2

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en omläggning av de former, under vilka en ar­

betsgivare kan trygga sina pensionsutfästelser. I stället för att avsätta medel

till en pensionsstiftelse genom att till stiftelsen överlämna en revers på be­

loppet (reversstiftelse) skall arbetsgivaren kunna redovisa motsvarande av­

sättning enbart i bokföringen som en särskild skuldpost, benämnd Avsatt till

pensioner. Det är avsett att sådan avsättning skall berättiga till avdrag vid

inkomsttaxeringen. Befintliga reversstiftelser — med en uppskattad förmö­

genhet om sammanlagt minst 6 miljarder kr. — avskaffas i samband här­

med. Möjlighet att på angivet sätt bokföra pensionsskuld skall tillkomma

alla arbetsgivare i fråga om sådana pensioner som ingår i allmän pensions-

plan (t. ex. ITP-planen). Arbetsgivare, som är aktiebolag, ömsesidigt försäk­

ringsbolag, ekonomisk förening eller sparbank, skall kunna redovisa skuld

på samma sätt även för andra pensionsutfästelser. Särregler ges för pen­

sionsutfästelse till s. k. huvuddelägare i aktiebolag eller ekonomisk förening.

Sådana pensionsstiftelser som har andra medel än fordringar mot arbets­

givaren, s. k. realstiftelser, skall finnas kvar. För dem föreslås regler, som

innebär att de får en betydligt självständigare ställning mot arbetsgivaren

än f. n. Värdet av deras tillgångar skall i huvudsak vara oberoende av ar­

betsgivarens ekonomiska läge. I stiftelsens styrelse skall finnas lika många

representanter för arbetstagarna som för arbetsgivaren.

Särskilda bestämmelser meddelas till skydd för pensionsborgenärerna för

det fall att arbetsgivaren överlåter sin näringsverksamhet på annan eller i

annat fall upphör med den.

För sådana arbetstagare som på grund av sin ålder inte alls eller endast

i begränsad omfattning får del av den allmänna tilläggspensionen (ATP)

innebär förslaget, att deras pensionsfordringar i arbetsgivarens konkurs in­

till visst belopp utgår med förmånsrätt närmast efter fastighetsinteckningar.

Om en arbetsgivare vill bereda sina arbetstagare annan välfärd än pen­

sion, kan detta enligt förslaget ske genom särskild s. k. personalstiftelse.

Det är avsett att de civilrättsliga reglerna i detta lagförslag skall komplet­

teras med skatterättsliga bestämmelser.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 mars 1968.

Knngl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

3

Förslag

till

Lag

om tryggande av pensionsutfästelse m.

in.

Allmänna bestämmelser

1

§•

Arbetsgivares utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares

efterlevande kan tryggas enligt denna lag genom särskild redovisning av

pensionsskuld eller avsättning av medel till pensionsstiftelse.

Förbehåll vid pensionsutfästelse att pension skall utgå endast i den mån

stiftelses medel förslår därtill är utan verkan och arbetsgivaren svarar för

utfästelsen utan avseende på förbehållet.

Lagen äger icke tillämpning på pensionsutfästelse som lämnats efter den

31 december 1966, om rätten till pension gjorts beroende av att arbetstaga­

ren kvarstår i arbetsgivarens tjänst vid inträdet i pensionsåldern. Även i

sådant fall äger dock lagen tillämpning på utfäst pension som börjat utgå.

2

§.

Har ej andra regler om intjänande knutits till pensionsutfästelse, anses

arbetstagaren vid varje tillfälle ha intjänat så stor del av utfäst pension som

motsvarar förhållandet mellan det antal år arbetstagaren varit i arbetsgiva­

rens tjänst och antalet år från tjänstens början till pensionsåldern. Vid den­

na beräkning bortses dock från tid som ligger längre tillbaka än fyrtio år

före pensionsåldern.

Med upplupen del av utfäst pension förstås kapitalvärdet av den pension

som arbetstagaren intjänat vid beräkningstillfället.

3 §•

Beräkning av kapitalvärde sker med ledning av försäkringstekniska grun­

der som fastställes av Konungen eller av den myndighet Konungen bestäm­

mer.

4 §•

Med allmän pensionsplan avses sådana allmänna grunder för pensione­

ring av arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som innehåller regler

om tryggande av arbetsgivarens utfästelse genom kreditförsäkring, avsätt­

ning till pensionsstiftelse enligt denna lag eller annan likvärdig anordning

och som på arbetstagarsidan är godkända av organisation vilken enligt

lagen den 11 september 1936 (nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt

är att anse såsom huvudorganisation.

Särskild redovisning av pensionsskuld

5

§.

Arbetsgivare äger i balansräkningen som skuld under rubriken Avsatt till

pensioner upptaga vad han enligt allmän pensionsplan åtagit sig att redo­

visa under denna rubrik.

4

Aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, ekonomisk förening och spar­

bank äger under rubriken Avsatt till pensioner redovisa även upplupen del

av pensionsutfästelse som ej omfattas av allmän pensionsplan. I fråga om

arbetstagare, som har bestämmande inflytande över bolaget eller förening­

en, eller sådan arbetstagares efterlevande får, under den tid inflytandet be­

står, vid redovisningen avseende dock icke fästas vid annan pensionsutfäs­

telse än sådan som ingår i allmän pensionsplan. Till grund för bedömandet

huruvida en person har bestämmande inflytande lägges hans eget samt hans

föräldrars, far- och morföräldrars, makes, avkomlings och avkomlings ma­

kes samlade innehav av aktier eller andelar.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan förordna att

vad som sägs i andra stycket första punkten skall äga tillämpning även på

annan arbetsgivare än som avses där.

6

§■

Med arbetsgivares pensionsreserv avses hans skuld för åtagande enligt

allmän pensionsplan och för upplupen del av sådan utfäst pension som han

i övrigt äger redovisa enligt 5 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

7

§•

Posten Avsatt till pensioner får icke minskas under arbetsgivarens pen­

sionsreserv i vidare mån än denna har täckning i pensionsstiftelses för­

mögenhet.

Till den del arbetsgivarens pensionsreserv avser pensionsutfästelse, som

tryggas även av pensionsstiftelse, anses pensionsreserven täckt av stiftel­

sen, så långt dess förmögenhet förslår. Tryggar stiftelsen samtidigt utfästel­

se som icke får medräknas i pensionsreserven, anses stiftelsen i första hand

täcka upplupen del av sådan utfästelse. Finns flera pensionsstiftelser som

är knutna till samma arbetsgivare och tjänar stiftelserna helt eller delvis

till tryggande av samma pensionsutfästelser, anses upplupen del av utfäs­

telserna i första hand täckt av stiftelse, som omfattar en trängre krets av

personer, eller, om stiftelserna omfattar samma krets av personer, av den

äldre stiftelsen.

Att pensionsstiftelse endast i vissa fall anses trygga arbetsgivares utfäs­

telse enligt allmän pensionsplan, framgår av 10 §.

8

§•

Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet minskar posten

Avsatt till pensioner i strid med 7 §, dömes till böter.

Pensionsstiftelse

9 §•

Med pensionsstiftelse avses en av arbetsgivare grundad stiftelse vars ute­

slutande ändamål är att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller

arbetstagares efterlevande.

¹⁰ §.

Arbetsgivaren äger i stiftelseurkunden förordna, att pensionsstiftelse skall

omfatta endast viss grupp av arbetstagare eller efterlevande.

Stiftelse anses icke trygga utfästelse enligt allmän pensionsplan utan att

5

detta framgår av stiftelsens stadgar, avtal mellan arbetsgivaren och dem

som omfattas av stiftelsens ändamål eller andra omständigheter.

Stiftelse äger icke trygga utfästelse åt arbetstagare eller efterlevande, som

avses i 5 § andra stycket andra punkten, utöver vad som kan anses sedvan­

ligt för arbetstagare med motsvarande uppgifter eller hans efterlevande.

För stiftelse, som är gemensam för flera arbetsgivare, skall särskilda

grunder upprättas beträffande gemenskapen i tillgångar och skulder.

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

11 §•

Pensionsstiftelse får icke mottaga fordran mot arbetsgivaren. Avtal i strid

härmed är ogiltigt. Stiftelsen äger dock utlåna medel till arbetsgivaren, om

betryggande säkerhet ställes för lånet eller tillsynsmyndigheten medger det.

Stiftelse får icke från arbetsgivaren mottaga egendom på villkor, som

väsentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Ej heller

får stiftelse, som grundats av aktiebolag, utan att tillsynsmyndigheten god­

känner det äga aktier i bolaget eller i bolag, vilket står i sådant förhållande

till detta, som avses i 221 § lagen den 14 september 1944 (nr 705) om ak­

tiebolag.

12

§.

Pensionsstiftelse äger ej utfästa pension. Sådan utfästelse är ogiltig.

13 §.

Pensionsstiftelse äger för arbetsgivarens räkning betala pensionspost eller

annat som avses i 14 § endast om det kan antagas, att den berättigade an­

nars ej erhåller betalning av arbetsgivaren utan avsevärt dröjsmål, eller om

tillsynsmyndigheten för särskilt fall medger det.

14 §.

Arbetsgivaren äger ur pensionsstiftelse gottgöra sig för vad han utgivit

såsom

a) pensionspost, avgift för pensionsförsäkring eller annan utgift i sam­

band med pensionering,

b) engångsunderstöd till arbetstagare vid långvarig oförmåga till arbete

på grund av sjukdom, lyte eller annat men eller vid avgång ur tjänsten på

grund av uppnådd ålder samt engångsunderstöd till efterlevande vid arbets­

tagarens frånfälle eller utgift för försäkring av sådant understöd.

Dessutom äger arbetsgivaren gottgöra sig för vad som särskilt redovisats

under rubriken Avsatt till pensioner till fullgörande av bestämmelse i allmän

pensionsplan.

Gottgörelse enligt denna paragraf får ej avse utgift eller redovisning för

annan arbetstagare än sådan, som omfattas av stiftelsens ändamål, eller

sådan arbetstagares efterlevande.

15 §.

Gottgörelse sker ur överskott på kapitalet. Sådant överskott föreligger

när pensionsstiftelses tillgångar överstiger den skuld stiftelsen ådragit sig

samt upplupen del av den utfästa pension, som tryggas av stiftelsen, eller,

om stiftelsen tryggar utfästelser enligt allmän pensionsplan, pensionsre-

serven enligt denna.

För utgift, som avses i 14 § första stycket a) och som omfattas av stiftel­

6

sens ändamål, äger arbetsgivaren gottgöra sig ur årets avkastning, även om

stiftelsen saknar överskott på kapitalet.

Gottgörelse får avse löpande utgifter eller utgifter som arbetsgivaren haft

under närmast föregående räkenskapsår.

Beräknar arbetsgivare vid taxering till beskattning sin inkomst enligt

bokföringsmässiga grunder, skall gottgörelse avse kostnad i stället för ut­

gift.

Gottgörelse för avgift till försäkring för allmän tilläggspension får avse

den del av avgiften som kan anses hänföra sig till lön eller annan ersätt­

ning åt person vilken omfattas av stiftelsens ändamål.

16 §.

Ledamöter och suppleanter i stiftelses styrelse väljes till lika antal av

arbetsgivaren och de arbetstagare som omfattas av stiftelsens ändamål. Val

sker för en tid av tre år, om stadgarna icke föreskriver annat.

Tryggar pensionsstiftelse utfästelse om pension till sådan arbetstagare

eller efterlevande som avses i 5 § andra stycket andra punkten, utser till­

synsmyndigheten ordförande i styrelsen. I annan stiftelse äger styrelseleda­

möterna utse ordförande. Valet får falla på ledamot eller utomstående. Kan

ledamöterna ej enas om vem som skall vara ordförande, utses denne av till­

synsmyndigheten.

Styrelsen är beslutför, när de vid sammanträde närvarandes antal utgör

minst hälften av hela antalet styrelseledamöter. Av ledamöterna skall lika

många närvara från vardera sidan. Som styrelsens beslut gäller den mening

om vilken de flesta röstande enar sig. Vid lika röstetal förordnar tillsyns­

myndigheten på styrelsens begäran utomstående att deltaga i ärendets av­

görande.

17 §.

Företrädare för arbetstagarna i pensionsstiftelses styrelse väljes vid sam­

manträde med arbetstagarna. Tillhör mer än tre fjärdedelar av arbetsta­

garna samma fackförening eller liknande förening, äger denna dock välja

företrädarna. Tillhör samma flertal av arbetstagarna två eller flera sådana

föreningar, äger dessa välja företrädarna. Vid val skall tillses att olika yr­

kesgrupper bland arbetstagarna blir företrädda inom styrelsen i lämplig ut­

sträckning.

Styrelsen skall i god tid före utgången av valperioden erinra arbetsgiva­

ren och arbetstagarna om deras rätt att utse ledamöter samt i förekom­

mande fall utlysa sammanträde.

Om stadgarna ej innehåller annat, skall arbetsgivaren utse revisor. Till­

synsmyndigheten äger utse särskild revisor, när anledning därtill finnes.

Revisors berättelse skall åtfölja styrelsens årsredovisning, som skall inges

till tillsynsmyndigheten inom sex månader efter räkenskapsårets utgång.

18 §.

Ledamot av pensionsstiftelses styrelse och revisor i sådan stiftelse äger

uppbära skäligt arvode av stiftelsen för sina uppdrag ävensom ersättning

för kostnader och utlägg.

19 §.

Pensionsstiftelse skall träda i likvidation, om

a) stiftelsens medel under avsevärd tid varit helt otillräckliga för sitt

ändamål,

Kungl. Maj ds proposition nr 83 år 1967

/

b) stiftelsens medel icke längre kan anses behövliga för sitt ändamål,

c) arbetsgivaren blivit försatt i konkurs,

d) arbetsgivaren upphör med sin näringsverksamhet utan att stiftelsen i

samband därmed överföres till annan enligt bestämmelserna i 24 §.

Pensionsstiftelses fordran mot arbetsgivaren är vid likvidation omedel­

bart förfallen till betalning, om icke tillsynsmyndigheten medger att ford­

ringen får betalas under loppet av viss tid, högst tre år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

20

§.

Likvidation ombesörj es av pensionsstiftelsens styrelse, som därvid fram­

lägger förslag till fördelning av stiftelsens medel. Förslaget skall hållas

tillgängligt på arbetsplatsen och omedelbart tillställas förening som avses

i 17 § första stycket.

Den som har fordran på pension eller annan rätt till ersättning ur stif­

telsen äger hos tillsynsmyndigheten anmäla klander mot förslaget till

fördelning inom en månad från den dag då förslaget blev tillgängligt på

arbetsplatsen. För skada, som tillfogas fordringsägare, ansvarar styrelsens

ledamöter efter de grunder som anges i 209, 211 och 212 §§ lagen om aktie­

bolag.

O

21

§•

Sedan medel vid likvidation avsatts för den skuld pensionsstiftelsen själv

ådragit sig, betalar stiftelsen förfallna pensionsbelopp.

Återstående medel användes i första hand till inköp av försäkring för

arbetstagares och efterlevandes pensionsfordringar eller, om tillsynsmyn­

digheten medger det, betalning av sådana fordringar. I andra hand använ­

des medlen till understöd åt arbetstagare och efterlevande. Sådant under­

stöd får ej överstiga skälig pension för arbetstagare med motsvarande an­

ställningstid och anställningsförmåner. Skulle även därefter medel finnas

kvar i stiftelsen, användes dessa till välgörande eller annat allmännyttigt

ändamål som tillsynsmyndigheten bestämmer.

Förslår stiftelsens medel icke till att infria skuld på grund av pensions­

utfästelse som tryggas av stiftelsen, tillämpas vid fördelningen de grunder

som gäller om utdelning i konkurs.

22

§.

Finns icke längre någon, som omfattas av pensionsstiftelses ändamål

eller överstiger stiftelses kapital väsentligen vad som kan komma att fordras

för att tillgodose ändamålet eller förekommer i övrigt särskilda skäl att änd­

ra innehållet i stiftelsens stadgar, äger tillsynsmyndigheten på ansökan av

stiftelsen förordna om ändring. Förordnandet får avse sammanslagning av

två eller flera stiftelser.

Anser tillsynsmyndigheten att ärendet är av sådan beskaffenhet att det

bör ankomma på Konungen att fatta beslut, äger myndigheten underställa

Konungen ärendet.

Upphörande av näringsverksamhet m. m.

23 §.

Övergår näringsverksamhet från en arbetsgivare till annan och avtalas

därvid att ansvaret för pensionsutfästelse skall överflyttas på efterträdaren,

skall samtycke till överflyttningen inhämtas från innehavaren av pensions-

8

fordringen. Tillsynsmyndigheten äger medge att samtycke icke behöver in­

hämtas, om efterträdaren kan anses god för pensionsutfästelsen.

Har i författning meddelats särskilda bestämmelser om tillvaratagande

av fordringsägares rätt vid fusion, gäller dessa i stället för reglerna i första

stycket.

Har ansvaret för pensionsutfästelse sålunda överflyttats, anses utfästelsen

ha samma rättsverkningar som om arbetstagaren varit anställd hos efterträ­

daren från dagen för anställningen hos företrädaren. Efter överflyttningen

är företrädaren fri från ansvar för utfästelsen.

24 §.

Hör pensionsstiftelse till företrädarens näringsverksamhet, avgör till­

synsmyndigheten med beaktande av stiftelsens ändamålsbestämning, om

och på vilka villkor stiftelsen skall överföras till efterträdaren.

Har stiftelse överskott på kapitalet, beslutar tillsynsmyndigheten för vil­

ket ändamål detta får användas.

Om särskilda skäl föreligger, äger tillsynsmyndighet förordna att stiftel­

sen efter överförandet skall avse endast den som innehaft fordran på pen­

sion mot företrädaren.

25 §.

Upphör arbetsgivare med näringsverksamhet utan att ansvaret för pen­

sionsutfästelse överflyttas på annan, skall han trygga upplupen del av

pensionsutfästelsen genom att köpa pensionsförsäkring i den mån den be­

rättigade icke tillgodoses enligt bestämmelsen i 21 § andra stycket. Detta

gäller dock ej, om utfästelsen är kreditförsäkrad eller tillsynsmyndigheten

medger undantag.

Pensionsförsäkring, som avses i första stycket, skall tecknas vid ett till­

fälle eller, om tillsynsmyndigheten medger det, vid flera tillfällen under viss

tidrymd, högst tre år.

Om innehavare av pensionsfordran icke själv för talan om fullgörelse

enligt första stycket, får sådan talan föras av fackförening eller annan

liknande sammanslutning som kan anses företräda den grupp arbetstaga­

ren tillhör.

26 §.

Har innehavare av pensionsfordran, såsom anställd hos arbetsgivare

med del i gemensam pensionsstiftelse, tagit tjänst hos annan arbetsgivare

med del i samma stiftelse, och har den senare övertagit ansvaret för pen-

sionsfordringen, äger stiftelsen efter medgivande av tillsynsmyndigheten

minska företrädarens andel i stiftelsen med upplupen del av fordringen

och öka efterträdarens andel med motsvarande belopp. Beträffande pen­

sionsutfästelsens rättsverkningar äger bestämmelsen i 23 § motsvarande

tillämpning.

Åtgärd enligt första stycket får medges endast om deras intressen ej ef­

tersättas, vilkas pensionsfordringar den gemensamma stiftelsen har till upp­

gift att trygga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Personalstiftelse

27 §.

Med personalstiftelse avses en av arbetsgivare grundad stiftelse med

ändamål att främja sådan välfärd åt arbetstagare eller arbetstagares efter­

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

9

levande som ej avser pension, avlöning eller annan förmån vilken arbetsgi­

varen är skyldig att utge till enskild arbetstagare.

Arbetsgivaren äger i stiftelseurkunden förordna, att stiftelse skall om­

fatta endast viss grupp av arbetstagare eller efterlevande.

28 §.

Personalstiftelse får ej inneha fordran mot arbetsgivaren. Avtal i strid

härmed är ogiltigt. I fråga om stiftelses rätt att inneha annan tillgång äger

bestämmelserna i 11 § motsvarande tillämpning.

29 §.

Arbetsgivare äger för varje räkenskapsår ur personalstiftelse gottgöra

sig för utgifter som han haft inom ramen för stiftelsens ändamål.

Finns ytterligare medel tillgängliga, förfogar stiftelsen över dessa i den

mån stiftelsens styrelse efter samråd med arbetsgivaren prövar medlen icke

vara erforderliga för utgivande av gottgörelse under de närmaste tre åren.

Stiftelse äger vägra gottgörelse, om stiftelsen skulle nödgas avstå fast

egendom som nyttjas till personalens välfärd. Stiftelsen är icke heller skyl­

dig att för gottgörelse avstå från medel som fordras för underhåll och sköt­

sel av sådan egendom.

30 §.

Beträffande personalstiftelse äger bestämmelserna i 15 § tredje och fjärde

styckena, 16—20 samt 22 och 24 §§ motsvarande tillämpning.

Sedan medel vid stiftelses likvidation avsatts för den skuld stiftelsen själv

kan ha ådragit sig, användes återstående medel till att främja välfärd för

dem som omfattas av stiftelsens ändamål.

Tillsyn

31 §.

Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen i det län där arbetsgivaren har sitt

hemvist.

32 §.

Om tillsynsmyndighetens befogenheter och åligganden enligt denna lag

beträffande pensions- och personalstiftelse gäller i tillämpliga delar bestäm­

melserna i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn över stiftelser.

33 §.

Talan mot tillsynsmyndighetens beslut föres genom besvär.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Genom lagen upphäves med

de undantag som följer av nedanstående bestämmelser

lagen den 18 juni 1937 (nr 521) om aktiebolags pensions- och andra per­

sonalstiftelser,

lagen den 8 december 1961 (nr 583) med vissa bestämmelser om pensions­

stiftelse.

2. Tillgodoser en av arbetsgivare grundad stiftelse utom pensionering av

arbetstagare eller efterlevande annat personaländamål, utgör stiftelsen vid

lf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt Nr 83

10

lagens ikraftträdande en pensionsstiftelse eller — om dess medel förslår —

en pensionsstiftelse och en personalstiftelse. Fordringar mot arbetsgivare

påföres pensionsstiftelsen jämte medel till ett belopp motsvarande den ur­

sprungliga stiftelsens skuld samt upplupen del av de utfästelser om pension

som stiftelsen tryggar. Återstående medel utgör eu personalstiftelse, om de

är tillräckliga att under särskild förvaltning tjäna eget ändamål.

3. Pensionsstiftelses fordran mot arbetsgivare upphör vid lagens ikraft­

trädande, i den mån fordringen får anses avse åtagande enligt allmän pen-

sionsplan, och detsamma gäller sådan stiftelses fordran mot arbetsgivare,

som är aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, ekonomisk förening eller

sparbank, till den del säkerhet för fordringen ej är ställd. Intill mot­

svarande belopp övertager arbetsgivaren ansvaret för stiftelsens gäld. I den­

na ingår skuld för pensioner, som stiftelsen själv kan ha utfäst sig att betala.

Överstiger vid lagens ikraftträdande upplupen del av sådana utfästa pensio­

ner jämte stiftelsens övriga skuld fordringsbeloppet och återstår hos stiftel­

sen inga medel, får arbetsgivaren ändra utfästelserna så att de avser pensio­

ner med sammanlagt kapitalvärde motsvarande skillnaden mellan ford­

ringsbeloppet och stiftelsens övriga skuld. Om sådan ändring av pensionsut­

fästelse skall arbetsgivaren underrätta innehavaren av pensionsfordringen

senast den 28 februari 1969, vid äventyr att arbetsgivaren blir ansvarig för

upplupen del av utfästelsen. Kan arbetsgivaren ej underrätta borgenären i

rätt tid, skall han för att undgå ansvar införa underrättelsen i tidning inom

orten.

4. Upphör arbetsgivares skuld till pensionsstiftelse enligt 3, skall han per

den 1 mars 1968 under rubriken Avsatt till pensioner som skuld i sin bok­

föring upptaga ett belopp motsvarande skillnaden mellan den skuld till

stiftelsen som sålunda upphör och sådan från denna övertagen skuld som

ej avser stiftelsens egna pensionsutfästelser.

5. Pensionsstiftelse, som vid lagens ikraftträdande icke förfogar över an­

nat än sådan fordran mot arbetsgivaren som avses under 3 första punk­

ten, anses upplöst genom de åtgärder, som angivits under 3 och 4.

Sådan upplösning skall arbetsgivaren senast den 31 december 1968 anmäla

till länsstyrelsen i det län där arbetsgivaren har sitt hemvist. Anmälan skall

vara åtföljd av utdrag ur stiftelsens och arbetsgivarens senaste räkenskaper,

utvisande den redovisning som föranledes av 4.

6. Bestämmelserna under 3—5 skall ej tillämpas på pensionsstiftelse, som

är knuten till bankaktiebolag, sparbank eller kreditkassa inom jordbruks-

kasserörelsen, eller på gemensam stiftelse med gemensam förmögenhet. Utan

hinder av bestämmelserna i nya lagen får pensionsstiftelse och personalstif­

telse inneha fordran mot arbetsgivaren, som tillkommit före lagens ikraft­

trädande och som ej upphör enligt 3.

7. Stiftelse som vid lagens ikraftträdande tillhandahåller bostad eller an­

nan liknande förmån äger, ntan hinder av att utgivandet av förmånen

icke är att hänföra till ändamål som avses i 27 §, fortsätta att bereda sådan

förmån. Sådan stiftelse anses såsom personalstiftelse enligt den nya lagen.

8. År arbetsgivare i likvidation eller försatt i konkurs vid lagens ikraft­

trädande, skall äldre lag tillämpas, så länge likvidationen eller konkursen

pågår.

9. Grunder för gemensam pensionsstiftelse, som finns vid lagens ikraft­

trädande och som skall bestå, skall inges till tillsynsmyndigheten senast

den 31 december 1968.

10. Strider pensionsstiftelses eller personalstiftelses innehav av aktier mot

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

bestämmelse i nya lagen, skall aktierna avyttras så snart detta lämpligen

kan ske.

11. Bestämmelserna i 1 § andra stycket och 12 § avser ej pensionsutfäs­

telse given med stöd av äldre rätt.

12. Pensionsstiftelse, som med stöd av äldre rätt givit pensionsutfästelse,

äger utan hinder av 13 § betala pensionspost eller avgift till pensionsförsäk­

ring eller bestrida annan utgift i samband med pensionering.

13. För stiftelse, som bildats före lagens ikraftträdande och som skall

bestå såsom pensionsstiftelse eller personalstiftelse, skall styrelse enligt

lagen vara utsedd senast den 31 december 1968.

14. Är en av arbetsgivare bildad pensions- eller personalstiftelse den 1

mars 1968 icke längre knuten till viss arbetsgivare, skall tillsynsmyndig­

heten besluta, om stiftelsen skall likvidera eller bestå, samt i sistnämnda

fall meddela grunder för stiftelsens fortsatta verksamhet.

15. Om särskilda skäl föreligger, äger Konungen förordna, att viss stif­

telse, som finns vid lagens ikraftträdande och som enligt lagen skulle

utgöra pensions- eller personalstiftelse, skall undantagas från lagens till-

lämpning.

16. Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter

övergångsbestämmelse till lagen, dömes till böter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

11

Förslag

till

Lag

om ändring i 17 kap. handelsbalken

Härigenom förordnas, dels att 17 kap. 4 och 11 §§ handelsbalken1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i kapitlet skall införas

en ny paragraf, betecknad 6 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4 §•

Är gäldbunden man död, och ha­

ver någon försträckt penningar, el­

ler varor, till hans begravning; det

skall först gäldas, sedan det gods av­

skilt är, som förr är sagt. Därnäst

den kostnad, som å egendomens

uppteckning skäligen gjord är, se­

dan läkarelön, läkedom och föda un­

der den dödas sista sjukdom, deras

arvode, som honom däri skött hava,

så ock borgenärs kostnad för gälde-

närens försättande i konkurs eller

för beslut om egendomens avträde

1 Senaste lydelse av 4 och 11 §§ se 1953: 74.

Är gäldbunden man död, och ha­

ver någon försträckt penningar, el­

ler varor, till hans begravning; det

skall först gäldas, sedan det gods av­

skilt är, som förr är sagt. Därnäst

den kostnad, som å egendomens upp­

teckning skäligen gjord är, sedan

läkarelön, läkedom och föda under

den dödas sista sjukdom, deras ar­

vode, som honom däri skött hava,

så ock borgenärs kostnad för gälde-

närens försättande i konkurs eller

för beslut om egendomens avträde

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

till förvaltning av boutredningsman,

betjänters och tjänstehjons lön för

sista året, annan arbetares dagspen­

ning eller avlöning, den där ej stått

inne längre än sex månader efter

förfallodagen, samt sådan begrav­

ningshjälp eller för de tre sista må­

naderna upplupen sjukhjälp eller

livränta, som det enligt lag angående

ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete åligger gäldenären

att utgiva. Vad nu är stadgat om för­

månsrätt för arbetares avlöning äge

ock tillämpning i avseende å skade­

stånd, som i händelse av obehörigt

avskedande eller arbetsavtals hävan­

de må tillkomma arbetaren i stället

för avlöning, som skulle med för­

månsrätt utgått. Innestår hos arbets­

givare viss del av arbetares lön till

säkerhet för arbetarens fullgörande

av sina skyldigheter, äge arbetaren

för sålunda innestående lön enahan­

da förmånsrätt som nu angående

arbetares avlöning är sagd, evad

fordringen stått inne längre eller

kortare tid.

(Nuvarande lydelse)

Förmånsrätt i den ordning, som i

första stycket stadgas för betjänters

och tjänstehjons lön, gälle ock för

fordran å pension, som tillkommer

pensionstagare på grund av tjänst el­

ler annan arbetsanställning, vilken

innehafts av honom själv eller av

anhörig till honom, dock ej för läng­

re tid än sammanlagt ett år och ej

heller för längre tid tillbaka än ett

år innan konkursansökningen gjor­

des. Samma förmånsrätt äge ock

pensionsstiftelse, som bildats enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, för fordran

varom i 2 § nämnda lag sägs, i den

mån fordringen motsvarar pensions-

fordringar som utgå med förmåns­

rätt efter vad nu är sagt, dock alle­

nast såvitt fordringarna avse pen-

till förvaltning av boutredningsman,

betjänters och tjänstehjons lön för

sista året, annan arbetares dagspen­

ning eller avlöning, den där ej stått

inne längre än sex månader efter

förfallodagen, samt sådan begrav­

ningshjälp eller för de tre sista må­

naderna upplupen sjukhjälp eller

livränta, som det enligt lag angåen­

de ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete åligger gäldenären

att utgiva. Vad nu är stadgat om för­

månsrätt för arbetares avlöning äge

ock tillämpning i avseende å dels

utestående försäkringsavgift för pri­

vat pension åt gäldenärens arbetare

avseende det sista året dels skade­

stånd, som i händelse av obehörigt

avskedande eller arbetsavtals hä­

vande må tillkomma arbetaren i stäl­

let för avlöning, som skulle med för­

månsrätt utgått. Innestår hos ar­

betsgivare viss del av arbetares lön

till säkerhet för arbetarens fullgö­

rande av sina skyldigheter, äge arbe­

taren för sålunda innestående lön

enahanda förmånsrätt som nu an­

gående arbetares avlöning är sagd,

evad fordringen stått inne längre el-

kortare tid.

Förmånsrätt i den ordning, som i

första stycket stadgas för betjänters

och tjänstehjons lön, gälle ock för

fordran å pension, som tillkommer

pensionstagare på grund av tjänst el­

ler annan arbetsanställning, vilken

innehafts av honom själv eller

av anhörig till honom och som är

förfallen till betalning före den dag,

från vilken tiden för klander mot

utdelnings förslag år att räkna, dock

ej för längre tid än sammanlagt ett

år och ej heller för längre tid tillba­

ka än ett år innan konlcursansök-

ningen gjordes. Förmånsrätten avser

även pension, som intjänats hos fö­

regående arbetsgivare, när gäldenä­

ren övertagit ansvaret för pensionen

under de betingelser som angivas i

23 och 26 §§ lagen den

(Föreslagen lydelse)

13

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

sion intill belopp varom stadgas i 9 §

1967 (nr ) om tryggande av pen-

sista stycket nämnda lag.

sionsutfästelse m. m.

Har på—-----------—--------- — ------------- innehållna beloppet.

Därefter skall----------------------------------- -------- lag sägs.

6 a §.

Därefter åtnjuter arbetstagare, som

är född år 1907 eller tidigare, eller

dennes efterlevande förmånsrätt i

arbetsgivarens konkurs för fordran

på framtida pension, varvid intjänad

del av utfäst pension dock icke må

antagas avse högre årlig pension än

som motsvarar basbeloppet enligt la­

gen den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkring. Från det sålunda

beräknade fordringsbeloppet skall i

förekommande fall avdragas upplu­

pen del av pension enligt allmän pen-

sionsplan eller enligt privat pen­

sionsförsäkring.

Förmånsrätt enligt första stycket

gäller även fordran på framtida pen­

sion, som intjänats hos föregående

arbetsgivare, när gäldenären överta­

git ansvaret för pensionsfordringen

under de betingelser som angivas

i 23 och 26 §§ lagen den

1967 (nr ) om tryggande av pen­

sionsutfästelse m. in.

Beträffande fast egendom gäller

förmånsrätten enligt denna paragraf

först närmast efter de i 9 § angivna

fordringarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

11

§•

Därefter skola ---------------- ----------------------- .— är sagd.

Sedan uttages — -—- — ------------------------ innehållna beloppet.

Förmånsrätt efter vad i andra

stycket sägs tillkomme pensionsstif­

telse, som bildats enligt lagen om

aktiebolags pensions- och andra per­

sonalstiftelser, för fordran varom i

2 § nämnda lag sägs, i den mån ford­

ringen icke utgår med förmånsrätt

enligt 4 §.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre lag äger tillämpning i

konkurs vari beslut om egendomsavträde meddelats dessförinnan.

14

Kungl. Maj ds proposition nr 83 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas, att 28 a, 29, 100 och 139 §§ konkurslagen1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

28 a

Har, på sätt i lagen om aktiebo­

lags pensions- och andra personal­

stiftelser stadgas, beslut fattats om

överföring av medel från aktiebolag,

bankaktiebolag eller försäkringsak­

tiebolag till pensionsstiftelse eller

annan personalstiftelse, som hör till

bolaget, och finnas bolagets borge­

närer därav hava lidit märklig ska­

da, skall, om den balansräkning en­

ligt vilken medlens överföring skett

icke till registreringsmyndigheten

eller, såvitt angår .bankaktiebolag,

till tillsynsmyndigheten inkommit

tidigare ån etthundraåttio dagar in­

nan konkursansökningen gjordes,

eller, där registrering av stiftelsen

skett först efter det balansräkning­

en inkommit, registreringen icke

ägt rum tidigare än nyss år sagt,

överföringen av medlen på talan av

konkursboet återgå.

§•

Har gäldenären inom etthundra­

åttio dagar innan konkursansök­

ningen gjordes eller under tiden

därefter till dess beslutet om egen-

domsavträde meddelades överläm­

nat medel till pensionsstiftelse och

har stiftelsen därigenom erhållit

överskott på kapitalet, skall över­

skottet på talan av konkursboet

återgå. Har gäldenären inom sam­

ma tid överlämnat medel till perso­

nalstiftelse, skola även dessa medel

återgå till konkursboet.

29 §.

Har gäldenären------------ konkursboet åter.

Har borgenär------------ inteckningens dödande.

Vad sålunda------------ om konkursansökningen.

Vad i första stycket stadgas äger

motsvarande tillämpning i fråga om

överlämnande av medel till pen­

sionsstiftelse.

100

§.

I konkurs--------------------- egendomsavträde meddelades.

Fordran må------------------------------- till betalning.

1 Senaste lydelse av 28 a § se 1955: 185 och av 29 § se 1955: 236.

15

Pensionsfordran må icke göras

gällande till den del den gäldas av

pensionsstiftelse.

139 §.

Vid upprättande-------------------------- ortens pris.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

I den mån fordran på ränta eller

annan dylik förmån, som skall ut­

gå under någons livstid, icke är för­

fallen å den dag, från vilken tiden

för klander mot utdelningsförslag,

vari fordringen upptagits, är att

räkna, varde fordringen efter en

räntefot av fem för hundra om året

uppskattad till sitt kapitalvärde å

nämnda dag. Uppskattningen skall

ske med användande av den dödlig­

hets- och liv släng dstab ell för riket,

som av vederbörande myndighet

sist blivit utgiven.

Fordran på pension, som icke är

förfallen till betalning den dag, från

vilken tiden för klander mot utdel­

ningsförslag är att räkna, uppskat­

tas till det belopp, som motsvarar

upplupen del av pensionsutfästelsen

nämnda dag. Uppskattningen sker

med ledning av 2 och 3 §§ lagen den

1967 (nr )

om tryggande av pensionsutfästelse

m. m. Fordran på ränta eller annan

förmån, som skall utgå under nå­

gons livstid och som icke är för­

fallen till betalning förstnämnda

dag, uppskattas med ledning av 3 §

angivna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre lag äger tillämpning i

konkurs vari beslut om egendomsavträde meddelats dessförinnan.

Förslag

till

Lag

om ändring i utsökningslagen

Härigenom förordnas, att 110 och 149 §§ utsökningslagen1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

no §.

Fordran, som--------— -—-------------

Ränta eller annan dylik fordran,

som ej är till kapitalet bestämd,

varde efter samma räntefot upp­

skattad till sitt kapitalvärde å för-

delningsdagen. Är fråga om livrän­

ta, skall uppskattningen ske med

------ - äga rum.

Ränta eller annan dylik fordran,

som ej är till kapitalet bestämd,

uppskattas efter samma räntefot till

sitt kapitalvärde å fördelningsdagen.

Är fråga om livränta, skall uppskatt­

ningen ske med ledning av 3 § lagen

1 Senaste lydelse av 110 och 149 §§ se 1912: 211.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

användande av den dödlighets- och

livslängdstabell för riket, som av

vederbörande myndighet sist blivit

utgiven.

den

1967 (nr

) om tryggande av pensionsut­

fästelse m. m.

149 8.

Skall ersättning — —-----------------

Kapitalvärdets beräkning skall

ske efter en räntefot av fem för

hundra om året och, där rättigheten

är någon för livstiden tillförsäkrad,

med användande av den dödlighets-

och livslängdstabell för riket, som

av vederbörande myndighet sist bli­

vit utgiven.

ortens pris.

Kapitalvärdets beräkning skall

ske efter en räntefot av fem för

hundra om året. Rättighet, som är

tillförsäkrad någon för livstiden,

skall uppskattas med ledning av 3 §

lagen den

1967 (nr

) om tryggande av pensionsut­

fästelse in. m.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre lag äger tillämpning i

fall då utmätning skett dessförinnan.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117)

Härigenom förordnas, att 7 § bokföringslagen den 31 maj 1929 skall er­

hålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

7

Inventariet skall upptaga den bok-

föringsskyldiges samtliga tillgångar

i fastigheter, varulager, övriga lös­

ören, fordringar, värdepapper, kon­

tanta penningar och annat ävensom

hans samtliga skulder, evad till­

gångarna och skulderna ingå i rö­

relsen eller ej. De skola specificeras

och för varje post skall värde därå

utsättas. Lösören, som icke ingå i

rörelsen, må dock upptagas i en

post. Jämväl i övrigt må i en post

sammanföras sinsemellan likartade

§•

Inventariet skall upptaga den bok-

föringsskyldiges samtliga tillgångar

i fastigheter, varulager, övriga lös­

ören, fordringar, värdepapper, kon­

tanta penningar och annat ävensom

hans samtliga skulder, evad 'till­

gångarna och skulderna ingå i rö­

relsen eller ej. De skola specificeras

och för varje post skall värde därå

utsättas. Lösören, som icke ingå i

rörelsen, må dock upptagas i en

post. Jämväl i övrigt må i en post

sammanföras sinsemellan likartade

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

17

tillgångar eller skulder, så framt de

äro med åsatta värden överskådligt

införda i handelsbok eller bilaga och

hänvisning göres till boken eller bi­

lagan. Tillgångar och skulder skola

var för sig sammanräknas och skill­

naden mellan slutsummorna utsät­

tas.

(Nuvarande lydelse)

Inom linjen skola angivas dels

samtliga borgens- och övriga an­

svarsförbindelser för annan, vilka

den bokför in gsskyldige iklätt sig, i

den mån de icke upptagits bland

skulderna, dels ock samtliga av den

bokföringsskyldige ställda panter,

evad förbindelserna eller panterna

äga samband med rörelsen eller icke.

Bolag, som--------—--------- — hos

tillgångar eller skulder, så framt de

äro med åsatta värden överskådligt

införda i handelsbok eller bilaga och

hänvisning göres till boken eller bi­

lagan. Tillgångar och skulder skola

var för sig sammanräknas och skill­

naden mellan slutsummorna utsät­

tas. Den bokföringsskyldiges pen­

sionsåtaganden behöva ej upptagas

bland skulderna.

Inom linjen skola angivas dels de

pensionsåtaganden, som ej uppta­

gits bland skulderna, dels samtliga

borgens- och övriga ansvarsförbin­

delser för annan, vilka den bokfö­

ringsskyldige iklätt sig, i den mån

de icke upptagits bland skulderna,

dels ock samtliga av den bokförings­

skyldige ställda panter, evad förbin­

delserna eller panterna äga samband

med rörelsen eller icke.

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 24 maj 1929 (nr 116)

om tillsyn över stiftelser

Härigenom förordnas, att 1—3 och 8 §§ lagen den 24 maj 1929 om tillsyn

över stiftelser1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1

§•

Har någon anslagit egendom att

såsom självständig förmögenhet

fortvarande tjäna ett bestämt ända­

mål, skall den sålunda grundade

stiftelsen anmälas hos Konungens

1 Senaste lydelse av 2, 3 och 8 §§ se 1961: 585.

1 §■

Har någon anslagit egendom att

såsom självständig förmögenhet

fortvarande tjäna ett bestämt ända­

mål, skall den sålunda grundade

stiftelsen anmälas hos Konungens

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

befallningshavande i det län, där

stiftelsens förvaltning huvudsakligen

skall utövas.

(Nuvarande lydelse)

befallningshavande i det län, där

stiftelsens förvaltning huvudsakligen

skall utövas. Beträffande pensions­

stiftelse och personalstiftelse skall

dock anmälan ske hos Konungens

befallningshavande i det län, där ar­

betsgivaren har sitt hemvist.

(Föreslagen lydelse)

2

§•

Anmälningsplikt föreligger ej beträffande:

1) stiftelse, vars-------------------- i riksräkenskapsverket;

2) stiftelse, som--------------- -—fastställt stadgar;

3) stiftelse, som----------------— anordnad tillsyn;

4) stiftelse, anförtrodd--------------------annat samfund;

5) stipendiestiftelse vid enskild undervisningsanstalt;

6) stiftelse till —------------- - — vissa släkter;

7) stiftelse, vars------------ tiotusen

kronor;

8) stiftelse, varom i lagen om ak­

tiebolags pensions- och andra per­

sonalstiftelser stadgas; samt

9) stiftelse, som genom Konung­

ens förordnande eller stiftarens före­

skrift är undantagen från tillsyn en­

ligt denna lag.

Anmälningsplikt föreligger dock

städse beträffande stiftelse, som av­

ses i lagen med vissa bestämmelser

om pensionsstiftelse och icke är så­

dan stiftelse varom ovan under 8)

förmäles.

3

Anmälningsplikt skall av stiftel­

sens styrelse fullgöras inom sex må­

nader efter det styrelsen mottagit

sitt uppdrag eller, där uppdraget

mottagits under stiftarens livstid,

inom sex månader efter hans död.

Pensionsstiftelse, som avses i 2 §

andra stycket, skall av styrelsen all­

tid anmälas inom sex månader efter

det styrelsen mottagit sitt uppdrag.

Finnes vid------------------------------------

Har vid----------------------------------------

7) stiftelse, vars —------- tiotusen

kronor; samt

8) stiftelse, som genom Konung­

ens förordnande eller stiftarens fö­

reskrift är undantagen från tillsyn

enligt denna lag.

Anmälningsplikt föreligger dock

städse beträffande pensionsstiftelse

och personalstiftelse.

§•

Anmälningsplikt skall av stiftel­

sens styrelse fullgöras inom sex må­

nader efter det styrelsen mottagit

sitt uppdrag eller, där uppdraget

mottagits under stiftarens livstid,

inom sex månader efter hans död.

Pensionsstiftelse och personalstiftel­

se skola av styrelsen alltid anmälas

inom sex månader efter det styrel­

sen mottagit sitt uppdrag.

■ med styrelse,

årets utgång.

8

§■

Anmäld stiftelse skall stå under Anmäld stiftelse skall stå under

Konungens befallningshavandes till- Konungens befallningshavandes till­

syn, där Konungens befallningsha- syn, där Konungens befallningsha-

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

vande finner stiftelsen främja ett

allmännyttigt ändamål. Konungens

befallningshavande äge dock från

tillsyn undantaga stiftelse, som re­

dan är underkastad nöjaktig tillsyn

eller för vilken tillsyn enligt denna

lag eljest på grund av särskilda om­

ständigheter finnes icke vara behöv­

lig. Har stiftelses förmögenhet ned­

gått under tiotusen kronor, må Ko­

nungens befallningshavande jämväl

undantaga stiftelsen från tillsyn, där

ej fråga är om pensionsstiftelse som

avses i 2 § andra stycket.

För stiftelse, som står under till­

syn enligt denna lag, gälle vad här

nedan i 9—18 §§ stadgas.

(Nuvarande lydelse)

vande finner stiftelsen främja ett

allmännyttigt ändamål. Konungens

befallningshavande äge dock från

tillsyn undantaga stiftelse, som re­

dan är underkastad nöjaktig tillsyn

eller för vilken tillsyn enligt denna

lag eljest på grund av särskilda om­

ständigheter finnes icke vara behöv­

lig. Har stiftelses förmögenhet ned­

gått under tiotusen kronor, må

Konungens befallningshavande jäm­

väl undantaga stiftelsen från till­

syn, där ej fråga är om pensionsstif­

telse eller personalstiftelse.

För stiftelse, som står under till­

syn enligt denna lag, gälle vad här

nedan i 9—18 §§ stadgas. I fråga om

pensionsstiftelse och personalstiftel­

se gäller dock vad i 10 och li §§

stadgas med de ändringar och till-

lägg som följa av 16 och 17 §§ lagen

den 1967 (nr ) om tryggande

av pensionsutfästelse m. m.

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705)

om aktiebolag

Härigenom förordnas, dels att 101 § 5 mom. lagen den 14 september 1944

om aktiebolag skall upphöra att gälla, dels att 9 § 2 inom., 67 § 1 mom.,

68 §, 72 § 2 mom., 101 § 1 och 7 mom., 111 § 1 mom., 112 §, 113 § 1 mom.,

156, 161 och 165 §§, 174 § 1 mom. samt 213 och 216 §§ samma lag1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

9 §•

2 mom. Ej må----------------------------------------- 177 §§ sägs.

Ej heller må i bolagsordningen

intagas bestämmelse, som inskrän­

ker bolagsstämmas rätt att besluta

1 Senaste lydelse av 67 § 1 mom., 68 § och 174 § 1 mom. se 1946: 850 samt av 72 § 2 mom. se

1959: 253.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

om bildande av stiftelse enligt lagen

om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser eller om överföring

av vinstmedel till sådan stiftelse.

67 §.

1 mom. Beslut om-------------------- rättens tillstånd.

Rättens tillstånd------- — — — ansökningen bifallen.

Har stiftelse, som bildats enligt la­

gen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

fordran, som avses i 2 § nämnda lag,

utgöre fordringen ej hinder mot bi­

fall till ansökningen, där inför rät­

ten visas att å fordringen avbetalats

så stor del som svarar mot nedsätt-

ningen av aktiekapitalet.

Om ansökan, — — — — — till registreringsmyndigheten.

Rättens beslut,-------------------- av lagakraftbevis.

Aktiekapitalet skall —- -—----------- blivit registrerat.

68

§.

Innefattar beslut-------------------- svarande belopp.

Ansökan om — — —----------------— äga rum.

Har stiftelse, som bildats enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

fordran, som avses i 2 § nämnda

lag, utgöre fordringen ej hinder mot

bifall till ansökningen om tillstånd

till vinstutdelning; men skall, där

vinstutdelning äger rum innan ak­

tiekapitalet enligt verkställd registre­

ring ökats med ett mot nedsättning-

en svarande belopp, skyldighet åvila

bolaget att erlägga betalning för så

stor del av stiftelsens fordran vid ti­

den för nedsättningsbeslutet som

vinstutdelningen motsvarar av aktie­

kapitalet efter nedsättningen. Sådan

skyldighet upphöre, när å fordring­

en avbetalats så stor del som svarar

mot nedsättningen av aktiekapitalet.

Rättens beslut,----------------— av lagakraftbevis.

72 §.

2 mom. Vid tillämpning----------- -------- mot totalförlust.

Har för------- ------------------------- bland skulderna.

Belopp, som upptagits under ru­

briken Avsatt till pensioner, räk­

nas icke heller som skuld i den mån

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

21

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

det överstiger det belopp, under vil­

ket posten jämlikt 7 § första stycket

lagen den

1967 (nr

) om tryggande av pensionsut­

fästelse m. m. icke får nedbringas.

Där förskott----------------------------- är tillverkat.

101

§.

Vid uppställande — ---------------- nedan iakttagas.

1 mom. Följande poster------- ------------- god köpmannased:

A. Bland tillgångarna.

—--------- —-------------- -— —- — för räkenskapsåret.

B. Bland skulderna.

I. Aktiekapitalet, reservfonden-------------------- för sig.

II. Värdeminskningskonton med------------- särskilda tillgångsposterna.

III. Långfristiga skulder.

III. Långfristiga skulder.

1. obligationslån;

1. pensionsskuld som redovi-

2. andra långfristiga skulder.

sas under rubriken Avsatt

till pensioner;

2. obligationslån;

3. andra långfristiga skulder.

IV. Kortfristiga skulder.

—• — -— --------------------- — kortfristiga skulder.

V. Oguldna, på------------ ——------ före balansdagen.

VI. Vinst å

--------—-----------------------------— för räkenskapsåret.

Har bolag------------------------- ------— god köpmannased.

7 mom. Inom linjen--------------------- —• — dess slag.

Inom linjen skall ock angivas Inom linjen skola ock angivas de

sammanlagda beloppet för år av pensionsåtaganden, som ej upptagits

pensioner, utgående på grund av bland skulderna,

förpliktelser, vilka ej upptagits så­

som skuld i balansräkningen eller

motsvaras av där upptagen skuld

till pensionsstiftelse. Pensionsför-

pliktelser, som i närmast föregåen­

de balansräkning upptagits såsom

skuld, må ej redovisas inom linjen.

in §•

1 mom. Det åligger —--------------- --------- vara erforderliga.

Revisorerna hava ■—---- ---------------------- mot bolagsordningen.

Om det------------------------------ — — sådant förbehåll.

Styrelsen och —-•—---------------------- • -— direktör vägras.

Hör till bolaget stiftelse, som bil­

dats enligt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftel­

ser, skall revisorernas granskning

avse jämväl stiftelsens förvaltning

samt dess räkenskaper; och skall

22

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

vad i fjärde stycket är stadgat be­

träffande bolagets styrelse och verk­

ställande direktör äga motsvarande

tillämpning å styrelse eller god man

för stiftelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

112

§.

Revisorerna skola------------------------ till revisionsberättelsen.

Där stiftelse, som i 111 § 1 mom.

sägs, står under särskild förvalt­

ning, skola revisorerna, samtidigt

med överlämnande till bolagets sty­

relse av revisionsberättelsen, till sty­

relsen eller gode mannen för stiftel­

sen överlämna särskilt yttrande rö­

rande granskningen av stiftelsens

förvaltning och räkenskaper.

113 §.

1 mom. Revisionsberättelsen skall -— ------- - aktieägarnas kännedom.

Revisionsberättelsen skall------------ — eller skuldregleringsfond.

Har uppskrivning------- ----------------- i revisionsberättelsen.

Hör till bolaget stiftelse, varom

i lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser sägs, skola

revisorerna i sin berättelse jämväl

yttra sig om granskningen av stif­

telsens förvaltning och dess räken­

skaper.

Revisor, som------------— särskild revisionsberättelse.

156

Det åligger------------------------------------

I inventarium och balansräkning

för aktiebolag i likvidation skola

upptagas bolagets tillgångar och

skulder, tillgångarna till värde som

skall beräknas enligt vad i 100 §

4 mom. andra stycket är stadgat.

Om vid värdets bestämmande hän­

syn tagits därtill att vissa tillgångar

eller slag av tillgångar skäligen må

antagas kunna försäljas i ett sam­

manhang, skall det anmärkas i ba­

lansräkningen. Aktiekapitalet skall

i balansräkningen upptagas inom

linjen. Finnes skuld till stiftelse,

som bildats enligt lagen om aktie­

bolags pensions- och andra perso-

- — och balansräkning.

I inventarium och belansräkning

för aktiebolag i likvidation skola

upptagas bolagets tillgångar och

skulder, tillgångarna till värde som

skall beräknas enligt vad i 100 §

4 mom. andra stycket är stadgat.

Om vid värdets bestämmande hän­

syn tagits därtill att vissa tillgångar

eller slag av tillgångar skäligen må

antagas kunna försäljas i ett sam­

manhang, skall det anmärkas i ba­

lansräkningen. Aktiekapitalet skall

i balansräkningen upptagas inom

linjen. I övrigt skall beträffande in­

ventarium och balansräkning för

aktiebolag i likvidation gälla vad i

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

23

nalstiftelscr, skall skulden i balans­

räkningen redovisas i särskild post.

I övrigt skall beträffande inventa­

rium och balansräkning för aktie­

bolag i likvidation gälla vad i 7 och

8 §§ bokföringslagen är stadgat.

Likvidatorerna skola---------------------

161

Inom en månad efter det redovis­

ningshandlingarna överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola de till

likvidatorerna avlämna berättelse

över granskningen av deras förvalt­

ning och bolagets räkenskaper för

räkenskapsåret. Revisionsberättel­

sen, som skall vara underskriven av

likvidationsrevisorerna, skall inne­

hålla uttalande, huruvida enligt de­

ras mening likvidationen onödigt

fördröjes eller icke. Om revisions­

berättelsens innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas återstäl­

lande och förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad

i 112 § första stycket och 113 §

1 mom. är stadgat. Hör till bolaget

stiftelse som i 111 § 1 mom. sägs,

skall 112 § andra stycket äga mot­

svarande tillämpning.

165

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt

uppdrag, skola de så snart ske kan

avgiva slutredovisning för sin för­

valtning genom avlämnande av för­

valtningsberättelse rörande likvida­

tionens gång från likvidationens

början till dess avslutande. Berät­

telsen skall ock innehålla redogörel­

se för utskiftning. Vid berättelsen

skola fogas redovisningshandlingar

för hela likvidationstiden. Berättel­

sen och redovisningshandlingarna

skola i huvudskrift eller avskrift

avlämnas till likvidationsrevisorerna

samt, där god man förordnats, till

denne. Likvidationsrevisorerna hava

att inom en månad därefter avgiva

en av dem underskriven revisions-

(Nuvarande lydelse)

7 och 8 §§ bokföringslagen är stad­

gat.

till likvidationsrevisorerna.

§•

Inom en månad efter det redovis­

ningshandlingarna överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola de till

likvidatorerna avlämna berättelse

över granskningen av deras förvalt­

ning och bolagets räkenskaper för

räkenskapsåret. Revisionsberättel­

sen, som skall vara underskriven av

likvidationsrevisorerna, skall inne­

hålla uttalande, huruvida enligt de­

ras mening likvidationen onödigt

fördröj es eller icke. Om revisions­

berättelsens innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas återstäl­

lande och förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad

i 112 § första stycket och 113 §

1 mom. är stadgat.

(Föreslagen lydelse)

§•

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt

uppdrag, skola de så snart ske kan

avgiva slutredovisning för sin för­

valtning genom avlämnande av för­

valtningsberättelse rörande likvida­

tionens gång från likvidationens

början till dess avslutande. Berät­

telsen skall ock innehålla redogörel­

se för utskiftning. Vid berättelsen

skola fogas redovisningshandlingar

för hela likvidationstiden. Berättel­

sen och redovisningshandlingarna

skola i huvudskrift eller avskrift

avlämnas till likvidationsrevisorerna

samt, där god man förordnats, till

denne. Likvidationsrevisorerna hava

att inom en månad därefter avgiva

en av dem underskriven revisions-

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

berättelse över förvaltningen under

likvidationen och återställa hand­

lingarna. Om revisionsberättelsens

innehåll och om redovisningshand­

lingarnas återställande och deras

förseende med påskrift skall i till­

lämpliga delar gälla vad i 112 §

första stycket och 113 § 1 mom. är

stadgat. Hör till bolaget stiftelse som

i 111 § 1 mom. sägs, skall 112 §

andra stycket äga motsvarande till-

lämpning.

Efter det

(Nuvarande lydelse)

berättelse över förvaltningen under

likvidationen och återställa hand­

lingarna. Om revisionsberättelsens

innehåll och om redovisningshand­

lingarnas återställande och deras

förseende med påskrift skall i till­

lämpliga delar gälla vad i 112 §

första stycket och 113 § 1 mom. är

stadgat.

(Föreslagen lydelse)

nämnda handlingar.

174 §.

1 mom. Äger moderbolag---------------- rättens tillstånd.

Inom fyra------- - --------------------- - — fusion förfallen.

Senast fyra------- - ------------ till registreringsmyndigheten.

Rättens beslut---------------- ------------ av lagakraftbevis.

När rättens —- ------------ -----------------

Hör till dotterbolaget stiftelse,

som bildats enligt lagen om aktie­

bolags pensions- och andra perso­

nalstiftelser, skall vad i nämnda lag

är stadgat rörande överförande av

aktiebolags personalstiftelse till an­

nat aktiebolag äga tillämpning vid

fusionen. Rättens tillstånd till fu-

tionsavtalets verkställande må ej

meddelas, med mindre det styrkes,

att tillsynsmyndigheten givit sitt till­

stånd till stiftelsens överförande till

moderbolaget. Anmälan för registre­

ring rörande stiftelsens överförande

skall göras samtidigt med anmälan

varom i fjärde stycket stadgas.

av moderbolaget.

Hör till dotterbolaget pensions­

stiftelse eller personalstiftelse, gäller

om stiftelsens överförande till mo­

derbolaget vad i lagen den

1967 (nr ) om tryggande

av pensionsutfästelse m. m. är stad-

gat.

213 §.

Med dagsböter-----------------—-------

5. styrelseledamot eller verkstäl­

lande direktör, där han vid upprät­

tande av balansräkning, vinst- och

förlusträkning eller förvaltningsbe­

rättelse, som avses i 98, 146 eller

154 §, uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i 100 §, 101 § 2—7

mom., 102 § första stycket, 103 §

eller 146 §;

6. likvidator som vid upprättande

av balansräkning, likvidationsräk-

till aktieägare;

5. styrelseledamot eller verkstäl­

lande direktör, där han vid upprät­

tande av balansräkning, vinst- och

förlusträkning eller förvaltningsbe­

rättelse, som avses i 98, 146 eller

154 §, uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i 100 §, 101 § 2—4,

6 och 7 mom., 102 § första stycket,

103 § eller 146 §;

6. likvidator som vid upprättande

av balansräkning, likvidationsräk-

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

ning eller förvaltningsberättelse,

som avses i 156, 160 eller 165 §,

uppsåtligen förfar i strid mot be­

stämmelserna i nämnda lagrum; så

ock likvidator som vid upprättande

av balansräkning, som avses i 172 §,

uppsåtligen förfar i strid mot vad

som stadgas i 146 § samt 100 § eller

101 § 2—7 mom.;

7. revisor, likvidationsrevisor------

8. revisor eller likvidationsrevisor,

där han uppsåtligen eller av grov

vårdslöshet meddelar oriktig eller

vilseledande uppgift i yttrande, vil­

ket enligt 112 § andra stycket, 161 §

eller 165 § överlämnats till styrelse

eller god man för stiftelse som avses

i lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser.

(Nuvarande lydelse)

ning eller förvaltningsberättelse,

som avses i 156, 160 eller 165 §,

uppsåtligen förfar i strid mot be­

stämmelserna i nämnda lagrum; så

ock likvidator som vid upprättande

av balansräkning, som avses i 172 §,

uppsåtligen förfar i strid mot vad

som stadgas i 146 § samt 100 § eller

101 § 2—4, 6 och 7 mom.;

— därtill föreligger.

(Föreslagen lydelse)

216

Med dagsböter-----------------------------

7. revisor, vilken underlåter att

iakttaga föreskrift som meddelats i

112 §, 113 § 1 mom. fjärde stycket,

127 § fjärde stycket, 154 § andra

stycket eller i 154 § tredje stycket,

jämfört med 112 § eller 113 § 1 mom.

fjärde stycket, så ock likvidationsre­

visor, som försummar att fullgöra

vad i 161 § första punkten, tredje

punkten, jämförd med 112 § första

stycket eller 113 § 1 mom. fjärde

stycket, eller fjärde punkten eller

165 § första stycket femte punkten,

sjätte punkten, jämförd med 112 §

första stycket eller 113 § 1 mom.

fjärde stycket, eller sjunde punkten

eller 172 § tredje stycket finnes stad­

gat;

8. god man----------- tredje stycket;

9. ledamot i styrelse eller god man

för aktiebolags personalstiftelse, där

han underlåter att iakttaga vad ho­

nom enligt 111 § 1 mom. femte styc­

ket åligger; samt

10. förvaltare i aktiebolags kon­

kurs, som bryter mot vad i 169 §

tredje stycket är stadgat.

fjärde stycket;

7. revisor, vilken underlåter att

iakttaga föreskrift som meddelats i

112 §, 127 § fjärde stycket, 154 §

andra stycket eller i iö4 § tredje

stycket, jämfört med 112 §, så ock

likvidationsrevisor, som försummar

att fullgöra vad i 161 § första punk­

ten, tredje punkten, jämförd med

112 § första stycket, eller fjärde

punkten eller 165 § första stycket

femte punkten, sjätte punkten, jäm­

förd med 112 § första stycket, eller

sjunde punkten eller 172 § tredje

stycket finnes stadgat;

8. god man----------- tredje stycket;

samt

9. förvaltare i aktiebolags kon­

kurs, som bryter mot vad "i 169 §

tredje stycket är stadgat.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Där föreskrift —---- —----- -------- — —- --------allenast denne.

Förseelse mot-------- —■ —- ------------------------ varje aktieägare.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre lag äger tillämpning på

aktiebolag som är i likvidation vid lagens ikraftträdande.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 17 jnni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse

Härigenom förordnas, dels att 94 § 2 mom. och 105 § lagen den 17 juni

1948 om försäkringsrörelse skall upphöra att gälla, dels att 10 § 2 mom.,

62 § 1 inom., 83 §, 94 § 4 mom. samt 145, 146, 148, 153, 157, 326 och 329 §§

samma lag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

10 §.

2 mom. Ej må------- -----------------—-------- 65 § sägs.

Ej heller må i bolagsordningen in­

tagas bestämmelse, som inskränker

bolagsstämmas rätt att besluta om

bildande av stiftelse enligt lagen om

aktiebolags pensions- och andra per­

sonalstiftelser eller om överföring av

vinstmedel till sådan stiftelse.

62 §.

1 mom. Beslut om---------------------------- - — rättens tillstånd.

Rättens tillstånd-------------------------------------- ansökningen bifallen.

Har stiftelse, som bildats enligt la­

gen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

fordran, som avses i 2 § nämnda

lag, utgöre fordringen ej hinder mot

bifall till ansökningen, där inför

rätten visas att å fordringen avbeta­

lats så stor del som svarar mot ned-

sättningen av aktiekapitalet.

Om ansökan------------------------ till försäkringsinspektionen.

Rättens beslut---------------------------------av lagakraftbevis.

Aktiekapitalet skall------------------------------------- blivit registrerat.

1 Senaste lydelse av 329 § se 1961: 610.

27

63 §.

Innefattar beslut---------------------------------svarande belopp.

Ansökan om----------------------------------------- äga rum.

Har stiftelse, som bildats enligt la­

gen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

fordran, som avses i 2 § nämnda lag,

ut g öre fordringen ej hinder mot bi­

fall till ansökningen om tillstånd till

vinstutdelning till aktieägarna; men

skall, där sådan vinstutdelning äger

rum innan aktiekapitalet enligt verk­

ställd registrering ökats med ett mot

nedsättningen svarande belopp, skyl­

dighet åvila bolaget att erlägga be­

talning för så stor del av stiftelsens

fordran vid tiden för nedsättnings-

beslntet som vinstutdelningen mot­

svarar av aktiekapitalet efter ned­

sättningen. Sådan skyldighet upphö-

re när å fordringen avbetalats så

stor del som svarar mot nedsättning­

en av aktiekapitalet.

Rättens beslut-------------------------------- av lagakraftbevis.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

94

4 mom. Inom linjen---------------------

Inom linjen skall ock angivas sam­

manlagda beloppet för år av pensio­

ner, utgående på grund av förplik­

telser, vilka ej upptagits såsom

skuld i balansräkningen eller mot­

svaras av där upptagen skuld till

pensionsstiftelse. Pensions förpliktel­

ser, som i närmast föregående ba­

lansräkning upptagits såsom skuld,

må ej redovisas inom linjen.

— bland skulderna.

Inom linjen skola ock angivas de

pensionsåtaganden, som ej upptagits

bland skulderna.

145 §.

Å den bolagsstämma--------------------

Vad i 29 §, 99 § tredje, fjärde och

femte styckena, 100 §, 101 '§, 102 § 1

mom., 105 § första stycket och 114 §

är stadgat om revisor och suppleant

för revisor, om revisors rättigheter

och skyldigheter samt om anmälan

eller meddelande för registrering be­

träffande revisor skall i tillämpliga

delar gälla rörande likvidationsrevi-

---- hans ställe.

Vad i 29 §, 99 § tredje, fjärde och

femte styckena, 100 §, 101 §, 102 §

1 mom. och 114 § är stadgat om re­

visor och suppleant för revisor, om

revisors rättigheter och skyldigheter

samt om anmälan eller meddelande

för registrering beträffande revisor

skall i tillämpliga delar gälla röran­

de likvidationsrevisor och suppleant,

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

sor och suppleant, där ej annat föl­

jer av vad här nedan är stadgat.

Angående likvidationsrevisor-------

(Nuvarande lydelse)

där ej annat följer av vad här nedan

är stadgat.

----------------- i 290 §.

(Föreslagen lydelse)

Då bolaget

Redovisningshandlingarna skola

I fråga om styrelsens och verkstäl­

lande direktörens redovisning, om

146 §.

å bolagsstämma.

revisorernas granskning och revi­

sionsberättelsen, om handlingars

framläggande å bolagsstämma, till­

handahållande under viss tid före

denna och insändande till försäk-

ringsinspektionen, om behandlingen

av frågan om ansvarsfrihet samt om

anställande av talan mot styrelse­

ledamot eller verkställande direk­

tören skall i tillämpliga delar gälla

vad i 91—96, 102—105, 113, 118,

120—124 och 284 §§ är stadgat. Om­

fattar den tid, för vilken redovisning

skall avgivas enligt första stycket,

även föregående räkenskapsår, skall

särskild redovisning avgivas för

nämnda år och skall därvid jämväl

97 § äga tillämpning. I

------- redovisningen omfattar.

I fråga om styrelsens och verk­

ställande direktörens redovisning,

om revisorernas granskning och re­

visionsberättelsen, om handlingars

framläggande å bolagsstämma, till­

handahållande under viss tid före

denna och insändande till försäk-

ringsinspektionen, om behandlingen

av frågan om ansvarsfrihet samt om

anställande av talan mot styrelse­

ledamot eller verkställande direk­

tören skall i tillämpliga delar gälla

vad i 91—96, 102—704, 113, 118,

120—124 och 284 §§ är stadgat. Om­

fattar den tid, för vilken redovisning

skall avgivas enligt första stycket,

även föregående räkenskapsår, skall

särskild redovisning avgivas för

nämnda år och skall därvid jämväl

97 § äga tillämpning.

148 §.

Det åligger---------------------------------och balansräkning.

I inventarium och balansräkning

för försäkringsaktiebolag i likvida­

tion skola beträffande tillgångar och

skulder som avses i 296 § där om­

nämnda värdering och beräkning

följas. Andra tillgångar skola uppta­

gas till värde som skall beräknas en­

ligt vad i 93 § 1 mom. andra stycket

är stadgat. Aktiekapitalet skall i ba­

lansräkningen upptagas inom linjen.

Finnes skuld till stiftelse, som bil­

dats enligt lagen om aktiebolags pen­

sions- och andra personalstiftelser,

skall skulden i balansräkningen re­

dovisas i särskild post. I övrigt skall

beträffande inventarium och balans­

räkning för försäkringsaktiebolag i

likvidation gälla vad i 7 och 8 §§

bokföringslagen är stadgat.

Likvidatorerna skola —-----------------

I inventarium och balansräkning

för försäkringsaktiebolag i likvida­

tion skola beträffande tillgångar och

skulder som avses i 296 § där om­

nämnda värdering och beräkning

följas. Andra tillgångar skola uppta­

gas till värde som skall beräknas en­

ligt vad i 93 § 1 mom. andra stycket

är stadgat. Aktiekapitalet skall i ba­

lansräkningen upptagas inom linjen.

I övrigt skall beträffande inventa­

rium och balansräkning för försäk­

ringsaktiebolag i likvidation gälla

vad i 7 och 8 §§ bokföringslagen är

stadgat.

till likvidationsrevisorerna.

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

153

Inom en månad efter det redovis­

ningshandlingarna överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola de till

likvidatorerna avlämna berättelse

över granskningen av deras förvalt­

ning och bolagets räkenskaper för

räkenskapsåret. Revisionsberättel­

sen, som skall vara underskriven av

likvidationsrevisorerna, skall inne­

hålla uttalande, huruvida enligt de­

ras mening likvidationen onödigt

fördröjes eller icke. Om revisionsbe­

rättelsens innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas återstäl­

lande och förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad i

103 §, 104 § 1 mom. och 105 § andra

stycket andra punkten är stadgat.

Hör till bolaget stiftelse som i 105 §

sägs, skall vad i andra stycket första

punkten av samma paragraf är stad­

gat äga motsvarande tillämpning.

157

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt

uppdrag, skola de så snart ske kan

avgiva slutredovisning för sin för­

valtning genom avlämnande av för­

valtningsberättelse rörande likvida­

tionens gång från likvidationens bör­

jan till dess avslutande. Berättelsen

skall ock innehålla redogörelse för

utskiftning. Vid berättelsen skola fo­

gas redovisningshandlingar för hela

likvidationstiden. Berättelsen och

redovisningshandlingarna skola i

huvudskrift eller avskrift avlämnas

till likvidationsrevisorerna, vilka

hava att inom en månad därefter av­

giva en av dem underskriven revi­

sionsberättelse över förvaltningen

under likvidationen och återställa

handlingarna. Om revisionsberättel­

sens innehåll och om redovisnings­

handlingarnas återställande och de­

ras förseende med påskrift skall i

tillämpliga delar gälla vad i 103 §,

104 § 1 mom. och 105 § andra styc­

ket andra punkten är stadgat. Hör

till bolaget stiftelse som i 105 § sägs,

(Nuvarande lydelse)

§•

Inom en månad efter det redovis­

ningshandlingarna överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola de till

likvidatorerna avlämna berättelse

över granskningen av deras förvalt­

ning och bolagets räkenskaper för

räkenskapsåret. Revisionsberättel­

sen, som skall vara underskriven av

likvidationsrevisorerna, skall inne­

hålla uttalande, huruvida enligt de­

ras mening likvidationen onödigt

fördröjes eller icke. Om revisionsbe­

rättelsens innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas återstäl­

lande och förseende med påskrift

skall i tillämpliga delar gälla vad i

103 § och 104 § 1 mom. är stadgat.

(Föreslagen lydelse)

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt

uppdrag, skola de så snart ske kan

avgiva slutredovisning för sin för­

valtning genom avlämnande av för­

valtningsberättelse rörande likvida­

tionens gång från likvidationens bör­

jan till dess avslutande. Berättelsen

skall ock innehålla redogörelse för

utskiftning. Vid berättelsen skola fo­

gas redovisningshandlingar för hela

likvidationstiden. Berättelsen och

redovisningshandlingarna skola i

huvudskrift eller avskrift avlämnas

till likvidationsrevisorerna, vilka

hava att inom eu månad därefter av­

giva en av dem underskriven revi­

sionsberättelse över förvaltningen

under likvidationen och återställa

handlingarna. Om revisionsberättel­

sens innehåll och om redovisnings­

handlingarnas återställande och de­

ras förseende med påskrift skall i

tillämpliga delar gälla vad i 103 §,

och 104 § 1 mom. är stadgat.

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

skall vad i andra stycket första

punkten av samma paragraf är stad­

gat äga motsvarande tillämpning.

Efter det-------------------- -------- nämnda handlingar.

Angående insändande---------------------------- 284 § stadgas.

326 §.

Med dagsböter----------------------------

4. styrelseledamot eller verkstäl­

lande direktör, där han vid upprät­

tande av balansräkning, vinst- och

förlusträkning, förvaltningsberättel­

se eller redogörelse, som avses i 91

eller 97 § eller 205 §, jämförd med

Öl

och 97 §§, eller 139, 146 eller

241 §, uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i 93 §, 94 § 2—5

mom., 95 §, 96 §, 97 § första stycket

första punkten eller 139 § eller 205 §

jämförd med 93 § 1—5, 7 och 8

mom., 94 § 3—5 mom., 95 §, 96 §

samt 97 § första stycket första punk­

ten;

5. likvidator som vid upprättande

av balansräkning, likvidationsräk-

ning, vinst- och förlusträkning eller

förvaltningsberättelse, som avses i

148, 152, "l 57, 243, 247 eller 252 §,

uppsåtligen förfar i strid mot be­

stämmelserna i nämnda lagrum, så

ock likvidator som vid upprättande

av balansräkning enligt 163 eller

259 § uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i 139 § samt 93 §

eller 94 § 2—5 inom.;

6. revisor eller — — ------------------

7. revisor eller likvidationsrevisor,

där han uppsåtligen eller av grov

vårdslöshet meddelar oriktig eller

vilseledande uppgift i yttrande, vil­

ket enligt 105 § andra stycket första

punkten, 153 § eller 157 § överläm­

nas till styrelse eller god man för

stiftelse som avses i lagen om aktie­

bolags pensions- och andra personal­

stiftelser.

är delägare;

4. styrelseledamot eller verkstäl­

lande direktör, där han vid upprät­

tande av balansräkning, vinst- och

förlusträkning, förvaltningsberättel­

se eller redogörelse, som avses i 91

eller 97 § eller 205 §, jämförd med

91 och 97 §§, eller 139, 146 eller

241 §, uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i 93 §, 94 § 3—5

inom., 95 §, 96 §, 97 § första stycket

första punkten eller 139 § eller 205 §

jämförd med 93 § 1—5, 7 och 8

inom., 94 § 3—5 inom., 95 §, 96 §

samt 97 § första stycket första punk­

ten;

5. likvidator som vid upprättande

av balansräkning, likvidationsräk-

ning, vinst- och förlusträkning eller

förvaltningsberättelse, som avses i

148, 152, 157, 243, 247 eller 252 §,

uppsåtligen förfar i strid mot be­

stämmelserna i nämnda lagrum, så

ock likvidator som vid upprättande

av balansräkning enligt 163 eller

259 § uppsåtligen förfar i strid mot

bestämmelserna i 139 § samt 93 §

eller 94 § 3—5 inom.;

--------därtill föreligger.

329 §.

Med dagsböter------------------------ 156 § andra stycket.

3. ledamot i styrelse eller god man

för försäkringsaktiebolags personal­

stiftelse, där han underlåter att iakt-

31

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

taga vad honom enligt 105 § första

stycket åligger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre lag äger tillämpning på

försäkringsaktiebolag som är i likvidation vid lagens ikraftträdande.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, dels att 92 § 2 mom. och 103 § lagen den 31 mars

1955 om bankrörelse skall upphöra att gälla, dels att 8 § 2 inom., 47 § 1

inom., 48 §, 92 § 3 mom. samt 128, 131, 137, 141, 183, 186 och 191 §§ samma

lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

8 §•

2 mom. Ej må--------------------------------------------av 18 §.

Ej heller må i bolagsordningen

intagas bestämmelse, som inskrän­

ker bolagsstämmas rätt ait besluta

om bildande av stiftelse enligt lagen

om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser eller om överfö­

ring av vinstmedel till sådan stif­

telse.

47 §.

1 mom. Beslut om-------------------------- rättens tillstånd.

Rättens tillstånd----------------------------------- ansökningen bifallas.

Har stiftelse, som bildats enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

fordran, som avses i 2 § nämnda lag,

skall fordringen ej utgöra hinder

mot bifall till ansökningen, där inför

rätten visas att å fordringen avbe­

talats så stor del som svarar mot

nedsättningen av aktiekapitalet.

Om ansökan,-------------------------- till registreringsmyndigheten.

Rättens beslut,-------------------------- av lagakraftbevis.

Aktiekapitalet skall-------------------------- blivit registrerat.

48 §.

Innefattar beslut —--------------------- svarande belopp.

Ansökan om---------------- ----------------- äga rum.

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Har stiftelse, som bildats enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, hos bolaget

fordran, som avses i 2 § nämnda lag,

utgör fordringen ej hinder mot bi­

fall till ansökningen om tillstånd till

vinstutdelning till aktieägarna, men

skall, där vinstutdelning äger rum

innan aktiekapitalet enligt verkställd

registrering ökats med ett mot ned-

sättningen svarande belopp, skyldig­

het åvila bolaget att erlägga betal­

ning för så stor del av stiftelsens

fordran vid tiden för nedsättnings-

beslutet som vinstutdelningen mot­

svarar av aktiekapitalet efter ned-

sättningen. Sådan skyldighet upphör

när å fordringen avbetalats så stor

del som svarar mot nedsättningen

av aktiekapitalet.

Rättens beslut,--------------------------av lagakraftbevis.

92 §.

3 mom. Inom linjen-------------------------- bokförda värde.

Inom linjen skall ock angivas Inom linjen skola ock angivas de

sammanlagda beloppet för år av pensionsåtaganden, som ej upptagits

pensioner, utgående på grund av för- bland skulderna,

pliktelser, vilka ej upptagits såsom

skuld i balansräkningen eller mot­

svaras av där upptagen skuld till

pensionsstiftelse. Pensions för pliktel­

ser, som i närmast föregående ba­

lansräkning upptagits såsom skuld,

må ej redovisas inom linjen.

128 §.

Å den----------------------------------------hans ställe.

Vad som är stadgat i 96 § andra

stycket, 97 §, 98 §, 99 § första och

tredje styckena, 100 §, 103 § första

stycket och 107 § 2 mom. om revisor

och suppleant för revisor samt om

revisors rättigheter och skyldighe­

ter skall i tillämpliga delar gälla be­

träffande likvidationsrevisor och

suppleant, där ej annat följer av vad

nedan föreskrives.

Angående likvidationsrevisor-------

Vad som är stadgat i 96 § andra

stycket, 97 §, 98 §, 99 § första och

tredje styckena, 100 § och 107 § 2

mom. om revisor och suppleant för

revisor samt om revisors rättigheter

och skyldigheter skall i tillämpliga

delar gälla beträffande likvidations­

revisor och suppleant, där ej annat

följer av vad nedan föreskrives.

---------------- i 158 §.

131 §.

Det åligger-------------------------- och balansräkning.

I inventarium och balansräkning I inventarium och balansräkning

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

för bankaktiebolag i likvidation sko­

la upptagas bolagets tillgångar och

skulder, tillgångarna till verkliga

värdet. Aktiekapitalet skall i balans­

räkningen upptagas inom linjen.

Finnes skuld till stiftelse, som bil­

dats enligt lagen om aktiebolags pen­

sions- och andra personalstiftelser,

skall skulden i balansräkningen re­

dovisas i särskild post. I övrigt skall

beträffande inventarium och ba­

lansräkning för bankaktiebolag i lik­

vidation gälla vad i 7 och 8 §§ bok­

föringslagen är stadgat.

Likvidatorerna skola-------------------

(Föreslagen lydelse)

för bankaktiebolag i likvidation sko­

la upptagas bolagets tillgångar och

skulder, tillgångarna till verkliga

värdet. Aktiekapitalet skall i balans­

räkningen upptagas inom linjen. I

övrigt skall beträffande inventari­

um och balansräkning för bankak­

tiebolag i likvidation gälla vad i 7

och 8 §§ bokföringslagen är stadgat.

till likvidationsrevisorerna.

137

Inom en månad efter det redovis­

ningshandlingarna överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola dessa

till likvidatorerna avlämna berättel­

se över granskningen av deras för­

valtning och bolagets räkenskaper

för räkenskapsåret ävensom åter­

ställa handlingarna. Revisionsberät­

telsen, som skall vara underskriven

av likvidationsrevisorerna, skall in­

nehålla uttalande, huruvida enligt

deras mening likvidationen onödigt

fördröjes eller icke. Om revisionsbe­

rättelsens innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas förseen­

de med påskrift skall i tillämpliga

delar gälla vad som är stadgat i 101

och 102 §§. Hör till bolaget stiftelse

som i 103 § sägs, skall vad som är

stadgat i andra stycket av samma

paragraf äga motsvarande tillämp­

ning.

Inom en månad efter det redovis­

ningshandlingarna överlämnats till

likvidationsrevisorerna skola dessa

till likvidatorerna avlämna berättel­

se över granskningen av deras för­

valtning och bolagets räkenskaper

för räkenskapsåret ävensom åter­

ställa handlingarna. Revisionsberät­

telsen, som skall vara underskriven

av likvidationsrevisorerna, skall in­

nehålla uttalande, huruvida enligt

deras mening likvidationen onödigt

fördröj es eller icke. Om revisionsbe­

rättelsens innehåll i övrigt och om

redovisningshandlingarnas förseen­

de med påskrift skall i tillämpliga

delar gälla vad som är stadgat i 101

och 102 §§.

141 S.

Sedan likvidatorerna-------------------

Vid berättelsen skola fogas redo­

visningshandlingar för hela likvida-

tionstiden. Berättelsen och redovis­

ningshandlingarna skola i huvud­

skrift eller avskrift avlämnas till lik­

vidationsrevisorerna, vilka hava att

inom en månad därefter avgiva en

av dem underskriven revisionsberät­

telse över förvaltningen under likvi-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1

— för utskiftning.

Vid berättelsen skola fogas redo­

visningshandlingar för hela likvida-

tionstiden. Berättelsen och redovis­

ningshandlingarna skola i huvud­

skrift eller avskrift avlämnas till lik­

vidationsrevisorerna, vilka hava att

inom en månad därefter avgiva en

av dem underskriven revisionsberät­

telse över förvaltningen under likvi-

samt. Nr 83

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

dationen och återställa handlingar­

na. Om revisionsberättelsens inne­

håll och om redovisningshandlingar­

nas förseende med påskrift skall i

tillämpliga delar gälla vad som är

stadgat i 101 och 102 §§. Hör till

bankaktiebolaget stiftelse som i

103 § sägs, skall vad som är stadgat

i andra stycket av samma paragraf

äga motsvarande tillämpning.

Efter det--------------------------

Angående insändande-------

(Föreslagen lydelse)

dationen och återställa handlingar­

na. Om revisionsberättelsens inne­

håll och om redovisningshandlingar­

nas förseende med påskrift skall i

tillämpliga delar gälla vad som är

stadgat i 101 och 102 §§.

— nämnda handlingar.

----------------- i 152 §.

183 §.

Med dagsböter--------------------- - — till aktieägare;

4. styrelseledamot, där han vid 4. styrelseledamot, där han vid

upprättande av balansräkning, vinst- upprättande av balansräkning, vinst-

och förlusträkning eller förvaltnings- och förlusträkning eller förvaltnings­

berättelse, som avses i 89, 120 eller berättelse, som avses i 89, 120 eller

129 § uppsåtligen förfar i strid med 129 § uppsåtligen förfar i strid med

bestämmelserna i 91 §, 92 § 2 och 3 bestämmelserna i 91 §, 92 § 3 inom.,

inom., 93 § eller 94 §;

93 § eller 94 §;

5. likvidator som------- -------- ----------därtill föreligger.

7. revisor eller likvidationsrevisor,

där han uppsåtligen eller av grov

vårdslöshet meddelar oriktig eller

vilseledande uppgift i yttrande, vil­

ket enligt 103 § andra stycket förs­

ta punkten, 137 § eller 141 § över­

lämnas till styrelse eller god man

för stiftelse, som avses i lagen om

aktiebolags pensions- och andra per­

sonalstiftelser.

186 §.

Med dagsböter--------------------- — andra stycket;

3. ledamot i styrelse eller god man

för stiftelse, som avses i 103 §, där

han underlåter att iakttaga vad som

åligger honom enligt första stycket

i nämnda paragraf;

4. den som bryter mot vad som 3. den som bryter mot vad som

stadgas i 69 §.

stadgas i 69 §.

191

Finnes särskild stiftelse till tryg­

gande av pensioner åt pensionstaga-

re eller anställda hos bankaktiebo­

lag samt efterlevande till pensions-

tagare och anställda eller ock för

anställdas eller deras efterlevandes

§•

Hör till bankaktiebolag pensions­

stiftelse eller personalstiftelse och

härrör stiftelsens förmögenhet hu­

vudsakligen från överföring av me­

del från bolaget, har tillsynsmyn­

digheten att tillse att stiftelsens till-

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

välfärd annorledes än genom bere­

dande av pension, och härrör stiftel­

sens förmögenhet huvudsakligen

från överföring av medel från bo­

laget, har tillsynsmyndigheten, om

stiftelsen icke är underkastad be­

stämmelserna i lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftel­

ser, att tillse att stiftelsens tillgång­

ar äro placerade på sätt som med

beaktande av stiftelsens ändamål

och med hänsyn jämväl till vad i

denna lag är föreskrivet beträffande

placering av bankbolags medel be­

reder skälig säkerhet. Har så ej

skett, må tillsynsmyndigheten före­

lägga stiftelsen att vidtaga rättelse.

Det åligger —------------ ----------------

(Föreslagen lydelse)

gångar äro placerade på sätt som

med beaktande av stiftelsens ända­

mål och med hänsyn jämväl till vad

i denna lag är föreskrivet beträffan­

de placering av bankbolags medel

bereder skälig säkerhet. Har så ej

skett, må tillsynsmyndigheten före­

lägga stiftelsen att vidtaga rättelse.

myndigheten äskas.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968. Äldre lag äger tillämpning på

bankaktiebolag som är i likvidation vid lagens ikraftträdande.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker

Härigenom förordnas, att 48 §, 78 § 3 mom. och 97 § lagen den 3 juni

1955 om sparbanker1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

48

Jämte vad-------------------------- såsom

11. Inom linjen skall anmärkas

sammanlagda beloppet av sparban­

kens ansvarsförbindelser, i den mån

de icke upptagits bland skulderna.

Tillika skall inom linjen upptagas av

sparbanken ställda panters samman­

lagda bokförda värde. Inom linjen

skall ock angivas sammanlagda be­

loppet för år av pensioner utgående

på grund av förpliktelser, vilka ej

upptagits såsom skuld i balansräk­

ningen. Pensionsförpliktelser, som

i närmast föregående balansräkning

1 Senaste lydelse se 1962: 234.

tillgång.

11. Inom linjen skall anmärkas

sammanlagda beloppet av sparban­

kens ansvarsförbindelser, i den mån

de icke upptagits bland skulderna.

Tillika skall inom linjen upptagas av

sparbanken ställda panters samman­

lagda bokförda värde. Inom linjen

skola ock anmärkas de pensionsåta­

ganden, som ej upptagits bland skul­

derna. Ytterligare skall inom linjen

uppföras ränta å garantifond eller

grundfond, som till följd av reglerna

i 19 § icke kunnat utbetalas.

36

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

upptagits såsom skuld, må ej redo­

visas inom linjen. Ytterligare skall

inom linjen uppföras ränta å garan­

tifond eller grundfond, som till följd

av reglerna i 19 § icke kunnat ut­

betalas.

Vad i-------- — ------------------------------- eller bilaga.

78 §.

3 mom. Senast fyra--------------------------till verkställighet.

Tillsynsmyndighetens tillståndsprövning — — — allmän synpunkt.

När lagakraftvunnet-------------övertagande sparbanken.

Hör till den överlåtande sparban-

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

97

Sparbank må icke överföra medel

till annan pensionsstiftelse än sådan,

som bildats uteslutande för pensio­

nering av personal, som är eller va­

rit anställd i sparbankens tjänst,

eller efterlevande till sådan perso­

nal. överföringen må icke ske med

mindre dels överföring erfordras för

att uppbringa stiftelsens förmögen­

het till belopp, som motsvarar ka­

pitalvärdet vid överföringstillfället

av intjänade pensioner jämte dyr-

tidstillägg eller andra därmed jäm­

förliga tillägg, vilka enligt gjorda ut­

fästelser eller inom sparbanken till-

lämpad sedvänja högst skola utgå,

dels ock överskott vid upplösning av

stiftelsen skall i enlighet med stif­

telsens stadgar användas främst till

betalning av pensionspremier för

anställda hos sparbanken och i öv­

rigt för allmännyttigt eller välgöran­

de ändamål, som icke på grund av

gällande författning skall tillgodoses

genom skattebidrag.

Beträffande stiftelse,--------------------

ken pensionsstiftelse eller personal­

stiftelse, gälla om stiftelsens över­

förande till den övertagande spar­

banken bestämmelserna i lagen den

1967 (nr )

om tryggande av pensionsutfästelse

in. m.

§•

Sparbank må icke överföra medel

till pensionsstiftelse i vidare mån än

som erfordras för att uppbringa stif­

telsens förmögenhet till belopp, som

motsvarar den skuld stiftelsen ådra­

git sig samt upplupen del av den ut­

fösta pension, som tryggas av stif­

telsen, eller, om stiftelsen tryggar

utfästelser enligt allmän pensions-

plan, pensionsreserven enligt denna.

andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

37

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308)

om ekonomiska föreningar

Härigenom förordnas, dels att i 17 § lagen den 1 juni 1951 om ekono­

miska föreningar skall införas ett nytt moment, betecknat 2 mom., av nedan

angiven lydelse dels att 2 mom. samma paragraf skall erhålla beteckningen

3 inom., dels att 41 § 1 och 4 mom. samt 97 § samma lag skall erhålla änd­

rad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

17 §.

2 mom. Vid tillämpning av be­

stämmelserna i 1 mom. skall belopp,

som upptagits under rubriken Av­

satt till pensioner, ej räknas som

skuld i den mån det överstiger det

belopp, under vilket posten jämlikt

7 § första stucket laqen den

1967 (nr ) om

tryggande av pensionsutfästelse

m. m. icke får nedbringas.

41 §.

Vid uppställande — -— —-------------- nedan iakttagas.

1 mom. Följande poster — —-----------------anses påkallat:

A. Bland tillgångarna.

—--------------------------------------- för räkenskapsåret.

B. Bland skulderna.

I. Långfristiga skulder.

I. Långfristiga skulder.

1. pensionsskuld som redovisas

under rubriken Avsatt till pensio­

ner;

2. andra långfristiga skulder.

II. Kortfristiga skulder.

III. Oguldna skatter-------------------------- räkenskapsårets utgång.

IV. Eget kapital.

-------------------------------------------- för räkenskapsåret.

4 mom. I balansräkningen-------------------------- - egendomens slag.

I balansräkningen skall ock an- I balansräkningen skola ock an­

märkas sammanlagda beloppet för märkas de pensionsåtaganden, som

år av pensioner, utgående på grund ej upptagits bland skulderna.

av förpliktelser vilka ej upptagits

såsom skuld i balansräkningen. Pen-

38

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

sionsförpliktelse, som i närmast fö­

regående balansräkning upptagits

såsom skuld, skall fortfaranae redo­

visas som sådan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

97 §.

Senast fyra — —-------------------------- till länsstyrelsen.

Rättens beslut--------------------- - — av lagakraftbevis.

När rättens----------------- —---------------fusionen genomförd.

Hör till den överlåtande förening­

en pensionsstiftelse eller personal­

stiftelse, gäller om stiftelsens över­

förande till den övertagande för­

eningen vad i lagen den

1967 (nr ) om tryggande av pen­

sionsutfästelse m. m. är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1956 (nr 216)

om jordbrukskasser öreisen

Härigenom förordnas, att 45 och 84 §§ samt 87 § 2 mom. lagen den 25 maj

1956 om jordbrukskasserörelsen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

45 §.

I balansräkningen------------------ —- — allmänna bokföringsgrunder.

Fordran på------- ----------— ■—- särskild skuldpost.

Ej må medelsredovisning ske un­

der benämningen pensionsfond eller

understödsfond eller under annan

benämning, som utmärker att fon­

den bildats för tryggande av pen­

sion eller eljest för anställdas eller

deras anhörigas välfärd.

Inom linjen ------------------------------------bokförda värde.

Inom linjen skall ock angivas sam- Inom linjen skola ock angivas de

manlagda beloppet för år av pensio- pensionsåtaganden, som ej uppta­

gits bland skulderna.

1 Senaste lydelse av 87 § 2 mom. se 1962: 88.

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ner, utgående på grund av förplik­

telser, vilka ej upptagits såsom skuld

i balansräkningen. Pensionsförplik-

telse, som i närmast föregående ba­

lansräkning upptagits såsom skuld,

må ej redovisas inom linjen.

84 §.

Med dagsböter eller fängelse straffes

1. styrelseledamot, vilken vid upp­

rättande av förvaltningsberättelse,

balansräkning eller vinst- och för­

lusträkning som avses i 38 § lagen

om ekonomiska föreningar eller i

81 § samma lag, jämförd med 56 §

denna lag, eller i 74 § andra styc­

ket denna lag uppsåtligen förfar i

strid med bestämmelserna i 43 §,

44 §, 45 § andra, tredje, fjärde och

femte styckena, 46 § eller 47 § den­

na lag;

2. lilcvidator, vilken--------------------

Har gärning--------------------------------

1. styrelseledamot, vilken vid upp­

rättande av förvaltningsberättelse,

balansräkning eller vinst- och för­

lusträkning som avses i 38 § lagen

om ekonomiska föreningar eller i

81 § samma lag, jämförd med 56 §

denna lag, eller i 74 § andra stycket

denna lag uppsåtligen förfar i strid

med bestämmelserna i 43 §, 44 §,

45 § andra, tredje och fjärde stycke­

na, 46 § eller 47 § denna lag;

— därtill föreligger.

------- straffet dagsböter.

87 §.

2 mom. Senast fyra------- -1—------------- registrering skett.

Tillsynsmyndighetens tillståndsprövning —-------- - till länsstyrelsen.

Tillsynsmyndigheten skall —------------------------ sist angivits.

Beslut, varigenom-------------------------- av lagakraftbevis.

När beslut-----------------------------— fusionen genomförd.

Hör till den överlåtande kredit­

kassan pensionsstiftelse eller perso­

nalstiftelse, gäller om stiftelsens

överförande till den övertagande kre­

ditkassan vad i lagen den

1967 (nr ) om tryggande

av pensionsutfästelse m. m. är stad­

gat.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1968.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

16 december 1966.

N ärvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

N

ilsson

,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, K^ling, E^denman, J^ohansson,

H

ermansson

, H

olmqvist

, A

spling

, P

ai

.

me

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

, L

undkvist

,

G

ustafsson

, G

eijer

.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lag om tryggande

av privata pensioner m. m. och anför.

Inledning

Enligt lagen den 18 juni 1937 (nr 521) om aktiebolags pensions- och and­

ra personalstiftelser (1937 års lag) äger aktiebolag att till särskild pen­

sionsstiftelse avsätta vinstmedel i den formen att de avsatta medlen redo­

visas som en stiftelsens fordran hos bolaget och en motsvarande skuld i

bolagets balansräkning. Genom att avsättningen sker på detta sätt kan bo­

laget i sin rörelse behålla de belopp som motsvarar avsättningarna. Stiftelse,

som bildats med stöd av 1937 års lag och är underkastad den i lagen givna

regleringen, brukar kallas bunden stiftelse.

Vid sidan av de bundna stiftelserna har bildats pensionsstiftelser med

stöd av allmänna stiftelserättsliga grundsatser. Dessa stiftelser brukar kal­

las fria stiftelser och utmärks bl. a. av att avsättningen betraktas som en

bokföringsmässig kostnad och inte som en vinstdisposition. Avsättningen

tar sig vanligen uttryck i en revers på skuldbeloppet, som överlämnas till

stiftelsen.

Pensionsstiftelse, som inte har annan tillgång än en sådan fordran hos

arbetsgivaren, kallas i fortsättningen reversstiftelse, oavsett om stiftelsen är

bunden eller fri. Stiftelse med andra tillgångar kallas realstiftelse.

Den nuvarande ordningen med bundna resp. fria revers- och realstiftelser

har utsatts för allvarlig kritik. För att söka finna en lösning på de problem

som uppstått bl. a. på grund av den bristande enhetligheten tillsattes år

1954 en utredning, som antog namnet pensionsstiftelseutredningen. Utred­

ningsarbetet fick vila under tiden november 1956—den 30 september 1959

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

41

i väntan på de allmänna pensionsfrågornas lösning. När arbetet inom utred­

ningen återupptogs, inriktades det på anpassningen till den då beslutade all­

männa tilläggspensioneringen samt på vissa andra frågor, som ansågs

brådskande. Utredningen avgav i april 1961 betänkandet »Pensions­

stiftelser I» (SOU 1961:14), som efter vederbörlig behandling (prop.

1961:177, L4U 50, rskr 387; prop. 1961:178, BevU 78, rskr 389) ledde

till lagen den 8 december 1961 (nr 583) med vissa bestämmelser om pen­

sionsstiftelse samt vissa ändringar (SFS 1961:586) i kommunalskatte­

lagen den 28 september 1928 (nr 370).

Med hänsyn bl. a. till att 1961 års lag var av provisorisk karaktär inrik­

tades utredningsarbetet i fortsättningen på en förutsättningslös prövning

av rättsområdet i hela dess vidd. Det slutliga resultatet av utredningen före­

ligger i ett i juni 1965 avgivet betänkande »Pensionsstiftelser II. Lagförslag

om tryggande av privata pensioner m. m.» (SOU 1965: 41).1 I betänkandet,

som är enhälligt, föreslås att reversstiftelserna avskaffas. I stället skall ar­

betsgivaren kunna redovisa sin pensionsskuld på en särskild post i balans­

räkningen, benämnd Avsatt till pensioner. Realstiftelser föreslås däremot

skola bestå och få en självständigare ställning gentemot arbetsgivaren.

Fordran på pension föreslås få förmånsrätt i arbetsgivarens konkurs. Betän­

kandet innehåller också förslag till en särskild lag om personalstiftelse.

Utredningens förslag till lag om tryggande av pensionslöften, om personal­

stiftelser och om införande av dessa lagar torde få fogas till statsrådspro­

tokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av Svea hovrätt,

hovrätten för Västra Sverige, lagberedningen, kammarrätten, riksförsäk­

ringsverket, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, patent- och regist­

reringsverket, kommerskollegium, riksskattenämnden, bokföringsutred-

ningen, aktiebolags utredningen, ordföranden i företagsskatteutredningen,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmö­

hus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Västernorr-

lands och Norrbottens län, allmänna ombudet hos mellankommunala pröv-

ningsnämnden, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO),

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges re­

dareförening, Kooperativa förbundet, Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), Svenska bankföreningen, Familjeföretagens förening, Svenska spar­

banksföreningen, Svenska livförsäkringsbolags förening, Svensk industriför­

ening, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorga­

nisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Taxe-

1 Betänkandet är undertecknat av professor Folke Schmidt, ordförande, ombudsmannen i

Landsorganisationen i Sverige Bertil Bolin, direktören i Sveriges juristförbund Styrbjörn von

Feilitzen. Industriens skattesakkunnige docenten Dag Helmers, direktören i Försäkringsbolaget

Pensionsgaranti, ömsesidigt, Sven Hydén, departementsrådet i finansdepartementet Sture Lun-

dell, landskamreraren Gösta Löfstedt samt advokaten Axel Wahlberg.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 83

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

ringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges advokatsamfund, För­

eningen auktoriserade revisorer samt Enskilda företags tjänstepensionärs-

förbund.

Av kommerskollegium har överlämnats yttranden från vissa av rikets

handelskamrar. Sveriges arbetsledareförbund (SALF) har inkommit med

särskilt yttrande.

Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen, Svenska försäkrings­

bolags riksförbund, Svenska livförsäkringsbolags förening, Svenska arbets­

givareföreningen samt Stockholms handelskammare har gemensamt åbero­

pat yttrande av delegerade för vissa näringsorganisationer, kallade Närings­

livets skattedelegation. I detta yttrande har SHIO förklarat sig instämma

i huvudsak. Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens

folk har som gemensamt yttrande åberopat utlåtande av Lantbrukets skatte­

delegation.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få ta upp frågan om en re­

form av den civilrättsliga regleringen av pensionsstiftelseväsendet. Frågan

om vilka skatterättsliga regler, som behöver utfärdas till följd av den ci­

vilrättsliga regleringen, kommer att anmälas av chefen för finansdeparte­

mentet.

Gällande rätt m. in.

Historik. Före tillkomsten av 1937 års lag förekom tämligen allmänt att

aktiebolag gjorde avsättningar av vinstmedel till fonder för särskilt angivna

ändamål vid sidan av de i lag föreskrivna avsättningarna till reservfond.

Många bolag inrättade särskilda pensionsfonder. Om ett aktiebolags rö­

relse gick med förlust, skulle enligt föreskrift i den tidigare gällande

lagen den 12 augusti 1910 (nr 88) om aktiebolag de särskilda fonderna först

tas i anspråk för att täcka förlusten. Reservfonden fick inte tillgripas

förrän i andra hand. Under 1930-talets depressionsperiod utnyttjade åt­

skilliga bolag pensions- och välfärdsfonder till täckning av förlust. Med

anledning därav riktades uppmärksamheten på att dessa fondbildningar inte

skänkte den trygghet som pensionsborgenärerna och aktieägarna liksom

bolagets ledning föreställt sig. Det ansågs därför föreligga behov av ett ökat

skydd för bolagens pensionsfonder. Lagberedningen fick i uppgift att ut­

arbeta förslag till lagstiftning härom. Enligt beredningens mening kunde

syftet att trygga fonderna genom en lagstiftning inom aktiebolagsrättens

ram lättast vinnas genom stiftelsebildning. Mot denna bakgrund tillkom

1937 års lag. Denna bygger på uppfattningen, att avsättning till bunden

stiftelse är en vinstdisposition. En följd av detta betraktelsesätt är, att den

föreskrivna avsättningen till reservfond enligt den nu gällande lagen den 14

september 1944 (nr 705) om aktiebolag beräknas på årsvinsten före över­

föringen till bunden stiftelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

43

Det finns f. n. omkring 930 bundna stiftelser i landet med en samman­

lagd förmögenhet av ungefär 500 milj. kr., varav 25 milj. kr. i realtill-

gångar.

De fria stiftelserna har enligt vad jag förut nämnt tillkommit utan stöd av

1937 års lag. De har i stället bildats enligt allmänna stiftelserättsliga grund­

satser och har utvecklats efter olika mönster. I många fall har stiftelsen

haft att på egen hand ombesörja arbetsgivarens pensioneringsverksamhet,

antingen så att den direkt till pensionstagare utbetalat de pensioner ar­

betsgivaren utlovat eller så att den själv både utfäst pensionen och svarat

för utbetalningen (s. k. beredandestiftelse). I skattelagstiftningen har

emellertid efter hand vissa villkor uppställts för att avsättning av medel till

fri pensionsstiftelse skall vara avdragsgill, vilket medfört viss likformighet

inom de fria stiftelsernas krets.

Genom 1961 års lag med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse har

även de fria pensionsstiftelserna blivit föremål för viss reglering, så att de

bättre skall kunna tjäna sitt ändamål. En viss sammansmältning av de

bundna och fria stiftelserna har därmed ägt rum.. Detta har skett genom

att lagen upptar några av de väsentligaste principerna i 1937 års lag, främst

att stiftelsens uppgift skall vara att trygga arbetsgivarens pensionslöften

(pantstiftelse). Genom den nya lagen spärras stiftelsens medel intill måt­

tet för stiftelsens pensionsreserv, dvs. arbetsgivarens skuld för pensioner

åt dem som omfattas av stiftelsens ändamål (destinatärerna). Vidare före­

skrivs, att överskjutande medel inte får användas till annat än att bereda

arbetsgivaren gottgörelse för dennes utgifter i samband med pensionering.

Till sådana utgifter räknas bl. a. avgifter till den allmänna tilläggspensio­

neringen. Fri stiftelse skall slutligen stå under tillsyn av länsstyrelse. ;

Utvecklingen inom den privata pensioneringen under senare år har fram­

för allt bestämts av den anpassning till den allmänna pensioneringen (folk­

pension och allmän tilläggspension) som ägt rum genom omfattande över­

enskommelser om privat pensionering mellan arbetsmarknadens organisa­

tioner. Den 30 juni 1960 träffades sålunda uppgörelse mellan Svensk^

arbetsgivareföreningen (SAF), å ena sidan, samt Svenska industri^änste-

mannaförbundet (SIF) och SALF, å andra sidan, om plan för komplette­

rande pensionsförmåner samt plan för tjänstegrupplivförsäkring.: Uppgö­

relsen brukar kallas ITP-planen (industriens tilläggspension för tjänste­

män).

ITP-planen omfattar enligt sitt ursprungliga innehåll ålderspension, in­

tjänad fr. o. m. den 1 januari 1960, invalidpension och änkepension. Pen­

sionsåldern är 65 år för man och 60 år för kvinna, om annat ej bestämis.

Pensionsgrundande är lön intill 15 gånger det vid årets ingång gällande

basbeloppet enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

För full pension krävs en tjänstetid av 30 år.

44

Genom överenskommelse den 13 och 14 juli 1966 mellan SAF, å ena

sidan, och SIF, SALF och Handelstjänstemannaförbundet (HTF), å andra

sidan, har vissa ändringar gjorts i 1960 års ITP-plan. Ändringarna avser

bl. a. en förbättrad ålders- och familjepension samt en höjning av pensions­

åldern för kvinnor till 62 år. Ändringarna avses skola träda i kraft den 1

januari 1967.

I ITP-planen ingår föreskrift om att pensionsförmånerna skall tryggas

enligt det enskilda företagets bestämmande antingen genom pensionsför­

säkring i Svenska personal-pensionskassan (SPP) eller i följande ord­

ning. Pensioneringen administreras av företaget med hjälp av en av avtals­

parterna stiftad ideell förening, benämnd Pensionsregistreringsinstitutet

(.PRI). Arbetsgivaren tecknar kreditförsäkring i ett likaså tillskapat kre­

ditförsäkringsbolag, benämnt Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömse­

sidigt (FPG). Arbetsgivaren avsätter mot pensionsskulden svarande medel

till en pensionsstiftelse, som inrättats särskilt för ändamålet, s. k. PRI-

stiftelse.

ITP-planen har formen av en rekommendation från SAF till de anslutna

arbetsgivareförbunden. Rekommendationen har antagits av samtliga för­

bund med SIF, SALF och HTF som motparter. Liknande pensionsuppgörel­

ser har träffats mellan ett stort antal andra organisationer, varvid den yttre

formen varit antingen rekommendation eller kollektivavtal.

Även inom den konsumentkooperativa rörelsen ingicks under hösten 1960

vissa pensionsöverenskommelser (pensionsplaner). Planerna innehåller be­

stämmelser om att pensionerna skall säkerställas genom försäkring eller

på annat sätt som kan anses betryggande. Enligt en år 1963 fastställd

»konstitution» för den konsumentkooperativa pensioneringen administre­

ras all pensionering av ett nyinrättat förvaltningsorgan, benämnt Koopera­

tionens pensionsanstalt (KP), som är en ideell förening. Medlemmar i den­

na förening är Konsumentkooperationens pensionskassa, understödsför­

ening, och konsumentkooperationens pensionsstiftelse. Ålderspension, in­

tjänad före den 1 januari 1960, är försäkrad i pensionskassan. Övrig ål­

derspensionering tryggas genom avsättning till den gemensamma pensions­

stiftelsen. All familje- och invalidpension är försäkrad i pensionskassan.

En redogörelse för pensionsstiftelsen och dess konstruktion finns i betän­

kandet s. 88—90.

Bundna pensionsstiftelser. Bundna pensionsstiftelser kan enligt 1937 års

lag bildas endast av aktiebolag och har till uteslutande syfte att trygga pen­

sioner från bolaget. Stiftelsen kan inte själv ikläda sig pensionsförpliktelser

eller utbetala pensioner. 1937 års lag avser att bereda skydd för bolagets

fondering av vinstmedel för pensionering.

I fråga om pensionsstiftelses ändamål äger bolaget enligt 1 § bestämma

att stiftelsen skall avse tryggandet av pensioner endast åt pensionstagare och

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

45

anställda, som innehar vissa befattningar eller vissa slag av befattningar

hos bolaget, samt efter sådan pensionstagares och anställds död åt efter­

levande till denne. Sådan stiftelse kallas särskild pensionsstiftelse, t. ex. för

tjänstemän eller för arbetare eller för en på annat sätt angiven grupp av

anställda. Har någon inskränkning av stiftelsens ändamål inte gjorts, avser

stiftelsen tryggandet av pension till alla pensionstagare och anställda hos

bolaget samt deras efterlevande utan begränsning till vissa kategorier, s. k.

allmän pensionsstiftelse.

Beslut om bildande av pensionsstiftelse och om överföring av vinstmedel

till sådan stiftelse fattas enligt 2 § av ordinarie bolagsstämma. Vid bildandet

skall bolagsstämma besluta om namn på stiftelsen. Namnet skall innehålla-

ordet pensionsstiftelse och i fråga om särskild pensionsstiftelse även ange

ändamålet. I beslut om bildande av särskild stiftelse skall tydligt anges de

befattningar eller slag av befattningar hos bolaget som avses med stiftelsen,

överföring av vinstmedel till pensionsstiftelse beslutas av bolagsstämma vid

fastställande av balansräkning för föregående räkenskapsår. Pensionsstiftel­

se får inte bildas, om inte minst 500 kr. överförs till densamma. Det över­

förda beloppet kan överstiga stiftelsens pensionsreserv, varmed menas ka­

pitalvärdet av de pensioner stiftelsen skall trygga till den del pensionerna

bar intjänats.

Beslutar bolagsstämma att bilda pensionsstiftelse, skall anmälan därom

göras för registrering av stiftelsen i aktiebolagsregistret. Sedan registrering

skett, äger pensionsstiftelsen på grund av överföring av medel från bolaget

till stiftelsen fordran hos bolaget till motsvarande belopp. Denna fordran

äger dock bolaget ha innestående hos sig.

1937 års lag föreskriver inte att skuldebrev på beloppet skall utfärdas. Bo­

laget kan frivilligt göra avbetalningar på stiftelsens fordran. Stiftelsen kan

däremot inte genom förtidsuppsägning kräva betalning av bolaget före lik­

vidation och inte heller på grund av sin fordran begära bolaget i konkurs.

I aktiebolags balansräkning får, efter vad som föreskrivs i aktiebolagsla­

gen (101 § 5 mom.), fond inte redovisas under benämningen pensionsfond

eller understödsfond eller under annan benämning, som utmärker att fon­

den bildats för tryggande av pension eller eljest för anställdas eller deras

anhörigas välfärd. Skuld på grund av överföring av medel till pensionsstif­

telse skall redovisas i särskild post med upptagande av stiftelsens namn.

Stiftelsens hela förmögenhet kan enligt 1937 års lag bestå av fordringar

mot bolaget, men förmögenheten kan också utgöras av annan egendom. Så­

dan annan egendom skall, i den mån penningmedel inte bör hållas till­

gängliga för utbetalningar från stiftelsen, placeras enligt föreskrifter som

fastställts av Kungl. Maj :t i brev den 24 november 1939.

Pensionsstiftelses förvaltning handhas av bolagets styrelse, om inte sär­

skild styrelse har utsetts. Närmare föreskrifter ges om utseende av styrel­

sen. I vissa fall räcker det att en god man förordnas av rätten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 83 år 1967

46

-■ Bolaget skall i princip erlägga ränta på sin skuld till stiftelsen efter vissa

i 8 § första stycket angivna normer, dock inte på det belopp med vilket stif­

telsens förmögenhet överstiger stiftelsens pensionsreserv. Till skydd för bo­

lagets borgenärer föreskrivs, att högre ränta än 6 % för år inte får gottgöras

stiftelsen. Emellertid kan bolaget helt frita sig från eller begränsa ränte-

plikten genom att göra förbehåll därom vid stiftelsens bildande.

För de utgifter bolaget haft för pensionering äger bolaget enligt 8 § första

stycket göra avräkning på stiftelsens räntefordran mot bolaget. Däremot har

bolaget ej rätt att fritt nedsätta sin skuld till stiftelsen för att bestrida lö­

pande pensionsutgifter. En sådan rätt skulle äventyra stiftelsens uppgift

att i händelse av bolagets obestånd eller upphörande utgöra säkerhet för ut­

gående pensioner och gjorda pensionsåtaganden. Därför stadgar 8 § andra

Stycket, att stiftelseförmögenheten inte får nedbringas under det belopp som

svarar mot stiftelsens pensionsreserv, den s. k. spärregeln, överskott, dvs.

medel över pensionsreserven, får däremot användas till att gottgöra bolaget

för de pensionsutgifter under räkenskapsåret som inte kunnat avräknas mot

stiftelsens räntefordran.

Upphör bolagets verksamhet på grund av likvidation i eller utan samband

med konkurs, skall stiftelsens förmögenhet användas för att trygga bolagets

personal mot de ogynnsamma verkningar som upphörandet av verksamhe­

ten kan medföra. Därvid skall förmögenheten i första hand användas till

täckande av fordringar på grund av pensionsrätt mot bolaget och i andra

hand — i den mån tillgångar återstår — till gottgörelse åt övriga intressen­

ter i stiftelsen, t. ex. pensionstagare som utan att äga fordran på grund av

pensionsrätt mot bolaget faktiskt åtnjutit pension.

Vid likvidation utan samband med konkurs skall bolaget erlägga betal­

ning till de med stiftelsen avsedda personer, som äger fordran på grund av

pensionsrätt mot bolaget. För vad sålunda utgivits som betalning för för­

fallna pensionsposter eller gottgörelse för kapitalvärdet av pensionsrätt skall

enligt 9 § ersättning beredas bolaget genom avräkning på stiftelsefordringen

med UppluDen ränta; även utbetalning av stiftelsemedel till bolaget kan före­

komma. Av stiftelsens behållning skall tilldelning efter billighet ske till öv­

rigaintressenter i stiftelsen.

Försätts bolaget i konkurs, har de som äger fordran mot bolaget på grund

av pensionsrätt att bevaka sina fordringar. Värderingen av pensionsford-

ringärna sker därvid enligt 139 § konkurslagen, som bygger på vissa äldre

antaganden om dödlighet m. m. samt en räntefot av 5 %. På grund av att

stiftelsen är subsidiärt betalningsskyldig mot dem, vilkas pensionsfordring-

ar godkänns i konkursen, har stiftelsen enligt 10 § tillerkänts ställning av

medgäldenär i konkursen. Vad som i konkursen utdelas på pensions-

fordringarna skall dras av från utdelningen till stiftelsen för dess fordran

hös bolaget.

Pensionstagare äger för pensionsfordran på grund av tjänst eller annan

Kutigl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

47

arbetsanställning, som han själv eller anhörig till honom innehaft, förmåns­

rätt i konkursen enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. Förmånsrätten gäller

dock inte för längre tid än sammanlagt ett år och inte heller för längre tid

tillbaka än ett år innan konkursansökningen gjordes. Även stiftelsen äger,

med viss maximering, förmånsrätt för sin fordran mot bolaget såvitt den

motsvarar de pensionsfordringar som utgått med förmånsrätt. Till den del

stiftelsefordringen inte utgår med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handels­

balken, är den förenad med förmånsrätt enligt 17 kap. 11 § samma balk.

Förmånsrätten gäller hela stiftelsefordringen, även för det fall att beloppet

av pensionsborgenärernas sammanlagda fordringar är mindre. T. o. m. om

pensionsborgenärer saknas, får stiftelsens fordran bevakas med förmåns­

rätt.

Sedan konkursen avslutats, skall fördelning av pensionsstiftelsens behåll­

ning äga rum. De som åtnjutit betalningsrätt i konkursen för fordringar på

grund av pensionsrätt mot bolaget men ej fått full utdelning skall först ha

tilldelning. Skulle medel därefter återstå, fördelas de efter billighet mellan

övriga intressenter i stiftelsen.

En stiftelse kan överföras från ett bolag till ett annat i samband med

överlåtelse av det förra bolagets rörelse. Vissa villkor måste dock vara upp­

fyllda.

De bundna pensionsstiftelserna står under tillsyn av försäkringsinspek-

tionen. Beträffande de regler som gäller för tillsynens utövande får jag hän­

visa till betänkandet »Pensionsstiftelser I» (SOU 1961: 14) s. 119.

Fria pensionsstiftelser. Fria pensionsstiftelser kan bildas inom alla slags

företag, såväl av juridiska som av fysiska personer.

Som villkor för bildande av stiftelse i allmänhet brukar krävas att en

viljeförklaring avgivits, som går ut på att en stiftelse skall bildas med visst

ändamål, samt att en förvaltare utsetts som åtagit sig att handha stiftelsen

och verka för ändamålet på föreskrivet sätt. Viljeförklaringen brukar kom­

ma till uttryck i stiftelseurkund eller i stiftelsestadgar. Stiftaren äger i

princip full frihet att bestämma om stiftelsens ändamål, organisation och

förvaltning m. m. Han brukar i dessa hänseenden lämna mer eller mindre

utförliga föreskrifter i urkunden eller i stadgarna.

En stiftelses ändamålsbestämning kan principiellt inte ändras vare sig

av stiftaren, stiftelsens styrelse eller av destinatärerna, om inte särskilt änd-

ringsförbehåll gjorts i stiftelseförordnandet. Stiftelseändamålet kan ändras

av Kungl. Maj :t genom s. k. permutation.

En fri stiftelse kan vara knuten till mer än en arbetsgivare (gemensam

stiftelse). Ett exempel utgör konsumentkooperationens pensionsstiftelse.

Det finns inga allmänna regler om hur styrelsen för en fri stiftelse skall

vara sammansatt eller hur ledamot av styrelsen skall utses. Stiftelsens sty­

relse kan utgöras av styrelse för en annan juridisk person. I fråga om pen­

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

sionsstiftelser innebär detta att stiftarföretagets styrelse kan vara identisk

med stiftelsens. Ofta innehåller emellertid en pensionsstiftelses stadgar

föreskrift om representation för de anställda i stiftelsens styrelse.

Lagregler finns inte heller om överförande av fri stiftelse till annan

arbetsgivare i samband med fusion eller om likvidation av stiftelsen.

Liksom i fråga om de bundna stiftelserna möter inte hinder mot att en

fri stiftelses hela förmögenhet består av fordringar mot stiftarföretaget.

Detta är i själva verket det vanligaste. I förmögenheten kan även andra

tillgångar än fordran på företaget ingå.

Lagregler saknas beträffande de fria pensionsstiftelsernas ställning i för-

månsrättshänseende vid stiftarföretagets konkurs. Lagregler saknas också

för den situationen att destinatärerna och stiftelsen, var för sig, bevakar

sin fordran i arbetsgivarens konkurs. I praxis har emellertid stiftelsen an­

setts berättigad att bevaka det belopp, med vilket dess fordran överstiger

de direkt bevakade pensionsfordringarna (NJA 1956 s. 748).

I fråga om tillsyn över fria pensionsstiftelser gäller liksom för stiftelser

i allmänhet bestämmelserna i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn

över stiftelser (1929 års lag). Enligt 1 § i lagen anmäls stiftelse till läns­

styrelsen i det län där stiftelsens förvaltning huvudsakligen skall utövas.

Anmäld stiftelse skall enligt 8 § i princip stå under länsstyrelsens till­

syn, om länsstyrelsen finner stiftelsen främja ett allmännyttigt ändamål.

Att bereda pensionsförmåner åt anställda har i praxis ansetts vara ett

sådant ändamål.

Efter lagändring i samband med genomförandet av 1961 års lag med

vissa bestämmelser om pensionsstiftelse föreligger anmälningsplikt beträf­

fande alla fria pensionsstiftelser, på vilka 1961 års lag är tillämplig.

Fria pensionsstiftelser, som är knutna till bankaktiebolag eller sparbank,

står under viss tillsyn av bankinspektionen enligt 191 § lagen den 31 mars

1955 (nr 183) om bankrörelse och 97 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om

sparbanker.

För de närmare bestämmelserna om tillsynen över fria pensionsstiftelser

redogörs i betänkandet »Pensionsstiftelser I» (SOU 1961:14) s. 116.

1961 års lag med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse. Lagen inne­

håller vissa regler för såväl bundna som fria pensionsstiftelser men har sin

största praktiska betydelse för de fria stiftelserna. Syftet med lagen är

framför allt att åstadkomma anpassning till det ändrade läge som uppstått

i och med lagstiftningen om allmän tilläggspension. Här kan nämnas om­

vandlingen av (fria) beredandestiftelser till pantstiftelser och den i anslut­

ning därtill givna föreskriften att stiftelses medel är spärrade intill måttet

för pensionsreserven. Ytterligare kan pekas på bestämmelsen om arbetsgi­

vares rätt att ur stiftelsen erhålla gottgörelse för pensionsutgifter oavsett

innehållet i stiftelsens stadgar.

49

Med pensionsstiftelse i lagens mening avses enligt 1 § en av arbetsgivare

grundad stiftelse, vars huvudsakliga ändamål är pensionering av arbets­

tagare eller arbetstagares efterlevande. Som framgår av ordalydelsen be­

höver ändamålet inte vara enbart pensionering. Ett obetydligt biändamål —

t. ex. annat personaländamål — betager ej stiftelsen dess karaktär av pen­

sionsstiftelse. Likaså kan stiftelsen trygga pensionering av andra än arbets­

tagare eller arbetstagares efterlevande, om pensionering av arbetstagare ut­

gör det huvudsakliga ändamålet. En av en rörelseidkare bildad stiftelse kan

således trygga pension även åt honom själv, trots att han inte är arbets­

tagare i rättslig mening. Att märka är däremot att kommunalskattelagen

såsom villkor för avsättning med rätt till avdrag vid taxering uppställer,

att stiftelsens ändamål skall vara enbart pensionering på grund av tjänst

(ren pensionsstiftelse).

I 2 § fastslås att pensionsstiftelses uppgift skall vara att trygga pensioner

eller utfästelser om pension från arbetsgivaren. Genom denna bestämmelse

får stiftelsen karaktär av s. k. pantstiftelse. De med stöd av 1937 års lag

bildade stiftelserna är enligt tvingande föreskrifter sådana pantstiftelser.

De fria stiftelserna kunde däremot före tillkomsten av 1961 års lag ha till

uppgift att på egen hand ombesörja arbetsgivarens pensioneringsverksam-

het, s. k. beredandestiftelser. Genom 2 § omvandlas dessa alltså till pant­

stiftelser.

Som ett komplement till 2 § föreskrivs i 3 §, att pensionsstiftelse inte får

utfästa pension. Sker det ändå, är utfästelsen ogiltig. Den grundläggande

tanken i 1961 års lag, att stiftelsens ändamål är att trygga arbetsgivarens

utfästelser om pensionering, kommer också till uttryck i 4 §, som prin­

cipiellt förbjuder stiftelse att verkställa betalning av pension direkt till pen-

sionstagaren. Arbetsgivaren har däremot rätt till gottgörelse ur stiftelsen

för sina pensionsutgifter, förutsatt alt stiftelsen efter gottgörelsen har kvar

medel till täckning av pensionsreserven (7 §).

Gottgörelsen får enligt 5 § avse alla slags utgifter i samband med pen­

sionering liksom vissa ändamål som står nära pensionering. För att nå en

anpassning till den allmänna tilläggspensioneringen är rätten till gottgö­

relse utsträckt till att avse även avgift för pensionsförsäkring. Gottgörelse

får emellertid inte ske för utgifter som avser andra arbetstagare än destina-

lärer.

Eu och samma arbetsgivare kan ha flera pensionsstiftelser. Det är vanligt

att arbetsgivaren har flera stiftelser, om han antagit den s. k. ITP-planen och

fullgör tryggandet av ITP-pensionerna genom anslutning till det s. k. FPG/

PRI-systemet. Som ett led i detta system ingår att arbetsgivaren bildar eu

särskild PRI-stiftelse, till vilken han årligen med revers avsätter så mycket

att stiftelsen har täckning för »PRI-skulden». Det finns därför behov att

kunna överföra medel till en PRI-stiftelse från överskott i en annan stiftel­

se hos arbetsgivaren. Även i andra fall kan det vara av betydelse för arbets­

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

50

givaren att föra över medel mellan olika stiftelser. I 8 § föreskrivs att över­

föring av medel från en stiftelse till en annan hos samma arbetsgivare är

tillåten, om den avstående stiftelsen omfattar samtliga personer, som avses

med den mottagande stiftelsen, samt överföringen påkallas för att helt

eller delvis täcka den mottagande stiftelsens pensionsreserv. Den avstående

stiftelsen måste dock efter överföringen ha kvar medel som täcker dess

pensionsreserv.

Det förhållandet, att en arbetsgivare har flera pensionsstiftelser, kan ska­

pa ytterligare problem. Stiftelserna har nämligen ofta till ändamål att helt

eller delvis trygga samma pensioner. En allmän stiftelse kan t. ex. också

trygga sådan pension som tryggas av en PRI-stiftelse. I fråga om PRI-skul-

den (ålderspension fr. o. in. år 1960) sägs då stiftelserna ha gemensam

pensionsreserv. Vill arbetsgivaren i sådant fall överföra medel från en stif­

telse till en annan, måste han utreda dels huruvida det finns överskott, om

stiftelserna ses som en helhet, dels i vilken av stiftelserna överskottet är

tillgängligt. I 9 § lämnas föreskrifter om rangordningen mellan olika stif­

telser i fråga om gemensam pensionsreserv, en rangordning som alltså kan

gälla ett stort antal stiftelser med delvis skilda destinatärskretsar. Bästa

rang har tillerkänts PRI-stiftelse. Rörande de tekniskt invecklade frågor

som kan uppstå vid beräkningar av nu förevarande slag lämnas en redogö­

relse i »Pensionsstiftelser I» (SOU 1961: 14) s. 97.

I 10 § anges närmare vad som förstås med stiftelses pensionsreserv och

hur denna skall uttryckas i siffror. Med pensionsstiftelses pensionsreserv

avses kapitalvärdet av utgående pensioner samt, i fråga om pensioner som

ännu ej börjat utgå, kapitalvärdet av utfästa pensioner till den del de enligt

utfästelsen intjänats vid tillfället för beräkningen. Sådan pensionsreserv

brukar kallas den civilrättsliga pensionsreserven. Särskilda regler för beräk­

ning av pensionsreserven gäller för det fall att arbetsgivare förbundit sig att

lämna dyrtidstillägg på utgående pension och åtagit sig att trygga även dessa

tillägg genom avsättning till stiftelse. I detta fall inräknas i pensionsreser­

ven även en s. k. överräntefond (»PRI-puckel»), bestämd på visst sätt.

I detta sammanhang är att märka, att avdrag vid taxering inte alltid med­

ges för den avsättning till stiftelse som är påkallad för att täcka den civil­

rättsliga pensionsreserven. Som ett praktiskt viktigt exempel framstår pen­

sionslöften åt huvuddelägare i familj ebolag. Pensionsskuld grundad på så­

dana löften ingår i den civilrättsliga pensionsreserven men medför inte

rätt till avdrag vid taxering enligt kommunalskattelagen. I de fall överens­

stämmelse inte råder är den skatterättsliga pensionsreserven snävare.

Vissa skatterättsliga regler. Enligt 1961 års lag beräknas som framgått

pensionsreserven på grundval bl. a. av de utgående pensionerna. Det är

inte nödvändigt att dessa utgår på grund av utfästelse från arbetsgivaren

utan det avgörande är om pensionen rent faktiskt utgår. Enligt anvisning­

Kungl. Mcij.ts proposition nr 83 år 1967

51

arna till 29 § kommunalskattelagen godtas däremot såsom avdragsgill inte

annan aktuell pension än sådan som utgår på grund av utfästelse från ar­

betsgivaren. Den skatterättsliga pensionsreserven blir därigenom snävare än

den civilrättsliga.

Vad angår den ännu inte aktuella pensionen beaktas alla pensionslöften

vid beräkning av den civilrättsliga pensionsreserven. Enligt nyssnämnda an­

visningar i kommunalskattelagen får däremot inte alla pensionslöften läg­

gas till grund vid uträknande av arbetsgivarens avdragsgilla pensionskost­

nad. Sålunda underkänns pensionslöften, som lämnats efter utgången av

år 1962 och inte är förenade med fribrev. Pensionslöfte till huvuddelägare i

familjebolag medför som nämnt inte heller rätt till avdrag för avsättning

till pensionsstiftelse. Som huvuddelägare betraktas person, vilken genom

eget eller anhörigas innehav av aktier har ett avgörande inflytande i bolaget.

Avrättning till stiftelse skall för att medföra avdragsrätt göras med kon­

tanter eller jämförliga tillgångar. Aktiebolag, ekonomiska föreningar och

likställda rättssubjekt får emellertid fullgöra avsättning även i den formen

att ett räntebärande skuldebrev utfärdas på avsättningsbeloppet och över­

lämnas till stiftelsen.

Innestår i pensionsstiftelse mera än som motsvarar 120 % av den civil­

rättsliga pensionsreserven, är arbetsgivare, som önskar erhålla avdrag för

avgift till den allmänna tilläggspensioneringen, skyldig att intill denna gräns

såsom intäkt redovisa ett motsvarande belopp. Denna s. k. avtappningsregel

uttrycks i 29 § 4 mom. kommunalskattelagen så, att avdrag inte får göras

för »avgifter från arbetsgivare enligt lagen om allmän försäkring för allmän

tilläggspension till den del kostnaden härför motsvaras av under räken­

skapsåret erlagda dylika avgifter, för vilka den skattskyldige ägt gottgöra

sig enligt 5 § lagen med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse men för

vilka han icke uttagit gottgörelse, dock att vad nu sagts skall gälla endast i

den mån gottgörelsen kunnat uttagas utan att stiftelsens förmögenhet

bringats att underskrida ett belopp motsvarande etthundratjugu procent av

stiftelsens pensionsreserv».

Pensionsstiftelsernas förmögenhet m. m. Den sammanlagda förmögenheten

i samtliga pensionsstiftelser uppgick vid utgången av år 1964 till omkring

7,5 miljarder kr. Fördelad efter tillgångarnas beskaffenhet består förmö­

genheten till 6 miljarder kr. av reversfordringar och till återstående del av

realtillgångar. Reversfordringar uppgår med andra ord till omkring 80 %

av den samlade stiftelseförmögenheten.

Fördelas förmögenheten på stiftelserna efter dessas rättsliga karaktär

(bundna och fria), hänför sig omkring 7 miljarder kr. till fria stiftelser och

omkring 500 milj. kr. till bundna stiftelser.

Enligt den senast gjorda uppskattningen, som avser läget den 31 decem­

ber 1958, uppgick antalet stiftelser till omkring 7 200 (SOU 1961: 14 s. 163).

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

52

Till denna siffra skall läggas omkring 1 850 s. k. PRI-stiftelser. Det är inte

känt, hur inånga stiftelser som upphört efter den 31 december 1958. Av det

angivna antalet — omkring 9 000 — är omkring 950 stiftelser bundna.

Man kan anta, att den samlade pensionsskulden — dvs. arbetsgivarens

skuld för lämnade pensionslöften — uppgår till samma belopp som stiftel­

sernas sammanlagda förmögenhet, dvs. omkring 7,5 miljarder kr. Av denna

skuld utgjorde vid 1964 års utgång PRI-skulden, dvs. skuld för sådan ITP-

pension som tryggas i PRI-stiftelse, omkring 1,5 miljarder kr. PRI-skulden

kan antas växa med omkring 400 milj. kr. om året under den närmaste

tioårsperioden. Pensionsskulden i övrigt hänför sig i huvudsak till följande

kategorier av pensionslöften, nämligen a) äldre arbetarepensioner, b) fri­

brev åt tjänstemän intjänade före den 1 januari 1960 samt c) pensioner till

tjänstemän inom företagsledarskiktet vid sidan av ITP-pensioner. Löftena

enligt a) kommer att minska i värde i de fall arbetsgivarna reducerar pen­

sioner med utgående avgifter till den allmänna tilläggspensioneringen. Skul­

den enligt b), som utgör huvuddelen, beräknas öka något under den när­

maste 10-årsperioden, för att därefter minska, till en början långsamt, sedan

allt hastigare och nedgå till 0 i början av 2000-talet. Skulden för löften en­

ligt c) kan väntas undergå en liknande utveckling.

Till jämförelse kan nämnas fonderingen av medel för pensioner utanför

pensionsstiftelsernas ram. I SPP finns fonderat omkring 7,2 miljarder kr., i

övriga livbolag omkring 200 milj. kr. och i understödsföreningar omkring

2,8 miljarder kr. eller tillsammans sålunda omkring 10,2 miljarder kr. Sum­

man av fonderade medel för privat pensionering blir därigenom omkring

17,7 miljarder kr. Som ytterligare jämförelse kan nämnas att allmänna pen­

sionsfonden, avseende allmänna tilläggspensioner, vid utgången av år 1965

uppgick till omkring 10 miljarder kr.

Kungl. Maj. ts proposition nr 83 år 1967

Utredningen

Utredningens förslag innebär, att reversstiftelserna avskaffas och ersätts

med en särskild skuldpost i arbetsgivarens balansräkning, kallad Avsatt till

pensioner. Rätt att redovisa skuld för pension under denna rubrik tillkommer

aktiebolag och liknande rättssubjekt, dock i huvudsak endast beträffande

sådan pension som ingår i centrala överenskommelser på arbetsmarknaden

(allmän pensionsplan). Skuldposten tillerkänns rättsverkan även från

skatterättslig synpunkt genom att avdragsrätten föreslås knuten till den.

Realstiftelser består men erhåller en självständigare ställning till arbets­

givaren. Pensionsstiftelse får tjäna endast pensionering. Annat välfärds-

ändamål tillgodoses genom eu särskild stiftelseform, personalstiftelse.

Pensionsrätten föreslås bli tryggad — förutom genom möjligheterna att

skuldföra och att avsätta till pensionsstiftelse (realstiftelse) — genom för-

Kurtgl. Maj. ts proposition nr 83 år 1967

53

månsrätt och särskilda regler för det fall att arbetsgivaren upphör med sin

rörelse.

Pensionsutfästelsens natur. Av praktiska skäl skiljer utredningen mellan

pension som redan utgår (aktuell pension) och pension som ännu inte bör­

jat utgå (ännu ej aktuell pension). Det största intresset knyter sig enligt

utredningen till sistnämnda slag av pension, dvs. den pensionsrätt som till­

kommer arbetstagare under yrkesaktiv ålder. Utredningen framhåller, att

pension enligt modernt synsätt jämställs med lön. Tidigare uppfattades däre­

mot pension närmast som ett understöd av gåvokaraktär.

Från arbetstagarens synpunkt innebär den moderna uppfattningen av

pensionens natur enligt utredningen, att arbetstagaren för sin insats i ar­

betsgivarens tjänst får en fordran såväl på kontant lön som på framtida

pension. Arbetstagaren sägs successivt för varje år intjäna rätt till pension.

Den del av utlovad pension som vid en viss tidpunkt intjänats brukar kallas

fribrev.

Utredningen föreslår att vissa regler om intjänande av pension, som nu

finns intagna i 1961 års lag, överflyttas till en av utredningen föreslagen lag

om tryggande av pensionslöften (tryggandelagen). Dessa regler riktar sig

närmast till arbetsgivaren. Reglerna anger bl. a. storleken av den skuld ar­

betsgivaren har på grund av den pensionsrätt som arbetstagarna intjänat.

Reglerna har däremot inte tillämpning på beräkning av den sammanlagda

pensionsfordringens storlek, en beräkning som är nödvändig för bevakning

i arbetsgivarens konkurs. Utredningen föreslår nya regler för bestämmande

av pensionsfordran att tas in i konkurslagen. Nuvarande regler för bestäm­

mande av sådan fordran i en konkurssituation anses nämligen av utred­

ningen föråldrade med hänsyn till att de bygger på den svenska befolknings-

statistiken för tiden 1901—1910. Likaså föreslår utredningen regler om för­

månsrätt för pensionsfordran och om tryggande av pensionsfordran för det

fall att arbetsgivaren upphör med sin rörelse.

Utredningen framhåller, att det tidigare ofta förekom att arbetsgivaren

till sitt löfte om pension knöt villkoret att arbetstagaren skulle stå kvar i

tjänst till pensionsfallet. På senare tid har enligt utredningen den uppfatt­

ningen alltmer vunnit insteg bland parterna på arbetsmarknaden, att ett

pensionslöfte skall vara ovillkorligt eller oantastbart. Utredningen har ansett

det angeläget att kodifiera denna uppfattning och föreslår ett tillägg till av­

talslagen, enligt vilket ett villkor av nyssnämnda slag kan jämkas eller läm­

nas utan avseende, om dess tillämpning skulle uppenbarligen anses otillbör­

lig. Med hänsyn därtill finns det enligt utredningens mening inte längre

anledning att lika strängt som tidigare göra skillnad mellan löften av olika

slag. Utredningen kallar därför den som fått ett pensionslöfte för pensions-

borgenär, oavsett om löftet är oantastbart eller inte.

Vad arbetstagaren successivt intjänar i pension motsvaras från arbets­

54

givarens synpunkt av en växande kostnadspost. Arbetsgivarens kostnad för

pensioner under ett visst år består i dels kapitalvärdet av de ytterligare fri­

brev som intjänats under året dels ökningen under året av kapitalvärdena

av tidigare intjänade fribrev. I den mån beloppet inte utbetalats som premie

till en försäkringsinrättning eller pensionskassa, utgör beloppet en skuld­

ökning. I verkligheten bestämmer man dock inte skuldökningen för varje

enskilt löfte. Man beräknar i stället pensionsskulden vid årets början och

vid årets slut med hänsyn till hela beståndet av pensionslöften. År skul­

den större vid årets slut än vid årets början, utgör skillnaden arbetsgivarens

pensionskostnad för året. Har arbetsgivaren pensionärer, tillkommer som

ytterligare kostnad löpande pensionsutbetalningar. Till årets kostnad hör

också eventuell avgift för pensionsförsäkring. Den gjorda beskrivningen

bygger på den företagsekonomiska uppfattningen att arbetsgivarens drift­

kostnad är lika med den del av pensionens uppbyggnad som belastar pro­

duktionen för varje år (periodisering.). Arbetsgivaren har sålunda ett be­

rättigat intresse av att för varje år reservera så mycket medel som mot­

svarar hans skuld för lämnade pensionslöften (pensionsskulden). Samtidigt

har han enligt utredningen intresse av att kunna få avdrag för de reser­

verade medlen vid taxering till beskattning. Utredningen påpekar, att det för

rätt till sådant avdrag enligt gällande skattepraxis fordras att arbetsgivaren

avsätter medlen till en pensionsstiftelse. Enbart reservering i bokföringen

anses således inte vara tillräcklig. Däremot kan arbetsgivaren använda för­

säkringsformen, varvid premier för pensionskostnaden erläggs till försäk-

ringsinrättningen. I sådant fall saknas behov av reservering i bokföringen.

Utredningen erinrar i det följande om att pensionering, som grundas på

ett tjänsteavtal, kan ske antingen genom att arbetsgivaren lämnar ett pen­

sionslöfte och själv svarar för pensionsutbetalningarna (direktpensione­

ring) eller genom att han anförtror pensioneringen åt en försäkringsinrätt-

ning (pensionsförsäkring). Väljs det förra alternativet kan pensionslöftet,

om arbetstagaren lever länge, ge upphov till en större ekonomisk belastning

på arbetsgivaren än vad försäkringspremierna skulle ha utgjort. Å andra

sidan kan belastningen motverkas av att en annan arbetstagare dör tidigt.

Dödsfallen kan emellertid naturligtvis inträffa i en ordning som ekonomiskt

blir ogynnsam för arbetsgivaren. Det anförda är enligt utredningen av sär­

skild betydelse, när gruppen arbetstagare är så liten att någon tillfredsstäl­

lande riskutjämning inte äger rum. Utredningen väljer exemplet att en ar­

betsgivare har fem pensionsborgenärer anställda, som är lika gamla och

har samma pensionsålder (65 år), och att arbetsgivaren fortlöpande till pen­

sionsstiftelse avsatt vad som motsvarar upplupen kostnad för deras pensio­

nering. De medel, som pensionsstiftelsen äger vid tidpunkten för borgenä­

rernas inträde i pensionsåldern, skall visserligen enligt utredningen förslå

till att då inköpa pensionsförsäkringar på motsvarande belopp mot engångs-

premier i en försäkringsinrättning. Men det är inte säkert, att medlen räc­

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

55

ker till att betala pension till var och en av pensionärerna. Under inga för­

hållanden räcker medlen, om alla lever till exempelvis 85 år. Enligt de

normer, som ligger till grund för beräkning av pensionsreserv, är nämligen

den återstående medellivslängden för en 65-årig man 16,53 år. För att med­

len skall förslå måste dödsfallen ha en viss »spridning» kring den antagna

medellivslängden. För att uppnå en utjämning krävs därför att beståndet av

pensionsborgenärer är tillräckligt stort. Utredningen erinrar om att en un­

derstödsförening, som avser att bereda ålderspension, måste bestå av minst

50 medlemmar.

Bortsett från konsekvenserna av bristande riskutjämning frågar sig ut­

redningen, om arbetsgivaren lämpligen bör bära det ekonomiska ansvaret

själv för pensioner till arbetstagarna. Alternativet är att pensioneringen sker

genom en försäkringsinrättning. Utredningen finner frågan så mycket mer

befogad som avsättning till pensionsstiftelse enligt gällande rätt är frivillig

och därtill får ske i form av överlämnande av revers utan säkerhet. I sådant

fall blir stiftelsens fordran till sitt värde beroende av arbetsgivarens ekono­

miska ställning. Fribrevens kapitalvärde representerar ofta mycket stora be­

lopp. Vill man trygga arbetstagarnas anspråk på pension på ett så effektivt

sätt som möjligt, bör försäkringsformen därför enligt utredningen ha före­

träde.

Utredningen framhåller att svaret på den ställda frågan påverkas av åt­

skilliga faktorer. Enligt vedertagen uppfattning är en arbetsgivare inte skyl­

dig att lämna sina arbetstagare pension, om man bortser från den allmänna

tilläggspensionen. Förmånen av pension har nämligen inte ansetts utgöra

del av anställningsvillkoren på samma sätt som lön och semester. Ett krav

på pensionsförsäkring, som ekonomiskt sett är hårdare för arbetsgivaren

än avsättning till pensionsstiftelse, skulle därför enligt utredningen kunna

motverka arbetsgivarens benägenhet att lämna pensionslöften. Försäk­

ringsformen anses av utredningen hårdare för arbetsgivaren därför att

denne måste till försäkringsinrättningen avstå likvida medel motsvaran­

de premierna. Premieinbetalningarna ger honom ingen möjlighet till åter-

lån. Utredningen erinrar om att försäkringsbolag enligt lagen den 17 juni

1948 (nr 433) om försäkringsrörelse inte äger placera medel motsvarande

försäkringsfonden för livförsäkringar fritt. Med försäkringsfonden avses

bolagets skuld på grund av dels inträffade försäkringsfall, dels löpande för­

säkringar och dels, när rörelsen avser livförsäkring, tilldelad återbäring

(274 och 262 §§).

Den privata pensioneringen måste enligt utredningen också ses mot bak­

grund av den allmänna pensioneringen. Till följd av utbyggnaden av den­

na pensionering har den privata pensioneringens betydelse minskat avsevärt.

Utredningen påpekar vidare, att den privata pensioneringen numera änd­

rat karaktär genom att den pension som utlovas mestadels lämnas enligt be­

stämmelser i kollektivavtal eller i rekommendationer som antagits av ar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

56

betsmarknadens parter. Sådan pension kallar utredningen pension enligt

allmän pensionsplan eller planpension. Planerna innehåller regelmässigt be­

stämmelser, som är avsedda att garantera pensionens utgående.

Utredningens slutsats blir, att pensionsförsäkring generellt sett är att före­

dra för arbetstagarna. Men systemet med reversstiftelser har vunnit hävd

med hänsyn till arbetsgivarens intresse av att kunna behålla pensionsmed­

len i sin rörelse. Utredningen har inte ansett, att det finns tillräckliga skäl

att ändra grundvalen för detta bestående system, utan har i stället väsentli­

gen inriktat sitt arbete på att göra nuvarande form för finansiering av pri­

vata pensioner mer arbetsduglig. Uppgiften har enligt utredningen under­

lättats av att arbetsmarknadsparterna i pensionsplanerna på olika sätt till­

godosett tryggandesynpunkten. Planpensionerna har därigenom för de en­

skilda blivit mer likvärdiga med pensioner genom pensionsförsäkring.

Obligatorisk eller frivillig bokföring av pensionsskuld. Utredningen har

ifrågasatt, om inte arbetsgivaren bör vara skyldig att vid privat pensionering,

när pensionsmedlen behålls i arbetsgivarens rörelse, göra årliga avsättning­

ar till pensionsstiftelse eller vidta någon motsvarande åtgärd för den kost­

nad som pensioneringen utgör. Utredningen frågar sig vidare om det finns

anledning att inom pensionsområdet göra avsteg från vedertagna bokfö-

ringsprinciper om att alla skulder skall redovisas i balansräkningen. En­

ligt utredningens mening föreligger en skuld hos arbetsgivaren till det be­

lopp som motsvarar den pension arbetstagarna intjänat genom sitt arbete

hos arbetsgivaren. I gällande rätt föreligger emellertid ingen plikt att bok­

föra pensionsskulden. Utredningen framhåller att arbetsgivaren enligt bok­

föringslagen den 31 maj 1929 (nr 117) och aktiebolagslagen visserligen är

berättigad att i sin balansräkning ta upp kapitalvärdet av pensionsförplik-

telserna såsom skuld men att han inte är skyldig att göra detta.

Enligt utredningen talar inte endast borgenärsintressen för en ändring,

som innebär att pensionsskulden måste redovisas som en skuldpost i ba­

lansräkningen. Man kan också vinna den finanspolitiska fördelen, att pen­

sionsskulden inte längre kan användas i syfte alt utjämna vinst från ett år

till ett annat. Vinstutjämning skulle då i stället ske efter regler, som strikt tar

sikte på detta ändamål. En obligatorisk redovisning av pensionsskulden

framstår också enligt utredningen för flertalet näringsidkare som något

naturligt och riktigt. De flesta större företag har enligt utredningens me­

ning en sådan ställning att de under en övergångsperiod på fyra eller fem år

kan bygga upp nödiga reserver. Utredningen anser dock att vissa förhållan­

den manar till försiktighet. Inom en del branscher — t. ex. husbyggnad och

väg- och vattenbyggnad — finns det företag som arbetar med ett ganska

litet eget kapital i förhållande till omsättningen. Det har sagts, att en före­

skrift om att pensionsskulden måste tas upp i balansräkningen skulle kunna

få till följd att flera företag inom dessa branscher, som i och för sig är

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

57

fullt bärkraftiga, kunde komma att tvingas likvidera därför att aktiekapi­

talet skulle anses ha gått förlorat till mer än två tredjedelar (jfr 142 § ak­

tiebolagslagen).

Utredningen bär därför ansett sig böra tills vidare avstå från att kräva

obligatorisk skuldföring. Samtidigt hänvisar utredningen till förekomsten

av allmänna pensionsplaner och framhåller, att arbetsgivaren i fråga om

dessa — vilka för framtiden förmodas bli de dominerande — avtalsenligt är

skyldig att göra årliga avsättningar för sin pensionsskuld. Ett led i utred­

ningens förslag är en föreskrift, att arbetsgivaren skall räkna ut sin fak­

tiska skuld med vissa mellanrum, vare sig skulden upptagits i själva balans­

räkningen eller inte. Härtill kommer förslag, att varje arbetsgivare skall

vara skyldig att anmärka sina pensionsåtaganden inom linjen i balansräk­

ningen.

Omvandling av reversstiftelse till skuldpost. I ett följande avsnitt går ut­

redningen närmare in på frågan om reversstiftelse som instrument för tryg­

gande av pension. Utredningen framhåller att den trygghet en sådan stif­

telse bjuder pensionsborgenärerna normalt inte är större än värdet av

stiftelsens fordran. Är arbetsgivarens företag bärkraftigt, svarar det för sina

pensionsåtaganden utan att stiftelsen behöver anlitas. Är arbetsgivaren där­

emot insolvent och försätts i konkurs, är stiftelsens fordran normalt vård

detsamma som en lika stor fordran i en pensionsborgenärs hand. Detta är

åtminstone fallet i fråga om de fria stiftelserna, som saknar förmånsrätt

för sina fordringar.

Mot bakgrunden av att huvuddelen av existerande pensionsstiftelser är

s. k. reversstiftelser ställer utredningen frågan om stiftelsekonstruktionen

behövs för att i balansräkningen åstadkomma en spärrad skuldpost, som

har upphov i lämnade pensionslöften. Anledningen till att gällande rätt

erkänner reversstiftelser bör enligt utredningen sökas i de förhållanden

som förelåg när 1910 års aktiebolagslag gällde. De på den tiden i balans­

räkning uppförda pensionsfonderna, som tillkom genom avsättning av vinst,

betraktades som en del av det egna kapitalet eller som likställda med aktie­

kapital, reservfond och dispositionsfond. Enligt denna bedömning av fon­

dernas karaktär hade bolagsstämma rätt och även skyldighet att använda

dessa till täckande av bokföringsmässig förlust. Fonderna för pensionering

var således inte skyddade mot upplösning. Självfallet saknade de »egna me­

del». I likhet med andra poster på passivsidan skulle fonderna endast upp­

lysa om hur företagets tillgångar finansierades. För att hindra att de till

pensionering anslagna medlen skulle kunna »upplösas» ansåg lagstiftaren

det nödvändigt att som bärare av »pensionsfonden» uppställa en särskild

juridisk person, nämligen pensionsstiftelsen, till vilken medlen kunde föras

över. Ingenting hindrade dock att vad som fördes över utgjorde en fordran

mot företaget självt. Tvärtom förutsattes detta bli det normala. Eftersom

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

58

samma skattelättnader kunde uppnås utan att arbetsgivaren behövde un­

derkasta sig lagens omfattande reglering av stiftelseinstitutet tillkom se­

dermera de fria stiftelserna.

Enligt utredningen är stiftelseinstitutet inte som sådant nödvändigt för

att skydda en för pensionering tillskapad post i balansräkningen från att

upplösas i bokföringsteknisk mening. Ett i lag inskrivet förbud mot att

upplösa posten fyller enligt utredningen samma funktion som en revers-

stiftelse. Att lagstiftaren inte år 1937 övervägde en sådan lösning tillskriver

utredningen det förhållandet, att fondering för pensionering då ansågs

skola ske av vinstmedel. Först genom åtgärden att avsätta till pensions­

stiftelse fick avsättningsbeloppet karaktär av en arbetsgivarens skuld. Ut­

redningen menar att man bör nå samma verkan genom en föreskrift, att

reservering för pensioner skall redovisas bland skulderna jämte ett förbud

mot upplösning av skuldposten. Enligt utredningen utgör sålunda en pen­

sionsstiftelse, som fungerar endast som bärare av den mot posten i balans­

räkningen svarande fonderingen, en överflödig juridisk konstruktion. Ut­

redningen föreslår därför, att reversstiftelserna (såväl bundna som fria)

avskaffas och ersätts med en särskild skuldpost i arbetsgivarens balans­

räkning, benämnd Avsatt till pensioner. Vad som redovisats under denna

skuldpost föreslås vara bundet intill måttet för arbetsgivarens pensions-

reserv.

Utredningen anser att skuldredovisning i balansräkningen innebär ett

tryggande av pensioner genom att skuldposten får ett motvärde i tillgång­

arna såsom kollektiv. Upptagandet av en skuldpost kan dock sakna prak­

tisk betydelse, om inte arbetsgivaren samtidigt är underkastad andra be­

stämmelser, som »låser» tillgångar till motsvarande värde i rörelsen. Av

det skälet anser utredningen, att kretsen av redovisningsbe-

rättigade inte bör utsträckas till andra rättssubjekt än sådana som följer

särskilda bokföringsregler av innehåll att tillgångar motsvarande skulder­

na binds i rörelsen. Det blir sålunda fråga om aktiebolag, ekonomiska för­

eningar och liknande subjekt. Uteslutna blir däremot enskilda rörelseidkare

och handelsbolag. De sistnämnda medges dock rätt att skuldföra pension

om den ingår i allmän pensionsplan. Utredningen anmärker att den sålun­

da bestämda kretsen — bortsett från handelsbolag — överensstämmer med

den som enligt gällande skatterätt tillåts göra reversavsättning till pensions­

stiftelse. Utredningen anser att Kungl. Maj :t bör kunna genom dispens till­

låta även andra rättssubjekt, såsom ideella föreningar och stiftelser, att un­

der vissa betingelser skuldföra pension under rubriken Avsatt till pensioner.

Med det föreslagna systemet kommer tryggheten för pensionsborgenärer-

na att ligga däri, att arbetsgivaren binder tillgångar i rörelsen som mot­

svarar minst pensionsskulden jämte övriga skulder. Utredningen utvecklar

närmare sin uppfattning om bindning av tillgångar genom att hänvisa till

Kungl. Maj. ts proposition nr 83 år 1967

59

72 § aktiebolagslagen. Till grund för denna paragraf ligger uppfattningen

att ett bolag bör arbeta med lika mycket eget som främmande kapital (skul­

der). Genom att finansieringen sålunda bör ske till hälften med det egna

kapitalet är å andra sidan sagt, att tillgångarna bör vara dubbelt så stora

som skulderna (T=S+E; S=E; T=2S=2E). En nytillkommen skuldpost

kan följaktligen lätt rubba de uppställda förhållandetalen. I så fall inträder

skyldighet för bolaget att företa ytterligare fondering. Syftet därmed är, att

bolagets konsolidering och utveckling skall främjas. Så snart de lagfästa för­

hållandetalen återställs, förfaller kraven på särskild fondbildning. Bestäm­

melserna i 72 § kompletteras av andra regler, som anger hur tillgångarna

skall värderas.

Syftet med 72 § är enligt utredningen att åstadkomma konsolidering, nå­

got som skall ske medelst vinstmedel. Bestämmelsen hindrar inte något

bolag från att fortsätta en verksamhet, som går med förlust. Först om för­

skjutningen mellan eget kapital och skulder lett ända dithän, att den bok-

föringsmässiga förlusten måste täckas med aktiekapitalet, inträder sanktio­

ner. Utredningen hänvisar här till 142 §. Enligt denna bestämmelse före­

ligger anledning till tvångslikvidation, om aktiekapitalet »gått förlorat» till

två tredjedelar. Läget är då det att tillgångssidan i balansräkningen inte

förslår att täcka såväl skulderna som minst en tredjedel av aktiekapitalet.

Utredningen anser sig böra påpeka att aktiekapitalets storlek inte behöver

uppgå till någon bestämd andel av skulderna. Regeln om skyldighet att trä­

da i likvidation verkar därför mycket ojämnt. Aktiebolagslagens regler om

fondering och om likvidationstvång har inte gått fria från kritik. Det på­

gående arbetet med revision av de nordiska aktiebolagslagarna kan komma

alt leda till ändringsförslag. Inte desto mindre utgör reglerna enligt utred­

ningens mening ett betydelsefullt skydd till förmån för borgenärerna, bland

dem pensionsborgenärerna.

Utredningen behandlar därefter frågan vilka pensionslöften

som bör få ligga till grund för skuldföring. Utredningen erinrar om att de

på arbetsmarknaden föreliggande allmänna pensionsplanerna i regel inne­

håller föreskrift om särskilt garantiåtagande (borgen), såsom från kredit-

försäkringsbolaget FPG, förutsatt att arbetsgivaren inte tecknar pensions­

försäkring, Genom denna anordning har pensionsrätten ansetts i det vä­

sentliga lika tryggad som genom pensionsförsäkring. I sammanhanget säger

sig utredningen ha tillmätt förekomsten av pensionsplaner betydelse vid

bedömandet av frågan om arbetsgivarens skyldighet att teckna pensions­

försäkring eller att företa skuldredovisning. Utredningen anser det emel­

lertid också från social synpunkt önskvärt att verka för tillkomsten av

ytterligare pensionsplaner. Utgångspunkt har då varit det förut omvitt­

nade förhållandet, att man på arbetsmarknaden ansett skuldredovisning

såsom ett i och för sig otillräckligt medel för tryggande av pensioner. Man

kan enligt utredningen också hävda att det allmänna inte bör tillåta

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

60

skatteavdrag för skuldredovisning av andra pensionslöften än sådana,

där pensionsborgenärernas trygghet verkligen är tillgodosedd. Utredning­

en föreslår mot bakgrund av denna bedömning, att skuldredovisning un­

der rubriken Avsatt till pensioner i arbetsgivarens balansräkning inte får

ske för andra pensionslöften än sådana som ingår i allmän pensions-

plan. Med sådan plan avser utredningen grunder för pensionering, vilka på

arbetstagarsidan är godkända av huvudorganisation. Berättigade att göra

den föreslagna redovisningen bör enligt utredningen vara aktiebolag och

därmed likställda subjekt. Övergångsvis får dock enligt förslaget även andra

löften inom vissa gränser tas i betraktande. Sålunda får löften som lämnats

senast den 31 december 1966 beaktas intill pensionens nominella belopp

nämnda dag. Därigenom uppnås bl. a. att redan gjorda avsättningar till

reversstiftelse kan överföras till posten Avsatt till pensioner, oavsett pen­

sionens beskaffenhet. Beträffande dyrtidstillägg, som utfästs före den 1

januari 1960, får dock redovisning ske även för framtiden. Vidare får pen­

sionslöfte till arbetstagare född år 1907 eller tidigare beaktas intill tre bas­

belopp, oavsett när löftet kommit till stånd. Genom att skatteavdrag avses

skola tillkomma avsättning för sistnämnda slag av löften har utredningen

velat uppmuntra arbetsgivare att lämna pensionslöften till sådana arbets­

tagare vilka åtnjuter endast begränsad ATP-pension.

Skuldredovisning i bokföringen är avsedd att ersätta även befintliga re­

versstiftelser. De lagtekniska och praktiska fördelar som står att vinna med

förslaget skulle annars, menar utredningen, till stor del utebli. Utredningen

berör närmare frågan, om en avveckling av befintliga reversstiftelser kan

anses innebära förfång för dem som avses med stiftelserna (destinatärerna).

Efter att ha företagit en jämförelse mellan läget nu och i framtiden blir ut­

redningens slutsats, att destinatärerna normalt sett inte kommer att få sin

ställning försämrad genom den åsyftade reformen. I ett fall kan dock enligt

utredningen viss försämring inträda, nämligen om en bunden stiftelses för-

månsberättigade fordran överstiger kapitalvärdet av de pensionslöften som

stiftelsen tryggar. Enligt gällande regler får då hela stiftelsefordringen beva­

kas i konkurs. Utredningen anser emellertid att innehållet i gällande rätt på

denna punkt är diskutabelt. Vill man av sociala skäl tillgodose en borgenär

framfor en annan, bör detta enligt utredningen ske genom att hans fordran

utrustas med förmånsrätt och inte genom att fordringen görs större än vad

den i verkligheten är.

Realstiftelse som instrument för tryggande av pension. Utredningen be­

handlar vidare olika frågor rörande realstiftelse som instrument för tryg­

gande av pension. För sådana stiftelser, alltså stiftelser som förfogar över

andra tillgångar än fordringar mot arbetsgivaren, blir enligt utredningens

mening bedömningen en annan än i fråga om reversstiftelser. En realstif­

telse erbjuder för pensionsborgenärerna en pant, som har självständigt vär­

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

61

de. Dessa stiftelser bör därför enligt utredningen få bestå, men lagstiftaren

bör ge närmare regler om förvaltning och tillsyn i syfte att göra stiftelserna

ekonomiskt fristående från arbetsgivaren. Utredningen föreslår sålunda sär­

skilda regler för realstiftelses likvidation och vidare en förenkling av per-

mutationsförfarandet. I detta sammanhang påpekar utredningen, att pen­

sionsstiftelse utgör en ganska säregen typ av stiftelse. Ett kännetecken på

stiftelser i allmänhet är att stiftelsen är inriktad på varaktighet. I lagen om

tillsyn över stiftelser avses sålunda fall då »någon anslagit egendom att så­

som självständig förmögenhet fortvarande tjäna ett bestämt ändamål». Med

pensionsstiftelse förhåller det sig delvis annorlunda. Sådan stiftelse bildas

av en arbetsgivare för att tjäna till tryggande av pensioner, som han utfäst.

Stiftelsen är därför knuten till arbetsgivaren och beroende av honom. Upp­

hör arbetsgivaren med sin rörelse eller har han inte längre någon pensions-

reserv, har stiftelsen spelat ut sin roll. Som en följd härav skall enligt utred­

ningens förslag stiftelsen då likvidera, om den inte överflyttas till någon

som övertagit arbetsgivarens rörelse. Det skulle därför enligt utredningens

mening från rättslig synpunkt kunna göras gällande, att medel som ansla­

gits för pensionering bör klädas i en annan juridisk form. Emellertid är pen­

sionsstiftelse en inarbetad konstruktion. Den rättsliga beteckningen är f. ö.

av underordnad betydelse. Avgörande bör enligt utredningen vara att den

reglering av stiftelseinstitutet som lagen om tillsyn över stiftelser innehåller

är användbar för den bindning av medel som det här är fråga om.

Utredningen räknar i likhet med 1961 års lag med vissa bestämmelser om

pensionsstiftelse inte med s. k. beredandestiftelser, dvs. stiftelser som själ­

va utfäster och utbetalar pensioner, utan endast med s. k. pantstiftelser.

Utredningsförslaget innebär att stiftelse hädanefter i princip inte skall få

ta emot fordran mot arbetsgivaren. Detta avses emellertid inte hindra, att

arbetsgivaren lånar tillbaka avsatta medel från stiftelsen under förutsätt­

ning att stiftelsen för återlånet får en »affärsmässigt försvarlig» säkerhet.

Med pensionsstiftelse vill utredningen till skillnad från 1961 års lag förstå

endast sådan stiftelse som uteslutande har pensionering till ändamål. Utred­

ningen har nämligen från olika synpunkter funnit det ändamålsenligt att

skapa en särskild stiftelseform för det fall att arbetsgivaren vill främja an­

nan välfärd för sina arbetstagare än pensionering. Sådan stiftelse kallar ut­

redningen personalstiftelse. Bestående stiftelse med skilda ändamål skall

enligt utredningens förslag i enlighet härmed delas upp i en pensionsstiftel­

se och en personalstiftelse.

Förmånsrätt för pensionsfordran. Utredningen framhåller att en enskild

pensionsborgenär f. n. inte åtnjuter förmånsrätt för sin pensionsfordran

utom såvitt avser viss aktuell pension. Förmånsrätt för ej aktuell pen­

sion tillkommer däremot enligt 17 kap. 11 § handelsbalken bunden pen­

sionsstiftelse för dess fordran. Fri pensionsstiftelse har inte förmånsrätt.

62

De nuvarande förhållandena har enligt utredningen föranlett kritik. 1

motioner vid 1953 års riksdag (1:40 samt 11:51 och 11:88) hemställdes

dels att den förmånsrätt som tillkom bunden pensionsstiftelse skulle för­

bättras, dels att fri pensionsstiftelse skulle likställas med bunden stiftelse

i detta avseende. I sitt utlåtande (LHJ 36) anförde första lagutskottet bl. a.

att — i ett tidigare sammanhang — endast LO tillstyrkt yrkandet om för­

bättring av bunden stiftelses förmånsrätt, medan statskontoret och SAF

avstyrkt yrkandet och övriga remissinstanser ställt sig tveksamma. Av­

styrkandet motiverades med att man i kreditväsendets intresse borde iakt­

ta synnerlig försiktighet vid utökning av de fordringar som har förmåns­

rätt före olika slag av inteckningar. Denna synpunkt fann utskottet så

tungt vägande att en förbättring av förmånsrätten knappast syntes kunna

genomföras. Utskottet ansåg dock, att frågorna borde göras till föremål

för särskild utredning.

Enligt utredningens mening talar främst den sociala synpunkten för att

pensionsfordran utrustas med förmånsrätt. Särskild tyngd får denna syn­

punkt beträffande pension till sådan arbetstagare som inte alls eller endast i

begränsad omfattning får del av den allmänna tilläggspensioneringen. Här­

till kommer, att en pensionsborgenär enligt gällande rätt saknar möjlighet

att säga upp sin fordran i förtid, om arbetsgivaren får sin ekonomiska

ställning försämrad. Sådan uppsägningsrätt kan däremot tillkomma andra

grupper av borgenärer. Utredningen hänvisar bl. a. till 15 § i den numera

antagna lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företagsinteckning. Mot bak­

grund härav föreslår utredningen, att fordran på framtida pension förlänas

förmånsrätt enligt 17 kap. 11 § handelsbalken, dvs. förmånsrätt efter bl. a.

fastighets- och företagsinteckning. En starkare förmånsrätt, nämligen före

företagsinteckning, föreslås för pensionsfordran, som tillkommer personer

i sådana åldersgrupper som inte blivit delaktiga av den allmänna tilläggs­

pensionen i större omfattning. Sådan förmånsrätt skall tillkomma fordran

på pension till personer födda år 1907 och tidigare samt deras efterlevande

men får inte avse pension till högre belopp än ett basbelopp enligt lagen om

allmän försäkring. I gengäld föreslås att bunden stiftelses förmånsrätt av­

skaffas.

I anslutning till sitt förslag om förmånsrätt påpekar utredningen att,

om eu pensionsborgenär bevakar sin fordran i arbetsgivarens konkurs,

värderingsreglerna i 10 § i 1961 års lag inte äger tillämpning. I stället

gäller 139 § konkurslagen. Men konkurslagens regler om värdering av livsva­

riga förmåner är till sin innebörd oklara. Vidare utnyttjas tabeller, som

enligt utredningen bygger på en föråldrad befolkningsstatistik (avseende

årtiondet 1901—1910), och tillämpas en räntefot om 5 %. Utredningen

föreslår, att konkurslagens värderingsregler ändras och anpassas efter de

normer som förordas för värdering av pensionsskulden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Kungl. Maj ris proposition nr 83 år 1967

63

Upphörande av näringsverksamhet. Det förhållandet, alt pensionsford-

ringar kan sägas ha långfristig karaktär, får enligt utredningen till följd

att pensionshorgenären blir i hög grad beroende av arbetsgivarens ekono­

miska ställning. En jämförelse med läget utanför pensionsområdet ger vis­

serligen vid handen att en vanlig borgenär i princip inte äger rätt till för-

tidsuppsägning, om man bortser från reglerna i köplagen om anteciperat

dröjsmål. Men inom andra livsområden kan en borgenär skydda sig genom

att betinga sig säkerhet, såsom i inteckning, eller genom att göra förbehåll

om rätt till förtidsuppsägning. Och sådant skydd torde borgenär enligt

utredningen regelmässigt skaffa sig vid beviljande av kredit för en längre

tid (t. ex. åt kunder med »långa» leveranskontrakt). Därtill kommer att

borgenären, trots att han erhållit säkerhet, ändå kan ha rätt till förtidsupp­

sägning. Utgörs säkerheten t. ex. av företagsinteckning, har han sålunda

rätt till sådan uppsägning i det fall att säkerhetens värde minskats i

märklig mån.

Enligt utredningen utfaller den gjorda jämförelsen till nackdel för

pensionshorgenären. Det finns därför anledning att uppmärksamma beho­

vet av en skyddsregel om förtidsuppsägning, låt vara att behovet i viss mån

minskat genom tillkomsten av allmänna pensionsplaner. Utredningen

framkastar tanken att som allmän uppsägningsgrund införa den omständig­

heten att arbetsgivaren i sin balansräkning inte har en nöjaktig relation

mellan tillgångar och skulder. Mot denna tanke kan emellertid enligt ut­

redningen invändas att en sådan jämförelse inte beaktar sådana faktorer

som framtida lönsamhet och utvecklingsmöjligheter. Därtill kommer att

arbetsgivaren enligt nuvarande rätt ej är skyldig att skuldföra sina pen­

sionsåtaganden. Från flera synpunkter kunde det enligt utredningen sy­

nas önskvärt att genom ny lagstiftning uppställa kravet att arbetsgivare

skall redovisa sin pensionsskuld i balansräkningen. Utredningen anser dock,

att man alltjämt bör låta det bero på frivillighet vid redovisning av pen­

sionsskulden. Det synes då inte riktigt att uppställa en uppsägningsgrund

av antydd art.

Utredningen har i stället inriktat sig på vissa särskilda förfoganden från

arbetsgivarens sida, som är ägnade att inverka på pensionsborgenärernas

rätt. Gemensamt för dessa förfoganden är att arbetsgivaren upphör med

sin verksamhet och att tjänsteförhållandet därför också bringas att upp­

höra. Utredningen har särskilt i sikte det fallet att rörelsen överlåts på

annan. Utredningen belyser sitt påstående att överlåtelse av rörelse kan

lända pensionsborgenär till förfång, om efterträdaren ej övertar ansvaret

för överlåtarens pensionsåtaganden. Före överlåtelsen hade pensionsbor­

genär erna — jämte övriga borgenärer — den säkerhet för sina fordringar

som bestod i den samlade tillgångssidan. Skulderna förutsätts ju enligt

utredningen ha motvärde i tillgångarna såsom kollektiv. Efter den an­

givna överlåtelsen kommer säkerheten att avse vederlaget i pengar. Är ve­

64

derlaget affärsmässigt, behåller företrädaren samma ekonomiska ställning

såsom förut. Enligt utredningens bedömande var pensionsborgenärerna

likväl tryggare före överlåtelsen. Om två företag visar samma resultat i

kronor räknat, men det ena har stora skulder och därmed också stora till­

gångar medan det andra endast har sin pensionsskuld, är det förra företaget

ur pensionsborgenärernas synvinkel bättre än det senare. Utredningen för­

klarar detta med att pensionsfordran enligt utredningens förslag har ut­

rustats med förmånsrätt samt att företrädaren har större möjligheter att

undandra borgenärerna ett vederlag i pengar än rörelsetillgångarna, vilkas

förhandenvaro faktiskt kan ha spelat stor roll för kreditgivare.

Ytterligare framhåller utredningen att det generellt sett kan vara till

fördel för pensionsborgenärerna att som gäldenär ha en arbetsgivare, som

fortsätter med sin rörelse. Rörelsen kan nämligen komma att lämna bättre

avkastning än ett »dött» kapital.

Utredningen granskar därefter de civilrättsliga grundsatser som avser

överlåtelse av rörelse och framhåller, att den som övertar en rörelse inte

därigenom blir skyldig att svara för företrädarens skulder i rörelsen. Lagen

den 17 maj 1963 (nr 114) om semester innehåller däremot enligt utred­

ningen en regel i motsatt riktning. Utredningen åsyftar föreskriften i 6 §

att överlåtelse av företag eller fartyg inte får inverka på arbetstagarens rätt

till semester. Regeln är så att förstå, att ny ägare skall låta en arbetstagare,

som övergår i hans tjänst, tillgodoräkna sig en vid överlåtelsen redan upp­

lupen kvalifikationstid. Semesterrätten knyts enligt utredningen så att säga

till arbetsplatsen som sådan. Efter en överlåtelse har arbetstagaren därför

två gäldenärer, nämligen företrädaren och efterträdaren.

Utredningen anser det dock inte lämpligt att föra över semesterlagens

regler på pensionsåtaganden. Det är här enligt utredningen fråga om gäld

av helt annan storlek och om åtaganden för mycket lång tid framåt.

I stället bygger utredningens förslag på tanken, att man bör främja en

överenskommelse om att pensionsskulden vid överlåtelse flyttas över på

efterträdaren samtidigt med att företrädaren friskrivs från sitt ansvar.

Kommer inte sådan överflyttning till stånd, bör arbetsgivaren enligt ut­

redningen vara skyldig att teckna pensionsförsäkring och betala engångs-

premie för sitt pensionslöfte. Detsamma föreslås gälla om rörelsen läggs

ned. Som utredningen ser det kan anspråket på tecknande av pensionsför­

säkring sägas vara en förtidsuppsägning av pensionsfordran. Pensions­

borgenärerna har dock inte rätt att begära mer än att deras fordran säker­

ställs på angivet sätt. Utredningen anmärker till sist att motsvarande gäller

för PRI-pensioner enligt kreditförsäkringsbolaget FPG:s bolagsordning.

Överlåter en till FPG ansluten arbetsgivare sin rörelse på annan, skall näm­

ligen ettdera av följande fall inträffa. Antingen träffas överenskommelse

om att efterträdaren skall inträda i kreditförsäkringsavtalet med företräda­

rens rättigheter och skyldigheter eller också är företrädaren skyldig att i

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

65

fråga om pensionsrätt som tjänats in hos honom inköpa pensionsförsäk­

ring i svensk försäkringsinrättning. Förmår inte företrädaren att köpa in

en pensionsförsäkring, är FPG skyldigt att skjuta till vad som brister.

Enligt utredningen bör det förda resonemanget i princip vara tillämpligt

även om överlåtelsen inskränker sig till en viss rörelsegren. Rörelsegrenen

får likväl ej utgöra en alltför liten del av rörelsen som helhet. Som kri­

terium har utredningen därför uppställt, att överlåtelsen får till följd att

en väsentlig del av arbetstagarna friställs.

Personalstiftelse. Utredningen erinrar om att den enligt direktiven haft

att undersöka, om de bestämmelser som kunde komma att föreslås beträf­

fande pensionsstiftelserna, t. ex. i fråga om publicitet och tillsyn och de

anställdas representation i styrelsen, bör gälla även andra stiftelser än

pensionsstiftelser med arbetstagarnas välfärd som syfte. Utredningen på­

pekar, att personalstiftelserna tilldragit sig störst intresse från skattesyn-

punkt, och konstaterar här, att det inte kan anses nöjaktigt att medel kan

»lagras» i stiftelser av detta slag för obegränsad tid utan att beskattas.

Som regel bör medel som anslagits till personalstiftelse användas inom rim­

lig tid.

Utredningen framhåller att för personalstiftelses ändamål bör uppstäl­

las en ganska snäv ram. Stiftelsen bör bli föremål för ökad kontroll från

det allmännas sida och arbetstagarna bör få inflytande på verksamheten.

Utredningen föreslår därför att en särskild lag om personalstiftelse införs

efter mönster av utredningens förslag till regler om realstiftelse.

Personalstiftelse skall enligt förslaget främja arbetstagares eller deras

efterlevandes välfärd men får inte sörja för pensionering eller avlöning

eller liknande. Vidare skall sådan stiftelse alltid stå under tillsyn enligt

lagen om tillsyn över stiftelser och inte få inneha fordran mot arbetsgiva­

ren. Även återlån förbjuds enligt förslaget. I fråga om stiftelses styrelse

överensstämmer förslaget rätt väl med motsvarande förslag till regler om

realstiftelse.

Tillsyn. Utredningen fäster uppmärksamheten på att det allmännas till­

syn över pensionsstiftelser f. n. utövas av olika myndigheter. Tillsynen över

bunden stiftelse handhas sålunda av försäkringsinspektionen, medan fri

stiftelse står under tillsyn av länsstyrelse. Härtill kommer att de skatte-

rättsliga frågorna, avseende främst avsättning till och avtappning från

pensionsstiftelse, ligger i taxeringsmyndigheternas hand. Utredningen fö­

reslår att tillsynen över alla i framtiden bestående stiftelser skall utövas

av länsstyrelse. Samtidigt erinrar utredningen om att enligt dess förslag

reversstiftelserna kommer att upphöra. Erforderlig kontroll över tillämpad

skuldföring torde komma att utövas av taxeringsmyndigheterna.

3

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 83

66

Vad angår sambandet mellan civilrätten och skatterätten framhåller utred­

ningen, att den ansett det ändamålsenligt att undvika att regler av likartat

materiellt innehåll lämnas såväl i civillag som i skattelag. Lagförslagen har

därför av utredningen utformats så, att skattereglerna i allt väsentligt kan

referera till tryggandelagen och till lagen om personalstiftelse. Särskilt tryg­

gandelagen har därigenom samtidigt, påpekar utredningen, fått karaktär

av bokföringslag.

I utredningens förslag behandlas även frågor av renodlad skattenatur.

Dessa frågor upptas i det förslag till ändringar i skattelagstiftningen som

chefen för finansdepartementet har för avsikt att anmäla.

I anslutning till förslagen till lagar om tryggande av pensionslöfte, om

personalstiftelse och om införande av dessa lagar lägger utredningen fram

förslag till följdändringar i ett flertal lagar, såsom handelsbalken, lagen

den 11 juni 1915 (nr 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögen­

hetsrättens område, aktiebolagslagen, lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om

ekonomiska föreningar, bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117) och

lagen den 3 juni 1955 (nr 416) om sparbanker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Remissyttrandena

Grundlinjerna i förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det

övervägande antalet remissinstanser. Bland dem återfinns t. ex. Svea hovrätt,

hovrätten för Västra Sverige, kommer skollegium, länsstyrelser, riksskatte­

nämnden, Näringslivets skattedelegation, LO, TCO och SACO. I åtskilliga

betydelsefulla frågor — framför allt de som rör skatterättsliga avgränsningar

och som här inte behandlas ingående — har dock avvikande meningar kom­

mit till uttryck. Endast lagberedningen avstyrker förslaget i dess helhet.

Några remissinstanser anser viss överarbetning erforderlig främst i fråga

om skuldföring av pensionsförpliktelser och om förmånsrätt. Till denna

grupp av remissinstanser hör Sveriges grossistförbund, Lantbrukets skatte­

delegation, Föreningen auktoriserade revisorer och Sveriges advokatsam­

fund. Av dessa uttalar sig de båda sistnämnda positivt om huvuddelen av

förslaget.

Behovet av ny lagstiftning. Angående behovet av ny lagstiftning på om­

rådet framhåller Svea hovrätt, att rättsläget i fråga om den privata tjänste-

pensioneringen otvivelaktigt är så invecklat och svåröverskådligt att det

framstår som välmotiverat att pröva rättsområdet i hela dess vidd i syfte

att finna en samlad lösning av hithörande frågor. Utredningens förslag är

enligt hovrättens uppfattning i stort väl ägnat att läggas till grund för ny

lagstiftning. I sammanhanget betonar hovrätten att förslaget till tryggande­

lag tillgodoser både civilrätt och skatterätt, varför en viss spänning kan upp­

67

komma mellan civilrättsliga hänsyn och skattesynpunkter. Ett stort antal

remissinstanser — bland dem länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och

Bohus, Älvsborgs, Västmanlands och Västernorrlands län samt ombudet hos

mellankommunala prövningsnämnden och Svensk industriförening — an­

ser likaledes, att lagförslaget medför stora lagtekniska och administrativa

fördelar och att det bör kunna bringa ordning och reda i åtskilliga frågor,

som hittills varit oklara eller bristfälligt reglerade. Försäkringsinspektionen

uttalar, att betänkandet på ett grundligt och systematiskt sätt presenterar

lösningar av en mångfald juridiska, ekonomiska och tekniska problem. För­

slaget innebär, att brister i nuvarande lagstiftning undanröjs och att mera

rationella former för finansiering av privata tjänstepensioner skapas. Enligt

inspektionens mening hade det dock varit att föredra att pensionsstiftelse­

institutet avskaffats helt. Inspektionen tillägger, att det nu kan vara svårt

att överblicka följderna av förslaget med tanke på behovet av teknisk kon­

sultservice. Samma bedömning gör TCO, som tillstyrker förslaget men be­

klagar att utredningen inte förordat obligatorisk skuldföring. Sveriges advo­

katsamfund hälsar med tillfredsställelse, att utredningen från grunden an­

gripit de civilrättsliga och skatterättsliga frågor som har samband med

tryggande av privata pensioner. Den av utredningen begagnade systematiken

tillgodoser enligt samfundets mening ett länge känt behov av större över­

ensstämmelse mellan civillag och skattelag.

Viss tvekan om behovet av lagstiftning i enlighet med förslaget anmäler

kammarrätten. Denna anför att lagstiftning i ämnet skulle ha fyllt en vida

större uppgift om den kommit till stånd i ett tidigare skede, innan de stora

pensionsfrågorna vunnit sin lösning. Kammarrätten vill likväl inte avstyrka

förslaget, som synes väl ägnat att tillgodose kravet på tryggande av privata

pensioner och att även i övrigt ge en tillfredsställande reglering av en på­

tagligt svårbemästrad materia. Kammarrätten tillägger, att lösandet av civil­

rättsliga och skatterättsliga frågor i ett sammanhang synes rationellt. Kam­

marrätten hyser dock vissa farhågor för att förslaget under ett övergångs­

skede kan medföra ökat arbete för myndigheterna. Sedan systemet genom­

förts torde det däremot komma att kräva inte oväsentligt mindre arbete än

tidigare och även möjliggöra bättre tillsyn över kvarvarande stiftelser. Läns­

styrelsen i Norrbottens län finner förslaget väl ägnat att läggas till grund

för lagstiftning men frågar sig, om det numera — efter tillkomsten av de

allmänna pensionerna — föreligger behov av att lagfästa ett system med pri­

vat tjänstepensionering i den omfattning och med den räckvidd som före­

slagits. Länsstyrelsen ställer också frågan, om den tillämnade lagstiftningen

måste vara så detaljrik som föreslagits.

Även lagberedningen, som avstyrker lagförslaget i dess helhet, framhål­

ler i sammanhanget betydelsen av den allmänna pensioneringen och av den

självsanering som ägt rum beträffande privata pensioner främst genom de

allmänna pensionsplanerna. Enligt lagberedningen hade man bort under­

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

68

söka om det varit möjligt att bygga på nuvarande ordning och avlägsna på­

talade brister genom adekvata jämkningar i lagstiftningen. Utredningens

omfattande och komplicerade förslag sträcker sig längre än vad som är

påkallat från tryggandesynpunkt och går vida utanför stiftelseområdet. Sär­

skilt gäller detta enligt beredningen förslaget angående förmånsrätt för pen-

sionsfordringar.

Överståthållarämbetet godtar förslaget, sådant det utformats från de val­

da utgångspunkterna, men frågar sig om det inte varit ändamålsenligare

att ta FPG/PRI-systemet till utgångspunkt för en reform. Man borde ha

övervägt att skapa ett särskilt pensionsinstitut, till vilket inbetalningar skul­

le få ske med full avdragsrätt vid taxering och med full rätt till återlån mot

godtagbar säkerhet.

Obligatorisk eller frivillig bokföring av pensionsskuld. Frågan om arbets­

givaren skall vara skyldig att bokföra sin pensionsskuld som en särskild

skuldpost i balansräkningen eller inte har behandlats av åtskilliga remiss­

instanser. Uppfattningen att redovisningen även i fortsättningen bör vara

frivillig delas av bl. a. Näringslivets skattedelegation. Denna understry­

ker att införandet av ett pensionskonto inte innebär någon ändring i frå­

ga om pensionslöftets rättsliga karaktär och att avsättning på sådant konto

är att uppfatta som en bokföringsmässig reservering för en kostnad. Denna

reservering är vidare i det fall kreditförsäkring förekommer snarare en åt­

gärd till uppfyllande av ett försäkringsavtal än ett moment i rättsförhållan­

det mellan arbetsgivare och arbetstagare. Med hänsyn till de förutsättningar

under vilka äldre pensionslöften kommit till stånd kan delegationen inte

ansluta sig till tanken på en obligatorisk kontoföring resp. obligatorisk

avsättning. Ett sådant tvång skulle kunna medföra påfrestningar för vissa

företag till men för pensionsborgenärerna.

Även Skånes handelskammare delar utredningens bedömning och fram­

håller, att betydelsen av obligatoidsk skuldföring minskas genom utred­

ningens förslag om förmånsrätt och om anteckning inom linjen av pen­

sionsskulden.

Till förmån för tanken på obligatorisk skuldföring uttalar sig däremot

bokföringsutredningen, aktiebolagsntredningen, TCO, Föreningen auktori­

serade revisorer, Enskilda företags tjänstepensionärsförbund och Sveriges

advokatsamfund.

Bokföringsutredningen finner sålunda, att de skäl som åberopats mot

obligatorisk redovisning inte är tillräckligt bärande, speciellt med hänsyn

till den stora roll som pensionsförpliktelser spelar i fråga om företagens re­

sultatberäkningar. För att mildra övergången är dock särskilda övergångs­

bestämmelser påkallade. Enligt aktiebolagsutredningen kan förslaget om

frivillig skuldföring leda till att de regler som aktiebolagslagen uppställer

i syfte att skydda ett företags soliditet blir ganska illusoriska; bolaget kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

69

t. ex. tänkas dela ut vinst trots att pensionsskulden inte är täckt. Denna

fråga synes inte ha gjorts till föremål för mera ingående överväganden. En­

ligt aktiebolagsutredningen borde man ha infört skyldighet för företagen

att inom viss inte för kort tid övergå till den riktiga redovisningsprincipen.

Föreningen auktoriserade revisorer, som också anser att utelämnandet av

en skuld strider mot god bokföringssed, instämmer i uppfattningen att

övergångsbestämmelser är nödvändiga om man inför obligatorisk skuld-

töring. Enligt föreningens mening kan det dock vara tveksamt om obliga­

torisk skuldföring bör avse några andra rättssubjekt än aktiebolag och lik­

nande juridiska personer. Ett skäl till tvekan är, att balansräkningarna i

dessa fall inte är offentliga. Därtill kommer att man synes kunna ställa

något lägre krav på redovisning i företagsformer, där personligt ansvar

föreligger. Även Sveriges advokatsamfund förordar obligatorisk skuldredo­

visning särskilt med hänsyn till förslaget om förmånsrätt för pensionsford-

ran, som nödvändiggör publicitet i förhållande till arbetsgivarens övriga

borgenärer. Vad angår det av utredningen anförda skälet, att ett förslag om

obligatorisk skuldredovisning måste avse redan befintlig pensionsskuld för

att få avsedd verkan, anmärker samfundet, att denna pensionsskuld ändå

belastar arbetsgivaren rent faktiskt. I sammanhanget observerar samfundet

även förslaget, att arbetsgivaren under viss förutsättning har att inköpa

pensionsförsäkring för hela sin pensionsskuld. Förslaget förutsätter enligt

samfundet, att arbetsgivaren garderar sig för att kunna möta en sådan

kostnad.

Omvandling av reversstiftelse till skuldpost. Förslaget att ersätta revers­

stiftelse med en skuldpost i balansräkningen har med något undantag till­

styrkts av alla remissinstanser, som yttrat sig i denna del. Länsstyrelsen i

Västernorrlands län anser förslaget på denna punkt i sin enkelhet närmast

»genialt». Pensionsborgenärernas intressen anses bli tillvaratagna i tillbör­

lig utsträckning. Hovrätten för Västra Sverige framhåller, att förslaget att

förvandla reversstiftelserna till en särskild skuldpost i balansräkningen

och att utrusta pensionsfordran med förmånsrätt utgör en lagtekniskt god

lösning av problemet att skapa säkerhet för de anställdas pensionsford-

ringar. Stiftelsekaraktären framstår enligt hovrättens mening som en oform­

lighet i sådana fall, där den enda tillgången består av fordran mot arbets­

givaren. Hovrätten tillägger, att det synes ändamålsenligt att utforma bl. a.

tryggandelagen så att den rymmer både civilrätt och skatterätt. Därigenom

undviks att det uppstår en »skatterättens civilrätt» som avviker från »den

äkta civilrätten».

I uppfattningen att omvandlingen av reversstiftelserna medför avsevärda

fördelar instämmer bl. a. kommerskollegium, riksskattenämnden, länssty­

relsen i Stockholms län och länsstyrelsen i Värmlands län, som också hälsar

upphävandet av dualismen mellan civilrätt och skatterätt med tillfreds­

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

70

ställelse. I samma riktning uttalar sig ombudet hos mellankommunala pröv-

ningsnämnden, som livligt tillstyrker renodlingen av pensionsstiftelserna

och samordningen av civilrätt och skatterätt. Detsamma gäller LO, TCO,

SACO, Sveriges redareförening och Sveriges köpmannaförbund, som fram­

håller att en del av den nu ganska omfattande och tyngande pappersexer­

cisen kommer att minska. Familjeföretagens förening, Smålands och Ble­

kinge handelskammare, Skånes handelskammare samt handelskammaren i

Gefle intar i huvudsak samma ståndpunkt, varvid den sistnämnda dock

med hänsyn till ämnets art anser att uppdrag bör lämnas åt någon myn­

dighet att lämna information och råd samt anmoda felande arbetsgivare att

vidta rättelse, innan straff utdöms. Förslaget bedöms ungefär på samma

sätt av Sveriges advokatsamfund, Föreningen auktoriserade revisorer och

Näringslivets skattedelegation. Den senare anser att omvandlingen av re­

versstiftelserna kommer att leda till eu väsentlig förenkling. Enligt delega­

tionens mening har kontosystemet (skuldföring) företräde framför varje

annat tänkbart alternativ, t. ex. någon form av enhetsstiftelse. Inte minst

med beaktande av pågående strukturförändringar inom näringslivet är

kontosystemet fördelaktigt. Stiftelsesystemet har ofta försvårat fusioner

och andra former av samgående, framhåller delegationen. Enligt delegatio­

nen följer en annan betydande administrativ fördel med förslaget om kon-

toföring. De två väsentligaste förutsättningarna därför, nämligen att spär­

rade medel inte minskas och att avdragsrättens omfattning iakttas, kom­

mer under kontroll av företagets ledning och revisorer resp. av taxerings­

myndigheterna. Den införda publicitetsprincipen är ägnad att underlätta

denna interna och externa kontroll. Även Kooperativa förbundet instämmer

i omdömet att omvandlingen av reversstiftelserna torde komma att innebära

påtagliga fördelar. Förbundet ser med utomordentlig tillfredsställelse att

utredningen vinnlagt sig om att i sitt förslag till nya lagar ge dessa en så­

dan utformning att den konsumentkooperativa pensioneringen, som inom

svensk privat tjänstepensioner ing intar en särställning, kan fortsätta i

oförändrade former.

Tveksam till förslaget att avskaffa reversstiftelserna ställer sig aktie-

bolagsutredningen. Denna finner visserligen, att förslaget kan innebära en

förenkling i vissa hänseenden, men anser å andra sidan att användningen

av stiftelseformen inte i och för sig behöver medföra några särskilt vidlyftiga

regler. Så länge ingen konfliktsituation föreligger, kan en reversstiftelse

fungera nästan lika stillsamt och okomplicerat som en bokföringspost. Å

andra sidan innebär stiftelseformen att man vid behov i olika situationer

kan återfalla på en känd och praktisk juridisk teknik. Stiftelsen företräder

destinatärerna och har att genom sin styrelse bevaka och vid behov göra

gällande destinatärernas rätt. En sådan enhetlig representation kan vara

värdefull och kan även i olika situationer (konkurs m. nr.) betyda en vä­

sentlig förenkling. Det kan därför enligt utredningens mening ifrågasättas,

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

om man inte genom att bibehålla såväl reversstiftelser som realstiftelser

inom en enda pensionsstiftelseform skulle kunna få ett tillfredsställande

system för tryggande av pensioner. Därigenom skulle man enligt utred­

ningen kunna undgå det i och för sig ganska konstlade förslaget, att stif­

telse inte får mottaga fordran från arbetsgivaren, ett förbud som dock inte

hindrar återlån mot affärsmässigt försvarlig säkerhet.

Förslaget avstyrks av lagberedningen, som inte finner motiven för att

avskaffa reversstiftelserna grundade. Tvärtom talar enligt beredningen

många omständigheter av teknisk och praktisk art till förmån för att be­

vara stiftelsekonstruktionen — alternativt i form av en enhetsstiftelse —

såsom att stiftelsen är ett instrument för att tillvarata destinatärernas rätt

gentemot arbetsgivaren, att destinatärerna bättre kan bevaka sina intressen

genom stiftelsen än var och en för sig, att systemet blir klarare och redigare

med avsättning till stiftelse än med sltuldföring, bl. a. från kontrollsynpunkt,

att återvinning enligt konkurslagen kan ske av vinstmedel som under publi­

citet avsätts till en stiftelse men däremot inte av medel som skuldförs in­

ternt samt att enklare försäkringstekniska beräkningar kan tillåtas vid an­

vändande av stiftelseinstitutet än vid motsvarande beräkning av pensions-

fordringarnas kapitaliserade värde. Med stiftelsen som hjälpmedel kan stats­

makterna lättare tillåta avsättning och gottgörelse med summariskt beräk­

nade belopp med tillfälle till noggrannare kontroll vid konkurs, varjämte

det är möjligt att ge stiftelsen viss marginal för att motverka inflation.

Beträffande de närmare förutsättningarna för att få trygga pensioner ge­

nom skuldföring enligt förslaget behandlar åtskilliga remissinstanser den

föreslagna begränsningen av kretsen av de redovis ningsbe-

rättigade till att omfatta endast aktiebolag, ekonomiska föreningar,

ömsesidiga försäkringsbolag,'sparbanker och vissa handelsbolag. Sveriges

advokatsamfund, som utgår från att begränsningen av de rättssubjekt vilka

får redovisa pensionsskuld är motiverad av civilrättsliga och skatterättsliga

hänsyn, anser sig kunna godta den föreslagna gränsdragningen med hänsyn

till den av utredningen föreslagna allmänna dispensbestämmelsen och till

möjligheten för varje arbetsgivare att göra avsättning till realstiftelse med

rätt till skatteavdrag och med möjlighet för stiftelsen att mot säkerhet åter-

låna medlen. Som ett särskilt skäl för tillstyrkan av förslaget i sin helhet

åberopar handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, att utred­

ningen varit sammansatt av representanter för arbetsgivare och arbetstaga­

re, att förslaget är enhälligt och att det därför kan sägas vara i vissa hän­

seenden jämförbart med en uppgörelse på arbetsmarknaden.

Begränsningen av kretsen redovisningsberättigade har däremot föranlett

erinringar från övriga remissinstanser, som yttrat sig i denna del. Det gäl­

ler länsstyrelsen i Västernorrlands län, Sveriges köpmannaförbund, För­

eningen auktoriserade revisorer, Skånes handelskammare, Familjeföretagens

förening samt Svensk industriförening.

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

71

72

Enligt länsstyrelsen i Västernorrlands län kan förslaget sägas innebära

viss favorisering av aktiebolagen, vilket kan tänkas medföra ökad övergång

till sådan företagsform. Den starka anknytningen till de allmänna pensions-

planerna har motiverats av de förändringar i den privata pensioneringens

karaktär som utvecklingen inom näringslivet medfört och är måhända er­

forderlig. Från allmänna synpunkter kan emellertid betänkligheter resas

mot det krav på organisationstillhörighet som blir en indirekt följd av en

sådan ordning. Köpmannaförbundet gör också erinran mot att förslaget

utesluter enskilda företagare från skuldföring. I själva verket är det dock

så, menar förbundet, att många enskilda företagare har en väsentligt starka­

re ekonomisk ställning än många aktiebolag och handelsbolag. Förbundet

kan förstå, att man är tveksam i fråga om möjligheten för en enskild före­

tagare att under rubriken Avsatt till pensioner redovisa skuld för pension

till honom själv. Däremot bör det vara möjligt att redovisa skuld för pension

till anställda. Om man vill uppställa visst krav på företagarens ekonomiska

ställning, kunde som mätare användas ett visst medelantal arbetstagare och,

om detta icke skulle vara tillräckligt, att det i rörelsen redovisade egna kapi­

talet uppgick till visst lägsta belopp t. ex. 25 000 kr. Föreningen aukto­

riserade revisorer menar, att de motiv som utredningen anfört för att låta

handelsbolag få skuldföra åtaganden enligt allmän pensionsplan är lika till­

lämpliga på varje annan arbetsgivare som befinner sig i samma situation,

däribland enskilda rörelseidkare. Den föreslagna begränsningen bör därför

slopas.

Även Skånes handelskammare — som i likhet med utredningen anser det

nödvändigt att göra skillnad mellan sådana företagsformer vilkas tillgångar

»låses» i rörelsen på grund av särskilda lagregler och andra företagsformer

— hävdar, att enskilda företagare samt handelsbolag i fråga om andra pen­

sionslöften än planlöften bör kunna genom dispens erhålla rätt till skuld-

föring. I samma riktning uttalar sig Familjeföretagens förening och Svensk

industriförening. Den senare finner dock att redovisning under rubriken

Avsatt till pensioner inte bör få avse mer än pension enligt allmän pensions­

plan, om företaget inte är aktiebolag, ekonomisk förening, försäkringsbolag

eller sparbank.

Förslaget att knyta rätten till skuldföringen till viss k rets av p e n-

s i o n s 1 ö f t e n, nämligen dem som ingår i allmän pensionsplan, har till­

dragit sig stort intresse. Praktiskt taget alla remissinstanser som yttrat sig

i denna del har funnit denna anknytning alltför snäv för att kunna tillgodo­

se föreliggande eller uppkommande behov. Åtskilliga remissinstanser har

visserligen inte riktat någon erinran mot principen om anknytning till all­

män pensionsplan som sådan men har hävdat att denna anknytning inte bör

hindra skuldföring inom vissa gränser utanför sådan plan. Här förekommer

uppfattningen, att alla kostnader som hänför sig till löften tillkomna före

den 1 januari 1967 (indextillägg och annan höjning av pensionsnivån) bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

73

få beaktas vid skuldföring. Vidare förekommer uppfattningen att skuld för

utgående (aktuell) pension alltid bör få skuldföras. Slutligen har i vissa

yttranden förordats att även andra av borgensman garanterade löften än

sådana som innefattas i allmän pensionsplan bör tillerkännas beaktande.

Ett stort antal remissinstanser bär avstyrkt anknytningen till allmän

pensionsplan. De har därvid åberopat att en arbetsgivare kommer att rent

faktiskt känna sig hindrad att utlova pension utanför pensionsplanens ram,

eftersom han skulle gå miste om avdragsrätten vid taxering för det fall att

pensionsutfästelsen inte inordnas i sådan plan.

Kommerskollegium betonar, att anknytningen till allmän pensionsplan

kan antas leda till ett ökat intresse för kompletterande pensioner, något som

måste hälsas med tillfredsställelse. Mot anknytningen har emellertid enligt

kollegiet invänts, att arbetsgivaren kommer att ställas inför valet att an­

tingen lämna ett pensionslöfte av viss kvalitet eller att avstå från att ge nå­

got löfte alls. En sådan ordning innebär en inskränkning i avtalsfriheten och

gör arbetsgivare mindre benägna att lämna pensionslöften. För egen del fin­

ner kollegiet dock nämnda farhågor något överdrivna, även om kollegiet

principiellt anser att all reservering för infriande av pensionslöften bör vara

förenad med avdragsrätt vid taxering. Som ett från allmän synpunkt god­

tagbart alternativ till allmän pensionsplan kan man enligt kollegiet tänka

sig sådan kreditförsäkring eller likvärdig trygghetsanordning som av ar­

betstagarsidan inom ett företag godkänns som garanti, trots att huvudorga­

nisationen inte lämnat sin medverkan. Slutligen förordar kollegiet att

kapitalvärdet av utgående pension alltid skall få skuldföras liksom de till-

lägg till tidigare utlovad pensionsförmån vilka efter lagens ikraftträdande be­

tingas av penningvärdeförsämringen.

Sistnämnda yrkande återkommer — helt eller delvis — hos ett stort antal

remissinstanser, bland dem kammarrätten, Näringslivets skattedelegation,

Lantbrukets skattedelegation, Föreningen auktoriserade revisorer samt vissa

handelskamrar.

Näringslivets skattedelegation påpekar att ett företagsekonomiskt resone­

mang onekligen leder till att all reservering för pensionslöften bör vara för­

enad med avdragsrätt vid taxering. Lagen bör enligt delegationen skapa möj­

lighet till skuldföring av kreditförsäkrade pensionslöften utanför allmän

pensionsplan.

I kritiken mot anknytningen till allmän pensionsplan som villkor för

skuldföring instämmer bl. a. Kooperativa förbundet, Sveriges advokatsam­

fund, Föreningen auktoriserade revisorer och vissa handelskamrar.

Föreningen auktoriserade revisorer anser t. ex. att utredningen fäst för

stor vikt vid allmän pensionsplan. Ett mycket stort antal företag kan

f. n. inte ansluta sig till någon sådan. Många pensionslöften är inte hel­

ler av den art att de kan ingå i en allmän plan. Konsekvenserna av för­

slaget blir därför enligt föreningen, att vissa företag inte kommer att lämna

3f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 83

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

pensionslöften som annars är motiverade, att många företag, som vid la­

gens ikraftträdande kunnat avveckla sina pensionsstiftelser, ånyo måste

bilda pensionsstiftelser för »specialpensionernas» skull samt att genomfö­

randet av obligatorisk skuldredovisning försvåras. Av dessa skäl bör enligt

föreningen tidsbegränsningen till den 31 december 1966 tas bort, med på­

följd att punkten om pensionslöfte till arbetstagare födda år 1907 eller ti­

digare blir överflödig. I allt fall bör sådan ändring vidtas att begränsningen

till sådana dyrtidstillägg till pension som utlovats före den 1 januari 1960

slopas. Skånes handelskammare understryker, att anknytningen till allmän

pensionsplan motverkar annars möjliga förbättringar av pensioner genom

att arbetsgivaren hindras från att lämna löften utanför planens ram. Han­

delskammaren gör vidare gällande, att det från skatterättslig synpunkt inte

kan vara riktigt med anknytning till pensionsplan. Utgångspunkten bör vara,

att alla kostnader är avdragsgilla. Undantag från principen kan enligt han­

delskammaren vara tillåtet endast om kostnaden kan anses otillbörligt hög

eller avdragsrätten kan befaras bli utnyttjad för skatteflykt. Det skulle in­

nebära en helt ny princip, om avdrag vägrades för vissa pensionslöften. Ut­

redningens ståndpunkt, att garanti måste föreligga för att pensionen obe­

tingat kan förväntas utgå, kan därför inte godtas av handelskammaren.

Handelskammaren framhåller att avdrag åtnjuts för upplupen men inte

förfallen ränta, oavsett om företagets (gäldenärens) ekonomiska ställning

är sådan att det är sannolikt att räntan aldrig kommer att erläggas. Varken

civilrättsliga eller skatterättsliga skäl kan därför enligt handelskammaren

åberopas till förmån för den inskränkning i rätten till skuldföring som

utredningen uppställt. — I allt fall vill handelskammaren bestämt mot­

sätta sig att avsättnings- och avdragsrätten begränsas i fråga om redan

gjorda pensionsåtaganden till pensionsnivån den 31 december 1966. Hänsyn

bör få tas även till den stegring av pensionskostnaden som inträffar där­

efter med anledning av att lönen stiger eller indexklausulen utlöses. Att

förbjuda detta är enligt handelskammaren en direkt obillighet, då arbets­

givaren inte har möjlighet att återta sitt pensionslöfte.

I uppfattningen att anknytningen till allmän pensionsplan hindrar eller

försvårar pensionering — t. ex. av personal i förtroendeställning — instäm­

mer handelskammaren i Gefle samt Västernorrlands och Jämtlands läns

handelskammare. En liknande bedömning gör Kooperativa förbundet, som

hänvisar till att den privata tjänstepensioneringen blivit en intressefråga

mellan arbetsmarknadens parter och som därav drar slutsatsen att alla

pensionslöften, om vilka parterna träffat överenskommelse, bör få göras

till föremål för skuldföring. I allt fall bör pensionstillägg — avseende kom­

pensation för penningvärdeförsämring — utan undantag få göras till före­

mål för skuldföring. Även Sveriges advokatsamfund anser att begränsning­

en kan ge intryck av att utredningen inte hyst fullt förtroende för arbets-

marknadsparternas förmåga att förhandlingsvägen uppnå överenskommel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

75

se om kvalitativt tillfredsställande pensionslöften. I allt fall bör förslaget

avseende arbetstagare födda år 1907 eller tidigare omfatta dels alla arbets­

tagare, som inte åtnjuter full allmän tilläggspension, dels också det fulla

beloppet av givna pensionslöften. Enligt samfundets mening är utredning­

ens skäl för den uppställda begränsningen inte godtagbar.

Realstiftelse som instrument för tryggande av pension. Förslaget att bi­

behålla realstiftelse som instrument för tryggande av pension vid sidan om

förfarandet med skuldredovisning i arbetsgivarens balansräkning bär inte

föranlett yttranden från andra än f ör säkring sinspektionen, Näringslivets

skattedelegation och TCO.

Enligt försäkringsinspektionen och TCO framstår det som mest ratio­

nellt att avskaffa hela pensionsstiftelseinstitutet och ersätta denna form av

tryggande med pensionsförsäkring. Att märka är att inte ens en realstiftel­

se alltid erbjuder full trygghet. TCO tillstyrker dock förslaget på denna

punkt, ehuru med tvekan.

Det av försäkringsinspektionen och TCO anlagda betraktelsesättet delas

inte av Näringslivets skattedelegation, som tillstyrker bibehållandet av stif­

telseinstitutet och även i huvudsak den föreslagna lagregleringen. Enligt

delegationens mening skulle det tvärtom vara felaktigt att begränsa valmöj­

ligheterna i en civilrättslig lagstiftning oavsett vilket antagande man gör

om den framtida utvecklingen. Därtill kommer nödvändigheten av att till­

godose andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar. In­

te heller bör enligt delegationens uppfattning bestående realstiftelser tillå­

tas bli avvecklade mot stiftarens vilja.

Pensionsstiftelses rätt att bevilja arbetsgivare åter lån av avsatta medel

har tillstyrkts av Näringslivets skattedelegation, LO och Kooperativa för­

bundet. Vissa betänkligheter har uttalats av kammarrätten, överståthållar-

ämbetet och vissa länsstyrelser, som anser att säkerhetskravet är alltför

vagt utformat.

Förmånsrätt för pensionsfordran. Förslaget att införa förmånsrätt för

pensionsfordran tillstyrks av kommerskollegium, länsstyrelsen i Östergöt­

lands län, Sveriges köpmannaförbund, LO och SACO. Även Näringslivets

skattedelegation godtar förslaget.

Sveriges advokatsamfund finner starka skäl tala för att i princip utrusta

pensionsfordran med förmånsrätt men anser sig likväl inte f. n. — med

hänsyn till annan pågående lagstiftning med verkningar inom förmånsrät­

tens område — kunna ta slutlig ställning till förslaget.

Förslaget avstyrks av lagberedningen och Sveriges grossistförbund.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att förslaget att utan särskilda

övergångsbestämmelser införa en särskild förmånsrätt för personer födda

år 1907 eller tidigare motiverats av sociala skäl, nämligen att den kategori

76

anställda som uppbär en starkt reducerad allmän tilläggspension bör erhål­

la särskilda garantier för sina privata pensionsförmåner. I princip innebär

införandet av en dylik förmånsrätt enligt delegationen ett väsentligt avsteg

från vad som eljest kan godkännas i fråga om civillagstiftning. Effekten

av en sådan förmånsrätt varierar också företagen emellan till följd av

olika ålderssammansättning och skillnader i pensionsförmåner och är

därför svår att överblicka. Ett sådant avsteg från annars tillämpad lagstift­

ningsteknik kan enligt delegationen accepteras endast om den ökade be­

lastningen görs temporär. Detta krav har utredningen sökt tillgodose ge­

nom anknytningen till en speciell kategori äldre anställda. Delegationen

godtar förslaget i denna del under framhållande att utredningens förslag

utgör ett absolut maximum i fråga om förmånsrätt. Även förslaget om för­

månsrätt i övrigt biträds av skattedelegationen, trots den retroaktivitet som

enligt delegationen kännetecknar detta.

Sveriges advokatsamfund finner det vanskligt att bedöma såväl var i för-

månsrättsordningen fordran på pension skall inplaceras som huruvida

förmånsrätten bör begränsas till att avse pension intill visst belopp. Försla­

get om förmånsrätt bör vid departementsbehandlingen göras till föremål för

en grundlig omprövning. Därvid bör enligt samfundet olika borgenärsin-

tressen allsidigt belysas och vägas mot varandra. Samfundet understryker

vikten av att förmånsrätten inte får inverka störande på näringslivets kre­

ditmöjligheter eller på kreditmarknaden över huvud. Såsom villkor för för­

månsrätt enligt förslaget uppställer samfundet krav på att redovisningen av

pensionsskulden blir obligatorisk.

Lagberedningen framhåller inledningsvis i denna del, att utredningsför­

slaget inte presenterats för de nordiska grannländerna. Med hänsyn till det

nordiska samarbete som äger rum i fråga om bl. a. de förmånsrättsliga reg­

lerna förutsätter beredningen, att samråd med grannländerna äger rum in­

nan en för borgenärerna så betydelsefull reform som den av utredningen fö­

reslagna genomförs. Förslagets verkningar bör bedömas även med hänsyn

till de europeiska samarbetssträvandena.

Vidare framhåller beredningen, att betänkandet inte innehåller något som

kan belysa hur den föreslagna förmånsrätten skulle drabba i de individuella

fallen. Man hade kunnat tänka sig en undersökning av ett antal konkurs­

fall av någon betydenhet med tänkt införande av förmånsrätt för kapitali-

serade pensionsfordringar. Inte heller vet man genom betänkandet, hur stort

det kapitaliserade beloppet av förmånsberättigade pensionsfordringar skul­

le bli för hela landet. Förslaget berör arbetsgivare av alla slag och någon

samlad statistik över deras förpliktelser torde inte finnas. I den mån för­

pliktelserna motsvaras av pensionsstiftelser — vilket ingalunda alltid är för­

hållandet — har sammanlagda beloppet uppskattats till 7,5 miljarder kr.

per utgången av år 1964, varav emellertid 1,5 miljarder täcktes av realtill-

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

77

gångar hos stiftelser. Hur stort belopp som skulle tillkomma på grund av

pensionsutfästelser vilka inte täcks av pensionsstiftelser kan man inte gis­

sa sig till. I vad mån nya pensionsförpliktelser tillkommer framdeles eller

i vad mån utfästa belopp kommer att stiga kan man inte heller yttra sig

om. Att fordringsägare, som inte haft någon säkerhet, skulle i föreslagen

omfattning utan vidare utrustas med förmånsrätt på andra redan befintli­

ga — eller blivande — borgenärers bekostnad torde enligt beredningen vara

något unikt för våra förhållanden.

Förutsättningarna för den kredit som andra borgenärer lämnat kan enligt

beredningen helt förändras om gamla och nya pensionsutfästelser får kapi-

taliseras och njuta förmånsrätt utan begränsning, också i den mån de be­

löper på intjänande före utfästelsens tillkomst. Särskilt de oprioriterade

borgenärerna kan genom förslaget bli helt lottlösa.

Beredningen anser, att förslaget inte rimligen kan godtas i föreliggande

skick. Enligt beredningens mening måste det sålunda för att förmånsrätt

skall kunna medges åtminstone fordras, att avsättning, lämpligen till stif­

telse, skett av vinstmedel och redovisas som verklig skuld i balansräkning­

en, att pensionernas belopp begränsas och att verkställd avsättning kan bli

föremål för återvinning, om den skett inom viss inte alltför kort tid före

konkursansökningen.

Om systemet med reversstiftelser bibehålls, kan enligt beredningen åter­

vinning av medelsöverföring till stiftelsen ske enligt konkurslagen. Det kan

däremot bli svårigheter att i sak åstadkomma motsvarande återvinning,

om man som utredningen föreslagit nöjer sig med avsättning genom en bok-

föringsåtgärd i företagarens egen bokföring.

Beredningen framhåller vidare, att förmånsrätt enligt förslaget skall in­

träda alldeles oavsett om pensionsutfästelsen skett före lagens ikraftträ­

dande eller om pensionen intjänats dessförinnan. Detta kan innebära stora

överraskningar för andra borgenärer. Med en ordning som betjänar sig av

pensionsstiftelser och medelsöverföring till dem under betryggande villkor

kan sådana överraskningar lättare förebyggas. Beredningen anser det inte

kunna godtas att, utan någon övergångsreglering, förmånsrätt ges med

återverkande kraft för vissa pensionsfordringar före bl. a. redan befintliga

företagsinteckningar och före oprioriterade borgenärer.

Frågan om tillåtligheten av tillbakaverkande kraft inställer sig enligt be­

redningen inte endast i samband med lagens ikraftträdande. Det kan också

inträffa, att en företagare med ett slag åtar sig oantastbara pensionsförplik­

telser mot sina arbetstagare även i den mån pensionen skall anses intjänad

under tid före den dag då förpliktelserna blev oantastbara. En motsvarande

fråga om återverkande kraft uppkommer även när en företagare ikläder sig

en oantastbar pensionsförpliktelse mot viss enskild anställd, t. ex. verkstäl­

lande direktör, och pensionen har intjänats före åtagandet. Hithörande fall

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

78

skulle enligt beredningen kunna få en rimligare lösning, om avsättning av

vinstmedel krävs för att förmånsrätt skall åtnjutas och återvinning kan

äga rum under lämpliga förutsättningar.

I sammanhanget påpekar beredningen, att vanliga skulder skall samvets­

grant upptagas i bokföringen och balanseras mot företagets tillgångar för

att man skall få en uppfattning om bolagets ställning. De i balansräkningen

upptagna skulderna skall bl. a. ligga till grund för beräkning av erforderlig

avsättning till skuldregleringsfond. Även avsättningen till reservfond är i

viss mån beroende av skuldredovisningen. Ett företag är emellertid enligt

gällande lag inte pliktigt att i balansräkningen utföra kapitaliserade belop­

pet av pensionsskulder som gäld, och utredningen föreslår ej någon ändring

i denna del. Godtas utredningens förslag kan man, framhåller beredningen,

räkna med att mycket stora kapitaliserade pensionsbelopp dyker upp i kon­

kurs med förmånsrätt utan att de ens i balansräkningen utförts bland före­

tagets skulder eller föranlett skyldighet att göra avsättning till skuldregle­

ringsfond. Den här påtalade inkonsekvensen vidlåder inte ett system som

förutsätter överföring av vinstmedel till stiftelse.

Lagberedningen anser sålunda att man måste behandla hela frågan om

förmånsrätt på annat sätt än utredningen gjort och lägger fram ett eget för­

slag till tryggande av pensionsfordringar, som inte skulle stå i strid med

nuvarande ordning. Beredningens förslag innebär följande.

1. Pensionsförpliktelser får fortfarande upptagas inom linjen. Till stöd

för en sådan ståndpunkt kan anföras, att företaget, så länge det kan visa

hygglig vinst, i realiteten inte belastas av pensionsfordringarnas hela kapi­

taliserade värde på samma sätt som av vanliga skulder. Vanliga kapitalskul­

der måste ju amorteras med den behållna vinst som återstår sedan bl. a.

avdrag skett för skatt, medan de årliga pensionskostnader som ingått i det

kapitaliserade beloppet får avdragas från den skattepliktiga inkomsten. Det

är först i konkurs eller vid därmed jämförliga förfaranden som hela det

kapitaliserade beloppet fullt kommer fram som en verklig belastning av

boet. För företagen bör det vara en lättnad att inte behöva i balansräkning­

en redovisa kapitalskuld av pensionsförpliktelser vare sig de har förmåns­

rätt före eller efter företagsinteckningarna. Företagets möjligheter att erhål­

la kredit ökas, förutsatt att den som ger kredit ej behöver räkna med senare

överraskningar.

2. För tillgodoseende av önskemålet, att pensionsborgenärernas rätt tryg­

gas inom rimliga gränser, har man på arbetsmarknaden redan beträtt för-

säkringsvägen. Beredningen förordar en undersökning, huruvida inte kredit­

försäkringen kan och bör utvidgas så att den i princip får gälla alla oantast­

bara pensionsförpliktelser, oavsett under vilken tid de intjänats. Vissa be­

gränsningar i fråga om belopp och liknande bör dock naturligen kunna upp­

ställas. Systemet innebär, att arbetsgivaren svarar för pensionsförpliktelser-

na, vilkas fullgörande emellertid skulle garanteras av kreditförsäkringsin-

rättningen. Intet hindrar, att denna ordning i likhet med det nuvarande

FPG/PRI-systemet kombineras med pensionsstiftelser, om man så vill. Den

antydda utvidgningen skulle givetvis medföra ökade försäkringspremier

men mot denna ökning svarar större möjligheter för företagaren att erhålla

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

79

kredit och dessutom ökad trygghet för pensionsborgenärerna. Till undvi­

kande av missförstånd må särskilt framhållas, att här ej avses att försäk-

ringsinrättningen skulle i första hand svara för pensionerna. Den skulle

endast vara garant.

3. Kreditförsäkringsinrättningen bör ha vissa möjligheter att vägra före­

tagare att erhålla försäkring och att uppsäga försäkring. I de ekonomiskt

svagaste företagen skulle sålunda pensionsborgenärerna ej få önskat skydd.

Det synes emellertid naturligt, att man just i de svaga företagen undviker

att belasta dem med stora kapitaliserade pensionsförpliktelser på andra bor­

genärers bekostnad. I den mån sådana företag ej försvinner får man trygga

pensionerna genom vanlig pensionsförsäkring i inrättningar av typen SPP.

4. För att det antydda systemet skall fungera krävs, att kreditförsäkrings­

inrättningen ej får regressrätt med förmånsrätt i vidare mån än pensionsta-

garen själv har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § HB. Regressrätt med förmåns­

rätt skulle alltså ej föreligga för det kapitaliserade värdet av framtida pen­

sioner, även om kreditförsäkringsinrättningen inköpt pensioner åt vederbö­

rande. Ännu radikalare vore att kreditförsäkringsinrättningen avstod från

all regressrätt för det kapitaliserade beloppet av pensionsutfästelserna. Det

kan ju för oprioriterade borgenärer bli en obehaglig överraskning att de ka­

pitaliserade beloppen dyker upp i konkurs, även om de ej är utrustade med

förmånsrätt.

Enligt Sveriges grossistförbund kan förslaget, om det genomförs, med­

föra mycket otillfredsställande konsekvenser. Förmånsrätten kan avse be­

tydande belopp, som inte kommer till synligt uttryck i bokslutet (»tyst»

förmånsrätt). En sådan konsekvens är enligt förbundet allvarlig från alla

synpunkter. Svårigheten att få en rättvisande bild av ett företags ekonomiska

ställning ökar genom att förmånsrätten avses gälla oberoende av när pen­

sionslöftet givits och när pensionen intjänats. Rent allmänt framhåller för­

bundet att frågan om utformningen av en förmånsrätt bör ses i ett större,

även internationellt sammanhang och förbundet uttalar sig härvid i samma

riktning som lagberedningen.

Upphörande av näringsverksamhet. Förslaget om tryggande av pensions-

fordran i det fall då arbetsgivaren upphör med sin rörelse hälsas med till»

fredsställelse av länsstyrelsen i Östergötlands län och LO. Enligt Sveriges

köpmannaförbund får förslaget utomordentligt stor betydelse för företag

inom detaljhandeln, inom vilken det normalt sker en viss omsättning av

företag genom att företagare på grund av ålder eller sjukdom överlåter sin

x-örelse. Näringslivets skattedelegation framhåller, att flertalet av de frågor

som i denna del omfattas av förslaget hittills varit oreglerade. Den viktigaste

av dessa frågor är pensionslöftets behandling vid fusion enligt aktiebolags­

lagen. Hittills har i fråga om fria stiftelser permutation i en eller annan

form varit den enda vägen för att bringa reda i stiftelseförhållandena efter

sammanslagning av företag. Nuvarande ordning har med rätta kritiserats.

Delegationen, som anmärker att ett starkare betonande av tryggandesyn­

punkten inte bör ändra pensionsfordrans rättsliga karaktär, uppfattar de

föreslagna reglerna som endast en sammanfattning av regler för vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

80

speciella situationer. Ett väsentligt och berättigat krav på dessa reglers ut­

formning är, att de inte motverkar eller försvårar företagsekonomiskt mo­

tiverade och från allmän synpunkt nödvändiga och önskvärda strukturför­

ändringar. Eftersom företagens kontoavsättningar framdeles till allt större

del kommer att avse kreditförsäkrade pensionslöften, vilka bör följa sär­

skilda regler, får de allmänna regler som föreslås ett med tiden alltmer be­

gränsat tillämpningsområde.

Lantbrukets skattedelegation anser att förslaget avser endast rörelse och

inte jordbruksfastighet och annan fastighet.

Förslagets anknytning till rörelsebegreppet uppmärksammas av hovrät­

ten för Västra Sverige, som anser att detta utan tvivel innebär en bety­

dande svårighet. Detta påpekande får dock ej uppfattas som kritik, fram­

håller hovrätten. Därtill kommer att man enligt förslaget bör främja en

överenskommelse om att överflytta pensionsskulden på efterträdaren. Med

hänsyn därtill biträder hovrätten förslaget på denna punkt.

Personalstiftelse. Förslaget om uppdelning i rena pensions- och personal­

stiftelser anses ändamålsenligt av remissinstanserna. Ingen erinran riktas

mot förslaget att personalstiftelse skall utgöra en realstiftelse. Det föror­

dade förbudet mot återlån kritiseras dock av vissa remissinstanser, såsom

Sveriges advokatsamfund, Lantbrukets skattedelegation och SHIO.

I de delar, där de föreslagna reglerna överensstämmer med vad som fö­

reslagits om pensionsstiftelse, föreligger ingen kritik.

Tillsyn. Förslaget att länsstyrelse skall vara tillsynsmyndighet tillstyrks

av bl. a. kammarrätten, Familjeföretagens förening och Näringslivets skat­

tedelegation. Delegationen hänvisar till att tillsynsarbetet successivt kom­

mer att minska genom nedgången i antalet stiftelser. Även beträffande de

kvarstående stiftelserna kommer tillsynen att förenklas genom den nu

förordade regleringen. Enligt delegationens mening är det nödvändigt att

tillsynen utövas lokalt genom länsstyrelserna, särskilt med hänsyn till att

de frågor som uppstår vid upphörande och överlåtelse av rörelse ofta har

en stark lokal anknytning. Vidare konstaterar delegationen, att tillsyns­

myndigheten genom förslaget kommer att befrias från att syssla med den

vanligaste formen för överlåtelse, nämligen fusioner.

Flera instanser uttrycker farhågor för att länsstyrelserna kommer att få

nya och svåra arbetsuppgifter i alltför stor omfattning. I sådan riktning

uttalar sig länsstyrelserna i Västmanlands och Norrbottens län och TCO, som

tillägger att länsstyrelserna bör få generella anvisningar om vilka krav som

behöver ställas vid behandlingen av ifrågakomna ärenden. Länsstyrelserna

måste enligt dessa remissinstansers mening utrustas med sådana resur­

ser att arbetsgivare, pensionsborgenärer och styrelser för pensionsstiftel­

serna kan få vägledning, information och förhandsbesked i svåra frågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

81

Häri instämmer handelskammaren i Gefle, som påpekar att erfarenheterna

från försäkringsinspektionens befattning med bundna stiftelser i dessa hän­

seenden varit mycket goda. Länsstyrelsen i Västernorrlands län befarar, att

förslaget under en övergångstid kommer att medföra avsevärd belastning

för länsstyrelserna.

Föreningen auktoriserade revisorer och Lantbrukets skattedelegation för

fram tanken på en central nämnd — en »pensionsstiftelsenämnd» -—- såsom

tillsynsmyndighet i länsstyrelses ställe. Föreningen anser, att hittillsvarande

erfarenheter av tillsynen visar betydande skillnader mellan olika länssty­

relser vid tillämpningen av gällande bestämmelser. Tillsynsmyndigheten

kommer att få nya och svåra uppgifter, vilket enligt föreningen gör att man

kan befara en ännu större ojämnhet i tillämpningen. Det finns därför enligt

föreningen skäl att överväga, om inte en central tillsynsmyndighet är lämp­

ligare. Eftersom många avgöranden kommer att vara av rent affärsmässig

art, borde denna centrala myndighet innehålla företrädare för näringslivet

och för arbetstagarorganisationerna. En central »pensionsstiftelsenämnd»

synes föreningen vara den lämpligaste tillsynsmyndigheten. Lantbrukets

skattedelegation hänvisar till att företagen i viktiga frågor behöver ha möj­

lighet att få bindande förhandsbesked och detta även inom pensionsstiftel­

sernas område. Erfarenheterna från en central instans som riksskatte­

nämnden anser delegationen vara enbart positiva. Att riksskattenämnden

inte utan svårighet kan lämna förhandsbesked inom pensioneringens om­

råde beror enligt delegationen på att även civilrättsliga frågor berörs. En

central instans för detta område borde lämpligen knytas till försäkringsin-

spektionen och kunde eventuellt överta samtliga tillsynsuppgifter. Delega­

tionen anser, att det därigenom skulle skapas garanti för att granskningen

blir sakkunnig och bedömningen enhetlig.

Även Sveriges advokatsamfund och Kooperativa förbundet anser att önsk­

värdheten av en enhetlig bedömning talar för inrättandet av en central till­

synsmyndighet. Båda remissinstanserna anser försäkringsinspektionen bäst

lämpad för uppgiften.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Departementschefen

Inledning. I vårt land förekommer vid sidan av den allmänna pensione­

ringen en omfattande privat pensionering som har sin grund i arbetsgiva­

res pensionsutfästelser till sina anställda. En arbetsgivare kan säkerställa

sina pensionsutfästelser genom att teckna pensionsförsäkring. Han kan

också svara för sina utfästelser med den egna förmögenheten.

En arbetsgivares utfästelse om ålderspension ger redan under arbetsta­

garens yrkesaktiva ålder upphov till vissa rättsverkningar. En sådan verkan

är att den del av pensionen som arbetstagaren tjänar in under ett år utgör

82

en kostnad för arbetsgivaren och bildar en successivt växande skuldpost.

Denna kan redovisas i balansräkningen. Enligt gällande skatteregler åt­

njuter arbetsgivaren emellertid rätt till avdrag för denna skuldökning vid

taxering till inkomstskatt endast under förutsättning att han avsätter mot­

svarande medel till en särskild pensionsstiftelse. Avsättningen kan full­

göras antingen genom överföring av kontanter eller andra medel eller ock­

så genom överlämnande av en av arbetsgivaren utställd revers. I det sist­

nämnda fallet föreligger dock avdragsrätt endast om arbetsgivaren är ak­

tiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank.

Består stiftelsens tillgångar av enbart fordringar mot arbetsgivaren, kallas

stiftelsen reversstiftelse. Har stiftelsen även andra tillgångar kallas den

realstiftelse.

Flertalet pensionsstiftelser är av typen reversstiftelse. Av de belopp som

sammanlagt avsatts till pensionsstiftelser — omkring 7,5 miljarder kr. -—-

beräknas omkring 6 miljarder kr. utgöra reversfordringar och återstoden

andra tillgångar.

Det avgörande skälet till att en arbetsgivare ofta föredrar att avsätta

årets pensionskostnad till en reversstiftelse framför att betala premier till

en försäkringsinrättning eller inrätta en s. k. realstiftelse är önskemålet

att kunna förfoga över det kapital som motsvarar premierna. Tecknar han

försäkring, måste kapitalet föras över till försäkringsinrättningen och för­

valtas hos denna enligt de regler som gäller för placeringen av försäkrings­

fonden för livförsäkringar. Arbetsgivaren kan inte räkna med att säkert

få återlåna överlämnade medel. En avsättning till realstiftelse innebär lika­

så att arbetsgivaren avstår från de avsatta medlen, låt vara att dessa ofta

kan lånas tillbaka. Fullgör arbetsgivaren däremot avsättningen till en pen­

sionsstiftelse med revers, kan kapitalet ligga kvar och användas i arbets­

givarens rörelse.

Pensionsstiftelsen har emellertid inte till enda uppgift att vara ett in­

strument för arbetsgivaren när det gäller att reservera medel för privata

pensioner med rätt till skatteavdrag för avsättningen. Stiftelsen skall också

tjäna syftet att trygga arbetstagarnas pensionsrätt. Har stiftelsen bildats

enligt 1937 års lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

(bunden stiftelse), åtnjuter fordringen förmånsrätt enligt 17 kap. 11 §

handelsbalken, i den mån den inte utgår med förmånsrätt enligt samma

kap. 4 §. Av det totala antalet pensionsstiftelser, omkring 9 000, är det

emellertid endast en tiondel som är bundna. Övriga, s. k. fria stiftelser, åt­

njuter ingen förmånsrätt. Har stiftelsen realtillgångar, utgör dessa trygg­

het för pensionsfordringarna.

Behovet av ny lagstiftning. Den nuvarande ordningen med både bundna

och fria stiftelser samt revers- och realstiftelser har utsatts för allvarlig

kritik. Denna har framför allt riktat sig mot reversstiftelserna och gått ut

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

83

på att dessa utgör ett bräckligt skydd för arbetstagarnas pensionsfordring-

ar. Är arbetsgivarens företag bärkraftigt, anses arbetstagarna inte behöva

utnyttja stiftelsen, eftersom arbetsgivaren ändå kan infria sina pensions­

utfästelser. Är arbetsgivaren insolvent och går i konkurs, är stiftelsens

fordran normalt inte mera värd än vilken fordran som helst. Detta är åt­

minstone fallet i fråga om de fria stiftelserna, som saknar förmånsrätt för

sina fordringar. De fria stiftelserna anses därför inte fylla någon reell upp­

gift från tryggandesynpunkt. Vidare har erinran riktats mot att det finns

två stiftelsetyper som följer skilda regler. Detta gäller som redan nämnts

bl. a. förmånsrätten. För de fria stiftelsernas del saknas också regler om

t. ex. styrelse och likvidation och om stiftelsens överförande till annan

arbetsgivare i samband med fusion m. m. Särskilt bristen på regler för

överförande av stiftelse från en arbetsgivare till en annan har känts be­

svärande för näringslivet. Även bevakningsproceduren i arbetsgivarens

konkurs är en annan för de fria stiftelserna än för de bundna stiftelserna.

Det har likaså väckt kritik, att lagen om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser betraktar avsättning till bunden stiftelse som en vinst­

disposition och inte som en kostnad. Detta synsätt har kommit till uttryck

även i konkurslagen, där avsättning till bunden stiftelse kan återvinnas

under samma tidsperiod som gåva.

De bundna stiftelserna har stått under tillsyn alltsedan deras tillkomst.

De fria stiftelserna har däremot tidigare inte varit underkastade obligato­

risk tillsyn. Först efter utredningens tidigare förslag infördes genom 1961

års lagstiftning bestämmelser om sådan tillsyn även för dem. Men till­

synen utövas av olika myndigheter. Bunden stiftelse står under tillsyn av

försäkringsinspektionen, medan fri stiftelse står under länsstyrelsens till­

syn.

Slutligen inverkar olika skatterättsliga regler på bedömandet av de båda

stiftelsetyperna. I kommunalskattelagen regleras de förutsättningar under

vilka avsättning får göras med revers för att rätt till avdrag för avsättning­

en skall föreligga vid taxeringen. Reglerna innehåller bl. a. vissa begräns­

ningar i avsättningsbeloppens storlek. Vidare föreskrivs skyldighet att åter­

föra överskottsmedel i stiftelse till beskattning. Dessa skatterättsliga regler

sätter i flera avseenden en prägel på stiftelserna, som skiljer sig från vad

som följer av den civilrättsliga lagstiftningen.

De nu anförda omständigheterna har gjort en översyn av formerna för

den privata pensioneringen behövlig. Denna översyn har verkställts av pen­

sionsstiftelseutredningen. På grundval av ett första betänkande av utred­

ningen antogs år 1961 lagen med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse

och i anslutning därtill vissa ändringar i annan lagstiftning. Med 1961 års

lagstiftning avsågs att lösa vissa problem rörande anpassningen av pen­

sionsstiftelsernas verksamhet till det ändrade läge som uppstått på tjänste-

pensioneringens område i och med den allmänna tilläggspensioneringens

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

84

tillkomst. Lagstiftningen tog sikte även på vissa andra civilrättsliga och

skatterättsliga frågor som ansågs särskilt brådskande. Lagen innebär bl. a.

att det i pensionsstiftelserna skall kvarhållas så mycket av befintliga medel

som fordras för att säkerställa utgående pensioner och utfästelser om pen­

sion (stiftelsens pensionsreserv). Vidare ges regler om användning av pen­

sionsstiftelses överskottsmedel. Dessa kan anlitas dels till gottgörelse åt

arbetsgivaren för dennes utgifter för pensionering och för ändamål som

står nära pensionering och dels till överföring från en pensionsstiftelse till

en annan hos samma arbetsgivare. Därmed ges möjligheter för arbetsgivare

att gottgöra sig för avgifter till allmän tilläggspension och att föra över

medel till stiftelse som bildats för att trygga ITP-pension.

Den år 1961 tillkomna lagstiftningen har delvis provisorisk karaktär. I

sitt andra betänkande, som avgavs år 1965, har utredningen gjort en förut­

sättningslös och samlad prövning av rättsområdet i hela dess vidd. I hu­

vudsak går utredningens förslag ut på att reversstiftelseformen utmönstras

och ersätts med möjlighet för arbetsgivare att under vissa förutsättningar

föra upp en spärrad och avdragsgill skuldpost för pensioner i balansräk­

ningen, benämnd »Avsatt till pensioner». Stiftelseformen kräver enligt för­

slaget avsättning med kontanta medel eller liknande för pension eller andra

ändamål än pensionering. Vidare föreslås arbetstagarnas pensionsfordring-

ar bli utrustade med viss förmånsrätt genom bestämmelser i 17 kap. han-

delsbalken. Förslaget bygger på tanken att särskilda regler om likvidation,

fusion, tillsyn in. m. blir onödiga i fråga om sådan avsättning för pensione­

ring, vilken redovisas som en skuldpost i bokföringen, och att motsvaran­

de regler i fråga om realstiftelserna kan förenhetligas och förenklas. Ge­

nom att skuldposten under straffansvar spärras intill måttet för pensions-

reserven avses pensionsfordringarna bli effektivt tryggade.

Utredningens förslag är enhälligt och har tillkommit efter överläggningar

med bl. a. företrädare för arbetsmarknadens olika huvudorganisationer.

Förslaget har i stort fått ett gynnsamt mottagande av remissinstanserna.

Alldeles särskilt gäller detta förslaget att avskaffa reversstiftelserna. Un­

der remissbehandlingen har också uttalats bl. a., att lagförslaget medför

avsevärda lagtekniska och administrativa fördelar och att det särskilt ge­

nom samordningen mellan civilrätt och skatterätt bör kunna bringa ord­

ning och reda på åtskilliga punkter som hittills varit bristfälligt reglerade

eller i övrigt oklara.

Viss tvekan om behovet av ny lagstiftning i enlighet med utredningens

uppläggning har anmälts av kammarrätten och en länsstyrelse. De me­

nar att en lagstiftning i ämnet skulle ha fyllt en vida större uppgift, om

den kommit till stånd tidigare, innan de stora pensionsfrågorna vunnit

sin lösning. Lagberedningen har avstyrkt förslaget. Beredningen anser, att

utredningen gått väsentligt längre än som i nuvarande läge är påkallat

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

85

från tryggandesynpunkt. Särskilt anses detta gälla utredningens förslag

om förmånsrätt. Enligt beredningen hade det bort undersökas, om det inte

varit möjligt att bygga vidare på nuvarande ordning med pensionsstiftel­

ser och avlägsna påtalade brister genom adekvata jämkningar i lagstift­

ningen. Beredningen menar, att många omständigheter av både teknisk och

praktisk art talar för att bevara stiftelsekonstruktionen, alternativt i form

av en enhetsstiftelse.

Det är uppenbart att utbyggnaden av den allmänna pensioneringen och

de i anslutning därtill träffade centrala överenskommelserna på arbets­

marknaden om kompletterande privat tilläggspensionering, särskilt ITP-

planen, minskat betydelsen av en lagreform inom pensionsstiftelseväsendet.

Av särskilt intresse är att de omkring 1 800 pensionsstiftelser, som bildats

med anledning av ITP-planen för att trygga ålderspension enligt nämnda

plan, fått sin faktiska tryggandefunktion stärkt genom garantiåtagande

från det särskilt inrättade Försäkringsbolaget Pensionsgaranti ömsesidigt

(FPG/PRI-systemet). ITP-planen och dess efterföljare synes därmed för

näringslivets anställda innebära en tillfredsställande garanti för den pen-

sionsrätt som avses med planerna.

Att märka är emellertid, att bestående fria och bundna stiftelser av äldre

typ, dvs. de som bildats före nyssnämnda överenskommelser, är omkring

7 000 till antalet och avser pensionsfordringar till ett sammanlagt belopp

om ca 6 miljarder kr., medan PRI-stiftelserna inte är flera än omkring

1 800 och ännu inte avser fordringar till högre belopp än omkring 1,8 mil­

jarder kr. Man måste därför anta, att de problem som nu vidlåder pensions­

stiftelseväsendet kommer att utgöra kännbara olägenheter under en ganska

lång övergångstid, sannolikt minst omkring 40 år. Härtill kommer att den

nuvarande ordningen är behäftad med brister, som är kännbara även för

PRI-stiftelserna. Att utvecklingen medfört, att nuvarande brister till viss

del fått karaktär av övergångsproblem, utgör därför enligt min mening

inte skäl nog för att avstå från en mer omfattande reform av stiftelseväsen­

det.

Syftet med den föreslagna lagreformen är alt såvitt möjligt skapa trygg­

het för privata pensionsfordringar i former som inte innebär onödiga eko­

nomiska eller praktiska påfrestningar för näringslivet. En sådan reform

torde väl, som lagberedningen framhållit, kunna nås efter andra och del­

vis mindre genomgripande linjer än dem utredningen följt. En ny ana­

lys av problematiken med sikte på andra lösningar förutsätter emellertid

ytterligare utredningsarbete under medverkan av företrädare för arbets­

marknadens organisationer. Det föreliggande utredningsförslaget, som till­

kommit under sådan medverkan, är enhälligt och har i huvudsak vunnit

remissinstansernas stöd. Förslaget innebär en avsevärd rationalisering av

formerna för den privata tjänstepensioneringen. Jag anser därför att frå­

gan om tryggande av privata pensioner bör lösas på grundval av utred­

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

86

ningsförslaget. I vissa avseenden bör dock modifikationer ske. Enligt min

mening bör avvägningen mellan arbetsgivar- och arbetstagarintressena ske

mot bakgrund av följande synpunkter.

Systemet med bundna och fria revers- och realstiftelser som instrument

för pensionering har visat sig svåröverskådligt och invecklat. Särskilt har

kritik riktats mot reversstiftelserna. En förenkling av formerna för den

privata arbetstagarpensioneringen är därför av behovet påkallad, inte minst

för att underlätta rationaliseringssträvandena inom näringslivet. Här har

den föreslagna omvandlingen av reversstiftelse till särskild, spärrad skuld­

post i bokföringen sin största betydelse. Jag ämnar föreslå att utrednings­

förslaget i huvudsak följs i denna del.

De nuvarande stiftelserna erbjuder inte i och för sig något fullt tillfreds­

ställande mått av trygghet för pensionsfordringarnas infriande. För re­

versstiftelsernas del synes den viktigaste trygghetsfaktorn ligga däri att

kretsen av stiftare i praktiken -— med hänsyn till rätten att göra avdrag

vid taxering — är begränsad till aktiebolag, ekonomiska föreningar och

andra, som genom lagstiftning omfattas av vissa konsolideringskrav till

borgenärernas skydd. De stiftelser, övervägande reversstiftelser, som tryggar

åtaganden enligt ITP-planen, bereder emellertid med hänsyn till den in­

byggda FPG-kreditförsäkringen en i det närmaste fullständig trygghet för

fordringarnas infriande i fall av arbetsgivarens obestånd. Anslutningen till

allmänna pensionsplaner ökar och det finns skäl anta, att man om några

decennier inte behöver räkna med andra pensionsfordringar än sådana som

är lcreditförsäkrade. Möjligheterna att effektivt trygga sådana äldre pen­

sionsfordringar som inte är garanterade på detta sätt synes vara mer be­

gränsade. En så vidsträckt förmånsrätt som utredningen föreslagit synes

inte böra införas av skäl som närmare skall utvecklas i det följande. Den

särskilda skuldföringsmetoden bereder som sådan inte större trygghet än

en reversstiftelse. Viktigt är därför att kretsen av arbetsgivare, som får

använda den nya metoden, begränsas till de rättssubjekt för vilka de

förut nämnda konsolideringskraven till borgenärernas skydd gäller. Vad an­

går de pensionsstiftelser som avses få bestå för framtiden, s. k. realstiftel­

ser, finns vissa möjligheter att genom reformen förbättra deras tryggande-

funktion. Detta bör enligt min mening ske genom att stiftelserna ges en

väsentligt självständigare ställning i förhållande till arbetsgivaren än f. n.

Av betydelse från tryggandesynpunkt är slutligen de särskilda regler jag

vill föreslå för det fall att arbetsgivaren upphör med sin rörelse.

De nu i korthet redovisade reformerna avses skola inrymmas i en särskild

lag om tryggande av pensionsutfästelse m. m., som ersätter 1937 och 1961

års lagar på området. I den nya lagen bör också upptagas vissa regler om

arbetsgivares stiftelse med annat ändamål än pensionering, s. k. personal­

stiftelse, och om tillsyn över pensions- och personalstiftelse. Som en följt

av reformen bör ändringar vidtas i en rad civilrättsliga lagar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

87

Pensionsutfästelsens natur. Som utredningen framhållit är pension en­

ligt modernt synsätt att jämställa med lön och inte som det förr vanligen

ansågs att betrakta som ett understöd av gåvokaraktär. Avsättning till

pensionsstiftelse utgör med andra ord en kostnadsdisposition och inte __

som man sag saken vid tillkomsten av 1937 års lag — en vinstdisposition.

Från arbetstagarens synpunkt innebär denna grundsyn, att arbetstaga­

ren för varje år intjänar en viss andel av sin framtida pension, av utred­

ningen benämnd fribrev. Pensionsfordringen är lika med kapitalvärdet av

detta fribrev. För att stärka arbetstagarens pensionsfordran har utredning­

en föreslagit regler om förmånsrätt för fordringen och om särskilda åtgär­

der från arbetsgivarens sida i det fall att arbetsgivaren upphör med sin rö­

relse. Utredningen har också föreslagit särskild lagreglering för att hindra

för arbetstagarna ogynnsamma verkningar av s. k. antastbart pensionslöfte,

dvs. löfte till vilket arbetsgivaren knutit villkoret, att arbetstagaren står kvar

i tjänst när pensionsfallet inträffar.

Från arbetsgivarens synpunkt innebär den nämnda uppfattningen om

pensionsutfästelsens — eller med utredningens beteckning pensionslöftets

— natur, att utfästelsen för varje år ger upphov till en kostnad. Denna

motsvarar den del av pensionens uppbyggnad som belastar rörelsen för

varje år i sänder (periodisering). Detta synsätt överensstämmer med den

kostnadsfördelning som är den vanliga när arbetsgivaren betalar premier

för en pensionsförsäkring (premiereservsystemet).

Riktigheten av den uppfattning som jag nu berört och som kommit till

uttryck i utredningens förslag har ifrågasatts endast av lagberedningen.

Denna menar att avsättning eller reservering av medel för pension bör ske

av vinstmedel och inte betraktas som en kostnad som belastar rörelsen. Jag

ansluter mig emellertid till utredningens principiella ståndpunkt i denna

del. Jag vill därmed ge eftertryck åt den numera vanliga uppfattningen, att

en arbetstagares pensionsfordran till den del pensionen är intjänad utgör

ett med lönefordran likställt anspråk.

Som ett ytterligare uttryck för denna uppfattning är att betrakta utred­

ningens förslag till tillägg till avtalslagen, enligt vilket domstol kan jämka

eller lämna utan avseende ett antastbart villkor, om dess tillämpning från

arbetstagarens sida uppenbarligen skulle vara otillbörlig. Enligt min me­

ning torde denna utredningens bedömning av ett antastbart löfte inte be­

höva uttryckligen lagfästas. Redan jämlikt grunderna för bestämmelsen i

8 § skuldebrevslagen, som utgjort förebild för utredningens förslag, synes

det vara möjligt att i tillräcklig utsträckning ingripa mot sådana förfa­

randen.

Den omständigheten, att ett pensionslöfte är antastbart, har hittills inte

från civilrättslig synpunkt ansetts böra medföra att pensionsstiftelse skall

vara hindrad att trygga löftet. Vid bestämmandet av stiftelses civilrättsliga

pensionsreserv skall sålunda även antastbara löften medräknas. Om ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

88

sådant löfte lämnats efter utgången av år 1962 får arbetsgivaren däremot

inte njuta avdrag vid taxering för avsättning på grund av löftet. Det får för­

utsättas att skatterätten kommer att stå fast vid denna ståndpunkt. Överens­

stämmelse mellan civil- och skatterätten på förevarande område är av stor

praktisk betydelse. Från civilrättslig synpunkt torde man kunna hävda,

att lagstiftningsåtgärder för att trygga en pensionsborgenärs rätt blir av

tämligen tvivelaktigt värde, om själva löftet är antastbart. Jag förordar

därför att tryggandelagen i princip skall ta sikte endast på oantastbara

pensionslöften. Antastbara löften, som lämnats före den 1 januari 1967,

bör emellertid få beaktas.

Obligatorisk eller frivillig bokföring av pensionsskuld. Utredningen har

mot bakgrund av sin uppfattning om pensionsutfästelsens natur ställt frå­

gan, om inte arbetsgivaren bör vara skyldig att under alla förhållanden

upptaga sin pensionskuld på passivsidan i balansräkningen. Utredningen

framhåller, att arbetsgivaren enligt såväl bokföringslagen som aktiebolags­

lagen är berättigad att i sin balansräkning ta upp pensionsskulden men

att någon skyldighet att göra detta inte anses föreligga. Fn annan sak är

att skattepraxis som villkor för avdragsrätt vid taxering ställer, att av­

sättning för pensionskostnad sker till en pensionsstiftelse.

Enligt utredningen är det i och för sig principiellt riktigt att kräva bok­

föringsskyldighet i fråga om all pensionsskuld. Utredningen anser dock

vissa skäl mana till försiktighet. Inom vissa branscher -— t. ex. bland bygg­

nadsföretagen -— finns det sålunda många företag som arbetar med ett

ganska litet eget kapital i förhållande till pensionsskulden. En föreskrift

om obligatorisk bokföring skulle kunna få till följd att flera sådana före­

tag, som i och för sig är fullt bärkraftiga, tvingades likvidera därför att ak­

tiekapitalet skulle anses ha gått förlorat till mer än två tredjedelar. Med

hänsyn härtill har utredningen avstått från att föreslå obligatorisk bokfö­

ring. I stället föreslår utredningen, att alla pensionsåtaganden skall anmär­

kas »inom linjen» i balansräkningen. Den påpekar vidare, att sådana ar­

betsgivare som omfattas av ITP-planen åtagit sig att i balansräkningen

bokföra sådan pensionsskuld som beror av planen.

Remissinstansernas uppfattning är ganska splittrad i denna fråga. Före­

trädare för åsikten, att pensionsskulden ovillkorligen måste redovisas i ba­

lansräkningen, har främst gjort gällande att utelämnandet av en skuld

står i strid med god bokföringssed. Som ytterligare skäl för obligatorisk

bokföring har anförts att de regler som aktiebolagslagen uppställer i syfte

att skydda ett företags soliditet i annat fall kan bli ganska illusoriska. Bo­

laget kan då t. ex. dela ut vinst trots att pensionsskulden inte är täckt. Även

utredningens förslag att pensionsfordringen skall åtnjuta förmånsrätt anses

kräva ett så vidsträckt offentliggörande av pensionsskulden som möjligt.

Mot tanken på obligatorisk bokföring har framför allt Näringslivets

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

89

skattedelegation vänt sig. Delegationen har framhållit att en sådan ord­

ning inte är en nödvändig följd av den föreslagna omvandlingen av re­

versstiftelse till särskild skuldpost och att den ändrar de förutsättningar

under vilka äldre pensionslöften tillkommit. Dessutom skulle bokförings-

plikt kunna medföra påfrestningar för vissa företag till skada för pen-

sionsborgenärerna.

Principiella skäl talar enligt min mening onekligen för att pensionsskul­

den skall bokföras som vilken annan skuld som helst. Det är också att

märka att den som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen skall redo­

visa samtliga sina skulder. Trots detta anses god bolcföringssed i dag inte

kräva redovisning av pensionsskuld. Inte heller aktiebolagslagen föreskriver

sådan skyldighet.

Verkningarna av en övergång till obligatorisk bokföring av pensionsskuld

kan inte helt överblickas. Enligt vad utredningen har framhållit och Nä­

ringslivets skattedelegation har bekräftat torde emellertid risk föreligga att

åtskilliga företag inte skulle kunna redovisa sin pensionsskuld i balansräk­

ningen utan att tvingas likvidera. Som utredningen också har framhållit

innebär detta dock inte, att dessa företag skulle sakna förutsättningar att

successivt infria sina pensionsåtaganden allteftersom skyldighet därtill in­

träder. Det sammanhänger givetvis med att pensionsfordringarna normalt

inte förfaller till betalning i sin helhet på en gång utan successivt. Man

torde inte kunna begära att alla företag som belastas av pensionsskuld

med en gång eller efter en kortare övergångstid skall behöva bokföra hela

det kapitaliserade värdet av arbetstagarnas pensionsfordringar som skuld.

Det synes tillräckligt att dessa ges publicitet, så att var och en kan bilda sig

en uppfattning om de pensionsförpliktelser, som vilar på företaget. Detta

kan ske genom att pensionsskulden i enlighet med utredningens förslag tas

upp i balansräkningen inom linjen.

Jag medger att detta kan anses utgöra en inte helt tillfredsställande ord­

ning. Det är emellertid att märka att denna ordning kommer att gälla vä­

sentligen endast för sådana pensioner som tjänats in före år 1960. De cen­

trala pensionsöverenskommelser som träffats på arbetsmarknaden, såsom

t. ex. ITP-planen, kräver att pensionsskuld som föranleds av dessa redo­

visas i balansräkningen som vanlig skuld. Det innebär, att praktiskt taget

all pension som intjänas fr. o. m. år 1960 kommer att redovisas i balans­

räkningen som arbetsgivarens skuld, i den mån den inte tryggas genom för­

säkring eller genom avsättning till realstiftelse. Det förslag som i det föl­

jande läggs fram torde också, om det antages, leda till att den pensions­

skuld som grundar sig på äldre utfästelse och för vilken aktiebolag eller

liknande rättssubjekt vill göra avdrag vid beskattningen kommer att redo­

visas som skuld i balansräkningen.

En ytterligare anledning till att jag anser mig böra biträda utrednings­

förslaget i denna del är att den av mig år 1962 tillsatta utredningen för

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

översyn av bokföringslagen (1963 års riksdagsberättelse s. 83) väntas fram­

lägga förslag till nya bokföringsregler i en nära framtid. Det synes inte

vara lämpligt att nu föregripa det slutliga reformarbetet på bokföringsom-

rådet genom att föreslå någon väsentlig ändring av bokföringssystemet.

Omvandling av reversstiftelse till skuldpost. Som jag tidigare har nämnt

uppskattar utredningen att av den nuvarande behållningen i pensionsstif­

telser, omkring 7,5 miljarder kr., ungefär 6 miljarder kr. utgörs av revers­

tillgångar. Behålls den nuvarande ordningen på pensionsstiftelseområdet,

kommer sannolikt framtida avsättningar till pensionsstiftelser att ske hu­

vudsakligen med reverser. Arbetsgivare, som antagit ITP-planen, har näm­

ligen förbundit sig att trygga ITP-pensionen antingen genom försäkring i

SPP eller genom anslutning till det s. k. FPG/PRI-systemet. Det sistnämn­

da innebär skyldighet att teckna kreditförsäkring i försäkringsbolaget

FPG och att hålla pensionsskulden täckt genom årliga reversavsättningar

till en PRI-stiftelse. Efter vad utredningen anfört kan man räkna med att

den s. k. PRI-skulden (total skuld för alla arbetsgivare som anslutit sig till

FPG/PRI-systemet) ökar med omkring 400 milj. kr. under vart och ett av

de närmaste tio åren.

Utredningen har emellertid föreslagit att reversstiftelseinstitutet skall av­

skaffas. Detta förslag, som utgör en av de centrala punkterna i utredning­

ens betänkande, innebär både att en arbetsgivare i fortsättningen inte skall

kunna bilda pensionsstiftelse, till vilken avsättning sker med egen revers,

och att nu bestående pensionsstiftelser, som har arbetsgivarens reverser

som enda tillgång, skall upplösas. Förslaget baseras främst på följande om­

ständigheter. En reversavsättning innebär att arbetsgivaren i sin balans­

räkning redovisar ett belopp motsvarande avsättningen. Skuldposten i ba­

lansräkningen överensstämmer därför i princip med behållningen i revers-

stiftelsen. Den omständigheten, att det reverserade beloppet överlämnas till

en pensionsstiftelse som särskild juridisk person, skänker visserligen pen-

sionsborgenärerna trygghet såtillvida att arbetsgivaren inte kan frigöra sig

från sitt ansvar för skuldsättningen utan att stiftelsen upplöses. Samma

resultat från trygghetssynpunkt kan emellertid enligt utredningen uppnås

genom att arbetsgivaren under straffsanktion förbjuds att minska skuld­

posten i sin balansräkning. Skuldposten binder då tillgångar, som motsva­

rar pensionsskulden i balansräkningen. Utredningen anser därför att en

pensionsstiftelse, som inte fungerar annat än som bärare av den mot pos­

ten i balansräkningen svarande fordringen, är en överflödig juridisk kon­

struktion. I stället för reversstiftelseinstitutet har utredningen föreslagit,

att avsättningarna för pensioneringen skall ske under en särskild skuldpost

i balansräkningen, benämnd Avsatt till pensioner.

Praktiskt taget alla remissinstanser — däribland ax-betsmarknadens hu­

vudorganisationer och näringslivets övriga organisationer — har god­

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

91

tagit detta förslag. Man anser i allmänhet att avsevärda fördelar av lag­

teknisk och administrativ art kan vinnas med förslaget. Aktiebolagsutred-

ningen har däremot sagt sig hysa viss tvekan med hänsyn till att stiftelse­

formen innebär möjligheter att vid behov falla tillbaka på en känd och

praktisk juridisk teknik. Den ifrågasätter därför om man inte kan skapa

ett slags enhetsstiftelse, omfattande både revers- och realstiftelse. Lagbe­

redningen har avstyrkt förslaget bestämt. Den har framhållit bl. a., att

stiftelsen som instrument för destinatärerna bättre kan bevaka deras in­

tressen än destinatärerna var för sig. Vidare har beredningen ansett stif­

telsesystemet vara bl. a. från kontrollsynpunkt klarare och redigare än ett

skuldföringssystem. Återvinning enligt konkurslagen kan också ske av

vinstmedel som under publicitet avsätts till en stiftelse men däremot inte

av medel som skuldförs internt.

Utredningen har enligt min mening anfört starka skäl till stöd för att

avskaffa reversstiftelseinstitutet inom pensioneringen. Genom att man över­

ger stiftelsekonstruktionen undanröjs vissa betydande svårigheter som nu

uppkommer vid fusioner och andra rationaliseringsåtgärder inom näringsli­

vet. Det av utredningen förordade skuldföringssystemet förenklar den privata

pensioneringen utan att något väsentligt från vare sig tryggande- eller

kontrollsynpunkt kan anses gå förlorat. Med den uppfattning jag har om

pensionsutfästelsens natur kan jag inte dela lagberedningens åsikt att stif­

telsekonstruktionen innebär några mera betydande fördelar. En viss fördel

ligger väl i att stiftelsen utgör ett gemensamt instrument för pensions-

borgenärerna och därför har möjligheter att i vissa situationer tillvarata

deras rätt, men detta kan inte anses utgöra tillräcklig grund för att be­

hålla den i många avseenden otympliga stiftelsekonstruktionen. Jag före­

slår därför att utredningsförslaget i denna del läggs till grund för lagstift­

ning.

Den föreslagna metoden med skuldföring skall enligt utredningens för­

slag inte kunna tillämpas generellt, utan vissa begränsningar föreslås. En

begränsning gäller kretsen av redovisnings berättigade, en

annan kretsen av pensionsutfästelser, som får ligga till

grund för skuldföring. Dessa begränsningar sammanhänger med den med

skuldföringen följande rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen och har viss

motsvarighet i gällande rätt.

Möjligheten att med rätt till skatteavdrag bokföra pensionsskuld skall

enligt utredningsförslaget inte stå öppen för andra rättssubjekt än sådana,

för vilka skuldföringen enligt andra regler medför att tillgångar av mot­

svarande värde binds i företaget. Passivsidan i balansräkningen skall med

andra ord vara täckt av tillgångar på aktivsidan för att systemet med skuld­

föring skall innebära någon trygghet. Endast för aktiebolag, ekonomiska

föreningar, ömsesidiga försäkringsbolag och sparbanker gäller att skulder­

na inte får tära på det egna kapitalet i alltför stor omfattning utan att

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

ett likvidationsförfarande måste inledas. Utredningen anser, att i prin­

cip endast de nu nämnda rättssubjekten skall få möjlighet att ersätta

reversstiftelse med en skuldpost. Metoden anses dock kunna få tillämpas

även av handelsbolag i fråga om pensioner i enlighet med allmän pen-

sionsplan. Motivet härför är att sådan pension tryggas i annan ordning,

nämligen genom garantiåtagande från FPG. Slutligen föreslås också, att

Kungl. Maj :t skall kunna medge andra typer av rättssubjekt, såsom ideella

föreningar och stiftelser, att under vissa betingelser skuldföra pension enligt

förslaget. I stort sett är förutsättningarna för att få tillämpa den föreslagna

metoden med skuldföring desamma som enligt nuvarande skatteförfatt-

ningar gäller för rätten att njuta avdrag vid inkomsttaxering för avsättning­

ar till pensionsstiftelse medelst reverser.

Enligt utredningens förslag får vidare skuldföring i princip tillämpas en­

dast i fråga om pensionslöften, som ingår i centrala pensionsöverenskommel­

ser mellan arbetsmarknadens parter (allmänna pensionsplaner). Motivering­

en härför är att det beträffande sådana pensioner föreligger en garanti för att

pensionen kommer att utgå. Enligt utredningen bör arbetsgivarens kostnader

för andra pensionsutfästelser inte medföra rätt till avdrag vid inkomsttaxe­

ringen.

Övergångsvis avses skuldföring dock få ske utanför pensionsplanens ram

i ett par fall. Utfästelser om pension till arbetstagare födda år 1907 eller ti­

digare skall sålunda få beaktas intill visst belopp. Vidare skall alla pen­

sionsutfästelser som givits senast den 31 december 1966 få medräknas in­

till pensionens nominella belopp sistnämnda dag.

I fråga om kretsen av redovisningsberättigade har vissa remissinstanser

gjort invändning mot att enskilda rörelseidkare och handelsbolag ställs utan­

för, de sistnämnda såvitt avser annan pensionsskuld än sådan som grundar

sig på allmän pensionsplan. Föreningen auktoriserade revisorer har påpekat

t. ex., att utredningens motiv för att ge handelsbolagen rätt att skuldföra

kostnader för planpension, nämligen att sådan pension omfattas av särskild

garanti, är detsamma för varje annan arbetsgivare i samma situation, dvs.

även för enskild rörelseidkare. Enligt föreningens mening saknas fog för

begränsningen till handelsbolag.

Beträffande utredningens förslag att i princip anknyta skuldföringsmeto-

den till utfästelser enligt allmän pensionsplan har remissinstanserna va­

rit ännu mer kritiska. Praktiskt taget alla som yttrat sig i denna del har

funnit anknytningen allför snäv. Många har också förordat att de av utred­

ningen föreslagna tidsgränserna för skuldföring av avsättningar på grund

av äldre pensionslöften skall slopas.

De enskilda pensionsborgenärernas fordringar får enligt min mening an­

ses vara tryggade på ett tillfredsställande sätt, när arbetsgivarens pen­

sionsutfästelse grundar sig på en mellan parterna på arbetsmarknaden

överenskommen allmän pensionsplan. Sådan pensionsplan innefattar näm­

93

ligen som nämnts särskild garanti (FPG/PRI-systemet) för att pensions­

löftet infrias, även om arbetsgivaren skulle komma på obestånd. Det före­

faller därför från tryggandesynpunkt rimligt att låta varje arbetsgivare i

sin balansräkning särskilt redovisa all pensionsskuld, som avser plan­

pension.

När det gäller annan pensionsskuld synes förbudet mot otillbörlig minsk­

ning av pensionsskuldposten som utredningen framhållit i och för sig inte

innebära ett tillräckligt tryggande av givna pensionsutfästelser. Någon ga­

ranti för att skulden balanseras av tillgångar finns i allmänhet inte. I fråga

om aktiebolag och ekonomiska föreningar gäller dock särskilda regler om

konsolidering som måste anses erbjuda ett visst mått av trygghet för pen-

sionsborgenärerna. Enligt dessa regler får nämligen förhållandet mellan

skulderna och det egna kapitalet inte utvecklas ogynnsamt, utan att särskild

fonderingsskyldigliet inträder. Ett aktiebolag skall vidare tvångslikvidera,

om förhållandet mellan tillgångs- och skuldsidan i balansräkningen utveck­

las på sådant sätt, att tillgångssidan inte förslår till att täcka såväl skulder­

na som minst en tredjedel av aktiekapitalet. Även i fråga om banker samt

försäkringsbolag gäller soliditetskrav, som innebär viss trygghet för pen-

sionsborgenärerna. De står dessutom under offentlig tillsyn.

Det system för konsolidering av aktiebolag, ekonomiska föreningar och

likartade rättssubjekt som lagstiftningen erbjuder får enligt min mening

anses innebära ett så pass gott skydd för pensionsborgenärerna, att nämn­

da rättssubjekt i princip bör ha möjlighet att bokföra sin pensionsskuld

enligt det av utredningen föreslagna och av mig i huvudsak godtagna sy­

stemet, oavsett om skulden avser pensionering enligt allmän pensionsplan

eller annan pension. Jag vill erinra om att denna krets av rättssubjekt mot­

svarar den som enligt gällande skatteregler äger göra avdrag vid taxe­

ring för sina avsättningar till reversstiftelse. Jag ansluter mig till den me­

ning som kommit till starkt uttryck under remissbehandlingen och som

innebär att någon begränsning inte bör ske till pensionsskuld enligt allmän

pensionsplan när det gäller aktiebolag, bankaktiebolag, försäkringsaktiebo­

lag, ömsesidiga försäkringsbolag, sparbanker och ekonomiska föreningar.

Därmed kan tillgodoses det angelägna behovet att kunna göra avsättningar

även i fortsättningen för äldre pensionsutfästelser, som inte ingår i plan­

pensioneringen.

Den begränsning till vissa rättssubjekt, som jag föreslagit, kan måhända

föranleda invändningen, att det från tryggandesynpunkt skulle vara lämp­

ligt att tillåta bokföring av pensionsskuld under särskild spärrad post i

så stor utsträckning som möjligt. Just i fråga om sådana pensionslöften

som i övrigt inte är tillfredsställande tryggade skulle den straffsanktione-

rade spärrbestämmelsen kunna anses få sin största betydelse. Som jag

redan påpekat är det dock från tryggandesynpunkt angeläget med en be­

gränsning av kretsen av skuldföringsberättigade, som i huvudsak motsvarar

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

94

den som f. n. i praktiken existerar med avseende på rätten att använda

reversstiftelse för pensionering. Det är viktigt att den föreslagna metoden

med skuldföring omfattas med förtroende av arbetstagarna. Detta skulle

inte kunna påräknas, om tryggandesynpunkten beaktades mindre. För

pensionsutfästelser, som inte får omfattas av skuldföringssystemet, bör den

från allmän synpunkt mest tillfredsställande tryggandeformen alltjämt vara

pensionsförsäkring eller den särskilda pensionsstiftelsen. Till detta åter­

kommer jag i det följande.

Med den något mera vidsträckta ram för tillämpningen av metoden med

skuldföring som jag sålunda förordar behöver jag inte gå in på de olika

speciella undantag som utredningsförslaget innehåller. I fråga om viss

begränsning beträffande s. k. huvuddelägares rätt till skuldföring återkom­

mer j ag i specialmotiveringen.

Som utredningen föreslagit bör Kungl. Maj :t äga utsträcka tillämpning­

en till även andra subjekt än dem som nämns i förslaget.

Realstiftelse som instrument för tryggande av pension. Enligt utredningens

förslag reserveras för framtiden beteckningen pensionsstiftelse i princip för

sådana stiftelser, som har andra tillgångar än fordringar mot arbetsgiva­

ren, dvs. realstiftelser. Deras tillgångar förutsätts bestå av kontanter, vär­

depapper, fastigheter e. d. Utredningen menar att en sådan stiftelse kan

komma att ge ett betydande mått av trygghet åt pensionsborgenärerna, om

stiftelsen får en självständig ställning gentemot arbetsgivaren. Detta anser

sig utredningen kunna nå genom att ställa upp en rad bestämmelser som

skall hindra att arbetsgivaren får ett alltför dominerande inflytande över

stiftelsen. Som exempel kan nämnas bestämmelser om lika representation

för arbetsgivare och arbetstagare i stiftelsens styrelse.

Remissinstanserna har i allmänhet inte riktat någon kritik mot förslaget

i fråga om realstiftelserna. Ett par remissinstanser har emellertid ansett,

att pensionsstiftelseinstitutet bör utmönstras helt. Några remissinstanser

har också kritiserat utredningen för att realstiftelseidén såtillvida inte helt

fullföljts, som arbetsgivaren förutsätts kunna återlåna avsatta medel från

pensionsstiftelse.

Den i det föregående föreslagna begränsningen av kretsen av skuldfö-

ringsberättigade innebär att åtskilliga rättssubjekt inte äger trygga pen­

sionsåtaganden genom skuldföringssystemet. För dessa öppnas däremot en

möjlighet att i tillförlitliga former trygga givna pensionslöften, om pensions­

stiftelseinstitutet bibehålls och stiftelsen ges en självständigare ställning

gentemot arbetsgivaren än som hittills varit fallet. Med utgångspunkt i upp­

fattningen, att pensioneringen bör äga rum i former, som bereder ett till­

fredsställande mått av trygghet, har sålunda uppdelningen skett mellan

å ena sidan de redovisningsberättigade och å andra sidan de rättssubjekt

som bör anlita pensionsstiftelseformen eller teckna försäkring för utlo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

95

vade pensioner. Pensionsstiftelse kan av arbetsgivaren användas som en

likviditetsreserv. Behovet av stiftelseinstitutet kvarstår alltså på föreva­

rande område. Jag vill därför tillstyrka utredningens förslag i denna del.

Vad beträffar de olika regler som utredningen föreslår för att hindra att

arbetsgivaren får ett dominerande inflytande över stiftelsen vill jag i detta

sammanhang ta upp endast den centrala frågan om stiftelses rätt att ta

emot fordran mot arbetsgivaren. Realstiftelsetanken är en naturlig följd

av utredningens grundläggande uppfattning i fråga om pensionsstiftelserna.

Det kan därför synas något förvånande att utredningens förslag innebär att

stiftelse kan inneha fordran mot arbetsgivaren, även om detta är möjligt en­

dast i sådana fall då fordringen uppkommit genom ett återlån från stiftel­

sen till arbetsgivaren. Utredningen försvarar detta avsteg från huvudprin­

cipen med att ett återlån i själva verket är en av stiftelsens styrelse beslu­

tad placering av stiftelsens egna medel och att det till säkerhet för den upp­

komna fordringen skall finnas en affärsmässigt försvarlig säkerhet. Inte

så få remissinstanser har framhållit den stora betydelse som inom närings­

livet tillmäts återlånemöjligheten. Realstiftelseinstitutets framtid anses av

dessa i stor utsträckning beroende av om denna möjlighet kommer att stå

öppen eller inte.

Det torde vara riktigt som utredningen antagit, att regler som i alltför

hög grad slår vakt om tryggandesynpunkten motverkar uppkomsten av

tryggade pensionslöften och därigenom försätter arbetstagarna i stort i ett

sämre läge än som annars skulle vara fallet. Å andra sidan gäller det själv­

fallet att se till att säkerställandet av arbetstagarnas pensionsrätt inte blir

illusorisk. Med hänsyn till det mycket starka intresse som anses föreligga

inom näringslivet av att få behålla återlånemöjligheten och riskerna för

hela pensionsstiftelseinstitutet, ifall den slopas, anser jag mig böra i hu­

vudsak biträda utredningsförslaget i denna del. Därvid förutsätts emeller­

tid, att arbetsgivaren för återlån ställer nöjaktig säkerhet.

Till innehållet överensstämmer de av utredningen föreslagna reglerna om

pensionsstiftelse i stort med motsvarande regler i 1961 års lag. Vissa frå­

gor, som inte tagits upp i denna lag, behandlas dessutom. Det senare gäller

t. ex. medelsförvaltning, tillsyn, representation i stiftelsestyrelse och lik­

vidation. Utredningens förslag bygger på den från 1961 års lag hämtade

grundläggande tankegången, att pensionsstiftelse inte själv får vare sig ut­

lova eller betala pension direkt till pensionsborgenärerna. Stiftelsens upp­

gift skall vara att trygga pension, som utlovats av arbetsgivaren (pantstiftel­

se till skillnad från beredandestiftelse). Vid 1961 års lagstiftning i ämnet

anslöt jag mig till denna uppfattning. Något skäl som nu motiverar en an­

nan inställning i frågan har inte framkommit. Jag förordar därför en regle­

ring av pensionsstiftelseinstitutet i huvudsak efter de riktlinjer utredningen

dragit upp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

96

Förmånsrätt för pensionsfordran. F. n. äger pensionstagare förmånsrätt i

konkurs enligt 17 kap. 4 § handelsbalken för fordran på pension som för­

fallit till betalning, dock inte för längre tid än sammanlagt ett år och inte

heller för längre tid tillbaka än ett år innan konkursansökningen gjordes.

Samma förmånsrätt åtnjuter bunden pensionsstiftelse för fordran mot stif-

tarbolaget, i den mån fordringen motsvarar pensionsfordringar som åtnjuter

förmånsrätt enligt vad jag nyss nämnde. För den del av pensionsfordringen

som inte omfattas av 4 § åtnjuter den enskilde pensionsborgenären ingen

förmånsrätt. Däremot äger bunden pensionsstiftelse förmånsrätt enligt 17

kap. 11 § tredje stycket handelsbalken för återstoden av sin fordran.

Frågan om förmånsrätt för sådana pensionsfordringar, som inte åtnjuter

förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, uppmärksammades av 1953

års riksdag. Med anledning av motioner i båda kamrarna (I: 40 samt II: 51

och 88) om utvidgad förmånsrätt anförde första lagutskottet i sitt av riks­

dagen godkända utlåtande bl. a., att man i kreditväsendets intresse borde

iaktta stor försiktighet vid utökning av de fordringar som har förmånsrätt

före olika slag av inteckningar. Frågan borde emellertid utredas.

Vid de överväganden som pensionsstiftelseutredningen nu gjort beträf­

fande en vidgad förmånsrätt för pensionsfordringar har utredningen ansett,

att sådan förmånsrätt inte skall få inverka på fastighetskrediten i högre

grad än som redan är fallet enligt gällande rätt. Bestämmelserna i 17 kap.

4 § handelsbalken bör därför enligt utredningen behålla sin nuvarande ram.

Enligt utredningens uppfattning bör varje pensionsborgenär vara tillför­

säkrad ett rimligt grundskydd, varvid även folkpension och den allmänna

tilläggspensionen måste beaktas. Till personer som är födda före år 1896

utgår ingen allmän tilläggspension. För personer, som är födda mellan åren

1896 och 1914, reduceras den allmänna tilläggspensionen på sådant sätt att

den som är född år 1896 erhåller 10 %, den som är född år 1897 15 % osv. av

full tilläggspension. För den som är född år 1907 uppgår pensionen till 65 %

av full pension. Som förutsättning för att tilläggspension skall utgå enligt

dessa grunder gäller att pensionsgrundande inkomst föreligger för varje år

fr. o. m. år 1960 till och med det år, då arbetstagaren fyller 65 år.

I fråga om dessa äldre åldersgrupper talar enligt utredningen sociala

skäl med särskild styrka för att privata pensioner utrustas med god för­

månsrätt. Utredningen har föreslagit att personer födda år 1907 eller tidigare

för sin privata pensionsfordran skall åtnjuta förmånsrätt framför företags­

inteckning men efter fastighetsinteckning. Den begränsningen föreslås emel­

lertid att fribrevet vid tidpunkten för utdelning i konkursen inte får antas

gälla för högre belopp än ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.

Även i övrigt har vissa begränsningsregler föreslagits.

För den del av den sammanlagda pensionsfordringen som inte omfattas

av denna förmånsrätt har utredningen föreslagit förmånsrätt enligt 17 kap.

11 § handelsbalken, dvs. efter företagsinteckning men före skatter och

böter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

97

Remissinstansernas inställning till utredningens förslag är tämligen oen­

hetlig. Förslaget har tillstyrkts av bl. a. kommerskollegium, Sveriges köp­

mannaförbund, LO och SACO. Det har också godtagits av Näringslivets

skattedelegation. Lagberedningen och Sveriges grossistförbund har däre­

mot avstyrkt förslaget.

Lagberedningen, som riktar sin kritik främst mot förslaget om den ge­

nerellt verkande förmånsrätten enligt 17 kap. 11 § handelsbalken, anser

till en början att utredningen inte tillräckligt beaktat de internationella

aspekterna. Beredningen har också anmärkt att samråd inte synes ha fö­

rekommit med de nordiska grannländerna. Verkningarna av förmånsrätten

mot övriga borgenärsgrupper är inte heller kartlagda, vilket förefaller be­

redningen särskilt betänkligt med hänsyn till att förmånsrätten avses gälla

såväl äldre som nya pensionslöften och att pensionsfordringar får grundas

på intjänande även före den nya lagens tillkomst. Förmånsrätten kan så­

lunda få retroaktiv verkan. En oprioriterad borgenär lcan enligt bered­

ningens uppfattning befaras bli lottlös med hänsyn till omfattningen av

den föreslagna förmånsrätten enligt 17 kap. 11 § handelsbalken. Utred­

ningsförslaget innefattar ingen rätt till återvinning i fråga om pensions­

fordringar, som uppstått inom eu kritisk tidrymd före en konkurs.

Grossistförbundets bedömning överensstämmer i stort med lagbered­

ningens. Särskilt betonas, att en förmånsrätt för pensionsfordringar kan

få ogynnsamma följder för kreditlivet därför att fordringarna är »dolda».

Det föreligger nämligen enligt utredningsförslaget inte skyldighet att

bokföra pensionsskulden.

Det är alltid en grannlaga och ömtålig uppgift att rubba bestående för­

hållanden på förmånsrättens område, särskilt om den grupp av fordringar

som prioriteras i förhållande till andra har stor omfattning eller är svår

att överblicka. Det system för tryggande av pensioner som det av mig för­

ordade förslaget i övrigt innehåller förutsätter i och för sig inte en för­

månsrätt för det kapitaliserade värdet av intjänad men ännu inte förfal­

len pension. Systemet vilar ju på tanken, att en tämligen tillförlitlig pen-

sionstrygghet skall kunna nås antingen genom bildande av realstiftelser eller

genom det särskilda skuldföringssystemet. I sammanhanget vill jag åter

peka på den avsevärda betydelse från tryggandesynpunkt som ligger i de

av parterna på arbetsmarknaden ingångna pensionsplanerna. Dessa pla­

ner, som tillkommit efter år 1960, innehåller som nämnts särskilda ga­

rantier — såsom FPG-försäkring — för att pensionen skall utgå. Man

kan förutsätta att praktiskt taget all pension, som utlovats efter år 1960

eller kommer att utlovas i framtiden, ingår i allmänna pensionsplaner och

att denna utveckling blir bestående i framtiden. I anslutning härtill vill

jag inte heller underlåta att erinra om den förmån för arbetstagare som

tjänstegrupplivförsäkringen utgör. Sådant försäkringsskydd tillkommer i

dag nära nog samtliga arbetstagare.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. År 83

98

I likhet med utredningen anser jag att alla pensionsborgenärer bör ha ett

garanterat rimligt grundskydd och att det därför är särskilt angeläget att

sådana arbetstagare som f. n. inte äger ett sådant skydd får sina pensions-

fordringar utrustade med förmånsrätt. En sådan inställning talar starkt till

förmån för utredningens förslag, att personer födda år 1907 eller tidigare

får åtnjuta förmånsrätt för sin privata pensionsfordran. Dessa åldersgrup­

per saknar det tillfredsställande grundskydd som den allmänna tilläggs­

pensionen innebär.

Nackdelarna med den av utredningen härvidlag föreslagna förmånsrätten

med placering framför företagsinteckning synes inte vara särskilt besvä­

rande. Med de begränsningar, som förslaget innefattar, torde det totala

förmånsberättigade fordringsbeloppet inte bli så stort. Det kommer dess­

utom att krympa successivt för att vara helt borta om 20—30 år. Någon risk

för nya pensionslöften med tillbakaverkande kraft för de här avsedda

åldersgrupperna, som delvis redan upphört att vara yrkesaktiva, torde

knappast föreligga. Den gränsdragning mellan fast och lös egendom, som

lagen den 29 juli 1966 (nr 453) om vad som är fast egendom innefattar,

gör vidare att industrikrediterna knappast kan röna någon mer betydande

inverkan av den ifrågavarande förmånsrätten.

Jag ansluter mig av nu angivna skäl till utredningsförslaget i denna del.

Vad härefter beträffar den föreslagna förmånsrätten enligt 17 kap. 11 §

handelsbalken för alla övriga pensionsfordringar, föreligger inte samma

starka sociala skäl som i fråga om de nyss berörda åldersgrupperna. Den

kompletterande trygghet, som en förmånsrätt enligt 17 kap. 11 § handels­

balken skulle innebära, kunde visserligen komma att få visst värde för

borgenärer med pensionslöften, som inte är knutna till allmän pensions-

plan. Med den utveckling som f. n. pågår och som får antas fortsätta mot

en alltmer omfattande planpensionering synes emellertid sannolikt att för­

månsrättens väsentliga uppgift skulle bli att trygga FPG:s och liknande in­

stituts regresskrav mot arbetsgivare för utgivna garantibelopp. FPG och lik­

nande institut torde emellertid också kunna skydda sig mot förluster genom

en reglering av avgifterna.

Det förhållandet att skälen för att införa en förmånsrätt enligt 17 kap.

11 § inte är lika starka som i fråga om de tidigare berörda fallen motiverar

måhända inte i och för sig ett avstyrkande av utredningsförslaget i denna

del. De uppenbara nackdelar och risker för kreditmarknaden som är för­

knippade med den föreslagna förmånsrätten inger däremot stora betänklig­

heter. Den föreslagna förmånsrätten skulle komma att avse ett mycket stort

fordringsbelopp, ca 7,5 miljarder kr., som genom lagstiftningens ikraftträ­

dande fick bättre placering än alla oprioriterade fordringar. Som lagbered­

ningen och grossistförbundet framhållit kunde detta i själva verket innebära

lottlöshet för oprioriterade borgenärer i åtskilliga konkurser. Förslaget inne­

bär vidare att en förmånsberättigad pensionsfordran av stor omfattning kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

99

uppstå genom att en arbetsgivare ger sina anställda utfästelser om pension,

som intjänats under förfluten tid. Som lagberedningen framhållit är denna

»retroaktiva verkan» av ett pensionslöfte särskilt riskfylld. Pensionsskulden

kan också vara dold för andra borgenärer, eftersom skyldighet att bokföra

pensionsskuld inte är förutsatt. En så beskaffad förmånsrätt måste antas kun­

na leda till kreditsvårigheter för ett företag med pensionsskulder. I det läge

som f. n. råder på kreditmarknaden måste risken för en ytterligare försäm­

ring av kreditmöjligheterna tillmätas stor betydelse. ■

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört har jag ansett mig inte böra för­

orda att någon annan förmånsrätt för ännu ej förfallna pensionsfordringar

införs än den som avser fordringar, tillkommande personer födda år 1907

eller tidigare, och som begränsar sig till visst belopp.

Upphörande av näringsverksamhet. Slutar en arbetstagare sin anställning

hos en arbetsgivare, som lovat honom pension, innebär detta inte att det

kapitaliserade värdet av hans pensionsfordran förfaller till betalning. Ar­

betsgivarens löfte avser endast pension vid pensionsfallets inträde. Vad ar­

betstagaren erhåller, när han lämnar sin anställning, är därför endast ett

tillgodohavande som motsvarar dittills upplupen del av det givna pensions­

löftet, av utredningen benämnd fribrev. Den utfallande pensionen till en

arbetstagare, vilken under sin yrkesaktiva ålder arbetat åt olika arbets­

givare, som utfäst pension, kommer sålunda att bestå av belopp, som stam­

mar från flera håll. För ITP-pensionens del betalas pensionen genom PRI-

institutet med rätt till återkrav mot de olika arbetsgivarna.

Den omständigheten att en pensionsfordran sålunda innestår hos ar­

betsgivaren under mycket lång:tid innebär självfallet att pensionsborgenä-

ren blir i hög grad beroende av arbetsgivarens ekonomiska ställning, även

under tid då han själv kanske inte är i arbetsgivarens tjänst. Utredningen

har velat undersöka hur pensionshorgenären skall kunna skydda sig mot

att hans långvariga fordran far ett lägre värde på grund av en försämring

av arbetsgivarens ekonomiska ställning. Ett sådant skydd har för utred­

ningen framstått som särskilt angeläget, eftersom pensionshorgenären inte

kan säkerställa sin fordran genom att skaffa sig inteckningar eller genom

att göra förbehåll om förtidsuppsägning, åtgärder som står andra kredit­

givare till buds.

I enlighet härmed har utredningen diskuterat att införa en generell regel

om rätt till förtidsuppsägning av pensionsfordran. En sådan lösning avvisas

dock av olika skäl. Ett skäl anses vara svårigheten att finna ett användbart

kriterium för antagandet, att arbetsgivarens ekonomiska ställning nedgått

i sådan grad att pensionsfordringarna kan bli nödlidande. En hänvisning

till relationen mellan tillgångar och skulder i balansräkningen vill utred­

ningen inte godta, eftersom en sådan utesluter att hänsyn tas till sådana

faktorer som framtida lönsamhet och utvecklingsmöjligheter. Ett annat skäl

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

100

är enligt utredningen, att redovisning av pensionsskulden föreslås vara fri­

villig även i framtiden. Utredningen avstår därför från att framlägga förslag

om generell förtidsuppsägning av pensionsfordran och inriktar sig i stället

på att söka skydda pensionsborgenären i en speciell situation, som är sär­

skilt ägnad att inverka på hans rätt, nämligen när arbetsgivaren upphör

med sin rörelse.

Upphör arbetsgivaren med sin rörelse, bringas också de bestående tjänste­

avtalen att upphöra. Överlåts rörelsen, kan efterträdaren tänkas med pen-

sionsborgenärens goda minne överta ansvaret för givna pensionslöften från

företrädaren. Om efterträdaren är god för företrädarens löften, påverkas

måhända pensionsborgenärernas ställning relativt litet. Upphör däremot rö­

relsen utan att ansvaret för löftena övertas av annan, t. ex. om rörelsen läggs

ned, kan detta lända pensionsborgenärerna till påtagligt förfång. Utredning­

en gör en jämförelse mellan pensionsborgenärens ställning före upphöran­

det och läget därefter. En anledning till att pensionsborgenärens ställning

kan försämras är enligt utredningen, att en rörelse med dess tillgångar i

form av inventarier, varulager m. in. som kollektiv utgör ett väsentligt säk­

rare motvärde för pensionsskulden än motsvarande belopp i pengar eller

fordringar. Mot bakgrunden härav föreslår utredningen, att arbetsgivaren

när han upphör med sin rörelse skall teckna pensionsförsäkring i lörsäk-

ringsinrättning för sina pensionsutfästelser, om ansvaret för pensionsskul­

den inte övertas av annan i samband med att rörelsen upphör. Utredningen

anmärker att samma förfarande som det föreslagna gäller i fråga om PRT-

skuld och förordar, att pensionsförsäkringskravet skall uppställas även för

det fall överlåtelsen inskränker sig till rörelsegren.

Remissinstanserna har överlag godtagit utredningens förslag från prin­

cipiell synpunkt, låt vara att Näringslivets skattedelegation har understru­

kit att förslaget inte bör få motverka eller försvåra strukturförändringar

som är önskvärda även från samhällets synpunkt.

Har arbetsgivaren tillräckliga medel att betala alla sina skulder, bör han

utan vidare också kunna uppfylla kravet att inköpa en pensionsförsäkring.

Är arbetsgivaren en juridisk person, t. ex. ett aktiebolag, skall nedläggandet

av bolaget ske i form av likvidation. Utskiftning på andelsägarna får inte äga

rum förrän all skuld blivit reglerad. Det åligger därför likvidatorn att tillse,

att pensionsborgenärernas intressen blir tillvaratagna innan utskiftning

kan äga rum. Även om särskild föreskrift därom saknas, torde likvidatorn

böra inköpa pensionsförsäkring för de medel som förbehålls pensionsborge­

närerna, eftersom kontant utbetalning strider mot pensioneringens idé. Är

arbetsgivaren å andra sidan enskild rörelseidkare, gäller f. n. inte några

särskilda bestämmelser rörande formerna för rörelsens avveckling. I så­

dant fall innebär kravet på pensionsförsäkring, att arbetsgivaren förbjuds

att i fortsättningen ha pensionsskulden innestående hos sig. Den av utred­

ningen föreslagna regeln träffar härutöver främst företag som lägger ned

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

101

viss rörelsegren eller aktiebolag, som reellt nedlägger sin verksamhet utan

att formellt träda i likvidation.

För den händelse arbetsgivaren inte förmår betala sina skulder när rö­

relsen läggs ned, torde det normala vara att arbetsgivaren försätts i kon­

kurs, Huruvida arbetsgivarens konkursbo kan uppfylla kravet på pensions­

försäkring, beror av den företrädesrätt till betalning som tillkommer pen-

sionsfordringen. I ett underskottsfall utgör den föreslagna regleringen när­

mast en anvisning till konkursförvaltaren att inte dela ut det belopp som

faller på pensionsborgenären utan i stället inköpa en pensionsförsäkring

för beloppet.

Det får på de av utredningen anförda skälen anses vara angeläget att

pensionsskulden inte tillåts innestå hos arbetsgivaren utan att ha motvärde

i rörelsetillgångarna som kollektiv. Även om risken för att så skulle bli

fallet vid avveckling av rörelse Synes vara rätt liten, förordar jag att en

regel införs huvudsakligen i enlighet med utredningsförslaget.

För den händelse en pensionsstiftelse hör till en arbetsgivare, som över­

låter sin rörelse, bör såsom utredningen föreslagit tillsynsmyndigheten

med beaktande av stiftelsens ändamålsbestämning avgöra om och på vilka

villkor stiftelsen skall överföras till efterträdaren.

Personalstiftelse. Sådan stiftelse, som liar till ändamål att i en arbetsgi­

vares intresse främja arbetstagares eller deras efterlevandes välfärd, kallar

utredningen personalstiftelse och föreslår särskild lagreglering — såväl ci­

vilrättslig som skatterättslig — för denna typ av stiftelse. Personalstiftelse

föreslås inte få ha till ändamål att sörja för pensionering eller avlöning eller

annan förmån, som arbetsgivaren är skyldig utge till enskild arbetstagare.

Behovet av särskild lagreglering för personalstiftelse motiveras framför

allt av skatterättsliga hänsyn. Självfallet är det emellertid också ett bety­

dande arbetstagarintresse att dessa stiftelser regleras på ett sådant sätt att

de kommer att tjäna sitt syfte på ett tillfredsställande sätt. I likhet med ut­

redningen anser jag det därför lämpligt att personalstiftelser underkastas

eu närmare civilrättslig reglering än f. n. Det förefaller då naturligt att

till huvudsaklig utgångspunkt ta samma regler som i fråga om pensionsstif­

telser enligt förslaget. Mot en sådan ordning har remissinstanserna i allmän­

het inte haft något att erinra. Personalstiftelse bör alltså liksom pensions­

stiftelse vara en pantstiftelse, varur arbetsgivaren kan gottgöra sig för ut­

gifter, som ligger inom ramen för det uppställda ändamålet. Inte heller per­

sonalstiftelse bör ha rätt att ta emot fordringar mot arbetsgivaren. Perso­

nalstiftelse bör alltså vara en realstiftelse. För personalstiftelse bör också

finnas en styrelse med lika representation för arbetsgivarna och arbetstagar­

na. Beträffande tillsyn bör detsamma gälla som i fråga om pensionsstiftelse.

Tillsyn. Enligt gällande ordning utövas tillsynen över bunden pensions­

stiftelse av försäkringsinspektionen och över fri stiftelse av länsstyrelse.

102

Denna splittring av tillsynsfunktionen har föranlett kritik. 1952 års före-

tagsbeskattningskommitté ägnade sålunda frågan uppmärksamhet. Vidare

berördes frågan av pelisionsstiftelseutredningen i dess första betänkande

och av vissa remissinstanser i yttranden över nämnda betänkande. I dessa

sammanhang framhölls att det borde vara samma tillsynsmyndighet för

alla pensionsstiftelser, antingen försäkringsinspektionen eller länsstyrelse.

Utredningen påpekar* att frågan om tillsynen kommer i ett nytt läge

om revers stiftelserna' avskaffas. Vad som kommer att motsvara reversstif­

telserna, bokföringsposten Avsatt till pensioner, anses inte behöva stå un­

der särskild offentlig tillsyn. Posten är ändå såsom en del av bokföringen

underkastad lagreglering och insyn, framhåller utredningen, som hänvisar

till att posten från pensionsborgenärernas synpunkt kan jämföras med pos­

terna aktiekapital och reservfond. Dessa poster får inte upplösas utan vida­

re. Därtill kommer att regleringen av posten Avsatt till pensioner avser att

tjäna även skatteintressen. På grund härav förutsätter utredningen, att ef­

terlevnaden av de föreslagna reglerna kommer att övervakas av skattemyn­

digheterna.

Tillsynsuppgifterna beträffande kvarstående pensionsstiftelse kommer

enligt utredningen framför allt att ta sikte på frågan hur stiftelsen förval­

tar sin förmögenhet och på förfarandet vid gottgörelse. På dessa punkter

innebär förslaget inga väsentliga nyheter. Utredningen pekar på lättnader

för tillsynsmyndigheten i andra avseenden. F. n. anslås enligt utredningen

betydande tid åt prövning av ärenden angående överföring av medel från en

stiftelse till en annan inom samma företag. Många av dessa ärenden är för­

anledda av FPG/PRI-systemet med dess krav på årlig avsättning till PRI-

stiftelse. Det kommer eriligt förslaget inte att föreligga samma behov i fram­

tiden att överföra medel från en stiftelse till annan hoS samma arbetsgivare.

Samtidigt kommer ehligt utredningen förutsättningarna för en effektiv till­

syn att bli gynnsammare än förut. Det förhållandet, att pensionsstiftelses

styrelse föreslås skola äga lika många företrädare för arbetstagarna som för

arbetsgivaren och i viSsa fall dessutom ha en av tillsynsmyndigheten utsedd

ordförande, är enligt utredningen ägnat att befordra en allsidig belysning

av föreliggande frågor och en ingående avvägning mellan olika intressen.

Trycket på tillsynsmyndigheten kominer enligt utredningens bedömande

att bli mindre även äv den anledningen att antalet stiftelser kommer att

minska betydligt. ' ■' -;;i

Mot denna bakgrund bär utredningen, som anser det självklart att den

civilrättsliga tillsynen 'inte längre bör vara splittrad på olika myndigheter,

föreslagit att länsstyrelse bör anförtros uppgiften att vara tillsynsmyndig­

het.

I frågan om lämplig tillsynsmyndighet är meningarna delade bland re­

missinstanserna. Förslaget tillstyrks av bl. a. kammarrätten och Närings­

livets skattedelegatiön* som hänvisar till att förslaget kan underlätta ett

fruktbärande samarbete mellan tillsyns- och beskattningsmyndigheterna. De­

Kungl. Mäj.ts proposition nr 83 år 1967

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

103

legationen understryker även den lokala anknytningens företräde t. ex. vid

prövning av fråga om upphörande och överlåtelse av rörelse. Farhågor för

att länsstyrelsen kommer att påläggas nya och besvärliga arbetsuppgifter i

en omfattning som är svår att överblicka uttalas bl. a. från några länssty­

relsers sida. Med instämmande häri föreslår TCO, att länsstyrelserna bör få

generella anvisningar om de krav på specialisering, som måste ställas på

behandlingen av ifrågakomna ärenden.

Som alternativ till länsstyrelse som tillsynsmyndighet framförs från

några håll tanken på en central nämnd — en pensionsstiftelsenämnd, som

av hänsyn till avgörandenas art bör vara sammansatt av representanter

för näringslivet och arbetstagarnas organisationer. Lantbrukets skattedele-

gation hänvisar i denna fråga till de positiva erfarenheterna av riksskatte­

nämnden, som är en likartad central instans. Önskvärdheten av en enhetlig

bedömning talar enligt Sveriges advokatsamfund och Kooperativa förbundet

till förmån för en central myndighet som tillsynsmyndighet, närmast för-

säkringsinspektionen.

Goda skäl kan enligt min mening anföras till förmån såväl för att läns­

styrelse skall vara tillsynsmyndighet som för att tillsynen skall anförtros

ett centralt organ. Det är f. n. inte möjligt att förutse om den samlade

tillsynen på grund av vad som föreslagits blir mer eller mindre arbetskrä-

vande än hittills. Det torde dock vara säkert, att vissa tillsynsuppgifter kom­

mer att ställa stora krav på de enskilda tjänstemännen. Sålunda inne­

bär den föreslagna reformen att en del nya komplicerade och intrikata upp­

gifter läggs på tillsynsmyndigheten, exempelvis att ta ställning till kravet

på säkerhet vid återlån eller under vilka förhållanden stiftelse äger förfoga

över aktier i arbetsgivarens bolag. Detta talar till förmån för att välja en

central myndighet.

Ett mycket starkt skäl för att anförtro tillsynsuppgiften åt länsstyrelse

utgör å andra sidan det samband som i fråga om pensionsstiftelserna kon­

tinuerligt måste hållas med skattemyndigheterna. Den omständigheten att

reversstiftelserna avvecklas och tillsynsfunktionen sålunda kan koncentre­

ras på de omkring 1 500 bestående realstiftelserna och nytillkommande så­

dana stiftelser ger skäl för antagandet, att tillsynsuppgiften kvantitativt blir

mindre betungande än tidigare. I stort torde sålunda den föreslagna reformen

innebära att tillsynen begränsas. Även detta talar till förmån för att välja

länsstyrelsen som tillsynsmyndighet. Slutligen är den lokala kännedomen

av stor betydelse för de uppgifter som avses ankomma på tillsynsmyndig­

heten i vissa fall då näringsverksamheten upphör.

Vid en slutlig avvägning av de anförda skälen har jag funnit mig böra

föreslå att tillsynsuppgiften anförtros åt länsstyrelse. Det synes inte f. n.

möjligt att bedöma verkningarna av denna tillsynsuppgift. Länsstyrelse är

oförhindrad att inhämta behövliga upplysningar av försäkringsteknisk na­

tur från försäkringsinspektionen.

104

På grund av vad jag sålunda anfört om grunderna för en reform av

pensionsstiftelseväsendet har inom departementet upprättats förslag till

lag om tryggande av pensionsutfästelse in. m. Detta lagförslag föranleder

vissa ändringar i annan lagstiftning. Samtidigt har därför inom departe­

mentet upprättats förslag till lag om ändring i 17 kap. handelsbalken, lag

om ändring i konkurslagen, lag om ändring i utsökningslagen, lag om änd­

rad lydelse av 7 § bokföringslagen den 31 maj 1929 (nr 117), lag angå­

ende ändring i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn över stiftelser,

lag angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktie­

bolag, lag angående ändring i lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäk­

ringsrörelse, lag angående ändring i lagen den 31 mars 1955

(nr 183) om

bankrörelse, lag angående ändring i lagen den 3 juni 1955

(nr 416) om

sparbanker, lag angående ändring i lagen den 1 juni 1951

(nr 308) om

ekonomiska föreningar och lag angående ändring i lagen den 25 maj 1956

(nr 216) om jordbrukskasserörelsen.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling uppta dessa lagförslag

som torde få fogas som bilaga 2 vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Specialmotivering

Förslaget till lag om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Allmänna bestämmelser

¹ §.

Departementschefen. Den föreslagna lagens inledande paragraf har i de-

partementsförslaget ett något annat innehåll än i utredningens förslag.

Den presenterar i ett första stycke de två metoder enligt vilka en arbets­

givares utfästelser om privat pension kan tryggas enligt lagen. I ett andra

stycke upptas den viktiga regeln, att lagen i princip tar sikte på sådana

utfästelser som är oantastbara, dvs. sådana som inte påverkas av att ar­

betstagaren slutar sin anställning hos arbetsgivaren före pensionsfallet.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen föreslås vissa rätts­

subjekt, nämligen aktiebolag, ekonomiska föreningar, ömsesidiga försäk­

ringsbolag och sparbanker, få möjlighet att — med visst undantag •— re­

dovisa sin pensionsskuld i balansräkningen under en särskild skuldpost,

oavsett om pensionen utgår enligt allmän pensionsplan eller inte. Är det

fråga om pensionslöften enligt allmän pensionsplan, får sådan redovisning

ske av varje juridisk eller fysisk person. I andra fall skall enligt förslaget

pension tryggas genom avsättning till pensionsstiftelse. Sådan stiftelse

måste enligt förslaget ha karaktär av realstiftelse, vilket innebär att av­

105

sättningen inte får bestå av fordringar mot arbetsgivaren eller annan egen­

dom, vars värde är omedelbart beroende av arbetsgivarens ekonomiska läge.

Som jag vidare framhållit i den allmänna motiveringen bör den nu före­

slagna lagstiftningen principiellt inte avse andra pensionslöften än sådana

som är oantastbara. Därmed förstås att löftesmottagaren vid avgång ur

tjänsten innan pensionsfall inträffat har eu ovillkorlig rätt att tillgodo­

räkna sig den del av pensionen som han tjänat in vid avgången. Denna

princip har sin motsvarighet inom skatterätten (jfr 2 a anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen). För sådan avsättning som avser antastbara

pensionslöften, vilka tillkommit efter den Öl december 1962, får sålunda

avdrag inte göras vid taxeringen.

För avsättning på grund av äldre löften får däremot alltjämt avdrag ske,

även om löftena är antastbara. Fn regel, som civilrättsligt helt skulle avskä­

ra möjligheterna att göra avsättning för löften, som givits före lagens ikraft­

trädande, kunde innebära att lagen fick en omotiverad tillbakaverkande

kraft. Skulle inte redan givna antastbara pensionslöften undantas från för­

budet, skulle följden bli, att de belopp i reversstiftelserna, som tryggar så­

dana löften, inte får medräknas vid bestämmande av arbetsgivares pensions-

reserv enligt 5 §. Därigenom skulle ifrågavarande belopp frigöras till nack­

del för destinatärerna. Vidare uppstår skattekonsekvenser, som inte är av­

sedda. I enlighet med utredningens förslag på denna punkt bör därför hän­

syn tas endast till sådana antastbara löften, som givits före utgången av år

1966.

För ett senast den Öl december 1966 givet antastbart löfte måste emel­

lertid fastställas en översta gräns, som därefter inte får överskridas. Avgö­

rande blir den nominella pension, som var utlovad nämnda dag. Skuldre­

dovisning får ske för fortsatt intjänande av pensionen under denna gräns.

Till pensionens belopp bör dock —- i överensstämmelse med vad som gäller

inom skatterätten — få läggas de pensionstillägg, som föranletts av lev­

nadskostnadernas ökning fram till tidpunkten för redovisningen.

Slutligen vill jag påpeka, att tryggande genom redovisning under Avsatt

till pensioner eller genom avsättning till pensionsstiftelse självfallet inte får

äga rum för pensionslöften som är pensionsförsäkrade (jfr prop. 1961: 177

s. 97).

2 och Ö §§.

Dessa paragrafer motsvarar 2 kap. 2 och ö §§ i utredningens förslag.

Utredningen. Inledningsvis framhåller utredningen att dess förslag i stort

syftar till att skapa möjlighet för arbetsgivaren att trygga pensionslöften.

Med anledning därav är det enligt utredningen nödvändigt med regler, som

översätter ett pensionslöfte till ett kapitalvärde.

Översättande av ett pensionslöfte till ett kapitalvärde förutsätter enligt

utredningen tillgång till uppgifter i följande tre hänseenden, nämligen

4f Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 83

Kungi. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

106

a) storleken av den utlovade pensionen,

b) vad av den utlovade pensionen, som är att anse såsom intjänad av

den anställde vid bokslutsdagen eller det beräkningstillfälle som eljest är

i fråga samt

c) kapitaliseringsfaktorn.

Har pensionen redan börjat utgå (aktuell pension), är enligt utredningen

hela pensionen intjänad, varför beräkning i det av punkten b) avsedda

hänseendet bortfaller.

Beträffande utredningens närmare överväganden i ämnet se betänkandet

s. 124—129. Utredningen anmärker att den år 1964 utgivit »Tabellsamling

för beräkning av pensionsreserv i pensionsstiftelse» (SOU 1964: 28), vilken

tabellsamling bibehåller sin giltighet även enligt det nya förslaget.

Departementschefen. Departementsförslaget beskriver i 2 § hur storle­

ken av pensionsfordran skall beräknas. Metoden för beräkningen är den­

samma som enligt 10 § i 1961 års lag; jfr prop. 1961: 177 s. 92 och hän­

visningen där till SOU 1961: 14 s. 38 ff. Vid framräknande av ett pensions­

löftes kapitalvärde måste det klargöras, om pensionslöftet bestämts enligt

den s. k. netto- eller hruttometoden, dvs. om allmän tilläggspension inräk­

nats eller inte. Härutöver måste man ha uppgift om fribrevets storlek. Detta

räknas ut med ledning av den från 10 § i 1961 års lag överflyttade s. k.

40-årsregeln, såvida inte särskilda regler om intjänande knutits till pen­

sionslöftet. Kapitalisering sker med ledning av försäkringstekniska anta­

ganden om ränta och dödlighet in. m.

Definitionen i 2 § andra stycket på upplupen del av utlovad pension

motsvarar i sak vad som enligt 10 § första stycket i 1961 ars lag utgöi

stiftelses pensionsreserv. Begreppet pensionsreserv har stor praktisk an­

vändbarhet inom lagstiftningen. Beträffande den närmare innebörden av

begreppet hänvisas till utredningens första betänkande (SOU 1961:14 s.

46). Bestämmande av pensionsreserv sker enligt departementsförslagets 6 §

såvitt avser arbetsgivares pensionsreserv vid utnyttjande av skuldförings-

systemet. För pensionsstiftelses del finns en motsvarighet i 15 §, som alltså

avser stiftelsens pensionsreserv.

I 3 § i departementsförslaget anges att de försäkringstekniska grunderna

fastställs av Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer.

.Tåg vill anmärka att Kungl. Maj :t den 8 december 1961 med stöd av 10 §

sista stycket i 1961 års lag bemyndigat försäkringsinspektionen att fast­

ställa försäkringstekniska grunder samt att de av inspektionen senast fast­

ställda grunderna är från den 29 januari 1964 (jfr SOU 1964: 28).

4 §•

Paragrafen motsvarar 2 kap. 4 § i utredningens förslag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 83 år 1967

Kungl. Mnj.ts proposition nr 83 år 1967

107

Utredningen. Utredningen har tillagt begreppet allmän pensionsplan

rättsverkan i olika hänseenden. I 4 § i sitt förslag beskriver utredningen vad

som skall förstås med sådan pensionsplan.

Till skillnad från bestämmelser om arbetstid eller lön gäller överens­

kommelser om pension förhållanden för en mycket lång tidsperiod. Mellan

den tidpunkt, då den enskilde erhåller löftet om pension, och den tid, då

pension börjar utgå, antages normalt kunna förflyta 40 år (så enligt 2 §).

Åtskilliga personer kan tänkas uppbära pension i 20—30 år. Bl. a. av det

skälet har utredningen ansett att det till pensionsborgenärernas skydd bör

ställas vissa villkor på beskaffenheten av en allmän pensionsplan.

Till en början bör det sålunda enligt utredningen vara sörjt för att de

av planen omfattade pensionerna blir tryggade på ett från allmän synpunkt

godtagbart sätt. På denna punkt uppställer utredningen därför — som

alternativ till pensionsförsäkring — kravet på kreditförsäkring, avsättning

till pensionsstiftelse (varmed menas stiftelse i förslagets mening) eller

annan likvärdig anordning.

Enligt utredningens mening bör det vidare inte vara tillräckligt att pla­

nen godkänns av7 de enskilda arbetstagarna. I olika författningar har med­

givits att avvikelse från en annars tvingande ordning får ske genom be­

stämmelse i kollektivavtal. Vänligen fordras då att avtalet på arbetstagar­

sidan sluts eller godkänns av organisation, som enligt lagen om förenings-

och förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation. Som exempel

därpå nämner utredningen 4 a § lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om ar­

betstidens begränsning och 6 § andra stycket i 1901 års lag. Utredningen

föreslår, att godkännande av pensionsplan skall lämnas av huvudorganisa­

tion enligt lagen den 11 september 1936 (nr 506) om. förenings- och för­

handlingsrätt.

Med hänsyn till den betydelse som en pensionsplan bär för den enskilde

hade det enligt utredningen varit önskvärt att därutöver kräva att organisa­

tionen är av viss störlek och har erforderlig representativitet. Därigenom

skulle också uppnås ett Visst enhetligt' pensionssystem^ I detta hänseende

framhåller utredningen, alt det i prop. 1959: 100 med förslag till lagen om

allmän försäkring som villkor för undantagande från försäkringen före­

slogs att avtal därom skulle slutas i kollektivavtal mellan arbetsgivare och

sådan organisation vilken är att anse såsom huvudorganisation och som

ensam eller tillsammans med annan sådan organisation »uppenbarligen

omfattar flertalet arbetstagare som hos arbetsgivare* vilka skulle bliva

bundna av ifrågavarande avtal, sysselsättas i därmed avsett arbete». Utred­

ningen säger sig ha övervägt att föreskriva, att huvudorganisationen skulle

ingå i någon av arbetsmarknadens toppörganisationer. Denna lösning har

utredningen likväl avvisat av andra skäl. Vidare skulle enligt utredningen

kunna tänkas det kravet att pensionsplanen skulle underställas försäk-

ringsinspektiohen för godkännande. Därigenom kunde det allmänna erhålla

108

det inflytande på utformningen av en pensionsplan som fordras för att före­

bygga planer vilka innehåller olämpliga villkor för de anställda och för

det allmänna med hänsyn till dess skatteanspråk. Eftersom utredningen

förutsatt att den föreslagna ordningen skall vara tillräckligt betryggande

för uppgörande av vederhäftiga pensionsplaner, har utredningen emellertid

avvisat tanken på sådan medverkan från inspektionens sida.

En pensionsplan, som-tillkommit enligt vad som nu sagts, kan enligt ut­

redningen tillämpas av arbetsgivaren gentemot samtliga arbetstagare utan

hinder av att vissa arbetstagare inte är organiserade i den huvudorganisa­

tion som godkänt planen.

Remissyttrandena. Enligt SACO är det riktigt, att ansvaret för tryggan­

det av pension i överensstämmelse med förslaget läggs på arbetsmarkna­

dens parter. Sveriges redareförening anser, att föreskriften om att allmän

pensionsplan skall innehålla regler om tryggande kan vara obehövlig

ibland, när det är fråga om ekonomiskt utomordentligt starka företag.

Föreskriften synes därför inte behöva vara obligatorisk. SALF önskar en

spärregel, som gör det omöjligt att med uteslutande av andra tjänstemän

i företaget skapa en allmän pensionsplan endast för huvuddelägare och

denne närstående personer, låt vara att en viss garanti däremot föreligger

enligt FPG:s bolagsordning.

Den av utredningen berörda men avvisade tanken, att pensionsplan skall

fordra medverkan av myndighet eller topporganisation, har berörts av

länsstyrelsen i Värmlands län och Enskilda företags tjänstepensionärsför-

bund. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte pensionsplan bör godkännas av

myndighet, såsom försäkringsinspektionen. Ett sådant godkännande synes

enligt länsstyrelsen erforderligt för att planerna skall bli tillräckligt nog­

grant utarbetade dels för att planerna skall kunna »omfatta även oorgani­

serad arbetstagare eller arbetstagare som är medlem i annan än den av­

talsslutande organisationen». Pensionärsförbundet anser, att utsikterna att

få till stånd ett enhetligt pensionssystem — något som utredningen i och

för sig bedömt vara eftersträvansvärt — skulle öka om topporganisation

företräder arbetstagarna.

Med hänsyn till de rättsverkningar som enligt utredningens förslag anses

skola tillkomma begreppet allmän pensionsplan förordar Familjeföretagens

förening det tillägget, att »med allmän pensionsplan skall likställas plan

eller annat arrangemang, som är förenat med kreditförsäkring eller lik­

nande garanti». -

Departementschefen. Som jag anfört i den allmänna motiveringen avses

begreppet allmän pensionsplan få betydelse bl. a. för arbetsgivares rätt att

redovisa pension under rubriken Avsatt till pensioner. I denna fråga har

jag intagit den ståndpunkten att all pension, som ingår i sådan plan, får

KtUigl. Maj:ts proposition nr 83 år 1967

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

109

redovisas på angivet sätt, oberoende av den företagsform under vilken rö­

relsen bedrivs. Til] skillnad från utredningen har jag däremot inte ansett

mig kunna förorda, att begränsningen av vad som får skuldföras upprätt­

hålls för aktiebolag och liknande rättssubjekt. Detta mitt ställningstagande

har delvis ändrat betydelsen från skuldföringssynpunkt av att pension in­

går i en pensionsplan. Remissyttrandena måste självfallet ses mot denna

bakgrund.

;> •

Definitionen av allmän pensionsplan i depärtémentsförslaget överens­

stämmer med utredningens förslag. Planen bör alltså innehålla allmänna

grunder för pensionering av en kategori arbetstagare, t. ex. alla arbetsta­

gare, som är anslutna till viss fackorganisatiön eller är anställda inom

visst företag, eller alla tjänstemän vid företaget. Grunderna bör vidare

innehålla regler om tryggande genom kreditförsäkring, avsättning till

pensionsstiftelse eller annan likvärdig anordning. Detta krav på trygg­

het kommer uppenbarligen i allmänhet att vara uppfyllt genom att ar­

betsgivaren ansluter sig till FPG/PRI-systemet : med den garanti FPG

ger. Uteslutet är det dock inte att en allmän pensionsplan grundas på eu

realstiftelse. Den viktigaste förutsättningen för att grunder för arbetsta-

garpensionering skall kunna anses utgöra en allmän pensionsplan är att

grunderna på arbetstagarsidan godkänts av sådan organisation som enligt

lagen om förenings- och förhandlingsrätt är att anse som huvudorganisa­

tion. Därigenom vinns en viss garanti för ätt grunderna blir av kollektiv

natur och att systemet med allmänna pensionsplaner får en tillfredsstäl­

lande organisation och även i övrigt blir av god kvalitet. Jag vill erinra om

motsvarande reglering i 4 a § lagen om arbetstidens begränsning och 12 §

femte stycket lagen om semester:

v, -

Med hänsyn till att arbetsmarknadens huvudorganisationer avses med­

verka vid tillkomsten av allmän pensionsplan anser jag det inte behövligt

att någon central myndighet kopplas in för att godkänna planen. Inte heller

torde det vara nödvändigt att kräva att sådan plan skall godkännas av den

topporganisation, under vilken den ävtalsslutandé huvudorganisationen

lyder. De erfarenheter som vunnits av organisationernas medverkan på

semesterlagens och arbetstidslägstiftningens område ger nämligen ingen

anledning till antagande, att organisationerna skulle komma att medverka

till överenskommelser, som inte uppfyller alla de krav som bör ställas på

dem. Den av en remissinstans framkastade tanken, ätt med allmän pen­

sionsplan skall jämställas annan anordning som är förenad med liknande

garanti för pensionsrätten, kan jag inte biträda med hänsyn till vikten av

att anordningen — i de fall då sådan utgör villkor för rätt att redovisa

pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner ‘ verkligen innefattar

ett från allmän synpunkt godtagbart tryggande. : fi

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

Särskild redovisning av pensionsskuld

5 §•

Paragrafen motsvarar 1 kap. 1 § och 2 kap. 1 § i utredningens förslag.

Utredningen. Inledningsvis erinrar utredningen om att redovisning av

pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i balansräkningen ut­

gör en form av tryggande av pensioner. Utredningens förslag innebär att

aktiebolag och liknande rättssubjekt får möjlighet att företa sådan skuld­

redovisning under förutsättning att pensionen hänför sig till allmän pen-

sionsplan eller till pensionslöften, som givits senast den 31 december 1966,

eller också gäller arbetstagare födda år 1907 eller tidigare. Samma möj­

lighet att redovisa skuld i balansräkningen föreslås också för handelsbo­

lag, såvitt pensionen grundar sig på allmän pensionsplan.

Utredningen har föreslagit en särskild begränsning av skuldföringssyste-

mets användning när det gäller s. k. huvuddelägare. Med sådan förstår ut­

redningen en person, som ensam eller tillsammans med anhöriga genom

innehav av aktier eller andelar utövar ett bestämmande inflytande över ett

aktiebolag eller en ekonomisk förening. Även efterlevande till sådan person

avses. Pensionslöfte till huvuddelägare får enligt utredningens förslag redo­

visas under rubriken Avsatt till pensioner endast om löftet omfattas av all­

män pensionsplan. .

Utredningen erinrar i detta sammanhang om att avdrag för avsättning

till pensionsstiftelse för att trygga löfte om pension till huvuddelägare se­

dan år 1955 inte medges enligt 2 a i anvisningarna till 29 § kommunal­

skattelagen.

Grunden till den anförda begränsningen för huvuddelägare är enligt ut­

redningen att söka i, en önskan att skydda det allmänna mot missbruk av

avdragsrätten. Framför allt hade man uppmärksamheten riktad på det för­

hållandet, att huvuddelägares pension kan avse större belopp än som är be­

fogat med hänsyn till huvuddelägarens arbete i bolaget och därigenom inne­

fatta förtäckt utdelning. Risken härför anses särskilt stor i det fall då hu­

vuddelägaren är den ende anställde.

Enligt utredningen saknas anledning att i och för sig bedöma ett pen­

sionslöfte till en huvuddelägare på annat sätt än ett löfte till en annan ar­

betstagare. Det har därför framstått som angeläget för utredningen att

slopa den nuvarande särregleringen för huvuddelägare, så långt detta låter

sig göra utan att det leder till missbruk. Sådant missbruk är enligt utred­

ningen inte att befara, om pensionslöftet ingår i en allmän pensionsplan.

En pensionsplan innehåller nämligen regler bl. a. om pensionens nivå och

om pensionsålder. Därigenom hindras en huvuddelägare från att tillför­

säkra sig oskälig pension och att efter behag uppskjuta mottagande av pen­

in

sionen. Andra pensionslöften än sådana som ingår i pensionsplan bör

däremot enligt utredningen inte få läggas till grund för skuldföring.

Utredningen har föreslagit en närmare bestämning av begreppet huvud­

delägare, så att nuvarande tvekan kan undanröjas om vilka släktskaps-

relationer som ger egenskapen av huvuddelägare. Samtidigt föreslås att

verkan av huvuddelägarskap begränsas till den tidsperiod under vilken själ­

va inflytandet består, en regel som får betydelse i det fall att en person

varit omväxlande vanlig arbetstagare och huvuddelägare. Utredningen väl­

jer det exemplet, att person under viss tid varit vanlig arbetstagare (pe­

riod 1), därefter huvuddelägare under viss tid (period 2) och slutligen

vanlig arbetstagare igen (period 3). Vid skuldredovisning under period 2

får beaktas vad som intjänats under period 1, något som ej är tillåtet

enligt gällande skatterätt. Vid skuldredovisning under period 3 gäller inga

begränsningar alls.

Enligt utredningen bör Kungl. Maj :t kunna ge annan arbetsgivare än

förut nämnts dispens att redovisa pensionsskuld under rubriken Avsatt till

pensioner. Enligt utredningen kan dispensregeln bli av betydelse i två hän­

seenden. Sålunda säger sig utredningen förutsätta att Kungl. Maj :t kommer

att lämna dispens åt följande institutioner, nämligen Sveriges allmänna

bypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypotelrsför-

eningarna, Svenska bostadskreditkassan och bostadskreditföreningarna.

Dessa subjekt har enligt gällande skatteregler rätt att erhålla avdrag för

avsättning till stiftelse medelst revers. Möjligheten att göra avdrag för pen­

sionsmedel som behålls i rörelsen bör enligt utredningen inte rubbas av den

tekniska omvandlingen av reversstiftelser till en särskild skuldpost. De

grundläggande bestämmelserna om dessa institutioner återfinns i förord­

ningen den 29 november 1963 (nr 573) om Konungariket Sveriges stads­

hypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, förordningen samma dag

(nr 575) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar

samt förordningen den 4 mars 1955 (nr 110) om Sveriges allmänna hypo-

teksbank och om landshypoteksföreningar. I nämnda förordningar samt i

reglementen, som utfärdats av Kungl. Maj :t, har meddelats utförliga före­

skrifter om förvaltning, revision in. in. Därjämte har det allmänna till­

försäkrats direkt inflytande över institutionerna genom att vissa styrelse­

ledamöter och vissa revisorer utses av offentlig myndighet. Vidare säger

sig utredningen ha haft i sikte bl. a. ideella föreningar, som driver rörelse.

Remissyttrandena. I fråga om remissinstansernas inställning till bestäm­

mandet av tillämpningsområdet i stort för systemet med redovisning i ba­

lansräkningen av pensionsskuld får jag hänvisa till den allmänna motive­

ringen.

Förslaget att tillåta skuldföring för pensionslöfte åt huvuddelägare har

vunnit allmänt gillande. Begränsningen i skuldföringsrätten med avseende

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1967

på löften enligt allmän pensionsplan har emellertid föranlett vissa erin­

ringar med hänsyn till utredningsförslagets avsedda skatterättsliga konse­

kvenser.

Departementschefen. När det gäller formerna för att trygga pensions­

utfästelser har jag — i likhet med utredningen — intagit den ståndpunkten,

att skillnad bör göras mellan sådana företagsformer, där insyn och konsoli-

deringskrav kan anses innebära ett betydande mått av trygghet för pensions-

borgenärerna, och andra företagsformer. Till den förra gruppen hör van­

liga aktiebolag, bankaktiebolag, försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäk­

ringsbolag, sparbanker och ekonomiska föreningar. Till de sistnämnda hör

bl. a. kassor för jordbrukskredit.

På skäl som jag har anfört i den allmänna motiveringen har jag frångått

den av utredningen föreslagna och av remissinstanserna hårt kritiserade

begränsning i aktiebolags och liknande rättssubjekts rätt att redovisa pen­

sionsskuld som består i att redovisningen huvudsakligen måste vara knuten

till allmän pensionsplan. Aktiebolag och liknande rättssubjekt föreslås få

trygga sina pensionslöften genom skuldföringssystemet, förutsatt att pen­

sionsutfästelserna är oantastbara eller givna senast den 31 december 1966

(jfr 1 § andra stycket).

Anknytningen till pensionsplan har däremot tillagts rättsverkan för andra

arbetsgivare. Den i planen inbyggda kreditförsäkringen bereder nämligen

pensionsborgenärerna tillfredsställande trygghet. All pensionskuld, som

beror av åtagande enligt allmän pensionsplan, bör därför kunna tryggas

genom skuldföringssystemet. Departementsförslaget följer här utredningens

förslag utom såtillvida att utredningens begränsning till handelsbolag slo­

pats. Som påpekats av några remissinstanser saknas anledning att från

civilrättslig synpunkt göra skillnad mellan handelsbolag och enskild rörel-

seidkare.

Från civilrättslig synpunkt finns som jag påpekat i den allmänna moti­

veringen knappast någon anledning att göra andra begränsningar i rätten

att tillämpa skuldföringssystemet än dem som jag nu har redogjort för i

kombination med regeln i 1 § andra stycket, att lagen principiellt avser en­

dast oantastbara pensionslöften. Det föreslagna tillämpningsområdet för

skuldföringssystemet överensstämmer i huvudsak med det nu gällande till-

lämpningsområdet för rätten att göra avsättning till reversstiftelse med rätt

till avdrag vid taxeringen. Vissa undantag finns dock och kommer med

visshet att föreslås gälla även i fortsättningen. Ett sådant undantag förtjä­

nar i detta sammanhang särskilt intresse. Det gäller s. k. huvuddelägare.

Med sådan menas som tidigare nämnts en person som genom eget eller an­

hörigs innehav av aktier eller andelar har ett avgörande inflytande i aktie­

bolag eller ekonomisk förening. Även efterlevande till sådan person avses

(2 a i anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen). Avdragsrätt vid taxe­