Kungl. Maj:ts proposition nr (i!) år 1960

15

De särskilda förslagen

Skatt på teknisk sprit

Med teknisk sprit förstås enligt 1 § förordningen den 26 maj 1961 (nr

181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat sprit som

är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt

eller annat likartat ändamål och som är hänförlig till tulltaxenummer

22.08 eller 22.09 A eller B. Dessa tulltaxenummer omfattar alla slag av

sprit och spritdrycker.

Enligt 2 § 3 mom. förordningen den 24 maj 1957 (nr 209) om skatt på

sprit och vin utgår en speciell omsättningsskatt för teknisk sprit som

skall användas i denaturerat skick för tillverkning av varor hänförliga till

tulltaxenummer 22.09 C (alkoholhaltiga beredningar för framställning av

drycker), 33.04 A (vissa råvaror för främst parfym- och livsmedelsindu­

strin) eller 33.06 A (alkoholhaltiga parfymer, toalettmedel och kosmetiska

preparat). För odenaturerad teknisk sprit utgår skatt oavsett ändamålet

men från beskattning undantas viss förbrukning som äger rum under sär­

skild kontroll samt också sprit som används vid tillverkning av läkemedel

eller homeopatiska preparat eller som av apotek säljs mot recept. Skatten på

teknisk sprit utgår med 2 kr. 70 öre per liter.

Bestämmelser om skattens erläggande vid införsel samt om restitution

av skatten vid utförsel av alkoholhaltiga preparat finns i 3 § 3 mom. och

4 § sistnämnda förordning.

Vid införsel till riket av alkoholhaltiga varor hänförliga till de angivna

tulltaxenumren erläggs en tilläggstull som skall svara mot omsättnings­

skatten. Tilläggstullen utgör 200 kr. per 100 kg för varor hänförliga till

tulltaxenummer 22.09 C eller 33.06 A och 350 kr. per 100 kg för varor hän­

förliga till tulltaxenummer 33.04 A.

Det ursprungliga motivet för beskattningen av teknisk sprit är av nyk-

terhetspolitisk natur. När skatten infördes år 1933 avsåg man att därige­

nom utjämna skillnaden i pris mellan förtäringssprit och teknisk sprit för

att minska riskerna för obehörig användning av den tekniska spriten. Be­

skattningen av förtäringsspriten har sedermera höjts i sådan grad utan

motsvarande höjning av skatten på den tekniska spriten att denna nykter-

hetspolitiska funktion numera kan sägas ha helt bortfallit. Några olägen­

heter härav synes inte ha uppkommit.

Frågan om avskaffande av skatten på teknisk sprit har under senare år

varit aktuell i flera olika sammanhang. Senast har, som jag redan inlednings­

vis nämnt, bevillningsutskottet i höstas i ett av riksdagen godkänt betän­

kande sagt sig förutsätta att denna skatt snarast möjligt avvecklas.

Även om man bortser från att det ursprungliga nykterhetspolitiska moti­

16

vet numera förlorat sin betydelse kan skäl anföras som direkt talar för att

den särskilda skatten på teknisk sprit slopas.

De mot skatten svarande tilläggstullarna på alkoholhaltiga preparat kan

av tekniska skäl inte graderas med hänsyn till varornas alkoholhalt utan

måste fastställas på ett schablonmässigt sätt. Härav följer att dessa tullar

verkar ojämnt. De får en protektionistisk effekt i fråga om varor med låg

alkoholhalt under det att de verkar diskriminerande mot den inhemska

industrin beträffande varor med hög alkoholhalt. Denna konstruktion av

tullarna står därför inte i överensstämmelse med EFTA-konventionen.

Dessutom medför beskattningen vissa snedvridningar av konkurrensför­

hållandena. En del halvfabrikat med hög alkoholhalt hänförs nämligen vid

import till tulltaxenummer för vilka någon mot skatten svarande tilläggs-

tull inte utgår. Av dessa halvfabrikat framställs därefter varor som om de

tillverkas av sprit får tillverkas endast av beskattad sådan eller för vilka

vid import tilläggstull skall erläggas. Genom att beskattningen härigenom

i vissa fall kan undvikas uppkommer snedvridningar i konkurrenshänseen­

de. Sådana förfaranden i syfte att undgå beskattning har enligt vad jag in­

hämtat blivit allt vanligare på senare tid.

Beträffande förbrukningen av beskattad teknisk sprit kan nämnas att

den kosmetiska industrin torde svara för mer än 60 % samt essens- och

sötvaruindustrin för ungefär 25 %. Återstoden fördelas på flera smärre

förbrukarkategorier. Kemisk-tekniska preparat och dessa sötvaror belastas

inte enbart med den här avsedda skatten utan dessutom med högre sär­

skild varuskatt och högre allmän varuskatt. Också detta förhållande är ett

motiv för att slopa den särskilda beskattningen av teknisk sprit.

Jag föreslår därför att den speciella omsättningsskatten på teknisk sprit

avskaffas. Några särskilda åtgärder för att avlyfta den skatt som belastar

eventuella inneliggande lager av teknisk sprit anser jag inte behöva ifråga­

komma.

Samtidigt böi \idtas erforderliga ändringar i tulltaxans bestämmelser om

tilläggstull.

Ett slopande av skatten på teknisk sprit kan beräknas medföra ett skatte­

bortfall av ungefär 6 milj. kr., varav drygt 4 milj. kr. motsvarar skattein­

komsterna på teknisk sprit och återstoden utgör bortfall av särskild varu­

skatt och allmän varuskatt.

Skatt på lotterivinster

\ bister i svenskt lotteri och på svenska premieobligationer samt tips­

vinster är undantagna från inkomstbeskattning. I stället beskattas de enligt

förordningen den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa

lotterivinster. Lotterivinstskatt utgår dock inte på vinst vid vadhållning

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

17

med lotalisator vid hästtävlingar eller på vinst i varu- eller tombolalotteri

med endast skänkta vinstföremål. Inte heller utgår skatt på vinst vid ut­

lottning av konstverk inom förening vars enda syfte är att främja intresset

för eller eljest stödja den bildande konsten.

Lotterivinstskatten utgår med 30 % av vinstens värde. För premieobliga-

tionsvinster är skattesatsen dock endast 20 %. Vissa smärre vinster är fria

från skatt. Sålunda utgår skatt endast om vinstens värde överstiger, i fråga

om vinst i varu- eller tombolalotteri, 100 kr. och i fråga om annan vinst 25

kr. På annan vinst än sådan i varu- eller tombolalotteri skall skatt inte er­

läggas med högre belopp än att därefter av vinsten återstår 25 kr. Vid be­

räkning av skattebeloppet inräknas i vinstens värde den på vinsten belöpan­

de skatten. Skatt beräknas inte för vinst på lott eller obligation som inte bli­

vit såld och inte heller för vinst som ej uthämtas av vinnaren. Skatten er­

läggs av lotteriets anordnare eller premieobligationens utfärdare, vilken i

samband med utbetalningen av vinsten skall innehålla så stor del av denna

som motsvarar skatt.

Närmare bestämmelser är meddelade i kungörelsen den 11 december 1984

(nr 805) om uppbörd och redovisning av särskild skatt å vissa lotterivinster.

Enligt denna skall lotterianordnare erlägga den på vinsten belöpande skat­

ten genom insättning på postgirokonto hos kontrollstyrelsen, som är be-

skattningsmyndighet sedan den 1 januari 1965.

Bestämmelserna i förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning (den s. k. förfarandeförordningen) äger

inte tillämpning på lotterivinstbeskattningen.

Som jag redan inledningsvis antytt har frågan om högsta skattefria vinst­

värde enligt lotterivinstskatteförordningen på senare tid tilldragit sig stort

allmänt intresse. I olika sammanhang har framförts önskemål om höjning

av de nuvarande gränsbeloppen för beskattning, bl. a. för att därigenom

underlätta finansieringen av verksamheten inom organisationer på t. ex.

bildnings- och ungdomsverksamhetens områden. Jag vill särskilt erinra om

att frågan om skatteplikt för vinster vid s. k. bingospel i höstas var före­

mål för livlig offentlig debatt.

De nuvarande bestämmelserna om högsta skattefria vinstvärden har va­

rit oförändrade sedan lång tid tillbaka. Den för vinster i varu- och tom-

bolalotterier uppställda skattepliktsgränsen vid 100 kr. infördes sålunda

år 1945 i samband med en då genomförd omläggning av lotterivinstbeskatt­

ningen. Den för andra vinster gällande skattepliktsgränsen vid 25 kr. har

varit oförändrad alltsedan förordningens tillkomst år 1928. Det kan därför

med hänsyn till penningvärdeförändringen med fog göras gällande att de nu­

varande gränsbeloppen för skattefria vinster är för låga och en höjning av

beloppen bör ske. Jag föreslår att skattepliktsgränsen höjs i fråga om

Kungl. Maj:ts proposition nr (ii) år 1!)(i(i

18

vinst i varu- eller tombolalotteri till 200 kr. samt i fråga om vinst i annat

iotteri till 50 kr. Detta innebär att vinster som inte överstiger de nämnda

beloppen alltid blir fria från skatt.

Härutöver bör också det minimibelopp som en vinnare alltid skall få

behålla vid vinst i annat lotteri än varu- eller tombolalotteri höjas till 50 kr.

För t. ex. vinst i Svenska penninglotteriet innebär de föreslagna bestämmel­

serna att alla 25- och 50-kronorsvinster är skattefria under det att en vinst

på 100 kr. liksom hittills beskattas med 30 kr.

I samband med de föreslagna höjningarna av gränsbeloppen bör lämp­

ligen beskattningsförfarandet över huvud i görligaste män anpassas till be­

stämmelserna i förfarandeförordningen. De bestämmelser som synes böra bli

tillämpliga också i fråga om lotterivinstskatt avser förhandsbesked och be­

svär däröver (32—45 §§). Härjämte bör den i 46 § förfarandeförordningen

intagna bestämmelsen om möjlighet för Kungl. Maj :t eller den myndighet

Kungl. Maj :t förordnar att i vissa fall medge befrielse från eller återbä­

ring av skatt kunna tillämpas också i fråga om lotterivinstskatt.

Höjningen av skattepliktsgränsen kan beräknas medföra ett skattebort­

fall av ca 15 milj. kr. per år, vilket belopp nästan helt hänför sig till vinster

i penninglotteriet samt till premieobligations- och tipsvinster. Bortfallet till

följd av höjningen av gränsbeloppet för vinster i varu- och tombolalotterier

blir däremot mycket obetydligt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

Allmän varuskatt

Beskattningsförfarandet enligt förordningen den 1 december 1959 (nr

507) om allmän varuskatt är i huvudsak uppbyggt med taxerings- och

uppbördssystemen för de direkta skatterna som förebild. Under löpande år

inbetalas sålunda i regel preliminär allmän varuskatt och efter årets slut

fastställs den skattepliktiga omsättningen genom taxering i samband med

den årliga taxeringen till statlig inkomstskatt. På grundval av denna taxe­

ring sker sedan debitering av slutlig allmän varuskatt för beskattningsåret

i fråga.

Redovisning av preliminär allmän varuskatt sker på grundval av dekla­

ration. Enligt 21 § 1 mom. varuskatteförordningen har skattskyldig att avge

deklaration rörande sin skattepliktiga omsättning sex gånger om året för

löpande perioder om två kalendermånader. Deklaration skall avges senast

den 18 i månaden närmast efter periodens utgång och samtidigt skall den

på perioden belöpande preliminära skatten inbetalas över postgiro. Från

denna huvudregel gäller det undantaget, att länsstyrelsen, om särskilda

skäl föreligger, kan föreskriva att redovisningsperiod skall omfatta kalen­

derår eller annat helt räkenskapsår. Detta stadgande ger möjlighet att låta

de minsta företagen deklarera och erlägga skatt endast en gång om året.

För jordbrukarna gäller speciella regler.

19

I sammanhanget må även nämnas, att enligt 13 § a) varuskatteförord-

ningen ett generellt undantag från skattskyldighet gäller för yrkesmässig

törsäljningsverksamhet eller motsvarande som är av allenast ringa omfatt­

ning. Enligt av riksskattenämnden meddelad anvisning bör verksamhet

anses som ringa om den skattepliktiga omsättningen för år räknat inte

överstiger 1 000 kr. Detta gränsvärde har gällt alltsedan den allmänna

varuskatten infördes.

Av varuskatteförordningens bestämmelser i övrigt må vidare nämnas,

att deklaration till preliminär allmän varuskatt skall avse den faktiska

skattepliktiga omsättningen under den period deklarationen omfattar. En­

ligt 17 § varuskatteförordningen äger dock länsstyrelsen efter ansökan av

den skattskyldige medge, att den skattepliktiga omsättningen får beräknas

med ledning av verkställda inköp. Denna s. k. indirekta redovisningsmetod

är avsedd att kunna tillämpas främst för skattskyldiga som säljer både

skattepliktiga och skattefria varor. Metoden förutsätter att den sålunda

beräknade omsättningen vid räkenskapsårets utgång justeras så att den

verkliga omsättningen framkommer. Fördenskull är skattskyldig, som er­

hållit tillstånd att begagna den indirekta redovisningsmetoden, enligt 22 §

varuskatteförordningen skyldig att avge särskild uppgift — tilläggsdeklara-

tion — rörande den skattepliktiga omsättningen under beskattningsåret.

I samband med att vissa ändringar i varuskatteförordningen genomfördes

förra året på grundval av förslag i prop. 1965:87 framhöll jag bl. a. att

också andra frågor än de som upptagits i propositionen uppmärksammats

och att förslag till ytterligare ändringar i beskattningen utarbetats. Dessa

förslag, som redovisats i en inom finansdepartementet utarbetad prome­

moria (Stencil Fi 1965: 1), avsåg främst ändringar av formerna för redo­

visning av preliminär allmän varuskatt. För att bereda lättnader i den lö­

pande skatteredovisningen för det betydande antalet skattskyldiga med me­

ra begränsad skattepliktig omsättning föreslogs ett förenklat redovisnings­

system — i stort sett en motsvarighet till det i källskattehänseende gällande

s. k. B-skattesystemet. Vidare innebar förslaget att den indirekta redovis­

ningsmetoden och den därmed förenade skyldigheten att avge tilläggsdekla-

ration skulle slopas och ersättas med en författningsenlig möjlighet för alla

skattskyldiga till justering i efterhand av redovisad preliminär allmän va­

ruskatt. Jag uttalade samtidigt att jag ansåg dessa förslag vara av sådan

betydelse och räckvidd att de borde bli föremål för remissbehandling, innan

ett slutligt ställningstagande skedde, över promemorian har därefter inford­

rats yttranden från ett 40-tal myndigheter och organisationer.

Vid remissbehandlingen har från flera håll en positiv inställning till de

föreslagna ändringarna kommit till uttryck. Samtidigt har emellertid ifrå­

gasatts om inte de praktiska fördelarna av förslagen skulle bli begränsade

med hänsyn till att nya arbetsuppgifter tillkom för myndigheterna. Från

Kungl. Maj:ts proposition nr (ii) dr WHO

20

kontrollsynpunkt har också erinringar riktats mot promemorians förslag.

Också för egen del anser jag de ifrågasatta ändringarna, främst den före­

slagna omläggningen av redovisningssystemet — även om en sådan om­

läggning i vissa hänseenden kan medföra praktiska fördelar — vara förenad

med betydande svagheter. Jag är därför inte f. n. beredd att föreslå en så

genomgripande omläggning av varuskatteredovisningen som promemorians

förslag skulle innebära, A andra sidan framstår det som i hög grad ange­

läget att förenkla redovisningsförfarandet för den allmänna varuskatten.

Det finns också en möjlighet att på ett enkelt sätt få till stånd en inte ovä­

sentlig begränsning i deklarationsskyldigheten. Jag skall nu behandla denna

fråga.

Vid skattens nuvarande höjd kan det knappast komma i fråga att i syfte

att begränsa deklarationsskyldigheten höja omsättningsgränsen för vad som

är att anse som skattepliktig verksamhet av ringa omfattning. Inte heller

kan det komma i fråga att generellt förlänga perioderna för redovisning av

preliminär skatt. Detta bör emellertid inte hindra att — i överensstäm­

melse med allmänna skatteberedningens utformning av dess mervärde-

skatteförslag och med vad som även anförts i vissa remissyttranden över

promemorian — införa regler som erbjuder en mera differentierad dekla-

rationsfrekvens. Nuvarande regler erbjuder endast det avsteget från huvud­

regeln om redovisning för tvåmånadersperioder att företag med liten skatte­

pliktig omsättning kan få avge årsredovisning. Detta betyder, att skattskyl­

dig med omsättning något över gränsen för sådan redovisning måste avge

sex deklarationer per år. Den på varje redovisningsperiod belöpande skat­

ten kan därvid väsentligt understiga det belopp som skattskyldig med års­

redovisning har att erlägga. En motiverad åtgärd som därtill skulle vara

förenad med praktiska fördelar synes därför vara, att för skattskyldiga i

storleksklasserna närmast över gränsen för årsredovisning skapa möjlighet

att redovisa skatt med så långa intervaller, att den på varje period belöpan­

de skatten står i ungefärlig överensstämmelse med skatten vid den övre

gränsen för årsredovisning. Då skäl talar för att inte öka antalet uppbörds-

terminer bör dock de nu diskuterade nya redovisningsmöjligheterna be­

gränsas till att gälla redovisningsperioder om fyra eller sex kalendermåna­

der. Därmed skulle redovisningarna också i dessa fall komma att ske under

ordinarie uppbördsterminer.

Under hänvisning till det nu anförda föreslår jag den ändringen av 21 §

1 mom. varu skatteförordningen, att länsstyrelsen skall kunna inte endast

föreskriva, att redovisningsperiod skall omfatta helt kalenderår, utan även

bestämma redovisningsperioden till fyra eller sex månader, dvs. två eller

tre ordinarie redovisningsperioder om två månader.

Det i enlighet härmed utarbetade författningsförslaget ger anledning alt

något beröra frågan, när de förmånligare redovisningsreglerna skall äga

tillämpning. Det gäller f. n. ingen fix omsättningsgräns för medgivande av

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

21

årsredovisning. Enligt praxis medges sådan redovisning i allmänhet när den

skattepliktiga årsomsättningen inte överstiger 5 000 kr. Mera undantagsvis

torde gränsen sättas vid 10 000 kr. Enligt min uppfattning bör det inte

föreligga hinder för att mera allmänt medge årsredovisning vid skattepliktig

årsomsättning upp till 10 000 kr., när det är fråga om skattskyldiga, som

man med hänsyn till solvens och andra förhållanden kan räkna med kom­

mer att fullgöra sin redovisningsskyldighet utan anmärkning. Under sådana

förhållanden bör den nya möjligheten att redovisa skatt per halvår kunna

allmänt tillämpas för skattskyldiga med en skattepliktig årsomsättning upp

till 20 000 å 25 000 kr. och den nya möjligheten till redovisning för fyramå-

nadersperioder för skattskyldiga med en skattepliktig årsomsättning upp

till 30 000 å 35 000 kr. Enligt 1965 års taxering hade inte mindre än drygt

72 000 skattskyldiga, dvs. ca 42 % av samtliga, en skattepliktig omsättning

ej över 30 000 kr. överslagsvis skulle därför förslaget vid en tillämpning

enligt nu angivna riktlinjer kunna beräknas minska antalet deklarationer

med upp till 200 000 för år räknat. Givet är emellertid, att länsstyrelsernas

tillståndsgivning måste baseras på individuella bedömningar. Det utslagsgi­

vande vid denna bedömning måste vara om risk kan antas föreligga för att

redovisning per fyramånadersperiod, halvår eller helt år kan leda till slcat-

teundandräkt. Det ankommer på riksskattenämnden att i mån av behov

meddela vägledande anvisningar för reglernas tillämpning.

Vad härefter beträffar förslaget att den indirekta redovisningsmetoden

och den därmed förenade skyldigheten att avge särskild tilläggsdeklaration

slopas, vill jag erinra om att bl. a. riksskattenämnden i sitt remissyttrande

framhållit att visst behov av den indirekta redovisningsmetoden föreligger.

Med hänsyn härtill föreslår jag därför endast den åtgärden, att möjlig­

heten till rättelse i efterhand av redan verkställd redovisning av preliminär

allmän varuskatt ges en författningsenlig reglering genom att erforderliga

bestämmelser om avgivande av justeringsuppgift för detta ändamål in-

tas i varuskatteförordningen. Jag kan i sammanhanget nämna att det på

riksskattenämndens initiativ i praktiken redan tillskapats en möjlighet

för de skattskyldiga att i efterhand korrigera avgiven redovisning av preli­

minär allmän varuskatt, t. ex. med avseende på förhållanden som framkom­

mit i samband med bokslut efter det sista deklarationen för räkenskapsåret

lämnats.

I författningsförslaget har bestämmelserna härom intagits i ett nytt

fjärde moment till 21 §, varjämte viss jämkning skett i 23 § varuskatte­

förordningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr ii9 or UJiiii

Särskild varuskatt

Enligt förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt ut­

går sådan skatt bl. a. på parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat,

22

hänförliga till vissa varugrupper ur tulltaxenummer 33.06. Som exempel

på skattepliktiga varugrupper kan nämnas puder (med undantag av strö-

puder) och hudkräm, som innehåller över 10 % pudersubstans (puder-

kräm), samt läppstift, smink och andra för färgning av huden avsedda pre­

parat.

Skatten utgår med 50 % av varans beskattningsvärde, vilket på det ke-

misk-tekniska varuområdet är lika med det pris som den skattskyldige i

allmänhet betingar sig vid försäljning av varan till detaljhandlare.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 1 mars 1965 har kontrollstyrelsen fram­

hållit bl. a. att det skattepliktiga varuområdet omfattar dels vissa special­

preparat mot finnar o. d. (s. k. aknepreparat), dels specialsmink för döl­

jande av ärr, födelsemärken m. m. Aknepreparaten är, fortsätter styrelsen,

i huvudsak av två olika typer. Den ena typen bygger på ytaktiva och des­

inficerande ämnen, medan den andra brukar innehålla förutom desinfice­

rande ämnen också vissa delar puder samt svavelföreningar m. m. Den för­

ra gruppen av aknepreparat är f. n. i regel skattepliktig. Den senare däremot

är i allmänhet sammansatt så, att den fyller villkoren för skattefri hud­

kräm. I en del fall uppgår dock pudersubstansen till mer än 10 % och varan

blir då skattepliktig.

Kontrollstyrelsen anser det otillfredsställande att pudcrlialtiga preparat

i regel är skattefria under det att de särskilda rengöringspreparaten är skat­

tepliktiga. Styrelsen hemställer därför att aknepreparat generellt undantas

från det skattepliktiga varuområdet liksom också specialsmink av förut

nämnt slag.

Generaltullstyrelsen, som avgett yttrande över förslaget, har inget att

erinra mot att skatten slopas på de angivna preparaten. Såvitt avser akne­

preparaten ifrågasätter dock styrelsen om inte vissa svårigheter kan före-

ligga att på ett tillfredsställande sätt avgränsa det skattefria området.

Det torde vara uppenbart att aknepreparaten snarast kan sägas ha en

medicinsk användning och att de står läkemedlen nära. Det är därför mo­

tiverat att inte ta ut särskild varuskatt för sådana preparat. Också för spe­

cialsmink av förut nämnt slag anser jag skattefrihet böra ifrågakomma.

Jag föreslår därför att dessa varugrupper undantas från det enligt förord­

ningen om särskild varuskatt skattepliktiga området.

Beträffande främst aknepreparaten kan, såsom generaltullstyrelsen fram­

håller, vissa avgränsningssvårigheter uppkomma. Denna typ av hudvårds-

preparat är nämligen en mycket heterogen grupp. Alla övergångsformer

förekommer alltifrån preparat för mera ordinär hudvård till egentliga akne­

preparat med närmast medicinsk funktion. För att vinna erforderlig av-

gränsning av det skattefria området torde därför för skattefrihet böra

krävas att varan skall föreligga i förpackning, på vilken uttryckligen an-

getts varans karaktär av sådant specialpreparat som här åsyftas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1966

23

Lagtekniskt synes undantaget från skatteplikt lämpligen kunna intas

i en särskild anmärkning i bilagan till förordningen om särskild varuskatt.

Det skattebortfall som kan beräknas uppkomma vid ett genomförande av

förslaget blir obetydligt.

Kungl. Muj. ts proposition nr (it) år li)G6

Brännoljeskatt

För brännolja som används för drift av motor i motorfordon utgår en sär­

skild skatt (brännoljeskatt) förutom allmän energiskatt och särskild skatt

på motorbränslen. Brännoljeskatten regleras enligt förordningen den 15 de­

cember 1961 (nr 653) om brännoljeskatt. Beskattningsmyndighet är kon­

trollstyrelsen eller, om skatt skall utgå vid införsel, generaltullstyrelsen.

Tillverkare av brännolja är skyldig att vara registrerad hos kontrollsty­

relsen om inte styrelsen medger annat (registrerad tillverkare). I övrigt

äger kontrollstyrelsen efter ansökan pröva om registrering skall ske. För­

utom tillverkarna avses huvudsakligen två kategorier skola kunna registre­

ras, nämligen dels de som från depå försäljer brännolja i större omfatt­

ning, dvs. i första hand oljeföretagen (registrerad leverantör), och dels de

som förbrukar brännolja för såväl drift av motor i motorfordon som för

annat ändamål, s. k. blandade förbrukare (registrerad förbrukare). Även

den som säljer brännolja annat än från depå kan emellertid om särskilda

skäl föreligger registreras som leverantör. Det sistnämnda innebär att

exempelvis innehavare av bensinstation eller liknande tankanläggning —

som regelmässigt kan förvärva och tillhandahålla endast beskattad motor-

brännolja — i vissa fall kan bli registrerad samt försälja obeskattad sådan

olja.

Skattskyldiga är med vissa undantag endast de som registrerats. Skatt­

skyldighet inträder för registrerad tillverkare och registrerad leverantör,

då brännolja levereras till köpare som inte är registrerad eller tas i anspråk

för annat ändamål än försäljning. För registrerad förbrukare inträder

skattskyldighet då obeskattad brännolja påfylls bränsletank i motorfor­

don, vartill han är ägare eller överlåts av honom till någon som inte är

registrerad. Härtill kommer att vid tidpunkten för skattskyldigs avregistre­

ring skattskyldighet inträder för då inneliggande lager av obeskattad bränn­

olja.

I vissa fall inträder skattskyldighet även för den som inte registrerats. Så

är fallet då någon själv importerar brännolja och det inte är uppenbart att

oljan skall användas för skattefritt ändamål samt då obeskattad brännolja

påfylls bränsletank till motorfordon, vartill han är ägare.

Brännoljeskatten utgår med 34 öre per liter. Skatt som erläggs av till­

verkare eller registrerad leverantör eller vid införsel utgör dock endast 31

öre per liter. Kontrollstyrelsen äger, därest särskilda förhållanden det för­

anleda, medge att skatt som skall erläggas av registrerad förbrukare skall

24

utgå med endast 31 öre per liter om förbrukningen är av betydande om­

fattning. Då skatten erläggs till kontrollstyrelsen sker detta på grundval av

deklaration, i regel kvartalsvis.

Av brännoljeskatteförordningens bestämmelser i övrigt må här nämnas

endast att restitution av erlagd skatt i vissa fall kan medges förbrukare som

inte är registrerade. Kontrollstyrelsen kan medge sådan förbrukare restitu­

tion av skatt på brännolja som i mera avsevärd omfattning förbrukats för

drift av tippnings- eller lastningsanordningar eller eljest för annat ändamål

än fordonets framförande eller som använts för annat ändamål än motor-

fordonsdrift. Restitutionsbelopp utbetalas av kontrollstyrelsen efter ansö­

kan halvårsvis i efterskott.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 29 juni 1965 har kontrollstyrelsen, mot

bakgrunden av vissa otillfredsställande erfarenheter styrelsen haft av den

nuvarande utformningen av brännoljebeskattningen, föreslagit flera, del­

vis genomgripande ändringar i lagstiftningen. Bl. a. föreslås färgningsskyl-

dighet för viss typ av eldningsolja (s. k. eldningsolja 1) för att sådan olja

skall kunna skiljas från motorbrännolja samt skärpning av förordningens

straffbestämmelser, över styrelsens framställning har yttranden avgetts

av drygt ett 30-tal remissinstanser. Med hänsyn till förslagets genomgri­

pande natur och på grund av vad som förekommit vid remissbehandlingen

har jag ansett, att kontrollstyrelsens framställning inte i detta sammanhang

bör läggas till grund för någon proposition till riksdagen utan bör överläm­

nas till bilskatteutredningen och skattestrafflagutredningen för att tas i

övervägande vid resp. utredningsuppdrags fullgörande. Endast i några de­

taljfrågor beträffande vilka mer omedelbara ändringar är påkallade avser

jag att nu behandla styrelsens förslag.

Viss skattskyldighetsfråga. Av den förut lämnade redogörelsen framgår,

att skattskyldighet enligt brännoljeskatteförordningen åvilar den som re­

gistrerats. För den som inte är registrerad föreligger skattskyldighet endast

om han själv importerar brännolja eller då obeskattad brännolja påfylls

bränsletank till motorfordon, som han äger. Däremot föreligger inte skatt­

skyldighet för t. ex. tillverkare eller leverantör, som inte är registrerad men

som försäljer obeskattad brännolja för motorfordonsdrift. Detta innebär i

praktiken att t. ex. en bensinstationsföreståndare som försäljer obeskattad

brännolja för motorfordonsdrift inte kan påföras skatt för vad som försålts.

Kontrollstyrelsen föreslår sådan komplettering av bestämmelserna att skatt­

skyldighet skall föreligga också i nu avsett fall.

Förslaget har på denna punkt inte föranlett erinran vid remissbehand­

lingen. Även för egen del kan jag biträda det och förordar, att bestäm­

melserna om skattskyldighet i 4 § brännoljeskatteförordningen kompletteras

i enlighet med styrelsens förslag.

Kungl. Ulaj. ts proposition nr 69 år 1966

25

Tillämplig skattesats vid avregistrering. Skattesatsen är, såsom tidigare

nämnts, olika allteftersom den skattskyldige är registrerad som förbrukare

eller som tillverkare eller leverantör. Den högre skattesatsen för skattskyl­

dig förbrukare beror främst på att han under vissa förutsättningar får göra

avdrag för brännolja som han använt för drift av tippnings- eller lastnings­

anordning eller eljest för annat ändamål än fordonets framförande. Den

oregistrerade förbrukaren har inte sådan möjlighet i vidare mån än att

han hos kontrollstyrelsen efter ansökan kan erhålla restitution om förbruk­

ningen varit av mera avsevärd omfattning. Vid avregistrering skall förbru­

kare erlägga skatt för olja som ingår i hans lager. Skatten utgår då med

M öre för liter. Kontrollstyrelsen anser att detta inte står i överensstäm­

melse med grunderna för skattedifferentieringen och föreslår sådan kom­

plettering av bestämmelserna att skattesatsen skall utgöra endast 31 öre

per liter i här åsyftade fall.

Ej heller på denna punkt har törslaget föranlett erinran från remiss­

instansernas sida. Också för egen del biträder jag styrelsens förslag och för­

ordar en kompletterande bestämmelse av angiven innebörd i 5 § brännolje-

skatteförordningen.

Restitution av skatt. I relativt stor omfattning tankas traktorer och mo­

torredskap vid bensinstationer, vilkas föreståndare inte är registrerade som

skattskyldiga leverantörer och som alltså kan tillhandahålla endast beskat­

tad olja. Skattefrihet för olja, som används för traktorer och motorredskap,

skulle ha kunnat erhållas genom att innehavarna halvårsvis i efterhand er­

hållit restitution av erlagd brännoljeskatt. Kontrollstyrelsen fann emellertid

i samband med brännoljeskatteförordningens ikraftträdande att ett så om­

fattande restitutionsförfarande av administrativa skäl och av hänsyn till för­

brukarna borde undvikas. Därför utarbetade styrelsen ett system som kan

sägas innebära att skatterestitutioner erhålls i förväg. Enligt detta system

kan den som inköper brännolja för annat ändamål än motorfordonsdrift

förvärva oljan skattefri antingen inköpet sker på bensinstation eller oljebo­

lags depå. Köparen har endast att vid varje inköpstillfälle avge en på heder

och samvete undertecknad försäkran rörande användningen. Sker inköpet

hos oregistrerad säljare t. ex. vid bensinstation, regleras den skattefria le­

veransen vid avräkningen mellan säljaren och dennes leverantör av bränn­

olja. Leverantören å sin sida upptar de mot försäkran tillhandahållna kvan­

titeterna såsom skattefri försäljning i sina deklarationer till kontrollstyrel-

sen.

Denna typ av försäkran har emellertid, konstaterar styrelsen, missbrukats

i sådan omfattning att den inte längre kan bibehållas. Det är enligt styrel­

sens uppfattning nödvändigt att i stället övergå till ett system med restitu-

tjoner i efterhand som erbjuder erforderliga kontrollmöjligheter. För att

motverka de påfrestningar av ekonomisk art, som en övergång till ett sådant

restitutionssystem kan komma att medföra för konsumenterna __ enligt

Kunyl. Maj.ts proposition nr (i!) dr 1966

26

gällande regler utbetalas restitution halvårsvis i efterskott — föreslår emel­

lertid styrelsen att den skall äga medge tidigare restitution a conto i fall da

det är fråga om större belopp.

Den typ av försäkran, varom det här är fråga, har missbrukats i mycket

betydande omfattning. Även om det varit uppenbart att brännoljan skolat

användas för skattepliktigt ändamål — den har exempelvis direkt fyllts i

lastbilstank — har det i avsevärd utsträckning förekommit att köparen av

oljan avgett och försäljaren godtagit en falsk försäkran rörande använd­

ningen. Härigenom har skatt kunnat undandras. Inom kontrollstyrelsen

uppskattas skattefusket enbart i fråga om denna försäkran uppgå till flera

milj. kr. om året. Det är därför uppenbart, att systemet inte kan bibehållas

trots att anordningen som sådan är förenad med betydande fördelar både

från administrativ synpunkt och för förbrukarna. Jag delar därför styrel­

sens uppfattning att man måste övergå till restitution i efterhand i fall då

rätt till skattefri förbrukning föreligger. Härom har knappast några delade

meningar förelegat vid remissbehandlingen.

Vid en övergång till ett system med restitution i efterskott kommer emel­

lertid förbrukarna i ett sämre läge än nu är fallet. Jag anser mig därför

böra biträda styrelsens förslag om att restitutioner a conto skall få tilläm­

pas då fråga är om större restitutionsbelopp i syfte att därigenom mildra

de svårigheter av likviditetsmässig natur som eljest kan uppkomma. En

bestämmelse som möjliggör en sådan ordning bör intas i 9 § tredje stycket

brännoljeskatteförordningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1966

Ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen

Tillståndsmyndighets rätt att vid byte av ntskänkningslokal lämna före­

skrifter om utskänkning. Enligt rusdrycksförsäljningsförordningen den 26

maj 1954 (nr 521) meddelas tillstånd till utskänkning i regel av länssty­

relsen i det län där utskänkningen skall äga rum. När fråga är om turistut-

skänkning meddelas tillståndet dock av Kungl. Maj :t och, om det avser

trafikulskänkning, av länsstyrelsen i det län där rederiet, järnvägens

styrelse eller luftfartsföretaget har sitt säte.

Länsstyrelsen äger enligt 38 § samma förordning att i samband med

tillståndets meddelande, när särskilda förhållanden påkallar det, samtidigt

som länsstyrelsen fastställer vederbörliga av kommunen föreslagna in­

skränkningar, lämna vissa föreskrifter rörande utskänkningen. Dessa får

dock inte vara av sådan art att de uttryckligen är undantagna från kom­

munens befogenheter. Länsstyrelsen är sålunda skyldig att fastställa de

inskränkningar som fullmäktige föreslagit under förutsättning att dessa

faller inom fullmäktiges befogenhet. Vidare äger länsstyrelsen meddela fö­

reskrifter exempelvis om anställande av viss personal vid utskänkningsställe

eller rörande den med rätten till rusdrvcksutskänkning följande rätten att

27

utskänka öl, i den mån föreskrifterna inte berör ämnen som anges i 1(5 §

andra stycket ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1901 (nr 159). Också

ordningsföreskrifter äger länsstyrelsen utfärda.

Enligt 45 § rusdrycksförsäljningsförordningen får ombyte av utskänk-

ningsställe ske efter medgivande av den myndighet som lämnat tillstånd

till utskänkningen. Intendenten för utskänkningsärenden vidtar i samband

därmed viss utredning i ärendet. Enligt samma paragraf får inrättande av

drinkbar eller annan väsentlig ändring i utskänkningslokalernas anordnan­

de eller införande av självservering för rusdrycker ske endast efter godkän­

nande av intendenten för utskänkningsärenden.

Någon författningsenlig möjlighet för länsstyrelsen att meddela före­

skrifter rörande utskänkningen i samband med ombyte eller väsentlig änd­

ring av utskänkningslokal finns inte.

1 skrivelse till Kungl. Maj :t den 13 november 1964 framhåller kontroll-

styrelsen att problem kan uppkomma genom att särskilda föreskrifter rö­

rande utskänkningens bedrivande kan meddelas bara i samband med med­

delande av tillstånd till utskänkning men däremot inte vid ombyte av ut­

skänkningslokal. Styrelsen anser det inte vara tillfredsställande att vid

byte av lokal en restauratör skall kunna öppna en helt ny typ av utskänk-

ningsrörelse och framhåller att liknande problem kan uppkomma vid om­

byggnad av de gamla lokalerna. Kontrollstyrelsen hemställer att 38 § rus-

drycksförsäljningsförordningen ändras så, att länsstyrelsen erhåller rätt att

också vid medgivande till ombyte av utskänkningsställe lämna sådana före­

skrifter rörande utskänkningen som avses i nämnda paragraf. Denna rätt

anser kontrollstyrelsen böra begränsas till att gälla endast de fall, där ut­

skänkningens karaktär väsentligt förändras i samband med byte av lokal

t. ex. inrättande av självservering e. d. — eller eljest särskilda skäl påkal­

lar det, såsom att de nya lokalerna är belägna inom stadsdel eller område

av annan karaktär än där de gamla var belägna.

Över kontrollstyrelsens förslag har infordrats yttranden från ett 20-tal

myndigheter och organisationer. Utom i fall som anges i det följande har

lörslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att förslaget bör utvidgas

att gälla även vid ombyggnad av utskänkningslokal i samband varmed ut­

skänkningen får en väsentligt ändrad karaktär. Av huvudsakligen samma

uppfattning är Xya systemaktiebolaget och Föreningen Nya systemaktie­

bolagets distriktschefer och biträdande intendenter.

Svenska stadsförbundet anser att kommunen bör få rätt att med bindan­

de verkan för den tillståndsgivande myndigheten föreslå inskränkningar

i fråga om utskänkningen även när fråga är om byte av lokaler under

löpande oktrojperiod. Kommunen bör sålunda ha möjlighet att i fall

som nu nämnts begagna den vetorätt som gäller vid beviljande av tillstånd

Kungl. Maj:Is proposition nr 69 år 1966

28

till årsutskänkning. Liknande synpunkter framförs av Centralförbundet för

nykterhetsundervisning, Nationaltemplarorden och De kristna samfundens

nykterhetsrörelse.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser inte att tillståndsmyndighe-

ten under alla omständigheter skall äga rätt att meddela nya föreskrifter rö­

rande utskänkningen utan menar att sådan rätt bör få meddelas endast om

bytet av utskänkningsställe innebär en från nykterhetspolitisk synpunkt vä­

sentlig omlokalisering. Motsvarande betraktelsesätt anläggs av Sveriges

hotell- och restaurangförbund.

Som framgår av det anförda kan tillståndsmyndigheten lämna särskilda

föreskrifter rörande utskänkningens bedrivande endast i samband med till­

ståndets meddelande. Skulle restauratören byta utskänkningslokal kan sär­

skilda föreskrifter inte meddelas med avseende på det nya utskänknings-

stället. Med hänsyn till att den verksamhet, för vilken tillstånd meddelats,

genom bytet av utskänkningslokal kan komma att fortsättas under helt

andra former än som förutsatts vid tillståndets lämnande, framstår den gäl­

lande ordningen som mindre tillfredsställande. Uppenbarligen måste det

vara av betydelse att möjligheter finns för tillståndsmyndigheten att, när

förhållanden inträffat som rubbat eller kan antas rubba förutsättningarna

för tillståndets meddelande, stadga de föreskrifter rörande den fortsatta

utskänkningen som kan vara påkallade.

Från något håll har anförts att tillståndsmyndigheten bör erhålla möj­

lighet att meddela föreskrifter rörande utskänkningens bedrivande också

vid ombyggnad av utskänkningslokalen. Mot en sådan uppfattning kan

möjligen invändas att, så snart fråga är om väsentlig ändring i utskänk-

ningslokalernas anordnande eller införande av självservering för rusdryc^

ker, godkännande skall meddelas av intendenten för utskänkningsärenden.

Sådant godkännande utesluter emellertid inte att tillståndsmyndigheten kan

komma till en annan bedömning i samband med prövningen av utskänk-

ningstillstånd för därpå följande oktrojperiod. För att såvitt möjligt för­

hindra att restauratörens fortsatta verksamhet äventyras i samband med att

tillståndet omprövas efter periodens utgång anser jag därför lämpligt att

tillståndsmyndigheten erhåller rätt att meddela föreskrifter angående ut­

skänkningens bedrivande inte bara vid byte av utskänkningslokal utan även

när denna blir föremål för ombyggnad av väsentlig betydelse för utskänk­

ningens bedrivande.

Några remissinstanser har ansett att kommunen bör tillerkännas rätt att

begagna sin vetorätt också när fråga är om byte av utskänkningslokal under

löpande oktrojperiod. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag emel­

lertid att en sådan befogenhet för kommunen inte bör tillskapas i nu före­

varande sammanhang.

Med det tillägg, som jag enligt det nyss sagda förordat, biträder jag

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1966

29

kontrollstyrelsens förslag om rätt för tillståndsmyndighet att meddela före­

skrifter angående utskänkningens bedrivande.

Skott på spritdrycker som stulits hos partihandelsbolnget. Bestämmelser

om skatt på spritdrycker återfinns i förordningen den 24 maj 1957 (nr 209 )

om skatt på sprit och vin. Vid inköp hos partihandelsbolaget erläggs skatt

enligt förordningen till bolaget. På partihandelsbolaget ankommer sedan att

leverera in skatten till statsverket.

Uttryckliga regler saknas i fråga om uttagande av skatt på spritdrycker

som avhänts partihandelsbolaget genom brott.

Enligt 7 § 3 mom. förordningen den 26 maj 1961 (nr 180) om tillverkning

av sprit och vin skall den som olovligen tillverkat sprit dömas att för den

tillverkade myckenheten gälda skatt motsvarande omsättningsskatten för

samma mängd av den spritdryck med en alkoholhalt av 40 volymprocent

som har det lägsta utminuteringspriset. Skatten skall utgöra minst 100 kr.

1 skrivelse den 13 november 1964 framhåller kontrollstyrelsen att stölder

av sprit från AB Vin- & Spritcentralen förekommit vid olika tillfällen. Vid

rättegång mot de skyldiga har bolaget yrkat skadestånd för de stulna

dryckerna som beräknats efter utminuteringspriset inkl. den speciella om­

sättningsskatten. I fall då yrkandet medgetts av de tilltalade har domstolar­

na utdömt skadestånd i enlighet med denna beräkning. I ett nyligen av­

gjort mål, där hos bolaget anställd personal tillgripit relativt betydande

kvantiteter spritdrycker, har de tilltalade bestritt skadeståndsyrkandet till

den del detta avsåg skatt, som belöpte på de stulna dryckerna. Underrätten

ogillade skadeståndsyrkandet i den del detta innefattade skatt som bolaget

skulle haft att leverera in till statsverket, om bolaget försålt spritvarorna.

Hovrätten fastställde sedermera underrättens dom i vad avsåg skadestån­

det. Motsvarande problem uppkommer inte, fortsätter styrelsen, vid till­

grepp hos Nya systemaktiebolaget, eftersom skatten då redan erlagts. Sty­

relsen, som anser det kunna förutsättas att huvudparten av de från Aktie­

bolaget Vin- & Spritcentralen stulna dryckerna används till olovlig försälj­

ning, finner det otillfredsställande att en obehörig vinst kan göras av den

brottslige genom att skatt inte innefattas i utdömt skadestånd. Kontrollsty­

relsen föreslår därför sådan ändring av ansvarsbestämmelserna i rusdrycks-

försäljningsförordningen, att med stöd därav skyldighet att utge skatt skall

kunna åläggas för spritdrycker som tillgripits hos partihandelsbolaget.

Av praktiska skäl anser kontrollstyrelsen den föreslagna bestämmelsen

böra begränsas till att avse endast spritdrycker, eftersom dessa är mest gång­

bara i den illegala handeln. Med spritdryck bör i förevarande samman­

hang avses all sprit som finns upptagen i detaljhandelsbolagets sortiment.

För att förenkla domstolarnas uträkning av den skatt som vederbörande

skall utge föreslår kontrollstyrelsen, att den schablonregel, som finns an­

given i 7 § 3 inom. förordningen om tillverkning av sprit och vin och som

Kungl. Mnj.ts proposition nr

(ii)

år 1960

30

tillämpas för olovligen tillverkad sprit, kommer till användning också vid

utdömande av skatt i här berörda fall.

Kontrollstyrelsens förslag har, utom i fall som anges i det följande, till­

styrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Överståthållarämbetet menar, att förslaget innebär att man genom att

lägga skatt på en illegal verksamhet i berörda avseenden jämställer stöld

med laga fång, och avstyrker därför förslaget av principiella skäl. Länssty­

relsen i Kopparbergs lön tillstyrker förslaget men anser att den föreslagna

bestämmelsen bör tillämpas även i fråga om vin som stulits från partihan­

delsbolaget. Svenska nykterhetsvårdsförbundet tillstyrker förslaget men an­

ser att den »avgift», som sålunda skall kunna utdömas, bör omfatta förutom

den speciella omsättningsskatten för rusdrycker också allmän omsättnings­

skatt samt parti- och detaljhandelsbolagens omkostnader och försäljnings-

vinst.

Som skäl för förslaget att införa en bestämmelse i rusdrycksförsäljnings-

förordningen om utdömande av skatt på spritdrycker som stulits från parti­

handelsbolaget har kontrollstyrelsen framhållit, att domstol i något fall

ogillat den del av yrkandet om skadestånd som innefattade skatt och som

bolaget vid en normal försäljning skulle haft att leverera in till statsverket.

Utan att närmare gå in på den rättsliga bedömningen av det av styrelsen

refererade fallet vill jag erinra om att mot skatten svarande belopp i och

för sig torde kunna utdömas med tillämpning av 36 kap. 1 § andra stycket

brottsbalken. Något omedelbart behov av en författningsbestämmelse i en­

lighet med styrelsens förslag föreligger därför inte. Härtill kommer att

frågor om förverkande och olika specialstraffrättsliga spörsmål f. n. över­

vägs inom justitiedepartementet.

Jag anser därför någon lagstiftningsåtgärd i berört hänseende inte f. n.

vara påkallad.

Utöver vad jag nu anfört bör i detta sammanhang vidtas de jämkningar

i rusdrycksförsäljningsförordningen av formell natur som föranleds av

ikraftträdandet av brottsbalken.

Kangl. Maj.ts proposition nr 69 år 1966

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp­

rättade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 24 maj 1957 (nr 209)

om skatt på sprit och vin;

2) förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475);

31

3) förordning angående ändring i förordningen den 28 september 1928

(nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster;

i) förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959

(nr 507) om allmän varuskatt;

5) förordning angående ändring av bilagan till förordningen den 25 maj

19M (nr 251) om särskild varuskatt;

6) förordning angående ändring i förordningen den 15 december 1961

(nr 653) om brännoljeskatt;

7) förordning om ändring i rusdrgcksförsäljningsförordningen den 26

maj 195t (nr 521).

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1966

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ro Josephson

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 66025'