3

ror som allmänheten särskilt efterfrågar på annan tid än vanlig affärstid,

om försäljningen sker antingen i anslutning till ordnad serveringsrörelse

eller försäljning av konst eller utan samband med försäljning av andra varor.

4 §•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konung­

en eller myndighet som Konungen bestämmer.

⁵ §•

Den som bedriver yrkesmässig detaljhandel eller håller försäljningsställe

för sådan handel, fr iser salong eller fotografiateljé öppen i strid mot denna

lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen dömes till böter.

6

§.

Talan mot beslut av kommuns styrelse eller nämnd enligt denna lag föres

hos länsstyrelsen genom besvär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1966

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967 och gäller till och med den 31

december 1971.

Genom denna lag upphäves butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr

608). Beslut som har fattats med stöd av 11 § 3 mom. 4 eller 12 § butikstäng­

ningslagen gäller dock till och med den 30 juni 1967, om kommunen icke

dessförinnan bestämmer annat enligt 2 § denna lag.

5

över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av arbetarskydds-

styrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, kommerskollegium — som har bifo­

gat yttranden av samtliga handelskammare — ombudsmannaämbete för

näringsfrihetsfrågor, statens institut för konsumentfrågor, rikspolisstyrel­

sen, överståthållarämbetet — som har överlämnat yttranden av stadsfull­

mäktige i Stockholm och polischefen i Stockholms polisdistrikt — samt­

liga länsstyrelser — som har bifogat yttranden av kommuner och i några

fall av länspolischef, polismästare, läns- eller stadsveterinär, köpmanna­

förening eller konsumtionsförening — Svenska stadsförbundet, Svenska

kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Koope­

rativa förbundet (KF), Handelns arbetsgivareorganisation (HAO), Han-

delsanställdas förbund, Handelstjänstemannaförbundet, Sveriges köpman­

naförbund, Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranger, Ho­

tell- och restauranganställdas förbund, Sveriges hotell- och restaurangför­

bund, Sveriges konditor-förening, Apotekarsocietetens direktion, Sveriges

bensinhandlares riksförbund, Motorbranschens riksförbund, Svenska tid-

ningsutgivareföreningen, Tobakshandlarnas riksförbund, Sveriges kiosk­

ägares riksförbund, Svenska kioskhandlareförbundet, Sveriges korvhand-

lareförbund, Aktiebolaget Svenska pressbyrån, Aktiebolaget Turitz & Co,

Åhlén & Holm Aktiebolag — av de två sistnämnda gemensamt — Sveriges

grossistförbund, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Svenska kvin­

nors nationalförbund, Fredrika-Bremer-förbundet, Högerpartiets kvinno­

förbund, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges so­

cialdemokratiska kvinnoförbund samt Sveriges hantverks- och industrior­

ganisation, som har bifogat yttranden från anslutna organisationer.

Yttranden har också kommit in från statens konsumentråd, Ensamma

föräldrars förening, Svenska företagares riksförbund, Bageri- och konditori-

arbetsgivareföreningen och Folkpartiets ungdomsförbund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1966

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1966

Äldre bestämmelser om affärstiden

Den första författning som reglerade affärstiden var lagen den 5 juni

1909 (nr 50 s. 2) om förbud mot handelns idkande å söckendag utöver viss

tid. Lagen gällde endast för städer, köpingar och municipalsamhällen. Den

gav möjlighet för kommun att begränsa affärstiden för handelsbod. Kom­

munens beslut skulle fastställas av länsstyrelsen. Viss handel undantogs

från lagens tillämpning.

Som motiv för lagstiftningen angavs (prop. 1909:95) att friheten att

hålla handelsbodar öppna hur länge som helst hade medfört olägenheter

för både affärsinnehavarna och deras biträden i fråga om vilotider och

tillfälle till intellektuell utbildning och förströelse. Arbetstagarna inom de­

taljhandeln ansågs ha längre arbetsdag än arbetstagarna inom de flesta

andra yrken. För lagstiftningen talade vidare att flertalet av de arbetsgivare

och arbetstagare som berördes starkt önskade att en sådan lagstiftning skulle

komma till stånd. Hänsynen till konsumenternas intresse ansågs inte med

fog kunna åberopas mot lagstiftningen eftersom konsumtionens omfatt­

ning knappast hade något närmare samband med affärstiden.

1909 års lag ersattes av lagen den 30 maj 1919 (nr 270) om begränsning

av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse. Den nya lagen gällde

även på landsbygden. I lagen föreskrevs en vanlig affärstid, vardagar kl. 8

—19. Utöver denna tid fick butik i princip inte hållas öppen. Undantag

från lagens tillämpning medgavs i fråga om viss försäljning. I allmänhet

skulle butik hållas stängd på sön- och helgdagar. Kommun fick besluta

om avvikelser från den vanliga affärstiden. Avvikelser fick avse både in­

skränkning och förlängning av tiden. Beslut om avvikelse skulle fastställas

av länsstyrelsen.

I förarbetena till 1919 års lag anfördes i fråga om affärstidens längd

(prop. 1919: 143) att man fick väga de affärsanställdas intresse av skälig

begränsning av arbetstiden mot allmänhetens och affärsinnehavarnas be­

rättigade krav på att affärstiden inte blev alltför snävt begränsad. Särskilt

borde man ta hänsyn till kroppsarbetarnas möjligheter att göra de inköp

som de behövde utan hinder av deras arbetstider.

1919 års lag var i kraft i 20 år. Den byttes ut mot butikstängningslagen

den 22 juni 1939 (nr 2S9). Denna hade i stort sett samma innehåll som

den butikstängningslag som gäller f. n. Den skilde sig från 1919 års lag

främst i följande avseenden. Fler undantag gjordes från lagens tillämp­

ning, bl. a. i fråga om försäljning i samband med restaurang- och konditori­

rörelse och försäljning av motorolja och andra varor som behövs för att

7

föra motorfordon. Möjligheten för kommun att göra avvikelser från den

vanliga affärstiden begränsades så att kommun aldrig kunde sträcka ut

affärstidens längd räknat per vecka. Viss försäljning fick efter särskilt

tillstånd pågå utöver vanlig affärstid, bl. a. kioskhandel och försäljning i

samband med nöjes- och idrottstillställningar o. d. Sådant tillstånd skulle

meddelas av polismyndighet, överståthållarämbetet eller länsstyrelsen. Den

vanliga affärstiden på vardagar var densamma som enligt 1909 års lag, dvs.

kl. 8—19.

I prop. 1939: 96 med förslag till 1939 års butikstängningslag anförde fö­

redragande departementschefen i fråga om behovet av lagstiftning om af­

färstiden att den tidigare lagstiftningen i främsta rummet hade motive­

rats av hänsynen till de anställda. Eftersom samtidigt med den nya butik-

stängningslagen föreslogs en direkt arbetstidslagstiftning för butiksperso-

nalen kunde behovet av en butikstängningslag sättas i fråga. Emellertid an­

såg departementschefen att butikstängningslagens betydelse för att bereda

fritid åt butiksinnehavarna själva och för att främja likartade konkurrens-

förhållanden mellan olika företag — två faktorer som tidigare hade an­

förts som skäl för en lagreglering — var så stor att lagstiftning var moti­

verad enbart på grund härav.

Departementschefen ansåg vidare att stängningstiden på vardagar borde

bestämmas i första hand med hänsyn till att allmänheten skulle få möj­

lighet att handla efter arbetstidens slut. Den relativt sett fåtaliga butiksper-

sonalens intresse av att få sluta arbetet tidigt ansågs härvid få stå tillbaka.

På lördagar behövde detaljhandlarna och deras anställda visserligen sluta

sitt arbete tidigare för att få bättre möjlighet till friluftsliv i samband med

söndagen. Utvecklingen för flertalet arbetstagare mot kortare arbetstid på

lördagar hade emellertid skett på frivillighetens väg. Denna väg borde be­

trädas även i detta fall. En allmän regel om tidigare lördagsstängning skulle

vara till avsevärd skada för vissa branscher, där just lördagseftermidda­

garna var den bästa affärstiden. Detta gällde t. ex. tobaksaffärerna. Även

inom andra branscher var det inte ovanligt att en stor del av veckans om­

sättning föll på lördagen. En förkortad affärstid då skulle kunna medföra

sådan påfrestning att den vanliga personalen inte räckte till.

1939 års butikstängningslag gällde tre år räknat från den 1 januari 1940.

Den följdes åren 1942 och 1945 av nya butikstängningslagar som också hade

begränsad giltighetstid, nämligen tre år vardera. 1948 års butikstängnings­

lag som gäller f. n. är inte tidsbegränsad. Motivet för lagstiftningen har vid

tillkomsten av dessa lagar varit i huvudsak detsamma som anfördes i för­

arbetena till 1939 års butikstängningslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1966

9

typgranskning finns i kungörelsen den 21 juli 1948 (nr 609, ändrad 1964:

365) om typgranskning av automatapparater. Vidare får automat sättas

upp endast i vissa utrymmen inom järnvägs stationsområde, i anslutning

till »egen» butik, om enbart samma varor saluförs som i butiken, samt på

annan plats, om det inte sker i anslutning till sådan annan tillhörig bu­

tik där man saluför samma slags varor som säljs från automaten.

I 4—5 §§ finns bestämmelser om den vanliga affärstiden. Denna är på

vardagar kl. 8—19. En vardag i veckan liksom varje vardag under tiden den

10—23 december får tiden sträckas ut till kl. 20. Butik där man i huvudsak

säljer mejerivaror, ägg, margarin eller bageri- och konditorivaror får öppnas

redan kl. 7.30. På påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och

nyårsafton skall butik stängas senast kl. 16. För sön- och helgdagar gäller

som huvudregel att butik inte får hållas öppen. Butik där man i huvudsak

säljer mejerivaror, ägg, margarin, bageri- och konditorivaror, pilsnerdricka,

alkoholfria drycker, färsk frukt eller levande blommor får dock hållas öp­

pen kl. 8—10. Även fotografiateljé får hållas öppen två timmar, dock inte

under högmässogudstjänst. Om sön- och helgdagar inträffar i följd, får

rakstuga eller frisersalong hållas öppen en av dessa dagar kl. 8—10.

Enligt 1 § 2 mom. får efter affärstiden kund som har kommit in i butik

under affärstid betjänas och vara som har sålts under affärstid lämnas ut

eller sändas i väg.

Kommun får besluta om avvikelser från den vanliga affärstiden. Om

sådana kommunala avvikelser finns bestämmelser i 6—9 §§. Genom kom­

munalt beslut får affärstiden inskränkas. Den får vidare helt eller delvis

förläggas på annan tid än som föreskrivs i 4 och 5 §§ för vardag resp. helg­

dag. Därvid får affärstiden dock inte förlängas utöver den vanliga affärs­

tiden räknat för vecka. Kommun får inte heller inskränka rätten att en

vardag i veckan hålla öppet till kl. 20 eller förskjuta affärstiden under sön-

och helgdag så att butik får hålla öppet under högmässotid. Om det be­

hövs att butik hålls öppen på sön- eller helgdag för att skogs- och flottnings-

arbetare och andra personer som är sysselsatta långt från hemmet skall

kunna göra inköp på sin fritid, kan kommun bestämma att butik får hål­

las öppen på sådana dagar under högst två timmar, dock inte under hög­

mässotid.

Förutsättning för kommunal avvikelse är enligt 6 § att avvikelsen är

lämplig från allmän synpunkt och att den inte leder till otillbörligt för­

fång för företag som bedriver butiksrörelse i kommunen. Beslut om kom­

munal avvikelse skall avse hela kommunen, om det inte finns synnerliga

skäl för annat. Olika bestämmelser får meddelas för butiker av skilda slag.

Bestämmelser får också meddelas för enbart butiker av visst slag. Däremot

får beslut om avvikelse inte avse en eller flera angivna butiker.

Om kommunal avvikelse beslutar den myndighet som utövar kommunens

beslutanderätt i allmänhet. Näringsidkare, arbetstagare och andra som skulle

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1966

beröras av kommunal avvikelse skall höras innan beslut meddelas (7 §).

Enligt 8 och 9 §§ underställs beslut om kommunal avvikelse länsstyrelsens

prövning, varvid länsstyrelsen helt eller delvis fastställer eller också ogillar

beslutet.

Särskilt tillstånd till annan affärstid än den vanliga, s. k. dispens, får en­

ligt 11 § 3 mom. meddelas i följande fyra fall.

1. I fråga om konfektyrer, kex, alkoholfria drycker, frukt, produkter av

frukt, honung, levande blommor, tryckta skrifter, vykort, fotografisk film,

tändstickor, tobaksvaror, tobaksutensilier, tvålar, kammar, tandborstar,

tandkräm, rakblad, resesouvenirer, pappersartiklar, pennor och bläck (det

s. k. kiosksortimentet) får tillstånd meddelas, om varorna säljs från fast

försäljningsställe där man under vanlig affärstid saluför endast dessa va­

ror och om det inte finns särskilda skäl mot utsträckt affärstid. I allmänhet

får affärstiden dock inte sträckas ut längre än till kl. 22 eller, om försälj­

ningen sker i anslutning till trafikinrättning, till den senare tidpunkt som

påkallas av de resandes behov. Även om dessa varor inte säljs från fast för­

säljningsställe kan tillstånd till utsträckt affärstid meddelas. Försäljningen

får i så fall inte vara förbunden med handel med andra varor. Det skall ock­

så finnas skäl till utsträckt affärstid.

2. För försäljning i samband med nöjestillställning, idrottstävling, fri­

luftsbad e. d. får lämnas tillstånd till den affärstid som behövs med hän­

syn till förhållandena. I regel får dock tillstånd meddelas endast för för­

säljning av sådana varor som avses under 1 samt lagad mat.

3. Försäljning utomhus av varm korv, varm fisk eller varm buljong och

som tillbehör därtill bröd, potatis, senap, sås o. d. får medges i lämplig ut­

sträckning. I tillståndet skall fastställas den plats där försäljningen får ske.

4. I andra fall än dem som har nämnts under 1—3 får tillstånd medde­

las att bedriva försäljning eller hålla öppet om synnerliga skäl föreligger.

Tillståndet skall innehålla uppgift om den affärstid som medges och de

varor som får säljas. Även andra föreskrifter om hur försäljningen skall

anordnas får meddelas i samband med tillståndet.

Tillstånd meddelas i de fall som har nämnts under 3, i Stockholm av

överståthållarämbetet och i landet i övrigt av polismyndigheten. I de andra

fallen meddelas tillstånd av länsstyrelsen (11 § 1 mom.).

Förutsättning för tillstånd är enligt 11 § 2 mom. att sökanden uppfyller

de villkor som gäller för att idka handel i allmänhet, att anledning saknas

att anta att han inte är lämplig att utöva verksamheten samt att hinder

inte föreligger från hälsovårds-, ordnings-, säkerhets- eller liknande syn­

punkt. Vid prövningen av ansökan om tillstånd skall hänsyn tas till på ena

sidan det gagn för allmänheten och på andra sidan de olägenheter för an­

nan handel som skulle uppkomma om framställningen bifölls (11 § 3 inom.).

Innan ansökan prövas skall i allmänhet drätselkammare eller kommunal­

nämnd ges tillfälle att yttra sig i ärendet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1966

11

Enligt 12 § kan Kungl. Maj :t förordna om eftergift från vad som är före­

skrivet i lagen, om eftergift är påkallad av särskilt trängande behov. Efter­

gift får meddelas för visst tillfälle, viss plats eller visst slag av rörelse. I för­

ordnandet skall meddelas de närmare föreskrifter som behövs i samband

med eftergiften.

Arbetarskyddsstyrelsen är enligt 3 § skyldig att avge utlåtande om lagens

tillämpning, om domstol, myndighet som meddelar tillstånd enligt It §, all­

män åklagare eller enskild person vars rätt berörs av bestämmelse i lagen

begär det. Beror mål som handläggs vid domstol på om lagen är tillämplig

på viss försäljning eller på visst öppethållande, skall domstolen låta arbe­

tarskyddsstyrelsen pröva frågan, om part begär det eller om domstolen an­

ser det nödvändigt.

I 14—16 §§ finns straffbestämmelser. Hålls butik öppen eller bedrivs för­

säljning i strid mot bestämmelse i lagen eller föreskrift som har medde­

lats med stöd av lagen, straffas näringsidkaren med dagsböter. Om verk­

samheten bedrivs av staten eller kommun straffas föreståndaren för verk­

samheten. Har länsstyrelsen på framställning av näringsidkare godtagit viss

person som föreståndare för verksamheten i näringsidkarens ställe straffas

denne.

Beslut enligt lagen som har meddelats av polismyndigheten kan över­

klagas hos länsstyrelsen. Besvär över länsstyrelsens beslut anförs hos Kungl.

Maj :t. Talan får dock inte föras mot beslut som överståthållarämbetet eller

—• efter besvär — länsstyrelse har meddelat i ärende om tillstånd enligt 11 §

3 mom. 3, dvs. fråga om försäljning av varm korv m. in. Arbetarskydds-

styrelsens beslut kan inte överklagas (18 §).

Arbetstidslagen för detaljhandeln den 18 juli 1942 (nr 652)

Enligt 1 § skall lagen tillämpas på detaljhandel och verksamhet som be­

drivs i omedelbar anslutning därtill och på rakstuga, frisersalong, fotografi­

ateljé eller badinrättning. Från lagens tillämpning undantas visst slag av

arbete, bl. a. arbete som det inte kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka

över hur det anordnas och arbete i samband med hotell-, restaurang- och

kaférörelse under vissa förutsättningar. Vissa arbetstagare, bl. a. medlem

av arbetsgivarens familj, faller också utanför lagens tillämpningsområde.

I 4 § bestäms den ordinarie arbetstiden till högst 45 timmar i veckan och

till högst 10 timmar under ett dygn. Under korta tidsperioder får arbets­

tiden utsträckas. Enligt 4 a § får avsteg också göras frän den ordinarie ar­

betstiden genom överenskommelse i kollektivavtal.

6—8 §§ innehåller bestämmelser om övertid. I allmänhet får arbetsgivare

använda arbetstagare på övertid högst 48 timmar under loppet av fyra vec­

kor och 200 timmar under loppet av ett kalenderår.

I 9 § finns bestämmelser om raster. Om arbetstagaren arbetar minst sex

13

lördagar och kl. 6—17.30 på övriga vardagar. På söndagarna skall affärerna

i allmänhet hållas stängda. Ett stort antal undantag görs från lagens till-

lämpning. Undantagen motsvarar i huvudsak undantagen från den svenska

lagstiftningen. Ett stort antal varuslag får säljas på annan tid än vanlig

affärstid efter medgivande av polismyndigheten. I denna ordning kan fri

affärstid medges i fråga om fler varuslag än som är möjligt enligt de svenska

dispensbestämmelserna. För affärerna inom Köpenhamns centralstation och

på vissa civila flygfält gäller särskilda bestämmelser om affärstiden.

Den finska regleringen av affärstiden finns i en lag från år 1946. Huvud­

regeln är att affärerna får hållas öppna kl. 8—17 på lördagar och kl. 8

18

på andra vardagar och att de skall hållas stängda på söndagar. Undantag

från lagens tillämpning görs i ungefär samma utsträckning som i den svens­

ka lagstiftningen. Kommun kan besluta om förskjutning av affärstiden.

Affärstiden för bl. a. kioskhandeln och handeln med mjölk och bröd be­

stäms av kommun. Socialministeriet äger bevilja dispens i enskilda fall

från den vanliga affärstiden.

I Norge finns bestämmelser om affärstiden i en lag från år 1913. Enligt

denna är stad skyldig att meddela beslut om när affärerna skall hållas

stängda. Landskommunerna har befogenhet men är inte skyldiga att med­

dela sådana beslut. Kommunalt beslut om stängningstider skall stadfästas

av kommunaldepartementet. Dispens från den affärstid som kommunen

har bestämt kan medges, för kortare tid av fylkesmannen och för enstaka

tillfälle av polismyndigheten. Kommun har också möjlighet att med stöd

av en lag från år 1921 meddela bestämmelser om affärstiden för sådan han­

del som sker på gator, torg och andra offentliga platser. Försäljning på

trafikmedel får ske oberoende av kommunala beslut om affärstid.

I Finland och Norge föreligger förslag till ny lagreglering av affärstiden.

Kungl. Maj.ts proposition nr lhi år 1966

19

Lördagshandeln svarar i allmänhet för 20—30 % av detaljhandelns vecko-

omsättning. För livsmedelshandelns del motsvarar lördagshandeln omkring

25 % av veckoomsättningen. Butiker inom samma bransch och med samma

stängningstid på lördagar synes ha ungefär lika stor del av sin omsättning

på lördagar oavsett om de ligger i storstäder eller på landet. Senare stäng­

ningstid på lördagar medför i de flesta fall större andel på lördagarna av

veckans försäljning. Tendensen till större andel av veckoförsäljningen på

lördagar vid senare stängningstid dessa dagar är dock inte helt enhetlig.

I allmänhet är försäljningsintensiteten på lördagar högst under de tidiga

eftermiddagstimmarna. Förmiddagspasset och de sena timmarna på efter­

middagen visar oftast något lägre siffror. För livsmedelshandeln är belast­

ningen dock ganska jämn till kl. 14. Därefter mattas den. De livsmedels­

affärer som har öppet till kl. 16 säljer dock mer per timma kl. 15—16 än

under veckan i övrigt. För skohandel, herrkonfektion och damkonfektion

når omsättningen sitt maximum kl. 13—14. Den är särskilt intensiv mellan

dessa klockslag inom herrkonfektionsbranschen — tre till fem gånger den

normala under veckan. Generellt sett svarar den sista timman av affärs­

tiden på lördagar för omkring 20 % av hela lördagsförsäljningen. Fn jäm­

förelse mellan åren 1961—-1963 visar att lördagens betydelse som inköps-

dag inte har minskat men väl att inköpsfrekvensen under de sena efter­

middagstimmarna har gått ned något. Ett undantag från den sistnämnda

tendensen visar dock damkonfektionsbranschen.

Omsättningen sådana kvällar då butikerna har utnyttjat den möjlighet

som lagen ger att tillämpa utsträckt affärstid en kväll i veckan — oavsett

om möjligheten har utnyttjats fullt ut, dvs. till kl. 20 — har också under­

sökts. Undersökningsmaterialet anses emellertid vara så begränsat att re­

sultaten är mindre säkra. Försäljningsintensiteten synes dessa vardagskväl­

lar vara lägre än under lördagseftermiddagarna. Någon tendens till ökning

av försäljningsintensiteten tycks inte skönjas. Lördagsförsäljningen synes

inte påverkas av om butikerna hålls öppna en kväll i veckan.

Eu undersökning av några kooperativa självbetjäningsaffärer inom

främst livsmedelsbranschen visar att kundantalet är lågt under måndagar—

fredagar kl. 9—10. Det stiger måttligt på förmiddagen och faller efter

lunchtiden. Härefter sker en kraftig stegring som pågår till affärstidens slut

kl. 18. Antalet köpta poster ökar i stort sett i proportion till antalet kund­

besök. På lördagar stiger kundantalet kraftigt under förmiddagstimmarna.

Stegringen fortsätter fram till kl. 13—14. Då nås ett maximum som ligger

över kundfrekvensen kl. 18 på vardagskvällar. Antalet varuposter per kund

sjunker kraftigt efter kl. 11—12.

Utredningen anser att undersökningsmaterialet visar två klara tenden­

ser. I fråga om livsmedel ligger tyngdpunkten i veckans omsättning på fre­

dagar och lördagar. Omsättningen når sitt maximum vid 11-tiden på lördag.

Övriga veckodagar kulminerar omsättningen i allmänhet den sista timman

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1966

21

för sjukvård och socialvård. Inom detaljhandeln sammanföll den obekväma

arbetstiden här med genomsnittet.

På övertid arbetade de heltidsanställda i medeltal 1,26 timmar under hela

veckan. Variationerna mellan de olika näringsgrenarna var ganska små,

eller mellan 1,96 och 0,59 timmar. Inom detaljhandeln var övertiden 1,18

timmar.

Kurigl. Maj:ts proposition nr 144 år 1966

23

mellan kl. 17 och 18 att inte så få konsumenter på många håll skulle besöka

affärerna även efter kl. 18 om de finge tillfälle till det.

Utredningen pekar på olika förhållanden som inverkar på bedömningen

av konsumenternas behov det närmaste decenniet av att kunna handla

olika dagar i veckan och olika tider på dagen. Till en början framhåller ut­

redningen betydelsen av befolkningens flyttning i riktning mot tätorterna,

koncentrationen av detaljhandeln till allt större butiksenheter och handelns

rationalisering i övrigt.

Utvecklingen inom detaljhandeln innebär att affärer med ringa omsätt­

ning läggs ned i mycket stor omfattning och att tyngdpunkten förskjuts till

de större enheterna, framhåller utredningen. Ofta förläggs flera varuhus

som konkurrerar med varandra tillsammans i en stor tätort. Möjligheterna

att köpa flera varor på ett ställe ökar därmed. Samtidigt blir dock avstån­

den längre till inköpsstället, framför allt till den butik där man säljer livs­

medel och andra dagligvaror. Störst svårigheter medför de långa avstånden

för åldringarna och därnäst för dem som förvärvsarbetar. Olägenheterna

med de långa avstånden utjämnas endast delvis av privatbilismens ökning.

Större betydelse för att motverka olägenheterna när det gäller livsmedels-

inköpen har antagligen utvecklingen av konserveringstekniken och till­

komsten av nya förpackningsmetoder. På grund härav kan fler varor för

längre tids användning köpas på en gång och antalet inköp kan därmed

nedbringas. Utvecklingen inom detaljhandeln medför också att affärerna

får mer rikhaltigt och i fråga om kvaliteten mer differentierat varusorti­

ment. Utvecklingen av standardförpackningar och självbetjäningssystem

leder till att affärsbesöken blir kortare för vissa varor. Inköp av andra varor

kan emellertid med hänsyn till det mer mångsidiga utbudet komma att ta

längre tid för övervägande och val. Särskilt kapitalvaror kan det komma

att ta längre tid att köpa.

Vidare pekar utredningen på att andelen åldringar och förvärvsarbetande

kvinnor kommer att öka under den närmaste tiden. Åldringarnas köpkraft

kommer att öka allteftersom pensionssystemet byggs ut. Det är sannolikt

att de långa avstånden till affärerna kommer att bli ett större problem för

åldringarna än affärstidens förläggning. De förvärvsarbetande är däremot

på ett helt annat sätt beroende av affärstiden, framför allt av marginaltiden

efter arbetets slut. Detta beroende blir kännbart för allt fler hushåll allt­

eftersom de gifta kvinnorna i ökad utsträckning ägnar sig åt förvärvs­

arbete. Intresset för sön- och helgdagsöppet är störst bland de förvärvs­

arbetande hushållen och kan alltså väntas stiga. Här är det särskilt

blomster- och livsmedelsaffärerna som kommer i blickpunkten. Lördagar

och helgdagsaftnar utnyttjas redan nu flitigare än andra dagar för affärs-

besök. Dessa dagar kan man motse ökad besöksfrekvens i nästan alla affä­

rer. Likaså måste intresset för kvällsöppet vanliga vardagar bli större i och

med att andelen förvärvsarbetande hushåll ökar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 744 år 1966

24

Slutligen stryker utredningen under betydelsen av att arbetstiden i fort­

sättningen kommer att förkortas och att till följd därav en slutlig övergång

till fem dagars arbetsvecka kan väntas. Utredningen diskuterar också i

vad mån denna utveckling kommer att påverka konsumenternas önskemål

i fråga om affärstiden under måndagar—fredagar resp. lördagar.

Utredningen räknar med att de konsumenter som brukar resa bort över

veckoslutet kommer att visa ett stegrat intresse för kvällsöppet. Flera andra

omständigheter talar också för att intresset för en förlängd affärstid på

måndagar—fredagar kommer att öka trots de fria lördagarna. Konsumtio­

nen kommer sålunda att stiga i ökad takt och efterfrågan på varor kommer

att bli större. Många konsumenter, främst sådana som är anställda inom

servicenäringarna, kommer att vara hänvisade till att handla på vanliga

vardagar. För de förvärvsarbetande som har fria lördagar kan lördags-

öppet ersätta kvällsöppet vanliga vardagar bara i begränsad utsträckning.

Särskilt de som bor i en större tätorts omland inom räckhåll för dess affärs­

centrum kan få stort intresse för kvällsöppet. Antalet sådana kunder ökar i

takt med inflyttningen till städerna. Samma intresse har sannolikt många

konsumenter i rikets största städer som på grund av de affärstider som

tillämpas f. n. är tvungna att köpa livsmedel och andra dagligvaror omedel­

bart efter arbetets slut och bära med sig dem den ofta långa vägen hem. För

dem skulle det säkert te sig mera tilltalande att kunna köpa varorna i när­

heten av bostaden. Kvällsöppet vanliga vardagar har också för många kon­

sumenter den fördelen att de lättare kan undvika trängseln i affärerna på

lördagar.

Utredningen drar slutsatsen av sina överväganden i denna del att kon­

sumenternas intresse för kvällsöppet på måndagar—fredagar i framtiden

sannolikt kommer att öka. Vilken inställning konsumenterna kommer att

få till affärstiden på lördagar finner utredningen det svårt att uttala sig om

med någon större grad av säkerhet. De faktorer som kan tänkas påverka

utvecklingen är inte entydiga. Mycket talar dock för att allmänheten kom­

mer att utnyttja lördagarna för inköp av urvalsvaror. Intresset av att

kunna handla på söndagar kommer av allt att döma att i fortsättningen

liksom f. n. vara knutet till blommor och livsmedel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1966

Inverkan på detaljhandeln av en lagreglering

Utredningen framhåller till en början att butikstängningslagen till sin

natur är konkurrensbegränsande och att den därför inte rimmar så bra

med de principer som ligger bakom lagen den 25 september 1953 (nr 603)

om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet.

Butikstängningslagen begränsar den fria konkurrensen mellan detaljhan­

deln och andra näringsgrenar. Sålunda hindrar bestämmelserna om affärs­

tiden detaljhandeln från att på vardagskvällar och söndagar konkurrera

25

med t. ex. restaurangnäringen och nöjesindustrin. Framför allt begränsar

emellertid lagen den inbördes konkurrensen inom detaljhandeln.

Från den sistnämnda synpunkten har de särskilda tillstånden till annan

affärstid än den vanliga, dispenserna, som meddelas med stöd av It §

butikstängningslagen stor betydelse, menar utredningen. Tillstånd som

avser kiosker och andra försäljningsställen där man säljer varor ur det s. k.

kiosksortimentet har meddelats i stort antal i hela landet. Kioskhandelns

uppsving måste ses mot bakgrund av att denna försälj ningsform sedan

länge har haft en privilegierad ställning i butikstängningslagen. Därmed är

emellertid inte sagt att kioskhandeln skulle stagnera eller gå tillbaka om

lagen upphävdes. Utredningen kan mycket väl tänka sig att den ökade kon­

kurrens som kioskerna i ett sådant läge skulle utsättas för blir kompenserad

av friheten för dem att utvidga sitt sortiment. Det finns större anledning att

tro att kioskerna utan stöd av lagstiftning som reglerar affärstiden för

den reguljära detaljhandeln skall bli i stånd att bättre än nu anpassa sin

verksamhet till de krav som konsumenterna ställer på service från en

närhetsbutik. Utvecklingen har f. ö. redan nu gått i riktning mot större

kiosker, ofta med två avdelningar för olika slag av försäljning. Tillstånd

som avser vanliga butiker där man säljer ett allmänt sortiment av varor

(11 § 3 mom. 4) har hittills meddelats endast i ett fåtal fall i fråga om

centralt belägna affärer i Stockholm och Göteborg. Det är här fråga om en

dispensgivning som utvecklingen har tvingat fram och som enligt utred­

ningens mening inte är invändningsfri från konkurrenssynpukt.

Kommunala avvikelser ter sig från konkurrenssynpunkt framför allt be­

tänkliga om de rubbar balansen i konkurrensen mellan företag inom två

eller flera kommuner, dvs. om kunderna gynnar företagen i en kommun

därför att affärstiden där på grund av kommunalt beslut är längre än i

andra kommuner. Utredningen anser dock att riskerna för att sådana si­

tuationer skall inträffa blir mindre i den mån det bildas nya kommuner

som har bättre näringsgeografisk struktur än de äldre.

Den största vikten fäster utredningen vid att butikstängningslagen hindrar

den stora mängden av detaljhandelsföretagen att variera sin affärstid inom

en vidare ram än den i lagen föreskrivna vanliga affärstiden. Sedan gam­

malt har man ansett att man härigenom främjar likartade konkurrensför­

hållanden inom detaljhandeln och detta har också varit ett av motiven för

lagstiftningen. Begränsningen av affärstiden kan emellertid också ha

betydelse för detaljhandelns möjlighet att under fri konkurrens utveckla

sig mot rationella och ekonomiskt bärkraftiga företagsformer. För bedöm­

ningen av denna fråga har resultatet av undersökningarna av omsättning

och kundfrekvens inom detaljhandeln intresse. Mot bakgrund av dessa

resultat anför utredningen att många tecken lyder på alt butikstängnings­

lagen för inte så få affärer hindrar en anpassning av affärstiden på van­

liga vardagar till variationerna i omsättningen och kundfrekvensen. Det

Kungi. Maj.ts proposition nr tbk år t966

27

Mot bakgrund av de antaganden om strukturförändringar och affärs­

tid som utredningen sålunda har gjort diskuterar utredningen möjlig­

heterna för de affärer — specialaffärer och dagligvaruaffärer — som

håller fast vid sin traditionella service att hävda sig i konkurrensen framför

allt från varuhusen.

Utredningen räknar med att specialaffärerna får koncentrera sig på ett

avgränsat sortiment. De får avstå från priskonkurrens på lika plan med

varuhus o. d. affärer. I stället får de lägga större vikt vid god betjäning

och oklanderlig branschkännedom. Det är tänkbart att själwalssystemet

blir tillämpat i viss utsträckning. Framför allt sådana specialaffärer som

ligger nära ett varuhus inom en större tätorts köp- och servicecentrum

■torde ha framtiden för sig. Specialaffärerna kommer att få anpassa sin

affärstid till kundfrekvensen inom hela köpcentrum. De behöver dock

inte bli beroende av varuhusens affärstider.

Ett särskilt intresse ägnar utredningen åt de s. k. närhetsbutikerna.

Härmed menar man dagligvaruaffärer — även kiosker — som helt inriktar

sig på kunder som är bosatta i närheten av affären. De affärer som fullgör

en närhetsbutiks funktion är främst mindre livsmedelsaffärer, tobaks­

affärer och kiosker. Utredningen har flera synpunkter på vilka funktioner

närhetsbutikerna kan antas komma att fylla under den närmaste fram­

tiden. Bl. a. anser utredningen att de främst kommer att få till uppgift

att tillfredsställa kundernas bekvämlighet. Man antar vidare att de kommer

att komplettera varuhusen men inte konkurrera med dessa. Utredningen

anför vidare härom.

I första hand tillhandahåller närhetsbutiken sådana varor, som det ter

sig naturligt att köpa i närheten av hemmet och som det skulle vara oprak­

tiskt att behöva bege sig till självbetjäningsaffären för att handla, om man

inte har något annat ärende att uträtta där. Hit hör ett flertal av de varor

som i dag räknas till kiosksortimentet. Som typiska exempel kan det räcka

med att här nämna tidningar och tobaksvaror. Närhetsbutiken står vidare

till tjänst, då det är något som storbutikskunden har glömt att köpa under

det senaste besöket i storbutiken eller då han av någon särskild anledning

inte vill bege sig dit, exempelvis för att det har börjat regna. Det kan också

vara fråga om kunder, som oförutsett har fått gäster eller som av något

annat skäl har fått en impuls att handla någon vara så fort och bekvämt

som möjligt.

Närhetsbutiken kan emellertid också för många kunder få betydelse som

ett mera reguljärt ställe för inköp av dagligvaror, låt vara att den alltjämt

också i dessa fall vanligen blir ett inköpsställe i andra hand. Som en följd

av de allt längre avstånden till de större självbetjäningsaffärerna kan man

vänta sig att hushållen minskar antalet besökstillfällen där, och då blir

behovet att kunna göra kompletteringsköp större. Vidare kan många äldre

personer liksom invalider och sjuka bli hänvisade till att åtminstone tid­

vis helt återfalla på närhetsbutiken. Också för många förvärvsarbetande

kan det ibland te sig bekvämare att på vägen hem från arbetet uppsöka

närhetsbutiken än att bege sig till storbutiken. Det finns därför sannolikt

utrymme för olika slag av närhetsbutiker, var och en anpassad till de spe-

Kungl. Maj:ts proposition nr lii år 1966

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 196G

ciella behov som finns hos kunderna inom just det område där butiken är

belägen.

Enligt utredningens mening kan det inte råda något tvivel om att när-

hetsbutiken har framtiden för sig vid sidan av varuhus och andra större

affärer. En förutsättning härför är dock att den smidigt anpassar sitt sor­

timent och sin affärstid till kundernas önskemål och behov. Från sam­

hällets synpunkt är det också angeläget att man inte har en lagstiftning

som främjar just kiosken som försäljningsställe. Ordentligt inredda buti­

ker tillgodoser bättre både konsumenternas och de anställdas krav på en

god försäljningsmiljö. Utredningen tror att närhetsbutikerna kommer att

vara bland de företagstyper som i främsta rummet kommer att utnyttja

kvällsöppet om butikstängningslagen skulle upphävas eller liberaliséras.

Affärstiden kommer för dessa butiker att anpassas med hänsyn till deras

speciella funktion. Eftersom närhetsbutikerna inte direkt konkurrerar med

varuhus och andra större affärer bör de också kunna utan svårighet få ut

de högre priser som kan bli nödvändiga för att täcka bl. a. ökade personal­

kostnader under obekväm arbetstid.

Frågan om ökade varupriser kommer att bli en följd om butikstängnings­

lagen upphävs eller liberaliseras diskuteras också mera allmänt av utred­

ningen. Personalkostnaderna kommer visserligen säkert att bli högre om

obekväm arbetstid tas ut i större utsträckning, framhåller utredningen.

Kostnadsökningen måste därvid slås ut på konsumenterna. Emellertid vet

man inte säkert om detaljhandeln kommer att utnyttja möjligheten till

kvällsöppet i sådan utsträckning att personalkostnaderna blir ett större

problem än nu. De som kommer att utnyttja möjligheten kan tänkas mot­

verka ökade lönekostnader genom att i större utsträckning än f. n. tillämpa

självbetjänings- eller självvalssystem och genom att hålla stängt under tider

när kundfrekvensen är låg, t. ex. en eller annan förmiddag. Utredningen

finner det svårt att förutsäga om varupriserna kommer att stiga men anser

det i vart fall inte säkert att så blir fallet. Skulle det bli en prisstegring

torde den bli obetydlig, åtminstone om den slås ut på alla konsumenter.

Enligt utredningens mening bör på detaljhandelns område likaväl som på

många andra områden konsumenterna åtminstone i viss utsträckning kun­

na godta att kostnaderna fördelas på alla även om alla inte i lika mån kan

tillgodogöra sig fördelarna.

På grund av vad utredningen hittills har anfört anger man som slutom­

döme i fråga om butikstängningslagens betydelse för rationaliseringen och

strukturomvandlingen inom detaljhandeln att lagen inte längre är tillräck­

ligt smidig för att tillåta en rationell utveckling. Lagens hämmande effekt

bör dock inte överdrivas, framhåller utredningen. Strukturförändringar har

tvingats fram oberoende av lagen. Denna har inte kunnat hindra den kon­

centration till större butiksenheter som har varit det dominerande draget

i utvecklingen under det senaste decenniet. Lagen har väl i stort sett bara

29

fördröjt rationaliseringsåtgärder soin i och för sig har varit påkallade. Om

lagen får vara kvar oförändrad, kommer den sannolikt att bidra till att en

hel del mindre bärkraftiga affärer som annars skulle duka under i kon­

kurrensen kommer att kunna leva vidare. I och för sig är det ett konsu­

mentintresse att inte alla små affärer försvinner. Om det skedde skulle

nämligen servicen bli sämre. Det kan från denna och andra synpunkter

finnas skäl att beklaga att butiksbeståndet f. n. minskar kraftigt. På längre

sikt kan det emellertid inte gärna vara ett samhällsintresse att behålla en

lagstiftning oförändrad som håller mindre konkurrenskraftiga företag vid

liv och motverkar möjligheterna för både företagare och anställda att hålla

jämna steg med andra grupper i fråga om inkomster.

Vissa gynnsamma verkningar har butikstängningslagen dock haft, an­

ser utredningen. Lagen har säkert medverkat till ordnade förhållanden och

motverkat osund konkurrens inom detaljhandeln. Osund konkurrens an­

ser utredningen föreligga om mindre ansvarsmedvetna företagare håller

öppet särskilt länge på kvällarna i spekulationssyfte och låter de stegrade

personalkostnaderna gå ut över varornas kvalitet och försäljningslokalernas

standard. Lojala företagare tvingas i så fall att hålla öppet i en utsträck­

ning som inte svarar mot något konsumentbehov och det onödiga priset får

betalas av konsumenterna. Ett företag som säljer dåliga varor från lokaler

som inte uppfyller elementära krav i fråga om standard kan dock inte bli

särskilt långlivat. Inte heller för sådana mellanformer av osund konkurrens

som leder till skadeverkningar först på längre sikt anser utredningen att

utrymmet är särskilt stort. Ett detaljhandelsföretag kan nämligen inte star­

tas utan kapitalresurser och ingående planering och förberedelser. I regel

sker det i medverkan av branschorganisationerna och kommunerna. Man

kan dock inte se bort från möjligheten att företagare som redan är etable­

rade men börjar få ekonomiska svårigheter använder osunda konkurrens­

metoder. Många kan vidare frestas att göra experiment med affärstiden

som ter sig tvivelaktiga från ekonomisk synpunkt utan att det blir fråga

om osunda metoder. Utredningen räknar dock med att sådana experiment

skall höra hemma i en övergångsperiod.

A

ungl. Maj:ts proposition nr lbb år 1966

De affärsanställdas behov av fritid

I fråga om arbetstidens längd finner utredningen att arbetstidslagstift-

ningen torde ge de anställda inom detaljhandeln ett tillräckligt skydd. Inte

heller synes övertiden vara något väsentligt problem för dem. I fråga om

arbetstidens förläggning är de handelsanställdas problem, enligt vad un­

dersökningen visar, främst att obekväm arbetstid förekommer på lördagar­

na. De är i detta avseende visserligen inte sämre lottade än många yrkes­

grupper inom andra serviceområden. Emellertid har de långtifrån samma

gynnsamma villkor som industriarbetarna. Det är förklarligt alt de han-

delsanställda önskar få fria lördagar i likhet med andra stora grupper av

33

och i viss män företagarnas behov av fritid samt vikten av att kunna hindra

en osund konkurrens.

Att butikstängningslagen utan vidare skall upphävas anser sig utredning­

en inte kunna föreslå. I stället förordar utredningen att en ny lag utfärdas.

Denna bör ha karaktären av en ramlagstiftning som bör ge större utrymme

åt detaljhandeln att själv bestämma över affärstiden än butikstängnings­

lagen. Den bör vidare vara enklare att tillämpa än denna. Genom en sådan

lagstiftning skall det inte vara omöjligt att i allt väsentligt tillgodose kon­

sumenternas intressen och behov. Konsumenternas tryck på detaljhandeln

på andra tider än den vanliga affärstiden är enligt vad konsumentunder­

sökningarna har visat inte så starkt att en sådan lagstiftning skulle göra

det omöjligt att i allt väsentligt tillgodose konsumenternas intresse. En lag­

stiftning efter dessa riktlinjer skulle också ge det utrymme som är önsk­

värt för ändamålsenliga rationaliseringssträvanden. Dessa måste nämligen

i huvudsak anpassas efter konsumenternas vanor och önskemål. Utredning­

en anser det värdefullt om man genom sådan lagstiftning får tillfälle att

pröva ett friare system. Med stöd av erfarenheterna härav får man avgöra

om man bör ta steget fullt ut och helt avstå från en lagfäst reglering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1966

Remissinstanserna

Sammanfattning av remissinstansernas ståndpunkt

Remissinstanserna kan delas in i tre grupper med hänsyn till deras inställ­

ning till frågan om behovet av fortsatt lagstiftning om affärstiden.

Den största gruppen biträder i stort sett utan reservationer utredningens

förslag. Till denna grupp hör omkring 120 kommuner, sju länsstyrelser,

arbetarskyddssiyrelsen, statens institut för konsumentfrågor, LO, TCO,

HAO, Handelsanställdas förbund, Handelstjänstemannaförbundet, Sveriges

köpmannaförbund, Hotell- och restauranganställdas förbund, Motorbran­

schens riksförbund, Tobakshandlarnas riksförbund, Svenska kvinnors na­

tionalförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges hant­

verks- och industriorganisation och några till denna organisation anslutna

förbund samt tre handelskammare. Fredrika-Bremer-förbundet tillstyrker

lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag men

förklarar att man skulle föredra ett friare system.

En annan grupp tillstyrker också utredningsförslaget men stryker star­

kare än utredningen under att den föreslagna ramlagstiftningen skall ses

som en etapp på vägen mot ett helt fritt system. Denna meningsriktning

företräds av nio kommuner, sju länsstyrelser, överståthållarämbetet, arbets­

marknadsstyrelsen, kommerskollegium, en majoritet inom styrelsen för

Svenska stadsförbundet, RF och fyra handelskammare. Länsstyrelserna i

Kronobergs, Kopparbergs och Gävleborgs län, Sveriges grossistförbund och

Sveriges husmodersföreningars riksförbund som också hör till denna grupp

3-—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 144

35

affärerna håller öppet orimligt länge eller att andra olägenheter uppkom­

mer. Lönsamheten utgör en automatisk spärr härför. Sveriges grossistför-

bund finner att varken de skäl som utredningen har anfört för eller emot

fortsatt lagstiftning är övertygande. Avgörande för frågan är i stället om

det finns skäl att genom lagstiftning inskränka företagens möjligheter att

efter företagsekonomiska överväganden bestämma affärstiden. Förbundet

anser att det inte finns några sådana skäl.

Besläktade med dessa synpunkter är uppfattningen att staten inte bör

främja sådana företeelser som innebär en konkurrensbegränsning inom

näringslivet med mindre starka skäl av allmän räckvidd kan åberopas här­

för. Butikstängningslagen anses ha en sådan verkan. I denna riktning har

kommerskollegium, några handelskammare och länsstyrelser, minoriteten

inom Svenska stadsförbundets styrelse och Sveriges hantverks- och indu­

striorganisation uttalat sig. Några remissinstanser anser att butikstäng­

ningslagen strider mot den princip som lagen om motverkande i vissa fall

av konkurrensbegränsning inom näringslivet bygger på. Styrelsen för KF

utvecklar synpunkter av denna art närmare. Enligt styrelsens mening är

det självfallet att konsumenternas intresse skall vara vägledande vid be­

dömningen av frågor om näringsfrihet. Styrelsen har alltid ansett att kon­

sumenternas intresse tillgodoses bäst genom en effektiv konkurrens. Från

dessa utgångspunkter måste man på en lagstiftning om affärstiden ställa

kravet att den i vart fall inte motverkar detaljhandelns anpassning till kon­

sumenternas önskemål om service i skilda avseenden och om låga priser.

Det bör därför inte komma i fråga att i lag förbjuda butiker att hålla öppet

under tider när många vill handla. Avvägningen mellan olika konsumenters

skilda önskemål kan inte utan svårigheter göras lagstiftningsvägen. I stället

kan man vänta att den från konsumentsynpunkt önskvärda anpassningen

av bl. a. butikstyper och affärstid kommer till stånd genom en konkurrens

som är så fri som möjligt.

Att affärstidens längd primärt bör bestämmas med hänsyn till konsu­

mentintressena och till företagsekonomiska överväganden är f. ö. en upp­

fattning som företräds av ett stort antal remissinstanser bland dem som

förordar att all lagstiftning slopas eller som endast vill godta en libcrali-

serad lag under en övergångsperiod. Arbetsmarknadsstyrelsen samt några

länsstyrelser och kommuner ger uttryck för sådana synpunkter.

Betydelsen av eu lagstiftning om affärstiden för utformningen och om­

fattningen av distributionsapparaten inom detaljhandeln diskuteras utför­

ligt i några yttranden. Representativt för den uppfattning som kommer

fram i dessa yttranden är vad Handelsanställdas förbund anför. Enligt för­

bundets mening påverkas konsumtionen i väsentlig grad av butikstäng­

ningstiden endast i extremt besvärliga inköpssituationer. En begränsning

av affärstiden är därför ägnad att ge distributionsapparaten en ändamåls­

enlig utformning och omfattning och den är därför också rationell från

Kungl. Maj:is proposition nr 1H år 1966

samhällets synpunkt. Lagstiftning är härvidlag en lämplig styrningsmeka-

nism.

Till de allmänna synpunkterna på frågan om affärstiden bör lagregleras

hör också vad stadsfullmäktige i Stockholm anför om att utredningsförsla­

get synes ha karaktären av en förhandlingsuppgörelse mellan de intressen­

ter som berörs av frågan, nämligen konsumenterna, de affärsanställda och

de större och mindre affärsinnehavarna. Enligt fullmäktiges mening kan

man inte se bort från detta förhållande när man tar ställning i frågan.

Stadsfullmäktige i Stockholm framhåller vidare som ett skäl för fortsatt

lagstiftning att affärstiden är reglerad i lag i vissa andra länder, bl. a. de

länder i Europa som i kulturellt avseende står oss närmast, de nordiska

länderna, England, Holland, Tyskland och Frankrike.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr i44 år 1966

Konsumenternas intressen i fråga om affärstiden

De remissinstanser som särskilt har behandlat konsumentintressena anser

i allmänhet att en ramlagstiftning med större frihet för detaljhandeln att

anpassa affärstiden inte behöver hindra att konsumenternas önskemål i

fråga om affärstiden blir tillgodosedda på ett i stort sett tillfredsställande

sätt. I denna riktning uttalar sig kommerskollegium, några handelskamma­

re, statens institut för konsumentfrågor, flera länsstyrelser, majoriteten

inom Svenska stadsförbundets styrelse, TCO och KF. I några remissyttran­

den görs dock den reservationen att bedömningen har skett med hänsyn

till resultatet av konsumentundersökningarna. Allmänhetens köpvanor har

emellertid antagligen påverkats av den affärstid som har rått hittills. Resul­

tatet av undersökningarna är bl. a. därför troligen inte helt rättvisande.

SAF finner det svårt att i detalj förutse utvecklingen i fråga om konsumen­

ternas önskemål. Föreningen anser att detta förhållande talar mot en ny

lagstiftning som ju i detta väsentliga avseende kommer att bygga på lösa

antaganden. Aktiebolaget Turitz & Co och Åhlén & Holm Aktiebolag tror

att det kommer att krävas en inte alltför knapp övergångstid innan nya

bestämmelser om affärstiderna slår igenom.

Företrädare för uppfattningen att man redan nu kan förutse ett behov

av längre affärstid hos allmänheten finns emellertid också bland remiss­

instanserna. Aktiebolaget Svenska pressbyrån och Tidningsutgivareför­

eningen anser sålunda att allmänhetens behov av att kunna göra inköp på

kvällar och söndagar säkerligen är betydligt större än vad konsumentun­

dersökningarna visar. Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor an­

för att man inte kan se bort från risken av en fortsatt stelhet i affärstidens

anpassning till kundönskemålen även om bestämmelserna om affärstiden

liberaliseras. Släpps däremot affärstiden fri kommer detaljhandeln att få

större möjligheter att hålla öppet under tider som kan differentieras med

hänsyn till affärstyp och till lokala och branschvisa specialförhållanden.

37

Bl. a. tendensen till ökade inköp av kapitalvaror talar för en längre affärstid

inom vissa branscher.

Länsstyrelsen i Västmanlands län samt några kommuner och handels­

kammare anser att konsumenterna över huvud taget inte har något intresse

av att affärstiden begränsas.

Även uppfattningen att den affärstid som tillämpas f. n. är i stort sett

tillräcklig finns företrädd bland remissinstanserna. Som bär anförts tidi­

gare avstyrker några remissinstanser varje reform med en sådan motive­

ring. Vidare anför länsstyrelsen i Norrbottens län att den inte är övertygad

om att det finns behov av längre affärstid. Genom att hålla affärerna öppna

till kl. 20 varje dag torde man visserligen på sikt kunna vänja en del av

allmänheten att göra sina inköp på kvällen men huvuddelen av inköpen

torde likväl även i fortsättningen komma att ske före kl. 18. Affärstiden

lär emellertid även framdeles komma att bestämmas genom avtal och för­

slaget torde knappast komma att medföra någon större ändring i förhål­

landena. Handelsanställdas förbund vitsordar visserligen att en del konsu­

menter har behov av utsträckt affärstid. Konsumentundersökningarna visar

emellertid enligt förbundets mening att önskningarna och vanorna hos de

flesta hushåll stämmer överens med den tid som tillämpas f. n. Förbundet

pekar också på att undersökningen inte har mätt priskonsekvenserna av

en avvikande inköpstid. Med hänsyn härtill får det behov som har redo­

visats bedömas som synnerligen lågt. Hotell- och restauranganställdas för­

bund redovisar liknande synpunkter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1966

Inyerkan på detaljhandeln ay en lagreglering

Kommerskollegium, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Gotlands län,

stadsfullmäktige i Göteborg, minoriteten inom Svenska stadsförbundets sty­

relse, SAF, Aktiebolaget Turitz & Co och Åhlén & Holm Aktiebolag anser att

de dispenser och andra undantag från lagens tillämpning som medges för

vissa kategorier är synnerligen skadliga eller ogynnsamma från konkurrens­

synpunkt. Därför motsätter sig dessa remissinstanser varje lagstiftning el­

ler ställer sig tveksamma till en sådan, i vart fall på lång sikt. Ett uttalande

som är representativt för denna ineningsriktning är SAF :s yttrande i denna

del. Det heter där att om man behåller en lagstadgad begränsning av affärs­

tiden tvingas man att göra eu serie undantag från lagens tillämpning. Vi­

dare måste man behålla dispensmöjligheterna. Undantag och dispenser

torde nämligen vara nödvändiga så snart man gör ett försök att ange en

huvudregel för när affärerna skall hålla öppet. Det kan redan av praktiska

skäl knappast undvikas att man då kommer att otillbörligt gynna vissa

affärer eller viss verksamhet. Stockholms handelskammare — som i likhet

med överståthållarämbetet redovisar att systemet med dispenser för vanliga

butiker med ordinärt varusortiment (It § 3 mom. 4) har medfört svårig­

heter och orättvisor såvitt gäller Stockholm — anför att det har visat sig

38

vara omöjligt att finna någon grund att vägra dispens i sådana fall då

sökanden själv finner synnerligen starka skäl för att ha öppet utöver van­

lig affärstid. Om man skall undvika ett dispenssystem som medför orätt­

visor, måste den vanliga affärstiden sträckas ut till kl. 21 eller 22, anser

handelskammaren. Under sådana omständigheter måste man starkt sätta

i fråga värdet av en lagstiftning.

Flera remissinstanser pekar på att ett system med fria affärstider eller

en liberalare lagstiftning skulle underlätta detaljhandelns rationaliserings-

strävanden. Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor anför att dessa

strävanden och den fortsatta utvecklingen mot ekonomiskt bärkraftiga en­

heter hämmas av det ingrepp i den fria konkurrensen som lagreglerade

affärstider utgör. Om regleringen slopas och affärstiderna blir ett konkur­

rensmedel bland andra kan det antas att möjligheterna till sådana struk­

turförändringar som är gynnsamma också från allmän synpunkt kommer

att öka. I samma riktning uttalar sig länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus

samt Skaraborgs län, Stockholms och Göteborgs handelskammare, minori­

teten inom Svenska stadsförbundets styrelse och KF. Handelsanställdas för­

bund däremot anför att hänsynen till rationaliseringssträvandena inom de­

taljhandeln är ett föga bärkraftigt motiv mot en lagstiftning om affärstiden.

Den nuvarande lagstiftningen har nämligen inte hindrat en snabb rationa­

lisering, framhåller förbundet. Även länsstyrelsen i Västmanlands län, han­

delskammaren i Göteborg och Sveriges husmodersföreningars riksförbund

anser det osäkert vilken verkan ett system med helt fri affärstid skulle få

på rationaliseringsverksamheten. Denna pågår nämligen redan nu oberoen­

de av den nuvarande regleringen, framhåller man.

Den inverkan ett fritt eller ett liberalare system skulle få på de minsta

affärernas, särskilt närhetsbutikernas möjligheter att hävda sig i konkur­

rensen diskuteras i flera yttranden. Stadsfullmäktige i Stockholm framhåller

att en utökning av affärstiden otvivelaktigt skulle medföra att det stora nä­

tet av mindre butiker skulle försvinna raskare och att de stora varuhusen

och varukedjorna skulle slå igenom mera fullständigt på en kortare tid.

Även de mindre butikerna har emellertid en funktion att fylla som s. k. när-

hetsbutiker inte minst för de äldre husmödrarna. Man bör även beakta att

den stora kategorin av äldre butiksinnehavare inte utan vidare kan finna

sysselsättning efter en bortrationalisering. Omskolnings- och anpassnings­

möjligheterna i dessa åldrar är begränsade. Även länsstyrelsen i Koppar­

bergs län räknar med att en friare affärstid kan medföra att mindre affärer

och affärer i tätorternas ytterområden tvingas att upphöra med rörelsen.

Länsstyrelsen finner det emellertid tveksamt om detta förhållande är ett

tillräckligt motiv för en fortsatt lagstiftning. Länsstyrelsen i Malmöhus län,

Skånes handelskammare och handelskammaren i Göteborg pekar på att ett

fritt system skulle få ogynnsamma verkningar i fråga om de mindre buti­

kerna. Andra remissinstanser, nämligen ombudsmannaämbetet för närings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 744 år W6(i

39

frihetsfrågor, länsstyrelsen i Västmanlands län, minoriteten inom Svenska

stadsförbundets styrelse samt Västergötlands och norra Hallands handels­

kammare anser att man inte behöver befara att de mindre affärerna, t. ex.

specialaffärer och s. k. närhetsbutiker, genom ett friare system skulle ställas

i en svårare situation. Ombudsmannaämbetet anför att närhetsbutikernas

konkurrenskraft skulle kunna stärkas genom fria affärstider. Liknande

uttalanden gör också de övriga av dessa remissinstanser. Även länsstyrelsen

i Kopparbergs län räknar med möjligheten att mindre butiker skall kunna

hävda sig bättre än f. n. om de får använda affärstiden som konkurrens­

medel.

TCO anför att en förlängd affärstid kan medverka till att antalet försälj­

ningsställen minskar starkt, dvs. att stordriften får ökat utrymme. Detta

kan skapa förutsättningar för en billigare distribution men kan också med­

föra att konkurrensen avtar vilket kan föra med sig verkningar på varupri­

serna. Organisationen förutsätter att statsmakterna noggrant följer denna

utveckling och att resurser ställs till förfogande för att skydda konsumen­

terna från negativa följdverkningar på prisområdet.

Frågan om vilken verkan en utökad affärstid kan väntas få på varupri­

serna behandlas även från andra utgångspunkter i flera yttranden.

Kommerskollegium räknar med möjligheten att detaljhandeln under en

övergångstid kommer att få för stort omfång, om affärstiden släpps fri.

Även Skånes handelskammare räknar med denna möjlighet och tillägger att

en sådan utveckling kommer att medföra ökade kostnader och högre priser.

I allmänhet anser emellertid de remissinstanser som har uttalat sig i frågan

antingen att en utökad affärstid inte i och för sig kommer att medföra pris­

höjningar eller att farhågorna härför är överdrivna. I denna riktning utta­

lar sig ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, länsstyrelserna i Öre­

bro och Västmanlands län, KF och handelskammaren i Göteborg. Sist­

nämnda remissinstans tror att det totala behovet av arbetskraft inte kom­

mer att öka, eftersom någon nyanställning av arbetskraft inte kan ske om

inte omsättningen ökar. Företagen får då i stället stänga på mindre frekven­

terade tider, disponera om arbetstiden eller företa andra organisatoriska

åtgärder, ökningen av arbetskraftsbehovet för företag som expanderar tor­

de kompenseras av att personal friställs på andra håll inom handeln. Lö­

nerna lär oberoende av lagstiftningen om affärstiden komma att successivt

pressas upp i höjd med lönerna inom andra grupper. De prishöjningar som

blir en följd härav torde i någon mån komma att kompenseras genom att

produktiviteten per anställd höjs. Länsstyrelsen i Västmanlands län an­

ser att man inte kan veta något säkert om hur ett system med friare affärs­

tid påverkar prisutvecklingen förrän systemet har prövats i praktiken.

Om affärstiden släpps fri anser länsstyrelsen det i vart fall inte uteslutet att

rationaliseringen inom detaljhandeln påskyndas vilket skulle leda till lägre

priser. KF har den bestämda uppfattningen att en utökad affärstid inte hö­

Kungl. Maj:ts proposition nr lbA år 1966

40

jer kostnaderna. Denna uppfattning grundas på erfarenheter från de koope­

rativa försäljningsställen som redan håller öppet efter vanlig affärstid.

SAF anför att om affärstiden förlängs eller förläggs på annat sätt än f. n.

och till följd därav priserna höjs eller prissänkningar fördröjs, är det inte

fråga om egentliga prisförändringar utan om kostnader för en ökad service

från handelns sida som konsumenterna begär. Liknande uttalanden gör

Y rkeskvinnors klubbars riksförbund och Högerpartiets kvinnoförbund.

Utredningens uppfattning att vikten av att kunna stävja möjligheterna

till osund konkurrens talar mot att man helt avstår från lagstiftning om

affärstiden vinner i allmänhet ingen anklang hos remissinstanserna. Endast

i ett par yttranden ansluter man sig till denna tanke. Sålunda anser stads­

fullmäktige i Karlskoga att det finns risk för osund konkurrens om all lag­

stiftning på området slopas och att den reglering som har funnits hittills har

bidragit till ordnade förhållanden. Stadsfullmäktige i Gävle anser att det är

nödvändigt med någon form av lagstiftning för att man inte skall behöva

riskera osunda experiment med affärstiden. I övrigt anser de remissinstan­

ser som har uttalat sig i frågan att det inte finns någon risk för osund kon­

kurrens, att farhågorna för en sådan är överdrivna eller att företeelser av

denna art torde vara övergående. Uttalanden i den riktningen gör ombuds­

mannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, länsstyrelserna i Skaraborgs och

Kopparbergs län och SAF. Kommer skollegium anför att i den mån osund

konkurrens — som f. ö. är ett i hög grad relativt begrepp — framträder kan

de nackdelar som är förknippade därmed inte bli så stora att de överväger

fördelarna med ett fritt system. SAF anför att det är svårt att inse att det i

och för sig skulle vara osunt att, som utredningen har exemplifierat, låta

kostnaderna för utsträckt affärstid gå ut över varornas kvalitet eller loka­

lernas standard. Osunt blir ett sådant förfarande först om kunderna vilse­

leds i fråga om varornas kvalitet eller om lokalerna inte kan godtas från

hälsovårds- eller arbetarskyddssynpunkt. I övrigt kan man inte göra någon

annan invändning mot en sådan konkurrens än att den är affärsmässigt

oklok.

Kungl. Maj:ts proposition nr lYå år 1966

De affar 8 anställd as och affarsinnehavarnas behov av fritid

Ett stort antal remissinstanser diskuterar vilken betydelse de affärsanställ-

das och affärsinnehavarnas behov av fritid bör tillmätas vid bedömningen

av frågan om fortsatt lagstiftning rörande affärstiden. I allmänhet anser

man att hänsynen till dessa behov inte kan motivera en så restriktiv regle­

ring av affärstiderna som butikstängningslagen innebär. Företrädare för

denna opinion är kommerskollegium och flera handelskammare, ombuds-

mannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, flera länsstyrelser och kommuner,

SAF, Sveriges grossistförbund, Högerpartiets kvinnoförbund och Folkparti­

ets kvinnoförbund.

Dessa remissinstanser framhåller bl. a. att de anställda har ett tillräck­

41

ligt skydd i arbetstidslagstiftningen och i sina organisationer. Organisa­

tionerna anses vara så starka att de bör kunna hävda de anställdas berät­

tigade intressen. I några yttranden anförs att det inte finns något skäl

att genom lagbestämmelser om affärstiden reglera arbetstidens förläggning

för de affärsanställda, när någon motsvarande reglering inte finns för arbe­

tare inom t. ex. andra serviceyrken, industrin eller kommunikationsområdet.

Även en motsatt uppfattning kommer emellertid till uttryck. Några re­

missinstanser framhåller sålunda att de affärsanställda endast i jämförelse­

vis liten utsträckning är organiserade och att bara en liten del av företagen

inom detaljhandeln är bundna av kollektivavtal. Länsstyrelsen i Stockholms

län anser att det fortfarande är i viss mån ovisst om de anställdas behov av

fritid blir tillgodosett utan att åtminstone en ramlagstiftning ersätter butik-

stängningslagen. Stadsfullmäktige i Karlskoga anför att förutsättningarna

för de anställda att få till stånd tillfredsställande avtal med sina arbetsgivare

skulle allvarligt försämras om all laglig reglering av affärstiden slopades.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län belyser de affärsanställdas intresse ur

skilda synvinklar. Med hänsyn till att arbetstiden för de affärsanställda re­

dan är delvis reglerad genom arbetstidslagen för detaljhandeln är det enligt

länsstyrelsens mening visserligen tveksamt om en lagstiftning som reglerar

affärstiden har särskilt stor självständig betydelse för att tillgodose de af­

färsanställdas behov av fritid. Även arbetstidens förläggning är emellertid

av intresse, inte minst därför att de affärsanställda i viss mån anser sig

missgynnade därvidlag i förhållande till andra grupper. Om all laglig regle­

ring av affärstiden upphävs, torde i första hand stängningstiden komma att

scnareläggas. Det är emellertid inte säkert att affärstiden därmed kommer

att förlängas. De affärsanställdas möjligheter att ta till vara sina intressen

vid förhandlingar kan kanske te sig något ovissa med hänsyn till den rela­

tivt svaga fackliga anslutningen. Att slopa den lagliga regleringen av affärs­

tiden skulle emellertid vara ägnat att stimulera till ökat fackligt engage­

mang. Resultatet av en överenskommelse som på senare tid har träffats rö­

rande ersättning för obekväm arbetstid inom en del av detaljhandeln visar

att de affärsanställdas möjligheter att hävda sina intressen inte bör under­

skattas. Kvar står emellertid att, om affärstidsregleringen i lag upphävs, de

affärsanställdas arbete i större utsträckning än hittills kommer att förläggas

till mindre attraktiv arbetstid. Härigenom kan rekryteringen till branschen

försvåras. Eftersom det knappast finns något behov av väsentligt förlängd

affärstid, är länsstyrelsen dock inte övertygad om alt hänsynen till de af­

färsanställda motiverar fortsatt laglig reglering av affärstiden.

I stort sett samma remissinstanser som menar att de affärsanställdas in­

tresse i fråga om arbetstiden inte bör inverka på spörsmålet om affärstiden

skall regleras i lag anser att man i detta sammanhang också bör sc bort

även från affärsinnehavarnas motsvarande intresse. Ett uttalande som är

representativt för denna meningsriktning gör länsstyrelsen i Kristianstads

Kungl. Maj:ts proposition nr 744 år 1966

42

län. Enligt denna länsstyrelse är det inte en uppgift för lagstiftaren att för­

söka säkerställa en viss företagargrupps fritidsbehov. Här som i andra fall

måste det vara den enskilde näringsidkarens sak att väga värdet av fritid

mot möjligheterna till en mer intensiv förvärvsverksamhet. Stadsfullmäk­

tige i Stockholm finner däremot skäl att beakta intresset av en rimlig fritid

hos innehavare av små butiker. I stadskollegiets yttrande i ärendet som stads­

fullmäktige åberopar heter det att i t. ex. Stockholm finns ett betydande

antal sådana affärsidkare. Dessa är ofta relativt gamla. Även för dem är fri­

tiden väsentlig. Att låta konkurrenshänsyn tvinga dessa till en affärstid som

är väsentligt längre än f. n. väcker tveksamhet från sociala synpunkter.

Centerns kvinnoförbund, kommunalnämnden i Gällivare och Sveriges ur­

makare- och optikerförbund för fram liknande synpunkter. Dessa remiss­

instanser betonar f. ö. också vikten av att de affärsanställdas intresse beak­

tas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att man för att tillgodose de af­

färsanställdas och de mindre företagarnas intresse av en rimlig fritid bör

överväga en begränsning av arbetstiden på annat sätt än genom en reglering

av affärstiden, t. ex. genom en ändring i arbetstidslagen. Om frågan inte kan

lösas på sådant sätt bör man för att tillgodose de berörda intressena ha en

laglig reglering av affärstiden i den form som utredningen har föreslagit

under en övergångstid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 744 år 1966

Myndigheterna och butikstängningslagen

I allmänhet framhåller remissinstanserna värdet av att få en lagstiftning

som medför mindre administrativa olägenheter o. d. än butikstängningslagen

har gjort. Kommerskollegium, ombudsmannaämbetet för nåringsfrihetsfrå-

gor, några länsstyrelser och kommuner, SAF och KF anser dock att admi­

nistrativa problem alltid måste vara förenade med en lagstiftning om affärs­

tiden. I allmänhet anför dessa remissinstanser detta som ett skäl mot fortsatt

lagstiftning.

Problem vid en omedelbar övergång till ett fritt system

En ganska utbredd uppfattning bland remissinstanserna är att det skulle

medföra besvärliga övergångsproblem att genast införa helt fria affärstider.

Synpunkter av denna art föranleder också sådana remissinstanser som för­

ordar ett helt fritt system att likväl godta en uppmjukad lagstiftning under

en övergångstid.

Helt allmänt framhålls i flera yttranden att en omedelbar övergång till ett

fritt system skulle medföra svårigheter. Denna uppfattning har kommers-

kollegium, länsstyrelserna i Malmöhus och Kopparbergs län, majoriteten

inom Stockholms stadsfullmäktige, några handelskammare och Högerpar­

tiets kvinnoförbund.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, stadsfullmäktige i Stockholm, majori­

43

teten inom Svenska stadsförbundets styrelse, LO och Sveriges husmoders­

föreningars riksförbund anser att det är vanskligt att f. n. överblicka verk­

ningarna av ett helt fritt system och framhåller värdet av att för en tid få

erfarenheter av en liberalare lagstiftning. Länsstyrelsen i Östergötlands län

menar däremot att en period med ett helt fritt system skulle vara väl så

givande från denna synpunkt.

Flera av de remissinstanser som uppehåller sig vid svårigheterna att ge­

nast gå över till ett fritt system pekar på att detaljhandeln under lång tid

har anpassat sig till bestämmelserna i butikstängningslagen och att det där­

för är rimligt och önskvärt med en omställningsperiod. Länsstyrelsen i

Malmöhus län samt Skånes handelskammare och handelskammaren i Göte­

borg anser att de mindre affärerna, bl. a. specialaffärerna och närhetsbuti-

kerna, behöver få tillfälle att under en tid anpassa sig till ett fritt system.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1966

Övriga synpunkter

Arbetsmarknadspolitiska synpunkter tas upp i några remissyttranden.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför sålunda att en större rörlighet i fråga om

affärstidens förläggning framstår som angelägen med hänsyn till den ökning

av antalet yrkesverksamma kvinnor som kan väntas. Utredningens förslag

är ägnat att skapa bättre förutsättningar för deltidstjänstgöring inom han­

deln. Detta förhållande innebär fördelar för både arbetsgivare och arbets­

tagare, anför styrelsen. Minoriteten inom Svenska stadsförbundets styrelse

framhåller att det från samhällsekonomisk synpunkt framstår som ange­

läget att ta till vara det arbetskraftstillskott som kvinnorna representerar.

Allt måste därvid göras för att undanröja de svårigheter som dubbla ar­

betsuppgifter medför särskilt för husmödrarna. Fri affärstid har från dessa

synpunkter stor betydelse.

SAF anser det angeläget att man inte genom lagstiftning om affärstiden

‘motverkar en sådan förläggning av arbetstiden inom andra delar av nä­

ringslivet som är önskvärd. Föreningen framhåller bl. a. att kraven på att

till fullo utnyttja en dyr produktionsapparat ofta gör det nödvändigt med

skiftarbete. Det är viktigt att affärstiden och därmed de anställdas möjlig­

heter att få service under olika tider på dygnet och under olika veckodagar

för bestämmas utan hinder av en lagreglering.

Göteborgs handelskammare, gatunämnden i Stockholm och drätselkam­

maren i Ronneby framhåller att en senare affärstid på vardagar torde kom­

ma att medverka till en gynnsam spridning av trafiken. Endast i ett yttran­

de, polischefens i Sundsvalls polisdistrikt, uttalas farhågor från trafiksyn­

punkt för en utökning av affärstiden.

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1966

Föredraganden

Den nuvarande affärstiden

Lagstiftning med bestämmelser om affärstiden för detaljhandeln har fun­

nits i vårt land sedan år 1909. År 1939 fick lagstiftningen i huvudsak det

innehåll som den alltjämt har. F. n. gäller en butikstängningslag från år

1948.

I lagen föreskrivs den längsta affärstid som är tillåten, den s. k. vanliga

affärstiden. Inom denna tid står det företagarna fritt att själva bestämma

om affärstiden. Den vanliga affärstiden är f. n. kl. 8—20 en vardag i veckan

och kl. 8—19 övriga vardagar. På sön- och helgdagar skall butikerna med

vissa mycket få undantag vara stängda.

Viss detaljhandelsverksamhet är undantagen från lagens tillämpning,

främst sådan handel som allmänheten är särskilt beroende av på annan

tid än vanlig affärstid, t. ex. bensinhandel, försäljning från apotek, kondi­

tori o. d. Uppräkningen av undantagen från lagens tillämpning är lång och

mycket detaljrik.

Kommun kan under vissa förutsättningar meddela generellt beslut om

att den vanliga affärstiden skall inskränkas eller -— utan att förlängas per

vecka — förskjutas, s. k. kommunal avvikelse.

Särskilt tillstånd till annan affärstid än den vanliga, s. k. dispens, kan

också meddelas under vissa förutsättningar. Dispens kan ges bl. a. i fråga

om försäljning av det s. k. kiosksortimentet — drygt 20 varuslag som anges

i lagen — och försäljning av varm korv o. d. Om synnerliga skäl föreligger

kan dispens meddelas oavsett vilka varor som säljs. Dispens meddelas av

länsstyrelse eller polismyndighet.

Motiven för lagstiftningen om affärstiden har skiftat något under årens

lopp. Syftet med 1909 års lag var att få till stånd en reglering av arbetstiden

för affärsinneliavarna och deras anställda. Sedan arbetstiden för de affärs-

anställda har reglerats genom särskild arbetstidslag — den första utfärda­

des år 1939 — har detta motiv för affärstidsregleringen inte samma bety­

delse för de anställda. Affärsinnehavarnas intresse av affärstidsreglering

för att få en rimlig fritid är däremot oförändrat. Härtill har kommit närings­

politiska skäl för regleringen. Man har menat att den behövs för att få till

stånd i stort sett likartade konkurrensförhållanden mellan olika detaljhan­

delsföretag.

Utredningen har undersökt affärstiderna i praktiken. Det har därvid

visat sig att butikerna i allmänhet håller öppet kortare tid än som medges i

lagen. Vanligen öppnar man kl. 9 och stänger kl. 18 alla vardagar utom lör­

dagar, då man i allmänhet öppnar kl. 8 eller 9 och stänger mellan kl. 13 och

16. Utsträckt affärstid en kväll i veckan förekom tidigare sparsamt men är

45

numera vanligare. Dessa affärstider är oftast resultatet av överenskommel­

ser mellan detaljhandelsföretagen på orten eller mellan dessa och de an­

ställdas organisationer. Möjligheten att i vissa fall hålla öppet på söndagar

har inte någon större praktisk betydelse. Kommunala avvikelser är enligt

vad utredningen har funnit mycket ovanliga. Dispenser för kiosker och för

butiker som säljer varor ur kiosksortimentet in. m. förekommer i tusental.

För butiker med sedvanligt varusortiment har dispenser meddelats i Stock­

holm och i Göteborg, dock endast i begränsad utsträckning.

Behovet på längre sikt av fortsatt reglering av affärstiden

Utredningen har ingående prövat frågan om det finns något behov av

fortsatt lagstiftning om affärstiden. Därvid har utredningen granskat de

motiv som hittills har anförts för lagstiftningen. Men även andra synpunk­

ter på frågan har behandlats. Till grund för utredningens överväganden har

i stor utsträckning legat särskilda undersökningar som utredningen har

låtit göra eller själv har företagit.

Frågan om i vilken utsträckning affärstiden bör regleras måste enligt

min mening bedömas i första hand mot bakgrund av regleringens betydelse

för konsumenterna. Bland de intressen som måste beaktas är konsumen­

ternas behov i fråga om affärstidens längd och förläggning. Konsument­

intressena i denna mening kan aldrig främjas genom en reglering som en­

bart hindrar butiksinnehavarna att hålla öppet vissa tider. För att åstad­

komma den största behovstillfredsställelsen på denna väg finge man i stället

föreskriva skyldighet att hålla butikerna öppna vissa tider. En sådan lag­

stiftning kan emellertid av olika skäl inte komma i fråga. På detta område

liksom på andra områden inom näringslivet får man i stället lita till att

konkurrensen mellan företagarna leder till att dessa lämnar den service

konsumenterna önskar.

Utredningen och remissinstanserna har ingående diskuterat om fri eller

reglerad affärstid bäst främjar en ändamålsenlig konkurrens mellan före­

tagen inom detaljhandeln.

Ett av motiven för lagstiftningen var att den skulle utjämna konkur­

rensförhållandena inom detaljhandeln genom att hindra företagare att an­

vända en längre affärstid än den vanliga som konkurrensmedel. Utred­

ningen och ett stort antal remissinstanser anser emellertid att butikstäng-

ningslagen i vissa avseenden har en motsatt verkan.

Man pekar på att systemet med dispenser från den vanliga affärstiden för

vissa företag rubbar förutsättningen för en konkurrens på lika villkor mel­

lan dessa och andra företag och att systemet därför är skadligt. Att viss

verksamhet är helt undantagen från lagens tillämpning anses också av

några remissinstanser medföra skadliga verkningar från konkurrenssyn­

punkt. De kommunala avvikelserna kan vidare tänkas förskjuta konkur­

rensförhållandena mellan företag i skilda kommuner. Några mer påtagliga

ttungl. Maj:ts proposition nr li4 år 1966

46

verkningar av detta slag anses emellertid dessa avvikelser inte ha, förmod­

ligen främst av den anledningen att de är så få.

Regleras affärstiden i lag genom att en vanlig affärstid föreskrivs är det

ofrånkomligt att avsteg måste medges från denna tid eller från lagens be­

stämmelser över huvud taget. Härigenom gynnas vissa företag på andras­

bekostnad. Hittills har denna ordning medfört framför allt att kioskhandeln

har fått försteg framför den vanliga butikshandeln. Men även ett antal van­

liga butiker av skilda slag har fått en i viss mån privilegierad ställning.

Dispensgivningen i Stockholm för vanliga butiker i stadens centrum med­

för t. ex. enligt vad överståthållarämbetet och Stockholms handelskammare

uppger svåra problem. Enligt min mening måste de konsekvenser av lag­

stiftningen som nu har påpekats anses vara från principiell synpunkt mind­

re tillfredsställande. I den mån allmänhetens behov av längre affärstid

ökar kan man befara att framför allt problemen med dispensgivningen

kommer att bli svårare, i vart fall om butikstängningslagen behålls oför­

ändrad.

En reglering av affärstiden kan tänkas påverka konkurrensförhållandena

inom detaljhandeln också på ett annat sätt. Genom att företagarna inte kan

variera affärstiden fritt med hänsyn till företagsekonomiska överväganden

kan i och för sig livskraftiga företag hindras från att expandera i den takt

och utsträckning som annars vore möjlig. Företag med sämre förutsätt­

ningar har kanske däremot ett konstlat skydd i regleringen. Utredningen

för vissa resonemang av det här slaget och konstaterar att butikstängnings­

lagen inte är tillräckligt smidig för att tillåta en rationell utveckling inom

detaljhandeln. Utan hinder av lagen har visserligen mycket stora struktur­

förändringar kunnat ske. Jag anser dock liksom utredningen att lagen om

den får vara kvar oförändrad kan komma att hindra att rationaliseringen

drivs så långt som i och för sig skulle vara önskvärt.

Fråga är då om dessa verkningar av lagen är av ondo eller av godo. Den

strukturförändring inom detaljhandeln som har skett under de senaste

åren och som synes fortgå i stort sett i oförminskad takt innebär framför

allt eu förskjutning mot större enheter. De små butikerna, särskilt inom

livsmedelsbranschen, minskar i antal. Stora butiker, i allmänhet med själv­

betjäning, varuhus o. d. som ofta ligger i centrum av en tätort får förhål­

landevis allt större andel av detaljhandelns omsättning. Som utredningen

och flera remissinstanser har framhållit är denna utveckling inte uteslutan­

de till fördel för konsumenterna. Särskilt bortfallet av små butiker i gles­

bygderna och inom tätorternas bostadsområden innebär ofta en försäm­

ring av servicen. Utredningen har vissa synpunkter på de s. k. närhets-

butikernas funktion och betydelse som är av stort intresse i detta samman­

hang. Med närhetsbutik menar utredningen ett försäljningsställe — en van­

lig butik eller en kiosk — där man säljer varor som konsumenterna i stort

sett dagligen har behov av. Det kan vara sådana varor som i dag säljs från

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1966

47

kiosker men också andra varor, främst vissa livsmedel. Närhetsbutiken

ligger i anslutning till kundernas bostäder. Den kompletterar men konkur­

rerar inte med de större butikerna och varuhusen. I dessa senare görs i all­

mänhet de stora inköpen. På grund av utvecklingen av förpacknings- och

konserveringstekniken, bl. a. djupfrysningen, görs uppköp ofta för längre

tidsperioder än förut, kanske upp till en vecka eller mer. För komplette­

rings- och impulsköp ligger emellertid närhetsbutiken väl till hands. Många

personer, främst åldringar, som har svårt att ta sig den ibland långa vägen

till storbutiken gör kanske de flesta av sina inköp i närhetsbutiken. Utred­

ningen och de remissinstanser som har uttalat sig i frågan anser att en

viktig förutsättning för att närhetsbutiken skall kunna fylla sina funktioner

är att affärstiden kan anpassas smidigt till konsumenternas önskemål. Och

just i fråga om närhetsbutiken torde önskemålen om en friare förläggning

av affärstiden vara särskilt uttalade.

I andra fall kan det emellertid vara vanskligt att bedöma vilka företags­

former som skulle dra fördel av ett friare system och vilka som skulle

skadas därav. Det kan också många gånger vara tveksamt i vad mån det

från konsumentsynpunkt finns skäl att låta vissa företag eller vissa före­

tagsformer åtnjuta det skydd en lagreglering av affärstiden kan innebära.

Från olika håll har man uttryckt farhågor för att varupriserna kommer

att stiga om ett system med friare affärstid införs. Utredningen finner det

svårt att göra några bestämda förutsägelser i denna fråga men anför att det

i vart fall inte är säkert att det finns fog för sådana farhågor. Enligt ut­

redningens mening har man anledning att räkna med att de ökade personal­

kostnader som ett friare system torde medföra i stor utsträckning kommer

att kompenseras genom olika rationaliseringsåtgärder. I vissa fall kan per­

sonalkostnaderna hållas nere genom att man kompenserar längre affärstid

på kvällarna med att hålla stängt en eller annan förmiddag. De remissin­

stanser som redovisar någon uppfattning i frågan uttalar sig i allmänhet i

ungefär samma riktning som utredningen.

Om ett system med fri affärstid för med sig högre varupriser, kan en

övergång till ett sådant system synas betänklig framför allt för de konsu­

menter som inte har nytta av den utsträckta affärstiden. Emellertid kan

man enligt min mening anta att den förhållandevis väl differentierade de­

taljhandeln kommer att anpassa affärstiden på ett tillräckligt smidigt sätt

till olika konsumentgruppers önskemål för att sådana konsekvenser i all­

mänhet inte skall behöva inträffa i vart fall på längre sikt.

Enligt min mening talar således mycket för att det på längre sikt skulle

vara bäst förenligt med konsumenternas intresse om detaljhandeln finge

bestämma affärstiden utan hinder av lagbestämmelser. För ett sådant fritt

system talar givetvis också, som utredningen och många remissinstanser

har anfört, att myndigheterna skulle avlastas ett stort administrativt bestyr

om lagregleringen upphävs. I den mån en längre och framför allt eu mer

Kungl. Maj:ts proposition nr 744 år 1966

48

differentierad affärstid skapar ökat utrymme för deltidsanställning inom

detaljhandeln är det också, som några remissinstanser har framhållit, en

värdefull effekt av ett fritt system.

När det sedan gäller de affärsanställdas intressen har affärstidslagstift-

ningen numera mindre betydelse än tidigare för regleringen av arbetstidens

längd men den är fortfarande av stor vikt för dem genom att den begränsar

deras obekväma arbetstid. I det avseendet ger butikstängningslagen näm­

ligen de anställda ett bättre skydd än arbetstidslagen för detaljhandeln.

Affärstiden är visserligen i allmänhet kortare än vad som medges i butik­

stängningslagen. Särskilt påfallande är att butikerna inte utnyttjar möjlig­

heterna att hålla öppet på kvällen fullt ut. I likhet med utredningen och ett

stort antal remissinstanser anser jag dock att man av resultaten av de kon­

sumentundersökningar och undersökningar om detaljhandelns omsättning

under olika tider som utredningen redovisar kan dra slutsatsen att buti­

kerna i större omfattning än f. n. kommer att hålla öppet på kvällarna om

lagregleringen av affärstiden upphör eller mjukas upp.

Vissa olägenheter för de affärsanställda skulle därmed otvivelaktigt följa

av ett friare system. Handelsanställdas förbund och flera andra remiss­

instanser anser att möjligheterna för personalen att på facklig väg få kom­

pensation för obekväm arbetstid är osäkra med hänsyn till att den fackliga

organisationsgraden är låg bland de affärsanställda och att endast en liten

del av företagen i branschen är bundna av kollektivavtal. Den ringa organi-

sationsanslutningen hänför sig till de många små detaljhandelsföretagen.

För de anställda inom varuhus och butikskedjor regleras däremot anställ­

ningsförhållandena i regel av kollektivavtal. Som jag bär framhållit tidigare

innebär utvecklingen inom detaljhandeln att de nuvarande små företagen

minskar i antal till förmån för de större enheterna och närhetsbutikerna.

Man kan alltså redan på denna grund förutse att möjligheterna för de an­

ställda att på facklig väg tillgodose sina intressen kommer att bli bättre.

Därtill kommer att man inom större enheter lättare kan fördela den obe­

kväma arbetstiden så att den inte blir alltför betungande. Dessa synpunkter

talar för att den betydelse som en lagfäst affärstidsreglering nu har för de

affärsanställda kommer att minska.

Sammanfattning och förslag

Av vad jag hittills har anfört framgår att jag vid min bedömning av be­

hovet av en lagfäst affärstidsreglering har funnit att flera omständigheter

kan anföras till stöd för ett antagande att man med beaktande av konsumen­

ternas och de affärsanställdas intresse bör kunna avvara en sådan reglering,

åtminstone på längre sikt. Härtill kommer -— som utredningen och flera

remissinstanser har funnit -— att konsumenternas behov i fråga om affärs­

tidens längd och förläggning visserligen f. n. skulle kunna i huvudsak till­

godoses inom ramen för en lagreglering men att detta knappast kommer att

Kungl. Maj.ts proposition nr lii år 1966

49

vara möjligt i längden. Utredningen och dessa remissinstanser pekar nämli­

gen på flera faktorer som torde komma att föra med sig att behovet av en

längre affärstid kommer att göra sig mera gällande. Sålunda framhåller man

bl. a. den fortgående ökningen av yrkesverksamheten bland kvinnorna och

befolkningsomflyttningen som medför att allt fler får längre avstånd mellan

arbetsplatsen och bostaden. Man menar vidare att behovet av att kunna köpa

bl. a. kapitalvaror i lugn och ro efter arbetstidens slut, ofta tillsammans med

flera familjemedlemmar, kommer att bli mer framträdande i takt med väl­

ståndsökningen.

I likhet med flera remissinstanser — även sådana som är i princip an­

hängare av fri affärstid — anser jag emellertid att ett omedelbart slopande

av affärstidsregleringen skulle kunna medföra betydande olägenheter. Så­

lunda kan man inte utesluta att en tvär omställning skulle få vissa oförmån­

liga verkningar för konsumenterna. Som jag har utvecklat tidigare skulle

vidare vissa olägenheter för de affärsanställda otvivelaktigt följa härav.

En omedelbar avveckling av affärstidsregleringen skulle också, som några

remissinstanser har framhållit, i många fall kunna leda till sociala problem

för affärsinnehavare som driver sina företag utan anställda eller med endast

någon enstaka medhjälpare.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört vill jag inte förorda att man — som

en ganska stor grupp av remissinstanser har föreslagit — omedelbart slopar

all affärstidsreglering. Däremot anser jag i likhet med utredningen och en

bred remissopinion att det finns tillräckliga skäl för att nu ersätta butik-

stängningslagen med en friare reglering. Denna bör ges en begränsad giltig­

hetstid, förslagsvis fem år. Vid utgången av denna tid får man på nytt pröva

frågan om affärstidsregleringen skall slopas helt. Erfarenheterna av den

friare regleringen och den utveckling som torde ske inom ramen för denna

bör då ge en bättre vägledning för prövningen.

Jag föreslår alltså att butikstängningslagen ersätts med en lag som — i

enlighet med utredningens förslag — ger ökade möjligheter till en längre

affärstid och som får en giltighetstid av fem år.

Kungl. Maj ds proposition, nr 144 år 1966

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 144

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 14b år 1866

Det huvudsakliga innehållet i en affärstidslag

Affärstidens längd

Utredningen

Den lag som utredningen föreslår har i huvudsak samma konstruktion

som butikstängningslagen. Den innehåller sålunda en föreskrift om en van­

lig affärstid. På annan tid skall butik i princip hållas stängd. En stor del av

detaljhandeln skall enligt förslaget kunna tillämpa fri affärstid. Ett stort

varusortiment undantas nämligen från lagens tillämpning. Avsteg från den

vanliga affärstiden föreslås vidare kunna medges genom dispens.

I fråga om den vanliga affärstidens förläggning anför utredningen att en­

ligt vad konsumentundersökningarna ger vid handen intresset för söndags-

öppet inte är större än att det bör kunna tillgodoses genom lämpliga undan­

tagsbestämmelser. Utredningen anser därför att den vanliga affärstiden inte

skall omfatta sön- och helgdagar. Inget har framkommit som ger utred­

ningen anledning att föreslå annan tidpunkt för affärstidens början än den

nuvarande, dvs. kl. 8. Utredningen finner inte heller skäl för att affärstiden

bör vara olika för någon av vardagarna.

Från dessa utgångspunkter finner utredningen att man bör försöka finna

en stängningstid som i huvudsak tillgodoser konsumenternas inköpsbehov

på den vardag, då intresset för kvällsöppet sannolikt kommer att vara störst.

Med ledning av resultaten av undersökningarna av konsumenternas inköps­

vanor och önskemål i fråga om affärstiden och av detaljhandelns omsättning

kommer utredningen fram till att konsumenternas behov och intressen blir

rimligen tillgodosedda om man väljer kl. 20 som den senaste tidpunkt då

affärerna i allmänhet måste stänga. Utredningen föreslår därför att den van­

liga affärstiden skall vara vardagar kl. 8—20.

Som jag nyss har sagt föreslår utredningen undantagsbestämmelser i fråga

om vissa varor. Utredningen framhåller att sådana undantag är nödvändiga

om man inte vill sträcka ut affärstiden så långt att en lagstiftning ter sig

meningslös. En förutsättning för att det skall vara möjligt att på ett ända­

målsenligt sätt dra gränsen mot det varusortiment som skall falla utanför

lagens tillämpningsområde är att den föreslagna stängningstiden får gälla

allmänt. Kommunerna bör redan med hänsyn härtill inte ges möjlighet att

inskränka den vanliga affärstiden. Mot att ge kommunerna en sådan möj­

lighet talar också att affärstidsregleringen bör vara mer fri och generell än

den nuvarande. Av dessa skäl bör kommunerna inte heller längre få för­

skjuta affärstiden. Rätt för kommunerna att generellt sträcka ut affärstiden

skulle kunna leda till att lagen sattes helt ur kraft inom viss kommun. En

51

sådan rätt vore därför inte lämplig. Utredningen föreslår på grund härav att

kommunerna inte skall få rätt att vare sig inskränka, förskjuta eller gene­

rellt förlänga den vanliga affärstiden. Däremot skall kommunerna få rätt att

i särskilda fall eller för visst tillfälle medge avvikelse från den vanliga affärs­

tiden. Till utredningens förslag härom återkommer jag i det följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 744 år 1966

Remissinstanserna

I remissyttrandena sätts inte i fråga att lagen skall ha eu annan allmän

konstruktion än butikstängningslagen, dvs. att den skall innehålla dels be­

stämmelser om en vanlig affärstid, dels föreskrifter om att viss handel skall

undantas från lagens tillämpning, dels bestämmelser om möjlighet till

dispens från den vanliga affärstiden. Endast en remissinstans, länsstyrelsen

i Kalmar län, har avvikande mening och föreslår att dispensmöjligheten er­

sätts av särskilda undantagsbestämmelser i lagen.

I fråga om den vanliga affärstidens längd på vardagar och möjligheten för

kommun att generellt föreskriva annan affärstid tillstyrker de remissinstan­

ser som har yttrat sig i frågorna praktiskt taget enhälligt utredningens för­

slag eller lämnar förslaget utan erinran. Detta gäller både sådana remiss­

instanser som anser att affärstiden bör lagregleras och de som i första hand

förordar att butikstängningslagen upphävs utan att ersättas med ny lag­

stiftning.

Endast en remissinstans, Järvsö kommun, föreslår en längre vanlig affärs­

tid, nämligen till kl. 22. Stadsfullmäktige i Borlänge föreslår att affärstiden

inskränks till kl. 13 på lördagar under månaderna maj—september. Skånes

handelskammare sätter i fråga om det inte skulle vara lämpligt att i lag

medge att affärstiden får sträckas ut till kl. 21 under tiden närmast före jul.

Rätt för kommun att inskränka den vanliga affärstiden förordas av drät­

selkammaren i Landskrona.

Mot utredningens förslag att den vanliga affärstiden inte skall omfatta

sön- och helgdagar anmäler endast ett par remissinstanser avvikande mening.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser sålunda att den nuvarande rätten

att hålla öppet på söndagar för försäljning av mejerivaror m. m. inte bör tas

bort. Skånes handelskammare föreslår att det i lagen föreskrivs att affär får

hållas öppen ett visst antal valfria söndagar om året. I övrigt tillstyrks emel­

lertid utredningens förslag i denna del.

Föredraganden

Enligt min mening finns det goda skäl för utredningens förslag alt i lagen

skall föreskrivas en vanlig affärstid, dvs. en tid då butikerna i allmänhet får

hållas öppna och att någon möjlighet att lokalt medge inskränkning eller för­

skjutning eller generell förlängning av den vanliga affärstiden inte skall

finnas. Liksom praktiskt taget samtliga remissinstanser ansluter jag mig till

denna principiella uppläggning av regleringen.

52

Vilken affärstid som bör föreskrivas beror i hög grad på vilka avsteg och

undantag från denna som tillåts. Som utredningen har anfört måste sådana

kunna göras. Jag biträder utredningens förslag att det skall kunna ske ge­

nom att viss handel undantas från lagens tillämpning och att möjlighet ges

till dispenser från den vanliga affärstiden. Affärstiden kunde sträckas ut så

långt att undantag och dispenser blev i det närmaste obehövliga. Därmed

skulle man komma mycket nära ett helt oreglerat tillstånd. Som framgår av

vad jag har anfört i fråga om behovet av lagstiftning är jag inte beredd att

förorda ett sådant steg. Affärstiden får emellertid inte bestämmas så snävt

att man med hänsyn till konsumenternas intressen tvingas att göra ett avse­

värt antal undantag och medge dispenser i mycket vidsträckt omfattning. En­

ligt min mening har utredningen gjort en lämplig avvägning av dessa syn­

punkter i sitt förslag. Detta innebär att affärerna får hållas öppna kl. 8—20

på vardagar men skall hållas stängda på söndagar. Remissinstanserna har i

det närmaste enhälligt godtagit förslaget. Jag förordar att det genomförs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7J4 år 1966

Lagens tillämpningsområde

Utredningen

Enligt utredningens förslag skall i princip försäljningsställe där detalj­

handel bedrivs yrkesmässigt vara underkastat bestämmelserna om vanlig

affärstid.

Den undantagsföreskrift som finns f. n. för öppethållande av butik i de­

monstrations- eller upplysningssyfte utan samband med försäljning anser

utredningen olämplig. Kritik har riktats mot bestämmelsen framför allt

därför att det har visat sig vara svårt att kontrollera att försäljning verkligen

inte förekommer vid sådana tillfällen. Enligt utredningens mening bör de

intressen som här är aktuella kunna tillgodoses genom dispenser från den

vanliga affärstiden vid särskilda tillfällen för försäljning från t. ex. möbel­

affärer och bilsalonger. Utredningen föreslår därför inte någon motsvarande

undantagsföreskrift.

I anslutning till frågan om vilka undantag som bör göras från lagens till-

lämpning anför utredningen att allmänhetens intresse av att kunna göra in­

köp på annan tid än den vanliga affärstiden av allt att döma främst kommer

att vara knutet till sådana varor som säljs från konditorier, bensinstationer,

kiosker och andra mindre dagligvaruaffärer. Enligt utredningens mening be­

handlas sådana varor på ett konstlat sätt olika i butikstängningslagen. Så är

t. ex. försäljningen av bensin resp. tidningar helt fri medan man måste ha

särskilt tillstånd för att sälja frukt, choklad och cigarretter efter vanlig af­

färstid. Det skulle innebära en fördel att lämna all den försäljning som före­

kommer från sådana försäljningsställen helt fri. Därmed skulle man nämli­

gen vinna både den rörelsefrihet som behövs för denna typ av detaljhandel

53

och en förenkling av lagen. Sett från ordnings- och liknande synpunkter be­

hövs inte heller någon annan reglering än den som finns i allmänna ord-

ningsstadgan, hälsovårdsstadgan, byggnadsstadgan och liknande. Utred­

ningen anser också att övervägande skäl talar för att denna försäljning i

princip lämnas utanför tillämpningsområdet för en ny lag. Man kan emel­

lertid enligt utredningens mening av konkurrenshänsyn inte lämna denna

del av detaljhandeln frihet att sälja vilka slag av varor som helst. Avgränsas

lagens tillämpningsområde endast genom att man anger de försäljningsstäl­

len — kiosker, bensinstationer m. fl. — som lagen inte skall tillämpas på,

ger man alltför stort utrymme åt skadlig konkurrens. I stället får man ange

vilka varor eller varuslag som skall undantas från lagens tillämpning. Med

den metoden kan man helt se bort från om varan säljs från det ena eller

andra slaget av försäljningsställe. Härmed vinner man att kiosker inte främ­

jas framför andra försäljningsställen. Utredningen finner det från flera syn­

punkter angeläget att man kommer bort från en sådan skev konkurrens­

situation.

Utredningen föreslår således att försäljningen av ett antal varuslag undan­

tas från lagens tillämpning — både sådana varor som f. n. faller utanför la­

gens tillämpningsområde och sådana som f. n. efter dispens får säljas efter

den vanliga affärstidens slut. Bl. a. innebär förslaget att hela det nuvarande

s. k. kiosksortimentet lämnas utanför lagens tillämpningsområde. Enligt för­

slaget skall dessutom några varor som inte är särreglerade i butikstängnings-

lagen undantas. Det fria varusortimentet anges genom en mindre detaljrik

uppräkning än f. n. Det föreslås att en central myndighet skall få närmare

bestämma omfånget av det fria sortimentet. Med det sistnämnda förslaget

vill utredningen vinna en större smidighet i lagens tillämpning och under­

lätta sådana ändringar i det fria varusortimentet som betingas av utveck­

lingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1966

Remissinstanserna

Ingen remissinstans anmäler annan mening än utredningens i frågan,

om hur lagens tillämpningsområde bör bestämmas. Man är också ense med

utredningen om att undantagsbestämmelsen om öppethållande i demon­

strations- eller upplysningssyfte inbjuder till missbruk. Skånes handels­

kammare anför att en strikt tillämpning av regeln för allmänheten fram­

står som ett oförklarligt hårklyveri eller som en brist på smidighet från

detaljhandelns sida. Ingen remissinstans förordar att undantagsbestämmel­

sen skall vara kvar.

Ombudsmannaämbctet för näringsfrihetsfrågor, länsstyrelserna i Göte­

borgs och Bohus samt Kopparbergs län, stadsfullmäktige i Linköping, Skå­

nes handelskammare, Aktiebolaget Turitz & Co, Åhlén & Holm Aktiebolag,

Sveriges grossistförbund och Folkpartiets kvinnoförbund framhåller att

54

Kiingl. Maj:ts proposition nr 1'ii år 1966

kioskhandeln genom förslaget får en gynnad ställning i förhållande till

den detaljhandel som blir underkastad affärstidsregleringen. Skånes han­

delskammare anser det otillfredsställande att förslaget är ägnat att stimu­

lera till fortsatta och ofta dyrbara investeringar i anläggningar av kiosk­

typ eftersom en laglig reglering av butikstiderna troligen så småningom

kommer att upphöra. Länsstyrelsen i Kopparbergs län delar utredningens

uppfattning att den s. k. närhetsbutiken har framtiden för sig och att man

inte genom en lagstiftning bör främja kiosken som försäljningsställe fram­

för ordentligt inredda butiker. Länsstyrelsen finner emellertid att utred­

ningens förslag att behålla affärstidsregleringen för vanliga butiker och

lämna kioskhandeln helt fri mindre väl kan förenas med denna uppfatt­

ning.

Bortsett från dessa invändningar får förslaget att väsentligt utvidga

kretsen av de varor som skall undantas från lagens tillämpning ett i stort

sett positivt mottagande av remissinstanserna.

En grupp av remissinstanser avstyrker dock utredningens förslag eller

ställer sig tveksam till förslaget från en principiell utgångspunkt. Till denna

grupp hör överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Älvsborgs, Gävleborgs,

Västerbottens och Norrbottens län, länspolischefen i Norrbottens län, polis­

cheferna i Stockholms, Karlstads och Arvika polisdistrikt samt stadsfull­

mäktige i Vänersborg. Dessa remissinstanser pekar på att det i fråga om

den handel som f. n. är underkastad dispenstvång enligt 11 § 2 mom. bu-

tikstängningslagen finns möjlighet att begränsa affärstiden med hänsyn

till butiksinnehavarens personliga lämplighet samt hälsovårds-, ordnings-,

säkerhets- och liknande synpunkter. Möjligheterna att reglera den dispens­

bundna handeln enligt allmänna ordningsstadgan är begränsade bl. a. efter­

som denna handel inte alltid bedrivs från allmän plats. Man befarar ord-

ningsproblem om den handel som f. n. är dispensbunden släpps helt fri.

Problem torde enligt remissinstanserna främst bli knutna till kioskhandeln

och kringföringshandeln. Man anför att ordningsstörningar ofta uppstår

i samband med sådan handel. Några remissinstanser framhåller särskilt

att det från trafiksynpunkt är nödvändigt att reglera denna handel. De

flesta av remissinstanserna föreslår att polismyndighet eller kommun ges

möjlighet att inskränka affärstiden för kioskhandel o. d. när det är nöd­

vändigt från ordningssynpunkt. Länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslår att

bestämmelser som motsvarar dem som 11 § 2 mom. butikstängningslagen

innehåller införs i de olika specialförfattningar som finns i fråga om all­

män ordning o. d. Stadsfullmäktige i Vänersborg föreslår att lagens bestäm­

melser blir tillämpliga på kioskhandeln och att affärstiden för denna han­

del bestäms till kl. 22. Om det finns behov av att hålla kiosk öppen se­

nare får dispens meddelas. Länsstyrelsen i Västerbottens län anför hälso-

vårdssynpunkter som motiv för en tillståndsplikt för kioskhandeln. Polis­

chefen i Arvika polisdistrikt framhåller vikten av att man liksom f. n. är

55

fallet får möjlighet att pröva de personliga egenskaperna hos dem som skall

driva kioskhandel.

En annan inställning till de frågor som nu har behandlats har länssty­

relsen i Göteborgs och Bohus län och polischefen i Örebro polisdistrikt.

Länsstyrelsen anför att frågan i vad mån prövning skall ske av handels-

idkares lämplighet hör hemma i den allmänna näringslagstiftningen. Frå­

gor av ordningsmässig och sanitär natur regleras av ordningsstadgan, häl­

sovårdsstadgan och livsmedelsstadgan och bestämmelser som är medde­

lade med stöd av dessa författningar. Polischefen anser att det torde finnas

möjligheter att komma till rätta med eventuella olägenheter från ordnings-

synpunkt i byggnadslagstiftningen, allmänna ordningsstadgan, lokala ord-

ningsstadgor och förordningen om försäljning av alkoholfria drycker.

De remissinstanser som har yttrat sig om förslaget att de varor som skall

undantas från tillämpningen av lagen skall fastställas i detalj av en central

myndighet och således endast i stora drag avgränsas i lagen tillstyrker i

allmänhet förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1W år 1966

F ör edraganden

Som utredningen har föreslagit bör som huvudregel gälla att den vanliga

affärstiden skall tillämpas på detaljhandel som bedrivs yrkesmässigt. Till

några frågor som hänger samman med denna bestämning återkommer jag

i deit följande.

I likhet med utredningen och ett stort antal remissinstanser anser jag att

den nuvarande undantagsbestämmelsen för öppethållande i demonstrations-

eller upplysningssyfte inbjuder till missbruk och att det är svårt att kon­

trollera att den tillämpas på rätt sätt. Behovet av öppethållande i sådant

syfte torde minska med den utsträckta vanliga affärstiden. I den mån ett

sådant behov kommer att stå kvar bör det i allt väsentligt kunna tillgodoses

genom dispenser som medger även försäljning. Jag föreslår därför att

undantagsbestämmelsen inte får någon motsvarighet i den nya lagen.

De undantag som måste göras från lagens tillämpning kan enligt utred­

ningens mening av konkurrenshänsyn i allmänhet inte utformas så att

handeln från vissa försäljningsställen undantas utan avseende på vilka va­

ror som säljs. I stället måste man ange vilka varor som skall vara undan­

tagna från lagens tillämpning. Jag delar denna uppfattning som inte heller

har utsatts för någon kritik under remissbehandlingen.

Utredningens förslag att i förhållande till vad som gäller f. n. avsevärt

utvidga det varusortiment som är undantaget från lagens tillämpning har

enligt min mening stora förtjänster. Förslaget som bl. a. innebär att man

undantar alla de särskilda varuslag som f. n. kan bli föremål för dispens

kommer att medföra avsevärda lättnader från administrativa synpunkter

ocli kan antas ge denna del av detaljhandeln väsentligt bättre möjligheter

56

att anpassa sin service till konsumenternas behov. Remissinstanserna ställer

sig också i allmänhet positiva till förslaget.

Som några remissinstanser påpekar innebär förslaget att den prövning

från bl. a. ordningssynpunkt som f. n. sker i samband med dispensgivningen

enligt 11 § 2 mom. butikstängningslagen faller bort. Man menar att den

prövning som kan ske i fråga om handel från försäljningsställe på allmän

plats enligt 2 § allmänna ordningsstadgan i samband med upplåtelsen av

försäljningsplatsen inte är tillräcklig eftersom en viss del av den handel

som f. n. är dispensbunden bedrivs från enskilt område.

Prövningen enligt 11 § 2 mom. butikstängningslagen innefattar en be­

dömning från — förutom ordningssynpunkter — hälsovårds-, säkerhets- och

liknande synpunkter. Säkerhetssynpunkterna torde i huvudsak hänföra sig

till trafikförhållandena. Även näringsidkares personliga lämplighet kan

beaktas. Enligt min mening bör det inte komma i fråga att genom lagstift­

ning om affärstiden få till stånd en prövning av näringsidkares personliga

lämplighet eller av försäljningsställets lämplighet från hälsovårdssynpunkt.

Sådana synpunkter synes f. ö. redan ha blivit tillräckligt beaktade i den

allmänna näringslagstiftningen och hälsovårdslagstiftningen och någon

självständig prövning i dessa avseenden torde i praktiken inte ha skett en­

ligt butikstängningslagen annat än i rena undantagsfall. Annorlunda för­

håller det sig emellertid med ordnings- och säkerhetssynpunkterna. Trots

att sådana aldrig har anförts som skäl för reglering av affärstiden är det

enligt min mening klart att frågan om affärstiden angår den allmänna ord­

ningen. Ordnings- och säkerhetssynpunkter torde också ofta ha beaktats

vid dispensprövningen.

Visserligen torde det vara sällsynt att affärstidens längd har nämnvärd

betydelse för trafikens framkomlighet eller för den allmänna ordningen i

övrigt. Det kan dock inte uteslutas att det från sådana synpunkter ibland

kan finnas behov av att inskränka affärstiden. Frågan är då om annan

lagstiftning — närmast allmänna ordningsstadgan — ger tillräckliga möj­

ligheter härtill. Föreskrifter med stöd av allmänna ordningsstadgan kan

aldrig ges i strid mot annan lagstiftning. I den mån viss handel undantas

från affärstidsregleringen torde i princip föreskrifter om affärstiden inte

kunna meddelas med stöd av allmänna ordningsstadgan. Emellertid synes

något hinder inte finnas mot att ge sådana föreskrifter i samband med

upplåtelse av försäljningsplats enligt 2 § allmänna ordningsstadgan eller

i fråga om salutorg och liknande allmän försäljningsplats. På det sättet

torde öppethållandet av kioskerna på allmänna platser kunna regleras med

hänsyn till ordnings- och säkerhetssynpunkter. I fråga om handel som

bedrivs utomhus på allmän plats och på område därintill kan polismyndig­

heten också enligt 8 § allmänna ordningsstadgan för särskilda fall meddela

ordningsföreskrifter som innefattar inskränkning av affärstiden. Jag är

emellertid angelägen att betona att inskränkningar i affärstiden med stöd

Kungl. RIaj:ts proposition nr 1H år 1966

57

av allmänna ordningsstadgan alltid måste grundas enbart på vad den all­

männa ordningen kräver. Häri ligger en väsentlig begränsning i utrymmet

för sådana inskränkningar.

Från de synpunkter som nu har behandlats finns det således enligt min

mening ingen anledning att motsätta sig utredningens förslag till utvidg­

ning av det fria varusortimentet. Med hänsyn härtill och till vad jag i övrigt

har anfört om förslaget tillstyrker jag detta.

Som jag har anfört redan i inledningen framhölls i direktiven till utred­

ningen att en ny lag om affärstiden borde få en mera generell karaktär

än butikstängningslagen. Utredningen har beaktat detta och framhållit att

det inte kan vara lämpligt att i lagen närmare ange vilka olika varor som

skall ingå i det fria sortimentet. Liksom åtskilliga remissinstanser delar

jag denna uppfattning och jag föreslår i enlighet med utredningsförslaget

att dessa varor endast delvis räknas upp i lagen och att de i övrigt anges

genom en allmän beskrivning. Det får sedan ankomma på Kungl. Maj :t eller

myndighet som Kungl. Maj :t utser att i tillämpningsföreskrifter till lagen

närmare bestämma vilka varor som skall höra hit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1966

Dispenser

Utredningen

Genom att lämna bl. a. i stort sett hela kioskförsäljningen i alla dess

nuvarande former utanför regleringen av affärstiden åstadkommer man

att huvuddelen av de dispensanledningar som förekommer f. n. avskaffas,

framhåller utredningen. Av detaljhandeln utanför den vanliga affärstiden

kommer enligt utredningens förslag dispenser i fortsättningen bara att bli

aktuella för öppethållande i demonstrations- eller upplysningssyfte samt

försäljning från vissa affärer framför allt i de centrala delarna av de största

städerna och tillfälligt från affärer i samband med utställning, idrottstäv­

ling eller liknande evenemang. Utredningen föreslår sålunda att dispenser

skall kunna meddelas i särskilda fall eller generellt för visst tillfälle.

Befogenhet att meddela dispens skall enligt utredningsförslaget tillkomma

kommun. Härigenom kommer det att bli möjligt att få till stånd en smidig

anpassning av lagen till de lokala förhållandena och man får för varje kom­

mun bara en beslutande myndighet, anför utredningen.

Syftet med förslaget att dispens skall kunna meddelas i särskilda fall

är enligt utredningen främst att tillgodose intresset av att affärer i city)

eller i annat affärscentrum skall kunna hålla öppet längre än den vanliga

affärstiden. Dispens bör kunna medges i fråga om samtliga affärer inom

området, om konkurrensskäl hindrar att dispensen begränsas till en eller

några affärer. Dispens kan meddelas för endast en eller två dagar i veckan.

Vidare kan det bli aktuellt att medge vidgad affärstid åt en butik med)

varor som konsumenterna behöver dagligen och som är belägen inom ett

tättbefolkat bostadsområde långt från affärscentrum. Ett annat tänkbart

fall är då en bilsalong vid särskilt tillfälle vill introducera ett nytt bilmärke

eller en ny årsmodell eller då en möbelaffär vill introducera alster av en

speciell arkitekt. Andra fall som hör hit är då en viss kiosk eller annat

försäljningsställe med hänsyn till sin belägenhet behöver kunna sälja vissa

varor fritt utöver dem som tillhör det fria varusortimentet. En kiosk vid

en livligt besökt badstrand kan t. ex. få tillstånd att utom vanlig affärstid

sälja också badartiklar. Genom att möjligheten att ge dispens är begränsad

till särskilda fall blir det inte möjligt att ge tillstånd till utsträckt affärstid

generellt för alla affärer i kommunen eller för samtliga affärer inom en och

samma bransch. Det skall dessutom föreligga ett verkligt behov av utsträckt

affärstid. Förutom behovet skall i varje särskilt fall prövas verkningarna i

konkurrenshänseende av den längre affärstiden.

Generell dispens för visst tillfälle skall enligt utredningsförslaget kunna

meddelas för en kort tidrymd som anges i beslutet. Bland situationer då

det kan bli aktuellt att lämna generellt tillstånd för visst tillfälle nämner

utredningen större idrottstävlingar, festspel, mässor o. d. evenemang. Ock­

så julen utgör ett sådant tillfälle då generell dispens kan meddelas.

Utredningen förutsätter att talan mot kommuns beslut i dispensärende

skall föras enligt 76 § kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753).

En ledamot av utredningen, direktören i Sveriges köpmannaförbund Tord

Brotaeus, anför i ett särskilt yttrande att det bör föreligga synnerligen

starkt vägande skäl för att bifalla framställning om att få hålla öppet längre

än den vanliga affärstiden på vardagar och att hålla öppet på söndagar.

Till stöd för sin mening anför Brotaeus att konsumenterna inte har något

större, mer allmänt behov av längre affärstid än som medges f. n. Hittills

har det intresse av en lämplig fördelning mellan arbetstid och fritid som

finns hos dem som är verksamma inom handeln kunnat tillgodoses på ett

rimligt sätt, fortsätter Brotaeus. Det har bidragit till att svårigheterna att

få fullgod arbetskraft till handeln har minskat. Det är angeläget att möj­

ligheten att i framtiden få väl kvalificerad arbetskraft tillgodoses. Denna

möjlighet minskar i den mån affärstiden sträcks ut. En utsträckning av

affärstiden skulle också med hänsyn till konstruktionen av löneavtalen

inom handeln innebära en uppenbar risk för högre detaljhandelspriser,

framhåller Brotaeus vidare. En sådan utveckling skulle drabba även de

konsumenter som inte anlitar butikerna under den utsträckta affärstiden.

Brotaeus framhåller slutligen att denna risk är av betydelse även för den

allmänna samhällsutvecklingen, främst för en fortsatt kostnadsinflation.

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1966

Remissinstanserna

Åtskilliga remissinstanser avstyrker eller anför betänkligheter mot för­

slaget att rätten att meddela dispens skall tillkomma kommunerna och att

endast kommunalbesvär skall få föras i dispensärenden, nämligen kom­

59

merskollegium, överståthållarämbetet, flera länsstgrelser, kommuner och

handelskammare, Sveriges grossistförbund, Tobakshandlarnas riksförbund

och Aktiebolaget Svenska pressbgrån. Man förordar att länsstyrelse eller

annan statlig myndighet i stället får pröva dessa ärenden. I några fall före­

slås att om kommun skall få meddela dispens dess beslut skall underställas

länsstyrelsen för prövning och fastställelse. I huvudsak samma remissinstan­

ser som nu har nämnts ställer sig negativa till förslaget att endast kommu­

nalbesvär skall få föras mot beslut i dispensärenden. Kommerskollegium gör

ett representativt uttalande i frågan om vilket organ som bör pröva dessa

ärenden. I kollegiets yttrande heter det att det är angeläget att bedömningen

av dispensärendena blir så enhetlig som möjligt vilket inte blir fallet om

ärendena skall prövas av kommun. Vidare anför kollegiet att kommun van­

ligen saknar förutsättningar för att bedöma de invecklade ekonomiska pro­

blem som anmäler sig i frågan. Länsstyrelserna har i stället de bästa förut­

sättningarna. Stockholms handelskammare anser att det i Storstockholms­

området skulle leda till orimliga konsekvenser om dispensprövningen lades

på de olika kommunerna. I fråga om formen för besvär anför remissinstan­

serna i stort sett samma synpunkter som återfinns i det yttrande som läns­

styrelsen i Uppsala län har lämnat. Där heter det att man genom kommunal­

besvär inte kan få till stånd en tillräckligt allsidig prövning av ärendena.

Så torde t. ex. ställningstagandet i fråga om konsumentbehovet knappast

kunna angripas genom kommunalbesvär, framhåller länsstyrelsen. Besvärs-

rätt vid kommunalbesvär tillkommer vidare endast medlem i den kommun

som har prövat dispensärendet. Länsstyrelsen förordar därför att en be-

svärsbestämmelse tas in i lagen så att reglerna om förvaltningsbesvär blir

tillämpliga. Några av remissinstanserna anser att besvär i sista instansi

bör prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län och Sveriges kioskägares riksförbund tillstyrker förslaget att lägga

dispensprövningen på kommunerna. Riksförbundet anför dock viss tvek­

samhet mot förslaget med hänsyn till kommunala engagemang i kioskföre­

tag. Centerns kvinnoförbund hälsar förslaget till decentralisering av dispens­

prövningen med tillfredsställelse. Drätselkammaren i Eskilstuna anför viss

tvekan mot förslaget från rättssäkerhetssynpunkt men förklarar sig inte

vilja avstyrka det.

Länsstyrelsen i Norrbottens län, Skånes och Karlstads handelskammare,

Handelsanställdas förbund, omkring tio kommuner, Sveriges leg. optikers

riksförbund och Sveriges urmakare- och oplikerförbund anser att dispen­

ser bör meddelas mycket restriktivt. Dessa remissinstanser anknyter i all­

mänhet till det särskilda yttrandet. Av motsatt uppfattning är bl. a. sty­

relsen för KF. I dess yttrande heter det att dispenser bör meddelas liberalt.

Styrelsen är av den bestämda uppfattningen att behovet av att hålla öppet

utöver vanlig affärstid kommer att öka och att det därför är mycket ange­

läget atl dispensrätten utnyttjas. Det är på grund av denna rätt som sty­

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1966

60

relsen över huvud taget anser sig kunna tillstyrka hela lagförslaget. Skulle

det visa sig att dispensrätten utnyttjas restriktivt, vilket skulle göra det

omöjligt att anpassa affärstiden efter konsumentbehoven, måste hela frå­

gan angående lagstiftning om affärstiden prövas om, anför styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1966

Föredraganden

Som framgår av vad jag tidigare har anfört har jag avsett att bestämma

den vanliga affärstiden så att endast ett någorlunda rimligt antal dispenser

från denna skall behöva medges. Förslaget att en väsentligt större del av

detaljhandeln skall falla utanför lagens tillämpning än f. n. har också bl. a.

syftat till att minska behovet av dispenser. Ett visst behov därav kommer

ändock att kvarstå med den utformning av lagen som jag har förordat.

Frågan vilket organ som bör handha dispensprövningen är föremål för

delade meningar mellan utredningen, som velat lägga prövningen på kom­

munen, och ett stort antal remissinstanser, som ansett prövningen böra

tillkomma ett statligt organ, främst länsstyrelsen.

Som jag har anfört tidigare bör frågor om affärstidens längd i första hand

bedömas med utgångspunkt i konsumenternas intresse. En riktig bedöm­

ning av dispensfrågorna kräver därför främst kännedom om vilka vanor och

behov som konsumenterna i orten har. Den bästa kännedomen härom finns

otvivelaktigt hos de kommunala organen. Några remissinstanser har pekat

på att det kan finnas risk för bristande enhetlighet vid tillämpningen om

prövningen läggs hos kommunerna. Vad man här främst syftar på torde

vara att praxis inte lämpligen bör skifta mellan kommuner som tillsammans

bildar ett näringsgeografiskt sammanhängande område. Jag utgår emeller­

tid från att sådana kommuner i samarbetsnämnderna i kommunblocken eller

i annan ordning kommer att verka för att enhetliga normer följs vid dispens­

prövningen. Av de skäl som jag nu har anfört biträder jag utredningens för­

slag att beslutanderätten i dispensfrågorna läggs på kommunerna.

En begränsning i kommuns befogenhet att meddela dispens följer av att

kommun, som jag har förordat tidigare, inte skall ha rätt att generellt

sträcka ut affärstiden för hela kommunen. Dispens kan således inte medges

för alla affärer i kommunen eller för alla affärer inom en viss bransch så­

vida inte dispensen avser endast vissa dagar. Frågan om dispens bör med­

delas skall bedömas i första hand med hänsyn till konsumenternas intresse.

För att dispens skall medges måste det kunna antas att det finns ett utbrett

önskemål om utsträckt affärstid. Men är det fallet bör dispens inte heller få

vägras. Det lär inte vara möjligt att undvika att dispensgivningen i viss mån

kan komma att påverka konkurrenssituationen mellan olika företag. Själv­

fallet får emellertid dispens inte medges i syfte att främja en viss närings­

idkare eller en grupp av sådana eller för att ställa företagare inom kom­

munen i ett särskilt gynnsamt konkurrensläge i förhållande till företagare

i en angränsande kommun.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1966

61

Under remissbehandlingen har framhållits bl. a. att man genom kom­

munalbesvär inte skulle kunna få en tillräckligt allsidig överprövning av

kommuns beslut i dispensärende. Med hänsyn härtill förordar jag att för­

valtningsbesvär skall få anföras över dessa beslut.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1966

Specialmotivering

Lagens

rubrik

Utredningen föreslår att lagen skall kallas affärstidslag. Mot den nuva­

rande benämningen kan invändas att butik är ett ord som används ganska

sällan i modernt språk. Det för vidare tankarna närmast till ett mindre för­

säljningsställe. Visserligen brukar varken de allra största försäljningsstäl­

lena -— t. ex. varuhusen — eller de mindre -— t. ex. kioskerna — kallas för

affärer. Detta ord har vidare vid sidan av betydelsen försäljningsställe en

annan betydelse. I lagens rubrik är dock uttrycket affär att föredra framför

butik. Affärstid är ett uttryck som redan används i butikstängningslagen

och det täcker i stort vad lagen skall reglera. Jag tillstyrker därför förslaget

till lagrubrik.

1

§•

Butikstängningslagens bestämmelser knyts till begreppet butik. Detta de­

finieras närmare i lagen. Enligt en särskild föreskrift skall bestämmelserna

även tillämpas på detaljhandel som bedrivs på annat ställe än i butik (fram­

för allt s. k. kringföringshandel). Med butik jämställs rakstuga, friser-

salong och fotografiateljé. Även i utredningsförslaget knyts bestämmelserna

till ett begrepp som definieras i lagen, nämligen affär. Någon särbestämmelse

för kringföringshandel föreslås inte. Kringföringshandel anses i definitionen

vara affär. Vidare föreslås att rak- och frisersalong samt fotografiateljé inte

längre skall omfattas av lagens bestämmelser. Dessa rörelser bör enligt ut­

redningen utan olägenhet kunna medges denna större frihet på grund av den

utvidgning av den vanliga affärstiden som har föreslagits.

En nackdel med den teknik för att ange lagens tillämpningsområde som

används i butikstängningslagen och även av utredningen är att man vid de­

finition av ordet butik eller affär tvingas att avlägsna sig mycket långt från

vanligt språkbruk. Jag föreslår att lagens tillämpningsområde i stället be­

stäms genom att i lagen i första hand anges på vilken verksamhet — yrkes­

mässig detaljhandel — som bestämmelserna om affärstiden skall tillämpas.

Till denna regel bör knytas ett förbud att hålla försäljningsställe för sådan

handel öppet under annan tid. Jag avser inte att härmed få till stånd någon

ändring i sak i vad som gäller f. n. I fråga om innebörden av gällande rätt i

denna del vill jag hänvisa till prop. 1939: 96 s. 161.

Mot förslaget att affärstiden för rak- och frisersalonger samt fotografi­

ateljéer inte längre skall regleras i lagen har invändningar rests från ett par

håll under remissbehandlingen. LO pekar på att arbetstidslagen för detalj­

handeln är tillämplig på dem som är anställda inom sådan rörelse och för­

63

ordar att tillämpningsområdet blir detsamma för de båda lagarna. Svenska

frisörföreningen vill att rörelse inom dam- och herrfrisörs- samt fotvårds-

och skönhetsvårdsbranscherna skall falla inom lagens tillämpningsområde.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län hälsar däremot förslaget med tillfreds­

ställelse och föreslår för sin del också att man öppnar möjlighet att i dessa

rörelser fritt sälja de varor som brukar finnas till försäljning där.

Enligt min mening kan det medföra både gränsdragnings- och övervak-

ningsproblem om lagen inte blir tillämplig på frisersalonger och fotografi­

ateljéer, eftersom man inom dessa rörelser ofta även bedriver detaljhandel.

Med hänsyn härtill och till vad som har sagts under remissbehandlingen för­

ordar jag att affärstidsregleringen skall gälla också dessa rörelser oavsett

om man där i det enskilda fallet bedriver någon försäljning.

I butikstängningslagen föreskrivs att utan hinder av lagens bestämmelser

om affärstid kund som har kommit in i butik under affärstid får betjänas

och vara som har sålts under affärstid får lämnas ut eller sändas i väg efter

affärstidens slut. Att denna frihet skall finnas torde ligga i sakens natur. Som

utredningen också har anfört synes sådan föreskrift därför inte behövas.

2

§•

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen föreslår jag att från la­

gens tillämpning undantas i huvudsak den handel som är undantagen från

butikstängningslagens tillämpning, större delen av den handel som nu är

dispensbunden och därutöver handel med vissa varor som f. n. inte kan säljas

på annan tid än den vanliga affärstiden.

Första stycket

Punkt 1—4

I likhet med vad som gäller f. n. föreslår jag att försäljning från apotek,

från automatapparat och på trafikmedel till resande samt viss försäljning

som lantbrukare, trädgårdsodlare och fiskare bedriver skall falla utanför

lagens tillämpningsområde.

Utredningen föreslår en viss liberalisering av automathandeln. De ganska

invecklade regler om var automatapparat får vara uppsatt som finns i butiks-

stängningslagen kan enligt utredningens mening utan olägenhet undvaras.

Det enda krav som utredningen föreslår skall upprätthållas är att apparaten

är av godkänd typ.

Förslaget har avstyrkts av endast en remissinstans, Tobakshandlarnas

riksförbund. Förbundet befarar att den föreslagna friheten för automathan­

deln skall medföra att automatapparater sätts upp i anslutning till tobaks-

butiker och andra servicebutiker av andra än butiksinnehavarna. En sådan

utveckling skulle vara mycket otillfredsställande från konkurrenssynpunkt.

Enligt min mening finns det med den utsträckning av affärstiden som jag

förordar inte längre tillräckliga skäl för den ingående reglering av automat­

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1966

64

handeln i fråga om uppsättningsplats som gäller f. n. Jag tillstyrker därför

utredningens förslag.

Julgransför sälj ning som är undantagen från butikstängningslagens till-

lämpning tillsammans med bl. a. lantbrukares försäljning bör fortfarande

kunna ske fritt. Till den undantagsbestämmelse som behövs härför återkom­

mer jag i det följande.

För övrigt föreslår jag i denna del ingen ändring i förhållande till gällande

rätt.

Kungi. Maj:ts proposition nr 1H år 1966

Punkt 5

Några remissinstanser, länsstyrelsen i Hallands län, Svenska stadsförbun­

det samt drätselkamrarna i Malmö och Oxelösund, anser att besvärliga pro­

blem kan uppstå för torghandeln, om kommunen inte längre skall få in­

skränka den vanliga affärstiden. Man pekar på att det med hänsyn till bl. a.

trafiksynpunkter inte är lämpligt att torghandel får bedrivas så länge som

den föreslagna affärstiden. Svårigheter att hinna göra torgen rena talar

också för att affärstiden måste kunna begränsas. I något yttrande sägs att

det över huvud taget bör vara en kommunal angelägenhet att bestämma hur

länge salutorg får användas för sitt ändamål.

De synpunkter som sålunda har kommit fram under remissbehandlingen

finner jag böra beaktas och jag föreslår med hänsyn härtill att försäljning

från salutorg och liknande allmän plats som i vederbörlig ordning har upp­

låtits för försäljningsändamål skall undantas från lagens tillämpning. Syftet

med detta undantag är således inte i och för sig att ge tillfälle till längre för­

säljningstid i dessa fall utan att helt lägga i kommunernas händer att be­

stämma affärstiden för torghandeln. Det måste förutsättas att kommunerna

därvid beaktar även ordningssynpunkterna.

Punkt 6

Visning av konstverk som inte är till salu är inte detaljhandel och verk­

samheten faller därför utanför lagens tillämpningsområde. Konstutställning

bör emellertid liksom f. n. få ske även på annan tid än vanlig affärstid även

om de utställda verken är till salu. Och som utredningen framhåller bör man

på detta liksom på andra områden undvika att ha skilda bestämmelser om

visning och försäljning. En särreglering av försäljning av konst synes därför

behövas. Sådan verksamhet omfattar ofta samtidigt alla de arter av konst

som det här kan vara fråga om, nämligen alster av bildkonst — dvs. tavlor,

skulpturer o. d. — konsthantverk och konstindustri. Därför bör konstarterna

behandlas lika.

Det förekommer inte sällan att konstverk — särskilt alster av konsthant­

verk och konstindustri — säljs i affärer med ett blandat varusortiment, t. ex.

varuhus, antikaffärer och antikvariat. Om man helt undantog försäljning

65

av konst från lagens tillämpning skulle man därför otillbörligt gynna spe­

cialaffärer i branschen.

Utredningen föreslår att konstutställning som hålls i lokal som har ställts

i ordning för ändamålet skall undantas från lagens tillämpning även om för­

säljning av de utställda verken förekommer. Däremot skall lagen tillämpas

på affär för försäljning av konst även om den hålls öppen endast för visning.

Med utställningslokal menar utredningen antingen museum e. d. permanent

lokal eller lokal som har upplåtits särskilt för utställningsändamål. De till-

lämpningsföreskrifter som behövs för att göra gränsdragningen skall enligt

utredningens förslag meddelas av myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

För min del förordar jag en undantagsbestämmelse som ger frihet från

lagregleringen om affärstiden åt sådan verksamhet som har till syfte att ge

allmänheten tillfälle att se konst oavsett om man har för avsikt att göra in­

köp eller inte. Museer och konstgallerier faller självfallet inom det fria om­

rådet medan antikvariat och antikaffärer som håller konst till salu inte hör

dit. Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer bör få utfär­

da närmare föreskrifter om vilken verksamhet som skall vara undantagen

och de övriga föreskrifter som kan behövas för tillämpningen av undantags­

bestämmelsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H dr 1966

Punkt 7

Butikstängningslagens bestämmelse att bl. a. försäljning av lagad mat samt

bageri- och konditorivaror skall falla utanför lagens tillämpningsområde un­

der förutsättning att försäljningen sker från ordnad restaurang-, kafé- eller

konditorirörelse har enligt utredningen medfört tillämpningsproblem. Utred­

ningen anser att dessa beror på svårigheten att avgöra vilka företag som dri­

ver serveringsrörelse i egentlig mening och under förhållanden som är god­

tagbara från hälsovårdssynpunkt. Utredningen föreslår en motsvarande un­

dantagsbestämmelse i fråga om sådana varor. Som förutsättning för att för­

säljningen skall undantas från lagens tillämpning anges i utredningsförsla­

get att försäljningen sker i anslutning till ordnad serveringsrörelse. För att

säkerställa en riktig tillämpning föreslår utredningen att myndighet som

Kungl. Maj :t bestämmer skall i särskilda tillämpningsföreskrifter ange vad

som fordras för att ordnad serveringsrörelse skall anses föreligga. Som mi­

nimikrav bör enligt utredningen gälla att det i anslutning till serveringsloka-

lerna finns ett kaffekök som har godkänts av hälsovårdsmyndigheterna.

Arbetarskijddsstyrelsen anser att förslaget är ägnat att medföra bättre för­

hållanden än f. n. Sveriges bageriidkareförening menar att både bestämmel­

sen i butikslängningslagen och den föreslagna innebär en diskriminering

av vissa företag. Numera är servering på stället inte längre det väsentliga för

de flesta s. k. serveringskonditorierna. Försäljning för avhämtning har kom­

mit att spela en alltmer framträdande roll. Det är därför naturligt att s. k.

butiksbagerier eller haudclskonditorier har försökt alt vidta åtgärder för att

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr Ibi

66

komma i samma konkurrensläge som serveringskonditorierna, t. ex. genom

att förse lokalerna med primitiva anordningar för servering. Det är enligt

föreningens mening inte rimligt att upprätthålla den gränsdragning som gäl­

ler f. n. på detta område. Föreningen anser i vart fall att utredningen har

angett det krav som skall ställas för att ordnad serveringsrörelse skall anses

föreligga för snävt. Föreningen pekar vidare på att en stor del av bageripro­

duktionen numera avsätts genom den vanliga detaljhandeln. En affärstids-

reglering ställer de vanliga detalj handelsbutikerna i ett sämre konkurrens­

läge än de bagerier och konditorier som bedriver serveringsrörelse.

I likhet med utredningen anser jag att det såsom f. n. är fallet bör vara

tillåtet att på annan tid än vanlig affärstid sälja lagad mat samt bageri- och

konditorivaror på näringsställen som tillhandahåller sådana huvudsakligen

för att förtäras på stället. Att upprätthålla ett förbud häremot skulle te sig

egendomligt och f. ö. knappast vara möjligt. Av konkurrenshänsyn kan man

emellertid särskilt i fråga om konditorier och bagerier inte tillåta att försälj­

ning sker fritt från alla företag i dessa branscher. En gränsdragning måste

ske mot sådana företag som inte bedriver någon verklig serveringsrörelse

eller som bedriver sådan i endast förhållandevis mycket ringa omfattning.

Undantagsbestämmelsen bör därför tillämpas endast på ordnad serverings­

rörelse. Kräver konsumentintressena att annat företag håller öppet utöver

vanlig affärstid finns möjligheten att medge dispens från affärstiden.

Hur den gränsdragning som måste ske skall göras är knappast, enligt vad

erfarenheterna av butikstängningslagens tillämpning torde visa, möjligt att

i detalj ange i lagen. Denna uppgift bör därför anförtros åt Kungl. Maj :t eller

myndighet som Kungl. Maj :t utser.

Med lagad mat avses mat i huvudsakligen sådant skick som det i vilken

maten hålls tillhanda i serveringsrörelsen. Med denna bestämning får man

en naturlig avgränsning mot varor som säljs i vanliga detaljhandelsföretag.

Andra stycket

Utöver de undantag som hittills har behandlats föreslår utredningen att

ett stort antal varor undantas från lagens tillämpning. Förutsättningen för

att dessa varor skall få säljas fritt är enligt utredningsförslaget att de säljs

antingen i samband med serveringsrörelse eller visning av konst eller att de

säljs utan samband med annan verksamhet, dvs. annan handel över huvud

taget.

Arbetarskijddsstyrelsen anser att från ett försäljningsställe där sådana

varor säljs som är undantagna från lagens tillämpning inte heller andra va­

ror bör få säljas under vanlig affärstid. En sådan ordning skulle emellertid

enligt min mening knappast vara lämplig. I många fall förekommer att t. ex.

ett varuhus har en särskild avdelning för kioskvaror. Efter affärstidens slut

får allmänheten tillträde endast till denna avdelning. Även på annat sätt kan

man tänka sig att det skapas garantier för att försäljningen efter affärstidens

Kungl. Maj. ts proposition nr 144 år 1966

67

slut begränsas till det fria varusortimentet. Som utredningen har föreslagit

bör det ges närmare bestämmelser härom i tillämpningsföreskrifterna till

lagen.

De varor som utredningen föreslår skall få säljas fritt är till en början

vissa varor som särskilt anges i lagen, nämligen tryckta

skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel och tillbehör till

motorfordon.

I fråga om tryckta skrifter anför utredningen att dessa, som f. n.

delvis är undantagna från lagens tillämpning och delvis efter dispens får

säljas utom affärstiden, nu bör kunna släppas helt fria.

Sveriges köpmannaförbund och Handelskammaren i Karlstad anser att

det skulle medföra en mycket otillfredsställande konkurrenssituation för den

egentliga bokhandeln om tryckta skrifter helt undantogs från regleringen.

Specialaffärer för enbart böcker skulle nämligen därigenom få ett försteg.

Dessa remissinstanser kan inte finna något bärande skäl för en sådan ord­

ning.

Som jag skall återkomma till förordar utredningen att skrivmateriel un-

dantas från lagens tillämpning. Om så sker blir i stort sett hela bokhandels-

sortimentet fritt. Skulle någon bokhandel föra även andra varor kan försälj­

ningslokalen för dessa avskärmas efter affärstidens slut eller också kan

dispens medges för varorna. Den vanliga bokhandeln behöver således inte

ställas i sämre konkurrensläge än specialaffärerna inom branschen. I själva

verket torde den nuvarande ordningen vara mer ogynnsam i konkurrenshän­

seende eftersom böcker f. n. får säljas efter dispens tillsammans med andra

varor ur kiosksortimentet från vilket försäljningsställe som helst. Jag till­

styrker därför utredningens förslag i denna del.

Förslaget att tobaksvaror med tillbehör skall få säljas fritt

har inte mött någon kritik under remissbehandlingen. Jag tillstyrker försla­

get. I den mån särskilda bestämmelser om vad som skall anses vara tillbehör

behövs får sådana tas in i tillämpningsföreskrifterna.

I fråga om blommor samt drivmedel och tillbehör till

motorfordon anför utredningen att konsumenternas behov av att få

köpa dessa varor på annan tid än vanlig affärstid är så starkt att affärs­

tiden för dessa varor rimligen bör vara helt fri. F. n. är affärstiden i fråga

om drivmedel och vissa tillbehör helt fri medan blommor får säljas utom

affärstiden efter dispens.

Sveriges köpmannaförbund och Blomsterhandlarnas riksförbund avstyr­

ker förslaget i fråga om blommor och Sveriges bensinhandlares riksförbund

i fråga om bensin m. m. Man anför att det skulle innebära en alltför stor

press på de enskilda näringsidkarna om affärstiden blev helt fri. I stället

förordar man ett begränsat öppethållande på annan tid än vanlig affärstid.

Någon form av jourtjänst kunde anordnas.

Om bensinhandeln släpps fri vill Sveriges bensinhandlares riksförbund att

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1966

68

försäljningen av andra varor blir så fri som möjligt. Motorbranschens riks­

förbund säger i fråga om tillbehör till motorfordon att detta begrepp inte

bör ges en vidsträcktare innebörd än att en konkurrens på lika villkor mellan

olika distributionsformer säkerställs.

Enligt min mening kan det knappast komma i fråga att nu införa en

affärstidsreglering av en vara som efterfrågas så allmänt dygnet om som

drivmedel till motorfordon o. d. Resultatet av konsumentundersökningarna

visar att konsumenternas behov av att kunna köpa blommor på kvällar och

söndagar är så stort att även handeln av denna vara bör släppas fri. F. n.

faller utanför lagens tillämpningsområde andra varor än drivmedel om de

är nödvändiga för att föra motorfordon. Som utredningen liar anfört är

det synnerligen svårt att i varje särskilt fall avgöra om en vara är nödvän­

dig för detta ändamål eller inte. I stället bör, som utredningen har föresla­

git, undantas tillbehör till motorfordon. Vilka varor som skall anses höra

hit får anges närmare i tillämpningsföreskrifterna. Därvid får en avväg­

ning ske av konsumenternas intresse och hänsynen till konkurrensen med

annan handel inom branschen.

Vidare föreslår utredningen att flera varuslag som i lagen an­

ges endast genom en allmän beskrivning — varor som

är av sådant slag att allmänheten bör kunna köpa dem även under annan

tid än vanlig affärstid — skall undantas från lagens tillämpning. Vilka

varor som skall höra hit bör enligt utredningen anges i tillämpningsföreskrif­

terna. Utredningen presenterar ett förslag som upptar de varor som enligt

utredningen lämpligen bör undantas i denna ordning. Förslaget innehåller

dels portioner av mat som har värmts eller grillats på stället och tillbehör

till sådan mat, dels julgranar samt ballonger och andra smärre leksaker

.— dvs. varor som är undantagna från butikstängningslagens tillämpning

•— dels vissa varor som i stort sett motsvarar det nuvarande kiosksorlimen-

tet, nämligen glass, konfektyrer, alkoholfria drycker, frukt, produkter av

frukt, honung, kex, toalettartiklar, skrivmateriel, vykort, film, souvenirer

och tändstickor.

I denna del vill jag anföra endast vissa allmänna synpunkter. Om man

gav det fria sortimentet väsentligt större omfattning än det nu har på grund

av undantagen i butikstängningslagen eller dispenser med stöd av denna

skulle de som säljer det fria sortimentet få en starkt gynnad ställning i

förhållande till andra detaljhandlare. Det kan inte uteslutas att skadeverk­

ningar skulle uppstå härav. I likhet med utredningen anser jag att kon­

sumentönskemålen bör kunna tillgodoses på ett lämpligt sätt utan väsentlig

ökning av det nuvarande fria sortimentet. Härtill kommer att man, som

skall utvecklas närmare under 3 §, kan tillgodose särskilda konsumentintres­

sen dispensvägen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1966

69

3 §•

Som jag har anfört tidigare föreslår jag att den vanliga affärstiden skall

vara vardagar kl. 8—20 och att kommun skall ha möjlighet att medge dispens

från denna tid. Befogenheten att medge dispens begränsas av att kommun

inte får generellt utsträcka affärstiden för hela kommunen. Dispens kan

emellertid medges för enstaka företag eller grupper av företag för en begrän­

sad tid, för viss veckodag eller för hela året. Vidare kan dispens medges mer

generellt för företag inom kommunen om dispensen begränsas till enstaka

tillfällen, t. ex. någon eller några söndagar, eller viss kortare tid, t. ex. vec­

korna före jul. Dispens kan också avse rätt för visst företag att utöver den

vanliga affärstiden sälja varuslag som inte ingår i det fria sortimentet enligt

2 § andra stycket. De principer som jag nu har angett bör komma till uttryck

genom en föreskrift att dispens skall medges för särskilt fall. Vilka förut­

sättningar som i övrigt bör gälla för att dispens skall medges har jag redan

berört i den allmänna motiveringen. Jag föreslår att dessa anges i lagtexten

genom en föreskrift att kommun skall medge längre affärstid om det är

påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse.

Utredningen synes ha förutsatt att kommunens fullmäktige skall besluta

i dessa frågor. Under remissbehandlingen har förslaget i denna del mött

viss kritik, överståthållarämbetet, flera länsstyrelser och kommuner samt

Svenska kommunförbundet finner sålunda den ordning som har förutsatts

opraktisk med hänsyn bl. a. till att fullmäktigförsamlingarna i allmänhet

sammanträder ganska sällan medan dispensärendena ofta kan kräva snabb

handläggning. Enligt min mening skulle det innebära den mest ändamåls­

enliga ordningen att dispensfrågorna avgörs av kommunens styrelse eller,

efter uppdrag av fullmäktige, av en nämnd. Jag förordar därför en lösning i

enlighet härmed.

Som utredningen har anfört bör kommun bereda de intressenter och

myndigheter som berörs av beslut om förlängd affärstid tillfälle att yttra

sig i ärendet. Enligt utredningens mening bör det vara beroende av beslutets

karaktär hur långt kommunen skall sträcka sig i detta avseende. Närmare

bestämmelser härom bör meddelas i tillämpningsföreskrifterna. Jag delar

utredningens uppfattning och jag föreslår således att någon bestämmelse i

ämnet inte tas in i lagen.

Kungi. Maj:ts proposition nr IM år 1966

4 §•

I det föregående har jag föreslagit att Ivungl. Maj :t eller myndighet som

Kungl. Maj :t bestämmer skall meddela föreskrifter om lagens tillämpning i

flera avseenden. Bl. a. skall det fria varusortimentet fastställas i detalj i

denna ordning.

Utredningen — som föreslår att tillämpningsföreskrifterna meddelas av en

central myndighet — anför att arbetarskyddsstyrelsen f. n. har uppgifter av

liknande art och förordar att uppgiften läggs på styrelsen.

70

Arbetar skgddsstgr elsen, kommerskollegium och SAF avstyrker förslaget.

Enligt dessa remissinstansers mening är styrelsen inte det organ som är

bäst lämpat för uppgiften. Styrelsen anför själv härom.

Enligt styrelsens mening kommer de uppgifter, som föreslås ankomma på

den föreslagna myndigheten, att sträcka sig väsentligt över den befattning

som styrelsen för närvarande har att taga med gällande lag. De av utred­

ningen angivna uppgifterna att med bindande verkan fastställa visst varu­

sortiment lör fritidshandeln och att utfärda tillämpningsföreskrifter till

lagen fordrar enligt styrelsens mening att myndigheten har möjlighet att

kontinuerligt följa utvecklingen inom detaljhandeln och för sådant ända­

mål företager eller låter företaga vissa utredningar. Styrelsen saknar resur­

ser för att åtaga sig ett sådant uppdrag och anser det vidare i hög grad

tveksamt om uppdraget bör läggas på styrelsen, vars befattning med butik-

stängningslagen i det närmaste helt faller utanför styrelsens egentliga äm­

betsområde, arbetarskyddet. —- Styrelsen anser, att de föreslagna uppgif­

terna lämpligen bör anförtros åt annat ämbetsverk eller överlämnas till en

direkt under Kungl. Maj :t sorterande nämnd.

Handelsanställdas förbund har inget att erinra mot att arbetarskydds-

styrelsen får ta hand om ifrågavarande uppgifter. Tobakshandlarnas riks­

förbund anser styrelsen synnerligen lämplig för ändamålet.

För egen del vill jag anföra följande synpunkter på frågan vilken myndig­

het som bör utfärda tillämpningsföreskrifter till lagen, om denna uppgift

inte skall fullgöras av Kungl. Maj :t. Jag har förståelse för den kritik mot

utredningens förslag i denna del som har kommit fram. F. n. skall arbetar-

skyddsstyrelsen yttra sig i frågor om butikstängningslagen är tillämplig på

viss verksamhet eller i andra frågor om lagens tillämpning. Flera av de upp­

gifter som styrelsen skulle få enligt förslaget skiljer sig onekligen väsentligt

från de uppgifter styrelsen har enligt butikstängningslagen och från dess

verksamhet i övrigt. Styrelsens erfarenhet från butikstängningslagens till-

lämpning måste dock vara av stort värde för att lösa de föreslagna nya upp­

gifterna. I avvaktan på en slutlig prövning av frågan om affärstidsregle-

ringen skall bestå synes det vidare mindre rationellt att flytta över uppgif­

terna på en annan myndighet. Skall Kungl. Maj :t inte meddela tillämpnings­

föreskrifterna bör Kungl. Maj :t äga bestämma vilken myndighet som skall

ha uppgiften. Jag är f. n. inte beredd att förorda någon annan än arbetar-

skyddsstyrelsen men anser att det bör övervägas om inte styrelsen vid hand­

läggningen av ärendena i fråga skall ha en särskild sammansättning med

företrädare för de intressen som här är berörda.

⁵

§•

För förseelse mot butikstängningslagen är påföljden dagsböter eller, i

fråga om en särskild ordningsförseelse, penningböter. Jag föreslår att på­

följden för brott mot den nya lagen blir dagsböter. Enligt uttrycklig bestäm­

melse i butikstängningslagen vilar ansvaret för lagens efterlevnad på närings­

idkaren utom i vissa fall som är särskilt reglerade då ansvaret i stället vilar

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1966

71

på föreståndaren för rörelsen. Det torde inte vara nödvändigt att i den nya

lagen föra in direkta bestämmelser om vem som har det straffrättsliga an­

svaret. Av allmänna straffrättsliga regler torde nämligen följa att ansvaret

för brott varom här är fråga vilar på i första hand innehavaren av rörelsen

eller på någon eller några personer i företagsledningen. Undantagsvis torde

ansvaret i stället kunna läggas på exempelvis en affärsföreståndare som

självständigt leder verksamheten vid visst försäljningsställe.

6

§.

Som jag har sagt tidigare föreslår jag att förvaltningsbesvär skall få an­

föras över kommuns beslut i dispensärende. En bestämmelse härom bör

införas i denna paragraf. Besvär bör få anföras, över det kommunala orga­

nets beslut hos länsstyrelsen och över länsstyrelses beslut hos Kungl. Maj :t

i statsrådet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1966

Övergångsbestämmelser

Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1967. Samtidigt bör butikstäng-

ningslagen upphöra att gälla. Därmed upphör också de beslut om kommu­

nala avvikelser och tillstånd till utsträckt affärstid som har meddelats med

stöd av butikstängningslagen. Med hänsyn till den nya lagens bestämmelser

torde detta sakna praktisk betydelse för andra beslut än dem som kan ha

meddelats med stöd av 11 § 3 mom. 4 butikstängningslagen eller med stöd

av 12 § samma lag. Innan kommun har hunnit ta ställning till frågan om

dispens i sådana fall som avses i dessa lagrum bör de gamla tillstånden gälla.

Det torde vara tillräckligt att de gäller sex månader efter lagens ikraftträ­

dande. Jag föreslår en övergångsbestämmelse härom.

Som jag har anfört tidigare bör lagen gälla under fem år, dvs. t. o. m.

den 31 december 1971.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1966

Hemställan

I enlighet med vad jag nu har anfört föreligger ett inom inrikesdeparte­

mentet upprättat förslag till

affärstidslag, vilket torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende

som bilaga 2.

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i 87 §

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av pro­

tokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­

rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Hög­

het Regenten.

Ur protokollet:

Ingemar Reimer

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1966

73

Bilaga 1

Affärstidsiitredmngens förslag

till

Affårstidslag

¹ §•

Affär må hållas öppen för allmänheten vardagar från kl. 8 till kl. 20.

Med affär förstås försäljningsställe, där detaljhandel bedrives yrkesmäs­

sigt.

2

§.

Från lagens tillämpning är undantagen

1) försäljning från apotek;

2) försäljning från automatapparat av typ som godkänts av myndighet

som Konungen bestämmer;

3) försäljning på trafikmedel;

4) försäljning som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare i ringa

omfattning bedriver med egna lantmanna- eller trädgårdsprodukter eller

fisk av egen fångst;

5) försäljning i utställningslokal av bildande konst och reproduktioner

härav samt alster av konsthantverk och konstindustri i samband med vis­

ning av konstverken;

6) försäljning i anslutning till ordnad serveringsrörelse av lagad mat

samt bageri- och konditorivaror; samt

7) försäljning utan samband med annan verksamhet än som avses i 5)

eller 6) av tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel,

tillbehör till motorfordon och andra liknande varor av sådant slag att all­

mänheten bör kunna köpa dem även under annan tid än som angives i 1 §.

3 §•

Kommun må i särskilda fall lämna tillstånd till öppethållande utöver

den tid som angives i 1 §.

Sådant tillstånd må lämnas även generellt för visst tillfälle.

4 §•

Det ankommer på myndighet som Konungen bestämmer att fastställa

vilka varor som enligt 2 § 7) skola undantagas från lagens tillämpning

och att i övrigt meddela tillämpningsföreskrifter till lagen.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1966

5 §.

Den som bedriver detaljhandel i strid mot denna lag eller föreskrift som

meddelats med stöd av lagen dömes till dagsböter.

Denna lag träder i kraft den

då butikstängningslagen den

21 juli 1948 (nr 608) skall upphöra att gälla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1966

75

Bilaga 2

Förslag

till

Affärstidslag

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Yrkesmässig detaljhandel får bedrivas endast under tid som medges i

denna lag (affärstid) eller med stöd av lagen. Försäljningsställe för sådan

handel samt frisersalong och fotografiateljé få icke hållas öppna under an­

nan tid.

2

§.

Från lagens tillämpning undantages

1) försäljning från apotek,

2) försäljning från automatapparat av sådan typ som är godkänd av myn­

dighet som Konungen bestämmer,

3) försäljning på trafikmedel till resande,

4) försäljning som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare bedriver

med egna lantmanna- eller trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst,

om försäljningen sker i ringa omfattning och utan samband med annan

handel,

5) försäljning på salutorg eller liknande plats som är upplåten till allmän

försäljningsplats,

6) försäljning av alster av bildkonst, konsthantverk eller konstindustri

som bedrives i utställningslokal enligt bestämmelser vilka meddelas av

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer,

7) försäljning i anslutning till ordnad serveringsrörelse av lagad mat

samt bageri- och konditorivaror enligt bestämmelser vilka meddelas av

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Från lagens tillämpning undantages vidare, i den omfattning och på de

villkor som föreskrives av Konungen eller myndighet som Konungen be­

stämmer, försäljning av tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blom­

mor, drivmedel till motorfordon och tillbehör till sådana fordon samt andra

varor som allmänheten särskilt efterfrågar på annan tid än affärstid, om

försäljningen sker antingen i anslutning till ordnad serveringsrörelse eller

försäljning av konst eller utan samband med försäljning av andra varor.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 744 år 1966

3 §.

Affärstiden är vardagar mellan klockan 8 och 20.

Om det för särskilt fall är påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse

skall kommunens styrelse eller nämnd som fullmäktige i kommunen utser

medge längre affärstid.

4 §•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Ko­

nungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

5 §.

Den som bedriver yrkesmässig detaljhandel eller håller försäljningsställe

för sådan handel, frisersalong eller fotografiateljé öppen i strid mot denna

lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen dömes till böter.

6

§.

Talan mot beslut av kommuns styrelse eller nämnd enligt denna lag föres

hos länsstyrelsen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967 och gäller till och med den

31 december 1971.

Genom denna lag upphäves butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr

608). Beslut som har fattats med stöd av 11 § 3 mom. 4 eller 12 § butik­

stängningslagen skall gälla till den 1 juli 1967, om kommunen inte dessför­

innan bestämmer annat enligt 3 § denna lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1966

77

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 21 oktober 1966.

Närvarande:

f. d. justitierådet L^ind,

justitierådet

Y. S^öderlund,

regeringsrådet Å^björnsson,

justitierådet

B^runnberg.

Enligt lagrådet den 17 oktober 1966 tillhandakommet utdrag av protokoll

över inrikesärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av

Halland, i statsrådet den 7 oktober 1966, hade Kungl. Maj :t förordnat, att

lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till affärstidslag.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Sten Wickbom.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

Enligt 1 § i den föreslagna lagen förstås med »affärstid» endast den tid

för yrkesmässig detaljhandel som nämnes i 3 § första stycket, d. v. s. var­

dagar mellan klockan 8 och 20. Däremot avser termen ej sådan tid som kan

medges med stöd av lagen, alltså ej tid som anges i 3 § andra stycket. Denna

terminologi har även iakttagits i 2 § andra stycket, där »affärstid» betyder

den i lagen fastställda tiden. Däremot är avfattningen av 3 § andra stycket

ej fullt konsekvent då där talas om att kommunens styrelse eller nämnd kan

medge »längre affärstid».

Enligt lagrådets mening skulle lagtexten bli klarare om beteckningen

»affärstid» användes om all tid för tillåten yrkesmässig detaljhandel vare

sig den anges i lagen eller medges med stöd av lagen. Den i lagen fastställda

tiden kunde då till skillnad från den kommunalt bestämda kallas »vanlig

affärstid». Sistnämnda uttryck skulle alltså i stället för »affärstid» använ­

das såväl i 2 § andra stycket som i 3 § första stycket. De föreslagna 2 och

3 §§ bör då byta plats, enär innebörden av terminologien klargöres i sist­

nämnda paragraf. Lagrådet vill förorda att lagtexten ändras i enlighet med

vad nu sagts. Om så sker synes ej erforderligt att termen »affärstid» anges

i 1 §. Lämpligen torde 2 § i förslaget göras till föremål för formell bearbetning.

2

§•

Enligt punkt 5 i första stycket undantas från lagens tillämpning försälj­

ning på salutorg eller liknande plats som är upplåten till allmän försälj­

78

ningsplats. Undantaget har föranletts av viss remisskritik mot utredningens

förslag att kommun inte längre skall få inskränka den vanliga affärstiden.

Förslaget i denna del befarades kunna medföra besvärliga problem för torg­

handeln. I motiveringen för undantaget har departementschefen anfört, att

syftet med detta inte i och för sig är att ge tillfälle till längre försäljningstid

i dessa fall utan att helt lägga i kommunens händer att bestämma affärstiden

för torghandeln. Departementschefen har tillagt, att det måste förutsättas

att kommunerna därvid beaktar även ordningssynpunkterna.

Nu gällande lagstiftning innehåller både i allmänna ordningsstadgan och

i butikstängningslagen bestämmelser som kan tillämpas för reglering av

affärstiden på salutorg och liknande allmänna försäljningsplatser. Systemet

tår anses innebära att i fråga om försäljning, som över huvud taget regleras

av butikstängningslagen, affärstiden kan regleras med hänsyn till såväl vad

allmänna ordningen kräver som vad i övrigt finnes lämpligt ur allmän syn­

punkt (6 § butikstängningslagen. Jfr JO:s ämbetsberättelse 1957 s. 325 f).

Genom att handeln å ifrågavarande allmänna platser undantas från den

föreslagna lagens tillämpning, kan reglering av affärstiden där komma till

stånd endast med stöd av allmänna ordningsstadgan. En tillämpning av

denna måste emellertid, såsom departementschefen i annat sammanhang

påpekat, alltid grundas enbart på vad den allmänna ordningen kräver. Det

synes dock kunna antagas, att den möjlighet till reglering som alltså kom­

mer att återstå skall vara tillfyllest.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1966

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

Kungi. Maj:ts proposition nr 744 år 1966

79

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet på Stockholms slott den 28 oktober 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena N^ilsson, statsråden S^träng, K^ling, J^ohansson,

H^ermansson, A^spling, P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^us­

^tafsson,

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Lundkvist lagrådets den 21 oktober 1966 avgivna utlåtande över

det till lagrådet den 7 oktober 1966 remitterade förslaget till affärstidslag

och anför.

Som lagrådet anmärkt bör beteckningen »affärstid» användas i en något

annan betydelse än i det remitterade lagförslaget. Jag biträder i huvudsak

de förslag till ändringar i lagtexten som föranleds härav. Vissa redaktionella

ändringar bör vidare göras i lagförslaget.

Föredraganden hemställer härefter att Kungl. Maj :t genom proposition

föreslår riksdagen att antaga lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Johan Åström