Prop. 1968:107
('angående organisation in. m. an försvarets matcrielförvaltning i central instans in. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1068
1
Nr 107
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående organisation
in. m. an försvarets matcrielförvaltning i central instans in. m.; given Stockholms slott den 8 mars 1968.
Kungl. Maj :l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att ett för försvaret gemensamt materielverk — försvarets materielverk — inrättas den 1 juli 1968. Det nya verket skall överta de uppgifter som nu ankommer på försvarets intendenturverk, armé förvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen samt försvarets förvaltningsdirektions samordnande uppgifter på materielområdet.
Ledningen av det nya verket skall utövas av en styrelse och en verkschef. Verkschefen skall vara generaldirektör. Verket föreslås bli indelat i fem huvudavdelningar, av vilka fyra närmast motsvarar nuvarande armé-, marin- och flygförvaltningarna och försvarets intendenturverk. De skall benämnas armématerielförvaltningen, marinmaterielförvaltningen, flyg- materielförvaltningen och intendenturmaterielförvaltningen. Till en femte huvudavdelning — administrativa avdelningen — har förts de uppgifter som f. n. ankommer på de administrativa byråerna.
Den föreslagna omorganisationen ingår som ett första led i en struktur omvandling av försvarets materielförvaltning i central instans. Utöver sam ordningen på det administrativa planet påverkas försvarsgrensförvaltning- arnas och intendenturverkets inre organisation inte nämnvärt av de nu aktuella organisationsändringarna. Personalorganisationen blir i stort sett oförändrad.
I propositionen begärs anslag för budgetåret 1968/69 till försvarets sjuk vårdsstyrelse och försvarets materielverk med sammanlagt 3 725 000 resp. 146 075 000 kr. 1—Bilaga till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 107
2
Knngl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
8 mars 1968.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander, ministern för utrikes ärendena
N
ilsson, statsråden
S
träng
, A
ndersson
, L
ange
, K
ling
, J
ohansson
, H
olmqvist
, A
spling
,
P
alme
, S
ven
-E
ric
N
ilsson
, G
ustafsson
, G
eijer
, O
dhnoff
, W
ickman
,
M
oberg
.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om organisa
tion m. m. av försvarets materielförvaltning i central instans m. m. och an
för.
1. Inledning
Den centrala förvaltningsorganisationen inom krigsmakten omfattar fem
olika förvaltningsgrenar, nämligen civilförvaltning, sjukvårdsförvaltning,
fortifikations- och byggnadsförvaltning, intendenturförvaltning och tygför
valtning. Varje förvaltningsgren med undantag för tygförvaltningen leds av
ett för försvaret gemensamt verk. Tygförvaltningen är uppdelad på tre verk
— arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen — vilka
var för sig i huvudsak svarar mot en av försvarsgrenarna.
Tygförvaltningens nuvarande organisation fastställdes genom beslut
av 1954 års riksdag (prop. 1954: 109, SU 133, rskr 319) och har sedan dess
endast varit föremål för smärre ändringar. Principen om ledning försvars-
grensvis modifieras bl. a. genom den s. k. huvudförvaltningsprincipen och
genom att i verksorganisationen ingår vissa arbetsenheter för särskilda
förvaltningsuppgifter som är gemensamma för försvarsgrenarna. Samord
ningsfrågor handhas av försvarets förvaltningsdirektion. Möjligheterna att
på detta sätt nå en tillfredsställande samordning av tygförvaltningstjänsten
på central nivå har emellertid visat sig vara starkt begränsade. Samtidigt
har behovet av ökad samordning på tygförvaltningsområdet gjort sig allt
mer gällande.
Med stöd av Ivungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade chefen för försvars
departementet år 1964 direktören Hugo Larsson för att utreda organisatio
nen av krigsmaktens tygförvaltning i central instans m. in. och avge av ut
redningen betingade förslag. Syftet med utredningen var att mot bakgrunden
Kungl. Ma j.ls proposition nr 107 ur 1068
3
av tidigare utredningar tå underlag för ett val av organisationsform på tyg- lörvaltningsområdet för framtiden. Som allmän målsättning för utrednings arbetet angavs hl. a., att det skulle resultera i en mera enhetlig ledning av tygförvaltningstjänsten eller av olika funktioner inom denna.
Utredningen antog benämningen 1964 års tygförvaltningsutredning (TFU (>4; och avlämnade i november 1965 betänkandet Tygförvaltningens centra la organisation (SOU 1966: 11) med förslag om inrättande av ett för för svaret gemensamt tygförvaltningsverk, försvarets materielverk. Betänkandet lades till grund för förslag i prop. 1966: 110 om fortsatt utredning av frågan om att inrätta ett gemensamt tygförvaltningsverk. Sedan riksdagen godkänt i propositionen förordade riktlinjer härför (SU 99, rskr 248), uppdrog Kungl. Maj :t åt ordföranden i försvarets förvaltningsdirektion att — med biträde av förvaltningsdirektionens kansli — utarbeta och till Kungl. Maj :t inkom ma med förslag till organisation och personalstater för ett försvarets mate rielverk. Samtidigt förordnades chefen för arméförvaltningen, generalma joren Sten Wåhlin, att för tiden den 1 juli 1966—den 30 juni 1968 vara förvaltningsdirektionens ordförande.
Utredningen, som antog benämningen försvarets inaterielférvaltningsut- redning 1966 (MFU 66), avlämnade i november 1967 ett betänkande (Sten cil Fö 1967:13) med förslag rörande organisationen av ett för försvaret gemensamt materielverk.
över betänkandet har yttranden avgetts av överbefälhavaren, efter för- svarsgrenschefernas hörande, försvarets civilförvaltning, försvarets sjuk vårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets intendenturverk, armé-
förvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarets förvalt
ningsdirektion, försvarets forskningsanstalt, försvarets fabriksverk, civil- försvarsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, överstyrelsen för eko nomisk försvarsberedskap, socialstyrelsen, statens provningsanstalt, för svarets centrala företagsnämnd, militära tjänstgöringsåldersutredningen, 1964 års försvarskostnadsutredning, Ingeniörsvetenskapsakademien, Sveri ges Industriförbund, Sveriges Hantverks- och Industriorganisation, Lands organisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens Riksförbund (SR), Sveriges Akademikers Centralorga nisation (SACO), Statsverkens Ingenjörsförbund och Svenska Teknolog- föreningen. LO hänvisar i sitt yttrande till ett yttrande av Försvarsverkens Civila Personals Förbund.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
2. Nuvarande förhållanden
Av försvarets centrala förvaltningsmyndigheter har armé-, marin- och
flygförvaltningarna och försvarets intendenturverk i huvudsak till uppgift
att svara för ledningen i central instans av materielförvaltningen inom tyg-
och intendenturområdena. Materielförvaltande uppgifter ehuru i mindre
skala har även försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningen,
sjukvårdsstyrelsen beträffande sjukvårdsmateriel och läkemedel och forti
fikationsförvaltningen beträffande fortifikationsmateriel. Försvarets för-
valtningsdirektion har vissa samordnande uppgifter.
Såväl tyg- som intendentur förvaltningen bibehöll genom 1954 års för-
valtningsreform en försvarsgrensvis ordnad organisation. Inom tygför
valtningen gäller denna organisation i sina huvuddrag alltjämt. På intenden-
turområdet har däremot efter beslut av 1961 års riksdag (prop. 109, SU 90,
rskr 258) en övergång till gemensam central intendenturförvaltning inom
försvaret ägt rum. Sedan den 1 juli 1963 är intendenturförvaltningen sålunda
—• i likhet med civilförvaltningen, sjukvårdsförvaltningen och fortifika
tionsförvaltningen — sammanförd till ett för försvaret gemensamt verk.
Den centrala ledningen av försvarets tyg- och intendenturförvaltning är i
dag organiserad på sätt framgår av en tablå, som torde få bifogas statsråds
protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Tygförvaltningen
De tre försvarsgrensförvaltningarna är centrala förvaltningsmyndigheter
för förvaltningen vid armén av tygmateriel och ammunition, vid marinen
av vapenteknisk och skeppsteknisk materiel och vid flygvapnet av flygma-
teriel. Enligt gällande instruktioner åligger det dem bl. a. att
vidta åtgärder för att förse försvarsgrenen (krigsmakten) med angiven
materiel,
tillse att denna materiel är ändamålsenlig och brukbar samt förvaras på
lämpligt sätt,
följa den tekniska utvecklingen, bearbeta insamlat material och tillhanda
hålla upplysningar i detta hänseende samt
fastställa ritningar till, modeller av och benämningar på materielen, om
detta inte ankommer på Kungl. Maj :t eller annan myndighet.
Armé-, marin- och flygförvaltningarna är i stort sett likformigt organi
serade med de avvikelser som är betingade av försvarsgrensinriktningen.
Förutom lednings- och andra administrativa organ finns dels vissa funk
tionellt organiserade enheter med uppgifter av i huvudsak servicekaraktär
och dels mot olika produktslag — vapen, fordon, fartyg, flygplan etc. — in
riktade sakenheter. Vad gäller robot- och telemateriel har strävandena att
åstadkomma samordning över försvarsgrensgränserna kommit till uttryck
i organisationen. Delta gäller också försvarsmaterielens klassificei ing, typ
minskning och standardisering.
Kimgl. Maj:Is proposition nr 107 år 1968
•>
Förvallniinjsorjjanisationen i stort
Chef för arméförvaltningen är eu militär tjänsteman med
tjänslebenämningen generalfälttygmästare eller en generaldirektör. Dess
utom finns en fälttygmästare, som är verkschefens ställföreträdare.
I arméförvaltningens organisation ingår fem avdelningar, nämligen va
penavdelningen, fordonsavdelningen, elektroavdelningen, verkstadsavdel-
ningen och inköpsavdelningen. Vapenavdelningen omfattar en centralsek-
tion, två vapenbyråer, en kontrollbyrå, ett robotkontor och ett ritkontor. Till
avdelningen hör också provskjntningscentralen. Fordonsavdelningen beslår
av en centralsektion, en fordonsbyrå, en fältarbetsbyrå, en specialteknisk
sektion, en kontrollsektion och ett ritkontor. Elektroavdelningen är uppde
lad på en centralsektion, en telebyrå, en radarbyrå, en elkraftsektion, en
specialteknisk sektion, en kontrollsektion och ett ritkontor. Verkstadsavdel-
ningen är organiserad på en centralsektion, en driftbyrra, en krigsrepara-
tionssektion och en anläggningssektion.
Vid sidan av dessa avdelningar finns fyra byråer, nämligen tygforråds-
byrån, ammunitionsförrådsbyrån, normaliebyrån och administrativa by
rån. 1 stället för de båda förråd sbyråerna är sedan den 1 mars 1966 på för
sök inrättad en förrådsbyrå för såväl tygmateriel som ammunition. Ytter
ligare fem andra enheter sorterar direkt under verksledningen, nämligen
centralplaneringen, underrättelsecentralen, materielinspektionen, datacen
tralen och personalkårexpeditionen. Centralplaneringen, underrättelsecen-
tralen, materielinspektionen och datacentralen är underställda fälttygmäs-
laren.
Chef för marinförvaltningen är en militär eller civilmilitär
tjänsteman eller en generaldirektör. Verkschefen biträds av eu marinöver
direktör, som svarar för den tekniska planeringsverksamheten m. in.
Inom marinförvaltningen finns tre avdelningar, nämligen vapenavdel
ningen, skeppsbyggnadsavdelningen och inköpsavdelningen. Vapenavdel-
ningen är uppdelad på eu vapenplanering, en artilleribyrå, en torpedbyrå,
en minbyrå, en telebyrå, ett kontrollkontor och en expedition. Skeppsbygg
nadsavdelningen består av en fartygsplanering, en fartygsbyrå, en ubåts-
byrå, en maskinbyrå, en elektrobyrå och en expedition.
Vid sidan av avdelningarna finns tre byråer, nämligen verkstadsbyrån,
normaliebyrån och administrativa byrån. Med dessa sidoordnade enheter
är centralplaneringen, förrådskontoret och datasystemkontoret. Dessutom
finns en personal- och utbildningssektion, som är underställd marinöver
direktören.
G
Chef för flygförvaltningen är en militär eller civilmilitär tjänste man eller en generaldirektör. Dessutom finns en flygöverdirektör och f. n. även en biträdande flygöverdirektör.
I flygförvaltningens organisation ingår fem avdelningar, nämligen flyg planavdelningen, elektroavdelningen, robotavdelningen, underhållsavdel- ningen och inköpsavdelningen. Flygplanavdelningen är uppdelad på en va penbyrå, en flygplanbyrå, eu motorbyrå och en flygelektrobyrå. Under av delningen sorterar också försökscentralen. Elektroavdelningen består av personal för planering m. in. samt en telebyrå, eu radarbyrå och en lnft- bevakningsbyrå. Robotavdelningen, som är gemensam för försvaret, är organiserad på eu centralsektion, en planerings- och kontrollsektion, eu pro jektbyrå och en försöksbyrå. Underhållsavdelningen omfattar en central sektion, en driftbyrå och en förrådsbyrå.
Vid sidan av avdelningarna finns en projektledning för flygplansystem 37 och två byråer, normaliebyrån och administrativa byrån. Därutöver finns lem andra sidoordnade enheter, nämligen centralplaneringen, underrättelse centralen, systemplaneringen, materielkontrollsektionen samt personal- och utbildningssektionen. Projektledningen för flygplansystem 37, systempla neringen, materielkontrollsektionen och personal- och utbildningssektionen är underställda flygöverdirektören.
Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1968
Uppgifternas fördelning på organisationsenheter
Verksamheten är organisatoriskt uppdelad på planerings- och andra admi nistrativa organ, sakorgan och funktionella organ. Till den första gruppen hör centralplaneringar och administrativa byråer. Sakorganen är som förut har framhållits produktinriktade och svarar för den objektbundna delen av verksamheten. De funktionella organen svarar för inköp, verkstads- och förrådsledning, normalieverksamhet in. m.
Centralplaneringarna — inom flygförvaltningen även systemplaneringen och projektledningen för flygplansystem 37 — biträder vid planeringen och uppföljningen av anskaffningsverksamheten m. m. inom förvaltning en. De utarbetar långsiktsplaner för forskning, försök och anskaffning, tar fram underlag för anslagsframställningar och svarar för fördelning av anslag in. m.
De administrativa byråerna handlägger administrativa, kamerala och ju ridiska ärenden, som hör till den s. k. civilförvaltningsljänsten. Så är oekså fallet med personal- och organisationsfrågor. Verksamheten är fördelad på en kanslisektion, ett personalkontor, en ekonomisektion, ett organisations- kontor och en expedition. Inom marinförvaltningens administrativa byrå finns vid sidan av organisationskontoret ett särskilt intendentskontor.
Vid arméförvaltningen är inrättad en personalkårexpedition för hand
7
läggning av ärenden som rör fälttygkårens och tygtekniska kårens personal
samt övrig militär eller c i vi I in i I ilär personal vid verket. Motsvarande upp
gifter handhas inom marin- och flygförvaltningarna av personal- och ut-
hildningssektionerna. De handlägger personal- och utbildningsfrågor rö
rande mariningenjör- resp. flygingenjörpersonalen och i övrigt frågor som
rör teknisk utbildning inom de båda försvarsgrenarna.
Sakenheterna svarar för huvuddelen av förvaltningarnas anskaffnings-
verksamhet. Med anskaffning avses i detta sammanhang en serie åtgärder,
bl. a. projektering, konstruktion, försök, fastställande av tekniskt underlag,
inköp och kontroll av levererad materiel samt utarbetande av materielbe-
skrivningar in. in. Flygförvaltningens robotavdelning fungerar sedan den
1 juli 1962 som ett för de tre försvarsgrenarna gemensamt organ för kva
lificerade tekniska uppgifter i samband med anskaffning av robotar för
krigsmakten. Motsvarande organ inom arméförvaltningen (robotkontoret)
och marinförvaltningen (robotsektionen) har begränsade uppgifter för ar
méns resp. marinens behov.
Verkstads- och förrådsledningsfunktionerna är inom armé- och marin
förvaltningarna uppdelade på skilda organ. Inom flygförvaltningen är dessa
båda funktioner samlade hos en enhet, underhållsavdelningen. Till denna
avdelning har organisatoriskt varit anslutet ett för krigsmakten gemensamt
teleunderhållskontor. Kontoret, som har varit i verksamhet sedan år 1963, är
fr. o. m. den 1 oktober 1967 underställt försvarets förvaltningsdirektion.
Dess uppgift är att leda och samordna teleunderhållsverksamheten inom
krigsmakten enligt särskilda av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.
Normaliebyråerna handlägger ärenden rörande standardisering och klas
sificering samt publikations-, reproduktions- och bibliotekstjänst in. in. Inom
arméförvaltningen är till normaliebyrån knutna ett materiallaboratorium
och en experimentverkstad. Till flygförvaltningens normaliebyrå är knuten
eu för krigsmakten gemensam klassifikationscentral, försvarets klassifika-
lionscentral. Den fungerar som sekretariat åt försvarets standardiseringsde-
legation och handlägger ärenden angående samordning av typminskning och
standardisering samt benämning och beteckning på krigsmaktens materiel
och övriga förnödenheter.
Inköpsavdelningarna svarar för den merkantila och upphandlingstekniska
delen av inköpsverksamheten.
Särskilda enheter för underrättelsetjänst har bl. a. till uppgift att inhämta,
bearbeta och delge underrättelser om utländsk militärteknisk utveckling
och materiel.
Materielinspektionen inom arméförvaltningen svarar för inspektion av
tygmaterielens tillstånd, vård och förvaring.
Inom marinen är organiserad en särskild arbetsgrupp — örlogsbasför-
flyttningen (ÖBF) — som är knuten till marinförvaltningen. Denna arbets
grupp har att samordna ärenden rörande förflyttning och omorganisation
av Ostkustens örlogsbas.
Kunt/I. Maj.ts proposition nr 107 dr 1908
Intendenturförvaltningen
Försvarets intendenturverk är central förvaltningsmyndighet för inten denturförvaltningen vid krigsmakten. Verket har att tillgodose krigsmak tens behov av intendentur- och veterinärmateriel, intendenturförnödenheter i övrigt samt hästar och hundar. De åligganden, som följer härav, överens stämmer med dem som gäller för tygförvaltningen i central instans. Enligt gällande instruktion skall intendenturverket också
ombesörja inköp av bränslen för krigsmaktens fasta anläggningar samt anskaffning in. in. av drivmedel,
framställa publikationer och blanketter, som är avsedda för krigsmak ten, och hålla dem i förråd samt
handlägga ärenden om krigsmaktens personalkassor. Chef för intendenturverket är en militär tjänsteman eller en general direktör.
Intendenturverkets organisation överensstämmer i allt väsentligt med försvarsgrensförvaltningarnas, dock med den skillnaden att verket fullgör uppgifter för försvaret som helhet. Verksamheten är fördelad på fem by råer, nämligen materielbyrån, livsmedelsbyrån, drivmedelsbyrån, förråds- byrån och administrativa byrån. Vid sidan av byråerna finns ytterligare två enheter, nämligen centralplaneringen och normaliesektionen.
Inom administrativa byrån är personal- och organisationsfunktionerna sammanförda till en enhet, personal- och organisationskontoret. En annan olikhet i jämförelse med försvarsgrensförvaltningarna är att inköpsfunk- tionen inte är samlad inom en funktionellt organiserad enhet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
övrig materielförvaltning
Försvarets sjukvårdsstyrelse är central förvaltningsmyndighet för sjuk vårdsförvaltningen samt hälso- och sjukvården inom krigsmakten. Det ålig ger styrelsen bl. a. att vidta åtgärder för att förse krigsmakten med sjuk- vårdsmateriel och att tillse att sjukvårdsmaterielen är ändamålsenlig och brukbar samt förvaras på lämpligt sätt. Inom styrelsen handhas dessa upp gifter av en särskild materielbyrå.
Fortifikationsförvaltningen, som är central förvaltningsmyndighet för fortifikations- och byggnadsväsendet vid krigsmakten, svarar för förvalt ningen av fortifikationsmateriel.
Försvarets förvaltningsdirektion
Försvarets förvaltningsdirektion har till uppgift att samordna den verk samhet som bedrivs av krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter. Enligt gällande instruktion åligger det direktionen bl. a. att utse huvudför- valtningsmyndighet och avgöra frågor om tillämpning av huvudförvalt- ningsprincipen i övrigt. Direktionen skall också tillsätta samarbetsdelega-
Kimgl. Maj:Is proposition nr 107 ur 1(108
!)
lioner shinl ange riktlinjer och meddela föreskrifter för delegationernas verksamhet.
Direktionens suinnuinsnUninu >■'•
Förvaltningsdirektionen har åtta ledamöter, nämligen cheferna för för svarets intendenturverk, arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygför valtningen och försvarets fabriksverk samt tre andra ledamöter, som Kimgl. Maj :t utser särskilt och som skall besitta erfarenhet från och skicklighet inom näringslivet. Bland de särskilt utsedda ledamöterna förordnar Kungl. Maj :t en ordförande. Direktionen utser inom sig vice ordförande.
Behandlas i direktionen fråga, som enligt ordförandens bedömande berör försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse eller fortifikations- förvaltningen eller som för sitt avgörande kräver tillgång till sakkunskap från någon av dessa myndigheter, ingår chefen för detta verk som ledamot av direktionen. Chefen för försvarets forskningsanstalt ingår som ledamot av direktionen vid behandling av fråga, för vars avgörande tillgång till sak kunskap från anstalten enligt ordförandens bedömande är av betydelse.
Chefen för försvarsstaben eller annan företrädare för överbefälhavaren äger närvara vid direktionens sammanträden och delta i dess överlägg ningar. Samma rätt har chefen för överstyrelsen för ekonomisk försvars beredskap vid behandling av fråga som rör överstyrelsens verksamhets område.
Hos direktionen finns ett kansli med ett mindre antal heltidsanställda tjänstemän.
Former för samordning
Huvudförvaltningsprincipen innebär att förnödenheter, som i samma eller likartat utförande används inom olika delar av krigsmakten, skall anskaf fas för försvaret i dess helhet av en av förvaltningarna i egenskap av huvud förvaltningsmyndighet. Till huvudförvaltningsmyndighet skall för visst slag av materiel utses den förvaltning som med beaktande av samtliga på anskaffningen inverkande omständigheter bedöms vara lämpligast.
I samordningssyfte skall direktionen för olika verksamhetsområden till sätta samarbetsdelegationer och utse myndigheter som skall vara represen terade i dessa. En samarbetsdelegation skall inom sitt verksamhetsområde verka för att likartade arbetsuppgifter samordnas och regleras mellan be rörda myndigheter samt att möjligheter till besparingar och rationalise ringar tillvaratas. Den skall sträva efter att de funktioner, som dess an svarsområde omfattar, får så långt möjligt enhetliga och samordnade för valtnings- och arbetsrutiner. Eu delegation är i princip förslagsställande gentemot resp. myndigheter som var för sig har rätt att anta eller förkasta framlagda förslag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
.
Materielförvaltningsutredningens överväganden och förslag
En allmän målsättning för det utredningsarbete som under senare år har bedrivits på tygförvaltningsområdet bär varit att det skulle resultera i en mera enhetlig ledning av tygförvaltningstjänsten eller av olika funktioner inom denna. Syftet med 1964 års tygförvaltningsutredning var att mot bak grunden av tidigare utredningar få underlag för ett val av framtida orga nisationsform på tygförvaltningsområdet. Med undantag för vissa studier rörande tele- och robotorganisationerna begränsade tygförvaltningsutred- ningen sig till de principiella grunddragen i en framtida tygförvaltnings organisation. I det nämnda betänkandet Tygförvaltningens centrala orga nisation skisserades i överensstämmelse härmed endast huvuddragen av det föreslagna materielverkets organisation. Några konkreta förslag rörande detaljorganisation, personaluppsättning, löneförhållanden och lokalisering framlades däremot inte.
Allmänna synpunkter
Förvaltningsverksamheten har en klar inriktning mot de operativa för banden. Den har till allmän uppgift att realisera de intentioner i fråga om krigsmaktens utformning på kort och lång sikt, som inom ramen för stats makternas beslut rörande målsättning, medelstilldelning etc. formuleras av- krigsmaktens ledning på operativa grunder. Förvaltningstjänsten är med andra ord en integrerad del av den militära verksamheten. De centrala för valtningsmyndigheterna lyder direkt under Kungl. Maj :t men har att följa direktiv och anvisningar från överbefälhavaren och anvisningar från för- svarsgrenscheferna.
Materielförvaltningen präglas av sin uppgift att anskaffa den materiel som skall ingå i krigsförbanden. Förbanden utformas med hänsyn till sina krigsuppgifter och måste i väsentliga avseenden utnyttja olika materiel. De mest påtagliga skillnaderna föreligger mellan krigsförband som organi seras inom skilda försvarsgrenar. Skillnaderna kommer bl. a. till uttryck i materielbudgetens fördelning på olika försvarsgrenar och materielslag.
Utgångspunkter
De förslag som lades fram av 1964 års tygförvaltningsutredning innebar att armé-, marin- och flygförvaltningarna skulle föras samman till en en het. Tillskapandet av ett för försvaret gemensamt tygförvaltningsverk -—- försvarets materielverk — var enligt utredningens uppfattning en nödvän dig förutsättning för eu effektivare förvaltningsorganisation. Försvarets förvaltningsdirektion förutsattes bli avvecklad i samband med omorganisa tionen.
Tygförvaltningsutredningen betonade att det nya materielverket i för hållande till överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna borde ha samma ställning som de gamla försvarsgrcnsförvaltningarna. Verket skulle vara ett kompetent serviceorgan som å ena sidan är rådgivande i tekniska octi ekonomiska frågor i samband med försvarsgrenarnas förbandsproduktion och å andra sidan är ansvarigt för att sådan materiel som beslutats efter denna rådgivning upphandlas på ett tekniskt-ekonomiskt väl avvägt sätt. Materielverket skulle alltså vara ett kompetent mellanled mellan kunden (försvarsgrenen) och leverantören (industrin). För att säkerställa en så dan målsättning skulle försvarsgrenscheferna ha samma anvisningsrätt som nu.
Försvarets materielförvaltningsutredning har haft i uppdrag alt på grund val av tygförvaltningsutredningens betänkande utarbeta förslag till orga nisation och personalstater för ett försvarets materielverk. Enligt direkti ven för utredningen skulle detta verk överta de arbetsuppgifter som f. n. ankommer på armé-, marin- och flygförvaltningarna samt försvarets för- valtningsdirektions uppgifter avseende dessa verk. Det nya verket skulle därutöver åläggas de ytterligare uppgifter, som kunde anses nödvändiga för att kraven på ökad effektivitet i anskaffning, underhåll och förrådshåll- ning m. m. av försvarsmateriel skulle tillgodoses.
Materielverkets organisation borde enligt direktiven utformas så att ver kets effekt vid given kostnad successivt kunde ökas. Åt hushållningen med tekniska och andra specialister skulle särskild uppmärksamhet ägnas. Hän syn skulle tas till de krav som datateknik och programbudgetteknik kan komma att ställa på materielverket.
En utgångspunkt för organisationens utformning har varit att antalet lönegradsplacerade tjänster vid materielverket inte får vara större än det sammanlagda antalet sådana tjänster vid nuvarande armé-, marin- och flygförvaltningarna samt försvarets förvaltningsdirektion jämte de förvalt ningar och andra enheter som framdeles kan komma att integreras. Det har varit ett önskemål att i stället söka åstadkomma en minskning av antalet anställda. Av betydelse är härvidlag, vilka konsekvenser eu omorganisation kan få för förvaltningsorganisationen i övrigt. En uppgift för utredningen har varit att klarlägga i vad mån utformningen av materielverkets perso nalorganisation kan påverka personalbehoven vid andra myndigheter eller i annan verksamhet.
Kuntjl. Maj.ls proposition nr 107 är 1968
11
Krav på matericlförvaltningen i central instans
I direktiven för lygförvaltningsutredningen formulerades de krav, som måste ställas på en samordnad tygförvaltning i central instans. Dessa krav, som kan utvidgas att gälla materielförvaltning över huvud taget, har varit vägledande även för materielförvaltningsutredningens ställningstaganden.
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
En organisatorisk samordning av den centrala materielförvaltningen har alltså ansetts böra leda till
en ändamålsenlig hushållning både med de medel, som ställs till förfo gande för anskaffning och underhåll in. m. av tygmateriel, och med de sam lade resurserna av förvaltningspersonal, särskilt den högt utbildade per sonalen,
en rationell arbetsfördelning och samordning mellan å ena sidan förvalt ningsorganisationen och å andra sidan försvarsgrensstaberna och andra in stitutioner och foretag, som står utanför förvaltningsorganisationen,
enhetliga principer och rutiner för tjänstens bedrivande, oberoende av den ifrågavarande materielens försvarsgrenstillhörighet, samt
enhetligt och samordnat uppträdande i förhållande till leverantörer av tygmateriel och tjänster.
Materielförvaltningsutredningen understryker i sitt betänkande nödvän digheten av att överbefälhavarens och försvarsgrenschefernas inflytande på förvaltningsverksamheten garanteras, att dessa myndigheter utnyttjar och beaktar förvaltningsorganisationens bedömningar och kompetens vid sina ställningstaganden, att funktionen gentemot regionala och lokala myndig heter säkerställs, att verksamheten inom den centrala förvaltningen hänger väl samman, möjliggör hushållning med tillgängliga resurser och leder till optimala lösningar av förelagda uppgifter samt att fortsatt rationalisering med anpassning till nya ekonomiska styrsystem och datateknik säker ställs och resulterar i en vidgad delegering inom förvaltningsorganisa tionen samt gentemot regionala och lokala myndigheter.
De krav, som bör ställas på verksamheten i ett för försvaret gemensamt materielverk, följer av verkets ansvar för anskaffning, underhåll och för- rådshållning av krigsmaktens förnödenheter. Samordningen av dessa upp gifter inom ett verk bör enligt materielförvaltningsutredningen ge bättre möjligheter att tillgodose Kungl. Maj :ts, överbefälhavarens och försvars grenschefernas behov av en enhetlig och översiktlig men tillräckligt detalje rad redovisning av de teknisk-ekonomiska förhållanden, som erfordras för dessa myndigheters överväganden och uppföljning. Materielverket bör ock så gentemot industrin kunna uppträda som en kompetent köpare och göra detta på ett enhetligt och samordnat sätt. Verket bör i övrigt kunna delta i förberedelserna för krigsmaktens mobilisering och äga egen förmåga till snabb mobilisering. I krig skall verkets huvuduppgift vara att söka bevara materiell uthållighet och effektivitet enligt de direktiv som överbefälhava ren lämnar.
Inredningsarbetets inriktning
Utredningsuppdragets omfattning och den korta tid som stått till förfo gande har föranlett materielförvaltningsutredningen att göra en prioritering inom uppdragets ram och i första hand inrikta sitt arbete på att lämna er forderligt underlag för statsmakternas beslut angående inrättande av ett
13
försvarets materielverk. Under det nu avslutade utredningsskedet har be
handlats frågor, vilkas lösning har ansetts vara eu förutsättning för tillkoms
ten av ett verk. Dit hör verkets uppgift och organisationsform, ledningsorga
nen och deras verksamhet, materielverkets förhållanden utåt samt ansvars
förhållanden, samarbetsformer och befogenhetsfördelning inom verket. Där
utöver har det ansetts fördelaktigt att prioritera sådana frågor vilkas lösning
kan väntas medföra snabba och säkra rationaliseringsvinster. Till denna ka
tegori hör verksamheten vid de redan i nuvarande organisation funktionellt
inriktade organen.
Verksamheten vid sakorganen har -— med undantag för tele- och roboten
heterna — inte närmare undersökts. Vid ett ytligt bedömande kan det synas
som om denna verksamhet borde ha prioriterats i sin helhet, eftersom den ut
gör kärnan i förvaltningsarbetet. Utredningen har emellertid funnit att en
omorganisation av sakorganen inte är en nödvändig förutsättning för till
skapandet av ett verk. En fortsatt utredning har alltså bedömts erforderlig.
Enligt utredningens uppfattning bör ansvaret för denna läggas på det bli
vande materielverket.
Organisationsform
1964 års tygförvaltningsutredning övervägde olika alternativ för den inre
organisationen av ett för försvaret gemensamt materielverk och stannade för
sin del i valet mellan en försvarsgrensinriktad och en fack- eller produktin-
riktad förvaltningsorganisation. På sikt bedömdes en indelning efter pro
duktgrupper, som i största möjliga utsträckning svarade mot industrins
branscher, vara den mest effektiva organisationsformen. Mera omfattande
utredningar ansågs emellertid erforderliga innan en så genomgripande om
organisation kunde genomföras. Nuvarande tre förvaltningsenheter borde
därför till en början bestå. Omorganisationen skulle närmast innebära, att
den förskjutning mot gemensam anskaffning enligt den s. k. huvudförvalt-
ningsprincipen, som redan påbörjats, påskyndades genom att den inbyggdes
organisatoriskt.
Materielförvaltningsutredningen har vid sina överväganden utgått från att
materielverkets organisation skall kunna smidigt anpassas till den framtida
utvecklingens krav. Med hänsyn till kraven på samordning med förbands-
produktionen i övrigt och för att begränsa omfattningen av omorganisatio
nen har utredningen ansett sig böra förorda en försvarsgrensinriktad för
valtningsorganisation. Huvudfrågan bör enligt utredningens uppfattning in
te vara om organisationen skall vara försvarsgrensinriktad eller fackin-
riktad. Det väsentliga är i stället att finna en lösning som innehåller båda
alternativens fördelar, dvs. dels tillgodoser sammanhanget med övriga de
lar av förbandsproduktionen, dels möjliggör en rationell hushållning med
expertis och andra resurser. En sådan lösning kan inte erhållas enbart genom
en organisatorisk indelningsgrund.
Kmxgl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
Den lösning som materielförvaltningsutredningen föreslår består i en kom bination av organisatorisk indelning och särskilda samordningsregler, en kombination som med relativt begränsade ingrepp i den nuvarande organisa tionen skulle kunna tillgodose såväl försvarsgrens- som fackintressena. En ligt utredningen är den föreslagna organisationen även väl anpassad till de anspråk som programbudgettekniken beräknas komma att ställa. Anledning anses därför inte föreligga att nu genomföra ytterligare utredningar om ma terielverkets organisationsform på sikt. En successiv anpassning till utveck lingens krav på organisation och verksamhetsformer bör eftersträvas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
Den föreslagna organisationens omfattning
Avsikten är alt försvarets materielverk skall överta de arbetsuppgifter, som f. n. ankommer på armé-, marin- och flygförvaltningarna samt försva rets förvaltningsdirektions uppgifter avseende dessa verk. Det bär emellertid också varit materielförvaltningsutredningens uppgift att överväga vilka yt terligare uppgifter som bör föras över till materielverket för att kraven på ökad effektivitet i anskaffning, underhåll och förrådshållning in. m. av för svarsmateriel skall tillgodoses. Eu fullständig samordning av inaterielför- valtningen i central instans skulle bl. a. innebära att materielverket även övertar uppgifter, som nu ankommer på försvarets intendenturverk och för svarets sjukvårdsstyrelse.
Materielförvallningsutredningen framhåller, att intendenturverket och sjukvårdsstyrelsen på samma sält som de tygförvaltande verken var för sig ingår som en integrerad del i förbandsproduktionen. Ansvaret för denna åvi lar de tre försvarsgrenscheferna, vilka ställer krav på samordning av den förvaltningsverksamhet som sker inom ramen för försvarsgrenschefs ansvar. Denna försvarsgrensvisa samordning av förvaltningsverksamheten syftar bl. a. till att åstadkomma enhetliga samarbetsformer och rutiner mellan för- svarsgrenschef och av försvarsgrenens förbandsproduktion berörda förvalt ningar, likvärdigt förvaltningsmässigt underlag till försvarsgrenschefen samt kvalitets-, kvantitets- och tidsmässig samordning av anskaffningen med hän syn till förbandsproduktionen.
Den anskaffningsverksamhet som hänger samman med uppsättande av en viss försvarsgrens förband måste samordnas på ett sådant sätt, att objekten — oberoende av förvaltningsgren — passar in såväl tekniskt som tidsmäs sigt i dessa förband. Åtgärder för att tillgodose förbandsproduktionens krav på samordning mellan förvaltningarna åvilar f. n. försvarsgrenscheferna. Dessa har emellertid resurser och möjligheter att samordna de materielför- valtande myndigheterna sinsemellan endast i grundläggande avseenden. Till komsten av ett materielverk som övertar enbart armé-, marin- och flygför valtningarnas uppgifter innebär ingen nämnvärd förbättring i detta hän seende.
l.r>
Varje försvarsgrenschef kominer att samarbeta med tre materielslagsvis inriktade förvaltningar, nämligen materielverket, intendenturverket och sjukvårdsstyrelsen, vilka strävar etter att var för sig genomföra en samord ning mellan försvarsgrenarna inom sina resp. materielområden. Optimala avvägningar inom hela materielförvaltningsområdet kan därvid inte göras av vare sig försvarsgrenschef eller resp. förvaltningar. Samordningen över hela materielområdet av funktioner av typen förrådsledning, standardise ring och inköp kommer också att försvåras, eftersom dessa berör såväl samt liga materielområden som alla försvarsgrenar.
övervägande skäl talar alltså enligt materielförvaltningsutredningen för en längre gående samordning av materielförvaltningen i central instans. Ett inordnande i materielverket av försvarets intendenturverk i dess helhet och av försvarets sjukvårdsstyrelses materieldel skulle avsevärt förenkla för- svarsgrenschefernas samarbete med materielförvaltningen, samtidigt som förutsättningar skulle skapas att effektivisera förbandsproduktionens ma- terielanskaffningsdel. Även uppgiften att leda förrådstjänsten avseende forti- fikationsmateriel bör enligt utredningen föras över till materielverket.
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1968
Organisaliousförslag
Enligt materielförvaltningsutredningens förslag skall försvarets materiel verk som central förvaltningsmyndighet överta nuvarande arméförvaltning- ens, marinförvaltningens, flygförvaltningens, försvarets intendenturverks och huvuddelen av försvarets förvaltningsdirektions uppgifter. Utredningen har också kommit fram till att materielverket bör överta förrådsledningen i fråga om sjukvårdsmateriel och fortifikationsmateriel. Även anskaffning av sjukvårdsmateriel föreslås bli överförd till materielverket men först sedan det beslutats hur återstoden av sjukvårdsstyrelsen skall organiseras. Verk samheten vid försvarsgrensförvaltningarna, försvarets intendenturverk och försvarets förvaltningsdirektion förutsätts upphöra när materielverket in rättas.
Den föreslagna organisationen bygger i väsentliga stycken på befintlig grund. Förutom verksledningen skulle det nya verket omfatta tre försvars- grensinriktade förvaltningar för anskaffning och underhåll av tygmateriel m. in., nämligen armématerielförvaltningen, marinmaterielförvaltningen och flygmaterielförvaltningen. Viss gemensam funktionellt organiserad verksam het samt anskaffning och underhåll av intendenturmateriel, livsmedel och drivmedel har förts samman i eu intendenturförvaltning. Organisationen upptar dessutom vid sidan av förvaltningarna en verkstadsavdelning och en personalavdelning.
Den av materielförvaltningsutredningen föreslagna organisationen av för svarets materielverk framgår närmare av en tablå, som torde få fogas till protokollet som bilaga 2.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
Organisationsupphyggnad
Organisationsförslaget grundar sig på en kartläggning av verksamheten vid berörda förvaltningar. Med hänsyn bl. a. till den korta tid som stod till förfogande begränsades kartläggningen att i huvudsak gälla den funktionellt inriktade delen av verksamheten. Sakorganen lämnades alltså — med un dantag för tele- och robotenheterna — utanför. Prioriteringen baserade sig bl. a. på en bedömning av vilka delar som vid en omorganisation kan väntas medföra snabba och säkra rationaliseringsvinster.
Utredningen har med kartläggningsmaterialet som underlag gjort eu be dömning av de olika funktionerna med hänsyn till deras inbördes och inre samhörighet sett från organisatorisk-lydnadsmässig synpunkt. Denna utvär dering gav till resultat bl.a. att sakorganens verksamhet, inköpsverksamheten och kvalitetskontrollen — som tillsammans utgör anskaffningsverksamheten — har en stark inbördes samhörighet och därför inte bör skiljas åt. Såväl inköps- som kontrollfunktionen griper in i olika skeden av den komplicerade process, som anskaffning av framför allt för krigsmakten specialutvecklad materiel utgör och för vilken sakorganen har huvudansvaret. Även under- hållsverksamheten bör enligt utvärderingen knytas nära till sakorganens verksamhet för att säkerställa att underhållsprojektering blir en integrerad del av utvecklingsarbetet och att vid kostnadsberäkningar hänsyn tas till de totala kostnaderna under materielens livslängd. Övriga funktioner, såsom förråds- och verkstadsledning, normaliefunktionen och de s. k. administrati va funktionerna, kännetecknas av eu stark inre, funktionell samhörighet och har inte samma starka behov av att lydnadsmässigt ligga nära anskaffnings- och underhållsverksamheten. De bör därför hållas samman var för sig under en chef, vilket även medger bättre hushållning med personal och övriga resurser.
Som ett resultat av utvärderingsarbetet framkom även starka skäl för att försvarets intendenturverk som helhet samt delar av försvarets sjukvårds styrelse bör inordnas i materielverket. Betydande fördelar kan uppnås ge nom en sådan åtgärd, främst inom planerings-, förråds- och normalieområ- dena samt inom övriga funktionella områden. Vid en omorganisation av den centrala tygförvaltningen bör därför försvarets intendenturverk som helhet inordnas i materielverket. Detsamma gäller förrådsdelen och på sikt mate- rieldelen som helhet vid försvarets sjukvårdsstyrelse.
Resultatet av utvärderingen har lagts till grund för organisationsuppbygg- naden. Förslaget innebär, att sakorganens verksamhet och därmed samman hängande inköps-, kvalitetskontroll- och underhållsverksamhet hålls sam man i tre försvarsgrensinriktade anskaffnings- och underhållsenheter som kallas armématerielförvaltningen, marinmaterielförvaltningen resp. flyg- materielförvaltningen. Flertalet av de gemensamma enheterna och en in- tendenturavdelning, bestående av materiel-, livsmedels- och drivmedelsby- råerna vid nuvarande försvarets intendenturverk, har för att avlasta verks
17
chefen förts samman till eu förvaltning, benämnd intendenturförvaltningen. Verkstad sled ningen har med hänsyn till verkstadstjänstens stora ekonomis ka betydelse och den företagsekonomiska syn som kan och bör läggas på denna verksamhet placerats direkt under verkschefen. Även personalenhe ten har ansetts kräva en fristående ställning gentemot övriga enheter.
Vad gäller sakorganen har som förut nämnts endast förhållandena på tele- och robotområdena undersökts. Detta har skett mot bakgrunden av tygförvaltningsutredningens tidigare överväganden. All robotanskaffning för försvaret borde enligt tygförvaltningsutredningen läggas på en gemen sam robotavdelning, direkt underställd materielverkets ledning. Inrättandet av en produktinriktad telematerielavdelning ansåg tygförvaltningsutred- ningen kräva en i förhållande till den nuvarande ordningen så omfattande omorganisation, att utredningen inte ville förorda en sådan samtidigt med inrättandet av materielverket.
Materielförvaltningsutredningen anser det inte ändamålsenligt att hän föra all verksamhet inom teleområdet till en organisatorisk enhet. Speciell hänsyn måste nämligen tas till verksamhetens syfte i varje särskilt fall och den samhörighet med annan teknisk och administrativ verksamhet som detta konstituerar. Betydelsefulla delar av vad som ofta anses hänförligt till tele området kan inte behandlas oberoende av andra sakområden, i vilka de ut gör integrerande delar.
Inom teleområdet utgör emellertid sambandsmaterielen ett enhetligt till- lämpningsområde som i väsentliga avseenden är gemensamt för försvars grenarna. Utredningen har bedömt det möjligt att genomföra en struktur rationalisering på detta område utan att göra avkall på det försvarsgrensvis fördelade ansvaret. Det anses således möjligt att rationalisera verksamheten rörande fast anlagd sambandsmateriel och föra samman denna för hela krigsmakten till en enhet som kan anses bilda ett krigsmaktens komplement till televerket.
På robotområdet kan en förbättring av nuvarande förhållanden enligt ma- terielförvaltningsutredningen i första hand åstadkommas genom ändring av gällande liandläggningsföreskrifter, så att robotmateriel behandlas som övrig materiel. På något längre sikt bör verksamheten också ändras i or ganisatoriskt avseende. Det förutsätts härvid att robotverksamheten liksom sakverksamheten i övrigt ansluts till förbandsproduktionslinjerna. Enligt utredningen ger detta den bästa kombinationen av erforderlig specialisering för olika ändamål och hushållning med expertis av skilda slag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1968
Verksledningen och dess uppgifter
1964 års tygförvaltningsutredning förde i sitt betänkande fram vissa för slag rörande verksledningen i ett för försvaret gemensamt materielverk. En utgångspunkt för det fortsatta utredningsarbetet har varit att verksled- 2 — Bilaga till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. AV 107
18
ningen bör omfatta styrelse och verkschef. En ledamot av styrelsen har för
utsatts bli utsedd till ordförande av Kungl. Maj :t. Centrala organ har ansetts
böra tillskapas i begränsad omfattning för att biträda med verkets ledning
bl. a. i fråga om teknisk och ekonomisk planering, inköpsmetodik, organisa
tion och rationalisering samt personaladministration ävensom för samord
ning av annan verksamhet som underhålls-, förråds- och krigsindustriell
planering.
Ledningen av försvarets materielverk skall enligt det nu framlagda för
slaget utövas av en styrelse och eu verkschef. I styrelsen ingår — förutom
verkschefen — chefen för försvarsstaben, chefen för försvarets forsknings
anstalt och fyra andra av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter. Verkschefen som
under styrelsen har det omedelbara ansvaret för verkets ledning fungerar
som ordförande i styrelsen. Styrelsen utser inom sig vice ordförande.
Till verkschefens förfogande skall finnas fyra stabsavdelningar, nämli
gen en planeringsavdelning, en allmän avdelning, eu organisationsavdelning
och en juridisk avdelning.
Planer i ngsav delningen skall biträda med den tekniska och
ekonomiska ledningen av verksamheten, hålla samman styrsystemet, svara
för materielverkets interna budget samt planera och fördela dess totala re
surser och åtaganden. Materielplaneringen omfattar inte bara ledningen av
den teknisk-ekonomiska verksamhet som bedrivs i anslutning till anskaff
ning och vidmakthållande utan också den verksamhet som föregår anskaff
ningen, t. ex. studier, forskning och allmän utveckling. Planeringen avser
såväl den materiel som anskaffas under fred som den materiel som skall
anskaffas under krig.
I planeringsavdelningen ingår enheter för underrättelsetjänst, teknisk
planering, ekonomisk planering och krigsförvaltningsplanering.
Allmänna avdelningen skall bereda allmänna samordningsfrå
gor och frågor beträffande samordning av inköps-, kvalitetskontroll- och
underhållsverksamhet. Avdelningen skall således ombesörja den samord
ning som krävs på verksledningsnivån. Den skall vidare utgöra kansli åt
styrelse och verkschef.
Avdelningen består av enheter för allmänna frågor, inköpssamordning,
kontrollsamordning, underhållssamordning, säkerhetstjänst och en expedi
tion.
Organisation savdelningen skall biträda med organisations
utveckling, rationalisering och revision och indelas i en freds- och krigs
organisationsenhet, en rationaliseringsenhet och en revisionsenhet.
Juridiska avdelningen skall vara konsult- och serviceorgan in
om det juridiska området. Avdelningen indelas inte i specialinriktade en
heter. Däremot kan en viss specialisering av personalen på skilda rättsområ
den bli nödvändig.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
Kmxjl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1968
19
Oriiaiiisalton och ii|>|>||ifts(ttnlclniii{| i övri(|l
Den föreslagna linjeorganisationen innebär i allt väsentligt en omsorte
ring av den verksamhet, som nu bedrivs inom armé-, marin- och flygförvalt
ningarna samt försvarets intendenturverk. Avgörande för organisationsupp-
byggnaden har varit den organisatoriska inriktning som anskaffningsverk-
samheten bör ges. Med hänsyn till kraven på samordning med förbandspro-
duktionen i övrigt och för att l>egränsa omfattningen av omorganisationen
har materielförvallningsu tred ningen utgått från en försvarsgrensinriktad
indelning med eu huvudavdelning (förvaltning) för armémateriel, eu för
marinmateriel och eu för flygmateriel. På en fjärde huvudavdelning — in-
tendenturförvaltningen — har bl. a. lagts ansvaret för intendenturmateriel.
Inom materielförvaltningarna finns sakorganen kvar med i stort sett
oförändrade anskaffningsuppgifter. Detsamma gäller inköpsorganen. Där
emot inrättas inom resp. materielförvaltningar särskilda enheter för ledning
av kvalitetskontrollen och underhållsverksamheten. Till intendenturför-
vallningen har förts — förutom en intendenturavdelning — enheter för för-
rådsledning, standardisering, förlagsverksamhet, kamerala göromål och
databehandling samt eu centralexpedition.
Vid var och en av förvaltningarna skall finnas eu särskild planeringsen
het. De försvarsgrensinriktade förvaltningarnas planeringsorgan skall främst
inriktas på teknisk-ekonomisk planering. Planeringen vid intendenturför-
valtningen får mera begränsade uppgifter och skall i huvudsak syssla med
budgetarbete, organisationsfrågor och allmän samordning.
Linjeorganisationen omfattar, förutom de fyra förvaltningarna, två fri
stående enheter. För ledning av krigsmaktens verkstadsorganisation skall
direkt under verkschefen finnas en särskild verkstadsavdelning. På samma
sätt har den personaladministrativa verksamheten förts samman till en
personalavdelning som är underställd verkschefen.
Materielförvaltningsutredningen har med statskontoret tagit upp frågan
om enhetliga benämningar på enheter under avdelningsnivån för hela stats
förvaltningen och föreslagit en utredning härom. I avvaktan på resultatet
av eu sådan utredning har nytillkomna eller omorganiserade enheter be
tecknats med ett huvudord (t. ex. bibliotek) eller då så erfordras av språk
liga skäl även med suffixet enhet (t. ex. redovisningsenhet). För övriga en
heter har nu gällande benämningar använts.
.1 rmématcrielförualt ningen
Armématerielförvaltningens huvuduppgift är att anskaffa och underhålla
materiel för armén. Den är organiserad på nio enheter, nämligen en plane
ring, eu vapenavdelning, en fordonsavdelning, en elektroavdelning, en in-
köpsavdelning, en kontrollavdelning, en underhållsavdelning, eu expedition
och en särskild personalkårexpedition.
Chefen för armématerielförvaltningen är inom materielverket huvudan svarig för arméns materiel.
Planeringen skall vara stabsorgan åt chefen för armématerielför- valtningen och biträda denne vid ledningen av verksamheten vid förvalt ningen.
Vapenavdelningens uppgifter skall — med de undantag som be tingas av förändringarna i kontroll- och underhållsverksamheten — vara oförändrade och sålunda i huvudsak avse anskaffning av arméns vapenma- teriel, ammunition, minröjnings- och projektilröjningsmateriel, robotmate- riel, eldledningsmateriel, optisk materiel, fotomateriel, skyddsmateriel, dim- bildningsmateriel och smörjmedel för vapenmateriel.
Verksamheten är fördelad på fem enheter, nämligen en centralsektion, två vapenbyråer, ett robotkontor och ett ritkontor. Under avdelningen sorte rar provskjutningscentralen.
Fordonsa vdel ningens uppgifter skall också med samma undan tag i huvudsak vara oförändrade och sålunda avse arméns stridsfordon, bi lar och andra motordrivna fordon, släpfordon, hästfordon, pulkor, häst- och hundutredningsmateriel, cykelmateriel, krigsbro-, ponton- och båtmateriel, lufttransportinateriel, för fältarbeten avsedda maskiner, verktyg och red skap, maskeringsmateriel och brandskyddsmateriel. Avdelningen skall oför ändrat handlägga ärenden rörande uttagning av civila motordrivna fordon, släpfordon, arbetsredskap för krigsmakten och båtar för armén samt svara för registrering av krigsmaktens fordon och förhyrning av fordon.
Verksamheten är fördelad på fem enheter, nämligen en centralsektion, en fordonsbyrå, en fältarbetsbyrå, en specialteknisk sektion och ett ritkon tor. Fordonsbyrån är med Kungl. Maj:ts medgivande sedan den 1 juli 1964 uppdelad på två självständiga enheter, nämligen en för stridsfordon och en för hjulfordon.
Elektroavdelningen skall vara huvudansvarig för arméns sam- bandsmateriel, radarmateriel och övrig teleteknisk lokaliseringsmateriel, strömförsörjnings- och belysningsmateriel samt teletekniska skydds- och motmedel.
Verksamheten är fördelad på sex enheter, nämligen en centralsektion, en sambandsbyrå, en radarbyrå, en specialteknisk sektion, en elkraftsektion och ett ritkontor.
Inköpsav delningen skall svara för den merkantila och avtals- tekniska verksamheten vid köp av förnödenheter, utförande av arbeten och i förekommande försäljningsärenden. Detsamma gäller utlåningsärenden i samband med materielleveranser. Övriga utlåningsärenden skall handläggas av juridiska avdelningen.
Kontrollavdelningen skall leda kvalitetskontrollen inom armé- materielförvaltningens ansvarsområde under materielens anskaffnings- och utnyttjandefas. Den skall inom verket svara för frågor beträffande statistisk
Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1968
21
kvalitetskontroll, anskaffa mätdon, utföra materialprovning, ge mätteknik service samt samordna kontrollverksamheten inom hl. a. vapen-, ammuni tions- och fordonsområdena enligt direktiv från kontrollsamordningen.
Avdelningen är organiserad på fem enheter, nämligen en kontrollplane ring, tre kontrollenheter — vapenkontrollen, fordonskontrollcn och elektro- kontrollen —- samt ett material- ocli mätlaboratorium. På laboratoriesidan innebär förslaget, att arméförvaltningens fyra provningsenheter som arbetar med icke objektbunden provning förs samman till ett för verket gemensamt laboratorium. Materiallaboratoriet i Malmslätt förutsätts t. v. vara kvar vid centrala flygverkstaden. Försvarsgrensförvaltningarnas telelaboratorier an ses böra föras samman först när televerksamheten omorganiseras.
Från försvarets teletekniska laboratorium hör enligt utredningen till ma terielverket föras över endast den mindre del av telekomponentstandardise- ringen som är av förvaltningskaraktär samt verksamhet som avser tillämp ning av tillförlitlighets- och underhållsteknik. Laboratoriet bör i övrigt t. v. vara inordnat i försvarets forskningsanstalt. Där bedriven teleteknisk nor- malietjänst har betydelse för verksamheten i materielverket men kan ej an ses utgöra eu del av denna.
U n derhållsavdel ningen skall leda verksamheten avseende ma- terielunderhåll inom armématerielförvaltningens ansvarsområde. Avdel ningen skall medverka under materielens anskaffningsfas i sakorganens arbete och svara för förberedelser för underhållsverksamheten. Under ma terielens utnyttjandefas svarar avdelningen för den centrala administratio nen av underhållsverksamheten i regional och lokal instans med undantag för verkstadsdriften. Avdelningen skall även svara för anskaffning av un- derhållsutrustning och fältreparationsutrustning samt för planeringen av totalförsvarets motorreparationstjänst i krig.
Avdelningen är organiserad på fyra enheter, nämligen eu underhållspla- nering, en teknisk enhet, en driftenhet samt eu personal- och organisations enhet.
Expeditionen skall sköta armématerielförvaltningens expeditions- tjänst och svara för att förvaltningens olika enheter får erforderlig service beträffande skrivarbete, enklare duplicering och kopiering, budtjänst in. in.
Person alkårexp edition en. Inom armématerielförvaltningen är två personalkårer representerade, nämligen fälttygkåren och tygtekniska kåren. Fälttygkåren omfattar tygofficerare, tygunderofficerare och tekniska stabsofficerare. Tygtekniska kåren är en civilmilitär personalkår och om fattar arméingenjörer, tygverkmästare, tyghantverkare och armétekniker.
Huvuddelen av fälttygkårens officerare och underofficerare ingår i en för- söksorganisation med en personalkårchef som är underställd chefen för ar mén. De tekniska stabsofficerarna berörs inte av denna försöksverksamhet. Det skall ankomma på en av avdelningscheferna, som är militär tjänsteman, att med tjänstebenämningen fälttygmästare vara kårclief för de tekniska
Knngl. Maj:ts proposition nr 107 år 1008
stabsofficerarna. Tygtekniska kåren skall vara underställd en avdelnings chef, som är civil militär tjänsteman och som i egenskap av personalkår- chef bör benämnas arméöverdirektör. I regel bör chefen för underhållsav- delningen vara arméöverdirektör.
Arméöverdirektörens handläggning av kårfrågor sker i den föreslagna organisationen i underhållsavdelningen. Till dess organisationsfrågan fått en slutlig lösning bör dock en särskild personalkårexpedition vara organiserad för arbetsuppgifter som ankommer på motsvarande organ i den nuvarande organisationen. Den bör dock dimensioneras med hänsyn till den minskning av arbetsuppgifterna, som följer av försöksvis genomförda och här förut satta organisationsändringar.
Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1968
Mnrinmaterielförnalt ningen
Marinmaterielförvaltningens huvuduppgift är att anskaffa och under hålla materiel för marinen. I förvaltningen ingår åtta enheter, nämligen en planering, cn vapenavdelning, eu skeppsbyggnadsavdelning, en inköps- avdelning, en kontrollavdelning, eu underhållsavdelning, eu expedition och en personalkårexpedition.
Chefen för marinmaterielförvaltningen är inom materielverket huvud ansvarig för marinens materiel.
Planeringen skall i huvudsak ha samma ställning och uppgifter som motsvarande enhet inom armématerielförvaltningen.
Vapenavdelningens uppgifter skall vara i det närmaste oför ändrade och innefatta systemplanering rörande vissa befästningar, teknisk systemplanering rörande vapen-, sambands- och navigeringssystem samt anskaffning av vapenteknisk materiel för flottan och kustartilleriet, inne fattande bl. a. artilleri-, torped- och minmateriel samt teleteknisk materiel.
Verksamheten är fördelad på fem handläggande enheter och en expedi tion. De handläggande enheterna är eu vapenplanering, en artilleribyrå, eu torpedbyrå, en minbyrå samt en sambands- och radarbyrå.
Även skepps b y ggn a dsav delningens uppgifter skall i allt väsentligt vara oförändrade och sålunda omfatta projekt- och byggnadspla- ner samt rustningsplaner för fartyg ävensom huvudansvar i övrigt för ma rinens fartyg och båtar, svävfarkoster samt bärgnings- och dykerimateriel.
Avdelningen är organiserad på fem handläggande enheter och en expe dition. De handläggande enheterna är en fartygsplanering, eu fartygsbyrå, eu ubåtsbyrå, en maskinbyrå och en elektrobvrå.
Inköp sa vdelningens uppgifter motsvarar dem som har angetts för armématerielförvaltningens inköpsavdelning.
Kontrolla v del ningen skall leda kvalitetskontrollen inom marin- materielförvaltningens ansvarsområde under materielens anskaffnings- och utnyttjandefas, samordna materielverkets beskrivningar och föreskrifter
Kungl. Maj.tx proposition nr 107 dr I90S
-•*
beträffande miljöförhållanden i vad avser provning samt verkets kontroll verksamhet inom hl. a. fartygsområdet.
Avdelningen är organiserad på tre enheter, nämligen eu kontrollplanering, eu vapenkontroll och en fartygskontroll.
Un der hållsav delningen skall leda verksamheten avseende ma teriel underhåll inom marinmaterielförvaltningens ansvarsområde. Avdel ningen skall medverka i sakorganens arbete under materielens anskaffnings- fas och svara för förberedelser för underhållsverksamheten. Under materie- lens utnyttjandefas svarar avdelningen för den centrala administrationen av underhållsverksamheten i regional och lokal instans med undantag för verkstadsdriften. Avdelningen skall även svara för anskaffning av allmän underhållsutrustning och basutrustning.
Avdelningen är organiserad på fem enheter, nämligen eu underhålls- planering, en centralenhet, en teknisk enhet, en driftenhet samt eu personal-
och organisationsenhet.
Expeditionen har samma uppgifter som motsvarande enhet inom annématerielförval t ningen.
Personalkårexp editionen. Inom marinmaterielförvaltningen förekommer personal ur mariningenjörkåren, en civilmilitär personalkår. Det skall ankomma på en av avdelningscheferna, som är civilmilitär tjänste man, att vara chef för mariningen jörkåren med benämningen marinöver direktör. I regel bör chefen för underhållsavdelningen vara marinöver
direktör.
Personalkårexpeditionen skall överta de personalfrågor, som i den nu varande organisationen ankommer på personal- och utbildningssektionen.
Flygmaterielförvaltningen
Flygmaterielförvaltningens huvuduppgift är att anskaffa och underhålla materiel för flygvapnet samt leda och samordna materielverkets flygsäker hetsarbete. Den är organiserad på tio enheter, nämligen eu planering, en projektledning, en flygplanavdelning, en elektroavdelning, en robotavdel ning, en inköpsavdelning, en kontrollavdelning, en underhållsavdelning, en expedition och en personalkårexpedition.
Chefen för flygmaterielförvaltningen är inom materielverket huvudan svarig för flygvapnets materiel.
planeringen skall i huvudsak ha samma uppgifter som motsvaran de enheter inom armé- och marinmaterielförvaltningarna. Därutöver skall dock enheten svara för viss byggnadsplanering.
Projektledningen inom flygförvaltningen, dess organisation och arbetsuppgifter har ännu inte närmare undersökts. Projektledningen för flygplansystem 37, som alltså kvarstår oförändrad, skall t. v. vara direkt underställd chefen för flygmaterielförvaltningen.
Flygplanavdelningens uppgifter skall vara oförändrade och
sålunda i huvudsak omfatta ärenden rörande flygplan, helikoptrar, motorer
or flygplan och helikoptrar, flygburen elektrisk och teleteknisk materiel
(utom telemotmedel) samt personlig säkerhetsutrustning ävensom flyg vapnets behov av eldvapen, sikten, foto- och optisk materiel, ammunition och målmateriel.
Verksamheten ar fördelad på fyra enheter, nämligen en vapenbyrå en flygplanbyrå, en motorbyrå och eu flygelektrobyrå. Under avdelningen sorterar försökscentralen.
Elektroa v delningen skall vara huvudansvarig för sambands- materiel för gemensamt bruk inom krigsmakten och för flygvapnets behov av sambandsmateriel, radarmateriel och övrig teleteknisk lokaliserings- materiel, optisk navigeringsmateriel, vädertjänstmateriel, trafiklednin°s- materiel samt teletekniska skydds- och motmedel, dock inte beträffande an nan flygburen elektrisk och teleteknisk materiel än motmedel.
Avdelningen ar organiserad på fyra enheter, nämligen eu centralsektion, en sambandsbyrå, en radarbyrå och en anläggningsenhet.
R obotavdel n ingens uppgifter skall i avvaktan på kompletterande överväganden vara i stort sett oförändrade och sålunda omfatta gemensam handläggning för materielverket av uppgifter i samband med anskaffning av robotar och robotsystem.
Avdelningen ar organiserad på fyra enheter, nämligen en centralsektion, en planeringssektion, en projektbyrå och en försöksbyrå.
Inköpsavdelningens uppgifter motsvarar dem som har angetts för armématerielförvaltningens inköpsavdelning.
Kontrollavdelningen skall leda kvalitetskontrollen inom flvg- materielförvaltningens ansvarsområde under materielens anskaffnings- och utnyttjandefas. Den skall svara för materielverkets metodik för kontroll av tillförlitlighet, samordna verkets kontrollverksamhet inom bl. a. flyg plan-, robot- och elektroområdena enligt direktiv från kontrollsamordningen samt leda och samordna verkets flygsäkerhetsarbete.
Avdelningen är organiserad på sex enheter, nämligen en kontrollplanering, en flygsäkerhetskontroll, en flygplankontroll, en elektrokontroll, en robot kontroll och en reservdelskontroll.
Underhållsav delningen skall leda verksamheten avseende ma- terielunderhåll inom flygmaterielförvaltningens ansvarsområde. Avdelning en skall under materielens anskaffningsfas medverka i sakorganens arbete och svara för förberedelser för underhållsverksamheten. Under materielens utnyltjandefas svarar avdelningen för den centrala administrationen av underhållsverksamheten i regional och lokal instans med undantag för verk- stadsdriften. Avdelningen skall även svara för anskaffning av underhålls- utrustning och basutrustning inkl. fordon och flygfältsarbetsmateriel in. m.
A\ delningen är organiserad på fem enheter, nämligen en underhålls- planenng, en teknisk enhet, en reservdelsenhet, en driftenhet samt en perso
Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1968
nal- och organisationsenhet. Härtill kommer två utbildningsenheter, näm
ligen verkstadsskolan och teleskolan.
Expeditionen har samma uppgifter som motsvarande enhet inom
armé- och marinmaterielförvaltningarna.
Per son al k år expedit io nen. Flygingenjör sper sonalen vid flyg
vapnet ar civilmilitär men är inte organiserad i en särskild kår. Flygöver
direktören fullgör emellertid uppgifter rörande denna personalkategori, so...
motsvarar armé- och marinöverdirektörernas åligganden beträffande lyg-
tekniska kåren och mariningenjörkåren. De uppgifter av personalkårkarak-
tär, som nu åvilar flygöverdirektören, skall i den nya organisationen an
komma på en av avdelningscheferna, som är civilmilitär tjänsteman. På
denne bor också föras över tjänstebenämningen flygöverdirektör. I regel bör
chefen för underhållsavdelningen vara flygöverdirektör.
Personalkårexpeditionen skall svara för de personalfrågor, som i den
nuvarande organisationen ankommer på personal- och utbildningssektionen.
Kungl. Maj:Is proposition nr 107 år 1068
Intendentur förvaltningen
Intendenturförvaltningen skall ha till uppgift att bedriva huvuddelen av
den verksamhet inom materielverket som är funktionellt organiserad i en
heter som är gemensamma för verket. Förvaltningen skall vidare svara för
anskaffning och underhåll av intendenturmateriel, livsmedel och drivmedel.
Den är organiserad på åtta enheter, nämligen en planering, en intendentur-
avdelning, en förrådsavdelning, en standardiseringsavdelning, en förlags-
avdelning, en kameral avdelning, en datacentral och en centralexpedition.
Chefen för intendenturförvaltningen skall svara för alt förvaltningens
enheter på ett effektivt sätt tillgodoser de krav som materielverkets övriga
enheter ställer på dem.
Planeringens uppgifter avviker, som förut har framhållits, i vissa
avseenden från dem som ankommer på övriga planeringsenheter. Den avses
väsentligen komma att syssla med budgetarbete, organisationsfrågor och
allmän samordning.
Intendent uravdelningen skall anskaffa och underhålla krigs
maktens intendentur- och veterinärmateriel, drivmedel och livsmedel. Denna
verksamhet skall i den nya organisationen t. v. bedrivas i oförändrad form.
Verksamheten är alltså inom intendenturavdelningen fördelad på fyra
enheter, nämligen en centralenhet, en materielbyrå, en livsmedelsbyrå och en
drivmedel sbyrå. Inom avdelningen utses en företrädare för kontrollfunktio
nen med uppgift att samordna kontrollverksamheten inom avdelningen.
På begäran av statlig myndighet utom krigsmakten skall intendentur-
avdelningen för myndigheten anskaffa bränslen, drivmedel och livsmedel.
Särskilda bestämmelser skall därvid gälla om materielverkets skyldighet att
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
fullgöra anskaffnings- och andra förvaltningsuppgifter, som avser myndig het utom krigsmakten.
Inköpsverksamheten på intendenturomradet, som f. n. inte är funktionellt organiserad, har ansetts böra utredas ytterligare och skall i avvaktan därpå bedrivas på samma sätt som hittills.
Förrådsa v del ningen skall svara för materielverkets ledning av förrådsverksamlieten i central, regional och lokal instans, omfattande för varing, distribution och redovisning av krigs- och t redsförnödenheter, ut arbetande av därmed sammanhängande föreskrifter och anvisningar, an skaffning av förrådslokaler och hanteringsmateriel samt utbildning av för- rådspersonal.
Avdelningen är organiserad på fem enheter, nämligen en centralenhet, eu ekonomienhet, en utbildningsenhet, en redovisningsenhet och en förråds- driftenhet. I förrådsavdelningen skall t. v. ingå marinens centrala förråd i Eskilstuna samt försvarets bok- och blankettförråd.
Standa rdiseringsav delningen skall svara för ledning och samordning av standardiseringsverksamheten inom materielverket, för upp byggnad av klassifikationssystem för verkets behov och för samordningen ined andra myndigheters motsvarande system. Avdelningen skall även svara för klassificering och registrering av krigsmaktens materiel och hålla sam man standardiseringsverksamheten inom försvaret.
Avdelningen är organiserad på fyra enheter, nämligen eu centralenhet, en standardiseringsenhet, en klassifikationsenhet och ett materielregister.
Förlagsav delningen skall svara för publikationstjänstens redak tionella del, som bl. a. omfattar granskning och redigering av verkets publi kationer, för anskaffning och tillhandahållande av böcker, tidskriftei och rapporter samt för samordningen av verkets litteraturtjänst i övrigt. Avdel ningen skall vidare tillgodose verkets behov av kopiering och reproduktion. Den skall slutligen svara för arkivering och distribution av rdningar o. d. samt för utgivning av tjänstemeddelanden för krigsmakten.
Avdelningen är organiserad på fyra enheter, nämligen en centralenhet, ett bibliotek, en redaktion och en reproduktionsenhet.
Kamerala avdelningen skall svara för materielverkets kassa rörelse, medelsredovisning och fakturagranskning samt för prövning och förvaring av säkerheter för förskott i upphandlingsärenden.
Verksamheten är fördelad på ett kassakontor, en bokföringsenhet, eu granskningsenhel och eu expedition, hör kassatjänsten skall finnas inrät tade tre kassafilialer, en för vardera armé-, marin- och flygmaterielförvalt-
ningarna.
Datacentralen skall svara för anskaffning av erforderlig data maskinkapacitet, planering och drift av dataanläggningarna i Stockholm och Arboga, underhållsprogrammering av ADB-system i produktion samt utgöra programmeringsbuffert, varifrån verkets enheter vid behov erhål ler programmeringskapacitet m. in.
27
Datacentralen bestar av eu datamaskinplanering, två prograinmerings- ■enheter och två maskindriftenheter. De sistnämnda är uppdelade på tre grupper, eu maskingrupp, en stansgrupp och en centralgrupp med expedi tion, arkiv och programbibliotek.
Centralexpedit i o n e n skall vara centralt sammanhållande organ lör expeditionstjänsten och annan serviceverksamhet inom materielverket. Den skall tillika vara huvudexpedition för verksstaben och intendenturför- valtningen. Till expeditions- och serviceverksamhet hänförs i detta sam manhang — förutom egentligt expeditionsarbete in. in. — försörjning med inventarier, kontorsutrustning och andra förnödenheter, lokalfrågor, tele kommunikationstjänst, transportverksamhet, budtjänst och städning.
Centralexpeditionen är organiserad på tre enheter, nämligen en expedi tion, en intendentsenhet och ett transportkontor med körcentral.
Verkstadsavdelningen
Verkstadsavdelningen skall inom materielverket svara för ledning av krigsmaktens verkstadsorganisation.
Avdelningen är organiserad på fem enheter, nämligen eu verkstadspla nering, en arbetsstudieenhet, eu anläggnings- och utrustningsenhet, en eko nomienhet samt eu personal- och organisationsenhet.
Personalavdelningen
Personalavdelningen skall vara ett för materielverket gemensamt organ med uppgift att svara för personalfunktionen för verket i dess helhet. I för hållande till sidoordnade enheter med särskild personalfunktion — exem pelvis verkstadsavdelningen — skall personalavdelningen ha en samord nande uppgift.
Verksamheten skall vara fördelad på fem underenheter, en för allmänna frågor, en för personalredovisning m. in., en för avlöningsärenden, en för personalvård och eu för personalutbildning. Det förutsätts, att avdelningen i sin verksamhet kan repliera på linjeorganisationen. Inom var och en av de fyra förvaltningarna har det dock ansetts nödvändigt att förlägga en särskild personalenhet för löpande uppgifter.
Samordning inom materielverket
Försvarets materielverk får i allt väsentligt samma ställning som nu varande centrala förvaltningar. Samordningen innebär att en myndighet övertar det ansvar gentemot Kungl. Maj :t, överbefälhavaren och försvars- grenscheferna som tidigare vilat på fyra förvaltningar. Dessutom tillkommer samordningsansvaret för verksamheten inom och mellan de olika huvud avdelningarna resp. verkstads- och personalavdelningarna.
Enligt materielförvaltningsutredningen bör delegering av beslutsfunktio nerna ske så att beslut inte fattas av eu högre chef än vad som fordras för fullgod överblick. Med en stark delegering förenklas arbetsformerna sam
Knngl. Maj:ts proposition nr 107 är 1!)IiH
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 ur 1968
tidigt som tiden för ärendenas handläggning minskas. Risken för subopti-
mering genom att det totala målet kan förloras ur sikte motverkas genom
regelbunden och allsidig information nedat och uppåt och i sidled.
Ett särskilt forum för sådan information tillskapas pa verkslednings-
nivå i form av en direktion med i huvudsak rådgivande uppgifter. Direk
tionen skall bestå av verkschefen och de fyra huvudavdelningscheferna.
För att avlasta verkets styrelse skall direktionen vara beslutande i rätts-
ärenden in. fl. sådana ärenden, i vilka verkschefen inte ensam har beslu
tanderätt. Därvid skall direktionen utökas med cheferna för personal- och
juridiska avdelningarna.
Genom den föreslagna organisationen anses behovet av samordning av
sakfunktionen med inköps-, kontroll- och underhållsfunktionerna primärt
tillgodosett. Organisatoriskt säkerställs vidare samordningen inom förråds-,
standardiserings-, förlags-, kameral-, verkstads- och personalfunktionerna.
Organisationen i sig själv innebär enligt utredningen att samordningen blir
direkt tillgodosedd vad gäller anskaffning m. m. av den materiel som är
speciell för enbart en försvarsgren, dvs. värdemässigt ca 80 % av den
totala anskaffningen.
Anskaffning av övrig materiel har ansetts kräva särskilda samordnings
regler. För att tillgodose detta samordningsbehov föreslår utredningen ett
system med ansvarsregler som innefattar huvudansvar för materiel, typ
ansvar, tekniskt samordningsansvar och kommersiell samordning. Dessa
samordningsregler utgör i princip en vidareutveckling av de former för
samordning som nu tillämpas förvaltningarna emellan och definieras i
betänkandet på följande sätt.
Huvudansvar för materiel
Typansvar
Tekniskt samordningsansvar
Kommersiell samordning
Ansvar för samordning av åtgärder för
anskaffning, underhåll och förrådshållning
av materiel för en försvarsgren.
Ansvar för anskaffning av viss angiven
materieltyp (visst angivet materielslag).
Ansvar för samordning av åtgärder för tek
nisk underrättelsetjänst, forskning och all
män utveckling avseende visst angivet tek
nikområde.
Ansvar för samordning genom bl. a. råd
givning i merkantilt och avtalsmässigt av
seende beträffande verkets kontakter med
företag, som tillverkar flera materieltyper
(materielslag), för vilka skilda huvudav
delningar är typansvariga.
En sådan strukturrationalisering av förvaltningsorganisationen, som det
här är fråga om, kan väntas medföra rationaliseringsvinster bl. a. i form
av bättre hushållning med expertis av alla slag. Genom organisationen är
detta krav primärt tillgodosett för de funktionellt organiserade enheterna.
29
Genom huvudansvar för materiel är den tekniska personalen lämpligt för-
delad för all exklusiv materiel. Principen om typansvar leder till ytterligare
fördelning av teknisk expertis och principen om tekniskt samordnings
ansvar ger fördelning i ett tredje led. Tillämpningen av dessa principer
möjliggör enligt utredningen en god hushållning med experter av alla slag
samtidigt som systemet är smidigt och medger eu omfördelning av upp
gifter efter uppkommande framtida behov utan stora ingrepp i organisa
tionen. Formalisering i erforderlig grad av ansvarsreglerna beräknas skapa
förutsättningar för delegering av uppgifter och befogenheter.
Samordning med verksamhet utanför materielverket
En uppgift för utredningen har varit att pröva, i vilken ordning de bety
delsefulla samordningsuppgifter, som nu ankommer på försvarets förvalt-
ningsdirektion, framdeles bör fullgöras. Därvid är att märka, att förvalt-
ningsdirektionen spelar en samordnande och sammanhållande roll inte bara
i fråga om tygförvaltningstjänsten utan inom krigsmaktens förvaltning i
dess helhet. Behov av samordning föreligger i förhållande till Kungl. Maj :t,
■överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna och andra centrala förvaltnings
myndigheter inom krigsmakten samt industrin.
Samarbete sta b—f ö r v a 11 n i n g. En utgångspunkt för utred
ningsarbetet beträffande tygförvaltningens ledning har varit att den centrala
tygförvaltningsorganisationen skall lyda under Kungl. Maj :t och att det
inflytande på dess verksamhet, som med hänsyn till förvaltningstjänstens
betydelse för annan verksamhet inom krigsmakten bör tillkomma över
befälhavaren och försvarsgrenscheferna, skall utövas i samma former och
under samma förutsättningar som hittills. Överbefälhavarens och försvars-
grenschefernas nuvarande direktiv- och anvisningsrätt skall alltså kvarstå
oförändrad. I likhet med nuvarande förvaltningar skall materielverket
underställa vederbörande försvarsgrenschef större materielprojekt, mera
betydelsefulla försök, större materielanskaffningar m. in. Verket skall
vidare hålla överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna orienterade om
sin verksamhet och biträda dem med tekniskt-ekonomiskt underlag för
planerings- och studieverksamheten och för förslag till Kungl. Maj :t, som
berör materielverkets verksamhetsområde.
Var för sig svarar försvarsgrenscheferna och förvaltningsorganisationen
inför Kungl. Maj :t för skilda delar av en och samma uppgift, nämligen pro
duktion av krigsförband. Ett smidigt och effektivt samarbete stab—förvalt
ning är därför en nödvändig förutsättning för en effektiv förbandspro-
duktion. Den föreslagna organisationen med tre anskaffnings- och under-
hållsenheter inriktade mot resp. försvarsgrens förbandsproduktion gör det
enligt utredningen möjligt att behålla nuvarande samarbete och vidare
utveckla det. Genom att försvarets intendenturverk och sedermera materiel-
delen av försvarets sjukvårdsstyrelse inordnas i materielverket och genom
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 är 1008
so
det huvudansvar för resp. försvarsgrens materiel som avses åvila cheferna för armé-, marin- och flygmaterielförvaltningarna väntas försvarsgrens- chefernas samarbete med materielförvaltningsorganisationen komma att underlättas och förenklas.
Samverkan med andra centrala myndigheter. Mate rielverket övertar, när det inrättas, huvudparten av förvaltningsdirektio- nens samordnande uppgifter. Vad som därefter återstår är ett till omfånget mera begränsat samordningsbehov mellan materielverket, försvarets civil förvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningen. Det är i huvudsak fråga om ärenden, som kan avgöras enligt gängse sam rådsförfarande självständiga myndigheter emellan. För samarbete i gemen samma generella frågor gällande personalpolitik, budgettekniska frågor, datateknikens utnyttjande in. fl. liknande problem föreslås att en försvars- förvaltningens chefsnämnd inrättas. Utöver cheferna för de nämnda myn digheterna skall som ledamöter ingå även cheferna för försvarets forsk ningsanstalt, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och civilför svar sstyrelsen.
Inom materielverket kommer samarbete och samordning att regleras ge nom en långt driven ansvarsfördelning, genom samordningsorganen i verksstaben och även genom den funktionellt inriktade organisationen. Kvar stående reella samarbets- och samordningsfrågor mellan materielverket och övriga myndigheter beräknas inte få sådant omfång, att de motiverar perma nenta samarbetsdelegationer. Samordningsansvar åläggs den myndighet, som besitter största kunnande inom området i fråga. Sådan ansvarsfördel ning bör enligt utredningen behandlas i försvarsförvaltningens chefsnämnd men beslutas enligt samrådsförfarande. Samarbetsdelegationerna — utom standardiseringsdelegationen — föreslås bli successivt avvecklade, dock först sedan de nya samarbetsformerna har vunnit stadga. När förvaltningsdirek- tionen upphör, övertas ledningen av delegationerna övergångsvis av materiel verket.
Standardiseringsverksamheten inom krigsmakten föreslås skola bedrivas inom standardiseringsdelegationen med materielverket som sammanhållan de centralorgan och med befogenhet att i samråd med berörda myndigheter fastställa försvarsstandard och ge ut för försvaret gemensamma tvpkata- loger.
Materielverket är för sin verksamhet beroende av forskningen och dess resultat. Ett nära samarbete erfordras med försvarets forskningsanstalt, militärpsykologiska institutet in. fl. forskningsorgan efter i huvudsak samma linjer som hittills. En särskild enhet inom verket skall ombesörja priorite ring av materielverkets behov av forskning och i övrigt samordna verkets kontakter främst med forskningsanstalten. Genom tekniska utvecklings grupper in. in. skall säkerställas att nuvarande direktkontakter och det samarbete som bedrivs i nuvarande samarbetsdelegationer förstärks.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
31
Samarbete med industrin. Kravet på att materielverket skall kunna samarbeta med industrin utan dubbelarbete i verket tillgodoses genom tillämpning av principen om huvudansvar för materiel i kombination med principen om typansvar. Detta innebär en vidareutveckling av nuvarande luivudförvaltningsprincip. Kontakterna med industrin i såväl tekniskt som merkantilt avseende kommer således för varje särskilt materielslag att handhas av en enhet. Merkantila och avtalsmässiga kontakter med industri som tillverkar flera materielslag skall i viss utsträckning samordnas av eu av inköpsavdelningarna (kommersiell samordning).
Kungi. Maj:ts proposition nr 107 är 1908
Omorganisationens genomförande
Materielförvaltningsutredningen förutsätter, att den skall svara för er forderliga förberedelser för omorganisationen. Om statsmakterna våren 1968 fattar beslut enligt utredningens förslag beräknas styrelse, verkschef och eventuellt ytterligare befattningshavare kunna utses med tillträde den 1 juli 1968. Verkschefen avses därvid ta över ansvaret för det förberedelsearbete för organisationens genomförande som utredningen har påbörjat. Enligt ut redningens beräkningar bör verkschefen den 1 oktober 1968 kunna överta ansvaret för verksamheten, varvid försvarets förvaltningsdirektion och de nuvarande verken upphör som självständiga enheter.
Övergången till den nya organisationen föreslås ske successivt under en treårsperiod. Alla problem som hänger samman med att ett försvarets ma terielverk inrättas har nämligen inte fått sin lösning genom det förslag som nu lagts fram. Utredningen har sett som sin uppgift att i första hand lösa de viktigaste problemen och att förbereda en anpassning till en i många av seenden oviss framtid. En viss försiktighet i de organisatoriska ingreppen har ansetts motiverad. Fortsatta utredningar rörande bl. a. sakorganens verksamhet förutsätts ske i materielverkets egen regi.
Personalbehov m. m.
Den förvaltningsorganisation som berörs av omorganisationen har, räknat per den 1 juli 1967, sammanlagt 4 355 tjänstemän. De fördelar sig på för svarets förvaltningsdirektion, försvarsgrensförvallningarna, försvarets in tendenturverk och övriga berörda organ enligt följande.
Försvarets förvaltningsdirektion Arméförvaltningen Marinförvaltningen Flygförvaltningen Försvarets intendent urverk Centrala verkstäder in. fl.
12 1 422
767 1 723
298 133
Summa 4 355
Inom organisationen sysselsätts också ca 280 arbetare. Vidare utnyttjas ca 130 tjänster vid andra myndigheter, främst för kvalitetskontroll och automatisk databehandling. Totalt omfattar den centrala förvaltningsorga nisationen alltså nära 4 800 befattningshavare.
Antalet tjänstemän i materielverket efter genomförd omorganisation har beräknats till 4 226, vilket innebär en minskning med 129 tjänster. Omorga nisationen återverkar i personalhänseende på vissa andra myndigheter inom försvaret genom den omfördelning av arbetsuppgifter som föreslås. Det nya materielverket övertar bl. a. centrala förvaltningsuppgifter, som nu utförs vid centrala verkstäder. Omfördelningen av arbetsuppgifter beräknas med föra personalbesparingar för berörda myndigheter utanför materielverket motsvarande 125 å 130 manår eller ungefär samma antal som för materiel verket.
Enligt utredningens förslag beräknas personalstyrkan efter slutförd om organisation ha minskat med ca 250 personer eller ca 5 %. Personalbespa ringarna hänför sig främst till kontroll- och förrådsorganisationen. I övrigt är de i stort sett jämnt fördelade på verkstads- och underhållssidan, förlags- och standardiseringsområdet samt kameral verksamhet. Mindre bespa- ringar görs också på expeditions- och servicesidan. Vid bedömningen av detta resultat bör beaktas, att själva anskaffningsverksamheten inte har berörts av den översyn som nu gjorts. En rationaliseringsundersökning av återståen de delar av verksamheten bedöms kunna leda till ytterligare ca 5 % perso nalminskning.
Eu omorganisation av den storleksordning det här gäller medför givetvis personalproblem. Erforderligt rådrum för att lösa personalfrågorna erhålls dock genom att övergången till den nya organisationen sker successivt. Den avsedda minskningen beräknas ske i takt med de naturliga avgångarna un der omorganisationsperioden. För att bereda de problem som uppkommer och tillgodose personalens berättigade intressen, bl. a. kraven på anställ ningstrygghet, föreslår utredningen att en särskild personaldelegation till sätts.
Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1968
Kostnader
in. in.
Kostnaderna (prisläge juli 1967) för materielförvaltningen i central instans har på likformigt sätt beräknats dels för den nya organisationen, dels för nuvarande myndigheter som berörs av omorganisationen. Under en över gångstid beräknas den nya organisationen medföra en kostnadsökning på lönesidan om sammanlagt ca 4 milj. kr. som enligt utredningen bör ses som en investering för att nå rationaliseringsvinster.
Vid en bedömning av kostnadsökningen bör hänsyn tas till att kostnader na för tjänster vid andra statliga myndigheter beräknas minska med sam manlagt ca 9 milj. kr. under budgetåren 1968/69—1970/71. Totalt sett mins-
33
l<ar sålunda kostnaderna till följd av omorganisationen redan under om-
organisationsperioden med ca 5 milj. kr. Därefter blir årskostnaderna 5,5
milj. kr. lägre i förhållande till budgetåret 1967/68.
Den nya organisationen bedöms skapa förutsättningar för ytterligare
minskade avlöningskostnader främst inom områden som nu inte har under
sökts fullständigt. Totalt beräknas avlöningskostnaderna vid slutet av fem
årsperioden 1968/69—1972/73 ha gått ned med ca 10 %.
Materielverkets omkostnader beräknas uppgå till 16,2 milj. kr. per år,
vilket innebär eu ökning i jämförelse med nuläget med ungefär 1 milj. kr.
Sammanslagningen av fyra verk till ett skapar alltså på sikt möjligheter
till betydande besparingar i fråga om personal och lönekostnader. Den
omedelbara rationaliseringseffekten är däremot begränsad, bl. a. beroende
på att endast omkring hälften av organisationen har undersökts. Samman
förande av all verksamhet rörande försvarets materiel till ett verk utgör
emellertid eu förutsättning för fortsatt rationalisering. Genom att verksam
heten hålls samman i ett verk blir det möjligt att i högre grad utnyttja data
teknikens fördelar. Verksamheten kan även smidigt anpassas till den ut
formning en programbudget kan komma att få och de styrsystem försvars-
kostnadsutredningen föreslår. Den ökade enhetlighet som kan nås i ett verk
underlättar även delegering av befogenheter i samarbete med andra myn
digheter och till regionala och lokala organ.
Materielverkets tillkomst bör alltså ses som ett steg mot vidare rationali-
sei ing. I verket skall ingå en enhet som specialiseras på rationaliseringsåtgär-
der. Verket får därigenom möjligheter att självt anpassa sig till de förändra
de villkor som framtiden kan komma att medföra. En förutsättning för att
denna utveckling skall vara möjlig i tillräckligt snabb takt är enligt utred
ningen att verket inte binds genom detaljerade organisatoriska föreskrifter.
Verket förutsätts få frihet att på grundval av sin uppgift inom kostnadsmäs-
siga och personella ramar självt utforma sin inre organisation och sitt ar
betssätt efter utvecklingens krav.
Särskilda frågor
Materielförvaltningsutredningen tar i betänkandet upp vissa frågor, som
aktualiseras i samband med inrättandet av ett för försvaret gemensamt ma-
tei ielverk. De avser industrins utnyttjande, personalens sammansättning
m. fl. personalfrågor, företagsnämndsorganisationen och materielverkets lo
kalisering.
Industrins utnyttjande
Förvaltningarnas tekniska kunnande utvecklas i inte oväsentlig grad i
Växelverkan med industrin. Man har också i olika sammanhang strukit un
der vikten av att åtgärder vidtas, som kan bidra till att minska personalbe-
3 — Bilaga till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 107
Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1068
34
hovet inom förvaltningarna. Systemet att beställa medverkan från industrin
har under senare år ökat oeh gäller i tilltagande grad forsknings- och ut
vecklingsarbete, planläggnings-, underhålls-, kontroll- och administrations
arbete m. m. Det förekommer att större industrier satsat på medverkan i
konsultföretag som anlitas av försvaret. Flera av dessa konsultföretag ar
betar i princip såsom icke vinstdrivande. Företagen verkar som tekniska
och administrativa rådgivare och utgör i praktiken en utökning av myndig
heternas egna resurser, främst personalresurserna.
Det är emellertid i vissa fall nödvändigt för försvaret att bedriva utveck
lingsarbete och viss provtillverkning i egen regi. Vid en kommande översyn
av sakorganen är det alltså en huvudfråga, hur man skall avväga tillgången
på främst teknisk expertis i materielverket i förhållande till engagemang
hos industrin, så att industrins kapacitet blir utnyttjad och samtidigt be
ställarens styrning säkerställd. Frågor av speciellt intresse är därvid, i vilken
utsträckning industri och utomstående expertis kan utnyttjas för utveck
lings- och annat arbete samt vilka uppgifter som måste lösas inom materiel
verket.
Vissa personalfrågor
1964 års tygförvaltningsutredning förde i sitt betänkande fram vissa syn
punkter på personalens sammansättning och materielverkets möjligheter att
inrätta och disponera tjänster, som materielförvaltningsutredningen finner
anledning understryka. Materielförvaltningsutredningen tar också upp per-
sonalkårfrågan och behovet av att vidareutbilda personal.
Personalens sammansättning. Tygförvaltningsutredningen
ansåg att huvuddelen av förvaltningstjänsterna skulle göras till rent civila
tjänster, vilka skulle stå öppna för såväl civil som militär och civilmilitär
personal utan hänsyn till hur kunskap och erfarenhet har förvärvats. Enligt
materielförvaltningsutredningen får nuvarande förhållanden, som bl. a. in
nebär att ett begränsat antal tjänster är förbehållna militär eller civilmili
tär personal, ses mot bakgrunden av behovet att tillförsäkra förvaltnings
organisationen erforderlig sakkunskap från skilda verksamhetsområden.
Samma behov föreligger beträffande de civila tjänsterna men den speciella
sakkunskapen tillgodoses inte genom särskild kårtillhörighet utan genom
befattningsbeskrivningar e. d. Systemet med olika personalkategorier och
anställningsformer har emellertid bestämda svagheter, varför en översyn av
förhållandena bedöms angelägen. I avvaktan på en sådan översyn bör man
i ett utgångsläge följa hittills tillämpade principer.
Inrättande och disposition av tjänster. Materielverkets
ledning borde enligt tygförvaltningsutredningen få rätt att inom en given
kostnadsram inrätta tjänster enligt samma regler som gäller för statens
affärsdrivande verk och att efter egen bedömning disponera flertalet inrät
tade tjänster inom hela organisationen på liknande sätt som gäller för för-
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1968
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 År 1968
35
svarets forskningsanstalt. Sedan tygförvallningsutredningen lade fram sill betänkande har vissa lättnader genomförts för de tygförvaltande verken och försvarets förvaltningsmyndigheter över huvud taget. Fr. o. in. den 1 juli 1967 har den av Kungl. Maj :t för varje myndighet fastställda personalför teckningen generellt begränsats alt omfatta ordinarie tjänster, arvodestjäns ter och extra ordinarie tjänster i högre lönegrad än Ac 22. Gränsen är den samma som gäller enligt kungörelsen den 3 december 1965 (nr 915) om in rättande av vissa statligt reglerade tjänster in. in. Förvaltningarna kan numera alltså själva inrätta extra ordinarie tjänster inom löneplan A upp l. o. in. lönegrad 22 samt extra tjänster inom hela löneplan A och inom löne plan B upp t. o. in. lönegrad 5.
Den ordning, som nu gäller och som bl. a. också innebär, att personal organisationen inte längre redovisas i bilagor till regleringsbreven, ger — konstaterar materielförvaltningsutredningen — bättre möjligheter än tidi gare att inrätta och disponera tjänster. Materielverket anses emellertid böra få längre gående befogenheter i dessa hänseenden. Med hänsyn till kraven på eu flexibel organisation föreslås materielverket i likhet med de affärs- drivande verken få inrätta extra ordinarie tjänster inom hela löneplan A.
För urvalet till ledande befattningar är det viktigt, att härför lämpade personer under sin tjänstgöring kan få erfarenhet från skilda verksamhets områden inom och utom materielverket. Eu växling mellan stabs- och linje befattningar är enligt inaterielförvaltningsutredningen ett lämpligt medel härför. Huvuddelen av de ledande stabsbefattningarna bör därför i princip inte utgöra slutbefattningar. För att målmedvetet och smidigt kunna ge nomföra ett cirkulationssystem för viss personal t. ex. mellan verkets led nings- och linjeorgan liksom mellan verket och utomstående organ och även för att kunna anställa särskilt kvalificerad personal erfordras ökad frihet beträffande formerna för tillsättande av tjänstemän och för lönesättningen. Inom ramen för verkets avlöningsanslag bör t. ex. kontraktsanställning kun na komma i fråga när det gäller kvalificerad personal bl. a. för verkets led ningsorgan.
Vidareutbildning av personal. Sedan budgetåret 1960/61 bär medel anvisats för vidareutbildning av civil personal vid försvarsförvalt- ningarna och de centrala staberna. Medlen anvisas under reservationsansla get Vidareutbildning av viss civil personal, vilket står till försvarets civilför valtnings förfogande. För budgetåret 1967/68 är anslaget uppfört med 500 000 kr.
Del är nödvändigt att även i den nya organisationen satsa på teknisk och administrativ vidareutbildning för alt på så sätt vidga rekryteringsbasen på olika nivåer och tillgodose materielverkets behov av specialister. Medel här för bör enligt materielförvaltningsutredningen beräknas under verkets ma- terielanskaffnings- resp. underhållsanslag. Om dessa båda anslag förs sam man till ett, bör medlen anvisas under detta sammanslagna anslag. Ma-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
torielverket bör få frihet att självt avgöra hur stor del av anslaget som bör
tas i anspråk för utbildning.
Önskvärd samordning med andra myndigheter anses kunna ske genom
direkta kontakter såväl med dessa myndigheter som med försvarets civil
förvaltning. Denna samordning beräknas främst komma att avse administra
tiv utbildning och endast i ringa utsträckning teknisk, i sistnämnda fall med
undantag för det relativt omfattande samarbetet med försvarets forsk
ningsanstalt. Den tekniska utbildningen av materielverkets personal anses
främst böra samordnas med utbildning av viss teknisk personal inom för
svarsgrenarna.
Företagsnämnds verksamhet
Vid försvarsgrensförvaltningarnas och intendenturverkets centrala och
lokala förvaltningsenheter finns f. n. nio företagsnämnder och tre enheter
med företagsombud samt åtta av nämnderna inrättade fasta utskott (under
kommittéer). I materielverket föreslås nämndverksamheten organiserad på
följande sätt.
För behandling av frågor som är gemensamma och centrala för hela ma
terielverket inrättas eu ny företagsnämnd, verksnämnden. Försvarsgrens-
och intendenturförvaltningarna behåller sina företagsnämnder under be
nämningen förvaltningsnämnder. Verkstads- och personalavdelningarna hän
förs lämpligen till intendenturförvaltningens förvaltningsnämnd.
Företagsnämndernas verksamhet föreslås inom verket skola hållas centralt
samman av allmänna avdelningen i verksstaben. Det bör bl. a. ankomma på
denna avdelning att sköta kontakterna med försvarets centrala företags
nämnd i allmänna företagsnämndsfrågor och att som sammanhållande or
gan för verksnämnden och förvaltningsnämnderna samt arbetsplatser med
företagsombud distribuera centralt utarbetat informationsmaterial.
De lokala förvaltningsenheterna förutsätts behålla nuvarande företags-
nämndsorganisation.
Materielverkets lokalisering
De tre försvarsgrensförvaltningarna har huvuddelen av sin verksamhet
förlagd till byggnaden Tre Vapen, medan försvarets intendenturverk för
sin verksamhet disponerar förhyrda lokaler i Solna. Gemensamt för dem
alla gäller, att ett betydande antal enheter inte har kunnat beredas plats inom
ämbetslokalerna utan måst förläggas i mer eller mindre tillfälliga lokaler
på skilda håll i staden eller dess närhet. En sammanslagning av dessa myn
digheter utan att lokalfrågan löses i anslutning därtill skulle leda till att det
nya verket får sin verksamhet splittrad på ett 25-tal olika platser.
En samlad lösning av lokalfrågan skulle medge betydande rationalise
ringsvinster, bl. a. i form av personalbesparingar och en motsvarande minsk
ning av lokalbehovet. Förutsättningar för en sådan lösning föreligger f. n.
Kungl. MajAs proposition nr 107 år 1968
37
inte. Tre Vapen inrymmer i dag — förutom försvarets förvaltningsdirektum
och de tre försvarsgrensförvaltningarna — marinstaben, Hygstaben oe!i iör-
svarets civilförvaltning. Även om den friställdes helt lör ändamålet, skulle
den inte vara tillräcklig för en lokal samordning av materielverkets olika
enheter. En planerad tillbyggnad beräknas emellertid vara inflyttnings
klar omkring den 1 juli 1973.
Såväl praktiska som ekonomiska skäl talar enligt utredningen för eu lo
kalisering av materielverket till Tre Vapen. I avvaktan på den tillbyggnad
som planeras bör det nya verkets lokalproblem provisoriskt lösas inom ra
men för tillgängliga resurser. Av kostnads- och andra skäl bör man inte
flytta verkets olika enheter mer än som är nödvändigt för att verket skall
kunna fungera. En intern omgruppering av vissa funktioner kan emellertid
inte undvikas. Lokalsituationen är dessutom sådan, att provisoriska åtgär
der bör vidtas för att råda bot på den stora splittringen i lokalhänseende.
Materielförvaltningsutredningen anser det vara ett oeftergivligt krav, att
det nva verkets ledningsorgan med deras 132 tjänstemän från början pla
ceras centralt och nära varandra. De bör beredas plats i Tre Vapen 'ilhet
förutsätter att ett antal enheter, som nu är förlagda i byggnaden, proviso
riskt flyttas ut. Härutöver erfordras en lokalreserv för att möjliggöra andra
nödvändiga omgrupperingar i anslutning till omorganisationen. Det omedel
bara lokalbehovet beräknas till 200 rumsenheter.
Enheter ur försvarets intendenturverk bör enligt utredningen på ett ti
digt stadium beredas plats i Tre Vapen. Enligt föreliggande planer kan en
samgruppering av intendenturverket och försvarsgrensförvaltningarna bli
möjlig först hösten 1971, då fortifikationsförvaltningens nya byggnad i kv.
Kavalleristen beräknas vara klar för inflyttning. Denna byggnad avses även
inrymma bl. a. försvarets civilförvaltning, vars lokaler i Tre Vapen därige
nom friställs. Utredningen anser att åtgärder bör vidtas för att möjliggöra
en tidigare inflyttning av intendenturverket.
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
4. Yttrandena
Remissyttrandena visar, att det på väsentliga punkter råder delade me
ningar om det organisationsförslag, som har lagts fram av materielförvalt-
ningsutredningen. Meningsbrytningarna rör främst den av utredningen
valda organisationsformen på sikt och omfattningen av det nya verkets
ämbetsområde. Kritik riktas egentligen endast mot utredningens avväg
ningar när det gäller uppbyggnaden av materielverket och det underlag
som legat till grund för utredningens ställningstaganden i dessa hänseen
den. Remissinstanserna är dock allmänt ense om att påtalade brister i
underlaget helt eller delvis förklaras av den tidspress, som utrednings
arbetet bedrivits under.
Den kritik som bär framförts skymmer inte heller det faktum, att utred
ningen — som överbefälhavaren uttrycker det — har många förtjänster.
Så'äl på stabssidan som inom förvaltningsorganisationen är man impone
rad av sättet för utredningsarbetets bedrivande och de resultat som har
lagts fram. Marinförvaltningen anser, att utredningen på den korta tid
som stått till buds har gjort eu förtjänstfull kartläggning av vissa områden
a'\ de nuvarande förvaltningarnas verksamhet och kommit med många
konstruktiva synpunkter och förslag, som kan bilda en god grund för bil
dandet av ett gemensamt verk.
Även andra remissinstanser uttrycker sin uppskattning av det arbete
som utförts. Enligt statskontoret utgör betänkandet en god grundval för
beslut om att inrätta ett försvarets materielverk. Riksrevisionsverket kon
staterar att tillämpad metodik, gjorda värderingar och ställda förslag är
av god kvalitet. Av betänkandet att döma har utredningsarbetet enligt
ämbetsverket bedrivits efter rationella och objektiva grunder.
Behovet av bättre samordning på tygmaterielområdet sätts inte i fråga
från något håll. Remissinstanserna är också i stort sett eniga om formen
härför. Var och eu av de tre försvarsgrens förvaltningarna uttalar sig så
ledes för eu samordning i verksform. Av övriga remissinstanser är det
endast överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna, som inte är helt över
tygade om fördelarna av all föra samman de tygförvaltande verken till ett
materielverk.
Majoriteten av remissinstanserna anser, att tiden nu är mogen för ett
beslut i organisationsfrågan. Den begränsning, som materielförvaltnings-
utredningen själv har ålagt sig under det nu avslutade utredningsarbetet,
gör emellertid att man i allmänhet inte anser sig kunna förorda så långt
gående förändringar från början som utredningen har förutsatt. Även andra
skäl — försvarsutredningen, lokalfrågan, risken för effektnedgång m. m.
— anses tala för eu försiktigare takt i initialskedet. Statskontoret, som
Kimgl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1008
-59
anser det angeläget att materielverket snarast kommer till stånd och att
dess organiserande inte bör ytterligare fördröjas av kompletterande utred
ningar eller prövning av andra möjliga organisationsformer än dem utred
ningen bär föreslagit, har av detta skäl avstått från eu detalj granskning av
förslaget. Det är nämligen statskontorets bestämda uppfattning att elt
materielverk redan på kort sikt utgör den nödvändiga förutsättningen för
en djupgående rationalisering inom tygförvaltningsområdet, innebärande
såväl en ökande effektivisering som eu kontinuerlig kostnadsminskning.
Eu fördröjning av materielverkets organiserande skulle resultera i eu ytter
ligare senareläggning av möjliga och nödvändiga rationaliseringsvinster.
De tre försvarsgrcnsförvaltningarna förordar, att man nu fattar ett prin
cipbeslut och därvid — i avvaktan på den kompletterande utredning som
erfordras — begränsar sig till en sammanslagning av de fristående verk som
berörs av omorganisationen och som övergångsvis i huvudsakligen oför
ändrat skick förutsätts ingå i materielverket. Arméförvaltningen uttrycker
detta så, att det med hänsyn till tidsfaktorns betydelse är viktigare att ett
principbeslut fattas våren 1968 om bildande av ett verk med en beslutande
ledning över en i övrigt oförändrad förvaltningsorganisation än att beslutet
skjuts upp i avvaktan på att en mera fullständig utredning skall göra det
möjligt att redan inledningsvis samtidigt genomföra en genomgripande for
ändring av den inre organisationen.
Enligt remissinstansernas samstämmiga uppfattning bör den slutliga
organisationen av materielverket under alla förhållanden inte låsas, förrän
erforderliga kompletterande utredningar har gjorts. Försvarets forsknings
anstalt anser, att den fortsatta utredningen bör lämnas största möjliga ut
rymme för vidare handlande. Såväl statskontoret som riksrevisionsverket
understryker att rationaliseringssynpunkterna bör beaktas mer än som
skett. Sistnämnda verk anlägger också intressanta synpunkter på eu lång
siktig lösning av organisationsfrågan, vilka närmare berörs i det följande.
Allmänna frågor
Krav på materielförvaltningen i central instans
Remissinstanserna accepterar i stort sett resultatet av utredningens krav
analys. Chefen för armén varnar dock för att samordningskravet inom
materielverket kan leda till materielvisa optimeringar som från förbands-
produktionssynpunkt innebär suboptimering. Enligt marinförvaltningen
bör kravspecifikationen kompletteras på vissa punkter. Bl. a. bör anges att
verket skall ha till uppgift att inte bara följa utan även stimulera den tek
niska utvecklingen.
Av personalorganisationerna anmärker SACO på den dominans som kra
vet på militär miljökännedom har fått. Organisationen menar, att kunska
perna om de rent militära förhållandena i stor utsträckning tillgodoses
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
genom försvarsgrensstabernas insikter på detta område. Liknande synpunk
ter framförs av TCO, som liksom SACO ifrågasätter, om inte samtliga tjäns
ter i det nya verket bör vara civila. Resonemanget bygger på en strikt kom
petensfördelning mellan materielverket och resp. staber, vilken TCO upp
fattar på följande sätt.
Varje förbandsproducerande insats bör grunda sig på såväl teknisk/eko-
noimska som militärtekniska slutsatser. Förvaltningen bör därvid enbart
i forstnamnda, de militära stabsorganen enbart i sistnämnda avseende avge
expertomdomen. En sådan renodling och organisatorisk åtskillnad av be-
rorda funkhoner inom ramen för ett utvecklat samarbete mellan stab och
förvaltning skapar förutsättningar för balans och rationell drift.
Sveriges Industriförbund och SACO anser, att utredningen alltför flyk
tigt har berört de krav, som måste ställas på verket som »kompetent kö-
pare» från industrin. Även TCO understryker betydelsen av ett väl avvägt
forhållande förvaltning—industri. Förvaltningen måste besitta tekniskt
och ekonomiskt kunnande i tillräcklig omfattning för att som kompetent
köpare ställa de rätta kraven på produkterna och bedöma förslag från
industrins sida.
Organisationsform
Som framgår av det föregående är remissinstanserna av den uppfatt
ningen, att man till en början inte bör gå längre än alt föra samman tyg
förvaltningarna och eventuellt försvarets intendenturverk och låta dem i
stort sett oforandrade ingå i den nya organisationen. Därmed har man
också tagit ställning till organisationsformen på kort sikt: verksamheten
bör åtminstone inom tygmaterielområdet vara försvarsgrensvis organiserad.
Däremot råder delade meningar om organisationen på längre sikt. Några
remissorgan anser det för tidigt att ta ställning till organisationsformen,
innan mera djupgående undersökningar av sakorganens verksamhet har
företagits.
Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna uttalar sig odelat för eu
försvarsgrensinriktad organisation. Så är också fallet med försvarets för-
valtningsdirektion och två av försvarsgrensförvaltningarna, nämligen armé-
förvaltningen och marinförvaltningen. Av övriga remissinstanser accepte
rar försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen, försvarets forsk
ningsanstalt, försvarets fabriksverk, överstyrelsen för ekonomisk försvars
beredskap och SR utan närmare kommentarer den av utredningen föror
dade försvarsgrensinriktade lösningen.
Försvarets sjukvårdsstyrelse och försvarets intendenturverk, som båda
utgör exempel på fackförvaltningar, avvisar för egen del tanken på eu änd
ring av formerna för samarbete över försvarsgrensgränserna. De anser
båda att det i deras fall skulle innebära ett steg tillbaka att övergå till en
försvarsgrensvis ordnad organisation. Vad gäller materielverket konstate-
It
i.ii sjukvårdsstyrelsen att förstärkningen av försvarsgrensinriktningen av
lorvaltningsverksamheten inäsle köpas till priset av betydande resurser
tör samordning i flera led. Kraven på omfattande samordningsresurser i
såväl horisontell som vertikal led ger enligt styrelsen eu antydan om att
•le externa samordningsproblem som nu finns mellan olika centrala för
valtningsmyndigheter till stor del byggs in i den nya organisationen. Man
lår ändå inga garantier för större et fekt även på de nivåer, där verksled
ningen normalt inte kan ingripa, vilket betyder att verkschefen med biträde
av en stor verksstab kan få verka som skiljedomare även i en råd löpande
ärenden.
SACO, som för egen del förordar en produktinriktad organisation, bi-
togar yttranden av Sveriges Läkarförbund och Svenska Militärläkarför
eningen, vilka stöder sjukvårdsstyrelsens uppfattning. Även socialstyrelsen
tar avstånd från försvarsgrenstänkandet, då det gäller sjukvårdsmaterieL
Såval överbefälhavaren som försvarets förvaltningsdirektion och armé för
valtningen finner det angeläget att intendenturverkets nuvarande ansvar
i sakfrågor inte beskärs och att dess kontaktlinjer med staber och övriga
Parter inte försämrats. TCO är av samma uppfattning.
Sveriges Hantverks- och Industriorganisation, SACO, Statsverkens Ingen
jörs förbund och Svenska Teknologföreningen anser att försvarsgrensinrikt
ningen alltför starkt binder organisationen och att man därför bör över-
^ga eu produktinriktad organisation. Försvarets fabriksverk, som i och
för sig accepterar den av utredningen förordade lösningen, anser dock att
man inte bör låsa organisationsplanen. Enligt statens provningsanstalt,
som huvudsakligen uppehåller sig vid kontroll- och provningsverksamheten,
bör alla möjligheter att integrera denna verksamhet tillvaratas.
Till dem som anser att man beträffande organisationen på sikt bör av
vakta den fortsatta utredningen hör försvarets intendenturverk, flygförvalt
ningen, statskontoret och riksrevisionsverket. Riksrevisionsverket konsta
terar i sitt yttrande, att fackalternativet inte har utretts. En utredning om
eventuella vinster med ett projekt- och fackorienterat materielverk föreslås
snarast bli igångsatt och ämbetsverket redovisar några principiella tanke
gångar, avsedda att användas som arbetshypotes eller ansats vid en kom
pletterande utredning.
Den av riksrevisionsverket skisserade målsättningen för det fortsatta
utredningsarbetet innebär i korthet följande.
Materielxerkets aktivitet bör till stor del kunna betraktas mot bakgrun
den av livscykeln för en (militär) produkt eller ett system. För de utveck
lingsfaser som för materielverket torde svara för den helt övervägande
personalsysselsättningen anses en organisationsform med såväl fack- som
projektinriktning vara bäst ägnad att förverkliga uppställda verksamhets
mål. Med fackorienterad organisation förstås härvid en inriktning på tek
nikområden, med projektorientering eu inriktning på specifika projekt
Knnyl. Maj:Is proposition nr 107 år 1008
42
(större uppgifter, produkter, system etc.)- Till en mindre del behö\er orga
nisationen vara funktionsorienterad med inriktning på administrativ eller
tekniska funktioner, såsom standardisering, inköp, kontroll, underhåll etc.
Med utgångspunkt häri föreslås som ett tänkbart alternativ en »hybrid-
organisation» med en teknisk och eu operativ del. Den tekniska personalen
avses tillhöra den tekniska sidan, vars inre organisation skall vara upp
byggd efter aktuella teknikområden representerade av »teknikledare». Denna
del av organisationen tänkes ansvara för tillgängligheten av avancerad
kunskap inom teknikområden genom grundutveckling, vidareutbildning
av personal, litteraturbevakning etc. Den operativa delen skall ansvara för
teknisk, ekonomisk och personell resursstyrning i projektform och erhållei
härigenom resultatansvar. Avdelningen disponerar över ett tillräckligt antal
kvalificerade projektledare som även fullt behärskar ett effektivt projekt
kontrollsystem, som måste introduceras för generell tillämpning inom ver
ket.
Den operativa enhetens nödvändiga samordning gentemot »uppdrags
givarna» anses kunna lösas genom att projektledningen görs försvarsgrens-
inriktad. En annan möjlighet är enligt riksrevisionsverket att utföra sam
ordningen genom ett försvarsgrensinriktat stabsorgan överordnat såväl tek
niska som operativa enheterna.
Organisationens omfattning
Enligt försvarets sjukvårdsstyrelse har materielförvaltningsutredningen
inte lagt fram vägande skäl för att intendenturförv altningen och sjukvårds-
materielförvaltningen skall ordnas in i materielverket. Det har inte visats
att denna anordning kommer att medföra ökad effekt till oförändrade kost
nader eller minskade kostnader till oförändrad effekt. Sjukvårdsstyrelsen
anser därför att betänkandet i dessa delar inte kan läggas till grund för eu
proposition i ämnet.
Sjukvårdsstyrelsen, som inte kan finna det rationellt att skilja förvalt
ningen av' sjukvårdsmateriel från ledningen av hälso- och sjukvården före
slår, att materielverket begränsas till att bli ett försvarets tygmaterielverk.
Styrelsen avstyrker alltså, att den förvaltningsverksamhet som nu är orga
niserad enligt fackförvaltningsprincipen förs över till materielverket. Även
socialstyrelsen som dock endast berör förvaltningen av' sjukvårdsmateriel
samt Sveriges Hantverks- och Industriorganisation och SACO uttalar sig i
avstyrkande riktning. Flygförvaltningen ger uttryck för vass tvekan inför
utredningens mera långtgående förslag.
Under förutsättning bl. a. att nuvarande samarbetsformer gentemot sta
ber och Övriga centrala myndigheter liksom gentemot regionala och lokala
myndigheter i huvudsak behålls, vill försvarets intendenturverk för sin del
inte motsätta sig ett inordnande under en gemensam central förvaltnings
ledning i form av ett materielverk. Verkets fem byråchefer och chefen för
centralplaneringen har emellertid i ett särskilt yttrande anmält avvikande
Kvngl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
mening. De anser inte härande skäl föreligga afl nu föra in försvarets
intendenturverk . det föreslagna, försvarsgrensinriktade materielverket.
överbefälhavaren biträder utredningens förslag utom beträffande sjuk
vårdsstyrelsen, som enligt hans uppfattning inte bör splittras. Han anser
inte heller, att sjukvårdsstyrelsen som sådan bör inordnas i materielverket.
Den bör finnas kvar som självständig myndighet.
Utredningens förslag tillstyrks helt av försvarsgrenschefema, försvarets
förvaltningsdirektion, armeförvaltningen och marinförvaltningen. Även
statskontoret och riksrevisionsverket biträder förslaget. Fortifikationsför-
valtningen bar för egen del inte något att erinra mot att förrådsledningen i
fråga om fortifikationsmateriel förs över till materielverket.
Ktingl. Maj:Is proposition nr 107 ar 1068
4;t
Materielverkets organisation
Allmänna synpunkter
Flertalet remissinstanser beklagar i likhet med överbefälhavaren, att
granskningen av förvaltningarnas viktigaste delar — sakorganen — har
fått anstå, blygförvaltningen konstaterar, att utredningen i betydelsefulla
avseenden inte har lämnat erforderligt underlag för beslut om materiel
verkets inre organisation eller dess arbetssätt såvitt detta avser verkets
styrsystem m. in. Enligt försvarets forskningsanstalt kräver de mera långt
gående förslagen, som bl. a. berör verksamheten inom stabs- och robot/
teleområdena, närmare överväganden.
Eftersom sakorganen är de grundläggande och styrande enheterna för
organisationen i övrigt är avsaknaden av en genomgående undersökning
enligt Statsverkens Ingenjörsförbund så allvarlig, att föreliggande under
sökningar och delutredningar inte kan läggas till grund för en mera genom
gripande omorganisation enligt utredningens förslag. Sak-, kontroll-, inköps-
och underhåll sfrågor är — framhåller förbundet — så integrerade, att den
avvägning utredningen kommit fram till inte utan vidare kan sägas vara
den mest rationella lösningen. Eu förutsättningslös utredning av sakorga
nens funktion och uppbyggnad anses med stor sannolikhet ge en betydligt
klarare, mera logisk och mindre byråkratisk organisation med större ratio
naliseringsvinster som följd. Förbundet avstyrker mot denna bakgrund
samtliga de förslag till inre organisationsförändringar som utredningen har
föreslagit.
Liknande synpunkter förs fram av Svenska Teknologföreningen, som fin
ner det egendomligt och felaktigt att föreslå eu omorganisation av flera
stora verk utan att gå närmare in på betingelserna för deras centrala verk
samhet. Föreningen anser eu gemensam materielförvaltning vara mer
ändamålsenlig än den nuvarande försvarsgrensuppdelade men finner inte
stöd för en sådan bedömning i det framlagda utredningsförslaget, eftersom
där varken kan pekas på egentliga besparingar eller eu höjning av försvå-
44
rets effektivitet. Inte heller riksrevisionsverket anser alt rationaliserings
potentialen i samband med föreslagen omorganisation blivit beaktad i till
fredsställande grad.
Utredningens organisationsanalyser är, framhåller TCO, i åtskilliga fall
teoretiskt uppbyggda men oprövade i praktiskt förvaltningsarbete. Det på
pekas emellertid, att organisationsförslagens på flera punkter ensidigt teo
retiska inriktning och underbyggnad bör ses mot bakgrunden av förutsätt
ningarna för utredningsarbetets bedrivande. Med hänsyn till det ofullstän
diga underlag, som nu föreligger, är de föreslagna förändringarna enligt
TCO i ett inledningsskede alltför genomgripande. Liksom flertalet remiss
instanser anser TCO, att sakorganens utformning bör utredas, innan åtgär
der vidtas beträffande sådana funktioner, som uppvisar samhörighet med
saksidan.
Den av utredningen föreslagna verksorganisationen möter på ett par
punkter eu mera allmän kritik.
Så gott som samtliga remissmyndigheter anmärker, att ledningsorganisa
tionen — verksstaben — är överdimensionerad. Enbart ledningen av en
stab på 131 personer befaras ge verkschefen tillräcklig sysselsättning. Över
befälhavaren anser, att verksstabens organisation och uppgifter bör be
gränsas till vad som erfordras för att säkerställa verkschefens överblick
och samordning av verksamheten med beaktande av att beslutsunderlag
i regel tas fram av andra enheter, över huvud taget bör man enligt försva
rets fabriksverk fästa större avseende vid kvalitet än vid kvantitet. Man
bör utgå från att ledningsorganet bör repliera på linjeorganisationen och
vara angelägen om att inte genom att tillföra själva ledningsorganet töi
många medarbetare minska utsikterna att svetsa samman detta till eu
samstämd och därför effektiv arbetsgemenskap.
Den andra huvudanmärkningen riktar sig mot uppbyggnaden av den
huvudavdelning, som kallas intendenturförvaltningen och som anses ha en
alltför heterogen sammansättning. Enligt en uppfattning, som företräds
av bl. a. försvarets förvaltningsdirektion, bör denna huvudavdelning ren
odlas och — förutom intendenturavdelningens sakuppgifter — inrymma
sådan för krigsmakten gemensam verksamhet som i princip har en från
verket utåtriktad karaktär. De stödorgan som i princip har servicebetonade
uppgifter inom verket bör i stället hållas samman i en annan organisatorisk
enhet, en administrativ huvudavdelning.
Detta förslag, som med mindre variationer återkommer i försvarets in
tendenturverks, försvarsgrens förval t vingarnas, riksrevisionsverkets, TCO.s
och SACO.s yttranden, får ses som ett alternativ till den av utredningen
förordade lösningen. Det innebär bl. a. att civilförvaltningstjänsten förblir
samlad i en administrativ enhet. Förslaget påverkar den organisatoriska ut
formningen av — förutom den fjärde huvudavdelningen — ledningsorgani
sationen, verkstadsavdelningen och personalavdelningen. De båda sistnämnda
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
45
Knngl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
— i utredningsförslaget fristående -
förvaltningen resp. administrativa n
följande enheter.
Intendenturförvaltning
— planering
— intendenturavdelning
— förrådsavdelning
— verkstadsavdelning
—- expedition
avdelningarna inordnas i intendentur-
dclningen, vilka föreslås innefatta bl. a.
Administrativ ande In ing
— juridisk enhet
— personalenhet
— kameral enhet
— organisationsenhet
— datacentral
— centralexpedition
Till förvaltningsdirektionens yttrande är fogat ett särskilt yttrande av
ledamoten Hagnell. Han förutser en utveckling därhän, att man får en orga
nisation för den stridande verksamheten under överbefälhavaren och för
svarsstaben och vid sidan av den en organisation för den militära och civil
militära förvaltningen, inkluderande materielförvaltningen. Organisationen
bör vara så utformad att den ger utrymme för en sådan utveckling. En
adekvat benämning på materielverket skulle mot denna bakgrund vara
försvarets förvaltningsverk eller förkortat försvarsförvaltningen.
Verksledningen och dess uppgifter
Remissinstanserna är eniga om att det nya verket bör ledas av en sty
relse och en verkschef, liksom också att verkschefen bör ha en direktion
vid sin sida och i övrigt den personal som behövs för ledningen av ver
ket. Om man bortser från den kritik som har riktats mot omfattningen
av den föreslagna verksstaben och därmed mot styrsystemet innehåller
remissvaren i huvudsak endast detaljanmärkningar och synpunkter på led
ningens sammansättning och uppgifter.
Styrelsen
Ett verk av materielverkets omfattning bör enligt försvarets sjukvårds
styrelse ledas av en styrelse, som har sådan sammansättning att det allmän
nas insyn säkerställs. Flygförvaltningen anser, att verksstyrelsen vidgar
verkets kunskapsområde och förutsättningarna för verkschefen att leda ver
ket med beaktande av samhälls- och totalförsvarsintressen. Genom inrät
tandet av en styrelse har även skapats förutsättningar för delegering av
uppgifter från Kungl. Maj:ts kansli till materielverket.
Vad gäller styrelsens sammansättning tar chefen för flygvapnet upp frå
gan om den militära representationen i styrelsen. Att det i styrelsen ingår en
representant för försvarsgrenschef bedöms verksamt bidra till att underlätta
styrelsens sakliga handläggning av ärendena, samtidigt som förutsättningar
rskapas för en mellan stab och förvaltning överensstämmande syn på verk
46
samheten. Flygvapenchefen anser det vara väsentligt att den militära re
presentationen i styrelsen breddas till att innefatta även försvarsgrensstabs-
cheferna.
Enligt försvarets fabriksverk bör inte några ledamöter vara självskrivna
med undantag för verkschefen. TCO ifrågasätter med samma undantag be
hovet av en på förhand fixerad representation. Med hänsyn till den strama
rationaliseringspolitik som anses nödvändig föreslår statskontoret, att ma
terielverkets styrelse också skall innefatta sakkunskap på rationaliserings-
området.
Styrelsens uppgifter bör enligt försvarets civilförvaltning närmare utfor
mas i instruktionen. Försvarets sjukvårdsstyrelse anser att uppgifterna inte
bör vara så begränsade som utredningen har föreslagit. Det måste — fram
håller sjukvårdsstyrelsen — finnas andra frågor av väsentlig natur som bör
underställas styrelsen än dem som har specificerats i instruktionsförslaget.
Hit hör spörsmål rörande verksamhetens allmänna inriktning och utnytt
jandet i stort av tillgängliga resurser, betydelsefulla materielprojekt och
materielanskaffningar samt betydelsefulla frågor om företrädesrätt inom
olika verksamhetsområden in. m. Sjukvårdsstyrelsen förutsätter också att
verksstyrelsen får visst inflytande på rekryteringen av chefstjänstemän.
Försvarets forskningsanstalt understryker vikten av att styrelsen speciellt
engageras i lösningen av långsiktiga frågor. Till dessa hör enligt anstalten
frågor beträffande utvecklings- och anskaffningspolitiken och den därmed
sammanhängande forsknings- och industripolitiken.
Verkschefen
Enligt försvarets fabriksverk bör verkschefen vara generaldirektör. Denna
bestämning innebär — påpekas det — självfallet inte något hinder att till
generaldirektör utse en militär tjänsteman.
Om behovet av ställföreträdare för verkschefen är meningarna delade.
Med den organisation som utredningen har föreslagit för verket och med
relativt få direkt för verkschefen föredragande finner försvarets förvalt-
ningsdirektion att något sådant behov inte föreligger. Vid förfall för verks
chefen bör en av souscheferna inträda som tjänsteförrättande verkschef.
Enligt arméförvaltningen kan behovet av beslut och andra engagemang
på chefsnivån under omorganisationstiden bli av så stor omfattning, att
verkschefens tid inte räcker till. Om risk för eftersläpningar av denna an
ledning befaras uppstå, anser förvaltningen att en ställföreträdande verks
chef bör tillkomma. Då arbetsbelastningen ännu inle kan överblickas, är
förvaltningen emellertid inte nu beredd föreslå, att en fristående ställföre
trädare tillsätts redan från början. Förvaltningen förordar, att en av sous
cheferna utses till ställföreträdande verkschef i enlighet med utredningens
förslag.
Även flygförvaltningen ifrågasätter, om inte en ställföreträdande verks
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
47
chef borde finnas, ål vilken skulle uppdras atL besluta i liera lör verket
gemensamma löpande ärenden. Materielförvaltningscheferna bedöms bli
helt engagerade med ledningen av sina förvaltningar och deras funktion
som ställföreträdande verkschef är normalt begränsad till området för var
och eu av förvaltningarna, till vilket för de tre tygmaterielförvaltningsche-
lerna hör att svara för den totala verksamheten gentemot försvarsgrenen.
Behovet av en särskild ställföreträdare för verkschefen bör därför prövas,
framhåller flygförvaltningen.
Om delegering av uppgifter inom materielverket sker i tillräcklig om
fattning, föreligger enligt försvarets intendenturverk inte behov av särskild
ställföreträdare för verkschefen. Utredningens förslag att en av souschefer
na skall fungera som sådan avstyrks.
Försvarets sjukvårdsstyrelse vänder sig mot anordningen med tre sous
chefer för verkschefen. Den anses kunna medföra, att verkschefens befogen
heter vid förfall för denne kommer att utövas av en trojka, vars medlem
mar i alla avseenden är sidoordnade varandra. Enligt sjukvårdsstyrelsen
bör antingen finnas en särskild tjänst för en souschef vid verkschefens sida
eller också bör Kungl. Maj :t utse en av cheferna för huvudavdelningarna
till verkschefens ställföreträdare.
Kungl. Maj.ls proposition nr 107 år 1968
Direktionen
Försvarets förvaltningsdirektion biträder utredningens uttalanden om be
hovet av ett särskilt forum på verksledningsnivå för regelbunden och allsi
dig information. De materielförvaltande verken och övriga remissmyndig
heter som har yttrat sig på denna punkt gör detsamma. Flygförvaltningen
anser, att ömsesidig information m. m. även kan ske vid sammanträde hos
verkschefen i form av plenum e. d. Om av den anledningen behovet av en
särskild direktion skulle kunna ifrågasättas, tillstyrker förvaltningen emel
lertid inrättandet av en direktion som ett särskilt organ och forum för över
läggningar. Ett sådant organ anses ägnat att skänka ytterligare stadga i
ledningsorganisationen.
En samstämmighet i uppfattningen kan också konstateras, när det gäller
direktionens sammansättning. Försvarets sjukvårdsstyrelse yttrar härom
följande.
Direktionen kommer som följd av den föreslagna organisationsformen
att domineras av företrädare för den försvarsgrensinriktade verksamheten.
Härigenom torde kravet på sakkunskap från försvarsgrenarna bli tillgodo
sett på betryggande sätt. Företrädare för den tekniska, ekonomiska och juri
diska sakkunskapen inom verket kommer däremot inte att finnas i direk
tionen. Med hänsyn till materielverkets tekniska och merkantila inriktning
finner sjukvårdsstyrelsen det vara en brist, att inte också auktoritativa fö
reträdare för nyssnämnd sakkunskap har kunnat ordnas in i direktionen.
1 vart fall bör chefsjuristen, personalchefen och chefen för verkstadsavdel-
ningen ingå som ordinarie ledamöter.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
Det är en allmän uppfattning, att även cheferna för fristående avdel
ningar i linjeorganisationen bör ingå i direktionen.
Förslaget att direktionen skall utgöra forum för regelbunden och allsidig
information nedåt och uppåt och i sidled tillstyrks allmänt. Däremot råder
delade meningar om direktionen skall ha beslutanderätt i vissa fall. Till
dem som motsätter sig detta hör flygförvaltningen, som anser det olämpligt
att direktionen skall besluta i rättsärenden.
Ärenden som föreläggs styrelsen för beslut bör enligt försvarets intenden
turverk dessförinnan vara behandlade i direktionen.
Flera remissinstanser — däribland överbefälhavaren, försvarets civilför
valtning och försvarets intendenturverk — anser att direktionens samman
sättning och uppgifter bör regleras i materielverkets instruktion. En mot
satt uppfattning hävdas av försvarets fabriksverk, som understryker direk
tionens informella karaktär. Fabriksverket anser det således inte nödvän
digt att nämna direktionen i instruktion eller arbetsordning.
Ledningsorganen
En högst betydande reduktion av det centrala stabsorganet anses både
nödvändig och möjlig. Utan att i detalj ha studerat arbetsuppgifterna be
dömer arméförvaltningen, att en central stabsorganisation om ca 40 tjäns
ter (exkl. biträdespersonal) kan lösa de centrala lednings- och samordnings
uppgifterna. Enligt SACO:s uppfattning bör staben inte få större omfatt
ning än ett sekretariat för verkschefen med 20 å 30 befattningshavare.
Försvarets fabriksverk anlägger den synpunkten, att utredningen har bort
striktare skilja mellan den kapacitet som behövs för renodlade lednings
uppgifter och den som avses för gemensamma servicefunktioner. Fabriks
verket understryker samtidigt, att det nya materielverket — också kvanti
tativt — redan från början måste ges kapacitet för samordning inom verket
tekniskt-ekonomiskt, administrativt och av övriga funktioner som är ge
mensamma samt att denna kapacitet bör utformas så att verksledningen
verkligen kan ta konkret ansvar för den policy-mässiga ledningen av hela
verksamheten. Endast därigenom kan de i och för sig möjliga integrations-
vinsterna enligt fabriksverket verkligen uppnås. Det gäller att skapa led-
ningskapacitet för ett verk, inte att sätta en överstyrelse över ett antal från
varandra fristående verk.
Materielverket bör enligt försvarets förvaltningsdirektion vid detaljut
formningen av de centrala ledningsorganen noga pröva möjligheterna att
begränsa dessas uppgifter till vad som erfordras för att säkerställa verks
chefens överblick över verksamheten och för att medge samordning och
rationalisering av denna. Enligt arméförvaltningen bör stabsorganet inte
tyngas av enheter, som är gemensamma för verket och vilkas verksamhet
kan bedrivas på annan plats eller efter annan arbetsform inom verket. I
stället bör gemensamma enheter organiseras inom verkets förvaltningar.
49
Arméförvaltningen förordar, att man då så är möjligt till eu souschef dele
gerar ansvaret för sådana verksamheter, som enligt utredningens förslag
handläggs inom verksstaben.
Liknande synpunkter framförs av övriga myndigheter, som direkt berörs
av omorganisationen. Marinförvaltningen konstaterar, att den föreslagna
verksstabens åligganden utöver rena stabsuppgifter omfattar ett flertal för-
valtningsfunktioner och sådana arbetsuppgifter, som hör hemma och delvis
även återfinns i linjeorganisationen. Flera av de uppgifter som enligt ut
redningen skall åvila verksstaben bör enligt flygförvaltningen hänföras till
en administrativ avdelning. Flygförvaltningen syftar i detta sammanhang
särskilt på vissa uppgifter för verksstabens allmänna avdelning och orga-
nisationsavdelning samt på den juridiska avdelningen. Mot bakgrunden av
den starka delegering av beslutanderätten inom verket som förutsatts bli
genomförd och som är eu oundgänglig förutsättning för verkets funktions
duglighet anser försvarets intendenturverk att verksstabens uppgifter, om
fattning och sammansättning bör övervägas ytterligare.
Remissinstansernas krav på en ändrad arbetsfördelning stab—linjeorga
nisation får ses mot bakgrunden av den kritik, som har förts fram mot orga-
nisationsuppbyggnaden i stort och som förut har redovisats. Några nytill
kommande uppgifter för staben är det därvid inte fråga om. Eu av dess vik
tigaste uppgifter blir att svara för samordningen i stort av verksamheten.
Försvarets fabriksverk understryker behovet av resurser för inköpssamord-
ning. Det måste — framhåller fabriksverket — åligga materielverkets led
ning att ange den allmänna inköpspolicy, som skall följas, samt att noga
följa att givna generella direktiv för denna verksamhet iakttas av de direkt
inköpande organen. Fabriksverket förutsätter, att löpande samråd sker
mellan de inköpande organen inbördes samt mellan dem och den policyska-
pande instansen. Denna har ej minst till uppgift att leda rationaliseringen
av anskaffningsrutiner, av avtalstyper och av regler för anbudsbedömning.
Enligt riksrevisionsverket saknas i betänkandet eu fullständig diskussion
av riktlinjer för inköpsverksamheten och kalkylnormer som underlag för
fördelning av de totala anskaffnings- och underhållsvolymerna på krigs
maktens resp. utomstående verkstäder (såväl statliga som enskilda). Riks
revisionsverket förutsätter att denna svåra fråga, som emellertid är av
största ekonomiska betydelse, beaktas särskilt i det fortsatta utrednings
arbetet.
Marinförvaltningen ifrågasätter, med hänvisning till vad som har anförts
i prop. 1967:79 rörande den statliga redovisnings- och revisionsverksam
heten, om det inte bör anstå med organiserandet av revisionsverksamheten
inom materielverket till ett senare skede.
En viss försiktighet anses över huvud taget böra iakttas vid organiseran
det av verksstaben. Enligt flygförvaltningen måste den byggas upp succes
sivt bl. a. på grundval av efter hand vunna erfarenheter om behovet av sär-
4 — Bilaga till riksdagens protokoll 1068. 1 sand. Nr 107
Kanyl. Maj.ls proposition nr 107 år 1008
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1968
skilda — mera tjänande än styrande — stabsfunktioner. I ett inlednings
skede anses det nödvändigt att verksamheten begränsas till en mindre enhet
för planering och för budgetsamordning, en mindre enhet för inköpssam-
ordning m. in. (tillika kontaktorgan i förhållande till riksrevisionsverket),
viss ytterligare samordningspersonal, befattningshavare för press- och in
formationstjänst samt sekreterarpersonal till verkschefens och verksstabens
förfogande.
Flera remissinstanser, bland dem försvarsgrensförvaltningarna, anser
benämningen verksstab olämplig. I stället föreslås benämningar som di-
rektionskansli, verksplanering och verkskansli.
Styrsystemet
Flera remissinstanser lämnar utredningens förslag till styrsystem utan
erinran. Andra framför betänkligheter med hänsyn till bl. a. den tungrodd-
het systemet befaras medföra. 1 några fall underkänns förslaget helt.
Försvarets förvaltningsdirektion bedömer liksom utredningen att verkets
ledning bör ha tillgång till ett system som innefattar regler och former, en
ligt vilka ledningen kan dels få överblick över hur verkets totala resurser
utnyttjas, dels ge ut anvisningar och direktiv för ytterligare effektivisering
av resursernas utnyttjande. Ett styrsystem med den höga ambitionsnivå,
som utredningen har tänkt sig, tar enligt förvaltningsdirektionen lång tid
att bygga upp. Direktionen understryker alt ett alltför heltäckande system
kan medföra risk för stelbenthet i verksamheten i övrigt.
Utredningens beskrivning av styrsystemet uttrycker enligt flygförvalt
ningen eu långt driven systematisering, som snör in anskaffningsprocessen
i ett hårt bundet, alltför enhetligt och tungrott handlingsmönster med eu
starkt styrande och kontrollerande effekt. Det nödvändiga växelspelet mel
lan underordnade, sidoordnade och överordnade instanser befaras komma
att förhindras. Av »styrsystemets» viktigaste roll, nämligen dess betjänande
funktion, ser flygförvaltningen inte mycket. Dess »påtryckningskaraktär»
bedöms få ogynnsamma effektiviletsmässiga och psykologiska verkningar.
Det är — framhåller flygförvaltningen — av stor betydelse att målsätt
ningen för ett styrsystem av här föreslagen komplicitet och storlek begrän
sas till en realistisk nivå.
Försvarsgrenscheferna in. fl. anlägger programbudgetsynpunkter på styr
systemet. Det väsentliga är enligt chefen för armén, att styrsystemet byggs
upp så att den förbandsproduktionsansvariges (programansvariges) »styr
signaler» från t. ex. arméns krigsorganisationssystem direkt kan transfor
meras om och ingå som huvudstyrelement i materielverkets system. Detta
krav kommer att öka i och med att programbudgetering genomförs. Vid
den fortsatta utformningen av materielverkets organisation bör — framhål
ler arméchefen — utvecklingen av styrsystemen i horisontell och vertikal
nivå och mot bakgrunden av programbudgetering ges hög prioritet.
Den stora verksstaben tyder enligt Försvarsverkens Civila Personals För
band på all här uppstår en direkt och i alla avseenden av verkschefen ge
nom verksstaben beordrad eller i vart fall hårt styrd verksamhet över hela
det nya verket. Förbundet, som menar att detta viktiga avsnitt av det nya
verkets konstruktion bör ägnas särskild uppmärksamhet vid den fortsatta
behandlingen, anför ytterligare.
Förbundet har bibringats uppfattningen att underställda chefer genom
detta arrangemang fråntas möjligheten till egna initiativ. Skulle förbundets
uppfattning vara riktig innebär del sagda att det nya verkets verksamhet
kommer att lida brist på individuell framåtanda och i stället hemfalla åt
vänta-på-order-mentalitet. Här ligger också snubblande nära en icke önsk
värd byråkratisering på lur.
TCO förklarar att utredningens förslag, såvitt avser de styrande funk
tionerna inom materielverket, utgår från principer, som när de skall om
sättas i praktiken torde ha svårt att finna positiv förankring bos den en
skilde medarbetaren. Detaljerade föreskrifter är enligt TCO ägnade att häm
ma den enskilde medarbetarens initiativkraft och frammana irritationsmo
ment, som bidrar till försämrade relationer mellan ledning och anställda.
TCO jämför utredningens syn på dessa frågor med uppfattningar som har
kommit till uttryck inom andra utredningar på senare tid, där man kan ur
skilja tendenser till avsteg från strikt formella och i detalj reglerade arbets
ordningar. I yttrandet lämnas följande exempel härpå.
Såsom exempel på ett synsätt, som i aktuella hänseenden märkbart skil
jer sig från materielförvaltningsutredningen, kan anföras den av postutred
ningen framhållna vikten av att arbetet inom administrationen bedrivs un
der så enkla och praktiska former som möjligt. Postutredningen uttalade i
det sammanhanget att informativa kontakter för olika frågors handlägg
ning mellan verkets funktionärer borde »ske fritt och utan hinder av grän
ser mellan organisationsenheter, inplacering på olika organisationsnivåer
och liknande omständigheter».
Inte heller Svenska Teknologföreningen anser, alt man behöver ett så om
fattande styrsystem som det föreslagna. Vill man ha bästa möjliga presta
tioner från framför allt den kvalificerade och självständigt arbetande per
sonalen bör — anser föreningen — ett annat system av typen »frihet under
ansvar» införas.
Knngl. Maj.ts proposition nr W 7 är i Uti 8
51
Organisation och uppgiftsfördelning i övrigt
Av den föregående redogörelsen framgår att man från remissinstansernas
sida i allmänhet är mycket positiv till utredningens förslag rörande linje
organisationen. Flertalet remissinstanser accepterar med andra ord, att tyg-
förvaltningen — åtminstone i ett inledningsskede — ges en försvarsgrensin-
riktad organisation med verksamheten fördelad på tre huvudavdelningar
som i huvudsak motsvarar nuvarande tre försvarsgrensförvaltningar. En
majoritet anser det också lämpligt alt i en fjärde huvudavdelning hålla
samman den materielförvaltning i central instans, som i dag är produktin-
riktad.
Uppfattningen är alltså, alt materielverket från början bör få en blan
dad försvarsgrens- och produktinriktad organisation. Många accepterar
också i princip en försvarsgrensinriktning på sikt men anser sig inte kunna
ta slutlig ställning på denna punkt, förrän anskaffningsverksamheten i sin
helhet har blivit undersökt. De materielförvaltande verken själva anser, att
nuvarande försvarsgrensförvaltningar i avvaktan på ytterligare undersök
ningar bör ingå i materielverket med i huvudsak oförändrad organisation.
Den försiktiga attityd som har kommit till uttryck i remissvaren innebär,
att föreslagna förändringar med avseende på sakorganen avstyrks. Inköps-,
kontroll- och underhållsfunktionerna förutsätts oförändrade i den nya or
ganisationen. Detsamma gäller normaliefunktionen.
Förändringarna i förhållande till nuläget skulle därmed i huvudsak hän
föra sig till de administrativa stödfunktioner, som i nuvarande organisation
är sammanförda byråvis och som tillsammantagna brukar benämnas civil
förvaltningstjänsten. De för verket gemensamma stödfunktionerna anses —
som förut har nämnts — böra hållas samman centralt i en administrativ
huvudavdelning, bestående av eu juridisk, en personal-, eu kameral, en or
ganisations- och en datamaskindriftenhet samt eu centralexpedition. En
konsekvens av detta förslag blir, att den fjärde huvudavdelningen — inten-
denturförvaltningen — får en mera renodlat sakinriktad karaktär. Sam
hörighets- och andra skäl anses tala för att även inordna verkstadsavdel-
ningen i intendenturförvaltningen, som därmed skulle innefatta — förutom
planering och expedition — en intendenturavdelning, en förrådsavdelning
och en verkstadsavdelning.
I det följande redovisas vid remissbehandlingen framförda synpunkter
på olika delfrågor.
52
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
Robot- och televerksamliet
Chefen för flygvapnet delar utredningens uppfattning att robotverksam-
heten bör bedrivas i former som överensstämmer med dem som tillämpas
för övriga materielområden. Var och en av de försvarsgrensinriktade för
valtningarna bör sålunda ha huvudansvar för de robotsystem som ingår i
resp. försvarsgrens utrustning. Han anför vidare.
Min uppfattning avviker emellertid från utredningen beträffande fördel
ning av typansvar. Jag vill bestämt hävda flygmaterielförvaltningens domi
nerande kompetens beträffande robotsystem mot luftmål. Jag håller vidare
för troligt att om en ökad anskaffning av luftvärnsrobotsystem skulle kom
ma till stånd — som följd av en eventuell framtida ändring av avvägningen
inom luftförsvaret — denna ökade anskaffning främst kommer att ske in
om flygvapnet. Härför talar bl. a. krav på samordnad stridsledning samt
teknisk och taktisk samordning i övrigt inom luftförsvaret. Av dessa skäl är
53
flygmaterielförvaltningen mest lämpad som typansvarig för luftvärnsrobot-
system. Även beträffande spaningsrobotar -— som till sin utformning under
överskådlig tid kan karaktäriseras som obemannade flygplan anser jag
av motsvarande skäl att typansvaret skall åläggas flygmaterielförvaltningen.
Intill dess erforderliga detaljulredningar för avsedda organisationsför
ändringar bär genomförts bör nuvarande robotavdelning enligt flygvapen
chefen behållas.
Även riksrevisionsverket anser, all den nuvarande robotorganisationen
skall bestå i ett inledningsskede. En senare utredning i denna fråga bör en
ligt riksrevisionsverket kopplas till den utredning som siktar till att under
söka lönsamheten för eu mera genomgående, fackorienterad organisation.
Verket anser, att även den teletekniska verksamheten bör ses i sitt sam
manhang med den större frågan om försvarsgrensinriktad organisation
resp. fackorganisation. Vid en undersökning om möjligheterna till en kom
binerad projekt- och fackorganisation bör frågan om koncentration av den
teletekniska verksamheten bli föremål för särskild uppmärksamhet.
Sveriges Industriförbund instämmer i utredningens förslag att föra sam
man lika materiel till en förvaltning (fast sambandsmateriel) och starkt
samhörig materiel till en enhet (radar och databehandling). Beträffande
sambandsmateriel är det förbundets uppfattning att även större delen av
den rörliga sambandsmaterielen skall tillhöra samma förvaltning, då stor
teknisk släktskap i regel föreligger mellan fast och rörlig materiel och för
bindelse mellan dem ofta krävs. Vidare anses kommunikationsbehovet mel
lan enheterna ur de olika vapenslagen i framtiden öka, vilket kräver gemen
samma system och i viss man gemensam materiel.
Svenska Teknologföreningen erinrar om att det i direktiven tor utred
ningen har sagts att den bör överväga om det kan anses ändamålsenligt att
förhållandevis snabbt organisera särskilda robot- och telematenelenheter.
Föreningen konstaterar, att utredningen förefaller ha tagit ganska lätt på
denna uppgift, då den menar att frågan — när det gäller televerksamheten
— utan olägenhet kan hänskjutas till en senare utredning. I fråga om så
väl robot- som teleorganisationen ansluter föreningen sig till 1964 års tyg-
förvaltningsutredning, som uttalade sig för en strukturell samordning inom
båda dessa områden. Materielförvaltningsutredningens förslag att robot-
resurserna skall spridas på tre håll anses orationellt, speciellt i ett gemen
samt materielverk. Föreningen anser, att ett gemensamt centralt robotorgan
bör inrättas.
Kvalitetskontroll in. in.
Både chefen för armén och arméförvaltningen anser, att materielinspek-
lionen, som ingår i arméförvaltningen och som har till uppgift att kontrol
lera materielens befintlighet, tekniska tillstånd och förvaringsbetingelser,
bör behållas och ingå i armématerielförvaltningen. Denna kontrollfunktion
Kungl. Ma j:Is proposition nr 107 år 1068
54
är en nödvändig förutsättning för att den materielmässiga delen av för-
bandsproduktionen skall kunna drivas rationellt.
Marinförvaltningen anser, att kontrollen inom framför allt fartygsbygg-
nadsområdet är så särpräglad, att den inte lämpligen kan behandlas på
samma sätt som kvalitetskontroll av materiel som förekommer i större
serier.
Statens provningsanstalt tillstyrker att den föreslagna organisationen av
kontroll- och provningsverksamheten genomförs. Enligt provningsanstalten
bör dock på sikt mera långtgående åtgärder i rationaliseringssyfte vidtas.
Dessa åtgärder bör bl. a. syfta till att åstadkomma en enhetlig ledning för
kontrollavdelningarna.
Beträffande försöks- och provningsverksamheten uppvisar den nuvaran
de organisationen eu mycket splittrad och heterogen bild, konstaterar riks
revisionsverket. Utredningen föreslår vissa förbättringar men verket saknar
eu analys av hela komplexet. Eu utredning i syfte att undersöka möjlig
heterna till eu ytterligare förenkling och samordning av provningsverksam
heten bör enligt riksrevisionsverket verkställas efter omorganisationen.
Samtidigt bör man göra en analys av optimal fördelning av kontrollarbetet
mellan industri och materielverk.
Den föreslagna samordningen av försöks- och provningsverksamheten
genom ett kontrollsamordningsorgan i verksstaben bör enligt försvarets
fabriksverk kunna leda till rationaliseringsvinster inom området. Beträf
fande förutsättningarna för samarbete mellan materielverket och fabriks
verket i fråga om utnyttjande av materiallaboratoriet vid centrala flyg
verkstaden i Malmslätt, om detta laboratorium i enlighet med 1966 års
vorkstadsutrednings förslag förs över till fabriksverket, anför verket föl
jande.
Om verkstadsutredningens förslag att tillföra fabriksverket vissa verkstä
der och företag genomförs, kominer verket att få ett än större behov av la
boratorieresurser. Fabriksverket är dock självfallet berett att prioritera de
uppdrag materielverket önskar få utförda vid laboratoriet. Särskilt lång-
tidsavtal härom torde kunna träffas mellan materielverket och fabriksver
ket. I den mån laboratoriets kapacitet överstiger de behov materielverket
och fabriksverket har, bör uppdrag från andra statliga institutioner och
från privata företag emottaS.
Genom de uppdrag som kan komma att tillföras laboratoriet från mate
rielverket, från en utökad FFV-koncern samt från andra statliga institutio
ner och från privata beställare bör goda möjligheter finnas att utnyttja la
boratoriets resurser rationellt samt att vidmakthålla och höja laboratoriets
i edan höga standard såväl personellt som i fråga om provningsutrustning.
Eftersom fabriksverket bedriver uppdragsverksamhet även inom den ci
vila sektorn, anser statens provningsanstalt det önskvärt, att provnings-
anstaltens och materiallaboratoriets verksamhet koordineras så att onödig
dubblering av resurserna undviks. Det anses också angeläget, att gemen
samma grunder för taxesättningen används. Provningsanstalten tillstyrker
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
Knngl. Maj.ts proposition nr 107 år 196H
55
nit gemensamt system för kostnadsredovisning införs vid materielverkets
provningsorgan.
Underhåll
Försvarets förvaltningsdirektion in. fl. understryker, att underhållsav-
delningarna bör organiseras med beaktande av underhållsuppgifternas för
delning mellan central och regional/lokal förvaltning.
Försvarets fabriksverk tar upp frågan om en för materielverket gemen
sam nnderhållsavdelning och vänder sig mot utredningens uppfattning, att
en sådan organisation inte skulle medföra eu personalbesparing totalt sett,
eftersom personalen måste specialiseras med hänsyn till miljökunnande.
Fabriksverket anför härom följande.
Även om viss personal måste specialiseras, kan detta inte gälla alla de
tjänstemän, som enligt utredningens förslag erfordras vid underhållsavdel-
ningarna inom huvudavdelningarna 1—3. Inom de tre underhållsavdel-
ningarna torde t. ex. driftenheternas arbete i allt väsentligt vara likartat,
liksom arbetet vid avdelningarnas personal- och organisationsenheter. En
ligt fabriksverkets mening torde icke oväsentliga personalbesparingar vara
möjliga genom att de tre underhållsavdelningarna sammanförs till en en
het, dock med undantag för avdelningarnas enheter för underhållsplane-
ring, som torde böra sortera under resp. huvudavdelningar.
Om underhållsavdelningarna med nämnda undantag slås samman till en
avdelning, kunde enligt fabriksverket i denna inrymmas även den före
slagna verkstadsavdelningen. Den sålunda sammanförda avdelningen borde
__ anser fabriksverket — sortera direkt under verkschefen.
För rådsledning
Av utredningen framgår att på sikt ett gemensamt förrådsredovisnings-
system (beståndsstyrningssystem) skall utvecklas, konstaterar marinför
valtningen. Tre krigsorganisationssystem, som skall integreras med ett
gemensamt förrådssystem, anses emellertid medföra konsekvenser för sta
bernas del. Den naturliga utvecklingen bör enligt förvaltningen leda till ett
enhetligt och senare gemensamt krigsorganisationssystem, som korrespon
derar med det gemensamma förrådssystemet. Denna frågeställning bör
framhåller förvaltningen — beaktas i samband med den precisering av an
svarsfördelning och rutinläggning av samarbetet, som har förutsatts ske
vid materielverkets tillkomst.
Standardisering och förlagsverksamhet
Beträffande organisationen på sikt anser marinförvaltningen att de nuva
rande normaliebyråernas motsvarigheter i materielverket — om en utred
ning ger vid handen, att en sammanslagning bör ske — på grund av sina
uppgifter bör ha en i förhållande till sakavdelningarna fristående ställning.
Verksamheten bör i så fall på sikt organiseras på en standardiserings- och
,)b
Kungl. Ma j:ts proposition nr 107 år 1968
en förlagsenhet, vilkas inplacering i organisationen dock anses böra över
vägas ytterligare.
Enligt flygforvaltningen är förvaltningens normalieverksamhet väsentli
gen inriktad mot den för förvaltningen speciella materielen. Det finns dock
breda fält där standardisering och enhetlighet kan och bör åstadkommas
försvarsgrensförvaltningarna emellan. Flygförvaltningen nämner som ex
empel försvarets klassifikationscentral, som till en del anses ha denna
funktion. Klassifikationscentralen anses kunna behållas ansluten till flyg-
materielförvaltningen eller — om så bedöms lämpligare — till armémate-
rielförvaltningen eller marinmaterielförvaltningen.
Datamaskindrift
Chefen för armén ifrågasätter, om den föreslagna datacentralens kapa
citet blir tillräcklig för att tillgodose de centrala stabernas alltmer ökande
behov av datamaskintid.
De vid armé- och flygförvaltningarna samt försvarets civilförvaltning be
fintliga datamaskinerna har enligt marinförvaltningen en konfiguration
och uppbyggnad avsedd för administrativa informationssystem i motsats
till exempelvis försvarets forskningsanstalts datamaskin, som är avsedd
för tekniskt-vetenskapliga system. De utgör därför enligt förvaltningen ett
komplement till den administrativa funktionen. Ansvaret för nuvarande
och tänkbara senare enhetliga system förutsätts åvila huvudavdelningarna.
Från denna synpunkt anser förvaltningen det nödvändigt att dessa avdel
ningar tilldelas erforderlig system- och programmeringspersonal.
På sikt bör man enligt marinförvaltningen inrikta sig på att samla all
för verket erforderlig datamaskindrift i Stockholm. Lämplig tidpunkt för
detta kan vara tidpunkten för anskaffning av nya maskiner.
Verkstadsledning
Verkstadstjänsten i fred utgör en för förbandsproduktionen särpräglad
servicefunktion, framhåller chefen för armén, som understryker kravet
pa att den drivs på ett företagsekonomiskt sätt med en rationell avvägning
mellan civila och militära resurser, dock utan att beredskapskravet efter-
sätts.
Utredningen har enligt chefen för marinen klarlagt det nära och nöd
vändiga sambandet från beredskapssynpunkt mellan underhålls- och verk-
stadsorgan samt de fredsmässiga önskemålen om ekonomiskt rationell
verkstadsdrift. Marinchefen anser det nödvändigt från förbandsproduk-
tionssynpunkt och med tanke på den operativa verksamheten i krig, att de
förbandsanknutna verkstäderna hålls samman i materielverket och inte
i försvarets fabriksverk. Man erhåller härigenom samma befälsförhållan-
den mellan försvarsgrenarna och av dem organiserade förband.
Erfarenheterna av nuvarande organisation inom flygvapnet med integre-
Kungl. Maj:Is proposition nr 107 är 1008
57
råd ledning av underhåll och drift i underhållsavdelningens regi är goda.
framhåller chefen för flygvapnet. Frågan om konsekvenserna och behovet
av en gemensam verkstadsledning anser flygvapenchefen inte belyst på ett
sådant sätt, att det är klart att utredningens förslag innebär en rationell
lösning.
Den föreslagna verkstadsavdelningens uppgifter hänger enligt marin)ör-
valtningen nära samman med underhållsfunktionen. Marinförvaltningen
anser, att man till en underhållsavdelning i marinmaterielförvaltningen
även bör föra verkstadsledningsfunktionen, varvid alla ledningsfunktioner
för marinens underhållsverksamhet skulle bli samlade i en organisations
enhet, vilket måste innebära fördelar. Erfarenheterna av en sådan organi
sation vid flygförvaltningen är goda, framhåller marinförvaltningen. Verk-
stadsledningen innehåller emellertid många för verket i dess helhet gemen
samma funktioner, varför marinförvaltningen likväl i princip kan ansluta
sig till utredningens förslag beträffande en gemensam verkstadsavdelning.
Försvarets förvaltningsdirektion anser det angeläget, att de förbands-
bundna verkstädernas drift så långt möjligt sker enligt företagsekonomiska
grunder med inriktning mot en successiv strukturrationalisering utan att
service- och beredskapskraven eftersätts. Kostnadsbesparingar kan enligt
förvaltningsdirektionen snabbast uppnås genom samordning av verkstads-
administrativa och Verkstadstekniska uppgifter som leder till ett smidigt
utnyttjande av här ifrågavarande relativt små verkstadsenheter och service
organ utöver försvarsgrensgränserna, exempelvis utjämnad sysselsättning,
samordnade investeringar i maskiner och annan utrustning. Syftet be
döms kunna uppnås med mindre personal i verkstadsavdelningen, om mål
sättningen begränsas till dessa uppgifter.
Utredningen har vid beskrivningen av nuvarande förhållanden inom
verkstadsområdet klassificerat vissa verkstäder som förbandsbundna och
icke förbandsbundna. Denna klassificering bör enligt försvarets fabriks
verk anstå tills 1966 års verkstadsutredning har slutfört sitt utrednings
uppdrag.
Personaladministration
Organisationen för handläggning av frågor rörande förvaltningspersonal
på olika nivåer är enligt chefen för armén f. n. inte helt rationell. En ytter
ligare centralisering med åtföljande personalbesparing anses möjlig. Av-
vägningen mellan personalledningsfunktionen i central och regional nivå
liksom ökad integrering av bl. a. de tygtekniska kårerna (motsvarande)
anser arméchefen bör utredas närmare.
Försvarets sjukvårdsstyrelse anser, att ledningen av personalfunktionen
trots utredningens förslag ger ett splittrat intryck och att det borde vara
möjligt att renodla denna funktion ytterligare. Sjukvårdsstyrelsen skisserar
följande organisationslösning.
58
Vid huvudavdelningarna inrättas en eller flera smärre personalenheter
för ärenden angående semester, ledighet in. m. Dessa enheter slås samman
med de enheter för viss kassafilialverksamhet m. m. som fordras inom hu
vudavdelningarna. Övriga personalärenden koncentreras till en gemensam
avdelning till vilken ev. hänförs också annan administrativ verksamhet. Till
den gemensamma enheten bör också föras ärenden angående företagsnämnd,
arbetarskydd och inomverksutbildning. Någon särskild samordning genom
verksstaben erfordras då inte. Om personalkårärendena vid den fortsatta ut
redningen befinns skola åvila materielverket, vilket inte är givet, bör även
dessa ärenden handläggas vid personalenheten. Denna kommer i så fall att
tjänstgöra också som stabsorgan åt de olika personalkårcheferna.
Sjukvårdsstyrelsen anser en sådan organisation vara mera rationell och
personalbesparande än den som har föreslagits av utredningen.
TCO anser resurserna för personalpolitiken otillräckliga. Redan i sam
band med verkets inrättande är enligt TCO en betydande upprustning påkal
lad i form av ett utökat antal medarbetare med uppgifter inom personalpla
nering och utbildning. TCO anför ytterligare.
Medel för utbildning bör beräknas under verkets materielanskaffnings-
resp. underhåll sanslag. I avvaktan på den förordade administrativa huvud
avdelningens uppbyggnad och de överväganden beträffande utbildnings-
finansiering och övriga utbildningsfrågor, som kan uppkomma i anslutning
härtill, bör dock nuvarande system för medelstilldelningen bibehållas.
Beträffande personalutbildningen i övrigt framhåller materielförvaltnings-
utredningen att den tekniska utbildningen av materielverkets personal bör
samordnas med utbildning av viss teknisk personal inom försvarsgrenarna.
Om det därvid är utbildningens praktiska genomförande som avses har TCO
inget att erinra. Vad planeringen av utbildningen beträffar bör dock denna
till alla delar ske i verkets egen regi och där samordnas inom den administ
rativa funktionen.
Enligt SACO bör personalavdelningen få sådan sammansättning, att den
genom en kontinuerlig kontakt med verksamheten kan driva en aktiv per
sonalpolitik.
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
Samordningsfrågor
Remissvaren ägnar stort utrymme åt samordningsfrågorna. Detta gäller
såväl den interna samordningen som samordningen utåt med staber och
andra sidoordnade och underställda myndigheter samt industrin.
Samordning inom materielverket
Utredningens systematisering av samordningsformer och ansvarsfördel
ning inom verket är enligt överbefälhavaren i princip lämplig. Denna upp
fattning delas i huvudsak av försvarsgrenscheferna. Om inte uppdelningen
i huvudansvar, tvpansvar etc. skall få negativa tendenser med en stag
nerande verksamhet som följd krävs emellertid — framhåller chefen för
marinen — från försvarsgrenssynpunkt att decentraliseringsprincipen med
Ku nr/l. Maj: Is proposition nr 107 är 1908
.■)!)
luafl genomförs och alt huvudansvarsfördelningen i största möjliga ut
sträckning far sammanfalla med övriga ansvarsfördelningar.
Former och regler för samarbete är nödvändiga, konstaterar försvarets
furvaltningsdirektion. Det är emellertid sättet på vilket de tillämpas
som ar avgörande för deras effektivitet. En alltför formalistisk tillämpnin»
kan medföra tungroddhet, komplicerade samrådsförfaranden och tidsför-
hist i arbetet i stället för smidighet och klarhet i ansvarsgränser. Förval t-
n.ngsdirektionen bedömer att de av utredningen föreslagna formerna för
samordning kan tillämpas på sådant sätt att formalism eller byråkrati.!
inte skall behöva uppkomma.
Även de tre försvarsgrensförvaltningarna biträder vad utredningen har
anfört om huvudansvar, typansvar och tekniskt samordningsansvar men
understryker betydelsen av smidiga tillämpningsformer och samrådsregler.
Den av utredningen allför konsekvent tillämpade systematiken leder enligt
flygforvaltningen i vissa hänseenden till resultat, som fjärmar sig från vad
som ar praktiskt lämpligt och rationellt. Man får inte fastna så i tänkandet
kring huvud- och typansvarssystemen, alt man blir blind för de enklaste
och naturligaste lösningarna.
Flygförvaltningen tycker sig se en strävan från utredningens sida att söka
metoder att uppifrån styra, samordna och kontrollera hela förvaltningsverk-
samheten. Metoden måste — framhåller förvaltningen — i stället vara att
tmna informationssystem, som mera stöder än styr sakorganens verksam
het. Beslutsunderlag skall komma nerifrån, från de sakkunniga instan
serna, beredas på vanligt sätt och föredras för beslut i hittills tillämpade
former. Förvaltningen anför vidare.
En sådan verksamhet kan normalt inte styras i den meningen, att en
c let via givna informationskanaler och eu beredande stab skaffar sig kun
skap om förekommande ärenden och därefter beslutar. I en militär organi
sation ar ett sådant förfarande riktigt, bl. a. därför att den främsta sakkun
skapen val får anses vara representerad i staben. I ett verk finns den främsta
sakkunskapen nere i organisationen, inom avdelningar och byråer. Stabs
organens främsta funktion är inte att leda verksamheten där utan i stället
att sammanställa översiktliga uppgifter om ekonomi ni. in. och i anslut
ning därtill utöva viss planering och samordning för att därigenom biträda
verkschefen med ledningen i stort av verket.
Försvarets sjukvårdsstyrelse är mycket kritisk mot de föreslagna sam-
oidningsreglerna och anser, att utredningens förslag i fråga om intenden-
turförvaltningen och sjukvårdsmaterielförvaltningen medför att en för
dröjande mellaninstans skapas, som torde komma att försvåra samarbetet
med bl. a. försvarsgrensslaberna. För den förvaltningsverksamhet som nu
är funktionellt organiserad skulle eu tillämpning av huvudansvarsprincipen
enligt sjukvårdsstyrelsen få allvarliga konsekvenser. Försvarets intenden
turverk är av samma uppfattning och hävdar för sin del att samordning inom
60
verket gentemot försvarsgrenscheferna måste utövas ovanför huvudavdel
ningarna, dvs. inom verksstaben.
TCO anser att utredningens förslag om olika ansvarsformer inte kan
läggas till grund för konkreta åtgärder. Även SACO uttalar sig i avstyr
kande riktning. Den långt gående ansvarsindelningen anses vara en starkt
hindrande faktor när det gäller att åstadkomma en flexibel organisation
inom materielverkets ram.
Samarbete stab—förvaltning
Sammanhanget förvaltning—stab—förband, dvs. inriktningen mot för-
bandsproduktionen, har tillgodosetts i den utsträckning som är möjlig inom
ramen för »ett verk», konstaterar överbefälhavaren. Bl. a. har en för det
löpande arbetet nödvändig delegering förutsatts, överbefälhavaren anser
emellertid, att samordningen inom verket och tillkomsten av ytterligare
beslutsinstanser kommer alt kräva mera arbete och förlänga tiden för
beslutfattning. De rationaliseringsvinster den föreslagna organisationen
kan ge anses därför i viss mån komma att vinnas till priset av försvårat
samarbete mellan försvarsgrensstaber och motsvarande förvaltningar.
Chefen för marinen och chefen för flygvapnet påpekar i sina yttranden,
alt den dessutom kommer att medföra behov av ökade resurser inom
marin- och flygstaberna.
Försvarsgrensförx altningarna understryker, alt samarbetet med försvars
grenscheferna inte får försämras, överbefälhavarens och föis\arsgrens-
chefernas inflytande kan — framhåller arméförvaltningen — i praktiken
vara beroende av samarbetsformer och -rutiner mellan dessa myndigheter
och materielverket. Enligt marinförvaltningen måste tillkomsten av mate
rielverket medföra ökade krav på staberna i fråga om enhetlighet beträf
fande målangivelser och annat underlag för förvaltningen. Marinförvalt
ningen anför ytterligare.
Det synes vara angeläget alt materielverkets huvudavdelningar kan
arbeta under likartade lörutsättningar i vad avser anvisningar, normer
och andra grunduppgifter från försvarsgrenscheferna. Detta torde öka
kraven på marinstaben i fråga om framtagning av t. ex. taktisk-organisa
toriska målsättningar för förband, personalsammansättningstabeller, ut-
rustningslistor, taktisk-teknisk-ekonomiska målsättningar för materiel
samt ADB-framtagna behovsuppgifter för materielanskaffningen. Detta
kan komma att medföra ökat personalbehov vid marinstaben. Även en
övergång till programbudgetering kan komma att för stabens del innebara
behov av personalförstärkning.
Det torde höra till de mera svårbemästrade uppgifterna att beskriva och
analysera del mosaikartade mönster, som kontaktytan mellan flygstaben
och flygförvaltningen uppvisar, konstaterar flygförvaltningen. Det är däi-
för enligt flygförvaltningen också svårt att i konkreta termer ange i vilken
utsträckning samarbetet mellan flygstaben och förvaltningen skulle ändras
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
genom tillkomsten av elt materielverk enligt utredningens förslag. Flyg
förvaltningen befarar, att den styrning och det förenhelligande av sam
arbete in. in. som utredningen föreslår medför, att de jämförelsevis infor
mella men snabba kontaktvägar och samarbetsrutiner som nu gäller skulle
komma att ersättas av mera tungrodda samarbetsformer som i vart fall inte
innebär någon vinst för flygledningens del.
Enligt flygförvaltningen är en långt driven delegering av beslutsbefogen
heter inom materielverket nödvändig. Förvaltningen anser emellertid, att
tillkomsten av den föreslagna verksstaben med dess omfattande plane
rings- och samordningsuppgifter samt andra skisserade verksamhetsformer
inom ramen för det omfattande styrsystemet skulle innebära stora risker
för formalisering av samarbetet stab—förvaltning och göra det mindre
effektivt än vad det hittills har varit och i dag är. Förvaltningen anför
härom vidare.
Taktisk-teknisk-ekonomiska målsättningar beträffande flygmaterielen
växer fram successivt under ständigt pågående samarbete och ömsesidigt
utbyte av informationer och hänsynstagande till inverkande förhållanden
och måste även i fortsättningen anpassas till nya omständigheter, som
erfarenhetsmässigt alltid kommer fram och till vilka hänsyn måste tas.
En detaljsystematisering av detta samarbete mellan flygstab och flygmate-
rielförvaltning skulle stöta på stora svårigheter, motverka sitt syfte och
binda kvalificerad personal till ett definitions- och analysarbete, som likväl
inte skulle kunna tillämpas, därför att verkligheten inte skulle rätta sig efter
resultatet.
Svenska Teknologföreningen anser, att utredningen alltför flyktigt har
berört formerna för samarbetet stab—förvaltning. Inte minst för att lösa
systemanalytiska problem är en garanterad samverkan enligt föreningen
av yttersta vikt. Föreningen föreslår att särskilda samarbelsgrupper bildas
och att sådana bör finnas även på lägre nivåer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 är 1968
(il
Samverkan med andra centrala myndigheter
Förslaget att i stället för försvarets förvaltningsdirektion, som avvecklas
i samband med omorganisationen, inrätta en försvarsförvaltningens chefs
nämnd tillstyrks i allmänhet. Överbefälhavaren, som anser benämningen
chefsnämnd mindre lämplig, föreslår att företrädare för försvarsstaben ges
möjlighet delta i överläggningarna. Flygförvaltningen är av motsatt upp
fattning. Enligt försvarets förvaltningsdirektion bör nämnden i princip ges
den ställning och de uppgifter utredningen föreslår.
Försvarets sjukvårdsstyrelse finner utredningens ståndpunkt ologisk och
otillfredsställande med hänsyn till de samordningsproblem som alltjämt
finns kvar. Sjukvårdsstyrelsen föreslår att materielverket, i egenskap av
•den största förvaltningsmyndigheten, skall få i uppdrag att verka för sam
ordning och enhetlighet i fråga om förvaltningen av försvarsmateriel och
62
att cheferna for Övriga centrala förvaltningsmyndigheter skall adjungeras
i verksstyrelsen eller direktionen vid handläggningen av förvaltningsfrå
gor, som är gemensamma för flera förvaltningsmyndigheter. Enligt sjuk
vårdsstyrelsen kan materielverket behöva utrustas med anvisningsrätt
gentemot bl. a. intendenturverket och försvarets sjukvårdsstyrelse i frågor
rörande gemensam förrådshållning, materielhantering och materielredovis-
ning samt i vissa frågor rörande normalieverksamhet in. in.
Det direkta samarbete som i nuvarande organisation förekommer på
skilda nivåer exempelvis mellan eu tygförvaltning (intendenturverket) och
fortifikationsförvaltningen förutsätter försvarets förvaltning sdirektion
skall fortgå i princip oförändrat även i den nya organisationen. Marinför
valtningen understryker behovet av kontinuerligt samarbete med fortifika
tionsförvaltningen i frågor rörande befästningar av skilda slag. Fortifika-
■ ionsför valt ning en förutsätter afl samarbetet efter omorganisationen kom
mer att fungera i stort sett efter samma linjer som nu. En förutsättning
härtöi är dock enligt fortifikationsförvaltningen, att delegering av be
slutanderätten inom det nya verket kommer till stånd i den utsträckning
utredningen har föreslagit.
Enligt arméförvaltningen bör fastare former övervägas för samarbetet
mellan materielverket och civilförsvarsstyrelsen i fråga om anskaffnings-
a erksamhet. Inom civilförsvarsstyrelsen görs nämligen en stor mängd upp
handlingar som har nära anknytning till materielverkets anskaffningsom-
råde men där koordineringen f. n. endast i begränsad grad är tillgodosedd.
I avvaktan på resultatet av dessa överväganden anser arméförvaltningen
det angeläget, att vissa samarbetsdelegationer kvarstår.
Försvarets förvaltningsdirektion tar upp samarbetet inom forskningen
och uttalar att samarbetet mellan materielverket och försvarets forsknings
anstalt hör få god effekt genom tillämpning av utredningens förslag och
med fortsatta direktkontakter på skilda nivåer enligt f. n. tillämpade prin
ciper. Förvaltningsdirektionen förordar att inte endast chefen för materiel
verket utan även cheferna för de tre försvarsgrensinriktade förvaltningarna
skall ingå i forskningsanstaltens styrelse.
Statens provningsanstalt anser, att det vore lämpligt med någon form
av samordning av i första hand försvarets forskningsanstalts och prov-
ningsanstaltens resurser för normalietjänst. Detta skulle kunna ske genom
alt man utser eu för de båda verken gemensam delegation, som skulle
ha till uppgift att behandla frågor rörande anslagsframställningar, forsk
ningsprojekt in. in. Delegationen hör enligt provningsanstalten anknytas
till den föreslagna styrelsen för teknisk utveckling. Provningsanstalten har
i yttrande till finansdepartementet framhållit, att denna styrelse bör »fun
gera som centralt organ för den för mätteknikens tillämpning och utveck
ling nödvändiga normalieverksamheten i landet».
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
Kungl. Maj:Is proposition nr 107 år 1908
63
Samarbete med regionala och lokala myndigheter
Enligt överbefälhavaren torde den föreslagna organisationen på sikt
kunna få eu positiv effekt för krigsmaktens regionala och lokala myndig
heter, framför allt när det gäller förrådsverksamheten. Härför krävs dock
en anpassning av förvaltningsorganisationen på dessa nivåer. Även för
svarets förvattningsdirektion bedömer det möjligt att på sikt effektivisera
samarbetet med regionala och lokala myndigheter.
Arméförvaltningen framhåller, att kontaktlinjerna gentemot de regio
nala och lokala organen måste vara entydiga och för varje försvarsgren
gå genom en organisationsenhet, nämligen den som i övrigt har huvud
ansvar för försvarsgrenens materiel. Genom att anslagstilldelning, medels
förvaltning och utfärdande av förvaltningsföreskrifter för fred och krig
samt förvaltningsrevision handläggs i samarbete med försvarsgrensstaben
av den för försvarsgrenen huvudansvariga förvaltningen säkerställs enligt
arméförvaltningen entydiga och samordnande direktiv, anvisningar och
bestämmelser för hela försvarsgrenens förbandsproducerande verksamhet.
Detta utesluter — framhåller förvaltningen — dock inte att direkta kon
taktlinjer i rena fackfrågor måste föreligga mellan funktionella verkstads-
och förrådsledningsorgan samt regionala och lokala myndigheter.
Samarbete med industrin
Utredningens synpunkter på samarbetet med industrin lämnas av fler
talet remissinstanser utan erinran. Försvarets förvattningsdirektion anser
dock, att de av utredningen föreslagna formerna för samarbetet bör kunna
förenklas med en motsvarande personalbesparing som följd. Det bör enligt
flygförvaltningen övervägas vem som skall lämna orienteringar till indu
strin om aktuella anskaffningsplaner.
Flygförvaltningen lägger också fram sin syn på behovet av kommersiell
samordning och konstaterar, att inköpssamordning och industriplanering
inkl. krigsindustriplanering är nära förbundna med varandra. En viss sam
manhållning av frågor inom dessa områden anses böra ske under medverkan
av verksstaben. Förvaltningen räknar med att inköpssamordningen genom
sitt arbete kommer alt utöva ett stort inflytande i en rad viktiga principiella
och praktiska samordningsfrågor.
Försvarets fabriksverk finner det angeläget att den centralt ledda och
samordnade inköpsorganisationen även utnyttjas för att ge den svenska
försvarsindustrin bättre underlag för planering av den framtida produk
tionen.
Sveriges Industriförbund antar att kontakterna mellan industri- och
förvaltningsrepresentanter sannolikt kräver mera tid än kontakterna mel
lan stabs- och förvaltningsrepresentanter. Redan från kostnadssynpunkt
anses det därför vara av stor betydelse att materielverkets organisation är
04
smidigt anpassad med hänsyn till kontaktbehovet mellan industri och
förvaltning. Förbundet anför ytterligare.
Kravet på att materielverket skall kunna samarbeta med industrin utan
dubbelarbete i verket tillgodoses genom tillämpning av principen om hu
vudansvar för materiel i kombination med principen om typansvar. Detta
innebär en vidareutveckling av nuvarande huvudförvaltningsprincip, var
till samordningen i ett verk skapar möjligheter. Införandet av huvud
förval tningsprincipen innebar på sin tid ett väsentligt bidrag till effekti-
visering av materielanskaffningarna. Enligt förbundets uppfattning kom
mer den i utredningen föreslagna lösningen, som bygger vidare på huvud-
förvaltningsprincipen, att kunna tillgodose kraven på effektivt samarbete
mellan försvarsgrenscheferna och staberna å ena sidan och industrin å
den andra.
Eftersom materielverkets kontakter med industrin är de dominerande
anser SACO att en organisatorisk anpassning till industrins produktinrik-
lade verksamhet måste ske. De erforderliga kontaktfunktionerna med
industrin måste enligt SACO återfinnas inom linjeorganisationen och inte
i staben.
Sveriges Hantverks- och Industriorganisation föreslår, att ett särskilt
samrådsorgan mellan verksledningen och näringslivet inrättas för behand
ling av policyfrågor avseende anbuds- och upphandlingsförfarande, inköps-
rutiner, kontrollmetoder, faktureringsprinciper m. m. och med företrä
dare för närmast berörda centrala näringsorganisationer.
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
Omorganisationens genomförande
Flera remissinstanser avstyrker den av utredningen föreslagna tidspla
nen för omorganisationen. Överbefälhavaren anser att utredningen — trots
de förtjänster den har — bl. a. på grund av att förslagets ekonomiska kon
sekvenser är ofullständigt kartlagda inte utan komplettering kan läggas
till grund för beslut om omorganisation. Enligt försvarets intendenturverk
är planen alltför snävt tilltagen med hänsyn till kvarstående detaljutred
ningar och möjligheterna att lösa lokalfrågan. Liknande synpunkter fram
förs av försvarets civilförvaltning, fly g förvaltningen m. fl.
Om riksdagen våren 1968 beslutar att ett materielverk skall bildas och
om verksledning och verkskansli inrättas 1968 och omorganisationen då
påbörjas, bedömer försvarets förvaltningsdireklion, att tidsplanen bör
kunna följas. Enligt arméförvaltningen bör tidsplanen inte utsträckas
längre än nödvändigt med hänsyn till de risker för effektnedsättningar,
som kan påräknas under omorganisationen, bl. a. en befarad negativ effekt
i fråga om personalens arbetstrivsel.
Stor enighet råder om angelägenheten av att inte onödigt fördröja den
formella tidpunkten för genomförandet. Statskontoret betonar mycket
starkt den roll som tidsfaktorn spelar. Riksrevisionsverket finner det
65
realistiskt att den formella organisationen genomförs den 1 oktober 1968
under förutsättning att beslutet om inrättandet av ett materielverk fattas
relativt tidigt på våren 1968.
Utredningens förslag om att tillsätta en särskild personaldelegation till
styrks helt.
Av utredningen framförda synpunkter och förslag rörande sättet för
utredningens fullföljande föranleder olika uttalanden om behovet av fort
satta undersökningar, överbefälhavaren anser, att de ekonomiska konse
kvenserna av utredningens förslag är ofullständigt kartlagda. Flygförvalt-
ningen efterlyser noggranna personalberäkningar. Försvarets sjukvårds
styrelse understryker, att det fortsatta utredningsarbetet måste få en annan
huvudinriktning än den som har angetts av utredningen. För materielver
kets framtid på längre sikt bör enligt riksrevisionsverket prövas andra
organisationsprinciper än de föreslagna.
Några remissinstanser går in på det praktiska genomförandet av de
kompletterande undersökningar som erfordras. Flygförvaltningen föreslår,
att en särskild plan upprättas för dessa undersökningar under omsorgsfullt
beaktande av i vilken ordning undersökningarna skall göras. I det fortsatta
uppbyggnadsarbetet bör enligt TCO alla omställningar föregås av ingå
ende undersökningar och praktisk försöksverksamhet. Det bör därvid an
komma på verksledningen att skissera riktlinjer i stort, medan man på
lägre beslutsnivåer ges möjlighet att inom förhållandevis vida ramar på
verka verksamhetens utformning och inriktning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
Personal och kostnader
Remissinstanserna är i allmänhet mycket kritiska mot utredningens per
sonal- och kostnadsberäkningar. Man anser över lag, att det bör vara
möjligt att uppnå större personalbesparingar och därmed kostnadsminsk
ningar än vad utredningen har kommit fram till. Överbefälhavaren konsta
terar, att några reella besparingar utöver dem som kan åstadkommas inom
ramen för nuvarande organisation inte har påvisats. Kostnadssänkningar
av storleken 15—40 % kan enligt riksrevisionsverket väntas som resultat
av ett sakkunnigt bedrivet tekniskt och administrativt rationaliserings-
arbete.
Personal
Redovisningen av antalet tjänster i nuvarande organisation visar enligt
försvarets sjukvårdsstyrelse i flera fall betydande avvikelser i förhållande
till den redovisning som återfinns under berörda anslag i statsverkspro
positionen. Vidare räknar utredningen sig tillgodo 100 å 120 tjänster vid
andra statliga myndigheter utan att specificera de tjänster som anses kun-
5 — Bilaga till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. At 107
66
na dras in. Sjukvårdsstyrelsen anser, att den kostnadsminskning som be
räknas uppstå på längre sikt har överskattats och att besparingarna inte
osannolikt torde ligga inom marginalen för felräkning av lönekostnaderna.
Flygförvaltningen finner utredningens förslag om personaluppsättning
inom nybildade eller ändrade enheter schematiskt. Behoven anses vara i
alltför hög grad uppskattade. Det blir därför enligt flygförvaltningen nöd
vändigt att göra detaljerade undersökningar och beräkningar.
Både statskontoret och riksrevisionsverket anser det möjligt att åstad
komma ytterligare personalminskningar. Statskontoret har för sin del inte
ansett sig böra detaljgranska den föreslagna organisationen bl. a. på grund
av att de inte minst från personell synpunkt omfattande sakorganen ännu
ej har gjorts till föremål för undersökning. Riksrevisionsverket anser, att
det angivna behovet av tjänster vid utgången av budgetåret 1970/71 bör
kunna reduceras påtagligt efter en undersökning av rationaliseringspoten
tialen.
Den personalbesparing som redovisats har — framhåller SACO — inte
diskuterats utifrån den väsentligaste synpunkten, nämligen vilka konse
kvenser en omorganisation skulle få för verkets huvuduppgift att anskaffa
effektiv försvarsmateriel till lägsta kostnad. Med hänsyn till materiel-
anslagens storlek bör enligt SACO en effektiv förvaltning vara det primära.
Kostnader
Redovisade besparingar på avlöningssidan förefaller blygsamma. I redo
visningen ligger emellertid — framhåller försvarets civilförvaltning —
vissa osäkerhetsmoment, bl. a. en naturlig osäkerhet om de exakta löne-
gradsplaceringarna av nya tjänster. Ämbetsverket anför vidare.
Civilförvaltningen anser emellertid, att det sammanslagna verket kom
mer att medföra så stora vinster, att avgörande vikt inte bör fästas enbart
Od personalkostnaderna. Framför allt bör beaktas de besparingsmöjlig
heter som följer av det sammanslagna verkets större möjligheter till sam
ordning av det tekniska utvecklingsarbetet och av anskaffningsverksam-
heten i övrigt. Vikt bör i detta sammanhang bl. a. fästas vid de vinster för
försvaret, som följer av de ökade möjligheterna till inköpsplanering och
till ett mera samlat uppträdande i förhållande till leverantörerna. Härtill
kommer att en gemensam förvaltning kommer att ge större rationalise
ringsmöjligheter inom sakorganen än som är möjligt med nuvarande or
ganisation. Civilförvaltningen anser, att dessa och liknande synpunkter bör
tillmätas avgörande betydelse, då lönsamheten av den föreslagna organisa
tionen skall bedömas.
Statskontoret deklarerar som sin uppfattning, att ett materielverk utgör
den bästa plattformen för fortsatta rationaliseringar. Av utredningen an
givna besparingar bedöms ha framtagits med stor marginalsäkerhet. Be
tydligt större besparingar bör därför enligt statskontoret kunna ernås,
vilket bör vara målet och utmynna i direktiv för och kontroll av materiel
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
67
verkets fortsatta rationaliseringsverksamhet. Kortfristiga vinster bör i
första hand inlösas så alt kostnadsminskningar kan uppnås snabbare än
vad man liar förutsatt i betänkandet.
Det är enligt riksrevisionsverket en ganska obetydlig besparing som
uppstår genom omorganisationen, vilket främst anses bero på den valda
organisationsformen. Någon systematisk och objektiv personaldimensio
nering med tillämpning av principerna för administrativ värdeanalys har
inte genomförts. Verket, som för inledningsskedet kommit till samma slut
sats som utredningen, nämligen en försvarsgrensinriktad organisation,
anser alt en systematisk rationaliseringsinsats på kort sikt bör möjliggöra
väsentliga besparingar. Rationaliseringspotentialen bör undersökas och
möjligheterna tillvaratas på ett betryggande sätt, då dessa anses kunna
påverka verkets driftkostnader i avsevärd grad.
Utredningens kostnadsberäkningar kan enligt SACO inte läggas till grund
för en ekonomisk bedömning, eftersom en undersökning av verksamheten
vid sakorganen inte har företagits. De kostnadsberäkningar som gjorts
och som förefaller grunda sig på endast preliminära bedömningar präglas
—- framhåller SACO — av ett alltför statiskt tänkande utan beaktande av
de långsiktiga perspektiven för materielverkets verksamhet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
Övriga frågor
Industrins utnyttjande
Remissinstanserna har i princip inte något att erinra mot vad utred
ningen har anfört om samarbetet med industrin och industrins utnyttjande
eller i fråga om samarbetets innehåll och syfte. De angivna formerna för
samarbetet bör emellertid enligt flygförvallningen kunna förenklas vä
sentligt.
Utvecklingsarbete är dyrbart, konstaterar försvarets fabriksverk. Onö
digt dubbelarbete bör därför i möjligaste mån undvikas. Fabriksverket
anför härom följande.
Det bör vara en uppgift för materielverkets ledning att arbeta fram klara
preciseringar i vilken utsträckning verket och dess huvudavdelningar skall
sysselsätta teknisk personal. Å ena sidan är det ett uppenbart intresse att
materielverket kan framsta som »kompetent köpare». Å andra sidan måste
det i princip vara en uppgift för särskilda forskningsorgan men framför
allt för försvarsindustrin att bedriva det tekniska utvecklingsarbete som
också inom detta område är en förutsättning för produkternas kvalitet
och modernitet.
Vid anskaffning av militär materiel är — framhåller Sveriges Industri
förbund — en intim samverkan mellan den beställande förvaltningen och
industrin nödvändig. Utveckling och konstruktion av materielen sker en
ligt förbundet i allmänhet lättast inom industrin men beställaren måste
68
kunna ge detaljerade anvisningar och även fortlöpande följa arbetet med
hjälp av personal som känner till de industriella förutsättningarna. För
bundet anför vidare.
Att konstruera militär materiel fordrar ofta ett specifikt kunnande. De
industrier som kontinuerligt har leveranser till försvaret kan och bör givet
vis ha sådan personal anställd. I många fall går det emellertid dessvärre
inte att undvika att det uppstår långa tidsintervaller i industriföretagens
militära beställningar. Man kan då inte räkna med att företagen skall
kunna vidmakthålla den tekniska sakkunskap som behövs för att kunna
tillgodose de militära myndigheternas speciella krav. Detta understryker
ytterligare önskemålet att det finns specifikt tekniskt kunnande inom för
valtningen.
Industriförbundet räknar med att det framöver i allt större utsträckning
blir fråga om att militära beställningar omfattar kompletta system. Det
anses då önskvärt, att de industrier som har möjligheter och tillräckliga
resurser får fungera som projektledare och ta hand om och ansvara för
utvecklingen av hela system, varvid deras uppgift också blir att koordinera
och övervaka underleverantörerna. Inom förvaltningen bör därvid enligt
förbundet finnas sådan sakkunskap, att ett löpande samarbete och läm
nande av erforderliga direktiv kan ske under projektets utveckling.
SR anser det väsentligt, att alla möjligheter att köpa de tekniska tjäns
terna från industrin tillvaratas. Verkets uppgifter att biträda de militära
myndigheterna då det gäller att bestämma vilken materiel som skall an
skaffas och att gentemot tillverkaren bestämma de tekniska kraven på
materielen anses till större delen kunna överlåtas åt industrin eller åt
särskilda arbetsgrupper med expertis som köps från industrin. En i viss
mån motsatt uppfattning hävdas av Försvarsverkens Civila Personals För
band, som vänder sig mot den s. k. konsultverksamheten. Det skulle —
framhåller förbundet — vara en enkel utväg att minska egen personal
styrka och i stället lägga ut arbetsuppgifterna på konsultföretag, som
kanske t. o. m. bemannas med f. d. försvarsanställda.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
Personalens sammansättning m. m.
Det är en allmän uppfattning, att systemet med olika personalkategorier
och anställningsformer har bestämda svagheter. Remissinstanserna anser
också i likhet med utredningen, att en översyn av förhållandena är ange
lägen och att man i avvaktan på en sådan utredning bör följa hittills till-
lämpade principer. SR understryker, att ifrågavarande utredning bör göras
snarast med hänsyn till det osäkerhetstillstånd, som eljest kommer att
råda för personalen och som allvarligt kan påverka rekryteringen av per
sonal till förvaltningarna.
Flertalet remissinstanser — bland dem staber och förvaltningar — av
står mot denna bakgrund från att uttala sig närmare om personalens sam-
69
mansätlning. Behovet av militära befattningar ifrågasätts endast av TCO
och SACO, som båda anser att samtliga tjänster i det nya verket bör vara
civila. Enligt Sli bör man sträva efter att lösa personalfrågan inom ma
terielverket så, all motsättningarna militärt—civilt tonas ned så mycket som
möjligt. För utnyttjande av personal med militär bakgrund talar enligt SR
bl. a. följande skäl.
Officersutbildningen t. o. m. MHS högre kurser är vad gäller kvalitet
jämförbar med akademisk utbildning. Vissa kurser är inriktade på spe
ciell militärteknisk utbildning eller förvaltningsutbildning.
Den militära personal som erhåller högre utbildning bibringas bl. a. en
ledarutbildning som har anpassats för befattningar bl. a. inom materiel
verket.
Den militära personalens allmänna kvalitet och användbarhet är väl
dokumenterad inte minst genom att förtidsavgången personal i regel har
erhållit mycket kvalificerade civila befattningar.
För att garantera att erforderligt miljökunnande kommer att finnas inom
materielverket måste vissa tjänster avses för officerare med teknisk ut
bildning eller förvaltningsutbildning.
I avvaktan på den utredning rörande personalens sammansättning, som
anses erforderlig, bör enligt försvarets förvaltningsdirektion minsta möjliga
ändring ske i nuvarande personalkårorganisation. De tre försvarsgrensför-
valtningarna bär samma uppfattning. Med hänsyn till den målsättning som
utredningsmannen har gett för materielverkets verksamhet är handlägg
ningen av personalkårfrågorna enligt försvarets intendcnturverk en för
verket främmande arbetsuppgift. Intendenturverket anför vidare.
Vid intendenturverkets organiserande placerades intendenturkårens ex
pedition fristående från verket. Detta får anses vara principiellt riktigt.
Motsvarande bör gälla de personalkårexpeditioner, som föreslagits ingå i
materielverket. Dessa bör sålunda inte ingå i materielverkets organisation.
SR anser, att personalkårcheferna bör inta en fri ställning i förhållande
till verkschefen så att de mera obundet kan tillvarata sin personals in
tressen.
Företagsnämnd
Företagsnämndsfrågorna berörs endast flyktigt i remiss^ren. Enligt
arméförvaltningen är företagsnämndsverksamheten inte av den karaktär
att den bör handläggas i verksstaben. Den egentliga nämndverksamheten
och förslagsverksamheten bör hållas samman inom den administrativa
huvudenheten. Flera remissorgan — försvarets intendenturverk, flygför
valtningen och SACO — avvisar förslaget att införa ändrade benämningar
på nämnderna.
Med hänvisning till gällande bestämmelser angående företagsnämnder
m.m. inom statsförvaltningen föreslår försvarets centrala företagsnämnd
att det förslag till företagsnämndsorganisation, som utredningen har lagt
Knngl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
70
fram inte skall föranleda någon åtgärd. Om materielverket inrättas, torde
frågan om inrättande av företagsnämnd (-er) bli föremål för överläggningar
mellan verket och vederbörande personalorganisationer. Med anledning
harav har nämnden f. n. avstått från att anlägga synpunkter på förslaget
i vad avser företagsnämndsorganisationen.
Nämnden ifrågasätter emellertid om inte personalavdelningen med
hansyn till små funktioner kan vara lämpligare än verksstabens allmänna
a\ delning, då det gäller uppgiften att hålla samman företagsnämndsverk-
samheten. Vidare ifrågasätts lämpligheten av att handlägga allmän före-
tagsnämndsverksamhet i ett organ (allmänna avdelningen i verksstaben
eller personalavdelningen) och förslagsverksamheten i ett annat (organisa-
tionsavdelningen i verksstaben). Kan trots detta en snabb handläggning
av förslagsärendena åstadkommas, har nämnden emellertid för sin del inte
något att erinra mot denna anordning.
Lokalfrågan
Fullständig enighet råder om betydelsen av att få materielverkets olika
enheter samlade i lokalhänseende. Några möjligheter att omedelbart åstad
komma en samgruppering föreligger emellertid inte. Fortifikationsförvalt-
ningen räknar för sin del med att en slutlig lokalisering av materielverkets
olika enheter till byggnaden Tre Vapen enligt nu gällande planer kan
bli möjlig tidigast under budgetåret 1974/75.
Inte heller kan materielverkets omedelbara lokalbehov av 200 rums-
enheter under de närmaste åren tillgodoses inom försvarets bvggnader
eller förhyrda lokaler. Såvitt fortifikationsförvaltningen kan bedöma är
även möjligheterna att genom ytterligare förhyrning lösa lokalfrågan inom
stadens tullar mycket små. Huruvida möjlighet föreligger att provisoriskt
tillgodose lokalbehovet genom uppförande av kontorsbaracker har ännu
inte hunnit undersökas. Avsevärda svårigheter anses emellertid föreligga
att lokalisera barackerna till godtagbar plats inom staden.
Tidigast hösten 1971, då fortifikationsförvaltningens byggnad beräknas
vara inflyttningsklar, friställs 234 rum i Tre Vapen, som nu disponeras av
försvarets civilförvaltning. Samtidigt friställs 205 rum i förhyrda lokaler,
som nu disponeras av fortifikationsförvaltningen.
Försvarets civilförvaltning avstyrker bestämt en provisorisk förläggning
på annan plats än den nuvarande i avvaktan på förflyttning till det nya
huset vid Lidingövägen. Som skäl åberopas den nära kontakten som verket
måste hålla med andra myndigheter och institutioner.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
Kimgl. Maj.ls proposition nr 107 ur 1968
71
5. Departementschefen
Utgångspunkter
Av försvarets centrala förvaltningsmyndigheter har armé-, marin- och
flygförvaltningarna och försvarets intendenturverk i huvudsak till uppgift
att envar inom sitt förvaltningsområde svara för ledningen av materielför-
valtningen i central instans. De tre försvarsgrensförvaltningarna har an
svaret för förvaltningen vid armén av tygmateriel och ammunition, vid ma
rinen av vapenteknisk och skeppsteknisk materiel och vid flygvapnet av
flygmateriel. Intendenturverket svarar för förvaltningen av intendenturma-
teriel inom krigsmakten som helhet. Materielförvaltande uppgifter i mindre
skala har vidare försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningen,
sjukvårdsstyrelsen beträffande sjukvårdsmateriel och läkemedel och forti
fikationsförvaltningen beträffande fortifikationsmateriel.
Armé-, marin- och flygförvaltningarna är i stort sett likformigt organi
serade. Förekommande avvikelser är betingade av försvarsgrensinriktningen.
Principen om ledning försvarsgrensvis modifieras bl. a. genom den s. k. hu-
vudförvaltningsprincipen och genom att verksorganisationen upptar vissa
arbetsenheter för särskilda förvaltningsuppgifter som är gemensamma för
försvarsgrenarna. Intendenturverkets organisation stämmer i allt väsentligt
överens med försvarsgrensförvaltningarnas, dock med den skillnaden att ver
ket fullgör uppgifter för försvaret som helhet.
Frågan om en sammanslagning av armé-, marin- och flygförvaltningarna
har länge varit aktuell. Redan vid anmälan av prop. 1961: 109 angående ny
organisation av krigsmaktens högsta ledning uttalade jag som min bestämda
uppfattning, att organisationen borde utformas så att den främjade en ut
veckling i riktning mot ett för krigsmakten gemensamt verk också på tyg
förvaltningens område. En närmare utredning av förutsättningarna härför
ansåg jag emellertid nödvändig och i prop. 1966: 110 presenterade jag ett av
1964 års tygförvaltningsutredning framlagt betänkande (SOU 1966: 11) med
förslag om inrättande av ett för försvaret gemensamt tygförvaltningsverk.
Tygförvaltnings utredningens förslag gick ut på att till ett
verk föra samman nuvarande armé-, marin- och flygförvaltningarna. Tillska
pandet av ett för försvaret gemensamt tygförvaltningsverk var enligt utred
ningens uppfattning en nödvändig förutsättning för en effektivare förvalt
ningsorganisation. Tygförvaltningsutredningen skisserade i enlighet med
sina direktiv bara huvudragen av verkets organisation. Några konkreta
förslag rörande detaljorganisation, personaluppsättning, löneförhållanden
och lokalisering lades alltså inte fram. Med hänsyn bl. a. härtill ansåg jag
mig inte utan ytterligare utredningar kunna lägga fram förslag om ett för
försvaret gemensamt tygförvaltningsverk.
72
Sedan riksdagen godkänt de riktlinjer som jag i prop. 1966: 110 hade
förordat för fortsatt utredning av frågan om att inrätta ett gemensamt tyg-
förvaltningsverk, fick ordföranden i försvarets förvaltningsdirektion i upp
drag att — med biträde av direktionens kansli — utarbeta förslag till orga
nisation och personalstater för ett försvarets materielverk. Det nya verket
skulle överta de arbetsuppgifter som f. n. ankommer på armé-, marin- och
flygförvaltningarna samt försvarets förvaltningsdirektions uppgifter avseen
de dessa verk. På materielverket skulle därutöver ankomma de ytterligare
uppgifter, som kunde anses nödvändiga för att kraven på ökad effektivitet
i anskaffning, underhåll och förrådshållning m. in. av försvarsmateriel skulle
tillgodoses.
Utredningen, som antog benämningen försvarets materielförvaltningsut-
redning 1966, avlämnade i början av november 1967 ett betänkande med för
slag rörande organisationen av ett för försvaret gemensamt materielverk.
Enligt materielförvaltningsutredningen bör försvarets
materielverk som central förvaltningsmyndighet överta de tre försvarsgrens-
förvaltningarnas, försvarets intendenturverks och huvuddelen av försvarets
förvaltningsdirektions uppgifter. Utredningen har också kommit fram till
att materielverket bör överta förrådsledningen i fråga om sjukvårdsmateriel
och fortifikationsmateriel. Också anskaffningen av sjukvårdsmateriel före
slås bli överförd till materielverket men först sedan det har beslutats hur
återstoden av försvarets sjukvårdsstyrelse skall organiseras.
Ledningen av materielverket bör enligt utredningen utövas av en styrelse
och en verkschef. I styrelsen skall — förutom verkschefen —- ingå chefen
för försvarsstaben, chefen för försvarets forskningsanstalt och fyra andra
av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter. Verkschefen skall vara ordförande i stv-
relsen och under styrelsen ha det direkta ansvaret för verkets ledning. Till
sitt förfogande får verkschefen en stab på 131 personer, som fördelas på
enheter för planering, samordning, rationalisering m. m.
Verksamheten är enligt förslaget i övrigt fördelad på fyra huvudavdel
ningar samt en verkstads- och en personalavdelning. Huvudavdelningarna
kallas armématerielförvaltningen, marinmaterielförvaltningen, flygmateriel-
förvaltningen och intendenturförvaltningen. Verkschefen och de fyra hu
vudavdelningscheferna bildar tillsammans en direktion, som är rådgivande
organ till verkschefen och forum för ömsesidig orientering.
Sakorganens verksamhet på tygmaterielområdet och därmed samman
hängande inköps-, kvalitetskontroll- och underhållsverksamhet skall under
verksledningen hållas samman i tre försvarsgrensinriktade anskaffnings-
och underliållsenheter, som bär sin motsvarighet i nuvarande arméförvalt
ningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen. Flertalet gemensamma
enheter och en intendenturavdelning som består av materiel-, livsmedels-
och drivmedelsbyråerna vid nuvarande försvarets intendenturverk skall
för att avlasta verkschefen — föras samman till en förvaltning, som
kallas intendenturförvaltningen. Verkstadsledningen skall vara placerad di
Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1968
73
rekt under verkschefen. Också personalenheten har ansetts kräva en fri
stående ställning gentemot övriga enheter.
Av den egentliga anskaffningsverksamlieten har utredningen bara under
sökt förhållandena på tele- och robotområdena. Verksamheten vid övriga
sakorgan har förutsatts bli undersökt i ett senare skede.
Omorganisationen, som föreslås ske successivt under en treårsperiod med
början snarast efter den 1 juli 1968, berör sammanlagt ca 4 800 personer,
om man helt följer utredningens förslag. Personalstyrkan beräknas efter
slutförd omorganisation minska med ca 250 personer eller ca 5 %. Ratio
naliseringseffekten av förslaget är begränsad, bl. a. beroende på att bara om
kring hälften av organisationen har undersökts i det nu avslutade utred-
ningsskedet.
Materielförvaltningsutredningens organisationsförslag har vid remiss
behandlingen på ett par punkter mött en mera allmän kritik. Så gott
som samtliga remissinstanser anmärker, att ledningsorganisationen — verks-
staben — är överdimensionerad. En annan huvudanmärkning riktar sig
mot uppbyggnaden av den huvudavdelning, som kallas intendenturförvalt-
ningen och som anses ha en alltför heterogen sammansättning. Det är en
allmän uppfattning, att denna huvudavdelning bör renodlas och — förutom
intendenturavdelningens sakuppgifter — inrymma sådan för krigsmakten
gemensam verksamhet som i princip har en från verket utåtriktad karaktär.
De stödorgan som har servicebetonade uppgifter inom verket anses i stället
böra hållas samman i en särskild organisatorisk enhet, en administrativ
huvudavdelning.
De förslag som remissinstanserna har fört fram påverkar också den orga
nisatoriska utformningen av ledningsorganisationen, verkstadsavdelningen
och personalavdelningen. De båda sistnämnda avdelningarna som i utred
ningsförslaget är fristående bör enligt remissyttrandena inordnas i intenden-
turförvaltningen resp. administrativa avdelningen, vilka föreslås innefatta
bl. a. följande enheter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
Intendenturförvaltning
— planering
•—- intendenturavdelning
— förrådsavdelning
— verkstadsavdelning
— expedition
Administrativ avdelning
— juridisk enhet
— personalenhet
— kameral enhet
— organisationsenhet
— datacentral
— centralexpedition
Det anses allmänt, att man till en början inte bör gå längre än att föra
samman tygförvaltningarna och eventuellt försvarets intendenturverk och
låta dem i stort sett oförändrade ingå i den nya organisationen.
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
Materielförvaltningens framtida organisation
En utgångspunkt för materielförvaltningsutredningens arbete bär varit
att på utredningen grundade förslag skall kunna föreläggas detta års riks
dag. Utredningen har med andra ord tvingats arbeta under stark tidspress
men har det oaktat enligt min mening lagt fram ett väl genomarbetat orga-
nisationsförslag.
När jag i prop. 1966: 110 tog ställning till tygförvaltningsutredningens
förslag, utgick jag från att samordningen av tygförvaltningstjänsten bäst
skulle främjas genom ett gemensamt tygförvaltningsverk, vilket i sin tur
borde medföra ökad effektivitet inom detta förvaltningsområde. Den utred
ning som nu föreligger omfattar visserligen inte verksamheten vid de nuva
rande verkens sakorgan men jag anser trots detta, att utredningen tillsam
mans med den tidigare tygförvaltningsutredningen innebär ett klart stöd
för min tidigare deklarerade uppfattning om fördelarna med ett för försvaret
gemensamt materielverk. I likhet med flertalet remissinstanser är jag där
för övertygad om att man inte längre bör dröja med att skapa ett sådant
verk. Jag förordar alltså att ett gemensamt materielverk inrättas och att det
kallas försvarets materielverk. Till frågorna om verkets upp
gifter och organisation återkommer jag i det följande.
Som jag tidigare har redovisat, har materielförvaltningsutredningen för
ordat fortsatta undersökningar av verksamheten vid de nu
varande sakorganen. Utredningen har vidare föreslagit, att dessa undersök
ningar skall läggas på det blivande materielverket. Själv anser jag emellertid
att de kompletterande undersökningarna, som för övrigt inte bör begränsas
till enbart sakorganen, är så omfattande att de redan av detta skäl inte kan
utföras av materielverket utan risk för att den löpande verksamheten blir
eftersatt. En särskild utredning bör få i uppdrag att i nära samarbete med
verket göra dessa undersökningar.
Den nya utredningen bör främst ägna sig åt att undersöka sakorganens
-— även tele- och robotorganens — verksamhet. De förslag utredningen
kommer fram till kan emellertid få återverkningar på andra funktioner
såsom inköp, underhåll och kvalitetskontroll. Utredningen bör alltså under
söka också dessa funktioner mot bakgrunden av materielförvaltningsutred-
ningens förslag.
Jag vill i detta sammanhang ta upp en fråga som får stor betydelse vid
bedömningen av sakorganens verksamhet, nämligen i vilken utsträckning
materielverket skall använda egen personal eller köpa tjänster från utom
stående. Sannolikt kan det i många fall vara lönsamt att i ökad utsträck
ning köpa tjänster från utomstående. Förbättrade budgeteringsregler bör
på sikt ge ökade möjligheter att väga kostnaderna för egen verksamhet mot
kostnaderna för köpta tjänster. Frågan om lämpligheten att köpa i första
hand service och utredningstjänster från utomstående bör därför ägnas
uppmärksamhet vid den fortsatta utredningen.
75
Kungl. Maj:ls proposition nr 107 nr 1068
.lag kominer så tillbaka till frågan om materielverkets u p p g i f-
t e r. Att verket skall överta ansvaret för den verksamhet som nu bedrivs
av arme-, marin- och flygförvaltningarna samt försvarets förvaltningsdi-
rektion har varit en av utgångspunkterna för materielförvaltningsutredning-
en och får därför betraktas som givet. Liksom flertalet remissinstanser an
ser jag vidare att man till det nya verket bör föra över förvaltningen av in
tendent urmateriel, dvs. intendenturverkets nuvarande uppgifter. Däremot
är jag inte beredd att nu ta ställning till utredningens förslag att verket
också skall svara för förrådsledningen i fråga om sjukvårdsmateriel och
fortifikationsmateriel. Dessa frågor torde behöva övervägas ytterligare, lik
som också frågan om anskaffning av sjukvårdsmateriel.
Beträffande materielverkets organisation vill jag fram-
halla att den omorganisation jag här förordar bör ses som ett första steg
mot en längre gående strukturomvandling. Det är därför nödvändigt att
organisationen i inledningsskedet utformas så att den inte binder de fort
satta utredningarna. Organisationen måste också utan större svårigheter
kunna anpassas till den framtida utvecklingens krav. Jag delar därför den
remissvägen framförda uppfattningen att de organisatoriska förändringarna
bor begränsas i förhållande till vad materielförvaltningsutredningen har
föreslagit och främst ta sikte på att skapa en gemensam verksledning, som
bl. a. övertar försvarets förvaltningsdirektions samordnande uppgifter.
Huvuddragen av mitt organisationsförslag framgår av en tablå, vilken torde
få fogas till statsrådsprotokollet som bilaga 3.
Ledningen av verket bör utövas av en styrelse och under denna av en
verkschef. Jag delar den uppfattning som har förts fram vid remissbehand
lingen att det — bortsett från verkschefen — inte bör finnas några själv
skrivna ledamöter i styrelsen. Sakkunskap från försvarsstaben och för
svarets forskningsanstalt bör dock vara företrädd i styrelsen. I övrigt bör
verket genom styrelsen tillföras sakkunskap från olika områden av sam
hällslivet. Kungl. Maj :t kan meddela föreskrifter om styrelsens samman
sättning.
Några remissinstanser har anmärkt på att styrelsens uppgifter blir allt
för begränsade enligt utredningens förslag. Enligt min mening bör själv
fallet styrelsen svara för verksamhetens allmänna inriktning och utnytt
jandet i stort av tillgängliga resurser. Den bör också ta ställning till betydel
sefulla materielprojekt och materielanskaffningar.
Verksorganisationen i övrigt kräver inte några större organisatoriska för
ändringar i jämförelse med nuläget. De tre försvarsgrensförvaltningarna
och intendenturverket bör sålunda i stort sett oförändrade ingå som huvud
avdelningar i det nya verket. De bör benämnas armématerielförvaltningen,
marinmaterielförvaltningen, flygmaterielförvaltningen och intendenturma-
terielförvaltningen.
Majoriteten av remissinstanserna har föreslagit att för materielverket ge
76
mensamma organ samlas i en administrativ huvudavdelning, som ersätter
de nuvarande administrativa byråerna. Om materielverket över huvud taget
skall kunna fungera som ett verk anser jag det nödvändigt att samordna de
stödfunktioner, som nu ankommer på de administrativa byråerna. Jag bi
träder alltså det remissvägen framförda förslaget att inrätta en för verket
gemensam administrativ huvudavdelning. Till denna avdelning bör också
knytas de planerings- och samordningsresurser som behövs för verksled
ningen.
Jag förutsätter att överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna skall ha
samma direktiv- och anvisningsrätt gentemot materielverket som de nu har
gentemot försvarsgrensförvaltningarna och försvarets intendenturverk.
Genom den föreslagna organisationen har jag inte tagit ställning till or
ganisationen på sikt. Valet står här i första hand mellan en för-
svarsgrensinriktad och en fack- eller produktinriktad organisation. Med
hänsyn till kraven på samordning med förbandsproduktionen i övrigt och
för att begränsa omfattningen av omorganisationen har utredningen utgått
från en försvarsgrensinriktad indelning. Själv anser jag att det är för tidigt
att bedöma materielverkets organisation på sikt, innan sakverksamheten
har undersökts.
På ett par punkter är jag emellertid beredd att avvika från denna all
männa inställning. Materielförvaltningsutredningen och även flera remiss
instanser anser det angeläget att för verket gemensamma enheter skapas för
i första hand förrådsledning och normalieverksamhet men också för ledning
en av de verkstäder som skall sortera under materielverket. Det är också
min uppfattning att den centrala ledningen av förrådstjänsten inom krigs
makten bör åvila ett centralt förrådsledningsorgan inom materielverkel.
Också normalieverksamheten bör i allt väsentligt kunna föras samman till
funktionella och för verket gemensamma organ. Med hänsyn till de ratio
naliseringsmöjligheter som här föreligger bör principbeslut redan nu fattas
om en samordning inom materielverket på dessa båda områden. Beträffande
verkstadsledningen bör däremot resultatet av 1966 års verkstadsutrednings
fortsatta arbete avvaktas.
Jag anser mig här också böra ta upp frågan om samordning mel
lan materielverket och andra organ inom den centrala för-
svarsförvaltningen. Enligt nuvarande ordning skall försvarets förvaltnings-
direktion svara för sådan samordning mellan förvaltningsmyndigheterna.
I likhet med utredningen anser jag att frågor som har beröring med andra
centrala förvaltningsmyndigheter bör kunna avgöras enligt gängse sam
rådsförfarande. Jag är inte övertygad om att behov verkligen föreligger
av en organiserad samverkan myndigheterna emellan, som enligt utred
ningens förslag skulle kräva inrättande av en försvarsförvaltningens chefs
nämnd. Det bör enligt min uppfattning ankomma på vederbörande verks
chefer att ge varandra erforderlig information och etablera det samarbete
som situationen i varje läge kräver.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
77
Förvaltningsdirektionen har tillsatt ett antal samarbctsdelegationer, som
bör fortsätta sin verksamhet t. v. Det sammanhållande ansvaret för dele
gationens verksamhet bör i flertalet fall kunna övertas av materielverket.
Jag förutsätter att resp. verkschefer efter hand överväger behovet av dele
gationernas verksamhet och inbördes bestämmer om deras organisatoriska
anknytning.
Utredningen har som lämplig tidpunkt för omorganisatio
nen angett den 1 oktober 1968. Materielverkets styrelse och verkschef,
eventuellt också förvaltningschefer och chefer för ny- eller omorganiserade
avdelningar skulle dock tillsättas den 1 juli 1968. Omfattningen av den
omorganisation som jag förordar motiverar emellertid inte en senare-
läggning av det formella genomförandet. Jag föreslår därför att omorganisa
tionen genomförs den 1 juli 1968.
Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1968
Materielverkets organisation 1.7.1968
Jas räknar således med att försvarets materielverk inrättas den 1 juli
1968 och att verket övertar ansvaret för den verksamhet som nu bedrivs av
försvarets intendenturverk samt armé-, marin- och flygförvaltningarna.
De organisatoriska förändringarna tar, som jag förut har framhållit,
främst sikte på att skapa en gemensam verksledning som bl. a. övertar för
svarets förvaltningsdirektions samordnande uppgifter. Verksamheten skall
vara fördelad på fem huvudavdelningar. Fyra av dessa motsvarar de tre
nuvarande försvarsgrensförvaltningarna och intendenturverket och bör,
som jag förut har föreslagit, i den nya organisationen kallas armémateriel-
förvaltningen, marinmaterielförvaltningen, flygmaterielförvaltningen och
intendenturmaterielförvaltningen. Den femte huvudavdelningen inrymmer
för verket gemensamma lednings- och stödfunktioner och bör kallas admi
nistrativa avdelningen.
Förändringarna i linjeorganisationen berör i stort sett bara de admini
strativa byråerna, som bör utgå och i huvudsak ersättas med den för verket
gemensamma administrativa avdelningen. Denna avdelning,
som också bör innefatta för verksledningen erforderliga planerings- och
samordningsresurser, bör överta huvuddelen av de administrativa byråernas
uppgifter och vissa av de uppgifter som nu åvilar förvaltningsdirektionens
kansli. Till den administrativa avdelningen bör också knytas armé- och flyg
förvaltningarnas datacentraler, marinförvaltningens systemkontor och in
tendenturverkets datasektion.
Den administrativa avdelningen bör organiseras på sex enheter, nämli
gen en planeringsenhet, en kanslibyrå, en personalbyrå, en kameralbyrå,
en organisationsbyrå och en centralexpedition.
Planeringsenheten skall vara sammanhållande organ för cen
78
trala planerings- och samordningsfrågor. Den skall svara för samordning av
verkets långsiktsplanläggning, utarbeta och utveckla verkets grundsyn i
fråga om anskaffningspolitiken och i anslutning härtill analysera verkets
behov av att utnyttja forsknings-, utvecklings- och produktionskapacitet
inom industrin. Enheten skall vidare svara för samordning av inköps- och
underhållsverksamhet, industriplanering m. m. Enhetens uppgifter omfattar
i övrigt resursplanering, budgetering, kostnadsuppföljning och framtagning
av underlag för verkets anslagsframställningar m. m.
Personalbehovet för planeringsenheten beräknar jag till
22
tjänster.
I samband med det utredningsarbete som har bedrivits på materielområ-
det har försöksvis inrättats två samordningsorgan, ett för krigsmaktens
verkstadsresurser och ett för krigsmaktens förrådsverksamliet. Båda orga
nen är f. n. underställda förvaltningsdirektionen. Till verkstadssamordning-
en har förts över vissa delar av teleunderhållskontoret. Kontoret i övrigt bär
underställts förvaltningsdirektionen. Jag räknar med att försöksverksam
heten och även teleunderhållskontorets verksamhet t. v. skall fortsätta efter
den 1 juli 1968. Såväl de båda samordningsorganen som teleunderhållskon
toret bör kunna provisoriskt knytas till planeringsenheten.
Kanslibyrån skall överta huvuddelen av de uppgifter, som åvilar
de nuvarande förvaltningarnas kanslisektioner. I byråns uppgifter bör vi
dare ingå att fungera som kansli åt verksledningen. Personalbehovet för
byrån beräknar jag till
22
tjänster.
Personalbyrån ersätter de nuvarande förvaltningarnas personal
kontor. Byrån kommer bl. a. att få ansvara för verkets personalpolitik. Eu
viktig uppgift blir också att i personalfrågor företräda verket gentemot
andra myndigheter, organisationer och företag.
För personalbyrån beräknar jag 50 tjänster.
Kameralbyråns uppgifter överensstämmer i stort sett med dem
som förvaltningarnas ekonomisektioner nu bär att fullgöra. Byrån skall
svara för verkets kassarörelse, anslagsredovisning och bokslut, förvalta ver
ket anförtrodda fonder, granska leverantörsfakturor o. d. samt förvara sä
kerheter för förskott.
Personalbehovet för kameralbyrån beräknar jag till
74
tjänster.
Organisationsbyrån blir ett renodlat rationaliseringsorgan och
har inte någon motsvarighet i nuvarande organisation. Byrån skall utarbeta
förslag till riktlinjer i organisationsfrågor (i vad avser fredsorganisationen),
upprätta verkets rationaliseringsplan och — i avvaktan på prövning av frå
gan om inrättande av ett gemensamt driftorgan för försvaret — svara för
driften av verkets datamaskinanläggningar. Den skall vidare inom verket
vara sammanhållande organ i organisationsfrågor och i frågor rörande
automatisk databehandling. Byrån skall också utföra eller medverka i in
terna utredningar rörande verkets organisation eller viktigare administra
tiva rutiner. Dessutom skall bvrån svara för verkets medverkan vid utred
Kuiu/l. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 ur 1968
79
ningar, som bedrivs i del föreslagna försvarets rationaliseringsinstituts regi.
För verksamheten beräknar jag tio tjänster.
Till centralexpeditionen förs förvaltningarnas organisations-
och intendentskontor samt delar av förvaltningsdirektionens kansli. Cen
tralexpeditionen skall leda och samordna verkets expeditionstjänst, arkiv
tjänst samt bud- och transporttjänst, handha verkets centrala arkiv, tele
kommunikationer och städtjänst, handlägga frågor rörande anskaffning
in. m. av lokaler, inventarier och kontorstekniska hjälpmedel.
De expeditioner, som i nuvarande organisation ingår i de administrativa
byråerna, bör t. v. underställas cheferna för resp. huvudavdelningar och
knytas till centralplaneringarna. För den centrala expeditionstjänsten be
räknar jag sammanlagt 34 tjänster.
För hela den administrativa avdelningen beräknar jag personalbehovet,
inkl. chefen för avdelningen, till sammanlagt 213 tjänster. För i huvudsak
motsvarande arbetsuppgifter finns i nuvarande organisation
220
tjänster,
vilka således kan utgå.
För linjeorganisationen i övrigt räknar jag inte med några större föränd
ringar den 1 juli 1968. Vissa tjänster får emellertid inte någon direkt mot
svarighet i den nya organisationen. Så är fallet med tjänsterna för nuva
rande verkschefer som närmast kommer att motsvaras av tjänster för
huvudavdelningschef. Vidare kommer tjänsterna för fälttygmästare, marin
överdirektör, flygöverdirektör och biträdande flygöverdirektör att sakna
motsvarighet i materielverket. Återstående tjänster på löneplan C utanför
de administrativa byråerna bör föras över till materielverket.
För verkschefen bör inrättas en civil tjänst som generaldirektör i Cp
6
.
Mot löneställningen för verkschefen har berörda personalorganisationer
förklarat sig inte ha något att erinra. I övrigt bör inrättas fem tjänster med
förordnande på viss tid för chefer för huvudavdelningar och fyra extra
ordinarie tjänster för chefer för byråer inom den administrativa huvud
avdelningen.
Anställnings- och arbetsvillkor för personalen är en förliandlingsfråga.
Jag avser att ge avtalsverket det förhandlingsuppdrag som betingas av
vad jag har föreslagit i det föregående.
Medelsbehovet för materielverket budgetåret 1968/69 beräknar jag
1 nuvarande pris- och löneläge till 130 milj. kr. för avlöningar och 7 850 000
kr. för omkostnader. Därutöver beräknar jag för datamaskiner
8
225 000 kr.
Sammanlagda medelsbehovet uppgår alltså till 146 075 000 kr. Jämfört med
de i prop. 1968:1 (bil.
6
) beräknade anslagen till berörda förvaltningar
in. m. innebär detta en minskning med 2 675 000 kr. till avlöningar och en
ökning med 265 000 kr. till omkostnader eller totalt en minskning med
2 410 000 kr.
Vissa övergångsanordningar torde bli nödvändiga i samband
med materielverkets tillkomst. Jag tänker i detta sammanhang på konsekven
80
serna för nuvarande verkschefer av förvaltningschefernas ändrade status och
på indragningen av tjänsterna som fälttygmästare, marinöverdirektör, flyg
överdirektör och biträdande flygöverdirektör. I den utsträckning som be
hövs bör Kungl. Maj :t i samband med genomförandet av omorganisationen
kunna föra tjänster på övergångsstat och utfärda erforderliga övergångs
bestämmelser. Riksdagens bemyndigande att vidta sådana åtgärder bör där
för inhämtas.
I samband med omorganisationen uppstår vidare en rad personalfrågor,
som måste lösas. I likhet med utredningen anser jag att en personal
delegation bör tillsättas med uppgift att bl. a. svara för vissa ut
nämnings- och anställningsfrågor. Denna fråga torde jag i annat samman
hang få anmäla för Kungl. Maj :t.
En betydelsefull fråga som utredningen inte har haft anledning att gå när
mare in på avser personalens sammansättning. Jag har från
början förutsatt att man i ett utgångsläge bör följa hittills tillämpade prin
ciper i fråga om utnyttjandet av olika personalkategorier — militär, civil-
militär och civil personal — inom materielverkets organisation. De problem
som här föreligger är enligt min uppfattning så djupgående att de bör ut
redas i särskild ordning. Jag har för avsikt att särskilt anmäla också denna
fråga för Kungl. Maj :t.
Materielverkets lokalisering torde till en början inte behöva bereda
några större problem. Jag räknar med att de lokaler, som nu disponeras av
intendenturverket, försvarsgrensförvaltningarna och förvaltningsdirektio-
nen, skall övertas av materielverket. Lokalbehovet på sikt torde få prövas
i samband med den fortsatta utredning om materielverkets organisation
som jag förut har berört.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att
a) godkänna de riktlinjer som jag har angett för organisa
tion m. m. av försvarets materielförvaltning i central instans,
b) besluta att försvarets intendenturverk, arméförvalt
ningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen och försvarets
förvaltningsdirektion skall upphöra vid utgången av juni
1968,
c) besluta att ett för försvaret gemensamt materielverk,
benämnt försvarets materielverk, skall inrättas den
1
juli
1968,
d) bemyndiga Kungl. Maj:t att vid försvarets materiel
verk inrätta en tjänst för generaldirektör i Cp
6
, fem tjänster
med förordnande på viss tid för chefer för huvudavdel
81
ningar och fyra extra ordinarie tjänster för chefer för
byråer,
e) bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med vad jag
har förordat i det föregående till materielverket föra över
tjänster på löneplan C vid försvarets intendenturverk,
arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvalt
ningen,
f) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsanord-
ningar och åtgärder i övrigt, som erfordras för att genom
föra förslagen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
6. Anslag för budgetåret 1968/69
Försvarets sjukvårdsstyrelse: Avlöningar
1966/67 Utgift 2 634 813
1967/68 Anslag 2 800 000
1968/69 Förslag 3 275 000
Försvarets sjukvårdsstyrelse leder hälso- och sjukvården inom krigsmak
ten och är central myndighet för krigsmaktens sjukvårdsförvaltning.
1
verkets uppgifter ingår också att vara chefsmyndighet för militärapoteket
och militärmedicinska undersökningscentralen. Försvarets sjukvårdssty
relse är organiserad på tre byråer — hälsovårdsbyrån, sjukvårdsbyrån och
materielbyrån — samt en administrativ sektion och en provisoriskt orga
niserad planeringsgrupp.
I prop. 1968: 1 (bil.
6
s. 80) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets sjukvårdsstyrelse:
Avlöningar beräkna ett förslagsanslag av 2,8 milj. kr.
Beräknad ändring
1967/68
1968/69
Mynd.
Dep.chefen
37
+5 y2
—
42
+7_____________ —
79
+
12
%
—
2 747 000
+ 779 000
+ 437 000
53 000
+ 36 000
+ 38 000
2 800 000
+ 815 000
+ 475 000
Försvarets sjukvårdsstyrelse
1. För anpassning av sjukvårdsstyrelsens organisation till 1962 års för
svar ssjukvårdsutrednings förslag behövs tio heltidstjänster, av vilka sex
förs över från arméstaben och försvarets intendenturverk, samt en deltids-
6 — Bilaga till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 107
Tjänster
Handläggande personal..................
Övrig personal.................................
Anslag
Avlöningar till tjänstemän.............
Arvoden och särskilda ersättningar
82
anställd statistiker. Samtidigt kan en kontorsbiträdestjänst omvandlas till
halvtidstjänst (346 352 kr.).
2. För utveckling av försvarsgrenarnas sjukvårdsmaterielplaner och
sjukvårdsstyrelsens ADB-system m. m. behövs tre tjänster vid materiel-
byrån. Vidare bör tillkomma en biträdestjänst, varvid en halvtidstjänstgö
rande kansliskrivare kan dras in. Slutligen bör en kansliskrivare föras över
till arméstaben (101 076 kr.).
3. Löneomräkning 367 572 kr.
Departementschefen
Materielförvaltningsutredningen bär i sitt betänkande föreslagit, att delar
av sjukvårdsstyrelsens materielbyrå skall inordnas i materielverket. Som
framgår av det föregående bör denna fråga bli föremål för ytterligare över
väganden. Detta gäller också frågan om militär sjukvårdens ledning i cen
tral instans. Med hänsyn härtill är jag inte heller beredd att nu tillstyrka en
omorganisation av sjukvårdsstyrelsen på grundval av försvarssjukvårdsut-
redningens förslag.
I avvaktan på slutligt ställningstagande till sjukvårdsstyrelsens framtida
uppgifter och organisation bör verket ges möjlighet att anställa viss extra
personal. Jag beräknar medel för detta ändamål.
Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
3 275 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen
att till Försvarets sjukvårdsstyrelse: Avlöningar för bud
getåret 1968/69 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa
ett förslagsanslag av 3 275 000 kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
Försvarets sjukvårdsstyrelse: Omkostnader
1966/67 Utgift 343 628
1967/68 Anslag 450 000
1968/69 Förslag 450 000
I prop. 1968: 1 (bil.
6
s. 80) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i av-
bidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets sjukvårdsstyrelse: Om
kostnader beräkna ett förslagsanslag av 450 000 kr.
Beräknad ändring
1967/68
1968/69
Mynd.
Dep.chefen
1. Sjukvård.........................................................
+ 2 000
+ 2 000
2. Reseersättningar.............................................
+
4 000
+ 4 000
3. Expenser
a) Bränsle, lyse och vatten............................ ............. 22 000
— 2 000
— 2 000
b) Kostnader för datamaskiner..................... ............. 180 000
— 30 000
— 25 000
c) Övriga expenser......................................... ............. 151 000
+ 171 000
+ 26 000
Därav engångsutgifter .............................. ..............
...
+154 000
+ 21 000
4. Publikationstryck........................................... ............. 10 000
—
5 000
— 5 000
450 000
+ 140 000
83
Försvarets sjukvårdsstijrelse
3 c) Av ökningen avses 115 000 kr. för anskaffning av ny telefonväxel.
Dessa medel föreslås bli anvisade under ett särskilt reservationsanslag.
Departementschefen
Jag är inte beredd att tillstyrka förslaget om anskaffning av ny telefon
växel.
Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag, att Kungl. Maj :t
föreslår riksdagen
att till Försvarets sjukvårdsstyrelse: Omkostnader för bud
getåret 1968/69 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa
ett förslagsanslag av 450 000 kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
Försvarets materielverk: Avlöningar
11966/67 Utgift 127 390 172
‘1967/68 Anslag 117 210 000
1968/69 Förslag 130 000 000
1 Avser avlöningsanslagen för försvarets intendenturverk, arméförvaltningen, marinförvalt
ningen, flygförvaltningen och försvarets förvaltningsdirektion
I prop. 1968: 1 (bil.
6
s. 82) har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets intendenturverk:
Avlöningar, Arméförvaltningen: Avlöningar, Marinförvaltningen: Avlöning
ar. Flygförvaltningen: Avlöningar och Försvarets förvaltningsdirektion: Av
löningar beräkna förslagsanslag av sammanlagt 132 675 000 kr.
Tjänster
Handläggande personal...........................................
Övrig personal.........................................................
Anslag
Avlöningar till tjänstemän......................................
Arvoden och särskilda ersättningar........................
Avlöningar till annan personal än tjänstemän
Motiv
Beräknad ändring
1967/68
1968/69
Mynd.
Dep.chefen
1 435
+ 7
+ 16
2 931________—4_______—34
4 366
+ 3
—18
111 943 000 +15 599 000 +12 475 000
107 000
—
_
5160 000 +
317 000 +
315 000
117 210 000 +15 916 000 +12 790 000
1. Arméförvaltningen föreslår att tjänster för en förste byråintendent i
Ae 23, två byråassistenter i Ae 19, en verkmästare i Ae 15, en kansliskrivare
i Ae 11, en tekniker i Ae 11 och en kontorist i Ae 9 vid inköpsavdelningens
försäljningssektion dras in. Tjänsterna har hållits vakanta sedan år 1964.
2. För bl. a. teknisk-ekonomisk uppföljning av pågående flygplanprojekt
behövs enligt flygförvaltningen sammanlagt tio tjänster
(374
000
kr.).
3. Löneomräkning 15 542 000 kr.
6
* —Bilaga till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 107
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
Departementschefen
Som jag tidigare har föreslagit bör försvarets intendenturverk, arméför
valtningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen och försvarets förvalt-
ningsdirektion upphöra vid utgången av juni 1968. Avlöningsanslagen för
dessa myndigheter bör fr. o. m. nästa budgetår utgå ur riksstaten och ersät
tas med ett nytt anslag, benämnt Försvarets materielverk: Avlöningar. Med
hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till 130 milj. kr.
Utöver den organisation som jag i det föregående har redovisat för
materielverket har jag beräknat medel för två tjänster för förste byrå
ingenjör i A 23 för signalskyddsärenden. Dessa tjänster förs över från det
nuvarande anslaget Viss sambandsverksamhet (N 14).
Vid medelsberäkningen har jag också tagit hänsyn till att avlöningskost-
naderna för en tjänst för byrådirektör vid nuvarande flygförvaltningen
fr. o. m. nästa budgetår förs över till försvarets civilförvaltning (jfr prop.
1968: 1 bil.
6
s. 79). Med hänsyn till vad arméförvaltningen har anfört i sär
skilda skrivelser har jag vidare räknat med att två tjänster för förrådsför-
valtare i Ae 15 vid arméförvaltningen förs över till avlöningsanslaget för
militärområdenas tygförvaltningar (E 12). Slutligen kan följande tjänster
vid arméförvaltningens inköpsavdelning utgå, nämligen en för förste byråin
tendent i Ae 23, två för byråassistent i Ae 19, en för verkmästare i Ae 15,
en för kansliskrivare i Ae 11, en för tekniker i Ae 11 och en för kontorist i
Ae 9.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till Försvarets materielverk: Avlöningar för budgetåret
1968/69 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa ett för
slagsanslag av 130 000 000 kr.
Försvarets materielverk: Omkostnader
>1966/67 Utgift 9 789 412
>1967/68 Anslag 9 700 000
1968/69 Förslag 7 850 000
1 Avser omkostnadsanslagen för försvarets intendenturverk, arméförvaltningen, marinför
valtningen, flygförvaltningen och försvarets förvaltningsdirektion
I prop. 1968:1 (bil.
6
s. 82) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets intendentur
verk: Omkostnader, Arméförvaltningen: Omkostnader, Marinförvaltningen:
Omkostnader, Flygförvaltningen: Omkostnader och Försvarets förvaltnings
direktion: Omkostnader beräkna förslagsanslag av sammanlagt 10 285 000 kr.
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1968
85
Beräknad ändring
1967/08
1968/69
Mynd.
Dep.chefen
1. Sjukvård in. in.....................................
2. Reseersättningar........................................
+
19 000
+
34 000
3. Expenser
a) Bränsle, lyse och vatten..............................
b) Kostnader för datamaskiner m. m..............
+ 10 000
+ 2 000
+ 399 000
c) Övriga expenser..................................
Därav engångsutgifter.............................
+ 592 000
d) Vakttjänst............................................
4. Publikationstryck................................
— 2 000
+ ö7 000
— 2 000
9 700 000
+ 527 000 — 1 850 000
Departementschefen
Omkostnadsanslagen för försvarets intendenturverk, arméförvaltningen,
marinförvaltningen, flygförvaltningen och försvarets förvaltningsdirektion
bör fr. o. m. nästa budgetår utgå ur riksstaten och ersättas med ett nytt an-
slag, benämnt Försvarets materielverk: Omkostnader. Med hänvisning till
sammanställningen beräknar jag anslaget till 7 850 000 kr. Jag har därvid
beräknat 265 000 kr. för engångsutgifter för möbler och flyttningskostnader i
samband med materielverkets tillkomst. Vidare har jag räknat med att
medel för kostnader för datamaskiner m. m. under nuvarande omkostnads-
anslag förs över till ett särskilt anslag för denna verksamhet.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till Försvarets materielverk: Omkostnader för budget
året 1968/69 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa ett
förslagsanslag av 7 850 000 kr.
Försvarets materielverk: Datamaskiner m. m.
*1966/67 Utgift 5 728 925 Reservation 410 781
*1967/68 Anslag 5 525 000
1968/69 Förslag
8
225 000
* Avser datamaskinsanslagen för marinförvaltningen och flygförvaltningen
I prop. 1968: 1 (bil.
6
s. 83) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, till Marinförvaltningen: Datamaski
ner m. m. och Flygförvaltningen: Datamaskiner m. m. beräkna reservations
anslag av sammanlagt 5 525 000 kr.
Marin- och flygförvaltningarna
Nuvarande anslag bör föras upp med oförändrade belopp.
Departementschefen
Datamaskinsanslagen för marinförvaltningen och flygförvaltningen bör
86
fr. o. m. nästa budgetår utgå ur riksstaten och ersättas med ett nytt anslag,
benämnt Försvarets materielverk: Datamaskiner m. m. Jag beräknar an
slaget till
8
225 000 kr. och har därvid räknat med att de medel till kostna
der för datamaskiner m. m. — 2 697 000 kr. — som f. n. har anvisats under
omkostnadsanslagen för försvarets intendenturverk, arméförvaltningen och
flygförvaltningen skall föras över till detta anslag.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen
att till Försvarets materielverk: Datamaskiner m. m. för
budgetåret 1968/69 under riksstatens fjärde huvudtitel an
visa ett reservationsanslag av
8
225 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hem
ställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riks
dagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
Materielförvaltningens nuvarande organisation
Försvarets förvallningsdireklion
Ordförande
7 ordinarie ledamöter
Kansli
Arméförvaltningeii
Chef
Fälttygmästare
Centralplanering
Administrativ byrå
Vapenavdelning
Fordonsavdelning
Elektroavdelning
Verks tadsavdelning
Förrådsbyrå1
Inköpsavdelning
Normaliebyrå
MaterieUnspektion
Underrättelsecentral
Datacentral
Personalkårexpedition
Marinförvaltningen
Chef
Marinöverdirektör
Centralplanering
Administrativ byrå
Vapenavdelning
Skeppsbyggnadsavdelning
Verkstadsbyrå
Förrådskontor
Inköpsavdelning
Normaliebyrå
Datasystemkontor
Personal- och utbildningssektion
Flyg förvaltningen
Chef
Flygöverdirektör
Centralplanering
Systemplanering
Projektledning för flygplan
system 37
Administrativ byrå
Flygplanavdelning
Elektroavdelning
Robotavdelning
Underhållsavdelning
Inköpsavdelning
Normaliebyrå
Materielkontrollsektion
Underrättelsecentral
Personal- och utbildningssektion
Försvarets intendenturverk
Chef
Centralplanering
Administrativ byrå
Materielbyrå
Livsmedelsbyrå
Drivmedelsbyrå
Förrådsbyrå
Norm ali esektion
1 Tygförrådsbyrån och ainmunitionsförrådsbyrån försöksvis sammanförda till en enhet
te
a
a
x
-j
K
u
n
g l.
M
a
j: ts
p
ro
p
o
si
tio n
n r
1
0 7
å r
1
9
6
8
Försvarets materielverk
(Materielförvaltningsutredningens organisationsförslag)
to £
00
Styrelse
Verkschef
Direktion
Personal
avdelningen
Verkstads-
avdelningen
Planeringsavdelning
Allmän avdelning
Organisationsavdelning
Juridisk avdelning
Marinmateriel-
förvaltningen
Chef
Planering
Vapenavdelning
Skeppsbyggnadsavdclning
Inköpsavdelning
Kontrollavdelning
Underhållsavdelning
Expedition
Personalkårexpedition
Chef
Planering
Projektledning
Flygplanavdelning
Elektroavdelning
Robotavdelning
Inköpsavdelning
Kontrollavdelning
Underhållsavdelning
Expedition
Personalkårexpedition
Flygmateriel-
förvaltningen
Armémateriel-
förvaltningen
Chef
Planering
Vapenavdelning
Fordonsavdelning
Elektroavdelning
Inköpsavdelning
Kontrollavdelning
Underhållsavdelning
Expedition
Personalkårexpedition
Chef
Planering
Intendenturavdelning
Förrådsavdelning
Standardiseringsavdelning
F örlagsavdelning
Kameral avdelning
Datacentral
Centralexpedition
Intendentur-
förvaltningen
K
u
n
g l.
M
a
j: ts
p
ro
p
o
si
tio n
n r
1
0 7
å r
1
9
6
8
Försvarets materielverk
(Departementschefens organisationsförslag)
Styrelse
Verkschef
Administrativa
avdelningen
Chef
Planering
Kanslibyrå
Personalbyrå
Kameralbyrå
Organisationsbyrå2
Centralexpedition
Intendenturmateriel-
förvaltningen
Chef
Centralplanering
Materielbyrå
Livsmedelsbyrå
Drivmedelsbyrå
Förrådsbyrå
Normaliesektion
Chef
Centralplancring
Vapenavdelning
Skeppsbyggnadsavdelning
Verkstadsbyrå
Förrådskontor
Inköpsavdelning
Normaliebyrå
Personal- och
utbildningssektion
Marinmateriel-
förvaltningen
Armémateriel-
förvaltningen
Chef
Centralplanering
V apena vdelning
Fordonsavdelning
Elektroavdelning
Verkstadsavdelning
Förrådsbyrå1
Inköpsavdelning
Normaliebyrå
Materielinspektion
Underrättelsecentral
Personalkårcxpedition
Flygmateriel-
förvaltningcn
Chef
Centralplanering
Systemplanering
Projektledning för
flygplansystem 37
Flygplanavdelning
Elektroavdelning
Robotavdelning
Underhållsavdelning
Inköpsavdelning
Normaliebyrå
Materielkontrollsektion
Underrättelsecentral
Personal- och
utbildningssektion
1 Tygförrådsbyrån och ammunitionsförrådsbyrån försöksvis sammanförda till en enhet
2 Under organisationsbyrån sorterar materielverkets dataenheter
to
Q
Q
Ce
00
O
K
u
n
g l.
M
a
j: ts
p
ro
p
o
si
tio n
n r
1
0 7
u r
1
9
0
8
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1968
INNEHÅLL
Sid.
1
. Inledning...................................................................................................................
2
2. Nuvarande förhållanden ...................................................................................
4
Tygförvaltningen..........................................................................................................
4
Förvaltningsorganisationen i stort .................................................................
5
Uppgifternas fördelning på organisationsenheter......................................
6
Intendenturförvaltningen
8
övrig materielförvaltning ........................................................................................
8
Försvarets förvaltningsdirektion
8
Direktionens sammansättning m. m.................................................................
9
Former för samordning........................................................................................
9
3. Materielförvaltningsutredningens överväganden och förslag................
10
Allmänna synpunkter ............................................................................
10
Utgångspunkter .....................................................................................................
10
Krav på materielförvaltningen i central instans...........................................
11
Utredningsarbetets inriktning ..........................................................................
12
Organisationsform .....................................................................................................
13
Den föreslagna organisationens omfattning ....................................................
14
Organisationsförslag .................................................................................................
15
Organisationsuppbyggnad...................................................................................
16
Verksledningen och dess uppgifter.................................................................
17
Organisation och uppgiftsfördelning i övrigt
19
Samordning inom materielverket...................................................................... 27
Samordning med verksamhet utanför materielverket
29
Omorganisationens genomförande ......................................................................
31
Personalbehov in. m.....................................................................................................
31
Kostnader m. in..............................................................................................................
32
Särskilda frågor ..........................................................................................................
33
Industrins utnyttjande ........................................................................................
33
Vissa personalfrågor ............................................................................................
34
Företagsnämndsverksamhet...............................................................................
36
Materielverkets lokalisering...............................................................................
36
4. Yttrandena ..............................................................................................
38
Allmänna frågor..........................................................................................................
39
Krav på materielförvaltningen i central instans...........................................
39
Organisationsform .................................................................................................
40
Organisationens omfattning.................
42
Materielverkets organisation...................................................................................
43
Allmänna synpunkter............................................................................................
43
Verksledningen och dess uppgifter.................................................................
45
Organisation och uppgiftsfördelning i övrigt...............................................
51
Samordningsfrågor ............................................................................................
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 107 ur 1008
91
Sid.
Omorganisationens genomförande ...................................................................... 64 Personal och kostnader............................................................................................. 65 Övriga frågor ................. 67
Industrins utnyttjande ........................................................................................ 67 Personalens sammansättning in. m....................................................................
68
Företagsnämnd ................................................................................................... 69 Lokalfrågan............................................................................................................... 70
5. Departementschefen
71
Utgångspunkter .......................................................................................................... 71 Materielförvaltningens framtida organisation 74 Materielverkets organisation 1.7.1968 .............................................................
77
Hemställan ................................................................................................................... 80
6
. Anslag för budgetåret 1968/69 .......................................................................... 81 Försvarets sjukvårdsstyrelse: Avlöningar .................................................... 81 Försvarets sjukvårdsstyrelse: Omkostnader.................................................... 82 Försvarets materielverk: Avlöningar................................................................. 83 Försvarets materielverk: Omkostnader 84 Försvarets materielverk: Datamaskiner m. m. 85
Bilagor
1. Materielförvaltningens nuvarande organisation ...................................... 87
2. Materielförvaltningsutredningens organisationsförslag .........................
88
3. Departementschefens förslag till organisation av försvarets materielverk ...................................................................................................... 89
ESSELTE AB. STHLM 68
814138