Prop. 1967:28
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
1
Nr 28
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753), m. mgiven Stockholms slott den 20 januari 1967.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över inrikesärenden för denna dag,
dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till 1) lag om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753), 2) lag om ändrad lydelse av 48 § och 51 § 2 mom. kommunallagen den 1 mars 1957 (nr 50) för Stockholm,
3) lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp,
4) lag om ändrad lydelse av 12 § barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 726),
5) lag om ändrad lydelse av 15 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319), 6) lag om ändrad lydelse av kommunala delegationslagen den 27 mars 1954 (nr 130),
dels inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till 7) kungörelse om ändrad lydelse av 7 § byggnadsstadgan den 30 decem ber 1959 (nr 612),
8) kungörelse om ändrad lydelse av 12 § hälsovårdsstadgan den 19 de cember 1958 (nr 662).
GUSTAF ADOLF
Svante Lundkvist
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 28
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att de legala möjligheterna att delegera kommu
nal nämnds beslutanderätt skall utsträckas att omfatta också suppleant
av nämnden. Stadskollegium som f. n. saknar delegationsrätt föreslås få
sådan rätt i samma utsträckning som andra nämnder.
Vidare föreslås att den rätt som bl. a. kommun och landstingskommun
har att uppdra åt arbetsgivarorganisation — kommunförbund — att träffa
kollektivavtal m. m. med bindande verkan för kommunen skall få utövas
av den kommunala lönemyndigheten.
Förslagen föranleder åtskilliga författningsändringar. Dessa föreslås
träda i kraft den 1 juli 1967.
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
3
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753)
Härigenom förordnas, att 43, 45 och 49 §§kommunallagen den 18 de cember 1953 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
Fullmäktige må antaga —
a) att med---------------
(Föreslagen lydelse)
43 §.
--------- reglementet må bestämmas:
---------- ------- nämnder; samt
b) att styrelsen äger uppdraga åt särskild inom densamma bildad av delning eller åt ledamot av styrelsen eller åt i kommunens tjänst anställd befattningshavare att å styrelsens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall i reglementet angivas, dock att fram ställning eller yttrande till fullmäk tige icke må beslutas annorledes än' av styrelsen samfällt.
b) att styrelsen äger uppdraga åt särskild avdelning, bestående av le damöter eller suppleanter i styrelsen, eller åt ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos kommunen eller åt sådan tjänsteman tillsammans med ledamot eller suppleant att å styrelsens vägnar fatta beslut i vis sa grupper av ärenden, vilkas beskaf fenhet skall i reglementet angivas, dock att framställning eller yttrande till fullmäktige icke må beslutas an-
Innan beslut I övrigt-------Beslut om —
norledes än av styrelsen samfällt.
------------ nästa sammanträde.
— sina åligganden. --------länsstyrelsens prövning.
45 §.
Beträffande sådan------------ motsvarande tillämpning. Nämnd, varom-----------------------------
a) om fullmäktige så besluta, upp draga åt särskild inom nämnden bil dad avdelning eller åt ledamot av nämnden eller åt i kommunens tjänst anställd befattningshavare att å nämndens vägnar fatta beslut i vissa 1*—Bihang till riksdagens protokoll
--------- stadgas, må:
a) om fullmäktige så besluta, upp draga åt särskild avdelning, bestå ende av ledamöter eller suppleanter i nämnden, eller åt ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos kommunen eller åt sådan tjänsteman 1967. 1 samt. Nr 28
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
(Nuvarande lydelse)
grupper av ärenden, vilkas beskaf
fenhet skall i fullmäktiges beslut an
givas, dock att framställning eller
yttrande till fullmäktige icke må be
slutas annorledes än av nämnden
samfällt; samt
(Föreslagen lydelse)
tillsammans med ledamot eller supp
leant att å nämndens vägnar fatta
beslut i vissa grupper av ärenden,
vilkas beskaffenhet skall i fullmäkti
ges beslut angivas, dock att fram
ställning eller yttrande till fullmäk
tige icke må beslutas annorledes än
av nämnden samfällt; samt
löpande arbetet.
b) för vård
Beslut, vilket------------ nästa sammanträde.
Stadsfullmäktige skola
49 §.
gemensamt reglemente.
Med avseende å drätselkammaren
må i reglementet meddelas bestäm
melser av det slag, som sägs i 43 §
första stycket; och skola i dylikt fall
stadgandena i andra stycket av sam
ma paragraf äga motsvarande till-
I reglementet må meddelas be
stämmelser av det slag, som sägs i
43 § första stycket; och skola i dylikt
fall stadgandena i andra stycket av
samma paragraf äga motsvarande
tillämpning.
lämpning.
I övrigt — —----------------------------- - sina åligganden.
Beslut om---------------------------------- — Konungens prövning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
5
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 48 § och 51 § 2 mom. kommunallagen
den 1 mars 1957 (nr 50) för Stockholm
Härigenom förordnas, att 48 § och 51 § 2 mom. kommunallagen den 1 mars 1957 för Stockholm skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
48
Stadsfullmäktige skola -—-----------
Med avseende å drätselnämnden må i dess reglemente bestämmas:
a) att med drätselnämndens me delsförvaltning skall sammanföras medelsförvaltning, som enligt sär skilda författningar tillkommer and ra kommunala nämnder; samt
b) att drätselnämnden äger upp draga åt särskild inom densamma bildad avdelning eller åt ledamot av nämnden eller åt i stadens tjänst an ställd befattningshavare att å nämn dens vägnar fatta beslut i vissa grup per av ärenden, vilkas beskaffenhet skall i reglementet angivas, dock att framställning eller yttrande till stadsfullmäktige icke må beslutas annorledes än av nämnden samfällt.
Innan beslut
(Föreslagen lydelse)
§•
------ ------------ och drätselnämnden.
1 reglementena för stadskollegiet och drätselnämnden må bestämmas:
a) i fråga om drätselnämnden att med dess medelsförvaltning skall sammanföras medelsförvaltning, som enligt särskilda författningar till kommer andra kommunala nämn der,
b) i fråga om stadskollegiet och drätselnämnden att var och en av dessa nämnder äger uppdraga åt sär skild avdelning, bestående av leda möter eller suppleanter i nämnden, eller åt ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos staden eller åt sådan tjänsteman tillsammans med ledamot eller suppleant att å nämndens vägnar fatta beslut i vis sa grupper av ärenden, vilkas beskaf fenhet skall i reglementet angivas, dock att framställning eller yttrande till stadsfullmäktige icke må beslu tas annorledes än av nämnden sam fällt. ----- nästa sammanträde.
6
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
I övrigt------- ------------------ —---------sina åligganden.
Beslut om-------------------------------------- Konungens prövning.
Kungl. Mäj:ts proposition nr 28 år 1967
51
2 mom. Nämnd, varom förmäles i
49 § andra stycket, må, om stads
fullmäktige så besluta, uppdraga åt
särskild inom nämnden bildad av
delning eller åt ledamot av nämnden
eller åt i stadens tjänst anställd be
fattningshavare att å nämndens väg
nar fatta beslut i vissa grupper av
ärenden, vilkas beskaffenhet skall i
fullmäktiges beslut angivas, dock att
framställning eller yttrande till full
mäktige icke må beslutas annorledes
än av nämnden samfällt.
Beslut, vilket
§•
2 mom. Nämnd, varom förmäles
i 49 § andra stycket, må, om stads
fullmäktige så besluta, uppdraga åt
särskild avdelning, bestående av le
damöter eller suppleanter i nämn
den, eller åt ledamot eller suppleant
eller åt tjänsteman hos staden
eller åt sådan tjänsteman tillsam
mans med ledamot eller suppleant
att å nämndens vägnar fatta beslut i
vissa grupper av ärenden, vilkas be
skaffenhet skall i fullmäktiges be
slut angivas, dock att framställning
eller yttrande till fullmäktige icke
må beslutas annorledes än av nämn
den samfällt.
----- nästa sammanträde.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967,
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
7
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp
Härigenom förordnas, att 8 § lagen den 4 januari 1956 om socialhjälp1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
8
Är någon — --------------------- - —--------Om kommunens fullmäktige så be sluta, äger socialnämnden uppdraga åt särskild inom nämnden bildad av delning eller åt ledamot av nämnden eller åt i kommunens tjänst anställd befattningshavare att å nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Fram ställning eller yttrande till fullmäk tige må dock icke beslutas annorle- des än av nämnden samfällt.
Beslut, vilket
(Föreslagen lydelse)
§•
honom socialhjälp.
Om kommunens fullmäktige så be sluta, äger socialnämnden uppdraga åt särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter i nämn den, eller åt ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos kommunen eller åt sådan tjänsteman tillsam mans med ledamot eller suppleant att å nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas be skaffenhet skall angivas i fullmäk tiges beslut. Framställning eller ytt rande till fullmäktige må dock icke beslutas annorledés än av nämnden samfällt. ------ nästa sammanträde.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
1 Senaste lydelse av 8 § se 1964: 66.
2*—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 saml. Nr 28
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 12 § barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 726)
Härigenom förordnas, att 12 § barnavårdslagen den 29 april 19601 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
12
Om kommunens fullmäktige så be
stämma, äger barnavårdsnämnden
uppdraga åt särskild inom nämnden
bildad avdelning eller åt ledamot i
nämnden eller åt befattningshavare
i kommunens tjänst att på nämn
dens vägnar avgöra vissa grupper av
ärenden, vilkas beskaffenhet skall
angivas i fullmäktiges beslut. Nämn
den må dock icke annorledes än ge
nom samfällt beslut
1. utdöma förelagt
Beslut som----------
(Föreslagen lydelse)
§•
Om kommunens fullmäktige så be
stämma, äger barnavårdsnämnden
uppdraga åt särskild avdelning, be
stående av ledamöter eller supplean
ter i nämnden, eller åt ledamot eller
suppleant eller åt tjänsteman hos
kommunen eller åt sådan tjänste
man tillsammans med ledamot eller
suppleant att på nämndens vägnar
avgöra vissa grupper av ärenden, vil
kas beskaffenhet skall angivas i full
mäktiges beslut. Nämnden må dock
icke annorledes än genom samfällt
beslut
kommunens fullmäktige,
nästa sammanträde.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
1 Senaste tydelse av 12 § se 1964: 67.
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
9
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 15 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319)
Härigenom förordnas, att 15 § skollagen den 6 juni 1962 skall erhålla änd rad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
15
Om kommunens fullmäktige så be sluta, äger skolstyrelsen uppdraga åt särskild inom styrelsen bildad av delning eller åt ledamot av styrelsen eller åt skolchefen, annan skolledare eller särskild i kommunens tjänst an ställd befattningshavare att å sty relsens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaf fenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Skolstyrelsen må dock ej an- norledes än genom samfällt beslut pröva fråga om meddelande eller återkallande av godkännande enligt 34 § eller göra framställning eller av giva yttrande till fullmäktige.
Beslut, vilket
(Föreslagen lydelse)
§•
Om kommunens fullmäktige så be sluta, äger skolstyrelsen uppdraga åt särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter i styrel sen, eller åt ledamot eller suppleant eller åt skolchefen eller annan skol ledare eller tjänsteman hos kommu nen eller åt sådan tjänsteman till sammans med ledamot eller supp leant att å styrelsens vägnar fat ta beslut i vissa grupper av ären den, vilkas beskaffenhet skall an givas i fullmäktiges beslut. Skolsty relsen må dock ej annorledes än ge nom samfällt beslut pröva fråga om meddelande eller återkallande av godkännande enligt 34 § eller göra framställning eller avgiva yttrande till fullmäktige. ----- nästa sammanträde.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
io
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av kommunala delegationslagen den 27 mars 1954 (nr 130)
Härigenom förordnas, att kommunala delegationslagen den 27 mars 1954
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Kommun, som — —------------------------------ att fastställa.
Kommunen äger bestämma att
uppdrag enligt första stycket får
lämnas av nämnd, som handlägger
frågor om anställningsvillkor för ar
betstagare i kommunens tjänst.
Med kommun------------— —- — ---------— kommunal förvaltningsenhet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
11
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av 7 § byggnadsstadgan
den 30 december 1959 (nr 612)
Härigenom förordnas, att 7 § byggnadsstadgan den 30 december 1959 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
7 §•
(Föreslagen lydelse)
Byggnadsnämnd äger uppdraga åt en eller flera ledamöter i nämnden eller åt befattningshavare hos nämn den att å nämndens vägnar fatta be slut i vissa grupper av ärenden, vil kas beskaffenhet skall närmare an givas i nämndens beslut. Sådant upp drag må dock ej avse befogenhet att besluta om framställning eller ytt rande till Konungen, länsstyrelsen el ler kommunens fullmäktige, att med dela föreläggande vid vite eller an nat äventyr eller att slutligt avgöra ärende, som är av principiell inne börd eller eljest av större vikt.
Nämndens beslut Vad i------------—
Byggnadsnämnd äger uppdraga åt en eller flera ledamöter eller supple anter i nämnden eller åt befattnings havare hos nämnden att å nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall närmare angivas i nämndens beslut. Sådant uppdrag må dock ej avse be fogenhet att besluta om framställ ning eller yttrande till Konungen, länsstyrelsen eller kommunens full mäktige, att meddela föreläggande vid vite eller annat äventyr eller att slutligt avgöra ärende, som är av principiell innebörd eller eljest av större vikt.
länsstyrelsens prövning,
nästa sammanträde.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1967.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1967
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av 12 § hälsovårdsstadgan
den 19 december 1958 (nr 662)
Härigenom förordnas, att 12 § hälsovårdsstadgan den 19 december 1958
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
12
Hälsovårdsnämnd äger uppdraga
åt en eller flera ledamöter i nämn
den eller åt befattningshavare hos
nämnden att å nämndens vägnar fat
ta beslut i vissa grupper av ärenden,
vilkas beskaffenhet därvid skall när
mare angivas. Sådant uppdrag må
dock ej innefatta befogenhet att be
sluta om framställning eller yttran
de till Konungen, länsstyrelsen eller
kommunens fullmäktige, om föreläg
gande vid vite eller om verkställande
av åtgärd på försumligs bekostnad.
Hälsovårdsnämnds beslut--------------
(Föreslagen lydelse)
§•
Hälsovårdsnämnd äger uppdraga
åt en eller flera ledamöter eller supp
leanter i nämnden eller åt befatt
ningshavare hos nämnden att å
nämndens vägnar fatta beslut i vis
sa grupper av ärenden, vilkas be
skaffenhet därvid skall närmare an
givas. Sådant uppdrag må dock ej
innefatta befogenhet att besluta om
framställning eller yttrande till Ko
nungen, länsstyrelsen eller kommu
nens fullmäktige, om föreläggande
vid vite eller om verkställande av åt
gärd på försumligs bekostnad.
----------------------- nästa sammanträde.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1967.
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1967
13
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 20 ja
nuari 1967.
Närvarande: Statsministern
E
rlander
,
ministern för utrikes ärendena
N
ilsson
,
statsråden
S
träng
, A
ndersson
, L
ange
, K
ling
, J
ohansson
, H
olmqvist
, A
spling
,
P
alme
, S
ven
-E
ric
N
ilsson
, L
undkvist
, G
ustafsson
, G
eijer
, M
yrdal
,
O
dhnoff
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler statsrådet Lundkvist fråga om delegation av kommuns beslutanderätt och
anför.
Inledning
Fråga om delegation av kommunal beslutanderätt har aktualiserats i två fall den senaste tiden.
I betänkandet »Om den kommunala självstyrelsens lokala förankring» (SOU 1965: 6) redovisar kommunalrättskommittén1 ett uppdrag att mot bak
grund av utvecklingen mot större kommunenheter undersöka möjligheterna att tillgodose de lokala intressena i den kommunala förvaltningen. Kommit tén föreslår endast en begränsad reform som avser möjlighet att delegera beslutanderätt till suppleant i kommunens styrelse eller annan kommunal nämnd.
Över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av socialstyrelsen, kammarkollegiet, överståthållarämbetet — som har bifogat yttrande från stadsfullmäktige i Stockholm — samtliga länsstyrelser — som har bifogat yttranden från kommuner och i tre fall från kommunal samarbetsnämnd — socialpolitiska kommittén, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunför bundet, Svenska landstingsförbundet, Sveriges kommunaltjänstemannaför bund, Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings jurister och Svenska samernas riksförbund.
1 F. d. landshövdingen Thorwald Bergquist, ordförande, samt ledamoten av första kammaren direktören Carl Albert Andersson, direktören H. S. Aronsson, ledamoten av andra kammaren direktören C. W. Carlsson, direktören Sven-Olof Dahlman, ledamoten av första kammaren Nils- Eric Gustafsson, direktören Sven A. Järdler, kaptenen Axel Mannerskantz och kommunaldirek tören Olof Wiklund.
14
8 idare har Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
i skrivelser till Kungl. Maj:t den 11 resp. den 24 maj 1966 föreslagit sådan
ändring i kommunala delegationslagen den 27 mars 1954 (nr 130) att kom
munal nämnd — liksom f. n. fullmäktige — skall få lämna uppdrag enligt
lagen.
Efter remiss har yttranden över framställningarna avgetts av kammar
kollegiet, socialstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings, Hallands, Örebro,
Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län — som har bifogat yttranden
från fyra städer och en landskommun — Svenska stadsförbundet, Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO), Svenska kommunaltjänstemanna
förbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet.
Dessa två frågor bör nu tas upp till behandling i ett sammanhang.
Kungl. Ma j. ts proposition nr 28 år 1967
Gällande rätt
Inledning
Enligt 4 § kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) (KL) och 4 §
kommunallagen den 1 mars 1957 (nr 50) för Stockholm (KLS) utövas kom
munens beslutanderätt av fullmäktige medan förvaltning och verkställighet
tillkommer kommunens styrelse och övriga nämnder.
Med stöd av författningsbestämmelser eller enligt rättspraxis i anslutning
till 4 § KL och 4 § KLS har emellertid också nämnderna i vid utsträckning
beslutanderätt, antingen omedelbart eller efter bemyndigande (delegation)
av fullmäktige.
Samma principer för fördelningen av beslutanderätt mellan det repre
sentativa samt de förvaltande och verkställande organen gäller för lands
tingskommun. Den grundläggande bestämmelsen härom finns i 5 § lands
tingslagen den 14 maj 1954 (nr 319) (LL) som överensstämmer med 4 § KL.
Det heter sålunda i 5 § LL att landstingskommunens beslutanderätt utövas
av landstinget samt att förvaltning och verkställighet tillkommer förvalt
ningsutskott och övriga nämnder.
Även nämnderna — både primärkommunala och landstingskommunala —
kan i viss utsträckning delegera sin beslutanderätt. Bestämmelser härom —
som i stort sett är desamma för primärkommunala och landstingskommu
nala nämnder — finns i fråga om nämnder för kommunallagsreglerad för
valtning i KL, KLS och LL och i fråga om nämnder för specialreglerad för
valtning i de författningar där förvaltningen regleras.
Delegation av det representativa organets beslutanderätt
Som framgår av vad jag har sagt nyss har primärkommunal eller lands
tingskommunal nämnd i vid utsträckning beslutanderätt. Sådan rätt kan
tillkomma nämnd bl. a. på grund av delegation från fullmäktige resp. lands
15
tinget. Det anses i sådana fall liksom annars när nämnd utövar beslutande rätt va ra fråga om en befogenhet inom ramen för förvaltning och verkställig het.
Frågan i vilken utsträckning delegation får ske regleras till stor del i rättspraxis. En tämligen vidsträckt möjlighet till delegation föreligger enligt praxis i avtals- och lönefrågor. Sålunda har fullmäktige förklarats behöriga att ge avtals- och lönenämd allmänt bemyndigande att fatta för kommunen bindande beslut i ärenden om arbets- och löneförhållanden för arbetare och personal som är likställd med dem (RÅ 1934 ref. 16). Motsvarande torde gälla också i fråga om andra arbetstagare. Landsting har samma befogenhet i det här avseendet som fullmäktige.
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1967
Delegation av kommunallagsreglerad nämnds beslutanderätt
Enligt 43 och 45 §§ KL får fullmäktige bestämma att nämnd skall ha rätt att uppdra åt avdelning som har bildats inom nämnden, åt ledamot av nämnden eller åt tjänsteman hos kommunen att på nämndens vägnar fatta beslut i vis sa grupper av ärenden. 43 § behandlar kommunernas styrelse — i stad i all mänhet drätselkammaren och i köping eller landskommun kommunalnämn den — och 45 § andra nämnder. Beskaffenheten av de ärenden i vilka beslu tanderätten sålunda får delegeras skall anges i fullmäktiges beslut. Enligt förarbetena är delegationsmöjligheten avsedd främst för rutinärenden (prop. 1953: 210 s. 120). Bara en ärendegrupp undantas dock uttryckligen från de legation, nämligen framställningar eller yttranden till fullmäktige. I fråga om kommuns styrelse meddelas fullmäktiges beslut om delegation i regle mente för styrelsen. Reglementet underställs länsstyrelsens prövning.
Beslut som har fattats med stöd av delegation skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.
Styrelsen i stad kan också vara ett stadskollegium, om Kungl. Maj :t på förslag av stadsfullmäktige har bestämt det (29 § 1 mom. KL). I sådan stad skall enligt 49 § KL finnas ett för kollegiet och drätselkammaren gemensamt reglemente som antas av stadsfullmäktige och underställs Kungl. Maj :ts prövning. I fråga om stadskollegiet — som skall leda förvaltningen av sta dens angelägenheter och ha inseende över de andra nämndernas arbete samt fullgöra andra centrala styrelsefunktioner (47 § KL) — saknas bestämmel ser om delegation. Kollegiets beslutanderätt kan alltså inte delegeras. Däremot kan i fråga om drätselkammare i stad med stadskollegium — som skall ta befattning med stadens drätsel och fullgöra de uppdrag som stadsfullmäk tige eller stadskollegiet överlämnar till kammaren — i reglementet ges sam ma föreskrifter om delegation som för styrelse i stad utan stadskollegium
(49 § KL).
I Stockholm finns stadskollegium på grund av bestämmelser i KLS. Sta dens drätsel handhas av en drätselnämnd. Även för stadskollegiet i Stock-
16
liolm saknas bestämmelser om delegation. I fråga om drätselnämnden och
andra nämnder i Stockholm finns i 48 § och 51 § 2 mom. KLS bestämmelser
om delegation med samma innehåll som KL:s bestämmelser om delegation
av kommunstyrelsens resp. andra nämnders beslutanderätt.
Som jag har nämnt får delegation ske till nämndledamot. Däremot kan de
legation inte ske till suppleant. Suppleant kan inte heller utses till ledamot i
avdelning som på grund av delegationsbeslut utövar beslutanderätt på nämn
dens vägnar (RÅ 1955 ref. 54).
I fråga om landstingskommuns förvaltningsutskott och andra nämnder
gäller enligt 52 och 54 §§ LL i huvudsak samma regler om delegation som i
fråga om kommuns nämnder.
Delegation av specialreglerad nämnds beslutanderätt
Bestämmelserna om delegation av specialreglerade nämnders beslutande
rätt har formen antingen av en hänvisning till 45 § KL och 51 § 2 mom. KLS,
varigenom dessa lagrum blir tillämpliga på de specialreglerade nämnderna,
eller av särskilda bestämmelser som i allmänhet nära ansluter till lydelsen
av nämnda lagrum.
Den första metoden används i 11 § 2 mom. lagen den 20 mars 1959 (nr 99)
om köttbesiktning m. in. (slakthusstgrelse), 41 § 2 mom. civilförsvarslagen
den 22 april 1960 (nr 74) (särskild civilförsvarsnämnd), 3 § 1 mom. brand
stadgan den 30 mars 1962 (nr 91) (särskild brandstyrelse), 25 och 26 §§
familj ebidragsförordningen den 29 april 1946 (nr 99; omtryckt 1960: 152)
(särskild familjebidr ags nämnd), 9 § 3 mom. sjukvårdslagen den 6 juni
1962 (nr 242) (sjukvårdsstyrelse), 11 § 4 mom. samma lag (sjukhusdirek
tion), 10 § lagen den 20 mars 1964 (nr 63) om kommunal beredskap (sär
skild beredskapsnämnd) och 6 § lagen den 20 mars 1964 (nr 47) om krigs-
hjälp (särskild krigshjälpsnämnd). Enligt 7 § kungörelsen den 3 juni 1966
(nr 369) med närmare föreskrifter om arbetslöshetsnämnd och dess verk
samhet m. m. äger i fråga om särskild arbetslöshetsnämnds sammanträden
och verksamhet i övrigt bestämmelserna om kommuns styrelse i KL och KLS
motsvarande tillämpning.
Den andra metoden används i fråga om socialnämnd, barnavårdsnämnd
och skolstyrelse. Enligt 8 § socialhjälpslagen den 4 januari 1956 (nr 2), 12 §
barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) och 15 § skollagen den 6 juni
1962 (nr 319) får sålunda fullmäktige bestämma att dessa nämnder skall
ha rätt att uppdra åt avdelning som har bildats inom nämnden, åt ledamot
av nämnden eller åt vissa tjänstemän att på nämndens vägnar fatta beslut
i vissa grupper av ärenden. Beskaffenheten av ärendena skall anges i full
mäktiges beslut. Undantag från delegationsmöjligheten görs för framställ
ningar eller yttranden till fullmäktige. I fråga om barnavårdsnämnd undan-
tas vidare bl. a. ärenden om utdömande av vite, varning, övervakning,
samhällsvård och intagning på ungdomsvårdsskola, vissa ärenden om fos-
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
17
terbarnsvård samt ärenden enligt föräldrabalken. Skolstyrelse får inte dele gera ärenden om godkännande av vissa privatskolor. Beslut som har fattats på grund av delegation skall anmälas på nämndens nästa sammanträde.
Enligt 8 § socialhjälpslagen och 11 § barnavårdslagen får vidare nämn dens ordförande i brådskande fall vidta vissa åtgärder tills vidare. 9 § social hjälpslagen öppnar också möjlighet för kommuns fullmäktige eller, efter bemyndigande av fullmäktige, för nämnden att dela in kommunen i distrikt och utse en ledamot att utöva den närmaste uppsikten över socialhjälps- verksamheten inom distriktet.
I fråga om mjkterhetsnåmnd saknas motsvarighet till delegationsbestäm- melserna i 45 § KL. I 8 § 2 mom. lagen den 27 januari 1954 (nr 579) om nykterhetsvård föreskrivs dock att nämnden får uppdra åt ordföranden, en eller flera ledamöter eller viss befattningshavare hos nämnden att avge yttrande till polismyndigheten i körkortsärenden. Anmälan om åtgärd på grund av sådant uppdrag skall göras till nämnden.
Enligt 11 § socialhjälpslagen, 8 § 3 mom. nykterhetsvårdslagen och 13 § barnavårdslagen skall i fråga om Stockholm gälla de särskilda bestämmmel- ser som Kungl. Maj :t fastställer efter förslag av stadsfullmäktige. Kan i an nan kommun organisationen av socialhj älpsverksamheten, nykterhetsvården och barnavården inte lämpligen ordnas enligt bestämmelserna i social hjälps-, nykterhetsvårds- resp. barnavårdslagarna får enligt nyssnämnda lagrum Kungl. Maj :t på framställning av kommunens fullmäktige medge de undantag som behövs. 8 § 3 mom. nykterhetsvårdslagen fick det innehåll som jag nu har angett genom lagändring år 1964 (prop. 1964:202, L2U 72, rskr 365). Syftet med dessa bestämmelser om dispenser är att öppna möjlig het att förlägga beslutanderätten i socialhjälps-, nykterhetsvårds- och barna- vårdsärenden till lokala organ för olika delar av kommunen i vilka kan ingå också andra än ledamöter av den centrala nämnden, t. ex. suppleanter. Här igenom kan man tillgodose det behov av orts- och personkännedom och kon takt med lokala problem och synpunkter som annars kunde bli eftersatt om det totala antalet ledamöter i nämnderna minskar till följd av att kommuner slås samman eller på grund av att nämnderna ges en identisk sammansätt ning som ett led i en strävan att tillämpa den s. k. familjevårds- eller familje- principen inom socialvården. (Jfr prop. 1964: 202).
Hälsovårdsnämnd och byggnadsnämnd får — utan bemyndigande av full mäktige — delegera sin beslutanderätt till en eller flera ledamöter i nämnden eller till befattningshavare hos nämnden. Undantagna från delegationsmöj- ligheten är dock — förutom ärenden om framställning eller yttrande till fullmäktige — framställning eller yttrande till Kungl. Maj :t eller länsstyrel se och ärende om föreläggande av vite samt dessutom i fråga om hälsovårds nämnd ärende om att vidta åtgärd på försumligs bekostnad och i fråga om byggnadsnämnd ärende av principiell innebörd eller annars av stor vikt.
Nämndens beslut om delegation skall underställas länsstyrelsens prövning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
18
Beslut som har fattats på grund av delegation skall anmälas vid nämndens
nästa sammanträde. De bestämmelser som jag har redogjort för nu finns i 12 §
hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 662) resp. 7 § byggnadsstadgan
den 30 december 1959 (nr 612).
Rätt för nämndsuppleant att delta i nämndens sammanträden
Enligt 36, 45, 47 och 48 §§ KL bör — i fråga om alla nämnder — suppleant
kallas till tjänstgöring i den mån det behövs till följd av hinder för ledamot
eller när plats har blivit ledig efter ledamot som inte har utsetts vid propor-
tionellL val och ledigheten ännu inte har hunnit fyllas. Suppleant har rätt att
vara närvarande vid nämndens sammanträde också annars. Han skall alltid
underrättas om tid för sammanträde. På grund av hänvisning till KL äger
dessa bestämmelser tillämpning också på de specialreglerade nämnder som
jag har redogjort för tidigare.
KLS saknar i fråga om stadskollegiet motsvarighet till bestämmelsen att
suppleant har rätt att vara närvarande vid alla sammanträden och att han
alltid skall underrättas om tid för sammanträde men innehåller i övrigt
samma bestämmelser som jag har redogjort för nyss (38 och 47 §§ och 51 §
1 mom. KLS).
Inget hindrar att kommunal nämnd medger suppleant rätt att ta del i
överläggningarna. Rätt att ställa yrkanden eller delta i beslut kan dock ald
rig tillkomma suppleant annat än när han tjänstgör i ordinarie ledamots
ställe.
Delegation av kommunal beslutanderätt till utomstående
Hillills har jag bara behandlat delegation till kommunalt organ. Delegation
till annan, s. k. extern delegation, strider mot principen att kommunala an
gelägenheter skall handhas av kommunala organ. Extern delegation medför
att reglerna om kommunala besvär, om kommunal revision och om kom
munala handlingars offentlighet sätts ur spel. Som huvudprincip anses där
för gälla att kommun inte får delegera befogenheter till utomstående.
Genom kommunala delegationslagen har emellertid extern delegation till
låtits för en särskild grupp av ärenden. Enligt lagen får sålunda kommun
som tillhör arbetsgivarorganisation uppdra åt denna att med bindande ver
kan för kommunen genom kollektivavtal eller på annat sätt enhetligt reglera
anställningsvillkoren för arbetstagare i kommunens tjänst. Med kommun
jämställs i lagen församling, municipalsamhälle, landstingskommun och
annan borgerlig eller kyrklig kommunal förvaltningsenhet.
Arbetsgivarorganisationer för kommunerna är Svenska stadsförbundet,
Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet.
Befogenheten att delegera enligt kommunala delegationslagen tillkommer
kommunen. Trots att kommunens beslutanderätt enligt 4 § KL och 4 § KLS
utövas av fullmäktige och landstingskommunens beslutanderätt enligt 5 § LL
av landstinget får, som jag har sagt tidigare, fullmäktige och landstinget i
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1967
19
vissa fall delegera sin beslutanderätt till nämnd, t. ex. beslutanderätten i fråga om arbets- och anställningsförhållanden för arbetstagare i kommunens eller landstingets tjänst. Sin delegationsrätt enligt kommunala delegations lagen kan emellertid fullmäktige eller landstinget inte delegera till någon nämnd. Nämndernas delegationsmöjligheter är nämligen uttömmande reg lerade genom delegationsbestämmelserna i KL, KLS och LL och dessa be stämmelser medger inte extern delegation.
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1967
Förslagen
Delegation till suppleant
Stadsfullmäktige i Stockholm begärde i skrivelse den 25 april 1960 att 48 och 51 §§ KLS skulle ändras så att nämnd fick rätt att delegera beslutande rätt även till suppleant i nämnden. Fullmäktige föreslog också motsvarande ändring i de särskilda bestämmelserna om organisationen av socialhjälps- verksamheten i Stockholm. Ändringarna motiverades enligt fullmäktiges me ning av de särskilda svårigheter som på grund av förvaltningsverksamhetens stora omfattning i Stockholm förelåg att fördela delegationsuppdragen på enbart ledamot av nämnd. Fullmäktige framhöll att inget torde hindra att nämndsuppleant utsågs också till suppleant i beslutande avdelning av nämn den. Han blev därmed berättigad att vid förfall för ordinarie ledamot tjänst göra i avdelningen. Att i större omfattning tillämpa ett system som förut satte att de ordinarie delegationsledamöterna i realiteten inte skulle fungera syntes emellertid fullmäktige föga tilltalande.
Stadsfullmäktiges skrivelse föranledde ingen åtgärd från statsmakternas sida.
Kommunalrättskommittén föreslår som ett led i strävan att få till stånd representation från en kommuns olika delar och att öka möjligheterna till en smidigare organisation vid handläggning av företrädesvis rutinärenden att suppleant i kommunens styrelse eller i annan kommunallagsreglerad nämnd skall få utses att regelmässigt tjänstgöra som ledamot i en delegation med beslutanderätt.
Ändring i kommunala delegationslagen
I Svenska landstingsförbundets och Svenska kommunförbundets skri velser erinras till en början om att utvecklingen av förhandlingsväsendet inom det kommunala området av praktiska skäl har gjort det nödvändigt att i betydande omfattning överlåta beslutanderätt i avtals- och lönefrågor till den nämnd som handlägger sådana frågor (lönemyndigheten). Av stor betydelse är därvid att fr. o. m. år 1966 de kommunala tjänstemännen har jämställts med andra kommunala arbetstagare i fråga om förhandlingsrätt och möjligheterna att reglera anställnings- och lönevillkoren genom kollek tivavtal.
20
Att genom kommunala delegationslagen möjlighet infördes till extern de
legation av beslutanderätten i ärenden om kollektivavtal motiverades främst
av praktiska synpunkter, framhåller förbunden vidare i sina skrivelser. De
skäl som sålunda anfördes för denna lagstiftning framstår i än skarpare
relief mot bakgrunden av den nya förhandlingsrätten för tjänstemännen. I
det sammanhanget framhåller förbunden att det på tj änstemannasidan inom
den kommunala sektorn finns ett betydande antal organisationer soin kol
lektivavtal skall träffas med och att många avtal berör förhållandevis små
grupper av arbetstagare.
För landsting eller primärkommun som vill lämna kommunförbund upp
drag enligt kommunala delegationslagen kan det enligt förbundens mening
i vissa situationer vara lämpligt att låta lönemyndigheten utöva delegations
rätten. En motsatt ordning vilken innebär att landstinget resp. fullmäktige
beslutar om extern delegation i sådana löne- och anställningsfrågor som tidi
gare har avgjorts av lönemyndigheten för med sig risk för oklarhet om var
gränsen går mellan lönemyndighetens och förbundets befogenheter och är
dessutom oläglig från administrativ synpunkt när ett skyndsamt delegations
beslut behövs. För tjänstemän och andra arbetstagare gäller att bl. a. för
handling om upprättande eller förlängning av kollektivavtal skall föras som
central förhandling om central part begär det. I sådant fall kan det uppen
barligen vara en direkt hindrande eller försvårande omständighet för par
terna — och därmed deras medlemmar — att behöva avvakta den omständ
liga och tidsödande procedur som ett beslut av landstinget eller fullmäktige
innebär. Härtill kommer att det i regel är lönemyndigheten som känner till
fakta i ärendet och som har haft hand om den tidigare handläggningen av
frågan. I detta sammanhang erinrar landstingsförbundet om att landstingen
i regel sammanträder bara två gånger om året.
Med hänsyn till de vidsträckta befogenheter som landstinget och fullmäk
tige har att — internt och externt — överlåta beslutanderätt i dessa frågor
kan enligt förbundens mening ingen saklig motivering anföras för att lands
tinget och fullmäktige skall vara hindrade att bemyndiga lönemyndigheten
att lämna uppdrag enligt kommunala delegationslagen.
Det är oklart om landstinget och fullmäktige får lämna sådant bemyn
digande, anför förbunden. Denna oklarhet bör undanröjas genom komplet
tering av kommunala delegationslagen med en bestämmelse att uppdrag
enligt lagen får lämnas av lönemyndigheten om nämnden bemyndigas där
till. Förbunden föreslår att lagen ändras i enlighet härmed.
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1967
Remissyttrandena
Delegation till suppleant
Av de remissinstanser som bär yttrat sig över kommunalrättskommitténs
förslag att öppna möjlighet till delegation till nämndsuppleant ställer sig i
21
det närmaste samtliga positiva till förslaget. Det tillstyrks sålunda eller lämnas utan erinran av kammarkollegiet, tolv länsstyrelser, omkring 60 kommuner samt Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Härtill kommer fyra länsstyrelser, omkring 35 kommuner och tre samarbetsnämnder som inte närmare behandlar detta särskilda förslag men som läm nar betänkandet i dess helhet utan erinran.
Stadsfullmäktige i Nacka anför att en sådan ordning som kommittén före slår skulle ge kommunerna friare händer att sätta samman avdelningar — som ofta har specialuppdrag — av lämpliga personer. Det kan enligt full mäktiges mening på intet sätt anses olämpligt att en suppleant i nämnden får ställning som ordinarie ledamot av avdelning eftersom samma suppleant kan fungera som ersättare för ordinarie ledamot i nämnden med alla en ordinarie ledamots rättigheter och skyldigheter. Drätselkammaren i Kiruna anser att den lagändring som föreslås är ägnad att stimulera intresset för kommunala förtroendeengagemang och att ge bättre möjlighet att utnyttja suppleantgruppens kapacitet. Därmed kan underlaget för rekrytering till de ordinarie ledamotsposterna breddas. Även andra kommuner stryker under behovet av lagändringen. Stadsfullmäktige i Borås framhåller att behovet är särskilt framträdande i samband med kommunsammanslagningar. Flera kommuner anför dock att lagändringen kan väntas få endast liten praktisk betydelse.
Sex remissinstanser avstyrker eller anför kritiska synpunkter på förslaget, nämligen länsstyrelsen i Södermanlands län, stadskollegiet i Hälsingborg, stadsfullmäktige i Örebro och Sundsvall, drätselkammaren i Luleå samt föreningen Sveriges kommunala förvaltnings jurister. Representativt för den na grupp remissinstanser är följande yttrande av stadsfullmäktige i Örebro.
Suppleantuppdraget innebär i princip rätt och skyldighet att vid ordinarie ledamots frånvaro inträda i dennes befogenheter men icke något mera. Då det emellertid kan vara en fördel för verksamheten, att suppleant beredes tillfälle att mera kontinuerligt följa arbetet, innehåller reglementena för t. ex. kommunens styrelse och kommunalnämnd ofta föreskrifter att supp leant alltid skall underrättas om sammanträde, att han äger deltaga däri även om den ledamot för vilken han utsetts också är närvarande, ibland även att han äger deltaga i diskussionen. Under alla förhållanden är han dock betagen rätten att ställa förslag till beslut och att deltaga i beslut.
Kommunalrättskommitténs förslag innebär ett avsteg från denna veder tagna princip. Detta är i och för sig betänkligt, då varje sådan åtgärd är ägnad att utsudda klara kompetensregler och skapa oklarhet om supplean tens verkliga ställning. Om man överhuvud skall vidtaga en ändring måste man ha mycket starka skäl därtill, så starka och så speciella att de prin cipiella betänkligheterna måste få vika. Man måste med andra ord kunna visa, att vitala intressen föreligger, som icke kan på annat sätt tillgodoses. Så är enligt stadsfullmäktiges mening icke förhållandet i det aktuella för slaget. Kommunalrättskommittén anför bl. a. att suppleant, som represen terar en viss kommundel, genom dylik lagändring kan beredas möjlighet att deltaga i kommunala beslut. Att märka är emellertid att det främst är fråga
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
22
om rutinärenden. På annat ställe i utredningen har kommittén hävdat den
enligt stadsfullmäktiges mening fullt riktiga uppfattningen, att represen
tanter för olika kommundelar knappast torde känna sig särskilt lockade av
att ute i sina orter anförtros rutinärenden. Man frågar sig då om befogen
heten blir mera eftersträvansvärd om den ntövas i eu avdelning av central
instansen. Stadsfullmäktige betvivlar att sa är fallet. Det egentliga värdet av
suppleantskap i t. ex. en drätselkammare eller en kommunal nämnd torde
ligga på ett helt annat område. Suppleanten är med i det kommunala arbetet,
känner till dess arbetssätt och problem och har kontakter med ledamöter
och tjänstemän. Tämligen regelmässigt har han dessutom rätt att deltaga i
alla sammanträden, ibland också i de därvid förda diskussionerna. Han bör
härigenom helt visst äga fullgoda möjligheter att argumentera för sin mening
och föra sin kommundels talan. Medbestämmanderätt i ärenden av mindre
vikt torde därvidlag sakna praktiskt taget all betydelse.
Ej heller det andra av kommunalrättskommittén anförda skälet, smidigare
handläggning av rutinärenden, synes äga tillräcklig tyngd. Delegation kan
redan nu ske till särskild avdelning, till viss ledamot eller till kommunal
tjänsteman. Rutinärendena är ej särskilt tids- och arbetskrävande och deras
behandling sker i stor utsträckning på grundval av tidigare avgöranden i lik
artade frågor. Stadsfullmäktige har svårt att se att delta relativt underord
nade verksamhetsområde skulle vara så betungande, att man bör ifrågasätta
att inkalla suppleanter för ärendenas avgörande.
Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings jurister anför att en ökning-
av antalet ordinarie ledamöter i nämnderna är en bättre väg att få fler aktiva
förtroendemän. Även remissinstanser som tillstyrker kommitténs förslag
pekar på denna metod som ett lämpligt alternativ.
Stadsfullmäktige i Nyköping tillstyrker att suppleant får ingå i beslutande
avdelning av nämnd men avstyrker att beslutanderätt delegeras till suppleant
ensam. Tierps kommun finner det mindre välbetänkt att suppleant får rätt
att själv avgöra ärenden.
Stadsfullmäktige i Göteborg förordar att delegationsrätt införs för stads-
kollegium. Med inrättande av ett stadskollegium åsyftar man att få till stånd
en kommunstyrelse, som är i möjligaste mån frigjord från löpande förvalt-
ningsbestyr. Detta har anförts som motiv för att stadskollegium inte med-
getts delegationsrätt. Från Göteborgs stads erfarenheter vill fullmäktige göra
gällande att just på grund av behovet att frigöra stadskollegiet från löpande
förvaltningsbestyr och rutinärenden för att kollegiet helt skall kunna ägna
sig åt de stora ledande uppgifterna finns det större skäl för delegations-
möjligheter för stadskollegium än för någon annan kommunal nämnd. I en
stad i stark utveckling med behov av att kunna koncentrera alla de viktiga
styrelsefunktionerna till stadskollegiet följer med växande arbetsuppgifter
och större personalstab också vissa rutinärenden, anför stadsfullmäktige
vidare. Som exempel på sådana nämns personalfrågor om semester, tjänst
ledighet, tjänsteresor, deltagande i kurser m. in. och tillsättning av lägre
tjänster samt frågor om representation, användning av stadens vapen, till
stånd för nämnderna att i rutinfall återbesätta tjänster, medelsplacering och
lån enligt givna riktlinjer samt mindre inköp.
Kungl. Maj:ls proposition nr 28 år 1967
23
Svenska stadsförbundet framhåller som önskvärt att det i kommunal lagarna slås fast att suppleanterna också har rätt att delta i överläggningarna vid nämndsammanträdena.
Ändringen i kommunala delegationslagen
Samtliga remissinstanser har tillstyrkt Svenska landstingsförbundets och Svenska kommunförbundets förslag. I huvudsak anför remissinstanserna samma motiveringar som förts fram av förbunden. Det heter sålunda i flera yttranden att den vidgade förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän som gäller fr. o. in. år 1966 medför att de centrala förhandlingarna får ökad be tydelse och att därmed behovet ökar av en smidig form för delegation av beslutanderätten i avtals- och lönefrågor. Förslaget sägs vara ägnat att främja snabbhet och smidighet i förhandlingsarbetet och medverka till en administrativ förenkling.
Lönenämnden i Örebro, vars yttrande åberopas av drätselkammaren i sta den, anför att nämnden enligt sin instruktion alltsedan år 1959 har haft befogenhet att lämna uppdrag enligt kommunala delegationslagen. Erfaren heterna härav är emellertid begränsade eftersom lagen har tillämpats endast i ringa omfattning. Delegation har sålunda i huvudsak förekommit bara i fråga om vissa formalhandlingar såsom uppsägning och prolongation av kollektivavtal. Den nya förhandlingsordningen för de offentliga tjänstemän nen får många praktiska konsekvenser. Bl. a. skall kollektivavtal upprättas med samtliga personalorganisationer på tjänstemannarådet, f. n. bortåt 40.
Hur den nya förhandlingsrätten kommer att mera i detalj förändra parter nas centrala och lokala verksamhet är det ännu alldeles för tidigt att yttra sig om. Men nämnden finner det angeläget att inga vägar lämnas oprövade som kan leda till administrativa förenklingar i det framtida löne- och för handlingsarbetet. Den lagändring som föreslås är utan tvivel en sådan väg. En annan fråga som är vanskligare att bedöma är i vad mån uppdrag enligt kommunala delegationslagen bör lämnas i fortsättningen. Det är nämndens bestämda uppfattning att även i framtiden en betydande sektor av löne- arbetet måste förbehållas lokalt avgörande.
Kungl. Maj:ts proposition nr .28 år 1967
F öredraganden
Delegation till suppleant
Under lång tid har en diskussion förts om betydelsen för den kommunala demokratin av utvecklingen mot större kommunenheter. I samband med både 1952 års kommunreform och den kommunindelningsreform som 1962 års riksdag beslutat om (prop. 1961: 180, KU 1962: 1, rskr 64) diskuterades sålunda den inverkan reformerna skulle få på den kommunala demokratin. Farhågor yppades för att reformerna skulle leda till bl. a. minskat lekmanna inflytande över kommunalförvaltningen över huvud taget eller minskad representation från olika delar av utvidgade kommuner. Detta skulle i sin
24
tnr medföra bristande orts- och personkännedom samt sämre kontakt med
lokala problem, synpunkter och önskningar.
I anslutning härtill har övervägts — bl. a. av den arbetsgrupp för över
läggningar om frågor rörande den kommunala demokratin som bildades in
om inrikesdepartementet i samband med 1962 års reform — att försöka till
godose de lokala intressena inom en kommuns olika delar genom att utvidga
möjligheterna till delegation av beslutanderätt inom den kommunala för
valtningen. Gällande lagstiftning medger att lokala intressen tillgodoses ge
nom delegation av beslutanderätt till lokala organ för olika delar av kommu
nen i fråga om ärenden som handläggs av socialnämnd och barnavårds
nämnd samt — efter 1964 års ändring i nykterhetsvårdslagen — också nyk-
terhetsnämnd. Kommunalrättskommittén och så gott som alla remissinstan
serna har funnit att en utskiftning av beslutanderätt på lokala kommunala
organ i andra fall inte är en lämplig väg att komma till rätta med proble
men. I detta läge anser jag att man får inskränka sig till att överväga den
mindre utvidgning av delegationsmöjligheterna som kommunalrättskom
mittén föreslår. Därutöver får man lita till att kommunerna så långt det är
lämpligt och möjligt i varje kommun utnyttjar de utvägar som inom ramen
för nuvarande lagstiftning finns att låta lokala opinioner komma till tals
och låta lokala intressen och sakkunskap bli representerade. Utvecklingen
på området bör emellertid också i fortsättningen noga följas av statsmak
terna.
Kommunalrättskommitténs förslag innebär att kommunens styrelse eller
annan nämnd får rätt att — efter fullmäktiges bemyndigande — delegera
sin beslutanderätt inte bara som f. n. till avdelning inom nämnden, leda
mot av nämnden eller tjänsteman hos kommunen utan också till nämnd
suppleant — ensam eller som ledamot av avdelning. Det kan utnyttj as så att
fler kommundelar blir representerade bland dem som beslutar på kommu
nens vägnar och är sålunda ägnat att i någon mån skapa bättre förutsätt
ningar för en lokal förankring av den kommunala förvaltningen. Möjlig
heten att sprida delegationsuppdragen på fler personer har också — som
har framhållits under remissbehandlingen — organisatoriska fördelar och
kan stimulera intresset för kommunala engagemang och ge bättre möjlig
heter att utnyttja suppleanterna i nämndarbetet.
Det kan invändas att man kan vinna i stort sett samma fördelar som nu
har framhållits genom att öka antalet ledamöter i nämnderna. En sådan åt
gärd skulle emellertid många gånger leda till att dessa får fler ledamöter än
som från organisatoriska, arbetstekniska och andra synpunkter är ända
målsenligt. En ökning av antalet ordinarie ledamöter kan vidare få till kon
sekvens att antalet suppleanter samtidigt måste ökas, vilket också kan vara
olägligt. Den väg kommittén har anvisat har därför enligt min mening klara
fördelar från praktiska synpunkter.
För min del anser jag att de principiella invändningar som har gjorts
under remissbehandlingen inte är starkare än att de bör vika för de skäl
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
25
som talar för förslaget. Förslaget har också tillstyrkts av i det närmaste alla remissinstanser som har yttrat sig över det. Jag vill vidare stryka under att förslaget inte innebär annat än att de kommuner som finner det lämpligt bereds möjlighet att anförtro nämndsuppleant beslutanderätt. Det står alltså varje kommun fritt att pröva om en sådan ordning med hänsyn till den kom munens förhållanden skulle föra med sig sådana fördelar att ordningen bör tillämpas.
Jag förordar därför att kommitténs förslag genomförs. En ändring av KL och KLS i enlighet med vad jag nu har förordat för i flera fall automatiskt med sig att den nya delegationsregeln blir tillämplig på primärkommunala nämnder för specialreglerad förvaltning. De författ ningar som reglerar nämndernas förvaltning innehåller nämligen ofta inga andra föreskrifter om delegationsrätt än en hänvisning till delegations- reglerna i KL och KLS. Det är fallet i fråga om slakthusstyrelse, särskild civilförsvarsnämnd, särskild brandstyrelse, särskild familjebidragsnämnd, sjukvårdsstyrelse och sjukhusdirektion i landstingsfria städer, särskild krigshjälpsnämnd, särskild beredskapsnämnd samt särskild arbetslöshets- nämnd.
Men den nya delegationsregeln bör gälla även i fråga om sådana primär kommunala nämnder för specialreglerad förvaltning som på grund av före skrifter i de författningar som reglerar förvaltningen har i huvudsak samma delegationsmöjligheter. Dessa nämnder är socialnämnd, barnavårdsnämnd, skolstyrelse, hälsovårdsnämnd och byggnadsnämnd. I fråga om nykterhets- nämnd kan bara åliggandet att avge yttrande till polismyndigheten i kör- kortsärenden delegeras, såvida inte Kungl. Maj :t fastställer särskild orga nisation för nykterhetsvården i kommunen. Det synes inte finnas skäl att utsträcka denna delegationsmöjligliet till att omfatta suppleant.
Jag föreslår därför att bestämmelserna om delegation i de författningar som reglerar socialnämndens, barnavårdsnämndens, skolstyrelsens, hälso vårdsnämndens och byggnadsnämndens förvaltning ändras så att möjlig heten att delegera beslutanderätt till suppleant kommer att stämma överens med vad som föreslås gälla enligt KL och KLS.
I fråga om stadskollegium — som finns i några av de största städerna — saknas bestämmelser om delegation. Dess beslutanderätt kan alltså inte dele geras. Stadskollegiets uppgifter skall vara begränsade till centrala styrelse- uppgifter. Som stadsfullmäktige i Göteborg framhåller i sitt remissyttrande kan emellertid även sådana uppgifter föra med sig rutinärenden som det vore ändamålsenligt att kunna delegera. I likhet med fullmäktige anser jag att behovet att frigöra stadskollegiet från löpande förvaltningsbestyr och handläggning av rutinärenden motiverar att möjlighet öppnas att delegera kollegiets beslutanderätt.
Jag föreslår därför att i fråga om stadskollegium skall gälla samma regler om delegation som i fråga om andra nämnder.
I den mån suppleant i kommuns styrelse eller annan nämnd får i uppdrag
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
26
att fatta beslut på nämndens vägnar är det naturligt att han också ges rätt
att delta i nämndens överläggningar även i sådana fall där lian inte tjänstgör
i ordinarie ledamots ställe. Som jag har sagt tidigare ger KL och KLS honom
inte rätt härtill men kommun kan besluta att han skall ha sådan rätt. Jag
utgår från att kommunerna regelmässigt kommer att utnyttja denna möj
lighet i sådana fall där beslutanderätt delegeras till suppleant. Med hänsyn
härtill anser jag det inte nödvändigt att — som föreslagits under remiss
behandlingen — i lag reglera suppleants yttranderätt.
Ändring i kommunala delegationslagen
Enligt kommunala delegationslagen kan kommun och landstingskommun
uppdra åt arbetsgivarorgaisation (kommunförbund) att med bindande ver
kan för kommunen genom kollektivavtal eller på annat sätt enhetligt reglera
anställningsvillkoren för arbetstagare i kommunens tjänst. De centrala or
ganisationerna på den kommunala sektorn kan alltså träffa avtal som ome
delbart binder parterna. Betydelsen härav torde öka sedan fr. o. in. år 1966
de kommunala tjänstemännen bär jämställts med andra kommunala ar
betstagare i fråga om förhandlingsrätt och möjlighet att reglera anställ
nings- och lönevillkoren genom kollektivavtal. Antalet delegationsbeslut
torde komma att öka till följd av reformen särskilt som de kommunala
tjänstemännen är organiserade i ett stort antal organisationer.
Det är numera vanligt att landstingen resp. kommunernas fullmäktige
har överlåtit sin beslutanderätt i avtals- och lönefrågor — både i fråga om
tjänstemän och andra arbetstagare — till den nämnd som handlägger så
dana frågor. Med hänsyn till utformningen av bestämmelserna om delega
tion av nämnds beslutanderätt kan emellertid rätten att lämna uppdrag
enligt kommunala delegationslagen inte utövas av nämnd.
Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har nu
föreslagit att i kommunala delegationslagen tas in en bestämmelse att upp
drag enligt lagen får lämnas av den nämnd som handlägger frågor om an
ställningsvillkor för arbetstagare i landstingets eller kommunens tjänst om
nämnden bemyndigas därtill.
Som förbunden med instämmande av samtliga remissinstanser har anfört
skulle en sådan reform vara ägnad att medge en snabbare och administrativt
enklare ordning än som f. n. är tillåten. Det är uppenbart att det finns ett
beaktansvärt behov av att kunna tillämpa en sådan smidigare ordning. I vad
mån en möjlighet härtill lämpligen bör utnyttjas bör det stå landstingen och
fullmäktige fritt att själva pröva.
Jag biträder alltså i huvudsak de skäl som förbunden har anfört och för
ordar i likhet med en enhällig remissopinion att förbundens förslag genom
förs.
Den föreslagna ordningen bör tillämpas på alla de kommunala förvalt
ningsenheter som i lagen jämställs med kommun. Bemyndigandet för nämn
Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1967
27
den att lämna uppdrag enligt lagen skall enligt allmänna regler lämnas av det organ som utövar den kommunala förvaltningsenhetens beslutanderätt, dvs. i fråga om kommun och landstingskommun fullmäktige resp. landstinget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
Specialmotivering
De reformer som jag har förordat i det föregående föranleder ändringar i KL, KLS, socialhjälpslagen, barnavårdslagen, skollagen, byggnadsstadgan, hälsovårdsstadgan och kommunala delegationslagen. Inom inrikesdeparte mentet har upprättats förslag till dessa författningsändringar. De bör träda i kraft den 1 juli 1967.
Ändringen i KL bör beröras närmare på en punkt. De övriga ändringarna synes tillräckligt kommenterade därmed och med vad som har anförts i den allmänna motiveringen.
KL
43 och 45 §§
Bestämmelserna om styrelsens och andra kommunallagsreglerade nämn ders delegationsrätt innehåller att fullmäktige får bestämma att nämnden skall ha rätt att uppdra åt särskild avdelning som har bildats inom nämnden eller åt ledamot av nämnden eller åt befattningshavare i kommunens tjänst att fatta beslut på nämndens vägnar.
Kommunalrättskommittén föreslår dels att delegation skall kunna ske till suppleant ensam, dels att suppleant skall kunna väljas in i avdelning inom nämnden till vilken delegation har skett. I likhet med samtliga remiss instanser som har tillstyrkt en utvidgning av delegationsrätten biträder jag förslaget. I lagtexten bör uttryckligen anges att avdelning kan sammansättas av både ledamöter och suppleanter. Enligt lagrummens hittillsvarande ly delse får det anses ha varit tillåtet att delegera beslutanderätt till en eller flera ledamöter tillsammans med tjänsteman — vilka med hänsyn till tjäns temannens ställning inte bör betraktas som en inom nämnden bildad av delning. Enligt den föreslagna ordningen bör också delegation till en eller flera suppleanter tillsammans med tjänsteman vara tillåten. För att undan röja varje osäkerhet bör dessa delegationsmöjligheter komma till uttryck i förevarande bestämmelser.
Jag förordar alltså att delegationsbestämmelserna utformas i enlighet härmed.
Hemställan
Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition
dels föreslår riksdagen att antaga följande förslag till
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1967
1) lag om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753),
2) lag om ändrad lydelse av 48 § och 51 § 2 mom. kommunallagen den
1 mars 1957 (nr 50) för Stockholm,
3) lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 4 januari 1956 (nr 2)
om socialhjälp,
4) lag om ändrad lydelse av 12 § barnavårdslagen den 29 april 1960
(nr 726),
5) lag om ändrad lydelse av 15 § skollagen den 6 juni 1962 (nr 319),
6) lag om ändrad lydelse av kommunala delesationslasen den 27 mars
1954 (nr 130),
dels inhämtar riksdagens yttrande över förslag till
7) kungörelse om ändrad lydelse av 7 § byggnadsstadgan den 30 decem
ber 1959 (nr 612),
8) kungörelse om ändrad lydelse av 12 § hälsovårdsstadgan den 19 de
cember 1958 (nr 662).
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm
mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas propo
sition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
ESSELTE AB, STHLM 67
714525