles med samma funktioner som i den nuvarande organisationen.

Därmed skulle, framhåller landsorganisationen, sjukkassorna framför allt

få en självständig ställning i förhållande till sjukvårdens huvudmän, vilka

har ekonomiska intressen att bevaka gentemot sjukkassorna. Ombudsmöte­

na skulle kunna bestå av ledamöterna i de rådgivande nämnderna. I stad

utanför landsting bör ombudsmöte som hittills utses av stadsfullmäktige.

Försäkringsfunktionärernas förbund

uttalar sig i samma riktning.

Administrationsnämndens förslag i fråga om sju k kassest yrel-

s e s sammansättning godtages i allmänhet i remissyttrandena.

Genom att landsting resp. stadsfullmäktige utser styrelsemajoriteten stärkes

sambandet inom sjukvårdsområdena mellan sjukvården och sjukförsäk­

ringen, framhåller

försäkringsinspektionen,

som anser en sådan anordning

representera ett steg i rätt riktning. Det kan enligt inspektionens mening

ifrågasättas, om inte de sålunda utsedda styrelseledamöterna bör vara redo-

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

visningsskyldiga för sina uppdrag inför sina valkorporationer genom en

särskild rapport angående sjukförsäkringsverksamhetens bedrivande inom

området.

Svenska landskommunernas förbund

delar nämndens uppfattning

att landstingen bör utse flertalet av styrelseledamöterna och uttalar, att de

intressemotsättningar, som kan tänkas uppkomma mellan landsting och

sjukkassa, inte torde ligga på det planet, att det kan betraktas som olämp­

ligt att landstinget utser ledamöter i styrelsen. Snarare understrykes genom

en sådan ordning, framhåller förbundet, sambandet mellan sjukvården

och sjukförsäkringen.

Svenska landstingsförbundet

framhåller, att det efter

ett avskaffande av ombudsmötena blir sjukkassestyrelserna och främst de

landstingsval! ledamöterna som får svara för verksamhetens lokala an­

knytning och anpassning. Det ligger under sådana förhållanden vikt uppå,

att dessa styrelser tillförsäkras en relativt självständig ställning. Endast

härigenom kan, anför förbundet, förväntas en rationell ledning av verk­

samheten och ett verkligt intresse för uppgiften hos styrelsemedlemmarna.

Det bör enligt förbundets mening vara landstingen angeläget att vid val av

ledamöter så långt möjligt tillvarataga den stora fond av erfarenhet och

kunskaper, som finnes inom sjukkasserörelsens led.

Avvikande mening beträffande styrelsesammansättningen uttalar främst

de remissorgan, som förordat ombudsmötes bibehållande. Av de fyra sty­

relseledamöter, som enligt förslaget skall väljas utöver de av centralmyn­

digheten, medicinalstyrelsen och länsstyrelsen utsedda, bör enligt

riksför-

säkringsanstalten, länsstyrelsen i Kopparbergs län

och

Försäkringsfunk-

tionärernas förbund

landstinget resp. stadsfullmäktige utse en och ombuds­

mötet tre.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

föreslår, att två utses av lands­

tinget och två av ombudsmötet.

Svenska sjukkasseförbundet

förordar, att

ombudsmötet utser alla fyra samt att landstinget i stället för länsstyrelsen

utser en ledamot.

Landsorganisationen

anser att ombudsmötet liksom nu

bör utse styrelsemajoriteten.

Svenska socialvårdsförbundet

föreslår, att i styrelsen skall ingå en leda­

mot med praktisk erfarenhet och insikt i den allmänna socialvården.

TCO

förordar, att styrelsen får sådan sammansättning att samhällets intresse­

grupper blir representerade, och vill såsom förebild i detta hänseende peka

på länsarbetsnämnderna, vilka liksom sjukkassorna har nära anknytning

till arbetsmarknaden och förvärvslivet i övrigt.

Länsstyrelsen i Gotlands län

anser, att ordförandeskapet i sjukkassesty-

relsen och i den av administrationsnämnden föreslagna pensionsdelega-

tionen bör förenas hos samma person, och förordar med hänsyn härtill, att

styrelseordföranden förordnas av Kungl. Maj:t. Vid ett sådant alternativ

bör den ledamot utgå, som enligt förslaget skall tillsättas av länsstyrelsen.

Förslaget beträffande de s. k. merprestationerna, innebärande

att den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen enligt Konungens bestämman­

de skall kunna utvidgas att omfatta ersättning för sådana sjukvårdande åt­

148

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

149

gärder, som avses i 18 § SFL, har inte mött någon gensaga.

Riksförsäk-

ringsanstalten

framhåller dock att, om ifrågavarande förmåner liksom hit­

tills inte skall omfatta ersättning för den sjukes resekostnader, skäl före­

ligg61' att utgiva statsbidrag till kostnaderna. Då vid enkassesystem samma

avgifter till sjukvårdsförsäkringen kommer att uttagas av alla avgiftsskyl-

diga medlemmar inom en länskassa, kommer medlemmar, som inte eller

endast i ringa mån kan utnyttja förmånerna på grund av att tillgång till

ifrågavarande vård saknas å den ort där de är bosatta, att få bidraga till

kostnaderna med samma belopp som övriga medlemmar. Det sagda visar,

framhåller anstalten, att skäl föreligger att vid övergång till enkassesystem

i utjämnande syfte överväga statsbidrag vid vård jämlikt 18 § SFL även

om ändring av paragrafen inte vidtages. Liknande synpunkter anföres av

Svenska sjukkasseförbundet.

Inte heller de förenklingar av statsbidragen till sjukkassorna, som

föreslagits av administrationsnämnden, har föranlett någon erinran.

Riks-

1örsäkringsanstalten

framhåller, att det enligt nämndens förslag ändrade

medlemsbidraget bör sättas till lägst 9 kr. för medlem i samtliga kassor

med undantag av kassorna för de fyra nordligaste länen, där bidraget bör

vara lägst 11 kr. för medlem.

Svenska sjukkasseförbundet

finner det ange­

läget, att medlemsbidraget bestämmes till sådant belopp, att den minskning

av det totala statsbidraget, som blir en följd av att avgiftsersättnings- och

avgiftslindringsbidragen bortfaller, blir kompenserad.

Några remissorgan har upptagit den av administrationsnämnden icke be­

rörda frågan om sjukkassornas särskilda fristående fonder. Sådana

fonder finnes, anför

Svenska sjukkasseförbundet,

framför allt hos lokal-

sjukkassorna, och de har i regel sammanbragts av sjukförsäkrade inom

vissa lokalt begränsade områden före den allmänna sjukförsäkringens

ikraftträdande. Avkastningen av fonderna har disponerats efter lokalt be­

stämmande för vissa lokala ändamål. Förbundet anser att betryggande be­

stämmelser bör tillskapas för att möjliggöra, att avkastningen disponeras

på samma sätt som hittills. Det synes förbundet lämpligt, att bestämmelser

härom intages i kassornas stadgar och att rådgivande nämnden för den ort,

där sådan fond nu finnes, eller ledamöter av nämnden skall äga alt enligt

givna bestämmelser besluta om dispositionen av fondavkastningen.

Läns­

styrelsen i Kopparbergs län

anser likaså att de rådgivande nämnderna bör

ha det avgörande inflytandet vid beviljandet av bidrag ur dessa fonder.

Någon erinran mot vad som föreslagits om den tidpunkt då de föreslagna

ändringarna skall träda i kraft har ej framförts.

Svenska sjukkasse­

förbundet

understryker alt någon senare tidpunkt än den 1 januari 1962

knappast är tänkbar.

Administrationsnämndens förslag rörande pensioneringens lo­

kala organisation, som i huvudsak innebär att uppgiften att vara

pensioneringens lokalorgan skall överflyttas från pensionsnämnderna till

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

de allmänna sjukkassorna, har på något undantag när vunnit remissorga­

nens gillande, varvid i många yttranden framhålles, att förslaget möjliggör

en betydande förenkling och effektivisering av förvaltningen.

Försåkrings-

inspekiionen

finner det vara orealistiskt att i fortsättningen jämsides ha

en lokal organisation för sjuk- och moderskapsförsäkring samt en för folk-

och tilläggspensionering. Förslaget att sammanföra dessa försäkringar hos

sjukkassorna synes därför inspektionen välbetänkt.

Besvärssakkunniga

an­

ser naturligt och riktigt, att såväl ärenden rörande folk- och tilläggspen­

sionering som ärenden rörande den allmänna sjukförsäkringen i första

instans handlägges av ett och samma organ, och finner det vidare uppen­

bart, att de nuvarande sjukkassornas personella och materiella resurser

lämpligen bör tagas i anspråk framför pensionsnämndernas mera begrän­

sade tillgångar.

Svenska stadsförbundet

uttalar, att administrationsnämn-

den genom sina förslag i fråga om lokalorganisationen funnit en god lösning

på en rad svårbemästrade problem. Förslagens genomförande kommer vis­

serligen, framhåller förbundet, att medföra stora förändringar i bestående

förhållanden men detta faktum får givetvis inte utgöra hinder för tillska­

pandet av en rationell ordning på socialförsäkringens område. Enligt

Svens­

ka landskommunernas förbund

kan inga bärande skäl anföras mot att pen­

sionsnämndernas befattning med de icke inkomstprövade pensionsförmå­

nerna överföres på sjukkassorna. Slopas inkomstprövningen beträffande

invalidpensionerna bör även dessa pensionsärenden kunna anförtros åt kas­

sorna. Förbundet betonar emellertid, att de med pensioneringen samman­

hängande arbetsuppgifterna kommer att ställa särskilda krav på kassorna

inte blott i fråga om snabbhet vid ärendenas avgörande utan även beträffan­

de service åt de pensionssökande.

Den förordade administrativa samordningen avstyrkes av

pensionsstyrel-

sen,

som enligt vad i det följande närmare beröres inte anser sig kunna

godtaga den av nämnden föreslagna ordningen för invalidpensionsärendenas

handläggning och som befarar, att sjukkassorna inte kan bereda de pen­

sionssökande den hjälp, som pensionsnämndernas ordförande och ledamö­

ter nu lämnar. Styrelsen kritiserar den av nämnden ifrågasatta uppdel­

ningen i inkomstprövade och icke inkomstprövade pensionsärenden på skil­

da organ och finner särskilt detta förhållande leda till att den av nämnden

eftersträvade snabbheten blir en illusion.

I likhet med administrationsnämnden lägger remissorganen vid sin be­

dömning av lokaladministrationen i regel huvudvikten vid handläggningen

av ärenden rörande invalidpension, vilka enligt nämndens

förslag skall avgöras av de ombildade centralsjukkassorna genom en särskild

pensionsdelegation.

Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet

framhåller, att decentraliseringar är av största värde, inte minst inom so­

cialförsäkringens område, där den personliga kontakten mellan den enskil­

de och myndigheterna är mycket betydelsefull. Ärenden, innebärande prov­

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

151

ning av enskildas ansökningar bör i så stor utsträckning som möjligt för­

läggas till regionala organ. Den föreslagna decentraliseringen innebär också

en rationell avlastning från den ändå mycket omfattande centrala admini­

strationen. Utredningen anser, att centralsjukkassorna med den förstärk­

ning nämnden förordar även bör bli administrativt lämpliga organ.

Statens

organisationsnämnd

finner den föreslagna avvägningen av beslutanderätt

mellan lokal och central instans ändamålsenlig. Förslaget till inrättande

av särskilda pensionsdelegationer och förslaget till besvärsordning synes

enligt organisationsnämndens mening göra förskjutningen av beslutsfattan­

det till det lokala planet invändningsfri från rättssäkerhetssynpunkt.

De av administrationsnämnden angivna fördelarna med den föreslagna

handläggningsordningen i form av effektivare samordning med sjukförsäk­

ringen, ökade möjligheter att på ett tidigt stadium vidtaga rehabiliterings-

åtgärder och ökad snabbhet vid ärendenas avgörande understrykes i många

remissyttranden.

Länsstgrelsen i Stockholms län

anför sålunda, att den

administrativa samordning, som föreslagits i syfte att underlätta den mate­

riella samordningen, synes möjliggöra en kvalificerad handläggning redan

på det lokala planet. Såsom särskilt värdefullt betecknar länsstyrelsen de

goda möjligheterna till fortlöpande samråd med länens arbetsvärds- och

rehabiliteringsorgan. Vidare synes, fortsätter länsstyrelsen, genom decen­

traliseringen av ärendena till de ombildade centralsjukkassorna lättare kun­

na förebyggas en sådan eftersläpning i ärendenas handläggning, som för

närvarande råder och som medför ökat behov av socialhjälp i form av pen-

sionsförskott. På liknande sätt uttalar sig

länsstyrelserna i Södermanlands

och

Jämtlands län.

Enligt den uppfattning, som uttalas av

arbetsmarknads­

styrelsen,

torde den föreslagna regionala samorganisationen för sjuk- och

pensionsförsäkring bereda möjligheter till ett sådant samarbete med läns­

organen inom arbetsvärden, att rehabiliteringssynpunkter i större utsträck­

ning än nu kan bli beaktade. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att läns­

arbetsnämnderna och deras arbetsvårdsexpeditioner numera ombesörjer

den övervägande delen av arbetsmarknadsverkets arbetsvårdsverksamhet

i alla dess faser och även samarbetar med landsting och primärkommuner

i fråga om den arbetsvärd, som bedrives av dessa. Länsarbetsnämnderna

har därför överblick över samtliga de resurser, som står till buds med av­

seende å arbetsvärd. Arbetsmarknadsstyrelsen anmärker dock, att läns­

arbetsnämnderna för närvarande saknar erforderliga resurser att i någon

större utsträckning medverka vid behandlingen av rehabiliterings- och pen-

sionsärenden inom socialförsäkringen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

yttrar, att vissa med den nuvarande ordningen förenade fördelar, bl. a.

pensionsnämndernas goda personkännedom, går förlorade genom den före­

slagna koncentrationen av pensionsärendena till länsplanet och att försla­

get på visst sätt innebär en centralisering genom att ärendena flyttas från

kommunplanet. Länsstyrelsen anser dock, att övervägande skäl talar för

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

152

att reformen kommer till stånd. Länsstyrelsen hänvisar härvid särskilt till

att den mera medicinskt betonade invaliditetsprövning, som förväntas bli

resultatet av nu pågående utredning i ämnet, föranleder behov av läkar-

expertis och nära samarbete med de arbetsvårdande organen.

Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län

finner det uppenbart, att de två av landsting eller

stadsfullmäktige valda ledamöterna i de föreslagna pensionsdelegationerna

inte kan bidraga till utredningen på samma sätt som är möjligt för leda­

möter i de lokala pensionsnämnderna. Handläggningen av invalidpensions-

ärenden synes länsstyrelsen kunna främjas genom en förberedande hand­

läggning på det lokala planet. Eftersom enligt administrationsnämndens

förslag pensionsnämnderna skall kunna behållas, ligger enligt länsstyrel­

sens mening den tanken nära, att pensionsnämnderna förlänas samma

position i förhållande till sjukkassorna som de nu intager gentemot pen-

sionsstyrelsen.

Sveriges läkarförbund

framhåller, att en logisk samordning av de olika

socialförsäkringsformerna underlättar läkarnas medverkan inom socialför­

säkringen. En för den sjuke smidig övergång från sjukförsäkrings- till pen-

sionsstadiet skulle bli en naturlig och välkommen följd av den samordning

som nu förestår. Förbundet anser, att pensionsnämndernas samarbete med

och betydelse för läkarna har varit ringa och att nämndernas försvinnande

därför knappast kommer att märkas för läkarnas del. Den hittillsvarande

centrala bedömningen av pensionsfallen har dock, uttalar förbundet, haft

fördelen att vara enhetlig för hela landet och har verkat utslagsgivande på

ett mera självklart sätt än som kan väntas bli fallet vid en decentraliserad

verksamhet. Emellertid talar enligt förbundets mening så mycket för en

decentralisering att vissa risker för begynnelsesvårigheter av olika slag

måste accepteras, om man överhuvudtaget skall kunna genomföra en ratio­

nellt uppbyggd förvaltningsplan.

Vissa betänkligheter mot en decentralisering uttalas av

riksförsäkrings-

anstalten,

som framhåller att en invaliditetsbedömning av den art, som

nämnden synes räkna med, blir en vansklig uppgift. Vad den medicinska

sidan beträffar kräves synnerligen ingående kunskaper och erfarenheter

inom olika specialiteter, som få läkare torde besitta. Pensionsdelegationer­

na måste också förfoga över högt kvalificerade föredragande med gedigna

erfarenheter av förekommande problem. Svårigheterna att på relativt kort

tid bygga upp en invalidpensionering med decentraliserad handläggning

torde alltså vara avsevärda, uttalar anstalten, som dock säger sig sakna

anledning att utgå från att en central handläggning skulle fungera bättre.

Vid en decentralisering blir det emellertid av betydande vikt, att central­

myndigheten får möjligheter att på olika vägar effektivt verka för pensio­

neringens sunda utveckling.

Statskontoret

uttalar, att den föreslagna decen­

traliseringen kommer att medföra risk för bristande enhetlighet i bedöman­

det av ärendena. Det hade varit önskvärt att kunna avvakta resultatet av

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

153

pågående utredning rörande innebörden av invalidpensionsbegreppet och

Övriga med invalidpensioneringen sammanhängande spörsmål innan slut­

lig ställning tages. De skäl nämnden anfört för en utflyttning av handlägg­

ningen av och beslutanderätten i dessa ärenden till sjukkassorna finner

emellertid statskontoret böra tillmätas sådan betydelse, att de anförda be­

tänkligheterna får vika. Statskontoret framhåller dock, att det är av vikt

att centralmyndigheten på olika sätt verkar för en enhetlig lagtillämpning.

Försäkringsrådet

ifrågasätter, huruvida man genom den av nämnden före­

slagna ordningen erhåller den snabbaste handläggningen av ärendena. Om

erforderlig utredning verkställes regionalt, kan en efterföljande central be­

handling ske fortlöpande samtidigt som hög expertis omedelbart kan fin­

nas tillgänglig. Den likformiga behandlingen av förmåner, som gäller hela

befolkningen, bör inte få eftersättas. Ett regionalt överutnyttjande av in­

validpensioneringen kan enligt rådets uppfattning befaras vid den föreslag­

na decentraliseringen. Försäkringsrådet finner emellertid nämndens förslag

kunna godtagas med hänsyn till önskvärdheten av rehabiliteringsåtgärder

på ett tidigt stadium ävensom till sambandet mellan sjukförsäkringen och

invalidpensioneringen.

En centraliserad bedömning av invalidpensionsärendena förordas av

So­

cialförsäkringsbolagens förening,

som anser att sjukkassorna bör vara alle­

nast utredande organ. Enligt föreningens mening är det inte tillfredsstäl­

lande, att en sjukkassa beslutar i ett invalidpensionsärende, där kassan i

egenskap av försäkringsgivare inom sjukförsäkringen har ett ekonomiskt

intresse. Framför allt finner dock föreningen kravet på enhetlighet i be­

dömningen tala för en centraliserad handläggning.

Pensionsstgrelsen,

vilken som förut nämnts motsätter sig ett överföran­

de av pensionsärendenas handläggning från pensionsnämnderna till sjuk­

kassorna, finner det fullt klart, att invaliditetsbedömningen och rehabilite­

ringen kommer att bli särskilt komplicerade med hänsyn såväl till de nya

kategorier, vilka kommer under bedömning efter införandet av tilläggs­

pensioneringen och inkomstprövningens slopande, som till de ändrade

grunderna för invaliditetsbedömningen. Styrelsen vänder sig dock mot ad-

ministrationsnämndens uppfattning att borttagandet av inkomstprövningen

skulle framtvinga en mera medicinskt betonad invaliditetsprövning. Vad

nämnden anför ger enligt styrelsens mening vid handen, att invaliditets-

begreppet även i fortsättningen skall konstrueras som en arbetsinvaliditet,

och i sådant fall är det inte den medicinska defekten i och för sig, som blir

avgörande för invaliditeten eller för dess gradering, utan vad sökanden

bedömes kunna utföra för arbete. För bedömandet av arbetsförmågan i

tveksamma fall räcker inte den expertis, som de föreslagna pensionsdele-

gationerna utrustats med eller må ha tillfälle att rådfråga. För ändamålet

behövs, yttrar styrelsen, speciella sjukhus, där patienten jämsides med att

han erhåller vård och arbetsträning underkastas en samtidig medicinsk

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

154

och arbetsbetonad utredning av arbetsförmågan. Styrelsen framhåller, att

mycket litet ännu åstadkommits på detta område och att man därför står

föga beredd att möta de svårigheter, som en nykonstruktion av invaliditets-

begreppet och ett genomförande av tilläggspensioneringen kommer att med­

föra. Dessa svårigheter måste enligt styrelsens mening bli mångdubbelt

större om man tillskapar pensionsdelegationerna, vilka ej har någon erfa­

renhet på området och saknar den nuvarande pensionsorganisationens per­

son- och lokalkännedom. Även risken för oenhetlighet i avgörandena på­

talas av styrelsen, som anser att denna risk inte kan undanröjas enbart

genom instruktion och inspektion, allra minst vid starten. Skall en hand­

läggning av invaliditetsprövningen ske på länsplanet måste, uttalar styrel­

sen, samtliga ärenden åtminstone under en övergångstid underställas den

centrala myndigheten för granskning.

Ett inrättande av pensionsdelegationer enligt vad administra-

tionsnämnden föreslagit har såsom av den föregående redogörelsen fram­

går i regel tillstyrkts.

I några remissyttranden framföres erinringar mot delegationer av den

angivna arten.

Pensionsstyrelsen

anser sålunda att, om sjukkassorna ej

förstatligas och man ändå vill ha ett länsorgan för invalidpensioneringen,

ett statligt organ bör tillskapas utanför sjukkassorna.

Länsstyrelsen i Skara­

borgs län

anmärker, att pensionsdelegations ställning i förhållande till sjuk­

kassans styrelse inte framgår av förslaget. Enligt länsstyrelsens mening bör

pensionsdelegationen vara en delegation inom styrelsen, bestående av tre

av styrelsen utsedda ledamöter, kompletterad med en förtroendeläkare hos

kassan samt en av medicinalstyrelsen utsedd läkare. Länsstyrelsen befarar,

att svårigheter eljest kan uppstå med hänsyn till att den av nämnden före­

slagna delegationen skall utnyttja samma tjänstemän som kassans styrelse.

Besvärssakkunniga

uttalar, att även om sjukkassorna tills vidare bibehålies

vid sin privaträttsliga form torde den föreslagna organisationen med pen-

sionsdelegation inte böra förverkligas. Besvärssakkunniga utvecklar sina

synpunkter sålunda.

Den tillämnade pensionsdelegationen kan uppfattas på olika sätt. Nära

till hands ligger att betrakta denna som ett fristående statligt organ med

viss samordning med sjukkassans kansli. Delegationen avses skola vara till­

satt av offentliga organ och bestå av en av Kungl. Maj :t förordnad ordfö­

rande, två av medicinalstyrelsen direkt eller indirekt utsedda läkare samt

två landstingsvalda medlemmar. Att beteckna ett dylikt organ som en

inom

den formellt privaträttsliga sjukkassan inrättad delegation synes märkligt

och kan lätt leda till oklarhet och komplikationer med avseende å t. ex.

ämbetsansvar och förfarandegrundsatser.

Olika lösningar kunna tänkas. En utväg är att låta det i invalidpensions-

ärenden beslutande organet uttryckligen få ställning som en regional stat­

lig nämnd av en typ, varpå finnas många exempel på andra håll. Den skulle

emellertid i sin verksamhet äga rätt att utnyttja vederbörande sjukkassas

administrativa apparat.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

155

En annan organisatorisk lösning vore att i realiteten uppspalta sjukkas­

sans beslutanderätt på två organ. Dessa borde emellertid då icke, såsom

administrationsnämnden föreslagit, vara två sidoordnade av varandra helt

oberoende topporgan — en styrelse och en pensionsdelegation. En sådan

ordning skulle strida mot alla vedertagna organisatoriska grundsatser. En

sjukkassa måste utåt framstå såsom en organisatorisk enhet. Med hänsyn

härtill borde formellt endast ett beslutande organ finnas, men med olika

sammansättning vid prövning t. ex. av sjukförsäkringsärenden och av in-

validpensionsärenden. Sjukkassans styrelse skulle förslagsvis kunna förde­

las å två sektioner — en för allmänna ärenden och en för invalidpensions-

ärenden. I princip borde dock samma person fungera som ordförande i alla

slag av ärenden. Intet hindrar däremot, att en vice ordförande förordnas

med särskild tanke på invalidpensionsärendena.

Även

länsstyrelsen i Gotlands län

påtalar, att delegationen enligt försla­

get inte behöver ha någon ledamot gemensam med sjukkassestyrelsen, trots

att delegationen är konstruerad såsom ett inom kassan inrättat organ. En

både saklig och formell förbättring kan enligt länsstyrelsens mening erhål­

las genom att ordförandeskapet i styrelse och delegation förenas hos en och

samma person.

Förslaget om att en hos sjukkassan anställd, av centralmyndigheten ut­

sedd tjänsteman skall vara föredragande i pensionsdelegation godtages i

allmänhet.

Riksförsäkringsanstalten

och

pensionsstyrelsen

framhåller, att

en betydande del av ansvaret för invalidpensioneringens handhavande kom­

mer att vila på föredraganden och att hans ställning därför bör förstärkas

genom att han blir ledamot av delegationen. Samma uppfattning uttalas av

statskontoret, riksräkenskapsverket

och

SACO.

Även

medicinalstyrelsen

förordar ledamotskap för föredraganden och ifrågasätter dessutom om inte

föredraganden bör vara statsanställd.

Försäkringsrådet

anser att tjänsten

som föredragande bör vara statlig, varigenom föredragandens ställning blir

förstärkt och en önskvärd cirkulation av tjänstemän mellan sjukkassorna

samt centralmyndigheten och förvaltningen i övrigt främjas.

Beträffande pensionsdelegationernas sammansättning i övrigt uttalar

statskontoret,

att avgörande för en tillfredsställande prövning av invalid­

pensionsärendena är att till delegationerna knytes medicinsk expertis med

sådan erfarenhet att garantier finnes för en enhetlig medicinsk bedömning.

Samma mening uttalas av

medicinalstyrelsen,

som vidare anför.

Att kassans förtroendeläkare bör ingå som ledamot synes riktigt med

tanke på att han oftast har god kännedom om de personers hälsotillstånd,

vilka bli föremål för bedömning. För närvarande är det nära nog regel att

förtroendeläkaren utväljes ur allmänläkarnas led, en praxis som enligt sty­

relsens mening är att förorda även i fortsättningen, särskilt med hänsyn

till den allmänbedömning av fallen, som är önskvärd, och det remissför­

farande i specialfall som kommer att krävas. Vidare torde i delegationen

erfordras tillgång till sakkunskap främst i specialiteterna internmedicin

och psykiatri. Medicinalstyrelsen anser, att utom förtroendeläkaren bör som

läkarledamot i första hand ifrågakomma en överläkare i internmedicin

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

156

och i andra hand en psykiater, eventuellt som suppleant med skyldighet

att inträda vid handläggning av psykiatriska fall. För specialistbedömning

i övrigt torde ärendena ta remitteras till annan medicinsk expertis, som står

tillbuds å orten eller eljest. Tillgången på sådan expertis torde ställa sig

något olika i skilda delar av landet, dock knappast i sådan grad att allvar­

liga olägenheter därav behöva befaras uppstå.

Den föreslagna sammansättningen av pensionsdelegationerna synes enligt

Sveriges läkarförbund

garantera att en ingående kunskap om de medicinska

orsakerna till arbetsoförmåga, om möjligheterna till positiva rehabiliterings-

åtgärder etc. i möjligaste mån skall stå till förfogande vid ärendenas av­

görande. Förbundet finner det riktigt, att en förtroendeläkare hos sjuk­

kassan ingår som ledamot, enär denne kommer att vara bäst underrättad

om de enskilda fallens medicinska situation, och finner det även ändamåls­

enligt, att ytterligare en kvalificerad läkare, förslagsvis en sjukhusläkare

vid centrallasarett eller regionsjukhus, tillhör delegationen. Förbundet är

övertygat om att det skall bli möjligt att åstadkomma en god läkarrepre-

sentation i delegationen.

Riksförsäkringsanstalten

anser, att den ene av

läkarledamöterna bör representera den slutna vården med hänsyn till att

behov kan komma att föreligga att snabbt få in en pensionssökande på sjuk-

vårdsanstalt för undersökning.

Svenska sjukkasseförbundet

finner det inte

lämpligt att fastslå, att förtroendeläkare skall tillhöra delegationen.

Pen-

sionsstyrelsen

ifrågasätter om förtroendeläkarna, som i regel är tjänsteläka­

re och vilkas sakkunskap i allmänhet är inriktad på helt andra samhälle­

liga frågor, utgör den lämpligaste expertisen för delegationens arbetsupp­

gifter.

Länsstyrelsen i Gotlands län

anser, att möjligheterna att tidigt insätta

arbetsvårdande åtgärder skulle bli bättre tillvaratagna och arbetsvårdsfrå-

gornas betydelse starkare poängterad, om länsarbetsnämnden finge rätt att

utse en ledamot. Även

riksförsäkringsanstalten

och

försäkringsinspektionen

framhåller, att representanten för länsarbetsnämnden bör vara ledamot. En­

ligt försäkringsinspektionens mening bör även sjukkassedirektören vara

ledamot.

Socialstyrelsen

understryker administrationsnänmdens uttalande att in-

validpensionsärendena kräver ett noggrant beaktande av bl. a. sociala syn­

punkter och föreslår, att även socialvårdskonsulenten efter ordförandens

bestämmande skall närvara vid behandling av vissa ärenden.

Länsstyrelsen

i Jämtlands län

uttalar, att socialvårdskonsulenten regelmässigt bör när­

vara vid delegationens sammanträden.

Svenska socialvårds förbundet

anser,

att i en delegation bör ingå en ledamot med praktiska erfarenheter och in­

sikter från den allmänna socialvården. Även

Svenska stadsförbundet

fram­

håller angelägenheten av att den socialvårdande sakkunskapen blir före­

trädd.

Svenska sjukkasseförbundet

föreslår, att sjukkassas ombudsmöte i stäl­

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

157

let för landsting eller stad utser två ledamöter, varvid hinder ej bör möta

att utse ledamöter av kassans styrelse.

Landsorganisationen

hemställer att

delegationsledamöterna förordnas av Kungl. Maj :t med hänsyn till att såväl

folk- som tilläggspensioneringarna är riksomfattande socialförsäkringar och

att pensionsdelegationernas kompetensområde är klart avgränsat från sjuk-

kassestyrelsernas. Därvid hör ordföranden utses utan förslag, en läkare

efter förslag av medicinalstyrelsen och ytterligare en läkare efter förslag

av sjukkassestyrelsen. Övriga ledamöter bör utses efter förslag av riks­

organisationer av arbetstagare och arbetsgivare. Såvitt landsorganisationen

kan finna, är det av betydelse att pensionsdelegationerna tillföres personer

med erfarenhet av och kunskaper om arbetsmarknaden och de uppfattningar

som finnes inom dessa intresseorganisationer. Även

TCO

finner starka skäl

tala för att företrädare för de olika intressegrupperingarna på arbetsmark­

naden ingår i delegationen och erinrar om att i motsvarande organ inom

ramen för tjänstepensionsanordningar av skilda slag representanter för så­

väl löntagarsidan som arbetsgivarsidan alltid ingår.

Länsstyrelsen i Norr­

bottens lön

förordar likaså att i delegationerna skall ingå av arbetsmark-

nadsparterna utsedda ledamöter.

Riksförbundet för partiellt arbetsföra

öns­

kar en bredare representation och framhåller att organisationer inom nä­

ringslivet, fackliga organisationer på arbetstagar- och arbetsgivarsidan även­

som de handikappades organisationer besitter mycken erfarenhet och sak­

kunskap i de frågor, som skall ankomma på pensionsdelegationerna.

Beträffande officialprövningen uttalar

riksförsäkringsanstalten,

att det i

vart fall under den första tiden är ofrånkomligt att centralmyndigheten får

möjlighet att vid behov ålägga pensionsdelegationerna att insända ärenden

till myndigheten för granskning.

Medicinalstyrelsen

finner garantier böra

skapas för att tveksamma fall verkligen blir underställda centralmyndig-

hetens prövning och förordar att denna myndighet erhåller rätt att utfärda

föreskrifter i sådant syfte. Medicinalstyrelsen anser för sin del, att under­

ställning främst bör äga rum i de fall då läkarledamöterna inte är eniga. I

Övriga fall bör förslagsvis två ledamöter kunna påfordra underställning.

Försäkringsrådet

anser att föredraganden bör ha befogenhet och skyl­

dighet att anföra besvär, om han finner delegationens beslut avvika från

gällande bestämmelser eller stadgad praxis. Härigenom anser rådet erfor­

derlig kontinuitet och likformighet vid ärendenas behandling kunna upp­

nås. Även

pensionsstyrelsen

förordar besvärsrätt för föredraganden.

Mot förslaget om att ärenden rörande ålderspension,

barnpension och icke inkomstprövad änkepension

skall handläggas av de allmänna sjukkassorna göres erinran endast av

pensionsstyrelsen,

som icke anser sig kunna tillstyrka en överflyttning av

pensionsärenden till sjukkassorna.

Adininistrationsnämndens åsikt att handläggningen av ä r ende n r ö -

rande inkomstprövade folkpensionsf ö r in å ner i någon

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

158

Kungl. Maj:ts proposition nr ko år 1961

form bör anknytas till den kommunala förvaltningen delas av många re­

missorgan. Genom en sådan anordning kan, framhåller

länsstyrelsen i

Gävleborgs län,

omkastningar i den lokala organisationen undvikas i ett

läge, då de materiella rättsreglerna är under omprövning. Att de kommu­

nala myndigheterna beredes möjlighet att, särskilt i övergångsskedet till

en fullständig samordning, i erforderlig utsträckning bibehålla pensions-

nämnderna fastän i helt kommunal regi finner länsstyrelsen vara en för­

del.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

anser det mindre lämpligt att överflytta

pensionsärenden till socialnämnd och förordar därför att pensionsnämn-

derna skall vara obligatoriska så länge inkomstprövningen kvarstår.

Flera

länsstyrelser

anser emellertid att pensionsnämnderna bör kunna avskaffas

och beslutanderätten i de inkomstprövade ärendena anförtros socialnämn­

derna.

Åtskilliga remissorgan finner det otillfredsställande, att pensionsärenden

splittras mellan sjukkassor och kommuner.

Svenska socialvårds förbundet

anser, att en sådan ordning skapar administrativa svårigheter, verkar för­

virrande för allmänheten och medför betydande olägenheter i övrigt ur

servicesynpunkt. Det är därför enligt förbundets mening i hög grad önsk­

värt, att alla möjligheter i fråga om pensioneringens finansiering och orga­

nisation, som tillåter att hela pensionsarbetet överföres på sjukkassorna,

överväges och tillvaratages.

Svenska sjukkasseförbundet

är av samma me­

ning och föreslår, att kommun tills vidare bör få rätt att till sjukkassa

överlåta handläggningen av ifrågavarande ärenden.

Svenska landskommu­

nernas förbund

anser likaså, att alla pensionsärenden bör handläggas av

sjukkassorna, men finner sig inte kunna förorda en sådan lösning beträf­

fande de inkomstprövade pensionsförmånerna så länge kommunerna skall

bidraga till kostnaderna. Enligt

statskontorets

mening bör övervägas att

anförtro de ifrågavarande ärendenas handläggning åt pensionsdelegatio-

nerna, varvid det kommunala inflytandet på förmånernas beviljande skulle

kunna bevaras genom någon form av kommunal representation.

Länssty­

relsen i Jämtlands län

ifrågasätter om inte sjukkassorna kan handlägga

dessa ärenden sedan vederbörande kommun fastställt de grunder, efter

vilka förmånerna skall utgå. Även

socialstyrelsen

understryker angelägen­

heten av att handläggningen av socialförsäkringsfrågor på det lokala planet

sammanföres till ett organ.

Pensionsstyrelsen

framhåller däremot att statens andel i kostnaderna

för de inkomstprövade förmånerna uppgår till betydande belopp och att

det därför inte finnes möjlighet att låta dessa förmåner handläggas på sätt

administrationsnämnden förutsatt. Intill dess annat finansieringssätt be­

slutats måste enligt styrelsens mening den nuvarande pensionsnämnds- och

ombudsorganisationen i någon form kvarstå.

Bortsett från pensionsstyrelsens sistnämnda uttalande, göres ingen in­

vändning mot att avveckla anordningen med pensionsstyrelsens

159

oi tsombud. Skulle ombudsorganisationen slopas bör ombuden enligt

pensionsstyrelsens

mening på lämpligt sätt kompenseras.

Mot förslaget att de nya reglerna för handläggning av pensionsärenden

skall träda i kraft den 1 juli 1962 har någon erinran inte framställts.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

Centraladministrationen

Administrationsnämndens förslag att riksförsäkringsanstal-

ten och pensionsstyrelsen skall sammanslås till ett

ämbetsverk har med ett undantag tillstyrkts eller lämnats utan

erinran. I remissyttrandena framhålles allmänt att en sådan verkssam-

manslagning får ses som en naturlig följd av den förordade administra­

tiv samordningen pa det lokala planet och av den eftersträvade samord­

ningen över huvud taget mellan de olika socialförsäkringsgrenarna. Även

de möjligheter till rationaliseringar, som sammanslagningen medför, har

ansetts starkt tala för förslaget. Det framhålles emellertid också av flera

remissorgan, bl. a. av

riksförsäkringsanstalten, statskontoret

och

statens

organisationsnämnd,

att på grund av ämbetsverkets storlek och dess om­

fattande arbetsuppgifter stora svårigheter kan möta för verksledningen att

följa och leda verksamheten.

Pensionsstyrelsen

är det enda remissorgan som intar en negativ håll­

ning till verkssammanslagningen. Styrelsen anser, att det föreslagna ver­

ket blir för stort och tungrott samt kommer att få befattning med åtskil­

liga heterogena arbetsuppgifter, varjämte nya sådana uppgifter kan till­

komma och medföra en väsentlig merbelastning å administrationen. En­

ligt pensionsstyrelsens mening bör man i stället överväga att omfördela

arbetsuppgifterna mellan de båda nuvarande ämbetsverken, varvid till det

ena verket kunde förläggas sjukförsäkring, invalidpensionering och yr­

kesskadeförsäkring i vad avser förmånsbeviljande och till det andra ver­

ket ålders- och familjepensionering samt den centrala utbetalningen av

förmåner och uppbörden av arbetsgivaravgifter beträffande samtliga för-

säkringsgrenar. Sistnämnda verk bör också enligt pensionsstyrelsens me­

ning tillföras de arbetsuppgifter, som ankommer på delegationen för pen­

sionsutbetalning.

Betiäffande sistnämnda delegation uttalar

statens organisationsnämnd,

att fleia omständigheter talar för att delegationens arbete omhänderha-

ves av det nya ämbetsverket.

Riksförsäkringsanstalten

anser däremot i lik­

het med administrationsnämnden, alt delegationen fortfarande bör vara

ett fristående organ.

Arbetsmarknadsstyrelsen

påtalar, att den del av den invaliditetsföre-

veiksamheten som benämnes näringshjälp nu administreras av

både pensionsstyrelsen och arbetsmarknadsverket. I samband med omor­

ganisationen av pensioneringens centralmyndighet bör denna splittring

borttagas och näringshjälpens handhavande helt förläggas till arbetsmark-

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

nadsverket.

Medicinalstyrelsen

uttalar sig också för en successiv överflytt­

ning av hela näringshjälpen till arbetsmarknadsverket. Även

De blindas

förening

framhåller, att en samordning av näringshjälpsverksamheten är

angelägen.

Administrationsnämndens förslag, att de av riksförsäkringsanstalten och

fullmäktige för folkpensioneringsfonden förvaltade fonderna i fortsättning­

en skall knytas till socialförsäkringens centralmyndighet och där omhän-

derhas av gemensamma fullmäktige, har i allmänhet ej föranlett någon

erinran i remissyttrandena.

Förscikringsinspektionen

anser dock, att fond­

förvaltningen är så väsensskild från centralmyndighetens huvudsakliga

verksamhet, att det borde vara mest ändamålsenligt att överlämna fondför­

valtningen till ett organ som uteslutande ägnar sig åt uppgifter av denna

art. Inspektionen förordar en anknytning i någon form till den allmänna

pensionsfondens förvaltning. En samordning av försäkrings- och fondför-

valtningsverksamheten finner

statskontoret

naturlig så länge behov finnes

att placera fondmedel i företag, vilkas verksamhet är till gagn för social­

försäkringen men som inte kan erbjuda fullgod säkerhet eller betala lika

hög ränta som den normalt tillämpade. Statskontoret anser likväl, att det

redan nu bör övervägas att avskaffa folkpensioneringsfonden eller åtminsto­

ne omvandla dess tillgångar i ett tillgodohavande hos riksgäldskontoret.

Sistnämnda uppfattning uttalas också av

bank- och fondinspektionen.

I fråga om tidpunkten för verkssammanslagningen anmärker

riksför­

säkringsanstalten,

att tiden för förberedelsearbetet blir synnerligen knapp,

därest det nya verket skall träda i funktion den 1 juli 1961, men att om­

ställningarna på det lokala planet och den korta tid, inom vilken verket

måste bereda sig för de nya arbetsuppgifterna, gör att en tvångssituation

uppkommit.

Pensionsstyrelsen

anser dock, att en sammanslagning ej be­

höver göras tidigare än den 1 januari 1962.

Det nya verket bör enligt

riksförsäkringsanstaltens

mening benämnas

riksförsäkringsverket.

TCO

anser att namnet riksförsäkringsanstalten kan

bibehållas.

Besvärssakkunniga

anmärker att ordet verk vanligen beteck­

nar en hel förvaltningsgren med central myndighet och dess lokalorgan

samt föreslår benämningen socialförsäkringsstyrelsen.

Administrationsnämndens förslag, att det nya ämbetsverkets

ledning skall utövas av en särskild verks styrelse, bestående av verkets

chef och souschef samt fem av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter har i all­

mänhet tillstyrkts.

Statskontoret

ifrågasätter om verkets uppgifter

är sådana, att det kräves lekmannainslag, men framhåller att det stora

antalet byråchefer talar mot att dessa tillhör verksstyrelsen. Statskonto­

ret godtar förslaget, varvid avgörande varit angelägenheten att ge verket

parlamentarisk förankring.

Svenska arbetsgivareföreningen

anser det vara

en fundamental brist, att arbetsmarknadsparterna enligt förslaget skall

sakna självständig rätt att bli företrädda i verksstyrelsen.

Landsorgani-

161

sationen

hemställer, att lekmannarepresentanterna förordnas av Kungl.

Maj:t efter förslag av intresseorganisationer.

Arbetsmarknadsstyrelsen

och

TCO

förordar likaså, att som lekmän utses representanter för sådana or­

ganisationer. Förslaget om en särskild styrelse avstyrkes av

riksför-

säkringsanstalten,

som inte kan finna, att denna speciella form av verks-

styrelse skulle vara bättre ägnad att bemästra de uppgifter, som föresla­

gits ankomma på sådan styrelse, än en verksstyrelse av sedvanligt slag.

Försäkringsrådet, riksräkenskapsverket

och

länsstyrelsen i Gotlands län

anser inte heller att skäl föreligger för att avvika från den vanligen före­

kommande styrelseformen.

I fråga om ordningen för ärendenas avgörande uttalar

riksförsäkringsanstalten,

att endast viktigare lag - och författningsfrågor

bör hänskj utas till verksstyrelsen och att samma begränsning bör gälla

beträffande organisationsfrågor. Mindre betydelsefulla ändringar i allmän­

na grunder för avlönings- och pensionsförhållanden bör kunna avgöras

utan styrelsens medverkan. I styrelseplenum bör enligt anstaltens me­

ning föredraganden och, om ärende föredrages av annan än avdelnings­

chef, jämväl avdelningschefen äga rösträtt. Vidare bör allmänt gälla, att

vid ärendes handläggning närvarande avdelnings- eller byråchef, som icke

äger rösträtt i ärendet, skall vara skyldig att i förekommande fall skrift­

ligen anmäla avvikande mening.

Statskontoret

framhåller, att på verks­

styrelsen bör ankomma endast ärenden av stor vikt eller principiell in­

nebörd. Verksstyrelsen bör därför ej belastas med utnämnings- och place-

ringsfrågor rörande personalen. I betraktande av den numera tillämpade

ordningen för handläggning av frågor avseende allmänna grunder för av­

lönings- och pensionsförhållanden bör ej heller dylika ärenden ankomma

på verksstyrelsen. I denna bör föredraganden ha rätt och skyldighet att

giva särskild mening till känna. Även

försäkringsinspektionen

anser att

föredragande i verksstyrelsen bör ha reservationsrätt.

Statens organisa-

tionsnämnd

anser det lämpligt, att även utnämnings- och placeringsfrå-

gor rörande befattningar i den lägre byrådirektörsgraden A 24 handläg-

ges av verksstyrelsen.

Försäkringsrådet

uttalar sig för en mera noggrann

avgränsning av verksstyrelsens kompetensområde och anför, att det exem­

pelvis inte kan anses lämpligt att verksstyrelsen inkopplas på rena skade-

regleringsärenden. Inte heller bör enligt rådets mening verksstyrelsen hand­

lägga utnämnings- och placeringsfrågor.

Förslaget att giva det nya verket en funktionell indelning

har ej föranlett någon erinran.

Den föreslagna uppdelningen av verket på tre avdelningar har

likaså allmänt godtagits.

Statens organisationsnämnd

framhåller, att det

stora byråantalet, som torde vara oundvikligt i varje fall under ett mång­

årigt initialskede, motiverar att vissa byråer sammanslås till avdelningar

under eu avdelningschef. Organisationsnämnden ifrågasätter dock, huru-

11—

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr

45

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

162

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

vida detta är nödvändigt i fråga om de tre byråerna tillhörande den före­

slagna besvärsavdelningen. En handläggning av besvärsärenden i avdel-

ningsplenum synes enligt organisationsnämndens mening kunna undva­

ras utan att verksplenum tillföres alltför många besvärsärenden.

Statens

lönenämnd

ifrågasätter, om inte överdirektören borde kunna fullgöra av-

delningschefsfunktioner inom såväl den administrativa avdelningen som

besvärsavdelningen. Beträffande besvärsavdelningen betonar

besvärssak-

kunniga

angelägenheten av att denna avdelning tillerkännes en i förhål­

lande till verkets övriga avdelningar fristående ställning. Det torde, anför

besvärssakkunniga, numera framstå såsom principiellt mindre tillfreds­

ställande om hos en och samma myndighet sammanblandas rättsskipning

och administrativ ledning då det gäller utpräglade rättsfrågor. Det synes

därför lämpligt att inom det nya verket särhålla besvärsprövningen från

tillsynsuppgifter och liknande åligganden. Då en särskild besvärsavdelning

föreslås skola inrättas föreligger till skillnad mot vad eljest vanligen är

fallet gynnsamma organisatoriska förutsättningar att särhålla den rätts-

tillämpande uppgiften från den rent administrerande och det är av vikt

att dessa förutsättningar tillvaratages.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

förutsätter att indelningen i avdelningar, byråer och sektioner inte nu fast­

låses utan att verket så småningom uppbygges under medverkan av bl. a.

det statliga rationaliseringsverket.

Riksförsäkringsanstalten

anför, att överdirektörens placering som chef

för den administrativa avdelningen avsevärt begränsar hans möjligheter

att fungera som souschef för hela verket, överdirektören bör därför en­

ligt anstaltens mening givas en fristående ställning direkt under general­

direktören medan den administrativa avdelningen bör erhålla en egen av­

delningschef. Vid sådant arrangemang bör organisationssektionen ställas

under överdirektörens direkta ledning. Även

SACO

anser, att en särskild

tjänst som chef för den administrativa avdelningen bör inrättas.

Beträffande de föreslagna lönegradsplaceringarna för befattningshavarna

inom verkets ledning konstaterar

försäkringsinspektionen

med tillfreds­

ställelse, att förslaget upptager ett antal högt kvalificerade tjänster, men

framhåller, att skillnaden i förhållande till enskilda försäkringsföretag,

där frekvensen av höga löner är avsevärt större, likväl blir betydande. In­

spektionen finner det vara angeläget, att det nya verket redan från början

erhåller tillräcklig expertis på de ledande posterna, och betonar, att ned-

prutningar av nämndens förslag kan äventyra organisationens ekonomiska

effektivitet.

Statens lönenämnd

har inte blivit övertygad om att högre lö­

negrad än B 7 är motiverad för generaldirektörsbefattningen. Mot den fö­

reslagna löneställningen för överdirektören har lönenämnden ingen erin­

ran under förutsättning att han, såsom lönenämnden förordat, skall vara

chef även för besvärsavdelningen. Lönenämnden godtar lönegradsplace-

ringen för chefen för försäkringsavdelningen men har ej funnit bärande

163

skäl för att någon byråchef placeras i högre lönegrad än B 1 eller för en

tillämpning av förordnandeformen i större utsträckning vid ifrågavarande

verk än inom statsförvaltningen i övrigt.

Statskontoret

uttalar, att förord­

nandetjänster bör ifrågakomma endast för generaldirektören, överdirek­

tören och avdelningscheferna.

Pensionsstyrelsen

kan inte finna en diffe­

rentiering av byråchefernas lönegradsplacering befogad men framhåller an­

gelägenheten av att byråcheferna erhåller sådan löneställning, att man kan

förvärva dugande personer. Någon anledning att ej tillerkänna byråchef

ordinarie tjänsteställning anser pensionsstyrelsen inte föreligga.

Riksför-

säkringsanstalte

n föreslår, att i lönegrad B 3 placeras utöver de av nämn­

den angivna tre byråcheferna även byråchefen å utbetalningsbyrån. Av-

byråcheferna bör enligt anstaltens mening åtta vara ordinarie och tre extra

ordinarie.

Beträffande den administrativa avdelningen betvivlar

pen­

sionsstyrelsen,

att den redan från början kan få en mer slutgiltig form

med hänsyn till de många spörsmål, som måste uppkomma under över­

gångstiden och som berör avdelningens byråer. Avdelningens personalbe­

hov' torde därför under denna tid bli större än vad administrationsnämn-

den räknat med och sannolikt torde man bli nödsakad att behålla hela el­

ler större delen av den personal i lägre grader, som för motsvarande upp­

gifter nu finnes hos de båda ämbetsverken.

Kanslibyråns organisation finner

riksförsäkringsanstalten

alltför

snävt tilltagen. På den föreslagna personalsektionen, som anstalten anser

bör benämnas kanslisektionen, kommer att krävas ytterligare minst en

högre befattningshavare, varför en förste byråsekreteraretjänst i lönegrad

A 23 bör inrättas. Dessutom är anstalten övertygad om att en personal­

konsulent, med vilken personalen kan rådgöra i tjänstefrågor och i frågor

rörande privatlivet, och som ej betraktas såsom en befattningshavare som

tillvaratar enbart verkets intressen, skulle undanröja många personliga

svårigheter, som nedsätter eller borttager arbetsförmågan. En sådan kon­

sulent torde till en början kunna vara anställd på halvtid. Anstalten an­

ser vidare expeditionsvakts- och biträdespersonalen å personalregister och

kameralkontor vara alltför lågt beräknad. Även

pensionsstyrelsen

yrkar,

att å personalsektionen inrättas eu tjänst i lönegrad A 23, och framhåller

därvid, att å sektionen måste finnas ytterligare en högre befattnings­

havare, som är väl insatt i personalfrågorna och kan bemästra de ofta

komplicerade problem, som uppstår vid handhavandet av så stor personal

som det här är fråga om.

SACO

föreslår, att byrådirektörs tjänsten å per-

sonalsektionen placeras i lönegrad A 26 och att sektionen därjämte för-

stärkes med eu förste byråsekreterare i lönegrad A 23.

Statens lönenämnd

kan inte tillstyrka högre löneställning än A 23 för cheferna för personal-

och kameral sektionerna.

I fråga om lagbyrån anser

pensionsstyrelsen,

att de båda sektions-

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

164

föreståndarna bör placeras i lönegrad A 26. Styrelsen framhåller, att före­

ståndaren för utredningssektionen måste äga synnerligen goda kunskaper

inte blott beträffande verkets speciella och vittomfattande arbetsuppgifter

utan även om gällande lagstiftning och förhållanden på det sociala området

över huvud taget samt på olika andra områden, som kan beröras av de re­

misser verket får att besvara. I fråga om föreståndaren för ombudsmanna-

sektionen anför pensionsstyrelsen, att tilläggspensioneringen kommer att

medföra mycket kvalificerade spörsmål i fråga om regress- och återkravs-

ärenden, förande av talan vid domstol m. m. och att ombudsmannen som

motpart får ett nytt klientel med helt andra möjligheter att skaffa sig kva­

lificerade juridiska biträden.

Riksförsäkringsanstalten

och

SACO

föreslår

likaså, att föreståndaren för ombudsmannasektionen placeras i lönegrad

A 26.

Statens lönenämnd

finner sig inte kunna tillstyrka högre löneställning

än A 23 för föreståndaren för utredningssektionen.

Vad beträffar tillsynsbyrån finner

riksförsäkringsanstalten

oför­

klarligt att administrationsnämnden velat minska biträdespersonalen. Den

föreslagna omläggningen av sjukkasseorganisationen medför inte, såsom

administrationsnämnden gjort gällande, någon arbetsxninskning. Tvärtom

måste förutses att omläggningen medför ökade påfrestningar genom att det

led i tillsynsverksamheten, som representerats av länscentralsjukkassorna,

försvinner medan behovet av tillsyn kvarstår oförändrat. Anstalten fram­

håller vidare att anstaltens pensionsförsäkringsbyrå, vars uppgifter enligt

nämndens förslag i huvudsak skall övertagas av tillsynsbyrån, alltsedan sin

tillblivelse är hårt sysselsatt med att bygga upp tilläggspensioneringens ad­

ministration och att behovet av sådan verksamhet kommer att kvarstå under

lång tid framöver. Om byråns verksamhet redan den 1 juli 1961 skall över­

tagas av tillsynsbyrån utan någon personalförstärkning, kommer arbetet

med pensioneringens uppbyggnad att splittras och dess effektivitet där­

igenom att äventyras. Härtill kommer, anför anstalten, att arbetet med sjuk­

kassorna och deras omorganisation under flera år kommer att taga all av

nämnden för tillsynsbyrån beräknad högre personal i anspråk. Anstalten

föreslår därför, att de tre högre tjänster, nämligen en byråchefstjänst, en

byrådirektörstjänst i lönegrad A 24 och en förste byråsekreteraretjänst i

lönegrad A 23, vilka inrättats för tilläggspensioneringens räkning, tills vi­

dare utnyttjas som dubbleringsförordnanden å tillsynsbyrån. SACO före­

slår, att pensionsförsäkringsbyrån övergångsvis behålles oförändrad. Or­

ganisationen förordar också en förstärkning av tillsynsbyråns inspektions-

sektion genom att sektionens föreståndare placeras i lönegrad A 26 samt

sektionen ytterligare tillföres två förste byråsekreterare, varav en i löne­

grad A 23 och en i lönegrad A 21.

Till förslaget om att överflytta de arbetsuppgifter, som nu ankommer på

servicedetaljen för sjömän, till en sjukkassa, förslagsvis till sjukkassan i

■Göteborg, är

riksförsäkringsanstalten

inte beredd att taga ställning.

Svenska

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

165

Kungl. Maj:t.'i proposition nr 45 år 1961

sjukkasseförbundet

anser det ändamålsenligt att berörda kassa övertar

dessa arbetsuppgifter. Förslaget tillstyrkes också av

Svenska sjöfolksför-

bundet.

Den av administrationsnämnden föreslagna personaluppsättningen på

organ is a tion ssektionen är enligt

riksförsäkringsanstaltens

me­

ning erforderlig enbart för en effektiv rationaliseringsverksamhet inom det

nya verket. Även sjukkasseområdet är emellertid enligt riksförsäkringsan­

staltens erfarenhet i stort behov av rationalisering. Anstalten anser därför,

att organisationssektionen, utöver vad nämnden föreslagit, bör förfoga över

ytterligare en tjänst i lönegrad A 23 och en tjänst i lönegrad A 21. Verket

bör därjämte äga möjlighet att anlita teknisk expertis utanför statsförvalt­

ningen, vartill medel bör anvisas. SACO anser jämväl en personalförstärk­

ning erforderlig om sektionen på ett effektivt sätt skall kunna fullgöra sina

uppgifter och föreslår, att sektionen tillföres ytterligare en byrådirektör i

lönegrad A 24, två förste byråsekreterare i lönegrad A 23 och en förste byrå­

sekreterare i lönegrad A 21, varvid den ene byrådirektören bör förestå or­

ganisationsarbetet inom verket och den andre motsvarande arbetsuppgifter

för lokalorganens räkning.

Statens lönenåmnd

förordar att sektionen inlem­

mas i kanslibyrån, och anser, att sektionsföreståndaren bör placeras i löne­

grad A 24.

Att verkets amanuenspersonal redovisas under administrativa

avdelningen anser

riksförsäkringsanstalten

förknippat med vissa fördelar.

En förutsättning för nyrekrytering av sådan personal är dock, framhåller

anstalten, att de övertaliga amanuenser, som kommer att kvarstå i tjänst,

inte i sådan grad får täcka de föreslagna femton amanuenstjänsterna, att

nyanställning förhindras.

Beträffande försäk ringsavdelningen framhåller

riksförsäk­

ringsanstalten,

att verkets databehandlingsanläggning, som enligt förslaget

skall tillhöra utbetalningsbyrån, skall betjäna såväl denna byrå som avgifts-

byrån och matematisk-statistiska byrån och efter hand torde få uppgifter

för andra byråer inom verket. Med anledning härav bär ifrågavarande enhet

enligt anstaltens mening stå under direkt ledning av chefen för försäkrings-

avdelningen och ej tillhöra viss byrå.

Förslaget rörande avgiftsbyrån har ej föranlett några erinringar.

Riksräkenskapsverket

förklarar sig dela administrationsnämndens upp­

fattning om angelägenheten av att byråns revisionsverksamhet gentemot av-

giftspliktiga arbetsgivare nära samordnas med den bokföringsgranskning,

som åvilar skattemyndigheterna.

Riksskattenämnden

framhåller, att det

med den för närvarande knappa tillgången på revisionspersonal vid länssty­

relsernas taxeringssektioner föreligger stora svårigheter att genomföra den

av nämnden förordade samordningen. Man bör sålunda inte utgå från att

skattemyndigheternas granskningsverksamhct skall göra eu särskild re­

visionsverksamhet gentemot avgiftspliktiga arbetsgivare överflödig. Riks-

166

Kungl. Maj:ts proposition nr i5 år 1961

skattenämnden finner det därför angeläget, att hos det nya verket inrättas

tjänster för revisionspersonal åtminstone till samma antal, som för närva­

rande gäller för riksförsäkringsanstalten. Även

länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län

förordar en samverkan i kontrollhänseende men finner det

tveksamt om taxerings- och uppbördsmyndigheterna med nuvarande perso­

nalresurser kan medverka vid avgiftskontrollen i den omfattning som nämn­

den avser. Enligt den mening, som uttalas av

länsstyrelsen i Skaraborgs

län,

måste det betecknas som otillfredsställande, att inte en närmare sam­

ordning kommit till stånd av den kontrollverksamhet, som i både beskatt­

nings- och socialförsäkringshänseende riktas mot arbetsgivarna. Länssty­

relsen anser bättre effektivitet i kontrollen av socialförsäkringsavgifterna

och mindre besvär för arbetsgivarna kunna vinnas genom att kontrollen

anförtros beskattningsmyndigheternas revisionspersonal och förordar en

närmare utredning av frågan.

I den föreslagna utbetalningsbyrån kommer, framhåller

pen-

sionsstyrelsen,

stommen att utgöras av pensions-, utbetalnings- och revi-

sionsavdelningarna inom styrelsens nuvarande försäkringsbyrå. Dessa av­

delningars personalbehov kan för närvarande beräknas till omkring 220

tjänstemän, varav endast de tre avdelningsföreståndarna är placerade i

högre lönegrad än A 19. Den i jämförelse med andra motsvarande befatt­

ningar låga lönegradsplaceringen och de dåliga befordringsutsikterna har

medfört svårigheter för styrelsen att förvärva och behålla kvalificerad per­

sonal. Den föreslagna utbetalningsbyrån kommer, anmärker pensionssty-

relsen, att intaga en ogynnsam ställning i personalhänseende i förhållande

till ämbetsverket i övrigt. Det är för pensionsstyrelsen uppenbart att byrån

är i behov av en kraftig upprustning. Denna sammanhänger med den erfor­

derliga personalförstärkningen å byrån i samband med övergången till en

helt ny maskinteknik, som blir en följd av den beslutade anskaffningen av en

datamaskinanläggning. Pensionsstyrelsen hänvisar till sin petitaskrivelse för

budgetåret 1961/62 och en särskild skrivelse med framställning om ökad

personal å ifrågavarande byrå till följd av bl. a. berörda maskinanskaff­

ning, vilka skrivelser kommer att redovisas i ett senare sammanhang. Den

av nämnden till utbetalningssektionen förlagda kommunbidragsdetaljen bör

enligt pensionsstyrelsens mening överföras till den föreslagna kontrollsek­

tionen. Pensionsstyrelsen betvivlar, att det blir möjligt att avveckla den nu­

varande registeravdelningen i den takt nämnden tänkt sig. Beträffande

denna avdelning framhåller pensionsstyrelsen vidare att 12 befattnings­

havare är sysselsatta med förgranskning av inkomna pensionsärenden.

Denna förgranskning ävensom visst annat inom styrelsen förekommande

granskningsarbete sker delvis i syfte att undvika felaktiga utbetalningar.

Pensionsstyrelsen ifrågasätter om inte denna centrala kontroll även efter

ett genomförande av de föreslagna ändringarna av pensioneringens lokal­

organisation bör åtminstone tills vidare behållas och personal härför be-

räknas.

SACO

förordar, att föreståndaren för sektionen för frågor om be­

talningsmottagare placeras i lönegrad A 24.

Administrationsnämndens förslag i fråga om matematisk-statis-

tiska byrån kännetecknas av minskningar inom såväl högre som

lägre personalgrupper, uttalar

riksförsäkringsanstalten

och anmärker, att

underlag för sådan minskning inte finnes frånsett ett mindre antal biträ-

destjänster på maskindetaljen. Den med matematiska och statistiska göro-

mål för närvarande sysselsatta, kvalificerade personalen inom riksförsäk­

ringsanstalten och pensionsstyrelsen har anstalten uppskattat till minst 8

befattningshavare mot vilka nämnden ställer allenast sex befattningshavare

i ett läge, då arbetsuppgifterna utökas med tilläggspensioneringen. Anstal­

ten avstyrker bestämt en sådan personalminskning. Vidare erinrar anstal­

ten om att byrådirektörstjänsten å yrkesskadeförsäkringssektionen numera

höjts till lönegrad A 26 och samma lönegrad anser anstalten i likhet med

nämnden motiverad även för byrådirektören å sjuk- och pensionsförsäk-

ringssektionen. Med hänsyn till att byrådirektören å den tekniska sektionen

måste uppfylla andra kompetenskrav än byråns chef och till löneläget för

kvalificerad personal med teknisk utbildning bör tjänsten enligt anstal­

tens mening vara placerad i lönegrad A 26.

SACO

anser det inte möjligt

att såsom nämnden föreslagit framdeles minska den högre personalen å

yrkesskadeförsäkringssektionen med en förste aktuarie i lönegrad A 21

och förordar att den ena av de båda aktuarietjänsterna i denna lönegrad

höjes till lönegrad A 23. Organisationen finner det vidare nödvändigt att

denna sektion även i fortsättningen förestås av en byrådirektör i lönegrad

A 26. Å sjuk- och pensionsförsäkringssektionen anser organisationen, att

antalet högre tjänster under sektionsföreståndaren bör vara tre förste

aktuarier i lönegrad A 23 och en förste aktuarie i lönegrad A 21, dvs.

samma antal befattningshavare som för närvarande är sysselsatta med

sjuk- och pensionsstatistik m. m. inom riksförsäkringsanstalten och pen­

sionsstyrelsen.

Försäkringsinspektionen

betonar angelägenheten av att den

matematisk-statistiska byrån erhåller tillräckligt kvalificerad arbetsstyrka

och förklarar sig ha fått det bestämda intrycket att motsvarande byrå

inom riksförsäkringsanstalten gör ett mycket gott arbete inom ramen för

sina resurser men att dessa är otillräckliga t. ex. för ett sådant statis­

tiskt utnyttjande av sjukkassematerialet, som borde krävas med hänsyn

till behovet av eu god informationsbas för planeringen av såväl socialför­

säkringen som sjukvården.

Statens lönenämnd

finner med hänsyn till vad

nämnden anfört i fråga om arbetsuppgifterna för föreståndarna för yrkes­

skadeförsäkringssektionen och sjuk- och pensionsförsäkringssektionen alt

högre lönegradsplacering än A 24 inte är motiverad för dessa tjänster.

Chefen för den sektion för frivillig försäkring, som före­

slås av administrationsnämnden, anses av

statens lönenämnd

böra vara

placerad i lönegrad A 24. Löncnämnden förordar, att denna sektion tillföres

någon av försäkringsavdelningens byråer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

167

168

Vad administrationsnänmden anfört beträffande ämbetsverkets två ska-

deregleringsbyråer har ej föranlett någon erinran.

I fråga om den på besvärsa v delningen placerade allmänna

byrån anser

riksförsäkringsanstalten

tveksamt om upplysningsverksam­

heten bör koncentreras till denna byrå. I avbidan på vidare erfarenheter fin­

ner anstalten det lämpligast att upplysningsverksamheten ombesörjes av

den personal, som handlägger ärenden av det slag frågan gäller. Däremot

föreslår riksförsäkringsanstalten, att medel anvisas till en pressombuds-

mannatjänst. Anstalten framhåller, att verket måste stå rustat för att kunna

på sakligt och lättillgängligt sätt informera allmänheten och att bättre möj­

ligheter måste skapas för verket att deltaga i pressdebatten på verkets opi-

nionsmässigt känsliga arbetsområde. En sådan verksamhet kan enligt an­

staltens mening inte framgångsrikt bedrivas annat än genom pressombuds­

man.

Pensions styrelsen

finner sig inte kunna dela administrationsnäinn-

dens tveksamhet rörande det framtida behovet av en särskild byrå för de

arbetsuppgifter, som avses skola ankomma på den allmänna byrån. Med

hänsyn framför allt till rehabiliteringsverksamhetens betydelse för social­

försäkringen bör även framdeles arbetet ledas av en befattningshavare i by­

råchefs lönegrad. Pensionsstyrelsen förordar att den efterkontrollsektion,

som enligt förslaget skall tillföras första besvärsbyran, i stället anknytes till

den allmänna byrån med hänsyn till efterkontrollärendenas nära samman­

hang med frågan om rehabilitering av vederbörande pensionstagare.

Beträffande personalen å den allmänna byrån anmärker

statens löne-

nämnd,

att förslaget upptager två förste byråsekreteraretjänster i lönegrad

A 23 å försäkringspliktssektionen, innebärande ökning med en sådan tjänst

i förhållande till nuvarande organisation utan att motivering härför lämnats.

I fråga om de båda besvärsbyråerna yttrar

riksförsäkringsan­

stalten,

att nämnden synes ha varit alltför optimistisk, då den beräknat att

fyra besvärsgrupper skall kunna handlägga 5 000 pensionsärenden per år.

Ärendenas svårighetsgrad kommer, framhåller anstalten, att vara avsevärt

större än inom den nuvarande folkpensioneringen. Härtill kommer att

nämndens beräkningar baserats på antalet ärenden, avgjorda av personal

som för närvarande inte har att sätta till en stor del av sin arbetstid för

deltagande i inspektioner, utbildnings- och upplysningsverksamhet m. m.,

vilket måste bli fallet i fortsättningen. Särskilt stora påfrestningar kommer

att göra sig gällande under de första åren, då praxis skall byggas upp genom

avgörande av besvärsärenden och upptagande av underställda ärenden till

prövning. Vad beträffar sjukförsäkringsärendena är någon minskning inte

att förvänta och dessa ärenden sysselsätter nu fem besvärsgrupper, varför

nämndens förslag innebär en minskning med en grupp. Enär anstalten för­

utser betydligt större ärendevolym och lägre avverkningstakt än nämnden

beräknat, måste anstalten för sin del påyrka en personalökning. Anstalten

föreslår, att besvärsgruppernas antal i enlighet med nämndens förslag be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1961

169

stämmes till åtta men att i varje grupp skall ingå en byrådirektör, en förste

byråsekreterare i lönegrad A 23 och en förste byråsekreterare i lönegrad

A 21. Byrådirektören bör vara placerad i lönegrad A 26. Anstalten framhål­

ler vikten av att löneställningen för ifrågavarande personal blir så hög, att

verket undviker att fungera som genomgångsstation till de högre befatt­

ningarna inom lokalorganisationen i sådan utsträckning, att verkets egna

funktionsmöjligheter försvagas. Anstalten påpekar att den fulla utbyggna­

den av besvärsbyråerna inte omedelbart blir aktuell men att tid inte får

försittas då det gäller att lära upp de tjänstemän, som skall handlägga pen-

sionsärenden inom såväl verket som lokalorganisationen. Vidare bör beak­

tas att verket måste tillhandagå socialförsäkringsdomstolen med kvalifi­

cerade föredragande och att verkets utbildnings- och upplysningsverksam­

het bland pensionsdelegationerna måste förberedas. Det är därför nödvän­

digt att i vart fall andra besvärsbyrån redan den 1 juli 1961 förstärkes så

att byråns fem besvärsgrupper får den av anstalten föreslagna samman­

sättningen.

Pensionsstyrelsen

anser att föreståndare å besvärsgrupp inom

den föreslagna första besvärsbyrån bör vara placerad i lönegrad A 26.

SACO

förordar, att en besvärsgrupp skall bestå av två befattningshavare med sam­

ma lönegradsplacering, eftersom båda skall handlägga lika kvalificerade

ärenden och gemensamt besluta i varje ärende. Med hänsyn till att ärendena

genom förstärkningen av den lokala organisationen i regel kommer att vara

av tveksam och komplicerad natur, bör tjänsterna inte vara placerade lägre

än i A 24.

Besvärsavdelningen bör enligt vad

besvärssakkunniga

framhåller ha ex­

klusiv beslutanderätt i besvärsärenden, vilka sålunda inte såsom nämnden

föreslagit skall kunna hänskjulas till verksplenum. Dock bör generaldirek­

tören kunna inträda i plenum å besvärsavdelningen och där deltaga i avgö­

randet. 1 avdelningsplenum bör samtliga å besvärsgrupper indelade be­

fattningshavare deltaga.

Pensionsstyrelsen

anser att två befattningshavare

å besvärsgrupp, som är ense om beslutet, bör ha befogenhet att ändra över­

klagat beslut. Arbetsbördan för byråcheferna skulle eljest bli alltför stor.

Riksförsäkringsanstalten

och

statskontoret

anser, att vid avgörande av bc-

svärsärende i verksplenum föredragande byråchef bör äga rösträtt.

Beträffande storleken av det nya ämbetsverkets perso-

n a 1 förklarar

statens organisationsnamnet,

att mera detaljerade organi-

sationsundersökningar rörande personalbehovet successivt bör utföras.

Riks­

försäkringsanstalten

finner inte något belägg för verkssammanslagningens

personalbesparande möjligheter. Till grund för beräkningen av personal ut­

över chefsbefattningarna bör enligt anstaltens uppfattning för budgetåret

1961/62 läggas en personalstyrka, som till antal och lönegrader motsvarar

den personal, varöver riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen sko­

lat förfoga, därest sammanslagningen inte kommit till stånd, med de

ändringar, som betingas av anstaltens yrkanden. Inte heller

pensionssty-

Kungi. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

relsen

anser sammanslagningen i och för sig medföra någon nämnvärd per­

sonalbesparing. Styrelsen delar administrationsnämndens uppfattning att

antalet befattningshavare i olika grader kommer att inte obetydligt avvika

från det i nämndens organisationsplaner beräknade. Med den oklarhet som

råder beträffande lagstiftningens materiella utformning och organisationen

är det, framhåller pensionsstyrelsen, omöjligt att nu taga ställning till per­

sonalbehovet.

SACO

anser att nämnden starkt underskattat personalbeho­

vet såväl i kvantitativt som i kvalitativt hänseende.

De av adininistrationsnämnden berörda övergångsanordningarna har i

huvudsak ej föranlett någon erinran. Att övergångstiden kommer att för

både verksledning och personal medföra påfrestningar, framhålles av

pen­

sionsstyrelsen,

som anser påfrestningarna möjligen kunna mildras genom

inrättande av ett sainarbetsorgan, där också personalintressena är före­

trädda. Pensionsstyrelsen understryker också nämndens uttalande att

största hänsyn bör tagas till sådana befattningshavare med långvarig tjänst­

göring, som inte erhållit ordinarieskap å de tjänster som de utövar.

TCO

förordar, att ett särskilt sainarbetsorgan med representanter för verket

och personalen inrättas med uppgift att handha de övergångsproblem, som

berör personalen. Även

SACO

finner det angeläget att omorganisationen

genomföres i nära kontakt med personalorganisationerna.

Statstjänsteman­

nens riksförbund

förutsätter att friställd personal kommer att utnyttjas för

den nödvändiga kompletteringen av personaluppsättningen vid sjukkas­

sorna.

Statens organisationsnämnd

framhåller att uppbyggnaden av det

nya verket torde medföra så omfattande arbetsuppgifter att det bör upp­

dragas åt ett särskilt organ, förslagsvis adininistrationsnämnden, att biträda

verksledningen därmed.

Riksförsäkringsanstalten

uttalar, att övergången till den nya organisa­

tionen måste få ske successivt under några år. Sammanslagningen den 1

juli 1961 kan alltså till en början inte få annan innebörd än att verket er­

håller en gemensam ledning och provisoriskt formeras på avdelningar och

byråer. Den inre omdaningen får ske efter hand som erforderliga organisa-

tionstekniska undersökningar hunnit verkställas. Beträffande övergångs­

frågorna i övrigt anför anstalten.

Det är enligt riksförsäkringsanstaltens mening utomordentligt viktigt,

att personal, som till följd av omorganisationen skulle mista sina innehavda

tjänster, icke drabbas av några nedflyttningar utan övergångsvis få kvar­

stå i sina lönegrader. Vad nu sagts gäller icke endast extra ordinarie tjänste­

män utan även extra tjänstemän och tjänstemän, som innehava vikariats-

löneförordnanden. Föreskrifter i denna riktning skulle ge vidsträcktare

säkerhet, än vad som i motsvarande hänseenden gällde vid 1955 års omor­

ganisation av anstalten, främst med hänsyn till att även vikariatslöneför-

ordnandena skulle gå in under säkerhetssystemet. En dylik anordning är

emellertid fullt naturlig. Förordnanden som extra tjänsteman och vika-

riatslöneförordnanden äro till sin art jämställda, och det förhållandet, att

den ena i stället för den andra av dessa båda förordnandetyper kommit till

170

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

171

användning i ett enskilt fall, är närmast betingat av vissa tekniska om­

ständigheter. Omflyttningar förekomma ofta mellan de båda förordnande­

formerna och en tjänsteman kan den ena månaden inneha exempelvis en

extra kanslibiträdestjänst och den andra månaden bli överflyttad till ett

motsvarande vikariatslöneförordnande och vice versa.

Bestämmelser böra vidare utfärdas om avgångsersättningar, förtidspen­

sionering med full pension osv. i överensstämmelse med de regler, som

gällde vid 1955 års omorganisation av riksförsäkringsanstalten.

Riksförsäkringsanstalten vill vidare varna för ett genomförande av ad-

ministrationsnämndens förslag, att ordinarie tjänster endast i begränsad

omfattning böra inrättas i samband med tillkomsten av det nya verket. An­

staltens rekryteringsmöjligheter och stämningen bland personalen har i

alltför hög grad lidit av att anstalten under långliga tider varit ett ämbets­

verk, som ständigt stått under hotet av omorganisation. Det vore orimligt

att bestrida, att det nya verket kommer att vara i samma läge under över­

skådlig tid. Under sådana förhållanden är det av allra största vikt, att anstal­

tens personal kan känna samma trygghet, som personalen i de ämbetsverk,

vilkas organisation anses ha nått en normal stabilitet. Ordinarie tjänster

böra därför redan från början inrättas i en omfattning, som motsvarar

gängse normer inom den centrala förvaltningen.

Beträffande det nya ämbetsverkets lokalfråga uttalar

lokali-

seringsutredningen rörande statlig verksamhet

att frågan om verkets lokali­

sering snarast bringas till en lösning. Utredningen kan inte finna att de olika

omständigheter, som främst påverkar lokaliseringen, talar för att verket

måste förläggas till Stockholm. Behovet av medicinsk expertis kan tillgodo­

ses, om verket lokaliseras till ett regionsjukvårdscentrum eller till en större

stad med kort resväg till dylikt centrum. I fråga om ekonomisk expertis bör

en tillfredsställande lösning kunna erhållas genom samarbete med exempel­

vis riksbankens eller kreditbankens regionalförvaltningar. Enligt utredning­

ens översiktliga bedömning torde goda möjligheter föreligga att i andra stä­

der än Stockholm lösa personalrekryteringen. Då det här gäller en statlig

verksamhet av betydande storleksordning och med relativt obetydligt behov

av kontinuerligt samarbete med departement och övriga centrala myndig­

heter finner utredningen lämpligheten av en utflyttning vara påtaglig. Utred­

ningen anser att även den föreslagna socialförsäkringsdomstolen ävensom

försäkringsrådet bör utflyttas och förläggas till samma ort som socialför-

säkringsverket. Utredningen har ännu inte kunnat utföra så detaljerade un­

dersökningar att ett konkret utflyttningsprogram nu kan presenteras men

förklarar sin avsikt vara att snarast fullfölja arbetet i denna del och fram­

lägga de förslag, som föranledes därav.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

uttalar, att det föreslagna socialförsäkringsverket tillhör den grupp av stat­

lig verksamhet, där ingen tvekan kan råda om att verksamheten med stor

fördel både kan och bör bedrivas utanför Stockholmsområdet.

Socialförsäkringens högsta prövningsinstans in.

in.

Remissorganen har med enstaka undantag tillstyrkt eller lämnat utan

Kungl. Maj:ts proposition nr i5 år 1961

172

erinran administrationsnäinndens förslag om en gemensam högsta

prövningsinstans för den allmänna pensioneringen, sjuk- och mo-

derskapsförsäkringarna samt yrkesskadeförsäkringen.

Riksförsäkringsan-

stalten

framhåller, att inom dess socialförsäkringsgrenar uppkommande

frågor i stor utsträckning är av samma art eller i vart fall närbesläktade

med varandra, vartill kommer det nära sambandet i olika hänseenden mel­

lan dessa försäkringar. Liknande uttalanden göres av bl. a.

försäkringsrådet,

Svenska arbetsgivareföreningen

och

Landsorganisationen. Kooperativa för­

bundet

påtalar, att den nuvarande oenhetligheten i besvärsordningen inte

bara skapar förvirring för den vanligen i flera socialförsäkringsgrenar för­

säkrade utan också kan medföra, att hans berättigade intresse eftersättes.

I några remissyttranden understrykes särskilt att den högsta prö\nings-

instansen bör ha karaktären av domstol.

Försäkringsrådet

finner det vara

ett oavvisligt krav, att eu rättssökande kan få sina anspråk prövade av

domstol och

riksförsäkringsanstalten

uttalar, att förmånstagare och av-

giftsskyldiga på socialförsäkringens område bör ha i princip liknande till­

gång till domstolsprövning i högsta instans, som är fallet på andra områ­

den.

Besvärssakkunniga

framhåller, att socialförsäkringsinålen uppenbar­

ligen är av den karaktär att deras slutliga avgörande hör tillkomma dom­

stol. De sakkunniga understryker vikten av att väg nu öppnas till dom­

stolsprövning av alla socialförsäkringsmål.

Endast

länsstyrelsen i Östergötlands län

förklarar sig inte vara överty­

gad om att en domstolsprövning av de besvärsärenden, som enligt försla­

get skall avgöras av socialförsäkringsverket som första besvärsinstans, ut­

gör en säkrare garanti för en tillfredsställande behandling av ärendena än

den friare och mera obundna prövning, som den nuvarande ordningen in­

nebär. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om inte åtminstone tills vidare

Kungl. Maj :t alltjämt bör utgöra högsta besvärsinstans för pensioneringen

samt sjuk- och moderskapsförsäkringarna.

Beträffande frågan huruvida ett befintligt judiciellt organ

eller ett nyskapat specialorgan skall vara högsta prövnings­

instans är meningarna delade. De flesta av de remissorgan, som uttalat

sin mening i denna fråga, tillstyrker nämndens förslag om inrättan­

det av en särskild socialförsäkringsdomstol, som skall ha att handlägga

besvär över det föreslagna socialförsäkringsverkets och — såvitt avser yr-

kesskadeärenden — försäkringsrådets beslut.

Riksförsäkringsanstalten

an­

ser att denna nya domstol bör konstrueras som en motsvarighet till högsta

domstolen och regeringsrätten samt understryker därvid den stora eko­

nomiska betydelse, som socialförsäkringen numera har för den enskilde

i fråga om såväl förmåner som avgifter.

Försäkringsinspektionen

finner

förslaget välgrundat och framhåller, att det i princip inte bör råda skill­

nad i fråga om besvärsinstansernas antal de olika försäkringsgrenarna emel­

lan.

Svenska sjukkasseförbundet

vänder sig mot en lösning med försök-

Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1961

173

ringsrådet som socialförsäkringens högsta instans och framhåller, att rå­

det är såväl första som sista besvärsinstans inom yrkesskadeförsäkringen

och på grund härav har att verkställa utredningar i ett stort antal yrkes-

skadeärenden, vilket, om rådet blir högsta besvärsinstans för sjuk- och

pensionsärenden, kan medföra risk för att dessa ärenden får karaktären

av tillskott till rådets egentliga uppgifter. Enligt förbundets mening är

det vidare oundgängligen nödvändigt, att personer med erfarenhet av

sjuk- och pensionsförsäkring finnes i erforderligt antal inom en högsta

försäkringsdomstol.

Kooperativa förbundet

betonar särskilt de ökade ga­

rantier för de försäkrades rättssäkerhet, som förslaget medför.

Statskontoret

framhåller, att med de utgångspunkter administrations-

nämnden haft för sitt ställningstagande och då frågan om en gemensam

högsta besvärsinstans för socialförsäkringen uppenbarligen kräver en snabb

lösning, synes nämndens förslag i och för sig inte ge anledning till gen­

saga. Nämndens förslag aktualiserar emellertid enligt statskontorets me­

ning på nytt frågan om att flytta skattemålen från regeringsrätten. Här­

igenom skulle det bli möjligt att lägga den slutliga prövningen av social-

försäkringsmålen till regeringsrätten, som redan handlägger vissa mål om

sociala förmåner.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

förklarar sig inte ha nå­

gon allvarligare erinran mot förslaget men ifrågasätter, om ej prövningen

i sista instans borde förläggas till en särskilt organiserad avdelning inom

regeringsrätten. Även

länsstyrelsen i Skaraborgs län

finner det böra över­

vägas att låta regeringsrätten handlägga socialförsäkringsmålen och anser,

att frågan om inrättande av särskild socialförsäkringsdomstol bör anstå,

tills inera ingående erfarenhet vunnits angående dessa måls omfattning

och närmare beskaffenhet.

Frågan om regeringsrätten som högsta instans i socialförsäkringsären-

den beröres också av

besvärssakkunniga,

vilka såsom sin principiella in­

ställning deklarerar, att regeringsrättens kompetens bör vidgas på sådant

sätt, att den relativt undantagslöst blir högsta instans för all förvaltnings-

rättsskipning i landet. Detta förutsätter emellertid enligt besvärssakkun-

nigas mening en reduktion av målantalet, som kan uppnås genom en all­

män fullföljdsbegränsning i förening med en sträng tillståndsprövning.

Endast ett mindre antal mål skulle på så sätt nå upp till regeringsrätten,

varigenom den finge möjlighet att nedlägga sådant arbete på varje mål,

att dess avgöranden skulle få ökat prejudikatvärde och bli mera vägle­

dande för rättstillämpningen i lägre instans. Besvärssakkunniga konstaterar

emellertid, att det i dagens läge inte är praktiskt genomförbart att göra

regeringsrätten till högsta instans i socialförsäkringsmål. Under nuva­

rande förhållanden måste därför ett annat domstolsorgan väljas som slut­

instans för ifrågavarande mål. Besvärssakkunniga finner det inte otänk­

bart att uppdraga åt kammarrätten att fungera som domstol i socialför­

säkringsmål, men anser dock, att det inger betänkligheter att ytterligare

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

174

utbygga kammarrätten. Härtill kommer, anför besvärssakkunniga, att det

inom socialförsäkringsområdet redan finnes en särskild domstol, nämli­

gen försäkringsrådet, som därest yrkesskadeförsäkringen om ett antal år

avskaffas som självständig försäkringsgren, tydligen skulle bli utan upp­

gifter. Några bärande skäl mot en lösning, som innebär att försäkrings­

rådet omvandlas till en allmän socialförsäkringsdomstol, har ej anförts,

anser de besvärssakkunniga, som påpekar, att det är ganska vanligt

inom den administrativa rättsskipningen, att en domstol fungerar än som

första, än som andra klagoinstans. Besvärssakkunniga anser sig därför

för sin del böra förorda, att frågan löses på så sätt, att en socialförsäk­

ringsdomstol inrättas som slutinstans samtidigt som försäkringsrådet i nu­

varande form upphör.

Justitiekanslersämbetet

delar administrationsnämndens mening, att upp­

giften att pröva besvär i pensions-, sjukförsäkrings- och moderskapsför-

säkringsärenden bör överföras från Kungl. Maj:t i statsrådet till annat or­

gan och att det inte är lämpligt att betunga regeringsrätten med denna

uppgift eller att anförtro densamma till kammarrätten. Ämbetet ifråga­

sätter emellertid, om socialförsäkringsmålen kan antagas vara av den art

och omfattning, att för deras avgörande bör tillskapas en helt ny besvärs-

instans och finner det vidare tveksamt, om tiden är inne för definitiva åt­

gärder. I sistnämnda hänseende framhålles att lagstiftningen ännu icke

fått sin mera slutgiltiga utformning och att någon tids erfarenheter av

hur den nya lagstiftningen kommer att verka torde böra avvaktas. Enligt

ämbetets mening bör arbetet för närvarande inriktas på en successiv upp­

byggnad av en högsta besvärsinstans, varvid det bör vara naturligt att an­

knyta till försäkringsrådet. Ämbetet förordar sålunda, att det definitiva

inrättandet av en högsta besvärsinstans för socialförsäkringsmålen ännu

någon tid får anstå och att frågan för närvarande löses provisoriskt ge­

nom att försäkringsrådet tills vidare göres till sådan instans. De nya be­

tydelsefulla och krävande uppgifter, som därmed skulle tilläggas försäk­

ringsrådet, fordrar givetvis förstärkning av rådets resurser i personellt

och materiellt avseende, framhåller ämbetet, som särskilt understryker att,

om det skall bli möjligt för rådet att förvärva och behålla högt kvalifice­

rade domare, sådan ersättning självfallet måste utgå till dem att uppdra­

get ter sig lockande.

Eu ombildning och utbyggnad av försäkringsrådet till socialförsäkring­

ens högsta besvärsinstans förordas av flera andra remissorgan, varvid

särskilt framhålles att man i nuvarande läge bör undvika att tillskapa

ytterligare en specialdomstol, att ärendena inom de olika socialförsäkrings-

grenarna i stor utsträckning är av samma art och att försäkringsrådet be­

sitter mångårig erfarenhet av de i dessa ärenden vanligen förekommande

frågorna. Uttalanden i denna riktning göres av

pensionsstyrelsen, länssty­

relsen i Västernorrlands län, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorgani­

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

175

sationen, Socialförsäkringsbolagens förening

och

SACO.

Beträffande yr-

kesskadeförsäkringsärendenas befarade dominans i försäkringsrådet, om

detta blir högsta socialförsäkringsdomstol, anför

försäkringsrådet,

att det

synes uppenbart att utrymmet för en självständig yrkesskadeförsäkring

måste reduceras i samma mån som förmånerna från sjukförsäkringen för­

bättras samt den förestående ökade samordningen mellan denna försäk-

ringsgren och pensionsförsäkringen genomföres och i samband därmed

invaliditetsgränsen för invalid- och förtidspension sänkes. En viss domi­

nans skulle möjligen kunna uppstå den törsta tiden men knappast i fort­

sättningen. Enligt försäkringsradets mening bör rådet utan större omgång

kunna förvandlas till gemensam slutinstans för socialförsäkringen. Rådet

arbetar nu på två avdelningar med tillhopa sex juristledamöter. För de till­

kommande ärendena erfordras endast ytterligare en avdelning med tre

juristledamöter, vartill behövs ytterligare tre föredragande. En sådan ut-

byggnad finner rådet vara den naturligaste och billigaste lösningen av slut­

instansfrågorna. Även

medicinalstyrelsen

och

länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands

och

Hallands län

ställer sig tveksamma till inrättandet av

en ny domstol och anser att det bör övervägas att låta försäkringsrådet åt­

minstone tills vidare fungera som slutinstans.

Riksräkenskapsverket

anser särskilt nämndens uttalande om besvärs-

ärendenas natur tala för att försäkringsrådet efter lämplig omorganisa­

tion skulle kunna övertaga besvärsprövningen inom socialförsäkringen.

Inte heller tanken pa kammarrätten bör enligt verkets mening avvisas, då

besvärsprövningen ofta torde avse förhållanden som blir bedömda även

vid inkomsttaxeringen.

Att kammarrätten göres till högsta socialförsäkringsdomstol förordas av

kammarrätten

själv, som inte anser det lämpligt att tillskapa specialdom­

stolar som högsta instans. När behovet av den enskildes rättsskydd är så

framträdande som i här ifrågavarande ärenden finner kammarrätten det

angeläget, att prövningen förlägges till en verklig domstol, vars ledamö­

ter äger insikter och erfarenheter på rättsområdet i allmänhet och är vana

att tillämpa allmän lag. Den föreslagna domstolen synes kammarrätten

alltför specialiserad för att kunna tillfredsställa dessa krav. Kammarrät­

ten framhåller, att socialförsäkringsärendena är av ekonomisk natur och

har släktskap med vissa grupper av de av kammarrätten i sista instans

handlagda målen. Vidare är beräkning av pensionsgrundande inkomst

en förenklad taxering. Därest prövningen av socialförsäkringsärenden skulle

förläggas till kammarrätten, kunde de lämpligen behandlas av eu ny för­

stärkt division, som borde förses med medicinsk sakkunskap och fack­

kunskaper från de olika grenarna av socialförsäkringen.

Statstjänstemän-

nens riksförbund

framhåller det nära sambandet mellan taxering och be-

iäkning av pensionsgrundande inkomst och anser det böra övervägas, att

inrätta eu särskild avdelning för socialförsäkringsmål i kammarrätten

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

med i viss mån självständig ställning. Inom yrkesskadeförsäkringen bör

dock enligt förbundets mening försäkringsrådet alltjämt vara högsta in­

stans.

Vppbördsutredningen

anser det kunna övervägas, att införliva för­

säkringsrådet i kammarrätten och där inrätta en särskild division för de

försäkrings juridiska målen, medan mål rörande avgiftsskyldighet skulle

behandlas av kammarrättens allmänna avdelningar. Härigenom skulle samt­

liga socialförsäkringsmål kunna fullföljas från socialförsäkringsverket till

kammarrätten och i sista hand till regeringsrätten, vilket skulle under­

lätta inte blott enhetligheten i avgörandena utan även samordningen av

de åtgärder, som erfordras för upprätthållande av effektivitet på taxerings-

och socialförsäkringsområdena.

Vad administrationsnämnden anfört rörande den nya domstolens

kompetensområde har i allmänhet ej föranlett någon erinran.

Riks­

skattenämnden

förklarar sig dela administrationsnämndens uppfattning,

att det inte är möjligt att för mål om arbetsgivaravgifter tillämpa samma

instansordning som i taxeringsprocessen.

Däremot finner

uppbördsutredningen

den omständigheten, att samma

förhållande, t. ex. trovärdigheten av en företagares bokföring, kan bli fö­

remål för bedömning såväl vid besvärsprövning rörande arbetsgivarav­

gift som vid inkomsttaxering tala för att socialförsäkringsverkets avgö­

randen angående arbetsgivaravgift i sista hand prövas av regeiingsrätten,

även om mål av rent försäkringsjuridisk natur fullföljes enligt den av

administrationsnämnden föreslagna ordningen.

Länsstyrelsen i Skara­

borgs län

finner likaså att sambandet mellan mål angående arbetsgivai-

avgift och inkomsttaxeringsmål talar för att socialförsäkringsverkets av­

göranden i frågor om arbetsgivaravgift prövas i sista instans av regerings­

rätten.

Justitiekansler sämbetet,

som finner domstolens kompetensområde lämp­

ligt avvägt, anser att någon överflyttning av arbetslöshetsförsäkringsären-

den från regeringsrätten till den nya domstolen inte nu bör ske.

Arbets­

marknadsstyrelsen

framhåller, att vid prövning av den individuella ar­

betslösheten inom arbetslöshetsförsäkringen avgörande hänsyn merendels

måste tagas till den medicinska sakkunskapens vitsord. Eftersom social-

försäkringsdomstolen måste ha medicinsk expertis till förfogande, anser

arbetsmarknadsstyrelsen att frågan om domstolens kompetens med av­

seende på arbetslöshetsförsäkringen bör upptagas till förnyad prövning,

som lämpligen bör ankomma på den nyligen tillsatta utredningen rörande

denna försäkring.

Beträffande socialvårdsmålen, som enligt administrationsnämndens me­

ning ej bör ankomma på socialförsäkringsdomstolen, ansluter sig bl. a.

Svenska socialvårdsförbundet

till de av nämnden anförda synpunkterna.

Socialstyrelsen

finner däremot önskvärt, att socialvårds- och socialförsäk­

ringsmål koncentreras till en och samma högsta instans. Även om sam­

176

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

177

hörighet saknas mellan vissa socialvårdsmål och socialförsäkringsmålen,

föreligger dock ett nära samband mellan socialvårds- och socialförsäkrings­

området och ingående kännedom om socialförsäkringarna är av stort värde

vid prövningen av åtskilliga socialvårdsmål. Socialstyrelsen anser det där­

för böra övervägas, om inte socialförsäkringsdomstolen kan ges sådan sam­

mansättning, att den lämpligen kan fungera som högsta instans även i

socialvårdsmål. Även

länsstyrelsen i Älvsborgs län

anser, att frågan om sam­

ordnande av besvärsprövningen i socialvårds- och socialförsäkringsmål

ånyo bör övervägas.

Administrationsnämndens uppskattning av besvärsfrekvensen

hos den föreslagna socialförsäkringsdomstolen har föranlett erinran en­

dast från

försäkringsrådet,

som anser att nämnden i fråga om pensions-

och sjukförsäkringsärenden inte i erforderlig grad beaktat effekten av ett

borttagande av fullföljdsbegränsningen. Vidare anser rådet sannolikt, att

en väsentlig del av de ansökningar om kapitalisering av livränta, som inte

bifalles av rådet, kommer att överklagas, när en klagoinstans inrättas. För­

säkringsrådet anser därför att antalet mål i den nya domstolen bör beräk­

nas avsevärt högre än vad nämnden gjort.

Förslaget om att någon fullföljdsbegränsning tills vidare ej

skall föreskrivas tillstyrkes i allmänhet. Sålunda framhåller

försäk­

ringsrådet,

att särskilt med hänsyn till socialförsäkringens i stort sett obli­

gatoriska karaktär en rättssökande utan inskränkning bör vara berätti­

gad att få sin sak prövad av åtminstone en instans av domstols karaktär.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

anser det särskilt otillfredsställande att full­

följdsbegränsningen för närvarande ombesörjes av det ämbetsverk, som

fattat det beslut vilket önskas överklagat, och anser det med hänsyn till

de stora förmåner, som kan komma ifråga, av stor betydelse att prövning

i högsta instans kan få äga rum utan fullföljdstillstånd. Även

Kooperativa

förbundet

kritiserar den nuvarande fullföljdsprövningen och hälsar med

tillfredsställelse, att den försäkrade får rätt att i alla mål gå till högsta

instans.

Landsorganisationen

framhåller, att förslaget överensstämmer med

den ståndpunkt organisationen tidigare intagit i denna fråga.

Riksförsäk-

ringsanstalten

påpekar, att behov av att i någon form återinföra fullföljds­

begränsning dock kan komma att aktualiseras av erfarenheterna.

Betänkligheter mot ett slopande av fullföljdsprövningen anföres av

jus-

titiekanslersämbetet.

Ämbetet anser, att det ligger nära till hands att an­

taga att de som gör anspråk på en förmån ofta begagnar sig av de klago-

möjligheter som står till buds, även om utsikt till ändring i verkligheten

saknas. Särskilt är detta fallet, om kostnaden för fullföljd är ringa eller

ingen. En begränsning av fullföljdsrätten genom socialförsäkringsverkets

försorg bör kunna äga rum utan att rättssäkerheten därigenom sättes i

fara. Prövningen skulle kunna anförtros eu särskild avdelning inom detta

ämbetsverk, eventuellt med chefen som deltagande i prövningen, varigenom

12 —

Ilihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr

fä

Kungl. Maj:ts proposition nr i5 år 1961

178

skulle vinnas, att verkets ledning fick en god överblick över huru lagstift­

ningen tillämpas inom verket.

Frågan om besvärsrätt för andra än enskilda parter och om a 1 1-

mär.t ombud med rätt att överklaga beslut i socialförsäkringsmål be-

röres av

besvärssakkunniga,

som framhåller, att enligt administrations-

nämndens förslag besvärsförfarandet väsentligen skulle få karaktär av ett

enpartsförfarande. Erfarenheten ger emellertid vid handen, att utredningen

av ett besvärsmål blir mera allsidig och fullständig och garantierna för

riktiga avgöranden därmed större i ett förfarande mellan två motstående

parter. Besvärssakkunniga anser det därför böra tillskapas ett institut med

allmänt ombud, som skulle ha till uppgift att inträda som enskilds mot­

part i besvärsmål och att överklaga första instansens beslut. I fråga om av­

görandena i första instans framhåller besvärssakkunniga att det självfal­

let inte kan bli tal om en allmän eftergranskning men att besvärsrätt för

det allmänna erfordras för tillvaratagande av statens intressen på detta

stora och ur ekonomisk synpunkt synnerligen betydelsefulla område och

för vinnande av enhetlig rättstillämpning. Behovet av ett allmänt ombud

framstår för besvärssakkunniga som än mer påtagligt vad avser central­

myndighetens beslut i besvärsfrågor. I den mån sjukkassorna består som

icke-statliga organ, anser besvärssakkunniga ur förvaltningssynpunkt in­

tet vara att erinra mot att klagorätt tillerkännes dem men en sådan klago-

rätt tillgodoser endast i ringa mån behovet av de allmänna och de rent

statliga intressenas tillvaratagande i de olika socialförsäkringsmålen. En­

ligt besvärssakkunnigas mening framstår det som klart otillfredsställande,

att i en så kvalificerad instans som den planerade socialförsäkringsdom-

stolen inte ha ett tvåpartsförfarande. Även

uppbördsutredningen

ifrågasät­

ter om inte behov föreligger av ett allmänt ombud. De statliga intressena

synes nämligen inte bli tillgodosedda enbart genom de av administralions-

nämnden föreslagna åtgärderna. Enligt uppbördsutredningens mening bör

uppgiften att vara allmänt ombud kunna anförtros någon befattningsha­

vare i socialförsäkringsverket. Ett ställningstagande till frågan om allmänt

ombud i socialförsäkringsmål kan ske utan avvaktan på det resultat, var­

till uppbördsutredningen kan komma.

Landsorganisationen

finner det önskvärt, att den officialprövningsrätt,

som nu tillkommer försäkringsrådet inom yrkesskadeförsäkringen, också

införes beträffande övriga socialförsäkringsgrenar. Som skäl för sådan rätt

framhåller Landsorganisationen intresset av enhetlig lagtillämpning och

angelägenheten av att förhindra rättsförlust på grund av brister i besvärs-

handlingarna eller deras för sena ankomst. Tillsynsmyndigheten bör en­

ligt organisationens mening i tveksamma fall också kunna underställa

ärenden.

I de remissyttranden, som berör domstolens sammansättning,

behandlas främst frågan om medverkan av lekmannaledamöter.

Landsor­

ganisationen

anser besvärsärendenas karaktär motivera att man tillför­

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

17?

säkrar den högsta besvärsinstansen tillbörligt lekmannainflytande. Detta

kan enligt organisationens mening endast ske, därest en del av besvärs-

organets ledamöter utgöres av personer, vilka har sin huvudsakliga gär­

ning i en verksamhet, som ger dem speciell sakkunskap i dessa ärenden.

Landsorganisationen, som enligt vad förut berörts förordar försäkrings-

rådet som högsta instans, uttalar att utökningen av rådets ledamöter bör

ske på sådant sätt, att man bibehåller den nuvarande proportionen mel­

lan dem som företräder juridisk, administrativ och medicinsk sakkunskap

och dem som representerar sakkunskapen inom arbetsmarknadens orga­

nisationer.

Svenska arbetsgivareföreningen

finner det obestridligt, att den

nuvarande partsrepresentationen i försäkringsrådet varit av värde för rå­

det och att de skäl, som motiverat denna representation, gör sig gällande

jämväl i vad avser den framtida högsta instansen för socialförsäkrings-

ärenden.

TCO

anser särskilt med hänsyn till att handläggningen endast

i begränsad omfattning kan bli muntlig att det skulle stärka domstolens

förtroende hos allmänheten om lekmän representerande olika intressegrup­

per har säte och stämma i domstolen. Även

Rikskommittén för partiellt

arbetsföra

och

Försäkringsfunktionärernas förbund

anser behov föreligga

av lekmän som har erfarenhet av arbetsinarknadsförhållanden.

Koopera­

tiva förbundet

har förståelse för de synpunkter, som föranlett förslaget om

endast heltidsanställda ledamöter, men framhåller, att med den föränder­

lighet, som är betecknande för näringslivet och arbetsmöjligheterna, sy­

nes det nödvändigt att till domstolen knyta krafter, som har nära och fort­

löpande kontakt med arbetslivet.

Justitiekanslersämbetet

ifrågasätter lika­

så, om det inte är lämpligt att vid utseende av icke lagfarna ledamöter be­

akta önskvärdheten av att kunskap och erfarenhet från arbetsgivar- och

arbetstagarsidan blir företrädda i domstolen. Ämbetet åsyftar därmed ej

att till socialförsäkringsdomstolen skall knytas några verkliga partsrepre­

sentanter. De icke lagfarna ledamöterna bör ges samma ställning som mot­

svarande ledamöter i försäkringsrådet och arbetsdomstolen och alltså inte

vara heltidsanställda eller utnämnda å sina befattningar så att de kan

komma att tjänstgöra i decennier och bli mera ämbetsmän än lekmän.

Svenska socialvårds förbundet

framhåller, att kännedom om och erfaren­

het av praktiskt socialvårdsarbete inte sällan torde bli av betydelse och

föreslår, att även personer med erfarenhet och insikter från den allmänna

socialvården knyts till domstolen.

De blindas förening

vill till domstolen

knyta representanter för pensionärerna att bevaka deras intressen.

Sveriges läkarförbund

anser det nödvändigt, alt domstolen erhåller eu

egen överläkare som ledamot, varigenom domstolen skulle kunna hand­

lägga många ärenden utan hänvisning till särskilda specialister medan i

andra fall överläkarens sakkunskap torde erfordras för val av lämplig me­

dicinsk expertis.

Bcsvärssakkunniga,

som också behandlar behovet av medi­

cinsk expertis i domstolen, finner den av administrationsnärnnden före­

slagna lösningen med särskilda, till domstolen knutna rådgivare i medi­

Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1961

cinska frågor ovanlig men vill inte motsätta sig densamma, eftersom den

synes praktiskt motiverad.

Några av de remissorgan, som förordar att försäkringsrådet skall ut­

byggas till en för socialförsäkringen gemensam överinstans, torde därmed

också avse, att den för försäkringsrådet gällande domförhetsregeln skall

äga tillämpning.

Justitiekanslersämbetet

framhåller att, om i enlighet med

vad ämbetet ifrågasatt två lekmän skall deltaga i avgörandena, det kan

anses tveksamt, huruvida domstolen bör vara domför med allenast fyra

ledamöter, eftersom antalet lagfarna ledamöter därmed endast blir två.

Administrationsnämndens beräkning, att i den av nämnden föreslagna

domstolen fem ledamöter skall kunna avverka 1 500 ärenden om året, an­

ser

försäkringsrådet

väl optimistisk, bl. a. med hänsyn till att muntliga

förhandlingar förutsatts äga rum. Då rådet dessutom anser att nämnden

uppskattat besvärsfrekvensen för lågt, finner rådet sannolikt, att ledamots-

antalet, även om det utökas till sex, inte kommer att förslå utan att dom­

stolen för att undvika balans måste utökas med ytterligare en avdelning.

TCO

ifrågasätter likaså, om det inte är nödvändigt att redan från början

inrätta åtminstone två avdelningar inom domstolen, om ärendena skall

kunna avgöras tämligen snabbt utan att därför grundligheten i handlägg­

ningen eftersättes.

Den föreslagna lönegradsplaceringen av ledamöterna i socialförsäkrings-

domstolen har föranlett uttalanden endast i ett par yttranden. De krav,

som bör ställas på domstolens ledamöter, gäller enligt

riksförsäkringsan-

staltens

bestämda mening lika för dem alla och de bör därför ha samma

löneställning liksom fallet är i högsta domstolen och regeringsrätten. Vid

en sådan likställighet bör lägre lönegrad än B 6 knappast ifrågakomma.

Statens lönenämnd

är i fråga om domstolsledamöterna inte övertygad om

att tillräckliga skäl föreligger för frångående av den löneställning, som gäl­

ler för bl. a. kammarrätten och försäkringsrådet, vilka även de i viss ut­

sträckning är slutinstanser. Lönenämnden erinrar vidare om att arvode

motsvarande löneklass 6 på löneplan B utgår på befattningen som ordfö­

rande i arbetsdomstolen, därest befattningen innehaves av person som

inte förut varit justitieråd. Dessa jämförelser leder enligt lönenämndens

mening till lönegradsplaceringen B 6 för socialförsäkringsdomstolens ord­

förande samt B 1 för dess ledamöter.

Vad angår domstolens verksamhetsformer framhåller

be-

svärssakkunniga,

att de i sitt utredningsarbete ännu inte tagit de­

finitiv ställning till processen inför förvaltningsdomstolarna. I nuvarande

läge torde den av administrationsnämnden valda lösningen att vissa be­

stämmelser i rättegångsbalken skall äga tillämpning för socialförsäkrings-

domstolen kunna godtagas såsom ett provisorium. Av föreskriften, att lag­

rummen i rättegångsbalken skall gälla blott i tillämpliga delar, torde en­

ligt besvärssakkunniga följa, att hänsyn skall tagas till de speciella för-

vallningsrättsliga förhållandena och att de befogenheter, som lagrummen

180

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

181

tillerkänner domstolen t. ex. med avseende å vittnesförhör, skall begagnas

med urskillning.

Statskontoret

finner det påkallat att en fast ordning ut­

bildas i fråga om förfarandet vid domstolen och att konkreta bestämmel­

ser härom utfärdas.

Förslaget om att även muntlig förhandling skall kunna förekomma vid

socialförsäkringsdomstolen har givit

försåkringsrådet

anledning uttala, att

behov av muntlig förhandling inte föreligger inom rådet på grund av rå­

dets omfattande skriftliga utredningsförfarande. I viss utsträckning har

rådet uppnått det med muntliga förhandlingar avsedda syftet genom att

sända ut en tjänsteman för att på ort och ställe klarlägga vissa för ett

ärende relevanta omständigheter. Försåkringsrådet framhåller att, om

muntlig forhandling blir tillåten, kan vetskapen därom medföra krav på

sådana förhandlingar i större omfattning, vilket kan föranleda olägenhe­

ter och avsevärd kostnadsökning för statsverket. Rådet är inte övertygat

om att nyttan av muntlig förhandling uppväger dessa nackdelar.

Landsorganisationen

vänder sig mot förslaget att part själv skall be­

strida kostnaden för egen inställelse och för av honom åberopat vittne el­

ler sakkunnig och finner det ur social synpunkt otillfredsställande, om en

försäkringstagares möjligheter till belysning av ett sakförhållande därige­

nom begränsas. Landsorganisationen föreslår därför, att part som är fy­

sisk person skall tillerkännas ersättning för dylika kostnader. Liknande

synpunkter anföres av

Rikskommittén för partiellt arbetsföra. Riksförsäk-

nngsanstalten

anser att ersättning till sakkunnig, som part åberopat, skall

kunna gäldas av allmänna medel under samma betingelser som vittneser-

sättning.

Kostnadsfrågor m. m.

Administrationsnämndens kostnadsberäkningar beröres endast av ett

.åtal remissorgan, som i regel framhåller vanskligheten av att i nuvarande

läge göra någon närmare uppskattning av förslagens ekonomiska kon­

sekvenser.

Försäkringsinspektionen

framhåller, att erfarenheten talar för

att besparingar till följd av sådana åtgärder som nämnden föreslagit i verk­

ligheten inte går att i full utsträckning genomföra och att det därför är

klokt med en mera försiktig bedömning i detta avseende.

Riksförsäkrings-

anstalten

håller för troligt att kostnaderna över lag kommer att betydligt

överstiga vad nämnden förmodat.

Beträffande sju k kasseorganisation en finner

pensionsstgrel-

sen

det uppenbart alt besparingar kan åstadkommas genom dubbelkasse-

systemets avskaffande. Styrelsen anser däremot alt sjukkassornas kostna­

der för nytillkommande uppgifter inom den allmänna pensioneringen blir

betydligt större än vad nämnden räknat med och framhåller i detta hän­

seende, att inga utgifter beräknats för ersättare för föredragandena i pen-

sionsdelegationerna och att frågan om efterkontrollarbetet i sjukkassorna

inte berörts. Även i fråga om andra ärenden än invalidpensionsärenden

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

182

fordras en betryggande handläggning och kontroll i kassorna. Styrelsen an­

ser därför det av nämnden beräknade biträdesantalet för pensionsärendena

vara för lågt.

Sveriges läkarförbund

framhåller att de nya arbetsuppgifterna

för sjukkassorna trots den förvaltningsmässiga förenklingen inte torde

komma att föranleda en minskning av personalstyrkan. Det förefaller för­

bundet som om nämnden underskattat personalbehovet.

Försäkringsinspek-

tionen

anser nämndens uttalanden knappast ge en klar bild av förstärk-

ningsbehovet beträffande sjukkassornas personalorganisation och fram­

håller vikten av att kassorna beredes möjlighet att inte bara kvantitativt

utan även kvalitativt tillgodose detta behov.

Kostnadsminskningen för kommunerna i fråga om pension s-

nämndsorganisationen i anledning av nämndens förslag torde en­

ligt

pensionsstyrelsens mening komma att åtminstone under överskådlig tid

visa sig ringa eller obefintlig.

Såsom förut framhållits räknar varken pensionsstyrelsen eller riksförsäk-

ringsanstalten med att sammanslagningen av dessa verk till ett nytt

ämbetsverk i och för sig skall medföra någon nämnvärd personal­

besparing.

Pensionsstyrelsen finner dock en personalminskning möjlig ge­

nom övergång till datamaskiner, medan

riksförsäkringsanstalten framhåller,

att en eventuell personalminskning främst sammanhänger med att pensions­

ärendena decentraliseras.

SACO

anser nämndens uppenbara ambition att

hålla kostnadsberäkningarna nere vara förståelig mot bakgrunden av strä­

vandena att begränsa de statliga förvaltningsutgifterna men framhåller, att

eu underbemanning ofta leder till en alltför tryckande arbetsbörda och ett

mindre tillfredsställande fullgörande av arbetsuppgifterna.

TCO

uttalar att

den personalminskning, som nämnden förutskickar, i och för sig inte bör

vara en primär målsättning. Det väsentliga år att administrationen kan

bringas att fungera på ett effektivt sätt och att allmänhetens berättigade in­

tressen i fråga om service blir väl tillgodosedda.

Försäkringsfunkiionärernas

förbund yttrar att nämnden bortsett från behovet av ökad revision och till­

syn från centralmyndighetens sida och betvivlar, att en nedskärning av an­

talet anställda kan bli möjlig.

1 fråga om kostnadsberäkningarna avseende den nyinrättade domsto-

I e n har några erinringar ej framförts. Beträffande föredragandebefattning­

arna ifrågasätter

statens lönenämnd lämpligheten av den föreslagna anställ­

ningsformen och föreslår, att fasta föredragandetjänster i lönegrad A 23 in­

rättas i likhet med vad som gäller vid bl. a. försäkringsrådet.

Vad administrationsnämnden anfört om finansieringen av so­

cialförsäkringens organisation har föranlett uttalande en­

dast av

pensionsstyrelsen, som i fråga om fördelningen av sjukkassornas

kostnader mellan statsverket och tilläggspensioneringen inte finner den av

nämnden föreslagna hälftendelningen godtagbar utan föreslår en fördel­

ning i relation till antalet handlagda ärenden av olika slag. Styrelsen fram­

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

183

håller att antalet ansökningar om tilläggspension inte kommer att bli lika

stort som antalet folkpensionsansökningar.

Statskontoret

berör frågan om socialförsäkringens finansiering och erin­

rar om att förmånerna nu bekostas genom direkta avgifter från de försäk­

rade, bidrag från arbetsgivare och skatter, allt enligt starkt växlande grun­

der. En sådan ordning innebär nackdelar bl. a. i administrativt avseende.

Med hänsyn härtill och mot bakgrunden av socialförsäkringsutgifternas stor­

lek på längre sikt finner statskontoret önskvärt, att finansieringsfrågan om­

prövas i ett sammanhang för socialförsäkringen i dess helhet, varvid även

den budgetmässiga behandlingen av socialförsäkringsutgifterna bör när­

mare övervägas.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

är 1961

Departementschefen

Allmänt

Under senare år har en snabb utbyggnad av socialförsäkringarna ägt

mm. Den allmänna sjukförsäkringen och den därmed sammankopplade

moderskapsförsäkringen trädde i tillämpning år 1955. Samma år avlöste

en ny yrkesskadeförsäkringslag tidigare lagstiftning, och yrkesskadeförsäk­

ringen samordnades med sjukförsäkringen i vad avser förmånerna under

den första tiden av en sjukdom som härrör från yrkesskada. Inom folkpen­

sioneringen har kraftiga höjningar av pensionernas nivå företagits, och fa-

iniljepensioneringen har effektiviserats. Avvecklingen av inkomstprövningen

inom folkpensioneringen har fortsatt genom att änkepensioner i alla nya

fall samt barnpensionerna utgives utan avseende på den pensionsberätti-

gades inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Slutligen har det avgörande

steget mot ett fullständigande av det trygghetssystem, som socialförsäk­

ringen avser att utgöra, tagits genom 1959 års beslut om införande av för­

säkringen för allmän tilläggspension. Utöver det sagda har arbetslöshetsför­

säkringen på olika sätt förbättrats.

Annu återstår kompletteringar i åtskilliga avseenden, innan det reform­

program för socialförsäkringen, som statsmakterna uttalat sig för i sam­

band med de senaste årens beslut på detta område, kan anses fullföljt.

Närmast i tur står eu omdaning av invalid- eller förtidspensioneringen inom

såväl folkpensionering som tilläggspensionering jämte en därtill ansluten

utkyg8nad av sjukförsäkringen. Hithörande frågor utredes inom 1958 års

socialförsäkringskommitté, och jag räknar med att för nästa års riksdag

kunna framlägga förslag på grundval av vad kommittén kommer att föreslå.

1 samband därmed torde förslag kunna framläggas om genomförande av

ännu en etapp av den folkpensionshöjning, som enligt statsmakternas ställ­

ningstagande skall vara fullbordad år 1908.

Naturligt är att den intensiva reformverksamheten på socialförsäkrings­

området i första hand inriktats på de materiella reglerna inom varje sär­

skild försäkringsgren och tagit sikte på att så snabbt som möjligt göra

de förbättrade förmånerna tillgängliga för medborgarna. Detta har inne­

burit, att samordningsproblem i lagtekniskt och även i materiellt hänseende

tills vidare fått skjutas åt sidan. Likaså har det administrativa handhavan-

det av socialförsäkringens olika delar fått ankomma på redan befintliga

organ utan att dessa — bortsett från den omdaning av sjukkasseväsendet

som blev en följd av den allmänna sjukförsäkringens införande — under­

gått någon mera genomgripande förändring i anledning av den ändrade lag­

stiftningen och tillkomsten av nya arbetsuppgifter.

Den avvaktande hållning, som statsmakterna intagit till samordningspro­

blemen och de administrativa frågorna inom socialförsäkringen, har bl. a.

varit motiverad av önskemålet att hålla dörren öppen för de lösningar, som

skulle visa sig lämpliga då en mera samlad överblick av problemen blev

möjlig.

De förslag, som nu utarbetas inom 1958 års socialförsäkringskommitté,

syftar till att i enlighet med statsmakternas ställningstaganden avskaffa den

nuvarande inkomstprövningen av invalidpensionerna inom folkpensione­

ringen och i stället införa en gradering av pensionens storlek efter pensions-

sökandens eventuellt kvarstående arbetsförmåga. Förslagen torde vidare

komma att innebära, att invalidpension skall utgå vid en lägre invaliditets-

grad än som för närvarande utgör förutsättning för rätt till sådan pension

från folkpensioneringen. För tilläggspensioneringens del torde reglerna om

invalidpension eller, som den benämnes i TPL, förtidspension komma att

bli desamma som invalidpensionsbestämmelserna inom folkpensioneringen

så långt förhållandena inom de båda pensionsgrenarna är överensstäm­

mande. De särskilda villkor för rätt till förtidspension från tilläggspensione­

ringen, som sammanhänger med kraven på att vissa års pensionspoäng skall

ha intjänats, kan också väntas bli berörda av kommitténs förslag.

Den nya uppbyggnaden av invalidpensioneringen förutsätter en intim

samordning med sjukförsäkringen, och kommitténs förslag torde även

komma att avse genomgripande förändringar och utbyggnader av sjukpen­

ningsidan inom den allmänna sjukförsäkringen.

Invalidpensioneringens omdaning kommer alltså att aktualisera viktiga

samordningsproblem mellan folkpensionering, tilläggspensionering och

sjukförsäkring. Detta återspeglas i lagtekniskt hänseende i det arbete med

utarbetande av en samlad lagstiftning, omslutande de tre nämnda social-

försäkringsgrenarna, som jämsides med socialförsäkringskommitténs ar­

bete bedrives inom socialdepartementet. Den nya utformningen av invalid­

pensioneringen och den omständigheten att inte blott folkpension utan även

tilläggspension skall utgå i invaliditetsfall kommer att ställa stora krav

på de organ, som skall pröva pensionsansökningarna. Samordningen mellan

sjukförsäkring och invalidpensionering kommer vidare att förutsätta en

långtgående samverkan mellan de organ, som handhar dessa socialförsäk-

ringsgrenar.

184

Kungl. Maj.ts proposition nr

4

5 år 1961

185

Tiden synes vara inne att ta ställning till de administrativa frågorna inom

sjukförsäkring och pensionering. De administrativa förutsättningarna för

de nya arbetsuppgifternas handhavande bör vara i huvudsak kända redan

då beslut fattas om en sådan omläggning av invalidpensioneringen och

sjukpenningförsäkringen, varom förslag kan väntas från 1958 års social-

försäkringskommitté. Vidare bör den omorganisation som erfordras vara

åtminstone i viktigare delar genomförd, innan de administrativa organen

får ge sig i kast med att föra de nya materiella socialförsäkringsreglerna

ut i tillämpningen.

Mot bakgrunden av nu angivna förhållanden har socialförsäkringens ad-

ministrationsnämnd lagt fram ett förslag till enhetlig organisation av sjuk­

försäkringen och den allmänna pensioneringen. Förslaget innebär att lokal-

sjukkassorna avskaffas som självständiga förvaltningsenheter, att central­

sjukkassorna blir regionalt organiserade lokalorgan för såväl sjukförsäkring

som pensionering, till vilka även avgörandet av invalidpensionsärenden för-

lägges, att riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen förenas till ett

ämbetsverk och att prövningen i sista instans av besvär i sjukförsäkrings-,

pensions- och yrkesskadeförsäkringsmål anförtros en nybildad högsta social-

försäkringsdomstol. Enligt nämndens förslag skall ämbetsverken samman­

slås och den nya domstolen inrättas den 1 juli 1961, medan omorganisationen

av de allmänna sjukkassorna sker i två etapper den 1 januari 1962 och den

1 juli samma år.

Administrationsnämndens bedömning av behovet av en snabb reform

av socialförsäkringens administration liksom huvuddragen i nämndens or-

ganisationsförslag har så gott som genomgående godtagits av remissorganen.

För egen del finner jag också, att statsmakterna nu bör ta ställning till de

administrativa spörsmålen inom socialförsäkringen och att administra­

tionsnämndens förslag härvid kan tagas som utgångspunkt.

Några remissorgan beklagar, att administrationsnämnden begränsat sitt

förslag till de organisatoriska frågorna inom sjukförsäkringen och pen­

sioneringen och inte tagit upp frågan om yrkesskadeförsäkring­

ens administration. Nämnden har motiverat sitt ställningstagande

på denna punkt med att frågan om yrkesskadeförsäkringens framtida om­

fattning och beskaffenhet ännu inte är avgjord, varför nämnden inte ansett

lämpligt att f. n. vidtaga några mera genomgripande ändringar i försäk­

ringens organisation.

Den samordning, som vid tillkomsten av den allmänna sjukförsäkringen

genomfördes mellan denna försäkring och yrkesskadeförsäkringen och som

innebär att sjukförsäkringen även vid yrkesskada svarar för ersättningen

under de första 90 dagarna av ett sjukdomsfall, medförde en nedgång av

antalet skaderegleringsfall inom yrkesskadeförsäkringen med omkring 95

procent. Yrkesskadeförsäkringen är numera huvudsakligen en livränteför­

säkring, som vid yrkesskada utger livräntor till de skadade eller deras ef­

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

186

terlevande. Med den förbättring av förmånerna vid invaliditet och ålder­

dom och åt efterlevande, som följer av den allmänna tilläggspensionering­

ens införande och redan beslutade eller förestående reformer av folkpen­

sioneringen, kommer yrkesskadeförsäkringens omfattning att minska ytter­

ligare. Försäkringens uppgift kan i framtiden väntas bli att i fall av yrkes­

skada svara för tilläggsförmåner till de övriga socialförsäkringarnas presta­

tioner och för ersättning i sådana fall då förmåner från dessa försäkringar

inte utgår av olika skäl, såsom exempelvis att invaliditetsgraden är lägre

än som fordras för invalidpension inom folk- och tilläggspensioneringen.

Det sagda utesluter inte att förutsättningar kan visa sig föreligga för att

låta den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen omfatta även andra person­

grupper än arbetstagarna.

Den närmare utformningen av en yrkesskadeförsäkring med de nyss­

nämnda uppgifterna och frågan huruvida eu sådan försäkring kan helt

inordnas i den allmänna sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen

måste närmare utredas. Enligt sina direktiv har 1958 års socialförsäkrings-

kommitté bl. a. att upptaga frågan om en långt gående samordning i mate­

riellt hänseende mellan sjukförsäkringen och pensioneringen å ena sidan

samt yrkesskadeförsäkringen å andra sidan, medan dithörande administra­

tiva problem ankommer på administrationsnämnden. Socialförsäkringskom-

mittén har, enligt vad jag under hand erfarit, för avsikt att senare i år fram-

lägga sina slutliga förslag rörande invalidpensioneringen och sjukförsäk-

vingen men har inte funnit det vara möjligt att samtidigt komma med ett

förslag om yrkesskadeförsäkringens framtida omfattning och gestaltning.

En särskild utredning härom synes därför lämpligen böra komma till stånd

sedan det utredningsarbete, som nu bedrives inom socialförsäkringskom-

mittén, avslutats. Yrkesskadeförsäkringsreglernas materiella innehåll får

självfallet avgörande betydelse för försäkringens organisation, och vid den

kommande utredningen bör därför även behandlas yrkesskadeförsäkringens

administrativa sida.

Även om ovisshet således ännu råder rörande enskildheterna i yrkesskade­

försäkringens konstruktion och administrativa handhavande i framtiden,

torde del stå klart, att försäkringens utveckling till ett komplement till sjuk­

försäkring och allmän pensionering är en nödvändig följd av de sistnämnda

socialförsäkringsgrenarnas utbyggnad. Om yrkesskadeförsäkringen skulle

upphöra att vara eu självständig försäkring, faller det sig naturligt att den

får handhavas av samma organ som de övriga försäkringsgrenarna.

Förmånerna från yrkesskadeförsäkringen kommer, vilken form som för­

säkringen än erhåller, att utgöra en mycket ringa del av de totala ersättning­

arna från socialförsäkringarna. Tämligen snart torde yrkesskadeförsäk-

ringsförmånernas totalbelopp komma att uppgå till endast någon procent

av de samlade ersättningarna från sjukförsäkring, folkpensionering, til­

läggspensionering och yrkesskadeförsäkring. Under sådana omständigheter

Kiingl. Maj.ts proposition nr 15 år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

187

ter det sig föga rationellt att, även om yrkesskadeförsäkringen behåller

karaktären av självständig försäkring, låta den administreras på det sätt

som för närvarande är fallet nämligen genom en statlig försäkringsanstalt

och ett antal med denna konkurrerande enskilda försäkringsinrättningar.

F'rågan om de enskilda socialförsäkringsbolagens bestånd, som stått på dag­

ordningen upprepade gånger ända sedan början av 1920-talet, bör i sam­

band med yrkesskadeförsäkringens reformering få sin lösning. Denna torde

inte kunna bli någon annan än att den obligatoriska yrkesskadeförsäk­

ringen administrativt förenklas genom att bolagens verksamhet som för­

säkringsgivare för denna försäkring upphör. Att administrativa besparingar

härigenom skulle uppstå redan för yrkesskadeförsäkringens eget vidkom­

mande synes uppenbart. Än viktigare är att möjligheter öppnas till en för­

enkling av hela socialförsäkringen, särskilt vad gäller avgiftsberäkning och

avgiftsuppbörd. Om den på konkurrensförhållandet mellan olika yrkes-

skadeförsäkringsinrättningar vilande differentierade avgiftssättningen för

olika företag och verksamheter avskaffas, skapas förutsättningar för att

sammanföra arbetsgivarnas olika bidrag och avgifter till socialförsäkringar­

na till en enda avgift och att flytta beräkning och uppbörd av dessa från so­

cialförsäkringens centralorgan till de lokala skattemyndigheterna. Vid sidan

av de fördelar, som därmed står att vinna, framstår det som ett underord­

nat intresse att bibehålla en differentiering efter skaderiskerna av den ringa

del av arbetsgivarnas utgifter för socialförsäkringen, som yrkesskadeförsäk-

ringsavgifterna utgör.

Såsom närmare skall framgå i det följande kommer en omläggning av

administrationen av yrkesskadeförsäkringen att onödiggöra bibehållandet

av en sådan särskild, från socialförsäkringens centralmyndighet fristående

mellaninstans för prövning av besvär över yrkesskadeförsäkringsinrättning-

arnas beslut, som försäkringsrådet tills vidare kommer att vara enligt ad-

ministrationsnämndens förslag och enligt vad jag själv i det följande för­

ordar.

Av de skäl jag nu anfört anser jag, att statsmakterna redan nu bör fatta

principiellt beslut om att socialförsäkringsbolagen skall upphöra att vara

försäkringsgivare inom den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen efter en

viss övergångsperiod. Då eu reform av yrkesskadeförsäkringens materiella

sida efter erforderlig utredning bör kunna träda i kraft den 1 januari 1966,

synes bolagen böra upphöra att meddela yrkesskadeförsäkring med utgången

av år 1965. De olika problem, som sammanhänger med avvecklingen av so­

cialförsäkringsbolagens verksamhet, torde få behandlas vid den kommande

utredningen rörande yrkesskadeförsäkringen. Denna utredning bör även

ta upp de problem, som föranledes av att försäkringsrådet, enligt vad jag

senare kommer att utveckla, kan upphöra med sin verksamhet vid ungefär

samma tid.

188

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

Den lokala organisationen

Med ikraftträdandet av SFL erhöll sjukförsäkringens lokala

organisation sin nuvarande form. Den allmänna sjukförsäkringen

bedrives av de allmänna sjukkassorna såsom försäkringsgivare. Medlemmar

i sjukkassorna är de personer, för vilka försäkringsplikt föreligger enligt

SFL. Kassorna som uppstod genom en ombildning av den tidigare stats­

understödda frivilliga sjukförsäkringens huvudmän, de erkända sjukkas­

sorna, är alltså självständiga juridiska personer med ekonomiskt ansvar

för den av dem bedrivna sjukförsäkringsrörelsen. I motsats till de erkända

sjukkassorna är de allmänna sjukkassorna inte några privaträttsliga rätts­

subjekt, vilkas organisation och verksamhet regleras av privaträttens för-

eningsrättsliga bestämmelser. Motsvarande regler för de allmänna sjukkas­

sorna återfinnes i stället uteslutande i SFL och vissa med stöd av denna

lag utfärdade författningar. De allmänna sjukkassorna är alltså offentlig­

rättsliga juridiska personer, som följer särskilda, enbart för dem gällande

bestämmelser.

Ehuru sjukkassorna således inte är statliga organ, får dock den av kas­

sorna bedrivna sjukförsäkringsverksamheten anses vara en statlig upp­

gift. Enligt SFL är kassorna också skyldiga att, i den mån Konungen så

förordnar, biträda vid handhavandet av annan statlig social försäkrings- och

understödsverksamhet. Förordnande har med stöd härav meddelats dels om

skyldighet för kassorna att biträda riksförsäkringsanstalten i dess verk­

samhet som yrkesskadeförsäkringsinrättning, dels om att kassorna skall

biträda vid handhavandet av den allmänna tilläggspensioneringen. Beträf­

fande yrkesskadeförsäkringen är kassorna närmast att anse som lokalom­

bud för riksförsäkringsanstalten, och i fråga om tilläggspensioneringen

handhar kassorna f. n. bestyren med registrering av pensionsgrundande in­

komst och med individuellt undantagande från försäkringen.

Administrationsnämndens förslag utgår från att sjukkassorna skall ut­

byggas till lokalorgan för den obligatoriska socialförsäkringen, således inte

blott sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen utan även folkpensione­

ringen. Detta innebär ett fullföljande av en utveckling, som tidigare kunnat

skönjas, och i likhet med flertalet remissorgan har jag den uppfattningen

att man på så sätt når fram till en lämplig, enhetligt utformad lokalorgani­

sation för de nämnda socialförsäkringsgrenarna.

Eftersom sjukkassorna är bärare av en statlig socialförsäkringsgren, sjuk­

försäkringen, och kommer att få betydande uppgifter inom två andra, folk­

pensioneringen och tilläggspensioneringen, är det naturligt, att administra-

tionsnämnden väckt frågan om de allmänna sjukkassornas

förstatligande. Nämnden har av flera anledningar funnit sig inte

böra förorda ett sådant steg, men i flera remissyttranden spåras en kritisk

inställning till nämndens uppfattning på denna punkt. Åtskilliga remissor-

189

gan vill, även om de godtar skälen för att inte nu göra någon ändring i kas­

sornas ställning, förorda ett förstatligande längre fram.

Sjukkassornas egenskap av organ för statlig verksamhet kommer att

ytteiligare förstärkas vid deras ombildning till lokalorgan även för pensione­

ringen. Många omständigheter talar onekligen för att de då blir statliga in-

iättningar och inte kvarstår som självständiga offentligrättsliga enheter.

Nar jag i nuvarande läge ändå inte vill förändra kassornas rättsliga ställ­

ning utan ansluter mig till administrationsnämndens förslag om bibehål­

lande av deras hittillsvarande status är det av flera skäl. Den betydande

omorganisation av sjukkassorna och av socialförsäkringens centralmyndig­

het, som på kort tid skall genomföras och som är en förutsättning bl. a.

för att dessa organ skall kunna fullgöra sina nya uppgifter inom folkpen­

sionering och tilläggspensionering, bör inte äventyras genom att man samti­

digt ställer sjukkassorna och centralmyndigheten inför de många svårlösta

spörsmål, som står i samband med ett förstatligande av kassorna. Det för­

hållandevis stora mått av handlingsfrihet som tillkommer kassorna torde

vara av stort värde, såväl da det gäller att snabbt och smidigt genomföra

övergången till den nya organisationsformen som då de förestående refor­

merna av socialförsäkringens materiella innehåll skall föras ut i tillämp­

ningen. Viktiga uppgifter i de nyssnämnda avseendena, som eljest finge

ombesörjas på annat sätt, kan också med kassornas nuvarande ställning

fullgöras av deras gemensamma intresseorganisation Svenska sjukkasse-

förbundet.

Olägenheterna av att sjukkassorna alltjämt kommer att utgöra i förhål­

lande till den övriga statsförvaltningen fristående organ synes inte vara

stora. Med den ordning, som nu tillämpas för handläggningen av sjukför-

säkringsärenden i kassorna, och efter ett genomförande av de förslag rö­

rande beslutsorganen i pensionsärenden, som jag i det följande framlägger,

tror jag att man sörjt för en lika god standard på avgörandena i första in­

stans i socialförsäkringsärenden som om sjukkassorna varit statliga myn­

digheter. Jag vill i detta sammanhang understryka vad i ett par remiss­

yttranden anförts om angelägenheten av att tjänstemännen kan cirkulera

mellan sjukkassorna och socialförsäkringens centralmyndighet. I syfte att

underlätta en dylik cirkulation synes vid övergång mellan anställningar

hos staten och hos allmän sjukkassa böra, i den utsträckning som följer

av eljest tillämpade normer, medgivas eu tillgodoräkning i avlönings- och

pensionshänseende av tjänstetid hos den tidigare huvudmannen. Samord­

ningen på detta område torde underlättas genom att överenskommelse nu

träffats mellan sjukkassorna och vederbörande personalorganisation om

pension sbestämmelser för sjukkassepersonalen, vilka överensstämmer med

dem som gäller för statens anställda.

Eu fråga, som vid remissbehandlingen betraktats ur olika synvinklar, gäl­

ler ämbetsansvaret för sjukkassetjänstemännen. Ett sådant ansvar torde

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

190

föreligga även för andra sjukkassetjänstemän än de verkställande tjänste­

männen, men något bestämt uttalande om hur långt ämbetsansvaret sträc­

ker sig kan knappast göras. Härvidlag kommer den omorganisation av sjuk­

kassorna, som nu föreslås, inte att medföra någon principiell ändring. Möj­

ligheterna att ingripa mot olämpliga eller försumliga befattningshavare torde

dock inte vara mindre i sjukkassorna än i statstjänsten. Frågan om ämbets­

ansvaret har i arbetsrättsligt hänseende betydelse bl. a. för möjligheten att

ingå kollektivavtal. Hithörande spörsmål är emellertid föremål för över­

vägande i ett större sammanhang, och det kan inte anses lämpligt att be­

handla dem särskilt för sjukkassornas vidkommande.

Den nuvarande organisationen innebär bl. a. att i de landstingsfria stä­

derna och några andra städer sjukförsäkringen bedrives enbart av en cen­

tralsjukkassa medan i landet i övrigt de försäkrade är medlemmar i såväl

en lokalsjukkassa som en centralsjukkassa. Vid sitt ställningstagande till

frågan huruvida en kassesystem et eller dubbelkasses y st e-

in e t, som alltså båda tillämpas för närvarande, är den lämpligaste organi­

sationsformen har administrationsnämnden uttalat sig till enkassesyste-

mets förmån. På denna punkt har nämnden inte blivit motsagd under re­

missbehandlingen.

De fördelar, som är förenade med en övergång till enkassesystemet i

hela riket, är enligt min mening synnerligen väl dokumenterade genom vad

administrationsnämnden och remissorganen anfört, och jag tillstyrker

nämndens förslag i denna del. Jag vill i detta sammanhang erinra om att

Kungl. Maj :t genom beslut den 4 november 1960 förordnat om ny indelning

i centralsjukkasseområden från och med den 1 januari 1962. Från sist­

nämnda tidpunkt kommer till följd av detta beslut och vid bifall till för­

slaget om lokalsjukkassornas avskaffande antalet sjukkassor i riket att ut­

göra 30, nämligen en för varje landstingskommun och en för varje stad, som

ej tillhör sådan kommun, dock att de båda landstingskommunerna i Kalmar

län tillhör samma kassa.

Det är angeläget att avskaffandet av lokalsjukkassorna inte leder till

någon försämrad service för allmänheten eller till att det folkliga inslaget i

sjukkasseverksamhetens handhavande försvinner. Administrationsnämnden

har beaktat dessa synpunkter genom att föreslå att de nuvarande lokalsjuk­

kassorna ombildas till lokalkontor för centralsjukkassorna och att

till varje lokalkontor knytes en rådgivande nämnd. Lokalsjukkassornas om­

vandling till lokalkontor synes mig på ett tillfredsställande sätt lösa frågan

om fortsatt tillgång på närbelägna sjukförsäkringsorgan för de försäkrade.

Centralsjukkassorna bör också ha möjlighet att utbygga sitt lokalkontorsnät

utöver vad som följer av de nuvarande lokalsjukkassornas ombildande. Jag

vill framhålla, att avskaffandet av lokalsjukkassorna inte innebär att av­

görandena i sjulcförsäkringsärenden flyttas från de lokala expeditionerna

till centralsjukkassorna i vidare mån än ärendenas beskaffenhet fordrar.

Jag anser också att medlemsregistreringen alltjämt bör ske lokalt.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

191

Arbetsuppgifterna för en rådgivande nämnd skall enligt admi-

nistrationsnämndens förslag vara alt bistå centralsjukkassan och lokal­

kontoret med råd och upplysningar om lokala förhållanden samt att fram­

lägga förslag för centralsjukkassans styrelse. Vid remissbehandlingen har

uttalats en viss oro för att dessa uppgifter inte skall vara tillräckligt kon­

kreta för att leda till något egentligt inflytande för nämnderna. I stället har

framkastats tanken att de rådgivande funktionerna inom sjukkassan skulle

anförtros åt de organ, som får till uppgift att handha prövningen av åter­

stående inkomstprövade folkpensionsförmåner. Enligt administrations-

nämndens mening bör denna prövning ankomma på något kommunalt

organ.

Det synes bade angeläget och möjligt att beakta dessa olika synpunkter

och ändå knyta behandlingen av alla pensionsärenden till sjukkasseverk-

samheten. Detta kan ske genom att till de föreslagna nämndernas rådgi­

vande uppgifter lägges funktionen som organ för prövning av ansökningar

om inkomstprövade folkpensionsförmaner. Eftersom dessa förmåner även

i fortsättningen torde få förutsättas till väsentlig del komma att bekostas av

kommunerna, bör nämndernas verksamhetsområden närmare anknytas till

den kommunala indelningen. En nämnds verksamhetsområde bör i regel

omfatta en kommun. Med tillsynsmyndighetens medgivande bör det dock

vara möjligt för två eller flera kommuner att förena sig om en nämnd och

för en kommun att inrätta mer än en nämnd.

De föreslagna nämnderna, vilka lämpligen kan kallas försäkringsnämn-

der, bör finnas i såväl stadscentralsjukkassa som länscentralsjukkassa, och

det bör vara vederbörande kommun eller kommuner som utser samtliga

ledamöter i nämnderna. Antalet ledamöter bör vara minst 5 och högst 7.

När sjukkassorna övertar uppgiften att vara lokalorgan för den allmänna

pensioneringen bör de rådgivande funktionerna avse både sjukförsäkring

och pensionering. Nämnden bör stå i förbindelse med centralsjukkassans

styrelse och med det lokalkontor, som närmast är avsett att betjäna de för­

säkrade inom nämndens verksamhetsområde. Det synes höra ankomma på

centralsjukkassorna att i lämpliga former anordna sammankomster med

företrädare för nämnderna för att lämna dem information om aktuella

socialförsäkringsproblem och bereda tillfälle till åsiktsutbyte i dylika frågor.

•lag föreslår i det följande, att omorganisationen av sjukkassorna skall

träda i kraft den 1 januari 1902. Definitiv ställning till försäkringsnämn-

dernas uppgifter inom pensioneringen kan inte tagas förrän de framtida

materiella reglerna beträffande de inkomstprövade folkpensionsförmånerna

är kända. Någon medverkan av försäkringsnämnderna inom pensioneringen

torde inte komma i fråga före den 1 januari 1963. Åtminstone till dess kom­

mer pensionsnämnderna att finnas kvar. På grund av att försäkrings­

nämnderna således till en början bara får rådgivande funktioner inom sjuk­

försäkringen torde sådana nämnder inte erfordras i stadscentralsjukkas-

sorna före den sistnämnda tidpunkten. Kommunerna bör givetvis då de år

Kungl. Maj. ts proposition nr

45

år 1961

192

1961 utser ledamöter i försäkringsnämnd beakta nämndens kommande roll

som pensionsprövningsorgan. Frågan om eventuell statlig representation i

försäkringsnämnderna får upptagas i samband med att uppgifterna inom

pensioneringen tillägges nämnderna.

Avvecklingen av lokalsjukkassorna får vissa konsekvenser för central­

sjukkassornas organisation. Ombud till länscentralsjukkassas ombuds­

möte utses nu av ombudsmötena i de anslutna lokalsjukkassorna. Denna

ordning kan alltså inte vidare tillämpas. Den frågan uppkommer då huru­

vida ombudsmötena i centralsjukkassorna bör bibehållas.

Ombudsmötet utgör en motsvarighet till föreningsstämman i privaträt­

tens ekonomiska föreningar. Huvuduppgifterna för ombudsmötet är att

pröva frågan om ansvarsfrihet åt styrelsen samt att välja vissa styrelseleda­

möter och revisorer. Därjämte har ombudsmötet att fastställa förvaltnings-

stat för sjukkassan, att besluta om överlåtelse och inteckning av kassans

fasta egendom samt att besluta om ändringar i kassans stadgar.

Reglerna om att ombudsmötet beviljar styrelsen ansvarsfrihet står otvivel­

aktigt i mindre god samklang med sjukkassornas egenskap av offentligrätts­

liga rättssubjekt under statlig kontroll och med att vissa styrelseledamöter

utses av statliga myndigheter. Än mindre lämpad synes den nu stadgade

formen för avgörande av frågan om ansvarsfrihet när sjukkassorna får be­

tydande uppgifter vid handhavandet av försäkringsgrenar, inom vilka kas­

sorna inte har ställning som försäkringsgivare. Jag förordar därför, att nu

gällande bestämmelser om styrelsens ansvarsfrihet ersättes med en regel

om att ansvarsfrihet inträder för styrelseledamot, om inte tillsynsmyndig­

heten skriftligen framställer anmärkning till honom inom tre år efter ut­

gången av det räkenskapsår, varunder det förfarande ägt rum, för vilket

ansvar ifrågasättes. För talan som grundar sig på brottslig gärning bör gi­

vetvis ingen annan tidsgräns uppställas än den straffrättsliga preskriptions­

tiden.

Ombudsmöte har nu att fastställa förvaltningsstat för det kommande året.

Förvaltningskostnaderna är till stor del beroende av omständigheter utanför

kassans kontroll. Den nuvarande ordningen kan lämpligen ersättas med att

kassans styrelse årligen upprättar och till tillsynsmyndigheten insänder en

beräkning av förvaltningskostnaderna för nästföljande år. Ombudsmötets

uppgifter i fråga om överlåtelse eller intecknande av fast egendom och änd­

ring av stadgarna synes kunna överföras på tillsynsmyndigheten.

Härefter kvarstår frågan huruvida en församling av ombudsmötets typ

behövs för att utse de ledamöter och revisorer, som inte tillsättes av statlig

myndighet. Några remissorgan har riktat invändningar mot administra-

tionsnämndens förslag att de styrelseledamöter och revisorer, vilka ej utses

i annan ordning, skall tillsättas av landstinget eller i förekommande fall av

stadsfullmäktige. Det synes dock inte försvarbart att ha en särskild val­

korporation för så begränsade uppgifter som det här skulle bli frågan om,

när ändå det demokratiska inflytandet över verksamheten kan säkerställas

Kungl. Maj.ts proposition nr

J5

år 1961

193

genom att de ifrågavarande styrelseledamöterna och revisorerna tillsättes av

representationen i den landstingskommun eller stad, som utgör kassans

område. Från en del håll har uttalats att landstinget i egenskap av sjuk­

vårdshuvudman skulle ha ett ekonomiskt intresse stridande mot sjukkas­

sans. Härtill kan sägas, att den ersättning, som kan utgå till landstinget

från sjukkassan, är författningsenligt reglerad. Det synes mig närmast vara

en fördel att landstinget får bättre kännedom om sjukförsäkringsfrågorna

och erhåller ett eget ansvar för den av sjukkassan bedrivna verksamheten.

Det torde vara lämpligt att avskrift av styrelsens förvaltningsberättelse in. in.

tillställes landstinget eller stadsfullmäktige. De informationer, som nu läm­

nas på ombudsmötet, bör i stället kunna meddelas vid de sammankomster

med företrädarna för försäkringsnämnderna, som jag i det föregående för­

ordat att sjukkassan bör anordna.

I fråga om sjuk kassestyrelses sammansättning är jag

ense med administrationsnämnden om att styrelsen bör bestå av sju leda­

möter och att fyra av dessa utses av landstinget eller stadsfullmäktige. Av de

återstående ledamöterna bör som nämnden föreslagit en tillsättas av medi­

cinalstyrelsen och en av länsstyrelsen. Administrationsnämnden har utgått

från att den sjunde ledamoten i likhet med vad som nu är fallet skall utses

av tillsynsmyndigheten. I detta sammanhang bör beaktas, att sjukkassorna

i fortsättningen kommer att vara lokalorgan även för den allmänna pensio­

neringen. Enligt administrationsnämndens förslag, vilket jag ansluter mig

till, skall prövningen av invalidpensionsärenden ske i ett särskilt, från sty­

relsen fristående organ i kassorna, kallat pensionsdelegation, med en av

Kungl. Maj :t tillsatt ordförande. Under remissbehandlingen har anmärkts,

att någon anknytning mellan sjukkassestyrelsen och pensionsdelegationen

inte finnes enligt förslaget. Jag finner önskvärt att sambandet mellan de

båda nämnda sjukkasseorganen stärkes och ansluter mig till det av en

remissmyndighet framförda förslaget, att styrelsen och delegationen skall

ha samma ordförande och att denne skall utses av Kungl. Maj:t. Det blir

då inte erforderligt att tillsynsmyndigheten utser någon ledamot i kassans

styrelse. Tillsynsmyndighetens mening bör givetvis inhämtas vid tillsättan­

de av styrelseordföranden. Som en följd av att Kungl. Maj :t utser styrelsens

ordförande bör någon vice ordförande inte finnas, utan ordet får vid för­

fall för ordföranden föras av dennes suppleant.

Förmåner i form av ersättning för kostnader för sjukgymnastik, behand­

ling med bad, massage, elektricitet eller hetluft eller annan därmed jämför­

lig behandling eller för konvalescentvård, de s. k. merprestati o-

n e r n a, tillhandahålles enligt gällande lag endast om vederbörande sjuk­

kassa beslutat härom. Administrationsnämnden har föreslagit, att dessa för­

måner skall bli obligatoriska på så sätt att Kungl. Maj :t skall äga föreskriva,

att ersättning enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder skall utgå för

försäkrads utgifter för annan vård i anledning av sjukdom än läkarvård

och sjukhusvård. Detta förslag tillstyrker jag.

13-

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 45

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

194

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

Övergången till enkassesystemet i hela riket medför en bättre riskut-

jamning mellan olika områden. Administrationsnämnden har därför föresla­

git en förenkling av statsbidragen till sjukförsäkringen så att avgifts-

lindrings- och avgiftsersättningsbidragen skulle avvecklas mot att medlems­

bidraget höjes. Jag är helt överens med nämnden om att en förenkling av

statsbidragssystemet är önskvärd. Det torde dock vara lämpligast att alla

frågor om statsbidragens utformning får avgöras i ett sammanhang, vilket

jag räknar med skall kunna ske i den förenhetligade socialförsäkringslag-

stiftning, varom förslag kan väntas till 1962 års riksdag. Jag är alltså inte

beredd att nu taga ställning till administrationsnämndens förslag beträf­

fande statsbidragen till sjukförsäkringen.

I några remissyttranden beröres den av administrationsnämnden icke sär­

skilt behandlade frågan om lokalsjukkassornas fristående fonder

sedan dessa kassor avvecklats. Dessa fonder, som bl. a. möjliggör beviljande

av understöd i vissa fall då sjukhjälp enligt SFL inte kan erhållas eller inte

anses tillräcklig, har i regel under den frivilliga sjukförsäkringens tid sam-

manbragts av försäkrade inom lokalt begränsade områden. Det bör givetvis

tillses, att det lokala inflytandet över dispositionen av dessa fonders avkast­

ning bibehålies. Såsom Svenska sjukkasseförbundet föreslagit kan lämpli­

gen i centralsjukkassornas stadgar föreskrivas, att beslut om fondavkast­

ningens användning skall fattas inom de föreslagna försäkringsnämnderna. I

I fråga om pensioneringens lokala organisation är att

märka, att för närvarande en egentlig lokalorganisation endast är uppbyggd

för folkpensioneringen. Eftersom tilläggspensioner inte kan utgå förrän

1963 har ännu inte erfordrats någon organisation för prövning av ansök­

ningar om sådana pensioner. Beräkningen av pensionsgrundande inkomst

inom tilläggspensioneringen är anförtrodd de lokala skattemyndigheterna

(i Stockholm överståthållarämbetet), och någon ändring härvidlag är inte

ifrågasatt. Registreringen av de pensionsgrundande inkomsterna på de för­

säkrade, vilken är av grundläggande betydelse för rätten till och storleken

av tilläggspensionerna, är förlagd till de allmänna centralsjukkassorna.

Folkpensioneringens lokalorganisation utgöres av pensionsnämnderna, av

vilka det finnes en för varje pensionsdistrikt. Ett pensionsdistrikt kan be­

stå av en eller flera kommuner eller av del av kommun. Antalet pensions-

nämnder är stort, f. n. omkring 1 100. Ordföranden i pensionsnämnd utses

av länsstyrelsen (överståthållarämbetet) medan övriga ledamöter väljes av

kommunen eller kommunerna. Ansökning om pension skall ingivas till

pensionsnämndens ordförande. Ansökning om allmän ålderspension och

om barnpension föranleder i normala fall inte någon egentlig prövning utan

vidarebefordras omedelbart till pensionsstyrelsen, som förordnar om utbetal­

ning av pensionen. I övriga pensionsärenden har pensionsnämnden att fatta

beslut. Beträffande samtliga ärenden gäller dock, att de med det yttrande

195

av pensionsstyrelsens ortsombud, som denne finner anledning till, skall

insändas till styrelsen. I fråga om ärenden rörande invalidpension (sjuk­

bidrag) samt tilläggsförmåner därtill gör styrelsen en överprövning av pen-

sionsnämndens beslut, vare sig besvär anförts över beslutet eller ej. Avgö­

randet i invalidpensionsärenden ligger därför i realiteten hos pensionssty-

relsen. I de återstående pensionsärendena, dvs. ärenden rörande änke­

pension, hustrutillägg till ålderspension och kommunalt bostadstillägg till

ålders- och änkepension, underkastas visserligen pensionsnämndens beslut

en formell granskning i pensionsstyrelsen, men egentlig överprövning av

besluten förekommer endast om besvär har anförts.

Av det anförda framgår, att i fråga om den grupp av ärenden, som ställer

störst ansprak pa det beslutande organet, nämligen invalidpensionsärenden,

centralmyndigheten enligt den nuvarande ordningen tillmätts ett avgörande

inflytande. Tyngdpunkten i pensionsnämndernas verksamhet ligger på den

inkomstprövning, som förekommer i huvudparten av de av pensionsnämnd

prövade ärendena. För detta arbete är pensionsnämnderna utan tvivel väl

lämpade. I det framtida pensionssystemet kommer emellertid de inkomst-

prövade förmånerna att spela en mera underordnad roll. Tilläggspensio­

nerna beräknas på grundval av den försäkrades inkomster av förvärvsarbete

under hans aktiva tid, och inom folkpensioneringen fortgår en utveckling

bort från inkomstprövningen. Närmast förestår en reform av invalidpen­

sioneringen, som torde komma att innebära att den nuvarande inkomstpröv­

ningen av hithörande pensionsförmåner övergives. Förändringen av pen­

sionssystemets karaktär ställer helt andra krav än hittills på de organ, som

skall pröva pensionsansökningarna.

I fråga om ålderspension och familjepension avser prövningen merendels

vissa lätt konstaterbara fakta. De största anspråken på pensionsorganisatio-

nen kommer att ställas vid handläggningen av ärenden rörande

invalidpension (förtidspension). Organisationen för prövning av

dessa ärenden torde i själva verket bli avgörande för hela frågan om pen­

sioneringens lokala organisation.

Pensionsnämnderna i sin nuvarande form är enligt min mening inte

lämpade att besluta i frågor om invalidpension från folkpensioneringen och

tilläggspensioneringen, när rätten till och storleken av invalidpension inte

skall bero direkt av pensionssökandens inkomst och förmögenhet utan prö­

vas med utgångspunkt från en uppskattning av hans eventuella kvarstående

arbetsförmåga. Den medicinska bedömningen och rehabiliteringsfrågorna

kommer vid en sådan uppbyggnad av invalidpensioneringen att få en helt

annan betydelse än för närvarande. Valet av prövningsorgan i första instans

måste därför komma att stå mellan socialförsäkringens centralmyndighet

och lokala organ av annan beskaffenhet än pensionsnämnderna.

Till förmån för en central behandling av invalidpensionsansökningar, som

ju i praktiken kan sägas vara tillämpad för närvarande ehuru med pen-

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

sionsnänmderna som utredande organ, talar att bedömningen blir i gör­

ligaste mån enhetlig för hela riket och att erforderlig medicinsk expertis

alltid kan beräknas vara att tillgå.

Alternativet med en central prövning är emellertid också förenat med all­

varliga olägenheter, särskilt med hänsyn till att ett sådant prövningsför-

farande inte torde kunna anordnas så att ärendena avgöres tillräckligt

snabbt. Detta förhållande skulle sannolikt bli än mer accentuerat med den

ökning av antalet ansökningar, som torde bli en följd av de nya invalidpen-

sionsreglerna och tilläggspensioneringens tillkomst.

Den framtida invalidpensioneringen kan väntas komma att stå i ett nära

samband med sjukförsäkringen. Det måste anses som ett huvudvillkor för

en effektivt verkande sjukförsäkring och invalidpensionering att åtgärder

så snabbt som möjligt vidtages för att förhindra att nedsättningen i den

sjukes arbetsförmåga blir varaktig eller för att begränsa nedsättningens

omfattning. Sjukförsäkringen bör svara för den sjukes försörjning intill

dess pension börjar utgå, och pensionen bör avlösa sjukförsäkringsförmå­

nerna, så snart förutsättningarna för pension föreligger. Allt detta kräver

en långtgående samverkan dels mellan sjukförsäkring och pensionering,

dels mellan socialförsäkringen och rehabiliteringsverksamheten. Vidare bör

man sträva efter att så långt möjligt decentralisera förvaltningsuppgifter,

som inte nödvändigtvis kräver en central handläggning. Mot denna bak­

grund förordar jag en lokal eller snarare regional handläggning av ärenden

rörande invalidpension. Handhavandet av dessa ärenden bör anförtros åt

centralsj ukkassorna.

De särskilda krav som enligt vad i det föregående antytts måste ställas på

prövningen av invalidpensionsfrågor gör det klart att denna prövning inom

sjukkassorna inte kan förläggas till sjukkassestyrelserna, som är samman­

satta med tanke på andra uppgifter. Såsom administrationsnämnden före­

slagit bör invalidpensionsprövningen handhavas av särskilda inom kassorna

inrättade organ, kallade pensionsdelegationer. Ordföranden i

delegationen bör tillsättas av Kungl. Maj:t, och jag har i det föregående

föreslagit, att ordförandeposten i sjukkassans styrelse och i delegationen

skall beklädas av samma person. Om det i en sjukkassa erfordras mer än en

pensionsdelegation, vilket torde bli fallet i bl. a. de största städerna, får en

av delegationsordförandena tillika vara styrelsens ordförande.

Enligt administrationsnämndens förslag skall en pensionsdelegation ut­

över ordföranden som ledamöter ha två läkare — en förtroendeläkare hos

kassan och ytterligare en av medicinalstyrelsen utsedd läkare — samt två

medborgarrepresentanter, utsedda av landstinget eller staden. Jag tillstyr­

ker förslaget. De båda läkarledamöterna synes böra representera olika

medicinska områden. Lämpligen bör en av dem företräda den slutna sjuk­

vården. Med hänsyn härtill bör det ankomma på medicinalstyrelsen att

utse båda läkarledamöterna. För var och en av ledamöterna i pensionsdele-

196

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

gationen bör finnas en suppleant. Vid förfall för ordföranden bör den för

honom utsedde suppleanten föra ordet.

De grunder, efter vilka sjukkassan har att utge ersättning till ledamot

och suppleant, bör bestämmas av Kungl. Maj :t.

Med den nu angivna sammansättningen torde delegationen, utan att för­

denskull bli för stor, ha fått den sakkunskap, som är nödvändig, samtidigt

som lekmannainflytandet tillförsäkrats den vikt det bör ha. Särskild exper­

tis i fråga om arbetsmarknadsförhållanden och rehabiliteringsverksamhet

torde som administrationsnämnden föreslagit kunna tillföras delegationen

genom att en representant för länsarbetsnämnden deltar i överläggningarna

men ej i besluten. Även sjukkassans verkställande tjänsteman (direktör)

bör ha rätt att deltaga i överläggningarna.

Uppenbarligen måste stora anspråk ställas på den, som skall förbereda

och föredraga de till pensionsdelegationens prövning hörande ärendena.

Såsom administrationsnämnden föreslagit bör de nämnda uppgifterna hand­

havas av en särskild tjänsteman, som jag i det följande kallar pensionsföre-

dragande. Denne bör tillika vara chef för en pensionsavdelning inom sjuk­

kassan. Till denna avdelning bör höra registret över pensionsgrundande in­

komst enligt tilläggspensioneringen och på avdelningen bör även handläg­

gas de ärenden rörande icke inkomstprövade förmåner, som jag i det

följande föreslår skall behandlas av sjukkassorna. Likaså blir upplysnings­

verksamheten gentemot allmänheten en viktig uppgift för avdelningen. Pen-

sionsföredraganden bör utses av centralmyndigheten. Hans anställningsför­

måner bör bestämmas av samma myndighet och sättas så att befattningarna

lockar dugande krafter. Med den betydande sakkunskap, som pensions-

föredraganden kommer att besitta i de på delegationens avgörande ankom­

mande ärendena, synes han böra ha skyldighet att till protokollet anteckna

sin mening, om denna avviker från delegationens beslut.

En pensionsdelegation synes böra vara beslutför med fyra ledamöter.

Som delegationens beslut bör gälla den mening, om vilken de flesta när­

varande förenar sig, och vid lika röstetal den av ordföranden biträdda

meningen.

Med de föreslagna pensionsdelegationerna är det enligt min mening sörjt

för en sakkunnig och effektiv prövning av invalidpensionsärendena på det

lokala planet. Detta utesluter dock inte att pensionsdelegationen, särskilt i

början av sin verksamhet, kan behöva stöd och vägledning från det centrala

socialförsäkringsorganets sida. Även angelägenheten av en enhetlig praxis

de olika delegationerna emellan talar härför. Pensionsdelegationerna bör

som administrationsnämnden föreslagit ha rätt att underställa sina beslut

centralmyndighetens prövning. För alt centralmyndigheten skall få till­

räcklig överblick över delegationernas praxis och kunna påverka denna i

erforderlig omfattning torde det dock vara önskvärt att centralmyndigheten

får pröva även andra ärenden än dem, som delegationerna själva under­

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

197

198

ställer myndigheten eller som överklagas av enskild part. Det bör därför

också finnas regler om obligatorisk underställning. Dessa regler kan lämp­

ligen bl. a. innehålla, att ett beslut av pensionsdelegation alltid skall under­

ställas centralmyndigheten, om delegationens ordförande eller pensions-

föredraganden anmält avvikande mening. Centralmyndigheten bör också ha

möjlighet att självmant upptaga ett beslut av pensionsdelegation till pröv­

ning.

Administrationsnämndens förslag att även ärenden rörande ål­

derspension, barnpension och icke inkomstprövad

änkepension skall handläggas av sjukkassorna ansluter jag mig till.

Handläggningen blir av huvudsakligen expeditionell karaktär, och beslut

om pension torde böra fattas av tjänstemän på de förutnämnda pensions-

avdelningarna och inte i pensionsdelegationerna.

I det föregående har jag förordat, att prövningen av ä r e n d e n rö­

rande inkomstprövade folkpensionsförmåner, dvs.

kommunala bostadstillägg, hustrutillägg och änkepension till kvinnor, som

blivit änkor före den 1 juli 1960, skall förläggas till sjukkassorna och

handhavas av de lokalt organiserade försäkringsnämnderna. Detta innebär,

att de nuvarande pensionsnämnderna avskaffas. Någon ändring i den ord­

ning för fastställande av grunderna för kommunala bostadstillägg, som nu

gäller och som innebär att denna uppgift ankommer på kommunal- eller

stadsfullmäktige, är givetvis inte avsedd.

Beträffande gången av ett pensionsärendes behandling inom en sjukkassa

torde man få tänka sig följande. Sedan ansökan inkommit till kassan, får

frågan om inkomstprövad förmån, om sådan sökts, av kassans pensions-

avdelning överlämnas till vederbörande försäkringsnämnd för avgörande.

Under tiden avgöres frågan om icke inkomstprövad förmån av pensionsavdel-

ningen eller i pensionsdelegation. De olika sjukkasseorganens avgörande i

samtliga frågor, som aktualiseras genom en ansökan, torde i regel böra

framstå som en enhet och i form av ett beslut utfärdas genom pensionsav-

delningens försorg.

Den nu behandlade omorganisationen av pensioneringens lokaladministra­

tion leder till att den nuvarande anordningen med pensionsstyrel-

sens ortsombud samtidigt avvecklas.

Vad angår utbetalningen av pensionerna torde det inte

finnas anledning att nu frångå den centrala utbetalningsmetoden, vilken

f. n. torde vara den enda som erbjuder möjligheter att fullt ut tillvarata

fördelarna av modern maskinteknik.

Beträffande den tidpunkt då bestämmelserna om den lokala organisatio­

nen skall träda i kraft har administrationsnämnden föreslagit, att

omorganisationen av sjukkassorna i deras egenskap av sjukförsäkringsorgan

sker den 1 januari 1962 medan överförandet av pensionsärenden till sjuk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

199

kassornas handläggning får anstå till en senare tidpunkt. I överensstäm­

melse härmed kommer några bestämmelser om pensionsprövning inom

sjukkassorna inte att inflyta i de lagförslag, som nu framlägges. Avsikten

är att lagförslag på grundval av vad som här anförts i denna del skall före­

läggas 1962 års riksdag. I samband med att sjukkassorna även blir pen-

sionsorgan synes de böra få ändrad benämning och förslagsvis kallas all­

männa försäkringskassor.

Centraladministrationen

Den centrala förvaltningen av socialförsäkringen är f. n. uppdelad på

två ämbetsverk, riksförsäkringsanstalten för sjukförsäkringen och tilläggs­

pensioneringen samt pensionsstyrelsen för folkpensioneringen. När sjuk-

och moderskapsförsäkringarna tillsammans med folkpensioneringen och den

allmänna tilläggspensioneringen som avsikten är skall bilda ett enhetligt

socialförsäkringssystem blir det av praktiska skäl omöjligt att bibehålla

den nuvarande ordningen med olika centralmyndigheter för olika grenar

av socialförsäkringen. Ser man frågan utifrån de tidigare föreslagna lös­

ningarna beträffande den lokala förvaltningen framträder likaledes med

full tydlighet nödvändigheten av en samordning på det centrala planet.

När alla de nu ifrågavarande socialförsäkringsgrenarna lokalt skall admi­

nistreras av samma kassor kan tillsynen över kassornas verksamhet inte

bedrivas rationellt om den inte förlägges till ett enda organ. Administra-

tionsnämndens förslag om att riksförsäkringsanstalten och

pensionsstyrelsen skall sammanslås till ett ämbets­

verk har också tillstyrkts av alla remissorgan utom pensionsstyrelsen,

och jag vill för egen del också ge min anslutning till förslaget. Samman­

slagningen bör, såsom nämnden förordat, äga rum redan den 1 juli 1961

för att den nya centralmyndigheten skall kunna medverka redan vid genom­

förandet av sjukkassereformen den 1 januari 1962.

Det nya ämbetsverket, som jag föreslår skall få namnet riksförsäkrings­

verket, blir en stor administrativ enhet. Detta är något som kan vara för­

enat med både fördelar och nackdelar. En fördel är den möjlighet till ett

rationellt utnyttjande av maskinella anläggningar, som erbjuder sig inom

ett stort ämbetsverk. Ä andra sidan måste man räkna med att ämbetsver­

kets storlek kan göra det svårt för verksledningen att följa och leda arbetet

på det sätt som är önskvärt. Dessa svårigheter bör emellertid kunna mot­

verkas på olika sätt, och jag får i fortsättningen anledning att återkomma

till frågan om lämpliga åtgärder i detta syfte.

De uppgifter som skall åvila det nya ämbetsverket såsom centralmyndig­

het för socialförsäkringen kommer i begynnelseskedet att i stort sett bli

desamma som de, vilka nu ankommer på riksförsäkringsanstalten och pen­

sionsstyrelsen. Såsom administrationsnämnden föreslagit bör förvaltningen

av folkpensioneringsfonden, riksförsäkringsanstaltens yrkesskadcförsäk-

Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1961

200

ringsfond och vissa i anslutning därtill förvaltade mindre fonder anknytas

till det nya verket och utövas av särskilda, för samtliga fonder gemensamma

fullmäktige.

Under remissbehandlingen har från ett par håll föreslagits, att den verk­

samhet som under namn av näringshjälp f. n. bedrives av dels pensions-

styrelsen och dels arbetsmarknadsverket helt skall överföras till sistnämnda

verk. Jag delar uppfattningen att näringshjälpen bör överföras till ar-

betsvårdsorganen så att den nuvarande organisatoriska splittringen be­

träffande denna hjälpform upphör. Någon utredning finnes emellertid inte

om konsekvenserna i fråga om personalbehov m. m. av ett sådant överfö­

rande. Administrationen av näringshjälpen bör därför vara oförändrad un­

der nästa budgetår, dock att riksförsäkringsverket övertar pensionsstyrel-

sens nuvarande uppgifter. Det bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen

och riksförsäkringsverket att i samband med anslagsäskandena för bud­

getåret 1962/63 lägga fram utredning och förslag rörande de åtgärder som

erfordras för att näringshjälpen fr. o. in. nämnda budgetår skall kunna helt

överföras till arbetsmarknadsverket. Ett annat under remissbehandlingen

framfört förslag, som berör det nya ämbetsverkets arbetsuppgifter, går

ut på att verket skall övertaga den gemensamma utbetalning till statsan­

ställda av folkpension och statlig personalpension, som nu sker genom den

år 1959 inrättade delegationen för pensionsutbetalning. I anledning härav

vill jag framhålla, att chefen för civildepartementet enligt bemyndigande

den 20 januari 1961 tillkallat en sakkunnig för att utreda den statliga

personalpensioneringens ordnande i organisatoriskt hänseende. Resultatet

av denna utredning torde böra avvaktas innan någon ändring vidtages be­

träffande pensionsutbetalningsdelegationens ställning.

Sammanslagningen av riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen in­

nebär, såsom administrationsnämnden framhåller, i första hand att en ge­

mensam ledning skapas för hela den ifrågavarande socialförsäkringsadmi­

nistrationen. Nämndens förslag, att det nya ämbetsverkets led­

ning skall utgöras av en verksstyrelse, bestående av verkets chef som

ordförande och dess souschef som vice ordförande jämte fem särskilt för­

ordnade ledamöter, har i allmänhet vunnit remissorganens gillande. Även

jag anser det med hänsyn till socialförsäkringens allmänna betydelse ange­

läget att verksstyrelsen erhåller den mera allsidiga sammansättning, som

åsyftas med förslaget. Också organisatoriska skäl talar för den av admini­

strationsnämnden föreslagna ordningen. Under remissbehandlingen har

framförts den uppfattningen, att de särskilt förordnade ledamöterna i sty­

relsen bör vara företrädare för arbetsmarknadsparterna och utses på för­

slag av dem. Det är emellertid enligt min mening inte ändamålsenligt att

inom den begränsade grupp av ledamöter det här blir fråga om inrymma

representation för vissa intresseorganisationer. Därmed är givetvis inte

sagt, att erfarenhet av arbetsmarknadsförhållanden ej skulle vara av värde

Kungl. Maj.ts proposition nr ko år 1961

201

för styrelsen. Behovet av sådan erfarenhet kan tillgodoses även om, såsoin

jag vill förorda, de ifrågavarande ledamöterna utses av Kungl. Maj:t utan

förslag från något håll. För de särskilt förordnade ledamöterna bör finnas

personliga suppleanter.

Ämbetsverkets chef bör ha ställning som generaldirektör och dess sous­

chef som överdirektör.

Administrationsnämndens förslag till organisation av det nya ämbets­

verket bygger på en funktionell indelning med en fördelning

av arbetsuppgifterna på olika avdelningar och byråer efter ärendenas art

och inte efter de skilda försäkringsgrenarna. Sålunda skall alla tillsynsären­

den handläggas på en avdelning, alla besvärsärenden på en annan avdelning

osv. En sådan indelning torde vara den mest lämpliga inom ett i materiellt

hänseende samordnat socialförsäkringssystem.

Med hänsyn till verkets storlek och omfattningen av dess arbetsuppgif­

ter måste särskilda åtgärder övervägas i syfte att säkerställa en effektiv

och kvalificerad ledning av arbetet. I detta syfte bör, på sätt administra-

tionsnämnden föreslagit, arbetet uppdelas på tre större avdelningar

— en administrativ avdelning, en försäkringsavdelning och en besvärsavdel-

ning. Nämnden har föreslagit, att den administrativa avdelningen skall

förestås av överdirektören medan för de båda andra avdelningarna skall för­

ordnas särskilda avdelningschefer. Jag finner denna organisation ända­

målsenlig.

Den omställning, som måste göras inte bara i anledning av sammanslag­

ningen av riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen till ett verk utan

även på grund av andra administrativa och materiella reformer inom social­

försäkringen, kommer under en övergångstid att ställa verksledningen inför

en råd krävande uppgifter, överdirektören torde därför i huvudsak komma

att få ägna sig åt frågor som är gemensamma för hela verket, samtidigt

som administrativa avdelningens uppgifter under denna tid kan väntas bli

synnerligen omfattande. Jag föreslår därför, att tills vidare under en över­

gångstid överdirektören befrias från det direkta chefsskapet för administra­

tiva avdelningen och att för denna inrättas ett förordnande att bestrida på

avdelningschef ankommande göromål.

Rörande ämbetsverkets inre organisation i övrigt finner jag mig väsent­

ligen kunna godtaga de riktlinjer administrationsnämnden uppdragit i sitt

betänkande. Verket bör sålunda inom de olika avdelningarna uppdelas

på ett antal byråer och sektioner. Till frågan om den närmare indelningen

på byråer och sektioner samt personalorganisationen för desamma torde jag

få återkomma i ett senare sammanhang, lämpligen sedan lagrådet avslutat

behandlingen av de lagförslag som enligt vad jag i det följande förordar bör

jnderställas dess granskning. Därvid bör också löneställningen in. m. för

»erkets chefstjänster behandlas.

Jag vill härefter något uppehålla mig vid ordningen för ären­

KungJ. Maj:ts proposition nr 45 är 1961

denas avgörande. Därvid finnes anledning att göra åtskillnad mellan

allmänna administrativa ärenden och besvärsärenden.

I allmänna administrativa ärenden som föredrages inför styrelsen är det

naturligt att denna beslutar efter omröstning. Beträffande sådana ärenden

som avgöres i annan form bör, såsom administrationsnämnden föreslagit,

generaldirektören ensam äga beslutanderätt, när han deltager i handlägg­

ningen. Eljest bör beslutanderätten tillkomma den i handläggningen del­

tagande högste befattningshavaren ensam. Föredraganden bör dock, även

vid handläggning i styrelsen, ha att till protokollet anteckna sin mening,

om denna inte överensstämmer med beslutet.

Närmare bestämmelser om vilken handläggningsform som bör tillämpas

för olika slag av ärenden bör utfärdas av Kungl. Maj :t i instruktionen för

ämbetsverket. En riktpunkt bör därvid vara att endast ärenden av större

vikt eller principiell betydelse skall upptagas av styrelsen, men en av-

gränsning av styrelsens uppgifter kan behöva ske även på annat sätt. Så­

lunda torde den rättsskipande verksamhet, som ankommer på ämbetsver­

ket, av principiella skäl böra hållas skild från verkets övriga arbetsupp­

gifter. Besvärsärenden i försäkringsfrågor, vartill jag hänför även ärenden

i vilka ett lokalorgans beslut prövas i anledning av underställning eller på

verkets eget initiativ, bör därför inte avgöras av styrelsen.

Beträffande handläggningen av besvärsärenden förordar jag i anslutning

till administrationsnämndens förslag, att kollegiala beslutsformer gene­

rellt skall tillämpas. Ärenden av enklare beskaffenhet bör kunna avgöras

av en besvärsgrupp på två befattningshavare. Vid oenighet mellan dem bör

byråchefen inträda i gruppen. Likaså anser jag att byråchefens medverkan

bör krävas för att ett beslut av ett lokalt organ skall kunna ändras.

Stundom kan emellertid fordras att besvärsärenden handlägges inom ett

mera kvalificerat kollegium, lämpligen — såsom administrationsnämnden

förordat — i plenum med deltagande av avdelningschefen och minst två

byråchefer. I sådant plenum bör även generaldirektören eller överdirektö­

ren kunna inträda. I det följande ämnar jag föreslå, att riksförsäkrings­

verket skall kunna underställa sina avgöranden i besvärsärenden den ny­

inrättade försäkringsdomstolens prövning. Beslut om underställning bör

fattas i plenum enligt de för besvärsärenden nyss förordade reglerna.

Den organisation för det nya ämbetsverket som nu genomföres kan av

olika skäl inte betraktas som definitiv. Organiserandet av riksförsäkrings­

verket måste ske successivt i takt med förändringarna i arbetsuppgifterna.

Under åtminstone ett par års tid efter den 1 juli 1961 kommer därför att

kvarstå åtskilliga övergångsproblem av betydelse både för ämbetsverket

som sådant och för dess personal. Till dessa frågor återkommer jag i sam­

band med behandlingen av detaljerna i verkets organisation.

Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet har i sitt remiss­

yttrande aktualiserat spörsmålet om det nya ämbetsverkets förläggning

202

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

203

och har förklarat sig ha för avsikt att lägga fram förslag om att verket skall

förläggas till annan ort än Stockholm. Da nagot utformat förslag inte före-

ligger, vill jag endast erinra om att en eventuell förflyttning av verket

under alla förhållanden måste bli en fråga på längre sikt. Omsorgsfulla

förberedelser skulle bli nödvändiga bl. a. för att förhindra störningar i ut­

betalningen av folk- och tilläggspensioner. Vidare är det inte möjligt att

närmare bedöma verkets storlek och organisation innan det nu pågående

reformarbetet på socialförsäkringens område slutförts till sina huvuddelar.

Jag har redan i det föregående lagt fram förslag om en decentralisering av-

arbetsuppgifter från centralmyndigheten till lokala organ genom att för­

orda, att prövningen av pensionsansökningar helt skall förläggas till sjuk­

kassorna med frångående av den centrala behandling som nu tillämpas

i pensionsstyrelsen. Ytterligare är det min strävan att i en framtid, sedan

frågan om enhetliga yrkesskadeförsäkringsavgifter fått sin lösning, söka

komma fram till en ordning, enligt vilken allt arbete med beräkning och

uppbörd av arbetsgivaravgifter till hela socialförsäkringen utföres lokalt

i stället för som nu huvudsakligen i det centrala organet. Verkningarna av

dessa och andra tänkbara decentraliseringsåtgärder kan ännu inte över­

blickas. Frågan om verkets förläggningsort får prövas när det aviserade

utredningsförslaget föreligger.

Socialförsäkringens högsta prövningsinstans m. m.

Det nuvarande besvärssystemet inom socialförsäkringen uppvisar ett

oenhetligt mönster med ett stort antal olika regler i fråga om talerätt, full­

följ dsbegränsning och instansordning. Beträffande beslutanderätten i högsta

instans inom de varandra närstående socialförsäkringsgrenarna sjuk- och

moderskapsförsäkring, yrkesskadeförsäkring, folkpensionering och tilläggs­

pensionering gäller, att Kungl. Maj :t i statsrådet är högsta instans inom

folkpensioneringen och avgör flertalet frågor inom tilläggspensioneringen

samt inom sjuk- och moderskapsförsäkringarna. Försäkringsrådet är slut­

instans för yrkesskadeförsäkringen och därjämte i frågor, som rör pen-

sionsgrundande inkomst inom försäkringen för allmän tilläggspension,

denna försäkrings avgiftssida och arbetsgivarnas bidrag till sjuk- och mo­

derskapsförsäkringarna. Enligt den nuvarande ordningen kommer alltså

likartade spörsmål inom försäkringsgrenar, som har ett intimt samband

med varandra, att avgöras än av Kungl. Maj:t i statsrådet, än av försäk­

ringsrådet.

Förklaringen till bristen på enhetlighet i besvärsreglerna ligger till stor

del däri, att de materiella bestämmelserna inom olika socialförsäkrings-

gienar vuxit fram etappvis allteftersom de politiska och ekonomiska för­

utsättningarna för reformer infunnit sig. De lösningar beträffande be­

svärsreglerna som därvid valts har i stor utsträckning betraktats som pro­

visoriska, och de har varit avsedda att gälla intill dess det blev möjligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 är 1961

att ge socialförsäkringen i dess helhet en enhetligare administration. Stats­

makterna har vid flera tillfällen under senare år gjort uttalanden i denna

riktning, och därvid har ibland framförts tanken på att inrätta en g e in e n-

sam högsta prövningsinstans för socialförsäkringen. I över­

ensstämmelse härmed förordar administrationsnämnden, att besvärspröv-

ningen inom den allmänna pensioneringen, sjuk- och moderskapsförsäk-

ringarna samt yrkesskadeförsäkringen i sista instans koncentreras till ett

enda organ och att detta organ får karaktären av en domstol. Denna admi-

nistrationsnänrndens uppfattning har så gott som undantagslöst vunnit an­

slutning bland remissorganen.

Vid bedömningen av förslaget om en enhetligt organiserad besvärspröv-

ning inom de nyssnämnda socialförsäkringsgrenarna fäster jag för egen del

stort avseende vid att gränsdragningsfrågorna — t. ex. vem som är att anse

som arbetstagare och vad som menas med sjukdom eller med invaliditet —

liksom även frågorna rörande samordning mellan de olika försäkringsför­

månerna fått en starkt ökad betydelse särskilt efter tilläggspensioneringens

införande. Det är därför enligt min mening nödvändigt att skapa garan­

tier för en enhetlig rättstillämpning. Detta torde inte lämpligen kunna ske

på annat sätt än genom anordnande av en gemensam överinstans för social-

försäkringsmålen.

Även skälen för att låta besvärsprövningen i slutinstansen ske vid dom­

stol har vunnit avsevärt i styrka med socialförsäkringens fortsatta utbygg­

nad. I samma mån som utrymmet för en till viss grad subjektivt färgad be-

hovsprövning av förmånerna minskats, har ärendenas rättsliga karaktär

framträtt tydligare. Vidare är det givet, att den enskildes anspråk på att ha

tillgång till en sakkunnig prövning i domstolsform av tvistefrågor får större

tyngd när både förmåner och avgifter spelar större roll för hans ekonomi. I

en framtid kommer snart sagt varje medborgare att under någon del av sitt

liv helt eller till icke oväsentlig del bli beroende av socialförsäkringen för

sin försörjning. Frågan om domstolsprövning i socialförsäkringsmål kan

även ses från en annan synpunkt. Så omfattande som socialförsäkrings-

lagstiftningen numera blivit är det klart att författningarna inte kan ge

svar på alla uppkommande tvistefrågor. Det torde vara ofrånkomligt att

lagstiftningen får kompletteras av en i viss mån rättsskapande praxis.

Rättsskipningen kan härvid inte nöja sig med att söka finna de i de sär­

skilda fallen mest tilltalande och rimliga lösningarna utan den måste även

i erforderlig mån innefatta en utfyllnad av lagstiftningen med fasta och

konsekventa regler, som är väl ägnade att bidraga till ett förverkligande

av lagstiftningens syften. För att ett dylikt värdefullt samspel mellan lag­

stiftning och rättsbildning genom prejudikat skall kunna åstadkommas

beträffande socialförsäkringen bör enligt min mening rättstillämpningen

på området omhänderhas av en domstol, som motsvarar högt ställda krav

på sakkunskap.

204

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

205

Då det gällt att pröva organisationen av den högsta instansen på social­

försäkringsområdet har administrationsnämnden undersökt, huruvida upp­

giften bör anförtros ett befintligt judiciellt organ eller

ett nyskapat specialorgan, och härvid som alternativ till en

helt nybildad domstol diskuterat regeringsrätten, kammarrätten och för-

säkiingsrådet. Denna fråga har tilldragit sig stort intresse under remiss­

behandlingen.

I några yttranden uttalas, att den principiellt riktigaste lösningen vore att

låta regeringsrätten bli högsta instans för socialförsäkringsmålen. Besvärs-

sakkunniga har närmare utvecklat denna uppfattning med utgångspunkt

från tanken att regeringsrätten, såsom avsikten var vid dess tillkomst,

borde utvecklas till en allmän högsta förvaltningsdomstol. Detta syfte

skulle enligt de sakkunniga kunna förverkligas, därest man införde gene­

rella regler om fullföljdsbegränsning samtidigt som regeringsrättens kom­

petensområde utvidgades. Som besvärssakkunniga själva påpekar är emel­

lertid en så genomgripande omgestaltning av regeringsrätten i dagens läge

inte genomförbar. Inte heller kan det betraktas som ett realistiskt alterna­

tiv att som från ett par håll ifrågasatts lägga socialförsäkringsmålen till

regeringsrätten i samband med att skattemålen överföres från denna till

en nyinrättad högsta skattedomstol. Ser man till de praktiska synpunkter­

na finner man, att vägande skäl talar mot regeringsrättsalternativet. Om

regeringsrätten tillfördes den stora gruppen socialförsäkringsmål skulle

detta sannolikt framtvinga såväl en ökning av antalet regeringsråd som

införande av särskilda förtursregler för de ofta brådskande socialförsäk­

ringsmålen. Att utöka regeringsrätten anses allmänt mindre lämpligt, och

förtursregler av nyss antytt slag skulle kunna få menliga verkningar för

regeringsrättens arbete med andra målgrupper. Därtill kommer att svårig­

heter uppenbarligen skulle möta att på ett lämpligt sätt till regeringsrätten

knyta den medicinska expertis, som inte kan undvaras vid prövning av

många socialförsäkringsmål. Jag vill således inte förorda alternativet med

regeringsrätten som slutinstans.

Beträffande kammarrätten är att märka, att denna domstol hittills helt

saknar erfarenhet av socialförsäkringslagstiftningen och att det stora fler­

talet socialförsäkringsmål inte har någon närmare släktskap med mål som

nu ligger under kammarrättens prövning. Ytterligare vill jag fästa upp­

märksamheten på att kammarrätten Ull sin struktur är en mellaninstans.

I dömandet deltar regelmässigt även unga jurister med tillfälliga förord­

nanden som adjungerade ledamöter. De krav som måste ställas på den

högsta socialförsäkringsinstansen med dess centrala ställning på silt

område och dess viktiga prejudikatskapande uppgifter gör enligt min me­

ning att man bör tänka sig en domstol som är annorlunda sammansatt än

kammarrätten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 dr 1961

206

Försäkringsrådet, som är den enda befintliga domstolen med specialise­

ring på socialförsäkringsområdet men vars verksamhet i huvudsak är be­

gränsad till den numera jämförelsevis mindre betydelsefulla yrkesskade­

försäkringen, har i förevarande sammanhang vunnit flera förespråkare

hland remissorganen. En tanke som därvid ofta återkommit är att man

inte bör ha flera specialdomstolar med inriktning enbart på socialförsäk­

ringen.

Jag har full förståelse för åsikten att det inte är önskvärt med två dom-

stolsinstanser för socialförsäkringsmål. Härmed är dock inte sagt att ett

bibehållande av försäkringsrådet skulle ha försteg framför alternativet med

en nybildad domstol. En utvidgning av försäkringsrådets kompetens har

tidigare varit ifrågasatt utan att förslag härom lett till lagstiftningsåtgär­

der, bortsett från att rådet som ett uttryckligt provisorium tillagts behörig­

het att upptaga besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut i frågor om

beräkning av pensionsgrundande inkomst samt om uppbörd av arbets­

givares avgifter till tilläggspensioneringen och bidrag till sjuk- och moder-

skapsförsäkringarna. I stället har rådets organisation nedskurits i takt

med den minskning av antalet yrkesskadeförsäkringsmål, som blivit en

följd av den år 1955 införda samordningen mellan sjuk- och yrkesskade­

försäkringarna. Denna minskning av rådets personal har fortgått så långt,

att steget till en avveckling inte är stort. För att försäkringsrådet skall

kunna överta rollen som slutinstans för pensioneringen samt sjuk- och

moderskapsförsäkringarna skulle rådet därför behöva utbyggas. Frågan

är då om en sådan ^organisation av försäkringsrådet har några fördelar

framför inrättandet av ett helt nytt domstolsorgan.

På motsvarande sätt som ifråga om kammarrätten bör man även när

det gäller försäkringsrådet ställa önskemålen rörande den högsta social-

försäkringsinstansens sammansättning i relation till försäkringsrådets

struktur och rekryteringsförhållanden. Försäkringsrådet är visserligen på

sitt område både första och sista besvärsinstans men den slutna rekryte­

ring, som kännetecknar en mellaninstans, är karaktäristisk även för försäk­

ringsrådet. Vill man komma ifrån den slutna rekryteringen och i stället

få möjlighet att förvärva framstående krafter från olika arbetsfält, torde

det erfordras en så genomgripande omorganisation av försäkringsrådet att

skillnaden mot att inrätta en helt ny domstol närmast framstår som en for­

mell fråga.

Försäkringsrådet handlägger nu omkring 2 500 yrkesskadeförsäkrings­

mål om året. Med administrationsnämndens beräkning av måltillström-

ningen till den högsta socialförsäkringsinstansen skulle försäkringsrådet

i sådan egenskap få ett tillskott av 700—1 300 mål om året från den all­

männa pensioneringen samt sjuk- och moderskapsförsäkringarna. Även

om denna siffra skulle visa sig vara tilltagen i underkant, är det dock san­

nolikt att yrkesskadeförsäkringsmålen även i framtiden skulle komma att

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

207

dominera försäkringsrådets arbete redan på grund av sitt antal och än mer

på grund av sin karaktär. Eftersom försäkringsrådet är första besvärs-

instans för yrkesskadeförsäkringen upptages rådets arbete med målen från

denna försäkring i betydande utsträckning av utredningsfrågor och en­

dast i mindre mån av prejudikatfrågor. Beträffande de nytillkomna målen

från andra socialförsäkringsgrenar skulle försäkringsrådet emellertid få

överpröva första besvärsinstansens beslut. Inom hithörande målgrupper

skuUe prejudikatfrågorna med all sannolikhet komma att ta större plats.

Försäkringsrådet skulle alltså huvudsakligen komma att syssla med den nu­

mera minsta socialförsäkringsgrenen, medan de Övriga socialförsäkringsmå-

len, i vilka rådet skulle få viktiga prejudikatbildande uppgifter, kvantitativt

skulle komma i skymundan. Samtidigt är det klart, att det just är dessa

sistnämnda uppgifter som skulle motivera en omdaning av försäkrings­

rådet. Det synes angeläget att det i den högsta socialförsäkringsinstansens

arbete råder balans mellan de olika försäkringsgrenarna, så att även för

yrkesskadeförsäkringens del tyngdpunkten kommer att ligga på det pre­

judikatbildande området. Detta kräver att en särskild mellaninstans för

yrkesskadeförsäkringen finnes så länge försäkringen har sin nuvarande ut­

formning.

De omständigheter, som jag i det föregående redovisat, talar enligt min

mening otvetydigt för att frågan om den högsta prövningsinstansen inom

socialförsäkringen nu får sin lösning genom inrättande av en ny domstol,

som fyller högt ställda krav på allsidig sakkunskap och ingående erfaren­

het av både socialförsäkringslagstiftningen och annan lagstiftning. Den

nya domstolen, som lämpligen kan erhålla namnet försäkringsdomstolen,

bör träda i verksamhet snarast möjligt.

Såsoin jag tidigare anfört är avsikten att yrkesskadeförsäkringen efter

en övergångsperiod skall omorganiseras. Detta kan ske genom att den anting­

en avvecklas som självständig försäkring eller kommer att handhavas av en

enda statlig försäkringsinrättning. Vilket av dessa alternativ som slut-

ligen genomföres kommer socialförsäkringens centralmyndighet att bli den

naturliga mellaninstansen i yrkesskadeförsäkringsfrågor. Försäkringsrådet

kommer darfor, om den föreslagna försäkringsdomstolen inrättas, endast

under en övergångstid att behöva bibehållas såsom mellaninstans för yr­

kesskadeförsäkringen. Då jag som framgår av vad jag förut sagt räknar

med att omorganisationen av yrkesskadeförsäkringen skall kunna genom­

foras till den 1 januari 1966, bör försäkringsrådet kunna upphöra med sin

verksamhet vid samma tidpunkt eller kort tid därefter. Därmed skulle

man också ha kommit ifrån den av vissa remissorgan kritiserade ordning­

en med flera specialdomstolar enbart för socialförsäkringen. Givet är att

vid avvecklingen av försäkringsrådet all rimlig hänsyn måste tagas till rå­

dets personal och dess berättigade intressen.

Beträffande den nya domstolens kompetensområde följer

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

av själva motiveringen för domstolens tillskapande att mål från de grenar

av socialförsäkringen som är samordnade eller eljest har nära samband

med varandra, dvs. folkpensioneringen, den allmänna tilläggspensione­

ringen samt sjuk-, moderskaps- och yrkesskadeförsäkringarna, i prin­

cip bör tillhöra domstolens prövning. Ett undantag härifrån har emellertid

ifrågasatts. Administrationsnämnden har övervägt lämpligheten av att

bryta ut de mål om arbetsgivares avgifter och bidrag till socialförsäkringen,

vilka f. n. liandlägges av försäkringsrådet, och på dessa i en eller annan

form koppla in den för taxeringsmålen gällande besvärsordningen. Ett mo­

tiv härför skulle kunna vara att utredningsmaterialet i avgiftsmål ofta ar

detsamma som i taxeringsmål. Nämnden har dock slutligen förkastat detta

uppslag. Sambandet mellan socialförsäkringsavgifterna och beskattningen,

särskilt i fråga om kontrollen av de avgiftsskyldiga, utgör skäl för att an­

knyta besvärsordningen i avgiftsmålen till taxeringsprocessen. Jag anser

mig emellertid i vart fall i nuvarande läge böra biträda nämndens stånd­

punkt. Inom den moderna socialförsäkringen är avgifter och förmåner så

nära avhängiga av varandra att man åtminstone i högsta instans bör söka

sammanhålla besvärsprövningen beträffande bådadera hos samma organ.

Det synes angeläget att undvika en uppdelning, som skulle kunna få sådana

konsekvenser, att taxeringsmyndigheterna i avgiftsfrågor och socialförsäk-

ringsorganen i förmånsfrågor utbildade olika praxis t. ex. beträffande ar-

betstagarbegreppet. Det naturliga är att den nya domstolen åtminstone i ett

inledningsskede får utstaka praxis i alla slags mål från de nu ifrågavarande

grenarna av socialförsäkringen.

Jag finner följaktligen att mål om avgifter och bidrag till socialförsäk­

ringen bör hänföras till försäkringsdomstolens prövning. Detta hindrar

inte att förfarandet i fråga om bestämmande av arbetsgivaravgifter till so­

cialförsäkringen måste taga hänsyn till taxeringsprocessen. Om t. ex. vid

granskning av en företagares bokföring förhållanden uppdagas som är av

betydelse för bedömande av storleken av såväl hans skatter som hans

arbetsgivaravgifter, torde detta föranleda dels eftertaxering och dels efter-

debitering av arbetsgivaravgift. Därest företagaren är missnöjd med av-

giftsdebiteringen, har han enligt gällande bestämmelser möjlighet att inom

ett år efter det han erhöll räkning å avgiften göra framställning till riks­

försäkringsverket om rättelse. Har han samtidigt överklagat sin taxering

är det naturligt att riksförsäkringsverket inte fattar något definitivt beslut

om rättelse, förrän skattemålet blivit slutligt avgjort. Skulle avgiftsmålet

undantagsvis ha gått vidare till försäkringsdomstolen, bör det kunna förkla­

ras vilande där i avbidan på utgången i skattemålet. Med mitt ställnings­

tagande i fråga om avgiftsmålen avser jag inte att slutligt avvisa tanken

att dessa skulle kunna överföras till den för taxeringsmålen gällande be­

svärsordningen. Av betydelse härvidlag kan bli socialförsäkringsavgifternas

konstruktion i framtiden och formerna för beräkning och uppbörd av dessa

208

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

209

avgifter. Pågående utredning rörande gestaltningen av besvärsförfarandet

inom förvaltningen kan ge anvisning om nya vägar. Än vidare kan en om­

prövning befinnas motiverad, därest det skulle visa sig att det uppkommer

administrativa olägenheter av en art som nu inte förutsetts.

Frågan huruvida även den mex-a fristående socialförsäkringsgrenen arbets­

löshetsförsäkringen bör omfattas av domstolens behörighet har enligt min

mening i dagens läge mindre betydelse. Inom arbetslöshetsförsäkringen

finnes inte något fullt utbyggt besvärsinstitut. En arbetslöshetskassas beslut

kan inte överklagas, men den enskilde har en viss möjlighet att få till stånd

en prövning av dylikt beslut genom att vända sig till arbetsmarknadssty­

relsen som är tillsynsmyndighet för kassorna. Mot styrelsens beslut kan

klagan föras hos regeringsrätten. Det är emellertid mycket få mål som på

denna väg nått regeringsrätten, och dessa mål har inte heller haft någon

närmare beröring med andra typer av socialförsäkringsmål. Jag anser det

därför f. n. inte motiverat att överföra arbetslöshetsförsäkringsmålen från

regeringsrätten till den nya domstolen. Ingenting hindrar dock att så sker

vid en senare tidpunkt, om det skulle befinnas lämpligt.

Såsom administrationsnämnden föreslagit bör vissa mål enligt lagen om

ersättning åt smittbärare, vilka nära anknyter till sjukförsäkringen, hän­

föras till försäkringsdomstolens kompetensområde.

De kompetensfrågor jag hittills berört har gällt socialförsäkringen. För­

slag har emellertid under remissbehandlingen framkommit om att den

nya domstolen även skulle bli en domstol för socialvårdsmål. Socialvårds-

målen är, liksom f. n. socialförsäkringsmålen, uppdelade på flera olika

högsta instanser ■—- högsta domstolen, regeringsrätten, kammarrätten och

socialstyrelsen —- och en mer enhetlig instansordning för dessa mål kan

i och för sig te sig önskvärd. Socialvårdsmålen utgör emellertid sakligt

sett en mycket heterogen grupp, och åtskilliga av dessa mål saknar helt

samhörighet med socialförsäkringen. Som exempel härpå kan nämnas, att

huvudparten av de mål enligt socialhjälps-, barnavårds- och nykterhets-

vårdslagarna, som regeringsrätten handlägger, rör administrativa frihets-

berövanden. De socialvårdsmål, som är av ekonomisk natur, kan visserligen

sägas stå närmare försäkringsdomstolen, men även dessa mål är sinsemellan

mycket artskilda och leder ofta in på rättsfrågor, som de nuvarande be-

svärsorganen är särskilt förtrogna med. Jag tror, att det skulle kunna bli

svårt att vid rekryteringen av den nya domstolen förena de starkt motive­

rade kraven på särskilda insikter i socialförsäkringsfrågor med önskemål

om sakkunskap även beträffande socialvårdsmålen. Övervägande skäl talar

därför enligt min mening för att låta den nya domstolen bli enbart en för-

säkringsdomstol.

Genom den föreslagna avgränsningen av domstolens kompetensområde

åstadkommes, att domstolens arbete helt koncentreras till områden, inom

vilka dess särskilda sakkunskap kan fullt utnyttjas, önskvärt vore i och

14 —

liihnng till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 45

Kiingl. Maj. ts proposition nr 45 år 1961

för sig att domstolens arbete även kunde begränsas till enbart kvalificerade

mål från dessa områden. Detta syfte skulle kunna tänkas främjas genom

regler om inskränkningar i rätten att fullfölja mål till domstolen. Sådan

fullföljdsbegränsning förekommer f. n. i socialförsäkringslag-

stiftningen beträffande klagan över pensionsstyrelsens och riksförsäkrings-

anstaltens beslut. Dessa begränsningar är så konstruerade, att det vanligen

blir den myndighet — pensionsstyrelsen eller riksförsäkringsanstalten —

vars beslut skall överklagas som får pröva om vederbörande skall få till­

stånd att fullfölja talan hos Kungl. Maj :t. Det kan ifrågasättas, om regler

av detta slag eller andra regler med samma syfte bör finnas i socialförsäk-

ringslagstiftningen även sedan besvärsprövningen i högsta instans över­

flyttats till den nya domstolen. Därvid är att beakta å ena sidan risken för

att ett borttagande av alla begränsningar i besvärsrätten kan inbjuda till

obefogat klagande och å andra sidan angelägenheten av att envar har möj­

lighet att få sin sak prövad vid domstolen. Att göra några säkra förutsägel­

ser om vilken inverkan ett slopande av reglerna om fullföljdsbegränsning

kan få på besvärsfrekvensen är uppenbarligen inte möjligt. Däx-emot är det

tydligt, att socialförsäkringens ökande betydelse för den enskilde gör det

till ett alltmer behjärtansvärt önskemål att var och en som inte är nöjd

med de lägre instansernas beslut skall få tillfälle att utnyttja den domstol,

som nu tillskapas just för att tillgodose allmänhetens intresse av rätts­

säkerhet. Med detta önskemål vore väl inte i och för sig oförenligt, att nu­

varande regler om fullföljdsbegränsning ersattes med regler om en till­

ståndsprövning förlagd hos domstolen själv. Det är emellertid osäkert, om

någon mera betydande arbetsbesparing för domstolen kan uppnås på den

vägen. För min del anser jag det riktigast, att besvärsrätten till domstolen

får vara helt obegränsad till dess närmare erfarenhet vunnits, hur ett sådant

system fungerar.

Frågan om besvärsrätt för andra än enskilda parter berör väsent­

ligen problemet om tillvaratagande av det allmännas intresse i socialför-

säkringsmålen. Härtill skall jag återkomma i det följande.

Beträffande domstolens sammansättning vill jag till en bör­

jan taga upp en fråga av delvis principiell natur, nämligen om i domstolen

bör finnas, förutom heltidsanställda juristledamöter, även ett inslag av lek­

män som har uppdraget i domstolen såsom bisyssla. Då administrations-

nämnden förkastat denna tanke har nämnden haft för ögonen den lekman-

narepresentation med företrädare för arbetsmarknadsparterna som finnes i

försäkringsrådet och i arbetsdomstolen. Nämnden framhåller, att social­

försäkringen till övervägande del — särskilt gäller detta den allmänna pen­

sioneringen och sjukförsäkringen — är en hela folkets angelägenhet och

att man därför vid utseendet av lekmän i domstolen inte lämpligen kan

falla tillbaka på organisationer som företräder vissa samhällsgrupper med

sinsemellan motstridiga eller konkurrerande intressen. Jag är härutinnan

210

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

211

a\ samma mening som nämnden. Som jag ser det gäller frågan emellertid

inte om olika intressen bör bli företrädda i domstolen utan om domstolen

kan tillföras erfarenhet och insikter av värde för rättsskipningen genom

att lekmän får säte i domstolen. Jag anser i likhet med arbetsmarknadens

organisationer och flera andra remissorgan, att så är fallet. Jag vill härvid

erinra om att domstolen i sitt arbete ofta kommer att ställas inför sådana

uppgifter som att draga gränsen mellan självständiga företagare och arbets­

tagare, att bedöma en persons arbetsförmåga och att uppskatta hans in­

komster. Vid lösandet av dessa och andra liknande uppgifter bör det rim­

ligen vara av värde att domstolen har fortlöpande och nära kontakt med

arbetsmarknaden. Denna kontakt säkerställes bäst om i domstolen sitter

lekmän med särskild erfarenhet av arbetsförhållanden. Även lekmän med

praktisk erfarenhet av annat slag kan behöva knytas till domstolen. Med

min uppfattning om lekmännens ställning och uppgifter blir den naturliga

och riktiga ordningen, att Kungl. Maj:t får förordna lekmannaledamöterna

utan föregående förslag av intresseorganisationer eller andra. Några sär­

skilda kompetenskrav utöver vad som följer av det hittills sagda bör inte

uppställas i lagen. Lekmannaledamöterna, som bör förordnas för fyra år

i sänder, bör få ersättning enligt grunder som fastställes av Kungl. Maj:t.

Beträffande de heltidsanställda fackmännen i domstolen bär redan tidi­

gare framgått, att dessa bör rekryteras bland jurister från olika arbetsfält

och att man bör sträva efter att upprätthålla höga kompetenskrav. Domar­

ämbetena måste göras konkurrenskraftiga i förhållande till befattningar

inom socialförsäkringens administration och på den allmänna domarbanan.

Samtidigt bör vid lönesättningen beaktas, att socialförsäkringslagstift-

ningen utgör ett förhållandevis begränsat rättsområde. Mot bakgrunden av

dessa synpunkter förordar jag, att domstolens ordförande, som bör benäm­

nas president, placeras i lönegrad B 7 och att de övriga juristledamöterna,

kallade försäkringsdomare, erhåller lön efter lönegraden B 3. Befattningar­

na bör vara fullmaktstjänster och alltså ha beteckningen Bo. Jag vill till-

lägga, att en hovrättsjurist, som utnämnes till försäkringsdomare, bör vara

oförhindrad att efter ett antal år söka sig åter till allmän domstol utan att

därvid stå tillbaka för sina i hovrättstjänsten jämnåriga kolleger.

Antalet ledamöter i den nya domstolen blir uppenbarligen beroende dels

av utformningen av domförhetsreglerna, dels av beräkningar rörande mål­

tillströmningen och domstolens arbetsbörda i övrigt. Jag föreslår, att dom­

stolen skall vara domför med fem ledamöter, varav tre jurister och två

lekmän. Tillgängliga uppskattningar rörande besvärsfrekvensen till dom­

stolen ger anledning antaga att ett större antal ledamöter än det för dom-

förhet bestämda måste tillsättas om det inte skall uppstå en tyngande

arbetsbalans. Förslagsvis bör vid domstolens tillkomst tillsättas nio leda­

möter, varav fem jurister och fyra lekmän. För lekmännen bör finnas per­

sonliga suppleanter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

212

Vad administrationsnämnden föreslagit om att till domstolen skall kny­

tas medicinska experter finner jag välgrundat. Arvodesfrågan för dessa

experter får upptagas i ett annat sammanhang.

Ifråga om domstolens verksamhetsformer instämmer jag

med administrationsnämnden i att förfarandet vid domstolen åtminstone

inte på nuvarande stadium bör regleras i detalj. Skälen härför är flera.

Dels bör man undvika att föregripa de resultat vartill besvärssakkunniga

kan komma i sin pågående utredning angående förvaltningsproeessen. Dels

bör man ej alltför hårt binda en ny domstol, som skall inleda en rätts-

skipande verksamhet på områden inom vilka domstolsprövning tidigare ej

tillämpats i större utsträckning. Det finns också anledning att tro, att en

domstol med sådana kvalifikationer som den här föreslagna i viss utsträck­

ning skall kunna utbilda en ändamålsenlig processordning på egen hand.

Det sagda hindrar givetvis inte, att vissa grundläggande regler rörande

processen bör lagfästas.

Jag kan i huvudsak godtaga vad administrationsnämnden föreslagit om

att för processen i domstolen i tillämpliga delar skall gälla vissa bestäm­

melser i rättegångsbalken bl. a. om domare och om rättegångsombud, om

straff och vite, om omröstning och om bevisning. Hänvisningar i domstols­

lagen till ifrågavarande bestämmelser i rättegångsbalken utesluter inte att

tillbörlig hänsyn tages till speciella förvaltningsrättsliga förhållanden. Admi­

nistrationsnämnden har även föreslagit, att förfarandets allmänna gång i

försäkringsdomstolen skall regleras genom en hänvisning till rättegångs­

balkens bestämmelser om handläggning av besvär i hovrätt. Med hänsyn

till svårigheten att fastställa i vad mån vissa av dessa bestämmelser skulle

vara tillämpliga på förfarandet i försäkringsdomstolen, synes det dock

lämpligare att grunddragen av handläggningen direkt regleras i lagen om

domstolen, varvid de nämnda bestämmelserna i rättegångsbalken där så är

lämpligt bör tjäna som förebild.

Även om förfarandet vid domstolen i princip skall vara skriftligt, bör

dock viss tillgång till muntlig handläggning finnas. Muntlig utredning

angående vissa frågor kan vara ägnad att ställa målen i en klarare belysning,

och denna möjlighet bör kunna tillvaratagas. Den muntliga handläggningen

bör därvid begränsas till vad som erfordras för att fullständiga den skrift­

liga utredningen.

Såsom även administrationsnämnden uppmärksammat ger bestämmelser

om muntlig handläggning vid domstolen anledning att undersöka om inte

vissa avsteg bör göras från den i förvaltningsproeessen vanligen tillämpade

principen att enskild part själv får svara för sina rättegångskostnader.

Goda skäl talar tvivelsutan för att den enskilde bör ha möjligheter till er­

sättning för kostnader, som varit motiverade för att tillvarataga hans rätt.

Emellertid måste detta spörsmål ses i ett vidare sammanhang. Frågan om

fördelning av kostnaderna i mål och ärenden i förvaltningsproeessen är

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

213

för närvarande föremål för utredning av besvärssakkunniga, som torde

komma att framlägga förslag till bestämmelser i ämnet. Under sådana för­

hållanden synes det inte lämpligt att på förevarande speciella område nu

införa bestämmelser, som skulle kunna verka hindrande på en samlande

lösning. Jag nöjer mig därför med att föreslå, att ersättning av allmänna

medel skall utgå till sakkunnig och vittne som försäkringsdomstolen själv­

mant kallat.

Bl. a. den omständigheten att den enskilde inte har möjlighet att få

ersättning för rättegångskostnader gör att man inte kan ställa alltför stora

krav på den enskildes processföring i försäkringsdomstolen. Av detta och

andra skäl måste domstolen ha vidsträcktare möjligheter till aktiv process­

ledning och större ansvar för att utredningen i målen blir fullständig och

rättvisande än en allmän domstol vanligen har i sina mål. Detta bör komma

till uttryck i lagen.

I samband med förfarandet vid domstolen aktualiseras frågan om b e-

vakande av det allmännas intresse i socialförsäkrings-

processen. Administrationsnämnden har velat lösa detta problem genom

att tillägga det organ som beslutar i första instans besvärsrätt. Nämnden

har dock inte ansett att man borde ge lokal skattemyndighet besvärsrätt

beträffande centralmyndighetens beslut i frågor rörande beräkning av

pensionsgrundande inkomst. Beträffande yrkesskadeförsäkringen föreslår

nämnden, att riksförsäkringsverket och övriga försäkringsinrättningar skall

ha besvärsrätt. Någon invändning kan visserligen inte göras mot att sjuk­

kassorna har besvärsrätt i sjukförsäkringsärenden och försäkringsinrätt-

ningarna i yrkesskadefrågor. I dylika mål har ju sjukkassorna och för-

säkringsinrättningarna ett eget ekonomiskt intresse och de kan därför helt

naturligt inta partsställning. Beträffande övriga ärenden som skall hand­

läggas av sjukkassorna är emellertid den av nämnden föreslagna anord­

ningen mindre tilltalande. Väljer man i stället den av besvärssakkunniga

in. fl. förordade utvägen med en särskild partsrepresentation för det all­

männa i socialförsäkringsmål, ett allmänt ombud, får man en

naturlig lösning av problemet. Såsom besvärssakkunniga utvecklat vinner

man åtskilliga fördelar, om på detta sätt processen vid domstolen anordnas

som ett förfarande med två motstående parter. Erfarenheter från andra håll

visar, att utredningen blir fullständigare och att domstolen får ett säkrare

underlag att bygga sina avgöranden på. För det allmänna är det också av

vikt, att i socialförsäkringens intresse prejudicerande frågor kan under­

ställas domstolen även av andra än enskilda parter. En särskild partsrepre­

sentant för det allmänna skulle kunna verksamt bidraga till att skapa eu

tillförlitlig och vägledande praxis på socialförsäkringarnas område.

Vad jag nu anfört talar enligt min mening starkt för att processen i

socialförsäkringsmål bör tillföras, åtminstone i högsta instans, en särskild

Kungl. Maj.ts proposition nr

1.5

år 1961

214

Kungl. Maj.ts proposition nr

45 dr

1961

representant för det allmänna. Emellertid kan betänkligheter resas mot

att i dagens läge ta ett sådant steg utan en närmare undersökning rörande

vilka konsekvenser i olika avseenden, som det skulle föra med sig. Det

synes svårt att på nuvarande stadium med större grad av säkerhet över­

blicka hur ett sådant partsförfarande skulle gestalta sig i praktiken. Jag

finner mig fördenskull inte beredd att nu föreslå införande av en särskild

partsrepresentation för det allmänna. Denna fråga bör dock lämpligen

tagas upp vid ett senare tillfälle, sedan större erfarenhet angående besvärs-

förfarandets funktion inom det nya socialförsäkringssystemet vunnits.

Om jag inte nu vill förorda en särskild representant för det allmänna

finner jag mig dock böra föreslå andra, mindre ingripande åtgärder som

är ägnade att till en del fylla samma syfte. Vad jag härvidlag tänker mig är

införande av möjligheter för riksförsäkringsverket att underställa sina av­

göranden försäkringsdomstolens prövning. Genom en sådan anordning

skulle yppas möjlighet att inhämta domstolens mening i exempelvis fall

av prejudicerande betydelse eller där tveksamhet yppat sig — måhända

dokumenterad genom skiljaktiga meningar — angående en frågas rätta

bedömning. Jag föreslår således, att i lagstiftningen om allmän sjukförsäk­

ring, folkpensionering och försäkring för allmän tilläggspension införes

bestämmelser om att riksförsäkringsverket skall äga underställa sina av­

göranden försäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning

eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas i högsta instans

eller eljest särskilda skäl förefinnes för sådan prövning. Beslut om under­

ställning skall fattas i samband med avgörandet i sakfrågan.

Det allmännas intressen synes jämväl i de lokala instanserna kunna be­

vakas genom ett underställningsförfarande, här i förening med befogen­

het för centralmyndigheten att självmant ta upp ett lokalt organs beslut till

prövning. Inom den allmänna pensioneringen bör som jag tidigare fram­

hållit imderställningsreglerna utformas så att ett beslut av en pensions-

delegation automatiskt skall underställas centralmyndigheten så snart

ordföranden eller föredraganden i delegationen antecknat skiljaktig me­

ning till protokollet. Centralmyndigheten bör vidare i sin tillsynsverksam­

het ha möjlighet att självmant taga upp ett underordnat organs beslut till

omprövning.

Kostnadsfrågor m. in.

Administrationsnämnden har behandlat de konsekvenser, som dess för­

slag kan väntas få i kostnadshänseende vad gäller den lokala organisa­

tionen, centraladministrationen och försäkringsdomstolen, samt i anslut­

ning härtill berört vissa spörsmål angående finansieringen av socialför­

säkringens administration. I det föregående har jag förklarat mig vilja

upptaga detaljerna i det föreslagna nya centrala ämbetsverkets organisa­

tion först sedan lagrådet behandlat de lagförslag, vilka underställes dess

215

granskning. Frågorna om kostnaderna för och finansieringen av central­

administrationen kan alltså inte behandlas förrän vid nämnda tidpunkt.

Det synes även lämpligt att till dess uppskjuta prövningen av motsvarande

spörsmål angående försäkringsdomstolen. I detta sammanhang begränsar

jag mig därför till finansiella frågor, som rör den lokala organisationen.

Enligt administrationsnämndens beräkningar kommer den förenkling av

sjukkasseorganisationen, som avskaffandet av lokalsjukkas­

sorna och av centralsjukkassornas ombudsmöten innebär, att medföra be­

sparingar. Nämnden hänvisar härvid även till de rationaliseringsvinster,

som anses möjliga med hänsyn till att de större enheterna medger ett bättre

utnyttjande av personal, lokaler och maskinella hjälpmedel. Någon upp­

skattning av besparingseffekten har administrationsnämnden inte ansett

möjlig, men nämnden framhåller att bara några få procents minskning i

de f. n. till omkring 70 milj. kr. uppgående förvaltningskostnaderna i sjuk­

kassorna innebär ett betydande belopp i kronor räknat. Enligt nämndens

uppgift inbesparas omkring 850 000 kr. om året genom att sjukkassornas

ombudsmöten samt styrelser och revisorer i lokalsjukkassorna försvinner.

För egen del anser jag också att man kan räkna med att omorganisa­

tionen av sjukkassorna leder till lägre förvaltningskostnader för sjukför­

säkringen. Kostnaderna för försäkringsnämnderna kommer emellertid att

bli högre än vad administrationsnämnden beräknat för de rådgivande

nämnderna. Försäkringsnämnderna får nämligen betydligt större arbets-

uppgifter, när de som jag föreslagit får övertaga prövningen av ärenden

rörande inkomstprövade folkpensionsförmåner. I vad mån kostnaderna

för nämnderna i sista hand skall bäras av kassorna torde inte böra avgöras

i detta sammanhang.

För de pensionsdeleg a tioner, som avses komma att inrättas

senare, kommer sjukkassorna att få vidkännas merutgifter. Administrations­

nämnden beräknar att det skall behövas högst 40 delegationer i hela riket.

De årliga kostnaderna för arvoden till ledamöter och expertis, löner till

pensionsföredragande och annan personal, lokaler, expenser m. m. upp­

skattar nämnden till i runt tal 5 milj. kr. för alla delegationerna. Behovet

av biträden för de nytillkommande arbetsuppgifterna avseende pensione­

ringen uppskattar nämnden till 70 å 80 för hela landet. I ett par remiss­

yttranden ifrågasättes, om inte administrationsnämnden underskattat per­

sonalbehovet för sjukkassornas uppgifter inom pensioneringen. Jag vill inte

hålla för uteslutet att kostnaderna för pensionsdelegationer och pensionsav-

delningar inom sjukkassorna kan komma att bli större än vad nämnden

antagit. Det vill dock synas som om nämndens kostnadsberäkningar, vilka

är utförda med en viss säkerhetsmarginal, skulle ge en tämligen rättvisande

bild av storleksordningen av kostnaderna för den ifrågavarande pensions-

organisationen inom sjukkassorna.

Enligt administrationsnämndens beräkning kostar den nuvarande pen-

Kungl. Maj. ts proposition nr

45

år 1961

216

sionsnämndsorganisationen årligen något mer än 6 milj. kr.,

vilken kostnad vilar på kommunerna. Pensionsnämndernas uppgifter skall

enligt mitt förslag övertagas av sjukkassorna, så att ärenden rörande icke

inkomstprövade pensionsförmåner behandlas i pensionsdelegation eller av

tjänstemän på pensionsavdelning och ärenden angående inkomstprövade

förmåner handlägges av lokala försäkringsnämnder. Pensionsnämnderna

kan alltså avvecklas, varvid kostnaderna för dem bortfaller. Sättet för bestri­

dande av kostnaderna för försäkringsnämndernas verksamhet i vad avser

pensioneringen får prövas i samband med att de materiella reglerna om de

inkomstprövade förmånerna behandlas.

Ett slopande av pensionsstyrelsens ortso in budsorga­

nisation medför en besparing för statsverket på omkring 600 000 kr.

om året.

Den av administrationsnämnden behandlade frågan om finansie­

ringen av socialförsäkringens organisation har i av­

seende på lokalorganisationen betydelse för sjukkassornas rätt till ersätt­

ning för sina kostnader för de med pensioneringen sammanhängande ar­

betsuppgifterna. För de göromål avseende tilläggspensioneringen, som redan

nu anförtrotts centralsjukkassorna, har kassorna i samband med att de fått

dessa arbetsuppgifter förklarats berättigade till ersättning från allmänna

pensionsfonden. Detsamma bör gälla i fråga om det nytillkommande ar­

betet med tilläggspensionsärendena. Administrationsnämnden har föresla­

git, att kassorna även skall få ersättning för sin befattning med folkpen-

sionsärenden och att denna ersättning skall utgå av statsmedel. Med hänsyn

till svårigheten att avgöra i vad mån sjukkassornas kostnader för hand-

havandet av den allmänna pensioneringen hänför sig till folkpensioneringen

eller tilläggspensioneringen, förordar nämnden att dessa kostnader skall

fördelas med hälften på vardera pensionsgrenen.

Eftersom sjukkassorna inte under det kommande budgetåret avses få

några uppgifter på pensioneringens område utöver dem, som de redan har,

anser jag det inte nu nödvändigt att taga ställning till frågan om kassor­

nas ersättning för befattningen med folkpensionsärenden eller till spörs­

målet i vilken omfattning kostnaderna för deras pensionsorganisation hän­

för sig till den ena eller den andra pensionsgrenen. Dessa problem kan

lämpligen övervägas i samband med den omprövning av statsbidragen till

sjukkassorna, som enligt vad jag tidigare nämnt avses komma att äga rum

vid utarbetandet av en samlad socialförsäkringslagstiftning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

217

Pensionsgrundande inkomst

Departementschefen

Enligt vad som nu gäller inom tilläggspensioneringen blir inkomst a\

anställning pensionsgrundande fullt ut i vad den för år ligger mellan 4 000

kr. — det s. k. basbeloppet ■— och 30 000 kr. i 1957 års penningvärde. In­

komst av annat förvärvsarbete än anställning blir pensionsgrundande på

samma sätt till den del den ligger mellan basbeloppet och dubbla basbelop­

pet, men ovanför denna gräns och upp till den övre gränsen blir sådan in­

komst pensionsgrundande endast till två tredjedelar. En följd av dessa

regler blir att företagarna — jordbrukarna, hantverkarna, köpmännen, etc.

— och de fria yrkesutövarna inte kan komma upp i samma maximala pen­

sionsförmåner som löntagarna. Vidare får en företagare med exempelvis

20 000 kr. i årsinkomst en lägre pension än en anställd i motsvarande

inkomstläge. De olikheter som sålunda råder har efter lagens tillkomst

framkallat livlig debatt och föranlett uttalanden från företagarhåll syftande

till att samma beräkningssätt skall användas för anställningsinkomst och

företagarinkomst. Vad som sålunda förevarit ger mig anledning att ta upp

frågan om en omprövning av berörda regler. Då jag i det följande använder

beteckningen företagare avser jag därmed alla, vilkas inkomst enligt TPL

är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

Frågan om företagarnas ställning inom systemet har vållat åtskilliga pro­

blem i samband med pensionslagstiftningens tillkomst. Pensionsutredningen

föreslog i sitt år 1955 avlämnade betänkande att företagarinkomst skulle

vara pensionsgrundande liksom bl. a. även kapitalinkomst. Vid remiss­

behandlingen mötte tanken att kapitalinkomst skall kunna grunda pen-

sionsrätt ett nära nog enhälligt motstånd. Förslaget om en obligatorisk

anslutning av företagarna till systemet kritiserades starkt av företagarnas

egna organisationer. Det i de flesta fall anförda skälet för invändningarna

var att företagarna borde kunna göra största möjliga investeringar i det

egna företaget och fördenskull icke borde belastas med obligatoriska avgif­

ter till sin egen pensionering.

Under intryck av dessa opinionsyttringar föreslog den majoritet inom

allmänna pensionsberedningen — dvs. ordföranden jämte företrädarna för

socialdemokratiska partiet, LO och TCO — som förordade en lagfäst till-

läggspension, i det år 1957 avlämnade betänkandet att företagarna skulle

lämnas utanför obligatoriet. I stället skulle erbjudas dem ett frivilligt in­

dividuellt inträde i den lagfästa tilläggspensioneringen. Med hänsyn till att

staten skulle garantera pensionernas värdebeständighet föreslogs en sär­

skild begränsning av dessa tilläggspensioners storlek. Förslaget om lag­

fästa tilläggspensioner vann ingen anslutning från företagarhåll under re­

missbehandlingen.

218

I propositionen till 1958 års riksdag med principförslag rörande försäk­

ring för allmän tilläggspension —• vilket förslag fälldes av den borgerliga

majoriteten i andra kammaren —■ förordade jag trots vad som förekommit,

att företagarna skulle anslutas till försäkringen. Den offentliga debatten

hade nämligen övertygat mig om att det fanns en utbredd önskan hos före­

tagarna att få del av de fördelar, som försäkringen skulle bereda i form av

värdebeständiga tilläggspensioner. I syfte att tillmötesgå dem som icke

önskade vara med — t. ex. därför att de icke ansåg sig kunna betala avgif­

ten — föreslog jag dock att företagarna skulle kunna individuellt utträda ur

tilläggspensioneringen.

Efter riksdagsupplösning och nyval till andra kammaren förverkligades

genom 1959 års lag om försäkring för allmän tilläggspension det nyss­

nämnda förslaget i fråga om formen för företagarnas anslutning till försäk­

ringen.

En fråga som särskilt uppmärksammades vid utformningen av tilläggs­

pensioneringen för företagarna gällde deras avgiftsbetalningsförmåga. I

pensionsdebatten hade från företagarhåll genomgående hävdats att före­

tagarna skulle få svårt att rå med avgifterna, både vad gällde arbetsgivar­

avgifter för de anställdas pensionering och egenavgifter för deras egen pen­

sionering. Samtidigt var det av allt att döma en allmän mening att stats­

bidrag till tilläggspensioneringen icke skulle förekomma. När det gällde ar­

betsgivarnas avgifter för de anställdas pensionering kunde man enligt min

mening utgå ifrån, att den belastning på produktionskostnaderna, som dessa

avgifter skulle utgöra, finge beaktas vid förhandlingsuppgörelserna om löne-

och anställningsvillkor. Invändningarna från företagarhåll i fråga om pen­

sionskostnaderna blev i denna del beaktade vid lagstiftningens utformning

i fråga om avgiftsuttagets storlek under de första åren.

Vad gällde företagarnas avgifter till deras egen pensionering kunde emel­

lertid saken te sig annorlunda. Mitt försök till lösning av denna fråga avsåg

samtidigt att lösa det problem rörande kapitalinkomsters avskiljande från

arbetsinkomst och pensionsrätt, som remissbehandlingen av pensionsutred-

ningens betänkande aktualiserat.

En allmän mening är, att pension skall ersätta bortfall av inkomst då

någon lämnar sitt förvärvsarbete. Inkomst av kapital, som kvarstår vid eu

pensionering, skall då inte medföra pensionsrätt. För löntagarnas del kunde

frågan om avskiljande av kapitalinkomst lätt lösas genom att den pensions-

grundande inkomsten beräknades på grundval av sådan inkomst som skatte-

rättsligt hänföres till inkomst av tjänst. Inkomst av kapital i skatterättslig

mening blir då inte pensionsgrundande. Att kapitalinkomst i denna be­

märkelse inte skulle grunda pensionsrätt för företagarnas del var också lätt

att ernå. För deras del komplicerades dock problemet om pensionsrätt för

vad som i själva verket är kapitalinkomst av andra orsaker. För en före­

tagare som nedlagt kapital i sin rörelse ingår nämligen vad som i realiteten

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

219

är avkastning av detta kapital i de skatterättsliga begreppen inkomst av

rörelse och inkomst av jordbruksfastighet. För att kapitalinkomst av detta

slag inte skall bli pensionsgrundande erfordras alltså en särskild metod

tor att avskilja kapitaldelen av inkomsten.

Att göra den ifrågavarande avgränsningen på ett individuellt rättvisande

sätt är inte möjligt. Avkastningen av det kapital, som ligger nedlagt i en

rörelse, torde knappast i något enskilt fall kunna tillfredsställande avgrän­

sas från den del av verksamhetens ekonomiska resultat, som beror på själva

arbetsinsatsen.

Utan att anse mig slutligt bunden förordade jag i 1958 års proposition, att

man för företagarnas del skulle utgå från en enhetlig schablonregel av den

innebörden, att den pensionsgrundande inkomsten skulle utgöra två tredje­

delar av företagsinkomsten i vad den låg mellan basbeloppet och maximi­

beloppet vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten. Med detta av­

sågs att tillmötesgå önskemålen om låga avgifter och om kapitalinkomstens

avskiljande.

I 1959 års proposition föreslog jag efter ytterligare överväganden, att

tredjedelsreduktionen för inkomst av annat förvärvsarbete skulle tillämpas

först ovanför det dubbla basbeloppet. Trots att avgifterna härigenom blev

högre ansåg jag den nya regeln lämpligare. I den socialdemokratiska ut-

skottsreservation, som innefattade bifall till propositionen och som godkän­

des av riksdagen, yttrades att skäl kunde anföras för en höjning av den

gräns vid vilken reduktionen skulle sätta in. Man måste emellertid beakta,

framhölls det i reservationen, den avgiftshöjning som skulle bli en följd av

att gränsen höjdes. Det kunde inte utan vidare tagas för givet att de, som

berördes av gränsdragningen, i allmänhet önskade en sådan ändring. Mot

denna bakgrund godkändes propositionens förslag.

Vid förra årets riksdag väcktes motioner med yrkanden om ändring av

reglerna om beräkning av pensionsgrundande inkomst för företagare i syfte

att ernå samma beräkningsmetod för inkomst av anställning och inkomst av

annat förvärvsarbete. Yrkandena avslogs tillsammans med en del andra

yrkanden om ändring i TPL under den gemensamma motiveringen att några

åtgärder i berörda hänseenden icke borde vidtagas förrän erfarenhet vunnits

av lagens tillämpning i praktiken. Frågan om företagarnas ställning inom

tilläggspensioneringen berördes också i en interpellation vid riksdagens

höstsession. Även vid innevarande riksdag har frågan tagits upp i motioner.

Som framgår av den lämnade redogörelsen har hela tiden tveksamhet rått

rörande lagens utformning på ifrågavarande punkt. Mina egna ställnings­

taganden har dikterats av en önskan att såvitt möjligt tillmötesgå önske­

målen från berörda grupper. Jag har därvid beaktat de reaktioner mot en

obligatorisk lagstiftning och mot alltför betungande avgifter, som framförts

av företagare och i övrigt av dem som bekämpat lagstiftningen. Genom att

regler införts om rätt till utträde ur försäkringen för de här berörda har till­

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

220

hörigheten till försäkringen för deras del i realiteten blivit frivillig. Genom

tvåtredjedelsregeln vid beräkning av pensionsgrundande inkomst har jag

velat se till att de, som vill tillhöra försäkringen och få ett värdebeständigt

pensionsskydd, skall kunna uppnå detta med överkomliga ekonomiska in­

satser. Reduktionsregeln var dessutom ett försök att i princip skapa lik­

ställighet vid pensionsberäkningen mellan löntagare och företagare i så

måtto att pensionsrätten grundas enbart på inkomst av förvärvsarbete.

Pensionsreformens genomförande föregicks av stora meningsskiljaktig­

heter och bittra politiska strider. Sedan reformen nu genomförts har bilden

påtagligt förändrats. Min tidigare i olika sammanhang uttryckta förmodan,

att reformen så småningom skulle komma att uppskattas av hela vårt folk,

tycks bli besannad fortare än jag vågat hoppas. Löntagare och arbetsgivare

har anpassat sina uppgörelser om löner, pensioner och övriga anställnings­

villkor till det pensionssystem som skapats. De politiska partier som be­

kämpat reformen har antingen sagt sig acceptera den eller upphört med an­

strängningarna att riva upp beslutet. Ett helt nytt läge har därmed skapats.

Detta läge karakteriseras även därav att organisationer, som företräder före­

tagare och fria yrkesutövare, på olika sätt givit tillkänna sitt intresse för

en lika beräkning av den pensionsgrundande inkomsten för å ena sidan

löntagarna och å andra sidan de företagare —- dvs. nästan samtliga — som

kvarstår inom tilläggspensioneringen.

Såsom jag framhöll i mitt svar på den nämnda interpellationen är jag be­

redd att diskutera varje positivt förslag till förbättringar av TPL, som kan

förenas med reformens principiella huvuddrag och som kan tänkas vinna

bred anslutning av dem som beröres och i de beslutande politiska instanserna.

I diskussionen om den tredjedelsreduktion, som tillämpas vid beräkning

av inkomst av annat förvärvsarbete, har framhållits att regeln framstår som

orättvis, då den medför att en företagare inte kan komma upp till samma

pensionsskydd som hans anställda med samma inkomst som han själv. Det

har anförts att reduktionsregeln särskilt oberättigat träffar dem som icke

satsat något eller i varje fall icke något mera betydande kapital i sin rörelse.

Härigenom kommer speciellt hantverkare och andra fria yrkesutövare av

olika kategorier i en särställning. Den under det senaste året framträdande

tendensen till en stark ökning av antalet aktiebolagsbildningar har också

tolkats som ett bevis för att reduktionsregeln inte motsvarar företagarnas

önskemål. Genom att ombilda sina företag till aktiebolag kan de nämligen

bli anställda i sina egna företag och därigenom få räkna pension som lön­

tagare — och naturligtvis betala de högre avgifter som följer därmed.

Vad som förevarit har övertygat mig om att företagarna överlag är be­

redda att acceptera tilläggspensioneringen och är villiga att betala vad det

kostar att bli omfattade av den. Jag har därför utan dröjsmål velat ta upp

den berörda lagregeln till omprövning.

Inom 1958 års socialförsäkringskommitté och på socialdepartementets

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

221

rättsavdelning pågår ett utrednings- och lagstiftningsarbete, som syftar till

att ernå en så enhetlig och så väl samordnad socialförsäkring som möjligt.

Bland de frågor som socialförsäkringskommittén har att behandla befin­

ner sig spörsmålet om företagarnas ställning inom sjukförsäkringen, varom

utredning påkallats av riksdagen. Resultatet av det pågående utrednings­

arbetet kan i viktiga delar beräknas föreligga senare i år. Det kunde då

synas naturligt att behandla frågan om företagarnas ställning inom till­

äggspensioneringen i samband med att de frågor, som sålunda är föremål

för bedömande, tas upp till avgörande. Emellertid föreligger särskilda skäl

att behandla frågan om reduktionsregeln utan uppskov. Genom en lagänd­

ring redan under innevarande år synes det nämligen möjligt att låta de änd­

rade reglerna gälla från lagens tillblivelse och alltså omfatta jämväl beräk­

ningen av pensionsgrundande inkomst på grundval av 1960 års inkomst.

Därigenom vinnes att de som beröres av ändringen kommer i åtnjutande

inte bara av en förmånligare poängberäkning för år 1960 utan även fullt ut

den fördel som ligger i det låga procentuella avgiftsuttaget för detta år. För

dem som tillhör de äldre årgångarna blir det också med hänsyn till storleken

av deras pension särskilt värdefullt att inte förlora något år med den gynn­

sammare beräkningsmetoden.

Under mina överväganden av frågan har tre lösningar diskuterats. Man

kunde tänka sig att när det gäller inkomst av annat förvärvsarbete höja den

övre gränsen med avseende på den årsinkomst som skall tagas med i beräk­

ningen. Härigenom skulle man med ett bibehållande av tredjedelsreduktio-

nen likväl kunna ernå att företagare kan komma upp till samma maximala

pensionspoäng som löntagarna. En annan möjlighet är att reduktionsregeln

i stället för som nu vid dubbla basbeloppet sättes in vid exempelvis tre- eller

fyrdubbla basbeloppet. Slutligen kunde man helt slopa skillnaden mellan

inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete.

Den första av de tre nämnda lösningarna skulle bli av värde endast för

de högre inkomsttagarna. Den andra skulle ge utrymme för ett visst

schablonmässigt hänsynstagande till den kapitalinkomst, som i åtskilliga

fall kan beräknas ingå i rörelseinkomsten, men den skulle in le avskaffa

vad som uppfattas som en orättvisa gentemot dem som inte satsat något

kapital i sin verksamhet. Skälet att över huvud taget bibehålla en reduk-

tionsregel försvagas också i samma mån som man höjer den gräns där re­

duktionen sätter in.

Jag har därför kommit fram till att man helt bör slopa reduktionsregeln

och alltså lata löneinkomst och företagarinkomst i lika mån ge underlag för

pensionsrätt. Det argument som kvarstår mot en sådan lösning — att vad

som egentligen är inkomst av kapital icke skall grunda pensionsrätt — har

inte samma styrka nu som i förhållande till pensionsutredningens förslag av

1955, i det alt begreppet inkomst av förvärvsarbete enligt tilläggspensione­

ringen inte omfattar bankränta, aktieutdelning och andra rena kapital­

Kungl. Maj:ts proposition nr i5 år 1961

222

inkomster. Vidare har skälen för reduktionsregeln försvagats genom de

möjligheter som förefinnes för stora grupper företagare att genom att om­

bilda sina företag till aktiebolag försätta sig i samma läge gentemot social­

försäkringarna som löntagare i allmänhet. Såsom jag nämnt tidigare har

nybildningen av aktiebolag starkt ökat under den senaste tiden, vilket till­

skrivits önskemål från de berörda företagarnas sida att komma i åt­

njutande av tilläggspensioneringens förmåner för löntagarna. Härvid har

en viss förändring i företagarnas möjligheter inträffat genom att försäk-

ringsrådet hösten 1959 i prejudicerande avgöranden, som avviker från tidi­

gare praxis, fastslagit att även huvuddelägaren i ett familjeföretag under

vissa omständigheter kan vara att betrakta som anställd i förhållande

till bolaget med verkan att han med avseende på socialförsäkringarna blir

att betrakta som arbetstagare. Därigenom föreligger inte hinder för en före­

tagare att såsom ensam delägare i ett aktiebolag med avseende på sitt för­

hållande till tilläggspensioneringen bli betraktad såsom anställd och få sin

inkomst från bolaget bedömd såsom inkomst av anställning. Under sådana

förhållanden skulle ett kvarblivande vid reduktionsbestämmelser i nuvaran­

de form te sig orättvist gentemot sådana företagargrupper, som av någon

anledning saknar möjlighet att övergå till aktiebolagsform för sin verksam­

het.

Jag förordar att 8 § i TPL ändras så, att de däri intagna särreglerna för

beräkning av pensionsgrundande inkomst med avseende på inkomst av

annat förvärvsarbete utgår. Jag vill understryka att vad jag nu föreslår icke

innebär någon ändrad bedömning, när det gäller inkomst av kapital i

skatterättslig mening. Ren kapitalavkastning kommer alltså att även i fort­

sättningen vara i sin helhet undantagen vid bestämmande av pensions­

grundande inkomst, detta oavsett om det rör sig om en löntagare eller en

företagare.

I det föregående har jag nämnt att skäl talar för att de nya reglerna får

gälla även med avseende på 1960 års inkomst. Det synes praktiskt möjligt att

så sker. Om riksdagen under våren godkänner lagförslaget, kan de nya be­

stämmelserna träda i kraft innan beräkning av pensionsgrundande inkomst

för år 1960 avslutats och innan avgifter för detta år ännu debiterats. Några

preliminära avgifter har inte uttagits för företagarnas egen pension. Dessa

avgifter skall i sin helhet påföras debetsedeln å slutlig skatt enligt 1961 års

taxering.

Måhända skulle principiella betänkligheter kunna resas mot att de nya

reglerna på detta sätt ges en i viss mån retroaktiv tillämpning. Jag vill

emellertid betona att det här i själva verket är fråga om att tillskapa en för­

bättring av förmånerna, låt vara att detta samtidigt för med sig en ökning

av däremot svarande förpliktelser.

Därest någon icke skulle vilja vara med om en pensionering enligt de nya

reglerna har han möjlighet att begära undantagande från försäkringen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

Enligt 60 § i TPL kan anmälan om sådant undantagande med verkan från

ingången av år 1960 ske under tiden fram till och med utgången av juni

1961. Då en lagändring inte torde kunna träda i kraft förrän vid denna

tidpunkt men det synes rimligt att de som berörs av reformen får en viss

betänketid, innan de bestämmer sig för den ena eller den andra linjen,

föreslår jag, att tidpunkten för anmälan om undantagande med verkan från

och med 1960 framflyttas till utgången av instundande augusti månad. Detta

är den senaste tidpunkt som kan komma i fråga, om anmälan skall kunna

beaktas vid debiteringen av pensionsavgifter under innevarande år.

Det kan också tänkas, att någon som tidigare begärt undantagande från

försäkringen vill med hänsyn till de nya reglernas innehåll ändra sig och

ansluta sig till försäkringen redan från starten. En sådan möjlighet bör

föreligga. Jag föreslår därför i övergångsbestämmelserna, att den som gjort

anmälan om undantagande före lagens ikraftträdande skall äga återkalla

sin anmälan utan att undantagandet återverkar på hans rättigheter enligt

lagen i framtiden. En förutsättning skall dock vara att sådant återkallande

sker före utgången av augusti i år.

Då egenavgift till tilläggspensioneringen i uppbördshänseende räknas som

skatt, kan de ändrade reglerna för beräkning av pensionsgrundande inkomst

leda till konsekvenser i fråga om ränta å kvarstående skatt. Jämlikt 85 §

uppbördsförordningen föreligger möjligheter att helt eller delvis befria från

ränta och på så sätt undgå obilliga resultat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

223

Specialmotivering

I enlighet med de riktlinjer som uppdragils i det föregående har inom

socialdepartementet uppgjorts förslag till lag angående ändring i lagen den

3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, lag angående ändring i

lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp, lag om överflyttande

på riksförsäkringsverket av de uppgifter och befogenheter, som tillkomma

riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen, lag om försäkringsdomstol,

lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeför­

säkring, lag om besvär över försäkringsrådets beslut, lag angående ändring

i lagen den 28 maj 1959 (nr 291) om försäkring för allmän tilläggspension,

förordning om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 551) an­

gående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäk­

ring för allmän tilläggspension, förordning om ändring i förordningen den

18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av avgifter enligt lagen om

försäkring för allmän tilläggspension, m. in., lag angående ändring i lagen

den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, lag angående ändring i la­

gen den 18 maj 1956 (nr 293) om ersättning åt smittbärare, förordning an­

gående ändring i förordningen den 21 maj 1954 (nr 269) om skyldighet för

224

arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning, förordning an­ gående ändring i förordningen den 29 augusti 1958 (nr 460) om sjukhjälp i vissa fall åt svenska medborgare, som icke äro bosatta i riket, samt regle­ mente angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder.

Författningsförslagen har till större delen utarbetats på grundval av för­ slag som framlagts av administrationsnämnden. Förutom de frågor som be- röres i den allmänna motiveringen har även i enlighet med vad som inled­ ningsvis förutskickats upptagits vissa speciella spörsmål om ändring i FPL.

Utöver vad som förut anförts torde följande böra nämnas rörande depar- tementsförslagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr

45

år 1961

Förslaget till lag angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring

3 §.

Ändringarna i denna paragraf föranledes huvudsakligen av förslaget om avveckling av lokalsjukkassorna.

Möjligheten för en stad, som tillhör landstingskommun, att bilda eget sjukkasseområde har utnyttjats endast i tre fall. De tre städer det härvid är fråga om kommer från och med den 1 januari 1962 att hänföras till sjuk­ kassorna för vederbörande landstingskommuner. Därmed kan berörda möj­ lighet utan olägenhet slopas, vilket föreslås här.

I ett nytt stycke i paragrafen har intagits bestämmelser om att sjukkassa skall inrätta lokalkontor i den mån så prövas erforderligt. Lokalkontoren ersätter de nuvarande lokalsjukkassornas expeditioner. Även stadscentral- sjukkassornas expeditionskontor blir att anse som lokalkontor. Kassorna har själva att besluta om inrättande av lokalkontor. I vissa av de städer, som bildar egna sjukkasseområden, torde sådana kontor inte erfordras.

I övrigt är ändringarna i 3 § av redaktionell natur.

4 §•

Definitionen å läkare har ändrats i anledning av lagen den 30 juni 1960 (nr 408) om behörighet att utöva läkaryrket. Sammanslagningen av riks- försäkringsanstalten och pensionsstyrelsen har beaktats vid avfattningen av denna och följande paragrafer.

Även i övrigt är ändringarna i förevarande paragraf av formell natur.

9 §•

Ändringarna, som föranledes av förslaget om lokalsjukkassornas avveck­ ling, torde inte fordra någon motivering.

15 och 16 §§.

Ändringarna i dessa paragrafer är av redaktionell natur.

225

18 §.

Förslaget under denna paragraf innebär, att sjukkassornas nuvarande

rätt att besluta om merprestationer utöver den obligatoriska sjukförsäk­

ringen ersättes med en bestämmelse om att den obligatoriska försäkringen,

i den mån Kungl. Maj :t så föreskriver, skall omfatta även ersättning för

utgifter för behandling, som inte går in under begreppen läkarvård och

sjukhusvård i 14 och 15 §§. Skälen för detta förslag har redovisats i den

allmänna motiveringen.

31 §.

Jämkningarna i paragrafen innebär inte någon ändring i sak.

33, 39, 41 och 42 §§.

Omläggningen av sjukförsäkringens lokala administration har medfört,

att reglerna i dessa paragrafer om sjukförsäkringsavgifter, arbetsgivarbi-

drag och statsbidrag kunnat förenklas.

55 §.

Jämkningarna i reglerna om sjukkassas firma är betingade av lokalsjuk­

kassornas avskaffande.

56 §.

I den allmänna motiveringen har redogjorts för förslaget om avskaffande

av ombudsmötena och om de nya reglerna för handhavande av uppgifter,

som hittills ankommit på ombudsmötena. Denna omgestaltning av sjuk­

kassorna avspeglar sig bl. a. i denna paragraf.

Ombudsmötets uppgift att besluta i stadgefrågor har överförts på till­

synsmyndigheten. Stadgarnas innehåll blir förenklat.

57 §.

I andra stycket av denna paragraf föreslås, att sjukkassa inte skall få

överlåta eller inteckna fastighet utan tillstånd av tillsynsmyndigheten. Den­

na ändring är föranledd av ombudsmötets avskaffande.

58 §.

Ändringarna är av redaktionell natur.

60 §.

Förslaget om inrättande av försäkringsnämnd i sjukkassa har behand­

lats i den allmänna motiveringen. Såsom där framhållits bör i framtiden

nämnder inrättas även i stadscentralsjukkassorna. Bestämmelserna i denna

paragraf gäller dock endast sjukkassa i vars verksamhetsområde lands­

tingskommun ingår.

15 —

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr

45

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

226

Kungi. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

61—68 §§.

Dessa paragrafer, som handlar om ombudsmöte, har utgått.

69 §.

De ändrade reglerna rörande sammansättningen av sjukkassas styrelse

och utseende av ledamöter i styrelsen har berörts i den allmänna motive­

ringen.

Som därav framgår skall styrelsen utgöras av sju ledamöter, varav en

utses av Kungl. Maj :t, fyra av landsting resp. stadsfullmäktige, en av medi­

cinalstyrelsen och en av vederbörande länsstyrelse. För det fall att ett sjuk-

kasseområde skulle komma att omfatta landstingskommuner, tillhörande

olika län, synes vardera länsstyrelsen böra utse en ledamot, varvid det

totala antalet styrelseledamöter ökas till åtta. Paragrafen har utformats

i överensstämmelse härmed.

70 §.

Avskaffandet av ombudsmötet föranleder ändring jämväl i fråga om

mandattiden för styrelseledamöter. I denna paragraf föreslås, att samtliga

ledamöter i sjukkassas styrelse skall utses för en period av fyra kalender­

år. Föreskrifterna om successiv förnyelse av styrelsen har inte bibehållits.

Om en ledamot avgår i förtid skall efterträdare utses för återstoden av man­

dattiden.

Till paragrafen har fogats ett nytt stycke, enligt vilket tillsynsmyndig­

heten skall bestämma efter vilka grunder arvode och annan ersättning skall

utgå till styrelseledamot.

71 §.

Enligt gällande bestämmelser måste sjukkassas styrelseledamöter väljas

bland kassans medlemmar. Detta leder exempelvis till att det inte är möj­

ligt att i en sjukkassa, som omfattar en landstingskommun men inte resi­

densstaden, utse en i staden bosatt läkare eller länsstyrelsetjänsteman till

styrelseledamot. Det ifrågavarande behörighetsvillkoret har ansetts kunna

slopas.

Däremot bör med hänsyn till risken för intressekollisioner styrelseupp­

draget inte kunna utövas av någon som är anställd i försäkringsdomstolens,

tillsynsmyndighetens eller sjukkassas tjänst.

72 §.

Första stycket har ändrats med hänsyn till att den av Konungen utsedde

styrelseledamoten skall vara styrelsens ordförande och att vid förfall för

honom ordet skall föras av hans suppleant.

Paragrafen innehåller i fjärde stycket bestämmelser om när styrelsen

senast skall avlämna förvaltningsberättelse till revisorerna. Ändringarna

227

bör ses i sammanhang med övriga regler om räkenskapsavslutning och

om granskning av sjukkassas räkenskaper.

F. n. är tidpunkterna för räkenskapsavslutning, färdigställande av sty­

relsens resp. revisorernas berättelser, hållande av ordinarie ombudsmöte

samt insändande till tillsynsmyndigheten av de till redovisningen hänför-

liga handlingarna så bestämda, alt tillsynsmyndigheten kan börja sin

granskning av redovisningen först sju månader efter räkenskapsårets ut­

gång. Denna tidsutdräkt medför olägenheter, och det bör vara möjligt att

nu, i samband med avvecklingen av lokalsjukkassorna och avskaffandet

av ombudsmötena, genomföra en snabbare ordning. I anslutning till vad

riksförsäkringsanstalten förordat i sitt remissyttrande föreslås

dels

i 78 §,

att räkenskapsavslutningen, som sker för kalenderår, skall vara verkställd

före utgången av nästföljande mars månad,

dels

i 72 §, att styrelsens för­

valtningsberättelse före den 15 april skall vara revisorerna tillhanda och

att avskrift därav samtidigt skall tillställas tillsynsmyndigheten samt ve­

derbörande landsting eller stadsfullmäktige,

dels

i 82 §, att revisorernas

berättelse resp. avskrift därav skall ha inkommit till styrelsen, tillsyns­

myndigheten samt vederbörande landsting eller stadsfullmäktige senast

fyra veckor från den dag revisorerna mottagit styrelsens förvaltningsberät­

telse.

Ytterligare innehåller 72 § en nyhet i sista stycket. Förslag till förvalt-

ningsstat skall ej längre upprättas, utan styrelsen skall i stället före ut­

gången av oktober månad varje år tillställa tillsynsmyndigheten en beräk­

ning av kassans förvaltningskostnader för nästföljande år.

75 §.

Eftersom styrelsen skall vara sjukkassans högsta beslutande organ, torde

det inte kunna inträffa att styrelsen som sådan vill inleda rättegång mot

kassan. Bestämmelsen i 75 § andra stycket har därför utgått.

76 §.

Ändringarna är föranledda av ombudsmötets avskaffande.

77 a §.

Denna paragraf innehåller de närmare bestämmelserna om försäkrings-

nämnd. Reglerna om mandattid och verksamhetsformer ansluter till mot­

svarande bestämmelser för sjukkassas styrelse.

När flera kommuner förenar sig om en nämnd måste naturligen tillsyns­

myndigheten, efter kommunernas hörande, föreskriva hur många ledamöter

som skall sitta i nämnden och hur många som skall utses av varje kommun.

78 §.

De bestämmelser som rör lokalsjukkassor har borttagits. I övrigt må be­

träffande ändringarna i denna paragraf hänvisas till kommentaren vid 72 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

79 §.

Paragrafens innehåll har jämkats med anledning av lokalsjukkassornas

avveckling.

228

Kungl. Maj. ts proposition nr

45

år 1961

80 §.

Paragrafen, som handlar om fondbildning i lokalsjukkassa, har utgått.

81 §.

Revisor i sjukkassa skall enligt vad som föreslås i denna paragraf utses

för räkenskapsår. Att en revisor, vars uppdrag utgår vid utgången av ett

räkenskapsår, skall vara skyldig att tillsammans med övriga revisorer avge

revisionsberättelse för det gångna året framgår av det föreslagna stadgandet

i 82 § tredje stycket.

Sedan ombudsmötena avskaffats torde det böra ankomma på tillsyns­

myndigheten att bestämma efter vilka grunder ersättning till revisor skall

utgå. Ersättningen skall självfallet utgivas av vederbörande kassa.

82 §.

Beträffande ändringarna i denna paragraf hänvisas till vad som anförts

vid 72 §.

83 §.

Beträffande de nya formerna för utkrävande av ansvar av styrelseleda­

mot hänvisas till den allmänna motiveringen.

I process mot en styrelseledamot kan det uppkomma behov av att kassan

representeras av annan ställföreträdare än sin styrelse. Tillsynsmyndigheten

har föreslagits få möjlighet att utse sådan ställföreträdare. Ersättning till

denne bör bestämmas av tillsynsmyndigheten och utgivas av kassan.

84 och 85 §§.

Paragraferna har omredigerats så, att i 84 § numera endast återfinnes

de grundläggande bestämmelserna om verkställande tjänsteman i sjuk­

kassa och om hans ställning, medan i 85 § samlats alla bestämmelser om

tillsättning och entledigande av befattningshavare hos sjukkassa samt om

ordningen för bestämmande av befattningshavarnas anställningsvillkor. Med

hänsyn till att benämningen sjukkassa tämligen snart torde komma att

utbytas mot annan beteckning har det inte ansetts lämpligt att såsom

administrationsnämnden föreslagit nu införa benämningen sjukkassedirek-

tör för den verkställande tjänstemannen.

I 84 § första stycket har borttagits stadgandet att tillsynsmyndigheten

äger befria sjukkassa från skyldighet att anställa verkställande tjänsteman.

Beträffande 85 § uttalar administrationsnämnden, att avdelningsföre-

ståndare och andra högre befattningshavare hos sjukkassa bör tillsättas

229

av tillsynsmyndigheten. Emellertid anser nämnden det varken möjligt eller

lämpligt att i lagen närmare ange vilka befattningshavare som bör finnas

hos sjukkassa och i vilken ordning dessa bör tillsättas. Det bör i stället

enligt nämndens förslag ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda föreskrifter

härom.

Administrationsnämndens förslag i denna del bör godtagas. Något ut­

talande om det närmare innehållet i de föreskrifter, som Kungl. Maj :t har

att utfärda, torde inte nu böra göras.

86—88

§§.

Dessa paragrafer, som berör förhållandet mellan centralsjukkassa och

därtill ansluten lokalsjukkassa, har utgått.

89 §.

I första stycket av denna paragraf har en bestämmelse som avser lokal­

sjukkassa utgått.

92—94 §§.

Paragraferna har ändrats med hänsyn till att det i fortsättningen skall

ankomma på tillsynsmyndigheten att efter förslag av sjukkassas styrelse

fastställa kassans stadgar och ändringar i stadgarna. Vidare har i 94 § gjorts

en uteslutning, som sammanhänger med ändringarna i 99 §.

97 §.

De nuvarande bestämmelserna i första stycket i denna paragraf om skyl­

dighet för sjukkassas styrelse att till tillsynsmyndigheten insända avskrif­

ter av styrelse- och revisionsberättelserna jämte protokoll över ombuds­

mötets beslut i anledning av dessa har utgått. Regler om insändande av för­

valtnings- och revisionsberättelser återfinnes i förslaget i 72 och 82 §§.

Den föreslagna tidpunkten för ingivande till tillsynsmyndigheten samt

landsting eller stadsfullmäktige av statistisk årsredogörelse för sjukkassas

verksamhet överensstämmer med tidpunkten för avlämnande av styrelsens

förvaltningberättelse.

Kungi. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

99 §.

Bestämmelserna om administratörer har med hänsyn till de nya reglerna

om styrelsens sammansättning inte ansetts böra kvarstå. I övrigt har i para­

grafen gjorts en redaktionell jämkning.

103 §.

De ändringar som gjorts i besvärsbestämmelserna är betingade av att den

föreslagna försäkringsdomstolen skall vara högsta instans för sjukförsäk­

ringen. Såsom utvecklats i den allmänna motiveringen skall fullföljdstid-

230

Kungl. Maj:ts proposition nr bo år 1961

stånd ej längre krävas vid klagan över tillsynsmyndighetens beslut. Genom att bestämmelsen i 103 § SFL om en månads besvärstid borttages kommer i stället den i lagen den 4 juni 1954 (nr 355) om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut stadgade besvärstiden -— tre veckor för enskilda och fem veckor för menighet -— att automatiskt bli tillämplig även här. Det torde vara tydligt att sjukkassa inte är att anse som me­ nighet.

Ytterligare må nämnas, att tillvägagångssättet vid anförandet av besvär i viss mån anpassats efter motsvarande regler för rättegången vid allmän domstol. Besvären skall sålunda inte inges till försäkringsdomstolen utan till tillsynsmyndigheten. Har besvären inkommit direkt till domstolen inom besvärstiden, skall de dock upptagas till prövning.

Slutligen har i paragrafen införts bestämmelser om att tillsynsmyndig­ heten i vissa fall kan underställa sina beslut försäkringsdomstolens pröv­ ning. Härom hänvisas till den allmänna motiveringen.

104 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om förfarandet vid överlåtelse, helt eller delvis, av sjukkassas rörelse och tillgångar till annat organ. Vid bestämmelsernas tillkomst avsågs närmast det fallet att en sjukkassas verk­ samhet skulle överlåtas till stat eller kommun. En överlåtelse bör emeller­ tid även kunna ske från en sjukkassa till en annan i samband med att in­ delningen i sjukkasseområden ändras. Så kan t. ex. två sjukkasseområden sammanslås till ett eller ett sjukkasseområde uppdelas på två med var sin kassa. I sistnämnda fall blir det fråga om att bilda en helt ny kassa. Vid överlåtelse bör med hänsyn till att borgenärernas rätt inte är i fara det nuvarande, omständliga likvidationsförfarandet kunna undvaras. Föreskrif­ ten om likvidationsförfarande har ersatts med en bestämmelse som över­ lämnar åt Kungl. Maj :t att närmare bestämma vad som skall iakttagas vid överlåtelse av sjukkassas rörelse och tillgångar. Dessutom har i ett nytt stycke införts en bestämmelse av innebörd att ny sjukkassa bildas genom att styrelse utses samt stadgar fastställes och registreras.

109 §.

I denna paragraf har gjorts ett tillägg innebärande att ledamot av försäk- ringsnämnd blir underkastad samma tystnadsplikt, som f. n. gäller för sty­ relseledamot, revisor och befattningshavare hos sjukkassa.

111—120

§§.

Bestämmelserna i 111 § tredje stycket har, liksom 112—120 §§, utmönst­ rats ur lagtexten såsom numera överflödiga.

Övergångsbestämmelserna

Sammanslagningen av riksförsäkringsanstalten och pensionsstvrelsen

231

skall äga ruin den 1 juli 1961, och vid samma tidpunkt skall även de nya

fullföljdsreglerna träda i kraft.

I fråga om besvär enligt 103 § över beslut, som meddelas av tillsynsmyn­

digheten före ikraftträdandet, bör nuvarande regler äga tillämpning. Be-

svärstiden skall sålunda vara en månad, tillsynsmyndigheten måste lämna

fullföljdstillstånd för att ärendet skall kunna prövas i högsta instans och

klagan skall föras hos Kungl. Maj :t.

All besvärsprövning bör emellertid efter utgången av juni månad 1961

ankomma på försäkringsdomstolen. Detta gäller även i de fall tillsynsmyn­

dighetens beslut meddelats dessförinnan. Besvär, som inte avgjorts av

Kungl. Maj:t före den 1 juli 1961, skall alltså överlämnas till försäkrings­

domstolen för handläggning. Därest besvär över beslut, som meddelats av

tillsynsmyndigheten före den 1 juli 1961, inges eller insändes till tillsyns­

myndigheten eller till försäkringsdomstolen i stället för till socialdeparte­

mentet, skall givetvis hinder ej föreligga för domstolen att upptaga besvä­

ren till prövning, om de inkommit före besvärstidens utgång.

De nya reglerna om underställning kan komma till användning endast

i mål som avgjorts av tillsynsmyndigheten efter utgången av juni månad

1961.

Ändringarna i 104 § om överlåtelse och nybildande av sjukkassa före­

slås gälla fr. o. m. den 1 juli 1961, eftersom de bör kunna tillämpas i sam­

band med de indelningsändringar, som avses bli genomförda till den 1

januari 1962.

Övriga ändringar i SFL föreslås träda i kraft den 1 januari 1962. Vid

denna tidpunkt upphör lokalsjukkassorna att vara självständiga försäk-

ringsorgan. Deras tillgångar och övriga av dem förvaltade medel skall då

överföras till vederbörande regionala sjukkassor, i allmänhet de nuvaran­

de centralsjukkassorna. Dessa skall även överta ansvaret för lokalsjukkas­

sornas kvarstående förbindelser, vari bl. a. innefattas sistnämnda kassors

förpliktelser enligt gällande tjänsteavtal med anställd personal.

De nuvarande styrelseledamöterna och revisorerna i centralsjukkassorna

bör avgå vid utgången av år 1961 med hänsyn till att styrelseledamöter

och revisorer hädanefter skall utses efter andra grunder än de nu tilläm­

pade.

Den under år 1961 bedrivna förvaltningsverksamheten inom sjukkassor­

na bör avslutas i nu gällande ordning. Avgående styrelse skall sålunda

minst sex veckor före det ombudsmöte, som avses skola hållas under år

1962, till de avgående revisorerna avlämna förvaltningsberättelse för år

1961. Dessa revisorer skall avsluta sin granskning för nämnda år och i

vanlig ordning häröver avge berättelse, som minst två veckor före nämnda

ombudsmöte skall överlämnas till den då tjänstgörande styrelsen. Förvalt­

nings- och revisionsberättelserna skall föreläggas 1962 års ombudsmöte,

som skall hållas före den 1 juli samma år. Vid detta ombudsmöte kan

Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1961

232

emellertid inte upptagas annat ärende än frågan om beviljande av ansvars­

frihet åt förutvarande styrelse för 1961 års förvaltning. Beträffande talan

å styrelsens förvaltning i vad avser tiden före ikraftträdandet skall givetvis

äldre bestämmelser gälla.

De styrelseledamöter och revisorer som skall tillträda sina befattningar

den 1 januari 1962 skall — liksom även ledamöterna i försäkringsnämn-

derna — utses före den 1 november 1961. Landstingens val av styrelseleda­

möter och revisorer avses sålunda skola ske vid 1961 års lagtima lands­

tingsmöten.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

Förslaget till lag angående ändring i lagen om moderskapshjälp

Förslaget om lokalsjukkassornas avveckling medför vissa formella änd­

ringar i 13 §, varjämte 16 § bör utgå.

Genom den i 17 § intagna hänvisningen till 103 § SFL kommer änd­

ringarna av besvärsbestämmelserna och de nya underställningsreglerna

att bli tillämpliga även i ärenden om moderskapshjälp.

Förslaget till lag om överflyttande på riksförsäkringsverket av de uppgifter och

befogenheter, som tillkomma riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen

Beträffande förslaget att sammanslå riksförsäkringsanstalten och pen­

sionsstyrelsen hänvisas till den allmänna motiveringen.

Den förevarande lagen gör det obehövligt att vidtaga ändringar i olika

författningar, i vilka namnen riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrel­

sen förekommer.

Förslaget till lag om försäkringsdomstol

1 §•

Paragrafen innehåller i första och andra styckena bestämmelser om för-

säkringsdomstolens kompetensområde och om dess plats i instansord­

ningen. Beträffande domstolens kompetensområde lämnas dock endast en

hänvisning till vad därom är särskilt stadgat. Bestämmelser om att klagan

skall föras hos domstolen återfinnes i lagstiftningen rörande de olika för-

säkringsgrenarna.

Försäkringsdomstolen skall enligt sista stycket ha sitt säte i Stockholm.

Sammanträde skall dock kunna hållas även utanför Stockholm, något som

kan bli av betydelse främst vid muntlig handläggning. Att denna möjlig­

het bör brukas med varsamhet framgår av formuleringen.

233

Kungl. Maj:ts proposition nr i5 år 1961

2

§.

Beträffande de överväganden som legat till grund för bestämmelserna

om försäkringsdomstolens sammansättning hänvisas till den allmänna mo­

tiveringen.

Det föreskrivna minimiantalet ledamöter i försäkringsdomstolen är stör­

re än det för domförhet föreskrivna. Närmare föreskrifter om ledamöter­

nas tjänstgöring torde alltså bli erforderliga. Därvid bör även bestämmas

vem som skall föra ordet i domstolen när presidenten ej deltar i handlägg­

ningen. Föreskrifter av detta slag bör inflyta i en arbetsordning för dom­

stolen.

3 §.

Denna paragraf innehåller vissa allmänna behörighetsvillkor för ledamot

och ersättare för ledamot i försäkringsdomstolen. De överensstämmer med

vad som gäller för ledamöter i andra domstolar.

4 §•

Paragrafen innehåller bestämmelser om domförhet, om plenum och om

förenklad handläggning i vissa frågor.

Den för domförhet i allmänhet föreskrivna sammansättningen är tre lag­

farna och två icke lagfarna ledamöter. Avsikten är att denna sammansätt­

ning skall vara den normalt förekommande vid måls avgörande.

Regeln att prejudikatfrågor kan företagas till avgörande i plenum torde

få sin största betydelse om försäkringsdomstolen i en framtid skulle komma

att arbeta på avdelningar.

Av praktiska skäl bör skriftväxling och andra förberedande åtgärder

kunna beslutas av en lagfaren ledamot ensam eller av en tjänsteman vid

domstolen.

5

§.

I denna paragraf föreskrives att Kungl. Maj :t, efter försäkringsdomsto­

lens hörande, skall utse särskilda sakkunniga att tillhandagå domstolen

med utlåtanden i medicinska frågor. De i socialförsäkringsmålen ofta upp­

kommande medicinska frågorna berör vitt skilda fält, och det lär därför

komma att visa sig behövligt att förordna ett förhållandevis stort antal

läkare med olika specialiteter. För den enskilde läkaren behöver, med eu

sådan ordning, tjänstgöringen inte bli alltför betungande.

Sakkunnig som avses i denna paragraf skall avge skriftligt utlåtande. Så­

dant utlåtande är att jämställa med annan sakkunnigutredning, och de

bestämmelser i 40 kap. rättegångsbalken vartill hänvisas i 7 § tredje stycket

är i princip tillämpliga även här. Utlåtandet skall alltså hållas tillgängligt

för part.

234

Såsom framgår av nyssnämnda hänvisningar till rättegångsbalken kan

domstolen i målen även anlita andra sakkunniga än sina egna medicinska

experter. Behov härav lär främst uppkomma i mål som för sin belysning

kräver annan sakkunskap än medicinsk.

6

§■

Eftersom processen vid försäkringsdomstolen i huvudsak skall vara skrift­

lig, bör vid domstolen finnas särskilda föredragande. Enligt denna para­

graf skall det ankomma på Kungl. Maj:t att, efter försäkringsdomstolens

hörande, förordna sådana. Till föredragande torde företrädesvis komma att

utses tjänstemän inom socialförsäkringens administration. Förordnandena

torde böra begränsas till några få år med hänsyn till önskvärdheten av

god kontakt mellan arbetet i domstolen och i underinstanserna.

7 §•

I denna paragraf, som inleder avsnittet om förfarandet vid försäkrings­

domstolen, fastslås i ett första stycke skriftlighetsprincipenk I andra stycket

ålägges domstolen att svara för att målen blir tillräckligt väl utredda, var­

jämte domstolen bemyndigas att självmant föranstalta om bevisning. I ome­

delbar anslutning härtill innehåller tredje stycket en hänvisning till be­

stämmelser i rättegångsbalken om bevisning. Hänvisning har ej skett till

17 kap. rättegångsbalken om förhör med part under sanningsförsäkran.

8

§•

Paragrafen upptager regler om vad besvärsinlaga skall innehålla och

om avhjälpande av brist i inlagan. De har sin förebild i 52 kap. 3 och 6 §§

rättegångsbalken. Vidare stadgas, att besvärstalan skall avvisas, om det

inte framgår av besvärsinlagan vad klaganden yrkar och han inte avhjälper

denna brist.

9 §■

I första stycket av denna paragraf föreskrives, att överklagat eller under­

ställt beslut inte får ändras till nackdel för en enskild part, om inte denne

fått tillfälle att yttra sig i målet.

Av andra stycket framgår, att försäkringsdomstolen, även när part skall

beredas tillfälle att yttra sig innan målet avgöres, kan förbjuda verkställig­

het av överklagat eller underställt beslut eller eljest meddela interimistiskt

förordnande utan att sådant yttrande dessförinnan inhämtas.

10 §.

Bestämmelserna i denna paragraf om muntligt förhör med part eller an­

nan har berörts i den allmänna motiveringen. Det synes inte påkallat att 1

1 Angående dispositionen av denna och följande paragrafer i det slutliga förslaget, se lagrå­

dets yttrande sid. 254.

Kungl. Maj.ts proposition nr

45 år

1961

235

här närmare ange i vilka fall sådant förhör bör komma till stånd, utan

det bör överlåtas åt försäkringsdomstolen att utforma riktlinjer i detta

hänseende. Av paragrafen framgår, att den muntliga handläggningen är ett

medel att på viss eller vissa punkter komplettera en bristfällig utredning.

Handläggningen är däremot inte avsedd att utgöra en motsvarighet till hu­

vudförhandling vid allmän domstol med den för sådan förhandling känne­

tecknande fullständiga behandlingen av tvisten.

Genom hänvisningen i andra stycket till 5 kap. 1 § rättegångsbalken har

såsom huvudregel fastslagits, att muntlig handläggning skall vara offent­

lig. Processen inför försäkringsdomstolen kan emellertid ofta beröra ömtå­

liga personliga förhållanden, som den enskilde har ett berättigat intresse

av att få skyddade mot offentlig insyn. Försäkringsdomstolen har därför

utrustats med befogenhet att på enskild parts begäran förordna om hand-

läggning inom stängda dörrar även i andra fall än när detta är tillåtet en­

ligt nyssnämnda stadgande i rättegångsbalken. Det kan nämnas, att en

motsvarande regel gäller vid muntlig handläggning i kammarrätten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

11

§•

Denna paragraf innehåller bl. a. regler om ersättning till sakkunniga och

vittnen som höres muntligen. De överväganden som legat till grund för

dessa regler har redovisats i den allmänna motiveringen.

12

§.

Beträffande omröstning till beslut i försäkringsdomstolen skall i huvud­

sak tillämpas reglerna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i över­

rätt. Med hänsyn till att i försäkringsdomstolen ingår lekmannaledamöter

har dock, på motsvarande sätt som i lagen om arbetsdomstol, stadgats, att

domstolen själv får bestämma, i vilken ordning ledamöterna skall yttra sig

vid överläggningen.

13 §.

Paragrafen innehåller vissa bestämmelser om försäkringsdomstolens be­

slut.

Detaljerade regler om hur domstolens beslut skall avfattas och uppsät­

tas har inte ansetts påkallade. Eftersom fullföljdsbegränsningarna inom

socialförsäkringsprocessen föreslås slopade, kommer domstolen sannolikt

att få pröva en del mål av bagatellkaraktär. I dylika mål bör domstolen

kunna redovisa sina avgöranden i enkel och kortfattad form. I andra mål

torde eu fylligare beskrivning av tvistefrågan och en motivering till dom­

stolens beslut behövas. Särskilt gäller detta beslut av prejudicerande be­

tydelse.

236

14 §.

Regeln i denna paragraf att part, oavsett utgången i målet, skall vara

skyldig att svara för sina egna rättegångskostnader har behandlats i den

allmänna motiveringen.

15 §.

Paragrafen hänvisar till vissa bestämmelser i rättegångsbalken om straff

och vite, om rättegångsombud, om frister och laga förfall samt om delgiv­

ning.

16 §.

I en domstol, som är högsta instans, bör undvikas att den dömande verk­

samheten utövas av vikarier. Det har emellertid inte ansetts försvarligt att

helt utesluta möjligheten att vid förfall för lagfaren ledamot i försäkrings-

domstolen förordna vikarie för honom. Ett stadgande som ger Kungl. Maj :t

möjlighet härtill har därför upptagits i denna paragraf.

17 §.

Enligt bestämmelserna i denna paragraf skall vad i rättegångsbalken

stadgas om domared och om jäv mot domare tillämpas beträffande ledamö­

ter i domstolen samt ersättare och vikarier för dem.

Kungl. Maj:ts proposition nr

4

5 år 1961

18 §.

Åtal för ämbetsbrott mot ledamot eller ersättare eller vikarie för ledamot

i försäkringsdomstolen skall enligt denna paragraf upptagas av högsta dom­

stolen. Förslaget överensstämmer härutinnan med vad som gäller beträf­

fande t. ex. arbetsdomstolen.

19 §.

Kungl. Maj :t skall enligt denna paragraf i administrativ ordning kunna

utfärda föreskrifter rörande försäkringsdomstolens organisation och verk­

samhet.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring

26 §.

Ändringarna i denna paragraf är av redaktionell natur.

44 §.

Förslaget att försäkringsdomstolen skall vara högsta instans även i yrkes-

skadeförsäkringsmål har medfört att besvärsbestämmelserna omarbetats.

Beträffande besvärstid och ordningen för anförande av besvär överensstäm­

mer reglerna i denna paragraf med motsvarande i 103 § SFL.

I överensstämmelse med nyssnämnda stadgande i SFL har även tillagts en

bestämmelse om att försäkringsrådets beslut skall lända till omedelbar

efterrättelse, där ej rådet annorlunda förordnar. Behov av sådant förord­

nande kan uppkomma bl. a. i ärende enligt 16 § sista stycket YFL om utbyte

av livränta mot kapitalbelopp, när rådet medgivit utbyte mot vederbörande

försäkringsinrättnings bestridande.

Regler om underställning av beslut liknande dem i SFL har inte ansetts

erforderliga.

Övergångsbestämmelserna

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1961. Beslut, som med­

delats av försäkringsrådet före denna dag, skall inte få överklagas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

237

Förslaget till lag om besvär över försäkringsrådets beslut

Besvär enligt ett stort antal YFL närstående författningar prövas av för­

säkringsrådet. I dessa författningar föreskrives att försäkringsrådets be­

slut ej får överklagas. I stället för att göra ändringar i samtliga dessa för­

fattningar har det ansetts ändamålsenligt att införa en särskild lag om be­

svär över försäkringsrådets beslut, vilken ger generell möjlighet att över­

klaga alla sådana beslut hos försäkringsdomstolen. Besvärsbestämmelserna

i den särskilda lagen överensstämmer helt med dem i YFL. Samma regler

som i YFL skall också gälla i fråga om verkställighet av rådets beslut.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om försäkring för

allmän tilläggspension

8

§•

Beträffande ändringarna i denna paragraf hänvisas till den allmänna

motiveringen.

44 §.

Paragrafen har undergått en redaktionell ändring.

53 §.

Bestämmelserna om besvär över pensionsmyndighetens beslut har änd­

rats med anledning av att försäkringsdomstolen skall vara högsta instans

för tilläggspensioneringen. De nya besvärsbestämmelserna överensstämmer

med motsvarande bestämmelser i SFL och YFL.

Pensionsmyndigheten har tillagts rätt att oberoende av besvär upptaga lokalt pensionsorgans beslut till prövning.

I paragrafen har slutligen intagits en bestämmelse, som ger pensionsmyn­ digheten möjlighet att i vissa fall underställa sina beslut försäkringsdom- stolens prövning. Bestämmelsen överensstämmer med motsvarande regel i SFL.

60 §.

I fråga om denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen.

övergångsbestämmelserna

Utöver vad som berörts i den allmänna motiveringen har slopandet av tvåtredjedelsregeln ansetts böra föranleda övergångsbestämmelser i ett spe­ ciellt hänseende. Stadgandena i 12 § andra stycket TPL angående beräk­ ning av ålderspension i fall då undantagande från försäkringen ägt giltig­ het är så utformade, att viss reduktion av pensionen sker med hänsyn till det antal år, då en försäkrad till följd av undantagande gått förlustig mer än en pensionspoäng; dessa bestämmelser är dock enligt 57 § andra stycket inte tillämpliga på svenska medborgare, som är födda år 1914 eller tidi­ gare. Förtidspension enligt de förmånliga reglerna i 16 § kan inte utgå, om undantagande ägt giltighet för det år, varunder rätten till sådan pension eljest skulle inträtt, och undantagandet tillika föranlett förlust av mer än en pensionspoäng under något av de fyra närmast föregående åren. Jäm- ställes nu inkomst av annat förvärvsarbete med inkomst av anställning, medför detta att påföljdsreglerna, i fall då den försäkrade haft såväl in­ komst av anställning som en biinkomst av annat förvärvsarbete, under vissa omständigheter kan träda i funktion vid lägre biinkomst än vad som skulle gällt om tvåtredjedelsregeln bibehållits. Den som skulle riskera att drab­ bas av sådana konsekvenser får visserligen möjlighet att före utgången av augusti i år återkalla sin anmälan om undantagande. Förbiser han att göra återkallelse i rätt tid, har han emellertid inte möjlighet att återkalla sin anmälan om undantagande förrän fem år förflutit från TPL:s ikraftträ­ dande, dvs. först fr. o. m. år 1965. Fördenskull har upptagits en övergångsbe­ stämmelse av innebörd att den, som anmält undantagande från försäk­ ringen före den 1 juli 1961, inte skall drabbas av de i 12 § andra stycket och 16 § stadgade följderna av undantagande under åren 1960—1964, om inte sådan påföljd skulle inträda redan enligt lagens tidigare innehåll.

238

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

Förslaget till förordning om ändring i förordningen angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension

5 och 11 §§.

Ändringarna är föranledda av att försäkringsdomstolen i stället för för- säkringsrådet skall vara högsta instans i mål enligt förordningen. Besvärs-

239

bestämmelser och bestämmelser om underställning motsvarande dem i SFL föreslås. Dessutom föreslås, att riksförsäkringsverket skall få rätt att obe­ roende av besvär upptaga den lägre instansens beslut till prövning.

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

Förslaget till förordning om ändring i förordningen angående uppbörd av avgifter

enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

38 §.

I paragrafen har intagits besvärsbestämmelser och bestämmelser om un­ derställning motsvarande dem i SFL.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om folkpensionering

8 §.

I paragrafen har gjorts en formell ändring.

14 §.

Såsom inledningsvis berörts bör av praktiska skäl i detta sammanhang upptagas ett par frågor om ändring i FPL, vilka ligger vid sidan av spörs­ målet om socialförsäkringens administration. En av dessa frågor har an­ knytning till ett i det nordiska socialpolitiska samarbetet aktualiserat pro­ blem om folkpensionsförmåner för den som flyttar från ett nordiskt land till ett annat.

Den mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge gällande kon­ ventionen den 15 september 1955 om social trygghet bygger på uppfatt­ ningen, att medborgare i ett av de nordiska länderna vid vistelse i ett annat av länderna i princip skall vara likställd med vistelselandets egna medbor­ gare i förhållande till lagstiftningen om social trygghet. I enlighet härmed har i artikel 4 i konventionen intagits en bestämmelse rörande allmän ålders­ pension med tilläggsförmåner, vari stipuleras att medborgare i ett av de fördragsslutande länderna som vistas i ett annat av länderna efter en karens- tid av fem år skall vara berättigad till pension på samma villkor och enligt samma regler som gäller för vistelselandets egna medborgare. Karenstiden har uppställts i syfte bl. a. att förhindra ett obehörigt utnyttjande av skilj­ aktigheterna mellan ländernas lagstiftning ifråga om pensionsålder, pen­ sionernas storlek och beroende av vederbörandes inkomstförhållanden.

Emellertid är det tydligt, att regeln om fem års karenstid vid flyttning mellan nordiska länder innebär en viss lucka i pensionsskyddet. Nordiska rådet har i en rekommendation år 1959 (nr 10) rekommenderat de nordiska ländernas regeringar att vidtaga åtgärder för att utfylla denna lucka. Frå­ gan har övervägts inom nordiska socialpolitiska kommittén, som i maj 1960 föreslagit regeringarna i de nordiska länderna att träffa överenskommelse

240

om ett tillägg till artikel 4 i konventionen av innebörd i huvudsak, att den som redan uppbär ålderspension i ett nordiskt land enligt detta lands lag­ stiftning skall få behålla denna rätt vid flyttning till ett annat nordiskt land till dess han uppfyller de villkor som gäller beträffande pensionsålder och vistelsetid för rätt till pension från vistelselandet.

Kommitténs till svenska regeringen överlämnade förslag har remissbe- handlats i vanlig ordning, varvid förslaget genomgående tillstyrkts.

Vad kommittén sålunda föreslagit synes ägnat att medföra en från alla synpunkter önskvärd förstärkning av pensionsskyddet för de grupper som beröres av förslaget. En överenskommelse om det ifrågasatta tilllägget till konventionen förutsätter emellertid för Sveriges del vissa ändringar i FPL.

Enligt 14 § 2 mom. tredje stycket i dess nuvarande lydelse skall folk­ pensionen indragas om den pensionsberättigade förlorar sitt svenska med­ borgarskap eller upphör att vara mantalsskriven i riket, såvida icke detta med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet prövas oskäligt. Kommunalt bostadstillägg skall dock alltid indragas om vederbörande flyt­ tar utomlands. Berörda lagrum torde böra kompletteras med ett bemyn­ digande för Kungl. Maj :t att för vissa fall göra generella undantag från huvudregeln om indragning av pensionsförmånerna. Kommunalt bostads­ tillägg bör dock ej heller i fortsättningen i något fall kunna utgivas till personer som är bosatta utomlands.

Vidare erfordras en viss jämkning i bestämmelsen i 42 § FPL angående Kungl. Maj :ts rätt att träffa överenskommelse med främmande makt. En­ ligt den gällande lydelsen må sådan överenskommelse endast avse lagens tillämpning å den främmande statens här i riket bosatta medborgare. Denna begränsning bör borttagas och paragrafen erhålla en lydelse som ansluter sig till 54 § TPL.

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

17 och 18 §§.

Den andra av de från administrationsreformen fristående frågor om ändring i FPL, som bör upptagas i detta sammanhang, rör det s. k. fick- penningbeloppets storlek. För tid under vilken en pensionsberättigad är intagen i kommunalt ålderdomshem eller mot avgift, som kommun er­ lägger, åtnjuter vård eller försörjning på annan anstalt äger kommunen enligt 18 § 2 mom. uppbära folkpensionen till täckande av sina kostnader. Motsvarande gäller i vissa andra fall, bl. a. då pensionsberättigad är in­ tagen på epileptikeranstalt eller åtnjuter undervisning och vård enligt lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efter­ blivna.

Den som enligt vad nu sagts äger uppbära folkpension är skyldig att tillhandahålla den pensionsberättigade visst belopp i kontanter, för när­ varande i regel 40 kronor i månaden eller, om han inte kan begagna sig av kontanta medel, använda motsvarande belopp för ökande av hans trivsel

241

eller eljest till hans personliga nytta. Detta belopp, de s. k. fickpengarna,

synes nu böra höjas till 50 kr. i månaden, dvs. 600 kr. om året. Förutom

i 18 § FPL erfordras härvidlag ändringar i 17 § kungörelsen den 10 decem­

ber 1954 (nr 734) med tillämpningsföreskrifter till lagen den 4 juni 1954

om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna samt i 2 § kun­

görelsen den 13 december 1957 (nr 690) angående rätt i vissa fall för den

som driver epileptikeranstalt att uppbära folkpension eller barnbidrag, som

tillkommer å anstalten intagen epileptiker, m. in. Dessa ändringar torde

böra vidtagas av Kungl. Maj :t i administrativ ordning.

Enligt 17 § FPL må folkpension ej uppgå till högre belopp än som mot­

svarar 200 kr. om året för tid, varunder den pensionsberättigade är intagen

i fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt eller hålles häktad eller eljest är på

statens bekostnad intagen å anstalt eller ock tillfälligt vistas utom anstal­

ten. Riksdagen har i skrivelse den 29 november 1960 (nr 370) under åbe­

ropande av andra lagutskottets utlåtande nr 57 hemställt om en ompröv­

ning av ifrågavarande regler.

Bland de pensionärer som är intagna på statliga anstalter återfinnes bland

andra en del psykiskt efterblivna, epileptiker, blinda och dövstumma. I sam­

band med höjningen av fiekpenningbeloppet i 18 § 2 mom. synes det skä-

ligt, att det pensionsbelopp som skall utgå enligt 17 § höjes till motsvaran­

de belopp eller 600 kr. om året. Härvid torde någon begränsning av höj­

ningen till vissa av de i 17 § omförmälda grupperna inte böra göras. För

psykiskt efterblivna, som vårdas på landstingens anstalter, finns enligt 17 §

kungörelsen den 10 december 1954 (nr 734) möjligheter att, i fall då den

intagne på grund av sitt tillstånd saknar möjligheter att tillgodogöra sig

fiekpenningbeloppet till egen nytta eller trivsel, nedsätta detta till 200 kr.

Om folkpensionsförmånerna för dem som vårdas på statliga anstalter för­

bättras, bör i 17 § FPL inrymmas en motsvarande nedsättningsmöjlighet.

Höjningen av pensionsbeloppet i 17 § från 200 till 600 kr. torde komma

omkring 500 pensionärer tillgodo. Kostnaden kan alltså uppskattas till ca

200 000 kr. årligen, vilket belopp inte torde påverka beräkningen av statens

bidrag till finansiering av folkpensionerna.

37 §.

Besvärsbestämmelserna har ändrats och kompletterats med bestämmelser

om underställning i överensstämmelse med vad som skall gälla enligt SFL.

Detta innebär, att den särskilda besvärsrätt som enligt FPL hittills tillkom­

mit justitiekansler!! och, med dennes medgivande, ordförande i pensions-

nämnd och pcnsionsstyrelsens ortsombud borttages. Av allmänna regler

följer att kommun även i fortsättningen har besvärsrätt i sådana mål, i

vilka kommunen har ett självständigt intresse. Det allmänna intresse som

skolat bevakas genom besvärsrätten för statliga representanter har ansetts

kunna tillgodoses genom de nya reglerna om att den centrala myndighetens

16 —

Bihnng till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr

45

Kungl. Maj. ts proposition nr

45

år 1961

242

beslut i vissa fall kan underställas försäkringsdomstolens prövning. I detta

sammanhang må upplysas, att under femårsperioden 1956—1960 talan mot

pensionsstyrelsens beslut fullföljts av justitiekansler!! i ett fall och, efter

hans medgivande, av pensionsnämndsordförande i åtta fall, medan pensions­

styrelsens ortsombud överhuvudtaget inte utnyttjat sin besvärsrätt. I samt­

liga fall då pensionsnämndsordförande klagat har detta skett till förmån för

enskild. Något behov att på detta sätt låta den enskilde företrädas av en

representant för det allmänna torde dock knappast föreligga.

Vidare innebär ändringarna i denna paragraf, att justitiekanslerns och

pensionsstyrelsens tillståndsprövning för fullföljd av talan upphör.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

42 §.

Ändringen har kommenterats vid 14 §.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om ersättning åt smittbärare

5 §.

Ändringen är av redaktionell natur.

7 §•

Ändringen sammanhänger med lokalsjukkassornas avveckling.

9 §•

Försäkringsdomstolen har föreslagits vara högsta instans även i ärenden

om ersättning till tillfälliga smittbärare. Detta nödvändiggör en mindre

jämkning i förevarande paragraf.

Förslaget till förordning angående ändring i förordningen om skyldighet

för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning

I förordningen har 6 § fått utgå, eftersom några särbestämmelser för

Stockholm inte längre är påkallade. Ändringarna i 1 och 4 §§ är föranledda

av lokalsjukkassornas avskaffande.

Förslaget till förordning angående ändring i förordningen om sjukhjälp i vissa

fall åt svenska medborgare, som icke äro bosatta i riket

Ändringen torde inte tarva någon särskild kommentar.

Förslaget till reglemente angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder

Föreliggande förslag bygger i stor utsträckning på bestämmelser, som

f. n. återfinnes i reglementet den 18 december 1936 (nr 638) angående för­

valtningen av folkpensioneringsfonden m. in. samt reglementet den 26 no­

vember 1954 (nr 662) angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens.

yrkesskadeförsäkringsfond. Vid utformningen av förslaget har emellertid

även beaktats bestämmelserna i reglementet den 28 maj 1959 (nr 293) an­

gående allmänna pensionsfondens förvaltning.

1 §•

I paragrafen anges vilka fonder som skall förvaltas enligt reglementets

bestämmelser. Dessa fonder är folkpensioneringsfonden, yrkesskadeförsäk-

ringsfonden samt den fond som avses i lagen den 29 juni 1946 (nr 433) om

frivillig statlig pensionsförsäkring. Yrkesskadeförsäkringsfonden, som för

närvarande benämnes riksförsäkringsanstaltens yrkesskadeförsäkringsfond,

bär enligt 1 § i 1954 års reglemente bildats genom sammanslagning av riks-

försäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond och den i 41 § YFL av­

sedda fonden. Kungl. Maj :t har givetvis möjlighet att på motsvarande sätt

som skett tidigare förordna att annan fond skall förvaltas i samma ordning

som de här angivna fonderna.

2

§•

I denna paragraf återges de bestämmelser om yrkesskadeförsäkringsfon.-

dens inkomster och utgifter, som nu återfinnes i 1954 års reglemente.

3 §•

I denna paragraf föreslås, att Kungl. Maj :t skall äga bestämma, att kost­

naderna för förvaltningen av viss fond skall ersättas av fondmedel, och

fastställa efter vilka grunder detta skall ske. Det torde bl. a. böra föreskri­

vas att arvodena till fondfullmäktige skall utgå av fondernas medel.

4 §•

Paragrafen innehåller regler om fondfullmäktiges sammansättning. Vid

utformningen av dess regler har huvudsakligen bestämmelserna i 1936 års.

reglemente tjänat som förebild.

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

243

5 §•

Paragrafen innehåller bestämmelser om sammanträde med fondfullinäk-

tige, om beslutförhet, om omröstning och om protokoll. I sak överensstäm­

mer dessa bestämmelser närmast med vad som nu gäller beträffande full­

mäktige för folkpensioneringsfonden.

6 §.

Enligt förevarande paragraf ankommer det på Kungl. Maj.t att besluta

om arvode och annan ersättning till fullmäktige och suppleanter.

244

7 §•

Riksförsäkringsverkets medverkan i arbetet med fondförvaltningen har

här reglerats genom bestämmelse om skyldighet för ämbetsverket att verk­

ställa fondfullmäktiges beslut, att ombesörja övriga för fondförvaltningen

erforderliga åtgärder och att tillhandagå fondfullmäktige med redogörelser

och upplysningar. Bland de uppgifter som kommer att åvila riksförsäkrings­

verkets personal må nämnas föredragning i fondfullmäktige.

8 §•

Bestämmelserna om själva förvaltningen av fonderna inledes i denna pa­

ragraf med ett stadgande, att fond skall förvaltas sa att den blir till största

möjliga gagn för den försäkring för vars räkning den tillkommit.

9 §•

Bestämmelserna i första stycket 1—4, som innehåller en uppräkning av

olika placeringsobjekt för fondmedlen, överensstämmer helt med 12 §

1__4 i reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning. I för­

hållande till 1936 och 1954 års reglementen innebär detta en något ökad rö­

relsefrihet för det förvaltande organet. Förutom i de under 1—4 särskilt

uppräknade värdehandlingarna får fondmedel enligt 5 och 6 även placeras

dels mot säkerhet i inteckning inom två tredjedelar av taxeringsvärdet i fast

egendom och tomträtt, dels, efter Kungl. Maj :ts medgivande i varje särskilt

fall, i andra värdehandlingar som anses erbjuda fullgod säkerhet. Den i 5

angivna relationen till taxeringsvärdet överensstämmer med vad nu gäller

enligt 1954 års reglemente. 1936 års reglemente har för motsvarande fall en

50-procentsgräns.

När det gäller folkpensioneringsfonden och yrkesskadeförsäkringsfonden

bör, liksom f. n. är fallet, finnas vissa möjligheter att använda medel till

gagn för utbyggnaden av rehabiliteringsverksamhet in. m. För att tillgodose

sådana ändamål skall, enligt vad som stadgas i andra och tredje styckena i

denna paragraf, dels fastigheter kunna inköpas, dels utlåning kunna ske till

vissa företag mot en säkerhet som inte är fullgod men dock godtagbar eller

mot ränta som är lägre än den normalt tillämpade. Däremot ger bestämmel­

serna ej utrymme för att — såsom administrationsnämnden föreslagit —

för fondmedel anskaffa eller underhålla lokaler åt riksförsäkringsverket.

I anslutning till bestämmelserna i paragrafen må slutligen nämnas, att i

förslaget ej finns någon motsvarighet till nu gällande kvotregler för place­

ring av fondmedel i vissa slag av tillgångar.

10 §.

För att skydda fordran äger fondfullmäktige enligt denna paragraf för­

värva pantsatt eller utmätt egendom. Denna bestämmelse har motsvarigheter

i 1936 och 1954 års reglementen.

11

§•

Till denna paragraf har oförändrade överflyttats bestämmelserna i 8 § i

1954 års reglemente.

Kungl. Maj:ts proposition nr bo år 1961

245

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

12

§.

När utlåning sker mot annat än fullgod säkerhet eller mot lägre ränta än

den normalt tillämpade skall enligt denna paragraf anteckning härom göras

i fondfullmäktiges protokoll. Detta stadgande har motsvarigheter i 1936 och

1954 års reglementen.

Reglementet föreslås träda i kraft den 1 juli 1961, då även 1936 och 1954

års reglementen skall upphöra att gälla.

Av de i enlighet med det anförda inom socialdepartementet upprättade

författningsförslagen, vilka har den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvi­

sar, är förslagen till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 om

allmän sjukförsäkring, lag angående ändring i lagen den 21 maj 1954 om

moderskapshjälp, lag om överflyttande på riksförsäkringsverket av de upp­

gifter och befogenheter, som tillkomma riksförsäkringsanstalten och pen-

sionsstyrelsen, lag om försäkringsdomstol, lag angående ändring i lagen den

14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring, lag om besvär över försäkringsrådets

beslut samt lag angående ändring i lagen den 28 maj 1959 om försäkring för

allmän tilläggspension av den natur att lagrådets utlåtande över dem bör

inhämtas.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande de­

partementschefen, att lagrådets utlåtande över följande inom socialdeparte­

mentet upprättade förslag till

1)

lag angående ändring i lagen den 3 januari 19b7 (nr 1) om allmän

s jukförsäkring,

2)

lag angående ändring i lagen den 21 maj 195b (nr 266) om moder­

skapshjälp,

3)

lag om överflyttande på riksförsäkringsverket av de uppgifter och be­

fogenheter, som tillkomma riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen,

4)

lag om försäkringsdomstol,

5)

lag angående ändring i lagen den

74

maj 195b (nr 2b3) om yrkesskade­

försäkring,

6)

lag om besvär över försäkringsrådets beslut,

och

7)

lag angående ändring i lagen den 28 maj 1959 (nr 291) om försäkring

för allmän tilläggspension

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas ge­

nom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

lan Lagergren

1 Ur bilagan har här uteslutits samtliga törfattningsförslag utom förslaget till lag om försäk­

ringsdomstol. De här ej medtagna förslagen är, bortsett från att vissa redaktionella ändringar

gjorts, av samma lydelse som de vid propositionen fogade författningsförslagen.

246

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

Bilaga

Förslag

till

Lag

om försäkringsdomstol

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1

§•

Försäkringsdomstolen upptager enligt vad därom är stadgat mål, vari

besvär anförts över riksförsäkringsverkets eller försäkringsrådets beslut,

ävensom mål, vilka av riksförsäkringsverket underställas domstolens prov­

ning.

över försäkringsdomstolens beslut må klagan ej föras.

Försäkringsdomstolen har sitt säte i Stockholm. Sammanträde må dock

hållas å annan ort, när det av särskilda skäl finnes erforderligt.

2

§•

Försäkringsdomstolens ledamöter äro dels lagfarna, dels icke lagfarna.

De lagfarna ledamöterna äro en president, vilken har att leda domstolens

arbete, samt minst fyra försäkringsdomare. Lagfaren ledamot utnämnes av

Konungen.

De icke lagfarna ledamöterna skola vara minst fyra till antalet. De

skola hava särskild erfarenhet av arbetsförhållanden eller eljest besitta

insikter av särskilt värde för domstolens arbete. Sådan ledamot förordnas

av Konungen för fyra år i sänder.

För envar icke lagfaren ledamot förordnar Konungen för samma tid en

ersättare.

3 §•

Ledamot och ersättare för ledamot skall vara svensk medborgare och

hava fyllt tjugufem år. Ej må befattningen utövas av den som är omyndig

eller i konkurstillstånd.

Lagfaren ledamot skall hava avlagt för behörighet till domarämbete före­

skrivna kunskapsprov.

4 §•

Försäkringsdomstolen är domför med tre lagfarna och två icke lagfarna

ledamöter.

247

I mål, vari uppkommer fråga av betydelse för enhetlig lagtolkning eller

rättstillämpning, äga domstolens samtliga ledamöter deltaga i avgörandet.

Handläggning, som ej innefattar måls avgörande, må ombesörjas av lag­

faren ledamot ensam eller av tjänsteman vid domstolen.

5 §.

Särskilda sakkunniga med uppgift att tillhandagå försäkringsdomstolen

med utlåtanden i medicinska frågor förordnas, efter domstolens hörande,

av Konungen för viss tid.

Kungl. Maj. ts proposition nr

45

år 1961

6 §.

Föredragande med uppgift att i försäkringsdomstolen bereda och före­

draga målen för avgörande förordnas, efter domstolens hörande, av Ko­

nungen för viss tid.

Om förfarandet i försäkringsdomstolen

7 §•

Förfarandet i mål, som prövas av försäkringsdomstolen, skall vara skrift­

ligt i den mån ej annat följer av vad i denna lag är stadgat.

Domstolen har att verka för att utredningen blir så fullständig som med

hänsyn till målets beskaffenhet erfordras och äger därvid självmant för­

anstalta om bevisning.

Beträffande bevisningen i mål hos försäkringsdomstolen skola, om ej

annat är föreskrivet, bestämmelserna i 35 kap. 1 och 2 §§, 3 § andra stycket,

4 och 5 §§, 7 § och 10—12 §§,

i

36 kap. 1—18 §§, 20—23 §§, 24 § första

och tredje styckena och 25 § första och tredje styckena, i 38 kap. 1—5 §§,

i 39 kap. 1 och 5 §§ samt i 40 kap. 1—4 §§, 5 § andra och tredje styckena,

6 och 7 §§, 9—16 §§, 17 § första stycket samt 18 och 19 §§ rättegångsbalken

lända till efterrättelse i tillämpliga delar.

8

§•

Den som vill anföra besvär hos försäkringsdomstolen skall i sin besvärs-

inlaga uppgiva:

1. det beslut, mot vilket talan föres;

2. den ändring i beslutet, som yrkas;

3. de skäl, som åberopas till stöd för ändringsyrkandet; samt

4. de bevis och den utredning i övrigt, som åberopas.

Uppfyller besvärsinlagan ej föreskrifterna i första stycket eller är den

eljest ofullständig, skall försäkringsdomstolen förelägga klaganden att av­

hjälpa bristen.

Kan av inlagan ej utläsas vad klaganden yrkar och avhjälpes ej sådan brist,

skall besvärstalan avvisas.

248

9 §.

Ändring i överklagat eller underställt beslut må ej göras till nackdel för

enskild part, med mindre tillfälle lämnats denne att yttra sig.

Domstolen äger utan hinder av vad i första stycket stadgas omedelbart

förbjuda vidare åtgärd för verkställighet eller eljest förordna för tiden

intill dess domstolen avgjort målet.

10 §.

Finnes erforderligt att part eller annan höres muntligen, äger domstolen

förordna därom. Till sådan handläggning skall part kallas. Därvid må en­

skild part föreläggas att inställa sig personligen. För hans utevaro må ej

stadgas annan påföljd än att utevaron ej utgör hinder för målets vidare

handläggning och avgörande.

Vad i 5 kap. 1 § första, andra, fjärde och femte styckena, 2—4 §§ och

6—9 §§ rättegångsbalken stadgas om offentlighet och ordning skall äga

motsvarande tillämpning vid handläggning som avses i denna paragraf.

Domstolen må dock, om enskild part begär det, även i annat fall än som

avses i 1 § nyssnämnda kapitel förordna, att handläggningen skall äga rum

inom stängda dörrar.

11

§•

Höres vittne eller sakkunnig på begäran av part, skall ersättning till vitt­

net eller den sakkunnige utgivas av parten.

Höres eljest vittne eller sakkunnig, skall ersättningen utgivas av allmän­

na medel.

Hålles syn, skall kostnaden härför utgivas av allmänna medel.

12

§.

Yppas vid överläggning till beslut skilda meningar, skall omröstning före­

tagas. Därvid skall i tillämpliga delar gälla vad i 16 kap. rättegångsbalken

är föreskrivet om omröstning i överrätt. Domstolen bestämmer dock själv,

i vilken ordning omröstningen skall äga rum.

Skiljaktig mening skall antecknas i protokoll eller fogas vid domstolens

beslut.

13 §.

Försäkringsdomstolens beslut skall grundas på vad handlingarna inne­

hålla och eljest förekommit. Beslut, varigenom domstolen skiljer målet från

sig, skall, om det ej finnes obehövligt, innehålla de skäl, på vilka avgörandet

grundats.

Finner domstolen på grund av anmärkning eller eljest, att beslut till

följd av skrivfel, missräkning eller annat dylikt förbiseende innehåller

uppenbar oriktighet, skall domstolen, sedan part erhållit tillfälle att yttra

sig, meddela beslut om rättelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

14

§.

I mål vid försäkringsdomstolen skall part själv bära sina rättegångs­

kostnader.

15 §.

Beträffande förfarandet i övrigt i försäkringsdomstolen skola bestämmel­

serna i 9 kap. 5—9 §§, i 12 kap. 1 § första stycket, 2 g, 3 § första stycket,

4 och 5 §§, 6 § andra stycket, 8—13 §§, 14 § första och fjärde styckena och

15—23 §§, i 32 kap. 1 §, 3—6 §§ och 8 § samt i 33 kap. 4—12 §§, 14 och 15 §§,

17—19 §§, 21 §, 23 § första stycket och 25—27 §§ rättegångsbalken lända

till efterrättelse i tillämpliga delar.

För delgivning må domstolen påkalla biträde hos polismyndighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr k5 år 1961

249

Särskilda bestämmelser

16 §.

Vid förfall för lagfaren ledamot förordnar Konungen vikarie, om så erford­

ras för arbetets behöriga gång.

17 §.

Ledamot i försäkringsdomstolen, så ock ersättare och vikarie för leda­

mot, skall hava avlagt domared eller försäkran enligt vad i 4 kap. 11g rätte­

gångsbalken sägs. I fråga om jäv mot den som tjänstgör såsom ledamot skall

gälla vad i 4 kap. rättegångsbalken är föreskrivet om jäv mot domare.

18 g.

Åtal för ämbetsbrott mot ledamot i försäkringsdomstolen, så ock mot er­

sättare eller vikarie för ledamot, upptages av högsta domstolen.

19 §.

Närmare bestämmelser om försäkringsdomstolens organisation och verk­

samhet meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961.

250

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 15 mars

1961.

Närvarande:

justitierådet

R

egner

,

regeringsrådet

J arnerup ,

justitieråden af Trolle,

B omgren .

Enligt lagrådet den 6 mars 1961 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 17

februari 1961, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upp­

rättade förslag till 1)

lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring, 2) lag angående ändring i lagen den 21 maj 19

54

(nr 266) om moderskapshjälp, 3) lag om överflgttande på riksförsäkrings­

verket av de uppgifter och befogenheter, som tillkomma riksförsäkrings-

anstalten och pensionsstyrelsen,

4)

lag om försäkringsdomstol,

5)

lag an­

gående ändring i lagen den

14

maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäk­

ring,

6)

lag om besvär över försäkrings rådets beslut

och 7)

lag angående

ändring i lagen den 28 maj 1959 (nr 291) om försäkring för allmän till-

läggspension.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­

dragits av hovrättsassessorn C. G. Lidbom.

Förslagen föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

Enligt 103 § förslaget till lag angående ändring i lagen om allmän sjuk­

försäkring och 53 § förslaget till lag angående ändring i lagen om försäk­

ring för allmän tilläggspension äger tillsynsmyndigheten respektive pen-

sionsmyndigheten (riksförsäkringsverket) underställa sitt beslut den före­

slagna försäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning

eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen

eller eljest särskilda skäl förefinnas för sådan prövning. Underställnings-

förfarandet avser att tillgodose det allmännas intresse i socialförsäkrings-

processen.

Den föreslagna lagen om försäkringsdomstol upptager i fråga om prov­

251

ningen i underställningsmål icke annan bestämmelse än att i 9 § stadgas,

att ändring i underställt beslut ej må göras till nackdel för enskild part,

med mindre tillfälle lämnats denne att yttra sig. Motiveringen till förslaget

innehåller i berörda hänseende ej något härutöver. Domstolen torde där­

för ha att pröva det underställda beslutet i samma utsträckning som riks­

försäkringsverket. Då detta i egenskap av tillsynsmyndighet äger ex officio

upptaga ärende till prövning och i följd härav icke är bunden av enskild

parts yrkande i besvär, torde alltså även domstolen ha samma vidsträckta

befogenhet. En dylik officialprövning kan emellertid icke anses väl för­

enlig med de uppgifter som böra ankomma på en domstol.

Därest man med hänsyn härtill vill undvika att mål underställnings-

vägen föras upp till försäkringsdomstolen, måste man sörja för att det all­

männas intresse bevakas i annan ordning. Departementschefen har i detta

hänseende diskuterat den av besvärssakkunniga förordade utvägen att an­

ordna en särskild partsrepresentation för det allmänna, ett allmänt ombud.

Det framhålles av departementschefen, att åtskilliga fördelar skulle vara

förknippade med ett dylikt system. Sålunda skulle härigenom utredningen

bliva fullständigare och domstolen få ett säkrare underlag för sina avgö­

randen. För det allmänna vore det också av vikt, att i socialförsäkringens

intresse prejudicerande frågor kunde underställas domstolen även av andra

än enskilda parter. En särskild partsrepresentation för det allmänna skulle

kunna verksamt bidraga till att skapa en tillförlitlig och vägledande praxis

på socialförsäkringens område. Enligt departementschefens mening talade

det anförda starkt för att processen i socialförsäkringsmål borde tillföras,

åtminstone i högsta instans, en särskild representant för det allmänna.

Emellertid har departementschefen icke velat föreslå införande av en sär­

skild partsrepresentation för det allmänna, innan närmare undersökning

skett rörande vilka konsekvenser ett sådant partsförfarande kunde med­

föra; frågan härom borde tagas upp, sedan större erfarenhet vunnits an­

gående besvärsförfarandets funktion inom det nya socialförsäkringssys­

temet.

De fördelar, som skulle vara att vinna om en särskild partsrepresentation

för det allmänna tillskapas, äro enligt lagrådets mening så betydande att

man bör söka genomföra en dylik ordning redan nu. Endast om avsevärda

svårigheter av organisatorisk art skulle lägga hinder i vägen, bör frågan

uppskjutas. Därest reformen tills vidare begränsas till socialförsäkrings-

processen i högsta instans, synas emellertid inga nämnvärda organisato­

riska svårigheter föreligga att nu införa en dylik partsrepresentation. Delta

kan ske sålunda, att Kungl. Maj:t förordnar en befattningshavare hos riks­

försäkringsverket att såsom allmänt ombud föra det allmännas talan bos

försäkringsdomstolen i socialförsäkringsmål, som avgjorts av riksförsäk­

ringsverket eller försäkringsrådet; talan bör från hans sida fullföljas i de

fall där det från prejudikatsynpunkt eller eljest av särskilda skäl är av

Kungl. Maj.ts proposition nr iö år 1961

252

betydelse att domstolen prövar saken. Denne befattningshavare bör icke

deltaga i avgörandet av socialförsäkringsärenden hos riksförsäkringsverket.

Erforderligt biträde bör lämnas honom av de befattningshavare hos verket

som utses därtill. Någon nämnvärd utökning av personalen hos verket torde

icke behöva föranledas av lagrådets förslag.

Om ett allmänt ombud skall föra det allmännas talan hos försäkrings-

domstolen, kan ifrågasättas huruvida det är nödvändigt att låta sjukkas­

sorna och i fråga om yrkesskadeförsäkring riksförsäkringsverket äga rätt

att själva anföra besvär hos domstolen. Riksförsäkringsverket är en stat­

lig myndighet, och det bör därför vara naturligt att dess besvärsrätt utövas

av det allmänna ombudet. Sjukkassorna torde, såsom i remissprotokollet

angives, få anses såsom ett slag av offentligrättsliga juridiska personer med

statliga uppgifter. Med hänsyn härtill synes det icke böra möta betänklig­

heter, att även sjukkassornas besvärsrätt övergår till allmänna ombudet.

I ett fall bör emellertid sjukkassa själv ha rätt att anföra besvär hos för-

säkringsdomstolen, nämligen det i 102 § lagen om allmän sjukförsäkring

omförmälda, där tvist föreligger mellan olika sjukkassor.

I överensstämmelse med det anförda bör vad förslagen till lag angående

ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, lag angående ändring i lagen

om försäkring för allmän tilläggspension och lag om försäkringsdomstol

innehålla rörande underställning av beslut utgå. Vidare bör i förstnämnda

båda förslag jämte förslagen till lag angående ändring i lagen om yrkes­

skadeförsäkring och lag om besvär över försäkringsrådets beslut införas

bestämmelse om att talan för det allmänna föres av allmänt ombud, som

förordnas av Konungen; dock bör i förslaget till ändring i sjukförsäkrings­

lagen upptagas stadgande om besvärsrätt för sjukkassa i det ovan angivna

fallet.

Härjämte synes det vara påkallat att — såsom skett i taxeringsförord-

ningen och förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning

— i samtliga ovannämnda lagförslag utom förslaget till lag om försäk­

ringsdomstol upptagas bestämmelser om anslutningsbesvär. Bestämmel­

serna härom torde kunna avfattas i enlighet med stadgandena i 108 § taxe-

ringsförordningen med den avvikelsen att förlängningen av besvärstiden

bör begränsas till tre veckor.

Förslagen till förordning om ändring i förordningen angående beräk­

ning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän

tilläggspension, till förordning om ändring i förordningen angående upp­

börd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

m. m. och till lag angående ändring i lagen om folkpensionering torde

jämväl böra ändras i överensstämmelse med vad lagrådet i det föregående

förordat. Skäl kunna anföras för att, utom allmänt ombud, kommun skall

äga rätt att klaga över riksförsäkringsverkets beslut rörande folkpension

i vissa folkpensionsärenden.

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

253

Förslaget till lag angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring.

I enlighet med vad ovan anförts hemställer lagrådet, att 103 § i föreva­

rande förslag ändras så,

att

såsom första stycke upptages förslagets första

punkt,

att

i ett andra stycke stadgas att talan för det allmänna föres av

allmänt ombud, som förordnas av Konungen, dock att sjukkassa må föra

talan mot beslut i fråga som i 102 § avses,

samt att

såsom tredje stycke

upptagas andra och tredje punkterna i förslagets första stycke samt såsom

fjärde och femte stycken andra och tredje styckena i nu gällande lydelse.

Vidare böra i särskild paragraf, 103 a §, upptagas tidigare omförmälda

stadganden om anslutningsbesvär, varav föranledes jämkning i första

stycket av övergångsbestämmelserna.

Förslaget till lag om försäkringsdomstol.

Enligt lagrådets ovan gjorda hemställan bör i 1 och 9 §§ vad som angår

underställning utgå.

Enligt motiven åsyftas med bestämmelserna i 4 § tredje stycket åtgärd,

som avser allenast måls beredande. Avfattningen bör jämkas till överens­

stämmelse härmed.

Uteslutandet av underställning och processens anordnande såsom ett

kontradiktoriskt förfarande, vari det allmänna utom i undantagsfall repre­

senteras av allmänt ombud, torde vidare medföra att i lagen bör upptagas

motsvarighet till huvudregeln i RB 17: 3, att beslut ej må givas över annat

eller mera än vad part i behörig ordning yrkat. Bestämmelse av detta inne­

håll synes kunna anknytas till det i 13 § första stycket i förslaget intagna

stadgandet, att domstolens beslut skall grundas på vad handlingarna inne­

hålla och eljest förekommit. Än vidare bör bestämmelsen i 9 § första styc­

ket om kommunikation såsom villkor för ändring till nackdel för klagan­

dens motpart utsträckas att i princip gälla till förmån för alla parter. Att

göra regeln helt ovillkorlig även beträffande annan än enskild part synes

dock icke vara lämpligt. Det torde kunna antagas att ändringssökande av

enskild person, i vilket hänseende icke skall gälla någon fullföljdsbegräns-

ning, ofta kan komma att avse eller medföra allenast mindre jämkningar

eller rättelser, vilka antingen äro obestridliga eller utan egentlig betydelse

för motparten. För att icke förfarandet i onödan skall tyngas synes därför

möjlighet böra finnas, att ändring undantagsvis må göras även utan mot­

partens hörande. Bestämmelsen i 9 § första stycket synes böra få innehålla,

att ändring i överklagat beslut ej, utan att motparten lämnats tillfälle att

yttra sig, må göras till hans nackdel, där ej såvitt angår annan än enskild

part hans hörande finnes obehövligt.

Med uttrycket enskild part i lagrådets ändringsförslag beträffande 9 §

första stycket blir att förstå alla som kunna vara parter utom de, som före­

254

trädas av det allmänna ombudet, samt i visst fall sjukkassa och eventuellt

kommun. I fråga om det remitterade förslaget synes vara något tveksamt

vad uttrycket omfattar; enligt lagrådets mening bör därmed förstås annan

part än staten, riksförsäkringsverket, sjukkassa samt i visst fall kommun.

Beträffande samma uttryck i 10 § första stycket framgår av bestämmelsen

att därmed allenast åsyftas fysisk person, medan uttrycket i 10 § andra

stycket torde hava samma innebörd som i 9 §.

Enligt 5 § i det remitterade förslaget skall Kungl. Maj:t förordna sär­

skilda sakkunniga med uppgift att tillhandagå försäkringsdomstolen med

utlåtanden i medicinska frågor. Jämlikt 11 § skall ersättning till sakkun­

nig, om han höres på begäran av part, utgivas av parten. Part som utgivit

sådan ersättning får enligt 14 § själv bära kostnaden.

Sakkunnigbevisning i medicinska frågor torde vid domstolen bliva av

stor betydelse vid bedömandet av spörsmål rörande medicinska orsakssam­

manhang, invaliditetsgrader m. m. Domstolens prövning av dylikt spörs­

mål är regelmässigt av väsentlig betydelse för enskilds rätt, varför valet

av sakkunnig är av särskild vikt. Anordningen med särskilt förordnade

sakkunniga är emellertid uppenbarligen i viss mån ägnad medföra, att dom­

stolen kan bliva mindre benägen att tillmötesgå parts begäran att rätten

skall anlita annan sakkunnig. Härigenom kan anordningen leda till att

parts möjlighet att förebringa enligt hans mening erforderlig utredning och

bevisning försvåras, varvid även är att beakta att enskild person, som är

part i hithörande mål, ofta befinner sig i dåliga ekonomiska omständigheter,

att fri rättegång ej kan erhållas samt att medicinsk sakkunnigutredning

ofta är kostsam. Rättvise- och billighetsskäl av synnerlig styrka tala således

för att möjlighet införes att tillerkänna part ersättning av motparten för

sakkunnigkostnad, och med hänsyn till de anförda speciella förhållandena

synes införande av sådan möjlighet knappast kunna antagas inverka vid en

framtida allmän reglering av kostnadsfrågorna i administrativ process. Lag­

rådet hemställer av angivna skäl, att i anslutning till bestämmelsen i 14 §

upptages stadgande, att domstolen, om skäl därtill äro, äger förordna att

parts kostnad för hörande av sakkunnig i medicinsk fråga skall ersättas

av motpart.

Vad angår de i 7, 10 och 15 §§ i det remitterade förslaget upptagna hän­

visningarna till lagrum i RB synes anledning ej föreligga att undantaga:

i 7 § RB 38: 7 och 8 samt 40: 20, i 10 § RB 5: 5 samt i 15 § RB 12: 14 andra

och tredje styckena, 12: 24 samt 33: 3, 16, 20 och 22. Lagrådet hemställer

att paragraferna ändras i enlighet härmed, varvid hänvisningen i 10 § torde

få avse hela 5 kap.

Beträffande slutligen ordningen mellan förslagets bestämmelser under

7—15 §§ förordar lagrådet att, med närmare anslutning till vad som före­

faller naturligt med hänsyn till processförloppet, bestämmelserna upptagas

i sådan ordning, att

7

$ motsvarar förslagets 8 §,

8 §

förslagets 9 §,

9 §

för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

255

slagets 7 § första stycket och 10 §,

10 §

förslagets 7 § andra och tredje stycke­

na samt 11 §,

11 §

förslagets 15 § och 72—74

§§

förslagets 12—14 §§. Härav

följer, att förslagets 16—19 §§ bliva 75—

18 §§.

Justitierådet Bomgren:

I den män enligt förslaget muntlig handläggning äger rum för att genom

förhör med part vinna utredning om faktiska omständigheter, framstår

handläggningen som en av domstolen till fullgörande av dess skyldig­

het att sörja för att målet blir fullständigt utrett anordnad bevisupp­

tagning, till sitt syfte likartad med ett på dess initiativ tillkommet avhöran­

de av vittnen och sakkunniga. Efterkommer icke part föreläggande att

inställa sig, skall rätten pröva vilken betydelse hans utevaro må tillmätas

i bevisavseende. Det finnes anledning förmoda att i vissa fall, av ekono­

miska skäl, svårigheter komma att uppstå för part att efterkomma ett

föreläggande att personligen infinna sig inför domstolen. Det torde kunna

antagas, att domstolens uppgifter med avseende å utredningen och bevis­

bedömningen skulle underlättas, därest part av allmänna medel kunde

tillerkännas ersättning för kostnader till resa och uppehälle samt för tids­

spillan ävensom beredas möjlighet att uppbära förskott för nämnda kost­

nader. Det förhållandet att det är ovisst, om och i vad mån en sådan regel

kan komma att godtagas i fråga om förvaltningsprocessen i övrigt, synes

icke böra utgöra hinder för att, såvitt avser rättegången i försäkringsdom-

stolen, i ovan angiven utsträckning giva part rätt till ersättning och för­

skott av allmänna medel. (Jfr 52 § lagen om yrkesskadeförsäkring.)

Av anförda skäl hemställer jag att, i anslutning till bestämmelserna om

muntlig handläggning, upptagas stadganden av innehåll, att till part som

förelagts att personligen inställa sig till muntlig handläggning skall, om så

erfordras, ersättning av allmänna medel utgå för kostnader till resa och

uppehälle samt för tidsspillan enligt vad som är stadgat om sådan ersätt­

ning till vittne m. fl. ävensom att part äger enligt de närmare bestämmel­

ser som utfärdas av Konungen erhålla förskott för kostnader till resa och

uppehälle.

Lagrådet:

Förslaget till lag angående ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring.

Försäkringsrådets beslut rörande allmän föreskrift, som meddelats av

riksförsäkringsverket, torde ej böra få överklagas hos försäkringsdomstolen.

Av förut anförda skäl och enligt vad nu sagts hemställer lagrådet, att 44 §

i förevarande förslag ändras sålunda,

att

i ett fjärde stycke stadgas att över

försäkringsrådets beslut i annat ärende enligt denna lag än som avses i

andra stycket klagan må föras genom besvär hos försäkringsdomstolen,

att

ett femte stycke får den lydelsen att talan för det allmänna föres av allmänt

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

256

ombud, som förordnas av Konungen,

samt att

såsom ett sjätte stycke upp­

tagas andra och tredje punkterna i förslagets fjärde stycke och såsom sjunde

stycke förslagets sista stycke.

Vidare hemställes, att i en ny 44 a § upptagas de tidigare omförmälda be­

stämmelserna om anslutningsbesvär.

Förslaget till lag om besvär över försäkringsrådets beslut.

I förevarande förslag bör 1 § ändras på motsvarande sätt som 44 § i för­

slaget till lag angående ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring samt upp­

tagas en ny paragraf, 2 §, med bestämmelser om anslutningsbesvär, varvid

förslagets 2 § blir 3 §.

Vidare synes det vara nödvändigt att i 1 § närmare angiva vilka beslut av

försäkringsrådet som skola få överklagas hos försäkringsdomstolen. Det

torde vara förslagets mening, att sådana beslut som angående tjänstetill­

sättningar o. dyl. icke skola kunna överklagas i domstolen. Enligt vad ovan

sagts bör detsamma gälla i fråga om beslut, som avses i 44 § andra

stycket i lagen om yrkesskadeförsäkring. De ärenden vari fullföljd skall ske

hos försäkringsdomstolen torde kunna angivas såsom ärenden angående för­

säkring eller skadeersättning.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om försäkring för allmän

tilläggspension.

I förevarande förslag bör, i överensstämmelse med vad lagrådet tidigare

hemställt, 53 § ändras på det sätt

att

i ett fjärde stycke stadgas att talan

för det allmänna föres av allmänt ombud, som förordnas av Konungen,

att

såsom ett femte stycke upptagas andra och tredje punkterna i förslagets

tredje stycke,

att

såsom sjätte stycke upptages första punkten i förslagets

femte stycke

samt att

såsom sjunde stycke upptages förslagets sista stycke.

Andra punkten i förslagets femte stycke synes kunna uteslutas såsom onödig.

Vidare bör i en ny 53 a § införas stadganden om anslutningsbesvär.

Övriga förslag.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

Ur protokollet:

T. Johansson

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

257

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj\

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 mars

1961.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander, ministern för utrikes ärendena

U

ndén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, åt Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, till fortsatt behandling

organisationsfrågor inom socialförsäkringen m. m.

ävensom

fråga rörande

ändrade bestämmelser om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

vilka frågor tidigare an­

mälts i statsrådet den 17 februari 1961, samt anför.

Lagrådet har den 15 mars 1961 avgivit yttrande över de till lagrådet den

17 februari 1961 remitterade förslagen till

1) lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän

sjukförsäkring,

2)

lag angående ändring i lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moder-

skapshjälp,

3)

lag om överflyttande på riksförsäkringsverket av de uppgifter och be­

fogenheter, som tillkomma riksförsäkringsanstalten och pcnsionsstyrelsen,

4)

lag om försäkringsdomstol,

5)

lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskade­

försäkring,

6)

lag om besvär över försäkringsrådets beslut,

och

7)

lag angående ändring i lagen den 28 maj 1959 (nr 291) om försäkring

för allmän tilläggspension.

Jag torde nu få upptaga de spörsmål, som föranledes av lagrådets ut­

låtande.

Vidare anhåller jag att få ingå på de organisationsfrågor m. m., som jag

vid ärendets behandling i statsrådet den 17 februari 1961 förklarade mig

ha för avsikt att återkomma till sedan lagrådsgranskningen av de före-

nämnda lagförslagen avslutats. I samband härmed vill jag erinra om att

Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition, femte huvudtiteln (punkterna

94—100), föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, för budgetåret 1961/62 beräkna vissa preliminära belopp till av-

17 —

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 45

löningar och omkostnader för försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen samt till pensionsstyrelsens ortsombud. Hithörande anslagsfrågor torde få upptagas i detta sammanhang.

De av lagrådet granskade lagförslagen

Departementschefen

Beträffande besvärsförfarandet i socialförsäkringsmålen har lagrådet er­ inrat om vad jag i samband med remissen till lagrådet anfört rörande de fördelar, som skulle vara förknippade med att en särskild partsrepresenta- tion för det allmänna, ett allmänt ombud, tillfördes processen åtminstone i den föreslagna försäkringsdomstolen. Gentemot min åsikt att frågan om en sådan särskild partsrepresentation för det allmänna borde tagas upp, sedan större erfarenhet vunnits angående besvärsförfarandets funktion inom det nya socialförsäkringssystemet, har lagrådet uttalat, att-fördelarna med ett allmänt ombud är så betydande att man bör söka genomfora en dylik ordning redan nu. Lagrådet har ansett att Kungl. Maj:t bör utse en befattningshavare hos riksförsäkringsverket att såsom ällmänt ombud föra det allmännas talan i försäkringsdomstolen i mål, som avgjorts av riksför­ säkringsverket eller försäkringsrådet. Talan bör enligt lagrådets mening kunna fullföljas från det allmänna ombudets sida i de fall där det från prejudikatsynpunkt eller eljest av särskilda skäl är av betydelse att domsto­ len prövar saken. Enligt lagrådets förslag skall riksförsäkringsverket inte kunna underställa sina beslut domstolens prövning.

Frågan om partsrepresentation för det allmänna i soeialförsäkringsproces- sen bör prövas sedan någon tids erfarenhet rörande det nya besvärsförfaran­ det vunnits. Jag är inte övertygad om att anordningen med en tjänsteman hos riksförsäkringsverket som allmänt ombud innebär en lämplig lösning. Tills vidare bör underställningsförfarandet kunna godtagas som en ersätt­ ning för möjligheten för en särskild representant för det allmänna att föra upp mål till försäkringsdomstolen. Jag vill därför inte frångå mina förslag rörande förfarandet i försäkringsdomstolen.

Lagrådet har vidare beträffande rättegångskostnad i mål vid försäkrings­ domstolen förordat, att domstolen skall kunna förplikta motpart att ersätta part kostnaden för hörande av sakkunnig i medicinsk fråga. En ledamot har velat öppna möjlighet för part att få ersättning för personlig inställelse vid domstolen. Lagrådets förslag skulle i praktiken innebära att ersättning skulle kunna tillerkännas enskild part av allmänna medel för sakkunnig, vars anlitande påkallats av honom själv. De skäl som lagrådet andragit till stöd för sitt förslag har jag som framgår av vad jag yttrade vid lagråds- remissen förståelse för. En lösning av kostnadsfrågan enligt vad lagrådet

258

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

259

törordat förutsätter att det allmänna regelmässigt står som den enskildes

motpart. Enligt mitt förslag kominer detta att bli fallet blott i vissa mål. Att

låta den enskilde få rätt till kostnadsersättning endast i sådana mål är

uppenbarligen inte lämpligt. Jag vidhåller hiin tidigare uttalade uppfatt­

ning att ställning inte nu bör tagas till frågan om fördelning av kostnaden

i socialförsäkringsmål. Om det skulle visa sig förenat med allvarliga olägen­

heter att möjlighet till kostnadsersättning för enskild part ej finnes, är jag

beredd att upptaga denna fråga till särskild prövning.

i

övrigt har lagrådet gjort vissä påpekanden rörande utformningen av

den föreslagna lagen om försäkringsdömstol. Vad lagrådet sålunda förordat

bör iakttagas. Dock synes det inte erforderligt att införa någon merå vid­

sträckt skyldighet för domstolen att inhämta parts yttrande än den som

angivits i det remitterade förslaget. Sådan skyldighet skall alltså föreligga

endast när domstolen överväger att,Jf 'ertf iSvefVtägat eller underställt beslut

göra en ändring vilken är till nackdel för enskild part. Ställning av enskild

part tillkommer inte den som i processen företräder ett allmänt intresse,

således ej sjukkassa, kommun eller riksförsäkringsverket. Huravida kom­

munikation bör ske med organ som.nu sagts, när det har ställning som part,

får domstolen mera fritt bedöma efter lämplighetssynpunkter.

En av lagrådet förordad ändring i 1 § förslaget till lag om besvär över

försäkringsrådets beslut bör vidtagas. Likaså bör med anledning av vad lag-

rådet anfört en jämkning göras i.44

.§

fjärde stycket lagen om yrkesskade­

försäkring.

Utöver vad som framgår av det anförda har i vissa av de remitterade eller

eljest vid statsrådsprotokollet den 17 februari 1961 fogade förslagen gjorts

ändringar av redaktionell natur.

Organisations- och anslagsfrågor m. m.

Myndigheternas anslagsframställningar m.m.

I särskilda skrivelser har försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten och

pensionsstyrelsen — innan socialförsäkringens administrationsnämnd av­

gav sitt betänkande — framlagt förslag rörande beräkning av anslagen till

avlöningar och omkostnader för försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten

och pensionsstyrelsen samt till pensionsstyrelsens ortsombud för budget­

året 1961/62. Riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen har sedermera

inkommit med vissa kompletterande anslagsframställningar. I avvaktan på

ett ställningstagande till de av administrationsnämnden framlagda försla­

gen har nyssnämnda anslag i årets statsverksproposition upptagits med

endast preliminära belopp, nämligen

Försäkringsrådet: Avlöningar,

förslagsanslag

kronor 717 000

Försäkringsrådet: Omkostnader,

förslagsanslag

»

,‘12 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

Riksförsäkringsanstalten: Avlöningar,

förslagsanslag

Riksförsäkringsanstalten: Omkostnader,

förslagsanslag

Pensionsstyrelsen: Avlöningar,

förslagsanslag

Pensionsstyrelsen: Omkostnader,

förslagsanslag

Pensionsstyrelsen: Pensionsstyrelsens ortsombud,

för­

slagsanslag ..................................... ..........

kronor 8 057 000

»

733 000

» 7 800 000

>

2 100 000

>

635 000

Jag torde nu få lämna en redogörelse för de av myndigheterna sålunda gjorda anslagsäskandena och i samband därmed för en framställning av riksförsäkringsanstalten rörande ersättning för dess bestyr med den all­ männa tilläggspensioneringen, m. m.

Försäkringsrådet: Avlöningar

j

Anslag Nettoutgift 'i

1959/60

860100 806 775

1960/61 (statsliggaren s. 376)

716 700

* ;

Försäkringsrddet

har (skr. 31/8 1960) lämnat följande uppgifter angå­

ende inkomna ärenden samt arbetsbalansen.

Antalet inkomna ärenden

Arbetsbalansen

Tidsperiod

av rådet infordrade

övriga

summa

vid periodens

slut

■;

1955..............................

372

3 474

3 846

1 473

1956..............................

158

3 237

3 395

1

660

1957...............................

226

2 673

2 899

1 474

1958...............................

163

2 531

2 694

1 298

1

959

.....................

18

2 549

2 567

973

1/1 30/6 1960 ..........

9

1 264

1 273

765

Yrkanden

Rådet har beräknat, att anslaget kan minskas med 29 900 kronor.

ökning Minskning

1. Personalminskningar 1 assessor Ao ............................................................ 1 förste byråsekreterare Ae 23.............................. 1 kontorist Ao 9 ...................................................... 1 kontorsbiträde Ae 5..............................................

Vikariatsersättningar .................................................

2. Tjänste/örändringar ...................................................

3. Automatiska förändringar

a) löneklassuppflyttningar m. m............................

b) rörligt tillägg m. m............................................

c) kompensation för höjda folkpensionsavgifter

36 816 33 197 16 115

11

216 3 060

6

492

5 210 57 502

1 300 * 70 504 100 404

29 900

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

262

Motivering

1. Fr. o. in. budgetåret 1960/61 deltager i rådets dömande arbete fem leda­

möter, chefen oräknad. En avdelning är därvid sammansatt av chefen, ett

försäkringsråd samt en assessor och den andra av ett försäkringsråd såsom

ordförande, ytterligare ett försäkringsråd samt en assessor. Till avdelning­

arnas förfogande står fem föredragande. Detta innebär en personalinskränk­

ning av en assessor och en förste byråsekreterare i jämförelse med gällande

personalförteckning. Under år 1960 har även skett en minskning av kontors­

personalen med en kontorist och ett kontorsbiträde.

' 2. Rådets förslag avser dels upprepning av ett förslag till arvodeshöjning

för en avdelningsordförande (se V ht 1960 s. 232) och dels en uppflyttning av

två assessorer från Ao 25 till Ao 26.

Försäkringsrådet: Omkostnader

Anslag

1959/60

32 100

1960/61 (statsliggaren s. 377)................... 32 100

" Försäkringsrådet har (skr. 31/8 1960) hemställt, att

med oförändrat belopp.

Riksförsäkringsanstahen: Avlöningar

Anslag

Nettoutgift

1959/60

8 538 300

8 157 274

1960/61 (statsliggaren s. 377)

8 056 600

Förslag om ersättning för riksförsälcringsanstaltens bestyr med den allmänna

tilläggspensioneringen

Riksförsäkringsanstalten

har (skr. 15/6 1960) lagt fram förslag till be­

stämmelser om ersättning från allmänna pensionsfonden till statsverket

för anstaltens bestyr med den allmänna tilläggspensioneringen. Anstalten

erinrar om att man tidigare utgått från att tilläggspensioneringens andel

i administrationskostnaderna skulle motsvara de merkostnader som pen­

sioneringen förorsakade anstalten. Ett ersättningssystem som bygger på

denna förutsättning ställer sig emellertid enligt anstalten tekniskt svårt

att konstruera. Anstalten förordar därför, att tilläggspensioneringen i stället

skall delta i finansieringen av anstaltens administration i den mån det

däri ingående arbetet kommer pensioneringen tillgodo. Ersättningen bör

därvid så långt som möjligt bestämmas till en fixerad kvotdel av anstaltens

totala faktiska utgifter under ifrågavarande anslag.

Med den nu angivna principiella utgångspunkten har anstalten gjort en

genomgång av i vilken utsträckning de olika enheterna inom anstalten

Nettoutgift

32 105

anslaget upptages

262

varit av betydelse för tilläggspensioneringen. Anstalten föreslår på grund härav att i fråga om lönekostnaderna 30 procent av utgifterna under de i anstaltens avlöningsstat uppförda anslagsposterna till avlöningar till or­ dinarie tjänstemän, avlöningar till övrig icke-ordinarie personal samt rör­ ligt tillägg och 20 procent av kostnaderna under anslagsposten till kom­ pensation för höjda folkpensionsavgifter skall falla på tilläggspensione­ ringen, I fråga om anstaltens omkostnader anses på tilläggspensioneringen böra falla 25 procent av utgifterna för sjukvård m. m., bränsle, lyse och vatten samt övriga expenser för eget behov, vidare hälften av utgifterna för ersättning till postverket för portokostnader och hela kostnaden för de utgifter under posterna till reseersättningar, expenser för annat än eget behov och publikationstryck vilka föranletts uteslutande av tilläggspen­ sioneringen och hälften av utgifterna för sådana ändamål som tillgodoser även annat område. I fråga om hyra för hålkortsmaskiner skulle anstalten senare framlägga förslag. För lokalkostnaderna föreslås ersättning med 25 procent.

De föreslagna reglerna bör enligt anstalten tillämpas med verkan fr. o. in. den 1 juli 1960.

över riksförsäkringsanstaltens förslag bär yttranden avgivits av bygg­ nadsstyrelsen och riksräkenskapsverket.

Byggnadsstyrelsen

har ingen erinran mot att ersättningen till statens

allmänna fastighetsfond för lokalkostnader bestämmes till 25 procent av lokalkostnaderna för riksförsäkrHigsaHsta,lten.

Riksräkenskapsverket

har ingen erinran mot att tilläggspensioneringens

andel bestämmes till viss kvotdel men anser sig inte kunna bedöma skälig­ heten i de föreslagna procenttalen. Verket ifrågasätter om inte brutto­ redovisning av tilläggspensioneringens kostnader på riksstaten borde in­ föras fr. o. m. nästa budgetår. -r ! »•.i-.-iif ; *•.,.< •. ~ «

Anslagsframställningar

Riksförsäkringsanstalten

har (skr. 31/8 1960) med hänsyn till den aktuella

omorganisationen av socialförsäkringens administration begränsat sig i hu­ vudsak till att anmäla dels automatiska förändringar i anstaltens anslags­ behov och dels organisatoriska förändringar, som föranledes av viss sam­ ordning i avseende å datahehandlingsutru§tning. Denna begränsning av anstaltens förslag innebär bl. a., att anstalten i sin anslagsframställning inte avgivit något förslag till den personella utbyggnad, som redan under nästa budgetår enligt anstalten erfordras för handhavandet av den allmänna till-, läggspensioneringen, främst i vad avser hos pensionsmyndigheten anförda besvär. Anstalten har härvid förutsatt,: att tilläggspensioneringens personal­ behov i tillfredsställande mån kommer att beaktas vid statsmakternas be­ handling av administrationsnämndens förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

263

Anstalten har sedermera (skr. 9/2 1961) hemställt om ytterligare medel

för personal till anstaltens databehandlingssektion.

Yrkanden

Från angivna utgångspunkter har anstalten beräknat anslagsbehovet till

ett belopp som med 940 600 kronor understiger anslaget för innevarande

budgetår.

,

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

Ökning Minskning

Personalförändringar

1

. Försäkringsmatematiska och statistiska byrån

1 kanslibiträde Ae 7 och 4 biträden i reglerad befordringsgång ....

46 356

2

. Av giftsbyrån

Minskning av särskilda medel för övergångsanordningar.................. 200 000

3. Ändringar i övergångsstaten m. m............ ........sv»*.v»»it..

-.ii

1800

4. Personal för databehandlingssektionen................................................. 100 000

Automatiska förändringar

5. Lönegrads- och löneklassförändringar................................................... 100 870

6

. Rörligt tillägg, m. m...............................................................________ 870 000

7. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter.....................................

3

200

Särskilda uppbördsmedel

8

. Ersättning från allmänna pensionsfonden............................... ............ 1760 000

1070 870

2 011 356

— 940 406

Motivering

1. Genom en beslutad anskaffning av databebandlingsanläggning för av-

giftsbyrån kommer även försäkringsmatematiska och statistiska byråns

behov av maskinkörningar att tillgodoses. Fem tjänster på denna byrå kan

därför indragas.

2. För innevarande budgetår har för anställande av tillfällig personal i

samband med den förutvarande försäkringsbyråns omorganisation anvisats

400 000 kronor, övergångsskedet beräknades omfatta åren 1960 och 1961.

Anstalten föreslår, att 200 000 kronor anvisas för fortsatt tillfällig perso­

nalförstärkning, motsvarande behovet under andra halvåret 1961.

3. Å övergångsstaten f. n. uppförda tjänster för en byrådirektör i Ao 26

och en förste kansliskrivare i Ao 12 kan indragas fr. o. m. nästa budgetår.

Sedan ett förordnande att bestrida göromål som ankommer på överdirek­

tör inrättats, kan det särskilda arvodet till generaldirektörens ställföreträ­

dare indragas.

Antalet kontorsbilrädestjänster i Ap 5 bör minskas med fem. Vidare bör

medel för tio biträden i reglerad befordringsgång överföras från ordinarie­

posten till icke-ordinarieposten.

4. För skötseln av den databebandlingsanläggning, som anstalten bemyn­

digats anskaffa, har inrättats en databehandlingssektion under ledning av

en förste aktuarie i A 23. För sektionen har därjämte inrättats två assistent­

tjänster i A 17 resp. A 13 samt ett antal biträdestjänster. Erfarenheterna

264

från det hittillsvarande arbetet inom sektionen visar, att planeringen och ledningen av maskinarbetet kräver en personal av helt annan storleksord­ ning än man ursprungligen räknat med. Till sektionschefens förfogande bör stå dels en arbetsgrupp för systemanalys och dels en arbetsgrupp för programmering. Vardera gruppen anses böra omfatta tre befattningshavare. Personalen bör anställas mot arvoden, vilkas storlek bör få bestämmas efter omständigheterna. För ändamålet bör beräknas 100 000 kronor.

8. Inkomstposten har beräknats med tillämpning av de regler som an­ stalten föreslagit rörande ersättning från allmänna pensionsfonden till stats­ verket för anstaltens bestyr med den allmänna tilläggspensioneringen m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

Riksförsäkringsanstalten: Omkostnader

Anslag Nettoutgift

1959/60

747 000 718 585

1960/61 (statsliggaren s. 379)

733 000

Yrkanden

Riksförsäkringsanslalten

har (skr. 31/8 1%0, 6/2 1961, 9/2 1961, 25/2

1961) hemställt, att anslaget ökas med 214 000 kronor.

1. Hyra för hålkortsmaskiner in. in...............................

2

. Övriga expenser för eget behov......... ,....................

3. Expenser för annat än eget behov............................

4. Publikationstryck.......................................... ..

5. Ersättning till postverket för portokostnader....

6

. Särskilda uppbördsmedel.......................................it

Ökning Minskning

90 000

24 000

26000

187 000 Ilo

424 000___________ 540 000 326 000

; 214 000

Motivering

1. Hyra för hålkortsmaskiner m. m. Utgift 1958/59 30 102, 1959/60 30 752; anslag 1960/61 280 000. — Hyreskostnadérfia för en av anstalten kontrak- terad databehandlingsanläggning för Ävgiftsbyrån beräknas numera på grund av vissa kompletteringar till ca 278 000 kronor. Därjämte skall all­ män varuskatt utgå för densamma med ca 11 700 kronor. Stansningsarbetet kommer vidare i större utsträckning än beräknat att behöva utföras genom serviceföretag utanför den statliga sektorn. För nästa budgetår beräknas 75 000 kronor för detta ändamål. Anläggningen tillgodoser även försäkrings- matematiska och statistiska byråns behov av maskinkörningar. Huvuddelen av sistnämnda byrås stans- och kontrollstansmaskiner kan därför avveck­ las. För kvarvarande maskiner beräknas en hyreskostnad av 6 000 kronor. Medelsbehovet beräknas alltså totalt till ca 370 000 kronor. 2.

Övriga expenser för eget behov.

Utgift 1958/59 481 142, 1959/60 486 713;

anslag 1960/61 604 000. — För renhållning och städning beräknas 120 000

265

kronor, för skrivmaterialier in. in. 215 000 kronor, för telefon in. in. 155 000

kronor, för inventarier 60 000 kronor och för bokinköp in. fl. ändamål 30 000

kronor, totalt 580 000 kronor. Minskningen i jämförelse med innevarande

år sammanhänger med bortfall av vissa engångskostnader.

3.

Expenser för onnat än eget behov.

Utgift 1958/59 11 118, 1959/60

12 424; anslag 1960/61 20 000. — Från denna post bestrides nu kostnaderna

för tryckning av kort och blanketter för kostnadsfria läkemedel samt blan­

ketter för ersättning åt tillfällig smittbärare. Anstalten har därjämte före­

slagit att delposten skulle få användas för tryckning och distribution av

s. k. pensionskort för registrering av pensionsgrundande inkomst in. m.

Anstalten framhåller, att det visat sig att vissa blanketter erfordras för

de lokala skattemyndigheternas verksamhet med avseende på pensione­

ringen och avgiftsuppbörden. Dessa blanketter bör tillhandahållas veder­

börande myndigheter genom anstaltens försorg. Kostnaderna bör bestridas

från posten till expenser för annat än eget behov. Detsamma bör även gälla

för andra blanketter vilka befinnes böra tillhandahållas av anstalten för

handläggningen hos andra myndigheter och organ av frågor rörande till­

äggspensioneringen. Med anledning av dessa förslag bör delposten för

nästa budgetår höjas med 26 000 kronor.

4.

Publikations t ryck.

Utgift 1958/59 21 961, 1959/60 47 042; anslag 1960/61

520 000.

Under nästa budgetår torde från anslagsposten komma att få bestridas ut­

gifterna för tryckning av anstaltens årsberättelse för år 1960 samt publika­

tionerna Yrkesskador för år 1959 samt Allmänna sjukkassor för år 1960.

För dessa publikationer beräknas en kostnad av sammanlagt ca 23 000 kro­

nor.

För budgetåret 1959/60 hade medel anvisats för tryckning av en tredje

upplaga av en broschyr rörande den allmänna sjukförsäkringen. En ny upp­

laga torde behöva tryckas under nästa budgetår. Utgiften härför beräknas

till 15 000 kronor.

I början av år 1960 utgav riksförsäkringsanstalten en kortfattad, mera

allmänt hållen broschyr rörande den allmänna tilläggspensioneringen. Bro­

schyren utsändes bl. a. till samtliga hushåll i landet. Kostnaderna för bro­

schyren, som trycktes i 3,3 milj. exemplar, uppgick till 84 235 kronor. Un­

der nästa budgetår torde en ny och utförligare broschyr behöva tryckas

och distribueras på samma sätt som den tidigare. Kostnaden beräknas till

i runt tal 200 000 kronor. I anslutning till att självdeklarationerna skall av­

lämnas bör allmänheten vidare erhålla tillgång till en mindre broschyr med

särskilda deklarationsupplysningar för tilläggspensioneringen. Kostnaden

för nästa budgetår beräknas till ca 25 000 kronor. För att lämna arbetsgi­

varna vägledning vid upprättandet av s. k. arbetsgivaruppgifter bör årligen

tillhandahållas ett upplysningstryck i ämnet. För en dylik trycksak, som

bör utlämnas i samma ordning som de allmänna deklarationsupplysning-

Kungl. Maj:ts proposition nr

4

5 år 1961

266

arna till inkomsttaxeringen, beräknas kostnaderna för nästa budgetår upp­ gå till 40 000 kronor. Slutligen bör enligt anstalten utlämnas en särskild broschyr med anvisningar rörande tillämpningen av arbetstagarbegreppet. Denna broschyr bör finnas att tillgå bl. a. hos de lokala skattemyndigheterna och de allmänna sjukkassorna. Kostnaden kan för nästa budgetår uppskat­ tas till ca 30 000 kronor.

Riksförsäkringsanstalten beräknar alltså anslagsposten till (23 000 + 15 000 + 200 000 + 25 000 + 40 000 + 30 000) 333 000 kronor.

,5.

Ersättning till postverket för portokostnader.

Anslag 1960/61 150 000.

— Medelsbehovet under anslagsposten har visat sig betydligt understiga de ursprpngliga kalkylerna. Med utgångspunkt från de hittills av general­ poststyrelsen debiterade portokostnaderna anses kostnaderna för nästa bud­ getår kunna beräknas till ca 35 000 kronor.

6.

Särskilda uppbördsmedel.

Inkomst 1958/59 5 265, 1959/60 9 512; be­

räknat 1960/61 990 000. — I enlighet med riksförsäkringsanstaltens i an­ nan ordning framlagda förslag rörande ersättning från allmänna pensions­ fonden har ersättningsbeloppen under de olika posterna beräknats enligt följande. ..

,

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

Sjukvård m. ............................................................................................................................. Reseersättningar..................................................................................................... Bränsle, lyse och vatten. . '................................................................................................. Övriga expenser för eget behov ................................. ...................................... .................. Expenser för annat än eget behov.................................................................... ................ Publikationstryck. . ..................1.......................................................................................... Övriga utgifter (omkostnader för förvaltning av riksförsäkringsanstaltens fonder) Ersättning till postverket för portokostnader.................................................................

Beträffande ersättningen för utgifter under delposten till hyra för hål- kortsmaskiner m. m. uppskattar anstalten provisoriskt tilläggspensione­ ringens andel till ca 85 000 kronor. För budgetåret 1961/62 skulle alltså totalt den från allmänna, pensionsfonden till förevarande inkomstpost in­ flytande ersättningen kunna beräknas till 558 500 kronor.

Övriga till inkomstposten inflytande medel uppgick under budgetåret 1959/60 till 9 512 kronor.

Riksförsäkringsanstalten beräknar preliminärt den totala inkomsten å posten för nästa budgetår till 566 000 kronor.

Kronor

10 000 15 000 12 500 132 500

26

260

17 500 473 500

Pensionsstyrelsen: Avlöningar

Anslag

1959/60 ..................................................... 7 022 500 1960/61 (statsliggaren. &. 387) 7 800 000

Nettoutgift

6 494 240

Yrkanden

Pensionsstyrelsen

har (skr. 18/8 1960, 30/1 1961) hemställt, att anslaget

Kungl. Maj.ts proposition nr bo år 1961

267:

ökas med i runt tal 373 000 kronor.

Ökning Minskning

Personalförändringar m. m.

1. Kanslibyrån

1 kanslibiträde Ae 7 i st. f. vikariatslöneförordnande A7............. .... ....

2

. Försäkringsbyrån

Omorganisation och personalförstärkning........................................... 70 834

3. Biträden i reglerad befordringsgång. ................................................... 202 488

4. Kostnader i samband med familjepcnsioneringens genomförande. .

(500 000

Tjänsteförändringar

5. Vissa lönegradsfrågor............................................... ’..............................

39

94

g

6

. Ordinariesättningar m. m......................................................................... 95540

Automatiska förändringar

7. Lönegrads- och löneklassförändringar...................... ........................ .

97

609

. v

8

. Rörligt tillägg. ....................................................................................... ”

665 310

9. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter.....................................

6

910

1 075 289

702 450

+ 372 839

Motivering

Med hänsyn till ökad arbetsbelastning på kanslibyråns registeravdelning

har två befattningshavare meddelats förordnanden att bestrida på kanslibi­

träde ankommande göromål. En karislibiträdestjänst i Ae 7 bör inrättas i stäl­

let för ett av vikariatslöneförordnanderia.

o »

; • .

2. Styrelsen föreslår, att nuvarande försäkringsbyrån tillföres en allmän

sektion i stället'för den av socialförsäkringens administratlonsnämnd före­

slagna uträkningssektionen. Till sektionen skulle föras de uppgifter som

administrationsnämnden avsett för den tilltänkta uträkningssektionen och

därjämte bl. a. utarbetandet av arbetsinstruktioner m. m. Sektionen skulle

även tjänstgöra som byråns utrednings- och planeringsdetalj. Föreståndare

lör sektionen skulle vara en byrådirektör som styrelsen i sina förslag till

t jänsteförändringar föreslår uppflyttad från lönegrad 24 till lönegrad 26.

För sektionen bör vidare beräknas två förste byråsekreterartjänster i Ae 23

resp. Ae 21 samt därjämte en amanuenstjänst, vilken styrelsen föreslår

höjd till förste byråsekreterartjänst i Ae 21. Styrelsen anser även, att en

tjänst som förste revisor bör uppflyttas från Ae 21 till Ae 23.

En ledamot av pensionsstyrelsen har anmält avvikande mening och an­

sett att i stället för de föreslagna två tjänsterna i lönegrad 23 resp. 21

skulle inrättas eu tjänst i lönegrad 24 samt två tjänster i lönegrad 23.

Fensionsuträkningssektionen inom försäkringsbyråns pensionsavdelning

har tillförts ett flertal nya uppgifter, bl. a. genom samordningen av olika

pensioner. Eu ny tjänst i Ae 12 erfordras för den direkta arbetsledningen

under sektionsföreståndaren.

268

På grund av ökade arbetsuppgifter bör vidare sju nya kanslibiträdes- tjänster i Ae 7 inrättas inom försäkringsbyrån, i samtliga fall i utbyte mot förordnanden att fullgöra göromål som ankommer på befattningshavare i A 7. Fem av tjänsterna erfordras för pensionsuträkningssektionen, en för pensionsavdelningens huvudkortsregistersektion och en för avdelningen för den frivilliga försäkringen.

3. Samordningen mellan personalpensioneringen och bl. a. folkpensio­ neringen medför en avsevärd ökning av arbetet på kanslibyråns register­ avdelning. Genom de nya familjepensionsförmånerna och det stigande an­ talet ålderspensionärer sker vidare en fortgående tillväxt i pensionsbestån- det. Med hänsyn härtill torde ytterligare minst 13 personer i biträdesgrad behöva anställas på avdelningen. Av liknande skäl kommer arbetet på för- säkringsbyråns pensionsavdelning att öka i betydande omfattning. Arbets­ ökningen beräknas komma att kräva nyanställning av minst 13 personer i bi­ trädesgrad. Sammanlagt räknar pensionsstyrelsen alltså med att för bud­ getåret 1961/62 behöva nyanställa minst 26 biträden.

5. Pensionsstyrelsens förslag avser uppflyttningar i lönegrad av följande befattningar, nämligen på kanslibyrån en kontorist i Ae 9 till kansliskrivare i Ae 10, på fond- och kameralbyrån en förste byråsekreterare och ombuds­ man i Ao 23 till byrådirektör och ombudsman i Ao 24, på gransknings- och sjukvårdsbyråerna tre byrådirektörer i Ao 24 till Ao 26, en byrådirektör i Ae 24 till Ae 26, två förste byråsekreterare i Ao 23 till byrådirektörer i Ao

24 samt

två förste byråsekreterare i Ao 21 till Ao 23 och på försäkrings-

byr&n en byrådirektör i Ao 24 till Ao 26, en förste byråsekreterare i Ao 23 till byrådirektör i Ao 24, två amanuenser i reglerad befordringsgång till förste byråsekreterare i Ae 21, en förste kansliskrivare i Ao 12 till förste kontorsskrivare l Åo 15, en förste kansliskrivare i Ae 12 till förste kon- torsskrivare i Ae 16, ett kanslibiträde i Ao 7 till kontorist i Ao 9 samt tre kontorsbiträden i Ao 5 till kanslibiträden i Ae 7. Vidare föreslås, att en tjänst som förste kansliskrivare i Ae 12 utbytes mot en kansliskrivartjänst i Ae 10.

6. Enligt peftSionsstyrelsens tidigare beräkningar skulle innevarande

bud­

getår 112 kontörtbiträden avlönas från ordinarieposten. Antalet uppgår emellertid endast till 84. Ordinarieposten bör därför minskas med 292 100 kronor medan icke-ordinarieposten i stället bör höjas med 196 560 kronor. I personalförteckningen för nästa budgetår bör upptas 163 kontorsbiträden.

Kungl. Maj.ts proposition nr bo år 1961

Yttrande

Statens lönenämnd,

som haft att yttra sig över förslagen till tjänsteför-

ändringar på försäkringsbyrån, har inte funnit anledning till erinran mot förslagen om uppflyttning av en förste kansliskrivafe i Ao 12 till förste kontorsskrivare i Ao 15, ett kanslibiträde i Ao 7 till kontorist i Ao 9 och tre

269

kontorsbiträden i Ao 5 till kanslibiträden i Ae 7 samt omändring av en förste kansliskrivartjänst i Ae 12 till kansliskrivartjänst i Ae 10 ävensom utbyte av sju vikariatslöneförordnanden mot motsvarande antal tjänster som kanslibiträde i Ae 7.

Förslagen om uppflyttning av en byrådirektör i Ao 24 till Ao 26, en förste byråsekreterare i Ao 23 till byrådirektör i Ao 24, två amanuenser till förste byråsekreterare i Ae 21 samt eu förste kansliskrivare i Ae 12 till förste kontorsskrivare i Ae 15 anser sig nämnden inte kunna tillstyrka.

Den föreslagna nya tjänsten som förste kansliskrivare i Ae 12 på försäk- ringsbyråns pensionsavdelning bör enligt nämndens mening hänföras till lönegrad A 10 och benämnas kansliskrivare.

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

Pensionsstyrelsem

Omkostnader

Anslag Nettoutgift

1959/60 .................................................... 1 365 000 1834 575 1960/61 (statsliggaren s. 390) 2100 300

Yrkanden

Pensionsstyrelsen

har (skr. 18/8 1960) hemställt, att anslaget ökas med

533 500 kronor.

ökning

1. Sjukvård m. m..................................................................... 5 000

2. Bränsle, lyse och vatten......................................... 5 000

3. Kostnader för folkpensionernas utbetalande m.tn........ 460 500

4. Övriga expenser................................................................. 61000

5. Övriga utgifter: depositions- m. fl. kostnader för folkpensioneringsfonden...........................................................

2 000

533 500

Motivering

1. Sjukvård m. m. Utgift 1958/59 35 336, 1959/60 45 908; anslag 1960/61 40 000.

2. Bränsle, lyse och vatten. Utgift 1958/59 38 868, 1959/60 55 908; anslag 1960/61 62 000. — Utgifterna för budgetåret 1959/60 motiverar en uppräk­ ning med 5 000 kronor. Delegationen för pensionsutbetalning belastar pos­ ten med oförändrat 12 000 kronor.

3. Kostnader för folkpensionernas utbetalande m. m. Utgift 1958/59 771 944, 1959/60 1 142 428; anslag 1960/61 1 401 300. — För budgetåret 1961/62 beräknas följande kostnader, nämligen hyror för hålkortsmaskiner m. in. 699 500 kronor, folkpensionsanvisningar, övriga hålkort och pensions- brev 135 500 kronor, tabulatorlistor och huvudkort 44 500 kronor, pärmar ■och kuvert till pensionsbrev och annat emballage 25 000 kronor, färgband m. m. 19 300 kronor, särskilda postavgifter till generalpoststyrelsen för

adressförändringsanmälningar 13 000 kronor eller sammanlagt 936 800 kronor.

Härtill kommer 925 000 kronor, varmed delegationen för pensionsutbe­ talning beräknar att denna post kommer att belastas.

4.

Övriga expenser.

Utgift 1958/59 400 432, 1959/60 528 907; anslag 1960/61

535 000. — Pensionsstyrelsen beräknar ökade kostnader för städning, skriv­ materiel, telefon in. m. med sammanlagt 26 000 kronor och en minskning i fråga om utgifter av engångsnatur med 36 000 krönor, totalt alltså en minskning med 10 000 kronor, För delegationen för pensionsutbetalning beräknas för ökade städnings-, telefon- och materielkostnader 71 000 kronor.

5.

Övriga utgifter.

Utgift 1958/59 56 147, 1959/60 58 049; anslag 1960/61

56 000.

270

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 196t

Pensionsstyrelsen: Pensionsstyrelsens ortsombud

.-‘.i

Anslag Nettoutgift

1959/60 .......... ............ ................................. -560 000

560 712

1960/61 (statsliggaren s. 390).............. 635 000

Pensionsstyrelsen

har (skr. 18/8 1960) hemställt, att anslaget uppföres

med öförändrat belopp.

Departementschefen

Inledning ......

.... .’

Vid anmälåh den 17 februari 1961 av organisationsfrågor inom social­ försäkringen in. in. har jag förordat, att riksförsäkringSanstalten och pen­ sionsstyrelsen den 1 juli 1961 skall sammanföras till ett ämbetsverk, be­ nämnt riksförsäkringsverket. Vidare har jag föreslagit, att från samma tidpunkt en särskild försäkringsdomstol skall inrättas som högsta pröv­ ningsinstans för sjuk- och moderskapsförsäkringarna, folkpensioneringen, tilläggspensioneringen och yrkesskadeförsäkringen. Det nuvarande försäk- ringsrådet kommer, om riksdagen bifaller de framlagda förslagen, att fr. o. m. den 1 juli 1961 bli mellaninstans i frågor rörande yrkesskadeför­ säkringen. Jag har räknat med att försäkringsrådet skall behöva bibehållas endast under en övergångstid och att rådet skall kunna upphöra med sin verksamhet den 1 januari 1966 eller kort tid därefter.

Jag torde nu få anmäla mina förslag rörande anslagen till de ifrågavarande myndigheterna för nästa budgetår. Först avser jag emellertid att redovisa mina ställningstaganden till de av socialförsäkringens administrationsnämnd anförda synpunkterna rörande finansieringen av socialförsäkringens centrala administration in. in. samt till det av riksförsäkringsanstalten framlagda förslaget rörande ersättning för anstaltens bestyr med den allmänna till- läggspensioneringen.

Kungl. Maj.ts proposition nr i5 år 1961

271

hinansieringen av socialförsäkringens centrala administration

och försäkringsdomstolen

I fråga om linansieringen av socialförsäkringens centrala organisation

gäller för närvarande, att tilläggspensioneringen skall bekosta sin egen

administration. Försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksam­

het när det gäller yrkesskadeförsäkringen bekostas delvis genom att stats­

verket tillgodoföres ett visst bidrag, som utgår i form av en tilläggsavgift

till eller, vid försäkring i socialförsäkringsbolag, viss procent åv yrkes-

skadeförsäkringsavgifterna. Kostnaderna för den centrala administrationen

av folkpensioneringen samt sjuk- och moderskapsförsäkringarnä bestrides

däTemot helt av Statsmedel. I förenämnda sammanhang den 17 februari

1961 har en redogörelse lämnats för administrationsnämndens övervägan­

den rörande finansieringen av socialförsäkringens centrala administration

(s. 137 -lSS). Såsom administrationsnämndén framhållit blir frågan om en

enhetlig ordning för kostnadstäckningen aktuell, om de olika soclalförsäk-

i ingsgrenarna sammanföres till en enda försäkring. I avvaktan på ett ställ­

ningstagande till denna fråga anser jag i likhet-med nämnden, att de nu­

varande principerna för kostnadsfördelningen bör bibehållas i fråga om

försäkringsrådet och riksförsäkringsverket.

-

Administrationsnämndén har behandlat frågan huruvida tilläggspensio­

neringen och yrkesskadeförsäkringen skall bidraga till kostnaderna för den

nya försäkringsdomstolen. Om dessa försäkringsgrenär skulle delta ¥ kost­

nadstäckningen, har nämnden uppskattat ahdefen för vardera försäkringen

till en fjärdedel av totalkostnaderna. I likhet med nämnden anser jag, att

yrkesskadeförsäkringens bidrag till kostnaderna för den centrala organisa­

tionen inte nu bör omprövas. Vid sådant förhållande bör inte heller något

bidrag från tilläggspensioneringen utgå till kostnaderna för försäkrings­

domstolen. Dessa kostnader bör tills vidare helt bestridas av statsverket.

Beträffande den ersättning, som tilläggspensioneringen skall erlägga till

statsverket för administrationen av denna försäkring, har riksdagen med

bifall till förslagen i propositionen nr 175 år 1959 bemyndigat Kungl. Maj:t

att meddela bestämmelser. Riksförsäkringsanstalten har numera lagt fram

förslag rörande sätlet för beräkning av den ersättning, som skall utgå till

anstalten för dess bestyr med nyssnämnda försäkring.

Ersättningen när det gäller centraladministrationen har förutsatts skola

avse de merkostnader som tilläggspensioneringen förorsakar. Riksförsäk­

ringsanstalten har anfört, att ett ersättningssystem som bygger på denna

förutsättning ställer sig tekniskt svårt att konstruera. Anstalten har i stäl­

let föreslagit ett system, som bygger på att tilläggspensioneringen skall be­

kosta den del av anstaltens verksamhet som avser denna försäkring. Varje

uppskattning av ifrågavarande kostnader måste bli osäker. .lag anser att

ersättningen bör kunna beräknas mera schablonmässigt än anstalten före­

272

slagit, även om man i princip godtar den nu föreslagna beräkningsgrunden. Det torde alltjämt få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela beslut i ämnet.

Försäkringsrädet:

A

vlöningar

Det förslag rörande inrättande av en försäkringsdomstol, som jag tidi­ gare framlagt, påverkar inte anslagsbehovet för försäkringsrädet under nästa budgetår. Vid eventuellt uppkommande ledighet på ordinarie tjänst bör återbesättande dock, om ej särskilda skäl föreligger, endast ske medelst förordnande. Det bör »»komma på Kungl. Maj:t att meddela de bestäm­ melser, som därvid bör gälla.

Som rådet framhållit har antalet inkomna ärenden successivt minskat. Personaluppsättningen bör därför kunna minskas och anslaget räknas ned med belopp motsvafånde lönea till en assessor, en förste byråsekreterare, en kontorist och ett kontorsbiträd*. En assessorstjänst i Ao 25 bör utgå ur per­ sonalförteckningen och en kontoristtjänst i Ao 9 uppföras å övergångsstat.

Förslagen till tjänsteförändringar kan jag inte biträda. Beräkningen av de automatiska utgiftsförändringarna bör i huvudsak godtagas.

Anslaget bör sammanlagt minskas med 36 700 kronor samt uppföras med 680 000 kronor med den fördelning på olika poster som framgår av min hemställan i det följ$n<ta*

FörsäkHnff srådet:

Omkostnader

Jag biträder försäkringsrådets förslag om oförändrat anslag för nästa budgetår. Anslaget bör uppföras med, avrundat, 32 000 kronor.

Riksförsäkringsverket:

Avlöningar

Sammanslagningen av riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen till ett ämbetsverk innebär, såsom jag tidigare framhållit, i första hand att eu enhetlig ledning skapas för den ifrågavarande administrationen. Den när­ mare omorganisationen av verkets olika delar får ske successivt under de närmaste åren med hänsynstagande till de ändringar av socialförsäkringen som kan komma att beslutas. Det förslag rörande det nya verkets organisa­ tion för nästa budgetår som jag lägger fram måste därför med nödvändig­ het få eu provisorisk karaktär.

Jag har tidigare föreslagit att det nya verket skall ledas av en verkssty- relse, bestående av verkets chef som ordförande och dess souschef som vice ordförande samt fem särskilt förordnade ledamöter. Vidare har jag för­ ordat att verkschefen skall ha ställning som generaldirektör och souschefen som överdirektör. Jag föreslår i enlighet härmed att en befattning som generaldirektör i Bp 6 och en befattning som överdirektör i Bp 5 inrättas. De särskilt förordnade styrelseledamöterna samt suppleanterna för dem bör erhålla ersättning enligt bestämmelser som Kungl. Maj :t torde få med­ dela. För ändamålet inräknar jag 30 000 kronor under anslaget. I likhet

Kungl. Maj:ts proposition nr iö år 1961

273

med vad som för närvarande gäller för både riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen bör till det nya verkets förfogande stå ett antal läkare. Arvoden till dessa torde få fastställas av Kungl. Maj :t. I avvaktan på när­ mare erfarenhet av i vilken utsträckning läkarna behöver anlitas, bör för ändamålet beräknas samma belopp som nu disponeras av riksförsäkrings­ anstalten och pensionsstyrelsen tillsammans eller 160 000 kronor.

Verket skall enligt förslaget arbeta på tre avdelningar, nämligen admi­ nistrativa avdelningen, försäkringsavdelningen och besvärsavdelningen. Jag har i tidigare sammanhang föreslagit inrättandet av två tjänster som av­ delningschef. Dessa tjänster bör placeras i Bo 3. Vidare bör i enlighet med vad jag tidigare föreslagit medel tills vidare beräknas för ett förordnande att bestrida på avdelningschef i B 3 ankommande göromål.

Beträffande ämbetsverkets organisation i övrigt har administrationsnämn- den föreslagit, att detsamma skall vara uppdelat på elva byråer och två fri­ stående sektioner. Den administrativa avdelningen har sålunda föreslagits indelad i en kanslibyrå, en lagbyrå, en tillsynsbyrå och en organisations- sektion. Försäkringsavdelningen bör enligt nämndens förslag uppdelas på en avgiftsbyrå, en utbetalningsbyrå, en matematisk-statistisk byrå, två skaderegleringsbyråer och en sektion för frivillig försäkring. Besvärsavdel­ ningen skall enligt förslaget uppdelas på en allmän byrå och två besvärs- byråer. Jag ansluter mig till nämndens förslag med den ändringen, att nå­ gon fristående sektion för frivillig försäkring inte inrättas utan att denna sektion inordnas i matematisk-statistiska byrån.

Jag övergår härefter till att behandla de särskilda byråerna och personal­ organisationen för desamma. Redogörelser för riksförsäkringsanstaltens och pensionsstyrelsens nuvarande organisation samt för administrationsnämn- dens förslag i ifrågavarande delar och yttrandena däröver återfinnes i statsrådsprotokollet den 17 februari 1961 (s. 104—111, 115—123 och 159 —171).

Till

kanslibyrån

skall enligt administrationsnämndens förslag hänföras

personal- och kameralärenden. Motsvarande uppgifter handlägges för när­ varande i huvudsak inom administrativa byrån hos riksförsäkringsanstalten samt kanslibyrån och fond- och kameralbyrån hos pensionsstyrelsen. Den nya byrån föreslås uppdelad på en personalsektion och en kameral sektion. Jag tillstyrker att denna organisation lägges till grund för beräkningen av personalbehovet under nästa budgetår.

För ledningen av arbetet inom byrån bör i enlighet med nämndens förslag finnas inrättade en byråchefstjänst i B 1 och två byrådirektörstjänster i A 24. Vidare bör finnas en befattning som kamrerare i A 21. Härutöver har nämnden inte beräknat någon tjänst i högre lönegrad än 19. Såsom bl. a. både riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen framhållit torde emel­ lertid erfordras ytterligare en befattning i högre lönegrad. Jag föreslår där­ för att det även inrättas en tjänst som förste byråsekreterare i A 21, när- 18 —

B ihan g till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr

45

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

274

mast för personalsektionens behov. I samband härmed bör en amanuens­ tjänst inom den nuvarande organisationen indras.

I fråga om personalorganisationen i övrigt på byrån vill jag erinra om att för motsvarande arbetsuppgifter inom de nuvarande båda ämbetsver­ ken för närvarande finns 80 tjänster med den fördelning på olika lönegra­ der, som framgår av den sammanställning, vilken som bilaga A torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. Sammanförandet till ett ämbets­ verk torde medföra en viss minskning av personalbehovet. Någon närmare utredning om handläggningen av bl. a. de kamerala uppgifterna föreligger emellertid inte. Innan en sådan utredning gjorts samt den administrativa uppläggningen av byråns arbete i övrigt övervägts, är det inte möjligt att ange vilken personalorganisation som bör beräknas. Jag föreslår därför att de nuvarande tjänsterna med bibehållande av lönegrader och tjänstebenäm- ningar i huvudsak överföres till det nya verket under nästa budgetår. Vissa jämkningar i organisationen bör dock göras redan nästa budgetår. Sålunda bör en bokhållartjänst i Ao 15, en kassörstjänst i Ao 13 och en förste kansli- skrivartjänst i Ae 12 utgå ur organisationen och ersättas med en förste kontorsskrivartjänst i Ao 15, en tjänst som förste biblioteksassistent i Ae 13 och en kanslisttjänst i reglerad befordringsgång. Det bör ankomma på äm­ betsverket att i samband med sina anslagsäskanden för budgetåret 1962/63 lägga fram förslag rörande de personalförändringar, som i övrigt bör genom­ föras till följd av sammanslagningen av verken. Jag förutsätter även att en organisatorisk genomgång av byrån snarast skall utföras med anlitande av expertis från verket och det centrala statliga rationaliseringsorganet.

Till

lagbyrån

skall enligt nämndens förslag hänföras sådana ärenden av

juridisk natur som förslag om utfärdande eller ändring av lagar och för­ fattningar, utarbetande av instruktioner och arbetsordningar samt utred­ ningar i övrigt av allmän juridisk natur. Byrån skall vidare handha ytt­ randen och utlåtanden över remisser och andra ärenden som inte natur­ ligen ankommer på annan byrå. Inom byrån skall även handläggas ombuds- mannaärenden såsom regress- och återkravsärenden, förande av talan inför domstol in. in. Enligt nämndens förslag skall inom byrån finnas en utred­ ningssektion och en ombudsmannasektion. Jag biträder detta förslag men anser, att till byrån tills vidare även bör hänföras den personal, som nu är knuten till försäkringspliktssektionen inom riksförsäkringsanstaltens pen- sionsförsäkringsbyrå.

I enlighet med det anförda beräknar jag följande befattningar för byrån, nämligen en byråchef i B 1, två byrådirektörer i A 26 — den ena tjänsten avsedd för verkets ombudsman — en byrådirektör i A 24, tre förste byrå­ sekreterare i A 23 samt två förste byråsekreterare i A 21. I övrigt bör de tjänster som nu är avsedda för motsvarande uppgifter inom de nuvarande verken överföras till byrån på sätt framgår av sammanställningen i bilaga A.

Tillsynsbyrån

skall enligt administrationsnämndens förslag handha den

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

275

tillsynsverksamhet gentemot lokalorganen, som nu ankommer på första

sjukförsäkringsbyrån och pensionsförsäkringsbyrån inom riksförsäkrings-

anstalten. Byrån skall enligt förslaget vara indelad i tre sektioner, näm­

ligen en allmän sektion, en ekonomisk sektion och en inspektionssektion.

Den föreslagna organisationen och de högre befattningshavarnas lönegrads-

placering överensstämmer med nuvarande förhållanden inom första sjuk­

försäkringsbyrån. Mot nämndens förslag har erinringar gjorts bl. a. av riks-

försäkringsanstalten, som inte funnit det möjligt att genomföra en av nämn­

den beräknad minskning av biträdespersonalcn, och som vidare ansett att

tjänsterna inom den nuvarande pensionsförsäkringsbyrån tills vidare bör

bibehållas.

De arbetsuppgifter som åvilar tillsynsbyrån kommer knappast att minskas

under nästa budgetår. Även om antalet sjukkassor reduceras torde detta

endast successivt komma att påverka byråns arbete. Omläggningen av den

lokala organisationen medför för övrigt sannolikt vissa ökade uppgifter

för byrån. Jag anser det därför lämpligast att under nästa budgetår be­

räkna samma personalorganisation för tillsynsbyrån som för närvarande

finnes inom första sjukförsäkringsbyrån hos riksförsäkringsanstalten. Stor­

leken av denna personal framgår av bilaga A. De organisatoriska uppgifter

för tilläggspensioneringen, som åvilar pensionsförsäkringsbyrån, torde även

komma att kvarstå under hela nästa budgetår. Medel bör därför inräknas

under avlöningsanslaget motsvarande de tjänster som nu är avsedda för

dessa uppgifter, nämligen en byråchef i Bg 1, en byrådirektör i Ag 24, en

förste byråsekreterare i Ag 23, en kontorist i Ag 9, ett kanslibiträde i Ag 7

och ett biträde i Ag 5. För ändamålet beräknar jag ett belopp av 150 000

kronor.

Administrationsnämndens förslag att de arbetsuppgifter som handläg-

ges inom servicedetaljen för sjömän skall överföras till en sjukkassa bör

övervägas ytterligare. Det bör få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta i

frågan.

För

organisationssektionen

bör beräknas en byrådirektör i A 26, en förste

byråsekreterare i A 23 och en kontorist i A 9.

Den föreslagna

avgiftsbgrån

skall ha hand om avgiftsdebitering och upp­

börd. Samma uppgifter ombesörjes nu av motsvarande byrå inom riksför­

säkringsanstalten. Sistnämnda byrå erhöll sin nuvarande organisation efter

beslut av föregående års riksdag. Enligt nämndens förslag skall byrån vara

uppdelad på en allmän sektion, en debiteringssektion, en uppbördssektion

och en revisionssektion. Byrån bör med oförändrad personalorganisation

överföras till det nya verket. Såsom riksförsäkringsanstalten föreslagit bör

200 000 kronor beräknas för vissa övergångsanordningar under andra halv­

året 1961.

De uppgifter som enligt nämndens förslag skall ankomma på

utbetal-

ningsbgrån

liandlägges för närvarande inom pensionsstyrelsen av försäk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

276

ringsbyrån samt av registeravdelningen och utbetalningsavdelningen inom styrelsens kanslibyrå. Byrån skall enligt nämndens förslag arbeta på fem sektioner. Även pensionsstyrelsen har föreslagit en uppdelning på lika många sektioner, nämligen en allmän sektion, en utbetalningssektion, en sektion för frågor rörande betalningsmottagare, en kontrollsektion och en register­ sektion. Den allmänna sektionen skulle därvid ersätta en av administra- tionsnämnden föreslagen uträkningssektion. Styrelsen har vidare hemställt att byrån skall tillföras ett antal nya tjänster samt att lönegradsplaceringen för vissa andra tjänster skall höjas.

Utbetalningsbyrån kommer med den föreslagna organisationen att om­ fatta över 300 befattningshavare. Såsom nämnden framhållit torde man kunna räkna med att en betydande rationalisering kan ske inom byrån i samband med att det nya verket kan taga i bruk den för riksförsäkrings- anstaltens och pensionsstyrelsens gemensamma behov beställda datamaskin­ anläggningen. Tills vidare bör man i huvudsak utgå från nuvarande orga­ nisation. För att byrån skall kunna fungera effektivt synes dock vissa för­ ändringar av lönegradsplaceringen för ett antal tjänster böra vidtagas. En byrådirektörstjänst i Ao 24 bör utbytas mot en sådan tjänst i Ao 26, en förste byråsekreterartjänst i Ao 23 ändras till byrådirektörstjänst i Ao 24 och en förste revisorstjänst i Ae 21 höjas till Ae 23. Jag anser det vidare angeläget att en väsentlig förbättring sker i fråga om lönegradsplaceringen av biträdestjänsterna på byrån. Jag föreslår att en tjänst som förste kansli­ skrivare i Ao 12 utbytes mot en tjänst som förste kontorsskrivare i Ao 15, att en kansliskrivartjänst i Ae 10 utbytes mot en tjänst som förste kansli­ skrivare i Ae 12, att fyra tjänster som kontorist i Ao 9 och fem sådana tjäns­ ter i Ae 9 utbytes mot samma antal tjänster som förste kansliskrivare i Ao 12 resp. Ae 12, att fyra kanslibiträdestjänster i Ao 7 och sex sådana tjänster i Ae 7 utbytes mot samma antal kontoristtjänster i Ao 9 resp. Ae 9 samt att sex biträdestjänster i reglerad befordringsgång utbytes mot fyra kanslibiträdestjänster i Ao 7 och två sådana tjänster i Ae 7. Härjämte bör en tjänst i Ae 13 ersättas med en assistenttjänst i Ae 15 och en tjänst i Ae 7 utbytas mot en tjänst som maskinoperatör i Ae 7.

De av pensionsstyrelsen föreslagna nya tjänsterna är jag inte beredd tillstyrka. Jag föreslår emellertid att medel beräknas under anslaget för att Kungl. Maj :t skall kunna medge den förstärkning med extra tjänster eller biträdestjänster med placering i reglerad befordringsgång, som kan befin­ nas erforderlig. För ändamålet bör beräknas 270 000 kronor.

I detta sammanhang vill jag även uppta frågan om personal för förbe­ redelsearbete rörande användningen av den för riksförsäkringsanstaltens och pensionsstyrelsens gemensamma bruk beställda databehandlingsanlägg- ningen m. m. Jag föreslår att för nu ifrågavarande ändamål för nästa bud­ getår beräknas ett belopp av sammanlagt 250 000 kronor. Det torde få an­ komma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser rörande dispo­ sitionen av detta belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

277

Den

matematisk-statistiska byrån skall handlägga det statistikarbete som

nu ombesörjes av riksförsäkringsanstaltens försäkringsmatematiska och sta­ tistiska byrå samt av pensionsstyrelsens försälcringsbyrå ävensom hand­ lägga uppgifter av försäkringsmatematisk natur. Jag ansluter mig till nämn­ dens uppfattning rörande byråns uppgifter men anser att till densamma även bör hänföras sektionen för frivillig försäkring. Mitt förslag till perso­ nalorganisation för nästa budgetår avser följande tjänster i högre lönegra­ der, nämligen en byråchef i B 1, två byrådirektörer i A 26, två byrådirektö­ rer i A 24, två förste aktuarier i A 23, en förste byråingenjör i A 23, tre förste aktuarier i A 21 och tre amanuenser i reglerad befordringsgång. I fråga om biträdespcrsonalen beräknar jag att nuvarande tjänster för mot­ svarande uppgifter skall överflyttas. Därvid bör i anslutning till vad riksför- säkringsanstalten föreslagit en minskning kunna göras med fem biträden i reglerad befordringsgång.

De nuvarande två

skaderegleringsbyråerna inom riksförsäkringsanstal-

ten bör såsom administrationsnämnden föreslagit bli överförda till det nya verket med oförändrad organisation. Beträffande denna organisation torde få hänvisas till bilaga A.

Den

allmänna byrån inom besvärsavdelningen kommer att handha de

ärenden som nu handlägges inom pensionsstyrelsens sjukvårdsbyrå. För­ utom en del av den pensionsprövning som tills vidare kommer att åvila verket kommer byrån att handha frågor rörande de sjukvårdsanstalter, som sorterar under pensionsstyrelsen. Enligt nämndens förslag skulle denna byrå även ombesörja upplysningsverksamheten gentemot allmänheten samt handlägga försäkringspliktsfrågor.

Jag har tidigare räknat med att försäkringspliktsärendena tills vidare hän- föres till lagbyrån. Förutom att övergångsvis handlägga vissa pensionspröv- ningsfrågor bör allmänna byrån främst handha sådana ärenden, som sam­ manhänger med den s. k. sjukvårdande verksamheten inom pensionsstyrel­ sen. Såsom jag framhållit vid min anmälan i statsverkspropositionen av an­ slaget till åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet överväges för närvarande inom socialdepartementet de förslag, som framlagts av ut­ redningen rörande pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet. En kom­ mande omorganisation av pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet kan komma att påverka byråns uppgifter. I avvaktan härå bör de nuvarande be­ fattningarna inom pensionsstyrelsens sjukvårdsbyrå överföras till allmänna byrån. Byrån bör även såsom nämnden förslagit ombesörja vissa gemensam­ ma uppgifter för besvärsbyråerna, främst upplysningsverksamheten gent­ emot allmänheten. Jag vill erinra om att jag i tidigare sammanhang förut­ satt att administrationen av den s. k. näringshjälpen sedermera skall över­ föras till arbetsmarknadsverket.

I samband härmed torde jag få behandla det av riksförsäkringsanstalten framförda förslaget om inrättande av en särskild befattning som press­

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

278

ombudsman hos det nya verket. Jag finner det angeläget, att verket — utöver den fasta personal som bl. a. har att besvara frågor från enskilda personer — har tillräcklig personal för en effektiv upplysning rörande socialförsäk- ringsfrågor i förhållande till såväl allmänheten som pressen och offentliga institutioner. Någon fast tjänst för ändamålet anser jag inte ändamåls­ enligt att inrätta. Verket bör emellertid ha möjlighet att kunna till sig knyta lämplig personal för att närmast handha den kontaktverksamhet det här gäller. Jag föreslår att ett belopp av 50 000 kronor inräknas härför under anslaget.

Beträffande de båda

besvär sbyråerna

föreslår jag i huvudsaklig över­

ensstämmelse med administrationsnämndens förslag, att desamma tills vi­ dare uppbygges på grundval av nuvarande granskningsbyrån hos pensions- styrelsen resp. andra sjukförsäkringsbyrån hos riksförsäkringsanstalten. Personalorganisationen för sistnämnda byråer bör överföras med följande ändringar. På första besvärsbyrån bör en bvrådirektörstjänst i Ao 24 ut­ bytas mot en dylik tjänst i Ao 26 och en förste byråsekreterartjänst i Ao 21 ersättas med en sådan tjänst i Ao 23. På andra besvärsbyrån bör en tjänst som byrådirektör i Ae 24 utbytas mot en sådan tjänst i Ae 26 samt två tjänster som förste byråsekreterare i Ao 21 resp. Ae 21 ersättas med sådana tjänster i Ao 23 resp. Ae 23.

Mot de nu förordade lönegradsplaceringarna av tjänsterna på verkets byråer m. m. har berörda personalorganisationer inte haft något att erinra.

Sammanlagt innebär mitt förslag, att personalorganisationen för det nya verket skulle komma att omfatta 978 befattningshavare eller något mindre än vad som nu finnes tillsammans inom riksförsäkringsanstalten och pen- sionsstyrelsen. Beträffande fördelningen av dessa tjänster efter anställ­ ningsform får jag hänvisa till den sammanställning, vilken som bilaga B torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. I stort sett innebär mitt förslag, att nuvarande anställningsform bibehållits för tjänster, som i oförändrad lönegrad överföres till det nya verket. I fråga om byråchefs­ tjänsterna föreslår jag dock en ändring. Av de tolv byråchefstjänsterna i riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen är elva ordinarie och en extra ordinarie. För riksförsäkringsverket föreslår jag åtta ordinarie och tre extra ordinarie tjänster. Nytillkommande tjänster har som regel uppförts såsom icke-ordinarie, därest de inte ersätter ordinarie tjänster i lägre löne­ grad. I personalförteckningen bör uppföras 340 ordinarie kontorsbiträdes- tjänster. Vissa å övergångsstat uppförda tjänster hos riksförsäkringsanstal­ ten och pensionsstyrelsen bör uppföras å övergångsstat hos riksförsäkrings­ verket.

Jag vill än en gång understryka, att den föreslagna organisationen bör vara att anse som provisorisk. Ändringar kommer att bli nödvändiga till följd av de omläggningar beträffande socialförsäkringens lokala organisa­ tion, som föreslås i förevarande sammanhang. Den planerade fortsatta ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

279

vecklingen av socialförsäkringen kominer att föranleda ytterligare änd­

ringar av riksförsäkringsverkets organisation. Vidare måste erfarenheterna

av den nya organisationen påverka den närmare utformningen. Det bör an­

komma på verket att i samband med sina anslagsäskanden föreslå de änd­

ringar, som kan befinnas erforderliga. Som jag redan antytt räknar jag

med att organisationsundersökningar skall vidtas inom verkets olika en­

heter såväl med anlitande av organisationssektionen inom verket som med

expertis från det centrala statliga rationaliseringsorganet. Jag vill även

framhålla att den organisation för verkets olika enheter, som jag förut an­

givit, närmast bör uppfattas som en norm för beräkningen av personalbeho­

vet. Jämkningar bör kunna vidtagas inom ramen för denna organisation.

I samband med sammanslagningen av de båda verken kan vissa över-

gångsanordningar behöva vidtas. Kungl. Maj:t torde böra inhämta riks­

dagens bemyndigande att meddela de övergångsbestämmelser som härvid

kan visa sig erforderliga.

Den nya organisationens provisoriska karaktär samt den omständigheten

att behovet av personal för olika uppgifter i avvaktan på närmare erfaren­

het av den nya organisationen såväl på det centrala som det lokala planet

inte kan helt överblickas motiverar enligt min mening att en viss rörlighet

bör finnas inom avlöningsanslaget. Jag förordar därför att riksförsäkrings­

verkets icke-ordinariepost uppföres såsom förslagsvis betecknad post.

Ersättningen från allmänna pensionsfonden under särskilda uppbörds-

medel beräknar jag till 2 500 000 kronor.

Sammanlagt innebär mina förslag, att verkets avlöningsanslag skulle be­

höva uppföras med 15 230 000 kronor. Jag förordar att anslaget upptages

med nämnda belopp med den fördelning på olika poster, som framgår av

min hemställan i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

Riksförsäkringsverket: Omkostnader

Vid beräkningen av riksförsäkringsverkets omkostnader för nästa bud­

getår utgår jag i huvudsak från de omkostnadsstater som för närvarande

gäller för riksförsälcringsanstalten och pensionsstyrelsen samt de av verken

framlagda förslagen till medelsanvisning för nämnda budgetår.

Under anslagsposten till

sjukvård m. m.

har för innevarande budgetår

för riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen uppförts sammanlagt

80 000 kronor. Med hänsyn till belastningen på dessa anslagsposter beräknar

jag för det nya verket under motsvarande post 90 000 kronor.

Till

reseersättningar

disponerar de båda verken för närvarande tillsam­

mans 64 000 kronor. Omorganisationen av den lokala förvaltningen torde

komma att medföra clt ökat behov av resor för verkets tjänstemän. Med

hänsyn till den hittillsvarande medelsålgången under ifrågavarande anslags­

poster torde dock det nuvarande beloppet vara tillräckligt. Posten bör så­ lunda beräknas till 64 000 kronor. Av beloppet bör 5 000 kronor avses för internordiska tjänsteresor.

Delposten till

bränsle, lyse och vatten

är för närvarande för riksförsäk-

ringsanstaltens del beräknad till 50 000 kronor och för pensionsstyrelsens del till 62 000 kronor. Pensionsstyrelsen har föreslagit en höjning av pos­ ten med 5 000 kronor. Jag räknar med att det nya verket under nästa bud­ getår kommer att i huvudsak disponera samma lokaler som riksförsäkrings- anstalten och pensionsstyrelsen nu utnyttjar. Anslagsbehovet bör beräknas med denna utgångspunkt. I enlighet med myndigheternas förslag föreslår jag att delposten beräknas till 117 000 kronor.

Riksförsäkringsanstalten disponerar för innevarande budgetår till hyra för hålkortsmaskiner in. m. ett belopp av 280 000 kronor. Kostnaderna har av anstalten för nästa budgetår beräknats till 370 000 kronor. Jag föreslår att detta belopp uppföres för det nya verket under en post, som lämpligen bör benämnas

hyra för datamaskinanläggning m. m.

De kostnader för hål-

kortsbearbetning, som hänför sig till folkpensioneringen, bör för nästa bud­ getår liksom hittills bestridas från samma post som övriga kostnader för folkpensionernas utbetalande.

Nyssnämnda post till

kostnader för folkpensionernas utbetalande, m. m.

är för innevarande budgetår beräknad till 1 401 300 kronor. I nära överens­ stämmelse med pensionsstyrelsens förslag föreslår jag att posten höjes med 460 700 kronor och uppföres med 1 862 000 kronor.

För övriga expenser för eget behov resp. övriga expenser disponerar riks­ försäkringsanstalten och pensionsstyrelsen innevarande budgetår 604 000 resp. 535 000 kronor. Myndigheterna har för nästa budgetår beräknat me­ delsbehovet för dessa ändamål till sammanlagt 1 176 000 kronor. Samman­ slagningen av de båda ämbetsverken torde medföra behov av vissa omflytt­ ningar samt ändring av verkens telefonväxlar. För transporter av hand­ lingar m. m. torde det nya verket vidare vara i behov av en tjänstebil. Behov kan även uppkomma av vissa kompletterande inventarieanskaffningar. Stor­ leken av härför erforderliga medel kan inte nu beräknas med säkerhet. Jag räknar för de angivna ändamålen in ett belopp av 87 000 kronor under en post för

övriga expenser för eget behov.

Under denna delpost bör även in­

räknas vissa engångsutgifter för delegationen för pensionsutbetalning. För detta ändamål beräknar jag 50 000 kronor. För övriga ändamål under posten bör beräknas 1 088 000 kronor. Delposten torde sålunda böra beräknas till sammanlagt 1 225 000 kronor.

För

expenser för annat än eget behov

samt

publikationstryck

beräknar jag

i överensstämmelse med riksförsäkringsanstaltens förslag 46 000 resp. 333 000 kronor.

Till upplysningsverksamhet rörande pensionsstyrelsens frivilliga försäk­ ring disponerar styrelsen för närvarande 5 000 kronor. Detta belopp bör

280

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

281

beräknas även för nästa budgetår. Jag föreslår, att en post härför uppföres under beteckningen

upplysningsverksamhet rörande frivilliga försäkringar.

Från denna post bör därvid kunna bestridas även utgifter för information om övriga frivilliga försäkringsformer som riksförsäkringsverket kommer att administrera.

Till

ersättning till postverket för portokostnader

bör såsom riksförsäk-

ringsanstalten föreslagit beräknas 35 000 kronor.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag tidigare föreslagit att Kungl. Maj :t skall äga bestämma, att kostnaderna för förvaltningen av riks­ försäkringsverkets fonder skall kunna ersättas av fondmedel. Jag räknar därför med att någon särskild medelsanvisning för omkostnader i samband med denna förvaltning inte skall erfordras.

Under beteckningen

särskilda uppbördsmedel

är för närvarande i riks-

försäkringsanstaltens omkostnadsstat uppfört ett belopp av 990 000 kronor avseende ersättning från allmänna pensionsfonden m. m. I pensionssty- relsens omkostnadsstat finnes en uppbördspost, beräknad till 10 000 kronor. Jag har tidigare föreslagit, att det skall ankomma på Kungl. Maj :t att fast­ ställa grunder för den ersättning, som skall utgå från tilläggspensione­ ringen för riksförsäkringsverkets bestyr med administrationen av denna försäkring. I likhet med vad som nu gäller för riksförsäkringsanstalten bör därför under särskilda uppbördsmedel uppföras en inkomstpost, som lämpligen bör benämnas

ersättning från allmänna pensionsfonden.

Jag be­

räknar preliminärt inkomsterna under denna post till 500 000 kronor. Övriga inkomster, som skall tagas till uppbörd under anslaget, bör sam­ manföras under en beteckning, förslagsvis benämnd

övriga inkomster.

Till

denna post bör därvid hänföras inkomsterna av försäljning av publikatio­ ner samt vissa hyresintäkter in. m. Posten torde för nästa budgetår böra uppföras med 15 000 kronor.

De av mig framförda förslagen rörande omkostnaderna innebär sam­ manlagt utgifter om (90 000 + 64 000 + 117 000 + 370 000 + 1 862 000 + 1 225 000 + 46 000 + 333 000 + 5 000 + 35 000) 4 147 000 kronor samt in­ komster om (500 000 + 15 000) 515 000 kronor. Anslaget bör sålunda upp­ föras med 3 632 000 kronor, vilket innebär en ökning med 798 700 kronor i jämförelse med motsvarande anslagsbelopp för innevarande budgetår.

Riksförsäkringsverket: Ortsombud

För innevarande budgetår är 635 000 kronor anvisade till pensionssty- rclsens ortsombudsorganisation. Denna organisation erfordras under hela nästkommande budgetår. I enlighet med pensionsstyrelsens förslag bör ett anslag härför uppföras med oförändrat belopp. Med hänsyn till den änd­ rade benämningen på den centrala pensionsmyndigheten bör anslaget be­ nämnas Riksförsäkringsverket: Ortsombud. 19—

Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr

45

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

282

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

Försäkringsdomstolen: A vlöningar

Jag har tidigare förordat att försäkringsdomstolen vid sin tillkomst skall ha fem lagfarna och fyra icke lagfarna ledamöter. I enlighet med detta förslag bör på personalförteckningen för domstolen uppföras en befattning som president i Bo 7 samt fyra befattningar som försäkringsdomare i Bo 3. En av försäkringsdomarna torde uppbära tilläggsarvode såsom ställföre­ trädare för domstolens president. För de icke lagfarna ledamöterna samt deras suppleanter bör i enlighet med vad som tidigare förutsatts Kungl. Maj :t meddela ersättningsbestämmelser. Till domstolen bör även knytas medicinska experter. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser rörande antalet läkare som må anlitas samt ersättningen till desamma. För de nu angivna ändamålen inräknar jag ett belopp av 70 000 kronor, vilket under en förslagsvis betecknad anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, bör uppföras under dom­ stolens avlöningsanslag.

Beredningen och föredragningen av de ärenden, som skall handläggas av försäkringsdomstolen, skall enligt administrationsnämndens förslag ombe­ sörjas av särskilda föredragande som utses huvudsakligen inom socialför­ säkringens administration. De ifrågavarande befattningshavarna skall en­ ligt förslaget förordnas för högst fyra år. Jag har tidigare utgått från att domstolens arbetsformer åtminstone inte på nuvarande stadium bör regle­ ras i detalj. Några särskilda tjänster för föredragande bör därför inte inrättas nu. Medel bör i stället som nämnden föreslagit beräknas för anlitande av befattningshavare som förordnas för viss tid att tjänstgöra hos domstolen. Ersättningen till dessa föredragande torde få fastställas av Kungl. Maj :t. Jag beräknar antalet föredragande under nästa budgetår till högst fyra. För ersättningar till dessa inräknar jag ett belopp av 147 000 kronor under anslagets icke-ordinariepost.

För domstolens kansliorganisation i övrigt beräknar jag en förste kansli­ skrivare i Ae 12, en expeditionsvakt i Ae 7 och ett biträde i reglerad beford- ringsgång. Med hänsyn till behovet att kunna utöka antalet föredragande och kanslipersonalen, därest så skulle visa sig erforderligt, bör under ansla­ get inräknas en reserv av 15 000 kronor. Beloppet bör stå till Kungl. Maj :ts förfogande.

Beträffande ersättning till vittnen och sakkunniga, vilken skall utgå av allmänna medel, ävensom kostnad för syn m. m. vill jag erinra om att jag förutsatt att dessa kostnader skall få bestridas från härför avsett anslag under andra huvudtiteln.

Jag föreslår, att domstolens avlöningsanslag uppföres med 529 000 kro­ nor med den fördelning på olika poster som framgår av min hemställan i det följande.

283

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

Försäkringsdomstolen: Omkostnader

Omkostnaderna för försäkringsdomstolen kan i avvaktan på närmare erfarenhet endast uppskattas ungefärligt. Jag föreslår att för sjukvård m. m. beräknas 1 000 kronor. Till reseersättningar bör anvisas 3 000 kro­ nor. För bränsle, lyse och vatten inräknar jag 3 000 kronor. Vidare bör under en post till övriga expenser upptas för löpande utgifter 20 000 kronor. För inventarier, bokinköp m. fl. engångskostnader i samband med domsto­ lens inrättande beräknar jag 75 000 kronor.

Sedermera torde böra upptas en särskild post till publikationstryck för bl. a. tryckning av en årsbok e. d. med referat av sådana beslut av domsto­ len som är av mera allmänt intresse. Därvid bör också upptas en post för re­ dovisning av inkomster vid försäljning av denna skrift. För nästa budgetår erfordras inte dessa poster.

Mina förslag innebär utgifter på sammanlagt (1 000 + 3 000 + 3 000 + 20 000 + 75 000) 102 000 kronor. Jag föreslår att domstolens omkostnads- anslag uppföres med detta belopp.

Departementschefens hemställan

Föredragande departementschefen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels,

jämlikt § 87 regeringsformen, antaga de i det föregående nämnda

förslagen till

1)

lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän

s jukför säkring,

2)

lag angående ändring i lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moder-

skapshjälp,

3)

lag om överflgttande på riksförsäkringsverket av de uppgifter och

befogenheter, som tillkomma riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen,

4)

lag om försäkringsdomstol,

■5)

lag angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkes­

skadeförsäkring,

6)

lag om besvär över försäkringsrådets beslut,

och

7)

lag angående ändring i lagen den 28 maj 1959 (nr 291) om försäk-

ring för allmän tilläggspension;

dels

antaga inom socialdepartementet upprättade, i statsrådsprotokollet

den 17 februari 1961 omförmälda förslag till

1)

förordning om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 551)

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om för­ säkring för allmän tilläggspension,

2)

förordning om ändring i förordningen den 18 december 1959 (nr 552)

284

angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tillläggspension, m. m.,

3)

lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpen­

sionering,

4)

lag angående ändring i lagen den 18 maj 1956 (nr 293) om ersättning

åt smittbärare,

5)

förordning angående ändring i förordningen den 21 maj 1954 (nr 269)

om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning,

6)

förordning angående ändring i förordningen den 29 augusti 1958

(nr 460) om sjukhjälp i vissa fall åt svenska medborgare, som icke äro bosatta i riket

och

7)

reglemente angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder,

dels

för sin del fatta principiellt beslut om att bolag, som avses i 1 § lagen

om yrkesskadeförsäkring, icke efter utgången av år 1965 skall äga meddela försäkring enligt nämnda lag;

dels

godtaga de av departementschefen vid ärendets behandling i stats­

rådet den 17 februari 1961 angivna riktlinjerna för den framtida ordningen för handläggning inom de allmänna sjukkassorna av ärenden rörande folk­ pension och allmän tilläggspension m. m.;

dels

godkänna att riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen från

och med den 1 juli 1961 skall sammanslås till ett ämbetsverk, kallat riks­ försäkringsverket ;

dels

bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa den personalförteckning för

försäkringsdomstolen, som föranledes av vad departementschefen förordat,

dels

fastställa följande avlöningsstat för försäkringsdomstolen, att till-

lämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1961/62:

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

1

.

2

.

3. 4. 5.

Avlöningsstat

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,

förslagsvis

...............................................................................................

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal................................ Rörligt tillägg,

förslagsvis

..................................................................

Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis

192 200

70 000 195 000

67 300

4 500

Summa kronor 529 000;

dels

till

Försäkringsdomstolen: Avlöningar

för budgetåret 1961/62 anvisa

ett förslagsanslag av 529 000 kronor;

dels

till

Försäkringsdomstolen: Omkostnader

för budgetåret 1961/62 an­

visa ett förslagsanslag av 102 000 kronor;

dels

bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteck­

ningen för försäkringsrådet, som föranledes av vad departementschefen förordat;

dels

fastställa följande avlöningsstat för försäkringsrådet, att tillämpas

tills vidare fr. o. m. budgetåret 1961/62:

285

Kungl. Maj:ts proposition nr bo år 1961

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis

....................... 310 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,

förslagsvis

............................................................................................... 76 300

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ........................... 147 000

4. Rörligt tillägg,

förslagsvis

.................................................................. 137 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis

. . . . 9 700

Summa kronor 680 000;

dels

till

Försäkringsrådet: Avlöningar

för budgetåret 1961/62 anvisa ett

förslagsanslag av 680 000 kronor;

dels

till

Försäkringsrådet: Omkostnader

för budgetåret 1961/62 anvisa ett

förslagsanslag av 32 000 kronor;

dels

bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa den personalförteckning för

riksförsäkringsverket, som föranledes av vad departementschefen förordat;

dels

bemyndiga Kungl. Maj :t att förordna om förande på övergångsstat av

ordinarie tjänster i riksförsäkringsanstalten eller pensionsstyrelsen, vilkas innehavare icke kan beredas ordinarie tjänst i riksförsäkringsverket, och i övrigt vidtaga erforderliga övergångsåtgärder i anledning av omorganisa­ tionen ;

dels

fastställa följande avlöningsstat för riksförsäkringsverket, att till-

lämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1961/62:

Avlöningsstat

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis

................... 5 490 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,

förslagsvis

.......................................................................... 190 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis

.... 7 890 000

4. Rörligt tillägg,

förslagsvis

............................................................. 3 892 000

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter,

förslagsvis

268 000

Summa kronor 17 730 000;

Särskilda uppbörds medel:

Ersättning från allmänna pensionsfonden .................................... 2 500 000

Nettoutgift kronor 15 230 000;

dels

till

Riksförsäkringsverket: Avlöningar

för budgetåret 1961/62 anvisa

ett förslagsanslag av 15 230 000 kronor;

dels

till

Riksförsäkringsverket: Omkostnader

för budgetåret 1961/62 an­

visa ett förslagsanslag av 3 632 000 kronor;

dels ock

till

Riksförsäkringsverket: Ortsombud

för budgetåret 1961/452

anvisa ett förslagsanslag av 635 000 kronor.

286

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj.ts proposition nr

45

år 1961

Ur protokollet:

Bengt Wilhelmsson

Kungi. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

287

BILAGA A

Riksförsäkringsverkets personal

Fördelning på byråer m. m.

Befattning

Löne­

grad

Riksför-

säkr.verket

Nuv. riksförs.

anst.

Nuv.

pens.styrelser

Föränd­

ring

Anmärkning

Generaldirektör........

B

6

1 1

1

---

1

Överdirektör..............

B 5

1

+

1

Avdelningschef..........

B 3

2

+

2

4

1

1

+

2

Kanslibyrån

Byråchef....................

B 1

1

1 1

—

1

Motsvarar delar av

Byrådirektör............

A 24

2

1

+

1

nuvarande administ-

Förste byråsekre-

rativa byrån hos riks-

tcrare..........................

A 23

1

—

1

försäkringsanstalten

Kamrerare.................

A 23

1

—

1

samt av kanslibyrån

Förste byråsekre-

och fond- och kameral-

terare..........................

A 21

1

+

1

byrån hos pensions-

Kamrerare.................

A 21

1

1

_

styrelsen

Amanuens/byråsekreterare......................

A 15/19

3

2 2

—

1

Bokhållare.................

A 15

1

—

1

Förste kontorsskrivare......................

A 15

2 1

+

1

Förste biblioteksassistent..................

A 13

1

+

1

Kassör........................

A 13

1

1

1

—

1

Kanslist....................

A 9/13

1

+

1

Förste kansliskrivare

A 12

1

---

1

Materialförvaltare. . .

A 12

2

1

1

Kansliskrivare........... A 10

4

2

2

Kontorist...................

A 9

6

3

3

Maskinist...................

A 9

2

1 1

Postexpeditionsföreståndare.....................

A 9

1 1

Förste expeditionsvakt............................

A

8

6

4

2

Expeditionsvakt ....

A 7

28

20 8

Kanslibiträde............ A 7

7

3 4

Biträde i reglerad befordringsgång............

A 1/5 16

8 8

—

85 50

37 —

2

Lagbyrån

Byråchef....................

B 1

1

1

_

Motsvarar delar av

Byrådirektör............

A 26

2

1

+

1

nuvarande administ-

Byrådirektör..............

A 24

1

1

rativa byrån samt för-

Förste byråsekre-

säkringspliktssektio-

terare..........................

A 23

3

2

1

—

nen inom pensionsför-

Förste byråsekre-

säkringsbyrån hos

terare..........................

A 21

2

2

—

riksförsäkringsanstal-

Amanuens/byråsekre-

ten samt delar av kans-

terarc ........................

A 15/19

2 2

—

libyrån och fond- och

körste kontorsskri-

kameralbyrån hos

vare.............................

A 15

1

1

— pensionsstyrelsen

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

Befattning

Löne­

grad

Riksför-

säkr.-

verket

Nuv. riksförs.-

anst.

Nuv.

pens.styrelsen

Föränd­

ring

Anmärkning

Kansliskrivare...........

A 10

1

1

—

Kanslibiträde............

A 7

2

1

1

—

Biträde i reglerad befordringsgång............

Al/5

2

1 1

—

17

11

5

+ 1

Titlsynsbyrän

Motsvarar helt nuva-

Byråchef....................

B 1

1

1

—

rande första sjukför-

Byrådirektör............. A 26

1

1

—

säkringsbyrån hos

Byrådirektör............ A 24

2 2

—

riksförsäkringsanstal-

Förste byråsekre-

ten

terare.......................... A 23

3

3

—

Förste byråsekreterare..........................

A 21

6 6

—

Amanuens/byråsekreterare..........................

A 15/19

2 2

—

Förste kontorsskrivare.............................

A 15

1

1

—

K ontorsskri vare........

A 13

2 2

—

Kansliskrivare...........

A 10

4

4

—

Kontorist...................

A 9

2 2

—

Kanslibiträde............

A 7

7

7

—

Biträde i reglerad befordringsgång............ A 1/5

16 16

—

47 47

—

Organisationssektionen

Byrådirektör.............

A 26

1

+ 1

Förste byråsekreterare

...................................................

A 23

1 1

—

Kontorist................... A 9

1

+ 1

3

1

+ 2

Augiftsbyrån

Motsvarar helt nuva-

Byråchef....................

B 1

1

1

—

rande avgiftsbyrån

Byrådirektör..............

A 26

1

1

—

hos riksförsäkringsan-

Byrådirektör.............. A 24

3 3

—

stalten

Förste aktuarie........ A 23

1 1

—

Förste byråsekreterare

...................................................

A 23

2

2

—

Förste revisor.......... A 23

1 1

—

Förste aktuarie . . .. A 21

1 1

—

Förste byråingenjör . A 21

2 2

—

Förste byråsekreterare..........................

A 21

8 8

—

Förste revisor........... A 21

2

2

—

Amanuens/byråsekreterare

..............................................

A 15/19

6

6

—

Assistent....................

A 17

1

1

—

Förste kontorsskrivare

.......................................................

A 15

6 6

—

Assistent

.......................................

A 13

1

1

—

Kontorsskrivare........

A 13

3

3

—

Förste kansliskrivare

A 12

12

12

—

Kansliskrivare.........

A 10

3

3

—

Maskinoperatör.... A 9

1

1

—

Kontorist................

A 9

38

38

Kungl. Maj:ts proposition nr

45

år 1961

289

Befattning

Löne­

grad

Biksför-

säkr.-

verket

Nuv. riksförs.-

anst.

Nuv.

pens.styrelsen

Föränd­

ring

Anmärkning

Maskinoperatör......... A 7

2 2

Kanslibiträde............ A 7

20 20

—

Biträde i reglerad befordringsgång............

A 1/5 58 58

—

173 173

—

Utbelalningsbyrån

Motsvarar nuvarande

Byråchef.................... B 1

1

1

—

försäkringsbyrån hos

Byrådirektör.............. A 26

1

+ 1

pensionsstyrelsen

Byrådirektör............ A 24

1

1 — (med undantag av sta-

Förste byråsekre-

tistiksektionen samt

terare..........................

A 23

1

2 — 1

avdelningen för frivil-

Förste revisor...........

A 23

1

+ 1

iig pensionsförsäkring)

Förste byråsekre-

samt utbetalningsav-

terare ........................ A 21

1

1

— delningen och regis-

Förste revisor.......... A 21

—

1

— 1 teravdelningen inom

Bvråassistent............ A 19

1

1 —

kanslibyrån

Byråingenjör............

A 19

1

1

—

Amanuens/byråsekreterare ......................... A 15/19

5

5

—

Assistent....................

A 15

1

+ 1

Förste kontorsskrivare............................. A 15

2

1

+ 1

Kontorsskrivare........ A 13

1

1

—

Tjänsteman...............

A 13

—

1 — 1

Förste kansliskrivare. A 12

16

7 + 9

Förste maskinoperatör...............................

A 12

2

2

—

Kansli skrivare.......... A 10

8

9 — 1

Maskinoperatör.........

A 10

5

5

—

Maskinoperatör......... A 9

7

7

—

Kontorist................... A 9

18

17

+ 1

Maskinoperatör......... A 7

15

14

+ 1

Tjänsteman............... A 7

—

1 — 1

Kanslibiträde............ A 7

44

48 — 4

Biträde i reglerad befordringsgång............ A 1/5

183

189 — 6

315

315

—

Matematisk-statistiska

Motsvarar nuvarande

byrån

försäkringsmatema-

Byråchef.................... B 1

1 1

—

tiska och statistiska

Byrådirektör.............. A 26

2

1

+ 1

byrån hos riksförsäk-

Byrådirektör.............. A 24

2 1

+ 1

ringsanstalten samt

Förste aktuarie......... A 23

2 3 2 — 3 delar av pensionssty-

Förste byråingenjör. A 23

1

1

-- -

relscns försäkrings-

Förste aktuarie........ A 21

3 3

—

byrå (ärenden rörande

Amanuens/byråsekrestatistik samt frivillig terare/aktuarie.......... A 15/19

3 2 3 — 2 pensionsförsäkring)

Förste kontorsskrivare............................. A 15

1

1

—

Kontorsskrivare........ A 13

1

1

—

Förste kansliskrivare A 12

2

2

—

Kansliskrivare.......... A 10

2

2

—

Kontorist.................. A 9

14

13 1

—

Kanslibiträde............ A 7

16

13

3

—

Biträde i reglerad befordringsgång............

A 1/5 34 34 5 — 5

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

Befattning

Löne­

grad

Riksför-

säkr.-

verket

Nuv. riksförs.-

anst.

Nuv.

pens.styrelsen

Föränd­

ring

Anmärkning

Första skaderegle-

Motsvarar helt första

ringsbyrån

skaderegleringsbyrån

Byråchef.................... B 1

1 1

— hos riksförsäkrings-

Byrådirektör.............. A 24

3 3

— anstalten

Förste byråsekreterare..........................

A 23

3 3

—

Förste byråsekreterare.......................... A 21

9 9

—

Amanuens/byråsekreterare.......................... A 15/19

6 6

—

Förste kontorsskrivare............................. A 15

3 3

—

Kontorsskrivare........ A 13

5 5

—

Kansliskrivare........... A 10

2 2

—

Kontorist................... A 9

4

4

—

Kanslibiträde............ A 7

10 10

—

Biträde i reglerad befordringsgång.......... A 1/5

32 32

—

78 78

—

Andra skaderegle-

Motsvarar helt andra

ringsbyrån

skaderegleringsbyrån

Byråchef....................

B 1

1

1

— hos riksförsäkrings-

Byrådirektör..............

A 24

1

1

—

anstalten

Förste byråsekreterare.......................... A 23

3 3

—

Förste byråsekreterare..........................

A 21

8

8

—

Amanuens/byråsekreterare.......................... A 15/19 3 3

—

Förste kontorsskrivare............................. A 15

2 2

—

Kontorsskrivare........ A 13

2 2

—

Kansliskrivare........... A 10

2

2

—

Kontorist................... A 9

3 3

—

Kanslibiträde............ A7

5 5

—

Biträde i reglerad befordringsgång............

A 1/5 22 22

—

52 52

—

Allmänna byrån

Motsvarar nuvarande

Byråchef.................... B 1

1

1 — sjukvårdsbyrån hos

Byrådirektör.............

A 24

3

3 — pensionsstyrelsen

Förste byråsekreterare..........................

A 23

8

8

—

Förste byråsekreterare.......................... A 21

4

4

—

Amanuens/byråsekreterare.......................... A 15/19 2

2

—

Förste kontorsskrivare............................. A 15

1

1

—

Kontorsskrivare........ A 13

5

5

—

Förste kansliskrivare A 12

1

1

—

Kansliskrivare..........

A 10

1

1

—

Kontorist.................. A 9

7

7

—

Kanslibiträde............ A 7

9

9

—

Biträde i reglerad befordringsgång............

A 1/5

26

26

—

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

291

Befattning

Löne­

grad

Riksför-

säkr.-

verket

Nuv. riksförs.

anst.

Nuv.

pens.styrelsen

Föränd­

ring

B 1

1

1

A 26

1

+ 1

A 24

1

2 — 1

A 23

4

3

+ 1

A 21

4

5 — 1

A15/19

2

2

A 13

3

3

A 10

1

1

A 9

2

2

A 7

7

7

—

A 1/5

8

8

____

34

34

—

B 1

1

1

A 26

1

+ 1

A 24

4

5

— 1

A 23

6

4

+ 2

A 21

1 3

— 2

A 15/19

2

2

A 7

1

1

—

A 1/5

2

2

—

18 |

18

1 -

Anmärkning

Första besvärsbyrån

Byråchef................ Byrådirektör........ Byrådirektör.......... Förste byråsekre­ terare........................ Förste byråsekre­ terare........................ Amanuens/byråsekre­ terare...................... Kontorsskrivare... Kansliskrivare.... Kontorist............... Kanslibiträde........ Biträde i reglerad befordringsgång........

Andra besvärsbyrån

Byråchef.................... Byrådirektör............ Byrådirektör.............. Förste byråsekre­ terare........................... Förste byråsekre­ terare.......................... Amanuens/byråsekre­ terare .......................... Kanslibiträde............ Biträde i reglerad befordringsgång............

Motsvarar nuvarande granskningsbyrån hos pensionsstyrelsen

Motsvarar nuvarande andra sjukförsäkringsbyrån hos riksförsäkringsanstalten

BILAGA B

Riksförsäkringsverkets personal

Fördelning på lönegrad och anställningsform

Löne­

grad

Riksförsäkringsverket

Nuvarande riksför-

säkringsanstalten

Nuvarande

pensionsstyrelsen

Förändring

Befattning

Bp, Bo

Ao

Be/Ae Ag

Sum­

ma

Bp, Bo

Ao

Be/Ae Ag

Sum­

ma

Bp, Bo

Ao

Be/Ae Ag

Sum­

ma

Bp, Bo

Ao

Be/Ae

Ag

Sum­

ma

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

ii

12

13

14

15

16

17

18

B 6

1

1

1

_

1

i

—

—

1

— 1

—

—

— 1

B 5

1

__

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

+ 1

+ 2

+ 1

B 3

2

__

—

2

—

—

—

—

—

—

—

—

+ 2

+ 2

+ 2

— 1

+ 6

B 1

8

3

—

11

6

1

—

7

5

—

—

5

— 3

+ 4

+ 1

A 26

5

4

1

10

1

2

1

4

—

—

—

—

A 24

8

14

1

23

2

13

1

16

5

2

—

7

--- 1

A 23

1

2

—

3

1

3

—

4

2

—

—

2

— 2

--- 1

Förste byråingenjör.........

Förste byråsekreterare. . .

A 23

A 23

A 23

1

24

10

—

1

34

1

10

1

9

—

1

19

1

14

—

—

14

—i

+ 1

+ 1

—

+ 1

— 1

+ 1

A 23

__

1

1

2

—

—

1

1

—

—

—

—

—

A 21

3

_

1

4

3

—

1

4

—

—

—

—

—

Förste byråingenjör.........

Förste byråsekreterare. ..

A 21

A 21

A 21

2

34

1

9

1

2

44

1

2

29

6

1

2

36

7

1

3

—

10

1

— 2

—

—

— 2

— 1

A 21

__

2

—

2

—

2

—

2

—

1

—

1

—

--- 1

A 19

1

__

—

1

—

—

—

—

1

—

—

1

—

'

A 19

1

—

1

—

—

—

—

—

1

—

1

Amanuens/byråsekretera-

A 15/

19

8

28

36

5

20

__

25

3

11

—

14

—

— 3

—

— 3

A 17

__

1

—

1

—

1

—

1

—

—

—

—

+ 1

+ 1

A 15

__

1

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

— 1

+ 2

A 15

_

__

—

—

—

—

—

—

1

—

—

1

Förste kontorsskrivare. ..

Förste biblioteksassistent

A 15

A 13

12

7

1

—

19

1

9

6

—

15

1

1

—

2

+ 1

—

+

*

+ 1

29

2

K

u

n

g l.

M

a

j.

ts

p

ro

p

o

sit

io n

n r

4 5

å r

1

9

6

1

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

Kassör................................

A 13

1

1

1

1

1

1

— 1

— 1

Assistent............................

A 13

—

1

—

1

—

1

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

Kontorsskrivare................

A 13

17

5

—

22

10

3

—

13

7

2

—

9

—

—

—

—

Tjänsteman.......................

A 13

—

—

—

—

—

—

—

■--

1

—

1

—

— 1

—

— 1

Kanslist............................ A 9/13

—

1

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

+ 1

—

+ 1

Förste kansliskrivare. . ..

A 12

5

23

3

31

—

9

3

12

2

9

—

11

+ 3

+ 5

—

+ 8

Materialförvaltare............

A 12

2

—

—

2

1

—

—

1

1

—

—

1

—

—

—

Förste maskinoperatör...

A 12

—

2

—

2

—

—

—

—

—

2

—

2

—

—

—

—

Kansliskrivare...................

A 10

10

18

—

28

7

8

—

15

3

11

—

14

—

— 1

—

— 1

Maskinoperatör.................

A 10

—

5

—

5

—

—

—

—

—

5

—

5

—

—

—

—

Maskinoperatör.................

A 9

—

8

—

8

—

1

—

1

—

7

—

7

—

—

—

—

Kontorist...........................

A 9

22

65

8

95

10

45

8

63

12

18

—

30

—

+ 2

—

+ 2

Maskinist...........................

A 9

2

—

—

2

1

—

—

1

1

—

—

1

—

—

Postexp.föreståndare ....

A 9

1

—

—

1

1

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

Förste exp.vakt................

A 8

3

3

—

6

1

3

—

4

2

—

—

2

—

—

—

—

Expeditionsvakt..............

A 7

14

14

—

28

10

10

—

20

4

4

—

8

—

—

—

—

Maskinoperatör.................

A 7

—

17

—

17

—

2

—

2

—

14

—

14

—

+ 1

—

+ 1

Tjänsteman.......................

A 7

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

—

1

—

— 1

---

— 1

Kanslibiträde....................

Biträde i reglerad beford-

ringsgång......................

Summa

A 7

Al/5

52

76

128

399

978

27

33

60

173

507

25

47

72

237

476

— 4

— 4

— 11

— 5

K

u

n

g l.

M

a

j.t s

p

ro

p

o

sit

io n

n

r

45år

1

9

6

1

29

3

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionen

......................................................................................................... 1

Förslag till lag angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring ......... 5 Förslag till lag angående ändring i lagen om moderskapshjälp ................ 33 Förslaget till lag om överflyttande på riksförsäkringsverket av de uppgifter

och befogenheter, som tillkomma riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen ......................................................................................................... 34 Förslag till lag om försäkringsdomstol............................................................. 35 Förslag till lag angaende ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring ............. 40 Förslag till lag om besvär över försäkringsrådets beslut ............................... 42 Förslag till lag angående ändring i lagen om försäkring för allmän till-

läggspension ................................................................................................. 43 Förslag till förordning om ändring i förordningen angående beräkning

av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tillläggspension ................................................................................................. 47 Förslag till förordning om ändring i förordningen angående uppbörd av

avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m........ 50 Förslag till lag angående ändring i lagen om folkpensionering.................... 52 Förslag till lag angående ändring i lagen om ersättning åt smittbärare .... 56 Förslag till förordning angående ändring i förordningen om skyldighet

för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning.................... 58 Förslag till förordning angående ändring i förordningen om sjukhjälp i

vissa fall åt svenska medborgare, som icke äro bosatta i riket.................. 60 Förslag till reglemente angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets

fonder ............................................................................................................ 62

Utdrag av statsrådsprotokollet den 17 februari 1961

....................................... 66

Gällande bestämmelser ...................................................................................... 67

Sjukförsäkringen m. m...................................................................................... 67 Folkpensioneringen n.. m.................................................................................. 73 Tilläggspensioneringen m. m............................................................................ 77 Yrkesskadeförsäkringen m. m........................................................................... 81 Samordningsbestämmelser ............................................................................... 83 Organisationsfrågor .............................................................................................. 84

Administrationsnämndens förslag ................................................................ 84

Allmänt ......................................................................................................... 84 Den lokala organisationen ........................................................................... 85 Centraladministrationen ................................................................................. 104 Socialförsäkringens högsta prövningsinstans m. m..................................... 124 Kostnadsfrågor m. m........................................................................................ 135

Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1961

295

m.

Yttranden ......................................

Allmänt .............................................. Den lokala organisationen ................................ Centraladministrationen ................................ Socialförsäkringens högsta prövningsinstans m. Kostnadsfrågor m. m.............................. Departementschefen ..................................

Allmänt .......................................... Den lokala organisationen ................................. Centraladministrationen .................................... Socialförsäkringens högsta prövningsinstans m. Kostnadsfrågor m. m............................................

Pensionsgrundande inkomst ....................................

Departementschefen...................................... Specialmotivering..............................................

Förslaget till lag angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring Förslaget till lag angående ändring i lagen om moderskapshjälp Förslaget till lag om överflyttande på riksförsäkringsverket av de uppgifter

och befogenheter, som tillkomma riksförsäkringsanstalten och pensions- styrelsen ............................................................................ 232

m.

Sid.

138 138 141 159 171 181 183 183 188 199 203 214 217 217 223 224 232

232 236 237

237

Förslaget till lag om försäkringsdomstol.............................................. Förslaget till lag angående ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring Förslaget till lag om besvär över försäkringsrådets beslut Förslaget till lag angående ändring i lagen om försäkring för allmän till-

läggspension ............................................................................ Förslaget till förordning om ändring i förordningen angående beräkning av

pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän till- läggspension ............................................................................................ 238 Förslaget till förordning om ändring i förordningen angående uppbörd av

avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.........239 Förslaget till lag angående ändring i lagen om folkpensionering ............. 239 Förslaget till lag angående ändring i lagen om ersättning åt smittbärare . . 242 Förslaget till förordning angående ändring i förordningen om skyldighet för

arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning .............................242 Förslaget till förordning angående ändring i förordningen om sjukhjälp i

vissa fall åt svenska medborgare, som icke äro bosatta i riket ............. 242 Förslaget till reglemente angaende förvaltningen av riksförsäkringsverkets

fonder ................................................................................ 2^3

Departementschefens hemställan ...................................................................

245

Bilaga, förslag till lag om försäkringsdomstol .................................................... 246

Lagrådets yttrande

.............................................................

....... 250

Utdrag av statsrådsprotokollet den 11 mars 1961

De av lagrådet granskade lagförslagen.............

Departementschefen .................................... Organisations- och anslagsfrågor m. m.............

257 258 258 259

296

Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1961

Sid.

Myndigheternas anslagsframställningar m. m............................................... Departementschefen ......................................................................................

Inledning .....................................................................••••••;............... • Finansieringen av socialförsäkringens centrala administration och för-

säkringsdomstolen .................................................................................. Försäkringsrådet: Avlöningar ................................................................... Försäkringsrådet: Omkostnader ............................................................... Riksförsäkringsverket: Avlöningar ........................................................... Riksförsäkringsverket: Omkostnader ....................................................... Riksförsäkringsverket: Ortsombud ........................................................... Försäkringsdomstolen: Avlöningar ........................................................... Försäkringsdomstolen: Omkostnader .......................................................

Departementschefens hemställan ................................................................... Rilaga A: riksförsäkringsverkets personal, fördelning på byråer m. m.

259 270 270

272 272 272 279 281 282 283

Bilaga B: riksförsäkringsverkets personal, fördelning på lönegrad och an­

ställningsform .............................................................................................

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SI

009429