2

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

11 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern

för

utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^indström, L^änge, K^ling, E^denman, J^ohansson,

H^ermansson, H^olmqvist, A^spling, P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist,

G^ustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, fråga om organi­

sation av en för krigsmakten gemensam intendenturkår och anför.

I. Inledning

Uppdraget att utreda frågan om att inrätta en för försvaret gemensam in-

tendenturkår lämnades ursprungligen 1954 års utredning angående vissa

personalkårer inom försvaret. Uppdraget fördes sedermera över till den

utredningsman1 — 1960 års intendenturförvaltningsutredning — som med

stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 oktober 1960 tillkallats för

att utreda frågan om organisation m.m. av ett för försvaret gemensamt in-

tendenturförvaltningsverk. Sedan utredningen i sitt betänkande rörande

det gemensamma intendenturförvaltningsverket redovisat vissa alternativa

lösningar av kårfrågan (jfr prop. 1962:168 s. 55), förordnade Kungl.

Maj:t genom beslut i april 1962, att det fortsatta utredningsarbetet skulle

bedrivas med sikte på att en gemensam kår skall inrättas för all intenden-

turpersonal inom krigsmakten. Kungl. Maj :t har vidare anbefallt utred­

ningen att beakta vad statsutskottet i anledning av riksdagens år 1952

församlade revisorers berättelse anfört om de grunder, enligt vilka utbild­

ning av bl.a. intendenter och förvaltare i intendentur-, kassa- och expedi-

tionstjänst bedrivs inom försvaret (SU 1953:102).

Den 18 januari 1965 har intendenturförvaltningsutredningen avgett ett be­

tänkande (Stencil Fö 1965:1) med förslag till organisation av en för för­

svaret gemensam intendenturkår. Yttranden över betänkandet har efter

remiss avgetts av överbefälhavaren — efter hörande av försvarsgrens-

cheferna — försvarets intendenturverk, försvarets civilförvaltning, forti-

fikationsförvaltningen, marinförvaltningen, statskontoret, riksrevisionsver­

ket, militära tjänstgöringsåldersutredningen, Statstjänstemännens Riksför­

bund (SR), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Svenska arméns

1 Generaldirektören Gunnar Christianson.

7

per i taktik och underhållstjänst som erfordras för att bestrida kaptens-

befattningar i intendenturtjänst i freds- och krigsorganisationerna, dels

vara en grund för fortsatt utbildning vid militärhögskolan.

Militärhögskolans högre kurser bör enligt utredningen stå öppna för inten-

denturofficerare i mån av behov och enligt samma grunder som gäller

för övriga officerare. Genomgång av högre kurs anses som regel böra vara

förutsättning för befordran till major. Utbildningen skulle enligt utred­

ningen kunna meddelas i stabskurs och därmed ge intendenturofficerarna

möjlighet att i konkurrens med andra officerare erhålla högre befattningar

inom krigsmakten.

Utredningen förutsätter slutligen, att intendenturofficerarna också i

fortsättningen i mån av behov skall kunna genomgå specialkurser, som ger

kompetens för särskilda befattningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

Intendenturkårens sammansättning

Utredningen föreslår, att i intendenturkåren skall ingå officerare och un­

derofficerare på aktiv stat och reservstat samt i reserven.

Aktiva officerare. För att få underlag för en bedömning av intendentur­

kårens sammansättning i fråga om aktiva officerare har utredningen un­

dersökt rekryteringsbehov och befordringsförhållanden för officerare dels

vid intendenturkåren och marinintendenturkåren samt i intendenturbe-

fattning vid flygvapnet, dels vid armén, flottan, kustartilleriet och flyg­

vapnet. I samband härmed har utredningen från 1960 års befälsstatsdele-

gation inhämtat, att delegationen för arméns del i princip räknar med

befordran till k a p t e n vid 35 års ålder. För egen del föreslår ut­

redningen, att intendenturofficer normalt skall befordras till kapten vid

32 års ålder. Bland de skäl som anförs härför kan nämnas, att en höjning

av befordringsåldern till 35 år enligt utredningens mening skulle dels leda

till försämrade befordringsmöjligheter och därigenom verka rekryterings-

hämmande, dels medföra väsentligt ökade pensionskostnader.

Utredningen behandlar härefter frågan om intendenturofficerarnas

pensionsåldrar. Dessa är — som framgår av följande sammanställ­

ning — f.n. enhetliga för kaptener och översi

emot inte för övriga regementsofficerare.

Grad

överste/ kommendör ............................................

Överstelöjtnant/kommendörkapten av 1. graden.

Major/kommendörkapten av 2. graden................

Kapten.......................................................................

(kommendörer) men där-

Armén

Marinen

Flygvapnet

60

60

—

55

60

60

55

60

60

55

55

55

I en gemensam intendenturkår torde det enligt utredningen vara ofrån­

komligt med enhetlig pensionsålder för samtliga tjänster i varje grad. Ut-

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

11

Utbildningskostnaderna enligt nuvarande system uppskattas

till i runt tal 1 182 000 kr. och enligt utredningens förslag till ca 545 000 kr.

för år, vilket innebär en minskning med 637 000 kr.

De årliga pensionskostnaderna för den nya intendenturkåren

beräknas till i runt tal 3 377 000 kr. Jämfört med nuvarande kostnader, ca

4 048 000 kr., uppkommer en årlig kostnadsminskning med 671 000 kr. Vid

beräkningarna har utredningen utgått från att pensionsåldern för samtliga

regementsofficerare skall vara 60 år och för kaptener 55 år samt att nedre

åldersgränsen för det normerande skiktet skall vara 32 år.

Den sammanlagda årliga besparingen uppgår enligt utredningens beräk­

ningar till 1 281 000 kr. Från nämnda belopp bör dock enligt utredningen

dras ca 140 000 kr., motsvarande avlönings- och pensionskostnader för att

i marinförvaltningen inrätta tjänster såsom ersättning för två officerare

som tjänstgör i ämbetsverket. Besparingen stannar härigenom vid 1 141 000

kr. för år.

Utredningen tar i detta sammanhang också upp vissa anslagstek-

n i s k a frågor. Således föreslås att kostnaderna för intendenturkåren (inkl.

kårstaben) och intendenturförvaltningsskolan förs över från nuvarande,

för försvarsgrenarna avsedda anslag till nya anslag under rubriken Ge­

mensamma ändamål. Vidare framhålls att kostnadsramen för försvaret och

fördelningen inom ramen mellan olika ändamål påverkas av utredningens

förslag; bl.a. bör konsekvenserna av övergången till högre pensionsålder för

vissa officerare beaktas.

Förslagens genomförande

Utredningen föreslår, att omorganisationen genomförs fr.o.m. den 1 juli

1966 och att grundutbildning enligt det nya systemet påbörjas redan den

1 juni 1966.

Omorganisationen är enligt utredningen så stor att ett särskilt organ bör

tillsättas för att förbereda övergången.

I övrigt föreslår utredningen vissa övergångsåtgärder beträffande rekry­

tering och utbildning m.m. För närmare kännedom härom torde få hänvisas

till betänkandet.

IV. Remissyttrandena

Flera remissmyndigheter — bland dem överbefälhavaren, chefen för ar­

mén, chefen för flygvapnet, marinförvaltningen och SR -— framhåller in­

ledningsvis, att bedömningen av föreliggande förslag försvåras av att på­

gående försöksverksamhet inom förvaltningstjänsten och resultatet av en

rad ännu inte avslutade utredningar, bl.a. försvarskostnads-, tygförvaltnings-

och fortifikationsutredningarna, kan komma att påverka utformningen av

3

—8162

66

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 109

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

13

behov efter särskild utbildning, placera om äldre militär personal från fy­

siskt sett krävande arbetsområden.

I fråga om den föreslagna utbildningsgången ansluter sig Svens­

ka arméns och flygvapnets reservofficersförbund till uppfattningen att de

aktiva officerarna i en gemensam intendenturkår bör utbildas efter enhet-

liga grunder. Statskontoret accepterar utredningens förslag men finner det

angeläget, att grundutbildningen av kostnadsskäl inte görs mera omfattan­

de än nödvändigt. I övrigt anförs en rad erinringar mot utredningens för­

slag på denna punkt. Således framhåller chefen för marinen, att den före­

slagna utbildningsgången inte kan godtas, eftersom den inte fyller marinens

behov. Utbildningen bör därför övergångsvis anordnas försvarsgrensvis.

Chefen för armén hävdar i enlighet med sin uppfattning i rekryterings­

frågan, att utbildningen till intendenturofficer är en specialutbildning, som

bör läggas i anslutning till allmänna kursen vid militärhögskolan. Tjänst-

göringsdldersutredningen anför, att den föreslagna utbildningsgången —

trots längden — inte torde ge den normkvalitet, som utredningen funnit

nödvändig även för intendenturofficerare. Intendenturverket, som för övrigt

hyser uppfattningen att frågan om utbildningsgången måste utredas ytter­

ligare, anser däremot att den föreslagna trupputbildningen är för omfat­

tande och får härvid stöd av marinförvaltningen och Svenska flottans re-

servofficersförbund, som föreslår att delar av den militära utbildningen

skall bytas ut mot utbildning i förvaltningstjänst.

Bland övriga erinringar mot utbildningsgången må nämnas att överbe-

befälhavaren, chefen för marinen, chefen för flygvapnet och intendentur­

verket framhåller, att förbandstjänstgöringen under subalterntiden i huvud­

sak bör fullgöras vid en försvarsgren, medan civilförvaltningen anser, att

alla unga intendenturofficerare tidigt bör få tjänstgöra vid samtliga för­

svarsgrenar. SR anser det önskvärt, att officerarnas huvudsakliga försvars-

grensinriktning fastställs på ett tidigt stadium för att undvika den kring­

flackande tillvaro, som den föreslagna utbildningsgången skulle medföra

för den yngre personalen. Förbundet finner det vidare från rekryterings-

synpunkt betänkligt att lägga den särskilda intendenturofficerskursen så

sent som utredningen föreslagit. Beträffande denna kurs anför överbefäl­

havaren och chefen för flygvapnet, att den bör utgå och antingen ersättas

med en särskild och kortare kurs i förvaltningstjänst eller också föras

över dels till grundutbildningen, dels till allmänna kursen vid militärhög­

skolan.

Den föreslagna kårsammansättningen har enligt påpekanden i

flera remissyttranden blivit inaktuell på grund av inträffade organi­

sationsförändringar m.m. 7'jänstgöringsåldcrsutredningcn redovisar i sitt

yttrande vissa beräkningar för att belysa, hur en enligt dess förslag genom

vidareutbildning rekryterad intendenturofficerskår bör vara sammansatt.

15

för intransport i intendenturkåren. — I detta sammanhang bör även näm­

nas att riksrevisionsverket biträder intendenturförvaltningsutredningens an-

slagstekniska synpunkter. Chefen för marinen motsätter sig däremot, att

kostnaderna förs upp under rubriken Gemensamma ändamål, eftersom det

nya rekryteringssysteinet skulle innebära en minskning av marinens an­

slagsram med ett större belopp än det som nuvarande system medfört.

Vad gäller förslagens genomförande anser intendenturverket

det angeläget att beslut i frågan snarast fattas, bl.a. med hänsyn till att

nuvarande system och därav följande ovisshet om framtiden skapar onödiga

svårigheter. Statskontoret uttalar sig inte om tidpunkten men anser för­

slagen i princip väl ägnade att ligga till grund för ett beslut. Denna upp­

fattning delas inte av TCO, som framhåller att vissa förhållanden beträf­

fande underofficerskåren måste utredas ytterligare. Också överbefälhavaren

framhåller, att ytterligare utredningar erfordras och förordar därför, att

förslagen genomförs successivt med början budgetåret 1966/67, varvid en

gemensam kår för regementsofficerare och kaptener bör organiseras och

en befattning för personalkårchef inrättas. Chefen för armén anser däremot,

att genomförandet bör anstå några år i avvaktan på säkrare underlag, och

marinförvaltningen avstyrker, att utredningens förslag läggs till grund för

beslut. Sistnämnda uppfattning redovisas också av tjänstgöringsåldersut-

redningen, som i stället föreslår, att en gemensam intendenturkår organi­

seras fr.o.m. budgetåret 1966/67 i enlighet med de principer, som anges i

dess tidigare nämnda promemoria. Förslaget redovisas närmare i det följan­

de.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

V. Militära tjänstgörmgsåldersutredningens förslag

Allmänna synpunkter på rekryteringsfrågan

Militära tjänstgöringsåldersutredningen anför inledningsvis att intenden-

turtjänsten är en funktion som, i den mån så inte redan är fallet, i stort bör

kunna göras likartad inom hela krigsmakten. Tillkomsten av försvarets

intendenturverk har enligt utredningen åstadkommit bättre förutsättningar

för den rationalisering som en samordnad intendenturtjänst innebär. Om

en för krigsmakten gemensam intendenturkår inrättas anses detta böra

leda till ytterligare förbättrade förutsättningar för rationaliseringsarbetet.

Utredningen utgår därför i likhet med intendenturförvaltningsutredningen

från att en gemensam intendenturkår skall komma till och anser att

huvudfrågan är hur en sådan kår skall rekryteras.

Rekryteringen kan enligt utredningen i princip ske antingen genom

grund utbildnin g, dvs. ett system där personalen anställs och ut­

17

dan officer, alltså även intendenturofficeren, utöver sina fackkunskaper

måste ha den kompetens och erfarenhet — samt motsvarande kunskaper

— som innehas av officer i det s.k. normerande skiktet (normkvalitet).

Kravet på normkvalitet bör vad gäller intendenturofficerarna lättast kunna

tillgodoses genom vidareutbildning av officerare som genomgått allman kurs

vid militärhögskolan. Självfallet kan dock normkvalitet erhållas också vid

grundutbildning.

Inom marinen och flygvapnet har kraven på allmän militär användbarhet

hos intendenturofficerarna hittills varit mindre uttalade än inom armen.

Utbildningen har därför enligt utredningen kunnat göras mera fackinrik-

tad och därmed också attraktiv för ungdomar med en något annan intresse­

inriktning än de som bildar rekryteringsunderlag för annan officersutbild­

ning. Om man däremot — som utredningen gjort — bedömer att intenden­

turofficeren måste ha normkvalitet, måste utbildningen oberoende av rekry-

teringssystem inrättas med hänsyn härtill. Vid en sådan andrad målsätt­

ning för utbildningen bedömer utredningen att rekryteringsunderlaget for­

skjuts så att det i stort sammanfaller med rekryteringsunderlaget för övrig

officersrekrytering och det kan därför ifrågasättas om en grundutbildning

av officerare för en gemensam intendenturkår skulle öka rekryteringsun­

derlaget för officerskåren i gemen.

Utredningen anser att nuvarande svårigheter att fylla arméns behov av

intendenturofficerare främst hänger samman med arméns allmanna befals-

situation. Svårigheterna bör därför inte ses som ett bevis for att vidareut-

bildningssystemet är olämpligt. I likhet med intendenturförvaltningsutred-

ningen anser tjänstgöringsåldersutredningen att marinens och flygvapnets

goda rekrytering bl.a. beror på att utbildningen medför ett gott utgångs­

läge för merkantila högskolestudier. Utredningen pekar också på att aven

marinen och flygvapnet har svårigheter att i tjänst behålla erforderligt

antal färdigutbildade intendenturofficerare.

Den omständigheten att personalen i ett grundrekryteringssystem från

början specialiseras på vissa arbetsuppgifter talar enligt utredningen också

av andra skäl mot ett sådant system. Utredningen syftar härvid närmast pa

den minskade flexibilitet i utbildningsorganisationen som ett sådant system

för med sig Då kraven på flexibilitet snarast kan väntas öka måste man

enligt utredningen vara försiktig med åtgärder som binder personal for

vissa speciella uppgifter.

Kostnader för olika rekryteringssystem

För att belysa kostnadsfrågan i samband med olika rekryteringssystem

har utredningen gjort vissa beräkningar. Dessa avser en hypotetisk inten-

denturofficerskår om 100 kaptener dels i ett vidareutbildningssystem dar

åldern för intransport i intendenturkåren satts till 35 år motsvarande nu­

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1966

19

I systemen med 60 års pensionsålder framgår de totala

kostnaderna av följande tabell.

Kostnadsslag

Alternativ/kostnad

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

Kostnader vid 55 års pensionsålder (jfr föregående

tabell)..........................................

6 225 000

—690 000

5 535 000

6 425 000

—625 000

5 800 000

5 965 000

—500 000

5 465 000

Kostnadsändring vid 60 års pensionsålder .. .

Summa

Sätts pensionsåldern till 60 år minskar rekryteringsbasen och därmed

också antalet pensionsavgångar samt antalet elever i vederbörlig intenden-

turofficerskurs. Dessa förhållanden medför kostnadsminskningar. Samtidigt

minskar rekryterande skiktet, vilket innebär kostnadsökningar för under­

officerare och underbefäl.

I anslutning till beräkningarna anför utredningen följande.

De utförda beräkningarna visar, att kostnaderna i grundrekryterings-

systemet är högst. Av vidareutbildningssystemen drar de med 37 års in-

transportalder i båda pensionsåldersalternativen de lägsta kostnaderna.

Skillnaden i kostnad vid olika intransportåldrar är däremot inte så stor. Den

minskar vid den antagna högre pensionsåldern. Det kan måhända synas

överraskande att det vidareutbildningssystem som innebär den största in­

vesteringen i utbildningskostnader samtidigt är fördelaktigast från kost­

nadssynpunkt. Detta hänger emellertid samman med att utredningen vid

beräkningarna haft att utgå från att det med nuvarande förutsättningar

inte finns organisatoriskt utrymme för att bereda meningsfyllda arbetsupp­

gifter åt militärt befäl utanför intendenturkåren i åldrar som ligger över

nuvarande pensionsåldrar. Endast för det fall att militär personal utanför

intendenturtjänsten skulle kunna beredas arbetsuppgifter i en omfattning

som skulle göra det möjligt att stå kvar i tjänst lika länge som inom inten­

denturtjänsten vore det från kostnadssynpunkt fördelaktigt att inte göra

den större investeringen i utbildningskostnader. Utredningen anser sig kun­

na konstatera att det med nuvarande betingelser från statsfinansiella syn­

punkter är avgörande fördelar med ett vidareutbildningssystem med rela­

tivt hög ålder för intransport.

Riktlinjer för en gemensam intendenturofficerskår

Grunder

Utredningen framhåller att det i en tid av allmän brist på personal är

av särskild vikt att uppgifterna för yngre och äldre personal totalt fördelas

på

ett sätt som ger bästa sammanlagda effekt. Akliva officerares an­

vändbarhet för trupptjänst, sjötjänst och flygtjänst går ned eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

21

Intendenturofficerarnas arbetsuppgifter

Utredningen har funnit att de uppgifter, som f.n. åvilar intendenturoffi-

cerarna i de försvarsgrensvis organiserade kårerna, t.v. i huvudsak också

bör ankomma på officerarna i den gemensamma kåren. Man bör sålunda

enligt utredningen räkna med i stort oförändrade uppgifter i krig och fred.

Detta innebär att huvuduppgiften alltjämt är ledning av intendentur-

tjänsten i krig och intendenturförvaltningstjänsten i fred.

I fredsorganisationen avses de aktiva intendenturofficerarna främst för

befattningar som förbandsintendenter samt för befattningar inom intenden-

turtjänstens centrala och regionala ledning.

I fråga om intendenturofficerarnas uppgifter i trupptjänst och annan ut­

bildningsverksamhet har utredningen en från intendenturförvallningsut-

redningen delvis avvikande uppfattning. Utredningen förutsätter för egen

del att förvaltningspersonal inom samtliga försvarsgrenar vid behov skall

medverka vid utbildning (kurser) i intendenturtjänst. Officerare ur inten-

denturofficerskåren föreslås även i fortsättningen ställas till tränginspek-

törens förfogande för intendenturutbildningen vid trängregementena, var­

för sex kaptener för egen utbildning bör vara placerade vid trängtrupperna

som kompanichefer (ställföreträdare) vid intendentur kompanier. Vidare

bör som hittills intendenturofficerare tjänstgöra som facklärare vid arméns

underhållsskola och trängtruppernas kadett- och aspirantskola samt två

officerare (mot nu tre) tjänstgöra vid arméstabens trängavdelning. Vid

marinens intendenturskola bör slutligen en intendenturofficer vara placerad

som chef och facklärare. Behovet av instruktörer i intendenturtjänst vid

marinen bör i övrigt kunna tillgodoses genom intendenturutbildade under­

officerare.

Utredningen hävdar vidare att det bör vara till fördel för tjänsten vid

försvarets intendenturverk och därmed intendenturtjänsten inom hela för­

svaret, om en förhållandevis stor del av personalen i kvalificerade befatt­

ningar inom verket har erfarenhet från lokala och regionala organ samt

kunskaper om samtliga försvarsgrenars intendenturtjänst och om de för­

hållanden varunder denna arbetar. Sådana krav torde enligt utredningen

uppfyllas av intendenturofficerare med kvalificerad och enhetlig utbildning

samt med praktisk tjänst i olika befattningar vid staber och förband. Be­

fattningar för vilka erfarenheter av här redovisad art är viktiga bör därför

enligt utredningen företrädesvis avses för intendenturofficerare. I befatt­

ningar som kräver sådan speciell civil sakkunskap som inte lämpligen bör

bibringas intendenturofficer bör dock fortfarande placeras civil fackman

(t.ex. jurist, ingenjör e.d.).

Utredningen framhåller i detta sammanhang vidare, att en ökad militär

representation inom intendenturverket även torde medföra en förbättrad

krigsorganisation på grund av att ett ökat antal officerare ger ökad flexi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

23

37 års ålder och pensionsåldern för samtliga dessa officerare sätts till 60

år. Utredningen förutsätter härvid att pensionsavgången personal i krig

kan disponeras till 63 års ålder.

I en särskild bilaga, som kommer att överlämnas till riksdagens veder­

börande utskott, redovisar utredningen krigsorganisationens behov till to­

talt 304 befattningar.

Vid sin beräkning av fredsorganisationens behov har utred­

ningen utgått från fastställda organisationer för stabs- och förvaltnings­

tjänsten, fastställda utbildnings- m.fl. organisationer samt gällande perso­

nalstater.

Utredningen har vidare enligt sina direktiv sökt klarlägga möjligheterna

att använda äldre aktiva intendenturofficerare i sådana befattningar som

f.n. avses för militära arvodister eller civila tjänstemän.

Utredningen har slutligen, mot bakgrund av krigsorganisationens krav,

studerat vilka befattningar i fredsorganisationen som bör besättas med

aktiva intendenturofficerare inom det normerande skiktet.

Fredsbehovet av intendenturofficerare i det normerande skiktet enligt ut­

redningens beräkningar redovisas i följande tabell, i vilken också föreslagna

förändringar i jämförelse med nuvarande organisation anges.

Organisation/kategori/antal

Myndigheter m.m.

Tjänstg. åld.

utredn.

Gällande organisation

Skillnad

Aktiva

Aktiva

Arvo­

dister

Civila

S:a

+ —

Försvarets intendenturverk................

61

46

8

7

61

—

Centrala staber m.m.............................

20

19

3

—

22

— 2

Högre regionala staber m. m................

39

20

3

—

23

+ 16

Lägre regionala staber m. m................

47

30

15

—

45

+ 2

Förband................................................

73

76

—

—

76

— 3

Skolor (utom Int. förvaltn.skolan) ...

Personal för administration och ut-

13

10

7

17

— 4

bildning.............................................

8

8

—

—

8

+ 13

Reserv.....................................................

13

—

—

—

—

Summa

274

209

36

7

252

+22

Utredningen framhåller, att den genom det i tabellen upptagna antalet

tjänster för olika myndigheter m.m. inte tagit ställning till personalbehovet

i de fall ny organisation är aktuell, t.ex. i fråga om intendenturtjänstens

ledning i regional instans. Som ett underlag för kostnadsberäkningar m.m.

har dock utredningen tagit upp de tjänster som i annat sammanhang före­

slagits för den nya organisationen.

Som framgår av tabellen har utredningen funnit, att 36 arvodestjänster

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

25

För närmare kännedom om utredningens förslag rörande fredsorganisa-

tionen torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

I följande tabell har det av utredningen beräknade krigsbehovet av offi­

cerare i normbefattning fördelats på åldersgrupper efter krigsorganisa­

tionens bedömda krav. Som jämförelse anges också den tillgång på personal

(aktiva och f.d. aktiva intendenturofficerare samt officerare i arvodes­

tjänster) som finns enligt nuvarande och föreslagen organisation.

Personaltillgång enligt

Åldersgrupp

utredningens

Krigsbehov

nuv. org.

beräkning

(35) 37—44 år.............................................

103

111

91

45—54 år.............................................

87

119

110

55—62 år.............................................

58

81

103

Summa

248

311

304

Av tabellen kan utläsas att möjligheterna att placera aktiva officerare i

lämplig ålder i kvalificerade befattningar i krigsorganisationen förbättras

om utredningens förslag förverkligas.

Som också framgår av tabellen är krigsbehovet av aktiva intendentur­

officerare 304. Eftersom fredsbehovet är 274 befattningshavare, måste 30

befattningshavare med kompetens jämförbar med aktiv intendenturoffi-

cers stå till förfogande utöver de i fredstid anställda officerarna. Detta be­

döms vara möjligt under förutsättning att pensionsavgången personal i krig

kan utnyttjas till 63 års ålder samt att förtidsavgångna intendenturoffice­

rare i viss omfattning står till förfogande för krigsplacering.

Rekrytering och utbildning

Beträffande rekryteringen av en gemensam intendenturofficerskår före­

slår utredningen att det årligen efter förslag av kårchefen skall faststäl­

las hur många intendentsaspiranter som får antas från försvarsgrenarna.

Beslut bör grundas på en bedömning av kårens behov av officerare och be-

fälslägets allmänna utveckling inom försvarsgrenarna. Utredningen be­

dömer att från marinen regelmässigt bör få rekryteras en—två officerare

och från flygvapnet högst en officer per år för att krigsorganisationens

krav skall kunna uppfyllas.

Trots att utredningen är medveten om att ett fritt ansökningsförfarande

kan medföra problem, särskilt för små personalkårer, förordas denna

form, bl.a. för att inte fackutbildningen till intendent skall bli mindre loc­

kande än annan högre utbildning. Intendentsaspirant bör antas av chefen

för intendenturkåren. Den som inte antas bör kunna besvära sig.

26

Kunc/l. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

Rätt att söka som intendentsaspirant bör tillkomma varje aktiv officer

inom krigsmakten som genomgått allmän kurs vid militärhögskolan. Chefs

yttrande över ansökan bör avse endast vederbörandes lämplighet att vidare­

utbildas till intendenturofficer.

Enligt utredningens riktlinjer bör intendentsaspirant före intransport i

intendenturofficerskåren genomgå obligatorisk fackutbild­

ning i form av en tvåårig intendenturofficerskurs. Den angivna tiden, som

även inrymmer erforderlig praktik, bör enligt utredningen medge att ut­

bildningsmålen sätts så att ytterligare obligatorisk utbildning i princip inte

skall erfordras för placering och befordran inom intendenturofficerskåren.

Tiden bör även kunna medge att utbildningsmålen höjs för vissa enskilda

läroämnen om så skulle erfordras, bl.a. med hänsyn till önskemål om för­

stärkt ekonomisk utbildning för intendenturofficerarna.

Utredningen erinrar om att intendenturofficerare avses besätta åtskilliga

särskilt kvalificerade krigs- och fredsbefattningar inom krigsmaktens cen­

trala samt högre och lägre regionala ledning. Vissa intendenturofficerare

måste därför, framhåller utredningen, erhålla högre fackutbild­

ning som dock inte bör vara obligatorisk. Utredningen föreslår att denna

utbildning skall meddelas vid en högre förvaltningskurs om ca sex månader,

lämpligen förlagd till militärhögskolan.

Kursen bör anordnas vart annat år och vara öppen för de elever, som er­

hållit erforderliga kvalificerande poäng i den obligatoriska fackutbildning­

en. Undervisningen vid kursen föreslås till ungefär lika delar omfatta en

högre stabsdel och en högre förvaltningsdel. Målsättningen anses böra ligga

på en sådan nivå att den obligatoriska fackutbildningen jämte den högre

förvaltningskursen, vid tillsättning av högre befattningar inom krigsmak­

ten men utanför intendenturkåren, i princip kan anses motsvara genom­

gång av annan högre kurs vid militärhögskolan. Elev, som anses ha erfor­

derliga kvalifikationer i övrigt, bör kunna få förord som stabsaspirant.

Officerare, som t.ex. på grund av tjänst vid intendenturverkets fackby­

råer anses böra besitta specialkunskaper inom materiel-, livsmedels-, driv­

medels- eller förrådsområdet, bör enligt utredningen beredas tillfälle att ge­

nomgå specialutbildning inom sådana fackområden. I detta sam­

manhang föreslås att officer, som kommenderas till sådan utbildning, bör

förbinda sig att återbetala utbildningskostnader enligt samma grunder som

f.n. gäller bl.a. för officerare vid fälttygkåren vid viss utbildning.

Kostnader

Ett genomförande av militära tjänstgöringsåldersutredningens förslag

skulle medföra att intendenturofficerarna i fråga om uppgifter, utbildning

och tjänsteförhållanden i övrigt blir i stort sett helt jämförbara med offi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

27

cerare tillhörande andra specialkårer. Intendenturofficerarnas löne- och

befordringsförhållanden bör därför enligt utredningen vara i stort sett de­

samma som övriga officerskategoriers inom specialkårerna. Med utgångs­

punkt häri har utredningen som underlag för sina kostnadsberäkningar

gjort en hypotetisk fördelning av intendenturkårens tjänster på olika löne­

grader.

De beräknade kostnaderna för nuvarande organisation och den av utred­

ningen föreslagna för krigsmakten gemensamma intendenturofficerskåren

framgår av följande sammanställning. Beträffande beräkningsgrunder m.m.

torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Belopp (1 000-tal kr.) för

Kostnadsslag

nuv. org.

föreslagen

org.

Aktiva intendenturofficerare: lönekostnader.....................................

8 645

11 486

»

»

: pensionskostnader.............................

4 225

5 051

Intendenturofficerare på reservstat: sa kostnader ..........................

354

Vissa arvodister: lönekostnader .........................................................

511

Vissa civila tjänstemän: lönekostnader .............................................

258

»

»

»

: pensionskostnader .....................................

77

Vissa kaptener vid försvarsgrenarna: pensionskostnader..............

—1 100

Ändringar inom rekryterande skiktet: sa kostnader........................

—1 272

Vissa kostnader utanför intendenturkåren.........................................

381

Utbildningskostnader...........................................................................

572

1 299

Summa

14 642

15 845

De angivna kostnaderna för nuvarande organisation är enligt utredningen

riktiga under förutsättning att samtliga arvodister är pensionerade office­

rare. I verkligheten tillhör endast knappt hälften denna kategori. Kostna­

derna för arvodister är därför 1 311 000 kr. De sammanlagda kostnaderna för

nuvarande organisation blir härigenom (14 642 000—511 000+1 311 000)

15 442 000 kr.

Kostnaderna för föreslagen organisation inkluderar den beräknade ut­

ökningen vid högre regionala staber m.m. Löne- och pensionskostnaderna

för dessa tjänster kan enligt utredningen uppskattas till 1 272 000 kr., som

inte bör ingå i jämförelsen med nuvarande organisation. Om kåren mins­

kas med ifrågavarande 19 tjänster, uppkommer emellertid vissa återverk­

ningar på arméns rekryterande skikt. De totala kostnaderna för föresla­

gen organisation kan på grund härav minskas med endast (1 272 000—

387 000) 885 000 kr. och blir härigenom (15 845 000—885 000) 14 960 000

kr. per år. I förhållande till nuvarande organisation innebär detta en årlig

besparing med ca 0,5 milj. kr. Härvid bör dock beaktas att — till skillnad

från vad som enligt utredningens beräkningar gäller för den gemensamma

intendenturofficerskåren — arméns nuvarande intendenturkår saknar

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

tjänster för kommendering och reserv. En sådan reserv skulle vid tillämp­

ning av samma beräkningsgrund som för den nya kåren dra en lönekost­

nad av 0,2 milj. kr. per år.

Om hänsyn tas också till förstärkningen av den regionala ledningen, vil­

ken såsom tidigare nämnts beräknas dra en kostnad av ca 0,9 milj kr.,

blir de sammanlagda årliga kostnaderna för den föreslagna organisationen

ca 0,4 milj. kr. högre än kostnaderna för nuvarande organisation.

Underofficersfrågan

Utredningen anför att den funnit att vissa skäl kan tala för att aktiva

intendenturförrådsförvaltare och kassachefer ingår i en för krigsmakten

gemensam underofficerskår. Något behov av reservstat för underofficerare

har utredningen däremot hittills inte kunna finna. Utredningen har för

avsikt att under sitt fortsatta arbete granska de organisatoriska förutsätt­

ningarna att använda intendenturförrådsförvaltare och kassaförvaltare i be­

fattningar som f.n. uppehålls av arvodespersonal eller civil personal.

Ikraftträdande och övergångsanordningar

Enligt utredningens uppfattning bör en gemensam intendenturofficers-

kår — om beslut fattas inom kort — kunna organiseras den 1 juli 1966

vad gäller aktiva intendenturofficerare. Gemensam fackutbildning bör kun­

na börja hösten 1966.

Av de tjänster som sålunda bör inrättas fr.o.m. den 1 juli 1966 före­

slås ett antal t.v. hållas vakanta. De bör få besättas efter hand som inne­

havarna avgår från de civila tjänster och arvodestjänster vilka byts ut mot

tjänster för aktiva officerare i den nya kåren samt efter hand som mari­

nens och flygvapnets intendentursubalternofficerare kan utnämnas till kap­

tener vid den nya kåren.

VI. Departementschefen

I sitt betänkande med förslag till organisation av en för försvaret ge­

mensam intendenturkår (Stencil Fö 1965:1) föreslår 1960 års intendentur-

förvaltnings utredning, att försvarsgrenarnas personal i intendenturtjänst

— officerare och underofficerare på aktiv stat och reservstat samt i reser­

ven — fr.o. m. den 1 juli 1966 skall föras samman till en gemensam kår. Ut­

redningen lägger vidare bl.a. fram förslag till nya grunder för rekrytering

och utbildning av aktiva intendenturofficerare.

Enligt nuvarande ordning rekryteras officerare till arméns intendentur­

kår genom vidareutbildning på så sätt att officerare vid de olika trupp­

slagen efter ansökan tas ut till utbildning vid intendenturförvaltningssko-

lan och efter genomgången utbildning förs över till kåren. Inom marinen

och flygvapnet tillgodoses behovet av intendenturofficerare genom grund­

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

29

rekrytering av aspiranter som utbildas med direkt inriktning på tjänst­

göring i intendenturbefattning. Vid samtliga försvarsgrenar förekommer

efter grundutbildningen olika former av vidareutbildning.

Intendenturförvaltningsutredningen har efter granskning av nuvarande

rekryterings- och utbildningssystem funnit, att varken arméns, marinens

eller flygvapnets system bör väljas för den föreslagna gemensamma kåren.

Utredningen förordar i stället ett nytt grundrekryteringssystem, i vilket ut­

bildningsgången av praktiska skäl bör anpassas till arméns utbildnings­

organisation. Eftersom det har befunnits nödvändigt att intendenturoffi-

cerarna i likhet med övriga officerare har en militär grundutbildning som är

likvärdig med övriga officerares, föreslår utredningen att den obligatoris­

ka utbildningen — med avbrott för mellanliggande trupptjänstgöring m.m.

— delas upp i tre huvudskeden, nämligen militär grundutbildning fram till

officersexamen, egentlig förvaltningsutbildning i en särskild intendentur-

officerskurs samt allmän kurs vid militärhögskolan. Den totala utbildnings­

tiden är enligt förslaget drygt tio år, varav knappt hälften fullgörs som

trupptjänstgöring. Beträffande utbildningen anser utredningen vidare bl.a.

att intendenturofficerarna bör få tillträde till militärhögskolans högre kurser

på samma villkor som övriga officerare. — Vad gäller kårens samman­

sättning har utredningen funnit att fredsbehovet av officerare i det nor­

merande skiktet är 203. Eftersom krigsbehovet anges vara större, föreslår

utredningen att bristen skall täckas bl.a. genom tjänster på reservstat. —

I fråga om pensionsåldern framhåller utredningen att den i den gemensam­

ma kåren bör vara enhetlig för samtliga befattningshavare i samma grad.

Mot bakgrund härav föreslås att pensionsåldern för överstelöjtnanter och

majorer vid nuvarande arméns intendenturkår höjs från 55 till 60 år, vil­

ket motsvarar pensionsåldern för jämställda officerare vid marinen och

flygvapnet. — I övrigt föreslår utredningen bl. a. att kårledningen skall

beslå av en kårchef med stab, som lyder direkt under överbefälhavaren.

Chefskapet för kåren bör enligt utredningen inte kombineras med befatt­

ning i försvarets intendenturverk.

Vid remissbehandlingen har förslaget om en gemensam intendenturkår i

stort sett godtagits. Såsom närmare framgår av den redogörelse som jag

har lämnat i det föregående går uppfattningarna om intendenturförvalt-

ningsutredningens förslag i övrigt starkt isär. Detta gäller bl.a. sådana cen­

trala frågor som den föreslagna grundrekryteringen, utbildningsgången samt

kårens sammansättning och lydnadsställning. Sammanfattningsvis kan sä­

gas att endast statskontoret tillstyrker en lösning av intendenturkårfrågan

på grundval av utredningens förslag. I övrigt framhålls bl.a. att komplette­

rande utredningar behövs, och överbefälhavaren förordar av denna anled­

ning att förslagen genomförs successivt, varvid början bör göras med en

gemensam kår för regementsofficerare och kaptener. Direkt avvisande stål-

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 är 1966

ler sig bl.a. militära tjänstgöringsåldersutredningen, som avstyrker att för­

slaget läggs till grund för ett beslut och i stället redovisar ett eget alternativ

till gemensam intendenturkår.

Tjänstgöringsåldersutredningen går liksom intendenturförvaltningsutred-

ningen ut från att en gemensam intendenturofficerskår bör organiseras och

anser därför att huvudfrågan är, om en sådan kår skall rekryteras genom

grundutbildning eller vidareutbildning. Efter att ha vägt de två systemen mot

varandra förordar utredningen av såväl arbetsmarknadsmässiga som mera

avgränsat militära skäl att rekryteringen skall ske genom vidareutbildning

av officerare som har gått igenom militärhögskolans allmänna kurs och

därigenom fyller kravet på normkvalitet. Vidareutbildningen föreslås ske i

form av en tvåårig intendenturofficerskurs, varefter intransport i kåren be­

räknas kunna ske vid i genomsnitt 37 års ålder. Utöver nyssnämnda obliga­

toriska utbildning bör enligt utredningen vissa intendenturofficerare ges

möjlighet till ytterligare utbildning, dels i en högre förvaltningskurs om ca

sex månader vid militärhögskolan, dels i specialkurser m.m. — Utred­

ningen föreslår vidare att officerskåren skall bestå av regementsofficerare

och kaptener på aktiv stat. Krigsbehovet beräknas till 304 officerare och

fredsbehovet till 274, vari ingår 36 arvodestjänster och 7 civila tjänster

som bör omvandlas till tjänster för aktiva officerare. Något behov av tjänster

på reservstat anses inte finnas, men utredningen föreslår att ett sådant

institut t.v. skall behållas för att underlätta en eventuell framtida omorga­

nisation. — Pensionsåldern bör enligt utredningen för samtliga officerare

i kåren sättas till 60 år, vilket bedöms vara möjligt också med hänsyn till

krigsorganisationens krav. — Kårledningen föreslås bestå av kårchef med

stab.

Innan jag går över till att redogöra för mina ställningstaganden till före­

liggande utredningsförslag, vill jag erinra om att intendenturkår frågan

aktualiserades redan 1954, då personalkårutredningen fick i uppdrag att

utreda förutsättningarna för att organisera en för krigsmakten gemensam

intendenturkår. Utredningsarbetet har av olika anledningar tagit lång tid

och detta har i sin tur medfört vissa svårigheter att upprätthålla intenden-

turtjänsten inom ramen för nuvarande organisation, bl.a. på grund av

att kårfrågans ovissa läge har minskat rekryteringen till nuvarande kårer

och ökat antalet förtidsavgångar. Jag finner det därför angeläget att kårfrå­

gan blir löst så snart som möjligt.

Intendenturförvaltningsutredningen och praktiskt taget samtliga remiss­

myndigheter är eniga om att en gemensam intendenturkår bör inrättas,

För egen del anser jag det troligt att en sådan åtgärd skulle bidra till att

minska nuvarande personalsvårigheter på intendenturtjänstens område. Jag

delar också uppfattningen att en gemensam kår bör ge bättre möjligheter till

samordning av intendenturtjänsten. Ett viktigt steg i den riktningen har re­

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

31

dan tagits genom inrättandet av det gemensamma intendenturverket, men

kraven på samordning och enhetlighet har under senare år snarast ökat,

bl.a. genom den beslutade omorganisationen av krigsmaktens regionala led­

ning. Jag förordar därför att en gemensam intendenturkår organiseras.

Enligt intendenturförvaltningsutredningens förslag bör den gemensamma

kåren omfatta officerare och underofficerare på aktiv stat och reservstat

samt i reserven. Utredningen anser vidare att ärenden angående utbildning

och registrering m.m. av värnpliktiga officerare och viss annan personal

skall handläggas Aid kåren. Jag anser att starka skäl talar för utredningens

förslag. Eftersom konsekvenserna av en sådan samordning inte har utretts

i fråga om andra kategorier än de aktiva officerarna är jag emellertid nu

beredd att lägga fram förslag endast rörande denna personalkategori. Frå­

gan om att inordna övriga kategorier i den gemensamma kåren bör tas upp

efter ytterligare utredning.

Beträffande grunderna för rekrytering och utbildning av en gemensam

intendenturofficerskår har två alternativ presenterats, nämligen dels inten-

denturförvaltningsutredningens förslag om grundutbildning, dels militära

tjänstgöringsåldersutredningens förslag om vidareutbildning. När det gäller

att ta ställning till dessa alternativ, vill jag i likhet med överbefälhavaren

erinra om att resultatet av bl.a. försvarskostnadsutredningens arbete kan

komma att påverka utformningen av den framtida förvaltningsorganisa­

tionen och de krav som måste ställas på personalen i denna. Principerna

för rekrytering och utbildning bör därför enligt min mening utformas så

att möjligheterna hålls öppna till en anpassning efter eventuellt ändrade

arbetsuppgifter m.m. under 1970-talet. Liksom både intendenturförvalt-

ningsutredningen och tjänstgöringsåldersutredningen anser jag mig emel­

lertid redan nu kunna konstatera att tillgången på kvalificerade officerare

i krigsorganisationen är så knapp att intendenturofficerarna, i likhet med

andra officerare, måste ha s.k. normkvalitet. Här berörda krav på flexibili­

tet i utbildningssystemet och normkvalitet hos officerarna bör enligt min

mening lättast kunna tillgodoses genom vidareutbildning. Enär detta alterna­

tiv dessutom ger effekt på kort tid och därigenom kan väntas ge en relativt

snabb förbättring av intendenturtjänstens nuvarande personalsvårigheter,

föreslår jag att den för krigsmakten gemensamma intendenturofficerskåren

— i enlighet med tjänstgöringsåldersutredningens förslag — t.v. skall re­

kryteras genom vidareutbildning av officerare som gått igenom militär­

högskolans allmänna kurs. Jag tillstyrker också vad utredningen har före­

slagit i frågan om obligatorisk fackutbildning, frivillig högre fackutbild­

ning och annan utbildning.

I förevarande sammanhang har också frågan om intendenturofficerar-

nas pensionsålder aktualiserats. Jag delar i detta avseende intendenturför-

vallningsutredningens uppfattning att det i en gemensam kår bör vara en­

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1966

hetlig pensionsålder för alla officerare i samma grad. Jag anser också att

såväl arbetsmarknadsmässiga och statsfinansiella skäl som tillbörlig hän­

syn till personalen talar för att denna bör få verka inom sitt yrke så länge

detta är organisatoriskt möjligt. Tjänstgöringsåldersutredningen har visat

att både krigs- och fredsorganisationens krav kan tillgodoses om pensions­

åldern för officerare sätts till 60 år och pensionsavgången personal utnytt­

jas i krigsorganisationen intill 63 års ålder. Jag förordar därför att pensions­

åldern för alla aktiva intendenturofficerare fastställs till 60 år.

Jag går härefter över till frågan om den gemensamma intendenturoffi-

cerskårens omfattning m.m. Jag vill då först anföra att kåren till följd av

mina i det föregående redovisade förslag beträffande rekrytering och utbild­

ning bör bestå av regementsofficerare och kaptener. Jag vill i detta samman­

hang också framhålla att jag delar intendenturförvaltningsutredningens

uppfattning om tjänstebenämningarna i den nya kåren. Jag föreslår så­

ledes att benämningarna i tillämpliga fall skall vara de som nu gäller för

armén, kustartilleriet och flygvapnet. För nuvarande marinintendentur-

officerare bör i detta hänseende vissa övergångsbestämmelser övervägas.

Tjänstgöringsåldersutredningen har i sina beräkningar funnit att såväl

krigs- som fredsorganisationens behov kan tillgodoses, om kårens numerär

i fredstid fastställs till 274 aktiva officerare. För egen del anser jag att an­

talet officerare på aktiv stat i fredsorganisationen bör vara 250, alltså

24 mindre än vad utredningen beräknat. Tjänsterna bör redovisas vid det

förband eller den myndighet, där motsvarande befattning finns inrättad. För­

delningen av tjänsterna på myndigheter m.m. enligt mitt förslag framgår

av en sammanställning som torde få fogas till statsrådsprotokollet såsom

bilaga. Av de i sammanställningen upptagna tjänsterna motsvaras 34 i nu­

varande organisation av arvodestjänster för pensionerade officerare, vilka

bör omvandlas till tjänster för akliva officerare. Vissa av dessa är avsedda

för myndigheter, för vilka avlöningsanslag har föreslagits redan i prop.

1966:1 (bil. 6). Jag anser det emellertid angeläget att intendenturkårsre-

formen genomförs i ett sammanhang och föreslår därför, att de för dessa

myndigheter avsedda tjänsterna t.v. inrättas vid kårstaben och fr.o.m. bud­

getåret 1967/68 fors över till berörda myndigheter.

Avtal angående föreslagna tjänsters lönegradsplacering och intendentur-

officerarnas pensionsålder har, under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkän­

nande, den 9 mars 1966 träffats mellan statens avtalsverk och Statstjänste-

männens riksförbund. Kungl Maj :t har överlämnat avtalet till riksdagens

lönedelegation för godkännande. Denna har på riksdagens vägnar godkänt

innehållet i avtalet, dock under förbehåll att riksdagen godkänner de orga­

nisatoriska förutsättningarna som ligger till grund för överenskommelsen.

Utöver de i förut nämnda sammanställning angivna tjänsterna bör sju

civila tjänster vid försvarets intendenturverk successivt omvandlas till tjäns-

Kungl. Maj:ts proposition nr t09 år 1966

33

ter för aktiva officerare. Enär viss osäkerhet f.n. råder om verkets organisa­

tion på längre sikt, lämnas emellertid inga direkta förslag nu. Jag före­

slår dock att följande tjänster vid uppkommande vakans inte skall få åter­

besättas utan Kungl. Maj :ts medgivande, nämligen tjänster för tre byrå­

direktörer, en förste byråsekreterare, en byråintendent och två byråassi­

stenter.

Det av mig förordade vidareutbildningssystemet medför att inga subal-

ternofficerare kommer att ingå i den gemensamma intendenturofficers-

kåren. De uppgifter som f.n. åvilar intendentursubalternerna, framförallt

inom marinen, bör med fördel kunna föras över på andra kategorier, bl.a.

intendenturofficerare i det normerande skiktet och underofficerare, över­

gångsvis föreslår jag dock att alla intendenturlöjtnanter och -fänrikar, som

nu finns eller enligt nuvarande rekryteringssystem kommer att tillföras

krigsmakten, skall föras över till den nya kåren. Ett mot löjtnanterna

svarande antal tjänster för kapten bör därför övergångsvis hållas vakanta.

Rekryteringen genom vidareutbildning bör härvid anpassas efter den aktu­

ella tillgången på subalternofficerare. Jag vill i detta sammanhang också

nämna att ca hälften av de tjänster som f.n. motsvaras av arvodestjänster

övergångsvis bör hållas vakanta så länge arvodestjänsterna är tillsatta med

nuvarande innehavare.

I jämförelse med nuvarande förhållanden innebär mina förslag en minsk­

ning med 59 tjänster. Av dessa har dock 49 enligt tidigare beslut hållits va­

kanta. Vidare bör en tjänst vid arméstabens trängavdelning fortsättnings­

vis utnyttjas för intendenturtrupputbildad trängofficer. Nettominskningen

utgör sålunda nio tjänster. I nuvarande organisation uppehålls vidare två

befattningar för intendenturkapten av andra officerare än intendentur­

officerare. Motsvarande tjänster bör i princip dras in, men frågan härom

bör — liksom övriga förändringar utanför intendenturkåren — t.v. anstå

i avvaktan på befälsstatsdelegationernas arbete. De tjänster som bör dras

in med anledning av mina nu redovisade förslag utgör — vakantsatta tjäns­

ter inräknade — 308, varav 273 för aktiva officerare och 35 för pensionera­

de officerare i arvodestjänst.

Behov av intendenturofficerare på reservstat föreligger inte f.n., men jag

delar tjänstgöringsåldersutredningens uppfattning att institutet t.v. bör be­

hållas för att underlätta en eventuellt kommande omorganisation.

I likhet med bl.a. överbefälhavaren och chefen för marinen tillstyrker

jag intendenturförvaltningsutredningens förslag att den gemensamma in­

tendenturkåren skall stå under ledning av en chef, som är direkt under­

ställd överbefälhavaren. Ett lydnadsförhållande direkt under överbefälha­

varen bör enligt min mening inte medföra någon ökning av personalfunk­

tionen inom försvarsstaben, utan föreliggande arbetsuppgifter bör lösas av

kårchefens stabsorgan och genom lämpligt avvägd delegering av beslutan­

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

derätten till kårchefen. Jag förutsätter således att någon ökning av perso­

nalen vid försvarsstaben inte är erforderlig.

Vad gäller kårchefsbefattningen anser jag det inte lämpligt att den för­

enas med någon befattning vid försvarets intendenturverk. Jag vill här hän­

visa till vad intendenturverket har anfört om den arbetsbörda som åvilar

verkschefen och verkets byråchefer. Kårchefen bör ha samma tjänstegrad

som truppslagsinspektör vid armén.

Intendenturförvaltningsskolan, som f.n. är underställd chefen för arméns

intendenturkår, bör fortsättningsvis lyda under chefen för den gemensam­

ma intendenturkåren. Kårchefen bör således ansvara för att utbildningen

genomförs enligt gällande målsättning.

Jag delar vidare tjänstgöringsåldersutredningens uppfattning att kår­

ledningens och intendenturförvaltningsskolans uppgifter i fråga om utbild­

ning m.m. har så nära anknytning till varandra att enheterna organisa­

toriskt bör föras samman. Härigenom kan bl.a. kårchefen mera i detalj

följa utbildningen till fördel för personalbedömningar och framtida place­

ringar. Vidare kan lärare — som enligt min bedömning också i framtiden

huvudsakligen måste vara deltidstjänstgörande — i viss utsträckning tas

ur stabsorganet, vilket medför enklare planläggning samt personal- och tids­

vinst. Jag föreslår därför att kårstaben och intendenturförvaltningsskolan

bildar en organisatorisk enhet direkt underställd kårchefen.

Som jag tidigare har framhållit är jag inte nu beredd att lägga fram

några förslag angående de personalkategorier som utöver aktiva officerare

bör ingå i eller redovisas vid den gemensamma intendenturkåren. Inten-

denturofficerskårens tillkomst medför emellertid att arméns och marinens

särskilda intendenturkårexpeditioner försvinner. I avvaktan på frågans vi­

dare utredning måste därför även sådana ärenden vid dessa expeditioner,

som inte berör de aktiva officerarna, t.v. handläggas vid den nya kårstaben.

Kårchefen bör härvid övergångsvis vara direkt underställd vederbörande

försvarsgrenschef enligt nuvarande grunder.

Den officerspersonal som enligt mitt förslag avses ingå i kårledningen

täcker även behovet för här föreslagen verksamhet. I avvaktan på att kå­

ren och därmed också kårledningen får sin slutliga organisation och omfatt­

ning, bör den personal som utöver officerarna tjänstgör vid kårexpeditioner­

na och intendenturförvaltningsskolan t.v. ingå i den nya kårledningen, dvs.

en expeditionsunderofficer, en kontorsskrivare, en förste expeditionsvakt,

tre kanslibiträden och tre kontorsbiträden.

Avlöningskostnaderna för den av mig föreslagna organisationen uppgår

till ca 10,3 milj. kr. För motsvarande personal i nuvarande organisation ut­

gör kostnaderna omkring 9,3 milj. kr. Mitt förslag innebär således en kost­

nadsökning med i runt tal 1 milj. kr. Härifrån avgår emellertid omkring

1,2 milj. kr. som utgör minskade årliga kostnader för tjänstepensioner

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

35

på grund av höjda pensionsåldrar. Totalt uppkommer således en besparing

av ca 0,2 milj. kr. per år. Jag vill emellertid framhålla att vinsterna av

omorganisationen främst ligger i att verksamheten bör kunna bedrivas

effektivare. Den nya organisationen täcker också det ökade personalbehovet

för den nya regionala ledningen, vilket är oberoende av kårfrågan i övrigt.

Vidare har behovet av personal som reserv för sjukdom, utbildning o.d.

tillgodosetts, en åtgärd som även utan en lösning av kårfrågan torde ha

varit nödvändig i fråga om armén, eftersom dess personalreserv successivt

fallit bort vid tidigare omorganisationer.

1 det föregående har jag föreslagit att intendenturkårens tjänster skall

redovisas vid det förband eller den myndighet, där motsvarande befattning

finns inrättad. Som följd härav fordras inte något särskilt avlöningsan-

slag för kåren. Avlöningskostnaderna bör i stället bestridas från vederböran­

de försvarsgrens eller myndighets avlöningsanslag, varvid kårstabens och

intendenturförvaltningsskolans avlöningskostnader t.v. bör belasta arméns

avlöningsanslag. Stabens och skolans medelsbehov för omkostnader, öv­

ningar o.d. bör enligt Kungl. Maj:ts bestämmande bestridas från försvars­

grenarnas anslag till sådana ändamål.

En smidig övergång till den nya organisationen förutsätter ett relativt

omfattande planeringsarbete i skilda hänseenden. Den nya organisationen

bör därför inte träda i kraft förrän den 1 oktober 1966, dvs. vid samma tid­

punkt som den nya regionala ledningen (jfr prop. 1966:110). Kårchefen

bör emellertid, för att kunna utföra ett sådant planeringsarbete, utnäm­

nas så snart beslut angående den nja organisationen föreligger. Åtskilliga

övergångsåtgärder torde komma att behöva vidtas i samband med organisa­

tionsförändringen. Jag förordar därför att Kungl. Maj :t, i likhet med vad

som tidigare har skett vid större organisatoriska förändringar, inhämtar

riksdagens bemyndigande att vidta sådana åtgärder.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t före­

slår riksdagen att

a) godkänna de riktlinjer som jag i det föregående förordat

för organisation m.m. av en för krismakten gemensam inten-

denturkår,

b) godkänna att för intendenturkåren avses tjänster enligt

vad jag förordat i det föregående,

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de övergångsåtgär­

der som betingas av mina förslag.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

KERSTIN WEDELIN

Departementschefens förslag till tjänster för aktiva officerare i intendentnrkåren

Tjänster

L

ö

n

eg

ra

d

Med befattning vid

In

te

n

d

en

tu

rv

er

k

et

o

ch

m

ar

in

fö

rv

al

tn

in

g

en

F

ö

rs

v

ar

ss

ta

b

en

o

ch

m

il

it

är

h

ö

g

sk

o

la

n

A

rm

és

ta

b

en

och

h

em

v

är

n

ss

ta

b

en

M

ar

in

st

ab

en

F

ly

g

st

ab

en

M

il

it

är

o

m

rå

d

es

st

ab

er

o

ch

G

o

tl

an

d

s

M

K

M

il

it

är

o

m

rå

d

es

-

in

te

n

d

en

tu

rf

ö

rr

åd

In

te

n

d

en

tu

rf

ö

rv

al

t-

n

in

g

ar

v

id

ö

rl

o

g

sb

as

er

F

ö

rs

v

ar

so

m

rå

d

es

-

st

ab

er

K

u

st

ar

ti

ll

er

if

ö

r

­

sv

ar

ss

ta

b

er

A

rm

éf

ö

rb

an

d

och

-s

k

o

lo

r

K

u

st

fl

o

tt

an

o

ch

m

ar

in

a

sk

o

lo

r

A

tt

ac

k

es

k

ad

er

n

o

ch

fl

y

g

fl

o

tt

il

je

r

K

år

le

d

n

in

g

och

re

se

rv

S

u

m

m

a

Chef för intendenturkåren ..................................

Bo 4

1

1

Byråchef ...................................................................

Bo 3

4

__

__

_

__

__

_

_

_

4 -

Chef för centralplanering ...................................

Bo 3

1

—

—

__

__

__

_

__

_

__

_

1

Regementsofficer ...................................................

Bo 1

—

—

—

__

__

__

3

_

__

_

_

_

3

Br 1

q

_

11

3

Regementsofficer ...................................................

Bo 1/Ao 27

__

__

_ _

3

2

Regementsofficer ...................................................

Br1/Ar 27

—

—

__

_

__

3

_

__

__

3

Regementsofficer ...................................................

Ao 27

—

_

__

_

__

__

2

_

_

2

Regementsofficer ...................................................

Ar 27

12

•3

i

1

1

44

__

_

_

_

22

Regementsofficer ...................................................

Ao 27/25

—

—

_

__

__

__

__

__

3

1

1

5

Regementsofficer ...................................................

Ar 27/25

6

1

i

__

_

3

__

__

_

_

11

Regementsofficer ...................................................

Ao 25

»1

—

__

__

__

3

1

6

1

“13

7 2

3

4

34

Regementsofficer ...................................................

Ar 25

6

22

34

1

1

3

17

Regementsofficer/kapten ......................................

Ao 25/23

—

—

3

3

13

4

35

•2

16

76

Regementsofficer/kapten ......................................

Ar 25/23

4

1

__

__

1

__

6

Kapten .......................................................................

Ao 23

—

—

—

_

__

__

5

__

5

•10

2

•1

8

31

Kapten .......................................................................

Ar 23

11

—

1

1

1

6

—

—

20

Summa

54

7

7

3

4

19

12

11

19

13

58

7

20

16 250

1 Marinförvaltningen

• Varav 1 vid vardera RS, ArtSS och TrängKAS

•Varav 1 vid militärhögskolan

t

] vid värdera KSS och marinens intendenturskola

8 Varav 1 vid hemvärnsstaben

* ¹ vid vardera BÖS och KÖS

S

5

* Varav 1 vid Gotlands militärkommandostab

•

vid

attackeskadern

a"

“Varav 1 vid vardera KS, ArtSS, TygS och US

«©

co

05

K

u

n

g ^i.

M

a

j

^:ts

p

ro

p

o

sit

io ⁿ

n ^r

1

0 ⁹

å ^r

19

66