Prop. 1950:93

('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 93. 1

Nr 93.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Drottningholms slott den 17 februari 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

3) förordning angående upphävande av förordningen den 28 maj 1943 (nr 265) om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt;

4) lag angående upphävande av lagen den 30 juni 1937 (nr 664) om be­ räkning i vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av pupillpension från staten;

5) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;

6) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379);

7) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896); samt

8) förordning angående ändrad lydelse av 12 § förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 93.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Olika kategorier av livförsäkringar. Enligt gällande bestämmelser indelas

livförsäkringar i skattehänseende i tre olika kategorier, nämligen 1) kapi­

talförsäkringar, 2) pensionsförsäkringar, för vilka avgifter på grund av

tjänst erlagts av arbetsgivaren eller den anställde, ävensom andra pensions­

försäkringar än nyss sagts, såvida de tagits annorledes än mot engångspre-

mie, samt 3) pensionsförsäkringar mot engångspreinie, för vilka avgifter

icke erlagts på grund av tjänst, ävensom livränteförsäkringar, vilka icke äro

pensionsförsäkringar. Beträffande kapitalförsäkringarna medgives -— bort­

sett från ett socialt betingat avdrag å 200 kr. — icke avdrag för premien,

under det att utfallande belopp icke beskattas. För de under 2) omnämnda

pensionsförsäkringarna får premien avdragas medan utfallande belopp be­

skattas. I fråga om de under 3) omförmälda pensionsförsäkringarna med­

gives — frånsett förenämnda 200-kronorsavdrag — icke avdrag för pre­

mien; utfallande belopp beskattas till viss del. Hos försäkringsanstalt ut­

tages s. k. ränteskatt för kapitalförsäkringarna men icke för de övriga slagen

av försäkringar.

I propositionen föreslås, att livförsäkringarna skola indelas endast i två

kategorier, nämligen pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar. För pen­

sionsförsäkringarna medgives avdrag för premier, under det att utfallande

belopp i sin helhet beskattas. Beträffande kapitalförsäkringarna får premien

— bortsett från 200-kronorsavdraget — icke avdragas, men utfallande be­

lopp beskattas icke. Försäkringsanstalt beskattas endast för inkomst av

kapitalförsäkringar.

Till pensionsförsäkring hänföras för närvarande: a) livränteförsäkring,

som innefattar livsvarig ålderspension eller invalidpension vid varaktig ar­

betsoförmåga, b) livränteförsäkring, som är att anse som änke- eller pupill­

försäkring (familjepension), därvid pensionen till änka skall vara livsvarig,

c) försäkring, vilken utgör en kombination av livränteförsäkring, som under

a) eller b) sägs, och kapitalförsäkring med utbetalning av visst kapitalbelopp

eller av visst årsbelopp under ett garanterat antal år.

Enligt propositionen hänföres till pensionsförsäkring även försäkring, en­

ligt vilken utgår invalidpension vid övergående arbetsoförmåga, efterlevande­

pension, oavsett vem pensionstagaren är, eller temporär pension, därest den

utgår under minst fem år eller, i fråga om ålderspension å högst 3 000 kro­

nor för år, under minst två år. Beträffande den förut under c) omförmälda

försäkringen föreslås vissa ändringar i inskränkande riktning; sålunda skall

vid försäkring med utbetalning under ett garanterat antal år premiebetal­

ningen, för att förhindra missbruk, vara fördelad å ett antal år, som med

högst fem understiger det i fråga om utbetalningen garanterade antalet år.

För närvarande föreskrives icke någon undre gräns för pensionsåldern

vid pensionsförsäkring. I propositionen föreslås alt ålderspension icke skall

få börja utgå vid lägre pensionsålder än 55 år, såvida icke med hänsyn till

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

3

den försäkrades yrke eller andra omständigheter (t. ex. nedsatt arbetsför­ måga) en lägre pensionsålder kan anses skälig.

Försäkring, vilken enligt de föreslagna bestämmelserna skall hänföras till pensionsförsäkring och för vilken premiebelalningstiden är högst fem år, kan dock enligt den skattskyldiges bestämmande hänföras till kapitalför­ säkring, om förbehåll härom göres i försäkringsavtalet, då detta slutes.

Beskattning av försäkringsanstalter. Den nuvarande beskattningen av över­ skott å livförsäkringsrörelse föreslås skola upphöra. Beskattningen av det s. k. ränteskatteunderlaget, vilket enligt gällande regler utgör en tredje­ del av en på visst sätt beräknad ränteinkomst, ersättes med en beskattning av hela den verkliga avkastning av kapital, som hänför sig till kapitalförsäk­ ringar. Till sådan avkastning hänföras även vinst vid försäljning av andra tillgångar än inventarier eller för stadigvarande bruk avsedda fastigheter el­ ler vid uppskrivning av värdet därå samt beräknad nettointäkt av annan fastighet. Nämnda nettointäkt beskattas härvid såsom intäkt av rörelse. Från intäkten får avdrag göras för gäldräntor, förlust vid försäljning av andra tillgångar än inventarier eller för stadigvarande bruk avsedda fas­ tigheter samt belopp, varmed värdet å sådana tillgångar nedskrivits. Vidare får ett schablonmässigt avdrag göras, vilket beräknas till dels 5 procent av nettointäkten av kapital- och fastighetsförvaltning, dels 5 kronor för varje direkt tecknad kapitalförsäkring. Sistnämnda avdrag avser dels att täcka andra omkostnader än de förut särskilt nämnda, dels att åstadkom­ ma en reduktion av skatteunderlaget, särskilt för anstalter med låg medel­ försäkringssumma. För anstalter, vilka driva utländsk återförsäkringsrö- relse av viss omfattning, skall även nettointäkt av sådan rörelse beskattas.

För att förhindra, att skatt uttages i sådan omfattning att försäkringsan- stalts förmåga att fullgöra sina försäkringsförbindelser äventyras, föreslås att då anstalts ekonomiska ställning på visst sätt försämrats anstalten skall få åtnjuta ett särskilt avdrag från den skattepliktiga intäkten.

Statlig inkomstskatt föreslås skola uttagas med 10 procent av den beskatt­ ningsbara inkomsten.

Livförsäkringsrörelse, vilken här i riket drivits av utländsk anstalt, före­ slås skola beskattas enligt samma grunder, som tillämpas för svensk an­ stalt.

Enligt gällande bestämmelser skall för utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver trafikförsäkringsrörelse, såsom skattepliktig nettointäkt upptagas 5 procent av anstaltens premieinkomst av den här bedrivna rö­ relsen. Såvitt angår av utländsk anstalt här bedriven sjuk- och olycksfalls- försäkringsrörelse, utgör motsvarande procentsats 10. I propositionen före­ slås att ifrågavarande procentsatser skola nedsättas till 3, respektive 6.

Understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar äga meddela livförsäkring med kapitalunderstöd överstigande 500 kronor för medlem, föreslås skola i beskattningshänseende behandlas såsom livförsäkringsanstalter. Under­ stödsföreningar, som enligt stadgarna äga meddela livförsäkring med lägre

kapitalunderstöd, skola enligt förslaget vara befriade från skattskyldighet

för inkomst.

Beskattning av försäkringstagare. För närvarande få premier för pen­

sionsförsäkring avdragas, endast om premiebetalningstiden överstiger fem

år. Enligt propositionen skall avdragsrätt föreligga även vid kortare betal­

ningstid.

Det särskilda avdrag å 600 kronor från utgående pupillpension, som för

närvarande medgives, skall enligt propositionen icke längre få åtnjutas.

Sådan ersättning för olycksfall i arbete, som utgår i fall då arbetsgivare

iklätt sig s. k. självrisk, skall — i likhet med vad som gäller i fråga om er­

sättning på grund av försäkring jämlikt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete — enligt propositionen vara skattefri. Ersättning, som utgår vid

sjukdom eller olycksfall under militärtjänstgöring, föreslås likaledes skola

vara skattefri. Vidare förordas, att icke blott, såsom för närvarande, ersätt­

ning på grund av sjuk-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkring utan även

ersättning, som vid sjukdom eller olycksfall utgår på grund av annan för­

säkring, t. ex. ansvarighetsförsäkring, skall vara skattefri. Utgår ersätt­

ningen i form av livränta skall den dock, liksom för närvarande, beskattas till

reducerat belopp.

Om sjuk- eller olycksfallsförsäkring tagits i samband med tjänst -— fråga

är dock icke om försäkring enligt lagen om försäkring för olycksfall i ar­

bete — skall enligt propositionen premien få avdragas, under det att utfal­

lande belopp beskattas. Har kapitalförsäkring tagits i samband med tjänst,

skall däremot arbetstagaren icke få avdraga premien, men utfallande belopp

skola icke beskattas. Har arbetsgivaren erlagt premie för arbetstagaren, skall

visserligen arbetsgivaren äga avdraga premiebeloppet i förvärvskällan jord­

bruksfastighet, annan fastighet eller rörelse, men arbetstagaren skall upp­

taga samma belopp som inkomst. För s. k. ledareförsäkring skall premien

över huvud taget icke få avdragas; utfallande belopp skola i följd härav

icke beskattas.

Avdrag för avsättning till pensionsstiftelse. I propositionen föreslås, att

avdrag för avsättning till pensionsstiftelse skall få göras endast om pensio­

neringen anordnats på sådant sätt, att den uppfyller de villkor, som före­

slagits skola gälla för att en livförsäkring skall anses såsom pensionsför­

säkring.

För närvarande äger skattskyldig åtnjuta avdrag för belopp, som avsatts

till pensionsstiftelse, även om utfästelse att utbetala pensioner av viss stor­

lek icke gjorts. För att undanröja den fara för missbruk, som kan ligga häri,

föreslås att avdrag för belopp, som avsatts till pensionsstiftelse, skall få

åtnjutas endast i den mån stiftelsens förmögenhet genom avsättningen icke

kommer att överstiga det belopp, som enligt försäkringsteknisk utredning

erfordras för att säkerställa de pensioner, vilka enligt gjorda utfästelser

eller inom vederbörande företag tillämpad praxis högst skola utgå till per­

i

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

5

söner, som äro eller varit anställda i företaget, eller till deras efterlevande. Härvid skall såsom pensionsutfästelse godtagas även sådan utfästelse, som är förenad med villkor att pensionen utgives endast i den mån stiftelsens medel därtill förslå.

Ikraftträdande

m. m.

De nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft

den 1 januari 1951 och tillämpas beträffande preliminärskatten för detta år. Vid taxering skola nämnda bestämmelser i fråga om försäkringstagar­ nas beskattning tillämpas först år 1952. Beträffande försäkringsanstalter- nas beskattning skola däremot de nya bestämmelserna tillämpas redan vid 1951 års taxering.

I fråga om understödsföreningar, som enligt sina stadgar äga meddela livförsäkringar med kapitalunderstöd överstigande 500 kronor, föreslås de nya bestämmelserna skola tillämpas endast beträffande försäkringar, som meddelats efter ingången av år 1951.

Beträffande försäkringstagarnas beskattning skola enligt propositionen de äldre bestämmelserna i huvudsak gälla i fråga om försäkringar, som meddelats före den 1 januari 1951.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas,

att

anvisningarna till 28 § punkt 5 kommunalskatte­

lagen den 28 september 19281 skola upphöra att gälla,

att

19 §, 24 §, 28 §

2 mom., 30 § 2 och 3 mom., 31 §, 32 § 1 och 2 mom., 33 §, 45 §, 46 § 2 mom.,

53 § 1 mom., 54 § samt 59 § 1 och 2 mom. samma lag ävensom anvisningarna

till 19 §, 21 § punkterna 4 och 7, 24 § punkterna 1 och 4, 29 § punkt 2, 30 §

punkterna 1—4, 31 § punkt 1, 32 § punkt 10, 33 § punkt 1, 46 § punkt 1

samt 53 § punkterna 2 och 6 nämnda lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt

i det följande angives

samt att

till vardera av anvisningarna till 28 och 29 §§

samma lag skall fogas en ny anvisningspunkt, betecknad punkt 7 respektive

punkt 14, av den lydelse nedan angives.

Nuvarande lydelse:

19 §.

Till skattepliktig------------100 kro­

nor;

vad som i annan form än livränta

tillfallit den försäkrade eller hans

dödsbo på grund av sjuk-, olycksfalls-

eller arbetslöshetsförsäkring eller vad

som annorledes ån genom försäkring

i annan form än livränta tillfallit nå­

gon såsom ersättning för skada till

följd av olycksfall i arbete;

kapital, som på grund av kapital­

försäkring utfallit vid inträffat för-

säkringsfall eller återköp av försäk­

ringen, där det utfallna kapitalet icke

är att anse såsom intäkt av rörelse;

Föreslagen lydelse:

19 §.

Till skattepliktig----------- 100 kro­

nor;

ersättning, som enligt vad i lag el­

ler särskild författning är stadgat

utgått till någon vid sjukdom eller

olycksfall i arbete eller under mili­

tärtjänstgöring, så ock annan ersätt­

ning, vilken vid sjukdom, olycksfall

eller arbetslöshet tillfallit någon på

grund av försäkring, som icke tagits

i samband med tjänst, dock att till

skattepliktig inkomst räknas ersätt­

ning i form av pension eller annan

livränta;

belopp, som till följd av försåk-

ringsfall eller återköp av försäkring­

en utgått på grund av kapitalförsäk­

ring;

1 Senaste lydelse av 19 § se 1947: 575, av 24 § och anvisningarna till 30 § punkt 2 se

1930:190, av 28 § 2 mom. samt anvisningarna till 28 § punkt 5 se 1938:368, av 30 § 2 mom.

samt anvisningarna till 30 § punkterna 3 och 4 se 1943: 263, av 30 § 3 mom. se 1946: 52, av 32

§ 2 mom. se 1947:468, av 45 § och anvisningarna till 31 § punkt 1 och till 32 § punkt 10 se

1932: 291, av 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom. se 1948: 46, av anvisningarna till 19 § se 1945:408

samt av anvisningarna till 29 § punkt 2 och till 53 § punkt 6 se 1937:662.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

ersättning på grund av

försäkring

av fast eller lös egendom i annat fält än då

köpeskilling, som skulle hava

influtit, därest

egendomen

i stället

försålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fas­ tighet eller av rörelse;

vinstandel eller premieåterbäring, som försäkringstagare fått uppbära från försåkringsanstalt på grund av avtal rörande annan försäkring ån liv­ ränteförsäkring, därunder inbegripen överlevelse- och invalidränt ef örsäkring;

periodiskt understöd-------------- all­ mänt barnbidrag.

(Se vidare anvisningarna.)

24 §.

Till intäkt------------ fastigheten; frälseränta. Har fastighet helt eller delvis an­ vänts i ägarens egen rörelse, skall intäkt genom nyttjande av fastighe­ ten till den del, som sålunda an­ vänts, räknas till intäkt av rörelsen.

Nuvarande lydelse:

Förmån av------------ särskilt redo­ visas.

Där fastighet-------------såsom ka­ pitaltillskott.

(Se vidare anvisningarna.)

28 §.

2 m o m.

Ersättning på grund av

försäkring av egendom skall anses såsom intäkt av rörelse, om och i den mån köpeskilling för egendomen, där-

ersättning på grund av

skadeför­

säkring, dock ej i den mån

köpeskil­

ling, som skulle hava influtit därest

försäkrad egendom

i stället försålts,

varit att hänföra till intäkt av jord­ bruksfastighet, av annan fastighet el­ ler av rörelse

eller i den mån ersätt­

ningen eljest motsvarar sådan skat­ tepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda för­ värvskällor;

vinstandel eller återbäring, som utgått på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst;

periodiskt understöd------------ all­ mänt barnbidrag.

(Se vidare anvisningarna.)

24 §.

Till intäkt----------- fastigheten; frälseränta. Har fastighet helt eller delvis an­ vänts i ägarens egen rörelse, skall intäkt genom nyttjande av fastighe­ ten till den del, som sålunda an­ vänts, räknas till intäkt av rörelsen.

Att intäkt av fastighet, som ägts av försåkringsanstalt, även i annat fall än nyss sagts hänföres till intäkt av

rörelse framgår av 30 § 2 mom.

Förmån av------------ särskilt redo­ visas.

Där fastighet-------------såsom ka­ pitaltillskott.

(Se vidare anvisningarna.)

28 §.

2 m o in.

Ersättning på grund av

skadeförsäkring skall anses såsom in­ täkt av rörelse, i den mån köpeskil­ ling, som skulle hava influtit därest

Föreslagen lydelse:

Kunffl. Maj:ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

est denna försålts, skolat hänföras till

sådan intäkt.

Avser ersättningen------------ sålun­

da använts.

(Se vidare anvisningarna.)

30 §.

2 m o m.

För inländsk för­

sök r i ng s an s t al t skall såsom

nettointäkt anses överskottet å för­

säkringsrörelsen samt beträffande

livförsäkringsrörelse, för­

utom överskottet å rörelsen, ett be­

lopp (rånteskatteunderla-

get) motsvarande en tredjedel av

dels den beräknade räntan å premie­

reserv för direkt tecknade kapitalför­

säkringar, tillhörande anstaltens hår

i riket drivna rörelse, dels den ränta,

som belöper å eller eljest tillförts pre-

mieåterbåringsreserv och vinstreserv

för dylika försäkringar, dock att rån-

teskatteunderlaget icke må överstiga

den på sätt i anvisningarna sägs be­

gränsade, på livförsäkringsrörelsen

belöpande andel av behållningen å

anstaltens hela verksamhet.

Vid beräkning av inländsk försåk-

ringsanstalts överskott å försäkrings­

rörelse må från bruttointäkten göras

avdrag för avsättning till försäkrings­

fond för egen räkning och premieåter-

bäringsreserv samt i den utsträck­

ning, som närmare angives i anvis­

ningarna, till andra fonder, i den mån

de beräknas motsvara anstaltens för­

bindelser enligt ingångna försäkrings­

avtal, dock icke för annan avsättning

till vinstutdelning än å livrånteför-

försäkrad egendom i stället försålts,

varit att hänföra till intäkt av rörelse

eller i den mån ersättningen eljest

motsvarar sådan skattepliktig intäkt

eller motsvarar sådan avdragsgill om­

kostnad, vilken år att hänföra till

nämnda förvärvskälla.

Avser ersättningen------------sålun­

da använts.

(Se vidare anvisningarna.)

30 §.

2 mom.

Såsom nettointäkt av

sjuk-, olycksfalls- eller s k a-

deförsäkringsrörelse, som

drivits av inländsk försök-

ringsanstalt, skall anses över­

skottet å försäkringsrörelsen. Vid

överskottets beräkning må från brut­

tointäkten avdrag göras för avsätt­

ning till försäkringsfond för egen

räkning samt i den utsträckning, som

närmare angives i anvisningarna, till

andra fonder.

Såsom nettointäkt av livför­

säkringsrörelse, som drivits

av inländsk försåkringsan-

stalt, skall, på sätt i anvisning­

arna närmare angives, anses dels den

del av nettointäkten av kapital- och

fastighetsförvaltning, som belöper på

inländska kapitalförsäkringar och

kapitalförsäkringar, som meddelats i

direkt försäkringsrörelse utom riket,

dels ock nettointäkt av utländsk åter­

för säkring srörelse.

Därest i fråga om livförsäkrings­

rörelse värdet av tillgångarna vid

beskattningsårets utgång understiger

summan av dels försäkringsfonden,

ökad med en tjugondedel av fonden,

dels ock beloppet av de skulder, som

icke grunda sig på meddelade för­

säkringar, må ett belopp motsvaran-

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

9

säkringar eller av ränta till vinstre­

serv för kapitalförsäkringar, som av­

ses i föregående stycke.

3 mom.

För försäkringsrörelse,

som drivits av

utländsk för-

säkringsanstalt,

skall såsom

här i riket skattepliktig nettointäkt

upptagas 5 procent av anstaltens pre­

mieinkomst av här bedriven sjö- och

trafikförsåkringsrörelse, 6 procent av

anstaltens premieinkomst av här be­

driven 'brandförsäkringsrörelse samt

10 procent av anstaltens premiein­

komst av annan hår bedriven för­

säkringsrörelse.

Nuvarande lydelse:

31 §.

Till tjänst — — — tillfällig

arbetsanställning.

Med tjänst likställes rätt till:

pension, annan livränta och undan-

tagsförmåner;

periodiskt understöd-------------av­

drag därför;

inkomst av lediga ecklesiastika

sysslor, som enligt gällande föreskrif­

ter kan tillkomma allmän kassa och

icke utgjort intäkt av jordbruksfas­

tighet eller av annan fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

de fem gånger skillnaden avdragas

från nettointäkten.

3 mom.

I fråga om

utländsk

försäkringsanstalt

skola be­

stämmelserna i 2 mom. andra och

tredje styckena äga motsvarande

tillämpning beträffande livförsäk­

ringsrörelse, som anstalten drivit hår

i riket. Beträffande annan försäk­

ringsrörelse, som här drivits av ut­

ländsk försäkringsanstalt, skall så­

som här i riket skattepliktig netto­

intäkt upptagas ett belopp motsva­

rande viss procent av anstaltens

premieinkomst av den här bedrivna

rörelsen, nämligen beträffande tra­

fikförsäkringsrörelse 3 procent, be­

träffande sjöförsäkringsrörelse 5 pro­

cent, beträffande sjuk-, olycksfalls-

och brandförsäkringsrörelse 6 pro­

cent samt beträffande övrig försäk­

ringsrörelse 10 procent.

31 §.

Till tjänst — — — tillfällig

arbetsanställning.

Med tjänst likställes rätt till:

pension, livränta, som utgår på

grund av sjuk-, olycksfalls- eller ska­

deförsäkring eller annorledes än på

grund av försäkring, ersättning, som

i annan form än livränta utgår på

grund av sjuk- eller olycksfallsför­

säkring, tagen i samband med tjänst,

samt undantag sförmåner;

periodiskt understöd-------------av­

drag därför.

Föreslagen lydelse:

(Se vidare anvisningarna.)

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

32 §.

1 mom. Till intäkt--------— för

tjänsten;

vad som tillflutit skattskyldig så­

som pension, annan livränta,

undan-

tagsförmåner, periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk in­

täkt, som i 31 § avses,

i de*n mån ej

annat följer av vad nedan i 2 mom.

stadgas;

vad som ingått till allmän kassa

från ledig ecklesiastik syssla.

Nuvarande lydelse:

Har tjänstinnehavare------------ an­

nan fastighet.

2 mom.

Har livränta utgått på

grund av försäkring, skall såsom

skattepliktig intäkt räknas:

a) om livräntan utgått på grund

av pupillförsäkring, för vilken avgif­

ter erlagts på grund av tjänst eller

vilken tagits annorledes än mot en-

gångspremie, försåvitt livräntetaga-

ren under beskattningsåret fyllt högst

21 år:

livräntans hela belopp med avdrag

av 600 kronor;

b) om livräntan i fält, som ej in­

begripas under a), utgått på grund

av pensionsförsäkring, för vilken av-

32 §.

1 mom. Till intäkt------------ för

tjänsten;

pension och i den mån icke an­

nat följer av vad nedan i 2 mom.

stadgas livränta, som utgått på

grund av sjuk-, olycksfalls- eller ska­

deförsäkring eller annorledes än på

grund av försäkring, ävensom ersätt­

ning, som i annan form än livränta

utgått på grund av sjuk- eller olycks­

fallsförsäkring, tagen i samband med

tjänst

dock icke ersättning, som

avser sjukvårds- eller läkarekostna­

der

samt

undantagsförmåner, pe­

riodiskt understöd eller därmed jäm­

förlig periodisk intäkt, som i 31 § av­

ses.

Som intäkt av tjänst räknas jäm­

väl annat belopp än ovan sagts

såsom vinstandel, återbäring eller

vid återköp av försäkring uppburet

belopp

vilket utgått på grund av

pensionsförsäkring eller sådan sjuk-

eller olycksfallsförsäkring, som ta­

gits i samband med tjänst.

Har tjänstinnehavare------------ an­

nan fastighet.

2 mom.

Har livränta enligt vad

i lag eller särskild författning är stad­

gat utgått vid sjukdom eller olycks­

fall i arbete eller under militärtjänst­

göring eller har livränta eljest vid

sjukdom eller olycksfall utgått på

grund av försäkring, som icke tagits

i samband med tjänst, skall såsom

skattepliktig intäkt räknas nedan

angivna del av livräntans belopp,

nämligen om livräntetagaren under

beskattningsåret fyllt:

Föreslagen lydelse:

Kungl. Maj:ts proposition nr 93

11

gift på grund av tjänst erlagts av ar­ betsgivaren eller av den anställde:

livräntans hela belopp;

c) om livräntan eljest utgått på grund av pensionsförsäkring annorledes än mot engångspremie:

livräntans hela belopp; samt

d) om livräntan utgått på grund av annan försäkring ån hår ovan sagts och liv ränt et agaren under be­ skattningsåret

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

fyllt

högst 35 år 80 procent

högst 35 år

80 procent

av livräntans belopp fyllt

36 till och med 47 år 70

»

36 till och med 47 år 70

»

av livräntans belopp fyllt

48 till och med 56

7>

60

48 »

»

•»

56 » 60

»

av livräntans belopp fyllt

57 till och med 63 » 50 »

57 » » » 63 » 50

»

av livräntans belopp fyllt

64 till och med 69 » 40

» 64 »

» »

69 » 40

»

av livräntans belopp fyllt

70 till och med 76

2>

30

70 »

76 » 30

av livräntans belopp fyllt

77 till och med 86

20 »

77 »

» »

86 » 20

»

av livräntans belopp fyllt

minst 87 år

10

1

minst 87 år

10

»

av livräntans belopp.

Om livränta utgått från rånte- och kapitalförsäkring sanstalt, skall, även om räntan år av beskaffenhet, som under a)

c) sägs, såsom skatteplik­

tig intäkt anses ett enligt d) beräk­ nat belopp.

Såsom skattepliktig intäkt räknas jämväl vinstandel och premieåter­ bäring, som försäkringstagare fått från försäkringsanstalt uppbära på grund av avtal om livränteförsäkring, därunder inbegripen överlevelse- och invalidrånteförsåkring.

Har livränta annorledes ån genom försäkring tillfallit någon såsom er-

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

sättning för skada till följd av olycks­

fall i arbete, skall såsom skatteplik­

tig intäkt räknas ett enligt d) beräk­

nat belopp.

Med försäkring mot engångspre-

mie förstås försäkring, där enligt för­

säkringsavtalet hela premien skall

erläggas på en gång eller erläggas i

olika poster inom en tid av högst fem

år från dagen för försäkringsavtalets

ingående.

På frivilliga avgifter grundad för­

säkring hos pensionsstyrelsen anses

ej innefatta försäkring mot engångs-

premie.

33 §.

Från intäkt------------såsom intäkt.

Avdrag får i enlighet härmed ske

för, bland annat:

avgifter, som den skattskyldige

grund av sin tjänst erlagt för egen el­

ler efterlevande familjs pensionering;

Nuvarande lydelse:

hyra eller------------ tjänstens full­

görande.

Har den------------gäld avdragas.

Den, som------------arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

45 §.

Genom fastighetsskatten skall in­

komsten från fastighet anses vara be­

skattad till ett belopp motsvarande,

i

fråga om jordbruksfastighet, 5 pro­

cent av jordbruksvärdet och tomt-

Föreslagen lydelse:

33 §.

Från intäkt------------såsom intäkt.

Avdrag får i enlighet härmed ske

för, bland annat:

avgifter som den skattskyldige

er­

lagt för sådan pensionsförsäkring el­

ler sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

som tagits i samband med tjänst, så

ock avgifter som den skattskyldige i

samband med tjänsten erlagt för egen

eller efterlevandes pensionering an-

norledes än genom försäkring;

hyra eller------------ tjänstens full­

görande.

Har den — — — gäld avdragas.

Den, som------------arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

45 §.

Genom fastighetsskatten skall in­

komsten från fastighet anses vara be­

skattad till ett belopp motsvarande 5

procent av taxeringsvärdet. Vid be­

räkning av inkomst av jordbruksfas-

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

13

och industrivärdet samt

4

procent av

skogsvärdet och, i fråga om annan fastighet,

5 procent av taxeringsvär­

det. Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, av annan fastig­ het och av rörelse skall fördenskull, i den män fastighet, som är under­ kastad fastighetsskatt,

använts

i för­

värvskällan, avdrag ske för vad så­ lunda genom fastighetsskatt beskat­ tats.

Rätt till —- — — lägenheten be­ löper.

Har fastighet-------------ägt fastig­ heten.

Avdraget skall —-------- gällande taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen — ------- eller uppfostran;

2) för dels sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående pen­ sionsavgift enligt lagen om folkpen­ sionering, som under beskattnings­ året påförts den skattskyldige för ho­ nom själv eller, i förekommande fall, för hans make, dels ock avgift för

annan

pensionsförsäkring, som ej

avses i 33 §, därest avgiften under be­ skattningsåret erlagts för den skatt­ skyldige själv eller, i förekomman­ de fall,

för

hans make eller hans

omyndiga barn,

dock ej om avgiften

erlagts till rånte- och kapitalförsäkringsanstalt eller på grund av försäk­ ring mot engångspremie;

samt

3) för premier och andra avgifter, som skattskyldig

för sig och i före-

Nuvarande lydelse:

tighet, av annan fastighet och av rö­ relse skall fördenskull, i den mån fas­ tighet, som är underkastad fastig­ hetsskatt,

ingått

i förvärvskällan, av­

drag ske för vad sålunda genom fas­ tighetsskatt beskattats.

Föreslagen lydelse:

Rätt till —--------lägenheten be­ löper1.

Har fastighet------------ ägt fastig­ heten.

Avdraget skall —--------gällande taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen — — — eller uppfostran;

2) för dels sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående pen­ sionsavgift enligt lagen om folkpen­ sionering, som under beskattnings­ året påförts den skattskyldige för ho­ nom själv eller, i förekommande fall, för hans make, dels ock avgift för pensionsförsäkring, som ej svses i 33 §, därest avgiften under beskatt­ ningsåret erlagts för

försäkring, vil­

ken äges av

den skattskyldige själv

eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn; samt

3) för premier och andra avgifter, som skattskyldig

erlagt för försök­

1 Förslag om ändrad lydelse av detla stycke har tramlagts i proposition nr 71 till årets riksdag.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 93

kommande fall även för sin make och

sina omyndiga barn betalt för sjuk-

och arbetslöshetsförsäkring,

därun­

der inbegripen avgift till sjukkassa

för begravningshjälp,

för kapital- och

olycksfallsförsäkring ävensom för

livränteförsäkring, som ej avses i

33 § eller punkt 2) här ovan.

Därest skattskyldig----------- nämn­

da tid.

Avdrag, som i första stycket 3)

här ovan avses, må ej för skattskyl­

dig eller, om skattskyldig under be­

skattningsåret varit gift och båda

makarna under året haft försäkring­

ar, för dem båda tillsammans åt­

njutas till högre belopp än 200 kro­

nor.

Har skattskyldig för försäkring,

som i första stycket 3) avses, fått

uppbära vinstutdelning eller premie-

återbäring, må avdrag ske med alle­

nast det belopp, varmed premien över­

skjuter vad sålunda uppburits.

53 §.

1 mom. Skyldighet att------------

av rörelse;

d) akademier samt Nobelstiftelsen,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av stude­

rande vid rikets universitet och hög­

skolor i vilka de studerande enligt

gällande stadgar äro skyldiga att va­

ra medlemmar, sjömanshus, svenska

skeppshypotekskassan, järnkontoret,

så länge kontorets vinstmedel använ­

das till allmänt nyttiga ändamål och

kontoret icke lämnar utdelning åt sina

delägare, aktiebolaget tipstjänst,

svenska penninglotteriet aktiebolag,

pensionsanstalter som icke äro bolag,

understödsföreningar, jämlikt lagen

om aktiebolags pensions- och andra

Nuvarande lydelse:

ringar av följande slag, vilka ägas av

honom själv eller, i förekommande

fall, hans make eller hans omyndiga

barn, nämligen kapitalförsäkring, ar­

betslöshetsförsäkring samt sådan

sjuk- eller olycksfallsförsäkring,

därunder inbegripen avgift till sjuk­

kassa för begravningshjälp,

som ej

avses i 33 §.

Därest skattskyldig — — — nämn­

da tid.

Avdrag, som i första stycket 3)

här ovan avses, må ej för skattslcyl-

dig eller, om skattskyldig under be­

skattningsåret varit gift och båda

makarna under året haft försäkring­

ar, för dem båda tillsammans åtnju­

tas till högre belopp än 200 kronor.

Föreslagen lydelse:

53 §.

1 mom. Skyldighet att —-------

av rörelse;

d) akademier samt Nobelstiftelsen,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av stude­

rande vid rikets universitet och hög­

skolor i vilka de studerande enligt

gällande stadgar äro skyldiga att vara

medlemmar, sjömanshus, svenska

skeppshypotekskassan, järnkontoret,

så länge kontorets vinstmedel använ­

das till allmänt nyttiga ändamål

och kontoret icke lämnar utdelning

åt sina delägare, aktiebolaget tips­

tjänst, svenska penninglotteriet ak­

tiebolag,

pensionsstiftelser,

under­

stödsföreningar,

som icke bedriva

till livförsäkring hånförlig verk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

15

personalstiftelser bildade stiftelser för

arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp el­

ler hjälp vid olycksfall, sådana ömse­

sidiga försäkringsbolag för försäkring

av egendom, å vilka lagen om försäk­

ringsrörelse icke äger tillämpning el­

ler vilkas verksamhetsområden falla

utanför Stockholm och omfatta alle­

nast visst län eller del av län, även­

som sådana ömsesidiga olycksfalls-

försäkringsbolag, som avses i lagen

om försäkring för olycksfall i arbe­

te:

för inkomst av fastighet

samt, vad

angår allmän kassa, som åtnjutit in­

komst från lediga ecklesiastika syss­

lor, tillika för sådan inkomst;

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar

— — — av rörelse;

f) svenska aktiebolag och sådana

bolag, som enligt särskild författning

äro skyldiga att avstå sin vinst, eko­

nomiska föreningar, samfund, stiftel­

ser, verk, inrättningar och andra in­

ländska juridiska personer, därunder

inbegripna ägare av för gemensamt

behov avsatta så kallade besparings-

skogar, häradsallmänningar och and­

ra likartade samfälligheter, som för­

valtas självständigt för delägarnas

gemensamma räkning, samtliga i den

mån de ej inbegripas under punk­

terna d) och e):

Nuvarande lydelse:

för all inkomst, som här i riket el­

ler å utländsk ort förvärvats;

g) utländska bolag —- — — eller

rörelse.

54 §.

Från skattskyldighet---------- kom­

munal inkomstskatt.

samhet,

jämlikt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslöshetsun­

derstöd, sjukhjälp eller hjälp vid

olycksfall, sådana ömsesidiga försäk­

ringsbolag för försäkring av egen­

dom, å vilka lagen om försäkrings­

rörelse icke äger tillämpning eller vil­

kas verksamhetsområden falla utan­

för Stockholm och omfatta allenast

visst län eller del av län, ävensom så­

dana ömsesidiga olycksfallsförsäk-

ringsbolag, som avses i lagen om för­

säkring för olycksfall i arbete:

för inkomst av fastighet;

Föreslagen lydelse:

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar

— — — av rörelse;

f) svenska aktiebolag och sådana

bolag, som enligt särskild författning

äro skyldiga att avstå sin vinst, eko­

nomiska föreningar, samfund, stif­

telser,

understödsföreningar, som be­

driva till livförsäkring hänförlig

verksamhet,

verk, inrättningar och

andra inländska juridiska personer,

därunder inbegripna ägare av för ge­

mensamt behov avsatta så kallade be-

sparingsskogar, häradsallmänningar

och andra likartade samfälligheter,

som förvaltas självständigt för del­

ägarnas gemensamma räkning, samt­

liga i den mån de ej inbegripas un­

der punkterna d) och e):

för all inkomst, som här i riket el­

ler å utländsk ort förvärvats;

g) utländska bolag--------— eller

rörelse.

54 §.

Från skattskyldighet----------- kom­

munal inkomstskatt;

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

Att personer------------ samma pa­

ragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

59 §.

1 mom. Skatt för

annan

inkomst

av tjänst eller tillfällig för­

värvsverksamhet än i 2 mom.

sägs samt skatt för inkomst av ka­

pital utgöres, om inkomsten för­

värvats av fysisk person under tid, då

han varit här i riket bosatt, eller av

inländsk juridisk person, i hemorts­

kommunen.

2

mom.

Inkomst från lediga

ecklesiastika s y s slor, som in­

flutit till allmän kassa, beskattas i

den kommun, dår inkomsten av syss­

lan eljest bort beskattas.

Inkomst genom-------------är belä­

gen.

Anvisningar

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshj älp

------------ sista stycket).

f) understödsföreningar, som be­

driva såväl till livförsäkring hänför-

liq verksamhet som annan verksam­

het:

för annan inkomst än inkomst av

fastighet, dock att skattskyldighet fö­

religger jämväl för förstnämnda in­

komst till den del inkomsten belöper

på livförsäkringsverksamheten;

g) understödsföreningar, som enligt

sina stadgar äga meddela livförsäk­

ring med kapitalunderstöd å högst

500 kronor för medlem:

för all inkomst, som belöper på

verksamhet, hänförlig till livförsäk­

ring.

Att personer — — — samma pa­

ragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

59 §.

1 m o m. Skatt för inkomst av

tjänst eller

av annan

tillfällig

förvärvsverksamhet än i 2

mom. sägs samt skatt för inkomst av

kapital utgöres, om inkomsten för­

värvats av fysisk person under tid, då

han varit här i riket bosatt, eller av

inländsk juridisk person, i hemorts­

kommunen.

2 mom. Inkomst genom-----------

är belägen.

Föreslagen lydelse:

Anvisningar

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshj älp

------------sista stycket).

Bestämmelsen att till skattepliktig

inkomst icke räknas ersättning, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

17

Nuvarande lydelse:

till 21 §.

4. Har den skattskyldige i någon av honom bedriven rörelse använt pro­ dukter från egen eller av honom bru­ kad fastighet, skall värdet av produk­ terna räknas som intäkt av jordbruk, jordbrukets binäringar eller skogs­ bruk, men får samma värde avräknas som omkostnad i rörelsen (jfr punkt

2

av anvisningarna till 29 §).

7.

Till intäkt av jordbruksfastighet

räknas ersättning på grund av för­ säkring mot utebliven dylik intäkt liksom ock ersättning på grund av försäkring av fast eller lös egendom, om och i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit, därest egendo­ men i stället försålts, bort hänföras till intäkt av jordbruksfastighet.

enligt vad i lag eller särskild författ­ ning är stadgat utgår till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete, av­ ser jämväl ersättning, som utgår i de fall då arbetsgivare står s. k. själv­ risk enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, dock ej i den mån ersättningen överstiger vad som skul­ le hava utgått vid försäkring enligt nämnda lag.

till 21 §.

4. Har den skattskyldige i någon av honom bedriven rörelse använt produkter från egen eller av honom brukad fastighet, skall värdet av pro­ dukterna räknas som intäkt av jord­ bruk, jordbrukets binäringar eller skogsbruk, men får samma värde av­ räknas som omkostnad i rörelsen (jfr punkt

1

av anvisningarna till 29 §).

7.

Ersättning på grund av skade­

försäkring skall anses såsom intäkt av jordbruksfastighet, i den mån kö­ peskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till nämnda förvärvs­ källa.

Föreslagen lydelse:

till 24 §.

1. Har annan fastighet helt eller delvis varit använd i ägarens egen rörelse, kommer hyresvärdet för vad som använts i rörelsen, vilket värde ej får avdragas såsom omkostnad (jfr punkt 1 av anvisningarna till

29 §), att ingå i den allmänna in­ komstberäkningen för rörelsen och

till 24 §.

1. Har annan fastighet helt eller delvis varit använd i ägarens egen rörelse, kommer hyresvärdet för vad som använts i rörelsen, vilket värde ej får avdragas såsom omkostnad (jfr punkt 1 av anvisningarna till

29 §), att ingå i den allmänna in­ komstberäkningen för rörelsen och

Iiiliang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 93.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

att sålunda beskattas i sammanhang

med den totala inkomsten därav.

Nuvarande lydelse:

Har idkare------------ i rörelsen.

4.

Till intäkt av annan fastighet är

att hänföra ersättning på grund av

försäkring mot utebliven inkomst av

annan fastighet liksom ock ersättning

på grund av försäkring av fast eller

lös egendom, om och i den mån kö­

peskilling, som skulle hava influtit,

därest egendomen i stället försålts,

bort hänföras till intäkt av annan

fastighet.

till 28 §.

5. Såsom intäkt av rörelse skall

åven upptagas ersättning på grund

av försäkring mot utebliven dylik in­

täkt.

I vissa fall kan jämväl kapital,

som uppburits på grund av person­

försäkring, utgöra intäkt av rörelse,

så t. ex. om ett aktiebolag tagit en

försäkring på sin verkställande di­

rektörs eller en hos bolaget anställd

uppfinnares liv för att därigenom

skydda sig mot den minskning i in­

komst, som den försäkrades frånfålle

förväntas medföra för bolaget.

till 29 §.

2.

Har aktiebolag jämlikt lagen om

aktiebolags pensions- och andra per­

sonalstiftelser överfört medel till pen-

att sålunda beskattas i sammanhang

med den totala inkomsten därav.

(Jfr dock beträffande livförsäkrings­

rörelse punkt 3 av anvisningarna till

30 §.)

Har idkare------------ i rörelsen.

4.

Ersättning på grund av skade­

försäkring skall anses såsom intäkt

av annan fastighet, i den mån köpe­

skilling, som skulle hava influtit där­

est försäkrad egendom i stället för­

sålts, varit att hänföra till intäkt av

annan fastighet eller i den mån er­

sättningen eljest motsvarar sådan

skattepliktig intäkt eller motsvarar

sådan avdragsgill omkostnad, vilken

är att hänföra till nämnda förvärvs­

källa.

till 28 §.

Föreslagen lydelse:

7. I fråga om beräkning av intäkt

av livförsäkringsrörelse gäller vad

därom stadgas i 30 § med därtill hö­

rande anvisningar.

till 29 §.

2.

Skattskyldig är berättigad till av­

drag för medel, vilka överförts till

pensionsstiftelse (jfr punkt 6 av an-

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

sionsstiftelse, är bolaget berättigat till avdrag för överföringen. För över­ föring av

medel till annan personal­

stiftelse

jämlikt sagda lag är aktie­

bolag berättigat

till avdrag, om stif­

telsens ändamål är sådant, att

ak­

tiebolaget

vid direkt omkostnad för

dylikt ändamål är

berättigat

till av­

drag.

till 30 §.

1.

Beräkning av inländsk för-

säkringsanstalts överskott skall ske särskilt för å ena sidan liv­ försäkringsrörelse, å andra sidan sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelsc. Försäkring,

som med­

delats i samband med huvudförsäk­ ring, räknas

härvid

som tillhörande

huvudförsäkringens art (t. ex. liv­ ränta, som meddelats som ersättning

visningarna till 53 §) för pensionering av personal, som är eller varit an­ ställd i rörelsen, eller efterlevande till sådan personal. Avdrag må dock icke medgivas med mindre dels pensione­ ringen anordnats på sätt i anvisning­ arna till 31 § föreskrives som villkor för att livförsäkring skall hänföras till pensionsförsäkring, dels ock de överförda medlen erfordras för att säkerställa de pensioner jämte dyrtidstillägg eller andra därmed jäm­ förliga tillägg, vilka enligt gjorda ut­ fästelser eller inom vederbörande företag tillämpad sedvänja högst sko­ la utgå.

Skattskyldig, som överfört

medel

till annan personalstiftelse

än pen­

sionsstiftelse, är berättigad

till av­

drag

för de överförda medlen,

om

stiftelsens ändamål är sådant, att

den skattskyldige

vid direkt omkost­

nad för dylikt ändamål är

berättigad

till avdrag,

samt stiftelsen i övrigt

uPPfyller villkor motsvarande dem som i punkt 6 av anvisningarna till 53 § stadgats beträffande pensions­ stiftelse.

14. I fråga om beräkning av av­ drag från intäkt av livförsäkringsrö­ relse gäller vad därom stadgas i 30 § med därtill hörande anvisningar.

till 30 §.

1.

Vid uppdelning av försäkrings­

rörelse å sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse, å ena, samt livförsäkringsrörelse, å andra sidan, skall försäkring,

som meddelats i

samband med huvudförsäkring, räk­ nas som tillhörande huvudförsäk­ ringens art (t. ex. livränta, som med­ delats som ersättning vid olycksfalls­ försäkring, räknas till olycksfallsför-

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

vid olycksfallsförsäkring, räknas till

olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring,

som av livförsäkringsbolag meddelats

i kombination med livförsäkring, räk­

nas till livförsäkring).

Intäkter samt

driftkostnader eller andra avdrag,

vilka icke kunna bokföringsmässigt

fördelas på de båda arterna av rörel­

se, skola fördelas på skäligt sätt.

Med försäkringsfond för egen räk­

ning förstås försäkringsfond (pre­

miereserv, ersättningsreserv)

enligt

försäkringslagen,

minskad med vär­

det av återförsäkrares ansvarighet.

I ersättningsreserven inbegripes i frå­

ga om försäkringsanstalt, som driver

sjöförsäkring, den förstärkning av

försäkringsfonden, som sådan anstalt

gör enligt bolagsordningen,

och i frå­

ga om anstalt, som driver livförsäk­

ring, återköpsreserven.

Nuvarande lydelse:

Med premieinkomst------------- åter­

försäkrares andelar.

2. Vid beräkning av överskottet å

sjuk-, olycksfalls - eller ska-

deförsäk ringsrörelse må

från bruttointäkten avdrag göras för­

utom för driftkostnader, som avses i

29 §, för avsättning till försäkrings­

fond för egen räkning,

premieåterbä-

ringsreserv

och i lag föreskriven sä­

kerhetsfond, avsättning till sådan re­

servfond, som av ömsesidig kreaturs-

försäkringsanstalt bildas enligt gäl­

lande föreskrifter om allmänna grun­

der angående försäkring med stats­

bidrag mot förluster på grund av

smittsamma husdjurssjukdomar, av­

sättning till sådan regleringsfond,

som av trafikförsäkringsanstalt bil­

das enligt gällande villkor och före-

säkring, sjukförsäkring, som av liv­

försäkringsbolag meddelats i kombi­

nation med livförsäkring, räknas till

livförsäkring).

Föreslagen lydelse:

Med försäkringsfond för egen räk­

ning förstås försäkringsfond

enligt

lagen om försäkringsrörelse

(pre­

miereserv, ersättningsreserv

och, dår

rörelsen avser livförsäkring eller an­

nan personförsäkring för livstid eller

för längre tid än tio år, reserv för

tilldelad återbäring),

minskad med-

värdet av återförsäkrares ansvarig­

het. I ersättningsreserven inbegripes

i fråga om försäkringsanstalt, som

driver sjöförsäkring, den förstärk­

ning av försäkringsfonden, som så­

dan anstalt gör enligt bolagsord­

ningen.

Med premieinkomst------------ åter­

försäkrares andelar.

2. Vid beräkning av överskottet å

sjuk-, olycksfalls- eller ska-

deförsäkringsrörelse må

från bruttointäkten avdrag göras för­

utom för driftkostnader, som avses i

29 §, för avsättning till försäkrings­

fond för egen räkning och i lag före­

skriven säkerhetsfond,

för utbetald

återbäring, för

avsättning till sådan

reservfond, som av ömsesidig krea-

tursförsäkringsanstalt bildas enligt

gällande föreskrifter om allmän­

na grunder angående försäkring med

statsbidrag mot förluster på grund av

smittsamma husdjurssjukdomar,

för

avsättning till sådan regleringsfond,

som av trafikförsäkringsanstalt bil­

das enligt gällande villkor och före­

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

21

skrifter för utövande av trafikförsäk­ ringsrörelse, ävensom, med nedan angiven inskränkning, för ökning av utjämningsfonderna, i den mån den­ na ökning icke överstiger vinsten å själva försäkringsrörelsen. Denna vinst skall beräknas till ett belopp, som utgör skillnaden mellan

å ena sidan summan av följande inkomstposter, nämligen:

a) ingående försäkringsfond för egen räkning,

b) premieinkomst för egen räk­ ning,

c) 4 procent ränta å post a); å andra sidan summan av följan­ de utgiftsposter, nämligen:

d) utbetalningar för egen räkning för försäkringsfall,

e) förvaltningskostnader för egen räkning,

f) utgående försäkringsfond för egen räkning.

Avdrag för -—------- av brandskada. Med utjämningsfond — — — för­ säkringsaktiebolags reservfond.

Den på------------ livräntor, undan­ taget).

Nedsättning av försäkringsfond för egen räkning,

av premieåterbärings-

reserv,

av säkerhetsfond samt av i

första stycket omnämnda reservfond för ömsesidig kreatursförsäkringsan- stalt och regleringsfond för trafik- försäkringsanstalt ävensom minsk­ ning av utjämningsfonderna skall an­ ses som intäkt.

Utbetald premieåter­

bäring får avdragas som utgift.

Sker

ändring av bolagsordningen, varige­ nom anstalten får rätt att på annat sätt än ovan sagts disponera vid den­ na lags ikraftträdande befintlig ut­ jämningsfond, för vilken bestämmel­ ser om inskränkt dispositionsrätt

Nuvarande lydelse:

skrifter för utövande av trafikförsäk­ ringsrörelse, ävensom, med nedan an­ given inskränkning, för ökning av ut­ jämningsfonderna, i den mån denna ökning icke överstiger vinsten å själ­ va försäkringsrörelsen. Denna vinst skall beräknas till ett belopp, som ut­ gör skillnaden mellan

å ena sidan summan av följande inkomstposter, nämligen:

a) ingående försäkringsfond för egen räkning,

b) premieinkomst för egen räk­ ning,

c) 4 procent ränta å post a); å andra sidan summan av följande utgiftsposter, nämligen:

d) utbetalningar för egen räkning för försäkringsfall,

e) förvaltningskostnader för egen räkning,

f) utgående försäkringsfond för egen räkning.

Avdrag för------ -----av brandskada. Med utjämningsfond------------- för­ säkringsaktiebolags reservfond.

Den på------------ livräntor, undan­ taget).

Nedsättning av försäkringsfond för egen räkning, av säkerhetsfond samt av i första stycket omnämnd reserv­ fond för ömsesidig kreatursför- säkringsanstalt och regleringsfond för trafikförsäkringsanstalt ävensom minskning av utjämningsfonderna skall anses som intäkt. Sker ändring av bolagsordningen, varigenom an­ stalten får rätt att på annat sätt än ovan sagts disponera vid denna lags ikraftträdande befintlig utjämnings­ fond, för vilken bestämmelser om in­ skränkt dispositionsrätt funnits, el­ ler utjämningsfond, som bildats efter lagens ikraftträdande, skall fonden

Föreslagen lydelse:

22

K ungt. Maj:ts proposition nr 93-

funnits, eller utjämningsfond, som

bildats efter lagens ikraftträdande,

skall fonden anses härigenom under­

gå minskning med hela det belopp,

vartill den uppgick före ändringen.

Avdrag må

icke ske för avsättning

till omedelbar eller framtida vinst­

utdelning till försäkringstagare.

3.

Vid beräkning av överskottet

å

livförsäkringsrörelse

från bruttointäkten avdrag göras

förutom för driftkostnader, som av­

ses i 29 §, för avsättning till för­

säkringsfond för egen räkning, pre-

mieåterbäringsrescrv, i lag föreskri­

ven säkerhetsfond, utjämningsreser-

ver och livränteförsäkringsrörelsens

garantifonder ävensom för avsättning

av ränta till vinstreserv.

Med utjåmningsreserv förstås här

fond (såsom katastrofreserv, riskut­

jämningsfond m. fl.), vilken enligt av

Konungen stadfästa grunder eller bo­

lagsordningen må användas endast

till att helt eller delvis täcka förlust

på dödlighet, sjuklighet och invalidi­

tet samt efter sådan disposition kvar­

stående förlust på rörelsen i dess hel­

het, i den mån densamma icke kan

täckas av andra till framtida förfo­

gande avsatta medel. Som utjåmnings-

reserv skall ej anses i lag föreskriven

säkerhetsfond eller försäkringsaktie­

bolags reservfond.

Med garantifond för livränteför-

säkringsrörelsen förstås hår fond,

som avsatts av överskottet på denna

rörelse och som enligt av Konungen

fastställda grunder eller bolagsord­

ningen må användas endast till vinst­

utdelning å livrånteförsäkringar eller

till att helt eller delvis täcka förlust

inom denna rörelse på dödlighet,

Nuvarande lydelse:

anses härigenom undergå minskning

med hela det belopp, vartill den upp­

gick före ändringen.

Utöver vad ovan stadgats må av­

drag

icke ske för avsättning till ome­

delbar eller framtida vinstutdelning

till försäkringstagare.

3.

Vid beräkning av nettointäkt

av

livförsäkringsrörelse

skall följande iakttagas.

Med inländsk försåkringsanstalt

förstås i denna lag, förutom försäk­

ringsbolag, jämväl sådan understöds­

förening, som enligt sina stadgar

äger meddela livförsäkring med ka­

pitalunderstöd överstigande 500 kro­

nor för medlem.

Såsom inländska försäkringar an­

ses dels försäkringar, som försäk-

ringsanstalt meddelat i direkt för­

säkringsrörelse här i riket, dels ock

återförsäkringar, som inländsk för­

säkring sanstalt meddelat åt annan

inländsk försåkringsanstalt.

Till utländsk återförsäkringsrörelse

hånföres rörelse, avseende återför­

säkringar, som inländsk försäkrings-

anstalt meddelat åt eller tagit hos ut­

ländsk försåkringsanstalt.

Vid beräkning av nettointäkt av

rörelse, avseende inländs­

ka försäkringar och för­

säkringar, som meddelats

i direkt försäkringsrörel­

se utom riket, skall såsom brut­

tointäkt upptagas intäkt av kapital-

och fastighetsförvaltning.

I bruttointäkten inräknas jämväl

vinst vid försäljning av eller vid upp­

skrivning av värdet å andra till­

gångar än inventarier eller för stadig­

varande bruk i rörelsen avsedda fas-

Föreslagen lydelse:

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

23

sjuklighet och invaliditet samt efter sådan disposition kvarstående förlust på rörelsen i dess helhet, som icke kan täckas av andra till framtida för­ fogande avsatta medel.

Med vinstreserv förstås här fond, som omfattar försäkringstagarna in­ dividuellt tilldelade men till dem ej utbetalade vinstmedel.

Avdrag för ökning av utjämningsreserverna må icke ske i den mån de­ samma genom ökningen komma att överskjuta två procent av samman­ lagda risksumman för kapitalförsäk­ ring för dödsfall med avdrag av den del därav, för vilken återförsäkrare svara.

Med risksumma för kapitalförsäk­ ring för dödsfall förstås här det be­ lopp, som är att anse som utsatt för dödsrisk.

Nedsättning av försäkringsfond för egen räkning, premieåterbäringsreserv, säkerhetsfond, utjämningsreserver och garantifonder skall anses som intäkt. Utbetald premieåterbäring och vinst å livränteförsäkring, vilken ut­ betalts ur garantifond för dglik för­ säkring, få avdragas såsom utgift. Sker ändring av grunder eller bolags­ ordning, varigenom anstalten får rätt att disponera utjämningsreserv eller garantifond på annat sått än ovan sagts, skall fonden anses härigenom undergå minskning med hela det be­ lopp, vartill den uppgick före änd­ ringen.

Avdrag må icke ske för annan av­ sättning till omedelbar eller framtida vinstutdelning åt försäkringstagarna än dels avsättning till garantifond för livränteförsälcringsrörelsc dels ock avsättning, enligt av Konungen stad-

Nuvarande lydelse:

tigheter ävensom hyresvärde av fas­ tighet, som använts i livförsäkrings­ rörelsen. Har försäkringsanstalt hos utländsk försäkringsanstalt återförsäkrat inländsk livförsäkring eller i direkt försäkringsrörelse utom riket meddelad livförsäkring utan att hos sig behålla premiereserven, skall så­ som ränteintäkt anses ränta å värdet av återförsäkrarens ansvarighet en­ ligt den räntefot, som legat till grund för premieberäkningen.

Från bruttointäkten må avräknas

dels ränta å gäld, dels, såvitt angår fastighetsförvaltning, annan enligt 25 § avdragsgill omkostnad för fas­ tighet än nyss sagts, dels förlust vid försäljning av andra tillgångar än in­ ventarier eller för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda fastigheter, dels belopp varmed värdet ä nyss angivna tillgångar enligt bestämmelserna i denna lag nedskrivits, dels 5 procent av vad som återstår av bruttointäk­ ten efter avdrag som ovan sagts, dels ock 5 kronor för varje direkt tecknad kapitalförsäkring; såsom en enda försäkring anses härvid alla kapital­ försäkringar, som samtidigt tecknats på samma persons eller samma per­ soners liv. Avdrag må dock icke ske för försäkringstagare tillkommande ränta å återbäringsmedel.

Därest de sammanlagda risksum­ morna för återförsäkringar, som in­ ländsk försäkringsanstalt meddelat åt utländsk försäkringsanstalt, upp­ gå till minst en procent av de sam­ manlagda risksummorna för den förstnämnda anstaltens samtliga liv­ försäkringar, skall såsom nettoin­ täkt av u 11 ä n d s k återförsä kringsrörclse upptagas överskott

Föreslagen lydelse:

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

fästa grunder, av ränta till vinstre­

serv för direkt tecknade kapitalför-

såkringar tillhörande anstaltens här

i riket drivna rörelse.

Vid tillämpningen av 30 § räknas

kapitalförsäkring, som är kombinerad

med livränteförsäkring, under viss

förutsättning som livränteförsäkring

(se anvisningarna till 31 §).

Nuvarande lydelse:

4.

Vid beräkning av ränteskatte-

underlaget skall, där ej särskilda för­

hållanden påkalla annat, räntan å

premiereserven beräknas å medelta­

let av dess belopp vid årets början

och slut efter den räntefot, som legat

till grund för dess beräkning; i fråga

om ränte- och kapitalförsäkringsan-

stalt sättes räntan å premiereserven

lika med det belopp, vilket såsom

ränta gottskrivits besparingsfonden,

med avdrag av den ränta, som under

året utbetalts till besparingsf ondens

delägare.

Ränteskatteunderlaget må dock al­

drig överstiga på följande sått be­

gränsade, på livförsäkringsrörelsen

belöpande andel av behållningen å an­

staltens hela verksamhet, nämligen

dels summan av överskottet å livför­

säkringsrörelsen, beräknat på sätt i

punkt 3 sagts, och de inkomstbelopp,

vilka i beskattningsavseende äro att

hänföra till annan förvärvskälla än

å sådan rörelse. Utvisar den utländs­

ka återförsåkringsrörelsen i fall som

nyss sagts underskott, må detta av­

räknas från den skattepliktiga netto­

intäkten av kapital- och fastighets­

förvaltningen. Vid tillämpning av

förenämnda regel skall med en liv­

försäkrings risksumma vid en viss

tidpunkt förstås den största ökning

av nettokapitalvärdet av försäkrings-

anstalts förpliktelser på grund av

försäkringen, som kan uppkomma

genom försäkringsfall vid ifrågava­

rande tidpunkt. Med nämnda netto­

kapitalvärde förstås kapitalvärdet av

försäkringsanstalts förpliktelser på

grund av försäkringsavtalet, minskat

med kapitalvärdet av försäkringsta­

garens förpliktelser på grund av

samma avtal.

4.

Erfordras på grund av bestäm­

melserna i 30 § eller anvisningarna

till samma paragraf uppdelning av

intäkt eller avdrag mellan olika delar

av försäkringsanstalts verksamhet,

skall fördelningen av intäkten eller

avdraget ske på skäligt sätt.

Föreslagen lydelse:

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

försäkringsrörelse, dels ock de vid sagda överskotts beräkning avdragna avsättningarna till andra fonder än försäkringsfonden, i den mån deras sammanlagda belopp icke överstiger två gånger nämnda summa. Vid tilllämpning av detta stadgande skall iakttagas dels att från de inkomst­ belopp, vilka i beskattningsavseende är o att hänföra till annan förvärvs­ källa än försäkringsrörelse, avdrag må ske för underskott å annan sådan förvärvskälla, dels ock att i frå­ ga om försäkringsanstalt, som jäm­ väl driver sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsåkringsrörelse, inkomstbelopp och underskott, vilka härröra från an­ nan förvärvskälla än försäkringsrö­ relse, medräknas endast i den mån de i försäkringstekniskt hänseende äro att hänföra till livförsäkrings­ verksamheten.

till 31 §.

1. Med pension förstås dels

pen­

sion,

som utgår på grund av föregå­

ende tjänsteförhållande, dels ock be­ lopp, som utgår på grund av pensions­ försäkring.

Nuvarande lydelse:

Till pensionsförsäkring hånföres: 1) sådan livränteförsäkring, enligt vilken livsvarig livränta skall börja utgå vid viss ålder (ålderspension) el­ ler vid varaktig arbetsoförmåga (in­ validpension);

2) livränteförsäkring, vilken är att anse som änke- eller pupillförsäkring (familjepension), dock, försåvitt frå­ ga är om pension till änka, allenast om livräntan är livsvarig; samt

Föreslagen lydelse:

till 31 §.

1. Med pension förstås dels

belopp,

som

annorledes än i följd av försäk­

ring

utgår på grund av föregående tjänsteförhållande,

dels belopp, som

utgår enligt lagen om folkpensione­ ring,

dels ock belopp som utgår på

grund av pensionsförsäkring

vare sig

denna tagits i samband med tjänst eller annorledes.

Med pensionsförsäkring förstås livförsäkring, enligt vilken ic­ ke skola utgå andra försäkringsbe­ lopp än

1) ålderspension, utgående högst under den försäkrades livstid,

2) invalidpension, utgående högst så länge den försäkrade är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsför­ måga,

3) efterlevandepension eller

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

3) försäkring, vilken utgör en kom­

bination av livränteförsäkring som i

1) eller 2) sägs och kapitalförsäkring,

i följande fall:

a) därest med livränteförsäkring

kombinerats kapitalförsäkring å be­

lopp sammanlagt ej överstigande liv­

räntas dubbla årsbelopp, skolande

härvid i fråga om änke- och pupill­

försäkring såsom årsbelopp anses den

årliga pension, som tillförsäkrats en­

bart änka;

b) därest vid försäkring av ålders­

pension avtalats, att pensionen skall

utgå ett visst garanterat antal år, obe­

roende av om den försäkrade efter

uppnådd pensionsålder avlider innan

det garanterade antalet år uppnåtts;

c) därest vid försäkring, varom i

b) sägs, pensionsåldern är högst 70

år och, för den händelse dödsfall in­

träffar före pensionsåldern, ett högst

med ålderspensionen lika årsbelopp

skall utgå under ett garanterat antal

år; eller

d) därest livsvarig livränta till för­

mån för efterlevande änka eller barn

skall, oavsett för månst agarens döds­

fall, utgå under ett garanterat antal

år efter försörjarens död.

Under 3 b), c) eller d) bär ovan

omförmäld försäkring skall dock

icke, för såvitt den ej tillika uppfyl­

ler villkoren enligt 3 a), anses såsom

pensionsförsäkring, med mindre det

garanterade antalet år år högst tjugu

och det i avtalet stadgats, att rätt till

återköp eller belåning av försäkring­

en ej skall föreligga och ej heller

rätt till sådan förändring av utbetal-

ningssättet, att försäkringen upphör

att vara av sådan art, som ovan i

denna anvisning sågs.

Utgör i annat fall än här ovan

sagts försäkring en kombination av

Nuvarande lydelse:

5) med ålders-, invalid- eller efter­

levandepension förenat kapitalbelopp,

som utgår i samband med att pensio­

nen börjar utbetalas eller upphör el­

ler försäkringen upphör.

Ålderspension, som här avses, må

icke börja utgå vid lägre ålder än 55

år, såvida icke med hänsyn till den

försäkrades yrke eller andra omstän­

digheter (t. ex. varaktig arbetsoför­

måga) lägre pensionsålder kan anses

skälig.

Med efterlevandepension förstås

pension, som efter den försäkrades

död utgår högst så länge viss eller

vissa i försäkringsavtalet angivna per­

soner leva.

Såsom efterlevandepension skall

ock anses pension, som utgår efter

den försäkrades död oberoende av

viss pensionstagares liv, (försörj-

ningsränta) under förutsättning

a) att försörjnings räntan är före­

nad med livsvarig ålderspension eller

med sådan livsvarig efterlevandepen­

sion till maka eller barn, vilken skall

börja utgå omedelbart efter den för­

säkrades död, samt att försörjnings-

räntans årsbelopp icke överstiger den

livsvariga pensionens årsbelopp,

b) att försörjningsräntan skall ut­

gå under högst tjugu år, dock med

den inskränkningen att, då räntan är

förenad med livsvarig ålderspension,

räntan likväl icke må utgå längre än

till den tidpunkt, då den försäkrade

skulle hava fyllt 90 år, och ej heller,

vid pensionsålder över 70 år, under

längre tid än som motsvarar skillna­

den mellan 90 år och pensionsåldern,

c) att premier för försörjningsrän­

tan och den med denna förenade livs­

variga pensionen skola erläggas un­

der tid, som icke med mera än fem

år understiger den tid under vilken

Föreslagen lydelse:

27

livränte- och kapitalförsäkring, skall försörjningsräntan enligt avtalet

försäkringen anses uppdelad på en längst skall utgå, samt att icke vid

kapitalförsäkring och en livrånteför- utgången av något kalenderår under

säkring.

förstnämnda tid det sammanlagda

Olycksfallsförsäkring räknas icke beloppet av erlagda premier översti-

såsom pensionsförsäkring.

ger det belopp, som vid

samma

tid-

Med livsvariga livräntor avses så- punkt skulle hava erlagts, om pre-

dana livräntor, som upphöra att utgå miebetalningen jämnt fördelats å tid,

först vid dödsfall eller, beträffande som med fem år understiger den

Kungl. Maj:ts proposition nr 93-

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

änka, vid dödsfall eller omgifte.

tid under vilken försörjningsräntan

längst skall utgå, samt

d) att i avtalet stadgats, att rätt

till återköp eller belåning av försäk­

ringen icke skall föreligga och ej hel­

ler rätt till sådan förändring av för­

säkringen, att den upphör att vara

pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen av bestämmel­

serna under a) i nästföregående styc­

ke skall efterlevandepension till den

försäkrades änka anses såsom livsva­

rig, även om pension skall upphöra

vid omgifte.

Kapitalbelopp, som utgå på grund

av pensionsförsäkring, må tillsam­

mans icke överstiga det högsta årli­

ga beloppet av ålders- eller invalid­

pensionen, ökat, om efterlevandepen­

sion skall utgå till make, med det

högsta årliga beloppet av efterlevan­

depensionen.

Skall enligt avtal om pensionsför­

säkring ålderspension eller invalid­

pension upphöra eller nedsättas viss

tid efter det pensionsåldern eller ar­

betsoförmågan inträtt eller skall an­

nan efterlevandepension än försörj-

ningsränta upphöra eller nedsättas

viss tid efter den försäkrades död må

denna tid icke understiga fem år el­

ler, i fråga om ålderspension vars

årsbclopp icke överstiger 3 000 kro­

nor, två år.

Med kapitalförsäkring

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

förstås annan livförsäkring än pen­

sionsförsäkring.

Innehåller avtal om livförsäkring,

förutom utfästelse som avtal om pen­

sionsförsäkring enligt vad ovan sagts

må innehålla, jämväl annan utfäs­

telse, må försäkringen anses uppde­

lad på en pensionsförsäkring och en

kapitalförsäkring.

Kan livförsäkring, vilken innehål­

ler i nästföregående stycke omförmäl-

da utfästelser, icke uppdelas på sätt

där sägs, enär pensionens storlek icke

bestämts eller annan omständighet

av betydelse för uppdelningen icke är

känd, må uppdelningen ske enligt

grunder, som fastställas av Kungl.

Maj.t.

Utan hinder av vad ovan stadgats

må pensionsförsäkring, för vilken

premiebetalningen skall vara full­

gjord inom fem år från försäkrings­

avtalets ingående, anses som kapital­

försäkring, därest förbehåll härom

intagits i avtalet vid dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall an­

ses tillhöra samma slag av försäk­

ring som huvudförsäkringen.

För att försäkring skall anses ha­

va tagits i samband med tjänst er­

fordras, att enligt anställningsavta­

let skyldighet föreligger för arbetsta­

gare att hava sådan försäkring eller

att, om sådan skyldighet icke före­

ligger, premier för försäkringen sko­

la gäldas av arbetsgivaren eller av

denne jämte arbetstagaren. För att

sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall

anses hava tagits i samband med

tjänst erfordras utöver vad förut

sagts, att anmälan angående nyss­

nämnda förhållanden skett hos för-

säkringsanstalten. Försäkring enligt

lagen om försäkring för olycksfall i

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

Kunql. Maj.ts proposition nr 93.

29

Nuvarande lydelse:

till 32 §.

10.

Susom livränta anses, förutom

egentlig livränta, övriga på grund av

pensionsförsäkring utfallande försäk­

ringsbelopp, jämväl sådana belopp,

som på grund av försäkringsavtalet

utbetalas vid återköp eller premie­

återbetalning vid dödsfall.

Ändras

försäkringsavtal så, att pensionsför­

säkring helt eller delvis övergår till

kapitalförsäkring, skola mot kapital­

försäkringen svarande premiereserv

och övriga tillgodohavanden vid tid­

punkten för ändringen anses såsom

på grund av

försäkringen

utbetalt

belopp.

till 33 §.

1. Skattskyldig äger att från in­

täkten av sin tjänst avdraga avgifter,

som han

på grund av

tjänsten erlagt

för egen pensionering, vare sig avgif­

terna erlagts till arbetsgivaren, till

särskild för ändamålet bildad kassa

eller till försäkringsanstalt.

Likaledes

får avdrag äga rum för avgifter, som

på grund av tjänsten erlagts för över-

levelseränteför säkring såsom änke-

och pupillförsäkring o. dgl.

Angåen­

de skattskyldigs rätt till avdrag för

avgifter, som han annorledes än

grund av

tjänst

eller anställning

er­

lagt för egen

pensionsförsäkring samt

för änke- och pupill försäkring,

se

46 § 2 mom.

till 46 §.

1.

Har skattskyldig för försäkring,

som avses i 46 § 2 mom. första styc­

ket 3), uppburit vinstutdelning eller

premieåterbäring, skall vad sålunda

uppburits avräknas från premiernas

belopp, så att blott vad därefter åter-

arbete anses icke såsom försäkring,

tagen i samband med tjänst.

till 32 §.

10. Ändras försäkringsavtal så,

att pensionsförsäkring helt eller del­

vis övergår till kapitalförsäkring,

skola mot kapitalförsäkringen sva­

rande premiereserv och övriga tillgo­

dohavanden vid tidpunkten för änd­

ringen anses såsom på grund av

pen­

sionsförsäkringen

utbetalt belopp.

Föreslagen lydelse:

till 33 §.

1. Skattskyldig äger att från in­

täkten av sin tjänst avdraga avgifter,

som han

i samband med

tjänsten er­

lagt för egen

eller efterlevandes

pen­

sionering, vare sig avgifterna erlagts

till arbetsgivaren, till särskild för än­

damålet bildad kassa eller till försäk­

ringsanstalt.

Avdrag för sådana av­

gifter må dock ske endast om pensio­

neringen anordnats på sätt i anvis­

ningarna till 31 § föreskrives som

villkor för att livförsäkring skall

hänföras till pensionsförsäkring.

An­

gående skattskyldigs rätt till avdrag

för avgifter, som han annorledes än

i samband med

tjänst erlagt för egen

eller efterlevandes pensionering,

se

46 § 2 inom.

till 46 §.

1.

Avdrag må icke åtnjutas för

premier och andra avgifter i de fall,

där avgifterna åro att betrakta såsom

utgifter för levnadskostnader, vilka

enligt 20 § icke åro avdragsgilla, men

där det utgivna beloppet utgör skat-

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

står av verkligen utbetalda premier tepliktig inkomst för den vilken be­

får avdragas, dock högst 200 kronor, loppet kommit till godo, t. ex. då av-

Har vinstutdelning och premieåterbä- gifterna erlagts för försäkring å hem-

ring överstigit de under året erlagda biträde,

v.

premiernas belopp, utgör enligt 19 §

överskottet icke skattepliktig intäkt.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

till 53 §.

2. Verksamhet på grund av an­

ställning i svenskt företag anses ut­

övad här i riket, även om tjänstin­

nehavaren i och för sin tjänst måste

göra tillfälliga besök utomlands eller

under längre tid uppehålla sig där­

städes under kringresande (t. ex.

handelsresande). Förmåner, som

härröra av ett förutvarande tjänste-

förhållande (pension, vissa undan-

tagsförmåner o. s. v.) och åtnjutas

av person, som icke är bosatt eller

stadigvarande vistas här i riket, be­

skattas i Sverige, om den tidigare

verksamheten huvudsakligen utövats

härstädes. För sådan person förelig­

ger däremot ej skattskyldighet för

livränta eller andra enligt 31 § med

inkomst av tjänst likställda förmå­

ner, som icke åtnjutas på grund av

något tjänsteförhållande.

6.

Till pensionsanstalter, som icke

äro bolag, räknas

inrättning, själv­

ständig fond eller annan stiftelse, vil­

kens kapital och avkastning må an­

vändas endast till pensioner på grund

av tjänst

eller annan arbetsanställ-

ning,

därest genom föreskrifter i reg­

lementet eller eljest trygghet ska­

pats för att

anstalten

så länge den

består skall hava sådant ändamål

samt att vid dess upplösning återstå­

ende medel antingen

jämväl

skola

användas för dylik pensionering eller

ock skola anslås till välgörande eller

eljest allmännyttigt ändamål.

Pen-

till 53 §.

2. Verksamhet på grund av anställ­

ning i svenskt företag anses utövad

här i riket, även om tjänstinnehava­

ren i och för sin tjänst måste göra

tillfälliga besök utomlands eller un­

der längre tid uppehålla sig därstä­

des under kringresande (t. ex. han­

delsresande). Förmåner, som härröra

av ett förutvarande tjänsteförhållan­

de (pension, vissa undantagsförmå-

ner o. s. v.) och åtnjutas av person,

som icke är bosatt eller stadigvaran­

de vistas här i riket, beskattas i Sve­

rige, om den tidigare verksamheten

huvudsakligen utövats härstädes.

För sådan person föreligger däremot

ej skattskyldighet för

pension,

liv­

ränta eller andra enligt 31 § med in­

komst av tjänst likställda förmåner,

som icke åtnjutas på grund av något

tjänsteförhållande.

6.

Med pensionsstiftelse avses, för­

utom pensionsstiftelse bildad enligt

lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser, jämväl

in­

rättning, självständig fond eller an­

nan stiftelse, vilkens kapital och av­

kastning må användas endast till pen­

sioner på grund av tjänst, därest ge­

nom föreskrifter i reglementet eller

eljest trygghet skapats för att

stiftel­

sen

så länge den består skall hava

sådant ändamål samt att vid dess

upplösning återstående medel an­

tingen skola användas för dylik pen­

sionering eller ock skola anslås till

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

31

sionsstiftelser bildade enligt lagen

välgörande eller eljest allmännyttigt

om aktiebolags pensions- och andra

ändamål.

personalstiftelser åro att hänföra till pensionsanstalter.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1951. I samband med lagens ikraftträdande skall följande iakttagas:

1. Äldre bestämmelser skola, såvitt angår försäkringstagares beskattning, tillämpas vid 1951 års taxering, så ock vid eftertaxering för år 1951 eller tidigare år. I övrigt skola äldre bestämmelser gälla beträffande eftertaxering för år 1950 eller tidigare år.

2. Beträffande försäkring, som meddelats före den 1 januari 1951, skola äldre bestämmelser angående försäkringstagares beskattning jämväl i övrigt gälla efter nämnda dag, dock med följande undantag:

a) Avdrag må icke åtnjutas för avgifter, vilka efter ingången av år 1951 erläggas för försäkring, som avses i andra stycket av punkt 5 av anvis­ ningarna till 28 § i deras äldre lydelse. Belopp, som utfaller på grund av försäkring av nyssnämnda slag, vilken meddelats före angivna tidpunkt, är skattepliktigt endast till så stor del, som enligt försäkringsteknisk be­ räkning motsvarar de avgifter, vilka erlagts före sagda tidpunkt.

b) Utgår livränta på grund av pupillförsäkring må avdrag, som avses i 32 § 2 mom. a) i dess äldre lydelse, icke åtnjutas, därest livräntan utgår i anledning av dödsfall, vilket inträffat efter ingången av år 1951.

c) I fråga om avdrag för avgifter, som avses i 46 § 2 mom. 3), skola de nya bestämmelserna gälla även beträffande försäkringar, som meddelats före den 1 januari 1951.

3. Vid beräkning av skattepliktig inkomst för försäkringsanstalt skall livförsäkring, som meddelats före den 1 januari 1951, hänföras till kapital­ försäkring, om den enligt äldre bestämmelser skolat hänföras till sådan för­ säkring.

4. I fråga om understödsförening, som enligt sina stadgar äger meddela livförsäkring med kapitalunderstöd överstigande 500 kronor för medlem, skall såsom nettointäkt upptagas

dels

den del av föreningens enligt 24 § i

dess äldre lydelse och 25 § beräknade nettointäkt av fastighet, som efter för­ hållandet mellan premiereserven för kapitalförsäkringar, vilka meddelats före ingången av år 1951, och hela premiereserven belöper på nämnda för­ säkringar,

dels ock

den del av föreningens enligt 30 § beräknade nettointäkt

av livförsäkringsrörelse, som efter förhållandet mellan premiereserven för kapitalförsäkringar, vilka meddelats efter ingången av år 1951, och premie­ reserven för samtliga kapitalförsäkringar belöper pa de efter 1951 års in­ gång meddelade kapitalförsäkringarna.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 4 § 1 inom, 7 § och 10 § 2 mom. förordningen

den 26 juli 19471 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

4 §.

1 mom. Från sammanlagda —

kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk utbetal­

ning samt för avgifter för pensions­

försäkring och för annan personför­

säkring, allt i den omfattning som i

46 § 2 mom. kommunalskattelagen

sägs.

7 §•

Från skattskyldighet —---- — hus­

hållningssällskap :

för all inkomst;

e) akademier samt Nobelstiftel­

sen, så ock allmänna undervisnings­

verk, sådana sammanslutningar av

studerande vid rikets universitet och

högskolor i vilka de studerande en­

ligt gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, sven­

ska skeppshypotekskassan, järnkon­

toret, så länge kontorets vinstmedel

användas till allmänt nyttiga ända­

mål och kontoret icke lämnar utdel-

4 §.

1--mom. Från sammanlagda —

-------kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta

avdrag för periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk utbetal­

ning samt

för pensionsavgifter enligt

lagen om folkpensionering ävensom

för avgifter för pensionsförsäkring

och för annan personförsäkring, allt

i den omfattning som i 46 § 2 mom.

kommunalskattelagen sägs.

7 §•

Från skattskyldighet----------- hus­

hållningssällskap :

för all inkomst;

e) akademier samt Nobelstiftel­

sen, så ock allmänna undervisnings­

verk, sådana sammanslutningar av

studerande vid rikets universitet och

högskolor i vilka de studerande en­

ligt gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, sven­

ska skeppshypotekskassan, järnkon­

toret, så länge kontorets vinstmedel

användas till allmänt nyttiga ända­

mål och kontoret icke lämnar utdel-

1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1948: 764 samt av 10 § 2 mom. se 1949: 67.

Iiungl. Maj.ts proposition nr 93.

33

ning åt sina delägare, aktiebolaget

tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag,

pensionsanstalter som

icke åro bolag, understödsföreningar,

jämlikt lagen om aktiebolags pen­

sions- och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslöshetsun­

derstöd, sjukhjälp eller hjälp vid

olycksfall, sådana ömsesidiga försäk­

ringsbolag för försäkring av egen­

dom» å vilka lagen om försäkrings­

rörelse icke äger tillämpning eller

vilkas verksamhetsområden falla

utanför Stockholm och omfatta alle­

nast visst län eller del av län, även­

som sådana ömsesidiga olycksfalls-

försäkringsbolag, som avses i lagen

om försäkring för olycksfall i arbete:

Nuvarande lydelse:

för all inkomst;

i) kyrkor, sjukvårdsinrättningar

------- — statlig inkomstskatt.

Att personer — -—- — samma pa­

ragraf.

10

§.

2 in o m. Den statliga —------- be­

skattningsbara inkomsten;

c) för försäkringsanstalter, i den

män de driva livförsäkringsrörelse;

ning åt sina delägare, aktiebolaget

tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag,

pensionsstiftelser, andra

understödsföreningar än sådana, som

enligt sina stadgar äga meddela liv­

försäkring med kapitalunderstöd

överstigande 500 kronor för medlem,

jämlikt lagen om aktiebolags pen­

sions- och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslöshetsun­

derstöd, sjukhjälp eller hjälp vid

olycksfall, sådana ömsesidiga försäk­

ringsbolag för försäkring av egen­

dom, å vilka lagen om försäkrings­

rörelse icke äger tillämpning eller vil­

kas verksamhetsområden falla utan­

för Stockholm och omfatta allenast

visst län eller del av län, ävensom så­

dana ömsesidiga olycksfallsförsäk-

ringsbolag, som avses i lagen om för­

säkring för olycksfall i arbete:

för all inkomst;

f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar

—------- statlig inkomstskatt;

j) understödsföreningar, som enligt

sina stadgar äga meddela livförsäk­

ring med kapitalunderstöd översti­

gande 500 kronor för medlem och

som bedriva jämväl annan verksam­

het än livförsäkringsverksamhet:

för all inkomst, sam belöper på an­

nan än till livförsäkring hänförlig

verksamhet.

Att personer------------ - samma pa­

ragraf.

1« §•

2 in o in. Den statliga —------- be­

skattningsbara inkomsten;

c) för försäkringsanstalter, i den

mån de driva livförsäkringsrörelse:

tio

procent av den beskattningsba-

inkomsten; samt

Föreslagen lydelse:

tjugufem

procent av den beskatt­

ningsbara inkomsten; samt

ra

:{

liihnng till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 93.

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

d) för andra —------- beskattnings­

bara inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmel­

serna under a) och c) här ovan skall

iakttagas att, därest försäkringsanstalt

driver jämväl annan försäkringsrö­

relse än livförsäkringsrörelse, skat­

ten skall beräknas enligt c),

såvitt

angår svensk anstalt,

allenast beträf­

fande den del av anstaltens beskatt­

ningsbara inkomst

som efter förhål­

landet mellan den i för säkring stek-

niskt hänseende till livförsäkrings­

verksamheten hånförliga nettointäk­

ten och anstaltens sammanlagda net­

tointäkt belöper å livförsäkringsrörel­

sen och, såvitt angår utländsk anstalt,

allenast i fråga om den del av nämnda

inkomst

som efter förhållandet mel­

lan den skattepliktiga nettointäkten

av livförsäkringsrörelsen och anstal­

tens sammanlagda skattepliktiga net­

tointäkt

av försäkringsrörelse

belöper

å livförsäkringsrörelsen.

Nuvarande lydelse:

d) för andra----------- beskattnings­

bara inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmel­

serna under a) och c) här ovan skall

iakttagas att, därest försäkringsan­

stalt driver jämväl annan försäk­

ringsrörelse än livförsäkringsrörelse,

skatten skall beräknas enligt

bestäm­

melsen under

c) allenast beträffan­

de den del av anstaltens beskatt­

ningsbara inkomst, som efter förhål­

landet mellan den skattepliktiga net­

tointäkten av livförsäkringsrörelsen

och anstaltens sammanlagda skatte­

pliktiga nettointäkt belöper å livför-

säkr ingsrörel sen.

Föreslagen lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.

Vad som stadgas i övergångsbestämmelserna till lagen den

1950

(nr ) om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370) skall äga motsvarande tillämpning beträffande taxeringen till statlig

inkomstskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

35

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 28 maj 1943

(nr 265) om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 maj 1943 om begränsning

av skatt för svensk livförsäkringsanstalt skall upphöra att gälla med ut­

gången av år 1950. Förordningen skall dock alltjämt äga tillämpning beträf­

fande skatt, som påförts eller påföres på grund av 1950 eller tidigaTe års

taxering.

Förslag

till

lag angående upphävande av lagen den 30 juni 1937 (nr 664) om

beräkning i vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av pupill­

pension från staten.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1937 om beräkning i vissa

fall av skattepliktig intäkt på grund av pupillpension från staten skall upp­

höra att gälla med utgången av år 1950. Lagen skall dock alltjämt äga till-

Jäinpning beträffande pupillpension, som utgår i anledning av dödsfall, vil­

ket inträffat före utgången av år 1950.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947

(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. och 6 § 1 mom. förordningen den

förmögenhetsskatt skola erhålla ändrad lydelse på

26 juli 1947 om statli;

sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

3§.

2 m o m. Såsom tillgångar vid

förmögenhetsberäkningen upptagas

icke:

a) kapitalvärdet av kapitalförsäk­

ring;

b)

rätt till undantagsförmåner

samt

till pension och annan förmån,

som åtnjutes på grund av förutva­

rande tjänsteförhållande,

ävensom

till

sådan

livränta,

varom förmäles i

32 § 2 mom. a)

c) kommnnalskat-

telagen;

c)

rätt till------- — avsedd kassa.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

1 m o m. Skyldighet att------------

i riket.

Medlem av-------- — för förmögen­

het.

För skattskyldiga ------------medde­

lade föreskrifter.

Föreslagen lydelse:

3 §.

2 in o m. Såsom tillgångar- vid

förmögenhetsberäkningen upptagas

icke:

a) kapitalvärdet av kapitalförsäk­

ring;

b)

rätt till undantagsförmåner,

till pension eller annan livränta, som

utgår på grund av försäkring,

till

pension och annan förmån, som

an-

norledes än i följd av försäkring

åt­

njutes på grund av förutvarande

tjänsteförhållande

samt

till livränta

som, enligt vad i lag eller särskild

författning är stadgat, annorledes ån

på grund av försäkring utgår vid

sjukdom eller olycksfall i arbete el­

ler under militärtjänstgöring;

c) rätt till------- — avsedd kassa.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

1 in o in. Skyldighet att------------

i riket.

Medlem av------------ för förmögen­

het.

För skattskyldiga------- — medde­

lade föreskrifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93-

37

Hypoteksföreningar, bostadskredit-

föreningar------------för förmögenhet.

Nuvarande lydelse:

Hypoteksföreningar, bostadskredit-

föreningar------------för förmögenhet.

Utländska försäkringsanstalter äro

frikallade från skattskyldighet för

förmögenhet, som hänför sig till hår

i riket bedriven livförsäkringsrörelse.

Föreslagen lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951. Dock skola bestäm­

melserna i 3 § 2 mom. i sin äldre lydelse tillämpas vid 1951 års taxering

ävensom vid eftertaxering för år 1951 eller tidigare år samt bestämmelserna

i 6 § 1 mom. i sin äldre lydelse gälla vid eftertaxering för år 1950 eller

tidigare år.

38

Kungl. Mcij.ts proposition nr 93.

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 29 § 1 mom., 31 §, 33 § och 35 § 1 mom. taxe­

ringsförordningen den 28 september 1928*

1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

29 §.

29 §.

1 mom. Allmän självde­

klaration —• — — före taxe­

ringsåret.

Har skattskyldig----------- och skul­

der.

Svenskt aktiebolag------------ utdel­

ningens belopp.

Inländsk försäkringsanstalt, som

är skattskyldig för inkomst av för­

säkringsrörelse, skall i allmän själv­

deklaration jämväl meddela uppgift

i de avseenden, som omförmälas i

anvisningarna till 30 § kommunal­

skattelagen.

Utländsk försäkringsanstalt, som

här i riket drivit försäkringsrörelse,

skall i allmän självdeklaration

i stäl-

1 in o m. Allmän självde­

klaration -— — — före taxe­

ringsåret.

Har skattskyldig------- — och skul­

der.

Svenskt aktiebolag — — — utdel­

ningens belopp.

Inländsk försäkringsanstalt, som

är skattskyldig för inkomst av för­

säkringsrörelse, skall i allmän själv­

deklaration jämväl meddela uppgift i

de avseenden, som omförmälas i an­

visningarna till 30 § kommunalskat­

telagen.

Motsvarande gäller beträf­

fande utländsk försäkringsanstalt,

som här i riket drivit livförsäkrings­

rörelse, dock endast såvitt angår den

till nämnda rörelse hänförliga verk­

samheten.

Med inländsk försäkringsanstalt

förstås i denna förordning, förutom

försäkringsbolag, jämväl sådan un­

derstödsförening, som enligt sina

stadgar äger meddela livförsäkring

med kapitalunderstöd överstigande

500 kronor för medlem.

Utländsk försäkringsanstalt, som

här i riket drivit försäkringsrörelse,

skall i allmän självdeklaration läm-

1 Senaste lydelse av 39 § 1 mom. och 33 § se 1948:763, av 31 § se 1938: 374 samt av 35 §

1 mom. se 1935: 255.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

39

let för uppgifter enligt första styc­

ket punkterna 3) och 5)

lämna upp­

gift å premieinkomsten här i riket,

fördelad å dels livförsäkring, dels sjö­

försäkring, dels trafikförsäkring, dels

brandförsäkring och dels annan för­

säkring samt uppgift å den eller de

kommuner, där sysslomannen (ge­

neralagenten) haft kontor,

samt,

flera kontor funnits, uppgift å de vid

varje kontor influtna premieinkoms­

terna, fördelade på nämnda olika slag

av försäkring.

Nuvarande lydelse:

Belopp, som------------ öretal bort­

falla.-------------------------------------------

4

31 §.

Vid självdeklaration —- — — för­

eningens bokföring.

Vid självdeklaration —---------dessa

uppgifter.

För verk------- — att utgiva.

För inländsk försäkringsanstalt

skall utan anmaning därjämte av­

lämnas bestyrkt avskrift av protokoll

eller annan handling, som utvisar,

huru vinst- och förlusträkningen

samt balansräkningen för beskatt­

ningsåret slutgiltigt fastställts samt

huru vinsten för samma år dispone­

rats.

33 §.

Till ledning — — —- föra han­

del sböcker;

bl

av

försäkringsanstalt:

Föreslagen lydelse:

na uppgift å premieinkomsten här

i riket, fördelad å dels livförsäkring,

dels sjöförsäkring, dels trafikförsäk­

ring, dels

sjuk- olycksfalls- och

brandförsäkring och dels annan för­

säkring, samt uppgift å den eller de

kommuner, där sysslomannen (gene­

ralagenten) haft kontor,

ävensom,

då flera kontor funnits, uppgift å de

vid varje kontor influtna premiein­

komsterna, fördelade på nämnda oli­

ka slag av försäkring.

Beträffande an­

nan än till livförsäkring hänförlig

verksamhet föreligger icke skyldig­

het för utländsk försäkringsanstalt

att lämna uppgifter enligt första styc­

ket punkterna 3) och 5).

Belopp, som —---------- öretal bort­

falla.

31 §.

Vid självdeklaration--------------för­

eningens bokföring.

Vid självdeklaration------------ dessa

uppgifter.

För verk — — — att utgiva.

För inländsk försäkringsanstalt

skall utan anmaning därjämte av­

lämnas bestyrkt avskrift av proto­

koll eller annan handling, som utvi­

sar, huru vinst- och förlusträkningen

samt balansräkningen för beskatt­

ningsåret slutgiltigt fastställts samt

huru vinsten för samma år dispone­

rats.

Vad sålunda stadgats skall dock

icke gälla beträffande försäkringsan­

stalt, som drivit enbart livförsäk­

ringsrörelse.

33 §.

Till ledning------------föra handels-

böcker;

b)

av

försäkringsbolag ävensom

understödsförening, oavsett om för-

40

Kunffl. Maj:ls proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

uppgift för envar, som under näst­

föregående år

åtnjutit livränta eller

eljest erhållit

belopp på grund av

pensionsförsäkring hos anstalten,

an­

gående sådant belopp,

dock att

därest beloppet ej uppgått

till tvåhundra kronor uppgiftsskyl-

diglxet icke äger rum med mindre

för den, som åtnjutit intäkten, tillika

skall uppgivas annan intäkt;

c)

av den------------utbetalts, angå­

ende det utbetalda beloppet.

I uppgift — — — avdrag skett.

Beträffande annan — — — för

lyftning.

Vid fullgörande —--------nämnda

debetsedel.

Arbetsgivare, som — — —

i

hu­

vudbok.

35

§.

1 m o m. I särskilda — — —

hemvist; samt

e) av styrelse för

försäkringsan-

stalt:

uppgift för — — — för försäk-

rihgen.

eningen enligt denna förordning är

att anse såsom försäkringsanstalt el­

ler ej:

uppgift för envar, som under näst­

föregående år

uppburit

belopp på

grund av

försäkring av den art, att

skatteplikt för beloppet föreligger,

angående sådant belopp,

dock att

uppgiftsskyldighet icke

föreligger, därest under året uppbur­

na belopp sammanlaqt icke uppqå till

200 kronor;

c)

av den-------------utbetalts, an­

gående det utbetalda beloppet.

I uppgift------------avdrag skett.

Beträffande annan — — — för

lyftning.

•Vid fullgörande — — — nämnda

debetsedel.

Arbetsgivare, som--------— i hu­

vudbok.

35 §.

1 m o m. I särskilda — — —

hemvist; samt

e) av styrelse för

försäkringsbolag

eller understödsförening, oavsett om

föreningen enligt denna förordning

är att anse såsom försäkringsanstalt

eller ej:

uppgift för — — — för försäk­

ringen.

Föreslagen lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951, dock att bestäm

melserna i 33 § och 35 § 1 mom. skola träda i kraft den 1 januari 1952.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

41

Förslag

till

förordning om ändring i uppbördsförordningen

den 31 december 1945 (nr 896).

Härigenom förordnas att 3 §, 10 §, 11 §, 20 §, 46 § 2 inom., 100 § 2 mom.,

103 § 1 inom. och anvisningarna till 46 § uppbördsförordningen den 31 de­ cember 19451 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

3 §.

Preliminär skatt------------fråga är. Preliminär skatt — — — statlig förmögenhetsskatt.

Preliminär skatt------------prelimi­ när C-skatt.

1. Preliminär A-skatt skall utgöras för sådan inkomst av tjänst, som helt eller delvis utgår i penning­ ar och som hänför sig till den skatt­ skyldiges huvudsakliga arbetsanställ- ning eller eljest utgör hans huvud­ sakliga inkomst av tjänst, och skall utgå med belopp som angives i skat­ tetabell, varom i 4 § sägs, eller med den procent av inkomsten som i 7 § sägs. Med tjänst likställes i denna förordning rätt till pension, livränta

och

undantagsförmåner

samt

sådant

periodiskt understöd eller sådan där­ med jämförlig periodisk intäkt, var­ för givaren enligt 22, 25 eller 29 § kommunalskattelagen är berättigad till avdrag. Att preliminär A-skatt i vissa fall kan komma att utgå jämväl för annan inkomst än nyss sagts el­ ler för förmögenhet framgår av 48 § 1 mom.

3 §•

Preliminär skatt------- — fråga är. Preliminär skatt — — — statlig förmögenhetsskatt.

Preliminär skatt — -— — prelimi­ när C-skatt.

1.Preliminär A-skatt skall utgöras för sådan inkomst av tjänst, som helt eller delvis utgår i penning­ ar och som hänför sig till den skatt­ skyldiges huvudsakliga arbetsanställ- ning eller eljest utgör hans huvud­ sakliga inkomst av tjänst, och skall utgå med belopp som angives i skat­ tetabell, varom i 4 § sägs, eller med den procent av inkomsten som i 7 § sägs. Med tjänst likställes i denna förordning rätt till pension, livränta,

som utgår på grund av sjuk- olycks­ falls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring, ersättning, som i annan form än liv­ ränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i sam­ band med tjänst, samt

undantagsför-

måner

ävensom

sådant periodiskt

understöd eller sådan därmed jämför­ lig periodisk intäkt, varför givaren en­ ligt 22, 25 eller 29 § kommunalskat-

1 Senaste lydelse av 3 §, 10 §, 46 § 2 mom. och anvisningarna till 4G § se 1947:585 samt av 103 § 1 mom. se 1946:472.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 93-

Nuvarande lydelse:

2.-- Preliminär B-skatt —-

------- verkställd taxering.

3. Preliminär C-skatt —

— — verkställd taxering.

Är skattskyldig------ - — därtill för­

anleda.

(Se vidare anvisningarna.)

10

§.

Preliminär A-skatt -— — —- kost­

nadernas bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke utgå

för folkpension enligt lagen om folk­

pensionering, särskilda barnbidrag

enligt lagen om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn,

familjebidrag enligt familjebidrags-

förordningen den 29 mars 194G, så­

dant kontantunderstöd, som utgives

av arbetslöshetsnämnd med bidrag

av statsmedel, eller sådan pension

el­

ler

livränta från försäkringsanstalt,

som uppgår till högst 1 200 kronor

för år.

Preliminär A-skatt — — — till

konkursbo.

11

§•

Preliminär A-skatt skall beräknas

å det belopp, som återstår sedan från

inkomsten avräknats

sådana

avgifter,

som den skattskyldige

på grund av

sin tjänst har att erlägga för egen

eller efterlevande familjs pensione­

ring.

telagen är berättigad till avdrag. Att

preliminär A-skatt i vissa fall kan

komma att utgå jämväl för annan in­

komst än nyss sagts eller för förmö­

genhet framgår av 48 § 1 mom.

2. Preliminär B-skatt —

—- — verkställd taxering.

3. Preliminär C-skatt —

— — verkställd taxering.

Är skattskyldig-----------därtill för­

anleda.

(Se vidare anvisningarna.)

10 §.

Preliminär A-skatt ------------- kost­

nadernas bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke utgå

för folkpension enligt lagen om folk­

pensionering, särskilda barnbidrag

enligt lagen om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn,

familjebidrag enligt familjebidrags-

förordningen den 29 mars 1946, så­

dant kontantunderstöd, som utgives

av arbetslöshetsnämnd med bidrag av

statsmedel, eller sådan pension, liv­

ränta

eller annan skattepliktig ersätt­

ning

från försäkringsanstalt, som

uppgår till högst 1 200 kronor för år.

Preliminär A-skatt — — — till

konkursbo.

11

§•

Preliminär A-skatt skall beräknas

å det belopp, som återstår sedan från

inkomsten avräknats dels avgifter,

som den skattskyldige

erlägger för

sådan pensionsförsäkring eller sjuk-

eller olycksfallsförsäkring, som ta­

gits i samband med tjänst, dels ock

avgifter, som den skattskyldige i sam­

band med tjänsten erlägger för egen

eller efterlevandes pensionering an-

norledes än genom försäkring.

Föreslagen lydelse:

Kungl. Mai:ts proposition nr 93.

43

Till andra —--------preliminär Askatt.

20

§.

Efter anmaning' av lokal skatte­ myndighet är arbetsgivare

eller för-

säkringsanstalt

skyldig att,

den förre

beträffande namngiven hos honom anställd person och

den senare

be­

träffande namngiven person,

som av

anstalten uppbär

pension

eller

livrän­

ta, lämna uppgift å löneförmån, pen­ sion

eller

livränta, som enligt vad an­

tagas kan kommer att utbetalas un­ der inkomståret.

Nuvarande lydelse:

46 §.

2 in o in. Har arbetstagaren •— ■— — 7 § angives.

Har arbetstagare — — —- första utbetalningstillfället.

Har lokal------------ nämnda skatt. Har lokal skattemyndighet medde­ lat förordnande, som i 3 § sista styc­ ket avses, skall löneavdrag icke verk­ ställas å folkpension enligt lagen om folkpensionering, särskilda barnbi­ drag enligt lagen om särskilda barn­ bidrag till änkors och invaliders in. fl. barn, familjebidrag enligt fa­ milj ebi dragsförordningen den 29 mars 1946, sådant kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel, sådan pen­ sion

eller

livränta från försäkrings-

anstalt, som uppgår till högst 1 200 kronor för år, sådant periodiskt un­ derstöd eller sådan därmed jämförlig periodisk intäkt, varför givaren en­ ligt 46 § kommunalskattelagen är be­ rättigad till avdrag, eller å lön, vil­ ken utbetalas till person, som är i konkurs, eller till konkursbo.

Till andra------------ preliminär Askatt.

20

§.

Efter anmaning av lokal skatte­ myndighet är arbetsgivare,

försäk­

ringsbolag eller understödsförening

skyldig att,

arbetsgivaren

beträffande

namngiven hos honom anställd per­ son och

bolaget eller föreningen

be­

träffande namngiven person,

till vil­

ken utgives

pension, livränta

eller

annan skattepliktig ersättning,

läm­

na uppgift å löneförmån, pension, livränta

eller annan ersättning,

som

enligt vad antagas kan kommer att utbetalas under inkomståret.

46 §.

2 m o in. Har arbetstagaren-------— 7 § angives.

Har arbetstagare — — — första utbetalningstillfället.

Har lokal------------ nämnda skatt. Har lokal skattemyndighet medde­ lat förordnande, som i 3 § sista styc­ ket avses, skall löneavdrag icke verk­ ställas å folkpension enligt lagen om folkpensionering, särskilda barnbi­ drag enligt lagen om särskilda barn­ bidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, familjebidrag enligt fa­ milj ebidragsförordningen den 29 mars 1946, sådant kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel, sådan pen­ sion, livränta

eller annan skatteplik­

tig ersättning

från försäkringsanstalt,

som uppgår till högst 1 200 kronor för år, sådant periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig perio­ disk intäkt, varför givaren enligt 46 § kommunalskattelagen är berättigad till avdrag, eller å lön, vilken utbe­ talas till person, som är i konkurs, eller till konkursbo.

Föreslagen lydelse:

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Nuvarande lydelse:

100 §.

2 in o in. Fullgör icke arbetsgivare

eller försäkringsanstalt

behörigen vad

vederbörande enligt 20 § åligger, eller

fullgör icke arbetsgivare behörigen

vad honom enligt 50 §, 51 § första

stycket eller 98 § första stycket ålig­

ger.

straffes med böter, högst trehundra

kronor.

103 §.

1 in o in. Hörsammar icke skatt­

skyldig anmaning att avlämna preli­

minär självdeklaration eller att full­

ständiga sådan deklaration, eller

underlåter arbetsgivare

eller för­

säkringsanstalt

att hörsamma anma­

ning enligt 20 §, eller

underlåter arbetsgivare, som är

skyldig verkställa löneavdrag, att full­

göra sådan skyldighet eller verkstäl­

ler han löneavdrag med för lågt be­

lopp, eller

fullgör arbetsgivare icke vad ho­

nom åligger enligt 50 §, 51 § första

stycket eller 98 § första eller andra

stycket,

äger länsstyrelsen förelägga den

försumlige lämpligt vite.

Då fråga------------sig förfallen.

Anvisningar

till 46 §.

Med arbetsgivare — — — själv­

ständig företagare.

Lika med arbetsgivare betraktas

enligt förordningen den som till an­

nan utbetalar pension, livränta,

un-

Föreslagen lydelse:

100 §.

2 m o in. Fullgör icke arbetsgivare,

försäkringsbolag eller understödsför­

ening

behörigen vad vederbörande

enligt 20 § åligger, eller

fullgör icke arbetsgivare behörigen

vad honom enligt 50 §, 51 § första

stycket eller 98 § första stycket ålig­

ger,

straffes med böter, högst trehund­

ra kronor.

103 §.

1 in o in. Hörsammar icke skatt­

skyldig anmaning att avlämna preli­

minär självdeklaration eller att full­

ständiga sådan deklaration, eller

underlåter arbetsgivare,

försäk­

ringsbolag eller understödsförening

att hörsamma anmaning enligt 20 §,

eller

underlåter arbetsgivare, som är

skyldig verkställa löneavdrag, att

fullgöra sådan skyldighet eller verk­

ställer han löneavdrag med för lågt

belopp, eller

fullgör arbetsgivare icke vad ho­

nom åligger enligt 50 §, 51 § första

stycket eller 98 § första eller andra

stycket,

äger länsstyrelsen förelägga den

försumlige lämpligt vite.

Då fråga — — — sig förfallen.

Anvisningar

till 46 §.

Med arbetsgivare -— — — själv­

ständig företagare.

Lika med arbetsgivare betraktas

enligt förordningen den som till an­

nan utbetalar pension, livränta

eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

45

Nuvarande lydelse:

dantagsf örmåner, periodiskt under­

stöd eller därmed jämförlig periodisk

intäkt.

Det ankommer----------- denna för­

ordning.

Om en —-----— uppbär tantiem.

Provision bör —--------- huvudman­

nens tjänst.

För bedömande-------------med ar­

betsgivaren.

Har arbetstagaren----------— skall

verkställas.

Arbetsgivares skyldighet — -— —

av inkomst.

Arbetsgivare är---------------------- än hem­

ortskommunen.

Då skattskyldig — — — huvud-

saklige arbetsgivaren.

Framställning om-------------höras

däröver.

Vid prövning------------- effektiv ut-

skyldsbetalning.

Den i------------ skall medgivas.

Utom i —--------för handen.

Föreslagen lydelse:

annat belopp, som enligt 3 § 1. lik­

ställes med inkomst av tjänst.

Det ankommer —- — —- denna

förordning.

Om en------- — uppbär tantiem.

Provision bör •—- --------huvudman­

nens tjänst.

För bedömande-------------med ar­

betsgivaren.

Har arbetstagaren--------------- skall

verkställas.

Arbetsgivares skyldighet —----------

av inkomst.

Arbetsgivare är------------ än hem­

ortskommunen.

Då skattskyldig — — — huvud-

saklige arbetsgivaren.

Framställning om —--------höras

däröver.

Vid prövning —------- effektiv ut-

skyldsbetalning.

Den i------------ skall medgivas.

Utom i —----------för handen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 12 § förordningen den

6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Härigenom förordnas, att 12 § förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt

och gåvoskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

12

§.

Har någon------- — skolat ökas.

Vidare skall------- • — 15,000 kro­

nor.

Vad som — ------- äga rum.

Skattskyldighet enligt första styc­

ket äger ej rum för rätt till

sådan

livränta, som avses i 32

§

2 mom. a)

c) kommunalskattelagen,

ej heller

för rätt till

annan livränta,

i den

mån vad som på grund av förord­

nande av samma person såsom sådan

livränta tillfallit den berättigade icke

överstiger 1,500 kronors årsränta.

Föreslagen lydelse:

12

§.

Har någon — —---- - skolat ökas.

Vidare skall--------— 15,000 kro­

nor.

Vad som ------- — äga rum.

Skattskyldighet enligt första styc­

ket äger ej rum för rätt till

pension

som utgår på grund av pensionsför­

säkring. Skattskyldighet äger

ej hel­

ler

rum

för rätt till

livränta som

utgår på grund av annan försäkring

ån pensionsförsäkring,

i den mån

vad som på grund av förordnande av

samma person såsom sådan livränta

tillfallit den berättigade icke översti­

ger 1,500 kronors årsränta.

Angående vad som förstås med ka­

pitalförsäkring och pensionsförsäk­

ring stadgas i anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.

Livförsäkring, som meddelats före den 1 januari 1951, hänföres till pen­

sionsförsäkring, därest den är av det slag, som avses i 32 § 2 mom. a)—c)

kommunalskattelagen i dess lydelse före nämnda dag, och till kapitalförsäk­

ring, om livförsäkringen är av annat slag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

47

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 17

februari 1950.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander, ministern för utrikes ärendena

U

ndén, statsråden

M

öller

, S

köld

, Q

uensel

, D

anielson

, V

ougt

, Z

etterberg

, N

ilsson

,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemen­

sam beredning med cheferna för socialdepartementet och handelsdeparte­

mentet fråga om

beskattning av livförsäkringsanstalter och livförsäkrings­

tagare, m. m.

samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj :ls bemyndigande den 26 maj 1944 tillkallade då­

varande chefen för finansdepartementet samma dag bankdirektören E. Bro-

waldh, professorn E. Lindahl, direktören N. W. Lundblad, professorn A.

Montgomery, skattedirektören K. G. A. Sandström, ledamoten av riksdagens

första kammare kassören A. W. Strand och ledamoten av riksdagens andra

kammare hemmansägaren O. E. Werner att såsom sakkunniga inom finans­

departementet biträda med utredning rörande inadvertenser i nuvarande

skattesystem. Åt skattedirektören Sandström uppdrogs att i egenskap av ord­

förande leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga ha antagit benämningen

1944 års allmänna skattekonnnitté.

Sedan kommittén med skrivelse den 8 december 1944 avlämnat betän­

kande med förslag till förfarande vid avveckling av krigskonjunkturbeskatt-

ningen, har kommittén varit sysselsatt med utredning rörande frågor an­

gående beskattningen av livförsäkringsanstalter och livförsäkringstagare.

I kommitténs sammansättning ha under tiden vissa förändringar ägt rum.

Den 19 februari 1945 befriades professorn Montgomery från sitt uppdrag.

Direktören N. W. Lundblad avled den 25 september 1947. Den 26 septem­

ber 1945 förordnades filosofie doktorn F. Lundberg och byråchefen H. A.

Prawitz att såsom experter biträda kommittén i beskattningsfrågor rörande

försäkringsväsendet. Lundberg entledigades på därom gjord framställning

från sitt förordnande den 15 oktober 1946. Den 14 maj 1947 uppdrogs åt

direktören, f. d. revisionssekreteraren G. W. Hemberg att vara ledamot i

kommittén med uppgift att deltaga i behandlingen av frågor angående be­

skattningen av försäkringsanstalter och försäkringstagare.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Kommittén har med skrivelse den 31 december 1947 avlämnat betänkande

med

förslag till ändrade bestämmelser angående beskattning av livförsäk­

ringsanstalter och livförsäkringstagare m. m.

(SOU 1948:22) med därvid

fogade författningsförslag; författningsförslagen torde få såsom

Bilaga A

fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Över betänkandet ha efter remiss

yttranden

avgivits av kammarrätten,

statskontoret, försäkringsinspektionen, pensionsstyrelsen, riksförsäkrings-

anstalten, arbetsmarknadsstyrelsen, Svea och Göta hovrätter, överståthållar-

ämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Kronobergs,

Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Gävle­

borgs, Jämtlands och Norrbottens län, mellankommunala prövningsnämndcn,

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Svenska personal-pensionskassan, Livförsäkringsanstalten Fol­

ket och Försäkringsanstalten Samarbete, Ränte- och kapitalförsäkringsan-

stalternas förtroenderåd, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i

Sverige, Svenska sjukkasseförbundet, Understödsföreningarnas riksförbund,

De fria sjukkassornas förbund, De erkända arbetslöshetskassornas samor-

ganisation samt Försäkringstjänstemannaförbundet. Därjämte ha yttranden

inkommit från Sveriges kommunalanställdas pensionskassa, Sveriges redare­

förening och ett antal understödsföreningar (begravningskassor). II.

II. Sammanfattning av kommitténs förslag.

Beskattning av livförsäkringsanstalter. Med avseende å livförsäkringsan­

stalternas beskattning har kommittén föreslagit sådan omläggning av nuva­

rande beskattningsregler, att skatt icke skall utgöras för det s. k. överskottet

å försäkringsrörelsen. Den s. k. ränteskatten bibehålies däremot men beräk­

nas å den verkliga avkastningen å bolagets samtliga tillgångar, som icke

hänföra sig till pensionsförsäkringar. Att kommittén föreslagit borttagande

av skatten å överskottet av livförsäkringsrörelsen beror på att någon intäkt,

som bör göras till föremål för beskattning, icke anses föreligga. Till den del

överskottet härrör från avkastning av anstaltens tillgångar blir densamma

ändock föremål för beskattning i enlighet med vad nyss uttalats. I den mån

återigen överskottet härrör från besparingar å den del av inbetalda premier,

som svarar mot dödlighetsrisk och omkostnader, anses någon beskattning

hos försäkringsanstalterna icke böra ske, enär fråga är om fall, då försäk­

ringstagarna gjort större premieinbetalningar än som under de faktiskt rå­

dande förhållandena sedermera visat sig vara erforderliga.

Kommittén har icke ansett räntebeskattning böra ifrågakomma beträf­

fande pensionsförsäkringar.

Vad nu sagts avser rörelse omfattande inländska försäkringar, varmed

förstås försäkringar direkt meddelade här i riket eller i återförsäkring över­

tagna från annan svensk försäkringsgivare. Beträffande rörelse avseende

Kungl. Mcij:ts proposition nr 93.

49

utländska försäkringar har kommittén föreslagit, att gällande regler angående

överskottets beskattning i stort sett skola bibehållas; någon ränteskatt utgår

icke vid sådan rörelse.

Understödsföreningar och pensionsstiftelser ha föreslagits skola i beskatt­

ningshänseende jämställas med livförsäkringsanstalter.

Med hänsyn till de tekniska svårigheter, som skulle föranledas av en

dubbelbeskattning av försäkringsbolags aktieutdelning, och till utdelningens

ringa belopp har kommittén föreslagit att utdelningen icke beskattas hos

bolaget; såsom ytterligare skäl härför har åberopats, art skattelättnaden icke

kommer aktieägarna utan försäkringstagarna till godo.

Kommittén har föreslagit, att för livförsäkringsrörelse skattesatsen vid

den statliga inkomstbeskattningen göres rörlig liksom för fysiska personer

och att grundbeloppet bestämmes till tio procent av den beskattningsbara

inkomsten, motsvarande den lägsta skattesatsen för fysiska personer.

Försäkringstagarnas beskattning. I många fall understiger den nuvarande

s. k. ränteskatten den inkomstskatt, som rätteligen skulle belöpa å för­

säkringstagarna. Med hänsyn härtill har kommittén föreslagit, att utöver

den skatt, som uttages å försäkringsanstalternas avkastning, skall, såvitt

angår annan livförsäkring än pensionsförsäkring, hos försäkringstagarna

uttagas inkomstskatt för beräknad ränta å premiereserv och förmögenhets­

skatt för premiereserven.

Då det anses påkallat att hos försäkringstagarna uttaga skatt å ränteav-

kastningen endast i fråga om försäkringstagare med större inkomster, har

emellertid kommittén föreslagit en viss begränsning av skatteplikten. Av

praktiska skäl har kommittén härvid icke utgått från inkomsten utan i stäl­

let föreslagit en begränsning med hänsyn till försäkringens storlek. Sålunda

har den skattepliktiga räntan föreslagits skola beräknas å den med visst

avdrag minskade summan av premiereserverna för den skattskyldiges samt­

liga försäkringar av annat slag än pensionsförsäkring. Avdraget har föreslagits

till 20 000 kronor. För ogift skattskyldig med hemmavarande barn under 18

år och för gift skattskyldig har avdraget föreslagits till 40 000 kronor; avdra­

get för skattskyldig, hans maka och hemmavarande barn under 18 år må

dock sammanlagt icke överstiga 40 000 kronor.

Den ränta, varför skatt enligt förslaget skall erläggas av försäkringsta­

garna, skall beräknas enligt av Kungl. Maj :t bestämd räntefot. Denna skall

ungefärligen motsvara '/, av den nettoräntefot, som livförsäkringsanstalterna

i genomsnitt uppnå vid sin kapitalförvaltning. Sistnämnda begränsning mot­

verkar den dubbelbeskattning, som eljest skulle uppstå genom att både an­

stalten och försäkringstagaren beskattas för räntan.

Vid förmögenhetsbeskattningen av premiereserven har kommittén före­

slagit samma avdrag som vid beräkning av den skattepliktiga ränteinkomsten.

Då pensionsförsäkringen, i synnerhet den form därav, som utgöres av

en kombination av livränteförsäkring och kapitalförsäkring, i betydande ut-

4

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 93.

50

Kunql. Maj:ts proposition nr 93.

sträckning ansåges ha utnyttjats för att ernå skattelindring, har kommittén

föreslagit vissa ändringar i gällande bestämmelser om pensionsförsäkring.

Sålunda har kommittén föreslagit att försäkring med garanterad utbetal­

ning under viss tid icke längre skall hänföras till pensionsförsäkring. Där­

emot skall även i fortsättningen vid pensionsförsäkring visst kapitalbelopp

kunna utbetalas i samband med dödsfall eller annat pensionsfall. Detta ka­

pitalbelopp har föreslagits icke skola få överstiga det årliga egenpensions­

beloppet, i förekommande fall ökat med årligt änkepensionsbelopp.

Efter dessa begränsningar skulle till pensionsförsäkring hänföras för­

säkring, vilken icke innehåller utfästelse om andra försäkringsbelopp än

a) ålderspension till den försäkrade,

b) invalidpension till den försäkrade,

c) efterlevandepension till den försäkrades make, den försäkrades eller

hans makes barn, barnbarn, adoptivbarn, styvbarn, föräldrar, adoptivför­

äldrar eller styvföräldrar,

d) kapitalbelopp, som förut sagts.

Genast börjande livränta skall dock enligt förslaget i beskattningshänse­

ende behandlas såsom annan försäkring än pensionsförsäkring.

I fråga om invalidpension hänföres enligt nuvarande bestämmelser till

pensionsförsäkring endast sådan invalidpension, vilken utgår vid varaktig

arbetsoförmåga. Denna föreskrift torde emellertid icke ha tillämpats i en­

lighet med sin avfattning, utan till invalidpension har i praxis hänförts jäm­

väl ersättning, som utgår på grund av övergående arbetsoförmåga. Kom­

mittén har föreslagit en uttrycklig bestämmelse av innehåll, att med invalid­

pension skall förstås jämväl ersättning, som utgår på grund av övergående

arbetsoförmåga. I

I fråga om livförsäkringar har kommittén, bortsett från den nyss om­

nämnda ändringen av definitionen å pensionsförsäkring, icke föreslagit an­

nan ändring av de nuvarande reglerna rörande behandlingen i skattehän­

seende av försäkringspremier och försäkringsbelopp än att gränsen för det

av sociala skäl motiverade avdraget föreslagits skola höjas från 200 till

300 kronor.

Enligt förslaget skall sålunda beträffande annan livförsäkring än pen­

sionsförsäkring avdrag — bortsett från 300-kronorsavdraget — icke med­

givas för erlagd försäkringspremie men skall utbetalt belopp icke beskattas.

Vad angår pensionsförsäkring i detta begrepps nyss angivna mera be­

gränsade omfattning har kommittén föreslagit att liksom för närvarande av­

drag skall medgivas för erlagd premie, medan utbetalt pensionsbelopp skall

beskattas såsom intäkt av tjänst. Emellertid har kommittén föreslagit, att

den nuvarande begränsningen av avdragsrätten till allenast andra premier

än s. k. engångspremier skall bortfalla så att avdrag medgives för alla

erlagda premier för pensionsförsäkring, oberoende av den tid, under vil­

ken premieinbetalningen fullgöres. Då genast börjande livränta icke hän­

förts till pensionsförsäkring, gäller vad nu sagts icke beträffande sådan liv­

ränta.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

51

Vad slutligen angår sjuk- och olycksfallsförsäkring samt arbetslöshets­

försäkring har kommittén föreslagit, att det avdrag för premier, som för

närvarande enligt 46 § 2 mom. 3) kommunalskattelagen är medgivet en­

dast i den mån avdraget kan verkställas inom 200-kronorsavdragets ram,

skall utvidgas att gälla hela beloppet av erlagda dylika premier utan någon

begränsning. I anslutning härtill har föreslagits, att ersättning på grund av

sjuk- och olycksfallsförsäkring samt arbetslöshetsförsäkring skall utgöra

skattepliktig intäkt, dock icke i den mån ersättningen vid sjuk- och olycks­

fallsförsäkring avser sjukvårds- eller läkarkostnad.

Beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkring får dock avdrag för försäk­

ringspremie göras endast därest försäkringen icke innefattar utfästelse om

ersättning i form av kapital överstigande det högsta årsbelopp, som i form

av livränta kan utgå på grund av försäkringen. Utfallande belopp på grund

av försäkring, som innefattar sådan utfästelse, kommer därför ej att utgöra

skattepliktig intäkt.

Yttranden.

I åtskilliga yttranden har riktats stark kritik mot olika delar av försla­

get. Denna kritik skall icke i detalj beröras i detta sammanhang utan först

i fortsättningen i samband med att de skilda delarna av förslaget upptagas

till behandling.

I några yttranden ha anförts mera allmänna synpunkter på

förslaget i dess helhet. Ifrågavarande uttalanden gå i vissa yttranden i

tillstyrkande riktning. Sålunda har

överståthållarämbetet

anfört,

att nu gällande bestämmelser vore av komplicerad natur och därjämte in­

rymde ett flertal inadvertenser, som vid tillämpningen givit anledning till

berättigad kritik. Förslaget syntes innebära en förbättring i detta avseende

och överståthållarämbetet tillstyrkte i allt väsentligt de föreslagna änd­

ringarna.

Länsstyrelsen i Kronobergs lån

har yttrat, att förslaget syntes vara ägnat

att i huvudsak avhjälpa nuvarande brister i beskattningen av försäkrings-

anstalter och försäkringstagare utan att därför inkräkta på dess sociala

karaktär. Länsstyrelsen tillstyrkte därför, att förslaget lades till grund för

en blivande lagstiftning.

Förslaget har i huvudsak lämnats utan erinran av

länsstyrelserna i Värm­

lands

och

Västmanlands län.

Kammarrätten

samt

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

ha däremot

uttalat vissa betänkligheter mot förslagets allmänna

utformning.

Kammarrätten

har härvid anfört:

Ehuru förslaget innebär en välbehövlig förenkling av reglerna för försäk­

ringsbolagens och även försäkringstagarnas beskattning, äro de även enligt

förslaget av en mera invecklad natur än som kan anses förenligt med en

god skattelagstiftning. Med det system för beskattningen, som råder på

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

ifrågavarande område, lärer emellertid svårligen undgås, att bestämmelserna

bliva både vidlyftiga och svåröverskådliga. Att helt eller delvis övergå till

ett annat system kan ej gärna nu komma i fråga. Förutsättningen härför

är nämligen en ingående utredning, som tager hänsyn å ena sidan till att

försäkringstagarna erhålla en lättnad i beskattningen, som stimulerar till

en ur samhällssynpunkt önskvärd utveckling av försäkringsväsendet, och

å andra sidan att reglerna på hithörande område ej få bliva ett instrument

för skatteflykt. Då redan genomförd förändrad lagstiftning angående försäk-

ringsanstalter träder i kraft den 1 januari 1949 och beskattningsreglerna

måste anpassas efter denna lagstiftning, lärer ej någon mera djupgående

förändring på ifrågavarande beskattningsområde kunna till dess medhinnas.

Lämpligheten av en undersökning i syfte att framdeles söka åstadkomma

en större förenkling av beskattningsreglerna än den förslaget åsyftar synes

dock böra övervägas.

Vad så beträffar förslagets allmänna principer har kammarrätten ej nå­

got att emot desamma erinra.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

har yttrat, att bestämmelserna

rörande beskattning av försäkringsanstalter och försäkringstagare vore i hög

grad svårbegripliga, icke endast för de skattskyldiga själva utan även för

fackmännen. Strävanden, som ginge ut på att förenkla lagstiftningen inom

detta område, borde därför hälsas med tillfredsställelse. Men en sådan för­

enkling måste giva ett någorlunda betydande resultat, för att en omläggning

skulle kunna förordas. De nu gällande reglerna hade vunnit hävd och vore

trots sin invecklade art dock numera så invanda, att de icke utan särskilt

vägande skäl torde böra övergivas eller ändras.

Länsstyrelsen ville helt allmänt uttala såsom sin uppfattning, att de i be­

tänkandet föreslagna reformerna ginge längre än som måhända strängt ta­

get vore nödvändigt. Det kunde nämligen göras gällande, att vissa delar av

lagstiftningsområdet visserligen i förslaget fått något förenklad utform­

ning men att å andra sidan nya och även tämligen komplicerade regler fö­

resloges; någon mera påtaglig lättnad skulle i följd härav icke uppstå för

försäkringstagare, försäkringsmän och taxeringsmän, vilka skulle sätta sig

in i och tillämpa nyheterna.

Försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i Östergötlands län, Svenska för­

säkringsbolags riksförbund

och

Försåkringsanstalterna Folket-Samarbete

ha ansett, att kommitténs förslag i åtskilliga avseenden bör

överarbetas, innan det lägges till grund för lagstiftning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

har ifrågasatt om icke, med hänsyn till de

olägenheter för sparandet och det merarbete för taxeringsmyndigheterna,

som förslagets genomförande skulle föranleda, därmed bor­

de anstå tills vidare.

Departementschefen.

I fråga om försäkringsanstalternas beskattning erfordras i vissa delar änd­

ring av gällande skattebestämmelser, enär dessa icke låta sig väl förena med

53

den nya lagen om försäkringsrörelse, vilken trätt i kraft den 1 januari 1949. Även i åtskilliga andra avseenden bör emellertid i detta sammanhang skatte­ lagstiftningen på försäkringsområdet ändras i syfte att avhjälpa befintliga brister. Såsom i det följande närmare angives finner jag, i likhet med de hörda myndigheterna och sammanslutningarna, förslaget innebära en lös­ ning av frågan om försäkringsanstalternas beskattning, som för närva­ rande är i stort sett godtagbar. Vad angår försäkringstagarnas beskattning har förslaget rönt stark kritik. Särskilt riktar sig kritiken mot vad som föreslagits i fråga om pensionsförsäkringsbegreppets omfattning, den in­ dividuella beskattningen av premiereserv och ränta därå samt rätt till av­ drag för premier respektive beskattning av utfallande belopp vid sjuk-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkring. Denna kritik bör enligt min me­ ning — på sätt jag i det följande kommer att närmare angiva — föranleda icke oväsentliga ändringar i nyssnämnda delar av förslaget. Vidare bör fram­ deles, i samband med en blivande allmän revision av skattelagstiftningen, övervägas i vad mån ytterligare förenklingar då kunna genomföras utöver dem, som på grundval av den verkställda utredningen nu förordas.

Med hänsyn till vad nyss anförts har kommitténs förslag underkastats en överarbetning inom finansdepartementet, överarbetningen har lett till upp­ rättande av förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,

3) förordning angående upphävande av förordningen den 28 maj 1943 (nr 265) om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt,

4) lag angående upphävande av lagen den 30 juni 1937 (nr 664) om be­ räkning i vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av pupillpension från staten,

5) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt,

6) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379),

7) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896) samt

8) förordning angående ändrad lydelse av 12 § förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

III. Gällande rätt.

A. Försäkringsanstalter.

a) Inländska försäkringsanstalter.

1. Livförsäkringsrörelse.

De bestämmelser, som reglera beskattningen av livförsäkringsrörelse,

återfinnas i kommunalskattelagen. Ifrågavarande bestämmelser äro anknut­

na till lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse. Denna lag har numera

ersatts av lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse, som i huvudsak

trätt i kraft den 1 januari 1949. I de avseenden, som ha betydelse för be­

skattningen, har genom den nya lagen ändring skett såtillvida, att i stället

för begreppet premieåterbäring trätt begreppet återbäring; det senare be­

greppet har en vidsträcktare innebörd än det förra. Den i kommunalskatte­

lagen omnämnda utjämningsreserven benämnes enligt den nya lagen om

försäkringsrörelse utjämningsfond. Denna fond får användas för utjämning

av variationer i de ekonomiska förhållandena i större omfattning än kom­

munalskattelagen medgiver beträffande utjämningsreserven.

Nettointäkten å livförsäkringsrörelse består enligt kommunalskattelagen

av dels det s. k. överskottet å rörelsen och dels ränteskatteunderlaget (30 §

2 mom.).

överskottet å rörelsen. Vid beräkningen av

överskottet

utgår man liksom

beträffande andra rörelseidkare från den under beskattningsåret uppkom­

na

bruttointäkten.

För att därifrån komma fram till överskottet, har man att på sedvanligt

sätt verkställa ifrågakommande, lagligen medgivna avdrag. De medgivna

avdragen avse driftkostnad m. m. och avsättning till olika fonder.

Driftkostnad m. m.

Till driftkostnad hänföras även värdeminskningsav-

drag och driftförlust.

Enligt punkt 1 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen räknas

till varulager även aktier, obligationer, lånefordringar m. in., i vilka för-

säkringsanstalt placerat förvaltade medel, varför reglerna om varulager­

värdering vid beskattningen här äro tillämpliga.

Försäkringsanstalternas medelsplacering har emellertid icke inskränkts

till värdehandlingar av nyss omförmält slag utan har därjämte i icke ringa

utsträckning ägt rum genom direkta fastighetsförvärv. Härvid har fråga

uppkommit, om dylika fastigheter kunde inbegripas under den nyss återgiv­

na regeln i punkt 1 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen samt

om anstalterna sålunda kunde begära, att deras efter affärsekonomiska

grunder i räkenskaperna gjorda värdering av fastigheterna skulle godtagas

vid taxeringen. Rättspraxis synes numera hava intagit den ståndpunkten,

att fastighet, som försäkringsanstalt förvärvat uteslutande i kapitalplace-

ringssyfte, betraktas såsom likställd med varulager, såvitt fråga är om till-

lämpningen av nyssnämnda författningsrum.

55

Avsättning till försäkringsfond för egen räkning.

Med försäkringsfond

förstods enligt 1917 års lag om försäkringsrörelse den i 212 § omförmälda

försäkringsfonden, under vilken beteckning försäkringsbolag skulle i ba­

lansräkningen såsom skuld upptaga

beräknade värdet av bolagets ansva­

righet.

Motsvarande bestämmelser i 1948 års lag om försäkringsrörelse åter­

finnas i 262 §. Då man i kommunalskattelagen talar om försäkringsfond för

egen räkning, åsyftas därmed försäkringsfond enligt lagen om försäkrings­

rörelse

minskad

med värdet av

återförsäkrares ansvarighet.

Då återförsäk­

ring tages av ett försäkringsbolag innebär ju detta, att bolagets ansvarighet

vid inträffade försäkringsfall i motsvarande grad minskar. Försäkringsfon­

den beräknas emellertid utan hänsyn till att vissa försäkringar avgivits i

återförsäkring och i stället uppföres såsom tillgång värdet av den ansvarig­

het, som återförsäkringsbolag iklätt sig genom att i återförsäkring övertaga

en del av försäkringarna.

Med hänsyn till arten av vederbörande bolags ansvarighet uppdelas för­

säkringsfonden i två delar, avseende dels ansvarigheten på grund av redan

inträffade försäkringsfall, den s. k.

ersättningsreserven,

dels ansvarighe­

ten på grund av löpande försäkringar, den s. k.

premiereserven.

Ersättningsreserven avser sådana fall, då ersättning på grund av in­

träffat försäkringsfall förutses skola utgå men då sådan ersättning ännu

icke utbetalats, enär slutlig reglering av ett eller annat skäl ännu icke ägt

rum. Det är följaktligen tydligt, att varje avsättning till ersättningsreserven

motsvarar en ökning av försäkringsanstaltens skuld samt att avdrag härför

bör medgivas vid taxeringen.

Premiereserven utgör det belopp, som jämte rätten att uppbära fram­

tida premier säkerställer bolagets förpliktelser att utbetala avtalsenliga för­

säkringsbelopp och fullgöra erforderligt förvaltningsarbete. Till grund för

beräkningen av premiereservens storlek har man att lägga vissa antagan­

den angående anstaltens framtida utgifter och inkomster i anledning av

löpande försäkringsavtal. Dessa antaganden måste avse räntefoten å bo­

lagets kapitalplaceringar, dödlighetsmåttet (eller annat riskmått) beträf­

fande försäkringstagarna och bolagets omkostnader. Beräkningarna i fråga

skola ske på ett betryggande sätt, d. v. s. på sådant sätt att under normala

förhållanden anstaltens inkomster av premier och räntor bliva större än

vad som behövs för att bestrida de faktiska utgifterna för försäkringsfall,

omkostnader och avsättning till premiereserv.

Avsättning till premieåterbärings reserv.

I den mån beräkningen av pre­

mier och premiereserv skett med försiktighet bör, såsom nyss erinrats, un­

der normala förhållanden vinst uppkomma. Detta innebär emellertid att

under normala förhållanden det pris, vartill försäkringarna tillhandahållas

allmänheten, blir högre än nödvändigt. Denna dragkamp mellan försiktig­

hetens krav, å ena, samt önskvärdheten av att genom rimliga premier un­

derlätta tecknandet av försäkringar, å andra sidan, ledde till införandet av

den s. k. premieåterbäringen. Härmed förstås, att man i form av återbäring

låter största delen av den vinst, som uppkommit i rörelsen, återgå till de

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

försäkrade, t. ex. såsom avdrag från premien eller såsom tillägg till de av­

talade försäkringsbeloppen. För att vinna det avsedda syftet fordrades

emellertid, att denna fördel i förväg kunde ställas blivande försäkringsta­

gare i utsikt, och härigenom leddes man till vissa antaganden angående

förutberäkning av dylik premieåterbäring, varigenom densamma skulle

kunna ställas i utsikt om också icke garanteras. I överensstämmelse här­

med stadgades i 7 och 123 §§ i 1917 års lag om försäkringsrörelse att där

förutberäkning skall ske av de belopp (premieåterbäring), som bolaget för­

väntas kunna av sin behållning utbetala till försäkringstagare utöver de i

försäkringsavtalet bestämda, skola ock grunder upprättas för denna föru’-

beräkning samt för beräkning av fond för tryggande av sådan premieåter­

bäring (premieåterbäringsreserv).

Skulle rörelsen förlöpa ogynnsammare än som beräknats vid fastställandet

av grunderna för premieåterbäringen och kunde erforderliga medel icke upp­

bringas genom nedsättning av andra fonder än försäkringsfond eller pre­

mieåterbäringsreserv, kunde resultatet bliva, att ingen premieåterbäring

utbetalades; någon

skyldighet

att verkställa sådan fanns icke annat än i

den mån medel härtill funnos.

Skulle bolagets rörelse förlöpa gynnsammare, än som erfordrades för pre­

mieåterbäringen, uppstod enligt äldre regler därutöver

vinst

å verksamhe­

ten i fråga. Skillnaden mellan premieåterbäringen och den övriga vinsten

var alltså ur nu förevarande synpunkt den, att premieåterbäringen alltid be­

räknades enligt av Kungl. Maj:t stadfästa grunder, den övriga vinsten

däremot icke; endast vissa regler för fördelningen av sådan vinst upptogos

i nämnda grunder.

Enligt den nya lagen om försäkringsrörelse har skillnaden mellan pre­

mieåterbäring och annan vinst försvunnit. Hela ifrågavarande del av över­

skottet benämnes numera återbäring. Bestämmelser härom återfinnas i

270 § i den nya lagen.

Avsättning till i lag föreskriven säkerhetsfond.

Avsättning till försäk­

ringsfond skall enligt vad förut sagts ske enligt betryggande grunder. Emel­

lertid kan ändock tänkas, att försäkringsfonden visar sig icke förslå till

det avsedda ändamålet. Såsom en ytterligare säkerhetsåtgärd föreskrevs

därför i 218 § i 1917 års lag om försäkringsrörelse, att bolag, som drev liv­

försäkringsrörelse, skulle göra avsättning till säkerhetsfond. Avsättning

till säkerhetsfond var obligatorisk, så länge icke dels denna fond tillhopa

med premieåterbäringsreserven uppgick till fem procent av viss del av för­

säkringsfonden, dels ock säkerhetsfonden uppgick till tio procent av premie­

återbäringsreserven.

I 271 § i 1948 års lag om försäkringsrörelse stadgas, att i den mån sum­

man av utjämningsfonden och säkerhetsfonden understiger fem procent

av den del av premiereserven för livförsäkring, som är redovisad annorle-

des än genom värdet av svensk återförsäkringsgivares ansvarighet, så ock

i den mån säkerhetsfonden ensam understiger två och en halv procent av

nämnda del av premiereserven till säkerhetsfonden skall avsättas minst en

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

57

tredjedel av bolagets årsvinst å livförsäkringsrörelsen, sedan möjligen före­

fintlig förlust å denna rörelse från föregående räkenskapsår täckts.

Avsättning till utjämningsreserver.

Begreppet utjämningsreserv förekom­

mer icke i den gamla lagen om försäkringsrörelse; det har i stället till­

skapats i samband med lagstiftningen rörande beskattning av försäkrings­

bolag. Därmed förstås enligt punkt 3 andra stycket av anvisningarna till

30 § kommunalskattelagen sådan fond (såsom katastrofreserv, riskutjäm­

ningsfond m. fl.), vilken enligt av Konungen stadfästa grunder eller bolags­

ordningen må användas endast till att helt eller delvis täcka förlust på död­

lighet, sjuklighet och invaliditet samt efter sådan disposition kvarstående

förlust på rörelsen i dess helhet, i den mån förlusten icke kan täckas av

andra till framtida förfogande avsatta medel. Som utjämningsreserv skall

icke anses i lag föreskriven säkerhetsfond eller försäkringsaktiebolags re­

servfond.

Avdrag för ökning av utjämningsreserverna må dock icke ske i den mån

desamma genom ökningen komma att överskjuta 2 procent av den sam­

manlagda risksumman för kapitalförsäkring för dödsfall med avdrag av

den del därav, för vilken återförsäkrare svara. Med risksumma för kapital­

försäkring för dödsfall förstås här det belopp, som är att anse som utsatt

för dödsrisk, d. v. s. skillnaden mellan sammanlagda beloppet av samtliga

dylika försäkringar, å ena, samt mot dessa försäkringar svarande del av

premiereserven, å andra sidan.

Med utjämningsfond förstås enligt 266 § i 1948 års lag om försäkrings­

rörelse fond som är avsedd för utjämning i livförsäkringsrörelse av sådana

ojämnheter i det ekonomiska förloppet, som härröra av växlingar i dödlig­

het, sjuklighet eller invaliditet.

Avsättning till livränteförsäkringsrörelsens garantifonder.

Med garanti­

fond för livränteförsäkringsrörelsen förstås enligt punkt 3 tredje stycket av

anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen fond, som avsatts av överskot­

tet på denna rörelse och som enligt av Konungen fastställda grunder eller

bolagsordningen må användas endast till vinstutdelning å livränteförsäk-

ringar eller till att helt eller delvis täcka förlust inom nämnda rörelse på

dödlighet, sjuklighet och invaliditet samt efter sådan disposition kvarstå­

ende förlust på rörelsen i dess helhet, som icke kan täckas av andra till

framtida förfogande avsatta medel.

På sätt av det nyss sagda framgår, är rätten till avdragsgill avsättning

begränsad till beloppet av årets överskott å livränteförsäkringsrörelsen.

Avsättning av ränta till vinstreserv.

Med vinstreserv förstås i detta sam­

manhang en fond, som omfattar försäkringstagarna

individuellt

tilldelade

men till dem ej utbetalade vinstmedel. Vidare är här endast fråga om direkt

tecknade kapitalförsäkringar tillhörande anstaltens

här i riket

drivna rö­

relse (punkt 3 fjärde och åttonde styckena av anvisningarna till 30 § kom­

munalskattelagen).

Härutöver innehålla anvisningarna uttryckligt förhud mot avdrag för an­

nan avsättning till omedelbar eller framtida vinstutdelning åt försäkrings­

58

Kungl. Mcij:ts proposition nr 93.

tagarna än dels avsättning till garantifond för livränteförsäkringsrörelse,

dels ock avsättning, enligt av Konungen stadfästa grunder, av ränta till

vinstreserv för direkt tecknade kapitalförsäkringar tillhörande anstaltens

här i riket drivna rörelse.

Ränteskatteunderlaget. Till nettointäkt av rörelse skall vidare, förutom det

förut angivna överskottet, hänföras det s. k.

ränteskatteunderlaget

(30 §

2 mom. och punkt 4 av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen).

Ränteskatteunderlaget skall motsvara en tredjedel av

dels

den beräknade

räntan å premiereserven för direkt tecknade kapitalförsäkringar, tillhöran­

de anstaltens här i riket drivna rörelse,

dels

den ränta, som belöper å eller

eljest tillförts premieåterbäringsreserv och vinstreserv för dylika försäk­

ringar.

Vid beräkning av ränteskatteunderlaget skall, där ej särskilda förhållanden

påkalla annat, ränta å premiereserven beräknas å medeltalet av dess belopp

vid årets början och slut efter den räntefot, som legat till grund för dess

beräkning; i fråga om ränte- och kapitalförsäkringsanstalt sättes räntan å

premiereserven lika med det belopp, vilket såsom ränta gottskrivits bespa-

ringsfonden, med avdrag av den ränta, som under året utbetalats till bespa-

ringsfondens delägare. Härvid avses endast den del av besparingsfonden,

som är att hänföra till kapitalförsäkringar.

Emellertid har en särskild spärregel meddelats till förhindrande av att

genom ränteskatten allt för stor del av överskottet uttages i skatt. Enligt

denna spärregel får ränteskatteunderlaget aldrig överstiga ett belopp, mot­

svarande den på visst sätt begränsade, på livförsäkringsrörelsen belöpande

andelen av behållningen å anstaltens hela verksamhet. Ifrågavarande belopp

erhålles genom sammanläggning av följande två delposter, nämligen

summan av å ena sidan överskottet å livförsäkringsrörelsen, beräknat en­

ligt förut angivna grunder, och å andra sidan de inkomstbelopp, vilka i

beskattningsavseende äro att hänföra till annan förvärvskälla än försäk­

ringsrörelse, samt

de vid sagda överskotts beräkning avdragna avsättningarna till andra fon­

der än försäkringsfonden, i den mån deras sammanlagda belopp icke över­

stiger två gånger den först angivna summan.

Vid tillämpning av detta stadgande skall iakttagas

dels

att från de in­

komstbelopp, vilka i beskattningsavseende äro att hänföra till annan för­

värvskälla än försäkringsrörelse, avdrag må ske för underskott å annan så­

dan förvärvskälla,

dels ock

att i fråga om försäkringsanstalt, som jämväl

driver sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse, inkomstbelopp och

underskott, vilka härröra från annan förvärvskälla än försäkringsrörelse,

medräknas endast i den mån de i försäkringstekniskt hänseende äro att hän­

föra till livförsäkringsverksamheten.

I den mån en tredjedel av den ränta, som enligt vad förut sagts skall ut­

göra ränteskatteunderlag, överstiger den enligt förenämnda schema beräk­

nade, på livförsäkringsrörelsen belöpande andelen av behållningen å hela

verksamheten, tages till beskattning för ränteskatt

endast sistnämnda andel.

59

Ränteskatten avser att träffa räntan å den del av en försäkringsanstalts

förmögenhet, som kan anses utgöra tillgodohavande för försäkringstagarna.

Skattesatsen har avpassats med hänsyn härtill. Enligt 20 § förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skulle sålunda det procenttal

av grundbeloppet, varmed bottenskatt skulle utgå, för svenska försäkrings-

anstalter, såvitt avsåg i försäkringstekniskt hänseende till livförsäkrings­

verksamhet hänförlig inkomst, bestämmas lika med procenttalet för fysiska

personer. Då grundbeloppet utgjorde 10 procent av det beskattningsbara

beloppet och förenämnda procenttal utgjorde 150 samt då värnskatt uttogs

med 12 procent av det beskattningsbara beloppet, uppgick den samman­

lagda statsskatten sålunda till 27 procent av sistnämnda belopp. Enligt 10 §

2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt utgör numera den statliga

inkomstskatten för försäkringsanstalter, i den mån de driva livförsäkrings­

rörelse, 25 procent av den beskattningsbara inkomsten, vilket sålunda inne­

bär en sänkning av den förutvarande skattesatsen med två enheter.

Särskild begränsning av skattskyldigheten för svensk livförsäkringsanstalt.

Genom förordningen den 28 maj 1943 (nr 265) om begränsning av skatt

för svensk livförsäkringsanstalt ha meddelats bestämmelser om ytterligare

begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt.

Enligt dessa bestämmelser äger svensk livförsäkringsanstalt under viss

förutsättning åtnjuta

avkortning

av anstalten påförd statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt samt värnskatt eller

restitution

av redan erlagd sådan

skatt eller ock båda dessa förmåner i förening. Förutsättningen härför kan

i huvudsak sägas vara, att summan av statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt, värnskatt och allmän kommunalskatt överstiger det på förut angivet

sätt framkomna

överskottet

å livförsäkringsrörelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

2. Sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse.

Även vid sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse har man vid be­

räkning av

överskottet

å rörelsen att utgå från den under beskattningsåret

uppkomna bruttointäkten. För att därifrån komma fram till nettointäkten,

vilken vid dessa försäkringsgrenar är lika med överskottet, har man att verk­

ställa följande, lagligen medgivna avdrag:

a. avdrag för driftkostnad,

b. avdrag för avsättning till försäkringsfond för egen räkning,

c. avdrag för avsättning till premieåterbäringsreserv och i lag föreskriven

säkerhetsfond samt

d. avdrag, med viss begränsning, för ökning av utjämningsfonderna.

Tidigare ha omnämnts de ändrade bestämmelser, som genom den nya la­

gen om försäkringsrörelse beträffande livförsäkring införts i fråga om pre­

mieåterbäring och utjämningsreserv. De nya bestämmelserna ha motsva­

rande tillämpning beträffande rörelse, avseende sjuk- och olycksfallsförsäk­

ring för livstid eller längre tid än tio år.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

b) Utländska försäkringsanstalter.

Enligt 30 § 3 mom. kommunalskattelagen skall för försäkringsrörelse, som

drivits av utländsk försäkringsanstalt, såsom här i riket skattepliktig netto­

intäkt upplagas 5 procent av anstaltens premieinkomst av här bedriven sjö-

och trafikförsäkringsrörelse, 6 procent av anstaltens premieinkomst av här

bedriven brandförsäkringsrörelse samt 10 procent av anstaltens premiein­

komst av annan här bedriven försäkringsrörelse.

Jämlikt punkt 5 av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen förstås

här med premieinkomst bruttobeloppet av årets försäkringspremier, d. v. s.

utan avdrag för återförsäkringspremier.

B.

Försäkringstagare.

Ett livförsäkringsavtal innebär, att försäkringstagaren till en försäkrings­

anstalt inbetalar visst belopp, antingen på en gång eller i särskilda poster

under viss tid, samt att anstalten åtager sig att under vissa förutsättningar

utbetala försäkringsbelopp antingen i form av ett eller flera kapitalbelopp

eller i form av livränta. Det är uppenbart, att av utfallande försäkringsbe­

lopp viss del utgör återbetalning av det kapital försäkringstagaren inbetalat

samt att fördenskull beskattning ej bör ske av denna del av försäkringsbe­

loppet. När det gäller att med hänsynstagande härtill utforma ett lämpligt

beskattningssystem stå i främsta rummet två vägar till buds. Man kan till­

godose den anförda synpunkten genom att medgiva avdrag för hela beloppet

av den kapitalinbetalning, som sker genom erläggande av försäkringspre­

mierna, samt därefter fullt ut beskatta de utfallande beloppen; genom be­

rörda avdragsrätt har då från beskattningen undantagits vad som utgör in­

betalt kapital. Man kan emellertid i stället vägra avdrag för premiebetal­

ningarna men då icke beskatta det utfallande försäkringsbeloppet eller be­

skatta allenast ett reducerat belopp härav; även härigenom tages hänsyn

till att kapitalåterbetalningen icke skall beskattas.

Våra svenska skattelagar tillämpa båda dessa metoder vid beskattningen

av livförsäkringar. Huvudprincipen kan sägas vara, att rätt till avdrag för

premierna men skattskyldighet för hela det utfallande beloppet föreligger,

då fråga är om pensionsförsäkring och premieinbetalningen sträcker sig över

längre tid samt avdragsrätten därför kan effektivt utnyttjas. Däremot före­

ligger vid livränteförsäkring

icke

avdragsrätt för premierna, medan livrän­

tan beskattas till ett reducerat belopp motsvarande upplupen ränta, i så­

dana fall då stora premieinbetalningar äga rum under kort tid, s. k. för­

säkring mot engångspremie; här skulle avdragsrätten ofta icke kunna ef­

fektivt utnyttjas, särskilt vid fall av överföring av sparkapital till försäk­

ringsanstalt. Ej heller vid kapitalförsäkring föreligger avdragsrätt för pre­

mierna. Utfallande försäkringsbelopp bliva

helt

skattefria. Det sistnämnda

sammanhänger med att för dessa försäkringar ränteskatt uttages hos för-

säkringsanstalten.

Kungi. Maj.ts proposition nr 93.

61

a) Begreppen pensionsförsäkring och försäkring mot engångspremie.

1. Rena livränteförsäkringar, vilka betecknas som pensionsförsäkringar.

Till denna grupp hänföras tre olika slag av försäkringar, nämligen

livränteförsäkring, enligt vilken livsvarig livränta skall börja utgå vid

viss ålder, s. k.

ålderspension;

livränteförsäkring, enligt vilken livsvarig livränta skall börja utgå vid

varaktig arbetsoförmåga, s. k.

invalidpension;

samt

livränteförsäkring, vilken är att anse som änke- eller pupillförsäkring,

s. k.

familjepension,

dock, såvitt fråga är om pension till änka, allenast om

livräntan är livsvarig.

Med

livsvarig

livränta förstås enligt punkt 1 sista stycket av anvisning­

arna till 31 § kommunalskattelagen sådan livränta, som upphör att utgå

först vid dödsfall eller, beträffande änka, vid dödsfall eller omgifte.

För att försäkring med utfästelse av ålderspension eller invalidpension

skall utgöra pensionsförsäkring fordras alltså, ej blott att livränta skall börja

utgå vid viss ålder eller vid varaktig arbetsoförmåga utan även att denna

livränta icke får upphöra förrän vid den försäkrades död. Skall enligt för­

säkringsavtalet livräntan kunna upphöra tidigare, föreligger icke någon

pensionsförsäkring. Å andra sidan får emellertid ej heller gälla, att livränte­

beloppet skall utbetalas även viss tid efter den försäkrades död. I så fall

föreligger icke någon ren livränteförsäkring utan en kombination med kapi­

talförsäkring, och dylika kombinationer hänföras till pensionsförsäkring en­

dast i de fall, som i fortsättningen angivas.

Beträffande pupillförsäkring — varmed förstås en livränteförsäkring till

förmån för efterlevande barn, vare sig dessa äro omyndiga eller myndiga

— kräves däremot icke, att den utgående livräntan skall vara livsvarig för

att pensionsförsäkring skall föreligga. Även en sådan pupillförsäkring, en­

ligt vilken livräntan skall upphöra vid viss tidpunkt eller efter visst antal

år, t. ex. då barnet uppnått tjuguett års ålder, utgör en pensionsförsäkring

i skattelagarnas mening.

Olycksfallsförsäkring kan innehålla utfästelse om ersättning för sjuk­

vårds- och läkarkostnader samt sjukpenning under tid av övergående ar­

betsoförmåga ävensom kapital eller livränta vid bestående invaliditet. Den

obligatoriska försäkringen mot olycksfall i arbete innehåller icke utfästelse

om kapital. Ej heller innehåller i regel sjuk- och olycksfallsförsäkring å

längre tid än tio år sådan utfästelse. Däremot torde övrig olycksfallsför­

säkring, i varje fall vid kommunalskattelagens tillkomst, i regel ha inne­

hållit även utfästelse om kapital. Under senare tid har dock utvecklingen

alltmer gått mot ökad användning av livränteformerna med undanträngan­

de av kapitalersättningarna. Enligt punkt 1 femte stycket av anvisningarna

till 31 § kommunalskattelagen räknas icke olycksfallsförsäkring såsom pen­

sionsförsäkring, och detta stadgande gäller även det fall, att olycksfallsför­

säkringen icke innehåller utfästelse om annan förmån än invalidränta.

Enligt 19 § kommunalskattelagen beskattas icke vad som på grund av

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 93

olycksfallsförsäkring i annan form än livränta tillfallit någon såsom ersätt­

ning för olycksfall i arbete. På grund av olycksfallsförsäkring utgående liv­

ränta beskattas återigen till reducerat belopp enligt 32 § 2 mom. d) kom­

munalskattelagen, under det att erlagda premier icke äro avdragsgilla (bort­

sett från 200-kronorsavdraget).

2. Kombinerade livränte- och kapitalförsäkringar, vilka betecknas

som pensionsförsäkringar.

Vissa kombinationer av kapitalförsäkring och livränteförsäkring skola

hänföras till pensionsförsäkring. Den första förutsättningen härför är, att

livränteförsäkringen är av det slag, som under 1. angivits, d. v. s. medför

ålderspension, invalidpension eller familjepension i dessa uttrycks förut

angivna innebörd.

Nu ifrågavarande kombinerade försäkringar kunna indelas i två grupper.

I den ena gruppen är kapitalförsäkringen sådan, att även engångsbelopp

kan utfalla. I den andra gruppen återigen har kapitalförsäkringen genom­

gående karaktär av s. k. inkomstförsäkring; något utfallande engångsbelopp

kan där aldrig ifrågakomma.

Försäkringar, enligt vilka engångsbelopp kan utfalla på grund av kapi­

talförsäkringen.

Enligt punkt 1 andra stycket 3 a) av anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen hänföres till pensionsförsäkring en kombination av

livränteförsäkring av förut angiven typ samt kapitalförsäkring, därest kapi­

talförsäkringens belopp sammanlagt ej överstiger livräntans dubbla års-

belopp; härvid skall i fråga om änke- och pupillförsäkring såsom årsbelopp

anses den årliga pension, som tillförsäkrats enbart änka.

Belopp på grund av sådan kapitalförsäkring, som här kombinerats med

livränteförsäkring, torde närmast vara avsett såsom bidrag till bestridande

av kostnader i samband med dödsfall eller annat pensionsfall.

Försäkringar, vid vilka kapitalförsäkringen städse har karaktär av in­

komstförsäkring.

Med inkomstförsäkring förstås en sådan kapitalförsäk­

ring, vid vilken kapitalbeloppet icke utbetalas på en gång utan fördelas på

flera år, t. ex. då en försäkring å 20 000 kronor fullgöres genom att 1 000

kronor utbetalas under ettvart av de tjugu åren närmast efter försäkrings-

fallets inträffande; härvid måste beloppets utbetalande vara oberoende av

dödsfall, som inträffat efter det utbetalningen börjat, i annat fall föreligger

icke kapitalförsäkring utan livränteförsäkring.

För att en kombination av här ifrågavarande art skall betraktas såsom

pensionsförsäkring måste dock vissa villkor vara uppfyllda — villkor, som

icke gälla i det tidigare omförmälda fallet.

För det första får inkomstförsäkringen icke avse längre tid än högst

tjugu år. Vore längre tid medgiven för utbetalningarna vid denna försäk­

ring, bleve kapitalförsäkringsinslaget alltför starkt.

För det andra skall i försäkringsavtalet vara stadgat, att rätt till återköp

eller belåning av försäkringen ej skall föreligga och ej heller rätt till sådan

Kungi. Maj.ts proposition nr 93-

63

förändring av utbetalningssättet, att försäkringen upphör att vara pensions­

försäkring i den mening, kommunalskattelagen angiver.

Enligt de grunder, Kungl. Maj :t fastställt för livförsäkringsrörelse, få

livräntor som regel icke återköpas eller belånas. För att de nu ifrågava­

rande kombinerade försäkringarna skola behandlas lika med livräntor har

sistberörda stadgande tillkommit; därigenom bliva i denna del samma reg­

ler gällande för den med livränteförsäkringen kombinerade kapitalförsäk­

ringen som för själva livränteförsäkringsdelen.

Det meddelade förbudet mot återköp, belåning eller ändring av utbetal­

ningssättet torde icke vara ovillkorligen bindande för försäkringsbolaget.

En på denna uppfattning vilande föreskrift har även meddelats i punkt 10

av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.

Under angivna två förutsättningar hänföres till pensionsförsäkring för­

säkring avseende

ålderspension,

kombinerad med inkomstförsäkring, i föl­

jande två fall.

Det ena fallet är för handen då vid försäkringen avtalats, att pensionen

skall utgå ett visst garanterat antal år, därest den försäkrade uppnår pen­

sionsåldern, oberoende av om han sedermera avlider innan fullt antal år

uppnåtts (punkt 1 andra stycket 3 b) av anvisningarna till 31 § kommunal­

skattelagen). I detta fall träder inkomstförsäkringen i kraft endast för det

fall, att den försäkrade uppnår pensionsåldern; häri ligger en garanti mot

att försäkringstagaren skulle vilja bestämma pensionsåldern alltför hög.

Skulle den försäkrade avlida efter uppnådd pensionsålder, utgår det garan­

terade beloppet under avtalad tid till den, som den försäkrade utsett till för­

månstagare. Skulle den försäkrade leva längre än det antal år, garantin om­

fattar, utgår naturligtvis ålderspensionen fortfarande.

Det andra fallet föreligger då vid försäkringen avtalats,

dels

att pensio­

nen skall utgå ett visst antal år, därest den försäkrade uppnår pensions­

åldern, oberoende av om han sedermera avlider — alltså samma fall som

nyss nämnts — och

dels

därutöver, att om den försäkrade avlider före pen­

sionsåldern pensionen ändock skall utgå under ett garanterat antal år med

ett årsbelopp högst lika med ålderspensionen (punkt 1 andra stycket 3 c)

av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen). I förevarande fall kräves

dock ytterligare, för att pensionsförsäkring skall föreligga, att pensionsål­

dern fastställts till högst sjuttio år; här finnes nämligen icke samma ga­

ranti som i det förra fallet mot att försäkringstagaren fastställer en hög

pensionsålder.

Till pensionsförsäkring räknas vidare, under förenämnda förutsättningar,

försäkring avseende

familjepension,

kombinerad med inkomstförsäkring å

enahanda belopp, vilket oavsett förmånstagarens dödsfall skall utgå under

ett garanterat antal år efter försörj arens död (punkt 1 andra stycket 3 d)

av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen). I detta fall kräves emel­

lertid för att pensionsförsäkring skall föreligga, att även den i kombinatio­

nen ingående pupillpensionsförsäkringen skall avse en

livsvarig

livränta.

Innebörden av denna försäkringskombination är alltså, att vid försörja-

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 93-

rens frånfälle livsvarig livränta utgår till efterlevande änka eller barn;

skulle dessa avlida, innan den tid gått till ända, som inkomstförsäkringen

avser, fortsätter dock utbetalningen med enahanda belopp till den avtalade

tidens slut —■ givetvis då till andra, i försäkringsavtalet bestämda personer.

3. Andra kombinationer av livränte- och kapitalförsäkringar.

Utgör i annat fall än förut sagts försäkring en kombination av livränte-

och kapitalförsäkring, skall försäkringen anses uppdelad på en kapitalför­

säkring och en livränteförsäkring (punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna

till 31 § kommunalskattelagen). I överensstämmelse härmed kommer den

ena delen att beskattas enligt reglerna för kapitalförsäkringar och den

andra delen enligt reglerna för livränteförsäkringar.

4. Försäkring mot engångspremie.

Enligt 32 § 2 mom. femte stycket kommunalskattelagen förstås med för­

säkring mot engångspremie försäkring, där enligt försäkringsavtalet hela

premien skall erläggas på en gång eller erläggas i olika poster inom en tid

av högst fem år från dagen för försäkringsavtalets ingående. Enligt samma

lagrum, sista stycket, anses på frivilliga avgifter grundad försäkring hos

pensionsstyrelsen icke innefatta försäkring mot engångspremie.

Det må erinras om att livränteförsäkring i ränte- och kapitalförsäkrings-

anstalt städse utgör en försäkring mot engångspremie och detta i ordets

verkliga språkliga innebörd. Varje till dylik anstalt inbetalt belopp är ett

»köp» av en livränta, vars årliga belopp visserligen fastställes först vid en

senare tidpunkt. I förtydligande syfte har i 32 § kommunalskattelagen an­

givits, att livränta varom här är fråga skall beskattas på samma sätt som

livränta, för vilken engångspremie erlagts.

b) Försäkringar, vid vilka premien får avdragas och utfallande

försäkringsbelopp i princip beskattas helt.

Livräntan utgår på grund av pensionsförsäkring, för vilken avgifter er­

lagts på grund av tjänst. Då avgifter för pensionsförsäkring erlagts på grund

av tjänst, är det likgiltigt, om avgifterna erlagts genom engångspremie eller

annorledes. Vilketdera som än är fallet, är premien avdragsgill, medan ut­

fallande livräntebelopp enligt 32 § 2 mom. kommunalskattelagen som regel

beskattas tillfullo (undantag utgör pupillpension i vissa fall). Arbetsgiva­

rens avdragsrätt, därest fråga är om pensionering av i rörelse anställd per­

sonal, grundar sig å stadgandet i 29 § 1 mom. kommunalskattelagen, enligt

vilket avdrag må ske för kostnader för personal, som är eller varit anställd

i rörelsen. Den anställdes avdragsrätt grundar sig å 33 § kommunalskatte­

lagen, vari stadgas rätt till avdrag för avgifter, som den skattskyldige på

grund av sin tjänst erlagt för egen eller efterlevande familjs pensionering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

65

Livräntan utgår på grund av pensionsförsäkring, för vilken avgifter er­

lagts annorledes än på grund av tjänst, dock ej mot engångspremie. Då fråga

är om pensionsförsäkring, som icke tagits på grund av tjänst men för vil­

ken avgifterna erlagts annorledes än mot engångspremie, äro avgifterna i

sin helhet avdragsgilla enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen, därest

avgifterna erlagts för den skattskyldige själv, eller, i förekommande fall,

för hans make eller hans omyndiga barn; utfallande livräntebelopp beskattas

i sin helhet enligt 32 § 2 mom. kommunalskattelagen (undantag utgör pu­

pillpension i vissa fall).

Enligt punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen skall så­

som livränta anses, förutom egentlig livränta, övriga på grund av pensions­

försäkring utfallande försäkringsbelopp; hit räknas jämväl sådana belopp

som på grund av försäkringsavtalet utbetalas vid återköp eller premieåter­

betalning vid dödsfall. Kapitalbelopp utfallande på grund av pensionsförsäk­

ring, för vilken avgift erlagts på grund av tjänst, eller på grund av pensions­

försäkring, för vilken annan avgift än engångspremie erlagts annorledes än

på grund av tjänst, eller slutligen på grund av frivillig statlig pensionsför­

säkring, skola i enlighet härmed beskattas såsom intäkt.

Att i detta fall endast talas om försäkring annorledes än mot engångspre­

mie har sin förklaring däri, att enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

avdrag icke får ske för avgift, erlagd för försäkring mot engångspremie.

Folkpension samt frivillig statlig pensionsförsäkring. Folkpension utgår

icke vidare enligt försäkringstekniska grunder. Den utgör skattepliktig in­

komst. Skattskyldig, vilkens inkomst helt eller till huvudsaklig del utgöres

av folkpension, skall dock i regel anses hava sådan nedsatt skatteförmåga,

som kan berättiga till särskilt avdrag vid taxering.

Vad angår den frivilliga statliga pensionsförsäkringen är denna, rent

försäkringstekniskt sett, en klar livränteförsäkring i de fall, då återbetal­

ning vid dödsfall av premie eller viss del av premie icke skall förekomma.

I dessa fall ha således de frivilliga statliga försäkringarna karaktär av pen­

sionsförsäkringar. I ett hänseende intager emellertid den frivilliga pensions­

försäkringen en särställning. Denna anses enligt 32 § 2 mom. sista stycket

icke innefatta försäkring mot engångspremie, ehuru försäkringen i tek­

niskt hänseende

är

en försäkring mot engångspremie. Detta betyder med

andra ord, att även om man på en gång betalar in hela det medgivna avgifts­

beloppet, så får hela detta belopp avdragas; den utfallande pensionen be­

skattas däremot i sin lielhet.

I de fall då återbetalning vid dödsfall av premie eller viss del av premie

sker, utgör försäkringen en kombination av livränteförsäkring och kapital­

försäkring. Därest denna kombination icke är sådan att densamma enligt

anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen skall i sin helhet hänföras till

pensionsförsäkring, skall den enligt samma anvisningar anses uppdelad på

en kapitalförsäkring och en livränteförsäkring.

5

Iiihang till riksdagens protokoll WHO. 1 samt. Nr 93.

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Utfallande kapitalförsäkringsbelopp, vilka beskattas såsom intäkt. Enligt

punkt 5 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen skall kapital, som

uppburits på grund av s. k. ledareförsäkring, upptagas såsom intäkt av

rörelse.

I de fall av kombinerad livränte- och kapitalförsäkring, som avses i punkt

1 andra stycket 3) av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen, beskat­

tas även utfallande kapitalförsäkringsbelopp såsom intäkt av tjänst.

c) Försäkringar, vid vilka premien i princip ej får avdragas och utfallande

försäkringsbelopp beskattas efter viss reduktion.

I de under b) omförmälda fallen förelåg rätt till avdrag för försäkrings­

premiernas hela belopp medan utfallande livränta helt beskattades, bort­

sett från avdrag från pupillpension i vissa fall.

I de fall, varom i 32 § 2 mom. första stycket d) kommunalskattelagen är

fråga, är däremot förhållandet ett annat. Rätt till avdrag för premierna

föreligger icke (bortsett från det av sociala skäl tillkomna 200-kronorsav-

draget), medan livräntan beskattas endast till ett efter den försäkrades lev­

nadsålder reducerat belopp. Denna reduktion föranledes därav, att en del

av livräntan utgör återbetalning av erlagt kapital, som icke bör beskattas,

då ju i detta fall avdrag icke fått ske vid kapitalets inbetalande. Reduktio­

nen innebär, att livräntan uppdelas i en skattepliktig och en 'skattefri del.

De livräntor, som beskattas enligt denna regel, äro alla sådana som ut­

gått på grund av annan försäkring än förut under b) sagts. Hit hänförliga

äro alltså alla livförsäkringar mot engångspremie med undantag för sådana,

för vilka avgiften erlagts på grund av tjänst, alla icke livsvariga livräntor

med undanlag för pupillförsäkring samt alla andra livräntor, som utgå på

grund av annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Vidare föres hit liv­

ränta, som utgått från ränte- och kapitalförsäkringsanstalt, även om livrän­

tan varit av sådan beskaffenhet, som förut under b) sagts; detta samman­

hänger med att försäkring i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt alltid utgör

försäkring mot engångspremie. Ytterligare äro hit hänförliga livräntor, som

utgå på grund av olycksfallsförsäkring, eftersom dylik försäkring jämlikt

punkt 1 femte stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen icke

räknas såsom pensionsförsäkring; under olycksfallsförsäkring inbegripes

givetvis även den obligatoriska försäkringen av arbetare enligt 1916 års lag

om försäkring för olycksfall i arbete. Till denna grupp räknas även liv­

ränta, som annorledes än genom försäkring tillfallit någon såsom ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete.

Även kapitalbelopp kunna utgå på grund av försäkringar, som skola hän­

föras till ifrågavarande kategori. Jämväl sådana kapital skola beskattas till

reducerat belopp.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

67

d) Försäkringar, vid vilka premien i princip ej får avdragas och utfallande

försäkringsbelopp ej beskattas.

Enligt 19 § kommunalskattelagen räknas till skattepliktig inkomst icke

kapital, som på grund av kapitalförsäkring utfallit vid inträffat försäkrings-

fall eller ålerköp av försäkringen, där det utfallna kapitalet icke är att anse

såsom intäkt av rörelse. Stadgandet avser endast livförsäkring, som är ka­

pitalförsäkring, enär sjuk-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkring samt

försäkring av fast eller lös egendom särskilt omnämnas i paragrafen.

Det i den återgivna bestämmelsen gjorda undantaget för det fall, att det

utfallna kapitalet utgör intäkt av rörelse, avser s. k. ledareförsäkring. I

detta fall skall kapitalet beskattas, såsom förut framhållits under b).

Likaså skola, ehuru undantag ej gjorts i bestämmelsen, kapitalbelopp, som

utfalla på grund av pensionsförsäkring, beskattas såsom intäkt.

Bortsett från de fall, vilka sist angivits, inkomstbeskattas alltså icke för­

säkringsbelopp, som utfalla på grund av kapitalförsäkring. Premierna för

kapitalförsäkringar få därför i princip icke avdragas vid inkomsttaxeringen,

såvida fråga icke är om ledareförsäkring eller kapitalförsäkring, som ingår

i sådan pensionsförsäkring, att premien för denna är avdragsgill. Av sociala

skäl får avdrag emellertid ske för vissa premier å högst 200 kronor årligen.

e) Annan skattepliktig intäkt på grund av försäkring än försäkringsbelopp.

Premieåterbäring och annan till försäkringstagare utdelad vinst. Jämlikt

19 § kommunalskattelagen skall såsom skattepliktig intäkt

icke

upptagas

vinstandel eller premieåterbäring, som försäkringstagare fått uppbära från

försäkringsanstalt på grund av avtal rörande annan försäkring än livränte­

försäkring, därunder inbegripen överlevelse- och invalidränteförsäkring.

Däremot stadgas i 32 § 2 mom. tredje stycket kommunalskattelagen, att

såsom skattepliktig intäkt räknas jämväl vinstandel och premieåterbäring,

som försäkringstagare fått från försäkringsanstalt uppbära på grund av av­

tal om livränteförsäkring, därunder inbegripen överlevelse- och invalidränte­

försäkring.

Vissa på grund av pensionsförsäkring utgående belopp; belopp, som skola

anses såsom skattepliktig intäkt vid förändring av pensionsförsäkring till

kapitalförsäkring. Förut har omnämnts, att kombinerade livränte- och in­

komstförsäkringar icke må hänföras till pensionsförsäkringar med mindre

bl. a. i försäkringsavtalet stadgats, att rätt till återköp eller belåning av

försäkringen ej skall föreligga och ej heller rätt till sådan förändring av

utbetalningssättet, att försäkringen upphör att vara pensionsförsäkring. En

dylik bestämmelse i försäkringsavtalet är dock icke oåterkalleligen bin­

dande.

I punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen stadgas, att så­

som livränta anses, förutom egentlig livränta, övriga på grund av pensions­

68

Kurigl. Maj:ts proposition nr 93.

försäkring utfallande försäkringsbelopp; hit räknas jämväl sådana belopp,

som på grund av försäkringsavtalet utbetalas vid återköp eller premieåter­

betalning vid dödsfall. Ändras försäkringsavtal så, att pensionsförsäkring

helt eller delvis övergår till kapitalförsäkring, skola mot kapitalförsäk­

ringen svarande premiereserv och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten

för ändringen anses såsom på grund av försäkringen utbetalt belopp. Med

uttrycket övriga tillgodohavanden torde närmast åsyftas eventuellt förefint­

lig premieåterbäringsreserv och vinstreserv; skulle andra verkliga tillgodo­

havanden förefinnas, skola givetvis även dessa anses såsom på grund av

försäkringen utbetalda samt beskattas på angivet sätt.

f) Av sociala skäl föranledda avvikelser från de förenämnda principerna.

Livräntebelopp, som utgå på grund av pupillförsäkring.

Med pupill lär av

ålder ha förståtts en avliden persons efterlevande omyndiga barn. I sam­

mansättningen pupillförsäkring har emellertid försäkringstekniskt sett pre­

fixet pupill kommit att betyda efterlevande barn överhuvud taget, oberoende

av deras ålder. Denna mera vidsträckta betydelse av uttrycket har även

accepterats för skattelagstiftningens vidkommande.

Med pupillförsäkring förstås i enlighet med det sagda en försäkring, en­

ligt vilken s. k. överlevelseränta skall utgå till cn avliden persons barn; den­

na form av livränta börjar utgå vid personens död och utgår så länge bar­

net lever eller till dess detsamma uppnått viss ålder.

I 32 § 2 mom. första stycket a) kommunalskattelagen stadgas, att om

livränta utgått på grund av pupillförsäkring, för vilken avgifter erlagts på

grund av tjänst eller vilken tagits annorledes än mot engångspremie, skall,

försåvitt livräntetagaren under beskattningsåret fyllt högst 21 år, såsom

skattepliktig intäkt räknas livräntans hela belopp med avdrag av 600

kronor. Detta avdrag har tillkommit av sociala skäl.

Pupillpensioner grundades tidigare regelmässigt å försäkringar. Under

de senaste decennierna har emellertid staten i allt större omfattning övertagit

de anstalter, vilka meddelat dylika försäkringar för statliga befattningsha­

vare, och därmed även övertagit ansvaret för pupillpensionerna medan för-

säkringsinomentet bortfallit. Härvid uppstod frågan, huru i dylika fall skulle

i beskattningshänseende förfaras med i fortsättningen utgående pupillpen­

sioner. I sådana fall, då pupillpensionen börjat utgå, innan staten övertog

kassan, var frågan icke aktuell; då utgick pensionen även i fortsättningen

på grund av försäkring. Annorlunda var däremot fallet, då pupillpension

började utgå efter statens övertagande av kassan.

Frågan löstes genom en den 30 juni 1937 utfärdad lag om beräkning i

vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av pupillpension från staten. Däri

stadgas, att pupillpension från staten, utgående enligt allmänna familje-

pensionsreglementet eller familjepensionsreglementet för arbetare eller el­

jest i fall då pensionsanstalts skyldighet att utgiva sådan livränta överflyt­

tats å statsverket, skall vid beräkning av skattepliktig intäkt enligt kommu­

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

69

nalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

likställas med sådan i 32 § 2 mom. första stycket a) kommunalskattelagen

avsedd livränta, som utgår på grund av pupillförsäkring, för vilken avgifter

erlagts på grund av tjänst.

Rätt att åtnjuta avdrag för premier intill 200 kronor. Enligt 46 § 2 mom.

första stycket 3) kommunalskattelagen föreligger rätt till avdrag för premier

och andra avgifter, som skattskyldig för sig och i förekommande fall även

för sin make och sina omyndiga barn betalt för sjuk- och arbetslöshetsför­

säkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, för

kapital- och olycksfallsförsäkring ävensom livränteförsäkring, som ej avses i

33 § eller punkt 2) nämnda moment. Avdraget må ej för skattskyldig eller,

om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och båda makarna under

året haft försäkringar, för dem båda tillsammans åtnjutas till högre belopp

än 200 kronor. Har skattskyldig för försäkringen fått uppbära vinstutdel­

ning eller premieåterbäring, må avdrag ske med allenast det belopp, varmed

premien överskjuter vad sålunda uppburits. 1 punkt 1 av anvisningarna till

46 § kommunalskattelagen utvecklas det senast sagda ytterligare sålunda:

Har skattskyldig för försäkring, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3),

uppburit vinstutdelning eller premieåterbäring, skall vad sålunda uppburits

avräknas från premiernas belopp, så att blott vad därefter återstår av verkli­

gen utbetalda premier får avdragas, dock högst 200 kronor. Ha vinstutdel­

ning och premieåterbäring överstigit de under året erlagda premiernas be­

lopp, utgör enligt 19 § överskottet icke skattepliktig intäkt.

Berörda avdrag får åtnjutas allenast vid taxeringen i hemortskommunen,

icke vid den taxering, som eventuellt äger rum i annan kommun, där den

skattskyldige bedriver rörelse eller äger fastighet. Har skattskyldig endast

under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag, som nu

sagts, åtnjutas allenast i den män det belöper å nämnda tid. IV.

IV. Kritik av gällande beskattningsregler.

A. Den teoretiska motiveringen för gällande bestämmelser.

Kommittén.

I allmänhet. Kommittén har anfört, att vid tillkomsten av gällande be­

stämmelser såsom huvudregel för beskattningen av juridiska personer upp­

ställdes, att såsom inkomst hos den juridiska personen borde betraktas

allenast sådana intäkter, som i princip utgjorde skattepliktig inkomst hos de

fysiska personer

, vilka vore delägare i den juridiska personen eller eljest i

sista hand komme i åtnjutande av dess intäkter. Avsikten med beskattningen

av den juridiska personen skulle alltså vara att bos denna uttaga skatt på

intressenternas inkomst. Av särskilt intresse för utformningen av försäk­

ringsbolagens beskattning vore härvid, alt 1924 års skatteberedning, som

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

utarbetat förslaget till gällande bestämmelser, med inkomst i vissa fall

jämställde vad som för allmänheten icke tedde sig som inkomst utan i stället

uppfattades såsom utgiftsbesparing. Rent principiellt borde, framhölle be­

redningen, värdet av tjänster, som den skattskyldige gjorde sig själv, upp­

tagas såsom intäkt. I praktiken kunde dock en så vidsträckt skattskyldighet

icke genomföras. Man hade därför i fråga om utgiftsbesparing, som utgjorde

minskning i levnadskostnader, stannat för att beskatta densamma endast,

därest den vore en följd av rörelse eller yrke, som den skattskyldige drivit,

och alltså så att säga möjliggjorts därigenom, att den skattskyldige drivit

rörelsen eller yrket. Exempelvis vore en skomakare men ej en annan person

skattskyldig för värdet av det arbete han nedlade på halvsulning av sina

egna eller familjens skodon. Enligt samma princip skulle en handelsidka-

re, som för sitt hushåll toge varor ur boden, såsom inkomst upptaga värdet

av dessa varor, beräknat efter försäljningspriset, ej efter inköpspriset. Han-

delsidkaren finge med andra ord skatta även för den handelsvinst han gjorde

genom att sälja sina varor till sig själv. Liknande synpunkter anlade be­

redningen på det fall att personer, som icke vore handelsidkare, samman-

slöte sig för att förbilliga sina varuinköp.

Från sina allmänna utgångspunkter hade beredningen kommit fram till

att kooperativa konsumentföreningar borde beskattas för den handelsvinst,

som deras medlemmar erhölle genom rabatterna å inköpta varor; av vissa

skäl borde dock endast hälften av rabatterna anses såsom handelsvinst. En­

ligt då gällande bestämmelser ägde konsumentkooperativa föreningar rätt

till avdrag för utbetalade rabatter, men beredningen hade i enlighet med

sin förut relaterade ståndpunkt föreslagit, att avdrag skulle få ske blott för

halva detta belopp. I proposition till 1927 års riksdag hade icke föreslagits

ändring av de gällande bestämmelserna. Denna behandling av de koopera­

tiva konsumentföreningarnas beskattningsfråga vore av intresse, då det

gällde livförsäkringsväsendets beskattning, enär en betydande likhet före-

funnes mellan dessa båda frågor.

Kommittén har vidare anfört:

1924 års skatteberednings förslag till beskattning av livförsäkringsväsen­

det bygger på en till beredningens betänkande fogad promemoria, vilken i

samråd med beredningen utarbetats av dåvarande förste revisorn i försäk-

ringsinspektionen, fil. doktorn Tim Jansson. I denna promemoria föreslås,

med utgångspunkt från beredningens allmänna principer, att livförsäkrings­

bolagen skola beskattas dels för överskottet på försäkringsrörelsen, dels

för en på visst sätt beräknad ränteinkomst.

En beskattning av bolagens

ränteinkomst

är ett adekvat uttryck för prin­

cipen, att beskattningen av försäkringsbolagen åsyftar att träffa inkomst,

som för försäkringstagarna skulle utgöra skattepliktig intäkt. Den räntein­

komst, som bolaget erhåller genom att placera försäkringstagarnas tillgodo­

havande hos bolaget, premiereserven, i räntebärande tillgångar, kommer

nämligen försäkringstagarna till godo dels därigenom, att densamma erford­

ras för att jämte premierna uppbygga försäkringsbeloppet och sålunda kom­

mer att ingå i den försäkringssumma, som skall utbetalas, och dels genom

utbetalning av premieåterbäring eller annan vinst, där sådan utbetalning

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

71

förekommer. I den enligt gällande lag skattepliktiga ränteinkomsten ingår

sådan ränta, som erfordras för försäkringssummans uppbyggande eller som

utdelas i form av premieåterbäring. Ränteinkomst därutöver, vilken kan

komma försäkringstagaren till godo såsom annan vinst än premieåterbäring,

ingår i stället i överskottet och blir härigenom beskattad. Att ränteinkoms­

ten, i varje fall den del, som åtgår till försäkringsbeloppets uppbyggande,

ej omedelbart utbetalas till försäkringstagaren, förändrar icke dess karak­

tär av skattepliktig intäkt för denne. Även vid en annan penningplacering,

t. ex. penninginsättning å bank, där räntan lägges till kapitalet, blir ränte­

inkomsten skattepliktig redan då densamma gottskrives insättaren.

Motiveringen för beskattningen av livförsäkringsbolagens

överskott

byg­

ger på 1924 års skatteberednings uppfattning, att utgiftsbesparingar, som

avse icke avdragsgill omkostnad, skola utgöra skattepliktig inkomst. Jans­

sons promemoria innehåller i kapitlet om taxering av livförsäkringsbolag

till en början en redogörelse för hurusom en livförsäkringsrörelse kan an­

ses sönderfalla i en sparrörelse och en riskrörelse och hurusom man i en­

lighet härmed kan anse en livförsäkringspremie, med bortseende från om-

kostnadstillägg, sönderfalla i dels en

sparpremie,

som hos försäkringsbola­

get uppsamlas och bildar ett tillgodohavande för försäkringstagaren,

pre­

miereserven,

dels en

riskpremie,

vilken alltefter som den inflyter tages i

anspråk för täckande av utbetalningar vid dödsfall bland bolagets övriga för­

säkringstagare. Premiereserven växer ej allenast genom tillförande av spar-

premier utan även genom ränta, enär den placeras i räntebärande tillgångar.

Till denna förräntning har vid premieberäkningen hänsyn tagits, varvid en

viss räntefot lagts till grund. Uppnår försäkringsbolaget en högre förränt­

ning än som motsvarar denna antagna räntefot, uppstår en

överräntevinst.

Åtgå icke de under ett år influtna riskpremierna till täckande av årets ut­

betalningar för dödsfall på den grund, att dödligheten varit lägre än den

vid premiebetalningen antagna, uppstår för året en

underdödlighetsvinst.

Överränte- och underdödlighetsvinster göra det möjligt för bolaget att ut­

betala

premieåterbäring

eller annan

vinst

till försäkringstagarna. Premie­

återbäringen skiljer sig från annan vinst därigenom, att den förutberäknas

enligt vissa av Kungl. Maj :t stadfästa grunder. Omkoslnadstilläggen i pre­

mierna betraktas i promemorian såsom uppdelade på spar- och riskpremier,

och i densamma användas beteckningarna

belastade sparpremier

och

belas­

tade riskpremier

för att angiva att respektive delar av omkostnadstillägget

inräknats. Om bolagets verkliga omkostnader understiga de vid premiebe­

räkningen antagna, uppstår en omkostnadsvinst, som likaså kan användas

för utdelning till försäkringstagarna.

Kommittén har återgivit följande ur promemorian:

För enkelhets skull må frågan om beskattningen först behandlas för det

fall, att försäkringen icke berättigar till premieåterbäring men väl till vinst.

Man finner då med tillämpning av det betraktelsesätt beträffande bolagets

rörelse, som inledningsvis skisserats, att sparpremien med avdrag av om-

kostnadsbidraget är att likställa med en sparkasseinsättning och alltså icke

är någon verklig utgift för försäkringstagaren. Räntan på försäkringstaga­

rens sparkassetillgodohavande (premiereserven) är däremot en verklig in­

komst för honom. Den återstående delen av premien, den belastade risk­

premien, är att betrakta som en ren utgift för försäkringstagaren, hans

vinstandel som inkomst. I händelse av dödsfall tillkommer som inkomst för­

säkringens risksumma. Innan jag övergår till att undersöka i vad män de

nämnda inkomsterna böra vara beskattningsbara eller utgiften avdragsgill

vid beräkning av den skal tepliktiga inkomsten, torde jag redan nu få förut­

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

skicka, att resultatet i fråga om den belastade riskpremien blir, att denna

betraktas som levnadskostnad, alltså icke avdragsgill. Därför uppställer sig

frågan, huruvida någon utgiftsbesparing för försäkringstagaren, t. ex. ge­

nom den utdelade vinsten, förekommer i samband med utgivandet av nämn­

da premiedel. Denna fråga är här, liksom vid andra försäkringsbranscher,

synnerligen vansklig att besvara. Som exempel må nämnas, att ett och sam­

ma bolag kan bevilja ett visst slag av blandad liv- och kapitalförsäkring dels

med rätt till andel i vinst mot viss premie, dels utan vinsträtt mot 10 å 15

procent lägre premie. Enär sparpremierna i båda fallen äro lika, blir den

belastade riskpremien vid övergång från det förra alternativet till det senare

minskad med samma belopp som tariffpremien. Det förefaller, som om vär­

det av nyttigheten i och för sig (försäkringen) i detta fall skäligen måste

anses bättre mätt genom den lägre premien, och endast i den mån vinsten å

en försäkring enligt det förra alternativet överskjuter skillnaden mellan den

högre och den lägre premien vore det naturligt att tala om en utgiftsbespa­

ring. Saken kompliceras ytterligare av att olika bolag kunna tillämpa olika

premier för samma slag av försäkring. Då det emellertid icke synes vara

möjligt att taga hänsyn till alla faktorer, som kunna vara av betydelse för

beräkningen av utgiftsbesparingen, eller ens isolera de väsentligare av dem,

torde man vara hänvisad till att, som eljest i dylika fall, som beskattnings­

bar utgiftsbesparing anse det bokföringsmässigt konstaterbara belopp, som

försäkringstagaren erhåller i vinst å försäkringen.

Kommittén har därefter uttalat, att enligt dess mening den sålunda före-

bragta motiveringen för att anse den till försäkringstagarna utdelade vinsten

såsom beskattningsbar inkomst emellertid icke vore hållbar. (Härvid lik­

som i fortsättningen avses annan vinst än överräntevinst.) Den byggde på

den förutsättningen, att den till försäkringstagarna utdelade vinsten vore

att anse som en utgiftsbesparing. Betraktade man till en början ett livför­

säkringsaktiebolag, vore vinsten till försäkringstagarna helt jämförbar med

de rabatter på gjorda inköp, som handelsidkare i många fall lämnade sina

kunder. Om sådana rabatter uttalade beredningen, att rabatter till aktie­

ägare borde få avdragas endast i den mån utomstående finge åtnjuta mot­

svarande förmåner samt förmånerna icke kunde anses utgöra utdelning av

vare sig bokförd eller icke bokförd vinst. Rabatter till utomstående borde

alltid få avdragas. De som erhölle rabatterna borde skatta för dessa i den

mån fråga vore om rörelse eller yrke e. d., medan däremot mottagarna ej

borde skatta för rabatter, som för dem tedde sig allenast såsom en utgifts­

besparing.

Med beredningens sålunda angivna utgångspunkt borde alltså enligt kom­

mitténs mening skäl ha funnits att medgiva livförsäkringsaktiebolag av­

drag för den Aunst, som utdelats till försäkringstagare, och i enlighet med

beredningens allmänna principer borde då även de ömsesidiga livförsäk­

ringsbolagen ha medgivits avdrag för den till deras delägare, försäkrings­

tagarna, utdelade vinsten, i den mån densamma ej kunde betraktas som

handelsvinst, d. v. s. kunde anses motsvara aktieutdelningen hos livförsäk­

ringsaktiebolagen. Då aktieutdelningen i regel utgjorde en relativt obetydlig

del av dessa bolags vinstutdelning till försäkringstagarna, borde i analogi

härmed största delen av de ömsesidiga bolagens utdelade vinst ha blivit

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

73

avdragsgill. I stället syntes beredningen ha jämställt även livförsäkrings­ aktiebolagens vinstutdelning till försäkringstagarna med de rabatter, som ekonomiska föreningar gåve åt sina medlemmar. Sådana rabatter borde en­ ligt beredningens mening bliva föremål för beskattning hos föreningarna, varvid beredningen dock anförde, att den beskattning, varom här vore fråga, emellertid ej borde äga rum i annan mån än fråga vore om handelsvinst i egentlig mening, d. v. s. den vinst, som, därest företaget ej varit en före­ ning, skulle tillkommit företagaren. Härav följde, att utdelade rabatter bor­ de beskattas allenast i den mån varupriserna genom desamma nedbringades under de hos handlandena i orten i allmänhet gällande nettopriserna, d. v. s. priserna, sådana de tedde sig efter av handlandena eventullt lämnade rabat­ ter. Inom den återbäring, som lämnades av de kooperativa föreningarna, tor­ de i allmänhet inrymmas dels rabatter, motsvarande de privata handlande­ nas rabatter, dels handelsvinst.

Kommittén har slutligen anfört: Det framgår härav, att definitionen å den del av en ekonomisk förenings rabatter, vilken är att anse som handelsvinst, har en innebörd, endast därest det existerar jämförelseobjekt, nämligen företagare, vilka i vinstsyfte be­ driva motsvarande verksamhet. Vill man nu jämställa samtliga livförsäk­ ringsbolag, alltså även aktiebolagen, med ekonomiska föreningar, existera över huvud inga jämförelseobjekt, och det saknas således grund att med utgångspunkt från ovan angivna definition anse den till försäkringstagarna utdelade vinsten som en utgiftsbesparing med karaktär av handelsvinst.

Det enda resonemang, som med hänsyn till ovanstående anmärkningar kunde från 1924 års skatteberednings utgångspunkter motivera en beskatt­ ning av vinsten till försäkringstagarna, vore följande. Enär det existerar livförsäkringsaktiebolag, vilka av överskottet på livförsäkringsrörelsen ut­ dela vinst till aktieägarna, måste även viss del av ömsesidiga livförsäk­ ringsbolags utdelning till sina delägare, försäkringstagarna, anses som han­ delsvinst. Då det icke finnes någon norm, enligt vilken sistnämnda utdelning kan uppdelas i handelsvinst och rabatt av annat slag, måste man beskatta de ömsesidiga bolagens hela utdelning. För att icke dessa bolag skola be­ handlas hårdare än aktiebolagen måste då även aktiebolagen beskattas för den till försäkringstagarna utdelade vinsten. Ett resonemang av detta slag skulle vara försvarbart, därest hos livförsäkringsaktiebolagen utdelningen till försäkringstagarna vore relativt obetydlig jämförd med utdelningen till aktieägarna. För att undersöka hur härmed förhåller sig måste man gå till­ baka till en tid under vilken vinstutdelningen till försäkringstagarna ej på­ verkats av de med hänsyn till räntefallet under senare tid erforderliga för­ stärkningarna av premiereserven. Den senaste femårsperiod, som från den­ na synpunkt är användbar, nämligen perioden 1932—1936, visar emellertid, att icke heller det sist angivna resonemanget kan upprätthållas. För nämnda period uppgick utdelningen från livförsäkringsaktiebolagen samt liv- och brandförsäkringsaktiebolagen till försäkringstagarna till sammanlagt mer än 25 miljoner kronor, medan utdelningen till aktieägarna understeg 2 miljo­ ner kronor, om man i fråga om liv- och brandförsäkringsaktiebolagen med­ räknar endast den del av utdelningen till aktieägarna, som kommer från livförsäkringsrörelsen.

Redan med beredningens utgångspunkter visar sig sålunda motiveringen för att icke medgiva avdrag för vinst, som utdelats till försäkringstagarna,

74

Kungl. Mcij:ts proposition nr 93.

föga hållbar. Såsom än mindre godtagbar framstår densamma mot bakgrun­

den av att Kungl. Maj :t och riksdagen sedermera icke biträdde beredningens

uppfattning om de kooperativa konsumentföreningarnas rabatter utan be-

slöto, att föreningarna fortsättningsvis skulle äga full avdragsrätt för ra­

batterna. Motiveringen för förslaget beträffande försäkringsbolagen byggde

ju i denna punkt på samma synpunkter som de, vilka lågo till grund för

förslaget till behandling av nämnda föreningars rabatter.

Beskattning av ränta på premiereserv för pensionsförsäkring. Kommittén

har yttrat, att i fråga om pensionsförsäkring gällde, att premien finge av­

dragas, att utfallande belopp inkomstbeskattades och att ränteskatt icke

uttoges. Såsom motivering för friheten från räntebeskattning hade ofta an­

förts, att beskattningen av utfallande pensionsbelopp innebure även be­

skattning av den hos försäkringsbolaget uppkomna ränteinkomsten.

Kommittén har vidare yttrat:

För belysning av frågan om sambandet mellan å ena sidan räntebeskatt­

ning samt å andra sidan beskattning av utfallande belopp och avdragsrätt

för premier torde det vara lämpligast att betrakta ett exempel, där frågan

framträder mera renodlad än vid försäkring, nämligen vanligt sparande, så­

som genom insättning i bank. Man kan i nämnda syfte antaga, att två

olika beskattningssystem tillämpas för olika slag av sparande. För det ena

slaget, vilket betecknas såsom sparande av typ

a,

antages nuvarande regler

gälla; avdrag vid taxering får alltså ej ske för insatt belopp, och uttag från

banken inkomstbeskattas icke. För det andra slaget av sparande, betecknat

såsom typ

b,

får däremot vid taxering avdrag göras för insatta belopp, me­

dan uttagen utgöra skattepliktig inkomst. Antag till en början, att beskatt­

ning av ränta ej förekommer i någotdera fallet. Fn person antages nu in­

sätta 100 kronor om året å ett sparkonto av typ

a,

låta räntorna läggas till

kapitalet och efter en viss tids förlopp lyfta detta, som då antages hava

vuxit till 4 000 kronor. Gör personen i stället insättning å ett sparkonto

av typ

b,

kan han, om hans marginalskattesats är 20 %, med samma eko­

nomiska uppoffring insätta 125 kronor årligen. På grund av avdragsrätten

för insättningen minskas nämligen i detta fall hans skatt med 20

%

av

125 kronor, d. v. s. med 25 kronor och hans nettoutgift blir alltså 100 kro­

nor liksom i första fallet. Under samma tid som i förra fallet erfordrades,

för att kapitalet skulle växa till 4 000 kronor, växa i senare fallet insätt­

ningarna jämte räntor till 5 000 kronor. Då han lyfter detta belopp, måste

han emellertid betala 20 % eller 1 000 kronor i skatt, varför han liksom

i första fallet har 4 000 kronor kvar.

Resultatet av exemplet är alltså, att båda systemen, vid samma årliga

nettoutgift, leda till samma behållna kapital, förutsatt givetvis, att skatte­

satsen är densamma vid såväl insättningarna som uttagen. Sparande av ty­

pen

a

och typen

b

äro således lika behandlade i skattehänseende, oaktat

ränteinkomsten icke i någotdera fallet antogs beskattad. Olikheten mellan

beskattningsreglerna för de båda typerna av sparande kan alltså icke åbe­

ropas som skäl för olikhet i fråga om räntebeskattningen.

I ovan behandlade exempel antogs, att skatt å räntan icke uttogs. Även

om man antager, att sådan skatt utgår, förändras icke resultatet. Beskatt­

ning av räntan innebär nämligen blott, att den effektiva förräntningen sker

efter en lägre räntefot. Vid 20 % marginalskattesats blir sålunda den effek­

tiva räntefoten endast 80 % av den nominella. Proportionen mellan det ut­

tagna beloppet och den årliga insättningen blir härigenom för samma tid­

75

rymd en annan än vid frihet från ränteskatt, men denna proportion blir

dock lika vid båda slagen av sparande, varigenom slutsatsen blir densamma

som ovan.

Det ovan förda resonemanget kan oförändrat tillämpas på livförsäkring­

arnas beskattning. Sparande av typen

a

motsvarar kapitalförsäkring och

sparande av typen

b

pensionsförsäkring. Slutsatsen blir alltså, att olikhe­

ten mellan dessa båda försäkringsarters behandling i fråga om avdragsrätt

för premier och beskattning av utfallande belopp icke kan tagas till intäkt

för en olikhet i fråga om räntebeskattningen.

Ännu tydligare framträder måhända, att beskattning av utfallande be­

lopp i realiteten icke innebär beskattning av uppsamlad ränteinkomst, om

man betraktar frågan från det allmännas synpunkt. Antag exempelvis,

att

på grund av någon särskild bestämmelse belopp, som placeras på visst sätt,

får vid taxeringen avdragas,

att

de räntor, som placeringen avkastar, icke

beskattas, då de uppkomma, men

att

då placeringen upphör, det placerade

beloppet jämte tillagda räntor beskattas. I förenklingssyfte betraktas en pla­

cering under endast ett år. Antag

att

de avdragna beloppen visst år upp­

gå till sammanlagt 100 miljoner kronor,

att

räntefoten är 3

%, att

den genom­

snittliga marginal skattesatsen är 20

% samt att

staten täcker den genom

avdraget uppkomna minskningen i skatteintäkter genom att upptaga ett

lån å 20 miljoner kronor, vilket ävenledes antages löpa med 3

%

ränta.

Då placeringen efter ett år upphör, blir det uttagna beloppet, 103 miljoner

kronor, beskattat, varigenom staten erhåller en skatteintäkt å 20,6 miljoner

kronor. Det kunde förefalla som om staten härigenom utfått skatt för rän­

tan, 3 miljoner kronor. Så är emellertid icke fallet. Skall placering av här

betraktade slag i beskattningshänseende behandlas lika med annan place­

ring, böra de, som anlita förstnämnda placering, täcka den förlust, vilken

staten åsamkas genom att beskattningen uppskjutes ett år. Denna förlust

utgör räntan på lånet å 20 miljoner, alltså 0,6 miljoner kronor. Då

20,6

miljoner kronor erlägges i skatt hava de skattskyldiga, varom här är fråga,

dels erlagt 20 miljoner i skatt för inkomsten om 100 miljoner kronor, dels

erlagt 0,6 miljoner kronor såsom ersättning för att inkomsten beskattas

först ett år efter det densamma förvärvades. Skall själva ränteinkomsten,

3 miljoner kronor, beskattas, måste ytterligare 0,6 miljoner kronor erläggas

i skatt.

Kommittén har erinrat om att 1942 års försäkringsutredning berört denna

fråga i samband med spörsmålet om gränsdragning mellan pensionsförsäk­

ring och annan livförsäkring, därvid utredningen anfört (SOU 1946:34,

s. 290):

Genom relativt obetydliga modifikationer kunna vissa former av livför­

säkring fås att i kommunalskattelagens mening ändra karaktär från kapi­

talförsäkring, för vilken ränteskatt erlägges, till pensionsförsäkring, för vil­

ken ränteskatt icke utgår.

Likvärdighet i beskattningshänseende råder icke mellan kapital- och pen­

sionsförsäkring. Överensstämmelsen är endast formell men icke reell. Vad

pensionsförsäkringen beträffar kan likvärdighet anses råda mellan skatt­

skyldigheten för utfallande pensioner och avdragsrätten för premierna, un­

der förutsättning att man bortser från den olika plats i den progressiva

skatteskalan, som en försäkringstagare intar under den aktiva tiden och un­

der pensionstiden. Då ränteskatt utgår i fråga om kapitalförsäkring men

icke beträffande pensionsförsäkring, blir kapitalförsäkringen föremål lör en

extra beskattning med ränteskailens hela belopp. I nuvarande ränteläge och

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

med nu gällande skattesatser motsvarar ränteskatten omkring 0,5 % av de fonderade medlen. Man kan sålunda säga att pensionsförsäkringens frita- gande från ränteskatt innebär en subvention från det allmännas sida av pen­ sionsförsäkringen, som medför, att nettokostnaden för försäkringstagarna blir starkt reducerad. Utredningen saknar anledning att ingå på skälen för en sådan anordning.

Vad här anförts rörande pensionsförsäkring gäller, med undantag för genast börjande livränta, till en del även ränteförsäkring i kommunalskatte­ lagens mening, vilken försäkringsform är fritagen från ränteskatt intill dess livräntan börjat utgå.

Kommittén har vidare anfört, att i vissa yttranden över 1942 års försäkrings- utrednings betänkande såsom ett skäl mot införande av ränteskatt för pen­ sionsförsäkring framhållits, att uppskovet med beskattningen till tidpunk­ ten för pensionsutbetalningen endast medförde en eftergift av räntan på den skatt, som skulle ha ultagits tidigare. Kommittén har häremot anmärkt, att värdet av räntan på denna skatt vore detsamma som eller t. o. in. något högre än värdet av en skatt på räntan på premiereserven.

Av det förut anförda framginge, fortsätter kommittén, att den för pen­ sionsförsäkringar tillämpade anordningen med avdragsrätt för premien och beskattning av utfallande belopp icke i och för sig kunde motivera en fri­ het från ränteskatt. Frågan, huruvida sådan befrielse skulle medgivas eller icke, hade intet som helst samband med avdragsrätten för premier eller beskattningen av utfallande belopp. Befrielsen torde fastmera ha sin or­ sak däri, att man önskat en likformig beskattning av pensionärer i allmän och enskild tjänst och av yrkesutövare, som pensionerade sig själva.

Yttrande.

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete

ha yttrat, att i de taxerade be­

loppen för pensionsförsäkringar inginge hela den ränteintäkt, som före och efter pensionsfallet ackumulerats i pensionerna. Ränteintäkten toges sålunda i sin helhet till beskattning, då pensionstagaren lyfte pensionsbeloppen, vilka beskattades helt efter den skattesats som gällde för mottagaren såsom fysisk person. Ränteskatt på pensionsförsäkringar skulle därför innebära, att ränte­ intäkten två gånger skulle inräknas i de taxerade beloppen. Ränteintäkten skulle sålunda beskattas dubbelt på samma sätt som utdelningen från ak­ tiebolag, och den skulle beskattas hos anstalten redan det år den uppstode, vilket på grund av förtäckt resultatutjämning icke behövde ske i aktiebolag.

En person, som ej omedelbart toge en avlönad anställning utan skaffade sig en utbildning, som gåve honom ökade framtida inkomster, sparade enligt P-system.1 När en person utförde ett arbete, för vilket betalningen senare bleve tillgänglig för lyftning, och när ägare av fastighet eller värdepapper underläte att taga ut en värdestegring omedelbart, vore det också fråga om P-sparande. Detsamma gällde för avdragsgilla investeringar och avdragsgilla

1 Med sparande enligt P-system och K-system avse anstalterna sparande som i skattehän­ seende behandlas på samma sätt som sparande genom pensionsförsäkring, respektive kapital­ försäkring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

77

nedskrivningar. I detta sammanhang förtjänade påpekas, att kommittén ej

föreslagit ändringar av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen, en­

ligt vilka vid inkomstberäkningen av rörelse i allmänhet bokföringens värde­

sättning av tillgångar skulle tillämpas. I dylika fall uttoges ej kompensa­

tion för det allmännas ränteförlust. En person, som ärvde äganderätt till

kapital, vartill annan hade nyttjanderätt, kunde enligt 1941 års arvsskatte­

förordning erlägga arvsskatt antingen vid arvsfallet eller då nyttjanderätten

överginge till ägaren. Oberoende av när arvsskatten erlades uttoges ingen

ränteskatt av ägaren. I det fall att arvsskatten erlades vid arvsfallet, inne-

bure ränteskattefrihelcn en avvikelse från regeln vid K-sparande. I alla

övriga fall som här uppräknats vore ränteskattefriheten en naturlig följd

av den uppskjutna beskattningen. Detta påstående kunde ej rubbas av

att en del av förut anfört P-sparande i vissa fall ej ens vore förenat med

skatt på »uttaget», t. ex. realisationsvinster för enskild person, vilka ulto-

ges efter fem respektive tio år.

Det syntes sålunda vara i överensstämmelse med allmänt vedertagna skat-

terättsliga principer att skatteuppskov förenats med ränteskattefrihet.

Departementschefen.

I kommitténs allmänna kritik av den teoretiska motiveringen för gäl­

lande regler rörande beskattningen av försäkringsanstalter kan jag i hu­

vudsak instämma. I anledning av vad kommittén anfört angående beskatt­

ningen av ränta på premiereserv för pensionsförsäkring må emellertid föl­

jande anföras.

I de belopp, som utfalla på grund av pensionsförsäkring, ingå i huvud­

sak dels av försäkringstagaren inbetalda premier, dels därå upplupen ränta.

Hela det sålunda utfallande beloppet beskattas. Kommittén anser, att vad

som därvid uttages av det allmänna utgöres, förutom av skatt å de inbetal­

da premierna, av ersättning för det uppskov som det allmänna medgiver

med skattebetalningen (uppskovsränta). Det synes emellertid ur skatte-

rättsliga synpunkter naturligare att betrakta sistnämnda del av det uttagna

beloppet såsom skatt å räntan. Det av mig sålunda anlagda betraktelsesät­

tet anknyter till gällande rätt, enligt vilken uppskovsränta i regel icke ut­

tages vid uppskjuten beskattning. Sålunda utgår icke uppskovsränta, då

skattskyldig exempelvis genom nedskrivning av varulager eller avskriv­

ning å inventarier förskaffar sig motsvarande uppskov med skattens er­

läggande. Blott i särskilt angivna fall utgår uppskovsränta, t. ex. då enligt

förordningarna om investeringsfonder till sådan fond avsatta medel åter­

föras till beskattning.

En annan sak är, alt man kan såsom det principiellt riktiga hävda, att

uppskovsränta bör uttagas i de fall då skattskyldig åtnjuter uppskov med

skattebetalningen. Så länge denna princip icke införts såsom huvudregel

i svensk skatterätt, synes emellertid anledning saknas att tillämpa den­

samma beträffande pensionsförsäkringen.

Då sålunda vid pensionsförsäkring ränteskatt får anses bliva uttagen hos

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

försäkringstagaren i samband med att pensionsbeloppen utbetalas, är det icke

motiverat att uttaga ränteskatt jämväl hos försäkringsanstalten. Ej heller fin­

nes, som nyss framhållits, anledning att uttaga uppskovsränta vare sig hos

anstalten eller hos försäkringstagaren. Visserligen åtnjuter denne en förmån

i förhållande till den, som tagit en kapitalförsäkring, såtillvida att den förre

icke behöver erlägga särskild ränta för det skatteuppskov, som han erhåller,

men denna förmån är icke något för pensionsförsäkringen säreget; motsva­

rande förmån tillkommer i regel även andra skattskyldiga, som åtnjuta upp­

skov med beskattningen.

B. Praktiska olägenheter av gällande beskattningsregler,

a) Beskattningen av försäkringsanstalter.

Kommittén.

Kommittén har i denna del anfört:

Såsom av redogörelsen för gällande bestämmelser framgår, beskattas hos

inländska livförsäkringsbolag dels överskottet å livförsäkringsrörelsen, dels

en tredjedel av viss beräknad ränteinkomst, dock ej ränteinkomst som hän­

för sig till livränterörelse (pensionsförsäkring).

Vid överskottets beräkning får avdrag göras för avsättningar till vissa

fonder. Störst bland dessa avsättningar är i det utvecklingsskede, vari liv­

försäkringsbolagen för närvarande befinna sig och sannolikt komma att

befinna sig under de närmaste generationerna, avsättningen till försäk­

ringsfond för egen räkning. Då försäkringsfondens ökning motsvarar den

beräknade ökningen av bolagens skuld till försäkringstagarna, är avsätt­

ningen egentligen att betrakta som en driftkostnad och avdragsrätten måste

därför anses som självklar. Avsättningen sker i enlighet med bolagens av

Kungl. Maj :t fastställda grunder. Vidare får avdrag ske för avsättning till

säkerhetsfond och utjämningsreserver. Dessa äro konsolideringsfonder,

närmast att anse som kompletteringsfonder till försäkringsfonden. I fråga

om dessa fonder får avdrag dock ske endast om fonderna ej överstiga visst

i lag fastställt maximum. Slutligen får avdrag ske för avsättning till pre-

mieåterbäringsreserv och livränterörelsens garantifonder. Dessa fylla sam­

tidigt viss uppgift som konsolideringsfonder och som uppsamlingsfonder

för medel, avsedda för omedelbar eller framtida utdelning till försäkrings­

tagarna. Avsättningen till premieåterbäringsreserv, vilken är avsedd att

omfatta endast viss del av överskottet, regleras genom bestämmelser i bo­

lagens av Kungl. Maj :t fastställda grunder. Till livränterörelsens garanti-

fonder kan däremot hela överskottet på livränterörelsen avsättas, vilket

sammanhänger därmed, att till livränteförsäkringstagare utdelad vinst be­

skattas hos dessa. Då bolagen i regel icke avsätta belopp till konsoliderings­

fonder i vidare mån än att avsättningarna äro avdragsgilla, och då utdel­

ningen till aktieägarna i försäkringsaktiebolag, som driva livförsäkringsrö­

relse, numera under normala förhållanden utgör en obetydlig del av över­

skottet, blir resultatet av gällande bestämmelser att det skattepliktiga över­

skottet å livförsäkringsrörelse huvudsakligen utgöres av belopp, som bo­

lagen avsätta för omedelbar eller framtida utdelning av vinst till försäk­

ringstagarna utöver premieåterbäringen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 93.

79

I anslutning till vad kommittén sålunda anfört må erinras om de änd­ ringar beträffande försäkringsbolagens fonder, som skett genom 1948 års försäkringslag och för vilka redogörelse lämnats under avdelningen om gäl­ lande rätt. -v

Kommittén har därefter återgivit följande uttalande av 1942 års försäk- ringsutredning rörande beskattningens inverkan på bolagens avvägning mel­ lan premieåterbäring och vinst (SOU 1946: 34, s. 71, 73):

Ehuru lagens bestämmelser, såsom ovan framhållits, icke göra införandet av premieåterbäringsgrunder obligatoriskt, hava dock för livförsäkringsbola­ gen allmänt införts dylika grunder. En omständighet, som därvid i prak­ tiken utan tvivel spelat en mycket stor roll, har varit hänsyn till beskatt­ ningen. Genom att avsättningen till premieåterbäringsreserv gjorts skatte­ fri, har det framstått såsom förmånligt för bolagen att låta största möjliga del av den totala vinsttilldelningen till försäkringstagarna gå under form av premieåterbäring. Skattesynpunkten har på detta sätt kommit att utöva ett förryckande inflytande på det rent tekniska problemet att verkställa en gränsdragning mellan premieåterbäring och annan vinst.

Såsom utredningen ovan framhållit, har denna utformning av skattelag­ stiftningen i stor utsträckning fått direkt olämpliga återverkningar på av­ vägningen mellan premieåterbäring och vinst i bolagens grunder. Det har för utredningen framstått såsom klart, att tillfredsställande förhållanden i nämnda avseende endast kunna uppnås under förutsättning att frågan om överskottsbeskattningen helt lösgöres från frågan om gränsdragning mellan premieåterbäring och annan vinst.

Det huvudsakliga skälet mot en beskattning av den del av överskottet, som återgår till försäkringstagarna såsom vinst, är att vinsten väsentligen har karaktären av en återbäring av de vid premieberäkningen inlagda, expli- cita eller implicita säkerhetsmarginalerna. Enligt utredningens mening mås­ te detta anses utgöra ett tillräckligt motiv för att vinsten undantages från överskottsbeskattningen i den mån den kan anses härröra från premie- marginalerna.

Kommittén har vidare omnämnt, att 1942 års försäkringsutredning i be­ gränsad omfattning upptagit frågan om försäkringsbolagens beskattning och framlagt vissa synpunkter att närmare beaktas vid en senare fullstän­ dig omprövning. Det av utredningen framlagda förslaget till ändring av be­ stämmelserna i kommunalskattelagen om beskattning av livförsäkringsrö­ relse avsåge, förutom att undanröja de olägenheter, som förorsakades av den olika behandlingen av premieåterbäring och annan vinst, även att råda bot på en annan olägenhet, som sammanhängde med utformningen av spärr­ reglerna för ränteskatteunderlagets beräkning. Om ett livförsäkringsbolag minskade sitt årsöverskott exempelvis genom nedskrivning å andra värde­ handlingar än aktier i dotterbolag, medgåves avdrag vid beskattningen för nedskrivningen, enär värdehandlingarna jämställdes med varor i rörelsen. Anledningen till att avdrag för nedskrivning å varor i rörelse medgåves, oavsett om nedskrivningen föranletts av verklig värdeminskning eller ej, vore att den genom avdraget åstadkomna minskningen i beskattningsbart belopp förr eller senare kompenserades genom en motsvarande ökning,

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

nämligen då varan försåldes. Samma vore förhållandet med livförsäkrings­

bolags värdehandlingar, ehuru tidsskillnaden mellan minskningen och den

motsvarande ökningen av det beskattningsbara beloppet i detta fall oftast

vore så stor, att den för det allmänna genom uppskovet uppkomna ränteför­

lusten bleve beaktansvärd. Emellertid tillkomme ytterligare en omständig­

het, som kunde medföra bestående förlust av skatteintäkt för det allmänna.

Om nedskrivningen nedbringade överskottet så lågt, att spärreglerna vid

ränteskattens beräkning trädde i funktion, minskades ränteskatten, och nå­

gon kompensation för denna minskning erhölles icke senare, eftersom ränte­

skatten aldrig kunde överstiga det belopp, som framkomme vid tillämpning

av huvudregeln.

Försäkringsutredningens förslag till ändring av kommunalskattelagen

rönte vid remissbehandlingen kritik från flera håll.

Utredningen berörde även beskattningen av understödsföreningars livför­

säkringsrörelse och anförde härom följande (s. 292):

Understödsföreningarna äro helt befriade från såväl överskottsbeskatt-

ning som ränteskatt för kapitalförsäkringar. Detta är anmärkningsvärt, då

en understödsförening kan meddela upp till 4 000 kronors kapitalförsäk­

ringssumma, som är 3 å 4 gånger så stor som medelförsäkringssumman

inom folkförsäkringsverksamheten, vilken såsom ovan påpekats betungas

av ränteskatt i vida större grad än storförsäkringsverksamheten. Flera

större understödsföreningar meddela livförsäkring under former, som vä­

sentligen överensstämma med dem i livförsäkringsbolag. Även i försäkrings-

tekniskt avseende bygga föreningarna på samma grund som bolagen, var­

för också fondbildningen i de båda slagen av försäkringsanstalter är av

samma storleksordning i förhållande till försäkringarna.

Kommittén har därefter anfört, att även pensionsstiftelsernas beskattning

syntes förtjäna viss uppmärksamhet. I kommunalskattelagen funnes vissa

föreskrifter rörande stiftelser, som bildats enligt lagen om aktiebolags pen­

sions- och andra personalstiftelser. Emellertid bildades av såväl aktiebolag

som andra arbetsgivare åtskilliga stiftelser för pensioneringsändamål, vilka

icke vore att anse som stiftelser enligt nämnda lag. Beträffande detta slag

av stiftelser funnes inga föreskrifter i kommunalskattelagen men de hade

i praktiken redan tidigare behandlats på det sätt som numera föreskreves

beträffande stiftelser, bildade enligt lagen om aktiebolags pensions- och

andra personalstiftelser. De gällande bestämmelserna syntes alltför liberala.

Någon begränsning av arbetsgivares rätt att göra avdrag för belopp, som

överförts till pensionsstiftelse, funnes icke. Frånvaron av begränsning gjor­

de det möjligt att till pensionsstiftelse med avdragsrätt överföra medel,

vilka avsåge pensionering av företagets ägare och hans efterkommande i

flera led, även ännu ofödda efterkommande. Då föreskrifter om pensions­

ålder saknades, kunde pensionen till ägarens efterkommande börja vid låg

ålder och härigenom få karaktär av förmögenhetsöverföring med undgåen­

de av arvs- och kvarlåtenskapsskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

81

Departementschefen.

Vad kommittén anfört rörande de olägenheter, som för närvarande vid­ låda beskattningen av livförsäkringsanstalter och pensionsstiftelser, giver mig i huvudsak icke anledning till erinran.

I fråga om understödsföreningarna torde, såsom i åtskilliga under en senare avdelning återgivna remissyttranden framhålles, sådan förening en­ dast undantagsvis meddela kapitalförsäkringar, som uppgå till högsta i lagen om understödsföreningar medgivna belopp. Understödsföreningarnas medel- försäkringssumma ligger i regel betydligt lägre än motsvarande summa för livförsäkringsanstalterna.

Jag återkommer till här berörda frågor, då jag i fortsättningen ingår på spörsmålet hur de angivna olägenheterna böra undanröjas.

b) Beskattningen av försäkringstagare.

Kommittén.

Kommittén har anfört: Gällande beskattningsregler gynna det sparande, som sker genom livför­ säkring, i jämförelse med annat sparande. En del av dessa regler hava till­ kommit i syfte att giva livförsäkringen en sådan gynnad ställning, vilken kunnat anses betingad av sociala skäl. Detta är exempelvis fallet med rätten att avdraga vissa försäkringspremier intill ett belopp om 200 kronor. I fråga om pensionsförsäkring torde beskattningen av utfallande pensionsbelopp och avdragsrätten för premier hava föranletts därav, att man önskat få över­ ensstämmelse med pensionering, som sker annorledes än genom försäk­ ring. Emellertid har man utan tvivel varit väl medveten om den förmån, en pensionsförsäkringstagare på grund av beskattningens progressivitet er­ håller genom att beskattningen av en del av hans inkomst förskjutes från premiebetalningstiden till tiden för pensionens utbetalning, vid vilken sist­ nämnda tidpunkt hans inkomst i regel är lägre än tidigare. Man torde hava ansett det riktigt, att vid en skattskyldigs inplacering i den progressiva skatteskalan hans skattekraft inätes genom en på nämnt sätt i tiden utjäm­ nad inkomst. Även den sistnämnda förmånen torde därför böra hänföras till den kategori, varom här är fråga.

Livförsäkringstagarna gynnas emellertid, förutom i de avseenden ovan angivits, även genom andra förmåner, vilka framkommit såsom en konse­ kvens av beskattningsregler, vilka införts av andra, t. ex. av praktiska skäl. Ett exempel härpå utgör det sätt, varpå ränteskatten uttages. Den bakom­ liggande tanken var------------ alt varje försäkringstagare egentligen borde skatta för ränteavkastningen på sitt tillgodohavande hos livförsäkrings­ anstalten. Denna ränteavkastning kommer ju som ovan framhållits försäk­ ringstagaren till godo. Man synes dock hava ryggat tillhaka för de prak­ tiska svårigheterna att av försäkringstagarna uttaga ränteskatten, varför man i stället förläde räntebeskattningen till försäkringsanstalterna. Detta medför emellertid, att ränteskatten ej kan uttagas med beaktande av de olika försäkringstagarnas platser i den progressiva skatteskalan utan kom­ mer att verka som en proportionell skatt på försäkringstagarna. Härigenom få försäkringstagare tillhörande högre inkomstskikt en förmån, som redan vid lagens tillkomst var avsevärd och som sedermera genom höjningar av skattesatserna och skärpning av progressiviteten ytterligare ökat i betydelse.

0

liihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 93.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Vad ovan sagts i fråga om beskattningen av räntan å varje livförsäkrings­

tagares tillgodohavande hos försäkringsanstalten, gäller på motsvarande

sätt i fråga om förmögenhetsbeskattningen av själva tillgodohavandet. Vid

den enda form av förmögenhetsbeskattning, som existerade vid tidpunkten

för ränteskattens införande, nämligen den genom förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt föreskrivna, var förmögenhetsbeskattning­

en helt likvärdig med beskattning av en ränteavkastning beräknad efter en

högre räntefot än den verkliga. Genom införandet av den särskilda för­

mögenhetsskatten skärptes i fråga om försäkringstagare i högre inkomst­

skikt och med förmögenhet över visst belopp motsatsen mellan den skatt,

som försäkringsanstalterna erlägga i försäkringstagarnas ställe, och den,

som försäkringstagarna vid direkt beskattning skulle hava erlagt. Motsätt­

ningen skärpes ytterligare genom den av 1947 års riksdag antagna för­

ordningen om statlig förmögenhetsskatt. Då försäkringstagarnas hos bola­

gen innestående medel icke bliva föremål för förmögenhetsbeskattning, blir

följden, att en person med skattepliktig förmögenhet genom överflyttning

av en del av denna till ett livförsäkringsbolag i form av försäkring helt kan

undkomma förmögenhetsskatt för denna del.

För att påvisa de förmåner, vilka livförsäkringstagare åtnjuta genom att

räntebeskattningen förlagts till försäkringsanstalterna och förmögenhets­

skatt ej utgår för det i livförsäkring nedlagda kapitalet, har kommittén

upprättat ett antal tabeller, vilka utvisa vilken räntefot som vid medlens pla­

cering i bank skulle erfordras för att giva samma ekonomiska resultat som

vid försäkring. I fråga om dessa tabeller och de förutsättningar, som legat

till grund för tabellernas upprättande, hänvisas till kommitténs betänkande,

s. 83—89.

De förut belysta olägenheterna i fråga om beskattning av kapitalförsäk­

ring ha även påtalats av 1942 års försäkringsutredning, som härom anfört

(SOU 1946: 34, s. 291):

Den ränteskatt, som livförsäkringsbolagen hava att betala, är avsedd att

träda i stället för motsvarande inkomst- och förmögenhetsbeskattning hos

försäkringstagarna. Eftersom ränteskatten uttages efter samma skattesats

för alla kapitalförsäkringar, blir verkan en markerad underbeskattning av

de större inkomsttagarna och av personer utan familj eför sörj ning och en

omotiverad merbelastning av de mindre inkomsttagarna och av personer

med försörjningsplikt. Detta ter sig så mycket mera obilligt som de större

inkomsttagarna numera, just på grund av gällande skattelagstiftning, till

väsentlig del fylla sitt livförsäkringsbehov genom pensionsförsäkring i "kom­

munalskattelagens mening (speciell s. k. inkomstförsäkring), som gynnas

genom att vara helt befriad från ränteskatt. För de mindre bemedlade där­

emot, vilka i huvudsak tillhöra folkförsäkringens klientel, har kapitalför­

säkringsformen visat sig vara den enda gångbara. Ovan har bortsetts från

200-kronorsavdraget, som har särskild betydelse för mindre inkomsttagare.

I detta sammanhang synes följande exempel vara förtjänt av uppmärk­

samhet. Om på en gång ett större belopp inbetalas som engångspremie för

en kapitalförsäkring på relativt kort tid, undandrages ränteinkomsten å

detta belopp den progressiva beskattningen och blir i stället, eftersom ränte­

skatten icke är progressiv, föremål för proportionell beskattning, varigenom

en icke oväsentlig skatteflykt uppkommer. Försök till operationer av denna

art ha på senare tid förekommit, fast de i viss mån kunnat motverkas ge­

Kungi. Maj.ts proposition nr 93.

83

nom överenskomna åtgärder från livbolagens sida. Möjlighet till skatte­ flykt av denna art kommer dock att kvarstå, så länge nuvarande beskatt- ningssystem för livförsäkringsväsendet upprätthålles.

Kommittén har vidare framhållit, att beträffande pensionsförsäkring ti­ digare visats, att friheten från ränteskatt icke kunde motiveras av rätten till avdrag för premierna och beskattningen av utfallande belopp utan att denna frihet måste betraktas som en direkt subventionering av pensions­ försäkringarna. Detsamma gällde friheten från förmögenhetsskatt för pre­ miereserven och friheten i vissa fall från arvs- och gåvobeskattning. An- såge man dessa förmåner vara motiverade på den grund, att pensionering­ ens utbredning vore en i socialt hänseende så viktig angelägenhet, att sta­ ten borde genom skattelättnader befordra denna utbredning, tvingades man att ställa frågan, dels huruvida sådana lättnader borde givas utan hänsyn till pensionsbeloppets storlek, dels huruvida just de försäkringsformer, vil­ ka enligt kommunalskattelagen hänfördes till pensionsförsäkringar, vore av sådan art att staten hade anledning att gynna desamma.

Till pensionsförsäkring hänfördes, efter en år 1932 vidtagen ändring i kommunalskattelagen, även åtskilliga kombinationer mellan livränteförsäk­ ring och kapitalförsäkring, vilka icke tidigare haft pensionsförsäkrings ka­ raktär. Ändringen infördes med hänsyn till vissa av de individuellt arbetan­ de livförsäkringsbolagen tillämpade försäkringsformer, vilka avsåge att ge­ nom särskilda till livränteförsäkringar fogade tillägg av kapitalförsäkrings- karaktär åstadkomma visst efterlevandeskydd. Dessa tillägg innehölle emel­ lertid väsentligt mera än som erfordrades för att täcka efterlevandeskyd- det. De vore i själva verket så konstruerade, att det sammanlagda belopp, som utbetalades på grund av försäkringen, aldrig kunde understiga visst belopp, icke ens i det fall att något pensionsfall icke inträffade. Härigenom hade försäkringstagaren möjlighet att betrakta försäkringen som en pen­ ningplacering, vars räntabilitet kunde beräknas. Genom ifrågavarande för­ säkringsformer kunde därför de skattelättnader, vilka vore avsedda att åt­ njutas av personer med behov att pensionera sig genom försäkring, utnytt­ jas till att undandraga kapital från förmögenhetsskatt ävensom räntan på kapitalet från inkomstskatt. Försäkringarna kunde även utnyttjas för att överföra kapital till efterlevande med undgående av arvsskatt. Det funnes anledning att tro, att åtskilliga pensionsförsäkringar tecknades i sådana syften som nyss sagts. Någon anledning för staten att genom befrielse från ränteskatt subventionera försäkringsformer, vilka innehölle försäkringsut- fästelser utöver de för pensioneringsändamål nödvändiga och vilka möjlig­ gjorde ett utnyttjande av förut angiven art, funnes uppenbarligen icke.

För att visa de förmåner ur skattesynpunkt, som äro förenade med pen­ sionsförsäkringen, har kommittén upprättat tabeller, motsvarande dem, som gälla kapitalförsäkringen. I detta avseende hänvisas till kommitténs betän­ kande, s. 87, 88, 90, 91.

Kommittén har vidare framhållit, att de betydande fördelar ur beskatt- ningssynpunkt, vilka sålunda vore förbundna med tecknandet av livförsäk­

84

ring, hade på sätt förut sagts medfört, att livförsäkring kommit att utnytt­

jas som skatteflyktsinstrument. Detta hade i sin tur medfört en viss sned­

vridning av ackvisitionsarbetet såväl i fråga om försäkringsformer som kli­

entel. Ackvisitörerna, i varje fall inom de bolag som meddelade s. k. stor

livförsäkring, hade genom konkurrensen med varandra ej sällan drivits till

att erbjuda sådana försäkringsformer, vid vilka de största skattebesparing-

arna kunde påvisas. Då en siffermässig beräkning av riskskyddets ekono­

miska värde i regel överginge såväl ackvisitörens som försäkringstagarens

förmåga, kunde man utgå från att påvisandet av skattebesparingarna skedde

utan hänsyn till riskskyddets värde. Då vid detta betraktelsesätt skatte­

besparingarna framträdde starkare, ju mindre riskbetonad försäkringen

vore, bleve följden en tendens att inrikta ackvisitionen på former med litet

riskskydd, vilken tendens motverkade bolagens strävan att befrämja pro-

tektiva försäkringsformer. På samma sätt medförde gällande skattelagstift­

ning en tendens hos ackvisitörerna att inrikta sitt arbete på ett klientel,

inom vilket intresset för skattebesparingar vore stort. Härigenom komme

vad som borde vara livförsäkringsackvisitionens egentliga uppgift, nämligen

att utbreda försäkringen bland dem som verkligen behövde den, i viss ut­

sträckning att eftersättas. En ändring av gällande regler för beskattning av

livförsäkringstagare måste därför te sig lika angelägen från livförsäkrings­

väsendets egen synpunkt som ur beskattningssynpuukt. Det borde framhål­

las, att de förut påtalade olägenheterna av gällande skattelagstiftning visser­

ligen funnits redan från början men att dessa olägenheter först med det

under senare tid stegrade skattetrycket fått en mera avsevärd betydelse.

Livförsäkringsbolagen hade, enligt vad kommittén därefter anfört, sedan

länge haft sin uppmärksamhet riktad på de här framhållna olägenheterna

av nu gällande skattelagstiftning och gång efter annan genom överenskom­

melser sökt stävja konstaterade eller befarade missbruk. Redan år 1932

träffades sålunda en överenskommelse om förbud för livförsäkringsbolagen

att belåna försäkring, som tagits mot engångspremie, förrän försäkringen

varit i kraft minst tre år. Samtidigt bestämdes, att i dylika fall lån ej heller

skulle beviljas av bankerna eller sparbankerna.

För att kunna följa utvecklingen inom pensionsförsäkringen hade Svenska

livförsäkringsbolags förening årligen infordrat specificerade uppgifter från

livförsäkringsbolagen. Sedan de inkomna uppgifterna statistiskt bearbetats

och sammanställts, hade resultatet varje år delgivits finansdepartementet.

Med stöd av den sålunda vunna erfarenheten hade bolagen vid skilda

tillfällen infört strängare villkor för meddelande av pensionsförsäkring med

avdragsgill premie än de i lagen uppställda kraven. Som exempel på skärp­

ningarna kunde nämnas, att den kortaste premiebetalningstiden efter över­

enskommelse fastställts till tio år mot den i lagen föreskrivna tiden av

mera än fem år. Vidare finge icke någon premie vara så stor, att den över­

stege den årspremie, som skulle ha utgått, om premiebetalningen lika för­

delats på tio år. Lagen hade här icke någon begränsning. Därjämte hade

bestämts, att vissa typer av pensionsförsäkring endast finge tecknas på

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

85

försäkringstagarens eget eller på hans makas liv, vissa andra typer endast

på endera makens eller barnens liv. Försäkringstagare, som fyllt 60 år,

kunde — trots att lagbestämmelserna icke utgjorde hinder härför — er­

hålla pensionsförsäkring med avdragsgill premie endast i form av uppskju­

ten livränta eller överlevelseränta, i båda fallen utan garanti och utan s. k.

motförsäkring (återbetalning vid dödsfall av erlagda premier). Slutligen

hade pensionsåldern i vissa fall begränsats.

Sedan det visat sig, att vissa skattskyldiga med betydande förmögenhet

och hög skattebelastning önskade teckna kapitalförsäkringar mot stora en-

gängspremier i syfte att förskaffa sig skattelättnad, införde bolagen år

1944 förbud mot högre engångspremie för kapitalförsäkring än 50 000 kro­

nor. I vissa fall med lång försäkringstid skulle dock belopp om högst 150 000

kronor kunna godtagas. Vid tillämpning av dessa inskränkningar skulle

försäkringstagarens samtliga försäkringar, även om de tecknats i skilda

bolag, sammanräknas samt man, hustru och barn under 21 år anses som en

försäkringstagare. För kontroll infördes uppgiftsskyldighet såväl för den

försäkringssökande som för bolagen.

Kommittén har omnämnt, att Svenska försäkringsbolags riksförbund i

skrivelse den 19 december 1944 till kommittén lämnat en redogörelse för bo­

lagens omförmälda åtgärder samt därvid anfört följande:

Efter det klassificeringssystem, som sålunda införts, och de överenskom­

melser, som sålunda träffats, torde reglerna för pensionsförsäkringars be­

skattning numera knappast giva rum för allvarligare anmärkningar. Att

rubba på själva principen om skattens uttagande först då pensionen utfal­

ler kan numera uppenbarligen icke komma i fråga. En begränsning av för­

säkringsbeloppen eller en beskärning av pensionsförsäkringsformerna har

ifrågasatts. I förstnämnda hänseende är att märka att av hela antalet år

1943 nytecknade pensionsförsäkringar 92,2 % avsågo försäkringar med ett

pensionsbelopp om högst 300 kr. i månaden. Antalet nytecknade pensions­

försäkringar på högre belopp än 1 000 kronor i månaden utgjorde under

åren 1939—1943 för hela landet endast resp. 3, 24, 9, 24 och 21 stycken.

Genom de av livförsäkringsbolagen sålunda vidtagna åtgärderna hade

•— enligt vad kommittén vidare anfört — möjligheterna till missbruk otvivel­

aktigt beskurits. Den fördelen hade också vunnits, att ingreppen mot skatte-

spekulation kunnat sättas in på ett betydligt tidigare stadium än om de­

samma skulle gjorts beroende av ändring i lagstiftningen.

Kommittén har i detta sammanhang erinrat om att bevillningsutskottet

vid 1943 års riksdag, i anledning av väckt motion, gjorde följande uttalande

i nu förevarande fråga (bev. utsk. bet. 1943: 45 s. 14):

Den tendens till missbruk av pensionsförsäkringsformen i skattelind-

ringssyfte, som under den senare tiden kunnat iakttagas och som påtalats

redan i ovanberörda vid 1941 års riksdag väckta motion och den vid samma

riksdag framställda interpellationen, torde såsom framgår av de i anledning

av den nu föreliggande motionen avgivna yttrandena alltjämt vara för ban­

den. De åtgärder, som vidtagits av försäkringsbolagen till förebyggande av

missbruk i berört avseende, torde visserligen få antagas hava medfört, att

mera påtagliga fall av sådant missbruk förhindrats. Tveksamt är emellertid,

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

huruvida det är möjligt att på de privata överenskommelsernas väg effektivt komma till rätta med dessa missförhållanden. En ändring av beskattnings­ reglerna på ifrågavarande område synes därför böra övervägas. Att ett så­ dant övervägande får anses påkallat framgår redan därav att försäkrings­ bolagen funnit sig böra uppställa det kravet på en avdragsgill pensionsför­ säkring, att premien skall erläggas under minst tio år med lika belopp för varje år, medan däremot enligt gällande beskattningsregler ej erfordras an­ nat i nu angivna hänseende än att tiden för premiens inbetalande skall överstiga fem år.

Kommittén har därefter uttalat, att det vore uppenbart, att den av försäk­ ringsbolagen anlitade vägen aldrig kunde bliva fullt effektiv. Såsom av det föregående framginge kunde nämligen med nuvarande skattelagstiftning betydande skatteförmåner vinnas även vid försäkringsformer, beträffande vilka förbud icke gärna kunde tänkas. Det kunde för övrigt icke anses lämpligt, att skattelagstiftningen vore sådan, att livförsäkringsbolagen för att hindra dess ur fiskalisk synpunkt otillfredsställande verkningar måste överenskomma att icke bevilja vissa försäkringsformer och däribland även sådana, som i vissa fall kunde anses täcka ett legitimt försäkringsbehov. Lagstiftningen borde vara så utformad, att den icke hindrade ändamålsen­ liga försäkringsformer, och gränsen för de försäkringar, som skulle falla under det ena eller det andra beskattningssystemet, borde vara klart och otvetydigt utformad; möjligheterna till illojal skattespekulation borde re­ dan av lagstiftaren elimineras. Den enskilde försäkringstagaren hade för sin del rätt att kräva att, då han träffade det för honom lämpligaste valet mel­ lan olika försäkringsformer, han icke skulle behöva utsättas för beskyll­ ningen för skattespekulation. Även för bolagen måste det vara av intresse, att skattelagstiftningen utformades på sådant sätt, att risk för beskyllning att i ackvisitionssyfte utnyttja skattespekulation från allmänhetens sida icke förelåge.

Beträffande olägenheterna av gällande regler för beskattning av

sjuk-

och invaliditetsförsäkring

har kommittén erinrat om följande uttalande av

1942 års försäkringsutredning (SOU 1946:34, s. 291):

Sjukersättningsbelopp äro generellt undantagna från beskattning och motsvarande premier få följaktligen icke avdragas från den skattepliktiga inkomsten i vidare mån än att de rymmas inom det sociala 200-kronorsav- draget. Vid invaliditetsförsäkring gäller det omvända. Invaliditetsräntan (förtidspensionen) beskattas, medan avdragsrätt som regel gäller för pre­ mierna. Att åstadkomma någon klar gräns mellan sjukersättning och inva- liditetsränta är icke möjligt. Där sjukersättning lämnas utan tidsbegräns­ ning få de varaktiga fallen karaktär av invaliditetsränta, materiellt sett men icke skattetekniskt.

Om en arbetsgivare betalar sjuklön åt anställd, beskattas denne, medan arbetsgivaren får avdraga den utbetalade sjuklönen i sin skattedeklaration. Ger arbetsgivaren exakt samma förmån genom förmedling av försäkrings- inrättning, behöver sjukersättningen (sjuklönen) icke deklareras av den anställde — försäkringstagaren. Arbetsgivaren får icke desto mindre av­ draga sin andel i premierna. Principiellt borde härav följa, att samma pre­

87

mier borde betraktas som den anställdes skattepliktiga inkomst, men detta torde svårligen vara genomförbart i praktiken -—■ i varje tall icke om ar­ betsgivarens premie till försäkringsinrättningen erlägges kollektivt för en grupp anställda.

Det vill förefalla som om ett motsägelsefritt skattesystem icke kan för­ verkligas med mindre man å ena sidan beskattar all kontant sjukersätt­ ning på samma sätt som invaliditetsränta och å andra sidan generellt gei avdragsrätt för premierna.

Vad ovan anförts avser endast tillämpning på den kontanta sjukersätt­ ningen (i sjukkassorna på sjukpenningen) och alltså icke på sjukvårds­ ersättning.

Kommittén har därefter beträffande ifrågavarande spörsmål återgivit föl­ jande Yttrande av Svenska försäkringsbolags riksförbund i den förut nämn­ da skrivelsen till kommittén:

Frågan om beskattning av sjuk-, invaliditets-, olycksfalls- och arbetslös­ hetsförsäkring bör förutsättningslöst utredas.

Beskattningsreglerna böra vara ensartade antingen ersättningen utgår di­ rekt från arbetsgivare, på grund av försäkring i samband med tjänst eller på grund av privat försäkring. Mest rationellt vore att beskatta all ersätt­ ning och medgiva avdragsrätt för premierna, om också av sociala skäl viss frihet från beskattning av utfallande belopp under förutsättning av ensar- tad behandling kan medgivas. Bestämmelsen i 19 § kommunalskattelagen att vad som på grund av dylik försäkring utfaller i annan form än livränta icke skall räknas till skattepliktig inkomst har i praktiken visat sig svår­ tolkad och kan leda till otillfredsställande resultat.

Slutligen har kommittén framhållit den olika behandlingen av invalid­ ränta, som utginge på grund av pensionsförsäkring med avdragsgill premie, och annan invaliditetsränta. Den förra invalidräntan beskattades helt. Den senare beskattades enligt reducerad skala, men därjämte hade invaliditets- räntans kapitalvärde i allmänhet förmögenhetsbeskattats, om det årliga be­ loppet överstege 1 000 kronor. Gällde det exempelvis en invalidränta, som utginge på grund av försäkring mot olycksfall i arbete, förefölle reduktionen omotiverad, då ju invalidräntan utgjorde ersättning för bortfallen intäkt av tjänst; härtill komme, att arbetsgivaren fått göra avdrag för premien. Å andra sidan måste förmögenhetsbeskattningen av en sådan invalidränta för mottagaren te sig egendomlig. Det torde knappast kunna göras gällande, att en förmögenhet, som bestode i kapitalvärdet av en sådan invalidränta, medförde någon ökad skattekraft för mottagaren.

Yttrande.

I fråga om de förutsättningar, som legat till grund för de av kommittén upprättade tabellerna, ha

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete

uttalat,

att

vid beräkning av räntan på livförsäkringssparandet avdrag borde medgi­ vas även för andra kostnader än kapitalförvaltningskostnader,

att

tillbörlig

hänsyn icke tagits till spärregeln i förordningen om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt

samt att

marginalskattesatserna för inkomst

och förmögenhet icke kunde anses oföränderliga under hela försäkringsti-

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

88

den, enär en person med större förmögenhet och mindre inkomst finge an­

tagas konsumera en del av sin förmögenhet. Därest tabellerna upprättats

med beaktande av vad sålunda framhållits, skulls de ha utvisat att de för­

måner ur skattesynpunkt, som bereddes personer genom försäkringsspa­

rande, icke vore av den storlek, som kommittén gjort gällande.

Departementschefen.

Såsom kommittén framhållit, undgår den, som placerar medel i en ka­

pitalförsäkring, progressiv beskattning av räntan å sparkapitalet samt för­

mögenhetsbeskattning av kapitalet. Vad åter angår pensionsförsäkringen

intager denna försäkringsform — även om, såsom jag tidigare betonat, pen­

sionsförsäkring icke kan anses befriad från ränteskatt — likväl en gynnad

ställning i förhållande till andra sparformer därigenom att beskattningen

uppskjutes, utan att uppskovsränta uttages, och att förmögenhetsskatt, med

visst undantag, icke utgår. Då gällande bestämmelser icke förhindra, att en

pensionsförsäkring i själva verket kan tagas för annat ändamål än pensio­

nering, kunna de förmåner, vilka ansetts böra tillkomma den, som genom

att taga en pensionsförsäkring ordnar sin eller sina anhörigas försörjning,

utnyttjas även för pensioneringen ovidkommande syften.

Såsom kommittén framhållit torde försäkringssparandet erbjuda relativt

betydande förmåner i förhållande till annat sparande. Jag finner det emel­

lertid icke oberättigat att försäkringssparandet beskattas lindrigare än an­

nat sparande; härvid bör emellertid skattelagstiftningen vara så utformad,

att den såvitt möjligt förhindrar att de förmåner, som komma försäkrings­

sparandet till del, utnyttjas för andra ändamål än dem vilka detta spa­

rande är avsett att tillgodose.

Att vid beskattningen ersättning, som utgår vid sjukdom eller olycksfall,

behandlas olika i de fall, då ersättningen utbetalas av arbetsgivare utan för­

säkring, och i de fall, då ersättningen utgår på grund av försäkring, är

givetvis icke tillfredsställande.

Jag återkommer närmare till dessa frågor i samband med att jag till be­

handling upptager spörsmålet hur de berörda olägenheterna böra avhjälpas. V.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

V. Allmän motivering till departementsförslaget.

A. Principiella synpunkter på beskattning av livförsäkringsanstalter

och livförsäkringstagare.

Kommittén.

Utvecklingen av företagsformerna inom livförsäkringsrörelsen. Sedan kom­

mittén lämnat en kort redogörelse för utvecklingen av de två företagsfor­

merna inom livförsäkringsrörelsen, nämligen försäkringsaktiebolag och öm­

sesidiga försäkringsbolag, har kommittén yttrat att de sistnämnda bola­

gen utgjorde kooperativa sammanslutningar, i vilka försäkringstagarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

89

vore de enda delägarna. I inånga fall hade emellertid vid ett sådant bolags bildande erfordrats ett startkapital, vilket såsom lån tillskjutits av vissa s. k. garanter, och i dylika fall hade vid sidan av bolagets försäkringstagare dess garanter beretts ett visst inflytande över bolaget, intill dess garanti­ kapitalet återbetalats. Det hade förekommit, att garantikapitalet bibehållits även långt sedan det upphört att spela någon som helst roll för bolagets ekonomi, varigenom garanterna bibehållit sitt inflytande över bolaget och bolagets ömsesidiga karaktär i viss mån lidit intrång. Enligt det förslag till lag om försäkringsrörelse, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1947 remitterats till lagrådet, skulle emellertid ömsesidigt försäkringsbolag återbetala förefintligt garantikapital, så snart det ej längre erfordrades för rörelsens ändamålsenliga bedrivande. Även i övrigt innehölle nämnda för­ slag bestämmelser åsyftande att förhindra sådana sidainflytelser på ömse­ sidiga försäkringsbolag, som kunde inkräkta på dessas kooperativa karaktär. Antalet ömsesidiga livförsäkringsbolag vore för närvarande fjorton. (Den numera antagna nya lagen om försäkringsrörelse överensstämmer i berörda hänseende med nyssnämnda förslag.)

Kommittén har vidare anfört: Hos det först bildade aktiebolaget liksom dess närmaste efterföljare till­ föll, såsom av det ovan sagda framgår, till en början behållningen på liv­ försäkringsrörelsen uteslutande aktieägarna. Relativt snart infördes dock möjlighet att mot något förhöjda premier teckna försäkringar, vilka berät­ tigade försäkringstagarna till viss andel i vinsten. Sedermera har utveck­ lingen gått mot allt större vinstdelaktighet för försäkringstagarna. För år 1945 utgjorde den sammanlagda aktieutdelningen härrörande från livför­ säkringsrörelse i det närmaste 400 000 kronor. Efter den uppdelning av liv- och brandförsäkringsaktiebolagen, som är planerad i samband med införan­ de av ny lag om försäkringsrörelse, samt efter en planerad sammanslag­ ning av två i samma koncern ingående bolag beräknas den sammanlagda aktieutdelning, som härrör från livförsäkringsrörelse, komma att sjunka till 155 000 kronor. För år 1945 tilldelades å andra sidan försäkringstagarna i aktiebolagen såsom premieåterbäring och annan vinst över 8 miljoner kro­ nor samt år 1946 över 11 miljoner kronor. Medan gällande lag om försäk­ ringsrörelse är uppbyggd i huvudsakligt syfte att tillgodose soliditetskravet, bar i det ovannämnda förslaget till ny lag vid sidan härav uppställts ett skälighetskrav för livförsäkringens del. Detta krav innebär bland annat, att i den mån överskott uppkommer på ett livförsäkringsbolags rörelse, av detta överskott så mycket skall återbetalas till försäkringstagarna, att den netto­ kostnad, som dessa få betala för sina försäkringar, utgör ett skäligt pris för försäkringen. Eu följd härav måste bliva, att vad som från livförsäk­ ringsrörelsen får utdelas till aktieägare genom bestämmelser i bolagsord­ ning eller grunder begränsas, där så ej, såsom i flertalet aktiebolag är fal­ let, redan skett. Man torde kunna förutsätta, att den maximala utdelningen ej fastställcs till högre belopp än att utdelningen till större delen täckes genom avkastningen på de värdehandlingar, i vilka aktiekapitalet place­ rats. Vidare blir en följd av skäligbetsprincipen, alt livförsäkringsaktiebo­ lagens tillgångar i realiteten måste betraktas som försäkringstagarnas egen­ dom, i den män tillgångarna till sitt värde överstiga aktiekapitalet. Med hänsyn lill vad ovan sagts är man, efter ett genomförande av den föreslagna nya lagen om försäkringsrörelse, berättigad att vid utformningen av beskatt­

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

ningsreglerna betrakta livförsäkringsrörelse såsom en för försäkringstagar­

na bedriven rörelse, vilken i fråga om aktiebolagen reellt och i fråga om de

ömsesidiga bolagen såväl reellt som formellt har kooperativ karaktär.

Överskott härrörande från dödlighetsvinst och omkostnadsbesparing.

Kommittén, som ansett att den del av försäkringsanstalts överskott, vil­

ken utgöres av dödlighets- och omkostnadsvinst, bör vara skattefri, har

härom anfört:

Vid en undersökning rörande principerna för beskattning av livförsäk­

ringsbolag och livförsäkringstagare är det lämpligt att till en början betrak­

ta en livförsäkringsrörelse, som består av en renodlad riskrörelse, således

utan sparmoment och omkostnader. En sådan finner man i de tidigare före­

kommande s. k. uttaxeringsföreningarna. En dylik förening utbetalar vid

en medlems död ett visst på förhand bestämt belopp, vilket uppbringas ge­

nom uttaxering bland medlemmarna med lika belopp för var och en. Man

kan till en början antaga, att föreningen arbetar helt utan förvaltnings­

kostnader. Med en sådan förening som modell skall i det följande under­

sökas den skatterättsliga naturen av olika inkomster och utgifter för för­

eningen och dess medlemmar. Det förutsättes härvid, att de uttaxerade be­

loppen ej äro avdragsgilla och att utbetalade dödsfallsersättningar ej in-

komstbeskattas.

Antag att en uttaxeringsförening för att undgå besväret att efter varje

dödsfall verkställa uttaxering beslutar, att medlemmarna vid varje års

början skola inbetala ett visst belopp, i syfte att föreningen härigenom

skall få medel att bestrida utbetalningarna vid de under året inträffande

dödsfallen. För att fylla sin funktion måste uppenbarligen dessa belopp till­

tagas något större än som motsvarar de beräknade dödsfallsutbetalningar-

na. Vid årets slut måste då återbetalning ske av den del av avgifterna, vil­

ken ej behövt tagas i anspråk för dödsfallsutbetalningar. Att beskatta dessa

återbetalda belopp som inkomst, vare sig hos medlemmarna eller förening­

en, vore uppenbart orimligt. Detta omdöme förändras icke, om återbetal­

ningen i stället för att ske kontant vid årets slut sker i form av avdrag på

nästa års avgift eller om återbetalningen uppskjutes till medlemmens död

och alltså får formen av ett tillägg till dödsfallsbeloppet. Skulle däremot

överskottsbeloppen ej återgå till vederbörande medlem utan fonderas hos

föreningen och eventuellt komma senare generationer av medlemmar till

godo, skulle en beskattning av överskottsbeloppen möjligen kunna för­

svaras.

Det tillvägagångssätt, som ovan tänkts förekomma hos en uttaxerings­

förening, är exakt detsamma som tillämpas hos ett livförsäkringsbolag. Pre­

mierna beräknas med tillämpning av en antagen dödlighet, vilken valts nå­

got på säkra sidan. Blir sedermera den verkliga dödligheten mindre än den

antagna, åtgå icke riskpremierna helt till dödsfallsutbetalningarna utan ett

visst överskott, »dödlighetsvinst», uppstår. Det framgår av det sagda, hur

obefogad en beskattning av denna dödlighetsvinst i själva verket är i sådana

fall, då dödlighetsvinsten är avsedd att återgå till vederbörande försäkrings­

tagare.

Ovan har i förenklingssyfte behandlats blott den rena kapitalförsäkringen

för dödsfall mot ren riskpremie. De i verkligheten förekommande försäk­

ringsformerna utgöra i regel kombinationer mellan nyssnämnda art av för­

säkringar och vanligt sparande. Det ovan sagda äger då tillämpning på den

del av rörel seöverskottet, som härrör från underdödlighet.

Med kapitalförsäkring för livsfall förstås en försäkring, enligt vilken för­

säkringsbeloppet utbetalas till försäkringstagaren, då denne uppnår viss i

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

91

försäkringsavtalet bestämd ålder. Vid dödsfall före denna ålder utbetalas intet. Försäkringsformen är ovanlig såsom självständig försäkring men före­ kommer i kombinationer. Den omnämnes här huvudsakligen, emedan den bildar en övergångsform till livränteförsäkring men är enklare till sin kon­ struktion och därför bättre lämpad som diskussionsunderlag. Även i fråga om en rörelse, som avser kapitalförsäkring för livsfall, härrör överskottet till viss del därifrån, att premierna beräknats med tillämpning av ett för­ siktigare dödlighetsantagande (vilket i detta fall innebär, att dödligheten antages lägre än den verkliga). De enda skillnaderna mot dödsfallsförsäk- ringen äro dels att riskrörelsen i detta fall alltid måste kombineras med en sparverksamhet, dels att dödlighetsvinsten uppkommer genom överdödlig­ het i stället för genom underdödlighet. Slutsatsen beträffande beskattningen av den del av överskottet, som härrör från dödlighetsvinst, blir därför den­ samma i fråga om kapitalförsäkring för livsfall som i fråga om kapitalför­ säkring för dödsfall.

Någon principiell skillnad existerar icke emellan kapitalförsäkring och livränteförsäkring. Sistnämnda försäkringsform kan nämligen uppfattas så­ som en serie kapitalförsäkringar. Ovanstående slutsatser beträffande be­ skattning av överskott gälla därför även beträffande livränteförsäkringar i den mån förutsättningen, att premien icke är avdragsgill och utfallande belopp icke beskattas, är uppfylld. I motsatt fall, vilket inträffar vid pen­ sionsförsäkring, inträda andra förhållanden. Gottgöres vid sådan försäkring överskottet försäkringstagarna genom avdrag på premien, böra dessa ej åt­ njuta avdrag vid taxeringen för mer än nettokostnaden för försäkringen, d. v. s. för skillnaden mellan premien och vinsten. Härigenom blir denna del av överskottet beskattad hos försäkringstagaren. Utbetalas vinsten däremot i samband med försäkringssumman, bör (ten beskattas hos försäkringsta­ garen i samband med beskattningen av nämnda summa. Då sålunda ifrå­ gavarande del av överskottet blir beskattad hos försäkringstagaren, bör den icke tagas till beskattning hos försäkringsbolaget.

Vad ovan sagts i fråga om dödlighetsvinst äger motsvarande tillämpning beträffande omkostnadsvinst. Om i en uttaxeringsförening en i förskott uttagen avgift för täckande av förvaltningskostnader icke helt åtgått och det icke förbrukade beloppet återbäres till medlemmarna, vore det obefogat att betrakta sistnämnda belopp som ett skattepliktigt överskott.

Enligt gällande lag beskattas överskottet å livförsäkringsrörelse. Detta överskott ulgöres av dödlighetsvinst, omkostnadsvinst och räntevinst. Enär det ansetts lämpligt att behandla ränteinkomsten för sig------------ hänför sig det följande resonemanget om beskattningen av överskottet framför allt till den del därav, som härrör från dödlighets- och omkostnadsvinst.

En viss del av den vinst, som uppkommer genom de tre nämnda vinst­ källorna, avsättes till premieåterbäringsreserv för att därur antingen ome­ delbart eller längre fram utdelas till försäkringstagarna. Återstoden dispo­ neras, förutom till utskylder, dels till vinstutdelning till försäkringstagarna utöver premieåterbäringen antingen genom omedelbar utbetalning eller ge­ nom avsättning till vinstfonder för framtida utbetalning, dels till allmän konsolidering av bolaget genom avsättning till s. k. konsolideringsfonder. Avsättningen lill premieåterbäringsreserv sker efter vissa regler, angivna i de av Kungl. Maj :t stadfästa grunderna, vilka regler fullständigt bestämma såväl avsättningens absoluta storlek som dess fördelning mellan försäk­ ringstagarna. Beträffande vinsten utöver premieåterbäringen innehålla grun­ derna inga regler om avsättningens absoluta storlek utan endast regler för fördelningen mellan försäkringstagarna av det belopp, bolaget bcslutit anslå till vinstutdelning. Sistnämnda regler äro doek i många fall så avfattade, att

92

Kangl. Maj:ts proposition nr 93.

bolaget inom relativt vida gränser kan självt bestämma fördelningen mel­ lan försäkringstagarna.

Vid beräkningen av det skattepliktiga överskottet får avdrag göras för avsättningen till premieåterbäringsreserv och i viss, i lagen angiven omfatt­ ning för avsättningar till konsolideringsfonder (säkerhetsfond, utjämnings- reserv).

Såsom ovan framhållits bör principiellt sett dödlighets- och omkostnads- vinst, som är avsedd att återgå till vederbörande försäkringstagare, ej be­ skattas. Det oaktat kan måhända —• även med utgångspunkt från ovan ut­ vecklade synpunkter — ett visst fog finnas för gällande lags anordning att från beskattning fritaga nämnda vinster endast i den mån de ingå i pre­ mieåterbäringen men beskatta dem i övrigt. Genom att fördelningen av an­ nan vinst än premieåterbäring i många fall sker efter relativt schablon­ mässiga grunder, kan man nämligen icke alltid vara säker på att den vinst, som utgår till en försäkringstagare, utgör endast återbetalning av för mycket erlagda premier.

Genomföres det tidigare omnämnda förslaget till lag om försäkringsrö­ relse, förändras väsentligt de förhållanden, som enligt vad i förra stycket sagts för närvarande i viss mån kunna motivera beskattning av vinst ut­ över premieåterbäringen. Enligt förslaget skall skillnaden mellan premie­ återbäring och annan vinst försvinna. Alltsammans skall betecknas »åter­ bäring», och beträffande sådan skola upprättas grunder, å vilka Kungl. Maj :ts stadfästelse skall sökas. Det är därför rimligt, att avsättning till åter- bäringsfond fritages från beskattning. Enligt förslaget skall för övrigt den­ na avsättning icke såsom nu föras som en vinstdisposition utan som en utgift i vinst- och förlusträkningen. Det är avsett, att bolagen förutom återbärings- fonden skola hava en s. k. regleringsfond, till vilken överskott utöver vad som går till återbäringsfond kan avsättas. Användningen av medel, som av­ satts till regleringsfonden, skall ske enligt grunder, som stadfästas av Ko­ nungen. Man kan förutsätta, att dessa grunder icke komma att bliva av den schablonmässiga typ, som nuvarande vinstfördelningsgrunder i många fall tillhöra, utan att kraven på deras innehåll både från rättvisesynpunkt och i fråga om entydighet komma att motsvara dem, som nu ställas beträf­ fande premieåterbäringsgrunderna. I den mån grunderna för regleringsfon­ dens användning innebära, att medlen förr eller senare skola överföras till återbäringsfonden, är det lämpligt, att avdrag medgives redan vid avsätt­ ning till regleringsfonden.

Enligt kommitténs mening bör man emellertid icke stanna vid ovan an­ givna skattefrihet utan man bör lämna överskottet även i övrigt, i den mån det härrör från dödlighets- och omkostnadsvinst, fritt från beskattning. Det ovan omnämnda skälighetskravet medför nämligen vid ett fullständigt ge­ nomförande, att inga belopp stadigvarande få kvarhållas av bolaget som allmänna konsolideringsmedel. Konsolideringen får i sådant fall åstadkom­ mas genom ett temporärt innehållande av återbäringsmedel. Sålunda skulle exempelvis vid en blandad liv- och kapitalförsäkring försäkringstagarens andel i bolagets konsolideringsmedel utbetalas senast, då han uppnår ulbe- talningsåldern. Den bestämmelse i förslaget, genom vilken skälighetsprinci- pen införes, är visserligen icke avfattad på sådant sätt att ett så strängt ge­ nomförande som det ovan antydda kan krävas. Man måste dock förutsätta, att statens övervakning av skälighetskravets uppfyllande kommer att med­ föra, att de belopp, som kvarhållas av bolaget såsom allmänna konsolide­ ringsmedel, bliva relativt obetydliga och avsevärt mindre än de belopp, vilka för närvarande avsättas för sådant ändamål och vilka enligt gällande lag äro avdragsgilla vid beskattning. Med hänsyn härtill är en skattefrihet för den

Iiungl. Maj.ts proposition nr 93.

93

del av överskottet, som utgöres av dödlighets- och omkostnadsvinst, princi­

piellt motiverad, i den mån icke — i fråga om livförsäkringsaktiebolag —

överskottet tillföres aktieägarna.

Ränteinkomst. Kommittén har funnit, att skatt på försäkringsanstalts rän­

teinkomst bör uttagas till en del hos anstalten och till en del hos försäk­

ringstagarna, samt har härom anfört:

Medan, såsom ovan visats, varken dödlighets- eller omkostnadsvinsten

hos ett livförsäkringsbolag utgör någon inkomst i egentlig mening för för­

säkringstagarekollektivet, är ränteavkastningen på bolagets tillgångar en

verklig inkomst, som tillföres kollektivet och som därför bör beskattas.

Detta gäller hela ränteinkomsten — efter avdrag för förvaltningskostnader,

som äro att hänföra till kapitalförvaltningen — ej blott den enligt grunderna

beräknade.

Enligt gällande lag uttages skatten på sagda ränteinkomst i fråga om ka­

pitalförsäkring hos bolaget och i fråga om livränteförsäkring, som avses i

32 § 2 mom. d) kommunalskattelagen, hos livräntetagaren, sedan livrän­

tan börjat utgå. Ränteinkomsten lämnas däremot obeskattad i fråga om

nyssnämnda livränteförsäkringar, innan livräntan börjat utgå, och i fråga

om andra livränteförsäkringar under hela försäkringstiden. Beträffande

kapitalförsäkringar beskattas genom den s. k. ränteslcatten den del av rän­

teinkomsten, som skall tillföras premiereserven, och den del, som bildar

premieåterbäring. Den överskjutande delen av ränteinkomsten blir beskat­

tad genom att den ingår i bolagets skattepliktiga överskott.

Skälen till att ränteinkomsten i fråga om kapitalförsäkring för närvaran­

de beskattas kollektivt hos bolaget i stället för individuellt hos försäkrings­

tagarna torde vara av rent praktisk art. Även om man begränsar en indivi­

duell beskattning till räntan endast å premiereserven och premieåterbä-

ringsreserven, skulle nämligen en exakt beskattning nödvändiggöra en årlig,

individuell beräkning av nämnda reserver, vilket skulle innebära en orimlig

arbetsbelastning för försäkringsbolagen. Vid individuell beskattning av rän­

tan på övriga fonder tillkomma svårigheter även av principiell art vid fon­

dernas uppdelning på försäkringstagarna.

Å andra sidan är, såsom tidigare framhållits, räntebeskattningens förläg­

gande till försäkringsanstalterna icke tillfredsställande, enär försäkringsta­

gare med stora inkomster eller förmögenheter härigenom erhålla skattelätt­

nader, vilka medföra, att livförsäkringar kunna utnyttjas i skatteflyktssvfte.

Vad ovan sagts rörande frågan, huruvida uttagandet av skatten på ränte­

inkomsten bör ske kollektivt eller individuellt, leder till att en kompromiss

mellan dessa båda system synes vara önskvärd, en kompromiss, som i möj­

ligaste mån eliminerar såväl den möjlighet till skatteflykt, vilken den kol­

lektiva beskattningen öppnar, som de praktiska olägenheterna vid en exakt

genomförd individuell beskattning. Till frågan i vad mån en sådan kompro­

miss kan realiseras återkommer kommittén i del följande.

Aktieägarnas andel i överskottet. Kommittén har ansett att av praktiska

skäl aktieutdelning icke bör särskilt beskattas hos försäkringsbolag. Härvid

har kommittén yttrat, att om viss del av ett livförsäkringsaktiebolags vinst

kunde anses belöpa på aktieägarna denna del, principiellt sett, borde under­

kastas beskattning enligt de regler, vilka gällde andra aktiebolag. Såsom

förut nämnts hade man efter skälighetsprincipens genomförande alt räkna

94

med att aktieutdelningen komrae att begränsas. Vad som överstege denna

begränsade utdelning vore då att i realiteten betrakta såsom försäkrings-

tagarnas egendom. Utdelade ett aktiebolag till aktieägarna högsta medgivna

belopp, utgjorde alltså utdelningen aktieägarnas andel i överskottet. Om där­

emot något eller några år bolagets aktieutdelning skulle understiga den

högsta medgivna gränsen, kunde olika möjligheter tänkas. Hade bolaget rät-

t i gliet att i sadant fall senare utdela det felande beloppet även om gränsen

därigenom överskredes, kunde det rent principiellt anses befogat att till be­

skattning taga ett belopp, som motsvarade högsta medgivna utdelning, även

om den verkliga utdelningen vore mindre.

Utdelningen till aktieägarna härrörde till viss del från avkastningen av

värdehandlingar, i vilka aktiekapitalet placerats. Då all avkastning av värde­

handlingar, enligt vad som tidigare anförts, skulle beskattas, måste, därest

utdelningen till aktieägarna skulle särskilt beskattas, viss korrektion göras

för att undvika dubbelbeskattning.

Oaktat principiellt sett aktieägarnas andel i överskottet borde beskattas

enligt törut angivna riktlinjer, föresloge kommittén av praktiska skäl, för

vilka redogörelse senare skall lämnas, att sådan beskattning ej skulle ske.

Övriga inkomster. Kommittén har anfört:

I vissa fall kunna som ovan nämnts livförsäkringsbolag hava sådana in­

komster, att deras överskott icke i sträng mening kan anses sammansatt

enbart av dödlighets-, omkostnads- och räntevinst.

Från skatteteknisk synpunkt betraktas

fastighet

såsom en särskild för­

värvskälla. I fråga om livförsäkringsbolagen äro dock fastighetsinnehav

i realiteten att anse såsom kapitalplacering. Avkastning av fastighet även­

som vinst å försäljning av sådan bör därför ingå i den skattepliktiga ränte­

inkomsten. Den kommunala fastighetsskatten torde väl böra bibehållas, men

i så fall bör från den skattepliktiga inkomsten avdrag, som avses i 45 §

kommunalskattelagen, få göras.

Enligt lagen om försäkringsrörelse får försäkringsbolag icke driva annan

rörelse än försäkringsrörelse, och enligt förslaget till ny lag får med livför­

säkringsrörelse ej heller förenas annan försäkringsrörelse, såvida ej sär­

skilda skäl därtill finnas. Enligt försäkringsutredningens förslag skulle de

tre nuvarande liv- och brandförsäkringsbolagen uppdelas. Det gällande för­

budet mot att driva annan rörelse än försäkringsrörelse har tolkats så, att

sådan annan rörelse ej heller får drivas genom dotterbolag. Av det sagda

följer, att de enda regelbundna inkomster ett livförsäkringsbolag kan hava,

förutom inkomsten av den direkta livförsäkringsrörelsen här i riket, inbe­

räknat den därtill hörande kapitalplaceringen, är inkomst l:o)

av livför­

säkringsrörelse i utlandet,

2 ro)

av dotterbolag, som äro försäkringsbolag,

och

3:o)

av återförsäkringsrörelse.

Tillfälliga inkomster kunna uppkomma ge­

nom försäljning av dotterbolag och överlåtelse av försäkringsbestånd.

Fysisk person, som är bosatt utom riket, är icke skattskyldig för inkomst

av kapital, bortsett från vissa slag av sådan inkomst, vilka i detta samman­

hang äro av mindre betydelse. I överensstämmelse härmed bör ränteinkomst

hos livförsäkringsbolag principiellt sett icke beskattas hos bolaget till den

del inkomsten belöper på försäkringstagare, bosatta utom riket. I fråga

om försäkringar, som bolaget meddelat här i riket, är det av praktiska skäl

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

95

ogörligt att taga hänsyn till om en försäkringstagare är eller sedermera blir bosatt utomlands. Driver däremot bolaget rörelse utom riket, kan man förutsätta, att flertalet i sådan rörelse meddelade försäkringar även tillhöra försäkringstagare, bosatta utom riket. Det är då möjligt att uppdela bolagets ränteinkomst på vad som hänför sig till försäkringar tillhörande det in­ ländska, respektive det utländska beståndet och att fritaga den senare delen av ränteinkomsten från beskattning.

Uppstår å ett livförsäkringsbolags rörelse utom riket överskott, som icke skall återgå till försäkringstagare tillhörande det utländska försäkringsbe­ ståndet, måste detta överskott betraktas såsom en inkomst för de försäk­ ringstagare, vilka tillhöra det inländska försäkringsbeståndet. Denna in­ komst bör därför i likhet med avkastningen av kapital utgöra en skatte­ pliktig intäkt för det sistnämnda försäkringstagarekollektivet. Detsamma gäller inkomst av dotterbolag så länge 54 § a) kommunalskattelagen bibe­ hålies i sin nuvarande lydelse. Frågan om ändring av denna paragraf har kommittén icke ansett böra upptagas i detta sammanhang.

Då försäkringsbolag avlämnar en del av sina försäkringar i återförsäk­ ring, har man att räkna med att bolaget härigenom på lång sikt gör viss förlust, eftersom det mottagande bolaget beräknas att göra viss vinst. I syfte att kompensera denna förlust övertager bolaget ofta viss återförsäk­ ring från andra bolag. I många fall är ett sådant övertagande en förutsätt­ ning för alt bolaget skall kunna få avlämna viss del av sitt eget bestånd i återförsäkring. Om ett livförsäkringsbolag icke övertagit större bestånd i återförsäkring än det avgivit, kan därför återförsäkringen anses utgöra blott ett normalt led i den direkta försäkringsrörelsen. Skäl föreligga där­ för icke att i sådant fall särskilt beskatta inkomst av återförsäkringsrörel- se. Om däremot det bestånd ett bolag i återförsäkring övertagit väsentligt överstiger vad det avgivit, måste det överskjutande beståndet anses mot­ svara en affärsrörelse, varav inkomsten bör beskattas. Av praktiska skäl föreslår kommittén en annan anordning såsom ersättning för den beskatt­ ning, varom här är fråga. Till denna fråga återkommer kommittén -— -------.

Tillfällig inkomst genom överlåtelse av försäkringsbestånd kan efter skä- lighetsprincipens införande tänkas endast i fråga om i återförsäkring över­ tagna bestånd eller utländska direkt försäkrade bestånd. Inkomsten genom sådan överlåtelse bör beskattas enligt samma principer som de regelbund­ na inkomsterna av samma bestånd.

Rätt till avdrag för försäkringspremier samt beskattning av utfallande för­ säkrings- och vinstbelopp. Kommittén har erinrat om den jämförelse, som tidigare gjorts mellan å ena sidan beskattningen av cn försäkringsform, vid vilken premierna få avdragas och utfallande försäkringsbelopp beskattas, samt å andra sidan beskattningen av en försäkringsform, vid vilken rätt till avdrag för premierna ej föreligger och utfallande belopp icke beskat­ tas. Det hade därvid visat sig, att beskattningen av de båda försäkrings­ formerna ledde till enahanda resultat under förutsättning, att försäkring­ arna behandlades lika i fråga om räntebeslcattningen. Vid det resonemang, som ledde till detta resultat, hade dock bortsetts från omkostnader och vi­ dare antagits, att den marginalskattesats, enligt vilken utfallande försäk­ ringsbelopp beskattades, var densamma som den, vilken gällde för försäk­ ringstagaren, då premierna avdrogos.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Kommittén, som funnit de nuvarande reglerna om att premie för kapital­ försäkring icke får avdragas, under det att utfallande belopp icke beskat­ tas, samt att premie för pensionsförsäkring får avdragas, medan utfallan­ de belopp beskattas, i stort sett böra bibehållas, har vidare anfört:

Då ekonomisk ekvivalens råder mellan nettopremien och utfallande för­ säkringsbelopp, erhålles likvärdighet i fråga om beskattningen av de båda ovan betraktade försäkringsformerna egentligen endast i det fall, att avdrag medgives för blott nettopremien i stället för hela försäkringspremien. Den del av premien, som är avsedd att täcka de utgifter försäkringstagaren för­ orsakar bolaget, är närmast att hänföra till levnadsomkostnader och bör därför principiellt sett icke vara avdragsgill. Då emellertid nettopremien icke kan förutsättas känd av den skattskyldige och ej heller av honom genom någon enkel metod kan beräknas med utgångspunkt från försäkringspre­ mien, synes det mest praktiskt, att i de fall, då man vill medgiva avdrag- för premie och beskatta utfallande belopp, låta avdragsrätten omfatta hela premien. Det sagda utgör dock en anledning att inskränka tillämpningen av ett sådant system med avdragsrätt för premien till ett område där starka skäl tala för en tillämpning av systemet.

I fråga om

kapitalförsäkring

finnes ingen anledning att frångå gällande

beskattningsregler, enligt vilka avdrag för premien i princip icke får göras och utfallande belopp icke heller beskattas. I de flesta fall skulle avdrag för kapitalförsäkringspremien och beskattning av utfallande belopp ställa sig ogynnsamt för försäkringstagaren. Det år, då kapitalet utbetalas, skulle den skattskyldige flyttas upp i högre inkomstskikt, varigenom hans marginal­ skattesats skulle ökas och i regel bliva högre än den var, då han erlade pre­ mierna. För att undvika detta skulle man behöva införa särskilda regler, vil­ ka skulle komplicera beskattningen. Även om sådana regler infördes, skulle marginalskattesatsen ändock i många fall vara högre vid kapitalutbetalning än vid premiebetalningen. Medan alltså i de flesta fall avdragsrätt för kapi­ talförsäkringspremien och beskattning av utfallande kapital skulle innebära en nackdel för försäkringstagaren, skulle åter ett sådant beskattningssvs- tem i vissa andra fall kunna utnyttjas i skatteflyktssyfte.

För närvarande föreligger rätt'till avdrag för premien vid försäkringar, vilka äro att hänföra till

pensionsförsäkringar.

Då pensionen utbetalas till

försäkringstagaren, äro i regel dennes inkomster och därmed hans marginal­ skattesats lägre än då han erlade premierna. Framflyttningen av beskatt­ ningen från tiden för premiebetalningen till tiden för pensionsutbetalningen innebär därför oftast en fördel för försäkringstagaren. Denna fördel är emel­ lertid — såsom ovan framhållits — ett riktigt uttryck för tanken, att eu persons verkliga skatteförmåga mätes bäst genom en över hans livstid ut­ jämnad inkomst. Vid en pensionsförsäkring framträder syftet att fördela den under den skattskyldiges aktiva tid förvärvade inkomsten över hans hela återstående livstid särskilt tydligt. Skäl finnas sålunda att åt pensionsför­ säkringen förbehålla rätten till avdrag för premien.

Ett skäl för att medgiva premieavdrag och beskatta utfallande belopp vid pensionsförsäkring ger vidare jämförelsen med pensionering annorledes än genom försäkring, t. ex. genom direkt utbetalning från arbetsgivaren. Om en arbetsgivare utfäst sig att utgiva pension åt anställda från viss ål­ der och före denna ålder för detta ändamål avsätter belopp antingen till en pensionsfond hos sig själv eller till en särskild stiftelse, utgöra dessa avsätt­ ningar i själva verket en inkomst för den anställde. En beskattning av så­ dan inkomst skulle emellertid för den anställde te sig onaturlig, medan där­ emot beskattningen av utbetalade pensioner för honom förefaller självklar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

97

Uet förhållandet, att den anställde icke beskattas för nämnda avsättningar, kan även uttryckas så, att han äger avdragsrätt för de belopp, som motsvara ifrågavarande inkomst. Någon skillnad i nämnda hänseende bör icke in­ träda, därest arbetsgivaren, i stället för att avsätta pensionsfond hos sig själv eller hos särskild stiftelse, tecknar pensionsförsäkring för den an­ ställde.

Det ovan anförda visar, att man icke kan underlåta att medgiva avdrag för premien och beskatta utfallande belopp i fråga om sådana pensions­ försäkringar, vilka en arbetsgivare tecknar i syfte att pensionera sina an­ ställda. Avdragsrätten bör gälla icke blott om arbetsgivaren erlägger hela premien utan även om viss del av densamma erlägges av den anställde själv. En bestämmelse av motsatt innebörd kunde ju lätt kringgås därige­ nom att arbetsgivaren erlade även den anställdes andel i premien och mins­ kade hans lön i motsvarande mån.

Har man väl medgivit anställda rätt till avdrag för premien för sådan pensionsförsäkring, som avser pensionering på grund av anställningen, sy­ nes ofrånkomligt, att denna rätt utsträckes att gälla även vid andra pen­ sionsförsäkringar. En anställd, för vilken ingen eller en otillräcklig pen­ sion ordnats genom arbetsgivaren, bör hava möjlighet att själv teckna en pensionsförsäkring med samma rätt till premieavdrag som om försäk­ ringen tecknats genom arbetsgivaren. Skulle en bestämmelse av motsatt innebörd gälla, kunde den för övrigt även i detta fall lätt kringgås genom att den anställde överenskomme med arbetsgivaren, att denne formellt ställde sig som försäkringstagare och erlade premierna mot att lönen sänk­ tes i samma män. Likaså är ur olika synpunkter påkallat, att självständiga utövare av olika yrken erhålla möjlighet att ordna sin pensionering med samma förmåner som anställda. Det vore exempelvis icke skäligt att vägra en självständig hantverkare de skatteförmåner i berörda avseende, till vilka en anställd företagsledare äger rätt. Såsom ett ytterligare skäl att uppskjuta beskattningen av pensioneringsmedel till tidpunkten för pensionens utbetal­ ning må framhållas, att den enskilde försäkringstagaren i vissa fall aldrig får någon valuta för sina erlagda premier, nämligen då han avlider före pen­ sionsåldern och icke efterlämnar någon, som är berättigad till efterlevande­ pension, eller försäkringen icke innefattar dylik pension.

Såsom framgår av vad tidigare anförts innebär avdragsrätten för pen- sionsförsäkringspremier och beskattning av utfallande pensionsbelopp egent­ ligen i och för sig icke någon subventionering av försäkringstagaren utan blott en naturlig och befogad utjämning i tiden av försäkringstagarens skattepliktiga inkomst. I den mån avdragsrätten gäller hela försäkrings­ premien och ej blott nettopremien, föreligger dock en eftergift av skatten på skillnaden mellan dessa premier och ytterligare eftergift framkommer, i den mån det allmänna avstår från att uttaga förmögenhetsskatt för försäk­ ringens premiereserv eller inkomstskatt för ränta å denna. Även här leder dock jämförelsen med sådan pensionering, som sker annorledes än genom försäkring, till att individuell beskattning svårligen kan tänkas annat än möjligen för mycket stora försäkringar. Ovan hava framhållits de skäl, som tala mot att såsom inkomst för den anställde beskatta arbetsgivarnas av­ sättning till en pensionsfond. Samma skäl tala med lika styrka mot att såsom förmögenhet för den anställde beskatta hans andel i eu sådan fond eller såsom inkomst för den anställde beskatta räntan å nämnda andel. Från denna utgångspunkt kommer man då till alt, även om eu arbetsgivare genom pensionsförsäkring ordnar pensioneringen för sina anställda, dessa icke böra förmögenhetsbeskattas för premiereserven eller inkomstbeskattas för räntan å denna, i varje fall i den mån det är fråga om pensioner av

7

Iiihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 93.

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 93

rimlig storlek. Även andra pensionsförsäkringar än sådana, som avse pen­ sionering på grund av tjänst, böra då, av samma skäl som anfördes be­ träffande avdragsrätten för premierna, i beskattningshänseende behandlas på enahanda sätt.

Då, såsom av det ovan sagda framgår, pensionsförsäkringarna måste förutsättas medföra —- förutom förmånen, att premierna få avdragas och i stället utfallande belopp beskattas — även förmåner, innebärande en sub- ventionering, tvingas man att ställa frågan, vilka villkor i fråga om för­ säkringsformer och pensionsbelopp som pensionsförsäkringarna böra upp­ fylla för att berättiga därtill.

Annan personförsäkring än livförsäkring. Kommittén har erinrat om att enligt lagen om försäkringsrörelse såväl i dess gällande som dess föreslagna nya lydelse vad i denna lag särskilt stadgades angående livförsäkring skulle äga motsvarande tillämpning i fråga om annan personförsäkring, vilken med­ delades för livstid eller för längre tid än tio år. För närvarande bedreves, förutom livförsäkring, icke annan personförsäkring än sjuk- och olycks­ fallsförsäkring. Genom den förenämnda bestämmelsen uppdelades sjuk- och olycksfallsförsäkringar i två grupper, vilka i realiteten vore relativt skarpt åtskilda.

Då sjuk- och olycksfallsförsäkringar för livstid eller för längre tid än tio år vore underkastade de bestämmelser, vilka i lagen om försäkrings­ rörelse meddelats beträffande livförsäkring, bland annat även skälighets- kravet, kunde vad förut sagts om livförsäkring tillämpas även å sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring. Skäl funnes därför att i beskattningshänseende behandla sjuk- och olycksfallsförsäkring för livstid eller för längre tid än tio år enligt samma regler som gällde för livförsäkring.

Departementschefen.

Till vad kommittén uttalat i fråga om hur beskattningen av livförsäk­ ringsanstalter och livförsäkringstagare i princip borde ordnas kan jag i stort sett ansluta mig. Då, såsom jag i ett senare sammanhang kommer att närmare utveckla, den av kommittén förordade individuella beskattningen av ränteinkomst på grund av kapitalförsäkring i sin praktiska tillämpning skulle bliva förenad med betydande svårigheter, har jag emellertid icke an­ sett mig böra förorda kommitténs förslag i denna del. Då jag av delvis samma skäl föreslår endast mindre betydande ändringar i försäkringstaga­ res beskattning beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkringar, har jag icke heller funnit mig böra förorda någon väsentlig ändring i fråga om be­ skattningen av försäkringsanstalts rörelse avseende sådana försäkringar. Jag torde få återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang.

Beträffande pensionsförsäkring vill jag erinra om vad jag tidigare an­ fört därom, att ränteinkomst vid sådan försäkring får anses vara indivi­ duellt beskattad, under det att uppskovsränta däremot icke uttages.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93

99

B. Beskattning av försäkringsanstalter.

a) Beskattning av inländska försäkringsanstalter, vilka driva

livförsäkringsrörelse.

1. Rörelse avseende andra direkt meddelade inländska livförsäkringar än

pensionsförsäkringar.

Kommittén.

Beräkning av skattepliktig inkomst m. m. I enlighet med vad tidigare anförts har kommittén föreslagit, att den nuvarande beskattningen av över­ skottet på livförsäkringsrörelsen skall försvinna och att till beskattning hos livförsäkringsanstalt skall upptagas ränteinkomsten jämte vissa andra in­ komster, vilka äro jämställda med ränteinkomst eller eljest äro att anse såsom intäkt för försäkringstagarekollektivet.

Medan enligt gällande bestämmelser såsom ränteskatteunderlag skall upp­ tagas tredjedelen av en på visst sätt beräknad ränteinkomst, har kommit­ tén föreslagit, att hela ränteinkomsten tages till beskattning. Kommittén har härom anfört:

Med avseende på den sammanlagda statliga och kommunala beskattning­ en av en livförsäkringsanstalt behöver höjningen från en tredjedel till hela ränteinkomsten icke i och för sig innebära någon ändring i sak. Man kan nämligen genom att välja skattesatserna för den statliga beskattningen på lämpligt sätt alltid åstadkomma samma totala beskattning, vare sig man såsom skattepliktig anser hela ränteinkomsten eller endast en tredjedel av densamma. Ändringen måste dock påverka fördelningen mellan statens och kommunernas intäkter. Då man i fråga om den kommunala beskattningen icke tänker sig en särskild skattesats för livförsäkringsanstalter, innebär den föreslagna ändringen, att skatteintäkterna av en livförsäkringsanstalts ränteinkomst kommer att för kommunerna bliva omkring tre gånger så stor som enligt gällande bestämmelser. Denna ökning torde komma att mer än kompensera bortfallet av skatten å överskottet. Den kommun, där livförsäk­ ringsanstalt utövar sin rörelse, kommer därför att få en ökning av sin totala skatteintäkt från anstalten.

Kommittén har vidare föreslagit, att försäkringsanstalts inkomst av an­ nan fastighet skall hänföras till inkomst av rörelse. Kommittén bär härom anfört:

Om en livförsäkringsanstalt, i stället för att placera försäkringstagarnas medel i värdehandlingar, till viss del placerar dem i fastighet, träder av­ kastningen av fastigheten i ränteinkomstens ställe, och denna avkastning bör därför medräknas i den skattepliktiga intäkten. Medan nämnda avkast­ ning för närvarande hänföres till inkomst av fastighet, föreslår kommittén, att den hädanefter skall hänföras till inkomst av rörelse. I sak innebär detta en ändring endast i fråga om beskattningsorten, vilken ändring motive­ ras av följande omständigheter. De flesta fastighetsägare hava sina fastighe­ ter jämförelsevis högt intecknade. Detta medför, att en fastighetsägares in­ täkt av fastighet kan anses såsom sammansatt av dels avkastningen på det riskbärande kapital, vilket han själv insatt i fastigheten och vilket ligger placerat »i toppen» av fastigheten, dels intäkt av det arbete han nedlägger

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

på fastighetens skötsel. Denna avkastning beskattas i den kommun, där fas­

tigheten är belägen, medan däremot avkastningen av det övriga i fastigheten

nedlagda kapitalet, nämligen det som ägaren mot säkerhet av inteckning upp­

lånat, beskattas i långivarens hemortskommun. En annan följd av att fastig­

het intecknats högt blir, att nettointäkten av fastigheten i regel icke alls eller

blott till ringa del kommer att överskjuta det s. k. procentavdraget, varom

stadgas i 45 § kommunalskattelagen, varför en kommuns skatteintäkter av

fastighet väsentligen kommer att härröra från den kommunala fastighets­

skatten. I motsats till flertalet andra fastighetsägare har en livförsäkrings­

anstalt ofta sina fastigheter icke belånade, varför dessa anstalters in­

komst av fastighet till stor del egentligen är att uppfatta såsom avkast­

ning av det i fastigheten nedlagda kapitalet. Att inkomsten till denna del

beskattas på samma ort som anstaltens övriga avkastning av kapital måste

därför anses naturligt. Härtill kommer, att genom olika, övervägande

formella åtgärder av anstalten en ändring av beskattningsorten skulle

kunna ske. Om exempelvis anstalten, vilket ofta förekommer, icke äger

fastigheten direkt utan indirekt genom ett fastighetsaktiebolag eller en

fastighetsförening och anstalten placerat sitt kapital i fastigheten genom

att lämna lån mot säkerhet av inteckning till nämnda aktiebolag eller för­

ening, kan lätt hela avkastningen av fastigheten uttagas i form av ränta

på inteckningslånen, vilket medför, att hela beskattningen kommer att ske

i rörelsekommunen i stället för i fastighetskommunen. De befogade ansprå­

ken på skatt från den kommun, där fastigheten är belägen, synas tillgodo­

sedda genom den kommunala fastighetsskatten, beträffande vilken kom­

mittén icke föreslår någon ändring.

Av vad som anförts ovan framgår, att livförsäkringsanstalts inkomst av

fastighet icke bör betraktas såsom inkomst av särskild förvärvskälla utan

bör ingå i den skattepliktiga inkomsten av rörelse. Såsom närmare utföres

nedan------------föreslår kommittén, att inkomster, som belöpa på pensions-

försäkringsrörelse, icke skola beskattas. I överensstämmelse härmed skall

enligt förslaget inkomst av fastighet, som belöper på pensionsförsäkring,

bliva skattefri. Försäkringsanstalt, som uteslutande driver rörelse avseende

sådan försäkring blir därför, i motsats till vad som nu gäller, cj skattskyl­

dig för inkomst av fastighet.

Vid beräkningen av den skattepliktiga intäkten av kapital och av fastig­

het böra omkostnader, som äro att hänföra till kapital- eller fastighetsför­

valtningen, få avdragas. Begreppet omkostnad fattas här i sin taxerings-

tekniska betydelse, alltså omfattande driftkostnader (även utgiftsräntor),

värdeminskning och driftförlust. Härvid måste dock vissa avvikelser göras

från eljest gällande regler, vilket närmare beröres i den speciella motive­

ringen till 30 §.

Skattesatsen vid den statliga inkomstbeskattningen. Kommittén har yttrat,

att beskattningen av en försäkringsanstalt avsåge att ersätta den beskattning

av försäkringstagarnas inkomster på grund av försäkringar, vilken icke

lämpligen kunde ske hos försäkringstagarna. Såsom i fortsättningen när­

mare utvecklades, föresloge kommittén, att för annan livförsäkring än pen­

sionsförsäkring inkomstskatt skulle hos försäkringstagarna uttagas för rän­

tan på premiereserven efter visst avdrag. Ränta, som hänförde sig till pen­

sionsförsäkring, skulle däremot enligt förslaget icke beskattas vare sig hos

försäkringstagarna eller hos försäkringsanstalten. Det egentliga syftet med

beskattningen av livförsäkringsbolagen borde alltså vara att uttaga skatt

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

101

på sådan ränta, som på grund av nämnda avdrag icke bleve beskattad hos försäkringstagare med andra försäkringar än pensionsförsäkringar. Av praktiska skäl måste emellertid avkastningen i sin helhet beskattas hos försäkringsanstalten, vilket kommittén även föreslagit. Härigenom bleve ränta på premiereserv, vilken översköte avdragen, beskattad såväl hos för­ säkringsanstalten som hos försäkringstagarna. Korrektion härav finge då ske vid försäkringstagarnas beskattning.

Utgångspunkten för valet av skattesats i fråga om livförsäkringsanstal­ ter borde vara, att överflyttningen av beskattningen från försäkringstagarna till försäkringsanstalten icke skulle medföra, att en försäkringstagare i rea­ liteten belastades med högre skatt än om han själv skulle ha erlagt skat­ ten. Kommittén föresloge med hänsyn härtill, att skattesatsen för livförsäk­ ringsanstalter valdes lika med den lägsta skattesats, som tillämpades för fysiska personer. Kommitténs förslag innebure alltså, att skattesatsen för livförsäkringsrörelse skulle göras rörlig liksom för fysiska personer och att grundbeloppet skulle utgöra 10 procent av den beskattningsbara inkomsten.

Gentemot detta kommitténs förslag skulle, enligt vad kommittén vidare anfört, kunna invändas att försäkringstagare funnes, vilkas inkomst vore så låg, att de överhuvud icke bleve taxerade till statlig inkomstskatt. Räntan på sådana försäkringstagares premiereserver bleve då hårdare beskattad hos försäkringsanstalten än den skulle ha blivit hos försäkringstagaren själv. Detta förhållande, vilket rådde redan nu, vore emellertid ofrånkom­ ligt, därest överhuvud någon beskattning av anstalten skulle ske. Vidare torde antalet försäkrade, vilka hade så låga inkomster, att de icke bleve taxerade till statlig inkomstskatt, icke vara stort.

Till belysning av verkningarna för livförsäkringsbolagens del av försla­ get har kommittén gjort beräkningar på grundval av dels material, som 1942 års försäkringsutredning infordrat från bolagen beträffande beskatt­ ningen för åren 1932—1943, dels deklarationer för åren 1944—1946. Resul­ tatet bär sammanställts i en tabell, vilken finnes intagen å sid. 126 i kom­ mitténs betänkande. Sedan denna inom finansdepartementet kompletterats med uppgifter för år 1947, utvisar tabellen den beräknade skatt, som av sexton livförsäkringsbolag under vissa förutsättningar skulle ha erlagts för vart och ett av åren 1932—1947. Den kompletterade tabellen torde så­ som

Bilaga B

få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

För att de skilda skattesatser, vilka tillämpats under de olika åren, icke skola förrycka jämförelsen mellan åren, ha vid tabellens upprättande oför­ ändrade skattesatser tillämpats för hela perioden. Kommunalskatten har sålunda antagits utgöra 10 procent av den beskattningsbara inkomsten, och för statsskatten har använts den vid 1947 års riksdag för inkomst av liv­ försäkringsrörelse fastställda skattesatsen 25 procent. Med hänsyn till rätten att vid den statliga beskattningen avdraga kommunalskatten blir allt­ så den totala skattesatsen 32,5 procent.

I tabellen angives den skatt, som enligt förenämnda skattesatser skulle ha erlagts för vart och ett av beskattningsåren 1932—1947 under förutsätt­

102

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

ning, att några spärregler för ränteskattens beräkning icke existerat. Skat­

ten har angivits i procent av den ränteskattepliktiga ränteinkomsten. I de

fall, då i realiteten spärreglerna vid ränteskattens beräkning trätt i funk­

tion, ha talen angivits inom parentes. Hänsyn har icke tagits till avkort-

ning eller restitution enligt förordningen den 28 maj 1943 om begränsning

av skatt för svensk livförsäkringsanstalt i annan mån än att fall, då avkort-

ning eller restitution enligt förordningen ägt rum eller sökts, särskilt ut­

märkts.

Kommittén har vidare anfört:

Enligt kommitténs förslag skulle, under dels samma förutsättning be­

träffande kommunalskatten som ovan, dels antagandet, att uttagningspro-

centen för statsskatten är 100, den sammanlagda skatten med hänsyn ta­

gen till avdragsrätt för erlagd kommunalskatt utgöra 19 procent av den

skattepliktiga nettointäkten av rörelsen. Denna nettointäkt är större än den

skattepliktiga ränteinkomsten enligt gällande kommunalskattelag. Skillna­

den utgöres dels av överränta på premie- och premieåterbäringsreserverna

utöver den räntefot, som gäller för beräkning av premieåterbäring, dels

ränta å fonder som finnas hos bolaget förutom de nyssnämnda. Den skatte­

pliktiga nettointäkten enligt kommitténs förslag torde kunna beräknas i ge­

nomsnitt överstiga den ränteskattepliktiga ränteinkomsten enligt gällande

kommunalskattelag med ca 20 procent. Man kan därför antaga, att skatten

enligt kommitténs förslag under ovan angivna förutsättningar skulle ut­

göra ca 23 procent av den ränteskattepliktiga ränteinkomsten enligt gällan­

de bestämmelser. Skatten enligt gällande kommunalskattelag men med stat­

lig inkomstskatt beräknad efter 25 procent skulle alltså överstiga eller un­

derstiga skatten enligt kommitténs förslag, allteftersom siffrorna i tabellen

överstiga eller understiga 23 procent. Tabellen visar, att kommitténs förslag,

om detta tillämpats under hela perioden, hade inneburit en skärpning av be­

skattningen i jämförelse med gällande regler.1 Emellertid har större delen

av denne period uppvisat exceptionellt låga överskott, föranledda av de

premiereservförstärkningar, vilka på grund av räntefallet måst vidtagas.

Inskränker man jämförelsen till periodens första år, får man det motsatta

resultatet, nämligen att kommitténs förslag skulle hava medfört en skatte-

lindring. Dessa år kännetecknades däremot av osedvanligt stora överskott.

Man torde för framtiden knappast kunna vänta överskott av denna storlek.

Yttranden.

Förslaget att beskattning av överskott å livförsäkrings­

rörelse icke vidare skall äga rum har tillstyrkts eller läm­

nats utan erinran i samtliga yttranden. Sålunda har

försäkringsinspektionen

anfört, att inspektionen funne de av kommittén anförda skälen för bort­

tagandet av överskottsbeskattningen av den inländska försäkringsrörelsen

övertygande. Förslaget medförde också bl. a., att sådana tekniska frågor,

som berörde återbäringen till försäkringstagarna och vissa fondavsättningar,

kunde lösas utan hänsyn till återverkningar inom skatteområdet. Förslaget

innebure i detta avseende en synnerligen betydelsefull omläggning av den

nuvarande skattelagstiftningen.

1 Härmed avses gällande kommunalskattelag och förordning om statlig inkomstskatt.

103

I fråga om vilken ränteinkomst som skall ligga till grund för beskattningen har

försäkringsinspektionen

yttrat, att

om — såsom inspektionen i ett senare sammanhang förordade — en reduk­ tion av skatteunderlaget i syfte att i stort sett bibehålla den nuvarande skat­ tenivån komme till stånd eliminerades i viss mån den principiella invänd­ ningen mot beräkningen av skatteunderlaget, att densamma innebure att till omedelbar beskattning upptoges icke endast den enligt anstaltens grun­ der tillförsäkrade ränteavkastningen på premiereserven samt tilldelad rän- teåterbäring utan även sådan ytterligare kapitalavkastning, som ännu icke tilldelats försäkringstagaren eller måhända icke komme att kunna gottskri- vas honom. Beräkningen av skatteunderlaget torde då också kunna grun­ das på den nettointäkt, som framkomme, innan avdrag gjorts för driftkost­ nader, som avsåge kapitalförvaltningen.

Försäkringsanstaltcrna Folket-Samcirbete

ha uttalat, att då beskattning­

en av livförsäkringsanstalt trädde i stället för beskattningen av försäkrings­ tagarna endast den ränteintäkt borde beskattas, som i den ena eller andra formen gottskreves, d. v. s.

tilldelades

försäkringstagarna. Även om man

bortsåge från möjligheten, att icke tilldelad ränteintäkt kunde komma att helt eller delvis tagas i anspråk för täckande av förlust, spelade denna om­ ständighet en väsentlig roll beträffande tidpunkten för ränteinkomstens beskattning. I proposition nr 50/1948 med förslag till ny försäkringslag (s. 256) hade uttalats, att

alla

överskott principiellt skulle återgå till för­

säkringstagarna i form av återbäring och att i den mån medlen icke omedel­ bart utbetalades till dem de skulle fonderas hos bolaget för senare utbetal­ ning. Härav följde att all ränteintäkt (tutom den som användes för täckande av förlust) förr eller senare bleve beskattad.

Enligt Folket-Samarbetes mening borde sålunda endast den ränteintäkt tagas till beskattning, som utgjorde grundenlig ränta på premiereserven eller som belöpte på eller avsatts till tilldelad återbäring.

Kammarrätten

och

mellankommunala prövningsnämnden

ha ifrågasatt

huruvida icke för sä k rings anstalts kommunala inkomst­ beskattning borde — helt eller delvis — ske för gemen­ samt kommunalt ändamål. Sålunda har

kammarrätten

anfört,

att det förefölle något oegentligt att den kommun, där rörelsen bedreves, skulle få åtnjuta den ökade kommunalskatten. Detta gällde, enär skatten erlades i försäkringstagarnas ställe, icke endast inkomsten av fastighets­ förvaltning utan även inkomsten av kapitalförvaltning. Vid sådant förhål­ lande syntes det kunna ifrågasättas, om icke livförsäkringsbolagens taxe­ ring till kommunal inkomstskatt borde ske för gemensamt kommunalt än­ damål.

Mellankommunala prövningsnämnden

har yttrat:

Enligt kommittéförslaget skall hela ränteavkastningen på premiereserver­ na för kapitalförsäkringar taxeras till kommunal inkomstskatt. I förhål­ lande till hittills gällande beskattningsregler innebär detta en stark ökning

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

104

K ungt. Maj.ts proposition nr 93.

av kommunalskattepliktiga inkomster hos försäkringsanstalterna. Den skat­ tepliktiga ränteinkomsten kan beräknas uppgå till mellan 50 och 100 mil­ joner kronor per år, och hela detta skatteunderlag tillföres Stockholm, Gö­ teborg och Malmö. Enligt nämndens uppfattning synes det ej vara motiverat att all kommunalskatt å ifrågavarande ränteavkastning, som utgår å spar­ medel från hela landet, tillföres rikets tre största städer; viss del av kom­ munalskatten synes böra utgå till gemensamt kommunalt ändamål i hu­ vudsaklig överensstämmelse med vad kommunalskatteberedningen före­ slagit.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

har avstyrkt förslaget att avkast­

ningen av fastighet skall hänföras till rörelse och därvid anfört, att kommittén ansåge, att genom en placering av medel i fas­ tigheter avkastningen av fastigheten trädde i stället för ränteinkomsten från de värdehandlingar, som eljest kunnat vara placeringsobjekt. Detta läte sig naturligtvis säga. Men man kunde med lika stort fog vända på satsen och påstå, att avkastningen av värdehandlingar trädde i stället för avkastning­ en av fastigheter eller vilka andra placeringsobjekt som helst, i den mån de vore tillåtna. Kommitténs argumentering vore enligt länsstyrelsens upp­ fattning alltför löslig för att densamma skulle anses hållbar och förtjänade sålunda icke att läggas till grund för ändrad lagstiftning. Kommittén fram- hölle vidare, att förslaget innebure en ändring »endast» i fråga om beskatt­ ningsorten. En sådan ändring vore dock icke betydelselös för den kommu­ nala taxeringen, enär det här ofta gällde fastigheter, vilka icke vore belå­ nade, och där kommunerna hade större utsikter än eljest att få beskatta den inkomst, som återstode efter det den skattskyldige fått tillgodonjuta det s. k. procentavdraget. I

I åtskilliga yttranden ha uttalats betänkligheter i anledning av den skat- teskärpning, som kommitténs förslag kom me att med­ föra för försäkringsanstalterna. I några av yttrandena har därför förordats en begränsning av skatteunderlaget. Sålunda har

försäk-

ringsinspektionen

anfört:

Gränsdragningen mellan s. k. pensionsförsäkringar och andra försäk­ ringar kan aldrig bliva sådan, att en klar och bestämd åtskillnad kommer att föreligga mellan samtliga försäkringsformer inom det ena området i förhållande till försäkringsformer inom det andra i vad avser skäligheten ur samhällets synpunkt av skattelättnad. Det kan t. o. in. beträffande den försäkringsform, som utgör den mest karakteristiska inom området för an­ nan försäkring än pensionsförsäkring, nämligen den blandade liv- och kapi­ talförsäkringen, i vissa fall föreligga skäl för att ur sagda synpunkt jäm­ ställa densamma med pensionsförsäkring, såsom närmare utvecklats i Riks­ förbundets utlåtande —----------. Med hänsyn härtill borde man kunna med­ giva eftergift i fråga om storleken av den ränteskatt, som anstalterna enligt kommitténs förslag skola erlägga för andra försäkringar än pensionsför­ säkringar. Den omständigheten, att ett visst premiebelopp — f. n. 200 kro­ nor, i kommittéförslaget höjt till 300 kronor — är skattefritt för försäk­ ringstagare inom området för annan försäkring än pensionsförsäkring, be­ höver icke i och för sig utgöra skäl för annan inställning. Enligt inspektio-

105

nens mening har kommittén icke anfört tillräckliga skäl för den höjning av skattenivån, som förslaget innebär. Mot en allmän höjning av skattenivån på livförsäkringsområdet talar även inflationens inverkan på det pågående bundna, systematiska och ur samhällelig synpunkt värdefulla sparandet ge­ nom livförsäkring. Inspektionen vill därför förorda eu sådan reduktion av skatteunderlaget, att den nuvarande skattenivån i stort sett icke höjes.

I detta sammanhang vill inspektionen även framhålla, att de i Riksför­ bundets utlåtande------------ omnämnda, av representanter för folkförsäk­ ringen framförda synpunkterna rörande verkningarna av den föreslagna proportionella beskattningen hos försäkringsanstalterna i de fall, då för- säkringsklientelet endast eller i huvudsak består av personer med mindre inkomster, böra beaktas. Dessa synpunkter få särskild tyngd i händelse de nya skattebestämmelserna komma att medföra en höjning av skattenivån.

Pensionsstijrelsen

har yttrat:

Enligt betänkandet har utgångspunkten för kommittén vid dess utform­ ning av de föreslagna beskattningsbestämmelserna för livförsäkring varit den, att en överflyttning av beskattningen från försäkringstagarna till för­ säkringsgivaren icke skall medföra, att en försäkringstagare i realiteten belastas med högre skatt än om han själv skulle hava erlagt skatten. I an­ slutning härtill bär kommittén särskilt uttalat, att det dock finnes försäk­ ringstagare, vilkas inkomst är så låg, att de över huvud icke bliva taxerade till statlig inkomstskatt. Räntan på sådana försäkringstagares premiereser­ ver blir då hårdare beskattad hos försäkringsgivaren än den skulle hava blivit hos försäkringstagaren själv. Pensionsstyrelsen vill med anledning här­ av framhålla, att nyssnämnda av kommittén uppmärksammade förhållande torde vara vanligare bland understödsföreningarnas medlemsklientel än bland försäkringstagare hos försäkringsbolagen. Detta förhållande borde, enligt pensionsstyrelsens mening, förtjäna beaktande i högre grad än som synes ha skett vid skattebestänunelsernas utformning.

I anledning av kommitténs uttalande, att antalet försäkringstagare, vilka hade så låga inkomster, att de icke bleve taxerade till statlig inkomstskatt, icke torde vara stort, har

Svenska försäkringsbolags riksförbund

anfört:

I sistnämnda avseende torde skattekommittén knappast hava bedömt läget rätt. Då en person första gången tecknar en livförsäkring, vilken då av eko­ nomiska skäl oftast blir en kapitalförsäkring å ett mindre eller medelstort belopp, torde han ofta sakna inkomst eller ha så låg inkomst, att den ej är beskattningsbar till statlig inkomstskatt. Från representanter för folkliv- försäkringen har vidare framhållits, att en stor del av folkförsäkringsklien- telet ligger på en inkomstnivå, där ortsavdragen medföra antingen total skattefrihet eller i varje fall en mycket begränsad skattskyldighet på grund av den s. k. bankningsregeln, då det gäller den kommunala inkomstbeskatt­ ningen. Från samma håli har påvisats, att ett skattesystem som det av kom­ mittén föreslagna, enligt vilket en starkt progressiv beskattning av försäk­ ringstagarna ersättes med en proportionell beskattning hos försäkringsbola­ get, måste leda till orättvis beskattning, om försäkringsklientelet endast eller i huvudsak består av mindre inkomsttagare, såsom fallet är inom folkförsäk­ ringen.

I den allmänna diskussionen kring det föreliggande skatteförslaget har i detta sammanhang framförts den åsikten, alt den av kommittén föreslagna höjningen av det av sociala skäl medgivna allmänna avdraget å försäkrings­ premier från 200 till 300 kronor skulle framförallt komma de mindre in­ komsttagarna till godo. Denna uppfattning är dock knappast riktig, då det

Kung]. Maj:ts proposition nr 93.

106

Ovan nämnda från folkförsäkringshåll framförda erinringar måste be­

tecknas såsom riktiga, men å andra sidan finnes ur synpunkten av försäk­

ringstagarnas ekonomiska ställning ingen klar gränslinje mellan folkliv­

försäkring och annan livförsäkring. Att införa olika skattesatser för de

olika fallen torde därför icke vara någon framkomlig väg för att korrigera

den för höga beskattningen.

Det föreliggande problemet skulle emellertid kunna lösas genom att in­

föra ett visst skattefritt räntebelopp för varje person, som i ett bolag inne­

har annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Detta helopp kunde för­

slagsvis sättas så lågt som till Va procent av högsta statliga ortsavdraget eller

för närvarande till ett till 10 kronor avrundat belopp. Antalet personer, för

vilka dylikt avdrag skulle få göras, torde med tillräcklig noggrannhet kunna

bestämmas enligt approximativa metoder.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 93.

bland dessa inkomsttagare är mycket vanligt, att de ej ens kunna fullt ut­

nyttja det nu medgivna avdraget.

Genom regler av ovan angiven innebörd rörande viss begränsning av skat­

teunderlaget skulle man även ernå en starkt motiverad minskning av den

skattebörda, som enligt kommitténs förslag skulle påläggas livförsäkrings­

bolagen och därigenom indirekt försäkringstagarna, under samtidigt till­

godoseende av de krav på differentiering med hänsyn till försäkringstagar-

klientelets sammansättning hos olika bolag, som med fog kunna fram­

ställas. Att skattekommitténs förslag skulle medföra ökad skattebelastning

för bolagen framgår klart av tabell Tås. 126 i betänkandet. En av riks­

förbundet beträffande beskattningsåret 1947 med stöd av för ändamålet

införskaffade uppgifter verkställd undersökning visar, att kommitténs för­

slag för 17 till förbundet anslutna livförsäkringsbolag — SPP har av na­

turliga skäl ej medtagits i denna undersökning — skulle hava resulterat i

en ökning av bolagens sammanlagda skatt från ca 8 miljoner kronor, enligt

nu gällande bestämmelser och med tillämpning av spärreglerna, till 14 ä 16

miljoner kronor, beroende på storleken av de avdragsgilla driftkostnaderna

för kapital- och fastighetsförvaltningen. Det bör dock framhållas, att be­

loppet 8 miljoner kronor skulle motsvaras av ett belopp å närmare 10 mil­

joner kronor, därest samtliga bolag redovisade så stora överskott, att de

icke endast erlade full ränteskatt utan därjämte »skatt på skatten». För

samma år uppgår avsättningen till premieåterbäring och vinst för annan

livförsäkring än pensionsförsäkring till cirka 16 miljoner kronor, varav

framgår att den av kommittén föreslagna skatteskärpningen skulle hava

lett till en minskning av dessa avsättningar ungefär med hälften.

Någon motivering för en på dylikt sätt skärpt beskattning av försäkrings­

bolagen har icke anförts av kommittén. Mot eu skatteskärpning tala de

ovan nämnda omständigheterna, att------------ försäkringstagarna i stor ut­

sträckning icke ha så hög inkomst, att de äro skattskyldiga till statlig in­

komstskatt, samt därjämte att man genom uttagandet av skatten hos för­

säkringsbolagen erhåller garanti för att hela det skattepliktiga inkomstbe­

loppet kommer till taxering samt att det adrig blir fråga om några skatte-

restantier. Det anses ju att betydande inkomstbelopp genom ofullständig­

heter i de enskilda skattskyldigas självdeklarationer undandragas beskatt­

ning, och i många fall äro förhållandena sådana, att skatt, som lämnas obe­

tald, icke kan indrivas. Den omständigheten, att den hittillsvarande av rö­

relseöverskottet beroende skatten med automatiskt verkande spärregler en­

ligt kommitténs förslag skall ersättas med en oberoende av rörelseresultatet

utgående ränteskatt — alltså en garantiskatt —- motiverar enligt riksförbun­

dets mening snarare en sänkning av den nuvarande skattenivån.

107

Försäkringsanstalterna F olket-Samarbete

ha anfört, att av beräkningar

som verkställts av försäkringsanstalterna framginge, att kommitténs förslag i fråga om beskattningsbara inkomster under 1 000 kronor skulle pressa ned den effektiva räntan på försäkringssparandet under banksparandets. Detta vore så mycket mindre motiverat som de små inkomsttagarna icke hade möjlighet att genom pensionsförsäkring uppnå den utjämning av skat­ tebördan i tiden, som kommittén ansåge berättigad, emedan en pensionsför­ säkring av rimlig storlek betingade en avsevärd premie. Personer med be­ skattningsbar inkomst mellan 10 och 1 000 kronor torde ofta efter kapital- utbetalningsåldern befinna sig i det inkomstskikt, där endast kommunal­ skatt erlades. Detsamma gällde i kanske ännu högre grad efterlevande efter försäkringstagarens död. Om de kunde taga pensionsförsäkring, skulle deras totala skattebörda därför bliva mycket låg. Denna omständighet talade för att vid skattesatsens avvägning hänsyn även borde tagas till inkomstskik­ tet under det, som enligt kommitténs förslag vore normerande. Härtill kom- me, att en viktig kategori av personer utan någon som helst inkomst, näm­ ligen studerande, torde vara representerad bland försäkringstagarna i be­ tydande utsträckning.

Även andra omständigheter talade för en viss försiktighet vid beskatt­ ning av försäkringssparandet. Sålunda syntes kommittén ha förbisett en konsekvens av principen, att livförsäkringsanstaltens beskattning utgjorde ett substitut för försäkringstagarnas beskattning, nämligen att livförsäk­ ringsanstalternas kommunalskatt egentligen skulle komma försäkringsta­ garnas hemortskommuner tillgodo. Endast i fråga om intäkt av fastighet hade kommittén berört frågan om kommunalskattens fördelning och häv­ dat, att i fastighetsskatten låge ett korrektiv för tillgodoseende av

fastig-

hetskommunens

intressen. Ett sådant korrektiv förelåge ej i fråga om res­

pektive

hemortskommuners

intressen. Ifrågavarande missförhållanden kun­

de helt naturligt av tekniska skäl icke undanröjas men borde åtminstone icke utan tvingande skäl ytterligare förstoras. Kommitténs förslag innebure emellertid en fördubbling av livförsäkringsanstalternas kommunalskatt till båtnad allenast för Stockholm och — i mindre utsträckning — Göteborg och Malinö.

I detta sammanhang syntes även böra beaktas, att det för det allmänna utgjorde en betydande förmån att skatten på livförsäkringssparandet er­ lades av ett femtontal livförsäkringsanstalter i stället för av hundratusen­ tals enskilda skattebetalare. Denna omständighet innebure dels att mycket betydande kostnader för taxering och skatteuppbörd bortföllc, dels att ris­ ken för förluster på grund av oriktigheter och ofullständigheter i skatte­ deklarationerna avlägsnades. Av denna anledning torde det vara god affär för det allmänna att vid beskattningen av livförsäkringssparandet visa viss skonsamhet.

Kommitténs förslag medförde en mycket avsevärd skatteskärpning som skulle bliva särskilt kännbar för del inkomstskikt, vars beskattning kom­ mittén betraktade som normerande. Den av kommittén förordade höjningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

av 200-kronorsavdraget motverkade visserligen skatteskärpningen men en­ dast för försäkringstagare med årlig premie överstigande 200 kronor. Det hade alltid betonats, att det skattefria avdraget vore en social förmån av icke principiell natur. Den motsvarade för övrigt för personer i de båda lägsta inkomstskikten icke mer än 0,5—0,9 procent överränta, om hela pre­ mien rymdes inom avdraget.

I bilaga till Folket-Samarbetes yttrande över 1942 års försäkringsutred- nings betänkande hade visats, att livförsäkringsanstalternas skattebörda stegrats över 200 procent från 1928 till 1943, medan skattebördan för enskilda personer i de undersökta inkomstskikten stegrats med i genomsnitt 90 pro­ cent. Statsskatteberedningen hade med anledning av denna utredning före­ slagit en nedsättning av livförsäkringsanstalternas statsskatt från 27 till 25 procent. Departementschefen hade godtagit förslaget i avvaktan på resultatet av 1944 års allmänna skattekommittés utredning (prop. nr 212 år 1947 s. 252). Huvudsyftet med 1947 års skattereform vore att bereda skattelätt­ nad i de lägsta inkomstskikten. Kommitténs förslag innebure emellertid ett stort steg i motsatt riktning.

På grund av det här anförda syntes det berättigat att ställa det bestämda kravet på den nya lagstiftningen, att den icke medförde någon skatteskärp- ning för de mindre inkomsttagarna. Redan förut torde beskattningen av livförsäkringen i Sverige vara högre än i något annat land.

Det vore skäligt att hänsyn toges till det lägsta inkomstskiktet (utan stats- men med kommunalskatt) vid utmätandet av skatten, så att nettoavkast­ ningen för personer i detta inkomstskikt bleve densamma vid livförsäk- ringssparande som vid annat sparande. Man skulle i så fall vid folkförsäk­ ring komma till en skatt, som något understege 5 procent av nettoräntein­ täkten, vilket vore betydligt mindre än enligt nuvarande regler. Om man avstode från detta krav och godtoge det av kommittén betraktade inkomst­ skiktet som normerande och sålunda krävde, att nettoräntan vid folkför- säkringssparande för

detta

inkomstskikt skulle bliva densamma som vid

banksparande, komme man till en lotal skatt av 14 procent i stället för kommitténs 19 procent. Härigenom uppnåddes även det resultatet, att ingen skatteskärpning inträdde för det lägsta inkomstskiktet. Detta kunde taxe- ringstekniskt utformas genom

att

den till kommunalskatt beskattningsbara inkomsten bestämdes till

hälften av nettoränteintäkten och

att

statsskattesatsen bestämdes till 20 procent (vid 100 procent skatteut­

tag)-

Kommunalskatten skulle då bli 5 procent av nettoränteintäkten, vilket ungefär stämde med nuvarande förhållanden; härigenom undvekes en omo­ tiverad ökning av kommunalskatten i rörelsekommunen. Statsskatten skulle bliva

(100-10) 1 100

20=9 procent

vilket vore den av kommittén föreslagna siffran.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93

109

Kammarrätten

och

Svenska försäkringsbolags riksförbund

ha framhållit,

att förslaget att göra skattesatsen vid den statliga inkomstbeskattningen rörlig komme att medföra betydande olägenheter för försäkringsanstalterna.

Svenska försäkringsbolags riksför­

bund

har yttrat, att ur praktisk synpunkt måste beaktas, att vid ingåendet

av livförsäkringsavtal, vilka i regel sträckte sig över en mycket lång tidspe­ riod, en för hela premiebetalningstiden fix premie fastställdes och att man vid upprättandet av grunder för premieberäkningen givetvis måste taga hänsyn till den skattebelastning försäkringen normalt kunde beräknas med­ föra för bolaget. En stark ökning av uttagningsprocenten i fråga om den statliga inkomstbeskattningen av fysiska personer kunde därför lätt rubba de ekonomiska förutsättningar, under vilka försäkringsbolaget ingått avta­ let. Riksförbundet påyrkade dock ej för närvarande någon ändring i den av kommittén i här ifrågavarande avseende förordade principen. Det nyss anförda ägde givetvis motsvarande tillämpning i fråga om den kommunala beskattningen och finge där än större betydelse på grund av att kommit­ téns förslag ledde till att skattskyldigheten för livförsäkringsbolagen i stor utsträckning överflyttades från staten till kommunerna.

Departementschefen.

Såsom förut framhållits anser jag i likhet med kommittén, att överskott å livförsäkringsrörelse, som avser inländska livförsäkringar, icke bör be­ skattas. Beskattningen bör i fråga om sådan rörelse avse endast försäk- ringsanstalts ränteinkomst eller annan därmed likställd avkastning av dess kapitaltillgångar (i fortsättningen sammanfattningsvis benämnd räntein­ komst). Då, såsom tidigare framhållits, ränteinkomst som hänför sig till pensionsförsäkringar torde få anses beskattad hos försäkringstagarna, bör endast den ränteinkomst, som belöper på kapitalförsäkringar, beskattas hos försäkringsanstalten. Såsom inkomst visst år bör härvid anses icke blott be­ räknad ränta på premiereserv och tilldelad återbäring utan även annan ränte­ inkomst; anstaltens hela ränteinkomst, som belöper på inländska kapi­ talförsäkringar, bör alltså beskattas. Hela denna inkomst kommer nämli­ gen normalt att förr eller senare tillgodoföras försäkringstagarna. Visser­ ligen skulle det kunna inträffa att en del av den ränteinkomst, som icke tilldelats försäkringstagarna, senare får tagas i anspråk för att täcka för­ lust å rörelsen. I den mån sådan förlust beror på att dödlighet eller omkost­ nader i verkligheten avvikit från vad som antagits vid beräkningen av pre­ miernas storlek, kan den ränteintäkt, vilken användes till att täcka för­ lusten, anses som en inkomst för försäkringstagarna. Dessa ha nämligen i sådant fall erlagt premier, som äro lägre än de skulle ha varit om hänsyn tagits till den verkliga dödligheten eller de verkliga omkostnaderna. Vad som fattas i premier täckes nu genom att ränteinkomsten tages i anspråk, och denna kommer alltså i realiteten försäkringstagarna till godo. Att viss del av ränteinkomsten kan behöva tagas i anspråk för att täcka förlust som

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

nu sagts kan därför icke utgöra skäl att avstå från beskattning av hela ränteintäkten. Om återigen förlusten beror på att den erhållna räntan varit lägre än som antagits vid beräkningen av premiernas storlek, blir hänsyn härtill tagen genom att endast den verkligen erhållna räntan beskattas. In­ träffar förlust till följd av nedgång av värdet å tillgångar, som försäkrings- anstalt använt för medelsplacering, bör denna vara avdragsgill det år, då förlusten inträffar; sådan förlust är nämligen att hänföra till driftförlust. Man synes knappast behöva räkna med att dylika avdragsgilla förluster bliva så stora att de överstiga den skattepliktiga intäkten. Även om i något en­ staka fall så skulle bliva händelsen och avdrag för förlusten i dess helhet alltså icke skulle kunna göras, torde likväl avvikelse icke böra göras från gällande bestämmelser, att årets resultat skall läggas till grund för beskatt­ ningen. En dylik avvikelse bör så mycket mindre äga rum som försäkrings- anstalterna genom de avdrag för förvaltningskostnader m. m. och den spärregel vid ränteskattens beräkning, som jag i ett senare sammanhang förordar, i skattehänseende beredas icke oväsentliga förmåner.

Från bruttoinkomsten av ränta bör försäkringsanstalt äga åtnjuta av­ drag för de omkostnader, som hänföra sig till ränteinkomsten. I första hand bör härvid ifrågakomma avdrag för utgiftsräntor för upplånat kapital. Vi­ dare bör avdrag få åtnjutas för förlust vid försäljning av andra tillgångar än inventarier och för stadigvarande bruk avsedda fastigheter. Ytterligare bör avdrag få ske med belopp, varmed värdet å sådana tillgångar nedskxi- vits. Härvid bör liksom för närvarande försäkringsanstaltens i räkenskaper­ na gjorda värdesättning av dylika tillgångar följas, därest icke särskilda om­ ständigheter föranleda annat. Av vad nu sagts följer, att vinst vid försälj­ ning av dylika tillgångar eller vid uppskrivning av värdet därå bör upp­ tagas såsom intäkt. Ytterligare bör avdrag få åtnjutas för kostnader, som avse den egentliga kapitalförvaltningen. Vilka kostnader i övrigt som skola få avdragas kan vara föremål för olika meningar. Då det förvaltade kapi­ talet bildas av den del av premierna, som kan betecknas som sparpremie (jfr sid. 71), kan det göras gällande att avdrag bör medgivas för så stor del av nu ifrågavarande omkostnader, som enligt förhållandet mellan sum­ man av sparpremier och hela premieinkomsten belöper på sparpremierna. Å andra sidan kan den meningen framföras, att kostnader för premieupp­ börd och ackvisition i sin helhet böra hänföras till riskförvaltningen och icke till kapitalförvaltningen, enär en organisation med ackvisition och in­ kassering av premier icke finnes vid andra sparformer än livförsäkring: avdrag för sist angivna kostnader borde då icke medgivas. Sistnämnda me­ ning hävdas av kommittén.

Det synes mig skäligt, att försäkringsanstalt erhåller avdrag — utom för kostnader som avse den egentliga kapitalförvaltningen -— även för vissa andra kostnader. Till sistnämnda kostnader hör exempelvis den del av kostnaderna för bokföring av influtna premier, som kan anses belöpa på sparpremierna. Även kostnaderna för själva premieinkasseringen hänföra sig delvis till sparpremierna, och viss hänsyn synes därför böra tagas jäm­ väl till dessa kostnader vid bestämmandet av avdraget för driftkostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

111

Då försäkringsbolagens särskilda inkassoorganisation väl i främsta rum­ met får anses betingad av riskrörelsen, anser jag emellertid, att avdrag icke bör medgivas för hela den del av inkassokostnaden, som efter förhållandet mellan inkomsten av sparpremier och hela premieinkomsten belöper på den förra inkomsten, utan endast för viss skälig del därav. På frågan om avdrag för ackvisitionskostnader kunna läggas liknande synpunkter. Med den in­ ställning jag sålunda intager till förevarande spörsmål finner jag avdraget för andra kostnader än sådana, som avse utgiftsräntor och nedskrivning av vissa tillgångar, lämpligen böra bestämmas schablonmässigt. Kostnaderna för den egentliga kapitalförvaltningen äro beroende av ränteinkomstens stor­ lek, under det att storleken av övriga omkostnader står i förhållande till dels antalet försäkringar eller antalet försäkrade personer, dels storleken av premieinkomsten och den sammanlagda försäkringssumman. De båda sistnämnda beloppen stå i sin tur, i varje fall om man ser till förhållandena under en längre period, i visst samband med ränteinkomsten. Omkostnads­ avdraget synes därför böra bestämmas med hänsyn tagen till ränteintäkten och antalet försäkringar eller försäkrade personer så, att avdraget utgör dels viss procent av den skattepliktiga ränteintäkten, dels visst belopp för varje kapitalförsäkring eller försäkrad person med kapitalförsäkring.

Såsom jag i det följande framhåller, bör vid beräkning av nettointäkt av fastighetsförvaltning jämväl andra kostnader än de förut angivna få av­ dragas.

Kommittén har föreslagit att skattesatsen för livförsäkringsanstalt vid den statliga inkomstbeskattningen skall göras rörlig liksom för fysiska perso­ ner och att grundbeloppet skall utgöra 10 procent av den beskattningsbara inkomsten. Då, såsom i ett par yttranden anmärkts, en rörlig skattesats vid den statliga inkomstbeskattningen skulle medföra betydande olägenheter för försäkringsanstalterna, finner jag mig icke böra förorda kommitténs förslag i nyssnämnda hänseende utan föreslår, att den statliga inkomstskatten ut­ tages efter en fast skattesats. Denna torde böra bestämmas till tio procent av den beskattningsbara inkomsten. Därest den procent av den statliga in­ komstskattens grundbelopp, varmed sådan skatt för närvarande uttages av fysiska personer, skulle mera väsentligt ändras, bör till övervägande upp­ tagas frågan, huruvida anledning kan föreligga att ändra jämväl den för försäkringsanstalterna bestämda procentsatsen.

I flera yttranden har anmärkts, att kommitténs förslag beträffande skat­ tesatsen icke togc hänsyn till att många försäkringstagare hade så låg in­ komst, att statsskatt icke komme alt påföras dem. Därjämte konime förslaget att medföra en skatteskärpning för försäkringsanstalterna. Såsom framgår av den såsom Bilaga B betecknade tabellen medför emellertid förslaget en skatteskärpning endast i förhållande till anstalternas beskattning under senare år. Däremot leder förslaget till lindrigare beskattning än den, som i början av 1930-talet skulle ha gällt för försäkringsanstalterna vid tillämp­ ning av de i tabellen angivna skattesatserna. Skatleskäipningen i föihallan- de till senare års beskattning torde framför allt bero på all anstalternas överskott under denna lid varit låga på grund av den förstärkning av

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

premiereserverna, som föranletts av räntesänkningen under 1930-talet. Det

är givetvis svårt att förutsäga hur försäkringsanstalternas inkomstförhållan­

den i framtiden kunna komma att gestalta sig. Det må erinras om att det

skattepliktiga överskottets storlek tidigare framför allt bestämts av de grun­

der, som Kungl. Maj :t stadfäst för premieåterbäring. Belopp, som avsatts

till premieåterbäring, ha nämligen fått avdragas vid överskottets beräkning.

Enligt den nya lagen om försäkringsrörelse finnes icke längre någon premie­

återbäring, som intager en särställning jämförd med annan till försäkrings­

tagarna utgående vinst. Det synes därför vara av ringa intresse att göra

något uttalande om hur stor bolagens skattepliktiga inkomst skulle ha blivit,

om nuvarande skattebestämmelser fortfarande gällt. Tages hänsyn endast

till de rent bokföringsmässiga överskotten, med bortseende från om de äro

skattepliktiga eller ej, torde kunna sägas, att sedan förstärkningen av pre­

miereserverna genomförts överskotten visserligen kunna förväntas bliva

större än för närvarande men att så stora överskott i förhållande till försäk­

ringsrörelsens omfattning, som anstalterna redovisade i början av 1930-

talet, i fortsättningen knappast äro att påräkna.

Med hänsyn främst till invändningen att skälig hänsyn borde tagas till

att åtskilliga försäkringstagare finnas, vilka ha så låg inkomst att stat­

lig inkomstskatt icke påföres dem, anser jag det rimligt att viss lindring

av den av kommittén föreslagna beskattningen medgives. Denna lindring

kan ske antingen så ait den statliga inkomstskattesatsen nedsättes eller så

att skatteunderlaget reduceras. Den senare utvägen synes mig lämpligen böra

väljas. Då man kan förutsätta, att försäkringstagare med så låg inkomst

som nyss sagts i regel ha försäkringar till mindre belopp, bör skattelindring

främst komma bolag med låg medelförsäkringssumma till del. Detta kan

ernås därigenom att ett avdrag från den skattepliktiga intäkten medgives

med visst belopp för varje kapitalförsäkring eller varje person med sådan

försäkring. Ett dylikt avdrag får nämligen en starkare relativ verkan ju lägre

medelförsäkringssumman är. Avdraget kan lämpligen sammanslås med

det tidigare omnämnda avdrag för förvaltningskostnader, vilket föreslagits

skola schablonmässigt bestämmas till visst belopp för varje kapitalförsäk­

ring eller varje försäkrad person med sådan försäkring.

För att erhålla underlag för bedömande av hur avdraget från intäkten

av ränta skall bestämmas för att tillgodose de förenämnda synpunkterna

har jag låtit från ett antal försäkringsanstalter införskaffa uppgifter avse­

ende år 1947 om dels den intäkt, som enligt kommitténs förslag skulle ha

varit skattepliktig, dock utan avdrag för andra förvaltningskostnader än så­

dana som avse fastighetsförvaltning, dels antalet försäkringar och personer

för vilka avdrag ifrågasatts skola få ske.

Med ledning av de från försäkringsanstalterna införskaffade uppgifterna

har skatten uträknats under förutsättning att avdrag för andra förvalt­

ningskostnader än sådana, som avse fastighetsförvaltning, medgives dels

med 5 procent av ränteinkomsten, dels med antingen 5 kronor för varje

kapitalförsäkring eller med 5, respektive 10 kronor för försäkrad person

med sådan försäkring. Den kommunala inkomstskatten har antagits utgö­

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

113

ra 10 kronor för skattekrona och den statliga inkomstskatten 10 procent av den beskattningsbara inkomsten.

Resultatet av beräkningarna framgår av en tabell, vilken såsom

Bilaga C

torde få fogas till statsrådsprotokollet. I tabellen upptagas de på nyss angiv­ na sätt framräknade skattebeloppen enligt de olika alternativen dels i tusen­ tal kronor, dels i procent av den skatt som bolagen enligt nu gällande be­ stämmelser skulle ha haft att erlägga för beskattningsåret 1947, om kom­ munalskatten utgjort 10 kronor för skattekrona. Vid tabellens upprättande har hänsyn icke tagits till gällande spärregel vid ränteskattens beräkning eller till förordningen om begränsning av skatt för svensk livförsäkrings­ anstalt. — Ehuru de förenämnda avdragen icke enbart avses skola motsvara bolagens förvaltningskostnader, kan det vara av visst intresse att jämföra dem med nämnda kostnader. I sådant syfte angivas i tabellen avdragen i procent av de totala förvaltningskostnaderna.

De sålunda verkställda beräkningarna giva vid handen att, därest av­ drag medgives med dels 5 procent av den skattepliktiga ränteintäkten, dels 5 kronor för varje kapitalförsäkring, ett skatteuttag ernås som i genomsnitt för samtliga bolag överstiger deras beräknade beskattning för beskattnings­ året 1947 med 12 procent. Medgives åter avdrag med dels 5 procent av den skattepliktiga ränteintäkten, dels 5 kronor för försäkrad person med kapital­ försäkring, kommer i stället skatteuttaget att överstiga den beräknade be­ skattningen för år 1947 med 18 procent. Om alternativet med ett avdrag å 5 procent av ränteintäkten samt 5 kronor för varje kapitalförsäkring väljes, torde en skälig lindring av beskattningen i förhållande till kommitténs för­ slag uppnås. Härtill kommer, att en beräkning av avdraget på grundval av antalet försäkringar torde vara lättare att genomföra för försäkrings- anstalterna. För att förhindra att omkostnadsavdraget ökas genom en upp­ delning av en försäkring å flera sådana böra dock såsom en enda försäkring räknas samtliga kapitalförsäkringar, som samtidigt tecknats på samma per­ sons eller samma personers liv.

Därest avdragsrätten i berörda hänseende bestämmes på sätt nyss sagts, kommer skattebelastningen för försäkringsanstalterna att endast i mindre grad överstiga deras beskattning under senare år. Detta framgår bl. a. av de uppgifter, som angivas i den såsom Bilaga B betecknade tabellen, vars näst nedersta rad angiver skatten för 1947, beräknad enligt nyss angivna grunder och uttryckt i procent av den till ränteskatt skattepliktiga räntein­ täkten. Såsom av tabellen framgår uppvisa de däri upptagna procenttalen för samtliga bolag en fortgående stegring för perioden 1940—1940, medan pro­ centtalet för år 1947 utvisar en sänkning. Denna nedgång torde dock få an­ ses bero på tillfälliga omständigheter. Den kan exempelvis sammanhänga med den starka stegringen av anskaffningskostnaderna under år 1947; nyss­ nämnda stegring beror i sin tur på den stora nyanskaffningen under detta år. Man torde kunna räkna med all stegringen av de nämnda procenttalen skulle ha fortsatt, om gällande regler bibehållits. Eu beskattning enligt de förut ifrågasatta grunderna torde därför snarare innebära en lindring än

8

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 93.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

en skärpning i förhållande till nuvarande beskattning, om man betraktar livförsäkringsrörelsen i dess helhet samt bortser från spärregeln vid ränte- skattens beräkning och från reglerna om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt enligt förordningen den 28 maj 1943. — I en sista rad i den nyssnämnda tabellen har för varje bolag angivits medelförsäkrings­ summan för sådan kapitalförsäkring för dödsfall, som bolaget meddelat i sin direkta rörelse här i riket. Det framgår, att det av mig förordade av­ draget i stort sett medför en lindrigare beskattning för bolag med låg me­ delförsäkringssumma.

Med hänsyn härtill förordar jag, att de förut omnämnda avdragen be­ stämmas till dels 5 procent av den skattepliktiga ränteintäkten, dels 5 kro­ nor för varje direkt tecknad kapitalförsäkring. Procentavdraget bör härvid beräknas å vad som återstår av ränteintäkten sedan avdrag gjorts för utgifts- räntor och, i fråga om fastighet, för andra avdragsgilla omkostnader för fastigheten ävensom för förlust vid försäljning av andra tillgångar än in­ ventarier och för stadigvarande bruk avsedda fastigheter samt för belopp, varmed värdet av sådana tillgångar nedskrivits. Härvid bör dock — så­ som i specialmotiveringen närmare beröres —■ till utgiftsräntor icke hänföras försäkringstagare tillkommande ränta å återbäringsmedel.

Kommittén har föreslagit, att inkomst, som härrör från annan fastighet, skall för livförsäkringsanstalt hänföras till rörelseinkomst, icke blott om fastigheten användes för kontorslokaler eller dylikt i den av anstalten be­ drivna rörelsen utan även om fastigheten förvärvats såsom objekt för me­ delsplacering. Gentemot detta förslag kan ur formell synpunkt invändas, att för en särskild grupp av skattesubjekt avsteg icke bör göras från de enligt konnnunalskattelagen gällande reglerna om till vilken förvärvskälla visst slags inkomst är att hänföra. I sakligt hänseende skulle förslagets ge­ nomförande medföra att icke den kommun, där fastigheten är belägen, utan den kommun, där rörelsen drives, alltid skulle få uppbära den kommunala skatten för fastighetsinkomsten; placeringen av anstaltens medel i fastig­ heten kan ju nämligen icke medföra, att anstalten anses hava fast driftställe i den kommun, där fastigheten är belägen.

Om inkomsten av fastighet för livförsäkringsanstalt skulle hänföras till förvärvskällan annan fastighet, komnie att för sådan anstalt erfordras sär­ skilda, relativt invecklade regler om beräkning av nettointäkten av fastighet. Enligt gällande bestämmelser skall en rörelseidkare icke såsom intäkt upp­ taga hyresvärdet av sådan lokal i egen fastighet, som han använder i rö­ relsen. Detta sammanhänger med att han icke heller får avdraga hyres­ värdet såsom omkostnad för rörelsen. I fråga om livförsäkringsrörelse är det schablonavdrag, som jag tidigare föreslagit, avsett att täcka även hyres­ kostnader till den del de böra vara avdragsgilla. Med hänsyn härtill bör vid livförsäkringsrörelse hyresvärdet upptagas såsom inkomst. Jag har tidi­ gare förordat, att den del av försäkringsanstalts kapitalavkastning, som belöper på pensionsförsäkringar, icke skall vara skattepliktig. I överens­ stämmelse härmed bör för en anstalt, som meddelar både kapital- och pen­ sionsförsäkringar, nettointäkten av fastighet uppdelas mellan kapitalför­

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

115

säkringar och pensionsförsäkringar i samma proportion som det i fastighe­ ten nedlagda kapitalet fördelar sig mellan de båda slagen av försäkringar. Endast den del, som belöper på kapitalförsäkringar, bör vara skattepliktig.

Därest livförsäkringsanstalts fastighetsinkomst skulle redovisas såsom in­ komst av annan fastighet, komme i de fall, då fastigheten vore belägen i annan kommun än den där rörelsen dreves, olika taxeringsnämnder att handha taxeringen av rörelsen och fastigheten. Det torde emellertid vara mest ändamålsenligt att en och samma taxeringsnämnd behandlar de kom­ plicerade frågor, som sammanhänga med försäkringsanstalternas beskattning.

Om inkomst av annan fastighet, som tillhör livförsäkringsanstalt, alltid hänfördes till inkomst av rörelse, skulle såsom förut sagts den skattepliktiga inkomsten från sådan fastighet, som är belägen i annan kommun än den, där försäkringsrörelsen drives, komma att beskattas icke — såsom nu — i den förra kommunen utan i den senare. Denna omständighet torde emellertid icke vara av någon större betydelse för vederbörande kommuner. De fastig­ heter, som ägas av försäkringsanstalter, äro nämligen till det övervägande antalet belägna i den kommun, där rörelsen drives. Vidare äro fastigheterna i regel belägna i städer eller stadsliknande samhällen med relativt betydande inkomstskatteunderlag. De fastigheter, som ägas av försäkringsanstalt och äro belägna i annan kommun än den, där rörelsen drives, torde därför ha mycket ringa betydelse för kommunens inkomstskatteunderlag. Det bör erinras om att den förra kommunen även enligt kommitténs förslag skall äga uppbära fastighetsskatten för där belägen fastighet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig kunna godtaga kom­ mitténs förslag att beträffande försäkringsanstalt inkomst av annan fastig­ het alltid skall hänföras till inkomst av rörelse.

Nettointäkten av fastighetsförvaltning bör beräknas med tillämpning av bestämmelserna i 24 och 25 §§ kommunalskattelagen. Dock bör vid beräk­ ningen av nämnda nettointäkt iakttagas vad förut sagts om redovisning såsom intäkt av hyresvärde och av vinst vid försäljning av tillgångar eller uppskrivning av värdet därå samt om avdrag för nedskrivning å tillgångar.

De av mig nu förordade reglerna för beskattningen av livförsäkringsan­ stalts rörelseinkomst innebära — fast i mindre grad än de av kommittén föreslagna bestämmelserna -— att kommun, där rörelsen drives, till följd av det ökade skatteunderlaget kommer att få uppbära större kommunalskatt än för närvarande. Det kunde därför — såsom i ett par yttranden skett — ifrågasättas om icke försäkringsanstalternas kommunala inkomstbeskatt­ ning borde ske för gemensamt kommunalt ändamål. Med prövningen av denna fråga bör emellertid anstå till dess spörsmålet om den kommunala skatteutjämningen i sin helhet blir föremål för övervägande. Den kommu­ nala beskattningen av livförsäkringsanstalts inkomst bör därför tills vidare ske i kommun, där rörelsen drives.

Till vissa detaljfrågor rörande beräkningen av försäkringsanstalts in­ komst torde jag få återkomma i samband med specialmotiveringen till de­ partement sförslaget.

116

Kungi. Maj.ts proposition nr 93.

2. Den s. k. spärregeln vid ränteskattens beräkning.

Kommittén.

Såsom förut nämnts gäller för närvarande som huvudregel, att ränte- skatteunderlaget skall utgöra en tredjedel av en på visst sätt beräknad ränte­ inkomst. Vid sidan härom finnes emellertid en s. k. spärregel, vilken då den infördes åsyftade att förhindra, att anstaltens hela överskott skulle be­ höva tagas i anspråk för ränteskatten.

Kommittén har framhållit, att skatt icke borde uttagas av ett livförsäk­ ringsbolag i sådan omfattning, att bolagets förmåga att fullgöra sina förbin­ delser äventyrades. Emellertid äventyrades i regel icke ett livförsäkrings­ bolags förmåga att fullgöra sina förbindelser genom att rörelsen ett enstaka år gått med förlust. Med hänsyn härtill hade 1942 års försäkringsutredning föreslagit att om en livförsäkringsanstalt något år på grund av spärregeln icke erlagt full ränteskatt enligt huvudregeln det felande beloppet skulle uttagas följande år, under förutsättning att överskottet å rörelsen då tilläte detta. I motsatt fall skulle skattekravet ännu en gång överföras till påföl­ jande år, men om skatten ej heller efter denna förnyade överföring kunde uttagas, skulle kravet avskrivas.

Kommittén har vidare yttrat, att spärregeln, såväl enligt gällande lag som enligt försäkringsutredningens förslag, byggde på en på visst sätt definierad

behållning

av livförsäkringsrörelsen. Denna behållning överensstämde icke,

vare sig enligt gällande lag eller nämnda förslag, med det skattetekniska överskottet men sammanhängde nära med detta. Enligt kommitténs för­ slag skulle överskottet icke beskattas och alla regler beträffande överskot­ tets beräkning komme därför att bortfalla i fråga om inländska försäkringar. Skulle nu införas en spärregel, som byggde på en på visst sätt definierad behållning, skulle det bliva nödvändigt att i lagen bygga upp en definition av behållningen, vilken definition skulle erfordra lika omfattande regler som för närvarande erfordrades för definitionen av överskottet. Det syntes olämp­ ligt att belasta författningen, förutom med de bestämmelser, som erfordrades för huvudregeln, med så omfattande bestämmelser som här skulle bliva nödvändigt blott i syfte att införa en spärregel, vilken vore avsedd att endast undantagsvis träda i tillämpning.

Såsom kommittén förut framhållit behövde en försäkringsanstalts för­ måga att fullgöra sina förpliktelser icke äventyras genom att överskottet en­ staka år bleve lågt eller genom att vissa år förlust uppkomme. Det vore därför riktigare att anknyta spärregeln till anstaltens ekonomiska ställning än att, såsom nu skedde, anknyta den till anstaltens årsresultat. Att i för­ fattningstexten angiva regler, enligt vilka spärregelns trädande i funktion gjordes beroende av anstaltens ställning, hade dock icke synts kommittén lämpligt.

Med hänsyn härtill föresloge kommittén, att någon utformad spärregel icke infördes i lagen utan att i stället Kungl. Maj :t erhölle rätt att medgiva

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

117

nedsättning av den skattepliktiga nettointäkten. Härigenom vunnes, att lagtexten förenklades ävensom att Kungl. Maj :t vid sin bedömning av frå­ gan om skälig nedsättning kunde grunda bedömningen på anstaltens ekono­ miska ställning.

Yttranden.

I åtskilliga yttranden har kritik riktats mot den anordning, som kom­ mittén föreslagit för att förebygga att för hög skatt uttages av försäkrings- anstalt. Sålunda har

kammarrätten

anfört:

Kammarrätten anser sig icke kunna bedöma, huruvida borttagande av nu­ varande spärregler för livförsäkringsbolagens beskattning i förhållande till överskottet å rörelsen med hänsyn till de olika företag, som äro eller enligt förslaget skulle bliva skattskyldiga, kan hava sådan ofördelaktig inverkan på företagens likviditet, att någon spärregel bör bibehållas. Att anstalterna genom Kungl. Maj :ts ingripande beredes möjlighet till nedsättning av den skattepliktiga nettointäkten, då deras ekonomiska ställning är otillfreds­ ställande, kan måhända i vissa fall vara av värde, men någon större prak­ tisk betydelse lärer denna bestämmelse icke kunna få, då dess tillämpning förutsätter att bolagen skulle anmäla sin otillfredsställande ställning och en försäkringsanstalt säkerligen i det längsta drager sig för att giva offentlighet åt ett dylikt sakförhållande.

Försäkringsinspektionen

har anfört:

En spärregel till förhindrande av att skattebetalningen kommer att in­ kräkta på fullgörandet av anstalts förpliktelser enligt försäkringsavtalen är otvivelaktigt erforderlig. Enligt inspektionens mening bör den dock givas annan utformning än den av kommittén föreslagna — enligt vilken Kungl. Maj :t skulle erhålla rätt att medgiva nedsättning av den skattepliktiga netto­ intäkten -—- utan att man därför eftersätter den av kommittén anförda prin­ cipiella synpunkten på denna fråga, nämligen att bedömningen bör grundas på anstaltens ekonomiska ställning och icke på resultatet av visst års verk­ samhet. Riksförbundet har i sitt utlåtande förklarat sig ämna utarbeta för­ slag härutinnan. Beslut i frågan torde icke böra fattas innan detta förslag prövats.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

har yttrat, att den föreslagna an­

ordningen torde kunna möta betänkligheter ur principiella synpunkter och även kunna leda till konflikter med beskattningsnämnderna, eftersom dessa hade att pröva nettointäktens storlek bl. a. genom att bedöma avdragsrätten för omkostnader, värdeminskning etc. Såvitt möjligt torde bestämda grun­ der för sådan nedsättning böra angivas i lagtexten. Lämpligen torde beslu­ tanderätten böra kvarbliva hos beskattningsnämnd, dock med skyldighet för sådan nämnd att först inhämta yttrande av försäkringsinspektionen, innan taxeringsfrågan avgjordes.

Svenska försäkringsbolags riksförbund

har anfört, att del surrogat för

spärregel, som kommittén föreslagit, måste betecknas som i hög grad otill­ fredsställande. Det låge i sakens natur, att ett livförsäkringsbolag icke annat än i yttersta nödfall skulle begagna sig av möjligheten att efter framställning till Kungl. Maj:t få den skattepliktiga nettointäkten nedsatt, även om så vore i hög grad påkallat med hänsyn till den ekonomiska ställningen.

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Riksförbundet vore ej berett att nu framlägga något motförslag i denna fråga men hade för avsikt att göra den till föremål för närmare utredning för att därefter återkomma med dylikt förslag.

Departementschefen.

I likhet med kommittén anser jag att skatt för inkomst icke bör uttagas av en livförsäkringsanstalt i sådana fall då skattens erläggande skulle även­ tyra anstaltens förmåga att fullgöra sina försäkringsförbindelser (t. ex. då en epidemi förorsakat anstalten så stora utgifter att dess ekonomiska ställ­ ning är starkt försämrad eller då marknadens räntefot sjunkit under den vid premieberäkningen tillämpade). Behov av befrielse, helt eller delvis, från be­ skattning torde däremot, såsom kommittén framhållit, ej föreligga enbart därför att anstalten något år lämnat dåligt resultat. Risk för att anstalten ej kan fullgöra sina förbindelser föreligger först då hela dess ekonomiska ställning — genom ett eller flera års förluster — starkt försämrats. Kom­ mittén har icke ansett det lämpligt att i författningstexten angiva när en dylik försämrad ekonomisk ställning skall anses vara förhanden utan i stället föreslagit, att Kungl. Maj :t skulle äga att obunden av uttryckliga bestämmelser pröva när så vore fallet. Det torde emellertid av olika skäl vara lämpligare att i kommunalskattelagen angivas de fall, då anstalt äger åtnjuta befrielse, helt eller delvis, från beskattning; härav följer att till- lämpningen av ifrågavarande bestämmelser ankommer på beskattnings- myndighet. Befrielse från beskattning torde böra ske i den formen, att an­ stalten får åtnjuta visst avdrag från den skattepliktiga intäkten. Härvid bör gälla, att dylikt avdrag bör komma i fråga endast om anstaltens eko­ nomiska ställning så försämrats att värdet av samtliga tillgångar under­ stiger summan av dels försäkringsfonden, ökad med en tjugondedel av fon­ den, dels värdet av skulder som icke grunda sig på meddelade försäkring­ ar. Är nyssnämnda fall för handen, bör anstalten efter framställning få åt­ njuta så stort avdrag från intäkten att den genom avdraget åstadkomna skatteminskningen ungefärligen motsvarar skillnaden mellan förenämnda summa och värdet av tillgångarna. Detta kan uppnås genom att avdraget bestämmes till fem gånger det berörda skillnadsbeloppet. I fråga om för- säkringsanstalt, som jämte livförsäkringsrörelse driver även annan försäk­ ringsrörelse, bör vid ifrågavarande beräkning hänsyn tagas endast till till­ gångar, försäkringsfond och skulder, som hänföra sig till livförsäkrings­ rörelsen.

Såsom värdet av tillgångarna bör vid beräkningen anses det verkliga vär­ det (= marknadsvärdet) vid utgången av det räkenskapsår, varom fråga är. Då försäkringsfonden skall upptagas med hela sitt belopp, bör värdet av återförsäkrares ansvarighet upptagas såsom tillgång. Såsom skuld bör få upptagas sådan debiterad skatt avseende räkenskapsåret eller något före­ gående år, som vid räkenskapsårets utgång är ogulden; såsom tillgång bör å andra sidan upptagas fordran å belopp, som enligt skattemyndighets be­ slut skall restitueras till anstalten. I övrigt bör hänsyn icke tagas till oguld- na eller erlagda skatter.

119

1 fall, då avdrag som nu avses kan komma i fråga, bör beskattningsmyn- dighet inhämta yttrande från tillsynsmyndigheten.

Understödsförening är skyldig att låta upprätta och till tillsynsmyndig­ heten ingiva försäkringsteknisk utredning endast vart femte år. Tillsyns- ntyndigheten äger emellertid, om den så finner erforderligt, ålägga förening att jämväl å annan tid än nyss sagts låta upprätta och till myndigheten in­ giva sådan utredning. Anser sig föreningen äga åtnjuta avdrag av förut be­ rörda slag för år, för vilket försäkringsteknisk utredning icke upprättats, bör föreningen låta upprätta och till tillsynsmyndigheten ingiva sådan utred­ ning för det ifrågavarande året.

Utöver den spärregel, som nu föreslagits, torde med den utformning av reglerna om livförsäkringsanstalts inkomstbeskattning, som här förordats, icke erfordras ytterligare bestämmelser för att begränsa sådan anstalts skattskyldighet. Förordningen den 28 maj 1943 (nr 265) om begränsning av skatt för svensk livförsäkringsanstalt torde därför böra upphävas.

3. Rörelse avseende direkt meddelade utländska livförsäkringar ävensom rörelse avseende i återförsäkring övertagna livförsäkringar.

Kommittén.

Kommittén har beträffande direkt meddelade utländska livförsäkringar anfört:

Driver en inländsk försäkringsanstalt livförsäkringsrörelse i utlandet, gäller formellt lagen om försäkringsrörelse även beträffande denna del av rörelsen. Därjämte blir emellertid anstalten för nämnda del av rörelsen underkastad det främmande landets lagar, på grund varav Konungen för det utländska försäkringsbeståndet äger medgiva vissa avvikelser från vad lagen om försäkringsrörelse innehåller. Det finnes anledning att förmoda, att i de fall, då det främmande landet icke uppställt ett skälighetskrav i fråga om livförsäkring, den svenska tillsynsmyndigheten icke kommer att upprätthålla skälighetskravet för det utländska försäkringsbeståndet lika strängt som för det inländska. På grund härav är det tänkbart, att av det överskott, som kan uppkomma på en inländsk livförsäkringsanstalts direkta utländska rörelse, viss del icke kommer de utländska försäkringstagarna till godo utan tillföres de svenska försäkringstagarna eller, om anstalten är ett aktiebolag, eventuellt aktieägarna. I så fall erhåller------- - -— det svenska försäkringstagarekollektivet eller aktieägarna en inkomst, vilken bör vara skattepliktig.

Beträffande i återförsäkring övertagna livförsäkringar har kommittén erinrat om alt i den mån en livförsäkringsanstalt övertagit återförsäkring­ ar i större omfattning än som erfordrats såsom utbytesaffär för anstaltens avgivna återförsäkringar den sålunda överskjutande delen av återförsäk- ringsrörelsen måste anses såsom en rörelse, bedriven vid sidan om den di­ rekta försäkringsrörelsen. Uppkomme överskott å sådan rörelse, borde det alltså utgöra skattepliktig intäkt för försäkringstagarekollektivet eller för aktieägarna.

Därefter har kommittén anfört: Skälighetsprincipen är avsedd att gälla även i fråga om återförsäkring, såvitt det gäller återförsäkring åt svenska försäkringsanstalter. Man kan

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

120

därför räkna med att återförsäkring, som svensk livförsäkringsanstalt med­ delar åt andra svenska livförsäkringsanstalter, icke kommer att utgöra nå­ gon vinstgivande affär utan att i fråga om den återförsäkringsaffär, som utväxlas mellan svenska anstalter, vinster och förluster på lång sikt komma att utjämna varandra. Kommittén föreslår därför, att vid beräkning av överskott å återförsäkringsrörelse hänsyn icke skall tagas till inländsk åter­ försäkring.

Vad beträffar återförsäkringsförbindelserna med utlandet, må framhål­ las, att det endast i relativt obetydlig utsträckning är nödvändigt för svens­ ka anstalter att vanda sig till utländska anstalter för att täcka sitt behov av återförsäkring för sina direkt meddelade försäkringar. Endast en relativt liten del av de återförsäkringar, som svenska bolag övertagit från utländska anstalter, kan därför anses motiverad av nödvändigheten att övertaga åter­ försäkring såsom utbyte mot avgiven återförsäkring av de svenska bolagens direkt tecknade försäkringar.

Med hänsyn till det sagda kan det anses befogat, att samtliga de från ut­ ländska försäkringsanstalter övertagna återförsäkringarna men icke de från svenska anstalter övertagna betraktas såsom tillhörande den återförsäk­ ringsrörelse, varav överskottet skall beskattas. Kommittén föreslår i enlig­ het härmed, att nettointäkten av rörelse avseende dels försäkringar, som an­ stalten meddelat i direkt försäkringsrörelse utom riket, dels åt utländsk försäkringsanstalt meddelade återförsäkringar skall utgöra skattepliktig in­ komst. För de båda nämnda slagen av försäkringar har kommittén föresla­ git beteckningen utländska försäkringar, övriga försäkringar betecknar kommittén såsom inländska. Avgörande för om en livförsäkring skall be­ traktas som utländsk eller inländsk är alltså icke försäkringstagarens na­ tionalitet, i fråga om återförsäkring ej heller den direkttecknande anstaltens nationalitet utan blott nationaliteten hos den anstalt, från vilken återför­ säkringen närmast övertagits.

Ränteinkomst, som belöper på utländska livförsäkringar, bör — — - icke beskattas. I fråga om direkt meddelade utländska försäkringar gäller, att försäkringstagarna -— i varje fall vid försäkringens tecknande och i re­ gel även sedermera — äro bosatta utomlands. Då" ränteinkomsten i fråga närmast är att jämställa med inkomst av kapital bör icke skattskyldighet för denna inkomst föreligga här i riket för personer bosatta utomlands. Skulle återigen en utländsk återförsäkring ursprungligen vara meddelad här i riket, blir, såsom kommitténs förslag utformats, den ränteinkomst, som belöper på försäkringen, beskattad hos den anstalt, som direkt med­ delat försäkringen, vare sig vid återförsäkringen premiereserven behållits av sistnämnda anstalt eller ej.

Yttrande.

Svenska försäkringsbolags riksförbund

har yttrat, att erfarenheten vi­

sade, att av de svenska bolagens direkt tecknade försäkringar i återförsäk­ ring till utlandet avgåves icke oväsentligt högre belopp än som övertoges i återförsäkring från utlandet. Detta förhållande vore oundvikligt för att få avtäckning för de i betraktande av den svenska marknadens relativt be­ gränsade omfattning mycket höga försäkringsbelopp som förekomme. Att erhålla full kompensation för de svenska risktoppar, som sålunda måste placeras i utlandet, vore icke möjligt, vartill komme att upprepade valuta- deprecieringar avsevärt reducerat värdet av övertagen utländsk återförsäk­ ringsaffär. I överensstämmelse med kommitténs tidigare gjorda princip­

Kungi. Mai.ts proposition nr 93.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

121

uttalanden borde därför i skatteunderlaget inedtagas överskott å övertagen utländsk livaffär endast i den mån det överstege nettokostnaden för till utländska bolag avgiven livaffär.

Departementschefen.

Kommitténs förslag att i fråga om rörelse, avseende direkt meddelade ut­ ländska livförsäkringar, överskottet skall beskattas men att därutöver sär­ skild räntebeskattning icke skall äga rum får anses innebära en principiellt riktig lösning av frågan om beskattning av sådan rörelse. Emellertid driva svenska försäkringsanstalter för närvarande direkt livförsäkringsrörelse i ut­ landet endast i sådana länder, med vilka Sverige träffat avtal för undvikande av dubbelbeskattning (Danmark och Norge). På grund härav beskattas icke här i riket inkomst av sådan rörelse. Man synes kunna räkna med att änd­ ring i detta förhållande icke framdeles kommer att äga rum. Med hänsyn härtill finner jag mig icke böra förorda andra bestämmelser i fråga om beskattningen av inkomst av rörelse utom riket, avseende direkt meddela­ de försäkringar, än de som föreslagits skola gälla beträffande rörelse inom riket, avseende sådana försäkringar.

I likhet med kommittén finner jag vidare, att då vid återförsäkring mel­ lan svenska försäkringsanstalter vinster och förluster kunna beräknas kom­ ma att i längden utjämna varandra det icke är erforderligt att vid beräk­ ning av nettointäkten av livförsäkringsrörelse hänsyn tages till dylika vinster och förluster.

Vad angår utländsk återförsäkring har kommittén uttalat, att det endast i relativt obetydlig utsträckning vore nödvändigt för svenska anstalter att vända sig till utländska anstalter för att täcka sitt behov av återförsäkring för sina direkt meddelade försäkringar. Meddelandet av återförsäkring åt utländska anstalter kunde därför endast till relativt liten del anses mo­ tiverad av nödvändigheten att övertaga återförsäkring såsom utbyte mot avgiven återförsäkring av de svenska bolagens direkt tecknade försäkring­ ar. Med hänsyn härtill har kommittén ansett det befogat, att den utländska återförsäkringen betraktades såsom en sådan särskild del av livförsäkrings­ rörelsen, varav överskottet borde beskattas. Gentemot kommitténs utta­ lande har Svenska försäkringsbolags riksförbund invänt, att de till utlan­ det i återförsäkring avgivna försäkringarna till beloppet icke oväsentligt överstege de från utlandet i återförsäkring övertagna försäkringarna. Vid beräkning av skatteunderlaget borde därför överskott å övertagen utländsk affär medtagas endast i den mån det överstege nettokostnaden för affär, som avgivits till utländska bolag.

Enligt min mening är det icke erforderligt att låta beräkningen av netto­ intäkten av livförsäkringsrörelse påverkas av resultatet av rörelse, avseen­ de utländsk återförsäkring, med mindre denna rörelse är någorlunda bety­ dande i förhållande till hela livförsäkringsrörelsen. I annat fall bör vinst å den utländska återförsäkringsrörelsen kunna lämnas obeskattad; uppkom­ mer underskott bör icke detta få avdragas. I en tabell, vilken som

Bilagn 1)

torde få fogas till statsrådsprotokollet, ha sammanställts uppgifter rörande

122

vissa livförsäkringsbolags bestånd av kapitalförsäkring för dödsfall, näm­

ligen dels det sammanlagda försäkringsbeloppet för all sådan försäkring,

dels det sammanlagda beloppet av försäkringar av nämnda slag, som i åter-

törsäkring övertagits från respektive avlämnats till andra försäkringsan-

stalter. Härvid ha återförsäkringsaffärer med andra svenska bolag och med

utländska anstalter redovisats var för sig. Slutligen har i sista kolumnen av

tabellen angivits det från utländska anstalter i återförsäkring övertagna

beståndet i procent av totala beståndet. Av de i tabellen medtagna bolagen

driva de tre sist angivna så gott som uteslutande återförsäkringsrörelse,

medan de övrigas rörelse övervägande är inriktad på direkt försäkrings-

verksamhet. Tabellen visar att för de direkt arbetande bolagen, med ett

undantag, det från utländska försäkringsanstalter i återförsäkring övertagna

beståndet utgör en mycket obetydlig del av hela beståndet. Det lämpligaste

måttet på den relativa omfattningen av den från utländska försäkringsan­

stalter övertagna affären torde utgöras av förhållandet mellan de sammanlag­

da risksummorna för de genom sådan affär övertagna försäkringarna, å ena,

och de sammanlagda risksummorna för bolagets hela bestånd, å andra sidan.

Talen i sista kolumnen i den förenämnda tabellen torde icke avsevärt föränd­

ras, om till grund för beräkningen läggas risksummor i stället för försäkrings­

belopp. Med en försäkrings risksumma vid en viss tidpunkt torde böra för­

stås den största ökning av nettokapitalvärdet av bolagets förpliktelser på

grund av försäkringen, som kan uppkomma genom försäkringsfall vid tid­

punkten i fråga, d. v. s. i regel skillnaden mellan försäkringssumman och

premiereserven. Med nämnda nettokapitalvärde avses kapitalvärdet av bo­

lagets förpliktelser på grund av försäkringsavtalet minskat med kapital­

värdet av försäkringstagarens förpliktelser på grund av samma avtal. Den­

na beskrivning av risksumman innebär, att försäkringar för livsfall, vid

vilka nettokapitalvärdet minskas genom försäkringsfall, icke medräknas.

— Den från utlandet i återförsäkring övertagna affären torde få anses allt

för obetydlig att föranleda särskild beskattning, om de sammanlagda risk­

summorna för de genom denna affär övertagna försäkringarna utgöra

mindre än en procent av de sammanlagda risksummorna för bolagets samt­

liga livförsäkringar. Det torde i regel icke möta någon svårighet att genom

en approximativ beräkning bestämma de sammanlagda risksummorna för

de båda kategorierna av försäkringar.

Vid beräkning av intäkten av rörelse, avseende utländsk återförsäkring,

torde skäligen hänsyn böra tagas även till resultatet av den svenska anstal­

tens till utländsk anstalt avlämnade återförsäkringsaffär, vare sig de i åter­

försäkring avlämnade försäkringarna äro utländska eller ej. Uppkommer

härvid överskott å de ifrågavarande affärerna med utlandet, tages detta

till beskattning; utvisa dessa affärer återigen förlust, bör anstalten få av­

draga denna från den övriga intäkten av livförsäkringsrörelse. Intäkten av

äterförsäkringsrörelsen bör beräknas särskilt för den gren, som avser från

utlandet övertagna livförsäkringar, och särskilt för den gren, som avser till

utlandet avlämnade livförsäkringar. Härvid bör såsom inkomst upptagas

belopp, som tillgodoförts den svenska anstalten från utländsk anstalt, och

Kung!. Maj:ts proposition nr 93.

123

såsom utgift avdragas dels belopp, som från den svenska anstalten tillgodo­ förts den utländska anstalten, dels ock driftkostnader i återförsäkringsrö- relsen. Beträffande de från utlandet övertagna återförsäkringarna bör i det fall, att den svenska anstalten avsätter försäkringsfond, därjämte såsom in­ komst upptagas ränta å fonden och belopp, varmed denna nedsatts, samt såsom utgift avdragas belopp, som avsatts till fonden. Beträffande de till utlandet avlämnade försäkringarna bör åter i det fall, att hela försäkrings­ fonden icke avsatts hos den svenska anstalten, såsom intäkt upptagas belopp, varmed värdet av återförsäkrares ansvarighet ökats, och såsom utgift avdra­ gas belopp, varmed detta värde minskats. Däremot torde avdrag icke böra medgivas för avsättning till andra fonder än försäkringsfond eller för mer­ kostnad, som den svenska anstalten åsamkats därigenom, att den tilldelat hos utländsk anstalt återförsäkrad inländsk försäkring återbäring för hela försäkringen, oaktat den svenska anstalten icke erhållit motsvarande in­ komst för den återförsäkrade delen. Vad återbäringen beträffar, får den­ samma anses vara att hänföra till den del av livförsäkringsrörelsen, som icke avser återförsäkring, och dylikt avdrag torde därför icke böra medgivas vid beräkning av resultatet av återförsäkringsrörelsen.

4. Fråga om beskattning av rörelse avseende pensionsförsäkring jämte fråga om fördelning av intäkter och avdrag mellan olika försäkringsgrenar.

Kommittén.

I ett senare sammanhang har kommittén föreslagit, att i fråga om pen­ sionsförsäkring — med den snävare begränsning kommittén givit detta be­ grepp — försäkringstagaren icke skall förmögenhetsbeskattas för premie­ reserven eller inkomstbeskattas för räntan å denna. Härför ha anförts dels praktiska, dels sociala skäl. De sociala skälen ha givit kommittén anledning att föreslå, att livförsäkringsanstalt icke skall beskattas för intäkt, som belöper på pensionsförsäkringsrörelse. Tidigare har framhållits, att sjuk- och olycksfallsförsäkring för livstid eller för längre tid än tio år stode pen­ sionsförsäkring så nära, att liknande regler borde gälla för dessa båda slag av försäkringar. Kommittén har därför föreslagit, att ej heller rörelse av­ seende sjuk- och olycksfallsförsäkring av nämnda art skall beskattas. Kom­ mittén har anfört att härför talade även det skälet, att premiereserven för sådan försäkring vore jämförelsevis obetydlig, vilket medförde, att även ränteinkomsten bleve obetydlig.

Kommittén bar vidare uttalat, att om försäkringsanstalts rörelse omfat­ tade såväl pensionsförsäkringar som andra livförsäkringar det vore erfor­ derligt, att anstaltens intäkter och omkostnader av sådan art att de vore beskattningsbara, respektive avdragsgilla, om de belöpte på andra livför­ säkringar än pensionsförsäkringar, fördelades mellan å ena sidan pensions­ försäkringar och å andra sidan andra livförsäkringar. Motsvarande gällde, om försäkringsanstalts rörelse omfattade såväl sjuk- och olycksfallsförsäk­ ring för livstid eller för längre tid än tio år som annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Ett strikt genomförande av skälighetsprincipen förut­

Kunyl. Maj.ts proposition nr 93.

124

satte, att en försäkringsanstalt kunde fördela samtliga intäkter och ut­ gifter mellan de olika slagen av försäkring. Av praktiska skäl komme en sådan fördelning ej alltid att göras exakt. Försäkringsinspektionen, som hade att övervaka skälighetsprincipens efterlevnad, måste emellertid tillse, att där approximativa fördelningar gjordes dessa icke för starkt avveke från verkligheten. Skulle ett bolag icke kunna exakt fördela exempelvis sin ränteinkomst, syntes en fullt acceptabel uppdelning kunna erhållas ge­ nom att fördela ränteintäkten i proportion till de olika grenarnas andelar i anstaltens sammanlagda fonder. Dessa fonder torde i allmänhet kunna fördelas på de olika grenarna. Därest någon fond betraktades som kollek­ tiv fond för hela rörelsen och sålunda icke vore uppdelad, borde den enligt kommitténs mening vid skattens beräkning uppdelas på skäligt sätt, t. ex. i proportion till de fonder som vore uppdelade.

Kommittén föresloge med hänsyn till vad förut sagts en föreskrift av innehåll, att då intäkt eller avdrag måste fördelas mellan olika verksam­ hetsområden fördelningen skulle ske på skäligt sätt. Om så ansåges erfor­ derligt, borde taxeringsmyndigheterna begära försäkringsinspektionens utta­ lande om huruvida de principer, enligt vilka fördelning skett, kunde anses skäliga.

Departementschefen.

Jag har intet att erinra mot vad kommittén föreslagit i fråga om beskatt­ ningen av rörelse avseende pensionsförsäkring samt om fördelning av in­ täkter och avdrag mellan olika försäkringsgrenar.

Vad sjuk- och olycksfallsförsäkringen beträffar, förordar jag i ett senare sammanhang, att de nuvarande reglerna för försäkringstagarnas beskatt­ ning i stort sett bibehållas oförändrade. Vid sådant förhållande finner jag, såsom förut framhållits, icke heller någon väsentligare ändring böra ske i gällande bestämmelser rörande beskattning av sjuk- och olycksfallsförsäk- ringsrörelse. I fråga om sådan rörelse böra alltså fortfarande gälla samma regler som beträffande rörelse avseende skadeförsäkring även i det fall att försäkringarna gälla för livstid eller för längre tid än tio år.

5. Fråga om beskattning av aktieutdelning hos försäkringsanstalter, som

äro aktiebolag.

Kommittén.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår bär kommittén ansetl, att den del av ett livförsäkringsbolags överskott, som utgöres av dödlighets- och omkostnadsvinst på rörelse avseende inländska försäkringar, bör fri­ tagas från beskattning, i den mån icke — i fråga om livförsäkringsaktiebolag — överskottet tillföres aktieägarna. Kommittén har uttalat, att den del av nämnda överskott, som tillfördes aktieägarna, principiellt sett borde bliva föremål för beskattning hos bolaget och ej blott såsom utdelning hos aktie­ ägarna; i annat fall skulle här inträda ett undantag från eljest gällande regler, att aktieägares inkomster från ett aktiebolag skulle beskattas såväl hos bolaget som hos aktieägarna. Kommittén har i detta sammanhang anfört:

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

125

I ett livförsäkringsbolags överskott ingå — förutom nyssnämnda slag av vinster —- även räntevinst och vinst på rörelse avseende utländska försäk­ ringar. Dessa vinster ingå enligt kommitténs förslag i bolagets skatteplik­ tiga överskott och bliva således beskattade hos bolaget men efter en lägre skattesats än den, som gäller för aktiebolag i övrigt. Av anförda skäl borde därför den del av överskottet, som bärrör från sistnämnda vinstkällor, i den mån den tillföres aktieägarna — principiellt sett — bliva föremål för en kompletterande beskattning hos försäkringsbolaget motsvarande skillnaden mellan den skattesats, som gäller för aktiebolag i allmänhet och den, som föreslås skola gälla för livförsäkringsbolag.

Såsom likaledes framhållits tidigare måste en följd av den föreslagna nya lagen om försäkringsrörelse bliva, att aktieutdelningarna, där så ej redan skett, begränsas och att den del av årsöverskottet, som överstiger den högsta tillåtna aktieutdelningen, får anses belöpa på försäkringstagarna. I de fall, då högsta sålunda tillåtna belopp komme att utdelas, är det därför uppenbart, att endast utdelningen är att anse som aktieägarnas andel i överskottet. Man bör emellertid räkna med att bolagsordningar komma att godkännas, enligt vilka, om något år utdelats ett lägre belopp än det högsta medgivna, bolaget får rätt att ett senare år utdela återstoden, även om maximigränsen härigenom skulle komma att överskridas för sistnämnda år. 1 sådant fall uppstår frågan, vad som skall anses som aktieägarnas skatte­ pliktiga andel i överskottet. Skulle man i fall, då mindre än högsta med­ givna belopp utdelades, anse blott det utdelade beloppet såsom aktieägar­ nas andel i överskottet, skulle detta kunna utnyttjas till att obegränsat skjuta aktieutdelning framåt i tiden och härigenom undgå beskattning. Skulle man återigen även då ett lägre belopp utdelades anse, att aktieägar­ nas andel i överskottet ändock motsvarade högsta tillåtna utdelning, skulle detta medföra en allt för hård beskattning i de fall, då en nedsättning av- utdelningen föranletts av bestående ekonomiska svårigheter för bolaget. Man kunde möjligen tänka sig, att endast den verkliga utdelningen ansåges som aktieägarnas andel i överskottet men i så fall endast därest enligt bolags­ ordningen rätten att utdela icke uttagna belopp från tidigare år begränsa­ des i tiden och att i andra fall högsta tillåtna utdelning alltid toges till be­ skattning.

Även i andra avseenden skulle en beskattning av aktieägarnas andel i överskottet medföra komplikationer. Enär aktieägarna måste anses som ägare till aktiekapitalet och detta placerats i räntebärande tillgångar, måste en del av bolagets nettointäkt av fastighets- och kapitalförvaltning anses belöpa på aktieägarna. För att denna del icke skall bliva dubbelbeskattad hos bolaget, måste den alltså avdragas från bolagets intäkt av fastighets- och kapitalförvaltning. På samma sätt kan eventuell nettointäkt av ut­ ländska försäkringar anses till viss del belöpa på aktieägarna och alltså böra avdragas för undvikande av dubbelbeskattning hos anstalten. Några principiella hållpunkter för en uppdelning av sistnämnda inkomst finnas dock ej.

Det framgår av det ovan sagda, att en särskild beskattning av aktieägar­ nas andel i överskottet skulle medföra komplikationer för försäkringsaktie­ bolagen och dessutom kräva invecklade lagbestämmelser. Det totala skatte­ pliktiga belopp, varom här är fråga, är ganska obetydligt. Ulir den före­ slagna lagen om försäkringsrörelse antagen, torde man, såsom förut fram­ hållits, efter det en planerad sammanslagning av två aktiebolag blivit ge­ nomförd, kunna räkna med, att den sammanlagda årliga utdelningen ej kommer att överstiga 155 000 kronor i fråga om de egentliga livförsäkrings­ bolagen. Härtill kommer viss del av aktieutdelningen i bolag, vilka driva

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

sjuk- och olycksfallsförsäkring för livstid eller för längre tid än tio år, varigenom nämnda summa dock endast obetydligt ökas.

Med hänsyn till de praktiska olägenheterna och frågans ringa ekono­ miska betydelse föreslår kommittén, att aktieägarnas andel i livförsäkrings­ bolags överskott ej skall bliva föremål för särskild beskattning. Till viss del blir denna utdelning ändock i själva verket beskattad, nämligen till den del nämnda andel härrör från avkastning av fastighets- eller kapitalför­ valtning eller från nettointäkt av rörelse avseende utländska försäkringar. Härvid sker dock beskattningen enligt kommitténs förslag efter en lägre skattesats än som skulle tillämpats vid särskild beskattning av aktieägar­ nas andel i överskottet.

Det må slutligen framhållas, att ett efterskänkande av skatten på aktie­ ägarnas andel i överskottet icke kommer aktieägarna utan försäkringstagar­ na till godo. Eftersom aktieutdelningen förutsättes begränsad och i regel högsta medgivna belopp kommer att utdelas, kommer nämligen utdelning­ ens storlek icke att röna någon inverkan av, om utdelningen beskattas el­ ler ej. Yttrande.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

har yttrat, att i den mån överskottet

uppkommit genom räntevinst och utdelades till aktieägarna detsamma bor­ de vara underkastat beskattning hos dessa. De skäl, kommittén anfört för skattefrihet för aktieägarna beträffande utdelning, ansåge länsstyrelsen icke bärande. Den omständigheten, att den årliga utdelningen efter den nya för­ säkringslagens antagande skulle komma att icke överstiga 155 000 kronor, enligt kommitténs mening ett ringa belopp, kunde nämligen icke få med­ föra, att i skattehänseende en uppdelning gjordes av aktieägarna, varav de som hade sina aktier i livförsäkringsbolag, skulle få åtnjuta ett särskilt skatteprivilegium.

Departementschefen.

Av skäl, som kommittén anfört, finner jag mig böra tillstyrka dess för­ slag att belopp, som tillkommer aktieägare, icke skall särskilt beskattas hos försäkringsanstalt utöver den beskattning, som följer enligt de tidigare före­ slagna bestämmelserna.

Hos aktieägarna bliva de utdelade beloppen självfallet beskattade i van­ lig ordning.

6. Understödsföreningar.

Med understödsförening förstås, enligt 1 § lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar, sådan förening för inbördes bistånd, som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse bereda medlem pension efter avgång från tjänst, efter uppnående av viss ålder eller vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan (invaliditet), vid medlems död utbetala ett kapitalbelopp till bestridande av kostnaderna för hans begrav­ ning eller såsom understöd åt hans familj eller särskilt insatt förmåns­ tagare, meddela pension åt avliden medlems änka eller barn, bereda sjuk- hjälp, moderskapshjälp eller understöd vid arbetslöshet eller idka annan till personförsäkring hänförlig verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

127

Enligt 5 § och 53 § d) kommunalskattelagen samt 7 § e) förordningen om statlig inkomstskatt är understödsförening skyldig att erlägga endast fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt för fastighet.

Den begränsade skattskyldigheten för understödsföreningar har motive­ rats icke av principiella utan i huvudsak av sociala skäl. Härutöver ha emel­ lertid åberopats även praktiska skäl. Beräkning av årsöverskottet förutsät­ ter nämligen beräkning av försäkringsfonden. Att av beskattningsskäl åläg­ ga alla understödsföreningar skyldighet att årligen fullgöra sistnämnda, ganska arbetskrävande uppgift, vilken icke av andra skäl erfordras, har icke ansetts böra komma i fråga.

1942 års försäkringsutredning har, såsom förut framhållits (s. 80), be­ rört frågan om beskattning av understödsförening.

Kommittén.

Kommittén har uttalat, att ej heller nu några principiella skäl kunde åbe­ ropas för en annan behandling i beskattningshänseende av understödsför­ eningar än av övriga företag, som bedreve livförsäkringsrörelse. De sociala skäl, som tidigare åberopats, syntes ha förlorat i betydelse genom den kraftiga utveckling, som i varje fall åtskilliga av dessa föreningar under­ gått. Det förenämnda praktiska skälet, att de flesta understödsföreningar icke årligen beräknade försäkringsfond och alltså icke varje år kunde be­ räkna sitt överskott å rörelsen, bortfölle helt. Enligt kommitténs förslag skulle ju beskattningen icke grundas på rörelseöverskottet utan på nettoin­ täkten av kapital- och fastighetsförvaltning.

Understödsföreningarna vore skyldiga att årligen lämna redogörelse för föreningen och dess verksamhet till tillsynsmyndigheten, pensionsstyrelsen, varvid — enligt vad kommittén inhämtat — uppgift skulle lämnas om in­ komsten av kapital- och fastighetsförvaltning, fördelad på pensionsförsäk­ ringar och andra försäkringar. Någon svårighet att åstadkomma de för taxeringen erforderliga uppgifterna torde därför icke finnas.

Kommittén hade därför kommit till den uppfattningen, att understöds­ föreningar borde i beskattningshänseende behandlas efter samma regler som gällde för livförsäkringsbolag. I överensstämmelse med de principer för be­ skattningen av inländska livförsäkringsanstalter, som förut framlagts, före­ sloge kommittén alltså, att understödsföreningar skulle vara skattskyldiga för inkomst, som icke belöpte på inländska pensionsförsäkringar eller på inländska sjuk- och olycksfallsförsäkringar för livstid eller för längre tid än tio år.

Vidare har kommittén föreslagit, att understödsförening, som uteslutan­ de meddelar arbetslöshetsförsäkring, samt sjukkassa skola vara befriade från skattskyldighet för all inkomst.

Yttranden.

Försäkringsanstaltcrna Folket-Samarbete

ha uttalat sin livliga tillfreds­

ställelse över att understödsföreningar enligt kommitténs förslag jämställ­ des med livförsäkringsbolag. Försäkringsanstaltcrna ha vidare anfört, att

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

de i yttrande över 1942 års försäkringsutrednings betänkande framhållit det ohållbara i att livförsäkringsföretag, som finge driva vanlig livförsäkring upp till en försäkringssumma av 4 000 kronor för person, vore helt be­ friade från både överskotts- och ränteskatt enbart därför att företagstypen hade en socialt klingande benämning.

Arbetsmarknadsstyrelsen

har tillstyrkt förslaget, att understödsförening,

som uteslutande meddelar arbetslöshetsförsäkring, skall vara helt skattefri för inkomst. Härvid har arbetsmarknadsstyrelsen framhållit, att nuvarande avgifter, understödsförmåner och försäkringsfonder inom arbetslöshetsför­ säkringen vore beräknade bl. a. under den förutsättningen, att de under­ stödsföreningar, som meddelade dylik försäkring, i stort sett vore befriade från skattskyldighet.

Arbetsmarknadsstyrelsen har vidare uttalat, att om man i fortsättningen ville ha oförändrade principer beträffande beskattningen av ifrågavarande understödsföreningar den nuvarande skattskyldigheten till kommun för in­ komst av fastighet syntes kunna bibehållas.

I ett flertal yttranden har förslaget, att annan understödsförening än arbetslöshetskassa och sjukkassa i beskattningshänseende skall likställas med livförsäkringsbolag, avstyrkts eller ock ha betänkligheter uttalats mot dess genomförande med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser, som en ökad beskattning skulle medföra för föreningarnas socialt betonade verk­ samhet. Sålunda har

pensionsstyrelsen

anfört:

Med några få undantag ha samtliga registrerade understödsföreningar ef­ ter utgången av år 1938 inordnat sin verksamhet under lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar. I samband därmed ha föreningarnas utfäs­ telser och avgifter avseende kapitalförsäkringsverksamheten anpassats till varandra med ledning av för ändamålet upprättade försäkringstekniska ut­ redningar. Utredningarna ha verkställts enligt av pensionsstyrelsen fastställ­ da försäkringstekniska grunder------------ . I enlighet med dessa grunder ha utfästelser och avgifter inom flertalet understödsföreningar beräknats un­ der förutsättning bl. a. av 3

%

avkastning å fonderna. Endast inom ett fåtal

dylika föreningar har tillämpats en räntefot av 2,?

%.

Därest den av kom­

mittén föreslagna beskattningen av understödsföreningarna genomföres, skulle vid samma skattesatser som för närvarande omkring en femtedel av understödsföreningarnas för kapitalförsäkring avsedda ränteinkomster kom­ ma att åtgå till skatt. Med hänsyn till för understödsföreningarna gällande placeringsföreskrifter och för närvarande rådande förhållanden på ränte- marknaden kan därför förutsättas, att endast få av dessa föreningar kunna vid oförändrade grunder för verksamheten erlägga skatt för kapitalförsäk­ ring i enlighet med kommitténs förslag utan att deras förmåga att fullgöra små övriga törbindelser äventyras. I det läget kan visserligen tänkas att för­ ening med stöd av förenämnda bestämmelse i förslaget till kommunalskat- telag 30 § 2 mom. tredje stycket kunde av Konungen medgivas nedsättning av den skattepliktiga nettointäkten. Med hänsyn bl. a. till det stora antal föreningar, som kunna förutsättas bliva i behov av sådan nedsättning, tor- de ,Y.al d?ck en (1yhk “tvä8. vara praktiskt oframkomlig. Det torde därför la förutsättas, att det övervägande flertalet föreningar, som önska fortsätta sin verksamhet, bli nödsakade att grunda sin verksamhet på en lägre ränte-

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

129

fot än den nu tillämpade, vilket skulle medföra att avgifterna måste höjas eller förmånerna minskas. För genomförande av dessa ändringar skulle för­ eningarna bli nödsakade att låta verkställa erforderliga försäkringstekniska utredningar, företaga stadgeändringar m. in. Bortsett från de kostnader och besvär detta skulle medföra, skulle emellertid efter övergången till högre premier, eller, i förekommande fall, mindre utfästelser ett stort antal för­ eningar med största säkerhet få stora svårigheter att behålla sitt medlems- klientel och än större att förvärva nya medlemmar. I detta läge skulle san­ nolikt många föreningar anse sig icke kunna fortsätta verksamheten utan föredraga att nedlägga densamma, varvid möjlighet att på acceptabla vill­ kor överlåta verksamheten på annat försäkringsorgan i de flesta fall icke skulle stå till buds.

Man torde i detta sammanhang icke heller kunna bortse ifrån att en be­ skattning av kapitalförsäkring hos understödsföreningarna icke kommer att få någon större betydelse för det allmänna. Enär understödsföreningarnas fonder för kapitalförsäkring, som tidigare nämnts, för närvarande uppgå till i runt tal 100 miljoner kronor, kan ränteskatten enligt det föreliggande förslaget icke beräknas komma att inbringa mer än drygt en halv miljon kronor. Skulle den föreslagna beskattningen, såsom ovan anförts, få till följd att föreningar nedlägga sin verksamhet, bli det allmännas skattein­ täkter från understödsföreningarna uppenbarligen ännu mindre.

Vad nu anförts torde visa, att de föreslagna skattebestämmelserna skulle komma att medföra stora svårigheter för understödsföreningar som medde­ la kapitalförsäkring och även kunna bli till skada för deras fortsatta verk­ samhet. Föreningarna skulle allvarligt hämmas i sin utveckling och sanno­ likt i stor utsträckning komma att nedlägga verksamheten. Detta skulle bli särskilt kännbart för sådana nuvarande medlemmar, vilka på grund av- ålder eller hälsotillstånd icke ha möjlighet att skaffa sig försäkringsskydd på annat sätt. Några skäl, utöver sådana av rent principiell innebörd, för tillämpande av samma beskattningsregler för understödsföreningar som för bolag ha kommittérade icke heller anfört.

Enligt företagen undersökning utgör kapitalunderstödet för cirka 90

%

av medlemmarna högst 500 kronor, som i regel utfaller vid medlems från- fälle. Belopp av denna storleksordning äro närmast att betrakta såsom be­ gravningshjälp. Det vore enligt pensionsstyrelsens mening naturligt, att för­ säkringar för sådant ändamål icke beskattas. Vad angår kapitalförsäkring­ ar till högre belopp än 500 kronor äro dessa, såsom nämnts, för närvarande så fåtaliga, att eu beskattning av dem icke skulle bli av någon större eko­ nomisk betydelse för det allmänna. En beskattning skulle likväl medföra ett omfattande administrativt arbete. Pensionsstyrelsen anser på anförda grunder, att understödsföreningarnas kapitalförsäkringar icke böra beskat­ tas enligt det föreliggande förslaget. De skäl som föranledde 1928 års riks­ dag att befria samtliga understödsföreningar från annan skatt än för fas­ tighet föreligga enligt pensionsstyrelsens mening alltjämt och synas mot bakgrunden av ovan påpekade förhållanden kunna åberopas med oförmins­ kad styrka.

Mellankommiinala prövningsnämnden

har yttrat, att kommittén ej gjort

någon utredning om de nya bestämmelsernas ekonomiska konsekvenser för understödsföreningarna. Nämnden ifrågasatte, huruvida icke en utredning härom borde verkställas. Om det därvid skulle visa sig, att den föreslagna skattskyldigheten komine att medföra allvarliga olägenheter för vissa un-

J)

Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 93.

130

Knngl. Maj:ts proposition nr 93.

derstödsföreningar, syntes olägenheterna böra mildras genom övergångsbe­

stämmelser.

Länsstyrelsen i Stockholms län

har anfört, att förslaget i denna del vis­

serligen kunde synas principiellt motiverat men att länsstyrelsen likväl

måste ifrågasätta, huruvida understödsföreningar, som hittills varit un­

dantagna från beskattning, borde beskattas utan att närmare utredning

angående den föreslagna skattskyldighetens inverkan på deras förmåga att

fullgöra sina åtaganden åvägabragts.

Länsstyrelsen i Uppsala län

har ifrågasatt, huruvida icke understödsför­

eningarna fortfarande borde vara skattefria för all annan inkomst än av fas­

tighet. Sociala skäl talade härför. Det klientel, vars intressen understödsför­

eningarna hade att tillgodose, tillhörde i allmänhet de ekonomiskt svagare

i samhället.

Länsstyrelsen i Hallands län

har funnit det tveksamt, om understödsför­

eningarna med hänsyn till de starka sociala intressen, som fortfarande vore

förbundna med föreningarnas verksamhet, borde i beskattningshänseende

jämställas med livförsäkringsanstalter. Frågan sammanhängde nära med

försäkringstagarnas beskattning.

Styrelsen för understödsföreningarnas riksförbund

har anfört:

I sitt betänkande återger kommittén på två olika ställen ordagrant ett ut­

talande av 1942 års försäkringsutredning, enligt vilket »en understödsför­

ening kan meddela upp till 4 000 kronors kapitalförsäkringssumma, som

är 3 å 4 gånger så stor som medelförsäkringssumman inom folkförsäk-

ringsverksamheten». Denna jämförelse torde få anses missvisande. Själv­

fallet är ett maximibelopp ej jämförbart med ett medeltal. Vad som kan

jämföras är maximibeloppen sins emellan och medeltalen sins emellan.

Då uttalandet dessutom kan föranleda den felaktiga slutsatsen, att för­

eningarna ha en medelförsäkringssumma, som närmar sig den högsta tänk­

bara försäkringssumman, 4 000 kronor, önskar styrelsen meddela, att så icke

är fallet. 1942 års försäkringsutredning har verkställt summarisk utredning

samt meddelat, att medelförsäkringssumman år 1943 uppgick till något över

300 kronor (Kungl. Maj :ts prop. nr 50/1948 s. 199). Detta uttalande synes

emellertid icke återfinnas i kommitténs betänkande. Styrelsen kan fastslå,

att den ifrågavarande medelförsäkringssumman f. n. endast något överstiger

300 kronor. En medelförsäkringssumma av 4 000 kronor kan aldrig bli en

verklighet inom föreningarna.

Det är i själva verket så, att de föreningar det här gäller, alltså begrav­

nings-, hjälp- och livförsäkringskassor, vilka utfästa kapitalunderstöd och

vilka på grund av sin natur och med anledning av gällande lagstiftning icke

arbeta och ej heller få arbeta affärsmässigt, under många år utfört ett ovär­

derligt socialt arbete för att lindra nöd under de särskilda påfrestningar,

som uppkomma i samband med dödsfall och ålderdom. De och deras före­

trädare, vilka arbetade långt innan något försäkringsbolag existerade i lan­

det, verkade och verka fortfarande bland småfolket, vars anspråkslösa grund­

behov av livförsäkringsskydd de tillgodose för en kostnad, som understiger

den ersättning, vilken för samma prestation måste utgivas till ett livför­

säkringsbolag. Det är alltså i regel de ekonomiskt sämst ställda befolknings­

lagren i samhället, som utgöra medlemmar i dessa föreningar.

Den sociala funktion, som föreningarna sålunda fylla, utgör det väsent­

liga skälet för den befrielse från skattskyldighet, föreningarna nu åtnjuta.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

131

Enligt styrelsens mening måste detta skäl i vår tids samhälle tillerkännas den styrka, att föreningarna redan av denna anledning allt fortfarande böra bibehållas vid skattefrihet.

Kommittén synes till utgångspunkt för beskattningen av försäkringsta­ garen (i förevarande fall medlemmen) ha tagit den principen, att avkast­ ningen på medlemsavgiften för försäkringen bör beskattas på samma sätt som ränta på i bank insatta medel. Som styrelsen tidigare framhållit, äro föreningarnas medlemmar att söka hos den del av befolkningen, vars in­ komst är så låg, att den i enlighet med de numera allmänt tillämpade be- skattningsprinciperna ej blir beskattad. Om dessa medlemmar i stället för att betala försäkringsavgifterna insätta motsvarande belopp på bank, skulle beloppet sålunda icke beskattas. Ett vidhållande utav den av kommittén för­ ordade beskattningsprincipen skulle otvivelaktigt leda till beskattning. Den ränta, som uppkommer på medlemmens andel i försäkringsfonderna, skulle alltså vid ett bifall till kommitténs förslag bli hårdare beskattad än om ränta uppkommit på grund av bankinsättning.

Det är givet att föreningarna ha medlemmar, vilka ha jämförelsevis höga försäkringssummor. Deras antal är emellertid icke stort. Att för deras skull beskatta samtliga medlemmar skulle innebära, att man skapade en regel grundad på ett undantag.

De föreslagna beskattningsreglerna torde för bolagen innebära någon ök­ ning i skattebördan. För föreningarna innebära de en högst avsevärd be­ lastning.

Bolagens tidigare skatt jämte ökningen i denna skatt kommer på en gång och helt oförberett att drabba föreningarna, vilka icke äro ekonomiskt beredda att möta denna alldeles nya belastning av verksamheten. Ett in­ förande av nämnda skatt skulle därför för föreningarnas del ingalunda inne­ bära ett avlägsnande av en inadvertens utan en nyhet med katastrofala verkningar.

Även om överväganden av statsfinansiell natur icke tillkommer styrelsen, kan styrelsen icke underlåta att framhålla, att en beskattning av föreningar­ na fortfarande måste vara av ringa betydelse. Därtill kommer att skatte- källan inom kort skulle sina. Den komme att upphöra genom att föreningar­ na på grund av skattebekiggningen själva tvingas upphöra med sin verk­ samhet. Ett sådant upphörande skulle också medföra, att ett stort antal personer i stället för att erhålla skydd genom föreningarna komme att ligga det allmänna till last. -— — —-

Konungen skall kunna medgiva nedsättning av skatteplikten för försäk­ ringsbolag. Styrelsen utgår från, att sådant medgivande avsetts skola kunna lämnas även understödsförening.

Mot den bakgrund av föreningarnas ekonomi och verksamhet, som styrel­ sen tidigare tecknat, är det tydligt, att föreningarna för att över huvud taget kunna existera, sedan skatteförslaget genomförts, regelmässigt varje år skulle vara hänvisade till att söka bifall till hemställan bos Konungen om skatte­ befrielse.

Styrelsen kan icke finna, att ett sådant årligen återkommande sökande av befrielse från skatt från kanske mer än 700 föreningar medför annat än ett orimligt tidsödande, onödigt och kostsamt arbete hos föreningarna, bos tillsynsmyndigheten samt bos Kungl. Maj:t. Vid detta förhållande synes för alla parter ett direkt lagfästande av fortsatt skattefrihet för de berörda för­ eningarna vara alt föredraga.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Ett antal understödsföreningar (begravningskassor)

ha instämt i vad sty­

relsen för understödsföreningarnas riksförbund anfört.

Departementschefen.

Såsom kommittén framhållit torde i princip anledning icke föreligga att i beskattningshänseende behandla understödsförening, som meddelar liv­ försäkring, på annat sätt än livförsäkringsanstalt. Med den utformning av beskattningen av livförsäkringsanstalt, som jag tidigare förordat, torde icke heller i praktiken någon svårighet uppkomma att för sådan understöds­ förening tillämpa samma beskattningsregler som föreslagits skola gälla för livförsäkringsanstalt. Det schablonavdrag, som jag föreslagit skola få åt­ njutas vid beskattning av livförsäkringsrörelse, kan vidare beräknas med­ föra, att föreningar, som utfästa genomsnittligt små understöd, i realiteten bliva befriade från skatt.

Enligt lagen om understödsföreningar gälla i vissa avseenden särskilda bestämmelser beträffande understödsföreningar, som enligt sina stadgar äga meddela livförsäkringar med kapitalunderstöd överstigande 500 kronor för medlem. Sålunda skola sådana föreningar i regel bestå av minst 500 med­ lemmar. I försäkringsteknisk utredning skola föreningarna såsom skuld upptaga en fond (premiereserven), motsvarande sammanlagda värdet av föreningens ansvarighet på grund av löpande utfästelser av understöd. Vi­ dare skola dessa föreningar bilda säkerhetsfond. Från pensionsstyrelsen in­ hämtade upplysningar giva vid handen att av närmare 800 understödsför­ eningar endast 47 äga meddela kapitalunderstöd överstigande 500 kronor för medlem. För de föreningar, som meddela kapitalunderstöd å högst 500 kronor för medlem, kan vid normal åldersfördelning inom beståndet pre­ miereserven för medlem i genomsnitt beräknas understiga 200 kronor. Där­ est de av mig förut förordade reglerna om avdrag från ränteinkomsten (här­ med likställes liksom i andra sammanhang fastighetsinkomst) med 5 procent av denna inkomst jämte 5 kronor för varje kapitalförsäkring tillämpas beträffande understödsföreningar, som meddela livförsäkring, torde vid en avkastning å fonderna av tre procent de föreningar, som meddela kapital­ understöd å högst 500 kronor, icke komma att påföras inkomstskatt eller, i varje fall, endast en mycket obetydlig sådan. Med hänsyn härtill synes det vara befogat att helt undantaga sistnämnda föreningar från skattskyldighet för inkomst. Undantaget från skattskyldighet bör således gälla även inkomst av fastighet. I likhet med vad som föreslagits skola gälla i fråga om livför­ säkringsanstalt bör nämligen beträffande understödsförening, som meddelar livförsäkring, fastighetsinkomst i skattehänseende vara likställd med annan kapitalavkastning.

Även för de understödsföreningar, som äga meddela större kapitalunderstöd än 500 kronor för medlem, komma de föreslagna grunderna för avdrag från ränteinkomsten att medföra, att den påförda inkomstskatten kommer att upp­ gå till mindre belopp. Att av sociala skäl helt befria dessa föreningar från skattskyldighet synes emellertid icke motiverat, enär deras medelförsäk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

133

ringssumma i många fall endast obetydligt understiger inedelförsäkrings- summan inom folkförsäkringsverksamheten och i en del fall till och med väsentligt överstiger denna. Av inhämtade uppgifter framgår, att av de understödsföreningar, som äga meddela kapitalunderstöd överstigande 500 kronor, 11 föreningar ha en medelförsäkringssumma av högst 499 kronor, 14 föreningar en medelförsäkringssumma av 500—999 kronor, 14 föreningar en medelförsäkringssumma av 1 000—1 499 kronor, 7 föreningar en medel- lörsäkringssumma av 1 500—1 999 kronor samt en förening en medelför­ säkringssumma, överstigande 2 000 kronor. Medelförsäkringssumman inom folkförsäkringsverksamheten utgör cirka 1 300 kronor.

På grund av det nu anförda anser jag mig böra förorda, att skattskyl­ dighet i likhet med vad som föreslagits skola gälla beträffande livförsäk­ ringsanstalt införes för sådana understödsföreningar, som enligt sina stad­ gar äga meddela livförsäkringar med kapitalunderstöd överstigande 500 kronor för medlem. Då i fortsättningen talas om försäkringsanstalter avses härmed även nyssnämnda understödsföreningar.

Då understödsförening för närvarande är befriad från att erlägga skatt för annan inkomst än av fastighet, böra emellertid de föreslagna skärpande bestämmelserna tillämpas endast beträffande de försäkringar, som med­ delats efter det dessa bestämmelser trätt i kraft. Till denna fråga torde jag få återkomma i samband med att jag till behandling upptager över­ gångsbestämmelserna till den nya lagstiftningen.

Då jag tidigare förordat att nuvarande regler för beskattning av rörelse, avseende sjuk- och olycksfallsförsäkring, skola i stort sett bibehållas oför­ ändrade, bör i överensstämmelse härmed understödsförening alltjämt vara skattskyldig till kommunal inkomstskatt för sådan inkomst av nämnda verksamhet, som härrör från fastighet.

Vad angår understödsförening, som uteslutande meddelar arbetslöshets­ försäkring, torde anledning icke föreligga att i detta sammanhang göra änd­ ring i de nuvarande bestämmelserna, enligt vilka sådan förening har att för sin inkomst av fastighet erlägga kommunal inkomstskatt.

7. Pensionsstiftelser.

Enligt 5 § och 53 § d) kommunalskattelagen samt 7 § e) förordningen om statlig inkomstskatt äro pensionsanstalter, som icke äro bolag, endast skyldiga att gälda fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt för fastighet.

Pensionsstiftelser, bildade enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, äro enligt punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunal­ skattelagen alltid att hänföra till pensionsanstalter. Enligt samma anvis­ ningspunkt skall vidare till pensionsanstalter, som icke äro bolag, räknas inrättning, självständig fond eller annan stiftelse, vilkens kapital och av­ kastning må användas endast till pensioner på grund av tjänst eller annan arbetsanställning, därest genom föreskrifter i reglementet eller eljest trygg­ het skapats för att anstalten, så länge den består, skall hava sådant ändamål samt att vid dess upplösning återstående medel antingen jämväl skola an­

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

vändas för dylik pensionering eller ock skola anslås till välgörande eller eljest allmännyttigt ändamål.

Med pensionsstiftelser, bildade enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, förstås enligt 1 § nämnda lag stiftelser till tryg­ gande av pensioner från aktiebolag; med pension återigen förstås pension på grund av tjänst eller annan arbetsanställning åt den anställde efter avgång från anställningen, efter uppnående av viss ålder eller vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan (invaliditet) samt efter den anställdes död åt efterlevande make och barn ävensom frånskild make.

Kommittén.

Kommittén har uttalat, att uttrycket »pensionsanstalter, som icke äro bo­ lag,» såsom föga ändamålsenligt borde utgå ur författningstexten. Några andra pensionsanstalter, som icke vore bolag, än de i punkt 6 av anvis­ ningarna till 53 § kommunalskattelagen uppräknade torde nämligen icke finnas, bortsett från statens pensionsanstalt, för vilken skattefrihet ändock förelåge. Kommittén funne begreppet pensionsstiftelse mera åskådliggö­ rande. Då kommittén i fortsättningen använde begreppet pensionsstiftelse avsåges sålunda samma anstalter, som i nuvarande punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen hänfördes till pensionsanstalter, som icke vore bolag.

Kommittén, som funne det följdriktigast, att pensionsstiftelser i beskatt­ ningshänseende underkastades enahanda bestämmelser som livförsäkrings­ bolag, ansåge, såsom i annat sammanhang framhållits, att avkastningen av försäkringsanstalts tillgångar icke borde beskattas såvitt anginge pensions­ försäkringar. I konsekvens härmed borde av pensionsstiftelse bedriven verk­ samhet icke vara underkastad skatteplikt i den mån rörelsen omfattade pen­ sionsförsäkringar av sådant slag, som enligt de av kommittén angivna prin­ ciperna skulle vara fritagna från beskattning. Kommittén föresloge i över­ ensstämmelse med vad förut sagts en bestämmelse av innebörd, att pen­ sionsstiftelse skulle vara frikallad från skattskyldighet för all inkomst, som belöpte på inländska pensionsförsäkringar. Skulle undantagsvis förekomma, att pensionsstiftelse meddelade andra livförsäkringar, borde stiftelsen be­ skattas härför enligt samma regler, som gällde för livförsäkring.

Yttranden.

Svenska personal-pensionskassan

och

Sveriges kommunalanställdas pen­

sionskassa

ha yttrat, att kommittén syntes, såsom framginge av bl. a. för­

slaget till lydelse av 30 § kommunalskattelagen, ha förutsatt, att pensions­ stiftelse kunde driva livförsäkringsrörelse. I själva verket torde en stiftelse icke kunna utöva sådan verksamhet.

Emellertid syntes även av materiella skäl en förnyad prövning av de med stiftelser sammanhörande skattefrågorna vara erforderlig. Beträffande dessa frågors lösning ville pensionskassorna endast framhålla, att en in­ bördes lämplig avvägning av beskattningen vid olika slag av stiftelser bor­

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

135

de eftersträvas och att beskattningseffekten vid tjänstepensionering enligt socialt önskvärda normer borde bliva likartad, vare sig finansieringen sked­ de genom tecknande av försäkringar eller genom uppsamling av kapital i en pensionsstiftelse under betryggande omständigheter. Vid en fortsatt ut­ redning angående stiftelsers beskattningsfråga borde vidare beaktas följande.

Enligt kommitténs förslag uppdelades stiftelser i beskattningshänseende i två olika kategorier, nämligen pensionsstiftelser och övriga personalstif­ telser. I fråga om de förra kunde två olika grupper särskiljas, nämligen pensionsstiftelser, där pensionerna uppfyllde villkoren för pensionsförsäk­ ring enligt kommitténs förslag, och övriga pensionsstiftelser.

Om pensionering, som tryggades genom en stiftelse, uppfyllde de villkor, som bleve gällande för pensionsförsäkring med avdragsgill premie, syntes det skäligt, att beskattningsprinciperna vid pensionsförsäkring följdes.

Beskattningen av pensionsstiftelser, där pensionsförsäkringsvillkoren ej vore uppfyllda, borde ses i samband med beskattningen av annan livför­ säkring än pensionsförsäkring och beskattningen av andra personalstiftel­ ser. Kommittén hade i fråga om sådana pensionsstiftelser föreslagit samma beskattningsprinciper som beträffande annan livförsäkring än pensionsför­ säkring. Det syntes dock osäkert, om detta vore i detalj genomförbart; i varje fall hade bestämmelserna på åtskilliga punkter blivit oklara, därför att kommittén likställt pensionsstiftelser med försäkringsbolag. För andra personalstiftelser åter föresloges skattebestämmelser, som i flera hänseen­ den avveke från nyssnämnda beskattningsprinciper. Härigenom uppkom- me visa motsättningar. Om sålunda utbetalningar, som skulle tryggas ge­ nom en stiftelse, vore av engångsnatur (motsvarande kapitalförsäkring), torde icke pensionsstiftelse utan annan personalstiftelse vara för handen. Skatteförhållandena bleve alltså i ett dylikt fall helt olika dem som gällde vid kapitalförsäkring.

Departementschefen.

Kommittén har ansett pensionsstiftelse böra i beskattningshänseende vara likställd med livförsäkringsanstalt och har därför förordat att i sådant hän­ seende samma regler skola gälla för pensionsstiftelse som för livförsäkrings­ anstalt. Emellertid torde, såsom av Svenska personal-pensionskassan och Sveriges kommunalanställdas pensionskassa anmärkts, pensionsstiftelse icke kunna anses driva livförsäkringsrörelse. Pensionsstiftelse torde endast äga en förmedlande uppgift i fråga om pensioneringen: att uppsamla medel, vilka i regel överförts från företaget, och antingen utbetala dessa till de an­ ställda (eventuellt genom arbetsgivaren) eller använda dem för att hos för- säkringsanstalt försäkra de anställda. Beslut om vilka befattningar eller slag av befattningar bos företaget som avses med stiftelsen fattas icke av pen­ sionsstiftelsen utan av vederbörande företag.

Då pensionsstiftelse sålunda icke kan anses driva livförsäkringsrörelse, torde anledning saknas att för stiftelsen tillämpa de beskattningsregler som tidigare föreslagits skola gälla för livförsäkringsanstalt.

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

För närvarande äger skattskyldig åtnjuta avdrag för belopp, som avsättes

till pensionsstiftelse. Stiftelsen är icke skyldig att erlägga inkomstskatt för

de avsatta medlen i annan mån än att kommunal inkomstskatt utgår för in­

komst av fastighet. I stället beskattas de medel, som stiftelsen direkt eller ock

indirekt genom försäkring utbetalar, hos mottagaren. Det förslag, som jag

i ett senare sammanhang framlägger beträffande beskattningen vid indivi­

duell pensionsförsäkring och tjänstepensionering, föranleder icke ändring i

nuvarande regler, att belopp, varför avdrag erhållits vid avsättning till pen­

sionsstiftelse, beskattas hos de personer, vilka medlen tillgodoföras.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag icke anledning föreslå

ändring i nu gällande bestämmelser rörande skattskyldighet för pensions­

stiftelse.

b) Beskattning av utländska försäkringsanstalter, vilka driva

livförsäkringsrörelse.

Enligt vad som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för gällan­

de rätt skall utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver livförsäk­

ringsrörelse, såsom skattepliktig nettointäkt upptaga 10 procent av anstal­

tens premieinkomst av sådan rörelse.

Kommittén.

Kommittén har anfört:

I den mån det är praktiskt genomförbart att tillämpa samma beskatt­

ningsregler för utländska anstalter som för inländska, bör detta enligt kom­

mitténs mening ske. För en utländsk anstalt torde icke föreligga någon

större svårighet att lämna sådana uppgifter som erfordras för tillämpningen

av de regler vilka kommittén föreslagit för beskattningen av inländska för-

säkringsanstalters livförsäkringsrörelse. Några praktiska svårigheter synas

sålunda icke föreligga för tillämpning av nämnda regler jämväl i fråga om

utländsk försäkringsanstalts livförsäkringsrörelse här i riket.

En beskattning av utländska anstalter enligt de för inländska anstalter

föreslagna reglerna skulle även undanröja vissa olägenheter, vilka uppkom­

ma vid tillämpning av gällande lagstiftning i de fall, då en utländsk an­

stalt placerat tillgångar i fastigheter här i riket. En utländsk anstalt be­

skattas ju i princip liksom en svensk förutom för inkomst av rörelse även

för inkomst av fastighet. Om en svensk anstalt placerar en del av rörelsens

medel i fastigheten, minskas inkomsten av rörelsen och därmed skatten på

denna inkomst i motsvarande mån. Om däremot en utländsk anstalt in­

köper en fastighet, som icke direkt användes i rörelsen, och beskattas för

fastighetsinkomsten, medför detta icke någon minskning av skatten å rörel­

sen, vilken ju utgår efter fastställd schablon.

Kommittén har vidare erinrat om att den sist berörda frågan tidigare varit

föremål för prövning. I en den 31 december 1943 dagtecknad, till finans­

departementet ingiven skrivelse (prop. 1946: 23, s. 9) hade nämligen det

danska livförsäkringsaktiebolaget Hafnia anhållit, att Kungl. Maj :t måtte

vidtaga erforderliga åtgärder för åvägabringande bl. a. att utländsk livför­

säkringsanstalts inkomst av fastighet icke gjordes till föremål för kommu­

137

nal eller statlig inkomstbeskattning, i den män fastigheten tillhörde försäk­ ringsrörelsen.

I de remissyttranden, som avgåvos över Hafnias framställning, uttalades att en viss lättnad i beskattningen borde beredas utländsk forskningsan­ stalt uti ifrågavarande avseende.

I propositionen nr 23 till 1946 års riksdag uttalade departementschefen, att frågan om beskattningen av utländsk livförsäkringsanstalts inkomst av fastighet icke borde avgöras utan ytterligare utredning. Vidare vore det önskvärt, att frågan om de utländska livförsäkringsanstalternas beskattning för inkomst av fastighet icke upptoges isolerad utan i samband med en om­ prövning av övriga utländska försäkringsanstalters skattskyldighet för så­ dan inkomst. Uttalandet lämnades av riksdagen utan erinran.

Såsom tidigare framhållits har kommittén föreslagit att skatt icke skall utgöras för inländska livförsäkringsanstalters överskott och att som underlag för anstalternas beskattning huvudsakligen skall upptagas den verkliga av­ kastningen av kapital- och fastighetsförvaltning. Kommittén har förordat, att de för beskattning av livförsäkringsrörelse, som bedrivits av inländsk försäkringsanstalt, föreslagna bestämmelserna skola äga motsvarande till- lämpning å livförsäkringsrörelse, som här i riket bedrivits av utländsk för­ säkringsanstalt.

Departementschefen.

Jag har intet att erinra mot kommitténs förslag, att utländsk försäkrings­ anstalt, som här i riket driver livförsäkringsrörelse, skall för intäkt av så­ dan rörelse beskattas efter samma normer, som gälla för beskattningen av inländsk livförsäkringsanstalt.

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

C.

Beskattning av försäkringstagare.

Såsom framgår av redogörelsen för gällande rätt indelas livförsäkringar i skattehänseende i tre olika kategorier, nämligen 1) kapitalförsäkringar, 2) pensionsförsäkringar, för vilka avgift på grund av tjänst erlagts av arbets­ givaren eller den anställde, ävensom andra pensionsförsäkringar än nyss sagts, såvida de tagits annorledes än mot engångspremie, samt 3) pensions­ försäkringar mot engångspremie, för vilka avgift icke erlagts på grund av- tjänst, ävensom sådana livförsäkringar med utfästelse om livränta, vilka icke äro pensionsförsäkringar.

För dessa kategorier gälla olika regler i fråga om rätt till avdrag för er- lagda premier och beskattning av utfallande belopp.

Kommittén har föreslagit att livförsäkringarna indelas i endast två kate­ gorier, nämligen pensionsförsäkring och annan livförsäkring. Härvid har dock kommittén förordat att begreppet pensionsförsäkring gives en snävare oinfattning än det har enligt gällande rätt.

För pensionsförsäkring har föreslagits att premien skall vara avdragsgill och att utfallande belopp skola beskattas. I fråga om annan försäkring har

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

förordats, att premien icke skall få avdragas — bortsett från ett mindre, socialt betingat avdrag — och att utfallande belopp icke skola beskattas. Däremot skall för sistnämnda kategori hos försäkringstagare med större för­ säkringar enligt vissa regler uttagas förmögenhetsskatt för försäkringens värde och inkomstskatt för beräknad ränta å detta värde.

Då gränsdragningen mellan pensionsförsäkring och annan livförsäkring påverkas av hur frågan om ränte- och förmögenhetsbeskattningen hos för­ säkringstagare med annan livförsäkring än pensionsförsäkring löses, torde jag först få till behandling upptaga sistnämnda fråga.

a) Inkomstbeskattning av ränta å premiereserv samt förmögenhetsbeskatt­

ning av premiereserven.

Kommittén.

Kommittén bär erinrat om sitt tidigare uttalande, att gällande beskatt­ ningsregler gynnade det sparande, som skedde genom livförsäkring, i jäm­ förelse med annat sparande. Särskilt gällde detta försäkringstagare med stor inkomst eller stor förmögenhet. Nu berörda gynnande av livförsäkring­ arna kamme till synes

dels

genom att hos försäkringsanstalterna uttoges en

med nödvändighet proportionell ränteskatt, vilken i fråga om försäkrings­ tagare med stor inkomst bleve lägre än som skulle varit fallet, om försäk­ ringstagaren själv beskattats för ränteinkomsten, och

dels

genom att för­

mögenhetsskatt icke utginge å premiereserven. Härtill komme det särskilda gynnande av pensionsförsäkringen, vilket förut berörts. Kommittén har där­ efter anfört:

Skattekommittén, som på förut anförda skäl anser motiverat att i viss utsträckning i beskattningshänseende gynna pensionsförsäkringarna-------— anser icke anledning föreligga att beträffande andra försäkringsformer bi­ behålla beskattningsregler, vilka i betydande grad gynna försäkringstagare med stor inkomst eller stor förmögenhet.

Korrektivet häremot skulle vara, att till skattepliktig intäkt hos försäk­ ringstagaren hänfördes beräknad ränta å premiereserv samt att premiereser­ ven räknades till skattepliktig förmögenhet. En dylik beskattning av alla livförsäkringstagare skulle dock medföra sådana komplikationer såväl för livförsäkringsbolagen och försäkringstagarna som för taxeringsmyndighe­ terna, att den måste betraktas som praktiskt ogenomförbar.

Då emellertid huvudmassan av livförsäkringstagare utgöres av personer med relativt små inkomster och därför med relativt ensartade skattesatser, kan den inkomstskatt, vilken försäkringstagarna principiellt sett skulle er­ lägga, i fråga om flertalet försäkringstagare ersättas med en skatt på försäk­ ringsbolaget, vilket måste innebära en betydande förenkling. Den teoretiskt riktiga konstruktionen skulle då bliva, att skattskyldiga med inkomster över en viss gräns finge erlägga en kompletterande skatt för räntan på sina liv­ försäkringars premiereserver. Sådana skattskyldiga skulle då såsom skatte­ pliktig intäkt upptaga räntan på premiereserven med ett belopp, som skulle bestämmas med hänsyn till den beskattning av ränteinkomsten som sker redan hos försäkringsbolaget. Vidare skulle premiereserven inräknas i den skattskyldiges förmögenhet.

139

I anslutning till den sålunda angivna tankegången har kommittén, såsom förut närmare utvecklats, föreslagit att, såvitt angår andra försäkringar än pensionsförsäkringar, hos livförsäkringsbolagen skall uttagas en skatt på ränteinkomsten motsvarande vad försäkringstagare inom de lägsta inkomst- skikten skulle ha erlagt. Kommittén har uttalat, att vad livförsäkrings­ tagarnas beskattning beträffade även den förut antydda, teoretiskt riktiga metoden för kompletterande beskattning skulle medföra sådana komplika­ tioner vid taxeringsarbetet, att kommittén ansett sig böra föreslå en annan metod för den kompletterande beskattningen. Med utgångspunkt från det förhållandet, att försäkringens storlek i regel rättade sig efter inkomstens storlek, föresloge kommittén, att räntan å de sammanlagda premiereserver­ na för en försäkringstagares livförsäkringar av annat slag än pensionsför­ säkring skulle utgöra skattepliktig intäkt endast om och i den mån de sam­ manlagda premiereserverna överstege viss gräns.

Kommittén har vidare anfört: Denna gräns bör väljas så hög, att personer tillhörande det inkomstskikt, vars marginalskattesats motsvarar den skattesats, som föreslås tillämpad för livförsäkringsbolagen, icke kunna väntas bliva drabbade av individuell ränteskatt för sina livförsäkringar. Ifrågavarande personer äro de, vilkas beskattningsbara årsinkomst icke överstiger 1 000 kronor. I ortsgrupp V motsvarar detta en taxerad inkomst för gift person av högst 4 000 kronor och för annan skattskyldig av högst 3 000 kronor. Personer med inkomster motsvarande de nu nämnda taxerade inkomsterna torde mera sällan hava livförsäkringar över 10 000 kronor,1 och skulle gränsen väljas enbart med hänsyn till ovan anförda utgångspunkt, borde detta belopp vara tillräckligt. Emellertid skulle vid denna gräns antalet försäkringstagare, vilka skulle drabbas av individuell räntebeskattning, bliva så stort, att de ovan anförda praktiska skälen mot en räntebeskattning skulle kvarstå. Kommittén före­ slår med hänsyn till det anförda en gräns på 20 000 kronor för varje skatt- skyldig.

Äkta makar vilka båda äro skattskyldiga skulle alltså tillsammans kunna skaffa sig försäkringar upp till 40 000 kronor utan att drabbas av individuell ränteskatt, nämligen 20 000 kronor för var och en av dem. I de fall, då för­ sörjningsbördan helt eller till övervägande del vilar på den ena maken, sy­ nes det dock rimligt, att den rätt till ränteskattefri försäkring, som tillkom­ mer båda makarna tillsammans, får utnyttjas till livförsäkringar på den huvudsaklige försörjaren. Kommittén föreslår för den skull, att för äkta makar sättes en gemensam gräns å 40 000 kronor. Emellertid skulle det vara mindre lämpligt, att om den ena av makarna avlede, och den kvarle- vande alltjämt hade barn att försörja, rätten till ränteskattefri försäkring genom dödsfallet skulle nedsättas till hälften. Även i andra fall, då ensam person bär barn att försörja, synes rätten till ränteskattefri försäkring lämp­ ligen böra vara densamma som för äkta makar. Med hänsyn härtill föreslår kommittén, att även ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, skall från summan av sina premiereserver få avdraga 40 000 kronor. Huruvida barnet är en självständig skattskyldig eller ej, spelar härvidlag ingen roll. Med ogift skattskyldig skall enligt 48 § kommunalskattelagen jämställas änkling, änka eller frånskild.

1 För en tjuguåring kräver eu livstidsförsäkring ä 10 000 kronor en årlig premie av 175 kronor 80 öre: motsvarande belopp för en trettioåring utgör 225 kronor 80 öre.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

För att förebygga missbruk har kommittén ansett sig böra föreslå, att

det sammanlagda avdraget för skattskyldig, hans make och hemmavarande

barn under 18 år ej må överstiga 40 000 kronor. Denna bestämmelse inbe­

griper även barn, som äro självständiga skattskyldiga. Utan en sådan be­

gränsning skulle fadern genom att teckna livförsäkringar å barnen kunna

från förmögenhetsbeskattning undandraga 20 000 kronor för varje barn och

från inkomstskatt räntan å detta belopp.

I fråga om den uppgiftsskyldighet, som den sålunda föreslagna beskatt­

ningen skulle medföra, har kommittén anfört:

Genom avdrag av den storlek, som kommittén föreslagit, torde antalet

skattskyldiga, vilka komma att drabbas av förmögenhetsskatt för premie­

reserv för livförsäkring eller av inkomstskatt för räntan på sådan premie­

reserv, ej bliva större än att livförsäkringsbolagen kunna utan alltför be­

tungande arbete uppfylla den uppgiftsskyldighet, som blir en följd av de

föreslagna bestämmelserna. Uppgiftsskyldigheten kan enligt kommitténs

mening begränsas på det sätt, att ett bolag är skyldigt att utan anmaning

lämna uppgift om premiereserven för försäkring endast i fall att samman­

lagda premiereserverna för en persons livförsäkringar i bolaget — pensions­

försäkringar ej medräknade — överstiga 20 000 "kronor. Én skattskyldig,

vars försäkringar i ett bolag hava en premiereserv understigande 20 000 kro­

nor, kan emellertid hava försäkringar i andra bolag, och hans sammanlagda

premiereserver kunna härigenom komma att överskrida nämnda belopp.

På grund härav måste bolagen åläggas att efter anmaning uppgiva premie­

reserven för viss persons försäkringar i bolaget även i fall då gränsen 20 000

kronor icke överskrides.

Det skulle icke hava varit möjligt för kommittén att utan avsevärd tids-

utdräkt anskaffa material för en mera noggrann uppskattning av den arbets­

kvantitet, vilken den föreslagna uppgiftsskyldigheten skulle medföra, enär

härför skulle erfordras särskilda statistiska undersökningar rörande sam­

manlagda försäkringsbeloppet per försäkringstagare i varje bolag. Kom­

mittén har dock haft tillgängligt resultatet av vissa undersökningar av detta

slag hos ett större bolag och har ansett sig härpå kunna grunda sitt i förra

stycket gjorda uttalande rörande det med uppgiftsskyldigheten förenade ar­

betet. Då kommittén förutsätter, att livförsäkringsbolagen komma att bere­

das tillfälle att yttra sig över förslaget, torde bolagen hava möjligheter att

närmare belysa denna fråga. Det må framhållas, att på grund av de över­

gångsbestämmelser, som kommittén föreslår, uppgiftsskyldigheten endast

i obetydlig omfattning berör försäkringar tecknade före lagens ikraftträ­

dande, vilket medför, att uppgiftsskyldigheten först efter eu längre tids

förlopp kan nå någon större omfattning.

Kommittén har vidare angående uppgiftsskyldigheten yttrat, att denna

förutsattes skola fullgöras årligen, dock att där så lämpligen kunde ske upp­

gifter avseende flera år finge lämnas på en gång.

Till belysning av den arbetsbörda, som genom berörda uppgiftsskyldig­

het pålades försäkringsanstalterna, kunde nämnas, att de flesta anstalter

för närvarande torde ha register ordnade icke efter försäkringstagare utan

efter försäkringar. En försäkringstagare, som vid olika tidpunkter teck­

nat försäkringar hos anstalten, förekomme därför på flera olika ställen i

registret. En uppgiftsskyldighet av föreslagen art medförde alt försäkrings­

anstalterna måste föra visst register, i vilket uppgifter om en försäkrings-

141

lagares olika försäkringar sammanfördes. Med hjälp av ett sådant register kunde anstalten för varje försäkringstagare över slagsmässigt beräkna den tidpunkt, vid vilken uppgiftsskyldighet inträdde. Efter det sådan skyldighet i fråga om viss försäkringstagare inträtt, hade anstalten att verkställa indi­ viduell beräkning av premiereserverna för denne försäkringstagares försäk­ ringar. För närvarande skedde sådan beräkning icke individuellt för varje försäkring utan genom s. k. gruppmetoder, vilket innebure betydande ar- betsbesparing. Enligt de föreslagna anvisningarna till 38 § kommunalskatte­ lagen skulle Konungen utfärda föreskrifter för beräkning av premiereser­ ven enligt nämnda lag. I dessa föreskrifter borde till nedbringande av be­ räkningsarbetet medgivas vissa förenklade beräkningsmetoder. Det förut­ sattes, att de uppgifter, som anstalten föresloges skola lämna till taxerings­ nämnderna, av anstalten även tillställdes försäkringstagarna.

Inskränkningen av uppgiftsskyldigheten till belopp om minst 20 000 kro­ nor kunde innebära viss olägenhet ur kontrollsynpunkt, om en skattskyl­ dig hade försäkringar av här berörd art i olika anstalter, nämligen i det fall att premiereserven å försäkringarna i varje anstalt för sig icke uppginge till 20 000 kronor men summan av premiereserverna ä hans samtliga för­ säkringar överstege detta belopp. Nämnda inskränkning torde dock vara ofrånkomlig av praktiska skäl. Hade en försäkringstagare livförsäkringar i flera anstalter, finge man lita till försäkringstagarens uppgifter ävensom till möjligheterna för taxeringsmyndigheterna att enligt den föreslagna ly­ delsen av 35 § taxeringsförordningen inhämta upplysningar.

Kommittén har härefter framhållit, att då avdraget från summan av pre­ miereserverna för en skattskyldigs försäkringar tillmätts större än som strängt taget betingades av den skattesats, vilken kommittén föresloge för livförsäkringsbolagens beskattning, de föreslagna reglerna i vissa fall kom- ine att innebära en subventionering. Såsom motivering till att dylika reg­ ler föreslagits har kommittén anfört:

Bestämmelsen i gällande lag, att avdrag för försäkringspremier under vissa förutsättningar får göras intill ett belopp av 200 kronor, vilken be­ stämmelse tillkommit i avsikt att främja bland annat livförsäkringens ut­ bredning, infördes vid en tid, då penningvärdet var väsentligt högre än nu.

Kommittén utgår från att statsmakterna alltjämt hava intresse av att ge­ nom lättnader i skattehänseende stimulera medborgarna till att genom teck­ nande av livförsäkringar bereda efterlevande ett ekonomiskt skydd. Därest statsmakterna önska bereda skattelättnader, till sitt värde motsvarande, vad ovannämnda regel innebar vid tidpunkten för sin tillkomst, skulle en kraf­ tigare höjning av den nuvarande gränsen för avdragsrätten än den av kom­ mittén föreslagna till 300 kronor erfordras. Enligt kommitténs mening är emellertid lämpligare, att de skattelättnader, vilka statsmakterna önska medgiva, åstadkommas därigenom, att avdraget vid förmögenhetsbeskatt­ ningen av premiereserven och vid inkomstbeskattningen av räntan a den­ samma tillmätes högre än som skulle betingas enbart av den skattesats, .vom tillämpas vid livförsäkringsbolagens beskattning. Genom att låta skatte­ lättnaden ske i denna form vinnes nämligen såsom av det föregående fram­ går avsevärda praktiska fördelar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Enligt kommitténs förslag skulle, då sammanlagda premiereserverna för

en skattskyldigs försäkringar överskjuta de medgivna avdragen, räntan på

det överskjutande beloppet bliva beskattad såväl hos försäkringsanstalten

som hos försäkringstagaren. För att detta icke skall medföra en för hård

beskattning föreslår kommittén, att vid försäkringstagarnas beskattning

räntan på premiereserven beräknas endast till viss del av den verkliga ränte-

avkastningen. Denna del bör tillmätas så, att den sammanlagda effekten av

beskattningen hos försäkringsanstalten och hos försäkringstagaren blir i

stort sett densamma som om försäkringstagaren, i stället för att använda

sina pengar till försäkringspremier, placerat dem såsom sparmedel på annat

sätt, om man därvid bortser från den subventionering av försäkring, som

kommittén ovan föreslagit. Ett i stort sett tillfredsställande resultat uppnås,

om försäkringstagarens ränteinkomst på grund av försäkringen beräknas en­

ligt en räntefot, som svarar mot fem sjundedelar av den verkliga förräntning-

en hos livförsäkringsbolagen, och kommittén föreslår därför, att en sålunda

avvägd räntefot skall tillämpas.

I syfte att visa, att en sålunda bestämd räntefot vid de föreslagna avdra­

gen från premiereserven leder till ett i stort sett tillfredsställande beskatt-

ningsresultat, har kommittén upprättat fyra tabeller, vilka angiva skillna­

den mellan å ena sidan den skatt, försäkringsbolaget och försäkringstaga­

ren enligt kommitténs förslag sammanlagt skola betala, då ett belopp pla­

cerats såsom livförsäkring, samt å andra sidan den skatt, som skall utgå,

om samma belopp placerats i bank eller på liknande sätt (i fråga om för­

säkringstagarens beskattning har härvid hänsyn tagits till såväl inkomst­

som förmögenhetsbeskattningen). Två andra av kommittén upprättade ta­

beller avse enahanda jämförelse vid tillämpning av gällande kommunal­

skattelag samt de år 1947 beslutade förordningarna om statlig inkomst­

skatt och statlig förmögenhetsskatt.

I fråga om de förenämnda tabellerna hänvisas till betänkandet, s. 149—

156.

En jämförelse mellan de tabeller, som avse skatteförhållandena enligt

gällande bestämmelser, och de tabeller, som avse nämnda förhållanden en­

ligt kommitténs förslag, visar, att skattebesparingarna enligt förslaget med

de vid tabellberäkningen gjorda antagandena genomgående ligga under dem,

som följa av gällande kommunalskattelag samt de år 1947 beslutade för­

ordningarna om statlig inkomstskatt och om statlig förmögenhetsskatt.

Skillnaden är betydande för större försäkringar men i fall, då försäkringen

utgör enda förmögenheten, relativt obetydlig i fråga om de mindre försäk­

ringarna. Det sagda gäller icke blott i fråga om skillnaden i kronor räknat

utan även, då skillnaden räknas i procent av premiereserven. För de mind­

re försäkringarna spelar för övrigt, då försäkringstagaren icke har någon

större förmögenhet förutom försäkringen, den skattelättnad, som redovisas

i tabellerna, en obetydlig roll jämfört med den skattelättnad, som avdraget

å 200 respektive 300 kronor (det senare har föreslagits av kommittén) inne­

bär. Detta avdrag är återigen utan nämnvärd betydelse, då det gäller större

försäkringar.

I enlighet med det anförda har kommittén föreslagit, att skattskyldig,

som har livförsäkring, skall såsom skattepliktig förmögenhet upptaga den

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

143

med förutnämnda avdrag minskade premiereserven för livförsäkringarna och såsom skattepliktig intäkt räntan på detta belopp. Härvid skall räntan beräknas enligt en av Kungl. Maj :t fastställd räntefot, ungefärligen mot­ svarande fem sjundedelar av den räntefot, som livförsäkringsanstalterna uppnå vid sin kapital- och fastighetsförvaltning.

Yttranden.

I åtskilliga yttranden ha förordats mera eller mindre långt gående ändringar i de föreslagna reglerna om inkomstbeskattningen av räntan å premiereserv och förmögenhetsbeskattningen av premiereserven.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

har föreslagit, att skatteplikten

bestämmes icke efter premiereservens storlek utan efter storleken av inbeta­ lade premier, dock med rätt för skattskyldig, som visar, att premiereserven är lägre än dessa inbetalningar, att lägga premiereserven till grund för be­ skattningen. Vidare har länsstyrelsen föreslagit, att förmögenhetsspärren sättes till ett för alla skattskyldiga lika belopp, exempelvis 50 000 kronor. Länsstyrelsen har vidare anfört:

Genom den förstnämnda anordningen vinnas betydande taxeringsteknis- ka fördelar. Deklarationen kan erhålla sådan avfattning, att den skattskyl­ dige icke behöver lämna några uppgifter om sina försäkringars förmögen- hetsvärde, såvida icke de erlagda premierna uppgå till eller överstiga an­ givna belopp. Länsstyrelsen har tidigare framhållit, att skatteflyktens stor­ lek vid bestämmelsernas utformning torde vara av underordnad betydelse och att vikt i stället bör läggas vid att stora försäkringar göras mindre begärliga. Intet synes hindra, att skattläggningen för dessa stora försäk­ ringar gives en i huvudsak prohibitiv utformning. Den förmån, som skall ligga i rätten att såsom förmögenhetsvärde få medräkna beloppet av inbe­ talda premier i stället för premiereservens storlek, kan möjligen kompense­ ras av att räntebeskattningen på särskilt höga försäkringar göres hårdare än skattekommittén tänkt sig. Räntebeskattningen torde lämpligen här gö­ ras schablonmässig och fastställas lika för alla genom att räntesatsen in- skrives i kommunalskattelagen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

har uttalat, att vid beskattningen skill­

nad icke borde göras mellan ränta å större och mindre försäkringar. En sådan skillnad strede helt mot hittills gällande beskattningsregler för in­ komst av kapital. Ville man åstadkomma rättvisa i beskattningen, borde samma slags inkomster vara underkastade skatteplikt i vems hand de vara månde; frågan om eventuell lindring i beskattningen för lägre inkomstta­ gare måste bedömas icke med hänsyn till arten av de förvärvskällor, från vilka inkomsten härflöte, utan med beaktande av de sammanlagda inkoms­ ternas storlek.

Av liknande skäl kunde länsstyrelsen icke heller ansluta sig till kommit­ téns förslag, att förmögenhetsbeskattningen endast skulle avse sådana för­ säkringstagare, vilkas andel i premiereserven uppginge till visst högre be­ lopp.

Frågan om förmögenhetsbeskattning av försäkringstagarnas andelar i premiereserven vore emellertid enligt länsstyrelsens mening i hög grad

144

Kungl. Mcij:ts proposition nr 93.

diskutabel. De premier, som en försäkringstagare inbetalade för en försäk­

ring och som uppsamlades i premiereserven, vore icke försäkringstagarens

tillhörighet. De tillhörde i stället försäkringsanstalten. Försäkringstagarens

anspråk mot anstalten till följd av de erlagda premierna vore endast en

fordringsrätt att på sätt försäkringsavtalet stadgade utfå visst belopp. Kon­

sekvensen härav bleve, att försäkringstagarens tillgodohavande inskränkte

sig till det belopp, som han vid varje särskild tidpunkt kunde utfå av an­

stalten. Men detta belopp vore icke lika med den på honom belöpande an­

delen av premiereserven utan utgjox-des av försäkringens återköpsvärde. Det

borde därför vara detta värde, som toges till beskattning såsom förmögen­

het.

Svenska försäkringsbolags riksförbund

har funnit anledning föreligga att

höja de vid den individuella beskattningen av försäkringstagarna föreslag­

na avdragsbeloppen i fråga om premiereserven å 20 000 kronor för ensam­

stående och 40 000 kronor för annan försäkringstagare till förslagsvis 30 000,

respektive 60 000 kronor. Riksförbundet har därvid framhållit, att ett pre­

miereservbelopp å 20 000 kronor i de vanligaste fallen kunde anses i stor­

leksordning motsvara ett ålderspensionsbelopp å endast cirka 1 200 kronor

om året. Som motivering för förslaget har riksförbundet anfört:

Kommittén påvisar i sitt betänkande, att förmögenhets- och ränteskatt

icke bör utgå för pensionsförsäkring, som omfattar ålders-, invalid-, änke-

och pupillpension, under förutsättning att pensionen kan anses motsvara

en utjämning över den skattskyldiges återstående livstid av den under hans

aktiva tid intjänade arbetsinkomsten och att pupillpension icke utgår oskä­

ligt länge. Kapitalförsäkring med relativt hög utbetalningsålder och lång

premiebetalningstid innebär emellertid i regel ett sparande för försäkrings­

tagarens egen ålderdom och ett riskskvdd för hans hustrus och minder­

åriga barns försörjning efter hans frånfälle. Dylika riskbetonade kapitalför­

säkringar äro därför till sitt syfte närbesläktade med pensionsförsäkringen

och de av skattekommittén gjorda jämförelserna med banksparande kunna

knappast anses relevanta, i varje fall icke för det klientel, som ordnar prak­

tiskt taget hela sitt försäkringsskydd genom kapitalförsäkring. Det må er­

inras att den riskbetonade kapitalförsäkringens artskildhet från bankspa­

rande kommit till tydligt uttryck i civillagstiftningen genom bestämmelser­

na i lagen om försäkringsavtal rörande utmätningsfrihet och om förmåns-

tagares rätt.

För stora grupper av försäkringstagare är det ej möjligt att sörja för

ålderdoms- och efterlevandeskydd genom pensionsförsäkring. Även om för­

säkringsskyddet i regel tages i anspråk först vid hög ålder eller vid för­

sörj arens död, skulle i här avsedda fall den omständigheten, att pensions­

försäkring ej kan återköpas eller belånas, mången gång innebära påtagliga

olägenheter. Framförallt måste emellertid beaktas, att en livsvarig ålders-

och änkepension av önskvärd storlek ofta ställer sig för dyr i förhållande

till vederbörandes betalningsförmåga. En någorlunda stor temporär änke­

pension, som räcker till för den tid barnen äro minderåriga eller för en

lämpligt tillmätt övergångstid för yrkesutbildning e. d„ eller ett någor­

lunda stort engångskapital vid försörj arens död är i regel att föredra fram­

för en otillräcklig livsvarig änkepension. Likaså är ofta ett någorlunda stort

engångsbelopp, som blir disponibelt vid pensionsåldern, att föredra fram­

för en obetydlig livsvarig ålderspension.

Nu anförda synpunkter, att kapitalförsäkringen i allmänhet tjänar ända­

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

målet att bereda ålderdomsförsörjning och skydd för efterlevande änka och minderåriga barn och att det i realiteten — ehuru ej formellt —- är fråga om ett starkt bundet sparande, kunna anföras som skäl för att beskatt­ ningen av kapitalförsäkringar bör ske under vederbörligt hänsynstagande till den här påvisade likheten i vissa avseenden med pensionsförsäkring, exempelvis genom att från förmögenhets- och räntebeskattning undantaga utmätningsfria försäkringar med utbetalning vid 60 års ålder eller senare och med premiebetalningen någorlunda jämnt fördelad över försäkrings- tiden. Riksförbundet inser dock, att en sådan ordning i olika avseenden skulle vara förenad med vanskligheter, och ifrågasätter därför ej några sär­ bestämmelser för vissa slag av kapitalförsäkringar. De anförda synpunk­ terna böra emellertid beaktas vid bestämmandet av beskattningens storlek.

Riksförbundet har vidare framhållit, att kommitténs förslag om indivi­ duell räntebeskattning stode i strid med den hittills gällande grundregeln, att inkomst skulle beskattas först då den bleve tillgänglig för lyftning. Den­ na regel skulle egentligen leda till ett system med räntebeskattning först om försäkringen återköptes eller då försäkringssumman utbetalades på grund av försäkringsfall. Denna principfråga torde dock vara av så vittgående na­ tur och så svår att överblicka till sina konsekvenser i olika avseenden, att riksförbundet här endast velat rikta uppmärksamheten på densamma.

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete

ha ansett, att individuell be­

skattning av premiereserv och ränta därå, såvitt angår skattskyldiga med inkomst eller förmögenhet å högst 30 000 kronor, bör ske endast beträffan­ de från sparrörelsen härrörande återbäring. Försäkringsanstalterna ha här­ vid åberopat vad som tidigare anförts rörande livförsäkringssparandets rän­ tabilitet. Vidare ha anstalterna anfört, att kommittén flera gånger framhål­ lit angelägenheten av att beskattningsreglerna för livförsäkring utformades så, att en person icke frestades att på grund av lindrigare beskattning välja livförsäkring framför annat sparande. Det vore emellertid härvidlag nöd­ vändigt att välja en skälig norm, med vilken livförsäkringssparandet kunde jämföras. När det gällde större försäkringar i här ifrågavarande inkomst­ läge, torde alternativet till försäkringssparande i allmänhet vara placering­ ar av samma art som de, i vilka försäkringsanstalterna i regel placerade huvuddelen av sina fonder, nämligen statsobligationer, primärinteckningar o. d. Vid beräkning av nettoavkastningen på sådana placeringar måste man bortse från möjligheterna till realisationsvinster och realisationsför­ luster, emedan dessa icke kunde förutberäknas. Vidare torde långivarnas kostnader för intäktens förvärvande på grund av sin ringa storleksordning kunna försummas. Den enda kostnad av någon betydelse, som belastade bruttoavkastningen, vore därför på denna belöpande inkomstskatter, när fråga vore om personer med förmögenhet under 30 000 kronor. Efterföljan­ de tabell visade nettoavkastningen i två inkomstskikt under 30 000 kro­ nors årsinkomst.

10

Till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst

10 000—12 000

20 000—30 000

Bilung till riksdagens protokoll 1950.

Bruttoräntefot 3

%

3,5

%

Netto räntefot 2,05 2,39 1,62 1,89

1 samt. Nr 93.

146

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Med den beskattning av försäkringsanstalter, som Folket-Samarbete tidi­

gare föreslagit, erhölles en nettoavkastning på försäkringssparandet, som

vid en medelränta på anstaltens placeringar av 3 procent vid stor försäk­

ring uppskattades till 2,n procent och vid en placeringsränta av 3,5 procent

uppskattades till 2,54 procent. Härvid hade hänsyn tagits till riskskyddets

värde. Det förra procenttalet låge mycket nära motsvarande nettoräntefot

i förenämnda tabell för inkomstskiktet 10 000—12 000 kronor (2,os procent)

och det senare endast cirka 0,is procent över tabellens nettoränla för sam­

ma inkomstskikt (2,39 procent).

Beträffande det högre inkomstintervallet uppskattades nettoräntan vid

frånvaro av återbäring till 1,65 procent, sålunda ungefär samma procenttal

vartill nettoräntan beräknades vid annat sparande, då bruttoräntan vore 3

procent, eller 1,62 procent.

I fråga om beskattningen av ränteåterbäring från sparrörelsen ha För-

säkringsanstalterna Folket-Samarbete anfört:

Skatt på ränteåterbäringen borde i princip uttagas när återbäringen till­

delas men kan av praktiska skäl icke gärna uttagas förrän vid utbetal­

ningen.

I analogi med det av kommittén föreslagna grundavdraget bör vid be­

skattning av utbetald ränteåterbäring införas ett skattefritt grundavdrag.

För att personer med beskattningsbar inkomst under 12 000 kr. skola bli

fria från individuell ränteskatt bör grundavdraget anpassas till den högsta

i detta inkomstskikt förekommande försäkringssumman, vilken torde kun­

na uppskattas till 30 000 kr. (årspremie cirka 750 kr.). Ränteåterbäringen

utgör för stor försäkring vid 3

%

placeringsränta efter avdrag för ränte­

skatt (0,34 %) 3,oo — 2,25 —• 0,34 = 0,41 %. För en premiereserv av 30 000 kr.

blir ränteåterbäringen sålunda 0,4i • 300. Vid årlig utbetalning av återbä­

ring synes därför ett grundavdrag av 150 kr. för ogift person vara skäligt.

Vid uppsamling av återbäring och utbetalning i samband med försäkrings-

fall kan den ackumulerade återbäringen efter en 30-årig försäkringstid

uppskattas till 2 500 kr., som därför skulle kunna utgöra grundavdrag med

sedvanlig fördubbling för äkta makar. Dessa beräkningar äro visserligen

grova, men det bör påpekas, att kommitténs förslag till grundavdrag äro

helt godtyckligt valda.

Ifrågavarande försäkringsanstalter ha vidare uttalat, att enligt deras för­

slag återbäringen från sparrörelsen beskattades hos anstalten med 14 pro­

cent. Den individuella skatten å ränteåterbäringen borde avvägas med hän­

syn till denna bottenskatt. 70 procent av ränteåterbäringen minskad med

grundavdraget vore ett skäligt skatteunderlag.

Det borde till sist framhållas, att försäkringsanstalternas förslag torde

kräva relativt obetydligt merarbete jämfört med nuvarande förhållanden. De

återbäringsgrunder, som komme att stadfästas enligt den nya lagen om för­

säkringsrörelse, torde nämligen bliva sådana, att vid beräkning av tillde­

lad återbäring de olika delarna framkomme var för sig. Det vore möjligt att

utan avsevärt ökad förvaltningskostnad på utbetalningshandlingen angiva

från sparrörelsen härrörande återbäring, där denna överstege t. ex. 50

kronor vid årlig utbetalning eller 1 000 kronor vid uppsamling, vilket med

hänsyn till grundavdragens storlek torde vara tillräckligt.

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

147

Slutligen ha berörda försäkringsanstalter föreslagit, att försäkringstagare med inkomst eller förmögenhet, överstigande 30 000 kronor, skola — utöver den individuella skatten å ränteåterbäring — erlägga ytterligare individu­ ell skatt endast för försäkringar, som enligt 116 § lagen om försäkringsavtal äro utmätningsbara. Härom ha försäkringsanstalterna anfört:

För personer med inkomst eller förmögenhet överstigande 30 000 kr. innebär däremot den av Folksam föreslagna beskattningen av livförsäk­ ringsanstalter en viss förmån vid jämförelse med placering i obligationer, även efter komplettering med den-------- — föreslagna individuella skatten på ränteåterbäring. Av skäl, som närmare utvecklas här nedan, bör ytter­ ligare individuell skatt endast läggas på försäkringar, som enligt 116 § lagen om försäkringsavtal äro

utmätningsbara.

Till denna grupp höra

alla försäkringar med engångspremie och försäkringar med kortare premie­ betalningstid än 10 år. Beskattningen av dessa försäkringar kan lämpligen utformas i analogi med 20—21 gg kvarlåtenskapsförordningen, så att för­ mögenhetsvärdet beräknas såsom skillnaden mellan å ena sidan t. o. m. inkomståret erlagda premier, å andra sidan under samma tid utbetalade belopp, varefter från denna skillnad avdrages ett grundavdrag. Detta för- mögenhetsvärde har framför det av kommittén föreslagna den stora för­ delen, att det utan svårighet kan beräknas av den skattskyldige själv, i synnerhet som antalet årspremier, som denne behöver hålla reda på, aldrig överstiger tio.

Beträffande grundavdragets storlek synas följande överväganden kunna ge ledning. En person med beskattningsbar inkomst och förmögenhet under 30 000 kr. kan icke gärna annat än undantagsvis betala större årspremie än 2 000 kr. Detta motsvarar vid 10 års premiebetalningstid en försäk­ ringssumma av högst 30 000 kr. Däremot kunna personer med större in­ komst eller förmögenhet teckna större, utmätningsbara försäkringar. Ett grundavdrag av 30 000 kr. med sedvanlig fördubbling för äkta makar synes därför vara skäligt.

Enligt detta förslag bli

utmätningsfria

försäkringar — d. v. s. de flesta

försäkringar med mer än 10 års premiebetalningstid — individuellt beskat­ tade endast med avseende på utbetald återbäring. Till stöd härför bör först erinras om den låga effektiva avkastningen på dylika försäkringar, medan försäkringar med engångspremier äro betydligt mera räntabla, om hän­ syn icke tages till riskskyddet------------ . Medan vi för smärre inkomstta­ gare ha jämfört med banksparande och för inkomsttagare i mellanskikten upp till 30 000 kr. räknat med placering i obligationer m. in. såsom skä­ lig norm, synes för nu ifrågavarande större inkomsttagare placering i risk­ villigt kapital med stora vinstchanser närmast utgöra alternativet till pla­ cering i livförsäkring. Sådana vinster bli i viktiga fall lindrigare beskat­ tade än obligationsräntor; så t. ex. beskattas ej värdestegringsvinster, som uttagas viss tid efter förvärvet. Vidare bör beaktas, att det bär i regel är fråga om placering i realvärden, medan livförsäkringssparande är utsatt för penningvärdets fortskridande försämring.

över huvud torde större belopp än grundavdraget icke placeras i utmät­ ningsfria försäkringar utan särskilda skäl, som icke ha något samband med

'den årliga skatten. Sålunda föreligger på grund av storleken av den skatte­

börda, som numera åvilar dödsbon med större förmögenheter, ett stort be­ hov av likvida medel vid dödsfallet. Det är också i det allmännas intresse, att förmögenhet sägare under livstiden skaffa sig ett försäkringsskydd för tillgodoseende av detta behov. Det kan ej anses oskäligt att de personer, som så att säga successivt amortera sin »skatteskuld», med vilket uttryck

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

statsskatteberedningen betecknade kvarlåtenskapsskatten, få en måttlig

ränta på sina »skatteförskott» och frihet från förmögenhetsskatt på den

»i förskott betalade skatten». 1947 års bevillningsutskotts utlåtande nr 50

innehåller (s. 78) ett uttalande, att kvarlåtenskapsskatten är ett särskilt

slag av förmögenhetsskatt, för vilken är utmärkande, att staten — i mot­

sats till vad som är fallet med annan förmögenhetsbeskattning — med­

giver uppskov med skattens erläggande till såsom lämplig ansedd tidpunkt.

Genom stadgande i 116 § försäkringsavtalslagen, 20 § kvarlåtenskapsför-

ordningen och 12 § arvsskatteförordningen har redan givits uttryck åt att

de utmätningsfria försäkringarna stå i särklass. Vid dödsfall uttages dess­

utom i vissa fall kvarlåtenskapsskatt även för utmätningsfria försäkringar

(21 § i kvarlåtenskapsskatteförordningen).

I fråga om icke återköpsberättigade försäkringar ha ifrågavarande för-

säkringsanstalter uttalat, att för dessa försäkringar den rätt, som skulle ta­

gas till beskattning, närmast syntes vara av samma natur som rätt till av-

kornst eller ränta annorledes än på grund av försäkring. Förmögenhetsvär-

det borde i sådant fall beräknas enligt särskild tabell, fogad till förord­

ningen om statlig förmögenhetsskatt samt avseende uppskjutna och avkor­

tade livräntor.

Beträffande den föreslagna skyldigheten för försäkringsan-

stalt att lämna uppgift om premiereserv har

statskontoret

yttrat, att det syntes en smula oklart, hur en dylik uppgiftsskyldighet skulle

kunna praktiskt genomföras beträffande försäkringstagare, som hade sina

försäkringar uppdelade på skilda bolag utan att i något bolag komma upp till

uppgiftspliktigt minimum.

Mellankommunala prövningsnämnden

har anfört, att det borde allvarligt

övervägas, om icke kontrollen av att större försäkringsägare upptoge ränta

å premiereserv i sina deklarationer kunde ordnas på ett enklare sätt än kom­

mittén föreslagit. Obligatorisk skyldighet för försäkringsanstalterna att läm­

na uppgifter till taxeringsmyndigheterna syntes ej vara nödvändig. Betryg­

gande kontroll torde kunna erhållas om de större försäkringsägarna ålades

att lämna något mera utförliga uppgifter i sina deklarationer än kommittén

förutsatt och om försäkringsanstalterna förklarades skyldiga att efter an-

maning lämna taxeringsmyndigheterna uppgifter om premieinbetalningar och

premiereserver för uppgiven försäkringsägare. Vid utformandet av bestäm­

melserna härom torde hänsyn tagas till praktiska synjmnkter, så att försäk­

ringsanstalterna ej behövde betungas med att lämna uppgifter utan väsent­

ligt värde för deklarationskontrollen.

Ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas förtroenderåd

har uttalat, att

även om mycket enkla beräkningsmetoder tillätes den föreslagna skyldig­

heten för anstalterna att lämna uppgifter om premiereserver skulle medföra

en mycket stor och i de flesta fall säkerligen alldeles onödig arbetsbelast­

ning. Det vore enligt förtroenderådets uppfattning tillräckligt, om försäk­

ringsgivarna vore skyldiga att i enstaka fall på förfrågan från taxeringsmyn­

dighet lämna uppgift om storleken av försäkringstagares premiereserver.

Kungl. Maj:is proposition nr 93

149

Svenska försäkringsbolags riksförbund

har anfört:

Beträffande den sålunda föreslagna uppgiftsskyldigheten må till en början framhållas, att det icke är möjligt för försäkringsbolagen att strikt fullgöra densamma. Härför skulle erfordras att försäkringarna i ett bolag kunde sam­ manföras efter försäkringsägare, vilket oftast men långt ifrån alltid är detsamma som efter försäkringstagare. Att en försäkring överlåtes med full äganderätt eller att en person på grund av förmånstagareförordnande blir ägare till en försäkring förekommer ofta. Någon registrering av försäkrings­ beståndet efter försäkringsägare eller ens efter försäkringstagare, vilket sist­ nämnda ju icke skulle vara fullt tillräckligt för uppgiftspliktens fullgörande, torde över huvud taget icke förekomma. Inom s. k. stor livförsäkring gäller i regel, att försäkringsbeståndet i en eller annan form registreras efter för­ säkrad person, vilket möjliggör ett konstaterande, huruvida på viss persons liv finnas försäkringar, för vilka premiereserverna sammanlagt överstiga eller kunna beräknas komma att överstiga det föreskrivna gränsbeloppet, men uppgift härom skulle i stor utsträckning ej motsvara de föreslagna föreskrif­ terna i taxeringsförordningen eller vad som erfordras för taxeringsarbetet. Inom folkförsäkringen, där den spontana uppgiftsskyldigheten dock är av ringa betydelse, torde ej ens registrering av försäkringsbeståndet efter för­ säkrad person förekomma. Att tänka sig uppläggandet av nya försäkrings- register omfattande hela försäkringsbeståndet och att sedan ständigt hålla dessa register å jour enbart för att kunna utan anmaning lämna taxerings­ nämnderna vissa uppgifter förefaller orimligt.

Vidare må framhållas, att det i säkerligen ej ringa utsträckning skulle inträffa, att uppgift sändes till fel taxeringsnämnd utan möjlighet för denna att vidarebefordra uppgiften till rätt nämnd. Under löpande premiebetal­ ningstid bär visserligen försäkringsbolaget i regel hos sig noterad viss post­ adress till försäkringstagaren, men sådan adress ger som bekant icke alltid rätt vägledning för bestämmandet av försäkringstagarens mantalsskrivnings- kommun för beskattningsåret. Och sedan en försäkring är slutbetald, upphör ofta all kontakt mellan bolaget och försäkringstagaren, intill dess försäk- ringsfall eller annan omständighet inträffar, som ger försäkringstagaren an­ ledning att sätta sig i förbindelse med bolaget.

Vad härefter angår det arbete, som den föreslagna uppgiftsskyldigheten utan anmaning skulle förorsaka försäkringsbolagen, må påpekas att omfatt­ ningen av detta arbete icke — såsom kommittén synes ha utgått ifrån — blir beroende enbart av antalet skattskyldiga, för vilka enligt förslaget indivi­ duell beskattning på grund av försäkringen skulle ifrågakomma. För varje nytecknad försäkring å person, som förut är försäkrad i bolaget, måste un­ dersökas, huruvida och i så fall när premiereserven för samtliga hans för­ säkringar kan beräknas komma att överstiga gränsbeloppet. Rätteligen borde undersökningen hänföra sig till försäkringens ägare, men detta är som nyss framhållits icke möjligt. Enligt en som stickprov verkställd undersökning beträffande två storförsäkringsbolag utgör antalet fall, då eu försäkringssö- kande tidigare är försäkrad i bolaget, .‘SO å 35

%

av hela antalet nytecknade

försäkringar, under det att antalet försäkrade, för vilka den sammanlagda premiereserven kan komma alt uppgå till skattepliktigt belopp, torde avse­ värt understiga 5 % av hela det försäkringsbestånd, som här kommer i fråga.

Den spontana uppgiftsskyldigheten för försäkringsbolagen sträcker sig emellertid enligt förslaget vida längre än som erfordras för all taxerings­ nämnderna skola få kännedom om skattepliktiga premiereservbelopp. Upp- giftsplikt skulle sålunda inträda, så snart den sammanlagda premiereserven överstiger det för ensamstående försäkringstagare gällande gränsbeloppet. I

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

flertalet fall är emellertid vederbörande icke ensamstående och uppgifterna skulle då under många år icke tjäna annat ändamål än att bereda taxerings­ nämnderna tillfälle att konstatera, att skatteplikt på grund av försäkring icke föreligger.

Å andra sidan är den föreslagna uppgiftsskyldigheten ur taxeringskontroll- synpunkt långt ifrån tillfredsställande till sin omfattning. Det är nämligen ytterst vanligt, att samma person är försäkrad i mer än ett, ofta i ett flertal bolag, och om icke i något bolag premiereserven överstiger det för upp- giftsskyldighet fastställda gränsbeloppet, erhåller taxeringsnämnden ingen bolagsuppgift annat än på anmaning, även om skattepliktigt premiereserv­ värde sammanlagt föreligger.

Den föreslagna uppgiftsskyldigheten skulle sålunda för försäkringsbolagen medföra betydande arbete och därmed förenade kostnader, samtidigt som den ur kontrollsynpunkt skulle vara otillfredsställande såväl i positivt som i ne­ gativt avseende. Riksförbundet måste bestämt motsätta sig kommitténs för­ slag om skyldighet för försäkringsbolagen att utan anmaning lämna taxe­ ringsnämnderna uppgifter om premiereservvärden.

Efter att ha diskuterat uppläggning av deklarationskontrollen på visst sätt har riksförbundet vidare yttrat:

En annan och bättre väg synes vara att som villkor för skatteplikt in­ föra — utöver att det sammanlagda premiereservvärdet skall överstiga visst belopp — att för försäkringarna skall sammanlagt hava erlagts visst minsta premiebelopp, som förslagsvis kunde sättas till 5 000 kronor lägre än det premiereservbelopp, som utgör gräns för skattepliktens inträdande. Ifråga­ varande premiebelopp skulle då utgöra med kommitténs förslag 15 000 kro­ nor för ensamstående och 35 000 kronor för annan försäkringstagare och, om riksförbundets yrkande beträffande gränsvärdena för premiereserven godkännes, 25 000 resp. 55 000 kronor. Förfaringssättet skulle då bli, att försäkringstagare, som för livförsäkringar, för vilka uppgiftsskyldighet före­ ligger, erlagt premier överstigande de angivna beloppen, för deklarations- pliktens fullgörande finge från sin eller sina försäkringsgivare införskaffa uppgifter angående de premiereservvärden och räntebelopp, som skulle med­ tagas i självdeklarationen. Till denna kunde då också fogas de från försäk­ ringsbolagen erhållna uppgifterna, så att förfrågningar hos bolagen från taxe­ ringsnämndernas sida icke skulle behöva ifrågakomma annat än i undan­ tagsfall.

Som skäl mot en anordning sådan som den nu skisserade kommer må­ hända att anföras, att det icke kan krävas av försäkringstagarna att hålla reda på sammanlagda beloppet av de premier, som de under årens lopp erlagt. Riksförbundet håller dock före, att personer i sådan ekonomisk ställning, att de inneha försäkringar av den storlek, varom här är fråga, i regel ha sådan överblick över sina ekonomiska förhållanden, att systemet icke bör medföra större svårigheter för dem. Livförsäkringsbolagen äro för sin del villiga att medverka till att kännedom om uppgiftsplikten och om förfarings­ sättet för fullgörandet av densamma blir spridd bland försäkringstagarna.

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbetc

ha uttalat, att förslaget röran­

de uppgiftsskyldigheten vore praktiskt ogenomförbart; detta vore även fal­ let om gränsen för nämnda skyldighet höjdes till 30 000 kronor eller ett än högre belopp. Kommittén hade i hög grad underskattat svårigheterna, vilka i första hand sammanhängde med utsorteringen ur anstaltens personre­ gister av de personer, för vilka uppgift skulle lämnas utan anmaning. Dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

151

svårigheter bleve icke nämnvärt mindre för att det utsorterade antalet vore litet. Försäkringsanstalten Folkets personregister innehölle för övrigt icke någon uppgift om försäkringssummans storlek. En kontroll av detta slag torde dessutom bli fullkomligt ineffektiv. Frekvensen av personer bland ny- tillträdande försäkringstagare, som tidigare hade försäkring i annat bolag, hade på basis av vissa stickprov uppskattats till 30—50 procent. Om en per­ son för att undgå skatt på sina försäkringar tecknade sådana i olika före­ tag och därefter underläte att deklarera, skulle kontrollen bli värdelös. I just de fall av underlåten deklaration, som den föreslagna kontrollen avsåge att hindra, sloge den slint. Härtill komme, att bolagen saknade möjlighet att sammanföra försäkringar med hänsyn till äganderätt och familjetill- hörighet. Att lägga detta arbete på det enskilda försäkringsväsendet syntes så mycket mindre befogat som kontroll av sparbankstillgodohavanden en­ dast begärdes stickprovsvis. Sparbanksrörelsen, som av kommittén i skilda sammanhang jämställdes med livförsäkringsväsendet, hade sålunda en ojämförligt lindrigare uppgiftsskyldighet än som förslaget ålade livförsäk­ ringsrörelsen. Av kommitténs antydningar i specialmotiveringen till anvis­ ningarna till 38 § kommunalskattelagen om beräkningsreglerna för premie­ reserven syntes dessutom framgå, att denna beräkning måste utföras med användande av försäkringstekniska metoder, som fordrade större arbete och mera kvalificerad arbetskraft än den enkla beräkningen av tillgodohavandet på en persons sparkassekonto, som ju ändå måste noteras i bankens räken­ skaper. I

I några yttranden ha uttalats betänkligheter mot förslaget i förevarande del. Sålunda har

länsstyrelsen i Uppsala län

anfört,

att försäkringar å 20 000, respektive 40 000 kronor i regel innehades endast av personer med höga inkomster, för vilka skattebelastningen redan nu vore mycket stor och ytterligare skulle skärpas. Det borde även framhållas, att beskattningen träffade en beräknad, ej kontant tillgänglig ränta samt en för­ mögenhet, som ej kunde realiseras. Detta ansåge länsstyrelsen betänkligt, även om beskattningen skulle komma att träffa ett relativt litet antal per­ soner.

Länsstyrelsen i Malmöhus lån

bär yttrat, att det påtalats, och säkerligen

icke alldeles utan fog, att nu gällande bestämmelser i fråga om beskattningen av kapitalförsäkringar gynnade skattskyldiga i de högre inkomstskikten och föranledde försäkringstagande enbart i syfte att erhålla skattelindring. Även om dessa fall sannolikt icke vore många, kunde dock en lagändring i syfte att råda bot häremot vara motiverad. I vad mån den föreslagna utform­ ningen av reglerna för denna beskattning vore riklig eller rättvis undan- droge sig dock i stort sett länsstyrelsens bedömande.

Utan tvivel vore det av kommittén framlagda betänkandet i sin utform­ ning teoretiskt väl motiverat, men fråga vore, om gjorda antaganden och slutledningar icke för sin giltighet krävde en oförändrad skattesats och ett stabilt penningläge. Tyvärr vågade man väl under nuvarande förhål-

152

Kungi. Maj:ts proposition nr 93.

landen knappast räkna med förhandenvaron av vare sig den ena eller den

andra av nämnda förutsättningar. Jämväl kunde ifrågasättas om det här

vore fråga om inadvertenser av det slag, att de påkallade en omedel­

bar korrigering. Angeläget syntes emellertid vara, att man på ett eller

annat sätt eliminerade de skatteförmåner, som för närvarande vore för­

knippade med tecknandet av stora kapitalförsäkringar, men detta borde

väl åtminstone till dels kunna ske genom ganska enkla bestämmelser, t. ex.

en beskärning av bolagens rätt att till vilka belopp som helst medgiva ka­

pitalförsäkringar mot en engångspremie eller premie på alltför kort tid.

En annan och enligt länsstyrelsens förmenande kanske än större olä­

genhet vore, att ett genomförande av kommitténs förslag ofelbart skulle

förorsaka taxeringsmyndigheterna ett icke oväsentligt merarbete.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

har framhållit, att de föreslagna bestäm­

melserna komme att förorsaka såväl försäkringsbolagen som taxerings­

myndigheterna icke oväsentligt merarbete och besvär utan att, såvitt läns­

styrelsen kunde bedöma, medföra någon tillnärmelsevis däremot svarande

skatteintäkt. Länsstyrelsen ville därför ifrågasätta, huruvida icke till för­

nyat övervägande borde upptagas frågan om icke dylik inkomstbeskatt­

ning av ränta å premiereserv och förmögenhetsbeskattning av premie­

reserv kunde helt slopas. Länsstyrelsen vore icke genom den föreliggande

utredningen övertygad om att den lindring i skattebördan, som en place­

ring av större kapital i livförsäkringar kunde innebära, skulle vara av den

storleksordning att den i någon nämnvärd grad kunde locka till investering

i livförsäkringar av kapital, som lätt kunde finna användning i placeringar

med helt andra vinstmarginaler, icke minst ur beskatlningssynpunkt.

Kammarrätten

har avstyrkt förslaget i denna del och härvid anfört:

Förslaget att avskaffa beskattningen av vissa livräntor med reducerat be­

lopp och i stället förklara bolagen skattskyldiga för motsvarande ränteinkomst

och inkomst av fast egendom innebär i och för sig en tilltalande rationalise­

ring. Emellertid har det därav följande bortfallandet av progressionen för­

anlett förslag om en annan skatteteknisk oformlighet, nämligen förmö­

genhetsbeskattningen av vissa premiereserver och dubbel inkomstbeskatt­

ning — låt vara till ett sammanlagt belopp som icke kan anses oskäligt -—

av den beräknade räntan å dessa premiereserver. Försäkringstagaren skall

enligt förslaget till beskattning uppgiva premiereserven, vars storlek är för

honom okänd, samt den beräknade räntan därpå efter en räntefot som

likaledes är honom obekant. Har han i olika bolag försäkringar, vilka var

för sig icke uppgå till skattepliktigt belopp, kan det ej heller förväntas,

att han vid deklarationens avfattande erhållit underrättelse därom från

bolagen. Rätteligen skulle efter förslagets genomförande alla försäkrings­

tagare av ifrågavarande kategori, som icke själva kunna beräkna premie­

reservens storlek, för att icke riskera att deklarera oriktigt fråga bolagen,

men redan telefon- och lokalförhållanden torde lägga hinder i vägen. En

vanlig pensionsstiftelse torde över huvud taget icke kunna meddela upp­

lysning om någon premiereserv. Skatt skall betalas vare sig den skattskyl­

dige har någon tillräcklig inkomst eller ej, och det torde icke vara säll­

synt, att personer i svag ekonomisk ställning hava stora livförsäkringar.

Kammarrätten förstår skälet för den föreslagna anordningen och har svårt

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

153

att bilda sig någon uppfattning om dess praktiska behövlighet men finner i varje fall anordningen så olämplig, att kammarrätten måste avstyrka densamma, i synnerhet som kommittén i fråga om pensionsförsäkringar, där skattelindringen på grund av att även bolagen äro skattefria blir större, ansett liknande bestämmelser kunna undvaras. Den garanti mot missbruk som kan tänkas vara erforderlig, torde möjligen kunna vinnas genom för­ säkringsbolagens medverkan.

Departementschefen.

Såsom tidigare framhållits avser beskattningen hos försäkringsanstalter- na av kapitalförsäkring att träda i stället för en beskattning av försäkrings­ tagarna. Principiellt är emellertid beskattningen hos anstalterna mindre till­ fredsställande, enär den hos anstalten uttagna skatten icke drabbar den enskilde försäkringstagaren på det sätt som dennes plats i den progressiva skalan för den statliga inkomstbeskattningen skulle motivera. Denna form för beskattningen medgiver icke heller att en individuell förmögenhetsskatt uttages för försäkringens värde.

För att en principiellt riktig beskattning av livförsäkringstagarna skulle uppnås, borde, såsom kommittén framhållit, beskattningen ske individu­ ellt och försäkringsanstalterna helt fritagas från beskattning. En individuell beskattning av samtliga livförsäkringstagares beräknade ränteinkomst och förmögenhet på grund av kapitalförsäkring får emellertid, såsom kommit­ tén likaledes betonat, anses såsom praktiskt ogenomförbar. Kommittén har därför föreslagit en beskattningsform, som ansetts utgöra en kompromiss mellan de ifrågavarande båda alternativen. Förslaget innebär att hos försäk- ringsanstalten uttages en grundläggande skatt och hos försäkringstagare med större försäkringar en kompletterande skatt. Vid den individuella be­ skattningen tages hänsyn till den beskattning, som skett hos anstalten, där­ igenom att dels försäkringens värde, dels den räntefot, som skall läggas till grund vid beräkningen av den skattepliktiga intäkten, reduceras på visst sätt.

Såsom Svenska försäkringsbolags riksförbund framhållit, kan mot den sålunda föreslagna formen för beskattning av ifrågavarande livförsäkringar riktas den invändningen, att den såvitt angår inkomstbeskattningen icke överensstämmer med den i 41 § kommunalskattelagen stadgade huvudre­ geln, att intäkt skall anses ha åtnjutits (och därför beskattas) det beskatt­ ningsår, under vilket intäkten blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning. Enligt nämnda huvudregel skulle beskattningen av ränta å premie­ reserven ske först då försäkringssumman utbetalades på grund av för- säkringsfall eller då försäkringen återköptes. Då ett större inkomstbelopp sålunda på en gång beskattades, skulle detta till följd av progressionen vid den statliga beskattningen för försäkringstagaren föranleda en skärpt be­ skattning. Även om — i överensstämmelse med ett av 1944 års allmänna skattckommitté senare framlagt förslag om beskattning av ackumulerade inkomster — sådan ändring av gällande beskattningsregler komme till stånd alt en utjämning av inkomsten finge ske, torde det dock av praktiska skäl

154

bliva erforderligt att en dylik utjämning begränsades till att avse viss kor­

tare tid. Det synes i varje fall icke vara möjligt att utjämna ränteinkomsten

vid kapitalförsäkring över hela försäkringstiden.

Med hänsyn till den särskilda form, som utmärker livförsäkringssparan-

det, kunde det i och för sig vara motiverat att på sätt kommittén föreslagit

i fråga om ränteinkomst av ifrågavarande försäkringar göra ett avsteg från

gällande regler om vilket år inkomst skall beskattas. Emellertid torde ett

genomförande av kommitténs förslag, såsom i ett flertal yttranden framhål­

lits, komma att medföra betydande svårigheter vid tillämpningen såväl för

försäkringsanstalterna som för de skattskyldiga och beskattningsnämnder-

na. Visserligen skulle de praktiska svårigheterna kunna i viss mån ned­

bringas genom de åtgärder, som förordats i några av yttrandena. Svårighe­

terna skulle likväl i betydande omfattning kvarstå; därjämte skulle berörda

åtgärder nedsätta effektiviteten av den kontroll, som åsyftas med den av

kommittén föreslagna uppgiftsskyldigheten för försäkringsanstalterna. Skulle

beloppet av den skattefria premiereserven höjas på sätt i yttrandena föror­

dats, komme vidare antalet personer, som skulle bliva skattskyldiga för

ränteinkomst och förmögenhet på grund av kapitalförsäkring, att bliva för­

hållandevis obetydligt. För flertalet av de personer, som skulle drabbas av

den ifrågavarande skattskyldigheten, skulle den ökade skatten i regel kom­

ma att uppgå till blott mindre belopp. Den utsträckta skattskyldigheten

skulle sålunda tillföra det allmänna endast obetydligt ökade skatteintäkter.

Härvid bör även beaktas, att enligt kommitténs förslag den utsträckta skatt­

skyldigheten överhuvud icke skulle gälla beträffande redan tecknade för­

säkringar utan allenast i fråga om nytillkommande försäkringar. Under

åtskilliga år framåt skulle alltså en eventuell lagändring ur fiskalisk syn­

punkt vara av föga intresse.

Med hänsyn till vad sålunda anförts — och då det är i hög grad önskvärt

att undvika sådana reformer på skatteområdet, som medföra ansenligt besvär

och arbete för enskilda och myndigheter men allenast obetydliga skatteintäk­

ter — anser jag mig böra avstå från att nu förorda individuell beskattning av

försäkringstagares ränteinkomst och förmögenhet på grund av kapitalför­

säkring.

b) Gränsdragningen mellan pensionsförsäkring och annan försäkring.

Kommittén.

Kommittén har uttalat, att pensionsförsäkringarna, såsom förut fram­

hållits, för närvarande vore särskilt gynnade i beskattningshänseende. En­

ligt kommitténs mening förelåge av skäl, som förut utvecklats, alltjämt an­

ledning att bibehålla en dylik mera gynnad ställning för pensionsförsäk­

ringar, ehuru kommittén i det följande föresloge en snävare definition av

begreppet pensionsförsäkring i syfte att motverka, att denna försäkrings­

form utnyttjades för skatteflykt. Någon anledning att, såsom för närvarande

vore fallet, utsträcka pensionsförsäkringens förmånliga behandling i beskatt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

155

ningshänseende längre än till de åtgärder, vilka erfordrades för tryggande av försäkringstagarens ålderdom och hans familjs existens i händelse av hans frånfälle, förelåge enligt kommitténs uppfattning icke. Det torde ock vara den nu medgivna kombinationen inom pensionsförsäkringens ram av livränteförsäkring och kapitalförsäkring, som mest stimulerat till de försök till skatteflykt, varom nyss varit tal.

Vid en beskärning av kapitalförsäkringsmomentet beträffande pensions­ försäkringar, syntes dock de två kombinationer av livränteförsäkring och kapitalförsäkring, som förut angivits, böra bliva föremål för olika bedö­ mande.

Kombinationen av livränteförsäkring med en kapitalförsäkring, enligt vil­ ken livräntebeloppet garanterades utgå under viss tid (högst 20 år), infördes i syfte att bereda visst efterlevandeskydd. Detta skydd vore emellertid i vissa fall otillfredsställande, medan i andra fall den i kombinationen ingående kapitalförsäkringen innehölle väsentligt mer än som erfordrades för att täcka det efterlevandeskydd, vilket normalt kunde anses tillhöra pensione­ ringens uppgifter. I en promemoria hade kommitténs försäkringstekniske expert Pravvitz behandlat frågan om möjligheterna att inom individuell liv­ försäkring skapa tillfredsställande pensionsförsäkringsformer, vilka icke innehölle utfästelser om utbetalningar efter den försäkrades död utöver de för normalt efterlevandeskydd erforderliga. Kommittén hade genom denna utredning bibragts uppfattningen, att sådana möjligheter funnes och ansåge därför att något hinder icke förelåge att från pensionsförsäkring utesluta berörda kombination.

Beträffande ifrågavarande promemoria hänvisas till betänkandet s. 208 —213.

Kommittén har vidare anfört: Vad åter angår den till pensionsförsäkring nu hänförda försäkringskom- binationen, enligt vilken kapitalbelopp kunna utfalla i samband med döds­ fall eller pensionsfall, torde däremot vissa skäl kunna åberopas för att allt­ jämt låta en dylik kombination hänföras till pensionsförsäkring. Dessa ut­ betalningar avse bland annat att täcka de på tidigare år belöpande, vid pen­ sionsålderns inträde eller vid dödsfall ännu ej till betalning förfallna skat­ terna; sedan den s. k. källskatten införts, lärer dock ej längre föreligga samma anledning som tidigare för dylik kapitalutbetalning. Dock kunna givetvis även andra skäl åberopas för kapitalutbetalningarna i fråga, t. ex. såsom bidrag till täckande av kostnaderna för avflyttning till annan ort. Vad särskilt beträffar den kapitalutbetalning, som äger rum vid försäkringstaga­ rens död, är densamma även avsedd att vara ett bidrag till därav föranledda särskilda kostnader för begravning etc. och lärer ur denna synpunkt vara att anse såsom väl motiverad.

Skattekommittén föreslår därför, att till pensionsförsäkring jämväl i fortsättningen skall hänföras en kombinerad försäkring, enligt vilken även kapitalbelopp skall utgå i samband med dödsfall eller pensionsfalls inträ­ dande. Kapitalbeloppet synes dock böra begränsas utöver vad för närva­ rande är fallet och kommittén föreslår därför, att kapitalbelopp, som ingå i pensionsförsäkring, tillsammans ej må överstiga det årliga egenpensions­ beloppet ökat med det årliga änkepensionsbeloppet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

156

Kungi. Maj.ts proposition nr 93.

Ovan har erinrats om att enligt gällande bestämmelser invalidpension må ingå i pensionsförsäkring under förutsättning, att pensionen utgår alle­ nast vid varaktig arbetsoförmåga. Ehuru häri måste ligga ett krav, att arbetsoförmågan skall fortbestå en något längre tid, synes emellertid i praxis hava till pensionsförsäkring hänförts utfästelser om invalidpension även vid kortvarig arbetsoförmåga. Kommittén har icke funnit någon olägen­ het förknippad med en dylik utvidgning av pensionsförsäkringsbegreppet och föreslår ett uttryckligt angivande härav i författningstexten.

Enligt gällande regler skall till pensionsförsäkring i princip hänföras liv­ ränteförsäkring, vilken är att anse såsom änke- eller pupillförsäkring (fa­ miljepension). Någon närmare bestämning av de personer, vilka kunna komma i fråga som förmånstagare till pension utgående på grund av sådan försäkring har icke lämnats. En precisering av de personer, vilka härvidlag kunna komma i fråga, synes lämplig. I samband därmed bör enligt kommit­ téns mening kretsen av förmånstagare utvidgas. Beträffande denna fråga anför Svenska försäkringsbolags riksförbund i sin förut berörda skrivelse, att enligt gällande rätt den i pensionsförsäkring ingående överlevelseräntan endast kan gälla till förmån för make och barn men däremot icke t. ex. till förmån för fader eller moder. Riksförbundet finner en ändring härut- innan vara påkallad och föreslår, att en överlevelseränta, som är pensions­ försäkring i kommunalskattelagens mening, skall kunna få tecknas till för­ mån för vem som helst. En så långt gående utvidgning som riksförbundet föreslagit kan kommittén för sin del icke förorda; dock synes befogat, att försäkring avseende efterlevandepension till föräldrar hänföres till pen­ sionsförsäkring. Enligt kommitténs förmenande skulle sålunda såsom för­ månstagare kunna komma i fråga den försäkrades make, den försäkrades eller hans makes barn, barnbarn, adoptivbarn, styvbarn, föräldrar, adoptiv­ föräldrar eller styvföräldrar, d. v. s. i stort sett sådana personer gentemot vilka jämlikt 3 § lagen den 14 juni 1918 om fattigvården försörj ningsskyl- dighet kan komma i fråga. Härmed avses självfallet förhållanden vid för­ säkringens tecknande; skulle t. ex. äktenskapet upplösas, skall detta sålunda icke inverka på försäkringens karaktär.

Till pensionsförsäkring bör vidare enligt kommitténs uppfattning räknas den frivilliga statliga pensionsförsäkringen, i den mån densamma uppfyl­ ler de krav å pensionsförsäkring, kommittén uppställt. Stundom kan detta tänkas icke bliva fallet, nämligen vid försäkring med avgiftsåterbetalning vid dödsfall, därest summan av återbetalda avgifter skulle kunna överstiga det kapitalbelopp, vilket i enlighet med vad nyss sagts må utgå vid pen­ sionsförsäkring.

Av skäl, som närmare utvecklas nedan------------ i samband med frågan om avdragsrätt för engångspremier, föreslår kommittén, att till pensions­ försäkring icke skall hänföras s. k. genast börjande livränta.

I enlighet med vad ovan anförts skulle således enligt kommitténs för­ slag — med undantag för genast börjande livränta — till pensionsförsäkring hänföras försäkring (även frivillig statlig pensionsförsäkring), vilken icke innehåller andra utfästelser än

a) ålderspension till den försäkrade,

b) invalidpension till den försäkrade,

c) efterlevandepension till den försäkrades make, den försäkrades eller hans makes barn eller annan närstående enligt vad ovan angivits,

d) kapitalbelopp i samband med dödsfall eller pensionsfafls inträffande.

Kommittén har härutöver föreslagit vissa ytterligare bestämningar i syfte att avgränsa pensionsförsäkringsbegreppet och har härvid yttrat:

157

Kommittén har övervägt att föreslå en bestämd undre gräns för den ålder, vid vilken pension skall börja utgå. De förmåner i beskattningshänseende, som knytas vid pensionsförsäkringen, böra nämligen få åtnjutas endast då fråga är om verklig pensionering. Sålunda böra icke alltför låga pensions­ åldrar få förekomma. Såsom rimlig undre gräns för pensionsåldern torde i allmänhet böra anses 60 år för man och 55 år för kvinna. Med hänsyn till att inom vissa yrken en lägre pensionsålder måste anses motiverad, har kommittén emellertid icke ansett sig böra angiva en bestämd gräns utan föreslagit en bestämmelse, att ålderspension ej skall få börja utgå vid en pensionsålder, som med hänsyn till den försäkrades yrke och förhållanden i övrigt kan anses oskäligt låg. Bedömningen bör därvid avse yrke och för­ hållanden i övrigt vid försäkringens tecknande. Senare inträdande föränd­ ringar böra alltså icke ändra den karaktär, som försäkringen en gång er­ hållit.

Såsom tidigare anförts, har kommittén ansett, att den nu vanliga kom­ binationen av livränteförsäkring och kapitalförsäkring, vilken innebär, att pensionen garanteras utgå ett antal år oberoende av om pensionstagaren lever eller ej, icke längre skall anses utgöra pensionsförsäkring. Denna in­ skränkning kan uttryckas genom vissa bestämmelser om tidpunkten för pensions upphörande. Sålunda föreslår kommittén, att pension •— då det icke är fråga om invalidpension eller efterlevandepension till barn — skall upphöra vid pensionstagarens död. Kommittén har ansett lämpligt att be­ gränsa efterlevandepensionen till barn till att avse pensioner, utgående högst till 21 års ålder eller vid hel eller partiell invaliditet, så länge denna varar.

I gällande kommunalskattelag stadgas såsom förutsättning för att livrän­ teförsäkring skall anses som pensionsförsäkring, att de utgående livräntor­ na skola vara livsvariga. Härmed har uppenbarligen avsetts livräntor på oföränderliga belopp. Då emellertid formuleringen av nuvarande anvis­ ningar till 31 § möjligen skulle kunna medgiva feltolkning så, att en liv­ ränta, som utgår under ett antal år med visst belopp och därefter med lägre belopp, skulle kunna betraktas som pensionsförsäkring, har kommittén an­ sett ett förtydligande erforderligt och därför föreslagit en bestämmelse av innebörd, att pension utom i vissa angivna fall ej må utgå med belopp, som avtager med pensionstagarens stigande ålder.

Härefter har kommittén erinrat om att den år 1944 tillsatta tjänstepen- sionsutredningen i sitt betänkande (SOU 1946: 26, s. 40) uttalat, att ut­ vecklingen inom samhället medfört, att behovet av vissa av de hävdvunna pensionsformerna blivit modifierat. Ett exempel härå vore änkepensionen. Genom att kvinnan under de senaste årtiondena allt mera vunnit inträde på arbetsmarknaden, i samband varmed det även blivit allt vanligare, att hon bibehölle sin anställning efter ingående av äktenskap, hade behovet av änkepensioner i vissa fall minskats. Om en hustru innehade tjänst, varmed följde tillräckligt pensionsskydd för henne själv, vore familjepension efter mannen behövlig allenast under barnens uppväxttid. Även för hustru, som saknade sådan anställning, borde rätten till änkepension kunna under vis­ sa förhållanden vara reducerad, nämligen så länge hon vore barnlös och befunne sig i sådan ålder och vid sådan hälsa, att bon vid makens från- fälle borde kunna erhålla anställning, som gåve henne full försörjning och tillräckligt pensionsskydd.

I anledning av utredningens uttalande har skaltekommittén yttrat, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

158

ehuru kommittén delade tjänstepensionsutredningens uppfattning i denna

fråga kommittén icke ansett sig böra föreslå en ändring av gällande be­

stämmelse, att änkepensioner skulle utgå till dess änkan avlede eller gifte

om sig. Denna bestämmelse måste, om den borttoges, ersättas med någon

begränsning av annat slag. Innan planerna att utföra de av utredningen

antydda änkepensionerna i praktiken tagit fastare form, kunde man icke

— utan att föregripa utvecklingen — i lagen införa en sådan begränsning.

Skulle frågan framdeles bliva aktuell, borde enligt kommitténs mening frå­

gan om ändrade bestämmelser i berörda hänseende upptagas till förnyad

prövning.

Slutligen har kommittén anfört:

Ovan har framhållits, att den förmånligare ställning, som synes böra

tillkomma pensionsförsäkring i motsats till övriga livförsäkringar, har sin

grund i önskvärdheten att stimulera medborgarna alt själva söka trygga

sin ålderdom och sina efterlevandes ekonomiska förhållanden. För ‘vin­

nande av dylik trygghet är dock naturligen icke nödvändigt, att detta syfte

tillgodoses uteslutande genom pensionsförsäkring. Kombinationer av olika

slag äro tydligtvis tänkbara, vilka tillgodose det avsedda syftet, ehuru detta

endast delvis sker genom försäkring. Sålunda kan t. ex. tänkas att en per­

son, vars pensionsålder infaller vid 60 år, genom en försäkring tillförsäkrar

sig ett årligt belopp från och med uppnådda 60 års ålder och intill dess

folkpensionen börjar utgå. Denna kombination tillgodoser ju den försäkra­

des behov av pension efter uppnådd pensionsålder och giver alltså samma

resultat som en pensionsförsäkring. Någon anledning synes icke föreligga

att behandla en försäkring, som ingår i en dylik kombination, annorledes än

den rena pensionsförsäkringen. Svenska försäkringsbolags riksförbund

framhåller i fråga om detta spörsmål, att en pensionsförsäkring enligt nu

gällande bestämmelser kan tecknas endast på jämna eller stigande pen­

sionsbelopp men ej på fallande. Såsom exempel på olägenheten härav an-

för riksförbundet, att en person, som tecknat en pensionsförsäkring från

60 år, kan önska, att densamma, då han vid 67 års ålder erhåller folkpen­

sion, reduceras med dennas belopp. Skattekommittén har emellertid, såsom

av det föregående framgår, icke ansett sig böra föreslå, att pension skall

kunna utgå med belopp, som avtaga med pensionstagarens stigande ålder.

Kommittén föreslår, att en försäkring anses såsom pensionsförsäkring,

därest belopp, som tillkomma den skattskyldige på grund av försäkringen

och på grund av annan pensionsrätt, tillsammans uppfylla de ovan angivna

bestämmelserna beträffande pensionsförsäkring. Härigenom synes hänsvn

hava tagits till det av riksförbundet anmärkta förhållandet.

De av kommittén uppställda kraven för att en försäkring skall anses som

pensionsförsäkring ha föreslagits skola gälla även försäkring avseende pen­

sionering på grund av tjänst.

Yttranden.

Åtskilliga av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna ha rik­

tat kritik mot förslaget att inskränka begreppet pen­

sionsförsäkring i skattelagarnas mening.

Försäkringstjänstemannaförbundet

har uttalat, att frågan om ändring av

pensionsförsäkringsbegreppet så intimt sammanhängde med 1945 års för-

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

15»

säkringsutrednings uppdrag och kanske i ännu högre grad med de spörs­ mål tjänstepensionssakkunniga hade att utreda, alt en eventuell översyn av pensionsförsäkringsformerna torde böra ske i samband därmed.

Försäkringsinspektionen

har anfört:

Kommitténs försäkringstekniska expert har i en särskild bilaga utvecklat hur man inom individuell försäkring skulle kunna införa försäkringsfor­ mer, vilka i motsats till de nuvarande pensionsförsäkringarna med garanti icke skulle innefatta andra utbetalningar vid försörjarens dödsfall än de enligt hans mening för normalt efterlevandeskydd erforderliga. Den av ho­ nom ifrågasatta försäkringsformen skulle innefatta försäkring av ännu icke födda barn. Den medgiver emellertid icke ogift person att före äktenskaps ingående uppbygga en försäkring, åsyftande familjepensionering. Ej heller kan den utbyggas att i händelse av hustrus frånfälle omfatta även hustru i eventuellt nytt gifte. Inspektionen vill i samband härmed framhålla, att nämnda syften däremot i väsentlig utsträckning kunna nås genom en för­ säkring med garanterade utbetalningar visst antal år efter försäkringsta­ garens död.

Önskar en person av skatteskäl överföra kapital till framtida disposition, kan han åstadkomma detta även genom ren livränteförsäkring, ehuru för­ verkligandet av kapitalöverföringen då kan ske endast under vissa förutsätt­ ningar beträffande de personers liv, som skola komma i åtnjutande av ka­ pitalet. Föreligga icke dylika förutsättningar, torde kapitalöverföring i all­ mänhet vara av ringa intresse för försäkringstagaren. Det torde därför kunna förutsättas, att försäkringar med garanterade utbetalningar, tecknade av ogifta personer, mera sällan tecknats av personer, som icke hava eller vänta sig komma att få sådan försörjningsplikt, som pensionsförsäkring en­ ligt förslaget må avse att täcka, överförsäkringen vid de nuvarande pen­ sionsförsäkringarna med garanti är, då försäkringstagaren är gift, icke av väsentlig betydelse.

På grund av vad som ovan anförts anser inspektionen, att man icke bör

•—- på sätt som kommittén ifrågasatt — resa hinder för tecknandet av så­ dana försäkringar med garanterad utbetalning, som uppfylla villkoren för pensionsförsäkring enligt nu gällande lag och stå i överensstämmelse med försäkringsanstalternas tillämpade praxis. Såsom ytterligare skäl härför må jämväl framhållas, att sparandet i dessa försäkringsformer är särskilt starkt bundet genom den i avtalen obligatoriska bestämmelsen, att rätt till återköp eller belåning av försäkringen ej föreligger.

Därest det likväl skulle befinnas olämpligt att alltjämt klassificera för­ säkringar med garanti såsom pensionsförsäkringar, bör dock enligt inspek­ tionens mening avdragsrätten för hela premien för sådan försäkring bibe­ hållas och i konsekvens härmed utfallande belopp beskattas. Eventuell ränte- och förmögenhetsbeskattning bör drabba endast den del av försäk­ ringen, som icke motsvarar sådana livräntor, som utgöra pensionsförsäk­ ring enligt kommitténs definition. Inspektionen hyser emellertid tvivel, hu­ ruvida ens denna begränsade ränte- och förmögenhetsskatt inom ett tidi­ gare helt skattefritt område, med hänsyn till därav härflytande komplika­ tioner i olika avseenden, kan anses påkallad.

Länsstyrelsen i Malmöhus län,

som ansett, att den föreslagna begräns­

ningen i de tillåtna pensionsförsäkringsformerna skulle ha en menlig in­ verkan på sparandet, har härom anfört:

Det kan väl icke bestridas att försäkringsverksamheten i icke obetydlig

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

och det är väl att förmoda att en ständig stegring härutinnan förekommit. Otvivelaktigt har i stor utsträckning härtill bidragit den form av livförsäk­ ring, som medför garanti för visst utbetalat försäkringsbelopp och som — därest kommitténs förslag ginge igenom — praktiskt taget bleve avskaffat. Det kan väl icke förnekas att detta slag av försäkringar kommit att inne­ bära en viss förmån för de skattskyldiga, men vill man å andra sidan upp­ muntra sparandet bör detta ske genom en premie av ett eller annat slag. Det finnes all anledning antaga, att om denna försäkringsform skulle till väsentlig del försvinna marknaden därigenom komme att tillföras en icke obetydlig köpkraft.

Svenska försäkringsbolags riksförbund

har uttalat, att det vore förenat

med utomordentligt stora svårigheter — om det överhuvud taget vore möj­ ligt — att vid individuell försäkring inom ramen för det av kommittén fö­ reslagna pensionsförsäkringsbegreppet konstruera praktiskt gångbara för­ säkringsformer, som vore tillfredsställande ur familjeskyddssynpunkt.

Riksförbundet har härvid framhållit, att vid utredningen icke tagits hän­ syn till att en person redan innan han gifte sig borde skaffa sig försäkrings­ skydd med tanke på sin blivande familj och att änkepensionsförsäkring i form av överlevelseränta icke kunde i individuell försäkring tecknas av en ogift person, överlevelseränteförsäkring — både i form av livsvarig änke­ pension och i form av temporär överlevelseränta till förmån för barn — hade vidare den nackdelen, att riskskyddet bortfölle, om den försäkrade förmånstagaren avlede. Nedgången av skyddsbehovet bleve emellertid för sådant fall ofta mycket liten eller av övergående natur på grund av om- gifte eller att nytt barn tillkomme. Det ginge ej heller utan vidare att få det riskskydd, som funnes vid en överlevelseränta till förmån för hustrun, ändrat så att det bleve oberoende av hustruns liv, vilket t. ex. kunde vara påkallat vid skilsmässa. För att kunna bygga upp ett nytt dödsfallsskydd, om hustrun avlede, måste slutligen mannens hälsotillstånd vara sådant, att han kunde erhålla ny försäkring. Men även om hälsotillståndet vore till­ fredsställande, kunde kostnaden för ett nytt dödsfallsskydd av erforderlig omfattning lägga hinder i vägen.

För alla dessa fall, i vilka den av kommittén föreslagna pensionsförsäk­ ringen icke vore tillfredsställande, utgjorde den nuvarande pensionsför- säkringsformen en enkel och smidig lösning.

I fråga om kommitténs anmärkning, att pensionsförsäkring med garanti ofta innebure överförsäkring ur familjeskyddssynpunkt, har riksförbundet anfört:

Denna överförsäkring är emellertid då det gäller gifta personer med min­ deråriga barn obetydlig. Premien för livsvarig ålderspension från 65 år jämte livsvarig änkepension utgör nämligen i genomsnitt cirka 85 % av premien för en pensionsförsäkring med garanti avseende samma förmå­ ner. Finnas dessutom minderåriga barn, blir den del av försäkringen, som måste anses ha livräntekaraktär, än större och kan beroende på barnens ålder närma sig 100 %. Ej heller enbart ålderspensionsförsäkring med ga­ ranti kan anses innebära nämnvärd överförsäkring, om den försäkrade är gift eller gifter sig under försäkringstiden. Det bör också framhållas, att

161

cn ogift försäkringstagare vid giftermål har möjlighet att utan hälsopröv- ning få försäkringen ändrad till livsvarig änkepension med bibehållet risk­ skydd. Sedan behovet av barnpension bortfallit, har försäkringstagaren möjlighet att utnyttja »överförsäkringen» för höjning av ålders- och even­ tuellt även änkepension. Likaså kan han, om behovet av änkepension bort­ faller, ändra försäkringen så att »överförsäkringen» utnyttjas för höjning av ålderspensionen och eventuellt även barnpensionen.

Riksförbundet har föreslagit, att frågan om en rättvis beskattning av pen­ sionsförsäkring, vid vilken livräntebelopp garanteras utgå under viss tid, löses så, att den i försäkringen ingående kapitalförsäkringsdelen beskattas på sätt kommittén föreslagit beträffande kapitalförsäkring i allmänhet. Riks­ förbundet har härom anfört:

Genom jämförelse med tjänstepensionering på annat sätt än genom för­ säkring har skattekommittén ådagalagt, att vid pensionsförsäkring avdrags- rätt för erlagda premier och skattskyldighet för utfallande försäkringsbe­ lopp bör föreligga, i den mån försäkringen ej innehåller utfästelser utöver de för tjänstepensionering normala, och vidare att försäkringen i samma ut­ sträckning bör vara fri från ränte- och förmögenhetsbeskattning. För de nu brukliga pensionsförsäkringsformerna gäller det då att överväga, vilka be­ skattningsregler som för tillgodoseende av de fiskaliska intressena skola till- lämpas å den kapitalförsäkringsdel, som innebär utfästelser utöver de nyss nämnda. Av vad som förut återgivits av kommitténs synpunkter framgår, att anledning ej föreligger att rubba på den hittillsvarande avdragsrätten"för de erlagda premierna. Den enda ändring, som skulle behöva vidtagas i de nu gällande skattereglerna för att tillgodose den av kommittén framförda kri­ tiken, blir då att införa skyldighet för försäkringsbolaget att erlägga ränte- skatt för denna i försäkringen ingående kapitalförsäkringsdel, samt att för samma del beskatta försäkringstagaren enligt de för kapitalförsäkring före­ slagna reglerna.

Denna rent skatteprincipiella slutledning på grundval av de av kommittén uppställda premisserna bör emellertid kompletteras med vissa synpunkter av psykologisk art från den praktiska livförsäkringsverksamheten. Det visar sig nästan alltid, att en försäkringstagare anser det vara en påtaglig fördel att få åtnjuta avdrag för premierna, även om han ej därigenom "gör någon ekonomisk vinning. Detta psykologiska moment bör, ej minst i nuvarande ekonomiska situation, utnyttjas för att stimulera sparandet genom försäk­ ring, varför beskattningssystemet med avdragsrätt för premierna och skatt­ skyldighet för utfallande försäkringsbelopp bör användas så långt det ej av andra skäl är olämpligt.

All erfarenhet från arbetet med nyanskaffning av livförsäkringar visar, alt personer i de arbetsföra åldrarna ha mycket litet intresse för individuella pensionsförsäkringar i form av rena livräntor eller överlevelseräntor. Denna inställning är mycket förklarlig. Dels tillgodose dessa försäkringsformer, som förut framhållits, i regel ej de behov av familjcskydd, som kunna upp­ komma under försäkringstiden, och dels vill individen ofta ej riskera många års premieinbetalningar utan att något belopp kommer honom eller hans familj tillgodo, vilket kan inträffa, om de till pension berättigade avlida, in­ nan några utbetalningar börjat. Sedan genom lagändring l!i:i2 fastslagits, att rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen föreligger för premier, som er lagts för pensionsförsäkring med garanti, har denna pensionsförsäkrings- form haft en kraftig utveckling. Vid utgången av år l!»:i2 utgjorde det pen- sionsförsäkrade dödsfallskapilalet endast 45 milj. kr. Vid utgången av år

ti

Ililuin/j till riksdagens protokoll Möt). 1 samt. \r03.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

162

Kungl. Mcij:ts proposition nr 93.

1946 utgjorde motsvarande belopp 1 433 milj. kr. Dessa siffror ge en an­ tydan om den enskilda pensionsförsäkringens stora betydelse för sparandet. Pensionsförsäkringar i den form kommittén föreslår skulle visserligen kun­ na fylla samma funktion, men enligt riksförbundets på erfarenhet grundade uppfattning kan man icke räkna med att de skulle få härför erforderlig spridning. Det skulle ur samhällets synpunkt vara olyckligt, om den fort­ satta utvecklingen av den enskilda pensionsförsäkringen skulle hindras ge­ nom sådan ändring i skattelagarna, att avdragsrätt för pensionspremier ej skulle medges i vidare mån än skattekommittén föreslår.

Ränte- och kapitalförsäkringsanstalternas förtroenderåd

har uttalat, att

vid en kombinerad försäkring endast den del av premien, som avsåge pen- sionsförsäkringsdelen, borde få avdragas i försäkringstagarens deklaration och att vid en sådan försäkring den mot kapitalförsäkringsdelen svarande premiereserven borde bliva räntebeskattad. Om så skedde, kunde man ej göra gällande, att missbruk av skattereglerna förelåge — tvärtom borde åtskilliga ej hittills förekommande kombinationer tillåtas. Skulle lagbestämmelserna komma att ändras så, att kombinationer av nyssnämnda slag möjliggjordes, hemställde förtroenderådet, att hänsyn toges till ränte- och kapitalförsäkrings­ anstalternas konstruktion, enligt vilken försäkringsbeloppens storlek icke be­ stämdes då premierna betalades. Utan sådant hänsynstagande skulle anstal­ terna bliva försatta i sämre ställning än övriga försäkringsgivare. En del av ränte- och kapitalförsäkringsanstalterna hade nämligen redan en försäk­ ringsform, som mycket liknade försäkringsbolagens pensionsförsäkringar med garanti beträffande 20-års utbetalningar, ehuru anstalternas försäkringar enligt gällande lags bestämmelser icke betraktades som pensionsförsäkringar.

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete

ha uttalat, att den enda till­

fredsställande bestämningen av begreppet pensionsförsäkring innebure, att garantidelen bibehölles; alla andra lösningar framstode som ett onödigt och för det allmänna ekonomiskt betydelselöst tillkrånglande av en enkel sak. Förutsättning för försäkringens godkännande som pensionsförsäkring borde liksom förut vara, att försäkringsavtalet innehölle s. k. pensionsförsäkrings- klausul enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § kommunal­ skattelagen. Om försäkring utgjorde kombination av pensionsförsäkring och annan försäkring, borde den anses uppdelad i två delar; den ena delen borde beskattas som pensionsförsäkring, den andra som kapitalförsäkring.

Länsstyrelserna i Stockholms

och

Östergötlands län, mellankommunaln

prövningsnämnden, Svenska försäkringsbolags riksförbund

samt

Ränte- och

kapitalförsäkringsanstalternas förtroenderåd

ha uttalat, att ett genomfö­

rande av kommitténs förslag, att ålderspension vid pen­ sionsförsäkring ej skulle få börja utgå vid en pen­ sionsålder, som med hänsyn till den försäkrades yrke och förhållanden i övrigt kunde anses oskäligt låg, komme att medföra olägenheter vid den praktiska tillämpningen. För att undanröja dessa olägenheter borde en bestämd undre gräns fastställas för den ålder, vid vilken pension skulle börja utgå.

Riksförbundet

har ytterligare

anfört, att ifrågavarande åldersgräns borde sättas tämligen låg med hänsyn.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

163

tagen till den lägsta pensionsålder, som förekonune i allmän och enskild tjänst. Möjlighet borde föreligga att tillämpa annan åldersgräns, då särskilda förhållanden därtill föranledde.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

har ansett, att pension vid pen­

sionsförsäkring bör kunna utgå med avtagande belopp. Länsstyrelsen har härom yttrat:

Ofta nog skulle möjligheten att kunna variera pensionsbeloppen vara till ovärderlig hjälp såsom t. ex. då försäkringstagaren-mannen avlider redan vid relativt unga år efterlämnande hustru och en kanske talrik barnskara. Det kan väl icke gärna råda någon tvekan om att i ett dylikt fall den efterle­ vande hustrun skulle varit synnerligen betjänt av att pensionen i början ut- ginge med högre belopp för att senare då omkostnaderna och pretentionerna minskats reduceras på lämpligt sätt.

I några yttranden har förordats, att temporära pensioner skola anses hänförliga till pensionsförsäkring. Sålunda ha

För-

säkringsanstalterna Folket-Samarbete

anfört, att en brist i gällande lag

vore att temporär ålders- och änkepension ej godkändes som enskild pen­ sionsförsäkring men väl som tjänstepension. I stället för att utvidga om­ rådet av den enskilda pensioneringen med temporära pensioner föresloge kommittén, att änkepension även då fråga vore om tjänstepension skulle vara livsvarig (den finge dock upphöra vid omgifte). En någorlunda stor tempo­ rär änkepension under barnens minderårighetstid och lämplig övergångstid för yrkesutbildning vore emellertid socialt sett att föredraga framför en otill­ räcklig livsvarig pension. Förbudet mot temporära pensioner bleve så myc­ ket mindre lämpligt som behovsprövningen av bostadstilläggen i folkpensionen gjorde små pensioner i det närmaste värdelösa efter 67 års ålder. Härtill komme, att de särskilda barnbidragen reducerades med viss del av efterle­ vande makes inkomst. Särskilt för tjänstepensionsförsäkringens utbredning bland arbetare torde det vara mycket angeläget, att smidig anpassning till socialförsäkringens förmåner möjliggjordes. En nödvändig förutsättning härför vore att temporära pensioner tillätes. Det kunde nämnas, att Arbetare­ pensionskassan vid en planerad intensifiering av sin verksamhet haft för avsikt att helt koncentrera sig på temporära pensioner.

Svenska försäkringsbolags riksförbund

har ansett, att till pensionsförsäk­

ring bör hänföras jämväl temporär änkepension i kombination med livs­ varig egenpension. Riksförbundet har härom anfört:

Skattekommittén har själv i anknytning till ett av kommittén återgivet uttalande av tjänstepensionsutredningen i sak anslutit sig till tanken på in­ rymmandet under pensionsförsäkringsbegreppet av temporära änkepensio­ ner. Att kommittén det oaktat icke föreslagit detta har motiverats med att nu gällande bestämmelse, att änkepension skall utgå till dess änkan dör eller gifter om sig, om den borttages, måste ersättas med någon begränsning av annat slag, och att man icke nu, utan att föregripa utvecklingen, kan i lagen införa en sådan begränsning. Då ålderspensionsförsäkring med ga­ ranti, om den försäkrade är gift, innebär utfästelse om temporär änkepen­ sion, för det fall att den försäkrade avlider före garantitidens utgång, leder

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

riksförbundets förslag, att sådan försäkring skall hänföras till pensionsför­

säkring, till den enkla begränsningsregeln, att den temporära änkepensio­

nen skall vara kombinerad med livsvarig egenpension för att anses som pen­

sionsförsäkring.

Svenska personal-pensionskassan

och

Sveriges kommunalanställdas pen­

sionskassa

ha uttalat, att även temporära pensioner borde hänföras till pen­

sionsförsäkring.

I fråga om förslaget, att en försäkring skall anses som

pensionsförsäkring om rätten till pension på grund

av försäkringen och annan pensionsrätt tillsammans

äro av det slag, att villkoren för en pensionsförsäkring

ä r o uppfyllda, ha

Svenska personal-pensionskassan

och

Sveriges kom­

munalanställdas pensionskassa

anfört:

Denna regel torde åtminstone i kommitténs utformning icke vara helt

lycklig. I vissa fall är den icke tillräckligt preciserad. Sålunda synes det

ej klart, huruvida man kan utföra en anpassning till de behovsprövade de­

larna av folkpensionen. Att möjlighet härtill erbjudes, synes dock önsk­

värt. Vidare lämnar kommitténs kombinationsregel fältet fritt för missbruk,

främst därigenom att avgörandet, huruvida en -vass kombination skall anses

såsom pensionsförsäkring eller ej, skall ske med utgångspunkt från förhål­

landena vid försäkringens tecknande. Sålunda kan en person, som önskar

kringgå de för kapitalförsäkring gällande skattebestämmelserna, förfara på

så sätt, att han först tecknar en uppskjuten livränta på ett årsbelopp, som

är lika med det tilltänkta beloppet för kapitalförsäkringen. Därpå tecknas

kapitalförsäkringen i ett annat bolag. Kapitalförsäkringen klassificeras nu

som pensionsförsäkring. Därefter upphör försäkringstagaren med premie­

betalningen för livräntan, medan han fortsätter med kapitalförsäkringen,

vilken fortfarande beskattas som pensionsförsäkring. Den sistnämnda olä­

genheten skulle kunna avhjälpas, om varje åtgärd, som vidtoges i samband

med en kombination av ifrågavarande slag, bedömdes enligt bestämmelser­

na om ändring av pensionsförsäkring, lämnade i anvisningspunkt 10 till 32 §.

Inventerar man nu kombinationsmöjligheterna, skall man finna vissa an­

märkningsvärda förhållanden. Sålunda skulle varje medborgare kunna teck­

na en kapitalförsäkring å 800 kronor, vilken genom kombination med folk­

pensionen erhölle karaktär av pensionsförsäkring. Med samma effekt skulle

man i ett stort antal fall även kunna teckna kapitalförsäkringar i livförsäk­

ringsbolag och »kombinera» dessa med pensionsförsäkringar t. ex. i SPP.

Dylika konsekvenser, med vilka kommittén näppeligen torde hava räknat,

leda in på tanken, att tillåtelsen att kombinera försäkringar, tagna i olika

anstalter, begränsas till att endast omfatta livräntor samt att ‘kapitalför­

säkring må kombineras endast med livränta i samma anstalt. En dylik be­

gränsning förordas därför.

Slutligen må i detta sammanhang anmärkas, att man torde få utgå ifrån,

att kommittén avsett låta försäkringstagaren välja, huruvida han vid teck­

nande av försäkring önskar åberopa annan pensionsrätt eller ej, och det

förutsättes, att bindande registrering härav får ske genom försäkringsgiva­

rens försorg.

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete

ha yttrat, att den nu berörda

sammanläggningsregeln i vissa avseenden vore oklar. Huruvida »annan pen-

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

165

sionsrätt» förelåge kunde bliva föremål för talrika besvärliga tvister och

korame uppenbarligen att i hög grad komplicera administrationen och skat­

temyndigheternas kontroll.

Överståthållarämbetet

har ansett, att kretsen av de personer, till

vilka efterlevandepension vid pensionsförsäkring skall

kunna utgå, bör utvidgas till att omfatta även försäkringstagares

adoptivbarns och styvbarns barn.

Svenska personal-pensionskassan

och

Sveriges kommunalanställdas pen­

sionskassa

ha förordat, att då barn efter försörj arens bortgång ofta även

efter 21 års ålder äro i behov av medel för sin utbildning m. in. möjlighet be-

redes att tillämpa en högre åldersgräns än 21 år beträffande

efterlevandepension till barn (då invaliditet icke föreligger).

På liknande sätt ha

kammarrätten

och

Försäkringsanstalterna Folket-Samar-

bete

uttalat sig.

Beträffande den föreslagna inskränkningen i begreppet

pensionsförsäkring, såvitt angår tjänstepensionering-

e n, ha

Svenska personal-pensionskassan

och

Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa

anfört, att kommittén givit begreppet pensionsförsäkring en

så snäv omfattning, att vissa inom tjänstepensioneringen legitima former

uteslutits. Pensionskassorna ville framhålla, att all tjänstepensionsförsäk-

ring, som meddelades av anstalt med koncession för utövande av sådan

verksamhet enligt kollektiva grunder, utan risk för missbruk torde kunna

hänföras till pensionsförsäkring. En sådan anstalt stode ju under tillsyn

av en på området särskild sakkunnig myndighet, varför en tillräcklig ga­

ranti mot missbruk torde erhållas genom att tillsynsmyndigheten i samband

med prövningen av koncessionsansökan tillsåge, att lämpliga föreskrifter

för verksamhetens bedrivande fastställdes. Till pensionsförsäkring torde

härvid under motsvarande förutsättningar kunna föras även s. k. indivi­

duella påbyggnader av tjänstepensionsförsäkring, vilka förekomme i mindre

omfattning.

Det syntes böra stadgas, att med koncessionerad anstalt likställdes an­

stalt, som visserligen ej hade koncession enligt lagen om försäkringsrörelse

men som av Konungen prövades i berörda hänseende vara jämställd med

koncessionerad anstalt. Härvid torde närmast vissa pensionskassor, som vore

understödsföreningar, komma i fråga.

Pensionskassorna ha ansett, att såsom villkor för att en försäkring skall

betraktas som tjänstepensionsförsäkring bör gälla, att den anställde icke

förlorar sin rätt till densamma. Pensionskassorna ha härom anfört:

Skattekommittcn berör för sin del icke frågan om pensionsrättens oan-

tastbarhet i sin motivering till förslaget. Den föreslagna lagtexten synes

också oklar på denna punkt. Enligt anvisningarna till 46 § skall sålunda

ålderspension utgå

till den försäkrade,

för att den skall hänföras till pen­

166

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

sionsförsäkring. Om en arbetsgivare tecknar försäkring för ålderspension

på en anställds liv och önskar, att försäkringen skall betraktas som pen­

sionsförsäkring, får pensionen icke utbetalas till arbetsgivaren utan skall

utgivas direkt till den anställde. Om avgiftsbetalningen avbrytes, t. ex. på

grund av den anställdes avgång ur tjänst, och försäkringen nedsättes till

fribrev, borde detta icke kunna föranleda, att beloppet utgives till någon

annan än denne anställde. Det förefaller oklart, huruvida det enligt försla­

get förutsättes, att pensionsförsäkringen kan ändras på sådant sätt, att den

anställde förlorar sin rätt till densamma.

Enär principen om pensionsrättens oantastbarhet har vunnit en allmän

anslutning i Sverige, synes det vara naturligt att låta den ingå bland de

villkor, som böra ställas på tjänstepensionsförsäkring. Ur samhällets syn­

punkt är den oantastbara pensionsrätten en given fördel, emedan önskvär­

da ombyten av anställning icke hindras genom oöverkomliga pensionerings-

kostnader för de nya arbetsgivarna. När pensionsförsäkring införes vid ett

företag, torde för av arbetsgivaren bekostad del av pensionsförsäkringen den

intjänta pensionen icke behöva beräknas till högre belopp än som skulle

hava erhållits vid fortlöpande avgiftsbetalning från tidpunkten för utfästel­

sens avgivande. Om försäkring tecknas under form av enskild pensionsför­

säkring men de facto måste anses som tjänstepensionsförsäkring, bör även

i sådant fall principen om pensionsrättens oantastbarhet tillämpas.

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete

ha yttrat:

Folksam vill emellertid ifrågasätta om icke den i gällande lag rådande

större friheten vid anordnande av tjänstepensionering än beträffande indi­

viduell pensionsförsäkring bör bibehållas. Om bestämmelserna utformas så

att vissa former av tjänstepensionering beskattas hos arbetsgivaren och den

anställde under den aktiva tiden, innebär detta nämligen i de flesta fall en

mycket större skärpning av beskattningen på tjänstepensioneringen än i frå­

ga om enskild pensionering. Tjänstepensionering, som beskattas före pen­

sionsåldern, blir nämligen i avseende på arbetsgivarens kostnader beskattad

enligt de skattesatser, som gälla för rörelse. Är arbetsgivaren juridisk per­

son, blir sålunda dylik tjänstepensionering beskattad enligt de speciellt höga

skattesatser, som gälla för juridiska personer. Det sagda gäller visserligen

endast arbetsgivarens kostnader, men den ekonomiska effekten av skatte-

skärpning av detta slag torde ytterst komma att drabba de anställda, då

en arbetsgivare genom skatteskärpning blir mindre benägen att göra pen­

sionsutfästelser till personalen.

Svenska försäkringsbolags riksförbund

har uttalat, att kommitténs förslag

innebure, att de av kommittén uppställda kraven för att en försäkring

skulle anses som pensionsförsäkring skulle gälla även försäkring avseende

pensionering på grund av tjänst samt att avdrag från bruttointäkten av

rörelse icke finge göras för premier för annan livförsäkring än pensions­

försäkring. Parentetiskt borde anmärkas, att någon dylik begränsning med

avseende å avdragsrätt för premier för försäkring av anställda icke före­

slagits beträffande inkomst av jordbruksfastighet och inkomst av annan

fastighet.

Det betydelsefulla avsteg från nu gällande regler om rätt för rörelseidka-

re att vid beskattningen verkställa avdrag för personalkostnader, som kom­

mittén sålunda föresloge, hade icke närmare motiverats. Enligt riksför­

bundets mening kunde ej heller några bärande skäl åberopas till stöd för

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

167

den föreslagna ändringen. Det förefölle exempelvis orimligt, att en företa­ gare, som pensionerade en anställd genom att för honom teckna en genast börjande livränta, vilken ju enligt kommitténs förslag ej vore att hänföra till pensionsförsäkring, icke skulle äga att från rörelseinkomsten såsom driftskostnad avdraga den erlagda engångspremien.

Anledning syntes saknas att ändra de hittillsvarande beskattningsreglerna i vad gällde pensionering på grund av tjänst.

Departementschefen.

Såsom kommittén framhållit, intager enligt gällande skattebestämmelser pensionsförsäkringen en gynnad ställning i jämförelse med kapitalförsäk­ ringen. Denna gynnade ställning framträder dels därutinnan att den skatt­ skyldige genom att taga en pensionsförsäkring kan uppnå en jämnare för­ delning av sin beskattningsbara inkomst, vilket medför en skattelindring på grund av den statliga inkomstskattens progressivitet, dels därutinnan att vid pensionsförsäkring, trots det att beskattningen av viss inkomst uppskjutes, uppskovsränta icke erlägges. Även kapitalförsäkringen är emellertid i skatte­ hänseende förmånligt behandlad, enär ränteskatt uttages endast hos för­ säkringsbolaget och därvid beräknas efter en skattesats, som ofta är lägre än den som skulle ha tillämpats, om skatten uttagits hos försäkringstagaren. Pensionsförsäkringarnas förmånsställning är därför enligt gällande regler icke särskilt starkt framträdande. Kommittén har föreslagit, att individuell ränte- och förmögenhetsskatt skall utgå för kapitalförsäkringar. Därest det­ ta förslag bifallits, skulle pensionsförsäkringens förmånsställning ha blivit mera framträdande än för närvarande.

I likhet med kommittén anser jag, att någon berättigad invändning icke kan resas mot den skattelindring, som vid pensionsförsäkring ernås genom inkomstens jämnare fördelning över en längre tidsperiod, därest sådan för­ säkring tages i pensioneringssyfte. Ej heller torde något vara att erinra mot att uppskovsränta icke utgår vid pensionsförsäkring, enär dylik ränta i regel icke uttages vid uppskov med beskattningen. Jag delar emellertid i princip kommitténs uppfattning, att det allmänna icke har anledning att medgiva nämnda förmåner i vidare utsträckning än som motiveras av försäkrings­ tagarens behov av egen- och efterlevandepensionering. Detta innebär med andra ord, att det allmänna bör noga överväga vilka försäkringsformer som bör givas en på sådant sätt gynnad ställning.

En i detta sammanhang ofta anförd synpunkt är den, att beskattningen bör på lämpligt sätt anpassas efter de försäkringsformer, som arbeta sig fram, och ej tvärtom. Häremot torde från rent principiell ståndpunkt icke vara något att erinra. Emellertid kommer i praktiken skattelagstiftningen genom att giva en gynnad ställning åt en viss försäkringsform att med­ verka till att denna vinner en större utbredning. Sålunda torde den indi­ viduella pensionsförsäkringens starka utveckling sedan år 1932 i hög grad ha framdrivits av den ändring i skattelagstiftningen, som detta år genom­ fördes och varigenom området för pensionsförsäkringen utvidgades. Då de

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

olika försäkringsformernas utbredning sålunda påverkas av beskattningens utformning, följer härav icke blott att statsmakterna böra ägna uppmärk­ samhet åt frågan, vilka försäkringsformer som böra gynnas genom skatte­ lagstiftningen, utan även att statsmakterna få anses i viss mån ansvariga för den utveckling av försäkringsformerna, som ägt rum under inverkan av skattelagstiftningen. Av denna anledning anser jag, att statsmakterna icke böra placera försäkringsformer, till vilkas utbredning de genom skatte­ lagstiftningen medverkat, i en sämre ställning än de tidigare haft, såvida icke vägande skäl föreligga härför.

Då jag icke ansett mig böra förorda kommitténs förslag att individuell ränte- och förmögenhetsskatt skall utgå för kapitalförsäkring, erhåller icke pensionsförsäkringen en mera gynnad ställning i förhållande till kapitalför­ säkringen än den för närvarande har. På grund härav finner jag det icke vara erforderligt att vidtaga en så stark begränsning av pensionsförsäkrings- begreppet, som kommittén föreslagit. Då emellertid pensionsförsäkringens förmånsställning i viss utsträckning missbrukats såtillvida, att pensionsför­ säkring tecknats under sådana omständigheter att man måste förutsätta annat syfte därmed än att tillgodose behovet av pensionering, finner jag lik­ väl viss inskränkning av pensionsförsäkringsbegreppet böra ske.

Det missbruk av pensionsförsäkringen, som stundom förekommit, torde framför allt ha bestått i att pensionsförsäkring med utbetalning under visst garanterat antal år anlitats för i huvudsak annat ändamål än pensionering. Försäkringsanstalterna ha emellertid förklarat sig icke kunna driva indi­ viduell pensionsförsäkring med efterlevandeskydd i erforderlig utsträck­ ning om icke den nyssnämnda försäkringsformen bibehålies. Då denna in­ vändning synes äga fog för sig, anser jag försäkringsformen alltjämt böra i princip godkännas som pensionsförsäkring, varvid det garanterade antalet utbetalningar liksom hittills bör begränsas till tjugu. Fråga uppkommer då, vilka inskränkningar som kunna göras i den berörda försäkringsformen för att undanröja förekommande missbruk utan att samtidigt ett lojalt utnyttjande av försäkringsformen förhindras. Av skäl som i ett senare sam­ manhang anföras torde någon begränsning av pensions- eller premiebelop­ pen icke böra ske. I de fall, då pensionsförsäkring med utbetalning under visst garanterat antal år tages i huvudsakligt syfte att göra en ur skatte- synpunkt förmånlig kapitalplacering, torde formerna med kort premiebetal­ ningstid och lång garanterad utbetalningstid vara särskilt lockande. Då ett verkligt pensioneringssyfte föreligger, är det däremot naturligt, att vederbö­ rande under en relativt lång period avstår belopp av sin inkomst för detta ändamål.

Beträffande försäkring, enligt vilken pension skall utgå under visst garan­ terat antal år, föreslår jag därför att försäkring med längsta medgivna ga­ rantitid hänföres till pensionsförsäkring endast under förutsättning att pre­ mier skola erläggas under minst femton år. Då denna bestämmelse skulle kunna kringgås genom en ojämn fördelning av premiebetalningen, bör där­ jämte stadgas, att icke vid någon tidpunkt före femton år efter tecknandet

169

det sammanlagt erlagda premiebeloppet får överstiga vad som skulle ha inbe­ talats, om premiebetalningen lika fördelats på de femton första åren från tecknandet. För att undvika alltför stor ojämnhet i behandlingen av för­ säkringar med femton års premiebetalning och försäkringar med något kor­ tare premiebetalning bör även vid sistnämnda försäkringar utbetalning un­ der visst garanterat antal år tillåtas. Jag föreslår därför, att vid pensions­ försäkring, enligt vilken pensionen garanterats utgå under ett mindre antal år än tjugu, premiebetalningstiden må med högst fem år understiga den tid, under vilken pensionen garanterats skola utgå. Beträffande premiernas för­ delning under premiebetalningstiden bör gälla en regel motsvarande den, vilken jag föreslagit för det fall att premierna skola inbetalas under fem­ ton år.

Om en försäkring ändras viss tid efter tecknandet, bör vid tillämpning av de föreslagna bestämmelserna efter ändringen av försäkringen så anses som om försäkringen från början avtalats att gälla intill tidpunkten för ändring­ en enligt de ursprungliga villkoren och därefter enligt de ändrade. I annat fall skulle bestämmelserna kunna kringgås exempelvis genom att försäk­ ringen förvandlades till fribrev. Om sålunda avtalats, att garantitiden skall utgöra tjugu år och premiebetalningstiden femton år, samt försäkringen åtta år efter tecknandet förvandlas till fribrev, bör den garanterade utbetal- ningstiden samtidigt reduceras till tretton år för att försäkringen skall bi­ behålla sin karaktär av pensionsförsäkring.

Ändras försäkringsavtal så, att pensionsförsäkring helt eller delvis över­ går till kapitalförsäkring, skola enligt gällande bestämmelser mot kapitalför­ säkringen svarande premiereserv och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten för ändringen anses såsom på grund av försäkringen utbetalt belopp och alltså utgöra skattepliktig intäkt. Denna bestämmelse är för närvarande icke tillämplig på det fall, då en pensionsförsäkring förvandlas till fribrev. En förutsättning för att försäkringspremien skall få avdragas är visserligen för närvarande att premiebetalningen skall vara fördelad över en tid av mer än fem år, men en kortare premiebetalningstid hindrar icke, att en försäk­ ring kan hänföras till pensionsförsäkring. För att icke den av mig förorda­ de bestämmelsen om viss minsta premiebetalningstid vid pensionsförsäkring med utbetalning under visst garanterat antal år skall kunna kringgås genom att en pensionsförsäkring förvandlas till fribrev, bör den nyss omnämnda påföljden vid ändring av försäkringsavtal inträda även vid sådan föränd­ ring av pensionsförsäkring med utbetalning under visst garanterat antal år till fribrev, vilken medför att efter ändringen den garanterade utbetalnings- tiden med mer än fem år överstiger premiebetalningstiden.

I övrigt förordar jag i sak endast mindre ändringar i de nuvarande be­ stämmelserna rörande pensionsförsäkring med utbetalning under visst ga­ ranterat antal år. Av redogörelsen för gällande rätt (s. 62 ff.) framgår vilka försäkringsformer som ingå i sådan försäkring. Då de ifrågavarande be­ stämmelserna i sin nuvarande lydelse äro ganska invecklade, finner jag mig böra förorda viss förenkling av desamma. De belopp, som på grund av

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.