Prop. 1965:69
('med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1965
1
Nr 69
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97); given Stockholms slott den 26 februari 1965.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § barnavårdsla gen den 29 april 1960 (nr 97).
GUSTAF ADOLF
Ulla Lindström
Propositionens innehåll
I propositionen föreslås sådan ändring i barnavårdslagen att barnavårds nämnd uttryckligen blir ålagd att stödja ungdomens föreningsliv. Av lagänd ringen följer att kommunalt stöd i fortsättningen kan lämnas också till de politiska ungdomsorganisationerna.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 saml. Nr 69
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)
Härigenom föl-ordnas, att 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960 skall er
hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
3 §•
Barnavårdsnämnden har
att göra sig väl förtrogen med
barns och ungdoms levnadsförhål
landen inom kommunen samt därvid
särskilt uppmärksamma sådana un-
deråriga som med hänsyn till kropps
lig eller själslig hälsa och utrustning,
hem- och familjeförhållanden samt
omständigheterna i övrigt kunna an
ses vara särskilt utsatta för risk att
utvecklas ogynnsamt,
att verka för önskvärda förbätt
ringar i fråga om kommunens barna
vård samt därvid i mån av behov och
möjligheter främja anordningar för
bättre fritidsförhållanden för barn
och ungdom,
att lämna allmänheten råd och
upplysningar i frågor som äga sam
band med nämndens verksamhet,
att förvalta egendom som hör till
kommunens barnavård, i den mån
(Föreslagen lydelse)
Barnavårdsnämnden har
att göra sig väl förtrogen med
barns och ungdoms levnadsförhål
landen inom kommunen samt därvid
särskilt uppmärksamma sådana un-
deråriga som med hänsyn till kropps
lig eller själslig hälsa och utrustning,
hem- och familjeförhållanden samt
omständigheterna i övrigt kunna an
ses vara särskilt utsatta för risk att
utvecklas ogynnsamt,
att verka för önskvärda förbätt
ringar i fråga om kommunens barna
vård samt därvid i mån av behov och
möjligheter främja anordningar för
bättre fritidsförhållanden för barn
och ungdom,
att stödja den personlighetsutveck-
lande och samhållsfostrande verk
samhet som utövas genom ungdo
mens egna sammanslutningar,
att lämna allmänheten råd och
upplysningar i frågor som äga sam
band med nämndens verksamhet,
att förvalta egendom som hör till
kommunens barnavård, i den mån
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965
(Nuvarande lydelse)
ej förvaltningen uppdragits åt annan nämnd eller åt särskild styrelse,
att själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och ärenden som angå nämndens verk samhet samt
att även i övrigt ombesörja så dana angelägenheter som avse kom munens barnavård och äro att hän föra till förvaltning och verkställig het.
(Föreslagen lydelse)
ej förvaltningen uppdragits åt annan nämnd eller åt särskild styrelse,
att själv eller genom ombud föra kommunens talan i alla mål och ärenden som angå nämndens verk samhet samt
att även i övrigt ombesörja så dana angelägenheter som avse kom munens barnavård och äro att hän föra till förvaltning och verkställig het.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uPP&ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 69
Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 feb
ruari 1965.
Närvarande: Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
S
träng
, A
ndersson
, L
indström
, L
ange
, L
indholm
, K
ling
, S
koglund
,
E
denman
, H
ermansson
, H
olmqvist
, A
spling
, P
alme
, S
ven
-E
ric
N
ilsson
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler statsrådet Lindström fråga om ändring i barnavårdslagen samt anför.
Vid tillkomsten av barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) under ströks starkt den allmänt stimulerande och förebyggande verksamhetens stora betydelse för samhället. För att möjliggöra önskvärd frihet i tillämp ningen reglerades verksamheten inte i detalj. Det förutsattes bl. a. att barnavårdsorganen skulle samarbeta med lokala ungdomsorganisationer och ge organisationslivet ett praktiskt stöd. Sådant stöd har också lämnats, bl. a. i form av kommunala bidrag. Det har i stor utsträckning samordnats med statsbidragen till ungdomens föreningsliv. Statsbidrag utgår numera också till de politiska ungdomsorganisationernas verksamhet. I rättspraxis har emellertid den ståndpunkten intagits att kommunala bidrag inte får utgå till politisk verksamhet. Till följd härav kan det statliga och det kom munala stödet av ungdomsorganisationerna inte samordnas helt och därför inte heller nå full effekt. Jag har därför låtit utarbeta förslag till ändring i barnavårdslagen i syfte att klarlägga att kommunalt stöd skall kunna läm nas till all ungdomsverksamhet som kan anses lämplig med hänsyn till den allmänna ungdomsvården.
Under ärendets beredning har överläggningar ägt rum med Svenska stads förbundet och Svenska kommunförbundet.
I skrivelse den 28 januari 1965 har 1962 års ungdomsutredning under strukit vikten av en skyndsam behandling av ärendet.
Gällande bestämmelser m.m.
Bestämmelserna om barnavårdsorganens allmänt förebyggande verksam het upptas i 1 kap. barnavårdslagen. I 1 § anges samhällets vård av barn och ungdom (barnavård) ha till syfte att främja en gynnsam utveckling av de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för dem. Enligt 2 § ankom
5
mer det på varje kommun att sörja för sin barnavård enligt vad som stad gas i barnavårdslagen och att även i övrigt genom lämpliga anordningar och åtgärder verka för det i 1 § angivna syftet. I paragrafen fastslås vidare att det skall finnas en barnavårdsnämnd i varje kommun. Vid befattning med ärenden rörande ungdom över 15 år äger nämnden kalla sig ungdoms nämnd. Nämndens uppgifter på den allmänt förebyggande verksamhetens område anges i 3 §. Dessa uppgifter består i att utöva en allmän tillsyn över barns och ungdoms levnadsförhållanden inom kommunen, varvid nämnden särskilt skall uppmärksamma sådana underårig^ som kan anses speciellt ut satta för risk att utvecklas ogynnsamt, att verka för önskvärda förbättringar i fråga om kommunens barnavård samt därvid i mån av behov och möjlig heter främja anordningar för bättre fritidsförhållanden för barn och ung dom samt att lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor som äger samband med nämndens verksamhet. Ehuru kommunens ansvar för den allmänna ungdomsvården sålunda ligger på barnavårdsnämnden, föreligger inte något hinder mot att kommunen för denna verksamhet anlitar annat organ. I åtskilliga kommuner har också befattningen med den allmänna ungdomsvården uppdragits åt skolstyrelsen eller åt ett för uppgiften sär skilt tillsatt organ, såsom ungdomsstyrelse. Begreppet allmänt förebyg gande verksamhet bör ges en vidsträckt tolkning. Därunder kan sålunda rymmas främjande av goda fritidsförhållanden för ungdom, såsom in rättande av idrottsanläggningar och klubblokaler m. m., bevakande av sär skilda barn- och ungdomsintressen vid stadsplanering, upplysningsverk samhet av skilda slag inom barnavårdens område m. m. Kommunen kan också exempelvis, med eller utan statligt stöd, ge studiecirklar, fritidsgrup- per av skilda slag m. m. ett ekonomiskt eller annat praktiskt stöd.
I tre utslag den 20 februari 1964 har regeringsrätten (Regeringsrättens årsbok 1964 not. S 60 samt I 42 och 43) förklarat, att kommun inte lagligen kan lämna bidrag till politisk ungdomsorganisation, om inte genom särskilda föreskrifter eller eljest säkerhet skapas för att medlen inte kommer att främja organisationens politiska verksamhet. Det kan nämligen enligt rege ringsrätten inte anses ligga inom den kommunala kompetensen att under stödja politisk verksamhet.
Frågan om statligt stöd till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet aktualiserades år 1953 i samband med omläggningen av samhällets nykter- hetspolitik. Anslag anvisades för ändamålet första gången för budgetåret 1954/55. Bestämmelser om villkor för erhållande av bidrag har utfärdats i kungörelsen den 30 juni 1954 (nr 575) angående statsbidrag till ungdomens förenings- och fritidsverksamhet (ändrad 1957:307 och 1964:511) samt kungörelsen den 4 juni 1964 (nr 510) om statsbidrag till vissa ungdoms organisationers centrala verksamhet.
Enligt förstnämnda kungörelse utgår statsbidrag för anordnande av ung- domsledarkurser och för främjande av fritidsverksamhet bland ungdom
Knngl. Maj:ts proposition nr 69 år 1965
Kungl. Maj.is proposition nr 69 år 1965
genom anordnande av fritidsgrupper. Bidrag för anordnande av ungdoms- ledarkurser utgår till riksorganisation, vars verksamhet är särskilt inriktad på ungdom i åldern 12—25 år, samt till samarbetande sådana organisatio ner under förutsättning, att vederbörande organisation bereder medlem marna möjlighet att ägna sig åt fritidsverksamhet av den art, som anges i särskilda av skolöverstyrelsen meddelade föreskrifter, och att organisatio nen bland medlemmarna bedriver eu till kamratskap fostrande verksamhet. Bidrag utgår inte till politisk organisation i annan mån än att bidrag kan utgå för ungdomsledarkurs, som av skolöverstyrelsen godkänt riksförbund för studiecirkelverksamhet anordnar i samverkan med politisk ungdomsor ganisation. I årets statsverksproposition (bil. 10 s. 150) föreslås, att dessa särbestämmelser för politiska organisationer slopas. Bidrag för anordnande av ungdomsledarkurser utgår inte till organisation, som har till huvudsaklig uppgift att tillvarata medlemmarnas enskilda eller yrkesmässiga ekono miska intressen. Inte heller utgår bidrag till organisation med mindre än 3 000 medlemmar eller till samarbetande organisationer, vilkas samman lagda medlemsantal inte uppgår till 3 000. Bidrag för främjande av fritids verksamhet bland ungdom genom anordnande av fritidsgrupper utgår till studieförbund eller kommun, som har åtagit sig att vara huvudman för fri tidsverksamheten. Bidrag utgår inte till fritidsverksamhet, som i annan ord ning understödjes med statsmedel eller som anordnas av organisation, vilken har till huvudsaklig uppgift att tillvarata medlemmarnas enskilda eller yrkes mässiga ekonomiska intressen. Före 1957 års ändring i kungörelsen utgick bidrag inte heller till fritidsverksamhet som anordnades av politisk organi sation. Numera kan bidrag utgå också till sådan organisation. Som villkor för bidrag gäller dock bl. a. att politisk eller religiös propaganda inte före kommer vid gruppens sammankomster.
Enligt 1964 års kungörelse kan ungdomsorganisation erhålla statsbi drag till kostnaderna för sin centrala verksamhet. Sådant s. k. organisa- tionsbidrag har ersatt tidigare utgående bidrag till instruktörsverksamhet och är uppdelat på tre bidragsposter, nämligen grundbidrag, instruktörs- bidrag och rörligt bidrag. Instruktörsbidragen reglerades tidigare i 1954 års kungörelse. Ursprungligen kunde sådant bidrag inte utgå till politisk orga nisation. År 1957 vidtogs den ändringen att bidrag i fortsättningen kunde utgå för en av godkänt studieförbund anställd instruktör även om denne var verksam inom politisk ungdomsorganisation. Numera erhåller de poli tiska ungdomsorganisationerna organisationsbidrag till hela sin verksamhet och har i bidragshänseende samma ställning som övriga ungdomsorganisa tioner. För statsbidrag enligt 1964 års kungörelse gäller följande villkor: Organisationen skall vara uppbyggd och fungera enligt vedertagna demo kratiska principer samt öppet ta ställning för demokratin. Den skall be driva en till kamratskap fostrande verksamhet. Antalet medlemmar i åldern 12—25 år skall uppgå till minst 3 000.
Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965
7
Föredraganden
Med de snabba ocli genomgripande förändringar, som har karakteriserat vårt samhällsliv under senare år, ställs ständigt ökade krav på den stimule rande och förebyggande verksamhet som brukar benämnas allmän ungdoms vård. Denna utgör en central uppgift för de barnavårdande organen. Liksom barna- och ungdomsvården i övrigt är denna gren av verksamheten i främsta i uminet en kommunal angelägenhet, som det ankommer på barnavårds nämnderna att handha. Det står dock fritt för kommunerna att anlita andra organ än barnavårdsnämnderna för den allmänna ungdomsvården. I ett stort antal kommuner har uppgiften lagts på skolstyrelsen eller särskilt till satt organ, t. ex. ungdomsstyrelse. Detta innebär inte att barnavårdsnämn den är befriad från allt ansvar för den allmänna ungdomsvården inom kom munen. Barnavårdsnämnden har i sin egenskap av centralorgan för kom munens barna- och ungdomsvård alltid ytterst ansvaret för att erforderliga åtgärder och anordningar vidtas till främjande av en gynnsam utveckling av de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för dem.
Ungdomen bedriver genom sina egna organisationer ett personlighetsfost- rande och samhällsfostrande arbete, som är av den största betydelse. Det finns all anledning för samhället att stödja denna verksamhet. I det före gående har jag redogjort för det statliga stödet av ungdomens föreningsliv. Också kommunerna lämnar som ett led i den allmänna ungdomsvården betydande bidrag till ungdomsorganisationernas verksamhet. Denna bi- dragsgivning följer i stor utsträckning normerna för statens stöd till ung domsorganisationerna. Medel anvisas sålunda till fr i tidsgrupp
verksamhet,
instruktörsbidrag och ledarutbildning. Utöver dessa bidrag förekommer en rad andra stödformer, såsom hyresbidrag, stipendiebidrag, lägerbidrag, bi drag till nystartade föreningar och administrationsbidrag. Vissa kommuner har anställt eu eller flera ungdomskonsulenter med uppgift att stödja ung domens föreningsliv, ge råd och tips i fråga om exempelvis mötesprogram och reklam, organisera kommunal ungdomsverksamhet och ungdomsledar- utbildning samt svara för planering, arrangemang och kampanjer m. m. på ungdomsverksamhetens område. I städer och större tätorter kan finnas heltidsanställda ungdomsledare.
Någon uttrycklig lagbestämmelse om kommunalt stöd åt ungdomens för eningsliv finns för närvarande inte. Vid tillkomsten av den nya barnavårds lagen underströks emellertid vikten av att barnavårdsorganen i sin allmänt förebyggande verksamhet samarbetar med bl. a. lokala ungdomsorganisa tioner samt tar väl vara på de erfarenheter och frivilligkrafter som dessa forfogar över och ger organisationslivet ett praktiskt stöd. Vad som nu har aktualiserat frågan om en författningsmässig reglering av det kommunala stödet åt ungdomsorganisationerna är de avgöranden av regeringsrätten
som jag har berört tidigare. Enligt dessa anses det falla utanför den kom munala kompetensen att stödja de politiska ungdomsorganisationerna.
I vårt samhälle, som är byggt på folkstyre, fyller de politiska ungdoms organisationerna en mycket betydelsefull ungdoms- och samhällsfostrande funktion. I fråga om statliga organisationsbidrag är de helt likställda med övriga ungdomssammanslutningar. Om kommunerna är förhindrade att stödja de politiska ungdomsorganisationerna, innebär detta att statens och kommunernas stöd åt ungdomsorganisationernas verksamhet delvis kom mer att grunda sig på skilda målsättningar. Denna brist på överensstäm melse finner jag otillfredsställande och olycklig. De samhälleliga insatserna från statens och kommunernas sida måste enligt min åsikt kännetecknas av en helhetssyn, så att olika stöd- och stimulansåtgärder syftar till att komplettera varandra. Bristande samstämmighet i det grundläggande be traktelsesättet kan leda till att verkan förfelas eller uteblir. De politiska ungdomsorganisationerna bör därför också såvitt angår kommunalt stöd behandlas på samma sätt som andra ungdomsorganisationer. Vid överlägg ningar som ägt rum med stadsförbundet och kommunförbundet har dessa biträtt min ståndpunkt i denna fråga.
Det kommunala stödet åt ungdomsorganisationernas verksamhet ingåi som ett betydelsefullt led i barnavårdsorganens allmänna ungdomsvård. Det bör därför regleras inom barnavårdslagens ram. Detta kan lämpligen ske genom att infoga ett stadgande i ämnet bland de bestämmelser i lagens 3 § som anger barnavårdsnämndens allmänt förebyggande uppgifter. Med hänsyn till vad som har uttalats under förarbetena till dessa bestämmelser får det redan nu anses åligga barnavårdsorganen att stödja ungdomens föreningsliv. Att det stadgande som jag föreslår riktas till barnavårdsnämn den hindrar inte att kommunen stödjer föreningslivet på annat sätt än genom barnavårdsnämnden, t. ex. genom skolstyrelsen eller särskild ungdomssty relse. Detta framgår av vad jag nyss har sagt om den kommunala organisa tionen för allmän ungdomsvård.
Jag har redan nämnt att kommunernas stöd åt ungdomsverksamheten kan lämnas på en råd olika sätt. Det är inte min avsikt att kommunerna skall bli bundna att ge sitt stöd i en viss form, t. ex. genom ekonomiska bidrag, utan kommunerna skall också i fortsättningen själva få avgöra både om fattningen och formen för detta stöd. Det är givet att stödet måste anpassas efter föreliggande behov och resurser.
Ehuru det närmaste syftet med lagregleringen är att undanröja det hin der som har ansetts föreligga mot kommunalt stöd åt de politiska ungdoms organisationernas verksamhet, bör stadgandet utformas så att det kommer att avse all ungdomsverksamhet. Som villkor för statsbidrag till ungdoms organisation gäller att organisationen är uppbyggd och fungerar enligt ve dertagna demokratiska principer och öppet tar ställning för demokratin samt att den bedriver en till kamratskap fostrande verksamhet. I sak bör samma
Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965
9
förutsättningar gälla för kommunalt stöd. Frågan synes dock böra reg
leras på ett annat sätt i barnavårdslagen. Jag föreslår därför att de nämnda
förutsättningarna får komma till uttryck i beskrivningen av den ungdoms
verksamhet som åsyftas. Detta torde kunna ske genom ett stadgande av
innebörd, att barnavårdsnämnden skall stödja den personlighetsutvecklande
och samhällsfostrande verksamhet som utövas genom ungdomens egna sam
manslutningar. Givet är att det kommunala stödet måste lämnas enligt objek
tiva grunder. Det får t. ex. inte förekomma att en viss politisk eller religiös
riktning ensidigt gynnas. Någon uttrycklig bestämmelse härom kan emel
lertid inte anses behövlig.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom socialdepartementet upprättats
förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960
(nr 97).
Vid bamavårdslagens tillkomst inhämtades yttrande från lagrådet över
lagen i dess helhet. Den nu föreslagna lagändringen synes dock vara av
sådan beskaffenhet att lagrådet inte behöver höras över den. Jag hemställer,
att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga
nämnda lagförslag.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm
mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro
position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Inga Lestner
Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965