Prop. 1965:7
('med förslag till lag om behörighet att utöva veterinärgrket m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr
7
år 1965
1
Nr 7
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
behörighet att utöva veterinärgrket m. m.; given Stockholms slott den 18 december 196b.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.
GUSTAF ADOLF
Eric Holmqvist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att bestämmelserna i allmänna veterinärinstruk tionen om behörighet att utöva veterinärkonsten ersätts med en lag om be hörighet att utöva veterinäryrket. Lagen innehåller bl. a. regler om förvärv och förlust av sådan behörighet, om annonsering av specialistkompetens samt om verksamhet på djurhälso- och djursjukvårdens område vilken ut övas av annan än behörig veterinär.
Härjämte berörs fråga om vissa jämkningar i hälsovårdsstadgan.
1
Iiihang till riksdagens protokoll 196 5. 1 samt. Nr 7
2
Kungl. Maj. ts proposition nr
7
dr 1965
Förslag
till
Lag
om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Behörig att utöva veterinäryrket är
a) den som är legitimerad enligt 2 §;
b) den som är av veterinärstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande,
av annan myndighet förordnad att tjänstgöra som veterinär;
c) i den utsträckning, som särskilt anges för varje fall, den som enligt 8 §
innehar begränsad behörighet att utöva veterinäryrket.
2
§.
Legitimation som veterinär meddelas av veterinärstyrelsen.
Den som avlagt veterinärexamen i Sverige eller som avlagt sådan examen
utomlands och genomgått av Konungen föreskriven efterutbildning i Sverige
skall på ansökan erhålla legitimation som veterinär, om ej sådana omstän
digheter föreligga som enligt denna lag kunna föranleda återkallelse av le
gitimation.
Om den som avlagt veterinärexamen utomlands äger framstående skick
lighet och särskild erfarenhet inom veterinäryrket, må han erhålla legitima
tion som veterinär utan att ha genomgått efterutbildning.
3 §■
Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga kraft
dömts till fängelse eller avsatts eller suspenderats från tjänst som vete
rinär för brott som han förövat under utövning av veterinäryrket,
dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott,
funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av veterinäryrket
eller
J
funnits skyldig till medverkan till smittfarligt kvacksalveri på djur,
äger veterinärstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom’ brot
tet visat sig icke vara skickad att utöva veterinäryrket.
4
§•
Har legitimerad veterinär visat grov oskicklighet vid utövning av veteri
näryrket eller eljest visat sig uppenbart olämplig som veterinär utan att det
föreligger sådant fall som avses i 3 §, äger veterinärstyrelsen återkalla hans
legitimation.
5 §•
Blir legitimerad veterinär på grund av sinnessjukdom eller annan rubb
ning av själsverksamheten ur stånd att nöjaktigt utöva veterinäryrket, skall
3
veterinärstyrelsen ofördröjligen återkalla hans legitimation, om ej särskilda
skäl föranleda annat.
. ..
Föreligger grundad anledning till antagande att veterinärs legitimation
bör återkallas enligt första stycket, äger veterinärstyrelsen efter samråd
med medicinalstyrelsen förordna, att han skall undergå läkarundersökning
i den utsträckning som fordras för att hans förmåga att utöva veterinäryr-
ket skall kunna bedömas.
..
....
Förordnas om läkarundersökning enligt andra stycket, ager vetennar-
styrelsen återkalla legitimationen för tiden till dess ärendet slutligt avgores
Vägrar den som skall undersökas att inställa sig till undersökning, skall
polismyndighet på styrelsens begäran lämna erforderlig handräckning.
6
§•
Legitimation för veterinär som Konungen eller veterinärstyrelsen förord
nat till innehavare av veterinärtjänst må icke återkallas så länge veterinären
innehar tjänsten. Legitimationen må dock återkallas för tid då han på grund
av ådömd suspension eller av anledning som avses i 5 § första stycket icke
uppehåller tjänsten.
7 §•
Har veterinärs legitimation återkallats, skall veterinärstyrelsen på hans
begäran åter meddela honom legitimation, när förhållandena medge det.
8
§‘
Begränsad behörighet att utöva veterinäryrket meddelas av Konungen el
ler, efter Konungens bemyndigande, av veterinärstyrelsen.
För utövning av veterinäryrket inom veterinärdistrikt intill nksgransen
må begränsad behörighet meddelas att gälla den som vid varje tidpunkt up
pehåller tjänst, motsvarande svensk distriktsveterinärbefattning, i angran-
sande veterinärdistrikt i Finland eller Norge.
Kungl. Maj:ts proposition nr
7
år 1965
9 §.
Veterinär, som icke äger särskild skicklighet och erfarenhet inom viss
gren av veterinäryrket, må icke för allmänheten tillkännage att han ar spe
cialist inom den grenen eller eljest äger särskild kunnighet i denna.
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, veterinärstyrelsen fast
ställer villkoren för rätt att tillkännage specialitet enligt denna paragraf.
10
§.
Den som, utan att vara behörig att utöva veterinäryrket, mot ersättning
undersöker djurs hälsotillstånd eller behandlar djur för sjukdom eller dar
med jämförligt tillstånd genom att vidtaga eller föreskriva åtgärd i före
byggande, botande eller lindrande syfte må ej under utövning av denna verk
samhet behandla sjukdom på vilken epizootilagen den 12 april 1935 (nr
105) eller förordningen den 26 maj 1961 (nr 309) om bekämpande av sal-
monellainfektion hos djur in. in. är helt eller delvis tillämplig.
Om den, som saknar behörighet att utöva veterinaryrket men forvarvat
veterinärtitel eller annan titel vari ordet veterinär ingår, begagnar titeln i
verksamhet som avses i första stycket, åligger det honom att därvid tydligt
utmärka titelns ursprung och beskaffenhet.
lf llihang till riksdagens protokoll 196 5. 1 samt. Nr 7
4
I övrigt må ej den som, utan att vara behörig att utöva veterinäryrket,
bedriver i första stycket avsedd verksamhet i samband därmed beteckna
sig veterinär eller begagna titel eller yrkesbeteckning vari denna benäm
ning ingår eller som ger sken av att han är legitimerad eller på annat sätt
auktoriserad av myndighet eller har specialistkompetens som veterinär.
Veterinärstyrelsen må medge undantag från bestämmelserna i denna pa
ragraf.
r
Kungl. Maj:ts proposition nr
7
år 1965
11
§•
Utövar veterinär, vars legitimation är återkallad eller vars behörighet att
utöva veterinäryrket upphört av annan anledning, likväl veterinäryrket mot
ersättning eller åsidosätter veterinär med begränsad behörighet, när han ut-
°'_ar v_eterinäryrket mot ersättning, de föreskrifter om behörigheten som
gälla för honom, dömes för obehörig utövning av veterinäryrket till dags
böter eller fängelse i högst ett år.
Veterinär, som bryter mot 9 § första stycket, dömes till dagsböter.
12
§.
Den som bryter mot 10 § första stycket, dömes för smittfärligt kvacksal-
ven på djur till dagsböter eller fängelse i högst ett år, om gärningen ej är
belagd med straff enligt 11 §. Den omständigheten att han på grund av brist
i utbildning och erfarenhet ej kunnat inse sjukdomens natur befriar honom
ej från ansvar.
Den som bryter mot 10 § andra eller tredje stycket, dömes till dagsböter.
13 §.
Beslut som veterinärstyrelsen meddelar med stöd av denna lag länder till
omedelbar efterrättelse, om annat ej förordnas.
14 §.
Konungen äger meddela närmare bestämmelser för tillämpningen av den
na lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965, då 37 § 1 mom. allmänna veteri-
nannstrukhonen den 17 november 1933 (nr 616) skall upphöra att gälla.
Hänvisning i lag eller annan författning till bestämmelse i detta moment
skall i stället avse motsvarande bestämmelse i denna lag.
Den som vid lagens ikraftträdande är legitimerad veterinär skall anses som
legitimerad enligt denna lag.
Den som vid lagens ikraftträdande äger behörighet enligt 37 § 1 mom. b)
nyssnämnda instruktion skall anses som legitimerad veterinär enligt denna
lag, om behörigheten ej är begränsad. Veterinärstyrelsen skall på ansökan
utfarda legitimationsbevis för honom. Är behörigheten begränsad, skall den
anses som begränsad behörighet meddelad enligt 8 § första stycket denna
lag.
Kungl. Maj:ts proposition nr
7 dr
1965
5
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats rådet å Stockholms slott den 13 november 196i.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstift ning angående behörighet att utöva veterinäryrket m. m. samt anför.
Med skrivelse den 28 maj 1964 har veterinärstyrelsen framlagt förslag till lag om behörighet att utöva veterinäryrket.
över förslaget har remissyttranden avgetts av chefen för armén, medi cinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens utlänningskommission, styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt, länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, livsmedeisstad- gekommittén, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Svenska stadsförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Sveriges veterinärförbund. En del av dessa har bifogat yttranden från underlydande och andra organ.
Jag anhåller nu att till behandling få uppta denna fråga.
Gällande bestämmelser
Behörigheten att utöva veterinäryrket eller, med författningstextens ut tryckssätt, veterinärkonsten är reglerad i 87 § 1 mom. allmänna veterinär instruktionen den 17 november 1933 (nr 616). Aktuell i detta sammanhang är även en kungörelse den 2 maj 1947 (nr 207), genom vilken vissa upp drag och befogenheter, som getts medicinalstyrelsen bl. a. i veterinärin struktionen, överflyttats på veterinärstyrelsen. Behörighet att utöva vete rinärkonsten tillkommer a) den som avlagt veterinärexamen inom riket och därefter blivit förklarad för legitimerad veterinär av veterinärstyrelsen. Sådan behörighet har också den som blivit berättigad att inneha veterinär tjänst på grund av särskilt av Kungl. Maj-.t givet bemyndigande, men det finns numera inte någon veterinär med behörighet grundad på dylikt be myndigande. Behörighet tillkommer vidare b) den som, utan att vara legiti
6
merad veterinär, innehar veterinärbefattning, till vilken han utnämnts av
Kungl. Maj :t, eller av Kungl. Maj :t fått särskilt tillstånd att utöva veterinär
konsten i riket. Slutligen tillkommer behörighet c) den som, utan att vara
legitimerad veterinär, är förordnad av veterinärstyrelsen att tjänstgöra som
vikarie för veterinär eller att som extra veterinär uppehålla veterinärtjänst.
Behörigheten gäller i sådana fall endast så länge förordnandet varar. Vete
rinärstyrelsen meddelar jämlikt 2 § i styrelsens instruktion den 30 juni 1947
(nr 496) legitimationsbevis såsom veterinär åt behöriga svenska medbor
gare.
Av intresse i detta sammanhang är även lagen den 30 juni 1960 (nr 408)
om behörighet att utöva läkaryrket (ändrad 1963: 252 och 1964: 214), vil
ken lag kompletteras av lagen s. d. (nr 409) om förbud i vissa fall mot verk
samhet på hälso- och sjukvårdens område (den s. k. kvacksalvarlagen), samt
lagen den 31 maj 1963 (nr 251) om behörighet att utöva tandläkaryrket
(ändrad 1964:550).
Kungl. Maj. ts proposition nr 7 år 1965
Veterinärstyrelsens förslag
Veterinärstyrelsen tramhåller att återkallande av legitimation ej nämnts i
vare sig allmänna veterinärinstruktionen eller instruktionen för styrelsen.
Styrelsen anser sig därför ej ha möjlighet att dra in ett utfärdat legitima
tionsbevis. Denna brist har uppmärksammats i några fall av förtidspensio
nering på grund av sinnessjukdom samt av grov oskicklighet och bedräg
ligt förfarande i anslutning till alkoholism. Styrelsen förordar att bristen
avhjälps samt att frågor rörande behörigheten att utöva veterinäryrket och
veterinärens ställning som legitimerad samlas i en behörighetslag såsom
skett för läkare och tandläkare. I en dylik lag bör enligt styrelsen också
regleras sådan djursjukvård som utövas av annan än behörig veterinär.
Veterinärstyrelsens förslag till lagtext motsvarar i allt väsentligt behörig
hetslagen för läkare. Därjämte innehåller förslaget såsom 1 § följande
bestämmelser, vilka i huvudsak har förebilder i kvacksalvarlagen.
Den, som mot ersättning undersöker hälsotillståndet hos eller behandlar
annans djur för sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd genom att vidtaga
eller föreskriva åtgärd i förebyggande, botande eller lindrande syfte, må ej
under utövning av sådan verksamhet
a) undersöka eller behandla sådana smittsamma sjukdomar på vilka
epizootilagen är tillämplig eller som avses i förordningen om bekämpande
av salmonellainfektion hos djur,
b) undersöka eller behandla djur under allmän eller lokal bedövning
eller med användande av receptbelagda läkemedel,
c) beteckna sig veterinär eller begagna titel eller yrkesbeteckning, vari
sådan benämning ingår eller som giver sken av att han är legitimerad eller
eljest auktoriserad av myndighet.
Dessa bestämmelser gälla dock ej den som innehar behörighet att utöva
veterinäryrket eller som eljest är i sin verksamhet ställd under veterinär
styrelsens tillsyn och erhållit styrelsens medgivande till undantag från be
stämmelserna.
Till närmare motivering av dessa bestämmelser anför veterinärstyrelsen,
att förbudet under a) med hänsyn till risken för smittöverföring bör om
fatta inte bara behandling utan även undersökning, att användning av be
dövningsmedel bör förbjudas med hänsyn till därmed lörenade möjlighe
ter till osakkunniga ingrepp samt att huvudsakliga syftet med förbudet un
der b) i övrigt är att hämma okontrollerad användning av antibiotika, hor
moner eller gifter.
Kungl. Maj.ts proposition nr
7
år 1965
7
Remissyttrandena
Veterinärstyrelsens förslag om att utfärda en särskild behörighetslag för
veterinärer tillstyrks av så gott som samtliga remissorgan. Flera av dessa
uttalar sin tillfredsställelse med att ett enhetligt regelsystem skapas för
samtliga legitimationskrävande yrken på hälso- och sjukvårdens område.
RLF förordar dock uppskov med lagstiftningsfrågan till dess statsmak
terna tagit ställning till föreliggande förslag om veterinärutbildningens och
den veterinärmedicinska forskningens organisation och inriktning.
Från en del håll understryks att lagen inte får onödigtvis fördyra djur
hälsovården. Sveriges lantbruks förbund yttrar.
Receptbelagda läkemedel används i relativt stor omfattning inom djur
skötseln, och behandling av djur med dessa läkemedel görs ej enbart av
veterinärer utan av djurägarna själva, av anställda personer och även av
andra, exempelvis seminbiträden. Med en hård tolkning synes exempelvis
en anställd djurskötare ej få behandla arbetsgivarens djur med receptbe
lagda läkemedel. Om del av djurskötarens lön betraktas som sådan ersätt
ning som avses i 1 §, skulle behandlingen nämligen inte vara tilläten. Eu
seminassistent skulle ej heller få använda receptbelagda preparat för be
handling av dräktighetsstörningar hos djur. I stället skulle veterinär be
höva tillkallas för att utföra dylika åtgärder. En så betydande inskränkning
av nuvarande möjligheter för icke veterinär personal att behandla djur är
ej sakligt motiverad. Ett strikt följande av förslagets 1 § torde också för
hindra, att rutinpersonal används för vissa massundersökningar av hus
djur, såsom tuberkulinundersökningar etc. Det finns enligt förbundets me
ning ej skäl att använda veterinärer för sådana undersökningar. En så dyr
bar arbetskraft skulle medföra avsevärda kostnadsökningar för jordbru
karna, vilket ej vore förenligt med rationaliseringssträvandena och kost
nadsjakten inom vårt jordbruk.
Liknande uttalanden görs av RLF och lantbruksstyrelsen samt av Hus
hållningssällskapens förbund, som dessutom vänder sig mot bestämmel
serna i 1 § a) och c) i veterinärstyrelsens lagförslag. Dessa synes förbundet
såvitt rör a) obehövliga och i fråga om c) svårgenomförda eftersom benäm
ningen veterinärassistent redan är i bruk.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1965
Departementschefen
I likhet med veterinärstyrelsen och flertalet remissorgan anser jag att
lagbestämmelser om behörighet att utöva veterinäryrket bör utan uppskov
utfärdas i nära överensstämmelse med vad som redan gäller för läkare och
tandläkare. Jag finner det också vara ett allmänt intresse att behörighets
reglerna kompletteras med bestämmelser som hindrar kvacksalvare att be
handla djursjukdomar, som är särskilt smittfarliga för omgivningen, och
att missbruka veterinärtiteln. Sådana bestämmelser torde lämpligen böra
i lagen placeras efter behörighetsreglerna samt utformas i nära anslutning
till 1 § första stycket, 2 § a) och 6—8 §§ kvacksalvarlagen. Naturligtvis bör
bestämmelserna inte drabba anställd djurskötare som behandlar arbetsgiva
rens djur enligt veterinärs ordination. En sådan avgränsning av bestäm
melsernas tillämpningsområde torde motsvara vad som är avsett i fråga om
kvacksalvarlagen (se prop. 1960: 141 s. 187). För att förebygga eventuella
olägenheter av bestämmelserna bör veterinärstyrelsen få befogenhet att dis
pensera från dem. Vad veterinärstyrelsens förslag till 1 § innehåller utöver
det nu sagda anser jag mig inte böra biträda. Erforderlig kontroll över an
vändningen av bedövnings- och läkemedel torde få anordnas med stöd av
annan lagstiftning. Vad angår frågan om undersökning av smittsam sjuk
dom vill jag hänvisa till att 2 § a) kvacksalvarlagen avser endast behand
ling. Detta motiverades i propositionen (1960: 141 s. 187) med att kvacksal
varen givetvis först måste undersöka patienten för att kunna efter måttet
av sin förmåga fastställa sjukdomens natur av behandlingsförbjuden el
ler ej.
Frågan om rätten att tillkännage specialitet inom viss gren av veterinär-
yrket bör regleras genom tillämpningsföreskrifter som utfärdas av Kungl.
Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av veterinärstyrelsen. Mål om
specialistbehörighet för veterinär bör — liksom redan är fallet beträffande
mål om specialistbehörighet för läkare och tandläkare — vid besvär hos
Kungl. Maj :t prövas och avgöras av regeringsrätten.
I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet på grund
val av veterinärstyrelsens förslag utarbetats förslag till lag om behörighet
att utöva veterinäryrket m. m.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av
den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 rege
ringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet:
Bo S. Hedström
* Denna bilaga har uteslutits här. Frånsett redaktionella jämkningar stämmer bilagan överens
med det vid propositionen fogade lagförslaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr
7
år 1965
9
Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 17 decem
ber 1964.
Närvarande:
justitierådet Hagbergh,
regeringsrådet Wilkens,
justitieråden Riben,
Bergsten.
Enligt lagrådet den 1 december 1964 tillhandakommet utdrag av proto
koll över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Her
tigen av Halland, i statsrådet den 13 november 1964, hade Kungl. Maj :t för
ordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen avsedda
ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om behörighet att utöva
veterinäryrket m. m.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra
gits av revisionssekreteraren Berndt Erneholm.
Lagförslaget föranledde följande yttranden av lagrådet.
Enligt det remitterade förslaget skall behörigheten att utöva veterinär
yrket regleras i nära överensstämmelse med vad som redan gäller för lä
kare och tandläkare. Bestämmelserna i förslaget ha därför till väsentlig
del utformats med ledning av de åren 1960 och 1963 antagna lagarna om
behörighet att utöva läkaryrket och tandläkaryrket; även 1960 års s. k.
kvacksalvarlag har till viss del tjänat såsom mönster. I åtskilliga fall avvika
emellertid bestämmelserna i förslaget i rent redaktionellt hänseende från
förebilderna i dessa lagar. Då den språkliga utformningen av 1960 och 1963
års lagar är fullt godtagbar och olikheter av denna art i vissa fall kunna
föranleda tvekan om bestämmelsernas innebörd, hemställer lagrådet, att
lagtexten måtte, i den mån saklig överensstämmelse med nämnda lagar är
avsedd, även språkligt avfattas lika med dessa.
Utöver vad som följer av det nu sagda vill lagrådet förorda några jämk
ningar av lagtexten.
10 § upptager i såväl första som andra stycket en tämligen utförlig be
skrivning å den verksamhet för behandling av djur som åsyftas med be
stämmelserna. Andra stycket synes kunna förenklas genom att där i stället
hänvisas till den i första stycket avsedda verksamheten och samma hänvis
ning bör då även ske i paragrafens tredje stycke (jfr kvacksalvarlagen 2 och
10
6 §§). Lagrådet förordar att andra stycket ges den lydelsen, att om den,
som saknar behörighet att utöva veterinäryrket men förvärvat veterinärtitel
eller annan titel vari ordet veterinär ingår, begagnar titeln i verksamhet
som sägs i första stycket, det åligger honom att därvid tydligt utmärka ti
telns ursprung och beskaffenhet, samt att den i tredje stycket gjorda hän
visningen får gälla i första stycket avsedd verksamhet. Vidare bör tredje
stycket avfattas så att det klart framgår att även där är fråga om person
som saknar behörighet att utöva veterinäryrket.
Dispensregeln i paragrafens sista stycke bör lämpligen formuleras så att
den avser undantag från bestämmelserna »i denna paragraf».
Straffbestämmelserna i 11 § i det remitterade förslaget synas bli mera
överskådliga om de bestämmelser som hänföra sig till 10 § överföras till en
särskild paragraf. 11 § skulle i så fall, efter det föreslagna första stycket,
innehålla ett andra stycke med bestämmelse om straff för veterinär som
bryter mot föreskriften i 9 § första stycket.
En följande paragraf, betecknad 12 §, bör under angiven förutsättning
upptaga ett första stycke, motsvarande det remitterade förslaget 11 § andra
stycket, med bestämmelse om straff för smittfarligt kvacksalveri. Första
punkten bör, i stället för det remitterade förslagets uttryck »i annat fall»,
innehålla en reservation att bestämmelsen ej gäller om gärningen är belagd
med straff enligt 11 §. I ett andra stycke skulle därefter inflyta ett stad
gande om straff för den som bryter mot någon av bestämmelserna i 10 §
andra och tredje styckena.
Därest förslagets straffbestämmelser uppdelas på två paragrafer, komma
12 och 13 §§ i förslaget att betecknas 13 och 14 §§.
I tredje stycket av övergångsbestämmelserna har upptagits föreskrift om
att behörighet enligt 37 § 1 mom. b) allmänna veterinärinstruktionen skall
jämställas med legitimation enligt nya lagen, varvid dock stadgats undan
tag för det fall då fråga är om begränsad behörighet som grundas på till
stånd av Kungl. Maj :t. Att i undantaget sålunda angiva att det skall vara
fråga om behörighet, som grundas på tillstånd av Kungl. Maj :t, synes med
hänsyn till avfattningen av nämnda bestämmelse i veterinärinstruktionen
överflödigt. Lagrådet vill förorda att i första punkten av ifrågavarande över
gångsbestämmelse inskjutas orden »såframt behörigheten ej är begränsad»
och att tredje punkten undergår en därtill anpassad jämkning.
Ur protokollet:
Stig Granqvist
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1965
Kungl. Maj:ts proposition nr
7 dr
1965
11
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 december 196b.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström*
Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 17 de cember 1964 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 13 november 1964 remitterade förslaget till lag om behörighet att utöva veterinäryrket m. m. och redogör för yttrandet samt anför ytterligare följande.
I ett av veterinärstyrelsen avgivet förslag till allmän veterinärinstruktion har begreppet tj änsteveterinär fått en ny innebörd. Därmed skall i allmän het avses endast distriktsveterinär och inte, såsom nu, även stadsveterinär. Uttrycket tjänsteveterinär förekommer bl. a. i 9, 10 och 13 §§ hälsovårds stadgan den 19 december 1958 (nr 663). Vid ett genomförande av den nya terminologin torde dessa paragrafer böra ändras så, att de fortfarande blir tillämpliga på stadsveterinär. Det torde, om riksdagen inte uttalar annan mening i samband med behandlingen av förenämnda lagförslag, ankomma på Kungl. Maj :t att ändra hälsovårdsstadgan enligt vad nu sagts.
Föredraganden hemställer härefter att lagförslaget måtte, med vissa jämk ningar av redaktionell art, enligt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till 1965 års riks dag skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bo S. Hedström
Stockholm 1965. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640788