2

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den

9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till lagen den 9 juni

1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken skall erhålla ändrad ly­

delse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

meddelats dessförinnan.

Denna lag

I konkurs vari beslut om egen-

domsavträde meddelas efter lagens

ikraftträdande men före den 1 mars

1978 skall den förmånsrätt, som en­

ligt 17 kap. 11 § tredje stycket han­

delsbalken i dess äldre lydelse skulle

ha tillkommit pensionsstiftelse som

anges där, i stället tillkomma inneha­

vare av pensionsutfästelse som stif­

telsen tryggade den 29 februari 1968.

Förmånsrätten gäller beloppet av

pensionsfordringen den dag från vil­

ken tiden för klander mot utdel-

ningsförslag, vari fordringen uppta­

gits, är att räkna, i den mån ford­

ringen ej utgår med bättre förmåns­

rätt. Överstiger de bevakade pen-

sionsfordringarnas sammanlagda be­

lopp sistnämnda dag stiftelsens ford­

ran vid utgången av det räkenskaps­

år som gått till ända närmast före

den 1 mars 1968, skall bevakad pen-

sionsfordran emellertid icke utgå

med förmånsrätt enligt 17 kap. 11 §

tredje stycket handelsbalken i dess

3

äldre lydelse för mer än som motsva­

rar fordringens del i stiftelsens ford­

ran vid utgången av nämnda räken­

skapsår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 maj

1967.

N ärvarande:

Statsministern

E

rlander

,

statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, K

ling

,

E

denman

, J

ohansson

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

, L

undkvist

, G

ustafs

­

son

, G

eijer

, M

yrdal

, O

dlinoff

, W

ickman

.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om tillägg till övergångs­

bestämmelserna till tidigare föreslagen ändring i 17 kap. handelsbalken och

anför.

Inledning

I proposition den 31 mars 1967 (nr 83) har Kungl. Maj :t föreslagit riks­

dagen att antaga lag om tryggande av pensionsutfästelse in. m. och i an­

slutning därtill bl. a. lag om ändring i 17 kap. handelsbalken. Förslaget till

lag om tryggande av pensionsutfästelse in. in. innebär en omläggning av de

former under vilka en arbetsgivare kan trygga sina pensionsutfästelser. I

stället för att avsätta medel till en pensionsstiftelse genom att till stiftelsen

överlämna en revers skall arbetsgivaren kunna redovisa motsvarande av­

sättning enbart i bokföringen som en särskild skuldpost, benämnd Av­

satt till pensioner. I samband därmed avskaffas sådana pensionsstiftelser

som jag nyss nämnde och som brukar kallas reversstiftelser därför att stif­

telsens tillgång består av en fordran på stiftaren enligt utfärdad revers. Bland

reversstiftelserna brukar man skilja mellan två slag. Det ena slaget utgörs

av sådana stiftelser som bildats med stöd av lagen den 18 juni 1937 (nr 521)

om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser och som med hänsyn

till att de är underkastade lagens reglering brukar kallas bundna stiftelser.

Det andra slaget utgörs av sådana stiftelser som bildats med stöd av allmän­

na stiftelserättsliga grundsatser och som brukar kallas fria stiftelser. En

närmare redogörelse för pensionsstiftelsernas art och förmögenhet är in­

tagen i nyssnämnda prop. s. 51.

Enligt gällande rätt åtnjuter en pensionstagare förmånsrätt enligt 17 kap.

4 § handelsbalken (HB) för pensionsbelopp som utgår på grund av anställ-

ning. Förmånsrätten omfattar fordran på sådan pension som tillkommer

pensionstagaren för en tid av sammanlagt högst ett år, dock inte för längre

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

Skånes handelskammares framställning

Skånes handelskammare hemställer om särskild övergångsbestämmelse

av innebörd, att de destinatärer som före den nya lagens ikraftträdande va­

rit tillförsäkrade pension genom bunden pensionsstiftelse skall efter lagens

ikraftträdande få åtnjuta den förmånsrätt som tidigare tillkommit stiftel­

sen. Handelskammaren jämför destinatärernas ställning i en konkurs enligt

gällande rätt och enligt den ordning som kommer att föreligga efter den

föreslagna lagens ikraftträdande, den 1 mars 1968. Enligt handelskamma­

rens uppfattning kan de pensionsberättigade arbetstagare som enligt gäl­

lande rätt intar ställning av destinatärer få sina möjligheter att erhålla

täckning för sina pensionsfordringar försämrade i framtiden. Med hänvis­

ning bl. a. till att handelskammaren har sig bekant ett aktuellt fall anför

handelskammaren, att förlusten av förmånsrätt för bunden pensionsstiftelse

inte behöver uppvägas av den nya förmånsrätten enligt 17 kap. 6 a § HB.

En övergångsbestämmelse fordras därför för att hindra att destinatärerna

tillskyndas rättsförlust. Vidare kan förslaget i propositionen om upphävande

av 17 kap. 11 § tredje stycket HB leda till förfång inte bara för den angivna

gruppen av pensionsborgenärer utan även för arbetsgivaren. Detta blir en­

ligt handelskammaren händelsen, om den bundna stiftelsen för att tillgodose

sina destinatärer framställer krav på arbetsgivaren om säkerheter som er­

sättning för den förlorade förmånsrätten. Vidare kan stiftelsen se sig nöd­

sakad att tvinga fram konkurs hos arbetsgivaren före den 1 mars 1968.

Hinder mot att fordran på arbetsgivaren sägs upp till omedelbar betalning

torde sålunda inte föreligga på grund av det nu ändrade rättsläget. Det kan

ej utan vidare antagas, att stiftelsen är hindrad att gå till väga på angivna

sätt. Handelskammaren menar, att de pensionsborgenärer som varit destina­

tärer före den 1 mars 1968 bör bli delaktiga av den förmånsrätt som till­

kommit stiftelsen vid tiden för dess upplösning. Maximum för det samman­

lagda uttaget av förmånsrätt är således enligt handelskammaren det belopp

som motsvarar stiftelsens fordran vid tidpunkten för stiftelsens upplösning.

Den enskilde pensionsborgenärens förmånsrätt bör vara knuten till hans

fordran vid samma tidpunkt.

Angående det närmare innehållet i övergångsbestämmelsen anför han­

delskammaren, att det från principiell synpunkt riktigaste synes vara att

bestämmelsen utformas så, att vid den nya lagens ikraftträdande upplupen

del av utfäst pension, till den del fordringen — med beaktande av andra bättre

förmånsrätter som kan tillkomma den -— är via en bunden stiftelse förenad

med förmånsrätt, skall vara bibehållen vid denna förmånsrätt. En sådan be­

stämmelse anses emellertid medföra avsevärda praktiska och inte minst re-

dovisningstekniska svårigheter i samband med den nya lagens ikraftträdan­

de. Den gör det nämligen nödvändigt att inte bara beräkna pensionsreserven

för den bundna stiftelsens destinatärskrets utan också fastställa i vad mån

de individuella pensionsfordringarna skidle ha tillgodosetts på grund av

annan bättre förmånsrätt. Handelskammaren förordar därför i stället, att

bestämmelsen ges den innebörden att för upplupen del av utfäst pension som

tillkommer person ingående i bunden stiftelses destinatärskrets skall åtnjutas

förmånsrätt enligt 17 kap. 11 § HB i den mån fordringen vid konkurstill­

fället ej tillgodoses genom annan, bättre förmånsrätt. Förmånsrätten får

dock omfatta fordringar på sammanlagt högst det belopp som motsvarar

stiftelsens förmögenhet vid lagens ikraftträdande. För att underlätta för

företagen kan eventuellt föreskrivas, att beräkningen av pensionsreserven

skall ske per närmast påföljande bokslutsdag i stället för den 29 februari

1968, dock att destinatärskretsen bör bestämmas med hänsyn till förhållan­

dena den 29 februari 1968.

Det bör enligt handelskammaren ankomma på försäkringsinspektionen

såsom tillsynsmyndighet att tillse att angivna åtgärder vidtas och att upp­

gifterna förvaras på tillfredsställande sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

7

Remissyttrandena

En del statistiska uppgifter rörande bundna pensionsstiftelser

kan till en början inhämtas ur försäkringsinspektionens remissyttrande.

Enligt inspektionen uppgick totala antalet bundna pensionsstiftelser vid

utgången av år 1965 till 931, varav 492 tryggade pension åt samtliga arbets­

tagare hos arbetsgivaren och återstoden avsåg endast viss grupp av arbets­

tagare hos arbetsgivaren. Av det totala antalet stiftelser hade endast 69 en

förmögenhet överstigande 1 milj. kr. Under hela den tid 1937 års lag om

aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser varit gällande har en­

dast 28 aktiebolag med bundna pensionsstiftelser trätt i konkurs. Dessa

pensionsstiftelsers totala fordringar hos konkursbolagen uppgick till sam­

manlagt 1,6 milj. kr. I konkurserna erhöll 13 av stiftelserna utdelning enligt

17 kap. 11 § HB. Sammanlagt uppgick utdelningarna till 500 000 kr. 13

stiftelser erhöll ingen utdelning enligt anförda lagrum. Enligt tillgängliga

uppgifter bevakades i 12 konkurser berörande bundna pensionsstiftelser

tillhopa 33 pensionsfordringar av destinatärer i stiftelserna. I 12 andra kon­

kurser bevakades icke några pensionsfordringar av detta slag. I fråga om

övriga fyra konkurser har uppgifter om bevakning av pensionsfordringar

inte meddelats inspektionen. Av den utdelning som pensionsstiftelserna upp­

burit i konkurserna gick cirka 200 000 kr. åt till täckande av pensionsford­

ringar, bevakade enligt 17 kap. 4 § HB. Återstoden utgjordes av överskott som

enligt förslag fastställda av tillsynsmyndigheten fördelats bland destina­

tärer enligt 9 § andra stycket och 10 § tredje stycket i 1937 års lag.

Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget om en särskild över­

gångsbestämmelse i syfte att undvika att de som före den före­

8

slagna lagens ikraftträdande varit tillförsäkrade pension genom bunden

stiftelse skall lida rättsförlust.

Lagberedningen utvecklar sin principiella syn på följande sätt. Som prin­

cip gäller, att man vid ny lagstiftning som rör enskild rätt undviker sådana

ingrepp som har tillbakaverkande kraft. För många fall är det klart, att

principen bör anses tillämplig. I andra fall kan frågan vara mera tveksam.

Var gränsen bör dras är därför inte så lätt att säga. När man utmönstrar en

förmånsrätt, är det inte utan vidare givet att den likväl skall leva kvar

övergångsvis. Avskaffandet av förmånsrätt kan dock verka på samma sätt

som t. ex. upphävandet av redan stiftad panträtt, och i det senare fallet är

naturligtvis nämnda princip klart tillämplig. — Om man avskaffar bunden

pensionsstiftelses förmånsrätt, innebär detta att motsvarande pensionsskydd

för stiftelsens destinatärer rycks undan i ett slag. En sådan konsekvens kan

bli stötande, om ej rimlig kompensation av annat slag erhållits. Någon så­

dan kompensation synes inte föreligga enligt det förslag till lagstiftning som

lades fram i prop. 1967:83. Beredningen vill således tillstyrka någon form

av över gångsreglering utöver den som föreslagits i propositionen. Det bör

emellertid påpekas, att handelskammarens farhågor för att förmånsrättens

slopande skall medföra negativa verkningar för företagen synes överdrivna.

En bunden stiftelse lärer exempelvis inte, såsom tydligen förutsatts, kunna

begära stiftarbolaget i konkurs, om man kan hålla sig till förarbetena (SOU

1937: 13 s. 166).

Vad därefter angår det närmare innehållet i en övergångsbe­

stämmelse har under remissbehandlingen framkommit olika förslag till

lösningar, som mer eller mindre nära ansluter till handelskammarens för­

slag. De flesta remissinstanserna sätter i fråga, om bestämmelsen behöver

ges en i tiden obegränsad tillämpning. Lagberedningen framkastar tanken

på en begränsning till 20 år, medan försäkringsinspektionen och Sveriges

advokatsamfund anser att en tidrymd av fem år är till fyllest. Sveriges in­

dustriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen förordar en tid av fem

eller tio år.

Lagberedningen förordar i övrigt en lösning som den menar bättre än

handelskammarens låter förena sig med en tidsbegränsning av förmånsrät­

ten. Beredningen anför, att man kan tänka sig att — i likhet med vad han­

delskammaren föreslagit — som utgångspunkt ta stiftelsens fordran per

den 29 februari 1968. Detta belopp får med viss avtrappning utgå med för­

månsrätt enligt 17 kap. 11 § tredje stycket HB, i den mån det i konkursen

föreligger fordran på pension som faller inom ramen för stiftelsens ända­

mål och som ej fått fidl täckning i konkursen. Denna förmånsrätt bör för

enkelhetens skull iakttas ex officio av konkursförvaltaren, som alltså här

skulle fungera i stiftelsens ställe. Det totala förmånsberättigade beloppet

bör sjunka successivt, t. ex. med en tjugondei varje år. Avgörande för för­

månsrättens omfattning bör därvid vara det belopp som gäller vid konkurs­

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

9

beslutet. En sådan avtrappning kan försvaras med att inga destinatärer

enligt gällande lag kan veta i vad mån de skulle vara skyddade vid en mera

avlägsen framtida tidpunkt. Nya destinatärer kan nämligen tillkomma utan

motsvarande avsättning till stiftelsen. Enligt beredningen innebär den an­

tydda lösningen att stiftelsen i sak lever vidare en viss tid, fastän den inte

har någon egen representation för bevakning av stiftelsens fordran i kon­

kursen. Storleken av det förmånsberättigade beloppet bör framgå av balans­

räkningen.

Försäkringsinspektionen anför, att det med handelskammarens utform­

ning av övergångsbestämmelsen blir nödvändigt med en beräkning per den

1 mars 1968 av de individuella pensionsreserverna för varje i stiftelsens

destinatärskrets ingående person som har pensionsfordran hos bolaget. Upp­

gifter om de sålunda beräknade pensionsreserverna skulle sändas in till in­

spektionen för förvaring på tillfredsställande sätt. Enligt inspektionen skulle

en särskild författningsbestämmelse om avsändande av sådana uppgifter ford­

ras. Dessa beräkningar och detta uppgiftslämnande skulle enligt inspektio­

nen medföra ett så betydande arbete för såväl berörda bolag som inspek­

tionen att förslaget måste betraktas som orealistiskt. Därtill kommer att

det omfattande material som sålunda skall insamlas endast till en liten del

kommer till användning, nämligen vid det fåtal konkurser som kan väntas

inträffa. Enligt inspektionen skulle de påtalade olägenheterna kunna und­

vikas, om övergångsbestämmelsen erhåller följande innehåll. I konkurs

där beslut om egendomsavträde meddelats, förslagsvis före den 1 mars 1973,

skall den i det upphävda stycket av 11 § avsedda förmånsrätten i stället till­

komma innehavare av sådan pensionsutfästelse som stiftelsen tryggat den

29 februari 1968. Förmånsrätten skall därvid avse den vid konkurstillfället

föreliggande pensionsfordringen. Skulle storleken av de bevakade pensions-

fordringarnas sammanlagda belopp vid konkurstillfället överstiga stiftelsens

fordran vid utgången av det räkenskapsår som närmast föregått den 1 mars

1968, skall pensionsfordringarna emellertid inte anses förenade med för­

månsrätt till större del än som, efter proportionell nedsättning, motsvarar

varje bevakad fordrans del i stiftelsens förmögenhet vid utgången av nämn­

da räkenskapsår. Förmånsrätten skall vidare inte gälla för sådan del av

pensionsfordran för vilken täckning erhålls ur s. k. realstiftelse eller för

pensionsfordran som är kreditförsäkrad.

Departementschefen

Den nya lagstiftning som föreslås i prop. 1967: 83 innebär en omläggning

av de former under vilka en arbetsgivare kan trygga sina pensionsutfästelser.

Vid den föreslagna lagens ikraftträdande skall de s. k. reversstiftelserna upp­

höra. I samband därmed upphävs också enligt förslaget den förmånsrätt som

enligt 17 kap. 11 § tredje stycket HB tillkommer bunden stiftelse. Det är

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1967

svårt att avgöra vilka reella verkningar sistnämnda förslag kan få för de

pensionsborgenärer som fått sina pensionsfordringar tryggade genom bun­

den stiftelse. För åtskilliga ersätts den förlorade förmånsrätten till bety­

dande del av den förmånsrätt för vissa pensionsfordringar som föreslås i en

ny paragraf i 17 kap. HB, betecknad 6 a §. Denna nya förmånsrätt skall få

åtnjutas av sådana arbetstagare som är födda år 1907 eller tidigare, dvs. så­

dana som på grund av sin ålder inte alls eller endast i begränsad omfatt­

ning får del av den allmänna tilläggspensioneringen (ATP). Övriga ålders­

grupper torde komma att i allt större utsträckning få sin pensionering sä­

kerställd genom den allmänna tilläggspensioneringen och sådana enskilda

pensioner som utgår enligt pensionsplan och som tryggas genom särskilda

anordningar i form av pensionsförsäkring eller kreditförsäkring. Det kan

emellertid antas att ett upphävande av förmånsrätten för bunden pensions­

stiftelse enligt 17 kap. 11 § tredje stycket HB innebär en försvagning av

många pensionsborgenärers rätt, i det att de inte inom rimlig tid får kom­

pensation av annat slag. Skånes handelskammare har med anledning härav

gjort framställning till Kungl. Maj :t om en särskild övergångsbestämmelse

syftande till att hindra att ifrågavarande pensionsborgenärer lider rätts­

förlust. Samtliga remissinstanser som yttrat sig över framställningen har

tillstyrkt en sådan reglering.

Den rättsförlust som kan komma i fråga förutsätter, att stiftarbolaget gått

i konkurs. Som framgår av försäkringsinspektionens statistik har under

de 30 år som 1937 års lag gällt antalet konkurser emellertid varit jämförelse­

vis litet och de fordringar som stiftelserna bevakat har likaså avsett ett jäm­

förelsevis ringa belopp. Även om den olägenhet som det kan medföra för

destinatärerna att förmånsrätten avskaffas inte bör överdrivas, vill jag i

likhet med remissinstanserna förorda att den ifrågavarande lagstiftningen

kommer till stånd.

Vid utformandet av en särskild övergångsbestämmelse bör vidare beaktas

den osäkerhet för pensionsborgenärerna som lagberedningen påpekat och

som har sin grund i att nya pensionsborgenärer kan tillkomma med anspråk

på betalning ur stiftelsen utan att motsvarande avsättningar till denna görs.

Med hänsyn härtill och till de förut nämnda förbättringar på pensionsom-

rådet som kan väntas både genom den allmänna tilläggspensioneringen och

inom den enskilda pensioneringen bör enligt min mening en övergångsregle-

ring gå ut på en tidsbegränsad fortsatt tillämpning av gällande förmånsrätt.

Innebörden bör bli den att den förmånsrätt som nu tillkommer bunden pen­

sionsstiftelse enligt 17 kap. 11 § tredje stycket HB i stället skall tillkomma

innehavare av sådan pensionsutfästelse som vid tiden för den nya lagstift­

ningens ikraftträdande är tryggad genom sådan stiftelse som jag nu nämnt.

När det gäller det närmare innehållet av en reglering synes den av för-

säkringsinspelctionen förordade lösningen, som rimmar med principen en­

ligt lagberedningens förslag, vara att föredraga, eftersom den blir enkel att

11

tillämpa och inte föranleder onödiga uträkningar av vidlyftig beskaffenhet.

I nära anslutning till denna lösning förordar jag därför en övergångsbestäm­

melse av innebörd att var och en av pensionsborgenärerna får i bolagets

konkurs bevaka sin pensionsfordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 11 §

tredje stycket HB till hela det belopp till vilket pensionsf or dringen uppgår

den dag från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag skall räknas.

I enlighet med vad som anförts i handelskammarens framställning och i re­

missyttrandena bör dock en begränsningsregel införas. Den torde kunna ut­

formas så att de bevakade pensionsf ordringarna får utdelning med förmåns­

rätt för sammanlagt högst så stort belopp som svarar mot stiftelsens fordran

vid tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande. I förenklingssyfte bör

jämförelsen ske med storleken av stiftelsens fordran vid utgången av det

räkenskapsår som gått till ända närmast före den nya lagstiftningens

ikraftträdande. I den mån de bevakade pensionsfordringarna sammanlagt

överstiger stiftelsens fordran vid nyssnämnda tidpunkt skall proportionell

nedsättning ske så, att de bevakade pensionsfordringarna tillsammans får

åtnjuta förmånsrätt till belopp som motsvarar stiftelsens nämnda fordran.

Att var och en av pensionsborgenärerna enligt detta förslag själv har att

bevaka sin fordran torde inte innebära någon större olägenhet, eftersom de

här liksom i övriga liknande situationer torde kunna påräkna bistånd från

sina arbetstagarorganisationer.

Övergångsperioden bör enligt min mening bestämmas till 10 år.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upp­

rättats förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna

till lagen den

1967 (nr ) om ändring i 17 kap. handelsbalken.

Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.1

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1967

Hemställan

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget in­

hämtas för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av

protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­

rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t

Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

1 Bilagan, som har samma lydelse som det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteläm­

nats här.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr i39 år 1967

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 5 juni 1967.

Närvarande:

f. d. justitierådet L

ind

justitierådet

S

öderlund

regeringsrådet Å

björnsson

justitierådet

B

runnberg

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 12 maj

1967, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den

1967 (nr ) om ändring i 17 kap. handelsbalken.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Allan Ekström.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström