Prop. 1967:114
('med förslag till lag om ändrad lydelse av 28 § 1 och 2 mom. kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753), m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1967
1
Nr 114
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 28 § 1 och 2 mom. kommunallagen
den 18 december 1953 (nr 753), m. m.; given Stock holms slott den 17 mars 1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riks dagen att antaga härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 28 § 1 och 2 mom. kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753),
2) lag om ändrad lydelse av 29 § 1 och 2 mom. kommunallagen den 1 mars 1957 (nr 50) för Stockholm,
3) lag om ändrad lydelse av 39 § 1 och 2 mom. landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319).
Enligt Vårt nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF
Svante Lundkvist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ökade möjligheter för kommun och landstings kommun att besluta om pension m. m. för heltidssysselsatta förtroendemän.
Förslaget föranleder ändringar i kommunallagen, kommunallagen för Stockholm och landstingslagen. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1967,
1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr lli
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 28 § 1 och 2 mom. kommunallagen den 18 december 1953
(nr 753)
Härigenom förordnas, att 28 § 1 och 2 mom. kommunallagen den 18
december 19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
28 §.
(Föreslagen lydelse)
-—- — förenade utgifter.
1 mom. Fullmäktige må —-------
Efter fullmäktiges bestämmande
må till fullmäktig jämväl utgå arvo
de för det arbete som är förenat med
uppdraget. Arvodet må icke överstiga
vad som är skäligt med hänsyn till
göromålens omfattning och art samt
den tid som kan beräknas åtgå för
uppdraget.
2 mom. Fullmäktige äga, i fall
som avses i författning om allmän
försäkring, träffa överenskommelse
att utgående arvoden skola anses
som inkomst av anställning.
Fullmäktige äga ock, då särskilda
skäl äro därtill, bevilja fullmäktig,
som under en lång följd av år på
grund av uppdrag utfört arbete av
betydande omfattning, pension i
form av ålderspension, förtidspen
sion och familjepension.
2 m o in. Efter fullmäktiges be
stämmande må till fullmäktig utgå
arvode för det arbete som är förenat
med uppdraget. Arvodet må icke
överstiga vad som är skäligt med
hänsyn till göromålens omfattning
och art samt den tid som kan beräk
nas åtgå för uppdraget.
Fullmäktige äga, i fall som avses
i författning om allmän försäkring,
träffa överenskommelse att utgående
arvoden skola anses som inkomst av
anställning.
Senaste lydelse av 28 § 1 och 2 mom. se 1962:154.
Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1967
3
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Fullmäktige äga ock, då särskilda
skäl äro därtill, bevilja fullmäktig,
som under en lång följd av år på
grund av uppdrag utfört arbete av
betydande omfattning, pension i
form av ålderspension, förtidspen
sion och familjepension.
Utöver vad som följer av första—
tredje styckena må fullmäktig som
skall ägna hela sin arbetstid åt upp
drag för kommunen, tillförsäkras
pension och tilläggas andra ekono
miska förmåner enligt vad som är
skäligt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 29 § 1 och 2 mom. kommunallagen den 1 mars 1957
(nr 50) för Stockholm
Härigenom förordnas, att 29 § 1 och 2 inom. kommunallagen den 1 mars
1957 för Stockholm1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
29
1 mom. Stadsfullmäktige må-------
Efter stadsfullmäktiges bestäm
mande må till stadsfullmäktig jäm
väl utgå arvode för det arbete som
är förenat med uppdraget. Arvodet
må icke överstiga vad som är skäligt
med hänsyn till göromålens omfatt
ning och art samt den tid som kan
beräknas åtgå för uppdraget.
2 m o m. Stadsfullmäktige äga, i
fall som avses i författning om all
män försäkring, träffa överenskom
melse att utgående arvoden skola
anses som inkomst av anställning.
Stadsfullmäktige äga ock, då sär
skilda skäl äro därtill, bevilja stads
fullmäktig, som under en lång följd
av år på grund av uppdrag utfört ar
bete av betydande omfattning, pen
sion i form av ålderspension, förtids
pension och familjepension.
§•
----------------förenade utgifter.
2 in o m. Efter stadsfullmäktiges
bestämmande må till stadsfullmäk
tig utgå arvode för det arbete som
är förenat med uppdraget. Arvodet
må icke överstiga vad som är skäligt
med hänsyn till göromålens omfatt
ning och art samt den tid som kan
beräknas åtgå för uppdraget.
Stadsfullmäktige äga, i fall som
avses i författning om allmän försäk
ring, träffa överenskommelse att ut
gående arvoden skola anses som in
komst av anställning.
1 Senaste lydelse av 29 § 1 och 2 mom. se 1962:155.
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
5
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
i-; £rd> n-
Stadsfullmäktige äga ock, då sär
skilda skäl äro därtill, bevilja stads
fullmäktig, som under en lång följd
av år på grund av uppdrag utfört
arbete av betydande omfattning, pen
sion i form av ålderspension, förtids
pension och familjepension.
Utöver vad som följer av första—•
tredje styckena må stadsfullmäktig,
som skall ägna hela sin arbetstid åt
uppdrag för staden, tillförsäkras
pension och tilläggas andra ekono
miska förmåner enligt vad som är
skäligt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
t* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 114
6
Kungi. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 39 § 1 och 2 mom. landstingslagen den 14 maj 1954
(nr 319)
Härigenom förordnas, att 39 § 1 och 2 mom. landstingslagen den 14 maj
19541 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
39 §.
(Föreslagen lydelse)
--------förenade utgifter.
1 mom. Landstinget må---------—
Efter landstingets bestämmande
må till landstingsman jämväl utgå
arvode för det arbete som är förenat
med uppdraget. Arvodet må icke
överstiga vad som är skäligt med
hänsyn till göromålens omfattning
och art samt den tid som kan beräk
nas åtgå för uppdraget.
2 mom. Landstinget äger, i fall
som avses i författning om allmän
försäkring, träffa överenskommelse
att utgående arvoden skola anses
som inkomst av anställning.
2 mom. Efter landstingets be
stämmande må till landstingsman
utgå arvode för det arbete som är
förenat med uppdraget. Arvodet må
icke överstiga vad som är skäligt
med hänsyn till göromålens omfatt
ning och art samt den tid som kan
beräknas åtgå för uppdraget.
1 Senaste lydelse av 39
1 och 2 mom. se 1962: 156.
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1967
7
(Nuvarande lydelse)
Landstinget äger ock, då särskilda skål äro därtill, bevilja landstings man, som under en lång följd av år på grund av uppdrag utfört arbete av betydande omfattning, pension i form av ålderspension, förtidspen sion och familjepension.
(Föreslagen lydelse)
Landstinget äger, i fall som avses i författning om allmän försäkring, träffa överenskommelse att utgående arvoden skola anses som inkomst av anställning.
Landstinget äger ock, då särskilda skäl äro därtill, bevilja landstings man, som under en lång följd av år på grund av uppdrag utfört arbete av betydande omfattning, pension i form av ålderspension, förtidspen sion och familjepension.
Utöver vad som följer av första— tredje styckena må landstingsman, som skall ägna hela sin arbetstid åt uppdrag för landstinget, tillförsäk ras pension och tilläggas andra eko nomiska förmåner enligt vad som är skäligt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
8
»V ‘
> 'i.--'
:\li
*’*.? *
V.
• >
\
T.*-
y': « i !
T
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet på Stockholms slott den 17 mars 1967.
Närvarande:. .,
Statsråden
S
trong
, A
mdersson
, L
aisge
, K
ling
, E
denman
, J
ohansson
, H
olm
-
qvist
, A
spling
, P
alme
, S
ven
-E-R
ic
N
ilsson
, L
undkvist
, G
ustafsson
,
Geijer, Odrnoff, Wickman.
;.V': •
; ..
' \
Statsrådet Lundkvist anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
övriga ledamöter fråga om,ekonomiska förmåner till heltidssysselsatta kom
munala förtroendemån och anför, ,
Kungl. Mäf:ts proposition nr ili år 1961
Inledning
Genom ändring i kommunallagarna år 1962 (prop. 1962: 71, KU 15, rskr
159) ökades möjligheterna väsentligt för kommun och landstingskommun
att besluta om ersättning till kommunala förtroendemän.
I gemensam framställning den 9 april 1964 till Kungl. Maj :t har emel
lertid Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet och Svenska
landstingsförbundet anfört att gällande
ersättningsbestämmelser inte ger
tillräckliga möjligheter att besluta om ekonomiska förmåner för heltids
sysselsatta kommunala förtroendemän samt begärt översyn av bestämmel
serna främst för att göra det möjligt att efter enhetliga regler på förhand
besluta om — förutom arvode — även pension, sjuklön och semester åt
sådana förtroendemän.
Med anledning härav fick koinmunalrättskommittén den 5 mars 1965 i
uppdrag1 att se över ersättningsbestämmelserna. Kommittén har redovisat
sitt uppdrag i betänkandet »Ekonomiska förmåner till kommunala förtro
endemän med heltidstjänstgöring» (SOU 1966: 72).
över betänkandet har avgetts yttranden av riksförsäkringsverket, över-
ståthållarämbetet -— som bifogat yttrande från stadsfullmäktige i Stock
1 Vid fullgörandet av uppdraget har kommittén bestått av f. d. landshövdingen Thorwald
Bergquist, ordförande, samt ledamoten av första kammaren, direktören Carl Albert Anderson,
landstingsrådet T. E. Andrée, direktören H. S. Aronsson, ledamoten av andra kammaren di
rektören C.W. Carlsson, direktören Sven-Olof Dahlman, ledamoten av första kammaren Nils-Eric
Gustafsson, kanslichefen E. A. Lindh, kaptenen Axel Mannerskantz, rättschefen Stig Nordlund
och kommunaldirektören Olof Wiklund.
holm — länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Malmö hus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs samt Västerbottens län, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet och Svenska lands tingsförbundet. Länsstyrelserna har bifogat yttranden från omkr. 30 kom muner. Alla de nämnda länsstyrelserna utom länsstyrelserna i Stockholms och Örebro län har vidare bifogat yttrande från landstingets förvaltningsut skott. Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttrande från Stockholms förorters samarbetsnämnd.
Kungl. Maj:ts proposition nr lik år 1967
9
Gällande bestämmelser
Regler om ersättning
Enligt 28 § 1 mom. kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) (KL) och 29 § 1 mom. kommunallagen den 1 mars 1957 (nr 50) för Stockholm (KLS) får kommunens fullmäktige besluta att till fullmäktig skall utgå traktamente för särskilda kostnader för uppehälle som föranleds av upp draget samt ersättning för resekostnader och andra utgifter som är för enade med uppdraget, allt enligt de grunder som fullmäktige bestämmer. Fullmäktige får också bestämma att till fullmäktig skall utgå arvode för det arbete som är förenat med uppdraget. Arvodet får inte överstiga vad som är skäligt med hänsyn till göromålens omfattning och art samt den tid som kan beräknas gå åt för uppdraget.
I 28 § 2 mom. KL och 29 § 2 mom. KLS föreskrivs att fullmäktige får dels i fall som avses i författning om allmän försäkring träffa överens kommelse att utgående arvoden skall anses som inkomst av anställning, dels bevilja pension åt fullmäktig som under en lång följd av år på grund av uppdrag utfört arbete av betydande omfattning, om det finns särskilda skäl till det. Pension får utgå i form av ålderspension, förtidspension och familjepension.
Bestämmelserna i 28 § 1 och 2 mom. KL samt 29 § 1 och 2 mom. KLS om fullmäktig äger motsvarande tillämpning på ledamöter och supplean ter i kommunal nämnd och beredning — med undantag för ordförande och vice ordförande i stadskollegiet i Stockholm — samt på revisor för kommuns förvaltning (46 § 1 mom., 47 § femte stycket, 48 § andra styc ket, 28 § 3 mom. och 63 § femte stycket KL samt 53 § 1 mom., 29 § 3 mom. och 67 § femte stycket KLS).
Finns i särskild författning föreskrift om ersättning åt ledamot av kom munal nämnd, skall den föreskriften lända till efterrättelse (46 § 2 mom. KL och 53 § 2 mom. KLS).
Ordförande och vice ordförande i stadskollegiet i Stockholm får enligt 53 § 1 mom. KLS i denna egenskap årsarvode som bestäms av stadsfullr mäktige. Också borgarrad i Stockholm åtnjuter årsarvode samt dessutom
10
rätt till pension enligt vad stadsfullmäktige bestämmer. Med befattning
som borgarråd får inte utan stadsfullmäktiges medgivande förenas annan
befattning i statens eller kommunens tjänst eller annat jämförligt allmänt
eller enskilt uppdrag (45 § 3 mom. KLS).
Landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319) (LL) innehåller bestämmel
ser om traktamente och andra ersättningar samt arvode och pension till
landstingsman, ledamot och suppleant i landstingskommunal nämnd samt
revisor för landstingskommunal förvaltning som helt stämmer överens med
motsvarande bestämmelser i KL och KLS (39 §, 55 § 1 mom. och 67 §
femte stycket LL). Finns i särskild författning föreskrift om ersättning
åt ledamot av landstingskommunal nämnd, skall den föreskriften lända
till efterrättelse (55 § 2 inom.).
överenskommelse med stöd av KL, KLS eller LL att arvode skall anses
som inkomst av anställning medför att arvodet räknas som pensionsgrun-
dande inkomst för allmän tjänstepension (ATP) enligt 11 kap. lagen den
25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring och läggs till grund för pla
cering i sjukpenningklass enligt 3 kap. samma lag. Enligt 11 kap. 5 § är
dock den sammanlagda inkomsten pensionsgrundande bara i den mån den
överstiger ett visst basbelopp (för år 1966 5 300 kr.). Vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst bortses vidare från vad som överstiger det
s. k. ATP-taket, för år 1966 39 750 kr. Också vid placering i sjukpenning
klass gäller att endast inkomster inom vissa beloppsgränser, f. n. 1 800
och 39 000 kr., beaktas (3 kap. 4§). överenskommelse att arvode skall
anses som inkomst av anställning får alltså betydelse bara i den mån
arvodet eller detta tillsammans med annan inkomst ligger inom de an
givna beloppsgränserna.
Av förarbetena till nu gällande bestämmelser om pension till kommu
nala förtroendemän framgår att frågan om pensionsutfästelse skall göras
bör ses mot bakgrunden av det pensionsskydd som bereds förtroendemän
nen genom ATP. Pension till dem som fullt ut kommer i åtnjutande av
ATP bör sålunda komma i fråga bara i undantagsfall, såsom då förtroende
mannen om han haft en tjänst med motsvarande arbetsuppgifter skulle ha
fått väsentligt högre pension än den som utgår enligt lagen om allmän för
säkring. Vidare framgår av förarbetena att pensionsutfästelse bara i myc
ket sällsynta undantagsfall bör göras om förtroendemannen innehaft upp
drag under kortare tid än 12 år. Normalt bör uppdraget ha varat i 15
20 år. Vidare bör i princip tjänstgöring efter fyllda 65 år inte få tillgodo
räknas. Med hänsyn till att förtidspension kan utgå bör pensionsbeslut
kunna fattas så snart dessa förutsättningar för att bevilja pension före
ligger. Pensionens slutliga storlek kan därvid göras beroende av hur länge
förtroendemannen kommer att fullgöra uppdrag hos kommunen. Däremot
bör beslut om att förbinda vissa förtroendeuppdrag med pension inte
komma i fråga. (Prop. 1962: 71 s. 55, KU 15 s. 32.)
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1967
Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1967
11
Valbarhetsregler
Enligt 7 § KL får till fullmäktig inte utses bl. a. i kommunens tjänst anställd tjänsteman vilken såsom föredragande hos kommunens styrelse eller annars på grund av sina tjänsteåligganden intar den ledande ställ ningen inom kommunens samfällda förvaltning. Sådan tjänsteman får inte heller utses till ledamot eller suppleant i kommunens styrelse eller annan nämnd för kommunallagsreglerad förvaltning (32, 45, 47 och 48 §§)•
Borgarråd i Stockholm väljs enligt 45 § 1 mom. KLS av stadsfullmäk tige för en tid av fyra år till det antal som fullmäktige bestämmer. Borgar råden — som för att vinna enhetlighet i förvaltningen skall bilda en bor- garrådsberedning — är föredragande i stadskollegiet (46 § 1 och 2 mom.). Enligt 50 § är ordföranden i borgarrådsberedningen ordförande i drätsel nämnden. Stadskollegiet utser bland de övriga borgarråden ordförande i stadens övriga nämnder med vissa undantag.
Med hänsyn till borgarrådens uppgifter i Stockholm kan inte någon tjänsteman där sägas ha en sådan ställning som avses i 7 § KL. Någon motsvarighet till det valbarhetshinder som föreskrivs i det lagrummet finns inte heller i KLS.
Till landstingsman får enligt 8 § LL inte utses bl. a. i landstingskom munens tjänst anställd landstingsdirektör eller motsvarande tjänsteman. Sådan tjänsteman får inte heller utses till ledamot eller suppleant i för valtningsutskottet eller i annan nämnd för förvaltning som regleras i LL (43 och 54 §§ LL).
Betydelsen för gränsdragningen mellan kommunala förtroendemän och kommunala tjänstemän av att kommunala förtroendemän tillerkänns er sättning för sitt uppdrag har diskuterats vid olika tillfällen, bl. a. vid till komsten av nu gällande ersättningsbestämmelser. I prop. 1962: 71, s. 52, anförde sålunda föredragande departementschefen bl. a., att så länge er sättning beslutas att utgå i de former som regleras i KL någon risk inte torde föreligga att förtroendemannen skall bli obehörig att längre inneha sitt uppdrag. Därvid måste uppmärksammas att arvodets storlek skall be stämmas uteslutande med hänsyn till det arbete uppdraget kan väntas medföra och den tid som åtgår för uppdraget men däremot inte får göras beroende av den tid förtroendemannen innehaft uppdraget. (Jfr KU 1962: 15 s. 29.)
Uppgifter om heltidssysselsatta kommunala förtroendemän
Kommittén lämnar vissa upplysningar om förekomsten av heltidssyssel satta kommunala förtroendemän samt om deras uppgifter och ekonomiska förmåner. Av dessa upplysningar och kompletteringar av dem som har lämnats under remissbehandlingen framgår i huvudsak följande.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1967
Stockholm
Borgarrådens ekonomiska förmåner utgår enligt tjänstereglemente och
pensionsreglemente som stadsfullmäktige har utfärdat.
Borgarråd får årsarvode beräknat efter visst månatligt grundbelopp.
Tjänstereglementet innehåller bestämmelser bl. a. om semester och ledig
het för sjukdom och andra orsaker samt om rätt till oavkortat arvode eller
avdrag vid ledighet.
Enligt pensionsreglementet inträder pensionsåldern för borgarråd vid 65
års ålder eller den senare tidpunkt då hans tjänstgöring upphör. Borgarråd
är i princip berättigad till s. k. visstidspension. Denna utgår i allmänhet
från den tidpunkt då tjänstgöringen upphör till dess pensionsåldern uppnås.
Därefter utgår ålderspension. Pensionens storlek beror på tjänstgörings
tidens längd. Efter 12 års tjänstgöring utgår full pension.
Göteborg
I Göteborg finns f. n. fem kommunalråd som väljs av stadsfullmäktige
för en tid av fyra år. De är föredragande inför stadens styrelse — stadskolle-
giet — samt övervakar förvaltningen och har inseende över de övriga nämn
dernas verksamhet. De tillhör stadsfullmäktige men ingår inte i stadskolle-
giet eller någon annan nämnd.
Kommunalråden får arvode, pension och andra förmåner efter i huvud
sak samma grunder som borgarråden i Stockholm.
Malmö
I Malmö finns sex kommunalråd som utses av stadsfullmäktige för en tid
av fyra år. De har i stort sett samma uppgifter som kommunalråden i Göte
borg. Högst fyra av dem får vara ledamöter av stadens styrelse, dvs. drätsel
kammaren.
Kommunalråd får inte utan drätselkammarens medgivande inneha annan
befattning i stadens eller statens tjänst eller annat till omfattningen jämför
ligt allmänt eller enskilt uppdrag. Kommunalråd får inte heller utan drätsel
kammarens medgivande driva förvärvsverksamhet.
Pensionsåldern för kommunalråd i Malmö inträder under en pensions
period vars undre gräns är 65 och övre gräns 70 år. Särskild avgångspension
utgår till kommunalråd vars tjänstgöring upphör dessförinnan om han vid
avgången har fyllt 50 år. För pensionsberäkningen gäller i övrigt i huvud
sak samma regler som för borgarråden i Stockholm och kommunalråden i
Göteborg,
Andra städer, landskommuner och landstingskommuner
I mars 1965 var drätselkammarens ordförande i 85 städer en heltids-
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
13
sysselsatt förtroendeman. I nio städer fanns två heltidssysselsatta förtro endemän av vilka den ene var ordförande i drätselkammaren. Den andre var antingen vice ordförande i drätselkammaren eller ordförande i annan nämnd eller hade på annat sätt en ledande funktion inom förvaltningen.
Under år 1965 fanns vidare heltidssysselsatta förtroendemän i 140 lands kommuner. Så gott som samtliga dessa var ordförande i kommunalnämn den. Sysslan som kommunalnämndsordförande hade i åtskilliga fall kopp lats samman med ett eller flera andra uppdrag, t. ex. att vara ordförande i fullmäktige eller i annan nämnd än kommunalnämnden, att sköta kom munalkamrers och kommunalkassörs uppgifter eller att vara verkställande ledamot eller direktör i kommunalt verk eller bolag.
Inom åtta landsting är ordföranden i förvaltningsutskottet engagerad på heltid. Inom dessa landsting finns ytterligare nio heltidsengagerade förtro endemän, vilka är ordförande i någon annan nämnd, delegation eller kom mitté.
Kommitténs förslag
Behovet av ökat lekmannainflytande inom olika delar av den kommunala förvaltningen har fört med sig att förtroendemän har engagerats på heltid. Förtroendemannainsatser genom heltidsengagemang inom den kommunala förvaltningen framstår enligt kommittén såsom något alltmer naturligt och nödvändigt.
Nuvarande regler om ersättning anses emellertid inte ge kommunerna till räckliga möjligheter att ekonomiskt kompensera heltidssysselsatta förtro endemän. Kommittén framhåller särskilt att möjligheterna att besluta om pension är begränsade.
Helt allmänt kräver billigheten att de heltidssysselsatta förtroendemän nen bereds ett bättre socialt skydd än vad de oftast har f. n., anför kom mittén vidare. För en sådan reform talar också att det kan bli svårt att intressera de mest lämpade för heltidssysslorna om de inte bereds tillräck liga förmåner. Förtroendemän med goda kvalifikationer torde nämligen numera ofta ha så stora möjligheter till goda ekonomiska förmåner inom sitt yrke att de knappast kan tänkas överge detta för obestämd tid utan att de erbjuds villkor med tillräcklig konkurrenskraft.
Vad som nu har anförts gäller i fråga om både primärkommuner och landstingskommuner. Kommittén anser att de bör få möjlighet att på för hand anta bestämmelser om det sociala skydd som skall förbindas med en syssla som förtroendeman på heltid. Det sociala skyddet bör därvid i huvudsak kunna motsvara det som numera har tillförsäkrats stora tjänste mannagrupper.
14
Kurigl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
Det kunde göras gällande att en förtroendeman som sådana bestämmelser
blir tillämpliga på skulle bli att anse som anställd i kommunens tjänst och
att han därför skulle riskera att till följd av kommunallagarnas valbarhets-
bestämmelser bli obehörig att längre inneha sitt uppdrag. Enligt kommitténs
mening blir emellertid en kommunal förtroendeman att anse som anställd
i kommunens tjänst först om en anställningsakt föreligger. Det kan inte
anses vara fallet om förtroendemannen får ersättning i överensstämmelse
med allmänna kommunallagsregler om ersättning till förtroendemän. Först
om något slag av överenskommelse träffas mellan kommunen och förtro
endemannen, t. ex. att denne oberoende av mandatperioder garanteras sys
selsättning i kommunens tjänst, kan förtroendemannen såsom anställd hos
kommunen bli obehörig som förtroendeman.
Från den synpunkt som nu har behandlats finns alltså enligt kommitténs
mening inget hinder mot en sådan utvidgning av kommuns möjligheter att
bereda heltidssysselsatt förtroendeman de förmåner som kommittén anser
önskvärda.
Kommittén avvisar tanken att ge de heltidssysselsatta förtroendemännen
en lagstadgad rätt till ekonomiska förmåner. En sådan ordning skulle strida
mot principer som hittills har upprätthållits, nämligen hl. a. att kommu
nerna i detta liksom i andra avseenden bör ha frihet att inom en yttre ram
ordna sina egna angelägenheter. Några vägande skäl för ett avsteg från
denna princip finner kommittén inte föreligga. Kommittén anser alltså att
man bör stanna vid att ge kommunerna större möjligheter att besluta om
ersättning.
Beslut om ersättning bör dock få meddelas bara om det med hänsyn till
göromålens art är skäligt att ersättning utgår. Vidare bör gälla att kommu
nen skall kunna föreskriva att heltidssysselsatt förtroendeman som bereds
full ersättning skall vara skyldig att underkasta sig en begränsning av
rätten att vid sidan av förtroendeuppdraget idka verksamhet eller ha anställ
ning eller uppdrag. Enligt kommitténs mening är det nämligen uppenbart
att en sådan förtroendeman måste underkasta sig vissa begränsningar i
detta avseende för att undvika intressemotsättningar i uppdraget för kom
munen. Att helt förbjuda verksamhet eller uppdrag vid sidan av förtroende
uppdraget skulle emellertid vara obilligt. Förtroendeuppdraget får i princip
anses vara begränsat i tiden och långtgående begränsningar i rätten till
annan sysselsättning skulle kunna försämra förtroendemannens kontakter
med annat arbetsliv och ställa honom i oförmånligt läge när förtroendeupp
draget upphör.
Kommittén föreslår därför att i KL, KLS och LL föreskrivs att kommu
nala förtroendemän som är sysselsatta på heltid skall kunna tillförsäkras
pension och tilläggas andra ekonomiska förmåner utöver vad som följer av
bestämmelserna om sådana förmåner till kommunala förtroendemän i all
mänhet, om det är skäligt med hänsyn till göromålens art. Vidare föreslås
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
15
- bestämmelse om att heltidssysselsatt förtroendeman som får ersättning i enlighet härmed inte utan fullmäktiges resp. landstingets medgivande får med uppdraget förena egen verksamhet i förvärvssyfte eller anställning eller annat jämförligt allmänt eller enskilt uppdrag. De föreslagna bestämmel serna skall tillämpas på fullmäktige, landstingsmän, ledamöter i nämnder och beredningar samt revisorer. Någon ändring föreslås inte i bestämmel serna om ekonomiska förmåner till borgarråd i Stockholm.
De föreslagna lagbestämmelserna bör enligt kommittén utgöra en ram inom vilken det står kommunerna fritt att själva närmare bestämma förmå nernas omfattning och utformning. Kommittén anser att förmånerna bör kunna bestämmas i reglementen och i princip vara desamma som för de kommunala tjänstemännen. Kommittén förordar ingen bestämmelse i lag ■om att arvode till heltidssysselsatt förtroendeman skall vara pensionsgrun-
dande eller skall ligga till grund för beräkning av sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring. Däremot förutsätts att liksom hittills skall kunna träffas överenskommelse med samma verkan. Det kan ske i form av före skrift i reglemente. Inte heller föreslås lagbestämmelser om semesterrätt. Föreskrifter om rätt till semester och om rätt till annan ledighet med bibe hållen eller reducerad inkomst — vid sjukdom ersättning utöver sjukpenning — anses emellertid kunna ges i reglemente eller i annan form. Pension bör kunna utgå både som ålderspension och som s. k. visstidspension, dvs. under tiden från avgången från uppdraget till dess pensionsåldern uppnås. Pensionen bör normalt stå i relation till uppdragstidens längd. Det kan enligt kommitténs uppfattning vara motiverat att full pension normalt utgår efter 12—16 år.
Remissyttrandena
En reform i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag tillstyrks av alla remissinstanserna.
I stor utsträckning uttalar remissinstanserna tillfredsställelse med försla get. De som närmare motiverar sin allmänna inställning till förslaget an sluter sig nästan genomgående till de synpunkter som kommittén har redo visat.
Så anför t. ex. länsstyrelsen i Kopparbergs län att de ändringar i reglerna om ersättning till kommunala förtroendemän som gjordes år 1962 inte tillräckligt tillgodosåg behovet att kunna ekonomiskt gottgöra de heltids- sysselsatta förtroendemännen. Den under senare tid snabba utvecklingen av den kommunala verksamheten har bidragit till att ett stort antal kommu ner har blivit tvungna att ta i anspråk kommunala förtroendemän på hel tid. Omfattningen och inriktningen av de kommunala uppgifterna i våra dagar torde också göra det ofrånkomligt för kommuner av viss storlek att heltidsengagera förtroendemän. Länsstyrelsen vill särskilt peka på att sam hällsutvecklingen gjort det nödvändigt med ökade insatser på förtroende-
i6
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
mannaplanet för planering och handlingsprogram inom både kommuner,
kommunblock och landsting. Enligt länsstyrelsens mening är det därför
angeläget att kommunernas möjligheter att knyta till sig dugliga förtroende
män på heltid inte onödigt inskränks eller försvåras. Från dessa synpunkter
finner länsstyrelsen att kommitténs förslag är en avgjord förbättring i för
hållande till de bestämmelser som gäller f. n. Såvitt länsstyrelsen kan
bedöma är de regler som föreslås ägnade att tillgodose behovet av att kunna
tillförsäkra heltidssysselsatta förtroendemän sådana förmåner —• inte minst
av social natur — som från rekryteringssynpunkt är väsentliga. Den före
slagna ordningen synes inte medföra att en förtroendeman kommer att inta
sådan ledande ställning inom kommunens samfällda förvaltning att han
blir obehörig att vara fullmäktig eller ledamot av kommunens styrelse.
Stadskollegiet i Göteborg påpekar att den kommunala verksamheten
utvecklas och förändras snabbt och att lagstiftningen därför ofta i efterhand
måste anpassas till den praxis som utbildats. Utvecklingen inom det område
som nu är i fråga är enligt kollegiet ett exempel härpå. Kommitténs förslag
är tillfredsställande från den synpunkten att det är ägnat att undanröja
tidigare oklarheter om kommunernas befogenheter. Kollegiet finner det
vidare värdefullt att det slås fast att kommunerna bär frihet att ordna de
ekonomiska förmånerna för de heltidssysselsatta förtroendemännen efter
lokala behov. Också Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott fram
håller värdet av att kommunerna får reglera de heltidssysselsatta förtro
endemännens ekonomiska förmåner utan att behöva befara att komma i
konflikt med kommunallagarnas behörighetsregler.
Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län kan förslaget möjligen
innebära alt kommunerna får alltför fria händer att bestämma om förmå
nernas storlek. Den föreslagna lagbestämmelsen synes inte inrymma möjlig
het att vid uppenbart missbruk vinna rättelse genom kommunalbesvär.
Drätselkammaren i Malmö anser att det finns behov av att kunna gå utan
för kretsen av fullmäktige och nämndledamöter för att finna en för kommu
nalt heltidsengagemang villig och lämplig person. Det synes vidare från
principiell synpunkt inte vara nödvändigt att begränsa kommunernas hand
lingsfrihet genom att låta den nya regeln bli tillämplig bara på denna krets.
Drätselkammaren anser att regeln bör kunna tillämpas på var och en som är
valbar till förtroendeuppdrag inom kommunen. Svenska kommunförbundet
anser att den föreslagna regeln bör kunna tillämpas också på förtroendeman
som är engagerad på heltid dels som ordförande i en eller flera nämnder,
dels som t. ex. verkställande ledamot eller direktör i kommunalt verk, kom
munal stiftelse eller kommunalt bolag. En förutsättning härför är dock att
det senare uppdraget tillkommer vederbörande i hans egenskap av förtro
endeman. Avgång från förtroendemannauppdraget bör med andra ord föra
med sig att också det andra uppdraget upphör.
Några remissinstanser kritiserar förslaget att rätten att besluta om ekono
Kungi. Majds proposition nr 11't år 1967
17
miska förmåner skall vara beroende av göromålens art. Enligt Svenska kommunförbundet kan förslaget i denna del bereda kommunerna vissa praktiska svårigheter. Det blir fallet t. ex. om någon av två eller flera heltids- sysselsatta förtroendemän med hänsyn till arten av hans göromål anses inte böra beredas förmåner enligt den föreslagna bestämmelsen. Det torde enligt förbundets mening inte vara möjligt att på objektiva grunder bedöma en sådan fråga utan vägledande uttalanden av lagstiftaren. Det kan starkt sättas i fråga om inte de bestämmelser om arvode till kommunala förtro endemän som gäller f. n. skulle vara tillfyllest också i fortsättningen för de heltidssysselsatta förtroendemännens del. Däremot behövs enligt förbundets mening nya bestämmelser om socialt skydd i form av pension o. d. förmå ner. Det är emellertid tveksamt om rätten härtill bör vara beroende av göro målens art. Det ligger närmare till hands att knyta an till behovet av socialt skydd. Enligt förbundets mening bör det förutsättas att sådant, behov i regel föreligger. Förbundet föreslår därför att kommunal förtroendeman som ägnar hela sin arbetstid åt uppdrag för kommunen och som får arvode härför skall få beviljas pension iitöver vad som följer av pensionsbestäm- melserna för andra förtroendemän och få beviljas ekonomiska förmåner av annat slag än som kan utgå till dessa. Inte heller Svenska landstingsför bundet anser att någon särbestämmelse om arvode till heltidssysselsatta förtroendemän behövs. Enligt förbundets mening bör för dessa regleras endast rätten till förhandsbestämd pension och särskilda ekonomiska förr måner, sjukförmåner, semester o. d. Sådan rätt bör härledas uteslutande av ställningen som heltidssysselsatt och inte vara beroende av göromålens art. Enligt drätselkammaren i Jönköping är det knappast troligt att man någon gång skulle tveka att med hänsyn till göromålens art ge en heltidssysselsatt förtroendeman sådana ökade förmåner som kommittén föreslår. För att kommun skall få besluta om sådana förmåner bör det därför vara tillräck ligt att förtroendemannen ägnar hela sin arbetstid åt uppdraget.
Svenska kommunförbundet anför att kommitténs förslag innebär att det kan bli alltför stora skillnader mellan de förmåner som kommunerna kan medge heltidssysselsatta förtroendemän och andra förtroendemän. Detta förhållande kan komma att medföra tröskelproblem av besvärande art.
Förbundet anser att den uppdragstid som krävs för pension åt förtroende man i allmänhet, nämligen minst 12 och i allmänhet 15—20 år, ter sig opå kallat lång mot bakgrunden av nutida betraktelsesätt. En kortare minimitid bör medges och vidare bör praxis uppmjukas i fråga om möjligheten att till godoräkna tjänstgöring efter 65 års ålder för pensionsrätt. Över huvud taget skulle mindre skillnader mellan förmånerna till heltids- och deltids- sysselsatta förtroendemän kunna verksamt bidra till att en i och för sig önskvärd spridning av de viktigaste kommunala förtroendeuppdragen be varades. Förbundet anser därför att bestämmelserna behöver mjukas upp i dessa avseenden.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr lli dr 1967
Bara fyra remissinstanser, drätselkamrarna i Linköping och Norrköping
samt förvaltningsutskotten i Jönköpings och Malmöhus läns landsting, har
yttrat sig särskilt över förslaget att förtroendeman som beviljas ersättning
skall vara skyldig att underkasta sig en begränsning i rätten att driva verk
samhet eller ha uppdrag vid sidan av förtroendeuppdraget. Dessa remissin
stanser tillstyrker förslaget i princip. Malmöhus läns landstings förvalt
ningsutskott anser att beslut om förtroendemans bisysslor skall få meddelas
av förvaltningsutskottet i stället för av landstinget med hänsyn till att lands
tinget sammanträder alltför sällan för att hinna ta ställning till sådana
frågor. Drätselkammaren i Norrköping anser att nämndledamots bisysslor
bör få prövas av den nämnd som han tillhör.
F öredr aganden
Den kommunala verksamhetens expansion har skapat ett behov av ökat
engagemang från förtroendemännens sida i kommuner och landstingskom
muner. Detta behov har kommit att i allt större utsträckning tillgodoses
genom att förtroendemän ägnar hela sin arbetstid åt kommunala förtroende
uppdrag. Det är därför angeläget att det finns möjligheter att bevilja de hel-
tidssysselsatta förtroendemännen tillräckliga ekonomiska förmåner.
En heltidssysselsatt förtroendeman måste för den tid uppdraget hos
kommunen varar, dvs. en mandatperiod i sänder, helt eller i huvudsak avstå
från annan förvärvsverksamhet. I allmänhet innebär det att han går miste
om förutom lön eller annan arbetsinkomst rätt till ersättning under ledig
het för sjukdom, semester o. d. samt pensionsrätt. Vidare innebär det ofta
att hans förvärvsmöjligheter när uppdraget upphör är försämrade. Som kom
mittén har anfört är det i allmänhet skäligt och dessutom av väsentlig be
tydelse från rekryteringssynpunkt att de heltidssysselsatta förtroendemän
nen kan beredas kompensation härför. Bättre ekonomiska förmåner för
dessa än för andra förtroendemän är därför i regel berättigade.
De gällande lagbestämmelserna om ekonomiska förmåner är emellertid
utformade närmast med sikte på andra än heltidssysselsatta förtroendemän.
Bestämmelserna, som ger kommuns fullmäktige resp. landsting rätt att
besluta om traktamente, reseersättning och andra utgifter samt arvode och
pension i form av ålderspension, familjepension och förtidspension till full
mäktig, landstingsman, ledamot och suppleant i kommunal nämnd och
beredning samt revisor av kommunal förvaltning, innehåller vissa begräns
ningar i rätten att bestämma om arvode och pension. Arvode får sålunda
inte överstiga vad som är skäligt med hänsyn till — förutom göromålens
omfattning och art — den tid som kan beräknas gå åt för uppdraget. Sist
nämnda begränsning har föranlett tvekan om heltidssysselsatta förtroende
män kan beredas ledighet från uppdraget för t. ex. semester eller sjukdom
med rätt till bibehållet eller reducerat arvode. Vidare får pension beviljas
bara om särskilda skäl föreligger. En förutsättning är därvid att förtroende
mannen under en lång följd av år på grund av uppdrag utfört arbete av betydande omfattning. Enligt förarbetena bör för pensionsrätt i allmänhet fordras att uppdraget varat 15—20 år och bara i sällsynta undantagsfall mindre än 12 år och dessa förutsättningar måste vara uppfyllda vid pen- sionsbeslutet. Fullmäktige och landsting får också träffa överenskommelse att utgående arvode skall anses som inkomst enligt lagen om allmän försäk ring varigenom arvode grundar rätt till ATP. Med angivna begränsningar kan i allmänhet inte tillräckligt förmånliga pensionsvillkor utformas för den som i egenskap av förtroendeman skall ägna hela sin arbetstid åt upp draget för kommunen.
I likhet med kommittén och en enhällig remissopinion anser jag därför att bestämmelserna om ekonomiska förmåner till kommunala förtroendemän bör ändras så att behovet av ökade möjligheter att bereda heltidssysselsatta förtroendemän förmåner tillgodoses.
Kommitténs förslag innebär att kommun och landstingskommun får rätt att bevilja förtroendeman som skall ägna hela sin arbetstid åt uppdrag för kommunen pension och andra ekonomiska förmåner utöver vad som följer av reglerna om ekonomiska förmåner till förtroendemän i allmänhet. Som enda begränsning i denna rätt föreslås att beslut om förmåner utöver vad som kan utgå till förtroendemän i allmänhet får meddelas endast om det är skäligt med hänsyn till göromålens art.
Enligt KL och LL är kommunens och landstingskommunens ledande tjänsteman inte valbar till fullmäktig resp. landstingsman eller till ledamot av kommunal nämnd. Kommittén anser att den föreslagna ordningen inte kommer att medföra att gränsen mellan förtroendemän och tjänstemän suddas ut och att därmed heltidsanställd förtroendeman, som beviljas för måner enligt kommitténs förslag, inte heller blir obehörig att utöva sitt uppdrag till följd av denna valbarhetsbestämmelse. Jag delar denna upp fattning som inte har rönt någon gensaga under remissbehandlingen. Avgö rande för gränsdragningen mellan förtroendemän och tjänstemän är inte i och för sig arten och omfattningen av förmånerna. Så länge förmånerna ut går med stöd av beslut enligt lagbestämmelser härom och alltså tillkommer förtroendemannen i hans egenskap av förtroendeman torde han inte löpa risk att på grund av de nämnda valbarhetsreglerna bli obehörig att utöva sitt uppdrag. Härvid förutsätter jag att de bestämmelser om ekonomiska för måner som nu är i fråga liksom hittills tillämpas bara på fullmäktige, lands- tingsmän, ledamöter och suppleanter i kommunala nämnder och bered ningar samt revisorer av kommunal förvaltning. Om bestämmelserna skulle tillämpas även på den som fått annat uppdrag av kommunen skulle där emot svårigheter uppstå att upprätthålla en klar gräns mellan förtroende män och tjänstemän. Jag kan därför inte biträda det förslag som har fram ställts under remissbehandlingen att vidga den krets som kan tillerkännas förmåner.
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
19
20
Några remissinstanser har riktat kritik mot kommitténs förslag att de
särskilda bestämmelserna om förmåner till heltidssysselsatta förtroende
män skall tillämpas endast om det är skäligt med hänsyn till göromålens
art. Sålunda har bl. a. anförts att när en förtroendeman sysselsätts på heltid
hans göromål alltid får anses vara av den art att det med hänsyn härtill får
anses skäligt att ersättning utgår enligt andra grunder än i allmänhet. Jag
delar denna uppfattning. Enligt min mening bör förmånerna till heltids
sysselsatta förtroendemän alltid få bestämmas efter en fri prövning av vad
som i det särskilda fallet är skäligt. Härvid bör givetvis i första hand tas
hänsyn till göromålens art men också alla andra omständigheter som kan
vara av betydelse måste få beaktas, t. ex. vilken utformning av förmånerna
som kan vara lämpligast från rekryteringssynpunkt.
Jag föreslår alltså en särskild bestämmelse i KL, KLS och LL om pension
och andra ekonomiska förmåner till fullmäktig, landstingsman, ledamot
i nämnd och beredning samt revisor, vilka ägnar hela sin arbetstid åt
uppdrag för kommunen. Enligt den bestämmelse som jag sålunda förordar
skall fullmäktige resp. landsting utöver vad som följer av bestämmelserna
om arvode och pension till förtroendemän i allmänhet kunna tillförsäkra
nyssnämnda heltidssysselsatta förtroendemän pension och tillägga dem
andra ekonomiska förmåner enligt vad som är skäligt.
Som kommittén har anfört blir det härmed möjligt att i förväg för
hela mandatperioden reglera heltidssysselsatta förtroendemäns rätt till inte
bara arvode utan också bl. a. olika sociala förmåner, t. ex. semester, sjuklön
och pension. Pension kan utgå dels från det pensionsåldern inträder, oavsett
om tjänstgöringen har pågått till dess eller har upphört dessförinnan, dels
i form av s. k. visstidspension, dvs. från det uppdraget upphör till dess pen
sionsåldern inträder. Möjligheten att bevilja sjuklön samt annan pension än
visstidspension är av betydelse bara i de fall där det anses skäligt att sådana
förmåner utgår utöver ATP och sjukpenning enligt lagen om allmän för
säkring. I likhet med kommittén anser jag att överenskommelse fortfarande
skall kunna träffas om att utgående arvoden skall anses som inkomst av
anställning enligt nämnda lag.
Under remissbehandlingen har anförts att väsentligt ökade möjligheter
att bevilja heltidssysselsatta förtroendemän pension kommer att i vissa fall
medföra alltför stor skillnad i fråga om pensionsvillkoren mellan de heltids
sysselsatta förtroendemännen och andra förtroendemän. De tidsbegräns
ningar som i motiven till gällande lag har ställts upp för rätten att bevilja
pension får ses mot bakgrunden av de förhållanden som rådde vid den tid
punkt då uttalandena om begränsningarna gjordes. Jag anser det inte uteslu
tet alt i den mån förhållandena visas ha blivit väsentligt förändrade eu viss
försiktig utveckling kan ske i rättspraxis mot en något friare tillämpning av
de en gång fastslagna principerna. Det bör emellertid inte komma i fråga att
i detta sammanhang dra upp helt nya riktlinjer för rättstillämpningen.
Kungl: Majits proposition nr lik år 1967
Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1967
21
Efter beslut av 1962 års riksdag (prop. 169, SU 152, rskr 341) har i sta
tens allmänna tjänstepensionsreglemente den 28 maj 1959 (nr 287) tagits
in bestämmelser om samordning av statlig och kommunal tjänstepensions-
rätt (SFS 1962: 352). Närmare bestämmelser härom finns bl. a. i 5 § kun
görelsen den 28 maj 1959 (nr 420) med tilläggsbestämmelser till statens
allmänna tjänstepensionsreglemente m. in.1 Ökas möjligheterna att bereda
kommunala förtroendemän pension på det sätt som jag nu har förordat bör
frågan om reglering av statlig tjänstepensionsförmån som sammanträffar
med kommunal förtroendemannapension tas upp. Denna fråga avses att
prövas inom civildepartementet med sikte på att förslag till reglering skall
kunna föreläggas nästa års riksdag.
I det föregående har jag förutsatt att heltidssysselsatt förtroendeman åt
minstone i huvudsak avstår från förvärvsverksamhet vid sidan av uppdra
get. Det är uppenbart att särskilda ersättningsregler för dessa förtroende
män är motiverade bara om denna förutsättning föreligger. Som kommittén
har anfört bör en heltidssysselsatt förtroendeman också med hänsyn till ris
ken för intressekonflikter underkasta sig inskränkning i rätten att ta upp
drag eller driva verksamhet vid sidan av förtroendeuppdraget. Kommittén
har därför föreslagit en bestämmelse att den som beviljas förmåner enligt
de särskilda reglerna för heltidssysselsatta förtroendemän inte får utan full
mäktiges resp. landstingets medgivande med uppdraget förena egen verk
samhet i förvärvssyfte, anställning eller annat jämförligt allmänt eller en
skilt uppdrag.
I likhet med samtliga remissinstanser som har yttrat sig över förslaget
anser jag att rätt till verksamhet vid sidan av förtroendeuppdraget bör vara
beroende av kommunalt beslut. Jag anser det emellertid inte nödvändigt med
en lagbestämmelse härom. Skyldighet att underkasta sig sådan inskränk
ning i rätten till bisysslor kan nämligen föreskrivas i samband med beslutet
om ekonomiska förmåner. Jag förutsätter att det i allmänhet kommer att
ske. Vad kommittén har föreslagit torde alltså komma att iakttas utan ut
trycklig lagbestämmelse.
Bestämmelserna om rätt för fullmäktige resp. landstinget att besluta om
traktamente och andra kostnadsersättningar samt om arvode finns f. n. i
28 § 1 mom. KL, 29 § 1 mom. IvLS och 39 § 1 mom. LL medan bestämmel
serna om rätt alt bevilja pension och att träffa överenskommelse att utgå
ende arvoden skall anses som inkomst enligt lagen om allmän försäkring
finns i 28 § 2 mom. KL, 29 § 2 inom. KLS och 39 § 2 mom. LL. Jag föreslår
att bestämmelserna om arvode flyttas till 2 mom. i dessa lagrum och tas in
som första stycke där samt att bestämmelserna om ersättning till heltids
sysselsatta förtroendemän tas in i samma moment som sista stycke efter de
1 Senaste lydelse av 5 § se 1966:738.
22
nuvarande bestämmelserna om pension. Härigenom kommer 1 mom. att
innehålla bestämmelser om kostnadsersättningar medan 2 mom. kommer att
innehålla bestämmelser om vederlag för utfört arbete.
Bestämmelserna om ersättning till ledamöter och suppleanter i kommu
nala nämnder och beredningar samt till revisorer av kommunal förvaltning
har formen av hänvisningar till resp. 28 § 1 och 2 mom. KL, 29 § 1 och 2
mom. KLS samt 39 § 1 och 2 mom. LL. Dessa hänvisningar kommer alltså
att avse ersättningsbestämmelserna i deras nya utformning.
Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1967.
Kungl. Maj:ts proposition nr år 1967
Hemställan
I enlighet med vad jag anfört i det föregående har inom kommunikations
departementet upprättats förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 28 § 1 och 2 mom. kommunallagen den 18
december 1953 (nr 753),
2) lag om ändrad lydelse av 29 § 1 och 2 mom. kommunallagen den 1
mars 1957 (nr 50) för Stockholm,
3) lag om ändrad lydelse av 39 § 1 och 2 mom. landstingslagen den lb
maj 195b (nr 319).
Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga dessa lagförslag.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm
mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall av
låtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten