2

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 37 § 1 och 2 mom. samt 100 § taxeringsförord­

ningen den 23 november 19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)

37 §.

I m o m. Till ledning---------------- - — — följande uppställning:

Uppgiftsskyl-

dig

l.a) Statlig och

------- - — sådan för­

värvskälla.

Vem uppgiften Vad uppgiften

skallavse

skall avse

Den som------------ Avlöning, arvode,------- —

annan stiftelse.

vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension, när

------------ år räknat,

g) ersättning för resa i

tjänsten, motsvarande gjor­

da utlägg som samman­

lagt icke överstiga 500

kronor, och representa-

tionsersättning, motsva­

rande gjorda utlägg, sam­

manlagt icke överstigande

500 kronor, samt därjäm­

te traktamentsersättning

vid vistelse i tjänsten utom

tjänstgöringsorten, som

sammanlagt icke överstiger

500 kronor eller icke av­

ser mer än 24 dagar för

år räknat, därest i kon­

trolluppgiften anmärkes,

att traktamentsersätt­

ning utgått,

h) förmån från ------------

erlagt sjömansskatt. 1

1 Senaste lydelse av 37 § 1 inom. se 1963: 266 och av 37 § 2 mom. se 1964: 53.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

antagas icke komma att överstiga

avdragsgill ökning i levnadskostna-

Därest vid------- ------------------ som f

I kontrolluppgift enligt----------------

I kontrolluppgift skall------------------

Särskild uppgiftshandling------------

Kontrolluppgift, som--------------------

Uppgift skall--------------------- lämpat

derna. Motsvarande medgivande kan

lämnas även beträffande resekost-

nadsersättning för färd med allmänt

kommunikationsmedel. Medgivande

lämnas endast om arbetsgivaren har

ett större antal anställda, som mera

regelbundet företager tjänsteresor,

och medgivandet bedömes vara utan

olägenhet för taxeringsarbetet. Med­

givande gäller tills vidare. Det kan

begränsas till viss grupp av anställ­

da. — Ansökan om medgivande gö-

res hos länsstyrelsen senast den 31

oktober året före taxeringsåret. Ta­

lan mot beslut, varigenom ansökan

om medgivande avslagits eller med­

givande återkallats, föres hos riks­

skattenämnden genom besvär som

skola ha inkommit till nämnden in­

om eu månad från den dag då kla­

ganden erhöll del av beslutet. Mot

riksskattenämndens beslut får talan

icke föras.

ivdragits.

------- allmän försäkring.

------preliminär A-skatt.

------- före taxeringsåret.

- åtnjuta pensionsförmånen.

I blankett.

Besvär må----------------

6) om han, till följd av underlå­

tenhet att avgiva deklaration eller

annan uppgift eller på grund av fel­

aktighet i deklaration eller i annan

uppgift från honom eller i kontroll­

uppgift eller i handling som legat

till grund för sådan deklaration el­

ler uppgift, taxerats till väsentligt

högre belopp än som svarar mot

hans inkomst eller förmögenhet,

samt

7) om han eljest —- — — —.

-

100

§.

— uppenbart förbiseende,

6) om han, till följd av underlå­

tenhet att avgiva deklaration eller

annan uppgift eller på grund av fel­

aktighet i deklaration eller i annan

uppgift från honom eller i kontroll­

uppgift eller i handling som legat till

grund för sådan deklaration eller

uppgift, taxerats till väsentligt hög­

re belopp än som svarar mot hans

inkomst eller förmögenhet,

lägre taxering,

8) om han icke erhållit sådan av­

räkning av utländsk skatt, som han

6

Kungl. Maj ris proposition nr 31 år 1967

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 20 januari 1967.

N är varande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, K^ling, J^ohansson, H^olmqvist, A^spling,

P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson, G^eijer, M^yrdal,

O^dhnoff.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lättnad i arbets­

givares uppgiftsskyldighet enligt taxeringsförordningen beträffande vissa

rese- och traktamentsersättningar, in. in., samt anför.

Inledning

Vid 1963 års riksdag beslöts (prop. 120, BevU 43, rskr 294, SFS 265 och

266) vissa förenklingar på lönebeskattningens område. Beslutet grundade

sig på förslag som framlagts av lönebeskattningsutredningen i dess första

delbetänkande, Beskattning av traktamenten in. m. (SOU 1962:47). För­

enklingarna innebar bl. a. en schablonisering av traktamentsbeskattningen.

Därjämte reglerades även arbetsgivarens uppgiftsskyldighet rörande ut­

givna traktamentsersättningar. De förenklingar man ville uppnå gällde så­

väl deklarationsbestyret som taxeringsarbetet.

I en inom finansdepartementet i juni 1966 upprättad promemoria (Sten­

cil Fi 1966: 6) har föreslagits ytterligare förenkling i vissa fall av arbetsgi­

vares uppgiftsskyldighet på detta område. I samband därmed har även

upptagits frågan om inkomsttagarens deklarationsplikt i den mån denna

berörs av förslaget om förenkling av uppgiftsskyldigheten för arbetsgivaren.

Författningsförslagen i promemorian torde få fogas till statsrådsproto­

kollet i detta ärende som bilaga.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgetts av kammarrätten,

riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Kronobergs,

Göteborgs och Bohus, Jämtlands samt Norrbottens län, Sveriges industriför­

bund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lant-

bruksförbund, Kooperativa förbundet (KF), Svenska arbetsgivareförening-

8

dagar för vilka traktamenten utgått. Enligt de bestämmelser, som år 1963

infördes i 37 § 2 inom. taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr

623) (TF), gäller att uppgifterna rörande traktamentsersättningar skall

uppdelas på de tre grupperna långtids-, korttids- och endagsförrättningar.

Inom varje grupp skall uppges traktamentsbelopp och den tid traktamen­

tena avser. I förekommande fall skall kontrolluppgiften även innehålla upp­

lysning om huruvida bostad, kost eller dylika utgifter för den anställdes

uppehälle under resorna bestritts direkt av arbetsgivaren. Traktamentser­

sättningar, som sammanlagt inte överstiger 500 kr. är dock undantagna

från uppgiftsplikt. I detta sistnämnda fall är det tillräckligt om på kon­

trolluppgiften antecknas (t. ex. genom kryssmarkering) att traktaments-

ersättning utgått. Genom en sådan anteckning har taxeringsmyndigheterna

möjlighet att infordra mera fullständiga uppgifter, om de finner anledning

härtill. Samma lättnad i uppgiftsskyldigheten gäller även då antalet för-

rättningsdagar för helt år räknat inte överstigit 24.

I de fall traktamentsersättningen inte behöver specificeras på kontroll­

uppgiften, föreligger inte heller deklarationsplikt för mottagaren, se 25 §

första stycket 3) TF. Å andra sidan får inkomsttagaren inte göra avdrag

för kostnader som svarar mot de ersättningar som han i enlighet med

det sagda inte deklarerar såsom intäkt (jfr punkt 3 första stycket av an­

visningarna till 33 § KL).

I prop. 1963: 120 berörde jag frågan om kontrollen av traktamentsredo-

visningen enligt de här angivna reglerna. Därvid anförde jag bl. a.

Det föreslagna systemet förutsätter i stor utsträckning att arbetsgivare

lämnar korrekta uppgifter till ledning för de anställdas taxering. F. n.

sker kontrollen av traktamentsredovisningen i stor utsträckning ge­

nom granskning av den anställdes deklaration. I viss utsträckning för­

svåras denna kontroll genom de föreslagna åtgärderna. Denna följd av re­

formen torde i och för sig inte kunna undvikas, om någon mera betydan­

de förenkling av nuvarande förhållanden på området skall erhållas.

Till den del den nödvändiga kontrollen inte kan ske med utgångspunkt

från den anställdes deklaration och arbetsgivarens kontrolluppgifter, torde

kontrollen få ske direkt hos arbetsgivaren. Sålunda bör, såsom de sakkun­

niga understrukit, i samband med taxeringsrevision av rörelseidkares och

andra arbetsgivares bokföring även deras redovisning av tjänsteresor på

kontrolluppgifter bli föremål för granskning. I regel kan det naturligtvis

blott bli fråga om stickprovsgranskning. Genom sådan granskning torde

dock kunna klargöras, vilka arbetsgivare som på detta område bör göras till

föremål för noggrannare tillsyn.

Kungi. Maj.ts proposition nr 31 år 1067

beloppet likväl att de i regel inte skall beskattas för traktamentsersättning-

arna.

I nu avsedda fall skulle enligt promemorian en väsentlig arbetsbesparing

kunna vinnas om arbetsgivaren fick tillämpa samma förfarande som nu

kan användas när traktamentena inte överstigit 500 kr. eller avsett högst

24 dagar. Han skulle alltså t. ex. genom en kryssmarkering på kontroll-

uppgiften kunna ange att traktamentsersättning utgått till den anställde. Ge­

nom en dylik anteckning skulle taxeringsmyndigheterna även i fall som de

nu diskuterade ha möjlighet att verkställa en närmare kontrollundersök­

ning om så skulle behövas.

I promemorian anförs.

Av det föregående framgår att en begränsning av uppgiftsskyldigheten

på nyss angivet sätt endast bör ifrågakomma i vissa mera kvalificerade

fall. Det skall såsom redan antytts vara fråga om fall där uppgiftsläm-

nandet avser ett förhållandevis stort antal anställda. Avsteg från nu gäl­

lande regler bör alltså, även om utgivna traktamenten inte överstiger de av

riksskattenämnden fastställda normalbeloppen, inte göras om företaget har

blott relativt få anställda. Inte heller bör det ske om företaget visserligen

har en större personal men tjänsteresor företas av endast företagets chef

eller av ett fåtal andra personer. Som förutsättning för en förenklad upp-

giftsskyldighet bör därför i allt fall gälla att företagets personal är av viss

inte alltför obetydlig storleksordning. Således bör förslagsvis gälla att an­

talet anställda i företaget uppgår till minst 100. I

I detta sammanhang upplyses i promemorian, att enligt uppgifter som

inhämtats från statistiska centralbyrån avseende år 1964 framgår bl. a. att

av 1 522 industriföretag med över 25 arbetare 799 företag hade över 100

arbetare och 432 företag hade över 200 arbetare. Av 618 större handelsföre­

tag utgjorde antalet företag med motsvarande antal anställda 285 resp.

123.

Enligt departementspromemorian bör vidare gälla att även omständig­

heterna i övrigt talar för en lindring i arbetsgivarens uppgiftsskyldighet.

I promemorian anförs.

I detta krav ligger framför allt att man har garantier för att de trakta-

mentsersättningar som utbetalas av företaget inte överstiger de av riks­

skattenämnden fastställda normalbeloppen. Det måste därför bli fråga om

en tillståndsgivning för det enskilda fallet och det ligger i sakens natur att

prövningen måste vara av diskretionär natur. Tillståndet måste följaktligen

bli beroende av den prövande instansens uppfattning om den ersättningspoli-

lik som tillämpas av sökanden och om hans förmåga och vilja att lämna

korrekta uppgifter i detta hänseende. Stor hänsyn måste även tas till att

intresset av ett riktigt taxeringsresultat inte äventyras och att inte kontroll­

möjligheterna försvåras i alltför hög grad. Även om dessa hänsyn inte hel­

ler får överdrivas, måste man emellertid räkna med en viss återhållsam­

het i tillståndsgivningen.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

12

inte deklarerar traktamentena, får han givetvis inte heller avdrag för de

kostnader som svarar mot dessa icke deklarerade traktamenten (p. 3 förs­

ta stycket anv. till 33 § KL). Den omständigheten att arbetsgivaren fått

sin uppgiftsskyldighet förenklad på sätt här föreslagits bör dock inte beta­

ga den skattskyldige hans rätt att, om han anser det vara till sin fördel, på

vanligt sätt i deklarationen uppta erhållna traktamenten och yrka avdrag

för sina verkliga merkostnader.

Enligt promemorian bör de föreslagna bestämmelserna om förenklat upp-

giftslämnande bli tillämpliga första gången vid 1968 års taxering beträf­

fande kontrolluppgifter avseende år 1967.

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

Remissyttrandena

Promemorieförslaget har fått ett i stort sett positivt mottagande. Invänd­

ningar har dock gjorts beträffande förslagets utformning i vissa delar. På

några håll har man även ifrågasatt en mera allmän omprövning av trakta-

mentsbeskattningen.

Till förespråkarna för en sådan allmän omprövning hör läns­

styrelsen i Göteborgs och Bohus län, som anser att reglerna angående trak-

tamentsbeskattningen enligt gjorda erfarenheter visat sig i vissa fall med­

föra en avdragsrätt som materiellt framstår som alltför generös. Enligt

länsstyrelsen inger särskilt bestämmelsen om befrielse från att uppge utbe­

talad traktamentsersättning för lägre antal resdagar än 24 stora betänk­

ligheter. Liknande iakttagelser har gjorts av länsstyrelsen i Norrbottens

län, som förordar restriktivare linjer vid behandlingen av ansökningar om

befrielse från uppgiftsskyldigheten än enligt förslaget. Även länsstyrelsen i

Kronobergs län har observerat, att traktamenten i många fall utbetalas där

ersättning för fördyrade levnadskostnader ej utgått före de nya bestäm­

melsernas tillkomst. Enligt länsstyrelsen torde de ändrade reglerna emel­

lertid ha lämnat övervägande goda erfarenheter. Möjligheter till ytterliga­

re förenklingar bör prövas, framhåller länsstyrelsen, särskilt som därmed

större förutsättningar för införande av definitiv källskatt kanske kan vin­

nas. Också riksskattenämnden framhåller önskvärdheten av att de nuva­

rande reglerna om avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa i en­

skild tjänst blir föremål för omprövning i syfte att åstadkomma materiella

förenklingar och större rättvisa.

Angelägenheten av ytterligare och längre gående förenklingar under­

stryks starkt av näringsorganisationerna. Så t. ex. påpekar Sveriges indu­

striförbund och Svenska arbetsgivareföreningen att den detaljerade upp­

giftsskyldigheten, såsom framhållits i promemorian, vållar arbetsgivarna

stora olägenheter, särskilt när antalet anställda är stort. De båda organi­

sationerna anför i detta sammanhang att, som reglerna är utformade, det

14

organisationerna torde gränsen utan nämnvärda olägenheter från kontroll­

synpunkt kunna sänkas betydligt. I yttrandet erinras om att företag med

förhållandevis få anställda likväl kan ha en betungande uppgiftsskyldighet

beroende pa att en onormalt stor del av personalen företar resor i tjänsten.

Någon fix gräns bör därför enligt de båda organisationerna inte inskrivas

i författningen utan det bör räcka med en allmän bestämmelse om rätt att

ge dispens då skäl föreligger därtill.

Sveriges köpmannaförbund påpekar likaledes att det bland de större ar­

betsgivarna finns ett mycket stort antal, som utger traktamentsersättning-

ar till endast ett fåtal personer, medan bland företag med mindre än 100

anställda finns många, som bedriver sådan verksamhet, t. ex. agenturer,

konsulterande verksamhet, försäljning en gros eller i övrigt genom försäl­

jare, att de utger traktamentsersättningar till en betydande del av sina

anställda. Det totala antalet anställda i ett företag är därför enligt förbun­

dets mening ingen rättvisande grund utan avgörande bör vara antalet an­

ställda, som erhållit traktamentsersättning. Förslagsvis bör därför enligt

förbundet förenklad uppgiftsskyldighet medges, om antalet anställda, som

erhållit traktamentsersättningar med mer än 500 kr. per år eller haft mer

än 24 förrättningsdagar per år, överstiger tio. Förbundet ifrågasätter emel­

lertid om inte en förenkling av uppgiftsskyldigheten i stället bör ske så, att

man inför en ruta för kryss, när utgivna ersättningar icke överstigit riks­

skattenämndens normalbelopp. Fullständig uppgift skulle behöva lämnas

endast i de fall, då utgivna ersättningar överstiga normalbelopp. Ett sär­

skilt tillståndsförfarande skulle bli obehövligt och en verklig förenkling

skulle vinnas, framhåller förbundet.

Även Sveriges lantbruksförbund, som föreslår att dispensrätten knyts till

antalet anställda som mera regelbundet företar tjänsteresor — antalet kan

enligt förbundet lämpligen sättas till 25 — anser att det kan diskuteras om

en absolut bestämd antalsgräns bör anges, eftersom en sådan gräns lätt

leder till en stelbent praktisk tillämpning.

Ett slopande av antalsgränsen förordas också av löntagarorganisationer­

na. LO anser att det för dispens bör räcka att det av resereglementen, all­

männa anställningsvillkor eller liknande framgår att traktamentsersätt-

ningarna överensstämmer med eller i vart fall inte överstiger de av riks­

skattenämnden fastställda normalbeloppen. Samma uppfattning uttalas av

TCO, som erinrar om att taxeringsmyndigheterna, när dispens beviljats,

alltid har möjlighet att kontrollera de av arbetsgivaren utbetalda trakta-

mentsersättningarna och i förekommande fall återkalla det medgivna till­

ståndet. I

I några yttranden diskuteras det för dispens enligt förslaget uppställda

villkoret, att det kan antas att traktamentsersättningarna inte överstiger

av riksskattenämnden fastställda normalbelopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1967

16

timmarsperioder. Givetvis kan även motsatt förhållande uppstå. Enligt KF

kan dessa uppkomna differenser inte anses vara av sådan art att materiellt

fog finns för avvikelse i den anställdes deklaration.

KF understryker alt den föreslagna lagtexten inte får tolkas så restrik­

tivt att de föreslagna möjligheterna att erhålla lättnader blir illusoriska.

Av uttalandena i promemorian synes framgå att så icke varit avsikten,

framhåller förbundet, utan att dispens skall kunna medges i sådana fall

där företagets resereglemente eller motsvarande är så utformat, att ersätt-

ningsgi underna i stort inte kan antas leda till ett förmånligare resultat än

avsikten varit med de bestämmelser i taxeringsförordningen, som bemyn­

digar riksskattenämnden att fastställa de s. k. normalbeloppen.

LO ifrågasätter om inte de arbetsgivare, som erhåller dispens från upp-

giftsskyldighet beträffande traktamentsersättningar, borde kunna få dispens

även från skyldigheten att lämna uppgifter om resekostnadse r-

sättning. Som krav bör gälla att arbetsgivarens interna reseregle­

mente eller liknande är så utformat att resekostnadsersättning utgår med

belopp motsvarande verkligt utlägg. Även överståthållarämbetet föreslår att

uppgiftsbefrielsen eventuellt utsträcks att omfatta sådan resekostnadser-

sättning som endast utgjort gottgörelse för faktiska biljettkostnader vid

färd med allmänna kommunikationsmedel.

Sveriges grossistförbund går något längre och anser att uppgiftsbefriel­

sen skall avse över huvud taget fall, då den anställde inte får traktaments-

ersättning utan i stället ersättning som direkt motsvarar erlagda utlägg

mot att han lämnar kvitto, förutsatt att arbetsgivaren i övrigt fyller nöd­

vändiga kvalifikationer. Det är vidare enligt förbundet inte ovanligt att

företag tillämpar direkt betalning till hotell för logikostnader men utger

kontant ersättning till den anställde för måltider. Det föreslagna villkoret

för dispens bör enligt förbundets uppfattning anses uppfyllt även i detta

fall, under förutsättning givetvis att traktamentsersättningen inte över­

stiger dagdelen av normalbeloppet.

LO framhåller, att ett speciellt problem för organisationer av LO:s typ

är att traktamentsersättningar utgår till ett stort antal icke anställda per­

soner, tör vilka uppgiftsplikt föreligger. Dispens från uppgiftsskyldighet

i sådana fall, som för LO:s del kan uppgå till 1 000 eller flera under ett år,

skulle innebära betydande lättnader. Organisationen föreslår därför att

dispens skall kunna medges för arbetsgivare även i dylika fall.

KF anser att dispens, under i övrigt angivna förutsättningar, bör lcunna

avse förekommande resor utom riket. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län ifrågasätter däremot om sådan dispens bör medges. Beträffande dylika

förrättningar föreligger nämligen, framhåller länsstyrelsen, inte lika fast

praxis, som för förrättningar på ort inom landet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1967

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1967

Beträffande den underrättelseplikt, som i promemorian förut­

sätts föreligga för vederbörande taxeringsintendent gentemot hans kolleger

i andra län, inom vilka företagets anställda är bosatta, anför kammarrätten.

Att fullgöra en sådan skyldighet kan väl stundom komma att kräva nog

så tidskrävande undersökningar, särskilt i fråga om företag

med

anställda

över hela landet. Bosättningsorterna för de anställda kan ju också i viss

omfattning skifta från år till år. Därtill kommer, såsom nyss antytts, att

tillståndet inte är avsett att gälla för bara ett år i sänder. Det vill förefalla

som om problemet lämpligast löses på så sätt, att för

den ruta i kontroll­

uppgiften som avses »kryssad» anges såsom tryckt text, att medgivande av

ifrågavarande slag lämnats. De lokala taxeringsorganen kan ju sedan vid

behov på lämpligt sätt kontrollera uppgiftens riktighet.

Även länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter om något underrättelse­

förfarande alls är erforderligt, då taxeringsnämndens ordförande alltid har

rätt att undersöka förhållandena, om han finner anledning därtill. Om

emellertid någon form av underrättelse av meddelade dispenser skall fin­

nas, bör detta underrättelseförfarande, framhåller länsstyrelsen, ske cen­

tralt genom riksskattenämndens försorg. I

I fråga om den besvärs rätt och den besvär sinstans som

föreslagits anför överståthållarämbetet följande.

I promemorian föreslås att förste taxeringsintendents beslut rörande be­

frielse från ifrågavarande uppgiftsskyldighet skall kunna överklagas hos

riksskattenämnden, överståthållarämbetet vill här ifrågasätta huruvida

behov av besvärsrätt över beslut av denna art verkligen skall anses före­

ligga. I fråga om andra beslut av förste taxeringsintendent

exempelvis

rö­

rande anstånd med avgivande av självdeklaration stadgas sålunda i taxe-

ringsförordningen att talan emot besluten inte må föras. Så synes utan

större olägenhet kunna ske även i här berörda hänseende.

Ämbetet vill emellertid ifrågasätta även valet av besvärsinstans, vilket

inte närmare motiverats i promemorian. Riksskattenämnden skulle genom

de föreslagna bestämmelserna komma att tillföras uppgifter av helt annan

natur än dess hittillsvarande åligganden. Med hänsyn till att nämnden bl. a.

skall meddela anvisningar i taxeringsfrågor synes viss tvekan kunna råda

om lämpligheten av att den jämväl skulle fungera såsom besvärsinstans.

Därest behov av besvärsrätt verkligen skulle anses föreligga anser

ämbetet

kammarrätten här såväl som i fråga om övriga stadganden i TF böra fun­

gera som besvärsinstans.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte besvär

i stället bör prövas av länsstyrelsen i resp. län.

20

avdrag med samma belopp som traktamentsersättningen och följaktligen

i realiteten slipper skatta för ersättningen. Även här bör enligt förslaget en

kryssmarkering på kontrolluppgiften vara tillräcklig som ledning för taxe-

ringsarbetet.

För att begränsa dispensmöjligheten till fall, där den är av större prak­

tisk betydelse, föreslås i promemorian att dispens skall kunna medges

arbetsgivare som i sin verksamhet sysselsätter minst 100 anställda. Som

förutsättning för dispens skall enligt promemorieförslaget vidare gälla, för­

utom att traktamentsersättningen inte får överstiga de nyssnämnda nor­

malbeloppen, att det med hänsyn till omständigheterna i övrigt framstår

som sannolikt att medgivandet är utan olägenhet för taxeringsarbetet.

Ansökan om lättnad i uppgiftsskyldigheten i fall som nu avses skall en­

ligt förslaget inges till länsstyrelsen senast den 31 december året före taxe­

ringsåret. Medgivandet skall gälla tills vidare, om det inte återkallas, över

beslut i anledning av ansökan skall enligt förslaget besvär få anföras hos

riksskattenämnden.

Enligt promemorian skall det föreslagna förenklade uppgiftslämnandet

tillämpas första gången vid 1968 års taxering beträffande kontrolluppgifter

som avser inkomståret 1967.

Promemorieförslaget har, såsom framgår av redogörelsen för remissytt­

randena, fått ett i stort sett positivt mottagande. Några remissinstanser

har i detta sammanhang förordat en allmän omprövning av de materiella

reglerna för traktamentsbeskattningen. Jag delar i och för sig den upp­

fattningen. 1963 års reform av traktamentsbeskattningen var av så pass

långt gående natur att en översyn av bestämmelserna bör ske i belysning av

vunna erfarenheter. För att en sådan översyn skall vara av värde fordras

dock att de nya bestämmelserna tillämpats några år, så att inte mera till­

fälliga övergångssvårigheter får prägla den justering av bestämmelserna

som åsyftas. Hittills har schablonreglerna tillämpats vid 1965 och 1966 års

taxeringar, dvs. blott ett år utom själva övergångsåret. Enligt min mening

bör erfarenheterna under ytterligare någon tid inhämtas, innan översynen

av de materiella reglerna för traktamentsbeskattningen sker.

I fråga om den uppgiftsskyldighet för arbetsgivare som föranleds av

schablonbeskattning av traktamenten har framförts önskemål såväl om

en begränsning av nu gällande lättnader i uppgiftsskyldigheten som om en

förenkling av uppgiftslämnandet som går längre än promemorieförslaget.

I det förra hänseendet har man pekat på de möjligheter till missbruk som

de nuvarande bestämmelserna enligt gjorda erfarenheter lämnar utrymme

för. I det senare hänseendet har man, under hänvisning till att även med

de föreslagna ändringarna en betungande uppgiftsskyldighet kvarstår i

många andra fall, ansett att de föreslagna förenklingarna inte gått till­

räckligt långt. För egen del vill jag framhålla följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1967

22

gör tillståndet direkt beroende av ett minsta antal traktamentstagare på sätt

några remissinstanser föreslagit. Om man gör tillståndet beroende av ett i

författningen fixerat antal anställda eller traktamentstagare försvåras näm­

ligen en smidig tillämpning av dispensgivningen i vissa gränsfall som man

ofrånkomligen måste räkna med. Såsom t. ex. riksskattenämnden förordat

synes därför en mera allmänt formulerad bestämmelse vara att föredra.

Eftersom dispensmöjligheten är avsedd för sådana fall, i vilka uppgifts-

skyldighetens fullgörande på vanligt sätt är mer betungande än annars,

bör det vara tillräckligt att begränsa den krets inom vilken dispens kan

ges till sådana arbetsgivare som i sin verksamhet sysselsätter ett större an­

tal anställda, vilka mera regelbundet företar tjänsteresor. Uppfattningen om

vad som i detta sammanhang skall anses utgöra ett »större antal» ersätl-

ningstagare kan givetvis variera efter företagets storlek. Om dispensmöjlig­

heten skall ha praktisk betydelse även för de medelstora företagen, bör en­

ligt min mening dispens i vart fall kunna ges företag med 3(1—40 anställda

som mera regelbundet företar tjänsteresor. Är antalet anställda av denna

kategori lägre, blir dispensfrågan mera diskutabel. Kravet att vederbörande

»mera regelbundet» företar tjänsteresor får givetvis inte tolkas alltför strängt

med avseende på regelbundenheten. Sålunda bör man kunna acceptera att

någon eller några av de anställda reser mindre regelbundet än de andra om

blott övriga förutsättningar är uppfyllda.

I några remissyttranden har påpekats att det kan förekomma att företag

till en antalsmässigt mycket begränsad grupp av anställda utbetalar trakta-

mentsersättningar som överstiger normalbeloppen. Med anledning härav

vill jag framhålla att den omständigheten att för en till antalet begränsad

personalkategori, t. ex. företagsledningen, tillämpas särskilda från normal­

beloppen avvikande traktamentsersättningar inte i och för sig behöver ute­

sluta möjligheten av att företaget genom dispens får rätt att använda det

förenklade uppgiftslämnande som här avses beträffande övriga anställda

som uppburit traktamenten, vilka inte överstigit normalbeloppen. Bedöm­

ningen får då ske med hänsyn till antalet anställda som tillhör denna se­

nare kategori. I samband med sin dispensansökan bör företaget i fall som

detta lämpligen inge en förteckning över de personer, vilkas traktaments­

ersättningar överstiger normalbeloppen och därför inte kan omfattas

av de förenklade uppgifterna. I likhet med den mening som uttalats av vissa

näringsorganisationer bör det förenklade uppgiftslämnandet efter dispens

kunna tillämpas också beträffande ett driftställe av flera inom ett företag,

när förutsättningarna härför föreligger för driftstället i fråga.

Vidare har några remissinstanser framhållit att åtskilliga företag till-

lämpar traktamentsersättningar som överensstämmer med de statliga. En­

ligt dessa remissinstanser bör den omständigheten att de statliga trakta­

mentena i vissa hänseenden något skiljer sig från de av riksskattenämn­

den fastställda normalbeloppen inte utesluta möjlighet till befrielse från

Kungl. Maj.is proposition nr 31 år 1967

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1967

grunderna för sådana ersättningar. Man kan nämligen inte komma ifrån

att en subjektiv bedömning av dessa grunder i vissa fall kan leda till högre

ersättningar än som bort utgå. En öppen redovisning av ersättningsbelop­

pen måste därför anses nödvändig i fråga om bilersättningarna.

Likaså får en öppen redovisning av ersättningar som avser resor utom

riket enligt min mening alltjämt anses önskvärd. Visserligen kan en för­

enklad redovisning i och för sig vara godtagbar, om ersättningarna inte

överstiger de avdrag som i enlighet med riksskattenämndens anvisningar

kan medges enligt de traktamentsregler som gäller för högsta traktaments-

klassen enligt det statliga utlandsresereglementet. Men i många fall måste

taxeringsmyndigheterna ändå särskilt bedöma om och i vad mån den ut­

landsresa för vilken ersättning utgått verkligen är en tjänsteresa, för vilken

kostnaderna är avdragsgilla. En sådan bedömning, som ofta måste göras

med ledning bl. a. av de avdrag som yrkas, skulle försvåras om ersättnings-

och avdragsbeloppen inte redovisades öppet vid taxeringen. Därtill kommer

att antalet tjänsteresor utomlands torde vara förhållandevis litet i förhål­

lande till resorna inom landet. Uppgiftsskyldigheten beträffande utlandsre­

sorna torde därför i allmänhet inte vara alltför betungande för företagen.

Vad remissinstanserna anfört i fråga om den tidpunkt, då ansöknings­

handlingarna senast skall inges, föranleder mig att föreslå den 31 oktober

före taxeringsårets ingång som sista dag. Därmed skulle hänsyn tas både

till att tillståndsmyndigheten kan behöva införskaffa viss utredning och

till arbetsgivarens intresse av besked i sådan tid att han kan förbereda

kontrolluppgifternas färdigställande.

En länsstyrelse har på tal om dispensens giltighetstid ifrågasatt en årlig

anmälningsskyldighet, varvid arbetsgivaren skulle avge en allmänt hållen

försäkran att de i den ursprungliga ansökningen angivna förhållandena

alltjämt var för handen. Emellertid kan taxeringsmyndigheterna när som

helst hos arbetsgivare som fått dispens begära de uppgifter som är erfor­

derliga för en bedömning av de utgivna ersättningarna i de hänseenden

det här gäller. Om förutsättningarna för lämnad dispens då skulle visa sig

brista kan denna omedelbart återkallas. Jag anser mig därför kunna till­

styrka att meddelad dispens skall gälla tills vidare, så mycket mer som

dispensförfarandet i princip bygger på ett förtroendefullt samarbete med

arbetsgivarna.

Inte heller finner jag anledning att, som på något håll ifrågasatts, frångå

departementspromemorians förslag att förste taxeringsintendenterna i lä­

nen skall vara beslutande myndighet i dessa ärenden. Även i andra sam­

manhang har förste taxeringsintendenten anledning till viss kontakt med

arbetsgivaren, t. ex. i samband med anstånd med avgivande av företagets

självdeklaration. Det förtroendefulla samarbete på det lokala planet som

jag nyss berörde talar därför starkt för att även frågan om dispens från

26

nebär att, om beskattningsrätten till viss inkomst eller förmögenhet förbehål­

lits den andra staten, samma inkomst eller förmögenhet skall undantas från

taxering i Sverige. I nyare avtal har man i allmänhet övergått till att eliminera

dubbelbeskattningen genom den s. k. credit of tax-metoden. Enligt denna

metod taxeras skattskyldig i vanlig ordning i Sverige även för inkomst och

förmögenhet som enligt avtalet skall beskattas i den andra staten. Från den

svenska skatten på den sammanlagda inkomsten eller förmögenheten avräk­

nas dock den motsvarande skatt, soin den skattskyldige erlagt i den andra

staten. Som exempel på avtal i vilket denna credit of tax-metod föreskrivits

kan jag nämna 1965 års avtal med Schweiz (SFS 1966:554).

Trots förefintligheten av ett avtal kan den situationen inträffa att en

skattskyldig person på grund av förbiseende, feltolkning e. d. blir beskattad

här i riket i strid med avtalet. Vidare får man räkna med att den utländska

skattens belopp, som skall uppges vid taxeringen i och för avräkning mot

den svenska skatten, i vissa fall inte blir slutgiltigt fastställt förrän efter den

ordinarie besvärstidens utgång. Med hänsyn till de speciella förhållanden

som det ofta är fråga om i samband med tillämpningen av dubbelbeskatt­

ningsavtalen kan den skattskyldige i sådana fall ofta komma i ett läge där

han är beroende av att genom extraordinär besvärsrätt få rättelse i en av-

talsstridig beskattning. Med de nuvarande bestämmelserna i 100 § TF torde

emellertid hans möjligheter att få sådan rättelse ställa sig olika alltefter­

som de avtalsregler han kan åberopa förutsätter en tillämpning av exempt-

metoden eller av credit of tax-metoden. I det förra fallet kan den skattskyl­

dige stödja en extraordinär besvärsrätt på den i paragrafens första stycke

vid 2) angivna grunden att »han taxerats för inkomst eller förmögenhet för

vilken han icke är skattskyldig». Med stöd av denna besvärsgrund kan den

skattskyldige anföra besvär inom fem år efter taxeringsåret. I det senare

fallet, dvs. då credit of tax-metoden är tillämplig, kan han möjligen tänkas

kunna åberopa den i samma stycke vid 7) angivna besvärsgrunden, näm­

ligen att »han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort för­

anleda väsentligt lägre taxering». Det är dock inte säkert att rättelsen, hur

befogad den än är, skulle leda till en så »väsentlig» nedsättning som be­

stämmelsen förutsätter. Därtill kommer att uttrycket »lägre taxering» när­

mast torde åsyfta eu nedsättning av det taxerade beloppet och alltså inte

eu nedsättning av den uträknade skatten, som skatteavräkningen innebär.

Enligt min mening bör det inte ifrågakomma att en person som beskattats

här i riket i strid med ett sådant avtal som bygger på credit of tax-metoden

skall ha sämre möjligheter att vinna rättelse i beskattningen än den som kan

åberopa ett avtal enligt exempt-metoden. Visserligen föreskriver avtalen

regelmässigt att en person med hemvist i Sverige, som blir underkastad en

mot avtalet stridande beskattning, kan göra framställning om rättelse hos

Kungl. Maj :t utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de i taxe-

ringsförordningen angivna rättsmedlen. En sådan framställning får emel­

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

Bilaga

Departementspromemorians förslag

till

Förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 37 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen den

23 november 19561 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande Igdelse)

1 in o in. Till ledning

37 §.

----------- följande uppställning:

Uppgiftsskyl-

dig

1. a) Statlig och

-------— sådan för­

värvskälla.

Vem uppgiften

skall avse

Vad uppgiften skall

avse

Den som —---- —

Avlöning, arvode----------- -

annan stiftelse.

vederlaget lämnas.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och-------

— år räknat,

g) ersättning för resa i

tjänsten, motsvarande

gjorda utlägg som sam­

manlagt icke överstiga 500

kronor, och representa-

tionsersättning, motsva­

rande gj orda utlägg, sam­

manlagt icke överstigande

500 kronor, samt därj ämte

traktamentsersättning vid

vistelse utom tjänstgö­

ringsorten, som samman­

lagt icke överstiger 500

kronor eller icke avser

mer än 24 dagar för år

räknat, därest i kontroll­

uppgiften anmärkes, att

traktamentsersättning ut­

gått,

h) förmån från-----------

erlagt sjömansskatt.

1 Senaste lydelse av 37 § 1 mom. se 1963: 266 samt av 37 § 2 mom. se 1964: 53.

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Därest vid —-------------------------------

I kontrolluppgift-------------------------

I kontrolluppgift------- -----------------

Särskild uppgiftshandling-----------

Kontrolluppgift, som--------------- —

Uppgift skall —----------------- —------

ar för förrättningar inom riket, i

kontrolluppgiften blott anmärka att

traktamentsersättning utgått. Så­

dant medgivande får lämnas endast

när det kan antagas, att trakta-

mentsersättningarna inte överstiga

av riksskattenämnden fastställda

normalbelopp och det med hänsyn

till omständigheterna i övrigt fram­

står som sannolikt alt medgivandet

är utan olägenhet för taxeringsarbe-

tet. Ansökan om sådant medgivande

skall ingivas till länsstyrelsen se­

nast den 31 december året före taxe­

ringsåret. Erhållet medgivande skall

gälla tills vidare, därest det ej åter­

kallas. Klagan över beslut i anled­

ning av ansökan som nu sagts eller

om återkallelse av medgivande en­

ligt detta stycke må föras hos riks­

skattenämnden genom besvär, som

skola vara inkomna till nämnden

inom en månad från den dag, då

klaganden erhöll del av beslutet,

över riksskattenämndens beslut i

anledning av besvären må talan icke

föras.

— som avdragits,

allmän försäkring,

preliminär A-skatt.

-------- före taxeringsåret.

- åtnjuta pensionsförmånen.

------ lämpad blankett.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967; dock att äldre be­

stämmelser alltjämt skola tillämpas i fråga om kontrolluppgifter avseende

år 1966 eller tidigare år.

MAACUS BGKTR. STHLMi967 670039