Prop. 1967:39

('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1967

1

Nr 39

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 27 januari 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning om frikallelse från skattskyldighet av fond för avgångs­ bidrag.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att vissa avgångsbidrag, som utgår till arbetsta­ gare vid driftinskränkning eller vid nedläggning av företag, endast delvis skall räknas som skattepliktig intäkt. Vidare föreslås att två fonder för avgångsbidrag, som upphört vid 1966 års utgång, frikallas från skattskyl­ dighet för inkomst under nämnda år. Slutligen föreslås viss sänkning av vinstprocenttal som gäller vid beräkningen av nettointäkt av sjuk-, olycks­ falls- och skadeförsäkringsrörelse som utländsk försäkringsanstalt driver här i landet. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 19G7.1 saml. Nr

39

3

Kungi. Mdj:ts proposition nr 39 år 1967

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 32 §.

11. Med bestämmelsen i 32 § 1 mom. tredje stycket avses sådan kol­ lektiv avgångsbidragsförsäkring som meddelas av Arbetsmarknadens för­ säkringsaktiebolag. Ersättning på grund av dylik försäkring utgår dels med ett s. k. A-belopp, som bestäm­ mes med hänsyn endast till den för­ säkrades levnadsålder och anställ­ ningstid, dels med ett s. k. B-belopp, som bestämmes med hänsyn även till övriga omständigheter i det en­ skilda fallet. Som intäkt av tjänst räknas dels ersättningens A-belopp,

dels den del av ersättningens B-be­ lopp som överstiger ett belopp, mot­ svarande två gånger det basbelopp som fastställts för januari månad under taxeringsåret med stöd av 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Bestämmelserna i första stycket äga motsvarande tillämpning i fråga om ersättning på grund av sådan kollektiv avgångsbidragsförsäkring i annan försäkringsanstalt som be­ träffande ersättningens storlek och övriga villkor motsvarar kollektiv avgångsbidragsförsäkring hos Ar­ betsmarknadens försäkringsaktiebo­ lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå medde­ lad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre be­ stämmelser gäller vid 1967 års taxering och vid eftertaxering för år 1967 och tidigare år.

Vid 1967 års taxering gäller de nya bestämmelserna om ersättning på grund av avgångsbidragsförsäkring ffråga om bidrag från sådan fond för avgångsbidrag, vars tillgångar den 31 december 1966 lämnats som engångs- premie för avgångsbidragsförsäkring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

5

Utdrag av protokollet över finans ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 27 januari 1967.

N ärvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, L^ange, K^ling, E^denman, J^ohansson, P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson, G^eijer, M^yrdal, O^dhnoff.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om den skattemässiga behandlingen av ersättning på grund av kollektiv avgångsbidragsför­ säkring, m. m. och anför.

Inledning

I den centrala uppgörelsen år 1964 mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen i Sverige (LO) bestämdes bl. a. att en fond för avgångsbidrag skulle bildas. Närmare bestämmelser har därefter ut­ formats angående fonden och användningen av dess medel.

De företag som genom kollektivavtal blivit skyldiga att tillämpa upp­ görelsen om avgångsbidrag skall årligen kontant betala vissa belopp till fonden. Fondens ändamål är att lämna bidrag till arbetare, som blivit arbets­ lösa på grund av driftnedläggelse eller mera betydande driftinskränkning vid ett företag och som uppnått relativt hög ålder och varit anställda vid företaget under lång tid.

Med denna fond som förebild har Kooperationens förhandlingsorganisa­ tion (KFO) och LO den 25 maj 1965 träffat överenskommelse om att in­ föra en motsvarande fond för avgångsbidrag. Denna är uppbyggd på sam­ ma sätt, meddelar bidrag av samma storlek och typ och har stadgar, som innehåller samma bidragsbestämmelser som sin förebild.

Med hänsyn till vunna erfarenheter i administrativt hänseende har SAF och LO i samband med 1966 års centrala uppgörelse beslutat en omläggning- av systemet med avgångsbidrag. I enlighet härmed har den enligt avtal mellan SAF och LO bildade fonden för avgångsbidrag upphört den 31 december 1966, då dess tillgångar och skulder överfördes till Arbetsmark-

1-j- Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 39

7

försäkringsinspektionen, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, all­ männa ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, 1963 års för- säkringsskattekommitté och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

Avgångsbidrag

AGB-försäkring

AFA:s försäkring

AFA bildades genom överenskommelse mellan SAF och LO i samband med 1962 års avtalsuppgörelse för att fr. o. m. år 1963 meddela gruppliv­ försäkring för arbetare, både organiserade och oorganiserade. Försäkrings­ premierna betalas av arbetsgivarna. Även arbetsgivare som står utanför SAF är med undantag för stat och kommun i allmänhet genom avtal skyl­ diga att teckna grupplivförsäkring för sina arbetare. Denna försäkring kallas tjänstegrupplivförsäkring (TGL-försäkring) och tillhör i beskatt­ ningshänseende kategorin kapitalförsäkringar.

I enlighet med överenskommelse mellan SAF och LO vid 1966 års centra­ la uppgörelse driver AFA fr. o. m. år 1967 även rörelse som avser AGB- försäkring. Denna försäkring räknas som annan personförsäkring än liv­ försäkring. Den tillhör i beskattningshänseende kategorin sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkring.

AFA:s årliga premieinkomst av denna nya verksamhetsgren kan beräk­ nas till drygt 20 milj. kr. Tillgångarna i den av mig inledningsvis berörda fonden för avgångsbidrag, som bildats år 1964 enligt överenskommelse mellan SAF och LO, har som portfölj premie överförts till AFA den 31 de­ cember 1966 och utgör således den första premieinkomsten i den nya verk­ samhetsgrenen. Enligt beslut av försäkringsinspektionen den 5 december 1966 gäller en särskild plan för avsättning till premiereserv, som anpassats med hänsyn till riskförhållandena inom grenen. AFA skall sålunda under en övergångsperiod av tio år räknat från den 31 december 1966 avsätta så stora, på visst sätt bestämda belopp till premiereserven, att något nämnvärt överskott av AGB-försäkringsrörelse att beskatta inte torde kunna upp­ komma under denna tioårsperiod.

Premien för försäkringen är f. n. 17 kr. för år sanställd arbetstagare. Ar­ betsgivarna betalar premierna till förmån för arbetstagarna. Detta är en skyldighet som grundas antingen på 1966 års avtal mellan SAF och LO eller, beträffande de arbetsgivare som inte är bundna av detta avtal, på särskild överenskommelse i kollektivavtal. På arbetsmarknaden föreligger nämligen önskemål om en komplettering av TGL-försäkringen med en AGB- försäkring. AFA kommer att meddela bägge försäkringarna gemensamt i form av s. k. paketförsäkring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

9

Även Folksam-försältringen tecknas och vidmakthålls av arbetsgivare till förmån för arbetstagare. Premierna och försäkringsvillkoren är desamma som enligt AF A-försäkringen. Ersättningen är sålunda uppdelad på ett A- helopp och ett B-belopp. Man syftar vidare till att kunna meddela den nya försäkringen i kombination med TGL-försäkring som en enda paketför­ säkring.

Av praktiska skäl ombesörjs den löpande förvaltningen av Folksams AGB-försäkring inte av Folksam utan av Kooperationens pensionsanstalt, som tidigare omhänderhaft förvaltningen av KFO:s och LO:s fond för av­ gångsbidrag.

Fonderna för avgångsbidrag

Som framgått av vad jag tidigare sagt fanns t. o. m. år 1966 två fonder för avgångsbidrag, som är av intresse i här förevarande sammanhang.

SAF:s och LO:s fond för avgångsbidrag

I den centrala uppgörelsen den 7 april 1964 kom, som redan nämnts, SAF och LO överens om att bilda en fond för avgångsbidrag. Fondens ända­ mål skulle vara att lämna bidrag till arbetare som blivit arbetslösa på grund av driftnedläggelse eller annan betydande driftinskränkning vid det före­ tag, där arbetaren varit anställd. Arbetsgivaren skulle till fonden betala av­ gifter som motsvarade 0,1 % av företagets årliga lönesumma. För de ar­ betsgivare som stod utanför SAF och för vilka central lönestatistik sakna­ des men som enligt kollektivavtal var skyldiga att tillförsäkra sina arbeta­ re förmån av avgångsbidrag skulle tillämpas en avgift till fonden av 17 kr. för arbetare och år.

För fonden tillsattes styrelse (nämnden för disposition av fonden för av­ gångsbidrag) och upprättades stadgar. SAF och LO beslöt att fonden skulle vara undantagen från tillsyn enligt lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om till­ syn över stiftelser. Det var därför fråga om en fri stiftelse och dennas ändamål var att utge avgångsbidrag. Som villkor för bidrag från fonden gällde i allt väsentligt vad jag nyss redogjort för beträffande AFA:s AGB- försäkring. Bidrag från fonden kunde sålunda utgå med sammanlagt högst omkring 10 000 kr. Detta motsvarar A-belopp som grundas på en fyrtioårig anställningstid med 100 kr. för anställningsår med tillägg av högsta B- belopp om 6 000 kr.

Fondens löpande förvaltning ombesörjdes av AFA. Som jag redan nämnt har fonden vid årsskiftet 1966/67 överförts till denna försäkringsanstalt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

11

Med hänsyn till det nära sambandet mellan avgångsbidraget och det ti­ digare anställningsförhållandet får bidraget, trots att det utbetalas från fonden och inte direkt av arbetsgivaren, anses utgöra skattepliktig inkomst av tjänst för mottagaren.

Den verksamhet som de tidigare nämnda två fonderna för avgångsbidrag drivit till den 31 december 1966 kan inte hänföras till rörelse i skattelagar­ nas mening. Fonderna har emellertid uppburit avkastning av sina tillgång­ ar. För denna avkastning är fonderna skattskyldiga som för inkomst av kapital och följaktligen skattskyldiga också för förmögenhet.

Som tidigare framhållits är AFA:s och Folksams AGB-försäkringsrörelse i beskattningshänseende av skadeförsäkrings natur. För sådan rörelse gäl­ ler bestämmelserna i 30 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) (KL) och i punkt 2 av anvisningarna till denna paragraf. Bestämmelserna syftar till att träffa överskottet av försäkringsrörelsen. Vid beräkning av överskottet får anstalten dra av dels driftkostnader på samma sätt som andra företag, dels avsättning till vissa fonder som är speciella för försäkringsrörelse. Vidare gäller ett antal specialbestäm­ melser.

I Sverige bedriven utländsk skadeförsältringsrörelse

Enligt senast tillgängliga uppgifter driver 27 utländska försäkringsan- stalter här i landet rörelse som avser sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäk­ ring. Tre av dessa anstalter är schweiziska och berörs inte av den hem­ ställan som Föreningen av utländska försäkringsbolags generalagenter gjort om sänkning av vinstprocenttalet sex till tre vid beräkning av skatte­ pliktig nettointäkt av vissa verksamhetsgrenar. För de schweiziska anstal­ terna gäller nämligen särskilda regler med hänsyn till specialbestämmelser i gällande dubbelbeskattningsavtal. I fråga om ytterligare tre av de utländ­ ska anstalterna saknar föreningens hemställan betydelse, eftersom dessa endast meddelar sjö- och transportförsäkring. Vid den skattemässiga in­ komstberäkningen skall för sjö- och transportförsäkring tillämpas vinst­ procenttalet fem.

Föreningens hemställan avser således 21 utländska anstalter som här i landet driver rörelse inom verksamhetsgrenar som enligt 30 § 3 mom. KL innefattas i uttrycket »övrig försäkringsrörelse». De verksamhetsgrenar som avses är dels allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring, dels husdjursförsäkring, dels sjuk- och olycksfallsförsäkring såväl med som utan grunder. Den skattepliktiga nettointäkten för dessa verksamhets­ grenar i de utländska anstalterna skall vid beskattningen här i landet be­ räknas motsvara 6 % av anstaltens premieinkomst under beskattnings­ året i verksamhetsgrenarna. Detta liksom övriga vinstprocenttal som f. n.

13

behovet även enligt TCO:s mening kunna tillgodoses genom tillämpning av de generella reglerna om skattelindring vid nedsatt skatteförmåga.

Övriga remissinstanser tillstyrker däremot skattefrihet. I ett par fall un­ derstryks emellertid att en förutsättning för skattefrihet för den kategori arbetstagare som kommer i åtnjutande av AFA:s ersättning på grund av AGB-försäkring är, att också andra kategorier arbetstagare tillerkänns skat­ tefrihet i liknande sammanhang.

Sålunda framhåller Sveriges köpmannaförbund att en förutsättning för förbundets tillstyrkande är att också sådant avgångsvederlag som utges av förbundet i samband med nedläggning av rörelse görs skattefritt. SACO anför liknande synpunkter i fråga om tjänstemännens avgångsvederlag och anser det påkallat med en utredning i syfte att få till stånd en enhetlig behandling i beskattningshänseende av hela detta område.

Bland de remissinstanser som tillstyrker skattefrihet är kammarrätten som framhåller, att principiella skäl visserligen talar mot skattefrihet för mottagen ersättning men att skäl av social och likartad natur talar i annan riktning. Man påpekar vidare att arbetstagaren skulle kunna beskattas för värdet av förmånen av fri AGB-försäkring och därigenom automatiskt kun­ na fritas från beskattning för mottagen ersättning på grund av försäkring­ en. Försäkringen skulle då behandlas som eu försäkring som inte är tagen i samband med tjänst och för vilken premien inte är avdragsgill i förvärvs­ källa. Försälcringsinspektionen och 1963 års försäkringsskattekommitté framför i huvudsak samma synpunkter.

Även Sveriges industriförbund anser starka skäl tala för att mottagen er­ sättning hänförs till icke skattepliktig inkomst för mottagaren. Förbundet ifrågasätter emellertid om AGB-försäkring inte skulle kunna betraktas som kapitalförsäkring och på sådan grund vara skattefri redan enligt gällande rätt. Sveriges grossistförbund ansluter sig till dessa synpunkter.

Övriga remissinstanser, bland dem socialstyrelsen och Kooperativa för­ bundet, menar att sociala skäl talar för skattefrihet.

Frågan om den skattemässiga behandlingen av bidrag från fonden för av­ gångsbidrag behandlas av de flesta remissinstanserna gemensamt med spörsmålet om försäkringsersättningens behandling i beskattningshänseen­ de. I de fall man uttalar sig särskilt om bidragen vid sidan av ersättningen utgår man från att båda formerna av vederlag i sak skall behandlas på samma sätt.

Vad härefter angår den skatterättsliga behandlingen av A F A : s rö­ relse för meddelande av AGB-försäkring tillstyrker många av de remiss­ instanser som särskilt yttrar sig i denna fråga, att AFA tas in bland de begränsat skattskyldiga rättssubjekten i 53 § 1 mom. d) KL och 7 § e) förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Kammarrätten säger sig för sin del inte ha något att erinra mot AFA:s

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1967

15

emellertid flertalet remissinstanser, bl. a. kammarrätten, överståthållarämbetet och Svenska försäkringsbolags riksförbund, att tillstyrka skattefrihet. Man anser att fondens ändamål materiellt sett motiverar skattefrihet. Den­ na bör emellertid åstadkommas genom lagstiftning vid sidan av KL.

Yrkandet om sänkning av vinstprocenttalet vid beräkning av skatteplik­ tig inkomst av viss försäkringsrörelse, som utländsk försäkring s- anstalt driver här i landet, avstyrks endast av överståthållarämbetet. Ämbetet framhåller, att endast kort tid förflutit sedan detta vinstprocenttal senast ändrades. Ändringen gjordes år 1962 på grundval av vad som då an­ sågs kunna motsvara lönsamheten inom motsvarande verksamhetsgrenar i svenska skadeförsäkringsanstalter. Utvecklingen därefter avser enligt ämbe­ tet så kort tid att den måste anses otillräcklig för att avgöra om någon var­ aktig lönsamhetsförändring inträtt. Frågan om en ev. ändring av vinst­ procenttalet bör överlämnas till 1963 års försäkringsskattekommitté.

Övriga remissinstanser är eniga om att den utredning som framlagts av Föreningen för utländska försäkringsbolags generalagenter talar för bifall till den begärda sänkningen.

Kammarrätten, riksskattenämnden och 1963 års försäkringsskattekom­ mitté framhåller i huvudsak att en sänkning av vinstprocenttalet är mo­ tiverad, om man som riktlinj e vid avvägningen av vinstprocenttal skall följ a vad som anfördes i prop. 1950: 93 s. 209. Där framhölls att vinstprocentta­ len bör fastställas så, att de vid tillämpning ger sådana överskott i de olika verksamhetsgrenarna som kan anses motsvara överskotten under senare tid i inländsk försäkringsrörelse av motsvarande slag. Ingen av remissin­ stanserna har någon erinran mot den lönsamhetsutredning som föreningen gjort. Denna utredning, som avser lönsamheten under perioden 1960—1964, visar att de verksamhetsgrenar i utländsk försäkringsanstalt på vilka vinst- procenttalet sex är tillämpligt blivit hårdare beskattade än svensk anstalts motsvarande verksamhetsgrenar.

Försäkringsinspektionen vitsordar att föreningens uppgifter om lönsam­ heten är riktiga. Inspektionen tillstyrker därför föreningens hemställan men understryker att vinstprocenttalen redan ändrats vid flera tidigare tillfällen. Man pekar på att den schablonmetod för beskattning, som an­ vändningen av vinstprocenttal innebär, bara är surrogat för en överskotts- beskattning av sedvanligt slag. Att en schablon ansetts böra tillgripas sam­ manhänger med att svensk myndighet inte har möjlighet att utöva kon­ troll över utländsk anstalts hela rörelse. Även om schablonen i vissa hän­ seenden är otillfredsställande vill inspektionen emellertid inte nu yrka på eu eventuell omläggning av beskattningen på området med hänsyn till att hela frågan om försäkringsanstalternas beskattning f. n. utreds.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

slag, annan personförsäkring än livförsäkring. I KL kallas hela denna för- säkringskategori sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkring.

I likhet med bl. a. riksskattenämnden anser jag att AGB-försäkringen en­ ligt KL.s bestämmelser måste hänföras till sådan försäkring som är tagen i samband med tjänst. Arbetsgivaren betalar nämligen premien till förmån för arbetstagaren. Ersättningen utgör då skattepliktig inkomst i förvärvs­ källan tjänst för den avskedade. Jag vill i sammanhanget framhålla att detta gäller även i fråga om ersättning på grund av arbetslöshetsförsäkring i den mån sådan tecknas och vidmakthålls av arbetsgivare till förmån för arbetstagare. I praktiken är arbetslöshetsförsäkring emellertid regelmäs­ sigt tecknad och vidmakthållen av arbetstagaren själv. På grund härav är utfallande ersättning på grund av arbetslöshetsförsäkring i regel skattefri.

Bidrag från de fonder för avgångsbidrag som SAF-LO och KFO-LO bildat utgör självfallet inte ersättning på grund av försäkring. I stället är här fråga om bidrag från fria stiftelser. Bidraget är emellertid i allt väsent- ligt uPPbyggt på samma sätt som ersättningen på grund av AGB-försäkring. Arbetsgivarna har sålunda tillskjutit fondkapitalet genom att betala avgif­ ter till fonderna och därigenom gett fonderna möjlighet att lämna bidrag till avskedad. Enligt KL:s bestämmelser råder därför sådant samband mel­ lan det bidrag den avskedade får och hans tidigare anställning hos företaget att bidraget utgör skattepliktig tjänsteinlcomst för honom. Om detta är re­ missinstanserna eniga.

Jag vill i sammanhanget även understryka att de avgångsvederlag av annat slag som kan utgå från arbetsgivare eller från särskilt organ till fri­ ställd arbetstagare i princip utgör skattepliktig inkomst av tjänst för den friställde. Frågan i vad mån ömmande omständigheter i det enskilda fallet motiverar skattelindring bedöms i dessa fall enligt KL:s bestämmelser om avdrag för nedsatt skatteförmåga. Viss skattelindring kan även oberoende av ömmande omständigheter komma den friställde till godo, nämligen i den män förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst är tillämplig.

Frågan om fullständig skattefrihet för mottagen försäkringsersättning och mottaget fondbidrag torde böra bedömas mot bakgrunden av vad jag nu sagt och med hänsyn till det krav på en i görlig mån likformig och rätt­ vis beskattning som uppställs i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 423). Vissa remissinstanser, bl. a. Sveriges köpmannaförbund, an­ knyter till dessa synpunkter. En fullständig skattefrihet skulle vidare be­ tyda skattelindring också där ömmande omständigheter i det enskilda fallet inte är för handen. Jag anser mig därför inte kunna förorda att den ersätt­ ning och det bidrag det bär är fråga om görs helt skattefria.

Även om jag således inte kan förorda fullständig skattefrihet för mot­ tagna ersättningar och bidrag vill jag emellertid inte motsätta mig någon form av speciell skattelindring, när ömmande omständigheter kan anses

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

17

19

Samtidigt är han emellertid berättigad till avdrag vid inkomstberäkningen med motsvarande belopp som utgift i tjänsten. Något skattepliktigt över­ skott som kan hänföras till förmånen framkommer därför inte.

Från taxeringssynpunkt möter det inga betänkligheter att s. k. tyst kvitt­ ning sker i löntagarens deklaration såvitt gäller denna försäkringspremie. Arbetsgivaren behöver då inte räkna in premien i de löneförmåner han redovisar på kontrolluppgiften och den anställde tar inte heller upp premien vare sig såsom intäkt eller som avdrag i deklarationen.

Det ankommer på riksskattenämnden att meddela de anvisningar som kan behövas för premiens behandling i kontrolluppgifter och deklaration.

Flertalet remissinstanser anser att AGB-försäkringsrörelsen gäller verk­ samhet av samma materiella karaktär som den, som drivs av understöds­ förening med ändamål att meddela arbetslöshetsförsäkring. Jag delar den­ na uppfattning. Man framhåller dessutom att AFA enligt sin bolagsord­ ning inte får dela ut vinst till aktieägare. Med hänsyn härtill och till verk­ samhetens syfte anser jag i likhet med dessa remissinstanser att något hin­ der av rent formell natur i och för sig inte föreligger mot att hänföra ett försäkringsaktiebolag eller en ömsesidig försäkringsanstalt till de rätts­ subjekt, som är inskränkt skattskyldiga enligt 53 § 1 mom. d) KL. En sådan åtgärd, som självfallet endast skulle gälla den del av försäkrings- anstalternas verksamhet som avser AGB-försäkring, skulle i praktiken leda till skattefrihet för hela denna del.

Emellertid kan ifrågasättas om en sådan lösning är lämplig med hänsyn bl. a. till att både AFA och Folksam driver även annan rörelse än AGB- försäkring. Som överståthållarämbetet framhåller gäller bestämmelserna i 53 § 1 mom. d) KL om inskränkt skattskyldighet för understödsförening endast sådan understödsförening som inte driver till livförsäkring hänför- lig verksamhet. Behandlingen i beskattningshänseende av understödsför­ ening med både livförsäkrings- och annan verksamhet regleras däremot i 54 § f) KL. Skäl skulle därför kunna tala för att i stället skattebefria an­ stalternas AGB-försäkringsrörelse genom ändring av sistnämnda lagrum.

Enligt min mening talar emellertid bl. a. praktiska hänsyn emot att utan tvingande skäl belasta 53 eller 54 § KL med bestämmelser om AGB-försäk- ringsrörelse. Inför man bestämmelser om AGB-försäkringsrörelse i dessa paragrafer kan detta föranleda svårlösta framtida avvägningsproblem till följd av yrkanden om skattebefrielse även i fråga om olika andra verksam­ hetsgrenar i försäkringsanstalterna.

Gällande bestämmelser om beskattning av skadeförsäkringsrörelse, till vilket slag AGB-försäkring är att hänföra, syftar som jag framhållit i redo­ görelsen för gällande rätt till att träffa rörelsens överskott. Med hänsyn till verkningarna av försäkringsinspektionens tidigare nämnda beslut att fastställa särskilda planer för AFA och Folksam för avsättning till premie­

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1967

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1967

21

bestämmelser som gäller för en sådan. Föreningen av utländska försäk­ ringsbolags generalagenter åberopar nu en undersökning av lönsamhetsför- hållandena under senare tid inom allmän egendoms-, inkomst- och ansva­ righetsförsäkring, husdjursförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring. Med stöd av denna undersökning hemställs om sänkning av det nuvarande vinstprocenttalet för dessa verksamhetsgrenar från sex till tre.

Ingen av remissinstanserna har någon erinran mot föreningens under­ sökning och det resultat denna visar. Försäkringsinspektionen som granskat det statistiska underlaget för undersökningen lämnar även detta utan erin­ ran. Med ett undantag tillstyrker alla remissinstanser den begärda sänk­ ningen av vinstprocenttalet. Överståthållarämbetet ifrågasätter om den konstaterade sämre lönsamheten skall anses vara bestående och därmed kunna motivera en ändring av ett vinstprocenttal som fastställts genom lagändring så sent som år 1962.

Vinstprocenttalen måste självfallet i stor utsträckning bygga på under­ sökningar om lönsamhetsförhållandena i de svenska anstalterna under en period som i tiden ligger före det tillfälle då man fastställer dessa tal. De områden som omfattas av försäkringen är emellertid ofta underkastade för­ ändringar av olika slag som starkt kan påverka skadeutfallet. Detta har medfört att man vid skilda tillfällen — senast år 1962 — tvingats ändra vinstprocenttalen. Enligt min mening följer emellertid av att man tillämpar en beskattningsmetod av det slag det här gäller, att fråga om ändring av vinstprocenttalen kan aktualiseras även efter en förhållandevis kort period. Man tvingas annars överge tanken att lönsamheten i de svenska försäk- ringsanstalterna skall utgöra den jämförelsenorm på vilken vinstprocent­ talen bygger. De förhållandevis täta ändringarna av vinstprocenttalen kan sägas vara det pris, man nödgas betala för en nödlösning som i olika andra hänseenden måste anses lätthanterlig.

Föreningens undersökning får anses ge klart stöd för den begärda sänk­ ningen av vinstprocenttalet till tre för de nyss nämnda verksamhetsgre­ nar som f. n. avses med uttrycket »övrig försäkringsrörelse» i 30 § 3 mom. KL. Jag förordar därför lagändring i enlighet med det framställda yrkandet.

Jag förordar att bestämmelserna om beskattning av ersättning på grund av AGB-försäkring i AFA, Folksam eller annan försäkringsanstalt, som kan komma att meddela likartad försäkring, blir tillämpliga fr. o. m. 1968 års taxering. Även det nya vinstprocenttalet för utländsk försäkringsanstalt bör gälla fr. o. in. 1968 års taxering. Däremot måste bestämmelserna om beskatt­ ning av avgångsbidrag från de fonder, som SAF-LO och KFO-LO bildat för sådana bidrag, och om dessa fonders skattemässiga behandling bli tillämp­ liga redan vid 1967 års taxering.