Prop. 1965:51
('med anhållan om riks\xad dagens yttrande angående vissa av Internationella ar\xad betsorganisationens allmänna konferens år 1964 vid dess fyrtioåttonde sammanträde fattade beslut',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
1
Nr 51
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med anhållan om riks
dagens yttrande angående vissa av Internationella ar betsorganisationens allmänna konferens år 1964 vid dess fyrtioåttonde sammanträde fattade beslut; given Stockholms slott den 11 februari 1965.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över social ärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om riksdagens ytt rande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1964 vid dess fyrtioåttonde sammanträde fattade beslut.
GUSTAF ADOLF
Sven Aspling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen hemställs om riksdagens yttrande angående följande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) allmänna konferens ar 1964 antagna instrument, nämligen konvention (nr 120) angående hygien inom handels- och kontorsverksamhet, rekommendation (nr 120) i samma ämne, konvention (nr 121) angående förmåner vid yrkesskada, rekommendation
(nr 121) i samma ämne, konvention (nr 122) angående sysselsättningspo litik och rekommendation (nr 122) i samma ämne samt tre ändringar i ILO:s stadga avseende dels upphävande av artikel 35 i stadgan (Akt nr 1),
dels avstängning från deltagande i Internationella arbetskonferensen av stat, som av FN befunnits föra en rasdiskriminerande politik men som inte uteslutits från FN (Akt nr 2), dels uteslutning från medlemskap i ILO av stat, som uteslutits från medlemskap i FN (Akt nr 3).
Svensk ratificering av konventionerna nr 120 och nr 122 samt av Akterna nr 1 och nr 3 förordas, medan däremot ratificering av Akt nr 2 avstyrks.
Konvention nr 121 anses inte för närvarande böra ratificeras. Den bör till lika med den därtill anslutna rekommendationen nr 121 överlämnas till yrkesskadeutrcdningen.
Av de båda återstående rekommendationerna anses nr 120 ej påkalla någon åtgärd, under det att nr 122 bör beaktas vid behandlingen av de för slag som avgivits av 1960 års arbetsmarknadsutredning.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 51
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11 februari 1965.
Närvarande:
Statsministern
Erlander , statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange,
L
indholm
, K
ling
, S
koglund
, E
denman
, H
ermansson
, H
olmqvist
, A
spling
,
Palme, Sven-Eric Nilsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1964 vid dess fyrtioåttonde sammanträde fattade beslut samt anför.
Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i Ge neve.
Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonferen- sen — som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel 19 i organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess dagord ning, välja mellan två former för godtagande. Antingen skall ett sådant be slut resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratifi ceras av organisationens medlemmar, eller också skall det utmynna i en rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller annorledes men utan den bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad konvention. Därest beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell inne börd, t. ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges formen av en resolution.
Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekom mendationer vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet att underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder, som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som icke ratificerat viss konvention, skall tid efter annan till Internationella arbetsbyråns generaldirektör avge redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende på de i konven tionen behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens be stämmelser genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, ad
3
ministrativa åtgärder, kollektivavtal eller annorledes, samt ange de omstän digheter, som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventionen. Motsvarande gäller i fråga om rekommandationer med tillägg, att redovis ning skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer, som befunnits eller må befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning av
bestämmelserna i desamma.
Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med de konven tioner och rekommendationer, som beslutas av Internationella arbetsorga nisationen, har övertagits av generaldirektören för Internationella arbetsby- rån (artiklarna 20 och 21), varvid emellertid föreskrivits, att ett av de två officiella exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen konvention eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare samt att varje ratifikation av en sådan konvention skall delges Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
Internationella arbetskonferensens fyrtioåttonde sammanträde hölls i
Geneve under tiden den 17 juni—den 9 juli 1964. I sammanträdet deltog delegationer från 102 av ILO:s 110 medlemsstater jämte observatörer från fyra områden utanför moderlandet, tillsammans över 1 150 personer. So cial- eller arbetsministrar från 63 länder bevistade konferensen, bland dem jag själv. Det stora flertalet medlemsstater hade sänt fullständiga delega tioner, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud. Sve rige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.1
Dagordningen för detta konferenssammanträde omfattade följande överläggningsämnen.
i Genom Kungl. Maj :ts beslut den 21 maj och den 4 juni 1964 hade att deltaga i kon
ferensen utsetts
, ,
. . T ,,
för regeringen: såsom ombud statssekreteraren i socialdepartementet Lars-Åke Astrom och ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson samt såsom experter generaldirektören och chefen för arbetsmarknadsstyrelsen Bertil Olsson, tillika ersättare för regeringsombuden, kanslirådet Sten-Eric Heinrici, budgetsekreteraren lan Lagergren, t.f. byråchefen för lagärenden Carl Lidbom och hovrättsassessorn Axel Wallén samtliga i socialdepartementet, ordföranden och chefen för försakringsrådet, generaldirektören Yngve Samuelsson, t.f. byråchefen för lagärenden Rune Berggren och kanslirådet Olof Petersson, båda i inrikesdepartementet, samt förste byråinspektören hos arbetsmarknadsstvrelsen Ingeborg Jönsson; . ... _ __
för arbetsgivarna: såsom ombud direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Gul m. Bergenström samt såsom experter professorn Sven Forssman, docenten Karl-Olof Faxen och direktören Erik Forstadius, samtliga i nämnda förening, direktoren i försäkrings bolaget Pcnsionsgaranti, ömsesidigt, Sven Hydén, direktörerna i Svenska arbetsgivare föreningen Bengt Odcen och Lars Strängh, direktören i Handelns arbetsgivareorganisation Per Cedergren samt sekreteraren i Svenska arbetsgivareföreningen Ake Carlhammar,
för arbetstagarna: såsom ombud internationelle ombudsmannen i Landsorganisationen Bertil Bolin samt såsom experter ombudsmannen i Svenska metallindustriarbetarefor- bundet Ivar Norén, tillika ersättare för arbetstagarombudet, filosofie doktorn Rudolf Meidner, Landsorganisationen, ordföranden i Handelsanställdas förbund Erik Magnusson, ombudsmannen i Svenska gruvindustriarbetareförbundet Gunnar Andersson, juris kan didaten Bert Ahlgren och ombudsmannen Sigrid Ekendahl, båda i Landsorganisationen, samt förste sekreteraren Arne Nilstcin och sekreteraren Britt-Mane Bystcdt, bada i Ijans- temännens centralorganisation.
4
I. Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån årsredogörelse. II. Finansiella och budgetära frågor. III. Upplysningar och årsrapporter rörande medlemsstaternas tillämpning
av internationella arbetskonventioner och rekommendationer.
IV. Hygien inom handels- och kontorsverksamhet (andra behandling).
V. Förmåner vid yrkesskada (andra behandling).
VI. Sysselsättning av kvinnor med familjeansvar (första behandling). VII. Minderårigas användande i arbete under jord i gruvor av alla slag
(första behandling).
VIII. Sysselsättningspolitik med särskilt beaktande av utvecklingsländernas
sysselsättningsproblem.
IX. Upphävande av art. 35 i ILO:s stadga avseende tillämpning av konven
tioner på icke självstyrande områden. X. Deklaration om Sydafrikas apartheidpolitik. XI. Ändring i ILO:s stadga i syfte att möjliggöra uteslutning av eller
suspension från medlemskap av varje medlem i ILO, som uteslutits eller suspenderats från medlemskap i FN.
XII. Ändring i ILO:s stadga i syfte att möjliggöra för Internationella ar-
betskonferensen att från deltagande i konferensen suspendera med lem, som av FN befunnits framhärda i att föra en uppenbart rasdiskri minerande politik, t. ex. apartheid.
Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Interna tionella arbetsorganisationen avseende utgifter för år 1965; budgeten fast ställdes till 18 648 347 U. S. dollar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punkterna IV och V samt VIII, IX, XI och XII på dagordningen, är av beskaffenhet att i enlighet med artikel 19 av Internationella arbetsorganisationens stadga sko la underställas riksdagen, nämligen
1) konvention (nr 120) angående hygien inom handels- och kontorsverk samhet,
2) rekommendation (nr 120) i samma ämne, 3) konvention (nr 121) angående förmåner vid yrkesskada, 4) rekommendation (nr 121) i samma ämne, 5) konvention (nr 122) angående sysselsättningspolitik, 6) rekommendation (nr 122) i samma ämne, 7) upphävande av art. 35 i ILO:s stadga avseende tillämpning av konven tioner på icke självstyrande områden (Akt nr 1),
8) ändring i ILO.s stadga i syfte att möjliggöra för Internationella ar- betskonferensen att från deltagande i konferensen suspendera medlem, som av FN befunnits framhärda i att föra en uppenbart rasdiskriminerande po litik, t. ex. apartheid (Akt nr 2),
9) ändring i ILO.s stadga i syfte att möjliggöra uteslutning av eller suspension från medlemskap av varje medlem i ILO, som uteslutits e er suspenderats från medlemskap i FN (Akt nr 3).
Texterna på engelska och svenska till dessa internationella instrument torde få såsom bilagor (bilagorna 1-9) fogas till statsrådsprotokollet i det-
ta ärende.
En särskild bilaga (bilaga 10) med förteckning över samtliga resolutioner som antagits vid konferensen torde även få fogas till protokollet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
J
1—2. Konvention och rekommendation angående hygien inom
handels- och kontorsverksamhet
Frågan om hygien inom handels- och kontorsverksamhet har varit före mål för behandling vid två på varandra följande internationella arbetskon- ferenser. En första diskussion ägde sålunda rum vid 1963 års konferens och ledde efter ytterligare överväganden vid konferensen påföljande ar till antagande av en konvention och en rekommendation i ämnet.
Konventionen antogs av konferensen med 311 röster mot 0 och 5 nedlagda, rekommendationen med 312 röster mot 0 och 3 nedlagda.
Samtliga svenska ombud röstade för båda instrumenten.
Innehållet i konventionen och rekommendationen
Konventionen innehåller vissa regler rörande underhåll av och ren lighet i arbetslokalerna, luftväxling och ventilation, belysning, temperatur, planering av arbetsplatserna, dricksvatten, tvätt- och toalettanordningar, sittplatser, omklädningsrum, underjordiska eller fönsterlösa lokaler be svärande, osunda eller giftiga ämnen eller arbetsprocesser, buller och skak- ningar samt första hjälp vid olycksfall. Konventionen är tillämplig pa han delsföretag, institutioner och förvaltningar, i vilka arbetstagarna huvudsak ligen sysselsätts med kontorsarbete, samt avdelningar, tillhörande andra företag, institutioner eller förvaltningar än de nyss nämnda, dar arbetsta garna huvudsakligen sysselsätts med kommersiellt arbete eller kontorsar bete, i den mån de icke är underkastade bestämmelser rörande hygien i in dustri, gruvor, transportverksamhet eller jordbruk.
Konventionen lämnar utrymme för ett genomförande av dess bestämmel ser i etapper. Ratificerande land kan från tillämpning av samtliga eller vis sa av bestämmelserna utesluta kategorier av företag eller avdelningar, dar omständigheterna eller arbetsförhållandena är sådana att en tillämpning av konventionen framstår såsom olämplig.
Ratificerande stat skall antaga och vidmakthålla en lagstiftning, som ska par garantier för tillämpning av konventionens allmänna principer, samt tillse att anvisningarna i rekommendationen eller därmed likvärdiga anvis
6
ningar iakttas i den utsträckning detta är möjligt och önskvärt med hän syn till de nationella förhållandena. Den lagstiftning som erfordras för att detta syfte skall uppnås bör utformas efter samråd med vederbörande ar- betsgivar- och arbetstagarorganisationer.
Rekommendationen omfattar samma företag som konventionen men innehåller dessutom en hänvisning till företag, institutioner och förvalt ningar som tillhandahåller personliga tjänster, postverk och företag för teleförbindelser, tidnings- och förlagsverksamhet, hotell och pensionat, res tauranger, klubbar, kaféer och andra serveringsföretag, teatrar och andra nöjesföretag samt anläggningar för rekreation. I rekommendationen regle ras mera i detalj de allmänna principer som kommit till uttryck i kon ventionen. Dessutom innehåller rekommendationen anvisningar om den standard som bor eftersträvas vid planering av byggnader avsedda att ut nyttjas för handels- eller kontorsverksamhet. Rekommendationen kan bringas i tillämpning genom lagstiftning, kollektivavtal, skiljedom eller på annat av vederbörande myndighet efter samråd med de representativa or ganisationerna för berörda arbetsgivare och arbetstagare godkänt sätt.
Svenska bestämmelser
De svenska bestämmelserna i det av konventionen och rekommendationen behandlade ämnet återfinns i huvudsak i följande författningar med däri sedermera gjorda ändringar, nämligen arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1), arbetarskyddskungörelsen den 6 maj 1949 (nr 208), livsmedels- stadgan den 21 december 1951 (nr 824), hälsovårdsstadgan den 19 december 19o8 (nr 662) samt byggnadsstadgan den 30 december 1959 (nr 612) även som i anvisningar utfärdade av arbetarskyddsstyrelsen eller byggnadsstyrel-
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
Yttranden
I ärendet har yttranden inhämtats från arbetarskyddsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorga nisation (TCO) och ILO-kommittén. °
Samtliga remissorgan tillstyrker ratificering av konventionen och har ingen erinran mot rekommendationen. TCO tillägger att organisationen tol-
car konventionen så, att den också är tillämplig på offentlig verksamhet
Aroetarskyddsstyrelsen har gjort en jämförelse mellan de båda interna tionella instrumenten å ena sidan och svensk lagstiftning å den andra.
I fråga om konventionen anför styrelsen följande.
Artiklarna 1—3 (Tillämpningsområdet)
Arbetarskyddslagens tillämpningsområde, såsom det utvidgats från den 1 januari 1964, täcker konventionens. De undantag, som görs i 3 § nämnda lag beträffande arbete i arbetstagarens hem, av medlem av arbetsgivarens fa-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
min
och i arbetsgivarens hushåll torde omfattas av bestämmelserna i arti.
kel 2.
Artiklarna 4—6 (övervakning och ansvarsbestämmelser)
Enligt
47 §
arbetarskyddslagen skall tillsyn över efterlevnaden av arbetar
skydd slagen och med stöd av densamma meddelade föreskrifter utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och ledning. yr- kesinspektionens befattningshavare och kommunala tillsynsma .
Genomförandet av den nationella lagstiftningen tryggas genom att enligt arbetarskyddslagen (speciellt 53 §) föreläggande eUer forbnd fcan till^ipaa och att vid underlåtenhet att ställa sig sådant till efterrättelse straff kan
utdömas enligt samma lag (63 §).
Artikel 7
(Renlighet etc.)
Enligt arbetarskyddslagens 10 § skall på arbetsställe ordning och renlighe iakttas8 I 28 § arbetarskyddskungörelsen föreskrivs, att ordning och re ngherskall iakttas i fråga om arbetslokal och dess inredning, maskiner,
^Beträffande livsmedelsbutik föreskrivs i 11 § livsmedelsstadg*loka len och sådana redskap, förvaringskärl osv. som dar anvands skall rena och i gott skick, samt i stadgans 10 § att golv, vaggar och tak aven som bord, hyllor osv. skall vara så beskaffade, att de med lätthet kan re -
göras.
Artikel 8
(Luftväxling)
_ .
Enhet 10 § arbetarskyddslagen skall tillfredsställande luftväxling vara an ordnad” i sluten arbetslokal. I 20 § arbetarskyddskungörelsen föreskrivs, a arbetslokal skall tillföras erforderlig luftmängd på satt, som med hansyn t behovet av luftväxling i varje särskilt fall befinns lämpligast, och så att drag
såvitt möjligt undviks.
Artikel 9
(Belysning)
I 10 § arbetarskyddslagen föreskrivs, att arbete skall aga rum vid i - räcklig och tjänlig belysning. Stadgandet kompletteras genom 21 § arbetar- skyddskungörelsen om att belysningen på arbetsställe skall vara lämpligt anordnad i förhållande till varje arbetsplats. Dar dagsbelysmng icke ar til räcklig eller där sådan belysning på grund av arbetets natur eller annat sär skilt förhållande icke kan ifrågakomma, skall allt efter arbetets art an belysning finnas. Förutom allmänbelysning skall, dar så erfordras, finnas
platsbelysning.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
Artikel 10 (Temperatur)
Enligt 10 § arbetarskyddslagen skall arbete äga rum vid så lämplig vär megrad som med hänsyn till arbetets beskaffenhet och platsen för detsam ma skaligen kan påfordras. I 22 § arbetarskyddskungörelsen föreskrivs, att tjanliga anordningar skall, där så erfordras, finnas för att arbetet må kunna aga rum vid lämplig värmegrad. Härvid skall ägnas särskild uppmärksam-
ir• t6t äF Iätt eller tun^ eIler om detsamma är rörligt eller utförs stillasittande eller stillastående.
Artikel 11 (Förebyggande av ohälsa)
De aHmänna föreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa, som ?a t ' SPe™V § °Ch 11 § StyCket ai*etarskyddslagen samt i
30 §§ arbetarskyddskungörelsen, torde tillgodose vad som åsyftas i
artikel 11.
Artikel 12 (Dricksvatten)
Enligt 9 § arbetarskyddslagen skall arbetstagarna i erforderlig utsträck ning på satt som kan anses tillfredsställande med hänsyn till deras antal, på eller invid arbetsplatsen äga tillgång till dricksvatten. Stadgandet kom-M^raV\I^Karbe,arSkyddSkU”S6rc,S“- “««* driLva«e„ Tv
lämplig beskaffenhet skall vara lättillgängligt och tillhandahållas på hy gieniskt tillfredsställande sätt. 1 y
Artikel 13 (Tvätt- och toalettanordningar)
tillfred
ssril
a?etarSkyddSlagCn
Ska11 arbetstagama, på sätt som kan anses
tillfredsställande med hansyn till deras antal och fördelning på kön samt arbetets natur och varaktighet, på eller invid arbetsstället äga tillgång till tvat vatten och avträden. I 12 och 15 §§ arbetarskyddskungörelsen sägs att enlbft8 tvattvatten skall tillhandahållas vid tillräckligt antal ändamåls-
“I tT : tvattplatser och att avträden skall vara lämpligt förlagda och und y^1Skt *lllfredsstaIlande sätt anordnade. Beträffande rengöring
betarskyddskungöreisen^311'1101 °Ch t0alettCr föreskrifter 1 28 § «-
Artikel U (Sittplatser)
WJ arbetaf1kyddslagen skall arbete anordnas så, att det kan ut
föras på satt som icke ar onödigt tröttande. I 27 § arbetarskyddskungörel- sen utsågs att dar arbetet regelmässigt kan utföras i sittande Itällning utan
förh M1S IT Iamphgt anordnade sittplatser skall finnas. Om arbetsnin* sk^T elj^t|medger att arbetstaga™a tillfälligt intar sittande ställ-
g, skall de i skälig utsträckning ha tillgång till sittplatser.
9
Artikel 15 (Klädrum och torkrum)
Enligt 9 § arbetarskyddslagen skall arbetstagarna i erforderlig utsträck ning på sätt som kan anses tillfredsställande med hänsyn till deras antal och fördelning på kön samt arbetets natur och varaktighet, på eller invid arbetsplatsen, äga tillgång till lämplig plats för ombyte, förvaring och i före kommande fall torkning av kläder. Stadgandet kompletteras av 13 § arbetar- skyddskungörelsen, i vilken föreskrivs att lokal för ombyte och förvaring av kläder (klädrum) skall vara lämpligt förlagd och försedd med for anda målet erforderliga och tillfredsställande anordningar. Utrymme för torkning av kläder (torkrum) skall vara lämpligt förlagt inom eller i anslutning till
klädrum.
Beträffande rengöring och underhåll av bl. a. kläd- och torkrum finns före
skrifter i 28 § arbetarskyddskungörelsen.
Artikel 16 (Underjordiska eller fönsterlösa lokaler)
I 8 § arbetarskyddskungörelsen föreskrivs, att bergverkstad eller därmed jämförlig helt under jord förlagd arbetslokal inte får inrättas med mindre arbetarskyddsstyrelsen lämnat medgivande därtill. Som villkor for dylikt medgivande skall gälla de föreskrifter styrelsen meddelar för lokalens inrät tande. Dessa föreskrifter kan avse bl. a. golvyta, takhöjd, isolering mot fukt och kyla, belysning, luftväxling och uppvärmning. Medgivande fordras dock icke för från försvarssynpunkt betydelsefull statlig anläggning, beträffande vilken Kungl. Maj :t förordnat att den skall vara förlagd i berg eller under
jord.
Beträffande underjordisk eller fönsterlös lokal i byggnad, för vars uppfö rande krävs byggnadslov, förutsätts att, innan byggnadslovet meddelats, dy lik lokal liksom arbetslokaler i övrigt underkastas den särskilda granskning som erfordras från arbetarskyddssynpunkt.
Artikel 17 (Skydd mot skadliga ämnen m. m.)
Enligt 10 § tredje stycket arbetarskyddslagen skall lämpliga anordningar såvitt möjligt vidtas för att hindra att damm, rök, gas eller ånga sprids i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd. För att förebygga att arbetstagare skadas genom eldfarliga, explosiva, frätande, giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen skall, enligt 11 § andra stycket samma lag, sådana åtgär der vidtas, att fara härför såvitt möjligt undgås.
I 12 § arbetarskyddslagen föreskrivs att, där till vinnande av nödigt skydd mot ohälsa eller olycksfall annan åtgärd icke kan vidtas eller skäligen på fordras, personlig skyddsutrustning av lämplig beskaffenhet skall tillhanda
hållas arbetstagaren.
Lagens nu angivna stadganden kompletteras genom bestämmelser i 24 § resp. 29 och 45 §§ arbetarskyddskungörelsen.
I 25 § arbetarskyddskungörelsen föreskrivs, att vid arbete, där giftigt el-
lf Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 51
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
10
ler annat hälsofarligt ämne kommer till användning eller där arbetsförhål landena eljest kan medföra förgiftnings- eller smittofara, betryggande skyddsåtgärder skall vara vidtagna. I 42 § samma kungörelse sägs, att vid arbete, där fara för olycksfall genom gasförgiftning föreligger, skall tillses att arbetstagare, som är sysselsatt med sådant arbete, vid förgiftningsfall snarast möjligt kan erhålla erforderlig hjälp.
Artikel 18 (Buller och skakningar)
Enligt 10 § arbetarskyddslagen skall lämpliga anordningar såvitt möjligt vidtas för att hindra att arbetstagarna skadas genom att utsättas för buller, skakningar eller annan liknande olägenhet.
I 26 § arbetarskyddskungörelsen föreskrivs, att vid arbete, där arbetstaga re under längre tid är utsatt för ihållande eller med kortare tidsmellanrum regelbundet återkommande buller eller skakningar, lämpliga skyddsåtgär der såvitt möjligt skall vara vidtagna.
Artikel 19 (Första hjälp vid olycksfall)
Enligt 13 § arbetarskyddslagen skall för lämnande av första hjälpen vid olycks- eller sjukdomsfall sådana anordningar finnas, som kan anses erfor derliga med hänsyn till arbetsställets storlek och belägenhet samt arbetets be skaffenhet och de förhållanden, under vilka det bedrivs.
I 47 § arbetarskyddskungörelsen stadgas, att vid större arbetsställe skall, om förhållandena föranleda därtill, finnas förbands- eller sjukrum, där den första hjälpen vid olycks- eller sjukdomsfall kan lämnas.
Vad härefter angår rekommendationen hänvisar styrelsen till en yttrandet bilagd promemoria, varav framgår att svensk lagstiftning på prak tiskt taget var och en av de 84 punkter rekommendationen omfattar står i överensstämmelse med rekommendationen.
ILO-kommittén tillstyrker under hänvisning till den utredning, som fö- rebragts i ärendet, samt till de yttranden som avgetts av arbetsmarknads- parternas organisationer, att konventionen (nr 120) angående hygien inom handels- och kontorsverksamhet ratificeras av Sverige. Rekommendationen (nr 120) i samma ämne synes ej påkalla några åtgärder från svensk sida.
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
3— i. Konvention och rekommendation angående förmåner
vid yrkesskada
Sedan frågan om översyn av bestämmelserna i vissa tidigare av Interna tionella arbetskonferensen antagna konventioner angående förmåner vid olycksfall i arbete och vid yrkessjukdomar (nr 17 och 18 år 1925 och nr 42 år 1934) preliminärt diskuterats vid 1963 års konferens, tog man vid 1964 års konferens upp detta problem till slutlig behandling. Härvid antogs en
11
konvention och en rekommendation angående förmåner vid yrkesskada. Det
må framhållas, att Sverige ratificerat konventionerna nr 17 och nr 42, vilken
sistnämnda utgör en revision av konventionen nr 18. Anledningen till om
prövningen var att man kommit till den uppfattningen, att utvecklingen på
området efter det andra världskriget blivit sådan, att de tidigare konventio
nerna ej kunde anses motsvara nutida krav i fråga om skyddets omfattning.
Vidare ville man ha en gemensam reglering av förmånerna vid olycksfall i
arbete och vid yrkessjukdom.
De förslag till konvention som utarbetats av ett av konferensen tillsatt ut
skott antogs med viss ändring — avseende livräntenivåns höjd — av konfe
rensen med 239 röster mot 6 och 65 nedlagda. Av de svenska ombuden rösta
de regerings- och arbetstagarombuden för konventionens antagande, medan
arbetsgivarombudet nedlade sin röst.
Det förslag till rekommendation angående förmåner vid yrkesskada, som
konferensutskottet utarbetade, innefattar kompletterande bestämmelser till
konventionen och syftar till att vidga försäkringsskyddets omfattning utöver
konventionens reglering. Rekommendationen antogs av konferensen med 231
röster mot 8 och 55 nedlagda. Av de svenska ombuden röstade arbetstagar-
ombudet för rekommendationens antagande, medan regerings- och arbetsgi-
varombuden nedlade sina röster. I samband med frågans behandling i kon
ferensen gjordes från svensk sida ett uttalande av innebörd att det syntes
tveksamt om det vore lämpligt att internationellt söka låsa utvecklingen
för yrkesskadeförsäkringens del på så hög nivå som skett i rekommenda
tionen.
Under den allmänna diskussionen i konferensutskottet framhöll vissa re-
geringsdelegater att man i deras länder redan övergått eller stod i begrepp
att övergå från det traditionella systemet med en särskild, fristående yrkes
skadeförsäkring till ett allmänt försäkringssystem med täckning — vid
sjukdom eller invaliditet — av varje fall, oavsett skadans ursprung, alltså
utan hänsyn tagen till huruvida skadan har samband med arbetet eller ej.
Dessa delegater ansåg sig böra fästa uppmärksamheten på att denna över
gång — även om den generellt sett innebar betydande fördelar för de för
säkrade — kunde i vissa mindre betydelsefulla hänseenden innebära avsteg
från vad tidigare ansetts böra gälla i förmånsliänseende. Enligt dessa dele
gaters mening borde man bemöda sig om att inte för ifrågavarande med
lemsstater äventyra möjligheten att ratificera en ny konvention genom att
göra denna alltför detaljerad.
I anslutning härtill framhöll konferensutskottet som sin uppfattning att
ratifikationsinstrumentet borde erhålla sådan omfattning att varje med
lemsstat ägde fritt välja det system som staten fann mest lämpligt, under
förutsättning dock att tillförsäkrade förmåner nådde den nivå och hade den
omfattning som föreskrevs i instrumentet.
Med hänsyn till att i Sverige f. n. pågår eu utredning angående eu revision
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
12
av yrkesskadeförsäkringen och till att denna utredning — enligt vad som framhålls i utredningsdirektiven — syftar till att infoga yrkesskadeförsäk ringen i ett enhetligt socialförsäkringssystem ansåg sig den svenska rege- ringsrepresentanten i utskottet böra biträda den mening som framfördes av de nyss refererade regeringsdelegaterna. Från svensk sida framställdes ock så, till fullföljande av denna tankegång, vissa ändringsförslag.
Innehållet i konventionen och rekommendationen
De synpunkter som refererats i det föregående återspeglar sig i vissa av bestämmelserna i konventionen, enligt vilka en medlemsstat, som har ett allmänt socialförsäkringssystem innefattande ersättning såväl vid yrkes skada som eljest, har större möjligheter att lösa uppkommande ratifika- tionsproblem än en stat med fristående yrkesskadeförsäkring efter historisk modell.
Helt allmänt må vidare framhållas, att många av konventionens artiklar — framför allt sådana som är av mera teknisk karaktär — helt eller delvis överensstämmer med motsvarande artiklar i 1952 års konvention (nr 102) angående minimistandard för social trygghet. I förmånshänseende förlänar dock 1964 års konvention de försäkrade ett vidsträcktare skydd än konven tionen nr 102.
Beträffande innehållet i de olika konventionsartiklarna må nämnas föl jande.
Efter den sedvanliga inledningen upptas under artikel 1 vissa defini tioner, av vilka en här kan vara av intresse till belysning av det förut an förda, nämligen termen »dependent child», dvs. barn som skall anses be rättigat till livränta. Såsom sådant barn anses
1) barn under 15 år eller i skolpliktig ålder, därest denna ålder är högre, och
2) sådant barn i föreskriven högre ålder, vilket undergår utbildning eller till följd av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att försörja sig.
Konventionens villkor under 2) är emellertid uppfyllt därest medlemssta tens lagstiftning innehåller regler om allmänna barnlivräntor till barn i hög re ålder än som avses under 1); i sådant fall behövs alltså inget särstadgande avseende 2).
Artikel 2 berättigar medlemsstat med bristande ekonomiska och medi cinska resurser — de s. k. utvecklingsländerna — att vid konventionens ra- tificering temporärt göra undantag för vissa artiklar.
Artiklarna 3—5 avser konventionens personella tillämpningsområde. Kon ventionen har vidsträckt omfattning, och framställda yrkanden att vissa arbetstagare, såsom jordbruksarbetare, skulle undantas avvisades bl. a. från svensk sida. Medlemsstat äger emellertid från tillämpningen undan ta arbetskraft av tillfällig natur, hemarbetare, medlemmar av arbetsgiva
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
13
rens familj ävensom högst 10 % av samtliga arbetstagare i övrigt. Mot svarande procenttal är i konventionen nr 102 satt till 50.
Artikel 6 utsäger helt allmänt att ersättning skall utgå vid yrkesskada som föranleder sjukdom, total eller partiell invaliditet eller familjeförsörjarens
frånfälle.
Konventionen överlämnar i artikel 7 åt vederbörande medlemsstat att av göra vad som skall förstås med yrkesskada, dock skall definitionen göras^ så vid att s. k. färdolycksfall inbegrips därunder. Om emellertid fardolycksial len ersätts enligt ett allmänt socialförsäkringssystem, vars förmåner totalt sett kan anses likvärdiga med konventionens, äger medlemsstat undanta
färdolycksfallen från konventionen.
Beträffande yrkessjukdomarna anvisar konventionen i artikel 8 olika möj ligheter. Medlemsstaten kan — såsom tidigare var fallet i Sverige ha en särskild förteckning över de fall som skall ersättas och denna forteck ning måste då vara av samma omfattning som en vid konventionen fogad förteckning. Medlemsstaten kan också — såsom nu är fallet i Sverige förse sin lagstiftning med en allmän definition av begreppet yrkessjuk dom och denna måste då vara sådan att den omfattar konventionsförteck- ningens sjukdomar. Slutligen kan medlemsstaten kombinera de båda me
toderna.
Artikel 9 fastslår att förmånerna enligt konventionen skall omtatta dels vård vid sjukdom (»medical care and allied benefits in respect of a morbid condition») och dels kontantförmåner (»cash benefits»). Sjukpenning skall — vilket är en nyhet i förhållande till tidigare konventioner — utgå för hela sjukdomstiden, dvs. utan iakttagande av någon karenstid. Medlems stat som vid tidpunkten för konventionens ikraftträdande tillämpar en ka renstid av tre dagar (såsom förhållandet är i Sverige) må dock fortsätta därmed men har skyldighet att i den årliga rapporten till ILO redogöra för motivet härtill. Rekommendationen har i detta hänseende en ovillkorlig re gel om att ersättning skall utgå redan från första dagen.
Artikel 10 innehåller en mycket utförlig beskrivning över de olika former av hälso- och sjukvård som skall tillhandahållas. Av reglerna följer att en yrkesskadad skall ha rätt till bl. a. fri läkar- och tandläkarvård, fri sjuk husvård, fria läkemedel jämte övriga medicinska eller kirurgiska hjälp medel. I artikel 11 föreskrivs emellertid att medlemsstat, som tillhanda håller hälso- och sjukvård enligt ett allmänt system äger låta detta bli på lika villkor tillämpligt även på de yrkesskadade, förutsatt att systemet bär sådant innehåll att vederbörande ej blir utsatt för svårigheter. Enligt artikel 11 utgör vidare artikel 10 ej något hinder för att medlemsstat, som till handahåller hälso- och sjukvård enligt ett återbetalningssystem, äger upp ställa särskilda regler, enligt vilka de försäkrade själva får svara for viss del av kostnaden (jfr läkarvårdsersättningen i Sverige). Reglerna måste
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
14
Kiingl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
dock vara sådana att de ej medför ekonomiska svårigheter för den skadade.
Artiklarna 13—22 innehåller regler om kontantförmåner (periodiska ut betalningar). Konventionen fastställer ingen lägsta invaliditetsgrad för rätt tdl livränta. Däremot innefattade förslaget till konventionen en bestämmel se av innehåll att dylik rätt skulle inträda vid en invaliditetsgrad av 5 pro cent. Bestämmelsen härom kom emellertid ej in i konventionen, varför den frågan således är lämnad öppen.
Konventionen skiljer mellan 1) sannolikt bestående fullständig förlust av arbetsförmågan eller där emot svarande fysisk invaliditet;
2) mera avsevärd sådan förlust eller invaliditet och 3) partiell sådan förlust eller invaliditet. I de bada forsta fallen — som enligt rekommendationen avser invaliditet
av
25 procent eller mer — skall ersättningen ha form av livränta. I fallet 3) far ersättningen utgå såsom ett kapitalbelopp för en gång, och detta belopp skall enligt rekommendationen motsvara livräntans kapitaliserade värde.
h™nt* må under vissa förutsättningar utbytas mot engångsbelopp.
Rätt till livränta tillkommer förutom den skadade själv (the breadwinner), ds hans anka under de villkor den nationella lagstiftningen närmare före skriver, dels efterlevande make, som är ur stånd att försörja sig, dels sådana den avlidnes barn som anses såsom »dependents», och dels andra efterle- vande som må omfattas av den nationella lagstiftningen. Under vissa när mare förutsättningar kan efterlevande make få undantas från ersättnings-
I fråga om ersättningens beräkning innehåller konventionen regler som har samma tekniska utformning som motsvarande bestämmelser i minimi standardkonventionen (nr 102), dvs. beloppet ställs i viss relation till - skall utgöra vissa procent av _ en standardförmånstagares på visst sätt framraknade lön jämte familjebidrag. Den fastställda procenten är dock högre an i minimistandardkonventionen och utgör 60 för man med hustru och två barn och 50 för änka med två barn.
Om väsentliga förändringar inträffar i inkomstnivån på grund av föränd- ringar i levnadskostnaderna skall beloppen av löpande ersättningar göras till föremål för översyn.
Vid dödsfall skall utgå kontant begravningshjälp motsvarande normal kostnaderna för en begravning; om emellertid livräntorna till de efterlevande ar betydligt storre än vad som angives i konventionen, har vederbörande medlemsstat frihet i fråga om begravningshjälpen.
Slutligen föreskrivs att varje land har skyldighet att inom sitt territorium behandla dem som ej ar medborgare i landet lika med landets egna medbor gare.
I)en av konferensen antagna rekommendationen angående för maner vid yrkesskada innehåller en högre standard beträffande såväl för
15
måner som den skyddade personkretsen. Rekommendationen utsträcker lag stiftningen om förmåner vid yrkesskada till att omfatta vissa kategorier av fria företagare och självständiga yrkesutövare ävensom till andra slag av oavlönade personer såsom studerande och personer som utan betalning full gör uppgifter, vilka utsätter dem för risker liknande dem som ar förena e med anställning. Rekommendationen innehåller vidare detaljerade bestäm melser om begreppet yrkesskada samt förutsätter periodiska justeringar av löpande kontantförmåner efter förändringar i den allmänna inkomst- el er
levnadskostnadsnivån.
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
Svenska bestämmelser
De svenska bestämmelserna rörande det i konventionen och rekommen dationen behandlade ämnet återfinns i lagen om yrkesskadeförsäkring den 14 maj 1954 (nr 243) samt i lagen om allmän försäkring den 2o maj 19b2 (nr 381) med i dessa författningar sedermera gjorda ändringar.
Yttranden
Yttranden har inhämtats från socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, försäk- ringsrådet, riksförsäkringsverket, yrkesskadeutredningen, Svenska arbetsgi vareföreningen, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) och ILO-kommittén.
Konventionen
Svensk ratifikation av konventionen förordas av Landsorganisationen och TCO, medan varken socialstyrelsen eller medicinalstyrelsen tagit ställning till denna fråga, och övriga remissorgan anser, att ratifikation i vart fall inte för närvarande bör ske. Flertalet av de senare hävdar, att resultatet av pågående utredningsarbete på detta område bör avvaktas innan man tar
definitiv ställning till frågan om svensk ratifikation.
Socialstyrelsen
framhåller, att de egentliga socialförsäkringarna inte läng
re faller under styrelsens administration, varför styrelsen inte gått in på nå gon detaljgranskning av förslagen. Ur allmänt sociala synpunkter föranleder förslagen ingen erinran.
Medicinalstyrelsen
har intet att erinra mot kon
ventionen
(och ej heller mot rekommendationen).
Försäkringsrådets majoritet
anser, att konventionen inte bör ratificeras,
förrän statsmakterna har fattat beslut med anledning av yrkesskadeutred- ningens betänkande. Rådet har emellertid granskat konventionen mot bak grund av de gällande bestämmelser rådet har att tillämpa och den praxis som utbildats. Rådet har därvid påpekat bl. a. följande.
I artikel 13 föreskrivs — med hänvisning till hl. a. artikel 19 vissa för måner vid tillfällig arbetsoförmåga eller vid arbetsoförmåga som befinner sig i ett inledande skede. I de fall då i Sverige en skadad under samordningsti- den inte är berättigad till sjukpenning från allmän försäkringskassa, utgörs
16
sjukpenningen i regel endast av grundsjukpenning. Detta torde inte uppfylla kon\entionens krav. Artikel 19 i konventionen är enligt rådets mening otyd ligt avfattad. Rådet saknar material för att bedöma, om de villkor som före skrivits i artikeln i övrigt kan anses vara uppfyllda.
Beträffande artikel 22 mom. 1 b) anmärker rådet, att livränta enligt yrkes skadeförsäkringslagen upphör, om änka avsevärd tid sammanlever med an nan under äktenskapsliknande förhållanden. Även om sammanlevnaden där efter skulle upphöra, utgår således ej livränta.
I fråga om kravet i artikel 27 på likabehandling av utländska medborgare kommenterar rådet bestämmelserna i artiklarna 15 och 18. Då den skadade icke ar svensk medborgare och ej bosatt i riket kan utbyte av livränta mot engångsbelopp ske jämlikt bestämmelserna i 30 § 1 stycket yrkesskadeför säkringslagen, vari stadgas, att med den skadades samtycke utbyte av liv ränta kan ske mot ett engångsbelopp, motsvarande högst 50 och minst 20 procent av livräntans kapitalvärde. Enligt 2 punkten samma stycke kan ut byte även ske utan den skadades samtycke mot ett engångsbelopp motsva rande 50 procent av kapitalvärdet. Utländska medborgare i ett flertal länder har dock i sistnämnda avseende genom konventioner jämställts med svenska medborgare. Vidare är enligt 30 § 2 stycket yrkesskadeförsäkringslagen be träffande utländsk medborgare rätten till begravningshjälp underkastad vis sa begränsningar. Genom särskilda överenskommelser har emellertid vissa utländska medborgare även i detta hänseende likställts med svenska med borgare.
En minoritet inom för säkring srådet (herrar Ahlgren och Svedberg) anser, att konventionen bör ratificeras, oaktat statsmakterna ännu inte fattat be slut i anledning av yrkesskadeutredningens betänkande, enär rådets anmärk ningar är av formell art och något förhållande ej synes föreligga, som i och för sig utgör hinder för ratificering. Med beaktande av konventionens mini mistandard måste det enligt reservanterna anses helt uteslutet, att i fram tiden svensk lag skall komma att innehålla bestämmelser av lägre standard.
Riksförsäkringsverket anser, att frågan om ratifikation bör anstå till dess yrkesskadeutredningen avgivit sitt förslag och ny lagstiftning beslutats.
Vid en granskning av konventionen i förhållande till gällande svenska be stämmelser lämnar verket frågan öppen, om kraven i artikel 19 uppfylls av den svenska lagstiftningen om yrkesskada. Bestämmelserna i artikel 10 om tandvård och om sjuksköterskevård i hemmet tillgodoses ej i lagen om all män försäkring. Vidare finner verket det tveksamt, om föreskrifterna i fråga om kontantförmån till efterlevande barn tillgodoses i den svenska yrkesska deförsäkringen, enligt vilken livränta till barn över 16 år kan utgå endast om barnet till foljd av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att försörja sig. Det kan också enligt verkets mening möjligen vara tveksamt, om inva- liditetsgränsen enligt lagen om allmän försäkring, vilken gräns satts till 50 procent, uppfyller kraven i artikel 14 mom. 5. Slutligen anser verket,
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
17
att bestämmelserna i artikel 27, där likabehandling av utländska medbor gare föreskrivs, inte tillgodoses i lagen om allmän försäkring.
Yrkesskadeutredningen
finner att det kan föreligga tvekan, huruvida yr
kesskadeförsäkringslagen motsvarar konventionens krav. Förslag till revi derad lagstiftning kan emellertid väntas under loppet av år 1965. Härtill kommer att även lagen om allmän försäkring är under omarbetning. I detta läge synes det utredningen tillrådligt att icke redan vid 1965 års riksdag ta ståndpunkt till Sveriges ratifikation av konventionen. Lämpligare synes vara att frågan härom prövas i samband med att statsmakterna tar ställning till en reviderad yrkesskadelagstiftning.
I fråga om förhållandet mellan gällande svensk lagstiftning och konven tionen anför utredningen bl. a. följande.
Konventionen upptar i artikel 18 mom. 1 bland ersättningsberättigade ef terlevande även den avlidnes »beroende barn». Enligt artikel 1 e)i) skall ut trycket »beroende barn» omfatta barn under den ålder då skolplikten upp hör eller barn under 15 år, varvid den högre av dessa åldersgränser skall gälla. Ytterligare skall emellertid enligt artikel 1 e)ii) bland »beroende barn» inkluderas barn under en föreskriven ålder högre än den i artikel 1 e)i) an givna, och som är lärling eller studerande eller lider av kronisk sjukdom eller invaliditet, som gör vederbörande oförmögen till förvärvsarbete, allt under villkor, som den nationella lagstiftningen föreskriver. Dock skall detta krav anses uppfyllt, om den nationella lagstiftningen definierar uttrycket såsom innefattande varje barn under en ålder, som är avsevärt högre än den i artikel 1 e)i) angivna. I viss mån uppfylls dessa krav genom yrkesskade försäkringslagens regler om efterlevandelivränta till barn samt reglerna om barnpension i lagen om allmän försäkring. I den mån den bortgångne för- sörjaren inte kvalificerat sig för förtidspension enligt tilläggspensioneringen, utgår emellertid ingen barnpension utöver den i folkpensioneringen beträf fande barnpension stipulerade 16-årsåldern. Utredningen är med hänsyn härtill synnerligen tveksam huruvida med nuvarande lagstiftningsinnehåll full täckning föreligger för konventionens krav i varje uppkommande situa tion.
Som en ytterligare ersättning i anledning av yrkesskadads frånfälle skall enligt artikel 18 mom. 2 utges begravningshjälp med belopp, som inte skall understiga de normala kostnaderna för en begravning. Förutsatt att kontant förmånerna till efterlevande avsevärt överstiger dem som krävs i konventio nen, må rätten till begravningshjälp dock göras beroende av vissa (i den na tionella lagstiftningen) föreskrivna villkor. Enligt 19 § yrkesskadeförsäk ringslagen utgår begravningshjälp med 600 kr. Lagen om allmän försäkring innehåller däremot inga bestämmelser om begravningshjälp. Utredningen är därför tveksam om de svenska bestämmelserna om begravningshjälp kan an ses stå i överensstämmelse med konventionen. Den dispensmöjlighet som ar- tikel 18 mom. 2 erbjuder förutsätter att kontantförmånerna till efterlevande
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
18
avsevärt överstiger de i konventionen angivna. Fall torde dock förekomma då den avlidne inte efterlämnar några förmånstagare. Har den avlidnes årliga arbetsförtjänst fastställts till ett lågt belopp framstår också efterlevande- förmånerna som otillräckliga i jämförelse med konventionen. Utredningen ställer sig med hänsyn härtill tveksam, huruvida de nuvarande bestämmel serna i yrkesskadeförsäkringslagen om begravningshjälp kan anses stå i överensstämmelse med konventionen. Också beträffande lagen om allmän försäkring inställer sig spörsmål. Har den avlidne exempelvis inte tillgodo räknats pensionspoäng eller inte tillräckligt för tillgodoräknande av anta gandepoäng, synes konventionens bestämmelser inte bli uppfyllda.
Även yrkesskadeutredningen lämnar det öppet om den svenska lagstift ningen uppfyller de standardkrav som uppställts i artikel 19. I fråga om ar tikel 27, där likabehandling av utländska medborgare föreskrivs, anser kom mittén inte att något ratifikationshinder föreligger såvitt avser yrkesskade försäkringslagen. Ser man däremot på den allmänna försäkringen blir bil den en annan. Redan de allmänna föreskrifterna om tillhörigheten till för säkringens personkrets uppställer beträffande dem som inte är svenska med borgare, att de skall vara mantalsskrivna i riket. I fråga om folkpensione ringen är utlänningar uteslutna, såvida de inte konventionsvägen fått möj lighet att kvalificera sig. När det gäller den allmänna försäkringens tilläggs pension är villkoren på flera punkter skärpta för utlänningar i jämförelse med landets egna medborgare. Så gäller för ålderspension till utlänning, att pensionspoäng skall ha tillgodoräknats honom minst 10 år i stället för 3 år för svensk medborgare (12 kap. 1 §). Den förmånliga beräkningen för dem som är födda något av åren 1896—1914 är förbehållen svenska medborgare (15 kap. 1 §). Utredningen påpekar att i fråga om tilläggspensioneringen ut länningarnas ställning är föremål för utredning genom pensionsförsäkrings- kommittén.
Svenska arbetsgivareföreningen anser, att det inte kan anses ligga inom ramen för ILO:s uppgifter att i ett internationellt instrument fastslå hur led ningen av de företag som meddelar yrkesskadeförsäkring skall vara sam mansatt. I artikel 24 stadgas emellertid, att representanter för de försäkrade personerna skall medverka vid administrationen eller knytas till densamma i egenskap av rådgivare. Föreningen finner denna regel på nyss anförda skäl principiellt oriktig. Den torde enligt föreningen vara sakligt obefogad, då envar, som gör anspråk på ersättning, enligt artikel 23 skall tillförsäkras rätt att anföra besvär över skaderegleringen, och då i flertalet stater försäkrings- inrättningarna är underkastade statlig inspektion. Regeln i artikel 24 synes föreningen omöjliggöra en svensk ratificering av konventionen, i varje fall så länge socialförsäkringsbolagens verksamhet pågår. Frånsett vad ovan sagts finner föreningen hinder inte möta mot ratificering.
Enligt Landsorganisationens uppfattning föreligger inga hinder för rati fikation med hänsyn till svensk lagstiftning. Med utgångspunkt från kon
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
19
ventionens minimistandard synes det ävenledes uteslutet, att i framtiden svensk lag skulle komma att innehålla bestämmelser beträffande förmåner av lägre standard. Landsorganisationen anser sålunda att ratifikation bör ske.
Även TCO anser, att konventionen bör ratificeras oaktat den pågående översynen av yrkesskadeförsäkringen.
Rekommendationen
Socialstyrelsen har ingen erinran mot rekommendationen. Styrelsen näm ner i detta sammanhang, att ett lagförslag —- innebärande bl. a. att ansvar för skada som arbetskamrat vållat arbetstagare skall bäras av arbetsgivaren — framlagts av skadeståndskommittén (SOU 1964: 31). Styrelsen har i ut låtande över förslaget tillstyrkt att detta snarast genomförs. I sitt utlåtande har styrelsen också berört ett i Nordiska rådet väckt medlemsförslag om bl. a. obligatorisk ansvarighetsförsäkring. Om förslag sådana som de nu berörda skulle genomföras skulle därigenom arbetstagares skydd mot ska dor i arbetet i viss utsträckning förstärkas.
Försäkringsrådet konstaterar, att vissa av de personkategorier, som om fattas av rekommendationen, inte tillhör den obligatoriska svenska yrkesska deförsäkringen. I den mån de inte är skyddade genom andra författningar kan emellertid i regel frivillig försäkring jämlikt 45 § yrkesskadeförsäk ringslagen meddelas. Rådet påpekar vissa andra skiljaktigheter mellan re kommendationen och den svenska lagstiftningen, såsom att man i den obli gatoriska yrkesskadeförsäkringen inte anser olycksfall oavsett deras orsak vara olycksfall i arbete, att tre dagars karenstid är föreskriven, att vissa i punkt 13 upptagna anhöriga inte kan erhålla efterlevandelivränta och att översyn av behovet av höjning av livräntornas belopp inte sker med bestäm da tidsintervaller.
Även riksförsäkringsverket framhåller, att enligt svensk lagstiftning sjuk penning inte utgår fr. o. m. första dagen för inkomstbortfallet utan först ef ter en karenstid om tre dagar. Vidare anser verket, att de speciella önskemål, som framförs i punkterna 5 och 12—15 inte kan anses vara fullt tillgodo sedda i den svenska lagstiftningen.
Yrkesskadeutredningen påpekar, att medlemsstat enligt ordalagen i punkt 5 rekommenderas att såsom olycksfall i arbete behandla olycksfall vilka, oavsett orsak, inträffat på eller i närheten av arbetsplatsen etc.
Ett visst legitimt och organiskt samband med arbetet synes emellertid bö ra krävas för att ett olycksfall skall anses ha inträffat »i arbetet» — även om man vid denna gränsdragning bör vara liberal. Skador härrörande ur t. ex. rent privata orsaker eller ur brottslig handling bör inte kunna rubriceras som yrkesskador.
Av förarbetena till rekommendationen att döma synes en sådan tillämp ning förenlig med rekommendationens innehåll i detta hänseende.
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
20
I fråga om punkt 5 c)iii) förefaller det utredningen vara svårt att accep tera ett generellt godtagande av olycksfall, inträffade under direkt färd mel lan arbetsplatsen och den plats där arbetstagaren vanligen uppbär sin av löning. Framför allt den omfattning som lönechecksystemet tagit, synes kunna medföra inte önskvärda situationer. Men även om lönen utbetalas ge nom postverket eller bank torde mången gång frågan om det gäller direkt färd kunna ställas. Som regel torde dock i nuvarande svensk praxis en ar betstagare vara skyddad, om avlöningshämtningen sker i anslutning till ar betet och inom arbetsområdet, vilket i allmänhet torde vara fallet.
Svenska arbetsgivareföreningen anser, att fria företagare och självständiga företagare inte bort medtagas i punkten 3. I övrigt har föreningen ingen er inran mot att rekommendationen beaktas i tillämpliga delar.
Landsorganisationen anser, att föreskriften i punkt 8, att »kontantförmå ner vid arbetsoförmåga böra utgå från och med första dagen för inkomst bortfallet», kräver ändring av svensk lag. LO påpekar, att man vid ett fler tal tillfällen starkt framhållit önskvärdheten av att inkomstbortfallet under de tre första sjukdomsdagarna kompenseras. Detta är fortfarande organisa tionens ståndpunkt.
Landsorganisationen föreslår, att rekommendationen i sin helhet bör över lämnas till yrkesskadeutredningen för prövning av frågan i vad mån rekom mendationens principer bör komma till uttryck i utredningens förslag till lag. Vad organisationen anfört innebär inte något ställningstagande till kom mitténs slutgiltiga förslag.
TCO delar uppfattningen att rekommendationen bör överlämnas till yr kesskadeutredningen för beaktande.
ILO-kommittén erinrar om att de nu gällande ILO-konventionerna på yr kesskadeförsäkringens område härrör från 1920- och 1930-talen. De fram står som föråldrade bl. a. på grund av den utveckling, som i flera industri länder ägt rum i riktning mot ett allmänt socialförsäkringssystem, som ger effektivt skydd mot inkomstbortfall vid olycksfall och sjukdom oberoende av orsakerna till olycksfallet eller sjukdomen. I sådana länder begränsas den moderna yrkesskadeförsäkringens uppgifter till att i vissa hänseenden komplettera det allmänna försäkringssystemet.
Det är glädjande, säger kommittén, att man i den nu antagna konventio nen, som skall avlösa mellankrigstidens yrkesskadekonventioner, på åtskil- liga punkter kunnat ta hänsyn till denna utveckling. Visserligen skulle det ha varit önskvärt, att konventionen gjorts smidigare och belastats med mindre detaljer än som skett, men på det hela taget är de målsättningar, som kommit till uttryck i konventionens olika normer, godtagbara. Sveriges re- geringsrepresentanter har också i den slutliga omröstningen ansett sig kun na rösta för konventionen.
De skillnader som vissa remissorgan funnit föreligga mellan konventio nens krav och nuvarande svensk lagstiftning i ämnet förefaller obetydliga. Xågot avgörande hinder för svensk ratifikation synes inte föreligga enligt
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
21
den nu gällande lagstiftningen. Denna frågeställning är dock enligt kommit téns mening inte aktuell. Vid bedömandet av ratifikationsfrågan måste man nämligen, såsom framhållits i flera remissyttranden, ta hänsyn till att den svenska yrkesskadeförsäkringen befinner sig under omprövning av yrkes- skadeutredningen. Vidare övervägs inom pensionsförsäkringskommittén vissa ändringar i lagen om allmän försäkring, som kan få betydelse i detta sammanhang. Det förefaller sannolikt, att även en reviderad svensk lagstift ning i ämnet, grundad på förslag från dessa utredningar, i allt väsentligt kommer att uppfylla konventionens krav. Enligt vad ILO-kommittén in hämtat väntas utredningarnas förslag föreligga redan under innevarande år. I den situationen måste det mest ändamålsenliga vara att tills vidare uppskjuta ratifikationsfrågan, så att statsmakterna kan bedöma förutsätt ningarna för ett svenskt tillträde till ILO:s nya yrkesskadekonvention på grundval av den svenska lagstiftningen i reviderat skick.
Kommittén förordar, att konventionen och de yttranden som avgivits över denna överlämnas till yrkesskadeutredningen för beaktande, varvid utred ningen bör samråda med pensionsförsäkringskommittén. Detsamma bor ske med rekommendationen och de yttranden som avgivits över den.
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
5__g. Konvention och rekommendation angående sysselsättningspolitik
Det på konferensens dagordning uppförda ämnet sysselsättningspolitik hade behandlats vid en förberedande teknisk' konferens, som hållits i Geneve i september—oktober 1963 med deltagande från bl. a. svensk sida. I enlighet med vissa bestämmelser i ILO:s stadga hade denna förberedande konferens preliminärt diskuterat form och innehåll beträffande de internationella in strument som det kunde finnas skäl att anta på sysselsättningspolitikens område. ILO:s generalkonferens var därför i stånd att fatta slutlig stånd
punkt i denna fråga.
Med 206 röster mot 54 och 37 nedlagda antog konferensen en konvention om sysselsättningspolitik. Därjämte antogs en rekommendation i samma ämne med röstetalen 275 mot 0 och 10 nedlagda. Samtliga svenska ombud
röstade för båda instrumenten.
över de förslag som utarbetats av den förberedande tekniska konferensen erhöll svenska regeringen tillfälle att yttra sig. Förslagen tillstyrktes med vissa modifikationer. Det beklagades sålunda, att befolkningsfrågan inte be rördes i de föreslagna texterna. Vidare framhölls att arbetsmarknadspoliti ken skulle vara ett medel att bekämpa såväl hög- som lågkonjunktur. De rörlighetsfrämjande åtgärderna borde enligt svensk uppfattning få en mera framskjuten ställning. Vad gäller behandlingen av sysselsättningssvårigheter för särskilt utsatta grupper framhölls att det inte fanns anledning att sär skilt utpeka kvinnorna. Slutligen vände sig Sverige med skarpa mot att an vända arbetstidsförkortning som ett medel i kampen mot arbetslöshet.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
Innehållet i konventionen och rekommendationen
Konventionen innehåller endast tre sakartiklar. Enligt konventio nen skall ratificerande medlem utfästa sig att såsom ett av sina viktigaste mål utforma och fullfölja en aktiv politik ägnad att främja full, produktiv och fritt vald sysselsättning. Medlemmen skall vidare fatta beslut om och fortlöpande folja åtgärder för att uppnå nyssnämnda mål samt vidtaga er forderliga mått och steg för genomförande av dessa åtgärder, däri inbegri pet i förekommande fall utarbetandet av program.
Rekommendationen har i huvudsak följande innehåll. Allmänna principer anges för sysselsättningspolitiken. Bl. a. sägs att kvantitativ målsättning för ekonomisk tillväxt och utveckling skall uppstäl las. Det bor goras analytiska studier av arbetsmarknaden. Arbetsmarknads politiken och den ekonomiska politiken bör vara integrerade. Sysselsätt ningspolitiken bör bedrivas i samarbete med arbetsmarknadens parter. Ar betsmarknadspolitiken bör såsom framhölls i det svenska yttrandet främja balans i såväl hög- som lågkonjunktur.
Förslag beträffande olika allmänna och selektiva åtgärder i sysselsätt- ningspolitiken framläggs. Sålunda förordas att anpassning till strukturella förändringar bör ske utan ekonomisk belastning för den enskilde. Effektiv arbetsförmedling, intensiv utbildning och omskolning samt samordning mellan bostads- och sysselsättningspolitik rekommenderas. Därmed tillgodo ses det svenska önskemålet om att de rörlighetsfrämjande åtgärdernas bety delse skall få vederbörlig uppmärksamhet. Ett allmänt uttalande om lokali seringspolitikens betydelse förekommer också. I överensstämmelse med svensk uppfattning sarbehandlas inte kvinnorna. Det svenska önskemålet om att arbetstidsförkortning inte skall användas för att bekämpa arbetslös het tillgodoses likaså.
Sysselsättningspolitiken i u-länderna behandlas i ett särskilt avsnitt. Det svenska önskemålet om befolkningsfrågan uppfylldes därvid i viss mån ge nom att en paragraf, vari frågan åtminstone omnämns, blev fogad till det av arbetsbyrån utarbetade förslaget.
Arbetsmarknadens parter rekommenderas att vidtaga olika åtgärder. Ef ter en livlig diskussion beslöts att i enlighet med arbetsbvråns förslag ett ut talande skulle ingå, vari sägs att parterna skall medverka till att balans i samhällsekonomin upprätthålls.
Slutligen rekommenderas åtgärder av internationella organ och samarbe te mellan olika medlemsstater.
Yttranden
Over konventionen och rekommendationen angående sysselsättningspoli- \' har yttranden mhamtats från arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska arbets
givareföreningen, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisa- tion (TCO) och ILO-kommittén.
23
Vad först beträffar konventionen tillstyrker samtliga remissorgan att Sverige ratificerar densamma. Svenska arbetsgivareföreningen tillfogar emellertid den kommentaren, att ett övervakande av konventionens efterle vande kommer att ställa sig svårt och att det i konventionen behandlade äm net därför bäst behandlas enbart i rekommendationens form.
I fråga om rekommendationen finner arbetsmarknadsstyrelsen, att de avsnitt som i första hand berör styrelsen, är de som behandlar syssel sättningspolitikens mål (I), allmänna principer för sysselsättningspolitiken (II), allmänna och selektiva åtgärder (III) samt internationella åtgärder (VI). Styrelsen anser, att den i Sverige förda arbetsmarknadspolitiken lik som övrig ekonomisk och social politik är väl i linje med de i dessa avsnitt uttalade principerna, och de konkreta åtgärder på sysselsättningspolitikens område som anvisas eller antydes i rekommendationstexten har sin motsva righet i detta land. Styrelsen vill härmed inte göra gällande, att de arbets marknadspolitiska insatserna till alla delar är tillräckliga med hänsyn till föreliggande behov. En fortsatt effektivisering av de arbetsmarknadspoli tiska medlen, väsentligen i överensstämmelse med de i rekommendationen anvisade riktlinjerna, är nödvändig för att komma tillrätta med de aktuella problemen. I detta sammanhang hänvisar styrelsen till vad styrelsen anfört i flera olika skrivelser till Kungl. Maj :t i maj och juni 1964. Häri upptas frågan om åtgärder för att underlätta arbetskraftens yrkesmässiga och geo grafiska anpassning och för att effektivisera tillförseln av arbetskraft från andra länder. Därjämte behandlas frågan om en bättre styrning av syssel sättningen i offentliga arbeten i anslutning till utvecklingen på arbetsmark naden. Förslag rörande olika delfrågor har vidare framförts angående en överföring av utländsk arbetskraft, angående vidgade möjligheter att anord na yrkesutbildning samt angående åtgärder syftande till ökat byggande av bostäder för byggnadsarbetskraft.
Med hänvisning till det anförda uttalar styrelsen, att den föreliggande re kommendationen är ett betydelsefullt dokument, som är värt allt beaktande i den svenska sysselsättningspolitiken.
Svenska arbetsgivareföreningen uttalar, att rekommendationen i sina hu vuddrag torde överensstämma med den politik som under anslutning från alla berörda grupper och åsiktsriktningar tillämpas i Sverige. Eftersom ar- betstidsfrågan i Sverige icke betraktas som en del av sysselsättningspoliti ken, torde dock punkt 20 för vårt lands del få anses falla utanför rekommen dationens ämnesområde.
Landsorganisationen har endast funnit punkten 29 f) ge anledning till kommentarer. Däri uppmanas arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer att »främja en löne-, förmåns- och prispolitik, som står i samklang med full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, höjd levnadsstandard och ett stabilt pen ningvärde utan att äventyra arbetsgivarnas, arbetstagarnas och deras orga nisationers legitima mål . . .». LO anmärker härtill att även om prispoliti
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
24
ken är den avgörande faktorn bakom de kortsiktiga stabiliseringsproblem
som åsyftas i punkten, har arbetsmarknadsorganisationerna tämligen be
gränsade möjligheter att påverka densamma. De har i Sverige fört en löne-
och förmånspolitik, som stått helt i samklang med full sysselsättning, eko
nomisk tillväxt, höjd levnadsstandard och stabilt penningvärde, men med
de marknadskrafter som gör sig gällande i en full sysselsättningsekonomi
har detta, vid rådande institutionella förhållanden, inte varit tillräckligt för
att undvika inflation även i lägen då balans totalt sett varit rådande på såväl
varu- och tjänste- som arbetsmarknaderna.
TCO finner rekommendationen väl ägnad att utgöra underlag för kon
kreta åtgärder på sysselsättningspolitikens område.
ILO-kommittén anser att den i Sverige förda politiken till såväl syfte som
utformning väl synes svara mot de i konventionen (nr 122) angående syssel
sättningspolitik uppställda kraven. Något hinder mot svensk anslutning till
konventionen torde inte föreligga. Samtliga i ärendet hörda organ har också
tillstyrkt ratificering. Kommittén förordar, att Sverige ratificerar konven
tionen.
Beträffande rekommendationen (nr 122) i samma ämne vill ILO-kommit
tén först framhålla, att rekommendationen synes stämma väl överens med
den av OECD:s råd den 21 maj 1964 antagna rekommendationen om syssel
sättningspolitiken såsom ett medel att främja ekonomisk tillväxt som den
svenska delegationen vid OECD biträtt. Vidare anser kommittén i likhet
med arbetsmarknadsstyrelsen, att instrumentet innehåller åtskilliga syn
punkter, som är värda att beakta även i vårt land. Kommittén föreslår därför,
att rekommendationen överlämnas till arbetsmarknadsstyrelsen för att, i den
mån så är möjligt och lämpligt, tas i beaktande vid den svenska syssel
sättningspolitikens framtida utformning.
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
7. Upphävande av artikel 35 i ILO:s stadga avseende tillämpning av
konventioner på icke självstyrande områden (Akt nr 1)
Enligt artikel 35 i ILO:s stadga förbinder sig medlem att tillämpa av med
lemmen ratificerade konventioner på de utanför medlemsstatens moderland
belägna områden, för vilkas internationella förbindelser medlemmen är an
svarig, däri inbegripet förvaltarskapsområden, förutsatt att det i vederbö
rande konvention behandlade ämnet inte ligger inom områdets självbestäin-
ningsrätt, att konventionens bestämmelser med hänsyn till lokala förhållan
den inte är omöjliga att tillämpa och att de ändringar som måste vidtas
för konventionens anpassning till de lokala förhållandena låter sig införas i
densamma.
25
Instrumentets innehåll
Vid 1962 års arbetskonferens antogs en resolution, vari arbetsbyråns sty relse anmodades undersöka möjligheterna för att snarast på konferensens dagordning uppta frågan om en revision av artikel 35. Med anledning här av tillsatte styrelsen ett utskott, som skulle ha till uppgift att undersöka för utsättningarna för att uppnå enighet om en ändring av artikeln, och på grundval av kommitténs utlåtande beslöt styrelsen vid sitt sammanträde i november 1963 att inför 1964 års konferens framlägga vissa förslag i ämnet.
Dessa förslag gick ut på att artikel 35 skulle upphävas och att samtidigt ett nytt moment 9 skulle fogas till artikel 19, som reglerar medlemsstaternas skyldigheter med avseende på konventioner och rekommendationer, som an tagits av ILO. I moment 9 stadgas att medlemsstater, som ratificerar kon ventioner skall i syfte att främja en allmän tillämpning av konventionerna beträffande alla befolkningsgrupper, däri inbegripna sådana som ännu ej uppnått full självstyrelse, godta konventionernas bestämmelser i största möjliga utsträckning med avseende på alla områden, för vilkas internatio nella förbindelser medlemmarna är ansvariga. Det nya momentet innehåller dessutom en bestämmelse, som reglerar konventionsförfarandet, då det ämne som behandlas i konventionen, faller inom kompetensen för ett områdes egna myndigheter.
Av diskussionen inom det utskott, som av konferensen tillsattes för ären dets förberedande behandling, framgick att två skilda uppfattningar var fö reträdda. Enligt den ena borde man från ILO:s stadga avlägsna varje be stämmelse som vare sig direkt eller indirekt skulle kunna bidra till att be vara någon form av kolonialism eller ge anledning till ett underförstått er kännande av en sådan regerings laglighet. De som hävdade denna uppfatt ning ansåg, att begreppet kolonialism konserverades i det inför utskottet framlagda textförslaget och att enligt förslaget en stat som hade ratificerat en konvention skulle vara i stånd att vägra tillämpa den på arbetare i områ den, för vilkas internationella förbindelser staten i fråga var ansvarig. Före trädare för denna mening föreslog en formulering, som gick ut på att en ra tificerande stat skulle vara tvungen att tillämpa konventionen på alla områ den, för vilka staten var ansvarig.
Andra ledamöter av utskottet framhöll, att det i praktiken alltjämt existe rade regeringar, som ännu ej uppnått självständighet och att ILO måste ta hänsyn till detta förhållande. Om man införde ett åläggande för medlems staterna alt till samtliga territorier utsträcka tillämpningen av alla konven tioner som de hade för avsikt att ratificera, skulle dessa stater mången gång komma att finna det omöjligt att ratificera. Därigenom skulle ett stort antal av moderlandets arbetstagare komma att bli berövade konventionens förmå ner till ingen som helst nytta för arbetare i utanför moderlandet belägna områden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
26
Utskottet godkände slutligen den framlagda texten under den förutsätt ningen, att den föreliggande ordningen skulle omprövas inom fem år. Det instrument rörande ändring i stadgan som innehöll ifrågavarande förslag antogs av konferensen med 300 röster mot 0 och 31 nedlagda. Samtliga sven ska ombud röstade för instrumentet.
För att instrumentet skall träda i kraft fordras att det ratificerats eller godkänts av två tredjedelar av Internationella arbetsorganisationens med lemsstater, däribland fem av de tio i industriellt hänseende mest betydande stater som är permanenta medlemmar i ILO:s styrelse.
Yttranden
Över ifrågavarande stadgeändring har yttranden inhämtats från Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorga nisation (TCO) och ILO-kommittén av vilka de tre förstnämnda tillstyrker svensk ratificering, medan TCO ej givit sin mening tillkänna.
ILO-kommittén erinrar om att syftet med denna stadgeändring är att ur
ILO:s stadga få bort nu förekommande hänvisningar till icke självstyrande områden och samtidigt nå en praktisk lösning på spörsmålet om konventio nernas tillämpning i fråga om sådana faktiskt existerande områden som än nu ej erhållit självständighet. Ehuru stadgeändringen saknar direkt intresse för Sveriges vidkommande, synes den likväl förtjäna stöd från svensk sida. Kommittén förordar därför, att stadgeändringen i Akt nr 1 ratificeras.
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
8—9. Stadgeändringar i syfte att utesluta eller suspendera
medlemsstat (Akterna nr 2 och nr 3)
Arbetsbyråns styrelse hade till konferensens prövning hänskjutit två för slag till ändringar i Internationella arbetsorganisationens stadga, föranledda av vissa spörsmål i samband med Sydafrikanska Republikens apartheidpo litik.
Stadgeändringarna
I det ena förslaget till stadgeändring (Akt nr 2) föreslås möjlighet för Internationella arbetskonferensen att med två tredjedelars majoritet be sluta, att från deltagande i konferensen skall avstängas medlem, som av FN befunnits öppet framhärda i att i sin lagstiftning föra en uppenbart rasdis kriminerande politik, sådan som apartheid. Avstängningen skall dock ej påverka giltigheten av medlemmens förpliktelser enligt ILO:s stadga eller enligt av medlemmen antagna konventioner. Den skall bestå till dess kon ferensen med två tredjedelars majoritet på förslag av styrelsen finner, att medlemmen ändrat sin politik.
Detta förslag gav anledning till olika meningsyttringar såväl i vederböran
27
de konferensutskott som i konferensens plenum. Flera av utskottets leda möter ansåg, att konferensen borde kunna handla oberoende av FN och följ aktligen suspendera medlemsstat från deltagande, även om FN inte uteslutit eller suspenderat staten i fråga. Andra utskottsledamöter hävdade, att den föreslagna ändringen var ägnad att på ILO lägga ansvaret för ett beslut av politisk natur, ett ansvar som med hänsyn till önskvärdheten av en sam ordnad aktion inom FN och dess olika fackorgan borde läggas på FN.
Ändringsförslaget antogs av konferensen med 179 röster mot 27 och 41 nedlagda. De svenska regeringsrepresentanterna lade instruktionsenligt ned sina röster tillsammans med regeringsdelegaterna från Belgien, Danmark, Finland, Grekland, Japan, Luxemburg, Mexico, Spanien, Turkiet och Öster rike. De fyra nordiska arbetsgivardelegaterna avhöll sig likaledes från att rösta, och detsamma gjorde 13 av deras kolleger, de flesta från Västeuropa, samt de finska och italienska arbetstagarombuden. Mot förslaget röstade regeringsdelegaterna från Australien, Canada, Frankrike, Förbundsrepubli ken Tyskland, Irland, Italien, Nederländerna, Norge, Njm Zeeland, Portugal, Schweiz, Storbritannien och USA ävensom den nederländske arbetsgivarde- legaten. Hela arbetstagargruppen i övrigt och de regeringsdelegater som inte nämnts samt resten av arbetsgivargruppen röstade för förslaget.
Såsom tidigare anmärkts erfordras för att en stadgeändring skall träda i kraft bl. a., att fem av de tio permanenta medlemsstaterna i ILO:s sty relse skall ha ratificerat ändringen. Vid omröstningen i konferensen rösta de sex av dessa stater emot ändringen (Canada, Frankrike, Italien, Storbri tannien, Västtyskland och USA), tre röstade för ändringen (Indien, Kina och Sovjetunionen), medan en lade ned sin röst (Japan). Då sålunda sex av de »fasta» medlemsstaterna röstade emot och en lade ned sin röst, är det inte sannolikt, att denna stadgeändring kommer att träda i kraft.
Det andra förslaget till stadgeändring (A k t nr 3) gick ut på att ändra stadgans artikel 1 på sådant sätt att konferensen tilläggs rätt att med två tredjedelars majoritet besluta att från medlemskap i ILO utesluta medlem som uteslutits ur FN, eller att från utövande av de rättigheter och privile gier, som är förknippade med medlemskapet i ILO, avstänga varje medlem, som av FN avstängts från utövande av de till medlemskapet i FN hörande rättigheterna och privilegierna. Avstängning skall dock inte påverka den fortsatta giltigheten av medlemmens förpliktelser enligt stadgan eller en ligt de konventioner, till vilka medlemmen anslutit sig.
Detta förslag vann allmän anslutning inom vederbörande konferensut- skott. Det ansågs nämligen att eu ändring av den föreslagna innebörden skul le fylla en lucka i ILO:s stadga, vilken hittills ej innehållit någon bestämmel se som medgav en samordning från ILO:s sida med en av FN vidtagen ak tion för uteslutning eller avstängning.
Ifrågavarande stadgeändring antogs av konferensen med 238 röster mot 0 och två nedlagda (Schweiz).
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
28
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
Yttranden
över dessa stadgeändringar har yttranden inhämtats från Svenska ar
betsgivareföreningen, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorgani
sation (TCO) och ILO-kommittén.
Vad beträffar Akt nr 2 tillstyrker Landsorganisationen och TCO att
akten ratificeras av Sverige, medan Svenska arbetsgivareföreningen avstyr
ker ratifikation.
Landsorganisationen motiverar sitt ställningstagande på följande sätt.
En avstängning från deltagande i arbetskonferensen är ju i och för sig
lika genomgripande som en uteslutning. Det skulle därför kunna argumen
teras att även en sådan avstängning borde kunna ske först efter det alt FN
själv fattat ett liknande beslut, eftersom rätt forum för politiska åtgöran
den bör vara FN och icke fackorganen. Stadgeändringen skulle även kunna
tänkas innebära risker för ett genomdrivande av avstängningsbeslut under
tryck av tillfälliga opinioner, om rätten till sådana beslut inskrevs enbart i
ett fackorgans stadga.
Å andra sidan är avstängningssituationen i den antagna stadgebestäm-
melsen klart begränsad till fall av »officiell rasåtskillnadspolitik» av typen
»apartheid». Vidare förutsätter regeln att FN skall ha fastslagit förekoms
ten av en sådan politik. Detta synes närmast innebära att det endast kan bli
fråga om sådana fall, då det gäller ett brott mot FN:s stadga och mot De
klarationen om de mänskliga rättigheterna. Ytterligare bör framhållas
att ILO, mer än något annat tekniskt fackorgan, sysslar med tillämpningen
av frågor som gäller de mänskliga fri- och rättigheterna.
Vid brott mot de mänskliga rättigheterna finns ingen sanktion förutsedd
i FN-stadgan, väl närmast med hänsyn till organisationens universella ka
raktär. Universalitetsprincipen är visserligen av största betydelse även för
ILO. Men den synes inte böra tillmätas samma avgörande vikt för det fall
som stadgeändringen syftar på, nämligen apartheidpolitiken i Sydafrika,
speciellt med hänsyn till den ovan påpekade karaktären av ILO:s arbete.
Det är utan tvekan djupt stötande att inte kunna avstänga en medlemsstat,
vilken såsom Sydafrika sedan årtionden bedrivit sin apartheidpolitik, från
deltagande i en arbetskonferens utan att behöva avvakta FN :s åtgärder,
som måste baseras på andra överväganden av mer politisk karaktär.
TCO finner att ett intagande av båda ändringarna (Akt nr 2 och nr 3)
i ILO:s stadga skulle kunna bidra till att skapa en nödvändig arbetsro och
minska riskerna för en onödig politisering av organisationens arbete.
Svenska arbetsgivareföreningen anser, att skäl kan anföras såväl för som
mot antagande av den i akten intagna stadgeändringen. Till förmån för ett
förslag att godkänna ändringen talar främst, att man genom en sådan åt
gärd uttrycker sin solidaritet med de färgade folken i deras kamp mot alla
former av rasdiskriminering och särskilt den i Sydafrika förda apartheid
politiken.
29
Mot stadgeändringen talar framför allt följande skäl. Genom att införa en möjlighet att från ILO-konferensen avstänga även sådan medlem, som icke avstängs från FN, skulle man öka utrymmet för politiskt färgade stri der inom ILO och det i frågor, som helt eller delvis ligger utom organisa tionens behörighet. En förnuftig internationell arbetsfördelning synes böra leda till att inom den så kallade FN-familjen uppkommande större poli tiska frågor, inbegripet spörsmål om avstängande av medlemsstater, i första hand prövas av FN, medan de till världsorganisationen anslutna fackorganen främst bör ägna sig åt frågor inom sina respektive behörighetsområden.
Om man emellertid anser, att ILO bör äga rätt att i vissa fall själv ständigt besluta om avstängning av medlemsstat, uppkommer frågan, var för sådan sanktion skall kunna tillgripas blott mot stat, som för rasdiskri minerande politik. Frihet från rasdiskriminering är blott en av de principer, som ligger till grund för ILO. Vissa andra grundsatser såsom föreningsrätt, frihet från tvångsarbete, etc. tillmäts lika stor betydelse inom organisatio nen och skulle med samma rätt kunna ges sanktionsskydd. Att vid in förande av sanktionsregler begränsa det »straffbara» området till rasdiskri minering synes inkonsekvent.
Den omedelbara anledningen till stadgeändringens behandling vid arbets- konferensen var, att man ville möjliggöra en snabb lösning av de med Syd afrikas medlemskap i ILO förknippade frågorna. Dessa spörsmål har emel lertid förlorat all aktualitet, i det att Sydafrika under våren 1964 frivilligt utträtt ur ILO; man torde ej behöva räkna med att staten söker återinträde i organisationen, så länge apartheidpolitiken fullföljs.
I fråga om Akt nr 3 tillstyrker samtliga tre organisationer svensk ratificering.
Svenska arbetsgivareföreningen erinrar om att ILO:s stadga tidigare inte innehållit några regler rörande uteslutning eller avstängning av medlem.
Däremot infördes efter andra världskriget en regel av innebörd, att stat, som upptagits till medlem av FN, skulle äga inträda jämväl i ILO under förutsättning blott av ett meddelande till Internationella arbetsbyråns ge neraldirektör, att staten godtoge de i stadgarna fastställda förpliktelserna. Härigenom förelåg en lucka i så måtto, att stat, som pa grund av medlem skap i FN upptagits i ILO men sedermera uteslutits eller avstängts från FN, kunde kvarstanna i ILO utan att behöva underkastas den prövning, som äger rum, när stater utom FN ansöker om medlemskap i ILO. Genom stad geändringen utfylls denna lucka.
ILO-kommittén tillstyrker, att Sverige ratificerar stadgeändringen i Akt nr 3, som enhälligt antagits av arbetskonferensen.
Beträffande Akt nr 2 har kommitténs majoritet (herrar Åström, Bexelius, Bertil Olsson och Albåge) enat sig om följande yttrande.
Den svenska regeringsdelegationen vid konferensen bar i sitt ställnings tagande vid omröstningen beträffande Akt nr 2 utgått från den princip som
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
30
alltid varit vägledande för Sverige såväl i FN som i dess fackorgan, näm
ligen att en stat skall åtnjuta alla av medlemskapet härflytande rättigheter
så länge staten är laglig medlem av en internationell organisation. En sak
för sig är att man enligt såväl FN-stadgan som t. ex. enligt ILO:s stadga
kan från utövandet av rösträtt avstänga medlem, som ej i vederbörlig ord
ning erlagt bidrag till respektive organisationers verksamhet. I enlighet
med angivna princip lär det inte kunna försvaras, att man stöder ett för
slag, som går ut på att beröva en stat som är medlem av ILO dess rättigheter
i ett speciellt hänseende, nämligen såvitt avser dess deltagande i arbetskon-
ferensens sammanträden. Härtill kommer att en avstängning måste anses
vara en handling av politisk karaktär som det ankommer på FN att fatta be
slut om och som således ej faller inom ILO:s kompetensområde. Så som ar
tikel 1 av Akt nr 2 är formulerad förutsätts för ILO:s avstängningsbeslut
endast att FN fastslagit, att vederbörande stat framhärdar i att öppet föra
en rasdiskriminerande politik. Däremot förutsätts inte att FN tagit steget
att avstänga staten från deltagande i FN:s sammanträden. Det politiska an
svaret för ett avstängningsbeslut är sålunda helt lagt på ILO. Av dessa skäl
fann sig den svenska regeringsdelegationen ej kunna rösta för Akt nr 2.
Det förda resonemanget leder till att den svenska regeringsdelegationen
borde ha röstat mot instrumentet. Ett sådant ställningstagande ansågs emel
lertid kunna misstolkas som en gest till förmån för rasåtskillnadspolitiken
sådan som denna kommer till uttryck i apartheid. Då de svenska regerings-
ombuden ej önskade bidra till att skapa ett sådant intryck, återstod endast
möjligheten att nedlägga rösterna.
Nedläggningsalternativet visade sig också vara det enda som så långt
detta var möjligt kunde samla Norden till en enhetlig ståndpunkt, något
som av hävd eftersträvats av de nordiska regeringarna i ILO-sammanhang.
Den danska och den finska regeringsdelegationen nedlade sina röster, me
dan Norge av särskilda skäl ej kunde följa det övriga Norden utan röstade
emot.
Ingen nordisk regeringsdelegation har således röstat för instrumentet.
Den svenska regeringen har nu att ta ställning till den föreslagna stadge
ändringen — för eller emot. ILO-kommittén anser sig mot den här teckna
de bakgrunden böra avstyrka svensk ratificering av Akt nr 2. Självfallet
innebär det ett ståndpunktstagande till förmån för de angivna principerna,
inle för Sydafrika. Med kraft måste framhållas, att den svenska opinionen
fördömer både apartheidpolitiken och rasdiskrimination i andra former.
Efter detta ställningstagande vill ILO-kommittén erinra om två omstän
digheter. För det första har Sydafrika i mars 1964 anmält sitt utträde ur
ILO. Visserligen träder uppsägningen ej i kraft förrän i mars 1966, men
möjligheten att Sydafrika dessförinnan skulle inställa sig vid arbetskonfe-
rensen kan bedömas som nära nog utesluten. Därigenom har, såsom även
Svenska arbetsgivareföreningen framhållit, hela avstängningsfrågan prak
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
31
tiskt taget mist sin aktualitet. För det andra finns knappast grund för an
tagandet att den i Akt nr 2 angivna stadgeändringen kommer att vinna
laga kraft, emedan den inte kan förväntas samla den härför erforderliga
majoriteten innefattande minst fem av de tio permanenta medlemmarna
i ILO:s styrelse.
Mot detta yttrande reserverade sig herrar Ewald Jansson och Bolin, som
under hänvisning till Landsorganisationens yttrande ansåg, att ILO-kom-
mittén bort tillstyrka ratifikation av Akt nr 2.
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
Departementschefen
Vid Internationella arbetskonferensens 48:e sammanträde (år 1964) an
togs dels tre konventioner med därtill anslutna tre rekommendationer i skil
da ämnen inom Internationella arbetsorganisationens (ILO) verksamhets
område, dels ock tre s. k. akter rörande ändringar i ILO:s stadga.
Vad först beträffar de internationella instrument som behandlar de olika
fackämnena får jag anföra följande.
Konventionen (nr 120) angående hygien inom handels- och kontorsverk-
samhet synes vara helt i överensstämmelse med gällande svensk lagstiftning
på området. Jag ansluter mig därför till ILO-kommitténs förslag att kon
ventionen ratificeras av Sverige.
Även rekommendationen (nr 120) i samma ämne synes på praktiskt taget
alla punkter ansluta sig till svensk lagstiftning. Rekommendationen påkal
lar därför ej någon åtgärd från svensk sida.
Konventionen (nr 121) angående förmåner vid yrkesskada och rekom
mendationen (nr 121) i samma ämne avser att ersätta vissa ILO-konventio-
ner på yrkesskadeförsäkringens område, vilka härstammar från mellan
krigstiden och som framstår som föråldrade med hänsyn till den utveckling
som ägt rum i flera industriländer i riktning mot ett allmänt socialförsäk
ringssystem.
Såsom ILO-kommittén framhåller måste man vid en bedömning av rati-
fikationsfrågan ta hänsyn till att yrkesskadeförsäkringen f. n. är föremål
för omprövning i yrkesskadeutredningen. Även det utredningsarbete som
bedrivs inom pensionsförsäkringskommittén kan få betydelse i detta sam
manhang. I detta läge finner jag i likhet med ILO-kommittén, att det är till
rådligt att uppskjuta frågan om ratifikation av konventionen (nr 121) om
förmåner vid yrkesskada, till dess statsmakterna haft möjlighet att bedöma
förutsättningarna för Sveriges anslutning till konventionen pa grundval a\
den reviderade svenska lagstiftningen. I konsekvens därmed bör även ett
ställningstagande till rekommendationen anstå.
Jag föreslår därför i likhet med ILO-kommittén att ifrågavarande båda
32
instrument ej för närvarande bör föranleda någon åtgärd av riksdagen. De
bör tillsammans med i ärendet avgivna yttranden överlämnas till yrkes-
skadeutredningen.
I fråga om konventionen (nr 122) angående sysselsättningspolitik har
ILO-kommittén uttalat att den i Sverige förda politiken till såväl syfte som
utformning synes väl svara mot de i konventionen uppställda kraven, var
för kommittén förordat svensk ratificering. Jag biträder detta förslag och
föreslår alltså att Sverige ratificerar konventionen.
Den till sistnämnda konvention anslutna rekommendationen (nr 122) i
samma ämne innehåller enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening anvisning
ar, som är av värde för en fortsatt effektivisering av de arbetsmarknadspo
litiska medlen i vårt land. Rekommendationen synes stämma väl överens
med den rekommendation om sysselsättningspolitiken som OECD:s råd an
tog år 1964. Sedan yttrandena över rekommendationen nr 122 avgavs, har
1960 års arbetsmarknadsutredning avgett betänkande om utformningen av
den svenska arbetsmarknadspolitiken (SOU 1965:9). Rekommendationen
nr 122 bör enligt min mening beaktas då ställning tas till arbetsmarknads-
utredningens förslag.
Jag övergår härefter till att behandla de tre akterna rörande ändringar i
Internationella arbetsorganisationens stadga.
Stadgeändringen i Akt nr 1 har till syfte att från ILO:s stadga avlägsna
däri nu förekommande hänvisningar till icke självstyrande områden och
samtidigt nå en praktisk lösning på problemet om konventionernas tillämp
ning i fråga om sådana områden som ännu ej erhållit självständighet. Jag
ansluter mig till ILO-kommitténs uppfattning att denna stadgeändring —
ehuru ej av direkt intresse för Sveriges vidkommande — likväl förtjänar
vårt lands stöd och förordar därför att akten ratificeras.
Stadgeändringarna i Akterna nr 2 och 3 gäller uteslutning av medlem ur
ILO och avstängning av medlem från deltagande i ILO:s arbete. Innan jag
går in på dem, vill jag erinra om den på konferensens dagordning upptagna
punkten X. Deklaration om Sydafrikas apartheidpolitik. Denna deklaration
påkallar visserligen ej något yttrande från riksdagens sida, men jag anser
ändå att den bör bringas till riksdagens kännedom.
Ett utkast till deklarationen hade tillsammans med ett »ILO-program för
avskaffande av apartheid i arbetsfrågor i Sydafrikanska Republiken» utar
betats inom Internationella arbetsbyråns styrelse. Deklarationen antogs ef
ter sedvanlig utskottsbehandling enhälligt och med acklamation av konfe
rensen. Även de praktiska rekommendationerna i nyssnämnda ILO-pro-
gram antogs enhälligt.
I inledningen till deklarationen understryks bl. a. att Sydafrika, trots
sina förpliktelser enligt ILO:s stadga, genom lagstiftning, administrativa
åtgärder och annorledes framhärdat i att öppet bryta mot principen om lika
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
möjligheter för alla oberoende av ras samt mot principen om föreningsfri
het och frihet vid val av anställning och sysselsättning samt om frihet från
tvångsarbete. Det betonas vidare att ett genomförande av grundsatserna i
den s k Philadelphiadeklarationen av år 1944 om ILO:s syften ar en ange
lägenhet för hela den civiliserade världen och att tillämpningen av principen
om lika möjligheter för alla, oberoende av ras, upphört att vara endast en
Sydafrikas inre angelägenhet. Eu hänvisning görs också till de resultat, var
till FN:s och ILO:s gemensamma ad hoc-utskott för föreningsfnhe sam
ILO:s expertkommitté för konventioners och rekommendationers tillämp
ning kommit beträffande följderna av apartheid i arbetsfrågor Slutligen
erinras om att Sydafrika hade avböjt att avsäga sig sitt medlemskap i ILO
och icke förrän i mars 1964 hörsammat den uppmaning härtill som redan
vid 1961 års arbetskonferens riktats till landet.
I deklarationen bekräftas principen om lika möjligheter för alla, fordoms
den sydafrikanska regeringens raspolitik och uppmanas denna regering att
erkänna och uppfylla sitt åtagande att respektera alla människors frihet
och värdighet genom att avskaffa apartheidpolitiken och upphäva alla i en-
lighet med denna politik vidtagna åtgärder, genom att fora en politik som
skapar lika möjligheter för alla samt genom att framfor allt upphava alla
bestämmelser, som innebär diskriminering i fråga om mojligheter till ut
bildning och anställning, direkt eller indirekt tvångsarbete, diskriminering
i fråga om resor och bostadsort samt rasdiskriminering beträffande för
enings- och förhandlingsrätt.
o
Deklarationen föreskriver eu årlig granskning av arbetsfrågornas lage i
Sydafrika genom styrelsens stadgeenliga rätt att begära rapporter och p
annat sätt. Den innehåller en enträgen vädjan till regeringarna, arbetsgi
varna och arbetstagarna i ILO:s alla medlemsstater att gemensamt vidta
lämpliga åtgärder för att förmå Sydafrika att avstå från apartheid. Slutligen
bekräftar konferensen sitt beslut att samarbeta med FN for att soka och
garantera frihet för alla människor i Sydafrika.
ILO-programmet för avskaffande av apartheid i arbetsfrågor innehåller
detaljer rörande de åtgärder Sydafrikas regering har att vidta for att av
skaffa apartheid i arbetslivet, dvs. att bereda lika möjligheter till anställning
och utbildning, organisations- och föreningsfrihet samt frihet från tvångs
arbete. Programmet anger vilka åtgärder, som anses vara nodvandiga och
bygger därvid på en analys av sydafrikansk lagstiftning och praxis, som ai
infogad i programmets text.
.
Akt nr 3 skapar möjlighet för Internationella arbetskonferensen att fr å
medlemskap i ILO utesluta medicin, som uteslutits ur FN, e 1-
ler att från utövande av de rättigheter och privile
gier, som är förknippade med medlemskapet i ILO, a v s t a n g a varje
medlem, som av FN avstängts från utövande av de till medlemskapet i
hörande rättigheterna och privilegierna. Syftet med stadgeändringen ar att
2 Bihang till riksdagens protokoll
I samt. Nr 61
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
33
34
fylla en lucka i ILO:s stadga, vilken hittills ej innehållit någon bestämmel se, som medger en samordning från ILO:s sida med en av FN vidtagen ak tion för uteslutning eller avstängning.
Lnligt artikel 5 i FN-stadgan kan en medlem avstängas från utövande av medlemskapet åtföljande rättigheter och privilegier genom beslut av gene- ralforsamhngen, under förutsättning att säkerhetsrådet dessförinnan vid-
agi oi ebyggande åtgärder eller tvångsåtgärder mot medlemmen. Fram- hardar en medlem i att kränka FN-stadgan, kan medlemmen enligt artikel 6 uteslutas från organisationen. Varken avstängning eller uteslutning får dock foietas utan att säkerhetsrådet tillstyrkt åtgärden.
Dessa bestämmelser innebär noggrant angivna avsteg från den av FN om fattade universahtetsprincipen, vilken även vårt land energiskt hävdar Ge-
- n. fingen 1 1L0:S Slad§a beredS ILO “Seghet att ta samma ställ-
, , ’H rag°r 0111 avstängning eller uteslutning som det förutsätts att FN skall ha tagit . den nyss angivna ordningen. Det är alltså fråga om eu kon- sekvensandring. ,
S‘ff änd™B enhälligt antagits av Internationella arbeiskon-
jZ kZ/" f,™,”"/1”®'" har ,>CkSä u"s,>’rk,s av “-"liea remissorgan.
Jag foroidai, att stadgeändringen i akt nr 3 ratificeras av Sverige
Nar det gäller stadgeändringen i AM nr 2 är läget ett annat. Här stadgas att Internationella arbetskonferensen kan från deltagande i kon-
er e n s en avs tång a medlem, som av FN befunnits Öppet framhärda att i sin lagstiftning fora en uppenbart rasdiskriminerande politik av ty pen apartheid. For ett beslut att avstänga en medlem från deltagande i kon- ferensen fordi-as alltså, att FN gjort ett sådant konstaterande men inte att FN självt tagit konsekvenserna därav och fattat ett avstängningsbeslut.
O-kommittens majoritet har avstyrkt svensk ratificering av akt nr 9
medan kommitténs arbetstagarrepresentanter under hänvisning till Lands-
Ufkerim16115 yth’ande 1 ärendet uttalat’ att kommittén bort tillstyrka ra-
I Landsorganisationens yttrande framhålls hl. a., att avstängningssitua- tionen , akt nr 2 ar klart begränsad till fall av »officiell rasåtskillnadsposlatif r rn rPartheid>- Vid3re förutsätte1' regeln, att FN skall ha fast- svne! ,°n !Ven Sådan P°IiHk- Enligt Landsorganisationens mening
^ mnebära> 3tt det endast kan bli fråga om sådana fall
a det galler ett brott mot FN.s stadga och mot Deklarationen om de mänsk- ga nittigheterna. Ytterligare borde framhållas att ILO, mer än något an- at tekniskt fackorgan, sysslar med tillämpningen av frågor som gäller de mänskliga fri- och rättigheterna. Det är utan tvekan, säger Landsorganisa tionen slutligen, djupt stötande att inte kunna avstänga en medlemsstat vi en sasom Sydafrika sedan årtionden bedrivit sin apartheidpolitik, från deltagande i en arbetskonferens, utan att behöva avvakta FN:s åtgärder som maste baseras på andra överväganden av mer politisk karaktär ^
hungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
35
Jag vill understryka, att det inte kan råda någon tvekan om Sveriges inställning till alla former av rasåtskillnadspolitik och i all synnerhet till den av Sydafrika bedrivna apartheidpolitiken. Vid upprepade tillfällen och i skilda sammanhang såväl inom landet som i de olika internationella or ganisationer, i vilka Sverige är företrätt, har svenska regeringens repre sentanter fördömt apartheidpolitiken med dess rättsotrygghet, godtycke och
bristande respekt för elementära mänskliga rättigheter.
I samråd med chefen för utrikesdepartementet har jag kommit fram till att frågan om utestängning från internationellt samarbete av en stat som be driver en rasdiskriminerande politik måste anses vara av sådan vikt, att den bör anförtros åt de högsta politiska instanserna i FN. Den i akt nr 2 an givna åtgärden — avstängning av medlem från deltagande i konferensen - innefattas redan i den i akt nr 3 upptagna möjligheten att avstänga medlem från utövande av de rättigheter och privilegier, som är förknippade med medlemskapet i ILO. Skillnaden mellan de två akterna är, som nämnts, att den sistnämnda möjligheten får begagnas endast under förutsättning att FN fattat ett motsvarande beslut. Då avstängning inte bör ske utan att denna förutsättning föreligger, anser jag, att man bör stanna vid att ratifi
cera stadgeändringen i akt nr 3.
Denna ståndpunkt överensstämmer med den uppfattning som FN:s gene ralsekreterare gav uttryck för i juli 1963, då han med en delegation från In ternationella arbetsbyrån dryftade frågan om beslut i FN:s fackorgan om uteslutande eller avstängning av Sydafrika. Generalsekreteraren underströk därvid, att olika FN-organ borde undvika att handla på olika satt i frågor av sådan betydelse och förklarade sig vara övertygad om att fackorganen till fullo skulle beakta de ståndpunkter som intas av FN:s viktigaste poli
tiska organ.
.
Avstängning av eu stat från det internationella samarbete som bedrivs inom FN :s ram är ett allvarligt utrikespolitiskt ställningstagande for vilket regeringarna bör bära ansvaret. Det förtjänar påpekas, att ILO:s samman sättning är sådan, att regeringsombuden — som f. ö. utses mera från socia - politiska än utrikespolitiska synpunkter - inte har majoritet i den beslu
tande församlingen.
.. , .
Av det sagda följer, all jag anser mig böra avstyrka, att stadgeändringen
i akt nr 2 ratificeras av Sverige.
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att med an e - ning av de vid Internationella arbetskonferensens fyrtioåttonde sammantra-
de antagna internationella instrumenten
1) godkänna att Sverige ansluter sig till konventionerna (nr 120) angående hygien inom handels- och kontorsverk- samhet och (nr 122) angående sysselsättningspolitik samt
till akterna (nr 1) och (nr 3) angående ändringar i Inter
nationella arbetsorganisationens stadga,
2) besluta att
a) konventionen (nr 121) angående förmåner vid yrkes
skada ej skall för närvarande föranleda någon åtgärd,
b) akt (nr 2) angående ändring i Internationella arbets
organisationens stadga ej skall ratificeras av Sverige.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det
ta protokoll utvisar.
Kungl. Maj.ts proposition nr Öl år 1965
Ur protokollet:
Anders Leion
Kungl. Maj:ts proposition nr Öl år 196;>
37
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
Article 2
The competent authority may,
after consultation with the organisa
tions of employers and workers di-
rectly concerned, where such exist,
exclude from the application of all
or any of the provisions of this Con
vention specified classes of the esta-
blishments, institutions or admini
strative services, or departments
thereof, referred to in Article 1,
where the circumstances and condi-
tions of employment are such that
the application to them of all or any
of the said provisions would be in-
appropriate.
Article 3
In any case in which it is doubtful
whether an establishment, institution
or administrative service is one to
which this Convention applies, the
question shall be settled either by the
competent authority after consulta
tion with the representative organi
sations of employers and workers
concerned, where such exist, or in
any other manner which is consis-
tent with national law and practice.
Article 4
Each Member which ratifies this
Convention undertakes that it will__
(o) maintain in force laws or
regulations which ensure the appli
cation of the General Principles set
forth in Part II; and
(b) ensure that such effect as
inay be possible and desirable under
national conditions is given to the
provisions of the Hygiene (Commer-
ce and Offices) Recommendation,
1964, or to equivalent provisions.
seende hygien i industri, gruvor,
transportverksamhet eller jordbruk.
Artikel 2
Vederbörande myndighet må, ef
ter hörande av berörda arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationer, där
sådana finnas, från tillämpning av
alla eller vissa av bestämmelserna i
denna konvention, utesluta särskilt
angivna kategorier av sådana före
tag, institutioner, förvaltningar eller
avdelningar, till vilka hänvisas i ar
tikel 1, där omständigheterna och
arbetsförhållandena äro sådana, att
eu tillämpning av sagda bestämmel
ser icke skulle vara lämplig.
Artikel 3
I sådana fall då det är tveksamt
huruvida ett företag, en institution
eller en förvaltning omfattas av den
na konvention, skall frågan avgöras
antingen av vederbörande myndighet
efter hörande av de representativa
arbetsgivar- och arbetstagarorgani
sationerna, där sådana finnas, eller
på annat med nationell lagstiftning
och praxis förenligt sätt.
Artikel 4
Varje medlem, som ratificerar
denna konvention, förbinder si*
att
°
a) tillse att en lagstiftning är i
kraft, som skapar garantier för till-
lampningen av de allmänna princi
perna i del II;
b) garantera att anvisningarna i
rekommendationen angående hygien
!nc^e S' 0C^ kontorsverksamhet),
1964 eller likvärdiga anvisningar
iakttagas i den utsträckning detta
ar mojhgt och önskvärt med hänsvn
till de nationella förhållandena *
39
Kungl. Maj:Is proposition nr 51 år 1965
Article 5
The laws or regulations giving ef- fect to the provisions of this Conven- tion and any laws or regulations giving such effect as may be possi- ble and desirable under national con- ditions to the provisions of the Hygi- ene (Cominerce and Offices) Recom- mendation, 1964, or to equivalent provisions, shall be framed after con- sultation with the representative or ganisations of employers and work- ers concerned, where such exist.
Article 6
1. Appropriate measures shall be taken, by adequate inspection or other means, to ensure the proper application of the laws or regulations referred to in Article 5.
2. Where it is appropriate to the manner in which effect is given to this Convention, the necessary meas ures in the form of penalties shall be taken to ensure the enforcement of such laws or regulations.
Part II. General Principles
Article 7
All premises used by workers, and the equipment of such premises, shall be properly maintained and kept clean.
Article 8
All premises used by workers shall have sufficient and suitable ventila tion, natural or artifical or both, supplying fresh or purified air.
Article 9
All premises used by workers shall have sufficient and suitable lighting; workplaces shall, as far as possible. have natural lighting.
Artikel 5
Den lagstiftning som är avsedd att bringa bestämmelserna i denna kon vention i tillämpning skall utformas efter hörande av de representativa arbetsgivar- och arbetstagarorgani sationerna, där sådana finnas. Vad nu sagts skall ock gälla lagstiftning, som garanterar att anvisningarna i rekommendationen angående hygien (handels- och kontorsverksamhet), 1964, eller likvärdiga anvisningar iakttagas i den utsträckning detta är möjligt och önskvärt med hänsyn till de nationella förhållandena.
Artikel 6
1. Lämpliga åtgärder skola vidta gas för att genom tillfredsställande övervakning eller annorledes skapa garantier för att i artikel 5 angiven lagstiftning vederbörligen iakttages. 2. Där så är förenligt med sättet för genomförandet av bestämmelser na i denna konvention, skall en ef fektiv tillämpning av nämnda lag stiftning garanteras genom lämpliga ansvarsbestämmelser.
Del II. Allmänna principer
Artikel 7
Lokal som användes av arbetsta gare (arbetslokal) liksom även in redning i lokalen skall hållas ren och i gott skick.
Artikel 8
Arbetslokal skall ha tillräcklig och lämplig luftväxling, bestående av ventilation med självdrag eller me kanisk ventilation eller bådadera, varigenom frisk eller renad luft till föres.
Artikel 9
Arbetslokal skall ha tillräcklig och tjänlig belysning; arbetsplats skall, så vitt möjligt, ha dagsbelysning.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
As comfortable and steady a tem- perature as circumstances permit shall be maintained in all premises used by workers.
Artide 11
All workplaces shall be so laid out and work-stations so arranged that there is no harmful effect on the health of the worker.
Article 10
Arbetslokal skall ha så behaglig och jämn temperatur som omstän digheterna medgiva.
Artikel 10
Artikel 11
Arbetslokal och arbetsplats skola vara så anordnade, att arbetstagarna icke utsättas för skada till sin hälsa.
Artide 12
A sufficient supply of wholesome dnnking water or of some other wholesome drink shall be madeavail- able to workers.
Artide 13
Sufficient and suitable washing facilities and sanitary conveniences shall be provided and properly main tained.
Artide 14
Sufficient and suitable seats shall be supplied for workers and workers shall be given reasonable opportuni- ties of using them.
Artide 15
Suitable lacilities for changing, leasing and drying clothing which is not worn åt work shall be provided and properly maintained.
Artide 16
Underground or windowless pre- nnses in which work is normally performed shall comply with appro- priate standards of hygiene.
Artide 17
Workers shall be protected bv appropriate and practicable meas- ures against substances, processes and techniques which are obnoxious, unhealthy or toxic or for any reason harmful. Where the nature of the
Artikel 12
Dricksvatten av lämplig beskaffen het eller annan lämplig dryck skall i tillräcklig mängd finnas att tillgå för arbetstagarna.
Artikel 13
Tjänliga tvätt- och toalettanord ningar skola finnas i tillräckligt an tal och hållas i gott skick.
Artikel 14
Lämpliga sittplatser skola i till- i äckligt antal ställas till arbetstagar nas förfogande; arbetstagarna skola beredas tillfälle att i skälig utsträck- ning använda desamma.
Artikel 15
Lämpliga anordningar för ombyte, förvaring och torkning av kläder som icke användas i arbetet skola finnas och hållas i gott skick.
Artikel 16
Underjordiska eller fönsterlösa lokaler, i vilka arbete stadigvarande bednves, skola uppfylla skäliga krav pa hygien.
Artikel 17
Arbetstagare skola genom ända målsenliga och tjänliga anordningar skyddas mot ämnen, processer och metoder, som äro besvärande, osun da, giftiga eller på annat sätt skad liga. Dar arbetets natur så kräver,
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
work so requires, the competent aut-
hority shall prescribe personal pro-
tective equipment.
Articlc 18
Xoise and vibrations likely to have
harmful effeets on workers sliall be
reduced as far as possible by appro-
priate and practicable ineasures.
Article 19
Every establishment, institution or
administrative service, or department
thereof, to which this Convention
applies shall, having regard to its
size and the possible risk—-
(a)
maintain its own dispensary
or first-aid post; or
(b)
maintain a dispensary or
first-aid post jointly with other esta-
blishments, institutions or administ
rative services, or departments there
of; or
(c)
have one or more first-aid
cupboards, boxes or kits.
Part III. Final Provisions
Artide 20
The formal ratifications of this
Convention shall be communicated
to the Director-General of the Inter
national Labour Office for registra-
tion.
Artide 21
1. This Convention shall be bind-
ing only upon those Members of the
International Labour Organisation
whose ratifications have been regi
stered with the Director-General.
2. It shall come into force twelvc
months after the date on which the
ratifications of two Members have
been registered with the Director-Ge
neral.
3. Thereafter, this Convention
shall come into force for any Mem-
ber twelve months after the date on
which its ratification has been regi
stered.
skall vederbörande myndighet före
skriva personlig skyddsutrustning.
Artikel 18
Buller och skakningar som kunna
inverka skadligt på arbetstagarna
skola minskas så långt möjligt ge
nom ändamålsenliga och tjänliga åt
gärder.
Artikel 19
Varje företag, institution eller för
valtning eller avdelning därav, som
omfattas av denna konvention skall,
med beaktande av dess storlek och
eventuellt föreliggande risker
a) inrätta ett eget behandlings-
eller förbandsrum för första hjälp
vid olycksfall;
b) inrätta ett behandlings- eller
förbandsrum för första hjälp vid
olycksfall gemensamt med andra fö
retag, institutioner eller förvaltning
ar eller avdelningar därav;
c) inrätta ett eller flera förbands-
skåp, -lådor eller -utrustningar.
Del III. Slutbestämmelser
Artikel 20
De officiella ratifikationerna av
denna konvention skola delgivas In
ternationella arbetsbyråns generaldi
rektör och registreras av honom.
Artikel 21
1.
Denna konvention är bindan
de allenast för de medlemmar av In
ternationella arbetsorganisationen,
vilkas ratifikationer registrerats av
generaldirektören.
2.
Den träder i kraft tolv måna
der efter det två medlemmars rati
fikationer registrerats av generaldi
rektören.
3.
Därefter träder denna konven
tion i kraft för varje medlem tolv
månader efter den dag, då dess ra
tifikation registrerats.
2f
llihang till riksdagens protokoll
190
5.
1
samt.
Nr SI
42
Kungl. Maj ds proposition nr 51 år 1965
Article 22
1. A Member which has ratified
this Convention inay denounce it
after the expiration of ten years
from the date on which the Conven-
lion first comes into force, by an act
coinmunicated to the Director-Gene-
ral of the International Labour Offi
ce for registration. Such denuncia-
tion shall not take effect until one
year after the date on which it is
registered.
2. Each Member which has rati
fied this Convention and which does
not, within the year following the
expiration of the period of ten years
mentioned in the preceding para-
graph, exercise the right of denun-
ciatiom provided for in this Article,
will be bound for another period of
ten years and, thereafter, may deno
unce this Convention åt the expira
tion of each period of ten years un
der the terms provided for in this
Article.
Artide 23
1. The Director-General of the In
ternational Labour Office shall no-
tify all Members of the International
Labour Organisation of the registra
tion of all ratifications and denun-
ciations communicated to him by the
Members of the Organisation.
2. When notifying the Members
of the Organisation of the registra
tion of the second ratification com
municated to him, the Director-Ge
neral shall draw the attention of the
Members of the Organisation to the
date upon which the Convention will
come into force.
A rtide 24
The Director-General of the Inter
national Labour Office shall com-
municate to the Secretary-General of
the United Nations for registration
in accordance with article 102 of the
Charter of the United Nations full
particulars of all ratifications and
Artikel 22
1. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt då kon
ventionen först trädde i kraft, upp
säga densamma genom skrivelse som
delgives Internationella arbetsbyråns
generaldirektör för registrering.
Uppsägningen träder icke i kraft
förrän ett år efter det den registre
rats.
2. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention och icke inom ett
år efter utgången av den i föregåen
de moment nämnda tioårsperioden
gör bruk av den i denna artikel stad
gade uppsägningsrätten, skall vara
bunden för en ny period av tio år
och kan därefter, med iakttagande
av de i denna artikel föreskrivna
villkoren, upjxsäga konventionen vid
utgången av varje följande tioårs
period.
Artikel 23
1.
Internationella arbetsbyråns
generaldirektör skall underrätta
samtliga medlemmar av Internatio
nella arbetsorganisationen om regi
streringen av alla ratifikationer och
uppsägningar, som delgivits honom
av organisationens medlemmar.
2.
Då generaldirektören under
rättar organisationens medlemmar
om registreringen av den andra ra
tifikationen i ordningen, som delgi
vits honom, har han att fästa med
lemmarnas uppmärksamhet på den
dag, då konventionen kommer att
träda i kraft.
Artikel 24
Internationella arbetsbyråns gene
raldirektör skall, för registrering
jämlikt artikel 102 av Förenta Na
tionernas stadga, lämna Förenta Na
tionernas generalsekreterare full
ständiga upplysningar om varje rati
fikation och uppsägning, som av ho-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr Öl år 1965
acts of denunciation registered by
him in accordance with the provi
sions of the preceding Articles.
Article 25
Åt such times as it may consider
necessary the Governing Body of the
International Labour Office shall
present to the General Conference a
report on the working of this Con-
vention and shall examine the de-
sirability of placing on the agenda
of the Conference the question of its
revision in whole or in part.
Artide 26
1. Should the Conference adopt a
new Convention revising this Con-
vention in whole or in part, then, un-
less the new Convention otherwise
provides—
(a)
the ratification by a Member
of the new revising Convention shall
ipso jure involve the immediate de
nunciation of this Convention, not-
withstanding the provisions of Ar
ticle 22 above, if and when the new
revising Convention shall have come
into force;
(b)
as from the date when the
new revising Convention comes into
force this Convention sliall cease to
be open to ratification by the Mem-
bers.
2. This Convention shall in any
case remain in force in its actual
form and content for those Members
which have ratified it hut have not
ratified the revising Convention.
Artide 27
The English and French versions
of the text of this Convention are
equally authoritative.
nom registrerats i enlighet med be
stämmelserna i föregående artiklar.
Artikel 25
Närhelst Internationella arbetsby-
råns styrelse finner det erforderligt
skall styrelsen förelägga Internatio
nella arbetsorganisationens allmän
na konferens en redogörelse för
konventionens tillämpning och taga
under övervägande, huruvida anled
ning föreligger att på konferensens
dagordning uppföra frågan om dess
revision, helt eller delvis.
Artikel 26
1. Därest konferensen skulle an
taga en ny konvention, innebärande
revision, helt eller delvis, av denna
konvention, och den nya konventio
nen icke föreskriver annat,
a) skall en medlems ratifikation
av den nya, reviderade konventio
nen, försåvitt denna irätt i kraft,
ipso jure medföra omedelbar upp
sägning av förevarande konvention,
utan hinder av vad i artikel 22 ovan
stadgas;
b) skall från den dag, då den nya
reviderade konventionen träder i
kraft, förevarande konvention icke
längre kunna ratificeras av medlem
marna.
2.
Förevarande konvention skall
likväl förbli gällande till form och
innehåll för de medlemmar, som ra
tificerat densamma men icke ratifi
cerat den nya, reviderade konven
tionen.
Artikel 27
De engelska och franska texterna
till denna konvention skola äga lika
vitsord.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
Recommendation (No. 120) concerning
Hygiene in Commerce and Offices
The General Conference of the In
ternational Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the Inter
national Labour Office, and having
met in its Forty-eighth Session on 17
June 1964, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
hygiene in commerce and offices,
which is the fourth item on the
agenda of the session, and
Having determined that tliese pro
posals shall take the form of a Re
commendation,
adopts this eighth day of July of
the year one thousand nine hundred
and sixty-four the following Recom
mendation, which may be cited as
the Hygiene (Commerce and Offices)
Recommendation, 1964:
I. Scope
1. This Recommendation applies
to all the following establishments,
institutions and administrative ser
vices, whcther public or private:
(a)
trading establishments;
(b)
establishments, institutions
and administrative services in which
the workers are mainly engaged in
office work, including offices of per
sons engaged in the liberal profes
sions;
(c)
in so far as they are not in-
cluded in establishments referred to
in Paragraph 2 and are not subject
to national laws or regulations or
Bilaga 2
(Översättning)
Rekommendation (nr 120) angående
hygien inom handels- och
kontorsverksamhet
Internationella arbetsorganisatio
nens allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internatio
nella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 17 juni
1964 till sitt fyrtioåttonde samman
träde,
och beslutat antaga vissa förslag
angående hygien inom handels- och
kontorsverksamhet, vilken fråga ut
gör den fjärde punkten på samman
trädets dagordning,
samt beslutat, att dessa förslag
skola taga form av en rekommenda
tion,
antager denna den åttonde dagen i
juli månad år nittonhundrasextio-
fyra följande rekommendation, som
må benämnas rekommendation an
gående hygien (handels- och kon
torsverksamhet) 1964.
I. Tillämpningsområde
1. Denna rekommendation äger
tillämpning på alla nedan angivna
företag, institutioner och förvalt
ningar, såväl allmänna som enskilda,
nämligen:
a)
handelsföretag;
b)
företag, institutioner och för
valtningar, inom vilka arbetstagarna
huvudsakligen sysselsättas med kon
torsarbete, däri inbegripna kontor
för personer verksamma inom de
fria yrkena;
c)
avdelningar tillhörande andra
företag, institutioner eller förvalt
ningar, inom vilka avdelningar ar
betstagarna huvudsakligen sysselsät-
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
othcr arrangements concerning liy-
giene in industry, inines, transport
or agriculture, any departments of
other establishments, institutions or
administrative services in which de
partments the workers are mainly
engaged in commerce or office work.
2. This Recommendation also ap-
plies to the following establishments,
institutions and administrative ser
vices:
(a)
establishments, institutions
and administrative services provn
ing personal services;
(b)
postal and telecommunica-
tions services;
(c)
newspaper and publishing
undertakings;
(d)
hotels and boarding houses;
(e)
restaurants, clubs, cafés. and
other catering establishments;
(f)
theatres and places of public
entertainment and other recreational
services.
3. (1) Where necessary, appro-
priate arrangements should be made
to define, after consultation with the
representative organisations of em-
ployers and workers concerned, the
line which separates establishments,
institutions or administrative ser
vices to which this Recommendation
applies from other establishments.
(2) In any case in which it is
doubtful whether an establishment,
institution or administrative service
is one to which this Recommenda-
tion applies, the question should be
seltled either by the competent au-
thority after consultation with the re
presentative organisations of era-
ployers and workers concerned, or
in any other inanner which is con-
sistent with national law and prac-
ticc.
<•
II. Methods of Application
4. Having regard to the diversity
of national circumstances and prac-
tas med kommersiellt arbete eller
kontorsarbete, i den mån de icke äro
inbegripna bland de i mom. 2 nämn
da företagen, eller äro underkastade
den nationella lagstiftningen eller
andra föreskrifter avseende hygien
i industri, gruvor, transportverksam
het eller jordbruk.
2. Denna rekommendation äger
tillämpning jämväl på följande fö
retag, institutioner och förvaltning
ar:
a)
företag, institutioner och för
valtningar som tillhandahålla per
sonliga tjänster;
b)
postverket och företag för te
leförbindelser;
c)
tidnings- och förlagsverksam
het;
d)
hotell och pensionat;
e)
restauranger, klubbar, kaféer
och andra serveringsföretag;
f)
teatrar och andra nöjesföretag
samt anläggningar för rekreation.
3. 1) Där så är erforderligt, böra
lämpliga åtgärder vidtagas för att
efter hörande av de representativa
organisationerna för berörda arbets
givare och arbetstagare, angiva
gränslinjen mellan de företag, insti
tutioner och förvaltningar, som om
fattas av denna rekommendation,
och andra företag.
2) I fall, då tvekan kan råda
huruvida denna rekommendation
äger tillämpning på visst företag, viss
institution eller förvaltning, bör frå
gan avgöras antingen av vederböran
de myndighet efter hörande av de re
presentativa organisationerna för be
rörda arbetsgivare och arbetstagare
eller på annat med nationell lagstift
ning och praxis förenligt sätt.
II. Tillämpningsmetoder
4. Med beaktande av olikheter i
nationella förhållanden och praxis,
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
tices, effect may be given to the pro
visions of this Recommendation—
(a)
by national laws or regula-
tions;
(b)
by collective agreeinent or as
otherwise agreed by the enrplovers
and workers concerned;
(c)
by arbitration awards; or
(d)
in any other mauner approv-
ed by the competent authority after
consultation with the representative
organisations of employers and
workers concerned.
III. Maintenance and Cleanliness
5.
All places in which work is
carried on, or through which workers
may have to pass, or which contain
sanitary or other facilities provided
for the connnon use of workers, and
the equipment of such places, should
be properly maintained.
6. (1) All such places and equip
ment should be kept clean.
(2) In particular the following
should be regularly cleaned:
(a)
floors, stairs and passages;
(b)
Windows used for lighting,
and sources of artificial lighting;
(c)
walls, ceilings and equip
ment.
7. Cleaning should be carried
out—
(a)
by means raising the mini
mum amount of dust;
(b)
outside working hours, ex-
cept in particular circumstances or
where cleaning during working hours
can be effected without disadvan-
tage for the workers.
8. Cloakrooms, lavatories, wash-
stands and, if necessary, other faci
lities for the connnon use of workers
should he regularly cleaned and pe-
riodically disinfected.
9. All refuse and waste likely to
give off obnoxious, toxic or harmful
substances, or be a source of infec-
må anvisningarna i denna rekom
mendation genomföras
a)
genom nationell lagstiftning;
b)
genom kollektivavtal eller
andra mellan berörda arbetsgivare
och arbetstagare träffade avtal;
c)
genom skiljedom; eller
d)
på annat av vederbörande
myndighet efter samråd med de re
presentativa organisationerna för be
rörda arbetsgivare och arbetstagare
godkänt sätt.
III.
Underhåll och
renlighet
f>. Utrymme, där arbete utföres
eller som arbetstagare ha att passe
ra, eller till vilket sanitära eller and
ra för arbetstagarnas gemensamma
bruk avsedda anordningar äro för
lagda, ävensom inredningen i sådant
utrymme, böra vederbörligen under
hållas.
6. 1) Utrymme och inredning
som ovan sagts böra hållas rena.
2) Regelbunden rengöring bör
utföras särskilt i fråga om
a)
golv, trappor och korridorer;
b)
fönster, avsedda att förse lo
kalen med ljus, och anordningar för
artificiell belysning;
c)
väggar, tak och inredning.
7.
Rengöring bör utföras
a)
på sätt som frigör minsta möj
liga mängd damm;
b)
utanför arbetstid, utom i un
dantagsfall eller i fall där rengöring
kan ske under arbetstid utan olägen
het för arbetstagarna.
8.
Klädrum, toaletter, tvättställ
och, om så är nödvändigt, andra an
ordningar för de anställdas gemen
samma .bruk böra rengöras regelbun
det och desinficeras med vissa mel
lanrum.
9.
Sopor och avfall, som kunna
avgiva besvärande, giftiga eller skad
liga ämnen eller utgöra en infek
47
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
tion, sliould bc made harmless, re- moved or isolated åt the earliest pos- sible moment; disposal should be in accordance with standards approved by the competent authority.
‘ 10. Removal and disposal arrange- ments for other refuse and waste should be made and sufficient recep- tacles for such refuse and waste should be provided in suitableplaces.
tionskälla, böra snarast möjligt o- skadliggöras, bortföras eller förvaras isolerade på sätt, som står i överens stämmelse med normer godkända av vederbörande myndighet.
10. Åtgärder böra vidtagas för bortförande och förintande av andra sopor och avfall. Kärl för uppsam ling av sopor och avfall böra i till räckligt antal placeras ut på lämp liga platser.
IV. Ventilation
11. In all places in which work is carried on, or which contain sani- tary or other facilities för the com- mon use of workers, therc should be sufficient and suitable ventilation, natural or artificial or both. supply- ing fresh or purified air.
12. In particular— (a) apparatus ensuring natural or artificial ventilation should bo so designed as to introduce a sufficient quantity of fresh or purified air per person and per hour into an area, taking into account the nature and conditions of the work;
(b) arrangements should be made to remove or make harmless, as far as possible, fumes, dust and any other obnoxious or harmful im- purilies which may be generated in the course of work;
(c) the normal speed of move- ment of air åt fixed work stations should not be harmful to the health or comfort of the persons working there;
(d) as far as possible and in so far as conditions require, appropri- ate measures should be taken to en sure that in enclosed premises a suit able hygrometric level in the air is maintained.
13. Wbere a workplace is wliolly or suhstantially air conditioned, suit-
IV. Ventilation
11. I lokal, där arbete utföres el ler till vilken sanitära eller andra an ordningar för arbetstagarnas gemen samma bruk äro förlagda, bör fin nas tillräcklig och tjänlig luftväxling bestående av ventilation med själv drag eller mekanisk ventilation eller bådadera, varigenom frisk eller re nad luft tillföres. 12. Härvid bör särskilt beaktas att a) anordningarna för naturlig el ler mekanisk ventilation böra vara så utförda att en med hänsyn till ar betets art och de förhållanden, un der vilka det utföres, tillräcklig mängd frisk eller renad luft — be räknad per person och per timme —• tillföres lokalen; b) åtgärder böra vidtagas för att så långt möjligt avlägsna eller oskad liggöra ångor, damm och andra be svärande eller skadliga föroreningar, vilka kunna alstras under arbetet;
c) den normala lufthastigheten (vid luftväxling) vid fasta arbets platser icke bör inverka skadligt på vare sig hälsa eller trivsel hos de personer, som arbeta där;
d) i den mån så är möjligt och omständigheterna så påfordra ända målsenliga åtgärder böra vidtagas för att garantera att lämplig fuktig- hetsgrad upprätthålles i slutna lo kaler.
13. Där en arbetsplats är helt el ler till största delen luftkonditione-
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
ame means ot emergency ventilation, natural or artificial, should be pro vided.
V. Lighting
14. In all places in which work is carried on, or through which work- ers may have to pass or which con- tain sanitary or other facilities pro vided for the cominon use of work- ers, there should he, as long as the places are likely to be used, suffi- cient and suitable lighting, natural or artificial, or both.
15. In particular, all practicable measures should be taken— (a) to en sure visual comfort;
(i) by openings for natural
lighting which are appropriately dis- tributed and of sufficient size;
(ii) by a careful choice and
appropriate distribution of artificial lighting;
(iii) by a careful choice of
colours for the premises and their equipment;
(b) to prevent discomfort or dis orders caused by glare, excessive contrasts betw^een liglit and shade, reflection of light and over-strong direct lighting;
(c) to eliminate harmful flick- ering whenever artificial lighting is used.
16. Wherever sufficient natural lighting is reasonably practicable it should be adopted in preference to any other. 17. Suitable standards of natural or artificial lighting för different types of work and premises and va- rious occupations should be fixed by the competent authority. 18. In premises where there are large numbers of workers or visitors, emergency lighting should be provid ed.
rad, böra lämpliga anordningar för naturlig eller mekanisk reservventi lation finnas.
V. Belysning
14. I utrymme, där arbete utfö- res eller som arbetstagare ha att pas sera eller till vilket sanitära eller andra anordningar, avsedda för ar betstagarnas gemensamma bruk äro förlagda, bör, under den tid lokalen kan antagas komma till användning, finnas tillräcklig och lämpligt an ordnad belysning, bestående av dags- belysning, artificiell belysning eller bådadera. 15. Särskilt böra alla genomför bara åtgärder vidtagas för att a) garantera behagliga belys- ningsförhållanden; (i) genom öppningar för dagsljus, lämpligt fördelade och av tillräcklig storlek; (ii) genom omsorgsfullt vald och lämpligt fördelad artificiell be lysning; (iii) genom omsorgsfullt val av färger för lokaler och inredning;
b) förebygga obehag eller besvär förorsakade av bländning, alltför stark kontrastverkan mellan ljus och skugga, ljusreflexer och alltför intensiv direkt belysning;
c) eliminera skadligt flimmer vid artificiell belysning.
16. Där dagbelysning av till räcklig styrka kan erhållas utan allt för stora svårigheter bör sådan ha fö reträde framför annan belysning. 17. Vederbörande myndighet bör fastställa lämpliga normer för dag belysning och artificiell belysning med avseende på olika typer av ar bete och lokaler och olika yrken. 18. I lokaler där ett stort antal arbetstagare eller besökare uppehål ler sig bör finnas nödbelysning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
19
YL Teraperature
19. In all places in which work is
carried on, or through which work-
ers may have to pass, or which con-
tain sanitary or other facilities pro
vided for the common nse of work-
ers, the best possible conditions of
temperature, humidity and move-
ment of air should be maintained,
having regard to the nature of work
and the climate.
20. No worker should be required
to work regularlv in an extreme
temperature. Accordingly, the com-
petent authority should determine
either maximum or minimum stand
ards of temperature, or both, hav
ing regard to the climate and to the
nature of the establishment, institu
tion or administrative service and of
the work.
21. No worker should be required
to work regularly in conditions
involving sudden variations in
temperature which are considered
by the competent authority to be
harmful to health.
22. (1) No worker should be re
quired to work regularly in the im-
mediate neighbourhood of equip-
ment radiating a large amount of
heat or causing an intense cooling' of
the surrounding air, considered by
Ihe competent authority to be harm
ful to health, unless suitable control
measures are taken, the time of the
worker’s exposure is reduced, or he
is provided with suitable protective
equipment or clothing.
(2) Fixed or movable sereens,
deflectors or other suitable devices
should be provided and used to pro-
tect workers against any large-scale
intake of cold or heat. ineluding the
heat of the sun.
23. (1) No worker should be re
quired to work åt an ouldoor sales
counter in low temperatures likely
VI. Temperatur
19.
1 utrymme, där arbete utfö-
res eller som arbetstagare ha att pas
sera eller till vilket sanitära eller
andra anordningar för arbetstagar
nas gemensamma bruk äro förlagda,
böra de med hänsyn till arbetets art
och klimatet bästa möjliga förhål
landen ifråga om temperatur, luft
fuktighet och luftväxling råda.
20.
Arbetstagare bör icke åläggas
att utföra stadigvarande arbete vid
extrema temperaturer. Vederbörande
myndighet bör följaktligen fastställa
normer för antingen maximi- eller
minimitemperaturer, eller för båda
dera, med beaktande av klimatet och
företagets, institutionens eller för
valtningens art och arbetets natur.
21.
Arbetstagare bör icke åläggas
att utföra stadigvarande arbete un
der förhållanden, som innebära snab
ba temperaturväxlingar, vilka av ve
derbörande myndighet bedömas som
skadliga för hälsan.
22. 1) Arbetstagare bör icke å-
läggas att utföra stadigvarande ar
bete i omedelbar närhet av apparat,
som avgiver stark värme eller som
förorsakar stark avkylning av om
givande luft i sådan grad, att veder
börande myndighet bedömer fara för
ohälsa föreligga, såvida icke lämpli
ga kontrollåtgärder vidtagas eller
(ten tid under vilken arbetstagaren
utsättes för värmen resp. avkylning-
en begränsas eller han förses med
lämplig skyddsutrustning eller kläd
sel.
2)
Fasta eller flyttbara skär
mar, deflektorer eller andra lämpli
ga anordningar böra anskaffas och
användas för att skydda arbetstaga
re mot intensiv påverkan av värme
eller köld, däri inbegripet solstrål
ning.
23.
1) Arbetstagare bör icke å-
läggas att arbeta vid disk för utom-
husförsäljning vid så låg tempera-
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
to be liarmful unless suitable means
of warming liimself are available.
(2) No worker should be re-
quired to work åt an outdoor sales
counter in high temperatures likely
to be harmful unless suitable means
of protection against such high tem
peratures are available.
24. The use of methods of heating
or cooling likely to cause harmful
or obnoxious fumes in the atmos-
phere of premises should be forbid-
den.
25. When work is carried out in
a very low or a very high tempera-
ture, workers should be given a
shortened working day or breaks in-
cluded in the working hours, or other
relevant measures taken.
VII. Working Space
26. (1) All workplaces should be
so laid out and work-stations so
arranged that there is no harmful
effect on the health of the worker.
(2) Each worker should have
sufficient unobstructed working
space to perform his work without
risk to his health.
27. The competent authority
should specify—
(a)
the floor area to be provided
in enclosed premises for each worker
regularly working there;
(b)
the minimum unobstructed
volume of space to be provided in
enclosed premises for each worker
regularly working there;
(c)
the minimum height of new
enclosed premises in which work is
to be regularly performed.
VIII. Drinking Water
28. A sufficient supply of whole-
some drinking water or of some
other wholesome drink should be
made available to workers. Where-
ever the distribution of running
tur, att den kan utgöra fara för ohäl
sa, försåvitt han icke har tillgång till
tj änliga uppvärmningsanordningar.
2) Arbetstagare bör icke å-
läggas att arbeta vid disk för utom-
husförsäljning vid så hög tempera
tur, att den kan utgöra fara för o-
hälsa, försåvitt han icke har tillgång
till tjänliga anordningar för att
skydda sig mot hög temperatur.
24. Uppvärmnings- eller avkyl-
ningsanordningar, som kunna avgi
va skadliga eller besvärande ångor i
rumsluften, böra förbjudas.
25.
Där arbete utföres vid myc
ket låg eller mycket hög temperatur,
böra avkortad arbetsdag eller pau
ser som inräknas i arbetstiden med
givas eller andra lämpliga åtgärder
vidtagas till förmån för arbetstagar
na.
VII. Arbetsutrymme
26. 1) Arbetslokal bör vara så
planlagd och arbetsplats så anord
nad, att arbetstagaren icke ådrager
sig ohälsa.
2) Varje arbetstagare hör ha
tillräckligt, fritt arbetsutrymme som
tillåter honom att utföra sitt arbete
utan risk för ohälsa.
27. Vederbörande myndighet bör
fastställa
a)
den golvyta som i slutna lo
kaler bör tilldelas varje regelbundet
arbetande arbetstagare;
b)
den minimivolym av fritt ut
rymme, som i slutna lokaler bör till
delas varje regelbundet arbetande
arbetstagare;
c)
minimihöjden för nya slutna
lokaler, i vilka arbete kommer att ut
föras regelbundet.
VIII. Dricksvatten
28.
Dricksvatten av lämplig be
skaffenhet eller annan tjänlig dryck
bör tillhandahållas arbetstagarna i
tillräcklig mängd. Där distribution
av rinnande dricksvatten är möjlig,
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
drinking water is practicable, prefe- rence should be given to this system.
29. (1) Any containers used to distribute drinking water or any other authorised drink should —
(a) be tightly closed and where appropriate fitted with a tap;
(b) be clearly marked as to the nature of their contents;
(c) not be buckets, tubs or other receptacles with a wide open top (with or without a lid) in which it is possible to dip an instrument to draw off liquid;
(d) be kept clean åt all times. (2) A sufficient number of drink ing vessels should be provided and there should be facilities for wash- ing them with clean water.
(3) Cups the use of which is sliared by a number of workers should be forbidden.
30. (1) Water which does not come from an officially approved source for the distribution of drink ing water should not be distributed as drinking water unless the com- petent heallh authority expressly authorises such distribution and holds periodical inspections.
(2) Any method of distribu
tion other than that practised by the officially approved local supply ser vice should be notified to the compe- tent health authority for its approv- al.
31. (1) Any distribution of water not fit for drinking should be so la- belled åt the points where it can be drawn off.
(2) There should be no inter-
connection, open or potential, be- tween drinking water systems and systems of water not fit for drinking. IX.
IX. Washstands and Showers 32. Sufficient and suitable wash- ing facilities should be provided for the use of workers in suitable places
bör företräde givas åt ett sådant sys tem.
29. 1) Behållare, avsedda för di stribution av dricksvatten eller an nan tillåten dryck, böra
a) vara tättslutande och i före kommande fall försedda med tapp anordning;
b) tydligt angiva innehållet;
c) icke utgöras av hinkar, kar el ler andra behållare (med eller utan lock), i vilka det är möjligt att sän ka ned ett kärl för upphämtning av vatten;
d) ständigt hållas rena.
2) Drickskärl böra tillhanda
hållas i tillräckligt antal liksom även anordningar för att diska dessa i rent vatten.
3) Användandet av gemen
samma muggar bör förbjudas.
30. 1) Vatten som icke härrör från en officiellt godkänd källa för distribution av dricksvatten bör icke tillhandahållas som dricksvatten, så vida icke vederbörande hälsovårds myndighet uttryckligen medgiver så dan distribution och utför periodis ka undersökningar av vattnet.
2) Varje annat distributions
sätt än det som användes av det auk toriserade lokala vattenverket bör an mälas för och godkännas av veder börande hälsovårdsmyndighet.
31. 1) Där vatten som icke är drickbart tillhandahålles bör vid var je tappställe tydligt angivas, att vatt net ej är avsett att användas som dricksvatten.
2) Mellan dricksvattensys
tem och system för icke drickbart vatten bör ej finnas någon förbindel se, varken direkt eller indirekt.
IX. Tvättställ och duschar 32. Ändamålsenliga och lämpligt förlagda tvättanordningar i tillräck ligt antal böra stå till arbetstagar-
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
and should be properly maintained.
33. (1) These facilities should, to
llie greatest possible extent, include
washstands, with hot water if neces-
sary, and, where the nature of the
work so requires, showers with hot
water.
(2) Soap should be made
available to workers.
(3) Appropriate products
(such as detergents, special cleans-
ing creams or powders) should be
made available to workers wher-
ever the nature of the woi-k so re
quires; the use for personal clean-
liness of products harmful to health
should be forbidden.
(4) Towels, preferably indi-
vidual, or other suitable means of
drying themselves should be made
available to workers. Towels for
common use which do not provide
a fresh clean portion for each use
should be forbidden.
34. (1) Water provided for wash
stands and showers should not pre
sent any health risks.
(2) Where water used in
washstands and showers is not fit
för drinking, this should be clearly
indicated.
35. Separate washing facilities
should be provided for men and
women, except in very small estab-
lishments where common facilities
may be provided with the approval
of the competent authority.
36. The number of washstands
and showers should be fixed by the
competent authority having regard
to the number of workers and the
nature of their work.
X. Sanitarv Conveniences
37. Sufficient and suitable sani-
tary conveniences should be provid
ed for the use of workers in suitable
places and should be properly main-
tained.
nas förfogande och hållas i gott skick
skick.
33. 1) I dessa anordningar böra
i största möjliga utsträckning ingå
tvättställ, om så erfordras med varm
vatten, och där arbetets natur så krä
ver, duschar med varmvatten.
2)
Tvål bör tillhandahållas
arbetstagarna.
3)
Lämpliga medel (såsom
rengöringsmedel, speciella krämer
eller puder för kroppsvård) böra till
handahållas arbetstagarna, där ar
betets natur så kräver; användning
av medel för personlig kroppsvård
vilka äro skadliga för hälsan bör för
bjudas.
4)
Handdukar, företrädesvis
personliga, eller andra lämpliga
hjälpmedel för torkning, böra till
handahållas arbetstagarna. Handdu
kar för gemensamt bruk, vilka icke
göra det möjligt för varje arbetsta
gare att använda ett rent och obe
gagnat stycke böra förbjudas.
34. 1) Vatten i tvättställ och
duschar bör icke medföra risk för
ohälsa.
2) Där vatten i tvättställ och
duschar icke är drickbart bör detta
tydligt angivas.
35.
Separata tvättanordningar för
män och för kvinnor böra finnas
utom i mycket små företag, där efter
tillstånd av vederbörande myndig
het gemensamma anordningar må
godtagas.
36.
Antalet tvättställ och duschar
bör fastställas av vederbörande myn
dighet med beaktande av antalet ar
betstagare och arten av deras arbete.
X. Toaletter
37. Ändamålsenliga och lämpligt
förlagda toaletter i tillräckligt antal
böra stå till arbetstagarnas förfogan
de och hållas i gott skick.
53
Kungl. Maj:ts proposition nr oi år 1965
38. (, 1J Sanitary conveniences
should be so partitioned as to ensure
sufficient privacy.
(2) As far as possible sani
tary conveniences should be suppli-
ed with flushing systems and traps
and with toilet paper or some other
hygienic means of cleaning.
(3) Appropriately designed
receptacles with lids or other suit-
able disposal units such as inciner-
ators should be provided in sanitary
conveniences for women.
(4) As far as possible, con-
veniently accessible washstands in
sufficient number should be provid
ed near conveniences.
39. Separate sanitary convenien
ces should be provided for men and
women, except, with the approval of
the competent authority, in establish-
inents where not more than five
persons or only members of the
employer’s family are employed.
40. The number of W.C.’s and
urinals för men, and of W.C.’s for
women, should be fixed by the com
petent authority having regard to
the number of worlcers.
41. Sanitary conveniences should
be adequately ventilated and so lo-
cated as to prevent nuisances. They
should not communicate directly
with workplaces, rest rooms or can-
teens, but should be separated there-
from by an antechamber or by an
open space. Approaches to outdoor
conveniences should be roofed.
XI. Seats
42. Sufficient and suitable seals
should be supplied for workcrs and
workers should be given reasonable
opportunities of using them.
43. To the greatest possible extent,
vvork-stations should be so arranged
that workers whowork standingmay
discharge their duties sitting when-
ever this is compatible with the na-
ture of the work.
38. 1) Toaletterna böra vara så
avdelade, att tillfredsställande krav
på avskildhet uppfyllas.
2)
Toaletterna böra, så långt
möjligt, vara försedda med spolsys-
tem, vattenlås samt toalettpapper el
ler annan motsvarande hygienisk
anordning.
3)
Lämpligt utformade, med
lock försedda uppsamlingskärl eller
andra lämpliga anordningar, exem
pelvis förbränningsapparater, böra
finnas i toalettrum avsedda för kvin
nor.
4)
Såvitt möjligt böra lätt
tillgängliga tvättställ i tillräckligt
antal anordnas i närheten av toalet
terna.
39. Separata toaletter böra an
ordnas för män och för kvinnor,
utom — efter medgivande av veder
börande myndighet — i företag där
högst fem personer eller endast med
lemmar av arbetsgivarens familj äro
anställda.
40.
Antalet kiosetter och urinoa-
rer för män ävensom antalet kioset
ter för kvinnor bör fastställas av ve
derbörande myndighet med beaktan
de av antalet arbetstagare.
41.
Toalett bör vara tillfredsstäl
lande ventilerad och så förlagd, att
obehag undvikes. Den bör icke stå i
direkt förbindelse med arbetsplats,
vilrum eller marketenteri utan bör
vara skild från dessa genom ett för
rum eller ett fritt utrymme. Väg till
avträde utomhus bör vara försedd
med tak.
XI. Sittplatser
42.
Lämpligt anordnade sittplat
ser i tillräckligt antal böra stå till ar
betstagarnas förfogande för att av
dem användas i rimlig omfattning.
43. I största möjliga utsträckning
böra arbetsplatserna vara så anord
nade, att arbetstagare som arbeta i
stående ställning må kunna utföra
sina uppgifter sittande, när detta är
förenligt med arbetets art.
54
Iiungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
44. Seats suppiied for workers
should be of comfortable design and
dimensions, be suited to the work
performed, and facilitate good
working posture in the interest of
the worker’s health; if necessary,
foot-rests should be suppiied for the
same purpose.
XII. Clothing Accommodation
and Changing Rooms
45. Suitable facilities, such as
hangers and cupboards, för chang
ing, leaving and drying clothing
which is not worn åt work should
be provided and properly maintain-
ed.
46. Where the number of workers
and the nature of their work so re-
quire, changing rooms should be pro
vided.
47. (1) Changing rooms should
contain—
(a)
properly ventilated personal
cupboards or other suitable recep-
tacles of sufficient dimensions,
which can be locked;
(b)
a sufficient number of seats.
(2) Separate compartments
for street clothes and working attire
should be provided whenever work
ers are engaged in operations neces-
sitating the wearing of working attire
which may be contaminated, heavily
soiled, stained or impregnated.
48. There should be separate
changing rooms for men and women.
XIII. Underground and Similar
Premises
49. Underground or windowless
premises in which work is normally
performed should comply with ap-
propriate standards of hygiene laid
down by the competent authority.
50. As far as circumstances allow,
workers should not be recjuired to
work continuously in underground
or windowless premises, but should
work there in rotation.
44.
Sittplatser som ställas till ar
betstagarnas förfogande böra vara
bekväma till utförande och dimensi
oner, anpassade till det arbete som
skall utföras samt underlätta med
hänsyn till arbetstagarens hälsa god
arbetsställning; fotstöd böra, om så
är erforderligt, tillhandahållas för
samma ändamål.
XII. Klädutrymmen och omkläd
ningsrum
45.
Lämpliga anordningar, t. ex.
klädhängare och klädskåp för om
byte, förvaring och torkning av klä
der, som icke bäras i arbetet, böra
tillhandahållas och hållas i gott
skick.
46.
Där antalet arbetstagare och
arbetets art så kräver, böra omkläd
ningsrum anordnas.
47. 1) Omklädningsrum böra in
nehålla
a)
låsbara, tillfredsställande ven
tilerade personliga skåp eller andra
lämpliga förvaringsutrymmen av till
räcklig storlek;
b)
tillräckligt antal sittplatser.
2) Skilda fack för gångklä
der och för arbetskläder böra an
ordnas där arbetstagarna äro syssel
satta med uppgifter, som nödvändig
göra bärandet av arbetskläder, som
kunna bli infekterade, starkt smut
sade, fläckade eller våta.
48.
Skilda omklädningsrum böra
anordnas för män och kvinnor.
XIII. Under jordslokaler och därmed
jämförliga lokaler
49.
Under jordslokaler eller föns
terlösa lokaler, i vilka arbete regel
bundet utföres, böra uppfylla lämp
liga krav på hygien, fastställda av ve-
dex-börande myndighet.
50. Så långt omständigheterna
det medgiva, böra arbetstagare som
ha att arbeta i underjordslokaler el
ler fönstexdösa lokaler icke åläggas
att stadigvarande arbeta där, utan de
böra avlösas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 ar 19bo
o'o
XIV. Obnoxious, Unhealthy or Toxic
Substances, Processes and
Techniques
51. Workers should be protected
by appropriate and practicable meas-
ures against substances, processes
and techniques which are obnoxious,
unhealthy, or toxic or for any reason
harmful.
52. In particular—
(a)
all apporiate and pratic-
able measures should be taken to re-
place such substances, processes and
techniques by substances, processes
and techniques which are not ob
noxious, unhealthy or toxic or for
any reason harmful, or which are
not to the same extent;
(b)
the competent authority
should encourage and advise on the
measures of substitution referred to
in clause (a) and, with regard to
retail sales, the use of processes and
techniques and containers excluding
any harmful effects;
(c)
where the measures of sub
stitution referred to in clause (a)
are not possible, engineering control
methods such as enclosure, isolation
and ventilation should be used;
(d)
equipment to control or
eliminate obnoxious, unhealthy or
toxic or for any reason harmful sub
stances should be kept in good repair
åt all times;
(e)
all appropriate and practic
able measures should be taken to
protect workers against risks such
as those resulting from knocking
over, spilling, emanation or splash-
ing of substances which are obnox
ious, unhealthy or toxic or for any
reason harmful;
(f)
it should be forbidden to
smoke, eat, drink or put on make
up wlien toxic or for any reason
harmful substances are handled;
food, drink, tobacco or make-up
XIV. Besvärande, hälsofarliga eller
giftiga ämnen, processer och
metoder
51. Genom lämpliga och praktiskt
användbara åtgärder böra arbetsta
gare skyddas mot sådana ämnen, pro
cesser och metoder, som äro besvä
rande, hälsofarliga eller giftiga eller
på annat sätt skadliga.
52. Därvid bör särskilt iaktta
gas
a)
att alla lämpliga och praktiskt
användbara åtgärder vidtagas för att
ersätta sådana ämnen, processer och
metoder med andra ämnen, processer
och metoder som icke äro besväran
de, hälsofarliga eller giftiga eller på
annat sätt skadliga, eller vilka äro det
i mindre grad;
b)
att vederbörande myndighet
bör uppmuntra till och lämna anvis
ningar rörande sådana åtgärder för
utbyte som avses i punkten a) och,
såvitt avser detaljhandeln, rörande
användning av processer, metoder
och behållare som utesluta varje
skadlig påverkan;
c)
att där sådana åtgärder för ut
byte som angivas i punkten a) icke
äro möjliga att använda, andra
skyddsåtgärder böra tillgripas, t. ex.
utnyttjande av slutna apparater,
(isolering) och ventilation;
d)
att utrustning för kontroll el
ler eliminering av besvärande, hälso
farliga eller giftiga eller av annan or
sak skadliga ämnen ständigt bör hål
las i gott skick;
e)
att alla lämpliga och praktiskt
genomförbara åtgärder böra vidta
gas för att skydda arbetstagare mot
sådana risker som uppstå genom ut-
stjälpning, spill, utströmning eller
stänk av ämnen, vilka äro besväran
de, hälsofarliga eller giftiga eller på
annat sätt skadliga;
f)
att det bör vara förbjudet för
arbetstagarna att röka, äta, dricka
eller anlägga make-up då de ha att ta
befattning med giftiga eller på annat
sätt skadliga ämnen; födoämnen,
Kungl. Maj:ts proposition nr 51
dr
1965
used by workers should not be ex
posed to contamination from such
substances.
53. Receptacles eontaining dan-
gerous substances should bear—
(a)
a danger symbol which is in
accordance with recognised inter-
national standards, and, where ne-
cessary, defines the nature of the
risk;
(b)
the name of the substance
or an indication to identify it; and
(c)
as far as possible the essen-
tial instructions giving details of the
first aid that should be administered
if the substance should injure health
or cause bodily injury.
54. (1) When, despite the meas-
ures taken in pursuance of Para-
graphs 51 and 52, operations being
performed are exceptionallv dirty,
or involve processes or teclmiques
or the use or handling of substances
that are unhealthy, toxic or for any
reason harmful, then, depending on
the extent and nature of the risks,
workers should be adequately pro-
tected by protective clothing or such
other personal protective equipment
or devices as may be necessary.
(2) Such clothing, equipment
and devices should include, for ex-
ample, one or more of the following,
depending on the nature of the opera
tion: coats, overalls, aprons, goggles,
gloves, hats, helmets, masks, foot-
wear, barrier creams and special
powders.
(3) If necessary the coinpe-
tent authority should fix minimum
standards of efficiency for personal
protective equipment and devices.
(4) Wherever special public
health measures or the protection of
workers’ health necessitate the w*ear-
ing of protective clothing and other
personal protective equipment or de
vices åt work, this clothing and
drycker, tobak eller make-up-utensi-
lier som användas av arbetstagarna
böra icke utsättas för infektion av
sådana ämnen.
53.
Behållare i vilka farliga äm
nen förvaras böra förses med
a)
ett varningstecken som är ut
format i överensstämmelse med er
känd internationell standard och
som, där så erfordras, angiver fa
rans art;
b)
benämningen på ämnet eller
en anvisning för dess identifiering;
samt
c)
så vitt möjligt de viktigaste
instruktionerna för den första hjälp
som bör lämnas, om ämnet skulle
förorsaka skada till hälsan eller
kroppsskada.
54. 1) Om de uppgifter som sko
la utföras äro särskilt smutsande el
ler omfatta processer eller metoder
eller användning eller handhavande
av ämnen, vilka äro hälsofarliga, gif
tiga eller på annat sätt skadliga, bö
ra arbetstagarna — trots att åtgär
der vidtagits i enlighet med mom. 51
och 52 — skyddas på ett betryggan
de sätt genom skyddskläder eller an
nan personlig skyddsutrustning eller
anordning, som kan vara nödvändig
med hänsyn till omfattningen och ar
ten av riskerna.
2)
Kläder, utrustning och an
ordning som nyss nämnts böra om
fatta exempelvis en eller flera av föl
jande artiklar, allt efter arbetsupp
gifternas art: rockar, overaller, för
kläden, glasögon, handskar, hattar,
hjälmar, masker, fotbeklädnad,
skyddskrämer och speciella puder.
3)
Där så är erforderligt bör
vederbörande myndighet fastställa
vissa minimikrav på den personliga
skyddsutrustningens och andra per
sonliga anordningars effektivitet.
4)
Där speciella hänsyn till
hälsovård eller arbetarskydd gör det
nödvändigt att skyddskläder och an
nan personlig skyddsutrustning el
ler personliga anordningar användas
i arbetet, böra kläder och utrustning
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
equipment should be supplied, clean- ed and maintained åt the employer’s expense.
55. Where the use of personal protective equipment or devices does not entirely eliminate the effect of substances, processes or techniques which are unhealthy or toxic or for any reason harmful, the competent authority should recommend, if ne- cessary, that additional preventive measures be taken.
56. (1) Where necessary a mini mum age for employment in work involving such substances, processes and techniques should be laid down by the competent authority.
(2) The competent authority
should prescribe medical examina tions (initial and periodical) for workers exposed to the effects of substances which are unhealthy or toxic or for any reason harmful.
XV. Noise and Vibration
57.(1) Noise (including sound emissions) and vibrations likely to have harmful effects on wyorkers should be reduced as far as possible by appropriate and practicable meas ures.
(2) Particular attention
should be paid—
(a) to the substantial reduction of noise and vibrations caused by machinery and sound-producing equipment and dcvices;
(b) to the enclosure or isolation of sources of noise or vibrations which cannot be reduced;
(c) to the reduction of intensity and duration of sound emissions, in- cluding musical emissions; and
(it) to the provision of sound- insulaling equipment, where appro- priate, to keej) the noise of work-
som nyss nämnts tillhandahållas, tvättas och hållas i skick på arbets givarens bekostnad.
55. Där användandet av person lig skyddsutrustning eller andra per sonliga anordningar icke helt elimi nerar påverkan av ämnen, processer eller metoder, vilka äro hälsofarliga eller giftiga eller på annat sätt skad liga, bör, där så erfordras, vederbö rande myndighet rekommendera, att ytterligare förebyggande åtgärder vidtagas. 56. 1) Där så är erforderligt bör vederbörande myndighet fastställa viss minimiålder för anställning i ar bete, där den anställde har att ta be fattning med ovan avsedda ämnen, processer och metoder. 2) Vederbörande myndighet bör föreskriva läkarundersökningar (vid tillträde till anställning och där efter periodiska besiktningar) för ar betstagare, som utsättas för påver kan av ämnen, som äro hälsofarliga eller giftiga eller på annat sätt skad liga.
XV. Buller och skakningar 57. 1) Buller (inklusive utsänd ning av ljud) och skakningar som kunna utöva skadlig inverkan på ar betstagare böra minskas så långt möjligt genom ändamålsenliga och praktiskt genomförbara åtgärder.
2) Därvid bör särskilt upp
märksammas
a) att buller och skakningar, förorsakade av maskiner, bullrande utrustning och apparater böra avse värt minskas;
b) att källor till buller eller skakningar, som ej kunna minskas, böra byggas in eller isoleras;
c) alt intensiteten och varaktig heten av ljudutsändningar, däri in beräknat musiksändningar, böra minskas;
d) att, där så är lämpligt, ljud isolerande utrustning bör anskaffas för att avskärma kontor från buller
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
shops, lifts, conveyors or the street
away from offices.
58. If the measures referred to in
subparagraph (2) of Paragraph 57
prove to be insufficient to eliminate
harmful effects adequately—
(a)
workers should be supplied
with suitable ear protectors when
tbey are exposed to sound emissions
likely to produce harmful effects;
(b)
workers exposed to sound
emissions and vibrations likely to
produce harmful effects should be
granted regular breaks included in
the working hours in premises free
of such sound emissions and vibra
tions;
(c)
systems of work distribution
or rotation of jobs should be applied
where necessary.
XVI. Methods and Pace of Work
59. Work methods should as far
as possible be adapted to the require-
ments of hygiene and to the physi-
cal and mental health and comfort
of workers.
60. Appropriate measures should
be taken, among others, to ensure
that the mechanisation of operations
or methods of accelerating them do
not impose a work rate likely, be-
cause of the concentrated attention
or rapid movements required, to pro
duce harmful effects on workers, in
particular, physical fatigue or ner-
vous fatigue which causes medically
recognisable disorders.
61. Where the conditions of work
make it necessary, the competent
authority should fix a minimum age
for employment in the operations re
ferred to in Paragraph 60.
62. In order to prevent harmful
effects or to limit them to the great-
est possible extent, there should be
breaks included in the working
från verkstäder, hissar, transportan
ordningar eller gatubuller.
58. Om de i mom. 57 punkt 2)
angivna åtgärderna visa sig otill
räckliga för att i tillfredsställande
grad minska skadliga påverkning
ar
a)
höra arbetstagarna förses med
lämpliga hörselskydd, då de utsät
tas för ljud som kunna framkalla
skada;
b)
böra arbetstagare som utsät
tas för ljud och skakningar som
kunna framkalla skada tillåtas att
under regelbundna pauser, vilka sko
la inräknas i arbetstiden, vistas i
lokaler utan störande ljud och skak
ningar;
c)
böra system med arbetsväx
ling eller avlösning tillämpas, där så
är nödvändigt.
XVI.
Arbetsmetoder och arbetsrytm
59.
Arbetsmetoder böra i möjlig
mån anpassas till arbetshygienens
krav och till arbetstagarnas fysiska
och psykiska hälsa och trivsel.
60.
Lämpliga åtgärder böra vid
tagas bl. a. för att förhindra att me
kanisering av eller metoder för att
öka takten i arbetsutförandet med
föra en arbetsrytm, som på grund av
koncentrerad uppmärksamhet eller
krav på snabbhet i rörelserna kan
komma att framkalla skadliga verk
ningar på arbetstagarna, särskilt så
dan fysisk eller nervös trötthet som
ger upphov till medicinskt märkbara
rubbningar.
61. Där arbetsförhållandena så
kräva bör vederbörande myndighet
fastställa viss minimiålder för an
ställning i arbete, som avses i mom.
60.
62.
För att förebygga eller i
största möjliga utsträckning begrän
sa uppkomsten av skadliga verkning
ar böra pauser inkluderas i arbetsti-
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
59
hours or, where possible, systems of
worlc distribution or rotation of jobs.
XVII. First Aid
(53. Every establishment, institu
tion or administrative service, or de-
partment thereof, to which this Re-
connnendation applies should,
having regard to its size and the
possible risk—
(a)
maintain its own dispensary
or first-aid post; or
(b)
maintain a dispensary or
first-aid post jointly with other
establishments, institutions or ad
ministrative services, or departments
thereof; or
(c)
have one or more first-aid
cupboards, boxes or läts.
(54. (1) The equipment of the dis-
pensaries, and first-aid posts, cup
boards, boxes or kits referred to in
Paragraph 63 should be determined
by the competent authority having
regard to the number of workers and
the nature of the risks.
(2) The contents of first-aid
cupboards, boxes or kits should be
kept in an aseptic condition and pro-
perly maintained, and should be
checked åt least once every month.
These cupboards, boxes or kits
should be restocked åt such times or,
where necessary, immediately af ter
use.
(3) Each first-aid cupboard,
box or kit should contain simple and
clear instructions regarding the first
aid to he given in emergency cases
and indicating clearly the name of
the person designated in conformi-
ty with Paragraph 65; all its con
tents should be carefully labelled.
65. Dispensaries and first-aid
posts, cupboards, boxes or kits
should åt all times he readily access-
ible and easy to find and should he
den eller, där så är möjligt, system
med arbetsväxling eller avlösning
tillämpas.
XVII. Första hjälpen vid olycksfall
63. Varje företag, institution el
ler förvaltning eller avdelning därav,
som omfattas av denna rekommenda
tion bör, med beaktande av dess
storlek och eventuellt föreliggande
risker
a)
inrätta ett eget behandlings-
eller förbandsrum för första hjälp
vid olycksfall; eller
b)
inrätta ett behandlings- eller
förbandsrum för första hjälp vid
olycksfall gemensamt med andra fö
retag, institutioner eller förvaltning
ar eller avdelningar därav; eller
c)
inrätta ett eller flera för-
bandsskåp, -lådor eller -utrustningar.
64. 1) Normer för utrustning av
behandlings- och förbandsrum samt
för innehållet i förbandsskåp, -lådor
och -utrustningar som avses i mom.
63 böra fastställas av vederbörande
myndighet med beaktande av anta
let arbetstagare och arten av risker
na i arbetet.
2)
Innehållet i föi'bandsskåp,
-lådor och -utrustningar bör förvaras
under sterila förhållanden och hållas
i gott skick samt kontrolleras minst
en gång i månaden. Dessa skåp, lå
dor och utrustningar böra påfyllas
vid kontrolltillfällena eller om så är
erforderligt omedelbart efter an
vändning.
3)
Varje förbandsskåp, -låda
eller -utrustning bör innehålla enkla
och klara instruktioner beträffande
första hjälpen vid olycksfall och
tydligt ange namnet på den person,
som utsetts i enlighet med mom. 65;
deras innehåll bör vara omsorgsfullt
eliketlerat.
65.
Behandlings- och förbands
rum, förbandsskåp, -lådor eller -ut
rustningar böra städse vara lättill
gängliga och lätta att finna samt stå
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
under the charge of a designated
person able, as prescribed by the
coinpetent authority, to give first
aid.
XVIII. Mess Rooms
66. In cases to be determined by
the competent authority, mess rooms
sliould be provided for workers.
67. (1) Mess rooms should be pro
vided with sufficient seatsandtables.
(2) Within or in the imme-
diate vicinity of mess rooms arrange-
ments for heating meals, cool drink-
ing water and hot water should be
available.
(3) Covered waste bins should
be provided.
68. (1) Mess rooms should be
separate from any place in which
there is exposure to toxic substances.
(2) The wearing of contamin-
ated work clotliing in mess rooms
should be forbidden.
XIX. Rest Rooms
69.
(1) Where alternative facili-
ties are not available for workers to
take temporary rest during working
hours, a rest room should be provid
ed, where this is desirable, having
regard to the nature of the work and
any other relevant conditions and
circumstances. In particular, rest
rooms should be provided to meet
the needs of women workers; of
workers engaged on particularly
arduous or special work requiring
temporary rest during working
hours; or of workers employed on
broken shifts.
(2) National laws or regula-
tions should, where appropriate,
empower the competent authority
to require the provision of rest
rooms in cases in which this is con-
sidered desirable by the competent
under uppsikt av en för uppgiften
särskilt utsedd person, som är skic
kad att lämna första hjälp enligt av
vederbörande myndighet givna före
skrifter.
XVIII. Matrum
66.
Matrum bör anordnas för ar
betstagarna, då vederbörande myn
dighet så bestämmer.
67. 1) Matrum bör vara försett
med tillräckligt antal sittplatser och
bord.
2)
Anordningar för upp
värmning av föda samt för tillhanda
hållande av kallt dricksvatten och
varmvatten böra vara tillgängliga i
eller i omedelbar närhet till matrum.
3)
Täckta sopkärl böra fin
nas tillgängliga.
68. 1) Matrum bör vara avskilt
från varje utrymme, där risk före
ligger för påverkan av giftiga äm
nen.
2) Det bör vara förbjudet att
i matrum använda infekterade ar
betskläder.
XIX. Vilrum
69. 1) Om andra möjligheter till
tillfällig vila under arbetstiden ej
stå arbetstagarna till buds, bör vil
rum anordnas där så är önskvärt
med hänsyn till arbetets art och and
ra omständigheter. Vilrum bör i syn
nerhet anordnas för kvinnliga ar
betstagare, för arbetstagare syssel
satta i särskilt tungt arbete eller i
speciella arbeten, som kräva tillfällig
vila under arbetstiden eller för ar
betstagare sysselsatta i skift som äro
avbrutna av pauser.
2) Där så är lämpligt bör i
nationell lagstiftning uppdragas åt
vederbörande myndighet att påford
ra inrättandet av vilrum i fall, där
det av myndigheten bedömes som
nödvändigt med hänsyn till omstän-
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
aulhority owing to the conditions
and circumstances of employment.
70.
The facilities so provided
should include åt least—
(a)
a room in which provision
suited to the climate is made for
relieving discomfort from cold or
heat;
(b)
adequate ventilation and
lighting;
(c)
suitable seating facilities in
snfficient numbers.
XX. Planning and Construction
71.
The plans of new buildings
designed for use as establishments,
institutions and administrative ser
vices, or departments thereof, to
which this Recommendation applies,
and of new installations designed for
such use in existing buildings where
substantial aiterations are to be
made, should conform to the greatest
possible extent to the provisions of
this Recommendation and should, in
cases prescribed by national laws or
regulations, be submitted for prior
approval to the competent anthority.
72.
The plans should contain suf-
ficient information concerning in
particular—
(a)
the location of workplaces,
movement areas, ordinary and emer-
gency exits and sanitary facilities;
(b)
the dimensions of work
places and of emergency exits, doors
and Windows, with details of the
height of window sills;
(c)
the type of floors, walls and
ceilings;
(d)
machinery and installations
which may emit heat, vapour, gases,
dust, odours, light, noise or vibra
tions in quantities likcly to affect ad-
versely the health, safety or coinfort
of workers, togethcr with the meas-
ures proposed to combat such a-
gents;
digheterna och sysselsättningens art.
70.
I sålunda inrättade vilrum
böra åtminstone ingå
a)
ett rum, i vilket till klimatet
anpassade anordningar vidtagits för
att motverka av köld eller hetta för
orsakade obehag;
b)
tjänlig luftväxling och belys
ning;
c)
lämpliga sittplatser i tillräck
ligt antal.
XX. Planering och anläggning
71.
Ritningar till nya byggnader,
avsedda att användas för företag, in
stitutioner och förvaltningar eller av
delningar därav, som omfattas av
denna rekommendation, böra i störs
ta möjliga utsträckning motsvara
anvisningarna i denna rekommenda
tion och böra, i de fall som den na
tionella lagstiftningen bestämmer,
underställas vederbörande myndig
het för förhandsgodkännande. Vad
nu sagts bör även gälla vid inrättan
det av företag, institutioner och för
valtningar eller avdelningar därav i
befintliga byggnader, där väsent
liga ändringar skola företagas.
72.
Ritningarna böra innehålla
tillräckliga uppgifter angående i syn
nerhet
a)
förläggningen av arbetsplat
ser, passager, ordinarie utgångar och
reservutgångar samt sanitära anord
ningar;
b)
dimensioner på arbetsplatser
och reservutgångar samt dörrar och
fönster, med angivande av fönster
karmens höjd;
c)
utförandet av golv, väggar och
tak;
d)
maskiner och installationer
som kunna avgiva värme, ånga, ga
ser, damm, lukt, ljus, buller eller
skakningar i sådan utsträckning att
skadlig inverkan på arbetstagarnas
hälsa, säkerhet eller trivsel kan befa
ras, liksom även åtgärder som före
slås för att bekämpa sådana olägen
heter;
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
fe) the type of heating and light-
ing iised;
(f)
any mechanical ventilation
equipment;
(g)
any sound-proofing, damp-
proofing and temperature control
measures.
73.
The competent authority
should grant reasonable time limits
for any changes that it might require
in order to make establishments, in
stitutions and administrative servi
ces, or departments thereof, to which
this Recommendation applies con-
form to the provisions of this Re
commendation.
74.
As far as possible, floors
should be so constructed and cover-
ed, and walls, ceilings and equipment
should be so constructed as not to
present any health risks.
75.
Adequate means of escape
should be provided and properly
maintained.
XXI.
Measures against the Spread
of Diseases
76. (1) Measures should be tak
en to prevent the spread of trans-
missible diseases among persons
working within any establishment,
institution or administrative service,
or department thereof, to which this
Recommendation applies, and be-
tween workers and the public.
(2) Such measures should in-
clude, in particular—
(a)
collective or individual tech-
nical and medical preventive meas
ures, including the prevention of in-
fectious diseases and action against
insects, rodents and other noxious
animals;
(b)
medical supervisory meas
ures.
XXII. Instruction in Hygiene
Measures
77.
Measures should be taken to
give workers and employers the ne-
e)
den typ av uppvärmning och
belysning som kommer till använd
ning;
f)
eventuell mekanisk ventila
tion;
g)
alla åtgärder för att dämpa
ljud, skydda mot fukt och reglera
temperaturen.
73.
Vederbörande myndighet bör
medgiva skälig övergångstid för för
ändringar, som myndigheten kan
komma att kräva för att företag, in
stitutioner och förvaltningar eller
avdelningar därav, som omfattas av
denna rekommendation, skola kom
ma att motsvara rekommendatio
nens anvisningar.
74.
Såvitt möjligt böra golv ha
sådan beläggning samt golv, väggar,
tak och inredning vara så utförda att
de icke utgöra någon risk för hälsan.
75. Reservutgångar böra finnas i
tillräckligt antal och hållas i gott
skick.
XXI. Åtgärder mot spridning
av sjukdomar
76. 1) Åtgärder böra vidtagas för
att hindra spridning av smittsamma
sjukdomar bland personer som ar
beta inom företag, institution eller
förvaltning eller avdelning därav,
som omfattas av denna rekommen
dation samt mellan de anställda och
allmänheten.
2) Sådana åtgärder böra i
synnerhet omfatta
a)
kollektiva eller individuella
tekniska och medicinska förebyg
gande åtgärder, däri inbegripet före
byggande av infektionssjukdomar
samt åtgärder mot insekter, gnagare
och andra skadedjur;
b)
medicinska kontrollåtgärder.
XXII. Instruktion i fråga om
hygieniska åtgärder
77. Åtgärder böra vidtagas för
att bibringa arbetstagare och arbets-
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
63
cessary elementary understanding of
the hygiene measures which the
workers may be required to take
during working hours.
78. (1) Workers should be in
formed in particular of—
(a)
the health risks inherent in
any harmful substances which they
may be required to handle or em-
ploy, even if these products are little
used in the establishinent concerned;
(b)
the need to make good use of
equipment and devices provided for
hygiene and protection.
(2) If full information on hy
giene cannot be given in a language
understood by the workers, they
should åt least be informed in such
a language of the meaning of im-
portant terms, expressions and sym
bols.
XXIII. Co-operation in the Field
of Hygiene
79. (1) The competent authority,
employers and workers should esta-
blish mutual contacts, in order to
ensure the hygiene of workers in
connection with their work.
(2) The competent authority,
in giving effect to the provisions of
this Recommendation, should con-
sult with the representative organi
sations of employers and workers
concerned, or, where sucli do not
exist, the representatives of em
ployers and workers concerned.
80. (1) The competent authority
should encourage and, if necessary,
itself undertake the study of any
measures designed to ensure the hy
giene of workers in connection with
their work.
(2) The competent authori
ty should give wide circulation to
any documentation on ineans of en-
suring the hygiene of workers in con
nection with their work.
(31 Full information and
givare nödvändig elementär förståel
se för sådana hygieniska åtgärder
som arbetstagarna kunna behöva
iakttaga under arbetstiden.
78. 1) Arbetstagarna böra sär
skilt informeras om
a)
de hälsorisker, som äro för
bundna med skadliga ämnen, vilka
arbetstagarna kunna åläggas att han
tera eller använda, även om det rör
sig om ämnen, som sällan användas
inom företaget;
b)
nödvändigheten av att väl an
vända utrustning och apparater, an
skaffade för att befrämja hygienen
och arbetarskyddet.
2) Därest fullständig infor
mation om hygien icke kan lämnas
på ett språk, som förstås av arbets
tagarna, böra dessa åtminstone på
ett sådant språk upplysas om bety
delsen av viktiga termer, uttryck och
symboler.
XXIII. Samarbete på hygienens
område
79. 1) Vederbörande myndighet,
arbetsgivare och arbetstagare böra
upprätta inbördes kontakt i avsikt
att garantera arbetstagarnas hygien
under arbetet.
2) Vederbörande myndighet
bör i och för tillämpningen av an
visningarna i denna rekommendation
samråda med de representativa ar-
betsgivar- och arbetstagarorganisa
tionerna eller, där sådana icke fin
nas, med representanter för berörda
arbetsgivare och arbetstagare.
80. 1) Vederbörande myndighet
bör uppmuntra och om så är erfor
derligt själv undersöka åtgärder av
sedda att garantera hygienen för ar
betstagarna under arbetet.
2)
Vederbörande myndighet
bör i vida kretsar sprida tillgänglig
dokumentation beträffande åtgärder
för att garantera hygienen för ar
betstagare i samband med arbetet.
3)
Vederbörande myndighet
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
advice on all subjects dealt with in
this Recommendation should be
available from the competent au-
thority.
81. (1) In establishments, in-
stilutions or administrative services,
or departments thereof, in respect of
which the competent authority deems
it desirable having regard to the pos-
sible degree of risk, åt least one dele-
gate or official for matters of hvgiene
should be designated.
(2)
Hygiene delegates or of-
ficials should co-operate closely with
employers and workers in eliminat-
ing risks to workers’ health and to
this end should, in particular, keep
in touch with employers’ and work
ers’ representatives.
(3)
In establishments, insti
tutions or administrative services in
respect of which the competent au-
thority deems it desirable having re
gard to the possible degree of risk, a
hygiene committee should he set up.
(4)
Hygiene committees
should endeavour, in particular, to
eliminate risks to the health of
workers.
82.
The competent authority, in
collaboration with employers and
workers concerned or their represen
tative organisations, should carry out
investigations with a view to as-
sembling information regarding di-
seases likely to arise from work and
lo perfecting measures to eliminate
the causes and conditions which give
rise to these diseases.
XXIV. Enforcement
83.
Appropriate measures should
be taken, by adequate inspection or
other means, to ensure the proper
application of laws, regulations or
other provisions concerning hygiene.
84. Where it is appropriate to the
manner in which effect is given to
this Recommendation, the necessary
bör stå till tjänst med upplysningar
och råd angående samtliga frågor
som behandlas i denna rekommen
dation.
81. 1) I företag, institutioner el
ler förvaltningar eller avdelningar
därav bör, där vederbörande myn
dighet så finner erforderligt med
hänsyn till föreliggande risker, åt
minstone ett ombud eller en tjänste
man utses för hygienfrågor.
2)
Ombud eller tjänstemän
som nyss nämnts böra intimt sam
verka med arbetsgivare och arbets
tagare i syfte att eliminera risker för
de anställdas hälsa och böra för det
ta ändamål upprätthålla kontakt i
synnerhet med representanter för
arbetsgivare och arbetstagare.
3)
I företag, institutioner eller
förvaltningar, där det av vederbö
rande myndighet bedömes önskvärt
med hänsyn till föreliggande risker,
bör en hygienkommitté inrättas.
4) Hygienkommittéer böra sär
skilt sträva efter att avlägsna risker
för arbetstagarnas hälsa.
82.
Vederbörande myndighet bör
i samverkan med berörda arbetsgi
vare och arbetstagare eller deras re
presentativa organisationer utföra
undersökningar i avsikt att insamla
uppgifter angående sjukdomar, som
kunna uppkomma genom arbetet och
förbättra åtgärder för att avlägsna
orsaker och förhållanden som fram
kalla dessa sjukdomar.
XXIV. Tillämpning
83.
Lämpliga åtgärder böra vid
tagas för att genom tillfredsställan
de övervakning eller annorledes ga
rantera att lagar, förordningar eller
andra föreskrifter rörande hygien ve
derbörligen iakttagas.
84.
Där så är förenligt med sät
tet för genomförandet av anvisning
arna i denna rekommendation böra
65
nieasures in the form of penalties erforderliga garantier i form av ett
should be taken to ensure the en- lämpligt sanktionssysteni skapas för
forcement of its provisions.
anvisningarnas effektiva tillämp
ning.
Kungl
.
Maj:ts proposition nr 51 år 1965
3
Bihang till riksdagens protokoll 19G5. 1 samt. Nr 61
66
Kangl. Maj:ts proposition nr 51 ur 1965
Convention (No. 121) concerning Benefits
in the Case of Employmcnt Injury
The General Conference of the In
ternational Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the Inter
national Labour Office, and having
met in its Forty-eighth Session on 17
June 1964, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
benefits in the case of industrial ac-
cidents and occupational diseases,
which is the fifth item on the agenda
of the session, and
Having determined that these pro
posals shall take the form of an in-
lernational Convention
adopts this eighth day of July of the
year one thousand nine hundred and
sixty-four the following Convention,
which may be cited as the Employ-
ment Injury Benefits Convention,
1964:
Article 1
In this Convention—
(a)
the term “legislation” in-
cludes anv social security rules as
well as laws and regulations;
(b)
the term “prescribed” means
determined by or in virtue of natio
nal legislation;
(c)
the term “industrial under-
taking” includes all undertakings in
the following branches of economic
activity:
mining and quarrying;
manufacturing; construction; elec-
tricity, gas, water and sanitary ser
vices; and transport, storage and
communication;
Bilaga 3
(Översättning)
Konvention (nr 121) angående förmåner
vid yrkesskada
Internationella arbetsorganisatio
nens allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internatio
nella arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 17
juni 1964 till sitt fyrtioåttonde sam
manträde,
och beslutat antaga vissa förslag
angående förmåner vid yrkesskada,
vilken fråga utgör den femte punk
ten på sammanträdets dagordning,
samt beslutat, att dessa förslag
skola taga form av en internationell
konvention,
antager denna den åttonde dagen i
juli månad år nittonhundrasextio-
fyra följande konvention, som må
benämnas konvention angående för
måner vid yrkesskada, 1964.
Artikel 1
I denna konvention skall
a)
med uttrycket ”lagstiftning”
förstås såväl lagar och författning
ar som administrativa föreskrifter
om social trygghet;
b)
med uttrycket ”föreskrivet”
förstås fastställt i eller med stöd av
den nationella lagstiftningen;
c)
uttrycket ”industriellt före
tag” omfatta alla företag inom föl
jande grenar av näringslivet: gru
vor och stenbrott, tillverkningsindu
strier, byggnads- och anläggnings-
verksamhet, elektricitets-, gas- och
vattenverk samt anordningar för sa
nitära ändamål ävensom transport-
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
(d)
the term “dependent” ref ers
to a state of dependency which is
presumed to exist in prescribed ca-
ses;
(e)
the term “dependent child”
covers—
(i)
a child under school-
leaving age or under 15 years of age,
whichever is the higher, and
(ii)
a child under a pre
scribed age higher than that speci-
fied in subclause (i) and who is an
apprentice or student or has a
chronic illness or infirmity disabling
him for any gainful activity, on con-
ditions laid down by national legisla-
tion: Provided that this requirement
shall be deemed to be met where na
tional legislation defines the term so
as to cover any child under an age
appreciably higher than that speci-
fied in subclause (i).
Article 2
1. A Member whose economic and
medical facilities are insufficiently
developed may avail itself by a de-
claration accompanying its ratifica-
tion of the temporary exceptions pro
vided for in the foilowing Artides:
Article 5, Article 9, paragraph 3,
clause (b), Article 12, Article 15,
paragraph 2, and Article 18, para
graph 3. Any such declaration shall
state the reason for such exceptions.
2.
Each Member which has made
a declaration under paragraph 1 of
this Article shall include in its report
upon the application of this Conven-
tion submitted under article 22 of
the Constitution of the International
Labour Organisation a statement in
respect of each exception of which it
avails itself—
(a)
that its reason for doing so
subsists; or
(b)
that it renounces its right to
verksamhet, lagring och kommuni
kationer;
d)
med uttrycket ”beroende” av
ses ett tillstånd av beroende som
förutsattes föreligga i vissa före
skrivna fall;
e)
uttrycket ”beroende barn”
omfatta
i)
barn under den ålder då
skolplikten upphör eller barn under
15 år, varvid den högre av dessa ål
dersgränser skall gälla;
ii)
barn som ej uppnått viss
föreskriven högre ålder än den i fö
regående stycke angivna, och som är
lärling eller studerande eller lider
av kronisk sjukdom eller invaliditet,
som gör vederbörande oförmögen till
förvärvsarbete, allt under de villkor
som den nationella lagstiftningen fö
reskriver, såframt icke nämnda lag
stiftning definierar uttrycket såsom
innefattande varje barn under en ål
der, som är avsevärt högre än den i
föregående stycke angivna.
Artikel 2
1.
Medlem, vars ekonomiska re
surser samt hälso- och sjukvårdsan-
ordningar äro otillräckligt utveckla
de, må genom en vid sin ratifika-
tionshandling fogad förklaring be
gagna sig av de temporära undan
tag, som finnas angivna i följande
artiklar, nämligen 5, 9:3 b), 12,
15:2) och 18: 3). I varje förklaring
skola skälen till sådana undantag
angivas.
2.
Medlem som avgivit förklaring
enligt mom. 1 av denna artikel skall
i den årliga redogörelsen rörande
tillämpningen av denna konvention
enligt artikel 22 av Internationella
arbetsorganisationens stadga beträf
fande varje undantag, varav med
lemmen begagnar sig, giva tillkänna
a)
att skälen härför alltjämt fö
religga; eller
b)
att medlemmen avstår från
68
Kungl. Maj.ts proposition nr Öl år 1965
avail itself of the exception in ques-
tion as from a stated date.
Article 3
1.
Any Member which ratifies
this Convention may, by a declara-
tion accompanying its ratification,
exclude from the application of the
Convention—
(a)
seafarers, including sea-
fishermen,
(b)
public servants,
where these categories are protected
by special schemes which provide in
the aggregate benefits åt least equi-
valent to those required by this Con
vention.
2.
Where a declaration under pa-
ragraph 1 of this Article is in force,
the Member may exclude the persons
belonging to the category or categor
ies excluded from the application of
the Convention from the number of
employees when calculating the per-
centage of employees in compliance
with paragraph 2, clause (d), of Art
icle 4, and with Article 5.
3.
Any Member which has made
a declaration under paragraph 1 of
this Article may subsequently notify
the Director-General of the Interna
tional Labour Office that it accepts
the obligations of this Convention in
respect of a category or categories
excluded åt the time of its ratifica
tion.
Article 4
1.
National legislation concern-
ing employment injury benefits shall
protect all employees, including ap-
prentices, in the public and private
sectors, including co-operatives, and,
in respect of the death of the bread-
winner, prescribed categories of bene-
ficiaries.
2.
Any Member may make such
exceptions as it deems necessary in
respect of—
rätten att begagna sig av ifrågava
rande undantag från och med viss
dag.
Artikel 3
1.
Varje medlem som ratificerar
denna konvention kan genom en vid
ratifikationshandlingen fogad för
klaring från tillämpningen av kon
ventionen undantaga
a)
sjöfolk, däri inbegripna fis
kare sysselsatta med saltsjöfiske,
b)
offentliga tjänstemän,
om dessa kategorier äro skyddade
genom speciella system, som tillsam
mantagna tillhandahålla förmåner,
som äro minst likvärdiga med de i
denna konvention stadgade.
2.
Om en i enlighet med föregå
ende mom. avgiven förklaring är i
kraft, må medlemmen från det an
tal arbetstagare, till vilka hänsyn
skall tagas vid beräkningen av det
procentuella antalet arbetstagare en
ligt artikel 4: 2 d) och artikel 5, ute
sluta de med nämnda förklaring av
sedda personerna.
3.
Varje medlem som avgivit
förklaring enligt mom. 1 av denna
artikel äger sedermera underrätta
Internationella arbetsbyråns gene
raldirektör om att medlemmen god
tager de ur denna konvention härrö
rande förpliktelserna med avseende
å den eller de kategorier, vilka ute
slutits vid tidpunkten för ratifice-
ringen.
Artikel t
1.
Den nationella lagstiftningen
angående förmåner vid yrkesskada
skall skydda alla arbetstagare och
lärlingar inom den offentliga och
den privata sektorn, däri inbegripet
kooperativa företag, samt i händel
se av familjeförsörjarens frånfälle,
föreskrivna kategorier av förmåns
tagare.
2.
Varje medlemsstat må stadga
sådana undantag som kunna finnas
påkallade beträffande
69
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
(a) persons whose employment is of a casual nature and who are employed otherwise than for the pui- pose of the employer’s trade or busi- ness;
(b) out-workers; (c) members of the employer’s family living in his house, in respect of their work for him;
(d) other categories of era- ployees, which shall not exceed in number 10 per cent of all eniployees other than those excluded under clauses (a) to (c).
Article 5
Where a declaration provided for in Article 2 is in force, the applica- tion of national legislation concern- ing employment injury benefits may be limited to prescribed categories of employees, which shall total in num ber not less than 75 per cent. of all employees in industrial undertak- ings, and, in respect of the death of the breadwinner, prescribed catego ries of beneficiaries.
a) personer, som sysselsättas med tillfälligt arbete, vilket icke står i samband med arbetsgivarens rörel se;
b) hemarbetande; c) medlemmar av arbetsgivarens familj, vilka bo under hans tak, i den mån de arbeta för hans räk ning;
d) andra arbetstagarkategoner vilkas antal ej må överstiga tio pro- cent av alla andra arbetstagare än de som uteslutits enligt styckena a) — c) ovan.
Artikel 5
Är en i artikel 2 avsedd förkla ring i kraft må tillämpningen av den nationella lagstiftningen angå ende förmåner vid yrkesskada be gränsas till föreskrivna kategorier av arbetstagare, vilkas sammanlag da antal skall uppgå till minst 75 procent av alla arbetstagare i in dustriella företag, samt, i händelse av familjeförsörjarens död, till före skrivna kategorier av förmånstaga re.
Article 6
The contingencies covered shall in- clude the following where due to an employment injury;
(a) a morbid condition; (b) incapacity for work resulting from such a condition and involving suspension of earnings, as defined by national legislation;
(c) total loss of earning capacity or partial loss thereof in excess of a prescribed degree, likely to be perma nent, or corresponding loss of fa- culty; and
(d) the loss of support suffered as the result of the death of the breadwinner by prescribed categories of beneficiaries.
Artikel 6
Här avsedda riskfall skola omfat ta följande fall, för såvitt de härrö ra från yrkesskada
a) sjukdomstillstånd; b) av sådant sjukdomstillstånd orsakad arbetsoförmåga, medföran de inkomstbortfall av den innebörd den nationella lagstiftningen angi- ver;
c) sannolikt bestående fullstän dig förlust av förvärvsförmågan el ler mera avsevärd partiell förlust därav eller annan motsvarande fy sisk invaliditet; samt
d) föreskrivna förmånstagarka- tegoriers förlust av försörjningen till följd av familjeförsörjarens från- fällc.
70
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
1. Eaeh Member shall prescribe a
definition of “industrial accident”,
including the conditions under
which a commuting accident is con-
sidered to be an industrial accident,
and shall specify the terms of such
definition in its reports upon the ap-
plication of this Convention submitt-
ed under article 22 of the Constitution
of the International Labour Organi
sation.
Article
7
2. Where commuting accidents
are covered by social security sche-
mes other than employment injury
schemes, and these schemes provide
in respect of commuting accidents
benefits which, when taken together,
are åt least equivalent to those re-
quired under this Convention, it shall
not be necessary to make provision
for commuting accidents in the de
finition of “industrial accident”.
Artide 8
Each Member shall—
(a)
prescribe a list of diseases,
comprising åt least the diseases enu-
merated in Schedule I to this Con
vention, which shall be regarded as
occupational diseases under pre-
scribed conditions; or
(b)
include in its legislation a
general definition of occupational dis
eases broad enough to cover åt least
the diseases enumerated in Schedule
I to this Convention; or
(c)
prescribe a list of diseases in
conformity with clause (a), comple-
mented by a general definition of oc
cupational diseases or by other pro
visions for establishing the occupa
tional origin of diseases not so listed
or manifesting themselves under
conditions different from those pre-
scribed.
1. Varje medlem skall definiera
begreppet ”olycksfall i arbete”, var
vid tillika skola angivas de omstän
digheter, under vilka olycksfall, som
inträffar under färd till arbetet,
skall anses såsom olycksfall i arbe
te; medlemmen skall vidare i de rap
porter rörande tillämpningen av den
na konvention, som medlemmen har
att avgiva enligt artikel 22 av In
ternationella arbetsorganisationens
stadga, angiva ordalagen i en dylik
definition.
2. Därest färdolycksfall omfattas
av andra system för social trygghet
än de som gälla med avseende på vr-
kesskada, och dessa system i vad av
ser sådana olycksfall" tillhandahålla
förmåner, vilka tillsammantagna äro
minst likvärdiga med de i denna
konvention stadgade, behöva färd
olycksfallen icke inbegripas under
definitionen av begreppet ”olycks
fall i arbete”.
Artikel 8
Varje medlem skall
a)
antingen upprätta en sjuk-
domsförteckning, som omfattar
minst de sjukdomar som uppräknas
i den vid denna konvention fogade
tabell I och som skola anses såsom
yrkessjukdomar under föreskrivna
förhållanden;
b)
eller i sin lagstiftning inlaga
en allmän definition av begreppet
yrkessjukdomar, vilken skall vara
tillräckligt vid för att omfatta minsl
de sjukdomar som uppräknas i nyss
nämnda tabell I;
c)
eller upprätta eu förteckning
över yrkessjukdomar enligt a),
kompletterad med en allmän defini
tion av begreppet yrkessjukdom el
ler med bestämmelser, som göra del
möjligt att fastställa sambandet mel
lan yrket och andra sjukdomar än
sådana som förekomma i förteck
ningen eller som yppats under för
hållanden som avvika från de före
skrivna.
Artikel 7
71
Kungl. Mnj.ts proposition nr Öl år 1965
Article 9
1.
Each Member shall secure to
the persons protected, subject to pre-
scribed conditions, the provision of
the following benefits:
(a)
medical care and allied bene
fits in respect of a morbid condition,
(b)
eash benefits in respect of
the contingencies specified in Article
6, clauses (b), (c) and (d).
2.
Eligibility for benefits may not
be made subject to the length of
employment, to the duration of in-
surance or to the payment of contri-
butions: Provided that a period of
exposure may be prescribed for oecu-
pational diseases.
3. The benefits shall be granted
throughout the contingency: Provid
ed that in respect of incapacity för
work the cash benefit need not be
paid för the first three days -
(a) where the legislation of a
Member provides för a waiting pe
riod åt the date on which tliis Con-
vention comes into force, on condi
tion that the Member includes in its
reports upon the application of this
Convention submitted under article
22 of the Constitution of the Interna
tional Labour Organisation a state-
inent that its reason for availing it-
self of this provision subsists; or
(b) where a declaration provided
for in Article 2 is in force.
Article 10
1. Medical care and allied bene
fits in respect of a morbid condition
shall comprise—
(n) general practitioner and spe
cialist in-patient and out-patient
care, including domiciliary visiting,
(b)
dental care;
(c)
nursing care åt home or in
hospital or other medical institu
tions;
1.
Varje medlem skall under tö-
reskrivna förhållanden tillförsäkra
av lagstiftningen skyddade personer
följande förmåner
a)
hälso- och sjukvård och dar
med sammanhängande förmåner vid
sjukdomstillstånd;
b)
kontantförmåner vid riskfall
som avses i artikel 6 b), c) och d).
2.
Rätt till förmåner må ej göras
beroende av viss tids anställning,
viss tids försäkring eller erläggan
de av avgifter, dock att då det gäller
yrkessjukdom viss tid må faststäl
las, under vilken vederbörande skall
ha varit utsatt för sjukdomsrisken.
3.
Förmånerna skola utgå så
länge följderna av det inträffade
riskfallet bestå, dock att i avseende
å arbetsoförmåga förmånerna icke
behöva utgivas för de tre första da
garna
a)
om en medlems lagstiftning
vid tidpunkten för denna konven
tions ikraftträdande innehåller före
skrifter om karenstid samt undei
förutsättning att medlemmen i de
rapporter rörande tillämpningen a\
denna konvention, som medlemmen
har att avgiva enligt artikel 22 av
Internationella arbetsorganisationens
stadga, intygar att de skäl som med
lemmen haft för att begagna sig a\
detta undantag alltjämt bestå; eller
b)
om förklaring som avses i ar
tikel 2 är i kraft.
Artikel 10
1. Hälso- och sjukvård och där
med sammanhängande förmåner
skola vid sjukdomstillstånd omfatta
a)
såväl sluten som öppen vård
av allmänpraktiserande läkare och
av specialist, innefattande jämväl
hembesök;
b)
tandvård;
c)
sjuksköterskevård i hemmet
eller å sjukhus eller annan sjuk
vårdsinrättning;
Artikel 9
72
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
(d)
maintenance in hospitals,
convalescent homes, sanatoria or
olher niedical institutions;
(e)
dental, pharmaceutical and
other medical or surgical supplies,
including prosthetic appliances kept
in repair and renewed as necessary,
and eyeglasses;
(f)
the care furnished by mem-
bers of such other professions as may
åt any time be legally recognised as
allied to the medical profession, un
der the supervision of a medical or
dental practitioner; and
(g)
the following treatment åt
the place of work, wherever possible:
(i)
emergency treatment of
persons sustaining a serious acci-
dent;
(ii)
follow-up treatment of
those whose injury is slight and
does not entail discontinuance of
work.
2.
The benefits provided in ac-
cordance with paragraph 1 of this
Article shall be afforded, using all
suitable means, with a view to main-
taining, restoring or, where this is
not possible, improving the health of
the injured person and his ability to
work and to attend to his personal
needs.
Article 11
1. Any Member which provides
medical care and allied benefits by
means of a general health scheme or
a medical care scheme for emploved
persons may specify in its legislation
that such care shall be made avail-
able to persons who have sustained
employment injuries on the same
terms as to other persons entitled
thereto, on condition that the rules
on the subjeet are so designed as to
avoid hardship.
2. Any Member which provides
d)
vård å sjukhus, konvalescent
hem, sanatorium eller annan sjuk
vårdsinrättning;
e)
tandproteser o. d., läkemedel
jämte övriga medicinska eller kirur
giska hjälpmedel, däri inbegripna
proteser samt eventuellt underhåll
och förnyande av sådana, ävensom
glasögon;
f)
vård, som under kontroll av
läkare eller tandläkare lämnas av
andra legitimerade utövare av sjuk
vård ;
g) behandling på arbetsplatsen
av följande art i den mån så är möj-
Jigt:
i)
brådskande behandling
av personer, som drabbats av allvar
ligt olycksfall;
ii)
förnyad behandling av
personer med lättare skador, vilka
ej medföra avbrott i arbetet.
2. I enlighet med mom. 1 av den
na artikel tillhandahållen hälso- och
sjukvård skall syfta till att med alla
lämpliga medel vidmakthålla, åter
ställa eller, om annat ej är möjligt,
förbättra den skyddades hälsa samt
förmåga att arbeta och tillgodose si
na personliga behov.
Artikel 11
1. Varje medlem som tillhanda
håller hälso- och sjukvård och där
med sammanhängande förmåner ge
nom ett system med fri sjukvård för
alla eller genom ett sjukförsäkrings
system, som omfattar alla arbetsta
gare, må i sin lagstiftning stadga att
sådan vård skall meddelas personer
som drabbats av yrkesskada på sam
ma villkor som gälla för andra där
till berättigade personer, under för
utsättning att reglerna i ämnet äro
utformade på sådant sätt att veder
börande icke försättes i en ekono
misk nödsituation.
2. Varje medlem, som tillhanda-
73
Knngl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
inedical care and allied benefits by
reimbursing expenses may in its leg-
islation make special rules in re-
spect of cases in which the extent, du-
ration or cost of such care exceed
reasonable limits, on condition that
the rules on the subject are not in-
consistent with the purpose stated in
paragraph 2 of Artide 10 and are so
designed as to avoid hardship.
håller hälso- och sjukvård och där
med sammanhängande förmåner ge
nom att ersätta de utgifter som ve
derbörande ådragit sig, må i sin lag
stiftning införa särskilda bestäm
melser för sådana fall, då omfatt
ningen eller varaktigheten av eller
kostnaderna för sådan vård överstiga
rimliga gränser, under förutsättning
att reglerna i ämnet ej äro oförenli
ga med det i artikel 10:2 angivna
målet samt vidare äro utformade på
sådant sätt att vederbörande icke
försättes i en ekonomisk nödsitua
tion.
Article 12
Where a declaration provided för
in Article 2 is in force, medical care
and allied benefits shall inelude åt
least—
(a)
general praetitioner care, in-
cluding domiciliary visiting;
(b)
specialist care åt hospitals
for in-patients and out-patients, and
such specialist care as may be availa-
ble outside hospitals;
(c)
the essential pharmaceutical
supplies on prescription by a medical
or other qualified praetitioner;
. (d) liospitalisation, where neces-
sary; and
(e) wlierever possible, emergen-
cy treatment åt the place of work of
persons sustaining an industrial ac-
cident.
Artikel 12
När en jämlikt artikel 2 avgiven
förklaring är i kraft, skola hälso-
och sjukvården och därmed sam
manhängande förmåner omfatta åt
minstone
a)
vård av allmänpraktiserande
läkare, innefattande jämväl hembe
sök ;
b)
specialistvård å sjukhus för
där intagna och för patienter i öp
pen vård samt sådan specialistvård
som må finnas tillgänglig utanför
sjukhus;
c)
väsentliga läkemedel, som or
dineras av läkare eller annan legi
timerad utövare av sjukvård;
d)
vård å sjukhus om så erford
ras; samt
e)
i den mån så är möjligt bråds
kande behandling på arbetsplatsen
till den som drabbats av olycksfall
i arbete.
Article 13
The cash benefit in respect of tem-
porary or initial incapacity for work
shall be a periodical payment cal-
culated in such a manner as to com-
ply either with the requirements of
Article It) or with the requirements
of Article 20.
Artikel 13
Kontantförmåner vid tillfällig ar
betsoförmåga eller vid arbetsoför
måga som befinner sig i ett inledan
de skede skola bestå av en periodisk
utbetalning beräknad på sådant sätt
att den uppfyller kraven i antingen
artikel 19 eller artikel 20.
3j
Bihang till riksdagens protokoll 1905. 1 samt. Nr 51
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 51
dr
W65
1. Cash benefits in respect of loss
of earning capacity likely to be per
manent or corresponding loss of fac
ulty shall be payable in all cases in
which such loss, in excess of a pre-
scribed degree, reinains åt the expi-
ration of the period during which
benefits are payable in accordance
with Article 13.
Article 14
2.
In case of total loss of earning
capacity likely to be permanent or
corresponding loss of faculty, the ben-
efit shall be a periodical payment
calculated in such a manner as to
comply either with the requirements
of Article 19 or with the require
ments of Article 20.
3.
In case of substantial partial
loss of earning capacity likely to be
permanent which is in excess of a
prescribed degree, or corresponding
loss of faculty, the benefit shall be a
periodical payment representing a
suitable proportion of that provided
för in paragraph 2 of this Article.
4.
In case of partial loss of earn
ing capacity likely to be permanent
which is not substantial but which
is in excess of the prescribed degree
referred to in paragraph 1 of this
Article, or corresponding loss of fac
ulty, the cash benefit may take the
form of a lump sum payment.
5.
The degrees of loss of earning
capacity or corresponding loss of
faculty referred to in paragraphs 1
and 3 of this Article shall be pre
scribed in such manner as to avoid
hardship.
Artide 15
1. In exceptional circumstances,
and with the agreement of the in-
jured person, all or part of the periodi-
1.
Vid förlust av arbetsförmågan,
som sannolikt kommer att bli be
stående eller vid motsvarande ned
sättning i den fysiska förmågan, sko
la kontantförmåner utgivas i alla
sådana fall då förlusten eller ned-
sättningen överstiger en viss före
skriven grad samt består vid utgång
en av den period under vilken för
månerna skola utgivas i enlighet med
artikel 13.
2.
Vid fullständig förlust av ar
betsförmågan, som sannolikt kom
mer att bli bestående eller vid mot
svarande nedsättning i den fysiska
förmågan, skall förmånen utgöras av
periodiska utbetalningar beräknade
i enlighet med bestämmelserna i ar
tikel 19 eller artikel 20.
3.
Vid avsevärd partiell förlust
av arbetsförmågan, som sannolikt
kominer att bli bestående och som
överstiger viss föreskriven grad eller
vid motsvarande nedsättning i den
fysiska förmågan, skall förmånen ut
göras av periodiska utbetalningar,
vilka motsvara en skälig andel av
den i mom. 2 ovan angivna förmå
nen.
4.
Vid partiell förlust av arbets
förmågan, som sannolikt kommer
att bli bestående och som, ehuru
icke avsevärd, likväl överstiger den
i inom. 1 ovan angivna graden, eller
vid motsvarande nedsättning i den
fysiska förmågan, må kontantförmå
nen utgå i form av ett engångsbe
lopp.
5.
Den grad av förlust av arbets
förmågan eller av motsvarande ned
sättning i den fysiska förmågan, till
vilken hänvisas i mom. 1 och 3 av
denna artikel, skall fastställas på
sådant sätt att vederbörande icke
försättes i en ekonomisk nödsitua
tion.
Artikel 15
1. I undantagsfall må med den
skadades samtycke de i artikel 14
mom. 2 och 3" avsedda periodiska
Artikel 14
75
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
cal payment provided för in para-
graphs 2 and 3 of Article 14 may be
converted into a lump suin corre-
sponding to the actuarial equivalent
thereof when the competent authori-
ty has reason to believe that such
lump suin will be utilised in a man-
ner which is particularly advantage-
ous för the injured person.
2. Where a declaration provided
for in Article 2 is in force and the
Member concerned considers that it
lacks the necessary administrative
facilities for periodical payments, the
periodical payment provided for in
paragraphs 2 and 3 of Article 14
may be converted into a lump sum
corresponding to the actuarial equi
valent thereof, as computed on the
basis of available data.
Article 16
Increments in periodical payments
or other supplementary or special
benefits, as prescribed, shall be pro
vided for disabled persons requiring
the constant help or attendance of
another person.
Article 17
The conditions in which periodical
payments due in respect of loss of
earning capacity or corresponding
loss of faculty shall be reassessed,
suspended or cancelled by reference
to a change in the degree of loss shall
be prescribed.
Article 18
1. The cash benefit in respect of
death of the breadwinncr shall be a
periodical payment to a widow as
prescribed, a disabled and dependent
widower, dependent children of the
deceased and other persons as may
be prescribed; this payment shall be
utbetalningarna utbytas mot ett en
gångsbelopp som motsvarar det för-
säkringsmatematiska värdet av
nämnda utbetalningar, när vederbö
rande myndighet har anledning an
taga, att ett sådant belopp kommer
att användas på ett för den skadade
särskilt fördelaktigt sätt.
2. Om förklaring som avses i ar
tikel 2 är i kraft och vederbörande
medlemsstat anser sig sakna erfor
derliga administrativa resurser för
att garantera regelbundna periodis
ka utbetalningar, må de periodiska
utbetalningar som avses i artikel 14
mom. 2 och 3 utbytas mot ett en
gångsbelopp, som motsvarar det för-
säkringsinatematiska värdet av
nämnda utbetalningar, beräknat på
grundval av tillgängliga uppgifter.
Artikel 16
Höjningar i de periodiska utbetal
ningarna eller andra kompletterande
eller speciella förmåner, varom fö
reskrifter må finnas, skola utgå till
yrkesskadade, som äro i behov av
stadigvarande hjälp eller tillsyn av
annan person.
Artikel 17
Den nationella lagstiftningen skall
bestämma under vilka omständig
heter de periodiska utbetalningarna
med avseende på förlust av förvärvs
förmågan eller motsvarande nedsätt
ning i den fysiska förmågan må kun
na revideras, innehållas eller upp
hävas under hänvisning till eventu
ella förändringar i graden av sådan
förlust eller nedsättning.
Artikel 18
1. Vid familjeförsörjarens död
skall kontantförmånen utgöras av
periodiska utbetalningar till änka i
enlighet med vad som föreskrives i
den nationella lagstiftningen, till
yrkesskadad änkling, som varit be
roende av den avlidna för sin för-
76
Kiingl. Maj ds proposition nr 51 år 1965
calculated in such a manner as to
comply either with the requirements
of Artide 19 or with the require
ments of Artide 20: Provided that
it shall not hc necessarv to make
provision for a benefit to a disabled
and dependent widower where the
cash benefits to other survivors are
appreciably in excess of those requir-
ed by this Convention and where so
cial security schemes other than em-
ployment injury schemes provide to
such widower benefits which are app
reciably in excess of those in respect
of invalidity required under the So
cial Security (Minimum Standards)
Convention, 1952.
2.
In addition, a funeral benefit
shall be provided åt a prescribed rate
which shall not be less than the nor
mal cost of a funeral: Provided that
where cash benefits to survivors are
appreciably in excess of those requir
ed by this Convention the right to
funeral benefit may be made subjcct
to prescribed conditions.
3. Where a declaration provided
for in artiele 2 is in force and the
Member concerned considers that it
lacks the necessarv administrative
facilities for periodical payments, the
periodical payment provided for in
paragraph 1 of this Artiele may be
converted into a lump sum corres-
ponding to the aetuarial equivalent
thereof, as computed on the hasis of
available data.
Artide 19
1. In the case of a periodical pay
ment to which this Artiele applies,
the rate of the benefit, inereased by
the amount of anv familj’ allowances
pajrable during the conlingeney,
shall be such as to attain, in respect
of the contingency in question, for
the standard beneficiary indicated in
Schedule II to this Convention, åt
sörj ning, till den avlidnes beroende
barn samt till andra personer som
må finnas angivna i nämnda natio
nella lagstiftning; dessa utbetalning
ar skola beräknas i enlighet med be
stämmelserna i artikel 19 eller arti
kel 20. Förmån till yrkesskadad och
beroende änkling behöver dock icke
utgivas, om kontantförmånerna till
andra efterlevande äro avsevärt hög
re än de som krävas enligt denna
konvention och om enligt andra sys
tem för social trygghet än yrkesska-
desystem till sådan änkling utgå för
måner, vilka äro avsevärt högre än
de som krävas i fråga om förmåner
vid invaliditet enligt konventionen
angående social trygghet (minimi
standard), 1952.
2.
Dessutom skall begravnings
hjälp utgivas med belopp som icke
skall understiga de normala kostna
derna för en begravning; rätten till
denna förmån kan emellertid göras
beroende av vissa föreskrivna vill
kor, då kontantförmånerna till ef
terlevande avsevärt överstiga dem
som angivas i denna konvention.
3.
Om förklaring som avses i ar
tikel 2 är i kraft och vederbörande
medlemsstat anser sig sakna erfor
derliga administrativa resurser ‘för
att garantera regelbundna periodis
ka utbetalningar, må de periodiska
utbetalningar som avses i mom. 1 av
denna artikel utbytas mot ett en
gångsbelopp, som motsvarar det för-
säkringsmatematiska värdet av
nämnda utbetalningar, beräknat på
grundval av tillgängliga uppgifter.
Artikel 19
1. Vid periodisk utbetalning,
varå denna artikel äger tillämpning,
skall förmånens belopp, ökat med
beloppet av familjebidrag, som må
utgå under den tid riskfallet omfat
tar vara sådant, att det för i bifogade
tabell II angiven standardförmåns-
tagare vid riskfallet ifråga utgör
minst i tabellen angiven procent av
77
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1905
least the percentage indicated there-
in of the total of the previous earn-
ings of the beneficiary or his bread-
winner and of the amount of any fa-
mily allowances payable to a person
protected with the same fainily resp-
onsibilities as the standard benefi
ciary.
2.
The previous earnings of the
beneficiary or his breadwinner shall
be calculated according to prescribed
rules, and, where the persons pro
tected or their breadwinners are ar-
ranged in classes according to their
earnings, their previous earnings
may be calculated from the basic
earnings of the classes to which they
belonged.
3.
A maximum limit may be pre
scribed for the rate of the benefit or
for the earnings taken into account
för the calculation of the benefit,
provided that the maximum limit is
fixed in such a way that the provi
sions of paragraph 1 of this Article
are complied with where the pre
vious earnings of the beneficiary or
his breadwinner are ecjual to or low-
er than the wage of a skilled manual
male employee.
4.
The previous earnings of the
beneficiary or his breadwinner, the
wage of the skilled manual male em
ployee, the benefit and any family
allowances shall be calculated on the
same lime basis.
5. For the other beneficiaries the
benefit shall bear a reasonable rela
tion to the benefit for the standard
beneficiary.
6.
För "the purpose of this Article,
a skilled manual male employee shall
he—
(a)
a fitter or turner in the ma-
nufacture of machinery other than
electrical machinery; or
(b)
a person deemed typical of
skilled lahour selected in accordance
with the provisions of the following
paragraph; or
(c)
a person whose earnings are
summan av förmånstagarens eller
hans familjeförsörjares tidigare in
komster och beloppet av familjebi
drag som må utgå till en skyddad
person med samma försörjnings
plikt som standardförmånstagaren.
2.
Förmånstagarens eller hans
törsörjares tidigare inkomster skola
beräknas enligt föreskrivna regler;
när de skyddade personerna eller de
ras försörj are äro uppdelade i in
komstklasser, må deras tidigare in
komster beräknas efter grundlöner
na inom de inkomstklasser, vilka de
tillhörde.
3.
För förmånsbeloppet liksom
för de inkomster vilka ligga till
grund för beräkningen av förmånen
må fastställas ett högsta belopp, un
der förutsättning att detta bestäm
mes på sådant sätt, att föreskrifter
na i mom. 1 av denna artikel upp
fyllas, när förmånstagarens eller
hans försörj ares tidigare inkomster
icke överstiga en yrkesutbildad man
lig kroppsarbetares lön.
4.
Förmånstagarens eller hans
törsörjares tidigare inkomster, en
yrkesutbildad manlig kroppsarbeta
res lön, förmånen och familjebidra
gen skola samtliga beräknas i för
hållande till samma tidsenhet.
5.
Vad beträffar övriga förmåns
tagare skall förmånen stå i skäligt
förhållande till standardförmånsta-
garens förmån.
6.
I denna artikel avses med yr
kesutbildad manlig kroppsarbetare
a)
hopsättare eller svarvare inom
industri för tillverkning av andra
maskiner än elektriska sadana; ellei
b)
person, som kan anses typisk
för yrkesutbildad arbetskraft, utvald
i enlighet med föreskrifterna i mom.
7; eller
c)
person, vilkens inkomst är li-
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
such as to be equal to or greater
than the earnings of 75 per cent of
all the persons protected, such earn
ings to be determined on the basis of
annual or shorter periods as may be
prescribed; or
(d)
a person whose earnings are
equal to 125 per cent of the average
earnings of ali the persons protected.
7. The person deemed typical of
skilled labour for the purpose of
clause (b) of the preceding para-
graph shall be a person employed in
the major group of economic activi-
ties with the largest number of eco-
nomically active male persons pro
tected in the contingency in ques-
tion, or of the breadwinners of the
persons protected, as the case may
he, in the division comprising the
largest number of such persons or
breadwinners; for this purpose, the
international standard industrial
classification of all economic activi-
ties, adopted by the Economic and
Social Council of the United Nations
åt its Seventh Session on 27 August
1948, as amended and reproduced in
the Annex to this Convention, or
such classification as åt any time
further amended, shall be used.
8.
Where the rate of benefit va-
ries by region, the skilled manual
male employee may be determined
for each region in accordance with
paragraphs 6 and 7 of this Artide.
9.
The wage of the skilled manu
al male employee shall be determined
on the basis of the rates of wages for
normal hours of work fixed by col-
lective agreeinents, by or in pursu-
ance of national laws or regulations,
where applicable, or by custom, in-
cluding cost-of-living allowances, if
any; where such rates differ by re
gion but paragraph 8 of this Article
is not applied, the median rate shall
be taken.
10.
No periodical payment shall
ka med eller överstiger den inkomst
som uppnås av 75 procent av alla
skyddade personer, skolande in
komsterna beräknas för ett år eller
kortare tid, i enlighet med vad där
om må föreskrivas; eller ock
d) person, vilkens inkomster äro
lika med 125 procent av genomsnitts
inkomsterna för samtliga skyddade.
7. Såsom typisk för yrkesutbil-
dad arbetskraft enligt mom. 6 b)
skall anses person, som tillhör den
undergrupp, vilken med hänsyn till
antalet av ifrågavarande riskskydd
omfattade manliga förvärvsarbetan
de eller med hänsyn till antalet för
sörj are för skyddade personer, utgör
den största gruppen inom den hu
vudgrupp, som i sig innesluter det
största antalet dylika förvärvsarbe
tande eller försörj are; vid bedöman
det härav skall begagnas den av För
enta Nationernas ekonomiska och so
ciala råd vid dess sjunde sammanträ
de den 27 augusti 1948 antagna, i
reviderat skick såsom bilaga till den
na konvention fogade internationella
standardindelningen av all ekono
misk verksamhet efter verksamhe
tens art med de ändringar, som se
nare må komma att vidtagas i nämn
da indelning.
8.
Om förmånens storlek växlar
inom olika områden, må den yrkes-
utbildade manlige kroppsarbetaren
för varje område utväljas i enlighet
med mom. 6 och 7 av denna artikel.
9.
Yrkesutbildad manlig kropps
arbetares lön skall bestämmas på
grundval av den för normal arbets
tid gällande lönen — såsom denna
fastställts genom kollektivavtal, el
ler, i förekommande fall, genom el
ler i kraft av nationell lagstiftning
eller genom sedvana — inklusive
dvrtidstillägg, om sådana utgå; i de
fall då den sålunda bestämda lönen
varierar mellan olika områden, men
mom. 8 av denna artikel icke till-
läinpas, skall medianlönen användas.
10.
Periodisk utbetalning må ic-
79
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
be less than a prescribed minimum
amount.
Article 20
1. In the case of a periodical pay-
ment to which this Article applies,
the rate of the bcnefit, increased bj
the amount of any family allowances
payable during the contingency, shall
be such as to attain, in respect of the
contingency in question, tor the
standard beneficiary indicated in
Schedule II to this Convention, åt least
the percentage indicated therein of
the total of the wage of an ordinary
adult male labourer and of the amo
unt of any family allowances pay
able to a person protected with the
same family responsibilities as the
standard beneficiary.
2.
The wage of the ordinary adult
male labourer, the benefit and any
family allowances shall be calculated
on the same time basis.
3. For the other beneficiaries, the
benefit shall bear a reasonable rela
tion to the benefit for the standard
beneficiary.
4.
For the purpose of this Article,
the ordinary adult male labourer
shall be—
(a)
a person deemed typical of
unskilled labour in the manufacture
of machinery other than electrical
maehinery; or
(b)
a person deemed typical of
unskilled labour selected in accord-
ance with the provisions of the fol-
lowing paragraph.
5.
The person deemed typical of
unskilled labour for the purpose of
clause (b) of the preceding para
graph shall be a person employed in
the major group of economic activi-
ties with tiie largest number of eco-
nomically active male persons pro
tected in the contingency in ques
tion, or of the breadwinners of the
persons protected, as the case may
be, in the division comprising the
ke utgå med lägre belopp än det fö
reskrivna minimibeloppet.
Artikel 20
1. Vid periodisk utbetalning varå
denna artikel äger tillämpning, skall
förmånens belopp, ökat med beloppet
av familjebidrag, som må utgå under
den tid riskfallet omfattar vara så
dant, att det för i bifogade tabell II
angiven standardförmånstagare vid
riskfallet i fråga utgör minst i tabel
len angiven procent av summan av
en vanlig vuxen manlig arbetares
lön och "beloppet av familjebidrag
som må utgå till en skyddad person
med samma försörjningsplikt som
standardförmånstagaren.
2.
Fn vanlig vuxen manlig arbe
tares lön, förmånen och familjebi
dragen skola samtliga beräknas i
förhållande till samma tidsenhet.
3.
Vad beträffar övriga förmåns
tagare skall förmånen stå i skäligt
förhållande till standardförmånsta-
garens förmån.
4.
I denna artikel avses med van
lig vuxen manlig arbetare
a)
person, som kan anses typisk
för icke yrkesutbildad arbetskraft
inom industri för tillverkning av
andra maskiner än elektriska såda
na; eller
b)
person, som kan anses typisk
för icke yrkesutbildad arbetskraft ut
vald i enlighet med föreskrifterna i
mom. 5.
5. Såsom typisk för icke yrkes
utbildad arbetskraft enligt inom. 4 b)
skall anses person, som tillhör den
undergrupp, vilken med hänsyn till
antalet av ifrågavarande riskskydd
omfattade manliga förvärvsarbetan
de eller med hänsyn till antalet för
sörj are för skyddade personer, ut
gör den största gruppen inom den
huvudgrupp, som i sig innesluter det
största antalet dylika förvärvsarbc-
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
largest number of such persons or
breadwinners; for this purpose the
international standard industrial
classification of all economic activi-
ties, adopted by the Economic and
Social Council of the United Nations
åt its Seventh Session on 27 August
1948, as amended and reproduced in
the Annex to this Convention, or
such classification as åt any tiine
further amended, shall be used.
6.
Where the rate of benefit va-
ries by region, the ordinary adult
male labourer may be determined for
each region in accordance with para-
graphs 4 and 5 of this Artide.
7.
The wage of the ordinary
adult male labourer shall be deter
mined on the basis of the rates of
wages for normal hours of work
fixed by collective agreements, by or
in pursuance of national laws or re-
gulations, where applicable, or by
custom, including cost-of-living allow-
ances if any; where such rates dif-
fer by region but paragraph 6 of this
Article is not applied, the median
rate shall be taken.
8. No periodical payment shall be
less than a prescribed minimum
amount.
Article 21
1.
The rates of cash benefits cur-
rently payable pursuant to para-
graphs 2 and 3 of Article 14 and pa
ragraph 1 of Article 18 shall be re-
yiewed following substantial changes
in the general level of earnings where
these result from substantial chang
es in the cost of living.
2.
Each Member shall include the
findings of such reviews in ils re
ports upon the application of this
Convention submitted under article
22 of the Constitution of the Inter
national Labour Organisation, and
shall specify any action taken.
lande eller försörjare; vid bedöman
det härav skall begagnas den av För
enta Nationernas ekonomiska och so
ciala råd vid dess sjunde sammanträ
de den 27 augusti 1948 antagna i
reviderat skick såsom bilaga till den
na konvention fogade internationel
la standardindelningen av all eko
nomisk verksamhet efter verksam
hetens art med de ändringar, som
senare må komma att vidtagas i
nämnda indelning.
6.
Om förmånens storlek växlar
inom olika områden, må den vanli
ga vuxna manliga arbetaren för var
je område utväljas i enlighet med
inom. 4 och 5 av denna artikel.
7.
Den vanliga vuxna manliga ar
betarens lön skall bestämmas på
grundval av den för normal arbets
tid gällande lönen — såsom denna
fastställts genom kollektivavtal el
ler, i förekommande fall, genom el
ler i kraft av nationell lagstiftning
eller genom sedvana — inklusive
dyrtidstillägg, om sådana utgå; i de
fall då den sålunda bestämda lönen
varierar mellan olika områden, men
mom. 6 av denna artikel icke tilläm
pas, skall medianlönen användas.
8.
Periodisk utbetalning må icke
utgå med lägre belopp än' det före
skrivna minimibeloppet.
Artikel 21
1.
De belopp av löpande kontant
förmåner, som utbetalas enligt ar
tikel 14 mom. 2 och 3 samt artikel
18 mom. 1, skola göras till föremål
för översyn i anslutning till väsent
liga ändringar i den allmänna in
komstnivån, då sådana föranledas
av väsentliga ändringar i levnads
kostnaderna.
2.
Varje medlem skall i sina rap
porter angående tillämpningen av
denna konvention, vilka medlemmen
har att avgiva enligt artikel 22 av
Internationella arbetsorganisationens
stadga, lämna upplysning om resul
tatet av en sådan översyn samt till-
81
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
lika angiva de åtgärder denna föran
lett.
Article 22
1.
A benefit to which a person
protected would otherwise be en-
titled in compliance with this Con-
vention may be suspended to such
extent as may bo prescribed—
(a)
as long as the person con-
eerned is absent from the territory
of the Member;
(b)
as long as the person con-
cerned is maintained åt public ex-
pense or åt the expense of a social
security institution or service;
(c)
where the person concerned
has made a fraudulent claim;
(d)
where the employment in
jury has been caused by a criminal
offence committed by the person
concerned;
(e)
where the employment in
jury has been caused by voluntary
intoxication or by the serious and
wilful misconduct of the person con
cerned;
(f)
where the person concerned,
without good cause, neglects to make
use of the medical care and allied
benefits or the rehabilitation servic
es placed åt his disposal, or fails to
comply with rules prescribed for
verifying the occurence or continu-
ance of the contingency or for the
conduct of beneficiaries; and
(g)
as long as the surviving spo-
use is living with another person as
spouse.
2.
In the cases and within the
limits prescribed, part of the cash
benefit otherwise due shall be paid
to the dependants of the person con
cerned.
Artide 23
1. Every claimant shall have a
right of appeal in the case of refusal
Artikel 22
1.
Förmån, vartill skyddad per
son eljest vore berättigad i enlighet
med denna konvention, må upphö
ra i den utsträckning som må vara
föreskriven,
a)
så länge vederbörande icke
befinner sig inom medlemsstatens
territorium;
b)
så länge vederbörande försör-
jes av allmänna medel eller på social
trygghetsinstitutions bekostnad;
c)
då vederbörande sökt utfå för
mån under falska förutsättningar;
d)
då yrkesskadan framkallats
av ett av vederbörande begånget
brott;
e)
då yrkesskadan förorsakats av
frivilligt intagande av förgiftnings-
ämnen eller framkallats av en av ve
derbörande avsiktligen begången all
varlig förseelse;
f)
då vederbörande utan giltigt
skäl underlåter att utnyttja till håns
förfogande stående hälso- och sjuk
vårds- och därmed sammanhängan
de anordningar eller arbetsvårdsan-
ordningar eller icke iakttager för
styrkande av riskfallets inträffande
eller fortvaro eller för förmånstagar
nas uppförande föreskrivna regler;
g)
så länge efterlevande make
sammanlever med annan person un
der äktenskapsliknande förhållan
den.
2.
I föreskrivna fall och under
föreskrivna villkor skall en del av
kontantförmånerna, som normalt
skulle ha avlagts annorledes, utbeta
las till dem som för sin försörjning
äro beroende av vederbörande.
Artikel 23
1. Envar som gör anspråk på so
cial trygghetsförmån skall äga an-
82
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
of the benefit or complaint as to its
quality or quantity.
2. Where in the application of
this Convention a government de-
partment responsible to a legislature
is entrusted with the administration
of medical care, the right of appeal
provided for in paragraph 1 of this
Article may be replaced by a right
to have a complaint concerning the
refusal of medical care or the qua
lity of the care received investigated
by the appropriate authority.
3.
Where a claim is settled by a
special tribunal established to deal
with employment injury benefit
questions or with social security
questions in general and on which
the persons protected are represent-
ed, no right of appeal shall be re-
quired.
Article 24
1. Where the administration is
not entrusted to an institution regu-
lated by the public authorities or to
a government department respon
sible to a legislature, representa
tives of the persons protected shall
participate in the management, or be
associated therewith in a consulta-
tive capacity, under prescribed con-
ditioms; national Iegislation may
likewise decide as to the participa-
tion of representatives of employers
and of the public authorities.
2.
The Member shall accept gene
ral responsibility for the proper ad
ministration of the institutions of
services concerned in the application
of this Convention.
Article 25
Each Member shall accept general
responsibility for the due provision
of the benefits provided in compli-
ance with this Convention and shall
take all measures required for this
purpose.
föra besvär över avslag å framställ
ning därom samt klagan rörande
dess beskaffenhet eller storlek.
2. När vid tillämpningen av före
varande konvention ett inför den
lagstiftande församlingen ansvarigt
regeringsdepartement handhaver ad
ministrationen av hälso- och sjuk
vård må i mom. 1 avsedd besvärs-
rätt ersättas med en rätt att få kla
gan rörande vägrad hälso- och sjuk
vård eller beskaffenheten av medde
lad vård prövad av vederbörande
myndighet.
3.
Då ansökan om förmån avgö-
res av en för behandling av frågor
rörande förmåner vid yrkesskada el
ler av socialförsäkringsfrågor i all
mänhet särskilt inrättad domstol, i
vilken de skyddade personerna äro
representerade, är besvärsrätt icke
erforderlig.
Artikel 24
1.
Då administrationen icke
handhaves av institution under
kontroll av offentlig myndighet el
ler av ett inför den lagstiftande för
samlingen ansvarigt regeringsdepar
tement, skola representanter för de
skyddade personerna medverka vid
administrationen eller knytas till
densamma i egenskap av rådgivare
under föreskrivna villkor; den na
tionella lagstiftningen må även inne
hålla bestämmelser om representa
tion för arbetsgivare och för offent
liga myndigheter.
2.
Medlemmen skall ikläda sig
det allmänna ansvaret för behörig
administration av de institutioner
och inrättningar, som handhava till-
lämpningen av denna konvention.
Artikel 25
Varje medlem skall ikläda sig det
allmänna ansvaret för vederbörligt
tillhandahållande av de förmåner
som skola utgå enligt denna konven
tion och vidtaga alla nödiga åtgärder
i sådant syfte.
83
Kungl. Maj:ts proposition nr Öl år 1965
Article 26
1.
Each Member shall, under pre-
scribed conditions—
(a)
take measures to prevent in
dustrial accidents and occupational
diseases;
(b)
provide rehabilitation servic
es which are designed to prepare a
disabled person wherever possible
for the resumption of his previous
activity, or, if this is not possible,
the most suitable alternative gainful
activity, having regard to his aptitu-
des and capacity; and
(c)
take measures to further the
placement of disabled persons in suit
able employment.
2. Each Member shall as far as
possible furnish in its reports upon
the application of this Convention
submitted under article 22 of the
Constitution of the International La-
bour Organisation information con-
cerning the frequency and severity
of industrial accidents.
Artide 27
Each Member shall witliin its ter-
ritory assure to non-nationals equal-
ity of treatinent with its own natio
nals as regards employment injury
benefits.
Artide 28
1.
This Convention revises the
Workmen’s Compensation (Agricul-
ture) Convention, 1921, the Work-
men’s Compensation (Accidents)
Convention, 1925, the Workmen’s
Compensation (Occupational Diseas
es) Convention, 1925, and the Work-
men’s Compensation (Occupational
Diseases) Convention (Revised),
1934.
2.
Ratification of this Convention
hy a Member which is a party to the
\Vorkmen’s Compensation (Occupa-
Artikel 26
1.
Varje medlem skall under fö
reskrivna villkor
a)
vidtaga åtgärder för att före
bygga olycksfall i arbete och yrkes
sjukdomar;
b)
tillhandahålla arbetsvårdsan-
ordningar, vilka äro ägnade att i all
den utsträckning detta är möjligt
förbereda en yrkesskadad person för
ett återupptagande av hans tidigare
verksamhet eller, om detta ej låter
sig göra, av annat förvärvsarbete,
som passar honom bäst med hänsyn
till hans läggning och färdigheter;
c)
vidtaga åtgärder för att främ
ja placering av yrkesskadade i
lämpligt arbete.
2.
Varje medlem skall så långt
möjligt i sina rapporter angående
tillämpning av denna konvention,
vilka medlemmen har att avgiva en
ligt artikel 22 av Internationella ar
betsorganisationens stadga, lämna
upplysningar rörande frekvensen och
svårighetsgraden av olycksfall i ar
bete.
Artikel 27
Varje medlemsstat skall inom sitt
område tillförsäkra utlänningar lik
ställighet med landets egna medbor
gare i fråga om förmåner vid yrkes
skada.
Artikel 28
1.
Genom denna konvention re
videras konventionen angående er
sättning för olycksfall i arbete inom
jordbruket, 1921, konventionen om
ersättning för olycksfall i arbete,
1925, konventionen angående ersätt
ning för yrkessjukdomar, 1925, samt
den reviderade konventionen angå
ende ersättning för yrkessjukdomar,
1934.
2.
Om medlem, som anslutit sig
till den reviderade konventionen an
gående yrkessjukdomar (1934), ra-
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
tional Diseases) Convention (Re-
vised), 1934, shall, in accordance
with Artide 8 thereof, ipso jure in-
volve the immediate denunciation of
that Convention, it' and when this
Convention shall have come into
force, but the coming into force of
this Convention shall not close that
Convention to further ratification.
Article 29
In conformity with Article 75 of
the Social Security (Minimum Stand
ards) Convention, 1952, Part VI of
that Convention and the relevant pro
visions of other Parts thereof shall
cease to apply to any Member having
ratified this Convention as from the
date åt which this Convention comes
into force för that Member, but ac-
ceptance of the obligations of this
Convention shall be deemed to con-
stitute acceptance of the obligations
öf Part VI of the Social Security (Min
imum Standards) Convention, 1952,
and the relevant provisions of other
Parts thereof, for the purpose of
Article 2 of the said Convention.
Article 50
It' any Convention which may be
adopted subsequently by the Confe-
rence concerning any subject or sub-
jects dealt with in this Convention
so provides, such provisions of this
Convention as may be specified in
the said Convention shall cease to
apply to any Member having rati
fied the said Convention as from the
date åt which the said Convention
comes into force for that Member.
Article 31
1. The International Labour Con-
ference may, åt any session åt which
the matter is included in its agenda,
adopt by a two-thirds majority
amendments to Schedule I to this
Convention.
tificerar förevarande konvention,
skall detta i enlighet med artikel 8
av förstnämnda konvention ipso jure
medföra omedelbar uppsägning där
av, om och när förevarande konven
tion träder i kraft, men sådant
ikraftträdande skall icke utgöra hin
der för ytterligare ratifikationer av
förstnämnda konvention.
Artikel 29
I enlighet med artikel 75 av kon
ventionen angående minimistandard
för social trygghet, 1952, skola del
VI och motsvarande bestämmelser i
andra delar därav upphöra att gälla
för medlem, som ratificerat förevä"-
rande konvention, från och med den
dag, då den träder i kraft för med
lemmen, men ett godtagande av för
pliktelserna i förevarande konven
tion skall anses innebära ett godta
gande av förpliktelserna i del VI av
konventionen angående minimistan
dard för social trygghet, 1952, och
motsvarande bestämmelser i andra
delar därav i och för uppfyllande av
artikel 2 av sistnämnda konvention.
Artikel 30
Därest konvention, som senare må
komma att antagas av konferensen
rörande något eller några av de i fö
revarande konvention behandlade
ämnen, så stadgar, skola sådana be
stämmelser i förevarande konven
tion, vilka i den nya konventionen
särskilt angivas, upphöra att gälla
för medlem, som ratificerat den nya
konventionen, från och med den dag,
då sistnämnda konvention träder i
kraft för medlemmen.
Artikel 31
1. Internationella arbetskonfe-
rensen må vid varje sammanträde,
på vars dagordning ämnet finnes
uppfört, med två tredjedelars ma
joritet antaga ändringar i den vid
denna konvention fogade tabell I.
85
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
2.
Such amendments shall take
effect in respect of any Member al
ready a party to the Convention when
such Member notifies the Director-
General of the International Labour
Office of its acceptance thereof.
3.
Unless the Conference other-
wise decides when adopting an
amendment, an amendament shall
be effective, by reason of its adoption
by the Conference, in respect of any
Member subsequently ratifying the
Convention.
2.
Ändringar som nu sagts skola
för varje medlem, som redan anslu
tit sig till konventionen, träda i kraft
när sådan medlem underrättar In
ternationella arbetsbyråns general
direktör om dess godtagande av änd
ringarna.
3.
Såvida konferensen ej annor-
ledes beslutar vid antagandet av
ändringen, skall ändringen i och med
att den antagits av konferensen bli
gällande för varje medlem, som där
efter ratificerar konventionen.
Artiklarna 32—39
Dessa artiklar åro likalydande med artiklarna 20—27 av konventionen
(nr 120) angående hygien inom handels- och kontorsverksamhet, dock
att då i artikel 26 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel 22, detta
i förevarande konvention motsvaras av en i artikel 38 upptagen hänvis
ning till artikel 34.
86
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
Schedule I. List of occupational diseases
Occupational diseases
Work involving exposure to risk
1. Pneumoconioses caused by sclerogene-
tic mineral dust (silicosis, anthraco-
silicosis, asbestosis) and silico-tuber-
culosis provided that silicosis is an
essential factor in causing the resul
tat incapacity or death.
2. Diseases caused by beryllium or its
toxic compounds.
3. Diseases caused by phosphorus or its
toxic compounds.
4. Diseases caused by chrome or its toxic
compounds.
5. Diseases caused by manganese or its
toxic compounds.
6. Diseases caused by arsenic or its toxic
compounds.
7. Diseases caused by mercury or its toxic
compounds.
8. Diseases caused by lead or its toxic
compounds.
9. Diseases caused by carbon bisulphide.
10. Diseases caused by the toxic halogen
derivatives of hydrocarbons of the
aliphatic series.
11. Diseases caused by benzene or its toxic
homologues.
12. Diseases caused by nitro- and amido-
toxic derivatives of benzene or its ho
mologues.
13. Diseases caused by ionising radiations.
14. Primary epitheliomatous cancer of the
skin caused by tar, pitch, bitumen,
mineral oil, anthracene, or the com
pounds, products or residues of these
substances.
15. Anthrax infection.
All work involving exposure to the risk
concerned.
All work involving exposure to the action
of ionising radiations.
All work involving exposure to the risks
concerned.
Work in connection with animals infected
with anthrax. Handling of animal carcas-
ses or parts of such carcasses including
hides, hoofs and horns. Loading and un-
loading or transport of merchandise which
may have been contaminated by animals
or animal carcasses infected with anthrax.
Schedule II. Perodical payments to standard beneficiaries
Contingency
Standard beneficiary
Percentage
1. Temporary or initial incapacity för
Man with wife and two
60
work
children
2. Total loss of earning capacity or corre-
Man with wife and two
60
sponding loss of faculty
children
3. Death of breadwinner
Widow with two children
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
87
Tabell I. Förteckning över yrkessjukdomar
Yrkessjukdomar
1. Pneumokonioser orsakade av sklero-
genetiskt mineralstoft (silikos, antra-
kosilikos, asbestos) och silikotuberku-
los, förutsatt att silikos i väsentlig grad
orsakat arbetsförmågan eller döden
2. Sjukdomar orsakade av beryllium eller
giftig förening därav
3. Sjukdomar orsakade av fosfor eller gif
tig förening därav
4. Sjukdomar orsakade av krom eller gif
tig förening därav
5. Sjukdomar orsakade av mangan eller
giftig förening därav
6. Sjukdomar orsakade av arsenik eller
giftig förening därav
7. Sjukdomar orsakade av kvicksilver el
ler giftig förening därav
8. Sjukdomar orsakade av bly eller giftig
förening därav
9. Sjukdomar orsakade av kolsvavla
10. Sjukdomar orsakade av giftiga halogen
derivat av kolväten av den alifatiska
serien
11. Sjukdomar orsakade av bensol eller
dess giftiga homologer
12. Sjukdomar orsakade av nitro- och ami-
dotoxiska derivat av bensol eller dess
homologer
13. Sjukdomar orsakade av joniserande
strålning
14. Primär hudkräfta, orsakad av tjära,
beck, asfalt, mineralolja och antracin
eller föreningar, produkter eller rester
av dessa ämnen
15. Mjältbrand
Farligt arbete
Allt arbete, där arbetstagaren är utsatt för
ifrågavarande risk
Allt arbete, där arbetstagaren varit utsatt
för joniserande strålning
Allt arbete, där arbetstagaren är utsatt för
ifrågavarande risk
Arbete i kontakt med djur, infekterade av
mjältbrand. Behandling av djurkroppar el
ler delar av djurkroppar, inkluderande hu
dar, hovar och horn. Lastning och lossning
eller transport av varor, som blivit förore
nade av djur eller djurkroppar, infekterade
av mjältbrand
Tabell II. Periodiska utbetalningar till standard förmånstagare
Riskfall
Standardförmånstagare
Procentsats
1. Tillfällig arbetsoförmåga eller arbets-
Man med hustru och två
60
oförmåga som befinner sig i ett inle-
barn
dande skede
2. Fullständig förlust av arbetsförmågan
Man med hustru och två
60
eller motsvarande nedsättning i den
barn
fysiska förmågan
3. Familjeförsörjarens död
Änka med två barn
50
88
Kiingl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
Annex
International Standard Industrial Classification of All
Economic Activities
(Revised 1958)
List of Divisions and Major Croups
Division
Major
group
Division 0. Agriculture, Forestry, Hunting and Fishing
Öl. Agriculture.
02. Forestry and logging.
03. Hunting, trapping and garne propagation.
04. Fishing.
Division 1. Mining and Quarrying
11. Coal mining.
12. Metal mining.
13. Crude petroleum and natural gas.
14. Stone quarrying, clay and sand pits.
19. Other non-metallic mining and quarrying.
Divisions 2—3. Manufacturing
20. Food manufacturing industries, except beverage industries.
21. Beverage industries.
22. Tobacco manufacturers.
23. Manufacture of textiles.
24. Manufacture of footwear, other wearing apparel and made-up textile
goods.
25. Manufacture of wood and cork, except manufacture of furniture.
26. Manufacture of furniture and fixtures.
27. Manufacture of paper and paper products.
28. Printing, publishing and allied industries.
29. Manufacture of leather, and leather and fur products, except footwear
and other -wearing apparel.
30. Manufacture of rubber products.
31.
Manufacture of Chemicals and Chemical products.
32. Manufacture of products of petroleum and coal.
33. Manufacture of non-metallic mineral products, except products of petro
leum and coal.
34. Basic metal industries.
35. Manufacture of metal products, except machinery and transport equip-
ment.
36. Manufacture of machinery, except electrical machinery.
37. Manufacture of electrical machinery, apparatus, appliances and supplies.
38. Manufacture of transport equipment.
39. Miscellaneous manufacturing industries.
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
89
Bilaga
Internationell standardindelning av all ekonomisk verksamhet
efter näringsgren
(Reviderad 1958)
Förteckning över huvudgrupper och undergrupper
Huvudgrupp
Under
grupp
Huvudgrupp 0. Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske
Öl. Jordbruk
02. Skogsbruk och skogsavverkning
03. Jakt och jaktvård
04. Fiske
Huvudgrupp 1. Gruvdrift och mineralbrytning
11. Kolgruvor
12. Malmgruvor
13. Råpetroleum- och naturgasverk
14. Stenbrott, sand- och lertag
19. Annat icke metallförande mineral
Huvudgrupper 2—3. Tillverkningsindustri
20. Livsmedelsindustri utom dryckesvaruindustri
21. Dryckesvaruindustri
22. Tobaksindustri
23. Textilindustri
24. Sko- och beklädnadsindustri samt konfektionsindustri
25. Trä- och korkindustri utom möbelindustri
26. Möbel- och inredningsindustri
27. Pappers- och pappersvaruindustri
28. Grafisk industri, förlagsverksamhet in. m.
29. Läderindustri, läderberedning och pälstillverkning med undantag av
skodon och andra beklädnadsartiklar
30. Gummiindustri
31. Kemisk industri
32. Kol- och mineraloljeindustri
33. Framställning av icke metallförande mineralprodukter utom kol- och
mineral olj epr odu k ter
34. Metallindustri
35. Metallmanufaktur utom maskiner och transportmateriel
36. Tillverkning av maskiner utom elektriska maskiner
37. Elektroindustri
38. Tillverkning av transportmateriel
39. övrig industri
90
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
Division 4. Construction
40.
51.
52.
61.
62.
63.
64.
71.
72.
73.
81.
82.
83.
84.
85.
90.
Construction.
Division 5. Electricity, Gas, Water and Sanitary Services
Electricity, gas and steam.
Water and sanitary services.
Division 6. Commerce
Wholesale and retail trade.
Banks and other financial institutions.
Insurance.
Real estate.
Division 7. Transport, Storage and Communication
Transport.
Storage and warehousing.
Communication.
Division 8. Services
Government services.
Community services.
Business services.
Recreation services.
Personal services.
Division 9. Activities Not Adequately Described
Activities not adequately described.
nyv.Å-AA
irr/HiT
ii sir/Ö
91
Huvudgrupp 4. Byggnads- och anläggningsverksamhet
40. Byggnads- och anläggningsverksamhet
Huvudgrupp 5. El-, gas- och vattenverk m. m.
51. El-, gas- och värmeverk
52. Vatten- och renhållningsverk
!1-1 in
> SDitehotaowM
sBmi wi;*'-
(tZ f .?') ma-Åshcsna
Huvudgrupp 6. Handel
61. Parti- och detaljhandel
62. Banker och andra finansföretag
63. Försäkring
64. Fastighetsförvaltning
Huvudgrupp 7. Transport, lagerrörelse och kommunikationer
71. Transport
72. Lager- och magasinsrörelse
73. Kommunikationer
Huvudgrupp 8. Tjänster
81. Statlig förvaltning
82. Andra samhälleliga tjänster
83. Kommersiell uppdragsverksamhet
84. Rekreationsverksamhet
85. Personliga tjänster
Huvudgrupp 9. Ej specificerbar verksamhet
90. Ej specificerbar verksamhet
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
Recommendation (No. 121) concerning
Benefits in the Case of Employment Injury
The General Conference of the In
ternational Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the Inter
national Labour Office, and having
met in its Forty-eighth Session on
17 June 1964, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
benefits in the case of industrial ac-
cidents and occupational diseases,
which is the fifth item on the agenda
of the session, and
Having determined that these pro
posals shall take the form of a Re-
commendation supplementing the
Employment Injury Benefits Conven-
tion, 1964,
adopts this eighth day of July of the
year one thousand nine hundred and
sixty-four the following Recommen
dation, which may be cited as the
Employment Injury Benefits Recom
mendation, 1964:
1.
In this Recommendation—
(a)
the term “legislation” inclu-
des any social security rules as well
as laws and regulations;
(b)
the term “prescribed” means
determined by or in virtue of natio
nal legislation;
(c)
the term “dependent” refers
to a state of dependency which is
presumed to exist in prescribed ca-
ses.
2.
Each Member should extend
the application of its legislation pro
vning for employment injury bene
fits, if necessary by stages, to any
categories of emplovees which may
Bilaga 4
(Översättning)
Rekommendation (nr 121) angående
förmåner vid yrkesskada
Internationella arbetsorganisatio
nens allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internatio
nella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 17 juni
1964 till sitt fyrtioåttonde samman
träde,
och beslutat antaga vissa förslag
angående förmåner vid yrkesskada,
vilken fråga utgör den femte punk
ten på sammanträdets dagordning,
samt beslutat, att dessa förslag
skola taga form av en rekommenda
tion, avsedd att komplettera konven
tionen angående förmåner vid yrkes
skada, 1964,
antager denna den åttonde dagen i
juli månad år nittonhundrasextiofy-
ra följande rekommendation, som
må benämnas rekommendation an
gående förmåner vid yrkesskada,
1964.
1.
I denna rekommendation
skall —-
a)
med uttrycket ”lagstiftning”
förstås såväl lagar och författningar
som administrativa föreskrifter om
social trygghet;
b)
med uttrycket ”föreskrivet”
förstås fastställt i eller med stöd av
den nationella lagstiftningen;
c)
med uttrycket ”beroende” av
ses ett tillstånd av beroende som för-
utsättes föreligga i vissa föreskrivna
fall.
2.
Varje medlem bör, om så är
erforderligt i etapper, utsträcka till-
lämpningen av sin lagstiftning av
seende förmåner vid yrkesskada till
varje arbetstagarkategori, vilken i
93
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1955
have been excepted in virtue of Arti
de 4, paragraph 2, of the Employ-
ment Injury Benefits Convention,
1964, from ‘the protection provided
for in that Convention.
3. (1) Each Member should, sub-
ject to prescribed conditions, secure
the provision of employment injury
or analogous benefits, it’ necessary
by stages and/or through voluntary
insurance, to—
(a)
member s of co-operativeswho
are engaged in the production of
goods or the provision of services;
(b)
prescribed categories of self-
employed persons, in particular per
sons owning and actively engaged in
the operation of small-scale business-
es or farms;
(c)
certain categories of persons
working without pay, which should
include—
(i)
persons in training, un-
dergoing an occupational or trade
test or otherwise preparing for their
future employment, including pupils
and students;
(ii)
members of volunteer
bodies charged with combating na
tural disasters, with saving lives and
property or with maintaining law
and order;
(iii)
other categories of
persons not otherwise covered who
are active in the public interest or
engaged in civic or benevolent pur-
suits, such as persons volunteering
their services for public office, social
service or hospitals;
(iv)
prisoners and other de-
tained persons doing work which has
been required or approved by the
competent authorities.
(2) The financial resources of
voluntary insurance for the cate
gories referred to in subparagraph
(1) 0f this Paragraph should not be
provided from contributions intend-
ed to finance the compulsory schem-
es for employees.
enlighet med artikel 4 mom. 2 av
konventionen angående förmåner
vid yrkesskada, 1964, må ha uteslu
tits från skydd enligt nämnda kon
vention.
3. 1) Varje medlem bör i enlig
het med föreskrivna villkor garante
ra att förmåner vid yrkesskada eller
liknande förmåner skola, om så är
erforderligt i etapper eller genom
frivillig försäkring, utgå till
a)
medlemmar i kooperativa fö
retag, vilka framställa varor eller
tillhandahålla tjänster;
b)
föreskrivna kategorier av fria
företagare och självständiga yrkes
utövare, särskilt personer som äro
ägare till eller aktivt deltaga i drif
ten av mindre affärsföretag eller
jordbruk;
c)
vissa kategorier av oavlönade
personer, däribland
i)
personer som undergå ut
bildning eller annan yrkesförbere
delse eller som annorledes förbereda
sig för framtida anställning, däri in
begripet elever och studenter;
ii)
medlemmar av frivilliga
sammanslutningar, vilka ha till upp
gift att bekämpa naturkatastrofer,
rädda liv och egendom samt upp
rätthålla lag och ordning;
iii)
andra kategorier av per
soner som icke äro annorledes till
godosedda och som utöva verksamhet
i det allmännas intresse eller som
fullgöra medborgerliga plikter eller
utöva välgörenhet, exempelvis per
soner som frivilligt ägna sig åt all
män tjänst, social- eller sjukvård;
iv)
fångar och andra i an
stalt intagna personer som utföra av
vederbörande myndighet ålagt eller
godkänt arbete.
2) För finansiering av frivillig
försäkring för de kategorier som
omnämnas i stycket 1) av detta
mom. böra icke tagas i anspråk av
gifter avsedda att finansiera obliga
toriska system för avlönade arbets
tagare.
94
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
4.
Special schemes applicable to
seafarers, including seafishermen,
and to public servants should provide
benefits in case of an employment
injury which are not less favourable
Ihan those provided för in the Em
ployment Injury Benefits Conven-
tion, 1964.
5.
Eacli Meinber should, under
prescribed conditions, treat the fol-
lowing as industrial accidents:
(a)
accidents, regardless of their
cause, sustained during working
hours åt or near the place of work
or åt anv place where the worker
would not have been exeept for his
employment;
(b)
accidents sustained within
reasonable periods before and after
working hours in connection with
transporting, cleaning, preparing,
securing, conserving, storing and
packing work tools or clothes;
(c)
accidents sustained while on
the direct way hetween the place of
work and—
(i)
the employee’s principal
or secondary residence; or
(ii)
the place where the ern-
plovee usually takes his meals; or
(iii)
the place where he
usually receives his remuneration.
6. (1) Each Memher should, un
der prescribed conditions, regard
diseases known to arise out of the
exposure to substances or dangerous
conditions in processes, trades or oc-
cupations as occupational diseases.
(2) Unless proof to the con-
trary is brought, there should be a
presumption of the occupational
origin of such diseases where the
employee—
(a)
was exposed for åt least a
specified period; and
(b)
has developed symptoms of
the disease within a specified period
following termination of the last em
ployment involving exposure.
4.
Speciella system tillämpliga på
sjöfolk, däri inbegripna fiskare sys
selsatta med saltsjöfiske, samt på
tjänstemän i offentlig tjänst böra
tillhandahålla förmåner vid yrkes
skada, vilka äro lika gynnsamma
som de vilka utgå enligt konventio
nen angående förmåner vid yrkes
skada, 1964.
5.
Varje medlem bör under före
skrivna villkor behandla följande
olycksfall såsom olycksfall i arbete:
a)
otycksfall vilka, oavsett deras
orsak, inträffat under arbetstid på
eller i närheten av arbetsplatsen el
ler på varje annan plats där arbe
taren uppehåller sig uteslutande på
grund av arbetet;
b)
olycksfall som inträffat inom
rimlig tid före eller efter arbetstid
i samband med transport, rengöring,
iordningställande, underhåll, lagring
eller inpackning av verktyg eller klä
der;
c)
olycksfall som inträffat under
direkt tärd mellan arbetsplatsen
och
i)
arbetstagarens regelmäs
siga eller sekundära bostad; eller
ii)
den plats där arbetstaga
ren vanligen intar sina måltider; el
ler
iii)
den plats där han van
ligen uppbär sin avlöning.
6. 1) Varje medlem bör under
föreskrivna villkor såsom yrkessjuk
dom anse sjukdomar vilka erfaren
hetsmässigt uppkomma genom att
vederbörande utsättes för inverkan
av ämnen eller farliga situationer i
arbetsprocesser, verksamhet eller
sysselsättning.
2) Såvida icke motsatsen be
visas bör det föreligga presumlion
för att arbetstagaren ådragit sig så
dan sjukdom under arbetet, om han
a)
varit utsatt för risken under
eu viss föreskriven minimiperiod;
och
b)
visat symptom på sjukdomen
inom viss föreskriven tid efter det
han lämnat den sista anställning,
där han kunde ha utsatts för risken.
95
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år W(i5
(3) When prescribing and
bringing up to date national lists of
occupational diseases, Members
should give special consideration to
any list of occupational diseases
-which may from time to time be
approved by the Governing Body of
the International Labour Office.
7. Where national legislation
contains a list establishing a pre-
sumption of occupational origin in
respect of certain diseases, proof
should be permitted of the occupa
tional origin of diseases not so listed
and of diseases listed when tliev
manifest themselves under conditions
different from those establishing a
presumption of their occupational
origin.
8.
Cash benefits in respect of in-
capacity for work should be paid
from the first day in each case of
suspension of earnings.
9.
The rates of cash benefits in
respect of temporarv or initial in-
capacity for work, or in respect of
total loss of earning capacity likely
to be permanent, or corresponding
loss of faculty, should be—
(a) not less than two-thirds of
the injured persons earnings: Pro
vided that a maximum limit may be
prescribed for the rate of benefit or
for the earnings taken into account
for the calculation of the benefit; or
ib) where such benefits are pro
vided åt flat rates, not less than two-
thirds of the average earnings of
persons employed in t lie major
group of economic activities with
the largest nuniber of economicallv
active male persons.
10. (1) The cash benefit payable
by reason of loss of earning capa
city likely to be permanent, or corre
sponding loss of faculty, should take
3) Vid upprättande eller revi
dering av nationella förteckningar
över yrkessjukdomar böra medlem
marna taga särskild hänsyn till var
je förteckning över yrkessjukdomar
som från tid till annan må ha god
känts av Internationella arbetsby-
råns styrelse.
7.
Om den nationella lagstiftning
en innehåller en förteckning som
fastställer att presumtion skall före
ligga för att vissa sjukdomar ådra
gits i arbetet, bör det vara tillåtet
att föra bevisning om att sjukdo
mar, som ej finnas i förteckningen,
ådragits i arbetet. Vad nu sagts bör
även gälla beträffande sjukdomar
som finnas upptagna i förteckning
en, när de yppas under andra om
ständigheter än de som skapa pre
sumtion för att sjukdomarna ådra
gits i arbetet.
8.
Kontantförmåner vid arbets
oförmåga böra utgå från och med
första (lagen för inkomstbortfallet.
9.
Beloppet av kontantförmåner
vid tillfällig arbetsoförmåga eller vid
arbetsoförmåga, som befinner sig i
ett inledande skede, eller vid full
ständig förlust av förvärvsförmågan,
som sannolikt kommer att bli bestå
ende eller vid motsvarande nedsätt
ning i den fysiska förmågan, bör
a)
uppgå till minst två tredje
delar av den skadades inkomster,
dock att en maximigräns må be
stämmas för förmånsbeloppet eller
för de inkomster till vilka hänsyn
skall tagas vid beräkningen av för
månen; eller
b)
om sådana förmåner utgå med
enhetligt belopp, uppgå till minst två
tredjedelar av genomsnittsinkomsten
för arbetstagaren inom den grupp av
ekonomisk verksamhet som syssel
sätter det största antalet förvärvs
arbetande manliga personer.
It). 1) Vid förlust av förvärvs
förmågan som sannolikt kommer att
hl i bestående eller vid motsvarande
nedsättning i den fysiska förmågan
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
the form of a periodical payment for
the duration of such loss in all cases
in which the degree of loss equals åt
least 25 per cent.
(2) In cases in which the
degree of loss of earning capacity
likelv to be permanent, or corre-
sponding loss of faculty, is less than
25 per cent a lump sum may be paid
in lieu of a periodical payment. Such
lump sum should bear an equitable
relationship to periodical payments
and should not be less than the pe
riodical payments which would be
due in respect of a period of three
vears.
11. Provision should be made to
defray the reasonable cost of the
constant help or attendance of an-
other person in cases in which the
injured person requires such ser
vices; alternatively, the periodical
payment should 'be increased by
either a prescribed percentage or a
prescribed amount.
12.
Where an employment in
jury entails unemployabilitv or dis-
figurement and this is nöt taken
fully into account in the evaluation
of the loss sustained by the injured
person, supplementary or special be-
nefits should be provided.
13. Where the periodical pay
ments made to the surviving spouse
and children are less than the maxi
mum amounts prescribed, a periodi
cal payment should be made to the
following categories of persons if
they were dependent on the deceased
for support:
(a)
parents;
(b)
brothers and sisters;
(c)
grandchildren.
14.
Where a maximum limit
upon the total benefits payable to all
the survivors is prescribed, such
maximum should be not less than
the rate of benefits payable in re-
bör kontantförmånen utgå i form av
periodiska utbetalningar under den
tid sådan förlust eller nedsättning
består i sådana fall då förlusten el
ler nedsättningen uppgår till minst
25 procent.
2) I sådana fall då förlust av
förvärvsförmågan som sannolikt
kommer att bli bestående eller mot
svarande nedsättning i den fysiska
förmågan understiger 25 procent, må
ett engångsbelopp utgivas i stället
för periodiska utbetalningar. Sådant
engångsbelopp bör stå i rimlig rela
tion till de periodiska utbetalningar
na och bör ej understiga det sam
manlagda beloppet av de periodiska
utbetalningar som skulle ha förfal
lit under en treårsperiod.
11.
Åtgärder böra vidtagas för att
inom rimliga gränser ersätta kostna
derna för stadigvarande hjälp eller
tillsyn från annan persons sida som
må befinnas påkallad av den skada
des tillstånd; alternativt böra de pe
riodiska utbetalningarna ökas med
viss procent eller med visst belopp.
12.
Om yrkesskada medfört oför
måga att utföra något som helst ar
bete eller vanställdhet och hänsyn
härtill icke tagits i full utsträckning
vid fastställandet av den skadades
förlust, böra tilläggsförmåner eller
speciella förmåner utgå.
13.
Om beloppen av periodiska
utbetalningar till efterlevande make
eller barn äro lägre än de föreskriv
na maximibeloppen, böra periodiska
utbetalningar göras till följande ka
tegorier av personer, om de för sin
försörjning varit beroende av den
avlidne:
a)
föräldrar;
b)
syskon;
c)
barnbarn.
14.
Om en översta gräns är fö
reskriven för det sammanlagda be
lopp som skall utgå till samtliga
efterlevande, bör denna gräns icke
var lägre än beloppen av de för-
97
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
spect of total loss of earning
capa-
city likely to be permanent, or corre-
sponding loss of faculty.
15. The rates of cash benefits
currently payable pursuant to para-
graphs 2 and 3 of Article 14 and to
paragraph 1 of Article 18 of the Em-
ployment Injury Benefits Conven-
tion, 1964, should be periodically ad-
justed, taking account of changes in
the general level of earnings or the
cost of living.
måner som skola utgivas med avse
ende på fullständig förlust av för
värvsförmågan, som sannolikt kom
mer att bli bestående, eller motsva
rande nedsättning i den fysiska för
mågan.
15. De belopp av löpande kon
tantförmåner, som utbetalas enligt
artikel 14 mom. 2 och 3 samt artikel
18 mom. 1 av konventionen angåen
de förmåner vid yrkesskada, 1964,
böra periodiskt anpassas till föränd
ringar i den allmänna inkomst- eller
levnadskostnadsnivån.
4 Bihang till riksdagens protokoll
1965. 1
samt.
Nr 61
98
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
Convention (No. 122) concerning
Employment Policy
The General Conference of the In
ternational Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the Inter
national Labour Office, and having
met in its Forty-eighth Session on 17
June 1964, and
Considering that the Declaration
of Philadelphia recognises the solemn
obligation of the International La
bour Organisation to further among
the nations of the world program
mes which will achieve full employ
ment and the raising of standards of
living, and that the Preamble to the
Constitution of the International
Labour Organisation provides for the
prevention of unemployment and the
provision of an adequate living wage,
and
Considering further that under the
terms of the Declaration of Philadel
phia it is the responsibility of the In
ternational Labour Organisation to
examine and consider the hearing of
economic and financial policies upon
employment policy in the light of the
fundamental objective that “all hu
man beings, irrespective of race,
creed or sex, have the right to pur-
sue both their material well-being
and their spiritual development in
conditions of freedom and dignity,
of economic securitv and equal op-
portunity”, and
Considering that the Universal De
claration of Human Rights provides
that “everyone has the right to work,
to free choice of employment, to just
and favourable conditions of work
and to protection against unemploy
ment”, and
Bilaga 5
(Översättning)
Konvention (nr 122) angående
sysselsättningspolitik
Internationella arbetsorganisatio
nens allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internatio
nella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 17 juni
1964 till sitt fyrtioåttonde samman
träde,
som finner att Philadelphiadekla-
rationen erkänner Internationella ar
betsorganisationens högtidliga för
pliktelse att bland världens alla län
der främja sådana aktionsprogram,
vilka äro ägnade att förverkliga full
sysselsättning och höjd levnadsstan
dard, samt att inledningen till In
ternationella arbetsorganisationens
stadga innehåller bestämmelser om
arbetslöshetens bekämpande och ga
ranterandet av en för livsuppehället
tillräcklig lön,
som vidare finner att det enligt
ordalagen i Philadelphiadeklaratio-
nen är Internationella arbetsorgani
sationens skyldighet att pröva" och
överväga den ekonomiska och finan
siella politikens inverkan på syssel
sättningspolitiken mot bakgrunden
av huvudmålet att ”alla människor,
oavsett ras, religion eller kön, äga
rätt att i frihet, ekonomisk trygg
het och under lika förutsättningar
arbeta i det materiella välståndets
och den kulturella utvecklingens
tjänst”,
som finner att den allmänna de
klarationen om de mänskliga rät
tigheterna uttalar att ”envar har
rätt till arbete, till fritt val av syssel
sättning, till rättvisa och tillfreds
ställande arbetsförhållanden och till
skydd mot arbetslöshet”,
99
Kungl. Maj.ts proposition nr Öl år l!)6ö
Noting the terms of existing Inter
national labour Conventions and Re-
commendations of direct relevance
to employment policy, and in parti-
cular of the Employment Service
Convention and Recommendation,
1948, the Vocalional Guidance Re
commendation, 1949, the Vocational
Training Recommendation, 1962, and
the Discrimination (Employment
and Occupation) Convention and
Recommendation, 1958, and
Considering that these instruments
should be placed in the wider frame-
work of an international programme
for economic expansion on the basis
of full, productive and freelv chosen
employment, and
Having decided upon the adoption
of certain pröposals with regard to
employment policy, which are in-
cluded in the eighth item on the
agenda of the session, and
Having determined that these pro-
posals shall take the form of an
international Convention,
adopts this ninth dav of July of the
year one thousand nine hundred and
sixty-four the following Convention,
which may be cited as the Employ
ment Policy Convention, 1964:
Article 1
1.
With a view to stimulating
economic growth and development,
raising levels of living, meeting man-
power requirements and overcoming
unemployment and underemploy-
ment, each Member shall declare and
pursue, as a major goal, an active
policy designed to promote full, pro
ductive and freely chosen employ
ment.
2.
The said policy shall aim åt
ensuring that—
(a) there is work for all who are
available for and seeking work;
som beaktar ordalagen i gällande
internationella arbetskonventioner
och rekommendationer, vilka äro av
omedelbar betydelse för sysselsätt
ningspolitiken, särskilt konventio
nen och rekommendationen angåen
de den offentliga arbetsförmedling
ens organisation, 1948, rekommenda
tionen angående yrkesvägledning,
1949, rekommendationen angående
yrkesutbildning, 1962, samt konven
tionen och rekommendationen angå
ende diskriminering (anställning och
yrkesutövning), 1958,
som anser att dessa instrument
böra insättas i ett vidare samman
hang inom ramen för ett internatio
nellt program för ekonomisk tillväxt
grundat på full, produktiv och fritt
vald sysselsättning,
som beslutat antaga vissa förslag
angående sysselsättningspolitiken,
vilka förslag innefattas i den åtton
de punkten på sammanträdets dag
ordning,
samt beslutat att dessa förslag
skola taga form av en internationell
konvention,
antager denna den nionde dagen i
juli månad år nittonhundrasextio-
fyra följande konvention, som må
benämnas sysselsättningskonventio-
nen,1964.
Artikel 1
1.
I syfte att stimulera ekono
misk tillväxt och utveckling, höja
levnadsstandarden, tillgodose beho
vet av arbetskraft samt bekämpa ar
betslöshet och undersysselsättning
skall varje medlem såsom ett av sina
viktigaste mål utforma och fullfölja
en aktiv politik, ägnad att främja
full, produktiv och fritt vald syssel
sättning.
2.
Nämnda politik skall syfta till
att garantera
a) alt arbete finnes för alla som
stå till förfogande för och som söka
arbete;
4f llilwng till riksdagens protokoll I96.r>. I samt. .Yr Öl
100
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
(b) such work is as productive as possible;
(c) there is a freedom of ehoice of employment and the fullest possi ble opportunity for each worker to qnalify for, and to use his skills and endowments in, a job for which he is well suited, irrespective of race, colour, sex, religion, political opin ion, national extraction or social origin.
3. The said policy shall take due account of the stage and level of eco- nomic development and the mutual relationships between employment objectives and other economic and social objectives, and shall be pur- sued by methods that are appropriate to national conditions and practices.
A.rticle 2
Each Member shall, hy such meth ods and to such extent as may be appropriate under national condi tions—
(a) decide on and keep under review, within the framework of a coordinated economic and social pol icy, the measures to be adopted for attaining the objectives specified in
Article 1;
(b) take such steps as may be needed, including when appropriate the establishment of programmes, for the application of these meas ures.
Article 3
In the application of this Conven- tion, representatives of the persons affected by the measures to be ta ken, and in particular representa tives of employers and workers, shall be consulted eoncerning employment policies, with a view to taking fully into account their experience and views and securing their full co-oper- ation in formulating and enlisting support for such j)olicies.
b) att detta arbete är så produk tivt som möjligt;
c) att sysselsättning skall kunna fritt väljas och att varje arbetstaga re så långt möjligt skall beredas till fälle att kvalificera sig för och ut nyttja sina kunskaper och färdighe ter i ett arbete som passar honom, oavsett ras, hudfärg, kön, religion, politisk uppfattning, nationell här stamning eller socialt ursprung.
3. Vid utformningen av nämnda politik skall vederbörlig hänsyn ta gas till den ekonomiska utveckling ens stadium och nivå, ävensom till det ömsesidiga sambandet mellan målet för sysselsättningspolitiken samt andra ekonomiska och sociala mål; vid politikens genomförande skola metoder anpassade efter varje enskilt lands förhållanden och sed vänjor tillämpas.
Artikel 2
Varje medlem skall på det sätt och i den omfattning som må befin nas lämpligt med hänsyn till förhål landena i landet
a) fatta beslut om och inom ra men för en samordnad ekonomisk och social politik fortlöpande följa de åtgärder, som skola vidtagas för att de i artikel 1 angivna målen sko la uppnås;
b) vidtaga sådana åtgärder som må finnas erforderliga, däri inbe gripet i förekommande fall utarbe tandet av program, för genomföran det av dessa åtgärder.
Artikel 3
Vid tillämpningen av denna kon vention skola företrädare för de av åtgärderna berörda personerna och särskilt representanter för arbetsgi vare och arbetstagare erhålla tillfäl le att yltra sig angående sysselsätt ningspolitiken, så att deras erfaren heter och åsikter till fullo kunna be aktas och samverkan garanteras vid politikens utformning och då det gäller att vinna stöd för densamma.
101
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
Artiklarna i—11
Dessa artiklar äro likalydande med artiklarna 20—27 av konventionen
(nr 120) angående hygien inom handels- och kontorsverksamhet, dock
att då i artikel 26 av sistnämnda konvention hänvisas till artikel 22, detta
i förevarande konvention motsvaras av en i artikel 10 upptagen hänvis
ning till artikel 6.
102
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
Recommemlation (No. 122) concerning
Emplovment Policy
The General Conference of the In ternational Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva by the Governing Body of the Inter national Labour Office, and having met in its Forty-eighth Session on 17 June 1964, and
Considering that the Declaration of Philadelphia recognises the so- lemn obligation of the International Labour Organisation to further among the nations of the World prog rammes which will achieve full em- plovment and the raising of stand ards of living, and that the Pream- ble to the Constitution of the Inter national Labour Organisation pro vides for the prevention of unem- ployment and the provision of an adequate living wage, and
Considering further that under the terms of the Declaration of Philadel phia it is the responsibility of the In ternational Labour Organisation to examine and consider the hearing of economic and financial policies upon employment policy in the light of the fundamental objective that “all hu man beings, irrespective of race, creed or sex, have the right to pur- sue both their material well-being and their spiritual development in conditions of freedom and dignity, of economic security and equal op- portunity”, and
Considering that the Universal De claration of Human Rights provides that “everyone has the right to work, to free choice of employment, to just and favourable conditions of work and to protection against unemploy- inent”, and
(Översättning)
Rekommendation (nr 122) angående
sysselsättningspolitik
Internationella arbetsorganisatio nens allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internatio nella arbctsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 17 juni 1964 till sitt fyrtioåttonde samman träde,
som finner att Philadelphiadekla- rationen erkänner Internationella ar betsorganisationens högtidliga för pliktelse att bland världens alla län der främja sådana aktionsprogram, vilka äro ägnade att förverkliga full sysselsättning och höjd levnadsstan dard, samt att inledningen till In ternationella arbetsorganisationens stadga innehåller bestämmelser om arbetslöshetens bekämpande och ga ranterandet av en för livsuppehället tillräcklig lön,
som vidare finner att det enligt ordalagen i Philadelphiadeklaratio- nen är Internationella arbetsorgani sationens skyldighet att pröva och överväga den ekonomiska och finan siella politikens inverkan på syssel sättningspolitiken mot bakgrunden av huvudmålet att ”alla människor, oavsett ras, religion eller kön, äga rätt att i frihet, ekonomisk trygghet och under lika förutsättningar ar beta i det materiella välståndets och den kulturella utvecklingens tjänst”,
som finner att den allmänna de klarationen om de mänskliga rättig heterna uttalar att ”envar har rätt till arbete, till fritt val av sysselsätt ning, till rättvisa och tillfredsstäl lande arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet”,
103
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
Noting the terms of existing Inter national labour Conventions and Re- commendations of direct relevance to eniployment policy, and in parti- cular of the Eniployment Service Convention and Recommendation, 1948, the Vocational Guidance Re commendation, 1949, the Vocational Training Recommendation, 1962, and the Discrimination (Eniployment and Occupation) Convention and Recom- mendation, 1958, and
Considering that these instruments should be placed in the wider fraine- work of an international programme for economic expansion on the basis of full, productive and freely chosen eniployment, and
Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to eniployment policy, which are in- cluded in the eighth item on the agenda of the session, and
Having determined that these pro posals shall take the form of a Re commendation,
adopts this ninth day of July of the year one thousand nine hundred and sixty-four the following Recommen- dation, which may be cited as the Eniployment Policy Recommenda tion, 1964: I.
I. Objectives of Employment Policy
1. (1) With a view to stimulat- ing economic growth and develop- ment, raising levels of living, meet- ing manpower requirements and overcoming unemployment and un- deremployment, each Member should declare and pursue, as a major goal, an active policy designed to promote full, productive and freely chosen employment.
(2) The said policy should
aim åt ensuring that—
som beaktar ordalagen i gällande internationella arbetskonventioner och rekommendationer, vilka äro av omedelbar betydelse för sysselsätt ningspolitiken, särskilt konventionen och rekommendationen angående den offentliga arbetsförmedlingens organisation, 1948, rekommendatio nen angående yrkesvägledning, 1949, rekommendationen angående yrkesutbildning, 1962, samt konven tionen och rekommendationen angå ende diskriminering (anställning och yrkesutövning), 1958,
som anser att dessa instrument böra insättas i ett vidare samman hang inom ramen för ett internatio nellt program för ekonomisk expan sion grundat på full, produktiv och fritt våld sysselsättning,
som beslutat antaga vissa förslag angående sysselsättningspolitiken, vilka förslag innefattas i den åtton de punkten på sammanträdets dag ordning,
samt beslutat att dessa förslag skola taga form av en internationell rekommendation,
antager denna den nionde dagen i juli månad år nittonhundrasextio- fyra följande rekommendation, som må benämnas sysselsättningsrekom- mendationen, 1964.
I. Sysselsättningspolitikens mål
1. 1) I syfte att stimulera eko nomisk tillväxt och utveckling, höja levnadsstandarden, tillgodose beho ven av arbetskraft samt bekämpa ar betslöshet och undersysselsättning bör varje medlem såsom ett av sina viktigaste mål utforma och fullfölja eu aktiv politik, ägnad att främja full, produktiv och fritt vald syssel sättning.
2) Nämnda politik bör syfta
till att garantera
104
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
(a) there is work for all who are available för and seeking work;
(b) such work is as productive as possible;
(c) there is freedom of choice of employment and the fullest possible opportunitv for each worker to qua- lify för, and to use his skills and en- dowments in, a job for which he is well suited, irrespective of race, co- lour, sex, religion, political opinion, national extraction or social origin.
(3) The said policy should take due account of the stage and level of econoinic development and the rau- tual relationships between einploy- ment objectives and other econoinic and social objectives, and should be pursued by methods that are appro- priate to national conditions and practice.
II. General Principles of Employment
Policy
2. The aims of employment po licy should be clearly and publiclv defined, wherever possible in the form of quantitative targets for eco- nomic growth and employment.
3. Representatives of employers and workers and their organisations should be consulted in formulating policies for the development and use of human capacities, and their co- operation should bo sought in the implementation of such policies, in the spirit of the Consultation (Indu strial and National Levels) Recom- mendation, 1960.
4. (
1
) Employment policy should
be based on analytical studies of the present and future size and distribution of the labour force, em-
a) att arbete finnes för alla som stå till förfogande för och som söka arbete;
b) att detta arbete är så produk tivt som möjligt;
c) att sysselsättning skall kunna fritt väljas och att varje arbetsta gare så långt möjligt skall beredas tillfälle att kvalificera sig för och utnyttja sina kunskaper och färdig heter i ett arbete som passar honom, oavsett ras, hudfärg, kön, religion, politisk uppfattning, nationell här stamning eller socialt ursprung.
3) Vid utformningen av
nämnda politik skall vederbörlig hänsyn tagas till den ekonomiska ut vecklingens stadium och nivå, även som till relationerna mellan målet för sysselsättningen samt andra eko nomiska och sociala mål; vid poli tikens genomförande skola metoder, anpassade efter varje särskilt lands förhållanden och sedvänjor, tilläm pas.
II. Allmänna principer för syssel
sättningspolitiken
2
. Sysselsättningspolitikens mål böra klart och offentligt tillkänna givas, överallt där det är möjligt i form av eu kvantitativ målsättning för ekonomisk tillväxt och svsselsätt- ning.
3. Representanter för arbetsgiva re och arbetstagare samt deras or ganisationer böra erhålla tillfälle att yttra sig vid utformningen av rikt linjer för utvecklingen och utnytt jandet av de mänskliga resurserna, och deras medverkan bör sökas vid genomförandet av sådana riktlinjer enligt andemeningen i rekommen dationen angående samverkan (branschplanet och det nationella planet), 1960.
4.
1
) Sysselsättningspolitik bör
baseias på analytiska undersökning ar av den nuvarande och framtida fördelningen av arbetskraft, syssel-
105
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 196o
ployment, unemployment and under-
employment.
(2)
Adequate resources should
be devoted to the collection of statis-
tical data, to the preparation of ana-
lytical studies and to the distribution
of the results.
5. (1) Each Member should re-
cognise the iniportance of building
up the means of produktion and de-
veloping human capacities fully, för
example through education, vocatio-
nal guidance and training, health
services and housing, and should
seek and maintain an appropriate
halance in expenditure for these dif-
ferent purposes.
(2)
Each Member should take
the necessary measures to assist
workers, including voung people and
other new entrants to the labour for-
ee, in finding suitable and produc-
tive emplovment and in adapting
themselves 'to the changing needs of
the economy.
(3)
In the application of this
Paragraph particular account should
be laken of the Vocational Guidance
Recommendation, 1949, the Voca
tional Training Recommendation,
1962, and the Employment Service
Convention and Recommendation,
1948.
u , ,
6. (1) Employment policy should
be co-ordinated with, and car-
ried out within the framework of,
ovcr-all economic and social policy,
including economic planning or pro-
gramming in countries where these
are used as instruments of policy.
(2) Each Member should, in
consultation with an liaving regard
lo the autonomy and responsibilitv
in certain of the areas concerned of
employers and workers and their
organisations, examine the relation-
ship between measures of employ
ment policy and other major deci-
sions in the sphere of economic and
sättning, arbetslöshet och undersys
selsättning.
.
2)
Tillräckliga resurser
bora
ställas till förfogande för insamling
av statistiska uppgifter, utarbetandet
av analytiska undersökningar samt
distribution av deras resultat.
5. 1) Varje medlem bör erkän
na vikten av att bygga upp produk
tionsmedlen och till fullo utveckla de
mänskliga resurserna, till exempel
genom undervisning, yrkesvägled
ning och yrkesutbildning, anordning
ar för hälsovård och bostäder; en
lämplig balans i utgifterna för dessa
olika ändamål bör eftersträvas och
vidmakthållas.
2)
Varje medlem bör vidtaga
erforderliga åtgärder för att hjälpa
arbetstagare, däri inbegripet minder
åriga och andra som göra sitt intra
de på arbetsmarknaden att finna
lämpligt och produktivt arbete samt
att anpassa sig till näringslhets
skiftande behov.
3)
Vid tillämpningen av detta
moment böra särskilt rekommenda
tionen angående yrkesvägledning,
1949, rekommendationen angående
yrkesutbildning, 1962, samt konven
tionen och rekommendationen an
gående den offentliga arbetsförmed
lingens organisation, 1948, beaktas.
6. 1) Sysselsättningspolitiken
bör samordnas med och förverkligas
inom ramen för den allmänna eko
nomiska och sociala politiken, inne
fattande ekonomisk planering eller
programmering i länder, där sadan
verksamhet användes såsom politis
ka instrument.
2) Varje medlem bör i samrad
med arbetsgivare, arbetstagare och
deras organisationer och med veder
börligt beaktande av deras självbe
stämmanderätt och ansvar inom vis
sa av ifrågakommande områden, ut
reda förhållandet mellan åtgärder av
sysselsättningspolitisk natur och
andra viktiga beslut rörande den
106
Kangl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
social policy, with a view to making them mutually reinforcing.
7. (1) Where there are persons available for and seeking work for whom work is not expected to be available in a reasonably shor t time, the government should examine and explain in a public statement how their needs will be met.
(2) Each Member should, to
the fullest extent permitted by its available resources and level of eco- nomic developnient, adopt measures taking account of international standards in the field of social se- curity and of Paragraph 5 of this Recommendation to help unemploy- ed and underemployed persons dur- ing all periods of unemployment to meet their basic needs and those of their dependants and to adapt themselves to opportunities for further useful employment. III.
III. General and Selective Measures
of Employment Policy
General Considerations
8. Employment problems attri- butable to fluctuations in economic activity, to structural changes and especially to an inadequate level of activity should be dealt with bv means of— (a) general measures of eco nomic policy; and (b) selective measures directly connected with the employment of individual workers or categories of workers. 9. The choice of appropriate measures and their tiining should be based on careful studv of the causes of unemployment with a view to distinguishing the different types.
ekonomiska och sociala politiken i syfte att uppnå att dessa åtgärder och beslut påverka varandra i för stärkande riktning.
7. 1) När det finns personer, som stå till förfogande för och som söka arbete och vilka icke kunna förväntas erhålla arbete inom rimlig tid, bör regeringen undersöka och "i en otticiell deklaration klargöra hur deras behov skola tillgodoses.
2) Varje medlem bör i hela
den utsträckning som dess aktuella resurser och dess ekonomiska ut veckling medgiva och med beaktan de av dels gällande internationella normer på den sociala trygghetens område, dels ock moment 5 av ifrå gavarande rekommendation vidtaga åtgärder för att under perioder av arbetslöshet hjälpa arbetslösa och undersysselsatta personer att få sina egna och sina familjers mest vä sentliga behov tillgodosedda samt att anpassa sig till arbetstillfällen, som kunna ge ny produktiv syssel sättning.
III. Allmänna och selektiva åtgärder
inom sysselsättningspolitiken
Allmänna synpunkter
8. Sysselsättningsproblem som kunna hänföras till fluktuationer i den ekonomiska verksamheten, till strukturella förändringar och sär skilt till bristande ekonomisk aktivi tet, böra angripas medelst a) allmänna åtgärder av ekono misk-politisk natur; b) selektiva åtgärder, som direkt hänföra sig till sysselsättning av in dividuella arbetstagare eller katego rier av arbetstagare. 9. Valet av lämpliga åtgärder och tidpunkten för deras tillgripande bö ra grundas på noggranna studier av arbetslöshetens orsaker, så att de oli ka typerna av arbetslöshet särskil jas.
107
Kungl. Maj.ts proposition nr Öl år Utdö
General Mensures: Long Term 10.
General economic measures
should be designed to promote a eontinuously expanding economy possessing a reasonable degree of stability, which provides the best en- vironment for the success of selec- live measures of employment policy.
General Measures: Short Term 11. (1) Measures of a short-lerm character should be planned and taken to prevent the emergence of general unemployment or underem- ployment associated with an inade- quate level of economic activity, as well as to counterbalance inflation- ary pressure associated with a lack of balance in the employment märk et. Åt times when these conditions are present or threaten to appear, action should be taken to increase or, where appropriate, to reduce private consumption, private invest- ment and/or government current or investinent expenditure.
(2) In view of the importance
of the timing of counter-measures, whether against recession, inflation or other imbalances, government s should, in accordance with national constitutional law, be vested with powers permitting such measures to be introduced or varied åt short notice.
Selective Measures
12. Measures should be planned and taken to even out seasonal fluc- tuations in employment. In parti- cular, appropriate action should be taken to spread the demand for the products and services of workers in seasonal occupations more evenly throughout the year or to create complementary jobs for such work ers. 13. (1) Measures should be planned and taken to prevent the
Allmänna åtgärder på lång sikt
10. Den allmänna ekonomiska politiken bör syfta till att främja en fortlöpande ekonomisk expansion in om ramen för eu rimlig grad av sta bilitet, varigenom den gynnsammas te miljön skapas för en framgångs rik sysselsättningspolitik av selektiv natur.
Allmänna åtgärder på kort sikt
11. 1) Åtgärder på kort sikt böra planeras och vidtagas för att förhind ra uppkomsten av allmän arbetslös het eller undersysselsättning beroen de på bristfällig ekonomisk aktivitet ävensom för att motverka inflations tryck beroende på bristande balans på arbetsmarknaden. Då dessa före teelser äro för handen eller hota att uppträda, böra åtgärder vidtagas för att öka eller i förekommande fall nedbringa den enskilda konsumtio nen, enskilda investeringar och/eller drift- eller investeringsutgifter inom den offentliga sektorn.
2) Med hänsyn till vikten av
att motåtgärder vid lämplig tidpunkt tillgripas mot recession, inflation el ler annan bristande ekonomisk ba lans, bör varje regering inom ramen för sin nationella konstitution utrus tas med befogenheter att vidtaga el ler modifiera sådana åtgärder med kort varsel.
Selektiva åtgärder
12. Åtgärder böra planeras och vidtagas för att utjämna säsongbe- tonade växlingar i sysselsättningen. Särskilt böra lämpliga åtgärder vid tagas för att åstadkomma en jäm nare, över hela året spridd efterfrå gan på produkter och tjänster för att därmed skapa kompletterande ar betstillfällen för arbetstagare i sä- songbetonade yrken. 13. 1) Åtgärder böra planeras och vidtagas för att förebygga upp-
108
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
emergence and growth of unem- ployment or underemployment re- sulting from structural changes, and to promote and facilitate the adapta- tion of production and employment to such changes.
(2) For the purpose of this Recoinmendation the term “structur al change” means long-term and substantial change taking the form of shifts in demand, of the emer gence of new sources of supply, na tional or foreign (including supplies of goods from countries with lower costs of production) or of new tech- niques of production, or of changes in the size of the labour force.
(3) The dual objective of
measures of adaptation to structural changes should be—
(a) to obtain the greatest benefit from economic and technical pro- gress;
(b to protect from financial or other hardship groups and individu- als whose employment is affected by structural changes.
14. (1) To this end, and to avoid the loss of production entailed by delavs in filling vacancies, Members should establish and adequately finance programmes to help workers to find and fit themselves for new jobs.
(2) Such programmes should
include—
(a) the operation of an effective employment service, taking account of the provisions of the Employment
Service Convention and Recom- mendation, 1948;
(b) the provision or encourage- ment of training and retraining fa- cilities designed to enable workers to acquire the qualifications needed for lasting employment in expand- ing occupations, taking account of the provisions of the Vocational
Training Recoinmendation, 1962;
komst av och ökning i arbetslöshet och undersysselsättning till följd av strukturella förändringar samt i syf te att främja och underlätta anpass ningen av produktion och syssel sättning till sådana förändringar.
2) I denna rekommendation
förstås med uttrycket ”strukturell förändring” långsiktiga och avsevär da förändringar, vilka taga sig ut tryck i skiftningar i efterfrågan, i uppkomsten av nya inhemska eller utländska leveranskällor (däri inbe gripet tillförsel av varor från länder, där produktionskostnaderna äro lägre) eller i ny produktionsteknik eller i förändringar i arbetskrafts- volymen.
3) Det dubbla målet för åt
gärder avseende anpassning till strukturella förändringar bör vara
a) att utvinna största möjliga nytta ur ekonomiska och tekniska framsteg;
b) att från ekonomiska eller and ra svårigheter skydda grupper och individer, vilkas sysselsättning på verkas av strukturella förändringar.
14. 1) I detta syfte och för att undvika den produktionsförlust som är förenad med dröjsmål när det gäller att fylla uppkomna vakanser, böra medlemmarna uppgöra och fi nansiera program för att hjälpa ar betstagarna att finna och anpassa sig till nytt arbete.
2) Sådana program höra in
nefatta
a) upprättande av en effektiv ar betsförmedling med beaktande av konventionen och rekommendatio nen angående den offentliga arbets förmedlingens organisation, 1948;
b) tillhandahållande eller under stödjande av utbildnings- och om- skolningsmöjligheter, avsedda att sätta arbetstagarna i stånd att för värva erforderliga kvalifikationer för att få ett varaktigt arbete i ett ex panderande yrke, med beaktande av rekommendationen angående yrkes utbildning, 1962;
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
109
(c) The co-ordination of hous-
ing policy with employment policy,
by the provision of adequate hous-
ing and community facilities in
places where there are job vacancies,
and the provision of removal grants
for workers and their dependants
by the employer or out of public
f unds.
15.
Special priority should be
given to measures designed to reme-
dy the serious, and in some coun-
tries growing, problem of unem-
ployment among young people. In
the arrangements for young persons
envisaged in the Employment Ser
vice Convention and Recommenda-
tion, 1948, the Vocational Guidance
Recommendation, 1949, and the
Vocational Training Recommenda
tion, 1962, full account should be
taken of the trends of structural
change, so as to ensure the develop-
ment and the use of the capacities
of young persons in relation to the
changing needs of the economy.
16. Ef forts should be made to
meet the particular needs of cat-
egories of persons who encounter
special difficulties as a result of
structural change or for other rea
sons, such as older workers, disabled
persons and other workers who may
find it particularly difficult to
change their places of residence or
their occupations.
17.
Special attention should be
given to the employment and in-
come needs of lagging regions and
of areas where structural changes
affect large numbers of workers, in
order to bring about a better balance
of economic activity throughout the
country and tlius to ensure a pro-
ductive utilisation of all resources.
18. (1) When structural changes
of exceptional magnitude occur,
measures of the kinds provided for
in Paragraphs 13 to 17 of this Re-
c)
samordning av bostads- och
sysselsättningspolitik genom tillhan
dahållandet av lämpliga bostäder och
kollektiva anordningar på orter, där
det finns lediga platser, samt bevil
jande åt arbetstagare och deras fa
miljer av flyttningsbidrag, finansie
rade av arbetsgivaren eller av all
männa medel.
15.
Åtgärder avsedda att råda bot
på det allvarliga och i vissa länder
växande problem som arbetslöshe
ten bland ungdom utgör bör givas
särskild prioritet. Vid genomföran
det av de speciella åtgärder till för
mån för ungdom, som avses i kon
ventionen och rekommendationen
angående den offentliga arbetsför
medlingens organisation, 1948, i re
kommendationen angående yrkes
vägledning, 1949, samt i rekommen
dationen angående yrkesutbildning,
1962, böra tendenserna till struktu
rella förändringar till fullo beaktas,
i syfte att trygga att de ungas fär
digheter utvecklas och anpassas till
näringslivets skiftande behov.
16.
Man bör eftersträva att till
godose de speciella behoven hos så
dana personkategorier som till följd
av strukturella förändringar eller av
andra skäl drabbas av särskilda svå
righeter, exempelvis äldre arbetsta
gare, partiellt arbetsföra samt andra
arbetstagare, för vilka det kan vara
särskilt besvärligt att byta bostads
ort eller yrke.
17.
Särskild uppmärksamhet bör
ägnas åt sysselsättnings- och in
komstbehov inom efterblivna regio
ner samt inom områden, där struktu
rella förändringar påverka ett avse
värt antal arbetstagare, i syfte att
åstadkomma eu bättre balans i den
ekonomiska aktiviteten i landet i
dess helhet och därigenom trygga
produktivt utnyttjande av alla re
surser.
18. 1) När strukturella föränd
ringar av utomordentlig omfattning
uppstå, kan det bli nödvändigt att
låta sådana åtgärder som de i nio-
no
Knngl. Maj. ts proposition nr Öl år 1965
commendation may need to be ac-
coinpanied by nieasures to avoid
large-scale, sudden dislocation and
to spread the iinpact of the change
or changes over a reasonable period
of tiine.
(2) In such cases govern-
ments, in consultation with all con-
cerned, sliould give early considera-
tion to the determination of the best
nieans, of a temporary and except-
ional nature, to facilitate the adapta-
tion to the structural changes of the
industries affected, and should take
action accordingly.
19.
Appropriate machinery to
promote and facilitate the adapta-
tion of production and employment
to structural changes, with clearly
defined responsibilities in regard to
the matters dealt with in Para-
graphs 13 to 18 of this Recommen-
dation, should be established.
20. (1) Employment policy
should take account of the common
experience that, as a consequence of
technological progress and improv-
ed productivity, possibilities arise
för more leisure and intensified ed-
ucational activities.
(2) Efforts should be made to
take advantage of these possibilities
by methods appropriate to national
conditions and practice and to condi-
tions in each industri7; these methods
may include—
(a)
reduction of liours of work
without a decrease in wages, within
the framework of the Reduction of
Hours of Work Recommendation,
1962;
(b)
longer paid holidays;
(c)
later entry into the labour
force, combined with more advanced
education and training.
I\. Employment Problems Associ
ated with Economic Under-
Development
Investment and Income Policy
21.
In developing countries em
ployment policy should be an es-
menten 13—17 i denna rekommenda
tion angivna åtföljas av åtgärder,
som syfta till att förebygga en om
fattande, plötslig omflyttning och
sprida verkningarna av förändring
arna över en rimlig tidsperiod.
2) I sådana fall böra regering
arna i samråd med alla berörda par
ter utan dröjsmål överväga vilka
metoder av temporär och exceptio
nell natur som äro bäst lämpade för
att underlätta en anpassning till de
strukturella förändringarna inom
berörda industrier samt vidtaga
härav betingade åtgärder.
19.
Lämpliga organ böra upprät
tas för att främja och underlätta an
passningen av produktion och sys
selsättning till strukturella föränd
ringar; dessa organs ansvar med av
seende på de i momenten 13—18 i
denna rekommendation angivna frå
gorna bör klart definieras.
20. 1) Sysselsättningspolitiken
bör taga hänsyn till det förhållandet
att tekniska framsteg och förbättrad
produktivitet medföra möjligheter
till ökad fritid och intensifierad ut
bildningsverksamhet.
2) Dessa möjligheter böra till
varatagas genom metoder anpassade
efter förhållanden och sedvänjor i
varje enskilt land och inom varje
industri; dessa metoder må bland
annat innefatta
a)
förkorning av arbetstiden
utan minskning i lönen inom ramen
för rekommendationen angående
förkortning av arbetstiden, 1962;
b)
längre semester;
c)
höjning av åldern för inträde
i arbetslivet i förening med ökad un
dervisning och utbildning.
IV. Sysselsättningsproblem förenade
med ekonomisk underutveckling
Investeringar och inkomstpolitik
21.
I utvecklingsländer bör sys
selsättningspolitiken utgöra ett vä-
in
Kungl. Maj:Is proposition nr 51 år 1905
sential element of a policy för pro- moting growth and fair sharing of national incomes.
22. With a view to achieving a rapid expansion of production, in- vestinent and employment, Members should seek the views and active j)articipation of employers and workers, and their organisations, in the elaboration and application of national economic development pol icy, and of the various aspects of social policy, in accordance with the Consultation (Industrial and Nation al Levels) Recommendation, 1960.
23. (1) In countries where a lack of employment opportunities is associated with a shortage of
Ca
pital, all appropriate measures should be taken to expand domestic savings and to encourage the inflow of financial resources from other countries and from international agencies, with a view to increasing productive investment without pre- judicing the national sovereignty or the economic independence of the recipient countries.
(2) In order to utilise the re
sources available to these countries rationally and lo increase employ- ment therein as far as possible, it would be desirable for them to co- ordinate their investments and other development efforts with those of other countries, especially in the same region.
Promotion of Industrial Employ
ment
24. (1) Members should have regard to the paramount necd for the establishment of industries, pub lic or private, whieh are based on available raw materials and power, which correspond to the changing pattern of demand in domestic and foreign markets and which use mod-
techniques and appropriate
sentligt inslag i eu politik för främ jande av nationalinkomstens ökning och rättvisa fördelning.
22. I syfte att uppnå en snabb expansion av produktion, investe ringar och sysselsättning böra med lemmarna inhämta arbetsgivarnas och arbetstagarnas samt deras orga nisationers synpunkter på samt söka deras aktiva medverkan vid utform ningen och tillämpningen av en na tionell politik för den ekonomiska utvecklingen samt i fråga om olika aspekter på socialpolitiken i enlig het med rekommendationen angåen de samverkan (branschplanet och det nationella planet), 1960. 23. 1) I länder där det råder brist på sysselsättningstillfällen i förening med kapitalbrist böra alla lämpliga åtgärder vidtagas för att utveckla det nationella sparandet och uppmuntra tillflöde av finansiella resurser från andra länder och från internationella organ för att öka de produktiva investeringarna, dock utan att detta inskränker mottagar ländernas nationella suveränitet el ler ekonomiska oberoende.
2) I syfte att rationellt utnytt
ja för dessa länder tillgängliga re surser samt så långt möjligt öka sys selsättningen därstädes skulle det vara önskvärt att de samordnade sina investeringar och andra ut vecklingsåtgärder med åtgärder i andra länder, särskilt inom samma region.
Främjande av industriell syssel
sättning
24. 1) Medlemmarna böra beak- la den synnerliga vikten av all del skapas industrier — offentliga eller privata - - vilka utnyttja inom lan det tillgängliga råmateriel och energi källor samt anlita moderna tekniska metoder och forskning, och vilkas produktion anpassas efter skiftning ar i efterfrågan på såväl den inhems-
orn
112
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
research, in order to create addition al employment opportunities on a long-term basis.
(2) Members should make
every effort to reach a stage of in dustrial development which ensures, within the framework of a balanced economy, the maximum economic produetion of finished products, utilising local manpower.
(3) Particular attention should
be given to measures promoting efficient and low-cost produetion, diversification of the economy and balanced regional economic develop ment.
25. Besides promoting modern industrial development, Members should, subject to technical require- ments, explore the possibility of ex- panding employment by—
(a) producing, or promoting the produetion of, more goods and ser vices requiring much labour;
< b) promoting more labour-in- tensive techniques, in circumstances where these will make for more ef ficient utilisation of available re- sources.
26. Measures should be taken— (a) to promote fuller utilisation of existing industrial capacity to the extent compatible with the require- ments of domestic and export mark ets, for instance by more extensive introduetion of multiple shifts, with due regard to the provision of amenities for workers on night shift and to the need for training a suffi- cient number of kev personnel to permit efficient operation of multiple shifts;
(b) to create handicrafts and small-scale industries and to assist
ka som den utländska marknaden i sytte att på lång sikt skapa nya sys selsättningstillfällen.
2) Medlemmarna böra efter
sträva att nå ett sådant stadium av industriell utveckling som inom ra men för en balanserad ekonomi tryggar en maximal ekonomisk framställning av färdigfabrikat med anlitande av lokal arbetskraft.
3) Särskild uppmärksamhet
bör ägnas åtgärder som äro avsedda alt främja en effektiv produktion till låga kostnader, ett differentierat nä ringsliv och en balanserad, regional ekonomi.
25. Utöver åtgärder som medlem marna må kunna vidtaga för afl främja modern industriell utveck ling böra de, med beaktande av tek nikens krav, undersöka möjligheter na av att vidga sysselsättningstill fällena a) genom att producera eller främja produktionen av flera varor och tjänster, vilka ställa stora krav på arbetskraftens numerär; b) genom att främja arbetsin tensiva metoder i sådana fall då sys selsättningen av mera arbetskraft skulle leda till ett effektivare utnytt jande av tillgängliga resurser. 26. Åtgärder böra vidtagas för att a) främja ett bättre utnyttjande av förefintlig industriell kapacitet, i den utsträckning detta är förenligt med efterfrågan på hemma- och ex portmarknadernas krav, exempelvis genom att i ökad utsträckning infö ra systematiskt organiserat skiftar bete, varvid bör beaktas nödvändig heten av att serviceanordningar stäl las till skiftarbetarnas förfogande samt att arbetstagare i tillräckligt antal utbildas, vilka kunna påtaga sig vissa ansvarskrävande uppgifter, som utgöra en förutsättning för ett effektivt fungerande skiftarbets system ; b) åstadkomma hantverk och småindustri och hjälpa dem att an-
113
Kungl. Maj.ts proposition nr Öl år 1965
them to adapt themselves to techno-
logical advances and changes in
märket conditions so that they will
be able to provide increasing em-
ployment without becoming depend-
ent on such protective measures or
special privileges as would impede
economic growth; to this end the
developinent of co-operatives should
be encouraged and efforts should be
made to establish a complementary
relationship between small-scale and
large-scale industry and to develop
new outlets for the products of in
dustry.
Promotion of Rural Employment
27. (1) Within the framework
of an integrated national policy,
countries in which there is much
rural underemployment should
place special emphasis on a broadly
based programme to promote pro-
ductive employment in the rural
sector by a combination of measures,
institutional and technical, relying
as fullv as possible on the efforts of
the persons concerned. Such a prog
ramme should be founded on ade-
(juate study of the nature, preva-
lence and regional distribution of
rural underemployment.
(2)
Major objectives should
be to create incentives and social
conditions favourable to fuller uti-
lisation of local manpower in rural
developinent, and to improve pro-
ductivity and quality of output.
Means appropriate to local condi
tions should be determined, where
possible, by adequate research and
the instigation of multi-purpose pilot
projects.
(3)
Special attention should
be devoled to the need for promoting
opportunities for productive employ
ment in agriculture and aniinal hus
band rv.
passa sig till tekniska framsteg och
till förändringar i marknadsförhål
landena, så att de skola bli i stånd
att öka sysselsättningen utan att bli
beroende av sådana skyddsåtgärder
eller speciella privilegier som skulle
hämma den ekonomiska expansio
nen; i detta syfte böra kooperativa
driftsformer uppmuntras, varjämte
bör eftersträvas att sådana förbin
delser skapas mellan små och stora
industrier att dessa komplettera var
andra; därjämte bör man söka nya
avsättningsmöjligheter för industri
ella produkter.
Främjande av sysselsättning på
landsbygden
27. 1) Inom ramen för en inte
grerad nationell politik böra länder,
i vilka undersysselsättningen på
landsbygden är stor, lägga särskild
vikt vid ett omfattande program för
att främja produktiv sysselsättning
på landsbygden genom institutionel
la och tekniska åtgärder i förening,
varvid man i största möjliga ut
sträckning bör bygga på de närmast
berörda människornas medverkan.
Till grund för ett sådant program
böra läggas ingående undersökning
ar rörande undersysselsättningens
natur, volym och regionala sprid
ning.
2)
Detta program bör särskilt
syfta till att stimulera och skapa
gynnsamma sociala förutsättningar
för att bättre utnyttja den lokala ar
betskraften för bygdens utveckling
samt för att höja produktiviteten
och produktionens kvalitet. Åtgär
der anpassade till de lokala förhål
landena böra om möjligt utformas
genom lämplig forskning och eu
mångfaldig, integrerad försöksverk
samhet.
3)
Särskild uppmärksamhet
bör ägnas behovet av att skapa möj
ligheter till produktiv sysselsättning
i jordbruk och husdjursskötsel.
114
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 är 1965
(4) Institutional measures for
the promotion of productive employ- ment in the rural section should in- elude agrarian reforms, adapted to the needs of the country, including land reform and improvement of land tenure; reform in methods of land taxation; extension of credit facilities; development of improv- ed marketing facilities; and promo tion of co-operative organisation in production and marketing.
Population Growth
28. Countries in which the pop ulation is increasing rapidly, and especially those in which it already presses heavily on the economy, should study the economic, social and demographic factors affecting population growth with a view to adopting economic and social policies that make for a better balance be- tween the growth of employment opportunities and the growth of the labour force.
V. Action by Employers and Workers and Their Organisations
29. (1) Employers and workers in the public and private sectors, and their organisations, should take all practicable measures to promote the achievement and maintenance of full, productive and freely chosen employment.
(2) In particular, thev should (a) consult one another, and as appropriate the competent public authorities, employment services or similar institutions, as far in ad- vance as possible, with a view to working out inutually satisfactory adjustments to changes in the em ployment situation;
(b) study trends in the economic and employment situation, and in technical progress, and propose as
4) Institutionella åtgärder för
alt främja produktiv sysselsättning på landsbygden böra omfatta jordre former anpassade efter landets be hov, däri inbegripet ägoreformer och förbättringar av arrendeförhållande na, reformer på fastighetsbeskatt ningens område, vidgade kreditmöj ligheter, åtgärder för förbättrad marknadsföring samt främjande av kooperativ organisation av produk tion och marknadsföring.
Befolkningsökning
28. I länder där befolkningen hastigt ökar och särskilt i länder där den redan utövar en stark press på samhällsekonomien böra de eko nomiska, sociala och demografiska faktorer, som påverka befolknings ökningen undersökas, i syfte att ge nomföra ekonomiska och sociala åt gärder, som äro ägnade att leda till en bättre balans mellan ökningen av sysselsättningsmöjligheterna och ar betskraftens tillväxt.
V. Åtgärder av arbetsgivare och
arbetstagare samt deras organisa
tioner
29. 1) Arbetsgivare och arbetsta gare inom såväl den offentliga som den privata sektorn ävensom deras organisationer böra vidtaga alla ge nomförbara åtgärder för att söka åvägabringa och upprätthålla full, produktiv och fritt vald sysselsätt ning.
2 ) Särskilt böra de a) så tidigt som möjligt samråda med varandra och i förekommande fall med vederbörande myndigheter, arbetsförmedlingen och liknande or gan i syfte att utarbeta mot föränd ringar i sysselsättningssituationen svarande åtgärder, vilka äro ägnade att tillfredsställa alla berörda par ter;
b) undersöka tendenserna i den ekonomiska och tekniska utveck lingen och i sysselsättningsläget och
115
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 är 1005
appropriate, and in good time, such action by governments and by public and private undertakings as may safeguard within the framework of the general interest the employment security and opportunities of the workers;
(c) promote wider understan- ding of the economic background, of the reasons for changes in employ ment opportunities in specific oc- cupations, industries or regions, and of the necessity of occupational and geographical mobility of nranpower;
(d) strive to create a climate which, without prejudicing national sovereignty, economic independence or freedom of association, will en- courage increased investment from both domestic and foreign sources, with positive effects on the economic growth of the country;
(e) provide or seek the provision of facilities such as training and re- training facilities, and related finan- cial benefits;
(f) promote wage, benefit and price policies that are in harmony with the objectives of full employ ment, economic growth, improved standards of living and monetary stability, without endangering the legitimate objectives pursued by ein- ployers and workers and their or ganisations; and
(g) respect the principle of equality of opportunity and treat- ment in employment and occupa- tion, taking account of the provi sions of Ihe Discrimination (Em ployment and Occupation) Conven- tion and Recominendation, 1958.
(3) In consultation and co-
operation as appropriate with wor kers’ organisations and/or represen tatives of workers åt the level of Ihe undertaking, and having regard to national economic and social condi- tions, measures should bo taken by undertakings to counleract unem-
att, där så finnes påkallat, i god tid föreslå vilka åtgärder som böra vid tagas från regeringarnas samt of fentliga och privata företags sida för att inom ramen för det allmännas intresse bevara anställningstrygghet och trygga sysselsättningstillfällen;
c) bidraga till en ökad förståelse för den ekonomiska bakgrunden samt orsakerna till förändringar i sysselsättningsmöjligheterna inom speciella yrken, industrier eller re gioner samt till nödvändigheten av arbetskraftens yrkesmässiga och geografiska rörlighet;
d) eftersträva att skapa ett kli mat som, utan att äventyra den na tionella suveräniteten, ekonomiskt oberoende eller föreningsfrihet, främjar ökade investeringar från både inhemska och utländska källor med gynnsam effekt på landets eko nomiska utveckling;
e) tillhandahålla eller söka un derstödja möjligheter till utbildning och omskolning samt därmed sam manhängande finansiella förmåner;
f) främja en löne-, förmåns- och prispolitik, som står i samklang med full sysselsättning, ekonomisk till växt, höjd levnadsstandard och sta bilt penningvärde utan att äventyra arbetsgivarnas, arbetstagarnas och deras organisationers legitima mål, samt
g) respektera principen om lika möjligheter och behandling i fråga om anställning och yrkesutövning med beaktande av konventionen och rekommendationen angående diskri minering (anställning och yrkesut övning), 1958.
3) Företagen böra i samråd
och samverkan med arbetstagarnas organisationer och/eller i förekom mande fall med arbetstagarnas re presentanter på företagsnivå samt under beaktande av landets ekono miska och sociala förhållanden vid taga åtgärder för att motverka ar-
116
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
ployinent, to help workers find new jobs, to increase the number of jobs available and to minimise the conse- quences of unemployment; such measures may include—
(a) retraining for other jobs within the undertaking;
(b) transfers within the under taking;
(c) careful examination of, and action to overcome, obstacles to in- creasing shift work;
(d) the earliest possible notice to workers whose employment is to be terminated, appropriate notifica- tion to public authorities, and sorae form of income protection for wor kers whose employment has been terminated, taking account of the provisions of the Termination of
Employment Recommendation, 1963.
VI. International Action to Promote
Employment Objectives
30. Members, with the assistance as appropriate of intergovernmental and other international organisa tions, should co-operate in interna tional action to promote employment objectives, and should, in their in ternal economic policy, seek to avoid measures which have a detrimental effect on the employment situation and the general economic stability in other countries, including the de- veloping countries. 31. Members should contribute to all efforts to expand international trade as a means of promoting eco nomic growth and expansion of em ployment opportunities. In partic- ular, they should take all possible measures to diminish unfavourable repercussions on the level of em ployment of fluctuations in the in ternational terms of trade and of balance-of-payments and liquidity problems.
betslöshet, hjälpa arbetstagare att finna nya arbeten, öka antalet ar betstillfällen samt så mycket som möjligt hindra följderna av arbets löshet; sådana åtgärder må omfatta
a) omskolning för andra arbeten inom berörda företag;
b) omflyttningar inom företa gen;
c) noggranna undersökningar rö rande eventuella hinder för ökat skiftarbete och åtgärder för att un danröja dessa hinder;
d) underrättelse så långt i för väg som möjligt till arbetstagare, vars anställningsavtal skall uppsä gas, meddelande — på sätt som be- finnes lämpligt — till de offentliga myndigheterna samt någon form av inkomstskydd för arbetstagare, vars anställningsavtal uppsagts, med be aktande av bestämmelserna i rekom mendationen angående uppsägning av anställningsavtal, 1963.
VI. Internationella åtgärder för att främja sysselsättningspolitikens mål
30. Medlemmarna böra, när så är lämpligt med bistånd av mellanstat- liga och andra internationella orga nisationer, samverka internationellt för att förverkliga sysselsättningspo litikens mål samt söka att i sin in terna ekonomiska politik undvika åtgärder, som ha en ogynnsam ef fekt på sysselsättningssituationen och den allmänna ekonomiska sta biliteten i andra länder, utvecklings länderna däri inbegripna. 31. Medlemmarna böra bidra till alla ansträngningar att utveckla den internationella handeln såsom ett medel alt stimulera ekonomisk till växt och utveckling av sysselsätt ningsmöjligheterna. Särskilt böra de vidtaga alla tänkbara åtgärder för att nedbringa ogynnsamma återverk ningar på sysselsättningsnivån av svängningar i de internationella by tesrelationerna samt av betalnings balans- och likviditetsproblem.
117
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 ar 1965
32. (1) Industrialised countries
should, in their economic policies,
including policies för economic co-
operation and for expanding de-
mand, take into account the need
for increased einployment in other
countries, in particular in the devel-
oping countries.
(2) They should, as rapidly
as their circumstances permit, take
measures to accommodate increased
imports of products, manufactured,
processed and semi-processed as
well as primary, that can be eco-
nomically produced in developing
countries, thus promoting mutual
trade and increased employment in
the production of exports.
33.
International migration of
workers for employment which is
consistent with the economic needs
of the countries of emigration and
immigration, including migration
from developing countries to indus
trialised countries, should be facili-
tated, taking account of the provi
sions of the Migration for Employ
ment Convention and Recommenda-
tion (Revised), 1949, and the Equal-
itv of Treatment (Social Security)
Convention, 1962.
34. (1) In international techni-
cal co-operation through multilateral
and bilateral channels special atten-
lion should be paid to the need to
develop active employment policies.
(2)
To this end, such co-op
eration should include—
(a)
advice in regard to employ
ment policy and employment märket
organisation as essential elements in
the field of general development
planning and programming; and
(b)
co-operation in the training
of qualified local personnel, inclu-
ding technical personnel and
management staff.
(3)
Technical co-operation
programmes relating to training
should aim åt providing the develop
ing countries with suitablc facilities
5 Ilihaiuj till riksdagens protokoll
32 1) Industrialiserade länder
böra i sin ekonomiska politik, däri
inbegripet politik för ekonomisk
samverkan och för vidgad efterfrå
gan, taga hänsyn till behovet av ökad
sysselsättning i andra länder, sär
skilt i utvecklingsländerna.
2) De böra så snabbt som de
ras förhållanden medge vidtaga åt
gärder för att möjliggöra ökad im
port av sådana varor, såväl färdig
fabrikat som halvfabrikat och råva
ror, som kunna ekonomiskt produce
ras i utvecklingsländerna, och på
detta sätt främja handelsutbytet och
ökad sysselsättning i exportnäring
arna.
33.
Internationell migration i sys-
selsättningssyfte som motsvarar emi
grations- och immigrationsländernas
behov, däri inbegripet emigration
från underutvecklade länder till in
dustriländer, bör underlättas med
beaktande av bestämmelserna i kon
ventionen och rekommendationen
angående migrerande arbetare (re
viderad 1949) och konventionen an
gående likställighet (social trygg
het), 1962.
34. 1) I internationell teknisk
samverkan, såväl multilateral som
bilateral, bör behovet av att föra en
aktiv sysselsättningspolitik speciellt
uppmärksammas.
2)
I detta syfte bör sådan
samverkan innefatta
a)
rådgivning med avseende på
sysselsättningspolitik och arbets
marknadens organisation såsom vä
sentliga element i en allmän utveck-
lingsplanering och programmering;
b)
samverkan vid utbildning av
kvalificerad lokal personal, däri in
begripet tekniker och företagsledare.
3)
Tekniska samarbcl spro
gram på utbildningens område böra
syfta till att förse utvecklingsländer
na med tjänliga hjälpmedel för ut-
saml. Nr 51
118
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
for training within the country or region. They should also include adequate provision for the supply of equipment. As a complementary measure, facilities should also be provided for the training of nationals of developing countries in industri- alised countries.
(4) Members should make all
efforts to facilitate the release for suitable periods, both from govern- mental and non-governmental em- ployment, of highly qualified experts in the various fields of employment policy for work in developing coun tries. Such efforts should include arrangements to make such release attractive to the experts concerned.
(5) In the preparation and
implementation of technical co-op- eration programmes, the active par- ticipation of employers’ and work- ers’ organisations in the countries concerned should be sought.
35. Members should encourage the international exchange of techno- logical processes with a view to in- creasing productivity and employ ment, by means such as licensing and other forms of industrial co- operation. 36. Foreign-owned undertakings should meet their staffing needs by employing and training local staff, including management and super- visory personnel.
37. Arrangements should be made, where appropriate on a region al basis, för periodical discussion and exchange of experience of em ployment policies, particularly em ployment policies in developing countries, with the assistance as appropriate of the International Labour Office.
bildning inom landet eller området. De böra även innefatta åtgärder för tillhandahållandet av utrustning. Möjligheter böra också såsom en kompletterande åtgärd beredas ut vecklingsländernas medborgare att erhålla utbildning i industriländer.
4) Medlemmarna böra vidtaga
alla ansträngningar för att underlät ta frigörandet av såväl i som utom statens tjänst anställda högt kvali ficerade experter på sysselsättnings politikens olika områden för tjänst göring under lämpliga perioder i ut vecklingsländerna. Särskilt böra åt gärder vidtagas för att göra sådan tjänstgöring lockande för vederbö rande experter.
5) Vid utarbetandet och ge
nomförandet av tekniska program för samverkan bör aktivt deltagande av arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer i vederbörande länder eftersträvas.
35. Medlemmarna böra genom alt främja licensavtal eller andra former av industriell samverkan uppmuntra internationellt utbyte av tekniskt kunnande för att öka produktivitet och sysselsättning.
36. I utländsk ägo befintliga fö retag böra fylla sitt personalbehov genom att anställa och utbilda in hemsk arbetskraft, däri inbegripet företags- och arbetsledande perso nal. 37. Diskussioner och utbyte av erfarenheter böra från tid till annan anordnas rörande sysselsättningspo litiken, särskilt i utvecklingsländer na, i förekommande fall på regional nivå och under medverkan av Inter nationella arbetsbyrån.
119
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
VII. Suggestions concerning
Methods of Application
38. In applying the provisions of
this Recommendation, each Member
of the International Labour Organ
isation and the employers’ and work-
ers’ organisations concerned should
be guided, to the extent possible and
desirable, by the suggestions con
cerning methods of application set
forth in the Annex.
VII.
Förslag rörande tillämpnings-
metoder
38. Vid tillämpningen av denna
rekommendation bör varje medlem
av Internationella arbetsorganisatio
nen ävensom berörda arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationer, i den
utsträckning det befinnes möjligt
och önskvärt, följa de förslag röran
de tillämpningsmetoder som angivas
i en till rekommendationen fogad bi
laga.1
1 Här cj bifogad.
120
Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
121
Kungl. Mcij.ts proposition nr Öl år li)65
without prejudice to the self-govern-
ing powers of any territory, Members
ratifying Conventions shall accept
their provisions so far as practicable
in respcct of all territories for whose
international relations they are res-
ponsible.
(a) Where the subject-matter of
t lie Convention is within the self-
governing powers of any territory,
the obligation of the Member re-
sponsible for the international rela
tions of that territory shall be to
bring tlie Convention to the notice of
the government of the territory as
soon as possible with a view to the
enactment of legislation or otlier ac-
tion by such government; if the
government of the territory so
agrees, the Member shall communi-
cale to the Director-General of the
International Labour Office a dec-
laration accepting the obligations of
the Convention on behalf of such
territory.
(b)
A declaration accepting the
obligations of any Convention may
be communicated to the Director-
General of the International Labour
Office—
(i)
by two or more Members
of the Organisation in respect of
any territory which is under their
joint authority; or
(ii)
by any international au
thority responsible for the adminis
tration of any territory, in virtue of
the Charter of the United Nations
or otherwise, in respect of any such
territory.
(c)
Acceptance of the obliga
tions of a Convention in virtue of
subparagraph (a) or subparagraph
(b) of this paragraph shall involve
Ihe acceptance on behalf of the ter
ritory concerned of the obligations
stipulated by the terms of the Con
vention and the obligations under
the Constitution of the Organisation
which apply to ratified Conventions.
tande av det mått av självstyrelse,
som varje område må besitta, skola
medlemmar som ratificera konven
tioner godtaga dessas bestämmelser
i största möjliga utsträckning med
avseende på alla områden för vilkas
internationella förbindelser medlem
marna äro ansvariga.
a)
Då det ämne, som behandlas
i konventionen, faller inom kompe
tensen för ett områdes egna myndig
heter, skall det åligga den medlem
som är ansvarig för ifrågavarande
områdes internationella förbindelser,
att snarast möjligt bringa konven
tionen till regeringens i vederböran
de område kännedom, i syfte att
denna må kunna vidtaga lagstift
nings- eller andra åtgärder; därest
områdets regering därtill lämnar sitt
medgivande, skall medlemmen till
Internationella arbetsbyråns general
direktör insända en förklaring, i vil
ken de i konventionen intagna för
pliktelserna godtagas på ifrågava
rande områdes vägnar.
b)
Förklaring, innebärande att
de i en konvention intagna förplik
telserna godtagas, må tillställas In
ternationella arbetsbyråns general
direktör
i)
av två eller flera medlem
mar av organisationen med avseen
de på ett område, som står under de
ras gemensamma överhöghet; eller
ii)
av envar internationell
myndighet med avseende på varje
sådant område, för vars förvaltning
den jämlikt Förenta Nationernas
stadga eller annorledes är ansvarig.
c)
Godtagandet av förpliktelser
na i en konvention i enlighet med
punkterna a) eller b) av delta mom.
skall innebära godtagandet på ve
derbörande områdes vägnar av de
förpliktelser, som härröra ur kon
ventionens bestämmelser, ävensom
av de förpliktelser som enligt orga
nisationens stadga gälla beträffande
ratificerade konventioner.
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
(d)
Each Member or interna-
tional authority which has com- municated a declaration in virtue of tnis paragraph may, in accordance with the provisions of the Conven- tion relating to the denunciation thereof, conununicate a further dec laration terminating the acceptance of the obligations of the Convention on behalf of any territory specified in the declaration.
(e)
With a view to encouraging
the universality of application envi- saged above, the Member or Members or international authority concern- ed shall, as requested by the Gover- ning Body, report to the Director- General of the International Labour Office the position of the law and practice of territories for which the Convention is not in force in regard to the matters dealt with in the Con vention and the extent to which etfect has been given, or is proposed to be given, to any of the provisions of the Convention by legislation, ad ministrative action, collective agree- ment or otherwise and stating the difficulties which prevent or delay the acceptance of the Convention.
(f)
This transitory paragraph
shall cease to be appficable to the peoples of dependent territories as they become independent.”
Article 2
As from the coming into force of the amendment to article 19 provid ed for in the preceding article, article 35 of the Constitution of the Inter national Labour Organisation shall cease to have effect.
Artide 3
On the coming into force of this Instrument of Amendment, the Dii ector-General of the International Labour Office shall cause an official text of the Constitution of the Inter-
d) Medlem eller internationell myndighet, som insänt förklaring i enlighet med detta moment kan i överensstämmelse med konventio nens föreskrifter om uppsägning in sända en ny förklaring, som upphä ver godtagandet av de i konventionen angivna förpliktelserna på vederbö rande områdes vägnar.
e) I syfte att främja en sådan allmän tillämpning som ovan avses skola vederbörande medlem, med lemmar eller internationella myndig het i enlighet med vad styrelsen där om må komma att bestämma, till Internationella arbetsbyråns general direktör avgiva redogörelse för lag stiftning och praxis i områden, be träffande vilka konventionen icke är i kraft, i fråga om det i konventio nen behandlade ämnet samt angåen de den omfattning, i vilken konven tionens bestämmelser genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administrativa åtgärder, kollektivavtal eller annorledes, med angivande tillika av de omständig heter som förhindra eller fördröja godtagande av konventionen i fråga.
f) Övergångsbestämmelserna ° i detta mom. skola upphöra att gälla allt efter som befolkningen i veder börande områden vinner självstän dighet.”
Artikel 2
Då den i föregående artikel an givna ändringen av artikel 19 trätt i kraft, skall artikel 35 i Internatio nella arbetsorganisationens stadga upphöra att gälla.
Artikel 3
Då denna akt trätt i kraft, skall Internationella arbetsbyråns general direktör upprätta en officiell text till Internationella arbetsorganisatio nens stadga med däri genom bestäm-
123
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
national Labour Organisation as modified by the provisions of this Instrument to be prepared in two original copies, duly authenticated by his signature. One of these copies shall be deposited in the archives of the International Labour Office and the other shall be communicated to the Secretarv-General of the United Nations för registration in accor- dance with article 102 of the Charter of the United Nations. The Director- General shall communicate a certi- fied copy of the text to each of the Members of the International Labour Organisation.
Article 4
Two copies of this Instrument of Amendment shall be authenticated by the signalures of the President of the Conference and of the Direc- tor-General of the International La bour Office. One of these copies shall be deposited in the archives of the International Labour Office and the other shall be communicated to the Secretarv-General of the United Na tions for registration in accordance with article 102 of the Charter of the United Nations. The Director- General shall communicate a certi- fied copv of the Instrument to each of the Members of the International Labour Organisation.
Article 5
1. The formal ratifications or acceptances of this Instrument of Amendment shall be communicated to the Director-General of the Inter national Labour Office, who shall notify the Members of the Organisa tion of the receipt thereof. 2. This Instrument of Amend ment will come into force in accor dance with the provisions of article 3G of the Constitution of the Organ isation. 3. On the coming into force of
melserna i denna akt vidtagna änd ringar i två med hans underskrift vederbörligen bestyrkta original exemplar. Av dessa exemplar skall ett deponeras i Internationella ar- betsbyråns arkiv och det andra över sändas till Förenta Nationernas ge neralsekreterare för registrering jämlikt artikel 102 av Förenta Na tionernas stadga. Generaldirektören har att tillställa envar av Interna tionella arbetsorganisationens med lemmar bestyrkt avskrift av texten.
Artikel 4
Två exemplar av denna akt skola undertecknas av konferensens ord förande och av Internationella ar- betsbyråns generaldirektör och sko la därmed vara autentiska. Av dessa exemplar skall det ena deponeras i Internationella arbetsbyråns arkiv och det andra översändas till För enta Nationernas generalsekreterare för registrering jämlikt artikel 102 av Förenta Nationernas stadga. Ge neraldirektören har att tillställa en var av Internationella arbetsorgani sationens medlemmar bestyrkt av skrift av akten.
Artikel 5
1. De formella ratifikationerna eller godkännandena av denna akt skola översändas till Internationella arbetsbyråns generaldirektör, som har att därom lämna meddelande till organisationens medlemmar.
2. Denna akt skall träda i kraft jämlikt bestämmelserna i artikel 36 av Internationella arbetsorganisatio nens stadga.
3. Då denna akt trätt i kraft, har
124
Kurtgl. Maj. ts proposition nr 51 år 1965
this Instrument, the Director-Gene- ral of the International Labour Office shall so notify all the Mem- bers of the International Labour Organisation and the Secretary- General of the United Nations.
The English and French versions of the text of this Instrument of Amendment are equally authorita- tive.
Internationella arbetsbyråns general direktör att därom underrätta envar av Internationella arbetsorganisatio nens medlemsstater och Förenta Na tionernas generalsekreterare.
De engelska och franska texterna till denna akt skola äga lika vits ord.
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
125
Instrument (No. 2) for the Amendment of
the Constitution of the International
Labour Organisation
The General Conference of the International Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva by the Governing Body of the Inter national Labour Office, and having met in its Forty-eighth Session on 17 June 1964, and
Having decided upon the inclu- sion in the Constitution of the Inter national Labour Organisation of a provision empowering the Confe rence to suspend from participation in the International Labour Confe rence any Member which has been found by the United Nations to be flagrantly and persistently pursuing by its legislation a declared policy of racial discrimination such as apartheid, a question which is the twelfth item on the agenda of the session,
adopts this ninth day of July of the year one thousand nine hundred and sixty-four the following instrument for the amendment of the Constitu tion of the International Labour Or ganisation, which may be cited as the Constitution of the International Labour Organisation Instrument of Amendment (No 2), 1964:
Article 1
As from the date of the coming inlo force of this Instrument of Amendment, the Constitution of the International Labour Organisation shall be amended by the insertion åt the end of the Constitution of a new article in the following terms:
(Översättning)
Akt (nr 2) av år 1964 angående ändring
i Internationella arbetsorganisationens
stadga
Internationella arbetsorganisatio nens allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internatio nella arbetsbyrån sammankallats till Genéve och där samlats den 17 Juni 1964 till sitt fyrtioåttonde samman träde,
samt beslutat att i Internationella arbetsorganisationens stadga skall införas en bestämmelse, som ger konferensen rätt att från deltagande i Internationella arbetskonferensen avstänga varje medlem, som av För enta Nationerna befunnits öppet framhärda i att i sin lagstiftning föra en officiell rasåtskillnadspolitik sådan som apartheid, vilken fråga utgör den tolfte punkten på sam manträdets dagordning,
antager denna den nionde dagen i juli månad år nittonhundrasextiöfy- ra följande akt rörande ändring i Internationella arbetsorganisationens stadga, vilken må benämnas Akt (nr 2) av år 1964 angående ändring i Internationella arbetsorganisatio nens stadga.
Artikel 1
Från och med den dag då denna akt träder i kraft skall Internatio nella arbetsorganisationens stadga erhålla ändrad lydelse genom att i slutet av stadgan tillfogas en ny ar tikel av följande lydelse.
126
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
“The General Conference of the International Labour Organisation may, åt any session in the agenda of which the subject has been in- cluded and by a vote concurred in by two-thirds of the delegates attend- ing the session, including two-thirds of the Government delegates present and voting, suspend from participa- tion in the International Labour Conference any Member of the In ternational Labour Organisation which has been found by the United Nations to be flagrantly and persist- ently pursuing by its legislation a declared policy of racial discrimina- tion such as apartheid; such suspen sion shall not affect the obligations of the Member under the Constitu- tion and Conventions to which it is a party; it shall continue until the Conference, on the proposal of the Governing Body, finds by a vote con curred in by two-thirds of the dele gates attending the session, includ ing two-thirds of the Government delegates present and voting, that the Member has changed its policy.”
”Internationella arbetsorganisatio nens allmänna konferens må vid varje sammanträde, å vars dagord ning frågan uppförts, och efter om röstning med bifall av två tredje delar av de vid sammanträdet när varande ombuden, däribland två tredjedelar av de närvarande och i omröstningen deltagande regerings- ombuden, från deltagande i Interna tionella arbetskonferensen avstänga varje medlem av Internationella ar betsorganisationen, som av Förenta Nationerna befunnits öppet fram härda i att i sin lagstiftning föra en officiell rasåtskillnadspolitik sådan som apartheid; sådan avstängning skall icke påverka den fortsatta gil tigheten av medlemmens förpliktel ser enligt stadgan eller enligt de kon ventioner, till vilka medlemmen an slutit sig; avstängningen skall bestå till dess konferensen på förslag av styrelsen efter omröstning med bi fall av två tredjedelar av de vid sam manträdet närvarande ombuden, däribland två tredjedelar av de när varande och i omröstningen delta gande regeringsombuden, finner att medlemmen har ändrat sin politik.”
Artiklarna 2—4
Dessa artiklar äro likalydande med artiklarna 3—5 av akt nr 1 av år 1964 angående ändring i Internationella arbetsorganisationens stadga.
Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1965
127
Instrument (No. 3) for the Amendment
of the Constitution of the International
Labour Organisation
The General Conference of the In
ternational Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the Inter
national Labour Office, and having
met in its Forty-eighth Session on
17 June 1964, and
Having decided upon the inclu-
sion in the Constitution of the Inter
national Labour Organisation of a
provision empowering the Confer
ence to expel or suspend from mem-
bership any Member which has been
expelled or suspended from member-
ship of the United Nations, a ques-
tion which is the eleventh item on
the agenda of the session,
adopts this ninth dav of July of the
year one thousand nine hundred and
sixty-four the following instrument
for the amendment of the Constitu
tion of the International Labour Or
ganisation, which may be cited as
the Constitution of the International
Labour Organisation Instrument of
Amendment (No. 3), 1964.
Article 1
As from the date of the coming
into force of this Instrument of
Amendment, article 1 of the Consti
tution of the International Labour
Organisation shall be amended by
the insertion after paragraph 5 of
the following new paragraph, the
present paragraph 6 becoming para
graph 7:
(Översättning)
Akt (nr 3) av år 1964 angående ändring
i Internationella arbetsorganisationens
stadga
Internationella arbetsorganisatio
nens allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internatio
nella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 17 juni
1964 till sitt fyrtioåttonde samman
träde,
samt beslutat att i Internationella
arbetsorganisationens stadga skall
intagas en bestämmelse, som ger
konferensen rätt att från medlem
skap utesluta eller avstänga varje
medlem, som blivit utesluten eller
avstängd från medlemskap i För
enta Nationerna, vilken fråga utgör
den elfte punkten på sammanträdets
dagordning,
Bilaga 9
antager denna den nionde dagen i
juli månad år nittonhundrasextiofy-
ra följande akt rörande ändring i
Internationella arbetsorganisationens
stadga, vilken må benämnas Akt (nr
3) av år 1964 angående ändring i
Internationella arbetsorganisationens
stadga.
Artikel 1
Från och med den dag då denna
akt träder i kraft skall artikel 1 i
Internationella arbetsorganisationens
stadga erhålla ändrad lydelse genom
att efter nuvarande mom. 5 införes
ett nytt mom. av följande lydelse,
varvid nuvarande mom. 6 skall er
hålla numret 7.
128
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
“6. The General Conference of the International Labour Organisation may, åt any session in the agenda of which the subject has been in- cluded and by a vote concurred in by two-thirds of the delegates at- tending the session, including two- thirds of the Government delegates present and voting, expel from membership of the International La bour Organisation any Member which the United Nations has expel- led therefrom or suspend from the exercise of the rights and privileges of membership of the International Labour Organisation any Member which the United Nations has sus- pended from the exercise of the rights and privileges of membership; suspension shall not affect the con- tinued validity of the obligations of the Member under the Constitution and Conventions to which it is a party.”
”6. Internationella arbetsorgani sationens allmänna konferens må vid varje sammanträde, å vars dag ordning frågan uppförts, och efter omröstning med bifall av två tredje delar av de vid sammanträdet när varande ombuden, däribland två tredjedelar av de närvarande och i omröstningen deltagande regerings- ombuden, från medlemskap i Inter nationella arbetsorganisationen ute sluta varje medlem, som uteslutits från Förenta Nationerna, eller från utövande av medlemskap i Interna tionella arbetsorganisationen åtföl jande rättigheter och privilegier av stänga varje medlem, som av För enta Nationerna avstängts från ut övande av medlemskapet i Förenta Nationerna åtföljande rättigheter och privilegier; avstängning skall icke påverka den fortsatta giltighe ten av medlemmens förpliktelser en ligt stadgan och enligt de konven tioner, till vilka medlemmen anslu tit sig.”
Artiklarna 2—4
Dessa artiklar äro likalydande med artiklarna 3—5 av akt nr 1 av år 1964- angående ändring i Internationella arbetsorganisationens stadga.
Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1965
129
Bilaga 10
Resolutioner
I. Resolution angående minimilevnadsstandard och dess anpassning till
ekonomisk tillväxt.
II. Resolution angående det internationella institutet för sociala och
arbetsmarknadspolitiska studier.
III. Resolution angående begreppet demokratiskt beslutsfattande vid
programbestämning och planläggning beträffande ekonomisk och
social utveckling.
IV. Resolution angående föreningsfrihet.
V. Resolution angående program för tekniskt bistånd och annan verk
samhet från ILO:s sida i Afrika.
VI. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens program
och struktur.
VII. Resolution angående det internationella samarbetsåret och FN:s
20-årsjubileum.
VIII. Resolution angående sammankallande av en expertkommitté för re
vision av förteckningen över yrkessjukdomar.
IX. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa all
männa konferenssammanträde av frågan om minderårigas använ
dande i arbete under jord i gruvor av alla slag.
X. Resolution angående Internationella arbetsbyråns verksamhet på
sysselsättningspolitikens område.
XI. Resolution angående internationella åtgärder för att främja syssel-
sättningspolitiska mål.
XII. Resolution angående kvinnliga arbetstagare i en värld i förändring.
XIII. Resolution angående ekonomiska och sociala framsteg för kvinnorna
i utvecklingsländerna.
XIV. Resolution angående deltidsarbete.
XV. Resolution angående moderskapsskydd.
XVI. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa all
männa konferenssammanträde av frågan om sysselsättning av kvin
nor med familjeansvar.
XVII. Resolution angående antagande av budget för 47 :e budgetåret (1965)
samt fördelning av utgifterna för samma budgetår på medlemssta
terna.
XVIII. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens bidrag till
Internationella arbetsbyråns tjänstepensionsfond avseende år 1965.
XIX. Resolution angående förordnande av ledamöter i Internationella ar
betsorganisationens administrativa domstol.
MARCUS BOKTR. STHLM 1965 640959