Prop. 1969:15
('med anhållan om riks\xad dagens yttrande angående en av Internationella arbets\xad organisationens allmänna konferens år 1968 vid dess femtioandra sammanträde antagen rekommendation, m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
1
Nr 15
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riks
dagens yttrande angående en av Internationella arbets organisationens allmänna konferens år 1968 vid dess
femtioandra sammanträde antagen rekommendation,
m. m.; given Stockholms slott den 31 januari 1969.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över socialärenden för denna dag, anhålla om riksdagens yttrande angående en i nämnda protokoll omförmäld, av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1968 vid dess femtioandra sammanträde antagen rekommendation, m. m.
GUSTAF ADOLF
Sven Aspling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen underställs riksdagen en av Internationella arbetsorga nisationens (ILO) allmänna konferens år 1968 antagen rekommendation (nr 132) om förbättring av levnads- och arbetsförhållanden för arrendatorer, natura-arrendatorer och liknande grupper av arbetstagare inom jordbruket.
Vidare hemställs om riksdagens yttrande över två vid ILO:s allmänna konferens år 1964 antagna instrument, nämligen konvention (nr 121) an gående förmåner vid yrkesskada och rekommendation (nr 121) i samma ämne.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 15
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 31 ja
nuari 1969.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander
,
ministern för utrikes ärendena
N
ilsson
,
statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-E
ric
Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter en rekommendation som
antagits av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år
1968 vid dess femtioandra sammanträde rn. m., och anför.
Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde
Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i Ge
neve.
Organisationens beslutande församling -— Internationella arbetskonfe-
rensen — som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel
19 i organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess
dagordning, välja mellan två former för godtagande. Antingen skall ett
sådant beslut resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd
att ratificeras av organisationens medlemmar, eller också skall det utmyn
na i en rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller på
annat sätt men utan den bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad
konvention. Om beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell
innebörd, t. ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges for
men av en resolution.
Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett
konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekom
mendationer vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för lagstift
nings- eller andra åtgärder. Varje medlem bar vidare skyldighet att under
rätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder, som
vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt om
eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som inte ratificerat viss konvention, skall
tid efter annan till Internationella arbetsbyråns generaldirektör avge redo
görelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende på de i konventionen
behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens bestämmel
ser genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administra
tiva åtgärder, kollektivavtal eller på annat sätt, samt ange de omständig
heter, som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventionen. Mot
svarande gäller i fråga om rekommendationer med tillägg, att redovisning
skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer, som befun
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
3
nits eller kan befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning av be stämmelserna i dem.
De konventioner och rekommendationer, som beslutas av Internationella arbetsorganisationen, skall deponeras hos Förenta Nationernas general sekreterare. Varje ratifikation av en sådan konvention skall delges Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmel sen i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.
Internationella arbetskonferensens femtioandra sammanträde hölls i Ge neve under tiden den 5—25 juni 1968. I sammanträdet deltog delegationer från 109 av ILO:s 118 medlemsstater jämte representanter för flera inter nationella mellanstatliga och icke statliga organisationer. Det stora fler talet medlemsstater hade sänt fullständiga delegationer, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetslagarombud. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.* 1
Konferensens dagordning upptog följande ämnen. I. Generaldirektörens rapport. II. Finansiella och budgetära frågor. III. Upplysningar och rapporter om medlemsstaternas tillämpning av konventioner och rekommendationer.
IV. Förbättring av levnads- och arbetsförhållanden för arrendatorer, na- tura-arrendatorer och liknande grupper av arbetstagare inom jordbruket (andra behandling).
V. Arbetsinspektion inom jordbruket (första behandling). VI. Revision av konventionerna nr 24 och 25 om sjukförsäkring (första behandling).
Vidare framlades inför konferensen den rapport rörande Sydafrikas
1 I enlighet med beslut den 26 april 1968 av Kungl. Maj :t deltog följande personer i konferensen, nämligen för Sveriges regering: såsom ombud numera statsrådet och chefen för jordbruksdepar tementet Ingemund Bengtsson och statssekreteraren i inrikesdepartementet Reidar Tilert samt såsom experter expeditionschefen i socialdepartementet Bengt Söderqvist och rätts chefen i samma departement Gunnar Danielson, de båda sistnämnda tillika ersättare för regeringsombuden, kanslirådet Ragnar Sohlman och kanslisekreteraren Tage Levin, bå da i inrikesdepartementet, departementssekreteraren i socialdepartementet Ingemar Lind berg, byrådirektören hos arbetarskyddsstyrelsen Göthe Tjellström samt förste ambassad sekreteraren vid Sveriges ständiga delegation hos de internationella organisationerna i Geneve Stig Brattström; för arbetsgivarna: såsom ombud direktören i Svenska Arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenström och såsom experter direktören i Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen Carl Kuylenstierna samt direktören Stig Sandell, direktörsassistenten Inge Svensson och sekreteraren Hans Hammar, samtliga i arbetsgivareföreningen; för arbetstagarna: såsom ombud dåvarande internationelle ombudsmannen i Lands organisationen i Sverige Bertil Bolin och såsom experter ordföranden i Svenska Lant arbetareförbundet Ewald Jansson, socionomen Gustav Persson och internationelle sekre teraren Thorbjörn Carlsson, båda i Landsorganisationen, samt utredningssekreteraren i Tjänstemännens Centralorganisation Annika Baude.
4
apartheidpolitik som generaldirektören har att årligen utarbeta. Rapporten
föranledde ingen åtgärd från konferensens sida.
Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Interna
tionella arbetsorganisationen avseende utgifter för år 1969. Budgeten fast
ställdes till 27 500 689 U.S. dollar.
Följande av konferensen fattade beslut, vilket hänför sig till punkten
IV på dagordningen, skall i enlighet med artikel 19 av Internationella ar
betsorganisationens stadga underställas riksdagen, nämligen rekommen
dation (nr 132) om förbättring av levnads- och arbetsförhållanden för ar-
rendatorer, natura-arrendatorer och liknande grupper av arbetstagare inom
jordbruket.
Utöver det instrument som behandlats på det femtioandra sammanträdet
anhåller jag att i detta sammanhang få underställa riksdagen två av arbets-
lconferensen vid dess fyrtioåttonde sammanträde år 1964 antagna instru
ment nämligen konvention (nr 121) angående förmåner vid yrkesskada
och rekommendation (nr 121) i samma ämne. Frågan om ett svenskt stånd-
punktstagande till dessa båda instrument togs i sedvanlig ordning upp
i proposition till 1965 års vårriksdag (prop. 1965: 51). I propositionen före
slogs att frågan om en ratificering av konventionen skulle uppskjutas till
dess statsmakterna haft möjlighet att bedöma förutsättningarna för Sveri
ges anslutning till konventionen med hänsyn till bl. a. den revidering av
yrkesskadelagstiftningen som var att vänta på grundval av den då pågående
yrkesskadeutredningens arbete. Förslaget utmynnade i att varken konven
tionen eller rekommendationen borde föranleda någon åtgärd men att de,
tillsammans med avgivna remissyttranden, borde överlämnas till yrkes-
skadeutredningen. Riksdagen biföll förslaget (2LU 42, rskr 199).
På grundval av yrkesskadeutredningens slutbetänkanden (SOU 1966:54
och stencil S 1966:8) har lagstiftningen på yrkesskadeförsäkringens om
råde numera i väsentliga delar reviderats genom statsmakternas beslut år
1967 (prop. 1967: 147, 2LU 68, rskr 401). Frågan om ett svenskt ställnings
tagande till de båda instrumenten bör därför på nytt underställas riks
dagen.
Riksdagens yttrande bör sålunda inhämtas, förutom rörande tidigare an
givna beslut från konferensens femtioandra sammanträde, angående kon
vention (nr 121) angående förmåner vid yrkesskada och rekommendation
(nr 121) i samma ämne.
Texterna på engelska och svenska till samtliga tre nu nämnda instru
ment torde få fogas till statsrådsprotokollet som bilagor 1—3.
En särskild bilaga, bilaga 4, med förteckning över samtliga resolutioner
som antagits vid konferensen torde också få fogas till protokollet.
Jag tar i fortsättningen upp till behandling först rekommendationen nr
132 och därefter de båda yrkesskadeinstrumenten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
5
1. Förbättring av levnads- och arbetsförhållanden för arrendatorer, natura-arren-
datorer och liknande arbetstagargrupper inom jordbruket
Frågan om förbättring av levnads- och arbetsförhållanden för arrenda torer, natura-arrendatorer och liknande arbetstagargrupper inom jordbru ket har varit föremål för behandling vid två på varandra följande interna tionella arbetskonferenser. En första diskussion ägde sålunda rum vid 1967 års konferens och ledde efter ytterligare överväganden vid konferensen på följande år till antagande av en rekommendation i ämnet. Rekommenda tionen antogs med 342 röster mot 0 och fyra nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för rekommendationen.
Innehållet i rekommendationen
I rekommendationens inledning betonas att cn förbättring av ifrågava rande arbetstagares levnads- och arbetsförhållanden bara utgör en sida av frågan om en agrarreform, vilken är av gemensamt intresse för Förenta Nationerna och dess fackorgan. Ett intimt samarbete mellan FN, ILO och FAO på detta område är därför påkallat.
Rekommendationen omfattar- alla arbetstagare inom jordbruket som be talar arrende kontant, in natura eller genom arbete. Den avser vidare ar betstagare som erlägger arrende in natura bestående av en viss del av av kastningen liksom även arbetstagare som får ersättning genom andel i av kastningen, när de brukar jorden själva eller med hjälp av sin familj eller inom vissa gränser med hjälp utifrån.
Huvudsyftet med rekommendationen är att ange vissa riktlinjer som regeringarna bör följa när det gäller att höja ifrågavarande arbetstagar- gruppers välfärd och tillförsäkra dem jämnhet och trygghet i arbete och uppehälle. I detta syfte bör regeringarna vidta åtgärder för alt ge dessa arbetstagare huvudansvaret för skötseln av brukningsenheterna samt bistå dem i olika avseenden och bereda dem tillgång Lill jord.
I ett särskilt avsnitt i rekommendationen behandlas de metoder som bör anlitas för instrumentets genomförande, däribland särskilda lagar och för ordningar där sådana inte redan existerar. Det förordas att arrendet skall ligga på en sådan nivå att det tillförsäkrar båda parter en rimlig avkast ning, garanterar brukaren en skälig levnadsstandard och samtidigt främjar rationell brukning. Vidare kan arrendet nedsättas eller betalningen därav uppskjutas på grund av oförutsedda omständigheter såsom skördeskada eller annan olyckshändelse. Övriga bestämmelser i detta avsnitt av rekom mendationen behandlar bl. a. åtgärder till skydd för ifrågavarande arbets tagargrupper mot att jordägaren ålägger dem förpliktelse att utföra person liga tjänster i någon form, införande av metoder för ett snabbt biläggande av tvister, uppgörande av avtal, vilka helst bör vara skriftliga eller överens stämma med ett standardavtal och som innehåller vissa särskilt angiv
6
na klausuler, villkoren för avtals uppsägning före avtalstidens utgång samt
brukarens förköpsrätt till brukningsenheten vid eventuell försäljning.
Slutligen innehåller rekommendationen ett avsnitt om kompletterande
åtgärder till förmån för ifrågavarande arbetstagargrupper, bl. a. avseende
bildandet av kooperativa företag, billiga krediter, undervisning och yrkes
utbildning, program för ett bättre utnyttjande av arbetskraften på lands
bygden samt system för social trygghet och försäkring mot inkomstbort
fall och olycksfall.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
Yttranden
I ärendet har yttranden inhämtats från lantbruksstyrelsen och ILO-kom-
mittén, varjämte Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen, Riksförbundet
Landsbygdens Folk (RLF), Sveriges Lantbruksförbund, Svenska Arbetsgi
vareföreningen, Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens Cen
tralorganisation (TCO) beretts tillfälle att yttra sig.
Lantbruksstyrelsen hänvisar till ett tidigare i ärendet avgivet yttrande,
vari styrelsen inskränkt sig till att behandla punkterna 8 och 16: 3 i re
kommendationen. Under den förra riktas uppmärksamheten på att de re
kommenderade åtgärderna skulle bli effektivare om de integrerades i en
totalplan för en agrarreform i hela landet. Detta är i och för sig riktigt.
Emellertid lär det icke sällan vara så, framhåller styrelsen, att det i åtskil
liga u-länder är mycket svårt och tidsödande att uppnå politisk enighet om
program för jordreformer, i vart fall om de avser ändringar i äganderätts
förhållandena. Vidare stöter genomförandet av jordreformprogram på ett
flertal politiska, ekonomiska och administrativa svårigheter med påföljd
att det praktiska resultatet ofta blir tämligen blygsamt. Uttalandet under
förevarande punkt bör därför inte kunna tas till intäkt för att fördröja de
rekommenderade åtgärderna i avvaktan på en framtida jordreform.
Under punkt 16:3 förordar rekommendationen, säger styrelsen vidare,
att en arrendator, när jordägaren säljer brukningsenheten, under vissa för
utsättningar skall ha förköpsrätt. I ett flertal u-länder lär förekomma att
jordägare har ett stort antal arrendatorer på varje jordområde (fastighet)
som han äger, och att arrendelotternas storlek och utformning är i hög grad
irrationell. Så länge brukarna är arrendatorer kan förhållandena i dessa
avseenden förbättras utan besvärliga fastighetsbildningsåtgärder. Skulle
däremot förköpsrätt införas och vissa eller alla arrendatorer på dylika fas
tigheter bli ägare av sina tidigare arrendelotter skulle möjligheterna att
förbättra fastighetsstrukturen avsevärt försvåras.
De rekommenderade åtgärderna ställer betydande krav på de berörda
ländernas administrativa och ekonomiska kapacitet, framhåller styrelsen
slutligen. Detta gäller i synnerhet om åtgärderna skall genomföras över hela
landet samtidigt. Detta kan leda till ati beslut att genomföra vissa åtgärder
7
fördröjs eller — vad värre är — att genomförandet misslyckas helt eller delvis. En begränsning av anspråken kan vinnas om genomförandet görs stegvis — regionvis. En sådan metod kan också vara motiverad av att för hållandena i olika delar av ett berört land kan vara sådana, att ifrågava rande åtgärder har olika angelägenhetsgrad eller att svårigheterna att ge nomföra dem varierar starkt inom de olika provinserna.
Lantbruksförbundet uttalar, att rekommendationen i praktiken har be tydelse för de länder, där arrendatorernas ställning gentemot jordägarna fortfarande är osäker och där arrendatorerna ofta utgör en del av den egen- domslösa underklassen i lantbruket. En förbättring av villkoren blir där för här ett led i en allmän agrarreform. Jordbruket intar i u-länderna och andra länder med låg industrialiseringsgrad eu nyckelställning när det gäl ler den ekonomiska tillväxten. Förutom en ekonomisk aspekt har de av
ILO antagna rekommendationerna också en social och humanitär innebörd.
I fortsättningen framhåller förbundet att förhållandet mellan jordägare och arrendatorer regleras i Sverige genom en särskild lagstiftning, den s. k. arrendelagstiftningen. Denna är f. n. under omarbetning och förslag till ny lag kommer under den närmaste tiden att framläggas. I avtalet mellan de två parterna regleras arrendesumman, arrendevillkor etc. I den nu varande lagstiftningen finns särskilda bestämmelser, den s. k. sociala ar rendelagen, för jordbruk under 50 ha, vilka utgör flertalet. Bl. a. skulle arrendetiden för sådana jordbruk vara minst fem år. Arrendatorerna har i Sverige samma sociala och ekonomiska ställning som de självägande lantbrukarna vid samma förutsättningar i fråga om produktionsstorlek och produktionsinriktning. Några speciella intresseorganisationer för arrenda torer resp. jordägare finns ej och har ej heller varit behövliga. Både arren datorer och brukare av egen jord är med i samma producentkooperativa föreningar osv.
Sammanfattningsvis uttalar Lantbruksförbundet att rekommendationen avser att skapa likställighet mellan jordägare och arrendatorer i de län der, där det i motsats till i Sverige inte råder tillfredsställande relationer mellan dessa två parter.
Svenska Arbetsgivareföreningen ansluter sig till ett av Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen avgivet yttrande, vari uttalas att rekommendationen saknar varje praktisk betydelse för Sveriges del och att den därför inte bör föranleda några åtgärder från svensk sida. Av samma skäl avböjer Riksförbundet Landsbggdens Folk (RLF) att gå in på en saklig prövning av rekommendationens innehåll. Landsorganisationen har förklarat sig inte ha anledning yttra sig över rekommendationen. TCO har avstått från att yttra sig.
ILO-komrnittén föreslår med hänsyn till innehållet i de avgivna yttran dena att rekommendationen inte skall föranleda någon åtgärd från svensk sida.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
2.—3. Konvention och rekommendation angående förmåner vid yrkesskada
Sedan frågan om översyn av bestämmelserna i vissa tidigare av Inter
nationella arbetskonferensen antagna konventioner angående förmåner vid
olycksfall i arbete och vid yrkessjukdomar (nr 17 och 18 år 1925 samt
nr 42 år 1934, som innefattar en revision av nr 18) preliminärt diskute
rats vid 1963 års konferens, tog man vid 1964 års konferens upp detta pro
blem till slutlig behandling. Härvid antogs en konvention och en rekommen
dation angående förmåner vid yrkesskada. Sverige har ratificerat kon
ventionerna nr 17 och nr 42. Anledning till översynen var att man kommit
till den uppfattningen, att utvecklingen på området efter det andra världs
kriget blivit sådan, att de tidigare konventionerna inte kunde anses mot
svara nutida krav i fråga om skyddets omfattning. Vidare ville man ha en
gemensam reglering av förmånerna vid olycksfall i arbete och vid yrkes
sjukdom.
Det förslag till konvention som utarbetats av ett av konferensen tillsatt
utskott antogs med viss ändring — avseende livräntenivåns höjd — av
konferensen med 239 röster mot 6 och 65 nedlagda. Av de svenska ombu
den röstade regerings- och arbetstagarombuden för konventionens anta
gande, medan arbetsgivarombudet lade ner sin röst.
Det förslag till rekommendation angående förmåner vid yrkesskada,
som konferensutskottet utarbetade, innefattar kompletterande bestämmel
ser till konventionen och syftar till att vidga försäkringsskyddets omfatt
ning utöver konventionens reglering. Rekommendationen antogs av konfe
rensen med 231 röster mot 8 och 55 nedlagda. Av de svenska ombuden rös
tade arbetstagarombudet för rekommendationens antagande, medan rege
rings- och arbetsgivarombuden lade ner sina röster.
Innehållet i konventionen och rekommendationen
Det bör till en början påpekas att vissa av bestämmelserna i konven
tionen öppnar större möjligheter för en medlemsstat, som har ett all
mänt socialförsäkringssystem innefattande ersättning såväl vid yrkesskada
som eljest, att lösa uppkommande ratifikationsproblem än en stat med
fristående yrkesskadeförsäkring efter historisk modell.
Helt allmänt kan vidare framhållas, att många av konventionens artik
lar -— framför allt sådana som är av mera teknisk karaktär — helt eller
delvis överensstämmer med motsvarande artiklar i 1952 års konvention
(nr 102) angående minimistandard för social trygghet. I förmånshänseende
ger dock 1964 års konvention de försäkrade ett vidsträcktare skydd än kon
ventionen nr 102.
Beträffande innehållet i de olika konventionsartiklarna bör följande näm
nas.
Efter den sedvanliga inledningen upptas under artikel 1 vissa definitio
ner, av vilka en här kan vara av intresse till belysning av det förut anförda, nämligen termen »dependent child», dvs. barn som skall anses berättigat till livränta. Såsom sådant barn anses
1. barn under 15 år eller i skolpliktig ålder, om denna ålder är högre,
2. sådant barn i föreskriven högre ålder, som undergår utbildning eller till följd av sjukdom eller annan sådan orsak är ur stånd att försörja sig.
Konventionens villkor under 2 skall emellertid anses uppfyllt om med lemsstatens lagstiftning innehåller regler om allmänna barnlivräntor till barn i avsevärt högre ålder än som avses under 1. I sådant fall behövs alltså inget särstadgande avseende 2.
Artikel 2 berättigar medlemsstat med bristande ekonomiska och medi cinska resurser att vid konventionens ratificering temporärt göra undantag för vissa artiklar.
Artiklarna 3—5 avser konventionens tillämpningsområde i fråga om per sonkretsen. Konventionen har vidsträckt omfattning, och framställda yr kanden att vissa arbetstagare, såsom jordbruksarbetare, skulle undantas avvisades från bl. a. svensk sida. Medlemsstat äger emellertid från tillämp ningen undanta arbetskraft av tillfällig natur, hemarbetare och medlemmar av arbetsgivarens familj och därutöver högst 10 % av samtliga arbetsta gare. Motsvarande procenttal är i konventionen nr 102 satt till 50.
Artikel 6 utsäger helt allmänt att ersättning skall utgå vid yrkesskada som föranleder sjukdom, total eller partiell invaliditet eller familjeförsör jarens frånfälle.
Enligt artikel 7 skall varje medlemsstat definiera vad som skall förstås med olycksfall i arbete och därvid skall även anges de omständigheter un der vilka s. k. färdolycksfall inbegrips, Om emellertid färdolycksfallen ersätts enligt ett allmänt socialförsäkringssystem, vars förmåner totalt sett kan anses likvärdiga med konventionens, kan medlemsstat undanta färd- olycksfallen från konventionen. I rapporterna angående tillämpningen av konventionen skall medlemsstaten ange ordalagen i definitionen.
Beträffande yrkessjukdomarna anvisar konventionen i artikel 8 olika möjligheter. Medlemsstaten kan — såsom tidigare var fallet i Sverige -— ha en särskild förteckning över de fall som skall ersättas och denna för teckning måste då vara av samma omfattning som en vid konventionen fogad förteckning. Medlemsstaten kan också — såsom nu är fallet i Sverige — förse sin lagstiftning med en allmän definition av begreppet yrkessjuk dom och denna måste då vara sådan att den omfattar konventionsförteck- ningens sjukdomar. Slutligen kan medlemsstaten kombinera de båda me toderna.
Artikel 9 fastslår att förmånerna enligt konventionen skall omfatta dels sjukvård och därmed sammanhängande förmåner och dels kontantförmå ner. Sjukpenning skall — vilket är en nyhet i förhållande till tidigare kon ventioner — utgå för hela sjukdomstiden, dvs. utan iakttagande av någon
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
10
karenstid. Medlemsstat som vid tidpunkten för konventionens ikraftträ
dande tillämpar en karenstid av tre dagar får dock fortsätta därmed men
liar skyldighet att i den årliga rapporten till ILO redogöra för motivet
härtill. Rekommendationen anger i detta hänseende att ersättning skall
utgå redan från första dagen.
Artikel 10 innehåller en mycket utförlig beskrivning över de olika for
mer av sjukvård som skall tillhandahållas. Av reglerna följer att en yrkes
skadad skall ha rätt till bl. a. fri lälcar- och tandläkarvård, fri sjukhusvård,
fria läkemedel jämte övriga medicinska eller kirurgiska hjälpmedel. I arti
kel 11 mom. 1 föreskrivs emellertid att medlemsstat, som tillhandahåller
sjukvård enligt ett allmänt hälso- och sjukvårdssystem eller ett sjukvårds
system, som omfattar anställda, kan låta detta bli på lika villkor tillämpligt
även på de yrkesskadade, förutsatt att systemet har sådant innehåll att
vederbörande inte blir försatt i en nödsituation. Enligt artikel 11 mom. 2
utgör vidare artikel 10 inte något hinder för att medlemsstat, som tillhan
dahåller sjukvård enligt ett återbetalningssystem, äger uppställa särskilda
regler, enligt vilka de försäkrade själva får svara för viss del av kostna
derna i sådana fall då omfattningen och varaktigheten av vården och kost
naderna för den överstiger skäliga gränser. Reglerna måste dock vara så
dana att den skadade inte blir försatt i en nödsituation.
Artiklarna 13—22 innehåller regler om kontantförmåner (periodiska
utbetalningar).
Konventionen skiljer mellan
1. fullständig förlust av förvärvsförmågan eller däremot svarande fysisk
invaliditet,
2. mera avsevärd sådan förlust eller invaliditet,
3. partiell sådan förlust eller invaliditet.
I de båda första fallen skall ersättningen ha form av periodiskt utgående
livränta. I fallet 3 kan ersättningen utgå såsom ett kapitalbelopp för en
gång.
Även årlig livränta kan undantagsvis få bytas ut mot engångsbelopp.
Rätt till livränta tillkommer förutom den skadade själv, dels änka under
de villkor den nationella lagstiftningen närmare föreskriver, dels efterle
vande make, som är ur stånd att försörja sig, dels sådana barn till den av
lidne som anses såsom »beroende», och dels andra efterlevande i den mån
de omfattas av den nationella lagstiftningen. Under vissa närmare för
utsättningar kan efterlevande make få undantas från ersättningsrätt.
I fråga om ersättningens beräkning innehåller konventionen regler som
har samma tekniska utformning som motsvarande bestämmelser i minimi
standardkonventionen (nr 102), dvs. beloppet ställs i viss relation till —
skall utgöra vissa procent av —- en standardförmånstagares på visst sätt
framräknade lön jämte familjebidrag. Den fastställda procenten är dock
högre än i minimistandardkonventionen och utgör 60 för man med hustru
och två barn och 50 för änka med två barn.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
11
Om väsentliga förändringar inträffar i lönenivån på grund av väsentliga förändringar i levnadskostnaderna skall beloppen av löpande ersättningar göras till föremål för översyn.
Vid dödsfall skall kontant begravningshjälp utgå motsvarande normal kostnaderna för en begravning.
Slutligen föreskrivs att varje land har skyldighet att inom sitt territo rium behandla dem som inte är medborgare i landet lika med landets egna medborgare.
Den av konferensen antagna rekommendationen angående för måner vid yrkesskada innehåller en högre standard beträffande såväl för måner som den skyddade personkretsen. Rekommendationen utsträcker lagstiftningen om förmåner vid yrkesskada till att omfatta vissa kategorier av fria företagare och självständiga yrkesutövare och även till andra slag av oavlönade personer såsom studerande och personer som utan betalning fullgör uppgifter, som utsätter dem för risker liknande dem som är förena de med anställning. Det förutsätts att anslutningen till yrkesskadeförsäk ringen i fråga om dessa kategorier skall kunna ske genom frivillig försäk ring. Rekommendationen innehåller vidare bestämmelser om begreppet yrkesskada som bl. a. innebär att alla skador som inträffar under arbetstid — oavsett orsaken — skall anses vara yrkesskador.
Svenska bestämmelser
De svenska bestämmelserna rörande det ämne som behandlas i konven tionen och rekommendationen finns i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring och därtill hörande författningar.
Yttranden
När frågan om ett svenskt ställningstagande till de båda instrumenten förelädes 1965 års riksdag hade yttranden inhämtats från dåvarande social styrelsen och medicinalstyrelsen samt från försäkringsrådet, riksförsäk ringsverket, yr k e s s k a de it tr e d n in g eu, Svenska Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och ILO-kommittén. Beträffande innehållet i dessa yttranden hänvisas till prop. 1965:51 s. 15—21.
Med anledning av att frågan nu återigen ansetts böra underställas riks dagen har på ILO-kommitténs initiativ förnyade yttranden angående möj ligheten att ratificera konventionen inhämtats från riksförsäkringsverket, Svenska Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen och TCO.
Riksförsäkringsverket har i sitt nya yttrande bl. a. uppehållit sig vid om bestämmelserna i artikel 10 i konventionen kan anses utgöra ratifikations- hinder för svensk del. Härom anför verket följande.
Bestämmelserna i artikel 10 om vilka former av vård, läkemedel och liknande naturaprestationer som skall tillhandahållas yrkesskadad vid sjukdom uppfylls i alla väsentliga avseenden av den svenska lagstiftningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
12
I 1964 års remissyttrande anmärkte verket att vistelse på konvalescenthem
dock inte ersätts efter utgången av den samordningstid om 90 dagar efter
skadans inträffande, under vilken tid bestämmelserna om sjukvårdsersätt
ning i lagen om allmän försäkring är tillämpliga på yrkesskadefall. Häri
har ingen ändring skett genom 1967 års yrkesskadeförsäkringsreform. Som
påpekades redan i det tidigare remissyttrandet synes emellertid denna
»lucka» i lagstiftningen vara alltför obetydlig för att kunna betraktas som
ratifikationshinder.
I 1964 års remissyttrande anmärkte verket också att den svenska lag
stiftningen i regel inte medger att den skadades utgifter för polildinisk
vård eller behandling ersätts med fulla beloppet eller att läkemedel utläm
nas kostnadsfritt under den nyss nämnda samordningstiden. Under denna
tid tillämpas nämligen bestämmelserna om sjukvårdsersättning i lagen
om allmän försäkring och bestämmelserna om läkemedel i förordningen
angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel men i regel inte yr-
kesskadeförsäkringslagstiftningens bestämmelser om motsvarande förmå
ner, avseende i princip full ersättning. I remissyttrandet uttalades att den
na omständighet med hänsyn till innehållet i artikel 11 mom. 1 i konven
tionen inte syntes utgöra ratifikationshinder. Härvid åsyftades den där —
enligt den remitterade svenska översättningen — medgivna dispensmöjlig
heten för land som tillhandahåller sjukvårdsförmåner antingen genom ett
»system för fri sjukvård» för alla eller genom ett »sjukförsäkringssystem»
som omfattar alla arbetstagare. Översättningens formulering föranledde
den tolkningen att för Sveriges del intet hinder förelåg för att yrkesskadad
under samordningstiden måste stå själv för viss del av sina sjukvårdsutgif
ter. Ett närmare studium av den nu remitterade engelska och den förelig
gande franska originaltexten föranleder emellertid tvekan om denna tolk
ning är riktig. Sannolikt bör i bestämmelsen inte inläggas den innebörden,
att den skulle medge mera generella avvikelser från den huvudprincip om
avgiftsfrihet som torde få anses innefattad i artikel 10. Möjligen skulle den
för Sveriges del med avsteg från principen om avgiftsfrihet kunna vara till
lämplig på sådan avgiftsbelagd poliklinikvård, för vilken patienten erläg
ger en mindre del av avgiften vid besöket på polikliniken, medan återstoden
av huvudmannen erhålls direkt från försäkringskassan.
Även tolkningen av artikel 11 mom. 2 synes tveksam. Bestämmelsen är
tillämplig på länder enligt vilkas lagstiftning yrkesskadad inte tillhanda
hålls ifrågavarande förmåner in natura utan i stället i efterhand erhåller
ersättning (återbäring) för sina sjukvårdsutgifter. Enligt bestämmelsen
får sådant land under vissa förutsättningar, som den svenska lagstiftningen
i och för sig uppfyller, föreskriva särskilda regler för återbäring, dock
endast i fall då vårdens omfattning, den tid under vilken vården meddelats
eller kostnaderna för vården överskridit rimliga gränser. Närmast till hands
synes den tolkningen ligga att den skadades sjukvårdsutgifter i andra fall
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
13
än de angivna skall ersättas i sin helhet. Den redogörelse för konventionen som lämnats i prop. 1965:51 s, 13 synes dock innefatta en tolkning, enligt vilken den nationella lagstiftningen även i sådana fall under särskilda förutsättningar får föreskriva skyldighet för de försäkrade att själva svara för en del av kostnaderna. Om den förstnämnda tolkningen är riktig, upp fylls de i mom. 2 uppställda kraven inte av den svenska lagstiftningen under samordningstiden, då ersättning för öppen vård i allmänhet utges med i princip högst tre fjärdedelar av den skadades utgifter och ibland — på grund av begränsningar i en återbäringstaxa — med ännu lägre andel av utgifterna även när inga anmärkningar kan riktas mot vårdens omfatt ning, dess utsträckning i tiden eller kostnaderna för densamma. När fråga ej är om vissa livshotande sjukdomar utlämnas ej heller läkemedel helt kostnadsfritt till yrkesskadad under samordningstiden. Det kan således ifrågasättas huruvida inte bestämmelserna i artikel 11 mom. 2 jämförda med artikel 10 utgör ett absolut ratifikationshinder för Sveriges del.
Riksförsäkringsverket tar vidare upp bestämmelsen i artikel 22 mom. 1 punkt g) i konventionen, som innebär att livränta får innehållas så länge änkan sammanlever med en annan man under äktenskapsliknande förhållanden. I denna formulering torde enligt verkets mening ligga ett krav på att förmånen åter skall utges, om sammanlevnaden upphör. Enligt den svenska lagstiftningen indrages livräntan definitivt, om änkan under avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhål landen. Konventionens krav uppfylls alltså inte av den svenska lagstift ningen, säger verket, men avvikelsen är enligt verkets förmenande alltför obetydlig för att den skall anses innebära ratifikationshinder.
I övrigt framhåller riksförsäkringsverket att den nya lagstiftningen på yrkesskadeförsäkringens område innebär att Sverige även i övrigt uppfyl ler konventionens förpliktelser, även på de punkter där tveksamhet tidigare kunnat råda. Genom att det s. k. taket i yrkesskadeförsäkringen höjts från 15 000 kr. till fem gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, f. n. motsvarande 29 000 kr., ligger Sverige genomsnittligt långt över den kompensationsnivå som konventionen kräver. Genom värdesäkringen av livräntorna uppfylls vidare konventionens förpliktelser att göra en översyn av utgående belopp i anslutning till väsentliga ändringar i den allmänna inkomstnivån, om dessa ändringar föranleds av väsentliga ändringar i lev nadskostnaderna. Vidare har åldersgränsen för efterlevandeförmånerna till barn höjts från 16 till 19 år, varjämte beloppet för begravningshjälp vä sentligt ökats. Slutligen bär de bestämmelser som i vissa avseenden sär- ställde utländska medborgare avskaffats.
Sammanfattningsvis säger riksförsäkringsverket, att det enligt verkets mening kan ifrågasättas om den svenska lagstiftningen uppfyller de i ar tikel 11 mom. 2 jämfört med artikel 10 uppställda kraven i fråga om tillhandahållande av sjukvård m. m. men att konventionen i övrigt inte
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
innehåller några bestämmelser som kan anses medföra ratifikationshinder
för Sveriges del.
Svenska Arbetsgivareföreningen har i sitt yttrande instämt i vad riks
försäkringsverket sammanfattningsvis anfört, medan Landsorganisationen
å sin sida hävdat, att såväl bestämmelserna i mom. 1 som mom. 2 i artikel
11 av konventionen vid Internationella arbetskonferensens behandling till
kom enbart för att ge länder, som hade sjukförsäkrings- och återbetalnings-
system liknande det svenska, möjlighet att ratificera konventionen. Enligt
Landsorganisationen är därför riksförsäkringsverkets farhågor beträffande
ratifikationshinder helt ogrundade. Med hänsyn härtill anser organisatio
nen att Sverige bör ratificera konventionen. TCO har inte anfört några syn
punkter på frågan om en svensk ratifikation.
Slutligen har ILO-kommittén för egen del avgett yttrande i ärendet samt
därvid anfört följande.
Artikel 10 torde förutsätta antingen att där angiven sjukvård m. m.
lämnas som en för den yrkesskadade kostnadsfri naturaprestation eller att
full ersättning lämnas för kostnader som denne haft för ändamålet. Un
dantag härifrån kan medges enligt artikel 11 mom. 1 eller 2. Bestämmelsen
i mom. 1 får anses vara särskilt avsedd bl. a. för länder som har ett all
mänt hälso- och sjukvårdssystem. Denna bestämmelse synes öppna möj
lighet för Sverige att ratificera konventionen trots att samordningen med
den allmänna sjukförsäkringen medför att full ersättning inte utgår i vissa
avseenden. Artikel 11 mom. 1 innebär, att varje medlem som tillhanda
håller sjukvård och därmed sammanhängande förmåner genom ett all
mänt hälso- och sjukvårdssystem -— eller genom ett sjukvårdssystem för
anställda — i sin lagstiftning får föreskriva att sådan vård skall meddelas
personer som drabbats av yrkesskada på samma villkor som gäller för
andra därtill berättigade personer, allt under förutsättning att reglerna
i ämnet är utformade på sådant sätt att vederbörande inte blir försatt i en
nödsituation. Detta stadgande bör enligt kommitténs mening ges den tolk
ningen att därigenom skapas utrymme för att den yrkesskadade — på det
sätt som det svenska systemet förutsätter — svarar för en del av läkar
vårds- och läkemedelskostnaderna under den s. k. samordningstiden, efter
som samma villkor därvid gäller för honom som för andra. Vid sådant för
hållande torde anledning saknas att gå in på tolkning av bestämmelsen
i artikel 11 mom. 2.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och med åberopande i övrigt av vad
riksförsäkringsverket anfört i sitt yttrande tillstyrker kommittén att Sve
rige ratificerar konvention nr 121 angående förmåner vid yrkesskada.
I fråga om rekommendationen föreslår kommittén, att den — i de delar
den inte redan tillgodosetts i svensk lagstiftning — beaktas i det fortsatta
lagstiftningsarbetet på socialförsäkringens område, om och i den mån s&
befinns möjligt och lämpligt.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
15
Departementschefen
Det är i år 50 år sedan Internationella arbetsorganisationen (ILO) bil dades. De ledande socialpolitiska grundsatserna för organisationen åter finns i del XIII (Arbete) av fredsfördraget i Versailles den 28 juni 1919. Med anledning av organisationens 50-årsjubileum anser jag det motiverat att med några ord beröra vad ILO uträttat under det gångna halvseklet och dess planer för framtiden, innan jag tar ställning till de nu aktuella instrumenten om arrendatorer in. fl. arbetstagargrupper och om förmåner vid yrkesskada.
Social rättvisa är en förutsättning för varaktig fred. Denna i dag så aktuella grundtanke vägledde de statsmän som för 50 år sedan gjorde lLO:s stadga till en del av 1919 års fredsfördrag. Inledningen till stadgan, sådan den formulerades i fördraget i Versailles, slår fast att sådana »ar betsförhållanden äro rådande, som för ett stort antal människor innebära orättvisa, armod och umbäranden, varav ett missnöje alstras som hotar freden och samförståndet i världen». Det är en beskrivning som tyvärr är aktuell än i dag på många håll.
Vid den första internationella arbetskonferensen i Washington 1919 antog regerings-, arbetsgivar- och arbetardelegater från 41 nationer sex konventioner som var avsedda att bidraga till lösningen av den tidens mest aktuella problem. Dessa konventioner innehöll bl. a. regler om 48-timmars arbetsvecka, avgiftsfri arbetsförmedling, moderskapsledighet och moder- skapspenning samt förbud mot nattarbete för kvinnor och ungdomar och mot barnarbete inom industrin.
Sedan dess har alltså 50 år förflutit. Antalet medlemsstater inom ILO har ökat från de ursprungliga 45 till 118. De nu sammanlagt 260 in ternationella instrument om arbetsförhållanden, 128 konventioner och 132 rekommendationer, som organisationen antagit under årens lopp skapar en internationell arbetsrätt.
ILO har ett särpräglat system för att övervaka att konventionerna verk ligen tillämpas. I det sammanhanget — liksom när konventionerna utar betas — är det av stor betydelse att ILO är en trepartsorganisation. Repre sentanter för arbetstagare och arbetsgivare tar del i organisationens arbete och hjälper till att övervaka att regeringarna uppfyller sina konventions- enliga förpliktelser. Detta förekommer inte i andra FN-organ. ILO kan också gå längre i sin övervakning än exempelvis FN. Om en stat förefaller att bryta mot sina förpliktelser har ILO rätt att sända eu undersöknings kommission till staten i fråga för att på platsen ta reda på alla fakta. Det har man gjort för att utröna förekomsten av tvångsarbete i Liberia och i Portugals afrikanska kolonier. Frågan har tagits upp om att sända en liknande undersökningskommission till Grekland för att utreda hur det förhåller sig med fackföreningsfriheten där.
16
Tyngdpunkten i ILO:s arbete förskjuts emellertid alltmer mot den tek
niska biståndsverksamheten. Det största problemet i världen på arbetsli
vets område är arbetslöshet och undersysselsättning. ILO har beräknat
att den arbetsföra befolkningen i Asien kommer att öka med 275 miljoner
människor under perioden 1960—1980. Under samma period beräknas an
talet nya arbetstillfällen öka med endast 142 miljoner. Detta innebär att
det redan mycket höga antalet arbetslösa ökar med i genomsnitt 6,7 mil
joner människor varje år bara i nämnda del av världen — om inte något
kan göras som bryter denna utveckling.
För ILO är detta den stora utmaningen. ILO har därför beslutat att i år
starta ett världsomfattande sysselsättningsprogram, det s. k. World Em-
ployment Programme. Det inledande skedet i detta program skall bestå
i att ILO i samråd med medlemsstaterna räknar fram behov och anger
målsättningar för det antal nya arbetstillfällen i olika branscher och det
antal yrkesutbildningsplatser som behövs och som realistiskt sett kan ska
pas i ett länd eller i en grupp av länder. Programmet skall också ange hur
dessa målsättningar kan uppnås. I programmets andra skede, som består
i att söka uppnå dessa målsättningar, faller givetvis huvudansvaret på
resp. lands regering, men det är meningen att både ILO och multilaterala
och bilaterala biståndsprogram skall medverka. Detta program väntas bli
ILO:s främsta bidrag till FN:s nästa utvecklingsårtionde. Sverige har er
bjudit sig att bidraga till programmets förverkligande genom att bestrida
de kostnader som är förenade med anställning av två arbetsmarknadsex-
perter inom ILO.
Som jag i inledningen anmärkt inträdde Sverige som medlem av ILO
i mars 1920 och har sedan dess varit representerat vid samtliga arbetskon-
ferenser. Sverige har ratificerat 47 av ILO:s konventioner. Vidare deltar
Sverige i ILO:s tekniska biståndsverksamhet genom att ställa experter till
förfogande och genom att ta emot ILO-stipendiater. För kontakterna med
ILO finns under socialdepartementet en särskild ILO-kommitté. I den in
går företrädare för regeringen, LO, TCO och SAF. I ILO:s styrelse är
Sverige f. n. representerat såväl på regeringssidan som i arbetsgivargruppen.
Jag övergår härefter till att behandla dels den vid Internationella arbets-
konferensens femtioandra sammanträde, år 1968, antagna rekommendatio
nen nr 132, dels ock den vid arbetskonferensens fyrtioåttonde sammanträ
de, år 1964, antagna konventionen (nr 121) angående förmåner vid yrkes
skada samt rekommendation (nr 121) i samma ämne.
Vad först beträffar rekommendationen (nr 132) om förbättring av lev
nads- och arbetsförhållanden för arrendatorcr, natura-arr endator er och
liknande arbetstagargrupper inom jordbruket finner jag i likhet med i ären
det hörda myndigheter och organisationer att rekommendationen saknar
praktisk betydelse för Sveriges del. Jag ansluter mig därför till ILO-kom-
mitténs förslag att rekommendationen inte bör föranleda någon åtgärd
från svensk sida.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
Konventionen (nr 121) angående förmåner vid yrkesskada utgör ett led i ILO.s arbete på att få fram nya konventioner på socialförsäkringens om råde i stället för de äldre konventioner som härrör från mellankrigstiden och som framstår som föråldrade med hänsyn till den utveckling som ägt rum efter andra världskriget. En början gjordes år 1952 genom konven tionen (nr 102) angående minimistandard för social trygghet, vilken om fattar samtliga grenar inom socialförsäkringen.
Ställningstagandet till konventionen angående förmåner vid yrkesskada har, såsom inledningsvis anförts, fördröjts för svenskt vidkommande i av vaktan på en revidering av yrkesskadeförsäkringslagstiftningen. Under tiden har inom ILO ett nytt steg tagits på vägen mot en modernisering av socialförsäkringskonventionerna. Det gäller konventionen (nr 128) om in validitets-, ålders- och efterlevandeförmåner, som ratificerats av Sverige i enlighet med statsmakternas beslut vid 1968 års riksdag (prop 1968 • 39 2LU 25, rskr 166).
I fiåga om yrkesskadekonventionen delar jag ILO-kommitténs uppfatt ning att bestämmelserna i konventionens artikel It mom. 1 öppnar möjlig het för Sverige att ratificera konventionen trots att samordningen med den allmänna sjukförsäkringen medför att full ersättning inte utgår i vissa av seenden. Artikel 11 mom. 1 innebär, att varje medlem som tillhandahåller sjukvård och därmed sammanhängande förmåner genom ett allmänt hälso- och sjukvårdssystem — eller genom ett sjukvårdssystem för anställda — i sin lagstiftning får föreskriva att sådan vård skall meddelas personer som drabbats av yrkesskada på samma villkor som gäller för andra därtill be rättigade personer, allt under förutsättning att reglerna i ämnet är utfor made på sådant sätt att vederbörande inte blir försatt i en nödsituation. 1 likhet med ILO-kommittén anser jag att detta stadgande skapar utrymme för att den yrkesskadade — på det sätt som det svenska systemet förut sätter svarar för en del av läkarvårds- och läkemedelskostnaderna under den s. k. samordningstiden.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och med åberopande i övrigt av vad riksförsäkringsverket anfört i sitt yttrande tillstyrker jag att Sverige an sluter sig till konvention nr 121 angående förmåner vid yrkesskada.
I fråga om rekommendation (nr 121) i samma ämne ansluter jag mig till kommitténs förslag att rekommendationen — i de delar den inte redan tillgodosetts i svensk lagstiftning — beaktas i det fortsatta lagstiftningsar betet på socialförsäkringens område, om och i den mån så befinns möjligt och lämpligt.
Enligt artikel 28 mom. 2 av konvention nr 121 innebär en ratificering av denna, att 1934 års konvention (nr 42) om ersättning för yrkessjukdo mar på grund av en bestämmelse i sistnämnda konvention — automa tiskt betraktas som uppsagd. Något motsvarande gäller inte för 1925 års konvention (nr 17) om ersättning för olycksfall i arbete. Denna bör sägas upp i anslutning till att Sverige ratificerar konventionen nr 121.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
17
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom proposition
dels föreslår riksdagen att godkänna att Sverige ansluter sig till konven tionen (nr 121) angående förmåner vid yrkesskada,
dels ock anhåller om riksdagens yttrande över vad jag anfört om den vid Internationella arbetskonferensens femtioandra sammanträde antag na rekommendationen (nr 132) samt om den vid konferensens fyrtioåttonde sammanträde antagna rekommendationen (nr 121).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
19
Recommendation (No. 132) Concer- ning the Improvement of Conditions of Life and Work of Tenants, Share- croppers and Similar Categories of
Agricultural Workers
The General Conference of the In ternational Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva by the Governing Body of the Inter national Labour Office, and having met in its Fifty-second Session on 5 June 1968, and
Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to improvement of conditions of life and work of tenants, share-croppers and similar categories of agricul- tural workers, which is the fourth hem on the agenda of the session, and
Having determined that these pro posals shall take the form of a Re commendation, and
Considering that these proposals constitute only one aspect of the problem of agrarian reform, and must be placed in that wider frame- work, and
Noting that the United Nations and the specialised agencies, in particular the International Labour Organisa tion and the Food and Agriculture Organisation of the United Nations, have been called upon in resolutions of the Economic and Social Council of the United Nations to devote greater attention to all aspects of land reform, and
Noting further that, för the success of action relating to the very varied aspects of agrarian reform, it is es- sential that close co-operation be maintained in their respective fields between the United Nations and the specialised agencies, and especially
Bilaga 1
(Översättning)
Rekommendation (nr 132) om för bättring av levnads- och arbetsför hållanden för arrendatorer, natura- arrendatorer och liknande arbetsta-
gargrupper inom jordbruket
Internationella arbetsorganisatio nens allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internatio nella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 5 juni 1968 till sitt femtioandra samman träde,
som beslutat antaga vissa förslag om förbättring av levnads- och ar betsförhållanden för arrendatorer, natura-arrendatorer och liknande arbetstagargrupper inom jordbru ket, vilken fråga utgör den fjärde punkten på sammanträdets dagord ning,
samt beslutat att dessa förslag skall taga form av en rekommenda tion,
som anser att dessa förslag endast utgör en sida av frågan om en agrar reform och måste fogas in i detta vidare perspektiv som en sådan re form utgör,
som konstaterar att Förenta Na tionerna och fackorganen, särskilt Internationella arbetsorganisationen och Förenta Nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation, i resolu tioner från Förenta Nationernas eko nomiska och sociala råd har anmo dats att ägna större uppmärksamhet åt alla aspekter av en jordreform,
som vidare konstaterar att om åt gärder avseende de mycket mång skiftande aspekterna på en agrar reform skall krönas med framgång det är nödvändigt att upprätthålla intimt samarbete mellan Förenta Nationerna och vederbörande fack organ, särskilt Förenta Nationernas
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
the Food and Agriculture Organis
ation of the United Nations, whose
major role regarding land reform
has been recognised by the Economic
and Social Council of the United
Nations, and
Noting that the following stand
ards have accordingly been framed
in co-operation with the United
Nations and the Food and Agricul-
ture Organisation of the United
Nations and that, with a view to
avoiding duplication and to ensuring
appropriate co-ordination, there will
be continuing co-operation in pro-
moting and securing the application
of the standards, and
Noting in particular that any re
ports submitted by Members in pur-
suance of article 19 of the (kon
stitution of the International Labonr
Organisation would be made avail-
able to the United Nations and the
Food and Agriculture Organisation
of the United Nations to enable
them to take account of such reports
in their own work regarding land
reform and for any reports on pro-
gress of land reform requested by
the Economic and Social Council of
the United Nations,
adopts this twenty-fifth day of June
of the vear one thousand nine hund
red and sixty-eight the following Re-
commendation, which may be cited
as the Tenants and Share-croppers
Recommendation, 1968:
I. Scope
1. (1) This Recommendation
applies to agricultural workers —
(a) who pay a fixed rent in cash,
in kind, in labour, or in a combina-
tion of these,
(b) who pay rent in kind con-
sisting of an agreed share of the
produce,
(c) who are remunerated by a
livsmedels- och jordbruksorganisa
tion, vars betydande roll i fråga om
jordreform vunnit erkännande av
Förenta Nationernas ekonomiska
och sociala råd,
som konstaterar att i enlighet här
med följande normer har utformats
i samverkan med Förenta Nationer
na och Förenta Nationernas livsme
dels- och jordbruksorganisation
samt att i syfte att undvika dubbel
arbete och för att garantera en ända
målsenlig samordning fortsatt sam
arbete kommer att äga rum för att
främja och säkerställa tillämpning
av normerna,
som särskilt konstaterar att varje
rapport som medlemsstaterna har
att avge enligt artikel 19 i Interna
tionella arbetsorganisationens stad
ga skall göras tillgänglig för Förenta
Nationerna och Förenta Nationernas
livsmedels- och jordbruksorganisa
tion för att dessa organisationer
skall kunna beakta dessa rapporter
i sitt eget arbete rörande jordreform
och i sådana rapporter om uppnådda
framsteg i fråga om jordreformer,
som kan komma att påfordras av
Förenta Nationernas ekonomiska
och sociala råd,
antager denna den tjugofemte da
gen i juni månad år nittonhundra-
sextioåtta följande rekommenda
tion, som kan benämnas rekommen
dation om arrendatorer och natura-
arrendatorer, 1968.
I. Tillämpningsområde
1.1) Denna rekommendation äger
tillämpning på lantarbetare
a) som betalar ett fastställt ar
rende i kontanter, in natura, med
arbete eller genom en kombination
av dessa vederlagsformer,
b) som betalar arrende in natura
bestående av en överenskommen an
del av avkastningen,
c) som får ersättning genom del i
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
share of the produce, in so far as they are not covered by laws or reg- ulations applicable to wage earners,
when they work the land themselves or with the help of their family, or when they engage outside help with- in limits prescribed by national laws or regulations.
(2) These workers are hereinafter referred to as “tenants, share-crop- pers and similar categories of agri- cultural workers”.
2. This Recommendation does not apply to employment relationships in which work is remunerated by a fixed wage.
3. The provisions of this Recom mendation which refer to “land- owners” apply to any person with whom a worker covered thereby enters into a tenancy, share-cropping or similar arrangement, whether this person is the owner of the land, a representative of the owner of the land or any other person having the authority to enter into the contracts in question.
II. Objectives
4. It should be an objective of social and economic policy to pro- mote a progressive and continuing increase in the well-being of tenants, share-croppers and similar catego ries of agricultural workers and to assure them the greatest possible degree of stability and security of work and livelihood, account being taken of the need to follow good farming techniques and to make efficient use of natural and economic resources, and regard being had to the financial capacity of the country concerned.
5. Members should, without pre- judice to the essential rights of landowners, take appropriate meas- ures so that tenants, share-croppers
avkastningen, i den mån de inte om fattas av lagar eller förordningar som gäller löntagare,
när de brukar jorden själva eller med hjälp av sin familj eller när de anställer främmande hjälp inom de gränser som föreskrivs av den na tionella lagstiftningen.
2) Dessa arbetare kallas i fort
sättningen »arrendatorer, natura-ar- rendatorer och liknande arbetstagar- grupper inom jordbruket».
2. Denna rekommendation äger inte tillämpning på ett anställnings förhållande, i vilket ersättning för utfört arbete utgår med fastställd lön.
3. De bestämmelser i denna re kommendation som hänför sig till »jordägare» är tillämpliga på varje person, med vilken en av rekommen dationen omfattad arbetare ingår ar rendeavtal, avtal om natura-arrende eller liknande överenskommelse, oavsett om denna person är ägare till jorden, representant för jordäga ren eller annan person som har full makt att ingå ifrågavarande avtal.
II. Mål
4. Ett av målen för den sociala och ekonomiska politiken bör vara att främja en progressiv och fort löpande höjning av arrendatorers, natura-arrendatorers och liknande arbetstagargruppers inom jordbru ket välfärd och att tillförsäkra dem högsta möjliga grad av jämnhet och trygghet i arbete och uppehälle un der samtidigt hänsynstagande till vikten av att rationella bruknings metoder tillämpas och att naturre surser och ekonomiska resurser ef fektivt utnyttjas samt med beaktan de av ifrågavarande lands ekonomis ka bärkraft.
5. Medlemsstaterna bör, utan att träda jordägarnas fundamentala rät tigheter för nära vidtaga lämpliga åtgärder i syfte att arrendatorer, na-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
and similar categories of agricultural
workers may themselves have the
main responsibility for managing
tlieir holding; they should give them
necessary assistance to that end
while ensuring that the resources
are used to the greatest advantage
and are properly maintained.
6. In conformity with the general
principle that agricultural workers
of all categories should have access
to land, measures should be taken,
where appropriate to economic and
social development, to facilitate the
access of tenants, share-croppers
and similar categories of agricultural
workers to land.
7. Tlie establishment and develop
ment, on a voluntary basis, of orga
nisations representing the interests of
tenants, share-croppers and similar
categories of agricultural workers
and of organisations representing
the interests of landowners should
be encouraged and every facility pro
vided to that end.
8. It should be recognised that all
the measures provided for in this
Recommendation with a view to at-
taining the objectives set out in Para-
graphs 4 to 7 would be more ef-
fective if they were integrated in a
comprehensive national agrarian re
form plan.
IIL Methods of Implementation
9. Where the foregoing objectives
of policy, and in particular those set
forth in Paragraph 4, cannot be ade-
quately attained on the basis of ex-
isting tenancy or labour legislation,
such legislation should be amended
or special laws or regulations should
be adopted, after consultation with
the organisations concerned or, where
they do not exist, with representa
tives of those concerned.
10. Steps should be taken and pro-
cedures appropriate to national con-
tura-arrendatorer och liknande ar-
betstagargrupper inom jordbruket
själva får huvudansvaret för sköt
seln av sin brukningsenhet; de bör
för detta ändamål ge dem erforder
lig hjälp och samtidigt tillse, att re
surserna utnyttjas så fördelaktigt
som möjligt och vederbörligen un-
derhålles.
6. I enlighet med den allmänna
principen, att alla arbetstagargrup-
per inom jordbruket bör ha tillgång
till jord bör, där så är lämpligt med
hänsyn till den ekonomiska och so
ciala utvecklingen, åtgärder vidtas
för att underlätta för arrendatorer,
natura-arrendatorer och liknande
arbct stagar grupper inom jordbruket
att få tillgång till jord.
7. Grundande och utveckling på
frivillig väg av organisationer som
representerar arrendatorers, natura-
arrendatorers och liknande arbets-
tagargruppers inom jordbruket in
tressen och av organisationer som
representerar jordägarnas intressen
bör stimuleras och alla slags lättna
der i detta syfte beredas.
8. Det bör fastslås, att alla i denna
rekommendation föreslagna åtgär
der i syfte att uppnå de mål som
anges i punkterna 4—7, skulle bli
effektivare om de integrerades i en
landsomfattande agrarreform.
III. Metoder för genomförandet
9. Där de förutnämnda jordpoli
tiska målen, särskilt de i punkt 4 an
givna, inte i erforderlig utsträckning
kan uppnås på basis av rådande ar
rende- eller arbetslagstiftning, bör
sådan lagstiftning ändras eller sär
skilda lagar eller förordningar anta
gas efter samråd med vederbörande
organisationer eller, där sådana inte
existerar, med representanter för be
rörda parter.
10. Åtgärder bör vidtagas och ef
ter landets förhållanden anpassade
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
ditions established with a view to—
(a) ensuring that rent is åt a level
which—
(i) permits a standard of living
for the occupant which is compatible
with human dignity;
(ii) gives each of the parties con-
cerned a just and equitable return;
(iii) promotes progressive hus-
bandry;
(b) determining the minimum
share of the produce to which the
persons referred to in Paragraph 1,
subparagraph (1) (c), are entitled;
(c) making rent adjustments in
certain circumstances such as sub-
stantial changes in yield, prices and
value of land;
(d) postponing the payment of
rent and, where circumstances so re-
quire, reducing it in case of crop
failure or other disasters affecting
the holding, due to natural causes
which the tenant, sliare-cropper or
agricul tural worker in a similar cate-
gory could not foresee or control.
It. Appropriate provision should
be made for the protection of tenants,
share-croppers and similar categories
of agricultural workers against the
imposition on them by landowners
of the obligation to perfonn personal
services in any form, paid or unpaid,
and any attempts åt such imposition
should be subject to an appropriate
penalty determined by the competent
authority.
12. There should be appropriate
machinery suited to national con-
ditions for—
(a) the enforcement of laws, reg-
ulations, contracts and customary
arrangements which promote the
wellbeing, encourage the spirit of
initiative and ensure the protection
of tenants, share-croppers and simi-
procedurer fastställas i syfte
a) att garantera att arrendet lig
ger på en nivå,
i) som tillåter brukaren att
upprätthålla en levnadsstandard som
är förenlig med mänsklig värdighet;
ii) som ger var och en av de
berörda parterna en rättvis och skä
lig avkastning;
iii) som främjar rationell bruk
ning;
b) att bestämma den minimiandel
av avkastningen, vartill de i punkt 1,
mom. 1) c) avsedda personerna är
berättigade;
c) att justera arrendet under vis
sa förhållanden, såsom väsentliga
förändringar i avkastning, priser
och markvärden;
d) att uppskjuta betalningen av
och, där omständigheterna så på
fordrar, nedsätta arrendet i fall av
skördeskada eller annan olyckshän
delse som drabbar brukningsenheten
och som beror på naturförhållanden,
vilka vederbörande arrendatorer, na-
tura-arrendatorer eller arbetstagare
i en liknande grupp inom jordbru
ket inte kunnat förutse eller för
hindra.
11. Lämpliga åtgärder bör vidta
gas för att skydda arrendatorer, na-
tura-arrendatorer och liknande ar-
betstagargrupper inom jordbruket
mot att jordägarna ålägger dem för
pliktelse att utföra personliga tjäns
ter i någon form, med eller utan be
talning, och varje försök till sådant
åläggande bör leda till lämpliga på
följder, som fastställes av vederbö
rande myndighet.
12. Lämpliga, efter landets förhål
landen anpassade metoder bör fin
nas
a) för att säkerställa tillämpning
en av lagar, förordningar, avtal, el
ler på sedvänja grundade uppgörel
ser, som främjar arrendatorers, na-
tura-arrendatorers och liknande ar-
betstagargruppers inom jordbruket
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1969
lar categories of agricultural wor-
kcrs;
(b) the speedy settlement, with
minimum expense, of disputes be-
tween landowners, on the one hand,
and tenants, sliare-croppers and
similar categories of agricultural
workers, on the other.
13. Organisations representing the
interests of tenants, share-croppers
and similar categories of agricultural
workers and organisations repre
senting the interests of landowners
or, where tliey do not exist, repre
sentatives of those concerned should
be associated with the working of
the procedures and machinery refer-
red to in Paragraphs 10 and 12 and
with the consideration of contracts
rcfcrred to in Paragraph 14, sub-
paragraph (1) (a), and Paragraph
15.
14. (1) Contracts governing the
relationship between landowners, on
the one hand, and tenants, share-
croppers and similar categories of
agricultural workers, on the other—
(a) should preferably be in writing
or should conform to a model con-
tract established by the competent
authority;
(b) should be agreed to in a pre-
scribed manner and, in order to en
sure that the tenant, share-cropper
or agricultural worker in a similar
category has fully understood the
terms of the contract, under condi-
tions which ensure adequate super
vision by the competent authority;
(c) should be of such duration,
with such provision for automatic
renewal, as to provide security of
tenure and to encourage good agri
cultural practices.
(2) The requirement by the land-
owner of any special fees or gifts, or
of any other contribution, for the
granting or the renewal of the con
tract should be prohibited and any
välfärd, stimulerar deras initiativ
kraft och garanterar dem skydd;
b) för snabbt biläggande av tvis
ter till lägsta möjliga kostnad mellan
å ena sidan jordägare och å andra si
dan arrendatorer, natura-arrendato-
rer och liknande arbetstagargrup-
per inom jordbruket.
13. Organisationer som företräder
arrendatorers, natura-arrendatorers
och liknande arbetstagargruppers
inom jordbruket intressen samt or
ganisationer som företräder jord
ägarnas intressen eller, där sådana
organisationer inte finns, represen
tanter för berörda parter, bör knytas
till verkställandet av de procedurer
och metoder som avses i punkterna
10 och 12 samt till granskningen av
de kontrakt som avses i punkt 14,
mom. 1 a) samt punkt 15.
14. 1) Avtal som reglerar förhål
landet mellan å ena sidan jordägare
och å andra sidan arrendatorer, na-
tura-arrendatorer och liknande ar-
betstagargrupper inom jordbruket
bör
a) helst vara skriftliga eller över
ensstämma med ett standardavtal
som fastställts av vederbörande
myndighet;
b) ingås på föreskrivet sätt och,
för att säkerställa att arrendatorn,
natura-arrendatorn eller en arbets
tagare i en liknande grupp inom
jordbruket till fullo har förstått av
talsvillkoren, under förhållanden
som tillförsäkrar vederbörande
myndighet erforderlig tillsyn;
c) äga sådan giltighetstid och in
nehålla sådana bestämmelser om
automatisk förlängning att trygg be
sittning och goda brukningsmetoder
främjas.
2) Det bör vara förbjudet för
jordägaren att ställa krav på särskil
da avgifter eller gåvor eller annat bi
drag för att teckna eller förlänga av
tal och varje försök till sådant krav
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
attempt åt such requirement should be subject to an appropriate penalty determined by the competent au- thority.
15. (1) Every contract should con- tain all such particulars as may be necessary in conjunction with rele vant laws or regulations to define the rights and obligations of the par- ties.
(2) The particulars to be con- tained in the contract should in all cases include the following:
(a) the names of the contracting parties and any other particulars necessary for their Identification;
(b) the description of the holding together with an inventory;
(c) the rent to be paid for the holding or the remuneration due for the labour of the occupant and the form of payment in either case.
(3) The particulars to be con- tained in the contract should also include the following, to the extent that they are not sufficiently pro vided for in national laws or regula tions:
(a) the duration of the contract and the method of calculating this duration;
(b) provisions concerning the re- newal and the termination of the contract and, as appropriate, the assignment of the contract, and sub- contracts;
(c) determination of the types of repairs for which each of the parties concerned would be responsible;
(d) the respective rights and obli gations of the parties concerning the costs of production and the produce of the holding and its disposal;
(e) the right to compensation for improvements made by the occupant during the currency of the contract, as envisaged in Paragraph 17;
bör leda till påföljder, som fastställs av vederbörande myndighet.
25
15. 1) Varje avtal bör innehålla alla sådana uppgifter som tillsam mans med lagstiftning i ärendet kan vara erforderliga för att fast ställa parternas rättigheter och skyl digheter.
2) Följande uppgifter bör under alla omständigheter tas in i avta let:
a) de avtalsslutande parternas namn och alla ytterligare uppgifter som erfordras för deras identifie ring;
b) beskrivning av brukningsenhe- ten tillsammans med en inventarie förteckning;
c) det arrende som skall betalas för brukningsenheten eller den er sättning som skall utgå för bruka rens arbete samt i båda fallen for men för betalningen.
3) Avtalet bör därutöver inne
hålla följande uppgifter, i den mån dessa inte är tillfredsställande regle rade i den nationella lagstiftningen:
a) avtalets giltighetstid och sättet att beräkna denna tid;
b) bestämmelser om avtalets för längning och upphörande samt, där så är lämpligt, om överlåtelse av av talet och om underkontrakt;
c) de slag av underhåll som var och en av de berörda parterna är an svarig för;
d) vardera partens rättigheter och skyldigheter i fråga om produktions kostnaderna och om brukningsen- hetens avkastning samt avkastning ens användning;
e) rätten till ersättning för för bättringar utförda av brukaren un der avtalets giltighetstid, i sådana fall som avses i punkt 17;
26
Kungl. Maj:ts proposition nr lo år 1969
(f) the right to compensation för
disturbance in the case of termina-
tion of the contract by the landowner
before its expiry, as envisaged in
Paragraph 16, subparagraph 4;
(g) the respective rights and obli
gations of the parties concerning
damage to buildings and equipment;
(h) procedures for settlement of
disputes;
(i) provision concerning the case
of the death of the occupant;
(j) provision to protect the re
spective rights of the parties relating
to minerals, water and other re-
sources connected with the liolding.
(4) Where appropriate, contracts
should also contain the following
particulars:
(a) the methods of liusbandry to
be used to ensure the proper mainte-
nance of the holding and its re-
sources;
(b) the facilities to be provided
by the landowner, such as housing
and other amenities;
(c) the insurance to be carried
against agricultural and other risks,
and responsibility for the cost of
such insurance.
16. (1) The right of the land
owner to terminate the contract be
fore its expiry, after giving due no-
tice, should be limited to cases pre-
scribed by laws or regulations, such
as bad liusbandry on the part of the
occupant or resumption of the oc-
cupancy of the holding for justifiable
purposes determined hy the com-
petent autliority.
(2) Where a contract is so termi-
nated, tenants, share-croppers and
similar categories of agricultural
workers should be given sufficient
time to gather in tlieir crops or be
adequately compensated therefor, åt
their option.
(3) Tenants, share-croppers and
similar categories of agricultural
f) rätten till ersättning för in
trång, i sådana fall som avses i
punkt 16, mom. 4, i händelse jord
ägaren före avtalets utgång uppsä
ger detta;
g) vardera partens rättigheter och
skyldigheter i fråga om skador på
byggnader och utrustning;
h) sättet för biläggande av tvis
ter;
i) bestämmelser avsedda att till-
lämpas vid brukarens död;
j) bestämmelser för att skydda
vardera partens rättigheter i fråga
om mineraler, vatten och andra
tillgångar som hör samman med
brukningsenheten.
4) Där så är lämpligt bör avta
let även innehålla uppgifter om
a) de brukningsmetoder som skall
tillämpas för att garantera att bruk
ningsenheten och dess resurser ve
derbörligen underhålles;
b) de anläggningar som jordäga
ren skall tillhandahålla, såsom bo
städer och andra bekvämligheter;
c) den försäkring som skall ta
gas mot risker i samband med jor
dens brukande ävensom mot andra
risker och ansvaret för kostnaden
för sådan försäkring.
16. 1) Jordägarens rätt att efter
vederbörlig uppsägning häva avtalet
innan det utlöper bör begränsas till
de fall som regleras i lagar eller för
ordningar, t. ex. vanhävd från bru
karens sida eller ägarens återtagan
de av besittningen av brukningsen
heten för ändamål som vederböran
de myndighet bedömer såsom berät
tigat.
2) Har ett avtal hävts på sådant
sätt, bör arrendatorer, natura-arren-
datorer och liknande arbetstagar-
grupper inom jordbruket få tillräck
lig tid på sig för att efter eget val bär
ga sin skörd eller få tillfredsställan
de kompensation därför.
3) Arrendatorer, natura-arren-
datorer och liknande arbetstagar-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
workers should be given notice in writing, sufficiently in advance, in the case of sale by tlie landowner; wliere they have satisfactorily cul- tivated the holding which they oc- cupy for a prescribed number of years, they should have the right of pre-emption over that holding.
(4) Tenants, share-croppers and similar categories of agricultural workers should be enlitled to com- pensation för disturbance in the case of termination of the contract by the landowner before its expiry for rea sons other than failure to meet agreed commitments.
17. Tenants, share-croppers and similar categories of agricultural workers should have the right to make such improvements as may be necessary on the holding which they occupy, and should, if they obtain the prior approval of the landowner or of the competent autliority to make such improvements, or in cases where these are authorised by law, be entitled to compensation för the unexhausted added value of such improvements on giving iip the holding. 18. Where it is customary or nec essary for the tenants, share-crop pers and similar categories of agri cultural workers to live on the holding, landowners should be en- couraged to provide them with ade- quate housing conforming to stan dards compatible with human dignity with respect to such matters as pro- tection against natural elements, pro vision of drinking-water, sanitary in stallations and separate accommoda- tion for animals. The competent au- thority should take such measures as may be appropriate and practicable to assist the landowners in this re- sponsibility. 19. Where appropriate, and in so far as this is not inherent in the na- ture of the contractual arrangement, tenants, share-croppers and similar
grupper inom jordbruket bör i hän delse jordägaren säljer brukningsen- heten få skriftligt meddelande där om i god tid före försäljningen; om de på tillfredsställande sätt brukat den brukningsenhet de innehar un der ett föreskrivet antal år bör de ha förköpsrätt till den.
4) År rendatorer, natur a-arren-
datorer och liknande arbetstagar- grupper inom jordbruket bör vara berättigade till ersättning för in trång i händelse jordägaren före av talets utgång uppsäger detta av an nat skäl än underlåtenhet att upp fylla överenskomna åtaganden.
17. Arr enda tor er, natur a-arrenda- torer och liknande arbetstagargrup- per inom jordbruket bör ha rätt att göra eventuellt erforderliga förbätt ringar på den brukningsenhet de in nehar och bör, om de av jordägaren eller av vederbörande myndighet i förväg erhållit tillstånd till sådana förbättringar eller om dessa är med givna i lag, vid avflyttning från brukningsenheten vara berättigade till ersättning för det outnyttjade tilläggsvärdet av sådana förbättring ar. 18. Där det är brukligt eller nöd vändigt att arrendatorer, natura-ar- rendatorer och liknande arbetstagar- grupper inom jordbruket bor på brukningsenheten, bör jordägarna uppmuntras att förse dem med en tillfredsställande bostad, som upp fyller en människovärdig standard med avseende på t. ex. skydd mot naturelementen, tillgång till dricks vatten, sanitära anordningar och separata utrymmen för djur. Veder börande myndighet bör vidtaga så dana åtgärder som kan vara ända målsenliga och praktiskt genomför bara för att bistå jordägarna i deras åligganden i detta hänseende. 19. I den mån detta inte redan följer av avtalets natur bör arrenda torer, natura-arrendatorer och lik nande arbetstagargrupper inom
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
categories of agricultural workers
should be authorised to use some
land för producing food för them-
selves and their families.
20. Appropriate steps should be
taken within the framework of sys
tems of public registration properly
to record the rights of tenants, share-
croppers and similar categories of
agricultural workers, free of charge,
and to maintain relevant entries up
to date.
IV. Complementary Measures
21. Where appropriate, the com-
petent authorities, in collaboration
in so far as possible with the organi
sations concerned, should encourage,
and give instruction in, the organisa
tion by tenants, sliare-croppers and
similar categories of agricultural
workers of co-operative institutions,
such as production co-operatives, co-
operatives for the processing of agri
cultural produce, credit co-opera
tives, marketing co-operatives and
purchasing co-operatives, and the
strengthening of such institutions
where they already exist.
22. (1) Measures should be taken
in the light of available national re-
sources and conditions prevailing in
the country to make adequate low-
cost credit in cash and kind available
to tenants, share-croppers and sim
ilar categories of agricultural work
ers so as, in particular, to—
(a) contribute to raising levels
of production and consumption;
(b) promote access to land;
(c) increase the effectiveness of
agrarian reform and of land seltle-
ment projects.
(2) So far as practicable, the pro
vision of such credit should be as-
sociated with approved and super
jordbruket, när omständigheterna så
medger, tillåtas utnyttja ett stycke
jord för produktion av livsmedel för
sin och sin familjs räkning.
20. Inom ramen för offentliga re
gistreringssystem bör lämpliga åt
gärder vidtagas så att arrendatorers,
natura-arrendatorers och liknande
arbetstagargruppers inom jordbru
ket rättigheter blir vederbörligen
registrerade och anteckningar i sam
band därmed hålls aktuella.
IV. Kompletterande åtgärder
21. Där så är lämpligt bör veder
börande myndigheter, så långt möj
ligt i samarbete med berörda orga
nisationer, stimulera och på lämp
ligt sätt handleda arrendatorer, na-
tura-arrendatorer och liknande ar-
betstagargrupper inom jordbruket
vid bildandet av kooperativa före
tag, såsom producentkooperativa för
eningar, kooperativa föreningar för
framställning och förädling av jord
bruksprodukter, kooperativa kredit
föreningar, kooperativa föreningar
för marknadsföring och kooperativa
inköpsföreningar samt aktivt stödja
sådana redan existerande institutio
ner.
22. 1) Med beaktande av tillgäng
liga resurser och rådande förhållan
den inom landet bör åtgärder vid
tagas för att tillräckliga krediter
med låg ränta, kontant eller in natu
ra, ställs till förfogande för arren
datorer, natura-arrendatorer och lik
nande arbetstagargrupper inom
jordbruket, särskilt i syfte att
a) bidraga till att höja produk
tions- och konsumtionsnivån;
b) främja tillgången på jord;
c) öka effektiviteten i agrarrefor
mer och nyodlingsprojekt.
2) Så långt möjligt bör bevil
jandet av sådan kredit förenas med
godkända och övervakade projekt
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
vised farm development and manage ment schemes.
(3) Special consideration should be given in the light of national con- ditions to systems of—
(a) low-cost co-operative credit;
(b) supervised credit; (c) low-cost bank credit; (d) interest-free government loans. (4) Tenants, share-croppers and similar categories of agricultural workers should not be required to obtain the authorisation of land- owners to obtain credit to be used for improving their holding.
23. (1) The competent authorities and bodies should take appropriate measures to ensure that general education as well as programmes of agricultural education and vocational training in agriculture are effectively available to tenants, share-croppers and similar categories of agricultural workers and their dependants.
(2) Where such persons are cov- ered by agrarian reform or land settlement projects, special program mes of education and training should bo developed to enable them to ben- efit fully therefrom.
(3) Representatives of agricultural organisations concerned should be associated with the work of govern- mental bodies responsible for the ap- plication of the provisions of this Paragraph.
24. Particular attention should be paid by the competent authorities to integrated programmes for rural em- ployment promotion so as to—
(a) give tenants, share-croppers and similar categories of agricultural workers, as well as their families, every opportunity of making fuller use of their capacity for work;
(b) provide permanent non-agri-
för utveckling och drift av jordbruk.
3) Särskild uppmärksamhet bör
med beaktande av landets förhållan den ägnas åt system avseende
a) kooperativ kredit med låg rän ta;
b) övervakad kredit;
c) bankkredit med låg ränta;
d) räntefria statliga lån.
4) Arrendatorer, natura-arren-
datorer och liknande arbetstagar- grupper inom jordbruket bör inte vara tvungna att inhämta jordägar nas tillstånd för att skaffa kredit för förbättring av brukningsenheterna.
23. 1) Vederbörande myndigheter och organ bör vidtaga lämpliga åt gärder för att garantera, att den all männa undervisningen ävensom pro gram för undervisning och yrkesut bildning i jordbruk på ett effektivt sätt står till förfogande för arrenda torer, natura-arrendatorer och lik nande arbetstagargrupper inom jordbruket och för deras familjer.
2) Där sådana personer omfat
tas av agrarreformer eller nyodlings- projelct bör särskilda undervisnings- och utbildningsprogram utvecklas för att sätta dem i stånd att till fullo utnyttja sådana reformer eller pro jekt.
3) Representanter för berörda
jordbruksorganisationer bör knytas till det arbete som utförs av de för tillämpningen av bestämmelserna i denna punkt ansvariga statliga orga nen.
24. Vederbörande myndigheter bör ägna särskild uppmärksamhet åt in tegrerade program för främjande av sysselsättningen på landsbygden för att
a) ge arrendatorer, natura-arren datorer och liknande arbetstagar grupper inom jordbruket liksom de ras familjer möjlighet att bättre ut nyttja sin arbetskapacitet;
b) bereda dem som är ur stånd
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
cultural employment för those unable
to obtain employment in agriculture.
25. The competent authorities
should ensure that tenants, share-
croppers and similar categories of
agricultural workers—
(a) are covered in so far as prac-
ticable by appropriate and adequate
social security schemes; and
(b) benefit from programmes for
rural development concerned with
matters such as education, public
health, housing and social services,
including cultural and recreational
activities, and, in particular, from
the extension of community develop
ment programmes to them.
26. (1) Tenants, share-croppers
and similar categories of agricultural
workers should be protected as far
as possible and practicable against
risks of loss in income resulting from
natural calamities such as drought,
floods, hail, fire and animal and plant
diseases.
(2) Where appropriate and practi
cable, the competent authorities,
after taking into account the situa
tion in the country, should introduce
or encourage insurance schemes to
cover these workers against such
risks and play a prominent role in
financing them.
att erhålla sysselsättning i jordbru
ket stadigvarande sysselsättning
utanför nämnda näringsgren.
25. Vederbörande myndigheter bör
tillse att arrendatorer, natura-arren-
datorer och liknande arbetstagar-
grupper inom jordbruket
a) så långt möjligt omfattas av
tillfredsställande program för social
trygghet; och
b) drar nytta av program för
landsbygdens utveckling, omfattan
de bl. a. undervisning, hälsovård, bo
stadsförsörjning och socialvård däri
inbegripet kultur- och fritidsverk
samhet, och framförallt av att pro
gram för samhällsutveckling utvid
gas till att omfatta dem.
26. 1) Arrendatorer, natura-arren-
datorer och liknande arbetstagar-
grupper inom jordbruket bör så
långt möjligt skyddas mot riskerna
av inkomstbortfall till följd av na
turkatastrofer såsom torka, över
svämning, hagel, brand samt djur-
och växtsjukdomar.
2) Där så är möjligt bör veder
börande myndigheter med beaktan
de av förhållandena i landet införa
eller verka för speciella försäkrings
system avsedda att skydda dessa ar
betstagare mot sådana risker samt
i väsentlig mån bidraga till finansie
ringen av sådana system.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
31
Convention (No. 121) concerning Benefits in the Case of Employment
Injury
The General Conference of the In ternational Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva by the Governing Body of the Inter national Labour Office, and having met in its Forty-eighth Session on 17 June 1964, and
Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to benefits in the case of industrial ac- cidents and occupational diseases, which is the fifth item on the agenda of the session, and
Having determined that these pro posals shall take the form of an In ternational Convention,
adopts this eighth day of July of the year one thousand nine hundred and sixty-four the following Convention, which may be cited as the Employ ment Injury Benefits Convention, 1964:
Article 1
In this Convention— (a) the term “legislation” in- cludes any social security rules as well as laws and regulations;
(b) the term “prescribed” means determined by or in virtue of nation al legislation;
(c) the term “industrial undertaking” includes all undertakings in the following branches of economic activity: mining and quarrying; manufacturing; construction; elec- tricity, gas, water and sanitary ser-
B i lag a 2
(Översättning)
Konvention (nr 121) om förmåner vid
yrkesskada
Internationella arbetsorganisatio nens allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internatio nella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 17 juni 1964 till sitt fyrtioåttonde samman träde,
och beslutat antaga vissa förslag om förmåner vid yrkesskada, vilken fråga utgör den femte punkten på sammanträdets dagordning,
samt beslutat, att dessa förslag skall taga form av en internationell konvention,
antager denna den åttonde dagen i juli månad år nittonhundrasextio- fyra följande konvention, som kan benämnas konvention om förmåner vid yrkesskada, 1964.
Artikel 1
I denna konvention a) innefattar uttrycket »lagstift ning» lagar och förordningar även som i administrativ ordning medde lade föreskrifter om social trygg het;
b) avses med uttrycket »före skrivet» bestämt genom eller med stöd av nationell lagstiftning;
c) innefattar uttrycket »industri företag» varje företag som har an knytning till någon av följande eko nomiska verksamhetsgrenar: gruv drift, varuproduktion, byggnads- och anläggningsarbete, el-, gas-, vatten
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
vices; and transport, storage and
communication;
(rf) the term “dependent” refers
to a state of dependency which is
presumed to exist in prescribed ca-
ses;
(e) the term “dependent child”
covers—-
(i) a child under school-leaving
age or under 15 years of age, wliich-
ever is the higher, and
(ii) a child under a prescribed
age higher than that specified in sub-
clause (i) and who is an apprentice
or student or has a chronic illness or
infirmity disabling him for any gain-
ful activity, on conditions laid down
by national legislation: Provided that
this requirement shall be deemed to
be met where national legislation de-
fines the term so as to cover any
child under an age appreciably
higher than that specified in sub-
clause (i).
Article 2
1. A Member whose economic and
medical facilities are insufficiently
developed may avail itself by a dec-
laration accompanying its ratifica-
tion of the temporary exceptions
provided for in the following Ar
tides: Article 5, Article 9, paragraph
3, clause (b), Article 12, Article 15,
paragraph 2, and Article 18, para
graph 3. Any such declaration shall
state the reason for such exceptions.
2. Each Member which has made
a declaration under paragraph 1 of
this Article shall include in its report
upon the application of this Conven-
tion submitted under article 22 of
the Constitution of the International
Labour Organisation a statement in
respect of each exception of which it
avails itself—
(a) that its reason for doing so
subsists; or
och sanitär försörjning samt trans
porter, lagerföring och samfärdsel;
d)
anknyter uttrycket »beroen
de» till det försörjningsbehov som
förutsätts föreligga i föreskrivna
fall;
e)
betecknar uttrycket »beroen
de barn»
i)
ett barn under den ålder
vid vilken skolplikten upphör eller
ett barn under 15 år, beroende på
vilken av dessa åldrar som är den
högre;
ii)
på föreskrivna villkor ett
barn under viss högre ålder än den
i punkt i) angivna, som är lärling
eller fortsätter sina studier eller på
grund av bestående sjukdom eller
lyte inte kan utöva något förvärvs
arbete, såvida inte den nationella
lagstiftningen definierar uttrycket
»beroende barn» som omfattande
varje barn under en ålder som är
avsevärt högre än den i punkt i)
angivna.
Artikel 2
1.
Medlem, vars ekonomiska re
surser och sjukvårdsanordningar är
otillräckligt utvecklade, kan genom
en vid sin ratifikationshandling fo
gad förklaring begagna sig av de
temporära undantag, som finns an
givna i följande artiklar, nämligen
5, 9: 3 b), 12, 15:2) och 18:3). I
varje förklaring skall skälen till så
dana undantag anges.
2.
Medlem som avgivit förklaring
enligt mom. 1 av denna artikel skall
i sin redogörelse rörande tillämp
ningen av denna konvention enligt
artikel 22 av Internationella arbets
organisationens stadga beträffande
varje undantag, varav medlemmen
begagnar sig, ge till känna
a) att skälen härför alltjämt fö
religger; eller
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
it renounces lts right ro
avail itself of the exception in ques- tion as from a stated date.
Article 3
1. Any member which ratifies this Convention may, by a declaration accompanying its ratification, ex- clude from the application of the Convention— (a) seafarers, including seafishermen, , (b) public servants, where these categories are protected by special schemes which provide in the aggregate benefits åt least equiv- alent to those required by this Con vention.
2. Where a declaration under pa- ragraph 1 of this Article is in force, the Member may exclude the persons belonging to the category or catego ries excluded from the application of the Convention from the number of employees when calculating the per- centage of employees in compliance with paragraph 2, clause (d) of Ar ticle 4, and with Article 5.
3. Any Member which has made a declaration under paragraph 1 of this Article may subsequently notify the Director-General of the Interna tional Labour Office that it accepts the obligations of this Convention in respect of a category or categories excluded åt the time of its ratifica tion.
Artide 4
1. National legislation concerning employment injury benefits shall protect all employees, including ap- prentices, in the public and private sectors, including co-operatives, and. in respect of the death of the bread- winner, prescribed categories of be- neficiaries.
2. Any Member may make such exceptions as it deems necessary in 3 — Bibang till riksdagens protokoll
b) att medlemmen avstår från rätten att begagna sig av ifrågava rande undantag från och med viss dag.
Artikel 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
respect of—
(a) persons whose employment is
of a casual nature and who are em-
ployed otherwise than for the pur
pose of the employer’s trade or busi-
ness;
(b) out-workers;
(c) members of the employer’s
family living in his house, in respect
of their work for him;
(d) other categories of employees,
which shall not exceed in number
10 per cent of all employees other
than those excluded under clauses
(a) to (c).
Article 5
Where a declaration provided for
in Article 2 is in force, the applica-
tion of national legislation concern-
ing employment injury benefits may
be limited to prescribed categories of
employees, which shall total in num
ber not less than 75 per cent of all
employees in industrial undertak-
ings, and, in respect of the death of
the breadwinner, prescribed catego
ries of beneficiaries.
Artide 6
The contingencies covered shall
include the following where due to
an employment injury:
(a) a morbid condition;
(b) incapacity for work resulting
from such a condition and involving
suspension of earnings, as defined
by national legislation;
(c) total loss of earning capacity
or partial loss thereof in excess of a
prescribed degree, likely to be per
manent, or corresponding loss of fac-
ulty; and
(d) the loss of support suffered
as the result of the death of the
breadwinner by prescribed catego
ries of beneficiaries.
kallade beträffande
a)
personer, som sysselsättes
med tillfälligt arbete, vilket icke står
i samband med arbetsgivarens rörel
se;
b)
hemarbetande;
c)
medlemmar av arbetsgivarens
familj, vilka bor under hans tak, i
den mån de arbetar för hans räk
ning;
d)
andra arbetstagarkategorier
vilkas antal ej får överstiga tio pro
cent av alla andra arbetstagare än
de som uteslutits enligt styckena a)
—c) ovan.
Artikel 5
Är en i artikel 2 avsedd förkla
ring i kraft kan tillämpningen av
den nationella lagstiftningen om för
måner vid yrkesskada begränsas till
föreskrivna kategorier av arbetstaga
re, vilkas sammanlagda antal skall
uppgå till minst 75 procent av alla
ax-betstagare i industriföretag, samt,
vid familjeförsörjarens död, till före
skrivna kategorier av förmånstaga
re.
Artikel 6
Här avsedda riskfall skall omfat
ta följande fall, för såvitt de härrör
från yrkesskada
a)
sjukdomstillstånd;
b)
av sådant sjukdomstillstånd
orsakad arbetsoförmåga, som med
för inkomstbortfall av den innebörd
den nationella lagstiftningen anger;
c)
fullständig förlust av för
värvsförmågan eller partiell förlust
av förvärvsförmågan över en före
skriven grad, om det är sannolikt
att denna fullständiga eller partiel
la förlust blir bestående, eller mot
svarande förlust av den fysiska pres
tationsförmågan; samt
d)
föreskrivna förmånstagarka-
tegoriers förlust av försörjningen till
följd av familjeförsörjarens död.
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
Article 7
1. Each Member shall prescribe a
definition of “industrial accident”,
including the conditions under which
a commuting accident is considered
to be an industrial accident, and
shall specify the terms of sucli def
inition in its reports upon the ap-
plication of this Convention submit-
ted under article 22 of the Constitu-
tion of the International Labour Or
ganisation.
2. Where commuting accidents are
covered by social security schemes
other than employment injury
schemes, and these schemes provide
in respect of commuting accidents
benefits which, when taken together,
are åt least equivalent to those re-
quired under this Convention, it shall
not be necessary to make provision
for commuting accidents in the def
inition of “industrial accident”.
Artide 8
Each Member shall—-
(a) prescribe a list of diseases,
comprising åt least the diseases enu-
merated in Schedule I to this Con
vention, which shall be regarded as
occupational diseases under pre-
scribed conditions; or
(b) include in its legislation a
general definition of occupational
diseases broad enough to cover åt
least the diseases enumerated in
Schedule I to this Convention; or
(c) prescribe a list of diseases in
conformity with clause (a), comple-
mented by a general definition of oc
cupational diseases or by other pro
visions for establishing the occupa
tional origin of diseases not so listed
or manifesting themselves under
conditions different from those pre-
scribed.
Artikel 7
1.
Varje medlem skall föreskri
va en definition av begreppet
»olycksfall i arbete», varvid tillika
skall anges de omständigheter, un
der vilka olycksfall, som inträffar
under färd till eller från arbetet,
skall anses såsom olycksfall i arbe
te; medlemmen skall vidare i de rap
porter rörande tillämpningen av den
na konvention, som medlemmen har
att avge enligt artikel 22 av In
ternationella arbetsorganisationens
stadga, ange ordalagen i en dylik de
finition.
2.
När färdolycksfall omfattas av
andra system för social trygghet än
de som gäller yrkesskada, och dessa
system i vad avser sådana olycks
fall tillhandahåller förmåner, vilka
tillsammantagna är minst likvärdiga
med de i denna konvention stadga
de, behöver färdolycksfallen icke in
begripas under definitionen av be
greppet »olycksfall i arbete».
Artikel 8
Varje medlem skall
a)
antingen upprätta en sjuk-
domsförteclcning, som omfattar
minst de sjukdomar som uppräknas
i den vid denna konvention fogade
tabell I och som skall anses såsom
yrkessjukdomar under föreskrivna
förhållanden;
b)
eller i sin lagstiftning intaga
en allmän definition av begreppet
yrkessjukdomar, vilken skall vara
tillräckligt vid för att omfatta minst
de sjukdomar som uppräknas i nyss
nämnda tabell I;
c)
eller upprätta en förteckning
över yrkessjukdomar enligt a),
kompletterad med en allmän defini
tion av begreppet yrkessjukdom el
ler med bestämmelser, som gör det
möjligt att fastställa sambandet mel
lan yrket och andra sjukdomar än
sådana som förekommer i förteck
ningen eller som yppats under för-
36
hållanden som avviker från de före
skrivna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
Article 9
1. Each Member shall secure to
the persons protected, subject to pre-
scribed conditions, the provision of
the following benefits:
(a) medical care and allied bene
fits in respect of a morbid condition;
(b) cash benefits in respect of
the contingencies specified in Article
6, clauses (b), (c) and (d).
2. Eligibility for benefits may not
be made subject to the length of
employment, to the duration of in-
surance or to the payment of contri-
butions: Provided that a period of
exposure may be prescribed for oc-
cupational diseases.
3. The benefits shall be granted
throughout the contingency: Provid
ed that in respect of incapacity for
work the cash benefit need not be
paid for the first three days—
(a) where the legislation of a
Member provides for a waiting pe
riod åt the date on which this Con-
vention comes into force, on condi
tion that tlie Member includes in its
reports upon the application of this
Convention submitted under article
22 of the Constitution of the Interna
tional Labour Organisation a state-
ment that its reason for availing it-
self of this provision subsists; or
(b) where a declaration provided
för in Article 2 is in force.
Artide 10
1. Medical care and allied bene
fits in respect of a morbid condition
shall comprise—
(a) general practitioner and spe
cialist in-patient and out-patient
care, including domiciliary visiting;
(b) dental care;
A rtikel 9
1. Varje medlem skall under före
skrivna förhållanden tillförsäkra av
lagstiftningen skyddade personer
följande förmåner
a) sjukvård och därmed samman
hängande förmåner vid sjukdoms
tillstånd;
b) kontantförmåner vid riskfall
som avses i artikel 6 b), c) och d).
2. Rätt till förmåner får ej göras
beroende av viss tids anställning,
viss tids försäkring eller erläggande
av avgifter, dock att då det gäller
yrkessjukdom viss tid kan föreskri
vas, under vilken vederbörande skall
ha varit utsatt för sjukdom srisken.
3. Förmånerna skall utgå så länge
följderna av det inträffade riskfallet
består, dock att i fråga om arbets
oförmåga kontantförmåner icke be
höver utges för de tre första dagarna
a) om en medlems lagstiftning
vid tidpunkten för denna konven
tions ikraftträdande innehåller före
skrifter om karenstid och under för
utsättning att medlemmen i de rap
porter rörande tillämpningen av
denna konvention, som medlemmen
har att avge enligt artikel 22 av In
ternationella arbetsorganisationens
stadga, intygar att de skäl som med
lemmen haft för att begagna sig av
detta undantag alltjämt består; eller
b) om förklaring som avses i ar
tikel 2 är i kraft.
Artikel 10
1. Sjukvård och därmed samman
hängande förmåner skall vid sjuk
domstillstånd omfatta
a) såväl sluten som öppen vård
av allmänpraktiserande läkare och
av specialist, innefattande jämväl
hembesök;
b) tandvård;
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
(c) nursing care åt home or in hospital or other medical institu tions;
(d) maintenance in hospitals, con- valescent homes, sanatoria or other medical institutions;
(e) dental, pharmaceutical and other medical or surgical supplies, including prosthetic appliances kept in repair and renewed as necessary, and eyeglasses;
(/) the care furnished by mem- bers of such other professions as may åt any time be legally recog- nised as allied to the medical pro fession, under the supervision of a medical or dental practitioner; and
(g) the following treatment åt the place of worlc, wherever possible:
(z) emergency treatment of per
sons sustaining a serious accident;
(ii) follow-up treatment of
those whose injury is slight and does not entail discontinuance of work.
2. The benefits provided in ac- cordance with paragraph 1 of this Article shall be afforded, using all suitable means, with a view to main- taining, restoring or, where this is not possible, improving the health of the injured person and his ability to work and to attend to his personal needs.
Article 11
1. Any Member which provides medical care and allied benefits by means of a general health scheme or a medical care scheme for employed persons may specify in its legislation that such care shall be made avail- able to persons who have sustained employment injuries on the same terms as to other persons entitled thereto, on condition that the rules on the subject are so designed as to avoid hardship.
c) sjulcsköterskevård i hemmet eller på sjukhus eller annan sjuk vårdsinrättning ;
d) vård på sjukhus, konvalescent hem, sanatorium eller annan sjuk vårdsinrättning;
e) tandproteser o. d., läkemedel jämte övriga medicinska eller kirur giska hjälpmedel, däri inbegripna proteser samt erforderligt underhåll och förnyande av sådana, ävensom glasögon;
f) vård som under kontroll av lä kare eller tandläkare lämnas av and ra behöriga utövare av sjukvård;
g) behandling på arbetsplatsen av följande art i den mån så är möj ligt:
i) brådskande behandling av
personer, som drabbats av allvarligt olycksfall;
ii) efterbehandling av personer
med lättare skador, vilka ej medför avbrott i arbetet.
2. I enlighet med mom. 1 av den na artikel tillhandahållen sjukvård skall syfta till att med alla lämpliga medel vidmakthålla, återställa eller, om annat ej är möjligt, förbättra den skadades hälsa samt förmåga att arbeta och tillgodose sina personliga behov.
Artikel 11
1. Varje medlem som tillhanda håller sjukvård och därmed sam manhängande förmåner genom ett allmänt hälso- och sjukvårdssystem eller genom ett sjukvårdssystem, för anställda, kan i sin lagstiftning stad ga att sådan vård skall meddelas personer som drabbats av yrkesska da på samma villkor som gäller för andra därtill berättigade personer, under förutsättning att reglerna i ämnet är utformade på sådant sätt
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
2. Any Meraber which provides
medical care and allied benefits by
reimbursing expenses may in its leg-
islation make special rnles in re-
spect of cases in which the extent,
duration or cost of such care exceed
reasonable limits, on condition that
the rules on the subject are not in-
consistent with the purpose stated in
paragraph 2 of Article 10 and are so
designed as to avoid hardship.
Article 12
Where a declaration provided for
in Article 2 is in force, medical care
and allied benefits shall include åt
least—
(a) general practitioner care, in-
cluding domiciliary visiting;
(b) specialist care åt hospitals för
in-patients and out-patients, and
such specialist care as may be avail-
able outside hospitals;
(c) the essential pharmaceutical
supplies on prescription by a medi
cal or other qualified practitioner;
(d) hospitalisation, where neces-
sary; and
(e) wherever possible, emergency
treatment åt the place of work of
persons sustaining an industrial ac-
cident.
Article 13
The cash benefit in respect of tem-
porary or initial incapacity for work
shall be a periodical payment cal-
culated in such a manner as to com-
ply either with the requirements of
Article 19 or with the requirements
of Article 20.
Article 14
1. Cash benefits in respect of loss
att vederbörande inte blir försatt i
en nödsituation
2. Varje medlem, som tillhanda
håller sjukvård och därmed sam
manhängande förmåner genom att
ersätta de utgifter som vederbörande
ådragit sig, kan i sin lagstiftning in
föra särskilda bestämmelser för så
dana fall, då omfattningen eller var
aktigheten av eller kostnaderna för
sådan vård överstiger rimliga grän
ser, under förutsättning att reglerna
i ämnet ej är oförenliga med det i ar
tikel 10: 2 angivna målet samt vida
re är utformade på sådant sätt att
vederbörande inte blir försatt i en
nödsituation.
Artikel 12
När en jämlikt artikel 2 avgiven
förklaring är i kraft, skall sjuk
vård och därmed sammanhängande
förmåner omfatta åtminstone
a) vård av allmänpraktiserande
läkare, innefattande jämväl hembe
sök;
b) specialistvård på sjukhus för
där intagna och för patienter i öp
pen vård samt sådan specialistvård
som kan finnas tillgänglig utanför
sjukhus;
c) väsentliga läkemedel, som or
dineras av läkare eller annan legiti
merad utövare av sjukvård;
d) vård på sjukhus om så erford
ras; samt
e) i den mån så är möjligt bråd
skande behandling på arbetsplatsen
av personer som drabbats av olycks
fall i arbete.
Artikel 13
Kontantförmåner vid tillfällig ar
betsoförmåga eller vid arbetsoför
måga som befinner sig i ett inledan
de skede skall bestå av en periodisk
utbetalning beräknad på sådant sätt
att den uppfyller kraven i artikel 19
eller artikel 20.
Artikel 14
1. Vid förlust av förvärvsförmå-
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
of earning capacity likely to be per manent or corresponding loss of fac- ulty shall be payable in all cases in which such loss, in excess of a pre- scribed degree, remains åt the expi- ration of the period during which benefits are payable in accordance with Article 13.
2. In case of total loss of earning capacity likely to be permanent or corresponding loss of faculty, the benefit shall be a periodical payment calculated in such a manner as to comply either with the requirements of Article 19 or with the require ments of Article 20.
3. In case of substantial partial loss of earning capacity likely to be permanent which is in excess of a prescribed degree, or corresponding loss of faculty, the benefit shall be a periodical payment representing a suitable proportion of that provided for in paragraph 2 of this Article.
4. In case of partial loss of earn ing capacity likely to be permanent which is not substantial but which is in excess of the prescribed degree referred to in paragraph 1 of this Article, or corresponding loss of fac ulty, the cash benefit may take the form of a lump sum payment.
5. The degrees of loss of earning capacity or corresponding loss of faculty referred to in paragraphs 1 and 3 of this Article shall be pre scribed in such manner as to avoid hardship.
Article 15
1. In exceptional circumstances, and with the agreement of the in- jured person, all or part of the peri-
gan, som sannolikt kommer att bli bestående, eller vid motsvarande för lust av den fysiska prestationsför mågan, skall kontantförmåner utges i alla sådana fall då förlusten över stiger en viss föreskriven grad samt består vid utgången av den period under vilken förmånerna skall utges i enlighet med artikel 13.
2. Vid fullständig förlust av för värvsförmågan, som sannolikt kom mer att bli bestående, eller vid mot svarande förlust av den fysiska pres tationsförmågan, skall förmånen ut göras av periodiska utbetalningar beräknade i enlighet med bestäm melserna i artikel 19 eller artikel
20
.
3. Vid avsevärd partiell förlust av förvärvsförmågan, som sannolikt kommer att bli bestående och som överstiger viss föreskriven grad, eller vid motsvarande förlust av den fysiska prestationsförmågan, skall förmånen utgöras av periodiska ut betalningar, vilka motsvarar en skä lig andel av den i mom. 2 ovan an givna förmånen.
4. Vid partiell förlust av förvärvs förmågan, som sannolikt kommer att bli bestående och som, ehuru icke avsevärd, likväl överstiger den i mom. 1 ovan angivna graden, eller vid motsvarande förlust av den fysiska prestationsförmågan, kan kontantförmånen utgå i form av ett engångsbelopp.
5. Den grad av förlust av för värvsförmågan eller av motsvarande förlust av den fysiska prestations förmågan, till vilken hänvisas i mom. 1 och 3 av denna artikel, skall an ges på sådant sätt att vederbörande inte blir försatt i en nödsituation.
Artikel 15
1. I undantagsfall kan med den skadades samtycke de i artikel 14 mom. 2 och 3 avsedda periodiska
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
odical payment provided for in para-
graphs 2 and 3 of Artide 14 may be
converted into a lump sum corre-
sponding to the actuarial equivalent
thereof when the competent authori-
ty lias reason to believe that such
lump sum will be utilised in a man-
ner which is particularly advanta-
geous for the injured person.
2. Where a declaration provided
for in Article 2 is in force and the
Member concerned considers that it
lacks the necessary administrative
facilities for periodical payments, the
periodical payment provided for in
paragraphs 2 and 3 of Article 14
may be converted into a lump sum
corresponding to the actuarial equiv
alent thereof, as computed on the
basis of available data.
Article 16
Increments in periodical payments
or other supplementary or special
benefits, as prescribed, shall be pro
vided for disabled persons requiring
the constant help or attendance of
another person.
Article 17
The conditions in which periodical
payments due in respect of loss of
earning capacity or corresponding
loss of faculty shall be reassessed,
suspended or cancelled by reference
to a change in the degree of loss shall
be prescribed.
Article 18
1. The cash benefit in respect of
death of the breadwinner shall be a
periodical payment to a widow as
prescribed, a disabled and dependent
widower, dependent children of the
deceased and other persons as may
be prescribed; this payment shall be
calculated in such a manner as to
utbetalningarna helt eller delvis ut
bytas mot ett engångsbelopp som
motsvarar det försäkringsmatema-
tiska värdet av nämnda utbetalning
ar, när vederbörande myndighet har
anledning antaga, att engångsbelop
pet kommer att användas på ett
för den skadade särskilt fördelaktigt
sätt.
2. Om förklaring som avses i ar
tikel 2 är i kraft och vederbörande
medlemsstat anser sig sakna erfor
derliga administrativa resurser för
att garantera regelbundna periodis
ka utbetalningar, kan de periodiska
utbetalningar som avses i artikel 14
mom. 2 och 3 utbytas mot ett en
gångsbelopp, som motsvarar det
försäkringsmatematiska värdet av
nämnda utbetalningar, beräknat på
grundval av tillgängliga uppgifter.
Artikel 16
Höjningar av de periodiska utbe
talningarna eller andra komplette
rande eller speciella förmåner, var
om föreskrifter kan finnas, skall ut
gå till handikappade, som är i behov
av stadigvarande hjälp eller tillsyn
av annan person.
Artikel 17
Den nationella lagstiftningen skall
bestämma under vilka omständig
heter de periodiska utbetalningarna
med avseende på förlust av förvärvs
förmågan eller motsvarande förlust
av den fysiska prestationsförmågan
skall omprövas, innehållas eller
upphävas med hänsyn till eventuel
la förändringar i graden av sådan
förlust.
Artikel 18
1. Vid familjeförsörjarens död skall
kontantförmånen utgöras av perio
diska utbetalningar till änka i enlig
het med vad som föreskrives i den
nationella lagstiftningen, till handi
kappad änkling, som varit beroende
av den avlidna för sin försörjning,
till den avlidnes beroende barn samt
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
comply either with the requirements
of Article 19 or with the require
ments of Article 20: Provided that
it shall not be necessary to make
provision for a benefit to a disabled
and dependent widower where the
cash benefits to other survivors are
appreciably in excess of those re-
quired by this Convention and where
social security schemes other than
employment injury schemes provide
to such widower benefits which are
appreciably in excess of those in re-
spect of invalidity required under
the Social Security (Minimum Stan
dards) Convention, 1952.
2. In addition, a funeral benefit
shall be provided åt a prescribed rate
which shall not be less than the nor
mal cost of a funeral: Provided that
where cash benefits to survivors are
appreciably in excess of those re
quired by this Convention the right
to funeral benefit may be made sub-
ject to prescribed conditions.
3. Where a declaration provided
for in article 2 is in force and the
Member concerned considers that it
lacks the necessary administrative
facilities for periodical payments, the
periodical payment provided for in
paragraph 1 of this Article may be
converted into a lump sum corre-
sponding to the actuarial equivalent
thereof, as computed on the basis of
available data.
Article 19
1. In the case of a periodical pay
ment to which this Article applies,
the rate of the benefit, increased by
the amount of any family allowances
payable during the contingency, shall
be such as to attain, in respect of
the contingency in question, för the
standard beneficiary indicated in
Schedule II to this Convention, åt
till andra personer som kan finnas
angivna i nämnda nationella lag
stiftning; dessa utbetalningar skall
beräknas i enlighet med bestämmel
serna i artikel 19 eller artikel 20.
Förmån till handikappad och bero
ende änkling behöver dock icke ut
givas, om kontantförmånerna till
andra efterlevande är avsevärt hög
re än de som kräves enligt denna
konvention och om enligt andra sys
tem för social trygghet än yrkesska-
desystem till sådan änkling utgår
förmåner, vilka är avsevärt högre än
de som kräves i fråga om förmåner
vid invaliditet enligt konventionen
angående social trygghet (minimi
standard), 1952.
2. Dessutom skall begravnings
hjälp utges med ett föreskrivet be
lopp som icke får understiga de nor
mala kostnaderna för en begrav
ning; rätten till denna förmån kan
emellertid göras beroende av före
skrivna villkor, då kontantförmå
nerna till efterlevande avsevärt över
stiger de som anges i denna konven
tion.
3. Om förklaring som avses i ar
tikel 2 är i kraft och vederbörande
medlemsstat anser sig sakna erfor
derliga administrativa resurser för
att garantera regelbundna periodis
ka utbetalningar, kan de periodiska
utbetalningar som avses i mom. 1 av
denna artikel utbytas mot ett en
gångsbelopp, som motsvarar det för-
säkringsmatematiska värdet av
nämnda utbetalningar, beräknat på
grundval av tillgängliga uppgifter.
Artikel 19
1. Vid periodisk utbetalning, varå
denna artikel äger tillämpning, skall
förmånens belopp, ökat med belop
pet av familjebidrag, som kan utgå
under den tid riskfallet omfattar, va
ra sådant, att det för i bifogade ta
bell II angiven standardförmånsta-
gare vid riskfallet i fråga utgör minst
i tabellen angiven procent av sum-
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
least the percenLage indicated there- in of the total of the previous earn- ings of the beneficiary or his bread- winner and of the amount of any family allowances payable to a per son protected with the same family responsibilities as the standard ben-
Ticiary.
2. The previous earnings of the beneficiary or his breadwinner shall be calculated according to prescribed rules, and, wliere the persons pro tected or their breadwinners are ar- ranged in classes according to their earnings, their previous earnings may be calculated from the basic earnings of the classes to which they belonged.
3. A maximum limit may be pre scribed for the rate of the benefit or for the earnings taken into account for the calculation of the benefit, provided that the maximum limit is fixed in such a way that the provi sions of paragraph 1 of this Article are complied with where the pre vious earnings of the beneficiary or his breadwinner are equal to or low- er than the wage of a skilled manual male employee.
4. The previous earnings of the beneficiary or his breadwinner, the wage of the skilled manual male em ployee, the benefit and any family allowances shall be calculated on the same time basis.
5. For the other beneficiaries the benefit shall bear a reasonable rela tion to the benefit for the standard beneficiary.
6. För the purpose of this Article, a skilled manual male employee shall be— (a) a fitter or turner in the man- ufacture of machinery other than electrical machinery; or (b) a person deemed typical of skilled labour selected in accordance with the provisions of the following paragraph; or (c) a person whose earnings are
man av förmånstagarens eller hans familjeförsörjares tidigare inkoms ter och beloppet av familjebidrag som kan utgå till en skyddad person med samma försörjningsplikt som standardförmånstagaren.
2. Förmånstagarens eller hans försörj ares tidigare inkomster skall beräknas enligt föreskrivna regler; när de skyddade personerna eller de ras försörjare är uppdelade i in komstklasser, får deras tidigare in komster beräknas efter de nedre gränserna inom de inkomstinterval ler vilka de tillhörde.
3. För förmånsbeloppet liksom för de inkomster vilka ligger till grund för beräkningen av förmånen får fastställas ett högsta belopp, un der förutsättning att detta bestäm mes på sådant sätt, att föreskrifter na i mom. 1 av denna artikel uppfyl- les, när förmånstagarens eller hans försörj ares tidigare inkomster icke överstiger en yrkesutbildad manlig kroppsarbetares lön.
4. Förmånstagarens eller hans försörj ares tidigare inkomster, en yrkesutbildad manlig kroppsarbeta res lön, förmånen och familjebidra gen skall samtliga beräknas i förhål lande till samma tidsenhet.
5. Vad beträffar övriga förmåns tagare skall förmånen stå i skäligt förhållande till standardförmånsta- garens förmån.
6. I denna artikel avses med yr- kesutbildad manlig kroppsarbetare
a) hopsättare eller svarvare inom industri för tillverkning av andra maskiner än elektriska sådana; eller
b) person, som kan anses typisk för yrkesutbildad arbetskraft, utvald i enlighet med föreskrifterna i mom. 7; eller
c) person, vars inkomst är lika
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
such as to be equal to or greater than the earnings of 75 per cent of all the persons protected, such earn ings to be determined on the basis of annual or shorter periods as may be prescribed; or
(d) a person whose earnings are equal to 125 per cent of the average earnings of all the persons protected.
7. The person deemed typical of skilled labour for the purpose of clause (b) of the preceding para- graph shall be a person employed in the major group of economic activi- ties with the largest number of eco- nomically active male persons pro tected in the contingency in ques- tion, or of the breadwinners of the persons protected, as the case may be, in the division comprising the largest number of such persons or breadwinners; for this purpose, the international standard industrial classification of all economic activi- ties, adopted by the Economic and Social Council of the United Nations åt its Seventh Session on 27 August 1948, as amended and reproduced in the Annex to this Convention, or such classification as åt any time further amended, shall be used.
8. Where the rate of benefit va- ries by region, the skilled manual male employee may be determined for each region in accordance with paragraphs 6 and 7 of this Article.
9. The wage of the skilled manual male employee shall be determined on the basis of the rates of wages för normal hours of work fixed by col- lective agreements, by or in pursu- ance of national laws or regulations, where applicable, or by custom in- cluding cost-of-living allowances, if any; where such rates differ by re gion but paragraph 8 of this Article is not applied, the median rate shall be taken.
10. No peiäodical payment shall
med eller överstiger den inkomst som uppnås av 75 procent av alla skyddade personer, varvid inkoms terna skall beräknas för ett år eller kortare tid, i enlighet med vad där om kan vara föreskrivet; eller ock
d) person, vars inkomster är lika med 125 procent av genomsnittsin komsterna för samtliga skyddade.
7. Såsom typisk för yrkesutbildad arbetskraft enligt mom. 6 b) skall anses person, som tillhör den under grupp, vilken med hänsyn till anta let av ifrågavarande riskskydd om fattade manliga förvärvsarbetande eller med hänsyn till antalet försör- jare för skyddade personer, utgör den största gruppen inom den hu vudgrupp, som i sig innesluter det största antalet dylika förvärvsarbe tande eller försörj are; vid bedöman det härav skall begagnas den av För enta Nationernas ekonomiska och sociala råd vid dess sjunde samman träde den 27 augusti 1948 antagna, i reviderat skick såsom bilaga till denna konvention fogade interna tionella standardindelningen av all ekonomisk verksamhet efter verk samhetens art med de ändringar, som senare kan komma att vidtagas i nämnda indelning.
8. Om förmånens storlek växlar inom olika områden, får den yrkes- utbildade manlige kroppsarbetaren för varje område utväljas i enlighet med mom. 6 och 7 av denna artikel.
9. Yrkesutbildad manlig kropps arbetares lön skall bestämmas på grundval av den för normal arbetstid gällande lönen — såsom denna fast ställts genom kollektivavtal, eller, i förekommande fall, genom eller i kraft av nationell lagstiftning eller genom sedvana — inklusive dyrtids- tillägg, om sådana utgår; i de fall då den sålunda bestämda lönen varierar mellan olika områden, men mom. 8 av denna artikel ej tillämpas, skall medianlönen användas. 10. Periodisk utbetalning får icke
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
be less than a prescribed minimum
amount.
Article 20
1. In the case of a periodical pay-
ment to which this Article applies,
the rate of the benefit, increased by
the amount of any family allowances
payable during the contingency,
shall be such as to attain, in respect
of the contingency in question, for
the standard beneficiary indicated in
Schedule II to this Convention, åt
least the percentage indicated there-
in of the total of the wage of an or-
dinary adult male labourer and of
the amount of any family allowances
payable to a person protected with
the same family responsibilities as
the standard beneficiary.
2. The wage of the ordinary adult
male labourer, the benefit and any
family allowances shall be calculated
on the same time basis.
3. For the other bencficiaries, the
benefit shall bear a reasonable rela
tion to the benefit for the standard
beneficiary.
4. For the purpose of this Article,
the ordinary adult male labourer
shall be—
(a) a person deemed typical of
unskilled labour in the manufactnre
of machinery other than electrical
machinery; or
(b) a person deemed typical of
unskilled labour selected in accord-
ance with the provisions of the fol-
lowing paragraph.
5. The person deemed typical of
unskilled labour for the purpose of
clause (b) of the preceding para
graph shall be a person employed in
the major group of economic activi-
ties with the largest number of eco-
nomically active male persons pro
tected in the contingency in ques
tion, or of the breadwinners of the
persons protected, as the case may
be, in the division comprising the
utgå med lägre belopp än det före
skrivna minimibeloppet.
Artikel 20
1. Vid periodisk utbetalning varå
denna artikel äger tillämpning, skall
förmånens belopp, ökat med beloppet
av familjebidrag, som kan utgå under
den tid riskfallet omfattar vara så
dant, att det för i bifogade tabell II
angiven standardförmånstagare vid
riskfallet i fråga utgör minst i tabel
len angiven procent av summan av
en vanlig vuxen manlig arbetares
lön och beloppet av familjebidrag
som kan utgå till en skyddad person
med samma försörjningsplikt som
standardförmånstagaren.
2. En vanlig vuxen manlig arbe
tares lön, förmånen och familjebi
dragen skall samtliga beräknas i för
hållande till samma tidsenhet.
3. Vad beträffar övriga förmåns
tagare skall förmånen stå i skäligt
förhållande till standardförmånsta-
garens förmån.
4. I denna artikel avses med van
lig vuxen manlig arbetare
a) person, som kan anses typisk
för icke yrkesutbildad arbetskraft
inom industri för tillverkning av
andra maskiner än elektriska såda
na; eller
b) person, som kan anses typisk
för icke yrkesutbildad arbetskraft
utvald i enlighet med föreskrifterna
i mom. 5.
5. Såsom typisk för icke yrkes
utbildad arbetskraft enligt mom. 4 b)
skall anses person, som tillhör den
undergrupp, vilken med hänsyn till
antalet av ifrågavarande riskskydd
omfattade manliga förvärvsarbetan
de eller med hänsyn till antalet för
sörj are för skyddade personer, ut
gör den största gruppen inom den
huvudgrupp, som i sig innesluter det
största antalet dylika förvärvsarbe-
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
largest number of such persons or
breadwinners; for this purpose the
internafional standard industrial
classification of all economic activi-
ties, adopted by the Economic and
Social Council of the United Nations
åt its Seventh Session on 27 August
1948, as amended and reproduced in
the Annex to this Convention, or
such classification as åt any time'
further amended, sliall be used.
6. Where the rate of benefit va-
ries by region, the ordinary adult
male labourer may be determined
for each region in accordance with
paragraphs 4 and 5 of this Article.
7. The wage of the ordinary adult
male labourer shall be determined
on the basis of the rates of wages
for normal hours of work fixed by
collective agreements, by or in pur-
suance of national laws or regula-
tions, where applicable, or by cus-
tom, including cost-of-living allow-
ances if any, where such rates dif-
fer by region but paragraph 6 of this
Article is not applied, the median
rate shall be taken.
8. No periodical payment shall be
less than a prescribed minimum
amount.
Article 21
1. The rates of cash benefits cur-
rently payable pursuant to para
graphs 2 and 3 of Article 14 and par
agraph 1 of Article 18 shall be re-
viewed following substantial changes
in the general level of earnings where
these result from substantial chang
es in the cost of living.
2. Each Member shall include the
findings of such reviews in its re
ports upon the application of this
Convention submitted under article
22 of the Constitution of the Inter
national Labour Organisation, and
shall specify any action taken.
tande eller försörj are; vid bedöman
det härav skall begagnas den av För
enta Nationernas ekonomiska och so
ciala råd vid dess sjunde sammanträ
de den 27 augusti 1948 antagna i
reviderat skick såsom bilaga till den
na konvention fogade internationel
la standardindelningen av all eko
nomisk verksamhet efter verksam
hetens art med de ändringar, som
senare kan komma att vidtagas i
nämnda indelning.
6. Om förmånens storlek växlar
inom olika områden, får den vanliga
vuxna manliga arbetaren för varje
område utväljas i enlighet med mom.
4 och 5 av denna artikel.
7. Den vanliga vuxna manliga ar
betarens lön skall bestämmas på
grundval av den för normal arbets
tid gällande lönen — såsom denna
fastställts genom kollektivavtal el
ler, i förekommande fall, genom el
ler i kraft av nationell lagstiftning
eller genom sedvana — inklusive
dyrtidstillägg, om sådana utgår; i de
fall då den sålunda bestämda lönen
varierar mellan olika områden, men
mom. 6 av denna artikel icke tilläm
pas, skall medianlönen användas.
8. Periodisk utbetalning får icke
utgå med lägre belopp än det före
skrivna minimibeloppet.
Artikel 21
1. Storleken av löpande kontant
förmåner, som utbetalas enligt ar
tikel 14 mom. 2 och 3 samt artikel
18 mom. 1, skall göras till föremål
för översyn i anslutning till väsent
liga ändringar i den allmänna löne
nivån, då sådana föranledes av vä
sentliga ändringar i levnadskostna
derna.
2. Varje medlem skall i sina rap
porter angående tillämpningen av
denna konvention, vilka medlemmen
har att avge enligt artikel 22 av
Internationella arbetsorganisationens
stadga, lämna upplysning om resul
tatet av en sådan översyn samt till-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
Article 22
1. A benefit to which a person
protected would otherwise be en-
titled in compliance with this Con-
vention may be suspended to such
extent as may be prescribed—
(a) as long as the person con-
cerned is absent from the territory
of the Member;
(b) as long as the person con-
cerned is maintained åt public ex-
pense or åt the expense of a social
security institution or service;
(c) where the person concerned
has made a fraudulent claim;
(d) where the employment injury
has been caused by a criminal of-
fence committed by the person con
cerned;
(e) where the employment injury
has been caused by voluntary in-
toxication or by the serious and wil-
ful misconduct of the person con
cerned;
(f) where the person concerned,
without good cause, neglects to make
use of the medical care and allied
benefits or the rehabilitation ser
vices placed åt his disposal, or fails
to comply with rules prescribed for
verifying the occurrence or continu-
ance of the contingency or for the
conduct of beneficiaries; and
(g) as long as the surviving
spouse is living with another person
as spouse.
2. In the cases and within the
limits prescribed, part of the cash
benefit otherwise due shall be paid
to the dependants of the person con
cerned.
Artide 23
1. Every claimant shall have a
right of appeal in the case of refusal
of the benefit or complaint as to its
lika ange de åtgärder denna föran
lett.
Artikel 22
1. Förmån, vartill skyddad per
son eljest skulle vara berättigad i en
lighet med denna konvention, får
innehållas i den utsträckning som
kan vara föreskriven,
a) så länge vederbörande befinner
sig utanför medlemsstatens territo
rium ;
b) så länge vederbörande försör-
jes av allmänna medel eller på social
trygghetsinstitutions bekostnad;
c) om vederbörande sökt utfå för
mån under falska förutsättningar;
d) om yrkesskadan framkallats
av ett av vederbörande begånget
brott;
e) om yrkesskadan förorsakats av
frivilligt intagande av förgiftnings-
ämnen eller framkallats av en av ve
derbörande avsiktligen begången all
varlig förseelse;
f) om vederbörande utan giltigt
skäl underlåter att utnyttja till hans
förfogande stående sjukvårds- och
därmed sammanhängande anord
ningar eller arbetsvårdsanordningar
eller icke iakttager för styrkande av
riskfallets inträffande eller fortvaro
eller för förmånstagarnas uppföran
de föreskrivna regler;
g) så länge efterlevande make
sammanlever med annan person un
der äktenskapsliknande förhållan
den.
2. I föreskrivna fall och inom fö
reskrivna gränser skall en del av
kontantförmånerna, som normalt
skulle ha erlagts annorledes, utbe
talas till dem som för sin försörj
ning är beroende av vederbörande.
Artikel 23
1. Envar som gör anspråk på för
mån skall ha rätt att anföra besvär
över avslag på framställning därom
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
quality or quantity.
2. Where in the application of
this Convention a government de-
partment responsible to a legislature
is entrusted with the administration
of inedical care, the right of appeal
provided for in paragraph 1 of this
Article may be replaced by a right
to have a complaint concerning the
refusal of medical care or the qual
ity of the care received investigated
by the appropriate authority.
3. Where a claim is settled by a
special tribunal established to deal
with employment injury benefit
questions or with social security
questions in general and on which
the persons protected are represent-
ed, no right of appeal shall be re-
quired.
Article 24
1. Where the administration is
not entrusted to an institution regu-
lated by the public authorities or to
a government department respon
sible to a legislature, representatives
of the persons protected shall par-
ticipate in the management, or be
associated therewith in a consulta-
tive capacity, under prescribed con-
ditions; national legislation may
likewise decide as to the participa-
tion of representatives of employers
and of the public authorities.
2. The Member shall accept gen
eral responsibility for the proper ad
ministration of the institutions of
services concerned in the application
of this Convention.
Article 25
Each Member shall accept general
responsibility for the due provision
of the benefits provided in compli-
ance with this Convention and shall
take all measures required for this
purpose.
samt klagan rörande dess beskaffen
het eller storlek.
2. När vid tillämpningen av före
varande konvention ett inför den
lagstiftande församlingen ansvarigt
regeringsorgan sköter administratio
nen av sjukvården kan i mom. 1 av
sedd besvärsrätt ersättas med en rätt
att få klagan över vägrad sjuk
vård eller beskaffenheten av medde
lad vård prövad av vederbörande
myndighet.
3. När ansökan om förmån avgö-
res av en för behandling av frågor
om förmåner vid yrkesskada eller
av socialförsäkringsfrågor i allmän
het särskilt inrättad domstol, i vil
ken de skyddade personerna är re
presenterade, är besvärsrätt icke er
forderlig.
Artikel 24
1. När administrationen icke skö
tes av institution under kontroll av
offentlig myndighet eller av ett inför
den lagstiftande församlingen ansva
rigt regeringsorgan, skall represen
tanter för de skyddade personerna
medverka vid administrationen eller
knytas till denna i egenskap av råd
givare under föreskrivna villkor; den
nationella lagstiftningen kan även
innehålla bestämmelser om repre
sentation för arbetsgivare och för of
fentliga myndigheter.
2. Medlemmen skall ikläda sig det
allmänna ansvaret för behörig ad
ministration av de institutioner och
inrättningar, som har hand om till-
lämpningen av denna konvention.
Artikel 25
Varje medlem skall ikläda sig det
allmänna ansvaret för vederbörligt
tillhandahållande av de förmåner
som skall utgå enligt denna konven
tion och vidtaga alla nödiga åtgärder
i sådant syfte.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
Article 26
1. Each Member shall, under pre-
scribed conditions—
(a) take measures to prevent in
dustrial accidents and occupational
diseases;
(b) provide rehabilitation servic
es which are designed to prepare a
disabled person wherever possible
for the resumption of his previous
activity, or, if this is not possible,
the most suitable alternative gainful
activity, having regard to his apti-
tudes and capacity; and
(c) take measures to further the
placement of disabled persons in
suitable employment.
2. Each Member shall as far as
possible furnish in its reports upon
the application of this Convention
submitted under article 22 of the
Constitution of the International La-
bour Organisation information con-
cerning the frequency and severity
of industrial accidents.
Artide 27
Each Member shall within its ter-
ritory assure to non-nationals equal-
ity of treatment with its own nation
als as regards employment injury
benefits.
Artide 28
1. This Convention revises the
Workmen’s Compensation (Agricul-
ture) Convention, 1921, the Work-j
men’s Compensation (Accidents)
Convention, 1925, the Workmen’s
Compensation (Occupational Diseas
es) Convention, 1925, and the Work-
men’s Compensation (Occupational
Diseases) Convention (Revised),
1934.
2. Ratification of this Convention
by a Member which is a party to the
Workmen’s Compensation (Occupa
tional Diseases) Convention (Re
vised), 1934, shall, in accordance
with Article 8 thereof, ipso jure in-
Artikel 26
1. Varje medlem skall under fö
reskrivna villkor
a) vidtaga åtgärder för att före
bygga olycksfall i arbete och yrkes
sjukdomar;
b) tillhandahålla arbetsvårdsan-
ordningar, vilka är ägnade att så
långt möjligt förbereda en yrkesska
dad person för ett återupptagande av
hans tidigare verksamhet eller, om
detta ej låter sig göra, av annat för
värvsarbete, som passar bäst med
hänsyn till hans läggning och fär
digheter;
c) vidtaga åtgärder för att främja
placering av yrkesskadade i lämpligt
arbete.
2. Varje medlem skall så långt
möjligt i sina rapporter angående
tillämpningen av denna konvention,
vilka medlemmen har att avge enligt
artikel 22 av Internationella arbets
organisationens stadga, lämna upp
lysningar om frekvensen och svårig
hetsgraden av olycksfall i arbete.
Artikel 27
Varje medlem skall inom sitt om
råde tillförsäkra utlänningar likstäl
lighet med landets egna medborgare
i fråga om förmåner vid yrkesskada.
Artikel 28
1. Genom denna konvention revi
deras konventionen om ersättning
för olycksfall i arbete inom jordbru
ket, 1921, konventionen om ersätt
ning för olycksfall i arbete, 1925,
konventionen om ersättning för yr
kessjukdomar, 1925, samt den revi
derade konventionen om ersättning
för yrkessjukdomar, 1934.
2. Om medlem, som anslutit sig
till den reviderade konventionen om
yrkessjukdomar (1934), ratificerar
förevarande konvention, skall detta
i enlighet med artikel 8 av först
nämnda konvention ipso jure med-
49
Kungi. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
volve the immediate denunciation of that Convention, if and when this Convention shall have come into force, but the coming into force of this Convention shall not close that Convention to further ratification.
Article 29
In conformity with Article 75 of the Social Security (Minimum Stand ards) Convention, 1952, Part VI of that Convention and the relevant pro visions of other Parts thereof shall cease to apply to any Member having ratified this Convention as from the date åt which this Convention comes into force for that Member, but ac- ceptance of the obligations of this Convention shall be deemed to con- stitute acceptance of the obligations of Part VI of the Social Security (Minimum Standards) Convention, 1952, and the relevant provisions of other Parts thereof, for the purpose of Article 2 of the said Convention.
Artide 30
If any Convention which may be adopted subsequently by the Confer- ence concerning any snbject or sub- jects dealt with in this Convention so provides, such provisions of this Convention as may be specified in the said Convention shall cease to apply to any Member having rati fied the said Convention as from the date åt which the said Convention comes into force for that Member.
föra omedelbar uppsägning därav, om och när förevarande konvention träder i kraft, men sådant ikraft trädande skall ej utgöra hinder för ytterligare ratifikationer av först nämnda konvention.
Artikel 29
I enlighet med artikel 75 av kon ventionen om minimistandard för social trygghet, 1952, skall del VI och motsvarande bestämmelser i andra delar därav upphöra att gälla för medlem, som ratificerat föreva rande konvention, från och med den dag, då den träder i kraft för med lemmen, men ett godtagande av för pliktelserna i förevarande konven tion skall anses innebära ett godta gande av förpliktelserna i del VI av konventionen om minimistandard för social trygghet, 1952, och mot svarande bestämmelser i andra delar därav i och för uppfyllande av arti kel 2 av sistnämnda konvention.
Artikel 30
Om en konvention, som senare kan komma att antagas av konferen sen i fråga om något eller några av de i förevarande konvention be handlade ämnena, så stadgar, skall sådana bestämmelser i förevarande konvention, vilka i den nya konven tionen särskilt anges, upphöra att gälla för medlem, som ratificerat den nya konventionen, från och med den dag, då sistnämnda konvention träder i kraft för medlemmen.
Artide 31
1. The International Labour Con- ference may, åt any session åt which the matter is included in its agenda, adopt by a two-thirds majority amendments to Schednle I to this Convention.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
rector-General of the International
Labour Office of its acceptance
thereof.
3. Unless the Conference other-
wise decides when adopting an
amendment, an amendment shall be
effective, by reason of its adoption
by the Conference, in respect of any
Member subsequently ratifying the
Convention.
Article 32
The formal ratifications of this
Convention shall be commimicated
to the Director-General of the Inter
national Labour Office for registra-
tion.
Artide 33
1. This Convention shall be bind-
ing only upon those Members of the
International Labour Organisation
whose ratifications have been regis
tered with the Director-General.
2. It shall come into force twelve
months after the date on which the
ratifications of two Members have
been registered with the Director-
General.
3. Thereafter, this Convention
shall come into force for any Mem
ber twelve months after the date on
which its ratification has been regis
tered.
Artide 3b
1.
A Member which has ratified
this Convention may denounce it
after the expiration of ten years
from the date on which the Conven
tion first comes into force, by an act
communicated to the Director-Gene
ral of the International Labour Of
fice for registration. Such denuncia-
tion shall not take effeet until one
year after the date on which it is
registered.
2. Each Member which has rati
fied this Convention and which does
not, within the year following the
expiration of the period of ten years
ternationella arbetsbyråns generaldi
rektör om dess godtagande av änd
ringarna.
3. Om konferensen ej annorledes
beslutar vid antagandet av en änd
ring, skall ändringen i och med att
den antagits av konferensen bli gäl
lande för varje medlem, som däref
ter ratificerar konventionen.
Artikel 32
De officiella ratifikationerna av
denna konvention skall delgivas In
ternationella arbetsbyråns generaldi
rektör och registreras av honom.
Artikel 33
1. Denna konvention är bindande
endast för de medlemmar av Inter
nationella arbetsorganisationen, vil
kas ratifikationer registrerats av ge
neraldirektören.
2. Den träder i kraft tolv måna
der efter det två medlemmars rati
fikationer registrerats av generaldi
rektören.
3. Därefter träder denna konven
tion i kraft för varje medlem tolv
månader efter den dag, då dess ra
tifikation registrerats.
A rtikel 3b
1. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt då kon
ventionen först trädde i kraft, upp
säga densamma genom skrivelse som
delges Internationella arbetsbyråns
generaldirektör för registrering.
Uppsägningen träder ej i kraft förr
än ett år efter det den registrerats.
2. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention och icke inom ett
år efter utgången av den i föregåen
de moment nämnda tioårsperioden
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
mentioned in the preceding para- graph, exercise the right of denun- ciation provided for in this Article, will be bound for another period of ten years and, thereafter, may de- nounce this Convention åt the expira- tion of each period of ten years un der the terms provided för in this Article.
Article 35
1. The Director-General of the In ternational Labour Office shall no- tify all Members of the International Labour Organisation of the registra- tion of all ratifications and denun- ciations communicated to him by the Members of the Organisation.
2. When notifying the Members of the Organisation of the registra- tion of the second ratification com municated to him, the Director-Gen eral shall draw the attention of the Members of the Organisation to the date upon which the Convention will come into force.
Article 36
The Director-General of the Inter national Labour Office shall com- municate to the Secretary-General of the United Nations for registration in accordance with article 102 of the Charter of the United Nations full particulars of all ratifications and acts of denunciation registered by him in accordance with the provi sions of the preceding Artides.
Article 37
Åt such times as it may consider necessary the Governing Body of the International Labour Office shall present to the General Conference a report on the working of this Con vention and shall examine the de- sirability of placing on the agenda of the Conference the question of its revision in whole or in part.
gör bruk av den i denna artikel stad gade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje följande tioårs period.
Artikel 35
1. Internationella arbetsbyråns ge neraldirektör skall underrätta samt liga medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registre ringen av alla ratifikationer och upp sägningar, som delgivits honom av organisationens medlemmar.
2. När generaldirektören under rättar organisationens medlemmar om registreringen av den andra ra tifikationen i ordningen, som delgi vits honom, har han att fästa med lemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konventionen kommer att träda i kraft.
Artikel 36
Internationella arbetsbyråns gene raldirektör skall för registrering jämlikt artikel 102 av Förenta Na tionernas stadga lämna Förenta Na tionernas generalsekreterare full ständiga upplysningar om varje rati fikation och uppsägning, som av ho nom registrerats i enlighet med be stämmelserna i föregående artiklar.
Artikel 37
Närhelst Internationella arbetsby råns styrelse finner det erforderligt skall styrelsen förelägga Internatio nella arbetsorganisationens allmän na konferens en redogörelse för kon ventionens tillämpning och taga un der övervägande, huruvida anled ning föreligger att på konferensens dagordning uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
Article 38
1. Should the Conference adopt a new Convention revising this Con- vention in whole or in part, then, un- less the new Convention otherwise provides— (a) the ratification by a Meinber of the new revising Convention shall ipso jure involve the immediate de- nunciation of this Convention, not- withstanding the provisions of Ar ticle 34 above, if and when the new revising Convention shall have come into force; (b) as from the date when the new revising Convention comes into force this Convention shall cease to be open to ratification by the Mem- bers.
2. This Convention shall in any case rernain in force in its actual form and content for those Members which have ratified it but have not ratified the revising Convention.
Artide 39
The English and French versions of the text of this Convention are equally authoritative.
Artikel 38
1. Om konferensen antager en ny konvention, innebärande revision, helt eller delvis, av denna konven tion, och den nya konventionen ej föreskriver annat,
a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventio nen, försåvitt denna trätt i kraft, ipso jure medföra omedelbar upp sägning av förevarande konvention, utan hinder av vad i artikel 34 ovan stadgas;
b) skall från den dag, då den nya reviderade konventionen träder i kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlem marna.
2. Förevarande konvention skall likväl förbli gällande till form och innehåll för de medlemmar, som ra tificerat densamma men icke ratifi cerat den nya, reviderade konven tionen.
Artikel 39
De engelska och franska texterna till denna konvention skall ha lika vitsord.
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 15
54
Schedule I. List of occupational diseases
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
Occupational diseases
Work involving exposure to risk
1. Pneumoconioses caused by sclerogenet-
ic mineral dust (silicosis, anthraco-
silicosis, asbestosis) and silico-tuber-
culosis provided that silicosis is an
essential factor in causing the resul
tat incapacity or death.
2. Diseases caused by beryllium or its
toxic compounds.
3. Diseases caused by phosphorus or its
toxic compounds.
4. Diseases caused by chrome or its toxic
compounds.
5. Diseases caused by manganese or its
toxic compounds.
6. Diseases caused by arsenic or its toxic
compounds.
7. Diseases caused by mercury or its toxic
compounds.
8. Diseases caused by lead or its toxic
compounds.
9. Diseases caused by carbon bisulphide.
10. Diseases caused by the toxic halogen
derivatives of hydrocarbons of the
aliphatic series.
11. Diseases caused by benzene or its toxic
homologues.
12. Diseases caused by nitro- and amido-
toxic derivatives of benzene or its ho
mologues.
13. Diseases caused by ionising radiations.
14. Primary epitheliomatous cancer of the
skin caused by tar, pitch, bitumen,
mineral oil, anthracene, or the com
pounds, products or residues of these
substances.
15. Anthrax infection.
All work involving exposure to the risk
concerned.
All work involving exposure to the action
of ionising radiations.
All work involving exposure to the risks
concerned.
Work in connection with animals infected
with anthrax. Handling of animal carcas-
ses or parts of such carcasses including
hides hoofs and horns. Loading and un-
loading or transport of merchandise which
may have been contaminated by animals
or animal carcasses infected with anthrax.
Schedule II. Periodical payments to standard beneficiaries
Contingency
Standard beneficiary
Percentage
1. Temporary or initial incapacity for Man with wife and two
60
work
children
2. Total loss of earning capacity or corre- Man with wife and two
60
sponding loss of faculty
children
3. Death of breadwinner
Widow with two children
50
Tabell I. Förteckning över yrkessjukdomar
Kungl. May.ts proposition nr 15 år 1969
55
l.
2
.
3.
4.
5.
6
.
7.
8
.
9. 10
.
11
.
12
.
13.
14.
15.
Yrkessjukdomar
Pneumokonioser orsakade av sklero- genetiskt mineralstoft (silikos, antra- kosilikos, asbestos) och silikotuberku- los, förutsatt att silikos i väsentlig grad orsakat arbetsoförmågan eller döden Sjukdomar orsakade av beryllium eller giftig förening därav Sjukdomar orsakade av fosfor eller gif tig förening därav Sjukdomar orsakade av krom eller gif tig förening därav Sjukdomar orsakade av mangan eller giftig förening därav Sjukdomar orsakade av arsenik eller giftig förening därav Sjukdomar orsakade av kvicksilver el ler giftig förening därav Sjukdomar orsakade av bly eller giftig förening därav Sjukdomar orsakade av kolsvavla Sjukdomar orsakade av giftiga halogen derivat av kolväten av den alifatiska serien Sjukdomar orsakade av bensol eller dess giftiga homologer Sjukdomar orsakade av nitro- och ami- dotoxiska derivat av bensol eller dess homologer Sjukdomar orsakade av joniserande strålning Primär hudkräfta, orsakad av tjära, beck, asfalt, mineralolja och antracin eller föreningar, produkter eller rester av dessa ämnen Mjältbrand
Farligt arbete
Allt arbete, där arbetstagaren är utsatt för ifrågavarande risk
it
it
it
it
it
it
Allt arbete, där arbetstagaren varit utsatt för joniserande strålning Allt arbete, där arbetstagaren är utsatt för ifrågavarande risk
Arbete i kontakt med djur, infekterade av mjältbrand. Behandling av djurkroppar el ler delar av djurkroppar, inkluderande hu dar, bovar och horn. Lastning och lossning eller transport av varor, som blivit förore nade av djur eller djurkroppar, infekterade av mjältbrand
Tabell II. Periodiska utbetalningar till standardförmänstagare
Riskfall Standardförmänstagare
Procentsats
1. Tillfällig arbetsoförmåga eller arbets oförmåga som befinner sig i ett inle dande skede
Man med hustru och två
barn
60
2. Fullständig förlust av arbetsförmågan eller motsvarande nedsättning i den fysiska förmågan
Man med hustru och två
barn
60
3. Familjeförsörjarens död
Änka med två barn
50
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
Annex
International Standard Industrial Classification of All
Economic Activities
(Revised 1958)
List of Divisions and Major Groups
Division
Major
group
Division O. Agriculture, Forestry, Hunting and Fishing
Öl. Agriculture.
02. Forestry and logging.
03. Hunting, trapping and game propagation.
04. Fishing.
Division 1. Mining and Quarrying
11.
Coal mining.
12.
Metal mining.
13.
Crude petroleum and natural gas.
14.
Stone quarrying, clay and sand pits.
19.
Other non-metallic mining and quarrying.
Divisions 2—3. Manufacturing
20. Food manufacturing Industries, except beverage industries.
21. Beverage industries.
22. Tobacco manufactures.
23. Manufacture of textiles.
24. Manufacture of footwear, other wearing apparel and made-up textile
goods.
25. Manufacture of wood and cork, except manufacture of furniture.
26. Manufacture of furniture and fixtures.
27. Manufacture of paper and paper products.
28. Printing, publishing and allied industries.
29. Manufacture of leather, and leather and fur products, except footwear
and other wearing apparel.
30. Manufacture of rubber products.
31. Manufacture of Chemicals and Chemical products.
32. Manufacture of products of petroleum and coal.
33. Manufacture of non-metallic mineral products, except products of pet
roleum and coal.
34. Basic metal industries.
35. Manufacture of metal products, except machincry and transport equip-
ment.
36.
Manufacture of machinery, except electrical machinery.
37.
Manufacture of electrical machinery, apparatus, appliances and sup-
plies.
38. Manufacture of transport equipment.
39. Miscellaneous manufacturing industries.
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969 hl
Bilaga
Internationell standardindelning av all ekonomisk verksamhet
efter näringsgren
(Reviderad 1958)
Förteckning över huvudgrupper och undergrupper
Huvudgrupp
Under grupp
Huvudgrupp 0. Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske
Öl. Jordbruk 02. Skogsbruk och skogsavverkning 03. Jakt och jaktvård 04. Fiske
Huvudgrupp 1. Gruvdrift och mineralbrgtning
11. Kolgruvor 12. Malmgruvor 13. Råpetroleum- och naturgasverk 14. Stenbrott, sand- och lertag 19. Annat icke metallförande mineral
Huvudgrupper 2—3. Tillverkningsindustri
20. Livsmedelsindustri utom dryckesvaruindustri 21. Dryckesvaruindustri 22. Tobaksindustri 23. Textilindustri 24. Sko- och beklädnadsindustri samt konfektionsindustri
25. Trä- och korkindustri utom möbelindustri 26. Möbel- och inredningsindustri 27. Pappers- och pappersvaruindustri 28. Grafisk industri, förlagsverksamhet m. m. 29. Läderindustri, läderberedning och pälstillverkning med undantag av skodon och andra beklädnadsartiklar 30. Gummiindustri 31. Kemisk industri 32. Kol-och mineraloljeindustri 33. Framställning av icke metallförande mineralprodukter utom kol- och mineralolj eprodukter 34. Metallindustri 35. Metallmanufaktur utom maskiner och transportmateriel
36. Tillverkning av maskiner utom elektriska maskiner 37. Elektroindustri
38. Tillverkning av transportmateriel 39. Övrig industri
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
Division 4. Construction
40. Construction.
Division 5. Electricity, Gas, Water and Sanitary Services
51.
Electricity, gas and steam.
52. Water and sanitary services.
Division 6. Commerce
61. Wholesale and retail trade.
62. Banks and other financial institutions.
63.
Insurance.
64.
Real estate.
Division 7. Transport, Storage and Communication
71.
Transport.
72.
Storage and warehousing.
73.
Communication.
Division 8. Services
81.
Government services.
82.
Community services.
83.
Business services.
84.
Recreation services.
85.
Personal services.
Division 9. Activities Not Adequately Described
90. Activities not adequately described.
59
Huvudgrupp 4. Byggnads- och anläggningsverksamhet
40. Byggnads- och anläggningsverksamhet
Huvudgrupp 5. El-, gas- och vattenverk m. m.
51.
El-, gas- och värmeverk
52.
Vatten- och renhållningsverk
Huvudgrupp 6. Handel
61. Parti- och detaljhandel
62. Banker och andra finansföretag
63. Försäkring
64. Fastighetsförvaltning
Huvudgrupp 7. Transport, lagerrörelse och kommunikationer
71. Transport
72. Lager- och magasinrörelse
73.
Kommunikationer
Huvudgrupp 8. Tjänster
81.
Statlig förvaltning
82. Andra samhälleliga tjänster
83. Kommersiell uppdragsverksamhet
84. Rekreationsverksamhet
85. Personliga tjänster
Huvudgrupp 9. Ej specificerbar verksamhet
90. Ej specificerbar verksamhet
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
Recommendation (No. 121) concer-
ning Benefits in the Case of Employ-
ment Injury
The General Conference of the In
ternational Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the Inter
national Labour Office, and having
met in its Forty-eighth Session on
17 June 1964, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
benefits in the case of industrial ac-
cidents and occupational diseases,
which is the fifth item on the agenda
of the session, and
Having determined that these pro
posals shall take the form of a Rec
ommendation supplementing the
Employment Injury Benefits Con-
vention, 1964,
adopts this eighth day of July of the
year one thousand nine hundred and
sixty-four the following Recommen
dation, which may be cited as the
Employment Injury Benefits Recom
mendation, 1964:
1. In this Recommendation—-
(a) the term “legislation” in-
cludes any social security rules as
well as laws and regulations;
(b) the term “prescribed” means
determined by or in virtue of na
tional legislation;
(c) the term “dependent” ref ers
to a state of dependency which is
presumed to exist in prescribed ca-
ses.
2. Each Member should extend
the application of its legislation pro
vning for employment injury bene
fits, if neccessary by stages, to any
Bilaga 3
(Översättning)
Rekommendation (nr 121) om förmå
ner vid yrkesskada
Internationella arbetsorganisatio
nens allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internatio
nella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 17 juni
1964 till sitt fyrtioåttonde samman
träde,
och beslutat antaga vissa förslag
om förmåner vid yrkesskada, vilken
fråga utgör den femte punkten på
sammanträdets dagordning,
samt beslutat, att dessa förslag
skall taga form av en rekommenda
tion, avsedd att komplettera konven
tionen om förmåner vid yrkesskada,
1964,
antager denna den åttonde dagen i
juli månad år nittonhundrasextiofy-
ra följande rekommendation, som
kan benämnas rekommendation om
förmåner vid yrkesskada, 1964.
1. I denna rekommendation
a) innefattar uttrycket ”lagstift
ning” lagar och förordningar även
som i administrativ ordning med
delade föreskrifter om social trygg
het;
b) avses med uttrycket ”föreskri
vet” bestämt genom eller med stöd
av nationell lagstiftning;
c) betecknar uttrycket ”beroen
de” ett tillstånd av beroende som
förutsättes föreligga i föreskrivna
fall.
2. Varje medlem bör, om så är
erforderligt i etapper, utsträcka till-
lämpningen av sin lagstiftning av
seende förmåner vid yrkesskada till
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
categories of employees which may have been excepted in virtue of Arti de 4, paragraph 2, of the Employ- ment Injury Benefits Gonvention, 1964, from the protection provided for in that Convention.
3. (1) Eadr Member should, sub- ject to prescribed conditions, secure the provision of employment injury or analogous benefits, if necessary by stages and/or through voluntary insurance, to—-
(a) members of co-operatives who are engaged in the production of goods or the provision of services;
(b) prescribed categories of self- employed persons, in particular per sons owning and actively engaged in the operation of small-scale busi- nesses or farms;
(c) certain categories of persons working without pay, which should include—
(i) persons in training, un-
dergoing an occupational or trade test or otherwise preparing for their future employment, including pupils and students;
(ii) members of volunteer
bodies charged with combating nat ural disasters, with saving lives and property or with maintaining law and order;
(iii) other categories of per
sons not otherwise covered who are active in the public interest or engaged in civic or benevolent pur- suits, such as persons volunteering their services for public office, social service or hospitals;
(iv) prisoners and other de-
tained persons doing work which has been required or approved by the competent authorities.
(2) The financial resources of
voluntary insurance for the cate gories referred to in subparagraph (1) of this Paragraph should not be
varje arbetstagarkategori, vilken i enlighet med artikel 4 mom. 2 av konventionen om förmåner vid yr kesskada, 1964, kan ha undantagits från skydd enligt nämnda konven tion.
3. 1) Varje medlem bör i enlighet med föreskrivna villkor garantera att förmåner vid yrkesskada eller liknande förmåner skall, om så är erforderligt i etapper och/eller ge nom frivillig försäkring, utgå till
a) sådana medlemmar av koope rativa företag som är sysselsatta med framställning av varor eller med tillhandahållande av tjänster;
b) föreskrivna kategorier av fria företagare och självständiga yrkes utövare, särskilt personer som är ägare till och aktivt deltager i drif ten av mindre affärsföretag eller jordbruk;
c) vissa kategorier av oavlönade personer, däribland
i) personer som undergår ut
bildning eller annan yrkesförbere delse eller som annorledes förbere der sig för framtida anställning, däri inbegripet elever och studerande;
ii) medlemmar av frivilliga
sammanslutningar, vilka har till uppgift att bekämpa naturkatastro fer, rädda liv och egendom eller upp rätthålla lag och ordning;
iii) andra kategorier av per
soner som icke är annorledes till godosedda och som utövar verksam het i det allmännas intresse eller som fullgör medborgerliga plikter el ler utövar välgörenhet, exempelvis personer som frivilligt ägnar sig åt allmän tjänst, social- eller sjukvård;
iv) fångar och andra i anstalt
intagna personer som utför av ve derbörande myndighet ålagt eller godkänt arbete.
2) För finansiering av frivillig
försäkring för de kategorier som om- nämnes i stycket 1) av detta mom. bör icke tagas i anspråk avgifter av-
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
provided from contributions intend- ed to finance the compulsory schemes for employees.
4. Special schemes applicable to seafarers, including seafishermen, and to public servants should pro vide benefits in case of an employ- rnent injury whieh are not less fa- vourable than those provided for in the Employment Injury Benefits Convention, 1964.
5. Eacli Member should, under prescribed conditions, treat the fol- lowing as industrial accidents: (a) accidents, regardless of their cause, sustained during working hours åt or near the place of work or åt any place where the worker would not have been except for his employment; (b) accidents sustained within reasonable periods before and after working hours in connection with transporting, cleaning, preparing, securing, conserving, storing and packing work tools or clothes; (c) accidents sustained while on the direct way between the place of Work and— (i) the employee’s principal or secondary residence; or (ii) the place where the em- ployee usually takes his meals; or
(iii) the place where he usu
ally receives his remuneration.
6. (1) Each Member should, un der prescribed conditions, regard diseases known to arise out of the exposure to substances or dangerous conditions in processes, trades or oc- cupations as occupational diseases.
(2) Unless proof to the con-
trary is brought, there should be a presumption of the occupational origin of such diseases where the employee—
(a) was exposed for åt least a specified period; and
sedda att finansiera obligatoriska system för avlönade arbetstagare.
4. Speciella system tillämpliga på sjöfolk, däri inbegripna fiskare sys selsatta med saltsjöfiske, samt på tjänstemän i offentlig tjänst bör till handahålla förmåner vid yrkesska da, vilka är lika gynnsamma som de vilka utgår enligt konventionen om förmåner vid yrkesskada, 1964.
5. Varje medlem bör under före skrivna villkor behandla följande olycksfall såsom olycksfall i arbete:
a) olycksfall vilka, oavsett deras orsak, inträffat under arbetstid på eller i närheten av arbetsplatsen el ler på varje annan plats där arbe taren uppehåller sig uteslutande på grund av arbetet;
b) olycksfall som inträffat inom rimlig tid före eller efter arbetstid i samband med transport, rengöring, iordningställande, tillvaratagande, underhåll, lagring och inpackning av verktyg eller kläder;
c) olycksfall som inträffat under direkt färd mellan arbetsplatsen och
i) arbetstagarens regelmässiga
eller sekundära bostad; eller
ii) den plats där arbetstaga
ren vanligen intager sina måltider; eller
iii) den plats där han vanligen
uppbär sin avlöning.
6. 1) Varje medlem bör under fö reskrivna villkor såsom yrkessjuk dom anse sjukdomar vilka erfaren hetsmässigt uppkommer genom att vederbörande utsättes för inverkan av ämnen eller farliga situationer i arbetsprocesser, verksamhet eller sysselsättning.
2) Såvida icke motsatsen bevi
sas bör det föreligga presumtion för att arbetstagaren ådragit sig sådan sjukdom under arbetet, om han
a) varit utsatt för risken under en viss föreskriven minimiperiod; och
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
(b) has developed symptoms of llie disease within a specified period following termination of the last em- ployment involving exposure.
(3) When prescribing and
bringing up to date national lists of occupational diseases, Members should give special consideration to any list of occupational diseases which may from time to time be approved by the Governing Body of the International Labour Office.
7. Where national legislation con- tains a list establishing a pre- sumption of occupational origin in respect of certain diseases, proof should be permitted of the occupa tional origin of diseases not so listed and of diseases listed when they manifest themselves under condi- tions different from those estab lishing a presumption of their occu pational origin.
8. Cash benefits in respect of in- capacity for work should be paid from the first day in each case of suspension of earnings.
9. The råtes of cash benefits in respect of temporary or initial in- capacity for work, or in respect of total loss of earning capacity likely to be permanent, or corresponding loss of faculty, should be—
(a) not less than two-thirds of the injured person’s earnings: Pro vided that a maximum limit may be prescribed for the rate of benefit or för the earnings taken into account for the calculation of the benefit; or
(b) where such benefits are pro vided åt flat rates, not less than two- thirds of the average earnings of persons employed in the major group of economic activities with
b) visat symptom på sjukdomen inom viss föreskriven tid efter det han lämnat den sista anställning, där han kunde ha utsatts för risken.
3) Vid upprättande eller revi
dering av nationella förteckningar över yrkessjukdomar bör medlem marna taga särskild hänsyn till var je förteckning över yrkessjukdomar som från tid till annan kan ha god känts av Internationella arbetsby- råns styrelse.
7. Om den nationella lagstiftning en innehåller en förteckning som fastställer att presumtion skall före ligga för att vissa sjukdomar ådra gits i arbetet, bör det vara tillåtet att föra bevisning om att sjukdo mar, som ej finns i förteckningen, ådragits i arbetet. Vad nu sagts bör även gälla beträffande sjukdomar som finns upptagna i förteckning en, när de yppas under andra om ständigheter än de som skapar pre sumtion för att sjukdomarna ådra gits i arbetet. 8. Kontantförmåner vid arbets oförmåga bör utgå från och med första dagen vid varje tillfälle av inkomstbortfall.
9. Beloppet av kontantförmåner vid tillfällig arbetsoförmåga eller vid arbetsoförmåga, som befinner sig i ett inledande skede, eller vid full ständig förlust av förvärvsförmågan, som sannolikt kommer att bli bestå ende eller vid motsvarande förlust av den fysiska prestationsförmå gan, bör a) uppgå till minst två tredje delar av den skadades inkomster, dock att en maximigräns får be stämmas för förmånsbeloppet eller för de inkomster till vilka hänsyn skall tagas vid beräkningen av för månen; eller b) om sådana förmåner utgår med enhetligt belopp, uppgå till minst två tredjedelar av genom snittsinkomsten för arbetstagaren inom den undergrupp av ekonomisk
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
the largest number of economically
active male persons.
10. (1) The cash benefit payable
by reason of loss of earning capac-
ity likely to be permanent, or corre-
sponding loss of faculty, should take
the form of a periodical payment for
the duration of such loss in all cases
in which the degree of loss equals åt
least 25 per cent.
(2) In cases in which the
degree of loss of earning capacity
likely to be permanent, or corre-
sponding loss of faculty, is less than
25 per cent a lump sum may be paid
in lieu of a periodical payment. Such
lump sum should bear an equitable
relationship to periodical payments
and should not be less than the pe
riodical payments which would be
due in respect of a period of three
years.
11. Provision should be made to
defray the reasonable cost of the
constant help or attendance of an-
other person in cases in which the
injured person requires such ser
vices; alternatively, the periodical
payment should be increased by
either a prescribed percentage or a
prescribed amount.
12. Where an employment in
jury entails unemployability or dis-
figurement and this is not taken
fully into account in the evaluation
of the loss sustained by the injured
person, supplementary or special
benefits should be provided.
13. Where the periodical pay
ments made to the surviving spouse
and children are less than the maxi
mum amounts prescribed, a periodi
cal payment should be made to the
following categories of persons if
they were dependent on the deceased
for support:
fa) parents;
(b) brothers and sisters;
verksamhet som sysselsätter det
största antalet förvärvsarbetande
manliga personer.
10. 1) Vid förlust av förvärvs
förmågan som sannolikt kommer att
bli bestående eller vid motsvarande
förlust av den fysiska prestations
förmågan bör kontantförmånen ut
gå i form av periodiska utbetalning
ar under den tid sådan förlust be
står, i de fall då förlusten uppgår
till minst 25 procent.
2) I sådana fall då förlust av
förvärvsförmågan som sannolikt
kommer att bli bestående eller mot
svarande förlust av den fysiska
prestationsförmågan understiger 25
procent, kan ett engångsbelopp utges
i stället för periodiska utbetalningar.
Sådant engångsbelopp bör stå i rim
lig relation till de periodiska utbe-,
talningarna och bör ej understiga
det sammanlagda beloppet av de pe
riodiska utbetalningar som skulle ha
gjorts under en treårsperiod.
It. Åtgärder bör vidtagas för att
inom rimliga gränser ersätta kostna
derna för stadigvarande hjälp eller
tillsyn från annan persons sida som
kan befinnas påkallad av den skada
des tillstånd; alternativt bör de pe
riodiska utbetalningarna ökas med
viss procent eller med visst belopp.
12.
Om yrkesskada medför oför
måga att utföra arbete eller van
ställdhet och hänsyn härtill icke ta
gits i full utsträckning vid faststäl
landet av den skadades förlust, bör
tilläggsförmåner eller speciella för
måner utgå.
13.
Om beloppen av periodiska
utbetalningar till efterlevande make
eller barn är lägre än de föreskriv
na maximibeloppen, bör periodiska
utbetalningar göras till följande ka
tegorier av personer, om de för sin
försörjning varit beroende av den
avlidne:
a)
föräldrar;
b)
syskon;
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
65
(c) grandchildren.
14. Where a maximum limit upon
the total benefits payable to all the
survivors is prescribed, such maxi
mum should be not less than the
rate of benefits payable in respect of
total loss of earning capacity likely
to be permanent, or corresponding
loss of faculty.
15. The rates of cash benefits
currently payable pursuant to para-
graphs 2 and 3 of Article 14 and to
paragraph 1 of Article 18 of the Em-
ployment Injury Benefits Conven-
tion, 1964, should be periodically ad-
justed, taking account of changes in
the general level of earnings or the
cost of living.
c) barnbarn.
14.
Om en översta gräns är fö
reskriven för det sammanlagda be
lopp som skall utgå till samtliga
efterlevande, bör denna gräns icke
vara lägre än beloppen av de för
måner som skall utges med avse
ende på fullständig förlust av för
värvsförmågan, som sannolikt kom
mer att bli bestående, eller motsva
rande förlust av den fysiska pres
tationsförmågan.
15.
De belopp av löpande kon
tantförmåner, som utbetalas enligt
artikel 14 mom. 2 och 3 samt artikel
18 mom. 1 av konventionen om för
måner vid yrkesskada, 1964, bör pe
riodiskt anpassas till förändringar i
den allmänna löne- eller levnads-
kostnadsnivån.
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
Bilaga 4
Resolutioner
I. Resolution om åtgärder från Internationella arbetsorganisationens
sida i fråga om de mänskliga rättigheterna och särskilt föreningsfri
heten.
II. Resolution om yrkesförberedelse för flickor och kvinnor.
III. Resolution om utvandring från utvecklingsländerna av yrkesutbildad
personal och personal med högre utbildning.
IV. Resolution om vidtagande av tillfredsställande institutionella natio
nella åtgärder, särskilt i form av anslutning av arbetstagares och
arbetsgivares organisationer, i samband med Internationella arbets
organisationens tekniska biståndsverksamhet på nationell, regional
och internationell nivå.
V. Resolution om arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga.
VI. Resolution om uppförande på dagordningen för nästa allmänna kon
ferenssammanträde av frågan om arbetsinspektion inom jordbruket.
VII. Resolution om uppförande på dagordningen för nästa allmänna konfe
renssammanträde av frågan om revision av konventionerna nr 24 och
25 angående sjukförsäkring.
VIII. Resolution om antagande av budget för 51 :a budgetåret (1969) samt
fördelning av utgifterna för samma budgetår på medlemsstaterna.
IX. Resolution om Internationella arbetsorganisationens bidrag till In
ternationella arbetsbyråns tjänstepensionsfond avseende år 1969.
X. Resolution om utseende av ledamöter i styrelsen för Internationella
arbetsorganisationens tjänstepensionskassa och tjänstepensionskom-
mitté (Förenta Nationernas gemensamma tjänstepensionskassa).
XI. Resolution om förordnande av ledamöter i Internationella arbetsorga
nisationens administrativa domstol.
XII. Resolution om återbetalning av Albaniens andel i reservfonden.
XIII. Resolution om ändring i Internationella arbetsorganisationens finans
reglemente för att möjliggöra införandet av en tvåårsbudget.
ESSELTE AB, STHLM 69
814548