Prop. 1965:46

('med förslag till vissa kreditgarantier åt svensk varvsindustri, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr A6 år 1965

1

Nr 46

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till vissa

kreditgarantier åt svensk varvsindustri, m. m.; given Stockholms slott den 26 februari 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi­ falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag dels om fortsatt finansieringshjälp åt svensk varvsindustri, dels om visst kapitaltillskott till Uddevallavarvet aktie­ bolag.

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt.

Nr 46

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1965

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 februari 1965.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Nilsson,

statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Etter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om

fortsatt finan­

sieringshjälp åt svensk varvsindustri, m. m.,

samt anför.

I prop. 1963: 28 lämnade jag en redogörelse för den dåvarande situationen inom varvsindustrin. Av redogörelsen framgick att beställningar som varven vid den tidpunkten kunde erhålla regelmässigt inte gav täckning för varvens kostnader. Därtill kom att beställarna krävde allt större och längre krediter och att konkurrensen beträffande kreditgivningen ökade. Sålunda var kre­ diter av 80 % över åtta år inte längre ovanliga och kravet på krediter tende­ rade att stiga ytterligare. I flera länder hade man vidtagit åtgärder i syfte att stödja den egna varvsindustrin. Den internationella konkurrensen hade skärpts genom de subventioner som lämnades varvsföretag inom vissa län­ der.

Då de kontrakt som tecknades i regel var direkt förlustbringande för var­ ven bedömde dessa ofta möjligheten att erhålla exportkreditgarantier såsom alltför kostsam. Jag konstaterade vidare att beställningarna inom varvsindu­ strin och de krediter som där måste lämnas avsåg belopp, som var av en helt annan storleksordning än inom andra exportföretag och att konkurren­ sen om betalningsvillkoren var betydligt hårdare inom varvsindustrin än inom någon annan industri. Med hänsyn till dessa omständigheter och till att den svenska varvsindustrin hörde till de mest effektiva i världen och hade ett gott anseende världen över ansåg jag mig böra förorda att speciella åtgärder vidtogs för att underlätta de svenska varvens möjligheter att lämna krediter. Däremot borde, framhöll jag, några direkta subventioner inte läm­ nas varvsindustrin.

Enligt riksdagens beslut (SU 40, rskr 100) gavs de svenska varven finan­ sieringshjälp i form av statliga kreditgarantier på 400 milj. kr. Därutöver beviljades vissa kreditgarantier på sammanlagt 150 milj. kr. för finansie­

3

ringen av verksamheten vid Uddevallavarvet aktiebolag. Till de speciella för­

hållandena vid sistnämnda varv skall jag återkomma i det följande.

Kreditgarantierna till varvsindustrin begränsades till att avse bidrag ti 1

finansiering dels av varvens per den 31 december 1962 utelöpande nybygg-

nadskrediter, dels av krediter hänförliga till varvens vid nämnda tidpunkt

inneliggande orderstock. Kreditgarantierna har en löptid av högst tio år i

varje enskilt fall. Det står varven fritt att välja kreditinstitut for belåningen

för att erhålla förmånligaste räntevillkor. Garantierna fördelades av Kungl.

Maj :t efter förslag av Sveriges varvsindustriförening. Vissa föreskrifter be­

träffande säkerheter in. m. bar lämnats av Kungl. Maj :t i brev till riks-

oäldskontoret (SFS 1963: 56). Säkerheten skall normalt utgöras av inteck­

ning i fartyget inom ramen för det avtalade priset. Garantierna har hittills

utnyttjats med ca 200 milj. kr. I inte oväsentlig utsträckning har garan­

tierna utnyttjats för lån i utlandet.

Den redogörelse för läget inom varvsindustrin som jag lämnade år 1963

gäller i allt väsentligt även för dagens situation. Lågkonjunkturen för sjö­

farten får allt större inverkan på varvsindustrin. Man kan inte i dag forut­

säga när efterfrågan på nybyggt tonnage kommer att motsvara varvens pro­

duktionskapacitet. Därtill kommer att varvsindustrin i världen utbyggs i

snabb takt. Visserligen har de svenska varven kunnat inte bara bibehålla

utan även t. o. m. något öka sin andel av världsproduktionen men de kon­

trakt som tecknats har ofta skett till priser, som ligger under lönsamhets-

gränsen, och i förening med mycket betungande kreditåtaganden. Alltjam

stödjer olika länder den egna varvsindustrin och tendenserna pekar snarast

på ökade subventioner. Den finansieringshjälp som lämnats den svenska

varvsindustrin måste därför fortsätta om denna industri skall kunna havda

sig i den internationella konkurrensen.

Jag anser mig således med hänsyn till den svenska varvsindustrins be-

tydelse från sysselsättnings- och exportsynpunkt böra förorda att den finan­

sieringshjälp i form av statliga kreditgarantier till varvsindustrin som be­

slöts år 1963 utökas med 500 milj. kr.

För att öka varvens möjligheter att använda garantierna tor upplåning

på den svenska kapitalmarknaden bör de nya garantierna ges en löptid av

högst 15 år. Detta får emellertid inte medföra att löptiden for de krediter

som finansieras genom garantierna blir längre än hittills.

De nya garantierna bör avse dels varvens per den 31 december 1964 ute­

löpande nybyggnadskrediter samt krediter hänförliga till varvens vid sam­

ma tidpunkt inneliggande orderstock, dels krediter hanforliga till under

åren 1965__1966 tecknade nybyggnadskontrakt avseende för vart och ett av

åren högst det antal bruttoregisterton som motsvarar medeltalet av pro­

duktionen hos respektive varv under åren 1962—1964. Beträffande sist­

nämnda krediter bör vidare gälla att kredittid och kreditbelopp mte får

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1965

4

överstiga vad som under åren 1962—1964 varit normalt beträffande var­ vens nybyggnadskontrahering.

De generella garantier på sammanlagt 400 milj. kr. som beslöts år 1963 bor — i den mån de ännu inte tagits i anspråk — få utnyttjas under sam­ ma betingelser som de nya garantierna. Löptiden bör även för dessa garan­ tier sättas till 15 år.

Förlustriskerna för staten på grund av kreditgarantierna torde i regel vara obetydliga. För att förlustrisk skall uppkomma för staten måste säkerhe­ ten bil värdelös, det berörda rederiet bli oförmöget att fullgöra sina förplik­ telser samt slutligen varvet bli oförmöget att fullgöra sina förpliktelser. I törsta hand är det varvsföretaget som tar alla risker, som kan vara förknip­ pade med lämnade krediter.

Kungl. Maj :t bör äga utfärda erforderliga föreskrifter beträffande kredit­ garantierna. Fördelningen av garantierna bör ske i samråd med Sveriges varvsindustriförening.

Jag vill understryka att vad jag nu föreslagit givetvis inte innebär någon minskning av statsmakternas strävanden att genom internationella över­ enskommelser begränsa kreditkonkurrensen på fartygsproduktionens om- Jåde- Skulle en sådan överenskommelse komma till stånd och bli effektivt verkande kommer självfallet tillämpningen av de föreslagna garantimöjlig- beterna att anpassas därefter.

Såsom jag framhöll år 1963 bör det inte heller nu ifrågakomma att läm­ na varven några direkta subventioner. Det kan under en övergångstid vara försvarbart både från företags- och samhällsekonomisk synpunkt att upp- ratthalla produktion som ligger under lönsamhetsgränsen. Skulle rådande varvskonjunktur bli bestående på längre sikt torde det bli ofrånkomligt för ' arven att i ökad utsträckning inrikta sin verksamhet på andra produkter vdket för övrigt delvis redan sker. För att skärpa kostnadsmedvetandet och bevara incitamenten till rationaliseringar och produktionsomläggning bör statsmakterna — som även framhållits från industrihåll — undvika att ge­ nom subventioner helt eller delvis kompensera uppkommande förluster.

Jag övergår nu till att behandla vissa åtgärder beträffande

Uddevallavar-

vet aktiebolag.

För Uddevallavarvets del är läget delvis ett annat än för de svenska stor­ varven i övrigt. Uddevallavarvet är relativt nytt och har därför inte kunnat skapa de reserver, som gör att de äldre varven kan överleva en förlustpe­ riod. Som redan nämnts har de kontrakt som de svenska varven tecknat ef­ ter år 1962 varit synnerligen oförmånliga för varven. De avtalade priserna har inte gett varven täckning för deras kostnader. De förluster, som föror­ sakas av hittills tecknade kontrakt, svarar för Uddevallavarvets del i stort sett mot förefintliga reserver. Inneliggande order garanterar i huvudsak

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1965

5

sysselsättningen vid varvet till utgången av år 1966. Om nya order inte tas kommer sysselsättningen att successivt upphöra under första halvåret 1967. För att sysselsättningen efter 1966 skall tryggas måste nya kontrakt tecknas redan under våren 1965. Med hänsyn till de ekonomiska påfrestningar, som dessa kontrakt kan antas medföra, är emellertid förutsättningen för en fort­ satt drift att aktieägarna tillskjuter ytterligare kapital. Innan jag upptar denna fråga till behandling skall jag något beröra den tidigare utvecklingen vid varvet.

Redan år 1958 stöd Uddevallavarvet inför en svårartad likviditets- och sol- venskris. Denna löstes genom medverkan dels av fyra av landets största af­ färsbanker och dels av staten i form av garantier för toppbelåningen intill ett belopp av 30 milj. kr. (prop. 1958: 118, SU 90, rskr 215). De påfrest­ ningar på varvens likviditet, som konkurrensen beträffande kreditgivning- en efter år 1957 medförde, drabbade naturligt nog Uddevallavarvet med dess svaga likvida ställning särskilt hårt och i slutet av år 1962 stod bolaget ånyo inför en likviditets- och sysselsättningskris.

I detta läge söktes kontakt med Eriksbergs mekaniska verkstad för att få till stånd ett samarbete mellan staten och nämnda bolag beträffande Udde­ vallavarvet aktiebolag. Ett förslag till avtal mellan staten och Eriksberg fö­ relädes 1963 års riksdag. Förslaget bifölls av riksdagen (prop. 1963: 28, SU 40, rskr 100). Avtalet förutsatte att staten förvärvade samtliga aktier i Ud­ devallavarvet på nominellt 8 milj. kr. från den dåvarande ägaren Gustaf B. Thordéns stiftelse för allmännyttigt ändamål. Aktiekapitalet ökades däref­ ter med 32 milj. kr., varvid staten tecknade aktier för 12 milj. kr. och Eriks­ berg för 20 milj. kr. Därjämte lämnade staten kreditgarantier dels till Ud­ devallavarvet på sammanlagt 130 milj. kr. dels till Eriksberg på 20 milj. kr. Enligt avtalet, som gäller i tio år, har Eriksberg åtagit sig att med utnytt­ jande av sina förbindelser, sin goodwill och sitt kunnande söka tillföra Uddevallavarvet nya beställningar och att rationalisera och förbilliga driften vid varvet.

Då avtalet med Eriksberg tecknades i januari 1963 kunde naturligt nog inte utvecklingen på varvsmarknaden helt överblickas. Före år 1963 hade de kontrakt som tecknats i vart fall gett varven full kostnadstäckning. Även om det i januari 1963 stöd klart att nya kontrakt skulle innebära förluster för varven var det dock svårt att bedöma kapitalbehovet på längre sikt. I av­ talet intogs därför en bestämmelse av innebörd att — i den mån det på grund av förluster i Uddevallavarvet befanns lämpligt öka bolagets aktie­ kapital (eventuellt efter nedsättning av tidigare kapital för förlusttäckning) __ skulle staten och Eriksberg teckna och inbetala hälften vardera av de nyemitterade aktierna.

Såsom redan framhållits står man nu inför nödvändigheten att ånyo till­ skjuta kapital till Uddevallavarvet om sysselsättningen vid varvet skall kun­

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1965

6

na tryggas. Enligt avtalet kan Eriksberg påkalla att staten efter tioårspe­ riodens utgång inlöser dess aktier till lägst det nominella värdet. Det är så­ ledes staten som står förlustriskerna i Uddevallavarvet. Avtalet kan omprö­ vas sedan det varit gällande under minst två år. Innan ställning tas till frå­ gan om tillskott av nytt kapital bör varvets framtida verksamhet på nytt prövas i belysning av nu kända förhållanden på varvsmarknaden.

Jag vill då först erinra om vad jag framhöll år 1958, då den första stöd­ aktionen till Uddevallavarvet var aktuell. Uddevallavarvet sysselsätter om­ kring 4 000 personer, vilka jämte sina familjer för sin försörjning är direkt beroende av att verksamheten vid varvet upprätthålles. Härtill kommer, att ett nedläggande av varvet sannolikt skulle få omfattande återverkningar på annan företagsamhet i trakten. Det ekonomiska livet i Uddevallaorten är så­ lunda starkt beroende av varvet. Situationens allvar understryks ytterligare av det förhållandet, att ifrågavarande område sedan gammalt haft betydan­ de arbetslöshetsproblem.

Jag konstaterade år 1963 att vad sålunda anförts alltjämt ägde sin gil­ tighet. Vidare framhöll jag att det allmänna med hänsyn till den svenska varvsindustrins goodwill inte kunde undandra sig att medverka till en be­ stående lösning av problemen i samband med Uddevallavarvet. Jag erinrade även om att utvecklingen inom rederinäringen går mot allt större fartyg. De varv som kan bygga stora fartyg har därför största möjligheten att över­ leva den nuvarande krisen. Till detta slag av varv hör varvet i Uddevalla. Det framstod därför enligt min mening som berättigat att söka en lösning som möjliggjorde Uddevallavarvets fortbestånd som varv. Ett samgående med Eriksberg framstod därvid som en lämplig lösning.

Läget på varvsfronten har, som redan antytts, inte förbättrats sedan år 1963. Det är inte möjligt att i dagens läge säga när en lättnad kan inträda för den svenska varvsindustrin. Jag anser dock att man har grundad anled­ ning räkna med att de svenska storvarven skall kunna överleva krisen. Med hänsyn härtill bör förutsättningar skapas för en fortsatt varvsrörelse i Ud­ devalla. För detta talar även de tidigare omnämnda svsselsättningsförhål- landena i Uddevallaorten.

Det ligger i sakens natur att det förhållandet att varvsrörelsen i Uddevalla skall fortsätta inte får hindra att alla möjligheter tillvaratas att uppta an­ nan verksamhet samt att bedriva varvsrörelsen i sådan omfattning att ofrån­ komliga förluster begränsas i möjligaste mån. Den nuvarande kapaciteten vid varvet bör — så länge nuvarande varvskonjunktur råder — inte ut­ nyttjas maximalt. En eventuell begränsning av produktionen, som med hän­ syn till redan tecknade order inte kan bli aktuell förrän efter år 1966, bör dock ske på sådant sätt och i sådan takt att svsselsättningssvårigheter inte därigenom uppkommer i Uddevallatrakten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 46 år 1965

7

Jag återkommer nu till frågan om behovet av kapitaltillskott till Uddeval-

lavarvet och hur detta kapitaltillskott bör ske. Som redan nämnts har de

kontrakt som varvet i likhet med övriga svenska varv tecknat efter år 1962

inte gett täckning för varvets kostnader. De uppskattade förlusterna på in­

gångna, ännu ej fullgjorda fartygskontrakt svarar i stort sett mot förefint­

liga reserver. Man måste räkna med att de beställningar, som behöver tas

för att trygga önskvärd sysselsättning vid varvet under åren 1967

1968

inte heller ger kostnadstäckning. De underskott som måste redovisas på

grund av dessa beställningar motiverar ett kapitaltillskott på 40 milj. kr.

Genom kapitaltillskottet och genom den andel Uddevallavarvet erhåller

av de föreslagna nya kreditgarantierna till varvsindustrin förbättras bola­

gets likviditet. Bolaget får därigenom möjlighet att göra de investeringar

i byggnader och maskiner som är nödvändiga.

Det kapitaltillskott som nu bör tillföras Uddevallavarvet synes böra be­

gränsas till 40 milj. kr. Beträffande formen för kapitaltillskottet kan man

tänka sig olika lösningar. Som redan nämnts förutsättes i avtalet med Eriks­

berg att eventuella förluster hos Uddevallavarvet skall täckas genom ned­

sättning av aktiekapitalet, varefter detta ånyo påfylls genom nyteckning

av aktier till hälften vardera av aktieägarna. Avtalet förutsätter emellertid

att Eriksberg inte skall likviditetsmässigt belastas genom sådan nyteckning.

Detta innebär att Eriksberg på sätt skedde år 1963 skall erhålla särskilda

statliga kreditgarantier med belopp svarande mot det nytecknade aktieka­

pitalet.

Då förlustrisken hos Uddevallavarvet ligger hos staten — Eriksberg ager

som redan nämnts efter avtalstidens slut överlåta sina aktier till staten till

lägst nominella värdet — synes det mera praktiskt att erforderliga medel

tillskjutes av staten. Tillskottet bör ske på följande villkor. Staten skall äga

rätt till återbetalning av beloppet jämte sex procents årlig ränta in upp­

kommande utdelningsbar vinst för bolaget innan utdelning får ske. Träder

bolaget i likvidation innan tillskottet blivit återbetalat, skall, sedan bolagets

Övriga skulder blivit betalda, tillskottet jämte ränta återbetalas av bolagets

tillgångar, innan någon utskiftning på aktierna får äga rum. Skulle fråga

uppkomma att värdera bolagets aktier innan beloppet är återbetalat är detta

givetvis att räkna som en bolagets skuld med hela kvarstående beloppet jäm­

te ränta. Med hänsyn till nu angivna villkor för kapitaltillskottet bör me­

delsanvisningen ske under fonden för låneunderstöd.

Då någon vinst inte finns redovisad hos bolaget och inte heller kan på­

räknas uppkomma under de närmaste åren, åligger det infe bolaget att upp­

ta ersättningsanspråket bland skulderna i den årliga balansräkningen. An­

språket synes kunna redovisas inom linjen. Det tillskjutna beloppet bör i

bolagets räkenskaper upptas som en reserv för täckande av förluster.

Kungl. Maj. ts proposition nr t6 år 1965

8

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) för

Tillskott till Uddevallavarvet aktiebolag

på till-

läggsstat II till riksstaten för budgetåret 1964/65 under fon­ den för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 40 000 000 kr.,

b) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti till ett sammanlagt belopp av högst 500 000 000 kr. till svensk varvsindustri på de villkor och enligt de grunder som angivits i det föregående, samt

c) beträffande de år 1963 av riksdagen beslutade kre­ ditgarantierna godkänna de ändrade villkor och grunder som angivits i det föregående.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­ ta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Wettergren

Kungl. Maj:ts proposition nr 46 år 1965

*

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650186