Prop. 1966:95

('angående vissa utbildnings\xad frågor inom teaterns, filmens, televisionens och radions områden',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1966

1

Nr 95

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa utbildnings­

frågor inom teaterns, filmens, televisionens och radions områden; given Stockholms slott den 11 mars 1966.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsråds­ protokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att principbeslut fattas om att upprätta en utbild­ ningsinstitution för vissa yrkesgrupper inom teaterns, filmens, televisionens och radions områden. De grupper som skall utbildas inom institutionen är bl. a. regissörer, konstnärliga producenter inom television och radio, scendekoratörer, filmarkitekter, maskörer, filmfotografer och ljudtekniker. Förslaget förutsätter att den filmskola som Svenska filminstitutet bedriver uppgår i den nya insti­ tutionen. Utbildningen skall i stor utsträckning bygga på övningsproduktion med deltagande av samtliga elevgrupper. Den skall ge en allsidig orientering om den konstnärliga gestaltningen inom teater, film, television och radio. In­ stitutionen föreslås få egna produktionsresurser i fråga om personal samt lokaler i form av teater, film-, televisions- och radiostudior. Den beräknas kunna bli inrymd i den byggnad som Svenska filminstitutet planerar att uppföra i Stock­ holm. Utbildningen beräknas kunna börja tidigast hösten 1968.

Förslag läggs också fram om den musikdramatiska utbildningen vid statens skolor för scenisk utbildning. Det föreslås att de nu försöksvis anordnade musik­ dramatiska linjerna vid skolorna i Göteborg och Malmö fr. o. m. budgetåret 1967/68 blir permanenta delar av skolornas organisation. Samtidigt skall enligt förslaget vid skolan i Stockholm tillkomma en musikdramatisk linje med sär­ skild inriktning på utbildning av operaartister. Denna ersätter den nu till mu­ sikhögskolan förlagda operaklassen. Den nya organisationen av utbildningen i Stockholm medför avsevärt förstärkta resurser för undervisningen i både sce­ niska och musikaliska ämnen.

1

—

Bihang till riksdagens 'protokoll 1066. 1 sand. Nr 96

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern

E ^rlander ,

ministern

för

utrikes ärendena

N ^ilsson ,

statsråden

S ^träng , A ^ndersson , L ^indström , L ^änge , K ^ling , E ^denman , J ^ohansson , H ^er ­ ^mansson , H ^olmqvist , A ^spling , P ^alme , S ^ven -E ^ric N ^ilsson , L ^undkvist , G ^ustafsson .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, vissa utbildningsfrågor inom teaterns, filmens, televisionens och radions områden och anför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

en i Stockholm, en i Göteborg och en i Malmö, var och en med en årlig intag­ ning av tills vidare 15 elever. Vid skolan i Stockholm meddelas endast drama­ tisk undervisning, medan vid skolorna i Göteborg och Malmö försöksvis anord­ nas utbildning även av lyrisk-dramatiska artister. Kungl. Maj:t har den 29 juni 1964 fastställt provisoriska bestämmelser för de tre skolorna. Enligt dessa har teater- och orkesterrådet överinseendet över skolorna, medan ledningen av varje skola utövas av en särskild styrelse och av rektor.

I prop. 1964:66 förutsattes att frågorna om den sceniska förutbildningen, intagningsproceduren vid scenskolorna, den musikdramatiska utbildningen och efterutbildningen av skådespelare skulle utredas ytterligare. Den genom beslut den 31 maj 1963 särskilt tillkallade utredningsmannen har den 26 november 1965 avgivit betänkandet »Statens skolor för scenisk utbild­ ning 2» (Stencil E 1965). I en särskild till betänkandet fogad skrivelse har Teaterns utbildningsråd anslutit sig till de i förslaget framförda synpunkterna.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av skolöverstyrelsen efter hörande av skolnämnden för Stockholms stad och Stockholms län samt länsskolnämnderna i Uppsala, Östergötlands, Älvsborgs och Skaraborgs län, Mu­ sikaliska akademiens styrelse, teater- och orkesterrådet efter hörande av statens skolor för scenisk utbildning, Sveriges radio AB, Kungl. teaterns AB, Svenska stadsförbundet, Uppsala stad, Norrköpings stad och Borås stad. Svenska sång- och talpedagogförbundet, Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening och De svenska musikpedagogförbundens samarbetskommitté har inkommit med skri­ velser i ärendet.

Teater- och orkesterrådet har i november 1965 överlämnat en promemoria om utbildningsbehovet av sceniska artister fram till 1974/75. Rådet har inhämtat yttranden över promemorian från berörda myndigheter och organisationer.

vet till sådana yrken inom de två andra grupperna för vilka utbildningsfrå­ gorna inte lösts eller inte heller aktualiserats genom andra utredningar. Från denna utgångspunkt tar utredningen till närmare glanskning upp utbildnings­ behovet för följande yrkesgrupper, nämligen regissörer, konstnärliga radio- och TV-producenter, scendekoratörer (filmarkitekter), niaskörer, filmfotografer och filmklippare.

Allmänt understryker utredningen svårigheten att göra någon tillförlitlig be­ dömning av utbildningsbehovet för de berörda yrkena. Detta beror på att grupperna är små och till förhållandevis stor del består av tillfälligt engagerade. Till detta kommer svårigheten att mer preciserat kunna säga något om den ökning av utbildningsbehovet som följer av en beräknad utbyggnad av verk­ samheten. En annan grundläggande svårighet är att syftet med att skapa nya utbildningsvägar inte bara är att tillgodose det kvantitativa behovet utan också att höja kvaliteten.

Vid beräkningen av utbildningsbehovet är det enligt de sakkunnigas mening också nödvändigt att tänka på att rekrytering till dessa yrken alltid måste kunna ske på annat sätt än efter genomgång av en reguljär utbildning. Det är vidare, även om intagningen görs med största omsorg, inte rimligt att räkna med att alla som gått igenom utbildningen kommer att visa den talang som är det oeftergivliga villkoret för framgång inom de aktuella yrkena.

Det totala antalet verksamma regissörer i landet uppskattar utredning­ en till ca 90. Genomsnittligt beräknas en regissör vara verksam i 30 år. Det årliga rekryteringsbehovet kan med dessa utgångspunkter uppskattas till ca tre. Härtill kommer det utbildningsbehov som beror på sådana faktorer som förväntad expansion, övergång till annan verksamhet m. m.

Inom radio och television är det svårt att precisera gränserna mellan uppgif­ terna för regissörer och s. k. konstnärliga producenter. Det be­ räknas att det år 1965 inom Sveriges radio fanns ca 30 heltidsanställda konst­ närliga producenter. Om radioutredningens s. k. mittenalternativ i fråga om sändningstid genomförs, skulle det enligt utredningens bedömning leda till en fördubbling av ifrågavarande personal under den närmaste tioårsperioden.

Antalet dekoratörer med fast anställning inom teatern uppskattas till ca 20, vartill kommer ett 40-tal, som mer tillfälligt anlitas för iscensättningar. Inom Sveriges radio finns vidare drygt ett tiotal heltidsanställda dekoratörer och inom filmen uppgår antalet heltidsanställda filmarkitekter till ca fem. Efter­ frågan på dekoratörer, särskilt för televisionens räkning, är stor.

Ett tiotal maskörer är sysselsatta inom teatern. Efterfrågan är större än tillgången, varför bara för teaterns räkning behovet beräknas bli fördubblat un­ der de närmaste fem åren. Även inom Sveriges radio beräknas efterfrågan på maskörer komma att stiga.

I fråga om film fotografer och f i 1 m k 1 i p p a r e konstaterar utred­ ningen att behovet kan beräknas öka.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

och TV-ateljéer samt radiostudior är sa hårt ansträngda av den ordinarie verk­ samheten, att de inte kan friställas i den utsträckning som krävs för att möj­ liggöra en ordnad studiegång. Även om detta alternativ i och för sig är tänk­ bart, anses det bli förbundet med sadana kostnader att det framstår som orea­ listiskt. Utredningen förordar därför att utbildningen förläggs till ett särskilt institut med särskilda produktionsapparater för samtliga fyra media. Institutet bör förfoga över lokaler, teknisk utrustning samt personal som skall svara för olika produktionsfunktioner.

Utredningen föreslår att institutet far en självständig ställning med egen stv- lelse. Denna bör enligt förslaget ha sju ledamöter, varav ordförande och fem ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t. Det förutsätts att Stockholms universitet. Svenska filminstitutet, Svenska teaterförbundet, Sveriges radio och Teatrarnas riksförbund skall föreslå en ledamot vardera. Institutets rektor föreslås bli självskriven ledamot av styrelsen.

Under styrelsen bör verksamheten ledas av en rektor som skall svara för den konstnärliga och pedagogiska ledningen. Det administrativa och ekonomiska ansvaret bör däremot läggas på en administrativ direktör. Under rektor och diiektör svarar en studierektor och produktionschef för den direkta planeringen och ledningen av institutets praktiska verksamhet.

2.2.3. ZJtbildningsvägar

^ id institutet bör enligt utredningens förslag finnas utbildningsvägar för regi­ elever, producentelever, dekoratörs-(filmarkitekt-)elever och maskörselever. Utredningen lägger i sitt betänkande också fram förslag om hur en till konst­ fackskolan förlagd grundläggande dekoratörsutbildning bör läggas upp.

Institutets elevantal blir enligt utredningens mening helt beroende av det lokalprogram som utredningen lägger fram och kan inte utan avsevärda mer­ kostnader ökas för att medge ett större intag. Lokalprogrammet möjliggör en utbildningsverksamhet som motsvarar en årlig intagning av 6—7 regielever, 5—6 producentelever, 5—6 dekoratörselever och 4—5 maskörselever.

För att tas in vid regissörsutbildningen bör i fråga om teore­ tiska meriter inte krävas mer av den blivande eleven än att han genomgått ett gymnasium eller har motsvarande kunskaper. Utredningen räknar dock med att manga sökande kommer att ha gatt igenom scenskola eller bedrivit akademiska studier. Sökande bör kunna dokumentera sin konstnärliga talang bl. a. genom att förete förslag till iscensättning och utföra iscensättningsprov.

Utbildningen föreslås omfatta sammanlagt tre år, varav de tre första termi­ nerna utgör en propedeutisk del. Under denna skall utbildningsverksamheten i huvudsak omfatta övning i olika medias produktionsteknik, övningsproduktion av mindre format, grundläggande scenisk utbildning och undervisning i vissa teoretiska ämnen. Under den fjärde terminen ges varje elev möjlighet att göra en iscensättning och dessutom tjänstgöra som regiassistent utanför institutet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 95 år 1966

niker, projektionist och chaufför. Större delen av denna personal skall fungera både som lärare och som handledare i den praktiska verksamheten. Det förut­ sätts att för v issa ämnen skall finnas huvudlärare. I relativt stor utsträckning kommer dessutom timlärare att fa anlitas. Som angivits i det föregående skall i ledningen för institutets verksamhet finnas en rektor, en direktör och en stu­ dierektor. Härtill kommer viss kanslipersonal.

En grundläggande förutsättning för genomförande av utredningens förslag om att inrätta ett institut är att lokalfrågan löses på sådant sätt att institu­ tet pa en plats får tillgång till alla de produktions- och undervisningslokaler som erfordras. Totalt behövs för institutets verksamhet ca 3 000 m2 effektiv rumsyta. De sakkunniga räknar med att det skall bli möjligt att inrymma lokaler för institutet i den byggnad pa Gärdet i Stockholm, som Svenska filminstitutet planerai uppföra och som bl. a. skall inrymma filmskolan. Genom att vissa loka­ ler som erfordras för institutets verksamhet skulle kunna utnyttjas gemensamt med filmskolan, kan en förläggning av det föreslagna institutet till samma bygg­ nad som filmskolan leda till en avsevärd besparing av utrymmen. De sakkun­ niga uppskattar att det beräknade totala lokalbehovet för institutet härigenom kan reduceras med en tredjedel eller ca 1 000 m2. En lokalmässig samordning medför dessutom besparingar på personalsidan.

De sakkunnigas kostnadsberäkningar leder till att driftkostna­ derna för ett fullt utbyggt institut, exklusive hyreskostnader, skulle uppgå till 1515 000 kr. Härav utgör 300 000 kr. produktionskostnader och beloppet i övrigt löner, arvoden och omkostnader. Hyreskostnaden beräknar de sakkunniga till ca 500 000 kr. Härtill kommer engångskostnader om sammanlagt 3 115 000 kr. för anskaffande av studioapparatur, utrustning, böcker m. m.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1966

2.3. Remissyttrandena

Remissinstanserna uttrycker i allmänhet tillfredsställelse över den framlagda utredningen. Man betonar att det här rör sig om eftersatta utbildningsbehov. En utbildning enligt de föreslagna riktlinjerna anses medföra en avsevärd kva­ litetsförbättring av stor betydelse. Även om invändningar riktats mot det fram­ lagda utredningsförslaget på vissa enskilda punkter, anser man i allmänhet att utredningen bör kunna ligga till grund för ett principbeslut om upprättande av- ett institut. Endast universitetskamlersämbetet yttrar sig i avstyrkande rikt­ ning. Ämbetet anser nämligen inte att utredningen tillräckligt undersökt möjlig­ heterna till samordning med redan existerande utbildningsinstitutioner.

2.3.1. V tbildningsbehovet

Svårigheterna att närmare beräkna utbildningsbehovet betonas i många yttranden. Teater- och orkesterradet anser att utredningens undersökningar är summariska och att bl. a. de framtida utbyggnadsplanerna på olika områden

institutet är fråga om en på praktisk verksamhet grundad utbildning av regissörer och producenter och att utredningen förutsatt en lokalmässig an­ knytning. Statskontoret anser det mot denna bakgrund naturligt, att de båda institutionerna ställs under gemensam ledning. Sveriges radio finner att det hade varit konsekvent att den redan etablerade undervisningen vid filmskolan fått bilda stommen i ett utbyggt institut för samtliga medier. Mot bakgrund av vad som anförts i utredningsdirektiven om att målsättningen bör vara att inom de här berörda områdena skapa ett fullständigt och sammanhängande mönster för utbildningen finner Svenska filminstitutet det förvånande att utred­ ningen inte aktualiserat frågan om relationerna mellan det föreslagna institutet och Svenska filminstitutet. Institutet anser det orimligt att en verksamhet av den art utredningen föreslagit, som dessutom föreslås bli inrymd i gemensamma lokaler med filmskolan och som delvis får gemensam personal och teknisk ut­ rustning, skall vara splittrad på två skilda företagsformer under två olika huvudmän. Institutet anser det självklart att en sammanslagning skulle med­ föra betydande fördelar både ur pedagogisk, administrativ och ekonomisk syn­ punkt. Filminstitutet förordar därför att filmskolan inordnas i det nya institutet. Enligt det avtal som ar 1963 slöts mellan staten och den svenska filmbranschen åligger det filminstitutet att använda viss del av sina inkomster för bl. a. artis­ tisk och teknisk yrkesutbildning, undervisning och forskning inom filmens om­ råde. Filminstitutet utgår därför från att det även i framtiden så långt möjligt skall lämna ekonomiska bidrag till filmutbildningen inom det föreslagna insti­ tutet.

Statskontoret är kritiskt mot att »icke konstnärliga» producenter inom Sve­ riges radio liksom vissa tekniskt inriktade yrkesgrupper ej inkluderats i den föreslagna nya utbildningsorganisationen. Statskontoret föreslår att all sådan utbildning förläggs till det nya institutet.

I många yttranden berörs frågan om möjligheterna till nordiskt samarbete inom det aktuella området. Universitetskansler sämbetet anser att förutsätt­ ningarna för gemensamma nordiska lösningar hade bort prövas. Sveriges radio finner, att de nordiska regissörsseminarier som avhållits är ett utryck för att utbildningsproblemet inom området är likartat i hela Norden och att det, med undantag för de språksvårigheter som kan missgynna vissa finska deltagare, knappast finns några principiella skiljaktigheter att åberopa gentemot tanken på ett nordiskt institut. Svenska sektionen av Nordiska film- och TV-unionen erinrar om Nordiska rådets rekommendation enligt vilken det i första hand skulle ankomma på varje enskilt land att ordna elementär undervisning för de yrkeskategorier som berörs i betänkandet. Sektionen är av den uppfattningen att undervisningen vid det föreslagna institutet i viss utsträckning kommer att bedrivas på ett högre stadium. Den anser det därför realistiskt att räkna med att elever från de övriga nordiska länderna kommer att söka sig till det svenska institutet. Man bör därför från början räkna med ett nordiskt inslag i elev­ kåren. Teater- och orkesterrådet anser att just institutstanken bör kunna vä­ sentligt underlätta ett nordiskt samarbete på området.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

satta kursverksamheten för inspicienter utgör ett absolut minimum. Teatrarnas riksförbund föreslår att denna kursverksamhet utvidgas till en särskild teater- och TV-teknisk linje. Sveriges dramatikerförbund betvivlar att det är lämp­ ligt att till institutet förlägga kritiker- och dramatikerutbildning. Förbundet fin­ ner det mer meningsfullt att förlägga sådan utbildning till universiteten.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser inte de av utredningen föreslagna inträ- desvillkoren vara konsekventa. Enligt styrelsens uppfattning bör över huvud taget inte några villkor i fråga om utbildning och ålder ställas upp.

I fråga om utbildningens uppläggning betonar många remiss­ instanser vikten av att inte i förväg låsa utbildningen genom alltför fixerade utbildningsplaner. Svenska filminstitutet understryker att styrelsen för det föreslagna institutet bör få möjlighet att låta undervisningsplanen påverkas av de erfarenheter som verksamheten ger. Även teater- och orkesterrådet anser att en viss bundenhet karakteriserar utredningens förslag till undervisningsplaner. Rådet anser att det är väsentligt att undervisningen blir så elastisk att ele­ verna på detta kvalificerade stadium inte stängs in i stela scheman utan får möj­ ligheter att själva påverka sin utbildning.

Kungl. teatern anser att de speciella utbildningskrav, som måste ställas i mu­ sikdramatiska sammanhang endast ytligt berörts i utredningen.

Sveriges radio finner den teoretiska delen av den planerade undervisningen för regissörer överdimensionerad i förhållande till den föreslagna utbildningstiden om tre år.

Utredningen har föreslagit att regieleverna i sin övningsproduktion i viss ut­ sträckning skall kunna utnyttja elever vid scenskolorna. Stockholms stadsteater finner att ett sådant samarbete emellan skådespelarelever och regielever skulle kunna bli ödesdigert, särskilt som eleverna i tredje årskursen, dvs. i slutet av sin utbildning, är i behov av bästa tänkbara ledning. Även Svenska teaterför­ bundet anser att stor försiktighet bör iakttas i fråga om att utnyttja scensko­ lornas elever för uppgifter som inte inryms i skolornas egen utbildning. Teateroch orkesterrådet betonar att scenskolelevema förmodligen bara i begränsad utsträckning kan utnyttjas i regissörselevernas produktion. Rådet anser dock att regissörselevernas arbete med scenskolornas tredjeårselever ger tillfällen till värdefulla kontakter mellan de två grupperna.

2.3A. Personalbehov och lokalfrågor

Frågan om personalbehovet för det föreslagna institutet föranleder i allmänhet inga kommentarer från remissinstansernas sida. Arbetsmarknads­ styrelsen anser dock att den föreslagna personalen vid institutet om ca 30 per­ soner blir mycket omfattande med hänsyn till institutets förhållandevis låga elevantal. Den grupp av skådespelare, som skall stå till regissörselevernas för­ fogande vid övningsproduktionen, förefaller teater- och orkesterrådet otillräck­ lig med tanke på det antal uppsättningar som förutsätts komma till stånd. Samma uppfattning framförs i yttrandet från Stockholms stadsteater.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 95 år 1966

meningarna delade i fråga om utredningsmannens förslag om den musikdrama­ tiska utbildningen i Stockholm.

Teater- och örke starr åuLet ansluter sig till det framlagda förslaget att den musikdramatiska utbildningen i Stockholm liksom i

Göteborg och Malmö knyts till scenskolan och att utbildningen av operaartister vid musikhögskolan sålunda läggs ner. Rådet betonar dock samtidigt att det i så fall är av stor vikt att den musikaliska expertisen i skolan blir väl företrädd såväl i styrelsen som i intagningsjuryn och att ett kontinuerligt samarbete med musikhögskolan upprätthålls. Rådet delar utredningsmannens uppfattning att det dramatiska inslaget fått allt större betydelse inom operakonsten och att de ökade kraven i detta avseende bättre kan tillgodoses om undervisningen förläggs till en institution som till en av sina huvuduppgifter har att meddela undervis­ ning i scenisk framställningskonst. Även Teaterns utbildning sråd ansluter sig till utredningsmannens förslag och uttalar att utredningsmannens förslag om den musikdramatiska utbildningen kommer att innebära en nyorientering i det musikdramatiska tänkandet, om vilken rådet hyser stora förväntningar. Där­ emot är Musikaliska akademiens styrelse och Kungl. teatern kritiska mot för- slaget att flytta över den musikdramatiska utbildningen från musikhögskolan och Operan till scenskolan i Stockholm, även om man godtar förslaget att ge den musikdramatiska utbildningen en fastare organisation än f. n.

Musikaliska akademiens styrelse betonar sålunda att det visserligen är riktigt, att »teaterinslaget» i operaverksamheten på senare tid alltmera och med rätta betonats, men att huvudsyftet — frånsett rena undantagsfall — blir att genom den musikaliska gestaltningen skildra ett dramatiskt förlopp. Styrelsen anser att de krav som ställs på operautbildningen leder till att elevernas möjligheter att få och utveckla musikaliska kontakter måste värderas högre än motsvarande inflytelser från det sceniska området. Enligt utredningsmannens förslag till tim­ plan omfattar, påpekar styrelsen, de musikaliskt betonade ämnena två tredje­ delar av undervisningen. Mot denna bakgrund finner styrelsen en förläggning av operautbildningen till musikhögskolan vara den enda riktiga lösningen.

I fråga om undervisningens uppläggning framhåller styrelsen att den före­ slagna timplanen i väsentliga avseenden bör revideras. En schemabunden under­ visning av föreslagen omfattning ger enligt styrelsens mening inte eleverna någon möjlighet att bedriva en för deras utveckling nödvändig självverksamhet. Sty­ relsen betonar vikten av att i undervisningen en samverkan sker med eleverna i dirigentklassen och med elevorkestern.

Kungl. teatern framhåller att inga skäl lagts fram som talar mot att en god och effektiv musikdramatisk utbildning skulle kunna meddelas vid musikhög­ skolan efter lämplig reorganisation och förstärkning av resurserna där. Teatern förutsätter att viss samverkan skall kunna ske med scenskolan i Stockholm. Att utbildningen i organisatoriskt hänseende skiljs från Kungl. teatern tillstyrks där­ emot. Teatern finner att utredningsmannen för litet uppmärksammat det intima samarbete mellan olika grupper som vokalsolister, repetitörer, regissör, dirigent

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

Kungl. Majrts proposition nr 95 år 1966

22

Utredningsmannen beräknar statens kostnader för scenisk grundutbildning på tre orter under budgetåret 1966/67 till 415 400 kr.

4-2.2. Intagningen vid scenskolorna

Utredningsmannen hade i sitt år 1963 framlagda betänkande den uppfatt­ ningen att en centraliserad intagning för samtliga scenskolor skulle vara att föredra. I det nu framlagda betänkandet hävdas att det mot bakgrund av det fortsatta utredningsarbetet nu visat sig mest lämpligt att intagningen liksom f. n. också i fortsättningen sker vid varje skola för sig. Fördelarna för eleverna att ha tre möjligheter att genomgå inträdesprov i stället för en enda anses mer än väl uppväga nackdelarna av att delta i prov på tre platser. Utredningsman­ nen framlägger också vissa förslag om utformningen av inträdesproven.

De förslag rörande den musikdramatiska linjen i Stockholm som utrednings­ mannen framlagt och som redovisats i det föregående innebär en utvidgning av scenskolornas intagningskapacitet. Vid den föreslagna linjen föreslås den årliga intagningen bli åtta elever. Intagningen vid de lyrisk-dramatiska linjerna i Göteborg och Malmö, f. n. fem elever vid vardera skolan, föreslås bli oförändrad. Detta skulle innebära en sammanlagd årlig intagning av 18 elever på de musik­ dramatiska linjerna. Med hänsyn till ett beräknat bortfall under den treåriga utbildningen av 3—4 elever skulle utbildningskapaciteten av musikdramatiska artister uppgå till 14—15, varav de ca sex som studerat i Stockholm erhållit operautbildning. Scenskolomas sammanlagda intagningskapacitet skulle vid ett genomförande av utredningsförslaget ökas från nuvarande 45 till 53 elever.

4.2.3. Scenisk efterutbildning

På grundval av ett förslag från Teaterns utbildningsråd föreslår utrednings­ mannen att teater som engagerat en elev efter genomgången scenskoleutbildning bör beredas möjligheter att ge skådespelaren viss fortsatt undervisning. Under­ visningen bör vara frivillig och omfatta en veckotimme röstutbildning och tre veckotimmar plastik.

Utredningsmannen räknar med att denna efterutbildning spelåret 1966/67 skall anordnas med 10 veckor under hösten och med 15 veckor under våren. Kostnaderna för efterutbildningen beräknas till sammanlagt 85 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

4.3. Remissyttrandena

4-3.1. Scenisk grundutbildning

Remissinstanserna ansluter sig till utredningsmannens uppfattning att det finns behov av en grundutbildning vid sidan om de avgiftsbelagda privata tea­ terskolorna. Skolöverstyrelsen finner förslaget att förlägga grundutbildningen till yrkesskolor lämpligt. Teater- och orkesterrådet är däremot av annan upp­

24

utformning, vilket väsentligen överensstämmer med de bestämmelser rådet tidi­ gare utfärdat, godtas i huvudsak av rådet. Rådet har inga invändningar mot den föreslagna dimensioneringen av utbyggnaden av den musikdramatiska utbildningen.

4.3.3. Scenisk efterutbildning

Teater- och orkesterrådet ansluter sig till utredningsmannens förslag i fråga om den sceniska efterutbildningen och understryker behovet och nyttan av en sådan, då den kan bidra till att underlätta övergången från teoretiska studier till praktik. Rådet betonar dock att det är viktigt att inte endast de nyutexami­ nerade utan hela den artistiska personalen får tillgång till fortbildning inom yrket. Enligt rådets mening är det naturligt att en dylik fortbildning åvilar teatrarna, eftersom dessa kommer att få den omedelbara nyttan därav. Till kostnaden kommer för stads- och därmed likställda teatrar statsbidrag att utgå inom ramen för gällande regler. Övriga teatrar med statsbidrag får vid behov göra särskild ansökan om medel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

4.4. Teater- och orkesterrådets bedömning av utbildningsbehovet av

sceniska artister

Teater- och orkesterrådet har låtit utarbeta en promemoria om utbildnings­ behovet av sceniska artister fram till 1974/75.

Teater- och orkesterrådet understryker svårigheterna att göra säkra beräk­ ningar av det framtida behovet av sceniska artister. Rådet anser sig kunna dra den slutsatsen av den gjorda undersökningen att — bortsett från den ökning som beror på utbyggnad med en musikdramatisk linje vid skolan i Stockholm — några ändringar i intagningskapaciteten vid scenskoloma inte bör göras f. n. Rådet framhåller att vissa omständigheter tyder på att en viss ökning kan bli nödvändig förhållandevis snart. Faktorer som bidrar till detta är den ökade verksamhet inom radio och television som ifrågasatts. Andra förhållanden som verkar i samma riktning är det allt mer ökande kravet på längre repetitions- tider, behovet av lärarpersonal vid scenskolorna och i det allmänna skolväsen­ det samt en trolig allmän arbetstidsförkortning. Rådet avser att kontinuerligt följa utvecklingen i fråga om behovet av sceniska artister och med lämpliga intervaller göra förnyade undersökningar samt lägga fram de förslag som kan föranledas av dessa. I sammanhanget understryker rådet angelägenheten av att den nuvarande intagningskapaciteten vid skolorna utnyttjas till fullo.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 95 år 1966

de sakkunnigas mening, få sådana lokaler och tekniska resurser, att en kvali­ ficerad övningsproduktion kan genomföras i tillräcklig omfattning inom insti­ tutet. Utredningen föreslår att lokalfrågan löses genom att institutet inryms i den byggnad som skall uppföras för Svenska filminstitutet och som kommer att innehålla bl. a. lokaler för filminstitutets filmskola. Viss scendekoratörsutbildning förslås emellertid bli förlagd till konstfackskolan.

Vid remissbehandlingen har genomgående understrukits att det finns ett be­ hov av en väl organiserad utbildning inom det område som utredningen behand­ lar. Man har framhållit att i synnerhet regissörerna men också övriga berörda yrkeskategorier är av sådan betydelse för den framtida utvecklingen på det sceniska området, att utbildningsfrågorna måste ägnas den största uppmärk­ samhet. Utredningens huvudtanke, en till ett särskilt institut samordnad utbild­ ning, har i allmänhet tillstyrkts. Såväl pedagogiska som ekonomiska skäl har ansetts tala för en lösning efter de riktlinjer som utredningen dragit upp.

För egen del finner jag att utredningen klarlagt behovet av en fast organise­ rad utbildning för regissörer, producenter, scendekoratörer och maskörer. Ut­ redningen har också övertygande motiverat en lösning som innebär att utbild­ ningen samordnas inom ramen för en särskild institution. Jag kan alltså ansluta mig till denna huvudprincip i förslaget.

I och med att de statliga skådespelarskolorna får sin slutliga organisation i fråga om den musikdramatiska utbildningen, till vilken jag återkommer i det följande, och de här aktualiserade utbildningsbehoven tillgodoses, föreligger ett sammanhängande och praktiskt taget fullständigt utbildningssystem för de dra­ matiska konstarterna. Därmed har en fast grund lagts för utveckling och för­ nyelse inom detta konstområde och förutsättningar har skapats för att tillgo­ dose ett stigande kulturintresse och ökade kvalitetskrav från allmänhetens sida. Efter beslut i enlighet med här framlagda förslag återstår behov av en när­ mare översyn av sceniska utbildningsfrågor endast på dansens område. Även dansutbildningen utreds emellertid, och ett betänkande väntas bli framlagt un­ der senare delen av år 1966.

Vid vilken tidpunkt utbildningen kan sättas i gång vid den föreslagna insti­ tutionen för regissörsutbildning m. m. beror på när den byggnad, i vilken insti­ tutionen föreslås bli inrymd, kan bli färdig. Den beräknas kunna bli inflytt­ ningsklar tidigast hösten 1968.

I flera remissyttranden, bl. a. från universitetskanslerämbetet, Sveriges radio och Svenska filminstitutet, har framhållits att utredningen inte tillräckligt bearbetat frågan om den nya utbildningens samordning med annan likartad utbildning. Av särskilt intresse i detta sammanhang är filminstitutets förslag att inordna hela den utbildningsverksamhet, som bedrivs vid dess filmskola, i den föreslagna nya utbildningsorganisationen. Filminstitutet har ansett att det inte finns några hin­ der för att filmutbildningen läggs under en statlig institution mot att institutet på vissa villkor ersätter statsverket för kostnaderna. I prop. 1963:101, där avtalet mellan staten och filmbranschen om bildandet av stiftelsen Svenska

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

ordna vidareutbildning på nordisk basis. I direktiven till föreliggande svenska ut­ redning underströks att det var angeläget att utvecklingen i de nordiska länder­ na beaktades så att möjligheterna till en nordisk samordning på längre sikt kun­ de tas till vara. Utredningsarbete har sedan år 1963 pågått samtidigt i vårt land samt i Danmark och Norge.

Nordiska kulturkommissionens sektion III har behandlat frågan om hur sam­ ordningsproblemen inom det aktuella området bör lösas i nuvarande läge, då utredningar föreligger i alla tre länderna. Sektionen har uttalat att det nordiska samarbetet borde bestå i att man på nordisk basis maximalt utnyttjar de institu­ tioner som beräknas bli upprättade. Utbildningen inom varje land bör stå öppen för deltagare från övriga nordiska länder. Olikheter i institutionernas utformning anses inte innebära nackdelar utan närmast vara ägnade att ge ökad bredd i frå­ ga om utbildningsmöjligheterna. Vidare förordar sektionen ett utsträckt samar­ bete i syfte att utnyttja lärarkrafterna på området. Sektionen finner det också vara av stor betydelse att den redan påbörjade nordiska kursverksamheten vi­ dareutvecklas efter mönster av Vasaseminarierna.

För egen del finner jag det väsentligt att samordningen mellan den nya ut­ bildningen i Sverige och motsvarande verksamhet i andra nordiska länder ägnas uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet i vårt land.

För att göra de olika kompletterande utredningar och bedömningar av skilda slag som jag berört i det föregående och för ytterligare bearbetning av vissa frå­ gor om utbildningsbehovet, utbildningens organisation, kostnader m. m. bör till­ sättas en särskild organisationskommitté. Kostnaderna för denna kan täckas från ecklesiastikdepartementets kommittéanslag.

I flera remissyttranden framhålls att utredningens bedömningar av utbild­ ningsbehovet präglas av betydande osäkerhet. Delvis beror detta på att det här rör sig om mycket små yrkesgrupper, varför utgångspunkterna för beräkning­ arna blir osäkra. Som exempel på faktorer som bidrar till denna osäkerhet kan nämnas avgång före utbildningens slut och utbildning vid sidan om den nya institutionen.

Med hänsyn till att yrkesgrupperna i fråga är små ger olika bedömningar av den framtida expansionen inom de berörda yrkesområdena relativt sett stora utslag. Det kan därför komma att visa sig att utredningen underskattat utbild­ ningsbehovet på längre sikt. Jag finner det ändå inte befogat att nu planera en större sammanlagd utbildningskapacitet än utredningen avsett. En närmare analys av utbildningsbehovet inom de olika yrkesgrupperna bör göras av orga­ nisationskommittén. Jag vill samtidigt understryka att syftet med de föreslagna utbildningsmöjligheterna i första hand bör vara att skapa en kvalitetshöjande utbildningsmiljö till vilken begåvningar kan rekryteras och i vilken de kan bli stimulerade i sin konstnärliga utveckling.

Om man i likhet med utredningen utgår från att all övningsproduktion skall äga rum i institutionens egna lokaler och om produktionen skall ha den betydande omfattning som utredningen förutsatt, torde utbildningskapaciteten inte kunna ökas i någon större utsträckning utöver den utredningen före­

för verksamhetens utformning fordras givetvis förnyade och mera detaljerade beräkningar, när det blir aktuellt att ta ställning till de med utbildningen sam­ manhängande anslagsfrågorna. Det bör uppdras åt organisationskommittén att utföra dessa beräkningar. Kommittén bör därvid särskilt pröva möjligheterna att minska utbildningskostnaden per studerande.

I 1963 års betänkande om scenskoleutbildningen behandlades i fråga om lyrisk utbildning eller vad jag i fortsättningen vill kalla musikdramatisk ut­ bildning endast frågorna om särskilda linjer vid scenskolorna i Göteborg och Malmö. De framtida relationerna mellan den nuvarande operaklassen vid musikhögskolan och scenskolan i Stockholm behandlades däremot inte. Det be­ slut som sedermera fattades om scenskolornas organisation innebar att skolorna i Göteborg och Malmö på försök, innan hela frågan om denna utbildningsforms omfattning och förläggning närmare klargjorts, skulle ha särskilda linjer för ut­ bildning av lyrisk-dramatiska artister.

Utredningsmannen har nu i sitt andra betänkande om scenskolorna dels före­ slagit att den försöksvis anordnade undervisningen i Göteborg och Malmö skall bli en reguljär del av scenskoleutbildningen i de båda städerna, dels att opera­ klassen vid musikhögskolan läggs ned och ersätts med en musikdramatisk linje vid scenskolan i Stockholm, avsedd för utbildning av operaartister.

Vid remissbehandlingen har inga invändningar rests mot förslagen om utbild­ ningen i Göteborg och Malmö. Däremot är meningarna delade i fråga om att inordna musikdramatisk utbildning i scenskolan i Stockholm. Teater- och orkes­ terrådet och Teaterns utbildningsråd ansluter sig till utredningsmannens förslag. Utbildningsrådet anser att detta innebär en nyorientering på det musikdrama­ tiska området, som rådet hyser stora förväntningar om. Musikaliska akademiens styrelse och Kungl. teatern hävdar däremot att en reorganisation av den nuvarande operaklassutbildningen vid musikhögskolan och en förstärkning av dess resurser skulle vara att föredra framför det framlagda förslaget. De båda remissinstanserna har emellertid inte något att erinra mot att musikdramatisk utbildning i nuvarande läge, då musikhögskolan saknar ändamålsenliga lokaler för sådan undervisning, provisoriskt förläggs till scenskolan. Tanken att Kungl. teatern inte längre skall ha medansvar för utbildningen godtas av alla som yttrat sig i frågan.

De skäl som kan anföras för att anordna en musikdramatisk linje vid scen­ skolan i Stockholm är dels av organisatorisk, dels av pedagogisk art.

De organisatoriska skäl som talar för att inordna den musikdramatiska utbild­ ningen i scenskolan i Stockholm är i första hand att skolorna i Göteborg och Malmö redan har musikdramatiska linjer, vid vilka också operaartister utbildas. Vid remissbehandlingen har inte heller några invändningar riktats mot denna del av den musikdramatiska utbildningen. Det har ansetts önskvärt att en musikdramatisk utbildning organiseras på likartat sätt vid alla tre skolorna, även om utbildningen i Stockholm inriktas mer speciellt på blivande operaartister.

Från pedagogisk synpunkt har det ansetts vara väsentligt att elever med mu­

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

De musikdramatiska linjer, som försöksvis är anordnade i Göteborg och Mal­ mö, bör bli reguljära inslag i utbildningen från den tidpunkt då den musikdra­ matiska utbildningen i Stockholm sätts i gång. Utredningsmannens förslag om ökad medelsanvisning för undervisning i sång bör övervägas ytterligare i sam­ band med prövningen av frågan om scenskolornas anslag för budgetåret 1967/68.

I 1963 ars betänkande om scenskolorna berörde utredningsmannen behovet av scenisk utbildning av förberedande karaktär men lade inte fram några helt utarbetade förslag i ämnet. Efter ytterligare överväganden föreslår han nu i det nya betänkandet att scenisk grundutbildning skall ordnas inom ramen för yrkesskolan. En del av undervisningen skall ske vid teater på skol- orten. Syftet med utbildningen skall vara både att förbereda elever för inträde vid scenskolor och att ge en allmän orientering om olika yrken inom teatern.

Jag vill i denna fråga erinra om den genomgripande omdaning av yrkesskolan som nu förbereds. Yrkesutbildningsberedningens principbetänkande (SOU 1966: 3), i vilket bl. a. föreslås utbildning på det estetiska området inom yrkes­ skolan, remissbehandlas f. n. och ställningstaganden till där framförda förslag torde komma att ske under år 1967. Jag anser det därför inte möjligt att ta ställning till det framförda förslaget, förrän yrkesskolans allmänna struktur i framtiden närmare bestämts.

När jag i prop. 1964: 66 behandlade frågorna om intagningen vid skolorna för scenisk utbildning var jag inte beredd att förorda utredningsmannens då framlagda förslag om en årlig intagning av ca 20 elever per skola, även om vissa skäl talade för en sådan omfattning av utbildningen. Intagningen begränsades i mitt förslag till 15 elever per skola eller sammanlagt 45 elever per år. Utredningsmannens i det föregående förordade förslag rörande den musikdramatiska utbildningen i Stockholm innebär en ökad intagning av åtta elever per år. Teater- och orkesterrådet, som gjort en prognos över ut­ bildningsbehovet på det sceniska området, anser att någon ökning av intagning­ en vid scenskolorna utöver den som följer av ett införande av den musikdrama­ tiska utbildningen i Stockholm f. n. inte bör ske. Jag ansluter mig till den gjor­ da bedömningen. I rådets uppgifter ingår att uppmärksamt följa utvecklingen och vid behov föreslå förändringar i fråga om intagningen.

Vad utredningsmannen föreslagit om intagningsproceduren, dvs. fortsatt intag­ ning vid varje skola i stället för en för samtliga skolor gemensam intagning, har jag inte något att erinra mot.

Utredningsmannen har föreslagit att eleverna vid scenskolorna under sitt första anställningsår som skådespelare skall ges möjligheter till efter utbild- n i n g i röst- och rörelseteknik. Jag är inte beredd att ta ställning till denna fråga i föreliggande sammanhang.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

U godkänna de av mig förordnade riktlinjerna för utbildning av vissa yrkesgrupper inom teaterns, filmens, televisionens och radions områden;

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1966

34

Kungl. Maf-.ts ‘proposition nr 95 år 1966

INNEHALL

¹ .

Inledning

............................................................................................................... ³

2.

Utbildning av regissörer, producenter, scendekoratörer och maskörer . .

5

.

1

. Nuläge .........................................................................................................

5

.

2

. Utredningen ...............................................................................................

5

2

.

2

.

1

. Utbildningsbehovet ........................................................................

5

2

.

2

.

2

. Utbildningens organisation och ledning........................................

7

2.2.3. Utbildningsvägar ............................................................................

8

2.2.4. Personalbehov, lokaler och kostnadsberäkningar.........................

9

2.3. Remissyttrandena ......................................................................................

10

2.3.1. Utbildningsbehovet ........................................................................

10

2.3.2. Den organisatoriska lösningen.......................................................

11

2.3.3. Utbildningsvägar och undervisning................................................

13

2.3.4. Personalbehov och lokalfrågor.......................................................

14

3.

Den musikdramatiska utbildningen

....................................................... 16

3.1. Bakgrund ..................................................................................................... 16

3.2. Utredningsmannen ......................................................................................

16

3.3. Remissyttrandena ......................................................................................

17

4.

Vissa övriga utbildningsfrågor inom det sceniska området

.....................

20

4.1. Bakgrund ...................................................................................................

20

4.1.1. Scenisk grundutbildning .................................................................

20

4.1.2. Intagningen vid scenskolorna .......................................................

20

4.1.3. Scenisk efterutbildning...................................................................

20

4.2. Utredningsmannen ......................................................................................

21

4.2.1. Scenisk grundutbildning .................................................................

21

4.2.2. Intagningen vid scenskolorna .......................................................

22

4.2.3. Scenisk efterutbildning ................................................................... 22

4.3. Remissyttrandena........................................................................................ 23 4.3.1. Scenisk grundutbildning .................................................................

22

4.3.2. Intagningen vid scenskoloma ....................................................... 23 4.3.3. Scenisk efterutbildning ................................................................... 24

4.4. Teater- och orkesterrådets bedömning av utbildningsbehovet av sce­ niska artister............................................................................................... 24

5.

Departementschefen

.................................................................................. 25